I betänkandet behandlas 32 motionsyrkanden om strålskydd och kärnsäkerhet m.m.
Dessa frågor ingår från och med riksmötet 1996/97 i jordbruks-utskottets
beredningsområde.
Motionerna tar upp bl.a. radioaktiva utsläpp från kärnkraftverken,
internationella strålskydds- och kärnsäkerhetsfrågor och slutförvaringen av
kärnkraftsavfall i Sverige. Utskottet avstyrker motionerna med hänvisning
bl.a. till tidigare riksdagsbeslut och pågående verksamhet hos ansvariga
myndigheter. Flera motionsyrkanden avstyrks av det skälet att det saknas
laglig grund för de föreslagna åtgärderna eller att yrkandena är så oklart
utformade att de ej kan leda till något ställningstagande i sak.
Till betänkandet fogas 5 reservationer och 9 särskilda yttranden.
Motionerna
1996/97:Jo706 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slutförvaring av
kärnkraftsavfall.
1996/97:Jo713 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett tioårigt moratorium innan beslut fattas om slutgiltigt
omhändertagande av kärnavfall.
1996/97:Jo723 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om UKAEA:s planer på hantering av radioaktivt avfall vid Dounreay.
1996/97:Jo727 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder med anledning av den internationella
granskningskommissionen för kärnsäkerhet och strålskydd,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nationell utredning om svenska kärnkraftverks radioaktiva utsläpp,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en skärpning av utsläppsföreskrifterna i strålskyddslagen.
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en revidering av Euratomfördraget.
1996/97:Jo739 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att den snarast undersöker möjligheterna att genom bl.a.
havsrättskonventionen och internationell rätt stoppa de radioaktiva utsläppen
i Dounreay.
1996/97:Jo741 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att upplösa IAEA och ICRP,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att införa nya organ i stället för IAEA och ICRP med oberoende
kompetent expertis,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den internationella miljödomstolen skall ta över IAEA:s
övervakningsansvar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om radioaktiv strålning och dess offer.
1996/97:Jo744 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige internationellt måste verka för ett totalförbud av
mobila kärnkraftverk,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige måste verka för att mobila kärnkraftverk uppmärksammas
i det internationella konventionsarbetet och att bestämmelser förs in i t.ex.
havsrättskonventionen så att riskerna minimeras vid användningen av dessa
kärnkraftverk.
1996/97:Jo754 av Eva Goës (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att införa relevanta gränsvärden både i Sverige och i EU,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att minimera hälsoriskerna efter Tjernobyl,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att påvisa vilka effekter Tjernobyl haft på hälsan för oss
svenskar.
1996/97:Jo768 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kärnavfall,
2. att riksdagen beslutar att införa en tredubbling av avgiften för
kärnavfall,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att införa totalt stopp för slutförvaring av utländskt kärnbränsle
i Sverige,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagtext om kärnavfall som
tydliggör att även aska från processing m.m. räknas till denna kategori,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skärpa kärntekniklagen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om platsvalsprocessen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kritiken mot SKB, SSI och SKI.
1996/97:Jo784 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till lagändring som innebär att vattenkraft och andra
elproduktionsanläggningar inte får utgöra säkerhet för kärnkraftens
avfallshanteringskostnader.
1996/97:Jo787 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning om regler för kontroll av radioaktiva direktimporterade
råvaror och gränsvärden för desamma.
1996/97:Jo791 av Karin Starrin (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regelbundna analyser av cesium,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kärnkraftsindustrin måste bekosta analyser.
1996/97:Jo794 av Hanna Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Euratomfördraget bör avvecklas och ersättas med ett
mellanstatligt samarbete om energisparande och utveckling av energisystem som
baseras på förnybara energislag,
1996/97:Jo795 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de som är angelägna att ha kärnkraften kvar skall skriva på en
försäkran att ställa upp vid en kärnkraftskatastrof för att sanera,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den kanadensiska processen för miljökonsekvensbeskrivning,
4. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med förslag till
regler för hur en MKB-process skall gå till och hur en
miljökonsekvensbeskrivning skall utformas.
Utfrågning
Utskottet har anordnat en utfrågning om vissa strålskydds- och
kärnsäkerhetsfrågor med Statens strålskyddsinstitut, Statens
kärnkraftinspektion och Svensk Kärnbränslehantering AB.
Utskottet
Inledning
Frågor om strålskydd och kärnsäkerhet ingår fr.o.m. riksmötet 1996/97 i
jordbruksutskottets beredningsområde, efter att tidigare ha behandlats av
försvarsutskottet respektive näringsutskottet. Utskottet redovisar i det
följande några utskottsbetänkanden i dessa frågor, med uppgifter om
myndighetsstrukturen och gällande bestämmelser på strålskydds- och
kärnsäkerhetsområdet.
Strålskydd
I betänkande 1994/95:FöU3 behandlade försvarsutskottet ett antal motioner
om bl.a. risker med joniserande strålning och lågdosstrålning.
Som framgår av försvarsutskottets betänkande är Statens strålskyddsinstitut
(SSI) central förvaltningsmyndighet på detta område. Myndigheten skall verka
för att intentionerna i strålskyddslagen (1988:220) uppfylls. Med stöd av
lagen och av strålskyddsförordningen (1988:293) handlägger SSI frågor om skydd
för människor, djur och miljö mot skadlig verkan av joniserande och icke-
joniserande strålning.
SSI skall ha beredskap att vid olyckor, särskilt i kärnteknisk verksamhet,
ge information i strålskydds- och saneringsfrågor till berörda myndigheter.
SSI övervakar strålskyddet vid de kärntekniska anläggningarna och kontrollerar
att utsläpp till luft och vatten under normaldrift hålls inom fastställda
gränser.
Försvarsutskottet framhöll bl.a. att strålskyddslagen är en ramlag och att
det ankommer på regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, att
meddela de föreskrifter som krävs till skydd mot strålning samt för att utöva
tillsyn och kontroll över den verksamhet som lagen reglerar. Häri ingår
bedömningar utifrån vetenskapliga rön. FöU utgick från att regeringen och
berörda myndigheter successivt värderade den vetenskapliga informationen om
lågdosstrålningens risker och tog erforderliga initiativ. FöU påpekade vidare
att även de då aktuella frågorna om ändring av gränsvärden för utsläpp vid
normal verksamhet och för mottagen dos hos olika kategorier människor har
delegerats av riksdagen. FöU utgick från att regeringen och berörda
myndigheter även i detta avseende skulle ta erforderliga initiativ. I
anslutning till en motion om ändrade utsläppsföreskrifter för kärnkraftverk
framhöll FöU att frågan hör till dem som delegerats i strålskyddslagen till
regeringen och myndigheterna. Utskottet hade ändå underrättat sig i ärendet
och erfarit att högsta tillåtna utsläpp gav stråldoser som var långt mindre än
variationen i naturlig bakgrundsstrålning mellan olika svenska orter samt att
de faktiska utsläppen låg långt under högsta tillåtna utsläpp.
Frågor och interpellationer om bl.a. gränsvärden för radioaktiv strålning
har besvarats av miljöministern vid flera tillfällen, t.ex. den 24 maj
respektive den 20 november 1996 och den 19 februari 1997.
Kärnavfall m.m.
I betänkande 1995/96:NU17 behandlade näringsutskottet 44 motionsyrkanden om
olika kärnavfallsfrågor, huvudsakligen från företrädare för Miljöpartiet.
Näringsutskottet avstyrkte samtliga yrkanden och pekade på den noggranna
beslutsprocess som omgärdar prövningen av lagringsmetoder för kärnavfall.
Dessutom underströks att några bindningar inte fanns vad gäller vare sig
metoder för inkapsling och slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall
eller val av plats för slutförvaret. I fråga om beslutsprocessen för
lokalisering av kärntekniska anläggningar betonade utskottet vikten av att
berörda kommuner och kommuninnevånare gavs största möjliga insyn i de
förstudier som Svensk Kärnbränslehantering AB utför. Beträffande verksamheten
vid Studsvik AB och import av anrikat kärnbränsle hänvisade utskottet till att
Studsvik AB enligt ett regeringsbeslut skall upprätta ett program senast den
30 juni 1997 för omhändertagande av använt kärnbränsle innefattande tekniska,
ekonomiska och juridiska aspekter.
I betänkandet lämnade näringsutskottet följande bakgrundsbeskrivning
angående gällande lagstiftning och aktuell verksamhet på området m.m.
Lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet - den s.k. kärntekniklagen -
innehåller grundläggande bestämmelser om säkerheten i samband med sådan
verksamhet. I denna lag definieras kärnavfall som använt kärnbränsle som har
placerats i slutförvar, radioaktivt ämne som har bildats i kärnteknisk
anläggning, material eller annat som har tillhört en kärnteknisk anläggning
och blivit radioaktivt förorenat samt radioaktiva delar av en kärnteknisk
anläggning som avvecklas. Med kärnteknisk anläggning avses i lagen förutom
kärnkraftsreaktor bl.a. anläggning för utvinning, framställning, hantering,
bearbetning, förvaring som avses bli bestående (slutförvaring) eller annan
förvaring (lagring) av kärnämne samt anläggning för hantering, bearbetning,
lagring eller slutförvaring av kärnavfall.
Kärntekniklagen föreskriver (10 §) att den som har tillstånd till
kärnteknisk verksamhet bl.a. skall svara för att erforderliga åtgärder vidtas
för att på ett säkert sätt hantera och slutförvara i verksamheten uppkommet
kärnavfall eller däri uppkommet kärnämne som inte används på nytt. Även
strålskyddslagen (1988:220) innehåller bestämmelser om radioaktivt avfall; i
denna lag sägs (13 §) att den som bedriver eller har bedrivit verksamhet med
strålning skall svara för att det i verksamheten uppkomna radioaktiva avfallet
hanteras och, när det behövs, slutförvaras på ett från strålskyddssynpunkt
tillfredsställande sätt.
Av kärntekniklagen (5 a §) framgår att det i Sverige är förbjudet att utan
särskilt tillstånd slutförvara använt kärnbränsle eller kärnavfall från en
kärnteknisk anläggning eller annan kärnteknisk verksamhet i ett annat land.
Förbudet mot slutförvaring av utländskt kärnavfall i Sverige infördes den 1
januari 1993 (prop. 1992/93:98, bet. NU11). I propositionen som låg till grund
för beslutet underströks att undantag från förbudet - när det föreligger
synnerliga skäl - skall meddelas med stor restriktivitet. Enligt vad som
redovisades i specialmotiveringen i propositionen kan synnerliga skäl
föreligga om det vid en samlad bedömning visar sig lämpligast från säkerhets-
och strålskyddssynpunkt att en liten mängd material slutförvaras i Sverige.
Det kan gälla fall i samband med provning av t.ex. bränslekapsling eller
reaktordelar, då mycket små mängder avfall bildas, eller sekundäravfall
(filtermassor m.m.) som bildas vid behandling av anläggningar i Sverige. En
allmän utgångspunkt för tillståndsprövningen skall vara, underströks det i
propositionen, att det utländska material som totalt sett kan komma att
förvaras i Sverige inte med avseende på mängd eller aktivitet får överstiga
någon procent av det beräknade svenska kärnavfallet. Utskottet betonade i
ställningstagandet till propositionen i denna del angelägenheten av att
undantagstillstånden meddelas med stor restriktivitet.
I den aktuella propositionen underströks samtidigt att det är en annan sak
om utländskt kärnämne eller kärnavfall under en begränsad period finns i
Sverige för undersökning eller som ett led i en behandlingsprocess, dvs. en
process som avser att förändra avfallets egenskaper med avseende på volym,
form, aktivitetsinnehåll och kemiska egenskaper m.m. Det avfall som behandlas
i Sverige skall snarast efter behandlingen återställas till leverantören.
Vidare framhölls det i propositionen att den tid under vilken avfallet får
lagras i Sverige bör bestämmas vid införseltillfället med beaktande av
principen att slutförvaring av avfallet i Sverige inte får förekomma. Förbud
råder sålunda inte mot att - efter tillstånd - föra in utländskt avfall och
under en begränsad period t.ex. behandla avfallet i Sverige för att därefter
återställa detta till utlandet. Det aktuella förbudet i kärntekniklagen avser
alltså slutförvaring och inte införsel av kärnavfall.
Regeringen beslutade i december 1994 att bevilja Studsvik AB tillstånd att
t.o.m. den 30 juni 1997 i Sverige nedföra, för slutförvaring från en
kärnteknisk anläggning eller annan kärnteknisk verksamhet i annat land, högst
25 kg använt kärnbränsle i form av bl.a. segment av bränslestavar och
bränslerester, inklusive sådant sekundäravfall som uppstår i samband med
testverksamhet, samt högst 250 kg lågaktivt kärnavfall. I beslutet framhöll
regeringen att det avfall som omfattas av ansökan passar in i det svenska
avfallssystemet och att den avfallsmängd som avses är utomordentligt liten i
förhållande till den mängd kärnavfall som årligen kan komma att tillföras det
svenska slutförvaret.
Finansieringen av omhändertagandet av kärnkraftens restprodukter regleras i
lagen (1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle
m.m. - den s.k. finansieringslagen. Riksdagen har nyligen efter förslag från
regeringen (prop. 1995/96:83, bet. NU10) beslutat om förändringar i denna lag,
i vilket bl.a. ingick en skärpning av reaktorinnehavarnas finansiella ansvar
för kärnavfallet. Riksdagens beslut innebär också dels att reaktorinnehavarnas
avgift till staten för ändamålet skall förvaltas i den s.k. Kärnavfallsfonden
med placering i Riksgäldskontoret, dels att reaktorinnehavarna skall ställa
sådana säkerheter till staten att framtida kostnader för avfallshanteringen
kan täckas även om fonderingen i Kärnavfallsfonden visar sig vara
otillräcklig. De kostnader som skall täckas omfattar hantering och
slutförvaring av använt kärnbränsle, avveckling och rivning av
reaktoranläggningar samt forsknings- och utvecklingsverksamhet inom
kärnavfallsområdet m.m.
Statens kärnkraftinspektion (SKI) är central förvaltningsmyndighet med
uppgift att övervaka säkerheten vid kärnteknisk verksamhet. Statens
strålskyddsinstitut (SSI) är central förvaltningsmyndighet för frågor om skydd
för människor, djur och miljö mot skadlig verkan av joniserande och icke-
joniserande strålning. Dessa myndigheter svarar för tillsynen både vad gäller
driften vid kärnkraftverken och avfallshanteringen. Knutet till
Miljödepartementet finns Statens råd för kärnavfallsfrågor (KASAM), med
uppgift bl.a. att till regeringen avge en egen, självständig bedömning av
kunskapsläget på kärnavfallsområdet.
Fyra kraftföretag i Sverige producerar el med kärnkraft: Forsmarks
Kraftgrupp AB, OKG Aktiebolag, Vattenfall AB och Barsebäck Kraft AB. Dessa
fyra företag har bildat ett gemensamt bolag, Svensk Kärnbränslehantering AB
(SKB), med uppgift att svara för hanteringen av kärnbränslet och kärnavfallet.
Kärntekniklagen ålägger (12 §) den som har tillstånd att inneha eller driva en
kärnkraftsreaktor att i samråd med övriga reaktorinnehavare upprätta ett
program för den forsknings- och utvecklingsverksamhet och de övriga åtgärder
som krävs för ett säkert omhändertagande av kärnavfallet. Programmet skall
vart tredje år insändas till regeringen, eller den myndighet som regeringen
bestämmer, för att granskas och utvärderas. Arbetet med att upprätta
ifrågavarande program ombesörjs av SKB. Programmen benämns FUD - Program för
forskning, utveckling och demonstration. Det första programmet presenterades
år 1986. Handläggningsordningen är sådan att programmen först granskas av SKI,
som därefter remitterar programmet till berörda myndigheter, universitet,
tekniska högskolor etc. Efter remisstidens utgång skriver SKI ett eget
yttrande över programmet och bifogar remissvaren till regeringen. Denna
process tar vanligtvis cirka ett år. FUD-programmet 92 inlämnades till SKI
hösten 1992, och i december 1993 fattade regeringen beslut med anledning av
SKI:s yttrande över programmet. Ett nytt program - FUD-program 95 - har
nyligen utarbetats och inlämnats till SKI för granskning.
Kärnavfallet indelas dels i hög-, medel- och lågaktivt avfall, dels i kort-
och långlivat avfall. I Sverige består det högaktiva avfallet i första hand av
utbränt kärnbränsle. Detta har en hög andel långlivat avfall. I låg- och
medelaktivt avfall är oftast andelen långlivade radionuklider låg. Exempel på
låg- och medelaktivt avfall är filter som använts för att rena vatten eller
luft i en reaktor, utbytta reaktordelar, överdragskläder och verktyg. Låg- och
medelaktivt avfall - i vilket också inkluderas avfallet från rivningen av
kärnkraftverken - beräknas svara för ca 95 % av den totala kärnavfallsvolymen
som det svenska kärnkraftsprogrammet väntas ge upphov till.
Det låg- och medelaktiva avfallet från driften deponeras i det s.k.
slutförvaret för radioaktivt driftavfall (SFR) intill Forsmarks kärnkraftverk.
Förvaret består av bergrum mer än 50 meter under havsbotten. Detta avfall
kräver en förvaring under maximalt ca 500 år, varav huvuddelen dock kräver en
förvaring under betydligt kortare tid, eller maximalt 100 år.
Det långlivade och högaktiva avfallet utgörs huvudsakligen av det använda
kärnbränslet. Huvudinriktningen i SKB:s plan för att ta hand om det högaktiva
avfallet är att detta skall isoleras genom inkapsling samt förvaras ca 500
meter ned i berg. Det är dock ännu inte bestämt huruvida det skall byggas ett
slutförvar eller om avfallet skall omhändertas på annat sätt. Efter drift
förvaras det använda kärnbränslet under ca 1 år i reaktoranläggningen. Sedan
förs det vidare till en mellanlagringsstation, det s.k. centrala mellanlagret
för använt kärnbränsle (CLAB), som ligger vid Oskarshamns kärnkraftverk. I
CLAB skall bränslet lagras i 30-40 år. Med en planerad utbyggnad av CLAB avses
bränslet från hela det svenska kärnkraftsprogrammet, ca 8 000 ton, kunna
mellanlagras i CLAB.
SKB planerar att upprätta en inkapslingsanläggning intill CLAB. Något
formellt beslut om anläggningens lokalisering och utformning har emellertid
ännu inte fattats. Inte heller har vare sig SKI eller regeringen slutligt
godkänt kapselkonstruktion eller metoden för tillverkning. Efter inkapsling
avser SKB att transportera kapslarna till en slutförvaringsanläggning. I denna
anläggning planerar SKB att förvara avfallet 500 meter ned i berggrunden. Det
finns ännu inga beslut om vare sig metoden för förvaring av kapslarna eller
lokalisering av denna anläggning. Totalt planerar SKB att genomföra förstudier
i fem till tio kommuner för denna lokalisering.
Av kärntekniklagen framgår (5 b §) att regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får föreskriva att det skall upprättas en
miljökonsekvensbeskrivning som skall möjliggöra en samlad bedömning av den
inverkan som en planerad anläggning kan ha på miljön och hälsan. Prövning
enligt strålskyddslagen sker i anslutning till prövningen enligt
kärntekniklagen. Inkapslings- och slutförvaringsanläggningarna skall också
prövas enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. - den s.k.
naturresurslagen. Prövningen enligt denna lag skall vara allsidig och avse
övergripande frågor, såsom anläggningarnas lokalisering, art och omfattning
samt frågor om bl.a. markanvändning, miljö, energi och transporter. Vad gäller
slutförvaringsanläggningen skall denna också prövas enligt miljöskyddslagen
(1969:387), vattenlagen (1983:291) samt plan- och bygglagen (1987:10).
Regeringsbeslut
Jordbruksutskottet har inhämtat att regeringen den 19 december 1996 fattat
beslut om prövningen av SKB:s forskningsprogram angående kärnbränsle och
kärnavfall. Beslutet innebär inte att regeringen tagit ställning till hur det
använda kärnbränslet skall slutförvaras. Regeringen har satt upp ett antal
villkor för det fortsatta arbetet. SKB skall genomföra en systemanalys för
hela slutförvarssystemet, inklusive inkapsling, transporter och slutförvar.
Analysen skall redovisa alternativa lösningar till den KBS-3-metod som SKB
tidigare redovisat. Redovisningen skall också innehålla en redogörelse för
konsekvenserna om det planerade slutförvaret inte kommer till stånd.
Regeringen vill också att SKB kompletterar sin översiktsstudie genom att mer
ingående redovisa de faktorer som bör styra valet av plats för slutförvar.
Regeringen betonar vikten av en väl definierad och tydlig platsvalsprocess.
Den pågående processen måste bli tydligare. Berörda kommuner skall ges ett så
bra underlag som möjligt inför olika ställningstaganden i
lokaliseringsarbetet.
Finansiering av framtida kärnavfallskostnader
I betänkande 1995/96:NU10 behandlade näringsutskottet en proposition om
säkrare finansiering av framtida kärnavfallskostnader m.m. Utskottet
tillstyrkte regeringens förslag om ändring i två lagar, nämligen dels lagen
(1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.,
dels lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt
avfall m.m. 1992 års lag, den s.k. finansieringslagen, ålägger reakt-
orinnehavarna att täcka kostnaderna för hanteringen av kärnkraftens
restprodukter. För detta ändamål uttas en avgift, som i dag uppgår till i
genomsnitt 1,1 öre per kWh. Utskottet tillstyrkte förslagen i propositionen
att avgiftsmedlen skulle överföras till en särskild fond benämnd
Kärnavfallsfonden, som i myndighetsform skulle svara för kapitalförvaltningen.
Fondens medel skulle placeras i Riksgäldskontoret, företrädesvis i form av
real inlåning. Avgiftsskyldigheten skulle kompletteras med ett garantisystem
som innebar krav på reaktorinnehavarna att ställa sådana säkerheter att de
kunde täcka kostnaderna för avfallshanteringen m.m. om fonderingen enligt
finansieringslagen skulle visa sig otillräcklig. De nya bestämmelserna har
trätt i kraft den 1 januari 1996.
Säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken 1995-1996
En redovisning av säkerhets- och strålskyddsläget görs i regeringens skrivelse
1996/97:50 På väg mot ett ekologiskt hållbart samhälle (s. 114 f.). Enligt
regleringsbrevet för SSI skall myndigheten i samarbete med SKI senast den 15
april 1998 till regeringen redovisa säkerhets- och strålskyddsläget vid de
svenska kärnkraftverken. SSI skall senast den 1 mars 1998 redovisa ambitionen
i de svenska utsläppsbegränsningarna och lämna förslag på eventuella
ytterligare åtgärder jämte författningsändringar som kan vara motiverade.
Utskottet
Strålskydd m.m.
Motionerna
I motion Jo727 (c) anförs att svenska kärnkraftverk släpper ut mer
radioaktivitet i luft och vatten än andra jämförbara verk i världen.
Centerpartiet anser att en svensk utredning bör göras angående svenska
kärnkraftverks radioaktiva utsläpp. Utredningen bör avge förslag om åtgärder
för att minska dessa utsläpp (yrkande 36). Enligt yrkande 37 har det hela
tiden framkommit nytt vetenskapligt underlagsmaterial angående den joniserande
strålningens farlighet och cancerriskerna. Utsläppsföreskrifterna har
emellertid inte ändrats sedan 1977. En skärpning av dessa föreskrifter måste
genomföras med beaktande av senare års forskningsrön.
Enligt motion Jo741 (mp) yrkande 4 bör riksdagen göra ett tillkännagivande
om vad i motionen anförts om radioaktiv strålning och dess offer. Den del av
motionen som torde hänföras till yrkande 4 innehåller en beskrivning av
situationen för offren för Harrisburgolyckan.
I motion Jo754 (mp) anförs att en rådsförordning från 1989 fastställt taken
för acceptabel radioaktivitet i mat som skall gälla efter ?nästa Tjernobyl?.
Resultatet kommer att bli att mycket högre nivåer av radioaktivitet tillåts i
livsmedel för både barn och vuxna. Det är av oerhörd vikt att vi får relevanta
gränsvärden som återspeglar de faktiska riskerna (yrkande 1). I yrkandena 2
och 3 föreslås tillkännagivanden angående minimerade hälsorisker efter
Tjernobyl och om att påvisa vilka effekter Tjernobyl haft på hälsan för oss
svenskar.
Enligt motion Jo787 (mp) importerar den svenska trävaru- och
pappersmasseindustrin en betydande del av sin råvara från områden som är gravt
kontaminerade av såväl radioaktiva ämnen som tungmetaller. Det bör utredas hur
kontrollen av importerade råvaror från kontaminerade ställen skall ske, och
regler för detta inkluderande gränsvärden för radioaktivt besmittade råvaror
bör upprättas.
I motionerna Jo723 (c) yrkande 2 och Jo739 (mp) kritiseras det brittiska
atomenergiorganets, UKAEA, planer på utökad behandling av radioaktivt avfall
med ökade radioaktiva utsläpp som följd vid Dounreay på Skottlands nordkust.
Utsläppen innebär allvarliga hälsorisker och hotar hela det ekologiska
systemet i Västerhavet. Sverige måste enligt motion Jo723 kraftfullt agera mot
dessa planer. I motion Jo739 yrkas att regeringen undersöker möjligheterna att
stoppa de radioaktiva utsläppen vid Dounreay.
I motion Jo791 (c) understryks behovet av fortsatta provtagningar av
cesiumhalten i naturen efter Tjernobylolyckan. Kommunernas analyskostnader
måste täckas av staten. Ett sätt för staten att finansiera detta är att ålägga
kärnkraftsindustrin att genomföra regelbundna analyser.
Utskottets överväganden
Som framgår av utskottets redovisning av gällande bestämmelser på
strålskyddsområdet har riksdagen i strålskyddslagen delegerat rätten att
besluta om vissa detaljföreskrifter till regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Här ingår bl.a. föreskrifter i form av utsläppsgränser
och gränser för stråldoser, vilka utfärdas av Strålskyddsinstitutet (SSI) i
myndighetens författningssamling SSIFS. I regeringens skrivelse 1996/97:50 På
väg mot ett ekologiskt hållbart samhälle redovisas yrkesexponering och
stråldoser till följd av utsläpp till omgivningen från kärnkraftverken (s.
118). De årliga stråldoserna till allmänheten ligger betydligt under det
riktvärde för årsutsläpp som föreskrivits av SSI om 0,1 mSv per år. Enligt
regleringsbrevet för SSI skall myndigheten i samarbete med Statens
kärnkraftinspektion (SKI) årligen och senast den 15 april 1998 till regeringen
redovisa säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken. SSI
skall senast den 1 mars 1998 redovisa ambitionen i de svenska
utsläppsbegränsningarna och lämna förslag på eventuella ytterligare åtgärder.
När det gäller EG-rätten bör nämnas att rådet i maj 1996 fattade beslut om
att anta direktiv 96/29/Euratom om fastställande av grundläggande
säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de
faror som uppstår till följd av joniserande strålning. Direktivet lägger fast
högsta tillåtna doser som är förenliga med tillräckligt hälsoskydd, högsta
tillåtna exponering och kontamination samt grundläggande principer för
hälsokontroll av arbetstagarna.
I samband med utskottets utfrågning har representanterna för SSI anfört att
myndigheten ser över gällande gränsvärden bl.a. med utgångspunkt i att
riskerna för cancer i samband med lågdosstrålning har omvärderats och skrivits
upp sedan de nu gällande gränsvärdena sattes år 1977.
Utskottet konstaterar att yrkande 36 i motion Jo727 (c) kan anses
tillgodosett genom det uppdrag som lämnats till SSI och SKI. Vidare utgår
utskottet från att synpunkterna i yrkande 37 kommer att beaktas i den översyn
som pågår av gällande strålskyddsföreskrifter. Motionen påkallar således ingen
särskild åtgärd i nu behandlade delar.
Det avsnitt av motion Jo741 (mp) som kan relateras till yrkande 4 innehåller
en kort beskrivning angående den situation som påstås råda för offren för
Harrisburgolyckan. Det framgår inte vilka åtgärder från regeringens sida som
motionärerna förväntar sig med avseende på de personer som på olika sätt
drabbats av olyckan i Harrisburg. Över huvud taget framstår det som oklart för
utskottet vilka statliga insatser från Sveriges sida som motionärerna anser
angelägna eller möjliga att vidta beträffande en grupp utländska medborgare
som ej är bosatta inom svenskt territorium. Motionen kan i denna del inte
läggas till grund för något preciserat ställningstagande från riksdagens sida.
Utskottet konstaterar vidare att motion Jo754 (mp) innehåller ett yrkande
som gäller gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel (yrkande 1). I
anslutning till detta yrkande hänvisar utskottet till uppgifterna ovan om
SSI:s verksamhet och uppdrag på området. I den del motionen avser livsmedel
vill utskottet erinra om att SSI och Livsmedelsverket utfört undersökningar av
cesiumhalterna i livsmedel. Livsmedelsverket har nyligen fått i uppdrag av
regeringen att se över de gränsvärden för cesium i livsmedel som gäller sedan
Tjernobylolyckan år 1986. Översynen skall göras efter samråd med SSI och
Jordbruksverket och redovisas senast den 30 juni 1997. Med det anförda anser
utskottet att motion Jo754 yrkande 1 är i huvudsak tillgodosedd.
I övrigt innehåller motionen ingen närmare beskrivning av vilka åtgärder som
bör vidtas från regeringens sida när det gäller hälsorisker och hälsoeffekter
efter Tjernobylolyckan enligt yrkandena 2 och 3. Motionen kan i dessa delar
inte läggas till grund för något preciserat ställningstagande och avstyrks
därför.
Uppgifterna om Livsmedelsverkets och SSI:s verksamhet är i viss mån ägnade
att tillgodose även motion Jo791 (c). Motionen bör inte föranleda någon
särskild åtgärd i avvaktan på resultatet av den översyn som pågår.
Utskottet ansluter sig till synpunkterna i motion Jo787 (mp) så till vida
att det är viktigt att regeringen och berörda myndigheter uppmärksammar
problemen med importerade, radioaktiva råvaror. Problemen med framför allt
virkesimporten från Ryssland har undersökts och redovisats i en rapport från
SSI (information 1994:02, Förekomsten av radioaktivt nedsmittat virke).
Internationella överläggningar pågår, bl.a. inom EU och IAEA, om
rekommendationer för enhetliga friklassningsgränser. Enligt rapporten kan, för
undvikande av att friklassningsgränserna överskrids för enskilda länder,
möbelfabrikanter och papperstillverkare m.fl. föreslå sina inköpare att
undvika virke med en aktivitetskoncentration som överstiger vissa angivna
värden. Det påpekas i rapporten att skogsavverkning i kontaminerade områden i
f.d. Sovjetunionen har reducerats eller förbjudits där
aktivitetskoncentrationen i vedråvara är hög.
Den information som varit tillgänglig för utskottet tyder inte på att
problemen med kontaminerat importvirke är av den storleksordningen att
riksdagen nu bör ta något initiativ. Frågan tillhör i första hand
Strålskyddsinstitutets ansvarsområde. Utskottet förutsätter att regeringen och
SSI även i fortsättningen uppmärksammar problemen med radioaktivitet i
importerade råvaror och vid behov överväger regler om skärpt importkontroll
eller liknande åtgärder. Motion Jo787 (mp) bör anses tillgodosedd med vad
utskottet anfört.
De radioaktiva utsläppen vid Dounreay behandlades i ett frågesvar av
miljöministern den 2 oktober 1996. Det framgår av svaret att UKAEA:s
installationer vid Dounreay omfattar ett flertal nukleära anläggningar. Flera
av dessa är tagna ur drift och under rivning. En av de centrala
installationerna är numera anläggningen för upparbetning av höganrikat
bränsle. Enligt uppgifter från brittiska tillsynsmyndigheter som kommit
miljöministern till del kommer någon utökning av verksamheten vid
upparbetningsanläggningen förmodligen inte att ske. I 1992 års regionala
konvention för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten finns bestämmelser
om förhindrande och eliminering av förorening från landbaserade källor.
Tillstånden för utsläpp till luft och vatten från Dounreayanläggningen
omprövas vart femte år. Ett nytt tillstånd beviljades av de brittiska
myndigheterna år 1994. Vad beträffar utsläppen till luft och vatten visar
tillgängliga uppgifter angående samtliga radionuklider att den beräknade dosen
per år ligger under såväl den av ICRP som i EU:s strålskyddsnormer
rekommenderade dosen till kritisk grupp. De ligger också under den av de
brittiska myndigheterna tillåtna utsläppsnivån. Mot bakgrund av den
information som förelegat såg miljöministern ingen anledning att ta några
särskilda initiativ beträffande UKAEA:s anläggningar.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo723 yrkande
2 (c) och Jo739 (mp). Utskottet förutsätter givetvis att regeringen bevakar
frågan om utsläpp från Dounreayanläggningen och vidtar nödvändiga åtgärder om
de förutsättningar som låg till grund för miljöministerns svar skulle
förändras.
Kärnsäkerhet och kärnavfall m.m.
Motionerna
Enligt motion Jo727 (c) yrkande 34 är det av största vikt att de förändringar
som föreslagits av den internationella granskningskommissionen bereds och
genomförs enligt förslagen i SOU 1996:73. Granskningskommissionen föreslår
bl.a. förändringar vad gäller organisation, utbildning och användning av
tilldelade medel inom SSI och SKI.
Frågor om slutförvaring av kärnkraftsavfallet tas upp i motionerna Jo706
(fp), Jo713 (kd) yrkande 2 samt Jo768 (mp). Enligt fp-motionen krävs en ny och
klar strategi för slutförvaringen. SKB:s rätt att göra förstudier och
grundliga undersökningar i alla kommuner skall tydliggöras. Riksdagen skall
fatta beslut om var kärnavfallet skall placeras. Lokala medborgarkommittéer
bör tillsättas i de kommuner som blir aktuella efter urvalsprocessen. Enligt
motion Jo713 bör ett tioårigt moratorium gälla innan slutgiltiga beslut fattas
om slutförvaringen av avfallet. I motion Jo768 framförs yrkanden om bl.a.
tredubbling av avgiften för kärnavfall, stopp för slutförvaring av utländskt
kärnbränsle i Sverige, lagändring om att även aska från processing m.m. räknas
som kärnavfall och skärpning av kärntekniklagen. Vidare yrkas
tillkännagivanden rörande platsvalsprocessen för slutförvaring och om den
kritik som framförs i motionen mot förfarandet vid SKB, SSI och SKI (yrkandena
1-7).
I motion Jo741 (mp) framförs kritik mot det internationella
atomenergiorganet, IAEA, och internationella strålskyddskommissionen, ICRP.
Enligt motionen bör dessa organisationer upplösas och ersättas av nya organ
med oberoende kompetent expertis. Den internationella miljödomstolen t.ex. kan
ta över IAEA:s övervakningsansvar (yrkandena 1-3).
I motion Jo744 (mp) yrkas att Sverige verkar internationellt för ett
totalförbud mot mobila kärnkraftverk och för att mobila kärnkraftverk
uppmärksammas i det internationella konventionsarbetet.
Enligt motion Jo794 (v) yrkande 11 bör Euratomfördraget avvecklas och
ersättas med ett mellanstatligt samarbete om energisparande och utveckling av
energisystem baserade på förnybara energislag. Ett yrkande om revidering av
Euratomfördraget framförs även i motion Jo727 yrkande 39 (c).
I motion Jo784 (c) föreslås en ändring i lagen om finansiering av framtida
utgifter för använt kärnbränsle, så att vattenkraft och andra
elproduktionsanläggningar inte får utgöra säkerhet för kärnkraftens
avfallshanteringskostnader.
I motion Jo795 (mp) yrkas ett tillkännagivande att ?de som är angelägna att
ha kärnkraften kvar skall skriva på en försäkran att ställa upp vid en
kärnkraftskatastrof för att sanera? (yrkande 2). I yrkande 3 föreslås ett
tillkännagivande angående den kanadensiska processen för
miljökonsekvensbeskrivning i kärnavfallsfrågor. Enligt yrkande 4 bör
regeringen lämna förslag till regler hur en MKB-process skall gå till och hur
sådana beskrivningar skall utformas.
Utskottets överväganden
Nationell och internationell kärnsäkerhet m.m.
Som anförs i motion Jo727 har Kommittén för internationell granskning av den
svenska tillsynen inom kärnteknikområdet lämnat vissa förslag om den svenska
tillsynen av reaktorsäkerhet och omhändertagandet, hanteringen och förvaringen
av kärnavfall. Utskottet har tidigare anordnat en särskild utfrågning i
anslutning till att betänkandet publicerades (SOU 1996:73). Betänkandet
remissbehandlas och kommer att beredas i Regeringskansliet. Regeringen har
gett SKI i uppdrag att senast den 1 juli 1997 redovisa sin analys av
betänkandet och de åtgärder SKI vidtagit eller avser att vidta med anledning
av kommissionens rekommendationer. Utskottet delar motionärernas bedömning så
till vida att kärnkraftens säkerhetsfrågor måste ges en hantering som
uppfyller även mycket höga krav. I avvaktan på det arbete som pågår för att
fullfölja granskningskommissionens rekommendationer bör motion Jo727 (c) inte
föranleda någon särskild åtgärd i denna del (yrkande 34).
I anslutning till motion Jo741 (mp) vill utskottet understryka att ICRP
(International Commission on Radiological Protection) är en internationell
frivilligorganisation. Enligt utskottets mening finns det ingen laglig grund
för den svenska statsmakten att vidta åtgärder med syfte att upplösa en sådan
organisation. När det gäller IAEA, Internationella atomenergiorganet, bör
framhållas att detta är ett fackorgan inom FN som för närvarande har 126
medlemsstater. Sverige driver inom denna organisation aktivt frågor om
kärnsäkerhet, strålskydd och fredlig användning av kärnenergin. IAEA fungerar
också som sekretariat för 1994 års kärnsäkerhetskonvention (se nedan). För
närvarande pågår ett intensivt arbete inom IAEA med att förbereda en
konvention om säker hantering av radioaktivt avfall m.m. Ett initiativ från
Sveriges sida i enlighet med motionen skulle sannolikt av de övriga 125
medlemsstaterna uppfattas som ett både drastiskt och orealistiskt agerande.
Under alla förhållanden torde ett förslag om upplösning av IAEA allvarligt
försvåra Sveriges möjligheter att påverka den internationella utvecklingen
inom kärnenergiområdet. Det gäller även sådana internationella
kärnsäkerhetsfrågor som tas upp i en annan mp-motion, Jo744, vilken behandlas
nedan. Med det anförda avstyrks yrkandena 1-3 i motion Jo741.
I motion Jo744 (mp) yrkas att Sverige verkar internationellt för bl.a.
förbud mot mobila kärnkraftverk.
Miljöministern har den 21 augusti 1996 besvarat en fråga angående Rysslands
planer på att bygga ut sin kärnkraftsproduktion med mobila anläggningar.
Frågeställningen avsåg då ryska fartygsburna elproducerande reaktorer,
baserade på samma teknologi som isbrytarflottans reaktorer. Miljöministern
uppgav att hon såg med skepsis på denna utveckling och underströk vikten av
det internationella arbete som utförs för att förbättra säkerheten vid
kärnkraftverk i framför allt det forna Sovjetunionen och Östeuropa. Det är i
huvudsak genom detta arbete som Sverige kan påverka utvecklingen. Sverige har
verkat och kommer att fortsatt verka för en säker kärnkraft i olika
internationella sammanhang, framför allt inom ramen för IAEA och OECD/NEA
(OECD:s kärnenergiorgan). I och med Sveriges medlemskap i EU har nu Sverige
också bättre möjligheter att påverka EU:s program med bäring på kärnsäkerhet i
Östeuropa, framför allt det s.k. TACIS-programmet. Miljöministern hänvisade
också till kärnsäkerhetskonventionen, som trädde i kraft den 24 oktober 1996.
I konventionsarbetet har Sverige haft en pådrivande roll. Konventionen är det
första legala instrument som på ett världsomspännande sätt behandlar
säkerheten vid landbaserade civila kärnkraftverk. I konventionens inledande
del gör de fördragsslutande staterna ett starkt åtagande att främja en hög
kärnsäkerhetsnivå över hela världen och att bedriva ett intensivt arbete för
att få till stånd internationella instrument på säkerhetsområdet också inom
övriga kärntekniska verksamheter. Sverige kommer enligt miljöministern att
fortsatt verka för detta i sitt internationella arbete.
Som framgår av svaret är IAEA ett av de internationella organ där Sverige
kan fortsätta sitt viktiga arbete för ökad kärnsäkerhet. Förpliktelserna
enligt kärnsäkerhetskonventionen baseras på de säkerhetsprinciper som
dokumenterats i det internationella samarbetet, t.ex. inom IAEA. Konventionen
återges i sin helhet i regeringens skrivelse 1994/95:116. Utskottet utgår från
att regeringen motverkar utvecklingen av mobila kärnkraftsanläggningar och i
det internationella samarbetet noga följer frågan. Motion Jo744 (mp) bör anses
tillgodosedd med det anförda.
Förvaring av kärnavfall m.m.
Som framgår av utskottets bakgrundsredovisning har näringsutskottet tidigare
behandlat ett stort antal motionsyrkanden om olika kärnavfallsfrågor
(1995/96:NU17). I likhet med näringsutskottet vill jordbruksutskottet peka på
den noggranna beslutsprocess som omgärdar prövningen av lagringsmetoder för
kärnavfall. Det bör särskilt framhållas att några bindningar inte finns vad
gäller metoder för inkapsling och slutförvaring av använt kärnbränsle och
kärnavfall och inte heller vad gäller valet av plats för slutförvaring.
Regeringen har i december 1996 prövat SKB:s forskningsprogram angående
kärnbränsle och kärnavfall. Beslutet innebär inte att regeringen tagit
ställning till hur det använda kärnbränslet skall slutförvaras. Regeringen har
satt upp ett antal villkor för det fortsatta arbetet som bl.a. innefattar krav
på systemanalys av hela slutförvarssystemet jämte alternativa lösningar till
den metod som SKB tidigare redovisat. Regeringen anser också att SKB bör
komplettera sin översiktsstudie genom att mer ingående redovisa de faktorer
som bör styra valet av plats för slutförvar. Vikten av en väl definierad och
tydlig platsvalsprocess betonas. Berörda kommuner måste enligt
regeringsbeslutet ges ett så bra underlag som möjligt inför olika
ställningstaganden i lokaliseringsarbetet.
I samband med utskottets utfrågning med SKB och berörda myndigheter framkom
det att SKB:s redovisning enligt ovannämnda beslut beräknas bli färdig år
1999.
Frågan om allmänhetens inflytande m.m. vid uppförande av kärnteknisk
anläggning har behandlats i betänkandet Ds 1996:22, Ökat inflytande för
allmänheten vid prövning av tillstånd enligt kärntekniklagen. Enligt
utredningens förslag skall en ansökan om tillstånd alltid innehålla en
miljökonsekvensbeskrivning. Bestämmelser om skyldighet att samråda med
statliga och kommunala myndigheter samt organisationer och enskilda föreslås.
Betänkandet har enligt uppgift överlämnats till Miljöbalksutredningen för
samordning med arbetet på följdlagstiftning till miljöbalken.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att motionerna Jo706 (fp)
och Jo713 yrkande 2 (kd) lämnas utan vidare åtgärd.
Motiveringen i motion Jo768 (mp) består till stor del av en diskussion om
farorna med kärnkraften och kärnavfallet och ett antal till synes retoriska
frågor angående vissa verksamheter inom SKI och SKB. Enligt yrkande 1 i
motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts
i motionen om kärnavfall. Såvitt utskottet kan utläsa finns inga direkta
förslag om åtgärder från regeringens sida som kan relateras till detta
yrkande. Yrkandena 6 och 7 i motionen synes avse några avsnitt som innehåller
kritiska synpunkter på SSI:s, SKI:s och SKB:s agerande i olika frågor.
Utskottet hänvisar till vad som anförts ovan om SKB:s uppdrag och vill
därutöver framhålla att riksdagens kontrollfunktion utövas av
konstitutionsutskottet i samband med granskningen av regeringsärendenas
handläggning. I övrigt är det Riksdagens ombudsmän som har att utöva tillsyn
över tillämpningen i offentlig verksamhet av lagar och andra författningar.
Ett motionsyrkande som enbart eller i huvudsak går ut på att vissa myndigheter
bör kritiseras kan inte läggas till grund för något tillkännagivande om
konkreta åtgärder från regeringens sida. Utskottet avstyrker yrkandena 1, 6
och 7 i motion Jo768.
Yrkandena 3 och 4 i motion Jo768 tar upp frågor som behandlats av
näringsutskottet (1995/96:NU17) respektive i ett frågesvar av miljöministern
den 25 september 1996. Motionen avser bl.a. bestämmelserna i kärntekniklagen
om förbud mot att utan särskilt tillstånd här i riket slutförvara använt
kärnbränsle eller kärnavfall från en kärnteknisk anläggning i ett annat land.
Utskottet gör samma bedömning som näringsutskottet och avstyrker yrkande 3 i
motionen.
Enligt yrkande 4 i motionen bör reglerna om kärnavfall ändras så att aska
från processing m.m. räknas som sådant avfall. Bestämmelser om definition av
kärnavfall m.m. finns i kärntekniklagen. Bestämmelser om s.k. friklassning
finns i strålskyddslagen. Enligt 3 § strålskyddslagen får regeringen eller
behörig myndighet utfärda föreskrifter om friklassning i fråga om radioaktiva
ämnen eller tekniska anordningar som kan alstra strålning. I 2 §
strålskyddsförordningen (1988:293) har regeringen meddelat bestämmelser om
generella undantag från strålskyddslagen. Bl.a. gäller undantaget för
radioaktivt ämne, vars specifika aktivitet inte överstiger 100 kilobecquerel
per kilogram. Regeringen har vidare i 3 och 4 §§ strålskyddsförordningen
bemyndigat Strålskyddsinstitutet att meddela ytterligare undantag i den
utsträckning det kan ske utan att syftet med strålskyddslagen åsidosätts.
Begreppet radioaktivt avfall i strålskyddslagen innefattar när det gäller en
säker hantering från strålskyddssynpunkt även kärnavfall. Med hänvisning till
det anförda avstyrker utskottet även yrkande 4 i motionen.
Enligt yrkande 5 i motion Jo768 bör riksdagen göra ett tillkännagivande om
skärpning av kärntekniklagen. Det framgår inte i vilket avseende motionärerna
anser att lagen bör skärpas, utöver de lagändringar som åsyftas i yrkandena 3
och 4. Motionen avstyrks även i denna del.
Enligt yrkande 2 i motion Jo795 (mp) skall de som är angelägna att ha
kärnkraften kvar skriva på en försäkran att ställa upp vid en kärnkraftskata-
strof för att sanera. Som försvarsutskottet påpekat vid sin behandling av
yrkande 1 i motionen finns det ingen laglig grund för att ta ut personer med
tjänsteplikt för sådant saneringsarbete (se 1996/97:FöU1 s. 179). Därmed torde
också yrkande 2 i motionen vara inaktuellt, eftersom motionärerna tycks utgå
från att tjänsteplikten omfattar även sanering av angivet slag. Det bör
tilläggas att föreskrifter om åligganden för enskilda av det slag som föreslås
i motionen enligt regeringsformen skall meddelas i form av lag (8 kap. 3 §).
Utskottet anser emellertid att bestämmelserna i regeringsformen 2 kap. 2 §
torde utgöra hinder mot att enskilda medborgare åläggs en sådan skyldighet som
motionärerna avser, i detta fall ett tvång att gentemot det allmänna ge till
känna sin uppfattning i kärnkraftsfrågan. Utskottet avstyrker motion Jo795
yrkande 2.
Yrkande 3 i motion Jo795 om den kanadensiska processen för
miljökonsekvensbeskrivning tycks syfta på en kort beskrivning i motionen
angående erfarenheterna i Kanada av viss lagstiftning. Såvitt utskottet kan
utläsa av motiveringen framförs inget yrkande om preciserade åtgärder från
regeringens sida, och motionen avstyrks i denna del.
I anslutning till yrkande 4 i samma motion hänvisar utskottet till
redovisningen ovan om SKB:s verksamhet och förslagen i Ds 1996:22. Motionen
torde i denna del kunna anses tillgodosedd, eftersom den fortsatta beredningen
kommer att innefatta bl.a. miljökonsekvensbeskrivningar i prövning av ärenden
enligt kärntekniklagen.
Motionsyrkanden om avveckling av Euratom har tidigare avstyrkts av
näringsutskottet med hänvisning till att det inom EU pågick diskussioner om
att slopa Euratomfördraget och i stället införa ett kapitel om energi i
Maastrichtfördraget (1994/95:NU21). Enligt uppgift från EU-nämnden ingår
frågan om Euratom i det pågående arbetet inom regeringskonferensen. En
arbetsgrupp som tillsatts för att kodifiera och förenkla grundfördragen har
nyligen lämnat en rapport angående arbetsläget i fråga om Euratomfördraget.
Frågan hur det fortsatta arbetet skall bedrivas har diskuterats vid
ministerrådsmötet den 24 och 25 mars 1997. I avvaktan på resultatet från
regeringskonferensen bör motionerna Jo727 yrkande 39 (c) och Jo794 yrkande 11
(v) ej föranleda någon åtgärd.
Finansiering av framtida kärnavfallskostnader m.m.
Som framgår av utskottets bakgrundsredovisning har riksdagen nyligen beslutat
om ändring i två lagar som avser finansieringen av framtida
kärnavfallskostnader m.m. (se 1995/96:NU10). Lagändringarna har trätt i kraft
den 1 januari 1996. Den s.k. finansieringslagen (1992:1537) ålägger
reaktorinnehavarna att täcka kostnaderna för hanteringen av kärnkraftens
restprodukter. För detta ändamål uttas en avgift som för närvarande uppgår
till i genomsnitt 1,1 öre per kWh. Avgiftsskyldigheten kompletteras med ett
garantisystem som innebär krav på reaktorinnehavarna att ställa sådana
säkerheter att de kan täcka kostnaderna för avfallshanteringen m.m. om
fonderingen enligt finansieringslagen är otillräcklig.
I lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt
avfall m.m. (den s.k. Studsvikslagen) finns bestämmelser om avgifter såsom
kostnadsbidrag till viss verksamhet vid Studsvik AB.
Storleken på avgifterna enligt finansieringslagen bestäms årligen av
regeringen efter förslag av SKI. Till grund för SKI:s förslag ligger
kostnadsberäkningar utförda av SKB. De faktorer som påverkar avgiften och det
framtida avgiftsbehovet är - förutom realräntans storlek - den nuvarande
fondbehållningen, de framtida kostnaderna och storleken på de framtida
elleveranserna. De framtida kostnaderna skall beräknas efter den mängd använt
kärnbränsle och kärnavfall m.m. som genereras vid drift av reaktorerna i 25 år
eller, om reaktorn går mer än 25 år, den avfallsmängd som då produceras. Till
avgiftsunderlaget förs även kostnaderna för Statens råd för kärnavfallsfrågor
(KASAM) liksom statens, kommunernas och reaktorinnehavarnas kostnader för
information till allmänheten i frågor som rör hantering och slutförvaring av
använt kärnbränsle och kärnavfall.
Utskottet avstyrker yrkande 2 i motion Jo768 (mp) med hänvisning till att
det åvilar regeringen att fastställa en årlig avgift enligt de riktlinjer som
anges i finansieringslagen och som i korthet redovisats ovan.
Riksdagens beslut under föregående riksmöte om ändring i finansi-eringslagen
innebar bl.a. att tidigare påslag i avgiftsberäkningen för osäkra kostnader
ersattes med ett system med garantibelopp. Det innebär att reak-torinnehavarna
ställer fullgoda säkerheter till staten för den händelse fonderingen skulle
visa sig otillräcklig. Kärnkraftverken som sådana får ej utgöra säkerhet, men
däremot borde det kunna godtas säkerheter i form av kreditförsäkringar,
borgensåtaganden eller fastighetsinteckningar. Även andra typer av säkerheter
kunde komma i fråga. Enligt 2 a § finansieringslagen skall regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer pröva säkerheterna. Utskottet ser ingen
anledning att ompröva det system som riksdagen nyligen godkänt och som trädde
i kraft så sent som den 1 januari 1996. Dessutom är lagen så konstruerad att
regeringen gör en självständig bedömning av säkerheterna och är oförhindrad
att ställa krav på att andra säkerheter presteras än de som anges i motion
Jo784 (c). Utskottet avstyrker motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utredning om radioaktiva utsläpp m.m.
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo727 yrkandena 36 och 37,
2. beträffande radioaktiv strålning och dess offer
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo741 yrkande 4,
3. beträffande hälsorisker och hälsoeffekter efter Tjernobyl
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo754 yrkandena 2 och 3,
4. beträffande gränsvärden för strålning m.m.
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo754 yrkande 1,
5. beträffande provtagning av cesium m.m.
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo791,
6. beträffande import av radioaktiva råvaror
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo787,
7. beträffande utsläppen vid Dounreay
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo723 yrkande 2 och 1996/97:Jo739,
res. 1 (mp)
8. beträffande granskningskommissionens förslag
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo727 yrkande 34,
9. beträffande åtgärder för att upplösa IAEA och ICRP
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo741 yrkandena 1-3,
10. beträffande förbud mot mobila kärnkraftverk
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo744,
11. beträffande slutförvaring av kärnavfall
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo706 och 1996/97:Jo713 yrkande 2,
12. beträffande uttalande om kärnavfall m.m.
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo768 yrkande 1,
13. beträffande kritik mot vissa myndigheter m.m.
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo768 yrkandena 6 och 7,
14. beträffande utländskt kärnavfall
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo768 yrkande 3,
res. 2 (mp) - delvis
15. beträffande definition av kärnavfall
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo768 yrkande 4,
res. 2 (mp) - delvis
16. beträffande skärpning av kärntekniklagen
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo768 yrkande 5,
17. beträffande uttalande om skyldighet för kärnkraftsanhängare att
delta i saneringsarbete
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo795 yrkande 2,
18. beträffande den kanadensiska processen för
miljökonsekvensbeskrivning
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo795 yrkande 3,
19. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar i Sverige
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo795 yrkande 4,
res. 3 (mp)
20. beträffande Euratomfördraget
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo727 yrkande 39 och 1996/97:Jo794
yrkande 11,
res. 4 (v)
21. beträffande tredubbling av avgiften för kärnavfall
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo768 yrkande 2,
res. 5 (mp)
22. beträffande säkerhet för avfallshanteringskostnader
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo784.
Stockholm den 8 april 1997
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson
(s), Göte Jonsson (m), Kaj Larsson (s), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson
(m), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine
Johansson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun
Lindvall (mp), Lennart Brunander (c) och Lennart Fremling (fp).
Reservationer
1. Utsläppen vid Dounreay (mom. 7)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Med
hänvisning? och slutar med ?skulle förändras? bort ha följande lydelse:
Utsläppen vid Dounreay sker till vatten i direkt anslutning till Nordsjön.
Genom havsströmmarna kommer de radioaktiva utsläppen att föras till den
svenska kusten med fara för hälsa, miljö och liv vid kusten. Även om utsläppen
inte skulle överstiga vissa normer som fastställts av de brittiska
myndigheterna, EU och ICRP borde de stoppas omedelbart. Kunskaperna i dag är
alldeles för ofullständiga när det gäller effekter av denna typ av utsläpp
till vatten och luft. Som framhålls i motion Jo739 (mp) finns det en rad
internationella konventioner som borde kunna tillämpas i detta fall. Sverige
bör nu agera utifrån dessa konventioner och internationell rätt för att hindra
de radioaktiva utsläppen vid Dounreay. Detta bör riksdagen, med anledning av
motion Jo739, ge regeringen till känna. Motion Jo723 yrkande 2 (c) bör
innefattas i tillkännagivandet.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande utsläppen vid Dounreay
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo723 yrkande 2 och
1996/97:Jo739 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
2. Definition av kärnavfall och utländskt kärnavfall (mom. 14 och 15)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Yrkandena 3?
och på s. 16 slutar med ?i motionen? bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jo768 (mp) innebär kärntekniklagen ingen garanti för att
Sverige slipper utländskt kärnavfall. Tvärtom. Det finns i praktiken inget
reellt förbud mot slutförvar av utländskt kärnavfall. Utskottet instämmer i
Miljöpartiets yrkande om ett totalförbud mot utländskt kärnavfall och att
detta förbud skrivs in i kärntekniklagen, annars är risken stor att Sverige
tvingas ta emot kärnavfall från EU eller att det ändå kan bli verklighet på
grund av kommersiella orsaker. Vidare delar utskottet Miljöpartiets
uppfattning att definitionen av kärnavfall bör ändras så att den ej möjliggör
friklassning av lakrester. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo768
yrkandena 3 och 4, som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande utländskt kärnavfall
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo768 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande definition av kärnavfall
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo768 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Miljökonsekvensbeskrivningar i Sverige (mom. 19)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?I anslutning?
och slutar med ?enligt kärntekniklagen? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Miljöpartiets uppfattning enligt motion Jo795 att regeringen
skall ta fram förslag till regler för hur en MKB-process skall gå till och hur
en MKB-process skall utformas. Det är avgörande för en framtida handläggning
för slutförvar för det högaktiva avfallet att en mer detaljerad föreskrift för
såväl MKB-förfarandet som MKB-dokument och utformning samt ansvarsfrågan i
MKB-processen utarbetas och ges status av myndighetsföreskrift. Detta bör
riksdagen, med anledning av motion Jo795 yrkande 4, som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar i Sverige
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo795 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Euratomfördraget (mom. 20)
Maggi Mikaelsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med
?Motionsyrkanden om? och slutar med ?någon åtgärd? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Vänsterpartiets bedömning i motion Jo794 yrkande 11 att
Euratomfördraget till stora delar är föråldrat och att det bör avvecklas. Det
kan ersättas av ett mellanstatligt samarbete om energisparande och utveckling
av energiteknik baserad på förnybara energislag. Regeringen bör i
regeringskonferensen och i andra sammanhang verka för att så sker. Detta
överensstämmer i huvudsak även med förslaget i motion Jo727 yrkande 39. Vad
utskottet anfört bör riksdagen, med anledning av dessa motionsyrkanden, som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande Euratomfördraget
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo727 yrkande 39 och
1996/97:Jo794 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
5. Tredubbling av avgiften för kärnavfall (mom. 21)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?Utskottet
avstyrker? och slutar med ?redovisats ovan? bort ha följande lydelse:
Som anförs i Miljöpartiets motion Jo768 kan en allvarlig kärnkraftsolycka
när som helst framtvinga en tidigare avveckling. Därför är det motiverat att
så snabbt som möjligt bygga upp ett kapital som möjliggör direktfinansiering
av hela den fasta och rörliga kostnaden för etablerandet av ett slutförvar för
det hittills producerade avfallet jämte kostnaderna för kärnkraftverkens
rivning. För att garantera att det kommer att finnas fonderade medel bör
ägarna till kärnkraftsbolagen lämna fullgoda säkerheter för de fortsatta
förpliktelserna mot staten. Med instämmande i motion Jo768 yrkande 2 föreslår
utskottet att avgiften för kärnkraftens avfall tredubblas till närmare 6 öre
per kWh levererad effekt. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo768
yrkande 2, som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande tredubbling av avgiften för kärnavfall
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo768 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Radioaktiva utsläpp från svenska kärnkraftverk
Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför:
De svenska kärnkraftverken släpper ut förhållandevis mycket radioaktivitet.
FN-organet UNDSCEAR har gjort en undersökning där det konstateras att de
svenska kärnkraftverken släpper ut mer radioaktivitet i vatten och luft än
jämförbara verk i andra länder. Undersökningarna gjordes under perioden
1985-1989 och är enligt vår mening alarmerande; ännu allvarligare blir det när
Strålskyddsinstitutet konstaterar att utsläppen fortsatt att öka under 1990-
talet. Utsläppen ligger inom ramen för gällande gränsvärden. Viktigt är då att
notera att de gränsvärden som finns i Sverige internationellt sett är höga,
beroende på att när de sattes på 1970-talet var kunskapen om farorna med
lågdosstrålning inte tillräcklig. Risken för att få cancer av lågdosstrålning
är betydligt större än vad man då trodde; risken har omvärderats och skrivits
upp. Det är därför viktigt att gränsvärdena ändras och att utsläppen från de
svenska kärnkraftverken minskas. Det skall noteras att de svenska
kärnkraftverken börjar bli gamla och slitna och att de delvis har en
ålderdomlig teknik. Det är de som bor runt vår kärnkraftverk som genom den
slapphet som tyvärr måste konstateras blir utsatta för en onödigt stor
stråldos.
2. Radioaktiv strålning och dess offer
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna stödjer den internationella expertis som kritiserat
IAEA:s rapport The International Chernobyl Project, 1991, om Tjernobyl och
dess konsekvenser. Rapporten har grovt underskattat effekterna av Tjernobyl
och sjukdomarna hos dess offer. Uttalanden som att största delen av offren
lider av radiofobi, rädsla och allmän vanskötsel på grund av det gamla
kommunistiska systemet är en cynisk beskrivning av de uppenbara sjukdomar som
finns i de Tjernobyldrabbade områdena i dag. Ingen vetenskapsman kan förneka
att den ständigt ökande frekvensen av sköldkörtelcancer främst bland barn och
unga har direkt samband med Tjernobyl. Vi tycker att det är märkligt att samma
människor som fått kritik för sina tidigare rapporter efter Harrisburgolyckan
får förnyat förtroende att göra dessa efterforskningar i Tjernobyl, vilka
sedan skall ligga till grund för både nationella och internationella insatser
i de kontaminerade områdena.
Miljöpartiet de gröna avser att återkomma till frågan i annat sammanhang.
3. Hälsorisker och hälsoeffekter
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna upprepar kravet på att den nya forskningen om
radikalbiologi och joniserande lågdosstrålning skall uppmärksammas, vilket
innebär att den interna strålningen hos människor som utsatts för radioaktiv
strålning i vårt land måste få en adekvat uppföljning både inom forskning och
sjukvård. Socialstyrelsen har genom Miljöpartiets anmodan startat insamling
av statistiska data om sjukdomar som har samband med Tjernobyl, t.ex.
sjukdomar relaterade till sköldkörteln. Detta anser vi vara en god början för
att senare kunna forska på samband mellan immunbrist- och kroniska sjukdomar
samt radioaktiv lågdosstrålning.
Vi avser att återkomma mer preciserat i annat sammanhang.
4. IAEA och ICRP
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna anser att IAEA:s inriktning som går ut på att utveckla
och sprida den s.k. fredliga användningen av kärnenergi inte hör hemma i ett
globalt samhälle som arbetar för en ekologiskt hållbar utveckling. Vi anser
därför att IAEA skall upplösas och ett nytt organ inrättas som passar den nya
inriktningen som Riokonferensen angett. Nuvarande kontroll och
övervakningsansvar föreslår vi kan tas över av en internationell miljödomstol,
ett krav som framförts i andra motioner från Miljöpartiet.
Vi är vidare kritiska till den intima hopkopplingen med ICRP, denna
självorganiserade förening med en självutnämnd styrelse, som bistår IAEA med
data om radioaktiva gränsvärden m.m. IAEA är alldeles för lyhörda och tar råd
från dessa män, som inte utgör någon officiell myndighet, men ändå utses att
ingå i granskningsgrupper efter katastrofer som Three Mile Island och
Tjernobyl. Trots att dessa granskare kritiserats av vetenskapsmän efter TMI,
får de förtroendet att granska Tjernobyl. Detta får till följd att samma
misstag och missbedömningar dokumenteras som vetenskapliga fakta än en gång.
Vi anser att detta är förödande för demokratin och för att utveckla ett
samhälle i ekologisk balans.
Miljöpartiet de gröna hade hoppats att ovanstående synpunkter skulle delas
av en majoritet av utskottets ledamöter och att regeringen därmed skulle
uppmanats att agera för detta internationellt.
Vi avser att återkomma till frågan i annat sammanhang.
5. Uttalande om kärnavfall
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna har genom åren följt den information som går ut från
myndigheterna SSI och SKI. Vi anser att den behöver kompletteras med de sista
data som uppdaterar riskerna med kärnavfall. När kärnbränslet tas ur reaktorn
och kallas för använt kärnbränsle måste det framgå att detta har en
radioaktivitet som vida överstiger den radioaktivitet kärnbränslet hade vid
installationen i reaktorn. På grund av processen i reaktorn har
radioaktiviteten höjts mer än tre miljoner gånger om.
Sverige har ännu inte löst problemet med svenskt kärnavfall från OKG som
förvaras i England liksom vi inte lyckats sända tillbaka MTR-bränsle,
höganrikat bränsle med en anrikningsgrad av 93% med ursprung från USA, som
lagrats vid Studsvik sedan 1986. Vi anser att regeringen skyndsamt måste lösa
dessa frågor. Vi har vid upprepade tillfällen gjort den uppmärksam på detta.
För MTR-avfallet finns inte någon lämplig förvaring i Sverige, och detta
högaktiva avfall kan användas till kärnvapen, varför det är ytterst allvarligt
att återförseln till USA inte lösts.
Vi avser att återkomma i dessa frågor i annat sammanhang.
6. Kritik mot vissa myndigheter
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna instämmer i RRV:s (Riksrevisionsverkets) kritik mot
myndigheterna SSI och SKI. Vi anser att denna kritik skall tas på djupaste
allvar. RRV varnar för det nära samarbetet med kärnkraftsindustrin, capture
of regulator, i samband med platsvalsundersökningar och information till
allmänheten. En sammanblandning sker av de olika funktionerna och rollerna
som dessa företrädare har. RRV har på en rad punkter gjort klart att rågången
mellan myndighetspersonerna och Svensk kärnbränslehantering AB:s personal
måste tydliggöras. Distans och oberoende är viktigt i det löpande arbetet,
varför informationsmaterial, undersökningsdata m.m skall vara åtskilda.
Miljöpartiet de gröna förutsätter att RRV:s kritik kommer att följas upp och
leda till förändringar. Vi avser att noga följa frågan.
7. Skyldighet för kärnkraftsanhängare att delta i saneringsarbete
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Vi hänvisar till räddningstjänstlagen som säger att länsstyrelsen är skyldig
att ansvara för insatserna vid en större olyckshändelse. De som har kunskaper,
hälsa och kroppskrafter i åldrarna 18-65 år skall enligt 44 § i
räddningstjänstlagen om tjänsteplikt tas ut i tjänst vid t.ex. en atomolycka.
Vid Tjernobylolyckan visade det sig att de som hade beslutat om kärnkraften
och hade chefspositioner flydde från haveriplatsen till Moskva. Även i Sverige
tog ledande funktionärer plötsligt ledigt vid Forsmarksverken för att åka till
fjällen, när det första beskedet kom om att det fanns radioaktivitet i
närheten av kärnkraftverket. Att fly för att rädda sin familjs liv är en
överlevnadsinstinkt. För att undvika att det skulle bli enbart de som inte har
möjlighet att fly, som blir kvar vid en allvarlig kärnkraftsolycka, borde en
försäkran skrivas på som säger att den som är anhängare av kärnkraft är beredd
att sanera vid en allvarlig olycka. Detta skulle få till följd att personen i
fråga skulle tänka sig för om kärnkraftens vara eller icke vara. Detta krav
kommer ursprungligen från mödrar mot kärnkraft och kärnvapen.
Eftersom det av utskottet ansetts strida mot svensk lag att föreskriva något
sådant avser vi återkomma till frågan på annat sätt.
8. Den kanadensiska processen för miljökonsekvens- beskrivning
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna anser att det är nödvändigt för den svenska regeringen
och riksdagen att ta hem fakta om hur Kanada arbetat med MKB-processen för att
på så sätt få en allsidig bild av hur en process angående hantering av
kärnavfall och slutförvar kan utföras. Sverige har envist kört efter en
modell som SKB, Svensk kärnbränslehantering AB, hävdat. Den har kritiserats
inte bara från folket i de kommuner där förstudier för hantering av högaktivt
kärnavfall pågår utan också av myndigheter och universitet, varför vi anser
att det behövs en revidering av MKB-processen. Den kanadensiska MKB-processen
är tydlig, detaljerad och stringent. En lag ställer upp regler för proceduren,
som bl.a. skall säkra allmänhetens deltagande, samt minimikrav på MKB-
dokument. Tillvägagångssättet med open house och framtagande av
underlagsrapporter är unikt.
Eftersom utskottet anför att motionen inte innehåller preciserade yrkanden,
vilket inte var avsikten med motionen, och inte heller vill uttala att Kanadas
process borde studeras vidare avser vi att återkomma med frågan i annat
sammanhang.
9. Säkerhet för avfallshanteringskostnader
Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför:
Från den 1 januari 1996 fungerar ett nytt sätt att beräkna avgifterna som
producenterna av el från kärnkraftverk betalar för att klara finansieringen av
kärnavfallet. Det nya systemet ger möjlighet att byta ut den direkta avgiften
för framtida kostnader med att ta hand om avfallet mot att också ställa
säkerheter och att ha garantier. De medel som fonderas för att bekosta
omhändertagande och slutlig förvaring av kärnavfallet flyttas från Statens
kärnkraftinspektion till Kärnavfallsfonden. Dessa två saker bidrar till att
avgifterna för kärnkraftsavfallet minskas dels genom att medlen i den nya
fonden realräntesäkras vilket gör att kostnader vältras över på
skattebetalarna, dels genom att en del av avgifterna ersätts med garantier och
säkerheter. Det är troligt att vattenkraft och andra elproducerande tillgångar
kommer att utgöra säkerheten för kärnavfallets framtida omhändertagande. Detta
anser vi vara fel; det är en belastning för dessa energislag och utgör en risk
att de blir dyrare än vad som är motiverat.
För år 1995 var avgiften till fonden för kärnavfallet 1,9 öre per kwh och om
ingen ändring gjorts skulle avgiften nu ha varit ca 2,5 öre per kWh. I stället
har avgiften sjunkit till 1,1 öre per kWh. Detta är som vi redan visat en
övervältring av kostnader på skattebetalarna och på andra energislag. Enligt
vår mening är detta ett orimligt förhållande. Det är regeringen som årligen
bestämmer avgiftens storlek, och regeringen borde som säkerhet inte godkänna
andra energiproduktionsanläggningar.