I betänkandet behandlas 35 motionsyrkanden från allmänna motionstiden år 1996
rörande olika fiskefrågor. Samtliga motioner avstyrks, framför allt med
hänvisning till tidigare riksdagsbehandling samt nationellt och
internationellt arbete i frågor angående fiskets omfattning och bedrivande.
Till betänkandet har fogats sex reservationer och två särskilda yttranden.
Motionerna
1996/97:Sk339 av Sivert Carlsson och Elving Andersson (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ersättning för extrakostnader i samband med oönskade fångster av
stridsgas/senapsgas.
1996/97:Jo229 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fiske och laxfiske i Östersjön,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbud mot fiske med drivgarn i Östersjön,
1996/97:Jo237 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fiske och laxfiske i Östersjön,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbud mot fiske med drivgarn i Östersjön,.
1996/97:Jo401 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bifångst av tumlare och agerande för att stoppa detta,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om drivgarnens längd i Östersjön.
1996/97:Jo402 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fredningstider och
förbud ej ensidigt får drabba yrkesfiskarna i norra Sverige.
1996/97:Jo404 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fiske av lax i Östersjön under 1997,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges agerande i kommande förhandlingar rörande fiske på
blandbestånd av lax i Östersjön.
1996/97:Jo405 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen utfärdar direktiv till Fiskeriverket
att ta större hänsyn till regionala faktorer i fiskeriförvaltningen,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om ett
resursfördelningssystem, där det periodvis avsätts regionala gruppkvoter för
kustfiskets behov av kontinuitet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om snara initiativ till utveckling av miljövänligare bränslen och
katalysatorer på alla båtar/fartyg.
1996/97:Jo406 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillåta
fiskefartyg att även i samband med torskfiske få ha silltrål ombord.
1996/97:Jo407 av Kent Olsson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av reglerna i
miljöskadeförsäkringen.
1996/97:Jo408 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU:s fleråriga utvecklingsprogram,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om satellitkontroll,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om laxfisket i Östersjön,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om yrkesfisket i övrigt,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fiskeskötselområden,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om effektiv fisketillsyn.
1996/97:Jo409 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att
följa upp vidtagna fiskevårdsåtgärder samt att ytterligare åtgärder i syfte
att främja fisket i Vänern genomförs, för att garantera fisket också för
kommande generation.
1996/97:Jo410 av Maggi Mikaelsson och Bengt Hurtig (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rekreationsfiskets potential för att skapa arbetstillfällen.
1996/97:Jo411 av Erling Bager och Eva Eriksson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att svenskt vattenbruk kan bedrivas under konkurrensmässigt
likvärdiga villkor som inom övriga EU-länder och som inom de länder för vilka
Sverige är en viktig exportmarknad,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den påbörjade utredningen om vattenbrukets miljöeffekter kan
genomföras så skyndsamt som möjligt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs för
utveckling av rödingodlingen i norra Sverige prioriteras inom ramen för EU:s
målområde 6.
1996/97:Jo412 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning angående lagen om
fiskevårdsområden.
1996/97:Jo413 av Ulf Kero m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om drivgarnsfiske i Östersjön,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelningen av tilldelad laxfiskekvot,
1996/97:Jo414 av Carin Lundberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omfördelning av det
svenska laxfisket.
1996/97:Jo415 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärdsprogram för förstärkningsutsättningar av fisk,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör tillvarata svenska fiskares intressen i samband
med förhandlingarna om det fleråriga utvecklingsprogrammet inom EU.
1996/97:Jo779 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att internationellt verka för att kvoterna för fångst av torsk
minskar,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att internationellt verka för ett tillfälligt fångststopp för
laxfiske till havs,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utveckling av selektiva fångstmetoder.
Utskottet
Laxfiske i Östersjön, m.m.
Motionerna
Enligt motionerna Jo229 yrkande 8 och 237 yrkande 8 (båda v) bör Sverige avstå
från laxfiske i egentliga Östersjön eller alternativt endast ta upp 200 000
laxar. Även i motion Jo404 (mp) yrkande 1 anförs att Sverige bör avstå från
att fiska upp den svenska delen av 1997 års laxkvot i Östersjön. Vidare anförs
i motionens yrkande 2 att Sveriges linje i kommande förhandlingar bör vara att
fiske på blandade bestånd av lax i Östersjön skall upphöra. Sverige bör med
kraft verka för ett tillfälligt internationellt fångststopp för laxfiske till
havs enligt motion Jo779 (kd) yrkande 21.
För att leva upp till målsättningen om en ansvarsfull hushållning med
fiskeresurserna bör Sverige enligt motionerna Jo229 yrkande 9 och Jo237
yrkande 9 (båda v) förbjuda användning av drivgarn i Östersjön och även
internationellt verka för ett dylikt förbud. Även enligt motion Jo413 (s)
yrkande 1 bör fiske med drivgarn förbjudas i Östersjön. Som alternativ till
drivgarnsfiske bör ett mer kustnära fiske i de vattendrag som har odlad lax
utvecklas och uppmuntras. Enligt motion Jo414 (s) skulle en omfördelning av
fisket från ett drivgarnsfiske i södra Östersjön till ett fiske i älvarna och
deras mynningsområden innebära att vildlaxen bevaras och att ett stort antal
arbetstillfällen kan skapas.
I motion Jo408 (m) yrkande 5 framhålls att om Fiskeriverkets strategi för
att säkerställa ett uthålligt laxfiske i Östersjön skall lyckas krävs en rad
kompletterande åtgärder. Framför allt kräver en sådan omläggning
internationella överenskommelser om metoder och omfattning av laxfisket.
Riksdagen bör enligt motion Jo413 yrkande 2 uttala sig för en omfördelning
av den svenska laxen så att den fördelas 50(50 % mellan norr och söder. Detta
skulle innebära ett avsevärt större skydd för den naturliga laxen. Enligt
motion Jo402 (m) får fredningstider och förbud för att skydda den
naturreproducerande vildlaxen inte enbart drabba yrkesfiskarna i norra
Sverige.
Den allvarliga situationen för tumlare i Östersjön behandlas i motion Jo401
(mp). Enligt yrkande 1 i motionen bör FN:s resolution om drivgarnsfiske, som
har som mål att skydda marina däggdjur, gälla även i Östersjön. Regeln att
drivgarn inte får vara längre än 2,5 km bör enligt yrkande 2 gälla även i
Östersjön. Enligt motion Jo779 (kd) yrkande 22 är det nödvändigt att snabbt
utveckla selektiva fångstmetoder för att undvika oavsiktlig fångst av tumlare.
Utskottets överväganden
Frågan om laxfiske i Östersjön behandlades av utskottet under förra riksmötet
i betänkande 1995/96:JoU4. Därvid anfördes bl.a. följande.
Vid sekelskiftet fanns naturlax i ett fyrtiotal svenska älvar. Efter
vattenkraftsutbyggnaden återstår nu endast 19 älvar med naturligt lekande lax.
Den största laxälven är Torneälv, som förvaltas gemensamt av Sverige och
Finland genom den Finsk-svenska gränsälvskommissionen.
Reproduktionsstörningar i form av avsevärt förhöjd dödlighet hos nykläckta
laxyngel upptäcktes i en kompensationsodling vid Norrlandskusten år 1974. År
1992 skedde en dramatisk ökning av dödligheten. I vissa odlingar dog upp till
90 % av laxynglen. Endast Östersjölax har drabbats av M74. Sjukdomen kan
knytas till yngel från honor som efter uppväxt återkommer från södra Östersjön
för lek.
Sverige har undertecknat konventionen om biologisk mångfald. Regeringen
uttalade i proposition 1994/95:231 att Sverige härigenom har åtagit sig att
säkerställa förutsättningarna för laxen att överleva som art med sin genetiska
variation. Förvaltningen av de naturreproducerande laxbestånden i Östersjön
berörs även av direktivet 92/43/EEG om bevarandet av naturliga habitat samt
vild flora och fauna (art- och habitatdirektivet).
Fiskeriverket har den 8 september 1995 till regeringen redovisat en
aktionsplan för biologisk mångfald avseende fisket. Enligt denna är målet för
laxfiskevården på kort sikt att undanröja det akuta hotet om genetisk
utarmning eller direkt utslagning som flertalet vilda laxstammar lever under i
Östersjön. På lång sikt bör målet vara att hela reproduktionspotentialen i de
laxförande älvarna utnyttjas samtidigt som tillväxtpotentialen i havet bättre
tas till vara. - - -
Fiskeriverket beslutade i november 1994 om inskränkningar i såväl kust- och
älvfisket som havsfisket efter lax. Havsfisket förbjöds fr.o.m. den 1 december
1994 till den 31 mars 1995.
Fisket i kustvatten och i älvar regleras huvudsakligen genom nationella
bestämmelser. Det bör även i fortsättningen vara Fiskeriverkets uppgift att
följa utvecklingen på laxområdet och vidta de nationella åtgärder som bedöms
nödvändiga. Nödvändiga nationella åtgärder kommer att vidtas för att
tillgodose behovet av skydd för den naturligt reproducerande laxen.
År 1974 undertecknade Östersjöländerna en konvention som omfattar allt fiske
i Östersjön, International Baltic Sea Fishery Commission (Warzawa-
kommissionen). Årliga totalkvoter för lax (TAC) har fastställts av
Warzawakommissionen sedan år 1991. För år 1991 uppgick kvoten till 3 350 ton,
år 1992 till 3 550 ton, år 1993 till 650 000 laxar, år 1994 till 600 000 laxar
och år 1995 till 500 000 laxar för egentliga Östersjön. Sverige ingår numera i
EU:s delegation vid Warsawakommissionens sessioner. Utskottet har inhämtat att
totalkvoten för Östersjön fastställts till 450 000 laxar för år 1996. Vidare
rekommenderar kommissionen att fiskemyndigheterna i medlemsländerna utfärdar
ett moratorium för fiske i älvar och älvmynningar med naturreproducerande
bestånd.
Utöver vad som ovan anförts vill utskottet tillägga följande.
För år 1997 är totalkvoten för Östersjön 410 000 laxar. Warzawakommissionen
beslutade vid sitt extra möte den 26 februari 1997 om en aktionsplan för den
vilda laxen i Östersjön. Aktionsplanens långsiktiga mål är att öka bestånden
av vild lax och att skapa en bättre balans mellan vilda och odlade laxbestånd.
Ett konkret mål är att varje älv skall uppnå minst 50 % av sin maximala
produktionsförmåga av vild lax till år 2010. I största möjliga utsträckning
skall fiskemönstret ändras för att undvika fiske på vilda eller blandade
fiskbestånd och i stället inriktas på fiske av odlad lax. En särskild
övervakningsgrupp kommer att noga följa planens genomförande och ge förslag på
nödvändiga förändringar.
Utskottet delar den uppfattning som framförs i flera motioner att kraftfulla
åtgärder krävs för att rädda de återstående naturreproducerande laxstammarna.
Regeringen har i proposition 1994/95:231 framhållit att det för att minska
fisket på de blandade bestånden i Östersjön krävs internationella uppgörelser
som innebär att alla Östersjöstaters fiskare kraftigt reducerar sitt fiske på
dessa bestånd. Även om ensidiga svenska åtgärder kan ge betydande effekter,
särskilt för kust- och älvfisket, krävs i praktiken internationell samordning.
Utskottet förutsätter att regeringen med största kraft driver frågan om
erforderligt skydd för den naturligt reproducerande laxen i internationella
sammanhang. Med det anförda föreslår utskottet att motionerna Jo229 (v)
yrkande 8, Jo237 (v) yrkande 8 och Jo404 (mp) yrkande 1 lämnas utan någon
riksdagens vidare åtgärd.
Även motionerna Jo229 (v) yrkande 9, Jo237 (v) yrkande 9, Jo404 (mp) yrkande
2, Jo413 (s) yrkande 1, Jo414 (s) och Jo779 (kd) yrkande 21 om drivgarnsfiske
i Östersjön m.m. avstyrks med hänvisning till det anförda.
Utskottet uttalade i betänkande 1995/96:JoU4 att det för att rädda den
naturreproducerande laxen krävs en rad kompletterande åtgärder. Beskattningen
av de blandade bestånden måste minska, framför allt i Östersjön. Förbud måste
införas mot fiske på de renodlade vildlaxbestånden samtidigt som fisket riktat
mot den odlade laxen intensifieras, bl.a. för att förhindra att den sprider
sig till de älvar som har naturreproducerande laxbestånd. Utskottet vidhåller
denna uppfattning och avstyrker motion Jo408 (m) yrkande 5 i den mån den ej
tillgodosetts genom det anförda.
Hur den svenska laxkvoten i Östersjön skall fördelas är en fråga för
Fiskeriverket. Verkets styrelse beslutade den 5 mars 1997 om en utökad
fredning av de svenska vildlaxstammarna i Östersjön. Åtgärderna omfattar bl.a.
en ökad sommarfredning över ett större kustområde samt inrättandet av s.k.
terminalfiskeområden, där fisket är fritt större delen av året, vid älvar med
enbart odlad lax. Vidare beslöt verket om hur många laxar som får fiskas upp i
olika delar av Östersjön. Syftet är att fördelningen mellan norr och söder
skall bli 40/60. För år 1996 var motsvarande fördelning 25/75. För år 1998
beslöt verket uttala som sin avsikt att fördelningen skall vara 50/50.
Dessutom beslöt verket att liksom för år 1996 förbjuda allt fiske efter lax i
samtliga vildlaxälvar och deras fredningsområden. I likhet med vad som gällde
under fjolåret medges dock vissa undantag för handredskapsfiske i de bestånd
som tål ett begränsat spöfiske. Med hänvisning till vad som här anförts
föreslås ingen vidare åtgärd med anledning av motionerna Jo402 (m) och Jo413
(s) yrkande 2.
Frågan om fiske med drivgarn i Östersjön och dess konsekvenser för tumlare
och bestånden av vildlax behandlades i ett interpellationssvar i riksdagen den
4 februari 1997. Ministern anförde vid detta tillfälle att hon, med hänsyn
till den bekymmersamma situationen för den naturreproducerande Östersjölaxen
samt oklarheterna kring tumlarnas situation, var beredd att närmare granska
vilka effekter en begränsning av drivgarnen till 2,5 km i Östersjön skulle få.
Ministern framhöll dock att ett beslut måste fattas i enighet med de berörda
Östersjöstaterna för att få full effekt.
Utskottet delar de allmänna synpunkter som framförs i motionerna Jo401 (mp)
yrkandena 1 och 2 och Jo779 (kd) yrkande 22 om vikten av att åtgärder vidtas
för att rädda de återstående bestånden av tumlare i Östersjön. I likhet med
jordbruksministern anser dock utskottet att frågan kräver ytterligare
belysning och föreslår därför ingen ytterligare åtgärd med anledning av
motionerna.
EU-frågor, m.m.
Motionerna
I motion Jo406 (m) yrkas att regeringen skall verka för att fiskefartygen
skall kunna bedriva ett ansvarsfullt fiske utan att orimliga kontrollmetoder
hindrar dem från att vara rationella och flexibla i sin verksamhet. Framför
allt gäller detta förbudet för fiskefartyg att medföra silltrål vid
torskfiske.
Enligt motion Jo408 (m) yrkande 2 är EU-kommissionens förslag om upprättande
av ett satellitbaserat övervakningssystem för gemenskapens fiskefartyg i stort
sett värdelöst för det avsedda ändamålet och bör därför inte införas. Vidare
påtalas i yrkande 6 vikten av att svenskt fiske kan bedrivas kontinuerligt och
uthålligt. Det är bl.a. viktigt att i internationella förhandlingar komma
överens om en kvotering av fisket som garanterar en sådan uthållighet. Det är
även viktigt att det finns ett fungerande kontrollsystem och att underlåtelse
att följa reglerna beivras (yrkande 8).
I motionerna Jo408 (m) yrkande 1 och Jo415 (c) yrkande 2 påtalas vikten av
att man vid fastställande av EU:s fleråriga utvecklingsprogram för fisket
(FUP) tar hänsyn till den nationella situationen. Beslut om den nationella
fiskeflottans storlek och därmed sammanhängande frågor måste fattas av de
nationella fiskemyndigheterna i enlighet med den s.k. subsidiaritetsprincipen.
Enligt motion Jo779 (kd) har överfisket på torsk inneburit att antalet
torskar i Nordsjön och Östersjön minskat kraftigt. Sverige bör därför enligt
yrkande 20 verka internationellt för att kvoterna för fångst av torsk minskar
till dess att nytillskottet av ungfisk förbättrats kraftigt.
Enligt motion Jo411 (fp) yrkande 1 är det väsentligt att svenskt vattenbruk
kan bedrivas under konkurrensmässigt likvärdiga villkor som inom övriga EU-
länder och som inom de länder för vilka Sverige är en viktig exportmarknad.
Regeringen måste därför följa den pågående utredningen inom EU om subventioner
till norskt vattenbruk och medverka till att svenska vattenbrukare kan verka
under likvärdiga konkurrensvillkor. Vidare påtalas i motionens yrkande 2
vikten av att den påbörjade utredningen om vattenbrukets miljöeffekter kan
genomföras så skyndsamt som möjligt. Det forsknings- och utvecklingsarbete som
bedrivs för utveckling av rödingodlingen i norra Sverige bör enligt yrkande 3
prioriteras inom ramen för EU:s målområde 6.
Utskottets överväganden
EU:s gemensamma fiskeripolitik har tillämpats sedan år 1983. De allmänna målen
för den gemensamma fiskeripolitiken är att skydda och bevara de levande marina
akvatiska resurser som är tillgängliga och får utnyttjas. Målen syftar även
till att dessa resurser långsiktigt utnyttjas på ett ändamålsenligt och
ansvarsfullt sätt under de ekonomiska och sociala förhållanden som passar
sektorn. EU:s fiskeripolitik har enligt regeringens skrivelse 1996/97:50
utformats för att ge ett maximalt skydd för bestånd som riskerar att
överutnyttjas. Politiken grundar sig på vetenskaplig och ekonomisk information
som lämnas av Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för
fiskerinäringen (STECF) och Internationella rådet för havsforskning (ICES).
Vidare innebär den gemensamma fiskeripolitiken att omedelbara åtgärder vid
behov kan vidtas på gemenskapsnivå. Ett aktuellt exempel är de för år 1996
kraftigt reducerade kvoterna för sill i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt som
med kort varsel beslutades till följd av aktuella vetenskapliga rön. EU har
undertecknat samt ratificerat FN:s havsrättskonvention, undertecknat
konventionen om gränsöverskridande fiskbestånd och vandrande arter,
undertecknat FAO:s internationella uppförandekod för ansvarsfullt fiske samt
FAO-överenskommelsen om internationella bevarande- och förvaltningsåtgärder
för högsjöfisket, den s.k. flaggkonventionen.
Vad som ovan anförts torde i stor utsträckning tillgodose motion Jo408 (m)
yrkande 6 vad avser vikten av internationell samordning. Motionen avstyrks.
Som framgår av vad som ovan sagts om EU:s fiskeripolitik är en viktig del av
denna att fiskeresurserna skall nyttjas på ett ändamålsenligt och ansvarsfullt
sätt. Varje år beslutar rådet om en förordning som fastställer totala tillåtna
fångstmängder (TAC) för olika fiskslag vilka skall gälla för det påföljande
året. Dessutom fastställs varje medlemsstats kvot för respektive fiskslag i
olika fiskeområden och eventuellt ytterligare regler för hur kvoterna får
utnyttjas. Storleken på TAC:n bestäms dels mot bakgrund av de förhandlingar
som EU för med andra kuststater vad gäller storleken och fördelningen av
gemensamt förvaltade bestånd i t.ex. Nordsjön och Östersjön, dels efter
utvärdering av beståndssituationen från STECF och ICES. Vad gäller 1998 års
kvoter avvaktar Sverige med ståndpunkt i frågan om hur stora de totala
kvoterna bör vara tills det biologiska bakgrundsmaterialet är färdigställt i
maj. Utskottet är inte berett att föregripa detta arbete och avstyrker motion
Jo779 (kd) yrkande 20.
Ministerrådet beslutade i april 1997 EU:s fjärde fleråriga
utvecklingsprogram för fisket. Programmet förkortas på engelska till MGP, den
svenska beteckningen är FUP. Beslutet innebär bl.a. att fiskeansträngningen
under perioden 1997(2001 skall reduceras med 30 % vad gäller fiskbestånd som
hotas av utfiskning respektive med 20 % avseende fiskbestånd som är
överfiskade. Sverige fick vid mötet igenom sitt krav på att torsk i Östersjön
bör höra till den sistnämnda kategorin. Enligt det ursprungliga förslaget
räknades dessa bestånd som hotade av utfiskning. Sverige fick även gehör för
sitt förslag att reduktionen av fiskeansträngningen bör kunna ske antingen
genom att flottan minskas eller genom att antalet fiskedagar minskas. Även i
andra avseenden kan beslutet betraktas som fördelaktigt från svensk synpunkt.
Varje medlemsland skall till kommissionen lämna en plan över hur neddragningen
skall genomföras. Fiskeriverket arbetar för närvarande med att utarbeta en
sådan plan för Sveriges del. Med hänvisning till det anförda föreslås ingen
åtgärd med anledning av motionerna Jo408 (m) yrkande 1 och Jo415 (c) yrkande
2.
Vid april månads ministermöte på fiskets område beslutades även om införande
av ett satellitbaserat system för övervakning av fiskefartygens positioner,
ett system som skall införas i samtliga medlemsländer. Systemet skall användas
för att skapa en bättre övervakning av fisket, för att övervaka fisket i
speciellt känsliga områden och för att jämföra loggböcker och kontroll av
landningar. Satellitövervakningen skall från den 30 juni 1998 införas på alla
gemenskapens fiskefartyg över 24 meters totallängd om de bedriver fiske på det
öppna havet (ej Medelhavet), bedriver fiske i tredje lands farvatten eller
fångar fisk avsedd för tillverkning av fiskmjöl och fiskolja. Från den 1
januari år 2000 skall satellitövervakningssystemet omfatta alla fartyg över 24
meters totallängd oavsett vilken kategori de tillhör. Systemet skall dock inte
tillämpas på fartyg som endast används för fiske inom 12 nautiska mil från
baslinjerna eller på fartyg som används till fisketurer understigande 24
timmar. Sverige röstade emot beslutet, bl.a. med hänvisning till att
systemets effektivitet inte utretts tillräckligt. Med hänvisning till det
anförda föreslås motion Jo408 (m) yrkande 2 lämnas utan vidare åtgärd.
Med anledning av motion Jo408 (m) yrkande 8 vill utskottet anföra följande.
Den som bedriver yrkesmässigt fiske har enligt fiskelagen (1993:787) med
tillhörande förordning (1984:1716) skyldighet att lämna uppgifter om fångst,
redskap och fångstområde. Närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten lämnas
av regeringen och Fiskeriverket. Yrkesfiskare måste föra fiskeloggbok vid
fiske till havs och fångstjournal vid fiske i insjöar och vattendrag. Även för
fisk som kastats över bord skall uppgifter om art och kvantitet uppges. Ca 160
fångstmottagare lämnar uppgifter till Statistiska centralbyrån rörande inköp
av fisk från fiskelag och enskilda fiskare. Uppgifter lämnas också av ett
antal enpersonsföretag som bedriver fiske och disponerar egna fångster i annan
rörelse vid sidan av fisket. Dessa s.k. ilandföringar redovisas per
kuststräcka där fisken landas. Uppgifter på svenska fiskares ilandföringar i
Danmark lämnas av det danska fiskeriministeriet. Till sjöss och vid landningar
kontrollerar Kustbevakningen inom sitt verksamhetsområde efterlevnaden av
bestämmelser om fiske. Inom EU pågår inom ramen för den gemensamma
fiskeripolitiken flera projekt i syfte att skärpa kontrollen av fisket, t.ex.
ny teknologi, nya åtgärder vad avser transport och försäljning av fisk samt
jämförelser av olika fångstuppgifter (s.k. crosschecking). Med hänvisning till
vad som här anförts föreslås ingen ytterligare åtgärd med anledning av motion
Jo408 (m) yrkande 8.
Enligt ett förslag från EU-kommissionen om tekniska åtgärder för att bevara
fiskeresurserna skall fiskefartyg inte tillåtas medföra dubbla trålar vid
fiske i Nordsjön. Den svenska ståndpunkten i frågan överensstämmer i stor
utsträckning med vad som anförs i motion Jo406 (m). Motionen avstyrks med det
anförda.
EU-kommissionen genomför för närvarande en undersökning av huruvida Norge
dumpar lax på den europeiska marknaden. På grundval av de preliminära
resultaten av undersökningarna överväger kommissionen att införa skyddstullar
gentemot norsk lax. Detta är en provisorisk åtgärd som kommissionen kan
besluta om och som i så fall gäller under sex månader. Vid de samtal som förts
med medlemsländerna i frågan har Sverige, liksom ett flertal andra länder,
motsatt sig införande av skyddstullar. När undersökningen är helt slutförd
kommer den och eventuella förslag på åtgärder att föreläggas ministerrådet.
Detta sker enligt uppgift troligen under hösten 1997. Med hänvisning till det
anförda avstyrks motion Jo411 (fp) yrkande 1.
SLU genomför för närvarande en utredning av vattenbrukets miljöeffekter.
Projektet, som delvis finansieras med EU-medel, syftar bl.a. till att öka
kunskaperna om de faktiska utsläppsnivåerna från befintliga anläggningar och
deras miljöeffekter samt att ge ett underlag för att klassificera olika
vattenområdens lämplighet för odlingsverksamhet i relation till övriga
naturvärden, biologisk mångfald m.m. Projektet skall enligt planen avslutas
under år 1999. Utskottet instämmer i vad som i motion Jo411 (fp) yrkande 2
anförs om vikten av att utreda vattenbrukets miljöeffekter, men finner inte
anledning till uttalanden om i vilken takt ovan nämnda utredning bör
genomföras. Motionen avstyrks i berörd del.
Av det svenska programdokumentet för Mål 6-området framgår att stöd inom
vattenbruket kan lämnas för bl.a. utveckling och installation av nya odlings-
och utfodringstekniker, avelsprogram och odling av nya arter. Av dokumentet
framgår också att det är länsstyrelsen som fattar beslut om stöd till
vattenbruket. Med hänvisning till det anförda föreslås ingen åtgärd med
anledning av motion Jo411 (fp) yrkande 3.
Övrigt
Motionerna
Motionerna Jo407 (m) och Sk339 (c) yrkande 3 tar båda upp frågan om ersättning
vid miljöskador. Motionärerna anför att reglerna för skadeersättning bör
ändras så att det blir möjligt att erhålla ersättning även för skador som
uppkommit genom produkter dumpade före den 1 juli 1986.
Enligt motion Jo408 (m) yrkande 7 bör det längs kusten och i de stora
sjöarna skapas möjligheter att, på frivillig väg, bilda någon form av
fiskeskötselområden med möjlighet att förvalta och upplåta visst fiske, utöva
tillsyn, samt bedriva fiskevård. I motion Jo412 (c) efterfrågas en utredning
angående lagen om fiskevårdsområden. Utredningen bör syfta till att ändra
lagen så att den står i överensstämmelse med äganderättsskyddet i grundlagen
och Europakonventionen.
I motion Jo409 (kd) påtalas behovet av att följa upp vidtagna
fiskevårdsåtgärder i Vänern. Dessutom bör ytterligare åtgärder genomföras för
att garantera fisket även för kommande generation. Enligt motion Jo415 (c)
yrkande 1 har de förstärkningsutsättningar av fisk som genomförts varit mycket
effektiva. Det är av yttersta vikt för många skärgårdsområden att denna väl
fungerande verksamhet kan beredas möjlighet att utvecklas och fortsätta.
Regeringen bör därför återkomma med åtgärdsprogram på detta område. I motion
Jo410 (v) yrkande 1 framhålls rekreationsfiskets potential för att skapa
arbetstillfällen och vikten av att statsmakterna satsar nödvändiga resurser
för fiskevård m.m.
Enligt motion Jo405 (mp) yrkande 1 bör regeringen utfärda direktiv till
Fiskeriverket att ta större hänsyn till regionala faktorer i
fiskeriförvaltningen. Vidare bör enligt motionens yrkande 2 en utredning
tillsättas om ett resursfördelningssystem där det periodvis avsätts regionala
gruppkvoter för kustfiskets behov av kontinuitet. I motionens yrkande 3
efterfrågas snara initiativ för att påskynda utveckling av miljövänliga
bränslen och katalysatorer på alla båtar/fartyg.
Utskottets överväganden
Miljöskadeersättningens utformning behandlades av utskottet i betänkande
1995/96:JoU5. Utskottet anförde därvid att en arbetsgrupp inom HELCOM
(Helsingforskommissionen) med Sverige som ordförandeland har kartlagt dumpade
stridsmedel i Östersjön och Kattegatt samt i Måseskärsområdet i Skagerrak.
Rapporten presenterades i mars 1994. Danmark har det övergripande ansvaret för
rapporteringssystemet. Vid kommissionsmötet inom HELCOM i mars 1995 antogs
gemensamma riktlinjer beträffande skyddsåtgärder för fiskare (en s.k.
skyddsmanual).
Statskontoret har på regeringens uppdrag utrett frågan om ett system för
ersättning vid skador på fiskebåtar och fiskeredskap till följd av dumpade
kemiska stridsmedel och liknande produkter. Statskontoret föreslår i sin
rapport, som överlämnades i december 1996, att kostnaderna för skador som
uppstår i samband med dumpat avfall skall delas av staten och branschen. Det
är rimligt att fiskarna själva eller genom sina branschorganisationer ser över
sina försäkringsskydd och utnyttjar de möjligheter som finns inom de
kommersiella försäkringarnas ramar. Ett betydligt bättre skydd än i dag kan
enligt Statskontoret åstadkommas utan stora premiehöjningar. Det bör vara av
intresse för myndigheterna att få kännedom om lokaliserat krigsavfall och
annat miljöfarligt avfall som kan orsaka skada. Om fiskare som får upp sådant
material erhåller ersättning torde antalet rapporterade incidenter öka och
säkerheten förbättras. De förluster som återstår då kommersiella försäkringar
är fullt utnyttjade bör enligt Statskontoret ersättas med statliga medel.
Medlen bör förvaltas av Kammarkollegiet som har resurser för administration
och skadebedömning samt möjligheter att avgöra gränsen mellan vad som skall
betalas av fiskarens privata försäkringar och vad som skall betalas med
statliga medel i varje enskilt fall.
Statskontorets rapport bereds för närvarande i regeringskansliet. I avvaktan
på resultatet av detta arbete avstyrks motionerna Jo407 (m) och Sk339 (c)
yrkande 3.
Det förslag som framförs i motion Jo408 (m) yrkande 7 torde innebära att det
fria fisket runt kusterna och i de stora sjöarna skall upphöra. Frågan om den
enskildes rätt till fritt fiske behandlades av utskottet i betänkande
1995/96:JoU5 om ändringar i fiskelagen m.m. Utskottet anförde därvid att man
delade regeringens uppfattning att den nya fiskelagen och de förenklingar av
fiskelagstiftningen som genomförts liksom de nu etablerade principerna för
fördelning av fisket fungerar väl. Utskottet ansåg inte heller att en mer
omfattande lagöversyn var befogad. Regeringen avsåg enligt den då aktuella
propositionen (1995/96:8) göra en mer samlad utvärdering av lagstiftningen när
ytterligare erfarenheter vunnits om dess tillämpning och av deltagandet i den
gemensamma fiskeripolitiken. Utskottet vidhåller sin ovan redovisade
uppfattning i frågan och avstyrker motionen.
Bestämmelser för bildande av fiskevårdsområden finns i lagen (1981:533) om
fiskevårdsområden. Enligt 22 § skall vid omröstning på fiskestämma gälla att
varje medlem har en röst om inte annat följer av stadgarna. Ingen får för egen
del rösta för mer än en femtedel av det på stämman företrädda röstetalet. En
fiskevårdsförening har alltså möjlighet att vid utformningen av sina stadgar
tillgodose de intressen som motionären förespråkar. Med hänvisning till det
anförda avstyrks motion Jo412 (c).
Utskottet har i betänkande 1996/97:JoU1 Statsbudgeten för budgetåret 1997
uttalat att en rik tillgång på fisk av olika arter och i alla vatten är en
viktig del av den biologiska mångfalden. Att skapa och återskapa biotoper som
ger förutsättningar för detta är en viktig uppgift. Vidare anförde utskottet
att det finns ett stort behov av fiskevårdande insatser och att ytterligare
resurser bör ställas till förfogande för detta ändamål. Regeringen anmodades
därför att återkomma till riksdagen med en samlad redovisning av nödvändiga
fiskevårdsåtgärder samt förslag om hur dessa skall finansieras. Med hänvisning
till det anförda avstyrks motionerna Jo409 (kd) och Jo415 (c) yrkande 1.
Utskottet kan instämma i de allmänna synpunkter som framförs i motion Jo410
(v) yrkande 1 om rekreationsfiskets potential för att skapa arbetstillfällen.
De delar av motionen som rör resurser för fiskevård torde vara tillgodosedda
med vad som ovan anförts och bör därmed inte föranleda någon ytterligare
riksdagens åtgärd.
Det bemyndigande som ges i fiskelagen (1993:787) ger möjlighet att meddela
olika typer av föreskrifter såsom förbud eller begränsningar när det gäller
redskapsanvändningen, fiskemetoder, fiske inom vissa områden eller efter vissa
arter och fiske för vissa ändamål. Vidare kan Fiskeriverket förbjuda eller
begränsa fångst, ilandföring, införsel till landet och saluhållande av fisk
som inte håller en viss minsta storlek eller som fångats med otillåten
fiskemetod eller otillåtet redskap. Det är dessutom möjligt att meddela
föreskrifter om individuell fördelning av fiskekvoter, förbud att ilandföra
fisk i kapat skick och att förvara hummer. Enligt vad utskottet erfarit
fördelar Fiskeriverket kvoter efter samråd med näringen och lokala
intressenter. Fiskeriverket har således alla nödvändiga befogenheter för att
agera i enlighet med de synpunkter som framförs i motion Jo405. Med hänvisning
till det anförda avstyrks motion Jo405 (mp) yrkandena 1 och 2.
Sveriges nationella och internationella arbete för att minska utsläppen från
sjötrafiken behandlades i betänkande 1995/96:JoU5. Utskottet anförde därvid
följande.
Transportsektorns miljöpåverkan var senast föremål för riksdagens överväganden
under våren 1995. I skrivelse 1994/95:167 redovisade regeringen utförligt sina
överväganden om vissa prioriterade sakområden i samband med miljöarbetet inom
EU. Till de prioriterade områdena hör kampen mot försurning och
klimatförändringar. Under rubriken transporter redovisades det arbete som
pågår för att bl.a. skärpa kraven på fartygstrafiken och kraven på svavelhalt
i olja. Skrivelsen behandlades i utskottets betänkande JoU23. Frågorna
berördes även i skrivelse 1994/95:120 om Miljön ( vårt gemensamma ansvar där
bl.a. Sjöfartsverkets deltagande i arbetet med att utforma ett miljöanpassat
transportsystem uppmärksammas (JoU16). Vidare har riksdagen godkänt av
regeringen föreslagna riktlinjer för sjöfartens säkerhets- och miljöfrågor. I
detta sammanhang behandlades bl.a. frågor om svavelhalten i olja inom
sjöfarten och katalysatorer på fartyg. En bärande princip i det av riksdagen
godkända förslaget är att arbetet med en minskning av sjöfartens negativa
miljöpåverkan även fortsättningsvis måste ha hög prioritet i verksamheten.
Liknande krav bör på sikt gälla för såväl sjö- och lufttransporter som för
landbaserade källor vad gäller t.ex. utsläpp till luft och vatten. Inom ramen
för samarbetet enligt konventionen om skydd av Östersjöns marina miljö
(HELCOM) och inom EU skall Sverige verka för att påskynda arbetet inom IMO med
en särskild bilaga till den s.k. MARPOL-konventionen avseende
luftföroreningar. Inom HELCOM finns en rekommendation till medlemsländerna att
ingå bindande avtal om begränsningar av svavelhalten i bunkerolja.
Rekommendationen är främst avsedd för fartyg i reguljär trafik mellan länderna
inom HELCOM. Inom EU antogs i mars 1992 ett direktiv varigenom svavelhalten i
bl.a. fartygsbränsle för bruk inom EU i ett första steg har minskats till 0,2
%. I detta sammanhang bör även uppmärksammas att regeringen har tillsatt en
arbetsgrupp med uppgift att söka utarbeta förslag till bilaterala
överenskommelser om minskning av sjöfartens svavel- och kväveoxidutsläpp.
Kontakter har tagits med Tyskland, Danmark, Finland och Norge (se vidare
1994/95:TU12). Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att sjöfartens
internationella karaktär medför att åtgärder för att minska dess negativa
miljöpåverkan i allt väsentligt måste grundas på internationella
överenskommelser och regler. Som framgår av redovisningen ovan deltar Sverige
aktivt i det internationella arbetet med sjöfartens miljöfrågor inom EU, IMO
och HELCOM, och utskottet förutsätter att Sverige även i fortsättningen verkar
pådrivande i detta arbete.
Utskottet vill i detta sammanhang tillägga att Kommunikationskommittén
presenterat vissa överväganden och förslag rörande sjöfartens miljöproblem
m.m. (SOU 1997:35, Ny kurs i trafikpolitiken). Av betänkandet framgår att en
överenskommelse träffades under år 1996 mellan Sjöfartsverket, Sveriges hamn-
och stuveriförbund samt Sveriges redareförening om åtgärder för att sänka
utsläppen av svavel och kväveoxider från sjötrafiken. Överenskommelsen
förutsätter att utsläppsminskningen skall uppnås genom ekonomiska styrmedel i
form av miljödifferentierade farleds- och hamnavgifter. Överenskommelsen är
tänkt att fungera så att de tre parterna skall stå för var sin tredjedel.
Riksdagen har bl.a. mot bakgrund av överenskommelsen beslutat att
miljödifferentierade farledsavgifter skall införas fr.o.m. den 1 januari 1998
(prop. 1996/97:1, TU1).
Sjöfartsverkets förslag till åtgärder innebär i korthet följande.
Användning av katalysatorer stimuleras genom att fartyg med katalysator ges
rabatt på farledsavgiften, medan övriga fartyg påförs en högre avgift. Fartyg
som installerat katalysator ges dessutom en viss återbetalning (restitution)
av investeringskostnaden. För att stimulera användningen av drivmedel med låg
svavelhalt ges en rabatt på farledsavgiften. Hamnarna förutsätts justera
hamnavgifterna. Som stöd för införandet av miljödifferentierade hamnavgifter
har Sveriges hamn- och stuveriförbund i oktober 1996 utfärdat en
rekommendation till sina medlemmar att dessa snarast bör inleda en översyn av
avtal och hamntaxor för att genomföra en miljödifferentiering.
Motion Jo405 (mp) yrkande 3 torde i huvudsak vara tillgodosedd genom vad
utskottet redovisat och avstyrks därför.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande skydd för den naturligt reproducerande laxen
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo229 yrkande 8, 1996/97:Jo237
yrkande 8 och 1996/97:Jo404 yrkande 1,
2. beträffande fiske med drivgarn i Östersjön, m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo229 yrkande 9, 1996/97:Jo237
yrkande 9, 1996/97:Jo404 yrkande 2, 1996/97:Jo413 yrkande 1,
1996/97:Jo414 och 1996/97:Jo779 yrkande 21,
3. beträffande kompletterande åtgärder för att rädda den
naturreproducerande laxen
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo408 yrkande 5,
4. beträffande fördelning av laxfisket i Östersjön
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo402 och 1996/97:Jo413 yrkande 2,
res. 1 (m)
5. beträffande skydd för tumlare i Östersjön
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo401 och 1996/97:Jo779 yrkande 22,
6. beträffande internationell samordning
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo408 yrkande 6,
res. 2 (m)
7. beträffande kvoter för torsk
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo779 yrkande 20,
8. beträffande reduktion av fiskeflottan
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo408 yrkande 1 och 1996/97:Jo415
yrkande 2,
9. beträffande ett satellitbaserat övervakningssystem
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo408 yrkande 2,
10. beträffande fisketillsyn
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo408 yrkande 8,
res. 3 (m)
11. beträffande förbud mot dubbla trålar
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo406,
12. beträffande norsk laxodling
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo411 yrkande 1,
13. beträffande vattenbrukets miljöeffekter
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo411 yrkande 2
14. beträffande stöd till vattenbruk
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo411 yrkande 3,
15. beträffande ersättning vid miljöskador
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo407 och 1996/97:Sk339 yrkande 3,
16. beträffande fritt handredskapsfiske
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo408 yrkande 7,
res. 4 (m)
17. beträffande bestämmelser för bildande av fiskevårdsområden
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo412,
18. beträffande åtgärder för att främja fisket
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo409 och 1996/97:Jo415 yrkande 1,
19. beträffande rekreationsfisket
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo410 yrkande 1,
20. beträffande regionala hänsyn i fiskeförvaltningen
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo405 yrkandena 1 och 2,
res. 5 (mp)
21. beträffande åtgärder för att minska utsläppen från båttrafiken
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo405 yrkande 3.
res. 6 (mp)
Stockholm den 13 maj 1997
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson
(s), Göte Jonsson (m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson
(s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson (fp), Maggi
Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp),
Lennart Brunander (c), Michael Hagberg (s) och Berndt Sköldestig (s).
Reservationer
1. Fördelning av laxfisket i Östersjön (mom. 4)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Hur den? och
slutar med ?yrkande 2? bort ha följande lydelse:
Laxfisket i Norrbotten är trots sin begränsade omfattning av mycket stor
betydelse för yrkesutövare, industri och konsumenter. I generationer har
utövare av fiske livnärt sig och sina familjer på råvara från Bottenviken. Det
är viktigt att ge yrkesfiskarna goda förutsättningar för att kunna leva på
sitt yrke och dessutom upprätthålla ett aktivt kust- och skärgårdsliv. Om
Fiskeriverket måste reglera laxfisket för att säkerställa en långsiktig
överlevnad för laxbestånden måste det ske där drygt 90 % av laxfångsten sker,
nämligen i Östersjön. De fåtal fiskare som finns kvar i Haparanda och Kalix
skärgårdar har en mycket marginell påverkan på det totala laxbeståndet och bör
ej ensidigt drabbas. Ett alternativ till nuvarande restriktioner kunde vara
att fördela laxfiskekvoterna så att alla fiskare har möjlighet att utöva sitt
yrke. Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna Jo402 och Jo413
yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande fördelning av laxfisket i Östersjön
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo402 och 1996/97:Jo413
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Internationell samordning (mom. 6)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Vad som? och
slutar med ?Motionen avstyrks? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det väsentligt att det sker en
internationell samordning av fisket. Fisk är en begränsad biologisk resurs som
skall beskattas med syfte på uthållighet. Med hänsyn till våra
fiskeberedningsindustrier är det av största vikt att svenskt fiske kan ske
kontinuerligt och uthålligt. Det är nödvändigt att i internationella
förhandlingar komma överens om en kvotering av fisket som garanterar en sådan
uthållighet. Vidare måste regeringen i sådana förhandlingar kräva att redskap
som hotar eller skadar reproduktionen inte får användas. Ett exempel härvidlag
är trålarnas nätmaskstorlek. Vad utskottet här anfört med anledning av motion
Jo408 yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande internationell samordning
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo408 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Fisketillsyn (mom. 10)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Med anledning?
och slutar med ?yrkande 8? bort ha följande lydelse:
I samma takt som fiskets värde ökar blir också brotten mot lagstiftning och
avtal inom fiskets område allt allvarligare. Det är väl omvittnat att
internationellt överenskomna fiskekvoter överstigs. Brist på resurser för
övervakning och ett otillräckligt sanktionssystem kan vara några av orsakerna.
Dessa svagheter måste enligt utskottets uppfattning åtgärdas. I enskilda
vatten ökar också den ekonomiska skadan av olovligt och olaga fiske. Här finns
en eftersläpning i påföljder för dem som fälls för tjuvfiske. Även detta bör
åtgärdas. Vad utskottet här anfört med anledning av motion Jo408 yrkande 8 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande fisketillsyn
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo408 yrkande 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Fritt handredskapsfiske (mom. 16)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Det förslag?
och slutar med ?avstyrker motionen? bort ha följande lydelse:
Lagen om fiskevårdsområden stiftades år 1981. Sedan dess har över 1 800 nya
fiskevårdsområden bildats runt om i landet, nästan uteslutande i de vatten med
enskilt fiske som inte berördes av lagen om fritt handredskapsfiske som
infördes år 1985.
I de områden där fritt handredskapsfiske infördes avstannade bildandet av
fiskevårdsområden nästan innan det kommit i gång. I dessa områden utnyttjas
resurserna utan tillsyn, utan lokala regler för miljöhänsyn och utan möjlighet
för ägarna till fiskerätten att fullt ut dra nytta av sitt produktionsmedel
till gagn för en levande landsbygd.
Enligt utskottets uppfattning bör det längs kusten och i de stora sjöarna
därför skapas möjligheter att, på frivillig väg, bilda någon form av
fiskeskötselområden med möjlighet att förvalta och upplåta visst fiske, utöva
tillsyn samt bedriva fiskevård. Fiskeskötselområdena bör kunna omfatta både
enskilt och allmänt vatten. De allmänna vattenområdena, där staten bär ansvar
för fiskevården, kan på detta sätt också få en mer aktiv förvaltning och
resurshushållning. Eftersom staten i dag saknar medel till fiskevård även för
de egna vattnen, bör detta vara en passande och decentraliserad lösning. Vad
utskottet här anfört med anledning av motion Jo408 yrkande 7 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande fritt handredskapsfiske
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo408 yrkande 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Regionala hänsyn i fiskeförvaltningen (mom. 20)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Det
bemyndigande? och slutar med ?och 2? bort ha följande lydelse:
I förhållande till de stora fiskefartygens framfart med jättringnoter är det
kustnära fisket både energisnålt och miljövänligt. Ett nytt problem för det
kusrnära fisket är att för allt fler arter beräknas kvoterna gemensamt med
EU:s Nordsjözon. För fisket i detta område krävs särskild licens. Däremot kan
fiske fritt bedrivas av alla licensierade yrkesfiskare i Skagerrak och
Kattegatt. Problemet kommer att växa eftersom de som har licens att bedriva
fiske i Nordsjön också har kapacitet att under en kort period fiska upp hela
den tillgängliga svenska kvoten av arten i fråga.
Fiskefartygen kan, med sina stora fångstredskap, redan i början av året ta
upp hela årets kvot. När det gäller torsk, där kvoterna är säsongsindelade,
blir slutfiskningen något uppdelad och sker i början av varje kvotperiod.
Fiskebåtarna, som har enklare redskap, har inte en chans att konkurrera om
kvoten. Den jämna tillgången till de lokala fiskmarknaderna rycks undan,
samtidigt som de kustnära fiskarna förlorar sina utkomstmöjligheter och blir
arbetslösa. Fiskbestånden har ingen möjlighet att utvecklas i takt med
utfiskningen. Fiskeriverket bör därför säsongsindela de svenska kvoterna och
garantera kustfiskets andel. Man bör också utreda ett resursfördelningssystem
liknande det engelsk-skotska, så att det avsätts regionala gruppkvoter
baserade på regionala faktorer. Det skulle ge kustfisket en trygghet som länge
saknats. Vad utskottet här anfört med anledning av motion Jo405 yrkandena 1
och 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande regionala hänsyn i fiskeförvaltningen
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo405 yrkandena 1 och 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Åtgärder för att minska utsläppen från båttrafiken (mom. 21)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Sveriges
nationella? och på s. 13 slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets uppfattning borde fiskeflottan kunna övergå till att
använda hydraulolja gjord av i huvudsak raps. Det är viktigt att
fiskerinäringens distributörer av olja, i första hand föreningar ägda av
fiskarna, deltar i arbetet. Tidigare försök att introducera rapsoljan har,
enligt vad utskottet erfarit, fallit på att det inte fanns tillgång till
rapsolja. Detta var i sin tur en följd av ogynnsam beskattning. En ny
efterfrågan och en ur miljösynpunkt rättvis beskattning bör kunna ge rapsoljan
möjlighet att återkomma på oljemarknaden. Vad utskottet här anfört med
anledning av motion Jo405 yrkande 3 bör utskottet som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande åtgärder för att minska utsläppen från båttrafiken
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo405 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Skydd för den naturreproducerande laxen (mom. 1)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna har vid flera tillfällen i motioner och interpellationer
tagit upp den vilda naturreproducerande laxens situation i Östersjön. Det
hårda havsfisket efter lax i kombination med sjukdomen M74 har medfört att de
flesta vildlaxstammar är akut utrotningshotade. För närvarande utgörs endast
10-15 % av den totala rekryteringen till Östersjön av vild laxsmolt. De
kommande åren förväntas den siffran sjunka till omkring 5 % (uppgifter från
Rödlistade ryggradsdjur i Sverige - Artfakta. 1996). Risken är alltså
uppenbar att den naturreproducerande laxen försvinner. I Artdatabankens så
kallade rödlista klassas därför den vilda laxen som Sårbar, hotkategori 2.
Vår uppfattning är att havsfisket på blandbestånd i Östersjön nu är det
största hotet mot de vilda laxpopulationer som finns kvar. Fisket på
blandbestånd bedrivs med 21 km långa drivgarn, något vi kritiserat, eftersom
detta fiske inte enbart hotar vildlaxen utan även utgör ett hot mot tumlaren i
Östersjön. Förutsättningen för att Östersjön skall undantas från den FN-
resolution, som förespråkar begränsning av drivgarnslängder till 2,5 km, är
att detta inte utgör något ekologiskt hot. Vi menar att drivgarnens längd i
Östersjön i dag är ett ekologiskt hot mot tumlaren. Om drivgarnslängden i
Östersjön minskas till 2,5 km torde det även innebära attt fisket på
blandbestånd av lax minskar.
För att kunna beskatta de vilda laxpopulationerna efter biologisk bärkraft
anser vi att fisket måste flyttas från fiske på blandbestånd i Östersjön till
ett selektivt fiske utefter kusten i närheten av lekplatserna. Krav om
upphörande av blandbeståndsfiske har framförts under lång tid av såväl
forskare som fiskebiologer nationellt och internationellt. Genom ett kustnära
fiske kan den odlade laxen beskattas, medan den vilda lämnas för att kunna
reproduceras i älvarna.
Miljöpartiet de gröna avger ingen reservation beträffande lax i detta
betänkande. I interpellationsdebatt med jordbruksministern i februari 1997
deklarerade ministern sin vilja att se över såväl drivgarnens längd som fisket
på blandbestånd och möjlighet att flytta detta till ett kustnära selektivt
fiske. I Fiskeriverkets beslut FIFS 1997:4 av den 5 mars i år flyttas mer av
fisket till kusten än tidigare i och med att 40 % av laxarna skall tas upp
norr om latituden 59 30 N. För nästa år uttalar verket avsikten att
fördelningen skall vara 50/50. Detta och det faktum att Fiskerikommissionen
för Östersjön har beslutat om en aktionsplan i avsikt att rädda den
naturreproducerande laxen ser vi som positiva tecken. Vi är glada att våra och
många fiskeribiologers synpunkter nu kommer till uttryck i praktiken. Vår
förhoppning är att dessa beslut kan utgöra starten på en process där den
naturreproducerande laxen kan räddas.
Men det är bråttom. Åtgärderna som vidtas måste få önskad effekt för att
inte den naturreproducerande laxen skall försvinna från fler vattendrag och i
värsta fall totalt. I dag finns 15 av de 20 naturreproducerande
laxpopulationerna i Östersjön i svenska vattendrag. Sverige har således ett
mycket speciellt ansvar. Miljöpartiet de gröna avser att återkomma i denna
angelägna fråga, som sätter värdet av biologisk mångfald på sin spets.
2. Stöd till vattenbruk (mom. 14)
Eva Eriksson (fp) anför:
Svensk och europeisk fiskodling är en relativt ung näring. Viss produktion av
utsättningsfisk har förekommit i många år, och odling av matfisk har bedrivits
sedan början på 80-talet. Svängningarna har varit stora i näringen. I mitten
på 80-talet gjordes stora satsningar, inte sällan med statliga medel, på
odlingsprojekt som inte var realistiska. Detta har sedan kommit att skada
näringen.
Svensk matfiskodling omfattar ca 6 000 ton fisk per år till ett värde av
drygt 150 miljoner kronor. Till detta kommer sättfiskproduktion för
utplantering. Vattenbruk bedrivs över hela landet. Det är en utpräglad
småföretags- och glesbygdsnäring. Genom EU-medlemskapet har vattenbruket i
bidragshänseende knutits närmare den övriga fiskerinäringen. Vattenbruket
erhåller stöd för investeringar m.m. genom EU:s mål 5A. EU-stödet används
bl.a. till att marknadsanpassa produktionen så att leverans av färsk fisk
skall kunna ske hela året.
Vattenbruksföretagens utpräglade inriktning på verksamhet i glesbygd gör
näringen särskilt viktig att slå vakt om på många orter. En utveckling av
odlingen i norra Sverige med särskild inriktning på röding är därför viktig
att stödja, bl.a. genom fortsatt satsning på FoU-arbete.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Motionerna............................................1
Utskottet.............................................4
Laxfiske i Östersjön, m.m. 4
EU-frågor, m.m. 7
Övrigt 10
Hemställan 14
Reservationer........................................15
1. Fördelning av laxfisket i Östersjön (mom. 4) 15
2. Internationell samordning (mom. 6) 16
3. Fisketillsyn (mom. 10) 16
4. Fritt handredskapsfiske (mom. 16) 17
5. Regionala hänsyn i fiskeförvaltningen (mom. 20) 17
6. Åtgärder för att minska utsläppen från båttrafiken (mom. 21) 18
Särskilda yttranden..................................19
1. Skydd för den naturreproducerande laxen (mom. 1) 19
2. Stöd till vattenbruk (mom. 14) 20