Justitieutskottets betänkande
1996/97:JUU17

Domstols sammansättning

Innehåll

1996/97
JuU17

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om ändringar i
bl.a. rättegångsbalken. Ändringarna innebär huvudsakligen att antalet
nämndemän skall minskas från tre till två i tingsrätt och länsrätt. Vidare
föreslås vissa förändringar beträffande sammansättnings- och
domförhetsreglerna i tingsrätt, länsrätt och hovrätt. Regeringens förslag
innehåller också en ändring som medför att nämndemännen inte behöver betala
skatt för ersättningar för resor m.m. Utskottet föreslår med anledning av
motioner som väckts i ärendet av företrädare för samtliga partier att
förslaget att minska antalet nämndemän avslås. De övriga förslagen tillstyrks
med vissa justeringar. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 september
1997.
Utskottet behandlar även ett antal motioner om nämndemannafrågor som väckts
under den allmänna motionstiden år 1996. Dessa motionsyrkanden avstyrks.
Till betänkandet har fogats 11 reservationer (m, c, fp, v, kd och mp).

Propositionen

I proposition 1996/97:133 har regeringen (Justitiedepartementet) föreslagit
att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i äktenskapsbalken,
2. lag om ändring i föräldrabalken,
3. lag om ändring i rättegångsbalken,
4. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
5. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,
6. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),
7. lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,
8. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,
9. lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud,
10. lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom
totalförsvaret, m.m.,
11. lag om ändring i lagen (1996:1639) om ändring i lagen (1976:839) om
Statens va-nämnd,
12. lag om ändring i lagen (1996:1653) om ändring i lagen (1996:242) om
domstolsärenden.
Lagförslagen, som granskats av Lagrådet, har fogats till betänkandet, se
bilaga 1.

Motionerna

Motioner som väckts med anledning av propositionen
1996/97:Ju26 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1996/97:133 i de delar som rör antalet
nämndemän i tingsrätt och länsrätt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning för att förbättra köns- och åldersfördelningen i
nämndemannakåren.
1996/97:Ju27 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag i de delar som inte avser
ändringen av nämndemännens ersättningsregler,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en översyn av nämndemännens framtida medverkan i
överrätt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en översyn av nämndemännens rösträtt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att gå vidare med Domarutredningens förslag avseende den framtida
rekryteringen till och sammansättningen av nämndemannakåren.
1996/97:Ju28 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tingsrätten skall bestå av två juristdomare förutom tre
nämndemän,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att antalet lagfarna domare i länsrätt skall kunna utökas om det
finns skäl för det,
3. att riksdagen beslutar att antalet nämndemän i tingsrätt och länsrätt
även i fortsättningen som huvudregel skall uppgå till tre,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda hur nyrekryteringen av nämndemän kan förbättras och
huruvida den politiska tillsättningen bäst tillgodoser kravet på bredd och
allsidighet samt om möjlighet skall finnas att skilja en olämplig nämndeman
från uppdraget,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att se över nämndemannasystemet i hovrätt.
1996/97:Ju29 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag att tingsrätten och länsrätten - i mål där nämndemän
medverkar - skall bestå av en juristdomare och två nämndemän.
1996/97:Ju30 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag att minska antalet nämndemän i tingsrätt och länsrätt.
1996/97:Ju31 av Lars Hjertén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att antalet nämndemän i
tingsrätt och länsrätt inte skall minskas.
1996/97:Ju32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår förslaget att minska antalet nämndemän i tingsrätt
och länsrätt från tre till två,
2. att riksdagen avslår förslaget om utvidgad ensamdomarkompetens i
länsrätt.
1996/97:Ju33 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår propositionens förslag om en minskning av antalet
nämndemän,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en uppräkning av det s.k. grundarvodet för nämndemän.
Motioner som väckts under den allmänna motionstiden år 1996
1996/97:Ju417 av Margareta Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av
ersättningen till nämndemän.
1996/97:Ju418 av Kerstin Warnerbring (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en översyn av
nämndemännens ekonomiska villkor bör göras.
1996/97:Ju419 av Majléne Westerlund Panke m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
översyn av nämndemännens ersättningar.
1996/97:Ju420 av Sonia Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nämndemännens
ersättningar.
1996/97:Ju421 av Eva Björne m.fl. (m, c, fp, kd) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen
uppdrar åt Domstolsutredningen att utreda och lämna förslag om nämndemännens
framtida arvoden och övriga ersättningar.
1996/97:Ju422 av Kia Andreasson (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att nämndemän skall erhålla full täckning för sina resekostnader
till domstolen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att nämndemän skall erhålla samma villkor för arvoden som kommunala
nämndledamöter.

Utskottet

Inledning
Ärendet
Beredningsunderlaget
Regeringens förslag i detta ärende bygger på två promemorior som upprättats
inom Justitiedepartementet. I den ena - Översyn av förvaltningsprocessen (Ds
1996:40) - föreslås olika lagändringar i syfte att effektivisera
förvaltningsprocessen, bl.a. rör det sig om förändringar i länsrätternas och
kammarrätternas sammansättning. I den andra promemorian - Nämndemannamedverkan
i domstol m.m. - föreslås ändringar i sammansättningsreglerna för tingsrätt,
hovrätt, länsrätt och kammarrätt. Vidare föreslås ändringar beträffande
nämndemännens reseersättningar.
I propositionen tar regeringen upp de förslag i promemorian Översyn av
förvaltningsprocessen som rör länsrättens sammansättning. Vidare tar
regeringen upp de förslag som läggs fram i promemorian Nämndemannamedverkan i
domstol m.m. och som rör tingsrätternas och länsrätternas sammansättning,
domförhetsreglerna vid förhinder för en ledamot i hovrätten samt nämndemännens
ersättning. Regeringen uppger att man har för avsikt att återkomma i fråga om
kammarrättens sammansättning och de övriga förslag som finns i promemorian
Översyn av förvaltningsprocessen.
Promemoriorna har remissbehandlats. De flesta remissinstanserna tillstyrker
förslagen eller lämnar dem utan erinran.
Lagrådets yttrande
Regeringen har inhämtat Lagrådets yttrande över förslagen. Lagrådet har
förklarat sig inte ha några invändningar mot de syften som ligger bakom
förslagen, dvs. att tillgodose kravet på att domstolsförfarandet skall vara
rationellt och effektivt samt att förbättra förutsättningarna för en
tillfredsställande rekrytering av nämndemän. Lagrådet har vidare gjort den
bedömningen att några påtagliga risker för att kvaliteten i dömandet skulle
försämras, inte bör uppstå om förslagen genomförs. Däremot har Lagrådet anfört
att vad som möjligen skulle kunna diskuteras är frågan om allmänhetens
förtroende för domstolarna skulle kunna påverkas i negativ riktning av en
minskning av antalet deltagande nämndemän. Samtidigt har dock Lagrådet
framhållit att frågan knappast lär kunna besvaras med något större mått av
säkerhet, i vart fall inte utan särskilda undersökningar.
Lagrådet har vidare refererat till sitt yttrande över ett förslag från
regeringen om generellt krav på prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätt
och hovrätt. I det yttrandet framhöll Lagrådet, under hänvisning till
uppgifter i den remissen beträffande pågående utredningar om
tingsrättsförfarandet och om domstolsväsendets organisationsstruktur, att det
skulle ha varit en klar fördel om prövningstillståndsproceduren hade kunnat
ses i belysning av ett utarbetat förslag avseende tillämnade förändringar för
tingsrätternas del.
Lagrådet har vidare anfört att det anser sig kunna utgå ifrån att det nu
presenterade förslaget inte inrymmer annat än en mindre del av de
förändringsförslag som aviserats beträffande tingsrättsförfarandet och
tingsrättsorganisationen. Vidare har Lagrådet uttalat att det ter sig mindre
tillfredsställande att i nuvarande skede av domstolsväsendets reformering ta
ställning på grundval av ett underlag som är inriktat enbart på en
förhållandevis avgränsad fråga och som inte närmare belyser vilken betydelse
den föreslagna lösningen får, sett i ett större sammanhang. Lagrådet nämner
som exempel att det i remissen inte ens redovisas eller ges synpunkter på att
det nyligen föreslagna systemet med generellt krav på prövningstillstånd i
hovrätt torde leda till en inte oväsentlig beskärning av nämndemannamedverkan
i andra instans.
Lagrådet anser mot den angivna bakgrunden att det bör kunna sättas i fråga
om tidpunkten nu är den rätta för att ta slutlig ställning till den föreslagna
begränsningen av nämndemannamedverkan. Lagrådet har dock gjort den bedömningen
att det inte i ärendet framkommit något som, från de aspekter Lagrådet främst
har att beakta, utgör hinder mot att genomföra förslagen i allt väsentligt.
Allmänt om nämndemän
När nämndemän skall medverka i ett avgörande i tingsrätt eller länsrätt är
rätten i regel domför med en lagfaren domare och tre nämndemän. Sedan år 1983
har nämndemän individuell rösträtt, vilket ger dem en majoritetsställning i
förhållande till den lagfarne domaren.
Nämndemän utses genom val och måste uppfylla vissa krav. En nämndeman måste
vara svensk medborgare. Vidare ställs vissa krav på lokal anknytning. Den som
är nämndeman i tingsrätt skall vara folkbokförd i kommun som ligger inom
domsagan. I fråga om nämndemän i hovrätt gäller att de måste vara folkbokförda
i länet eller den del av länet som hör till hovrätten. Nämndemän i länsrätt
måste vara folkbokförda i länet. Nämndemän får inte vara underåriga och inte
ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Från valbarhet är vidare
poliser, advokater och vissa statligt anställda jurister uteslutna. I länsrätt
gäller dessutom att den som är anställd vid domstol, skattemyndighet,
länsstyrelse eller under länsstyrelse lydande myndighet, allmän
försäkringskassa eller Riksförsäkringsverket inte får vara nämndeman.
Ingen får samtidigt vara nämndeman i hovrätt och tingsrätt eller i
kammarrätt och länsrätt.
De som skall tjänstgöra som nämndemän i tingsrätt väljs av kommunfullmäktige
medan de som skall tjänstgöra i hovrätt, kammarrätt eller länsrätt väljs av
landstingsfullmäktige. Valet skall vara proportionellt om det begärs av en
minoritet av viss storlek. När nämndemän väljs skall eftersträvas att kåren
får en allsidig sammansättning när det gäller ålder, kön och yrke.
Mandattiden är fyra år. Rätten får entlediga en nämndeman, om han visar
giltigt hinder. En nämndeman som fyllt 60 år får avgå. Om nämndemannen upphör
att vara valbar förfaller uppdraget.
Av förordningen (1983:382) om antalet nämndemän i de allmänna domstolarna
och de allmänna förvaltningsdomstolarna framgår att varje hovrätt själv
fastställer hur många nämndemän som skall finnas för tjänstgöring i domstolen.
De tre största tingsrätterna och de tre största länsrätterna har fått
motsvarande befogenhet. I fråga om övriga tingsrätter och länsrätter
fastställs antalet av hovrätten resp. kammarrätten efter samråd med
vederbörande tingsrätt resp. länsrätt.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att tingsrätten i brottmål skall bestå av en lagfaren
domare och två nämndemän. Detsamma skall gälla i de familjerättsliga tvistemål
där nämndemän medverkar i avgörandet. Om en av nämndemännen får förhinder
sedan huvudförhandlingen påbörjats skall rätten ändå vara domför.
Möjligheten för tingsrätt att utöka antalet lagfarna domare till två
utvidgas. Om antalet lagfarna domare utökas skall antalet nämndemän alltid
utökas till tre.
Länsrättens sammansättning skall vara en lagfaren domare och två nämndemän.
Om en av nämndemännen får förhinder sedan handläggningen påbörjats skall
rätten ändå vara domför.
Om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets omfattning eller
svårighetsgrad skall länsrätten kunna bestå av två lagfarna domare och tre
nämndemän.
Vidare införs för länsrätterna en generell regel att mål av enkel
beskaffenhet skall kunna avgöras slutligt av en lagfaren domare ensam. Denna
regel ersätter gällande regler om ensamdomarbehörighet i vissa uppräknade
fall. Dessutom utökas ensamdomarbehörigheten till att avse ytterligare vissa
målkategorier. Gränsen för ensamdomarbehörigheten i mål som avser fråga om
inkomstbeskattning höjs från 5 000 kr till ett halvt basbelopp. Hovrätten
föreslås kunna fortsätta och avsluta en påbörjad huvudförhandling även om en
av de lagfarna domarna eller en av nämndemännen får förhinder.
Vidare föreslås att nämndemännen skall anses ha sitt tjänsteställe i
bostaden. Det innebär att nämndemännens resor mellan bostaden och domstolen
betraktas som tjänsteresor och att deras ersättning därmed inte beskattas.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 september 1997.
Överväganden
Sammansättnings- och domförhetsregler i underrätterna
Inledning
I propositionen framförs en rad förslag som har att göra med sammansättnings-
och domförhetsreglerna i underrätterna. I denna del framförs också ett antal
motionsyrkanden om avslag på propositionen helt eller delvis. Också
alternativa förslag förs fram. Utskottet kan redan här konstatera att
utskottet inte, som begärs i motion Ju27 (m), är berett att avslå
regeringsförslaget i dess helhet i denna del. Tvärtom anser utskottet att
flera av de förslag som förs fram i propositionen bör genomföras så snart som
möjligt. Utskottet delar således inte den i motionen framförda uppfattningen
att resultatet av det pågående utvecklings- och organisationsarbetet inom
domstolsväsendet bör avvaktas. Utskottet avstyrker således bifall till motion
Ju27 i denna del. Till övriga yrkanden återkommer utskottet i det följande.
Antalet nämndemän
Den 1 juli 1983 trädde nya regler i kraft om domförhet i tingsrätt (prop.
1982/83:126, 1982/83:JuU32, rskr. 314). Antalet nämndemän minskades från fem
till tre. I mål om åtal för brott för vilket inte lindrigare straff än
fängelse i två år är föreskrivet skall dock antalet nämndemän fortfarande
uppgå till fem. Om det inte finns anledning att döma till annat än böter och
det för brottet inte är föreskrivet svårare straff än böter eller fängelse i
högst sex månader får rätten bestå av en lagfaren domare, dvs. nämndemän
medverkar inte alls. Frågan om domförhet i brottmål regleras i 1 kap. 3 b §
rättegångsbalken.
Nämndemän medverkar också i vissa tvistemål. Detta gäller familjerättsliga
tvistemål, dvs. äktenskapsmål, mål om faderskap, vårdnad, underhåll och
umgänge. Reglerna om detta finns i 14 kap. 17 § äktenskapsbalken och i 20 kap.
1 § föräldrabalken.
Om en nämndeman får förfall sedan huvudförhandlingen påbörjats är rätten
ändå domför.
Förutom i de ovan angivna fallen medverkar nämndemän i vissa s.k.
domstolsärenden.
Länsrätten är som regel domför med en lagfaren domare och tre nämndemän, 17
§ lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Länsrätten är dock i en
rad situationer domför med en lagfaren domare. Om en nämndeman får förfall
sedan handläggningen påbörjats är rätten ändå domför.
Regeringen föreslår att antalet nämndemän skall minskas från tre till två.
En rationell och effektiv handläggning av målen kräver enligt regeringen att
antalet nämndemän vid ett måls avgörande inte är högre än vad som är
nödvändigt för att tillgodose behovet av och kraven på insyn och inflytande i
domstolarna. Behovet av insyn skulle, enligt regeringens mening, i och för sig
kunna tillgodoses med endast en nämndeman. För att tillgodose behovet av
inflytande räcker det dock inte med en nämndeman. En minskning till två skulle
inte rubba majoritetsförhållandena mellan lagfarna domare och nämndemän. För
det fall en av nämndemännen får förhinder föreslås att rätten skall vara
domför med en lagfaren domare och en nämndeman. I denna del föreslår
regeringen slutligen att uttrycket ?inträffar förfall? ändras till ?får
förhinder?. Någon ändring i sak avses inte.
I propositionen tar regeringen också upp frågan om nämndemannakårens
sammansättning och den betydelse sammansättningen har för nämndemännens
möjligheter att verka för att allsidiga medborgerliga värderingar kommer till
uttryck i domstolarnas avgöranden. Regeringen konstaterar att vissa
samhällsgrupper är underrepresenterade bland nämndemännen och framhåller att
medborgarnas förtroende för nämndemannafunktionen kan komma att rubbas om
kåren inte har en allsidig sammansättning. Enligt regeringens uppfattning
skulle en reducering av lägsta antalet nämndemän kunna bidra till en mer
allsidig rekrytering om den leder till att varje nämndeman inte behöver
tjänstgöra så ofta som i dag.
Av remissinstanserna avstyrks förslaget om en minskning av antalet nämndemän
av Stockholms tingsrätt, Luleå tingsrätt, Nämndemännens riksförbund och
Oskarshamns Nämndemannaförening. Göteborgs tingsrätt anser att frågan om
nämndemännens medverkan i underrätt behöver utredas ytterligare innan det går
att ta ställning till en minskning av antalet nämndemän. Flera remissinstanser
ifrågasätter om inte fler mål bör kunna avgöras av ensamdomare utan medverkan
av nämndemän. Stockholms tingsrätt anser bl.a. att syftet med förändringen
inte torde kunna uppnås på annat sätt än genom en djupgående reform av sättet
för utseende av nämndemän. Nämndemännens riksförbund menar att det finns stor
risk för att kunskap - och kanske även viljan att tjänstgöra - minskar om
nämndemännen inte kommer att tjänstgöra med nuvarande frekvens.
En av remissinstanserna anför att om antalet nämndemän minskar till två,
varje enskild nämndemans position och engagemang i målen bör kunna förstärkas.
Regeringen instämmer i detta antagande.
I motionerna Ju26 (c), Ju28 (kd), Ju29 (fp), Ju30 (mp), Ju31 (m), Ju32 (v)
och Ju33 (s), finns yrkanden om avslag på förslagen i denna del. Motionärernas
resonemang om förslaget kretsar i allt väsentligt kring två huvudteman. Det
ena går ut på att det möter betydande svårigheter när det gäller att ta
ställning till förslagen eftersom det slutliga resultatet av det reformarbete
som för närvarande pågår när det gäller domstolsväsendet ännu inte föreligger.
Det andra temat präglas av de mer principiella argument som bär upp
nämndemännens medverkan i dömandet, dvs. att de borgar för insyn och kontroll
av den verksamhet som bedrivs i domstolarna samt att deras deltagande bidrar
till att allsidiga medborgerliga uppfattningar kan bli beaktade. Att
nämndemännens möjligheter att tillgodose dessa argument inte träds för när är
enligt motionärerna viktigt för förtroendet för rättsväsendet.
Utskottet anser att en förändring av reglerna om sammansättning i
domstolarna måste ha sin utgångspunkt i vilken uppgift domstolen har i
domstolssystemet. Regeringen har nyligen föreslagit att det skall införas ett
generellt krav på prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätt och hovrätt
(prop. 1996/97:131). Om förslaget genomförs kommer tyngdpunkten i
rättskipningen i de allmänna domstolarna att förskjutas till den första
instansen, dvs. till tingsrätten. Enligt utskottets mening innebär detta att
kraven på tingsrätten ökar. Det är mot denna bakgrund som förslaget om en
minskning av antalet nämndemän måste ses.
Det råder en bred enighet om att lekmannamedverkan i domstolarna är av värde
från flera synpunkter. För det första tillgodoser den allmänhetens intresse av
insyn i domstolarnas verksamhet. För det andra utgör lekmännen en garanti för
att allmänna värderingar blir beaktade i den rättskipande verksamheten.
Medverkan av lekmän i domstolarna är också ägnad att upprätthålla förtroendet
för rättsväsendet.
Möjligheterna för nämndemännen att fylla den funktion de bör ha försvåras
enligt utskottets mening om de endast är två. Den insyn som de två
nämndemännen kan förmedla blir så liten att den inte är acceptabel. Fler
nämndemän borgar också för att fler synpunkter på bevisningen och i
påföljdsfrågan kommer fram och kan bli bedömda. Denna poäng med
lekmannamedverkan i domstolarna kommer som utskottet ser det inte till sin
rätt med regeringens förslag.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att förtroendet för
rättsväsendet riskerar att försämras om regeringens förslag genomförs. I
sammanhanget finns det också skäl att erinra om att det nu aktuella förslaget
innebär att sammansättningen med två nämndemän skall gälla även i mål om
mycket allvarlig brottslighet och att rätten i händelse av förhinder för en
nämndeman skulle vara domför med en lagfaren domare och en nämndeman även i
sådana mål.
Utskottet delar inte heller regeringens bedömning att färre nämndemän bidrar
till en bättre rekrytering. Det grundläggande problemet i det hänseendet torde
snarare vara svårigheterna att vara frånvarande från arbetet och de bristande
möjligheterna till ersättning för förlorad arbetsinkomst. Till den senare
frågan återkommer utskottet nedan.
Motsvarande resonemang gör sig gällande i fråga om antalet nämndemän i
länsrätt.
Utskottet tillstyrker motionerna Ju26, Ju28, Ju29, Ju30, Ju31, Ju32 och Ju33
i nu behandlade delar och avstyrker regeringens förslag i denna del. Någon
ändring behöver då inte heller göras i domförhetsreglerna.
Den s.k. stora nämnden
I mål om åtal för brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff
än fängelse i två år skall rätten bestå av en lagfaren domare och fem
nämndemän (1 kap. 3 b § första stycket andra meningen rättegångsbalken).
Bestämmelsen om den s.k. stora nämnden är tillämplig även i vissa mål som
gäller ekonomisk brottslighet (1 kap. 8 § rättegångsbalken). Om en nämndeman
får förhinder är rätten ändå domför.
Regeringen föreslår att den särskilda domförhetsregeln avskaffas och ersätts
med den generella möjligheten att rätten i svåra och omfattande mål kan
förstärkas så att den kommer att bestå av två lagfarna domare och tre
nämndemän. Syftet med ändringen är att åstadkomma en mer ändamålsenlig
reglering av frågan om när rättens sammansättning skall förstärkas. Målets
omfattning och svårighetsgrad bör enligt regeringen vara avgörande. Regeringen
pekar även på att den nuvarande regeln i flera fall orsakat återförvisning
från högre rätt när tingsrätten avgjort målet med för få nämndemän.
I motion Ju29 (fp) yrkas avslag på förslaget i denna del. Motionsyrkandena
grundas på samma uppfattning som redovisats ovan beträffande antalet
nämndemän.
Frågan om tingsrättens  sammansättning i de grövre brottmålen har tidigare
behandlats i utskottet. I prop. 1988/89:95 föreslog regeringen att den
särskilda sammansättningsbestämmelsen skulle tas bort. Det förslaget grundades
huvudsakligen på att bestämmelserna om sammansättning var svåra att tillämpa -
det hade förekommit att mål blivit återförvisade från hovrätt till tingsrätt.
Utskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända betänkande bifall till
ändringen med hänvisning till de samtidigt föreslagna nya bestämmelserna om
återförvisning på grund av rättegångsfel (se 1988/89:JuU23 s. 35, rskr. 288).
Utskottet kan ansluta sig till regeringens bedömning att behovet av
förstärkning inte med nödvändighet sammanfaller med brottets svårhetsgrad. En
mer nyanserad bedömning bör vara möjlig att göra. Det finns som utskottet ser
det inget självklart samband mellan å ena sidan svårigheter att ta ställning
till frågor om bevisvärdering och om påföljd och å andra sidan brottets
svårhetsgrad. Om det finns skäl för förstärkning av tingsrättens
sammansättning finns det också - vilket utskottet återkommer till i det
följande - en generell möjlighet till det.
Utskottet avstyrker motion Ju29 och tillstyrker bifall till propositionen i
denna del.
Förstärkt sammansättning i tingsrätt
Enligt en bestämmelse i 1 kap. 3 b § tredje stycket rättegångsbalken får
antalet lagfarna domare utökas med en om det finns särskilda skäl med hänsyn
till målets omfattning eller svårighetsgrad. Detsamma gäller i fråga om
antalet nämndemän.
Regeringen anser att det skulle vara värdefullt för brottmålsavgörandenas
kvalitet att tingsrätten oftare än i dag består av två lagfarna domare. Det
föreslås därför att kravet på särskilda skäl skall tas bort samt att, i fall
förstärkning sker med en lagfaren domare, antalet nämndemän alltid skall ut-
ökas med en. På detta sätt är nämndemännen aldrig i minoritet. Vidare föreslås
ett förtydligande av domförhetsreglerna. Dessutom föreslås en bestämmelse om
att rätten inte får bestå av fler lagfarna domare än nämndemän. Möjligheten
till förstärkning med endast en nämndeman tas bort. Motsvarande förslag förs
fram beträffande familjemålen.
I motion Ju28 (kd) yrkas avslag på förslaget såvitt gäller förstärkningen
med lagfarna domare. Motionärerna menar att tingsrätten alltid skall vara
sammansatt av två lagfarna domare och tre nämndemän.
Utskottet delar inledningsvis regeringens uppfattning att det skulle vara
värdefullt för avgörandenas kvalitet att tingsrätten oftare än i dag bestod av
två lagfarna domare i stället för en.
När det sedan gäller reglernas konstruktion konstaterar utskottet att
regeringens förslag i denna del har utformats med utgångspunkt i att förslaget
om en minskning av antalet nämndemän från tre till två skall genomföras.
Utskottet har avstyrkt bifall till propositionen i den delen och har utformat
sitt lagförslag med hänsyn härtill. Detta innebär bl.a. att det blir onödigt
med en obligatorisk förstärkning med en nämndeman om rätten förstärks med en
lagfaren domare. Nämndemännen riskerar ändå inte att hamna i minoritet med den
domförhetsregel som utskottet föreslår. En annan sak är att det ändå ofta kan
finnas skäl att förstärka rätten även på detta sätt.
Vad härefter gäller de mål om företrädesvis ekonomisk brottslighet där s.k.
särskilda ledamöter deltar (1 kap. 8 § rättegångsbalken) kommer saken i ett
annat läge. Utskottets ställningstagande beträffande den stora nämnden kan i
dessa fall leda till att nämndemännen undantagsvis hamnar i minoritet i
förhållande till de lagfarna ledamöterna om en nämndeman får förhinder under
huvudförhandlingen. Här kan det alltså behövas en regel som syftar till att
garantera att detta inte inträffar.
Vad gäller yrkandet i motion Ju28 att tingsrätten i brottmål regelmässigt
skall bestå av - förutom tre nämndemän - två lagfarna domare anser utskottet
att en sådan ordning skulle föra för långt. Det saknas enligt utskottets
mening anledning att införa tvingande regler om en sådan kvalificerad
sammansättning i alla mål, och utskottet vill här anmärka att en strävan under
senare år har varit att anpassa rättens sammansättning till målens
svårighetsgrad. En annan sak är att den ordning utskottet nyss förordat
innebär att motionsönskemålet kan uppfyllas i de fall det finns skäl för det.
Motion Ju28 avstyrks.
Sammanfattningsvis innebär det anförda dels att utskottet tillstyrker
regeringens förslag om att det bör bli lättare att förstärka tingsrättens
sammansättning, dels att reglerna om förstärkning och om domförhet anpassas
till utskottets ställningstagande beträffande antalet nämndemän.
Förstärkt sammansättning i länsrätt
Enligt 17 § andra stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar får fyra
nämndemän sitta i länsrätten, om det behövs med hänsyn till målets omfattning
eller någon annan särskild anledning. Någon möjlighet att förstärka länsrätten
med en lagfaren domare finns inte.
Regeringen föreslår att länsrätten skall kunna förstärkas med en lagfaren
domare under förutsättning att det finns särskilda skäl för det med hänsyn
till målets omfattning eller svårighetsgrad. Vidare föreslås ett förtydligande
av domförhetsreglerna. Dessutom föreslås en bestämmelse om att rätten inte får
bestå av fler lagfarna domare än nämndemän.
Förslaget har motiverats med att målen i länsrätten blivit alltmer
komplicerade och regeringen anger bl.a. skattemålen som exempel på det.
Regeringen anser att behovet av förstärkning på juristsidan ibland kan
tillgodoses genom skickliga notarier, föredragande eller fiskaler men
framhåller att detta inte alltid är fallet. Det är främst när det gället
svårbedömda rättsfrågor men också i komplicerade sakfrågor som behov av
förstärkning föreligger. Regeringen motiverar kravet på särskilda skäl för
förstärkning i länsrätt med att målen i tingsrätt är av annan karaktär än
målen i länsrätt och framhåller att redan den föreslagna utökningen av
möjligheterna till förstärkning är betydelsefull. I vart fall anser regeringen
att det i nuläget bör krävas särskilda skäl för en sådan förstärkning.
I motion Ju28 (kd) anförs att möjligheten till förstärkning inte bör kräva
särskilda skäl och att regeringens förslag i denna del inte går tillräckligt
långt för att trygga rättssäkerheten i länsrätten.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det i vart fall i nuläget bör
krävas särskilda skäl för en förstärkning med en lagfaren domare i länsrätten.
Utskottet tillstyrker alltså regeringsförslaget i denna del. I övrigt
föranleder förslaget vissa ändringar på grund av utskottets ovan gjorda
ställningstaganden om antalet nämndemän.
Utvidgad ensamdomarbehörighet i länsrätt
Länsrätt är enligt 18 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar domför med en
lagfaren domare i en rad situationer. Nämndemän behöver således inte delta i
handläggning som inte innebär ett slutligt avgörande av målet. Vidare är
länsrätten domför utan nämndemän i vissa mål där det är uppenbart att vissa
slags beslut skall fattas eller om saken i målet är uppenbar. Dessutom är
länsrätten domför utan nämndemän i de mål som räknas upp i 18 § fjärde stycket
i den angivna lagen. Ett av skälen till att vissa mål tagits med i
uppräkningen är att måltyperna i fråga typiskt sett innehåller frågor som
måste prövas skyndsamt.
Regeringen föreslår i denna del en rad olika förändringar i bestämmelserna
om ensamdomarbehörigheten. En generell möjlighet för ensamdomare att avgöra
mål som är av enkel beskaffenhet införs. Den nya regeln ersätter den tidigare
bestämmelsen om att saken skall var uppenbar för att få avgöras av
ensamdomare. Detta medför att man inte längre behöver räkna upp en rad
måltyper som nu anges i paragrafen. Vissa andra justeringar föreslås också.
Regeringen har i denna del fört ett ingående resonemang i frågan om behovet
av en översyn av dagens regler för ensamdomarbehörigheten (prop. s. 41 f).
Regeringen framhåller att det råder en bred politisk enighet om att
lekmannamedverkan i domstolarna är av värde. Vad gäller ensamdomaralternativet
anför regeringen att effektivitetshänsyn talar för det i vissa fall.
Regeringen anser att det är viktigt att särskilt mindre och enklare mål avgörs
genom ett snabbt, smidigt och billigt förfarande. Ett sätt att åstadkomma
detta anses vara att utnyttja möjligheten att avgöra mål i enklare
sammansättning. Därigenom kan såväl de lagfarna domarna som nämndemännen
koncentrera sig på prövningen av de svårbedömda målen. Regeringen påpekar att
inget mål bör avgöras av fler domare än som är motiverat i det enskilda
fallet. Sammanfattningsvis anför regeringen att det finns starka skäl för en
ordning som gör det möjligt att på ett mer nyanserat sätt bedöma om ett mål
skall avgöras av en lagfaren domare ensam eller om nämndemän skall medverka i
avgörandet.
Remissinstanserna är positiva till förslagen i huvudsak. Riksdagens
ombudsmän är dock kritiska till en generell regel om ensamdomarbehörighet i
mål av enkel beskaffenhet. De anser att det ur rättssäkerhetssynpunkt är
olyckligt om det införs en domförhetsregel som grundar sig på en så allmänt
hållen bestämmelse och att den lämnar alltför stort utrymme för olika
tolkningar.
Regeringen anser i fråga om den generella möjligheten att avgöra mål av
enkel beskaffenhet med en domare att samma ordning bör kunna gälla för
länsrätternas del som för tingsrätternas, nämligen att det med förtroende kan
överlämnas till den enskilde domaren att - med ledning av en allmänt hållen
regel av föreslagen innebörd - avgöra frågan om rättens sammansättning.
I motion Ju32 (v) begärs avslag på förslaget i denna del. Motionärerna anser
att det ur rättssäkerhetssynpunkt är olyckligt om det införs en
domförhetsregel som grundar sig på en så allmänt hållen regel som den
föreslagna och att den lämnar alltför stort utrymme för olika tolkningar.
I motion Ju29 (fp) yrkas - som motionen får förstås - avslag på förslaget i
denna del eftersom det innebär en minskning av antalet nämndemän.
Såvitt gäller motion Ju32 anser utskottet i likhet med regeringen att frågan
om tillämpning av en allmänt hållen regel med förtroende kan överlämnas till
den enskilde domaren också när frågan gäller domförheten. Utskottet noterar
särskilt att motsvarande regel redan gäller för tingsrätterna, se 1 kap. 3 a §
tredje stycket rättegångsbalken. Utskottet avstyrker motionen.
Vad härefter gäller motion Ju29 anser utskottet att den föreslagna
utvidgningen av ensamdomarkompetensen är relativt försiktig. Den avvägning som
förslaget innehåller mellan å ena sidan intresset av en effektiv och
ändamålsenlig handläggning och å andra sidan de intressen som bär upp
medverkan av lekmän i domstolarna är enligt utskottets mening rimlig.
I detta sammanhang finns det anledning att påpeka att det bland de
målkategorier som handläggs i de allmänna förvaltningsdomstolarna finns mål
som typiskt sett är av mycket stor betydelse för den enskilde. Som exempel kan
nämnas socialförsäkringsmålen. Frågan om rättens sammansättning i sådana mål
har tidigare behandlats i utskottet (1994/95:JuU6 s. 5 f). Den gången gällde
frågan hur kammarrätten skall vara sammansatt i mål av detta slag. Utskottet
ansåg att nämndemän bör medverka i kammarrätt vid avgörandet av
socialförsäkringsmål. I det ärendet hade ett yttrande från
socialförsäkringsutskottet inhämtats (1994/95:SfU2y).
Socialförsäkringsutskottet anförde att socialförsäkringsmålen kan röra
tillfälliga och många gånger kortvariga ersättningsförhållanden. Flertalet mål
om sjukpenning och föräldrapenning kan räknas dit. Målen kan emellertid också
handla om ersättningar som är avsedda att utges under en lång följd av år och
som är av utomordentligt stor betydelse för den enskildes försörjning. Till
den senare gruppen hör ersättningar i form av sjukbidrag/förtidspension,
vårdbidrag, handikappersättning, livräntor från arbetsskadeförsäkringen och
från lagen om statligt personskadeskydd m.m. Socialförsäkringsutskottet kunde
därför inte dela den i propositionen (prop. 1994/95:27) framförda
uppfattningen att socialförsäkringsmål av sistnämnda art till sin karaktär
liknar mål om socialbidrag eller bostadsanpassningsbidrag, som snarare kunde
jämföras med socialförsäkringsmål om kortvarigare ersättningar.
Enligt justitieutskottets mening kan en del socialförsäkringsmål visserligen
anses vara av enkel beskaffenhet. Mot bakgrund av vad som sagts i
socialförsäkringsutskottets yttrande år 1994 förutsätter utskottet dock att
möjligheten att avgöra mål av förevarande slag med ensamdomare utnyttjas
restriktivt.
Utskottet avstyrker motion Ju29 och tillstyrker bifall till propositionen i
denna del.
Domförhet i hovrätt
Frågan om domförhet i hovrätt regleras i 2 kap. 4 § rättegångsbalken. Såvitt
nu är av intresse innebär dagens regler följande. Huvudregeln är att hovrätten
är domför med tre lagfarna domare. Om tingsrätten bestått av tre lagfarna
domare skall dock hovrätten bestå av minst fyra lagfarna domare när målet
avgörs. I hovrätten får inte fler än fem lagfarna domare delta. I brottmål är
hovrätten domför med tre lagfarna domare och två nämndemän. Hovrättens
sammansättning kan förstärkas så att fyra lagfarna domare och tre nämndemän
deltar. Finns det inte anledning att döma till annat än böter behöver
nämndemän dock inte delta. Detsamma gäller vid handläggning som inte sker vid
huvudförhandling. Det saknas alltså motsvarighet till de regler som medför att
exempelvis tingsrätt är domför trots att en ledamot fått förhinder sedan
huvudförhandlingen påbörjats.
Regeringen föreslår att hovrätten skall vara domför trots att en lagfaren
domare eller en nämndeman får förhinder sedan huvudförhandlingen påbörjats.
Bestämmelsen medger inte att huvudförhandlingen fortsätter om såväl en
lagfaren domare som en nämndeman skulle få förhinder sedan förhandlingen
påbörjats. Syftet med förslaget är dels att minska risken för att
förhandlingen måste tas om på grund av att en ledamot fått förhinder, dels att
hovrätten inte skall behöva gardera sig mot en sådan situation genom en
onödigt stor sammansättning.
I motion Ju27 (m) begärs avslag på förslaget i denna del.
Utskottet - som välkomnar förslaget - anser inte att det finns skäl att
invänta resultatet av det pågående reformarbetet. Utskottet avstyrker motionen
och tillstyrker bifall till propositionen i denna del.
Nämndemannafrågor
Nämndemännens ekonomiska villkor
Nämndemännens ersättning regleras i förordningen (1982:814) om ersättning till
nämndemän och vissa andra uppdragstagare inom domstolsväsendet m.m. Nämndemän
i tingsrätt, länsrätt, hovrätt och kammarrätt får 300 kr per dag i s.k.
grundarvode. Därutöver kan nämndemän som förlorar arbetsförtjänst få
ersättning för det, dock med högst 1 000 kr per dag inklusive grundarvode. För
nämndemän i länsrätt gäller dessutom att de kan få 300 kr per dag i s.k.
inläsningsarvode. Vidare betalas ersättning till nämndemännen för deras resor
till och från domstolen.
Kammarrätten i Jönköping har i en dom den 2 februari 1996 funnit att den
ersättning som betalas ut till nämndemän i tingsrätt, hovrätt och kammarrätt
skall bedömas som ersättning för resor mellan arbetsplats och bostad. Orsaken
till detta är att domstolen betraktas som nämndemännens s.k. tjänsteställe.
Det leder till att kostnader för sådana resor bedöms som kostnader för resor
till och från arbetet. Ersättningen för de kostnaderna blir därmed
skattepliktig. Detsamma gäller traktamenten om sådana utgår.
Såvitt gäller nämndemännen i länsrätt är läget annorlunda eftersom deras
tjänsteställe anses vara bostaden. Detta beror i sin tur på att de anses
utföra huvuddelen av sitt arbete i bostaden, något som de också får extra
betalt för.
Regeringen föreslår att kommunalskattelagen (1928:370) ändras på ett sådant
sätt att effekten blir att ersättningen för resor m.m. inte beskattas.
I motionerna Ju417 (c), Ju418 (c), Ju419 (s), Ju420 (s) och Ju422 (mp) tas
frågan om beskattningen av reseersättningarna upp. Samtliga motionärer är
kritiska till den ordning som gäller i dag.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen tidigare behandlat frågor om
nämndemännens ekonomiska villkor. Därvid har utskottet pekat på att arvodenas
storlek alltjämt medför en svårighet att få till stånd en allsidig
sammansättning av nämndemännakåren. Mot denna bakgrund välkomnar utskottet
regeringens förslag i denna del. Motionerna får i berörda delar anses
tillgodosedda med regeringens förslag. Utskottet tillstyrker bifall till
propositionen i denna del; dock bör en justering göras i den av regeringen
föreslagna lydelsen, se bilaga 2.
I motionerna Ju418 (c), Ju421 (m, c, fp, kd) och Ju422 (mp) samt i motion
Ju33 (s) tas frågan om nämndemännens ekonomiska villkor i övrigt upp. I
motionerna framförs önskemål om en översyn som syftar till förbättrade
ekonomiska villkor, t.ex. genom att grundarvodet höjs eller genom att taket
för ersättningen för förlorad arbetsinkomst tas bort. En annan fråga som
aktualiseras är att nämndemannauppdraget borde ersättas som uppdrag i
kommunala nämnder.
Utskottet delar uppfattningen i motionerna att det skulle vara önskvärt med
en höjning av nämndemännens arvoden. Utskottet måste emellertid med hänvisning
till det statsfinansiella läget avstyrka bifall till motionerna. Det finns
inte heller skäl att tillsätta en utredning för att granska ersättningsfrågan.
Problemen är redan väl kända.
Utredningar om nämndemän
I motionerna Ju26 (c), Ju27 (m) och Ju28 (kd) föreslås att nya utredningar
skall tillsättas beträffande nämndemännen. Motionsförslagen har något olika
inriktning, men sammanfattningsvis skulle ett bifall till dem innebära en
totalöversyn både avseende rekryteringen av nämndemän, valet av nämndemän, av
nämndemännens roll i de olika domstolsinstanserna och av nämndemännens
individuella rösträtt.
Utskottet konstaterar att nämndemannafrågorna nyligen varit föremål för en
översyn som legat till grund för förslagen i den här aktuella propositionen.
Nämndemännens roll har också belysts i 1993 års domarutredning. Utskottet är
inte berett att nu tillstyrka att ett nytt omfattande utredningsarbete inleds.
Tvärtom anser utskottet att det är andra åtgärder som behövs för att komma
till rätta med de rekryteringsproblem som finns; en sådan åtgärd är en lösning
på den ovannämna arvodesfrågan, men utskottet kan också tänka sig insatser, i
första hand på informationssidan, för att främja en mer allsidig rekrytering.
Med dessa ord avstyrker utskottet bifall till motionerna Ju26, Ju27 och Ju28 i
aktuell del.
Övrigt
Utskottet har noterat att en justering behövs i 26 § lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar. Vidare bör ändringarna i ändringslagarna till
lagen (1976:839) om Statens va-nämnd respektive lagen (1996:242) om
domstolsärenden göras i den lydelse som framgår av SFS 1996:1639 och
1996:1653. Utskottets förslag framgår av bilaga 2. I övrigt har utskottet
ingenting att anföra med anledning av propositionen och motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen såvitt avser sammansättnings-
och domförhetsreglerna i underrätterna
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju27 yrkande 1 delvis,
res. 1 (m)
2. beträffande antalet nämndemän i underrätterna
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ju26 yrkande 1, 1996/97:Ju28
yrkande 3, 1996/97:Ju29 delvis, 1996/97:Ju30, 1996/97:Ju31, 1996/97:Ju32
yrkande 1 och 1996/97:Ju33 yrkande 1 och med avslag på regeringens
förslag i denna del godkänner vad utskottet anfört,
3. beträffande den s.k. stora nämnden
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med
avslag på motion 1996/97:Ju29 delvis godkänner vad utskottet anfört,
res. 2 (fp)
4. beträffande förstärkt sammansättning i tingsrätt
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med
avslag på motion 1996/97:Ju28 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört,
res. 3 (kd)
5. beträffande förstärkt sammansättning i länsrätt
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med
avslag på motion 1996/97:Ju28 yrkande 2 godkänner vad utskottet anfört,
res. 4 (kd)
6. beträffande utvidgad ensamdomarbehörighet i länsrätt
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med
avslag på motionerna 1996/97:Ju29 delvis och 1996/97:Ju32 yrkande 2
godkänner vad utskottet anfört,
res. 5 (fp)
res. 6 (v, mp)
7. beträffande lagregleringen av sammansättnings- och
domförhetsreglerna i underrätterna
att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
1) lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt avser 14 kap. 17 §,
2) lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 1 kap. 3 b och 8 §§,
3) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
såvitt avser 17 §,
dock med den ändringen att lagrummen ges den i bilaga 2 såsom utskottets
förslag betecknade lydelsen,
dels antar regeringens förslag till
4) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
såvitt avser 17 a och 18 §§,
dels avslår regeringens förslag till
5) lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt avser 18 kap. 4 a §,
6) lag om ändring i föräldrabalken,
7) lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),
8) lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,
9) lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud och
10) lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom
totalförsvaret, m.m.,
res. 7 (fp) - villk.
res. 8 (v, mp) - villk.
res. 9 (kd) - villk.
8. beträffande domförhet i hovrätt
att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Ju27 yrkande 1 delvis antar
regeringens förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt avser
14 kap. 18 § och lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 2 kap. 4
§,
res. 10 (m)
9. beträffande kommunalskattelagen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med
anledning av motionerna 1996/97:Ju417, 1996/97:Ju418 delvis,
1996/97:Ju419, 1996/97:Ju420 och 1996/97:Ju422 yrkande 1 antar
regeringens förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
dock med den ändringen att lagrummet ges den i bilaga 2 såsom utskottets
förslag betecknade lydelsen,
10. beträffande översyn av nämndemännens ekonomiska villkor
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju33 yrkande 2, 1996/97: Ju418
delvis, 1996/97:Ju421 och 1996/97:Ju422 yrkande 2,
11. beträffande en nämndemannautredning
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju26 yrkande 2, 1996/97: Ju27
yrkandena 2-4 samt 1996/97:Ju28 yrkandena 4 och 5,
res. 11 (m, c, kd)
12. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
1) lag om ändring i lagen (1996:1639) om ändring i lagen (1976:839) om
Statens va-nämnd och
2) lag om ändring i lagen (1996:1653) om ändring i lagen (1996:242) om
domstolsärenden,
dock med den ändringen att lagrummen ges den i bilaga 2 såsom utskottets
förslag betecknade lydelsen,
dels antar regeringens förslag till
3) lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,
13. beträffande lagen om allmänna förvaltningsdomstolar
att riksdagen beslutar att 26 § lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar skall ha den i bilaga 2 såsom utskottets förslag
betecknade lydelsen.
Stockholm den 24 april 1997
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik1 (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe
Sörestedt (s), Sigrid Bolkéus (s), Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c),
Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark1 (m), Siw Persson (fp), Alice Åström
(v), Maud Ekendahl1 (m), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd), Helena
Frisk (s), Jeppe Johnsson1 (m), Christin Nilsson (s) och Cinnika Beiming (s).
1 dock ej i besluten under moment 2-7

Reservationer

1. Avslag på propositionen såvitt avser sammansättnings- och
domförhetsreglerna i underrätterna (mom. 1)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson
(m) anför:
Vi delar i och för sig regeringens uppfattning att domförhetsreglerna kan
behöva ses över i syfte att åstadkomma en rationell och effektiv handläggning
av målen. Förslagen måste dock ses mot bakgrund av det reformarbete som nu
pågår beträffande domstolsväsendet. Resultatet av det arbetet har ännu inte
nått så långt att det går att anlägga ett helhetsperspektiv. Enligt vår mening
är dock ett sådant perspektiv nödvändigt för att rätt kunna värdera de förslag
som regeringen lagt fram. Vi är därför för närvarande inte beredda att
tillstyrka förslagen i propositionen. Regeringen bör i stället återkomma till
dessa frågor i samband med att resultatet av övrigt reformarbete avseende
domstolsväsendet redovisas.
Vad vi nu uttalat med anledning av motion Ju27 i nu behandlad del bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på propositionen såvitt avser sammansättnings- och
domförhetsreglerna i underrätterna
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ju27 yrkande 1 delvis, dels
avslår regeringens förslag i denna del, dels som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 1.
2. Den s.k. stora nämnden (mom. 3)
Siw Persson (fp) anför:
Jag anser att lekmännen som sedan länge medverkat i rättskipningen utgör ett
omistligt inslag i det svenska rättssystemet. Förändringar i reglerna om
nämndemännens medverkan bör mot den bakgrunden ske med mycket stor
försiktighet. Nämndemännens betydelse för tilltron till rättsväsendet får en
särskild betydelse när det gäller de grövsta brotten. Här kommer också deras
erfarenhet i fråga om bevisprövning och påföljdsbedömning till sin rätt. Mot
denna bakgrund kan jag inte ställa mig bakom regeringens förslag att ta bort
den s.k. stora nämnden. Enligt min mening bör regeringens förslag i denna del
avslås.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande den s.k. stora nämnden
att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del och med
bifall till motion 1996/97:Ju29 delvis godkänner vad som anförts i
reservation 2.
3. Förstärkt sammansättning i tingsrätt (mom. 4)
Rolf Åbjörnsson (kd) anför:
Jag anser att den tyngdpunktsförskjutning som kommer att bli följden om
regeringens nyligen framlagda förslag om generellt krav på prövningstillstånd
genomförs måste beaktas i större utsträckning. Enligt min uppfattning krävs
det åtgärder som går längre än regeringens förslag. Sådana åtgärder är
nödvändiga för att förtroendet för rättskipningen i allmänhet och för
rättskipningen i tingsrätterna i synnerhet skall kunna upprätthållas. Skälet
till att tingsrätterna jämfört med länsrätterna intar en särställning i detta
hänseende är som jag ser det att tingsrätterna handlägger den målkategori där
förtroendet för rättsväsendet är som viktigast, nämligen brottmålen.
Tingsrätten skall alltså enligt min mening bestå av två lagfarna domare
förutom tre nämndemän.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande förstärkt sammansättning i tingsrätt
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1996/97:Ju28 yrkande 1 godkänner vad som anförts i reservation 3.
4. Förstärkt sammansättning i länsrätt (mom. 5)
Rolf Åbjörnsson (kd) anför:
Jag delar inte regeringens mening att det bör krävas särskilda skäl för
förstärkning av länsrätten. Även när det gäller de allmänna
förvaltningsdomstolarna har en rad reformer på senare år medfört att
tyngdpunkten i instanskedjan kommit att förskjutas till länsrätten. Jag kan
svårligen se att det finns något sakligt hållbart skäl till att behandla målen
i länsrätten annorlunda än de som handläggs i tingsrätterna utifrån den nu
diskuterade aspekten. Samma förutsättningar bör alltså gälla i tingsrätt och
länsrätt för förstärkning av rättens sammansättning såsom anförs i motion
Ju28.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande förstärkt sammansättning i länsrätt
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1996/97:Ju28 yrkande 2 godkänner vad som anförts i reservation 4.
5. Utvidgad ensamdomarbehörighet i länsrätt (mom. 6)
Siw Persson (fp) anför:
Jag anser att regeringens förslag i denna del innebär att nämndemännens
inflytande minskar i alltför stor utsträckning. Allmänhetens förtroende för
rättsväsendet kräver att inslaget av lekmän inte minskar i domstolarna. Det är
inte heller realistiskt att tro att det kommer att bli lättare att rekrytera
nämndemän till länsrätterna om antalet nämndemän minskar.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande utvidgad ensamdomarbehörighet i länsrätt
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
1996/97:Ju29 delvis och 1996/97:Ju32 yrkande 2 godkänner vad som anförts
i reservation 5.
6. Utvidgad ensamdomarbehörighet i länsrätt (mom. 6)
Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anför:
Vi anser att stort avseende bör fästas vid den kritik mot förslaget i denna
del som kommit från Riksdagens ombudmän. Frågan om hur rätten skall vara
sammansatt vid avgörande av mål är av utomordentligt stor betydelse för
allmänhetens förtroende för rättsväsendet. Vi inser naturligtvis att den
enskilde domaren måste kunna anförtros att fatta viktiga beslut som gäller
målets handläggning. Detta ställningstagande bygger dock på förutsättningen
att de regler som skall tillämpas är avfattade på ett sätt som inte lämnar
utrymme för tvivel när det gäller domarens möjligheter att tillämpa dem på ett
riktigt sätt. Enligt vår mening ger den föreslagna generella regeln alltför
stor makt åt den enskilde domaren.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande utvidgad ensamdomarbehörighet i länsrätt
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
1996/97:Ju29 delvis och 1996/97:Ju32 yrkande 2 godkänner vad som anförts
i reservation 6.
7. Lagregleringen av sammansättnings- och domförhetsreglerna i underrätterna
(mom. 7)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 2 och 5
Siw Persson (fp) anför:
Jag anser att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande lagregleringen av sammansättnings- och domförhetsreglerna
i underrätterna
att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
1) lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt avser 14 kap. 17 §,
2) lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 1 kap. 8 § och
3) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
såvitt avser 17 §,
dock med den ändringen att lagrummen ges den i bilaga 2 såsom Utskottets
förslag betecknade lydelsen, och
4) lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 1 kap. 3 b § med den
ändringen att lagrummet ges den i bilaga 3 såsom Reservantens förslag
betecknade lydelsen,
dels avslår regeringens förslag till
5) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
såvitt avser 17 a och 18 §§,
6) lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt avser 18 kap. 4 a §,
7) lag om ändring i föräldrabalken,
8) lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),
9) lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,
10) lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud och
11) lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom
totalförsvaret, m.m.,
8. Lagregleringen av sammansättnings- och domförhetsreglerna i underrätterna
(mom. 7)
Under förutsättning av bifall till reservation 6
Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anför:
Vi anser att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande lagregleringen av sammansättnings- och domförhetsreglerna
i underrätterna
att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
1) lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt avser 14 kap. 17 §,
2) lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 1 kap. 3 b och 8 §§ och
3) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
såvitt avser 17 §,
dock med den ändringen att lagrummen ges den i bilaga 2 såsom Utskottets
förslag betecknade lydelsen,
dels avslår regeringens förslag till
4) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
såvitt avser 17 a och 18 §§,
5) lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt avser 18 kap. 4 a §,
6) lag om ändring i föräldrabalken,
7) lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),
8) lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,
9) lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud och
10) lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom
totalförsvaret, m.m.,
9. Lagregleringen av sammansättnings- och domförhetsreglerna i underrätterna
(mom. 7)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 3 och 4
Rolf Åbjörnsson (kd) anför:
Jag anser att regeringens förslag inte går tillräckligt långt när det gäller
att tillgodose intresset av att kunna förstärka tingsrättens och länsrättens
sammansättning. Regeringen bör enligt min mening återkomma med förslag som i
bättre utsträckning tillgodoser dessa intressen. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. I avvaktan på ett nytt förslag godtar jag
utskottets förslag till lagreglering.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande lagregleringen av sammansättnings- och domförhetsreglerna
i underrätterna
att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
1) lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt avser 14 kap. 17 §,
2) lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 1 kap. 3 b och 8 §§ och
3) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
såvitt avser 17 §,
dock med den ändringen att lagrummen ges den i bilaga 2 såsom Utskottets
förslag betecknade lydelsen,
dels antar regeringens förslag till
4) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
såvitt avser 17 a och 18 §§,
dels avslår regeringens förslag till
5) lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt avser 18 kap. 4 a §,
6) lag om ändring i föräldrabalken,
7) lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),
8) lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,
9) lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud och
10) lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom
totalförsvaret, m.m.,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
reservation 9.
10. Domförhet i hovrätt (mom. 8)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson
(m) anför:
Vi anser i och för sig att domförhetsreglerna i hovrätt kan behöva ses över i
syfte att åstadkomma en rationell och effektiv handläggning. Det pågår dock
ett omfattande reformarbete och eftersom resultatet av det ännu inte
föreligger är det enligt vår mening för tidigt att ta ställning till olika
enskildheter i det nu framlagda förslaget. Regeringen bör därför återkomma
till riksdagen med förslag i denna del i samband med att resultatet av övrigt
reformarbete redovisas. Vad vi nu uttalat med anledning av motion Ju27 i nu
behandlad del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande domförhet i hovrätt
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ju27 yrkande 1 delvis dels
avslår regeringens förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt
avser 14 kap. 18 § och lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 2
kap. 4 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
reservation 10.
11. En nämndemannautredning (mom. 11)
Gun Hellsvik (m), Ingbritt Irhammar (c), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl
(m), Rolf Åbjörnsson (kd) och Jeppe Johnsson (m) anför:
Enligt vår mening bör frågan om nämndemännens medverkan i dömandet ses i
belysning av det reformarbete som för närvarande pågår inom rättsväsendet. Det
finns en rad frågor som gäller nämndemännens ställning i framtidens
rättsväsende.
För det första gäller det nämndemännens medverkan i hovrätten. 1993 års
domarutredning avstod från att ta ställning i frågan med hänvisning till att
Hovrättsprocessutredningen då ännu inte lagt fram sitt betänkande. När nu det
skett och inte heller den utredningen tagit upp frågan finns det anledning -
särskilt mot bakgrund av att hovrättsprocessen i framtiden kan antas bli en
renodlad överprövningsprocess - att överväga frågan om nämndemän bör medverka
i hovrätten. Om tyngdpunkten skall ligga i tingsrätten bör domstolsväsendets
resurser fördelas med den utgångspunkten. Mot den bakgrunden är det angeläget
att utreda om det behövs nämndemän i hovrätten.
För det andra kan det mot bakgrund av vad som sagts i det föregående om
nämndemännens medverkan i hovrätt sättas i fråga om motivet för nämndemännens
individuella rösträtt i tingsrätt förlorat sin tyngd. Även denna fråga bör
alltså utredas.
För det tredje kan vi konstatera att de förslag som propositionen innehåller
bl.a. syftar till att förbättra möjligheterna till rekrytering av nämndemän.
Enligt vår mening är dock förslagen i det hänseendet otillräckliga.
Rekryteringen måste ske på ett sätt som gagnar en allsidig sammansättning.
Medelåldern är enligt vår uppfattning för hög bland de svenska nämndemännen.
Frågan bör därför övervägas på nytt. Det ankommer på regeringen att vidta
erforderliga åtgärder.
Vad vi uttalat med anledning av motionerna Ju26, Ju27 och Ju28 i nu
behandlade delar bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande en nämndemannautredning
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ju26 yrkande 2,
1996/97:Ju27 yrkandena 2-4 och 1996/97:Ju28 yrkandena 4 och 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts reservation 11.
Regeringens lagförslag
Utskottets lagförslag
1. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i
äktenskapsbalken
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag        |Utskottets förslag       |
-------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
|                      14 kap.                         |
|                       17  §                          |
-------------------------------------------------------
|Vid   huvudförhandling  i  | Vid  huvudförhandling  i|
|äktenskapsmål  och mål om  |äktenskapsmål  och mål om|
|underhåll           skall  |underhåll           skall|
|tingsrätten  bestå  av en  |tingsrätten  bestå  av en|
|lagfaren  domare  och två  |lagfaren  domare  och tre|
|nämndemän,  om annat inte  |nämndemän,  om annat inte|
|följer  av  1  kap. 3 a §  |följer  av  1  kap. 3 a §|
|andra och tredje styckena  |andra och tredje styckena|
|rättegångsbalken.   Denna  |rättegångsbalken.   Denna|
|regel   gäller  även  för  |regel   gäller  även  för|
|andra mål som handläggs i  |andra mål som handläggs i|
|samma rättegång.           |samma rättegång.         |
| Om  en  av  nämndemännen  | Om  en  av  nämndemännen|
|får    förhinder    sedan  |får    förhinder    sedan|
|huvudförhandlingen    har  |huvudförhandlingen    har|
|påbörjats,    är   rätten  |påbörjats,    är   rätten|
|domför  med  en  lagfaren  |domför  med  en  lagfaren|
|domare och en nämndeman.   |domare och två nämndemän.|
| Om  det  finns  skäl för  | Om  det  finns  skäl för|
|det, får antalet lagfarna  |det, får antalet lagfarna|
|domare   utökas   med  en  |domare   utökas   med  en|
|utöver  vad som följer av  |utöver  vad som följer av|
|första   stycket.  Utökas  |första  stycket. Detsamma|
|antalet  lagfarna  domare  |gäller i fråga om antalet|
|skall    också    antalet  |nämndemän. Om någon eller|
|nämndemän utökas med  en.  |några  av ledamöterna får|
|Om  någon  eller några av  |förhinder           sedan|
|ledamöterna får förhinder  |huvudförhandlingen    har|
|sedan  huvudförhandlingen  |påbörjats,  gäller  andra|
|har   påbörjats,   gäller  |stycket    i   fråga   om|
|andra  stycket i fråga om  |domförhet.               |
|domförhet. Rätten får dock |                         |
|inte   bestå    av   fler  |                         |
|lagfarna     domare    än  |                         |
|nämndemän.                 |                         |
--------------------------------------------------------
|När  nämndemän  ingår i tingsrätten, skall ordföranden|
|vid överläggning redogöra för omständigheterna i målet|
|och innehållet i  gällande  rätt. Vid omröstning skall|
|först ordföranden och därefter  nämndemännen  säga sin|
|mening.    I    övrigt    gäller    bestämmelserna   i|
|rättegångsbalken  om  överläggning  och  omröstning  i|
|tvistemål.                                            |
--------------------------------------------------------
2. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i
rättegångsbalken
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag        |Utskottets förslag       |
-------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
|                       1 kap.                         |
|                       3 b  §                         |
-------------------------------------------------------
|Tingsrätten   skall   vid  | Tingsrätten   skall  vid|
|huvudförhandling        i  |huvudförhandling        i|
|brottmål   bestå   av  en  |brottmål   bestå   av  en|
|lagfaren  domare  och två  |lagfaren  domare  och tre|
|nämndemän.   Om   en   av  |nämndemän.   Om   en   av|
|nämndemännen får förhinder |nämndemännen får förhinder|
|sedan  huvudförhandlingen  |sedan  huvudförhandlingen|
|har  påbörjats, är rätten  |har  påbörjats, är rätten|
|domför  med  en  lagfaren  |domför  med  en  lagfaren|
|domare och en nämndeman.   |domare och två nämndemän.|
--------------------------------------------------------
|Vid huvudförhandling i mål om brott för vilket inte är|
|föreskrivet  svårare  straff än böter eller fängelse i|
|högst sex månader är tingsrätten domför utan nämndemän,|
|om det inte finns anledning att döma till annan påföljd|
|än böter och det i målet inte är fråga om företagsbot.|
-------------------------------------------------------
|Om det finns skäl för det, | Om  det  finns  skäl för|
|får    antalet   lagfarna  |det, får antalet lagfarna|
|domare  utökas   med   en  |domare   utökas   med  en|
|utöver  vad som följer av  |utöver  vad som följer av|
|första   stycket.  Utökas  |första  stycket. Detsamma|
|antalet  lagfarna  domare  |gäller i fråga om antalet|
|skall    också    antalet  |nämndemän. Om någon eller|
|nämndemän utökas med  en.  |några  av ledamöterna får|
|Om  någon  eller några av  |förhinder           sedan|
|ledamöterna får förhinder  |huvudförhandlingen    har|
|sedan  huvudförhandlingen  |påbörjats  gäller  första|
|har    påbörjats   gäller  |stycket  andra meningen i|
|första    stycket   andra  |fråga om domförhet.      |
|meningen   i   fråga   om  |                         |
|domförhet. Rätten får dock |                         |
|inte   bestå   av    fler  |                         |
|lagfarna     domare    än  |                         |
|nämndemän.                 |                         |
-------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
|                        8  §                          |
--------------------------------------------------------
|Utöver  vad  som  följer av 3 b § får, vid prövning av|
|vidlyftiga  eller  annars  särskilt  krävande  mål  om|
|allmänt åtal i vilka  bedömningen  av ekonomiska eller|
|skatterättsliga förhållanden har väsentlig  betydelse,|
|såsom  särskilda  ledamöter  ingå,  var  för sig eller|
|tillsammans,                                          |
| 1.  en  person  som  förordnats  som ekonomisk expert|
|enligt 4 kap. 10 a §, om det finns  behov  av särskild|
|fackkunskap   inom   rätten   i  fråga  om  ekonomiska|
|förhållanden,                                         |
| 2. en person som är eller har varit lagfaren domare i|
|allmän  förvaltningsdomstol,  om  det  finns  behov av|
|särskild   fackkunskap   inom   rätten   i   fråga  om|
|skatterättsliga förhållanden                          |
-------------------------------------------------------
|Deltar  särskild  ledamot  | Om  någon eller några av|
|vid   huvudförhandlingen,  |rättens   ledamöter   får|
|skall  rätten  utöver vad  |förhinder           sedan|
|som  gäller  enligt 3 b §  |huvudförhandlingen    har|
|första   stycket   första  |påbörjats,  gäller  3 b §|
|meningen,  utökas  med en  |första    stycket   andra|
|nämndeman. Om någon eller  |meningen   i   fråga   om|
|några av rättens ledamöter |domförhet. Rätten får dock|
|får    förhinder    sedan  |inte    bestå   av   fler|
|huvudförhandlingen    har  |lagfarna     domare    än|
|påbörjats,  gäller  3 b §  |nämndemän.               |
|första    stycket   andra  |                         |
|meningen i fråga om        |                         |
|                           |                         |
|                           |                         |
|domförhet. Rätten får dock |                         |
|inte   bestå    av   fler  |                         |
|lagfarna     domare    än  |                         |
|nämndemän.                 |                         |
-------------------------------------------------------
3. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag        |Utskottets förslag       |
-------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
|                       17  §                          |
-------------------------------------------------------
|Länsrätt är domför med en  | Länsrätt  är  domför med|
|lagfaren  domare  och två  |en lagfaren domare och tre|
|nämndemän, om inte  annat  |nämndemän,  om inte annat|
|följer av 17 a eller 18 §. |följer av 17 a eller 18 §.|
|Om en av nämndemännen får  |Om en av nämndemännen får|
|förhinder           sedan  |förhinder           sedan|
|handläggningen        har  |handläggningen        har|
|påbörjats,    är   rätten  |påbörjats,    är   rätten|
|domför  med  en  lagfaren  |domför  med  en  lagfaren|
|domare och en nämndeman.   |domare och två nämndemän.|
|                           | Om  det  finns särskilda|
| Om  det  finns särskilda  |skäl   med   hänsyn  till|
|skäl   med   hänsyn  till  |målets  omfattning  eller|
|målets  omfattning  eller  |svårighetsgrad,       får|
|svårighetsgrad,       får  |antalet  lagfarna  domare|
|antalet  lagfarna  domare  |utökas  med en utöver vad|
|utökas  med en utöver vad  |som   följer   av  första|
|som   följer   av  första  |stycket. Detsamma gäller i|
|stycket.  Utökas  antalet  |fråga      om     antalet|
|lagfarna   domare   skall  |nämndemän. Om någon eller|
|också  antalet  nämndemän  |några  av ledamöterna får|
|utökas  med  en. Om någon  |förhinder           sedan|
|eller några av ledamöterna |handläggningen        har|
|får    förhinder    sedan  |påbörjats  gäller  första|
|handläggningen  påbörjats  |stycket  andra meningen i|
|gäller   första   stycket  |fråga om domförhet.      |
|andra meningen i fråga om  |                         |
|domförhet. Rätten får dock |                         |
|inte    bestå   av   fler  |                         |
|lagfarna     domare    än  |                         |
|nämndemän.                 |                         |
--------------------------------------------------------
|Om    domförhet    vid    behandling    av    mål   om|
|fastighetstaxering finns, förutom i 18 §, bestämmelser|
|i fastighetstaxeringslagen (1979:1152).               |
|Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer|
|skall fastställa hur många nämndemän som skall finnas i|
|varje  län  för  tjänstgöring i länsrätten. Länsrätten|
|fördelar  tjänstgöringen   mellan  nämndemännen  efter|
|samråd med dem.                                       |
--------------------------------------------------------
4. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370)
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse          |Utskottets förslag       |
--------------------------------------------------------
|                     till 33 §                        |
--------------------------------------------------------
3.[2] Har skattskyldig i sitt arbete företagit resor som varit förenade med
övernattning utom den vanliga verksamhetsorten, äger han rätt till avdrag för
den ökning i levnadskostnaden, som han har haft på grund av att han vistats
utom sin vanliga verksamhetsort.
-------------------------------------------------------
| D  e n  v a n l i g a  v  | D  e n  v a n l i g a  v|
|e r k s a m-               |e r k s a m-             |
|h e t s o r t e n  utgörs  |h e t s o r t e n  utgörs|
|av  ett  område  inom ett  |av  ett  område  inom ett|
|avstånd  av  50 kilometer  |avstånd  av  50 kilometer|
|från  den  skattskyldiges  |från  den  skattskyldiges|
|tjänsteställe. Med vanlig  |tjänsteställe. Med vanlig|
|verksamhetsort  likställs  |verksamhetsort  likställs|
|ett   område   inom   ett  |ett   område   inom   ett|
|avstånd  av  50 kilometer  |avstånd  av  50 kilometer|
|från  den  skattskyldiges  |från  den  skattskyldiges|
|bostad. T j ä n s t e s t  |bostad. T j ä n s t e s t|
|ä l l e  är den plats där  |ä l l e  är den plats där|
|en  arbetstagare  fullgör  |en  arbetstagare  fullgör|
|huvuddelen av sitt arbete. |huvuddelen av sitt arbete.|
|Om   detta   sker   under  |Om   detta   sker   under|
|förflyttning   eller   på  |förflyttning   eller   på|
|arbetsplatser   som  hela  |arbetsplatser   som  hela|
|tiden  växlar,  anses som  |tiden  växlar,  anses som|
|tjänsteställe i regel den  |tjänsteställe i regel den|
|plats  där  arbetstagaren  |plats  där  arbetstagaren|
|fullgör  en  del  av sitt  |fullgör  en  del  av sitt|
|arbete,  såsom  att hämta  |arbete,  såsom  att hämta|
|och  lämna arbetsmaterial  |och  lämna arbetsmaterial|
|eller utföra förberedande  |eller utföra förberedande|
|och            avslutande  |och            avslutande|
|arbetsuppgifter.       Om  |arbetsuppgifter.       Om|
|arbetet      på     varje  |arbetet      på     varje|
|arbetsplats         pågår  |arbetsplats         pågår|
|begränsad  tid  enligt de  |begränsad  tid  enligt de|
|villkor  som  gäller  för  |villkor  som  gäller  för|
|vissa  arbetstagare  inom  |vissa  arbetstagare  inom|
|byggnads-             och  |byggnads-             och|
|anläggningsbranschen eller |anläggningsbranschen eller|
|därmed         jämförliga  |därmed         jämförliga|
|branscher    skall    den  |branscher    skall    den|
|skattskyldiges     bostad  |skattskyldiges     bostad|
|anses  som tjänsteställe.  |anses  som tjänsteställe.|
|För reservofficerare skall |För reservofficerare skall|
|bostaden     anses    som  |bostaden     anses    som|
|tjänsteställe.         En  |tjänsteställe.   Detsamma|
|skattskyldig   som  under  |skall gälla för nämndemän,|
|begränsad tid arbetar vid  |jurymän och andra liknande|
|någon    av    Europeiska  |uppdragstagare  i  allmän|
|unionens    institutioner  |domstol,           allmän|
|eller   organ  eller  vid  |förvaltningsdomstol,     |
|Europaskolorna men får den |hyresnämnd          eller|
|huvudsakliga   delen   av  |arrendenämnd.          En|
|lönen  för  arbetet  från  |skattskyldig   som  under|
|annan arbetsgivare skall,  |begränsad tid arbetar vid|
|under längst tre år, anses |någon    av    Europeiska|
|ha sitt tjänsteställe hos  |unionens    institutioner|
|den    arbetsgivare   som  |eller   organ  eller  vid|
|betalar  den huvudsakliga  |Europaskolorna men får den|
|delen  av lönen,  om  den  |huvudsakliga   delen   av|
|skattskyldige  begär det.  |lönen  för  arbetet  från|
|Om bostaden på arbetsorten |annan arbetsgivare skall,|
|är  tillfällig  och beror  |under längst tre år, anses|
|enbart                 på  |ha sitt tjänsteställe hos|
|tjänsteutövningen,  skall  |den    arbetsgivare   som|
|den  inte anses som sådan  |betalar  den huvudsakliga|
|bostad  som avses i andra  |delen  av  lönen,  om den|
|meningen,           under  |skattskyldige  begär det.|
|förutsättning   att   den  |Om bostaden på arbetsorten|
|skattskyldige  har  annan  |är  tillfällig  och beror|
|permanent bostad.          |enbart                 på|
|                           |tjänsteutövningen,  skall|
|                           |den  inte anses som sådan|
|                           |bostad  som avses i andra|
|                           |meningen,           under|
|                           |förutsättning   att   den|
|                           |skattskyldige  har  annan|
|                           |permanent bostad.        |
-------------------------------------------------------
Kostnadsökning enligt första stycket kan avse utlägg för logi, merkostnad för
måltider samt diverse småutgifter.
Har arbetsgivare för förrättning inom riket utgivit ersättning för att täcka
kostnadsökningen för måltider och småutgifter (dagtraktamente) och visar den
skattskyldige inte större kostnadsökning, medges avdrag med belopp motsvarande
den uppburna ersättningen, dock för varje hel dag som tagits i anspråk för
resan högst med ett belopp som motsvarar 0,5 procent av det för
beskattningsåret gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring avrundat till närmaste tiotal kronor (helt maximibelopp) och
för varje halv dag högst med ett halvt maximibelopp.
Har arbetsgivare för förrättning utom riket utgivit dagtraktamente, och
visar den skattskyldige inte större kostnadsökning, medges avdrag med belopp
motsvarande den uppburna ersättningen, dock för varje hel dag som tagits i
anspråk för resan högst med belopp som kan anses motsvara den normala ökningen
i levnadskostnaderna under en dag i respektive förrättningsland (helt
normalbelopp) och för varje halv dag högst med ett halvt normalbelopp. Helt
normalbelopp avser kostnadsökning för frukost, för lunch och middag bestående
av en rätt på restaurang av normal standard samt för småutgifter under varje
hel dag som har tagits i anspråk för resan. Föreligger särskilda skäl får
normalbeloppet avse kostnadsökning för måltider på restaurang av bättre
standard. Uppehåller sig den anställde under tjänsteresa samma dag i mer än
ett land bestäms det högsta beloppet för avdrag med hänsyn till det land där
han har uppehållit sig den längsta tiden av dagen (06.00-24.00).
Som hel dag anses även avresedag om resan påbörjats före kl. 12.00 och
hemkomstdag om resan avslutats efter kl. 19.00. Som halv dag anses avresedag
om resan påbörjats kl. 12.00 eller senare och hemkomstdag om resan har
avslutats kl. 19.00 eller tidigare.
Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen under förrättning som varit
förenad med övernattning inom riket i en och samma anställning varit större än
avdrag som beräknats i enlighet med vad som sägs i fjärde stycket, skall
utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda anställning under
beskattningsåret. Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen under
förrättning som varit förenad med övernattning på utrikes ort i en och samma
anställning varit större än avdrag som beräknats enligt femte stycket, får
kostnadsökningen beräknas för varje förrättning för sig.
Om den skattskyldige inte fått ersättning från arbetsgivaren för att täcka
kostnadsökning för måltider och småutgifter men gör sannolikt att han haft
sådana merkostnader medges avdrag vid förrättning inom riket enligt schablon
med ett halvt maximibelopp och vid förrättning utom riket enligt schablon med
ett halvt normalbelopp per dag.
Avdrag för kostnad för logi medges med belopp motsvarande den faktiska
utgiften. Kan den skattskyldige inte visa logikostnaden medges avdrag med
belopp motsvarande ersättning som uppburits från arbetsgivaren
(nattraktamente). Detta avdrag får dock inte överstiga vid förrättning inom
riket ett halvt maximibelopp och vid förrättning utom riket ett halvt
normalbelopp per natt.
Har skattskyldig som har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader enligt
denna punkt tillhandahållits kostförmån skall avdraget reduceras med hänsyn
härtill, såvida inte förmånen avser fri kost som tillhandahållits på allmänna
transportmedel vid tjänsteresa och som inte utgör skattepliktig intäkt.
När arbete utom den vanliga verksamhetsorten varit förlagt till en och samma
ort under längre tid än tre månader i en följd bedöms rätten till avdrag och
beräknas detta enligt bestämmelserna i punkt 3 a. En löpande förrättning anses
bruten endast av uppehåll som beror på att arbetet förläggs till annan ort
under minst fyra veckor.
Med arbetsgivare jämställs annan utbetalare av traktamente om den
huvudsakliga delen av arbetet utförs för denne.


**FOOTNOTES**


[2]:4 Senaste lydelse 1996:651.
5. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1996:1639) om ändring i lagen (1976:839) om Statens va-nämnd


-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse          |Utskottets förslag       |
-------------------------------------------------------
19 §
Ett slutligt beslut av nämnden får överklagas.
Ett beslut av nämnden får överklagas särskilt, om beslut innebär att nämnden
prövat
1. en fråga om ersättning enligt 12 § tredje stycket eller 13 eller 14 §,
2. en fråga som gäller rättshjälp, eller
3. en fråga som avses i 15 §.
-------------------------------------------------------
| Andra  beslut av nämnden  | Andra  beslut av nämnden|
|får  överklagas  endast i  |får  överklagas  endast i|
|samband  med överklagande  |samband  med överklagande|
|av särskilt beslut.        |av ett slutligt beslut.  |
-------------------------------------------------------
Beslut av nämnden får verkställas som domstols dom.


6. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1996:1653) om ändring i lagen (1996:242) om domstolsärenden


-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse          |Utskottets förslag       |
-------------------------------------------------------
37 §
Ett beslut som inte innebär att ärendet avgörs får överklagas endast i
samband med överklagande av ett beslut som innebär att ärendet avgörs.
Överklagande får dock ske särskilt, när domstolen
1. ogillat en invändning om jäv mot någon ledamot av domstolen eller en
invändning om att det finns ett hinder för ärendets prövning,
2. avvisat ett ombud eller ett biträde,
3. beslutat i en fråga om säkerställande av det som ärendet gäller eller
beslutat att ett överklagat beslut tills vidare inte får verkställas eller i
övrigt beslutat tills vidare rörande saken,
4. förelagt någon att medverka på annat sätt än genom inställelse inför
domstolen och en underlåtenhet att följa föreläggandet kan medföra särskild
påföljd för honom eller henne,
5. vid prövning enligt 3 kap. 3 § andra stycket 5 tryckfrihetsförordningen
eller 2 kap. 3 § andra stycket 5 yttrandefrihetsgrundlagen funnit det vara av
synnerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid vittnesförhör,
6. beslutat i en fråga om undersökning eller omhändertagande av person eller
egendom eller om någon annan liknande åtgärd,
7. utdömt vite eller någon annan påföljd för underlåtenhet att följa
föreläggande eller straff för förseelse i förfarandet eller förklarat att
någon skall ersätta en kostnad för förfarandet,
-------------------------------------------------------
| 8.  beslutat  i en fråga  | 8.  beslutat  i en fråga|
|som     gäller     någons  |som gäller ersättning för|
|medverkan i ärendet eller  |någons medverkan i ärendet|
|                           |eller                    |
-------------------------------------------------------
9. beslutat i annat fall än som avses i 8 i en fråga som gäller rättshjälp
enligt rättshjälpslagen (1996:1619).
Ett beslut genom vilket ärendet återförvisas till en lägre domstol eller
till en förvaltningsmyndighet får överklagas endast om beslutet innefattar
avgörande av någon fråga som inverkar på ärendets utgång.


7. Utskottets förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar


Härigenom föreskrivs att 26 § lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.


-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse          |Utskottets förslag       |
-------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
|                       26  §                          |
-------------------------------------------------------
|I  fråga  om omröstning i  | I  fråga om omröstning i|
|allmän förvaltningsdomstol |allmän förvaltningsdomstol|
|gäller bestämmelserna i 16 |gäller bestämmelserna i 16|
|och        29        kap.  |och        29        kap.|
|rättegångsbalken       om  |rättegångsbalken       om|
|omröstning  i  hovrätt  i  |omröstning  i tillämpliga|
|tillämpliga delar.         |delar.                   |
-------------------------------------------------------
___________
Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.


Reservantens förslag till ändring i utskottets förslag till lag om ändring i
rättegångsbalken


-------------------------------------------------------
|Utskottets förslag         |Reservantens förslag     |
-------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
|                       1 kap.                         |
|                          3 b  §                      |
-------------------------------------------------------
|Tingsrätten   skall   vid  | Tingsrätten   skall  vid|
|huvudförhandling        i  |huvudförhandling        i|
|brottmål   bestå   av  en  |brottmål   bestå   av  en|
|lagfaren  domare  och tre  |lagfaren  domare  och tre|
|nämndemän.   Om   en   av  |nämndemän.  I mål om åtal|
|nämndemännen får förhinder |för brott, för vilket inte|
|sedan  huvudförhandlingen  |är   stadgat   lindrigare|
|har  påbörjats, är rätten  |straff  än fängelse i två|
|domför  med  en  lagfaren  |år,   skall  rätten  dock|
|domare och två nämndemän.  |bestå   av   en  lagfaren|
|                           |domare och fem nämndemän.|
|                           |Om en av nämndemännen får|
|                           |förhinder           sedan|
|                           |huvudförhandlingen    har|
|                           |påbörjats,    är   rätten|
|                           |domför  med  en  lagfaren|
|                           |domare  och två nämndemän|
|                           |eller, i  mål som avses i|
|                           |andra  meningen,  med  en|
|                           |lagfaren  domare och fyra|
|                           |nämndemän.               |
--------------------------------------------------------
|Vid huvudförhandling i mål om brott för vilket inte är|
|föreskrivet svårare straff än  böter  eller fängelse i|
|högst sex månader är tingsrätten domför utan nämndemän,|
|om det inte finns anledning att döma till annan påföljd|
|än böter och det i målet inte är fråga om företagsbot.|
| Om  det  finns  skäl  för  det, får antalet  lagfarna|
|domare utökas med en utöver vad  som  följer av första|
|stycket. Detsamma gäller i fråga om antalet nämndemän.|
|Om någon eller några av ledamöterna får förhinder sedan|
|huvudförhandlingen har påbörjats gäller första stycket|
|andra meningen i fråga om domförhet.                  |
--------------------------------------------------------




Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................1
Motionerna............................................2
Motioner som väckts med anledning av propositionen..2
Motioner som väckts under den allmänna motionstiden år 19963
Utskottet.............................................4
Inledning...........................................4
Ärendet...........................................4
Beredningsunderlaget............................4
Lagrådets yttrande..............................4
Allmänt om nämndemän..............................5
Propositionens huvudsakliga innehåll................6
Överväganden........................................6
Sammansättnings- och domförhetsregler i underrätterna6
Inledning.......................................6
Antalet nämndemän...............................7
Den s.k. stora nämnden..........................9
Förstärkt sammansättning i tingsrätt...........10
Förstärkt sammansättning i länsrätt............11
Utvidgad ensamdomarbehörighet i länsrätt.......12
Domförhet i hovrätt..............................13
Nämndemannafrågor................................14
Nämndemännens ekonomiska villkor...............14
Utredningar om nämndemän.......................15
Övrigt...........................................15
Hemställan.........................................16
Reservationer........................................18
1. Avslag på propositionen såvitt avser sammansättnings- och
domförhetsreglerna i underrätterna (mom. 1)
18
2. Den s.k. stora nämnden (mom. 3).................19
3. Förstärkt sammansättning i tingsrätt (mom. 4)...19
4. Förstärkt sammansättning i länsrätt (mom. 5)....19
5. Utvidgad ensamdomarbehörighet i länsrätt (mom. 6)20
6. Utvidgad ensamdomarbehörighet i länsrätt (mom. 6)20
7. Lagregleringen av sammansättnings- och domförhetsreglerna i
underrätterna (mom. 7)
21
8. Lagregleringen av sammansättnings- och domförhetsreglerna i
underrätterna (mom. 7)
21
9. Lagregleringen av sammansättnings- och domförhetsreglerna i
underrätterna (mom. 7)
22
10. Domförhet i hovrätt (mom. 8)...................23
11. En nämndemannautredning (mom. 11)..............23
Bilagor
1. Regeringens lagförslag..........................25
2. Utskottets lagförslag...........................47
1. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om
ändring i äktenskapsbalken
47
2. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om
ändring i rättegångsbalken
48
3. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
50
4. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
51
5. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1996:1639) om ändring i lagen (1976:839) om Statens
va-nämnd
54
6. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1996:1653) om ändring i lagen (1996:242) om
domstolsärenden
55
7. Utskottets förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar
56
3. Reservantens förslag till ändring i utskottets förslag till lag om
ändring i rättegångsbalken
57