I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag i proposition
1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2, budgetproposition 1996/97:1
utgiftsområde 6 Totalförsvar och regeringens skrivelse 1995/96:199 JAS 39
Gripen-projektet jämte tillhörande motioner. De förslag från regeringen och i
de olika motionerna som rör säkerhetspolitiken har behandlats av ett
sammansatt utrikes- och försvarsutskott i betänkandet 1996/97:UFöU1 Sveriges
säkerhetspolitik.
I detta betänkande - som utgör etapp två i försvarsbeslutet - behandlas
* inriktning av det militära försvarets krigsorganisation samt dess organi-
sation i fred,
* mål och inriktning för det civila försvarets olika funktioner,
* totalförsvarets ledningssystem,
* personal- och pliktfrågor,
* materielförsörjning, försvarsforskning och försvarsindustri,
* ekonomin för försvarsbeslutsperioden och budgeten för år 1997.
Utskottets majoritet tillstyrker regeringens samtliga förslag i de båda
propositionerna och har inget att erinra mot redovisningen i skrivelsen om JAS
39 Gripen-projektet.
Riksdagens beslut i december 1995 om totalförsvarets uppgifter består. Väpnade
angrepp som skulle kunna hota Sverige bedöms i dagens politiska läge som
osannolika. Anspråken på totalförsvarets förmåga kommer därför att vara
begränsade ett antal år framöver. Om en situation skulle utveckla sig som
innebär att ett angreppshot mot Sverige utvecklas bör vi få betydande politisk
förvarning. Mot bakgrund av det begränsade militära hotet i nuvarande
omvärldsläge kan totalförsvarets omedelbara krigsduglighet begränsas. Den
grundläggande osäkerheten om utvecklingen på sikt kräver emellertid förmåga
till anpassning till förändrade hot och förutsättningar. Totalförsvarets
förmåga till anpassning blir därför av central betydelse för
försvarspolitiken.
Utskottet bedömer att planläggning och förberedelser numera bedrivs med
betydande målmedvetenhet hos myndigheterna för att under en ettårsperiod höja
krigsdugligheten i totalförsvaret till en sådan nivå att det kan möta militära
hot mot Sverige. Att återta förmågan med denna tidshorisont betraktas av
utskottet som en väl planerad och förberedd beredskapshöjning.
Åtgärderna m.m. för att skapa en stabil grund för den långsiktiga
anpassningsförmågan är emellertid inte slutliga. I likhet med regeringen anser
utskottet att betydande utvecklingsarbete återstår. Utskottet anser det inte
ändamålsenligt att utarbeta detaljerade planer t.ex. för hur en viss
definierad organisation skall kunna förverkligas i ett perspektiv av
långsiktig anpassning. Anpassningsdoktrinen kommer att ständigt behöva
utvecklas, där regelbunden uppföljning och utvärdering behöver ske. Förmågan
till anpassning är en central fråga för totalförsvarets trovärdighet, såväl
utåt mot omvärlden som inför Sveriges medborgare. Därför kommer riksdagen att
noggrant följa upp och kontrollera åtgärderna och värdera deras effekter.
När det gäller den ekonomiska ramen för totalförsvaret under försvars-
beslutsperioden 1997-2001 förordar utskottsmajoriteten att ramen uppgår till
220,9 miljarder kronor. Bakom detta står Socialdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet liberalerna. Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna
förordar högre försvarsutgifter, medan Vänsterpartiet och Miljöpartiet de
gröna vill ha lägre försvarsutgifter. Av den totala ramen för budgetåret 1997
om ca 42,4 miljarder kronor föreslås, med bifall till regeringens förslag, att
till bl.a. Försvarsmakten anvisas ca 38,3 miljarder kronor.
Enligt utskottets mening är det nödvändigt med ett helhetsgrepp när det gäller
utvecklingen av det framtida ledningssystemet i totalförsvaret. Arbetet med
att utveckla en ledningsdoktrin inom totalförsvaret måste drivas vidare av
regeringen. Utskottet pekar på ett antal faktorer som därvid har särskild
betydelse, bl.a. framtida militära konflikters karaktär, IT-utvecklingen och
nya ledningsbehov. Utskottsmajoriteten biträder regeringens förslag till
utformning av det militära ledningssystemet med ett mindre antal fördelningar
och försvarsområden än i dag.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna
anser för sin del att principen om ett län och ett försvarsområde fortfarande
skall gälla.
När det gäller den militära krigsorganisationens inriktning mot år 2001 anser
utskottets majoritet att den bl.a. bör bestå av
* 13 armébrigader i tre fördelningar med erforderliga fördelningsförband,
* ett territorialförsvar bestående av ca 215 000 personer varav 125 000 i
hemvärnet,
* 24 ytstridsfartyg (på sikt 20), nio ubåtar (varav två i materielberedskap),
sex amfibiebataljoner,
* stridsflygdivisioner och 16 basbataljoner.
Denna inriktning innebär att ett betydande antal krigsförband, bl.a. tre
armébrigader, fördelnings- och territorialförsvarsförband, sex robotbåtar och
tre stridsflygdivisioner kommer att avvecklas, vilket bör ha genomförts före
år 2000.
Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna förordar en inriktning med
bl.a. 14 armébrigader och 14 stridsflygdivisioner, nio ubåtar i tjänst och 24
ytstridsfartyg samt att territorialförsvarsförbanden reduceras i en takt som
motsvaras av hemvärnets uppbyggnad. Folkpartiet liberalerna förordar bl.a. tio
armébrigader samt en uppbyggnad av luftburet kavalleri med attackhelikoptrar.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet förordar tio respektive sex armébrigader.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens redovisning av läget i JAS 39
Gripen-projektet. Tidigare tekniska problem har bemästrats, specificerade
prestanda har verifierats och tillverkning och leveranser flyter nu väl.
Utskottet anser att riksdagen skall medge utveckling och anskaffning av en
tredje delserie av JAS 39 Gripen innefattande flygplan, beväpning och övrig
utrustning för ytterligare fyra flygdivisioner. Före en beställning av
delserie 3 förutsätts att regeringen på nytt informerar utskottet. Utskottet
godtar också den av regeringen föreslagna omdefinieringen av JAS-ramen. Genom
att flygstridskrafterna nu börjar ombeväpnas övergår JAS 39 Gripen-projektet
till en ordinarie verksamhet inom flygvapnet.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna motsätter sig anskaffning av
ytterligare en delserie JAS 39 Gripen.
När den militära krigsorganisationen reduceras, minskar också
utbildningsbehovet. Som följd härav bör organisationen i fred -
grundorganisationen - förändras. Regeringen föreslår i
totalförsvarspropositionen omfattande förändringar i Försvarsmaktens
grundorganisation. Utskottsmajoriteten förordar att följande enheter läggs ned
före den 1 januari 1999.
* Västra arméfördelningen i Skövde, Mellersta arméfördelningen i Linköping
och Nedre norra arméfördelningen i Östersund
* Försvarsområdena i Ystad, Växjö, Kalmar, Borås, Linköping, Västerås, Gävle,
Östersund, Kalix och Kiruna
* Älvsborgsbrigaden (IB 15) i Borås, Livgrenadjärbrigaden (IB 4) i Linköping
och Lapplandsbrigaden (NB 20) i Umeå
* Svea artilleriregemente (A 1) i Linköping och Norrlands artilleriregemente
(A 4) i Östersund
* Skånska luftvärnskåren (Lv 4) i Ystad, Svea ingenjörkår (Ing 1) i
Södertälje och Svea trängkår (T 1) i Linköping
* Hälsinge flygflottilj (F 15) i Söderhamn
* Krigsflygskolan (F 5) i Ljungbyhed
Kristdemokraterna förordar Försvarsmaktens förslag till grundorganisation.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna anser
att Krigsflygskolan (F 5) i Ljungbyhed bör behållas i avvaktan på en utredning
om den framtida skolorganisationen. Folkpartiet och Miljöpartiet anser att
Skånska flygflottiljen (F 10) i Ängelholm bör läggas ned i stället för
Hälsinge flygflottilj (F 15).
Utskottet föreslår vidare att riksdagen bifaller regeringsförslaget och under
försvarsbeslutsperioden inrättar
* Försvarsmaktens helikopterflottilj på Malmen
* Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum i Uppsala
* Försvarsmaktens försörjningscentrum
* Arméns taktiska centrum i Enköping
Riksdagen behandlade under riksmötet 1994/95 ingående frågan om ett eventuellt
svenskt förbud mot s.k. antipersonella minor och konstaterade då att det inte
fanns tillräckligt underlag för ett beslut i frågan. Regeringen föreslår nu i
totalförsvarspropositionen, bl.a. med utgångspunkt från resultatet av den
nyligen avslutade internationella översynskonferensen rörande FN:s
vapenkonvention, ett svenskt totalförbud mot antipersonella minor och att
befintliga lager av sådana minor förstörs. Utskottets majoritet föreslår att
riksdagen beslutar om ett sådant förbud. Moderata samlingspartiet anser i en
reservation att konsekvenserna av ett förbud ännu inte är tillräckligt utredda
varför förslaget bör avvisas. Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna, som
båda är för ett förbud, anför i reservationer olika villkor som bör åtfölja
förbudet.
Beträffande det civila försvaret gäller inriktningen för
försvarsbeslutsperioden, bl.a. att det - i likhet med det militära försvaret -
måste kunna anpassas till förändringar i det säkerhetspolitiska läget. De
kompletterande beredskapsåtgärderna skall i större utsträckning än hittills
prioriteras till de viktigaste infrastrukturområdena såsom
* elförsörjning,
* telekommunikationer,
* informationsförsörjning och
* ledningssystem.
Inom det civila försvaret finns det 18 olika funktioner för vilka regeringen
föreslår mål för försvarsbeslutsperioden. Utskottet anser att regeringens
förslag till mål för funktionerna bör bifallas. Verksamheten skall bedrivas så
att de resurser och den beredskap som skapas också skall kunna utnyttjas vid
svåra påfrestningar i fred och för internationella fredsfrämjande insatser.
När det gäller funktionen civil ledning betonar utskottet bl.a.
länsstyrelsernas stora ansvar som högsta civila försvarsmyndighet på lägre
regional nivå samt deras viktiga uppgifter inom räddningstjänsten. De senaste
årens besparingar inom länsstyrelserna har berört även dessa ansvarsområden.
Utskottet befarar nu att vissa uppgifter inom totalförsvaret som åligger
länsstyrelserna inte kan fullgöras på grund av kraftiga besparingsåtgärder.
Utskottet kommer att noga följa utvecklingen. Regeringen bör senast i nästa
budgetproposition redovisa sin bedömning av länsstyrelsernas förmåga att lösa
lednings- och tillsynsuppgifterna i fred och krig. Om konsekvenserna av
länsstyrelsernas besparingsåtgärder får till följd att länsstyrelsernas
viktiga uppgifter inom totalförsvaret inte kan fullföljas, är utskottet inte
främmande för att initiera en översyn av finansieringsformerna på detta
område.
När det gäller pliktpersonal och anställd personal redovisar regeringen i
totalförsvarspropositionen bedömningar samt åtgärder som regeringen avser
vidta. Några förslag till riksdagsbeslut avges inte. Utskottsmajoriteten har
inte funnit anledning till andra bedömningar än regeringen och anser att det
nu finns underlag för att i begränsad omfattning påbörja en utökad utbildning
med stöd av plikt inom det civila försvaret. Kommuners och länsstyrelsers
behov av pliktpersonal för uppgifter under höjd beredskap och i krig bör
därvid vara vägledande. Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna
reserverar sig mot utskottets ställningstagande.
Försvarsutskottet ansluter sig till regeringens bedömning att den svenska
försvarsindustrins förmåga som kvalificerad leverantör av högteknologiska
system har ett fortsatt stort försvars- och säkerhetspolitiskt värde.
Näringsutskottet, som yttrat sig, har samma uppfattning. Försvars- och
näringsutskotten ansluter sig vidare till vad regeringen anfört om betydelsen
av ett utökat internationellt samarbete som en förutsättning för svensk
försvarsindustris överlevnad. Försvarsutskottet, liksom näringsutskottet,
understryker betydelsen av den planerade årliga satsningen med 550 miljoner
kronor för teknologiutveckling samt en fortlöpande analys av vilken
försvarsteknisk kompetens som behövs för att kunna svara upp mot kravet på
anpassning. Utskottet gör ingen annan bedömning än regeringen när det gäller
försvarsforskningens utveckling och föreslår bl.a. att riksdagen godkänner en
förlängning av det nationella flygtekniska forskningsprogrammet.
Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna reserverar sig för
högre satsningar på teknologiutveckling.
När det gäller försvarets högskolor godtar utskottet regeringens förslag att
med utgångspunkt från nuvarande Försvarshögskolan och Militärhögskolan
organisera en ny högskola för totalförsvaret. Utskottet pekar emellertid på
ett antal viktiga utgångspunkter som skall vara vägledande vid det fortsatta
organisationsarbetet. Det är angeläget att den speciella inriktning och
karaktär som kännetecknar den nuvarande Försvarshögskolan kan bevaras.
Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna reserverar sig mot en
sammanslagning av de två högskolorna.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ändringar i lagen (1994:1720)
om civilt försvar och sekretesslagen (1980:100). Lagändringarna är en följd av
de organisatoriska förändringarna av den upplysningsverksamhet rörande
krigsfångar m.fl. som Sverige skall bedriva till följd av Genèvekonventionerna
den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade
konflikter och tilläggsprotokollen till konventionerna.
Propositionerna
Regeringen yrkar i proposition 1996/97:1 Budgetpropositionen för år 1997,
utgiftsområde 6 Totalförsvar:
1. att riksdagen godkänner att den tillfälliga modellen för pris- och
löneomräkning av anslaget A 1 Försvarsmakten bibehålls (kapitel 4),
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge beställning av materiel
m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 66
607 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997 (avsnitt 5.1),
3. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge beställning av
anslagsfinansierade anläggningar för Försvarsmakten inom en kostnadsram av
högst 327 600 000 kr för tiden efter budgetåret 1997 (avsnitt 5.1),
4. att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Civil ledning
beställa lednings- och signalskyddssystem samt kommunaltekniska anläggningar
inom en kostnadsram om 157 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997,
5. att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Försörjning med
industrivaror godkänna avtal om nya beredskapsåtgärder inom en kostnadsram om
100 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997,
6. att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Befolkningsskydd
och räddningstjänst medge att ersättning utgår för beställning av skyddsrum
och ledningsplatser m.m. inom en kostnadsram om 400 000 000 kr för tiden efter
budgetåret 1997,
7. att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Hälso- och
sjukvård m.m. godkänna avtal och beställningar avseende beredskapsåtgärder
inom en kostnadsram om 15 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997,
8. att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen
Telekommunikationer godkänna avtal och beställningar avseende
beredskapsåtgärder inom en kostnadsram om 200 000 000 kr för tiden efter
budgetåret 1997,
9. att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Postbefordran
godkänna avtal och beställningar avseende beredskapsåtgärder inom en
kostnadsram om 22 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997,
10. att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Transporter
beställa reservbromateriel inom en kostnadsram om 10 000 000 kr för tiden
efter budgetåret 1997,
11. att riksdagen bemyndigar regeringen att utnyttja kredit i
Riksgäldskontoret på 18 740 000 000 kr för budgetåret 1997 om krig, krigsfara
eller andra utomordentliga förhållanden föreligger (kapitel 6),
12. att riksdagen godkänner att det nationella flygtekniska
forskningsprogrammet får fortsätta på samma nivå som hittills under den
kommande treåriga forskningspolitiska beslutsperioden (kapitel 7),
13. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 1 Operativa lednings- och underhållsförband (avsnitt 8.1),
14. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 2 Fördelningsförband (avsnitt 8.1),
15. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 3 Försvarsområdesförband (avsnitt 8.1),
16. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 4 Armébrigadförband (avsnitt 8.1),
17. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 5 Marina lednings- och underhållsförband (avsnitt 8.1),
18. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 6 Marina flyg- och helikopterförband (avsnitt 8.1),
19. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 7 Stridsfartygsförband (avsnitt 8.1),
20. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 8 Kustförsvarsförband (avsnitt 8.1),
21. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 9 Flygvapnets lednings- och underhållsförband (avsnitt 8.1),
22. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 10 JAS 39-förband (avsnitt 8.1),
23. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 11 Övriga stridsflygförband (avsnitt 8.1),
24. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 12 Transportflygförband (avsnitt 8.1),
25. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 13 För krigsorganisationen gemensamma resurser (avsnitt 8.1),
26. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 14 För grundorganisationen gemensamma resurser (avsnitt 8.1),
27. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 15 Internationell verksamhet (avsnitt 8.1),
28. att riksdagen godkänner det av regeringen angivna övergripande målet för
Statens räddningsverk (avsnitt 9.3),
29. att riksdagen godkänner det av regeringen angivna övergripande målet för
perioden 1997-2001 för Kustbevakningen (avsnitt 10.1),
30. att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om tidigare beslut om
lokalisering av Kustbevakningens Regionledning Ost och om befogenheten att
besluta i fortsättningen i frågor som rör lokalisering av Kustbevakningens
regionala ledningar (avsnitt 10.1),
31. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1997 låta
Fortifikationsverket ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i mark,
vissa anläggningar och lokaler intill ett sammanlagt belopp om 2 900 000 000
kr (avsnitt 11.1),
32. att riksdagen bemyndigar regeringen att tillgodose Försvarets
materielverks behov av rörelsekapital och att vidta erforderliga
följdändringar i anslaget A 1 Försvarsmakten intill ett sammanlagt belopp om
högst 22 000 000 000 kr (avsnitt 11.2),
33. att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 6
Totalförsvar enligt följande uppställning:
Regeringen föreslår i proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse, etapp 2
1. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen (1992:1403) om
höjd beredskap,
2. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om
civilt försvar,
3. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100),
5. att riksdagen godkänner förslaget till övergripande mål för
Försvarsmakten (avsnitt 7.3),
6. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av krigsorganisationen
för markstridskrafterna (avsnitt 7.4.3),
7. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av krigsorganisationen
för sjö- och kustförsvarsstridskrafterna (avsnitt 7.4.4),
8. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av krigsorganisationen
för flygstridskrafterna (avsnitt 7.4.5),
9. att riksdagen godkänner förslaget till utveckling och anskaffning av JAS
39 Gripen delserie 3 (avsnitt 7.4.6),
10. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av planeringen för det
civila försvaret,
11. att riksdagen godkänner förslaget till ledningssystemets utveckling
(avsnitt 10.1),
12. att riksdagen godkänner förslaget att Nedre Norra arméfördelningen i
Östersund läggs ned (avsnitt 11.2),
13. att riksdagen godkänner förslaget att Västra arméfördelningen i Skövde
läggs ned (avsnitt 11.2),
14. att riksdagen godkänner förslaget att Mellersta arméfördelningen i
Linköping läggs ned (avsnitt 11.2),
15. att riksdagen godkänner förslaget att försvarsområdesstaben i Ystad
läggs ned (avsnitt 11.2),
16. att riksdagen godkänner förslaget att försvarsområdesstaben i Växjö
läggs ned (avsnitt 11.2),
17. att riksdagen godkänner förslaget att försvarsområdesstaben i Kalmar
läggs ned (avsnitt 11.2),
18. att riksdagen godkänner förslaget att försvarsområdesstaben i Gävle
läggs ned (avsnitt 11.2),
19. att riksdagen godkänner förslaget att försvarsområdesstaben i Borås
läggs ned (avsnitt 11.2),
20. att riksdagen godkänner förslaget att försvarsområdesstaben i Linköping
läggs ned (avsnitt 11.2),
21. att riksdagen godkänner förslaget att försvarsområdesstaben i Västerås
läggs ned (avsnitt 11.2),
22. att riksdagen godkänner förslaget att försvarsområdesstaben i Östersund
läggs ned (avsnitt 11.2),
23. att riksdagen godkänner förslaget att försvarsområdesstaben i Kiruna
läggs ned (avsnitt 11.2),
24. att riksdagen godkänner förslaget att försvarsområdesstaben i Kalix
läggs ned (avsnitt 11.2),
25. att riksdagen godkänner förslaget att Livgrenadjärbrigaden i Linköping
läggs ned (avsnitt 11.2),
26. att riksdagen godkänner förslaget att Älvsborgsbrigaden i Borås läggs
ned (avsnitt 11.2),
27. att riksdagen godkänner förslaget att Lapplandsbrigaden i Umeå läggs ned
(avsnitt 11.2),
28. att riksdagen godkänner förslaget att Svea artilleriregemente i
Linköping läggs ned (avsnitt 11.2),
29. att riksdagen godkänner förslaget att Norrlands artilleriregemente i
Östersund läggs ned (avsnitt 11.2),
30. att riksdagen godkänner förslaget att Skånska luftvärnskåren i Ystad
läggs ned (avsnitt 11.2),
31. att riksdagen godkänner förslaget att Svea ingenjörkår i Södertälje
läggs ned (avsnitt 11.2),
32. att riksdagen godkänner förslaget att Svea trängkår i Linköping läggs
ned (avsnitt 11.2),
33. att riksdagen godkänner förslaget att Hälsinge flygflottilj i Söderhamn
läggs ned (avsnitt 11.2),
34. att riksdagen godkänner förslaget att Krigsflygskolan i Ljungbyhed läggs
ned (avsnitt 11.2),
35. att riksdagen godkänner förslaget att inrätta Försvarsmaktens
helikopterflottilj på Malmen (avsnitt 11.2),
36. att riksdagen godkänner förslaget att inrätta Försvarsmaktens
underrättelse- och säkerhetscentrum i Uppsala (avsnitt 11.2),
37. att riksdagen godkänner förslaget att inrätta Försvarsmaktens
försörjningscentrum (avsnitt 11.2),
38. att riksdagen godkänner förslaget att inrätta Arméns taktiska centrum i
Enköping (avsnitt 11.2),
39. att riksdagen godkänner förslaget att inordna Öresunds marindistrikt i
marinkommandoorganisationen (avsnitt 11.2),
40. att riksdagen godkänner förslaget att inordna Karlskrona örlogsskolor i
Berga örlogsskolor (avsnitt 11.2),
41. att riksdagen godkänner förslaget att omorganisera SWEDINT till
Försvarsmaktens internationella kommando i Södertälje (avsnitt 11.2),
42. att riksdagen godkänner förslaget beträffande omfattning av För-
svarsmaktens grundorganisation och lokalisering av däri ingående
organisationsenheter (avsnitt 11.3),
43. att riksdagen godkänner förslaget om ett totalförbud mot användning av
antipersonella minor i det svenska försvaret (avsnitt 17.4),
44. att riksdagen godkänner förslaget angående förberedelser för införande
av särskilda bevakningsplutoner (avsnitt 17.6),
45. att riksdagen bemyndigar regeringen att vid försäljningstillfället
nedsätta statskapitalet avseende mark, anläggningar och lokaler med det
bokförda värdet på sådana objekt som skall avvecklas till följd av riksdagens
beslut om reducering av Försvarsmaktens krigs- och grundorganisation (avsnitt
17.7),
46. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar beträffande
försäljningsintäkterna som uppstår som en följd av avvecklingen (avsnitt
17.7),
47. att riksdagen godkänner förslaget till omdefinierad JAS-ram (avsnitt
17.12),
48. att riksdagen godkänner de av regeringen förordade riktlinjerna för hur
upplysningsverksamheten rörande krigsfångar m.fl. skall anordnas (kapitel 18),
49. att riksdagen godkänner förslaget att Militärhögskolan och
Försvarshögskolan läggs ned den 31 december 1996 och att den nya myndigheten
Försvarshögskolan inrättas den 1 januari 1997 (avsnitt 19.5),
50. att riksdagen godkänner förslaget till ekonomisk ram för
försvarsbeslutsperioden 1997-2001 (avsnitt 20.1),
51. att riksdagen godkänner förslagen till mål för funktionerna inom det
civila försvaret (kapitel 20):
- funktionen Civil ledning (avsnitt 20.3.1)
- funktionen Ordning och säkerhet (avsnitt 20.3.2)
- funktionen Utrikeshandel (avsnitt 20.3.3)
- funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst (avsnitt 20.3.4)
- funktionen Psykologiskt försvar (avsnitt 20.3.5)
- funktionen Socialförsäkring m.m. (avsnitt 20.3.6)
- funktionen Hälso- och sjukvård m.m. (avsnitt 20.3.7)
- funktionen Postbefordran (avsnitt 20.3.8)
- funktionen Telekommunikationer (avsnitt 20.3.9)
- funktionen Transporter (avsnitt 20.3.10)
- funktionen Finansiella tjänster (avsnitt 20.3.11)
- funktionen Skatte- och uppbördsväsende (avsnitt 20.3.12)
- funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. (avsnitt 20.3.13)
- funktionen Arbetskraft (avsnitt 20.3.14)
- funktionen Flyktingverksamhet (avsnitt 20.3.15)
- funktionen Landskaps- och fastighetsinformation (avsnitt 20.3.16)
- funktionen Energiförsörjning (avsnitt 20.3.17)
- funktionen Försörjning med industrivaror (avsnitt 20.3.18),
52. att riksdagen godkänner förslaget till övergripande mål för
Fortifikationsverket (avsnitt 20.5),
53. att riksdagen godkänner förslaget till övergripande mål för Försvarets
materielverk (avsnitt 20.5),
54. att riksdagen godkänner förslaget till övergripande mål för
Totalförsvarets pliktverk (avsnitt 20.5),
55. att riksdagen godkänner förslaget till övergripande mål för den nya
myndigheten Försvarshögskolan (avsnitt 20.5), förutsatt att riksdagen
godkänner förslaget i punkt 49 ovan,
56. att riksdagen godkänner förslaget till övergripande mål för Försvarets
radioanstalt (avsnitt 20.5),
57. att riksdagen godkänner förslaget till övergripande mål för Försvarets
forskningsanstalt (avsnitt 20.5),
58. att riksdagen godkänner förslaget till övergripande mål för Flygtekniska
försöksanstalten (avsnitt 20.5).
Skrivelsen
Regeringens skrivelse 1995/96:199 JAS 39 Gripen-projektet
I skrivelsen lämnar regeringen en redovisning rörande läget i JAS 39 Gripen-
projektet. Yrkanden finns ej.
Motionerna
Yrkanden i motioner avgivna med anledning av proposition 1996/97:4
Totalförsvar i förnyelse, etapp 2
1996/97:Fö1 av Siri Dannaeus (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om placering av Swedint i
Strängnäs.
1996/97:Fö3 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om lokalisering av Försvarsmaktens
försörjningscentrum till Karlstad.
1996/97:Fö4 av Nils Fredrik Aurelius och Leif Carlson (m) vari yrkas att
riksdagen avslår regeringens förslag att lägga ned försvarsområdesstaben i
Kalmar i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Fö5 av Sonia Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Stridsskolan Mitt
Kvarn.
1996/97:Fö6 av Rolf Åbjörnsson (kd) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag om att avveckla Lapplandsbrigaden.
1996/97:Fö7 av Anita Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förlägga Swedints
verksamhet till Strängnäs garnison.
1996/97:Fö8 av Roland Larsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att IB 4 skall
utgöra en av de kvarvarande armébrigaderna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Svea trängkår
skall kvarstå i organisationen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en Fo-stab skall
lokaliseras till Linköping,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att med ändring av
regeringens förslag Arméns taktiska centrum inrättas i Linköping alternativt
Kvarn.
1996/97:Fö10 av Annika Nordgren m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om frivillig värntjänst,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de civila styrkorna måste få en grundläggande miljöutbildning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inrikta civilpliktsutbildningen mot miljöskydd,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att totalförsvarsutbildningen i så hög grad som möjligt
samlokaliseras och samutbildas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att förbättra informationen före, under och efter
inskrivningen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ta bort de frågeformulär som personer måste besvara som efter
sex månader efter mönstring ansöker om vapenfri tjänst,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det ej skall vara möjligt att avslå ansökan om att få göra
vapenfri tjänst,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tidningen Värnpliktsnytt,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om matersättning,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om totalförsvarspliktiga med invandrarbakgrund,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en person med bristande språkkunskaper inte skall betraktas som
mindre lämplig vid mönstringen.
1996/97:Fö11 av Karin Starrin (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att flygflottiljen F 15 skall vara kvar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett nytt kalkylunderlag tas fram,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ge Luftfartsverket i uppdrag att göra en konsekvensutredning om
det samlade luftrummet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljökonsekvensanalyser.
1996/97:Fö12 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av en marin
helikopterdivision till Säve.
1996/97:Fö13 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibehållandet av
försvarsområdesstaberna i Kalmar och Växjö.
1996/97:Fö14 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Fo-stab,
miloverkstad, skjutfält m.m. i Växjö och Kosta.
1996/97:Fö15 av Elver Jonsson och Eva Eriksson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag att Älvsborgsbrigaden i
Borås läggs ned godkänner vad i motionen anförts om att Älvsborgsbrigaden
behålls och att Hallandsbrigaden genomgår förändringar enligt
överbefälhavarens förslag,
2. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om att en gemensam
garnison under C MKV ingår i södra militärområdet.
1996/97:Fö16 av Rolf Dahlberg och Patrik Norinder (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att Fo 21 i Gävle skall vara kvar som självständig myndighet.
1996/97:Fö17 av Kerstin Warnerbring och Helena Nilsson (c) vari yrkas att
riksdagen avslår proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse vad avser
förslaget att avveckla Skånska luftvärnskåren i Ystad (Lv 4).
1996/97:Fö18 av Sören Lekberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nedläggning av Ing
1.
1996/97:Fö19 av Inga Berggren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag att lägga ned Skånska
luftvärnskåren i Ystad,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag att lägga ned Krigsflygskolan i
Ljungbyhed.
1996/97:Fö20 av Arne Andersson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
avslå regeringens förslag att lägga ned I 15 och IB 15 i Borås.
1996/97:Fö21 av Carina Hägg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Eksjö som placeringsort för ett minröjningscentrum,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sveriges kommande minröjningscentrum bör inrättas som en del i
Fältarbetsskolan i Eksjö.
1996/97:Fö22 av Eva Flyborg (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om helikopterverksamhetens betydelse för försvaret av Göteborg,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning av helikopterdivisionernas placering,
3. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med förslag om vad
i motionen anförts om försvarsgrensövergripande samordning av grundutbildning
avseende marina verksamheten och stadsskytteförband avsedda för
Göteborgsområdet.
1996/97:Fö23 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en analys av hur organisation och uppgifter är avvägda mot våra
säkerhetspolitiska mål,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det civila försvarets medverkan och resurser vid multifunktionella
insatser samt ÖCB:s ansvar,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om länsstyrelsens roll i beredskapsplaneringen,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att finna former för resurstilldelning till det civila försvarets
ledningssystem,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om territorialförsvarsförbanden,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hemvärnets betydelse och materiel,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att 14 stridsflygdivisioner behövs för att nå rimlig uthållighet,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om antalet ytstridsfartyg,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av nio operativa ubåtar,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gjorda investeringar i fasta marina försvarsanläggningar,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen återkommer med konkreta åtgärder för att säkerställa
försvarets materielförsörjning,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Krigsflygskolan F 5 i Ljungbyhed bör innefattas i den
föreslagna översynen av Försvarsmaktens skolverksamhet,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avvisa regeringens förslag beträffande utformningen av
grundorganisationen till förmån för Försvarsmaktens förslag,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att riksdagen årligen skall beredas tillfälle att ta del av
vidtagna planeringsåtgärder utifrån tydliga mål vad gäller vår
anpassningsförmåga,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vad som sägs om den civila personalens kompetens,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att projektanställa totalförsvarspliktiga för information i skolor,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av försvarsområdesstaber i varje län,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att undvika ytterligare byråkratisering när det internationella
kommandot inrättas,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om etik i utbildningen vid det internationella kommandot,
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förslitning och förrådsställning av materiel i internationell
verksamhet,
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i samband med skapandet av den nya Försvarshögskolan särskilt
beakta den nuvarande Försvarshögskolans identitet,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den nuvarande helikopterdivisionen på Säve ej avvecklas,
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör ge förslag på åtgärder som kompenserar
förändringarna av vår operativa förmåga vid ett förbud mot antipersonella
minor,
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Försvarsmaktens sjukhusförband,
45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en totalavvägning av totalförsvarets sjukhusresurser,
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kostnaderna vid miljösanering,
47. att riksdagens som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att totalförsvarets myndigheter i samband med kontrollstationen
1998 bör inkomma med beslutsunderlag för en ekonomisk nivå som fr.o.m. 1999 ej
minskas ytterligare,
48. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den beslutade besparingen på 2 000 miljoner kronor under
perioden 1999-2001 ej bör verkställas.
1996/97:Fö25 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
att Älvsborgsbrigaden i Borås behålls och bildar en garnison under chefen MKV
ingående i Södra militärområdet.
1996/97:Fö26 av Lennart Klockare och Monica Öhman (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en arméskola i Boden.
1996/97:Fö27 av Karl-Gösta Svenson och Jeppe Johnsson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Överbefälhavaren får i uppdrag att genomföra en effektiv
kustartilleriutbildning i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anskaffning av ytterligare två ytstridsfartyg YS 2000 och i övrigt
den materiella förnyelsen av sjö- och kustförsvarsförbanden i enlighet med vad
som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om varvsproduktionen på Muskö.
1996/97:Fö28 av Ola Sundell (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt artilleriutbildning
inom Östersundsgarnisonen.
1996/97:Fö29 av Conny Öhman m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att IB 4 skall utgöra en av de kvarvarande
armébrigaderna,
2. att riksdagen beslutar att Svea trängkår skall kvarstå i organisationen,
3. att riksdagen beslutar att en Fo-stab skall lokaliseras till Linköping,
4. att riksdagen beslutar att med ändring av regeringens förslag Arméns
taktiska centrum inrättas i Linköping alternativt Kvarn.
1996/97:Fö30 av Sten Svensson och Lars Hjertén (m) vari yrkas att riksdagen
avslår regeringens förslag om att utbildningen av stabs- och sambandsförband
skall upphöra i Karlsborg i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Fö31 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppväxlingsbar försvarsorganisation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om elastiskt utbildningssystem,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om variabel försvarsindustri,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rådgivande säkerhetsorgan,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kompletterande kontrollstation.
1996/97:Fö32 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett bibehållande av
Lapplandsbrigaden.
1996/97:Fö33 av Margareta Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av
totalförsvarets minröjningscentrum till Eksjö.
1996/97:Fö34 av Axel Andersson och Karl Hagström (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att försvarsområdesstaben skall bibehållas i Gävle.
1996/97:Fö35 av Agneta Brendt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett bibehållande av
flygflottiljen i Söderhamn, F 15, i den nya försvarsorganisationen.
1996/97:Fö36 av Birthe Sörestedt och Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
avkriminalisering av vägran att fullgöra totalförsvarsplikt.
1996/97:Fö37 av Per Olof Håkansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1996/97:4 vad avser förslaget att avveckla Skånska luftvärnskåren
(Lv 4) i Ystad.
1996/97:Fö38 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen godkänner den av regeringen föreslagna ramen för
försvarsbeslutsperioden 1997-2001,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvalitet och uppväxlingsförmåga,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anpassning och tillväxt,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om armébrigader,
10. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om att under
femårsperioden sätta upp ett förband av typ "luftburet kavalleri" innehållande
kompanienheter, inklusive anskaffandet av ca tjugo moderna attackhelikoptrar,
11. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om att den föreslagna
helikopterflottiljen samlokaliseras med jägarutbildningen i södra Sverige,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om marina stridskrafter,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flygstridskrafter,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om neddragningar i arméns grundorganisation avseende armébrigader,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försvarsgrensövergripande samordning av grundutbildning på Gotland
och i Göteborgsområdet,
16. att riksdagen med avslag av propositionen i denna del godkänner vad i
motionen anförts om att behålla F 15 i Söderhamn och lägga ned F 10 i
Ängelholm,
17. att riksdagen med avslag av propositionen i denna del godkänner vad i
motionen anförts om att den kommande översynen av försvarets skolverksamhet
också skall omfatta den grundläggande flygutbildningen och att regeringen
därefter får återkomma till riksdagen med förslag om verksamheten vid F 5 i
Ljungbyhed,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lednings- och styrningsfunktioner hos Försvarsmaktens högkvarter,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att minska antalet milo-områden,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lägga ned fördelningsstaberna,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om principen om ett försvarsområde för varje län,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om plikttjänstgöring,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om könsneutral plikttjänstgöring,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning inom civilförsvaret,
28. att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Befolkningsskydd
och räddningstjänst medge att ersättning utgår för beställning av skyddsrum
och ledningsplatser m.m. inom en kostnadsram om 250 000 000 kr för tiden efter
budgetåret 1997,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i
övrigt anförts om byggande av skyddsrum,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sjuktransporter,
32. att riksdagen avslår förslaget att lägga ned Militärhögskolan respektive
Försvarshögskolan och att från den 1 januari 1997 bilda en ny myndighet,
Försvarshögskolan.
1996/97:Fö39 av Torsten Gavelin (fp) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag till en nedläggning av Lapplandsbrigaden i Umeå.
1996/97:Fö40 av Margitta Edgren och Siw Persson (fp) vari yrkas att
riksdagen avslår regeringens förslag att lägga ned Lv 4 i Ystad.
1996/97:Fö41 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksdagen
avslår regeringens förslag att lägga ner Svea ingenjörskår i Södertälje i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Fö42 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
11. att riksdagen som son mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om om totalförsvarsbegreppet,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett frivilligt samarbetsprogram för hemvändande FN-soldater,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att överväga en "uppehållstid" mellan internationella uppdrag så
att det finns möjlighet till ordentlig behandling mot posttraumatiskt
stresssyndrom,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en säkerhetsstrategi inom IT-området samt om en
offensivare ledning av säkerhetssamarbete än för närvarande,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att forskning om icke-dödliga vapen är viktig och bör prioriteras,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inte trampminorna skall ersättas med något annat vapen,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förbudet mot trampminor i det svenska försvaret bör skrivas in
i lag,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en tät och återkommande rapportering till riksdagen bör ske
över arbetet med åtgärder för att nedbringa antalet förluster av militära
skjutvapen till noll,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de icke-militära motståndsfrågorna skall ingå i det
övergripande målet för funktionen Psykologiskt försvar,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det övergripande målet för Flygtekniska försöksanstalten bör
vara "att främja utvecklingen av reducerade utsläpp och minskat buller till
följd av flygverksamheten",
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Kustbevakningens beredskap skall höjas när det gäller
bevakningen av miljösituationen,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det måste ske en samordning mellan olika myndigheters
kompetensområden för att säkerställa att olika hot bedöms utifrån sakkunskap,
inte tradition,
25. att riksdagen till ekonomisk ram för utgiftsområde 6 Totalförsvar, för
perioden 1997 t.o.m. 2001 anvisar 34,9 miljarder kronor mindre än vad
regeringen föreslagit, eller således 186 miljarder kronor,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att I 13 i Falun bör ställas om till miljövärnsregemente,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att FMB i Fårösund ställs om till miljövärnsbrigad,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sex armébrigader till år 2001,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inte avveckla F 15,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avveckla F 10,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avveckla F 16,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inte anskaffa delserie tre av JAS 39 Gripen,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inte beställning av JAS 39 Gripen delserie tre kan göras utan
att riksdagen har ett fullgott beslutsunderlag beträffande antal plan,
ekonomin och de säkerhetspolitiska motiven till en fortsatt utvidgning av
flygstridskrafterna,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det skall finnas åtta divisioner JAS 39 Gripen år 2001,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av lagändring som gör att Försvarsmakten genast kan stänga
av totalförsvarspliktiga och befäl som ger uttryck för rasism och
främlingsfientlighet.
1996/97:Fö43 av Annika Nordgren m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bantningen av den svenska ubåtsflottan innebär att det inte
längre finns någon svensk avsikt att anskaffa Ubåt 2000,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det inte längre är "ytterst angeläget att vi inom landet kan
bibehålla nyutvecklingskapacitet för ubåtssystem",
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att nyutvecklingskapacitet för ubåtssystem inte ingår bland de
prioriterade basområdena,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att FMV bör få i
uppdrag att försöka förhandla tillbaka delar av de 130 miljoner kronor som
avsatts för projekteringen av Ubåt 2000.
1996/97:Fö44 av Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bibehålla nuvarande
försvarsområdesindelning i Gävleborgs län.
1996/97:Fö45 av Rune Berglund och Berit Andnor (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att behålla
Fo-indelningen Fo 22 i Jämtlands län.
1996/97:Fö46 av Mats Lindberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
Lapplandsbrigaden bör bli kvar i Umeå.
1996/97:Fö47 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag att Militärhögskolan och Försvarshögskolan läggs ned och
att den nya myndigheten Försvarshögskolan inrättas i januari 1997.
1996/97:Fö48 av Jan Björkman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett marint
centrum för internationell verksamhet skapas i Karlskrona.
1996/97:Fö49 av Jan Björkman m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om koncentration av amfibieförbandsutbildning till Karlskrona och
Vaxholm,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Öresundsmarindistrikt fortsättningsvis underordnas
Marinkommando syd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avsätta särskilda medel för tekniksatsningar för att
säkerställa kompetensen på ubåtsområdet i Sverige.
1996/97:Fö50 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den beslutade besparingen på 2 000 miljoner kronor inom
försvaret under perioden 1999-2001 ej skall verkställas,
2. att riksdagen avvisar regeringens förslag om utformningen av
grundorganisationen till förmån för den inriktning som Försvarsmaktens förslag
innebär,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av försvarsområdesstaber i varje län,
4. att riksdagen beslutar att Linköpings garnison i nuvarande omfattning
skall kvarstå i försvarsorganisationen,
5. att riksdagen beslutar att armébrigaden IB 4 skall kvarstå i
försvarsorganisationen,
6. att riksdagen beslutar att Svea artilleriregemente A 1 skall kvarstå i
försvarorganisationen,
7. att riksdagen beslutar att Svea trängkår T 1 skall kvarstå i
försvarsorganisationen,
8. att riksdagen beslutar att en Fo-stab i Linköping skall kvarstå i
organisationen,
9. att riksdagen beslutar att målflygdivisionen F 16M på Malmen, Linköping,
skall kvarstå i organisationen.
1996/97:Fö51 av Sten Östlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibehållande av
helikopterdivisionen på Säve.
1996/97:Fö52 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett intensifierat upplysningsarbete vad gäller folkrätten,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till kännas vad i motionen
anförts om försvarsmaktens krigsorganisation,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försvarsmaktens grundorganisation,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anföts om totalförsvarspliktigas förmåner,
12. att riksdagen beslutar att möjligheten till vapenfri tjänst är en
självklar rättighet oberoende av vid vilken tidpunkt den enskilde gör sitt
val,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om personskadeskydd för pliktpersonal, anställda och stöd till
anhöriga,
14. att riksdagen beslutar att offentliggöra storleken på lagren av svenska
antipersonella minor,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stridsvagnsminors detekterbarhet och självneutralisering,
16. att riksdagen beslutar att den ekonomiska ramen för totalförsvaret för
försvarsbeslutsperioden 1997 till 2001 omfattar 202,6 miljarder kronor.
1996/97:Fö53 av Birgitta Carlsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Arméns underhållscentrum omvandlas till Försvarsmaktens
försörjningscentrum och att detta lokaliseras till Skövde,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att försvarsområdesstaben i Skövde bibehålls även efter en översyn
av länsindelningen i Västsverige.
1996/97:Fö54 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att marindistrikt Öresund förs till Sydkustens marinkommando,
2. att riksdagen beslutar om en ökad utbildning av amfibieförband vid KAB 4
i Karlskrona,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheterna att utnyttja såväl marinens som flygets resurser i
Blekinge även för det fredstida samhällets behov.
1996/97:Fö55 av Ingrid Skeppstedt (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av
försvarets internationella kommando till Strängnäs.
1996/97:Fö56 av Helena Nilsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om
grundläggande flygutbildning.
Yrkanden i motioner avgivna under allmänna motionstiden som behandlas i detta
betänkande
1996/97:Fö201 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anpassning och handlingsfrihet,
5. att riksdagen beslutar anta det framlagda förslaget till övergripande mål
för Försvarsmakten i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar om inriktning av krigsorganisation för
markstridskrafterna i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar om inriktning av krigsorganisation för sjö- och
kustförsvarsstridskrafterna i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar om inriktning av krigsorganisation för
flygstridskrafterna i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar om ledningssystemets utveckling i enlighet med vad
som anförts i motionen,
10. att riksdagen avslår regeringens förslag om nedläggningar av för-
svarsområdesstaber förutom de i Kalix och Kiruna i enlighet med vad som
anförts i motionen,
11. att riksdagen avslår regeringens förslag avseende förändringar i
försvarsmaktens grundorganisation i enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag att Krigsflygskolan i
Ljungbyhed läggs ned i enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen avslår regeringens förslag beträffande omfattning av
Försvarsmaktens grundorganisation och lokalisering i enlighet med vad som
anförts i motionen,
14. att riksdagen avslår regeringens förslag beträffande uppsättande av
civila beredskapsstyrkor genom grundutbildning av totalförsvarspliktiga i
enlighet med vad som har anförts i motionen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning om befälsordning och utbildningssystem för yrkes- och
reservofficerare,
16. att riksdagen avslår regeringens förslag om ett totalförbud mot
användning av antipersonella minor i det svenska försvaret i enlighet med vad
som anförts i motionen,
17. att riksdagen beslutar bifalla förslaget till ekonomisk ram för
försvarsbeslutsperioden 1997-2001 i enlighet med vad som anförts i motionen,
1996/97:Fö202 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår förslagen till inriktning av verksamheten för
program 1 till 15 under verksamhetsområde A - Militärt försvar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen på verksamheten vid Flygtekniska försöksanstalten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av stöd till organisationer m.m. under anslaget Stöd till
frivilliga försvarsorganisationer,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de icke-militära motståndsfrågorna i Styrelsen för psykologiskt
försvar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prioriteringar för FOA:s verksamhet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inte medge beställning av materiel m.m. och utvecklingsarbete
för Försvarsmakten inom en kostnadsram om högst 66,670 miljarder kronor,
8. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1997 anvisa anslaget under
utgiftsområde 6 Totalförsvar enligt Miljöpartiets förslag i tabellen ovan,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräknad fördelning för åren 1998 och 1999 på anslag inom
utgiftsområde 6 Totalförsvar enligt tabellen ovan.
1996/97:Fö203 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att lägga ned
underrättelsetjänsten och den därtill knutna underrättelsenämnden.
1996/97:Fö204 av Laila Bäck m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tidningen
Värnpliktsnytts distribution till alla totalförsvarspliktiga.
1996/97:Fö205 av Arne Andersson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge beställning av materiel
m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 76
607 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997, i enlighet med vad som anförts
i motionen,
2. att riksdagen godkänner förslaget till komplettering av inriktning av
verksamheten för program 2 Fördelningsförband, i enlighet med vad som anförts
i motionen,
3. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 3 Försvarsområdesförband, i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 4 Armébrigadförband, i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 7 Stridsfartygsförband, i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 8 Kustförsvarsförband, i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 9 Flygvapnets lednings- och underhållsförband, i enlighet med vad som
anförts i motionen,
8. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 14 För grundorganisationen gemensamma resurser, i enlighet med vad som
anförts i motionen,
9. att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar 41 230 826 000 kr för anslaget
A 1 Försvarsmakten, i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar att anslaget A 2 för budgetåret 1997 skall
upphöra i enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar 382 287 000 kr för anslaget B
1 Funktionen civil ledning i enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen snarast bör återkomma med en ny redovisning av
beräknad medelstilldelning per program om Moderata samlingspartiets förslag
till anslag på utgiftsområde 6 bifalls.
1996/97:Fö206 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen med
följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen
under utgiftsområde 6 Totalförsvar enligt följande uppställning:
1996/97:Fö301 av Eva Flyborg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors roll i försvaret.
1996/97:Fö302 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla värnpliktiga
skall få utbildning i hjärt- och lungräddning under grundutbildningen.
1996/97:Fö303 av Annika Nordgren (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lägga över
huvudmannaskapet över HMS Orion från flottan till FRA.
1996/97:Fö304 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att riksdagen i enlighet med
vad i motionen anförts avslår förslaget att i strid med ÖB:s bedömning lägga
ned Lv 4.
1996/97:Fö305 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utredningen om
Försvarsmaktens grundutbildning skall omfatta även den grundläggande
flygutbildningen.
1996/97:Fö306 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om helikopterförbandet i
Säve.
1996/97:Fö307 av Peter Weibull Bernström (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anslag till
försvarets underrättelseverksamhet.
1996/97:Fö308 av Anders G Högmark och Jan-Olof Franzén (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår propositionens förslag om nedläggning av Fo-staber,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om huvudprincipen ett län - ett försvarsområde.
1996/97:Fö309 av Erling Bager och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
vikten av att sjöräddningen på västkusten, inklusive kustbevakningsstationen i
Skärhamn och 12:e helikopterdivisionen på Säve bevaras.
1996/97:Fö310 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsättande av
en statlig utredning om kvinnor inom försvarsmakten.
1996/97:Fö311 av Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om meritvärdering av värnpliktstjänstgöring i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1996/97:Fö312 av Stig Grauers m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
att 12:e helikopterdivisionen fortsättningsvis skall vara stationerad på Säve.
1996/97:Fö313 av Ulla Löfgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag om att avveckla Lapplandsbrigaden i Umeå i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1996/97:Fö314 av My Persson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen för folkförsvarsviljan av kraftfull militär
förbandsverksamhet i rikets stora befolkningscentra,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ansvaret för förbundsverksamheten i Göteborgsområdet åvilar
marinen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inhämta beslutsunderlag för en eventuell nedläggning av den
tredje marina helikopterdivisionen.
1996/97:Fö315 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av fortsatt civil pilotutbildning vid
Trafikflygarhögskolan (TFHS),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inordnande av denna utbildning under Lunds universitet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning av den grundläggande flygutbildningen.
1996/97:Fö316 av Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Trafikflygarhögskolans framtid.
1996/97:Fö317 av Patrik Norinder och Rolf Dahlberg (m) vari yrkas att
riksdagen avslår regeringens förslag att lägga ned F 15 i Söderhamn i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1996/97:Fö318 av Arne Andersson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag att lägga ned Militärhögskolan och Försvarshögskolan den
31 december 1996 och att inrätta den nya myndigheten Försvarshögskolan den 1
januari 1997 i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Fö320 av Eskil Erlandsson och Sivert Carlsson (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att i avvaktan på utvärdering av förestående
försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning i Kalmar län ej
genomföra föreslagen försvarsområdesförändring beträffande Jönköpings, Kalmars
och Kronobergs län.
1996/97:Fö321 av Lennart Brunander och Marianne Andersson (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att Älvsborgsbrigaden i Borås behålls och bildar en
garnison under C MKV ingående i Södra militärområdet.
1996/97:Fö322 av Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Västsveriges försvar.
1996/97:Fö323 av Rune Rydén och Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att försvarsområdesstaben i Skåne förläggs till Revingehed i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1996/97:Fö324 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådan ändring vid SWEDINT:s existerande
verksamhet i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Fö325 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
framförts om anskaffning och utveckling av minröjningsutrustning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillkommande arbetstillfällen genom utveckling, framtagning och
utprovning av minröjningsutrustning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medel för att utveckla minröjningsarbete,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omfördelning av medel inom försvarsbudgeten.
1996/97:Fö326 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att I 4-brigaden, Svea trängkår och Stridsskola Mitt lokaliseras
till Östergötland,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Fo stab 5 förläggs till Linköping,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Arméns taktiska centrum förläggs till Östergötland.
1996/97:Fö327 av Håkan Holmberg och Eva Flyborg (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att värnpliktiga med nazistiska och rasistiska åsikter eller som på annat sätt
kan betraktas som våldsbenägna inte skall kunna få militär utbildning i vårt
land.
1996/97:Fö328 av Siw Persson och Margitta Edgren (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om F
10 i Ängelholm.
1996/97:Fö329 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag att lägga ned Linköpings garnison i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1996/97:Fö330 av Ola Sundell (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av
försvarsområdesbefälhavare med Fo-stab till Östersund.
1996/97:Fö401 av Kerstin Kristiansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett
maritimt center för Bottenhavet och Bottenviken placeras i Härnösand, samt att
civilpliktsutbildningen med maritim profil förläggs via räddningsskolan Sandö
till Härnösand.
1996/97:Fö402 av Tomas Eneroth (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att orsakerna till det
höga antalet avbrutna grundutbildningar nogsamt bör undersökas.
1996/97:Fö403 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilt
frågeformulär och procedur för civilpliktstjänstgöring
1996/97:Fö404 av Annika Nordgren m.fl. (mp) vari yrkas att riksdgen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en
utbildning i civilmotstånd och ickevåld.
1996/97:Fö501 av Arne Andersson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning av försvarsindustrins villkor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av teknisk förnyelse för försvarets anpassningsförmåga,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om redovisning av behovet av anpassningsåtgärder vad gäller
försvarsindustriell kompetens,
8. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om försvarsindustrins
förutsättningar och villkor i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Fö502 av Gunnar Goude och Annika Nordgren (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppdrag
att föreslå former för omställning av delar av FOA:s verksamhet mot civila
uppgifter vad gäller forskning och utveckling enligt vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär att formerna för genomförande av de i
motionen föreslagna fyra pilotprojekten utvecklas samt att FOA och berörda
instanser ges uppdraget att genomföra projekten,
3. att riksdagen för budgetåret 1997 inom utgiftsområde 6 anvisar 30
miljoner kronor till anslaget D 4 Försvarets forskningsanstalt för
genomförande av de i motionen föreslagna projekten.
1996/97:Fö601 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen med ändring
i förhållande till regeringens förslag anvisar ytterligare 15 000 000 kr eller
totalt 409 150 000 kr till anslaget C 1 Kustbevakningen under utgiftsområde 6
Totalförsvar.
1996/97:Fö602 av Åke Carnerö och Fanny Rizell (kd) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kustbevakningsstationen i Skärhamn.
1996/97:Fö603 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillsätta en
arbetsgrupp med uppdrag att utreda förslaget till ett huvudmannaskap för
miljöräddning till sjöss och sjöräddningen.
1996/97:Fö604 av Henrik S Järrel och Peter Weibull Bernström (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av en översyn av Kustbevakningens uppgifter med sikte på en
förstärkning av dess myndighetsfunktioner och ingripandebefogenheter.
1996/97:Fö701 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till en utredning om förutsättningarna för att växla över
kostnadsansvaret för brandskydd och räddning från kommunerna till
försäkringsbolagen.
1996/97:Fö702 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avreglering av
sotningsmonopolet.
1996/97:Fö704 av Lennart Thörnlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
översyn och samordning av säkerhetsreglerna i bil- och järnvägstunnlar.
1996/97:Fö706 av Birthe Sörestedt (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka
tillgängligheten för räddningstjänsten.
1996/97:Fö707 av Ronny Olander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Räddningstjänsten.
1996/97:Fö804 av Lennart Klockare (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarande av Bodens
fästning.
1996/97:Fö805 av Anders Ygeman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till civilt
utbildningsintyg.
1996/97:Ub10 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning och FOA:s civila verksamhet i fredstid.
1996/97:Ub255 av Gunnar Goude m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen anvisar 10 miljoner kronor för dyslexiprojekt från
utgiftsområde 6 anslaget D 4.
1996/97:Ub514 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
10. att riksdagen för genomförande av dyslexiprojektet anvisar 10 miljoner
kronor från anslaget 04 i utgiftsområde 6,
39. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med
uppdrag att föreslå former för omställning av delar av FOA:s verksamhet mot
civila uppgifter vad gäller forskning och utveckling enligt vad som anförts i
motionen,
40. att riksdagen hos regeringen begär att formerna för genomförande av de i
motionen föreslagna fyra pilotprojekten utvecklas samt att FOA och berörda
instanser ges uppdraget att genomföra projekten,
42. att riksdagen för de i motionen angivna projekten anvisar 30 miljoner
kronor från utgiftsområde 6 anslaget 04.
1996/97:Jo795 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tjänsteplikt vid sanering av kärnkraftsolycka eller större
radioaktivt utsläpp.
Yrkanden i motioner avgivna under föregående riksmöte samt med anledning av
skrivelse 1995/96:199 JAS 39 Gripen-projektet
1995/96:Fö17 av Berndt Ekholm (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare information om
riskerna för materielutmattning i motorn på JAS 39 Gripen vid extrema
påfrestningar.
1995/96:Fö18 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som
sinmening ger regeringen till känna att ytterligare beställningar inom JAS 39
Gripen-projektet inte skall ske.
1995/96:Fö19 av Annika Nordgren och Elisa Abascal Reyes (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att snarast inrikta planeringen inför försvarsbeslutet mot att inte beställa
delserie tre av JAS 39 Gripen.
Utskottet
Ärendets beredning i utskottet
Försvarsbeslutet för perioden 1997-2001 fattas med en indelning i två etapper.
Den första etappen beslutades av riksdagen den 6 december 1995 (prop.
1995/96:12, bet. UFöU1, rskr. 44, bet. FöU1, rskr. 45-46). I denna första
etapp tog riksdagen ställning till säkerhetspolitiken, försvarspolitiken,
övergripande mål och uppgifter för totalförsvaret, övergripande inriktning av
totalförsvarets utformning samt ekonomin för perioden.
I den andra etappen av försvarsbeslutet har regeringen i proposition
1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse föreslagit att riksdagen tar ställning till
den säkerhetspolitiska kontrollstation som genomförts samt till en närmare
inriktning av det militära försvarets krigsorganisation och det civila
försvarets funktioner. Denna etapp omfattar också en inriktning av den
militära grundorganisationen i fred samt av verksamheten under
försvarsbeslutsperioden inom viktiga delområden.
I enlighet med föreskrifterna i riksdagsordningens 4 kap. 8 § har utrikes-
och försvarsutskotten beslutat - i likhet med försvarsbeslutets första etapp
att i ett sammansatt utskott gemensamt bereda de säkerhetspolitiska frågorna.
Riksdagens ställningstagande den 20 november 1996 i dessa frågor redovisas i
betänkandet 1996/97:UFöU1 Sveriges säkerhetspolitik.
Förutom proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse behandlas i detta
betänkande även regeringens budgetproposition för år 1997 för totalförsvaret
(prop. 1996/97:1 utg.omr. 6) och regeringens skrivelse 1995/96:199 JAS 39
Gripen-projektet.
Totalt behandlas 139 motioner med sammanlagt 288 yrkanden i detta
betänkande. De motioner som rör Sveriges säkerhetspolitik har överlämnats till
det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet för behandling.
Motioner, som väckts med anledning av regeringens proposition 1996/97:4
Totalförsvar i förnyelse eller under allmänna motionstiden och som rör frågor
inom totalförsvaret, men som utskottet inte tar upp nu, kommer att behandlas
av utskottet i särskilda betänkanden under våren 1997. Ett av dessa
betänkanden kommer att behandla regeringens proposition 1996/97:11 Beredskapen
mot svåra påfrestningar på samhället i fred.
Motionerna som remitterats till försvarsutskottet och som får en senare
utskottsbehandling är Fö2, Fö9, Fö23 yrkande 19, Fö24, Fö38 yrkande 1, Fö42
yrkande 10, 13 och 37, Fö201 yrkande 1, Fö202 yrkande 6, Fi213 yrkande 18,
Fö319, Fö331, Fö703, Fö705, Fö801, Fö802 och Fö803.
Inför arbetet med detta betänkande har utskottet bl.a. tagit del av
föredragningar av överbefälhavaren, flygvapenchefen, statssekreteraren och
planeringschefen i Försvarsdepartementet, generaldirektören för Överstyrelsen
för civil beredskap, generaldirektören för Statens räddningsverk,
generaldirektören för Statens pliktverk, chefen för Försvarshögskolan, chefen
för Militärhögskolan, företrädare för Försvarets materielverk och
Luftfartsverket.
Utskottet har även tagit emot uppvaktningar av företrädare för
flygfottiljer, garnisoner, regementen, länsstyrelser och kommuner m.fl. En
redovisning av dessa uppvaktningar finns i bilaga 5.
Näringsutskottet har yttrat sig till försvarsutskottet i fråga om
propositionens redovisning rörande de försvarsindustriella frågorna.
Skatteutskottet och arbetsmarknadsutskottet har i yttrande till
försvarsutskottet tillstyrkt propsitionens förslag när det gäller målen för
funktionen Skatte- och uppbördsväsende respektive för funktionen Arbetskraft.
Skatte-, närings- och arbetsmarknadsutskottets yttranden bifogas betänkandet
som bilagorna 6, 7 och 8.
För totalförsvaret gemensamma frågor
Totalförsvarsbegreppet
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen föreslagit i proposition
1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2, - i det följande benämnt
totalförsvarspropositionen - kapitel 5 Totalförsvarsbegreppet och kapitel 2.1
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1403) om höjd beredskap, samt motion
Fö42 (mp), yrkande 11.
Regeringen
Begreppet totalförsvar bör enligt regeringen definieras i lag. Definitionen
bör tas in i lagen (1992:1403) om höjd beredskap.
I dag finns begreppet totalförsvar definierat i 1 § beredskapsförordningen
som, "den verksamhet som är nödvändig för att förbereda landet inför yttre hot
och för att ställa om samhället till krigsförhållanden. Under
krigsförhållanden omfattar totalförsvaret hela den samhällsverksamhet som då
skall bedrivas".
Tanken bakom begreppet totalförsvar är att ett modernt krig är totalt och
drabbar hela samhället. Civila och militära resurser måste därför samverka för
att stå emot och lindra krigets verkningar. Samhället i fred utgör basen för
alla försvarsresurser. Vår beredskap grundas med andra ord på samhällets
inneboende förmåga att möta kriser och krig. I krig omfattar totalförsvaret
vårt samhälles totala ansträngningar.
Regeringen framhåller att totalförsvaret inte är en organisation - utan
verksamhet. Totalförsvar omfattar militär och civil verksamhet som måste
upprätthållas för att samhället skall överleva. Det innebär att en mängd
verksamheter måste kunna fungera såväl under kriser som i krig. För att
beredskapen att möta hot av skilda slag skall vara god krävs olika typer av
förberedelser på såväl civil som militär sida.
Totalförsvaret består av militär verksamhet, det vill säga det militära
försvaret, och av civil verksamhet som omfattar det civila försvaret.
Det är enligt regeringens mening av stor vikt att gränsdragningen görs tydlig
dels mellan skilda delar av totalförsvarsverksamheten, dels mellan
totalförsvar och samhället i övrigt. Själva definitionen är härvid av central
betydelse. Regeringen vill också att det tydligt slås fast (2 §) att
totalförsvarsresurser skall utformas så att de även kan användas vid
internationella fredsfrämjande och humanitära insatser och stärka samhällets
förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar på samhället i fred.
Syftet är enligt regeringen därvid att dessa resurser i extraordinära lägen
skall kunna förstärka det normala fredssamhällets resurser för hantering av
risker och störningar. När dessa resurser tas i anspråk i sådan verksamhet är
det således inte fråga om totalförsvarsverksamhet utan det handlar om att
totalförsvarsresurser ställs till det samhällsorgans förfogande som hanterar
en viss situation. Syftet är att effektivare utnyttja samhällets samlade
resurser och inte att utvidga vad som avses med totalförsvar.
Totalförsvarsbegreppet är av grundläggande betydelse och används på många
ställen i lagstiftningen (tryckfrihetsförordningen, riksdagsordningen,
brottsbalken) utan att närmare definieras. Redan mot den bakgrunden anser
regeringen det olämpligt att definitionen inte finns i en lag utan endast -
som för närvarande - i en av regeringen beslutad förordning.
Ytterligare ett skäl att definiera begreppet i lag är att regleringen av
totalförsvarsverksamhet i stor utsträckning inte bara gäller statliga
myndigheter utan samhället i sin helhet. Betydelsen av en lagreglering har
ökat i och med att åtskillig verksamhet förts över från statliga myndigheter
till kommuner och enskilda rättssubjekt.
Den nuvarande definitionen av begreppet totalförsvar finns i
beredskapsförordningen som knyter an till lagen (1992:1403) om höjd beredskap.
Regleringen i den lagen har ett nära samband med totalförsvarsbegreppet.
Därför - och eftersom man på så sätt även i fortsättningen får en naturlig
koppling till regleringen av de statliga myndigheternas
totalförsvarsverksamhet - anser regeringen att definitionen bör arbetas in i
lagen om höjd beredskap.
Motionen
Miljöpartiet de gröna anser i partimotion Fö42 (yrkande 11) att 1 § i den
angivna lagen bör ha en annan inledande lydelse än vad regeringen föreslagit.
Motionärerna anser att 1 § bör inledas med "Totalförsvar är verksamhet som
behövs för att förebygga och avvärja hot mot Sverige".
Utskottet
I proposition 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse anges (s. 52):
Totalförsvaret innefattar den verksamhet som är nödvändig för att förbereda
samhället inför yttre hot och för att ställa om samhället till
krigsförhållanden. Under krigsförhållanden omfattar totalförsvaret hela den
verksamhet som då skall bedrivas.
Försvarsutskottet hade intet att erinra mot den av regeringen föreslagna
definitionen. Det nu aktuella förslaget från regeringens sida innebär att
begreppet skall lagregleras. Däremot innebär det inte en förändring av den
definition som lagts fast i försvarsbeslutets första etapp i december 1995.
Förslaget i motion Fö42 (mp), yrkande 11, innebär en utvidgning av
totalförsvarsbegreppet. Enligt utskottets mening bör den definition som
riksdagen redan antagit alltfort gälla. Motionen bör därför inte bifallas.
Utskottet anser i likhet med regeringen att det är olämpligt att begreppet
inte finns definierat i lag utan endast i en av regeringen beslutad
förordning. Utskottet förordar sålunda att totalförsvarsbegreppet lagregleras
genom att riksdagen godkänner regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1992:1403) om höjd beredskap.
Uppgifter - Helhetssyn - Anpassning
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen anfört i
totalförsvarspropositionen kapitel 7.1 Övergripande mål och uppgifter för
totalförsvaret och kapitel 7.2 Allmän inriktning av totalförsvarets utformning
samt motionerna Fö23 (kd) yrkande 17 och 31, Fö31 (fp) yrkandena 4-5, Fö42
(mp) yrkande 24, Fö201 (m) yrkande 4, Fö203 (v) yrkande 1 samt Fö307 (m).
Regeringen
Regeringen anser att totalförsvaret under perioden 1997-2001 skall ha de
uppgifter som riksdagen beslutade om 1995.
När det gäller totalförsvarets uppgifter anser regeringen att ett vidgat
säkerhetsbegrepp skall vara styrande och en helhetssyn skall prägla samhällets
hantering av hot och risker i fred och krig. Resurserna inom totalförsvaret
måste utformas för bredare uppgifter än tidigare och med hänsyn till att olika
anspråk ställs i skilda tidsperspektiv. På kort sikt, eller så länge nuvarande
säkerhetspolitiska och militärstrategiska förhållanden består, bestäms de
omedelbara kraven på tillgänglig förmåga av behov att:
- hävda territoriell integritet,
- hantera konsekvenser av kriser och konflikter i vårt närområde,
- delta i fredsfrämjande och humanitära insatser samt
- stärka samhällets samlade förmåga att förebygga och möta svåra på-
frestningar i risker i fred.
Den traditionella uppgiften att möta väpnat angrepp ter sig däremot i
nuvarande säkerhetspolitiska läge mindre framträdande.
Regeringen understryker dock att den långsiktigt dimensionerande uppgiften
inte desto mindre är - och förblir - att möta ett väpnat angrepp och att denna
uppgift i sig har en dominerande påverkan på försvarsmyndigheternas verksamhet
i närtid. En tillräckligt långsiktig försvarsförmåga kan endast säkerställas
genom att en betydande förmåga upprättshålls fortlöpande, inte minst
kvalitativt.
Sveriges förmåga att möta ett väpnat angrepp skall vid varje tidpunkt på ett
betryggande sätt svara mot tänkbara hot utgående från en aktuell bedömning av
de politiska och miltärstrategiska förhållandena i omvärlden. Respekten för
den nationella integriteten skall upprätthållas. Vi skall sålunda ha förmåga
att ingripa mot varje form av kränkning av vårt territorium.
Sverige skall med militära och civila resurser även kunna delta i
internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. Uppbyggnaden av
resurser och förberedelser för sådana är, vid sidan av de traditionella
uppgifterna, en huvuduppgift för totalförsvarsmyndigheterna. De skall aktivt
delta i det växande internationella förtroendeskapande samarbetet.
Totalförsvarsresurserna skall stärka samhällets samlade förmåga att hantera
svåra påfrestningar på samhället i fred. Vilka kan uppkomma som en följd av
kriser, konflikter eller fredstida katastrofer i vår omvärld, eller genom
stora olyckor och andra extraordinära situationer.
När det gäller helhetssynen på hantering av hot och risker erinrar regeringen
om att riksdagen år 1995 beslutat att totalförsvaret skall utformas mot
bakgrund av en helhetssyn.
Inriktningen av försvarspolitiken i försvarsbeslutets första etapp utgår
bl.a. från en vidgad säkerhetssyn. Det finns i dag anledning att teckna en
bredare bild än tidigare av tänkbara risker, hot och påfrestningar. Bilden
sträcker sig från den hårda kärna av mer traditionella säkerhetspolitiska hot
som vi långsiktigt inte kan utesluta, över till de nya konflikter som tenderar
att blossa upp i det kalla krigets spår, till hot och risker som följer av den
globala utvecklingen och det moderna samhällets sårbarhet.
Enligt regeringens mening är det av stor vikt att den vidgade hotbilden och
helhetssynen på hanteringen av olika hot och risker också på stor bredd
genomsyrar verksamheten i alla organ med uppgifter inom totalförsvaret.
Därigenom skapas - enligt regeringen - förutsättningar för en folklig
uppslutning kring landets säkerhets- och försvarspolitik.
När det gäller totalförsvarets förmåga till anpassning anser regeringen att
den skall vara styrande för den framtida utformningen av totalförsvaret.
Krigsdugligheten skall kunna höjas under en ettårsperiod. Regeringens förslag
till totalförsvarets utveckling ger förutsättningar för en anpassning på lång
sikt. Utvecklingsarbetet i detta avseende måste drivas vidare. Särskilda
åtgärder behöver vidtas.
De överväganden som skett efter försvarsbeslutets första etapp har - i detta
avseende - styrkt regeringens uppfattning att totalförsvarets förmåga till
anpassning är en central fråga för försvarspolitiken. Regeringen redovisar i
detta sammanhang sin syn och sina åtgärder för att
- kunna fatta beslut i anpassningsfrågor,
- kunna höja krigsdugligheten under en ettårsperiod samt
- kunna långsiktigt anpassa totalförsvarets utformning.
Beslutsfattandet
Tillgång till bra beslutsunderlag är av stor vikt för att kunna fatta beslut
om erforderliga anpassningsåtgärder. Omvälvningarna i den internationella
miljön innebär att behovet av underrättelser om de nya hot och risker som
behandlas inom ramen för det vidgade säkerhetsbegreppet bör uppmärksammas. Av
flera skäl avser därför regeringen genomföra en översyn av
underrättelsetjänsten för att säkerställa att denna ges former som svarar mot
dagens krav och en ledning som är i linje med totalförsvarets utformning.
Forskningsverksamhet av betydelse för anpassningsåtgärder ligger i stor
utsträckning inom berörda myndigheters ansvar. Härutöver krävs dock särskilda
forskningsinsatser. Därför föreslår regeringen ökade resurser under 1997 för
den forskningsverksamhet som finansieras direkt av riksdagen.
Säkerhetspolitiska kontrollstationer, såsom de som genomförts inom ramen för
detta försvarsbeslut, anser regeringen ändamålsenliga. En ny kontrollstation
är planerad att genomföras år 1998. Regeringen avser även att utveckla och
stärka regeringskanslets förmåga att analysera och bereda frågor med
anknytning till omvärldsutvecklingen och behovet av anpassning av
totalförsvaret på kort och lång sikt.
Höja krigsdugligheten
Berörda myndigheter har, med försvarsbeslutets första etapp som grund,
redovisat förslag till planering för att under en ettårsperiod höja
krigsdugligheten.
Åtgärderna är inte konsekvenser av förslagen i denna proposition utan en följd
av tidigare fattade beslut och redan vidtagna åtgärder. Totalförsvaret hade
redan före 1992 års försvarsbeslut ett reellt behov av förberedda åtgärder för
att höja krigsdugligheten. Med de redovisade planerna som grund bedömer
regeringen att det nu finns tillräckliga förutsättningar för att vidmakthålla
en förmåga att snabbt och resolut höja krigsdugligheten under en ettårsperiod.
Långsiktig anpassning
Behovet av att ha en förmåga till långsiktig anpassning har sin grund i
svårigheten att förutsäga den framtida utvecklingen. Utvecklingen kan inte
inriktas mot en relativt preciserad framtidssyn. Ett vitt spektrum av
omvärldsutvecklingar måste kunna hanteras. Totalförsvaret måste ges en mera
generell förmåga till anpassning i stället för att följa en utvecklingslinje
som innebär ett mer förutbestämt mål.
Behovet av - och förutsättningarna för - långsiktig anpassning är olika för
civilt respektive militärt försvar. Det civila försvarets anpassningsförmåga
grundas främst på den flexibilitet som finns i det civila samhället. Förmågan
till anpassning inom det militära försvaret måste däremot i allt väsentligt
skapas genom medvetna åtgärder.
Gemensamt är att tidskrävande och långskiktiga åtgärder - t. ex. i fråga om
infrastruktur eller komplicerade vapensystem - redan från början måste
utformas eller dimensioneras så att handlingsfrihet skapas.
Motionerna
Moderata samlingspartiet tar i partimotion Fö201 (yrkande 4) upp frågan om
anpassning och handlingsfrihet. Motionärerna redovisar den tidigare
riksdagsbehandlingen i frågan och de uttalanden som försvarsutskottet gjort i
samband härmed. När det gäller Försvarsmaktens underlag för den ettåriga
höjningen av krigsdugligheten är den enligt motionärerna godtagbar. Det gäller
även regeringens redovisning till riksdagen. Att anpassa förbandens
krigsduglighet är metodmässigt att betrakta som en beredskapsåtgärd.
Det finns dock en risk med denna planering som inte får underskattas. Att
skjuta upp t.ex. materielanskaffning och repetitionsövningar, som läggs till
det redan befintliga återtagningsbehovet, kan skapa en puckel av
återtagningsåtgärder. Riksdagen bör därför årligen följa upp läget och
fastställa en acceptabel risknivå.
När det gäller den mer långsiktiga anpassningförmågan anser motionärerna att
den lämnade beskrivningen inte motsvarar vare sig regeringens tidigare eget
formulerade eller riksdagens uttalade krav. Därför kan förslagen i
propositionen inte ligga till grund för riksdagens beslut om långsiktig
anpassning. Frågorna om underrättelsetjänsten och utvecklingen av
försvarsforskningen liksom metod- och planeringsfrågor såväl för statsmakterna
som för ansvariga myndigheter belyses inte i regeringens förslag. Regeringen
bör varje år till riksdagen redovisa en beredskapsplan där åtgärder och
kostnader för såväl den ettåriga återtagningen som för den långsiktiga
anpassningen av förmågan redovisas.
Miljöpartiet de gröna anser i partimotion Fö42 (yrkande 24) att den
säkerhetspolitiskt och militärt inriktade underrättelsetjänsten bör lägga
särskild vikt vid information inom miljömässiga, politiska, ekonomiska och
militära områden av betydelse för rikets säkerhet. En samordning måste härvid
ske mellan olika myndigheters kompetensområden för att säkerställa att olika
hot bedöms utifrån sakkunskap och inte tradition.
Kristdemokraterna betonar i kommittémotion Fö23 (yrkande 17) vikten av
överensstämmelse mellan säkerhetspolitikens mål och totalförsvarets uppgifter,
organisation och resurser. Regeringen bör därför återkomma med en analys av
hur organisation och uppgifter är avvägda mot våra säkerhetspolitiska mål.
Vidare menar Kristdemokraterna att en låg omedelbar försvarsförmåga - och
svårigheter att förutsäga omvärldsutvecklingen - ställer stora krav på en god
anpassningsförmåga. Försvarets förmåga till anpassning är en avgörande och
central fråga för svensk försvarspolitik. Tydliga mål måste formuleras för
totalförsvaret så att statsmakterna ges möjlighet att följa upp och utvärdera
vidtagna planerings- och anpassningsåtgärder. Kristdemokraterna anser att
riksdagen årligen bör beredas tillfälle att ta del av det aktuella läget i
detta avseende (yrkande 31).
I motion Fö307 (m) förslås att tillräckliga utbildningsresurser anslås till
försvarets underrättelsetjänst så att mer kvalificerad utbildningsmateriel
måtte komma till användning.
I motion Fö31 (fp) föreslås (yrkande 4) dels att det byggs upp ett
rådgivande säkerhetsorgan med syfte att skapa bred förståelse för den komplexa
internationella miljön, dels att långsiktigt inrikta svensk försvars- och
säkerhetspolitik. Vidare föreslås (yrkande 5) att det genomförs en
kompletterande kontrollstation av försvarsutskottet under hösten, med hänsyn
till den snabba säkerhetspolitiska utvecklingen sedan Försvarsberedningen
avlämnade sin rapport sommaren 1996.
I motion Fö203 (v) föreslås (yrkande 1) att underrättelsetjänsten och
underrättelsenämnden läggs ned.
Utskottet
Genom försvarsbeslutets första etapp har riksdagen - i stor parlamentarisk
enighet - redan beslutat (prop. 1995/96:12, FöU1, rskr. 45) om totalförsvarets
uppgifter.
Beslutet innebär i korthet att totalförsvaret skall utgå från ett vidgat
säkerhetsbegrepp för att möta ett bredare spektrum av hot, risker och
påfrestningar än tidigare. Förutom traditionella säkerhetspolitiska hot - som
långsiktigt inte kan uteslutas - måste vi även skydda oss mot följderna av
våldsamheter i vår omvärld, mot gränsöverskridande organiserad brottslighet,
terrorism, stora miljöolyckor m.m.
Totalförsvarets uppgifter utvidgades till att även kunna medverka i
internationella fredsfrämjande och humanitära insatser samt bidra till att
stärka samhällets samlade förmåga att förebygga och hantera svåra
påfrestningar i fred.
Resurserna skall sålunda utformas för bredare uppgifter än tidigare. En
helhetssyn skall prägla samhällets satsningar och åtgärder för att förebygga
och hantera hot och risker i såväl fred som krig.
I den nu aktuella totalförsvarspropositionen anser regeringen att
totalförsvaret under den kommande försvarsbeslutsperioden alltfort bör ha de
uppgifter som riksdagen redan beslutat om.
Utskottet vill emellertid - i likhet med i förra årets betänkande (bet.
1995/96:FöU1 s. 28-29) - fästa uppmärksamheten på att uppgifterna för
totalförsvaret har olika innebörd och tyngd i skilda tidsperspektiv och
säkerhetspolitiska situationer. Förmågan att möta väpnat angrepp skall vid
varje tidpunkt på ett betryggande sätt svara mot tänkbara hot utgående från
aktuell bedömning av de politiska och militärstrategiska förhållandena i
omvärlden. Beredskapen måste sålunda följsamt kunna anpassas till situationens
krav.
Väpnade angrepp som skulle kunna hota Sverige ter sig i dagens politiska
läge dock osannolika. Anspråken på totalförsvarets förmåga i detta avseende
kommer därför att vara begränsade ett antal år framöver. Om en situation
skulle utveckla sig som innebär att ett angreppshot utvecklas mot Sverige bör
vi få betydande politisk förvarning.
Under fredstida förhållanden är uppgiften därför främst att hävda
territoriets integritet och att ingripa mot kränkningar, att hantera
konsekvenser av kriser och konflikter i vårt närområde, att delta i
internationella fredsfrämjande och humanitära insatser samt att stärka
samhällets samlade förmåga att möta svåra påfrestningar i fred.
Totalförsvaret skall emellertid ha en fortlöpande förmåga att förhindra att
en angripare i ett spänt läge genom överraskande insatser mot vitala
nationella ledningsfunktioner och mot samhällsfunktioner i övrigt kan
åstadkomma en kollaps av våra försvarsmöjligheter.
Totalförsvaret skall även värna civilbefolkningen mot verkningarna av
krigshandlingar genom att bereda skydd, rädda nödlidande, ombesörja vård och
omsorg samt trygga en livsnödvändig försörjning.
Den dimensionerande uppgiften för totalförsvaret är att möta ett väpnat
angrepp. Ett väpnat angrepp utgör det allvarligaste hotet mot vår nationella
säkerhet och utgör den viktigaste utgångspunkten för både det militära och
civila försvarets planering. Uppgiften har en dominerande påverkan på
totalförsvarets utformning och verksamhet.
Huvudinriktningen skall vara att vi skall kunna möta en framtida angripare
som utnyttjar strategiska insatsstyrkor med hög modernitet och kvalitet,
oavsett vilka delar av landet - eller samhällsfunktioner - som utgör mål för
angreppet.
Mot bakgrund det begränsade militära hotet i nuvarande omvärldsläge, bedömdes
det i försvarsbeslutets första etapp, att totalförsvarets omedelbara
krigsduglighet och beredskap kan begränsas. Den grundläggande osäkerheten om
utvecklingen på längre sikt kräver emellertid förmåga till en anpassning till
förändrade hot och förutsättningar.
Regeringen framhåller i den nu aktuella propositionen att den är styrkt i
sin uppfattning att försvarets förmåga till anpassning är en central fråga för
förvarspolitiken. Enligt regeringens mening skall förmågan till anpassning
vara styrande för totalförsvarets framtida utformning.
För att kunna möta hot från existerande angreppsstyrkor som sätts i stånd
måste totalförsvarets förmåga enligt regeringens mening snabbt och säkert
kunna ökas genom att de medvetna begränsningarna i krigsduglighet och
beredskap, planmässigt åtgärdas under en ettårsperiod. Totalförsvarets
krigsduglighet skall sålunda höjas under en ettårsperiod. Utskottet erinrar om
att riksdagen redan våren 1993 slog fast principen att väsentliga delar av
totalförsvaret behöver kunna utnyttjas fullt ut med full effekt först efter en
ettårig komplettering av utrustning och utbildning.
Sådan angeppsformer som bygger på en långvarig styrkeuppbyggnad i vårt
närområde, och som ger möjlighet till angrepp med påtagligt inslag av
anfallskraft över kust eller landgräns, skall i allt väsentligt mötas genom
successiva anpassningsåtgärder.
Totalförsvaret skall förutom variationer av beredskap i det korta
perspektivet enligt utskottets mening även kunna anpassas strukturellt till
mer långtgående förändringar i det säkerhetspolitiska och militärstrategiska
läget. Med en sådan långsiktig anpassningsförmåga tillgodoser vi både egna
långsiktiga krav på nationell handlingsfrihet och rimliga krav på ett svenskt
ansvar för säkerhetspolitisk stabilitet i det nordeuropeiska området.
Utskottet vill i sammanhanget inledningsvis erinra om att utskottet i
försvarsbeslutets första etapp (bet. 1995/96:FöU1 s. 32-34) inte ansåg det
rimligt att - i dagens säkerhetspolitiska läge - avsätta de resurser som
skulle vara nödvändiga för att det skulle vara möjligt för totalförsvaret att
i sin helhet ständigt kunna vara fullt stridsdugligt för att efter en hastigt
genomförd mobilisering möta ett angreppshot från iståndsatta styrkor.
Utskottet ansåg det både lämpligt och nödvändigt att kunna anpassa
totalförsvarets krigsduglighet, såväl i det korta perspektivet med hänsyn till
läget i omvärlden, som mer långsiktigt med hänsyn till omvärldsutvecklingen i
en vidare mening. Utskottet gör även nu samma bedömning.
Utskottet framhöll - genom ett särskilt tillkännagivande till regeringen - att
anpassningsförmågan emellertid måste grundas på noggranna planer över
utbildning och materielanskaffning. Studier måste göras över vilka kritiska
faktorer som ytterst påverkar möjligheterna att på ett trovärdigt sätt
genomföra en uppbyggnad. Förmågan att nå full krigsduglighet inom
totalförsvaret inom högst ett år bör klarläggas. Kostnaderna för att
upprätthålla en överkapacitet inom olika funktioner och med olika resurser bör
beräknas. Utskottet ansåg det angeläget att regeringen - inför totalförsvarets
andra etapp - redovisa för riksdagen hur en uppbyggnad (anpassning) av
totalförsvarets långsiktiga krigsduglighet skall ske, dels hur förmågan till
långsiktig anpassning skall säkerställas. Med hänsyn till vad utskottet då
anförde i frågan godkände riksdagen vad regeringen föreslagit om anpassning.
Regeringen redovisar i totalförsvarspropositionen sin syn och sina åtgärder
för att kunna fatta beslut i anpassningsfrågor om att höja krigsdugligheten
under en ettårsperiod samt för att kunna långsiktigt anpassa totalförsvarets
utformning.
Enligt utskottet lämnar regeringen en redovisning som i flera avseenden
motsvarar vad riksdagen efterlyste i anpassningsfrågorna i försvarsbeslutets
första etapp. För att förbättra förmågan att kunna fatta beslut i
anpassningsfrågor redovisar regeringen att den tagit initiativ till en översyn
av underrättelsetjänsten, avsatt särskilda medel för forskning i systemet med
de säkerhetspolitiska kontrollstationerna samt att den avser att stärka
regeringskansliets förmåga.
Kristdemokraterna betonar i motion Fö23 (yrkande 17) vikten av
överensstämmelse mellan säkerhetspolitikens mål och totalförsvarets uppgifter
och resurser, varför regeringen bör återkomma med en analys av hur dessa är
avvägda mot våra säkerhetspolitiska mål.
I motion Fö31 (fp) yrkandena 4 och 5 föreslås att det byggs upp rådgivande
säkerhetsorgan samt att det genomförs en kompletterande kontrollstation under
hösten 1996.
Enligt utskottet ger den förutskickade översynen av underrättelsetjänsten,
de särskilda forskningsinsatserna, förstärkningen av regeringskansliet samt
systemet med säkerhetspolitiska kontrollstationer goda förutsättningar för
riksdagen att göra sådana analyser och överväganden som motionärerna
eferlyser. De analyser som Kristdemokraterna efterlyser av hur totalförsvarets
organisation och uppgifter är avstämda mot de säkerhetspolitiska målen, kommer
att ske i de aviserade kontrollstationerna. Motionärernas önskemål torde
därför i huvudsak tillgodoses genom de föreslagna åtgärderna.
Flera motioner tar upp frågor som rör den militära underrättelsetjänsten och
underrättelsenämnden. Det gäller Fö42 (mp), yrkande 24, Fö307 (m), och Fö203
(v) yrkande 1.
Utskottet erinrar om att regeringen - bl.a. efter ett uttalande av riksdagen
- tagit initiativ till en översyn av underrättelsetjänsten. Många av de
synpunkter som förs fram i motionerna kommer med stor sannolikhet att bli
berörda i utredningsarbetet. Utskottet har vidare all anledning att räkna med
att regeringen återkommer till riksdagen när den slutligen tagit ställning.
Riksdagen får då mer samlat ta ställning till hur underrättelseresurserna bör
inriktas, organiseras och ledas. Något uttalande behövs därför inte nu.
Moderata samlingspartiet anser i motion Fö201 (yrkande 4) att redovisningen
om den ettåriga krigsdugligheten är godtagbar. Riksdagen bör dock följa upp
återtagningsbehovet och fastställa en acceptabel risknivå. När det gäller den
långsiktiga anpassningsförmågan är redovisningen inte godtagbar. Förslagen kan
därför inte ligga till grund för riksdagens beslut. Regeringen bör årligen
redovisa en beredskapsplan för såväl den ettåriga som den långsiktiga
anpassningen.
Kristdemokraterna anser i motion Fö23 (yrkande 31) att tydliga mål måste
formuleras så att statsmakterna ges möjlighet att följa upp och utvärdera
vidtagna planerings- och anpassningsåtgärder.
Förutom det underlag som regeringen lämnat, har utskottet genomfört en
offentlig utskottsutfrågning om anpassning som består av två delar, dels
höjning av krigsdugligheten, dels långsiktig anpassning. En samtalsuppteckning
från utfrågningen bifogas som en bilaga till detta betänkande. Vidare har
såväl utskottet som riksdagspartierna i samband med studiebesök vid staber,
förband, och industrier samt under föredragningar från myndigheter m.fl.
inhämtat ytterligare underlag. Utskottet har sålunda getts en bred bild över
de olika frågor som påverkar möjligheterna till anpassning i olika avseenden
och vilka åtgärder som bör vidtas.
Utskottet anser för sin del att de redovisade åtgärderna tills vidare är
ändamålsenliga för beslut om anpassningsåtgärder i det korta perspektivet, men
även i viss utsträckning för överväganden och beslut om att anpassa
totalförsvarets förmåga, omfattning och inriktning i ett vidare och mera
långsiktigt perspektiv.
Utskottet gör bedömningen att planläggning och förberedelser för att under
en ettårsperiod höja krigsdugligheten till en sådan nivå att Försvarsmakten
kan möta hot mot Sverige med iståndsatta styrkor, numera bedrivs med en
betydande målmedvetenhet hos berörda myndigheter. Utskottet har därför ingen
invändning mot regeringens bedömning om vad som erfordras för att höja
totalförsvarets krigsduglighet under ett år. En anpassning av totalförsvarets
förmåga med denna tidshorisont kan - såsom anförs i partimotion Fö201 (m) -
betraktas som en väl planerad och förberedd beredskapshöjning. Därför bör
riksdagen årligen följa upp beredskapsläget (t.ex. behovet av
repetitionsövningar, materielanskaffning m.m.) och överväga behovet av
förändrad inriktning.
Den redovisning av förberedelser, kostnader m.m. som regeringen lämnat i
propositionen motsvarar dock inte fullt ut vad utskottet efterlyste i december
1995. Regeringen framhåller emellertid att de föreslagna åtgärderna för att
skapa en stabil grund för den långsiktiga anpassningsförmågan inte är
slutgiltiga. Betydande utvecklingsarbete återstår. Regeringen avser att lämna
kompletterande förslag i samband med kommande kontrollstationsarbete.
I likhet med regeringen anser utskottet att betydande utvecklingsarbete
återstår. Det som nu har redovisats är endast ett första steg. Resultatet av
det arbetet bör redovisas för riksdagen så att riksdagen ges goda
förutsättningar att följa upp och kontrollera om - och hur - förmågan till att
höja krigsdugligheten och mer långsiktigt anpassa totalförsvaret byggs upp.
Utskottet förutsätter sålunda att regeringen återkommer till riksdagen med en
redovisnin av vidtagna åtgärder och kompletterande förslag. Därmed blir det
möjligt för riksdagen att kontinuerligt pröva hur anpassningsförmågan
utvecklas och därmed om den nu gällande inriktningen behöver ändras.
I kommittémotion Fö23 (kd) pekas på behovet av tydliga mål för riksdagens
uppföljning. Utskottet har i flera sammanhang betonat vikten av tydliga och
operationellt formulerade mål för riksdagens uppföljnings- och
utvärderingsarbete. Tydliga och uppföljningsbara mål t. ex. vad avser
beredskapsläget inom Försvarsmakten och inom det civila försvarets funktioner
bör vara möjliga att utarbeta till ett verksamt instrument för riksdagen.
Frågan om riksdagens styrning av totalförsvaret samt uppföljning av
riksdagens beslut, behov av beslutsunderlag m.m. sett i mer principiellt
perspektiv avser utskottet återkomma till i ett senare sammanhang.
Utskottet anser det inte ändamålsenligt att utarbeta detaljerade planer t.
ex. för hur en viss målbild i form av en definierad organisation skall kunna
realiseras i ett perspektiv av långsiktig anpassning. En sådan ansats kan få
en alltför styrande verkan, minska överblicken och hämma ett
förutsättningslöst och flexibelt tänkande i detta avseende.
Anpassningsdoktrinen kommer enligt utskottets bedömning att vara i behov av
ständig utveckling där regelbunden uppföljning och utvärdering kommer att
utgöra viktiga ingångsvärden.
Frågan om totalförsvarets förmåga att bygga upp full stridsduglighet och en
långsiktig anpassning till förändrade hot och andra förutsättningar är en
viktig fråga för totalförsvarets trovärdighet, såväl utåt mot omvärlden som
mot Sveriges medborgare. Utskottet kommer - inte minst mot bakgrund av
förmågans centrala betydelse för försvarspolitiken - att noggrant behöva följa
upp och kontrollera vilka åtgärder som regeringen och ansvariga myndigheter
vidtar och värdera effekterna av dem. Det är därför naturligt att regeringen i
samband med beslut om totalförsvaret även behandlar beredskapsläget för såväl
den ettåriga uppbyggnaden av försvarsförmågan som behovet av åtgärder för
långsiktig anpassning av totalförsvaret. Utskottet förutsätter att de frågor
som förts fram i motionerna kommer att belysas av regeringen i kommande
propositioner. Riksdagens behov av uppföljnings- och beslutsunderlag i
anpassningsfrågor kommer därmed att tillgodoses.
Utskottet har inget att invända mot vad regeringen anfört och delar således
regeringens uppfattning att förmågan till anspassning skall vara styrande för
totalförsvarets framtida utformning. Mot bakgrund av vad utskottet nu har
anfört anser utskottet att motionerna Fö201 (m parti) yrkande 4 och Fö42 (mp
parti) yrkande 24, Fö23 (kd kommitté) yrkandena 17 och 31, Fö307 (m), Fö31
(fp) yrkandena 4 och 5 samt Fö203 (v) yrkande 1 sålunda inte bör bifallas av
riksdagen.
Ekonomisk ram under försvarsbeslutsperioden
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen tar upp i totalförsvars-
propositionen, avsnitt 20.1 Utgiftsbegränsningar (s. 230-231) samt motionerna
Fö23 (kd kommitté) yrkandena 47-48, Fö38 (fp parti) yrkande 6, Fö42 (mp parti)
yrkande 25, Fö50 (kd) yrkande 1, Fö52 (v parti) yrkande 16 och Fö201 (m parti)
yrkande 17.
Regeringen
Regeringen föreslår att den för år 1997 till år 2001 sammanlagda ekonomiska
ramen för utgiftsområde 6 Totalförsvar skall uppgå till 220,9 miljarder
kronor.
Som grund för regeringens förslag i detta avseende ligger den serie beslut
som riksdagen fattat angående utgiftsbegränsningar och försvarsutgifternas
långsiktiga utveckling.
Regeringen redovisar vidare att utgifterna inom det civila försvaret bör
sänkas med 250 miljoner kronor från och med 1997. I huvudsak genomförs detta
genom ändrad finansieringsform för utgifterna inom funktionerna
Telekommunikationer och Energiförsörjning.
Utgiftssänkningar om 200 miljoner kronor är planerade från och med år 1998
genom effektiviseringar i flertalet myndigheter inom utgiftsområdet. Hur detta
närmare skall ske avser regeringen redovisa för riksdagen i nästa års
budgetproposition.
Tidigare planerade materielbeställningar för Försvarsmakten om 2 miljarder
kronor under 1998 föreslås senareläggas. 1,2 miljarder bör i stället tillföras
år 2000 och 0,8 miljarder tillföras år 2001. Regeringen gör för närvaranden
bedömningen att den säkerhetspolitiska läget medger att de i den ekonomiska
vårpropositionen föreslagna utgiftsbegränsningarna kan fullföljas. Med hänsyn
till verksamhetens karaktär anser regeringen att denna bör styras av en
långsiktig ekonomisk inriktning.
Regeringen föreslår mot den bakgrunden att den för åren 1997-2001
sammanlagda ekonomiska utgiftsramen för utgiftsområde 6 Totalförsvar bör vara
207,1 miljarder kronor uttryckt i 1997 års priser och 220,9 miljarder kronor i
löpande priser.
Motionerna
Moderata samlingspartiet framhåller i partimotion Fö201 att regeringens
nedrustningspolitik innebär att anslagen till totalförsvaret kontinuerligt
urholkats. Regeringens förslag till besparingar är enbart kameralt motiverade.
Att fullfölja inriktningen i 1992 års försvarsbeslut innebär att Moderaterna
förordar (yrkande 17) en planeringsram för 1997-2001 om 240,6 miljarder
kronor.
Vidare bör anslaget till de internationella fredsbevarande militära
insatserna inordnas i utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. 472 miljoner
kronor bör därför föras över till detta utgiftsområde.
Det ökade resursutrymme som Moderaterna föreslår bör användas så att lika
delar används för att fortsätta moderniseringen av det militära försvaret
respektive för att ge utrymme för ett högre antal förband.
Folkpartiet liberalerna föreslår att riksdagen (Fö38 fp parti yrkande 6)
godkänner den av regeringen föreslagna ramen för försvarsbeslutsperioden
1997-2001.
Vänsterpartiet anser i motion Fö52 att regeringens förslag innehåller
inbyggda motsättningar och att den ekonomiska ramen är orealistisk. Pengarna
räcker helt enkelt inte till den organisation och de materielprojekt som man
vill genomföra. Vänsterpartiet vill att man tar sig ur detta dilemma genom att
genomföra kraftiga ingrepp i planeringen redan nu. Fullföljandet av
inriktningen från försvarsbeslutets etapp 1 innebär enligt Vänsterpartiet
(yrkande 16) att den ekonomiska ramen under perioden 1997-2001 bör uppgå till
202,6 miljarder kronor.
Miljöpartiet de gröna föreslår (Fö42 mp parti yrkande 25) att riksdagen
anvisar 34,9 miljarder kronor mindre under perioden än vad regeringen
föreslår, dvs. sammanlagt 186 miljarder under perioden.
Kristdemokraterna menar i motion Fö23 att totalförsvarets utveckling
följsamt skall anpassas till omvärldsförändringar. En reell handlingsfrihet
måste därför upprätthållas så att den föreslagna omstruktureringen och
bantningen kan avbrytas. Regeringen har enligt Kristdemokraternas mening inte
tillräckligt beaktat den säkerhetspolitiska osäkerheten, den vidgade
tillämpningen av totalförsvarsplikten samt den höjda ambitionsnivån för de
internationella insatserna vilka medför att kostnaderna för dessa kommer att
urholka försvarets redan hårt ansträngda ekonomiska ram. Den tidigare
beslutade besparingen om 2 miljarder kronor från och med år 1999 bör inte
verkställas (yrkande 48). Därför bör åt myndigheterna uppdras att inför
kontrollstationen 1998 komma in med ett planeringsunderlag som ekonomiskt
bygger på att den angivna besparingen inte kommer att verkställas (yrkande
47).
I motion Fö50 (kd) yrkande 1, förordar motionären att den beslutade
besparingen på 2 000 miljoner kronor inom försvaret under perioden 1997-2001
inte skall verkställas.
Utskottet
Regeringen föreslår en ekonomisk ram för utgiftområde 6 Totalförsvar för hela
försvarsbeslutsperioden 1997-2001 om sammanlagt 220,9 miljarder kronor i
löpande priser. Folkpartiet liberalerna har i motion Fö38 (yrkande 6) samma
uppfattning om ekonomisk nivå under perioden som regeringen.
Inom det försvarspolitiska området har riksdagen - sedan lång tid tillbaka -
årligen lagt fast ekonomiska planeringsramar. Verksamheten inom stora delar av
totalförsvaret är av en sådan karaktär att det även behövs en långsiktigt
ekonomisk grund för försvarsplaneringen.
Genom den reform som den statliga budgeten nu genomgår kommer ett mer
långsiktigt ekonomiskt synsätt att tillämpas även inom övriga politikområden.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det även fortsättningsvis behövs
en ekonomisk ram som planeringsinriktning från riksdagens sida som utgör grund
för regeringens och myndigheternas fortsatta planeringsarbete.
Riksdagen har fattat en serie beslut om försvarsutgifternas långsiktiga
utveckling, senast den 20 november 1996 (bet. 1996/97:UFöU1) som innebär att
de säkerhetspolitiskt motiverade besparingarna alltfort bör gälla. Riksdagen
och regeringen kommer fortlöpande att följa den säkerhetspolitiska
utvecklingen. Säkerhetspolitiska kontrollstationer skall genomföras, varvid en
senast år 1998.
Utskottet förordar därför att riksdagen godkänner den av regeringen
föreslagna ramen om 220,9 miljarder kronor för försvarsbeslutsperioden samt
bifaller motion Fö38 (fp) yrkande 6.
Motionerna Fö23 (yrkandena 47-48), Fö42 (yrkande 25), Fö50 (yrkande 1), Fö52
(yrkande 16) och Fö201 (yrkande 17) bör inte bifallas av riksdagen.
Beredskapsbudget för 1997
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen föreslagit proposition
1996/97:1 Budgetproposition för år 1997, utgiftsområde 6 Totalförsvar, avsnitt
6 Beredskapsbudget för totalförsvarets civila del. Inga motioner har avgivits
över detta avsnitt.
Regeringen
Enligt 9 kap. 3 § regeringsformen skall riksdagen företa budgetreglering för
närmast följande budgetår eller, om särskilda skäl föranleder det, för annan
budgetperiod. Vid denna budgetreglering skall riksdagen beakta behovet av
medel för rikets försvar under krig, krigsfara eller andra utomordentliga
förhållanden.
Regeringen föreslår att den tidigare beredskapsbudgeten på anslagsnivå skall
upphöra och ersättas med ett system där riksdagen bemyndigar regeringen att
utnyttja en kredit i Riksgäldskontoret för förstärkning av
försvarsberedskapen. Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 1997
bemyndigar regeringen att utnyttja en kredit på 18 740 miljoner kronor i
Riksgäldskontoret om krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden
föreligger. Detta system bör införas från och med budgetåret 1997.
Syftet med en beredskapsbudget är att säkerställa att nödvändig
beredskapshöjning inte förhindras - eller fördröjs - därför att regeringen
inte disponerar erforderliga betalningsmedel. Det åligger regeringen att
anvisa hur utgifter för höjning av försvarsberedskapen skall finansieras.
Utskottet
Tidigare har riksdagen årligen beslutat om en särskild beredskapsbudget för
den civila delen av totalförsvaret för att regeringen vid en beredskapshöjning
snabbt kunna disponera anslagsmedel för det civila försvarets behov.
För det militära försvarets behov lämnade riksdagen regeringen årligen ett
bemyndigande att överskrida de militära försvarets anslag om det erfordrades
av beredskapsskäl.
Numera finansieras utgifterna över s k ramanslag vilka inte får överskridas
av regeringen. Ett nytt system behöver därför införas för att regeringen utan
dröjsmål skall kunna besluta om erforderliga höjningar av försvarsberedskapen.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 1997 bemyndigar regeringen
att utnyttja en kredit om 18 740 miljoner kronor i Riksgäldskontoret för
ändamålet.
Utskottet anser emellertid att krediten bör gälla även för att tillgodose
det militära försvarets behov av betalningsmedel i samband med en
beredskapshöjning. Krediten i Riksgäldskontoret bör därför enligt utskottets
mening utvidgas till 40 miljarder kronor.
Utskottet förordar sålunda att riksdagen - med anledning av regeringens
förslag - bemyndigar regeringen att utnyttja en kredit om 40 miljarder kronor
i Riksgäldskontoret, för att tillgodose behovet av medel för rikets försvar
under krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden.
Ledningssystem inom totalförsvaret
Utskottet behandlar här totalförsvarspropositionens avsnitt om ledning
(s. 103-107) och informationskrigföring (s. 174-176) samt över dessa kapitel
avgivna motioner, nämligen Fö23 (kd kommitté) yrkande 34, Fö38 (fp parti)
yrkandena 22-24, Fö42 (mp parti) yrkande 16, Fö44 (c), Fö50 (kd) yrkande 3,
Fö201 (m parti) yrkande 9 samt Fö308 (m) yrkande 2.
Regeringen
Utgångspunkter
Regeringen anger inledningsvis att riksdagen i försvarsbeslutets första etapp
i stora delar anslöt sig till de utgångspunkter som regeringen då föreslog för
det fortsatta arbetet med ledningssystemets utveckling. Regeringen betonar
dels att riksdagen tillkännagav att underlagsarbetet måste leda fram till en
helhetslösning där skilda delar av de militära och civila ledningsfunktionerna
och ledningssystemen är avstämda mot varandra, dels att riksdagen pekat på
behovet att ompröva det nuvarande ledningssystemet med hänsyn till förändrade
villkor, inte minst den tekniska utvecklingen.
Informationskrigföring
Informationstekniken tillför nya hot och möjligheter till dagens och
morgondagens konflikter och kommer, enligt regeringen, sannolikt också att
medföra förändrade säkerhetspolitiska förutsättningar.
Regeringen pekar på att det svenska samhället är utomordentligt beroende av
väl fungerande IT-system. De samhälleliga strukturomvandlingar som IT-
utvecklingen för med sig kan komma att förändra förutsättningarna för Sveriges
nationella säkerhet på ett genomgripande sätt. Nätverk för tele- och
datakommunikation förändrar förutsättningarna för produktion, handel och
distribution av varor och tjänster, liksom för vitala försörjningssystem som
betalningsväsen, energi, vatten och livsmedel och inte minst för
myndighetsinformation och nyhetsförmedling. Utvecklingen innebär både nya
sårbarheter och förbättrade möjligheter att säkra vår försörjning i ett
krisläge.
Inom det militära området möjliggör informationstekniken radikalt förändrade
sätt att bedriva traditionell militär verksamhet såsom inhämtning och
bearbetning av underrättelser, stridsledning och styrning av precisionsvapen
mot olika mål.
Enligt regeringen måste vi i Sverige dels studera och successivt vidta
åtgärder för att motstå informationskrigföring, dels - som en del i
möjligheterna att öka kunskaperna om skydd mot informationskrigföring -
studera aktiva åtgärder för informationskrigföring och på sikt utarbeta en
nationell policy. Regeringen avser därför att uppdra åt berörda myndigheter
att studera sådana aktiva möjligheter.
Regeringen erinrar om att den i den s.k. IT-propositionen (prop.
1995/96:125) aviserat tillsättning av en gemensam civil och militär
arbetsgrupp med uppdrag att följa utvecklingen av hot och risker inom IT-
området. Regeringen erinrar vidare om att riksdagen i sin behandling av IT-
propositionen (bet. 1995/96:TU19, rskr. 1995/96:282) ansett den föreslagna
arbetsgruppen otillräcklig och att regeringen borde organisera ett mer samlat
och samordnat ansvar för IT-säkerhetsfrågor. Regeringen borde, enligt nämnda
riksdagsbeslut, återkomma till riksdagen med en utvecklad strategi för
ifrågavarande område där regeringen preciserar statens ansvar och hur
säkerhetsarbetet inordnas i ett nationellt handlingsprogram.
Regeringen anser att det inom området informationskrigföring, som omfattar
betydligt mer än bara IT-säkerhetsfrågor, finns ett stort behov att samla,
organisera och sprida kunskap för att på sikt kunna utveckla en strategi. Inom
detta område sägs mycket litet vara gjort. Regeringen avser att tillsätta en
arbetsgrupp med uppdraget att följa utvecklingen av hot och risker inom
informationskrigföring, sprida kunskap om informationskrigföring samt lämna
förslag till hur ansvar inom området skall preciseras och hur riktlinjerna för
en strategi bör se ut.
Regeringen avser vidare att tillsätta en arbetsgrupp för forskning kring nya
hot och risker inom ramen för det vidgade säkerhetsbegreppet.
Ledning och samordning inom totalförsvaret
Regeringen slår inledningsvis fast att totalförsvarets ledningssystem måste
kunna fungera effektivt och smidigt i många olikartade situationer; i fred,
vid svåra påfrestningar på samhället i fred, vid kriser och under krig. Trots
att varje situation har sina speciella krav kommer krigets krav att vara
dimensionerande eller starkt styrande.
Ledningssystemet skall, enligt regeringen, medge ett framgångsrikt försvar
mot en kvantitativt begränsad men kvalificerad angripare. Ett angrepp kan
sättas in överraskande, med stor kraft och mot många mål. Det kan pågå dygnet
runt och under alla väderförhållanden. Inledningsvis kommer alltid en
angripare att ha initiativet och kunna välja tid, plats, medel och metoder.
Sannolikt kommer en betydande del av de inledande insatserna att riktas mot
vårt ledningssystem.
Dessa förhållanden medför att vi måste kunna reagera och agera snabbt. En
väl känd samsyn eller gemensam doktrin, som utvecklas och förmedlas genom
övningar och andra förberedelser, anser regeringen vara en nödvändig
förutsättning för att kunna ta initiativet utan krav på omfattande åtgärder
för samordning.
Regeringen menar att vi måste kunna motstå och överleva den
informationskrigföring som en angripare sannolikt tillgriper. Alternativa
förfaringssätt som kräver att lägre nivåer handlar självständigt måste finnas.
Regeringen anmäler att det sedan länge inom Försvarsmakten utvecklas metoder
och materiel för såväl aktiv som passiv telekrigföring. Dessa verksamheter bör
utvidgas till att även omfatta andra aspekter av informationskrigföring.
Regeringen bedömer utvecklingen av informationstekniken vara av stor
betydelse. På sikt torde denna utveckling medge en betydande ökning av
flexibiliteten och anpassbarheten i ledningssystemet inom totalförsvaret.
Regeringen anser att ett grundläggande mål vid utvecklingen av
ledningssystemet är att åstadkomma ett sammanhållet system - en homogen
ledningskedja. Kommunikations- och informationssystemen måste kunna samverka
tekniskt och vara i balans inom hela ledningssystemet. Arbetsmetoder och synen
på ledning bör vila på en gemensam grund för att undvika tidsfördröjningar.
Enligt regeringens mening är de principer för ledningssystemet inom
totalförsvaret som lades fast i 1992 års försvarsbeslut i huvudsak giltiga,
t.ex.
- kravet på ledningsförmåga i hela landet med möjlighet att påverka all för
totalförsvaret viktig verksamhet,
- strävan efter överensstämmelse i ledning mellan fred och kris/krig,
- vikten av samverkan på alla nivåer mellan militärt och civilt försvar.
Formuleringarna beträffande samordningsbehoven inom totalförsvaret anser dock
regeringen vara för generella. De behöver därför ses över. Det finns från
flera utgångspunkter anledning att se över behoven på de olika nivåerna i
ledningssystemet. Regeringen avser att genomföra en analys av dessa behov. En
sådan analys blir en viktigt grund vid en omprövning av ledningsstrukturen
beträffande t.ex. antalet ledningsnivåer.
Regeringen anför vidare att den pågående utvecklingen i såväl ?kulturella?
som tekniska avseenden är av vital betydelse. Den förutsätter i sin tur att
övningar och annan verksamhet inom ledningssystemet genomförs i betydande
omfattning. Regeringen bedömer att den pågående utvecklingen på 5-10 års sikt
kommer att påtagligt öka handlingsutrymmet när det gäller att bygga upp och
välja mellan olika alternativa ledningsstrukturer.
Det militära ledningssystemet
Regeringen anser att det grundläggande för utvecklingen av det militära
ledningssystemet bör vara att försöka åstadkomma en ledningsöverlägsenhet i
förhållande till en angripare och sedan behålla denna överlägsenhet. Detta
förutsätter bl.a. långtgående delegering för att möjliggöra initiativ på lägre
nivåer. Snabbhet och automatik, grundat på en väl känd doktrin, krävs för att
vi skall kunna agera och reagera på kortare tid än angriparen, så att denne
kommer i efterhand.
Enligt regeringens mening bör det militära ledningssystemet utformas med
högkvarter och militärområdesstaber för operativ ledning. Därunder leder
taktiska chefer krigsförbanden.
En viktig princip är att varje ledningsorgan dimensioneras och utformas med
hänsyn till dess ledningsuppgifter, geografiska och andra förhållanden samt
hur många förband som skall ledas. Detta medför att t.ex.
försvarsområdesstaber kan se olika ut. Regeringens förslag innebär följande:
* Högkvarteret behålls.
* De tre militärområdesstaberna behålls. Kaderorganisationen reduceras.
* Antalet försvarsområden reduceras till 16 varvid samverkan i flertalet fall
kommer att ske med två länsstyrelser. En ytterligare reduktion bedöms kunna
ske när länsindelningen i västra Sverige beslutats.
* Försvarsområdesstaberna i Kalix och Kiruna omorganiseras till
gränsjägarstaber med uppgift att leda markstrid.
* En fördelningsstab behålls i varje militärområde. Antalet reduceras från
sex till tre.
* Marinkommandoledningarna behålls men reduceras personellt.
* Den taktiska ledningen av flygstridskrafter omorganiseras efter hand. De
tre flygkommandona behålls men reduceras personellt. Under överbefälhavaren
organiseras en enhet för central taktisk ledning av flygresurser.
* De tre underhållsregementena behålls. De övertar efterhand uppgifter från
försvarsområdena, marinkommandona, flygkommandona och underhållsförbanden
för att skapa försvarsmaktsgemensamma lösningar.
Ledningssystem för det civila försvaret
Regeringen anför att det civila försvaret innehåller en "områdesdimension" med
nivåerna regering, civilbefälhavare, länsstyrelser/landsting och kommuner samt
en "funktionsdimension" med regering och funktionsansvariga myndigheter. Det
civila ledningssystemet blir därför mer komplext än det militära.
Regeringen anser att ledningssystemets grundberedskap i närtid inriktas mot
att skapa en betryggande förmåga att möta de krav som ett väpnat angrepp i
nuvarande omvärldsläge ställer. Regeringen bedömer då att alla väsentliga krav
som ställs på ledningssystemet för att kunna hantera svåra påfrestningar också
uppfylls.
Regeringen bedömer det nödvändigt med en fortsatt satsning på att förstärka
de civila ledningsorganens resurser på fredsarbetsplatserna, bl.a. i fråga om
utveckling och anskaffning av tekniskt stöd, telesäkerhetsåtgärder,
datasystemsäkerhet, reservkraft och i förekommande fall fysiskt skydd.
Sammanfattning av ledningssystemets utveckling
Regeringen föreslår i sammanfattning:
* Nuvarande nivåer i ledningssystemet behålls. Antalet ledningsorgan
reduceras.
* Varje ledningsorgan utformas individuellt med hänsyn till behovet.
* Försvarshögkvarteret och de tre militärområdesstaberna behålls.
Kaderorganisationen reduceras.
* Ledningskompetensen förbättras genom bl.a. utökad utbildnings- och
övningsverksamhet.
* Satsningarna på de civila ledningsorganens ledningsresurser på
fredsarbetsplats fortsätter.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget till ledningssystemets
utveckling.
Motionerna
Enligt Moderata samlingspartiet finns det anledning att ifrågasätta behovet av
organisatoriska förändringar som konsekvens av teknik- och doktrinutveckling i
ledningshänseende. Enligt vad som anförs i partimotion Fö201 (m) erfordras en
genomgripande genomlysning av ledningsfunktionerna (tekniskt, operativt och
taktiskt) som i sin tur kan leda till avgörande förändringar i
ledningsstruktur och informationsflöde. Även högre ledningsnivåer bör
innefattas i utredningen. Motionärerna anser inte att regeringsförslaget
uppfyller riksdagens önskemål om helhetssyn. Det bör avslås. Det enda konkreta
förslaget i propositionen sägs vara en omotiverad nedläggning av
försvarsområdesstaberna. Dessa stabers betydelse har inte minskat.
Huvudprincipen ett län-ett försvarsområde bör därför alltjämt gälla (yrkande
9).
I Folkpartiet liberalernas partimotion Fö38 (fp) anförs att Försvarsmaktens
centrala ledningsorgan bör anpassas till omfång och antal i takt med att
försvarets organisation minskar. Enligt motionärerna är det därför rimligt att
minska antalet militärområden från tre till två (yrkande 22). Härvid bör Milo
Syd och Milo Mitt slås ihop.
En fortsatt anpassning av de centrala ledningsorganen skulle innebära att
verksamheten vid fördelningsstaberna integreras i milostaberna. De resterande
tre fördelningsstaberna bör därför, enligt motionärerna, kunna avvecklas
(yrkande 23).
Samma motionärer konstaterar att regeringsförslaget innebär att tio
försvarområdesstaber avvecklas. Därmed frångås principen att län och försvars-
område skall sammanfalla. Eftersom samverkansbehovet mellan de civila och de
militära delarna inom totalförsvaret har ökat förordas att denna princip
alltfort skall gälla (yrkande 24).
Miljöpartiet anser att regeringen borde ha lyft in lednings- och
informationskrigföringen i arbetet med försvarspropositionen, eftersom dessa
områden - tillsammans med den vidgade hotbilden - i hög grad borde påverka
totalförsvarets utformning och organisation. I partimotion Fö42 (mp) hänvisas
till riksdagens behandling av IT-propositionen våren 1995 (prop. 1995/96:125,
bet. TU19, rskr. 282) och att då en enig riksdag framhöll att säkerhets- och
sårbarhetsfrågorna borde uppmärksammas tydligare. Regeringen borde återkomma
med en samlad strategi. En sådan strategi saknas. Motionärerna anser vidare
det vara helt otillräckligt att endast tillsätta en arbetsgrupp för att följa
utvecklingen av hot och risker inom informationskrigföringen. Vad som sålunda
anförts i motionen om behovet av en säkerhetsstrategi inom IT-området samt om
en offensivare ledning av säkerhetssamarbetet bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna (yrkande 16).
Kristdemokraterna framhåller i sin kommittémotion Fö23 (kd) att
försvarsutskottet tidigare markerat betydelsen av att säkerställa de
frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet på lokal och regional nivå
samt att det vore olämpligt att låsa sig till en viss volymmässig reduktion av
antalet försvarsområden utan att se hur väl ett sådant beslut passar in i
helheten. Den reducering av antalet försvarsomåden som föreslås innebär att
det inte kommer att finnas en kvalificerad militär ledning i varje län. Detta
kommer enligt motionärerna att leda till stora förändringar som direkt berör
hemvärnet och övriga frivilligorganisationer samt den samverkan som äger rum
med länets civila försvar. Kristdemokraterna menar därför att det är
nödvändigt att försvarsområdesstaberna finns kvar i varje län för att
frivilligorganisationernas verksamhet skall kunna säkerställas (yrkande 34).
Flera enskilda motioner uttalar sig också till förmån för att behålla
principen ett län-ett försvarsområde. Detta sker i motion Fö44 (c), som med
stöd av denna princip förordar att försvarsområdesindelningen i Gävleborgs län
behålls, i motion Fö50 (kd) yrkande 3 samt i motion Fö308 (m) yrkande 2.
Utskottet
Inför försvarsbeslutets första etapp förutsatte utskottet (bet. 1995/96:FöU1
s. 45) att regeringen hösten 1996 utifrån en helhetssyn förelägger riksdagen
ett underlag för principställningstaganden om det framtida ledningssystemets
utveckling.
Utskottet uttalade vidare att den nya säkerhetspolitiska situationen innebär
att totalförsvarets ledningsorganisation i krig och fred behöver förändras.
Utskottet framhöll vikten av att ha ett effektivt ledningssystem i de framtida
situationer och stridsmiljöer som kan förutses, liksom för ledningsuppgifter i
den fredstida verksamheten.
Regeringen behandlar informationskrigföringen i totalförsvarspropositionen i
ett särskilt avsnitt. Ett hänsynstagande till informationskrigföringens hot
och möjligheter är en av de viktigaste förutsättningarna när det gäller
utformningen av framtida ledningssystem. Utskottet har ingen erinran mot den
beskrivning som regeringen gör av informationskrigföringen.
Informationstekniken tillför nya hot och möjligheter till dagens och
morgondagens konflikter och kommer sannolikt också medföra förändrade
säkerhetspolitiska förutsättningar. Informationskrigföringen kan beröra i
stort sett all verksamhet i samhället. Därmed suddas gränserna ut mellan
begreppen fred, kris och krig.
Riksdagen har begärt (bet. 1995/96:TU19, rskr. 282) att regeringen
organiserar ett samlat och samordnat ansvar för IT-säkerhetsfrågorna samt
återkommer till riksdagen med en utvecklad strategi som en del i ett
nationellt handlingsprogram. Några sådana förslag har ännu inte lämnats men
utskottet har erfarit att arbete pågår i regeringskansliet. Regeringen anmäler
att den avser tillsätta en arbetsgrupp med uppdrag att följa utvecklingen av
hot och risker inom informationskrigföringen, sprida kunskap härom samt lämna
förslag dels till ansvar inom området, dels riktlinjer för en strategi.
Utskottet håller med regeringen om att informationskrigföring omfattar
betydligt mer än s.k. IT-säkerhet. Vidare studeras av Statskontoret
konsekvenserna av den ökade användningen av Internet ur ett
sårbarhetsperspektiv. Utskottet har förståelse för att området är komplext och
att det därför kan behövas tid för att bli genomarbetat. Utskottet har dock
erfarit att regeringens ambition är att inom något år komma till riksdagen med
en samlad redovisning.
Enligt utskottets mening är det nödvändigt att det tas ett helhetsgrepp på
frågan, där IT-säkerheten utgör en del. Det avgörande är härvid ett aktivt och
tydligt ansvarstagande av regeringen för det fortsatta arbetet, vilket
underlättas av att regeringen inom sig utsett ett statsråd med ett samordnande
ansvar för IT-frågorna. Utskottet anser därmed att vad som anförs i
partimotion Fö42 (mp) yrkande 16 i huvudsak är beaktat, varför riksdagen inte
bör bifalla yrkandet.
Utskottet vill också peka på några förändringar i framtida krigs karaktär.
Informationstekniken ger radikalt förändrade förutsättningar för att bedriva
militär verksamhet. Teknikutvecklingen gör det möjligt att med militära medel
rikta kraftfulla - och sannolikt också strategiskt och politiskt avgörande -
slag mot viktiga civila och militära kraftcentra. Förmågan till upptäckt och
fysisk bekämpning ökar. Strävan hos en angripare att hitta en motståndares
svagheter och snabbt utnyttja dem kommer sannolikt att vara mycket påtaglig.
En av grunderna för försvarsbeslutets första etapp, liksom för det beslut
som riksdagen nu står inför att fatta, är ett vidgat säkerhetsbegrepp. I ett
sådant vidgat perspektiv uppstår delvis nya ledningsbehov. Ledningsuppgifterna
kan komma att omfatta allt från insatser vid nationella katastrofer av olika
slag, över militära och humanitära insatser i katastrofområden utomlands, över
hantering av väpnade attacker av terrorister i våra storstadsregioner, till
militära samordnade operationer i krig. Delvis nya uppgifter kommer,
tillsammans med en eventuell angripares informations- och ledningskrigsförmåga
att ställa förändrade krav på ledning och samordning av svenska civila och
militära myndigheter, och kanske också på samverkan med andra staters civila
och militära organ.
Utskottet delar i allt väsentligt den syn på ledning och samordning inom
totalförsvaret som regeringen redovisar i totalförsvarspropositionens kap.
10.3. Sålunda måste ledningssystemets struktur återspegla såväl ledningsansvar
och samordningskrav som de praktiska möjligheterna att genomföra ledningen.
Ett grundläggande mål måste vara att åstadkomma ett sammanhållet system som
även omfattar regeringens ledning under kriser, krig och vid svåra
påfrestningar i fred. För att detta skall vara möjligt, och för att få
systemet att fungera effektivt, anser utskottet det nödvändigt med en
genomarbetad doktrin - en Totalförsvarets ledningsdoktrin - och en regelbunden
övningsverksamhet. Att utveckla en sådan doktrin är en viktig uppgift. En del
i doktrinen bör vara de principer för ledningssystemet som riksdagen lade fast
i 1992 års försvarsbeslut - och som regeringen nu refererar i
totalförsvarspropositionen - med de kompletteringar av samordningsbehoven som
regeringen påpekar. Utskottet vill här, liksom regeringen, särskilt framhålla
behovet att förbereda anpassningsåtgärder, den förändrade synen på framtida
kriser och krigs karaktär, utnyttjandet av totalförsvarsresurser vid svåra
påfrestningar på samhället i fred samt den snabba tekniska utvecklingen inom
ledningsområdet.
I det följande föreslås betydande reduceringar i Försvarsmaktens
krigsorganisation. Detta gäller såväl fältförbanden som territiorialförsvaret.
Utskottet biträder därför regeringens förslag till organisatorisk utfomning av
det militära ledningssystemet innefattande färre fördelningsstaber och
försvars-områdesstaber än i dagens organisation. Utskottet biträder också
uppsättning av en central enhet för taktisk flygledning.
Försvarsområdenas antal ökades som följd av 1992 års försvarsbeslut till
nuvarande nivå. Ett av de viktigaste skälen var försvarsområdesstabernas roll
att stödja frivilligverksamheten. Detta motiv minskar inte självklart i tyngd
med en i övrigt krympande militär organisation.
Under rubriken ?Den militära ledningsorganisationen? (kap. 10.4) skriver
regeringen i totalförsvarspropositionen att ?en viktig princip för
organiserandet är att varje ledningsorgan bör dimensioneras och utformas
utgående från karaktären av dess ledningsuppgifter, geografiska och andra
förhållanden samt mängden förband att leda. Detta kan leda till att t.ex. två
försvarsområdesstaber i olika delar av landet kan se helt olika ut?.
Regeringen framhåller också att kraven på folklig förankring, som också
utvecklades i försvarsbeslutets första etapp, ställer krav på att
Försvarsmaktens verksamhet har en tillfredsställande geografisk spridning
(kap. 11.1.2). Vidare anförs att regeringen därför kommer att se till att
varje län även i fortsättningen innefattar minst en militär
organisationsenhet. På flertalet av de orter, där enligt förslaget
försvarsområdesstaberna avvecklas, kommer en militär enhet, i huvudsak
lokaliserad med närhet till länsstyrelse, bl.a. som stöd för den frivilliga
försvarsverksamheten och för kontakt med kommunerna att behållas.
Minskningen av antalet försvarsområden innebär en inte obetydlig besparing.
Utskottet anser för sin del att regeringen, med hänsyn till
försvarsområdesstabernas viktiga uppgifter att stödja frivilligverksamheten
och samverka med civila myndigheter, inom oförändrad ekonomisk ram bör
överväga att organisera ett antal staber, utöver försvarsområdesstaben, i
respektive försvarsområde. Som propositionen anger kan dessa staber se helt
olika ut, vilket är en uppfattning som utskottet vill understryka. Inte minst
effekten av frivilligorganisationernas närhet till en stab inom
försvarsområdet motiverar att frågan ytterligare övervägs innan regeringen tar
slutlig ställning.
Vad utskottet här har anfört med anledning av totalförsvarspropositionens
förslag om försvarsområdesstaber bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
Härav följer att riksdagen bör avslå partimotion Fö201 (m) yrkande 9, som
förordar avslag på regeringens förslag, liksom partimotion Fö38 (fp) som
förordar en minskning av antalet militärområden (yrkande 22), avveckling av
fördelningsstaberna (yrkande 23) och att principen ett län-ett försvarsområde
skall gälla (yrkande 24).
Det anförda innebär att även motion Fö23 (kd) yrkande 34, liksom motionerna
Fö44 (c), Fö50 (kd) yrkande 3 och Fö308 (m) yrkande 2, - vilka samtliga
föreslår att principen om att län och försvarsområde skall geografiskt
överensstämma - bör avslås av riksdagen.
Utskottet kan också godta vad som i totalförsvarspropositionen anförs om
ledningssystem för det civila försvaret. Det är nödvändigt att inom detta
skapa en betryggande ledningskompetens, bl.a. genom ökad utbildning och
övningsverksamhet.
Mot bakgrund av det anförda bör således riksdagen godkänna regeringens
förslag till ledningssystemets utveckling.
Utskottet vill, efter detta konstaterande, peka på några förhållanden som
bör övervägas i det långsiktiga arbetet med att för totalförsvaret utveckla
ett effektivt ledningskoncept, arbetsmetoder, regler för beslutsfattande samt
ledningsfunktionens organisatoriska utveckling. En sådan utveckling bör bl.a.
utgå från:
* Ledningsbehovet med avseende på de nya uppgifter som skall lösas, varvid
hänsyn skall tas till det vidgade säkerhetsbegreppet.
* Den framtida ledningsmiljön innefattande teknisk utveckling - möjligheter
och hot - samt framtida konflikters bedömda karaktär.
* Behovet av samordning och en effektivt fungerande beslutsprocess inom
totalförsvaret för att kunna hantera de mycket snabba förlopp som kan komma
i fråga. Härvid bör antalet ledningsnivåer granskas kritiskt.
* Kravet på robusthet och flexibilitet för att inte en eventuell angripare
skall finna det särskilt lönsamt att bekämpa vårt ledningssystem för att nå
sina politiska syften.
Det militära försvaret under försvarsbeslutsperioden
1979-2001
Uppgifter för det militära försvaret
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen har anfört
om uppgifter för det militära försvaret (s. 70-71) jämte motion Fö201 (m
partimotion) yrkande 5.
Regeringen
Regeringen erinrar om de uppgifter för det militära försvaret som riksdagen
fastställde i försvarsbeslutets första etapp i december (prop. 1995/96:12,
bet. 1995/96:FöU1, rskr. 1995/96:45 och 46). Det militära försvaret skall
sålunda
* försvara landet mot väpnade angrepp,
* hävda vår territoriella integritet,
* kunna genomföra internationella fredsbefrämjande insatser och
* kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred.
Regeringen erinrar vidare om att riksdagen vid detta tillfälle ställde sig
bakom regeringens uttalande att ett väpnat angrepp utgör det allvarligaste
hotet mot vår nationella säkerhet och att det därmed långsiktigt är den
viktigaste utgångspunkten för totalförsvarets planering. Även under perioder
då bedömningen av tänkbara hot leder till att det endast finns små anspråk på
omedelbar militär förmåga, måste det militära försvarets verksamhet och
utveckling präglas av att uppgiften att försvara landet mot väpnade angrepp är
det yttersta motivet för det militära försvarets existens.
Regeringen föreslår nu att följande övergripande mål skall gälla för det
militära försvaret och därmed för Försvarsmakten:
* Försvarsmaktens fundamentala uppgift är att i fred förbereda sig för att i
krig försvara riket mot väpnade angrepp som hotar dess frihet och
oberoende. Angrepp skall kunna mötas var det än kommer ifrån och hela
landet skall kunna försvaras.
* Försvarsmakten skall kontinuerligt i fred och under kriser kunna övervaka
och hävda rikets territoriella integritet, i luften, till sjöss och på
marken.
* Försvarsmakten skall kunna ställa kvalificerade förband och andra resurser
till förfogande för internationella fredsfrämjande och humanitära insatser.
* Försvarsmakten skall kontinuerligt kunna stödja samhället vid svåra
påfrestningar på samhället i fred.
* I det nuvarande omvärldsläget är de militära hoten starkt begränsade.
Försvarsmakten skall emellertid ha förmåga att anpassa sig till förändrade
krav och förutsättningar i detta avseende. På motsvarande sätt skall
förmågan att lösa övriga uppgifter kunna anpassas.
* Försvarsmaktens beredskap skall därför medge att organisationens huvuddel
inom ett år efter beslut har uppnått full krigsduglighet. Beredskap,
organisation och planläggning skall vidare medge att Försvarsmaktens
förmåga långsiktigt kan anpassas, dvs. utökas eller förändras för att
motsvara framtida krav och behov.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget till övergripande mål
för Försvarsmakten.
Motionen
Moderata samlingspartiet kritiserar i sin partimotion Fö201 (m) att
internationella insatser och förmåga att kunna stödja samhället vid svåra
nationella påfrestningar i fred jämställs med försvar mot väpnat angrepp och
hävdandet av rikets territoriella integritet. Motionärerna anser omvälvningen
av Försvarsmaktens övergripande mål som omotiverad. De anser också att
formuleringen av målen leder till felavvägningar och suboptimeringar av
försvarsresurserna.
I motionen föreslås (yrkande 5) att riksdagen antar övergripande mål för
Försvarsmakten med en delvis annan formulering än regeringens förslag.
Skillnaden framgår av kursivtexten i det följande.
* Försvarsmaktens fundamentala uppgift är att i fred förbereda sig för att i
krig försvara riket mot väpnade angrepp som hotar dess frihet och
oberoende. Angrepp skall kunna mötas var det än kommer ifrån och hela
landet skall kunna försvaras.
* Försvarsmakten skall kontinuerligt i fred och under kriser kunna övervaka
och hävda rikets territoriella integritet, i luften, till sjöss och på
marken.
* (två stycken har utgått)
* I nuvarande omvärldsläge är de militära hoten starkt begänsade. Försvars-
makten skall emellertid ha betryggande förmåga att anpassa sig till
förändrade krav och förutsättningar i detta avseende. På motsvarande sätt
skall förmågan att lösa övriga uppgifter kunna anpassas.
* Försvarsmaktens beredskap skall därför medge att organisationens huvuddel
inom ett år efter beslut har uppnått full krigsduglighet. Beredskap,
organisation och planläggning skall vidare medge att Försvarsmaktens
förmåga långsiktigt kan anpassas, dvs. utökas eller förändras för att
motsvara framtida krav och behov.
Försvarsmakten skall dessutom
* kunna ställa kvalificerade förband och andra resurser till förfogande för
internationella fredsfrämjande och humanitära insatser,
* kontinuerligt kunna stödja samhället vid svåra påfrestningar i fred.
Utskottet
Riksdagen beslutade (prop. 1995/96:12, bet. 1995/96:FöU1, rskr. 1995/96:45 och
46) om fyra uppgifter för det militära försvaret. Regeringen föreslår att
riksdagen godkänner sex övergripande mål för Försvarsmakten.
Utskottet har ingen erinran i sak mot de övergripande mål som regeringen
anger. De är en utveckling och en komplettering av de uppgifter för För-
svarsmakten som riksdagen har beslutat och de har formulerats så att de
stämmer överens med innebörden av dessa uppgifter.
Utskottet anser inte att dessa uppgifter utgör benämningen "övergripande
mål". Målstyrning förutsätter att målenen anges så att är beskrivna att
måluppfyllelsen i kan mätas eller uppskattas. Detta torde inte vara möjligt
med de av regeringen och i motionen föreslagna "övergripande målen". Utskottet
kan inte heller se hur de i propositionen angivna "övergripande målen" är
relaterade förhåller sig till andra mål som i en målhierarki gäller
Försvarsmakten. Utskottet förutsätter att regeringen i det fortsatta arbetet
med att utveckla målstyrningen inom totalförsvaret ser över målformuleringarna
och också samordnar begrepp m.m. för de skilda delarna inom totalförsvaret.
Med utgångspunkt i vad som här har anförts förordar utskottet att riksdagen
godkänner förslaget till övergripande mål för Försvarsmakten. Motion Fö201 (m
parti) yrkande 5, som föreslår att målen formuleras annorlunda, bör därmed
avslås av riksdagen.
Läget i det militära försvaret inför försvarsbeslutsperioden
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen har anfört
om läget i det militära försvaret (s. 58-59).
Regeringen
Regeringen anmäler att de förändringar av organisationen som riksdagen angav i
1992 års försvarsbeslut i allt väsentligt har genomförts, med de modifieringar
som riksdagen gjort i efterföljande beslut. Som följd härav har
Försvarsmaktens krigs- och grundorganisation förändrats på ett genomgripande
sätt.
Modern och effektiv materiel har börjat tillföras krigsorganisationen i stor
utsträckning. Flera av de svagheter som tidigare fanns beträffande materiell
standard och uthållighet sägs sålunda vara avhjälpta eller håller på att
avhjälpas.
Regeringen anför vidare att de besparingar som riksdagen beslutade hösten
1992 och inför budgetåret 1995/96 har inneburit att viss planerad verksamhet
inte kunnat genomföras. Härtill kommer att Försvarsmakten inte lyckats
reducera sina kostnader i förväntad omfattning i samband med
omorganisationerna. Detta har lett till begränsningar i utbildning och
samövning samt att viss materielanskaffning fått senareläggas eller utgå.
Enligt regeringen innebär detta sammantaget att vissa av de mål för
krigsorganisationens förmåga som bestämdes i 1992 års totalförsvarsbeslut inte
har uppnåtts. Samtidigt påpekar regeringen att vårt säkerhetspolitiska läge
efter hand har förbättrats. De mål som angavs i 1992 års totalförsvarsbeslut
har därför kunnat sänkas. Regeringen bedömer därför att Försvarsmakten har god
förmåga att lösa sina uppgifter i det rådande säkerhets- och militärpolitiska
läget. Regeringen bedömer vidare att de hittills genomförda åtgärderna skapar
en god grund för ett fortsatt utvecklingsarbete.
Regeringen redovisar huvuddelen av Försvarsmaktens krigsorganisation. Den
består bl.a. av följande förband:
1 högkvarter med stabsförband
3 militärområdesstaber med stabsförband
3 underhållsregementen
6 fördelningsstaber m.m.
17 artilleribataljoner
22 luftvärnsbataljoner varav två med medellång räckvidd
16 armébrigader
165 000 man territorialförsvar
95 000 man hemvärn
3 flygkommandon m.m.
9 stridslednings- och luftbevakningsbataljoner
20 flygdivisioner varav
8 jaktflygdivisioner JA 37
2 jaktflygdivisioner J 35
6 flygdivisioner AJS 37
4 lätta attackdivisioner SK 60
4 centrala transportdivisioner (i fred en transportflygdivision Tp84)
24 flygbasbataljoner
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört om läget i det militära
försvaret inför försvarsbeslutsperioden.
Förmågan till anpassning
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen har anfört
om förmågan till anpassning för det militära försvaret (s. 165-169) jämte
motionerna Fö38 (fp parti) yrkandena 7 och 8 och Fö31 (fp) yrkandena 1-3.
Regeringen
I enlighet med försvarsbeslutets första etapp skall krigsorganisationen i
huvudsak kunna ges full krigsduglighet inom en ettårsperiod. Regeringen
redogör för Försvarsmaktens planering för att kunna höja krigsdugligheten. De
åtgärder som ingår omfattar bl.a. förbandsutbildning samt materiel-,
livsmedels-, drivmedels- och bränslekomplettering.
För att kunna genomföra denna planering krävs stöd från andra
totalförsvarsmyndigheter. Kostnaden för åtgärderna uppskattas till ca 10
miljarder kronor. Härtill kommer ca 6 miljarder kronor som avser att utveckla
krigsorganisationen, dvs. för åtgärder som går utanför begreppet "höjning av
krigsdugligheten".
Ett undantag från en strikt tolkning av kravet på full krigsduglighet inom
ett år utgörs av fyra armébrigader. I var och en av dessa brigader har
nämligen en av de fyra "stridande bataljonerna" vakantsatts. De vakantsatta
bataljonerna, som saknar såväl personal som materiel, kan inte bemannas och
utrustas under en ettårsperiod. Regeringen motiverar detta avsteg med att det
är en följd av den metod som valts för att tillskapa ytterligare en brigad -
den trettonde.
Regeringen anser att Försvarsmaktens planering för att på ett års sikt uppnå
i huvudsak full krigsduglighet är realistisk.
Regeringen redogör vidare för den långsiktiga anpassningsförmågan och anför
att organisationen kan behöva utökas om ett hot växer upp och successivt
förvärras. Organisationen kan då också behöva ges nya egenskaper för att kunna
möta andra angreppsformer. Viktiga system kan behöva modifieras för att de
skall kunna fungera i förändrade stridsmiljöer, t.ex. vad avser elektroniska
motmedel. Regeringen påpekar att det därvid är viktigt att inse att det inte
går att förutsäga och än mindre föreskriva vilka anpassningskrav som i en
framtid kan bli aktuella.
Mot bakgrund av kravet på långsiktig anpassningsförmåga har regeringen
föreslagit en något större krigsorganisation än vad inriktningen i
försvarsbeslutets första etapp angav, bl.a. tretton brigader i stället för
cirka tolv.
Regeringen anför vidare att tillgången på kompetent personal kommer att vara
en begränsande faktor om organisationen skall utökas. Regeringen bedömer
därför att ca 300 yrkesofficerare bör finnas utöver krigsorganisationens
direkta behov. Ett förändrat sätt att utnyttja reservofficerare bidrar även
till anpassningsförmågan.
Enligt regeringen har Försvarsmakten föreslagit att viss materiel som inte
erfordras i den reducerade krigsorganisationen behålls i materielberedskap.
Detta gäller bl.a. artilleri- och luftvärnspjäser, ledningsmateriel, moderna
kustförsvarsanläggningar och materiel för lätta attackflygdivisioner. På sikt
kan det bli aktuellt att behålla även flygplan JA 37. Regeringen betonar att
denna typ av åtgärder endast bör utnyttjas om den ifrågavarande materielen har
tillräckligt lång återstående livslängd och kostnaderna är låga.
Regeringen anmäler att den föreslagna grundorganisationen i fred inte har
getts någon generell överkapacitet för att höja anpassningsförmågan. Däremot
har de olika utbildningsplattformarnas egenskaper, främst möjligheten att
förändra verksamhetens karaktär eller att utöka verksamheten, påverkat
förslagens utformning.
Vid sidan av satsningen på militär personal utöver krigsorganisationens
direkta behov säger sig regeringen satsa de största ekonomiska resurserna på
att säkerställa möjligheterna att tillföra ny materiel, att utnyttja och
modifiera befintlig materiel och för att säkerställa den teknologiska
kompetensen. Regeringen beräknar att drygt 500 miljoner kronor årligen kommer
att satsas på åtgärder vars huvudsyfte är att öka anpassningsförmågan. Den
viktigaste förändringen sägs dock vara en ny syn på internationellt samarbete.
Den säkerhetspolitiska utvecklingen medger nu att försvarets
materielförsörjning bör kunna ske i nära samarbete med andra länder. Ett ökat
och fördjupat försvarsmaterielsamarbete skapar enligt regeringen
förutsättningar för tillförsel av ny materiel, även i tider när den
internationella efterfrågan är stor.
Motionerna
I Folkpartiet liberalernas partimotion Fö38 (fp) behandlas kvalitet och
uppväxlingsförmåga. Motionärerna refererar till 1925 års försvarsbeslut, med
sin ?elasticitetsprincip? och anför att Sverige, liksom flera andra
demokratier, dröjde alltför länge med att reagera med åtgärder på den tyska
upprustning som inleddes år 1933. Likaså skedde inte de kvalitativa
förbättringar som detta försvarsbeslut förutsatte. Motionärerna anser det
angeläget att dra lärdom av dessa båda misstag. Ett första krav är därför att
Försvarsmakten i framtiden ges så hög kvalitet i fråga om utrustning och
utbildning att förbanden är användbara inom anbefalld tid.
Det är enligt motionärerna vidare viktigt att inte upprepa misstaget med att
slå vakt om en för stor organisation. Propositionens inriktning mot 13
brigader anses tyvärr innebära fortsatta obalanser.
Samtidigt är det angeläget att ha förmåga att kunna utöka organisationen.
Statsmakterna bör därför ha ett antal optioner som innebär att organisationen
kan utökas i ordnade och förberedda former. Målet bör vara att Sverige har
minst samma flexibilitet som andra stater som har betydelse för den
säkerhetspolitiska utvecklingen i vår del av världen.
Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts om kvalitet och uppväxlingsförmåga (yrkande 7).
I samma motion anförs att det också är angeläget att visa förmåga att vid
behov kunna utöka antalet förband. En lösning med åtta brigadförband, utöver
två som skräddarsys för Storstockholm och Gotland, bör enligt motionärernas
mening ha en sådan förmåga. De åtta brigaderna bör på ganska kort tid kunna
utökas till tolv och på längre sikt finns en uppväxlingsmöjlighet upp till
sexton brigader. Utbildningsorganisationen bör kunna klara detta utan behov av
fler kasernområden. Befälskåren med yrkes- och reservofficerare bör samtidigt
dimensioneras så att den i princip räcker till för att bemanna en organisation
med tolv brigader. Vidare bör för de närmaste fem-tio åren materiel från
utgående brigader behållas för att utgöra en materiell stomme vid eventuell
nyuppsättning av förband. Vad som sålunda i motionen anförts om anpassning och
tillväxt bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 8).
I motion Fö31 (fp) betonas att en modell med en liten men högkvalificerad
organisation med tillväxtpotential är det enda som samtidigt kan tillgodose
kraven på förnyelse i takt med den tekniska utvecklingen och en snabb ökning
av produktionen av militära förband, om det säkerhetspolitiska läget så
kräver. Om en sådan princip skall fungera behövs dels en planering för
återtagning och tillväxt, dels en organisatorisk grund härför.
Motionären förespråkar en kärnförsvarsmodell som kan växa i dimension
(yrkande 1). Han förordar också ett elastiskt utbildningssystem (yrkande 2),
vilket kräver en översyn av främst arméns utbildningsordning samt
skolverksamheten. Ett flexibelt försvar förutsätter också att
försvarsindustrin fungerar elastiskt och att det finns en återtagningsplan för
industrin (yrkande 3).
Utskottet
Kravet på att kunna anpassa det militära försvarets krigsorganisation - dess
kvalitet och numerär - till en förändrad omvärldsbild har funnits länge men
har nu blivit ett centralt begrepp i försvarspolitiken. Detta anpassningskrav
har blivit mycket tydligare än förr och det är viktigt för försvarets
trovärdighet, såväl utåt mot omvärlden som mot de svenska medborgarna, att de
åtgärder som vidtas för att leva upp till kravet uppfattas som adekvata och
effektiva. Anpassningsdoktrinen kommer därför, som tidigare framhållits, att
vara i behov av ständig utveckling där regelbunden uppföljning och utvärdering
blir ingångsvärden för att förändra doktrinens innehåll men också viktig för
statsmakternas successiva beslut om olika åtgärder inom ramen för doktrinens
tillämpning.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens bedömning av vad som erfordras
för att höja krigsdugligheten vid Försvarsmakten i ett ettårsperspektiv. En
anpassning av krigsförbandens förmåga med denna tidshorisont kan metodmässigt
närmast betraktas som en beredskapshöjning där krigsduglighet skall återtas.
När det gäller kravet på långsiktig anpassningsförmåga pekar regeringen på
ett antal förhållanden eller behov som behöver beaktas eller tillgodoses.
Krigsorganisationen, som förutsätts vara något större än i försvarsbeslutets
första etapp, skall kunna utökas eller förändras mot nya uppgifter. System kan
genom modifiering behöva ges nya egenskaper. Tekniksatsningar skall göras för
att behålla nyckelkompetenser. Viss materiel beredskapshålls.
Grundorganisationen skall utgöra en bas för tillväxt. Samtidigt anför
regeringen att det finns osäkerheter samt att mycket arbete återstår innan
anpassningsfilosofin är helt utvecklad.
Utskottet anförde inför försvarsbeslutets första etapp (bet. 1995/96:FöU1 s.
34) att det var angeläget att regeringen för riksdagen redovisar hur förmågan
till långsiktig anpassning skall säkerställas. Utskottet anförde vidare att en
anpassningsförmåga måste grundas på noggranna överväganden om vilka kritiska
faktorer som ytterst påverkar försvarets möjligheter att på ett trovärdigt
sätt kunna genomföra en uppbyggnad.
Utskottet har förståelse för att anpassningsfilosofin ännu inte är helt
färdigutvecklad för det militära försvaret. De av regeringen angivna
förhållandena och behoven som utskottet nyss refererat har utskottet ingen
invändning mot. Utskottet anser, liksom regeringen, att det kan vara enklare
och snabbare att utöka eller förändra markstridskrafterna genom att
komplettera eller fylla upp flera brigader som inte har all personal och
materiel, jämfört med att sätta upp helt nya förband. Genom att också behålla
vardera en patrullbåts- och flygdivision, vilket föreslås i det följande,
skapas också handlingsfrihet att vid behov omsätta en större organisation.
Utskottet anser vidare att Försvarsmaktens grundorganisation är en av
förutsättningarna för långsiktig anpassning.anpassning Betydelsen ligger dock
snarare i den verksamhet som bedrivs och i den kvalificerade utrustning som
finns i en garnison i form av exempelvis simulatorer och andra
utbildningsanordningar än i de fysiska tillgångar som ofta förknippas med
grundorganisationen, såsom förläggningar och administrationsbyggnader.
Utskottet anser att det i det fortsatta arbetet med att utveckla en
anpassningsfilosofi gäller att skapa en överblick över vilka
anpassningsåtgärder som är möjliga, vilka tidskrav som gäller, vilka
resursbehov som olika åtgärder kräver samt när olika optioner eller
handlingsalternativ inte längre är realistiska. Planeringen skall successivt
utvärderas och revideras. Utskottet ställer sig däremot, som framgått av det
föregående, tveksamt till att generellt utarbeta detaljerade planer för hur en
viss målbild i form av en definierad militär organisation skall kunna
realiseras. En sådan strategi skulle sannolikt, om den tillämpas strikt, få en
starkt styrande verkan, minska överblicken och hämma flexibelt tänkande och
handlande. Det kan dock i vissa frågor vara lämpligt med en planering med
konkreta mål som skall kunna realiseras i en tillväxtsituation. Som exempel
vill utskottet peka på den utökning av bevakningsorganisationen och
beredskapspolisen som utskottet återkommer till.
Utskottet utgår från att regeringen årligen i anslutning till
budgetförslaget för riksdagen redovisar sin utvärdering av dels
krigsdugligheten för det militära försvarets olika delar och förberedelserna
för att höja denna i ett ettårsperspektiv, dels en överblick över läge och
handlingsmöjligheter inom ramen för en mer långsiktig anpassningsdoktrin.
Utskottet anser att det här sagda i väsentliga avseenden är i linje med vad
som anförts i motion Fö38 (fp parti) yrkande 7 om kvalitet och
uppväxlingsförmåga. Det är även i stora delar i linje med vad som i samma
motion i yrkande 8 anförts om anpassning och tillväxt. Motionen kan således i
dessa delar anses komma att beaktas varför yrkandena inte bör bifallas av
riksdagen.
Vad som i motion Fö31 (fp) anförs om ett kärnförsvar som kan växa i
dimension (yrkande 1), om ett elastiskt utbildningssystem (yrkande 2) och en
återtagningsplan för industrin (yrkande 3) borde kunna tillgodoses inom den
anpassningsfilosofi som nyss beskrivits. Motionsyrkandena bör därför inte
bifallas.
Utgångspunkter för inriktning av krigsorganisationen
Utskottet behandlar här totalförsvarspropositionens avsnitt om utgångspunkter
för inriktning av krigsorganisationen (s. 71).
Regeringen
Regeringen hänvisar till att riksdagen i försvarsbeslutets första etapp godtog
regeringens förslag till principiell inriktning och utveckling i stort för
krigsorganisationen. Riksdagen accepterade därvid att låta krigsdugligheten
för förbanden variera men att den inom högst ett år skall skall ha höjts så
att ett angrepp med iståndsatta styrkor kan mötas. Riksdagen anlade ett
motsvarande synsätt när det gäller åtgärder och handlingsfrihet för en
anpassning av det militära försvaret till en utveckling på längre sikt.
Mot bakgrund av i första hand betydelsen av förmåga till långsiktig
anpassning till ökade hot föreslår regeringen att en i vissa avseenden något
större krigsorganisation behålls än vad som angavs i försvarsbeslutets första
etapp.
Regeringen avger inget förslag till riksdagen i denna del.
Utskottet
Krigsorganisationens utformning - dvs. dess kvantitet och kvalitet - är ett
uttryck för vilken förmåga i olika avseenden som krävs för att med acceptabel
risktagning kunna lösa uppgifterna, främst uppgiften att möta ett militärt
angrepp. En grund för utformningen är att hotbedömningarna är någorlunda
tydliga och entydiga. Detta är i dagens läge endast möjligt för hoten i ett
relativt kort tidsperspektiv. Krigsorganisationen måste alltså i betydande
utsträckning utformas mot bakgrund av ett annat krav än det som sammanhänger
med behovet av direkt operativ förmåga, nämligen kravet att långsiktigt kunna
anpassa förmågan till framtida behov.
Utskottet delar mot denna bakgrund regeringens bedömning att det i vissa
avseenden är motiverat att behålla en något större krigsorganisation än som
förutsågs i försvarsbeslutets första etapp, samtidigt som reduktioner görs i
andra avseenden.
Inriktning av krigsorganisationen - operativa lednings- och underhållsförband
Utskottet behandlar här totalförsvarspropositionens avsnitt om inriktning av
operativa lednings- och underhållsförband (s. 72) jämte kommittémotion Fö23
(kd) yrkandena 44-45.
Regeringen
Regeringen för på annan plats i propositionen fram förslag till ledningssy-
stemets utveckling. Innebörden härav är att Försvarsmaktens högkvarter och de
tre militärområdesstaberna med tillhörande stabsförband behålls. Samtidigt
reduceras den fredstida kadern. Den operativa ledningsorganisationen reduceras
vidare genom att den rörliga militärområdesförstärkningsstaben utgår.
Innebörden är vidare att de tre underhållsregementena utvecklas genom att de
övertar vissa uppgifter från försvarsområdena och från marin- och
flygkommandona.
Den materiella förnyelsen omfattar framför allt sambands- och
informationssystem och är nära kopplad till den omfattande utvecklingen av
metoder för att leda.
Motionen
I Kristdemokraternas kommittémotion Fö23 (kd) konstateras att Försvars-maktens
fältsjukhus, krigssjukhus och marina stridssjukhus är nära överensstämmande
när det gäller utrustning, utbildning och uppgifter. För att Försvarsmakten
skall kunna bedriva en rationell utbildningsplanering och anskaffning, liksom
medicinsk utveckling inom funktionen, bör en samlad värdering av resursbehoven
i krig göras på försvarsmaktsnivå (yrkande 44).
Motionärerna anför vidare att det inom totalförsvarets ram åvilar civila
huvudmän att ansvara för de fasta sjukvårdsinrättningarna och Försvarsmakten
att ansvara för flyttbara sjukhus. För att åstadkomma bästa möjliga
förutsättningar för sjukvården - civil och militär - i krig bör en
totalavvägning ske av hur dessa resurser skall utformas och planeras (yrkande
45).
Utskottet
Utskottet konstaterar, liksom motionärerna i motion Fö23 (kd kommitté), att de
militära sjukvårdsresurserna är försvarsgrensuppdelade. Enligt uppgift från
Försvarsmakten tillhör fältsjukhusen program 2. Fördelningsförband och
krigssjukhusen program 3. Försvarsområdesförband. De marina stridssjukhusen
ingår i program 5. Marina lednings- och underhållsförband. De fem
krigssjukhusen (på Gotland och i övre Norrland) är fasta och inte flyttbara
sjukhusförband.
Utskottet har erfarit att en samlad värdering av resursbehoven i krig sedan
några år genomförs inom Högkvarterets sjukvårdsledning. Utskottet utgår från
att det härvid sker en totalavvägning av resursbehoven samt en granskning av
för- och nackdelar med olika programtillhörighet i enlighet med vad
motionärerna anför.
Samma motionärer tar också upp avvägningen mellan civila och militära
sjukvårdsresurser. Sjukvårdsfunktionen i krig är gemensam för den civila och
den militära delen av totalförsvaret. Alla skall sålunda kunna få vård där
resurser finns. Cirka 90 % av dem som behöver vård bedöms vara civila.
Utskottet anser, liksom motionärerna, att förutsättningar och bedömningar av
skadeutfall skall göras från ett totalförsvarsperspektiv. Här har utskottet
erfarit att Försvarsmakten, med utgångspunkt i det förändrade hotet, skall se
över de skadefallsberäkningar som ligger till grund för sjukvårdsfunktionens
dimensionering. Vad utskottet här har anfört innebär att vad som tas upp i
motion Fö23 (kd kommitté) yrkandena 44 och 45 borde kunna att bli beaktat.
Riksdagen bör därför inte bifalla yrkandena.
Utskottet förutsätter att överföringen av vissa underhållsuppgifter från
försvarsområdena till underhållsregementena inte kommer att medföra ett sämre
stöd till hemvärnsorganisationen.
Inriktning av krigsorganisationen - markstridskrafterna
Utskottet behandlar här totalförsvarspropositionens avsnitt om inriktning av
markstridskrafterna (s. 72-74). Utskottet behandlar också motionerna Fö23 (kd
kommitté) yrkandena 22 och 23, Fö38 (fp parti) yrkandena 9 och 10, Fö42 (mp
parti) yrkande 28, Fö52 (v parti) yrkande 9 i denna del och Fö201 (m parti)
yrkande 6.
Regeringen
Landets stora yta är en av grunderna för dimensionering av
markstridskrafterna. I dagsläget består markstridskrafterna huvudsakligen av
sex infanteribrigader, fem Norrlandsbrigader, två pansarbrigader, tre
mekaniserade brigader, sex fördelningsstaber, sju artilleriregementsstaber
samt fördelnings- och försvarsområdesförband.
Regeringen erinrar om försvarsbeslutets första etapp som angav en inriktning
mot cirka tolv brigader i tre fördelningar med erforderliga
fördelningsförband. Vissa brister i krigsdugligheten kunde accepteras i närtid
under förutsättning att den relativt snabbt kan höjas.
Förmågan till anpassning är en viktig del i det framtida försvaret. För att
stärka denna förmåga förordar regeringen, genom en breddning av den
krigsorganisatoriska basen, att markstridskrafterna tills vidare skall omfatta
13 armébrigader. Även operativa skäl motiverar en utökning i förhållande till
försvarsbeslutets första etapp. Regeringen förutsätter också ett större antal
Norrlandsbrigader än i Försvarsmaktens förslag.
Fältförbanden bör sålunda omfatta 13 brigader i tre fördelningar med
erforderliga fördelningsförband. Fördelningsförbanden minskas överlag på ett
balanserat sätt i förhållande till antalet brigader. Jägarförbanden
vidmakthålls dock, och utvecklas. Ledningsförbanden ges ökad förmåga.
Avvecklingen av krigsförband bör generellt inledas år 1997 och ha genomförts
före år 2000.
Regeringen föreslår att hemvärnet utökas till ca 125 000 personer.
Territorialförsvaret i övrigt bör bestå av ca 90 000 personer. För att minska
effekterna av det reducerade territorialförsvaret föreslår regeringen en
bevakningsorganisation på ca 40 000 personer som skall kunna organiseras vid
anpassning. Detta senare förslag behandlas utförligare i det följande.
Vid utveckling och anskaffning av materiel prioriterar regeringen
brigadernas mekanisering och eldkraft. Den påbörjade mekaniseringen fullföljs
genom fortsatt tillförsel av stridsvagnar och stridsfordon. När det gäller
krigsorganisationens materiella förnyelse i övrigt förstärks funktionen
indirekt eld gonom anskaffning av artillerilokaliseringsradarn ARTHUR och den
måldetekterande granaten BONUS. Fältförbandens rörlighet förbättras genom
anskaffning av krigsbro 5. Krigsbro 6 utvecklas. Den samlade
luftförsvarsförmågan kommer att förbättras genom flera åtgärder. Sålunda
anskaffas luftvärnsrobotsystemet BAMSE för skydd av flygbaser och
kraftsamlingen av operativa anfallsförband. Vissa brigader utrustas med
splitterskyddade luftvärnskanonvagnar. Försvarsområdesluftvärnskompaniernas
förmåga ökas väsentligt genom tillförsel av moderna riktmedel. Äldre
luftvärnsrobotsystem renoveras och modifieras.
Regeringen anser att hemvärnsförbanden har behov av omfattande
materielförnyelse och att detta kan ske dels genom tillförsel från
krigsförband som avvecklas, dels genom anskaffning. Härvid bör Försvarsmakten
eftersträva ett högre tempo i leveranserna så att hemvärnet får den angelägna
moderniseringen av sin utrustning.
Regeringen föreslår sammanfattningsvis
* att tre fördelningsstaber med fördelningsförband samt 13 armébrigader
behålls,
* att territorialförsvaret reduceras till 90 000 man,
* att hemvärnet utökas till 125 000 man och
* att luftvärn med medellång räckvidd utvecklas så att anskaffning kan ske
under försvarsbeslutsperioden.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av
krigsorganisationen för markstridskrafterna.
Motionerna
Moderata samlingspartiet hävdar i sin partimotion Fö201 (m) att regeringens
förslag beträffande markstridskrafterna är orealistiskt. Förbanden riskerar
att bli för få med hänsyn till landets stora yta, och de riskerar att få
otillräcklig kvalitet med hänsyn till uppgifterna på det moderna stridsfältet.
Ett väsentligt bättre alternativ sägs vara 14 mekaniserade brigader med hög
kvalitet. Bl.a. bör optionen om ytterligare Leopardstridsvagnar utnyttjas.
Fr.o.m. år 2001 bör en modern attackhelikopterbataljon tillföras. Ett
kompani med begagnade helikoptrar bör redan nu kunna organiseras.
Förberedelser bör vidtas för att - inom ramen för en anpassningsdoktrin -
inom en tioårsperiod kunna förstärka försvaret med ytterligare två
fördelningar om vardera fyra brigader.
Enligt motionärerna bör också artilleriet tillföras långräckviddiga pjäser
och/eller raketartilleri. Vidare bör luftvärnets mekanisering ges större vikt.
Motionärerna föreslår att riksdagen beslutar om inriktning av
markstridskrafternas organisation i enlighet med vad som anförts (yrkande 6).
I Folkpartiet liberalernas partimotion Fö38 (fp) föreslås en arméstruktur
med färre och mer flexibla förband. Fältförbanden bör ges följande utformning:
* Ett brigadliknande förband för direkt försvar av Storstockholm.
* Ett brigadliknande förband för direkt försvar av Gotland.
* Åtta allsidigt användbara brigader med förmåga att sättas in var som helst
i landet.
* Fördelningsförband i balans med antalet brigader.
* Luftburet kavalleri med attackhelikoptrar.
Motionärerna hemställer att riksdagen ger regeringen till känna vad som
anförts om armébrigader (yrkande 9).
Ett viktigt inslag i armens förnyelse sägs vara införandet av en ny
förbandstyp som i motionen kallas ?luftburet kavalleri?. Detta kombinerar
komponenterna attackhelikoptrar, transporthelikoptrar och jägarskvadroner. Ca
20 moderna attackhelikoptrar bör anskaffas under perioden. För att snabbt
komma i gång och få erfarenheter bör ett begränsat antal begagnade
attackhelikoptrar köpas.
Motionärerna hemställer att riksdagen godkänner vad som anförts om att under
femårsperioden sätta upp ett förband av typ ?luftburet kavalleri? innehållande
kompanienheter, inklusive anskaffandet av ca 20 moderna attackhelikoptrar
(yrkande 10).
I Vänsterpartiets partimotion Fö52 (v) förordas för markstridskrafterna en
krigsorganisation med tio armébrigader. Denna organisation bör intas snarast.
Fördelningsförbanden bör överlag minskas på ett balanserat sätt och ges en
omfattning och inriktning som stämmer med reduceringen av antalet brigader.
Den materiella förnyelsen reduceras även på ett balanserat sätt, vilket i
första hand får konsekvenser för stridsvagn 122.
Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Försvarsmaktens krigsorganisation (yrkande 9 i
denna del).
Miljöpartiet de gröna vill i partimotion Fö42 (mp) spara mer pengar på det
militära försvaret än den besparing som riksdagsmajoriteten lagt fast i
försvarsbeslutets första etapp. Skälet till detta är dels säkerhetspolitiskt,
dels ideologiskt. Härav följer förord för en mindre krigsorganisation än
dagens. Inriktningen bör vara sex mekaniserade brigader.
Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförs om sex armébrigader till år 2001 (yrkande 28).
Kristdemokraterna anser i sin kommittémotion Fö23 (kd) att arméns
mekanisering och materiella förnyelse måste fullföljas så att förbanden får
hög rörlighet, bra skydd och god anfallskraft. Detta är nödvändigt för att
arméstridskrafterna skall kunna lösa såväl sina nationella uppgifter som
internationella fredsfrämjande insatser.
Motionärerna pekar på att territorialförsvaret kommer att reduceras från
165 000 personer till 90 000. De anser då att det är viktigt att vidmakthålla
operativa krav på krigsduglighet. Så länge som hemvärnet inte nått upp till
avsedd styrka på 125 000 personer borde fler territorialförsvarsförband
behållas så att den sammanlagda styrkan fram till slutläget består av 215 000
personer.
För att kompensera ett förbud mot antipersonella minor bör enligt motionen
en förstärkt artillerifunktion och effektivare system för markunderstöd från
stridsflyg övervägas.
Kristdemokraterna anser det vara av stor betydelse att stadsskyttebataljoner
håller hög personell och materiell kvalitet i de primära storstadsområdena.
Kristdemokraterna vill vidare betona vikten av att hemvärnets organisation
utökas mot det angivna målet - 125 000 personer.
För att hemvärnet skall kunna klara av sina uppgifter i händelse av väpnat
angrepp, och vara attraktivt vid nyrekrytering, måste hemvärnsförbanden förses
med modern utrustning. I samband med nedläggning av fält- och
territorialförbanden finns modern materiel att tillgå.
Vad som i motionen anförs dels om territorialförsvarsförbanden (yrkande 22),
dels om hemvärnets betydelse och materiel (yrkande 23) bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Utskottet
Utskottet har i det föregående betonat att förmågan till anpassning är en
viktig del i den framtida försvarspolitiken. Utskottet har ingen erinran mot
att stärka denna förmåga genom en viss breddning av den krigsorganisatoriska
basen i förhållande till försvarsbeslutets första etapp. Kärnan i
markstridskrafterna kommer således att innehålla 13 brigader i tre
fördelningar med erforderliga fördelningsförband. Ledningsförbanden kommer att
ges ökad förmåga och den materiella förnyelsen fortsätta. Utskottet godtar
också den av regeringen föreslagna utökningen av hemvärnet och vill betona att
dess materiella förnyelse är angelägen.
Utskottet har tidigare (1994/95:FöU4) övervägt anskaffning av
attackhelikoptrar men ansett att en sådan anskaffning inte prioriterats inom
givna ekonomiska ramar. Utskottet gör nu samma bedömning.
Härav följer att riksdagen inte bör bifalla Moderata samlingspartiets
partimotion Fö201 (m) yrkande 6 som, med utgångspunkt i en högre ekonomisk ram
för Försvarsmakten, föreslår en krigsorganisation med bl.a. 14 armébrigader
och på sikt en attackhelikopterbataljon.
Inte heller bör riksdagen bifalla Vänsterpartiets partimotion Fö52 (v)
yrkande 9 i denna del, eftersom motionens förslag utgår från en annan ekonomi
och en annan inriktning för markstridskrafternas krigsorganisation än vad
utskottet förordar.
Med samma motiv bör riksdagen avslå även partimotion Fö42 (mp) yrkande 28.
Den krigsorganisation som regeringen föreslagit, och som utskottet föreslår
att riksdagen godkänner, utgår från de för Försvarsmakten dimensionerande
uppgifterna, nämligen att svara för territorriell integritet, kunna medverka i
internationell verksamhet samt ha förmåga till anpassning. Utskottet anser att
den förordade krigsorganisationen bäst svarar mot de angivna uppgifterna.
Riksdagen bör därför inte bifalla motion Fö38 (fp parti) yrkande 9, som
föreslår en helt annan organisation.
I samma motion förordas införande av ett luftburet kavalleri. Utskottet
anser att denna typ av förband utan tvekan skulle ha en god försvarseffekt.
Utskottet bedömer dock att de mycket höga kostnaderna, särskilt för
attackhelikoptrar, gör att andra lösningar måste väljas för att i en given
ekonomi skapa erforderlig försvarseffekt. Yrkande 10 bör således inte heller
bifallas.
Utskottet har erfarit att hemvärnets styrka för närvarande uppgår till ca
91 000 personer samt att det bedrivs ett omfattande rekryteringsarbete.
Materieltillförsel pågår från förband som avvecklas men också med ny materiel,
t.ex. för strid i mörker. Dessutom tillförs modern personlig utrustning,
inklusive skyddsvästar. Utskottet erinrar om det mål för hemvärnets utveckling
som sattes upp i 1992 års försvarsbeslut och kan konstatera att
hittillsvarande rekrytering inte svarat mot det organisatoriska målet.
Dessutom är det för närvarande en betydande del av all hemvärnspersonal som
inte uppfyller sin kontraktsenliga tjänstgöringsskyldighet.
Utskottet ser allvarligt på detta och förutsätter att regeringen och
Försvars-makten intensifierar ansträngningarna att uppnå den omfattning på
hemvärnet som riksdagen har beslutat.
Territorialförsvaret kommer att omfatta ca 90 000 personer. Utskottet har
erfarit att planeringen gör det möjligt att organisera och vidmakthålla bl.a.
sex stadsskyttebataljoner med hög personell och materiell kvalitet.
Planeringen för territorialförsvarsförbanden innebär att förbanden skall kunna
vidmakthålla de operativa kraven på. krigsduglighet. Behov av ytterligare
förband får tillgodoses genom tillväxt. Mot bakgrund av vad som här har sagts
anser utskottet att det som i motion Fö23 (kd kommitté) anförts om
territorialförsvarsförbanden (yrkande 22) och om hemvärnets betydelse (yrkande
23) är tillgodosett. Riksdagen bör således inte bifalla dessa yrkanden.
Riksdagen bör därmed godkänna den av regeringen föreslagna inriktningen för
markstridskrafternas krigsorganisation.
Inriktning av krigsorganisationen - sjö- och kustförsvarsstridskrafterna
Utskottet behandlar här totalförsvarspropositionens avsnitt om inriktning av
sjö- och kustförsvarsstridskrafterna (s. 74-75). Utskottet behandlar också
motionerna Fö23 (kd kommitté) yrkandena 25-27, Fö27 (m) yrkandena 2 och 3,
Fö38 (fp parti) yrkande 12, Fö43 (mp kommitté) yrkandena 1 och 5, Fö49 (s)
yrkande 3, Fö52 (v parti) yrkande 9 i denna del och Fö201 (m parti) yrkande 7.
Regeringen
Regeringen hänvisar till den inriktning för sjöstridskrafterna som angavs i
försvarsbeslutets första etapp. Behovet av sjöstridskrafter skall sålunda
styras av kravet på att kunna hävda vår territoriella integritet och kravet på
långsiktig anpassning. Inriktningen bör vara ca 20 ytstridsfartyg, högst nio
ubåtar och en i stort bibehållen minröjningskapacitet.
De rörliga kustförsvarsförbanden bör enligt försvarbeslutets första etapp i
huvudsak behållas. Bristande krigsduglighet kan accepteras för vissa enheter.
Högt prioriterade delar av de fasta kustförsvarsförbanden bör behållas, med
vissa reduktioner i krigsdugligheten. Resterande delar av den fasta
organisationen avvecklas.
Regeringens förslag är nu att 24 ytstridsfartyg behålls under perioden
1997-2001. Detta antal behövs för att kunna hävda den territoriella
integriteten innan nya ytstridsfartyg hunnit bli operativa. Därefter kan
antalet fartyg nedgå till 20. En patrullbåtsdivision baseras tills vidare i
Göteborg.
Regeringen föreslår vidare att nio ubåtar, varav två i materielberedskap,
vidmakthålls. Fortsatt kompetens skall säkerställas inom ubåtsområdet.
Regeringen anser att sex amfibiebataljoner bör utvecklas och vidmakthållas,
varvid två kan ges en lägre rörlighet. Sex kustförsvarsbataljoner med fast
kustartilleri bör vidmakthållas i högt prioriterade områden.
Regeringen avser att under hösten 1996 pröva frågan om anskaffning av två
ytstridsfartyg YS 2000 utöver de två som redan är beställda. Båtar anskaffas
till ytterligare en amfibiebataljon, utöver redan beställda båtar till tre
bataljoner.
Regeringen föreslår sammanfattningsvis
* att fyra marinkommandon behålls,
* att 24 ytstridsfartyg behålls under försvarsbeslutsperioden varefter
antalet minskas till 20,
* att nio ubåtar behålls, varav två i materielberedskap,
* att sex amfibiebataljoner organiseras,
* att tre kustartilleribataljoner och ett tungt kustrobotbatteri behålls och
* att de fasta kustförsvarsförbanden reduceras till sex bataljoner.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av
krigsorganisationen för sjö- och kustförsvarsstridskrafterna.
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i partimotion Fö201 (m) att regeringens förslag
om den marina funktionens utveckling bygger på en bristande förståelse för
betydelsen av militära maktmedel för också annat än försvar mot väpnat
angrepp. Motionärerna menar bl.a. att sjöstridskrafternas förmåga till
krishantering har hamnat i fokus sedan riksdagens beslut i december 1995.
Överbefälhavarens förslag om att behålla 24 ytstridsfartyg på sikt är därför
välgrundat och borde, till skillnad mot vad regeringen förordar, bli
riksdagens beslut.
Motionärerna anser att den materiella förnyelsen av sjö- och
kustförsvarsförbanden bör inriktas på att anskaffa stridsbåtar till
ytterligare två amfibiebataljoner utöver vad regeringen förslagit samt att två
ytterligare ytstridsfartyg YS 2000 beställs under hösten. Frågan om
beställning av ännu en delserie av denna fartygstyp bör prövas senare.
Försvarsmakten bör själv få avgöra om någon ubåt skall läggas i
materielberedskap eller ej.
Motionärerna hemställer att riksdagen beslutar om inriktning av
krigsorganisationens inriktning för sjö- och kustförsvarsstridskrafterna i
enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 7 i denna del).
I stort likalydande synpunkter om anskaffning av YS 2000 och om marinens
materiella förnyelse i övrigt framförs i motion Fö27 (m) (yrkande 2).
Motionärerna förordar vidare att underhållet av marina stridsfartyg vid
Muskövarvet läggs ned, eller i hög grad begränsas, för att förbättra
Karlskronavarvets överlevnadsmöjligheter (yrkande 3).
Folkpartiet liberalerna pekar i sin partimotion Fö38 (fp) på att södra
Östersjön blivit säkerhetspolitiskt allt betydelsefullare och menar att det
därför är befogat att fästa ökad vikt vid vår kapacitet att ?visa flagg? i
Östersjön, inte minst öster om Gotland. Detta bör få påverka utformningen av
vissa marina enheter och deras övningsmönster.
Vad som anförts om handlingsfrihet för arméstridskrafter anser motionärerna
också bör vara giltigt för kustartilleriet, främst de rörliga förbanden. För
fartygsförbanden gäller däremot att tiden för möjlig utökning bestäms av hur
snabbt ytterligare fartyg kan tillföras.
Motionärerna anser vidare att skrotning av fartyg inte är den enda metoden
att spara pengar, i synnerhet inte om mångmiljonbelopp läggs ut på nya båtar.
Det kan vara mer fördelaktigt att senarelägga eller minska nyanskaffningar.
Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts om marina stridskrafter (yrkande 12).
Vänsterpartiet anför i sin partimotion Fö52 (v) att det beträffande sjö- och
kustförsvarsstridskrafterna inte finns anledning att behålla de system som
inte skall användas i framtiden. Sålunda bör antalet stridsfartyg minskas till
20 snabbare än vad regeringen föreslår. Motsvarande gäller ubåtar, som snarast
bör minskas till sju. De fasta kustartilleriförbanden bör utgå.
Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Försvarsmaktens krigsorganisation (yrkande 9 i
denna del).
I Miljöpartiet de grönas kommittémotion Fö43 (mp) refereras till
Försvarsberedningens ställningstagande att den svenska ubåtsflottan skulle
reduceras till sju ubåtar, vilket skulle omöjliggöra Ubåt 2000. Regeringen
sägs sedan ha vacklat något och har i försvarspropositionen (prop. 1995/96:12)
hösten 1995 föreslagit att Sverige skall ha ?högst nio ubåtar?. Detta har av
vissa tolkats som att regeringen öppnade dörren för en framtida beställning av
två Ubåt 2000.
Reduceringen av antalet svenska ubåtar anser motionärerna vara mycket
positiv men den väcker frågor som kräver klara ställningstaganden. En sådan
fråga är om bantningen av den svenska ubåtsflottan innebär att det inte längre
finns någon svensk avsikt att anskaffa Ubåt 2000 (yrkande 1). En annan fråga
är om regeringen avser ge Försvarets materielverk i uppdrag att försöka
förhandla tillbaka delar av de 120 miljoner kronor som avsatts för
projekteringen av Ubåt 2000 (yrkande 5).
En annan syn på behovet av ubåtar redovisas i Kristdemokraternas
kommittémotion Fö23 (kd). I denna konstateras att den i propositionen
föreslagna inriktningen innebär en 40-procentig reducering av antalet.
Eftersom ubåtar har ett högt stridsvärde, och regeringen betonar fortsatt
inhemsk kompetens inom ubåtsområdet, bör enligt motionärerna samtliga nio
ubåtar fortsatt vara operativa (yrkande 26). Ju fler ubåtar som disponeras,
desto större blir möjligheterna till framskjuten övervakning och spaning,
vilket sägs vara nog så viktigt i ett anpassningsskede.
I samma motion framhålls betydelsen av en effektiv övervakning längs våra
kuster vilket kräver många ytstridsfartyg, i synnerhet om skyddet av svenskt
territorium och svenska intressen snabbt måste kunna förstärkas. För att inga
luckor skall uppstå i övervaknings- och insatssystemen, och med hänsyn till de
ökade engagemangen i Östersjön, bör antalet ytstridsfartyg vara 24 (yrkande
25).
Kristdemokraterna noterar att vi med regeringens förslag om 50-procentig
reduktion av det fasta kustartilleriet kommer att lämna för Sveriges försvar
vitala områden. Motionärerna anser att gjorda investeringar i fasta marina
försvarsanläggningar i vitala kust-, skärgårds- och hamnområden bör tas till
vara genom att utrustning ställs i materielberedskap i stället för att
avvecklas (yrkande 27). Regeringen bör återkomma till riksdagen i denna fråga.
I motion Fö49 (s) föreslås (yrkande 3) att det ur de 550 miljoner kronor som
regeringen vill avsätta till teknologisatsningar avsätts särskilda medel för
att säkerställa fortsatt teknologikompetens inom ubåtsområdet.
Utskottet
Utskottet anser liksom regeringen att behovet av sjöstridskrafter skall styras
av kravet på att kunna hävda vår territoriella integritet och av kravet på
anpassning. Utskottet har ingen invändning mot den föreslagna inriktningen mot
en krigsorganisation med inledningsvis 24 och på sikt 20 ytstridsfartyg, högst
nio ubåtar, varav två i materielberedskap, samt en i stort bibehållen
minröjningskapacitet. Amfibiebataljonerna bör utvecklas varvid två kan ges
lägre rörlighet. Högt prioriterade delar av de fasta kustförsvarsförbanden bör
behållas medan resterande delar av den fasta organisationen avvecklas.
Härav följer att riksdagen inte bör bifalla Moderata samlingspartiets
partimotion Fö201 (m) yrkande 7 i denna del som, med utgångspunkt i en högre
ekonomisk ram för Försvarsmakten, föreslår en krigsorganisation med bl.a. 24
ytstridsfartyg på sikt och att det bör ankomma på Försvarsmakten att avgöra om
två ubåtar skall hållas i materielberedskap eller ej.
Även motion Fö27 (m) yrkande 2, som förordar en motsvarande materiell
förnyelse, bör avslås.
Samma motion förordar att underhållet av marina fartyg vid Muskövarvet
avvecklas och överförs till Karlskronavarvet (yrkande 3). Utskottet ansåg
(bet. 1995/96:FöU2) vid sitt ställningstagande till regeringens proposition
(prop. 1995/96:11) om Muskövarvets framtid att det var rimligt att det
upprätthölls ett betydande och kvalificerat fartygsunderhåll i
Musköanläggningen, eftersom denna är en integrerad del av marinens
underhållsorganisation. Utskottet ansåg vidare att det borde vara
Försvarsmakten - eller ytterst regeringen - som av operativa skäl avgör från
vilka varv som fartygsunderhållet skall upphandlas. Utskottet gör samma
bedömning nu, varför motionsyrkandet bör avslås.
Inte heller bör riksdagen bifalla Vänsterpartiets partimotion Fö52 (v)
yrkande 9 i denna del, eftersom motionens förslag utgår från en annan ekonomi
och en annan inriktning för marinstridskrafternas krigsorganisation än vad
utskottet förordar.
I partimotion Fö38 (fp) förordas överväganden om det riktiga i att avveckla
fartyg om dessa kan behållas för att därigenom kunna senarelägga eller minska
stora investeringar. Utskottet håller med om detta men endast under
förutsättning att de fartyg som behålls har ett rimligt operativt värde i de
uppgifter de är tänkta att användas. Avveckling av materiel som inte längre
fyller krigsorganisationens krav är nödvändig för att kunna avdela medel för
krigsorganisationens långsiktiga utveckling. Utskottet utgår från att
Försvars-makten och regeringen i sina förslag har tagit sådana hänsyn.
Samma motionärer förordar vidare en mindre och flexiblare organisation för
kustartilleriet för att därigenom få större handlingsfrihet till anpassning.
Utskottet har i det föregående ingående diskuterat förutsättningarna för en
anpassningsfilosofi och anser att den krigsorganisation som förordas för
marinstridskrafterna är avstämd häremot.
Utskottet har från Försvarsmakten erfarit att möjligheten och kapaciteten
att i ökad omfattning ?visa flagg? i Östersjön, inte minst öster om Gotland,
inte försvåras med nuvarande operativa inriktning.
Med stöd i det anförda anser utskottet att riksdagen inte bör bifalla motion
Fö38 (fp parti) yrkande 12.
I motion Fö43 (mp kommitté) ställs frågan (yrkande 1) om det längre finns
någon avsikt att anskaffa Ubåt 2000. Utskottet vill för sin del säga att det
under försvarsbeslutsperioden inte är aktuellt med anskaffningsbeslut om en ny
ubåt. Ubåtskompetensen bör vidmakthållas, inte minst för att den är nödvändig
för att kunna vidmakthålla de ubåtssystem som ingår i krigsorganisationen.
Regeringen har i propositionen inom ramen för där årligen avdelade 550
miljoner kronor för tekniksatsningar förutsatt att del av dessa medel skall
användas för att behålla ubåtskompetensen. Utskottet biträder denna åtgärd.
Härav följer att riksdagen bör avslå motionsyrkandet.
Det anförda innebär att motion Fö49 (s) yrkande 3 är tillgodosett och därför
bör avslås.
Utskottet anser inte skäl föreligga för att anmoda regeringen att ge uppdrag
till Försvarets materielverk att försöka förhandla tillbaka del av utbetalda
medel för projekteringen av Ubåt 2000. Riksdagen bör därför avslå motion Fö43
(mp kommitté) yrkande 52.
Som framgått av det föregående anser utskottet att marinen bör inriktas mot
en krigsorganisation som på sikt innehåller 20 ytstridsfartyg. Motion Fö23 (kd
kommitté) yrkande 25, som förordar ett högre antal, bör därför inte bifallas.
I samma motion förordas att samtliga nio ubåtar skall vara fortsatt
operativa (yrkande 26) och att vissa fasta anläggningar ställs i
materielberedskap i stället för att avvecklas (yrkande 27). Utskottet har en
annan uppfattning. Att inom ramen för en anpassning tills vidare hålla två
ubåtar i materielberedskap innebär att inte obetydliga medel kan frigöras för
andra behov. De fasta anläggningar som planeras för avveckling har relativt
lågt operativt värde varför de successivt bör utgå ur krigsorganisationen. De
båda motionsyrkandena bör därför inte bifallas.
Det anförda innebär sammanfattningsvis att riksdagen bör godkänna den av
regeringen föreslagna inriktningen för marinstridskrafternas
krigsorganisation.
Inriktning av krigsorganisationen - flygstridskrafterna
Utskottet behandlar här totalförsvarspropositionens avsnitt om inriktning av
flygstridskrafterna (s. 75-77). Utskottet behandlar också motionerna Fö23 (kd
kommitté) yrkande 24, Fö38 (fp parti) yrkande 13 i denna del, Fö42 (mp parti)
yrkande 34, Fö52 (v parti) yrkande 9 i denna del samt Fö201 (m parti) yrkande
8 i denna del.
Regeringen
Regeringen refererar den inriktning som gavs i försvarsbeslutets första etapp
och framhåller följande. Flygstridskrafterna måste utformas och dimensioneras
i ett långsiktigt perspektiv redan på grundnivån. Vissa brister i
krigsdugligheten kan accepteras i det nära tidsperspektivet under
förutsättning att den relativt snabbt kan höjas. De flygande förbanden skall
omfatta ca 12 stridsflygdivisioner, vilka på sikt bör vara utrustade med JAS
39 Gripen. Det skall undersökas om flygplan kan behållas för en större
organisation för att få handlingsfrihet att kunna öka luftförsvarets
kapacitet. Vidare skulle inför etapp två det lätta attackflygets omfattning
och ambitionsnivå ytterligare övervägas. Transportflygets kapacitet borde i
huvudsak behållas.
I fråga om markförbanden angavs att stridsledningsorganisationen i alla
väsentliga avseenden måste finnas i grundnivån och snabbt kunna uppnå full
kapacitet. Bassystemet borde kunna minskas till 16 basbataljoner.
Regeringen anser att förmågan till anpassning stärks om den
krigsorganisatoriska basen breddas något. Regeringen förordar därför att
flygstridskrafterna tills vidare skall bestå av 13 flygdivisioner. Till
begränsade kostnader kan förmågan till anpassning i ett längre tidsperspektiv
stärkas ytterligare om viss materiel behålls när flygdivisioner avvecklas.
Regeringens uppfattning är att luftförsvarsförmågan även fortsättningsvis
skall prioriteras. Den samlade luftförsvarseffekten förbättras bl.a. genom
tillförsel av kvalificerade jaktrobotar till JAS 39 Gripen.
Regeringen föreslår följande utveckling av flygstridskrafterna under
försvarsbeslutsperioden.
Lednings- och underhållsförbanden vidmakthålls och utvecklas. Nuvarande
flygkommandostaber omorganiseras till en central flygledningsresurs och tre
flygkommandostaber. De utgående förbanden bör vara avvecklade före år 2000.
Regeringen föreslår vidare att stridslednings- och luftbevakningsförbanden
reduceras från nio till sex bataljoner. Basförbanden organiseras i 16
basbataljoner. Med anledning av den reducerade basorganisationen finns skäl
att utreda organisationen av framtida basförband och ett nytt bassystem.
Utbyggnaden av det nuvarande Bas 90-systemet bör därför avbrytas tills vidare.
Det kvarstående behovet kan tillgodoses i en anpassningssituation.
Regeringen pekar återigen på betydelsen av försvarets telenät (FTN).
Försvarsmakten bör även fortsättningsvis äga, utveckla och driva nätet som en
egen teleoperatör.
Utveckling och anskaffning av fem stridslednings- och
luftbevakningscentraler, samt omsättning av äldre centraler, bör fullföljas.
De första nya centralerna bör kunna tas i begränsad operativ drift i början av
försvarsbeslutsperioden. Även anskaffningen av det flygburna
spaningsradarsystemet bör fullföljas. Två radarflyggrupper bör kunna tas i
operativ drift vid sekelskiftet.
Anskaffningen av JAS 39 Gripen bör fullföljas. Utveckling och anskaffning av
den tredje delserien redovisas särskilt i det följande.
Regeringen anser det angeläget att den första Gripendivisionen blir operativ
år 1997 och en andra division året därpå. Det är vidare angeläget med fortsatt
anskaffning av den tvåsitsiga versionen av JAS 39 Gripen. Inriktningen är att
detta flygplan skall börja levereras under år 1998 och att systemet skall tas
i operativ drift år 1999.
Regeringen framhåller betydelsen av att flygstridskrafterna ges en relevant
beväpning och utrustning i övrigt. Anskaffningen av radarjaktrobot 99 till
såväl JAS 39 Gripen som JA 37 bör således fullföljas. Regeringen anser även
att utvecklingen och anskaffningen av spaningskapsel för JAS 39 Gripen bör
fullföljas så att systemet kan vara operativt åren 2002-2003.
Telekrigföringsförmågan inom JA 37-systemet skall förbättras under
försvarsbeslutsperioden.
Regeringen anser att de lätta attackflygförbanden bör avvecklas. De har
numera begränsad förmåga att uppträda i en svår hotmiljö.
JA 37-förbanden bör enligt regeringens mening organiseras i åtta divisioner.
AJS 37- respektive J 35-förbanden bör organiseras i fyra AJS 37-divisioner och
en J 35-division.
Under försvarsbeslutsperioden bör sex divisioner ombeväpnas till JAS 39
Gripen. År 2001 kommer då flygstridskrafterna att bestå av sex JAS 39-Gripen-
divisioner, sex JA 37-divisioner och en AJS 37-division. Ombeväpning av JA 37-
förband till JAS 39 Gripen bör inledas omkring år 2000.
Transportflygförbanden vidmakthålls och utvecklas. Förbanden bör organiseras
i 4 centrala och 4 regionala transportflygdivisioner. Regeringen förordar
slutligen att omsättningen till signalspaningsförband S 102B slutförs så att
systemet är operativt år 1998.
Regeringen föreslår sammanfattningsvis
* att flygstridskrafternas ledning organiseras i en central
flygledningsresurs och tre flygkommandostaber,
* att sex stridslednings- och luftbevakningsbataljoner behålls,
* att 13 stridsflygdivisioner behålls tills vidare,
* att 16 basbataljoner behålls och
* att fyra transportflygdivisioner behålls.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av
krigsorganisationen för flygstridskrafterna.
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i sin partimotion Fö201 (m) att regeringens
inriktning om tolv divisioner JAS och 16 basbataljoner efter återtagning
innebär en stor risktagning för uthålligheten i luftförsvaret, framför allt
efter år 2006. För att ersätta de JA 37 som fram till dess upprätthåller
luftförsvaret bör beslut redan nu fattas om att anskaffa och uppsätta
ytterligare två divisioner JAS 39 Gripen. Med 14 divisioner även långsiktigt
anser motionärerna att det sannolikt finns möjligheter att fördubbla den tid
luftförsvaret kan verka. Även antalet basbataljoner bör öka, vilket har stor
betydelse för uthålligheten. 21 bataljoner sägs vara den logiska konsekvensen
av 14 flygdivisioner men antalet bör övervägas i den utredning av
basorganisationen som regeringen aviserat.
Motionärerna hemställer att riksdagen beslutar om en krigsorganisation för
flygstridskrafterna i enlighet med vad som anförts (yrkande 8 i denna del).
Folkpartiet liberalerna poängterar luftförsvarets stora betydelse och anför
i partimotion Fö38 (fp) att man delar regeringens bedömning av kommande behov
av flygstridskrafter. Den fortsatta anskaffningen av JAS 39 Gripen bör sålunda
inriktas mot tolv divisioner. Motionärerna anför vidare att vi också för
flygstridskrafterna bör visa förmåga att vid behov kunna utöka organisationen.
Så länge som Viggensystemet är i drift kan detta ske genom att flygplan som
nyligen ersatts av JAS 39 Gripen åter tas i tjänst. Denna möjlighet sägs stå
till buds fram till år 2006. Härefter ligger uppväxlingsmöjligheterna i en
kompletterande beställning av JAS, förutsatt att tillverkning pågår. Det finns
således flera organisatoriska optioner inför förändringar i omvärlden.
Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts om flygstridskrafter (yrkande 13 i denna del).
Vänsterpartiet föreslår i partimotion Fö52 (v) att flygstridskrafternas
ledning helt skall centraliseras. Flygkommandostaberna bör sålunda utgå.
Riksdagen föreslås som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om
Försvarsmaktens krigsorganisation (yrkande 9 i denna del).
I likhet med vad som i det föregående anförts om en mindre krigsorganisation
för armé- och marinstridskrafter än den som regeringen har föreslagit förordar
Miljöpartiet de gröna i sin partimotion Fö42 (mp) reduktioner inom
flygstridskrafterna. Sålunda föreslås en krigsorganisation som består av åtta
divisioner JAS 39 Gripen år 2001 (yrkande 34).
Kristdemokraterna anser i kommittémotion Fö23 (kd) att kapaciteten hos våra
flygstridskrafter och övrigt luftförsvar är av avgörande betydelse vid
inledningen av ett modernt krig. För att kunna utveckla god initialeffekt och
nå en rimlig uthållighet i syfte att hindra en angripare från att få
luftherravälde behövs 14 stridsflygdivisioner (yrkande 24). Skyddet av
arméstridskrafternas mobilisering och uppmarsch måste tryggas liksom skyddet
av vitala samhällsfunktioner och kraftcentrum.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag om en långsiktig
inriktning av flygstridskrafternas krigsorganisation mot 12 flygdivisioner,
och att därvid 13 divisioner behålls tills vidare för att stärka förmågan till
anpassning. Utskottet har heller intet att invända mot en organisation med 16
basbataljoner. Anskaffningen av JAS 39 Gripen bör fullföljas. Utskottet
återkommer till detta. Utskottet anser, liksom regeringen, att de lätta
attackflygförbanden bör avvecklas eftersom deras operativa värde är begränsat.
Transportflygförbanden bör vidmakthållas och utvecklas.
Härav följer att riksdagen bör avslå Moderata samlingspartiets partimotion
Fö201 (m) yrkande 8 i denna del som, med utgångspunkt i en högre ekonomisk ram
för Försvarsmakten, föreslår en krigsorganisation med 14 flygdivisioner och 21
basbataljoner.
Även Kristdemokraternas kommittémotion Fö23 (kd), som i yrkande 24 föreslår
en långsiktig inriktning mot 14 krigsdivisioner, bör avslås.
Riksdagen bör vidare avslå Vänsterpartiets partimotion Fö52 (v) yrkande 9 i
denna del, eftersom motionens förslag utgår från en annan ekonomi och en annan
inriktning för flygstridskrafterna än vad utskottet förordar.
Med motsvarande motiv bör riksdagen avslå Miljöpartiets motion 42 (mp parti)
yrkande 34.
Folkpartiet pekar i sin partimotion Fö38 (fp) på flera organisatoriska
optioner för att kunna utöka krigsorganisationen. Utskottet utgår från att
sådana optioner kommer att värderas i den årliga planeringen och inom ramen
för tillämpningen av den anpassningsdoktrin som behandlats i det föregående.
Riksdagen bör därför inte bifalla motionens yrkande 13 i denna del.
Det anförda innebär sammanfattningsvis att riksdagen bör godkänna den av
regeringen föreslagna inriktningen för flygstridskrafterna.
JAS 39 Gripen
Utskottet behandlar här dels vad regeringen i totalförsvarspropositionen
anfört om JAS 39 Gripen delserie 3 (s. 78) och om ekonomisk styrning av JAS 39
-projektet (s. 194-196), dels vad regeringen i skrivelse 1995/96:199 anför om
nämnda projekt. Utskottet behandlar även de motioner om JAS 39 Gripen som
avgivits i anslutning till de båda regeringsdokumenten, nämligen Fö38 (fp
parti) yrkande 13 i denna del, Fö42 (mp parti) yrkandena 32-33, Fö52 (v parti)
yrkande 9 i denna del, Fö201 (m parti) yrkande 8 i denna del samt 1995/96:Fö17
(s), 1995/96:Fö18 (v) och 1995/96:Fö19 (mp). Utskottet återkommer i samband
med behandlingen av anslaget för budgetåret 1997 till inriktning och beräknade
kostnader för programmet 10. JAS 39-förband.
Regeringen
Redogörelse för läget i JAS 39 Gripen-projektet
Regeringen lämnar i enlighet med riksdagens beslut år 1982 om riktlinjer för
utveckling och anskaffning av JAS 39 Gripen-systemet en lägesredovising
för projektet (prop. 1981/82:102 bil. 2, bet. 1981/82:FöU18, rskr. 1981/82:
374).
Regeringen uppdrog i mars 1995 åt Riksrevisionsverket (RRV) att göra en
genomgång av JAS 39 Gripen-projektets ekonomi.
Regeringen uppdrog i december 1995 åt Försvarets materielverk att inleda
förhandlingar med industrigruppen JAS AB om JAS 39 Gripen-projektets fortsatta
utveckling i syfte att få underlag rörande anskaffning av en tredje delserie.
I uppdraget ingick inte att slutföra förhandlingen.
I sin projektredovisning anmäler regeringen beträffande tekniken i projektet
att det inte finns skäl att ifrågasätta myndigheternas bedömning att kraven på
egenskaper och prestanda enligt projektspecifikationen i allt väsentligt
kommer att kunna uppfyllas, och i flera fall också överträffas.
Utvecklingen av det nya styrsystemet har utfallit positivt. Det införs nu på
serieflygplanen. Programmet medger att fulla operativa prestanda efter hand
kommer att kunna utnyttjas.
Ett åtgärdsprogram har utarbetats för att rätta till konstaterade miljö- och
tillgänglighetsproblem med hjälpkraftsaggregatet (APU). Inriktningen innebär
på sikt ett byte av nuvarande hjälpkraftsaggregat.
Flygutprovningen med den tvåsitsiga versionen påbörjades i april 1996.
Liksom tidigare bedömer Försvarsmakten att leveranser av denna
flygplansversion kan ske med början år 1998.
Serieleveranser av bombkapseln påbörjades under år 1995.
Radarjaktroboten 99 (AMRAAM) håller på att införas. Roboten kommer med vissa
begränsningar att vara operativ från år 1998 och fullt operativ från år 2001.
Regeringen anmäler att tillverkningen av serieflygplanet löper väl. Fram
till maj 1996 har 18 serieflygplan levererats. De 30 flygplanen i delserie 1
beräknas vara levererade omkring årsskiftet 1996/97.
Utbildningsanläggningen Gripencentrum vid F 7 invigdes i juni 1996.
Den första krigsdivisionen bedöms kunna organiseras under år 1997, den andra
under år 1998.
Det ekonomiska läget i projektet redovisades senast för riksdagen i 1995 års
budgetproposition.
Riksdagen godkände år 1993 regeringens förslag att den s.k. JAS-ramen, i
samband med en omdefiniering av projektet, skall ändras från 50,0 miljarder
kronor i prisläge februari 1992 till 60,2 miljarder kronor i samma prisläge
(prop. 1992/93:100 bil. 5, bet. 1992/93:FöU9, rskr. 1992/93:333). I 1995 års
budgetproposition angav regeringen den omräknade planeringsramen för projektet
till 66,98 miljarder kronor i prisläge 1994/95.
Av Försvarsmaktens årsredovisning för budgetåret 1994/95 framgår att
förbrukade medel inom JAS-ramen, från projektstarten år 1982 till och med 30
juni 1995, uppgår till 32,5 miljarder kronor i löpande priser varav 4,7
miljarder har förbrukats under budgetåret 1994/95.
1993 fick Försvarets materielverk en rörlig kredit i Riksgäldskontoret på
1,7 miljarder kronor att användas för betalningsförskjutningar inom JAS-
systemet. Denna kredit - det s.k. JAS-lånet - utnyttjades under budgetåret
1993/94. Under budgetåret 1994/95 har Försvarsmakten enligt regeringsbeslut
haft möjlighet att utöka lånet med ytterligare 1,1 miljard kronor. Denna
möjlighet har inte behövt utnyttjas.
Försenade leveranser, vilket resulterat i senareläggning av vissa
materielbeslut, har medfört att de ekonomiska resurser som tilldelats för
budgetåret 1994/95 inte helt har förbrukats.
Vissa frågor med anledning av Riksrevisionsverkets utredning
Regeringen tar upp vissa frågor med anledning av RRV:s rapport och anför bl.a.
följande.
Utgiftsutvecklingen har medfört att JAS-ramen under perioden 1981/82 till
1994/95 har ökat med 42 miljarder kronor till 67,6 miljarder kronor. RRV
bedömer att denna ökning svarar mot
- ändrat materielinnehåll för 1,6 miljarder kronor,
- ändrade valutakurser för 9,5 miljarder kronor,
- den generella inflationen för 24 miljarder kronor samt
- en prisutveckling utöver den generella inflationen för ca 7 miljarder
kronor.
RRV bedömer inte att utgiftsutvecklingen i JAS 39-projektet är
anmärkningsvärd eller onormal i jämförelse med projekt av samma art eller
storlek.
I avtalen mellan Industrigruppen JAS och Försvarets materielverk förekommer
betalningsplaner med förskottsbetalningar. RRV har funnit att enligt avtalet
från år 1982 kommer förskottsbetalningarna för typutveckling och anskaffning
av delserie 1 att sammantaget väsentligt överskrida den slutliga kostnaden för
detta avtal och medföra återbetalning till staten. Det överskjutande beloppet
beräknas uppgå till 1,7 miljarder kronor. Regeringen säger sig vara informerad
om detta och förutsätter att det överskjutande beloppet återbetalas till
Försvarsmakten under år 1997.
RRV:s granskning har enligt regeringen inte gett anledning till att
ifrågasätta att projektets kostnader är riktigt redovisade avseende
utbetalningar från Försvarets materielverk. RRV har heller inte funnit att det
från företagens sida felaktigt redovisats beställningar mot JAS-kontrakten.
RRV har granskat om det förekommer beställningar från FMV som avser en av
riksdagen inte beslutad och av regeringen inte beställd delserie 3 av JAS 39.
Granskningen har inte visat att det finns några sådana beställningar.
Priskompensationssystemet har förändrats flera gånger under JAS 39-
projektets gång. RRV finner trots detta att systemet inte varit följsamt mot
förändringar i priser och valutakurser. RRV föreslår därför att regeringen
överväger en enklare modell för priskompensation där avstämning görs i
efterhand.
Regeringen anser för sin del att en av grundprinciperna för det
priskompensationssystem som används i statsförvaltningen i dag är att
anslagsnivån bör vara ett uttryck för beslutad ambitionsnivå i verksamheten
och att priskompensationen skall budgeteras inför budgetåret. Regeringen menar
därför att ett priskompensationssystem som bygger på en prognos där avstämning
görs i efterhand strider mot denna princip. RRV:s förslag i denna del är
därmed inte aktuellt för JAS 39-projektet.
RRV bedömer att förseningarna i JAS 39-projeketet inte är större än vad som
kan anses vara vanligt i denna typ av stora och långsiktiga
utvecklingsprojekt. Regeringen gör ingen annan bedömning.
Delserie 3
Regeringen erinrar om att riksdagen i försvarsbeslutets första etapp godkände
en inriktning där krigsorganisationen omfattar ca 12 stridsflygdivisioner,
vilka på sikt bör vara utrustade med JAS 39 Gripen.
Med utgångspunkt i nu gällande riksdagsbeslut pågår anskaffning av JAS 39
Gripen till 8 divisioner. Flygplan och utrustning motsvarande behovet för
ytterligare 4 divisioner bör således anskaffas i en tredje delserie.
Regeringen anför vidare att slutleveransen av delserie 2 beräknas ske under
år 2003, varför leverans av en tredje delserie bör påbörjas samma år.
Utvecklingsarbetet för den tredje delserien behöver då inledas år 1997.
Slutleverans beräknas ske år 2006.
Regeringen anger att den tekniska delen av utvecklingsarbetet för den tredje
delserien kommer att omfatta en nödvändig anpassning till ny teknik. I den
taktiska utvecklingen kommer främst luftförsvarsförmågan att förbättras.
Regeringen anmäler att den kommer att redovisa ett fylligare beslutsunderlag
för försvarsutskottet.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget till utveckling och
anskaffning av JAS 39 Gripen delserie 3. Det bör ankomma på regeringen att
besluta om anskaffningsprocessen inom investeringsramen för JAS 39 Gripen och
inom ramen för av riksdagen till utgiftsområde 6 Totalförsvar bemyndigade
medel.
Ekonomisk styrning av JAS 39 Gripen-projektet
Den nuvarande JAS-ramen uppgår till 71,4 miljarder kronor i prisläge 1995/96.
Regeringen anmäler att erfarenheterna från ramstyrning av JAS 39 Gripen-
projektet är i huvudsak goda, varför ramstyrningen bör fortsätta.
Ramstyrningen bör enligt regeringen utvecklas ytterligare så att också andra
investeringsbeslut uttrycks i form av ett definierat materielinnehåll som
skall uppnås enligt en fastställd tidsplan och till en angiven ekonomi.
Regeringen föreslår en omdefiniering av JAS-ramen per den 1 januari 1997.
Samtliga flygplan i delserie 1 väntas då vara levererade. Avslutad verksamhet
som t.ex. utvecklingsarbete och leverans av delserie 1 utgår ur JAS-ramen.
Under 1997 görs en slutredovisning av denna verksamhet.
Den omdefinierade ramen bör enligt regeringen omfatta samtliga investeringar
såväl för delserie 2 som för delserie 3. Båda serierna slutlevereras under
perioden 1997-2006. Ramen bör vidare inkludera tillhörande stödutrustning och
beväpning som skall levereras under samma period, liksom kostnaderna vid FMV
för att genomföra investeringarna.
Åtgärder för vidmakthållande bör enligt regeringen inte ingå i den nya JAS-
ramen.
I den omdefinierade ramen ingår redan utbetalade medel för materiel som
kommer att slutlevereras under perioden 1997-2006.
Regeringen åskådliggör i en tabell innehåll och uppskattade kostnader för
avslutad verksamhet, omdefinierad JAS-ram, och vidmakthållande.
Den omdefinierade ramen beräknas sålunda uppgå till ca 73 miljarder kronor
varav ca 17 miljarder utgör redan utbetalade medel eller medel som planeras
för utbetalning t.o.m. den 31 december 1996. Av den omdefinierade ramen är
enligt regeringen ca 42 miljarder kronor hänförliga till investeringar inom
den nuvarande JAS-ramen och ca 31 miljarder avser tillkommande investeringar.
Regeringen avser att ge riksdagens försvarsutskott en särskild redovisning om
den omdefinierade ramen. Regeringen avser även att fortsättningsvis årligen
informera riksdagen om utvecklingen inom JAS 39 Gripenprojektet.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget till omdefinierad
JAS-ram.
Motionerna
I Moderata samlingspartiets partimotion Fö201 föreslås att JAS 39 Gripen
anskaffas för en krigsorganisation med totalt 14 flygdivisioner. Med nu
gällande riksdagsbeslut som grund pågår anskaffning av två delserier för åtta
divisioner. Flygplan och utrustning motsvarande behovet för ytterligare sex
divisioner JAS 39 Gripen bör således anskaffas i en tredje delserie (yrkande 8
i denna del). I övrigt bör regeringens förslag till delserie 3 bifallas utan
att antalet flygplan per division för den skull minskas.
Folkpartiet liberalerna delar regeringens bedömning av kommande behov av
flygstridskrafter, inbegripet anskaffning av delserie 3 för JAS-systemet. I
partimotion Fö38 (fp) anförs härutöver att man bör hålla öppet för ett
alternativ, där exportorder för JAS möjliggör en omkastning i leveranser, så
att Sverige får en del av de beställda flygplanen vid en senare tidpunkt
(yrkande 13 i denna del). Det kan då bli ett gemensamt intresse för staten och
industrin med en annan leveranstakt för de svenska beställningarna.
Miljöpartiet de gröna har länge krävt stopp för JAS och inte ändrat åsikt i
frågan. JAS-projektet är en felprioritering. I partimotion Fö42 (mp) föreslås
sålunda att någon ytterligare anskaffning i form av en tredje delserie inte
bör ske (yrkande 32). Pengarna skulle betydligt mer effektivt kunna investeras
för vår gemensamma säkerhet, speciellt i ett läge då hotbilden inte är militär
utan mer reell i form av miljöförstöring, ökande klyftor i samhället m.m.
Motionärerna finner det anmärkningsvärt att en investering i
mångmiljardklassen för riksdagen redovisas så summariskt som i
totalförsvarspropositionen. Detta sägs vara oacceptabelt och har inte att göra
med om delserie 3 skall beställas eller ej. Det är en principfråga om
riksdagens inflytande och trovärdighet gentemot skattebetalarna. Motionärerna
anser att en beställning av JAS 39 delserie 3 inte kan göras utan att
riksdagen har ett fullgott beslutsunderlag beträffande antalet flygplan,
beväpning, prestanda och ekonomi samt om de säkerhetspolitiska motiven för en
ytterligare anskaffning (yrkande 33).
Miljöpartiet vänder sig också i motion 1995/96:Fö19 mot en anskaffning av
delserie 3.
Även Vänsterpartiet avvisar ytterligare beställningar av JAS 39 Gripen i
form av en tredje delserie (partimotion Fö52 (v) yrkande 9 i denna del samt
motion 1995/96:Fö18).
I motion 1995/96:Fö17 (s) uttalas farhågor för att motorn i JAS 39 Gripen,
som är en utvecklad version för att ge tillräckliga prestanda, skulle drabbas
av materialutmattning vid extrema påfrestningar. Motionären hemställer att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om behovet
av ytterligare information om riskerna för materialutmattning i motorn på JAS
39 Gripen.
Utskottet
Utvecklingsläget för JAS 39 Gripen
Utskottet har ingen erinran mot regeringens redovisning av läget i JAS 39
Gripen-projektet. Tidigare tekniska problem har bemästrats, specificerade
prestanda har verifierats och tillverkning och leveranser flyter nu väl.
Regering och myndigheter synes ha grepp om kostnaderna, vilket vidimerats
genom Riksrevisionsverkets (RRV) granskning. RRV har sålunda inte bedömt
utgiftsutvecklingen som anmärkningsvärd eller onormal i jämförelse med andra
motsvarande projekt. Inte heller förseningarna har av RRV ansetts onormala.
Enligt utskottets mening förstärker regeringens senaste redovisning, stödd på
RRV:s undersökning, bilden av att JAS 39 Gripen sammantaget hittills är ett
väl skött projekt.
Delserie 3
Riksdagen angav i försvarsbeslutets första etapp (prop. 1995/96:12, bet. FöU1,
rskr. 45 och 46) en inriktning för flygstridskrafterna mot cirka tolv
divisioner på sikt utrustade med JAS 39 Gripen. Med stöd av hittills fattade
beslut pågår anskaffning av flygplan och annan utrustning inom ramen för
systemet till åtta divisioner.
Utskottet kan konstatera att beslutsunderlaget i propositionen för
anskaffning av en tredje delserie är mycket kortfattat. Utskottet inser att
försvarssekretess och kommersiell sekretess sätter klara gränser för vad som i
detta läge kan skrivas i en öppen handling. Utskottet har därför fått
kompletterande information i samband med föredragningar av företrädare för
regeringskansliet och Försvarsmakten. Vid dessa tillfällen har bl.a. belysts
den operativa bakgrunden för anskaffning av en tredje delserie, vilka
utvecklingssteg som kan vara aktuella, ekonomiska förhållanden samt
förhandlingsläget med industrin. Utskottet har erfarit att det fortfarande
finns ett antal frågor att överväga innan Försvarets materielverk som
företrädare för staten/beställaren kan skriva kontraktsskrivning med
industrin. är aktuell. Dessa hänger främst samman med vilken avvägning som
inom given ekonomisk ram ger bästa försvarseffekt. Här kan bl.a. antalet
flygplan, s.k. teknisk anpassning, beväpning, sensorer, kommunikationssystem
m.m. varieras. Detta är frågor som utskottet vill ha insyn i och vid behov
kunna påverka. Utskottet förutsätter därför att regeringen återkommer i
ärendet i så god tid att utskottet, om det så finner erforderligt, ges
möjlighet att påverka inriktningen av beställningen. innan kontrakt tecknas
med industrin.
Med denna förutsättning anser utskottet att riksdagen skall bifalla
regeringens hemställan om utveckling och anskaffning av en tredje delserie av
JAS 39 Gripen som bör omfatta flygplan, beväpning och annan utrustning för
resterande fyra divisioner.
Det anförda innebär att motion Fö201 (m parti), som i yrkande 8 i denna del
föreslår att flygplan och utrustning för ytterligare sex divisioner JAS 39
Gripen utvecklas och anskaffas, bör avslås.
Riksdagen bör också avslå motionerna 1995/96:Fö18 (v), 1995/96:Fö19 (mp),
Fö42 (mp parti) yrkande 32 och Fö52 (v parti) yrkande 9 i denna del, vilka
alla anser att delserie 3 inte skall anskaffas.
Det anförda innebär också krav på ett tillfredsställande beslutsunderlag
inför ett slutligt ställningstagnade till den aktuella anskaffningen. Yrkande
33 i motion Fö42 (mp parti) bör därmed vara tillgodosett, varför riksdagen
inte bör bifalla yrkandet.
Utskottet utgår från att regering och myndigheter i den fortsatta
anskaffningen av JAS 39 Gripen prövar att förändra leveransplanen så att det
svenska flygvapnet får beställda flygplan vid en senare tidpunkt, om detta
skulle visa sig lämpligt med hänsyn till eventuell export av JAS 39 Gripen.
Utskottet förutsätter att regeringen håller riksdagen informerad för det fall
frågan blir aktuell. Någon riksdagens åtgärd med hänsyn till motion Fö38 (fp
parti) yrkande 13 i denna del behövs därmed inte.
Under föregående riksmöte framfördes i motion 1995/96:Fö17 (s) farhågor för
materialutmattning i JAS-motorn. Utskottet kan för sin del konstatera att det
svenska flygvapnet har en lång tradition och mycket goda erfarenheter från
flygplan med endast en motor. Utskottet har från Försvarsmakten fått del av
bedömningen att den eventuellt ökade flygsäkerhet som uppnås med två motorer
inte anses uppväga ökad komplexitet, vikt och kostnader för drift och
underhåll i jämförelse med enmotorflygplan. Utskottet anser därför att
motionsyrkandet bör avslås.
Ekonomisk styrning av fortsatt arbete med att införa JAS 39 Gripen-programmet
Utskottet finner anledning betona att det nu aktuella införandet av JAS 39
Gripen i utbildningen på förband och i krigsorganisationen utgör grunden för
ett helt nytt svenskt flygvapen. Därmed är det inte längre riktigt adekvat att
benämna JAS 39 Gripen som ett projekt. Införande av JAS 39 Gripen och
förbandsproduktion för krigsorganisationens behov bör fortsättningsvis
betraktas som vilken annan motsvarande verksamhet som helst inom
Försvarsmakten. De tidigare goda erfarenheterna från ramstyrningen av JAS 39
Gripen och programmets totala omfattning motiverar dock en avgränsning av en
särskild investeringsram. Utskottet godtar därför regeringens förslag till
omdefinierad JAS-ram och förordar att riksdagen godkänner denna. Utskottet
förutsätter att regeringen, årligen som förut, orienterar riksdagen om JAS 39
Gripen-programmet.
Försvarsmaktens organisation i fred - förslag till förändringar
Regeringen anför att arbetet med grundorganisationens utformning har utgått
från totalförsvarsbeslutets första etapp samt de säkerhets- och
försvarspolitiska bedömningar som redovisats i den nu föreliggande
propositionen. Likaså ingår bedömningar grundade på det redovisade förslaget
till krigsorganisatorisk utveckling och utvecklingen av ledningssystemet.
I beredningen har regeringen utnyttjat oberoende konsultexpertis för att
kontrollera Försvarsmaktens ekonomiska kalkyler. Regeringen har genomfört en
särskild samhällsekonomisk analys.
Principfrågor
Regeringen anger att de säkerhetspolitiska osäkerheterna medför krav på
anpassningsförmåga och flexibilitet hos grundorganisationen. Denna förmåga bör
tillgodoses genom att garnisoner med goda utvecklingsmöjligheter behålls.
Vidare bör de ha en spridning över landet som även tar hänsyn till andra
förhållanden än de direkta hoten. Regeringen anför att den noga har analyserat
utbildningsförutsättningarna och tillmätt utvecklingspotentialen stor
betydelse. Miljöaspekterna har också vägts in.
Regeringen menar också att kravet på folklig förankring medför att För-
svarsmaktens verksamhet bör ha en tillfredsställande geografisk spridning.
Regeringen kommer därför att se till att varje län även i framtiden kommer att
ha minst en militär organisationsenhet.
Regeringen föreslår inga åtgärder som inte med rimlig säkerhet bedöms stå
sig långsiktigt. Omlokalisering av verksamheter där den framtida strukturen
inte är klarlagd bör undvikas.
I ett tidigare avsnitt i propositionen framhåller regeringen
Östersjöområdets stora betydelse. Gotlands och dess vikt för Sveriges samlade
försvar är från flera utgångspunkter centralt i detta sammanhang. Enligt
regeringens mening bör man därför ge akt på och undvika sådana åtgärder som
skulle kunna uppfattas som att försvarets verksamhet på Gotland tillmättes
minskad betydelse.
Försvarsmaktens verksamhet bör samordnas så långt som möjligt av såväl
ekonomiska som principiella skäl. I Försvarsmakten bedrivs en omfattande
utbildning vid ett stort antal skolor. Dessa återspeglar i betydande
utsträckning försvarsgrens- och truppslagsuppdelningen. Regeringen
ifrågasätter vidare om inte utbildningen i högre grad skulle kunna ske
gemensamt för Försvarsmakten eller samordnas inom hela totalförsvaret. Något
samlat grepp på försvarets skolverksamhet har enligt regeringen inte tagits
tidigare. Regeringen avser därför att tillkalla en särskild utredare med
uppgift att se över utbildningen för främst anställd militär och civil
personal.
Regeringen betonar att förslaget är en helhetslösning som inte innebär några
ökade kostnader under försvarsbeslutsperioden jämfört med Försvarsmaktens
förslag till förändrad organisation i fred.
Samhällsekonomisk analys
Regeringen anför att utgångspunkten för den samhällsekonomiska analysen har
varit de riktlinjer som finns redovisade i 1995 års budgetproposition (prop.
1994/95:100 bil. 5). Enligt dessa skall de av Försvarsmakten gjorda
försvarsekonomiska kalkylerna kompletteras med samhällsekonomiska faktorer.
Konsekvenserna för de orter som berörs av avvecklingar skall belysas.
Regeringen anmäler att analysen innehåller
- samhällsekonomiskt konsekvensresonemang,
- analys av de offentliga transfereringarna och
- regionalpolitisk analys.
Enligt regeringens mening är de samhällsekonomiska effekterna belysta.
Samband mellan krigs- och grundorganisation
Om en brigad eller ett annat kaderorganiserat krigsförband utgår ur
krigsorganisationen påverkas grundorganisationen direkt. Om däremot
krigsförband som inte är kaderorganiserade avvecklas - t.ex. luftvärnsförband
- sker inga direkta förändringar av grundorganisationen. Däremot minskar
utbildningsbehovet vid luftvärnskårerna som producerar luftvärnsförbanden. En
eller flera av dessa kårer blir då aktuell att avveckla.
Regeringen anför vidare att det inte finns någon omedelbar koppling mellan
var ett förband grundutbildas och var det mobiliserar eller i första hand är
tänkt att utnyttjas.
Genomförande
När det gäller genomförandet anser regeringen att avvecklingen skall påbörjas
direkt efter riksdagens beslut och slutföras så snabbt som möjligt. Regeringen
säger sig ha för avsikt att lämna närmare anvisningar om genomförandet till
Försvarsmakten.
Regeringen bedömer att de enheter som skall läggas ned kan utgå ur grund-
och, i förekommande fall, krigsorganisationen före den 1 januari 1999.
Avvecklingsåtgärderna skall vara avslutade före den 1 januari 2000. De
organisationsenheter som efter översynen av försvarets skolor kan bli föremål
för förändringar bör i huvudsak kunna följa denna tidsplan.
Motionerna
Övergripande frågor
I Moderata samlingspartiets partimotion Fö201 (m) kritiseras propositionen för
att den alltför ytligt anger motiven för att frångå det av Försvarsmakten
lämnade förslaget. De av regeringen gjorda förändringarna sägs kunna komma att
få en genomgripande effekt på hela krigs- och grundorganisationen på den
ekonomiska nivå - och med den inriktning - som riksdagen beslutade för ett år
sedan. Motionärerna anser att regeringen och Centerpartiet själva får ta
ansvar för de nedläggningar som den förda politiken leder till. Sålunda
avvisas samtliga de förslag som regeringen lagt fram om förändringar i
grundorganisationen (yrkande 11).
I samma motion hävdas att försvarsområdesstabernas betydelse inte har
minskat. Det kan då inte vara riktigt att lägga ned åtta sådana staber.
Motionärerna anser att principen ett län - ett försvarsområde alltjämt bör
gälla. I stället för att slå ihop staberna på 16 platser bör regeringens
förslag avslås och nuvarande organisation behållas med undantag för
försvarsområdesstaberna i Kiruna och Kalix (yrkande 10).
Med samma motiv föreslås i motion Fö308 (m) (yrkande 1) att riksdagen avslår
propositionens förslag om nedläggning av försvarsområdesstaber.
Det är Folkpartiet liberalernas uppfattning i partimotion Fö38 (fp) att
grundorganisationen för de åtta allsidigt användbara brigaderna skall ha så
många yrkes- och reservofficerare att man på kort tid kan sätta upp fyra
ytterligare brigader. Genom möjligheten att utbilda två brigader per
fredsförband finns en långsiktig förmåga hos denna organisation att i
allvarligaste fall utbilda 16 brigader.
Motionärerna befarar att ytterligare neddragningar i arméns
grundorganisation kommer att visa sig nödvändiga, i värsta fall redan före
nästa försvarsbeslut. Utgifter för investeringar och drift för de förband som
kommer att läggas ned har då varit bortkastade från försvarssynpunkt. Det är
vidare angeläget att inte vid det nu aktuella försvarsbeslutet lägga ned
förband som vid eventuella behov av ytterligare förändringar skulle visa sig
ha varit felaktiga val. Det kan då gälla såväl frågan om
utbildningsplattformens egna förutsättningar som belägenheten i närheten av
stora upptagningsområden av värnpliktiga eller viktig samhällelig
infrastruktur. Härav följer att de nu föreslagna nedläggningarna i Linköping
och Umeå borde ha övervägts ytterligare (yrkande 14).
I motion Fö23 (kd kommitté) konstateras att regeringen vid utformningen av
sitt förslag till grundorganisatoriska åtgärder i väsentliga avseenden
frångått Försvarsmaktens förslag. Kristdemokraternas självklara utgångspunkt
är att vid utformningen av grundorganisationen enbart ta hänsyn till
säkerhetspolitiska aspekter. Uppenbarligen har för regeringen andra principer
än de militäroperativa och säkerhetspolitiska varit styrande. Motionärerna
hemställer att riksdagen avvisar regeringens förslag om utformningen av
grundorganisationen till förmån för Försvarsmaktens förslag (yrkande 30). I
motion Fö50 (kd) yrkande 2 framförs ett motsvarande yrkande.
Utskottet
Utskottets prövning
Utskottet har utöver regeringens proposition och över denna avgivna motioner
haft tillgång till Försvarsmaktens respektive Försvarsdepartementets försvars-
och samhällsekonomiska bedömningar.
Utskottet har som ett led i sin beredning härutöver mottagit föredragningar
av representanter från Försvarsdepartementet, Försvarsmakten och
Luftfartsverket. Utskottet har också fått ta emot uppvaktningar av företrädare
från en rad kommuner som direkt berörs av regeringens förslag, nämligen Ystad,
Klippan, Karlskrona, Göteborg, Borås, Linköping, Söderhamn, Umeå och
Östersund. Utskottet har också berett företrädare från Ängelholms och
Halmstads kommuner tillfälle att framföra sina synpunkter. I samband med
föredragningarna har ett omfattande skriftligt material överlämnats till
utskottet. Representanter för ett stort antal militära förband har även lämnat
sakupplysningar. Härutöver har utskottet mottagit ett stort antal skrivelser
och brev från organisationer och enskilda.
I det följande redovisar utskottet sina överväganden om de ekonomiska
utgångspunkterna i beslutsunderlaget.
Överväganden om tillämpade kalkyler och kalkylmodeller
Regeringen beslutade våren 1995 (prop. 1994/95:100 bil. 5) om vilket underlag
som bör ligga till grund inför beslut om förändringar av Försvarsmaktens
grundorganisation. Underlaget skall bestå av dels en försvarsekonomisk
bedömning, dels en samhällsekonomisk bedömning. Den försvarsekonomiska
kalkylen bör vara grunden för den samhällsekonomiska värderingen. Den rent
försvarsekonomiska värderingen måste kompletteras med bedömningar av andra
relevanta samhällseffekter för att åstadkomma ett mer övergripande
beslutsunderlag.
Den modell som tillämpats beträffande de försvarsekonomiska värderingarna i
Försvarsmakten och i regeringskansliet, och hur denna information skall
sammanställas, förefaller enligt utskottet i huvudsak ändamålsenlig. De av
Försvarsmakten redovisade kalkylerna och den använda metoden ligger i sin
grundstruktur och konstruktion i linje med vad t.ex. Riksrevisionsverket och
Statskontoret rekommenderar i sådana sammanhang.
Utskottet har inhämtat att Försvarsdepartementets granskning av Försvars-
maktens ekonomiska kalkylunderlag pekat på ett antal smärre brister i det
framtagna beslutsunderlaget. Bristerna har enligt utskottets bedömning
emellertid inte varit av den karaktären eller omfattningen att de föranlett
att från rent ekonomiska utgångspunkter välja en annan lösning. Försvarsmakten
har dock härutöver haft ett stort antal andra urvalsfaktorer som grund för
sitt ställningstagande. Den lokala förankringen vid framtagandet av de
försvarsekonomiska bedömningarna till grund för Försvarsmaktsplan 1997
förefaller enligt utskottet ha varit tillfredsställande.
Utskottet gör således den sammantagna bedömningen att Försvarsmaktens
ekonomiska beräkningar och underlag m.m., samt lokala företrädares insyn och
påverkansmöjligheter i utredningsarbetet, i allt väsentligt motsvarat vad
riksdagen tidigare uttalat i detta avseende. Utskottet bedömer att
ambitionsnivån från Försvarsmaktens sida avseende det ekonomiska underlag som
skall ligga till grund för regeringens och riksdagens beslut om förändringar
av Försvarsmaktens grundorganisation varit hög.
Utskottet har tidigare anfört (bet. 1994/95:FöU4) att det bör vara
regeringens ansvar att genomföra en samhällsekonomisk kalkyl och ta fram ett
sammanställt underlag som kan presenteras för riksdagen. Utskottet betonade
därvid att materialet måste vara så genomarbetat att det tål en kritisk
granskning. Utskottet skulle inte behöva överarbeta kalkylerna eller göra egna
sådana.
Som ett led i regeringens och regeringskansliets beredning av Försvars-
maktsplanen har regeringen även givit alla berörda kommuner,
arbetstagarorganisationer, militära experter m.fl. möjlighet att föra fram
synpunkter på förslaget.
Regeringen har emellertid inte bara prövat Försvarsmaktens beräkningar och
utgått från det rent försvarsekonomiska beräknings- eller
värderingsunderlaget. Regeringen har - enligt de riktlinjer som riksdagen
tidigare uttalat - även övervägt de statsfinansiella och samhällsekonomiska
aspekterna på Försvarsmaktens förslag.
Den av regeringskansliet genomförda samhällsekonomiska analysen består av
tre delar: ett samhällsekonomiskt konsekvensresonemang, en analys av de
offentliga transfereringarna och en regionalpolitisk analys. Inom ramen för
det samhällsekonomiska konsekvensresonemanget har regeringskansliet diskuterat
bedömt hur de försvarsekonomiska kalkylerna kan kompletteras och korrigeras
utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Samhällsekonomiska kalkyler omgärdas emellertid av vissa värderingsproblem
och rymmer en hög grad av komplexitet. Olika beräkningsantaganden leder
naturligen till skilda utredningsreslutat. Om de försvarsekonomiska,
statsfinansiella och samhällsekonomiska övervägandena och resultatet är
avgörande för det slutliga valet av strukturlösning, är det utskottets
bedömning att regeringen borde ansatt ett något mer omfattande metod- och
utredningsarbete än som nu varit fallet. En påtaglig statsfinansiell
konsekvens, som enligt utskottet bör beaktas framgent i samband med en
diskussion av förändringar av Försvarsmaktens grundorganisation, är statens
kostnader för att skriva av statskapital. Utskottet berör denna fråga i
samband med övervägandena om mark, anläggningar och lokaler.
Regeringen har dock i likhet med Försvarsmakten inför sina överväganden
tagit sina utgångspunkter i ett stort antal urvals- och bedömningsfaktorer som
tillmätts stor vikt. Flera av dessa faktorer kan inte mätas primärt från
ekonomiska utgångspunkter. Det är därför enligt utskottets mening nödvändigt
att omfattningen av det samhällsekonomiska analysarbetet ställs i relation
till den betydelse det slutligen bedöms få för val av lösning.
Det förefaller enligt utskottet rimligt att, som regeringskansliet
framhåller, förvänta sig att de samhällsekonomiska kostnaderna i samband med
nedläggning av t.ex. kasernetablissemang m.m. kommer att vara störst på kort
sikt. På längre sikt bör dessa tillkommande kostnader avta i styrka, vilket
talar för att skillnaderna i ekonomiskt utfall mellan de rent
försvarsekonomiska respektive de samhällsekonomiska kalkylerna minskar över
tiden.
Regeringen har, enligt vad utskottet erfarit, primärt inte haft
samhällsekonomiska eller regionalpolitiska utgångspunkter för sina
överväganden. Utskottet delar uppfattningen att det i första hand bör vara
försvarspolitiska överväganden som skall ligga till grund för hur
Försvarsmaktens organisation i fred skall utformas. Ett stort antal
urvalsfaktorer - med olika tyngd - måste sålunda vägas samman. Besluten skall
ses i ett långsiktigt perspektiv. Skillnaderna mellan de rent
försvarsekonomiska kalkylernas resultat och de som baseras på statsfinansiella
och samhällsekonomiska kalkyler minskar då i betydelse. Utskottet har mot den
bakgrunden därför inget att invända mot omfattningen av och metoden för att
värdera de samhällsekonomiska aspekterna som regeringen gjort.
Övergripande frågor
Regeringen behandlar, innan den redovisar sina förslag, ett antal övergripande
frågor som påverkat valet av de åtgärder som föreslås. Kravet på
anpassningsförmåga och flexibilitet framhålls som följd av den
säkerhetspolitiska osäkerheten. Utskottet delar regeringens bedömning i dessa
delar. De garnisoner som behålls måste ha goda utvecklingsmöjligheter, dels
för att kunna expandera i utbildningsvolym om behov skulle uppstå med hänsyn
till ett försämrat omvärldsläge, dels för att i utbildningen kunna tillgodose
successiva förändringar i taktik och stridsteknik.
Utskottet kan också hålla med regeringen i synen på behovet av folklig
förankring av det militära försvaret och att garnisonerna därför bör ha en
tillfredsställande geografisk spridning i landet. Utskottet anser det riktigt
att, som regeringen anger, tillse att varje län även i framtiden kommer att ha
minst en militär organisationsenhet.
Utskottet anser, liksom regeringen, att det är viktigt att inte nu besluta
om åtgärder som inte med rimlig säkerhet bedöms som rationella i ett
långsiktigt perspektiv. Omlokaliseringar där den framtida strukturen inte är
klarlagd bör undvikas, särskilt i de fall där omlokaliseringen är förenad med
stora investeringskostnader eller andra kostnader. Av såväl ekonomiska som
principiella skäl bör Försvarsmaktens verksamhet samordnas så långt som
möjligt.
Utskottet ansluter sig vidare till regeringens bedömning av Gotlands
betydelse i den svenska försvars- och säkerhetspolitiken.
Regeringen anför att den lagt fram en helhetslösning för Försvarsmaktens
organisation i fred - ett paket - som i förhållande till Försvarsmaktens
förslag inte bedöms medföra några merkostnader. Utskottet anser detta vara en
viktig utgångspunkt.
Regeringen anför att det inte finns något direkt sammanhang mellan var ett
förband grundutbildas och var det mobiliserar eller är tänkt att ha sin
krigsuppgift. Utskottet har ingen annan mening och vill poängtera att striden
förs med de krigsorganiserade förbanden och inte med resurser som närmast
förknippas med grundorganisationen.
Utskottet, som alltså i flertalet avseenden delar regeringens uppfattning om
vilka viktigare faktorer som bör tas hänsyn till vid valet av garnisoner som
bör finnas kvar respektive som bör avvecklas, vill sammanfattningsvis
framhålla att de ekonomiska bedömningarna endast är en del av helheten. De har
inte getts något överordnat inflytande.
Regeringen
Förslag till åtgärder i södra Sverige
Regeringen föreslår att Skånska luftvärnskåren, Lv 4, i Ystad läggs ned.
Minskningen av luftvärnets krigsorganisation innebär att en av de två
luftvärnskårerna i Södra militärområdet bör avvecklas. Regeringen anser att en
avveckling i Ystad, tillsammans med den avveckling i Borås som föreslås i det
följande, ger bättre förutsättningar för en ekonomiskt fördelaktig
helhetslösning än en avveckling av den nyligen omlokaliserade luftvärnskåren i
Halmstad.
Regeringen föreslår vidare, i enlighet med principen att
krigsförbandsproducerande flygflottiljer i första hand bör vidmakthållas, att
Krigsflygskolan, F 5, i Ljungbyhed läggs ned. Flygutbildningen bör överföras
till Skånska flygflottiljen, F 10, i Ängelholm respektive Upplands
flygflottilj, F 16, i Uppsala. Det bör ankomma på regeringen att efter
översynen av Försvarsmaktens skolor besluta om den framtida lokaliseringen av
övriga verksamheter vid F 5. Regeringen behandlar frågan om
Trafikflygarhögskolan (TFHS) på annan plats i propositionen.
Beträffande försvarsområdesstaberna föreslår regeringen avveckling i Ystad,
Växjö och Kalmar, varvid det blivande Skåne län bildar ett försvars-område,
Blekinge län ett försvarsområde och Kalmar, Kronobergs och Jönköpings län ett
försvarsområde.
För att öka rationaliteten föreslår regeringen vidare att Öresunds
marindistrikt i Malmö inordnas i marinkommandoorganisationen i Södra militär-
området och att Karlskrona örlogsskolor inordnas i Berga örlogsskolor. Berga
örlogsskolor kommer dock även framgent att bedriva verksamhet i Karlskrona.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner
dels förslaget att försvarsområdesstaben i Ystad läggs ned,
dels förslaget att försvarsområdesstaben i Växjö läggs ned,
dels förslaget att försvarsområdesstaben i Kalmar läggs ned,
dels förslaget att Skånska luftvärnskåren i Ystad läggs ned,
dels förslaget att Krigsflygskolan i Ljungbyhed läggs ned,
dels förslaget att inordna Öresunds marindistrikt i
marinkommandoorganisationen,
dels förslaget att inordna Karlskrona örlogsskolor i Berga örlogsskolor.
Motionerna
Ystad och Revingehed
I motion Fö17 (c) hänvisas till att överbefälhavaren i sin försvarsmaktsplan
(FMP 97) tagit fasta på de tre viktigaste faktorerna för val av
utbildningsplatser, nämligen operativa krav, ekonomi och
utbildningsbetingelser med framtida utvecklingsmöjligheter. Motionärerna anser
att regeringen bortsett från samtliga dessa faktorer när det gäller förslaget
att lägga ned Lv 4.
Beträffande de operativa kraven anför motionärerna att robotsystemet 77 är
vårt enda luftvärnssystem med för landet prioriterade strategiskt viktiga
uppgifter. Det riskerar att få avsevärt nedsatt effekt eller inte vara
operativt under flera år efter en flyttning.
När det gäller ekonomin ifrågasätter motionärerna regeringens beräkning att
ett alternativ där förbanden i Halmstad behålls, och i stället förbanden i
Ystad och Borås läggs ned, skulle bli 79 miljoner kronor billigare. Regeringen
sägs då inte ha tagit hänsyn till den besparing som skall tillgodoräknas
Ystadsalternativet genom att försvarsområdesstaben där läggs ned. Inte heller
sägs regeringen ha jämfört produktionskostnaderna. Motionärerna hävdar att
regeringens alternativ i själva verket blir 200 miljoner kronor dyrare.
Vad produktionsförutsättningarna beträffar anser motionärerna att det kommer
att krävas omfattande markinköp och stora investeringar i övrigt, vilket inte
framgår av propositionen. Lv 4 har i dag luftvärnets bästa
utbildningsbetingelser. Där utbildas över 80 % av luftvärnet i södra
militärområdet och resterande delar kan tas emot utan något investeringsbehov.
Motionärerna hemställer att regeringens förslag att avveckla Lv 4 i Ystad
avslås.
Med i stort sett samma argument framförs likalydande yrkanden i motionerna
Fö19 (m) yrkande 1, Fö37 (s), Fö40 (fp) och Fö304 (kd).
Två motioner berör Revingehed.
I linje med vad Vänsterpartiet i det föregående har anfört om besparingar
och en reducerad krigsorganisation för armén föreslås i partimotion Fö52 (v)
att den mekaniserade brigaden (MekB 7) i Revingehed läggs ned (yrkande 10 i
denna del).
I motion Fö323 (m) konstateras att det nya försvarsområdet i Skåne skall
bildas genom en sammanslagning av Malmöhus och Kristianstads respektive
försvarsområden. Motionärerna anser att en naturlig lokalisering av den nya
staben är Revingehed med tanke på det centrala läget i Skåne. Motionärerna
hemställer att riksdagen beslutar att försvarsområdesstaben i Skåne förläggs
till Revingehed.
Ängelholm och Ljungbyhed
I Folkpartiet liberalernas partimotion Fö38 (fp) ifrågasätts flyttning av den
grundläggande flygutbildningen från F 5 i Ljungbyhed till F 10 i Ängelholm.
Enligt motionärerna kommer en sådan att medföra betydande
investeringskostnader. En flyttning kommer också att ge säkerhetsproblem när
?skarp? flygverksamhet blandas med grundläggande flygutbildning på en flottilj
som dessutom har korsande rullbanor. Motionärerna anser starka skäl tala för
att den grundläggande flygverksamheten, och även annan skolverksamhet, bör
ligga kvar vid Ljungbyhed.
Motionärerna noterar att regeringen avser att utreda försvarets
skolverksamhet men att utredningsuppdraget inte avses innefatta den
grundläggande flygutbildningen. De finner det dock vara sakligt riktigt att
låta den grundläggande flygutbildningen ingå i den översyn som förestår. Härav
följer att beslut om F 5 i Ljungbyhed åtminstone bör avvakta resultatet från
nämnda utredning och att regeringen bör återkomma till riksdagen i frågan
(yrkande 17).
I fem andra motioner, nämligen i motionerna Fö19 (m) yrkande 2, Fö23 (kd
kommitté) yrkande 29, Fö56 (c), Fö201 (m parti) yrkande 12 och Fö305 (kd),
förordar motionärerna att skolutredningens resultat inväntas innan beslut
fattas om F 5.
Folkpartiet liberalerna förordar i motion Fö38 (fp parti) yrkande 16 i denna
del, som närmare utvecklas i anslutning till motionärernas anförande om
Hälsinge flygflottilj, F 15, att flygflottiljen i Ängelholm, F 10, avvecklas.
Miljöpartiet de gröna anför i sin partimotion Fö42 (mp) att F 10 har de näst
högsta miljökostnaderna av landets flottiljer. De långsiktiga
miljöförutsättningarna sägs vara bland de sämsta enligt koncessionsnämndens
beslut. Motionärerna hävdar vidare att det inte gjorts någon miljöprövning för
vare sig den militära flygskolans verksamhet eller övriga utbildningar som
enligt regeringens förslag kan komma att förläggas till F 10. Miljöpartiet
anser därför att F 10 bör avvecklas (yrkande 30).
I motion Fö328 (fp) refereras till totalförsvarspropositionen och att denna
förutsätter att F 10 skall vara kvar. Motionärerna hävdar att F 10 har mycket
stor betydelse för södra Sverige, både ur militär och civil synvinkel. Om
förslag hade lagts om att lägga ned denna flygflottilj skulle det ha drabbat
även den civila delen av flygplatsen hårt. Motionärerna hemställer att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om F 10 i
Ängelholm.
Skåne i övrigt och Blekinge i övrigt
Motionärerna i motion Fö54 (c) har ingen invändning mot att inordna Öresunds
marindistrikt (MDÖ) i ett marinkommando. Däremot vänder de sig mot att MDÖ
skall föras till Västkustens marinkommando som regeringen har föreslagit. Av
såväl geografiska som ekonomiska och operativa skäl är det i stället rimligt
att MDÖ förs till Sydkustens marinkommando (yrkande 1). För detta talar också
den starka kopplingen till Kustbevakningens regionala organisation.
Också motion Fö49 (s) motsätter sig att MDÖ inordnas i Västkustens
marinkommando (yrkande 2). En sådan lösning sägs bli 10 miljoner kronor dyrare
än regeringsförslaget.
Samma motion kritiserar regeringsförslaget att bedriva utbildning av
amfibieförband på tre ställen. Motionärerna hävdar att en koncentration till
två ställen, Karlskrona och Vaxholm, i stället bör ske (yrkande 1). Detta sägs
ge en kostnadsminskning på ca 70 miljoner kronor/år.
Av kostnads- och effektivitetsskäl avvisar också motion Fö54 (c)
regeringsförslaget om amfibieutbildning. Riksdagen bör i stället besluta om en
ökad utbildning av amfibieförband vid fjärde kustartilleribrigaden (KAB 4) i
Karlskrona (yrkande 2).
I samma motion framhålls att det med hänsyn till Blekinges geografiska läge
är av största vikt att marinens och flygets resurser utvecklas till nytta för
såväl krigsorganisationen som för det fredstida samhällets behov. Riksdagen
föreslås som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om
möjligheterna att utnyttja marinens och flygets resurser i Blekinge även för
det fredstida samhällets behov (yrkande 3).
Växjö, Kalmar och Jönköping
Motionärerna i motion Fö320 (c) betonar försvarets folkliga förankring och
menar att hemvärnets betydelse har ökat och kommer att öka än mer. Flyttas den
militära ledningen för länet långt bort kommer detta att negativt påverka
rekryteringen. Motionärerna framhåller också försvarsområdesstabernas stora
betydelse för totalförsvarssamverkan. Detta behov ökar om det militära
försvaret centraliserar sin ledning. Motionärerna ifrågasätter om samverkans-
uppgiften är möjlig att lösa i Småland där enligt regeringsförslaget en
försvarsområdesstab skall samverka med tre län.
Motionärerna hänvisar till en försöksverksamhet i Kalmar län med ändrad
regional ansvarsfördelning. Syftet med försöken, som pågår till år 2002, är
att utveckla former för en bättre demokratisk förankring av det regionala
utvecklingsarbetet. Att i Småland slå samman tre försvarsområden till ett
sådant är, enligt motionärerna, inte förenligt med vare sig tanken på ökad
länsdemokrati eller med utgångspunkten för det regionala utvecklingsansvaret i
försöksverksamheten i Kalmar län. Flera skäl sägs således tala för att inte nu
göra någon förändring av försvarsområdena i Jönköpings, Kalmar och Kronobergs
län. Riksdagen bör sålunda avvisa regeringens förslag i denna del.
I motion Fö13 (m) förordas med i stort samma argument att
försvarsområdesstaberna i Kalmar och Växjö behålls.
Med behovet av folklig förankring som huvudmotiv förordas i motion Fö4 (m)
att försvarsområdesstaben i Kalmar skall behållas.
Motionärerna i motion Fö14 (s) anser att såväl försvarsområdesstab som
miloverkstad skall vara kvar i Växjö. De anser också att skjutfältet i Kosta
skall behållas. Det främsta motivet sägs vara försvarspolitiskt. I
sammanhanget betonas försvarsområdesstabens stora betydelse för
frivilligorganisationerna. I motionen hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts om försvarsområdesstab, miloverkstad
och skjutfält m.m. i Växjö och Kosta.
Utskottet
Ystad och Revingehed
Utskottet anser, liksom regeringen, att det framtida utbildningsbehovet av
luftvärnsförband i södra Sverige motiverar nedläggning av en luftvärnskår - Lv
4 i Ystad eller Lv 6 i Halmstad. Utskottet har övervägt ett antal faktorer och
därvid funnit att de bästa förutsättningarna för att utbilda luftvärnsförband
finns vid Lv 4. Frågan kan dock inte betraktas enbart ur luftvärnssynvinkel
utan måste ses ihop med vilken brigad som bör behållas på sikt - IB 15 i Borås
eller IB 16 i Halmstad. I den helhetsbedömning som utskottet härvid gjort
anser utskottet, liksom regeringen, att kombinationen IB 16 och Lv 6 ger en
bättre totalekonomi än kombinationen IB 15 och Lv 4.
Utskottet anser att det i nuvarande säkerhetspolitiska läge är acceptabelt
med en temporärt minskad krigsduglighet vid luftvärnsrobotförbanden RBS 77 som
följd av en flyttning av utbildningen till Halmstad. Utskottet anser vidare
att utbildningsbetingelserna för luftvärnsförband är tillräckligt goda i
Halmstad, även för den utökade volym som följer av att utbildningsansvaret för
Lv 4:s krigsförband förs över till Lv 6.
Sammantaget anser således utskottet att riksdagen bör bifalla regeringens
förslag att lägga ned Skånska luftvärnskåren i Ystad. Samtidigt bör motionerna
Fö17 (c), Fö19 (m) yrkande 1, Fö37 (s) , Fö40 (fp) och Fö304 (kd) avslås.
Utskottet har i samband med sina överväganden om ledningssystemets
utveckling ansett att antalet försvarsområden kan minskas. Regeringens förslag
att avveckla P 7/Fo 11 i Ystad godtas därför av utskottet. Härav följer att
partimotion Fö201 (m) yrkande 10 i denna del och motion Fö308 (m) yrkande 1 i
denna del bör avslås eftersom motionerna förordar att försvarsområdesstaben
behålls.
Genom att förlägga den blivande försvarsområdesstaben i det blivande Skåne
län till Hässleholm undviks en flyttning. Hässleholm är också länets största
garnison. Motion Fö323 (m) bör därför avslås.
Vänsterpartiet föreslår i partimotion Fö52 (v) yrkande 10 i denna del -
utifrån en annan medelstilldelning till Försvarsmakten än vad utskottet
förutsätter - att den mekaniserade brigaden i Revingehed (MekB 7) avvecklas. I
den av utskottet förordade krigsorganisationen med 13 armébrigader behålls
MekB 7. Riksdagen bör därför avslå motionsyrkandet.
Ängelholm och Ljungbyhed
Regeringen utgår från att krigsförbandsproducerande flygflottiljer i första
hand skall behållas samt föreslår att Krigsflygskolan på Ljungbyhed läggs ned.
Flygutbildningen flyttas till Skånska flygflottiljen, F 10, i Ängelholm och
till Upplands flygflottilj, F 16, i Uppsala.
Utskottet delar regeringens prioritering att de förbandsproducerande
flottiljerna bör behållas i första hand. Utskottet, som har fått en
orientering om förutsättningarna för att vid en och samma flottilj kunna
blanda grundläggande flygutbildning med ordinarie flygtidsproduktion för
krigsförband, bedömer att flygsäkerhetsfrågorna kan ges acceptabla lösningar.
Flygsäkerhetsaspekterna har beaktats i regeringens förslag.
Utskottet har erfarit att den kommande skolutredningen kommer att behandla
samordning i försvarets skolverksamhet. Den grundläggande flygutbildningen är
redan samordnad varför denna verksamhet inte kommer att ingå i utredningens
uppdrag.
Utskottet föreslår därför att riksdagen bifaller regeringens förslag att
avveckla Krigsflygskolan i Ljungbyhed och samtidigt avslår motionerna Fö19 (m)
yrkande 2, Fö23 (kd kommitté) yrkande 29, Fö38 (fp parti) yrkande 17, Fö56
(c), Fö201 (m parti) yrkande 12 och Fö305 (kd).
Utskottet har övervägt vilken av flottiljerna F 10 i Ängelholm och F 15 i
Söderhamn som bör behållas respektive avvecklas. Det avgörande skälet för att
behålla F 10 har därvid varit att den grundläggande flygutbildningen snabbt
kan föras över dit från F 5. Sammantaget bedöms också besparingsmöjligheterna
vara större i detta alternativ. En fråga som utskottet särskilt övervägt är de
framtida övningsmöjligheterna med stridsflyg baserat på de respektive
flottiljerna. Bl.a. har utskottet fått en föredragning av representanter ur
Luftfartsverket om luftrumsfrågor, framför allt eventuella förväntade
konflikter mellan militärt och civilt flyg när JAS 39 Gripen kommer i
förbandstjänst. Otvivelaktigt kommer det att behövas fler regleringar och
restriktioner vara större trängsel i luftrummet i södra Sverige , med krav på
regleringar och restriktioner, än i norra Sverige. Handlingsmöjligheterna att
flyga kommer där att vara större. Det är emellertid utskottets uppfattning,
efter att ha hört bl.a. företrädare för Luftfartsverket, att restriktionerna
konkurrensen i luftrummet i södra Sverige söder kommer att vara hanterbar och
restriktionerna acceptabla med hänsyn till kravet på övningsverksamhet.
Utskottet anser alltså att F 10 skall behållas. Motion Fö38 (fp parti)
yrkande 16 i denna del samt Fö42 (mp parti) yrkande 30, vilka båda föreslår
avveckling av F 10, bör därför avslås.
Motion Fö328 (fp) blir med den av utskottet förordade inriktningen
tillgodosedd. Riksdagen bör därför avslå också denna motion.
Skåne i övrigt och Blekinge i övrigt
Utskottet delar regeringens uppfattning att Öresunds marindistrikt (MDÖ) som
en rationaliseringsåtgärd bör inordnas i marinkommandoorganisationen.
Två motioner - Fö54 (c) yrkande 1 och Fö49 (s) yrkande 2 - motsätter sig att
MDÖ inordnas i Västkustens marinkommando. Enligt utskottets mening bör det
ankomma på Försvarsmakten att från operativa utgångspunkter bestämma till
vilket marinkommando som MDÖ bör föras. Riksdagen bör därför godkänna
regeringens förslag att inordna Öresunds marindistrikt i
marinkommandoorganisationen och samtidigt avslå de båda motionsyrkandena.
Utskottet föreslår vidare att riksdagen godkänner regeringens förslag att
inordna Karlskrona örlogsskolor i Berga örlogsskolor.
Två motioner - Fö49 (s) yrkande 1 och Fö54 (c) yrkande 2 - förordar att
utbildningen av amfibieförband utökas i Karlskrona. Utskottet föreslår i
samband med sina överväganden om grundorganisationen i Västsverige att
amfibieutbildning behålls i Göteborg. Utskottet tar i övrigt inte ställning
till var denna utbildning skall lokaliseras. Motionsyrkandena bör därför
avslås.
I motion Fö54 (c) yrkande 3 påpekas vikten av att marinens och flygets
resurser i Blekinge utvecklas till nytta för det fredstida samhället. Enligt
utskottets mening är det de av riksdagen beslutade uppgifterna för Försvars-
makten som skall vara styrande för utvecklingen av de militära resurserna. De
av Försvarsmaktens resurser som är mest lämpade kan, i olika sammanhang,
ställas till förfogande för angelägna civila ändamål, exempelvis för transport
av sjuka och skadade med helikopter. Utskottet anser att motionsyrkandet är
tillgodosett varför det inte bör bifallas av riksdagen.
Växjö, Kalmar och Jönköping
Regeringen föreslår att försvarsområdesstaberna i Växjö och Kalmar avvecklas.
Som framgått av utskottets anförande i det föregående om ledningssy-stemets
utveckling har utskottet intet att erinra mot att reducera antalet
försvarsområden. Samtidigt framhöll utskottet att stödet åt
frivilligorganisationerna var viktigt men att detta får tillgodoses på annat
sätt i de län som inte längre kommer att inom sig ha en försvarsområdesstab.
Den försöksverksamhet i Kalmar län som refereras till i motionerna bedömer
utskottet inte ha någon avgörande betydelse för möjligheterna att genomföra
den av regeringen föreslagna sammanläggningen av Kalmar, Kronobergs och
Jönköpings län till ett försvarsområde. Om länsindelningen till följd av
försöken skulle förändras bedömer utskottet att det finns flera alternativa
möjligheter att skapa en lämplig försvarsområdesindelning med utnyttjande av
försvars-områdesstaberna i Eksjö, Karlskrona och Hässleholm.
Utskottet anser att det inte bör ankomma på riksdagen att reglera om
militärområdesverkstaden i Växjö och skjutfältet i Kosta skall behållas.
Utskottet föreslår, med stöd av det anförda, att riksdagen godkänner
regeringens förslag att lägga ned I 11/Fo 16 i Växjö och Fo 18 i Kalmar samt
avslår motionerna Fö4 (m), Fö13 (m), Fö14 (s) Fö201 (m parti) yrkande 10 i
denna del, Fö308 (m) yrkande 1 i denna del och Fö320 (c).
Regeringen
Förslag till åtgärder i västra Sverige
Regeringen föreslår att Älvsborgsbrigaden, IB 15, och Älvsborgs regemente i
Borås läggs ned. De viktigaste skälen härför är de begränsade
utvecklingsmöjligheterna för att utbilda mekaniserade förband i Borås och
möjligheten att sänka kostnaderna genom att behålla garnisonen i Halmstad.
Med hänsyn till Göteborgsområdets stora betydelse förutsätter regeringen
fortsatt utbildning av amfibieförband vid Göteborgs marinbrigad.
Försvarsmaktens förslag innebär att Flygvapnets Halmstadsskolor, F 14, skall
läggas ned. Regeringen anser däremot att frågan om tidpunkten för att avveckla
F 14 och formerna härför bör anstå till efter översynen av Försvars-maktens
skolor. Det bör ankomma på regeringen att besluta om den framtida förändringen
av verksamheten vid F 14.
Regeringen föreslår att Västra arméfördelningen i Skövde läggs ned.
Som en rationaliseringsåtgärd föreslår regeringen att ett
försvarsmaktsgemensamt centrum för utbildning och utveckling inom
underhållstjänsten inrättas, preliminärt i Skövde. Härvid läggs Arméns
underhållscentrum ned.
Regeringen anser att handlingsfriheten bör bevaras när det gäller försvars-
områdesindelningen med hänsyn till översynen av länsindelningen i Västsverige.
Regeringen föreslår därför tills vidare inga andra förändringar i området än
nämnda avveckling av försvarsområdesstaben i Borås.
Försvarsmakten har föreslagit att Livregementets husarer, K 3, och
Fallskärmsjägarkåren skall omlokaliseras till Borås respektive Östersund. Mot
bakgrund av de principer som regeringen redovisat anser regeringen att K 3 och
Fallskärmsjägarkåren skall behållas i Karlsborg. Däremot bör utbildningen av
stabs- och sambandsförband upphöra i Karlsborg. Utbildningskapaciteten i
Enköping och Boden anses vara tillräcklig.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner
dels förslaget att Västra arméfördelningen i Skövde läggs ned,
dels förslaget att försvarsområdesstaben i Borås läggs ned,
dels förslaget att Älvsborgsbrigaden i Borås läggs ned,
dels förslaget att inrätta Försvarsmaktens försörjningscentrum.
Motionerna
Västsverige
I motion Fö20 (m) konstateras att regeringsförslaget, i synnerhet vad avser
arméorganisationen, flagrant avviker från försvarsmaktsplanen. Avvikelserna är
inte enstaka. Motionärerna anser att bland de förband som med bristfällig
motivering i propositionen flyttats ut hör Lv 4 i Ystad samt IB 15 och I 15 i
Borås. Detta sker till förmån för garnisonen i Halmstad.
Motionärerna håller inte med regeringen i dess bedömning att
utvecklingsmöjligheterna för att utbilda mekaniserade förband skulle vara
begränsade i Borås. Inte heller att ett bibehållande av garnisonen i Halmstad
skulle sänka kostnaderna, i synnerhet med de tillkommande och hittills inte
inkalkylerade kostnaderna för markförvärv i Halmstad. Propositionen bortser
vidare från de operativa fördelarna med att förbandet i Borås har
försvarsansvar för Landvetter och Göteborgsområdet samt utbildar särskilda
stadsskyttebataljoner för Göteborgs försvar.
Med hänvisning till det anförda hemställs att riksdagen beslutar att avslå
regeringens förslag att lägga ned I 15 och IB 15 i Borås.
Också i motion Fö25 (s) framhålls att försvarsmaktsplanen behåller I 15 i
Borås. Såvitt motionärerna förstår vill överbefälhavaren göra detta därför att
han anser att den lösningen ger det bästa försvaret med hänsyn till givna
ekonomiska resurser. Motionärerna delar heller inte regeringens bedömning att
utbildningsmöjligheterna skulle vara sämre i Borås. Tvärtom påminner områdets
karaktär om de förhållanden som gäller i aktuella stridsområden för de förband
som skall försvara Västsverige. Härutöver hävdar motionärerna att en enda
blick på kartan visar att Borås med omnejd rent geografiskt är det lämpligaste
utgångsläget för att försvara Göteborg med hamnar samt flygplatserna
Landvetter och Säve. Detsamma gäller för lokaliseringen av
mobiliseringsplatser och förråd.
Motionärerna pekar på ett av riksdagen fattat principbeslut om
sammanläggning till ett län i Västsverige. Även detta sägs tala för att Borås
är den naturliga platsen för ett förband som skall ha huvudansvaret för
försvaret av Västkusten. Med regeringens förslag att behålla utbildning vid
MKV i Göteborg, som motionärerna stöder, blir detta val än naturligare. De
båda garnisonerna i Borås och Göteborg bör då samordnas på det sätt som
vintern 1995/96 skisserades av garnisonernas respektive chefer gemensamt.
Detta blir med största säkerhet den billigaste lösningen.
Motionärerna föreslår att riksdagen beslutar att Älvsborgsbrigaden i Borås
behålls och bildar en garnison under chefen för MKV ingående i Södra
militärområdet.
Med till största delen sammanfallande resonemang framförs i motion Fö321 (c)
ett likalydande yrkande.
I motion Fö15 (fp) accepteras inte heller en nedläggning av I 15 och
Älvsborgsbrigaden i Borås. En sådan åtgärd sägs kännas fel av tre skäl. Det
första är planerna på att bilda ett västsvenskt storlän. Det andra är
militärstrategiskt. Det är viktigt att ha kontroll över befolknings- och
försörjningscentrum, hamnar och flygplatser. Det tredje skälet är att
utbildningsbetingelserna i Borås, som försvarsministern dömer ut, är goda.
Härtill kommer möjligheten att spara pengar genom en garnisonssamordning
mellan Göteborg (MKV) och Borås (I 15).
Med hänvisning till det anförda hemställer motionärerna att riksdagen
dels med avslag på regeringens förslag att Älvsborgsbrigaden i Borås läggs
ned godkänner vad i motionen anförts om att Älvsborgsbrigaden behålls och att
Hallandsbrigaden genomgår förändringar enligt överbefälhavarens förslag
(yrkande 1),
dels godkänner vad i motionen anförts om att en gemensam garnison under
chefen för MKV ingår i Södra militärområdet (yrkande 2).
Folkpartiet liberalernas partimotion Fö38 (fp) ställer sig bakom
propositionens förslag om grundorganisation för marinförband. I sammanhanget
vill dock motionärerna framhålla betydelsen av att såväl på Gotland som i
Göteborg pröva möjligheterna till integrerad och försvarsgrensövergripande
samordning av grundutbildning. I Göteborg bör sålunda prövas en samordning av
den marina verksamheten och grundutbildningen av stadsskytteförband avsedda
för Göteborgsområdet. Riksdagen föreslås ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om försvarsgrensövergripande samordning av grundutbildningen
på Gotland och i Göteborgsområdet (yrkande 15).
Även i motion Fö22 (fp) förordas en garnisonssamordning. En samordning till
MKV av den stadsskyttebataljon som i dag finns på I 15 skulle förstärka
Göteborgsförsvaret väsentligt. Försvarsförmågan kan inte byggas upp i ett sent
skede. Strukturen måste finnas på plats från början. Motionären hemställer att
riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med förslag om vad i
motionen anförts om försvarsövergripande samordning av grundutbildning
avseende marina verksamheten och stadsskytteförband avsedda för
Göteborgsområdet (yrkande 3).
Motionären i motion Fö314 (m) anser det viktigt att konstatera att om inte
folkförsvarsviljan säkerställs i landets storstäder blir försvarets uppgifter
efter hand omöjliga att hantera. Det sägs därför vara av stor vikt att
riksdagen tillser att den militära närvaron på Västkusten uppfyller
berättigade krav på folklig förankring i och runt storstaden Göteborg. Det
krävs för detta en tillräcklig och kvalitativt god representation av förband i
Göteborg med närområde. Riksdagen bör därför före beslut informera sig om den
framtida långsiktiga marina utbildningsplaneringen för att säkerställa såväl
bästa försvarseffekt som folkförankring genom att utbildningen även framgent
kommer att bedrivas i minst nuvarande omfattning.
Med hänvisning till det anförda hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om
dels betydelsen för folkförsvarsviljan av kraftfull militär
förbandsverksamhet i rikets stora befolkningscentrum (yrkande 1),
dels att ansvaret för förbandsverksamheten i Göteborgsområdet åvilar marinen
(yrkande 2).
Motion Fö322 (m) betonar också Västsveriges stora betydelse för landet.
Motionären anser att regeringens förslag strider mot riksdagens i december
1995 fattade beslut där det bl.a. framgår att bland Försvarsmaktens uppgifter
ingår att skydda våra mest vitala områden. Motionären anser det uppenbart att
Hallandsgarnisonen skall bevaras i enlighet med regeringens förslag men att
Hallandsbrigaden inte kan ersätta Älvsborgsbrigaden, som bör bevaras för
Västsveriges försvar.
Motionärerna i motion Fö27 (m) pekar på att överbefälhavaren föreslagit att
kustartilleriutbildningen skall koncentreras till två platser, Vaxholm och
Karlskrona. Motionärerna anser det då vara förvånande att regeringen föreslår
en ineffektiv lösning där amfibieutbildning fortsättningsvis också skall
bedrivas vid Göteborgs marinbrigad. Motionärerna föreslår att riksdagen
beslutar att överbefälhavaren får i uppdrag att genomföra en effektiv
kustartilleriutbildning i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 1).
Skövde och Karlsborg
I linje med vad Vänsterpartiet i det föregående har anfört om besparingar och
en reducerad krigsorganisation för armén föreslås i partimotion Fö52 (v) att
pansarbrigaden i Skövde (PB 9) läggs ned (yrkande 10 i denna del).
I motion Fö53 (c) anförs att det i en krympande försvarsmakt är viktigt att
söka gemensamma lösningar. Det sägs därför vara positivt att regeringen
föreslår att det inrättas ett Försvarsmaktens försörjningscentrum. Motionären
pekar på att Arméns underhållscentrum finns i Skövde och är det mest
utvecklade centret för Försvarsmaktens underhållsfunktioner. När dessutom
Skövde har ett bra läge ur kommunikationssynpunkt, har väl utvecklad
infrastruktur samt har landets modernaste pansarbrigad och största trängkår,
bör det blivande försörjningscentret byggas upp utifrån Arméns underhålls-
centrum och lokaliseras till Skövde (yrkande 1).
I samma motion refereras till den pågående översynen av länsindelningen i
Västsverige. Motionären förordar att försvarsområdesstaben behålls i Skövde
även efter en översyn av länsindelningen i Västsverige (yrkande 2).
Regeringsförslaget innebär att utbildningen av stabs- och sambandsförband
skall upphöra i Karlsborg. Detta kan inte accepteras enligt motion Fö30 (m).
Motionärerna har inhämtat att flyttningen av verksamheten till S 1 i Enköping
föranleder dryga merkostnader dels investeringar, dels ökade hyror och dels
högre personalkostnader. Härtill kommer ökade kostnader för det i Karlsborg
kvarvarande förbandet K 3. Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag att
utbildningen av stabs- och sambandsförband i Karlsborg skall upphöra.
Karlstad
I motion Fö3 (fp) föreslås att Totalförsvarets försörjningscentrum inrättas i
Karlstad. Som motiv för detta anför motionären att en placering i Karlstad är
rationell med hänsyn till samverkan med andra myndigheter. Här nämns
Försvarets materielverks enhet i Karlstad, Statens räddningsverk, Försvarets
verkstadsadministrativa centrum och Försvarets sjukvårdscentrum.
Utskottet
Västsverige
Med en krigsorganisatorisk inriktning mot 13 armébrigader år 2001 anser
utskottet, liksom Försvarsmakten och regeringen, att en brigad bör avvecklas i
det Södra militärområdet. Det slutliga valet har härvid stått mellan att
avveckla IB 15 i Borås eller IB 16 i Halmstad. Utskottet har noga övervägt
skälen för vilken brigad som bör behållas. Bl.a. har företrädare för Borås och
Halmstads respektive kommuner, samt militära representanter, redovisat sin syn
samt besvarat utskottets frågor.
Utskottet delar regeringens uppfattning att utvecklingsmöjligheterna för
utbildning av mekaniserade förband är bättre i Halmstad än i Borås. Närheten
till militärområdets största övnings- och skjutfält vid Mästocka/Tönnersjö
bedöms som en tillgång. Där finns också en bra anläggning för att med skarp
ammunition öva strid i ort. Vidare anser utskottet, som tidigare anförts, att
det innebär bättre totalekonomi att behålla IB 16 och Lv 6 än att behålla IB
15 och Lv 4.
Utskottets samlade bedömning är således att Älvsborgsbrigaden IB 15 och
försvarsområde Fo34 i Borås bör avvecklas. Regeringens respektive förslag
härom bör således godkännas av riksdagen.
Härav följer att riksdagen bör avslå motionerna Fö15 (fp) yrkande 1, Fö20
(m), Fö25 (s), Fö321 (c), Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna del, Fö308
yrkande 1 i denna del och Fö322 (m) som alla föreslår antingen avslag på
regeringens förslag eller att Älvsborgsbrigaden behålls.
Utskottet utgår från att Försvarsmakten i sin operativa planering utgår från
dessa nya förutsättningar när det gäller försvaret av Landvetters flygplats
och Göteborgsområdet i övrigt.
Utskottet anser, liksom regeringen, att det av flera skäl är väsentligt med
fortsatt militär närvaro i Göteborg. För att ge denna en så långt möjligt
allsidig karaktär och med tanke på de militärgeografiska förhållandena bör
utbildning av amfibieförband även fortsättningsvis ske vid Göteborgs
marinbrigad, GMB. Med en sådan inriktning av verksamheten anser utskottet att
yrkandena 1 och 2 i motion Fö314 (m) i huvudsak blir beaktade. Riksdagen bör
därför inte bifalla motionen.
Riksdagen bör samtidigt avslå motion Fö27 (m) (yrkande 1), som utgår från
att amfibieutbildningen i Göteborg skall avvecklas.
Vidare utgår utskottet från att den strävan till långtgående samarbete och
samordning som utvecklats mellan Göteborgs och Borås garnisoner i tillämpliga
delar skall kunna etableras och utvecklas mellan förbanden i Göteborg och
Halmstad. I ett sådant arbete får de förslag till garnisonssamordning m.m. som
förs fram i motionerna Fö15 (fp) yrkande 2, Fö22 (fp) yrkande 3 och Fö38 (fp
parti) yrkande 15 i denna del prövas. Utskottet anser därmed att riksdagen
inte bör bifalla dessa yrkanden.
Utskottet delar regeringens uppfattning att ett beslut om verksamheten vid
Flygvapnets Halmstadsskolor, F 14, och var verksamheten bör lokaliseras,
lämpligen anstår till efter det att skolutredningen redovisat sina förslag.
Utskottet förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen och informerar
om sina bedömningar och åtgärder med anledning av skolutredningen samt lämnar
förslag till erforderliga riksdagsbeslut.
Skövde, Karlsborg och Karlstad
Utskottet har tidigare i anslutning till sina överväganden om utvecklingen av
ledningssystemet och Försvarsmaktens krigsorganisation föreslagit att antalet
fördelningar och fördelningsstaber skall minskas från sex till tre. Utskottet
har därför ingen erinran mot regeringens förslag att avveckla Västra
arméfördelningen i Skövde. Riksdagen bör godkänna förslaget.
Riksdagen bör också godkänna regeringens förslag att inrätta Försvars-
maktens försörjningscentrum. varvid Arméns underhållscentrum läggs ned.
Regeringen tar ännu inte ställning till centrumets lokalisering men anser
preliminärt att denna bör vara Skövde.
Motion Fö53 (c) yrkande 1 föreslår Skövde som lokaliseringsort för
Försvarsmaktens försörjningscentrum. Utskottet ser fördelar med en
lokalisering till Skövde, bl.a. undviks en flyttning av de resurser ur Arméns
underhålls-centrum som skall ingå i det nya försörjningscentrumet. Eftersom
Försvars-maktens försörjningscentrum, i likhet med andra motsvarande centrum
och skolor, ingår bland de enheter i Försvarsmakten som det bör ankomma på
riksdagen att besluta om, bör regeringen återkomma med ett slutligt förslag.
Härav följer att nämnda motionsyrkande bör avslås.
Motion Fö3 (fp) föreslår att Försvarsmaktens försörjningscentrum förläggs
till Karlstad. Det av utskottet nyss anförda innebär att motionsyrkandet bör
avslås.
I motion Fö53 (c) föreslås också (yrkande 2) att försvarsområdesstaben skall
ligga kvar i Skövde även efter bildandet av ett eventuellt västsvenskt
storlän. Utskottet anser inte att något sådant ställningstagande nu skall
göras. Motionsyrkandet bör därför avslås.
Vänsterpartiet föreslår i partimotion Fö52 (v) yrkande 10 i denna del -
utifrån en annan medelstilldelning till Försvarsmakten än vad utskottet
förutsätter - att pansarbrigaden i Skövde, PB 9, avvecklas. I den av utskottet
förordade krigsorganisationen med 13 armébrigader behålls PB 9. Riksdagen bör
därför avslå motionsyrkandet.
Utskottet delar regeringens uppfattning att utbildningskapaciteten för högre
stabs- och sambandsförband är tillräcklig. Härav följer att motion Fö30 (m),
som förordar fortsatt utbildning av stabs- och sambandsförband i Karlsborg,
bör avslås.
Regeringen
Åtgärder på Gotland
Försvarsmakten har föreslagit reduktioner av verksamheten på Gotland. Med
hänsyn till öns läge och betydelse anser regeringen att verksamheten inte bör
reduceras på detta sätt. Utbildning av luftvärns- och kustförsvarsförband
avsedda för Gotland bör alltså fortsättningsvis ske vid Gotlands luftvärnskår,
Lv 2 och Fårösunds marinbrigad, KA 3.
Motionerna
Gotland
Folkpartiet liberalerna framhåller i motion Fö38 (yrkande 15 i denna del)
betydelsen av att pröva möjligheterna till integrerad och försvarsövergripande
samordning av grundutbildningen.
Miljöpartiet föreslår att två regementen ställs om till
miljövärnsregementen. I partimotion Fö42 (mp) anförs att ett av dessa bör vara
Fårösunds marinbrigad (FMB) på Gotland. Försvarsverksamheten på Gotland berör
samtliga försvarsgrenar och civila myndigheter längs hela skalan fred - kris -
krig. Detta ger samordnings- och effektivitetsvinster. Vid
miljövärnsregementet i Fårösund bör civilpliktig personal, samlokaliserad med
militär utbildning, utbildas för miljöskydd och räddningsinsatser (yrkande
27).
I linje med vad Vänsterpartiet i det föregående har anfört om besparingar
och en reducerad krigsorganisation föreslås i partimotion Fö52 (v) att
Fårösunds marinbrigad läggs ned (yrkande 10 i denna del).
Utskottet
Gotland
Utskottet konstaterar att regeringen inte lämnar några förslag till riksdagen
som berör Gotland. Utskottet delar regeringens bedömning att den militära
verksamheten på Gotland inte bör reduceras som Försvarsmakten har föreslagit.
Utskottet utgår från att regeringen och Försvarsmakten fortlöpande prövar
olika sätt att effektivisera grundutbildningen. I sådana överväganden är det
enligt utskottet naturligt att pröva det slags samordning som tas upp i motion
Fö38 (fp parti) yrkande 15 i denna del. Utskottet anser att motionsyrkandet
därmed inte påfordrar någon riksdagens åtgärd.
Riksdagen har vid flera tillfällen (t.ex. i bet. 1994/95:FöU4) behandlat,
och avslagit, motionsyrkanden om att inrätta miljövärnsregementen. Utskottet
gör nu ingen annan bedömning utan föreslår att motion Fö42 (mp parti) yrkande
27, i vilket det föreslås att Fårösunds marinbrigad, FMB, ombildas till
miljövärnsregemente, avslås.
Vänsterpartiet föreslår i partimotion Fö52 (v) yrkande 10 i denna del -
utifrån en annan medelstilldelning till Försvarsmakten än vad utskottet
förutsätter - att Fårösunds marinbrigad läggs ned. I den av utskottet
förordade organisationen för Marinen behålls Fårösunds marinbrigad. Riksdagen
bör därför avslå motionsyrkandet.
Regeringen
Förslag till åtgärder i Mellansverige
Regeringen föreslår att Livgrenadjärbrigaden, IB 4, Svea artilleriregemente,
A 1, och Svea trängkår, T 1, i Linköping samt Svea ingenjörkår, Ing 1, i
Södertälje läggs ned som följd av att krigsorganisationen minskas. Det
viktigaste motivet för valet av A 1, T 1 och Ing 1 är att de alternativa
förbanden Bergslagens artilleriregemente A 9, i Kristinehamn, Göta trängkår,
T2, i Skövde respektive Göta ingenjörkår, Ing 2, i Eksjö samtliga är
samlokaliserade med enheter för central utbildning och utveckling inom
respektive funktion. IB 4 skulle sålunda bli det enda förbandet lokaliserat
till Linköping utan omedelbara samträningsmöjligheter eller
stordriftsfördelar. Regeringens förslag att lägga ned IB 4 i Linköping men
behålla NB 13 i Falun syftar till att öka andelen vinterutbildade förband.
Regeringen föreslår vidare att Mellersta arméfördelningen i Linköping samt
försvarsområdesstaberna i Gävle, Linköping och Västerås avvecklas, varvid
Gävleborgs och Dalarnas län bildar ett försvarsområde.
Regeringen föreslår att Hälsinge flygflottilj, F 15, läggs ned. Andra
alternativ, bland dem främst F 10 i Ängelholm, har övervägts. De tyngsta
motiven för regeringens förslag är dels möjligheten att snabbt föra över
flygutbildningen från Ljungbyhed till Ängelholm som bl.a. har dubbla
rullbanor, dels att verksamheter i Söderhamn i mindre omfattning behöver
flyttas vid en avveckling. F 10 har vidare miljötillstånd för flygning med tre
divisioner JAS 39 Gripen. Besparingarna vid en avveckling av F 15 blir
avsevärt större än om F 10 skulle lagts ned.
Regeringen har i det föregående föreslagit att SWEDINT i Södertälje
omorganiseras till Försvarets internationella kommando.
Regeringen har i det föregående föreslagit ett gemensamt program för
Försvarsmaktens helikopterresurser samt att en flottiljledning för dessa
inrättas vid Malmen.
Regeringen föreslår ett försvarsmaktsgemensamt centrum för utbildning i och
utveckling av underrättelse- och säkerhetstjänst. Sålunda bör Försvars-maktens
underrättelse- och säkerhetscentrum inrättas i Uppsala. Härvid läggs Arméns
underrättelseskola i Karlsborg och Flygvapnets underrättelseskola i Uppsala
ned. Försvarets tolkskola inordnas i centrumet.
För att förbättra samordning av taktik- och förbandsutveckling för
markstridskrafterna föreslår regeringen, på förslag av Försvarsmakten, att
Arméns taktiska centrum inrättas i Enköping. I detta avses delar av Brigad-,
Artilleri-, Luftvärns-, Fältarbets- och Ledningscentrum samt Arméns tekniska
centrum inordnas. Övriga delar av dessa centrum organiseras till stridsskolor
(motsvarande) med bibehållen lokalisering.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner
dels förslaget att Mellersta arméfördelningen i Linköping läggs ned,
dels förslaget att försvarsområdesstaben i Gävle läggs ned,
dels förslaget att försvarsområdesstaben i Linköping läggs ned,
dels förslaget att försvarsområdesstaben i Västerås läggs ned,
dels förslaget att Livgrenadjärbrigaden i Linköping läggs ned,
dels förslaget att Svea artilleriregemente i Linköping läggs ned,
dels förslaget att Svea ingenjörkår i Södertälje läggs ned,
dels förslaget att Svea trängkår i Linköping läggs ned,
dels förslaget att Hälsinge flygflottilj i Söderhamn läggs ned,
dels förslaget att inrätta Försvarsmaktens underrättelse- och
säkerhetscentrum i Uppsala,
dels förslaget att inrätta Arméns taktiska centrum i Enköping.
Motionerna
Linköpings garnison
Motion Fö29 (s) poängterar att helhetssyn, anpassning och återtagning är
bärande begrepp i regeringens förslag till förnyelse av totalförsvaret.
Strategisk placering av fredsförband och avståndet mellan den plats där
arméförbanden mobiliserar och där de skall göra sin insats är därför av
största betydelse. I helhetssynen på försvarsorganisationen ligger bl.a. att
kunna samordna den militära fredsorganisationen med det civila samhället. En
annan viktig del av helhetssynen sägs vara den militära verksamhetens
möjligheter att för utbildning och utveckling kunna utnyttja det civila
samhället. Vidare är det angeläget att en återtagning kan verkställas på så
kort tid som möjligt.
Motionärerna hävdar att en nedläggning av Linköpings garnison - den näst
största i Sverige - strider mot de målsättningar med den nya
försvarsorganisationen som anges i propositionen. Garnisonen i Linköping med
IB 4 och skjutfältet i Kvarn utgör tillsammans en av landets effektivaste
enheter som i alla avseenden uppfyller de högt ställda kraven på den nya
försvarsorganisationen. Både samhällsekonomiska och militära skäl sägs
entydigt tala för att garnisonen med vissa förändringar skall ingå i den nya
försvarsorganisationen. Följande viktigare skäl framförs.
* För att kunna möta ett strategiskt överfall behövs IB 4.
* Garnisonen i Linköping ligger i en från totalförsvarssynpunkt gynnsam
region med korta etablerade kontaktvägar såväl till kommuner och statliga
myndigheter som till universitet, landsting, regionsjukhus och näringsliv.
Vid Linköpings universitet finns landets enda professur i katastrofmedicin.
* Med de resurser som finns i Linköping/Kvarn finns en unik möjlighet att med
mycket begränsade tillskott producera ytterligare en brigad.
* Underlaget för rekrytering är mycket gott, inte minst till hemvärnet.
Motionärerna anför vidare flera skäl för att lokalisera försvarsområdesstaben
till Linköping eller Kvarn.
Övningsfältet i Kvarn sägs också vara mycket lämpligt för utveckling av
taktik och stridsteknik samt för utbildning av mekaniserade enheter och för
lokalisering av en stridsträningsanläggning. Det finns därmed stora
rationaliseringsvinster med att förlägga Arméns taktiska centrum till Kvarn.
Med hänvisning till det anförda hemställer motionärerna att riksdagen beslutar
dels att IB 4 skall utgöra en av de kvarvarande armébrigaderna (yrkande 1),
dels att Svea trängkår T 1 skall kvarstå i organisationen (yrkande 2),
dels att en försvarsområdesstab skall lokaliseras till Linköping (yrkande
3),
dels att med ändring av regeringens förslag inrätta Arméns taktiska centrum
i Linköping alternativt Kvarn (yrkande 4).
I stort samma resonemang förs i motion Fö8 (c). Motionen innehåller fyra
yrkanden som är identiska med dem i motion Fö29 (s).
Även motion Fö50 (kd) anför i sak likartade argument för att behålla
Linköpings garnison, inklusive försvarsområdesstaben. Motionärerna framhåller
härutöver den avgörande betydelsen av att kunna lösa stridsuppgifter i en
telestörd miljö. Man bör då inte avhända sig relevant träning för sådana
situationer. Därför bör målflygdivisionen på Malmen kvarstå i organisationen.
Motionären hemställer att riksdagen beslutar
dels att Linköpings garnison i nuvarande omfattning skall kvarstå i
försvarsorganisationen (yrkande 4),
dels att armébrigaden IB 4 skall kvarstå i försvarsorganisationen (yrkande
5),
dels att Svea artilleriregemente A 1 skall kvarstå i försvarsorganisationen
(yrkande 6),
dels att Svea trängkår T 1 skall kvarstå i organisationen (yrkande 7),
dels att en försvarsområdesstab i Linköping skall kvarstå i organisationen
(yrkande 8),
dels att målflygdivisionen F 16 M på Malmen, Linköping, skall kvarstå i
organisationen (yrkande 9).
Med argument som återfinns i nyss nämnda motioner hemställs i motion Fö326
(fp) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om
dels att I 4-brigaden, Svea trängkår och Stridsskola Mitt lokaliseras till
Östergötland (yrkande 1),
dels att försvarsområdesstab 5 förläggs till Linköping (yrkande 2),
dels att Arméns taktiska centrum förläggs till Östergötland (yrkande 3).
I motion Fö329 (m) hävdas att regeringsförslaget om Linköpings garnison
åsidosätter centrala säkerhetsintressen. I den försvarspolitik som Moderaterna
förordar sägs Linköpings garnison ha en given plats. Där finns goda
övningsbetingelser, en stimulerande miljö, universitet och en högkompetent
industri. Motionärerna föreslår att regeringens förslag till nedläggning av
Linköpings garnison avvisas.
Motion Fö5 (s) noterar att en utredning om försvarets skolverksamhet
aviseras. Motionärerna önskar framhålla att Stridsskola Mitt vid Kvarn har
många kvaliteter. Prästtomtafältet med Kvarn sägs vara en utmärkt plattform
för en forcerad utbildning vid återtagande och tillväxt. Kvarn skulle mycket
väl kunna vara en länk i en framtida civil - militär samverkan för
totalförsvarsutbildning, utan att detta skulle behöva inskränka nu pågående
verksamhet. Vad som anförts om Stridsskola Mitt bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet anför i motion Fö52 yrkande 10 i denna del att Försvars-
maktens verksamhet på Malmen bör avvecklas.
Södertälje (Almnäs)
I motion Fö18 (s) godtas inte propositionens kortfattade skrivning att
krigsorganisationen måste minskas och att därvid Ing 1 vid Almnäs skall
avvecklas. Enligt motionärerna är inte hänsynen till att det alternativa
nedläggningsförbandet i Mellansverige - Ing 2 i Eksjö - är samlokaliserat och
samordnat med andra förband i garnisonen tillräckligt motiv.
Motionärerna anför att mellan 80 och 90 % av fältarbetsförbanden i södra
Sverige har sin förstahandsuppgift i Storstockholm eller norr därom. Detta
kräver övning i rätt miljö, dvs. i Storstockholm och vid de norrländska
strömmande älvarna. Motionärerna anser vidare att Ing 1 ligger perfekt ur
operativ synvinkel med tanke på förhållandena i samband med ett strategiskt
överfall som inbegriper Stockholmsområdet. Dessutom kommer huvuddelen av de
värnpliktiga från Stockholmsområdet, vilket ger låga värnpliktskostnader och
en god värnpliktssocial miljö.
Om en reducering av ingenjörutbildningen är nödvändig anser motionärerna att
den skall ske genom en minskning på de tre nuvarande utbildningsplatserna.
Propositionens förslag om att lägga ned Ing 1 bör således avvisas.
Även motion Fö41 (m) föreslår att regeringens förslag i denna del avvisas.
Enligt motionären bygger förslaget att lägga ned Svea ingenjörkår på felaktiga
förutsättningar.
Utskottet
Linköping, Södertälje (Almnäs) och Enköping
Som följd av reduceringar i krigsorganisationen kommer behovet av att i
Mellansverige utbilda skytte-, artilleri-, ingenjör- och underhållsförband att
minska. Utskottet anser, liksom regeringen, att övervägande skäl härvid talar
för att Svea artilleriregemente, A 1, i Linköping, Svea ingenjörkår, Ing 1, i
Södertälje och Svea trängkår, T 1, i Linköping bör läggas ned. Huvudskälet att
välja A 1, Ing 1 och T 1 är att de alternativa förbanden för avveckling -
Bergslagens artilleriregemente, A 9, i Kristinehamn, Göta ingenjörkår, Ing 2,
i Eksjö och Göta trängkår, T 2, i Skövde - alla är samlokaliserade med andra
förband och truppslagscentrum inom sina respektive garnisoner. Att bryta ut
delar av sådana garnisoner skulle ge effektivitetsförluster och
kostnadsökningar. Riksdagen bör sålunda godkänna regeringens förslag att lägga
ned
* dels Svea artilleriregemente, A 1, i Linköping,
* dels Svea ingenjörkår, Ing 1, i Södertälje,
* dels Svea trängkår, T 1, i Linköping.
Utskottet erinrar i sammanhanget om sitt ställningstagande i det föregående
till att etablera Försvarets internationella kommando i Södertälje (Almnäs).
När det gäller vilket förband som bör läggas ned med hänsyn till det
minskade antalet armébrigader i krigsorganisationen i Mellansverige har det
slutliga valet stått mellan Livgrenadjärbrigaden, IB 4, i Linköping och
Dalabrigaden, NB 13, i Falun. Regeringen föreslår att IB 4 avvecklas. De två
viktigaste skälen för detta sägs vara dels att det inte kommer att finnas
några samordningsmöjligheter och stordriftsfördelar längre i Linköping när A 1
och T 1 avvecklas, dels en strävan att öka andelen vinterutbildade förband.
Utskottet kan efter noggrant övervägande av tillgängligt underlag, inte minst
från föredragningar och uppvaktningar, ansluta sig till regeringens
bedömningar i dessa delar. Under förutsättning att Värmlandsbrigaden (IB 2)
ges utbildning och successivt också organisation för vinterförhållanden,
vilket såväl Försvarsmakten som regeringen förutsatt, eslagit men regeringen
inte i propositionen explicit uttryckt, kommer antalet för vinterförhållanden
organiserade och utbildade armébrigader att bli en brigad mer än vad som
förutsatts i Försvarsmaktplan 97. Detta anser utskottet vara en lämplig
inriktning.
Riksdagen bör således godkänna regeringens förslag att lägga ned
Livgrenadjärbrigaden, IB 4, i Linköping. Riksdagen bör samtidigt avslå motion
Fö38 (fp parti) yrkande 14 i denna del som förordar ytterligare överväganden
före ett eventuellt beslut att lägga ned IB 4.
Vad utskottet här har anfört om förbanden i Linköpings garnison innebär att
riksdagen bör avslå följande motionsyrkanden, nämligen Fö8 (c) yrkandena 1 och
2, Fö29 (s) yrkandena 1 och 2, Fö50 (kd) yrkandena 4-7 och Fö329 (m).
Motion Fö326 (fp) föreslår, utöver ett bevarande av IB 4 och T 1, att
Stridsskola Mitt lokaliseras till Östegötland. Även motion Fö5 (s) framhåller
behovet av Stridsskola Mitt och ett fortsatt utnyttjande av Prästtomtafältet.
Utskottet erinrar om att det långsiktiga behovet av bl.a. stridsskolor
kommer att övervägas i den s.k. skolutredningen. Utskottet vill därför inte nu
uttala någon mening om Stridsskola Mitt, men räknar med att anläggningarna vid
Kvarn samt skjutfältet Prästtomta kommer till fortsatt användning inom
försvaret.
Utskottet anser det viktigt att Härigenom borde också gå att skapa en
godtagbar framtida lösning för t.ex. ett fortsatt samarbetet mellan
Försvarsmakten och det katastrofmedicinska centrumet i Linköping kan fortsätta
i någon form..
Utskottet har genom väckta motioner, föredragningar, uppvaktningar och
skrivelser insett betydelsen av ett fortsatt sådant samarbete. Det anförda
innebär att riksdagen bör avslå motion Fö326 (fp) yrkande 1 och Fö5 (s).
Utskottet har tidigare i anslutning till sina överväganden om utvecklingen
av ledningssystemet och Försvarsmaktens krigsorganisation föreslagit att
antalet fördelningar och fördelningsstaber skall minskas från sex till tre.
Utskottet har därför ingen erinran mot regeringens förslag att avveckla
Mellersta arméfördelningen i Linköping. Riksdagen bör godkänna förslaget.
Som framgått av utskottets anförande tidigare om ledningssystemet, har
utskottet ingen erinran mot att reducera antalet försvarsområden. Samtidigt
framhöll utskottet att stödet till frivilligorganisationerna är viktigt men
att detta får tillgodoses på annat sätt i län utan försvarsområdesstab.
Utskottet anser därför att riksdagen skall godkänna regeringens förslag att
lägga ned försvarsområde Fo 41 i Linköping. Samtidigt bör motion Fö8 (c)
yrkande 3, Fö29 (s) yrkande 3, Fö50 (kd) yrkande 8, Fö201 (m parti) yrkandena
10 och 11 båda i denna del, Fö308 (m) yrkande 1 i denna del och Fö326 (fp)
yrkande 2 avslås.
Regeringen föreslår att Arméns taktiska centrum upprättas och lokaliseras
till Enköping. I tre motioner - Fö8 (c) yrkande 4, Fö29 (s) yrkande 4 och
Fö326 (fp) yrkande 3 - föreslås att detta centrum i stället upprättas i
Linköping eller Kvarn respektive Östergötland. Utskottet gör ingen annan
bedömning än regeringen och föreslår att riksdagen godkänner regeringens
förslag i denna del. Samtidigt bör nämnda motionsyrkanden avslås.
Motion Fö50 (kd) vill bevara målflygdivisionen vid Malmen (yrkande 9).
Utskottet har erfarit att den viktiga verksamhet som nu bedrivs vid
målflygdivisionen kommer att fortsätta men organiseras på annat sätt.
Motionsyrkandet bör därför avslås.
Också partimotion Fö52 (v) bör avslås i vilken Vänsterpartiet förordar att
Försvarsmaktens verksamhet på Malmen skall avvecklas (yrkande 10 i denna del).
Utskottet vill nämna att det i det följande föreslår att Försvarsmaktens
helikopterflottilj etableras på Malmen.
Motion Fö18 (s) och Fö41 (m) motsätter sig en nedläggning av Svea
ingenjörkår, Ing 1, i Södertälje (Almnäs). Enligt utskottets mening behövs med
den i det föregående föreslagna krigsorganisationen endast två fredsförband
för utbildning av ingenjörförband till den föreslagna reducerade
krigsorganisationen. Ing 3 i Boden bör då behållas för att ge förband med
förstahandsuppgifter i Norrland vinterförmåga och Ing 2 i Eksjö behållas
eftersom detta förband är samlokaliserat med en brigad och med centrum för
central utbildning och utveckling inom ingenjörtrupperna (FarbC). Motionerna
bör därför avslås.
Motionerna
Uppsala
Miljöpartiet de gröna framhåller i sin partimotion Fö42 (mp) att det i Uppsala
finns konflikter mellan flygflottiljens (F 16) behov och det omgivande civila
samhällets krav. Flottiljen ligger så nära bebyggelse att många störs av
buller. F 16 fick heller inte koncession för mer än två JAS-divisioner ?med
tvekan?. Enligt motionärerna visar Försvarsmaktens beräkningar att
miljökostnaderna blir högre vid F 16 än vid någon annan flottilj. Miljöpartiet
anser att F 16 bör avvecklas (yrkande 31).
Även Vänsterpartiet anser att F 16 skall avvecklas (partimotion Fö52 yrkande
10 i denna del).
Falun
Som framgått av det föregående föreslår Miljöpartiet i partimotion Fö42 (mp)
att två regementen ställs om till miljövärnsregementen under
försvarsbeslutsperioden. Motionärerna anser att Dalregementet (I 13) skall
ombildas till miljövärnsregemente (yrkande 26) med utbildning för att kunna
utföra konkreta miljöuppgifter. Redan nu, anför motionärerna, visar anställda
på I 13 prov på framsynthet och visioner när det gäller
totalförsvarskonceptet. Man sägs ha förslag på hur civilpliktiga skall kunna
utbildas på regementet och dessa förslag går att bygga vidare på.
I enlighet med vad Vänsterpartiet i det föregående har anfört om besparingar
och en reducerad krigsorganisation föreslås i partimotion Fö52 (v) att
Norrlandsbrigaden i Falun (NB 13) läggs ned (yrkande 10 i denna del).
Gävle
I motion Fö34 (s) konstateras att Gävleborgs län kommer att vara helt utan
militär organisation om beslut fattas i enlighet med som föreslås i
propositionen. Detta anser motionärerna strida mot kraven på folklig
förankring och på tillfredsställande geografisk spridning av Försvarsmaktens
verksamhet. De anför vidare att det synes märkligt att frångå principen ?ett
län - ett försvarsområde?. Motionärerna hemställer att försvarsområdesstaben i
Gävle behålls.
Nämnda princip åberopas också i motion Fö16 (m) för att inte, som regeringen
föreslår, lägga samman de båda försvarsområdena Fo 21 i Gävleborgs län och Fo
52 i Dalarnas län. Det sammanslagna försvarsområdet skulle, utöver dubbla
länsstyrelser, landsting och polismyndigheter m.m., få 25 kommuner att
samverka med. Motionärerna ifrågasätter dessutom besparingseffekterna.
Riksdagen föreslås därför som sin mening ge regeringen till känna vad som
anförts om att Fo 21 i Gävle skall vara kvar som självständig myndighet.
Utskottet
Västerås, Uppsala, Falun och Gävle
Som framgått av utskottets anförande tidigare om ledningssystemet, har
utskottet ingen erinran mot att reducera antalet försvarsområden. Samtidigt
framhöll utskottet att stödet till frivilligorganisationerna är viktigt men
att detta får tillgodoses på annat sätt i ett län utan en i fred organiserad
försvars-områdesstab. Utskottet anser därför att riksdagen skall godkänna
regeringens förslag att lägga ned
* dels försvarsområdet Fo 48 i Västerås,
* dels försvarsområdet Fo 21 i Gävle.
Härav följer att riksdagen bör avslå motionerna Fö16 (m), Fö34 (s), Fö201 (m
parti) yrkandena 10 och 11 i denna del och Fö308 (m) yrkande 1 i denna del som
båda förordar att försvarsområdesstaben i Gävle skall behållas.
Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens hemställan att inrätta
Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum i Uppsala. Samtidigt bör
Arméns underrättelseskola i Karlsborg och Flygvapnets underrättelseskola i
Uppsala avvecklas. Försvarets tolkskola bör inordnas i centrumet.
Miljöpartiet de gröna föreslår i partimotion Fö42 (mp) yrkande 31 att
Upplands flygflottilj, F 16, avvecklas. Motsvarande yrkande framförs av
Vänsterpartiet i partimotion Fö52 (v) (yrkande 10 i denna del). Utskottet
anser för sin del att F 16 bör behållas av såväl operativa som ekonomiska
skäl. Miljöprövning är genomförd i enlighet med miljöskyddslagstiftningen. De
båda motionsyrkandena bör därför avslås av riksdagen.
I Vänsterpartiets partimotion Fö52 (v) yrkande 10 i denna del föreslås
vidare att Norrlandsbrigaden i Falun, NB 13, läggs ned. Utskottet har förordat
en större brigadorganisation för armén än Vänsterpartiet och anser att NB 13
och Dalregementet skall behållas. Motionsyrkandet bör därför avslås.
Miljöpartiet föreslår i partimotion Fö42 (mp) yrkande 26 att Dalregementet,
I 13, ombildas till ett miljövärnsregemente. Utskottet har i det föregående
avvisat en motsvarande inriktning för Fårösunds marinbrigad, KA 3, och ser
inget skäl för annan uppfattning i fråga om Dalregementet. Motionsyrkandet bör
därför avslås.
Motionerna
Söderhamn
Folkpartiet liberalerna ställer sig i partimotion Fö38 (fp) bakom en reduktion
av antalet flygflottiljer till sex. En naturlig fördelning sägs vara två per
militärområde. Motionärerna anser det inte rimligt att tunna ut luftförsvaret
i Mellansverige, och särskilt Mälardalen, så som regeringen föreslår. Södra
Sverige skulle få ett tre gånger så starkt luftförsvar som Mellansverige.
Mot bakgrund av de svårigheter som vidlåder F 16 i Uppsala med dess
placering i omedelbar anslutning till omfattande bebyggelse sägs risken inte
vara obetydlig att verksamhet med stridsflyg måste inskränkas eller helt
läggas ned av miljöskäl. En nedläggning av F 15 i Söderhamn sägs då antingen
lämna ett oacceptabelt vakum i Mellansverige eller kräva betydande
investeringar i en helt ny flottilj i regionen. I stället bör F 10 läggas ned.
Motionärerna hemställer att riksdagen med avslag på propositionen i denna del
godkänner vad i motionen anförts om att behålla F 15 i Söderhamn och lägga ned
F 10 (yrkande 16 i denna del).
I det föregående har redogjorts för de skäl som gör att Miljöpartiet de
gröna föreslår att F 10 i Ängelholm och F 16 i Uppsala skall läggas ned.
Miljöpartiet anser däremot att F 15, som bl.a. har de bästa
miljöförutsättningarna, bör finnas kvar (Fö42 mp yrkande 29).
Motionären i motion Fö11 (c) anser att det finns flera tunga skäl för att
behålla F 15 i Söderhamn. Flottiljens operativa betydelse sägs vara stor med
dess närhet till Stockholm och Mälardalen och med goda möjligheter att
förstärka såväl söderut som norrut. Motionären anser att det presenterade
kalkylunderlaget innehåller stora osäkerheter, varför ett nytt bör utarbetas.
Vidare anför motionären att övningsbetingelserna vid F 15 är goda utan den
trängsel i luftrummet som är ett problem i södra Sverige. Miljökostnaderna
blir också mindre vid F 15 än vid F 10 och F 16. Regeringen bör kunna påvisa
miljökonsekvensanalyser utöver de koncessioner som beviljats. Motionären
hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts
dels om att flygflottiljen F 15 skall vara kvar (yrkande 1),
dels om att nytt kalkylunderlag skall tas fram (yrkande 2),
dels om att ge Luftfartsverket i uppdrag att göra en konsekvensutredning om
det samlade luftrummet (yrkande 3),
dels miljökonsekvensanalyser (yrkande 4).
Motion Fö35 (s) vänder sig också mot en nedläggning av F 15 i Söderhamn.
Kraven på långsiktighet och flexibilitet, miljöhänsyn och ett optimalt försvar
av Mellansverige i en tid av krympande försvarsresurser talar enligt
motionärernas mening entydigt för att flygflottiljen i Söderhamn skall finnas
kvar.
Även motionärerna i motion Fö317 (m) anser att den nedläggning som föreslås
av F 15 bygger på felaktiga förutsättningar. Ur ett försvarspolitiskt
perspektiv har F 15 i Söderhamn stora fördelar när det gäller långsiktighet,
miljö, ekonomi och utvecklingsmöjligheter. Det bör exempelvis inte föreligga
några problem att få koncession för tre divisioner. Riksdagen bör sålunda
avslå regeringens förslag att lägga ned F 15.
Utskottet
Söderhamn
Flygstridskrafternas krigsorganisation föreslås tills vidare vara 13
flygdivisioner men skall på sikt minska till 12. En fredsflottilj bör därför
avvecklas. Regeringen föreslår att Hälsinge flygflottilj, F 15, avvecklas.
Flera motioner - Fö11 (c), Fö35 (s), Fö38 (fp parti), Fö42 (mp parti) och
Fö317 (m) - avvisar detta förslag och anger en rad skäl för att behålla F 15.
Utskottet, som bl.a. uppvaktats av företrädare för Söderhamns kommun och
flygflottiljen där, har noga vägt skälen för och emot att behålla F 10 i
Ängelholm eller F 15 i Söderhamn. Som framgått av vad utskottet tidigare har
anfört, förordar utskottet att F 10 behålls och att därmed F 15 avvecklas. De
huvudsakliga skälen härför är att den grundläggande flygutbildningen snabbt
kan föras över från Ljungbyhed till Ängelholm och att verksamheten i Söderhamn
i mindre omfattning behöver flyttas än om F 10 i stället skall avvecklas. De
sammanlagda flyttningskostnaderna blir också lägre vid en sådan lösning.
Utskottet föreslår således att riksdagen godkänner regeringens förslag att
lägga ned Hälsinge flygflottilj i Söderhamn. Samtidigt bör riksdagen avslå
motionerna Fö11 (c) yrkandena 1-4, Fö35 (s), Fö38 (fp parti) yrkande 16 i
denna del, Fö42 (mp parti) yrkande 29 samt Fö317 (m).
Regeringen
Förslag i norra Sverige
Regeringen föreslår att Lapplandsbrigaden, NB 20, i Umeå läggs ned.
Försvarsmakten har i stället föreslagit avveckling av Fältjägarbrigaden NB 5 i
Östersund. Försvarsekonomiska och försvarspolitiska skäl väger tämligen jämnt.
Regeringen har dock valt att behålla brigaden i Östersund före brigaden i Umeå
främst med hänsyn till möjligheterna att vidmakthålla och utveckla en allsidig
och rationell försvarsmaktsgarnison med såväl flyg- som arméförband.
Regeringen föreslår vidare att Nedre Norra arméfördelningen och Norrlands
artilleriregemente, A 4, i Östersund läggs ned. Motivet är en minskad
krigsorganisation. Övre Norra arméfördelningen och Bodens artilleriregemente,
A 8, behålls på grund av närheten till gränszonen och de goda
verksamhetsbetingelserna i Bodens garnison.
För försvarsområdesindelningen föreslår regeringen, i enlighet med
Försvarsmaktens förslag, att försvarsområdesstaberna i Östersund, Kiruna och
Kalix avvecklas. I Kiruna och Kalix behålls dock en organisation för ledning
av markstrid.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner
dels förslaget att försvarsområdesstaben i Östersund läggs ned,
dels förslaget att försvarsområdesstaben i Kiruna läggs ned,
dels förslaget att försvarsområdesstaben i Kalix läggs ned,
dels förslaget att Lapplandsbrigaden i Umeå läggs ned,
dels förslaget att Norrlands artilleriregemente i Östersund läggs ned.
Motionerna
Östersund
I motion Fö28 (m) påpekas att det i krigsorganisationen från A 4, efter
förbandets nedläggning, kommer att finnas kvar fem moderna haubitsbataljoner
77. Propositionen anger inte hur ansvaret för dessa krigsförband skall
överföras. Motionären hävdar att det genom minskat antal värnpliktiga vid
Norrlandsbrigaden i Östersund (NB 5) vore möjligt att både rymma brigadens
utbildning samt kvarvarande artilleriutbildning inom ett kasernområde.
Motionären föreslår att Försvarsmakten får i uppdrag att närmare utreda
möjligheterna till fortsatt artilleriutbildning i Östersundsgarnisonen av de
från A 4 ej nedlagda krigsförbanden.
Motion Fö45 (s) framhåller att när brigaden (NB 5) blir kvar i Östersund så
förändras förutsättningarna för andra delar av försvarsplaneringen.
Försvarsmaktsplanen, som förutsatte nedläggning av NB 5, innebar en
sammanläggning av försvarsområdena Fo 22 och Fo 23 gemensamt för Jämtland och
Västernorrlands län med staben placerad i Sollefteå. När nu två brigader skall
finnas i samma område ändras förutsättningarna enligt motionärerna på ett
avgörande sätt. Övervägande skäl talar då för att nuvarande
försvarsområdesorganisation skall behållas, dvs. att Jämtlands län bildar Fo
22.
Även motion Fö330 (m) förordar, med i princip samma skäl, att en
försvarsområdesbefälhavare med sin stab lokaliseras till Östersund.
Utskottet
Östersund
Regeringen föreslår att Nedre Norra arméfördelningen, försvarsområdesstaben
samt Norrlands artilleriregemente, A 4, avvecklas, samtliga i Östersund.
I motion Fö28 (m) förordas en utredning för att undersöka möjligheten att i
begränsad omfattning fortsätta med artilleriutbildning i Östersund. Utskottet
anser för sin del att det med den förutsatta krigsorganisationen räcker med
tre artilleriregementen på fastlandet och ett på Gotland. A 8 i Boden har
härvid prioriterats före A 4 i Östersund på grund av närheten till gränszonen
och de goda samövningsmöjligheterna med olika förbandstyper i norra Norrland.
Motionen bör därför avslås.
I fyra motioner - Fö45 (s), Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna del,
Fö308 (m) yrkande 1 i denna del och Fö330 (m) - förordas att
försvarsområdesstaben behålls i Östersund. Utskottet har, som tidigare
framgått i samband med övervägandena om ledningssystemets utveckling, biträtt
regeringens förslag att minska antalet försvarsområden. I valet mellan att
behålla staben i Östersund eller Sollefteå prioriterar utskottet Sollefteå.
Riksdagen bör därför avslå nyss nämnda motioner.
Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att riksdagen bör godkänna
regeringens förslag att i Östersund lägga ned
* Nedre Norra arméfördelningen,
* försvarsområde Fo 22 samt
* Norrlands artilleriregemente, A 4.
Samtidigt bör motionerna Fö45 (s) och Fö330 (m) avslås.
Motionerna
Umeå
I motion Fö32 (c) anses två av de övergripande målen för Försvarsmakten komma
att bli svåra att uppfylla om Lapplandsbrigaden (NB 20) i Umeå läggs ned,
nämligen att kunna övervaka och hävda rikets territoriella integritet samt att
vid behov kunna stödja samhället vid stora påfrestningar i fred. Med
regeringsförslaget lämnas en mycket stor del av Sverige utan någon brigad.
Umeå, som är den mest tättbefolkade delen av Norrlandslänen, kommer att sakna
den folkliga kopplingen till ett fredsförband. En sådan koppling anser
motionären vara utomordentligt viktig.
Motionären anser att försvarsministerns intention att satsa på
utvecklingsbara garnisoner helt tycks ha förbisetts med förslaget att lägga
ned NB 20. Umeå garnison, som har omedelbar tillgång till sitt övningsområde,
sägs vara i högsta grad utvecklingsbar. Att lägga ned Sveriges näst
nordligaste brigad skulle också ge fel utrikespolitisk signal.
Lapplandsbrigaden är i dag, enligt motionen, ett av de ledande förbanden i
utvecklingen av mekaniserade enheter inom Försvarsmakten. Sedan flera år har
all stridsfordonsutbildning för Norrlandsbrigaderna centraliserats dit. Vidare
finns i Umeå Totalförsvarets skyddsskola vars verksamhet är beroende av
praktiska övningar och vinterutbildning tillsammans med Lapplandsbrigaden.
Denna utbildning är väl integrerad med FOA 4 och universitetet i Umeå.
Motionären framhåller att Umeå är en av de få garnisonsorter i vårt land där
utbildningen kan växlas upp till dubbelbrigad. Härutöver ger det nuvarande
samarbetet mellan militär och civil utbildning goda möjligheter till kommande
civilpliktsutbildning.
Motionären hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts om ett bibehållande av Lapplandsbrigaden.
I motion Fö46 (s) framförs motsvarande argument om geografisk spridning,
utrikespolitisk signal och utvecklingsbar garnison för att behålla
Lapplandsbrigaden i Umeå. Härutöver pekar motionärerna på den skolutredning
som aviserats och att därvid Lapplandsbrigaden får en särställning. Skälet är
att officersutbildningen vid Stridsskola Nord är hårt knuten till
Lapplandsbrigaden och de resurser som brigaden disponerar (övningstrupp,
övnings- och skjutfält, verkstadsresurser m.m.).
Med likartade motiv föreslås i motionerna Fö6 (kd), Fö39 (fp) och Fö313 (m)
att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag att avveckla
Lapplandsbrigaden i Umeå.
Utskottet
Umeå
Regeringen föreslår att Lapplandsbrigaden, NB 20, läggs ned. Fem motioner -
Fö6 (s), Fö32 (c), Fö39 (fp), Fö46 (s) och Fö313 (m) - uttalar sig till förmån
för att behålla NB 20. I motion Fö38 (fp parti) yrkande 14 (i denna del)
förordas ytterligare överväganden inför beslut.
Utskottet, som bl.a. uppvaktats av företrädare för Umeå och Östersunds
respektive kommuner och garnisoner, har noga vägt skälen för att behålla NB 20
eller Fältjägarbrigaden, NB 5 som utbildas i Östersund, i den totala framtida
krigsorganisationen med 13 armébrigader. Besparingsmöjligheterna är ungefär
likvärdiga i de båda alternativen. Utskottet anser, liksom regeringen, att
NB 5 bör behållas och NB 20 avvecklas. Det avgörande skälet är möjligheterna
att i Östersund vidmakthålla och utveckla en allsidig och rationell
försvarsmaktsgarnison.
Härav följer att riksdagen med avslag på motionerna Fö6 (kd), Fö32 (c), Fö38
(fp parti) yrkande 14 i denna del, Fö39 (fp), Fö46 (s) och Fö313 (m) bör
godkänna regeringens förslag att lägga ned Lapplandsbrigaden, NB 20, i Umeå.
Utskottet erinrar om att det långsiktiga behovet av bl.a. stridsskolor
kommer att övervägas i den s.k. skolutredningen.
Motionerna
Boden
I motion Fö26 (s) framhålls att Bodens garnison har 1 000 officerare och 3 000
värnpliktiga och därmed är i särklass störst i Sverige. I garnisonen finns
samtliga funktioner representerade. Denna mångfald samt tillgången på
övningstrupp utgör enligt motionärerna en synnerligen god resurs för militär
skolutbildning. Med en truppslagsintegrerad arméskola i Boden sägs stora
besparingar kunna göras. Skolan kan utveckla en särskild profil vad avser
befälsträning under vinterförhållanden. Motionärerna hemställer att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om en arméskola i
Boden.
Bodens fästning är för många ett känt begrepp. I motion Fö804 (s) anförs att
när nu alla fästen i denna utom ett utgått ur krigsorganisationen bör det
övervägas vad som skall bevaras åt eftervärlden. Bodens fästning sägs utgöra
en unik möjlighet för såväl turism- som kulturaktiviteter. Med hänsyn till den
mångfald av kulturhistoriskt värdefulla objekt som finns i Boden föreligger
enligt motionären ett stort intresse att bevara och levandegöra Bodens
fästning. Detta föreslås riksdagen ge regeringen till känna.
Utskottet
Boden, Kalix och Kiruna
Regeringen föreslår att försvarsområdesstaberna i Kalix och Kiruna avvecklas.
Utskottet har, som tidigare framgått i samband med övervägandena om
ledningssystemets utsveckling, biträtt regeringens förslag att minska antalet
försvarsområden. Utskottet anser därför att riksdagen bör godkänna regeringens
förslag att lägga ned
* dels försvarsområdet Fo 66 i Kiruna och
* dels försvarsområdet Fo 67 i Kalix.
I dessa båda orter bör samtidigt behållas en organisation för taktisk ledning
av markstrid.
Utskottet utgår från att frågan om förläggning av en arméskola till Boden
kommer att prövas i den utredning om försvarets skolor som tillsätts inom
kort. Motion Fö26 (s) bör därför inte bifallas av riksdagen.
Utskottet håller med motionären i motion Fö804 (s) att det finns miljöer och
föremål i Bodens fästning som bör bevaras när anläggningen inte längre har
något militärt operativt värde. Utskottet anser att lokala civila och militära
företrädare är de som bäst kan bedöma vilka miljöer och föremål som därvid bör
bevaras, vilka åtgärder som därvid kan behöva vidtas och om det i sammanhanget
erfordras något beslut av regering eller riksdag. Riksdagen bör därför inte nu
uttala sig i frågan utan avslå motionen.
Sammanfattning
Utskottet har förordat att ett flertal fredsförband skall avvecklas. Lokaler,
mark och anläggningar som inte behövs skall lämnas. Syftet är att spara
pengar.
Det förslag till förändringar i Försvarsmaktens grundorganisation som
utskottet hemställer att riksdagen skall godkänna överensstämmer med vad
regeringen förordat i totalförsvarspropositionen. Förslaget innebär på ett
flertal punkter skillnader i förhållande till vad som föreslås i
Försvarsmaktsplan 97 (FMP 97). Tre motioner - Fö23 (kd kommitté) yrkande 30 i
denna del, Fö50 (kd) yrkande 2 och Fö201 (m parti) yrkande 11 i denna del -
förordar att riksdagen skall avslå totalförsvarspropositionen i denna del.
Utskottets hemställan innebär att riksdagen bör avslå nyss nämnda motions-
yrkanden.
Genomförande
Utskottet anser, liksom regeringen, att avvecklingen skall påbörjas direkt
efter riksdagens beslut och genomföras så snabbt som möjligt. Detta innebär
att de enheter som skall läggas ned kan utgå ur grund- och i förekommande fall
krigsorganisationen före den 1 januari 1999. Avvecklingsåtgärderna bör vara
avslutade före den 1 januari år 2000. De organisationsenheter som efter den i
det föregående nämnda skolöversynen kan bli föremål för förändringar bör i
huvudsak kunna ansluta till dessa tider.
Inför olika detaljbeslut som regeringen och Försvarsmakten har att fatta för
att genomföra avvecklingen anser utskottet att det är angeläget att i ett
helhetssammanhang pröva om det är kostnadseffektivt eller från andra
utgångspunkter lämpligt att tills vidare behålla och utnyttja vissa
anläggningar och övningsområden som hör ihop med de förband som skall
avvecklas. Övningsanläggningar och skjutfält utgör också en betydelsefull del
i basen för tillväxt i den beslutade anpassningsdoktrinen.
I sammanhanget vill utskottet peka på att det ser mycket positivt på
initiativ till samordning, effektivisering och besparing över
försvarsgrensgränser samt inom och mellan garnisoner.
Utskottet utgår från att regeringen överväger och, inom given ekonomisk ram,
beaktar vad utskottet här har anfört om att utnyttja anläggningar, mark och
lokaler på ett från helhetssynpunkt lämpligt sätt.
Grundorganisationens omfattning och lokalisering
Regeringen
Regeringen föreslår att Försvarsmaktens grundorganisation skall ha den
omfattning och lokalisering som framgår av det följande. Regeringen föreslår
vidare att det bör ankomma på regeringen att bestämma vilken benämning
organisationsenheterna skall ha.
Regeringen föreslår:
CENTRAL LEDNING
Kaderorganiserade krigsförband
Högkvarteret i Stockholm
SÖDRA MILITÄROMRÅDET (MILO S)
Kaderorganiserade krigsförband
Södra militärområdesstaben (Milostab S) i Kristianstad
Södra arméfördelningen (13. förd) i Kristianstad
Norra skånska dragonregementet (P 2/Fo 14) i Hässleholm
Norra Smålands regemente (I 12/Fo 17) i Eksjö
Hallands regemente (I 16/Fo 31) i Halmstad
Skaraborgs regemente (P 4/Fo 35) i Skövde
Smålandsbrigaden (IB 12) i Eksjö
Hallandsbrigaden (IB 16) i Halmstad
Skånska dragonbrigaden (PB 8) i Hässleholm
Skaraborgsbrigaden (PB 9) i Skövde
Södra skånska brigaden (MekB 7) i Lund (Revingehed)
Wendes artilleriregemente (A 3) i Hässleholm
Sydkustens marinkommando (MKS) i Karlskrona
Västkustens marinkommando (MKV) i Göteborg
Tredje ytattackflottiljen (3. yaflj) i Karlskrona
Fjärde kustartilleribrigaden (KAB 4) i Karlskrona
Göteborgs marinbrigad (GMB) i Göteborg
Södra flygkommandot (FKS) i Ängelholm
Södra underhållsregementet (Uhreg S) i Kristianstad
Utbildningsförband
Livregementets husarer (K 3) (Fallskärmsjägarkåren ingår) i Karlsborg
Göta luftvärnskår (Lv 6) i Halmstad
Göta ingenjörkår (Ing 2) i Eksjö
Göta trängkår (T 2) i Skövde
Skaraborgs flygflottilj (F 7) i Lidköping (Såtenäs)
Skånska flygflottiljen (F 10) i Ängelholm
Blekinge flygflottilj (F 17) i Ronneby.
Skolor m.m.
Försvarsmaktens försörjningscentrum (preliminärt i Skövde)
Flygvapnets Halmstadsskolor (F 14) i Halmstad
MELLERSTA MILITÄROMRÅDET (MILO M)
Kaderorganiserade krigsförband
Mellersta militärområdesstaben (Milostab M) i Strängnäs
Östra arméfördelningen (4. förd) i Strängnäs
Gotlands militärkommando (MKG) i Visby
Södermanlands regemente (P 10/Fo 43) i Strängnäs
Svea livgarde (I 1/Fo 44) i Upplands-Bro (Kungsängen)
Upplands regemente (S 1/Fo 47) i Enköping
Livregementets grenadjärer (I 3/Fo 51) i Örebro
Värmlands regemente (I 2/Fo 52) i Kristinehamn
Dalregementet (I 13/Fo 53) i Falun
Livgardesbrigaden (IB 1) i Upplands-Bro
Värmlandsbrigaden (IB 2) i Kristinehamn
Dalabrigaden (NB 13) i Falun
Södermanlandsbrigaden (MekB 10) i Strängnäs
Gotlandsbrigaden (MekB 18) i Visby
Bergslagens artilleriregemente (A 9) i Kristinehamn
Ostkustens marinkommando (MKO)
Andra ytattackflottiljen (2. yaflj) i Haninge
Första ubåtsavdelningen (1. ubavd) i Haninge
Andra minkrigsavdelningen (2. minkriavd) i Haninge
Andra kustartilleribrigaden (KAB 2) Vaxholm
Fårösunds marinbrigad (FMB) i Fårösund
Mellersta flygkommandot (FKM) i Upplands-Bro
Mellersta underhållsregementet (Uhreg M) i Strängnäs
Muskö örlogsvarv (ÖVM) i Haninge
Utbildningsförband
Livgardets dragoner (K 1) i Stockholm
Gotlands artilleriregemente (A 7) i Visby
Gotlands luftvärnskår (Lv 2) i Visby
Roslagens luftvärnskår (Lv 3) i Norrtälje
Kustflottan (Kfl) i Haninge
Försvarsmaktens helikopterflottilj i Linköping (Malmen)
Upplands flygflottilj (F 16) i Uppsala
Skolor m.m.
Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum i Uppsala
Arméns taktiska centrum i Enköping
Försvarets sjukvårdscentrum i Hammarö
Försvarets internationella kommando i Södertälje
Krigsskolan (KS) i Solna
Rikshemsvärnscentrum (RiksHvC) i Stockholm (Salem)
Berga örlogsskolor (BÖS) i Haninge
Kustartillericentrum (KAC) i Täby.
Flygvapnets Uppsalaskolor (F 20) i Uppsala
NORRA MILITÄROMRÅDET (MILO N)
Kaderorganiserade krigsförband
Norra militärområdesstaben (Milostab N) i Boden
Övre Norra arméfördelningen (6. förd) i Boden
Västernorrlands regemente (I 21/Fo 63) i Sollefteå
Västerbottens regemente (I 20/Fo 61) i Umeå
Bodens försvarsområde (Fo 63) i Boden
Fältjägarbrigaden (NB 5) i Östersund
Ångermanlandsbrigaden (NB 21) i Sollefteå
Norrbottensbrigaden (MekB 19) i Boden
Bodens artilleriregemente (A 8) i Boden
Norrlandskusten marinkommando (MKN) i Härnösand
Norra flygkommandot (FKN) i Luleå
Norra underhållsregementet (Uhreg N) i Boden
Utbildningsförband
Norrlands dragonregemente (K 4) Arvidsjaur
Lapplands jägarregemente (I 22) i Kiruna
Norrlands luftvärnskår (Lv 7) i Boden
Norrlands ingenjörkår (Ing 3) i Boden
Norrlands signalkår (S 3) i Boden
Norrlands trängkår (T 3) i Sollefteå
Jämtlands flygflottilj (F 4) i Östersund
Norrbottens flygflottilj (F 21) i Luleå
Skolor m.m.
Totalförsvarets skyddsskola (SkyddS) i Umeå
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget beträffande
omfattningen av Försvarsmaktens grundorganisation och lokalisering av däri
ingående organisationsenheter.
Motionen
Moderata samlingspartiet anför i motion Fö201 att det inte har anledning att
nu ta ställning till framtiden för enskilda förband inom ramen för den av
Socialdemokraterna och Centerpartiet förda politiken. Motionärerna föreslår
därför (yrkande 13) att riksdagen avslår regeringens förslag beträffande
omfattning och lokalisering av Försvarsmaktens grundorganisation.
Utskottet
Utskottet anser att ett samlat beslut av riksdagen om omfattning och
lokalisering av Försvarsmaktens grundorganisation dels skapar överblick över
organisationen, dels klarlägger beslutsläge och ansvarsfördelning mellan
riksdagen och regeringen i grundorganisationsfrågor. Eventuella förändringar i
den angivna strukturen skall således beslutas av riksdagen. Utskottet föreslår
därför att riksdagen godkänner regeringens förslag beträffande omfattningen av
Försvarsmaktens grundorganisation och lokalisering av däri ingående
organisationsenheter i enlighet med förteckningen i proposition 1996/97:4,
kap. 11.3. Riksdagen bör samtidigt avslå motion Fö201 (m parti) yrkande 13.
Det bör ankomma på regeringen att bestämma organisationsenheternas
benämningar.
Helikopterförband samt sjuktransporter med helikopter
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen har anfört
om helikopterförband och lokaliseringen av en helikopterflottilj (s. 79 och
115). Vidare behandlas och om sjuktransporter med helikopter (s. 115 och
171-173). Utskottet tar även upp till behandling behandlar vidare motionerna
Fö12 (c), Fö22 (fp) yrkandena 1-2, Fö23 (kd kommitté) yrkande 42, Fö38 (fp)
yrkandena 11 och 31, Fö51 (s), Fö52 (v parti) yrkande 10 i denna del, Fö306
(m), Fö309 (fp) i denna del, Fö312 (m) samt Fö314 (m) yrkande 3.
Regeringen
Inrättande av ett helikopterprogram
Regeringen anser att Försvarsmaktens helikopterresurser med början den 1 juli
1997 successivt bör samordnas inom ett gemensamt program. Genom att inrätta
Försvarsmaktens helikopterflottilj skapas ett gemensamt ledningsorgan för
helikopterverksamheten. Flottiljens ledning krigs- och kaderorganiseras. Den
skall utgöra en rörlig förstärkningsresurs. I krig skall den kunna ställas
till operativ eller taktisk chefs förfogande. Den rörliga helikopterledningen
skall i fred kunna användas för ledning och samordning vid större
räddningsinsatser. Regeringen föreslår att den kaderorganiserade
flottiljledningen lokaliseras till Malmen. Försvarsmaktens samtliga
helikopterenheter inordnas med bibehållen lokalisering. De marina
helikopterdivisionerna bör dock omorganiseras till två divisioner även i fred.
Regeringen anser att helikopterorganisationen fr.o.m. år 1998 bör inordnas i
ett nytt program, Helikopterförband. Regeringen avser att återkomma till
riksdagen i denna fråga inför budgetåret 1998.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget att inrätta
Försvarsmaktens helikopterflottilj på Malmen.
Motionerna
Helikopterförband
Enligt Folkpartiet liberalernas mening i partimotion Fö38 (fp) är det bra att
samordna Försvarsmaktens helikopterresurser i ett gemensamt program. Skapandet
av Försvarsmaktens helikopterflottilj kommer att underlätta samordning av
såväl inköp som underhåll och utbildning. För att effektivt kunna utnyttja
synergieffekterna av de tre delkomponenterna i det föregående föreslagna
?luftburna kavalleriet? - attackhelikoptrar, transporthelikoptrar och
jägarskvadroner - bör verksamheten samlas på en förbandsort. Den föreslagna
helikopterflottiljen bör sålunda lokaliseras med jägarutbildningen i södra
Sverige (yrkande 11).
Även motion Fö22 (fp) betonar fördelarna med en samordning av
Försvarsmaktens helikopterresurser i ett gemensamt program. Motionären anser
det dock tveksamt om de marina helikopterdivisionerna skall koncentreras
enbart till två orter. En fördelning på tre orter kan möjligen visa sig vara
en lika kostnadseffektiv lösning, i synnerhet i nuvarande läge med förutsatt
fortsatt marin verksamhet i Göteborg. Att då lägga ned eller flytta den 12:e
helikopterdivisionen anser motionären vara ett stort misstag. Riksdagen bör
därför som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om
helikopterverksamhetens betydelse för försvaret av Göteborg (yrkande 1) och
att helikopterdivisionernas placering bör utredas (yrkande 2).
Vänsterpartiet anser i partimotion Fö52 att Försvarsmaktens verksamhet på
Malmen bör avvecklas och att helikopterflottiljen därför bör få annan
lokalisering (yrkande 10 i denna del).
I motion Fö314 (m) framhålls att regeringens förslag avseende den marina
helikopterverksamheten på Säve inte är preciserade. Motionären påpekar att
rRegeringen inte lämnar något inget förslag om vilken division av nuvarande
tre som skall avvecklas och därmed inte heller om verksamhetens framtida
lokalisering.
Motionären anser det viktigt att klargöra om regeringens förslag i praktiken
innebär en avveckling av divisionen på Säve. Propositionen redovisar inget
beslutsunderlag för en nedläggning. Inte heller för hur den angelägna
räddningsfrågan skall lösas. Enligt motionären måste därför riksdagen inhämta
beslutsunderlag för en eventuell nedläggning av den tredje marina
helikopterdivisionen (yrkande 3).
Kristdemokraterna anför i kommittémotion Fö23 (kd) att det är angeläget att
ha kvar marinens nuvarande mångsidigt användbara helikopterdivision på Säve.
Behovet av en välutrustad helikopterorganisation måste tillgodoses i det
mycket sjötrafikerade Västerhavet och Östersjöutloppen samt Östersjön.
Sjöoperativa krav och Västerhavets trafikbild kräver en omedelbart tillgänglig
marint anpassad helikopterresurs. Skärgårdsbefolkningen och fartygstrafiken
ser i Försvarsmaktens helikoptrar en trygg och säker sjöräddningsfunktion.
Motionärerna förordar att den nuvarande helikopterdivisionen på Säve inte
avvecklas (yrkande 42).
Med i stort motsvarande argument förordas att helikopterdivisionen på Säve
skall få vara kvar i följande motioner: Fö12 (c), Fö51 (s), Fö306 (m), Fö309
(fp) i denna del och Fö312 (m).
Utskottet
Helikopterförband
Försvarsmaktens helikoptrar har viktiga uppgifter under höjd beredskap och i
krig, t.ex. transport av chefer, specialförband, skadade, viktigare materiel
samt för flygräddning och ubåtsjakt. De har också viktiga fredstida uppgifter
för transporter och räddning.
Utskottet finner liksom regeringen det lämpligt att samordna Försvarsmaktens
helikopterresurser inom ett gemensamt program under samlad ledning. Härigenom
underlättas ledning av större helikopterinsatser under främst kris och krig.
Det kommer också att bli lättare att ta till vara möjligheterna till
typsamordning av helikopterbeståndet och att samordna utbildning och
beredskap.
Utskottet har vid behandlingen av krigsorganisationen i det föregående
konstaterat att det för närvarande inte är aktuellt att organisera ett
luftburet kavalleri, med en lokalisering i anslutning till ett jägarförband,
vilket av den typ som förordas i partimotion Fö38 (fp). Härav följer att
yrkande 11 i denna motion bör avslås.
En försvarsmaktsgemensam helikopterflottilj bör sålunda inrättas. Utskottet
anser kan också det lämpligt därför godta att helikopterflottiljens ledning
lokaliseras till Malmen. En arméflygbataljon är redan förlagd dit och på
Malmen finns en infrastruktur för flygverksamhet.
Flera motionsyrkanden rör helikopterdivisionen verksamheten på Säve.
Utskottet konstaterar att regeringen nu inte lägger några förslag om
programmet Helikopterförbands organisation och om baseringen. av dess
resurser utan Regeringen avser återkomma i ärendet till riksdagen hösten 1997.
Utskottet anser att det är viktigt att detta förslag blir en helhetslösning
som beaktar uppgifterna i såväl krig som fred. Härvid bör samhällets
möjligheter att utnyttja de militära helikopterresurserna i fred inte
försämras. Två av de marina helikopterdivisionernas huvuduppgifter i fred är
att utbilda förband för ubåtsjakt och ytmålsspaning. En annan viktig uppgift
är att bistå ansvariga myndigheter vid räddningsinsatser. Utskottet
konstaterar att marinens framtida produktion av krigsförband kommer att ha sin
tyngdpunkt på syd- och ostkusten. Mot denna bakgrund bör Försvarsmakten och
den kommande helikopterflottiljen ha i uppgift att svara för att marinens
uppgifter när det gäller helikopterförband kan lösas även på västkusten.
Riksdagen bör dock inte nu göra några uttalanden om det blivande
helikopterprogrammets närmare organisation eller om lokaliseringen av dess
resurser.
Vad utskottet här har anfört innebär att riksdagen bör godkänna regeringens
förslag att inrätta Försvarsmaktens helikopterflottilj på Malmen, varvid
motionerna Fö12 (c), Fö22 (fp) yrkandena 1-2, Fö23 (kd kommitté) yrkande 42,
Fö38 (fp parti) yrkande 11, Fö51 (s), Fö52 (v parti) yrkande 10 i denna del,
Fö306 (m), Fö309 (fp) i denna del, Fö312 (m) och Fö314 (m) yrkande 3 bör
avslås.
Regeringen
Sjuktransporter med helikopter
Regeringen redogör, utan att lämna förslag till riksdagen, för läget när det
gäller sjuktransporter med militära helikoptrar. Regeringen erinrar
inledningsvis om ansvarsuppdelningen enligt räddningstjänstlagen (1986:1102).
Sålunda skall kommunerna svara för räddningstjänsten inom respektive kommun,
om inget annat sägs. Luftfartsverket ansvarar för flygräddningstjänsten och
Sjöfartsverket för sjöräddningstjänsten. Räddningsledaren kan begära hjälp
från statliga och kommunala myndigheter.
Regeringen anmäler att Sjöfartsverket i september 1995 träffade avtal med
Försvarsmakten om helikopterberedskap för sjöräddningsinsatser. Enligt avtalet
skall Försvarsmakten dygnet runt hålla viss beredskap med helikopter på Säve,
Kallinge, Visby och Berga. Sjöfartsverket och Luftfartsverket studerar för
närvarande frågor rörande en samordning av räddningsresurserna, bl.a. för att
få belyst beredskapen i norra Sverige.
Den s.k. civilbruksutredningen har studerat utnyttjandet av försvarets
helikoptrar och bl.a. föreslagit att de fem för sjuktransporter särskilt
anskaffade helikoptrarna skall kunna tas i anspråk av sjukvårdshuvudmännen
genom långsiktiga avtal. Försvarsmakten har deltagit i sju upphandlingar men
endast lyckats få ett kontrakt - med Västerbottens läns landsting. Regeringen
drar slutsatsen att Försvarsmakten av bl.a. prissättningsskäl har haft svårt
att hävda sig i konkurrensen med civila helikopteroperatörer.
Regeringen anför att Försvarsmaktens helikoptrar sedan den 1 juli i år kan
tas i anspråk som s.k. nödhelikoptrar. Detta regleras i 2 § förordningen
(1986:1111) om militär medverkan i civil verksamhet. Systemet innebär att
Försvarsmaktens helikoptrar, främst helikopter 4, 10 och 11, skall kunna
utnyttjas av sjukvårdshuvudmännen för transporter vid livshotande situationer
där omedelbar transport är avgörande för behandlingen av skadade eller sjuka.
Helikoptrarna behåller sin ordinarie basering och beredskap. Försvars-makten
är skyldig att utföra en transport om inte ordinarie verksamhet av större
betydelse allvarligt hindras. Transport skall utföras till ett på förhand
fastställt pris, nämligen Försvarsmaktens genomsnittliga internkostnad för
ifrågavarande helikoptrar. Nödhelikopter skall larmas av sjukvårdshuvudman
genom flygräddningscentralen i Göteborg. Flygräddningscentralen larmar
därefter lämpligt helikopterförband.
Regeringen bedömer att sjukvårdshuvudmännen genom systemet med
nödhelikoptrar - till en rimlig kostnad - får tillgång till samtliga
försvarets helikoptrar som lämpar sig för akuta sjuktransporter. Eftersom
systemet omfattar alla Försvarsmaktens helikopterförband täcks i princip hela
landet. Regeringen anför att den särskilt kommer att tillse att en god
räddningsberedskap på västkusten även framgent upprätthålls på bl.a. Säve.
Regeringen betonar att nödhelikoptrarna skall ses som ett komplement till
avtalstecknade helikoptrar.
Motionenrna
Samma mMotionärerna i motion Fö38 (fp parti) ställer sig beträffande
möjligheterna till sjuktransporter med militära helikoptrar tveksamma till att
koncentrera de marina helikopterdivisionerna till enbart två orter. I motionen
hänvisas till Det finns uppgifter som visar att en fördelning av de marina
helikopterresurserna på tre orter är en lika kostnadseffektiv lösning. En
ordentlig genomlysning av problemen borde ske innan beslut fattas i denna del
(yrkande 31).
Utskottet
Utskottet har vid ett flertal tillfällen, t.ex. i samband med försvarsbeslutet
1987 och 1992 samt vid 1994/95 års riksmöte, haft anledning att behandla
frågan om sjuktransporter och räddningsinsatser av civila med Försvarsmaktens
helikoptrar. Vid det senaste tillfället framhöll bl.a. utskottet (bet.
1994/95:FöU4) att det är viktigt att samhällets resurser för
helikoptertransporter samordnas i största möjliga utsträckning så att en
tillfredsställande beredskap kan ges medborgarna i hela landet såväl vid
sjuktransporter som vid olika slags räddningsinsatser. Utskottet pekade på att
de reviderade bedömningarna beträffande behovet av beredskap för
undervattenskränkningar borde på ett positivt sätt kunna bidra till att
förbättra beredskapen för civilt bruk av Försvarsmaktens marina helikoptrar.
Vid samma tillfälle betonade utskottet angelägenheten av att särskilt frågan
om sjuktransporter med helikopter får en lösning. Det borde ankomma på
regeringen att vidta erforderliga åtgärder samt återkomma till riksdagen med
förslag till beslut om så skulle krävas. Utskottet sade sig inte vara
främmande för att regeringen i författning reglerade en skyldighet för
Försvarsmakten att upprätthålla helikopterberedskap så att ansvariga
räddningsledare kan disponera helikopter i fall av nöd.
Utskottet kan, med utgångspunkt i regeringens redovisning i
totalförsvarspropositionen, konstatera att frågan om att på ett
tillfredsställande sätt kunna ställa försvarets helikopterresurser till
samhällets förfogande för sjuktransporter och räddningsinsatser har tagit steg
i positiv riktning. Systemet med nödhelikoptrar är ett sådant. Ett annat är
den i det föregående behandlade samordningen i en helikopterflottilj.
Utskottet förutsätter att tillkomsten av denna kommer att öka möjligheterna
till en bättre räddningsberedskap inom landet som helhet. Det är angeläget,
vilket utskottet också tidigare framhållit (bet. 1994/95:FöU4), med en bättre
beredskap i norra Sverige. Utskottet noterar också regeringens uttalande om
att även fortsättningsvis en god räddningsberedskap på västkusten skall
upprätthållas på bl.a. Säve.
Utskottet förutsätter att arbetet med att åstadkomma en effektivare
helikopterberedskap för sjuktransporter och räddning fortsätter. Bl.a. bör
Försvars-makten fortsätta sina ansträngningar att få till stånd avtal med
sjukvårdshuvudmännen om sjuktransportberedskap.
Utskottet utgår vidare från att regeringen i det fortsatta arbetet med
helikopterresursernas organisation och lokalisering gör en sådan genomlysning
av problemen som påtalas behov av i motion Fö38 (fp parti) yrkande 31. Någon
riksdagens åtgärd som följd av motionsyrkandet synes därför inte nödvändig.
Förmåga till sjömålsbekämpning
Utskottet behandlar här vad regeringen har anfört i totalförsvarspropositionen
på s. 189-190.
Regeringen
Regeringen refererar till försvarsutskottets begäran (bet. 1995/96:FöU1 s. 50)
om en samlad bedömning av möjligheterna att tillgodose det framtida behovet av
förmåga att bekämpa mål på sjön.
Regeringen konstaterar att antalet vapenbärare med sjömålsförmåga minskar
under perioden. Samtidigt som antalet flygplan som kan bära sjörobot ökar så
minskar antalet ytstridsfartyg och ubåtar. De rörliga kustförsvarsförbanden
behålls eller utökas, medan de fasta förbanden reduceras kraftigt.
Förmågan till upptäckt och identifiering av sjömål förbättras genom
flygburen radar och signalspaningsförband. Sambandssystemet ger efter hand
kraftigt förbättrade förutsättningar för att leda och samordna förband i
luften, till sjöss och på marken.
Regeringens sammantagna bedömning är att den för krigsorganisationen
föreslagna utvecklingen väl motsvarar kraven på sjömålsbekämpningsförmåga i
nuvarande omvärldsläge.
Utskottet
Utskottet delar regeringens bedömning att den för krigsorganisationen
föreslagna utvecklingen beträffande attackflyg, ytattack, ubåtar,
kustförsvarssy- stem och minor väl motsvarar kraven på
sjömålsbekämpningsförmåga.
Skydd av samhällsviktig verksamhet
Utskottet behandlar här totalförsvarspropositionens avsnitt om skyddet av
samhällsviktig verksamhet (s. 179-181).
Regeringen
Regeringen erinrar om att den i samband med försvarsbeslutets första etapp
betonade vikten av att det finns ett bra säkerhetsskydd kring de skyddsobjekt
som är väsentliga för infrastrukturens funktion. Särskilt framhölls behovet av
ytterligare personal för bevakningsuppgifter under höjd beredskap.
Regeringen anför att Försvarsmakten avråder från att korttidsutbilda
personal och att krigsplacera denna i stridande förband utan kompletterande
utbildning. Om en bevakningsorganisation skall organiseras bör detta i stället
ske som en åtgärd under ett anpassningsskede. Regeringen delar Försvars-
maktens uppfattning i denna fråga.
Regeringen bedömer sålunda att uppsättning och bemanning av en
bevakningsorganisation med bevakningsplutoner bör förberedas men genomföras
först i ett anpassningsskede och då genom överföring av totalförsvarspliktiga
med militär grundutbildning. Bevakningsorganisationen bör omfatta ca 40 000
personer.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget angående
förberedelser för införande av särskilda bevakningsplutoner.
Regeringen bedömer hemvärnet vara en viktig bevakningsresurs. Som
framhållits i samband med redogörelsen för krigsorganisationens utveckling
anser regeringen att den nuvarande personalstyrkan på ca 90 000 personer bör
utökas till 125 000 år 2001. Samtidigt bör utrustningen moderniseras.
Regeringen bedömer vidare att driftvärnet i sin nuvarande form tills vidare
bör finnas kvar som ett av flera bevakningsalternativ.
Överstyrelsen för civil beredskap och Rikspolisstyrelsen har föreslagit att
beredskapspolisorganisationen skall utökas med 7 000 personer under
försvarsbeslutsperioden. Organisationen kommer då att omfatta 15 000
beredskapspoliser, varav 5 000 som särskild del och 10 000 som allmän del.
Vidare föreslår myndigheterna att personal rekryteras till den särskilda
beredskapspolisen genom att totalförsvarspliktiga, när de i 30-årsåldern
lämnar fältförbanden, skrivs in med civilplikt för tjänstgöring inom
beredskapspolisen.
För att bygga upp organisationen planeras utbildning av 1 000 särskilda
beredskapspoliser årligen under perioden 1997-2001 samt av 1 000 allmänna
beredskapspoliser under åren 1997-1999 och 500 under år 2000.
Regeringen bedömer att beredskapspolisen med en utökad organisation och
bättre utbildning kan utgöra ett lämpligt komplement för bevakning av
skyddsobjekt.
Utskottet
Utskottet konstaterade inför försvarsbeslutets första etapp (1995/96:FöU1
s. 81) bl.a. att den föreslagna bevakningsorganisationen kan byggas upp och
bemannas på olika sätt. Utskottet poängterade betydelsen av att
hemvärnsorganisationen personellt och materiellt utvecklas efter tidigare
beslutad inriktning och utgick vidare från att Försvarsmakten och regeringen
granskar för- och nackdelar med skilda sätt att lösa de tillkommande
bevakningsuppgifterna. Regeringen återkommer nu i totalförsvarspropositionen
och föreslår att uppsättning och bemanning av en bevakningsorganisation med
bevakningsplutoner bör förberedas, men genomföras först i ett
anpassningsskede. Bemanningen avses härvid ske med militärt grundutbildade
totalförsvarspliktiga. Utskottet anser att förslaget är i linje med utskottets
grundsyn att utbildad personal skall tas till vara före det att ny personal
utbildas för samma uppgift. Riksdagen bör således godkänna regeringens förslag
om förberedelser för att kunna införa särskilda bevakningsplutoner.
Utskottet delar också regeringens bedömning att hemvärnet är en viktig
bevakningsresurs. Utskottet betonar ånyo vikten av att hemvärnsorganisationen
får beslutat personellt och materiellt innehåll.
Utskottet har vidare ingen erinran mot vad regeringen anfört om en utökad
organisation med beredskapspoliser som ett komplement för bevakning av
skyddsobjekt.
Militära internationella insatser
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 95-97)
har anfört om militära internationella insatser. Utskottet behandlar vidare
motionerna Fö1 (fp), Fö7 (s), Fö23 (kd) yrkandena 35, 36 och 39, Fö42 (mp)
yrkandena 14-15, Fö48 (s), Fö55 (c) samt Fö324 (v).
Regeringen
Sverige skall utveckla sin förmåga att kunna medverka i fredsfrämjande
insatser i framtiden. Regeringen förordar därför vissa organisatoriska
åtgärder. Inom Försvarsmakten bör sålunda med utgångspunkt i nuvarande SWEDINT
bildas ett internationellt kommando. Kommandot skall organisera, utbilda och
understödja de fredsfrämjande insatser som Sverige medverkar i. Utöver den
operativa ledning som utövas av den ansvarige chefen i insatsområdet, ansvarar
chefen för det internationella kommandot för ledning av t.ex. logistik,
personal och ekonomi.
Kommandot skall enligt regeringen ha kapacitet att kunna delta i varaktiga
fredsfrämjande insatser med en styrka som bör vara så organiserad att den kan
utgöra en självständig enhet på bataljonsnivå inom ramen för en större
internationell styrka. I det internationella kommandot skall även marin- och
flygstridskrafter kunna ingå.
Specialenheter för ledning, fältarbeten - t.ex. minröjning - transporter
samt för hälso- och sjukvård skall organiseras vid kommandot. Dessa enheter
skall även kunna delta i civila humanitära insatser.
Då svensk specialistmedverkan aktualiseras skall den efterfrågade enhetens
insatsberedskap snabbt kunna höjas. Kommandot bör vidare hålla en kader av
snabbt tillgänglig personal för tjänstgöring som militärobservatörer och
stabsofficerare samt för specialistuppdrag.
Försvarsmakten bör inom det internationella kommandot organisera en
snabbinsatsstyrka som skall bestå av ett mekaniserat skyttekompani, personal
för ledning samt en av tidigare nämnda specialenheter. Snabbinsatsstyrkan bör
kunna sättas in i ett krisområde femton till trettio dagar efter regeringens
beslut.
Verksamheten inom Försvarsmaktens särskilda enhet för humanitära insatser,
Swedrelief, bör enligt regeringen föras över till Statens räddningsverk.
Regeringen återkommer till detta.
Volym och innehåll i den svenska styrkan skall enligt regeringen efter hand
kunna anpassas till efterfrågan och tillgängliga ekonomiska resurser. Resurser
för internationella fredsfrämjande insatser anvisas under anslaget A 2
Fredsfrämjande truppinsatser som skapas genom överföring från
Utrikesdepartementet fr.o.m. år 1997.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget att omorganisera
SWEDINT till Försvarsmaktens internationella kommando i Södertälje.
Motionerna
Miljöpartiet de gröna tar i sin partimotion Fö42 (mp) upp internationella
utbildnings- och rekryteringsfrågor. Motionärerna anser möjligheterna till en
samordnad militär och civil utbildning särskilt intressanta. Motionärerna
pekar på att situationen för hemvändande FN- och IFOR-soldater ofta är svår.
De bär ofta på krigsminnen och möter arbetslöshet, utanförskap och en känsla
av att ingen förstår deras situation. Miljöpartiet anser att de hemvändande
soldaterna skall mötas på ett sådant sätt att de kan använda sina erfarenheter
på ett konstruktivt sätt, både för det civila samhället och för individen.
Motionärerna föreslår därför ett frivilligt samarbetsprogram med
fredsorganisationer samt att speciella ?efteruppdragsplatser? inrättas på
arbetsplatser där de hemvändande soldaterna kan få ta del av andra villkor än
krigets, få ansvarsfulla uppgifter och integrera sig (yrkande 14).
Samma motionärer anser vidare att frågan bör ställas om hur ofta det är
lämpligt att samma person upprepade gånger, och med korta uppehåll, rekryteras
till internationella uppdrag. Regeringen bör sålunda överväga en
?uppehållstid? mellan uppdragen, så att det finns möjlighet till en ordentlig
behandling mot posttraumatiska stressymptom (yrkande 15).
Kristdemokraterna bejakar i kommittémotion Fö23 (kd) att SWEDINT
omorganiseras till Försvarsmaktens internationella kommando men menar att det
kan finnas behov av att utreda hur den framtida utbildningsorganisationen
skall se ut för att vara kostnadseffektiv och hur ytterligare byråkratisering
kan undvikas (yrkande 35).
Kristdemokraterna betonar att den svenska ambitionshöjningen för den
internationella verksamheten bl.a. fordrar utbildningssatsningar i etik och
uppförandekoder. Den kunskap och det utbildningsmaterial i etik som finns vid
Militärhögskolan bör utnyttjas i utbildningen när militär och civil personal
skall förberedas för internationella uppdrag. Eftersom vi eftersträvar ett
brett utländskt deltagande i utbildning för internationell verksamhet är
etikfrågorna viktiga för att underlätta och klara av svåra ställningstaganden
i fredsfrämjande operationer. Forskning och erfarenhetsutbyte mellan Sverige
och andra länder inom etikområdet kan också ge värdefulla bidrag till
uppbyggandet av demokratiska försvarsmakter. Motionärerna föreslår att det som
anförts om etik i utbildningen vid det internationella kommandot ges
regeringen till känna (yrkande 36).
Samma motionärer pekar på den stora förslitningen av materiel i samband med
internationella uppdrag. Kostnaderna för försliten och förstörd materiel måste
därför uppmärksammas. Enligt motionärerna bör det klargöras huruvida
materielen för internationell verksamhet skall tas ur mobiliseringsförråd
eller särskilt anskaffas och förrådsställas enbart för fredsfrämjande insatser
(yrkande 39).
Vänsterpartiets kommittémotion Fö324 (v) föreslår att riksdagen hos
regeringen skall begära förslag till ändringar i SWEDINT:s nuvarande
verksamhet. Motionärerna har då fyra saker i åtanke.
En omfattande s.k. debriefing som sker med hemvändande personal för att den
efter påfrestande förhållanden smidigt skall kunna återgå till ett normalt
liv. Denna verksamhet utgör en utomordentlig bas för metodutveckling och
forskning inom området posttraumatisk stress, kunskaper som också efterfrågas
internationellt.
Den utvecklade kompetens som finns vid SWEDINT och det stora
informationsflödet om i stort alla pågående fredsbevarande missioner skulle
kunna utvecklas även för avsevärt mer långsiktiga projekt, och också för ren
forskning. Till exempel sker i dag ingen forskning om hur militärer skulle
kunna stödja humanitära insatser i ett visst område och hur denna samverkan,
som i dag genomförs under tämligen improviserade former, skulle kunna
utvecklas.
Den kunskap som SWEDINT byggt upp genom åren om olika konfliktområden och om
vad som krävs för att kunna verka under sådana omständigheter skulle kunna
utnyttjas av fler.
Forskning och utveckling om utrustning för minröjning är av största vikt.
Det krävs också utbildning av personal. En sådan utbildning och utveckling
sker i dag vid SWEDINT, men insatsen bör ökas så att SWEDINT blir ledande på
det internationella området.
I tre motioner - Fö1 (fp), Fö7 (s) och Fö55 (c) - förordas, med likartade
motiv, att det internationella kommandot förläggs till Strängnäs i stället för
till Almnäs. Huvudskälet är att detta skulle ge en större besparing.
I motion Fö48 (s) framhålls en rad exempel på internationell verksamhet i
Karlskrona. Motionärerna föreslår att ett marint centrum för internationell
verksamhet skapas i Karlskrona.
Utskottet
Regeringen förordar vissa organisatoriska åtgärder för att effektivisera
svensk medverkan i framtida fredsfrämjande insatser. Ett internationellt
kommando bildas med utgångspunkt i nuvarande SWEDINT. Kommandot skall ha
kapacitet att delta varaktigt i fredsfrämjande insatser med en styrka av
bataljons storlek. Olika slags specialenheter skall ingå och en
snabbinsatsstyrka skall organiseras.
Utskottet konstaterar att riksdagen för ett år sedan (bet. 1995/96:FöU1,
rskr. 45) behandlade frågan om Försvarsmaktens internationella styrka och
därvid godkände vad regeringen förordat. Vad som nu regeringen förelägger
riksdagen för godkännande är en utveckling och precisering av vad riksdagen
redan har beslutat.
Utskottet håller med motionärerna i motion Fö23 (kd kommitté) att enklare
och effektivare beslutsvägar bör åstadkommas när det internationella kommandot
inrättas. Goda förutsättningar härför torde finnas eftersom kommandot kommer
att ta över flera uppgifter som i dag åvilar Försvarsmaktens
Hhögkvarteret.Delegering innebär i regel minskad byråkrati. Härtill kommer att
den koordinator, som regeringen avser att utse, skall utreda möjligheterna
till en framtida samordnad utbildning av personal. Även detta bör
effektivisera verksamheten. Utskottet anser vidare att koordinatorn särskilt
skall beakta möjligheterna till samverkan mellan militära och civila resurser
i samband med humanitära insatser. Motionens yrkande 35 bör därmed vara
tillgodosett. , varför det bör avslås.Någon riksdagens åtgärd som följd av
yrkandet synes därför inte erforderlig.
I motion Fö324 (v) föreslås att riksdagen hos regeringen begär ändringar i
SWEDINT:s verksamhet. Utskottet har erfarit att utveckling av de verksamheter
som beskrivs i motionen pågår i Försvarsmakten. Motionen bör därför avslås.
I tre motioner föreslås en lokalisering till Strängnäs av det
internationella kommandot. Utskottet konstaterar att regeringsförslaget
innebär att den utökade utbildningen av civila totalförsvarspliktiga till del
skall förläggas till Almnäs. Dit kommer också att vara förlagd bl.a.
Räddningsverkets enhet Swedrelief. Det internationella kommandot kommer
således inte att bli en ?solitär? vid Almnäs utan anläggningen förutsätts
kunna utnyttjas rationellt. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att
riksdagen avslår motionerna Fö1 (fp), Fö7 (s) och Fö55 (c).
Utskottet ser inga skäl för att skapa ett marint centrum för internationell
verksamhet i Karlskrona. Marinens medverkan i internationella sammanhang bör
kunna hanteras inom den ordinarie organisationen. Riksdagen bör därför avslå
motion Fö48 (s).
Vad utskottet nu har anfört innebär att riksdagen bör godkänna regeringens
förslag att omorganisera SWEDINT till Försvarsmaktens internationella kommando
i Södertälje (Almnäs).
Utskottet delar den syn på utbildning i etik vid det internationella
kommandot som ges uttryck i motion Fö23 (kd kommitté). Etikfrågorna torde få
större vikt i framtiden. Dels beror detta på vår strävan att höja beredskapen
för egna internationella insatser, dels också på att vi eftersträvar ett brett
internationellt deltagande i vår utbildning för internationella insatser.
Utskottet utgår från att etikfrågorna beaktas i det planeringsarbete som nyss
nämnde koordinator inledningsvis har att utföra. Härav följer att riksdagen
inte heller bör bifalla yrkande 36.
Samma motion behandlar materielutnyttjandet vid internationella insatser.
Utskottet har erfarit att materielen för internationella insatser i regel tas
ur krigsorganisationens mobiliseringsförråd. Det har av ekonomiska skäl inte
annat än i undantagsfall varit möjligt att anskaffa särskild utrustning.
Kostnaderna för att återställa materielen i krigsdugligt skick budgeteras och
följs upp. Det bör avgöras från fall till fall, i första hand av regeringen,
om några särskilda åtgärder erfordras för att ersätta eller återställa
försliten eller förlorad materiel samt hur en sådan ersättning skall
finansieras. Något särskilt klargörande i enlighet med motionens yrkande 39
synes inte erforderligt. Yrkandet bör därför inte bifallas.
I motion Fö42 (mp parti) föreslås särskilda åtgärder vid hemkomsten från
internationella uppdrag i syfte att underlätta personalens inträde i ett
normalt civilt liv. Utskottet har erfarit att det redan nu genomförs ett
särskilt hemkomstprogram under tre dagar för personal som återkommer från
tjänstgöring i Försvarsmaktens utlandsstyrka. Bland annat genomför utsedda
handledare samtal i grupp och enskilt i syfte att bearbeta svåra upplevelser
och att förbereda steget ut i det civila samhället. Vidare genomför
Försvarsmakten återträffar med personalen för att hjälpa och stödja den
enskilde. Utskottet utgår från att dessa åtgärder successivt utvecklas och att
därvid synpunkter som framförts i motionen kommer att beaktas. Yrkande 14 bör
därmed kunna tillgodoses. Det bör således inte bifallas.
När det gäller vad som i samma motion anförs om uppehållstid mellan
internationella uppdrag har utskottet inhämtat att Försvarsmakten har en
noggrann urvalsprocess inför varje rekrytering av personal till en
utlandsstyrka. Ett riktvärde vid uttagning är att tjänstgöring i
utlandsstyrkan inte bör ske mer än högst 2-3 gånger. Undantag kan göras
beroende på behovet av viss specialistkompetens. Ett viktig faktor i
bedömningen inför en förnyad uttagning är hur vederbörande klarat sina
uppgifter under den föregående tjänstgöringen. Utskottet anser att det måste
vara de uttagningsansvarigas förvissning om att de rekryterar rätt person som
skall avgöra uttagningen mera än hur många gånger vederbörande tidigare har
tjänstgjort i en internationell styrka. Utskottet finner mot denna bakgrund
att det finns tillräckliga handlingsregler för hur de frågor skall hanteras
som aktualiseras i motionen. Yrkande 15 bör därför inte bifallas.
Den civila trafikflygarutbildningen
Utskottet behandlar här dels vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s.
170-171) har anfört om den civila trafikflygarutbildningen, dels de motioner
som avgivits i ämnet, nämligen Fö315 (s) och Fö316 (c).
Regeringen
Regeringen erinrar om att riksdagen senast behandlade den civila
trafikflygarutbildningen under våren 1995 (prop. 1994/95:100 bil. 5, bet.
1994/95:FöU4, rskr. 1994/95:338) och därvid inte hade något att erinra mot den
av regeringen förordade inriktningen att inleda en avveckling av
Trafikflygarhögskolan (TFHS).
Försvarsmakten har i juli 1995 till regeringen föreslagit att
Trafikflygarhögskolan (TFHS) skall läggas ned senast den 31 december 1996.
Utbildningsrådet vid TFHS föreslog i september samma år
Försvarsdepartementet att utreda frågan om behovet av en fortsatt statlig
trafikflygarutbildning. Rådet pekade på flygbolagens ökande behov av piloter
de närmaste åren.
Den utredare som Försvarsdepartementet tillsatte rapporterade i mars 1996.
Han föreslog att TFHS bör förbli under statligt huvudmannaskap med
lokalisering till Ljungbyhed. I ett längre perspektiv bör skolan överföras
till civilt huvudmannaskap.
Regeringen konstaterar att de civila flygbolagens efterfrågan på piloter har
ökat och kommer att bestå. Regeringen anser att de argument av ekonomisk art
som utredaren framför talar för att bevara TFHS. Samtidigt delar regeringen
Försvarsmaktens uppfattning att TFHS inte är någon garanti för att flygbolagen
skulle avstå från att rekrytera flygvapenpiloter.
Regeringen bedömer att utbildningen av civila trafikflygare inte är en
uppgift för Försvarsmakten. Försvarsmakten skall senast den 1 april 1997 lämna
förslag om överföring till annan huvudman. Utbildningen av civila
trafikflygare vid Försvarsmakten skall upphöra senast den 1 juli 1997. Något
förslag till riksdagen lämnas inte.
Motionerna
Enligt motion Fö315 (s) finns det synnerligen starka skäl för att behålla
verksamheten vid TFHS på oförändrad nivå. Den konjunkturförbättring som nu är
tydlig kommer sannolikt att medföra ett ökat behov av piloter. Till detta
kommer mycket stora pensionsavgångar i de civila flygbolagen de närmaste åren.
Det finns därför anledning att planera så att inte samma militära pilotbrist
uppstår som den under senare delen av 1980-talet. Motionärerna förordar
sålunda fortsatt civil pilotutbildning vid TFHS (yrkande 1).
Förutsatt fortsatt verksamhet vid TFHS föreslår motionärerna att riksdagen
ger regeringen till känna att till fortsatt prövning uppta Lunds universitets
förslag att inordna pilotutbildningen i universitetet (yrkande 2). En sådan
ordning skulle ge många fördelar, inte minst i form av forskningsanknytning av
utbildningen.
Motionärerna hänvisar till den av regeringen i totalförsvarspropositionen
redovisade avsikten att låta utreda försvarets skolverksamhet men kan inte
finna att den grundläggande flygutbildningen ingår i utredningsuppdraget.
Detta sägs i så fall vara en klar brist, särskilt som Sverige, som konsekvens
av regeringsförslaget, skulle bli det första land i världen som integrerar
grundläggande flygutbildning med militärtaktisk och civil flygverksamhet.
Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts om den grundläggande flygutbildningen (yrkande 3).
I motion Fö316 (c) framförs likartade motiv för att behålla fortsatt
verksamhet med TFHS i Ljungbyhed. Motionären tillägger att frågan om TFHS
framtid inte är avhängig av frågan om F 5:s framtid. Skolan sägs kunna utmärkt
väl ligga kvar och drivas på Ljungbyheds flygplats även om F 5 avvecklas.
Motionären anser att TFHS primärt är en fråga för Utbildningsdepartementet.
Vad som i motionen anförts om Trafikflygarhögskolans framtid bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet
Utskottet erinrar om att riksdagen senast behandlade den civila
trafikflygarutbildningen under riksmötet 1994/95 (prop. 1994/95:100 bil. 5,
bet. FöU4, rskr. 338) och därvid inte hade något att erinra mot den av
regeringen förordade inriktningen att inleda en avveckling av
Trafikflygarhögskolan (TFHS).
Utskottet inser att de civila flygbolagens behov av piloter är i stigande.
Häri ligger en risk för att militära flygförare rekryteras i en omfattning som
skedde under 1980-talet och med stora negativa konsekvenser för Försvars-
makten. Det behövs således en civil trafikflygarutbildning men det kan inte
vara Försvarsmaktens uppgift att driva eller bekosta en sådan. Utskottet delar
alltså regeringens bedömning att TFHS bör läggas ned senast den 1 juli 1997.
Den civila pilotutbildningen bör föras över till annan huvudman än
Försvarsmakten. Utskottet anser, mot bakgrund av nyss nämnda risk för
pilotavgångar i försvaret, det angeläget att hitta en lösning där den
verksamhet som bedrivs vid TFHS kan fortsätta.
I motion Fö315 (s) yrkande 1, liksom i motion Fö316 (c), förordas fortsatt
verksamhet vid TFHS på oförändrad nivå. Utskottet kan inse fördelarna härmed
men med hänvisning till det nyss anförda måste i så fall en fortsatt drift ske
i annan huvudmans regi. Nämnda motionsyrkanden bör därför avslås.
Frågan om inordnande av pilotutbildningen i Lunds universitet i enlighet med
motion Fö315 (s) yrkande 2 är en fråga som bör prövas i samband med det
förutsatta bytet av huvudman för TFHS. YMotionsyrkandet bör därför avslås.
I samma motion kritiseras att den aviserade skolutredningen inte kommer att
behandla den grundläggande flygutbildningen. Utskottet har erfarit att
skolutredningen skall granska samordningsmöjligheterna i försvarets
skolverksamhet. Utskottet konstaterar att dDen grundläggande flygutbildningen
är redan är samordnad i Försvarsmakten och kommer därför inte att behandlas av
skolutredningen. Inte heller yrkande 3 i nämnda motion bör därför bifallas av
riksdagen. Den föreslagna flyttningen av den militära grundläggande
flygutbildningen från F 5 i Ljungbyhed till F 10 i Ängelholm har sålunda inte
samband med skolutredningens arbete.
Antipersonella minor
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s.
176-178) har anfört om antipersonella minor. Utskottet behandlar vidare
motionerna Fö23 (kd kommitté) yrkande 43, Fö42 (mp parti) yrkandena 18-19,
Fö52 (v parti) yrkandena 14-15 och Fö201 (m parti) yrkande 16.
Regeringen
Riksdagen beslutade under våren 1994 att Sverige i samband med översynen av
FN:s vapenkonvention skulle föreslå ett internationellt förbud mot
antipersonella minor. Utrikesutskottet framhöll (bet. 1993/94:UU19) att ett
sådant internationellt totalförbud utgör den enda verkliga lösningen på det
humanitära problem som användningen av minor ger upphov till.
Översynskonferensen ledde bl.a. till att ett reviderat protokoll om
landminor antogs. Regeringen anser att detta på praktiskt taget alla punkter
är betydligt starkare utformat än dess föregångare från år 1980. Regeringen
poängterar särskilt bl.a.:
* Protokollets tillämpningsområde har utvidgats så att det nu också gäller
interna konflikter.
* De allmänna restriktionerna för att använda alla typer av minor har
stärkts. Bl.a. förbjuds detekteringsskydd.
* Användningen av s.k. icke-detekterbara antipersonella minor förbjuds.
* Export av icke tillåtna minor förbjuds med omedelbar verkan.
* Långtgående krav på självförstöring och självdeaktivering ställs.
Det reviderade landmineprotokollet träder i kraft sex månader efter det att
tjugo länder har ratificerat detta. Regeringen anför att den under år 1996
avser förklara Sverige bundet av bestämmelserna i protokollet.
Regeringen gav i mars 1995 Försvarsmakten i uppdrag att redovisa behovet av
antipersonella minor i det svenska försvaret och konsekvenserna av att
utnyttja andra försvarsalternativ i stället för sådana minor. Uppdraget
redovisades våren 1996.
Regeringen bedömer att ett militärt angrepp är osannolikt i nuvarande
säkerhetspolitiska läge. Härtill kommer att de rent militära förutsättningarna
för att genomföra ett sådant angrepp under ett antal år kommer att vara starkt
begränsade. Regeringen anser därför att det nu är möjligt att genomföra den
omställning som blir följden av ett förbud mot antipersonella minor, även om
dessa vapen har stor betydelse för försvarsförmågan.
Regeringen anser sålunda att det bör införas ett totalförbud mot
antipersonella minor. Befintliga förrådsställda sådana minor i Sverige bör
inom givna ekonomiska ramar förstöras så snart praktiska möjligheter
föreligger, och i vart fall senast år 2001. Härigenom skapas bättre
förutsättningar för Sverige att - tillsammans med länder som vidtagit liknande
åtgärder - verka för ett internationellt förbud för detta minvapen.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget om ett totalförbud
mot användning av antipersonella minor i det svenska försvaret.
Motionerna
Enligt Moderata samlingspartiets partimotion Fö201 (m) är ett ensidigt svenskt
förbud mot antipersonella minor främst en symbolhandling. Svenska minor bidrar
inte till lidande för oskyldiga.
Ett svenskt förbud måste vägas mot den militära nyttan, inte minst för
försvaret av Norrland. I stället för att ensidigt proklamera att minorna skall
bort bör man diskutera om det går att nå samma eller bättre försvarseffekt
utan dessa vapen. Dessutom måste man vara beredd att avsätta de pengar som
behövs för att försvaret skall kunna lösa sin uppgift.
Motionärernas slutsats är att man kan, och skall, diskutera en skrotning av
personminor men det skall göras med sakskäl och efter en genomgripande
alternativvärdering. Regeringens förslag om ett totalförbud mot användning av
antipersonella minor i det svenska försvaret bör således avslås (yrkande 16)
och frågan utredas på sätt som här antytts.
Vänsterpartiet välkomnar förslaget om ett svenskt förbud mot antipersonella
minor. I partimotion Fö52 (v) betonas två punkter. Storleken på de svenska
lagren av antipersonella minor bör offentliggöras eftersom denna information
inte på något sätt skulle skada den svenska försvarsförmågan (yrkande 14).
Den andra punkten rör stridsvagnsminor. Motionärerna hävdar att dessa på
många sätt utgör ett likartat humanitärt problem. Regeringen bör därför
snarast utreda hur de svenska stridsvagnsminorna kan göras detekterbara och
självdesarmerande (yrkande 15).
Miljöpartiet de gröna säger sig med glädje hälsa ett förbud mot minor i det
svenska försvaret. I partimotion Fö42 (mp) anförs att de aktuella minorna inte
skall ersättas med något annat vapen (yrkande 18) och att förbudet mot dem
skrivs in i lag (yrkande 19).
Även Kristdemokraterna stöder förslaget om ett totalförbud mot användning av
antipersonella minor. Försvarsmakten bör sålunda inrikta sin planering utifrån
en försvarsstrategi där inte dessa minor förekommer.
I kommittémotion Fö23 (kd) anförs att ett sådant förbud kommer att innebära
en väsentlig nedsättning av vår försvarseffekt. Regeringen bör därför
återkomma till riksdagen dels med en redovisning av vilka förändringar ett
svenskt minförbud får för vår operativa förmåga, dels med ett förslag på
åtgärder som kompenserar dessa förändringar (yrkande 43).
Utskottet
Utskottet gjorde under riksmötet 1994/95 en ingående granskning av frågan om
ett svenskt förbud mot s.k. personminor eller antipersonella minor. Utskottet
anförde då bl.a. (bet. 1994/95:FöU4 s. 86-87) att antipersonella minor utgör
en humanitär katastrof i vissa länder i främst tredje världen. De orsakar
stort mänskligt lidande som följd av minornas urskillningslösa spridning och
användning, helt i strid mot folkrättens regler. Eftersom antipersonella minor
kan utnyttjas som ett synnerligen effektivt terrorvapen mot civila, har de
fått vidsträckt användning i interna konflikter och inbördeskrig.
Den planerade användningen av antipersonella minor i det svenska försvaret
utgår helt från internationella regler. Sålunda förutses inte någon
urskillningslös spridning eller användning i övrigt.
Utskottet konstaterade vid nämnda tillfälle att sådana minor antipersonella
minor har en svensk försvarspolitisk betydelse men ansåg samtidigt (bet.
1994/95:FöU4 s. 86-87) att ett internationellt totalförbud mot sådana
minorantipersonella minor, och ett beslut ratificerat av så många länder som
möjligt, utgör den enda varaktiga lösningen på de humanitära problem som
urskillningslös användning av minor ger upphov till. För att ett sådant förbud
skall få någon verklig effekt, anförde utskottet, måste det vara tillämpligt
också vid interna konflikter. Utifrån etiska och moraliska utgångspunkter
skulle det då vara naturligt att säga ja till ett ensidigt svenskt förbud mot
antipersonella minor.
Utskottet anförde vidare att om den instundande översynskonferensen skulle
leda till en bred internationell uppslutning för ett förbud uppstår en ny
situation. Sverige måste då acceptera de försvarspolitiska nackdelarna och
vidta de förändringar i sin försvarsplanering som ett sådant beslut påfordrar.
Utskottet konstaterade också vid detta tillfälle vidare att det saknades
underlag för ett beslut ställningstagande i frågan. Bl.a. måste resultatet av
en utredning i Försvarsmakten avvaktas, liksom regeringens ställningstagande
till denna.
Försvarsmakten redovisade i mars i år till regeringen konsekvenserna av ett
totalförbud mot antipersonella minor och framhöll då bl.a. att det skulle bli
utomordentligt kostnadskrävande att ersätta bortfallet av försvarseffekt. En
kombination av åtgärder - t.ex. ytterligare anskaffning av artilleri och
attackvapen för flyget samt utökad organisation av fältarbetsförband, hemvärn
och bevakningsförband - skulle därvid kunna vara aktuella åtgärder, om för-
svarseffekten skall ersättas.
Regeringen redovisar nu i totalförsvarspropositionen, med kännedom om
resultatet från översynskonferensen och Försvarsmaktens utredning, sin
bedömning och föreslår ett svenskt totalförbud mot antipersonella minor samt
att befintliga lager av sådana minor förstörs så snart som möjligt, dock
senast år 2001.
Utskottet finner att de förutsättningar som vid dess förra behandling av
ärendet ansågs behöva föreligga inför ett beslut, nu i allt väsentligt är
uppfyllda. Det reviderade minprotokollet är på praktiskt taget alla punkter
betydligt starkare utformat än dess föregångare från år 1980. Dryga
fyrtiotalet länder har aviserat sin avsikt att ratificera det reviderade
minprotokollet, och ett betydande antal stater sluter upp bakom tanken på ett
totalförbud. Härutöver har EU i oktober i år beslutat om en gemensam aktion
inom området. EU skall sålunda arbeta aktivt för att stödja att en effektiv
internationell överenskommelse om ett världsomfattande förbud för dessa vapen
ingås så snart som möjligt.
Utskottet föreslår således därför att riksdagen godkänner regeringens
förslag om ett totalförbud mot användning av antipersonella minor.
I partimotion Fö201 (m) (yrkande 16) föreslås avslag på regeringens förslag
i denna del. Vad utskottet nyss anfört innebär att motionsyrkandet inte bör
bifallas.
Utskottet anser i motsats till Vänsterpartiet att de befintliga minlagrens
storlek inte bör offentliggöras. Detta skulle indirekt kunna ge vägledning om
hur stor försvarseffekt som Försvarsmakten får avstå från genom att minorna
avskaffas. Det väsentliga är att antalet minor skall vara noll senast år 2001.
Motion Fö52 (v) yrkande 14 bör således inte bifallas.
Utskottet anser att inte heller yrkande 15 i samma motion skall bifallas. De
svenska stridsvagnsminorna är detekterbara och till del också
självdestruerande. Instruktionen för utläggning av sådana minor är utformad i
överensstämmelse med internationella konventioner.
I Kristdemokraternas kommittémotion Fö23 (kd) förordas (yrkande 43) bl.a.
att regeringen för riksdagen skall redovisa förslag till åtgärder för att
kompensera nedsättningen i försvarseffekt genom ett minförbud. Utskottet är,
som framgått av det föregående, medvetet om att ett minförbud medför en viss
nedgång i försvarseffekten, åtminstone i ett kortare perspektiv. Enligt
utskottet kan en sådan risk tas i det säkerhetspolitiska läge som nu råder. Om
förändringar till det sämre inträffar får åtgärder vidtas för att återställa
eller höja försvarseffekten inom ramen för anpassning. Någon kompensation av
försvarseffekt med hänsyn till ett minförbud anser utskottet sålunda inte
aktuell för närvarande. Motionsyrkandet bör därför inte bifallas.
Det anförda innebär att Miljöpartiets yrkande 18 i partimotion Fö42 (mp) får
anses tillgodosett. Yrkandet bör sålunda inte bifallas.
Yrkande 198 i samma motion förordar att förbudet mot antipersonella minor
skrivs in i lag. Enligt utskottets mening skulle en lag mot antipersonella
minor inte stämma med vårt konstitutionella system. I och med att riksdagen
fattat beslut om förbud mot sådana minor blir förbudet riksdagsbundet. Skulle
någon framtida regering vilja återinföra antipersonella minor måste den i så
fall av riksdagen begära ett nytt beslut. Antipersonella minor finns endast
hos Försvarsmakten. Detta innebär att det åligger regeringen att efter ett
riksdagsbeslut ge Försvarsmakten i uppgift att avveckla minorna. Gällande
lagstiftning innebär att om någon i framtiden skulle komma att använda
antipersonella minor, eller beordra sådan användning, kan vederbörande
straffas för brott. Motion Fö42 (mp parti) yrkande 19 bör därför avslås.
Enligt utskottets mening skulle en sådan åtgärd sakna praktisk betydels.
Beroende på omständigheterna är flera lagrum tillämpliga, t.ex. brottsbalkens
22 kap. 6 § om folkrättsbrott, för att ställa den till ansvar som bryter mot
ett sådant förbud.
Totalförsvarets minröjningscentrum
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s.
178-179) anfört om ett för totalförsvaret gemensamt minröjningscentrum.
Utskottet behandlar vidare motionerna Fö21 (s), Fö33 (c) och Fö325 (fp).
Regeringen
Sveriges internationella insatser för humanitär minröjning har under ett antal
år varit bland de främsta i världen. Regeringen pekar på att Sverige
ekonomiskt och med kunnande gjort insatser i Afghanistan, Angola, Kambodja och
Moçambique. Sverige röjer även sjöminor i Baltikum.
Regeringen avser att utveckla insatserna i internationella humanitära
sammanhang samt inom forskning och utveckling om minröjning.
Regeringen avser ge Försvarsmakten i uppdrag att tidigt inrätta ett svenskt
minröjningscentrum. Detta skall utgöra en bas för forskning och utveckling
inom området. Minröjningscentret skall vara en totalförsvarsresurs. Det bör ha
i uppgift att utbilda i ammunitionsröjning och minröjning för både det
internationella kommandots och krigsorganisationens behov. Statens
räddningsverk med Swedrelief, polisen och humanitära organisationer skall
kunna utnyttja centret för internationella insatser. Även utländska
organisationer och myndigheter skall kunna dra nytta av centrets kompetens men
också kunna tillföra kunnande.
Regeringen redogör för de resurser som, spridda i landet, i dag finns för
att utbilda om minröjning och röjning av oexploderad ammunition.
Regeringen avser att i det fortsatta arbetet med att inrätta
minröjningscentret ta ställning till dess uppgifter, organisation och
lokalisering. Kostnaderna uppskattas till ca 3 miljoner kronor per år och
finansieras inom totalförsvarets samlade resurser.
Motionerna
I motion Fö21 (s) anförs att Sverige i dag satsar betydande resurser på att
utveckla minröjningsmetoder. Sverige är ett av de länder som satsar mest på
forskning och utveckling kring ny teknik för minletning och minröjning. I
Sverige finns därför en god grund att utgå från vid uppbyggnad av ett
minröjningscentrum. För ett sådant är enligt motionärerna Eksjö den
naturligaste platsen. Med en anknytning till Ammunitionsröjningsskolan vid
Fältarbetscentrum i Eksjö skulle befintlig kompetens kunna utnyttjas effektivt
och tempoförlust undvikas. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna dels vad som anförts om Eksjö som
placeringsort för ett minröjningscentrum (yrkande 1), dels att Sveriges
kommande minröjningscentrum bör inrättas som en del i Fältarbetscentrum i
Eksjö (yrkande 2).
Med hänsyftning på den erfarenhet och kompetens inom området som finns vid
Ing 2 och Fältarbetscentrum i Eksjö förordas i motion Fö33 (c) en lokalisering
dit av totalförsvarets minröjningscentrum.
I motion Fö325 (fp) anser motionären att minröjning inte för närvarande är
ett prioriterat område för det svenska försvaret. Försvarets materielverk sägs
sakna medel för att utveckla kommande teknik. Om medel skulle bli tillgängliga
genom omfördelning inom försvarsbudgeten skulle, enligt motionären, en
utveckling, framtagning och utprovning av minröjningsutrustning kunna skapa
arbetstillfällen bl.a. på orter som drabbas av förbandsnedläggningar.
Motionären hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen
* anförts om anskaffning och utveckling av minröjningsutrustning (yrkande 1),
* anförts om tillkommande arbetstillfällen genom utveckling och framtagning
(yrkande 2),
* anförts om medel för att utveckla minröjningsarbete (yrkande 3),
* anförts om omfördelning av medel inom försvarsbudgeten (yrkande 4).
Utskottet
Regeringen anmäler, utan att lämna förslag till riksdagen, att den avser att
öka insatserna i internationella sammanhang, samt inom forskning och
utveckling, för upptäckt och röjning av minor. Regeringen avser vidare att
inrätta ett minröjningscentrum vid Försvarsmakten. Regeringen anför också att
den i det kommande arbetet med att inrätta centret kommer att ta ställning
till uppgifter, organisation och lokalisering.
Utskottet anser, liksom regeringen, att det är viktigt att utvidga det
internationella engagemanget för minröjning. Det är då nödvändigt med en för
uppgiften kompetent resurs och att denna också kan svara för utbildning i
ammunitions- och minröjning för det svenska försvarets behov, liksom för
utvecklingsarbete och inriktning av forskning för ändamålet. Utskottet har
således ingen erinran mot vad regeringen anfört om att inrätta ett
minröjningscentrum men vill samtidigt betona betydelsen av att centret
verkligen blir en gemensam totalförsvarsresurs.
Utskottet har erfarit att regeringen gett Försvarsmakten i uppdrag att
inkomma med förslag till uppgifter, organisation och lokalisering för
minröjningscentret. Denna utredning bör slutföras enligt direktiven, varför
utskottet anser det mindre lämpligt att uttala en mening om var centret skall
lokaliseras. Motion Fö21 (s) yrkandena 1-2 bör därför avslås, liksom motion
Fö33 (c). Det bör ankomma på regeringen att besluta om lokaliseringen av
minröjningscentret.
Utskottet har erfarit att det för närvarande pågår både forskning och
utveckling inom minröjningsområdet. Försvarets forskningsanstalt bedriver
sålunda forskning om olika metoder för att detektera minor. Denna forskning
finansieras dels av Försvarsmakten, dels av SIDA och också av Bofors. Dessutom
pågår utveckling av olika utrustningar för maskinell röjning av minor.
Utskottet ser inte tillräckliga skäl för att påfordra en omavvägning inom
försvarsbudgeten i enlighet med vad som föreslås i motion Fö325 (fp) yrkandena
1-4. Motionen bör därför avslås.
Förvaring av vapen
Utskottet behandlar här totalförsvarspropositionens avsnitt om vapenförvaring
(s. 187-189) jämte motion Fö42 (mp parti) yrkande 20.
Regeringen
Regeringen redogör utförligt för de åtgärder som från januari 1995 vidtagits
av regeringen och Försvarsmakten i syfte att nedbringa antalet förlorade
skjutvapen. Bl.a. har regeringen beslutat förordningen (1966:31) om statliga
myndigheters skjutvapen m.m. I denna läggs fast skärpta normer för
tilldelning, förvaring och transport av sådana vapen.
Regeringen anmäler att det under år 1995 förkom 147 kompletta skjutvapen och
fem huvuddelar. Av dessa förluster upptäcktes 80 i samband med inventeringar.
Om dessa förluster räknas bort sägs förluststatistiken visa en svag minskning.
Även statistiken över antalet försök till inbrott och stölder visar en svag
tendens till minskning för de senaste åren.
Regeringen ser mycket allvarligt på att militära skjutvapen fortfarande
förloras i den omfattning som redovisats. Regeringens mål är att antalet
förluster skall nedbringas till noll. Utvecklingen, inte minst mot bakgrund av
det spektaktulära inbrottet vid Svea Livgarde i maj 1996, visar att hittills
vidtagna åtgärder inte varit tillräckligt effektiva.
Regeringen anser att det nu är Försvarsmaktens uppgift att med stöd av
fattade regeringsbeslut se till att kraftfulla åtgärder vidtas så att
regeringens intentioner blir genomförda. Försvarsmakten uppges också ha fattat
beslut i den riktningen. Kostnaden för aktuella åtgärder uppskattas till ca
300 miljoner kronor. Regeringen kommer att hålla sig noga underrättad om
effekterna av dessa åtgärder och om vilka ytterligare åtgärder som
Försvarsmakten kommer att vidta.
Motionen
Miljöpartiet har vid flera tillfällen motionerat om allvaret i att militära
skjutvapen förloras i en oacceptabel omfattning. Enligt motionärerna i
partimotion Fö42 (mp) måste en tät och återkommande rapportering ske till
riksdagen över arbetet med åtgärder för att nedbringa antalet förluster till
noll. Detta mål har regeringen och det delas av Miljöpartiet. Motionärerna
föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om att en tät och återkommande rapportering till riksdagen bör ske
över arbetet med åtgärder för att nedbringa antalet förluster av militära
skjutvapen till noll (yrkande 20).
Utskottet
Utskottet behandlade senast frågan om vapenförvaring i betänkande 1994/95:FöU4
(s. 80-84) och framhöll då bl.a. att utvecklingen av vapenstölder och
vapenförvaring bör följas noga. Utskottet förutsatte att regeringen för
riksdagen redovisar statistik över stulna och förkomna skjutvapen, vilka
åtgärder som vidtas för att öka säkerheten i förvaring och hantering samt
vilka slutsatser som kan dras om effekten av insatta åtgärder.
Utskottet har tidigare också framhållit att det är oacceptabelt att vapen
stjäls eller förkommer. Förlusterna bör alltså ned till noll.
Utskottet kan konstatera att de bestämmelser som nu har utfärdats innebär en
avsevärd skärpning på alla de områden som berör vapen och ammunition. Vidare
har utskottet uppfattat att det pågår insatser för att säkerställa att
bestämmelserna efterlevs. Detta är bra. Utskottet förutsätter, i enlighet med
sitt tidigare uttalande, att regeringen fortlöpande informerar riksdagen om
förluststatistik och vidtagna åtgärder. Med utgångspunkt i det anförda anser
utskottet att partimotion Fö42 (mp) yrkande 20 inte bör bifallas.
Mark, anläggningar och lokaler
Utskottet behandlar här totalförsvarspropositionens avsnitt om mark,
anläggningar och lokaler (s. 182-183) jämte motion Fö43 (kd) yrkande 46.
Regeringen
Regeringen konstaterar att statsmakternas beslut om att reducera krigs- och
grundorganisationen kommer att medföra en omfattande avveckling av mark,
anläggningar och lokaler.
Vid avvecklingar som följer av statsmakternas beslut att begränsa verksamhet
bör vid försäljningstillfället statskapitalet sättas ned med det bokförda
värdet för ifrågavarande mark, anläggningar och lokaler.
Fortifikationsverket bör få nyttja försäljningsintäkterna för att bestrida
sådana kostnader som uppstår som en följd av avvecklingen. Vad regeringen
härmed avser är t.ex. kostnader för avyttringsarbetet, vissa driftskostnader
som kan uppstå medan avyttringen pågår och andra återställandekostnader än de
som följer av miljöskyddslagens (1969:387) krav på Försvarsmakten att
genomföra miljösanering. Fortifikationsverket skall inleverera överskottet
till statskassan.
Försvarsmakten är enligt miljöskyddslagen som verksamhetsansvarig skyldig
att genomföra en miljösanering av berörda fastigheter. I dag finns enligt
regeringen inte underlag för att uppskatta dessa kostnader, som kan bli
betydande. Miljösaneringen bör få ske i ett sådant tempo som resurserna
medger. Driftskostnaderna bör belasta Försvarsmakten tills miljösaneringen är
genomförd.
Regeringen avser att tillförsäkra sig insyn i arbetet med avyttringen.
Riksantikvarieämbetet har i samarbete med Statens fastighetsverk redovisat
ett underlag för regeringens ställningstagande för att bevara moderna
fästningar som byggnadsminnesmärken. Frågan bereds.
Regeringen hemställer
dels att riksdagen bemyndigar regeringen att vid försäljningstillfället
nedsätta statskapitalet avseende mark, anläggningar och lokaler med det
bokförda värdet på sådana objekt som skall avvecklas till följd av riksdagens
beslut om reducering av Försvarsmaktens krigs- och grundorganisation,
dels att riksdagen godkänner vad regeringen förordar beträffande
försäljningsintäkterna som uppstår som en följd av avvecklingen.
Motionen
I Kristdemokraternas kommittémotion Fö23 anförs att kostnaderna för
miljösanering kan bli betydande, och regeringen har inget underlag som visar
hur stora kostnaderna kan bli. För att inte dessa kostnader skall urholka
Försvars-maktens ekonomi bör det, enligt motionärerna, övervägas om inte
försäljningsintäkterna även skall nyttjas till miljösanering (yrkande 46).
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot att statskapitalet skrivs ned med det bokförda
värdet för den mark och de lokaler som Försvarsmakten avvecklar. Regeringen
har föreslagit att det bör ske vid försäljningstillfället. Det bör få ankomma
på regeringen att meddela närmare föreskrifter för detta. Riksdagen bör dock
underrättas om regeringens beslut.
Utskottet har ingen erinran mot att skäliga försäljningskostnader för
Fortifikationsverket i samband med avvecklingar får täckas med
försäljningsintäkter. Likaledes delar utskottet regeringens uppfattning i
fråga om kostnader för miljösanering. Dessa bör belasta Försvarsmakten tills
saneringen är genomförd - om inte en ny ägare eller brukare övertar ansvaret
för dessa - samt att saneringen får ske i ett rimligt tempo med hänsyn till
tillgängliga resurser. Härav följer att motion Fö23 (kd kommitté) yrkande 46
bör lämnas utan åtgärd.
Det anförda innebär att riksdagen
dels bör bemyndiga regeringen att i enlighet med regeringens förslag skriva
ned statskapitalet,
dels bör godkänna vad regeringen förordar om försäljningsintäkterna vid
avveckling.
Verksamhetsområde A - Militärt försvar Budgetåret 1997
Utskottet behandlar här vad regeringen har anfört i totalförsvarspropositionen
i kap. 20.2 Verksamhetsområde A - Militärt försvar (s. 232-236) och i
budgetpropositionen för år 1997 volym 3 kap. 8 Verksamhetsområde A - Militärt
försvar (s. 23-33), kap. 4 Pris- och löneomräkning av anslaget A 1
Försvarsmakten (s. 15) samt kap. 5 Beställningsbemyndigande (s. 17). Utskottet
behandlar även motionerna Fö202 (mp parti) yrkandena 1 och 7-8 i denna del,
Fö205 (m kommitté) yrkandena 1-10 och 12 samt Fö206 (v parti).
Anslag A 1 Försvarsmakten
Regeringen
När det gäller Försvarsmaktens utveckling hänvisar regeringen till vad den i
det föregående har anfört om hur Försvarsmaktens krigsorganisation,
ledningssystem och grundorganisation bör utvecklas under försvarsbesluts-
perioden.
Regeringen bedömer att anslaget A 1 Försvarsmakten under
försvarsbeslutsperioden 1997-2001 kommer att uppgå till totalt ca 199
miljarder kronor.
Vidare anför regeringen att det egentliga anslagssparandet för budgetåret
1994/95 uppgår till ca 850 miljoner kronor.
Prognosen för innevarande år visar på ett anslagssparande om ca 4,1
miljarder kronor, vilket är en följd av förseningar i materielleveranser,
ändrad princip för finansiering av förskott vid materielanskaffning samt
reduceringar i förbandsverksamheten.
I sina överväganden anmäler regeringen att Försvarsmakten under budgetåret
1994/95 inte i alla avseenden uppnått de avsedda målen. Skälet till detta
uppges främst vara att Försvarsmakten inskränkt repetitionsutbildningen och
annan verksamhet som syftar till att vidmakthålla krigsdugligheten för att
därigenom uppnå ett anslagssparande. Regeringen, som för innevarande budgetår
sänkt vissa krav på krigsduglighet, godtar Försvarsmaktens åtgärder i detta
avseende. Regeringen bedömer att bristerna, i det rådande läget, inte är av
allvarligare art än att de kan godtas. Verksamheten under budgetåret 1994/95
och pågående verksamhet under budgetåret 1995/96 bedöms, trots att vissa mål
inte har nåtts, ge goda förutsättningar för den inriktning av de olika
programmen som regeringen i det följande föreslår för budgetåret 1997.
Regeringen avser att ägna särskild uppmärksamhet dels åt genomförandet av
den föreslagna förändringen av krigs- och grundorganisationen, dels åt
uppföljning av produktivitetsutvecklingen.
Regeringen anmäler att vad Försvarsmakten föreslagit om inriktning av de
olika programmen i allt väsentligt överensstämmer med regeringens förslag.
Regeringen föreslår ett ramanslag på 38 333 826 000 kr för budgetåret 1997.
Motionerna
Moderata samlingspartiet har i partimotion Fö201 (m) föreslagit en annorlunda
inriktning för det militära försvaret än den regeringen föreslår i
totalförsvarspropositionen. Genom större ekonomisk ram och andra
prioriteringar ges Sveriges säkerhetspolitik möjlighet att få det stöd som ett
starkt och modernt försvar innebär. I konsekvens härmed hemställs i
kommittémotion Fö205 (m) att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar
41 230 826 000 kr för anslaget A 1 Försvarsmakten (yrkande 9). Regeringen bör,
om yrkandet vinner bifall, snarast återkomma till riksdagen med förslag till
ny medelsfördelning till olika program (yrkande 12).
Miljöpartiet de gröna har likaledes - i partimotion Fö42 (mp) - föreslagit
en helt annan inriktning för det militära försvaret än den regeringen föreslår
i totalförsvarspropositionen. I konsekvens härmed föreslås i partimotion Fö202
(mp) att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar 35 869 000 000 kr för anslaget
A 1 Försvarsmakten (yrkande 8 i denna del).
Även Vänsterpartiet förordar omfattande ingrepp i det militära försvaret. I
partimotion Fö206 (v) i denna del förutsätter motionärerna att anslaget A 1
Försvarsmakten för budgetåret 1997 reduceras med 560 miljoner kronor i
förhållande till regeringens förslag till 37 773 826 000 kr.
Utskottet
Utskottet har i det föregående behandlat inriktningen under försvarbesluts-
perioden för Försvarsmaktens krigsorganisation, utvecklingen av
totalförsvarets ledningssystem samt förändringar i Försvarsmaktens
grundorganisation, m.m.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Försvarsmakten för budgetåret 1997 anvisar ett ramanslag på 38 333 826 000 kr.
Härav följer att riksdagen bör avslå motionsyrkanden som förordar andra
anslagsbelopp, nämligen motion Fö205 (m kommitté) yrkandena 9 och 12, Fö202
(mp parti) yrkande 8 i denna del samt Fö206 (v parti) i denna del.
Inriktning av programmen
Regeringen
Program 1. Operativa lednings- och underhållsförband
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att utöva eller
möjliggöra operativ ledning och operativ underhållstjänst. Programmet omfattar
även den militära underrättelse- och säkerhetstjänstens verksamhet.
Programmet innehåller för närvarande bl.a. högkvarteret,
miloförstärkningsstaben, tre militärområdesstaber med stabs- och
sambandsförband, tre underhållsregementen, sex markteleunderhållsbataljoner
och sex militärområdestransportbataljoner.
Programmet skall långsiktigt inriktas mot att miloförstärkningsstaben, tre
markteleunderhållsbataljoner och en militärområdestransportbataljon läggs ned
senast år 2001. Signalspaningsförband tillkommer under samma period.
Regeringen föreslår följande inriktning av verksamheten för budgetåret 1997.
Den utveckling av ledningssystemet som beskrivits i
totalförsvarspropositionen skall påbörjas.
Åtgärder skall vidtas så att besparingar kan uppnås i ledningsorganisationen
i enlighet med vad som anförts i totalförsvarspropositionen.
Övningar skall genomföras för att bl.a. pröva metodiken att värdera
ledningssystem.
Organisering av nya signalspaningsförband skall påbörjas.
Materielanskaffning till dessa förband skall inledas.
Underhållsförbandens anpassning till övrig krigsgrundorganisationsutveckling
skall påbörjas. Nedläggningarna skall genomföras så att stöd kan lämnas till
övrig avveckling. De skall avslutas senast år 2001.
Anskaffning av kortvågsradio (KV 90) till den operativa ledningen skall
planeras.
Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 1 831
miljoner kronor.
Program 2. Fördelningsförband
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att leda och understödja
armébrigadernas strid.
I programmet ingår för närvarande bl.a. sex fördelningsstaber med
betjäningsförband, sju artilleriregementsstaber med
fördelningsartilleribataljoner samt ca 100 fristående bataljoner med bl.a.
ingenjör- och luftvärnsförband samt fältsjukhus.
Programmet skall långsiktigt inriktas mot att antalet fördelnings- och
artilleriregementsstaber reduceras till vardera tre och att resterande förband
för en omfattning och sammansättning som svarar mot brigadstrukturens behov år
2001.
Regeringen föreslår följande inriktning av verksamhetenk för budgetåret
1997.
Kvarvarande förband inom programmet skall vidmakthållas och utvecklas så att
de operativa kraven på förmåga och krigsduglighet kan innehållas.
Nedläggning av vissa förband skall påbörjas. Avvecklingen skall vara
slutförd senast budgetåret 1999.
Ledningsfunktionen skall utvecklas, bl.a. genom ett nytt sambandssystem och
en förbättrad underrättelsefunktion vid artilleriet.
Ny avancerad ammunition utvecklas och viktigare materielsystem renoveras och
modifieras.
Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1999 till 3 180
miljoner kronor.
Program 3. Försvarsområdesförband
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att leda territoriell
verksamhet, försvara vissa infallsportar samt leda mobilisering och
transporter.
I programmet ingår för närvarande bl.a. 24 försvarsområdesstaber, förband
för stads- och gränsstrid, luftvärns- och ingenjörförband m.m. Sammanlagt
omfattar programmet ca 260 000 personer, varav ca 94 000 i hemvärnet.
Programmet skall långsiktigt inriktas mot att antalet försvarsområdesstaber
reduceras till 14 och att personalstyrkan skall nedgå till ca 215 000 personer
senast år 2001, varav hemvärnet skall omfatta 125 000 personer.
Regeringen föreslår följande inriktning av verksamheten för budgetåret 1997.
Kvarvarande förband inom programmet skall vidmakthållas och utvecklas så att
operativa krav på förmåga och krigsduglighet kan innehållas.
Under budgetåret påbörjas organisering av bl.a nya ingenjörförband.
Nedläggning av vissa förband påbörjas och skall vara slutförd senast under
budgetåret 1999.
Anskaffning av direktsikten till försvarsområdesluftvärnskompanier skall
slutföras under år 1997. Anskaffning av personlig utrustning fortsätter.
Anskaffning av enklare mörkerstridsutrustning för vissa förband påbörjas.
Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 2 437
miljoner kronor.
Program 4. Armébrigadförband
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att föra anfallsstrid.
I programmet ingår för närvarande bl.a. sex infanteribrigader, fem
Norrlandsbrigader, två pansarbrigader samt tre mekaniserade brigader.
Programmet skall långsiktigt inriktas mot att omfatta 13 armébrigader år
2001.
Regeringen föreslår följande inriktning av verksamheten för budgetåret 1997.
Kvarvarande förband inom programmet skall vidmakthållas och utvecklas så att
de operativa kraven på förmåga och krigsduglighet kan innehållas.
Vidareutveckling av vissa brigader fortsätter.
Avveckling av vissa förband skall påbörjas och vara avslutad senast
budgetåret 1999.
Skydd och rörlighet skall förbättras genom tillförsel av stridsfordon 90,
stridsvagn 121 och stridsvagn 122. Avveckling av äldre stridsvagnar
fortsätter.
Ledningssystemet förbättras genom införande av telesystem 9000.
Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 6 203
miljoner kronor.
Program 5. Marina underhålls- och ledningsförband
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att leda och understödja
de marina krigsförbanden.
I programmet ingår för närvarande bl.a. fyra marinkommandon, ett
marindistrikt, en rörlig marin ledningsgrupp och åtta bas- och
underhållsbataljoner.
Programmet skall långsiktigt inriktas mot att omfatta fyra marinkommandon,
en rörlig marin ledningsgrupp och fem bas- och underhållsbataljoner senast år
2001.
Regeringen föreslår följande inriktning av verksamheten för budgetåret 1997.
Infrastrukturen i lednings- och underhållssystemet skall utvecklas.
Anpassningen till marinens övriga krigsorganisation skall fortsätta.
Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 1 209
miljoner kr.
Program 6. Marina flyg- och helikopterförband
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att bedriva ubåts-jakt
och spaning mot ytmål. I programmet ingår för närvarande bl.a. två
helikopterdivisioner.
Från och med budgetåret 1998 avses programstrukturen förändras så att
program 6 omfattar all helikopterverksamhet inom Försvarsmakten.
Regeringen föreslår följande inriktning av verksamheten för budgetåret 1997.
Befintliga system skall vidmakthållas.
Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 259
miljoner kronor.
Program 7. Stridsfartygsförband
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att övervaka och bekämpa
mål på och under havsytan.
I programmet ingår för närvarande bl.a. två ytstridsflottiljer med sex
kustkorvetter, tolv robotbåtar, tre minkrigsledningar med bl.a. sju
minjaktfartyg typ Landsort och två minfartyg, samt en ubåtsavdelning med tolv
ubåtar.
Programmet skall långsiktigt inriktas mot att omfatta bl.a. två
ytstridsflottiljer med sex kustkorvetter, sex robotbåtar och tolv
patrullbåtar, tre minkrigsledningar med bl.a. sju minjaktfartyg typ Landsort
och två minfartyg samt en ubåtsavdelning med nio ubåtar, varav två i
materielberedskap.
Genom att tills vidare behålla 24 ytstridsfartyg och basera en
patrullbåtsdivision i Göteborg skall läggas en grund för en framtida
anpassning.
Regeringen föreslår följande inriktning av verksamheten för budgetåret
1997.
Sex robotbåtar skall utgå ur krigsorganisationen och avvecklingen påbörjas.
Regeringen avser pröva frågan om anskaffning av två ytstridsfartyg YS 2000,
utöver de två redan beställda.
Tre ubåtar typ Sjöormen skall utgå ur krigsorganisationen och avvecklingen
påbörjas.
En ubåt typ Näcken skall utgå ur krigsorganisationen när ubåt typ Gotland
blir operativ.
Två ubåtar typ Näcken skall läggas i materielberedskap..
Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 2 874
miljoner kronor.
Program 8. Kustförsvarsförband
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att försvara infalls-
portar och skärgårdsområden.
I programmet ingår för närvarande bl.a. en rörlig
kustartilleribrigadledning, tolv kustförsvarsbataljoner, fem
amfibiebataljoner, tre kustartilleribataljoner och ett tungt kustrobotbatteri.
Programmet skall långsiktigt inriktas mot att omfatta två rörliga
kustartilleribrigadledningar, sex kustförsvarsbataljoner, sex
amfibiebataljoner, tre kustartilleribataljoner och ett tungt kustrobotbatteri
senast år 2001.
Regeringen föreslår följande inriktning av verksamheten för budgetåret 1997.
Materielanskaffning för en andra rörlig kustartilleriledning skall inledas.
Materiel skall anskaffas för den fjärde amfibiebataljon som skall utrustas
med modern båtmateriel.
Avvecklingen av kustförsvarsbataljoner skall påbörjas.
Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 1 531
miljoner kronor.
Program 9. Flygvapnets lednings- och underhållsförband
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att leda och betjäna
flygförbanden.
I programmet ingår för närvarande bl.a. tre flygkommandostaber, tre
vädercentraler, nio strilbataljoner och 24 basbataljoner. I programmet ingår
också försvarets telenät (FTN).
Programmet skall långsiktigt inriktas mot att omfatta tre
flygkommandostaber, tre vädercentraler, sex strilbataljoner och 16
basbataljoner.
Regeringen föreslår följande inriktning av verksamheten för budgetåret 1997.
Kvarvarande förband inom programmet skall vidmakthållas och utvecklas.
Utvecklingen avser bl.a. ledningssystem, kommunikationssystem och FTN.
Avvecklingen av utgående strilbataljoner och basbataljoner skall inledas.
Avvecklingen skall vara genomförd senast budgetåret 2000.
Anskaffningen av stridsledningscentraler och flygburet radarsystem skall
fortsätta.
Organiseringen av luft- och ytövervakningssystemet LOMOS skall fortsätta.
Utbildningen för och systemfunktionen i detta system skall kontrolleras.
Studier skall inledas av en framtida bastaktik anpassad till JAS 39 Gripen.
Anskaffningen av det taktiska radiosystemet skall fortsätta.
Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 3 977
miljoner kronor.
Program 10. JAS 39-förband
Programmet innehåller ännu inte några organiserade krigsförband.
Programmet skall långsiktigt inriktas mot att omfatta tolv divisioner JAS 39
Gripen.
Regeringen föreslår följande inriktning av verksamheten för budgetåret 1997.
Arbetet med att organisera JAS 39 Gripendivisioner skall fortsätta. En
första krigsdivision skall tas i operativ drift under budgetåret.
Utvecklingen av JAS 39 B skall fortsätta så att flygplan kan börja levereras
budetåret 1998 och systemet tas i drift det därpå följande budgetåret.
Utvecklingen av flygutbildningssystem, bl.a. simulatorer, skall fortsätta.
Anskaffning av ny radarjaktrobot skall fortsätta.
Utvecklingen av JAS 39 Gripen delserie 3 skall inledas.
Utveckling och anskaffning av spaningskapseln skall inledas.
Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 5 584
miljoner kronor.
Program 11. Övriga stridsflygförband
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att luftförsvara,
bekämpa sjö- och markmål samt inhämta underrättelser.
I programmet ingår för närvarande bl.a. två divisioner J 35, åtta divisioner
JA 37 och sex divisioner AJS 37 samt fyra lätta attackdivisioner.
Programmet skall långsiktigt inriktas mot att omfatta sju divisioner senast
år 2001. De lätta attackdivisionerna skall avvecklas.
Regeringen föreslår följande inriktning av verksamheten för budgetåret 1997.
Kvarvarande förband inom programmet skall vidmakthållas och utvecklas.
En division AJS 37 skall ombeväpnas till JAS 39 Gripen.
Avvecklingen av utgående förband, bl.a. de lätta attackdivisionerna, skall
inledas. Den skall vara slutförd budgetåret 1998.
Systemmodifieringen av JA 37 skall fortsätta, liksom integreringen av ny
radarjaktrobot till detta flygsystem.
Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 2 003
miljoner kronor.
Program 12. Transportflygförband
Programmet innehåller förband med huvudsakliga uppgifter inom
flygtransportverksamheten, signalspaningen och flygräddningen.
I programmet ingår för närvarande bl.a. fyra centrala
transportflygdivisioner (varav ett signalspaningsförband), åtta regionala
transportflygdivisioner och sju flygräddningsgrupper. Programmet skall
långsiktigt inriktas mot att den regionala transportflygorganisationen skall
reduceras till fyra divisioner och flygräddningsorganisationen till sex
grupper senast år 2001.
Regeringen föreslår följande inriktning av verksamheten för budgetåret 1997.
Kvarvarande förband inom programmet skall vidmakthållas och utvecklas.
Omsättningen av signalspaningsförbandet från flygplan Tp 85 till flygplan S
102 B skall fortsätta.
Utgående förband skall läggas ned senast budgetåret 1998.
Anskaffningen av varnings- och motverkanssystem för flygplan Tp 84 skall
fortsätta.
Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 390
miljoner kronor.
Program 13. För krigsorganisationen gemensamma resurser
Programmet innehåller verksamheter som inte kan fördelas på övriga program.
Programmets innehåll har reducerats genom att vissa personal- och
materielverksamheter förts över till de krigsorganisatoriska programmen. Även
ledningen av viss förbandsproduktion, såsom kustflottans verksamhet, har förts
över.
Regeringen föreslår följande inriktning av verksamheten för budgetåret 1997.
Utbildningen till och av yrkes- och reservofficerare skall genomföras så att
krigsorganisationens behov och krav tillgodoses. Rekryteringen skall dock
begränsas.
Utbildningsförbanden och skolorna skall utvecklas i enlighet med vad som
kommer att beslutas om grundorganisationen.
Mark, anläggningar och lokaler som inte erfordras för krigsorganisationens
behov skall avvecklas.
Avvecklingen av målflygdivisionen skall inledas och vara genomförd senast
budgetåret 1998.
Motorbytet på flygplan SK 60 skall fortsätta.
Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 5 349
miljoner kronor. För de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet bedöms
101 miljoner kronor bli avdelade.
Program 14. För grundorganisationen gemensamma resurser
Programmet omfattar verksamheter som inte direkt sammanhänger med
utvecklingen av krigsorganisationen. Programmets innehåll har reducerats genom
att vissa personal- och materielverksamheter förts över till de
krigsorganisatoriska programmen. Vidare har visst underhåll för de marina
programmen förts över.
Regeringen konstaterar att programmets hittillsvarande sammansättning gjort
det mycket svårt att värdera både verksamhetens resultat och det ekonomiska
utfallet. Den reduktion av programmet som regeringen föreslår bedöms ge
möjligheter till klara förbättringar i dessa avseenden.
Programmet kommer att i huvudsak omfatta
* anskaffning av simulatorer och andra utbildningshjälpmedel av generell
karaktär,
* forskning och teknologiförsörjning, inklusive internationell samverkan inom
dessa omåden,
* koncerngemensam verksamhet för fredsadministrativa system,
förslagsverksamhet, trafiksäkerhet, miljöverksamhet m.m.
Regeringen föreslår följande inriktning av verksamheten för budgetåret 1997.
Anskaffningen av simulatorer och andra utbildningshjälpmedel skall
fortsätta. Under budgetåret anskaffas bl.a. skjutsimulatorer och en
ledningsträningsanläggning.
Anskaffning av en stridsträningsanläggning skall påbörjas.
Behovet av forskning och teknikförsörjning skall tillgodoses främst genom
uppdrag till Försvarets forskningsanstalt och Försvarets materielverk.
Åtgärder enligt Försvarsmaktens miljöplaner skall genomföras.
Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 1 396
miljoner kr.
Program 15. Internationell verksamhet
Programmet omfattar verksamhet för att organisera, utbilda och understödja de
fredsfrämjande och humanitära insatser som Sverige medverkar i och kommer att
medverka i.
Regeringen har i det föregående föreslagit att nuvarande SWEDINT skall
omorganiseras till Försvarsmaktens internationella kommando.
Regeringen föreslår följande inriktning av verksamheten för budgetåret 1997.
Försvarsmaktens internationella kommando skall
* varaktigt kunna delta i fredsfrämjande insats med en självständig enhet
av bataljons styrka,
* organisera och utveckla specialenheter för ledning, transporter,
fältarbeten och sjukvård,
* organisera en snabbinsatsstyrka omfattande ledningspersonal, mekaniserat
kompani samt någon av nyss nämnda specialenheter. Styrkan skall ha en hög
beredskap, samt
* organisera en pool av utbildad personal med hög tillgänglighet och
beredskap för militärobservatörs-, stabsofficers-, civilpolis- och
specialistuppdrag.
Kommandot skall vidare, inom ramen för partnerskap för fred (PFF), delta i
och genomföra övningar samt delta i kurser och andra aktiviteter i enlighet
med Sveriges individuella partnerskapsprogram (IPP).
Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 111
miljoner kronor.
Sammanställning över anslag A 1 Försvarsmakten
Regeringen sammanfattar den beräknade medelsfördelningen inom anslaget A 1
Försvarsmakten för budgetåret 1997 i följande tabell.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av
verksamheten för
dels program 1. Operativa lednings- och underhållsförband,
dels program 2. Fördelningsförband,
dels program 3. Försvarsområdesförband,
dels program 4. Armébrigadförband,
dels program 5. Marina lednings- och underhållsförband,
dels program 6. Marina flyg- och helikopterförband,
dels program 7. Stridsfartygsförband,
dels program 8. Kustförsvarsförband,
dels program 9. Flygvapnets lednings- och underhållssystem,
dels program 10. JAS 39-förband,
dels program 11. Övriga stridsflygförband,
dels program 12. Transportflygförband,
dels program 13. För krigsorganisationen gemensamma resurser,
dels program 14. För grundorganisationen gemensamma resurser,
dels program 15. Internationell verksamhet.
Motionerna
Moderata samlingspartiet har i partimotion Fö201 (m) föreslagit en annan
inriktning på det militära försvaret än den regeringen föreslår i
totalförsvarspropositionen. Genom större ekonomisk ram och andra
prioriteringar ges, enligt motionärerna, Sveriges säkerhetspolitik möjlighet
att få det stöd som ett starkt och modernt försvar innebär. I konsekvens
härmed ges i kommittémotion Fö205 (m) för budgetåret 1997 en annorlunda
inriktning för flertalet av Försvarsmaktens program enligt följande.
Under program 2. Fördelningsförband bör anskaffning och uppsättning
förberedas av dels ett attackhelikopterkompani med begagnade
attackhelikoptrar, dels en helikopterbataljon under perioden 2001-2006.
Artillerifunktionen bör stärkas genom förberedelser för anskaffning av dels
spitterskyddat artilleri, dels av långräckviddigt artilleri/raketartilleri.
Program 3. Försvarsområdesförband bör inriktas mot att behålla 24
försvarsområdesstaber motsvarande en stab i varje län.
Verksamheten under program 4. Armébrigadförband bör inriktas på att
vidmakthålla och utveckla kvarvarande förband så att de operativa kraven på
förmåga och krigsduglighet behålls. Mekaniseringen av samtliga brigader
fortsätter. Skydd och rörlighet förbättras genom tillförsel av stridsfordon 90
utöver regeringens förslag samt av stridsvagn 121 och 122. Under året bör
optionen av anskaffning av ytterligare 90 st stridsvagn 122 utlösas och
därutöver läglighetsköp göras av ytterligare begagnade stridsvagn 121.
Ledningssystemet förbättras genom införande av Telesystem 9000.
Under program 7. Stridsfartygsförband föreslås att sex robotbåtar utgår ur
krigsorganisationen och avvecklingen påbörjas. Regeringen bör under hösten
1996 beställa ytterligare två ytstridsfartyg YS 2000 och pröva frågan om en
andra delserie av denna fartygstyp. Sex ubåtar typ Sjöormen bör utgå ur
krigsorganisationen och avvecklingen påbörjas. En ubåt typ Näcken bör utgå när
en ubåt typ Gotland blir operativ. Det bör ankomma på Försvarsmakten att fatta
beslut om att lägga två ubåtar typ Näcken i materielberedskap eller fortsätta
drift med dessa.
Under program 8. Kustförsvarsförband föreslås att anskaffning av båtar
inleds till den fjärde-sjätte amfibiebataljonen. Den av regeringen föreslagna
avvecklingen av kustförsvarsbataljoner bör, med hänsyn till de höga
avvecklingskostnaderna, vägas mot möjligheten att hålla de högst prioriterade
enheterna i materielberedskap.
Under program 9. Flygvapnets lednings- och underhållsförband bör
avvecklingen av basbataljoner inriktas på att behålla 21 bataljoner.
Under program 14. För grundorganisationen gemensamma resurser bör, utöver
regeringens förslag, 200 miljoner kronor anslås till särskilda
tekniksatsningar.
Motionärerna hemställer att riksdagen godkänner förslaget till komplettering
av inriktningen av verksamheten för
dels program 2 Fördelningsförband (yrkande 2),
dels program 3. Försvarsområdesförband (yrkande 3),
dels program 4. Armébrigadförband (yrkande 4),
dels program 7. Stridsfartygsförband (yrkande 5),
dels program 8. Kustförsvarsförband (yrkande 6),
dels program 9. Flygvapnets lednings- och underhållsförband (yrkande 7),
dels program 14. För grundorganisationen gemensamma resurser (yrkande 8).
Miljöpartiet de gröna har i partimotion Fö42 (mp) föreslagit en helt
annorlunda inriktning på det militära försvaret än den regeringen föreslår i
totalförsvarspropositionen. I konsekvens härmed ges i partimotion Fö202 (mp)
för budgetåret 1997 en annan inriktning för flertalet av Försvarsmaktens
program. Motionärerna vill göra stora besparingar på det militära försvaret
och göra dessa på ett sådant sätt att besparingarna sker också efter år 1997.
Således bör kostsamma projekt såsom JAS delserie tre inte beslutas. Vidare bör
antalet armébrigader minskas till sex år 2001. Antalet flygflottiljer bör
successivt minskas till fyra med vardera två divisioner JAS 39 Gripen.
Civilmotståndsutbildning bör finansieras inom Försvarsmaktens anslag och två
regementen ställas om till miljövärnsregementen.
Motionärena hemställer att riksdagen avslår den av regeringen föreslagna
inriktningen av verksamheten för program 1-15 under verksamhetsområde A.
Militärt försvar (yrkande 1).
Vänsterpartiet föreslår i partimotion Fö206 (i denna del) förändringar i
vissa program för det militära försvaret. Motionärerna vill göra
inskränkningar i verksamheten i programmen 1. Operativa lednings- och
underhållsförband, 2. Fördelningsförband och 3. Försvarsområdesförband vilket
förväntas spara 80 miljoner kronor. Genom att snarast inleda nedläggningarna
av förband inom program 4. Brigadförband kan 360 miljoner kronor sparas. 10
miljoner kronor sparas i program 7. Stridsfartygsförband genom att avveckla
ubåtar i stället för att lägga dem i materielberedskap. Slutligen beräknas
besparingar på 110 miljoner kronor i programmen 9. Flygvapnets lednings- och
underhållsförband samt 10. Övriga stridsflygförband genom nedläggning av
flygkommandostaber och avbruten systemmodifiering av JA 37. Den sammanlagda
besparingen för budgetåret 1997 utgör därmed 560 miljoner kronor.
Utskottet
Utskottet anförde i samband med behandlingen av regeringens budgetförslag
våren 1995 (bet. 1994/95:FöU4 s. 37) att en utgångspunkt för regeringens
styrning av Försvarsmaktens verksamhet är de långsiktiga försvarsbesluten, som
bestäms av riksdagen vart femte år. I samband härmed läggs
verksamhetsinriktningen för Försvarsmaktens olika program fast. Om inte någon
förändrad verksamhetsinriktning är aktuell under försvarbeslutsperioden begär
regeringen inte något särskilt godkännande av riksdagen, utan den inriktning
som lagts fast i samband med försvarsbeslutet förutsätts gälla också för
nästkommande budgetår.
Vid samma tillfälle erinrade utskottet om att enligt 9 kap. 2 §
regeringsformen får inte statens medel användas på annat sätt än riksdagen har
bestämt. Riksdagen bör sålunda inhämta riksdagens godkännande av inriktningen
för verksamheten inom de olika programmen. Härigenom kommer riksdagen formellt
att för varje budgetår ta ställning till för vilka ändamål som medlen under
ramanslaget till Försvarsmakten skall användas.
Regeringen har, med hemställan om riksdagens godkännande, i
totalförsvarspropositionen föreslagit en inriktning för Försvarsmaktens olika
program 1-15. Utskottet konstaterar att regeringens förslag i detta avseende
ligger helt i linje med utskottets tidigare uttalande.
Utskottet påpekade i samband med sitt ställningstagande till regeringens
budgetförslag våren 1995 (bet. 1994/95:FöU4 s. 46) att det var angeläget att
söka besparingar i de två stora gemensamma programmen 13 och 14 - För
krigsorganisationens gemensamma resurser respektive För grundorganisationen
gemensamma resurser - samt att föra över resurser från dessa till de
krigsförbandsorienterade programmen. Utskottet kan konstatera att de båda
programmens sammanlagda andel av Försvarsmaktens anslag, som tidigare uppgick
till en fjärdedel, nu sjunkit till drygt 17 %. Detta är en betydande
förändring i rätt riktning, särskilt beträffande program 14. Utskottet anser
dock att verksamhetsbeskrivningarna för dessa båda program fortfarande är för
allmänt hållna. Ett fortsatt utvecklingsarbete behövs. De omfattar dock
tillsammans nästan 7,5 miljarder kronor årligen, dvs. 2 miljarder mer än vad
regeringen för budgetåret 1997 t.ex. beräknar för hela JAS 39 Gripen-
programmet. Regeringen bör till kommande budgetförslag ha en mera konkret
verksamhetsbeskrivning för programmen 13 och 14.
Utskottet har i det föregående behandlat inriktningen under försvarbesluts-
perioden för Försvarsmaktens krigsorganisation, utvecklingen av
totalförsvarets ledningssystem samt förändringar i Försvarsmaktens
grundorganisation, m.m. Utskottet föreslår, med bifall till regeringens
hemställan, att riksdagen godkänner den föreslagna inriktningen av
Försvarsmaktens program 1 t.o.m. program 15.
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fö205 (m kommitté) yrkandena 2-8,
liksom Miljöpartiet de gröna i motion Fö202 (mp parti) yrkande 1, liksom
Vänsterpartiet i motion Fö206 (v parti) i denna del en annan inriktning för
flera av Försvarsmaktens olika program. Med hänsyn till vad utskottet nyss
föreslagit bör dessa motionsyrkanden avslås av riksdagen.
Pris- och löneomräkning av anslaget A 1 Försvarsmakten
Regeringen
Regeringens avsikt var att inför förberedelserna för försvarsbeslutet och
arbetet med budgeten för budgetåret 1997 se över det priskompensationssy-
stem som tillämpas för anslaget A 1 Försvarsmakten. Regeringen har dock valt
att inkludera denna översyn i en interdepartemental generell översyn av
priskompensationssystem, dels mot bakgrund av införandet av fleråriga
utgiftsramar, dels i syfte att förenkla systemet.
I avvaktan på resultatet av denna generella översyn föreslår regeringen att
nuvarande priskompensationssystem inklusive Försvarsprisindex (FPI) behålls
till vidare. Detta innebär att de tillfälliga förändringarna i FPI som
riksdagen godkände (prop. 1994/95:100 bil. 5, bet. 1994/95:FöU4, rskr.
1994/95:338) för innevarande budgetår gällande hyreskostnader och Gripen-
projektets materiel bibehålls.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner att den tillfälliga modellen
för pris- och löneomräkning av anslaget A 1 Försvarsmakten bibehålls.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot att den tillfälliga modellen för pris- och
löneomräkning av anslaget A 1 Försvarsmakten behålls. Riksdagen bör således
bifalla regeringens hemställan.
Beställningsbemyndiganden för den militära delen av totalförsvaret
Regeringen
Regeringen redovisar behovet av bemyndiganderam för kostnader efter budgetåret
1997 dels för materiel som tidigare redovisats för riksdagen och beställts,
dels för ny materiel som avses beställas under budgetåret 1997. Ramen har
beräknats till högst 66 607 miljoner kronor.
Behovet av motsvarande bemyndiganderam för anslagsfinansierade anläggningar
uppgår till 327,6 miljoner kronor efter budgetåret 1997.
Regeringen hemställer att riksdagen dels bemyndigar regeringen att medge
beställning av materiel m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en
kostnadsram av högst 66 607 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997, dels
bemyndigar regeringen att medge beställning av anslagsfinansierade
anläggningar för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 327 600 000 kr
för tiden efter budgetåret 1997.
Motionerna
Moderata samlingspartiet har i partimotion Fö201 (m) föreslagit en annorlunda
inriktning på det militära försvaret än den regeringen föreslår i
totalförsvarspropositionen. I enlighet härmed föreslås i kommittémotion Fö205
(m) att riksdagen bemyndigar regeringen att medge beställningar av materiel
m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst
76 607 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997 (yrkande 1).
Miljöpartiet de gröna motsätter sig i partimotion Fö202 (mp) regeringens
förslag att riksdagen skall ge regeringen ett bemyndigande att beställa
materiel för 66 607 000 000 kr för tiden efter år 1997. Regeringen bör i
stället fortlöpande återkomma till riksdagen med förslag till beslut om
materiel-anskaffning och utvecklingsarbete, så att riksdagen får en större
möjlighet att påverka vad pengarna går till och möjlighet att bedöma om
beställningen över huvud taget skall göras. Enligt motionärernas mening bör
riksdagen besluta om riktlinjer för när regeringen i riksdagen skall förankra
beslut om utveckling och beställning av materiel. Riksdagens insyn och
inflytande över materielbeställningarna bör sålunda förbättras.
I motionen hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts om att inte medge beställningar av materiel m.m. och
utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram om högst
66 607 000 000 kr (yrkande 7).
Utskottet
Utskottet har fått särskilda redovisningar av representanter från
Försvarsdepartementet samt från Försvarsmakten och Försvarets materielverk om
den nu aktuella materielplaneringen. Representanterna från
Försvarsdepartementet redovisade också vid sin föredragning behovet av
bemyndiganderamar för olika ändamål för tiden efter år 1997. Enligt utskottets
mening är de av regeringen föreslagna bemyndiganderamarna för
anslagsfinansierade anläggningar och för materiel och utvecklingsarbete en
logisk följd av den i det föregående förordade inriktningen av Försvarsmaktens
verksamhet. Regeringens hemställan bör därför bifallas och samtidigt motion
Fö205 (m kommitté) yrkande 1 och Fö202 (mp parti) yrkande 7 avslås.
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen (senast i bet. 1994/95:FöU4)
anfört att det vill ha ett inflytande när det gäller anskaffning av viktigare
materiel-
objekt. Utskottet tar inte nu upp frågan om eventuellt andra sätt för
riksdagen än de nu tillämpade för att få erforderlig insyn och inflytande på
enskilda materielbeställningar. Denna frågan avser utskottet, som en del i en
helhet om statsmakternas styrning, får överväga s av utskottet i ett senare
sammanhang och återkomma till i ett särskilt betänkande under våren 1997.
Vad utskottet här har anfört innebär att riksdagen dels med bifall till
regeringens förslag och med avslag på motion Fö205 (m) yrkande 1 och Fö202
(mp) yrkande 7 bemyndigar regeringen att medge beställning av materiel m.m.
och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst
66 607 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997, dels med bifall till
regeringens förslag bemyndigar regeringen att medge beställning av
anslagsfinansierade anläggningar för Försvarsmakten inom en kostnadsram av
högst 327 600 000 kr för tiden efter budgetåret 1997.
Anslag A 2 Fredsfrämjande truppinsatser
Regeringen
Det övergripande målet för programmet är att kunna delta i fredsfrämjande
och humanitära internationella insatser på mandat av FN och OSSE.
I sina överväganden anför regeringen att kostnaden för de fredsfrämjande
truppinsatserna hittills har belastat tredje huvudtitelns anslag B 9
Fredsbevarande verksamhet, men föreslås fr.o.m. budgetåret 1997 belasta
utgiftsområde 6 Totalförsvar och dess anslag A 2 Fredsfrämjande truppinsatser.
Övrig fredsbevarande verksamhet föreslås belasta utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och internationell samverkan. De anslagna medlen medger
enligt regeringen en truppinsats utomlands som omfattar ca 500 personer.
Regeringen anför vidare att uppdelningen av anslaget B 9 Fredsfrämjande
insatser inte får hindra regeringen från att fatta snabba beslut om svenska
insatser. Det är därför angeläget att, om den internationella utvecklingen så
påkallar, möjlighet finns för regeringen att omdisponera medel mellan
utgiftsområden och mellan militära och civila insatser.
Enligt regeringens bedömning bör sådana förändringar i verksamheten kunna
inrymmas inom den maximala gränsen för anslagskredit på 10 %. Under pågående
budgetår kan det dock inträffa att anslagsutrymmet måste utökas utöver vad som
ryms inom kreditgränsen. Sådana tillfälliga utgiftsbehov bör i avvaktan på ett
riksdagsbeslut likvidmässigt hanteras genom en ökad kredit på Försvarsmaktens
räntekontokredit inom den allmänna, av riksdagen fastställda, kreditramen.
Regeringen föreslår följande inriktning av verksamheten för budgetåret 1997:
* på mandat av FN eller OSSE ställa militära förband till förfogande för
fredsfrämjande insatser
* fortsätta att bidra till den pågående insatsen i Makedonien så att den
nuvarande relativt stabila situationen i området består.
Regeringen föreslår ett ramanslag på 472 526 000 kr för budgetåret 1997.
Motionen
Moderata samlingspartiet hänvisar till vad som anförts i partimotion Fö201
(m) om att föra upp anslaget A 2 Fredsfrämjande insatser under utgiftsområde 7
Internationellt bistånd. I enlighet härmed föreslås i kommittémotion Fö205 (m)
att riksdagen beslutar att anslaget A 2 Fredsfrämjande insatser för budgetåret
1997 skall upphöra (yrkande 10).
Utskottet
Frågan om att överföra kostnaderna för de fredsfrämjande truppinsatserna från
det dåvarande anslaget B 9 Fredsbevarande verksamhet under tredje huvudtiteln
till Försvarsmaktens anslag under fjärde huvudtiteln tog regeringen upp med
riksdagen inför försvarsbeslutets första etapp, utan att begära något
ställningstagande. Utskottet anförde vid tillfället (bet. 1995/96:FöU1 s. 22)
att eftersom en av huvuduppgifterna för Försvarsmakten framgent skall vara att
kunna genomföra internationella fredsfrämjande insatser, så är det rimligt att
även kostnaderna för verksamheten förs upp på Försvarsdepartementets
huvudtitel. Utskottet utgick från att alla kostnader som är förenade med
insatserna härvid skall budgeteras på ett särskilt anslag.
Utskottet gör ingen annan bedömning nu och kan konstatera att det nu
föreslagna anslaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser endast avser själva
insatserna.
Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens hemställan och anvisar
ett ramanslag på 472 526 000 kr för budgetåret 1997.
Härav följer att riksdagen samtidigt bör avslå motion Fö205 (m kommitté)
yrkande 10.
Anslag A 3 Ersättning för kroppsskador
Regeringen
Från anslaget finansieras ersättningar enligt lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd (LSP) i de fall skada inträffat under militär verksamhet.
Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket.
Verksamheten under anslaget är regelstyrd. Regeringen föreslår att anslaget
skall vara ett ramanslag på 60 000 000 kr för budgetåret 1997.
Utskottet
Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens hemställan och anvisar
ett ramanslag på 60 000 000 kr för budgetåret 1997.
Det civila försvaret - vissa utgångspunkter
Uppgifter
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 79-80)
anfört om uppgifter för det civila försvaret.
Regeringen
I försvarsbeslutets första etapp beslutade riksdagen om uppgifterna för det
civila försvaret. Dessa uppgifter innebär att det civila försvaret skall värna
civilbefolkningen, trygga en livsnödvändig försörjning, säkerställa de
viktigaste samhällsfunktionerna och bidra till Försvarsmaktens förmåga vid
väpnat angrepp och vid krig i vår omvärld. Det civila försvaret skall också
kunna genomföra internationella fredsfrämjande och humanitära insatser samt
kunna stärka samhällets samlade förmåga att möta svåra nationella
påfrestningar i fred.
Regeringen föreslår på annan plats i totalförsvarspropositionen att
begreppet svåra nationella påfrestningar ersätts av begreppet svåra
påfrestningar i samhället. Utskottet behandlar denna fråga i avsnittet
Totalförsvarsbegreppet.
I försvarsbeslutets första etapp beslutades också om en ny inriktning för
det civila försvaret. Beslutet innebär att ökad tonvikt skall läggas på att
åstadkomma en grundläggande tillräcklig robusthet och flexibilitet på de
viktigaste infrastrukturområdena. Det gäller i första hand elförsörjning,
telekommunikationer, informationssystem och ledningssystem. Detta är sektorer
som har avgörande betydelse för samhällets funktionsförmåga vid väpnat angrepp
och som är viktiga vid hot mot säkerheten för befolkning och
samhällsfunktioner i fred.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört om uppgifter för det
civila försvaret. Det civila försvarets uppgifter ligger sålunda fast.
Läget
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarsproposition (s. 59-60)
redovisat om läget inom det civila försvaret.
Regeringen
Tillståndet inom det civila försvaret brukar beskrivas genom det s.k.
beredskapläget. Med detta avses det civila försvarets bedömda förmåga att lösa
sina uppgifter i säkerhetspolitiska kriser och krig. Under krigsförhållanden
utgörs det civila försvaret av hela den samhällsverksamhet som då skall
bedrivas, dvs. av hela det omställda civila samhället. Förmågan hos det civila
försvaret bestäms därför väsentligen av det fredstida samhällets inneboende
flexibilitet, stabilitet och möjlighet att hantera störningar. Inom det civila
försvaret har utvecklats metoder som innebär att analysen av denna förmåga
koncentreras till sådana områden som bedöms kunna ha mest avgörande betydelse
i krig. I detta sammanhang anser regeringen att det är viktigt att framhålla
de delar i samhällsutvecklingen som har särskilt stor betydelse för det civila
försvarets förmåga vid väpnat angrepp. Det gäller bl.a. samhällets ökade
beroende av sårbara tekniska system inom elförsörjning, telekommunikationer
och informationsteknologi. Beroendet gör att svåra störningar snabbt kan
medföra allvarliga konsekvenser för samhällets funktionsförmåga och därmed
också totalförsvarets.
Regeringens underlag för sina slutsatser vad beträffar läget inom det civila
försvaret har varit en rapport av Överstyrelsen för civil beredskap som
redovisades i anslutning till Överstyrelsens programplan. Utgångspunkten för
bedömningarna i rapporten har varit 1992 års försvarsbeslut med funktionsvisa
bedömningar av beredskapsläget den 31 december 1996. Detta underlag har varit
viktigt för regeringens slutsatser beträffande läget inom det civila försvaret
som helhet och i fråga om de enskilda funktionerna. Enligt regeringens mening
bör ett sådant underlag tas fram i den framtida planeringen i ett system med
funktionsvisa rapporter kompletterande med särskilda bedömningar för
geografiska områden såsom civilområden och län.
Mot bakgrund av Överstyrelsens redovisningar och den förändrade inriktningen
av planeringen och uppgifterna för det civila försvaret enligt
försvarsbeslutets första etapp, gör regeringen följande bedömning av läget
inom det civila försvaret vid inledningen av den nya totalförsvarsperioden.
Det civila försvaret har generellt sett en acceptabel förmåga. När det
gäller försörjningsområdena livsmedel och försörjning med industrivaror,
befolkningsskydd, räddningstjänst, hälso- och sjukvård samt transporter är
beredskapläget relativt tillfredställande. I fråga om stabilitet och
flexibilitet på de viktigaste infrastrukturområdena, dvs. främst
elförsörjning, telekommunikationer, informationsförsörjning samt
ledningssystem finns en sårbarhet.
Utskottet
Utskottet har tagit del av vad regeringen anfört om beredskapsläget inom det
civila försvaret. Utskottet noterar att regeringen bedömer att det finns en
sårbarhet i fråga om stabilitet och robusthet när det gäller de viktigaste
infrastrukturområdena såsom elförsörjning, telekommunikationer,
informationsförsörjning och ledningssytem - sådana områden som utskottet
tillmäter en särskilt vital betydelse.
Anpassning
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s.
168-169) anfört om anpassningen inom det civila försvaret.
Regeringen
Regeringen framhåller bl.a. att samhällets inneboende förmåga att klara
fredstida påfrestningar utgör själva grundförutsättningen för det civila
försvarets möjligheter att klara uppgifterna i krig. Särskilt betydelsfullt
anser regeringen vara kapaciteten inom räddningstjänst, hälso- och sjukvård
samt stabiliteten och flexibiliteten hos viktiga infrastruktursystem.
Regeringen anser att när det gäller ett angreppshot med iståndsatta styrkor
är det möjligt att på ett antal områden förskjuta vissa beredskapsåtgärder
till en anpassningsperiod. Det gäller bl.a. viss övningsverksamhet, åtgärder
för att förbättra det fysiska skyddet, samt anskaffning och produktion av
vissa varor och förnödenheter. För att ha en handlingsberedskap inför en
anpassningsperiod krävs bl.a. att händelseutvecklingen i omvärlden noggrant
följs. Det är vidare viktigt att det för varje funktion utarbetas planer för
anpassning. Här nämner regeringen bl.a. att det kan behöva genomföras
inventeringar av lämpliga lokaler för att installera skyddade utrymmen. Av
planerna bör även framgå hur förmågan inom funktionerna kan förbättras under
en långsiktig anpassningsperiod.
I fråga om andra slag av kompletterande åtgärder är det emellertid inte
möjligt att avvakta till ett anpassningsskede och inte heller till en
långsiktig anpassning. Det är här främst fråga om sådana åtgärder som vidtas i
samband med fredstida investeringar i infrastrukturen och som syftar till att
skapa en extra stabilitet inför krigstida störningar. Regeringen framhåller på
denna punkt att det här är fråga om åtgärder som också har stor betydelse för
samhällets förmåga att klara svåra påfrestningar på samhället i fred.
Regeringen bedömer i syfte att ha en handlingsberedskap inför en
anpassningsperiod att det för varje funktion bör utarbetas planer för
anpassning.
Utskottet
Utskottet har tagit del av vad regeringen anfört om anpassningen inom det
civila försvaret och gör ingen annan bedömning än regeringen vad gäller
handlingsberedskapen inför en anpassningsperiod.
Inriktning
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 80-83)
föreslår om inriktningen av planeringen av det civila försvaret under
försvarsbeslutsperioden.
Regeringen
Genom försvarsbeslutets första etapp har utgångspunkterna för det civila
försvarets planering ändrats väsentligt. Säkerhetsbegreppet har vidgats och en
helhetssyn skall gälla för åtgärder mot hot och risker i fred och krig.
Förmågan att möta ett väpnat angrepp skall anpassas efter det
säkerhetspolitiska läget. Resurser för det civila försvaret skall kunna
användas i samband med svåra påfrestningar på samhället i fred och vid
internationella fredsbefrämjande och humanitära insatser. Sammantaget anser
regeringen att detta innebär att kraven på det civila försvaret har blivit
betydligt mer mångfacetterade och att planeringssituationen blivit mer
komplicerad.
Vidare har ansvarsfördelningen mellan stat och kommuner ändrats så att
kommunerna blivit ansvariga för en betydande del av samhällets
beredskapsåtgärder, inklusive personalförsörjning i krig. Likaså finns det
delar i samhällsutvecklingen som har särskilt stor betydelse för det civila
försvarets förmåga. Regeringen nämner i detta sammanhang områdena
elförsörjning, telekommunikationer och informationsteknologi. På dessa områden
är den tekniska utvecklingen snabb med både positiva och negativa konsekvenser
från sårbarhetssynpunkt.
De förslag som regeringen i det följande redovisas vad avser inriktningen av
det civila försvarets planering överensstämmer i stort med vad som föreslagits
i Överstyrelsen för civil beredskaps programplan för det civila försvaret.
Enligt regeringen måste det civila försvaret kunna anpassas till
förändringar i det säkerhetspolitiska läget. Det är enligt regeringen både av
beredskaps- och samhällsekonomiska skäl av största vikt att olika aktörer i
samhället i samband med investeringar har sådan kunskap om det allmänna
beredskapsbehovet att de beaktar möjligheterna att vidta beredskapsåtgärder.
Dessa åtgärder kan i sammanhanget vara kostnadsmässigt marginella men av stor
beredskapsvikt. Regeringen betonar också vikten av att myndigheter med
verksamhet inom det civila försvaret utarbetar planer för hur anpassning skall
kunna genomföras och kontinuerligt överväger hur dessa planer skall kunna
realiseras.
Regeringen anser också att en helhetssyn skall tillämpas på
beredskapsåtgärderna. Beredskapsåtgärder inom det civila försvaret skall
primärt dimensioneras av de krav som ställs på samhället vid väpnat angrepp. I
enlighet med den inriktning som statsmakterna fastställde i försvarsbeslutets
första etapp skall emellertid vid dimensionering och utfomning av
beredskapsåtgärderna hänsyn tas till att resurserna även skall kunna utnyttjas
vid svåra påfrestningar i fred och vid internationella fredsfrämjande och
humanitära insatser. Helhetssynen innebär tillsammans med det vidgade
säkerhetsbegreppet en väsentlig förändring av det civila försvarets inriktning
och ett nytt arbetssätt. Även om det är krigets krav som huvudsakligen skall
avgöra dimensionering och utformning av beredskapsåtgärderna är det enligt
regeringens mening väsentligt att behoven vid fredstida störningar ges stor
vikt i avvägningarna. Det är en uppgift för myndigheterna inom det civila
försvaret att verka för att en helhetssyn även tillämpas när
beredskapsåtgärder vidtas i samhället mot fredstida olyckor, katastrofer och
störningar i viktiga samhällsfunktioner.
Regeringen anser att de kompletterande beredskapsåtgärderna i större
utsträckning än hittills skall avse de viktigaste infrastrukturområdena. På
annan plats i totalförsvarspropositionen har regeringen framhållit att det i
fråga om stabilitet och flexibilitet på de viktigaste infrastrukturområdena,
dvs. främst elförsörjning, telekommunikationer, informationsförsörjning samt
ledningssystem finns en sårbarhet. Bilden kompliceras av stora förändringar
när det gäller avreglering och internationalisering inom dessa sektorer.
Regeringen framhåller också bl.a. att samhällets känslighet för vissa slag av
störningar ökar genom den fortgående specialiseringen och koncentrationen inom
näringslivet som medför ökad ensidighet och ökat utlandsberoende.
Regeringen anser också att den fredstida samordningen bör förbättras. I
enlighet med vad som redovisas på annan plats i totalförsvarspropositionen har
regeringen gjort den bedömningen att Överstyrelsen för civil beredskaps
samordningsroll skall förstärkas. Detta görs genom att uppgifterna inom ramen
för samordningsansvaret preciseras och tydliggörs. Överstyrelsens verksamhet
koncentreras till vissa områden inom det civila försvaret och
samordningsansvaret avgränsas mot ansvaret för de olika funktionerna.
Regeringen anser avslutningsvis när det gäller inriktningen av det civila
försvarets funktioner att ledningsförmågan bör förbättras. I detta syfte bör
åtgärder vidtas på olika områden. Åtgärderna bör i allt väsentligt vidtas
redan i fredstid och inte anstå till ett anpassningsskede. Ett område där
ambitionen bör höjas är kompetensutvecklingen inom ledningsorganisationen.
Detta bör åstadkommas genom större satsningar på utbildnings- och
övningsverksamhet. Ett annat område som regeringen anser bör prioriteras är
utveckling och anskaffning av tekniskt stöd, telesäkerhetsåtgärder,
datasäkerhet, reservkraft och i vissa fall fysiskt skydd, främst vid
myndigheternas fredsuppehållsplatser.
Under punkten om ledningsförmågan betonar regeringen vikten av att berörda
myndigheter ger kommunerna det stöd som de behöver för sin
planeringsverksamhet. I detta hänseende, framhåller regeringen, har
länsstyrelserna bl.a. enligt lagen (1994:1720) om civilt försvar ett särskilt
uttalat ansvar. Länsstyrelserna har också ett ansvar som högsta civila
försvarsmyndighet på lägre regional nivå samt viktiga uppgifter inom
fredsräddningstjänsten. Under senare år har besparingarna inom
länsstyrelsernas område berört även dessa ansvarsområden. Regeringen avser att
noga följa utvecklingen beträffande möjligheterna att genomföra den aktuella
verksamheten.
För att kunna förverkliga inriktningen anser regeringen sammanfattningsvis
att mot bakgrund av det bedömda beredskapsläget bör vid resursfördelningen
ledningssystem, kompetensutveckling hos personal, infrastruktur samt insats-
och katastrofberedskap prioriteras högre än vad som hittills varit fallet. Mot
samma bakgrund bör lägre prioritet ges åt försörjningsfunktionerna.
Utskottet
Utskottet delar regeringens uppfattning när det gäller inriktningen av
planeringen av det civila försvaret under försvarsbeslutsperioden och föreslår
att riksdagen bifaller regeringens förslag att
- det civila försvaret skall kunna anpassas till förändringar i det
säkerhetspolitiska läget,
- en helhetssyn på beredskapsåtgärderna skall tillämpas,
- de kompletterande beredskapsåtgärderna skall i större utsträckning än
hittills avse de viktigaste infrastrukturområdena,
- den fredstida samordningen skall förbättras och
- ledningsförmågan förbättras.
Utskottet vill härvid erinra om att i enlighet med försvarsbeslutets första
etapp (1995/96:FöU1) och vad utskottet senast i yttrande till trafikutskottet
(1995/96:FöU4y) framhållit i fråga om de viktigaste infrastrukturområdena är
att tonvikt skall läggas på att åstadkomma en robust och flexibel
infrastruktur främst inom områdena elförsörjning, telekommunikationer,
informationssystem och ledningssystem.
Utskottet utvecklar sin syn på ledningssystem i ett särskilt avsnitt i detta
betänkande. Frågan om besparingarna inom länsstyrelserna och dess konsekvenser
tar utskottet upp i sin behandling av funktionen Civil ledning.
Ansvarsfördelning
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s.
120-125) anfört om ansvarsfördelningen inom det civila försvaret och
fredsräddningstjänsten på central nivå.
Regeringen
Regeringens bedömningar i fråga om ansvarsfördelningen inom det civila
försvaret och fredsräddningstjänsten på central nivå utgår från vad
utredningen om Utvecklad samordning inom det civila försvaret och
fredsräddningstjänsten har redovisat i sitt betänkande (SOU 1996:86).
Vad gäller uppgifterna på central nivå inom det civila försvaret och
fredsräddningstjänsten är remissinstanserna i allmänhet positiva till
utredningens förslag. Samtliga instanser som yttrat sig i frågan avvisar
förslaget att renodla Överstyrelsens för civil beredskap uppgifter genom att
överföra ansvaret till NUTEK för funktionerna Försörjning med industrivaror
och Transporter.
Med utgångspunkt i utredningens förslag gör regeringen bl.a. följande
bedömning.
Ansvarsfördelningen på central nivå inom det civila försvaret och
fredsräddningstjänsten skall göras tydligare. Bl.a. skall Överstyrelsen för
civil beredskaps roll som ansvarigt organ för uppföljning och utvärdering inom
det civila försvaret stärkas ytterligare. När det gäller svåra påfrestningar
på samhället i fred och internationella fredsfrämjande och humanitära
insatser, skall Överstyrelsen verka för att förmågan att använda resurserna
inom det civila försvaret ökar. Statens räddningsverk skall svara för
genomförandet av internationella katastrof- och räddningsinsatser såvida dessa
insatser inte genomförs enligt internationella överenskommelser eller i annan
reglerad ordning. Räddningsverket skall även kunna ställa resurser till
förfogande i den inledande återuppbyggnadsfasen. Styrelsen för psykologiskt
försvar ges en roll vid informationsgivning i samband med svåra påfrestningar
på samhället i fred.
De åtgärder som regeringen avser göra med anledning av utredningen är en
översyn av Statens räddningsverks verksamhet och ge berörda myndigheter i
uppdrag att utveckla ett samlat system för en aktiv personalutveckling.
I regeringens överväganden med anledning av utredningen anser regeringen att
funktionen Civil ledning och samordning i fortsättningen bör kallas Civil
ledning. Detta innebär att det klarare framgår vilken typ av verksamhet som
skall ingå i funktionen, nämligen den viktiga ledningskedjan inom det civila
försvaret.
Utskottet
Utskottet har tagit del av vad regeringen anfört om ansvarsfördelningen inom
det civila försvaret och fredsräddningstjänsten och ansluter sig till
regeringens uppfattning att ansvarsfördelningen på central nivå skall göras
tydligare.
Civila internationella insatser
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 97-98)
anfört om civila internationella insatser jämte kommittémotion Fö23 (kd)
yrkande 18.
Regeringen
Regeringen anser att åtgärder bör vidtas för att förbättra den svenska
beredskapen i syfte att kunna medverka i internationella hjälpinsatser. Den
nuvarande organisationen för svensk medverkan i sådana insatser bör utvecklas
och effektiviseras. I det fortsatta arbetet med att förbättra verksamheten
kommer regeringen att föra en nära dialog med berörda myndigheter. Det bör
även framgent vara regeringen och inte myndigheterna själva som fattar beslut
om varje insats och om de medel som kan erfordras härför.
Försvarsmaktens särskilda enhet för humanitära insatser, Swedrelief, har i
sin verksamhet många beröringspunkter med Statens räddningsverks
internationella arbete. I syfte att utveckla och förbättra Sveriges deltagande
vid civila internationella insatser anser regeringen att Swedrelief skall
föras över från Försvarsmakten till Statens räddningsverk, som i framtiden
skall svara för genomförandet av katastrof- och räddningsinsatser i andra
länder. Denna uppgift avser inte sådana insatser som sker enligt
internationella överenskommelser eller är reglerade i annan ordning.
Den verksamhet som nu förs över till Statens räddningsverk skall bedrivas
vid det internationella kommandot. Avsikten med detta är att skapa
förutsättningar för en ökad samverkan mellan militär och civil kompetens såväl
i planering som utbildning inför internationella insatser. Utskottet behandlar
frågan om det internationella kommandot i avsnittet Militära internationella
insatser.
Överstyrelsen för civil beredskap skall enligt sin instruktion samordna
planeringen inom det civila försvaret. Vad gäller de funktionsansvariga
myndigheternas internationella verksamhet av betydelse för det civila
försvaret bör Överstyrelsen förbättra sin överblick. Dessa myndigheter bör
därför till Överstyrelsen en gång om året redovisa sådan verksamhet.
Överstyrelsen bör även vidareutveckla sin förmåga att om det uppstår en
internationell kris, som har effekt på Sveriges egen försörjningssituation, då
kunna föreslå en avvägning mellan utnyttjandet av det civila försvarets
resurser för nationella och internationella behov.
Motionen
I Kristdemokraternas kommittémotion Fö23 (kd) framhålls bl.a. att det civila
försvarets uppgifter vid fredsfrämjande och humanitära insatser utomlands
ställer krav på förberedelser att samverka med andra länder i
multifunktionella insatser. Resurser måste därför avdelas för internationellt
kontaktarbete och erfarenhetsutbyte. En kartläggning måste även göras över
vilka resurser och vilken materiel som kan användas vid internationella
insatser. Eftersom Överstyrelsen för civil beredskap har ansvar för samordning
av beredskapsplanering bör Överstyrelsen även ha detta ansvar av det civila
försvarets resurser vid fredsfrämjande och humanitära insatser (yrkande 18).
Utskottet
Utskottet anser i likhet med regeringen att ansvarsfördelningen inom det
civila försvaret och fredsräddningstjänsten på central nivå bör vara sådan att
Överstyrelsen för civil beredskap svarar för samordning av verksamheten inom
det civila försvaret. De funktionsansvariga myndigheterna bör däremot ha
ansvaret för åtgärder m.m. inom sina respektive sak- och verksamhetsområden.
Statens räddningsverk bör t.ex. svara för genomförandet av internationella
katastrof- och räddningsinsatser såvida dessa inte genomförs enligt
internationella överenskommelser eller i annan reglerad ordning. När det
gäller internationella insatser anser dock regeringen att Överstyrelsen bör ha
till uppgift att verka för att förmågan att använda resurserna inom det civila
försvaret ökar och ha en överblick över vilka resurser som kan användas.
Utskottet har inhämtat från Försvarsdepartementet att i regleringsbrev för
Överstyrelsen för budgetåret 1997 avser regeringen att föreskriva om
verksamhetsmål mot bakgrund av Överstyrelsens nya uppgifter vid
internationella insatser. När det gäller motionärernas krav på att resurser
måste avdelas för internationellt kontaktarbete och erfarenhetsutbyte anser
utskottet att det ankommer på respektive myndighet att göra sådana
resursavvägningar att deras uppgifter vid internationella insatser kan
fullgöras. Mot bakgrund av vad som nu anförts anser utskottet att motion Fö23
(kd) yrkande 18 i allt väsentligt är tillgodosett och därför inte bör bifallas
av riksdagen.
I övrigt har utskottet tagit del av vad regeringen anfört om civila
internationella insatser och har ingen annan uppfattning än regeringen i denna
fråga.
Utbildningsfrågor
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 98-99)
anfört om internationella utbildningsfrågor.
Regeringen
Ett antal myndigheter bedriver utbildning av militär respektive civil personal
som förberedelse inför deltagande i internationell verksamhet. Nuvarande
utbildning inom respektive sakområde anser regeringen fungerar väl. De delar
av utbildningen som är av gemensamt intresse för civila och militära deltagare
bör dock hanteras sammanhållet. Regeringen fäster särskild vikt vid s.k.
multifunktionella operationer. Sådana operationer ställer höga krav på god
samverkan mellan militära och civila grupper som deltar i en sådan insats. Den
förberedande utbildningen bör därför inriktas på att möta dessa tillkommande
behov. En viktig målsättning är att bidra till attitydförändringar och ökad
förståelse för olika verksamheters särskilda arbetsförhållanden.
Regeringen avser att utse en särskild utredare, en koordinator, för att
bl.a. föreslå former för samordning av utbildning för internationell
verksamhet. Koordinatorn placeras vid det internationella kommandot, men är
fristående från berörda myndigheter och skall kunna initiera gemensamma civila
och militära utbildningsprojekt. Utskottet behandlar frågan om det
internationella kommandot i avsnittet Militära internationella insatser.
Utskottet
Utskottet har tagit del av vad regeringen anfört om internationella
utbildningsfrågor och har inget att erinra mot det som anförts. Utskottet har
tidigare ställt sig bakom behovet av utbildning för s.k. multifunktionella
insatser. Att ansvaret för Swedrelief förs över till Statens räddningsverk ser
utskottet positivt på, liksom att verksamheten även fortsättningsvis skall
bedrivas tillsammans med det internationella kommandot.
Funktionerna inom det civila försvaret
Civil ledning
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s.
237-239) anfört om bl.a. målen för funktionen Civil ledning. Utskottet
behandlar även vad regeringen i budgetpropositionen anfört om
beställningsbemyndigande (s. 17) och om anslag (s. 35-36) till funktionen
Civil ledning. Utskottet behandlar också Kristdemokraternas kommittémotion
Fö23 (kd) yrkandena 20-21 och kommittémotion Fö205 (m) yrkande 11.
Regeringen
Funktionen omfattar verksamhetsgrenarna funktionssamordning, samordning av
civilt försvar, ledningssystem, kommunal beredskap och civilbefälhavarna.
Överstyrelsen för civil beredskap är funktionsansvarig myndighet.
Regeringens sammantagna bedömning av beredskapsläget i den för budgetåret
1995/96 gällande funktionsstrukturen är att ledningsmöjligheterna från
fredsarbetsplatserna med avseende på reservkraft, telekommunikationer, skydd
m.m. kan ifrågasättas hos flertalet myndigheter. Ledningsförmågan är därför
totalt sett inte godtagbar. Med anledning av de materiella bristerna är inte
heller uthålligheten godtagbar. Handlingsberedskapen och förmågan till
flexibelt handlande är däremot godtagbara.
Beträffande inriktningen av det civila ledningssystemet anför regeringen
bl.a. att åtgärder som syftar till att utveckla ett säkert och effektivt
ledningssystem blir allt viktigare. En av de största bristerna är härvid att
ett effektivt teknikstöd för informationshantering och lägespresentation m.m.
saknas i det civila försvarets ledningssystem. Införandet av ett sådant
teknikstöd med inriktning på de geografiskt områdesansvariga myndigheterna,
dvs. länsstyrelser och civilbefälhavare men även kommuner, bör enligt
regeringens mening påbörjas. Bristerna avseende reservkraft, skydd m.m. bör
vidare uppmärksammas.
Beträffande inriktningen av samordningen inom det civila försvaret anför
regeringen bl.a. att den breddade hotbilden skärper kraven på en gemensam
planeringsinriktning utifrån en gemensam föreställning om vilka hot och risker
som skall kunna mötas. Det blir därför väsentligt att ansvariga myndigheter
och andra aktörer har en enad uppfattning om det väpnade angreppets karaktär,
men också om vad en svår påfrestning på samhället i fred är och vilka krav som
då kan komma att ställas. För att kunna ge statsmakterna en aktuell och
heltäckande bild av hur totalförsvarsbeslutet år 1996 har slagit igenom i
planering och genomförande måste uppföljning och utvärdering samordnas.
Överstyrelsen har redan av statsmakterna fått en stärkt roll i detta avseende.
Regeringens förslag angående målen för funktionen Civil ledning är att
verksamheten skall bedrivas så att ledning skall kunna utövas under höjd
beredskap. Ledningen skall härvid kunna utövas från fredsarbetsplats samt i
förekommande fall även från särskild krigsuppehållsplats. Verksamheten skall
även bedrivas så att de resurser och den beredskap som skapas också skall
kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred och för
internationella fredsfrämjande och humanitära insatser.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen beträffande funktionen Civil
ledning att riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra beställningar och
teckna avtal för 157 miljoner kronor. Beställningsbemyndigandet avser
verksamhet inom funktionen för tiden efter budgetåret 1997.
Av budgetpropositionen framgår bl.a. att regeringen anser att till anslaget
för funktionen Civil ledning bör avsättas erforderliga medel för samordning,
utveckling och andra aktiviteter som är gemensamma för hela det civila
försvaret. Vidare att vissa resurser bör avsättas för att kunna utveckla det
civila försvarets uppgifter på det internationella området, liksom att
övningsverksamheten behöver utvecklas och få en ny inriktning. Regeringen
framhåller också i budgetpropositionen bl.a. att den del av det civila
försvarets resurser som civilbefälhavarna utgör bör kunna utnyttjas även vid
svåra påfrestningar på samhället i fred. Regeringen föreslår ett ramanslag på
432 287 000 kr till funktionen Civil ledning för budgetåret 1997. Regeringen
har då tagit hänsyn till att medel överförts från Försvarets forskningsanstalt
samt att anslaget minskats med hänsyn till möjlig rationalisering.
Motionerna
I Kristdemokraternas kommittémotion Fö23 (kd) tas bl.a. frågan upp om
länsstyrelsernas roll i beredskapsplaneringen. Motionärerna anser bl.a. att
det är mycket viktigt att länsstyrelsernas resurser inte urholkas och att
sambandet mellan län och försvarsområde bryts på ett sådant sätt att
beredskapen för fred och krig eftersätts och medborgarnas säkerhet försämras.
Preciserade målformuleringar för länsstyrelsernas beredskapsplanering liksom
ett effektivt och tydligt uppföljnings- och utvärderingssystem av kommunernas
beredskapsförmåga framhålls i motionen som viktiga frågor i länstyrelsernas
beredskapsplanering (yrkande 20). Motionärerna anser också att det är av stor
vikt att finna former för resurstilldelningen till länsstyrelsernas
beredskapsplanering som tillgodoser ledningssystemets kvalitet och kvantitet
(yrkande 21).
I kommittémotion Fö205 (m) föreslås att regeringens förslag till
medelstilldelning till funktionen Civil ledning minskas med 50 000 000 kronor
eftersom den breddutbildning av civilpliktiga som förutsätts i regeringens
förslag inte skall genomföras. Motionärerna anser att dessa medel, som enligt
inriktningsbeslutet i december 1995 förts från Försvarsmakten, bör för
budgetåret 1997 anvisas Försvarsmakten (yrkande 11).
Utskottet
Enligt vad regeringen redovisat i totalförsvarspropositionen om styrning och
finansiering av det civila försvaret krävs bl.a. en bra återrapportering från
länsstyrelserna för att statsmakterna skall få en god bild av den beredskaps-
verksamhet som bedrivs på regional nivå. I detta syfte har ett
utvecklingsarbete påbörjats inom regeringskansliet. Således har
Inrikesdepartementet initierat ett utvecklingsarbete i syfte att nå en
enhetlig rapportering för länsstyrelsernas årsredovisningar och
Försvarsdepartementet har startat ett arbete med att utveckla verksamhetsmål
och resultatuppföljning för länsstyrelsernas enheter för civil beredskap och
räddningstjänst. Utskottet välkomnar detta utvecklingsarbete och förutsätter
att regeringen i nästa budgetproposition redovisar resultatet av arbetet.
I totalförsvarspropositionen framhåller regeringen att länsstyrelserna har
ett ansvar som högsta civila försvarsmyndighet på lägre regional nivå samt
viktiga uppgifter inom fredsräddningstjänsten. Under senare år har
besparingarna inom länsstyrelsernas område berört även dessa ansvarsområden.
Regeringen avser att noga följa utvecklingen beträffande möjligheterna att
genomföra den aktuella verksamheten.
Utskottet vill med anledning av vad regeringen nu anfört om länsstyrelsernas
roll i beredskapsplanering och besparingsåtgärderna på området framhålla
följande. Utskottet konstaterade i samband med riksmötet 1993/94 att
länsstyrelserna inte haft möjlighet att i erforderlig grad förändra sina
resurser så att kompetens och kapacitet svarar mot de förändrade och jämfört
med tidigare mer övergripande arbetsuppgifterna. Utskottet utgick ifrån att
åtgärder skulle vidtas för att säkerställa länsstyrelsernas
kompetensutveckling i detta avseende (bet. 1993/94:FöU9). Utskottet har numera
anledning befara att vissa grundläggande uppgifter i beredskapsplaneringen som
åligger länsstyrelserna inte kan fullgöras på grund av kraftiga
besparingsåtgärder inom statsförvaltningen. Mot bakgrund av den redovisning
som nu lämnats kommer utskottet i likhet med regeringen noga följa
utvecklingen på området. Regeringen bör senast i nästa budgetproposition
redovisa sin bedömning av länsstyrelsernas förmåga att lösa lednings- och
tillsynsuppgifterna i fred och krig. Utskottet vill också framhålla att om
konsekvenserna av länsstyrelsernas besparingsåtgärder får till följd att
länsstyrelsernas viktiga uppgifter inom totalförsvaret inte kan fullföljas, är
utskottet inte främmande för att initiera en översyn av finansieringsformerna
på detta område. Regeringen kan mer tydligt än i dag behöva styra de
ekonomiska resurserna för regional ledning av totalförsvaret. Mot bakgrund av
det nu anförda anser utskottet att kommittémotion Fö23(kd) yrkandena 20 och 21
blivit tillgodosedda och föreslår att motionens yrkanden inte bifalls av
riksdagen.
Med anledning av vad som sägs i motion Fö205 (m) yrkande 11 har utskottet
inhämtat från Försvarsdepartementet att medel för utbildning av civila
beredskapsstyrkor beräknats för funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst. Medelsberäkningen uppgår till 26 miljoner kronor för
budgetåret 1997 och har förts över från anslaget A 1 Försvarsmakten till
anslaget B 3 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. Mot bakgrund av
vad som i motionen anförs finner utskottet inte anledning att ändra
regeringens förslag om medelstilldelningen till funktionen Civil ledning.
Kommittémotion Fö205 (m) yrkande 11 bör därför inte bifallas av riksdagen.
Mot bakgrund av vad utskottet ovan anfört anser utskottet att riksdagen bör
bifalla regeringens förslag angående målen för funktionen Civil ledning för
försvarsbeslutsperioden. Utskottet anser också att regeringens förslag att
riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Civil ledning genomföra
beställningar och teckna avtal för 157 miljoner kronor för tiden efter
budgetåret 1997 bör bifallas, liksom förslaget att anvisa ett ramanslag på
432 287 000 kr till funktionen Civil ledning för budgetåret 1997.
Kommittémotionerna Fö23 (kd) yrkandena 20 och 21 och Fö205 (m) yrkande 11 bör
i enlighet med vad utskottet redan anfört inte bifallas av riksdagen.
Ordning och säkerhet m.m.
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s.
240-241) anfört om bl.a. målen för funktionen Ordning och säkerhet m.m. och i
budgetpropositionen (s. 41) anfört om anslag till funktionen Ordning och
säkerhet m.m.
Regeringen
Funktionen omfattar upprätthållande av allmän ordning och säkerhet,
brottsbekämpning och brottsutredning, åklagarväsendet samt utlänningsfrågor
förutom flyktingverksamhet. Rikspolisstyrelsen är funktionsansvarig myndighet.
Regeringens bedömning av beredskapsläget för funktionen är att
beredskapspolisorganisationen är, med vissa regionala undantag, väl fylld
utifrån de krav som hittills ställts. För att stärka försvaret mot ett
överraskande väpnat angrepp måste dock brister bl.a. när det gäller polisens
försvarsutrustning på sikt åtgärdas. Regeringen har på annan plats i
propositionen konstaterat att det finns ett behov av ytterligare personal för
bevakningsuppgifter under höjd beredskap samt att beredskapspolisen med en
utökad organisation och bättre utbildning kan utgöra ett lämpligt komplement
för bevakning av skyddsobjekt.
Regeringens förslag angående målen för funktionen Ordning och säkerhet m.m.
är att verksamheten skall bedrivas så, att under höjd beredskap ett skydd
snabbt skall kunna ges på totalförsvarsviktiga anläggningar, att allmän
ordning och säkerhet i samhället skall kunna upprätthållas och att allmänheten
skall kunna lämnas skydd och hjälp. Verksamheten inom funktionen skall även
under höjd beredskap fullgöra sina fredstida uppgifter, men med prioritering
av de uppgifter som rör totalförsvaret. Verksamheten skall även bedrivas så
att de resurser och den beredskap som skapas också skall kunna utnyttjas vid
svåra påfrestningar på samhället i fred och för internationella fredsfrämjande
och humanitära insatser.
I budgetpropositionen föreslår regeringen ett ramanslag på 31 877 000 kr
till funktionen Ordning och säkerhet m.m. för budgetåret 1997. Från anslaget
skall betalas kostnader för utbildning och utrustning av beredskapspoliser
samt utbildning av chefer för beredskapspoliser i enlighet med vad som
redovisats ovan.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört om mål och anslag för
funktionen Ordning och säkerhet m.m. Således föreslår utskottet att
regeringens förslag angående målen för funktionen för försvarsbeslutsperioden
bifalls. Utskottet föreslår också att riksdagen anvisar ett ramsanslag på
31 877 000 kr till funktionen Ordning och säkerhet m.m. för budgetåret 1997.
Utrikeshandel
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 242)
anfört om bl.a. målen för funktionen Utrikeshandel.
Regeringen
Funktionen omfattar åtgärder för att upprätthålla utrikeshandeln under höjd
beredskap. Kommerskollegium är funktionsansvarig myndighet.
Regeringens bedömning är att funktionen kan fullgöra uppgiften att förse
regeringen med handelspolitiskt underlag samt att administrera och kontrollera
begränsade utrikeshandelsregleringar. En total reglering är möjlig först efter
en resurskompletteringsperiod. Kommerskollegium har framfört behovet att till
följd av EU-medlemskapet ompröva funktionens verksamhet. Regeringen anser att
en sådan omprövning bör inledas.
Regeringens förslag angående målen för funktionen Utrikeshandel är att
verksamheten skall bedrivas så som krävs för försvarsansträngningarna och
befolkningens försörjning under höjd beredskap.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen nu anfört om målen för
funktionen Utrikeshandel. Således förordar utskottet att riksdagen bifaller
regeringens förslag angående målen för funktionen Utrikeshandel för
försvarsbeslutsperioden.
Befolkningsskydd och räddningstjänst, m.m.
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 243-
248) anfört om bl.a. målen för funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst. Utskottet behandlar även vad regeringen i budgetpropositionen
anfört om beställningsbemyndigande (s. 17) och om anslag m.m. (s. 37-40) till
funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. Även de i budgetpropositionen
redovisade anslagen till Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra
naturolyckor (s. 53) och till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst
m.m. (s. 53) behandlas under detta avsnitt. Utskottet behandlar också här
Folkpartiets partimotion Fö38 (fp) yrkandena 28-29 och motionerna Fö701 (c),
Fö702 (c), Fö704 (s), Fö706 (s), Fö707 (s) samt motion Jo795 (mp) yrkande 1.
Regeringen
Funktionen omfattar skydd och räddning av människor, egendom och miljö i
samband med olyckor och stridshandlingar. Detta sker genom de särskilda
beredskapsförberedelser som görs på det civila försvarets område. Statens
räddningsverk är funktionsansvarig myndighet.
Regeringen anser att beredskapsläget inom funktionen i många avseenden är
gott, men noterar att det också finns brister. Enligt nuvarande
planeringsnormer framhåller regeringen bl.a. att det föreligger en brist på ca
1,5 miljoner skyddsrumsplatser företrädesvis i centrala storstadsområden. För
räddningstjänsten vid höjd beredskap förutses stora kvalitativa brister under
den närmaste tioårsperioden, innan långtidsutbildade totalförsvarspliktiga med
civilplikt har tillförts räddningskårerna i tillräcklig omfattning.
I fråga om inriktningen av planeringen av skyddsrumsbyggande refererar
regeringen till vad som Riksdagens revisorer och utskottet tidigare framfört i
frågan. Härvid redovisas bl.a. utskottets uttalande att en översyn av
riktlinjerna och en prövning av finansieringen för skyddsrumsbyggandet borde
genomföras. Regeringen gav i 1995 års planeringsanvisningar Överstyrelsen för
civil beredskap och Statens räddningsverk i uppdrag att speciellt utreda vissa
frågor rörande befolkningsskyddet. Överstyrelsen och Räddningsverket har
redovisat sina synpunkter och förslag till regeringen i rapporter.
Mot bakgrund av vad Räddningsverket och Överstyrelsen framfört i rapporterna
anser regeringen bl.a. att färre begrepp skall användas i
skyddsrumsplaneringen i syfte att åstadkomma en enhetlig tillämpning av de
regionala mål- och riskanalyserna. Vidare att skyddsrum bör byggas enbart för
boende samt för personal i särskilt totalförsvarsviktig verksamhet. Regeringen
anser också att besparingar vid skyddsrumsbyggande kan göras genom ytterligare
standardisering samt undvikande av speciallösningar. Planeringen bör omfatta
en fredstida utbyggnad av skyddsrum i de mest utsatta områdena, de s.k.
skyddsrumsområdena. Skyddade utrymmen skall också planeras inom
skyddsrumsområde där skyddsrum ännu inte hunnit byggas i tillräcklig
omfattning. I andra utsatta områden skall det planeras för att möjliggöra en
utbyggnad av skyddade utrymmen under en anpassningsperiod. Behovet av
skyddsrum bör på ett tydligare sätt knytas till den fysiska planeringen i
kommunen. Regeringen anser att möjligheten att via plan- och
bygglagstiftningen integrera skyddsrumsplanering i kommunens övriga fysiska
planering skall studeras. Därvid skulle skyddsrumsfrågorna aktualiseras på ett
tidigare stadium i byggprocessen och mål- och riskaspekterna tydliggöras i den
fysiska planeringen.
Enligt regeringen är det inte möjligt att inom ramen för nuvarande system
helt komma tillrätta med de olägenheter som påtalats av revisorerna vad avser
bemyndigandesystemet och frågan om ett eventuellt överförande av medlen för
skyddsrumsbyggande till kommunerna. Detta menar regeringen gäller oavsett om
skyddsrumsbyggandet förblir en statlig angelägenhet eller om medlen för
skyddsrumsbyggande överförs till kommunerna. Nuvarande finansieringssystem bör
därför om möjligt ersättas med ett annat system. Möjligheten att finansiera
skyddsrumsbyggandet med hjälp av investeringslån från Riksgäldskontoret har
aktualiserats i olika sammanhang. Efter hörande av Riksrevisionsverket har
dock regeringen funnit att finansiering av skyddsrumsbyggandet med lån i
riksgälden inte är möjlig. Skälet för detta är att staten inte har äganderätt
till de färdiga skyddsrummen. Regeringen avser att vidare studera
möjligheterna att utveckla ett finansieringssystem som medför att statens
kostnader för skyddsrumsbyggandet blir jämnare fördelade över tiden och mindre
känsliga för förändringar i byggkonjunkturen än vad som är fallet med
nuvarande system. Frågan om en eventuell överföring av medlen för
skyddsrumsbyggandet till kommunerna bör enligt regeringens uppfattning
hanteras i samband med beslut om framtida finansieringssystem.
I fråga om inriktningen av planeringen av räddningstjänsten anför regeringen
bl.a. att kommunerna senast den 1 juli 1997 skall ha genomfört de förändringar
av räddningstjänstplanerna som följer av ansvaret för räddningstjänsten under
höjd beredskap. Vidare att samtliga kommuner vid utgången av
försvarsbeslutsperioden skall ha sett över och anpassat sitt hemskydd till de
förutsättningar som gäller för den enskilda kommunen.
Regeringens förslag angående målen för funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst för försvarsbeslutsperioden är att verksamheten skall bedrivas
så att skador till följd av krigshandlingar skall förhindras eller begränsas i
första hand på människor och i andra hand på egendom och miljön. Verksamheten
skall även bedrivas så att de resurser och den beredskap som skapas också
skall kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred och för
internationella fredsfrämjande och humanitära insatser.
Av budgetpropositionen framgår bl.a. att regeringen avser genomföra en
översyn av mål och medel för Statens räddningsverk, vilket skall inkludera
utbildningsverksamhet och andra verksamheter som avser kommunal
räddningstjänst. Vidare har regeringen för avsikt att utreda fördelningen
mellan den civila planeringsramen och fredsräddningstjänsten.
I budgetpropositionen anger också regeringen förslag till övergripande mål
för Statens räddningsverk för budgetåret 1997. Enligt regeringens förslag
skall Räddningsverket verka för att målet för funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst kan uppnås under programplaneperioden. Vidare skall
Räddningsverket verka för att förebygga olyckor och begränsa skador vid
olyckor genom bl.a. information, utbildning, övning, uppföljning och tillsyn.
Detta skall uppnås genom att samhällets räddningstjänst i alla delar av landet
skall tillförsäkra allmänheten en rimlig säkerhetsnivå i förhållande till den
lokala riskbilden. Verksamheter som innebär särskilda risker skall ha god
säkerhetsnivå, vilket bl.a. skall uppnås genom en effektiv riskhantering. Den
enskilda människan skall stimuleras att själv kunna vidta åtgärder för att
förebygga olyckor och begränsa skadorna av en olycka.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen beträffande funktionen
Befolkningsskydd och räddningstjänst att riksdagen bemyndigar regeringen att
genomföra beställningar och teckna avtal för 400 miljoner kronor.
Beställningsbemyndigandet avser verksamhet inom funktionen för tiden efter
budgetåret 1997.
I budgetpropositionen föreslår också regeringen ett ramanslag på 1 141 578
000 kr till funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret
1997. Av detta belopp beräknas 49 miljoner kronor bli avdelade för de
frivilliga försvarsorganisationernas utbildningsverksamhet och 1,4 miljoner
kronor för bidrag till Civilpliktsrådets verksamhet.
Enligt de grunder som anges i 1986 års kompletteringsproposition om
förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor utbetalas statliga
medel för detta ändamål. Regeringen föreslår i budgetpropositionen ett ram-
anslag på 25 000 000 kr till Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot
jordskred och andra naturolyckor för budgetåret 1997.
Av budgetpropositionen framgår också att vissa ersättningar utbetalas till
följd av uppkomna kostnader vid genomförda räddningstjänstinsatser,
bekämpningsoperationer till sjöss, hjälpinsatser utomlands samt för utredning
av allvarliga olyckor av statliga medel. Regeringen föreslår ett ramanslag på
25 000 000 kr till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. för
budgetåret 1997.
Motionerna
I Folkpartiet liberalernas partimotion Fö38 (fp) framhålls att alltför stora
belopp under senare år har lagts ner på skyddsrumsproduktion (inkl.
ledningsplatser). I motionen föreslås att bemyndigandet till regeringen för
tiden efter budgetåret 1997 begränsas till 250 miljoner kronor (yrkande 28).
Motionärerna pekar också bl.a. på att riksdagen uttalat att
skyddsrumsproduktionen bör begränsas och inriktas mot områden där riskerna
bedöms som störst. Vidare att det bör slås fast att risken för markstrid inte
i sig motiverar skyddsrumsbyggande, men väl kan föranleda att man planerar
enklare skydd. Dessa senare bör då inte finansieras med statliga medel. Likaså
är det av statsfinansiella skäl viktigt att skyddsrumsbyggandet kraftsamlas
till de arbetsplatser som innebär stor risk för bekämpning (yrkande 29).
I motion Fö701 (c) föreslås att en utredning tillsätts för att utreda
förutsättningarna för att växla över kostnadsansvaret för brandskydd och
räddning från kommunerna till försäkringsbolagen. Motivet för detta är att
arbetet med den förebyggande verksamheten skulle bli effektivare om det fanns
ett kostnadssamband mellan den skadereglerande och förebyggande verksamheten.
I motion Fö702 (c) tas frågan upp om sotningsmonopolet, vari framhålls att
sotningsmonopolet med det snaraste avskaffas och ansvaret för såväl säkerhet
som rengöring av eldningsutrustning läggs på fastighetsägaren.
I motion Fö704 (s) föreslås att en översyn görs av säkerhetsreglerna för
bil- och järnvägstunnlar. Det sägs bl.a. i motionen att man av ekonomiska skäl
ofta väljer att prioritera bort säkerhetsskydd som skulle underlätta
räddningsarbetet för räddningstjänsten.
I motion Fö706 (s) föreslås att reglerna för räddningstjänsten ändras så att
de som hindrar räddningstjänsten vid såväl utryckning som övning kan ställas
till ansvar. Vidare föreslås att räddningstjänsten har möjlighet att använda
sig av cykel- och gångväg även vid övning.
I motion Fö707 (s) anförs att det är viktigt att de olika aktörerna vid en
räddningsinsats använder sig av likartade system för lägesbestämningar över
den aktuella räddningsplatsen. Motionären anser att regeringen bör ta
initiativ för en studie som leder till ett mer enhetligt system på området,
både nationellt och internationellt.
I motion Jo795 (mp) tas frågan upp om tjänsteplikt enligt
räddningstjänstlagen. Motionärerna anser att det är orimligt att de som bl.a.
aldrig velat ha kärnkraft skall kunna tas ut i saneringsarbetet efter en
kärnkraftsolycka. I motionen föreslås att de som är angelägna att ha
kärnkraften kvar skall skriva på en försäkran att ställa upp vid en
kärnkraftskatastrof för att sanera.
Utskottet
Frågan om befolkningsskydd och räddningstjänst har varit föremål för
utskottets behandling vid ett flertal tillfällen. Utskottet har vid sin
senaste behandling av frågan hösten 1995 (1995/96:FöU1) i tillkännagivande
till regeringen bl.a. efterfrågat en översyn av de riktlinjer som ligger till
grund för skyddsrumsbyggandet, liksom principerna för finansieringen. I
totalförsvarspropositionen redovisar regeringen de åtgärder som vidtagits med
anledning av riksdagens uttalanden i frågan. Mot bakgrund av vad som där
redovisats har en översyn av riktlinjerna genomförts, medan
finansieringsfrågan är föremål för fortsatt beredning. Regeringen avser att i
detta beredningsarbete även behandla frågan om en eventuell överföring av
medlen för skyddsrumsbyggandet till kommunerna.
Utskottet har inhämtat uppgifter om skyddsrumsbyggandet från
Försvarsdepartementet och Statens räddningsverk. Vad utskottet därvid erfarit
är bl.a. att det för budgetåret 1997 skett en neddragning av anslaget för
skyddsrum m.m. med något mer än 100 miljoner kronor jämfört med närmast
föregående budgetår omräknat på årsbasis. Till anslaget för budgetåret 1997
föreslås 342 miljoner kronor, varav skyddsrum svarar för 232 miljoner kronor
och kommunala ledningsplatser för 110 miljoner kronor. Utskottet har också
inhämtat att bemyndiganderamen för skyddsrum och ledningsplatser - som i
budgetpropositionen föreslås uppgå till 400 miljoner kronor - motsvarar en
framtida anslagsnivå på ca 350 miljoner kronor, varav skyddsrum då skulle
utgöra ca 240 miljoner kronor och ledningsplatser ca 110 miljoner kronor.
Enligt vad utskottet också har erfarit så kommer den reviderade grundsynen för
de regionala mål- och riskanalyserna samt den snävare definition av
skyddsrumsområden som den ovan redovisade översynen lett fram till, att
medföra att antalet områden där skyddsrum skall byggas i framtiden minskar och
skyddsrumsområdena ytmässigt begränsas.
Mot bakgrund av de åtgärder regeringen nu vidtagit och planerar vidta på
området anser utskottet att det som i motion Fö38 (fp) anförs om
befolkningsskydd m.m. visserligen inte för dagen kan bli tillgodosett. Enligt
utskottets mening kommer dock de nya riktlinjerna för skyddsrumsbyggandet och
den pågående översynen av finansieringsfrågan leda till att yrkandena i
motionen kan bli tillgodosedda inom en förestående tid. Utskottet anser därför
att motion Fö38 (fp) yrkandena 28 och 29 inte bör bifallas av riksdagen.
Beträffande vad som i motion Fö701 (c) föreslås om att förändra
kostnadsansvaret för brandskydd och räddning från kommunerna till
försäkringsbolagen vill utskottet erinra om att enligt 41 §
räddningstjänstlagen (1986:1102) är ägare eller innehavare av byggnader eller
andra anläggningar skyldig att vidta skäliga åtgärder för att förebygga
bränder och skador till följd av bränder. Samhällets uppgift är att genom
brandsyn m.m. kontrollera att ägaren eller innehavaren av byggnader m.m. i
skälig omfattning har uppfyllt sina skyldigheter. Vidare arbetar Statens
räddningsverk aktivt med dessa frågor i syfte att bl.a. skapa en ökad insikt
om det förebyggande arbetets betydelse för att hindra eller minska
konsekvenserna av inträffade bränder eller andra olyckor. Med det anförda
anser utskottet att motion Fö701 (c) bör avslås av riksdagen.
Med anledning av vad som i motion Fö702 (c) yrkas om sotningsmonopolets
omedelbara avskaffande har utskottet inhämtat att denna fråga bereds inom
regeringskansliet. Regeringen avser nu tillsätta en utredning som bl.a. skall
titta på ansvarsfrågan inom sotningsväsendet. Utskottet anser för sin del att
ett ställningstagande från utskottets sida bör anstå till dess att ett
utredningsresultat föreligger och regeringen fattat beslut i frågan. Utskottet
föreslår att motion Fö702 (c) avslås.
I motion Fö704 (s) yrkas om en översyn och samordning av säkerhetsreglerna i
bil- och järnvägstunnlar. Enligt vad utskottet erfarit har Boverket mot
bakgrund av lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m.
initierat en inventering av annan lagstiftning och föreskrifter som kan vara
tillämpbara på byggnadsverk. Tunnlar faller inom ramen för begreppet
byggnadsverk. Avsikten med inventeringen är att få ett underlag för att kunna
bedöma behovet av ytterligare regler för att få en tillräcklig säkerhet i
byggnadsverk. Enligt utskottets mening ligger det pågående inventeringsarbetet
i linje med vad som anförs i motionen som därmed tillgodoses i flera
avseenden. Utskottet anser därför att motion Fö704 (s) bör avslås av
riksdagen.
När det gäller frågan om räddningstjänstens övningsmöjligheter som tas upp i
motion Fö706 (s) regleras detta i vägtrafikkungörelsen (1972:603). Enligt
utskottets mening ankommer det på regeringen att i denna fråga vidta
erforderliga åtgärder så att räddningstjänstens övningsmöjligheter kan
tillgodoses. Med det anförda finner utskottet inte anledning att ta ställning
till vad som i motionen anförs. Motion Fö706 (s) bör därför avslås av
riksdagen.
Med anledning av vad som i motion Fö707 (s) anförs om att utreda system för
lägesbestämningar vid räddningsinsatser har utskottet inhämtat att Statens
räddningsverk för att få till stånd ett enhetligt system för lägesangivning,
har tagit fram ett allmänt råd om samordnad lägesangivning. Det allmänna rådet
har utarbetats i samråd med Rikspolisstyrelsen, Kustbevakningen, Banverket,
Lantmäteriverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Landstingsförbundet,
Svenska kommunförbundet och SOS Alarmering AB. Enligt Räddningsverkets
uppfattning kan visserligen tillämpningen av olika lägessystem i
räddningstjänst vara upphov till felkällor, men att användandet av de olika
systemen, som nämns i motionen, inte hittills inneburit några problem i
räddningstjänstsammanhang. Utskottet finner med det anförda ingen anledning
att initiera en utredning på området utan föreslår att riksdagen avslår motion
Fö707 (s).
Frågan om sanering vid kärnkraftsolyckor, som tas upp i motion Jo795 (mp),
behandlades av utskottet i samband med att vissa ändringar i
räddningstjänstslagen genomfördes den 1 juli 1992 (prop. 1991/92:41, bet.
FöU5). Utskottet hade då inget att erinra mot regeringens föreslagna
förändringar när det gäller samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor, varvid
bl.a. räddningstjänstslagen kompletterades med regler rörande sanering efter
utsläpp av radioaktiva ämnen. Utskottet har inte nu funnit skäl att göra andra
bedömningar än vad som gjordes vid detta tillfälle. Utskottet vill i detta
sammanhang påpeka att den i motionen åberopade tjänsteplikten är kopplad till
räddningstjänst. Eftersom sanering efter en kärnkraftsolycka inte är
räddningstjänst finns således inte någon laglig grund för att ta ut personer
med tjänsteplikt för sådant saneringsarbete. I den mån tjänsteplikt blir
aktuell före saneringsfasen begränsas allmänhetens medverkan enligt 44 §
räddningsstjänstlagen (1986:1102) till att avse personer mellan 18 och 65 år
som har kunskap om samt hälsa och kroppskrafter för sådant arbete. Med det
anförda bör motion Jo795 (mp) yrkande 1 inte bifallas av riksdagen.
Mot bakgrund av vad utskottet ovan anfört anser utskottet att regeringens
förslag angående målen för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst för
försvarsbeslutsperioden bör bifallas av rikdagen. Även regeringens förslag
till övergripande mål för Statens räddningsverk för budgetåret 1997 bör
bifallas. Utskottet anser också att regeringens förslag att riksdagen
bemyndigar regeringen att för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst
genomföra beställningar och teckna avtal för 400 miljoner kronor för tiden
efter budgetåret 1997 samt förslaget att anvisa ett ramanslag på 1 141 578 000
kr för budgetåret 1997 bör bifallas av riksdagen. Partimotion Fö38 (fp)
yrkandena 28-29 och motionerna Fö701 (c), Fö702 (c), Fö704 (s), Fö706 (s)
Fö707 (s) och Jo795 (mp) yrkande 1 bör i enlighet med vad utskottet redan
anfört inte bifallas av riksdagen.
Utskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag angående
medelsanvisning för förebyggande åtgärder mot jordskred m.m. eller ersättning
för verksamhet vid räddningstjänst m.m. Således bifaller utskottet regeringens
förslag att anvisa ett ramanslag på 25 000 000 kr till Statens räddningsverk:
Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor och ett ramanslag
på 25 000 000 kr till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. för
budgetåret 1997.
Psykologiskt försvar
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 248-
249) anfört om bl.a. målen för funktionen Psykologiskt försvar och i
budgetpropositionen (s. 40-41) anfört om anslag till funktionen Psykologiskt
försvar. Utskottet behandlar även här Miljöpartiet de grönas partimotion Fö42
(mp) yrkande 21, Vänsterns partimotion Fö52 (v) yrkande 7 och motionerna Fö202
(mp) yrkande 4 och Fö404 (mp).
Regeringen
Funktionen omfattar ledning och administration, organisationsberedskap,
forskning och studier, informationsberedskap och information. Styrelsen för
psykologiskt försvar är funktionsansvarig myndighet.
Regeringen bedömer att Styrelsens beredskapsorganisation har godtagbar
förmåga att kunna upprätthålla en god beredskap inför en eventuell kris- eller
krigssituation. Regeringen anser dock att det bl.a. finns brister i förmågan
att snabbt kunna samordna den centrala myndighetsinformationen. Mot bakgrund
av användningen av försvarsresurser för dels genomförande av internationella
fredsfrämjande och humanitära insatser, dels stärkande av samhällets samlade
förmåga att möta svåra påfrestningar på samhället i fred anser regeringen att
Styrelsen bör beakta även dessa nya uppgifter. På annan plats i propositionen
har regeringen ansett att Styrelsen bör tillföras ytterligare medel för sin
utökade roll bl.a. vid informationsgivning i samband med svåra påfrestningar
på samhället i fred.
Regeringens förslag angående målen för funktionen Psykologiskt försvar är
att verksamheten skall bedrivas så att befolkningens förtroende för det
demokratiska samhället under höjd beredskap bevaras samt att försvarsviljan
och motståndsandan stärks. En snabb och korrekt nyhetsförmedling och en
konkret och fullständig myndighetsinformation skall säkerställas genom en god
och anpassningsbar informationsberedskap. Verksamheten skall även bedrivas så
att de resurser och den beredskap som skapas också skall kunna utnyttjas vid
svåra påfrestningar på samhället i fred och för internationella fredsfrämjande
och humanitära insatser.
Av budgetpropositionen framgår att regeringen föreslår ett ramanslag på
18 248 000 kr till funktionen Psykologiskt försvar för budgetåret 1997. Av
anslaget beräknas 3 765 000 kr i bidrag till Centralförbundet Folk och
Försvars verksamhet. Vidare framgår att regeringen i medelstilldelningen till
Styrelsen för psykologiskt försvar har tillfört vissa ytterligare medel för
Styrelsens utökade roll vid svåra påfrestningar i fred.
Motionerna
I Miljöpartiet de grönas partimotion Fö42 (mp) föreslås att de icke-militära
motståndsfrågorna skall ingå i det övergripande målet för funktionen
Psykologiskt försvar. I motionen anförs att den kunskap och kompetens som
tidigare fanns inom Delegationen för icke-militärt motstånd skall tas tillvara
av Styrelsen för psykologiskt försvar, samt att dessa kunskaper sprids och
vidareutvecklas (yrkande 21).
I motion Fö404 (mp) förs ett likartat resonemang om de icke-militära
motståndsfrågorna. Men här vill motionärerna också att det inrättas en
försöksverksamhet i civilt motstånd. Inledningsvis bör denna verksamhet bl.a.
ske inom ramen för den utbildning av civila beredskapsstyrkor som regeringen
avser inrätta. I motion Fö202 (mp) föreslås för budgetåret 1997 ett ökat ram-
anslag om fem miljoner kronor direkt riktat till Styrelsen för psykologiskt
försvar för att användas till att utveckla de icke-militära motståndsfrågorna
(yrkande 4).
I Vänsterns partimotion Fö52 (v) anförs att folkrätten i grund- och
gymnasieskolans undervisning i många fall får en alltför undanskymd plats. Det
sägs också i motionen att för totalförsvarets pliktpersonal ges åtminstone i
teorin vissa grundkunskaper, men för befolkningen i övrigt ges en högst
fragmenterad information i folkrättsfrågor (yrkande 7).
Utskottet
Frågan om icke-militärt motstånd som tas upp i motionerna Fö42 (mp), Fö202
(mp) yrkande 4 och Fö404 (mp) behandlade utskottet vid riksmötet 1994/95.
Utskottet framhöll då bl.a. att sedan den 1 juli 1994 ingår i Styrelsen för
psykologiskt försvars uppgifter också att sprida kunskap om civilbefolkningens
möjligheter att inom folkrättens ramar bjuda en ockupant motstånd. Denna
uppgift tillfördes styrelsen i samband med att Delegationen för icke-militärt
motstånd lades ned (bet. 1994/95:FöU4). Enligt vad utskottet nu erfarit har
Styrelsen för psykologiskt försvar bildat ett forum kallat Referensgruppen för
civilt motstånd. Referensgruppen skall stödja Styrelsens arbete med olika
frågor som rör civilt motstånd, t.ex. omfång och lämplighet av olika
aktiviteter, definiera begrepp m.m. Enligt vad utskottet också erfarit
inbegrips i målet för funktionen Psykologiskt försvar även frågan om det
civila motståndet.
Utskottet vill anföra följande med anledning av vad som i motion Fö404 (mp)
anförs om bl.a. en försöksverksamhet i civilt motstånd. I motionen föreslås
att detta sker inom ramen för den utbildning av civila beredskapsstyrkor som
regeringen avser inrätta. I motion Fö202 (mp) yrkande 4 föreslås ett ökat
ramanslag om fem miljoner kronor till Styrelsen för psykologiskt försvar för
att utveckla de icke-militära motståndsfrågorna. Utskottet vill framhålla att
utbildningsbehovet av civila beredskapsstyrkor skall anpassas till det behov
som kommuner och länsstyrelser bedöms ha. Överstyrelsen för civil beredskap
och Statens räddningsverk har föreslagit utbildningens innehåll i enlighet med
det behov som kunnat konstateras. Utskottet anser vidare att regeringens
förslag om anslag till funktionen Styrelsen för psykologiskt försvar för
budgetåret 1997 är väl avvägt och medger utrymme för en utveckling av dessa
frågor - bl.a. inom ramen för det arbete som görs av Referensgruppen för
civilt motstånd. Med det anförda anser utskottet att det inte finns anledning
att föreslå en ändring av regeringens föreslagna mål eller anslag för
funktionen Psykologiskt försvar, inte heller att det inrättas en
försöksverksamhet i civilt motstånd. Med det anförda anser utskottet att
partimotion Fö42 (mp) yrkande 21 samt motionerna Fö202 (mp) yrkande 4 och
Fö404 (mp) inte bör bifallas av riksdagen.
I partimotion Fö52 (v) anförs bl.a. att folkrätten i grund- och
gymnasieskolans undervisning i många fall får en alltför undanskymd plats.
Utskottet har med anledning av vad som anförs i motionen bl.a. erfarit att det
inom Försvarsdepartementet finns ett råd - Totalförsvarets folkrättsråd - som
ansvarar för frågor som rör samordning och utveckling av den internationella
humanitära rätten. Rådet skall ta initiativ för att främja utveckling,
spridning och tillämpning av folkrättens regler inom totalförsvaret. Genom
rådets initiativ ingår numera bl.a. folkrätten i läro- och kursplanerna för
ämnet samhällskunskap på såväl grundskole- som gymnasienivå. Vidare håller
Försvarsmakten och Överstyrelsen för civil beredskap regelbundna kurser i
folkrätt för totalförsvarspliktig personal. Som framgått ovan ansvarar
Styrelsen för psykologiskt försvar också bl.a. för kunskapsspridning med
avseende på civilbefolkningens möjligheter att inom folkrättens ramar bjuda en
ockupant motstånd. Utskottet finner med det anförda att frågan i motion Fö52
(v) om upplysningsarbetet vad gäller folkrätten i allt väsentligt tillgodoses
av samhället i dag och föreslår att partimotion Fö52 (v) yrkande 7 inte bör
bifallas av riksdagen.
Mot bakgrund av vad utskottet ovan anfört anser utskottet att regeringens
förslag angående målen för funktionen Psykologiskt försvar för
försvarsbeslutsperioden bör bifallas av riksdagen. Även regeringens förslag
att anvisa ett ramanslag på 18 248 000 kr för budgetåret 1997 bör bifallas av
riksdagen. Partimotionerna Fö42 (mp) yrkande 21 och Fö52 (v) yrkande 7 samt
motionerna Fö202 (mp) yrkande 4 och Fö404 (mp) bör i enlighet med vad
utskottet redan anfört inte bifallas av riksdagen.
Socialförsäkring m.m.
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 250)
anfört om bl.a. målen för funktionen Socialförsäkring m.m.
Regeringen
Funktionen omfattar socialförsäkring och anslutande bidragssystem.
Riksförsäkringsverket är funktionsansvarig myndighet.
Regeringen gör den bedömningen att när en ny central reservrutin tagits i
bruk under år 1996 är beredskapsläget godtagbart. Regeringens förslag angående
målen för funktionen Socialförsäkring m.m. (administration av
socialförsäkringen samt arbetslöshets- och tjänstegrupplivförsäkring) är att
verksamheten skall bedrivas så att de ekonomiska trygghetssystemen under höjd
beredskap fungerar på sådant sätt att den enskilda människan får den
ersättning hon är berättigad till. Verksamheten skall även bedrivas så att de
resurser och den beredskap som skapas också skall kunna utnyttjas vid svåra
påfrestningar på samhället i fred.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen nu anfört om målen för
funktionen Socialförsäkring m.m. Således förordar utskottet att regeringens
förslag angående målen för funktionen Socialförsäkring m.m. för
försvarsbeslutsperioden bifalls.
Hälso- och sjukvård m.m.
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 251-
253) anfört om bl.a. målen för funktionen Hälso- och sjukvård. Utskottet
behandlar även vad regeringen i budgetpropositionen anfört om
beställningsbemyndigande (s. 17) och om anslag (s. 41-42) till funktionen
Hälso- och sjukvård.
Regeringen
Funktionen omfattar förutom den civila hälso- och sjukvården även socialtjänst
samt miljö- och hälsoskyddet i krig. Socialstyrelsen är funktionsansvarig
myndighet.
Regeringens bedömning av beredskapsläget är att vid ett väpnat angrepp med
ingen eller mycket kort förvarning har hälso- och sjukvården en godtagbar
fömåga. Vissa brister finns dock bl.a. beträffande ledning och samband.
Socialtjänsten har godtagbar kapacitet men inte godtagbar omställningsförmåga.
Miljö- och hälsoskyddet har godtagbar kapacitet och omställningsförmåga.
Inriktningen av planeringen för funktionen har sin utgångspunkt i riksdagens
beslut om totalförvarsbeslutets första etapp. Regeringens förslag angående
målen för funktionen Hälso- och sjukvård m.m. (hälso- och sjukvård,
socialtjänst, miljö- och hälsoskydd samt smittskydd) är att verksamheten skall
bedrivas så att varje skadad eller sjuk under höjd beredskap ges medicinskt
acceptabel behandling och vård, de grundläggande livsbetingelserna tryggas
samt smittspridning och uppkomst av epedemier så långt möjligt förebyggs och
verkningarna av radioaktivt avfall begränsas. Verksamheten skall även bedrivas
så att de resurser och den beredskap som skapas också skall kunna utnyttjas
vid svåra påfrestningar på samhället i fred och för internationella
fredsfrämjande och humanitära insatser.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen beträffande funktionen Hälso- och
sjukvård m.m. att riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra beställningar
och teckna avtal för 15 miljoner kronor. Beställningsbemyndigandet avser
verksamhet inom funktionen för tiden efter budgetåret 1997.
I budgetpropositionen föreslår regeringen ett ramanslag på 95 219 000 kronor
till funktionen Hälso- och sjukvård m.m. för budgetåret 1997. Regeringen har
då beaktat anslagsöverföringen från föregående år.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen nu anfört om mål,
beställningsbemyndigande eller ramanslag för funktionen Hälso- och sjukvård
m.m. Således förordar utskottet att regeringens förslag angående målen för
funktionen för försvarsbeslutsperioden bifalls av riksdagen. Utskottet
föreslår vidare att riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra
beställningar och teckna avtal för 15 miljoner kronor för tiden efter
budgetåret 1997 samt att riksdagen anvisar ett ramanslag på 95 219 000 kr till
funktionen Hälso- och sjukvård m.m. för budgetåret 1997.
Postbefordran
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 254)
anfört om bl.a. målen för funktionen Postbefordran. Utskottet behandlar även
vad regeringen i budgetpropositionen anfört om beställningsbemyndigande (s.
17) och om anslag (s. 43) till funktionen Postbefordran.
Regeringen
Funktionen omfattar totalförsvaret postal kommunikation samt
postgiroverksamhet. Post- och telestyrelsen är funktionsansvarig myndighet.
Regeringens bedömning är att vissa anläggningar är sårbara för bekämpning
med flyg och sabotage. Följden kan bli att postverksamheten tvingas övergå
till manuell hantering med stora förseningar som följd och att funktionen
Finansiella tjänster allvarligt påverkas. Regeringen anser - mot bakgrund av
den ökade sårbarheten genom posthanteringens centralisering och automatisering
- att åtgärder måste inriktas mot bl.a. skydd mot sabotage, installation av
egen reservkraft och alternativa transporter av brev och paket.
Regeringens förslag angående målen för funktionen Postbefordran är att
verksamheten skall bedrivas så att totalförsvarets behov av postal
kommunikation samt postgiroverksamhet skall kunna tillgodoses under höjd
beredskap. Verksamheten skall även bedrivas så att de resurser och den
beredskap som skapas också skall kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på
samhället i fred.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen beträffande funktionen
Postbefordran att riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra beställningar
och teckna avtal för 22 miljoner kronor. Beställningsbemyndigandet avser
verksamhet inom funktionen för tiden efter budgetåret 1997.
I budgetpropositionen föreslås också ett ramanslag på 22 318 000 kr för
funktionen Postbefordran för budgetåret 1997. Anslaget skall användas till
upphandling av tjänster, utrustning och anläggningar för att kunna säkerställa
totalförsvarets behov av postservice i kris och krig.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen nu anfört om mål,
beställningsbemyndigande eller ramanslag för funktionen Postbefordran. Således
förordrar utskottet att regeringens förslag angående målen för funktionen för
försvarsbeslutsperioden bifalls av riksdagen. Utskottet föreslår vidare att
riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra beställningar och teckna avtal
för 22 miljoner kronor för tiden efter budgetåret 1997 samt att riksdagen
anvisar ett ramanslag på 22 318 000 kr till funktionen Postbefordran för
budgetåret 1997.
Telekommunikationer
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 255-
258) anfört om bl.a. målen för funktionen Telekommunikationer. Utskottet
behandlar även vad regeringen i budgetpropositionen anfört om
beställningsbemyndigande (s. 17) och om anslag (s. 42-43) till funktionen
Telekommunikationer.
Regeringen
Funktionen omfattar kommunikation av ljud, text, bild och data via markbundna
eller mobila nät. Post- och telestyrelsen är funktionsansvarig myndighet.
Regeringens bedömning av beredskapsläget är att telekommunikationerna
fortfarande är mycket sårbara för sabotage och bekämpning med flyg. Regeringen
anser att Telekommunikationer är en nyckelfunktion för totalförsvaret, som vid
ett väpnat angrepp måste fungera med hög säkerhet. Utvecklingen inom
funktionen går mycket fort som medför nya möjligheter men också risker för nya
sårbarheter. Planeringen bör bl.a. inriktas på bevakning av vitala knutpunkter
inför både väpnat angrepp och svåra påfrestningar på samhället i fred.
Reservkraften bör förbättras för att klara långa elavbrott vid bekämpning av
landets elförsörjning.
Regeringens förslag angående målen för funktionen Telekommunikationer är att
verksamheten skall bedrivas så att totalförsvarets behov av teletjänster under
höjd beredskap tillgodoses. Verksamheten skall även bedrivas så att de
resurser och den beredskap som skapas också skall kunna utnyttjas vid svåra
påfrestningar på samhället i fred.
Regeringen anför också i anslutning till sin redovisning av funktionen bl.a.
att regeringen den 1 juli 1997 avser införa ett avgiftssystem på teleområdet
som omfattar vissa beredskapsåtgärder mot allvarliga fredstida hot och
påfrestningar. Av det belopp på drygt 200 miljoner kronor per år som erfordras
för beredskapsåtgärder på teleområdet anser regeringen att 100 miljoner kronor
bör avgiftsfinansieras. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med
förslag till ett avgiftssystem m.m. i samband med propositionen om ändringar i
telelagen. I propositionen nämns också i detta sammanhang att det på
teleområdet finns förslag till EG-direktiv som innehåller principer för
finansiering av samhällsomfattande tjänster (universal service). Vissa sådana
tjänster får avgiftsfinansieras, bl.a. det fasta allmänna telenätet för
taltelefoni, fax och viss dataöverföring, larmtjänster m.m.
Avgiftsfinansieringen bör således enligt regeringen begränsas till att omfatta
sådana åtgärder som innebär att det fasta allmänna telenätet ges en
tillräcklig robusthet och flexibilitet mot fredstida hot och påfrestningar och
som är till nytta för operatörerna i fredstid.
Regeringen tar också upp i redovisningen av funktionen att Överstyrelsen för
civil beredskap i en rapport till regeringen bl.a. påtalat att definitionen av
funktionen Telekommunikationer inte är entydig, vilket lett till vissa
avgränsningsproblem. I Överstyrelsens rapport påpekas också att avnämarna, i
första hand Högkvarteret, Överstyrelsen, militärbefälhavarna och
civilbefälhavarna, inte får någon samlad information om vilka
beredskapsåtgärder som genomförts under det senaste året, vilka
beredskapsåtgärder som planeras upphandlas och på vilka grunder de
prioriteras. Överstyrelsen har bl.a. förutsatt att Post- och telestyrelsen
arbetar vidare med att utveckla en redovisning av beredskapåtgärder som
vidtagits och effekterna av dem samt att Post- och telestyrelsen bygger upp
rutiner för att kontrollera att operatörerna följer Post- och telestyrelsens
föreskrifter.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen beträffande funktionen
Telekommunikationer att riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra
beställningar och teckna avtal för 200 miljoner kronor.
Beställningsbemyndigandet avser verksamhet inom funktionen för tiden efter
budgetåret 1997.
I budgetpropositionen föreslås också ett ramanslag på 152 886 000 kr till
funktionen Telekommunikationer för budgetåret 1997. Anslaget skall användas
till upphandling av tjänster, utrustning och anläggningar för att kunna
säkerställa totalförsvarets behov av telekommunikationer i kris och krig.
Utskottet
Utskottet vill med anledning av vad regeringen nu föreslår för funktionen
erinra om att utskottet på annan plats i detta betänkande framhållit att
tonvikt skall läggas på att åstadkomma en robust och flexibel infrastruktur på
bl.a. telekommunikationer. Utskottet har också noterat att det på detta område
finns en sårbarhet i fråga om stabilitet och robusthet. Således är det
särskilt viktigt att finansieringen säkras för de beredskapsåtgärder som
behöver vidtas för att minska sårbarheten och att dessa åtgärder kan komma
till stånd enligt planerna. Vidare har i propositionen redovisats att
Överstyrelsen för civil beredskap påtalat att definitionen av funktionen
Telekommunikationer inte är entydig, likaså att det finns förslag till EG-
direktiv på detta område. Allt detta sammantaget menar utskottet talar för att
en ändring av telelagen, som skall möjliggöra en avgiftsfinansiering av vissa
beredskapsåtgärder på detta område, inte är helt okontroversiell. Utskottet
förutsätter att frågan om en avgiftsfinansiering på området får en så grundlig
och allsidig beredning att finansieringen av beredskapsåtgärderna inom
funktionen kan säkras från och med den 1 juli 1997.
Mot den bakgrunden har utskottet inget att erinra mot vad regeringen nu
anfört om mål, beställningsbemyndigande eller ramanslag för funktionen
Telekommunikationer. Således förordar utskottet att regeringens förslag
angående målen för funktionen för försvarsbeslutsperioden bifalls av
riksdagen. Utskottet föreslår vidare att riksdagen bemyndigar regeringen att
genomföra beställningar och teckna avtal för 200 miljoner kronor för tiden
efter budgetåret 1997 samt att riksdagen anvisar ett ramanslag på 152 886 000
kr till funktionen Telekommunikationer för budgetåret 1997.
Transporter
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 258-
262) anfört om bl.a. målen för funktionen Transporter. Utskottet behandlar
även vad regeringen i budgetpropositionen anfört om beställningsbemyndigande
(s. 17) och om anslag (s. 43-44) till funktionen Transporter.
Regeringen
Funktionen omfattar delfunktionerna väghållning, järnvägstransporter,
banhållning, sjötransporter, flygtransporter, landsvägstransporter och
transportsamordning. Överstyrelsen för civil beredskap är funktionsansvarig
myndighet.
Regeringens bedömning angående beredskapläget beträffande väghållningen är
bl.a. att förmågan vid väpnat angrepp är begränsad vad gäller vissa
förbindelsearbeten samt i kompetens och kapacitet att bygga reservbroar.
Beträffande järnvägstransporter och banhållning säger regeringen bl.a. att
förmågan att utföra järnvägstransporter vid störda förhållanden till stor del
är beroende av en fungerande elförsörjning och intakta broar. Vidare anser
regeringen att fortsatta insatser krävs för att förbättra ledningsförmågan.
Beträffande flygtransporter bedömer regeringen bl.a. att samtliga flygplan och
helikoptrar kan vara tillgängliga och kunna ställas om till totalförsvarets
behov vid ett angrepp i nuvarande omvärldsläge. Beträffande sjötransporter
anser regeringen att förmågan i dag att utföra transporter i
säkerhetspolitiska kriser och i krig med enbart svenskflaggade fartyg allmänt
sett är bristfällig. Förmågan till ledning av sjötransporter vid krig i vår
omvärld och vid väpnat angrepp i nuvarande omvärldsläge bedömer regeringen
vara begränsad. Beträffande transportsamordning anser regeringen att det finns
tid för kompletterande utbildning och övning av ledningsorganisationen under
ett anpassningsskede och för landsvägstransporter att kapacitetsmålen för
väpnat angrepp i stort sett uppnåtts.
Regeringens förslag angående målen för funktionen Transporter är att
verksamheten skall bedrivas så att under höjd beredskap Försvarsmaktens samt
totalförsvarets behov i övrigt kan tillgodoses. Verksamheten skall även
bedrivas så att de resurser och den beredskap som skapas också skall kunna
utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred och för internationella
fredsfrämjande och humanitära insatser.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen beträffande funktionen Transporter
att riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra beställningar och teckna
avtal för 10 miljoner kronor. Beställningsbemyndigandet avser verksamhet inom
funktionen för tiden efter budgetåret 1997.
I budgetpropositionen föreslås också ett ramanslag på 197 757 000 kr för
funktionen Transporter. Anslaget disponeras av Överstyrelsen för civil
beredskap.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen nu anfört om mål,
beställningsbemyndigande eller ramanslag för funktionen Transporter. Således
förordrar utskottet att regeringens förslag angående målen för funktionen för
försvarsbeslutsperioden bifalls av riksdagen. Utskottet föreslår vidare att
riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra beställningar och teckna avtal
för 10 miljoner kronor för tiden efter budgetåret 1997 samt att riksdagen
anvisar ett ramanslag på 197 757 000 kr till funktionen Transporter för
budgetåret 1997.
Finansiella tjänster
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 263-
264) anfört om bl.a. målen för funktionen Finansiella tjänster.
Regeringen
Funktionen omfattar betalningar och andra finansiella tjänster inom bank- och
försäkringsväsendet.
Regeringens bedömning av beredskapsläget är bl.a. att postgirots datacentral
med den centrala produktionsenheten är mycket sårbar vid flygbekämpning och
sabotage. Reservsystemets anläggning på annan ort än Stockholm bedömer
regeringen vara godtagbar utom vid elbortfall.
Regeringens förslag angående målen för funktionen Finansiella tjänster är
att verksamheten skall bedrivas så att under höjd beredskap betalningssystemet
i landet kan upprätthållas och de mest angelägna tjänsterna i övrigt inom
bank- och försäkringsväsendet erbjudas.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen nu anfört om målen för
funktionen Finansiella tjänster. Således förordar utskottet att regeringens
förslag angående målen för funktionen Finansiella tjänster för
försvarsbeslutsperioden bifalls av riksdagen.
Skatte- och uppbördsväsende
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 264-
265) anfört om bl.a. målen för funktionen Skatte- och uppbördsväsende.
Regeringen
Funktionen omfattar verksamhet som bedrivs inom skatteförvaltningen och tullen
samt exekutionsväsendet, främst beskattning, uppbörd och folkbokföring samt
verkställighet enligt utsökningsbalken eller annan författning.
Riksskatteverket är funktionsansvarig myndighet.
Regeringens anger i bedömningen av beredskapläget att vid krigsbetingelser
finns, till skillnad mot vissa fredstida påfrestningar, i regel en viss
förvarningstid då beredskapen kan höjas och förberedelser vidtas. Betydelsen
av bl.a. flexibilitet får därför genom det vidgade säkerhetsbegreppet ökad
aktualitet. Beredskapsläget inom funktionen är till vissa delar godtagbart.
Företagens möjligheter att klara skatteuppbörden i störd miljö är emellerid
osäker. Postens medverkan i uppbördsverksamheten är inte säkerställd. Detsamma
gäller möjligheterna till samband både vad gäller fredsarbetsplats och
krigsuppehållsplats.
I redovisningen av planeringsinriktningen anför regeringen bl.a. att
flexibiliteten måste vara stor för att det snabbt skall finnas möjlighet att
vidta åtgärder vid t.ex. en nationell eller internationell finansiell kris. En
fråga av särskild vikt i sammanhanget är att kunna säkerställa reservdrift för
nödvändiga ADB-system i fortsättningen. Regeringen anser också att i den
fortsatta planeringen bör även en planläggning ske för begränsade manuella
rutiner.
Regeringens förslag angående målen för funktionen Skatte- och uppbörds-
väsende är att verksamheten skall bedrivas så att under höjd beredskap
betalning av skatter, tullar och avgifter säkerställs. Beslutade ändringar i
skattereglerna skall snabbt kunna verkställas. Folkbokföringssystemet skall ha
hög funktionssäkerhet.
Utskottet
Skatteutskottet har i yttrande (SkU2y) till försvarsutskottet tillstyrkt
propositionens förslag.
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen nu anfört om målen för
funktionen Skatte- och uppbördsväsende. Således förordar utskottet att
regeringens förslag angående målen för funktionen Skatte- och uppbördsväsende
för försvarsbeslutsperioden bifalls av riksdagen.
Livsmedelsförsörjning m.m.
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 266-
269) anfört om bl.a. målen för funktionen Livsmedelsförsörjning m.m.
Regeringen
Funktionen omfattar försörjning med livsmedel inklusive vatten, reglerings-
och ransoneringsåtgärder för livsmedel, livsmedelshygien och civil
veterinärverksamhet. Statens jordbruksverk är funktionsansvarig myndighet.
Regeringen bedömer att förmågan att trygga försörjningen med livsmedel är
godtagbar under vissa förutsättningar, såsom att beredskapslagren kan
kompletteras i södra och mellersta Sverige under en ettårig uppbyggnadsperiod.
Gränssättande för försörjningen med dricksvatten är el, reservvattentäkt,
reservdelar och kemikalier. I de tre storstadsområdena bedöms förmågan som
godtagbar på gränsen till icke godtagbar. Förmågan att förhindra eller att i
tid upptäcka sabotage med B-stridsmedel bedöms inte som godtagbar.
Regeringen anser att planeringen bör inriktas på att funktionen vid utgången
av försvarsbeslutsperioden har en förmåga att tillgodose befolkningens behov
av dricksvatten och andra livsmedel, med hänsyn till energi- och näringsbehov.
Regeringen anser också bl.a. att försörjningen skall kunna upprätthållas vid
användandet av ABC-stridsmedel. Med hänsyn till de förändrade uppgifterna för
det civila försvaret, den ändrade hotbilden vid ett väpnat angrepp samt de
tillgångar och den förmåga som redan byggts upp skall - enligt
försvarsbeslutets första etapp - en viss nedtoning ske av de ekonomiska
resursanspråken bl.a. på livsmedelsområdet. Enligt regeringen kan mot bakgrund
av det säkerhetspolitiska läget och de särskilda förhållandena inom
livsmedelsområdet beredskaplagringen helt avvecklas. Planeringen och
säkerställandet av livsmedelsförsörjningen bör kunna ske på andra sätt än
genom fredstida lagring av livsmedel. Jordbruksverket kommer att få i uppdrag
att lämna förslag till den närmare planeringen av beredskapen.
Regeringens förslag angående målen för funktionen Livsmedelsförsörjning m.m.
är att verksamheten skall bedrivas så att befolkningen under höjd beredskap
kan få tillgång till tillräckligt med livsmedel inklusive dricksvatten med
hänsyn till energi- och näringsbehov. Verksamheten skall även bedrivas med
syfte att de resurser och den beredskap som skapas också skall kunna utnyttjas
vid svåra påfrestningar på samhället i fred och för fredsfrämjande och
humanitära insatser.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen nu anfört om målen för
funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. Således förordar utskottet att
regeringens förslag angående målen för funktionen Livsmedelsförsörjning m.m.
för försvarsbeslutsperioden bifalls av riksdagen.
Arbetskraft
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 270-
271) anfört om bl.a. målen för funktionen Arbetskraft.
Regeringen
Funktionen arbetskraft omfattar främst frågor om arbetskraftsförsörjning under
höjd beredskap. Arbetsmarknadsstyrelsen är funktionsansvarig myndighet.
Funktionens myndigheter har beredskapsverk och bemannade
krigsorganisationer. Funktionens personal är utbildad och övad. Behovet av att
säkerställa nyckelpersonal kan för närvarande inte tillgodoses på grund av en
uppkommen finansieringsbrist. Arbetsmarknadsstyrelsen har infört ett
tillfälligt stopp för ändrad krigsplacering till dess att finansieringsfrågan
är löst. Frågan är under beredning och kommer att lösas genom ett
avgiftsfinansieringssytem där Överstyrelsen för civil beredskap kommer att få
ett särskilt ansvar i frågan.
Arbetsmarknadsstyrelsen har i skrivelse till regeringen ifrågasatt behovet
av en särskild fredstida planering av arbetskraftsförsörjningen. Myndigheten
anser bl.a. att behovet av arbetskraft kan tillgodoses genom
kompletteringsutbildningar i händelse av krigshot. Regeringen anser dock att
funktionen Arbetskraft bör finnas kvar.
Regeringens förslag angående målen för funktionen Arbetskraft är att
verksamheten skall bedrivas så att under höjd beredskap totalförsvarets behov
av arbetskraft kan tillgodoses.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen nu anfört om målen för
funktionen Arbetskraft. Således förordar utskottet att regeringens förslag
angående målen för funktionen Arbetskraft för försvarsbeslutsperioden bifalls
av riksdagen.
Flyktingverksamhet
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 271)
anfört om bl.a. målen för funktionen Flyktingverksamhet.
Regeringen
Funktionen omfattar dels uppgifter som motsvarar mottagande av flyktingar och
asylsökande som reguljärt förekommer i fredstid, dels uppgifter som tillkommer
i fråga om omhändertagande av flyktingar och andra utlänningar som under
kriser och krig kan komma att söka en fristad i Sverige. Statens invandrarverk
är funktionsansvarig myndighet.
Regeringen bedömer att funktionens möjligheter att verka enligt
statmakternas krav och intentioner vid ett väpnat angrepp är god.
Regeringens förslag angående målen för funktionen Flyktingverksamhet är att
verksamheten skall bedrivas så att flyktingar och asylsökande kan tas emot
under höjd beredskap. Verksamheten skall bedrivas så att resurser och den
beredskap som skapas också kan utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället
i fred och för internationella fredsfrämjande och humanitära insatser.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen nu anfört om målen för
funktionen Flyktingverksamhet. Således förordar utskottet att regeringens
förslag angående målen för funktionen Flyktingverksamhet för
försvarsbeslutsperioden bifalls av riksdagen.
Landskaps- och fastighetsinformation
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 272-
273) anfört om bl.a. målen för funktionen Landskaps- och
fastighetsinformation.
Regeringen
Funktionen omfattar åtgärder för att vid höjd beredskap säkerställa att
totalförsvaret har tillgång till landskapsinformation, fastighetsinformation,
hydrografisk information och geologisk information av erforderligt slag och i
tillräcklig omfattning. Funktionen leder och samordnar
krigstryckningsorganisationen samt förbereder stöd till totalförsvarets
markanskaffning. Funktionen omfattar även sekretessgranskning av kartor och
flygbilder samt tillståndsgivning för databaser med lanskapsinformation.
Lantmäteriverket är funktionsansvarig myndighet.
Regeringen anser att beredskapsläget för funktionen är godtagbart men att
vissa brister föreligger. Tillgången på kartor för militära förband och
totalförsvarets ledning är, i det korta perspektivet, säkerställd. Tillgången
till digitala data kommer under avsevärd tid att vara begränsad och svår att
snabbt öka. Funktionen är känslig för störningar och det finns brister
beträffande reservkraft och försörjningsplaner. Regeringen anser att insatser
krävs för att tillgodose det växande behovet av digital lagrad fastighets- och
landskapsinformation.
Regeringens förslag angående målen är att verksamheten skall bedrivas så att
totalförsvarets behov av landskapsinformation, fastighetsinformation,
hydrografisk information, geologisk information samt stöd till markanskaffning
under höjd beredskap kan tillgodoses. Dessutom skall
krigstryckningsorganisationen kunna träda i kraft under höjd beredskap.
Verksamheten skall bedrivas så att de resurser och den beredskap som skapas
också skall kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred och
för internationella humanitära insatser.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen nu anfört om målen för
funktionen Landskaps- och fastighetsinformation. Således förordar utskottet
att regeringens förslag angående målen för funktionen Landskaps- och
fastighetsinformation för försvarsbeslutsperioden bifalls av riksdagen.
Energiförsörjning
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 273-
290) anfört om bl.a. målen för funktionen Energiförsörjning och i
budgetpropositionen (s. 44-45) anfört om anslag till funktionen
Energiförsörjning.
Regeringen
Verksamheten inom funktionen syftar till att tillgodose samhällets behov av
energi under säkerhetspolitiska kriser och krig. Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK) är funktionsansvarig myndighet.
Vad avser beredskapsläget inom funktionen gör regeringen bl.a. följande
bedömningar. Förmågan på nationell och regional nivå att leda och samordna
verksamheten inom funktionen är godtagbar. Inom elförsörjningen begränsas
uthålligheten i ledningsförmågan av att drift-, övervaknings- och
kommunikationssystem är beroende av en fungerande elförsörjning. Vitala
funktioner med behov av kontinuerlig eltillförsel kan inte i alla tänkbara
lägen påräkna en säker försörjning. Regeringen framhåller att förmågan inom
elförsörjningen är en gränssättande faktor för hela totalförsvarets samlade
förmåga. Enligt regeringen bör förmågan att upprätthålla en fungerande
elförsörjning och att prioritera leveranserna av el förstärkas.
Beredskapsläget inom elförsörjningen bedöms dock kunna förbättras något under
en anpassningsperiod, främst vad gäller robustheten i elsystemet, men när det
gäller att upprätthålla och återupprätta en fungerande elförsörjning bedömer
dock regeringen att förmågan är otillräcklig även efter en anpassningsperiod.
Regeringens förslag angående målen för funktionen Energiförsörjning är att
verksamheten skall bedrivas så att under höjd beredskap totalförsvarets och
det övriga samhällets behov av elkraft och annan energi kan tillgodoses.
Verksamheten skall även bedrivas så att de resurser och den beredskap som
skapas också kan utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred och för
internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. Åtgärderna inom
funktionen skall säkerställa åtaganden om försörjningsberedskap inom
energiområdet som följer av IEP-avtalet och medlemskapet i EU.
Sverige är tillsammans med flertalet andra OECD-länder anslutna till avtalet
om ett Internationellt energiprogram (IEP). Avtalet innehåller bestämmelser om
bl.a. samordnade årgärder för att möta oljeförsörjningskriser.
Till grund för de bedömningar och åtgärder regeringen redovisar i
propositionen under funktionen Energiförsörjning ligger bl.a. de förslag som
Ellagstiftningsutredningen i sitt betänkande Elförsörjning i ofred (SOU
1995:51) och Elberedskapsutredningen i sitt delbetänkande Elberedskapen -
Organisation, Ansvarsfördelning och Finansiering (SOU 1996:78) redovisat, samt
vad som i övrigt har framkommit vid remissbehandling och hearing av
betänkandena.
Beträffande ansvarsfördelning och organisation anser regeringen att
funktionen Energiförsörjning bör delas in i delfunktionerna Elförsörjning och
Bränsle- och drivmedelsförsörjning. NUTEK bör vara funktionsansvarig myndighet
för funktionen Energiförsörjning och ansvara för delfunktionen Bränsle- och
drivmedelsförsörjning. Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) bör
vara ansvarig myndighet för delfunktionen Elförsörjning. Elförsörjningsnämnden
bör avvecklas. Elförsörjningens regionala organisation bör bestå av elområden
som leds av en elbefälhavare. Organisationen bör träda i verksamhet i krig
eller då regeringen annars bestämmer, och verka som regionala organ åt Svenska
kraftnät. Den nuvarande ordningen för det fredliga beredskapsarbetet på
regional nivå bör behållas med de förändringar som följer av den nya
organisationen inom delfunktionen. NUTEK bör ansvara för ransoneringar och
andra förbrukningsregleringar inom energiområdet. Regeringen avser uppdra åt
Svenska kraftnät och NUTEK att vidta erforderliga åtgärder för att genomföra
den nya ordningen. När det gäller Svenska kraftnäts arbete med beredskapfrågor
kommer regeringen att inrätta ett s.k. insynsråd i syfte att tillförsäkra
branschföreträdare och berörda myndigheter insyn och inflytande i arbetet med
elberedskap.
Vad avser beredskapsansvar för företag inom elförsörjningen anser regeringen
att företagen inom elförsörjningen ansvarar i fred för att förebygga, åtgärda
och hantera störningar inom det egna verksamhetsområdet. Företagen bör ha
motsvarande ansvar i krig och upprätthålla verksamheten under sådana
förhållanden. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag till
regelverk för elberedskapsområdet.
Även frågan om finansiering av energiberedskapen behandlas i propositionen.
Härvid anser regeringen att bidragssystemet för elberedskapen bör finansieras
genom att en offentligrättslig avgift införs inom elförsörjningsområdet. Ett
sådant finansieringssystem är konkurrensneutralt såväl gentemot oljesektorn
som mellan företagen inom elförsörjningen anser regeringen, som avser
återkomma till riksdagen våren 1997 med förslag i frågan. En avgift beräknas
kunna införas från och med den 1 juli 1997. Medelsbehovet för elberedskapen
vid nuvarande ambitionsnivå och inriktning beräknas uppgå till ca 300 miljoner
kronor per år. Enligt Närings- och teknikutvecklingsverkets (NUTEK) bedömning
är detta en indikation på det sammanlagda årliga avgiftsuttag som kan bli
aktuellt då en elberedskapsavgift införs. För första hälften av budgetåret
1997 bör verksamheten anvisas medel från kvarstående medel ur det tidigare
anslaget för åtgärder inom energiförsörjningen.
I regeringens redovisning av inriktningen av planeringen på området
framhålls bl.a. att insatser på området liksom hittills skall prioriteras
eftersom känsligheten för störningar i elförsörjningen är ett av de mest
betydande problemen inom beredskapsområdet och en gränssättande faktor för
hela totalförsvarets samlade förmåga. Vidare att det för funktionen bl.a.
skall finnas en planering för att under en anpassningsperiod kunna höja
beredskapen inom energiområdet genom bl.a. utbildning, övning,
materielanskaffning och skyddsåtgärder.
I budgetpropositionen föreslår regeringen ett ramanslag på 27 612 000 kr
till funktionen Energiförsörjning för budgetåret 1997. Anslaget skall användas
för beredskapsåtgärder inom energiförsörjningen som syftar till att
vidmakthålla och vidareutveckla handlingsberedskapen för att möta störningar i
energiförsörjningen i säkerhetpolitiska kriser och krig.
Utskottet
Utskottet vill med anledning av vad regeringen nu föreslår för funktionen
erinra om att utskottet på annan plats i detta betänkande framhållit att
tonvikt skall läggas på att åstadkomma en robust och flexibel infrastruktur på
bl.a. elförsörjning. Utskottet har också noterat att det på detta område finns
en sårbarhet i fråga om stabilitet och robusthet. Således är det särskilt
viktigt att finansieringen säkras för de beredskapsåtgärder som behöver vidtas
för att minska sårbarheten och att nödvändiga åtgärder kan komma till stånd
enligt planerna. Utskottet förutsätter att frågan om en avgiftsfinansiering på
området får en så grundlig och allsidig beredning att finansieringen av
beredskapsåtgärderna inom funktionen kan säkras från och med den 1 juli 1997.
Mot den bakgrunden har utskottet inget att erinra mot vad regeringen nu
anfört om mål eller ramanslag för funktionen Energiförsörjning. Således
förordrar utskottet att regeringens förslag angående målen för funktionen för
försvarsbeslutsperioden bifalls av riksdagen, likaså att riksdagen anvisar ett
ramanslag på 27 612 000 kr till funktionen Energiförsörjning för budgetåret
1997.
Försörjning med industrivaror
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 290-
291) anfört om bl.a. målen för funktionen Försörjning med industrivaror.
Utskottet behandlar även vad regeringen i budgetpropositionen anfört om
beställningsbemyndigande (s. 17) och om anslag (s. 36-37) till funktionen
Försörjning med industrivaror.
Regeringen
Funktionen omfattar funktionssamordning, försörjning med industrivaror och
uppdragsverksamhet. Överstyrelsen för civil beredskap är funktionsansvarig
myndighet.
Beredskapsläget bedöms inte vara tillfredsställande beträffande elektronik-
industrin, som är starkt importberoende, och på kemiområdet. På
verkstadsområdet finns allvarliga brister beträffande reparationskapacitet och
reservdelar. På teko-området är kapaciteten för konfektionering så knapp att
den inte torde räcka för att täcka sjukvårdens och Försvarsmaktens behov.
Dimensioneringen för planeringen är det fall som bedöms kunna inträffa först
om några år i ett förändrat omvärldsläge. Sannolikt kommer sådana förvarningar
att ges, att en resurskomplettering kan genomföras. Med anledning härav anser
regeringen att beredskapslagren kan reduceras. Tyngdpunkten i
beredskapsarbetet bör - till följd av det ökade internationella beroendet,
större känslighet för störningar samt osäkerhet om den säkerhetspolitiska och
ekonomiska utvecklingen - fortsättningsvis ligga på analys- och
planeringsarbetet samt på internationell uppföljning. Den förändrade hotbilden
och osäkerheten inför framtiden medför att Överstyrelsen skall eftersträva att
genomföra beredskapsåtgärder som ger största möjliga handlingsfrihet och
flexibilitet.
Regeringens förslag angående målen för funktionen Försörjning med
industrivaror är att verksamheten skall bedrivas så att produktion av varor
och tjänster möjliggörs under en anpassningsperiod inför ett angreppshot med
iståndsatta styrkor. Verksamheten skall även bedrivas så att de resurser och
den beredskap som skapas också skall kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar
på samhället i fred och för internationella fredsfrämjande och humanitära
insatser.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen beträffande funktionen Försörjning
med industrivaror att riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra
beställningar och teckna avtal för 100 miljoner kronor.
Beställningsbemyndigandet avser verksamhet inom funktionen för tiden efter
budgetåret 1997.
Av budgetpropositionen framgår att planeringen inom funktionen förutsätter
en fortsatt utförsäljning av icke strategiska varor i lager under den kommande
perioden. Omstruktureringen av beredskaplagren skall fortsätta. Vid beräkning
av anslaget har förutsatts att inkomster till följd av utförsäljning av lager
samt anslagssparande från föregående budgetår skall finansiera den angivna
verksamhetsnivån. Med hänsyn härtill har minskade resurser tilldelats
funktionen. Regeringen föreslår ett ramanslag på 15 406 000 kr till funktionen
Försörjning med industrivaror för budgetåret 1997.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen nu anfört om mål,
beställningsbemyndigande eller ramanslag för funktionen Försörjning med
industrivaror. Således förordrar utskottet att regeringens förslag angående
målen för funktionen för försvarsbeslutsperioden bifalls av riksdagen.
Utskottet föreslår vidare att riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra
beställningar och teckna avtal för 100 miljoner kronor för tiden efter
budgetåret 1997 samt att riksdagen anvisar ett ramanslag på 15 406 000 kr till
funktionen Försörjning med industrivaror för budgetåret 1997.
Personal
Plikttjänstgöring
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarsproposition har anfört
om plikttjänstgöring (s. 126-141). Regeringen lämnar inga förslag till
riksdagen utan redovisar endast bedömningar och åtgärder som den avser att
vidta. Utskottet behandlar vidare motionerna Fö10 (mp) yrkandena 1-11, Fö23
(kd kommitté) yrkande 32-33, Fö36 (s), Fö38 (fp parti) yrkandena 25-27, Fö42
(mp parti) yrkande 35, Fö52 (v parti) yrkandena 11-13, Fö201 (m parti) yrkande
14-15, Fö204 (s), Fö301 (fp), Fö302 (kd), Fö310 (c), Fö311 (m), Fö327 (fp),
Fö401 (s) i denna del, Fö403 (s) och Fö805 (s).
Regeringen
Tillgång på pliktpersonal
Regeringen redovisar att den årliga tillgången på totalförsvarspliktiga män
som kan fördelas till militärt och civilt försvar uppskattas till ca 38 000.
Härvid förutsätts oförändrade kvalitetskrav. De fördelningsbara till s.k. lång
grundutbildning har successivt minskat och bedöms sannolikt komma att minska
ytterligare. Regeringen avser därför ge berörda myndigheter i uppdrag att
närmare analysera orsakerna till detta och att föreslå åtgärder. Även
problemen med de stora avgångarna före inryckningen och under
grundutbildningen behöver klarläggas.
Pliktlagstiftningen
Totalförsvarets pliktverk har haft regeringens uppdrag att redovisa
erfarenheterna av verkets uppgifter enligt lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt. Verket anmäler att erfarenheterna av den nya
lagstiftningen i stort sett varit goda. I sin redovisning föreslår Pliktverket
fyra lagändringar. Regeringen säger sig återkomma till dessa i ett annat
sammanhang.
Pliktverket har också redovisat ett regeringsuppdrag om erfarenheterna av
antagningsprövning och inskrivning av kvinnor för totalförsvarsplikt. Lagens
tillämpning betecknas som tillfredsställande. Mot bakgrund av önskemålet om
fler kvinnor i totalförsvaret bör, enligt Pliktverket, lagen om
totalförsvarsplikt ses över för att minska känslan av tvång. Vidare bör
befattningarnas fysiska krav revideras och informationen förbättras.
Enligt regeringens mening bör lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att
fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning inte ändras nu.
Erfarenheter under längre tid från den nya lagstiftningen bör först inhämtas.
Militär plikttjänstgöring
Enligt regeringen har Försvarsmakten angett ett minimibehov för den årliga
utbildningsvolymen till ca 28 800 personer, inkl. avgångar och
inkallelsereserv. Om mobiliserings- och personalreserven tas med blir behovet
ca 31 600. Försvarsmakten anser dock att de ekonomiska ramarna inte medger
denna utbildningsvolym. Vidare anser Försvarsmakten att
grundutbildningsvolymen i närtid kan minskas med 6 000 per år de två närmaste
åren med hänsyn till den övertalighet som uppstår när krigsorganisationen
reduceras.
Regeringen anser emellertid för sin del att det för Försvarsmaktens räkning
årligen bör fördelas ca 29 000 totalförsvarspliktiga. Regeringen kan dock
acceptera en tillfällig reduktion av utbildningsvolymen mot bakgrund av
minskningarna i krigsorganisationen. Av hänsyn till de totalförsvarspliktiga
bör dock neddragningen begränsas något och förskjutas i tiden. Cirka 4 000
totalförsvarspliktiga färre bör sålunda kallas in till grundutbildning vardera
åren 1998 och 1999.
Kortare utbildningstid vid Försvarsmakten
Regeringen erinrar om att den inför försvarsbeslutets första etapp uttalade
att utbildningstiderna borde överses i syfte att uppnå en större
differentiering och anpassning till olika befattningar. Vidare borde övervägas
om den avslutande förbandsutbildningen liksom repetitionsutbildningen kunde
begränsas eller slopas helt för vissa förband. Vidare framförde regeringen
möjligheten att tillgodose behovet av bevakning genom att utbilda
totalförsvarspliktiga till särskilda bevakningsuppgifter, varvid
utbildningstiden borde kunna göras relativt kort.
Enligt Försvarsmakten bör inte någon differentiering av krigsdugligheten
göras genom ingrepp i grundutbildningen utan möjligen i
fortsättningsutbildningen. Försvarsmakten anser också att personalbehovet för
bevakning bättre kan tillgodoses med pliktpersonal som tidigare fullgjort
grundutbildning och varit krigsplacerade i fältförbanden men som av olika skäl
inte längre behövs i dessa förband.
Regeringen anser att Försvarsmaktens förslag i denna del i princip kan
godtas. Regeringen anser vidare att vad Försvarsmakten föreslagit om
försöksvis utbildning i ca tre månader för rekrytering till hemvärnet bör
kunna genomföras. De totalförsvarspliktiga som placerats eller avses placeras
i utbildningsreserven bör sålunda tillfrågas om de vill fullgöra tre månaders
plikttjänstgöring i Försvarsmakten. Efter grundutbildningen bör en fortsatt
utbildning ske frivilligt i hemvärnet. Skulle vederbörande bryta sitt
hemvärnskontrakt bör den totalförsvarspliktige kunna krigsplaceras i någon
form av bevakningsförband eller i personalersättningsreserven och vara skyldig
att fullgöra repetitionsutbildning med plikt på sedvanligt sätt.
Förslaget i denna del sägs inte kräva någon ändring i lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt. Det bör få ankomma på regeringen att besluta om
erforderliga förordningsändringar.
Totalförsvarspliktiga i stödproduktion
Regeringen redovisar Försvarsmaktens uppfattning att det i krigsorganisationen
alltfort erfordras särskilda förband för stödproduktion, dock i mindre
omfattning än hittills med hänsyn till den minskande krigsorganisationen. Det
årliga behovet uppskattas till ca 800 totalförsvarspliktiga.
Volymen av totalförsvarspliktiga för övrigt stöd till produktionen har
enligt Försvarsmakten minskat avsevärt de senaste åren och kommer att minska
ytterligare.
Regeringen har ingen erinran mot vad Försvarsmakten redovisat i denna del.
Det behövs inga åtgärder från regeringens sida. Försvarsmakten bör dock
fortlöpande pröva behovet av totalförsvarspliktiga i stödproduktionen.
Motionerna
Militär plikttjänstgöring
Folkpartiet liberalerna hävdar i sin partimotion Fö38 (fp) att regeringens
proposition olyckligt nog innebär att man försöker ta Sverige tillbaka till
tiden före Pliktutredningen. Borta är tanken att behoven skall styra
utbildningen och tillbaka är inställningen att försvarets uppgift är att
utbilda så många som möjligt av dem som mönstrar. Resultatet sägs bli en för
stor krigsorganisation med för låg kvalitet. Statsfinasiellt är det också
orimligt att utbilda fler än som behövs för den årliga omsättningen av
krigsorganisationen. Folkpartiet liberalerna motsätter sig därför bestämt att
man går ifrån en tidigare enig riksdags beslut om att krigsorganisationens
behov skall vara styrande för värnpliktsuttaget (yrkande 25).
Folkpartiet liberalerna har länge hävdat att totalförsvarsplikten skall
göras könsneutral. Den hittillsvarande värnplikten har i praktiken varit en
manlig värnplikt. Motionärerna anser att det med dagens totalförsvarsplikt
finns alla möjligheter att övergå till en könsneutral tillämpning i
urvalsprocessen (yrkande 26). Antalet värnpliktiga påverkas inte eftersom det
är krigsorganisationens storlek som skall styra rekryteringsbehovet.
Med i stort likalydande formuleringar hemställs i motion Fö301 (fp) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om kvinnors
roll i försvaret.
I motion Fö310 (c) konstateras att rekryteringen av kvinnor till
officersyrket har minskat samtidigt som avgångarna ökat dramatiskt.
Motionärerna anser det är nödvändigt med en ökad andel kvinnor i
Försvarsmakten. En statlig utredning bör därför tillsättas med uppgift att
föreslå åtgärder för att öka andelen kvinnor vid Försvarsmakten.
I motion Fö10 (mp) förordar Miljöpartiet en frivillig värntjänst i stället
för den totalförsvarsplikt som vi har i dag (yrkande 1 i denna del).
Värntjänsten skall bygga på frivillighet kombinerat med motivation och
meriter. Värntjänsten skall vara anpassad till den vidgade hotbilden som
riksdagen har beslutat om och ge en relevant utbildning för att möta dessa
hot. Värntjänsten skall självklart vara öppen för både kvinnor och män.
I motion Fö302 (kd) anförs att de värnpliktiga - när det gäller livräddande
insatser - i dag endast utbildas i att kunna stoppa blödning och att
upprätthålla andning. Motionärerna föreslår att alla värnpliktiga skall få
utbildning i hjärt- och lungräddning under sin grundutbildning.
Utskottet
Pliktlagstiftningen och militär plikttjänstgöring
Regeringen anmäler att den avser återkomma till riksdagen med förslag till
ändringar i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, närmast föranledda av en
utvärdering av lagens tillämpning som Totalförsvarets pliktverk gjort.
Regeringen anmäler vidare att den inte nu ser anledning att ändra lagen
(1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt
men att ytterligare erfarenheter från lagens tillämpning först bör inväntas.
Utskottet delar inte den av Folkpartiet liberalerna i partimotion Fö38 (fp)
framförda åsikten att regeringen har gått ifrån principen att det är
krigsorganisationens behov som skall styra pliktuttaget, såsom denna princip
lagts fast i lagen om totalförsvarsplikt. Utskottet utgår således från att
myndigheternas underlag till regeringen om behoven grundas på pliktlagens
bestämmelser. Motion Fö38 (fp parti) yrkande 25 bör därför inte bifallas.
Tre motioner berör pliktlagstiftningens tillämpning för kvinnor i försvaret.
Sålunda föreslås i nyss nämnda partimotion och i motion Fö301 (fp) att
uttagningen med plikt bör vara könsneutral. Motion Fö310 (c) föreslår en
statlig utredning för att kunna öka andelen kvinnor i försvaret.
Utskottet har tidigare behandlat (1994/95:FöU1) ett motionsyrkande som
förordat könsneutral tillämpning av totalförsvarsplikten i syfte att förstärka
kvinnors roll i totalförsvaret. Utskottet konstaterade då att lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och lagen (1994:1810) om möjlighet för
kvinnor att fullgöra värnplikt och civilplikt med längre grundutbildning
kommer att ge de kvinnor som så önskar samma möjligheter som män att delta i
landets försvar. Efter ett antagningsbeslut blir kvinnor jämställda med männen
i plikthänseende. Lagen poängterar och stärker således kvinnans roll i
totalförsvaret i jämförelse med förhållandena innan lagens tillkomst.
Utskottet delar regeringens bedömning att ytterligare erfarenheter från
lagarnas tillämpning bör inväntas innan de ändras beträffande kvinnors roll i
försvaret. Riksdagen bör därför inte bifalla motionerna Fö38 (fp parti)
yrkande 26, Fö301 (fp) och Fö310 (c).
En av grundförutsättningarna för riksdagens beslut (prop. 1994/95:6, bet.
FöU1, rskr. 78 och 79) om lagen om totalförsvarsplikt var att totalförsvarets
personalförsörjning bäst tillgodoses genom ett system med plikttjänstgöring.
Den svenska totalförsvarsplikten har också en avsevärd betydelse för
försvarets förankring i samhället. Utskottet gör nu ingen annan bedömning
varför motion Fö10 (mp) som föreslår en frivillig värntjänst (yrkande 1 i
denna del) bör avslås.
Utskottet har erfarit att totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt på
flera utbildningsplatser erbjuds utbildning i hjärt- och lungräddning.
Utskottet anser dock att det bör ankomma på regeringen och myndigheterna att
bestämma utbildningens innehåll. Motion Fö302 (kd), som föreslår obligatorisk
utbildning för alla värnpliktiga, bör därför inte bifallas.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens bedömning att ca 29 000
totalförsvarspliktiga årligen bör fördelas till det militära försvaret med
undantag för åren 1998 och 1999, då en tillfällig reducering med 4 000 per år
får göras. I sammanhanget vill utskottet erinra om vad det anfört i det
föregående om en planering för att inom ramen för en anpassningsfilosofi
förändra det militära försvarets volym och innehåll. Denna planering måste
självfallet i hög grad behandla frågor som rör personalförsörjning och
utbildning. Utskottet utgår från att detta beaktas i de återkommande
redovisningar som utskottet förutsatt att regeringen gör för riksdagen.
Utskottet har heller inget att erinra mot den av regeringen aviserade
åtgärden att försöksvis införa utbildning med värnplikt under ca tre månader
syftande till fortsatt utbildning och tjänstgöring i hemvärnet. Regeringen bör
besluta om erforderliga föfattningsändringar.
Regeringen
Plikttjänstgöring inom det civila försvaret
Regeringen erinrar om att det sedan den 1 juli 1995 har varit möjligt att
skriva in totalförsvarspliktiga för lång grundutbildning med civilplikt. Detta
har gett en möjlighet till föryngring av de civila krigsorganisationerna.
Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) bör följa utbildningen noga och beakta
behovet av förändringar i dess utformning och längd.
Mot bakgrund av det vidgade säkerhetsbegreppet ansåg regeringen vid
försvarsbeslutets första etapp att det fanns anledning att i större omfattning
än tidigare utbilda pliktpersonal för att stärka samhällets förmåga att
hantera svåra påfrestningar i fred och vid höjd beredskap. Regeringen ansåg
att utbildning borde ske till s.k. civila beredskapsstyrkor.
ÖCB har utgått från en uppbyggnadsperiod på fem år och en successivt utökad
utbildningsvolym till 8 000 per år. År 1997 förutses att 750 utbildas. ÖCB
hade härvid att utgå från en preliminär fördelning av medel innebärande
överföring från den militära ramen med 50 miljoner kronor för vardera åren
1997 och 1998 och med 100 miljoner kronor vardera för de återstående åren i
försvarsbeslutsperioden.
Regeringen godtar ÖCB:s bedömning att 1 340 - 1 900 totalförsvarspliktiga
årligen bör utbildas för befattningar enligt det nuvarande systemet inom det
civila försvaret.
Regeringen hänvisar till att ÖCB anmält att en samlad uppgift om kommunernas
totala behov av pliktpersonal inte kommer att kunna sammanställas förrän den 1
juli 1997. Kommunerna sägs då ha gjort en fördelning mellan att använda
anställda, frivilliga och pliktpersonal. Regeringen anmäler samtidigt att det
ur det kompletterande underlag som ÖCB och Statens räddningsverk (SRV) lämnat
framgår att ytterligare behov av totalförsvarspliktiga, utöver vad som nyss
angetts, finns inom olika områden, såväl kommunalt som regionalt. Mot den
bakgrunden anser regeringen det angeläget att utbildningen till civila
beredskapsstyrkor påbörjas under försvarsbeslutsperioden. Under
utbildningstiden kan dessa styrkor, såsom ett moment i utbildningen, användas
som en resurs vid olika typer av fredstida påfrestningar på samhället.
Regeringen anger att utbildningen skall inriktas mot en krigsplacering i det
civila försvaret, främst inom information, social verksamhet, skolverksamhet,
teknik samt befolkningsskydd och räddningstjänst. Den totalförsvarspliktiges
uppgifter kan t.ex. avse omsorg, mottagande och omhändertagande av flyktingar,
stabs- och sambandsuppgifter hos kommunledningen, transport, röjning samt
uppgifter i samband med användning av skyddade utrymmen. Regeringen anser
också att möjligheterna att utbilda även för uppgifter inom miljöskydd under
höjd beredskap bör utredas. Enligt regeringen bör det få ankomma på regeringen
att i förordningen (1995:238) om totalförsvarsplikt ange i vilka verksamheter
som denna civilpliktstjänstgöring får fullgöras.
Regeringen anser att planeringen för att utöka grundutbildningen av
totalförsvarspliktiga för det civila försvaret bör ske i två steg.
Inriktningen bör vara att på sikt successivt utöka utbildningen till ca 10 000
per år. Inledningsvis bör planeringen utgå från att vid
försvarsbeslutsperiodens slut ca 5 000 totalförsvarspliktiga per år skall
kunna utbildas. I anslutning till den säkerhetspolitiska kontrollstationen år
1998 bör en förnyad bedömning göras av fördelningen av totalförsvarspliktiga
för utbildning inom det civila försvaret respektive det militära försvaret.
Enligt ÖCB behöver myndigheternas förslag om att upprätta regionala
beredskapsstyrkor övervägas ytterligare i fråga om den närmare
rollfördelningen mellan länsstyrelserna och kommunerna. Regeringen avser att
ge ÖCB i uppdrag att närmare utveckla förslaget och att därvid behandla denna
fråga.
Enligt regeringen bör SRV inledningsvis svara för utbildningen av de civila
beredskapsstyrkorna på de fyra räddningsskolorna i Revinge, Skövde, Rosersberg
och Sandö. För att täcka behovet av ytterligare utbildningsplatser bör lokaler
m.m. som frigörs vid en nedläggning av Svea ingenjörkår (Ing 1) i Södertälje
tas i anspråk. Genom samlokalisering med det internationella kommandots
verksamhet där uppnås samordningsvinster. För att i ett senare skede kunna
skapa ytterligare utbildningsresurser avser regeringen, i samråd med SRV och
Försvarsmakten, utreda möjligheterna att använda andra utbildningsanläggningar
inom totalförsvaret.
Tidigare, under avsnittet Skydd av samhällsviktig verksamhet, har redovisats
regeringens ställningstagande till frågan om utökning av utbildningen av
beredskapspoliser. Syftet härmed är att skapa ett komplement för bevakning av
olika skyddsobjekt. Enligt regeringen bör beredskapspolisorganisationen på
sikt omfatta 15 000 totalförsvarspliktiga. Huvuddelen av utökningen bör kunna
ske under försvarsbeslutsperioden 1997-2001.
Motionerna
Civila beredskapsstyrkor
I Moderata samlingspartiets partimotion Fö201 (m) refereras vad utskottet
hösten 1995 (bet. 1995/96:FöU1) anförde om hur personalbehoven i
krigsorganisationen kan tillgodoses. Motionärerna anser att regeringen
negligerat riksdagens beslut i frågan när den föreslår att på sikt 10 000
civilpliktiga skall utbildas. Regeringens förslag om uppsättande av civila
beredskapsstyrkor genom grundutbildning av totalförsvarspliktiga bör således
avslås av riksdagen (yrkande 14). För att inte öppna för möjligheten att
regeringen inom ramen för lagen om totalförsvarsplikt själv definierar behovet
av civilpliktiga, bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag.
Folkpartiet liberalerna är i sin partimotion Fö38 (fp) mycket kritiska mot
att regeringen även för det civila försvaret frångår principen att behoven
skall vara styrande för utbildningen. Motionärerna anser att propositionens
inriktning mot 10 000 pliktuttagna per år inte utgår från någon verklig analys
av behovet. Det finns därför risk att man utbildar för många och sannolikt
också att utbildningarna blir onödigt långa. Regeringens planeringsinriktning
i denna del avvisas sålunda (yrkande 27).
I motion Fö10 (mp) förordar Miljöpartiet att av regeringen föreslagna civila
styrkor utbildas inom det vidgade säkerhetsbegreppet med betoning på
förebyggande arbete för minskad sårbarhet. De måste också få en grundläggande
miljöutbildning (yrkande 2). Denna utbildning bör inriktas mot miljöskydd
(yrkande 3). För att undvika en ?vi och dem-känsla? mellan värnpliktiga och
civilpliktiga bör den militära utbildningen i så hög grad som möjligt
samlokaliseras och samutbildas med de civila beredskapsstyrkorna (yrkande 4).
Motionärerna i motion Fö401 (s) hävdar (i denna del) att det finns goda
förutsättningar för att upprätta ett maritimt centrum i Härnösand. Med
anknytning till ett sådant centrum skulle i totalförsvarspropositionen
föreslagen civilpliktsutbildning kunna förläggas till räddningsskolan i Sandö
och ges maritim profil.
Utskottet
Civila beredskapsstyrkor
I anslutning till försvarsbeslutets första etapp framhöll utskottet (bet.
1995/96:FöU1) att det är nödvändigt med en helhetssyn på ianspråktagande av
totalförsvarspliktiga, på de volymmässiga behoven och på den utbildning som
krävs för uppgifterna. Vid samma tillfälle anförde också utskottet att det
beträffande civila beredskapsenheter gällde att precisera för vilka uppgifter
och för vilka funktioner som dessa enheter skall utnyttjas och där behoven
inte kan tillgodoses med frivilliga eller med tjänsteplikt. Vidare skulle
anges vilken utbildning som erfordras.
Utskottet anser, liksom regeringen, att möjligheten att skriva in
totalförsvarspliktiga för lång grundutbildning med civilplikt ger möjlighet
till föryngring av den civila krigsorganisationen. Enligt utskottets mening
bör formerna för denna nya utbildning vidareutvecklas under
försvarsbeslutsperioden.
Regeringen redovisar nu, med stöd av utredningsresultat från ÖCB och SRV,
sin bedömning att det finns behov att utbilda pliktpersonal för det civila
försvaret utöver det till 1 340-1 900 uppgående årliga behovet till
befattningar i enlighet med nuvarande system. Regeringens bedömning är att
utökningen av denna nya grundutbildning bör ske i två steg; inledningsvis mot
totalt 5 000 per år vid försvarbeslutsperiodens slut och därefter mot 10 000
per år långsiktigt.
Utskottet anser att det nu föreligger ett underlag för att påbörja en utökad
utbildning inom det civila försvaret. Genom den successiva föryngringen av
organisationen blir det möjligt att ta viktiga steg mot den kvalitetshöjning
som riksdagen i samband med försvarsbeslutets första etapp framhöll behov av.
Utbildningen bör inriktas mot krigsplacering i det civila försvaret för
kommuners och länsstyrelsers behov, bl.a. inom de verksamhetsområden som
regeringen anger i propositionen.
Utskottet har erfarit att den utökade utbildning som regeringen avser
besluta om det första året - år 1997 - uppgår till ca 400 civilpliktiga och
till ca 800 året därpå, vilket är ungefär halva den volym som har utgjort
inriktningen för ÖCB:s och SRV:s utredningsarbete. Utskottet anser det vara
klokt att inleda utbildningen i denna relativt begränsade omfattning, i
synnerhet som kommunernas behov föreligger först i juli 1997. Det är viktigt
att understryka att det är kommunerna som avgör behovet. Inte heller är behov
och utformning av regionala beredskapsstyrkor helt utklarat. Utskottet
förutsätter därför, som regeringen också nämner behov av, att det i samband
med kontrollstationen år 1998 görs en förnyad bedömning av fördelningen av
totalförsvarpliktiga.
Utskottet noterar att terminologin för att uttrycka behov av pliktpersonal
skiljer sig i propositionen för det militära och det civila försvaret.
Utskottet ser inte något skäl för att olika begrepp skall användas och
förutsätter att regeringen genomför erforderlig samordning inom ramen för den
helhetssyn som riksdagen har begärt.
Det anförda innebär att utskottet inte delar motionärernas uppfattning i
motion Fö38 (fp parti) att behoven inte längre styr uttagning och utbildning.
Denna motion (yrkande 27) liksom motion Fö201 (m parti) yrkande 14, som
avvisar regeringens förslag om att sätta upp civila beredskapsstyrkor, bör
därför avslås av riksdagen.
I motion Fö10 (mp) föreslås att de civila beredskapsstyrkorna ges en
grundläggande miljöutbildning (yrkande 2) som bör inriktas mot miljöskydd
(yrkande 3) och samlokaliseras med militär utbildning (yrkande 4). Utskottet
anser för sin del att det är viktigt att de som tas ut till en obligatorisk
utbildning med stöd av totalförsvarsplikt utbildas för de uppgifter som
totalförsvaret har vid höjd beredskap och i krig. Som framgått av det
föregående anser regeringen att möjligheterna att utbilda även för uppgifter
inom miljöskydd under höjd beredskap bör utredas. Utskottet anser därför att
någon riksdagens åtgärd som följd av motion Fö10 (mp) yrkandena 2-3 inte
erfordras. Inte heller anser utskottet att riksdagen skall göra ett uttalande
om att i så hög grad som möjligt samutbilda och samlokalisera pliktpersonal
inom ramen för totalförsvarsutbildningen. Det kan hända att en sådan
samlokalisering till delar kommer att ske i en framtid men utskottet anser
inte att förutsättningar föreligger för närvarande. Räddningsverket kommer
tills vidare att ansvara för utbildningen vid de nuvarande räddningsskolorna,
och Försvarsmakten har tagit bestämt avstånd från en samlokalisering. Det bör
ankomma på de utbildningsansvariga myndigheterna att ta ställning till sådana
utbildningstekniska - och organisatoriska - frågor, inte på statsmakterna.
Sålunda bör även motion Fö10 (mp) yrkande 4 avslås.
Utskottet kan inte se några behov under höjd beredskap och i krig som skulle
kunna motivera att utbildning med maritim profil med stöd av civil-plikt
genomförs vid Sandöskolan inom ramen för ett maritimt centrum i Härnösand.
Motion Fö401 (s) i denna del bör därför avslås.
Övriga frågor rörande pliktpersonal
Regeringen
Förmåner m.m.
Regeringen hänvisar till utredningen (Fö1995:05) om de totalförsvarspliktigas
ekonomiska och sociala situation. Utredaren har lämnat förslag i huvudsak inom
områdena arbete och studier efter avslutad grundutbildning, bostadsbidrag
under grundutbildning, dagpenningsystemet och pliktpersonalens
försäkringsskydd.
Utredaren föreslår åtgärder som skall underlätta för den
totalförsvarspliktige att få arbete eller utbildning efter avslutad
grundutbildning. Regeringen delar i stort utredarens slutsatser och anser att
en stor del av det som föreslås bör prövas och utvecklas på respektive
utbildningsställe med lokala kontakter med arbetsförmedling, syokonsulenter,
studievägledare m.fl. De totalförsvarspliktiga bör ha nära tillgång till
aktuell information om lediga platser och studiemöjligheter. Regeringen anser
det viktigt att öka totalförsvarets samarbete med universitet och högskolor
både för att pliktutbildningen i större utsträckning än i dag bör kunna ge
civil kompetens men också för att underlätta för den totalförsvarspliktige att
studera på sin fritid. Frågan om tjänstebevis och meritvärdering av de
totalförsvarspliktigas grundutbildning bereds för närvarande inom
Försvarsdepartementet.
Utredaren föreslår vidare att kontant arbetsmarknadsstöd skall kunna ges
till en totalförsvarspliktig som inte fått något arbete eller studieplats
redan en månad efter avslutad grundutbildning. För närvarande gäller tidigast
fem månader efter utryckningen.
Ersättning vid arbetslöshet utreds för närvarande (Arbetslöshetsersättning -
en omställningsersättning, dir 1995:92). I avvaktan på resultatet från denna
utredning anser regeringen att man inte nu bör ta ställning till förslaget om
totalförsvarspliktigas rätt till kontant arbetsmarknadsstöd. När det däremot
gäller arbetslöshetsförsäkringen föreslås i budgetpropositionen (prop.
1996/97:1) vissa förbättringar som rör totalförsvarspliktiga.
Utredaren föreslår en skärpning av reglerna för utbetalning av
bostadsbidrag. Den totalförsvarspliktige måste kunna visa att han eller hon
har haft ekonomisk förmåga att betala för det egna boendet. En sådan åtgärd
bedöms spara 20-30 miljoner kronor. Regeringen anser att förslaget bör
genomföras liksom en av utredaren föreslagen höjning av tillägget till
bostadsbidraget från 250 kronor till 350 kronor. Däremot avvisar regeringen
ett förslag om att bostadsbidrag skall kunna utges under 30 dagar efter
utryckning för dem som grundutbildas längre tid än 61 dagar. För närvarande är
denna gräns 120 dagar. Regeringen anser dock att detta bidrag bör utges om den
totalförsvarspliktige genomfört den grundutbildning han eller hon är inkallad
till oavsett antalet dagar eller som vid avbrott i utbildningen tjänstgjort i
minst 120 dagar. Utredaren anser vidare att dagpenningen vid
repetitionsutbildning skall utges med ett enhetligt belopp, lika för alla, i
stället för att som nu relateras till sjukpenninggrundande inkomst.
Utbetalningarna föreslås också föras över från försäkringskassorna till
utbildningsanordnarna. Regeringen har en annan uppfattning. Systemet för
ersättning vid repetitionsutbildning bör, åtminstone i fredstid, bygga på
principen om inkomstbortfall. Det nuvarande dagpenningsystemet bör därför
behållas.
Utredaren tar också upp frågan om personskadeskyddet. Regeringen avser att i
samband med förslag om ändringar i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt
återkomma till riksdagen med förslag om förbättringar i de
totalförsvarspliktigas personskadeskydd.
Regeringen anser inte det lämpligt att införa en utbildningspremie som
relateras till grundutbildningens längd, vilket förordas av utredaren. I
stället bör utryckningsbidraget höjas med 500 kronor till 4 500 kronor.
Bidraget bör utges till den som genomfört den grundutbildning han eller hon är
inkallad till oavsett antalet dagar eller som vid avbrott i utbildningen
tjänstgjort i minst 120 dagar. Det bör få ankomma på regeringen att utfärda
erforderliga förordningsändringar.
Regeringens förslag till förbättrade ekonomiska förmåner medföra en
kostnadsökning som uppskattas till 27 miljoner kronor. Denna ryms inom den
nyss nämnda besparingen på bostadsbidrag.
För att minska antalet avgångar mellan inskrivning och inryckning bör denna
tid enligt utredaren inte överskrida sex månader. Utredaren föreslår också att
inryckning bör ske direkt efter avslutad gymnasieutbildning.
Regeringen anser att plikttjänstgöring, där det är möjligt, bör anpassas
till studieterminerna samt att tiden mellan inskrivning och inryckning bör
minskas.
Regeringen framhåller betydelsen av ett väl fungerande medinflytandesystem
på alla nivåer. Regeringen anmäler att den nyligen beslutat om ändringar i
förordningen (1995:808) om medinflytande för totalförsvarspliktiga med
innebörd att Värnpliktsrådet och Civilpliktsrådet får anordna kongresser samt
att rådens ledamöter har rätt att fullgöra återstående grundutbildning vid
något av rådens kanslier.
Utredaren har föreslagit att en översyn bör göras av
disciplinlagstiftningen. Regeringen anmäler att frågan om en sådan översyn för
närvarande bereds inom Försvarsdepartementet.
Totalförsvarspliktiga med invandrarbakgrund
Regeringen redogör för en undersökning som visar att första generationens
invandrare skrivs in för plikttjänstgöring i betydligt mindre omfattning än
genomsnittet mönstrande. Dubbelt så många i denna invandrargrupp i jämförelse
med genomsnittet placeras också i utbildningsreserven. Skillnaderna mellan
svenskar och andra generationens invandrare skiljer sig däremot inte nämnvärt
åt.
Regeringen anför att det framgår att det är motivationen för att fullgöra
totalförsvarsplikt som skiljer grupperna åt. Berörda myndigheter bör enligt
regeringen med olika metoder försöka öka motivationen. Främst bör detta ske -
som också myndigheterna föreslagit - genom olika former av information före
mönstringen. Informationen bör också riktas mot de anhöriga.
Rasism och främlingsfientlighet
Försvarsmakten har på uppdrag av regeringen lämnat en redovisning av vad som
gjorts för att motverka rasism och främlingsfientlighet. Av denna framgår
sammanfattningsvis att Försvarsmakten aktivt arbetar mot rasism och
främlingsfientlighet. Bl.a. har Försvarsmakten i samråd med Pliktverket
redovisat förslag som syftar till att fler svenska medborgare med
invandrarbakgrund skall fullgöra värnplikt. Försvarsmakten stödjer också
Stockholms stads gymnasieprojekt för invandrarungdomar genom att ge
yrkesinformation och möjligheter till yrkespraktik. Vidare pågår sedan år 1993
projektet ?Den kreativa olikheten? som bl.a. syftar till att påverka attityder
till olika slags kulturella olikheter. Regeringen har också beviljat
Försvarsmakten 1 miljon kronor att användas under år 1996 för fyra
ungdomsprojekt mot rasism.
Personskadeskydd
I fråga om personskador vid tjänstgöring i Försvarsmaktens utlandsstyrka
gäller i princip samma förmåner som vid sjukdom, skada och dödsfall som för
anställda i statlig tjänst. Beträffande skador som inträffar under
tjänstgöringen utomlands, och som leder till invaliditet eller dödsfall, har
regeringen härutöver förstärkt den enskildes och familjens ekonomiska skydd.
Denna enligt regeringen avsevärda förbättring av det ekonomiska skyddet trädde
i kraft den 1 juni 1993.
Regeringen anser det angeläget att de som skadas under sin tjänstgöring i
utlandsstyrkan så snabbt och effektivt som möjligt får bästa möjliga vård och
stöd. Med detta syfte pågår inom regeringskansliet en översyn av gällande
regler och rutiner vid skadefall. Inriktningen är bl.a. att Försvarsmakten
skall få en skyldighet att också efter kontraktstidens utgång fullgöra de
uppgifter som enligt 22 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring åvilar en
arbetsgivare. Vidare behöver Försvarsmakten en för ändamålet lämpligt
organiserad rehabiliteringsverksamhet även för utlandsstyrkans personal.
Motionerna
Inskrivning och avgångar
Motion Fö10 (mp) framhåller vikten av att förbättra informationen före, under
och efter inskrivningen av totalförsvarspliktiga. Regeringen nämner inte detta
behov i propositionen. Enligt motionärerna innebär mer kunskap hos den
mönstrande större möjligheter för henne eller honom att få en passande
befattning efter intresse och önskemål (yrkande 5).
Även Kristdemokraterna anser det viktigt att förstärka informationen i
samband med mönstringen. Det skulle öka motivationen. Sådan information bör
ske företrädesvis i skolor och bör kunna ges av bl.a. projektanställda
totalförsvarspliktiga som genomgått grundutbildning (kommittémotion Fö23
yrkande 33).
I motion Fö402 (s) konstaterar motionären att en mängd åtgärder vidtagits
för att undvika avgångar under utbildningstiden. Trots detta kvarstår
problemen med för stora avgångar. Motionären anser det orimligt att acceptera
att var femte plikttjänstgörande avbryter sin grundutbildning. Orsakerna till
detta bör noga undersökas.
Förmåner
Två motioner tar upp frågan om matersättning. Alla totalförsvarspliktiga har
när de tjänstgör rätt till mat. I Vänsterpartiets partimotion Fö52 (v)
kritiseras att totalförsvarspliktiga under helger endast får 25 kronor i
matersättning i jämförelse med 95 kronor under vardagar när mat inte serveras.
Denna skillnad anser motionärerna omotiverad varför matersättningen bör vara
95 kronor oavsett veckodag (yrkande 11).
Motsvarande yrkande finns i motion Fö10 (mp) (yrkande 9).
Vapenfri tjänst
Vänsterpartiet påpekar i partimotion Fö52 (v) att prövningsförfarandet för
vapenfria avskaffades för flera år sedan, vilket sägs vara en viktig
principiell förändring. Motionärerna konstaterar att det kvarstår en rest av
det gamla förfarandet på så sätt att de personer som mer än sex månader efter
inskrivning finner att de vill vara vapenfria utsätts för ett slags symbolisk
prövning genom att de tvingas svara på ett frågeformulär. Denna rest bör
enligt motionärerna tas bort (yrkande 12).
Ett motsvarande yrkande framförs såväl i motion Fö10 (mp) (yrkande 6) som i
motion Fö403 (s).
I motion Fö10 (mp) påpekas också att det är möjligt att avslå en ansökan om
vapenfri tjänst som inkommer senare än sex månader från beslut om inskrivning.
Den sökande har dock rätt att muntligt lämna uppgifter i ärendet. Motionärerna
hävdar att det är en grundläggande rättighet i ett demokratiskt samhälle att
slippa bära vapen. En sådan ansökan bör då inte vara möjlig att avslå (yrkande
7).
Motionärerna i motion Fö36 (s) finner det inte rimligt att behålla nuvarande
påföljdssystem för den som vägrar totalförsvarsutbildning. Vägran att fullgöra
totalförsvarsplikt bör därför avkriminaliseras.
Meritvärdering
Motionären i motion Fö311 (m) framhåller de enastående insatser som de
totalförsvarspliktiga utför i förhållande till dem som inte gör någon form av
plikttjänstgöring. Det borde då vara självklart att samhället tillerkänner de
plikttjänstgörande den status som de genom utbildningen erhållit. Motionären
anvisar tre vägar för detta. För det första bör utbildningen meritera till
högskolepoäng. För det andra bör värn- och civilpliktiga som utbildas till
fordonsförare kunna få civilt körkort som motsvarar den utbildning som de
fått. För det tredje bör totalförsvarspliktiga få betyg som visar vilken
utbildning de fått och vilka kunskaper de tillägnat sig.
I motion Fö10 (mp), som enligt det föregående förordat en frivillig
värntjänst, föreslår att värntjänsten skall jämställas med arbete i fråga om
tilläggspoäng till högskolan (yrkande 1 i denna del).
I motion Fö805 (s) förordas att de totalförsvarspliktiga som under sin
utbildning skaffar sig civil kompetens inom något område ges ett civilt
utbildningsintyg som styrker detta.
Rasim och främlingsfientlighet
Motion Fö10 (mp) kommenterar en undersökning som statisiska centralbyrån gjort
om totalförsvarspliktiga med invandrarbakgrund. Motionärerna kritiserar
(yrkande 10) sedan regeringens utvärdering att det skulle vara bristande
motivation som förklarar den lägre inskrivningsprocenten hos
totalförsvarspliktiga med invandrarbakgrund i förhållande till genomsnittet.
Motionärerna vänder sig också mot att en person med bristande spåkkunskaper
betraktas som mindre lämplig vid mönstring (yrkande 11).
I partimotion Fö42 (mp) refereras en händelse där en kriminellt belastad och
våldsbenägen värnpliktig med uttalade nazistiska sympatier efter ett beslut i
Försvarets överklagandenämnd fick fortsätta sin militärutbildning.
Motionärerna anser detta vara anmärkningsvärt och finner det angeläget med en
lagändring som gör det möjligt för Försvarsmakten att genast utestänga
totalförsvarspliktiga och befäl som ger uttryck för rasism och
främlingsfientlighet (yrkande 35).
Med hänsyftning på samma händelse hemställs i motion Fö327 (fp) att
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna att värnpliktiga med
nazistiska och rasistiska åsikter, eller som på annat sätt kan betraktas som
våldsbenägna, inte skall kunna få militär utbildning i vårt land.
Personskadeskydd
I Vänsterpartiets partimotion Fö52 (v) noteras att regeringen aviserar
förbättringar i personskadeskyddet för pliktpersonal. Motionärerna utgår från
att detta sker samordnat med översynen av ersättningsreglerna för personal som
skadas vid tjänstgöring i utlandsstyrkan. Man bör härvid beakta det arbete som
skett i arbetsskadekommittén, även om denna i ringa omfattning analyserat
pliktpersonalens förhållanden. Även de anhörigas förhållanden bör
uppmärksammas. Vad som sålunda anförts om personskadeskydd för pliktpersonal,
anställda och stöd åt anhöriga bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna (yrkande 13).
Tidningen Värnpliktsnytt
Enligt motion Fö10 (mp) fyller tidningen Värnpliktsnytt en viktig funktion för
att rapportera hur värnpliktiga har det under sin utbildning. Tidningen når
dock inte ut till de ca 2 000 civilplikttjänstgörande. Motionärerna föreslår
att Värnpliktsnytts redaktionella innehåll och tidningens spridning breddas
till att också omfatta Sveriges civilpliktiga (yrkande 8).
Ett motsvarande yrkande framförs i motion Fö204 (s).
Utskottet
Förmåner
Regeringen redovisar sina överväganden med anledning av utredningen (Fö
1995:5) om de totalförsvarspliktigas ekonomiska och sociala situation m.m.
Några förslag till riksdagsbeslut lämnas inte. Regeringen anmäler att den
avser skärpa reglerna för utbetalning av bostadsbidrag varvid 20-30 miljoner
kronor bedöms kunna sparas. Regeringen anmäler vidare att det nuvarande
systemet för dagpenning bör behållas men att utryckningsbidraget bör höjas med
500 kronor till 4 500 kronor. De förbättrade ekonomiska förmånerna beräknas
medföra en kostnadsökning på 27 miljoner kronor årligen. Det bör få ankomma på
regeringen att utfärda erforderliga förordningsändringar.
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört om förmåner för
totalförsvarspliktiga. Utskottet konstaterar att de totalförsvarspliktiga
själva prioriterar en höjning av utryckningsbidraget. En höjning av
matersättningen i enlighet med vad som föreslås i motion Fö52 (v parti)
yrkande 11 och Fö10 (mp) yrkande 9 skulle enligt vad utskottet erfarit medföra
en kostnadsökning för förmåner på uppskattningsvis 80-100 miljoner kronor.
Utskottet anser att motionsyrkandena bör avslås.
Inskrivning och avgångar
Regeringen berör i totalförsvarspropositionen delar av problemet med
totalförsvarspliktigas avgångar. Utskottet håller med regeringen om att
plikttjänstgöringen, där det är möjligt, bör anpassas till studieterminerna
samt att tiden mellan inskrivning och inryckning bör minskas, allt i syfte att
nedbringa avgångarna. Att ta tre studieterminer i anspråk kan, genom
svårigheten att då kunna rekrytera tillräckligt kvalificerade, bli ett hot mot
den personella kvalitén i hela värnpliktssystemet. Problemet med avgångar,
dels mellan inskrivning och inryckning, dels under tjänstgöringen, är
emellertid vidare än så. Utskottet har erfarit att regeringen avser ge
Totalförsvarets pliktverk i uppdrag att tillsammans med utbildningsansvariga
myndigheter se över orsakerna till de höga avgångarna. Utskottet utgår från
att regeringen, Försvarsmakten, Överstyrelsen för civil beredskap, Statens
räddningsverk och Totalförsvarets pliktverk noga undersöker orsakerna till
avgångarna och vidtar erforderliga åtgärder för att begränsa dem. En sådan
åtgärd kan exempelvis vara att förbättra informationen till dem som mönstrar
och till dem som rycker in. Med utgångspunkt från det som här har anförts
anser utskottet att motion 10 (mp) yrkande 5, Fö23 (kd) yrkande 33 och Fö402
(s) - vilka samtliga förordar åtgärder mot avgångarna - i huvudsak kommer att
tillgodoses. Riksdagen bör därför inte bifalla dessa motionsyrkanden.
Vapenfri tjänst
I tre motioner avvisas det nuvarande frågeformuläret för att få vapenfri
tjänst om ansökan görs mer än sex månader efter mönstring. En motion förordar
att det inte skall vara möjligt att avslå en ansökan om vapenfri tjänst.
Riksdagen har nyligen i sitt beslut (prop. 1994/95:6, bet. FöU1, rskr. 78
och 79) om lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt reglerat rätten att få vara
vapenfri. Utskottet ställde sig bakom vad regeringen i propositionen anfört om
att det var angeläget att säkerställa att rätten att vara vapenfri endast
tillkom sådana totalförsvarspliktiga som har en allvarlig personlig
övertygelse mot att bruka vapen. Om prövningsförfarandet skulle utmönstras
helt kunde risken för felaktigt utnyttjande öka. Enligt utskottets mening bör,
liksom hittills, dock tilltro sättas till sökandes uppgifter om det inte finns
anledning att misstänka att de inte är sanningsenliga. Det nuvarande systemet
synes fungera i huvudsak väl och så gott som alla som ansöker om att få bli
vapenfria får också denna rätt. Utskottet anser därför att riksdagen skall
lämna motion Fö10 (mp) yrkande 6-7, Fö36 (s), Fö52 (v parti) yrkande 12 och
Fö403 (s) utan åtgärd.
Meritvärdering
Utskottet har erfarit att det såväl inom regeringskansliet som i
Försvarsmakten redan pågår ett arbete om meritvärdering av de
totalförsvarspliktigas grundutbildning. Sålunda har det i Försvarsmakten
bildats en arbetsgrupp med huvuduppgift att skapa förutsättningar för att
militär grundutbildning uppfattas som en möjlighet att komma in på
arbetsmarknaden samt att utbildningen är meriterande och därmed en tillgång
vid ansökan till högre studier.
Utskottet har vidare erfarit att Försvarsmakten genomför en översyn av det
betyg som den värpliktige får vid avslutad tjänstgöring. Avsikten är att det
tydligt skall framgå i betyget vad som är civilt meriterande med
pliktstjänstgöringen i sin helhet samt vad som är specifikt i den enskilda
befattningen.
Utskottet räknar med att de yrkanden om meritvärdering som förs fram i
motion Fö10 yrkande 1 i denna del, Fö311 (m) och Fö805 (s) kommer att
övervägas i det kommande arbetet. Motionsyrkandena bör därför lämnas utan
åtgärd av riksdagen.
Rasism och främlingsfientlighet
Regeringen anför i totalförsvarspropositionen flera åtgärder för att öka
antalet totalförsvarspliktiga med invandrarbakgrund som tas ut till
plikttjänstgöring. Utskottet har erfarit att det pågår en översyn av
Överbefälhavarens policy för frågor som berör personal med invandrarbakgrund i
syfte att motverka all kränkande särbehandling.
Utskottet anser det mycket angeläget att Försvarsmakten fortsätter sitt
aktiva arbete mot rasism och främlingsfientlighet. Varje tensens till
rasistiska och främlingsfientliga yttringar måste omedelbart och kraftfullt
motverkas.
Utskottet anser inte att riksdagen, som det föreslås i motion Fö10 (mp)
yrkande 10, skall göra uttalanden om en undersökning som Statistiska
centralbyrån gjort eller regeringens tolkning av denna. Det viktiga är att
arbetet fortsätter med att integrera invandrare i det svenska samhället, varav
totalförsvaret är en del. Utskottet ansluter sig därför till de åtgärder som
redovisats i totalförsvarspropositionen och som nyss refererats pågå i
Försvarsmakten. Motions-yrkandet bör därför inte föranleda någon riksdagens
åtgärd. Riksdagen bör heller inte bifalla yrkande 11 i samma motion, vilket
hävdar att bristande språkkunskaper i samband vid mönstringen avgör
uttagningen. Utskottet utgår nämligen från att det är en helhetsbedömning av
varje individ i samband med mönstringen som ligger till grund för vilka som
skall tas ut till plikttjänstgöring.
I motion Fö42 (mp parti) (yrkande 35) och Fö327 (fp) efterfrågas, med
referens till en och samma händelse, bättre möjligheter för Försvarsmakten att
utestänga totalförsvarspliktiga och befäl som ger uttryck för rasism och
främlingsfientlighet. Utskottet vill hänvisa till den av regeringen nyligen
beslutade förordningen om Försvarsmaktens personal. I förordningen föreskrivs
bl.a. att Försvarsmaktens personal i sitt arbete skall iaktta de principer som
soldaterinran ger uttryck för och uppträda så att Försvarsmaktens anseende
främjas. Vidare föreskrivs att chef i Försvarsmakten skall agera på ett sådant
sätt att han eller hon är ett föredöme för övrig personal.
Utskottet vill ockå betona att den arbetsrättsliga lagstiftningen redan i
dag ger vissa möjligheter för en arbetsgivare att vidta åtgärder mot anställda
som åsidosätter sina skyldigheter i anställningen. Om ytterligare lagstiftning
skulle erfordras inom området borde denna inte bara gälla Försvarsmaktens
personal utan alla offentligt anställda.
I fråga om totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt finns redan nu i
lagen om totalförsvarsplikt möjlighet att ändra ett inskrivningsbeslut så att
vederbörande inte längre är skyldig att tjänstgöra. I avvaktan på ett sådant
beslut kan den totalförsvarspliktige ges sådana arbetsuppgifter så att hans
åsikter inte så lätt når ut till andra vid förbandet.
Utskottet anser, med stöd av det här anförda, att motionerna till sitt syfte
redan är tillgodosedda varför riksdagen inte bör vidta någon åtgärd.
Personskadeskydd
I partimotion Fö52 (v) yrkande 13 förordas påpekanden som rör den pågående
översynen av personskadeskyddet för pliktpersonal.
Utskottet har erfarit att båda de frågor som motionärerna tar upp är under
beredning i regeringskansliet. Regler om personskadeskyddet för
totalförsvarspliktiga respektive för anställda i utlandsstyrkan finns i olika
regelverk. Förslaget om förbättrat personskadeskydd för totalförsvarspliktiga
har redan utretts (1996:18). Regeringen kan där komma till riksdagen med
förslag till lagändring.
För anställda i utlandsstyrkan gäller i princip de förmåner som finns för
anställda i statlig tjänst. Regeringen har i förordning gjort vissa
förstärkningar som rör det ekonomiska skyddet. Utskottet har erfarit att det
inom regeringskansliet pågår översyn av dessa förordningsregler.
Enligt utskottets mening är det viktigt att arbetet skyndsamt fullföljs och
att såväl regelverk som dess tillämpning ges en mänsklig profil. Pliktpersonal
och frivilliga måste fås att uppleva en trygghet i sina samhällsviktiga och
stundom också internationellt betydelsefulla verksamheter, vilka kan innebära
risker för liv och lem.
Med det som här har anförts om personskadeskydd anser utskottet
motionsyrkandet beaktat varför det inte bör bifallas av riksdagen.
Tidningen Värnpliktsnytt
En förändring av Värnpliktsnytt till att även inkludera målgruppen
civilpliktiga kan innebära att tidningen mister sin identitet eftersom det är
stor skillnad i tjänstgöringen mellan värnpliktiga och civilpliktiga.
Utskottet har erfarit att det pågår diskussioner om en eventuell förändring av
hur Värnpliktsnytt skall kunna bli en tidning för alla totalförsvarspliktiga.
Utskottet har ingen erinran mot en sådan utveckling men anser inte det bör
ankomma på riksdagen att uttala en mening om tidningens redaktionella
profil.anser dock att det bör ankomma på regeringen och berörda myndigheter
att avgöra frågan. Motion Fö10 (mp) yrkande 8 och Fö204 (s) bör därför avslås.
Vid Försvarsmakten anställd personal
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen har anfört
om vid Försvarsmakten anställd personal (s. 141-149). Regeringen lämnar inga
förslag till riksdagen utan redovisar endast bedömningar. Utskottet behandlar
vidare motionerna Fö23 (kd kommitté) yrkande 32 och Fö201 (m parti) yrkande
15.
Regeringen
Regeringen erinrar om att den inför försvarsbeslutets första etapp anförde att
personalminskningar på 3 500-4 000 yrkesofficerare och civila kunde bli
aktuella i den angivna organisationsstrukturen. En tredjedel härav bedömdes
vara civila. Hänsyn hade då tagits till det ökade personalbehovet som följd av
internationella uppdrag, bevakningsuppgifter och ökad anpassningsförmåga på
längre sikt. Särskilda avvecklingsåtgärder ansåg regeringen nödvändiga.
När det gäller minskning av personal hänvisar regeringen till Försvars-
maktsplanens analys av behovet av yrkesofficerare. I dag finns ca 16 200 och
behovet vid försvarsbeslutsperioden är ca 14 100. Under perioden bedöms de
spontana avgångarna kunna uppgå till ca 2 100 yrkesofficerare samtidigt som
1 800 behöver rekryteras. Enligt Försvarsmakten behöver särskilda
avvecklingsåtgärder riktas mot yrkesofficerare med fullmakt vilka fyller 55 år
senast den 31 december år 2001. Något behov att minska antalet
reservofficerare föreligger inte, enligt Försvarsmakten.
Regeringen delar Försvarsmaktens uppfattning om behovet av ett instrument
som underlättar för äldre officerare att lämna sin anställning i förtid och
konstaterar att Arbetsgivarverket och Försvarsmakten lämnat ett förslag till
en förordning i frågan. Regeringen anser dock att det bör ankomma på parterna
att reglera anställnings- och avtalsvillkoren samt att myndigheterna skall
ansvara för de kostnader som följer av kollektivavtal.
Regeringen delar Försvarsmaktens uppfattning beträffande minskningen av den
civila personalen. Sålunda bedöms avvecklingsbehovet till ca 1 800 anställda.
Sedan omplaceringsmöjligheterna prövats bör - i normalfallet - vederbörande
sägas upp på grund av arbetsbrist. Även i detta fall bör arbetsmarknadens
parter genom avtal reglera villkoren.
I försvarsmaktsplanen framhålls betydelsen av en gynnsam åldersstruktur.
Grunden bör nu läggas för ett mer flexibelt personalförsörjningssystem. Det
kan enligt Försvarsmakten uppnås genom att andra befälskategorier än yrkes-
officerare ges uppgifter inom förbandsproduktionen. Detta bedöms dock endast
marginellt kunna påverka åldersstrukturen före sekelskiftet.
Regeringen delar Försvarsmaktens uppfattning att andra personalkategorier än
yrkesofficerare i större utsträckning bör kunna användas i
grundorganisationen. Tidsbegränsad anställning av reservofficerare och
totalförsvarspliktigt befäl kräver en regeringsförordning om inte
arbetsmarknadens parter träffar avtal i frågan. Regeringen avser att ändra
officersförordningen (1994:882) för att underlätta för parterna att sluta ett
sådant avtal.
Försvarsmakten anser att personalrörligheten bland yrkesofficerarna bör
minska. En viss rörlighet är dock önskvärd. För att kunna förlänga placeringar
utöver två (tre) år förordar Försvarsmakten dispens från eller ändrade regler
i kommunalskattelagen så att en officer kan göra avdrag för dubbelt boende upp
till fem år. Regeringen är inte beredd att föreslå en sådan förändring av
kommunalskattelagen. Försvarsmakten bör ändå kunna planera för längre
tjänstgöringstider för yrkesofficerare. Även i denna fråga har parterna för
övrigt möjlighet att sluta avtal.
När det gäller frågan om utveckling av personalens kompetens hänvisar
regeringen till att den gett Försvarsmakten i samråd med Militärhögskolan i
uppdrag att se över utbildningssystemet för yrkes- och reservofficerare. Av
den redovisning som skett framgår att den inriktning av utbildningen som
bestämdes i anslutning till 1992 års försvarsbeslut alltjämt bör gälla. Någon
mer genomgripande reform av utbildningssystemet anses därför inte nödvändig.
En för Försvarsmakten gemensam strukur med en tvåårig officershögskola och en
ettårig krigshögskola bör införas.
Som framgått i den del som behandlar utvecklingen av det militära försvarets
organisation i fred avser regeringen att tillkalla en särskild utredare med
uppgift att se över försvarets skolverksamhet. Denna utredning bör på grundval
av vad Försvarsmakten föreslagit om officersutbildningen också få i uppdrag
att vidare utveckla frågan om utbildningssystemet för officerare. Regeringen
avser därefter att till riksdagen lämna den av försvarsutskottet efterfrågade
redovisningen av en sammanhållen syn på Försvarsmaktens personalförsörjning
för anställda.
Enligt regeringens mening är det mycket viktigt att även den civila
personalen får del av den utbildning som förmedlas vid försvarets högskolor
och att den är adekvat med hänsyn till den civila personalens uppgifter i För-
svarsmaktens krigs- och grundorganisation. Regeringen avser att noga följa upp
Försvarsmaktens utvecklingsinsatser för den civila personalen.
Regeringen ställer sig bakom försvarsmaktsplanens förslag för att öka
antalet kvinnor i det militära försvaret. Regeringen förutsätter att För-
svarsmakten fortsätter sitt aktiva arbete för att öka antalet kvinnliga
officerare och att få dessa att stanna kvar i Försvarsmakten. Härför krävs att
basen för rekrytering breddas, dvs. att fler kvinnor genomgår pliktutbildning.
Informationen om möjligheterna till kvinnlig pliktutbildning bör därför
förbättras.
För att få fler kvinnor till officershögskolorna bör enligt regeringen de
fysiska kraven till olika befattningar ses över liksom kriterierna i övrigt
vid antagning.
Åldersreglerna vid antagning till nivåhöjande utbildning har tidigare
utgjort ett många gånger ett onödigt hinder, inte minst för kvinnor, med tanke
bl.a. på familjebildning. Regeringen har därför nyligen beslutat om en ändring
i officersförordningen (1994:882) som slopar ålderskraven till nivåhöjande
utbildning samt att befordran får ske direkt i anslutning till sådan
utbildning med godkända betyg. Denna ändring gäller såväl kvinnliga som
manliga officerare.
Motionerna
Anställd personal
I Moderata samlingspartiets partimotion Fö201 (m) erinras om att utskottet
förutsatt (bet. 1994/95:FöU14) att frågan om befälsordningen - för såväl
reserv- som yrkesofficerare - bereds på ett sådant sätt att den resulterar i
en sammanhållen syn. Enligt motionärerna bör en utredning om befälsordningen
snarast tillsättas för att uppfylla vad riksdagen har beslutat.
Befälsordningen bör enligt motionärerna omprövas. Det nya systemet bör
grundas på de positiva erfarenheterna från den nya befälsordningen (NBO) och
på underlag från Försvarsmaktsofficer 2 000. Dessutom bör övervägas en ny
karriärgång för yrkesofficerare som är mer koncentrerad på kontinuitet i
trupputbildning och materielhantering vid lägre förband. Vidare bör yrkes-
officerarnas tjänstgöringstid, pensionsålder och tjänstgöringsförhållanden
övervägas ytterligare. Dessa frågor bör inte blandas ihop med utredningen om
försvarets skolorganisation.
Motionärerna aktualiserar också reservofficerarnas ställning och menar att
det är viktigt att bl.a. se över de ekonomiska villkoren samt göra
reservofficersutbildningen till en merit, inte minst för högskolestudier.
Vad som anförts i motionen om utredning om befälsordning och
utbildningssystem för yrkes- och reservofficerare bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna (yrkande 15).
Civil personals kompetens
Kristdemokraterna framhåller i sin kommittémotion Fö23 (kd) att den civila
personalen även i framtiden kommer att ha en betydelsefull roll inom För-
svarsmakten. Det är därför viktigt att den civila personalens kompetens tas
till vara och vidareutvecklas genom utbildning. Det bör också beaktas att
betydelsefull civil kompetens kan gå förlorad i den omstrukturering som
förestår (yrkande 32).
Utskottet
Regeringen behandlar i totalförsvarspropositionen, utan att avge förslag till
riksdagen, frågan om personalminskning, åldersstruktur, personalrörlighet,
utveckling av personalens kompetens, kvinnor i det militära försvaret, rasism
och främlingsfientlighet samt personskador vid tjänstgöring i Försvarsmaktens
utlandsstyrka.
Utskottet har vid två tillfällen, senast inför försvarsbeslutets första
etapp (bet. 1995/96:FöU1, s. 87), begärt en sammanhållen syn på
personalförsörjningen med anställda. Utskottet kan konstatera att regeringens
redovisning ännu inte ger den samlade bild som utskottet efterlyst. Utskottet
har förståelse för att det komplexa området tar tid att genomlysa och att
regeringen fått underlag från myndigheterna först under hösten. . Härtill kan
förslag från den i det föregående nämnda skolutredningen komma att påverka
personalförsörjningen. Utskottet förutsätter att regeringen, när underlag
föreligger, för riksdagen redovisar den samlade syn som riksdagen har begärt.
Det utredningsarbete kring den framtida skolorganisationen som regeringen
aviserat bör, enligt utskottets mening, skiljas från frågorna om
utbildningssystem och befälsordning för försvarets officerare. Dessa frågor
bör behandlas i annan ordning inför redovisningen till riksdagen.
Härav följer att riksdagen inte bör vidta någon åtgärd som följd av motion
Fö201 (m parti) som i yrkande 15 bl.a. förordar en omprövning av
befälsordningen.
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anför om minskningen av
personal och behovet av instrument för att underlätta att äldre officerare
lämnar sin anställning i förtid. Utskottet anser, liksom regeringen, att det
bör ankomma på arbetsmarknadens parter att i avtal reglera denna fråga liksom
villkoren för övertalig civil personal. Det bör vara ett myndighetsansvar att
finansiera de kostnader som följer av kollektivavtal.
Utskottet delar regeringens uppfattning att andra personalkategorier än
yrkesofficerare i större utsträckning bör kunna användas i
grundorganisationen.
Utskottet har heller ingen annan mening än regeringen beträffande behovet
att också låta civil personal få adekvat utbildning vid försvarets högskolor.
Den civila personalen fyller en viktig roll i Försvarsmakten. Det är viktigt
att dess kompetens tas till vara och vidareutvecklas. Det anförda innebär att
det som motionärerna tar upp i motion Fö23 (kd kommitté) yrkande 32 i huvudsak
bör komma att bli beaktat. Motionsyrkandet bör därför inte bifallas.
Utskottet har i det föregående berört kvinnor i försvaret. Utskottet
förutsätter att regeringen och Försvarsmakten fortsätter sitt aktiva arbete
för att öka antalet kvinnliga officerare och att få dessa att stanna kvar i
Försvarsmakten.
Försvarets högskolor
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen anfört i
totalförsvarspropositionens avsnitt 19.5 Försvarets högskolor samt motionerna
Fö23 (kd kommitté) yrkande 41, Fö38 (fp parti) yrkande 32, Fö47 (m) samt Fö318
(m kommitté).
Regeringen
Regeringen föreslår att nuvarande Militärhögskolan (MHS) samt nuvarande
Försvarshögskolan (FHS) läggs ned den 31 december 1996 och den nya myndigheten
Försvarshögskolan inrättas den 1 januari 1997.
Regeringen erinrar inledningsvis om att frågan om hur den högre utbildningen
skall bedrivas och organiseras har varit föremål för statsmakternas behandling
vid ett flertal tillfällen under senare år. Efter beslut av riksdagen slogs
Militärhögskolan och Försvarets förvaltningshögskola samman den 1 juni 1994
till en ny myndighet benämnd Militärhögskolan. I betänkandet Försvarets
högskolor (SOU 1993:42) föreslogs även att nuvarande Försvarshögskolan skulle
ingå i den nya myndigheten. Riksdagen och regeringen följde dock inte
utredningens förslag i denna del.
Regeringen anför nu att det i jämförelse med de överväganden som gjordes när
ovan angivna utredningsförslag prövades är två faktorer som enligt regeringens
mening förändrats: dels det vidgade säkerhetsbegreppet, dels Militärhögskolans
nya inriktning.
De avgörande faktorer som enligt regeringens uppfattning talar för att en
sammanslagning av MHS och FHS skulle ge positiva effekter är
totalförsvarsbegreppet, det samlade ansvaret för och det likartade behovet av
utbildning av högre chefer inom totalförsvaret samt synergieffekterna av en
kraftsamling av resurserna.
Regeringen anser därför att Militärhögskolan och Försvarshögskolan bör
läggas ned den 31 december 1996 och att det den 1 januari 1997 bör inrättas en
ny högskola omfattande de bägge skolornas verksamhetsområden, som skall
benämnas Försvarshögskolan.
Dess huvuduppgift bör vara att genom utbildning och forskning stödja
totalförsvarets kompetensuppbyggnad och chefsutveckling av såväl militär som
civil personal på högre nivåer inom främst säkerhetspolitik,
ledningsvetenskap, ledarskap och totalförsvar samt krigskonst med
militärhistoria, militärteknik och ekonomi och logistik med avseende på
försvaret. Högskolan bör dessutom ha till uppgift att garantera den
vetenskapliga grunden och därmed kvalitetssäkra utbildningen vid
Försvarsmaktens högskolor. Högskolan bör dessutom svara för delar av den
akademiska meritvärderingen vid såväl dessa som den egna skolan.
Regeringen har redan tillsatt en organisationskommitté som skall lämna
förslag till verksamhetsformer och organisation för den nya Försvarshögskolan.
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i Fö318 (m kommitté) att det saknas motiv för
att slå ihop dessa båda väsentliga verksamheter. MHS bör vara en skola som i
första hand utbildar officerare. FHS utbildar kvalificerade civila
befattningshavare med ett stoff av en avsevärt mer allmängiltig och mindre
yrkesinriktad karaktär. För FHS är risken att den totalförsvarsidentitet som
varit skolans kännemärke i snart ett halvt sekel går förlorad. Risken finns
att FHS identitet försvinner i massan av huvudsakligen nivåhöjande utbildning
för officerare.
MHS och FHS fungerar väl efter 1994 års skolreform. MHS ambitionsnivå har
enligt motionärerna höjts och anpassingen till civil högskola har påbörjats.
En ökad ?civil kontroll? av utbildningen av officerare riskerar att motverka
sitt syfte och kan leda till de konsekvenser som angivits. Därför bör
regeringens förslag avvisas.
Folkpartiet liberalerna påpekar i Fö38 (yrkande 32) att förslaget att slå
samman Militärhögskolan och Försvarshögskolan till en ny myndighet inte
föregåtts av någon beredning. Militärhögskolan med ca 200 anställda är sedan
den 1 juli 1994 försvarets högskola för utbildning av försvarsmaktens
personal. Försvarshögskolan med ca 10 anställda anordnar kurser i
totalförsvarskunskap till en bred avnämarkrets i svenskt samhällsliv, och
senare år även internationellt t.ex. genom PFF och FN. Militärhögskolan vänder
sig till Försvarsmakten. Försvarshögskolan vänder sig utåt. Karaktären på de
båda skolorna är helt väsensskild.
Förutom att förslaget inte föregåtts av någon nämnvärd beredning där syfte
och inriktning preciserats, presenteras inga effektiviserings- eller
rationaliseringsvinster. Förslaget bör därför avslås av riksdagen.
Skulle riksdagen ändå bifalla förslaget förutsätter Folkpartiet liberalerna
att den för Försvarshögskolan hittills speciella karaktären kan tillvaratas i
den nya myndigheten.
Kristdemokraterna erinrar i Fö23 (yrkande 41) om att den nuvarande
Försvarshögskolans verksamhet är att med säkerhetspolitiken som grund ge
chefer kvalificerad totalförsvarsutbildning med tyngdpunkt på samverkan.
Målgruppen är bl.a. näringslivsfolk, diplomater, företrädare för
frivilligorganisationer och medier samt officerare. Ledstjärnan i arbetet är
att förankra det svenska totalförsvaret ute i samhället.
I samband med sammanslagningen bör därför särskilt beaktas den identitet som
den nuvarande Försvarshögskolan har. Detta bör kunna ske utan att en rationell
organisation och verksamhet försvåras.
I motion Fö47 (m) yrkas avslag på förslaget. Skälen är desamma som
riksdagsmajoriteten hade i mars 1994. I propositionen saknas egentlig
motivtext för att rasera den självständiga Försvarshögskolan. Regeringen borde
ha kostat på sig att kontakta berörda före sitt ställningstagande. Motionären
anser att något utredningsförslag att slå ihop skolorna inte synts till. I den
mån det funnits har detta inte remitterats till FHS eller dess styrelse.
Riksdagen föreslås således ta ställning utan underlag. Motionären framhåller
FHS speciella identitet och är tveksam till om den kan bevaras om man går upp
i en 20 gånger större organisation.
Motionären framhåller vidare att regeringen samma dag som propositionen
beslutades - utan att avvakta föregående beslut av riksdagen - tillsatte en
organisationskommitté med uppgift att lämna förslag till hur den föreslagna
myndigheten skall organiseras m.m.
Utskottet
Frågan om att föra samman Militärhögskolan och Försvarshögskolan övervägdes av
försvarsutskottet i mars 1994. Utredningen om lednings- och
myndighetsorganisationen för försvaret (LEMO) föreslog i maj 1993 att de tre
högskolorna Militärhögskolan, Försvarets förvaltningshögskola och
Försvarshögskolan skulle slås samman. Den dåvarande regeringen redovisade i
proposition 1993/94:100 bilaga 5 att det finns en principiell skillnad i
inriktningen mellan å ena sidan Militärhögskolan och Försvarets
förvaltningshögskola och å andra sidan Försvarshögskolan. Övervägande skäl
talade, enligt regeringens uppfattning, för att Försvarshögskolan borde
behållas som en självständig myndighet. Regeringens förslag blev även
riksdagens beslut.
Regeringen gör nu en annan bedömning. De faktorer som enligt regeringens
mening talar för att en sammanslagning nu bör komma till stånd är dels det
vidgade säkerhetsbegreppet, dels det likartade behovet av utbildning av högre
chefer inom totalförsvaret samt en synergieffekt av att samla resurserna.
I likhet med flera motionärer noterar utskottet att det nu aktuella
förslaget - i motsats till tidigare riksdagsbehandling - inte föregåtts av
något utredningsarbete som remitterats.
Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna motsätter sig
regeringens förslag. Man pekar på att karaktären på de bägge högskolorna är
helt väsensskild och hyser starka farhågor för att den speciella identitet och
inriktning som kännetecknar Försvarshögskolan kommer att gå förlorad vid en
sammanslagning. Kristdemokraterna motsätter sig inte förslaget att föra samman
högskolorna men förutsätter att den för Försvarshögskolan speciella karaktären
kan tillvaratas, vilket bör kunna ske utan att en rationell organisation och
verksamhet försvåras.
Utskottet delar regeringens mening att det kan finnas fördelar med att föra
samman utbildningen i de bägge högskolorna under en gemensam ledning. I likhet
med flera motionärer anser utskottet att de två högskolorna vänder sig till
skilda kategorier vilket naturligen sätter sin prägel på verksamheten.
Militärhögskolans verksamhet finansieras i allt väsentligt genom avgifter från
utbildningsavnämarna, enkannerligen Försvarsmakten. Militärhögskolans
huvuduppgift torde således vara att svara för vidareutbildning av officerare
som ett led i att nå högre befattningar inom Försvarsmakten.
Försvarshögskolan, vars verksamhet finansieras av riksdagen genom ram-
anslag på statsbudgeten, utbildar ledande befattningshavare - främst civila -
inom totalförsvaret, inom säkerhetspolitik och samverkan inom totalförsvaret.
Det finns många naturliga beröringspunkter mellan högskolorna. Utskottet
vill i sammanhanget peka på att det även bör finnas ett utbildningsbehov för
andra kategorier inom totalförsvaret än dem som nu i första hand utbildas vid
MHS och FHS. Utskottet bedömer att det bör finnas ett behov av
vidareutbildning av t.ex. civila tjänstemän inom myndigheter med omfattande
totalförsvarsanknytning eller inom kommuner och landsting, inte minst mot
bakgrund av kommunaliseringen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten i
krig samt de vidgade uppgifter för totalförsvaret som riksdagen har beslutat
om. Det behovet skulle kunna tillgodoses genom att all högre efterfrågestyrd
utbildning inom totalförsvaret förs samman i en myndighet.
Regeringens förslag skapar de yttre förutsättningar som skulle underlätta
möjligheten att tillgodose sådana utbildningsbehov. Inom ramen för en
sammanhållen högskoleledning kan sedan skapas de lösningar som kan behövas för
att ta till vara olika utbildningars speciella inriktning, målsättningar och
karaktär utan att rationaliteten går förlorad.
Säkerhetsbegreppet har vidgats. Totalförsvaret har givits två nya uppgifter.
Att medverka i internationella insatser och att förebygga och möta svåra
påfrestningar i fred är nya utmanande uppgifter. Det bör rimligtvis öka
efterfrågan på utbildning i säkerhetspolitik och öva samverkan mellan ledande
aktörer inom totalförsvaret - verksamhet som i dag bedrivs inom
Försvarshögskolan. Det är enligt utskottets mening angeläget att högre civila
och militära befattningshavare inom stat, kommuner, näringsliv samt medier
även fortsättningsvis attraheras av gemensam utbildning i säkerhetspolitik och
totalförsvar på hög nivå. Utskottet delar därför flera motionärers önskemål om
behovet att på olika sätt säkerställa att den speciella inriktning och
karaktär som kännetecknar Försvarshögskolan kan bevaras.
Till följd av utvecklingen i omvärlden och den vidgade synen på säkerhet har
totalförsvaret fått en mer framträdande roll inom ramen för Sveriges
internationella engagemang. För Försvarshögskolan har detta medfört uppdrag
från regeringen att, som ett led i svenska åtaganden inom PFF och OSSE,
anordna kurser om bl.a. totalförsvarskonceptet och former för civil
demokratisk kontroll över de väpnade styrkorna. I denna mening har
Försvarshögskolan också kommit att utgöra ett väsentligt instrument för
Sveriges säkerhetspolitik.
Mot bakgrund härav anser utskottet det angeläget att organisationsfrågorna
får en sådan lösning som innebär dels att den del av verksamheten som vänder
sig till en kvalificerad internationell deltagarkrets får en distinkt
identitet, dels att utrikespolitisk kompetens kommer att finnas i
verksamheten. Utformningen av verksamheten är även av stor betydelse för
möjligheten att rekrytera kvalificerade lärarkrafter samt föredragshållare
från utlandet.
Genom att verksamheten direkt finansieras med anslag över statsbudgeten kan
riksdagen och regeringen styra omfattningen och ytterst kvaliteten på
utbildningen.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag med beaktande
av vad utskottet nu har anfört.
Mot bakgrund av vad utskottet nu har anfört behöver inte motionerna Fö23
(yrkande 41), Fö38 (yrkande 32), Fö47 samt Fö318 bifallas.
Materielförsörjning, forskning och försvarsindustri
För att samordna behandlingen av vissa delar i totalförsvarspropositionen har,
som tidigare nämnts, utrikes- och försvarsutskottetn bildat ett tillfälligt
gemensamt utskott. Detta utskott behandlar i eget betänkande frågor som rör
internationellt försvarsmaterielsamarbete och vapenexport. Det sammansatta
utskottet behandlar också partimotionerna Fö38 (fp) yrkande 30, Fö42 (mp)
yrkande 6 och Fö52 (v) yrkande 6.
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen har
anfört om försvarets materielförsörjning och försvarsindustriella frågor (s.
150-160) samt om forskning (s. 161-164). Utskottet behandlar även
motionsyrkanden som berör dessa avsnitt, nämligen Fö23 (kd kommitté) yrkande
28, Fö42 (mp parti) yrkande 17, Fö43 (mp kommitté) yrkandena 2 och 3 samt
Fö501 (m kommitté) yrkandena 1, 6-8.
Regeringen
Materielförsörjning och försvarsindustri
Regeringen redovisar, utan att avge några förslag till riksdagen, sin
bedömning om materielförsörjning och försvarsindustri och anför att de
riktlinjer för försvarets materielförsörjning som fastställdes i
försvarsbeslutets första etapp alltjämt bör gälla. Försvarsmakten och
Försvarets materielverk skall på det mest kostnadseffektiva sättet tillgodose
Försvarsmaktens långsiktiga materielbehov. Det senaste årets utveckling har
ytterligare visat på behovet av internationellt samarbete.
Försvarsmakten skall av anpassningsskäl kunna genomföra en materiell
förnyelse, även i tider av internationell oro. Regeringen bedömer att en sådan
materiell förnyelse kan genomföras, under förutsättning att svenska
myndigheter och svensk försvarsindustri ökar det internationella samarbetet.
Den materiella anpassningsförmågan bör vara så generell som möjligt och ge
utrymme för framtida vägval. En förutsättning härvidlag är att det finns en
kunskap om hela systemet (s.k. systeminsikt) kombinerad med kompetens om
delsystem inom viktiga områden.
Försvarets materielförsörjning bör i allt högre utsträckning ske i nära
samarbete med andra europeiska länder och med USA.
Materielanskaffningsprocessen bör därför inriktas på att tillvarata de
möjligheter som ett ökat internationellt samarbete medför.
I anslutning till kontrollstationen år 1998 bör även göras en analys av
vilka försvarsteknologiska kompetenser som krävs för att säkerställa en
anpassningsförmåga.
Regeringen redogör sedan för de åtgärder inom materielförsörjningen som den
avser vidta.
För att tillgodose kravet att Försvarsmakten skall kunna genomföra en
materiell förnyelse även i tider av internationell oro avser regeringen att ge
Försvarsmakten i uppdrag att reservera ytterligare ekonomiska resurser för
anpassningsinriktade tekniksatsningar utöver vad som hittills har inplanerats.
Sammantaget kommer Försvarsmakten att avsätta ca 550 miljoner kronor årligen
till teknologisatsningar. Regeringen avser också att vidta särskilda åtgärder
för att under försvarsbeslutsperioden säkerställa en inhemsk kompetes inom
krut- och explosivämnesområdet.
Regeringen avser att ge Försvarsmakten och Försvarets materielverk i uppdrag
att för varje större materielprojekt noga pröva möjligheterna till
internationellt samarbete.
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser att frågan om försvarets fortsatta
modernisering, och därmed dess tekniska förnyelse, tillhör det som står allra
högst på dagordningen vid höstens försvarsbeslut. I kommittémotion Fö501 (m)
konstateras att materielanskaffningen utgör närmare 40 % av Försvarsmaktens
budget. Enligt moderat uppfattning bör inte denna andel få minska.
Motionärerna anser det allvarligaste i materielhänseende vara att den
förnyelse som beslutades 1992 inte följs upp med nya beställningar. Viktiga
behov kommer inte att kunna täckas. Det sägs gälla nya stridsvagnar,
artilleri, attackhelikoptrar, stridsfartyg och ubåtar.
Motionärerna pekar vidare på att svensk försvarsindustris unika bredd och
för ett litet land likaledes unik systemkompetens håller på att urholkas.
Regeringen motverkar detta genom särskilda tekniksatsningar, men motionärerna
anser att 550 miljoner kronor årligen är för lite. De vill att 750 miljoner
kronor avsätts för ändamålet.
Motionärerna framhåller vidare att den svenska modellen för upphandling av
försvarsmateriel är framgångsrik, även om den kan effektiviseras ytterligare.
Negativt för effektiviteten blir då de politiska ambitionerna att kortsiktigt
spara genom att tänja ut betalningslinjaler och sänka leveranstakter. En
bättre politisk framförhållning och fasthållande vid planerade materielköp
sägs kunna bidra till en bättre ekonomi.
Motionärerna varnar för en för strikt tillämpning av upphandling av
försvarsmateriel i konkurrens. Man kan således inte bortse från att den
svenska industrin är basen för en anpassning där krigsorganisationen skall
växa och kvalitativt förbättras. Motionärerna anser således att regeringens
redovisning till riksdagen av innehållet i anpassningsdoktrinen är
bristfällig. Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med en
redovisning i denna fråga med förslag till åtgärder.
Motionärerna föreslår vidare att regeringen tillkallar en parlamentarisk
utredning - alternativt ger försvarsberedningen i uppgift - att göra en
genomgripande översyn av förutsättningarna för den svenska försvarsindustrin
och dess betydelse, särskilt i anpassningsperspektivet. Motionärerna ger i
motionen förslag till vad en sådan utredning bör behandla.
Motionärena hemställer att riksdagen
dels som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
utredning av försvarsindustrins villkor (yrkande 1),
dels som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
betydelsen av teknisk förnyelse för försvarets anpassningsförmåga (yrkande 6),
dels som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
redovisning av behovet av anpassningsåtgärder vad gäller försvarsindustriell
kompetens (yrkande 7),
dels hos regeringen begär en utredning om försvarsindustrins förutsättningar
och villkor i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 8).
Som framgått av det föregående anser Miljöpartiet de gröna i kommittémotion
43 (mp) att det finns flera frågor kring det svenska ubåtsprogrammet som
kräver klara ställningstaganden. Regeringen föreslår att ubåtsflottan skall
reduceras från tolv till högst nio ubåtar, varav två i materielberedskap.
Enligt motionärerna innebär detta att marinen inte har behov av ytterligare
ubåtar under ca 25 år. Motionärerna anser vidare att det vore fullkomligt
orimligt att godkänna utveckling av en ny ubåt enbart för exportmarknaden, med
hänsyn till att det inte kan uteslutas att Sverige någon gång i en avlägsen
framtid får behov av ytterligare ubåtar.
Motionärerna påpekar att försvarsberedningen bytt ut 1992 års formulering om
att bibehålla utvecklingskapacitet för ?ubåtssystem? mot ?undervattens-teknik?
och att därvid undervattensteknik avsåg annat än ubåtar.
Totalförsvarspropositionens formulering är ?fortsatt kompetens skall
säkerställas inom ubåtsområdet?. Enligt motionärerna framgår det av
sammanhanget att de prioriterade baskompetenserna, där undervattenstekniken
ingår, inte omfattar någon nyutvecklingskapacitet för ubåtar.
Motionärerna hävdar vidare att ett samarbete mellan Kockums och ett
utländskt företag om fortsatt ubåtstillverkning skulle strida mot riksdagens
beslut från december 1995 i vilket framgår att ?internationellt samarbete inom
materielområdet i form av gemensam anskaffning bara bör ske för sådana
materielsystem där Försvarsmaktens behov bedöms kvarstå även vid förändrade
förhållanden.? Sammantaget anser motionärerna det uppenbart att ett samarbete
mellan Kockums och ett utländskt företag skulle strida mot både
hittillsvarande praxis och mot riktlinjerna för krigsmaterielexport.
I motionen hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts
dels om att det inte längre är ?ytterst angeläget att vi inom landet kan
bibehålla nyutvecklingskapacitet för ubåtssystem? (yrkande 2),
dels om att nyutvecklingskapacitet för ubåtssystem inte ingår bland de
prioriterade basområdena (yrkande 3).
I Kristdemokraternas kommittémotion Fö23 (kd) betonas att Europas
försvarsindustri står inför en ofrånkomlig strukturomvandling till följd av
överkapacitet och i vissa fall bristande konkurrensförmåga. Sverige borde
därför, enligt motionärerna, driva på de andra EU-medlemsländerna för att
åstadkomma en organiserad omstrukturering av den europeiska
krigsmaterielindustrin. Kristdemokraterna anser det angeläget att regeringen
återkommer till riksdagen med en redovisning av de konkreta åtgärder som
regeringen avser vidta för att anpassa samverkansformerna mellan regeringen,
myndigheterna och industrin och harmoniseringen av regelverket inom EU.
Regeringen bör även utveckla det som står i propositionen att ?krav på
anpassningsförmåga medför dessutom att de försvarspolitiska behoven kan behöva
ges en delvis ny innebörd?.
Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts om att regeringen återkommer med konkreta åtgärder för
att säkerställa försvarets materielförsörjning (yrkande 28).
Näringsutskottet
Näringsutskottet ger i sitt yttrande inledningsvis vissa sakuppgifter om den
svenska försvarsindustrin. Härefter refereras två utredningar om
försvarsindustrin och civila produkter.
I sina ställningstaganden till vad regeringen anfört i
totalförsvarspropositionen framhåller näringsutskottet att den svenska
försvarsindustrins förmåga att leverera kvalificerade högteknologiska
produkter till det svenska försvaret har ett stort säkerhetspolitiskt värde.
Härtill kommer en hög industripolitisk betydelse, bl.a. i form av
spridningseffekter från militär teknologi till civila produkter.
Näringsutskottet finner det vidare värdefullt att behovet av
försvarsteknologiska kompetenser utreds - bl.a. mot bakgrund av kravet på god
anpassningsförmåga - inför 1998 års kontrollstation.
För näringsutskottet framstår ett utökat internationellt samarbete som en
förutsättning för den svenska försvarsindustrins överlevnad. Näringsutskottet
välkomnar därför ett fördjupat europeiskt samarbete på
försvarsindustriområdet. Det sägs vara angeläget att svensk försvarsindustri
får delta på likvärdiga villkor i den europeiska omstruktureringen av
försvarsindustrin.
Näringsutskottet påminner om vad det för ett år sedan anförde om att
analysera eventuella hinder som försvårar för svensk försvarsindustri att
delta i främst europeisk, men även i övrig internationell samverkan.
Näringsutskottet understryker vikten av att den planerade avsättningen inom
totalförsvarsramen av 550 miljoner kronor årligen för teknologisatsningar
verkligen blir av.
FörsvarsuUtskottet
Enligt Försvarsutskottets mening har delar näringsutskottets uppfattning att
den svenska försvarsindustrins förmåga som kvalificerad leverantör av
högteknologiska system har ett fortsatt stort försvars- och säkerhetspolitiskt
värde. Att säkerställa Försvarsmaktens långsiktiga materielförsörjning och
vidmakthållande av i drift varande system utgör därför en viktig del av
försvarspolitiken.
Flera faktorer samverkar nu till att det blir aktuellt med en granskning av
hur Försvarsmaktens materielförsörjning kan tillgodoses på bästa sätt. För det
första kan de krav som ställs på att Försvarsmakten skall ha en
anpasningsförmåga komma att leda till ändrade behov av försvarsindustriell
kompetens och industristruktur, liksom på försvarets anskaffningsprocess. För
det andra skapar den internationella avspänningen och det ökade
internationella samarbetet nya förutsättningar för att bevara viktiga
försvarsindustriella kompetenser, samtidigt som det nationella oberoendet får
en annan innebörd. Slutligen föreligger inte de ekonomiska möjligheterna att
behålla en inhemsk försvarsindustriell kompetens med dagens stora bredd.
Försvarsmaktens materielanskaffning kommer framgent inte att ha sådan
omfattning att den utgör en tillräcklig hemmamarknad för stora delar av den
svenska försvarsindustrin. Det synes inte heller möjligt att genom särskilda
satsningar bevara inhemsk kompetens annat än för ett fåtal områden.
Regeringen anger att nödvändiga baskompetenser utgörs av telekrigsteknik,
avancerad signaturanpassning, undervattensteknik, flygteknik (för
vidmakthållande av JAS 39 Gripen) samt underhåll och vidmakthållande för de
system som ingår i krigsorganisationen. Utskottet har inget att erinra häremot
och vill samtidigt betona att underhåll måste kunna genomföras i Sverige i
kris och krig varför kompetens härför måste finnas vid svenska myndigheter och
företag.
Regeringen framhåller att kraven på anpassningsförmåga inte nödvändigtvis
innebär en antalsmässig utökning av redan befintliga system, utan snarare en
förmåga att i en oviss framtid få tillgång till den materiel som krävs vid den
aktuella tidpunkten. Den materiella anpassningsförmågan bör därför vara så
generell som möjligt och ge utrymme för ett framtida vägval, till exempel
mellan olika system. Utskottet delar den bedömningen.
Regeringen framhåller vidare att det i framtiden är troligt att en allt
större del av Försvarsmaktens materiella anpassningsförmåga kommer att utgöras
av möjlighet till uppgradering och hotanpassning av befintliga system eller
att standardsystem anskaffas utomlands. För att rätt kunna ta tillvara dessa
möjligheter krävs såväl kvalificerad kompetens inom viktigare områden på
delsystemnivå som goda kunskaper om hela system. Regeringen definierar detta
som systeminsikt. Utskottet delar regeringens bedömningar även i dessa delar.
Den höjning av krigsdugligheten som skall kunna ske inom ett år kan däremot
inte baseras på att någon egentlig materiell förnyelse skall ske, förutom att
vissa gällande kontrakt fullföljs och eventuellt forceras. Härtill kommer
anskaffning av ?hyllvaror? och bränsle.
I försvarsbeslutets första etapp angavs att ytterligare överväganden
behövdes om behovet av kompetens inom ammunitionsindustrin. Utskottet noterar,
med gillande, att regeringen avser att vidta åtgärder för att bevara inhemsk
kompetens inom krut- och explosivämnesområdet.
Regeringen anför i propositionen att Försvarsmakten och Försvarets
materielverk anmält att en inhemsk vidmakthållandeförmåga i vissa fall
riskerar att gå förlorad i början av nästa sekel. Regeringens bedömning är att
de åtgärder som myndigheterna föreslagit för att bevara svensk
vidmakthållandeförmåga på alla nivåer inte är ekonomiskt genomförbara inom
försvars-anslaget. Regeringen gör vidare den bedömningen att det inte är en
säkerhetspolitisk nackdel om försvarets materielförsörjning, inklusive delar
av ett vidmakthållande, sker i nära samarbete med andra länder. Detta är redan
i dagsläget ofta fallet för de system som har anskaffats utomlands. Utskottet
har inte heller här någon annan mening.
Utskottet ansluter sig till de synpunkter som näringsutskottet har framfört
om betydelsen av ett utökat internationellt samarbete som en förutsättning för
svensk försvarsindustris överlevnad. Det är sålunda angeläget att regeringen
och svenska myndigheter aktivt stöttar försvarsindustrins
exportansträngningar, förutsatt att dessa står i överensstämmelse med
riktlinjerna för krigsmaterielexport.
Regeringen anmäler att den i syfte att skapa en tillräckligt god förmåga
till materiell förnyelse avser att ge Försvarsmakten i uppdrag att, inom givna
resurser, skapa förutsättningar för anpassningsinriktade tekniksatsningar
utöver vad som föreslås i Försvarsmaktsplanen. Försvarsmakten kommer sålunda
sammanlagt att avsätta 550 miljoner kronor årligen för sådana
tekniksatsningar, vilket är en ambitionshöjning med 100 miljoner kronor i
jämförelse med Försvarsmaktens tidigare planering. Försvarsmakten skall bl.a.,
enligt regeringen, säkerställa en fortsatt kompetens under
försvarsbeslutsperioden inom ubåtsområdet.
Utskottet understryker, liksom näringsutskottet, vikten av att den planerade
årliga satsningen med 550 miljoner kronor för teknologiutveckling.
Utskottet bedömer, i likhet med regeringen, att de inplanerade
materielbeställningarna, i kombination med riktade tekniksatsningar, kommer
att ge Försvarsmakten en tillräcklig materiell anpassningsförmåga under
försvarsbeslutsperioden. I samband med den säkerhetspolitiska
kontrollstationen år 1998 bör dock behovet analyseras av vilka
försvarstekniska kompetenser som erfordras för att kunna säkerställa en
anpassning. Även näringsutskottet trycker på behovet av en sådan analys. Vid
samma tillfälle bör en redovisning ske av hur det internationella samarbetet
har utvecklats.
I kommittémotion 501 (m) yrkandena 1 och 8 föreslås, med lite olika
förutsättningar, en utredning om försvarsindustrins villkor. Med hänvisning
till vad utskottet anfört i det föregående om behovet av analys av de
försvarsindustriella frågorna inför kontrollstationen år 1998, anser utskottet
att det som motionärerna efterfrågar kommer att bli beaktat. Motionsyrkandena
bör därför inte bifallas.
Med samma motiv anser utskottet att riksdagen inte heller bör bifalla
kommittémotion Fö23 (kd) yrkande 28.
Utskottet har i det föregående gett sin syn på betydelsen av teknisk
förnyelse för försvarets anpassningsförmåga och på behovet av
anpassningsåtgärder för den försvarsindustriella kompetensen. Utskottet vill
tillägga att det i sammanhanget, helt naturligt, finns ett antal osäkerheter,
liksom att flera frågor behöver klaras ut i det fortsatta arbetet, inte minst
inför kontrollstationen år 1998. Med dessa konstateranden anser utskottet att
vad som tas upp i kommittémotion Fö501 (m) yrkandena 6 och 7 är beaktat eller
kommer att beaktas. Dessa motionsyrkanden bör därför inte bifallas.
För att våra nuvarande ubåtssystem skall kunna fylla sin plats i
krigsorganisationen krävs att vi framgent har förmåga att genomföra löpande
underhåll och moderniseringar av dessa. Nyutvecklingskompetensen är sammanvävd
med förmågan till underhåll och vidmakthållande.
Utskottet har erfarit att det mellan Danmark, Norge och Sverige finns ett
samarbete avseende eventuell anskaffning av nya ubåtar - projekt Viking. I
projektet sker arbetet för närvarande på stabsnivå med syftet att undersöka
möjligheterna att harmonisera berörda länders specifikationer. Med
utgångspunkt i vad som anförts här och i det föregående anser utskottet att
riksdagen inte bör bifalla kommittémotion Fö43 (mp) yrkandena 2 och 3.
Regeringen
FörsvarsfForskning
Regeringen redovisar i totalförsvarspropositionen, utan att avge några förslag
till riksdagen, sin bedömning när det gäller forskning.
Regeringen anför att behovet av försvarsforskning har ökat för området
långsiktig anpassning av totalförsvarets förmåga.
Försvarsmakten skall säkerställa en god beställarkompetens inom forskning
och teknikutveckling.
Satsningen på omvärldsanalyser och forskning inom områden av betydelse för
anpassning och breddad hotbild skall utökas. Likaså skall en utökad satsning
ske på forskning och analyser inom området internationella insatser.
En fortsatt forskningsbevakning av utvecklingen inom A-, B- och C-
stridsmedelsområdena är nödvändig. Kompetensen inom A-området skall
vidmakthållas. Den snabba utvecklingen inom bioteknik och genteknik skall
följas.
Regeringen anger i budgetpropositionen att den avser att förlänga det
nationella flygtekniska forskningsprogrammet på ungefär samma årliga nivå som
hittills under den kommande treåriga forskningspolitiska beslutsperioden,
varefter en förnyad utvärdering bör ske. Det nationella flygtekniska
forskningsprogrammets finansiering bör, som förut, delas lika mellan staten
och industrin. Regeringen hemställer att riksdagen godkänner denna inriktning
för det flygtekniska forskningsprogrammet.
Motionen
I mMiljöpartiet de grönas partimotion Fö42 (mp) anförs att det på många håll i
världen diskuteras en ny form av vapen som har potential att kasta omkull
vedertagen krigföring. Det sägs vara ?massbeskyddsvapen? (weapons of mass
protection) och icke-dödande krigföring som diskuteras. FOA har forskat på
området och uppges ha presenterat intressanta resultat. Tyvärr har inte
Försvarsmakten prioriterat denna forskning i årets Försvarsmaktsplan.
Miljöpartiet anser att forskning om icke-dödliga vapen är viktig och bör
prioriteras (yrkande 17).
Utskottet
Försvarsforskningen utgör en av grunderna för att långsiktigt kunna anpassa
totalförsvarets förmåga till utvecklingen i omvärlden. Utskottet delar
regeringens bedömning att behovet av försvarsrelaterad forskning,
teknikvärdering och teknikutveckling har ökat mot bakgrund av de
säkerhetspolitiska omvärldsförändringarna. De nya hot och risker som finns
inom ramen för det nya och vidgade säkerhetsbegreppet är föremål för viss
forskning men samordningen inom detta område borde kunna utvecklas. Utskottet
noterar härvid med tillfredsställelse att regeringen avser att tillsätta en
särskild arbetsgrupp för samverkan kring forskning om nya hot och risker och
dessutom ge Försvarets forskningsanstalt i uppdrag att inrätta ett s.k.
nätverk.
Regeringen anmäler ett nytt intressant forskningsområde, s.k. icke-dödliga
vapen. Dessa utgörs av teknologier som kan medverka till att nå militära
syften och samtidigt minska förluster i människoliv. Utskottet, som i samband
med ett studiebesök vid Försvarets forskningsanstalt blivit orienterat om
pågående forskning inom området, anser liksom regeringen att området icke-
dödliga vapen är intressant. Det synes angeläget att Sverige har kunskap om
bl.a. möjligheter och konsekvenser av bruket av denna typ av vapen, inte minst
i samband med internationella insatser. Med anledning av att regeringen anmält
att s.k. icke-dödliga vapen är ett forskningsområde anser utskottet att
kommittémotion Fö42 (mp) yrkande 17 är tillgosedd och således inte bör
bifallas.
Utskottet anser, liksom regeringen, att Försvarets forskningsanstalt har ett
särskilt ansvar att löpande bedöma utvecklingen inom A-, B- och C-
stridsmedelsområdena och härvid upphätthålla och utveckla relevant och
tillräcklig kunskap.
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen har anfört om inriktningen av
det nationella flygtekniska forskningsprogrammet och föreslår därför att
riksdagen godkänner denna inriktning.
Verksamhetsområde C - Kustbevakningen och vissa nämnder
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen anfört i
budgetpropositionens avsnitt 10 Verksamhetsområde C Kustbevakningen och
nämnder m.m. samt i totalförsvarspropositionens avsnitt 20.4 Verksamhetsområde
C - Kustbevakningen och vissa nämnder m.m. Vidare behandlar utskottet
motionerna Fö42 (mp parti) yrkande 23, Fö202 (mp parti) yrkande 8 delvis,
Fö309 (fp) delvis, Fö401 (s) delvis, Fö601 (kd kommitté), Fö602 (kd), Fö603
(mp), Fö604 (m).
Kustbevakningen
Kustbevakningen har till uppgift att, i enlighet med sin instruktion och andra
särskilda föreskrifter, utföra sjöövervakning och annan kontroll- och
tillsynsverksamhet samt miljöräddning till sjöss.
Regeringen
Regeringen föreslår riksdagen övergripande mål för Kustbevakningen för
perioden 1997-2001. Härvid föreslås att Kustbevakningen inom svenskt
sjöterritorium och svensk ekonomisk zon skall bedriva övervakningsverksamhet
och kontroll i syfte att begränsa brottsligheten och så att säkerheten till
sjöss liksom respekten för lagar och andra föreskrifter ökar.
Kustbevakningen skall bedriva miljöräddningstjänst till sjöss så att
konsekvenserna till följd av olyckor och utsläpp till sjöss kan begränsas.
Kustbevakningen skall även ha hög beredskap för sjöräddningstjänst och bidra
till att säkerheten till sjöss ökar, människor kan räddas och följderna av
personskador begränsas.
Kustbevakningen skall medverka i internationellt samarbete för att utveckla
gränskontroll, brottsbekämpning till sjöss, miljöskydd till sjöss och annan
sjöövervakning. Därvid skall särskilt beaktas behov och möjligheter avseende
länderna kring Östersjön.
Kustbevakningens person- och varukontroll till sjöss vid den svenska delen
av EU:s yttre gräns skall hållas på en hög nivå genom en effektiv
patrullering. Det skall finnas förmåga att ingripa mot varje misstänkt
överträdelse av gällande bestämmelser.
Regeringen redovisar att Kustbevakningen har gjort en omvärldsanalys som visar
på två faktorer som berör dess verksamhet: utvecklingen i Östeuropa och EU-
medlemskapet. De växande ekonomierna och den industriella utvecklingen i de
f.d. öststaterna innebär en ökande fartygstrafik i Östersjön som ställer krav
på ökad övervakning från Kustbevakningen. Risken för oljeutsläpp bedöms öka.
En gemensam fiskeförvaltning inom EU med strängare kontrollkrav för fisket
såväl inom som utom EU har tillkommit. Den yttre gränskontrollen har ökat i
omfattning efter Sveriges inträde i EU. EU:s sjögränser betraktas som
tredjelandsgränser både avseende personer och varor. EU-medlemskapet innebär
ett väsentligt ökat övervakningsbehov till sjöss.
Regeringen ta vidare upp vissa frågor om Kustbevakningens regionala ledningar.
Regeringen föreslår att riksdagens tidigare beslut om samlokalisering av
Kustbevakningens regionledning Ost med Ostkustens marinkommando till Muskö
inte skall genomföras. I fortsättningen bör det ankomma på regeringen att
besluta i frågor som rör lokaliseringen av Kustbevakningens regionala
ledningar.
Regeringen anser i fråga om det tidigare beslutet om samlokalisering av
Kustbevakningens regionledning Ost med Ostkustens marinkommando till Muskö att
det inte är ekonomiskt försvarbart. Det tidigare beslutet bör sålunda inte
genomföras. Regeringen anser att andra lösningar bör prövas även av
verksamhets- och arbetsmiljöskäl.
Regeringen anser vidare att det bör ankomma på regeringen att besluta i
frågor som rör lokaliseringen av Kustbevakningens regionala ledningar.
När det gäller regeringens förslag för Kustbevakningen avseende budgetåret
1997 anser regeringen att det övergripande målet för budgetåret 1997 bör var
detsamma som bör gälla för Kustbevakningen under perioden 1997-2001.
Regeringen föreslår att riksdagen till Kustbevakningen anvisar ett ramanslag
om 394 150 000 kr.
Motionerna
Miljöpartiet de gröna framhåller i Fö42 (yrkande 23) att Kustbevakningen hör
till de myndigheter som får utökad verksamhet till följd av EU-medlemskapet.
Det är viktigt att den icke-militära bevakningen av våra gränser fungerar
tillfredsställande, speciellt med tanke på de oljeutsläpp och den allmänna
miljöskyddsbevakning som tyvärr kan förväntas skapa ytterligare
arbetsbelastning för Kustbevakningen. Miljöpartiet vill i motion Fö202
(yrkande 8 delvis) anslå 35 miljoner kronor mer till Kustbevakningen än
regeringen.
Kristdemokraterna pekar i motion Fö601 (kd kommitté) på att EU-medlemskapet
inneburit ett väsentligt ökat övervakningsbehov till sjöss. Det gäller den
civila gränskontrollen, fiskekontrollen och säkerhetsarbetet. Vidare pekar man
på de ökade oljetransporterna och oljeutsläppen i Östersjön.
Schengensamarbetet kommer enligt Kristdemokraterna att ställa ytterligare krav
på medlemsstaternas förmåga till gränskontroll. För att Kustbevakningen skall
kunna svara upp mot de nya kraven föreslår motionärerna att Kustbevakningen
anvisas 15 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.
I motion Fö309 (fp), delvis, framhålls att en nedläggning av
kustbevakningsstationen i Skärhamn försvagar kustbevakningen på västkusten.
Kustbevakningsstationen i Skärhamn bör därför bevaras.
I motion Fö401 (s), delvis, föreslås att det skapas ett maritimt center för
Bottenhavet och Bottenviken förlagt till Härnösand. Det bör ske genom en
samordning av olika statliga myndigheters, t.ex. Kustbevakningens, resurser.
I motion Fö602 (kd) framhålls att farvattnen utanför västkusten är de mest
trafikerade i Sverige med bl.a. stora mängder miljöfarligt gods. För att
Kustbevakningens beredskap och närvaro till sjöss inte skall försämras bör
kustbevakningsstationen i Skärhamn inte avvecklas.
I motion Fö603 (mp) förordar motionärerna att ansvaret för både
miljöräddningen och för sjöräddningen samlas till en myndighet vilket enligt
motionärerna bör vara till Kustbevakningen. En utredning bör tillsättas för
att utreda förslaget till ändrat huvudmannaskap.
I motion Fö604 (m) framhåller motionärerna att det är påkallat att se över
det regelverk som styr Kustbevakningens arbete och befogenheter.
Kustbevakningens roll i förhållande till övriga berörda myndigheter bör
förtydligas liksom att förstärka Kustbevakningens myndighetspotens.
Utskottet
Regeringen föreslår tre olika beslut som rör Kustbevakningen:
* de övergripande målen för Kustbevakningen under perioden 1997-2001
* att ompröva riksdagsbeslutet om regionledning Ost och dess lokalisering
samt att bemyndiga regeringen att framgent besluta om Kustbevakningens
regionala lokalisering
* ramanslag till Kustbevakningen för budgetåret 1997 på 394 150 000 kr.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till mål för
Kustbevakningens verksamhet under försvarsbeslutsperioden. Regeringens förslag
bör sålunda bifallas av riksdagen.
Regeringen föreslår riksdagen att beslut om lokalisering av Kustbevakningens
regionala organisation skall fattas av regeringen och vidare att beslutet om
lokaliseringen av regionledning Ost till Muskö bör omprövas. Enligt nu
gällande ordning beslutar riksdagen om den regionala organisationen. Beslut om
den lokala organisationen fattas av Kustbevakningen.
Utskottet anser det rimligt att beslut om den regionala organisationen bör
fattas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Kustbevakningen.
Det bör dock inte bara avse frågan om lokalisering av olika regionala enheter,
utan alla frågor som rör Kustbevakningens regionala indelning. I konsekvens
härmed bör även riksdagen bifalla regeringens förslag att inte genomföra
beslutet om att lokalisera regionledning Ost till Muskö. Det bör därför enligt
utskottet ankomma på regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, på
Kustbevakningen att besluta i lokaliseringsfrågan.
I två motioner förordas att kustbevakningsstationen i Skärhamn behålls.
Enligt vad utskottet har inhämtat är en nedläggning av denna inte nu längre
aktuell. Motionerna behöver därför inte bifallas. Behovet av ett maritimt
centrum i Härnösand har inte beretts. Därmed bör frågan inte prövas av
riksdagen. Frågan bör först övervägas av regeringen. Motion Fö401 bör därför
avslås.
Två motioner berör Kustbevakningens uppgifter och beslutsbefogenheter. Den
s.k. Sjöverksamhetskommittén har övervägt berörda myndigheters uppgifter och
organisation för miljö- och sjöräddning och inte funnit anledning att föreslå
någon ändring. Kustbevakningens myndighetsuppgifter har utvidgats genom beslut
av riksdagen våren 1996 när det gäller personkontrollen. Regeringen anmäler i
budgetpropositionen att frågan om att utvidga Kustbevakningens polisiära
uppgifter kommer att beredas ytterligare. Utskottet anser därför att
motionerna Fö603 och Fö604 bör avslås.
Miljöpartiet och Kristdemokraterna vill anslå mer resurser till
Kustbevakningen än regeringen bl.a. med hänsyn till EU-medlemskapet.
Regeringen har i oktober 1996 uppdragit åt Kustbevakningen att analysera
konsekvenserna av EU-medlemskapet för myndighetens ansvarsområde. Behovet av
eventuellt ytterligare resurser skall därvid belysas. Ett beslutsunderlag som
ligger i linje med motionärernas önskemål kommer sålunda att tas fram. Något
uttalande av riksdagen behövs därför inte nu.
Utskottet förordas därför att riksdagen anvisar ett ramanslag till
Kustbevakningen om 394 150 000 kr.
Mot bakgrund av vad utskottet har anfört föreslås att riksdagen bifaller
regeringens förlag till mål för Kustbevakningen under försvarsbeslutsperioden,
om att delegera beslutanderätten om Kustbevakningens regionala indelning med
det tillägg som utskottet förordar samt om ramanslag för budgetåret 1997.
Motionerna Fö42 (mp parti) yrkande 23, Fö202 (mp parti) yrkande 8 delvis,
Fö309 (fp) delvis, Fö401 (s) delvis, Fö601 (kd kommitté), Fö602 (kd), Fö603
(mp) och Fö604 (m) bör inte bifallas.
Nämnder
Regeringen
Under anslaget Nämnder m.m. föreslås att utgifter finansieras för Vissa mindre
nämnder, Överklagandenämnden för totalförsvaret, Totalförsvarets chefsnämnd
samt Bidrag till Svenska Röda korset. Sammanlagt föreslår regeringen ett
ramanslag om 7 612 000 kr.
Vissa mindre nämnder
Vissa mindre nämnder avser Riksvärderingsnämnden, de lokala
värderingsnämnderna, fiskeskyddsnämnder inom Försvarsdepartementets område,
Försvarsmaktens flygförarnämnd och Försvarets underrättelsenämnd. Regeringen
beräknar medlen till 510 000 kr.
Överklagandenämnden för totalförsvaret
Överklagandenämnden har till uppgift att enligt vad som föreskrivs särskilt
pröva överklagande av beslut som rör totalförsvarspliktiga och annan personal
inom totalförsvaret. Regeringen beräknar medlen till 5 813 000 kr.
Totalförsvarets chefsnämnd
Totalförsvarets chefsnämnd skall verka för samordning av viktiga centrala
myndigheters verksamhet inom totalförsvaret i fred. Chefsnämnden skall
särskilt följa samhällsutvecklingen i landet och verka för att de krav som
totalförsvaret ställer beaktas i samhällsplaneringen. Regeringen beräknar
medlen till 774 000 kr.
Bidrag till Svenska Röda korset
Svenska Röda korset har i sin anslagsframställning för år 1997 hemställt om
620 000 kr för den föreslagna Delegationen för planläggning av nationella
upplysningsbyråns verksamhet och ca 420 000 kr för administrationen inom
Svenska Röda korset.
Regeringen bedömer att tillräcklig ambition i förberedelsearbetet inom
Delegationen kan uppnås med hälften av det önskade beloppet och beräknar
medlen till Bidrag till Svenska Röda korset till 515 000 kr.
Utskottet
Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens hemställan och till
Nämnder m.m. anvisar ett ramanslag om 7 612 000 kr.
Statens haverikommission: Utredning av allvarliga olyckor
Regeringen
Kostnaderna för Statens haverikommission delas in i fasta kostnader och
kostnader för särskilda undersökningar, s.k. rörliga kostnader. De fasta
kostnaderna betalas av Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Banverket,
Försvarsdepartementet och Försvarsmakten. Försvarsdepartementets andel
beräknas utgöra 15 %. Regeringen beräknar Försvarsdepartementets andel av de
fasta kostnaderna till högst 1 131 000 kr.
Utskottet
Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens hemställan och till
Statens haverikommission: Utredning av allvarliga olyckor anvisar ett
obetecknat anslag om 1 131 000 kr.
Verksamhetsområde D - Stödverksamhet
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen behandlar i
totalförsvarspropositionen under avsnitten 9 Frivillig försvarsverksamhet och
20.5 Verksamhetsområde D - Stödverksamhet och i budgetpropositionens avsnitt
utgiftsområde 6 Totalförsvar, 11 Verksamhetsområde D - Stödverksamhet. Vidare
behandlas motionerna Fö42 (mp) yrkande 22, Fö202 (mp) yrkande 2-3 och 5 samt
yrkande 8 (delvis), Fö303 (mp), Fö502 (m), Ub10 (mp) yrkande 13, Ub255 (mp)
yrkande 5 samt Ub514 (mp) yrkande 10, 39, 40 och 42.
Fortifikationsverket
Fortifikationsverket är central förvaltningsmyndighet med huvuduppgift att
förvalta statens fastigheter avsedda för försvarsändamål s.k.
ändamålsfastigheter. Fortifikationsverkets verksamhet finansieras med
avgiftsinkomster.
Regeringen
Regeringen föreslår (totalförsvarspropositionen yrkande 52) riksdagen att det
övergripande målet för Fortifikationsverket (FortV) bör vara att fastigheterna
skall förvaltas så att
- god hushållning och hög ekonomisk effektivitet uppnås,
- ändamålsenliga mark-, anläggnings- och lokalresurser kan tillhandahållas
till konkurrenskraftiga villkor,
- fastigheternas värden långsiktigt tas tillvara.
Fortifikationsverket skall inom ramen för de övergripande målen anpassa sin
verksamhet till förändrade förutsättningar under försvarsbeslutsperioden.
Ambitionen när det gäller miljöarbetet skall i tillämpliga delar motsvara den
som gäller för andra stora fastighetsförvaltare.
Regeringen föreslår vidare (budgetpropositionen yrkande 31) att riksdagen
bemyndigar regeringen att för budgetåret 1997 låta Fortifikationsverket uppta
lån i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa anläggningar och
lokaler intill ett sammanlagt belopp om 2 900 000 000 kr.
Utskottet
Utskottet har intet att erinra mot regeringens förslag till mål för
Fortifikationsverket under försvarsbeslutsperioden eller låneram för
investeringar. Utskottet föreslår därför att riksdagen godkänner förslag till
mål för Fortifikationsverket och bemyndigar regeringen att låta
Fortifikationsverket under budgetåret 1997 uppta lån hos Riksgäldskontoret
inom en ram om 2 900 miljoner kronor för investeringar i mark, vissa
anläggningar och lokaler.
Försvarets materielverk
Försvarets materielverk (FMV) är en avgiftsfinansierad central förvaltnings-
myndighet med uppgift att anskaffa, vidmakthålla och utveckla materiel och
förnödenheter på uppdrag av Försvarsmakten samt att inom detta område stödja
Försvarsmakten i fråga om långsiktig materielförsörjningsplanering samt
materielsystemkunskap. FMV får inom sitt verksamhetsområde även tillhandahålla
tjänster åt andra myndigheter än Försvarsmakten.
Regeringen
Regeringen föreslår (totalförsvarspropositionen yrkande 53) riksdagen att det
övergripande målet för Försvarets materielverk (FMV) bör vara att genom en
kostnadseffektiv och säker materielanskaffning bidra till att stärka den
samlade försvarsförmågan.
Försvarets materielverk bör inom ramen för de övergripande målet anpassa
verksamheten till förändrade förutsättningar under försvarsbeslutsperioden. Av
särskild betydelse är att ytterligare förbättra affärsmässigheten i
upphandlingen samt att bistå Försvarsmakten i dess planering för förmåga till
anpassning.
Regeringen informerar om att försvarsmakten skall tillämpa
anslagsförordningen fullt ut fr. o. m. budgetåret 1997. Eftersom
anslagsförordningen endast medger anslagsbelastning för prestation som
faktiskt erhållits, måste Försvarets materielverk övergå till att fakturera
Försvarsmakten vid slutförda prestationer. Med hänsyn till tidsförskjutningar
som uppstår, medför detta ett behov av rörelsekapital för FMV, och ett minskat
behov av anslagsmedel för Försvarsmakten. FMV bedömer behovet av
rörelsekapital till maximalt 22 miljarder kronor. Regeringen har uppdragit åt
Riksrevisionsverket att utreda FMV:s behov av rörelsekapital och
konsekvenserna för bl.a. Försvarsmaktens anslagsbelastning.
I avvaktan på ställningstagande till RRV:s utredning föreslår regeringen
(budgetpropositionen yrkande 32) att riksdagen bemyndigar regeringen att
tillgodose FMV:s behov av rörelsekapital intill ett sammanlagt belopp om 22
miljarder kronor samt att vidta erforderliga följdändringar under budgetåret
på anslaget A1 Försvarsmakten.
Utskottet
Utskottet har intet att erinra mot vad regeringen anför om mål för Försvarets
materielverk under försvarsbeslutsperioden och att tillgodose FMV:s behov av
rörelsekapital. Enligt utskottets mening bör det ske genom att regeringen
bemyndigas ställa en kredit om högst 22 miljarder kronor hos Riksgäldskontoret
till FMV. Riksdagen bör sålunda bifalla regeringens förslag till mål för
Försvarets materielverk samt bemyndigar regeringen ge Försvarets materielverk
en kredit hos Riksgäldskontoret inom en ram om 22 miljarder kronor för att
tillgodose behovet av rörelsekapital.
Totalförsvarets pliktverk
Totalförsvarets pliktverks huvudsakliga uppgift regleras i lagen (1994:1809)
om totalförsvarsplikt. Totalförsvarets pliktverk har tagit över vissa
uppgifter - förutom från Värnpliktsverket och Vapenfristyrelsen - även från
länsstyrelserna, Statens räddningsverk, Socialstyrelsen och
Arbetsmarknadsstyrelsen som rör hantering av pliktpersonal. Totalförsvarets
pliktverk skall mönstra, skriva in och krigsplacera totalförsvarspliktiga
enligt lagen om totalförsvarsplikt.
Regeringen
Regeringen föreslår (totalförsvarspropositionen yrkande 54) riksdagen att det
övergripande målet för Totalförsvarets pliktverk (TPV) bör vara att svara för
att myndigheter och andra som har bemanningsansvar inom totalförsvaret får
stöd och service i frågor avseende bemanning med totalförsvarspliktiga som
skrivs in för värnplikt eller civilplikt.
Totalförsvarets pliktverk skall inom ramen för det övergripande målet
anpassa sin verksamhet till förändrade förutsättningar under
försvarsbeslutsperioden.
Regeringen föreslår (budgetpropositionen yrkande 33) att riksdagen till
Totalförsvarets pliktverk anvisar ett ramanslag om 225 484 000 kr.
Utskottet
Utskottet har intet att erinra mot vad regeringen anfört om mål för
Totalförsvarets pliktverk under perioden samt om ramanslag för budgetåret
1997. Riksdagen bör sålunda godkänna vad regeringen föreslagit beträffande mål
för Totalförsvarets plitktverk under försvarsbeslutsperioden samt anvisar till
Totalförsvarets pliktverk ett ramanslag om 225 484 000 kr.
Försvarshögskolan
Regeringen föreslår att riksdagen beslutar att nuvarande Militärhögskolan och
Försvarshögskolan läggs ned den 31 december 1996 och att en ny myndighet -
benämnd Försvarshögskolan - inrättas den 1 januari 1997. Regeringen har redan
tillsatt en organisationskommitté som skall lämna förslag till den nya
myndighetens verksamhet och organisation. Utskottet har i ett tidigare avsnitt
i detta betänkande behandlat regeringens förslag i denna del.
Regeringen
Regeringen föreslår (totalförsvarspropositionen yrkande 55) riksdagen att det
övergripande målet för Försvarshögskolan (FHS) bör vara att genom utbildning
och forskning stödja totalförsvarets kompetensuppbyggnad och chefsutveckling
av såväl militär som civil personal.
Regeringen föreslår vidare (budgetpropositionen yrkande 33) att riksdagen till
Försvarshögskolan anvisar ett ramanslag om 18 395 000 kr.
Utskottet
Utskottet har tidigare behandlat frågan om att slå samman Militärhögskolan och
Försvarshögskolan. Huvuddelen av den nya högskolans verksamhet bör liksom
hittills finansieras genom avgifter. Därmed kommer verksamhetens inriktning,
omfattning och karaktär att styras av avnämarna. Utskottet har intet att
invända mot regeringens förlag till mål för verksamheten under
försvarsbeslutsperioden.
När det gäller ramanslaget till den nya högskolan anser utskottet i likhet
med regeringen att det bör grundas på summan av de nuvarande anslagen till
Militärhögskolan respektive Försvarshögskolan. Dessa anslag avser under
innevarande budgetår att finansiera den militärhistoriska och
säkerhetspolitiska forskningen vid Militärhögskolan, respektive utbildning i
säkerhetspolitik och totalförsvar vid Försvarshögskolan av personal för
ledande befattningar inom totalförsvaret. Regeringen föreslår ett ramanslag om
18 397 000 kr för budgetåret 1997.
Utskottet vill emellertid - i förhållande till regeringen i
budgetpropositionen - något precisera medelsanvändningen. Utskottet anser att
anslagsmedlen under det nu aktuella budgetåret skall disponeras så att
utbildningen i säkerhetspolitik och totalförsvar, av personal i ledande
befattningar inom totalförsvaret, kan bedrivas i minst samma omfattning och
kvalitet som vid nuvarande Försvarshögskolan.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner förslag till mål under
försvarsbeslutsperioden samt anvisar till Försvarshögskolan ett ramslag om
18 395 000 kr.
Försvarets radioanstalt
Försvarets radioanstalt är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att
bedriva signalspaning. Verksamheten sker enligt den inriktning som regeringen,
Försvarsmakten och övriga uppdragsgivare anger. Försvarets radioanstalt skall
också utveckla teknisk materiel och metoder som behövs för att bedriva denna
verksamhet.
Regeringen
Regeringen föreslår (totalförsvarspropositionen yrkande 56) riksdagen att det
övergripande målet för Försvarets radioanstalt (FRA) bör vara att inhämta
underrättelser genom signalspaning enligt den inriktning som regeringen,
Försvarsmakten och övriga uppdragsgivare anger.
Regeringen föreslår vidare (budgetpropositionen yrkande 33) att riksdagen till
Försvarets radioanstalt anvisar ett ramanslag om 423 569 000 kr.
Motionen
I motion Fö303 (mp) föreslås att ansvaret för signalspaningsfartyget Orion
förs över från marinen till Försvarets radioanstalt och att medel i samband
därmed omfördelas från Försvarsmakten till FRA. Motionären menar att
signalspaningsverksamheten skulle kunna bedrivas effektivare genom denna
åtgärd.
Utskottet
Utskottet delar motionärens syn på behovet av en effektiv
signalspaningsverksamhet. Utskottet anser emellertid det naturligt att frågor
av den art som motionären tar upp kommer att bli belysta och värderade i den
översyn av underrättelsetjänsten som regeringen redovisat. Ett
ställningstagande till frågan bör därför anstå tills regeringen har redovisat
sina förslag i anledning av utredningen, varför motion Fö303 (mp) inte bör
bifallas.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner förslaget till mål för
verksamheten under försvarsbeslutsperioden samt att till Försvarets
radioanstalt anvisas ett ramanslag om 423 569 000 kr under budgetåret.
Försvarets forskningsanstalt
Försvarets forskningsanstalt (FOA) är en i huvudsak avgiftsfinansierad
myndighet med uppgift att bedriva forsknings- och utredningsarbete för
totalförsvaret. Anslag från statsbudgeten utgår till området ABC-forskning och
forskning för regeringens behov. FOA får även i övrigt bedriva forsknings- och
utredningsarbete med inriktning mot civila tillämpningar.
Regeringen
Regeringen föreslår (totalförsvarspropositionen yrkande 57) riksdagen att det
övergripande målet för Försvarets forskningsanstalt (FOA) bör vara att med
beaktande av krav på relevans och vetenskaplig kvalitet bedriva forsknings-
och utredningsarbete för totalförsvaret samt till stöd för nedrustning och
internationell säkerhet.
Regeringen föreslår (budgetpropositionen yrkande 33) vidare riksdagen att till
Försvarets forskningsanstalt anvisas ett ramanslag om 121 280 000 kr. Medlen
avses bl.a. finansiera fortsatt bevakning av utvecklingen inom ABC-området.
Kompetensen inom A-området skall vidmakthållas på nuvarande nivå. Regeringen
har vidare beräknat medel för forskning inom anpassning, breddad hotbild och
internationella insatser. Vidare avser regeringen ge FOA i uppdrag att vara
sammanhållande för ett nätverk rörande forskning om nya hot och risker i
samhället inom ramen för det vidgade säkerhetsbegreppet.
Motionerna
Miljöpartiet de gröna anser i Fö202 (yrkande 5) att forskningsområden rörande
den vidgade hotbilden, tele- och informationskrigföring, bioteknik-området
samt icke-dödliga vapen bör prioriteras. FOA:s kompetens bör tas till vara och
komma det civila samhället till nytta. I yrkande 8 (delvis) vill Miljöpartiet
anslå 30 miljoner kronor mer än regeringen.
Miljöpartiet de gröna framhåller i Ub10 (yrkande 13) att FOA är den
organisation som vid sidan av universiteten har den största vetenskapliga
kompetensen. Det är av flera skäl intressant att behålla och utveckla FOA:s
forskningsverksamhet, men bör inriktas mot att gagna det civila samhället. En
verksamhet som motionärerna framhåller som intressant att behålla är
kompetensen inom den sensortekniska avdelningen. Motionärerna föreslår att två
pilotprojekt sätts igång avseende samspelet människa och maskin samt ett
riskanalysprojekt.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Ub514 att ytterligare 10 miljoner
kronor anvisas ytterligare till FOA för forskning inom ett dyslexiprojekt
(yrkande 10), att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att föreslå
former för omställning av delar av FOA:s verksamhet mot civila uppgifter
(yrkande 39), att berörda instanser ges i uppdrag att genomföra
forskningsprojekt avseende dyslexi, utveckling av sensorteknik, människa och
maskin samt ett riskanalysprojekt (yrkande 40) samt att FOA anvisas
ytterligare 30 miljoner kronor för att finansiera de angivna projekten
(yrkande 42).
I motion Fö502 (mp) framhåller motionärerna att det är intressant att
behålla FOA:s forskningsverksamhet samtidigt som verksamheten inriktas så att
den i större utsträckning än nu gagnar det civila samhället. Regeringen bör
därför tillsätta en utredning med uppdrag att föreslå hur
forskningsverksamheten ominriktas. Enligt motionärerna bör redan nu fyra
pilotprojekt inledas inom FOA. Motionärerna föreslår forskningsprojekt inom
områdena dyslexi, sensorteknik, samspelet människa och maskin samt ett
riskanalysprojekt. 30 miljoner kronor bör därför anvisas ytterligare för att
finansiera de angivna projekten.
I motion Ub255 (mp), yrkande 5, förslås att FOA anvisas ytterligare 30
miljoner kronor för forskning inom ämnet dyslexi.
Utskottet
Utskottet erinrar om att huvuddelen av den forskning som bedrivs vid
Försvarets forskningsanstalt finansieras av avnämarna. Delar av
forskningsverksamheten finansieras av riksdagen genom att särskilda medel
anvisas på statsbudgeten. I flera motioner föreslås att FOA anvisas mer
resurser än vad regeringen föreslagit för att möjliggöra forskning inom nya
områden. Genom att finansiera nya forskningsprojekt kan enligt motionärerna
forskningen vid FOA ominriktas.
Utskottet menar - i likhet med regeringen - att FOA skall bedriva forskning
och utredningsverksamhet som stöd för totalförsvaret och för nedrustning och
internationell säkerhet. Försvarsforskningen skall sålunda med utgångspunkt i
totalförsvarets behov av ny kunskap, bidra till att lösa totalförsvarets
problem. Den forskning som riksdagen finansierar direkt över statsbudgeten
skall ligga i linje med dessa ändamål.
Härutöver kan försvarsforskningen på intäktsbasis ta uppdrag om dessa bidrar
till att upprätthålla en bredare kompetens till nytta för försvarsforskningen.
Utskottet har således inget principiellt att invända mot att FOA inleder
forskning inom nya områden t.ex. av den art som aktualiseras i motionerna. Den
bör emellertid då finansieras av forskningsavnämarna.
Regeringen har beräknat medel för vissa nya forsknings- och
utredningsinsatser över anslaget. Vissa av de nya uppgifterna är enligt
utskottets bedömning i linje med vad som efterlyses i några motioner.
Mot bakgrund av vad utskottet nu har anfört förordar utskottet att riksdagen
godkänner vad regeringen föreslagit angående mål för FOA under
försvarsbeslutsperioden samt att riksdagen till Försvarets forskningsanstalt
anvisar ett ramanslag om 121 280 000 kr. Motionerna Fö202 yrkandena 5 och 8 i
denna del, Ub10 (yrkande 13), Ub514 (yrkandena 10, 39, 40 och 42), Fö502 samt
Ub255 (yrkande 5) bör sålunda inte bifallas.
Flygtekniska försöksantalten
Flygtekniska försöksanstalten (FFA) är en i huvudsak avgiftsfinansierad
myndighet med uppgift att främja utvecklingen av flygteknik inom landet. FFA
är riksmätplats för tryck enligt förordningen (1980:122) om utseendet av
riksmätplatser.
Regeringen
Regeringen föreslår (totalförsvarspropositionen yrkande 58) riksdagen att det
övergripande målet för Flygtekniska försöksanstalten (FFA) bör vara att främja
utveckling av flygteknik inom landet.
Regeringen föreslår vidare (budgetpropositionen yrkande 33) att till
Flygtekniska försöksanstalten anvisas ett ramanslag om 30 710 000 kr. FFA har
begärt medel för att finansiera en ny drivanordning i en vindtunnel. Genom
denna skapas möjlighet för FFA att genomföra nya prov för JAS 39 Gripen samt
på sikt öka beläggningen för vindtunnelverksamheten.
Motionerna
Miljöpartiet de gröna föreslår i partimotion Fö202 (yrkande 2) att anslaget
till FFA bör minskas med 5 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.
Vidare bör verksamheten i stället inriktas mot det övergripande målet att
främja utvecklingen av reducerande utsläpp och minskat buller till följd av
flygverksamhet.
I partimotion Fö42 (yrkande 22) framhåller Miljöpartiet de gröna att de vill
minska anslaget till FFA och inrikta sig mot det nya övergripande målet att
främja utvecklingen av reducerande utsläpp och minskat buller till följd av
flygverksamhet.
Utskottet
Enligt vad utskottet inhämtat beräknas ca 80 % av FFA:s verksamhet finansieras
genom intäkter från olika uppdragsgivare. Verksamhetens inriktning och
omfattning styrs således av uppdragsgivarnas önskemål. Den rent
anslagsfinasierade verksamheten bör tillgodose behovet av långsiktig
kunskapsuppbyggnad för att på sikt möta de olika uppdragsgivarnas önskemål.
Motionerna Fö202 (yrkande 2) och Fö42 (yrkande 22) bör således inte bifallas
av riksdagen. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner förslaget om mål för
FFA under försvarsbeslutsperioden samt till Flygtekniska försöksanstalten
anvisar ett ramanslag om 30 710 000 kr.
Frivilliga försvarsorganisationer
Regeringen
Regeringen framhåller att de frivilliga försvarsorganisationerna utgör en
viktig resurs för landets försvar. Det är en tillgång för ett land att ha ett
folkförsvar där var och en bidrar efter sin förmåga. Regeringen betonar vikten
av det samarbete som vissa frivilligorganisationer bedriver i Baltikum.
Regeringen anser det viktigt att stödja de frivilliga
försvarsorganisationernas möjlighet att öka detta samarbete.
Bidrag ges som stöd till frivilliga försvarsorganisationer som anges i
bilaga till förordningen (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet för den
del av deras verksamhet att främja totalförsvaret som omfattar
ledning/administration, försvarsupplysning och rekrytering.
Regeringen föreslår att som bidrag för denna verksamhet inom
organisationerna anvisas till Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom
totalförsvaret ett obetecknat anslag om 98 771 000 kr.
Härutöver tilldelas de frivilliga försvarsorganisationerna för sin
utbildningsverksamhet medel dels från anslaget A 1 Försvarsmakten, dels från
anslaget B 3 Funktionen befolkningsskydd och räddningstjänst.
Det nuvarande finansieringssystemet har tillämpats under två budgetår.
Regeringen avser därför att låta utvärdera om det avsedda syftet - bl.a.
förbättrad mål- och resultatstyrning, stabilitet och ökad självständighet för
de frivilliga försvarsorganisationerna - har uppnåtts.
Motionen
Miljöpartiet de gröna vill i motion Fö202 (yrkande 3) tilldela lika mycket
pengar till anslaget som regeringen, men vill utvidga kriterierna för dem som
kan få ekonomiskt bidrag. Med anledning av den vidgade hotbilden bör det göras
en översyn över vilka organisationer som kunnat få bidrag från detta anslag.
Utskottet
Utskottet vill i likhet med regeringen framhålla att de frivilliga
försvarsorganisationerna genom sitt starka engagemang och sin breda kompetens
inom skilda områden i samhället utgör en viktig resurs för landets försvar.
Genom organisationernas verksamhet ges breda medborgargrupper en chans att
engagera sig i och göra en insats i totalförsvaret.
De bidrar genom sin verksamhet även till en bred och djup folklig förankring
av totalförsvaret genom att var och en efter sin förmåga ges möjlighet att
bidra till landets försvar. Medborgarnas ideella insatser i det frivilliga
försvaret tillför totalförsvaret resurser som annars skulle kräva stora
ekonomiska satsningar. Det skall ses som ett uttryck för folkförsvarstanken.
Genom den breddning av totalförsvarets uppgifter som nu sker bör det finnas
nya och utmanande uppgifter för de frivilliga försvarsorganisationerna.
Utskottet ställer sig bakom regeringens syn när det gäller
frivilligorganisationernas insatser i Baltikum. Fortsatta och fördjupade
insatser från deras sida i de baltiska länderna bör därför understödjas.
Utskottet är medvetet om att de stora strukturella förändringar i Försvars-
maktens grundorganisation som nu kommer att genomföras medför påfrestningar på
många organisationers verksamhet. Det är därför av största vikt att berörda
myndigheter gör stora ansträngningar för att på olika sätt fortsatt stödja
organisationerna, inte minst i deras utbildningverksamhet.
Genom bl.a. de regelbundna överläggningar som utskottet har med företrädare
för de frivilliga försvarsorganisationerna, ges det goda möjligheter för
utskottet att följa deras verksamhet och förutsättningarna för denna i olika
avseenden.
Utskottet har i ett tidigare sammanhang (bet. 1993/94:FöU9) framhållit att
organisationernas grundläggande verksamheter, rekrytering av medlemmar och
försvarsupplysning, har ett klart och tydligt egenvärde för hela
totalförsvaret. Ett statligt stöd till denna verksamhet bör därför inte enbart
hänföras till krigsorganisationens kvantitativa eller kvalitativa behov av
utbildad personal, uan även lämnas som ett allmänt stöd till den frivilliga
försvarsverksamheten. Utskottets vidhåller den uppfattningen.
Regeringen aviserar en utvärdering av finansieringssystemet för de
frivilliga försvarsorganisationerna. Utskottet ser en sådan utvärdering som
helt naturligt, inte minst mot bakgrund av de något nya förutsättningar för
deras verksamhet som det nu aktuella försvarsbeslutet kan skapa. Förslaget i
motion Fö202 (yrkande 3) bör bli aktuellt att överväga i en sådan översyn,
varför motionen inte bör bifallas av riksdagen.
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört om de frivilliga
försvarsorganisationerna. Riksdagen bör till Bidrag till de frivilliga
försvars-organisationerna inom totalförsvaret anvisa ett obetecknat anslag om
98 771 000 kr.
Lagstiftning med anledning av Sveriges åtaganden enligt 1949 års
Genèvekonventioner
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i
totalförsvarspropositionen (s. 202 - 208) har anfört om lagstiftning med
anledning av Sveriges åtaganden enligt 1949 års Genèvekonventioner.
Bakgrund
Genom ratificiering av Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd
för offren i internationella väpnade konfliker och tilläggsprotokollen till
konventionerna har Sverige åtagit sig vissa förpliktelser.
Av artikel 122 i 1949 års Genèvekonvention angående krigsfångars behandling
- krigsfångekonventionen - följer att varje stridande part vid en konflikts
början och i varje fall av ockupation, skall upprätta en officiell nationell
upplysningsbyrå med uppgift att dels lämna upplysningar om krigsfångar som
befinner sig i den krigsförande statens våld, dels uppsamla och till
vederbörande makter vidarebefordra sådana personliga värdeföremål och
handlingar som krigsfångar lämnat efter sig vid hemsändande, frigivning, flykt
eller dödsfall och som är av vikt för de närmast anhöriga. Var och en av de
stridande parterna skall beträffande varje krigsfånge i deras våld förmedla
uppgifter till sin nationella byrå. Byrån skall sedan på snabbaste sätt
vidarebefordra dessa uppgifter till den centrala efterforskningsbyrån (Central
Tracing Agency, CTA) som pemanent finns inrättad i Genève av Internationella
röda korskommittén. Beträffande konventionerna som rör en förbättrande
behandling av bl.a. sårade och sjuka i fält respektive till sjöss skall de
stridande parterna även här till den officiella nationella byrån göra en
rapportering om uppgifter för fastställande av identiteten av sårade, sjuka
och döda.
Av artikel 136 i 1949 års Genèvekonvention angående skydd för civilpersoner
under krigstid - civilkonventionen - följer att varje stridande part vid
uppkomsten av en konflikt och i varje fall av ockupation skall upprätta en
officiell nationell byrå med uppgift att bl.a. ta emot och lämna upplysningar
om skyddade personer, t.ex. civilinternerade, som befinner sig i deras våld.
Den nationella byrån skall vidarebefordra upplysningarna m.m. till en central
byrå. Denna centrala byrå kan vara densamma som den som skall upprättas med
stöd av krigsfångekonventionen.
I tilläggsprotokoll I till 1949 års Genèvekonvention åläggs de krigförande
parterna en skyldighet att senast vid upphörandet av de aktiva fientligheterna
lämna ut uppgifter i syfte att underlätta sökandet efter personer som av en
part i konflikten har rapporterats vara saknade. Inga krav ställs dock på att
denna efterforskningsverksamhet skall bedrivas av en nationell
upplysningsbyrå. I tilläggsprotokoll I regleras även skyldigheten för såväl
parter i en konflikt som andra fördragsslutande makter, dvs. även neutrala och
icke krigförande stater, att underlätta återföreningen av familjer som
skingrats till följd av väpnade konflikter och att särskilt uppmuntra det
arbete som utförs inom humanitära organisationer som ägnar sig åt dessa
uppgifter. Skyldigheten är inte vidare konkretiserad och något krav på att en
nationell upplysningsbyrå skall delta i denna verksamhet ställs inte heller.
Den verksamhet som Sverige bedömt skall bedrivas med anledning av
ratificieringen av Genèvekonventionerna regleras i dag i
efterforskningsförordningen (1988:1039). Av förordningen framgår att den i
konventionerna angivna officiella nationella byrån skall upprättas i form av
Efterforskningsbyrån för krigsfångar och civilinternerade
(Efterforskningsbyrån) från den tidpunkt regeringen bestämmer.
Efterforskningsbyrån har i efterforskningsförordningen även givits uppgifter
som enligt Genèvekonventionerna och tilläggsprotokollen inte nödvändigtvis
måste utföras av den nationella byrån. Så bl.a. har byrån i uppgift att även
underlätta återförening av familjer som har skingrats till följd av väpnade
konflikter, liksom att bedriva efterforskning av svenska medborgare som finns
utanför Sverige eller av personer som på grund av en väpnad konflikt eller
annan politisk händelse har förlorat förbindelserna med sina närstående och
som har anknytning till Sverige.
Enligt ett avtal mellan staten och Svenska röda korset lämnar Svenska röda
korset biträde åt ett organ - EKC-delegationen - och åt Efterforskningsbyrån
när den inrättas. Efterforskningsbyrån blir, enligt nuvarande ordning, vid
upprättandet en direkt under regeringen lydande myndighet. Även EKC-
delegationen lyder direkt under regeringen, även om Svenska röda korset genom
avtal har åtagit sig att svara för delegationens sekreteriatsfunktion och att
medverka vid planeringsverksamhet.
I en av Försvarsdepartementet initierad översyn av EKC-delegationens
arbetsformer och Efterforskningsbyråns uppgifter och organisation föreslås att
de uppgifter som Sverige som stat påtagit sig genom ratificieringen av
Genèvekonventionerna med tilläggsprotokoll och som enligt dessa skall utföras
av en nationell upplysningsbyrå bör överföras till Svenska röda korset.
Svenska röda korset åtar sig att vid behov, dvs. i situationer då folkrätten
kräver det, inom sin organisation upprätta en nationell upplysningsbyrå. I
översynen påpekas att det krävs lagstiftning för att ålägga kommuner och
landsting skyldighet att lämna den nationella upplysningsbyrån de uppgifter
som folkrätten kräver. Även sekretessreglerna behöver ses över bl.a. med
anledning av arten hos de uppgifter som den nationella upplysningsbyrån skall
ta emot och vidarebefordra. En informell arbetsgrupp inom regeringskansliet
har arbetat fram nödvändiga lagförslag med anledning av påpekandena i
översynen.
Översynens förslag och lagförslagen har remissbehandlats. Remissinstanserna
har inte haft något att erinra mot översynens förslag i sak. Vad gäller
remissinstansernas yttrande över lagförslagen rörande skyldighet att lämna
upplysningar m.m. har Landstingsförbundet och Överstyrelsen för civil
beredskap påpekat att lagförslagens ålagda skyldigheter på bl.a. landsting och
kommuner medför ökade kostnader.
Lagrådet, som yttrat sig över lagförslagen, har lämnat förslagen utan
erinran.
Regeringen
Regeringen föreslår - i likhet med förslagen i översynen - en ändrad
organisation av upplysningsverksamheten. I propositionen sägs bl.a. att
reglerna är nu sådana att en helt ny myndighet med för personalen delvis nya
arbetsuppgifter skall träda i verksamhet vid höjd beredskap. Vidare att
kunskapen om Efterforskningsbyråns existens och arbetsuppgifter är låg inom de
myndigheter som skall lämna upplysningar till byrån. Efterforskningsbyrån har
också som statlig beredskapsmyndighet, i likhet med andra sådana myndigheter,
att inför ett yttre hot verka för landets möjligheter att bevara sin
självständighet och sitt oberoende. Denna grundläggande inriktning kan i vissa
fall komma i konflikt med den genom internationell humanitär rätt fastlagda
upplysningsskyldighet som byrån har.
Enligt det avtal som är under utarbetande kommer det att åligga Svenska röda
korset att under krig och annan väpnad konflikt som Sverige deltar i upprätta
en nationell upplysningsbyrå som Genèvekonventionerna förekriver. Enligt
regeringens mening bör vidare den nationella byråns uppgifter - i förhållande
till vad som gäller i dag - begränsas till att endast avse de uppgifter som
folkrätten uttryckligen kräver av en sådan byrå. De uppgifter som t.ex. följer
av tilläggsprotokoll I bör enligt regeringen inte utföras av en nationell
upplysningsbyrå. Efterforskningsbyrån har enligt efterforskningsförordningen
även haft denna typ av uppgifter. Sådana uppgifter faller dock huvudsakligen
inom Svenska röda korsets traditionella verksamhetsområde och bör därmed inte
vara föremål för fortsatt statlig reglering.
I ett nytt avtal mellan staten och Svenska röda korset kommer
beredskapsförberedelserna för en nationell upplysningsbyrå att regleras,
inklusive inrättandet av en särskild delegation för förberedelsearbetet. Av
avtalet avses även framgå att regeringen skall ha en ledamot i delegationen.
En ny förordning som reglerar de statliga myndigheternas uppgiftsskyldighet
till den nationella upplysningsbyrån kommer också att utfärdas.
För att Svenska röda korset skall kunna fullgöra uppgifterna enligt vad som
sägs i Genèvekonventionerna krävs att samtliga berörda organ åläggs att
rutinmässigt lämna de uppgifter som den nationella upplysningsbyrån behöver
när den är upprättad. Eftersom särskilt landstingen, men även i viss mån
kommunerna och de kyrkliga kommunerna, kommer att få den typ av uppgifter som
skall lämnas vidare skall ett sådant åläggande omfatta även dessa organ. I den
delen måste skyldigheten läggas fast i lag. En sådan reglering kan lämpligen
tas in i lagen om civilt försvar. Där bör också läggas fast en skyldighet för
kommuner, landsting och de kyrkliga kommunerna att i fred lämna Svenska röda
korset biträde för att förbereda den nationella upplysningsbyråns verksamhet.
Av praktiska skäl bör uppgifterna till den nationella upplysningsbyrån
kanaliseras via Totalförsvarets pliktverk såvitt avser krigsfångar och Statens
invandrarverk såvitt avser övriga skyddade personer. De uppgifter som olika
organ skall lämna till Totalförsvarets pliktverk respektive Statens
invandrarverk kan vara av känslig natur, främst med hänsyn till den enskildes
personliga integritet. Enligt 7 kap. 14 § första stycket sekretesslagen
omfattas dessa uppgifter av sekretess i de fall röjandet kan medföra fara för
att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men som föranleds av
förhållandet mellan utlänningen och utländsk stat eller myndighet eller
organisation av utlänningar. Eftersom det är fråga om känslig information kan
den enskilde eller till honom närstående även i andra fall lida men av att
uppgiften röjs. Regeringen anser därför att detta skydd är otillräckligt och
föreslår att de uppgifter som lämnas till Totalförsvarets pliktverk och
Statens invandrarverk - utöver vad som gäller enligt 7 kap. 14 § första
stycket - bör omfattas av sekretess.
Den som deltar i verksamheten hos den nationella upplysningsbyrån kan komma
att hantera en mängd känslig information - uppgifter som normalt omfattas av
utrikessekretess, försvarssekretess och sekretess med hänsyn till den
personliga integriteten. Regeringen anser att det är självklart att den som
deltar i eller har deltagit i denna verksamhet skall ha tystnadsplikt
beträffande vad han eller hon i denna verksamhet får veta om krigsfångar och
andra skyddade personer. Tystnadsplikten får dock inte hindra den nationella
upplysningsbyrån från att vidarebefordra uppgifterna i enlighet med vad som
följer av Genèvekonventionerna. Regeringen föreslår att denna fråga regleras i
lagen om civilt försvar i det kapitel som behandlar frågan om tystnadsplikt.
Enligt regeringen kommer föreslagna organisatoriska förändringar av
upplysningsverksamheten enligt 1949 års Genèvekonventioner inte att medföra
några ökade kostnader för staten. Vad avser rapportskyldigheten m.m. för
landsting, kommuner och de kyrkliga kommunerna anser regeringen att detta
kommer att medföra försumbara kostnader.
Regeringen föreslår sammanfattningsvis följande.
Genom ett avtal mellan staten och Svenska röda korset får röda korset i
uppdrag att lösa de uppgifter som enligt Genèvekonventionerna den 12 augusti
1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter och
tilläggsprotokollen till konventionerna skall utföras av en nationell
upplysningsbyrå i Sverige.
I lagen (1994:1720) om civilt försvar införs regler som medför skyldigheter
för kommuner, landsting, och kyrkliga kommuner att lämna upplysningar m.m. om
krigsfångar och andra personer som är skyddade enligt 1949 års
Genèvekonventioner med tilläggsprotokoll.
Tystnadsplikt skall gälla för den som deltar eller har deltagit i verksamhet
hos den nationella upplysningsbyrån för uppgifter som han eller hon har fått
om krigsfångar och andra skyddade personer. Även den bestämmelsen tas in i
lagen om civilt försvar.
Sekretesslagens (1980:100) bestämmelser om s.k. utlänningssekretess
kompletteras med en bestämmelse som innebär att de uppgifter som
Totalförsvarets pliktverk och Statens invandrarverk tar emot i ärenden
angående mottagande och vidarebefordran av uppgifter m.m. om krigsfångar och
andra skyddade personer omfattas av sekretess.
Regeringen föreslår att lagändringarna träder i kraft den 1 januari 1997.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot regeringens föreslagna åtgärder beträffande
att genom avtal mellan Svenska röda korset ge Röda korset i uppdrag att lösa
de uppgifter som enligt Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd
för offren i internationella väpnade konflikter och tilläggsprotokollen till
konventionerna skall utföras av en nationell upplysningsbyrå i Sverige.
Inte heller har utskottet något att invända mot att det i lagen (1994:1720)
om civilt försvar införs regler som medför skyldighet för kommuner, landsting
och kyrkliga kommuner att lämna upplysningar m.m. om krigsfångar och andra
personer som är skyddade enligt 1949 års Genèvekonventioner med
tilläggsprotokoll. Likaså att tystnadsplikt skall gälla för den som deltar
eller har deltagit i verksamhet hos den nationella upplysningsbyrån för
uppgifter som han eller hon har fått om krigsfångar och andra skyddade
personer. Utskottet anser i likhet med regeringen att även denna bestämmelse
tas in i lagen om civilt försvar.
Utskottet ansluter sig också till regeringens förslag att sekretesslagens
(1980:100) bestämmelser om s.k. utlänningssekretess kompletteras med en
bestämmelse som innebär att de uppgifter som Totalförsvarets pliktverk och
Statens invandrarverk tar emot i ärenden angående mottagande och
vidarebefordran av uppgifter m.m. om krigsfångar och andra skyddade personer
omfattas av sekretess.
Utskottet tillstyrker också regeringens förslag om lagändringarnas
ikraftträdande den 1 januari 1997.
Vissa Organisations- och styrningsfrågor
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen anfört i
totalförsvarspropositionens kapitel 19 Organisations- och styrningsfrågor utom
avsnittet 19.5 Försvarets högskolor, som utskottet behandlar i ett annat
sammanhang i detta betänkande. Vidare behandlas motion Fö38 (fp parti) yrkande
21. Utskottet senarelägger sin behandling av ett antal av de motioner som
väckts i anledning av det som regeringen redovisat. Utskottet avser att
behandla vissa organisations- och styrningsfrågor i ett senare sammanhang.
I propositionen redovisar regeringen - utan att lämna några förslag till
riksdagsbeslut - sin bedömning samt vilka åtgärder som regeringen avser vidta
avseende:
* Omstruktureringen inom Försvarsdepartementets område
* Styrning och uppföljning av Försvarsmakten
* Styrning och finansiering av det civila försvaret
* Regeringens styrning av stödmyndigheterna
Omstruktureringen inom Försvarsdepartementets område
Regeringen
Under hela 1990-talet har ett omfattande omstrukturerings- och
förändringsarbete bedrivits inom Försvarsdepartementets område. Myndigheten
Försvars- makten bildades den 1 juli 1994 genom en sammanslagning av knappt
100 myndigheter. Det är enligt regeringen den enskilt största
omstruktureringen i modern tid inom svensk statsförvaltning. Dessutom
tillkommer det förnyelsearbete som bedrivs för att utveckla mål- och
resultatstyrningen samt för att anpassa den finansiella styrningen till
moderna metoder.
En särskild utredning (Utredningen av försvarets ledning och struktur -
UTFÖR) har på regeringens uppdrag följt upp och utvärderat de genomförda
strukturförändringarna. Utredningsresultatet har redovisats i ett stort antal
betänkanden.
Regeringens bedömning är att målen med det genomförda
omstruktureringsarbetet i stor omfattning kan anses vara uppfyllda. Mot
bakgrund av de erfarenheter som vunnits anser regeringen att det inom vissa
områden emellertid måste vidtas ytterligare åtgärder för att öka graden av
måluppfyllelse. De områden som enligt regeringens bedömning berörs är:
* Kostnadsminskningar inom ledningsorganisationen i fred
* Styrningen och organisationen av Försvarsmakten
* Ledningen av materielanskaffningen inom Försvarsmakten
* Förvaltningen av försvarsfastigheter.
Regeringen avser att i 1997 års regleringsbrev ställa krav på Försvarsmakten,
dels att vidta erforderliga åtgärder för att uppnå kostnadsminskningar inom
ledningsorganisationen i fred, dels att utveckla redovisningssystemet. Vidare
kommer styrningen att utvecklas. Försvarsmakten ges i uppdrag att lämna
förslag inför 1998 års kontrollstation till framtida organisation av
högkvarteret inklusive behovet av förstärkt beställarkompetens inom
materielområdet.
Slutligen kommer uppdrag att ges för att överföra drifts- och
underhållsresurserna inom fastighetsförvaltningen till Fortifikationsverket
samt att införa en totalhyresmodell.
Motionen
Folkpartiet liberalerna är i Fö38 (yrkande 21) kritiska mot att regeringen
valt att skjuta förändringar av Försvarsmaktens högkvarter framför sig.
Högkvarteret bör renodlas i sin ledning av krigsorganisationen respektive av
produktionen. Dess förmåga att styra Försvarets materielverk bör stärkas.
Motionärerna ställer sig bakom regeringens beslut att föra över resurserna för
fastighetsdrift till Fortifikationsverket. Man betonar att det är angeläget
att åtgärder vidtas för att förbättra möjligheterna att ekonomiskt följa upp
totalförsvarsmyndigheterna.
Utskottet
I likhet med regeringen konstaterar utskottet att förändringsprocessen inom
utskottets ansvarsområde varit synnerligen intensiv och omfattande de senaste
åren. Detta gäller i synnerhet inom Försvarsmakten. Förutom de omfattande
organisatoriska och strukturella förändringarna har även statsmakternas
styrning av verksamheten förändrats på ett genomgripande sätt. Det är därför
förtjänstfullt att regeringen tagit initiativ till en från Försvarsmakten och
regeringen fristående uppföljning och utvärdering av de genomförda reformerna.
Det finns nu ett omfattande utredningsmaterial för regeringen och riksdagen
som grund för fortsatta organisationsöverväganden.
Utskottet ställer sig bakom regeringens ambition att fullfölja det
besparingsarbete som var en av flera utgångspunkter för reformeringen av För-
svarsmaktens ledning. Vidare delar utskottet regeringens bedömning att ett
ställningstagande till förändringar av högkvarterets inre organisation och
relationerna till Försvarets materielverk inte nu är berett och kan beslutas.
Det är rimligt att ytterligare erfarenheter bör vinnas, eftersom reformerna
beslutats nyligen, och att Försvarsmakten ges en aktiv medverkan.
Regeringen anmäler att den avser att föra över ansvaret och resurserna för
drift och underhåll av försvarsfastigheterna från Försvarsmakten till
Fortifikationsverket. Utskottet anser, i likhet med regeringen, att det bör
ankomma på regeringen att fatta beslut i ärendet.
Utskottet har sålunda inget att invända mot vad regeringen redovisat i dessa
frågor. Motion Fö38 (fp) yrkande 21 bör därför inte bifallas.
Styrning och uppföljning m.m. av Försvarsmakten, det civila försvaret samt av
stödmyndigheterna
Regeringen
Utvecklingen av regeringens styrning och uppföljning av Försvarsmakten är ett
pågående arbete. Regeringen har vid flera tillfällen informerat riksdagen om
arbetet med att utveckla mål- och resultatstyrningen. Den modell som från den
1 juli 1994 har gällt för statsmakternas styrning av Försvarsmakten bygger på
att statsmakterna beslutar om den säkerhets- och försvarspolitiska
inriktningen samt beställer en häremot svarande krigsorganisation inom
beslutad ekonomisk ram. Krigsorganisationen delas i tolv program. Ytterligare
två program är gemensamma för Försvarsmakten. För varje program fastställs
verksamhetsmål. Riksdagen har (bet.1994/95:FöU4, rskr. 1994/95:338) uttalat
att riksdagen bör godkänna verksamhetsinriktningen inom de olika programmen.
De erfarenheter av den tillämpade styrningsmodellen är enligt regeringens
bedömning att den inte är helt tillfredsställande. Därför har det under
Försvarsdepartementets ledning bildats en arbetsgrupp som skall vidareutveckla
mål- och resultatstyrningen av och inom Försvarsmakten, och omfatta även
förmåge-, produktivitets- och kostnadsramsstyrning. Därmed skärps regeringens
möjligheter till uppföljning och kontroll. Regeringen redovisar i sammanhanget
olika exempel på hur krav på Försvarsmaktens operativa förmåga skall kunna
uttryckas. Regeringen har vidare för avsikt att bl.a. skärpa uppföljningen av
de regeringsbeslutade materielprojekten. En modell med investeringsramar
övervägs.
Regeringen har för avsikt att hålla riksdagen informerad om hur utvecklingen
av mål- och resultatstyrningen fortskrider.
När det gäller styrning, uppföljning och finansiering av det civila försvaret
redovisar regeringen sin bedömning av hur arbetet bör bedrivas. Enligt
regeringen bör arbetet fortsätta med att ta fram en modell så att en årlig
rapport kan erhållas. Därför bör funktionsvisa resultatmått utarbetas av de
funktionsansvariga myndigheterna.
De funktionsansvariga myndigheternas resultatredovisningar bör utvecklas i
ett funktionsperspektiv och inte bara avse den egna myndighetens resultat. En
genomgripande utvärdering av en eller två funktioner bör genomföras årligen,
som ett komplement till den befintliga resultatredovisningen.
Vissa myndigheter bör enligt regeringens mening under året 1997 se över
befintliga lagerhanteringssystem så att en korrekt tillgångsredovisning av
beredskapslager kan uppnås.
Regeringen anser att betydelsen av en ekonomisk planeringsram inom det
civila försvaret ökar. Planeringsramen bör därför vidareutvecklas som ett
avvägningsinstrument mellan olika konkurrerande resursanspråk.
Regeringen redovisar även sin syn på hur styrningen av stödmyndigheterna bör
utvecklas. Stödmyndigheterna är de myndigheter som arbetar utifrån uppdrag
från främst Försvarmakten, men även från andra myndigheter inom totalförsvaret
samt från regeringen. Till denna kategori hör Fortifikationsverket, Försvarets
materielverk, Försvarets forskningsanstalt, Flygtekniska försöksanstalten,
Totalförsvarets pliktverk samt Militärhögskolan. Med några undantag är
verksamheten vid dessa myndigheter till största delen avgiftsfinansierad.
Regeringen framhåller att regeringens styrning av nämnda myndigheter blev
otydlig i samband med att Försvarsmakten bildades. Myndigheternas verksamhet
styrs numera genom de uppdrag som framför allt beställs och betalas av
Försvarsmakten.
Det fortsatta utvecklingsarbetet har varit inriktat på att finna förbättrade
former för regeringens styrning och kontroll av myndigheterna. Detta kallar
regeringen ägarstyrning. Synsättet bygger på att regeringen är koncernledning
för myndigheterna och därför har ett ägaransvar för att verksamheten bedrivs
produktivt och effektivt.
Utskottet
Förutsättningarna för riksdagens styrning och uppföljning av verksamheten inom
totalförsvaret har påtagligt förändrats under 1990-talet. Genom att
myndigheten Försvarsmakten bildades den 1 juli 1994 anvisar riksdagen medel
endast till en myndighet och över ett anslag på statsbudgeten. Inom det civila
försvaret har kommunerna fått en alltmer betydelsefull roll, inte minst genom
att ansvaret för befolkningsskydd och räddningstjänst i krig fördes över till
kommunerna den 1 juli 1995. Delar av det civila samhällets vitala
infrastruktur drivs numera i aktiebolagsform och är sålunda inte en del av
statsförvaltningen.
Ett stort antal myndigheter inom Försvarsdepartementets område t.ex.
Fortifikationsverket, Försvarets materielverk och Militärhögskolan finansieras
i allt väsentligt genom uppdrag från Försvarsmakten och därmed påverkar
verksamhetens inriktning och omfattning. Besluten om verksamheten vid dessa
myndigheter har således flyttats från riksdagen till bl.a. Försvarsmakten.
Den finansiella styrningen och det finansiella regelverket har inneburit att
myndigheterna getts ökad ekonomisk frihet och större ansvar att disponera
anvisade medel. Ansvaret för och finansieringen av investeringar i samt drift
och underhåll av mark, anläggningar och lokaler har lagts om. Ansvaret för att
utveckla och driva arbetsgivarpolitiken har decentraliserats även inom
försvarets område.
Utskottet har vid ett antal tillfällen under de senaste åren behandlat
frågor som rör riksdagens insyn i och inflytande över hur verksamheten inom
utskottets beredningsområde skall styras och följas upp. Senast under 1994/95
års riksmöte (bet. 1994/95:FöU4) uttalade utskottet bl. a. att:
* Det bör ankomma på regeringen - och inte Försvarsmakten - att besluta om
medelsberäkningen på de olika programmen inom anslaget Försvars-makten.
* Regeringen bör inhämta riksdagens godkännande beträffande inriktningen av
verksamheten inom de olika programmen.
* Målbeskrivningarna för de olika programmen måste utvecklas ytterligare.
* Redovisningen och den totala finansieringen vid de intäktsfinansierade
myndigheterna behöver förbättras.
Utskottet har även i andra sammanhang uttalat sig om riksdagens
förutsättningar för insyn, styrning och uppföljning av verksamheten. Genom
erfarenheterna från arbetet med nu föreliggande försvarsbeslut aktualiseras en
rad frågor om riksdagens beslutsroll, samt vilket underlag som riksdagen bör
få. I ett antal motioner förs fram synpunkter och förslag till riksdagsbeslut
i hithörande frågor.
Moderata samlingspartiet har starkt kritiska synpunkter på den
försvarspolitiska processen. I motionen redovisas en annan beslutsordning som
borde ha tillämpats för att ge riksdagen ett bättre beslutsunderlag.
Folkpartiet liberalerna har synpunkter på hanteringen av förberedelserna för
försvarsbeslutet. Den proposition som nu läggs fram sägs vara långt ifrån
fullgången. Viktiga områden rörande försvarets skolverksamhet,
dimensioneringen av pliktfrågorna, försvarsmaterielfrågorna samt lednings- och
styrsystem skjuts framför med inriktning på den aviserade kontrollstationen.
Miljöpartiet de gröna lämnar många förslag till hur förberedelserna för
nästa försvarsbeslut bör läggas upp. I yrkande 13 framhåller motionärerna att
det inte är tillräckligt att regeringen håller riksdagen informerad om
utvecklingsarbetet. Det bör vara riksdagen som bör avgöra vilka frågor som är
viktiga och i vilken utsträckning riksdagen skall utöva beslutanderätt.
Riksdagen bör definiera sin roll när det gäller att fördela ansvaret för
styrning och uppföljning av försvaret. Utskottet bör enligt motionärerna
fördjupa sitt arbete med de frågor som UTFÖR-utredningen reser. Vidare bör
riksdagens inflytande över t.ex. materielanskaffningsprocessen utvecklas.
Synpunkter förs även fram i motionen om hur materielanskaffningsprocessen bör
läggas upp för att stärka riksdagens inflytande.
Utskottet vill betona att metodiken i försvarsbeslutsförberedelserna har
inneburit en ny ordning jämfört med tidigare. Försvarsbeslutet har delats upp
i två etapper där tyngdpunkten lagts vid olika frågeställningar vid skilda
tillfällen. Den första etappen omfattade riksdagens ställningstagande till
säkerhetspolitiken, försvarspolitiken, övergripande mål och uppgifter för
totalförsvaret samt om ekonomin. Den andra etappen omfattar riksdagens
ställningstagande med anledning av den säkerhetspolitiska kontrollstationen,
den närmare inriktningen av det militära försvarets krigsorganisation och det
civila försvarets funktioner. Den omfattar vidare beslut om Försvarsmaktens
grundorganisation samt om verksamheten inom viktiga delområden under
försvarsbeslutsperioden. Vidare har det genomförts två grundligt förberedda
säkerhetspolitiska kontrollstationer som grund för de rent försvarspolitiska
övervägandena. Omläggningen av den statliga budgeten har inneburit att alla
statliga utgifter för totalförsvarsändamål samlats i en ekonomisk ram med en
samlad beredning av alla totalförsvarsfrågor i ett riksdagsutskott.
Enligt utskottet finns det nu omfattande erfarenheter i riksdagen och
regeringen för att i en något mer samlad form överväga och ta ställning till
framtida behov av underlag för riksdagens beslut om styrning och uppföljning.
Detta gäller inte minst för de två nya huvuduppgifter som riksdagen har
beslutat att totalförsvaret skall ha. Utskottet anser att dessa frågor bör
behandlas samlat i ett särskilt betänkande senare under detta riksmöte.
De synpunkter och förslag som förs fram i motionerna utgör viktiga bidrag i
utskottets fortsatta överväganden. Utskottets beredning av - och
ställningstagande till - motionerna bör därför anstå till detta tillfälle.
Utskottet vill emellertid redan nu förutskicka några områden som bör
tillmätas stor betydelse i det fortsatta arbetet.
Sambandet mellan säkerhetspolitisk omvärldsanalys - strategiska överväganden
- operativa grundprinciper och de därav följande kraven på För-svarsmaktens
förmåga, samt kraven på det civila försvarets funktioner i olika avseenden
behöver utvecklas ytterligare.
Även när det gäller underlaget för beslut och uppföljning av
materielanskaffning till och därmed teknisk förnyelse i Försvarsmakten bör
processen utvecklas. Ungefär hälften av Försvarsmaktens resurser disponeras
för utveckling och anskaffning av olika vapensystem. Anskaffningen av
organisations- och effektbestämmande materiel får stor betydelse för
Försvarsmaktens operativa förmåga, dess ekonomi och organisation under mycket
lång tid. Anskaffningsbeslut har ofta betydande försvarsindustriella
konsekvenser.
Tidigare anvisade riksdagen medel till detta ändamål genom särskilda anslag
på statsbudgeten. Den nu gällande ordningen har inte medfört att riksdagens
insyn och inflytande har förbättrats jämfört med tidigare. Regeringen pekar i
detta sammanhang på möjligheten av att skärpa uppföljningen av vissa
materielprojekt t. ex. genom att använda investeringsramar av den typ som
tillämpats för JAS 39 Gripen-projektet.
Regeringen anger i propositionen att den har för avsikt att hålla riksdagen
informerad om hur utvecklingen av mål- och resultatstyrningen fortskrider.
Såvitt utskottet kan bedöma driver regeringen ett ambitiöst upplagt arbete med
att utveckla metoderna för att styra och följa upp verksamheten inom
totalförsvaret. Det är angeläget att riksdagens och regeringens respektive
arbeten inom detta område samordnas.
Det är utskottets strävan att ett förslag från utskottets sida som rör
riksdagens behov av framtida underlag m.m. för beslut, styrning, uppföljning
och utvärdering bör kunna föreläggas riksdagen under våren 1997.
Anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar för budgetåret 1997
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen anfört i
budgetpropositionen, utgiftsområde 6 Totalförsvar om anslagsbeloppen inom
utgiftsområdet samt motion Fö202 (mp parti), yrkande 8 - 9.
Regeringen
Regeringen hemställer i proposition 1996/97:1 Budgetproposition för år 1997,
utgiftsområde 6 Totalförsvar (hemställan 33) att riksdagen för budgetåret 1997
anvisar anslag i enlighet med regeringens förslag (tabell sid 7).
Motionen
Miljöpartiet de gröna har i Fö202 (yrkande 8) hemställs att riksdagen beslutar
att för budgetåret 1997 anvisa anslag inom utgiftsområdet i enlighet med
Miljöpartiets förslag. Vidare förordar motionärerna (yrkande 9) att riksdagen
ger regeringen till känna vad som anförs i motionen om den beräknade
anslagsfördelningen för år 1998 och år 1999.
Utskottet
Riksdagen har den 21 november 1996 beslutat (bet. 1996/97:FiU1) att
utgiftsområde 6 Totalförsvar får uppgå till högst 42 372 642 000 kr under
budgetåret 1997.
I flera motioner lämnas förslag till förändrade anslagsbelopp jämfört med
regeringens förslag. Moderata samlingspartiet föreslår i Fö205 (mp kommitté)
att till Försvarsmakten anvisas 2 374 miljoner kronor mer än regeringen, att
anslaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser utgår och medlen förs över till
utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Vidare bör anslaget B 1 Civil ledning
minskas med 50 miljoner kronor. Vänsterpartiet föreslår i Fö206 att anslaget A
1 Försvarsmakten reduceras med 560 miljoner kronor. Vad gäller övriga
anslagsbelopp biträds regeringens förslag. Kristdemokraterna föreslår i Fö601
att till Kustbevakningen anvisas 15 miljoner mer än vad regeringen förordar. I
övrigt biträds regeringens förslag. Utskottet ställningstagande till dessa
motionsyrkanden behandlar utskottet i anslutning till respektive anslag.
Miljöpartiet de gröna har i sin samlade anslagsfördelning (motion Fö202
yrkande 8) har förordat större anslagsbelopp till funktionen Psykologiskt
försvar, Kustbevakningen och Försvarets forskningsanstalt samt mindre resurser
till Försvarsmakten och Flygtekniska försöksanstalten.
Utskottet föreslår för sin del samma anslagsfördelning som regeringen.
Regeringens förslag till anslagsfördelning bör sålunda bifallas av riksdagen.
Utskottets förslag till anslagsfördelning framgår av bilaga 1 till detta
betänkande. Däremot bör anslaget C 4 Statens räddningsverk: Förebyggande
åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor m.m. föras upp som ett
ramanslag.
Mot den bakgrunden bör Miljöpartiets förslag i Fö202 (yrkande 8) inte
bifallas. Riksdagen bör inte nu uttala sig om beräknade anslagsbelopp för
budgetåren 1998 resp. 1999. Därför bör motion Fö202 (mp parti) yrkande 9,
avslås av riksdagen. Under överläggningarna i utskottet har Lennart Rohdin
(fp) yrkat på att anslagen fördelas på det sätt som framgår av bilaga 1 till
detta betänkande.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1997
att riksdagen
dels med anledning av proposition 1996/97:1 (utg.omr. 6) yrkande 33
beslutar om anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar för budgetåret 1997
i enlighet med vad utskottet anfört (bilaga 1),
dels avslår motionerna 1996/97:Fö202 yrkandena 2, 4 och 8, 1996/97:Fö205
yrkandena 9-12, 1996/97:Fö206, 1996/97:Fö502, 1996/97:Fö601,
1996/97:Ub255 yrkande 5 samt 1996/97:Ub514 yrkandena 10, 39, 40 och 42,
dels med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 1
godkänner att den tillfälliga modellen för pris- och löneomräkning av
anslaget A 1 Försvarsmakten bibehålls,
dels med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 31
bemyndigar regeringen att för budgetåret 1997 låta Fortifikationsverket
ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa
anläggningar och lokaler intill ett sammanlagt belopp om 2 900 000 000
kr,
dels med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 32
bemyndigar regeringen att tillgodose Försvarets materielverks behov av
rörelsekapital genom att utnyttja en kredit i Riksgäldskontoret intill
ett sammanlagt belopp om 22 000 000 000 kr,
dels med anledning av budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 11
bemyndigar regeringen att utnyttja kredit i Riksgäldskontoret på
40 000 000 000 kr för budgetåret 1997 om krig, krigsfara eller andra
utomordentliga förhållanden föreligger,
res. 2 (fp) - delvis
res. 3 (v) - delvis
res. 4 (mp) - delvis
2. beträffande beställningsbemyndigande för materiel
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 2 och
med avslag på motionerna 1996/97:Fö202 yrkande 7 och 1996/97:Fö205
yrkande 1 bemyndigar regeringen att medge beställning av materiel m.m.
och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst
66 607 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997,
res. 1 (m) - delvis
res. 4 (mp) - delvis
3. beträffande beställningsbemyndigande för anläggningar
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 3
bemyndigar regeringen att medge beställning av anslagsfinansierade
anläggningar för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 327 600 000
kr för tiden efter budgetåret 1997,
4. beträffande bemyndigande för funktionen Civil ledning
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 4
bemyndigar regeringen att för funktionen Civil ledning beställa lednings-
och signalskyddssystem samt kommunaltekniska anläggningar inom en
kostnadsram av 157 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997,
5. beträffande bemyndigande för funktionen Försörjning med industrivaror
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 5
bemyndigar regeringen att för funktionen Försörjning med industrivaror
godkänna avtal om nya beredskapsåtgärder inom en kostnadsram av
100 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997,
6. beträffande bemyndigande för funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 6
och med avslag på motion 1996/97:Fö38 yrkande 28 bemyndigar regeringen
att för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst medge att
ersättning utgår för beställning av skyddsrum och ledningsplatser inom en
kostnadsram av 400 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997,
res. 2 (fp) - delvis
7. beträffande bemyndigande för funktionen Hälso- och sjukvård m.m.
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 7
bemyndigar regeringen att för funktionen Hälso- och sjukvård m.m.
godkänna avtal och beställningar inom en kostnadsram av 15 000 000 kr för
tiden efter budgetåret 1997,
8. beträffande bemyndigande för funktionen Telekommunikationer
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 8
bemyndigar regeringen att för funktionen Telekommunikationer godkänna
avtal och beställningar avseende beredskapsåtgärder inom en kostnadsram
av 200 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997,
9. beträffande bemyndigande för funktionen Postbefordran
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 9
bemyndigar regeringen att för funktionen Postbefordran godkänna avtal och
beställningar inom en kostnadsram av 22 000 000 kr för tiden efter
budgetåret 1997,
10. beträffande bemyndigande för funktionen Transporter
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 10
bemyndigar regeringen att för funktionen Transporter beställa
reservbromateriel inom en kostnadsram av 10 000 000 kr för tiden efter
budgetåret 1997,
11. beträffande ekonomisk ram för försvarsbeslutsperioden
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 50 och motion
1996/97:Fö38 yrkande 6 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö23
yrkandena 47 och 48, 1996/97:Fö42 yrkande 25, 1996/97:Fö50 yrkande 1,
1996/97:Fö52 yrkande 16 samt 1996/97:Fö201 yrkande 17 godkänner förslaget
till ekonomisk ram för försvarsbeslutsperioden 1997-2001,
res. 1 (m) - delvis
res. 3 (v) - delvis
res. 4 (mp) - delvis
res. 5 (kd) - delvis
12. beträffande lag om höjd beredskap
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 1 och med
avslag på motion 1996/97:Fö42 yrkande 11 antar regeringens förslag (prop.
1996/97:4, avsnitt 2.1) till lag om ändring i lagen (1992:1403) om höjd
beredskap,
res. 4 (mp) - delvis
13. beträffande lag om civilt försvar, m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkandena 2 och 48
dels antar regeringens förslag (prop. 1996/97:4, avsnitt 2.2) till lag
om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar,
dels godkänner av regeringen förordade riktlinjer för hur
upplysningsverksamheten rörande krigsfångar m.fl. skall anordnas,
14. beträffande sekretesslagen
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 3 antar
regeringens förslag (prop. 1996/97:4, avsnitt 2.3) till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100),
15. beträffande uppgifter, helhetssyn och anpassning
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö23 yrkandena 17 och 31,
1996/97:Fö31 yrkandena 4 och 5, 1996/97:Fö42 yrkande 24, 1996/97:Fö201
yrkande 4, 1996/97:Fö203 yrkande 1 och 1996/97:Fö307,
16. beträffande ledningssystemets utveckling, utom försvarsområden
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 11 i denna
del och med avslag på motionerna 1996/97:Fö38 yrkandena 22 och 23 och
1996/97:Fö42 yrkande 16 godkänner förslaget till ledningssystemets
utveckling i denna del,
res. 2 (fp) - delvis
res. 4 (mp) - delvis
17. beträffande försvarsområden
att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:4 yrkande 11 i denna
del och med avslag på motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 34 i denna del,
1996/97:Fö38 yrkande 24, 1996/97:Fö44, 1996/97:Fö50 yrkande 3,
1996/97:Fö201 yrkande 9 och 1996/97:Fö308 yrkande 2 ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om försvarsområden,
res. 6 (m, fp, kd)
18. beträffande mål för Försvarsmakten
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 5 och med
avslag på motion 1996/97:Fö201 yrkande 5 godkänner förslaget till
övergripande mål för Försvarsmakten,
res. 1 (m) - delvis
19. beträffande förmågan till Försvarsmaktens anpassning
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö38 yrkande 7 och 8 och
1996/97:Fö31 yrkandena 1-3,
res. 2 (fp) - delvis
20. beträffande operativa lednings- och underhållsförband
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö23 yrkandena 44 och 45,
21. beträffande markstridskrafternas krigsorganisation
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 6 och med
avslag på motionerna 1996/97:Fö23 yrkandena 22 och 23, 1996/97:Fö38
yrkandena 9 och 10, 1996/97:Fö42 yrkande 28, 1996/97:Fö52 yrkande 9 i
denna del och 1996/97:Fö201 yrkande 6 godkänner förslaget till inriktning
av krigsorganisationen för markstridskrafterna,
res. 1 (m) - delvis
res. 2 (fp) - delvis
res. 3 (v) - delvis
res. 4 (mp) - delvis
res. 5 (kd) - delvis
22. beträffande antalet ytstridsfartyg och ubåtar
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 7 i denna del
och med avslag på motionerna 1996/97:Fö23 yrkandena 25 och 26,
1996/97:Fö43 yrkande 1 i denna del 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del och
1996/97:Fö201 yrkande 7 i denna del godkänner förslaget till inriktning
av antalet ytstridsfartyg och ubåtar,
res. 3 (v) - delvis
res. 7 (m, kd)
res. 4 (mp) - delvis
23. beträffande sjö- och kustförsvarsstridskrafternas krigsorganisation
i övrigt
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 7 i denna del
och med avslag på motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 27, 1996/97:Fö27
yrkandena 2 och 3, 1996/97:Fö38 yrkande 12, 1996/97:Fö43 yrkandena 1 i
denna del och 5, 1996/97:Fö49 yrkande 3, 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna
del och 1996/97:Fö201 yrkande 7 i denna del godkänner förslaget till
inriktning av krigsorganisationen för sjö- och
kustförsvarsstridskrafterna i övrigt,
res. 1 (m) - delvis
res. 2 (fp) - delvis
res. 3 (v) - delvis
res. 4 (mp) - delvis
24. beträffande antalet stridsflygdivisioner
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 8 i denna del
och med avslag på motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 24, 1996/97:Fö42
yrkande 34, 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del och
1996/97:Fö201 yrkande 8 i denna del godkänner förslaget till antalet
stridsflygdivisioner,
res. 1 (m) - delvis
res. 3 (v) - delvis
res. 4 (mp) - delvis
res. 5 (kd) - delvis
25. beträffande flygstridskrafternas krigsorganisation i övrigt
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 8 i denna del
och med avslag på motionerna 1996/97:Fö38 yrkande 13 i denna del och
1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del godkänner förslaget till inriktning av
krigsorganisationen för flygstridskrafterna i övrigt,
res. 1 (m) - delvis
res. 2 (fp) - delvis
res. 3 (v) - delvis
26. beträffande JAS 39 Gripen - delserie 3
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 9 och med
avslag på motionerna 1995/96:Fö17, 1995/96:Fö18, 1995/96:Fö19,
1996/97:Fö38 yrkande 13 i denna del, 1996/97:Fö42 yrkandena 32 och 33,
1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del och 1996/97:Fö201 yrkande 8 i denna
del godkänner förslaget till utveckling och anskaffning av JAS 39 Gripen
delserie 3,
res. 1 (m) - delvis
res. 3 (v) - delvis
res. 4 (mp) - delvis
27. beträffande JAS 39 Gripen - omdefinierad ram
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 47 godkänner
förslaget till omdefinierad JAS-ram,
28. beträffande Försvarsmaktens organisation i Ystad och Revingehed
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 30 och med
anledning av yrkande 15 samt med avslag på motionerna 1996/97:Fö17,
1996/97:Fö19 yrkande 1, 1996/97:Fö23 yrkandena 30 och 34 båda i denna
del, 1996/97:Fö37, 1996/97:Fö40, 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del,
1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna del, 1996/97:Fö304,
1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del och 1996/97:Fö323
dels godkänner förslaget att Skånska luftvärnskåren i Ystad läggs ned,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
försvarsområden,
res. 3 (v) - delvis
res. 8 (m, kd)
29. beträffande Försvarsmaktens organisation i Ljungbyhed
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 34 och med
avslag på motionerna 1996/97:Fö19 yrkande 2, 1996/97:Fö23 yrkande 29,
1996/97:Fö38 yrkande 17, 1996/97:Fö56, 1996/97:Fö201 yrkande 11 i denna
del och yrkande 12 och 1996/97:Fö305 godkänner förslaget att
Krigsflygskolan i Ljungbyhed läggs ned,
res. 9 (m, fp, kd)
30. beträffande Försvarsmaktens organisation i Ängelholm
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö38 yrkande 16 i denna del,
1996/97:Fö42 yrkande 30 och 1996/97:Fö328,
res. 10 (fp, mp)
31. beträffande Försvarsmaktens organisation i Skåne i övrigt och
Blekinge
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkandena 39 och 40
och med avslag på motionerna 1996/97:Fö49 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fö54
yrkandena 1-3 och 1996/97:Fö201 yrkande 11 i denna del godkänner
dels förslaget att inordna Öresunds marindistrikt i
marinkommandoorganisationen,
dels förslaget att inordna Karlskrona örlogsskolor i Berga örlogsskolor,
32. beträffande Försvarsmaktens organisation i Växjö, Kalmar och
Jönköping
att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:4 yrkandena 16 och 17
och med avslag på motionerna 1996/97:Fö4, 1996/97:Fö13, 1996/97:Fö14,
1996/97:Fö23 yrkande 34 i denna del, 1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11
båda i denna del, 1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del och 1996/97:Fö320
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
försvarsområden,
res. 11 (m, kd)
33. beträffande Försvarsmaktens organisation i Västsverige
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 26 och med
anledning av yrkande 19 samt med avslag på motionerna 1996/97:Fö15
yrkande 1 och 2, 1996/97:Fö20, 1996/97:Fö22 yrkande 3, 1996/97:Fö23
yrkandena 30 och 34 båda i denna del, 1996/97:Fö25, 1996/97:Fö27 yrkande
1, 1996/97:Fö38 yrkande 15 i denna del, 1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11
båda i denna del, 1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del, 1996/97:Fö314
yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fö321 och 1996/97:Fö322
dels godkänner förslaget att Älvsborgsbrigaden i Borås läggs ned,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
försvarsområden,
res. 12 (m, kd)
res. 13 (m)
34. beträffande Försvarsmaktens organisation i Skövde och Karlstad
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkandena 13 och 37
och med avslag på motionerna 1996/97:Fö3, 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna
del och 1996/97:Fö53 yrkandena 1 och 2 och 1996/97:Fö201 yrkande 11 i
denna del godkänner
dels förslaget att Västra arméfördelningen i Skövde läggs ned,
dels förslaget att inrätta Försvarsmaktens försörjningscentrum,
res. 3 (v) - delvis
35. beträffande Försvarsmaktens verksamhet i Karlsborg
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö30,
res. 14 (m, fp,mp)
36. beträffande Försvarsmaktens organisation på Gotland
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö38 yrkande 15 i denna del,
1996/97:Fö42 yrkande 27 och 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del,
res. 3 (v) - delvis
res. 4 (mp) - delvis
37. beträffande Livgrenadjärbrigaden och försvarsområdet i Linköping
att riksdagen bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 25 och med
anledning av yrkande 20 samt med avslag på motionerna 1996/97:Fö8
yrkandena 1 och 3, 1996/97:Fö23 yrkandena 30 och 34 båda i denna del,
1996/97:Fö29 yrkandena 1 och 3, 1996/97:Fö38 yrkande 14 i denna del,
1996/97:Fö50 yrkandena 5 och 8, 1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i
denna del, 1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del och 1996/97:Fö326
yrkandena 1 och 2
dels godkänner förslaget att Livgrenadjärbrigaden i Linköping läggs ned,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
försvarsområden,
res. 15 (m, kd)
38. beträffande Försvarsmaktens organisation i Linköping i övrigt,
Enköping och Södertälje
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkandena 14, 28, 31,
32 och 38 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö5, 1996/97:Fö8 yrkandena
2 och 4, 1996/97:Fö18, 1996/97:Fö29 yrkandena 2 och 4, 1996/97:Fö41,
1996/97:Fö50 yrkandena 4, 6, 7 och 9, 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna
del, 1996/97:Fö201 yrkande 11 i denna del, 1996/97:Fö326 yrkande 3 och
1996/97:Fö329 godkänner
dels förslaget att Mellersta arméfördelningen i Linköping läggs ned,
dels förslaget att Svea artilleriregemente i Linköping läggs ned,
dels förslaget att Svea ingenjörkår i Södertälje läggs ned,
dels förslaget att Svea trängkår i Linköping läggs ned,
dels förslaget att inrätta Arméns taktiska centrum i Enköping,
res. 1 (m) - delvis
39. beträffande Upplands flygflottilj
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö42 yrkande 31 och 1996/97:Fö52
yrkande 10 i denna del,
res. 3 (v) - delvis
res. 4 (mp) - delvis
40. beträffande Försvarsmaktens organisation i Västerås, Uppsala i
övrigt, Falun och Gävle
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 36 och med
anledning av yrkandena 18 och 21 samt med avslag på motionerna
1996/97:Fö16, 1996/97:Fö23 yrkande 34 i denna del, 1996/97:Fö34,
1996/97:Fö42 yrkande 26, 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del,
1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna del och 1996/97:Fö308
yrkande 1 i denna del
dels godkänner förslaget att inrätta Försvarsmaktens underrättelse- och
säkerhetscentrum i Uppsala,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
försvarsområden,
res. 3 (v) - delvis
res. 4 (mp) - delvis
res. 16 (m, kd)
41. beträffande Försvarsmaktens organisation i Söderhamn
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 33 och med
avslag på motionerna 1996/97:Fö11 yrkandena 1-4, 1996/97:Fö35,
1996/97:Fö38 yrkande 16 i denna del, 1996/97:Fö42 yrkande 29,
1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del, 1996/97:Fö201 yrkande 11 i denna del
och 1996/97:Fö317 godkänner förslaget att Hälsinge flygflottilj i
Söderhamn läggs ned,
res. 17 (m, fp, v, mp)
42. beträffande Försvarsmaktens organisation i Östersund
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkandena 12 och 29
och med anledning av yrkande 22 samt med avslag på motionerna
1996/97:Fö28, 1996/97:Fö23 yrkande 34 i denna del, 1996/97:Fö45,
1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna del, 1996/97:Fö308 yrkande
1 i denna del och 1996/97:Fö330
dels godkänner förslaget att Nedre Norra arméfördelningen i Östersund
läggs ned,
dels godkänner förslaget att Norrlands artilleriregemente i Östersund
läggs ned,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
försvarsområden,
res. 1 (m) - delvis
res. 5 (kd) - delvis
43. beträffande Försvarsmaktens organisation i Umeå
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 27 och med
avslag på motionerna 1996/97:Fö6, 1996/97:Fö23 yrkande 30 i denna del,
1996/97:Fö32, 1996/97:Fö38 yrkande 14 i denna del, 1996/97:Fö39,
1996/97:Fö46, 1996/97:Fö201 yrkande 11 i denna del och 1996/97:Fö313
godkänner förslaget att Lapplandsbrigaden i Umeå läggs ned,
res. 18 (m, kd)
44. beträffande Försvarsmaktens organisation i Boden, Kalix och Kiruna
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkandena 23 och 24
och med avslag på motionerna 1996/97:Fö26 och 1996/97:Fö804 godkänner
dels förslaget att försvarsområdesstaben i Kiruna läggs ned,
dels förslaget att försvarsområdesstaben i Kalix läggs ned,
45. beträffande förändringar i Försvarsmaktens grundorganisation i
övrigt
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 30 i denna del,
1996/97:Fö50 yrkande 2 och 1996/97:Fö201 yrkande 11 i denna del,
res. 1 (m) - delvis
res. 5 (kd) - delvis
46. beträffande Försvarsmaktens grundorganisation och lokalisering
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 42 och med
avslag på motionerna 1996/97:Fö38 yrkande 14 i denna del och
1996/97:Fö201 yrkande 13 godkänner förslaget till omfattning av
Försvarsmaktens grundorganisation och lokalisering av däri ingående
organisationsenheter,
res. 1 (m) - delvis
res. 2 (fp) - delvis
47. beträffande Försvarsmaktens helikopterflottilj
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 35 och med
avslag på motionerna 1996/97:Fö12, 1996/97:Fö22 yrkandena 1 och 2,
1996/97:Fö23 yrkande 42, 1996/97:Fö38 yrkande 11, 1996/97:Fö51,
1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del, 1996/97:Fö306, 1996/97:Fö309 i denna
del, 1996/97:Fö312 och 1996/97:Fö314 yrkande 3 godkänner förslaget att
inrätta Försvarsmaktens helikopterflottilj på Malmen,
res. 2 (fp) - delvis
res. 3 (v) - delvis
48. beträffande sjuktransporter med helikopter
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö38 yrkande 31,
res. 2 (fp) - delvis
49. beträffande bevakningsplutoner
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 44 godkänner
förslaget om förberedelser för införande av särskilda bevakningsplutoner,
50. beträffande Försvarsmaktens internationella kommando
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 41 och med
avslag på motionerna 1996/97:Fö1, 1996/97:Fö7 och 1996/97:Fö55 godkänner
förslaget att omorganisera SWEDINT till Försvarsmaktens internationella
kommando i Södertälje,
res. 1 (m) - delvis - villk.
51. beträffande verksamheten vid det internationella kommandot
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö42 yrkandena 14 och 15,
1996/97:Fö23 yrkandena 35, 36 och 39 och 1996/97:Fö324,
res. 3 (v) - delvis
res. 4 (mp) - delvis
52. beträffande maritimt centrum för internationell verksamhet i
Karlskrona
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö48,
53. beträffande civil trafikflygarutbildning
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö315 yrkandena 1-3 och
1996/97:Fö316,
54. beträffande förbud mot antipersonella minor
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 43 och med
avslag på motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 43, 1996/97:Fö42 yrkandena 18
och 19, 1996/97:Fö52 yrkandena 14 och 15 och 1996/97:Fö201 yrkande 16
godkänner förslaget om ett totalförbud mot användning av antipersonella
minor i det svenska försvaret,
res. 1 (m) - delvis
res. 3 (v) - delvis
res. 4 (mp) - delvis
55. beträffande minröjningscentrum
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö21 yrkandena 1 och 2,
1996/97:Fö33 och 1996/97:Fö325 yrkandena 1-4,
56. beträffande förvaring av vapen
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö42 yrkande 20,
57. beträffande mark, anläggningar och lokaler
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4, yrkandena 45 och 46
samt med avslag på motion 1996/97:Fö23 yrkande 46
dels bemyndigar regeringen att vid försäljningstillfället nedsätta
statskapitalet avseende mark, anläggningar och lokaler med det bokförda
värdet på sådana objekt som skall avvecklas till följd av riksdagens
beslut om reducering av Försvarsmaktens krigs- och grundorganisation,
dels godkänner vad regeringen förordar om försäljningsintäkterna som
uppstår som en följd av avvecklingen,
58. beträffande inriktning av Försvarsmaktens program under budgetåret
1997
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkandena
13-27 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö202 yrkande 1, 1996/97:Fö205
yrkandena 2-8 och 1996/97:Fö206 i denna del godkänner förslaget till
inriktning av verksamheten för programmen 1-15,
59. beträffande det civila försvarets inriktning
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 10 godkänner
regeringens förslag till inriktning av planeringen för det civila
försvaret,
60. beträffande civila internationella insatser
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö23 yrkande 18,
61. beträffande mål för funktionerna inom det civila försvaret
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 51 och med
avslag på motionerna 1996/97:Fö23 yrkandena 20 och 21, 1996/97:Fö38
yrkande 29, 1996/97:Fö42 yrkande 21, 1996/97:Fö52 yrkande 7 och
1996/97:Fö404 godkänner regeringens förslag till mål för funktionerna
inom det civila försvaret,
res. 2 (fp) - delvis
res. 4 (mp) - delvis
62. beträffande vissa frågor rörande räddningstjänsten i fred
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö701, 1996/97:Fö702,
1996/97:Fö704, 1996/97:Fö706, 1996/97:Fö707 och 1996/97:Jo795 yrkande 1,
63. beträffande mål för Statens räddningsverk
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande
28 godkänner regeringens förslag till mål för Statens räddningsverk,
64. beträffande militär plikttjänstgöring
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö10 yrkande 1 i denna del,
1996/97:Fö38 yrkandena 25 och 26, 1996/97:Fö301, 1996/97:Fö302 och
1996/97:Fö310,
res. 2 (fp) - delvis
res. 4 (mp) - delvis
res. 19 (fp, kd)
65. beträffande civila beredskapsstyrkor
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö10 yrkandena 2-4, 1996/97:Fö38
yrkande 27, 1996/97:Fö201 yrkande 14 och 1996/97:Fö401 i denna del,
res. 4 (mp) - delvis
res. 20 (m, fp)
66. beträffande förmåner
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö10 yrkande 9 och 1996/97:Fö52
yrkande 11,
res. 3 (v) - delvis
res. 4 (mp) - delvis
67. beträffande inskrivning och avgångar
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö10 yrkande 5, 1996/97:Fö23
yrkande 33 och 1996/97:Fö402,
68. beträffande vapenfri tjänst
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö10 yrkandena 6 och 7,
1996/97:Fö36, 1996/97:Fö52 yrkande 12 och 1996/97:Fö403,
res. 3 (v) - delvis
res. 4 (mp) - delvis
69. beträffande meritvärdering
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö10 yrkande 1 i denna del,
1996/97:Fö311 och 1996/97:Fö805,
70. beträffande rasism och främlingsfientlighet
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö10 yrkandena 10 och 11,
1996/97:Fö42 yrkande 35 och 1996/97:Fö327,
res. 4 (mp) - delvis
71. beträffande personskadeskydd
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö52 yrkande 13,
72. beträffande tidningen Värnpliktsnytt
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö10 yrkande 8 och 1996/97:Fö204,
73. beträffande anställd personal
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 32 och 1996/97:Fö201
yrkande 15,
74. beträffande försvarets högskolor
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 49 och med
avslag på motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 41, 1996/97:Fö38 yrkande 32,
1996/97:Fö47 samt 1996/97:Fö318 godkänner vad regeringen föreslagit om
försvarets högskolor,
res. 21 (m, fp)
75. beträffande materielförsörjning och försvarsindustri
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 28, 1996/97:Fö43
yrkandena 2 och 3 och 1996/97:Fö501 yrkandena 1 och 6-8,
res. 22 (m, fp)
76. beträffande försvarsforskning
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 12
och med avslag på motion 1996/97:Fö42 yrkande 17 godkänner att det
nationella flygtekniska forskningsprogrammet får fortsätta på samma nivå
som hittills under den treåriga forskningspolitiska be- slutsperioden,
res. 4 (mp) - delvis
77. beträffande Kustbevakningen
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkandena
29 och 30 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö42 yrkande 23,
1996/97:Fö309 i denna del, 1996/97:Fö401 i denna del, 1996/97:Fö602,
1996/97:Fö603 och 1996/97:Fö604 godkänner
dels det av regeringen angivna målet för perioden 1997-2001 för
Kustbevakningen,
dels vad regeringen förordat om tidigare beslut om lokalisering av
Kustbevakningens Regionledning Ost,
dels vad utskottet anfört om befogenheten att i fortsättningen besluta i
frågor som rör Kustbevakningens regionala indelning,
78. beträffande Fortifikationsverket
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 52 godkänner
regeringens förslag till övergripande mål för Fortifikationsverket,
79. beträffande Försvarets materielverk
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 53 godkänner
regeringens förslag till övergripande mål för Försvarets materielverk,
80. beträffande Totalförsvarets pliktverk
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 54 godkänner
regeringens förslag till övergripande mål för Totalförsvarets pliktverk,
81. beträffande Försvarshögskolan
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 55 godkänner
regeringens förslag till övergripande mål för Försvarshögskolan,
82. beträffande Försvarets radioanstalt
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 56 och med
avslag på motion 1996/97:Fö303 godkänner regeringens förslag till
övergripande mål för Försvarets radioanstalt,
83. beträffande Försvarets forskningsanstalt
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 57 och med
avslag på motionerna 1996/97:Fö202 yrkande 5 och 1996/97:Ub10 yrkande 13
godkänner regeringens förslag till övergripande mål för Försvarets
forskningsanstalt,
res. 4 (mp) - delvis
84. beträffande Flygtekniska försöksanstalten
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 58 och med
avslag på motionerna 1996/97:Fö42 yrkande 22 godkänner regeringens
förslag till övergripande mål för Flygtekniska försöksanstalten,
85. beträffande Frivilliga försvarsorganisationer
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö202 yrkande 3,
86. beträffande omstrukturering inom Försvarsdepartementets område
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö38 yrkande 21,
res. 2 (fp) - delvis
87. beträffande beräknade anslagsbelopp för budgetåren 1998 och 1999
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö202 yrkande 9.
Stockholm den 28 november 1996
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Britt Bohlin (s), Iréne Vestlund
(s), Christer Skoog (s), Sven Lundberg (s), Henrik Landerholm (m), Karin
Wegestål (s), Anders Svärd (c), Ola Rask (s), My Persson (m), Lennart Rohdin
(fp), Birgitta Gidblom (s), Jan Jennehag (v), Håkan Juholt (s), Olle Lindström
(m), Annika Nordgren (mp) och Åke Carnerö (kd).
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m)
anför:
1996 års försvarsbeslut, genomdrivet av Socialdemokraterna och Centerpartiet
gemensamt, blir ett nedrustningsbeslut. De sänkta ambitionerna, den lägre
beredskapen, den uttunnade materielprofilen och det lilla antalet förband
försämrar det svenska försvarets möjligheter att i framtiden stödja Sveriges
säkerhetspolitik.
Återkommande har argument framförts som innebär att 1995 och 1996 års
nedrustning görs till följd av de stora säkerhetspolitiska förändringarna på
vår kontinent sedan år 1989. Ingenting kan vara felaktigare. 1992 års
försvarsbeslut tog dessa förändringar till intäkt för kraftiga förändringar av
det svenska försvaret. Ambitionsnivån sänktes och antalet förband minskades
under det att resurserna förstärktes för att i någon mån kunna ta igen det
materiella förfall som drabbat främst markstridskrafterna efter
försvarsbesluten 1968 och 1972.
Utskottsmajoritetens förslag bygger sålunda på felaktiga föreställningar om
förändringarna i omvärlden. Moderata samlingspartiet har senast till
betänkande 1996/97:UFöU1 fogat reservationer och särskilda yttranden avseende
den säkerhetspolitiska utvecklingen. Sammantaget ser vi utvecklingen i
Ryssland i ett bredare perspektiv än majoriteten och anser att detta
tillsammans med de allvarliga förändringar som överenskommits i tillämpningen
av 1990 års avtal om konventionella stridskrafter i Europa (CFE-avtalet)
motiverar större försvarsansträngningar. Trots förhoppningar om en fredlig och
demokratisk utveckling i Ryssland menar vi att vår säkerhetspolitik måste ha
instrument också för att möta möjliga, även mindre sannolika,
händelseutvecklingar.
Utan tvekan är det också så att Moderata samlingspartiet har en syn på
betydelsen av militära maktmedel som något skiljer sig från majoriteten.
Sveriges förmåga att bidra till stabilitet och säkerhet, inte minst i
Östersjöområdet, kan inte ses isolerad från våra militära möjligheter att
bidra till krishantering och vår förmåga att hävda vår territoriella
integritet. Sålunda underminerar den nu genomdrivna försvarspolitiken Sveriges
möjligheter att spela den viktiga roll för utvecklingen i vårt närområde om
vilken de politiska partierna, Miljöpartiet undantaget, är överens.
Att våra grannländer hittills intagit en annan hållning i synen på
betydelsen av militär styrka även i framtiden stärker ytterligare bilden av
Sverige som ett unikum i Östersjöområdet.
1992 års försvarsbeslut innebar många smärtsamma omställningar för främst
det militära försvaret. Nedläggningar av förband i grundorganisationen
tvingades fram av den absoluta nödvändigheten att förnya försvaret materiellt.
Under det kanske inte heltäckande men ändå talande mottot ?smalare men
vassare? påbörjades en moderniseringsprocess av försvaret som saknar motstycke
under 1900-talet. Den kanske allvarligaste kritiken mot det majoritetsförslag
som nu ligger på riksdagens bord är att denna förnyelseprocess tappar fart och
i många stycken avstannar under den kommande försvarsbeslutsperioden
1997-2001. Vad avser den materiella förnyelsen innebär majoritetens förslag
att delar av den år 1992 planerade förnyelsen fullföljs under det att annat
läggs på ?hyllan?. Förutom fullföljandet av JAS 39 Gripen-projektet, som också
det stympats, finns heller inga viktiga projekt runt hörnet. Det gör också
framtiden för svensk försvarsindustri än mer osäker.
En av de uppgifter som lanserades i 1992 års försvarsbeslut trycker
regeringen extra hårt på i sitt förslag till beslut, nämligen
anpassningsfilosofin. Utskottet har gemensamt funnit anledning att kritisera
regeringen för dess oförmåga att i tid till det som avses vara ett heltäckande
beslut i försvarsfrågan denna höst presentera ett förslag till
anpassningsdoktrin där svaga punkter i uppbyggnadsprocessen av ökad och
förändrad förmåga noga pene-trerats. De konkreta förslag som framlagts är
oförvitliga men otillräckliga. Enligt vår uppfattning, som delas av
Folkpartiet, bör 750 miljoner kronor årligen avsättas till forskning och
teknikförsörjning i stället för det av regeringen föreslagna beloppet 550
miljoner kronor. Det är en konkret åtgärd som till en del kan förstärka
möjligheterna att tillämpa ett anpassningskoncept som ännu är behäftat med
stora osäkerheter. Även i övrigt behandlas de försvarsindustriella frågorna,
utöver de skrivningar utskottet kommit överens om, i en för Moderaterna och
Folkpartiet gemensam reservation vars syfte till en del är att bibehålla
kvalitetsprofilen från 1992 års försvarsbeslut.
Vad gäller de ekonomiska avvägningar som gjorts så förespråkar vi att 1992
års försvarsbeslut fullföljs även i ekonomiska termer. En totalram för
försvaret som är 19,7 miljarder kronor högre möjliggör ett i många viktiga
hänseenden starkare försvar. I debatten hävdas stundom att de 10 % som skiljer
regeringen och Moderaterna inte innebär att försvaret nämnvärt påverkas.
Verkligheten är att det förslag som Moderata samlingspartiet lagt fram innebär
att försvaret kan göras långt starkare än vad bara påslaget procentuellt
innebär. 19,7 miljarder kronor mer till försvaret under perioden 1997-2001
ökar i en helt annan utsträckning försvarets styrka än motsvarande summa inom
den ram regeringen föreslår, eftersom dessa pengar i större utsträckning
vidmakthåller arvet. Möjligheterna till dels framåtriktad förnyelse, dels
åtgärder för att realisera den anpassningsfilosofi som riksdagen anslutit sig
till ökar kraftigt med vårt förslag.
Genom att föreslå en 10 miljarder kronor högre ram för Försvarsmaktens
materielbeställningar efter år 1997 skapas utrymme för materiell förnyelse.
Detta ger också nya framåtriktade beställningar till en hårt trängd
försvarsindustri. Konkret anser vi att den större ekonomiska ram vi föreslår
bör fördelas med i stort lika delar till nyanskaffning av materiel och fler
förband. Därför föreslår vi att regeringen bemyndigas att medge beställningar
av materiel inom en kostnadsram som är 10 miljarder kronor högre efter 1997 än
regeringens förslag. Sålunda bör partimotion Fö205 (m) yrkande 1 om
beställningsbemyndigande bifallas. Den moderata synen på försvarsindustrins
framtid utvecklas vidare i en med Folkpartiet gemensam reservation
(reservation 22).
Mål för Försvarsmakten
Den principiella frågan om målen för försvaret har behandlats av riksdagen i
försvarsbeslutet 1995. I detta fördes uppgifterna att delta i internationella
insatser och att kunna möta nationella påfrestningar i fred upp till samma
nivå som de traditionella uppgifterna för det militära försvaret. Enligt vår
uppfattning är och förblir Försvarsmaktens huvuduppgifter att möta väpnat
angrepp och att säkra Sveriges territoriella integritet. De av regeringen
föreslagna uppgifterna är viktiga, men inte av samma dignitet som väpnat
angrepp och värnet av territoriell integritet. Regeringens förslag till mål
för Försvarsmakten bör sålunda avslås och partimotion Fö201 (m) yrkande 5
bifallas.
Inriktningen av Försvarsmaktens krigsorganisation
Vad gäller inriktningen av det militära försvarets krigsorganisation finns
anledning att se mycket kritiskt på den generella neddragning av kapacitet som
utskottsmajoritetens accepterande av regeringsförslaget innebär.
Markstridskrafternas förmåga förstärks inte på det sätt som var avsett i 1992
års försvarsbeslut och de nya system som borde tillkomma skjuts på framtiden.
Vad gäller arméns förband menar vi att 14 mekaniserade brigader med hög
kvalitet i dag är en rimlig målsättning. Målet är att huvuddelen av brigaderna
skall utrustas med moderna stridsvagnar. Optionen att anskaffa ytterligare 90
Leopard S bör sålunda utlösas.
Vid sidan om dessa kvalificerade brigader bör markstridskrafterna fr.o.m. år
2001 tillföras en attackhelikopterbataljon med fullt moderna helikoptrar.
Redan under innevarande period bör ett kompani med begagnade helikoptrar kunna
organiseras.
Brigaderna bör kunna ges uppgiften att planera för en skuggbrigad och
följaktligen tillföra försvaret tre fördelningar om vardera fyra brigader. I
frågan om territorialförsvarets utveckling stöder vi Kristdemokraternas
kommittémotion Fö23 yrkande 22 om att inte minska territorialförsvarets
krigsorganisation i snabbare takt än vad hemvärnet förmår rekrytera
hemvärnsmän. Sålunda bör summan av antalet man i territorialförsvaret och
hemvärnet vara konstant.
Artillerifunktionen drabbas särskilt hårt av regeringens förslag. Enligt vår
uppfattning bör volymen på fördelningsförbanden ökas något - det gäller
särskilt artilleriet som bör förses med långräckviddiga pjäser och/eller
raket-artilleri. En förstärkning av brigadernas anfallskraft bör ske bl.a.
genom en ökad satsning på mekaniserat artilleri.
Vad gäller antalet ubåtar och ytstridsfartyg framförs våra synpunkter i en
med Kristdemokraterna gemensam reservation. Utöver denna ambitionshöjning bör
den materiella förnyelsen av sjö- och kustförsvarsförbanden i övrigt inriktas
på att anskaffa stridsbåtar till ytterligare två amfibiebataljoner. Regeringen
har glädjande nog under hösten beställt två ytstridsfartyg YS 2000. Frågan om
en beställning av en andra delserie av detta fartyg borde därmed aktualiseras
i närtid.
Frågan om det svenska luftförsvarets uthållighet är av stor betydelse för
hela det övriga försvarets förutsättningar att kunna mobilisera och kunna
verka. Ett alternativ med 14 divisioner JAS 39 Gripen i stället för de av
regeringen föreslagna 12 ger en markant högre uthållighet i
luftförsvarsuppgiften. Det svenska försvarets initiala sårbarhet minskar,
samtidigt som den tidsrymd under vilken försvaret kan lösa sin uppgift
avsevärt förlängs. Detta medverkar också till att vinna den tid som behövs för
att bevara statsmakternas handlingsutrymme. Delserie 3 bör sålunda inriktas på
en anskaffning av flygplan till ytterligare sex divisioner som föreslås i
partimotion Fö201 (m), yrkande 8.
Vad gäller inrikningen av flygstridskrafternas krigsorganisation i övrigt
menar vi att antalet basbataljoner bör öka. Bassystemets omfattning är av
stor betydelse för uthålligheten i luftförsvaret. 21 basbataljoner är den
logiska konsekvensen av det högre divisionsantalet vi anser att
Försvarsmaktens planering bör grundas på. Det exakta antalet basbataljoner och
den fortsatta utbyggnadstakten i Bas 90-systemet bör övervägas i den utredning
av bas- organisationen som regeringen aviserat.
Regeringens förslag om inriktning av Försvarsmaktens krigsorganisation i
propositionen, yrkandena 5, 6 och 7, bör sålunda avvisas och partimotion Fö201
(m) yrkandena 6, 7 och 8 bifallas.
Inriktningen av Försvarsmaktens grundorganisation
Regeringens förslag om förändringar i Försvarsmaktens grundorganisation vilar
på felaktiga förutsättningar. Vi har redovisat vår uppfattning att
Försvarsmakten borde ha givits i uppdrag att lägga fram ett förslag också på
den ekonomiska nivå som Moderata samlingspartiet föreslagit. Något sådant
underlag finns inte. Därför är det mindre meningsfullt att peka ut de exakta
grundorganisatoriska konsekvenserna av våra förslag gällande
krigsorganisationen. Ett sådant grundlöst utpekande, likt det
Socialdemokraterna gjorde år 1992, eller som andra partier gjort inför höstens
behandling av regeringens proposition, inger inte förtroende.
Vi utesluter inte att de moderata förslagen innebär förändringar i främst
arméns grundorganisation. Dessa förändringar är emellertid av en helt annan
omfattning än de som föreslås av regeringen.
I den process som föregått regeringens förslag till nedläggningar har nya
faktorer tillförts efter det att Försvarsmakten lämnat sitt förslag. Det gör
att inte heller Försvarsmaktsplanen isolerad kan användas som riktmärke för
förändringar av regeringens förslag. Dessutom har Försvarsmakten, som tidigare
anförts, enbart lämnat underlag på grundval av den ekonomiska nivå som
riksdagen fastställde i december 1995.
Vårt förslag innebär att Försvarsmakten ges i uppdrag att, med de
förutsättningar som följer av ett bejakande av de moderata förslagen, snarast
lämna ett underlag för grundorganisationens inriktning. I väntan på detta bör
regeringens förslag i proposition 1996/97:4 yrkandena 25, 26, 27, 28, 29, 30,
31, 32 och 33 om nedläggningar av produktionsplattformar avvisas.Vad gäller
våra synpunkter på försvarsområdesorganisationen (yrkandena 16-22 i
totalförsvarspropositionen) finns dessa redovisade i en med Folkpartiet och
Kristdemokraterna gemensam reservation.
En del av de förslag regeringen framlagt vad gäller grundutbildningen i
Göteborg, Karlsborg (reservation 14), Östersund och Södertälje innebär enligt
vår mening en alltför hård detaljstyrning av Försvarsmaktens produktion. Det
bör normalt ankomma på Försvarsmakten att fatta beslut om inriktning och
omfattning av grundutbildningen på respektive plats. Vad gäller utbildningen
av kustförsvarsförband i Göteborg finns anledning att understryka
nödvändigheten av långsiktighet i denna planering. Motivet att behålla en
utbildningsplattform i Göteborg är starkt. Därför måste denna även ges
utbildningsuppdrag av en sådan kvalitet och volym att överlevnad också i ett
längre perspektiv möjliggörs.
Frågan om lokaliseringen av Försvarsmaktens internationella kommando är
enligt vår mening kopplad till Svea ingenjörkårs (Ing 1) framtid. Om riksdagen
avslår vårt förslag om bevarande av Ing 1 menar vi att kommandot bör
lokaliseras till Strängnäs. Motionerna Fö1, Fö7 och Fö55 bör i så fall
bifallas.
Antipersonella minor
Regeringens förslag om ett ensidigt svenskt avskaffande av antipersonella
minor ställer många frågor. Frågan är om det över huvud taget går att införa
ett sådant förbud och om ett svenskt förbud i så fall över huvud taget skulle
påverka möjligheterna att få till stånd ett internationellt totalförbud. Ett
ensidigt svenskt förbud mot antipersonella minor är enligt moderat uppfattning
främst en symbolhandling. Den måste vägas mot den militära nyttan av de
miljontals minor som skall försvara i Sverige. Ett avskaffande av dessa minor
innebär nämligen ett dråpslag inte minst mot försvaret av Norrland. Samtidigt
kan ingen på förhand utesluta att det inte går att ersätta minorna med andra
vapen och militära förband som kanske ännu bättre och mer allsidigt kan verka
i stället för minorna.
Vad vi vet är att mångmiljardinvesteringar krävs för att ersätta den
förlorade försvarseffekten. Därför bör man i stället för att ensidigt
proklamera att minorna skall bort diskutera hur och om det går att nå samma
eller bättre försvarseffekt utan minorna.
Regeringens politik är motsägelsefull. Dels vill den ta bort försvarseffekt
genom att stänga en fjärdedel av det svenska försvaret, dels vill den minska
försvarseffekten genom att skrota de antipersonella minorna ensidigt. Det går
inte ihop. Om man vill skrota minorna måste man också vara beredd att avsätta
de pengar som behövs för att försvaret skall klara av att lösa sin uppgift.
Initiativet att stödja ett internationellt totalförbud mot de aktuella
minorna togs av en borgerlig regering med Margaretha af Ugglas (m) som
utrikesminister. Moderata samlingspartiet bedömde det humanitära värdet av ett
förbud som gäller hela världen som större än minornas värde för svenskt
försvar. Samma bedömning är alltjämt giltig.
Förhandlingarna om minprotokollet blev emellertid inte så framgångsrika som
Sverige hoppats på, och frågan är då vilket nästa steg som bäst gynnar saken.
T.o.m. försvarsministern själv har inte velat kommentera ett ensidigt svenskt
förbuds betydelse för möjligheterna att uppnå ett internationellt totalförbud.
Detta måste självfallet värderas innan en del av försvarets viktigast
vapensystem avskaffas.
Enligt vår mening både kan och skall ett svenskt skrotande av minorna
diskuteras. Men denna diskussion måste ske i ljuset av en genomgripande
alternativvärdering. Vi menar därför att en utredning av både de
säkerhetspolitiska konsekvenserna och försvarseffekten av ett avskaffande
snarast bör genomföras. Detta innebär att förslaget i partimotion Fö201 (m)
yrkande 16 bör bifallas av riksdagen och regeringens förslag i
totalförsvarspropositionen yrkande 43 bör avslås.
Hemställan
Med stöd av det anförda föreslås
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande beställningsbemyndigande för materiel
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö205 yrkande 1 och mad
avslag på budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 2 och motion
1996/97:Fö202 yrkande 7 bemyndigar regeringen att medge beställningar av
materiel m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en
kostnadsram av högst 76 607 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997,
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande ekonomisk ram för försvarsbeslutsperioden
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö201 yrkande 17 och med
avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 50 och motionerna 1996/97:Fö38
yrkande 6, 1996/97:Fö23 yrkandena 47 och 48, 1996/97:Fö42 yrkande 25,
1996/97:Fö50 yrkande 1 samt 1996/97:Fö52 yrkande 16 fastställer den
ekonomiska ramen för försvarsbeslutsperioden 1997-2001 till 240,6
miljarder kronor,
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande mål för Försvarsmakten
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö201 yrkande 5 och med
avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 5 godkänner förslaget till
övergripande mål för Försvarsmakten i enlighet med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande markstridskrafternas krigsorganisation
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö201 yrkande 6 och
1996/97:Fö23 yrkande 22 och23 och med avslag på proposition 1996/97:4
yrkande 6 och motionerna 1996/97:Fö38 yrkandena 9 och 10, 1996/97:Fö42
yrkande 28 och 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del godkänner förslaget
till inriktning av krigsorganisationen för markstridskrafterna i enlighet
med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande sjö- och kustförsvarsstridskrafternas krigsorganisation
i övrigt
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö27 yrkande 2 och
1996/97:Fö201 yrkande 7 i denna del och med avslag på proposition
1996/97:4 yrkande 7 i denna del och motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 27,
1996/97:Fö27 yrkande 3, 1996/97:Fö38 yrkande 12, 1996/97:Fö43 yrkandena 1
och 5, 1996/97:Fö49 yrkande 3 och 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del
godkänner förslaget till inriktning av sjö- och
kustförsvarsstridskrafternas krigsorganisation i övrigt i enlighet med
vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande antalet stridsflygdivisioner
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö201 yrkande 8 i denna
del och 1996/97:Fö23 yrkande 24 samt med avslag på proposition 1996/97:4
yrkande 8 och motionerna 1996/97:Fö42 yrkande 34 och 1996/97:Fö52 yrkande
9 i denna del godkänner förslaget om 14 flygdivisioner JAS 39 Gripen,
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande flygstridskrafternas krigsorganisation i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö201 yrkande 8 i denna del,
med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 8 i denna del och motionerna
1996/97:Fö38 yrkande 13 i denna del och 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna
del godkänner förslaget om flygstridskrafternas krigsorganisation i
övrigt i enlighet med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande JAS 39 Gripen - delserie 3
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö201 yrkande 8 i denna del
och med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 9 och motionerna
1995/96:Fö17, 1995/96:Fö18, 1995/96:Fö19, 1996/97:Fö38 yrkande 13 i denna
del, 1996/97:Fö42 yrkandena 32 och 33 och 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna
del beslutar att utveckling och anskaffning av delserie 3 av JAS 39
Gripen skall inriktas mot att omfatta ytterligare sex divisioner,
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande Försvarsmaktens organisation i Linköping i övrigt,
Enköping och Södertälje
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkandena 14 och 38
och motionerna 1996/97:Fö8 yrkande 2, 1996/97:Fö18, 1996/97:Fö29 yrkande
2, 1996/97:Fö41, 1996/97:Fö50 yrkandena 6 och 7 och 1996/97:201 yrkande
11 i denna del 1996/97:Fö329 samt med avslag på proposition 1996/97:4
yrkandena 28, 31 och 32 och motionerna 1996/97:Fö5, 1996/97:Fö8 yrkande
4, 1996/97:Fö29 yrkande 4, 1996/97:Fö50 yrkandena 4 och 9, 1996/97:Fö52
yrkande 10 i denna del och 1996/97:Fö326 yrkande 3
dels godkänner förslaget att Mellersta arméfördelningen i Linköping
läggs ned,
dels godkänner förslaget att inrätta Arméns taktiska centrum i Enköping,
dels avvisar förslaget att Svea artilleriregemente i Linköping läggs
ned,
dels avvisar förslaget att Svea ingenjörkår i Södertälje läggs ned,
dels avvisar förslaget att Svea trängkår i Linköping läggs ned,
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande Försvarsmaktens organisation i Östersund
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 12 och
motionerna 1996/97:Fö28, 1996/97:Fö23 yrkande 34 i denna del,
1996/97:Fö45, 1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna del,
1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del och 1996/97:Fö330 samt med avslag på
proposition 1996/97:4 yrkandena 22 och 29
dels godkänner förslaget att Nedre Norra arméfördelningen i Östersund
läggs ned,
dels avvisar förslaget att Norrlands artilleriregemente i Östersund
läggs ned,
dels avvisar förslaget att försvarsområdesstaben i Östersund läggs ned,
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:
45. beträffande förändringar i Försvarsmaktens grundorganisation i
övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö201 yrkande 11 i denna del
och med avslag på motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 30 i denna del och
1996/97:Fö50 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande Försvarsmaktens grundorganisation och lokalisering
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö201 yrkande 13 samt med
avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 42 och motion 1996/97:Fö38
yrkande 14 i denna del som sin mening ger riksdagen till känna vad
utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:
50. beträffande Försvarsmaktens internationella kommando
(under förutsättning av avslag på reservationens hemställan i mom. 38 i
den del som avser avslag på förslaget att lägga ned Svea ingenjörkår)
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö1, 1996/97:Fö7 och
1996/97:Fö55 och med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 41 som sin
mening ger regeringen till känna att SWEDINT skall omorganiseras till
Försvarsmaktens internationella kommando med lokalisering till Strängnäs,
dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:
54. beträffande förbud mot antipersonella minor
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö201 yrkande 16 och med
avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 43 och motionerna 1996/97:Fö23
yrkande 43, 1996/97:Fö42 yrkandena 18 och 19 och 1996/97:Fö52 yrkandena
14 och 15 avvisar förslaget om ett totalförbud mot användning av
antipersonella minor i det svenska försvaret,
Sveriges säkerhetspolitiska läge, som i hög grad bestäms av utvecklingen i
Ryssland, har inte varit så stabilt och fördelaktigt på mycket länge. Knappast
något är mer avgörande för vår fred och stabilitet än förhållandena i
Östersjöns sydöstra strandstater. Något traditionellt militärt hot i form av
regelrätta invasionsföretag mot svenskt territorium i södra eller mellersta
Sverige föreligger inte för överskådlig tid. Den politiska utvecklingen i
Ryssland är dock fortfarande instabil och oförutsägbar.
När den nytillträdda socialdemokratiska regeringen hösten 1994 valde att
tidigarelägga kommande försvarsbeslut var det helt klart att tidsplanen inte
medgav några egentliga förseningar. Hanteringen förutsatte ett smidigt och
samarbetsinriktat handlag från regeringens sida. Redan den inledande
hanteringen av den parlamentariska Försvarsberedningen visade på allvarliga
brister i detta hänseende.
Med hänsyn till det allvarliga statsfinansiella läget var det emellertid
angeläget med ett försvarsbeslut som tog rejäla tag och anpassade det framtida
försvaret till såväl de säkerhetspolitiska förändringarna som till statens
knappa ekonomiska resurser. Det kommande försvarsbeslutet behövde därför
omfatta alla väsentliga områden av totalförsvaret. Den proposition som
regeringen nu lägger fram är långt ifrån fullgången i detta hänseende. Viktiga
områden rörande försvarets skolverksamhet, dimensioneringen av pliktfrågorna,
försvarsmaterielfrågorna samt lednings- och styrsystem skjuts fram med
inriktning på den aviserade kontrollstationen 1998, som från början var helt
inriktad på den säkerhetspolitiska utvecklingen i vår omvärld.
Processen sedan det preliminära riktningsbeslutet i december 1995 har varit
föga lyckosam. Turerna kring först Försvarsmaktsplan 96 från Överbefälhavaren
och därefter den proposition som förhandlats fram mellan regeringen och
Centerpartiet har skapat stor förvirring och allvarliga påfrestningar för dem
som berörs av det kommande försvarsbeslutet. Det som förevarit riskerar
dessutom allvarligt att påverka tilltron till det kommande försvarsbeslutet
också hos dem som skall verka inom detta framöver.
Anslagsfrågor
Det säkerhetspolitiska läget gör det möjligt att anpassa det svenska försvaret
inom den av regeringen föreslagna ekonomiska ramen. Inom ramen föreslås
emellertid en omfördelning mellan utgifterna inom totalförsvaret för
budgetåret 1997 (mom. 1). Till anslaget A 1 Försvarsmakten föreslås överföras
ytterligare sammanlagt 118 miljoner kronor, varav 26 miljoner kronor från
anslaget B 1 Funktionen Civil ledning och 92 miljoner kronor från anslaget B 3
Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst.
Anslaget B 1 föreslås minskas mot bakgrund av att riksdagen inte nu bör
bifalla regeringens förslag avseende civila beredskapsstyrkor (mom. 65) i
avvaktan på att regeringen återkommer till riksdagen med förslag, i vilket
vidare behov av och former för denna utbildning redovisats. Riksdagen föreslås
begränsa sitt bemyndigande för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst
(mom. 6) med 92 miljoner kronor till sammanlagt 250 miljoner kronor, då
produktion av skyddsrum bör begränsas och inriktas mot områden där riskerna
bedöms som störst.
Då vårt förslag till annorlunda krigsorganisation för Försvarsmakten på
grund av försvarsbeslutsprocessens uppläggning inte kunnat bedömas till sina
konsekvenser av Försvarsmakten saknar vi förutsättningar att precisera de
ändringar detta skulle föranleda beträffande inriktning av Försvarsmaktens
program under budgetåret 1997 (mom. 58), varför vi inte kan ta ställning till
föreliggande förslag.
Anpassning
Behovet av fortsatt sanering av landets statsfinanser medger med hänsyn taget
till det säkerhetspolitiska läget inte att försvaret nu kan erhålla en
omfattning som i framtiden helt kan möta hot, som då skulle kunna utvecklas.
Materielförsörjningen och därmed den svenska försvarsindustrins utveckling
blir i detta sammanhang av strategisk betydelse för möjligheterna för
försvaret att genomföra olika nivåer av anpassning. Dessa frågor behöver
därför särskilt ses över, vilket regeringen bör ges till känna med anledning
av förslag beträffande materielförsörjning och försvarsindustri (mom. 75).
Ytterligare 200 miljoner kronor bör i detta sammanhang anslås årligen för
anpassningsinriktade tekniksatsningar för att bättre kunna förverkliga kraven
på kvalitativ förnyelse i enlighet med linjerna i 1992 års försvarsbeslut.
Det är viktigt att försvarets krigsorganisation ges en sådan utformning att
antalet förband vid behov kan utökas. Därvid bör befälskåren dimensioneras så
att den räcker för att bemanna en större krigsorganisation. Likaså bör
materielförsörjningen ordnas för att kunna utrusta en större
krigsorganisation. Detta bör regeringen ges till känna beträffande förmågan
till Försvars-maktens anpassning (mom. 19).
Krigsorganisation
1992 års försvarsbeslut innebar en fortsättning av den förändring som ägde rum
med 1987 års försvarsbeslut varigenom försvarets kvalitet prioriterades
framför numerär. 1996 års försvarsbeslut innebär i detta avseende ett steg
tillbaka, vilket Folkpartiet liberalerna bestämt avvisar. Försvaret bör till
skillnad från vad regeringen föreslår förändras ytterligare i ?smalare men
vassare? riktning. Markstridskrafternas krigsorganisation (mom. 21) föreslås
få en inriktning med:
* åtta allsidigt användbara brigader med förmåga att sättas in var som helst
i landet. De skall dessutom utformas så, att på kort sikt ytterligare fyra
och i allvarligaste fall ytterligare åtta brigader kan utbildas,
* två brigadliknande, för uppgiften skräddarsydda, förband för direkt försvar
av Storstockholm respektive Gotland.
Genom att minska arméns storlek skapas utrymme för fortsatt modernisering,
vilket bör användas bl.a. för att bygga upp s.k. luftburet kavalleri med
attackhelikoptrar och anskaffning av artilleri (eventuellt raketartilleri) med
längre räckvidd. Därigenom ökar försvarets såväl rörlighet som slagkraft.
Försvarsmaktens helikopterflottilj (mom. 47) bör därvid lokaliseras till
Karlsborg.
För sjö- och kustförsvarsstridskrafternas krigsorganisation i övrigt (mom.
23) och för flygstridskrafternas krigsorganisation i övrigt (mom. 25)
sammanfaller vår bedömning med regeringens vad avser dimensionering. Även här
bör emellertid avveckling och nyanskaffning anpassas, så att erforderlig
tillväxt snabbt kan förverkligas.
Vad avser dimensionering och anskaffande av JAS 39 Gripen - delserie 3 (mom.
26) sammanfaller likaså vår uppfattning med regeringens. Regeringen bör
emellertid återkomma till riksdagen när underlag föreligger, för att skapa
möjlighet för denna att påverka inriktningen av delserie 3.
Plikttjänstgöring
Vi avvisar tanken i regeringens förslag beträffande militär plikttjänstgöring
(mom. 64) på att i princip utbilda alla vapenföra unga män utan att behov av
dem i krigsorganisationen föreligger. Totalförsvarsplikten bör i
fortsättningen dessutom utformnas så att könsneutral pliktuttagning kommer att
gälla för hela totalförsvaret. I vårt förslag till utformning av försvarets
krigsorganisation skulle väsentligt färre tas ut till militär grundutbildning.
Vi avvisar också tills vidare propositionens förslag beträffande civila
beredskapsstyrkor (mom. 65) mot bakgrund av att regeringen ännu inte kunnat
presentera något underlag rörande behov av och former för en sådan plikt-
utbildning. Vi avvisar likaså i denna del propositionens förslag beträffande
mål för funktionerna inom det civila försvaret (mom. 61).
Grundorganisation
I vårt förslag ligger en grundorganisation om tio armébrigader varav två är
skräddarsydda för Storstockholm respektive Gotland. Med den uppläggning som
förberedelserna för 1996 års försvarsbeslut haft har Försvarsmakten inte
lämnat underlag för en bedömning av alternativ som i väsentlig utsträckning
skiljer sig från riksdagsmajoritetens inriktning i december 1995. Att peka ut
vilka brigadförband som skall läggas ned i vårt förslag låter sig därmed inte
göras på tillfredsställande grunder. Skulle riksdagen besluta i enlighet med
vårt förslag bör Försvarsmakten ges i uppdrag att återkomma med underlag för
beslut om förändringar i grundorganisationen som föranleds av denna
inriktning.
Vi ifrågasätter emellertid grunderna för regeringens nu föreslagna
förändringar beträffande Försvarsmaktens grundorganisation och lokalisering
(mom. 46). Det är vår uppfattning att ytterligare neddragningar i arméns
grundorganisation kommer att visa sig vara nödvändiga även med regeringens
förslag, i värsta fall redan före nästa försvarsbeslut. Kommande utgifter
såväl för drift som för investeringar vid förband, som då kommer att läggas
ned, har då varit ?bortkastade? från försvarssynpunkt. Det är vidare angeläget
att inte vid detta försvarsbeslut göra nedläggningar av förband, som det vid
ytterligare neddragningar skulle visa sig ha varit felaktiga val, som skapar
för stora ?vita fläckar? på kartan.
Det kan gälla såväl frågan om utbildningsplattformens egna förutsättningar
som belägenheten i närheten av stora upptagningsområden av värnpliktiga eller
viktig samhällelig infrastruktur. Av dessa skäl borde nedläggningarna i Umeå
och Linköping ha övervägts ytterligare. I fallet Linköping understryks det
ytterligare av den nationella kompetens som försvinner med nedläggningen av T
1 och hittillsvarande samverkan med Regionsjukhuset kring katastrofmedicin.
Det är således mot en sådan prövning i ett mer långsiktigt perspektiv inte
alls givet att de nedläggningar av arméförband som regeringen föreslår är de
riktiga.
Vi kan ställa oss bakom propositionens förslag om grundorganisation avseende
marinförband. Vi vill emellertid i detta sammanhang framhålla betydelsen av
att såväl på Gotland som i Göteborg pröva möjligheterna till inte- grerad och
försvarsgrensövergipande samordning av grundutbildning.
Vi ställer oss bakom en neddragning av antalet skarpa flygflottiljer till
sex. En naturlig fördelning är då två flottiljer per militärområde. Det är
inte rimligt med den uttunning av luftförsvaret av Mellansverige och särskilt
Mälardalen som propositionens förslag innebär. Det mest bekymmersamma är
flygbassystemet och särskilt i inledande krigsskeden, då det gäller att kunna
reagera mycket snabbt. Med regeringens förslag skulle södra Sverige få tre
gånger starkare luftförsvar än Mellansverige, vars basbataljoner skulle behöva
utbildas i Sydsverige.
Vi avvisar således propositionens förslag beträffande Försvarsmaktens
organisation i Söderhamn (mom. 41). Vi föreslår i stället beträffande
Försvars-maktens organisation i Ängelholm (mom. 30) att F 10 i Ängelholm läggs
ned. I södra militärområdet blir då likaså två flottiljer kvar - Såtenäs i
Västsverige och Kallinge i Sydsverige. F 10 i Ängelholm ligger i ett luftrum
med stor konkurrens från det civila flyget och har betydande nackdelar ur
miljösynpunkt.
I propositionen föreslås beträffande Försvarsmaktens organisation i
Ljungbyhed (mom. 29) att försvarets grundläggande flygutbildning på F 5 i
Ljungbyhed skall flyttas till F 10 i Ängelholm. Att lägga samman ?skarp?
flygverksamhet med grundläggande flygutbildning vid samma flottilj med
korsande start- och landningsbanor vore fel från flygsäkerhetssynpunkt. I
Ljungbyhed finns parallella banor, som lämpar sig sällsynt väl för den
grundläggande flygutbildningen. Den av regeringen förordade satsningen på F 10
med flyttning av skolverksamhet från F 14 i Halmstad och F 5 i Ljungbyhed
kräver av allt att döma betydande nya kostnader i form av investeringar, helt
i strid med inriktningen i det kommande försvarsbeslutet.Vi finner tvärtom
starka skäl tala för att den grundläggande flygutbildningen och då även annan
skolverksamhet bör ligga kvar vid F 5 i Ljungbyhed.
Regeringen föreslår emellertid att en särskild utredare kallas att se över
försvarets skolverksamhet. Den gör dock ett undantag för den grundläggande
flygutbildningen som, som ovan anförts, föreslås flyttas till Ängelholm. Vi
finner det i detta sammanhang ändå sakligt rimligt att den grundläggande
flygutbildningen ingår i den översyn som förestår. Därför bör åtminstone
regeringens översyn av försvarets skolverksamhet avvaktas före ett beslut om F
5 i Ljungbyhed.
Ledningsfrågor
Vi ansluter oss till grundtankarna i den s.k. UTFÖR-utredningen om försvarets
ledning och struktur beträffande bl.a. omstrukturering inom
försvarsdepartementets område (mom. 86). Dessutom föreslås beträffande
ledningssy-stemets utveckling, utom försvarsområden (mom. 16), en minskning av
antalet militärområden genom sammanslagning av Milo Mitt och Milo Syd samt att
fördelningsstaberna integreras i milostaberna. Vi vill även fortsättningsvis
beträffande försvarsområden (mom. 17) bibehålla principen om ett län-ett
försvarsområde. Erforderliga besparingar torde kunna läggas ut inom befintlig
organisation. Antalet framtida försvarsområden bör anpassas till kommande
länsindelnings- och regionreformer.
Försvarets högskolor
Folkpartiet avvisar förslaget beträffande försvarets högskolor (mom. 74) om
sammanslagning av Militärhögskolan och Försvarshögskolan. Förslaget har inte
föregåtts av någon saklig beredning. Av regeringskansliets interna underlag
framgår att förslaget inte bygger på några verksamhetsmässiga grunder utan
baserats på en ideologisk vilja att manifestera riksdagens
totalförsvarsbeslut. Genom förslaget kommer med stor sannolikhet den särskilda
och mycket värdefulla karaktären på den nuvarande verksamheten vid
Försvarshögskolan att gå förlorad.
Hemställan
Med stöd av det anförda föreslås
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1997
att riksdagen
dels med anledning av proposition 1996/97:1 (utg.omr. 6) yrkande 33
beslutar om anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar för budgetåret 1997
i enlighet med vad som anförts i reservation 2 Folkpartiet liberalernas
försvarspolitik (bilaga 1),
dels avslår motionerna 1996/97:Fö202 yrkandena 2, 4 och 8, 1996/97:Fö205
yrkandena 9-12, 1996/97:Fö206, 1996/97:Fö502, 1996/97:Fö601,
1996/97:Ub255 yrkande 5 samt 1996/97:Ub514 yrkandena 10, 39, 40 och 42,
dels med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 1
godkänner att den tillfälliga modellen för pris- och löneomräkning av
anslaget A 1 Försvarsmakten bibehålls,
dels med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 31
bemyndigar regeringen att för budgetåret 1997 låta Fortifikationsverket
ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa
anläggningar och lokaler intill ett sammanlagt belopp om 2 900 000 000
kr,
dels med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 32
bemyndigar regeringen att tillgodose Försvarets materielverks behov av
rörelsekapital genom att utnyttja en kredit i Riksgäldskontoret intill
ett sammanlagt belopp om 22 000 000 000 kr,
dels med anledning av budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 11
bemyndigar regeringen att utnyttja kredit i Riksgäldskontoret på
40 000 000 000 kr för budgetåret 1997 om krig, krigsfara eller andra
utomordentliga förhållanden föreligger,
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande bemyndigande för funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö38 yrkande 28 och med
avslag på budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 6 bemyndigar
regeringen att för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst medge
att ersättning utgår för beställning av skyddsrum och ledningsplatser
inom en kostnadsram av 250 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997,
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande ledningssystemets utveckling, utom försvarsområden
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö38 yrkandena 22 och 23
samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 11 i denna del och
motion 1996/97:Fö42 yrkande 16 godkänner förslaget till ledningssystemets
utveckling, utom försvarsområden i enlighet med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande förmågan till Försvarsmaktens anpassning
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö38 yrkandena 7 och 8 och
med avslag på motion 1996/97:Fö31 yrkandena 1-3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande markstridskrafternas krigsorganisation
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö38 yrkande 9 och 10 samt
med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 6 och motionerna 1996/97:Fö23
yrkandena 22 och 23, 1996/97:Fö42 yrkande 28, 1996/97:Fö52 yrkande 9 i
denna del och 1996/97:Fö201 yrkande 6 godkänner förslaget till inriktning
av krigsorganisationen för markstridskrafterna i enlighet med vad
utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande sjö- och kustförsvarsstridskrafternas krigsorganisation
i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö38 yrkande 12 samt med
avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 7 i denna del och motionerna
1996/97:Fö23 yrkande 27, 1996/97:Fö27 yrkandena 2 och 3, 1996/97:Fö43
yrkandena 1 och 5, 1996/97:Fö49 yrkande 3, 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna
del och 1996/97:Fö201 yrkande 7 i denna del godkänner förslaget till
inriktning av krigsorganisationen för sjö- och
kustförsvarsstridskrafterna i övrigt i enlighet med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande flygstridskrafternas krigsorganisation i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö38 yrkande 13 i denna del
samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 8 i denna del och motion
1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del godkänner förslaget till inriktning av
krigsorganisationen för flygstridskrafterna i övrigt i enlighet med vad
utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande Försvarsmaktens grundorganisation och lokalisering
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö38 yrkande 14 i denna del
samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 42 och motion
1996/97:Fö201 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om Försvarsmaktens grundorganisation och lokalisering,
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande Försvarsmaktens helikopterflottilj
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö38 yrkande 11 samt med
avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 35 samt motionerna 1996/97:Fö12,
1996/97:Fö22 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fö23 yrkande 42, 1996/97:Fö51,
1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del, 1996/97:Fö306, 1996/97:Fö309 i denna
del, 1996/97:Fö312 och 1996/97:Fö314 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om Försvarsmaktens
helikopterflottilj,
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:
48. beträffande sjuktransporter med helikopter
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö38 yrkande 31 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om sjuktransporter
med helikopter,
dels att utskottets hemställan under 61 bort ha följande lydelse:
61. beträffande mål för funktionerna inom det civila försvaret
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö38 yrkande 29 samt med
avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 51 och motionerna 1996/97:Fö23
yrkandena 20 och 21, 1996/97:Fö42 yrkande 21, 1996/97:Fö52 yrkande 7 och
1996/97:Fö404 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om mål för funktionerna inom det civila försvaret,
dels att utskottets hemställan under 64 bort ha följande lydelse:
64. beträffande militär plikttjänstgöring
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö38 yrkandena 25 och 26 och
med avslag på motionerna 1996/97:Fö10 yrkande 1 i denna del,
1996/97:Fö301, 1996/97:Fö302 och 1996/97:Fö310 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om militär plikttjänstgöring,
dels att utskottets hemställan under 86 bort ha följande lydelse:
86. beträffande omstrukturering inom Försvarsdepartementets område
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö38 yrkande 21 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om omstrukturering
inom Försvarsdepartementets område,
Vänsterpartiet anser, mot bakgrund av det begränsade militära hotet i
nuvarande omvärldsläge, att totalförsvarets krigsduglighet och beredskap kan
begränsas. Detta medger ytterligare besparingar i förhållande till regeringens
förslag. Vårt förslag till anslagsfördelning framgår av bilaga 1 till detta
betänkande.
Vänsterpartiet finner att säkerhetspolitiskt motiverade besparingar utöver
riksdagens tidigare beslut om försvarsutgifternas långsiktiga utveckling är
möjliga. Jag förordar att riksdagen godkänner den av Vänsterpartiet föreslagna
ramen om 202,6 miljarder kronor för försvarsbeslutsperioden.
I enlighet med ovanstående bör en krigsorganisation omfattande tio brigader
snarast intas när det gäller markstridskrafterna. Fördelnings- och
territorialförband minskas i balans därmed och ges en omfattning och
inriktning som stämmer med reduceringen av antalet brigader. Den materiella
förnyelsen kan därmed också minskas.
Vänsterpartiet föreslår att antalet ytstridsfartyg minskas till 20 i
snabbare takt än den regeringen föreslår. Avveckling av system som inte kommer
att användas i framtiden bör ske omedelbart. Detta gäller t.ex. de två ubåtar
som föreslås läggas i materielberedskap och de fasta kustartilleriförbanden.
Flygstridskrafternas ledning helt kan centraliseras som en följd dels av
divisionernas färre antal, dels som en följd av att den nuvarande
flygkommandoindelningen inte är nödvändig för att upprätthålla en
tillfredsställande ledningsorganisation. Jag finner också att det med hänsyn
till det minskade antalet flygande enheter inte behöver göras ytterligare
beställningar inom JAS-systemet.
I enlighet med vad jag hävdat i det föregående gällande krigsorganisationen
anser jag det nödvändigt med ytterligare minskningar av grundorganisationen
utöver regeringens förslag. Genom nedläggning av MekB 7 Revingehed skapas
denna balans, samtidigt som godtagbara betingelser för utbildning av
kvarvarande organisation i södra Sverige säkerställs.
Jag anser, av skäl liknande dem som anförts ovan, att PB 9 i Skövde skall
avvecklas.
Kustartilleriets utbildningsorganisation har enligt Vänsterpartiets mening
en betydande överkapacitet. Det är därför nödvändigt med nedläggning av
Fårösunds marinbrigad (FMB).
Ett bibehållande av utbildningen i Fårösund och i stället nedläggning på
annan ort skulle vara mindre ekonomiskt fördelaktig.
Flygverksamheten på F 16 orsakar betydande olägenheter för befolkningen i
Uppsala. Buller och andra miljöproblem är klart besvärande för ett stort antal
människor i en omfattning som inte har någon motsvarighet på andra orter med
flygflottiljer. Störningarna och flottiljens belägenhet är klart hämmande för
kommunens möjligheter att utveckla ändamålsenliga bostads- och
rekreationsområden. Jag finner därför, och mot bakgrund av det minskade
antalet flygdivisioner, det lämpligt att F 16 avvecklas.
Vänsterpartiets uppfattning, som redovisats i det föregående, om det
önskvärda i ytterligare minskning av markstridskrafterna medför konsekvenser
för grundorganisationen. Jag anser det nödvändigt att avveckla NB 13 i Falun.
F 15 i Söderhamn bör behållas. Genom nedläggningen av F 16 i Uppsala skapas
den nödvändiga reduktionen i närtid.
Försvarsmaktens verksamhet på Malmen bör avvecklas. Olägenheterna för
omgivande bebyggelse är betydande. Området är attraktivt för alternativ
användning. Försvarsmaktens helikopterflottilj kan utan olägenhet lokaliseras
till Säve.
Verksamheten vid det blivande internationella kommandot karakteriseras av
stor bredd och kompetens. Inom flera områden t. ex. debriefing, dokumentation
och forskning avseende fredsbevarande insatser, missionsförberedelser och
minröjning pågår ett arbete och en utveckling som har givit det nuvarande
SWEDINT ett gott rykte. En ytterligare och medvetet genomförd satsning på de
nämnda områdena skulle enligt Vänsterpartiet snabbt ge ytterligare positiva
effekter. Regeringen bör återkomma till riksdagen med närmare förslag i denna
sak.
När det gäller antipersonella minor anser Vänsterpartiet att de befintliga
minlagrens storlek skall offentliggöras. En sådan åtgärd medför knappast
olägenheter för det svenska försvaret, men skulle vara en viktig
förtroendeskapande åtgärd i det pågående internationella arbetet med att få
till stånd ett förbud. Åtminstone till delar består det svenska innehavet av
stridsvagnsminor av sådana som är självdestruerande. Det är viktigt att hela
innehavet blir stridsvagnsminor av sådant slag.
Under tjänstgöring har totalförsvarspliktiga rätt till mat. Vid dagar då
denna rätt inte kan utnyttjas får de i stället 95 kronor i ersättning. Under
helger betalas 25 kronor per dag. Denna olikhet är omotiverad. Matersättningen
bör var 95 kronor utan differentiering.
Prövningsförfarandet för vapenfria är avskaffat. Dock kvarstår en rest av
detta genom att de personer som mer än sex månader efter inskrivningen kommer
fram till att de vill vara vapenfria utsätts för en slags symbolisk prövning.
Denna rest bör tas bort.
Hemställan
Med stöd av det anförda föreslås
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1997
att riksdagen
dels med bifall till motion 1996/97:Fö206 och med anledning av
proposition 1996/97:1 (utg.omr. 6) yrkande 33 beslutar om anslag inom
utgiftsområde 6 Totalförsvar för budgetåret 1997 i enlighet med vad som
anförts i reservation 3 Vänsterpartiets försvarspolitik (bilaga 1),
dels avslår motionerna 1996/97:Fö202 yrkandena 2, 4 och 8, 1996/97:Fö205
yrkandena 9-12, 1996/97:Fö502, 1996/97:Fö601, 1996/97:Ub255 yrkande 5
samt 1996/97:Ub514 yrkandena 10, 39, 40 och 42,
dels med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 1 godkänner
att den tillfälliga modellen för pris- och löneomräkning av anslaget A 1
Försvarsmakten bibehålls,
dels med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 31
bemyndigar regeringen att för budgetåret 1997 låta Fortifikationsverket
ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa
anläggningar och lokaler intill ett sammanlagt belopp om 2 900 000 000
kr,
dels med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 32,
bemyndigar regeringen att tillgodose Försvarets materielverks behov av
rörelsekapital genom att utnyttja en kredit i Riksgäldskontoret intill
ett sammanlagt belopp om 22 000 000 000 kr,
dels med anledning budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 11
bemyndigar regeringen att utnyttja kredit i Riksgäldskontoret på
40 000 000 000 kr för budgetåret 1997 om krig, krigsfara eller andra
utomordentliga förhållanden föreligger,
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande ekonomisk ram för försvarsbeslutsperioden
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö52 yrkande 16 och med
avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 50 och motionerna 1996/97:Fö38
yrkande 6, 1996/97:Fö23 yrkandena 47 och 48, 1996/97:Fö42 yrkande 25,
1996/97:Fö50 yrkande 1 samt 1996/97:Fö201 yrkande 17 fastställer den
ekonomiska ramen för försvarsbeslutsperioden 1997-2001 till 202,6
miljarder kronor,
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande markstridskrafternas krigsorganisation
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del
samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 6 och motionerna
1996/97:Fö23 yrkandena 22 och 23, 1996/97:Fö38 yrkandena 9 och 10,
1996/97:Fö42 yrkande 28, och 1996/97:Fö201 yrkande 6 godkänner förslaget
till inriktning av krigsorganisationen för markstridskrafterna i enlighet
med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande antalet ytstridsfartyg och ubåtar
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del
samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 7 i denna del och
motionerna 1996/97:Fö23 yrkandena 25 och 26 och 1996/97:Fö201 yrkande 7 i
denna del godkänner förslaget till inriktning av antalet ytstridsfartyg
och ubåtar i enlighet med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande sjö- och kustförsvarsstridskrafternas krigsorganisation
i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del
och med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 7 i denna del och
motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 27, 1996/97:Fö27 yrkandena 2 och 3,
1996/97:Fö38 yrkande 12, 1996/97:Fö43 yrkandena 1 och 5, 1996/97:Fö49
yrkande 3 och 1996/97:Fö201 yrkande 7 i denna del godkänner förslaget
till inriktning av sjö- och kustförsvarsstridskrafternas
krigsorganisation i övrigt i enlighet med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande antalet stridsflygdivisioner
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del
samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 8 och motionerna
1996/97:Fö23 yrkande 24, 1996/97:Fö42 yrkande 34 och 1996/97:Fö201
yrkande 8 i denna del godkänner förslaget om antalet flygdivisioner i
enlighet med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande flygstridskrafternas krigsorganisation i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del
samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 8 i denna del och motion
1996/97:Fö38 yrkande 13 i denna del godkänner förslaget till inriktning
av krigsorganisationen för flygstridskrafterna i övrigt i enlighet med
vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande JAS 39 Gripen - delserie 3
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fö18, 1995/96:Fö19,
1996/97:Fö42 yrkandena 32 och 33 och 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del
samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 9 och motionerna
1995/96:Fö17, 1996/97:Fö38 yrkande 13 och 1996/97:Fö201 yrkande 8
beslutar att inte anskaffa JAS 39 Gripen - delserie 3,
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande Försvarsmaktens organisation i Ystad och Revingehed
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del,
med anledning av proposition 1996/97:4 yrkandena 15 och 30 samt med
avslag på motionerna 1996/97:Fö17, 1996/97:Fö19 yrkande 1, 1996/97:Fö23
yrkandena 30, 34 båda i denna del, 1996/97:Fö37, 1996/97:Fö40,
1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna del, 1996/97:Fö304,
1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del och 1996/97:Fö323
dels godkänner förslaget att Skånska luftvärnskåren i Ystad läggs ned,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
försvarsområden,
dels beslutar att Södra skånska brigaden (MekB 7) i Revingehed läggs ned,
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande Försvarsmaktens organisation i Skövde och Karlstad
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del,
med anledning av proposition 1996/97:Fö4 yrkandena 13 och 37 samt med
avslag på motionerna 1996/97:Fö3, 1996/97:Fö53 yrkandena 1 och 2 och
1996/97:Fö201 yrkande 11 i denna del
dels godkänner förslaget att Västra arméfördelningen i Skövde läggs ned,
dels godkänner förslaget att inrätta Försvarsmaktens försörjningscentrum,
dels beslutar att Skaraborgsbrigaden (PB 9) i Skövde läggs ned,
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:
36. beträffande Försvarsmaktens organisation på Gotland
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del
samt med avslag på motionerna 1996/97:Fö38 yrkande 15 i denna del och
1996/97:Fö42 yrkande 27 beslutar att Fårösunds marinbrigad (FMB) skall
läggas ned,
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande Upplands flygflottilj
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö42 yrkande 31 och
1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del beslutar att Upplands flygflottilj (F
16) skall läggas ned,
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande Försvarsmaktens organisation i Västerås, Uppsala i
övrigt, Falun och Gävle
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del,
med anledning av proposition 1996/97:4 yrkandena 18, 21 och 36 samt med
avslag på motionerna 1996/97:Fö16, 1996/97:Fö23 yrkande 34 i denna del,
1996/97:Fö34, 1996/97:Fö42 yrkande 26, 1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11
båda i denna del och 1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del
dels godkänner förslaget att inrätta Försvarsmaktens underrättelse- och
säkerhetscentrum i Uppsala,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
försvarsområden,
dels beslutar att Dalabrigaden (NB 13) i Falun läggs ned,
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande Försvarsmaktens helikopterflottilj
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del
samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 35 och motionerna
1996/97:Fö12, 1996/97:Fö22 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fö23 yrkande 42,
1996/97:Fö38 yrkande 11, 1996/97:Fö51, 1996/97:Fö306, 1996/97:Fö309 i
denna del, 1996/97:Fö312 och 1996/97:Fö314 yrkande 3 avvisar förslaget
att inrätta Försvarsmaktens helikopterflottilj på Malmen,
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande verksamheten vid det internationella kommandot
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö324 samt med avslag på
motionerna 1996/97:Fö42 yrkandena 14 och 15 och 1996/97:Fö23 yrkandena
35,36 och 39 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om verksamheten vid det internationella kommandot,
dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:
54. beträffande förbud mot antipersonella minor
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö52 yrkandena 14 och 15,
med anledning av proposition 1996/97:4 yrkande 43 samt med avslag på
motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 43 och 1996/97:Fö42 yrkandena 18 och 19
samt 1996/97:Fö201 yrkande 16
dels godkänner förslaget om ett totalförbud mot användning av
antipersonella minor i det svenska försvaret,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet i övrigt
anfört om minor,
dels att utskottets hemställan under 66 bort ha följande lydelse:
66. beträffande förmåner
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö52 yrkande 11 och med
anledning av motion 1996/97:Fö10 yrkande 9 beslutar att matersättningen
för totalförsvarspliktiga skall vara 95 kr oavsett veckodag,
dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse:
68. beträffande vapenfri tjänst
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö52 yrkande 12 samt med
anledning av motionerna 1996/97:Fö10 yrkandena 6 och 7, 1996/97:Fö36 och
1996/97:Fö403 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om vapenfri tjänst,
Fred är inte bara målet, utan också vägen.
Miljöpartiets vision är en global militär nedrustning. Världssamfundet får
inte längre acceptera att astronomiska summor satsas på militära försvar och
rustningar runt om i världen. De gemensamma resurserna bör i stället användas
för att lösa miljöproblem, fattigdom och social misär. Först om det föreligger
en global ekologiskt och socialt hållbar utveckling kan ett land trygga sin
egen säkerhet.
Säkerhetspolitiken, i dess vida mening, är allas gemensamma ansvar och
därigenom bör den vara i allas gemensamma intresse. Men militarism, eller den
traditionella synen på militära hot som de enda hot som skall beaktas
säkerhetspolitiskt, är djupt förankrade i länder styrda av olika politiska
ideologier, från höger till vänster. Staterna har dessutom traditionellt varit
styrda av män. Därigenom har det blivit till en slags universell manlig
?superideologi? som har fått vara den allmänt giltiga.
Avskräckning som metod för att hålla krig borta bygger på att en nedrustning
aldrig kan ske. Varje lands försök att öka den egna säkerheten genom militära
investeringar följs ofta av en motsvarande satsning i omvärlden. Detta får
till följd att försöken att uppnå en ökad säkerhet mot militära hot uteblir
och i stället ökar hotet. För stora kostnader blir inte säkerheten bättre,
kanske rent av sämre.
Attityder måste ändras i grunden. Den gamla ?sanningen? om att det som
skyddar oss bäst mot ?hot? är ett militärt försvar, måste förkastas.
Vi anser att det krävs en överföring från det militära försvaret till
investeringar i verklig säkerhet, bl.a. för bättre miljö och minskade sociala
klyftor, för att motverka sårbarhet och öka självtillit och robusthet.
Totalförsvarsbegreppet
Regeringen föreslår att begreppet totalförsvar definieras i lagen (1992:1403)
om höjd beredskap. I prop. 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse anges att
?Totalförsvaret innefattar den verksamhet som är nödvändig för att förbereda
samhället inför yttre hot och för att ställa om samhället till
krigsförhållanden?. Detta ställde sig också riksdagen bakom. Man har också
klart uttalat att totalförsvarets resurser (materiel och personal) skall kunna
användas vid svåra påfrestningar på samhället och vid internationella
insatser. Därför är det enligt vår mening en alltför snäv formulering som
regeringen vill lagfästa. Nuvarande formulering i lag (1992:1403) om höjd
beredskap, 1 § lyder:
?För att stärka totalförsvaret kan beredskapen i Sverige höjas. Höjd
beredskap är antingen skärpt beredskap eller högsta beredskap...? Den av
regeringen nu föreslagna lydelsen är ?Totalförsvar är verksamhet som behövs
för att förbereda Sverige för krig...?
Vi anser att formuleringen i stället bör vara: ?Totalförsvar är verksamhet
som behövs för att förebygga och avvärja hot mot Sverige.?
Ledningssystem inom totalförsvaret
I regeringens proposition 1996/97:11 Beredskapen mot svåra påfrestningar på
samhället i fred finns det ett avsnitt om informationskrigföring. I denna
proposition skriver regeringen att ?IT-utvecklingen möjliggör radikalt
förändrade sätt att bedriva traditionella militära verksamheter ... Men även
psykologiska krigföringsmetoder inom de militära operationernas ram ... kan
genom den moderna teknikens tillämpningar ges avsevärt mer sofistikerade
former?.
Ibland beskrivs IT-krigföring som någonting nytt, men historien är full av
händelser då just påverkan med information har inneburit stora konsekvenser.
Det som är nytt är den större betydelse som informationen får till följd av
teknikens utveckling. Högkvarterets definition på informationskrigföring är
att det ?innebär att utnyttja information som en form av vapen för att
tillkämpa sig makt i en konflikt?.
Vi anser att regeringen borde ha lyft in lednings- och
informationskrigföring i arbetet med försvarspropositionen, eftersom detta i
hög grad borde påverka totalförsvarets utformning och organisation,
tillsammans med den vidgade hotbilden. Detta är viktigt inte minst med tanke
på att i kommande försvarsbeslut dessa frågor torde få stor inverkan på det
militära försvaret.
När riksdagen i våras behandlade IT-propositionen framhöll en enig riksdag
att säkerhets- och sårbarhetsfrågorna borde uppmärksammas tydligare.
Regeringen borde återkomma med en samlad strategi. Jag konstaterar att en
sådan strategi saknas, regeringens proposition bär inte ett spår av riksdagens
beslut. Det är enligt vår mening en brist att inte förslaget till
försvarsbeslut innehåller en sådan strategi.
Regeringen anmäler att den ämnar tillsätta en arbetsgrupp med uppdraget att
bl.a. följa utvecklingen av hot och risker inom informationskrigföring. Detta
finner utskottet högst märkligt! Såväl försvarsutskottet som trafikutskottet
ansåg att det var helt otillräckligt att tillsätta en arbetsgrupp. Trots ett
särskilt tillkännagivande från riksdagen i frågan saknas en samlad strategi
och den mer samlade och samordnade ledning av IT-säkerhetsfrågorna som
riksdagen efterlyste.
Vi finner det anmärkningsvärt att regeringen - trots tillkännagivandet -
inte tagit med säkerhets- och sårbarhetsfrågorna på ett sätt som rimligen
svarar mot riksdagens krav.
Inriktning av krigsorganisationen - markstridskrafterna
Vi anser att vi skall växla ned till sex armébrigader till 2001.
Krigsorganisationen får inte bli för stor i förhållande till ekonomin. Det
blir den med regeringens förslag om 13 brigader. Det kan inte vara operativa
utgångspunkter med tanke på försvarseffekt och uthållighet, som står bakom
regeringens förslag, utan regional- och arbetsmarknadspolitiska överväganden.
Inriktningen på vårt förlag är en bättre fördelning av brigaderna över
landet än vad som är fallet i dag.
Inriktning av krigsorganisationen - sjö- och kustförsvarskrafterna
Miljöpartiet anser att det skall finnas sju ubåtar i Försvarsmaktens
krigsorganisation. Vi anser inte att någon anskaffning skall ske av Ubåt 2000
eller Viking. Därför skall internationella samarbetsprojekt, som annars
strider mot svensk krigsmateriellag, upphöra. Nyutveckling av ubåtar ingår
enligt vår mening inte i de prioriterade basområdena. Eftersom miljöpartiet
inte längre föreslår en fortsatt satsning på nya ubåtssystem, måste FMV få i
uppdrag att försöka förhandla tillbaka delar av de beviljade pengarna och
undersöka de ekonomiska konsekvenserna av att riva upp kontraktet med Kockums.
Inriktning av krigsorganisationen - flygstridskrafterna
Miljöpartiet förordar ett mindre antal flottiljer, fyra stycken med två
divisioner på varje flottilj, dels beroende på att buller och miljöstörningar
talar för att flygvapnet skall finnas på så få platser i landet som möjligt i
fredstid, dels beroende på att vi redan har beställt JAS-plan till åtta
krigsflygdivisioner. Vi anser inte att fler skall beställas.
Fredsorganisationen; Uppsala, Ängelholm och Söderhamn
I Uppsala finns det konflikter mellan flottiljens (F 16) behov och det
omgivande civila samhällets krav. Det är enligt vår mening mycket som talar
mot flottiljen i Uppsala: Flottiljen ligger mellan Uppsala domkyrka och Gamla
Uppsala högar. Än viktigare än att F 16 ligger mellan kyrkor och högar är att
den ligger så nära bebyggelse att många störs av buller, att olycksrisken är
större än på andra platser och att många kommunala byggprojekt, bl.a. för att
skapa fler bostäder, tvingats skrotas på grund av denna flottilj.
Kommunfullmäktige har ?vid en samlad bedömning? beslutat avstyrka JAS.
Naturligtvis skulle ingen komma på tanken att placera en flottilj där i dag.
Problemen lär inte minska när JAS 39 i full skala kommer ut på flottiljerna
och ett antal JAS-divisioner skall förläggas till Uppsala. F 16 fick inte
heller koncession för fler än två divisioner JAS ?med tvekan?. Försvarsmaktens
egna beräkningar visar att de totala miljökostnaderna blir högre vid F 16 än
vid någon annan flottilj, redan vid en måttlig sänkning av de nuvarande
gränsvärdena för buller.
Näst högst blir kostnaderna för F 10 i Ängelholm. När det gäller de
långsiktiga miljöförutsättningarna vid F 10 bedömer Koncessionsnämnden i sin
slutrapport att F 10 har bland de sämsta miljömässiga förutsättningarna. Det
skall också påpekas att det ännu inte gjorts någon miljöprövning för vare sig
den militära flygskolans verksamhet eller övriga utbildningar som enligt
regeringens förslag skall förläggas till F 10. Regeringen föreslår att flytta
den grundläggande flygutbildningen till F 10 Ängelholm. Detta framstår för oss
som ett felaktigt beslut. På samma plats skall man enligt det förslaget blanda
tunga stridssystem som AJS/Ja 37, JAS 39 och civil luftfart. Det måste vara
flygsäkerhetsmässigt förkastligt. Det har också framkommit argument som tungt
talar för att miljöproblemen är stora redan i detta område. Konkurrensen från
civilt flyg är större i södra än i norra Sverige.
Luftrumsfrågan talar i Försvarsmaktens remissmaterial till F 15 i Söderhamns
fördel. Likaså när det gäller övningsområden. Även standarden på
byggnadsbeståndet och övrig infrastruktur ger större säkerhet i
investeringsbehovet på sikt. Sammantaget anser vi att argumenten talar till F
15 i Söderhamns fördel. Miljöpartiet anser att F 15 bör finnas kvar och F 10
samt F 16 bör avvecklas. Detta bör ligga till grund för var de andra
flottiljerna lokaliseras.
Miljövärnsregementen
Miljöpartiet föreslår att två regementen ställs om till miljövärnsregementen
under försvarsbeslutsperioden. Vi föreslår att I 13 skall ställas om till ett
miljövärnsregemente med utbildning för att utföra konkreta miljöuppgifter.
Redan nu visar anställda på I 13 prov på framsynthet och visioner när det
gäller totalförsvarskoncept. Man har färdiga förslag på hur civilpliktiga
skall kunna utbildas på regementet och detta går det enligt vår mening att
bygga vidare på.
När det gäller FMB i Fårösund, Gotland, ser vi stora utvecklingsmöjligheter.
Verksamheten på Gotland är baserad på att samtliga försvarsgrenar och civila
myndigheter är inblandade i hela skalan kris-krig. Detta ger
samordningsvinster och också en optimering av den totala effekten. Detta är
eftersträvansvärt för fler garnisoner och etablissemang runt om i Sverige. Här
bör civilpliktig personal utbildas för miljöskydd och räddningsinsatser. Till
detta har Fårösund ett utmärkt läge i Östersjön. Liksom när det gäller I 13
anser vi att man bör samlokalisera civil och militär utbildning på Fårösund.
Kommunen har bedömt att FMB kan ta emot minst 500-900 civilförsvarspliktiga om
året.
Militära internationella insatser
Situationen för FN- eller IFOR-soldaterna när de kommit hem kan ofta vara
svår. De bär ofta på krigsminnen och möter arbetslöshet, utanförskap och en
känsla av att ingen förstår deras situation. Vi anser att de hemvändande
soldaterna skall mötas på ett sådant sätt att de kan använda sina erfarenheter
på ett konstruktivt sätt både för det civila samhället och individen. Därför
föreslår Vi ett frivilligt samarbetsprogram med fredsorganisationer samt
inrättandet av speciella ?efteruppdragsplatser? på arbetsplatser där de kan få
ta del av andra villkor än krigets, få ansvarsfulla uppgifter och integrera
sig. Erfarenheterna är också viktiga att föra ut i t.ex. skolornas
fredsutbildning. Med tanke på den våldsromantik som sprider sig i Sverige kan
den motbild som de hemkomna FN- eller IFOR-soldaterna kan ge vara ett
värdefullt bidrag i kampen mot våldsförhärligande, vapendyrkan och brist på
empati.
Viktig är också den utbildning som sker av befäl och frivilliga inför
uppdraget.
På uppdrag av Högkvarteret har Militärhögskolan genomfört en
enkätundersökning bland FN-soldater som tjänstgjort i de nordiska bataljonerna
i Bosnien. Av undersökningen framgår det att en majoritet av soldaterna
efterlyser bättre utbildning inför tjänstgöringen. Det är inte kunskaper i
vapenhantering eller teknik som efterlyses, utan kunskaper om
lokalbefolkningen, den politiska situationen i området och bättre
språkkunskaper. Denna undersökning måste ligga till grund för hur utbildningen
genomförs i framtiden.
När det gäller rekryteringen till internationella uppdrag har det framförts
klagomål i bl.a. pressen beträffande att personer med rasistiska eller
främlingsfientliga åsikter har tagits ut till internationell tjänst. Enligt
Vår uppfattning borde det vara föremål för utredning, liksom hur uppföljning,
hjälp och stöd till de personer som har varit ute på internationella uppdrag
har fungerat. I det sammanhanget vore det också värt att lyfta frågan om hur
ofta det är lämpligt att samma person upprepade gånger med korta uppehåll
mellan uppdragen rekryteras till internationella uppdrag. Regeringen bör
enligt vår mening överväga en ?uppehållstid? mellan uppdragen så att möjlighet
till ordentlig behandling mot posttraumatiskt stressyndrom finns.
Försvarsekonomin
Verksamhetsområde A - Militärt försvar
Miljöpartiet vill spara mer pengar på det militära försvaret än
riksdagsmajoritetens fastslagna besparing under försvarsbeslutsperioden
(1996-2001). Vi anser att ramen för det militära försvaret bör vara 29
miljarder kronor år 2001. Besparingen är av ideologiska och säkerhetspolitiska
skäl.
Besparingarna skall också ske på ett sådant sätt att stora besparingar sker
efter detta budgetår, då vi vill avbryta kostsamma utvecklingsprojekt som
t.ex. delserie tre av JAS-projektet. Vi anser att ingen ytterligare
beställning av JAS 39 Gripen skall ske; därför anser vi att det skall finnas
fyra krigsflygflottiljer med två JAS-divisioner på varje flottilj. Vi vill
minska antalet armébrigader till sex stycken till och med år 2001.
Inom anslaget A1 Försvarsmakten anser vi att en civilmotståndsutbildning
skall finansieras. Två regementen skall också ställas om till
miljövärnsregementen.
Regeringen föreslår ett ramanslag på 38 334 miljoner kronor för anslaget A1
Försvarsmakten 1997. Miljöpartiet förordar i stället en ram för 1997 på 35 899
miljoner kronor.
Flygtekniska försöksanstalten
Flygtekniska försöksanstalten har som övergripande mål att främja utvecklingen
av flygtekniken i landet. Detta mål vill regeringen att riksdagen skall
godkänna. Det är enligt vår mening andra, mer framtidsvänliga, transportslag
som behöver ökade resurser till sitt förfogande. Vi vill minska anslaget till
denna verksamhet och inrikta den mot det nya övergripande målet ?att främja
utvecklingen av reducerade utsläpp och minskat buller till följd av
flygverksamheten?.
Regeringen föreslår ett ramanslag på 30 710 000 kr. Miljöpartiet anser att
detta ramanslag bör sänkas med 5 miljoner kronor till 25 710 000 kr för 1997.
Frivilliga försvarsorganisationer
Miljöpartiet vill tilldela lika mycket pengar som regeringen till Stöd till
frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret m.m. (98 771 000 kr) men
utvidga kriterierna för dem som kan få ekonomiska bidrag. I enlighet med den
av riksdagen beslutade vidgade hotbilden bör en översyn göras över vilka
organisationer som stöd skall kunna betalas ut till med denna inriktning i
enlighet med förordningen (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet.
Ekonomisk ram under försvarsbeslutsperioden
Med hänvisning till den ändrade omfattning och inriktning av Totalförsvaret
som vi föreslår vill vi anvisa 34,9 miljarder mindre till utgiftsområde 6
Totalförsvar under försvarsbeslutsperioden jämfört med regeringens förslag,
dvs. 186 miljarder kronor för år 1997 till år 2001.
Utgiftsområde 6 Totalförsvar
För utgiftsområdet 6 Totalförsvar föreslår Miljöpartiet på 1997 års budget
totalt 39 973 miljoner kronor, eller 2,4 miljarder kronor mindre än vad
regeringen föreslår.
Beställningsbemyndiganden
Regeringen hemställer i budgetpropositionen att riksdagen bemyndigar
regeringen att medge beställning av materiel m.m. och utvecklingsarbete för
Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 66 670 miljoner kronor för tiden
efter budgetåret 1997. Detta motsätter sig Miljöpartiet bestämt. Regeringen
bör i stället fortlöpande återkomma till riksdagen med förslag till beslut
rörande materiel och utvecklingsarbete, så att riksdagen får en större
möjlighet att påverka till vad pengarna går, och om det över huvud taget är
rimligt att beställningen eller inköpet skall göras. Riksdagen bör enligt vår
mening besluta om riktlinjer för när regeringen skall förankra beslut om
utveckling och beställning av materiel i riksdagen. Detta kan ske antingen
genom att riksdagen uppdrar åt regeringen att komma med förslag, eller ännu
hellre, genom att försvarsutskottet genom sin initiativrätt föreskriver när
och vilket beslutsunderlag som skall lämnas till riksdagen. Detta med syfte
att förbättra riksdagens insyn i och inflytande över materielbeställningar och
utvecklingsarbeten.
Icke-militära motståndsfrågor
Regeringen vill att riksdagen skall godkänna övergripande mål för funktionen
Psykologiskt försvar. Tyvärr nämner regeringen inte ett ord om icke-militära
motståndsfrågor i propositionen.
Vår svenska demokrati uppstod ur civil olydnad. Arbetarnas olagliga strejker
var med och lade grunden för den demokrati vi har i dag.
Enligt vår mening är civil olydnad inte bara är en rättighet, utan också en
skyldighet. Ickevåld är en aktiv kampform. Begreppet ickevåld innefattar
enligt vår mening alla försök att ändra på makthavarens beslut, oavsett om det
är en ockuperande makt eller en inhemsk myndighet, utan att man använder våld.
Ickevåld kan vara allt från en fredlig demonstration till att kedja fast sig
på ett träd för att förhindra att det fälls. Begreppet ickevåld innefattar
alltså olika demokratiska former att bjuda motstånd mot förtryck eller
orättvisor. När ickevåld används för att försvara ett land kallas
försvarsmetoden för civilmotstånd. Begreppet civilmotstånd är en i grunden
annorlunda försvarspolitik. Det är inte fråga om spontana och oplanerade
motståndsformer, utan en medveten, planerad och inövad försvarsstrategi.
Landshövding Bengt Gustavsson fick 1981 i uppdrag att utreda icke-militärt
motstånd som ett komplement till det militära försvaret. För att se till att
den icke-militära motståndsaspekten beaktades tillräckligt i planeringen av
det svenska totalförsvaret föreslog han att en särskild delegation skulle
inrättas med anknytning till Försvarsdepartementet. Detta beslutade riksdagen
1986 och 1987 började Delegationen för icke-militärt motstånd att arbeta. En
viktig uppgift var att hålla tanken om det icke-militära motståndet levande
inom totalförsvaret och att främja utvecklingen av civilmotstånd.
Sedan den delegationen lades ned har ansvaret gått över till Styrelsen för
psykologiskt försvar. Vi anser att de kunskaper och den kompetens som tidigare
fanns inom delegationen nu ordentligt skall tas till vara av Styrelsen för
psykologiskt försvar, samt att dessa kunskaper sprids och vidareutvecklas. Mot
den bakgrunden föreslår vi att mer pengar bör avdelas till Styrelsen för
psykologiskt försvar och att dessa pengar skall användas för att utveckla de
icke-militära motståndsfrågorna. De icke-militära motståndsfrågorna skall ingå
i det övergripande målet för funktionen Psykologiskt försvar.
Det är enligt Miljöpartiets mening nödvändigt att lyfta
civilmotståndsfrågorna igen i Sverige. Inte minst mot bakgrund av att
regeringen inte med ett ord nämner de icke-militära motståndsfrågorna i prop.
1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse.
Plikttjänstgöring
Miljöpartiet anser att det krävs ett nytt värnpliktssystem som bygger på
frivillighet kombinerat med motivation och meriter. Vi vill inte ha en
yrkesarmé, det är av yttersta vikt att inte militären blir en separat
maktfaktor i samhället. Vi förordar därför ett bibehållande av
folkförsvarstanken kombinerat med en frivillig värntjänst i stället för den
värnplikt som vi har i dag.
Värntjänsten skall vara anpassad till den vidgade hotbild som riksdagen har
beslutat om och den skall naturligtvis vara öppen för både kvinnor och män.
Värntjänsten skall ge en relevant utbildning för att möta hot inom ramen för
den vidgade hotbilden.
Värntjänsten skall vara frivillig, då vi är emot tvång. Men att ha genomfört
värntjänstutbildning skall vara en merit.
Regeringen har enligt utskottets mening en felaktig syn på hur man bäst
uppnår en bred folkförankring i samhället. Vi anser att förbättrad
utbildningskvalitet, motivationshöjande åtgärder och undanröjande av
orättvisor är effektivare i det hänseendet än att utbilda största möjliga
antal ungdomar. Men det viktigaste ur motivations- och effektivitetssynpunkt
är att man utbildar ungdomar för att möta sådana hot som känns relevanta för
ungdomar.
Vi anser att de av regeringen föreslagna civila styrkorna måste utbildas
inom det vidgade säkerhetsbegreppet med betoning på förebyggande arbete för
minskad sårbarhet i samhället. Dessa civila styrkor måste också få en
grundläggande miljöutbildning. Vi vill särskilt inrikta denna utbildning mot
miljöskydd. För att undvika ?vi och de?-känsla mellan värnpliktiga och civil-
pliktiga och för att befästa totalförsvarsandan bör den militära (värnplikts)
utbildningen i så hög grad som möjligt samlokaliseras och samutbildas med
beredskapsstyrkorna.
Vapenfria
Lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt säger (3 kap. 16 §) att alla
totalförsvarspliktiga som kan antas ha en så allvarlig övertygelse rörande
bruk av vapen mot annan att övertygelsen är oförenlig med tjänstgöring som är
förenad med vapen, efter ansökan skall få rätt att vara vapenfria. Enligt vår
uppfattning är en ?övertygelse? ett mycket abstrakt fenomen som är omöjligt
för en annan person att bedöma. Det är alltid enbart den enskilda individen
som kan avgöra vad övertygelsen egentligen innebär för denne.
Personer som mer än sex månader efter inskrivningen kommer fram till att de
vill vara vapenfria tvingas dock svara på tre frågor av Pliktverket varför de
har ändrat uppfattning. Detta enligt 3 kap. 19 §. Frågorna de tvingas svara på
är:
1. När och hur har du kommit fram till din inställning rörande bruk av vapen
mot annan?
2. Kan du tänka dig att använda väpnat våld i någon särskild situation eller
för något särskilt ändamål eller finns det något annat våld som du kan tänka
dig att använda?
3. Hur tror du att din inställning till att själv använda vapen i en
krigssituation kommer att påverkas om andra i din omgivning försvarar sig med
vapen?
1991 togs de extra psykologförhören för dem som ansökte om rätten att få vara
vapenfria bort. Det var en förändring i rätt riktning. Nu är det därför hög
tid att ta bort de frågeformulär som enbart orsakar onödig administration och
som inte fyller någon funktion. Det är enligt vår mening obegripligt varför en
totalförsvarspliktig som tänkt efter och kommit fram till denna övertygelse
skulle vara mindre trovärdig än den som eventuellt i ett stressigt klimat
under mönstringen fattar detta beslut. Det är också enligt gällande lag
möjligt att avslå ansökan om att få göra vapenfri tjänst om den inkommer
senare än inom sex månader från beslut om inskrivning, dock inte utan att
sökanden har fått tillfälle att muntligt lämna uppgifter i ärendet (3 kap. 20
§). Vi anser att rätten att få slippa bära vapen är en rättighet som är
grundläggande i ett demokratiskt samhälle; därför skall enligt vår mening inte
ansökan kunna avslås.
Vi vill också i detta sammanhang uttala att det inte är rimligt att behålla
nuvarande påföljdssystem med fängelsestraff för den som vägrar
totalförsvarsutbildning.
Förmåner
Enligt förordning (1995:239) om förmåner till totalförsvarspiktiga (4 kap.
2 §) har en totalförsvarspliktig rätt till fri förplägnad under
tjänstgöringstiden. Om fri förplägnad inte ges under tjänstgöringen, har den
totalförsvarspliktige rätt till måltidsersättning. Vid de tillfällen som mat
inte serveras får de i stället 95 kr i matersättning. Under helger utgår dock
endast helgersättning motsvarande 25 kr per dag. Detta skall täcka kostnaderna
för tre mål mat per dag. Vid de tillfällen då de totalförsvarspliktiga är
tjänstlediga eller då de på grund av sjukdom inte befinner sig på
förläggningen eller tjänstgöringsstället utgår 35 kr i matersättning.
Naturligtvis är matkostnaderna och behovet av mat detsamma såväl under tjänst-
göring som under ledighet. Vi anser därför att regeringen bör överväga att all
matersättning som utgår skall vara 95 kr per dag.
Rasism och främlingsfientlighet
Försvarsutskottet uttalade i samband med försvarsbeslutets första etapp att
?rasism och andra former av främlingsfientlighet är en allvarlig företeelse
och därför aktivt bör motarbetas med alla de medel som är förenliga med vår
demokrati och vårt rättsväsende. Inom totalförsvaret gäller detta självfallet
oavsett var det rasistiska beteendet förekommer - hos anställda eller hos
totalförsvarspliktiga. Den som med utgångspunkt i rasistiska eller
främlingsfientliga handlingar eller beteenden visar sig uppenbart olämplig för
sin tjänst bör självfallet med lagliga medel kunna skiljas från tjänsten?.
Utskottet anförde vidare mot bakgrund av frågans allvar att ?regeringen bör
informera riksdagen om problemets omfattning, om vilka åtgärder som initierats
eller avses vidtas samt om det finns behov av ändrad lagreglering?. Detta
ställde sig en enig riksdag bakom.
I propositionen räknar regeringen upp de åtgärder som Försvarsmakten har
vidtagit, bl.a. en faktaskrift Religion och kulturmönster. Regeringen har
också beslutat att bevilja Försvarsmakten en miljon kronor att användas under
1996 för fyra ungdomsprojekt mot rasism. Uppenbarligen kan man konstatera att
det finns behov av ändrad lagreglering. Därför är det anmärkningsvärt att
regeringen i propositionen inte lämnar några förslag på lagändringar som gör
att Försvarsmakten genast kan stänga av totalförsvarspliktiga och befäl som
ger uttryck för rasism och främlingsfientlighet.
Försvarsmakten får aldrig vara en utbildningsanstalt för antidemokrater,
rasister och kriminella. Vi skall inte behöva försvara oss mot försvaret!
Totalförsvarspliktiga med invandrarbakgrund
Regeringen framhåller i propositionen att ?det är viktigt att medborgare med
invandrarbakgrund inte bara formellt utan också i realiteten har en plats i
totalförsvaret som alla andra?. Totalförsvarets pliktverk har tillsammans med
Försvarsmakten redovisat åtgärder som skall medföra att totalförsvarspliktiga
med invandrarbakgrund på samma sätt som övriga totalförsvarspliktiga ges
utbildning för uppgifter i det militära försvaret. Statistiska centralbyrån
har tagit fram siffror som visar på klara missförhållanden. Av de 3 000 första
generationens invandrare som mönstrar skrivs bara 43,7 % in för
plikttjänstgöring. Ca 18 % av första generationens invandrare skrivs in i
utbildningsreserven, jämfört med medelvärdet som är 9 %.
Regeringen drar slutsatsen att ?bristande motivation? är huvudanledningen
till skillnaden. Myndigheterna (Försvarsmakten och Totalförsvarets pliktverk)
rekommenderar ökade samhällsinsatser genom utbildning och information för att
komma tillrätta med denna ?bristande motivation?. Detta anser också regeringen
som anser att berörda myndigheter bör ?med olika metoder? försöka öka
motivationen. Myndigheterna anser inte att positiv särbehandling skall
tillämpas. Detta skriver heller inte regeringen någonting om i propositionen.
Enligt vår mening kan man informera i all oändlighet och ändå tas den ungdom
med invandrarbakgrund som mönstrar inte ut till plikttjänstgöring på grund av
t.ex. språksvårigheter. Principen ?bästa lämpade skall rycka in? råder. En
person med bristande språkkunskaper bör inte enligt vår mening betraktas som
mindre lämplig vid mönstringen. Vi vänder sig mot regeringens och
myndigheternas skrivningar om ?bristande motivation?. Vilken analys ligger
bakom detta uttalande? Det kan finnas naturliga och sunda reaktioner bakom
denna ?bristande motivation?. Man kanske t.ex. har krigs-erfarenheter som gör
att man tar avstånd från militarism och vapenbruk. I så fall är det enligt vår
mening inte ?bristande motivation? som denna företeelse skall beskrivas som,
utan möjligen ?sund insikt?.
Forskning
Forskningsområden rörande den vidgade hotbilden, tele- och informations-
krigföring samt icke-dödliga vapen bör prioriteras. FOA är den organisation
vid sidan av universiteten som har den största vetenskapliga kompetensen. Det
är enligt vår mening av flera skäl intressant att behålla och utveckla FOA:s
forskningsverksamhet, men den bör inriktas mot att gagna det civila samhället.
Regeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag att föreslå hur
forskningsverksamheten ominriktas. Vi anser att fyra pilotprojekt inleds inom
FOA. Dessa forskningsprojekt skall enligt vår uppfattning omfatta dyslexi,
samspelet människa och maskin, sensorteknik, samt ett riskanalysprojekt. 30
miljoner kronor bör därför anvisas ytterligare för att finansiera dessa
projekt.
JAS 39 Gripen
Den nuvarande JAS-ramen uppgår till 71,4 miljarder kronor i prisläge
budgetåret 1995/96.
Enligt miljöpartiets mening är det nu hög tid att sätta stopp för
ytterligare anskaffning av JAS-plan. Hittills har JAS-plan till 8
stridsflygdivisioner beslutats (delserie ett och två). Dessa pengar skulle
kunna investeras betydligt mer effektivt för vår gemensamma säkerhet,
speciellt i ett läge då hotbilden inte är militär, utan mer reell i form av
miljöförstöring, ökande klyftor i samhället m.m. Här behöver pengar satsas!
JAS-projektet är enligt vår mening en felprioritering.
Vi anser att det är anmärkningsvärt att en investering i mångmiljardklassen
som regeringen vill att riksdagen skall fatta beslut om redovisas så
summariskt i propositionen! I propositionen redovisas t.ex. inte ens hur många
plan regeringen avser att beställa. Detta är oacceptabelt och det har
ingenting med att göra huruvida man anser att en delserie tre skall beställas
eller inte, det är en principfråga vad gäller riksdagens inflytande och
trovärdighet gentemot skattebetalarna.
Miljöpartiet anser att en beställning av JAS 39 delserie tre inte kan göras
utan att riksdagen har ett fullgott beslutsunderlag beträffande antal plan,
beväpning, prestanda, ekonomin och de säkerhetspolitiska motiven till en
ytterligare investering i JAS-projektet.
Antipersonella minor
Användandet av så kallade antipersonella minor orsakar ett gigantiskt
mänskligt lidande i konflikthärdar världen över. Värst drabbade är u-länderna
där minor, utspridda på jord som annars hade kunnat brukas för odling,
omöjliggör ett normalt liv för miljontals människor.
Regeringen föreslår nu ett förbud mot minor i det svenska försvaret. Detta
beslut hälsar naturligtvis vi med glädje. Vi anser att inte minorna skall
ersättas med något annat vapen och att förbudet mot trampminor i det svenska
försvaret skrivs in i lag. Vi förutsätter också att regeringen är starkt
pådrivande i fråga om ett internationellt förbud mot antipersonella minor.
Hemställan
Med stöd av det anförda föreslås
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1997
att riksdagen
dels med bifall till motionerna 1996/97:Fö202 yrkandena 2, 4 och 8 och
1996/97:Fö502 och med anledning av proposition 1996/97:1 (utg.omr. 6)
yrkande 33 beslutar om anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar för
budgetåret 1997 i enlighet med vad som anförts i reservation 4
Miljöpartiets försvarspolitik (bilaga 1),
dels avslår motionerna 1996/97:Fö205 yrkandena 9-12, 1996/97:Fö206,
1996/97:Fö601, 1996/97:Ub255 yrkande 5 samt 1996/97:Ub514 yrkandena 10,
39, 40 och 42,
dels med bifall till budgetpropositionen ( utg.omr. 6) yrkande 1
godkänner att den tillfälliga modellen för pris- och löneomräkning av
anslaget A 1 Försvarsmakten bibehålls,
dels med bifall till budgetpropositionen ( utg.omr. 6) yrkande 31
bemyndigar regeringen att för budgetåret 1997 låta Fortifikationsverket
ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa
anläggningar och lokaler intill ett sammanlagt belopp om 2 900 000 000
kr,
dels med bifall till budgetpropositionen ( utg.omr. 6) yrkande 32
bemyndigar regeringen att tillgodose Försvarets materielverks behov av
rörelsekapital genom att utnyttja en kredit i Riksgäldskontoret intill
ett sammanlagt belopp om 22 000 000 000 kr,
dels med anledning av budgetpropositionen ( utg.omr. 6) yrkande 11
bemyndigar regeringen att utnyttja kredit i Riksgäldskontoret på
40 000 000 000 kr för budgetåret 1997 om krig, krigsfara eller andra
utomordentliga förhållanden föreligger,
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande beställningsbemyndigande för materiel
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö202 yrkande 7 samt med
avslag på budgetpropositionen ( utg.omr. 6) yrkande 2 och med avslag på
motion 1996/97:Fö205 yrkande 1 avslår regeringens förslag och som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
beställningsbemyndiganden för materiel,
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande ekonomisk ram för försvarsbeslutsperioden
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö42 yrkande 25 samt med
avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 50 och motionerna 1996/97:Fö38
yrkande 6, 1996/97:Fö23 yrkandena 47 och 48, 1996/97: Fö50 yrkande 1,
1996/97:Fö52 yrkande 16 och 1996/97:Fö201 yrkande 17 fastställer den
ekonomiska ramen för försvarsbeslutsperioden 1997-2001 till 186 miljarder
kronor,
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande lag om höjd beredskap
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö42 yrkande 11 och med
anledning av proposition 1996/97:4 yrkande 1 antar regeringens förslag
(proposition 1996/97:4, avsnitt 2.1) till lag om ändring i lagen
(1992:1403) om civilt försvar med de ändringar som utskottet förordat,
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande ledningssystemets utveckling, utom försvarsområden
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö42 yrkande 16 samt med
avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 11 i denna del och motion
1996/97:Fö38 yrkandena 22 och 23 avslår förslaget om ledningssy-
stemets utveckling i denna del,
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande markstridskrafternas krigsorganisation
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö42 yrkande 28 samt med
avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 6 och motionerna 1996/97:Fö23
yrkandena 22 och 23, 1996/97:Fö38 yrkandena 9 och 10, 1996/97:Fö52
yrkande 9 i denna del och 1996/97:Fö201 yrkande 6 godkänner förslaget
till inriktning av krigsorganisationen för markstridskrafterna i enlighet
med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
. beträffande
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö43 yrkande 1 i denna del
och med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 7 i denna del,
motionerna 1996/97:Fö23 yrkandena 25 och 26, 1996/97:Fö52 yrkande 9 i
denna del och 1996/97:Fö201 yrkande 7 i denna del godkänner vad i
motionen anförs om antalet ubåtar,
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande sjö- och kustförsvarsstridskrafternas krigsorganisation
i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö43 yrkandena 1 och 5 samt
med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 7 i denna del och motionerna
1996/97:Fö23 yrkande 27, 1996/97:Fö27 yrkandena 2 och 3, 1996/97:Fö38
yrkande 12, 1996/97:Fö49 yrkande 3, 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del
och 1996/97:Fö201 yrkande 7 i denna del godkänner förslaget till
inriktning av sjö- och kustförsvarsstridskrafternas krigsorganisation i
övrigt i enlighet med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande antalet stridsflygdivisioner
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö42 yrkande 34 samt med
avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 8 och motionerna 1996/97:Fö23
yrkande 24, 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del och 1996/97:Fö201 yrkande
8 i denna del godkänner förslaget om antalet flygdivisioner i enlighet
med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
. beträffande
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö42 yrkandena 32 och 33
och 1995/96:Fö19 och med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 9 och
motionerna 1995/96:Fö17, 1995/96:Fö18, 1996/97:Fö38 yrkande 13 i denna
del, 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del och 1996/97:Fö201 yrkande 8 i
denna del godkänner vad som i motionerna anförs om att inte anskaffa
delserie 3 av JAS 39 Gripen,
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:
36. beträffande Försvarsmaktens organisation på Gotland
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö42 yrkande 27 samt med
avslag på motionerna 1996/97:Fö38 yrkande 15 i denna del och 1996/97:Fö52
yrkande 10 i denna del beslutar att Fårösunds marinbrigad (FMB) ställs om
till miljövärnsbrigad,
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande Upplands flygflottilj
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö42 yrkande 31 och
1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del beslutar att Upplands flygflottilj (F
16) skall läggas ned,
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande Försvarsmaktens organisation i Västerås, Uppsala i
övrigt, Falun och Gävle
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö42 yrkande 26, med
anledning av proposition 1996/97:4 yrkandena 18, 21 och 36 samt med
avslag på motionerna 1996/97:Fö16, 1996/97:Fö23 yrkande 34 i denna del,
1996/97:Fö34, 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del, 1996/97:Fö201
yrkandena 10 och 11 båda i denna del och 1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna
del
dels godkänner förslaget att inrätta Försvarsmaktens underrättelse- och
säkerhetscentrum i Uppsala,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
försvarsområden,
dels beslutar att Dalabrigaden (NB 13) i Falun ställs om till
miljövärnsregemente,
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande verksamheten vid det internationella kommandot
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö42 yrkandena 14 och 15
samt med avslag på motionerna 1996/97:Fö23 yrkandena 35 och 36, 39 och
1996/97:Fö324 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om verksamheten vid det internationella kommandot,
dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:
54. beträffande förbud mot antipersonella minor
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö42 yrkandena 18 och 19,
med anledning av proposition 1996/97:4 yrkande 43 samt med avslag på
motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 43, 1996/97:Fö52 yrkandena 14 och 15 och
1996/97:Fö201 yrkande 16
dels godkänner förslaget om ett totalförbud mot användning av antipersonella
minor i det svenska försvaret,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet i övrigt anfört om
minor,
dels att utskottets hemställan under 61 bort ha följande lydelse:
61. beträffande mål för funktionerna inom det civila försvaret
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö42 yrkande 21, med
anledning av proposition 1996/97:4 yrkande 51 samt med avslag på
motionerna 1996/97:Fö23 yrkandena 20 och 21, 1996/97:Fö38 yrkande 29,
1996/97:Fö52 yrkande 7 och 1996/97:Fö404 godkänner mål för funktionerna
inom det civila försvaret med det tillägg om civilmotstånd som utskottet
förordat,
dels att utskottets hemställan under 64 bort ha följande lydelse:
64. beträffande militär plikttjänstgöring
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö10 yrkande 1 i denna del
och med avslag på motionerna 1996/97:Fö38 yrkandena 25 och 26,
1996/97:Fö301, 1996/97:Fö302 och 1996/97:Fö310 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om militär plikttjänstgöring,
dels att utskottets hemställan under 65 bort ha följande lydelse:
65. beträffande civila beredskapsstyrkor
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö10 yrkandena 2-4 och med
avslag på motionerna 1996/97:Fö38 yrkande 27, 1996/97:Fö201 yrkande 14
och 1996/97:Fö401 i denna del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om civila beredskapsstyrkor,
dels att utskottets hemställan under 66 bort ha följande lydelse:
66. beträffande förmåner
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö10 yrkande 9 och med
anledning av motion 1996/97:Fö52 yrkande 11 beslutar att matersättningen
för totalförsvarspliktiga skall vara 95 kr oavsett veckodag,
dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse:
68. beträffande vapenfri tjänst
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö10 yrkandena 6 och 7 samt
med anledning av motionerna 1996/97:Fö36, 1996/97:Fö52 yrkande 12 och
1996/97:Fö403 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om vapenfri tjänst,
dels att utskottets hemställan under 70 bort ha följande lydelse:
70. beträffande rasism och främlingsfientlighet
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö10 yrkandena 10 och
11, 1996/97:Fö42 yrkande 35 och 1996/97:Fö327 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om rasism och
främlingsfientlighet,
dels att utskottets hemställan under 76 bort ha följande lydelse:
76. beträffande försvarsforskning
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö42 yrkande 17 och med
anledning av budgetpropositionen ( utg.omr. 6) yrkande 12
dels godkänner att det nationella flygtekniska forskningsprogrammet får
fortsätta på samma nivå som hittills under den treåriga
forskningspolitiska beslutsperioden,
dels att riksdagen beslutar ominrikta forskningen vid Försvarets
forskningsanstalt i enlighet med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 83 bort ha följande lydelse:
83. beträffande Försvarets forskningsanstalt
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö202 yrkande 5, med
anledning av proposition 1996/97:4 yrkande 57 och med avslag på motion
1996/97:Ub10 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om prioriteringar för forskningsanstaltens verksamhet,
Kristdemokraterna ställer sig till vissa delar bakom den inriktning av
totalförsvaret som beslutades i etapp 1 av försvarsbeslutet. Totalförsvarets
utveckling skall anpassas till omvärldsförändringar, och en samlad syn på hot
och risker bör ge en mer effektiv och rationell hantering av samhällets
resurser inklusive totalförsvarets. Satsningar på det civila försvaret som
motverkar det moderna samhällets sårbarhet är betydelsefulla. Sveriges förmåga
och förutsättningar att delta i fredsfrämjande och humanitära insatser
förbättras, och ett bredare utnyttjande av pliktpersonal stärker engagemanget
och trovärdigheten för vår säkerhetspolitik.
Det förslag som nu läggs fram för att skapa en totalförsvarsorganisation för
hela konfliktskalan fred-kris-krig måste ha en långsiktig hållbarhet på
nuvarande och minskande ekonomiska nivå men den skall också säkerställa att en
höjning av krigsduglighet och tillväxt kan hanteras snabbt och utan onödigt
stora omställningar om mer resurser tillförs.
Ekonomisk ram för försvarsbeslutsperioden
Regeringen har inte tillräckligt beaktat att den säkerhetspolitiska
osäkerheten i vår omvärld tillsammans med den beslutade inriktningen av
totalförsvaret medför kostnader som kommer att urholka angiven ram.
Osäkerheten i omvärlden kräver både god förmåga att höja beredskapen och en
stabil grund för anpassning av totalförsvarets resurser vid långsiktiga
förändringar. Den beslutade besparingen på 2 000 miljoner kronor under
perioden 1999-2001 bör därför inte verkställas.
Syn på totalförsvarets framtid
Vi anser att säkerhetspolitiken måste präglas av klarhet och långsiktighet men
också av öppenhet för nya lösningar. Sveriges militära alliansfrihet består
men sökandet efter den optimala säkerhetsstrukturen för vårt land och vår
omgivning måste ständigt fortgå för att kunna beakta den internationella
utvecklingen. Försvarsbeslut 96 måste oavsett läge skapa trovärdighet åt vår
säkerhetspolitik.
Sverige skall upprätthålla ett effektivt totalförsvar med en sådan styrka,
sammansättning, ledning, beredskap och uthållighet att det utgör ett
väsentligt bidrag till stabiliteten i vårt närområde. Det är en förutsättning
för att vår strävan att hålla oss utanför krig skall kunna bli respekterad och
skapa respekt för vår vilja och förmåga att försvara oss om vi skulle utsättas
för angrepp. Vårt totalförsvar är en försäkring mot ofred. Den föreslagna
minskningen av vår nationella försäkringspremie kommer att innebära ökad
självrisk.
Det militära försvaret
Försvarsmaktens roll som säkerhetspolitiskt instrument har utvidgats genom nya
uppgifter. Även om det för närvarande inte föreligger något angreppshot mot
Sverige fordrar vår säkerhetspolitik långsiktigt att en betydande
försvarsförmåga fortlöpande upprätthålls - inte minst kvalitativt - hos
totalförsvaret. Kristdemokraterna menar att denna utgångspunkt är en
förutsättning för att vår säkerhetspolitik skall uppfattas som trovärdig i den
instabila och föränderliga säkerhetspolitiska miljön.
Omvärlden värderar vår säkerhetspolitik bl.a. utifrån de säkerhetspolitiska
signaler vi sänder ut inför ett nytt försvarsbeslut. Våra säkerhetspolitiska
mål och vårt aktiva deltagande i byggandet av en alleuropeisk säkerhetsordning
måste stödjas av en trovärdig försvarsförmåga.
Kristdemokraternas utgångspunkter vid utformningen av försvarsmakten är att
tillgodose operativa krav med beaktande av anpassningsförmågan utifrån det
säkerhetspolitiska läget. En effektiv övervakning av Östersjön och dess inlopp
skall upprätthållas och Gotlands läge har stor säkerhetspolitisk betydelse.
Våra operativt viktiga områden måste skyddas. Hela landet skall försvaras.
Försvarsmaktens uppgifter har ett nära sammanhang med dess förmåga att lösa
den grundläggande uppgiften att försvara landet mot väpnade angrepp. Det
militära försvarets verksamhet och utveckling måste präglas av att uppgiften
att försvara vårt land mot väpnade angrepp är det yttersta motivet för dess
existens.
Försvarsmaktens organisation i fred
Försvarsområden
Försvarsutskottet markerade hösten 1995 (1995/96:FöU1) betydelsen av att
säkerställa de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet på lokal och
regional nivå samt menade att det vore olämpligt att låsa sig till en viss
volymmässig reduktion av antalet försvarsområden utan att se hur väl ett
sådant beslut passar in i helheten. Den reducering av antalet försvarsområden
som nu föreslås innebär att det inte kommer att finnas en kvalificerad militär
ledning i varje län. Detta kommer att leda till stora förändringar som direkt
berör hemvärnet och övriga frivilligorganisationer samt den samverkan som äger
rum med länets civila försvar. En väl fungerande organisation över landet
stärker den folkliga förankringen som blir särskilt viktig i händelse av
beslut om höjning av krigsdugligheten.
Genom hemvärnets ökande betydelse och den inriktning som lagts fast att öka
organisationen till 125 000 personer krävs inte bara ekonomiska och materiella
resurser utan även ett starkt stöd av en tydlig militär representation. Det
finns säkert möjligheter att vid ett antal försvarsområdesstaber begränsa
uppgifter och omfattning till en lägre nivå men som ändå kan fungera väl
utifrån hemvärnets, de frivilliga försvarsorganisationernas och det civila
försvarets behov.
Genom totalförsvarets nya uppgifter ställs det ökade krav på samverkan
mellan det civila och det militära försvaret. Denna samordning i
fred/kris/krig kräver kunskap, planläggning och kontinuerlig samverkan i fred,
vilket medför att försvarsområdesstabernas betydelse som totalförsvars-centrum
ökar. Kristdemokraterna menar därför att principen ett försvarsområde - ett
län alltjämt skall gälla.
Försvarsmaktens organisation i Ljungbyhed
Osäkerheten om framtiden har lett till att regeringen inte föreslår åtgärder
som inte med rimlig säkerhet har en långvarig beständighet. En översyn av
Försvarsmaktens skolverksamhet skall därför äga rum i syfte att eftersträva
ökad samordning inom Försvarsmakten men även pröva möjligheten till samordning
med totalförsvaret. Kristdemokraterna menar att även Krigsflygskolan, F 5, i
Ljungbyhed bör innefattas i denna utredning för att flygsäkerhetsfrågorna i
samband med den grundläggande flygutbildningen skall bli belysta.
Förändringar i Försvarsmaktens grundorganisation i övrigt
Regeringen har vid utformandet av sitt förslag till åtgärder för att klara av
en krympande ekonomi i väsentliga delar frångått Försvarsmaktens förslag.
Kristdemokraternas självklara utgångspunkt är att vid utformningen av
grundorganisationen enbart ta hänsyn till säkerhetspolitiska aspekter. Vår
uppfattning är att regeringen när den nu frångår Försvarsmaktens bedömningar
gjort det utifrån helt andra principer än de militäroperativa och
säkerhetspolitiska. Vi anser därför att följande fredsförband bör behållas i
organisationen.
* Älvsborgsbrigaden IB 15 i Borås
Riksdagsbeslutet 1995 som bl.a. innebar att Försvarsmakten måste ha förmåga
både att skydda våra mest vitala områden och anfalla en angripare där och när
denne är som känsligast, borde ha lett till att utskottet låtit
Älvsborgsbrigaden utgöra kärnan i Västsveriges markförsvar. Det
befolkningstäta Göteborgsområdet med Nordens största hamn, två stora
flygplatser och viktig industri är utan tvekan ett av Sveriges mest vitala
områden och dessutom beläget vid den kommunikationsled som utgör inloppet till
Östersjön. Ett försvar mot strategiska styrkor kräver dels förband på plats,
dels mycket snabbt tillförda förband.
* Skånska luftvärnskåren Lv 4 i Ystad
Det framtida utbildningsbehovet av luftvärnsförband i södra Sverige
motiverar en nedläggning av en luftvärnskår. De bästa
produktionsförutsättningarna samt en unik kompetens på luftrobotsystemet RBS
77 innebär att Ystad bör vara utbildningsplattform för luftvärnsförband i
södra militärområdet.
* Livgrenadjärbrigaden IB 4 i Linköping
Goda övningsbetingelser, god närrekrytering av värnpliktiga och samverkan
med universitet och universitetssjukhus är ur totalförsvarssynpunkt värdefulla
faktorer. Militäroperativa skäl talar för att IB 4 skall finnas kvar i
Östergötland.
* Lapplandsbrigaden NB 20 i Umeå
Operativa fördelar med dess närhet till gränszonen talar för NB 20 i Umeå.
Väl utbyggda och nära övnings- och skjutfält samt samlokalisering med
Stridsskola Nord och Totalförsvarets skyddsskola bidrar till en effektiv
garnison.
Riksdagen bör sålunda avvisa regeringens förslag i följande avseenden:
* att försvarsområdesstaben i Ystad läggs ned
* att Skånska luftvärnskåren läggs ned
* att försvarsområdesstaben i Växjö läggs ned
* att försvarsområdesstaben i Kalmar läggs ned
* att försvarsområdesstaben i Borås läggs ned
* att Älvsborgsbrigaden läggs ned
* att försvarsområdesstaben i Linköping läggs ned
* att Livgrenadjärbrigaden i Linköping läggs ned
* att försvarsområdesstaberna i Västerås och Gävle läggs ned
* att försvarsområdesstaben i Östersund läggs ned
* att Lapplandsbrigaden i Umeå läggs ned
Stridskrafterna
Markstridskrafternas krigsorganisation
För att armén skall kunna lösa ålagda operativa uppgifter krävs välutbildade
och välutrustade förband. Fältförbanden reduceras nu till att omfatta 13
brigader i tre fördelningar med erforderliga fördelningsförband. Utskottet
godtar även den föreslagna utökningen av hemvärnet och anser att dess
materiella förnyelse är angelägen.
Majoriteten av utskottet ställer sig bakom förslaget att reducera
territorialförsvaret från 165 000 till 90 000 personer. Det är viktigt att
försvarsområdesförbanden vidmakthåller operativa krav på krigsduglighet.
Kristdemokraterna menar att så länge som hemvärnet inte uppnått avsedd styrka
på 125 000 personer bör fler territorialförsvarsförband behållas så att den
sammanlagda styrkan fram till slutläget uppgår till 215 000 personer.
Antalet ytstridsfartyg och ubåtar
Tillräckliga resurser för övervakning och hävdandet av vår territoriella
integritet måste finnas i fred för insatser runt vår 2 746 km långa kust. I
händelse av konflikter kan Östersjön och dess utlopp tidigt bli berörda.
Marinen hade 1982 36 ytstridsfartyg och i dag finns 30. En effektiv
övervakning längs våra kuster kräver många ytstridsfartyg eftersom skyddet av
svenskt territorium och svenska intressen snabbt måste kunna förstärkas.
Regeringen föreslår nu att 24 ytstridsfartyg skall behållas under perioden
1997-2001 för att vi uthålligt skall kunna hävda den territoriella
integriteten innan nya ytstridsfartyg hunnit bli operativa. Därefter kan
antalet fartyg nedgå till 20. Utskottsmajoriteten ställer sig bakom denna
inriktning.
För att vi inte skall ha luckor i övervaknings- eller insatssystemen och med
hänsyn till Sveriges ökade engagemang i Östersjöområdet menar
Kristdemokraterna att antalet ytstridsfartyg bör vara 24. Med hänsyn till den
säkerhetspolitiska osäkerheten bör vi därför inte nu besluta om ytterligare
reduceringar av antalet ytstridsfartyg.
Sedan 1982 har vi 12 ubåtar och regeringen föreslår nu att 9 ubåtar
bibehålls men 2 av dessa i låg materielberedskap. Konsekvenserna av två ubåtar
i materielberedskap kan bli att dessa vid slutet av försvarsbeslutsperioden
inte kan iståndsättas inom ett år på grund av personella och materiella
brister. Regeringens inriktning kan således uppfattas som att Sverige avser
att reducera antalet ubåtar med 40 %. Eftersom ubåtarna har högt omedelbart
stridsvärde och regeringen betonar fortsatt inhemsk kompetens inom
ubåtsområdet bör samtliga 9 ubåtar fortsatt vara operativa för att vi i
händelse av en kris- eller krigssituation skall kunna lösa ålagda uppgifter på
ett fullvärdigt sätt. Ju fler ubåtar vi har operativa, desto större
möjligheter finns till framskjuten övervakning och spaning vilket blir nog så
viktigt i ett anpassningsskede.
Antalet stridsflygdivisioner
Kristdemokraterna framförde under behandlingen av etapp I inför årets
försvarsbeslut att kapaciteten hos våra flygstridskrafter och övrigt
luftförsvar är av avgörande betydelse vid inledningen av ett modernt krig. En
grundläggande förutsättning för vår försvarsförmåga är därför att vi kan
hindra en angripare att få herravälde i luften.
Utskottet föreslår att flygstridskrafterna tills vidare skall bestå av 13
flygdivisioner men att den långsiktiga inriktningen skall vara 12 divisioner
JAS 39 Gripen.
För att kunna utveckla god initialeffekt och nå en rimlig uthållighet i
syfte att hindra en angripare att få luftherravälde behövs 14
stridsflygdivisioner. Skyddet av arméstridskrafternas mobilisering och
uppmarsch måste tryggas liksom skyddet av vitala samhällsfunktioner och
kraftcentrum.
Hemställan
Med stöd av det anförda föreslås
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande ekonomisk ram för försvarsbeslutsperioden
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö23 yrkandena 47 och 48
samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 50 och motionerna
1996/97:Fö38 yrkande 6, 1996/97:Fö42 yrkande 25, 1996/97:Fö50 yrkande 1,
1996/97:Fö52 yrkande 16 och 1996/97:Fö201 yrkande 17 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om att inte genomföra den
ytterligare besparingen på 2 000 miljoner kronor under
försvarsbeslutsperioden 1997-2001,
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande markstridskrafternas krigsorganisation
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö23 yrkandena 22 och 23,
med anledning av proposition 1996/97:4 yrkande 6 samt med avslag på
motionerna 1996/97:Fö38 yrkandena 9 och 10, 1996/97:Fö42 yrkande 28,
1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del och 1996/97:Fö201 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om förslaget till
inriktning av krigsorganisationen för markstridskrafterna,
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande antalet stridsflygdivisioner
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 24 och
1996/97:Fö201 yrkande 8 i denna del, med anledning av proposition
1996/97:4 yrkande 8 i denna del samt med avslag på motionerna
1996/97:Fö42 yrkande 34 och 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om förslaget till
antalet stridsflygdivisioner,
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande Försvarsmaktens organisation i Östersund
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkandena 12 och 29
och till motion 1996/97:Fö23 yrkande 34 i denna del samt med avslag på
proposition 1996/97:4 yrkande 22 och på motionerna 1996/97:Fö28,
1996/97:Fö45, 1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna del,
1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del och 1996/97:Fö330
dels godkänner förslaget att Nedre Norra arméfördelningen i Östersund
läggs ned,
dels godkänner förslaget att Norrlands artilleriregemente i Östersund
läggs ned,
dels avslår förslaget att lägga ned försvarsområdesstaben i Östersund,
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:
45. beträffande förändringar i Försvarsmaktens grundorganisation i
övrigt
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 30 i denna
del och 1996/97:Fö50 yrkande 2 samt med avslag på motion 1996/97:Fö201
yrkande 11 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om förändringar i Försvarsmaktens grundorganisation i
övrigt,
6. Försvarsområden (mom. 17)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Lennart Rohdin
(fp), Olle Lindström (m) och Åke Carnerö (kd) anför
dels att
Uppgifterna i krig och fred skall styra ledningsorganisationens volym och
utformning. Genom de successiva minskningarna av det militära försvarets
krigsorganisation, särskilt territorialförsvaret, har behovet av
ledningsresurser minskat. Vad beträffar försvarsområdesstabernas andra
uppgifter, stöd till hemvärns- och frivilligverksamhet och samverkan med
civila totalförsvarsmyndigheter, har dessa behov snarast ökat. Regeringen
pekar i propositionens avsnitt 10.3 på behoven av samordning inom
totalförsvaret och anmäler dessutom sin avsikt att ?genomföra en analys av
behoven av samordning och principerna för samverkan inom totalförsvaret?.
Vi har erfarit att Försvarsmakten på de platser som mister militär närvaro
efter höstens försvarsbeslut avser att upprätta staber av en lägre dignitet
med uppgift att dels leda den taktiska enheten fo-grupp, dels stödja hemvärns-
och frivilligverksamheten. Huvudprincipen ett län - ett försvarsområde bör i
stället alltjämt gälla.
Regeringens förslag om minskning av antalet försvarsområden samt till dessa
hörande försvarsområdesstabers krigs- och grundorganisation innebär en inte
obetydlig besparing. Försvarsområdesstaberna har enligt utskottets mening stor
betydelse för samverkan med civila myndigheter och för stödet till hemvärns-
och frivilligverksamheten. Därför bör de, liksom regeringen föreslår, anpassas
till sina uppgifter.
För att möjliggöra besparingar i främst krigsorganisation bör regeringen
pröva olika lösningar för samordningen av ledningen i krig av fo-staberna utan
att antalet försvarsområden nu minskas i den omfattning som föreslås.
Försvarsområdesstaberna bör sålunda, utöver den avveckling i Kiruna och Kalix
som regeringen föreslår, behållas och regeringens förslag i dessa avseenden
avslås. De mindre fo-staberna kan skapas vid sidan av ?fullvärdiga? fo-staber
till en mycket låg kostnad om den lokala stödorganisationen begränsas.
Regeringens förslag om variation av storleken på försvarsområdesstaberna
medger detta.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande försvarsområden
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 34 i denna
del, 1996/97:Fö38 yrkande 24, 1996/97:Fö44, 1996/97:Fö50 yrkande 3,
1996/97:Fö201 yrkande 9 och 1996/97:Fö308 yrkande 2 och med avslag på
proposition 1996/97:4 yrkande 11 i denna del ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om försvarsområden,
7. Antalet ytstridsfartyg och ubåtar (mom. 22)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m)
och Åke Carnerö (kd) anför
dels att Sveriges marina förmåga, inte minst vad gäller krishantering i
Östersjöområdet, minskar med regeringens förslag till inriktning av försvaret.
Enligt vår uppfattning är en sådan utveckling olycklig och svår att förstå i
perspektivet av det breda svenska engagemanget för säkerhet och stabilitet i
Östersjöregionen.
Regeringens förslag att dels detaljreglera frågan om antalet ubåtar i
materielberedskap, dels nu fastställa det långsiktiga målet för antalet
ytstridsfartyg till 20 bör enligt vår mening avslås.
Antalet ubåtar bör i enlighet med regeringens förslag vara nio. De två som
föreslagits läggas i materielberedskap bör efter vad som framkommit under
utskottsbehandlingen vidmakthållas så att samtliga ubåtar som inräknas i
krigsorganisationen är operativa. Att upprätthålla teknisk och underhålls-
kompetens för hela Näcken-systemet är en för hög grundkostnad för att slås ut
på endast en ubåt.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande antalet ytstridsfartyg och ubåtar
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö23 yrkandena 25 och 26
och 1996/97:Fö201 yrkande 7 i denna del samt med avslag på proposition
1996/97:4 yrkande 7 i denna del och motion 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
antalet ytstridsfartyg och ubåtar,
8. Försvarsmaktens organisation i Ystad och Revingehed (mom. 28)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m)
och Åke Carnerö (kd) anför
dels att i våra reservationer 1 respektive 5 om försvarspolitiken framförs
delvis olika motiv för att avslå regeringens förslag om nedläggning av Skånska
luftvärnskåren och försvarsområdesstaben i Ystad. Slutsatsen är emellertid
gemensam. Därför menar vi samfällt att regeringens förslag i dessa delar bör
avslås.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande Försvarsmaktens organisation i Ystad och Revingehed
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö17, 1996/97:Fö19
yrkande 1, 1996/97:Fö23 yrkandena 30, 34 båda i denna del, 1996/97:Fö37,
1996/97:Fö40, 1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna del,
1996/97:Fö304 och 1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del samt med avslag på
proposition 1996/97:4 yrkandena 15 och 30 och med avslag på motionerna
1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del och 1996/97:Fö323 avvisar
dels förslaget att lägga ned försvarsområdesstaben i Ystad,
dels förslaget att lägga ned Skånska luftvärnskåren i Ystad,
9. Försvarsmaktens organisation i Ljungbyhed (mom. 29)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Lennart Rohdin
(fp), Olle Lindström (m) och Åke Carnerö (kd) anför
dels att enligt regeringens förslag skall bl.a. hela flygvapnets
skolverksamhet utredas inom den närmaste tiden. Det är en klok tanke.
Regeringen har emellertid valt att bryta ut en enda skolverksamhet från de
övriga som för närvarande är lokaliserade vid främst F 14 i Halmstad och vid
F 5 i Ljungbyhed. Vi finner denna hantering av frågan varken logisk eller
försvarbar.
Frågan om var den grundläggande flygutbildningen skall lokaliseras bör
utredas i sitt sammanhang med övrig utbildningsverksamhet i bl.a. flygvapnet.
Regeringens förslag om nedläggning av Krigsflygskolan i Ljungbyhed bör sålunda
avvisas.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande Försvarsmaktens organisation i Ljungbyhed
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö19 yrkande 2,
1996/97:Fö23 yrkande 29, 1996/97:Fö38 yrkande 17, 1996/97:Fö56,
1996/97:Fö201 yrkande 11 i denna del och 12 och 1996/97:Fö305 samt med
avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 34 avvisar förslaget att lägga
ned Krigsflygskolan i Ljungbyhed,
10. Försvarsmaktens organisation i Ängelholm (mom. 30)
Lennart Rohdin (fp) och Annika Nordgren (mp) anför
dels att i våra reservationer 2 respektive 4 om försvarspolitiken framförs
motiv till varför vi är emot regeringens förslag att behålla Skånska
flygflottiljen F 10 i Ängelholm. Riksdagen bör besluta att denna flottilj
läggs ned.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande Försvarsmaktens organisation i Ängelholm
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö38 yrkande 16 i denna
del och 1996/97:Fö42 yrkande 30 samt med avslag på motion 1996/97:Fö328
beslutar att lägga ned Skånska flygflottiljen i Ängelholm,
11. Försvarsmaktens organisation i Växjö, Kalmar och Jönköping (mom. 32)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m)
och Åke Carnerö (kd) anför
dels att vi i våra reservationer 1 respektive 5 om försvarspolitiken framför
motiv för att avslå regeringens förslag om att lägga ned ett stort antal
försvarsområdesstaber. I enlighet med detta menar vi att även regeringens
förslag att lägga ned försvarsområdesstaberna i Växjö och Kalmar bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande Försvarsmaktens organisation i Växjö, Kalmar och
Jönköping
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö4, 1996/97:Fö13,
1996/97:Fö14, 1996/97:Fö23 yrkande 34 i denna del, 1996/97:Fö201
yrkandena 10 och 11 båda i denna del, 1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del
och 1996/97:Fö320 samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkandena 16
och 17 avvisar regeringens förslag att lägga ned försvarsområdesstaberna
i Växjö och Kalmar,
12. Försvarsmaktens organisation i Västsverige (mom. 33)
Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m) och Åke Carnerö (kd)
anför:
dels att i våra reservationer 1 respektive 5 framförs delvis olika motiv för
att avslå regeringens förslag att lägga ned Älvsborgsbrigaden och
försvarsområdesstaben i Borås. Vi menar samfällt att regeringens förslag bör
avslås.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande Försvarsmaktens organisation i Västsverige
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö15 yrkandena 1 och 2,
1996/97:Fö20, 1996/97:Fö22 yrkande 3, 1996/97:Fö23 yrkandena 30 och 34
båda i denna del, 1996/97:Fö25, 1996/97:Fö27 yrkande 1, 1996/97:Fö38
yrkande 15 i denna del, 1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna
del, 1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del, 1996/97:Fö314 yrkandena 1 och
2, 1996/97:Fö321 och 1996/97: Fö322 samt med avslag på proposition
1996/97:4 yrkandena 19 och 26 avslår förslagen att lägga ned
Älvsborgsbrigaden och försvarsområdesstaben i Borås,
13. Försvarsmaktens organisation i Västsverige (mom. 33)
Arne Andersson (m) anför:
dels att oaktat Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna i sin
gemensamma reservation nr 12 om Försvarsmaktens organisation i Västsverige
yrkat avslag på de i utskottsbetänkandet föreslagna förbandsnedläggningarna
vill jag här närmare motivera varför Älvsborgsbrigaden IB 15 bör finnas kvar.
Jag delar inte regeringens och utskottsmajoritetens uppfattning att
utvecklingsmöjligheterna för mekaniserade förband är sämre i Borås än i
Halmstad. Det förhållandet att utbildningsförutsättningarna är olika talar
till Borås fördel. Vikten av att hela utbildningen sker i den terrängtyp som
finns i Göteborgsområdet kan inte nog understrykas.
Jag delar Överbefälhavarens uppfattning i försvarsmaktsplanen att IB 15
skall vara kvar eftersom den bäst tillgodoser försvaret i västra Sverige. I
Borås finns också på närövningsfältet landets modernaste övningsanläggning för
strid i tätort. Detta är särskilt viktigt för den utbildning av
stadsskyttekompanier för Göteborgs försvar som redan nu äger rum i Borås.
Den totala kostnaden har framhållits vara en fördel för
Halmstadsalternativet. Enligt min uppfattning kommer denna i praktiken visa
sig vara försumbar. Den hitintills oprecisa arrendekostnaden för Vapnöfältet
och kostnaderna för att nyttja detta fält (anläggning av körstråk, vägportar
etc.) reducerar den ekonomiska fördelen för Halmstadsalternativet till ca 8-9
miljoner kronor per år. Från detta belopp skall sedan dras den dokumenterat
höga driftskostnaden i Halmstad gentemot i Borås. Denna driftskostnad kommer
dessutom att stiga ytterligare av att IB 16 skall transporteras upp och övas i
Göteborgs- och Boråsterrängen 10-12 mil norrut.
Således talar nu såväl ekonomiska som strategiska skäl för att behålla IB 15
i Borås. Regeringsförslaget bör avslås av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande Försvarsmaktens organisation i Västsverige
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö15 yrkandena 1 och 2,
1996/97:Fö20, 1996/97:Fö22 yrkande 3, 1996/97:Fö23 yrkandena 30, 34 båda
i denna del, 1996/97:Fö25, 1996/97:Fö27 yrkande 1, 1996/97:Fö38 yrkande
15 i denna del, 1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna del,
1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del, 1996/97:Fö314 yrkandena 1 och 2,
1996/97:Fö321 och 1996/97: Fö322 samt med avslag på proposition 1996/97:4
yrkandena 19, 26 avslår förslagen att lägga ned Älvsborgsbrigaden och
försvarsområdesstaben i Borås,
14. Försvarsmaktens verksamhet i Karlsborg (mom. 35)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Lennart Rohdin
(fp), Olle Lindström (m) och Annika Nordgren (mp) anför:
dels att regeringen föreslår, utan att begära riksdagens ställningstagande,
att utbildningen av stabs- och sambandsförband vid S 2 i Karlsborg skall
upphöra. Detta är en rimlig hållning för det fall att försvaret helt skulle
lämna Karlsborg. I nuvarande läge, med en fortsatt grundutbildning av
arméförband där, bortfaller en del av motiven för att reglera en dylik
flyttning av denna utbildning. Det bör enligt vår mening ankomma på
Försvarsmakten att avgöra hur produktionen av signalförbanden skall fördelas
på befintliga utbildningsplattformar. Med anledning av motion Fö30 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad som här har anförts.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande Försvarsmaktens verksamhet i Karlsborg
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Fö30 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om Försvarsmaktens verksamhet
i Karlsborg,
15. Livgrenadjärbrigaden och försvarsområdet i Linköping (mom. 37)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m)
och Åke Carnerö (kd) anför:
dels att i våra reservationer 1 respektive 5 om försvarspolitiken framförs
delvis olika motiv för att avslå regeringens förslag om att lägga ned
Livgrenadjärbrigaden och försvarsområdesstaben i Linköping. Slutsatsen är
emellertid gemensam. Vi menar samfällt att riksdagen bör avvisa regeringens
förslag i dessa delar.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande Livgrenadjärbrigaden och försvarsområdet i Linköping
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö8 yrkandena 1 och 3,
1996/97:Fö23 yrkandena 30 och 34 båda i denna del, 1996/97:Fö29 yrkandena
1 och 3, 1996/97:Fö50 yrkandena 5 och 8, 1996/97:Fö201 yrkandena 10 och
11 båda i denna del, 1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del och
1996/97:Fö326 yrkandena 1 och 2, med anledning av motion 1996/97:Fö38
yrkande 14 i denna del samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkandena
20 och 25 avvisar förslagen att lägga ned Livgrenadjärbrigaden och
försvarsområdesstaben i Linköping,
16. Försvarsmaktens organisation i Västerås, Uppsala i övrigt, Falun och Gävle
(mom. 40)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m)
och Åke Carnerö (kd) anför:
dels att vi i våra reservationer 1 respektive 5 om försvarspolitiken framför
motiv för att avslå regeringens förslag om att lägga ned ett stort antal
försvarsområdesstaber. I enlighet med detta menar vi att även regeringens
förslag att lägga ned försvarsområdesstaberna i Västerås och Gävle bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande Försvarsmaktens organisation i Västerås, Uppsala i
övrigt, Falun och Gävle
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 36 och
motionerna 1996/97:Fö16, 1996/97:Fö23 yrkande 34 i denna del,
1996/97:Fö34, 1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna del och
1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del samt med avslag på proposition
1996/97:4 yrkandena 18 och 21 och motionerna 1996/97:Fö42 yrkande 26 och
1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del,
dels godkänner förslaget att inrätta Försvarsmaktens underrättelse- och
säkerhetscentrum i Uppsala,
dels avvisar förslagen att lägga ned försvarsområdesstaberna i Västerås
och Gävle,
17. Försvarsmaktens organisation i Söderhamn (mom. 41)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Lennart Rohdin
(fp), Jan Jennehag (v), Olle Lindström (m) och Annika Nordgren (mp) anför:
dels att i våra respektive reservationer nr 1, 2, 3 och 4 framförs delvis
olika motiv för att avslå regeringens förslag om nedläggning av Hälsinge
flygflottilj F 15 i Söderhamn. Vår slutsats är dock gemensam. Vi menar därför
samfällt att riksdagen skall avslå regeringens förslag i denna del.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande Försvarsmaktens organisation i Söderhamn
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö11 yrkandena 1-4,
1996/97:Fö35, 1996/97:Fö38 yrkande 16 i denna del 1996/97:Fö42 yrkande
29, 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del, 1996/97:Fö201 yrkande 11 i denna
del och 1996/97:Fö317 samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 33
avslår regeringens förslag att lägga ned Hälsinge flygflottilj i
Söderhamn,
18. Försvarsmaktens organisation i Umeå (mom. 43)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m)
och Åke Carnerö (kd) anför:
dels att i våra respektive reservationer nr 1 och 5 om försvarspolitiken har
vi framfört delvis skilda motiv för att avslå regeringens förslag om att lägga
ned Lapplandsbrigaden NB 20. Vår slutsats är dock gemensam. Vi menar därför
samfällt att riksdagen skall avslå regeringens förslag i denna del.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande Försvarsmaktens organisation i Umeå
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö6, 1996/97:Fö23
yrkande 30 i denna del, 1996/97:Fö32, 1996/97:Fö38 yrkande 14 i denna
del, 1996/97:Fö39, 1996/97:Fö46, 1996/97:Fö201 yrkande 11 i denna del och
1996/97:Fö313 samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 27 avvisar
regeringens förslag att lägga ned Lapplandsbrigaden i Umeå,
19. Militär plikttjänstgöring (mom. 64)
Lennart Rohdin (fp) och Åke Carnerö (kd) anför:
dels att värnpliktiga som ett led i sin sjukvårdsutbildning i dag endast
beträffande livräddande insatser utbildas till att kunna stoppa blödning och
upprätthålla andning. Om alla värrnpliktiga också fick utbildning i hjärt-
lunglivräddning skulle det innebära att det civila samhället varje år skulle
få ett tillskott av ca 30 000 utbildade hjärt- och lunglivräddare. På sikt
skulle detta få stora positiva effekter för samhället och förbättra
möjligheterna att rädda liv vid olyckor och katastrofer. Vi yrkar således
bifall till motion Fö302 (kd).
dels att utskottets hemställan under 64 bort ha följande lydelse:
64. beträffande militär plikttjänstgöring
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö302 och avslag på
motionerna 1996/97:Fö10 yrkande 1 i denna del, 1996/97:Fö38 yrkandena 25
och 26, 1996/97:Fö301 och 1996/97:Fö310 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om hjärt-lunglivräddning,
20. Civila beredskapsstyrkor (mom. 65)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Lennart Rohdin (fp)
och Olle Lindström (m) anför:
dels att regeringen har inte på ett övertygande sätt kunnat presentera
utbildningsbehov eller krigsorganisation för organiserandet av civila
beredskapsstyrkor. Enligt vår mening borde regeringen inväntat dels
kommunernas behovsinventering som avses vara klar den 1 juli 1997, dels även i
övrigt berett ärendet så att ett fullständigt underlag förelåg inför
riksdagens ställningstagande. Utan att ta ställning till behovet av eller
utbildningsform eller volym av de föreslagna styrkorna borde regeringen
åtrerkomma till riksdagen i denna fråga.
dels att utskottets hemställan under 65 bort ha följande lydelse:
65. beträffande civila beredskapsstyrkor
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö38 yrkande 27 och
1996/97:Fö201 yrkande 14 samt med avslag på motionerna 1996/97:Fö10
yrkandena 2-4 och 1996/97:Fö401 i denna del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om civila beredskapsstyrkor,
21. Försvarets högskolor (mom. 74)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Lennart Rohdin (fp)
och Olle Lindström (m) anför:
dels att vi finner att förslaget om en sammanslagning av Försvarshögskolan och
Militärhögskolan inte har föregåtts av en sakligt underbyggd beredning.
Förslaget tar på intet sätt hänsyn till att kunna säkerställa verksamhetens
vid Försvarshögskolan särskilda karaktär. Regeringens förslag bör därför
avvisas.
dels att utskottets hemställan under 74 bort ha följande lydelse:
74. beträffande försvarets högskolor
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö38 yrkande 32,
1996/97:Fö47 och 1996/97:Fö318, med anledning av motion 1996/97:Fö23
yrkande 41, samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 49 avslå
regeringens förslag om försvarets högskolor,
22. Materielförsörjning och försvarsindustri (mom. 75)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Lennart Rohdin (fp)
och Olle Lindström (m) anför:
dels att svensk försvarsindustri står inför en svår förändringsprocess. Trots
de försvarsbeslut som fattats år 1995 och innevarande år saknas grund för
många framtida ställningstaganden. Utskottsmajoriteten anvisar
beredningsarbete inför nästa säkerhetspolitiska kontrollstation som metod för
att belysa frågorna kring försvarets teknik- och materielförsörjning. Enligt
vår mening är inte detta tillräckligt.
1992 års försvarsbeslut byggde på idén om nödvändigheten av kvalitativ
förnyelse. Det är med oro vi ser på den lägre förnyelsetakt som blir
resultatet av utskottsmajoritetens förslag till beslut. Inte minst
anpassningsperspektivet ställer nya krav på försvarsindustriell kompetens.
Därför borde regeringen valt att avsätta 750 miljoner kronor/år för
anpassningsinriktade tekniksatsningar i stället för de föreslagna 550 miljoner
kronor/år.
Att frågorna kring försvarets materielförsörjning, också de i ett
anpassningsperspektiv, snarast utreds är en mycket angelägen fråga. Detta bör,
i likhet med de förslag och synpunkter som framförs i kommittémotion Fö501 (m)
yrkandena 1, 6, 7 och 8 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 75 bort ha följande lydelse:
75. beträffande materielförsörjning och försvarsindustri
att riksdagen med bifall till motion Fö501 yrkandena 1, 6-8, med
anledning av motion 1996/97:Fö23 yrkande 28 och med avslag på motion Fö43
yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om materielförsörjning och försvarsindustri,
Särskilda yttranden
1. Utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1997 (mom. 1)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson, Olle Lindström (alla m) anför:
Den 22 november i år beslutade riksdagens majoritet bestående av
Socialdemokraterna och Centerpartiet att fastställa ekonomiska ramar för de
olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och en beräkning av statens
inkomster för år 1997. Samtidigt beslutades en preliminär fördelning av
statens utgifter på utgiftsområden för budgetåren 1998 och 1999.
Moderata samlingspartiet har i parti- och kommittémotioner förordat en annan
inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra förslag
syftar till att skapa förutsättningar för ett ekonomiskt, kulturellt och
socialt växande Sverige. Genom en större enskild sektor och ett starkare
civilt samhälle kan både företag och människor växa. Massarbetslösheten kan
steg för steg pressas tillbaka samtidigt som den sociala tryggheten också i
andra bemärkelser kan öka genom att hushållen får en större ekonomisk
självständighet.
Vi har föreslagit en långtgående växling från subventioner och bidrag till
kraftiga skattesänkningar för alla, främst låg- och medelinkomsttagare.
Samtidigt värnar vi de människor som är i störst behov av gemensamma insatser
och som har små eller inga möjligheter att påverka sin egen situation. Vi slår
också fast att det allmänna skall tillföras resurser för att på ett
tillfredsställande sätt kunna genomföra de uppgifter som skall vara
gemensamma. Rättsväsendet måste fungera tillfredsställande och försvaret skall
vara så starkt att Sverige kan försvaras.
När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet den 22 november valt en
annan inriktning av politiken, deltar vi inte i detaljbesluten gällande det
närmaste budgetåret. I detta särskilda yttrande redovisar vi den del av vår
politik som berör utgiftsområde 6 Totalförsvar (utg.omr. 6).
Om detta hade varit möjligt hade vi nu yrkat på att riksdagen skulle
fastställa den ram som föreslogs i motion 1996/97:Fö201 yrkande 17. Våra
synpunkter avseende fördelningen mellan de olika anslagen inom utgifts-område
6 är omfattande. De skillnader som är direkt hänförliga till avgivna moderata
motioner är dels en överföring av 26 miljoner kronor från anslaget B 1
Funktionen Civil ledning till anslaget A 1 Försvarsmakten, dels en överföring
av hela anslaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser till utgiftsområde 7
Internationellt bistånd.
Avseende vårt ställningstagande att redan år 1997 satsa 750 miljoner kronor
för anpassningsåtgärder i stället för de av regeringen föreslagna 550 miljoner
kronor konstaterar vi att detta inte är en anslagsfråga utan en fråga om hur
medel inom anslaget A 1 Försvarsmakten fördelas. Vi står fast vid vår
uppfattning att en dylik förstärkning avsevärt skulle stärka det i övrigt
svaga anpassningskoncept regeringen hittills presenterat och återkommer i
reservation nr 22 med förslag till annat beslut än det majoriteten i utskottet
föreslår.
2. Uppgifter, helhetssyn och anpassning (mom. 15)
Jan Jennehag (v) och Annika Nordgren (mp) anför:
Regeringen har aviserat att en översyn av den militära underrättelsetjänsten
skall genomföras. Vi anser att det är ytterst viktigt att särskilt
uppmärksamma förhållanden som kan leda till nya eller förstärkta hot eller
andra svåra nationella påfrestningar och låta dessa få reella konsekvenser.
Den säkerhetspolitiskt och militärt inriktade underrättelsetjänsten bör enligt
vår mening i nuvarande säkerhetspolitiska läge särskilt lägga vikt vid
informationen om långsiktiga utvecklingstendenser och förändringar inom
miljömässiga, politiska, ekonomiska och militära områden av betydelse för
Sveriges säkerhet. Som exempel kan ges atomubåtar på Ishavets botten och
sociala utvecklingstendenser (ökande klyftor) mellan människor. Här måste en
samordning ske mellan olika myndigheters kompetensområden, men också att
myndigheter bedömer varandra, för att säkerställa att olika hot bedöms utifrån
sakkunskap och inte tradition. Underrättelsenämnden måste vidgas till att
innefatta alla i riksdagen representerade partier, detta för att öka insynen,
och att det är demokratiskt riktigt att låta människor med olika syn på
samhället ingå i en sådan nämnd.
3. Ledningssystemets utveckling (mom. 16)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m)
anför:
Försvarsutskottet förutsatte hösten 1995 ?att regeringen hösten 1996 utifrån
en helhetssyn förelägger riksdagen ett underlag för principställningstaganden
om det framtida militära ledningssystemets utveckling?. Den utredning avseende
ledningsorganisationen som regeringen då aviserade skulle enligt utskottets
mening resultera i detta. Utskottet hade vidare en rad preciserade önskemål
avseende vad utredningen skulle innehålla. Till utskottets beslut hörde också
avvisandet av regeringens avsikt att föreslå nedläggning av ett antal
försvarsområdesstaber innan ledningssystemet utretts.
Regeringens proposition 1996/97:4 (avsnitt 10) uppfyller inte detta
riksdagens uttryckliga önskemål avseende utredning. I stället för den
helhetssyn som utskottet förutsatte återkommer regeringen i stället med ett
enda konkret förslag, nämligen en omotiverad nedläggning av
försvarsområdesstaberna.
Vi ansluter oss till utskottets text i betänkandet men finner anledning att
påpeka det förhållande som ovan anges. Meningsskiljaktigheterna i denna fråga
är inte i första hand hänförliga till substansen i önskade förändringar utan
till utskottsmajoritetens oförmåga att ens kritisera regeringen för uppenbart
negligerande av vad utskottet tidigare anfört och vad riksdagen genom
riksdagsbeslutet förra hösten gav regeringen till känna. Behovet av en samlad
översyn av ledningsproblematiken i enlighet med försvarsutskottets inriktning
från hösten 1995 kvarstår sålunda enligt vår mening.
4. Försvarsmaktens organisation i Ystad och Revingehed (mom. 28)
Karin Wegestål (s) anför:
Jag instämmer i regeringens och utskottets bedömning att luftvärnsutbildningen
i södra milot kan utföras vid ett luftvärnsförband. Utskottet har, under
arbetets gång, övervägt såväl operativa och ekonomiska som utbildningsmässiga
faktorer och funnit att de bästa förutsättningarna finns vid Lv 4 i Ystad.
Detta stämmer också med de erfarenheter som framkom genom den utredning om
lokalisering av luftvärnsutbildningen i hela Sverige som utskottet år 1993
beställde hos chefen för armén.
Vilket luftvärnsregemente som skall bli kvar är emellertid nu avhängigt av
vilken infanteribrigad som skall ha till huvuduppgift att försvara Göteborg
och balansen av förband i Småland. I arbetet med Försvarsmaktsplan 97 har man
jämfört IB 15 i Borås med IB 16 i Halmstad, med beaktande av IB 12 och Ing 2 i
Eksjö. I Försvarsmaktens förslag ansågs Boråsbrigaden var mest lämplig.
Halmstadbrigaden bedömdes dock ha bättre förutsättningar för utbildning av
mekaniserade förband och samtidigt angavs att vid ett val av I 16 skulle man
dessutom slippa flytta den personal som nyligen omlokaliserats från Göteborg
till Halmstad. Förvarsmakten valde ändå Boråsalternativet men regeringen har
valt Halmstadsalternativet. Eftersom garnisonslösningar eftersträvas skall
därför södra milots luftvärnsutbildning ske i Halmstad.
Förutsättningar för luftvärnsutbildning är i dag bäst i Ystad men sägs kunna
bli lika bra i Halmstad om ett nytt övningsfält vid Wapnö gods anskaffas.
Jag anser att det ger helt felaktiga signaler i en krympande ekonomi, att
flytta verksamhet från ett område, där de bästa förutsättningarna för
verksamheten finns, till ett ställe där man behöver köpa in nya
övningsområden. I Ystad finns redan näraliggande övnings- och skjutfält. Där
finns daglig möjlighet till samövning med mekaniserade förband inom
garnisonen, vilket i någon mån kompenserar bristen på repetitionsutbildning
och där det ges goda möjligheter till rekrytering av personal och
värnpliktiga, och där detta ger goda resultat, inte minst på grund av de
sociala fördelar som kommer av korta avstånd till familj och vänner.
Jag vill emellertid tillägga, att det kommande beslutet är en följd av den
borgerliga regeringens förslag år 1993, som resulterade i flyttning av Lv 6
från Göteborg till Halmstad.
Det hade föregåtts av den nämnda ?luftvärnsutredningen?, som visade att det
hade varit både bättre och mycket billigare att samlokalisera militärområdets
luftvärnsutbildning i Ystad.
Försvarsmaktens förutsättningar var från början att de ekonomiska effekterna
av förändringar i grundorganisationen skulle bedömas på lång sikt. Dessa
förutsättningar ändrades under arbetets gång, varför de stora
investeringskostnader som de senaste åren lagts ner i Halmstad väger tungt. De
kostnader som behövts läggas ner vid en samlokalisering i Ystad efter beslutet
1993 hade varit ytterst blygsamma vilket påpekades i den partireservation som
lämnades mot den uppgörelse som gjorts mellan (m) och (nyd).
Den paketlösning som regeringens förslag är och som utskottet ställer sig
bakom, avgörs av vilken lösning som ger den största besparingen under
belutsperioden, utan att ta hänsyn till besparingseffekter på längre sikt. I
detta arbete har Försvarsmaktens siffror jämförts med regeringskansliets
siffror och de berörda kommunernas beräkningar. Dessutom har en särskild
bedömning gjorts när det gäller påverkan på samhällsekonomiska och
regionalpolitiska faktorer. Denna redovisning har visat att utifrån
tillgängligt material och under givna förutsättningar blir besparingseffekten
störst i Halmstadsalternativet. Detta har avgjort utskottets ställningstagande
och jag ställer mig trots ovan angivna synpunkter bakom detta.
5. Försvarsmaktens organisation i Västsverige (mom. 33)
Lennart Rohdin (fp och Annika Nordgren (mp) anför:
Skulle riksdagens beslut bli att behålla IB 16 i Halmstad finner vi det
angeläget att framhålla att säkerställandet av erforderliga förbindelser
mellan befintliga övningsfält av bl.a. miljöskäl inte får tas till intäkt för
att Försvars- makten i framtiden förvärvar det berörda markområdet för
övningsverksamhet.
6. Verksamheten vid det internationella kommandot (mom. 51)
Åke Carnerö (kd) anför:
Ökad samverkan med andra länders stridskrafter och civila insatsstyrkor medför
kostnader som måste beaktas. Med tanke på skydd och säkerhet för deltagande
svensk personal kommer vår allra bästa materiel att efterfrågas vid
internationella insatser. Denna materiel förslits snabbt och vid en längre
tids engagemang kommer troligen en mängd materiel aldrig tillbaka till
Sverige. Kostnaderna för förslitning och förstörd materiel måste därför
uppmärksammas. Regeringen borde därför av ekonomiska skäl ha klargjort
huruvida materielen för internationell verksamhet skall tas ur
mobiliseringsförråd eller särskilt anskaffas och förrådställas för
internationella insatser.
7. Inriktningen av Försvarsmaktens program under budgetåret 1997 (mom. 58)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m)
anför:
Den 22 november i år beslutade riksdagen att utgiftsramarna för år 1997. Vi
kan då inte längre vidhålla vårt förslag om fördelning av medel på olika
anslag inom utgiftsområdet 6 Totalförsvar. Härav följer att del av innehållet
i våra förslag om inriktning av Försvarsmaktens program under budgetåret också
faller bort. Vår uppfattning kvarstår och redovisas i sina huvuddrag i
reservation nr 1 Moderata samlingspartiets försvarspolitik, där den
långsiktiga inriktningen föreslås läggas fast.
8. Inriktningen av Försvarsmaktens program under budgetåret 1997 (mom. 58)
Lennart Rohdin (fp) anför:
Vi har inte haft möjlighet att få vårt förslag avseende främst
markstridskrafternas krigsorganisation analyserat av Försvarsmakten, varför vi
inte har möjlighet att ta ställning till frågan om inriktning av
Försvarsmaktens program under budgetåret 1997.
9. Vissa frågor rörande räddningstjänsten i fred (mom. 62)
Annika Nordgren (mp) anför:
I motion Jo795 (mp) behandlas frågan om sanering vid kärnkraftsolyckor. Den 1
juli 1992 (prop. 1991/92:41, bet. FöU5) genomfördes vissa förändringar i
räddningstjänstlagen. Räddningstjänstlagen kompletterades då med regler
rörande sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen. Enligt 44 §
räddningstjänstlagen (1986:1102) kan personer mellan 18 och 65 år som har
kunskap om samt hälsa och kroppskrafter för sådant arbete tas ut till
tjänsteplikt före saneringsarbetet. Frågan man ställer sig är givetvis hur man
kan bedöma vilka kunskaper som behövs och vilken hälsa samt kroppskrafter
personen har för att man skall tas ut till arbetet.
Den moraliska frågan huruvida det är riktigt att människor som har motsatt
sig kärnkraft, kanske just på grund av säkerhetsskäl, kan tas ut att hjälpa
till efter en kärnkraftsolycka står obesvarad.
10. Militär plikttjänstgöring (mom. 64)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson, Olle Lindström (alla m) anför:
Värnplikten är en av grundstenarna i försvaret av Sverige. 1994 fick Sverige i
full politisk enighet ett modernt pliktsystem grundat på principer som
överenskommits i Pliktutredningen som arbetade under åren 1991-1992.
Ett omfattande beredningsarbete föregick sålunda fastläggande av de
grundläggande villkor som gäller för totalförsvarspliktens utnyttjande för
totalförsvarets personalförsörjning. Efter valet år 1994 valde regeringen att
frångå överenskomna principer. Genom en i Plikutredningen avvisad tolkning av
folkförsvarstanken framstod nu målet att utbilda alla som viktigare än att
utbilda dem som det finns behov av. Försvarsministerns förslag om att utbilda
10 000 civilpliktiga årligen i något som givits namnet ?civila
beredskapsstyrkor? är den främsta exponenten härför. Lyckligtvis har
regeringens ambitionsnivå i ljuset av den sakliga argumenation som framförts
mot förslaget sänkt ambitionerna. I stället för 400 miljoner kronor årligen
som ursprungligen avsågs föras över från Försvarsmakten till civila
myndigheter för denna utbildning börjar verksamheten 1997 på en blygsam nivå
och med ett anslag på 26 miljoner kronor.
Genom att påbörja denna utbildning innan en analys av behoven och
krigsorgansiationen genomförts väljer regeringen strid i pliktfrågan. Det
samförstånd som under lång tid präglat behandlingen av dessa frågor bryts
sålunda. Enligt vår mening är det såväl olyckligt som anmärkningsvärt att
regeringen valt denna linje. Ansvaret för att med statens tvångsmedel ta ut
och utbilda unga människor vilar nu helt på den politiska majoriteten när det
gäller utbildningen till de civila beredskapsstyrkorna.
Vår uppfattning är att det försvagar den totala uppslutningen kring
pliktsystemet och att regeringens val av handlingsväg sålunda på sikt riskerar
att urholka den folkliga uppslutningen kring totalförsvarsplikten. All
pliktutbildning skall i enlighet med lagen om totalförsvarsplikt syfta till
krigsplacering. Denna krigsplacering i förband skall självfallet också ha ett
motiv i fom av behov av förbanden i krigsorganisationen. De senare motiven har
inte kunnat påvisas vad gäller de civila beredsskapsstyrkorna.
11. Inskrivning och avgångar (mom. 67)
Lennart Rohdin (fp) och Annika Nordgren (mp) anför:
Avgångar
Det är många som avbryter sin militära grundutbildning (under utbildningsåret
1994/95 var det 12,9 %). 20 % uppges avbryta sin vapenfria tjänst.
Värnpliktsrådet föreslår att man för att motverka dessa stora avgångar skall
införa mer generella uttagningar vid mönstringen, så att man inte ger den
totalförsvarspliktige falska förhoppningar om vad den kommande tjänsten skall
innebära. Ett annat krav, som utskottet tidigare har fört fram, är att man
skall få civilt meritvärde på det man lär sig under utbildningstiden. Detta
kan ske t.ex. genom att man kan tillgodoräkna sig godkända poäng i motsvarande
civila utbildningar. Därigenom blir det en merit att ha utfört sin
totalförsvarsplikt. Denna fråga bereds nu inom regeringskansliet och vi ser
fram mot regeringens kommande förslag. Positivt är att regeringen i
propositionen tar upp frågan om plikttjänstgöringens anpassning till
studieterminer och att tiden mellan inskrivning och inryckning bör minska. En
annan viktig åtgärd, som inte regeringen nämner, är vikten av att förbättra
informationen före, under och efter inskrivningen. Mer kunskap för den
totalförsvarspliktige innebär större möjligheter för henne eller honom att få
en passande befattning efter intresse och önskemål. Medbestämmandet och
disciplinstraff har också betydelse.
Regeringen anför i propositionen att de stora problemen med avgångar före
inryckning och under grundutbildningen behöver klarläggas. Vi anser att denna
utredning skall ske i samarbete med Styrelsen för psykologiskt försvar, så att
attitydförändringar gentemot det militära försvaret, uppfattning om
utbildningens relevans gentemot hur man uppfattar vilka säkerhetspolitiska hot
som finns m.m., också skall vara en del av underlaget.
Disciplinansvar och medinflytande
Vi anser att en översyn av lag (1994:1811) om disciplinansvar inom
totalförsvaret och medinflytandeförordningen bör genomföras. Utredningen om de
totalförsvarspliktigas ekonomiska och sociala situation (SOU 1996:18) har
föreslagit att en översyn bör göras av disciplinlagstiftningen. Försvarsmakten
anser inte att detta är nödvändigt och enligt propositionen bereds för
närvarande ärendet inom Försvarsdepartementet. Vi anser att lag (1994:1811) om
disciplinansvar inom totalförsvaret och medinflytandeförordningen bör ses över
tillsammans med företrädare för totalförsvarspliktiga.
Regeringen anger i propositionen att man förutsätter att Försvarsmakten och
andra utbildningsanordnare aktivt arbetar för att, där det så behövs,
förbättra medinflytandet.
Medinflytandefrågorna inom totalförsvaret bör utvecklas till att så långt
möjligt inte skilja sig från vad som i övrigt gäller i samhället.
12. Vapenfri tjänst (mom. 68)
Lennart Rohdin (fp) anför:
Det förefaller inte rimligt att ha olika förfaranden för prövning av den
enskildes grunder för att begära vapenfri tjänst beroende på vid vilken
tidpunkt den enskilde framställer sin begäran. I denna del torde en översyn av
prövningsförfarandet vara rimlig. En sådan översyn kan lämpligen göras när
något mer erfarenhet av riksdagens beslut 1994 om totalförsvarsplikt vunnits.
13. Anställd personal (mom. 73)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson, Olle Lindström (alla m) anför:
Regeringens hantering av frågorna om försvarets personalförsörjning kritiseras
i utskottets betänkande för tredje året i rad. Den helhetssyn på frågorna om
befälsordning och utbildningssystem för yrkes- och reservofficerare som
utskottet begärt har ännu inte kommit riksdagen till del.
Vi har erfarit att vårt förslag i partimotion Fö201 (m) om att skilja
frågorna om skolorgansiationen och systemfrågorna vad gäller
personalförsörjningen kommer att tillgodoses. Det gör att de frågor som vi
aktualiserat får anstå till dess att regeringen, i enlighet med utskottets
anförande, återkommer med ett heltäckande underlag och en sammanhållen syn i
dessa för försvarets funktionssätt avgörande frågor.
14. Försvarets högskolor (mom. 74)
Åke Carnerö (kd) anför:
Regeringen föreslår att Militärhögskolan och Försvarshögskolan läggs ner och
att det den 1 januari 1997 inrättas en ny högskola omfattande dessa båda
skolors verksamhetsområden. Skolans namn bör vara Försvarshögskolan.
Den nuvarande verksamheten vid Försvarshögskolan har fått en allt viktigare
roll genom totalförsvarets nya uppgifter. Försvarshögskolan initierar och
bidrar till svensk säkerhetspolitisk debatt utifrån det vidgade
säkerhetsbegreppet. Kristdemokraterna menar därför att utskottet tydligare
borde ha betonat den identitet som den nuvarande Försvarshögskolan har i
samband med den föreslagna omorganisationen.
15. Kustbevakningen (mom. 77)
Av Annika Nordgren (mp)
Kustbevakningen hör till de myndigheter som får en utökad verksamhet till
följd av EU-medlemskapet. Det är viktigt att den icke-militära bevakningen av
våra gränser fungerar tillfredsställande, speciellt med tanke på de
oljeutsläpp som bara ökar och den allmänna miljöskyddsbevakningen som tyvärr
kan förväntas skapa ytterligare arbetsbelastning för Kustbevakningen. Jag
anser att kustbevakningens fartyg skall utnyttjas i så hög grad som möjligt.
Det är därför viktigt att medel tillskjuts så att mer personal kan anställas.
Jag vill öka beredskapen runt Gotland, med tanke på de flyktingar som kommer i
sjönöd på grund av undermåliga farkoster. Jag anser också att beredskapen
skall höjas när det gäller bevakningen av miljösituationen.
Jag vill sålunda anslå 35 miljoner kronor mer än regeringen till
Kustbevakningen, men avvaktar här regeringens aviserade överväganden i denna
fråga. Jag anser också att ansvaret för både miljöräddningen och sjöräddningen
bör samlas till en myndighet, vilken borde vara Kustbevakningen.
16. Kustbevakningen (mom. 77)
Åke Carnerö (kd) anför:
Utvecklingen i vårt närområde har för Kustbevakningens del inneburit ett
väsentligt ökat övervakningsbehov till sjöss. Det gäller den civila
gränskontrollen, fiskekontrollverksamheten och säkerhetsarbetet inklusive
miljö- och sjöräddningstjänsten.
Kristdemokraterna menar därför att utifrån vårt medlemskap i EU behöver
Kustbevakningen tillföras ytterligare resurser på 15 miljoner kronor utöver
regeringens förslag.
Under utskottets behandling har det framkommit att regeringen uppdragit åt
Kustbevakningen att analysera konsekvenserna av vårt EU-medlemskap för
myndighetens ansvarsområde. Vi avvaktar därför ett beslutsunderlag från
regeringen.
17. Försvarshögskolan (mom. 81)
Lennart Rohdin (fp) anför:
Vi har föreslagit att propositionens förslag om att slå samman
Försvarshögskolan och Militärhögskolan avslås. Vi tar därför inte i detta
sammanhang ställning till propositionens förslag avseende den nya
Försvarshögskolan.
18. Försvarets radioanstalt (mom. 83)
Annika Nordgren (mp) anför:
Enligt min mening är det dags att se över huvudmannaskapet för HMS Orion.
Orion, som är Försvarsmaktens signalspaningsfartyg, har sedan hon togs i
tjänst år 1984 framförts av flottan medan Försvarets Radioanstalt (FRA) har
skött signalspaningen ombord. Detta, att två organisationer med väldigt olika
karaktär ska operera ombord, har ända sedan starten lett till spänningar och i
viss mån gått ut över effektiviteten i arbetet. Flottan har som sin totalt
dominerande uppgift i fredstid att vara en utbildningsorganisation. Soldater
och officerare tränas i uppgifter som de förhoppningsvis aldrig skall behöva
utföra. När flottans organisation sätts i arbete, som ombord på HMS Orion, gör
detta att den gärna anpassar sig till krigsförhållanden. I fredstid är ett
sådant arbetssätt olämpligt. Besättningen blir överdimensionerad. Fartyget
leds som om det vore ute på ett stridsuppdrag, av Marinkommando ost. Underhåll
och årliga översyner tillåts ta lång tid eftersom fred råder. Fartygscheferna
har ofta haft svårt att acceptera att ta order från FRA i allt som inte rör
fartygets framförande och säkerhet.
FRA å andra sidan har en mycket intensiv verksamhet i fredstid. Och Orion i
synnerhet, som i krigstid är väldigt sårbar, har sin viktigaste uppgift att
fylla i fredstid. FRA:s underrättelseinhämtning blir därför av bättre kvalitet
ju fler dagar HMS Orion kan utnyttjas till havs, och ju smidigare Orions
framförande kan anpassas till underrättelseinhämtningens behov.
I Norge har man en civil besättning som framför deras signalspaningsfartyg.
Norrmännen har ungefär dubbelt så många dygn till havs på ett år som vad Orion
har haft som bäst.
Orion är ett dyrt fartyg med dyrbar utrustning ombord. För att få så god
avkastning som möjligt på dessa pengar bör fartyget användas så mycket som
möjligt. Jag föreslår därför att pengar för Orions drift och underhåll lyfts
ur flottans budget och ges till FRA. Som får anställa en egen besättning eller
anlita en civil huvudman för Orions fredstida drift. Och att hela
ledningsansvaret för Orion läggs på FRA.
Genom detta förslag förvaltas enligt min mening statens pengar väl.
6 Totalförsvar
Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 6
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1403) om höjd beredskap
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar
Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1989:100)
Uppvaktningar med anledning av regeringens förslag till förändringar av
Försvarsmaktens grundorganisation i proposition 1996/97:4 Totalförsvar i
förnyelse
Från Försvarsmakten
Flygvapnets Halmstadsskolor
Göta luftvärnskår, Lv 6
Hallandsbrigaden, IB 16
Hallands regemente, I 16/Fo 31
Hälsinge flygflottilj, F 15
Linköpings garnison (I 4/Fo 41, IB 4, A 1, T 1)
Skånska flygflottiljen, F 10
Umeå garnison (I 20/Fo 61, NB 20)
Ystads garnison (P 7/Fo 11, Lv 4)
Älvsborgs regemente I 15/Fo 34
Östersunds garnison
Från länsstyrelser
Länsstyrelsen i Hallands län
Länsstyrelsen i Älvsborgs län
Länsstyrelsen i Östergötlands län
Från kommuner
Bollebygds kommun
Borås kommun
Göteborgs kommun
Halmstads kommun
Karlsborgs kommun
Karlskrona kommun
Klippans kommun
Linköpings kommun
Marks kommun
Motala kommun
Norrköpings kommun
Skövde kommun
Svenljunga kommun
Söderhamns kommun
Tranemo kommun
Ulricehamns kommun
Umeå kommun
Valdemarsviks kommun
Ystads kommun
Ängelholms kommun
Östersunds kommun
Från övriga
Civilpliktsrådet
Värnpliktsrådet
Linköpings stift
Skatteutskottets yttrande
1996/97:SkU2y
Totalförsvar i förnyelse - etapp 2
Till försvarsutskottet
Försvarsutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2 i de delar som i
propositionen tagits upp i avsnitt 20.3.12 Funktionen Skatte- och
uppbördsväsende (s. 264-265). Med anledning härav får skatteutskottet
anföra följande.
I den berörda delen av propositionen begär regeringen att riksdagen skall
godkänna regeringens förslag till mål för den aktuella funktionen. Detta mål
innebär att verksamheten skall bedrivas så att betalning av skatter, tullar
och avgifter säkerställs under höjd beredskap. Vidare skall beslutade
ändringar i skattereglerna snabbt kunna verkställas och folkbokföringssystemet
ha hög funktionssäkerhet.
Skatteutskottet har inte funnit anledning till erinran mot propositionen i
nu angivet hänseende. Såvitt utskottet är berört tillstyrker utskottet således
propositionen.
Stockholm den 15 oktober 1996
På skatteutskottets vägnar
Lars Hedfors
I beslutet har deltagit: Lars Hedfors (s), Karl Hagström (s), Karl-Gösta
Svenson (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Rolf Kenneryd (c), Björn Ericson
(s), Carl Fredrik Graf (m), Inger Lundberg (s), Per Rosengren (v), Ulla Rudin
(s), Jan-Olof Franzén (m), Ronny Korsberg (mp), Lars U Granberg (s), Ingibjörg
Sigurdsdóttir (s), Inga Berggren (m), Karin Pilsäter (fp) och Tuve Skånberg
(kd).
Näringsutskottets yttrande
1996/97:NU4y
Totalförsvar i förnyelse - etapp 2
Till försvarsutskottet
Försvarsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1996/97:4 om totalförsvar i förnyelse - etapp 2 jämte motioner,
såvitt propositionen och motionerna rör näringsutskottets beredningsområde.
Inför behandlingen av detta ärende har näringsutskottet under hösten 1996
genomfört studiebesök hos Bofors AB, Hägglunds Vehicle AB, Kockums AB och Saab
AB.
Näringsutskottet
Bakgrund
För att samordna behandlingen av vissa förslag i propositionen har utrikes-
och försvarsutskotten bildat ett gemensamt utskott - sammansatta utrikes- och
försvarsutskottet. Detta utskott skall i ett separat betänkande behandla
frågor om säkerhetspolitiken, internationella insatser och
krigsmaterielexporten. Övriga frågor i propositionen behandlas av
försvarsutskottet.
De frågor i propositionen och motionerna som näringsutskottet främst har att
beröra gäller den svenska krigsmaterielindustrin. Frågor om lagstiftningen för
krigsmaterielexporten ligger dock utanför utskottets beredningsområde.
Försvarsbeslutet för perioden 1997-2001 är indelat i två etapper. Den första
delen av beslutet fattades av riksdagen i december 1995 (prop. 1995/96:12,
bet. UFöU1 och bet. FöU1) och omfattade säkerhetspolitiken, försvarspolitiken,
målen för totalförsvaret, övergripande principiella frågor om totalförsvarets
utformning och struktur samt ekonomin. Den nu aktuella propositionen
innehåller förslag om den närmare inriktningen av det militära försvarets
krigsorganisation, det militära försvarets grundorganisation i fred samt det
civila försvarets verksamhet i krig och fred.
Regeringen beslutade i januari 1995 att en parlamentariskt sammansatt
försvarsberedning - under ledning av statssekreteraren i Försvarsdepartementet
- skall svara för samråd mellan företrädare för regeringen och riks-
dagspartierna angående riktlinjerna för försvarspolitiken. Av regeringens
beslut framgick att avstämning skulle ske med kontrollstationer i anslutning
till de båda beslutsetapperna med hänsyn till den oklarhet som råder kring den
säkerhetspolitiska utvecklingen. Underlaget för den första kontrollstationen
hösten 1995 utgjordes av Försvarsberedningens rapporter Sverige i Europa och
världen (Ds 1995:28) och Totalförsvarets utveckling och förnyelse (Ds
1995:51). I rapporten Omvärldsförändringar och svensk säkerhetspolitik (Ds
1996:51) har Försvarsberedningen i augusti 1996 redovisat sina
säkerhetspolitiska överväganden inför den andra kontrollstationen. En tredje
kontrollstation avses bli inlagd under år 1998.
I det försvarspolitiska beslutet i december 1995 konstaterades beträffande
säkerhetspolitiken att det under lång tid framöver kommer att föreligga
svårigheter att förutsäga utvecklingen inom den internationella politiken
(bet. 1995/96:UFöU1 s. 23). Dock framhölls det att den säkerhetspolitiska
utvecklingen varit gynnsam för Sverige och att anspråken på totalförsvarets
förmåga mot den bakgrunden kommer att vara begränsade under ett antal år (bet.
1995/96:FöU1 s. 15).
Med hänvisning till det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets
bedömning ansåg försvarsutskottet att det inte fanns några säkerhetspolitiska
skäl som talade mot att fullfölja den besparing inom försvaret som hade
beslutats med anledning av den ekonomisk-politiska propositionen hösten 1994
(prop. 1994/95:25, bet. FiU1). Innebörden i den angivna besparingen är dels
att utgifterna inom Försvarsdepartementets område fram till år 1998 skall
begränsas med 2 miljarder kronor, dels att ytterligare besparingar om 2
miljarder kronor stegvis skall uppnås inom området under perioden 1997-2001.
Försvarsutskottet menade att riksdagen i samband med de säkerhetspolitiska
kontrollstationerna åren 1996 och 1998 kommer att ges ytterligare tillfällen
att bedöma den ekonomiska ramen för totalförsvaret. I reservationer (m; fp; v;
mp; kds) i försvarsutskottets betänkande framfördes avvikande uppfattningar
vad gällde storleken på och grunderna för den angivna besparingen.
I näringsutskottets yttrande (1995/96:NU2y) till försvarsutskottet
konstaterades att den säkerhetspolitiska utvecklingen och kostnadsutvecklingen
bidragit till att behovet av och möjligheterna till en självständig och
heltäckande försvarsindustriell förmåga avtagit. Näringsutskottet underströk
betydelsen av att utlandssamarbetet för svensk försvarsindustri ökar framöver
och anförde att ett ökat samarbete med företrädesvis europeisk industri var
angeläget. Ur strikt näringspolitisk synpunkt - och utan att gå in på frågan
om ändrad lagstiftning - ansåg näringsutskottet att det kan vara av värde med
en översyn av eventuella hinder som försvårar för svensk försvarsindustri att
delta i främst europeisk men även övrig internationell samverkan. I en
avvikande mening (v, mp) förordades att den svenska exporten av krigsmateriel
skulle upphöra.
I den försvarspolitiska propositionen (prop. 1995/96:12 s. 135) hade
framhållits vikten av en säkerställd inhemsk kompetens inom områdena
telekrigteknik (medel och motmedel inklusive sensorteknik), avancerad
signaturanpassningsteknik (mot upptäckt och identifiering), undervattensteknik
(för svenska förhållanden), flygteknik (för vidmakthållande av JAS 39 Gripen
på längre sikt) samt underhåll och vidmakthållande av de system som ingår i
krigsorganisationen. Även andra teknologiområden kunde behöva tillföras
gruppen av prioriterade områden, sades det. Den senare frågan borde övervägas
ytterligare, menade regeringen. Av propositionen framgick också att regeringen
hade för avsikt att utarbeta en långsiktig strategi så att de
försvarspolitiskt mest värdefulla och för anpassning och tillväxt mest
nödvändiga teknologiområdena och kompetenserna kunde vidmakthållas.
Näringsutskottet anförde ingen erinran mot regeringens prioritering men
underströk att det kunde finnas skäl att pröva om ytterligare områden borde
tillföras de prioriterade kategorierna av försvarsindustriell verksamhet.
Något uttalande av riksdagen med anledning av frågan om prioriteringen av
teknologiområden var enligt näringsutskottets uppfattning inte erforderligt. I
en avvikande mening (m) riktades kritik mot att regeringens prioritering var
alltför snäv. Teknologiområden som är väsentliga ur säkerhetspolitisk
synvinkel och som är internationellt konkurrenskraftiga ansågs ha blivit
bortprioriterade. För att i tillräcklig grad stödja försvaret och ytterst våra
säkerhetspolitiska mål krävs, anfördes det, högre målsättningar beträffande
den inhemska materielindustrin.
Propositionen
Den försvarsindustriella inriktningen
Regeringens uppfattning är att det fortfarande råder en grundläggande
osäkerhet om den säkerhetspolitiska utvecklingen på längre sikt. Riksdagens
beslut år 1995 om säkerhetspolitikens mål föreslås ligga fast. Det finns inga
skäl, menar regeringen, att nu förändra de i etapp 1 beslutade riktlinjerna
för totalförsvaret, eller att ompröva den säkerhetspolitiskt motiverade
besparingen på försvarsutgifterna.
Riksdagens beslut år 1995 beträffande totalförsvaret sammanfattas i
propositionen i fyra begrepp: anpassning, helhetssyn, folkförsvar och in-
ternationella uppgifter. Regeringen framhåller att anpassning på längre sikt
till en mörkare hotbild fordrar god analyskapacitet, beslut i rätt tid,
planering och tillväxtförmåga samt en fortlöpande materiell förnyelse.
Bedömningen är att mycket talar för att eventuella framtida krig kommer att
karakteriseras av att kvalificerad militärteknik och strategiska insatsstyrkor
kommer till användning. Många länder, t.ex. Frankrike, Tyskland och Ryssland,
avser att i likhet med Förenta staterna utveckla sina militära resurser för
denna typ av insatser.
Regeringen anför att den försvarsindustriella inriktningen enligt
försvarsbeslutets första etapp bör ligga fast. Försvarsmakten och Försvarets
materielverk skall även fortsättningsvis anskaffa materiel på det mest
kostnadseffektiva sättet. En materiell förnyelse måste kunna genomföras även i
tider av internationell oro, och den materiella anpassningsförmågan bör vara
så generell som möjligt och ge utrymme för framtida vägval.
Krav på anpassningsförmåga kan medföra, menar regeringen, att de
försvarspolitiska behoven kan behöva ges en delvis ny innebörd. Regeringen
framhåller också att det är av största betydelse både för den materiella
förnyelsen och för tillgången på försvarsmateriel i framtiden att Sverige och
svensk försvarsindustri deltar i ett växande internationellt samarbete om för-
svarsmateriel. I propositionen understryks vidare vikten av att regeringen och
svenska myndigheter på ett aktivt och strukturerat sätt stöttar försvarsindu-
strins exportansträngningar beträffande större materielprojekt, under
förutsättning att projekten står i överensstämmelse med riktlinjerna för
krigsmaterielexport.
Försvarsindustrin och anpassningsförmågan
Försvarets anpassningsförmåga skall vara styrande för totalförsvarets framtida
utformning, understryker regeringen i propositionen. Krigsorganisationen skall
kunna uppnå full krigsduglighet inom en ettårsperiod. Förmågan måste vara god
att höja beredskapen hos den befintliga krigsorganisationen, och en stabil
grund måste finnas för att totalförsvarsresurserna skall kunna anpassas till
mer långsiktiga förändringar.
Anpassningsförmågan kommer att ställa förändrade krav på försvarsindustrins
tekniska kompetens och industriella struktur samt på försvarets
anskaffningsprocess. Försvarsmaktens materielanskaffning kommer framöver inte
att vara av sådan omfattning att den utgör en tillräcklig hemmamarknad för
stora delar av den svenska försvarsindustrin. Det är därför nödvändigt,
framhåller regeringen, att förutsättningslöst analysera på vilket sätt
Försvarsmaktens långsiktiga materielförsörjning skall kunna säkerställas, även
när den svenska försvarsindustriella basen krymper. En långsiktig strategi för
försvarets materielanskaffning bör utarbetas, så att de försvarspolitiskt mest
värdefulla och för anpassning mest nödvändiga teknikområdena och kompetenserna
kan behållas.
Frågan om den närmare inriktningen av en strategi för att vidmakthålla
försvarets förmåga till materiell förnyelse måste emellertid utredas närmare,
menar regeringen. I anslutning till den planerade kontrollstationen år 1998
bör analyseras vilka försvarsteknologiska kompetenser som krävs för en god
anpassningsförmåga. Regeringen utpekar bl.a. följande faktorer som medverkar
härtill:
1) Anpassningsförmågan kommer att ställa krav på försvarsindustrins tekniska
kompetens och industriella struktur.
2) Anpassningsförmågan kommer att ställa krav på försvarets
anskaffningsprocess.
3) Internationell samverkan ger förutsättningar för att kunna bevara viktiga
försvarsindustriella kompetenser, samtidigt som det nationella oberoendet får
en annan innebörd.
4) De ekonomiska möjligheterna föreligger inte att bibehålla en inhemsk
försvarsindustriell kompetens med dagens stora bredd.
I propositionen nämns de i etapp 1 utpekade s.k. baskompetenserna som utgör de
områden inom vilka Sverige bör bevara en inhemsk kompetens och där materiel
skall utvecklas och tillverkas inom landet. Regeringen bedömer att kompetensen
inom de prioriterade basområdena kommer att kunna bibehållas under besluts-
perioden fram till år 2001.
Krigsorganisationens dimensionering föreslås på längre sikt omfatta bl.a. 13
armébrigader (-3), 20 ytstridsfartyg (-10), 9 ubåtar (-3), 13 stridsflygdivi-
sioner (-3) och 12 JAS 39 Gripen-divisioner. Vidare föreslås en avveckling av
det lätta attackflyget och en minskning av antalet flygbasbataljoner till 16
(-8).
Beslut om utveckling och anskaffning av en tredje delserie av JAS 39 Gripen
och en flygburen spaningsradar har betydande konsekvenser för svensk flyg- och
elektronikindustri. Inom armén kommer bl.a. anskaffningen av
luftvärnsrobotsystemet BAMSE, artillerigranaten BONUS och stridsfordon 90 att
bidra till en bevarad kompetens hos svensk försvarsindustri. Ytstridsfartyg
2000 och särskilda teknologisatsningar inom ubåtsområdet skapar gynnsamma för-
utsättningar för den svenska varvs- och elektronikindustrin, sägs det i
propositionen. Vidare skall åtgärder vidtas för att medge ett fortsatt be-
varande av inhemsk kompetens inom krut- och explosivämnesområdet. Regeringen
anmäler också att gällande materielplaner möjliggör en bevarad inhemsk för-
svarsindustriell kompetens så att luftvärns- och pansarvärnsrobotar kan produ-
ceras och hotanpassas under försvarsbeslutsperioden. Försvarsmakten skall
också säkerställa en fortsatt kompetens under beslutsperioden inom
ubåtsområdet. Sammantaget menar regeringen att dessa materielprojekt innebär
att kompetens kan bevaras och utvecklas inom stora delar av svensk
försvarsindustri under försvarsbeslutsperioden.
För att möjliggöra en tillräckligt god förmåga till materiell förnyelse
avser regeringen att ge Försvarsmakten i uppdrag att skapa förutsättningar för
anpassningsinriktade tekniksatsningar. Regeringen beräknar att drygt 500
miljoner kronor årligen kommer att satsas på åtgärder som i huvudsak syftar
till att öka anpassningsförmågan. I denna summa ingår bl.a. särskilda
satsningar på forskning och teknikförsörjning (enligt uppgift från
Försvarsdepartementet ca 100-120 miljoner kronor). Dessutom skall ytterligare
ekonomiska resurser avdelas för anpassningsinriktade tekniksatsningar utöver
vad som tidigare har inplanerats. Totalt kommer Försvarsmakten att årligen
avsätta ca 550 miljoner kronor - inräknat den nyssnämnda summan avsedd för
forskning och teknikförsörjning - till tekniksatsningar.
Försvarsindustrin och det internationella samarbetet
I propositionen sägs att det finns anledning att lägga delvis nya
säkerhetspolitiska aspekter på det svenska försvarets materielförsörjning. Den
säkerhetspolitiska utvecklingen medger nu att försvarets materielförsörjning
bör kunna ske i nära samarbete med andra länder. Ett ökat och fördjupat för-
svarsmaterielsamarbete kan säkerställa tillgång till väsentliga kompetenser
och underlätta materielförsörjningen i en anpassningssituation, dvs. i tider
när den internationella efterfrågan är stor.
Det är också, enligt regeringen, viktigt att svensk försvarsindustri och
svenska myndigheter deltar i den pågående omstruktureringen av den europeiska
försvarsindustrin. På så sätt kan den totala minskningen i Europa inom
försvarsindustrin hanteras på ett rationellt sätt, understryks det. Frågan har
fått ökad aktualitet genom den diskussion som förs inom EU och vid
regeringskonferensen om ett utvidgat samarbete på försvarsmaterielområdet.
Mot denna bakgrund talar en rad skäl för ett svenskt medlemskap i Western
European Armaments Group (WEAG), anför regeringen. WEAG är en
samarbetsorganisation mellan 13 europeiska länder. Samarbetet, som inte är
traktatfäst och som saknar överstatliga inslag, baseras på konsensusprincipen.
Samarbete sker bl.a. inom områdena utveckling och upphandling samt forskning
och teknologi. Det bör ankomma, sägs det i propositionen, på regeringen att
pröva hur samarbetet från svensk sida närmare skall utformas.
Motionerna
Frågan om försvarets fortsatta modernisering och därmed dess tekniska
förnyelse tillhör det som står allra högst på dagordningen vid det förestående
försvarsbeslutet, anförs det i motion 1996/97:Fö501 (m). Motionärerna menar
att regeringens redovisning till riksdagen av vad anpassningsdoktrinen
innehåller är bristfällig. Regeringens förslag till ny krigsorganisation och
de ytterst begränsade medel som avsätts till materiell förnyelse försämrar den
industriella kompetensen och försvarets förmåga till anpassning. I motionen
efterlyses särskilda satsningar på materielområdet. För närvarande uppgår den
andel av Försvarsmaktens budget som anslås till materielanskaffning till
närmare 40 %. Denna andel får inte minska, anförs det. I stället för
föreslagna 550 miljoner kronor borde 750 miljoner kronor årligen avsättas för
detta ändamål. Motionärerna kritiserar regeringen för att i propositionen inte
redovisa tillräckligt underlag gällande försvarsindustrin. De kort- och
långsiktiga förutsättningarna för försvarsindustrins överlevnad och utveckling
måste därför utredas. I en sådan utredning borde bl.a. en översyn göras av
prioriteringarna beträffande försvarsindustrins kompetens och struktur. Även
förutsättningarna för internationellt samarbete med andra försvarsindustrier
bör övervägas, sägs det. Vidare borde granskas vilka för- och nackdelar som är
förknippade med en inre marknad för försvarsmateriel.
I motion 1996/97:Fö38 (fp) konstateras att förändringarna i främst Europa
naturligt leder till ett ökat försvarsindustriellt samarbete med andra
demokratiska stater i Europa och med Förenta staterna i syfte att trygga
nödvändig försörjning med krigsmateriel. Ett svenskt deltagande i ett vidgat
europeiskt samarbete om krigsmateriel borde emellertid bygga på en fortsatt
restriktiv exportpolitik och på att motsvarande restriktioner införs inom det
europeiska samarbetet. Regeringens förslag om svenskt medlemskap i WEAG kommer
att få stor betydelse framöver, menar motionärerna och efterlyser en utredning
i syfte att genomföra en samlad översyn av de långsiktiga konsekvenserna innan
förändringar genomförs.
I motion 1996/97:Fö52 (v) framförs krav på att en plan för avveckling av den
svenska krigsmaterielexporten skall tas fram. Regeringen kritiseras för att ha
en alltför okritisk inställning till det framväxande europeiska samarbetet om
försvarsmateriel. Vänsterpartiet är, anförs det, motståndare till svenskt
medlemskap i WEAG.
Även i motion 1996/97:Fö42 (mp) riktas invändningar mot ett svenskt närmande
till WEAG. Motionärerna anser att ett medlemskap i organisationen inte är
förenligt med en trovärdig militär alliansfrihet. Ett medlemskap är heller
inte i överensstämmelse med gällande lag för vapenexport. Hur, frågas det i
motionen, skall man kunna samarbeta om materielprojekt om man inte får expor-
tera till samma länder? Sverige borde i stället koncentrera ansträngningarna
på att lämna stöd till en omställning av krigsmaterielindustrin till civil
produktion och skapa en avrustningsindustri för destruktion av t.ex. anti-
personella minor. Likaså bör, enligt motionärerna, forskningen inom området
inriktas på användningen av s.k. icke-dödliga vapen som laser, mikrovågor och
radiostörning, vilka kan slå ut målsökningssystem och missiler.
I motion 1996/97:Fö43 (mp) uttrycks tillfredsställelse över att den svenska
ubåtsflottan bantas. Motionärernas tolkning av propositionen är att det inte
är aktuellt med ytterligare inköp av ubåtar till den svenska marinen.
Inriktningen från 1992 års försvarsbeslut om anskaffning av ubåt 2000 har
rivits upp, menar motionärerna. Den försvarsteknologiska satsningen på
kompetensområdet undervattensteknik omfattar ej utveckling av ny kapacitet för
ubåtar, sägs det. Miljöpartiet de Grönas uppfattning är att Sverige helt skall
upphöra med utveckling och export av ubåtar. I motionen ställs också frågan
huruvida det är möjligt att bryta kontraktet med Kockums AB om fortsatta
studier och projektering av ubåt 2000 i syfte att vinna tillbaka en del av de
120 miljoner kronor som Försvarsmakten har satsat i projektet.
Ett svenskt medlemskap i WEAG är eftersträvansvärt, heter det i motion
1996/97:Fö23 (kd). Detta kommer att ge försvarsmyndigheter och
försvarsindustrier förbättrade möjligheter till samarbete och samordning med
andra deltagarländer. Motionärerna erinrar om att Europas försvarsindustri
står inför en omfattande strukturomvandling. Även i denna motion ses det som
angeläget att regeringen återkommer till riksdagen med en redovisning av de
konkreta åtgärder som regeringen avser att vidta för att anpassa samver-
kansformerna. Regeringen bör även, menar motionärerna, ytterligare utveckla
det som skrivs i propositionen om att kraven på en god anpassningsförmåga
medför att de försvarspolitiska behoven kan behöva ges en delvis ny innebörd.
Vissa kompletterande uppgifter
Den svenska försvarsindustrin
Antalet anställda i den svenska försvarsindustrin har minskat relativt
kraftigt under senare år. Enligt uppgifter från Sveriges
försvarsindustriförening var totalt ca 22 000 personer sysselsatta i
försvarsindustrin år 1995. Härav var ca 16 000 sysselsatta med
försvarsmateriel, en minskning med ca 6 500 personer jämfört med år 1990.
Andelen personer i företagen som arbetade med försvarsmateriel uppgick år 1995
till ca 75 %. År 1995 levererade företagen försvarsmateriel till ett värde av
ca 14,6 miljarder kronor, vilket ligger strax under den redovisade nivån för
år 1994. Av leveranserna år 1995 gick ca 70 % till det svenska försvaret, ca 4
% till övriga nordiska länder, Schweiz och Österrike och ca 16 % till andra
länder.
Utredningar om försvarsindustrin och civila produkter
I november 1995 fick f.d. generaldirektören Per Borg i uppdrag av dåvarande
näringsministern Sten Heckscher att i kontakt med svensk
försvarsmaterielindustri kartlägga utvecklingen av civila produkter och i
vilken utsträckning idéer om sådana produkter ej kommer till utförande.
Studien Svensk försvarsindustris satsningar på civila produkter - möjligheter
och problem avlämnades i februari 1996. Bland förutsättningar och
förhållanden, skriver utredaren, som avgör om civila produkter framgångsrikt
kan föras ut till nya marknader kan följande utpekas:
- företagsledningens och ägarnas vilja att uthålligt satsa på civil
verksamhet,
- företagsledningens förmåga att inom företagen hantera nya produkter och
finna kanaler och nå fram till marknaden,
- tillgång till riskkapital på acceptabla villkor.
Utredarens slutsats är bl.a. att om staten vill underlätta och stödja
utvecklingen av civila produkter så bör inriktningen vara att underlätta
tillgången till riskvilligt kapital och kreditgarantier på för företagen
acceptabla villkor.
I mars 1996 avlämnade Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) rapporten Forskning
och utveckling för industri och försvar, där förutsättningarna för att
utveckla forskning och utveckling inom områden av betydelse för både militära
och civila tillämpningar studerats. I rapporten diskuteras behovet av en
övergripande teknikutvecklingsstrategi i vilka de från samhällets utgångspunkt
prioriterade utvecklingsvägarna bör anges. Strukturella hinder för samverkan
identifieras, som t.ex. villkor för finansiering och möjligheter för individer
att röra sig mellan olika verksamhetsmiljöer. Utredarna menar att
diversifieringen av försvarsindustrin, dvs. framväxten av sådan kompletterande
civil verksamhet som utvecklas inom försvarsindustrin, eller är baserad på
försvarsindustriell kompetens, är en långsiktigt viktig väg till nyföretagande
vilket kan bredda den industriella basen. Dock identifieras många hinder och
svårigheter i denna process. Slutligen analyseras försvarsindustrins
möjligheter att bevara och utveckla sin kompetens inom sina kärnområden. På
denna punkt anför utredningen att försvarsindustrin måste få rimliga villkor
att anpassa sig till förändrade förutsättningar och utvecklas i linje med
försvarets behov till nytta för samhället i övrigt. Ett råd som ges i detta
sammanhang är att mindre företag bör tas med i de försvarsindustriella
nätverken. Sådana nätverk i vilka mindre specialföretag ingår - t.ex. från
mikroelektronik- och programvaruområdena - skulle kunna öka flexibiliteten och
minska industrins egna resursinsatser. Om sådana specialföretag inom nätverken
dessutom arbetar åt flera industriföretag kan en förbättrad kostnadsdelning
åstadkommas.
Näringsutskottets ställningstagande
Näringsutskottet anser att den svenska försvarsindustrins förmåga att leverera
kvalificerade högteknologiska produkter till det svenska försvaret har ett
stort försvars- och säkerhetspolitiskt värde. Härtill gäller att den
industripolitiska betydelsen av denna produktion är hög. Ett kvalificerat
tekniskt kunnande har frambringats i försvarsindustrin. Spridningseffekter har
i ett flertal fall uppstått i form av civila tillämpningar av tekniken inom
den övriga industrin och genom civil användning i samhället. Den höga tekniska
nivån grundar sig bl.a. på ett väl fungerande samspel mellan forskning och
industriproduktion. Vid jämförelser framstår den svenska försvarsindustrin -
trots att det handlar om högteknologiska produkter med omfattande
utvecklingskostnader - som kostnadseffektiv, även sett till motsvarande
produktion i de försvarsindustriella stormakterna.
Utformningen av försvarets anpassningsförmåga kommer att ställa förändrade
krav på försvarsindustrins tekniska kompetens och industriella struktur.
Förutom den prioritering av baskompetenser som fastställdes i
försvarsbeslutets första etapp aviserar regeringen i propositionen åtgärder
för att medge ett fortsatt bevarande av inhemsk kompetens inom krut- och
explosivämnesområdet, vilket näringsutskottet inte har någon erinran emot.
Näringsutskottet finner det vidare värdefullt att en utredning skall
tillsättas inför 1998 års säkerhetspolitiska kontrollstation med syfte att
analysera vilka försvarsteknologiska kompetenser som krävs för en god
anpassningsförmåga. I en sådan studie bör ingå att se över de kort- och
långsiktiga förutsättningarna för försvarsindustrins överlevnad och
utveckling.
Näringsutskottet vill understryka vikten av att Försvarsmaktens kompetens
som kravställare och uppköpare av försvarsmateriel kan vidmakthållas.
Materielinköp och teknologisatsningar skall göras i syfte att säkerställa ett
rationellt utnyttjande av anskaffade system under såväl fred som kris och
krig. Det kunskapsmässiga innehållet (den kritiska massan) i svensk
försvarsindustri måste värnas. En långsiktigt stabil politisk syn på
försvarsindustrins förutsättningar i landet måste föreligga.
Utan att gå in på frågan om medlemskap i WEAG, som inte är en fråga för
näringsutskottet att ta ställning till, välkomnar utskottet ett fördjupat
europeiskt samarbete på försvarsindustriområdet. Med hänsyn till strävan att
bibehålla en hög teknisk nivå inom kritiska områden och en fortsatt kostnads-
effektiv materielförsörjning, framstår ett utökat internationellt samarbete
som en förutsättning för den svenska försvarsindustrins överlevnad. Det är
angeläget att svensk försvarsindustri får delta på likvärdiga villkor i den
europeiska omstruktureringen på försvarsindustriområdet. Ett organiserat
samarbete kommer, enligt näringsutskottets uppfattning, att ge försvars-
myndigheter och försvarsindustrier bättre möjligheter till samordning med
andra deltagarländer. Samarbetet bör också omfatta försvarsforskningen. Ett
internationellt samarbete inom försvarsforskningen kring avancerade tekniska
produkter är nödvändigt för att upprätthålla den tekniska kompetensen inom den
svenska industrin och för att skapa möjligheter till kostnadseffektiva
upphandlingar.
I detta sammanhang vill näringsutskottet påminna om vad utskottet hösten
1995 anförde i yttrandet till försvarsutskottet (1995/96:NU2y s. 6) om att
det från strikt näringspolitisk synpunkt och utan att beröra frågan om ändrad
lagstiftning kan vara av värde med en översyn av eventuella hinder som
försvårar för svensk försvarsindustri att delta i främst europeisk men även
övrig internationell samverkan. I syfte att undanröja sådana hinder är det,
enligt näringsutskottets mening, väsentligt att denna analys infogas i den
nämnda utredningen om en strategi för försvarets förmåga till materiell förny-
else.
Det är tillfredsställande, anser näringsutskottet, att regeringen gör bedöm-
ningen att de planerade materielprojekten innebär att kompetens kan bevaras
och utvecklas inom stora delar av svensk försvarsindustri under
försvarsbeslutsperioden. Näringsutskottet vill understryka vikten av att den
planerade avsättningen - inom totalförsvarsramen - med 550 miljoner kronor per
år för teknologisatsningar också genomförs.
Vidare ser näringsutskottet det som angeläget att regeringen och svenska
myndigheter på ett aktivt och strukturerat sätt stöttar försvarsindustrins
exportansträngningar, under förutsättning att dessa står i överensstämmelse
med riktlinjerna för krigsmaterielexport.
Vad gäller frågan om omställning till civil produktion vill näringsutskottet
hänvisa till slutsatserna i de två studier som redovisats i det föregående.
Som framhållits i rapporten av f.d. generaldirektören Per Borg är tillgången
till riskvilligt kapital en viktig faktor för utvecklingen av civil produktion
inom försvarsindustrin. Näringsutskottet vill understryka att det inte finns
någon motsättning mellan å ena sidan den högteknologiska försvarsindustriella
forskningen och produktionen och å andra sidan behovet av en ökad civil
produktion i syfte att öka sysselsättning och skapa nya företag. Erfarenheten
är att de miljöer som en kvalitativt stark försvarsindustri erbjuder har varit
en förutsättning för de civila produkternas kommersiella framgångar. I den
tidigare nämnda studien från Ingenjörsvetenskapsakademien betonas också att
kompletterande civil verksamhet som är baserad på försvarsindustriell
kompetens är en långsiktigt viktig väg till nyföretagande, vilken kan bredda
den industriella basen.
Med det sagda avstyrker näringsutskottet samtliga här aktuella motioner i
berörda delar.
Stockholm den 7 november 1996
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Karin
Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Mikael Odenberg (m), Barbro Andersson
(s), Marie Granlund (s), Lennart Beijer (v), Dag Ericson (s), Ola Karlsson
(m), Göran Hägglund (kd), Nils-Göran Holmqvist (s), Laila Bäck (s), Sten
Tolgfors (m), Kerstin Warnerbring (c) och Torsten Gavelin (fp).
Avvikande meningar
1. Karin Falkmer, Mikael Odenberg, Ola Karlsson och Sten Tolgfors (alla m)
anser att avsnittet under rubriken Näringsutskottets ställningstagande bort ha
följande lydelse:
Näringsutskottet anser - - - (= utskottet) - - - erinran emot.
Enligt näringsutskottets mening är det emellertid nödvändigt att det nu
tillsätts en utredning med syfte att analysera de kort- och långsiktiga
förutsättningarna för försvarsindustrins överlevnad och utveckling. Vidare bör
studeras vilka ytterligare försvarsteknologiska kompetenser än de i
propositionen angivna som är nödvändiga att upprätthålla. Skälet är att den
prioritering som görs i propositionen är alltför snäv. Teknologiområden som är
väsentliga ur säkerhetspolitisk synvinkel prioriteras bort trots att de har
ett för försvarsindustrin strategiskt högt kunskapsinnehåll och är
internationellt konkurrenskraftiga. Frågan om industrins möjligheter att
bedriva eget utvecklingsarbete som inte har sin grund i svenska
försvarsbeställningar måste i detta sammanhang också aktualiseras.
Näringsutskottet vill - - - (= utskottet) - - - materiell förnyelse.
Enligt näringsutskottets bedömning är dock de medel som skall avsättas för
teknologisatsningar otillräckliga, bl.a. som en följd av neddragningarna i den
militära ekonomiska ramen som regeringen föreslår. Den alltför låga nivån
riskerar att försämra den industriella kompetensen och försvarets förmåga till
anpassning. Enligt näringsutskottets uppfattning behövs det särskilda
satsningar på materielområdet. I stället för 550 miljoner kronor bör 750
miljoner kronor avsättas årligen för detta ändamål.
Vidare ser - - - (= utskottet) - - - industriella basen.
Det näringsutskottet här har anfört bör riksdagen - anser näringsutskottet -
som sin mening ge regeringen till känna. Med det sagda tillstyrks motion
1996/97:Fö501 (m) i nu berörd del och avstyrks övriga här aktuella motioner i
motsvarande delar.
2. Torsten Gavelin (fp) anser att avsnittet under rubriken Näringsutskottets
ställningstagande bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet anser - - - (= utskottet) - - - erinran emot.
Enligt näringsutskottets mening är det emellertid nödvändigt att det nu
tillsätts en utredning med syfte att analysera de kort- och långsiktiga
förutsättningarna för försvarsindustrins överlevnad och utveckling. Vidare bör
studeras vilka ytterligare försvarsteknologiska kompetenser än de i
propositionen angivna som är nödvändiga att upprätthålla. Skälet är att den
prioritering som görs i propositionen är alltför snäv. Teknologiområden som är
väsentliga ur säkerhetspolitisk synvinkel prioriteras bort trots att de har
ett för försvarsindustrin strategiskt högt kunskapsinnehåll och är
internationellt konkurrenskraftiga. Frågan om industrins möjligheter att
bedriva eget utvecklingsarbete som inte har sin grund i svenska
försvarsbeställningar måste i detta sammanhang också aktualiseras.
Näringsutskottet vill - - - (= utskottet) - - - måste föreligga.
Näringsutskottet konstaterar att de ekonomiska möjligheterna inte föreligger
att bibehålla en inhemsk försvarsindustri med dagens stora bredd. Detta leder
naturligt till att ett ökat försvarsindustriellt samarbete med andra
demokratiska stater i Europa och med Förenta staterna aktualiseras. Ett
fördjupat, organiserat europeiskt försvarsindustrisamarbete kommer att få stor
betydelse framöver. Enligt näringsutskottets uppfattning måste dock ett
svenskt deltagande i ett vidgat europeiskt samarbete om krigsmateriel bygga på
en fortsatt restriktiv exportpolitik och på att motsvarande restriktioner
införs hos övriga deltagande länder. Samtidigt är det angeläget att svensk
försvarsindustri får delta på likvärdiga villkor i den europeiska
omstruktureringen på försvarsindustriområdet. Innan några förändringar i fråga
om europeiskt samarbete genomförs bör, menar näringsutskottet, de långsiktiga
konsekvenserna och frågan om under vilka former som samverkan skall äga rum
bli föremål för en samlad översyn. En redovisning bör därefter ske av vilka
konkreta åtgärder som avses att vidtas för att anpassa samverkansformerna.
Med den prioritering som regeringen gör för den kommande
försvarsbeslutsperioden på en kvantitativt stor arméorganisation kommer,
enligt näringsutskottets bedömning, de medel som skall avsättas för
teknologisatsningar att vara otillräckliga. Det riskerar att i för stor
utsträckning försämra den industriella kompetensen och försvarets förmåga till
anpassning. Enligt näringsutskottets uppfattning behövs det ytterligare
satsningar på materielområdet utöver de 550 miljoner kronor som regeringen
föreslår skall avsättas för detta ändamål.
Vidare ser - - - (= utskottet) - - - industriella basen.
Med det anförda tillstyrker näringsutskottet motion 1996/97:Fö38 (fp) såvitt
nu är i fråga och avstyrker övriga här aktuella motioner i motsvarande delar.
3. Lennart Beijer (v) anser att avsnittet under rubriken Näringsutskottets
ställningstagande bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet ser det som angeläget att det från regeringens sida vidtas
kraftfulla åtgärder för att ta fram en plan för avveckling av den svenska
krigsmaterielexporten. I en sådan plan skall finnas en konkret formulerad
strategi för stöd till en omställning av krigsmaterielindustrin till civil
produktion. Väsentliga inslag i en sådan strategi kan vara att bilda särskilda
omställningsfonder och att inrikta samhällets beställningar hos berörda
företag mot civila områden. Utskottet vill här hänvisa till den tidigare
nämnda utredningen av f.d. generaldirektören Per Borg. I utredningen betonas
bl.a. vikten av att försvarsindustrin har tillgång till riskvilligt kapital
för ifrågavarande ändamål, vilket bör ingå som en del av den strategi för
omställning som näringsutskottet förordar.
Näringsutskottet riktar också invändningar mot regeringens okritiska in-
ställning till ett europeiskt samarbete om försvarsmateriel. Enligt utskottets
uppfattning är det olämpligt att Sverige engagerar sig i ett organiserat
europeiskt samarbete med de av regeringen angivna riktlinjerna. Konsekvenserna
av ett sådant samarbete är inte förenliga med svenska intressen.
Näringsutskottet anser att riksdagen med ett uttalande skall anmoda rege-
ringen att inte anmäla Sverige för deltagande i ett organiserat samarbete om
försvarsmateriel på det sätt som anges i propositionen. I uttalandet bör också
innefattas krav på åtgärder enligt vad utskottet i övrigt har redovisat.
Med det anförda tillstyrker näringsutskottet motion 1996/97:Fö52 (v) såvitt
här är i fråga. Det sagda ligger också i linje med vad som anförs i motionerna
1996/97:Fö42 (mp) och 1996/97:Fö43 (mp) i berörda delar. Övriga här aktuella
motionsyrkanden avstyrks av näringsutskottet.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1996/97:AU4y
Totalförsvar i förnyelse - etapp 2
Till försvarsutskottet
Försvarsutskottet har berett bl.a. arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra
sig över proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2 jämte
motioner i de delar som har samband med respektive utskotts beredningsområde.
Detta yttrande avser enbart de principiella frågor som regeringsförslagen
väcker när det gäller de regional- och arbetsmarknadspolitiska effekterna av
ett genomförande av grundorganisationens omfattning och förläggning (avsnitt
11).
Utskottet har kunnat konstatera att ett stort antal motioner väckts i
ärendet som innehåller förslag och synpunkter på organisationen och då framför
allt på förbandsnedläggningarna. Samtidigt har kunnat noteras att motionerna
i de allra flesta fall inte särskilt berör de aspekter som
arbetsmarknadsutskottet har att iaktta.
Utskottet har också kunnat konstatera att det inför försvarspropositionen
gjorts en samhällsekonomisk analys. Den innehåller bl.a. en analys av s.k.
indirekta arbetsmarknadseffekter och en beskrivning från regionalpolitiska
utgångspunkter av de kommuner/arbetsmarknadsregioner som skulle beröras mest
negativt av de förslag av Försvarsmakten som föregick propositionen. Enligt
analysen skulle Försvarsmaktens förslag i fråga om Söderhamns kommun direkt
beröra 480 arbetstillfällen, vilket motsvarar 4,0 % av den totala
sysselsättningen inom kommunen.
Propositionen innebär att flygflottiljen i Söderhamn skall avvecklas. Med
anledning av regeringsförslaget har regeringen tillkallat en särskild
utredare för att lämna förslag till åtgärder som kan stärka utvecklingen i
Söderhamn. I uppdraget ingår (dir. 1996:83) dels att utarbeta förslag till
vilka statliga verksamheter som kan lokaliseras till Söderhamn och att
medverka vid genomförandet av beslutade lokaliseringar, dels att föreslå andra
åtgärder som kan stärka utvecklingen i Söderhamn.
Utan att vilja föregripa försvarsutskottets och riksdagens ställningstagande
i frågan om den militära organisationen vill utskottet ändå med anledning av
initiativen för Söderhamn erinra om sin inställning i fråga om lokalisering
och decentralisering av statlig verksamhet. Sådana beslut bör alltid föregås
av noggranna överväganden i skilda avseenden. Det är också viktigt att
besluten föregås av information till och samråd med den berörda personalen. En
utgångspunkt är att myndigheterna även efter en omlokalisering eller
decentralisering skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Det gäller enligt
utskottet att förutom de regionalpolitiska aspekterna beakta förutsättningarna
att behålla eller rekrytera kvalificerad personal, behovet av kontakter med
andra myndigheter, medflyttandes möjligheter till arbete m.m.
Utskottet förutsätter - om det kommande försvarsbeslutet så föranleder - att
insatserna för Söderhamn föregås av överväganden av det slag som utskottet
angivit ovan.
Stockholm den 7 november 1996
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund
(s), Per Unckel (m), Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m), Martin Nilsson (s),
Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson
(s), Hans Andersson (v), Kristina Zakrisson (s), Christel Anderberg (m),
Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson (kd) och Paavo Vallius (s).
Särskilt yttrande
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m)
anför:
Vi noterar att regeringens förslag, förutom att orsaka betydande skada från
försvars- och säkerhetspolitiska utgångspunkter, också leder till att
arbetslösheten ytterligare ökar. Det drabbar bl.a. Söderhamn.
Ett försvarsbeslut som står i överensstämmelse med Sveriges försvars- och
säkerhetsintressen skulle också främja en mera positiv utveckling av
arbetsmarknaden i Söderhamn m.fl. kommuner som är drabbade av
regeringsförslaget.
Regeringens förslag att ersätta en högteknologisk arbetsplats, som ett
flygförband innebär, med administrativa arbetsuppgifter kommer att leda till
ytterligare tillbakagång för regionen.
Vi anser mot denna bakgrund att möjligheterna att genom ett mera
konstruktivt försvarsbeslut undanröja en del av de nödfallsåtgärder som
regeringen nu aktualiserar bör beaktas vid ärendets fortsatta behandling.
Riksdagens försvarsutskott Centralförbundet Folk och Försvar
Seminarium - Utfrågning
21 maj 1996
Totalförsvarets möjlighet till återtagning och anpassning.
Arrangerat i samverkan mellan riksdagens försvarsutskott och
Centralförbundet Folk och Försvar i riksdagens förstakammarsal.
Moderator: Redaktör Olle Rossander
Talare: Generaldirektör Bengt Anderberg, Försvarets forsknings-anstalt
Rektor Nils Gyldén, Försvarshögskolan
Professor Bo Huldt, Utrikespolitiska institutet
F.d. generaldirektör Gunnar Nordbeck
Program:
1. Inledning av Arne Andersson och Christina Salomonson
2. Anförande av Gunnar Nordbeck jämte frågor
3. Anförande av Bengt Anderberg jämte frågor
4. Anförande av Nils Gyldén jämte frågor
5. Anförande av Bo Huldt jämte frågor
6. Paneldiskussion med frågor från talarna
7. Avslutning
Seminariet/utfrågningen samlade 88 deltagare från riksdagens försvarsutskott,
försvarsmyndigheter, försvarsorganisationer, försvarsindustrier samt från
medier och fria försvarsdebattörer.
Bifogat referat är en utskrift av den stenografiska uppteckning som gjordes
av seminariet/utfrågningen. Försvarsutskottets kansli har sakgranskat och
redigerat materialet.
Seminarium - utfrågning om totalförsvarets möjligheter till återtagning och
anpassning. Arrangerat av riksdagens försvarsutskott och Centralförbundet Folk
och Försvar den 21 maj 1996
1 Inledning
Arne Andersson, ordförande FöU (m): Vänner! Varmt välkomna till detta
samarrangemang mellan Centralförbundet Folk och Försvar (CFF) och riksdagens
försvarsutskott. Vi har planerat en utfrågning, ett seminarium, om återtagning
och anpassning.
Det finns tillfällen då man inte är alldeles säker på att ett försvarsbeslut
utdraget i två delar - som vi har den här gången - har fördelar. Jag vill dock
gärna säga i det här sammanhanget att det visar sig att även ett tvådelat
försvarsbeslut har fördelen att det under processtiden möjliggör att vi gör
djupdykningar i enskildheter i försvarsbeslutet, såsom i detta fall med
återtagning och anpassning. Det ger oss möjligheter att rent av kunna lägga i
dagen det djupt geniala med denna möjlighet, alternativt att påvisa de
svagheter som återtagning och anpassning innebär.
Jag har någon gång litet raljerande - som de flesta vet är det inte ofta jag
är sådan - sagt att detta är ett tillfälle för politikerna att presentera en
försvarsmakt som de inte är beredda att betala för. Jag hoppas att min
skamlighet därvidlag kan komma på skam. Skulle det ändå vara så, ser jag det
som ett viktigt resultat från dagens överläggning att vi kan peka på
svagheterna. Med det tvådelade beslutets utdragenhet i tiden har vi då också
möjligheten att kanske påverka det som vi nu betraktar som en i varje fall
tvivelaktig hörnsten.
Med dessa ord säger jag varmt välkomna till dagens övning. Jag vänder mig
särskilt till dem som har lovat att vara inledare. Det gör jag i
bokstavsordning. Jag vänder mig till Bengt Anderberg, generaldirektör vid
Försvarets forskningsanstalt, den kände rektorn vid Försvarshögskolan Nils
Gyldén, den lika kände professorn Bo Huldt och f.d. generaldirektören Gunnar
Nordbeck. Varmt välkomna hit!
Vi har, och det är litet av samarbetets produkt, valt att också ha en
moderator som på ett professionellt sätt skall leda det här samtalet så att vi
både rappt och förhoppningsvis sakligt skall komma igenom de avsedda
punkterna. I samarbetets tecken kommer nu också Christina Salomonson att säga
några ord om hur vi har tänkt oss detta.
Christina Salomonson, generalsekreterare CFF: Jag tänkte börja med att citera
några ord ur Folk och Försvars stadgar: ?Centralförbundet Folk och Försvar är
en partipolitiskt obunden sammanslutning av demokratiska riksorganisationer
som främjar landets totalförsvar.? Så inleds alltså stadgarna. Sedan har vi
några att-satser. Den första lyder så här: att informera om den
säkerhetspolitik och det totalförsvar som regering och riksdag fattat beslut
om - eller skall fatta beslut om, kanske vi kan säga. Den andra är: att främja
debatten om säkerhetspolitiken och totalförsvaret. Det är alltså två av Folk
och Försvars viktigaste uppgifter, att informera om och främja debatten. Med
dessa två att-satser i minnet tycker jag att det är ganska lätt att förstå att
vi, när diskussionen kom upp om vi var beredda att vara medarrangörer vid den
här utfrågningen/seminariet, sade: Självklart, det är aktuellt att ställa upp.
Under de senaste åren har, som jag hoppas att ganska många av er har märkt,
Folk och Försvars verksamhet ändrat karaktär ganska mycket. Tidigare var
kanske arrangemangen huvudsakligen relativt slutna, i första hand för våra
egna medlems-organisationer - det var självklart inte oviktigt, men det blev
kanske väldigt mycket av en inre krets. Och sedan har vi också Rikskonferensen
förstås, som många av er har varit med på, där vi de senaste åren också
försökt att öppna oss utåt. Vi har ordnat en mängd öppna seminarier av olika
slag. Det har vi oftast gjort i samarrangemang, antingen med andra
organisationer, som t.ex. Utrikespolitiska institutet, bara för att nämna ett
exempel, eller med totalförsvarsmyndigheterna. Det här har inneburit att
möjligheterna att nå ut till större grupper har ökat kraftigt, därför att vi
har fått resurser. Vi har fått hjälp från en mängd olika håll att göra det
här.
Just i år har vi haft en stor ökning av antalet arrangemang, och det beror
naturligtvis på att vi har ett försvarsbeslut framför oss, i två delar, som
ordföranden sade. Vi tycker att det är väldigt roligt att vi får vara med i de
här sammanhangen. Vi har också fått litet extra stöttning ekonomiskt för att
kunna ställa upp och vara med och arrangera en hel del saker under det här
året.
Med de här orden hoppas jag, precis som Arne Andersson, att vi skall få en
intressant förmiddag. Jag tänkte bara säga två ord om Olle Rossander som inte
herr ordföranden sade. Olle Rossander är alltså till vardags redaktör på
tidningen Affärsvärlden, men han har ett mångårigt intresse i
försvarsfrågorna. Han är också, långt i bakgrunden får vi väl säga nu,
reservkapten i kustartilleriet.
Därmed lämnar jag över ordet till Olle Rossander.
Olle Rossander: Jag skall lägga till några ordningsfrågor. Anledningen till
att det är jag som för en gångs skull sitter som ordförande i den här fina
församlingen är delvis att jag kan vara litet grymmare än de vanliga
ordförandena. Jag kan be folk att hålla tyst när de blir för långrandiga, för
det har vi inte tid med. Vi står inför en diskussion om ett av våra viktigaste
försvarsbeslut i modern tid och korthet kan understundom vara klokt att ta i
beaktande.
Eftersom det finns en förklaring på sex rader till hur man skall se på
frågorna här kan jag inte låta bli ett citat:
?Låtom oss delta i försvaret av försvaret,
så länge vi nu har´et,
ty vi får faktiskt bära det besväret,
i den mån det nu är´et,
emedan bekanta neutralitetsbestyret
förhindrar att vi hyr´et.?
Så uttryckte sig Kajenn 1995, och om alla talarna här vill vara lika
kortfattade och välformulerade skulle jag uppskatta det. Vi skulle då få fram
fler konkreta förslag och lösningar.
Ordningen för dagen är också den att de fyra ombedda inledarna och talarna
kommer att få tala ostört i tio minuter, maximalt en kvart, sedan börjar jag
sparka på mikrofonen. Efter varje anförande ges det utrymme för frågor rörande
det som just då är sagt. Och det är utrymme för frågor, inte för egna
anföranden. Efter kaffepausen ges det också utrymme för frågor. I den mån det
inte är klockrena frågor skall det vara korta och konstruktiva förslag. Jag
hoppas att jag har varit tydlig på den punkten.
Med demokratiskt envälde har jag också fattat beslut om ordningen för
talarna och bestämt att vi tror att generaldirektören Gunnar Nordbeck - som
har en mycket bred erfarenhet från försvaret, kanslihuset, civilberedskapen,
utredande av högkvarteret och mycket annat - är den som har ett mycket brett
perspektiv. Vi startar alltså i den omvända journalistiska ordningen, dvs. med
tratten riktad uppåt. Det blir alltså stormvarning från sydväst, tratt över
kon. Vi börjar med en bred exposé och slutar med en historisk överblick av Bo
Huldt som är historikern och som sätter in diskussionen i dess historiska
sammanhang. Om jag får be Gunnar Nordbeck att inleda är jag tacksam.
2. Anförande av Gunnar Nordbeck jämte frågor
Gunnar Nordbeck: Herr ordförande, ärade åhörare! Det här seminariet skall
enligt inbjudan behandla totalförsvarets förmåga till återtagning och
anpassning. Rent språkligt är detta två helt skilda begrepp. Såvitt jag
förstår är också avsikten att totalförsvaret skall ha förmåga till både
återtagning och anpassning. I bl.a. försvarsutskottets betänkande i höstas
sägs för det första att det skall finnas en tillräcklig och noga planerad
förmåga att inom högst ett år höja krigsdugligheten hos den befintliga
organisationen - det torde närmast motsvara återtagning - samt för det andra
att en stabil grund skall byggas upp för att kunna anpassa försvaret till en
tänkbar hotutveckling på sikt.
Det förefaller mig ibland som om de här två olika kraven blandas samman i
den allmänna debatten. Distinktionen är emellertid väsentlig, eftersom de i
vissa avseenden ställer olika, ja, i en del fall till och med motsägande krav
på försvarets utformning. Låt mig belysa det med ett enkelt men aktuellt
exempel.
Ju mindre krigsorganisationen är desto lättare är det naturligtvis att
återta brister i den befintliga organisationen. Det bör sålunda vara lättare
att under ett år fylla bristerna i 12 brigader än i 13 brigader. Däremot kan
möjligen, jag upprepar kan möjligen, 13 brigader behövas för att skapa en
grund för anpassning till en hotutveckling på längre sikt, detta dock under
förutsättning att med anpassning menas en tillväxt, dvs. att
krigsorganisationen skall kunna utökas.
I försvarsmaktsplanen sägs att förberedelser som skapar förutsättningar för
tillväxt, dvs. anpassning till en ny hotbild, kräver resurser, vilket påverkar
möjligheterna att vidmakthålla och utveckla den befintliga
krigsorganisationen. En huvudfråga är alltså om kravet på anpassningsförmåga
eller, om man så vill, tillväxtförmåga skall ha högre prioritet vid försvarets
utformning än de andra krav som statsmakterna har ställt på försvaret, bl.a.
förmågan att under ett år återta brister i den befintliga organisationen. Jag
har varken i höstens försvarsbeslut eller i myndigheternas planer kunnat
finna något sådant prioriteringsresonemang, vilket enligt min mening är ett
viktigt prioriteringsresonemang.
För min egen del ifrågasätter jag meningsfullheten med att försöka utforma
försvaret för att det skall kunna utgöra en grund för en tillväxt/anpassning i
en osäker framtid och vid en osäker tidpunkt. I alla fall borde premisserna i
så fall först klarläggas: när en sådan tillväxt eller anpassning skall äga rum
och på vilka signaler den kommer att beslutas, i vilken säkerhetspolitisk och
samhällsekonomisk miljö den skall genomföras osv. Låt mig belysa även detta
med ett aktuellt exempel.
Enligt försvarsmaktsplanen skall en del materiel från utgående förband
behållas för att kunna användas om en tillväxt skulle bli aktuell. En sådan
åtgärd kan möjligen vara motiverad om en tillväxt aktualiseras under de
närmaste åren. Men om man anlägger ett mer långsiktigt perspektiv på
anpassningsfrågan, dvs. att det kanske är aktuellt att göra denna tillväxt
först efter fem sex år, torde det vara bättre med en successiv materiell
förnyelse som ökar försvarsindustrins överlevnadsmöjligheter. Det är nämligen
min uppfattning att frågan om möjligheterna till tillväxt eller anpassning
väsentligen styrs av att vi har tillgång till en försvarsindustri.
En slutsats av detta är att man inte bör behålla en stor organisation för
att ha en grund för en senare eventuell tillväxt. En sådan
?övervintringspolitik? tillämpades bl.a. under 1970-talet, särskilt efter 1972
års försvarsbeslut. Erfarenheterna därav är, som bekant, inte de bästa.
Jag anser alltså att kravet på en långsiktig anpassningsförmåga - att
försvarsmakten skall utformas för att utgöra en grund för en långsiktig
anpassning om det blir aktuellt - bör tonas ned. Däremot bör det självfallet
ställas mycket höga krav på att man inom försvaret kontinuerligt håller en
planering för en ettårig återtagning aktuell.
Vad är då gränssättande för att en återtagning skall kunna ske inom ett år?
Är det tillgången på utbildningsanordningar och befäl, dvs. i praktiken en
överdimensionerad grundorganisation? Eller är det möjligheterna att i en sådan
situation skaffa materiel och bygga befästningar, dvs. tillgången på
industriell kapacitet? Är det på vissa områden helt enkelt omöjligt att på ett
år återta brister, brister som följaktligen inte ens i nuvarande
säkerhetspolitiska situation bör accepteras?
Eftersom jag utgår från att Bengt Anderberg och Nils Gyldén kommer att
belysa de här frågorna ur militär synpunkt skall jag säga några ord om det
civila försvaret och lämna några synpunkter på de återtagningsaspekterna.
Det civila försvaret är inte en organisation av Försvarsmaktens typ. Det är
i stället ett uttryck för samhällets beredskap att möta ett krig och andra
extraordinära påfrestningar. Med detta är också sagt att återtagning för det
civila försvaret inte främst är en fråga om att fylla igen brister i en
befintlig organisation. I de avseenden där så är fallet - det gäller
räddningstjänsten och till dels sjukvården - torde det enligt min mening inte
vara några större problem. De bör vara överkomliga, även om en sådan
återtagning naturligtvis kommer att kosta en del pengar. Men de kostnaderna
torde vara ganska små i jämförelse med vad en militär upprustning under ett år
skulle kosta.
Det är som jag ser det inom tre områden eller funktioner som en ettårig
återtagning av det civila försvarets krigsduglighet ter sig problematisk,
nämligen befolkningsskyddet, elförsörjningens och andra tekniska systems
motståndskraft samt försörjningen med vissa strategiska varor. Det här är
egentligen självklarheter.
Att på ett år projektera och bygga skyddsrum i stor omfattning är inte
realistiskt. Däremot är det naturligtvis möjligt att genomföra en förberedd
och planerad utbyggnad av skyddade utrymmen. Jag vill dock peka på att det kan
uppstå prioriteringsproblem mellan en sådan utbyggnad, angelägna
befästningsarbeten och annan viktig byggnadsverksamhet. Det är nödvändigt att
BRB-förordningen sätts i tillämpning tidigt vid en återtagning.
Att på ett år rätta till brister i fråga om elförsörjningens och andra
tekniska systems motståndskraft är inte heller realistiskt. Det vore därför
ett allvarligt misstag att med hänvisning till den obefintliga krigsrisken
inte beakta beredskapskraven vid utbyggnad av dessa tekniska system. Men här
möter onekligen de ansvariga myndigheterna ett stort pedagogiskt problem, att
i en situation där det allmänt sägs att det inte finns någon krigsrisk påtala
behovet av att man tar beredskapshänsyn vid utbyggnaden av de tekniska
systemen.
Vad så gäller försörjningen med strategiska varor är det en angelägenhet för
både det militära försvaret och det civila samhället. Visserligen brukar man
kunna köpa det mesta om man är beredd att betala vilket pris som helst. Men i
en situation då vi skall återta brister i vår försvarsförmåga torde detsamma
gälla även andra länder. Risken för att strategiska varor, t.ex. olja
-naturligtvis - samt grundläggande och viktiga legeringsmetaller, blir belagda
med embargo är därför stor. Jag vill erinra om att EU:s grundlag ger en
medlemsstat möjlighet att reglera exporten i särskilda situationer då
säkerheten är hotad. Det är inte säkert att ens medlemskapet i EU i den
situationen ger oss fördelar.
Men det gäller också att få hit varorna och att ta hand om dem. I fråga om
olja och vissa andra flytande kemikalier är det därför nödvändigt att det
finns ett antal lagringsanläggningar i ?malpåse?. I den aktuella situationen
måste naturligtvis också ransonering och annan reglering av handeln kunna
tillgripas tidigt. Det kräver att man har en fortlöpande administrativ
beredskap.
En av det civila försvarets viktigaste huvuduppgifter är att understödja
Försvarsmakten. Det gäller inte minst Försvarsmaktens materiella återtagning i
en sådan situation. För min del tror jag att den materiella återtagningen
kommer att vara mer problematisk än den personella, dvs. återtagning av
bristande utbildning och övning. Det tar betydligt mer än ett år att bygga upp
en industriell kapacitet. Det är därför enligt min mening viktigare att i en
planering för återtagning slå vakt om viktig försvarsindustriell kapacitet än
att hålla en överdimensionerad utbildningsorganisation. Det tror jag att man
kan klara på lämpligare sätt.
Till slut några ord om beslutsfrågan. I debatten har, naturligt nog,
ifrågasatts om statsmakterna kommer att i tid uppfatta och tolka signalerna
när en återtagning är befogad samt om viljan och förmågan att fatta de
nödvändiga besluten kommer att finnas. Det ankommer inte på mig att bedöma
politikers beslutsförmåga, även om jag kan ha en del synpunkter, men att det
kommer att vara många och svåra beslut att fatta är helt klart. Därför finns
det anledning att genom bl.a. övningar och spel studera de problem, inte minst
av prioriteringskaraktär, som sådana beslut är förenade med. Detta tycker jag
är en del som också har fallit bort i debatten. Man skulle alltså paradoxalt
nog kunna säga att den aktuella försvarspolitiska situationen motiverar att
något mer tid än i dag läggs på övningar och spel i beslutsfattande för att
just belysa återtagningssituationens problem också på den politiska nivån.
Tack!
Claes Hansen, Svenska flottans reservofficersförbund: Jag har en fråga
angående de strategiska produkterna. Frågan är mycket enkel: Hur ser man på
förmågan att få hit produkterna över huvud taget, eftersom Sverige i dag inte
har en handelsflotta som är tillräcklig för att tillgodose våra transportbehov
i en sådan här situation?
Olle Rossander: Behöver vi svenskflaggade fartyg för att frakta hit grejorna
när det är kris och elände?
Gunnar Nordbeck: Det kanske inte är nödvändigt att ha svenskflaggade fartyg
för att just de skall frakta hit grejorna. Men det är en klar fördel att ha
svenskflaggade fartyg i en förhandlingssituation, när man skall få fram
transporterna. Om det sedan är svenskflaggade fartyg eller andra som utför
transporterna kanske spelar mindre roll, men den tillgången är ett
förhandlingskort som är betydelsefullt. Ur den synpunkten är den nedgång som
har skett under 80-talet naturligtvis oroväckande. Nu börjar det gå litet
uppåt igen. Men problemet finns, det skall helt klart erkännas.
Jan Jennehag, FöU (v): Jag tänkte på något av det sista du sade. Det gällde
beslutsprocessen. Jag håller med om att det där kan finnas synpunkter. Kan det
vara lämpligt att i beslutsprocessen i förväg besluta sig för vilka kriterier
man skall beakta och även vilka värden dessa skall ha när man skall fatta ett
beslut?
Gunnar Nordbeck: Nej, jag förstår inte riktigt hur sådana kriterier egentligen
skall utformas. Jag har sett att en annan riksdagsledamot har skrivit detta,
men jag har inte riktigt förstått hur de skall utformas.
Det jag däremot menar är, att lika väl som man kontinuerligt har en
övningsverksamhet inom försvaret, där man studerar olika beslutsproblem, finns
det mot bakgrund av den situation som kommer att råda motiv för att man på
politisk nivå något diskuterar olika beslutsproblem och beslutssituationer.
Men jag har litet svårt att se hur sådana fastställda kriterier för en
återtagning, eller för all del för en anpassning, skulle se ut.
Olle Rossander: Får jag ställa en fråga. Du nämnde problemet med tillgången på
strategiska varor och att det kanske inte alla gånger hjälper att man kan
betala. Det är ändå inte säkert att vi får dem därför att de är just
strategiska. De hålls inne i ett krisläge.
Vi har prövat metoden att lagra strategiska varor i Sverige, med bristande
framgång, får man väl säga. Oljan förstördes och de strategiska varorna visade
sig inte vara så himla strategiska 15 år senare. Kanske det skulle vara
finurligare att vi själva tillverkar strategiska varor som andra behöver?
Gunnar Nordbeck: Frågan kan ju formuleras på det här sättet: Vad är dagens
motsvarighet till andra världskrigets järnmalm och kullager? Vi har nu inte så
stora mängder strategiska varor av det slaget. Det finns en del specialstål,
hårdmetaller och faktiskt också läkemedel som kan vara utbytbara.
Jag vill också gärna anknyta till vad Olle Rossander sade och säga att jag
inte heller tillhör lagringsfantasterna, trots att jag i tolv år varit chef
för Överstyrelsen för civil beredskap. Jag tror att det är viktigare att man
har en beredskap, t.ex. på det handelspolitiska och diplomatiska området, för
att kunna förhandla, och att man inte minst så långt som möjligt ersätter
lagring med en beredskap för att använda substitut av olika slag.
Britt Bohlin, FöU (s): Jag skulle vilja ställa en fråga till dig, Gunnar
Nordbeck, om vilken skillnad du egentligen ser mellan det sätt som det nu
finns beslut om, dvs. att på ett organiserat sätt genomföra återtagning inom
en viss bestämd tidsperiod - det har talats om tolv månader - och det gamla
sättet att sköta återtagning, nämligen att inte säga något alls utan bara veta
att vår duglighet i olika avseenden är av högst varierande grad.
Gunnar Nordbeck: Det innebär på ett sätt en större öppenhet och realism i att
säga så här: Vi accepterar att vi har brister, och vi måste planera för en
återtagning. Det resonemanget fördes litet löst tidigare också, men inte alls
på samma sätt. Jag tillåter mig att ge ett exempel. Det var först under mina
sista år som chef för Överstyrelsen som vi fick i gång ett ordentligt
samarbete med Försvarsmakten om just materiell återtagning, och jag har
förstått att Gunilla André och hennes medarbetare nu har intensifierat det
arbetet. Så visst är det bättre att det förs upp i dagen, det bör det rimligen
vara.
Olle Rossander: Vi tackar Gunnar Nordbeck. Vi får säkerligen anledning att
återkomma med fler frågor till Gunnar i det sammanhanget.
Jag vill då be generaldirektören Bengt Anderberg från FOA att redovisa delar
av resultatet av den utredning som FOA har gjort på det här området.
3. Anförande av Bengt Anderberg jämte frågor
Bengt Anderberg: Jag kommer att ta min utgångspunkt i beslutsprocessen och
tala rätt mycket om denna.
Vi är alla medvetna om att det beslut som har fattats om anpassning som
princip, och som utgångspunkt för totalförsvarets utformning, är omstritt.
Många hävdar faktiskt, vilket Gunnar Nordbeck också sade, att det inte går att
i tid fatta beslut om tillväxt eller ominriktning av totalförsvaret när det
verkligen behövs. En utgångspunkt för många kritiker har varit den historiska
erfarenheten från 1930-talet, som vi väl får belyst senare, men det finns ju
även erfarenheter närmare i tiden av att vi inte i förväg har kunnat se stora
förändringar i vår omvärld. En annan faktor är naturligtvis tidsfaktorn. Det
är svårt att prognosticera utvecklingen 10-15 år framåt i tiden och att fatta
beslut med sådana prognoser som underlag.
Den här litet dystra inledningen till trots skulle jag ändå vilja påstå att
möjligheterna och förutsättningarna för långsiktighet är bättre än vad många
hävdar. Den historiska erfarenheten från 1930-talet är viktig. I och med att
vi har den vet vi att vi inte skall behöva upprepa det som skedde då. Vi
behöver inte göra om det en gång till. Det är inte en självklarhet att
historien skall upprepa sig. Det går faktiskt att fatta långsiktiga beslut.
Men det kommer inte att gå av sig självt. Vi måste ordna en bra beslutsprocess
med ett beslutsunderlag av sådan kvalitet att politiker, nu och i framtiden,
kan fatta medvetna beslut.
Gunnar Nordbeck berörde de andra delarna av totalförsvaret vid sidan av det
militära försvaret. Jag vill understryka att det är viktigt att tänka på hela
totalförsvaret, eftersom den utveckling vi ser framför oss innebär nya hot mot
den civila delen av samhället. Det gäller hot som vi nu kan se, men det gäller
säkerligen också hot som vi ännu inte ser. Vi måste kunna möta också dem i ett
långsiktigt perspektiv. När vi talar om långsiktighet och tillväxt, talar vi
inte bara om att öka i styrka, utan vi talar också om ominriktning av de
resurser vi har, med anledning av den händelseutveckling vi ser i vår omvärld.
Det är, som redan har sagts, mycket stor skillnad på beslut om återtagning i
närtid - den nämnda ettåriga återtagningen, som vi skall kunna utlösa när som
helst - och beslut om en långsiktig förändring, antingen en långsiktig
tillväxt eller en långsiktig omriktning av totalförsvarets resurser. Beslutet
om återtagning kommer att fattas med kort varsel. Vi kommer att i det läget
vara överraskade, och beslutet kommer att fattas i efterhand - annars skulle
vi inte behöva fatta det. Vi kommer att behöva laga efter läge, och Gunnar
Nordbeck har berört den planering som vi borde ha för att beslutet om
återtagning skall bli riktigt bra.
Beslutet om tillväxt på lång sikt är betydligt svårare. Skall det också
innefatta ett beslut om ominriktning av totalförsvaret eller delar av
totalförsvaret blir det ännu svårare. Vi skall göra det upp till tio år i
förväg i en omvärld som förändras ganska snabbt. Det är bara att gå tio år
tillbaka i tiden för att konstatera det. Det kräver fortlöpande
omvärldsanalyser och långsiktiga bedömningar. Det kan inte vara ett beslut.
Det är inte så att vi fattar beslut nästa år om att vi om tio år skall ha en
viss styrka. Det kommer att krävas fortlöpande beslut. Vi kommer att behöva
fatta beslut varje år om hur tillväxten och ominriktningen skall ske. Under
denna tid kan dessutom det ?långsiktiga beslutet? förvandlas till det
?kortsiktiga beslutet?: Vi kan behöva gå in i återtagning när som helst under
perioden, vilket gör att beslutsfattandet faktiskt är svårt.
Detta beslut skall fattas av riksdag och regering. Min och FOA:s uppfattning
är att beslutsunderlaget måste både vara omfattande och kontinuerligt kunna
föreläggas de beslutsfattande politikerna. Vi har funderat över tre alternativ
för detta. Det första är att vi behåller nuvarande ordning, dvs. myndigheterna
lämnar successivt beslutsunderlag som behandlas i olika fackdepartement,
vilket så småningom leder till någon form av beslut. Det andra är att
statsmakterna pekar ut en myndighet som ansvarig för att hålla ihop hela
beslutsunderlaget. Det tredje är att man tillskapar en särskild
mottagningsorganisation i regeringskansliet som skall bedöma det föreliggande
beslutsunderlaget.
Den nuvarande ordningen tror vi inte riktigt klarar att hantera mängden och
bredden i det underlag som kommer att finnas. När man har fattat beslut om
återtagningsprincipen och om att man skall kunna tillväxa i styrka, tror vi
inte att det räcker att behålla nuvarande ordning. Vi tycker inte heller det
är någon bra idé att peka ut en av myndigheterna som ansvarig eller att skapa
en särskild myndighet. Varje myndighet har sitt ansvarsområde och sina
lojaliteter i förhållande till sin instruktion och kommer inte att kunna svara
för den stora bredd som är nödvändig. Vi har därför efter ganska mycket
diskussion fastnat för, och föreslagit, att man bör tillskapa en
mottagningsorganisation i regeringskansliet. Denna organisation bör ha till
uppgift att granska och analysera det tillgängliga beslutsunderlaget
kontinuerligt, att inhämta kom-
pletterande underlag och att ge råd till statsminister och regering. Vi har i
vårt underlag kallat detta för ett nationellt säkerhetsråd. Det kan kallas för
många olika saker, och det kan placeras in på många olika sätt; det har vi
inte lämnat något förslag om. Men vi är övertygade om att när man nu bestämmer
sig för denna grundläggande princip för totalförsvarets långsiktiga
utformning, måste man göra något åt beslutsprocessen.
Vad gäller underlaget för ett anpassningsbeslut kan man säga så här: I
efterhand, efter de stora förändringarna - efter murens fall, efter
Sovjetunionens sammanbrott, efter Jugoslavienkrisens inledning - har man
kunnat konstatera att informationen faktiskt fanns. Men det var ingen som såg
den och förmådde att föra fram den. Det är naturligtvis oroande eftersom det
är just det vi måste kunna göra i frågan om beslut om långsiktig tillväxt.
Informationen finns på många olika händer i samhället, inte bara inom
totalförsvaret och dess myndigheter. Den finns i utrikesförvaltningen, i
fackdepartement, hos Utrikespolitiska institutet, i politiska partier, på
Konjunkturinstitutet, inom industrin, hos universitetens forskare, hos
utländska institutioner och hos medierna. Vi lever i ett enormt
informationsflöde, och huvuddelen av den information vi behöver är offentlig.
Ur hela denna mycket stora informationsmängd måste man alltså vaska fram det
beslutsunderlag som skall föreläggas politikerna så att de kan fatta adekvata
anpassningsbeslut.
I detta arbete måste alla myndigheter medverka, och var och en har där sitt
ansvarsområde. Efter att ha övervägt frågan har vi föreslagit att det inte
skall ske någon förändring av myndigheternas ansvar på den här punkten. Det
gör ingenting om underlaget överlappar. Det gör heller inte så mycket om
underlaget är motsägande. Det är egentligen bara bra för debatten och för att
man skall få en fullständig bild av hur det faktiskt ser ut. Men det är
nödvändigt i vissa avseenden att fördjupa beslutsunderlaget genom att göra en
i förhållande till i dag utvidgad säkerhets- och försvarspolitisk
omvärldsbevakning, t.ex. av utvecklingen i Ryssland, i länderna söder om oss
eller i Baltikum. Det är också nödvändigt att utvidga analysen av den
vetenskapliga och tekniska utvecklingen och deras respektive betydelse. Detta
genererar inte bara hot mot oss. Det genererar också möjligheter, inte bara
till för att kunna växa till, utan också för att kunna ominrikta.
Det är också viktigt att vi analyserar den egna förmågan långsiktigt: Hur vi
kan tillväxa och ominrikta. Det är nödvändigt att myndigheterna ges i uppgift
att skapa handlingsalternativ eller optioner och att fortlöpande arbeta med
dem, så att vi faktiskt har ett antal handlingsalternativ att diskutera efter
hand som den säkerhetspolitiska utvecklingen omkring oss förändras. Jag tycker
inte riktigt att vi har gjort detta ännu, och jag tycker också, i motsats till
Gunnar Nordbeck, att det inte bara handlar om den korta tiden och
anpassningen. Det handlar i lika hög grad om det långa perspektivet och
tillväxten. Vi måste ha optioner även för det. I annat fall hamnar vi ju i
situationen att det faktiskt inte går att förändra totalförsvaret över tiden -
att inte totalförsvaret kan öka och minska i styrka.
Sammanfattningsvis måste vi utnyttja våra erfarenheter från tidigare
misslyckanden när det gäller att göra prognoser och fatta beslut. Vi bör
behålla dagens myndighetsstruktur. Vi behöver ett utvidgat beslutsunderlag och
vi behöver behandla det på ett seriöst sätt. Vi behöver också någon form av
mottagningsorganisation i regeringskansliet, en form av nationellt
säkerhetsråd som kan vara precis det och ge råd i hithörande frågor.
Myndigheterna, både militära och andra, bör av statsmakterna åläggas att
utarbeta optioner som vid behov kan utnyttjas som utgångspunkt för beslut.
Detta tror jag vara en minimiförutsättning för att man faktiskt skall kunna ge
realism åt de beslut som riksdagen har fattat.
Mertil Melin, chef för Armén: Skall man också, utifrån den
beredningssituation som du beskriver, dra slutsatser om hur strukturen i den
befintliga organisationen skall se ut för att organisationen skall vara bäst
vässad och ha startblock för att den angivna ansträngningen skall kunna göras?
Bengt Anderberg: Vi har inte sett det som att den skall ta över de uppgifter
som t.ex. dagens fackdepartement har. Vi har sett den mer som en organisation
som i det långsiktiga perspektivet skall kunna ge statsledningen råd om vilken
långsiktig inriktning man skall ha. Det andra har vi faktiskt former för i
dag, och jag tycker att man gott kan behålla dem.
Henrik Landerholm, FöU (m): Jag har en fråga som gäller den svagaste länken i
den långa kedja av olika händelser som måste inträffa för att det skall bli
rätt, från upptäckt, identifiering, analys, värdering och beredningsprocess i
regeringskansli till riksdagsbeslut och sedan en organisatorisk-teknisk
process som leder fram till skapandet av nya eller omformade förband. Vilken
länk i denna kedja ser du som svagast, och hur skall vi hantera den på bästa
sätt?
Bengt Anderberg: Den svagaste länken är vår förmåga att se vad som faktiskt
sker i det som synes ske i vår omvärld. Vi har en bild av vad som pågår, men
vi har aldrig hela bilden. Jag tycker att vi borde ägna mer uppmärksamhet åt
att göra sådana omvärldsanalyser och analyser av både teknisk och vetenskaplig
utveckling för att bättre kunna fånga upp de betydelsefulla förändringarna.
Annars kommer vi att hamna i en situation där en del av omvärldens svarta
program kommer att överraska oss, därför att vi inte visste om dem.
Osäkerheten är det verkligt svåra i sammanhanget.
När vi kommer fram till beslutstillfället och skall väga aktuella beslut mot
andra viktiga beslut inom andra samhällssektorer, kommer naturligtvis ekonomin
att vara en avgörande faktor. Min poäng är att vi måste se till att det finns
ett beslutsunderlag, så att det går att fatta medvetna beslut. Sedan är det
inte säkert att beslutsunderlaget är riktigt eller att man fattar rätt beslut
med ledning av beslutsunderlaget. Men vi måste i alla fall anstränga oss för
att skaffa ett bra beslutsunderlag.
Iréne Vestlund, FöU (s): Vad du egentligen säger är att vi kan bli offer för
en myt om hot och att vi därför inte analyserar och ser var hoten verkligen
finns. Detta är ganska jobbigt, eftersom vi redan i dag är offer för myter om
vad det är som kan vara hotande för vårt land. Det skulle vara intressant om
du ville utveckla ytterligare hur vi kan se på detta. Jag tänker på det gamla
talesättet ?ryssen kommer?, som nu återupprepas i samband med presidentval och
annat. Jag har berättat för många att min gamla mormor satt i en bondby i
Dalarna och var rädd för ryssen hela sitt liv. Hon hade aldrig sett någon
ryss, åtminstone inte vad hon visste. om. Hotet var inte reellt, med det fanns
där som en myt. Antyder du att det finns något av det här slaget som gör att
vi kan komma att fatta felaktiga beslut?
Bengt Anderberg: Risken att fatta icke perfekta beslut är naturligtvis alltid
stor. Det är också som du säger att vi omger oss med myter; vi vill inte se
saker. Jag kan ta ett exempel: Ballistiska missiler är något som man i dag
diskuterar verkligt ingående, och man lägger mycket pengar på att försöka
skydda sig mot sådana. Detta initierades av Gulfkriget, när Saddam Hussein
avfyrade sina missiler mot Israel. Men det här hotet har funnits sedan V2:an.
Det har varit lika aktuellt varje år sedan 1942. Men Gulfkriget var nödvändigt
för att vi skulle kunna se det och förstå att vi inte har något försvar mot
detta hot. Det har kanske ingen annan heller, även om den tekniska
utvecklingen tyder på att man kommer att skaffa sig det.
Det är alltså inte alltid så lätt att se vad som verkligen finns i det som
finns. Vi borde göra större ansträngningar för att analysera de hot som kan
riktas mot oss och - jag vill betona det - analysera vilka möjligheter vi som
en mycket framstående nation har att både skydda oss mot hoten och skapa egna
hot som kan avhålla en angripare.
Olle Rossander: Får jag skjuta in en fråga här? Du nämnde informationsmängden
och svårigheten att analysera den. I näringslivet pågår en debatt som handlar
om att man vill ha ett ökat samarbete mellan statsmakterna och näringslivet
kring just omvärldsanalys och strategiska analyser för att rätt kunna bedöma
marknadsförutsättningar, marknadsförändringar och strategiska förändringar som
berör företagen. Är detta någonting som du skulle kunna se framför dig i det
här sammanhanget?
Bengt Anderberg: Jag tror att riktigt stora företag har detta inbyggt. Det är
kanske svårare för halvstora och framför allt mindre företag som inte har råd
att ha den kapaciteten. Jag föreställer mig t.ex. att man inom
läkemedelsindustrin för en mycket ingående debatt om hur man skall utveckla
sina läkemedel och lägga upp sin forskning. Den är mycket långsiktig, minst
tioårig. Jag tror att det för många företag som inte har någon egen
analysförmåga skulle vara nyttigt att få hjälp med sådana för att hamna
någorlunda rätt. Och möjligen vice versa.
Håkan Juholt, FöU (s): Även jag vill uppehålla mig vid frågan om det s.k.
säkerhetsrådet. Skall detta råds huvudsakliga uppgift vara att sammanställa
andra, redan befintliga analyser inför regerings- och riksdagsbeslut, eller
skall den vara att finna former för att ta fram nya underlag,
sammanställningar och analyser? Alltså, skall man sammanställa befintliga
analyser eller ta fram egna, nya?
Bengt Anderberg: Den viktigaste uppgiften är att ge råd. För att kunna göra
det måste man analysera det beslutsunderlag man har fått, och om det finns
brister i det måste man kunna begära in ytterligare beslutsunderlag. Tanken är
inte att rådet skall ta över några myndighetsuppgifter utan att det skall
finnas ett fast beredningsorgan som kan ge just råd. Vi har inte lämnat något
förslag till hur det skall se ut organisatoriskt, men man skulle kunna tänka
sig en ordförande och ett kansli som arbetar heltid och ett antal betrodda
samhällsmedborgare som ingår i rådet. Det bör inte sitta myndighetschefer där;
det är min uppfattning. I rådet bör inte ÖB, generaldirektören för FOA eller
ÖCB sitta, utan det bör så långt som möjligt vara en samling människor som
åtnjuter stort förtroende och som mer eller mindre fördomsfritt kan granska
det underlag som finns innan man ger råd. Beslutsfattningen kommer ju att vara
utomordentligt besvärlig och bör inte få ske på känn.
Arne Andersson, ordförande, FöU (m): Jag skall ställa en tarvlig fråga: Har du
aldrig tänkt tanken att rådet helt enkelt kan bli ytterligare en länk i en
redan lång förtroendekedja, så att det egentligen inte tjänar det avsedda
syftet?
Bengt Anderberg: Nej, det måste jag erkänna att jag inte har gjort. Det finns
naturligtvis en risk för det, men samtidigt måste man finna något sätt att
hantera informationsmängden. Alternativet är att göra som i dag, och då tror
jag inte att vi kommer att ha möjligheter att fatta de beslut som faktiskt
behöver fattas. Vi måste göra någonting åt situationen för att kunna fatta de
långsiktiga besluten.
Henrik Landerholm, FöU (m): Jag förutsätter att ni har studerat
beslutsprocessen i andra länder när det gäller anpassning och återtagning.
Finns det några erfarenheter från dessa som är värda att ta till vara och föra
in i vår beslutsprocess?
Bengt Anderberg: Det finns länder som har den här antydda konstruktionen. Från
den utgångspunkten är den således inte ny. Det finns länder som har nationella
säkerhetsråd och särskilda organisationer av seniora medborgare med lång
erfarenhet. Ofta ingår de i en sådan underlags- och rådgivande organisation
efter det att de lämnat sin civil service-tjänst.
Olle Rossander: Jag antar att vi får anledning att återkomma till frågan om
ett nationellt svenskt säkerhetsråd och ställa frågor till Bengt Anderberg
efter kaffepausen så småningom. Vi tackar Bengt Anderberg och lämnar ordet
till den nästa av våra fyra inbjudna talare, Nils Gyldén, rektor för
Försvarshögskolan.
4. Anförande av Nils Gyldén jämte frågor
Nils Gyldén: Herr ordförande! Mina damer och herrar! Tiden är kort, och jag
skall bara lämna en värderings- och åsiktsdeklaration. Jag tror att jag är
något mer optimistisk än åtminstone Gunnar Nordbeck när det gäller frågan om
anpassningförmågan och anpassningsmöjligheterna. Jag är också övertygad om
nödvändigheten av en sådan förmåga. Skulle vi gå in i en allvarlig
internationell kris, skulle krav på anpassning oundvikligen ställas, oberoende
av om vi då har en planering för det eller inte. Jag är också optimistisk i
den meningen att man kan snegla på några historiska erfarenheter. Förvisso
gick det inte bra på 30-talet, men jag skulle också vilja peka på den långa
period från 1948-49 fram till 1968, då vi faktiskt uthålligt ägnade oss åt
tillväxt av försvarsanslagen och omstrukturering av försvaret i ett läge då vi
uppfattade att Sovjetunionen blev mer aggressivt och mer tekniskt modernt.
Jag tycker också att man skall skilja på begreppen återtagning i ett års
perspektiv och tillväxtförmåga i ett fem-tioårsperspektiv. Frågan om
återtagningsförmåga i ettårsperspektivet är i huvudsak under kontroll. Låt
vara att det i dag verkar råda osäkerhet i Försvarsmaktens planering om i vad
mån det går att åstadkomma allt just på ett år. Det kanske handlar om en del
på ett år och annat först inom en tvåårsperiod. Det ligger ändå i samma
landsfiskalsdistrikt. Men det finns en del alldeles tydliga problem. Ett av
dem är de brister på viss kvalificerad materiel som finns redan i dag och även
för en återtagen organisations hela behov. Jag tänker på t.ex. avancerade
vapen som finns i organisationen men inte i tillräcklig mängd för att täcka
behoven som en återtagen organisation skulle ha. Detta är i och för sig
ingenting nytt, utan det är brister som har släpat med under lång tid,
åtminstone under hela 70- och 80-talen. Det handlar tyvärr också om ganska
mycket pengar, 10 miljarder kronor eller något i den stilen.
Den långsiktiga tillväxtförmågan är ännu mest en hypotes, vill jag påstå.
Begreppet är nödvändigt, och en planering behövs förvisso, men det är alltså
mest en hypotes. En och annan av er har kanske noterat att jag har haft ett
visst meningsutbyte med chefen för operationsledningen Percurt Green i dessa
frågor. Nu kan man säga att vi är överens om att den planering som hittills
har genomförts inom detta viktiga område är ytterligt rudimentär. Planeringen
måste vara mycket handgriplig, och det handlar också om pengar. Den borde
egentligen läggas in i Försvarsmaktsplanen. Det finns förvisso möjligheter att
göra detta inom vissa områden men inte inom alla. Jag vill påstå att
möjligheterna av olika skäl skiljer sig åt mellan de olika försvarsgrenarna.
Min uppfattning är att det inom flygvapnet finns betydligt större möjligheter
att planera för en långsiktig tillväxt, om man vill. Det har att göra med
materielomsättningen. I och med att JAS-systemet införs blir det många
kvalificerade flygplan över. De skulle kunna användas under lång tid framöver,
åtminstone 10-15 år. Därmed är de naturligtvis en viktig resurs sett i ett
tillväxtperspektiv.
Allt kan dock inte planeras för tillväxt. Helt nya strukturer och förband
går rimligen inte att åstadkomma, eller det är i alla fall osäkert. Det har
naturligtvis att göra med den långa tid det tar att introducera en ny
förbandstyp. Det är ju inte bara fråga om forskning, utveckling och
produktion, utan det handlar också om att införa ett system i ett taktiskt och
ibland också operativt sammanhang. Ett bra exempel på något som man inte kan
starta från botten med i en tillväxtsituation är beväpnade helikoptrar. Det
har jag också tagit upp tidigare.
Ett frågetecken, som också förblir ett frågetecken, är den utlandsberoende
materielanskaffningen, dvs. i stort sett all materielanskaffning. Det är inte
så att vi är självförsörjande genom vår egen industri när det är fråga om
materiel som produceras inom landet. Nästan all kvalificerad materiel är
utlandsberoende, åtminstone i form av import av avancerade komponenter. Hur
man skall se på möjligheterna till import är ytterst en säkerhetspolitisk
fråga. Statsmakterna kan inte begära att myndigheterna skall ha någon särskilt
artikulerad uppfattning om detta, utan det måste statsmakterna själva ta
ställning till. Det är naturligtvis en svår sak, det inser jag, eftersom det
har att göra med hela vår relation till länder och organisationer i väst.
Innan man har lagt in tillväxt i försvarsplaneringen, framför allt i För-
svarsmaktens planering, kan man inte tala om att planen är balanserad eller
inte. Denna komponent fattas fortfarande i dag. Jag är mycket medveten om att
det under alla omständigheter kommer att tas ett försvarsbeslut i höst, och då
frågar man sig hur man skall göra när denna bit saknas. En nödåtgärd är att
reservera ganska mycket pengar. Jag är övertygad om att det under alla
omständigheter handlar om hundratals miljoner. Poängen skulle då vara att man
med en reservation av medel skulle kunna göra denna kvalificerade planering,
som kommer att kräva ca ett år, och som borde kunna föreligga färdig till
nästa höst.
Jag skall också säga något om ett nationellt säkerhetsråd. Till att börja
med vill jag avråda från själva begreppet, eftersom jag är rädd att det
skulle kunna vara kontroversiellt och ge intryck av att vara något som vill ta
åt sig en jättelik del av hela den nationella säkerhetspolitiken. Det är ju
inte riktigt det vi talar om här. Jag påstår ändå att det nog är klokt att man
har en mottagarorganisation i regeringskansliet, ungefär som Bengt Anderberg
beskrev, och jag vill peka på några viktiga egenskaper som en sådan
organisation bör ha.
Den bör kunna jobba med stor kontinuitet och långsiktighet. Skälet är att
det är den gradvisa, smygande utvecklingen som är svårast att ta tag i. Utan
kontinuitet och långsiktighet är chanserna att fånga upp sådana tendenser
naturligtvis mindre. Det dramatiska är nog inte svårt att identifiera i
nyhetsbruset. Organisationen bör också vara partsoberoende. Det är självklart
att denna del av samhället, liksom andra, innehåller mycket starka intressen.
Jag använder inte ordet särintresse, som har en negativ klang. Självfallet
vill många som verkar inom området främja just sina organisatoriska intressen,
men det gäller att se förbi den saken och till den helhet som är i nationens
intresse.
I det sammanhanget är det viktigt att man kan hantera hela informations- och
händelsekedjan i en sådan delegation; från den internationella miljön via den
?militära hotbilden? och över till den svenska försvarsplaneringen. Den första
kopplingen mellan internationell miljö och militär hotbild är viktig i
meningen att en liten nation naturligtvis aldrig kan gardera sig fullt ut
militärt mot alla situationer som teoretiskt sett skulle kunna uppträda. Den
typen av risktagande har vi alltid haft i vår säkerhetspolitik och kommer att
fortsätta att behöva. Iakttagelsen av en militär hotbild är intressant bara om
den kopplas till hur snabbt det är möjligt att gardera sig mot det vi kan se i
omvärlden, dvs. man bör åtminstone ha en känsla för dynamiken i
försvarsplaneringen. Därmed inte sagt att det kontinuerligt behöver sitta
experter på alla områden i en sådan delegation, men en kompetens av här antytt
slag måste kunna sammanstråla.
Slutligen vill jag bara säga - och här kommer litet reklam för
Försvarshögskolan - att det Gunnar Nordbeck efterlyste av spel och övningar
som rör återtagande och tillväxt är något som vi ägnar oss ganska mycket åt
just nu. Det vet de som nyligen har gått på Försvarshögskolan.
Mertil Melin, chef för Armén: Det är lätt att säga att man kan rusta med ett
övertaligt Viggen-system, eftersom vi 1982 fattade beslut om att utveckla ett
flygvapen som vi då inte riktigt säkert visste om vi behövde. Det är alltså i
en nedrustningssituation lätt att skapa flygdivisioner som står i väntläge;
det håller jag med om. Men egentligen är det omvänt, och frågan är om det är
så svårt som Gunnar Nordbeck var inne på. Det är egentligen det du säger i din
PM som jag läst under tiden här. Det är ganska svårt att skapa nya strukturer
och skaffa nytt materiel.
Nils Gyldén: Ja, jag tror att man måste gå igenom försvarsgren för
försvarsgren och funktion för funktion. Man kommer då att finna att
förutsättningarna i några fall är förhållandevis gynnsamma, givet
planeringsituationen. Jag har exemplifierat det med flygvapnet och
flygplanstillgången. Jag tror t.ex. att armén, som inte har något stor
överskott av modern materiel som man är beredd att ställa undan, har en mycket
svårare situation. Men det går heller inte att uttala sig generellt om hela
armén, utan det blir förmodligen olika slutsatser i olika delar. Allt detta
understryker egentligen min poäng: Innan vi har gjort en ordentlig analys av
dessa frågor kan vi inte säga att det föreligger en plan.
Olle Rossander: Du trampade kanske på en öm tå när det gäller krigsmaterielen.
ÖB skriver att vi inte får försätta oss i en situation där vi i stor
utsträckning blir hänvisade till den internationella försvarsindustrimarknaden
i en tid då efterfrågan kommer att vara stor. Men du menar att vi alltså är
beroende redan i fredstid och att vi inte kan rädda oss med den
krigsmaterielindustri som vi har?
Nils Gyldén: Ja. Det är klart att beroendet är av ett annat slag om man är
beroende av komponenter och reservdelar eller om man är beroende av färdiga
system. Men det finns likväl ett högst betydande utlandsberoende. Jag tycker
att vi förenklar debatten för oss när vi sätter likhetstecken mellan svensk
försvarsindustri och nationellt oberoende. Så enkelt är det inte.
Olle Rossander: Men det finns alltså ingen anledning att ösa pengar till
Celsius och ubåtar för att rädda oss inför framtida försvarsupprustningar?
Nils Gyldén: Mitt svar får hålla sig på det allmänna planet. Vi förenklar
ibland diskussionen för oss alltför mycket.
Arne Andersson, ordförande, FöU (m): Jag har mer en kommentar än en fråga.
Slutsatsen av ditt resonemang måste ändå vara att det skulle vara
utomordentligt vanskligt om vi på ett eller annat sätt ytterligare ökade vårt
utlandsberoende?
Nils Gyldén: Nej, jag är inte beredd att dra den slutsatsen. Vi kan aldrig
komma ifrån ett stort utlandsberoende, ens på försvarsmaterielsidan. Det
viktiga är att vi har kvalificerade produkter som är attraktiva för omvärlden,
så att vi kan komma in i en bytes- och förhandlingssituation. Det är bättre
att ha ett snävare sortiment av svenska produkter och kunna utnyttja dem på
samma sätt som vi gjorde med järnmalm och kullager under andra världskriget,
än att ha en mycket stor bredd på försvarsindustrin. Jag betonar alltså
kvalitetsdimensionen.
Arne Andersson, ordförande, FöU (m): Jag måste ändå få säga att det var synd
att du utvecklade det så pass noga som du gjorde. Du sade ju näst intill att
det inte är så rasande viktigt om vi har den bredd som nu finns i vår svenska
utvecklande industri, som är internationellt uppskattad, utan att huvudsaken
är att vi har ett internationellt umgänge. Du är så väl medveten om alla hakar
som finns avseende den svenska materielindustrins internationella umgänge att
du inte borde ha sagt så.
Nils Gyldén: Det omdömet får stå för dig i så fall.
Arne Andersson, ordförande, FöU (m): Det var ett gott råd.
Olle Rossander: Det låter som att vi borde låta också denna debatt anstå till
efter kaffet. Då kan den säkert bli ganska livlig och spännande.
Krigsmateriel, eller försvarsmateriel, som det av någon anledning numera heter
i litet fredligare sammanhang, är tydligen en het potatis eller öm tå, vad det
nu kan vara. Finns det ytterligare frågor?
Henrik Landerholm, FöU (m): Du sade att andra världskriget var ett dåligt
exempel och att 50-och 60-talen var ett gott exempel. Man kan ju med visst fog
hävda att andra världskriget var ett relativt gott exempel. Vi påbörjade en
sakta upprustning i och med 1936 års försvarsbeslut, och den svenska
försvarsförmåga som successivt utvecklades under kriget bidrog ju enligt många
forskare definitivt till att skapa den tröskel som gjorde att något angrepp
mot vårt land inte blev aktuellt. Å andra sidan kan man hävda att 70-och 80-
talen var ett dåligt historiskt exempel, eftersom vi inte började öka våra
försvars- anslag förrän efter det att de andra stora makterna hade börjat
minska sina, dvs. från mitten av 80-talet. Har du någon kommentar till det?
Nils Gyldén: Jag nämnde nog inte 80-talet och 70-talet, utan jag tog
försiktigtvis upp 50- och 60-talen, som jag tyckte var ett bra exempel på att
nationen hade förutseende och uthållighet. Vad gäller andra världskriget är
det klart att det var utmärkt att man - när man väl satte i gång - kunde göra
så mycket som man gjorde. Men vi hade en väldigt tur. Inte visste vi att
Sverige inte skulle bli angripet den 9 april 1940. Den stora felbedömningen
delade vi med alla de västliga demokratierna, kan man säga. De fattade alla
för svaga beslut alltför sent.
Jag menar dock att det finns en väsentlig skillnad mellan den tiden och i
dag, naturligtvis, som Bengt Anderberg sade, genom att vi har facit. Just de
misstagen kommer rimligen inte att upprepas. En annan sak är att det
internationella systemet, och även det politiska, är transparent på ett helt
annat sätt i dag än det var på 30-talet. Det finns ju inte en kanon som kan
dyka upp någonstans i Europa som inte registreras och bokförs och som man kan
åka och titta på om man vill. Självfallet innebär inte det att hela frågan är
löst, eftersom vi har det svåra gränsskiktet mellan säkerhetspolitik och
militär kapacitet. Där ligger knepigheterna. Men en grundsten kan man
identifiera mycket tydligare än man kunde på 30-talet.
Annika Nordgren, FöU (mp): Vi fortsätter att kalla det säkerhetsrådet en stund
till, även om vi kanske inte gillar namnet. Du nämnde att säkerhetsrådet
skulle analysera den militära hotbilden och kopplade det till hur snabbt det
går att gardera sig mot den. Menar du att det nationella säkerhetsrådet inte
skall utgå från den vidgade hotbilden, som riksdagen har beslutat om? Du
talade bara om militära hot. Vem skall i så fall analysera de icke-militära
hoten? Enligt min mening vore det olyckligt att slå isär den hotbild som skall
vara gemensam för det totalförsvar vi faktiskt har.
Nils Gyldén: Nej, jag menar definitivt inte att det skulle begränsas till de
militära hoten. Att det kom upp berodde på att jag i huvudsak pratade om
behovet av långsiktiga åtgärder just i den militära planeringen, men för att
vara mer fullständig bör man naturligtvis tala om den bredare hotbild som du
frågar efter här. Det råder ingen motsättning mellan dig och mig på den
punkten.
Olle Rossander: Då tackar vi Nils Gyldén och kopplar an till Henrik
Landerholms fråga om det historiska perspektivet. Nu får vi det definitiva
svaret av Bo Huldt, som är professor och kan dessa frågor utan och innan. Var
så god.
5. Anförande av Bo Huldt jämte frågor
Bo Huldt: Tack så mycket. Herr ordförande! Mina damer och herrar! Jag är
tacksam för det inledande klarläggandet från Gunnar Nordbeck om skillnaden
mellan anpassning och återtagning samt om de olika beslutssituationer som
föreligger. Jag kommer emellertid här att väsentligen inrikta mig på frågan om
anpassning i den meningen att man historiskt har varit på rätt plats med rätt
utrustning vid rätt tillfälle, dvs. man har disponerat militära optioner för
landets försvar då de i någon mening har behövts.
Som historiker är jag naturligtvis den förste att hålla med Bengt Anderberg
om att historien inte måste upprepas. Men i det här sammanhanget är det
samtidigt en tröst för ett tigerhjärta, skulle jag vilja säga, eftersom jag
har en något mer svart syn på detta än vad Nils Gyldén har.
En av mina kolleger, Kent Zetterberg, har noterat det lätt ironiska i att
det finns ett uppenbart tillfälle i svensk 1900-talshistoria när vi verkligen
i ett krisläge disponerade militära resurser. Denna tidpunkt var 1905, när vi
precis hade sjösatt den tolfte pansarbåten och alltså hade en stark
pansarbåtsflotta samtidigt som vi hamnade i konflikt med Norge. Det är väl
glädjande för oss, liksom kanske för rationaliteten i allmänhet, att vi inte
använde de tolv pansarbåtarna för att lösa denna konflikt, men vi befann oss
alltså då i ett läge när vi uppfyllde de krav man skulle kunna ställa enligt
mitt resonemang.
Det finns två tidsperioder - såsom här också har nämnts - som på olika sätt
har utsatts för historikernas fördömande. Den första är mellankrigsåren, och
den andra är perioden mellan 70-talets början och det kalla krigets slut.
När det gäller mellankrigstiden är många historiker eniga med mig om att
1925 års försvarsbeslut, att lägga ned kavalleriregementen och sätta upp flyg,
inte var någon obegåvad idé utan tvärtom ett klokt beslut. Däremot låg bristen
i att ingen tog elasticitetsresonemanget - en term som jag tror har
tillskrivits Wigforss - på allvar. Det fanns alltså inga egentliga
föreställningar om en del av de saker vi talar om i dag - olika former av
kontrollstationer, säkerhetsråd osv., som skall hjälpa oss att fatta rätt
beslut. Det fanns mycket litet av instruktioner till den militära sidan, de
professionella, att förbereda något slags alternativ. Det var djup oenighet i
det militära försvaret över huvud taget om vad man borde göra.
Det finns två dimensioner av det katastrofala i det här. Den ena var den
kvalitativa nedgång som ägde rum - en form av kollaps för professionaliteten.
Den hade inte nödvändigtvis med utrustning att göra, utan den rörde
mentaliteten inom försvaret. Den andra utomordentligt allvarliga frågan var
att vi med sömngångaraktig säkerhet körde förbi det ena rödljuset efter det
andra där vi borde ha betänkt oss. Där delar jag inte heller den syn som
tidigare har framförts här, nämligen att vi gjorde alla på samma sätt, vi
gjorde alla fel och vi var alla sena. Det fanns nämligen varningssignaler. En
varningssignal som vi totalt bommade, vilket jag betraktar som katastrofalt,
kom 1935. Först hade vi nedrustningskonferensens kollaps 1933, därefter
Hitlers maktövertagande i Tyskland. Men 1935 förklarar britterna högt och
tydligt - och det var britterna som vi hade följt i kölvattnet hela vägen i
Nationernas förbund - att fr.o.m. nu är ett starkt brittiskt försvar den
säkraste garantin för stabilitet och säkerhet i Europa. Vi noterar att
engelsmännen säger detta, men det föranleder ingen konsekvenstanke.
År 1936 började i och för sig en försiktig upprustning, men poängen är
naturligtvis - som Henrik Landerholm också antydde - att när upprustningen
kommer i gång så kommer inte frukterna av denna upprustning det svenska
försvaret under andra världskriget riktigt till del. I stället läggs en
grundplåt, ovanpå vilken man sedan med ytterligare upprustning skapar ett
starkt försvar och en god beredskap under 50- och 60-talen. Med andra ord: Tio
år efteråt finns det på plats som man då borde ha haft.
Det finns också ett intressant resonemang kring hur man tänkte på det
militära försvarets sida under mellankrigstiden, vilket anknyter till en
tidigare fråga här om huruvida man ser rätt hotbilder eller fastnar på fel
objekt. Det är uppenbart att det egentligen bara fanns ett krigsfall som man
på den militära sidan seriöst övervägde, och det med hänvisning till
Nationernas förbunds stadgar. Detta krigsfall nr 1 var ett sanktionsingripande
på Karelska näset för att försvara Finland mot Ryssland, och det krävdes
mycket hårdhänt övertalning för att man skulle inse att det fanns något annat
krigsfall att räkna med.
Jag anser kanske inte riktigt att perioden 1948-1968 är ett exempel på
anpassning. Försök till anpassning nedåt gjordes av de försvarsutredningar,
t.ex. Nothinska utredningen, som arbetade under 40-talet. Sedan övertygade oss
återigen den elaka verkligheten om att det här inte funkade utan att världen
ser helt annorlunda ut. Då valde vi, fr.o.m. 1948 och fram till 1968, att
lägga oss på en nivå som i princip representerade vad vi var mäktiga att
åstadkomma. Det här var enligt min uppfattning ett intagande av en hög
permanensnivå.
Så kom då den andra kontroversiella tidsperioden: 1968 och framåt, och
framför allt tiden efter 1972. Visserligen bedrev vi under en 20-årsperiod,
från 1948 till 1968, en kontinuerlig upprustning och modernisering under
iakttagande av omvärlden omkring oss, men det allvarliga är att vi 1968 valde
- om det nu var det skälet som var avgörande - en omvärldsbedömning som gick
ut på att vi nu var på väg över i en annan europeisk säkerhetspolitisk
verklighet: en avspänning mellan blocken. Det var sedan det scenario som
styrde oss fram till 1979, då världen plötsligt blev annorlunda och det s.k.
nya kalla kriget bröt ut med Afghanistan, NATO:s kärnvapen m.m.
Konsekvensen av att vi under perioden 1968-1972 successivt lägger om
försvarspolitiken, eller åtminstone resurstilldelningen, blir att när läget
sedan återigen skärps - ingen kan förneka att det gjorde det 1979 och i början
av 80-talet - befinner vi oss tio år efter ett resursbegränsningsbeslut, och
innebörden av detta är att formtoppen ligger vid fel tidpunkt. Vi når alltså
en situation när våra egna resurser relativt omvärlden är avsevärt försvagade,
och det i ett läge som jag tror att historikerna kommer att beteckna - i den
mån de inte redan gör det - som det kalla krigets farligaste år, dvs. de
första åren av 80-talet. Då var man i Kreml, efter vad det förefaller, absolut
övertygad om att det skulle bli ett amerikanskt anfall varje dag, vilket ju
också hade en viss bäring på de ubåtsaffärer som förekom i Sverige.
Således vill jag hävda att förmågan att vara i sick när resten av världen är
i sick, snarare än att vara i sack när världen är i sick etc., knappast är en
helt övertygande historisk erfarenhet. Man kan också diskutera hur det passar
in i bilden av att anpassa sig till utvecklingen när vi svänger 1987 års
försvarsbeslut. Under alla omständigheter framstår det som utomordentligt
anmärkningsvärt när 1978 års försvarskommitté 1979 presenterar sin
säkerhetspolitiska rapport och säger: Krig i Europa är kanske inte sannolikare
än vad det var i går, men om det blir krig är det däremot mer sannolikt att
detta krig kommer att beröra norra Europa och kanske t.o.m. börja i den här
delen av världen. I varje fall på Utrikespolitiska institutet, där jag då
precis hade börjat, föranledde detta stor uppståndelse. Det här var ju en
fruktansvärd alarmsignal. Konsekvenserna i form av 1982 års försvarsbeslut
svarade däremot knappast mot någon alarmsignal.
Det finns några resonemang om vad som måste göras för att vi inte skall
hamna i samma situationer igen - för att historien inte skall upprepas, som
det har sagts här. Jag vill bara antyda några som jag tycker är väsentliga.
När det gäller den oberoende underrättelsetjänsten, kunskapsinhämtningen och
den roll som det nationella säkerhetsrådet - eller vad det nu skall heta -
skall fylla vill jag understryka att det alltid är ett problem att balansera
mellan relevans och oberoende. I det här fallet skulle detta bli
utomordentligt svårt. Låt oss inte glömma att de personer som hade rätt, de
som redan tidigare spådde vad som skulle hända efter 1989 och framåt - en
avveckling av det kalla kriget, Sovjetunionens upplösning m.m. - i den svenska
debatten då förvisso icke betraktades som de mest relevanta eller trovärdiga.
Det var snarare så att ju vildare man var som spåman, desto rättare kom man
att få. Det här tror jag skulle bli ett utomordentligt allvarligt problem att
lösa i samband med det här säkerhetsrådet, dvs. nödvändigheten av att man å
ena sidan har oberoende, ?vilda? forskare och underrättelsefolk i alla
meningar och å andra sidan verkligen har relevans, befinner sig centralt, har
trovärdighet etc.
Jag har redan talat om nödvändigheten av ett dynamiskt säkerhetsperspektiv,
dvs. det som man missade på 30-talet när man, helt i historisk tradition,
stirrade på Ryssland och inte insåg att bilden var betydligt mer komplicerad
än så. Man måste alltså ha ett dynamiskt hotbildsbegrepp.
Vi har väl alla rätt till en viss käpphäst, och jag skulle då vilja säga att
försvarsindustrifrågan naturligtvis är väsentlig just med tanke på de
resonemang som har förts om en mer restriktiv exportpolitik. Där tror jag
alltså att vi måste tänka om ifall vi skall ta återtagning och anpassning på
allvar.
En slutkommentar: Jag kan inte undgå att få intrycket att när vi talar om
anpassning och återtagning är vi åter i färd med att utkämpa det föregående
kriget - dvs. vi tänker i termer av ett nytt kalla-krig-scenario som växer
fram, med en allt tydligare konflikt mellan två eller flera stora parter, en
konflikt som har något slags permanensens prägel så att man alltså kan säga
att det skulle löna sig att börja en upprustning i dag därför att om så och så
många år kommer läget att ha skärpts. Jag betvivlar dock att världshistorien
kommer att tillhandahålla den formen av konfliktbild åt oss, och jag tror
därför att det är fel tunna som vi har hoppat i. Det är naturligtvis en hädisk
tanke, och jag vill inte påstå att jag har tänkt den fullt ut, men jag tror
att vi bortser från resonemang som har med nuet att göra och hela den stora
fråga som vi har fått över oss, tack vare älskvärdheten hos en f.d. brittisk
utrikesminister och diverse säkerhetspolitisk expertis i USA och även i
Ryssland, hur underbart det vore med något slags zon och ett
säkerhetspolitiskt ansvar i Baltikumområdet. Det har snarare med stabilisering
av Östersjöregionen att göra än med de jättelika resurser som vi skulle kunna
ha i ett långsiktigt anpassningsresonemang. Detta må förefalla vara en hädisk
tanke, men den är faktiskt uppriktig och känd hos undertecknad. Tack så
mycket.
Arne Andersson, ordförande, FöU (m): Du tog upp några rader från ett
kommittébetänkande från slutet av 1970-talet och menade att det var tveksamt
om dessa kunde tillämpas för en vettig krigsorganisation. Det var säkert ett
bra exempel, men var det så unikt? Härav följer frågan: Har du någon idé om
hur man omsätter 100 sidor textmassa till krigsorganisation och ekonomi? Jag
vet att det är en dum fråga, men det är kanske rent av viktigare med en sådan
infallsvinkel än med ett internationellt säkerhetsråd. Det kan vara där som
grundbulten sitter.
Bo Huldt: Jag har en känsla av att det inte bara av Utrikespolitiska
institutet utan också bland dem som diskuterar de här frågorna upplevs som en
otrolig kullerbytta. Tonen i rapporten var i alla fall mycket skarp. Trots
allt gällde detta närområdet. När det sedan blev aktuellt med den operativa
delen, vad hände då med det svenska försvaret? Jo, förändringen innebar vissa
beredskapsjusteringar. Det var mycket litet imponerande.
Det innebär naturligtvis en risk också på den politiska sidan när man först
bidrar till att måla upp en bild och sedan säger att det kanske inte var så
farligt i alla fall.
Olle Rossander: Är det möjligen så att den svenska hotbilden anpassas mera
till budgeten i Sverige än till omvärlden?
Bo Huldt: Det finns de som har sagt det, ja.
Britt Bohlin, FöU (s): Jag tror att det i de flesta fall är klokt att lära av
historien. Men i detta fall känns det inte som att det hjälper oss så väldigt
mycket, om jag skall vara riktigt ärlig. Om man ser tillbaka på de historiska
misstagen och det som gjordes rätt - ibland gjorde man ju faktiskt det -
finns det ändå inget svar på frågan vad dessa erfarenheter och slutsatser
betyder för den tid vi nu lever i. Jag tror att det är alldeles omöjligt att
överföra historiska försvarsbeslut till den tid som vi nu lever i med
öppenhet, information, samarbete och ömsesidigt beroende - allt detta som
kännetecknar Europa av i dag. Det gör att frågeställningen blir oändligt
mycket svårare än vad den kanske någonsin tidigare har varit.
Min andra fråga har att göra med att jag, precis som du, tror att man ibland
förleds att planera för det gamla kriget. Det kan man höra i debatten litet då
och då. Den största utmaningen som vi står inför just nu är naturligtvis att
alla små beslut som vi fattar varje dag måste bli rätt. Vi kan inte vänta på
det stora återtagningsbeslutet och ägna så mycket kraft åt att det någon gång
i framtiden blir riktigt. Vart och ett litet beslut som vi fattar i dag måste
harmoniera med vår bild av framtiden. Därför vill jag att du litet grand
knyter ihop den historiska säcken med det som du tror om dagens och framtidens
möjligheter att fatta beslut.
Bo Huldt: Jag delar i princip din uppfattning om historiens lärdomar osv. Jag
tror att historiens lärdomar är potentiellt lika vilseledande som de kan vara
vägledande.
Jag kommer ihåg när vi föredrog vår utredning om anpassning i beredningen.
Du ställde då frågan: Vad är det som vi inte ser? Jag minns att jag blev
fullständigt överväldigad av denna kloka fråga. Vad sjutton var det som vi
inte hade sett?
I de resonemang som nu har förts ingår det för mycket av den gamla bilden
där väldiga mängder av förband står på varsin sida och som vi på något sätt
skall försöka att matcha. Det är också för mycket av fixering vid det som
uppenbarligen är de fasta faktorerna i det nordiska läget, dvs. kärnvapnen,
Murmansk, Kolabaserna etc.
Jag tror att det är för litet intresse kring det område där dynamiken finns,
dvs. i Östersjöområdet. Tankeberedskapen är alldeles för liten när det gäller
vad som kan hända i den regionen, relationerna längs den östra kusten och
Rysslands roll. Vi är mindre betjänta av att fundera över vad det är för någon
enorm krigsmakt som vi skulle kunna sätta på fötter om tio år än att fundera
över på vilket sätt vi med användande av svenska försvarsresurser i olika
mening kan bidra till en stabilisering av denna region. Detta är en mycket
viktigare fråga.
Karin Wegestål, FöU (s): Jag tyckte att detta var mycket intressant, speciellt
synpunkten att vi kör en linje och inte är beredda att lyssna på dem som har
en annan uppfattning. Vi borde kunna lära oss någonting av detta.
Finns det inte en risk för en parallell till västvärldens agerande när det
gäller utvidgningen av NATO? Alla är helt överens om att inte lyssna till
Rysslands synpunkter. Hänger inte också detta ihop med vår bild av att vi
förbereder oss för en likadan situation som vi har haft tidigare?
Bo Huldt: Huvudargumentet från NATO är ju att det inte är fråga om samma
situation. Eftersom situationen är annorlunda är NATO:s utvidgning av godo.
Man måste förstå i Moskva att det inte är fienden som närmar sig, utan det rör
sig om ett stort samarbetsprojekt som skall komma även ryssarna till godo.
Jag måste personligen erkänna att jag hör till dem som tyckte att det fanns
en brist på kommunikation och på konstruktivitet på bägge sidor. Under flera
års tid har det egentligen inte funnits någon röst från rysk sida. Man har
hela tiden väntat på att väst skulle komma med förslag eller bjuda in ryssarna
till att på något sätt bli medlemmar i de västliga organisationerna - så att
säga bli medlem även om man inte blev medlem. Här kan det riktas kritik åt
bägge håll. Ingendera sidan har egentligen varit beredd att tänka konstruktivt
och komma med några egna förslag.
Läget nu är att NATO - på samma sätt som i Bosnien - har försatt sig i en
situation där det inte finns något annat alternativ än att utvidga.
Olle Rossander: För att bespara ytterligare frågeställare nesan av att
fördröja sina kamraters och kollegers kaffepaus måste jag tyvärr be dem som
har frågor att ställa att spara dem till efter kaffepausen. Då hinner ni
dessutom formulera om frågorna så att det blir ännu kortare. Vi återsamlas kl.
11.05.
6. Paneldiskussion med frågor från deltagarna
Olle Rossander: Klockan är 11.05 och alla är samlade i lokalen. Nu finns
utrymme för frågor till panelen samt för förgripliga påståenden och kloka
kommentarer. Vi måste naturligtvis vara litet tuffa när det gäller tiden.
Det finns en del föranmälda talare som redan nu vill markera att de har
frågor. Jag misstänker att det finns flera. Jag skall be Peter Nordbeck börja.
Peter Nordbeck, chef för Marinen: Jag har under arbetet i Försvarsmakten haft
förmånen att leda en arbetsgrupp, bestående av kamrater som sitter bakom mig
här i salen. Gruppen har arbetat med frågan om hur man skall tackla problemet
med anpassning på sikt och i närtid.
Jag tror att det var min käre bror Gunnar som sade att vi skall tona ned det
långsiktiga anpassningsbehovet till förmån för den mera kortsiktiga
tolvmånadersanpassningen. Det gör vi i Försvarsmakten, genom att huvuddelen av
oss ägnar oss åt den frågan. Vi utbildar förband och ser till att förbanden
kan vara krigsdugliga inom tolv månader, såsom regeringen har fastställt. Vi
tycker att vi har en bra process för detta, men det finns alltjämt brister.
Det är alltså en kontinuerlig process. Att vi engagerar oss så mycket i denna
fråga beror framför allt på sviterna från 80-talet och när såg vad vi hade
åstadkommit under 70-talet. Det var enorma brister i krigsförbanden. Då insåg
vi att det måste finnas en ordentlig process för att hantera detta. Jag tycker
att vi är ganska bra nu.
Problemet ligger i stället i det långsiktiga perspektivet. Även om det
kanske är färre som jobbar med detta, tror jag att problemet är mycket större
och besvärligare än tolvmånadersperspektivet. Jag vill påstå att det ytterst
handlar om kompetensen i Försvarsmakten och om en befintlig försvarsindustri.
Som vi ser det kommer flera försvarsindustrier, drastiskt uttryckt att vara på
fallrepet under den närmaste tioårsperioden om det inte görs något. Flera
funktioner kommer att påverkas i mycket hög grad. Faller industridelarna bort
kommer också möjligheterna att vidmakthålla den nuvarande organisationen att
behöva ifrågasättas. Det blir stora problem. Jag vill ogärna nämna
försvarsindustrierna vid namn; det kan ha en kommersiell effekt. Men vi har
varit mycket medvetna om problemet och har avsatt 250 miljoner - det är inte
någon exakt siffra eftersom det är svårt göra sådana beräkningar - för en rad
åtgärder som syftar till att vidmakthålla tillväxtkapaciteten i enlighet med
hur vi uppfattar de politiska signalerna. Med den bild jag nu visar vill jag
peka på vilka åtgärder vi genomför i Försvarsmakten. Det handlar alltså om
åtgärder för i storleksordningen ungefär 250 miljoner per år. Man kan sedan
alltid argumentera för att vi borde göra mer på materielsidan. Men det skulle
direkt ge operativa effekter och leda till minskningar av krigsorganisationen
på ett eller annat sätt. Det hela är en utomordentligt svår balansgång.
Jag vill sammanfattningsvis säga att jag inte riktigt förstod resonemanget
med att nedprioritera det långsiktiga perspektivet. Jag tycker faktiskt att
det är den absolut svåraste frågan att hantera. Det handlar om vår
industriella bas i framtiden. Det är denna som skapar handlingsfriheten, såväl
i det långa som i det korta perspektivet.
Gunnar Nordbeck: Vad jag menar är att man skall tona ned kravet på möjligheter
till en långsiktig tillväxt när det gäller att utforma den försvarsmakt som
finns i dag. Jag har väldigt svårt att se motiven för att t.ex. behålla gammal
materiel i förråden - Nils Gyldén nämnde flygplan - för att ha en
tillväxtmöjlighet under låt oss säga tre - fem år. Om inte tillväxtbehovet
inträffar under dessa 3-5 år, utan uppstår under det femte eller sjätte året,
är jag övertygad om att man kommer att säga: Varför lade vi pengar på att
behålla den här gamla materielen? Vi skulle ju ha lagt dem på att utveckla ny
materiel, på att behålla den materiella kompetensen och inte minst - det är
egentligen mitt budskap - på att behålla en försvarsindustri och en möjlighet
att utveckla vapen. Det är det jag menar när jag säger att man skall tona ned
vikten av att ha möjligheter till tillväxt när det gäller Försvarsmaktens
utformning. Med det har jag inte på något sätt velat tona ned behovet av att
ständigt ha en tankens beredskap och av optioner, för att använda Bengt
Anderbergs ord. Det tror jag är viktigt.
Nils Gyldén: Jag håller inte med Gunnar när det gäller flygplan. Jag tycker
att det är ett utmärkt exempel på ett system som har lång livslängd och därför
lämpar sig för vad man skulle kunna kalla malpåseläggning. Nu vet jag att
begreppet malpåse är negativt laddat, så man skall vara försiktig med det. Men
det handlar om ett systemvidmakthållande på låg nivå för att kunna bygga ut
organisationen kvantitativt om det skulle behövas. Sedan är det mycket viktigt
att peka på att olikheterna är stora. System som ändå bara har en livslängd på
fem - sex år, som Gunnar säger, skall man självfallet kvickast möjligt göra
sig av med.
Peter Nordbeck, chef för Marinen: Den summa vi lägger ned på att bevara sådana
system, som kanske försvinner inom en period på 5-10 år, är utomordentligt
liten. Det handlar om 20-30 miljoner per år. Det kan ses i relation till de
250 miljoner vi satsar på långsiktig handlingsfrihet. Det är alltså fråga om
ytterligt marginella resurser.
Gunnar Nordbeck: I anslutning till den bild som visas vill jag säga: Vad jag
egentligen är orolig för är punkten om att särskilda hänsyn tas vid utformning
av grundorganisationen - dvs. man skall ha en överdimensionerad
grundorganisation för att kunna möjliggöra tillväxt och anpassning. Det var
precis det misstag som vi - jag var själv med då - gjorde 1972. Då sades det
att det gick att dra ned en hel del på kostnaderna för försvaret eftersom
situationen var lugn. Det kunde ju sedan tas tillbaka. Dåvarande
överbefälhavaren hävdade, liksom man även gjorde på politisk nivå, att det då
var nödvändigt att behålla en stor grundorganisation. Det är det som är mitt
egentliga budskap.
Peter Nordbeck, chef för Marinen: Man skall inte tolka den punkten så, att vi
behåller en stor fredsorganisation. Den innebär i stället att vi säkerställer
att vi är på de platser där tillväxtmöjligheterna finns. Vi bibehåller inte
stora etablissemang för det här syftet, utan vi väljer de platser där
tillväxtpotentialen är störst.
Olle Rossander: Platser och personal, kaderorganisationer?
Peter Nordbeck, chef för Marinen: Ja.
Bengt Anderberg: I anslutning till denna bild (bild visas) skulle jag vilja
säga att jag saknar en sak i den. Vi använder enbart ordet tillväxt, och det
är litet missledande. Vi måste tänka på tillväxt också i form av ominriktning.
Vi måste i ett långsiktigt perspektiv kunna gå andra vägar än i dag. Därför
tycker jag att bilden borde innehålla t.ex. långsiktiga studier och resonemang
om vart vi i framtiden är på väg, liksom forskning och utveckling, inte minst
på materielsidan med hänsyn till försvarsindustrin. Annars blir det hela
passivt, dvs. att det blir tillväxt av det vi har.
Olle Rossander: Är det, Bengt Anderberg, en generell risk att vi har en
tendens att ständigt hålla oss kvar vid arvet, att vi nästan bara tänker i
traditionellt militärtekniska och militärekonomiska termer när vi talar om
hotbilder?
Bengt Anderberg: Det är inte så konstigt att vi håller oss kvar vid arvet. Det
är både värdefullt och i långa stycken bra, men vi skall inte kasta ut barnet
med badvattnet. Det finns en tendens, när vi tänker på framtiden, att ständigt
tänka i termer av att förnya arvet i stället för att se om det inte finns nya
tankar om förnyelse och ominriktning. Jag tänker inte enbart på För-
svarsmakten, utan jag tänker på hela totalförsvaret, egentligen hela
samhället. Resonemanget om den bredare hotbilden är t.ex. en början på ett
sådant resonemang.
Olle Rossander: När du läser utredningsmaterialet kring försvarsbeslutet får
du då en känsla av att det finns gott om nytänkande?
Bengt Anderberg: Det finns delar i detta som i någon mån är nytänkande. Jag
skulle vilja säga att resonemangen kring den bredare hotbilden och intresset
för vart utvecklingen kan ta vägen är ett nytänkande. Jag vill faktiskt peka
på att det även för det militära försvaret sker sådana teknologiska
förändringar att det i ett perspektiv som är så kort som på tio år ändå måste
påverka tankarna kring i vilken riktning vi är på väg.
Olle Rossander: Kan du ge ett exempel?
Bengt Anderberg: Jag tycker att utvecklingen på telekrigssidan är ett bra
exempel på ett område som vi kanske borde titta mer på. Utveckling av
explosivämnen kan också innebära mycket stora förändringar. Det finns en
utveckling i fråga om autonoma farkoster som är mycket intressant för
framtiden och som borde vara intressant för svensk försvarsindustri. Det finns
vidare en utveckling av smarta vapen som har pågått länge och som nu
fortsätter. Detta måste vi ta till vara, och vi kan göra det därför att vi är
en nation som har resurser, inte minst kunskaper. Vi får inte fastna i en
tillväxt- och optionsplanering som innebär att vi automatiskt konserverar
arvet. Det är litet för lätt att göra det - man ersätter den ena prylen med en
annan som ser litet fräsigare ut.
Olle Rossander: Var det någon som reagerade på att Peter Nordbeck var inne på
krigsmaterielindustrin, eller försvarsmaterielindustrin?
Christer Skoog, FöU (s): Jag reagerade med anledning av både vad Peter
Nordbeck sade och det resonemang som fördes tidigare på förmiddagen om vilka
möjligheter vi har att med en svensk försvarsindustri, eller med en svensk
försvarsindustri i ett internationellt samverkansprogram, upprätthålla en
förmåga till återtagande. Då tänker jag framför allt på det som Peter Nordbeck
sade om ubåtsvapnet, som inom parentes sagt är alldeles undervärderat. Vilka
möjligheter har vi? Försvarsmakten har lagt fram ett förslag till regeringen
där man utgår ifrån att vi kan upprätthålla kompetensen på ubåtssidan med de
nio ubåtar som är föreslagna. Men hur är hindren och möjligheterna kopplade
till enbart den svenska materielindustrin eller till det nordiska och
internationella samarbetet? I första hand tänker jag på det s.k.
Vikingprojektet.
Peter Nordbeck, chef för Marinen: Såsom planen ligger för ubåtsvapnet kan man
säga att allt står och faller med att vi lyckas med internationell samverkan.
Det är oerhört viktigt vilken politisk signal som ges när det gäller ett
sådant system. Är man luddig i de politiska signalerna, är i regel också
möjligheterna att åstadkomma ett internationellt samarbete mycket små. Det
bygger naturligtvis ytterst på att svensk försvarsindustri har avsättning för
sina produkter i Sverige, att vi själva utvecklar systemet. Men jag vill gärna
säga att det är en osäker grund att bygga en försvarsindustri på bara
internationella samverkansprojekt. Man måste naturligtvis vara beredd att ta
ansvar för den långsiktiga utvecklingen själv.
Iréne Vestlund, FöU (s): När det gäller behovet av en försvarsindustri anförs
ofta att samtidigt som vi önskar förnya vår materiel så har man samma behov
också i omvärlden. Då blir det konkurrens kring materielen. Det som ändå är
säkert i dag är att det finns en överproduktion av krigsmateriel i förhållande
till avsättningsmöjligheterna, för annars skulle man inte ha sådan konkurrens
om köparna. Då undrar jag hur pass mycket det ligger i detta. Om vi talar om
att vi skall ha en avsättning i vårt eget land, så förutsätter det samma
politik i andra länder som tillverkar krigsmateriel. De skall också ha
avsättning i sina länder för sina produkter. Samtidigt går vi in i ett system
där egentligen nästan ingenting är svenskt, bara några enstaka komponenter,
kanske vi fogar ihop sakerna i Sverige osv.
Det här blir en diskussion som är rätt svår att begripa i ett större
internationellt sammanhang. Det är också problemet i Vapenexportrådet, där jag
sitter. När vi ser på hur stor industri vi faktiskt har och hur mycket pengar
det innebär för Sverige, kan man räkna med att det är samma sak i de andra
länderna. Men våra problem framöver kommer att vara internationella - varje
företag i Sverige är praktiskt taget internationellt i dag. Jag får det inte
riktigt att gå ihop. Är det så att så fort det uppstår ett hot menar ni
militärer att efterfrågan i Sverige åtföljs av en efterfrågan överallt? Kommer
vi då i Sverige att sitta där med rumpan bar, eller kommer vi att vara i samma
situation som de andra länderna? Eller kommer det att inte bli någon materiell
upprustning?
Olle Rossander: Det vore intressant att höra hur mycket som egentligen är
svenskt i svensk försvarsmateriel. Kan det över huvud taget produceras något i
Sverige utan import? Det är egentligen bara barrakudatält och enklare
ammunition som kan tillverkas i Sverige utan import, misstänker jag.
Den andra fråga som jag tycker att jag hör i det Iréne Vestlund säger är:
Riskerar vi att få en försvars- och krigsmaterielindustri i världen som är
lika söndersubventionerad och förstörd som jordbrukssektorn? Det är i så fall
ett fasansfullt perspektiv.
Kurt Blixt, chef för FMV armémateriel: Jag skulle vilja kommentera det Iréne
Vestlund har sagt. Skillnaden till förhållandena ute i Europa är att de flesta
andra länder är knutna till någon form av försvarsmaterielsamarbete, t.ex. i
NATO. NATO fungerar ?en för alla, alla för en?. I en krissituation kan vi
inte, om vi inte har ett formellt samarbete, räkna med att vi får tillgång
till materiel som medlemsstaterna vill ha. Man bantar försvarsindustrin ute i
Europa också, men man formatanpassar sig till sina egna behov. Vi har valt att
stå utanför hittills. Signalerna även inför det här försvarsbeslutet är att vi
på egen grund skall växa till. Det som är ett stort problem nu är att vi talar
om tillväxt, som ju är ett långsiktigt problem. Vi pratar om anpassning och
återtagning i det korta perspektivet, tillväxt i det längre perspektivet.
Vad vi inte har tagit upp annat än perifert är förmågan till
vidmakthållande. De signaler som ges i försvarsbeslutet i år innebär att
industrin kommer att formatanpassas. Det är ingen tvekan om den saken. Vi har
andra ägarförhållanden också. Det innebär med största sannolikhet att de
system som nu utvecklas inom industrin kommer att bli svåra att vidmakthålla
inom en tioårsperiod. Vi har egentligen ett ännu tidigare problem. Vi har
svårt att vidmakthålla det vi redan har och det som håller på att utvecklas.
Olle Rossander: Hur stor del av svensk försvarsindustri klarar sig i dag utan
strategisk nödvändig import?
Kurt Blixt, chef för FMV armémateriel: Det varierar naturligtvis från system
till system. JAS-systemet har t.ex. drygt 30 % utländska komponenter och
delsystem. Denna fråga är trots allt något lättare att hantera än om vi är
helt bundna till att köpa kompletta system utomlands.
Inger Wiik: Jag är allmänt intresserad av att vi har ett försvar som fungerar.
Det som förvånar mig i debatten är att man så ofta glömmer bort kunnandet. Man
säger att militären kommer dragande med hotet att försvarsindustrin håller på
att gå kaputt. Produktionen är en sak, men det viktiga kapital vi har i
Sverige är bl.a. ett högt kvalificerat kunnande över huvud taget. Det måste vi
vara räddare om än om själva produktionen av apparater och pjäser. Kanske vi
kan köpa komponenter, men hur skall vi kunna ta hand om och använda dem om vi
inte har ett kunnande? Hur skall vi veta vad vi skall köpa? Jag tycker att man
i debatten över huvud taget glömmer bort kunnandet - det är inte en så viktig
komponent för sig.
Peter Nordbeck, chef för Marinen: Jag vill haka på vad Kurt Blixt sade om
samarbetsfrågorna, t.ex. samarbetet inom NATO. Vi vet att flera nationer har
byggt flygplan tillsammans. Man är på väg med ett stort fregattprogram mellan
olika nationer. Detta tror jag är en bild som vi måste vänja oss vid när det
gäller egen materiel i framtiden. Industrin måste vara beredd att skapa sig en
internationell del i sammanhanget. Det kan den aldrig göra om vi inte på
myndighetsnivå, och också på politisk nivå, är beredda att gå in i långsiktiga
projekt. Detta ställer oss inför delvis nya situationer. Vi är inte så fria i
handlingsutrymmet som vi trots allt har varit förut med en egen industri att
falla tillbaka på. Här måste det till olika former av samarbetsprojekt, såväl
på politisk och myndighetsnivå som på industriell nivå.
Britt Bohlin, FöU (s): Jag tycker att debatten ibland blir litet konstig. Den
skall ju handla om anpassning. Det är trots allt så att vår försvarsindustri i
dag har en helt annan säkerhetspolitisk roll än vad den tidigare haft.
Generellt kan man säga att den säkerhetspolitiska rollen på något sätt har
minskat i betydelse. Den har varit en livsnödvändig förutsättning tidigare.
Det är den i dag också men i en annan storlek och på ett annat sätt. Det finns
nya mönster, som har växt fram successivt, där vår försvarsindustri kan spela
en väldigt viktig roll, och också kommer att göra det. Jag tycker att den
nattsvarta synen på svensk försvarsindustri stämmer väldigt illa med vad vi
faktiskt gör, med vad som produceras och med vad som händer ute i våra
försvarsindu-
strier. För vår del har vi kommit litet efter därför att den stora
omstruktureringen och de flesta samarbetsprojekten på något sätt rullar på,
och det under en tid när vi inte tog de första stegen som hade varit väldigt
viktiga. Men icke förty tror jag att man måste sätta in den svenska
försvarsindustrin i sitt internationella sammanhang och att möjligheterna till
ett internationellt samarbete är basen för vår framtid. Tidigare var detta en
omöjlighet på flera områden. Där ligger den stora skillnaden, det måste vi
ändå kunna vara överens om.
Jag har en annan fråga som inte rör försvarsindustrin, men jag får väl
återkomma.
Dag Törnblom, vd i Försvarsindustriföreningen: Jag vill bara påpeka att
försvarsindustrin naturligtvis ställer sig positiv till ett ökat
internationellt samarbete, i första hand med de nordiska länderna - där har
regeringen tagit initiativ och vi försöker ta egna sådana - men också med EU-
länderna. Vi har nyligen överlämnat en skrivelse till regeringen där vi
föreslår att Sverige söker inträde i WEAG, Western European Armaments Group,
som är en samarbetsorganisation inom de europeiska NATO-länderna för
materielanskaffning. Vi hoppas att den skall vinna gehör så att vi kan utöka
vårt internationella samarbete.
Sedan vill jag kommentera frågan om andelen komponenter i vår
försvarsindustri från utlandet. Enligt den statistik som vi har är det mellan
30 och 35 % av försvarsindustrins produktion som består av delsystem eller
väsentliga komponenter som kommer från utlandet.
Mertil Melin, chef för Armén: Om försvarsindustrin ges möjligheter och
inriktning att så vidlyftigt internationaliseras och om vi skall ha inte bara
en struktur mot ett nyupptäckt hot utan en struktur som även kan anpassas över
tiden, då är de system vi i framtiden möjligen behöver inte längre så
nationella. Då är de internationella. Finns det då en risk ur svensk synpunkt
att vi egentligen med den här sortens tankar går mot ett internationellt
försvar också, och inte bara ett internationellt försvarsindustrisamarbete?
Olle Rossander: Vi överger den svenska linjen på försvarsmaterielsidan? Det
var en bra fråga.
Nils Gyldén: Det finns länder som har importerat nästan all sin materiel.
Schweiz är ett bra exempel. Schweiz har ju fört en självständig
säkerhetspolitik under århundraden ändå.
Den fråga som Iréne Vestlund från början ställde om vart vi är på väg med
det internationella samarbetet är svårbesvarad genom att den internationella
försvarsindustrin undergår, såvitt jag förstår, en snabb strukturförändring.
Vi vet inte riktigt om man kommer att svänga in sig på en nivå som passar till
varje lands nationella och långsiktiga behov eller om det likväl av olika
industripolitiska skäl, eller med tanke på möjligheter till export utanför
Europa, kommer att finnas en betydande överkapacitet. Jag har inte svaret på
det, men det är en viktig fråga.
Jag tror inte att risken är särskilt stor för att alla skulle vilja köpa
samtidigt. Det vi talar om hela tiden är risken för en rysk revanschism och
återupprustning. Så mycket tror jag att man med all säkerhet kan säga att
Ryssland under de närmaste 25 åren inte kommer att få den ekonomiska basen att
det samtidigt kan hota hela västsystemet. Däremot är det fullt tänkbart att
det skulle kunna dels bli politiskt aggressivt, dels rusta upp i vårt
närområde. Men att det samtidigt skulle drabba fransmän och britter på samma
sätt som det skulle hota oss, har jag svårt att tänka mig.
Givetvis är det till slut en säkerhetspolitisk fråga hur mycket vi kan köpa
från utlandet. När vi inte är medlem i NATO är det självklart viktigt att vi
skaffar oss andra typer av överenskommelser som så långt som möjligt tryggar
en under alla omständigheter nödvändig försörjning långsiktigt.
Jag tycker att det som Kurt Blixt tog upp är väldigt viktigt, nämligen
vidmakthållande, dvs. rena underhållsfrågor. Klarar vi inte detta äventyras
självklart den långsiktiga tillväxten. Det är värre än så: Det återtagande som
vi har höga ambitioner om kommer även det att äventyras och kanske t.o.m. det
kontinuerliga vidmakthållandet av den mindre förmåga som vi tänker oss ha
fortlöpande.
Slutligen kompetensfrågan, som också berördes. Det är oerhört viktigt med
kompetensen i anslutning till materiel och industri, men inte bara där, utan
det handlar om professionalitet i totalförsvarssystemet även i taktisk-
operativ mening, dvs. att man skall kunna sköta förband och organisationer.
Tappar man den förmågan blir återuppbyggnadstiderna med säkerhet väldigt
långa.
Bengt Anderberg: Jag skulle vilja anlägga en synpunkt på försvarsindustrin.
Det är naturligtvis såsom Nils Gyldén och Kurt Blixt sade, att vi måste ha en
miniminivå för att klara att vidmakthålla det som vi har, och inte bara
vidmakthålla utan även göra de förändringar som är nödvändiga över tiden för
att det vi har inte skall vara värdelöst.
Det finns ytterligare en aspekt på detta med beroendet av omvärlden. Jag
tror i och för sig inte att det är lika illa som det var under andra
världskriget, då vi var helt avskurna. Då var försvarsmaterielinköpen
begränsade, även om vi lyckades köpa i Italien och Tyskland. Det kommer säkert
i det mycket mera komplexa mönstret nu att finnas andra möjligheter. Men man
måste ha klart för sig att när det skorpar till sig kommer varje stat att
hålla väldigt hårt på sitt. Om vi är direkt beroende av att köpa på annat håll
utsätter oss vi för risker och påtryckningar. Ett väsentligt köp av låt mig
säga krigsflygplan, ubåtar eller fartyg kan åtföljas av villkor som vi
egentligen inte vill acceptera men som vi ändå måste acceptera i en
nödsituation. Jag tycker att det skall vara med för att fullständiga bilden.
Olle Rossander: Den situationen har vi ju redan i dag. För att få Viggen att
flyga, och inte minst för att skaffa robotar till den, måste vi köpa
utomlands. Vi har inte råd att köpa robotarna i fredstid.
Bengt Anderberg: Om vi är i den situationen att vi absolut måste ha robotarna
vid en viss tidpunkt då kan vi också utsättas för påtryckningar.
Olle Rossander: Där är vi redan i dag i praktiken. Vi har 30 % importberoende,
och det är inte 30 % av enheterna, utan det är 30 % i varje enhet i
genomsnitt. Flygplan flyger inte, stridsvagnar kör inte och kanoner skjuter
inte utan import.
Bengt Anderberg: Med en viss reservation håller jag med. Det finns
naturligtvis områden där vi är i den situationen, men det mesta har vi trots
allt redan köpt.
Olle Rossander: Men vi har inte haft råd att köpa robotar till flygplan under
årens lopp.
Bengt Anderberg: Det är inte min mening att gå in på antalet robotar till
flygplan men vi har ett väsentligt antal robotar i alla fall.
Vad jag menar är att om vi gör oss helt beroende av omvärlden blir vi lätt
utsatta för påtryckningar. I den mån vi i något avseende skulle vara i den
situationen i dag så finns påtryckningsrisken redan i dag.
Olle Rossander: Då är jag litet överraskad över att inte politikerna tycker
att det vore roligare att, om man nu måste byta kulor mot krut, byta mot
någonting annat som omvärlden kan bli lika beroende av som av krigsmateriel.
Någon var tidigare inne på att vi kanske kunde satsa på läkemedel eller
någonting annat som är strategiskt viktigt. Vi bytte ju järnmalm och kullager
under kriget. Det vore mycket roligare att byta mot sådant, för det kan vi ha
glädje av i fredstid.
Bengt Anderberg: Jag vet inte varför du ställer de möjligheterna mot varandra.
Olle Rossander: Det är sant - varför inte ha det bästa av båda!
Henrik Landerholm, FöU (m): Man kan inte direkt ställa de två sakerna mot
varandra. Det är faktiskt så att försvarsmateriel tillhör den typen av grejer
som inte finns med på den fria europeiska marknaden och därmed är utsatt för
speciella restriktioner. Våra läkemedel är så invävda i ett internationellt
samarbete att de svenska självständiga företagen är illa tvungna att sälja i
alla fall. Jag tror inte ett ögonblick på den typen av
utpressningsförhållanden. Däremot är det naturligtvis såsom Bengt Anderberg
säger, att vi när det gäller försvarsmateriel i viss mån kan skapa en
utbytbarhet som gör våra egna produkter, förutsatt att vi har en industri som
kan tillverka dem, intressanta för andra länder. Nu skall vi emellertid minnas
storleksperspektivet - vi är ganska små medan det finns åtskilliga andra
länder som har en försvarsindustri som är väldigt stor och som i princip
självförsörjer deras respektive försvarsmakter.
Den avgörande fråga som vi inte har fått något svar på från panelen, och
kanske inte heller hade väntat oss, är naturligtvis vilken försvarsindustriell
kapacitet vi behöver för vidmakthållande respektive anpassning i ett längre
perspektiv, om den måste vara inhemsk eller om den möjligen går att rangera
genom internationellt samarbete. Det finns ingen anledning att skönmåla
förutsättningarna för internationellt samarbete för ett land som Sverige som
har begränsningar i detta hänseende eftersom vi inte är medlem i NATO, som ju
står för hälften av alla militära kostnader i världen, och eftersom vi har en
vapenexportpolitik som med rätta är restriktiv men inte heller harmonierad med
de länder som i övrigt är likasinnade. Där finns det begränsnin-
gar. Skall vi ge oss in i en situation där vi skaffar oss ett ännu större
beroende på sikt för att kunna tillfredsställa såväl behovet av
vidmakthållande i nuperspektivet som tillförselbehovet i ett längre perspektiv
måste vi faktiskt lösa dessa frågor. Vad behöver vi sålunda för kapacitet, och
skall den vara nationell, eller går det att hantera problemen genom
internationellt samarbete? Vad ställer det i så fall för krav på förändringar
i vår egen politik?
Jag skulle gärna avslutningsvis vilja ställa en fråga till Bengt Anderberg,
eftersom jag vet att FOA har arbetat mycket med frågeställningen. Skapar den
krigsorganisation som nu skall försörjas med krigsmateriel, respektive
förväntningarna på industrin när det gäller att hantera det internationella
samarbetet, en nationell försvarsindustri som är trovärdig i anpassningsper-
spektivet och som kan hantera vidmakthållandet i kombination med tillförsel i
anpassningsperspektivet?
Arne Andersson, ordförande, FöU (m): Ingen av oss tror att det är under detta
eller nästa år som en återtagning kommer att sättas i funktion. Jag skall be
att få återkomma till detta. Då är det mera fråga om huruvida
materielindustrins fortlevnad har med återtagningsproblematiken att göra. Det
handlar mera om den militära organisationens numerär och de förutsättningar
som vi har att lägga beställningar i nutid. Det är inte säkert att vi har
något bekymmer ens med materielindustrin när vi om ett eller helst många år
framöver står inför ett återtagningsproblem. Så till vida vill jag separera de
två sakerna. Vi får inte förirra oss så att sakerna kring kärnfrågan blir en
huvudfråga i dag, det kan bli så nu.
Bengt Anderberg: Vi kan inte göra det utan åtgärder. Vi måste tänka igenom
problemet, vidta åtgärder och börja från basen. Vi måste börja med det Kurt
Blixt säger. Vi måste ha en minimikapacitet för att kunna operera de förband
som vi faktiskt har och inte operera dem bara på papperet utan också i
verkligheten och dessutom under ett ganska långt krisskede då vi måste
försörjas med reservdelar. Vi måste också kunna förbättra materielen efter
hand som hoten omkring oss förändras. Det bör vi ha möjligheter att göra här
hemma, av flera olika skäl. Dels tror jag definitivt det blir billigare, dels
är det inte så lätt att med kort varsel tränga sig in och göra det någon
annanstans.
När vi sedan kommer till nya projekt blir det mer komplicerat. Det går inte
att sätta i gång sådana i försvarsindustrin om de inte resulterar i någon
leverans. Man kan inte jobba i tomma intet, utveckla och ha en kapacitet som
man på något konstlat sätt vidmakthåller, utan man måste enligt min
uppfattning jobba kring konkreta materielprojekt. Det måste sålunda finnas
konkreta beställningar för att upprätthålla kapaciteten i svensk
försvarsindustri. Det tror jag inte, med den ekonomi som vi har, är möjligt
utan ett internationellt samarbete, vilket blir billigare genom större serier
och en uppdelning av utvecklingskostnaderna.
Jag inser att man ofta använder internationellt samarbete som något slags
kliché eller sesamöppnare som kommer att lösa alla problem. Det kommer det
inte alls att göra. Det kommer att bli svårt och mödosamt och leda till
bindningar. Men jag tror att det är den enda vägen att gå om vi inte anser oss
ha råd med helt svenska projekt som kontinuerligt fyller den befintliga
försvarsindustrin med arbete. Det är oundvikligt att vi tar den
internationella vägen, och det finns även andra faktorer som gynnar det.
Bo Huldt: Det har påpekats tidigare, av Nils Gyldén tror jag, att det pågår en
stor rekonstruktion av den internationella försvarsindustrin. Detta har vi
sett mycket tydligt i det franska fallet, vilket är det mest uppmärksammade i
tidningarna. Man skall komma ihåg att en av de faktorer som ligger bakom
rekonstruktionen är utfallet av det kalla kriget som ju faktiskt har inneburit
att amerikanarna i väldigt hög grad har tagit över marknaderna. Det är en
enorm dominans för den amerikanska sidan, vilket i sin tur driver fram ett
starkare intresse för en gemensam EU-vapenindustri. Där befinner vi oss
naturligtvis i en intressant situation som medlemmar av EU och samtidigt
beroende av viss mycket avancerad amerikansk teknologi, något som vi har varit
under hela efterkrigstiden. Det är ingen tvekan om att det är en kvalitativt
ny situation vi befinner oss i.
Nils Gyldén gjorde observationen att vi inte behöver vara oroliga för att vi
inte skall kunna köpa vapen eftersom ryssarna kommer att behöva 25 år på sig
för att bli en global makt som kan slå horisonten runt. Vi kommer att se var
de tänker slå. Då skulle jag vilja säga att det är en uppgift för det
nationella säkerhetsrådet, eller vad det nu skall heta, att vara så duktigt
att det upptäcker detta innan ett hot av den arten blir tydligt. Jag tror
alltså, med all respekt Nils Gyldén, att resonemanget var litet för klokt. Det
kommer inte att vara så enkelt. Tidpunkten då man skall köpa bör ligga en bra
tid innan det är uppenbart att det handlar om Norden och inte om
Centraleuropa.
Frågan om beroende och oberoende, generalen Melins fråga, är ju väldigt
intressant. Nils Gyldén hade också där ett svar, nämligen att Schweiz sedan
århundraden har klarat sig och varit oberoende genom att köpa andras vapen.
Återigen, för att anknyta till Britt Bohlins och mitt tidigare samtalsämne:
Det är inte säkert att historien är någon vidare god läromästare i det här
fallet. Situationen är nog ändå ganska annorlunda.
Men det intressanta är att det faktiskt har gjorts studier när det gällt
vapentransfereringar till tredje världen. Jag var själv med i en sådan där man
försökte konstatera hur mycket inflytande leverantörerna fick ut. Ett
nyckelexempel, som alla då intresserade sig för, var Indonesien. Indonesien
förvärvade en hel flotta, flera kryssare och en förfärlig massa hårdvara från
Sovjetunionen. Men när det sedan kom till kritan 1965 spelade detta ingen som
helst roll. Vad som blev avgörande för den kurs indoneserna så småningom föll
in på var det faktum att ett stort antal generaler och höga officerare var
utbildade i USA. Det var det som avgjorde, the software snarare än the
hardware.
Olle Rossander: Man köper folk hellre än materiel, det är mycket billigare.
Bengt Anderberg har en kort replik.
Bengt Anderberg: Ja, ett kort tillägg till det jag sade: Inte utan åtgärder.
Det pågår ett arbete inom Försvarsmakten, som nog skulle kunna drivas ännu
längre, om att i ökad utsträckning samordna försvarsindustrins och För-
svarsmaktens egen underhållsverksamhet. Det finns inom Försvarsmakten ett
stort antal verkstäder, varv osv. där man faktiskt skulle kunna fundera litet
mer fördomsfritt över om man kan ha en annan arbetsfördelning i förhållande
till försvarsindustrin för att säkerställa att vi har kvar den
försvarsindustri som vi faktiskt vill ha.
Nils Gyldén: Det ligger alltså ett säkerhetspolitiskt beroende i den ena eller
andra formen genom att vi endera köper materiel utomlands eller är beroende av
komponenter. Man kan fråga sig om det finns några möjligheter att begränsa det
säkerhetspolitiska beroendet. Jag tror att en bra princip då är att söka sig
samarbete med länder som själva faktiskt har ett positivt intresse av en stark
svensk säkerhetspolitik och av ett starkt svenskt försvar. Utan att namnge
några övriga kan jag peka på att det är ganska självklart att de nordiska
länderna väl platsar i den kretsen.
Olle Rossander: Mot bakgrund av att flera av oss som sitter här väl har haft
kurskamrater och motsvarande från Thailand och Colombia, och mot bakgrund av
vad du sade Bo Huldt, får man väl fundera över vårt inflytande i den delen av
världen. Det kanske blir bättre nu om vi skall få balter i stället. Vi har ett
inlägg till om försvarsindustrin innan vi släpper den frågan. Det får bli
kort.
Per-Erik Forsmark, vd för Bofors AB: Jag heter Per-Erik Forsmark och
representerar Bofors, så jag pratar naturligtvis i egen sak. Jag tycker att
jag måste göra ett litet inpass som har med vår situation att göra. Bofors som
försvarsindustri är i princip uppbyggt kring de behov som finns, och har
funnits, i Sverige - ingenting annat. Hela den industriella struktur vi har
bygger på de utvecklingsuppdrag och de materielbeställningar som Sverige har
gjort. Till volym har företaget också anpassats till den export som har blivit
möjlig på den materielbas som Sverige har utvecklat. Jag kan säga att vi i
stort sett inte har några system som är utvecklade annat än med svensk
finansiering.
Jag anser att historien, såsom har beskrivits av Bo Huldt m.fl., också visar
att industrin har haft stor betydelse i perioder av upprustning, tillväxt
eller vad vi kallar det för. Bofors har i det avseendet betytt ganska mycket
vid de aktuella tillväxttillfällena.
Det som behövs, något som också Peter Nordbeck var inne på, är
utvecklingsuppdrag. Skall vi i framtiden ha en industri som kan tillmätas
någon som helst betydelse i det perspektiv vi nu talar om - nämligen tillväxt,
återtagning m.m. - då är det viktigt med utvecklingsuppdrag som syftar till
att det kommer fram nya materielsystem i det här landet. Skulle man från
politiskt håll finna att det kan finnas andra säkerhetspolitiska lösningar,
som att förse oss med materiel utifrån, finns inget incitament för en svensk
försvarsindustri. Så enkelt är det för Bofors del.
Olle Rossander: Jag snoppade av Britt Bohlin förut. Du hade en följdfråga,
eller en ny fråga som du ville ta upp. Vill du ta den nu?
Britt Bolin, FöU (s): Ja tack, gärna. Någon av herrarna, jag minns tyvärr inte
riktigt vem, sade att det är väsentligt att det, för att hamna rätt i denna
snåriga djungel, krävs ett kvalificerat beslutsunderlag. Det kan inte nog
understrykas. Den känsla man ibland har när man är en av dem som skall sitta
med beslutet i knät är att det kvalificerade beslutsunderlaget ibland kan
skymmas av en diskussion och debatt på temat att ?vargen kommer?. Det gör att
man kanske inte riktigt förstår när man borde reagera och ta saker och ting på
allvar. Har man hört en sak 20 gånger tenderar det att gå in genom det ena
örat och ut genom det andra. Så är det litet grand i försvarsdebatten, och i
all säkerhetspolitisk debatt i alla länder, tror jag. Det är inte unikt för
oss.
En av grundförutsättningarna för att vi skall kunna få det där
kvalificerade beslutsunderlaget är ett bra arbete i Försvarsmakten. Det är
nödvändigt att Försvarsmakten gör en riktig bedömning och att förslagen
beträffande totalförsvaret får en riktigt inriktning - framför allt på längre
sikt, men också på kort sikt. Här ingår att göra avvägningen mellan att
vidmakthålla försvarsindustrin och att lägga pengar på forskning och
utveckling - som Bofors talar om - eller att i stället köpa litet större
serier för att tillgodose förbandens krav osv.
Ibland funderar jag över om Försvarsmakten någon gång strategiskt sätter sig
ned och tänker igenom sitt stora ansvar och sin viktiga roll på detta område.
Det skulle vara intressant att höra vad herrarna vid podiet har att säga om
detta och om tilltron till de underlag som framför allt Försvarsmakten
levererar. Samma resonemang kan föras omkring andra myndigheter, det är inte
särskilt symptomatiskt för Försvarsmakten, men den är kanske trots allt en av
de intressantaste att jämföra med.
Olle Rossander: Bakom de vänliga formuleringarna anar jag en viss spetsighet.
Finns det någon som vill ta upp frågan? Nils Gyldén är våghalsig.
Nils Gyldén: Jag tycker att du tar upp en väldigt viktig fråga. Vi som har
jobbat i det här systemet under många år kan väl känna litet dåligt samvete
för att vi periodvis ropade på vargen litet för mycket. Inte för att vargen
inte existerade, men den var nog i allmänhet litet mindre och litet mindre
simkunnig än vad vi föreställde oss.
Där tycker jag att man ser en mycket påtaglig förändring till det bättre
genom den mycket självständigare och hedersammare roll som
underrättelsetjänsten spelar i dag jämfört med vad den gjorde för 10-20 år
sedan. Man har en tydlighet, även om det kostar på, även när det gäller sådana
slutsatser som kanske inte alltid är så roliga för den som vill ha maximalt
stora försvarsanslag. Här tycker jag att det har hänt någonting stort och
viktigt. Det handlar nu närmast om att bevara och vidareutveckla den
funktionen. Det tror jag är en grundsten, men det är naturligtvis inget
fullständigt svar på din fråga.
Gunnar Nordbeck: Jag är övertygad om att Försvarsmakten, liksom andra berörda
myndigheter, kan lämna ett underlag i olika avseenden. Det är ingen tvekan om
det. Jag vill också ansluta till det Bo Huldt tog upp, nämligen frågan om
relevans respektive tänka fritt, jag tror att det var ungefär så du uttryckte
det. När det gäller relevansen tror jag att myndigheterna har stor betydelse.
Men jag menar också att det fullt klart måste erkännas och konstateras att
det bland myndigheterna finns en viss tröghet, och därmed kommer problemet med
att tänka fritt. Myndigheterna måste alltså balanseras med något organ eller
någon organisation - eller kanske bara en debatt - där man får fram det fria
tänkandet i större utsträckning än vad myndigheterna orkar med. Jag vill inte
påstå att myndigheterna inte tänker fritt alls, men det är naturligt att man i
dag inte helt och hållet gör det. Det måste alltså finnas en sådan balans.
Att ett s.k. nationellt säkerhetsråd därvidlag är det rätta är jag litet
skeptisk till, det måste jag säga. Jag skulle snarare vilja säga: Se till att
det blir en debatt som är så bred som möjligt där så många debattörer som
möjligt med både förmåga att tänka fritt och relevans får komma till tals på
olika sätt! Jag tror att det vore bättre än att stänga in låt oss säga 7-8
personer som skall göra en analys och sedan tala om det. Då finns risken att
deras relevans - eller deras förmåga att tänka fritt - inte blir vad man
hoppas på.
I början av 80-talet hade dåvarande ÖB Lennart Ljung och jag ett stort möte
med industriföreträdare då vi diskuterade just samarbetet i dessa frågor. Man
var väl allmänt överens, men en person, en ganska framträdande representant
för svenskt näringsliv, sade att det är klart att vi skall vara med och utbyta
erfarenheter, underrättelser och kunskaper och göra analyser. Men kom ihåg att
den dag ni byråkratiserar det här, då kommer jag att ha svårt att ringa till
dig, Lennart Ljung! Han menade att det bygger på personer, och att det var
bättre än att byråkratisera. Jag tror att man skall tänka på det. Därmed vill
jag inte direkt avvisa tanken på ett nationellt säkerhetsråd.
Olle Rossander: Men Gunnar Nordbeck, det är väl också så att om man frågar en
myndighet som till sitt förfogande har vissa resurser hur den tycker att man
skall lösa det här problemet, så svarar myndigheten: Med mer av våra resurser!
Gunnar Nordbeck: Nej det tycker jag inte att den gör!
Olle Rossander: Tycker du inte det? Det tycker jag att man får en känsla av
ibland när det gäller försvaret. Det finns ett talesätt, åtminstone bland
lättsinniga journalister, att man kanske i vissa sammanhang skulle send more
banks, not tanks när det gäller säkerhetspolitiken. Det kanske är bättre att
skicka banker till Ryssland än att planera för att skicka stridsvagnar. Det
handlar om att ersätta terrorbalans med handelsbalans. Men man kan ju inte
begära att försvarshögkvarteret skall lämna underlag för ett sådant
resonemang, det kanske inte vore så himla bra.
Bengt Anderberg: Eftersom jag har ett visst förflutet i den organisationen
skulle jag vilja säga att jag inte tror att det är många människor som
egentligen förstår vilken stor arbetsinsats som ligger bakom varje sådant
beslutsunderlag. Om jag talade om hur många arbetstimmar som av medarbetarna
läggs ned på detta skulle många undra om jag egentligen talade sanning. Det
görs ett enormt bra arbete.
Jag vill också säga att det ofta förs vilda diskussioner i dessa korridorer,
vilket också är bra. Men jag är orolig för en sak, nämligen att vi nu har
minskat staberna till den milda grad att de egentligen inte längre kan arbeta
med alla problem. Det orkar de inte med. En tendens blir då att arbetet
koncentreras till det som ligger nära i tiden och måste göras - underlag måste
lämnas till regeringen, frågor måste besvaras och problem måste lösas. Det
finns inte längre kvar någon bred studieorganisation som i lugn och ro kan
sitta och fundera över framtiden. Denna tidigare studieorganisation verkade
både som en värdefull utbildning för officerare och gav väldigt bra
möjligheter till att tänka nya tankar. Jag skulle önska att vi på något sätt
kunde få tillbaka dessa diskussioner och de litet mer fördomsfria resonemangen
och behövde ägna litet mindre tid till alla de utredningar som ofta ligger
nära i tiden.
Sammanfattningsvis vill jag säga att man skall ha en mycket stor respekt för
det beslutsunderlag som faktiskt utarbetas. Det har hög kvalitet.
Olle Rossander: Bo Huldt, har vi rätt beslutsunderlag om man frågar
Försvarsmakten, för att koppla tillbaka till Britt Bohlins fråga?
Bo Huldt: Jag har i och för sig vissa tvivel om detta, vilket jag sade i mitt
anförande. Man tittar för mycket på det som man alltid har tittat på och för
litet på det som är nytt. Men jag menar att detta är en oerhört viktig fråga,
därför att alla studier av kriser, och de är många - det gäller Korea, Kuba
och hela förspelet till första världskriget, som är det mest genomtröskade av
allt - visar att när krisen väl är där, då stängs alla dörrar, då utesluter
man alla tänkbara vilda alternativ, och man väljer snabbt ett eller möjligen
två huvudspår. Man stänger ute all ny information, eftersom den bara
förvirrar.
Detta tyder på att det är absolut nödvändigt att man har en kontinuerlig
process där vilda åsikter kan komma in medan dörrarna ännu är öppna. Gunnar
Nordbeck talade om att debatten räcker. Jag tror inte det. Jag tror att man
måste ha både-och. Jag håller också gärna med om att ett nationellt
säkerhetsråd inte är en bra titel. Den kommer att verka provocerande i alla
möjliga byråkratiska riktningar. Det behövs en kombination av pågående process
och debatt där man ständigt är beredd att ta upp kontroversiella åsikter.
Återigen: Vilka var de personer som 1987-1988 sade att Sovjetunionen kommer
att upphöra? Ingen trodde på dem, dessa udda röster.
Gunnar Nordbeck: Bo Huldt sade precis det som jag tänkte säga, dvs. att man
måste understryka att de fria rösterna på något sätt måste komma ut. Därmed
har jag inte på något sätt sagt att man från myndighetssidan inte också
försöker tänka om osv. Det finns många exempel på att man i myndigheterna
tagit initiativ och varit beredd att ompröva vad man håller på med och kanske
t.o.m. säga att en viss sak inte tillhör deras kärnverksamhet utan att någon
annan bör ta hand om frågorna. Det tycker jag gott att man kan konstatera.
Men huvudproblemet är ju, såvitt jag kan förstå, att man måste se till att
man hela tiden har en tankens beredskap på något sätt. Jag sade tidigare som
svar på en fråga från Jan Jennehag att jag inte tror på att sätta upp bestämda
kriterier för när anpassning eller återtagning skall vara möjlig. Dessa
kriterier måste ju också hållas levande hela tiden. Vad det är fråga om är att
man hela tiden har tankens beredskap att olika saker kan inträffa och ställa
frågan vad vi då gör. Mitt recept för att möta detta behov är i mycket stor
utsträckning övningsverksamhet, seminarieverksamhet, där man ganska fritt
diskuterar. Möjligen kan ett nationellt säkerhetsråd ha en betydelse för
initiativtagande i sådana sammanhang också.
Peter Nordbeck, chef för Marinen: Det finns väl två sidor av frågan ?vargen
kommer?. Det gäller bl.a. att bedöma intentioner, dvs. vad man kan göra på
politiskt strategisk nivå och vad som kan hända i olika situationer. Jag har
egentligen inte någon bra situation där vi i Försvarsmakten har drabbats av
?vargen kommer?-syndromet. Jag har däremot ett antal exempel då vi faktiskt
undervärderade dynamiken i den tekniska utvecklingen. Eftersom jag har varit
med ganska mycket i planeringsbranschen kan jag som exempel ta 1960- och 1970-
talen då vi inte förutsåg den mycket snabba mekaniseringen av stridskrafter
som skedde i omvärlden. Vi trodde inte att den skulle gå så snabbt.
Försvarsmakten som helhet undervärderade risken för ubåtskränkningar, att
ubåtsvapnet skulle användas på det sätt som skedde under 1980-talet, annars
hade vi naturligtvis vidtagit helt andra åtgärder under 1970-talet. Jag vill
när det gäller den tekniska utvecklingen på flygstridskrafterna i omvärlden,
framför allt de flygplan som har kommit fram på den ryska sidan, påstå att de
har en högre teknisk potential än vad vi för 10-15 år sedan trodde att de
skulle ha. Jag kan lika väl ta många exempel där vi kanske t.o.m.
undervärderade dynamiken i den tekniska utvecklingen i flera frågor. Det är
det som bekymrar oss när vi nu ser problemen i försvarsindustrin och
möjligheten att på sikt anpassa oss till dessa frågor.
Olle Rossander: Det är många som gärna vill ha ordet. Carl Björeman har
levererat synpunkter i den här frågan och i liknande frågor tidigare.
Carl Björeman, generallöjtnant: Jag är medförfattare till skriften ?Ett
försvar med anpassningsstruktur - vision eller realitet??. Om jag hade hört
talarna tidigare hade jag satt dit minst ett frågetecken till. Det största
avsett för Gunnar Nordbeck. Jag delar nämligen inte hans men väl Peter
Nordbecks bedömning av tillväxtens betydelse.
Jag har tre frågor. För det första: Varför trycker ni inte hårdare på att
anpassning är ett fullkomligt naturligt led i svensk försvarspolitik? Det har
den varit, är och kommer att förbli. Insikten om detta är för liten inom För-
svarsmakten, och det leder till ständiga besvikelser.
För det andra: Ni har tryckt på försvarsindustrin som bas för tillväxt. Det
finns även en annan sak som det inte har talats så mycket om, nämligen
utbildningsorganisationen. Bägge dessa måste ständigt producera. Det måste
vara en volym i verksamheten om de inte skall dö. Detta framhöll
utskottsledamoten Jan Jennehag i höstas vid en CFF-konferens. Men det har jag
inte hört mycket om här. På utbildningssidan är det t.ex. inte nog med att man
har ett antal lösa officerare. Problemet är ju att man måste säkerställa
utbildningen för ryggraden i arméförbanden, plutoncheferna. Det är i regel
värnpliktiga.
För det tredje: Varför har ni inte, med undantag av Nils Gyldén, tryckt på
den prekära situation som har uppstått sedan riksdagen den 6 december av ÖB
begärde att man skulle klara ut vad som inte gjordes under mellankrigstiden,
nämligen skapandet av en stabil grund för tillväxt. Det kom inget svar. Den 4
mars erkände ställföreträdande ÖB att man har börjat fundera på saken. Ni står
alltså inför möjligheten att fatta ett beslut som antingen vilar på
orealistiska grunder, vilket ÖB inte har bevisat, eftersom han håller med om
att idén kanske är bra, eller också utnyttjas inte möjligheterna om de finns.
Den situationen tycker jag är värd att beakta.
Arne Andersson, ordförande, FöU (m): Jag vill anknyta till det som Carl
Björeman sade och styra oss litet till det som är pudelns kärna. Det är sällan
som jag säger att Carl Björeman träffar en nia på den tioringade tavlan. Men
både materielindustrin och materielunderlaget är nior. Jag vill sedan vända
mig till Bo Huldt. Du sade i ditt anförande tidigare att det vill till att man
fattar de rätta besluten. Litet mindre pregnant var han när Du talade om rätt
tid för de rätta besluten. Om vi inte klarar den frågan är de andra sakerna
ganska ointressanta. Har Bo Huldt något historiskt exempel där någon regering
- det handlar då inte om vilken färg regeringarna har haft - vid rätt tid har
gett den enda signal som man aldrig vill ge omvärlden, nämligen att man skall
börja rusta? Känner Bo Huldt till något sådant fall? Om vi löser detta
problem, bör de andra frågorna växa i styrka igen, men inte förr.
Bo Huldt: Jag gav ett exempel. Det gällde i och för sig inte någon svensk
regering, utan det var den brittiska regeringen som 1935 sade att det nu var
slut, att det var slut på nedrustningsdiskussionerna och att man måste rusta
upp. Man sade att resten av Europa bör förstå vad det handlar om. Man kan
naturligtvis hävda att även det beslutet var sent fattat. Men problemet är att
beslut egentligen måste fattas på väldigt svaga signaler. Vad skulle kunna
föranleda oss att tänka om när det gäller Ryssland, för att ta ett konkret
exempel? Det är en blandning av aggressiv nationalism som kommer till uttryck.
Och det finns ju i och för sig sådana vaga signaler. Det är samtidigt en
indikation på att samhället börjar fungera. Den centrala makten har kontroll
över verksamheten. Det är också tecken på att en ekonomisk återuppbyggnad
håller på att ske. Försvarsindustrin rekonstrueras, man kommer i gång med en
militär omorganisation. Man har talat om att man skall sätta upp 200 000
högtekniska kamrater som skall kunna användas över hela ytan. Det är alltså en
hel rad saker som inträffar som summa summarum kommer att ge oss intrycket av
att det äntligen är ordning och att det börjar fungera i Ryssland. Då är
frågan: Kommer vi då att ta dessa samlade tecken som en indikation på att
det nu kanske är bäst att vi börjar reflektera över vilket försvar vi skall ha
om tio år. Det är inte lätt att fatta det beslutet. Jag illustrerar dilemmat.
Arne Andersson, ordförande, FöU (m): Jag vill alltså komma fram till hur svårt
det är att se den utlösande faktorn. Är inte detta möjligt, och om vi inte är
säkra, då är hela tanken felaktig. Då kan vi inte fortsätta på den vägen. Den
blir inte bättre av att det var en borgerlig regering som hittade på det år
1992. Men om sossarna skall ta efter oss, kunde de väl ta efter oss med något
bra och inte med något dåligt. Jag är alltså skeptiker.
Gunnar Nordbeck: Jag vill först till Carl Björeman säga att jag måste ha
uttryckt mig väldigt dåligt om att anpassning är oerhört viktig. Vad jag säger
är att om man låter Försvarsmakten utgöra en grund för att möjliggöra en
tillväxt och man låter detta vara avgörande när man prioriterar pengarna inom
Försvarsmakten, kan det inte vara rimligt. Det är egentligen det jag vill
säga. Bengt Anderberg har hela tiden understrukit att det inte bara är
tillväxt som ligger i ordet anpassning, utan det är också i allra högsta grad
ominriktning och att man kan möta nya tankar och behov. Man måste vara beredd
att kunna föra in nya vapensystem och kanske en ny organisation. Detta måste
hela tiden hållas levande.
I anslutning till detta vill jag ge en replik till Nils Gyldén. Han sade att
det tog 25 år innan Ryssland kan bygga upp en krigsmakt som utgör ett hot. Då
förstår jag inte riktigt hans motiv till att man skall behålla gamla flygplan
för att möjliggöra en tillväxt. Man skall väl i alla fall inte behålla dem
under 25 år?
Den helt avgörande frågan är beslutssituationen. Arne Andersson, det är väl
så att allt skulle lösas om vi hade väldigt mycket pengar. Då vore det inga
problem. Men i och med att politikerna inte avdelar pengar till försvaret för
att man skall lösa alla problem, då tycker jag att det är självklart att man
också måste ha en beredskap för anpassning och för återtagning. Det får man
inte bortse från. Då gäller det att försöka möta det problem som ligger i
beslutsfattandet. Jag har anvisat ett sätt. Jag vet inte om det finns andra.
Nils Gyldén: Det där var väl i alla fall en förkortning, Gunnar Nordbeck? Vad
jag sade var att det skulle ta så lång tid innan Ryssland i bästa fall från
sina utgångspunkter kunde formera ett samlat hot mot hela västsystemet. När
det gäller vårt närområde markerade jag att det där kunde handla om betydligt
kortare tid. Jag har ingen annan uppfattning där än den man har fokuserat i
samband med de olika försvarsbeslutsdelarna, dvs. det är intressant med den
kortare tiden (några år) och möjligheten att då något begränsat kunna växa
upp, respektive en något större förstärkning i fem-tio-årsperspektivet.
Henrik Landerholm, FöU (m): Jag tänker försöka ställa en konkret fråga. Men
först vill jag göra en kommentar till det som Carl Björeman sade om att det är
självklart med anpassning. I de längre beslutscyklerna är det självklart att
vilken försvarsorganisation vi än väljer är det naturligtvis bäst att den i
sig har en förmåga till anpassning. Detta gäller både ominriktning, att kunna
öka sin styrka och - även om det kan te sig avlägset - att kunna minska sin
styrka på ett planmässigt sätt. Anpassning är ju på det sättet samtidigt en
självklarhet och en omöjlighet. Det omöjliga i anpassningen är naturligtvis
att vi mentalt måste vara helt på det klara med att vi inte kommer att fatta
beslut i tid, dvs. ingen kommer att fatta beslut på de första signalerna,
ingen kommer att veta om ett förhoppningsvis osannolikt maktövertagande av
Ziuganov i sommar i efterhand kommer att dömas av historien på samma sätt som
Hitlers maktövertagande 1933. Det kan vi aldrig veta, och vi kommer sannolikt
inte att fatta beslut på så vaga signaler. Beslutet kommer att komma för sent
jämfört med de tidiga signalerna, och vi kommer inte att vara färdiga, dvs. vi
kommer sannolikt aldrig att få uppleva ett 1905 igen där vi är optimalt
rustade för en konfliktsituation. Men vi kommer förhoppningsvis att kunna
vidta så många åtgärder att vi ändå kan hantera den situation som vi hamnar i.
I riksdagsbeslutet den 6 december diskuterades frågorna på grundval av
regeringens proposition kring vilken ominriktning försvaret skall kunna göra i
ett sex-, åtta-, tio- eller tolvårsperspektiv eller vad det kan vara. Den är
ganska liten. Det är ett rudimentärt och ganska hypotetiskt resonemang. Och
regeringen har ingen avundsvärd uppgift som den 20 september skall lägga fram
en proposition som skall utgöra ett fylligt beslutsunderlag för
riksdagsbeslutet nu i december. I det ursprungliga riksdagsbeslutet anges
egentligen bara ett volymmål för denna anpassning på längre sikt, och det är
att försvaret skall kunna öka från 12 till 16 brigader, alltså en fördelning
med ytterligare fyra brigader och tillhörande fördelningsförband. Det är den
uppgift som försvaret har fått. Jag tycker att det är en ganska anspråkslös
uppgift på tio års sikt med tanke på vilka hot som ändå kan uppträda i det
perspektivet.
Jag skulle vilja fråga er i panelen om ni skulle vilja föra ett resonemang
kring vilken typ av förband och vilken volym på förbanden som skulle kunna bli
aktuella i ett 10-20-årsperspektiv. Dessutom skulle jag vilja ställa en annan
ganska avgörande fråga som har med volymen på vår nuvarande organisation att
göra. Gunnar Nordbeck avvisade övervintringsresonemanget som en utgångspunkt
för tillväxt, dvs. att man har ett skelett som man sedan fyller på och på det
sättet skapar förband. Jag skulle vilja höra de andra paneldeltagarnas
synpunkter på just övervintring i det nya och annorlunda perspektiv vi
faktiskt står inför nu. Under 1970- och 1980-talen rustade omvärlden upp. Det
ter sig rätt självklart i historiens ljus att det var dåligt att göra på det
sättet. Det var slöseri med pengar. Det ledde till förband som var begränsat
användbara, om jag får uttrycka mig på det sättet. I dag är den tekniska
utvecklingen, rustningsnivån, i andra länder inte lika snabb. Vi kanske därför
inte skall avvisa övervintring lika enkelt. Det andra alternativet är ju en
kärnmodell där man i stället förökar sig genom delning. Förbandet i sig har
all den kompetens som behövs, och man kan på grundval av kärnan - ett
resonemang som introducerades av Roine Carlsson så sent som 1991 dela upp det
och skapa fler förband.
Dag Törnblom, vd i Försvarsindustriföreningen: Jag har noterat ett sådant
exempel. Det är visserligen gammalt men ändå rätt pregnant. Det gällde
atenarna som omkring 490 f.Kr. frågade oraklet i Delfi vad de skulle göra mot
perserna som höll på att rusta. Oraklet svar tyddes då som att de skulle bygga
en mur av trä. Det tydde atenarna som att de skulle rusta en flotta. När
perserna sedan kom tio år senare slog de dem vid Thermopyle. Det var väl ett
utmärkt exempel på tillväxt. Kanske skall vi försöka skaffa någon som kan vara
ett orakel för oss.
Arvid Cronenberg, överstelöjtnant, fil.kand.: Jag är medarbetare i den skrift
som har utdelats.
Under 1930-talet var det en mycket livlig försvarsdebatt. Resultatet visade
sig 1939-1940. 1940 då kriget redan hade pågått i flera månader omvärderade vi
vår krigsmakt och fördubblade i stort sett armén. Detta är inget
efterföljansvärt exempel. Jag tycker att vi skall ta lärdom av detta.
Det talas här om signaler. Man möter inte sällan föreställningen att de
uppträder distinkt och entydigt. Så är emellertid inte fallet, i varje fall
inte i den inledande fasen. Orostecknen kommer oftast smygande som en
allvarlig sjukdom och kräver en diagnos av fackmän. Jag vill därför fråga: Vad
är det som hindrar att man tillsätter ett organ av fackmän som kan analysera
signalerna och som kan organisera en anpassning? Dessa frågor kan vi inte lösa
här i dag. Man kan inte heller lösa dem enbart genom en debatt.
Sven Lundberg, FöU (s): När det gäller tillväxten har det varit en intressant
diskussion, men vi har inte kommit fram till någon lösning av frågan. Kan
Sverige som en enskild och liten nation fatta ett separat beslut om tillväxt i
ett tidigt skede? Sådana beslut kan av motparten, av andra länder, uppfattas
som provocerande. Måste ett sådant beslut fattas i samverkan med andra
internationella bedömare? Det skulle vara intressant att få höra vad panelen
tycker.
Nils Gyldén: Tillväxt i ett tidigt skede - den frågan skall ni ställa till er
själva. Det är ni som skall fatta beslut härom. Men objektivt sett är det en
stor skillnad mellan den lilla nationen som för en självständig
säkerhetspolitik och därmed har någon sorts rätt att gardera sig extra och den
stora alliansen vars agerande mot Ryssland naturligtvis har en oerhört stor
inverkan och kan leda till någon sorts upptrappningsmekanism. Att vi skulle
trappa upp världs- läget genom att höja beredskapen har jag personligen mycket
svårt att tänka mig, men det är ju ni som måste stå för den typen av
värdering.
Henrik Landerholm: Jag tycker att det vore angeläget för den fortsatta
dialogen att ni från politikersidan var tydligare när det gäller vad ni vill
ha ut av tillväxtprocessen, inte bara allmänt kvalitativt utan också
kvantitativt. Om man vill ha en betryggande planering föreställer jag mig att
den måste relateras till ett mål att det t.ex. skall bli 4 miljarder till, att
det skall bli lika många flygdivisioner eller upprustade ubåtar eller vad det
nu är. Man kan inte göra en säker planering mot ett mål som inte är
kvantitativt preciserat.
När det gäller frågan om övervintring vill jag för min del svara att det
finns goda förutsättningar i en del av organisationen, därför att materielläge
och annat är sådant att man kan behålla vissa system mycket länge. I andra
delar av organisationen saknas den möjligheten nästan helt. Då måste man vidta
specialåtgärder för att nå det mål som man är ute efter.
Bo Huldt: Beträffande historien håller jag naturligtvis med om innebörden i
det som Dag Törnblom sade. Men jag skall som historiker be att få justera
litet fakta. Det var egentligen ännu bättre än som Dag Törnblom presenterade
det. Han talade om invasionen 480 f.Kr. Vid den tidpunkten gjorde man först
ett försök att stoppa perserna på landbacken, det var Thermopyle, vilket
misslyckades. Därefter slog den atenska flottan perserna vid Salamis. Det var
där trämuren användes.
Beträffande tillväxt och provokation har Nils Gyldén sagt precis det som jag
skulle vilja säga. Vi har även fört dessa resonemang försiktigtvis i mer
akademiska kretsar. Det kanske borde ligga på ett litet neutralt land att vara
signalgivare, att helt ensamt och oberoende kliva fram och säga att det nu
börjar se så betänkligt ut att vi nu avser att rusta upp. Därigenom skulle
skickas en signal som möjligen uppmuntrar eller lugnar ned andra, vilka det nu
gäller. Provokation är det sista man skall tänka på. Det är ett ord som man
skall radera ut ur sitt medvetande.
Olle Rossander: Men det har använts ganska ofta i svensk försvarsdebatt, i
synnerhet under 1940-talet.
Bo Huldt: Provokationsargumentet, ja. Det är därför som jag säger att det bör
utraderas.
Jag vill säga något om att förbereda optioner. Jag förstod att Arvid
Cronenberg vill organisera detta på något sätt. Det kan man diskutera på olika
sätt. I den traditionella historiska framställningen har ju skulden för att vi
satt så illa till 1939-1940 lagts på politikerna, att det var de som helt
enkelt inte ville. Det finns ju yttranden från Per Albin Hansson där han bl.a.
säger: Skall vi verkligen sluta med välfärdsuppbyggnaden och börja kasta ut
pengar på vapen. Detta är naturligtvis inte hela sanningen. Det fanns också en
brist på alternativtänkande på den militära sidan. Men man bör då även komma
ihåg att uppmuntran till militären till ett sådant var obefintlig. Det hade
behövts politiker som hade sagt okej, kom då med förslag och alternativ hur ni
tänker. Den formen av uppmuntran på en vid det laget ganska defaitistisk och
nedpressad professionell militär kom aldrig.
Nu har tvivel rests från panelen. Orkar, även i vår tid, en nedbantad
organisation planera för alla dessa alternativ som man eventuellt måste
fundera på? Jag tror att det var Bengt Anderberg som sade detta. Utan att ha
någon insikt härom är detta faktiskt inte en oväsentlig fråga.
Gunnar Nordbeck: Beträffande provokation har jag svårt att förstå att det
skulle vara provocerande om Sverige beslutar sig för att öka
försvarsutgifterna för att om tio år nå större styrka. Jag kan inte tänka mig
det. Det kanske är en signal om att världen börjar bli litet farlig och att
man måste lugna ned sig.
Henrik Landerholm, liksom Nils Gyldén, tog upp något intressant, nämligen om
man från den politiska nivån beskriver i vilka avseenden det är man vill ha en
förmåga till anpassning, till tillväxt eller till minskningar. Då börjar man
komma in på intressanta frågor. Men att bara rent allmänt säga att försvaret
skall ha förmåga till anpassning ger ju ingen ledning alls. När skall den
finnas, i vilket avseende, osv? Men att t.ex. säga att det är möjligt att öka
antalet brigader och antalet flygdivisioner, då kommer man in på en konkret
planering som man kan genomföra. Då är man inne på en helt annan sak.
Låt mig avsluta med att litet tillspetsat säga att varje beslut inskränker
handlingsfrihet. Varje beslut innebär faktiskt att man avdelar pengar till
någonting. Därmed inskränks den fortsatta handlingsfriheten. Därför är det
hela tiden en prioriteringsfråga.
Bengt Anderberg: Ett effektivt sätt att inskränka handlingsfriheten är att
använda pengarna för att övervintra. Jag skulle vilja avråda från
övervintring. Vi har övervintrat under den tid som jag har sysslat med
planering i alldeles för stor utsträckning, övervintrat med förband som vi
egentligen skulle ha organiserat om eller avvecklat. Det hade varit bättre att
i stället satsa dessa pengar på förnyelse. Så min uppfattning är: Övervintra
inte! Sedan kan det möjligen finnas undantag.
När det gäller den andra frågan - om 16 brigade - ansluter jag mig till det
som Gunnar Nordbeck sade. Det handlar om de optioner som jag talade om. Min
uppfattning är att statsmakterna, efter det att myndigheterna har lagt fram
förslag, skall besluta vilka optionerna skall vara. Underlag kan tas fram i
planeringsprocessen varje år. Man beslutar i vilken riktning man skall vandra,
om tillväxtbeslutet skall utlösas, m.m. Optioner är viktiga. Därför måste de
vara någorlunda konkreta. De kan vara alternativa, men de skall vara så
konkreta att man vet vad planeringen skall inriktas på.
Olle Rossander: Klockan är nu slagen. Varje ytterligare talare inskränker på
sällskapets lunch, vilket brukar vara en begränsande faktor. Vi tackar så
mycket för i dag.
7. Avslutning
Arne Andersson, ordförande, FöU (m): Trots allt är det kanske så att Bengt
Anderbergs goda ord om övervintring är fullt värdiga som slutord från den här
sammankomsten. Eftersom det nog inte har varit så många överläggningar kring
problemet med just återtagning/anpassning är detta den största och mest
kompetenta församling som någonsin har träffats kring detta spörsmål. Jag är
glad över att detta har kunnat ske och sätter stort värde på det.
Genom riksdagens förnämliga stenografer har det gjorts en upptagning så att
alla de klokheter som har uttalats här i sinom tid kommer att finnas i tryck.
Jag vill passa på att rikta ett tack till stenograferna för deras medverkan.
Detta hjälper oss att ytterligare kunna fundera över det som här har uttalats.
Min förhoppning är att vi när vi har analyserat vad som har sagts och tänkt
efter litet mer kan finna de lösningar som står till buds när vi ändå skall -
om jag förstått debatten rätt - framhärda med att ha återtagning som en
möjlighet. Jag ser inte det som någon bred väg utan som en slak lina, men det
är sannolikt den lina som vi har att ty oss till.
Tack alla ni som har kommit hit. Tack ni som har varit inledare och som har
gjort den här sammankomsten möjlig. Tack vår moderator som precis så proffsigt
som jag antydde har lett samtalet. Tack till Folk och Försvar för det
samverkansprojekt som vi nu har genomfört. Det har varit intressant och bra
för utskottet. Tack alla ni som har deltagit. Sammankomsten är avslutad.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Propositionerna.......................................6
Skrivelsen...........................................11
Regeringens skrivelse 1995/96:199 JAS 39 Gripen-projektet11
Motionerna...........................................11
Yrkanden i motioner avgivna med anledning av proposition 1996/97:4
Totalförsvar i förnyelse, etapp 2
11
Yrkanden i motioner avgivna under allmänna motionstiden som behandlas i
detta betänkande
22
Yrkanden i motioner avgivna under föregående riksmöte samt med
anledning av skrivelse 1995/96:199 JAS 39 Gripen-projektet
29
Utskottet............................................29
Ärendets beredning i utskottet.....................29
För totalförsvaret gemensamma frågor...............31
Totalförsvarsbegreppet...........................31
Uppgifter Helhetssyn Anpassning..............33
Ekonomisk ram under försvarsbeslutsperioden......41
Beredskapsbudget för 1997........................44
Ledningssystem inom totalförsvaret.................46
Det militära försvaret under försvarsbeslutsperioden 1979 200155
Uppgifter för det militära försvaret.............55
Läget i det militära försvaret inför försvarsbeslutsperioden57
Förmågan till anpassning.........................59
Utgångspunkter för inriktning av krigsorganisationen63
Inriktning av krigsorganisationen operativa lednings- och
underhållsförband 63
Inriktning av krigsorganisationen markstridskrafterna65
Inriktning av krigsorganisationen sjö- och
kustförsvarsstridskrafterna 69
Inriktning av krigsorganisationen flygstridskrafterna73
JAS 39 Gripen....................................77
Försvarsmaktens organisation i fred förslag till förändringar84
Grundorganisationens omfattning och lokalisering117
Helikopterförband samt sjuktransporter med helikopter121
Förmåga till sjömålsbekämpning..................126
Skydd av samhällsviktig verksamhet..............126
Militära internationella insatser...............128
Den civila trafikflygarutbildningen.............132
Antipersonella minor............................134
Totalförsvarets minröjningscentrum..............137
Förvaring av vapen..............................139
Mark, anläggningar och lokaler..................141
Verksamhetsområde A Militärt försvar Budgetåret 1997143
Anslag A 1 Försvarsmakten.......................143
Inriktning av programmen........................144
Pris- och löneomräkning av anslaget A 1 Försvarsmakten155
Beställningsbemyndiganden för den militära delen av totalförsvaret
156
Anslag A 2 Fredsfrämjande truppinsatser.........157
Anslag A 3 Ersättning för kroppsskador..........159
Det civila försvaret vissa utgångspunkter.......160
Anpassning......................................161
Inriktning......................................162
Civila internationella insatser.................166
Utbildningsfrågor...............................167
Funktionerna inom det civila försvaret............169
Civil ledning...................................169
Ordning och säkerhet m.m........................172
Utrikeshandel...................................173
Befolkningsskydd och räddningstjänst, m.m.......173
Psykologiskt försvar............................179
Socialförsäkring m.m............................182
Hälso- och sjukvård m.m.........................182
Postbefordran...................................183
Telekommunikationer.............................184
Transporter.....................................186
Finansiella tjänster............................187
Skatte- och uppbördsväsende.....................188
Livsmedelsförsörjning m.m.......................189
Arbetskraft.....................................190
Flyktingverksamhet..............................190
Landskaps- och fastighetsinformation............191
Energiförsörjning...............................192
Försörjning med industrivaror...................194
Personal..........................................197
Plikttjänstgöring...............................197
Övriga frågor rörande pliktpersonal.............205
Vid Försvarsmakten anställd personal............213
Materielförsörjning, forskning och försvarsindustri221
Verksamhetsområde C Kustbevakningen och vissa nämnder229
Kustbevakningen.................................229
Nämnder.........................................232
Statens haverikommission: Utredning av allvarliga olyckor233
Verksamhetsområde D Stödverksamhet..............234
Fortifikationsverket............................234
Försvarets materielverk.........................234
Totalförsvarets pliktverk.......................236
Försvarshögskolan...............................236
Försvarets radioanstalt.........................237
Försvarets forskningsanstalt....................238
Flygtekniska försöksantalten....................240
Frivilliga försvarsorganisationer...............241
Lagstiftning med anledning av Sveriges åtaganden enligt 1949 års
Genèvekonventioner
243
Vissa Organisations- och styrningsfrågor..........248
Omstruktureringen inom Försvarsdepartementets område248
Styrning och uppföljning m.m. av Försvarsmakten, det civila
försvaret samt av stödmyndigheterna
250
Anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar för budgetåret 1997254
Hemställan........................................255
Reservationer.......................................267
1. Moderata samlingspartiets försvarspolitik (reservation mom. 2, 11,
18, 21, 23, 24, 25, 26, 38, 42, 45, 46, 50 och 54)
267
2. Folkpartiet liberalernas försvarspolitik (reservation mom. 1, 6, 16,
19, 21, 23, 25, 46, 47, 48, 61, 64 och 86)
275
3. Vänsterpartiets försvarspolitik (reservation mom. 1, 11, 21, 22, 23,
24, 25, 26, 28, 34, 36, 39, 40, 47, 51, 54, 66 och 68)
283
4. Miljöpartiets försvarspolitik (reservation mom. 1, 2, 11, 12, 16,
21, 23, 24, 36, 39, 40, 51, 54, 61, 64, 65, 66, 68, 70, 76 och 83)
288
5. Kristdemokraternas försvarspolitik (reservation mom. 11, 21, 24, 42
och 45) 303
6. Försvarsområden (mom. 17)......................309
7. Antalet ytstridsfartyg och ubåtar (mom. 22)....310
8. Försvarsmaktens organisation i Ystad och Revingehed (mom. 28)310
9. Försvarsmaktens organisation i Ljungbyhed (mom. 29)311
10. Försvarsmaktens organisation i Ängelholm (mom. 30)311
11. Försvarsmaktens organisation i Växjö, Kalmar och Jönköping
(mom. 32) 312
12. Försvarsmaktens organisation i Västsverige (mom. 33)312
13. Försvarsmaktens organisation i Västsverige (mom. 33)313
14. Försvarsmaktens verksamhet i Karlsborg (mom. 35)313
15. Livgrenadjärbrigaden och försvarsområdet i Linköping (mom. 37)314
16. Försvarsmaktens organisation i Västerås, Uppsala i övrigt, Falun
och Gävle (mom. 40)
314
17. Försvarsmaktens organisation i Söderhamn (mom. 41)315
18. Försvarsmaktens organisation i Umeå (mom. 43).315
19. Militär plikttjänstgöring (mom. 64)...........316
20. Civila beredskapsstyrkor (mom. 65)............316
21. Försvarets högskolor (mom. 74)................317
22. Materielförsörjning och försvarsindustri (mom. 75)317
Särskilda yttranden.................................318
1. Utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1997 (mom. 1)318
2. Uppgifter, helhetssyn och anpassning (mom. 15).319
3. Ledningssystemets utveckling (mom. 16).........319
4. Försvarsmaktens organisation i Ystad och Revingehed (mom. 28)320
5. Försvarsmaktens organisation i Västsverige (mom. 33)321
6. Verksamheten vid det internationella kommandot (mom. 51)321
7. Inriktningen av Försvarsmaktens program under budgetåret 1997 (mom.
58) 321
8. Inriktningen av Försvarsmaktens program under budgetåret 1997 (mom.
58) 322
9. Vissa frågor rörande räddningstjänsten i fred (mom. 62)322
10. Militär plikttjänstgöring (mom. 64)...........322
11. Inskrivning och avgångar (mom. 67)............323
12. Vapenfri tjänst (mom. 68).....................324
13. Anställd personal (mom. 73)...................324
14. Försvarets högskolor (mom. 74)................324
15. Kustbevakningen (mom. 77).....................325
16. Kustbevakningen (mom. 77).....................325
17. Försvarshögskolan (mom. 81)...................325
18. Försvarets radioanstalt (mom. 83).............326
Bilaga 1
Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 6327
Bilaga 2
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1403) om höjd beredskap328
Bilaga 3
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar330
Bilaga 4
Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1989:100)333
Bilaga 5
Uppvaktningar med anledning av regeringens förslag till förändringar av
Försvarsmaktens grundorganisation i proposition 1996/97:4 Totalförsvar
i förnyelse
335
Bilaga 6
Skatteutskottets yttrande...........................336
Bilaga 7
Näringsutskottets yttrande..........................337
Bilaga 8
Arbetsmarknadsutskottets yttrande...................349
Bilaga 9
Seminarium Utfrågning...........................351
1 Inledning....................................352
2. Anförande av Gunnar Nordbeck jämte frågor....354
3. Anförande av Bengt Anderberg jämte frågor....358
4. Anförande av Nils Gyldén jämte frågor........363
5. Anförande av Bo Huldt jämte frågor...........368
6. Paneldiskussion med frågor från deltagarna...373
7. Avslutning394