Finansutskottet behandlar i detta
betänkande förslagen i
budgetpropositionen till anslag inom
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner och regeringens skrivelse
1996/97:51 Vissa frågor om den kommunala
ekonomin samt de motioner som väckts med
anledning av propositionens förslag och
av skrivelsen.
Bidragen, som sammanlagt uppgår till 83
612 miljoner kronor, omfattar huvuddelen
av statens utgifter till kommuner och
landsting. Bidragen lämnas dels i form
av ett allmänt finanisellt stöd till
kommuner och landsting, dels i form av
bidrag för att åstadkomma likvärdiga
ekonomiska förutsättningar mellan
kommuner respektive landsting. Dessutom
kan bidrag lämnas för särskilda insatser
i vissa kommuner och landsting.
Utskottet tillstyrker propositionen och
avstyrker motionsyrkandena.
Utskottet behandlar i betänkandet också
ett antal andra kommunalekonomiska
frågor som förts fram i motioner under
den allmänna motionstiden. Utskottet
avstyrker samtliga motionsyrkanden.
Till betänkandet har fogast 15
reservationer och 7 särskilda yttranden.
Propositionen
I proposition 1996/97:1
(budgetpropositionen) utgiftsområde 25
föreslår regeringen
1. att riksdagen för budgetåret 1997
anvisar anslagen under utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner enligt
följande uppställning:
Anslag Anslags Anslagsb
typ elopp
(tkr)
A 1. Generellt
statsbidrag till ramansl 62 227
kommuner ag 000
och landsting
A 2. Bidrag till reserva
särskilda insatser i tions 400 000
vissa anslag
kommuner och
landsting
A 3. Statligt obeteck
utjämningsbidrag till nat 20 985
kommuner och anslag 000
landsting
Summa för 83 612
utgiftsområdet 000
Skrivelsen
I regeringens skrivelse 1996/97:51
lämnas en redogörelse för vissa åtgärder
som regeringen vidtar för att skapa
bättre ekonomiska förutsättningar för
kommuner och landsting inför år 1997.
Motionerna
Motioner från allmänna motionstiden 1996
1996/97:Fi509 av Marianne Samuelsson
m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen beslutar att på
statsbudgeten för 1997 fördela anslagen
på utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner i enlighet med vad som anförts
i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräknad fördelning på anslag
på utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner för budgetåren 1998 och 1999.
1996/97:Fi601 av Lars Stjernkvist m.fl.
(s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att
kommunsektorns behov av mer resurser
skall prioriteras när det återigen finns
utrymme för reformer.
1996/97:Fi602 av Marie Granlund och Lars
Stjernkvist (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den kommunala
skatteutjämningen.
1996/97:Fi603 av Jan-Olof Franzén och
Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
göra en utvärdering av skattebortfallet
för landsbygdskommunerna.
1996/97:Fi604 av Tomas Eneroth m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den kommunala
skatteutjämningen.
1996/97:Fi605 av Mats Odell m.fl. (kd)
vari yrkas att riksdagen med följande
ändringar i förhållande till regeringens
förslag för budgetåret 1997 anvisar
anslagen under utgiftsområdet Allmänna
bidrag till kommuner enligt följande
uppställning:
A 1. Generellt statsbidrag Anslagsföränd
till kommuner och ring (tkr):
landsting -2 600 000
1996/97:Fi606 av Peter Eriksson m.fl.
(mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i större utsträckning
respektera den kommunala demokratin och
det kommunala självstyret,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att någon form av kommunalt
skattestopp, ny begränsning av
beskattningsrätten eller bestraffning
genom minskade statsbidrag till kommuner
som väljer att höja skatten inte skall
genomföras under mandatperioden,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att frågan om att
vidga den kommunala skattebasen enligt
vad som anförts i motionen snarast bör
utredas,
4. att riksdagen beslutar att staten
måste ta ett större direkt ansvar för
utvecklingen inom kommunsektorn genom en
höjning av statsbidragen.
1996/97:Fi607 av Christin Nilsson och
Annika Nilsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
flyktingmottagande och ersättning från
den kommunala skatteutjämningen.
1996/97:Fi608 av Inger Lundberg m.fl.
(s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en
fördjupad analys av de långsiktiga
ekonomiska förutsättningarna för
kommuners och landstings verksamhet.
1996/97:Fi611 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär
en snabbutredning om möjligheten att
finansiera delar av
socialbidragskostnaderna direkt över
statsbudgeten, enligt vad i motionen
anförts,
3. att riksdagen med följande ändringar
i förhållande till regeringens förslag
anvisar anslagen under utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner enligt
uppställning:
A 2 Bidrag till särskilda Anslagsföränd
insatser i vissa kommuner ring (tkr):
och landsting +400 000
1996/97:Fi612 av Dan Ericsson (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär
att en andel av de särskilda medel som
anvisats för rekonstruktiva åtgärder
avsätts för ändamål i enlighet med vad
som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det kommunala
utjämningssystemet skall innehålla en
faktor som grundar sig på högt
flyktingmottagande under kort tid.
1996/97:Fi613 av Lars Tobisson m.fl. (m)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om avreglering av kommunernas
och landstingens verksamhet,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om konkurrensutsättning av
kommunernas och landstingens verksamhet,
6. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om stimulans till kommunala
skattesänkningar i enlighet med vad som
anförts i motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av
uppgiftsfördelningen mellan stat och
kommun i syfte att åstadkomma en
långsiktigt hållbar lösning,
9. att riksdagen för budgetåret 1997
anvisar ett anslag under utgiftsområde
25 Allmänna bidrag till kommuner på 67
919 miljoner kronor, i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1996/97:Ub247 av Karin Pilsäter (fp)
vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om det kommunala
skatteutjämningssystemet.
Motioner med anledning av skrivelse
1996/97:51
1996/97:Fi24 av Lars Tobisson m.fl. (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av strukturella
förändringar för en bättre ekonomi.
1996/97:Fi25 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om den kommunala
återbetalningsskyldigheten av 1997 års
skattemedel vid 1999 års slutavräkning,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en permanent
förstärkning av den kommunala ekonomin.
1996/97:Fi26 av Mats Odell m.fl. (kd)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en seriös och långsiktig
behandling av den framtida
resurstilldelningen till
kärnverksamheterna i kommuner och
landsting,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av regeringens
möjligheter att göra ändringar inom
statsbudgetens intäktssida utan att
detta anmäls till riksdagen.
1996/97:Fi27 av Roy Ottosson m.fl. (mp)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att säkerställa att
kommunsektorn får behålla den ekonomiska
lättnad som regeringen utlovat i
skrivelsen,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ytterligare förbättringar av
den kommunala ekonomin.
1996/97:Fi28 av Anne Wibble m.fl. (fp)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en ny förordning
med samma innebörd som den nyss upphävda
(1992:1592),
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelningen av de 400
miljoner kronorna,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om statsbidrag till äldreboende
och en överföring av medel från
försäkringskassorna till landstingen,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om de legala förutsättningarna
för det s.k. återbetalningsskyddet.
Utskottet
Inledning
I budgetpropositionen (prop. 1996/97:1,
utg.omr. 25) föreslår regeringen
riksdagen att anvisa anslag för år 1997
under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner. Utskottet återkommer
senare till anslagsförslagen och de
motionsyrkanden som väckts med anledning
därav.
I regeringens skrivelse 1996/97:51,
beslutad den 24 oktober 1996, har
regeringen därefter lämnat en
redogörelse för vissa åtgärder som
regeringen efter överläggningar med
Centerpartiet vidtagit för att skapa
bättre ekonomiska förutsättningar för
kommuner och landsting inför år 1997.
För att ge kommuner och landsting
preliminära skatteinkomster som
överensstämmer med regeringens bedömning
i budgetpropositionen av den
samhällsekonomiska utvecklingen har en
ändring gjorts av den uppräkning som
skall göras av skatteunderlaget.
Härigenom tillförs kommuner och
landsting ytterligare 2,6 miljarder
kronor i preliminära skatteinkomster för
år 1997. Härutöver anmäler regeringen
att den avser att engångsvis göra vissa
insatser för de kommuner som har en
särskilt stor andel flyktingar. Utrymmet
för detta ändamål beräknas till totalt
400 miljoner kronor för år 1997.
Riksdagen har den 22 november 1996 på
förslag av finansutskottet beslutat om
ramar för utgiftsområden och beräkning
av statsinkomsterna (bet. 1996/97:1,
rskr. 53). Ramen för budgetåret 1997 för
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner har därvid i överensstämmelse
med regeringens förslag i
budgetpropositionen fastlagts till 83
612 miljoner kronor. I enlighet med den
nya beslutsordningen för riksdagens
behandling av statsbudgeten skall
respektive ansvarigt utskott i steg två
av budgetprocessen inom av riksdagen
fastställda ramar lägga fram förslag
till anslag inom de olika
utgiftsområdena. Enligt
riksdagsordningen har finansutskottet
bl.a. till uppgift att bereda ärenden om
anslag inom utgiftsområde 25.
Innan utskottet behandlar
budgetpropositionens förslag om anslag
till statsbidrag till kommuner och
landsting tar utskottet inledningsvis
dels upp ett antal motionsyrkanden som
väckts under den allmänna motionstiden
om den långsiktiga ekonomiska
utvecklingen för kommunsektorn, dels
några yrkanden med liknande inriktning i
motioner med anledning av regeringens
skrivelse 1996/97:51 Vissa frågor om den
kommunala ekonomin. Efter det att
utskottet tagit ställning till förslagen
till anslag behandlas avslutningsvis ett
antal andra kommunalekonomiska frågor
som förts fram i motioner.
Den kommunala sektorns utveckling och
ekonomiska utrymme
Motionerna
Enligt motion Fi25 av Gudrun Schyman
m.fl. (v) behöver kommunerna en
permanent ekonomisk förstärkning för att
kunna motsvara de mest elementära kraven
på verksamheten. Den nuvarande politiken
leder i stället till att nedskärningarna
av den kommunala verksamheten kommer att
fortsätta. Detta sker bl.a. genom att
regeringen fortsätter att mjölka den
kommunala ekonomin genom realt minskade
statsbidrag samt höjda egenavgifter och
sänkta ersättningsnivåer i
socialförsäkringarna som reducerar det
kommunala skatteunderlaget.
Under de första åren på 1990-talet
minskade den kommunala sysselsättningen
med 45 000 personer. Motionärerna hävdar
att regeringens egna bedömningar tyder
på att utgifterna i kommunsektorn måste
minska med 13 miljarder om kravet på
ekonomisk balans skall kunna uppfyllas.
Det kan leda till en ytterligare
sysselsättningsminskning med omkring 30
000 personer inom kommunerna och omkring
20 000 personer inom landstingen. Denna
utveckling måste enligt motionärerna
brytas. Det är, sägs det, orimligt att
skära mer på kommunala verksamheter för
att i stället lägga pengar på
transfereringar och passivt
arbetslöshetsunderstöd.
I motion Fi26 av Mats Odell m.fl. (kd)
anförs att den ensidiga budgetsaneringen
utan tillväxtåtgärder är skadlig för den
ekonomiska utvecklingen.
Kristdemokraternas budgetalternativ
innebär att ca 6,5 miljarder ytterligare
tillförs kommuner och landsting utöver
regeringens alternativ. Ett genomförande
av denna politik skulle betyda att de 30
000 personer som annars skulle sägas upp
i stället kan ha kvar sina arbeten.
Kommunsektorn behöver varaktiga reala
förbättringar och inte engångsbelopp
till sina kärnverksamheter.
Även i motion Fi27 av Roy Ottosson m.fl.
(mp) understryks att det är mycket
angeläget att ytterligare och bestående
ekonomiska lättnader görs för
kommunsektorn. Välfärden behöver
utvecklas och förbättras, inte urholkas
och försämras. Miljöpartiet de grönas
budgetförslag för år 1997 innebär att
kommuner och landsting får 2, 8
miljarder mer än med regeringens
förslag. För åren 1998 och 1999 innebär
Miljöpartiets förslag att kommunsektorn
får 4,7 respektive 7,6 miljarder mer än
vad regeringen beräknat. Motionärerna
menar att dessa förslag bättre motsvarar
vad staten bör och kan avstå till
kommunsektorn de närmaste åren.
I motion Fi606 av Peter Eriksson m.fl.
(mp) ställs krav på att staten skall ta
ett större ansvar för utvecklingen inom
den kommunala sektorn och vidga det
ekonomiska handlingsutrymmet genom en
höjning av statsbidragen. Kommuner och
landsting planerar betydande
personalminskningar för att möta de
minskade intäkterna och de ökade
kostnaderna. Den kommunala konsumtionen
skall enligt budgetpropositionen skäras
ner samtidigt som behovet enligt flera
bedömningar kommer att öka, bl.a. till
följd av befolkningsförändringar.
Kostnadsneddragningarna enligt
motionärerna leder till
personalminskningar i kommuner och
landsting fram till år 1999 på 20
000-50 000 anställda beroende på om man
skall tro på regeringen eller på Kommun-
och Landstingsförbundens beräkningar.
I motionen betonas att det finns mycket
stora skillnader i ekonomiska
förutsättningar mellan enskilda kommuner
och landsting. I många fall kan det
krävas kostnadssänkningar på över 10 %
för att nå upp till balanskraven i
slutet av decenniet. Slutsatsen är dock
att läget är prekärt och att något måste
förändras för att rädda välfärden och
undvika att arbetslösheten ökar mycket
kraftigt de närmaste åren. Motionärerna
vill också att riksdagen skall ge
regeringen till känna att någon form av
kommunalt skattestopp, ny begränsning av
beskattningsrätten eller bestraffning
genom minskade statsbidrag till kommuner
som höjer skatten inte skall genomföras
under mandatperioden.
I motion Fi28 av Anne Wibble m.fl. (fp)
vidhåller Folkpartiet liberalerna
förslaget i sitt budgetalternativ om en
överföring av medel från
försäkringskassorna till landstingen.
Enligt motionärerna finns det behov av
ett mera permanent stöd till
vårdsektorn. Ett statligt
stimulansbidrag på 500 miljoner kronor
till de kommuner som vill utveckla
dldreboendet bör också tillskapas.
I motion Fi601 av Lars Stjernkvist m.fl.
(s) konstateras att statens ekonomi har
förbättrats samtidigt som kommunernas
finanser har försämrats. Trots att
ambitionen har varit att de kommunala
verksamheterna - vården, omsorgen och
utbildningen - skall värnas framför
ersättningar och bidrag har kommuner och
landsting påverkats. Samtidigt som
ekonomin försämras ökar behoven av
service. I takt med att statens ekonomi
förbättras ställs nu många krav på
förbättringar i de statliga ersättnings-
och bidragssystemen. Trots detta måste
regeringen hålla fast vid den fastlagda
inriktningen att prioritera verksamhet
före bidrag.
Jobben inom den kommunala sektorn
behövs enligt motionärerna. Skälet till
att många arbetstillfällen försvunnit är
inte brist på arbetsuppgifter utan brist
på pengar. Den enda sektor där mer
pengar med säkerhet leder till fler
jobb, hävdas det i motionen, torde vara
kommunsektorn. Detta i motsats till
byggsektor, industri och privat
tjänstesektor där stimulanser har
osäkrare effekter. Slutsatsen är därför
att kommunernas och landstingens
verksamhet måste ges företräde när det
återigen finns utrymme för reformer. Det
kan ske antingen genom att staten
överför mer pengar till kommunsektorn
eller att staten tar över ansvaret för
vissa kommunala uppgifter.
Enligt motion Fi608 av Inger Lundberg
m.fl. (s) är det angeläget att en
djupare analys av den kommunala sektorns
finansiella situation och långsiktiga
förutsättningar kommer till stånd och
presenteras för riksdagen. Motionärerna
anser att utvecklingen inom kommuner och
landsting ger anledning till oro. Som
skäl anges skatteinkomsternas
utveckling, de ökade kraven inom
äldrevård, socialtjänst och utbildning
samt svårigheterna att genomföra
ytterligare produktivitetsförbättringar.
Den kommunala sektorn har en
grundläggande betydelse för välfärd,
jämställdhet mellan män och kvinnor
liksom för sysselsättningen. Därför
krävs enligt motionärerna en
grundläggande diskussion om dess
möjligheter och finansiella utrymme
inför 2000-talet.
Utskottets bedömning
Utskottet vill inledningsvis erinra om
sina uttalanden om det
samhällsekonomiska utrymmet för
kommunsektorn i sitt av riksdagen
nyligen behandlade betänkande
1996/97:FiU1 om ramar för utgiftsområden
och beräkning av statsinkomsterna.
Utskottet underströk därvid att
riksdagens och regeringens ambition i
samband med saneringen av
statsfinanserna bl.a. har varit att
kärnverksamheterna i kommuner och
landsting, dvs. skola, vård och omsorg,
skall prioriteras framför statliga
transfereringar. Under en period då
stora besparingar har gjorts i de
statliga utgifterna har statsbidragen
till kommuner och landsting i princip
hållits nominellt oförändrade. Utskottet
delade samtidigt regeringens bedömning
att det även under de närmaste åren
krävs en restriktivitet när det gäller
utvecklingen av de offentliga utgifterna
och att kommunsektorn måste lämna sitt
bidrag därtill. Utskottet pekade också
på betydelsen av den överenskommelse som
slutits mellan regeringen och de två
kommunförbunden om den kommunala
ekonomin för de närmaste åren i syfte
att skapa stabila spelregler.
I flera av de här aktuella motionerna
uttrycks en allvarlig oro för den
långsiktiga utvecklingen inom den
kommunala sektorn. Det gäller inte minst
det vidgade gapet mellan resurser och
behov. Bland orsakerna pekas på en svag
ökning av intäkterna, ett ökat behov av
kommunala tjänster till följd av
demografiska förändringar liksom det
kommande kravet på balans i den
kommunala ekonomin. Riskerna för att de
till följd av det kärva
arbetsmarknadsläget kraftigt ökande
socialbidragskostnaderna skall tränga
undan ordinarie kommunal verksamhet
understryks också. I flera av motionerna
reses krav på bestående ekonomiska
förstärkningar för kommunsektorn för att
säkerställa kvaliteten i de kommunala
tjänsterna och stödja sysselsättningen i
kommuner och landsting. I motion Fi608
(s) framhålls särskilt behovet av en
fördjupad, samlad och långsiktig analys
av den kommunala sektorns ekonomiska
situation.
Utskottet anser i likhet med flera av
motionärerna att kommuner och landsting
står inför stora utmaningar de närmaste
åren för att upprätthålla en rimlig
kvalitet på verksamheten inom ramen för
en ekonomisk balans. Detta understryks
inte minst av Svenska Kommunförbundets
nyligen avgivna rapport om kommunernas
ekonomiska läge och av Hälso- och
sjukvårdsutredningens analys av behoven
inom sjukvården och äldreomsorgen. Det
är också av omsorg om verksamheten i
kommuner och landsting som regeringen
med stöd av Socialdemokraterna och
Centerns riksdagsgrupper den 24 oktober
1996 har beslutat om en justering av den
uppräkning som skall göras av
skatteunderlaget. De 2,6 miljarder som
därigenom år 1997 tillförs kommuner och
landsting ger givetvis bättre
förutsättningar att värna de kommunala
kärnverksamheterna och den kommunala
sysselsättningen. Utskottet vill
samtidigt framhålla att den bästa
garantin för en permanent förbättring av
kommunsektorns finansiella situation är
en god ekonomisk tillväxt med ökad
sysselsättning och förbättrat
skatteunderlag. För att detta skall
uppnås måste saneringen av statens
finanser fullföljas.
Inom ramen för den nya ordningen för
beredningen av statsbudgeten skall
regeringen senast den 15 april avlämna
en ekonomisk vårproposition med
riktlinjer för vilket utrymme som under
de närmaste åren finns tillgängligt för
offentlig verksamhet. Utskottet utgår
från att regeringen i detta sammanhang
för riksdagen redovisar en bedömning av
de långsiktiga förutsättningarna för
kommunsektorns ekonomi.
Med vad här anförts avstyrker utskottet
motionerna Fi25 (v) yrkande 2, Fi26 (kd)
yrkande 1, Fi27 (mp) yrkande 2, Fi28
(fp) yrkande 3, Fi601 (s), Fi606 (mp)
yrkandena 2 och 4 och Fi608 (s).
Anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner
Budgetpropositionen
Allmänt
Utgiftsområde 25 omfattar merparten av
statens utgifter för bidrag till
kommuner och landsting. Bidragen lämnas
dels i form av allmänt finansiellt stöd
till kommuner och landsting, dels i form
av bidrag för att åstadkomma likvärdiga
ekonomiska förutsättningar mellan
kommuner respektive landsting. Dessutom
kan bidrag lämnas för särskilda insatser
i vissa kommuner och landsting.
- De generella bidragen fördelas till
kommuner respektive landsting i
relation till antalet invånare och
utgör ett allmänt finansiellt stöd till
deras verksamhet.
- Bidraget för särskilda insatser syftar
i första hand till att tillfälligt
stödja kommuner och landsting som har
en särskilt svår ekonomisk situation
och som kan få problem vid införandet
av det nya utjämningssystemet för
kommuner och landsting.
- Det statliga utjämningsbidraget till
kommuner och landsting syftar till att
ge alla kommuner och landsting
likvärdiga förutsättningar att bedriva
sin verksamhet. Anslaget motsvaras av
en lika stor inkomst på statsbudgetens
inkomstsida, vilken består av de
avgifter som kommuner och landsting
erlägger i det nya utjämningssystemet.
Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde
25 framgår av följande sammanställning
(mkr):
Utg Anv Förs Beräk Beräk
ift isa Utgiftspr lag nat nat
199 t ognos 1997 1998 1999
4/9 199 1995/96
5 5/9 därav
6
1996
Ramen för utgiftsområdet år 1997
föreslås i propositionen höjas med 3 779
miljoner kronor, i huvudsak för att
kompensera för statliga åtgärder som
påverkar den kommunala ekonomin. Detta
har skett mot bakgrund av den
överenskommelse som våren 1996 träffades
mellan regeringen och de två
kommunförbunden. En del av denna
överenskommelse bestod i att regeringen
åtog sig att ekonomiskt reglera nya och
ändrade regler som påverkar det
kommunala skatteunderlaget och det
kommunala skattetrycket. Regeringen
anmäler i propositionen att den har haft
överläggningar med Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet
om de ekonomiska regleringar som skall
göras med hänsyn till överenskommelsen.
Följande regleringar föreslås.
Den i proposition 1996/97:19 föreslagna
förändringen i beskattningen av
bilförmåner beräknas leda till en
minskning av de kommunala
skatteinkomsterna med 533 miljoner
kronor fr.o.m. 1997. Regeringen och
kommunförbunden är överens om att detta
bör föranleda en höjning av de generella
statsbidragen med motsvarande belopp.
Den 1 januari 1996 infördes ett nytt
system för återbetalning av
mervärdesskatt till kommuner och
landsting. Den ekonomiska regleringen av
denna förändring uppgick till 19 000
miljoner kronor. Beloppet baserades dock
på ett osäkert underlag. Utgångspunkten
för regleringen var att den skulle vara
statsfinansiellt neutral vid övergången
till det nya systemet. I propositionen
anges att ett mer aktuellt underlag
visar att den sammantagna regleringen på
helårsbasis skall uppgå till 22 482
miljoner kronor. Regeringen och
förbunden är mot denna bakgrund överens
om en permanent reglering, vilken
innebär att nivån på det generella
statsbidraget fr.o.m. år 1997 skall
höjas med 3 482 miljoner kronor.
År 1997 föreslås dessutom vissa
ytterligare förändringar, vilka
föranleder en ekonomisk reglering mellan
staten och kommunsektorn enligt
finansieringsprincipen. Förslagen, som
gäller att landstingen skall erbjuda
kostnadsfritt insulin till patienter och
ändrad ersättning till specialskolor och
resurscenter (utgiftsområde 16, anslag A
7), innebär ett tillskott om 24 miljoner
kronor till kommuner och landsting.
Vid införandet av det nya bidrags- och
utjämningssystemet för kommuner och
landsting höjdes de generella
statsbidragen för att ge kompensation
för höjda arbetsgivaravgifter m.m. för
finansieringen av Sveriges medlemskap i
EU. Medlen fördelades så att landstingen
fick en relativt sett större andel till
följd av högre kostnader för bl.a.
landstingens införanderegler i det nya
sy- stemet. Dessa kostnader beräknas
successivt minska, varför regeringen i
propositionen föreslår att 200 miljoner
kronor flyttas från landstingens
generella bidrag till kommunernas
generella bidrag år 1997.
Anslag
Riksdagen har efter förslag i
budgetpropositionen fastställt ramen för
utgiftsområde 25 för år 1997 till 83 612
miljoner kronor (bet. 1996/97:FiU1,
rskr. 53). Vid beräkningen av de totala
utgifterna för utgiftsområdet har hänsyn
tagits till de justeringar som föreslås
till följd av finansieringsprincipen.
Till anslaget A 1 Generellt statsbidrag
till kommuner och landsting föreslås att
riksdagen skall anvisa ett ramanslag om
62 227 miljoner kronor. Regeringen
föreslår att ett gemensamt ramanslag
bildas av de nuvarande två anslagen
Generellt statsbidrag till kommuner och
Generellt statsbidrag till landsting. De
två nuvarande anslagen bör enligt
förslaget utgöra poster i det nya
anslaget.
Till anslaget A 2 Bidrag till särskilda
insatser i vissa kommuner och landsting
föreslås att riksdagen skall anvisa ett
reservationsanslag om 400 miljoner
kronor.
Till anslaget A 3 Statligt
utjämningsbidrag till kommuner och
landsting föreslås att riksdagen skall
anvisa ett obetecknat anslag om 20 985
miljoner kronor. Anslagsformen föreslås
förändras till ett obetecknat anslag
eftersom anslagsformen förslagsanslag
inte längre skall användas.
Motionerna
Enligt motion Fi509 av Marianne
Samuelsson m.fl. (mp) innebär
Miljöpartiet de grönas budgetförslag att
kommuner och landsting får mer pengar.
För år 1997 överensstämmer motionärernas
ram och förslag för de olika anslagen
med regeringens förslag. Samtidigt
räknar man med att kommunsektorns
ekonomiska förutsättningar skall
förbättras med 2,8 miljarder kronor år
1997 till följd av de åtgärder som
föreslås. För åren 1998 och 1999 räknar
motionärerna upp ramen liksom anslaget A
1 Generellt statsbidrag till kommuner
och landsting med 2 respektive 12
miljarder kronor.
I motion Fi605 av Mats Odell m.fl. (kd)
anges att Kristdemokraternas politik, om
den vann riksdagens stöd, skulle
innebära påtagliga förbättringar för
kommunsektorn i förhållande till
regeringens politik. Skatteunderlaget
skulle t.ex. förbättras med 4 miljarder
kronor som en konsekvens av en slopad
höjning av de avdragsgilla
egenavgifterna. Motionärerna ställer
krav på att ett vårdnadsbidrag för alla
barnfamiljer skall införas till en
initial kostnad på den statliga budgeten
på 2 600 miljoner kronor. Motsvarande
belopp bör därför räknas av från det
generella statsbidraget, eftersom ett
vårdnadsbidrag skulle innebära minskade
kostnader för kommunerna. Anslaget A 1
bör därför jämkas till 62 227 miljoner
kronor.
I motion Fi611 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) föreslås att anslaget A 3 Bidrag
till särskilda insatser i vissa kommuner
och landsting utökas med 400 miljoner
kronor så att det sammantaget uppgår
till 800 miljoner kronor. För övriga
anslag inom utgiftsområdet föreslår
motionärerna samma belopp som
regeringen. Vänsterpartiets ram för
utgiftsområdet överstiger således
regeringens motsvarande ram med 400
miljoner kronor.
I motion Fi613 av Lars Tobisson m.fl.
(m) läggs förslag fram om åtgärder för
en avreglering och ökad
konkurrensutsättning av den kommunala
sektorn. Mot bakgrund av dessa förslag
föreslår motionärerna en minskning av
bidragen till kommuner och landsting med
3 099 miljoner kronor. Därutöver
föreslås en minskning med 4 647 miljoner
kronor som syftar till att återställa
det ursprungligen antagna utrymmet för
momsavdrag i kommunsektorn.
I övrigt föreslås i motionen
minskningar av statsbidragen för att
neutralisera den automatiska ökningen av
de kommunala skatteintäkterna som följer
av att de avdragsgilla egenavgifterna
sänks (-4 020 miljoner kronor), att
kostnaderna minskar till följd av en
ytterligare karensdag (-1 550 miljoner
kronor) samt införandet av
vårdnadsbidrag alternativt avdragsrätt
för barnomsorgskostnader (-2 376
miljoner kronor). Sammantaget vill
Moderata samlingspartiet minska anslagen
inom utgiftsområdet för år 1997 med 15
693 miljoner kronor eller till 67 919
miljoner kronor.
Propositionens och motionernas förslag
till anslag inom utgiftsområde 25
framgår av följande tabell:
Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner
Miljoner kronor
Miljoner kronor
Anslag Regeri m v kd
ngens
försla
g
A 1 Generellt 62 227 0 0 -2
statsbidrag till 600
kommuner
och landsting
A 2 Bidrag till 400 0 +40 0
särskilda insatser i 0
vissa
kommuner och
landsting
A 3 Statligt 20 985 0 0 0
utjämningsbidrag till
kommuner
och landsting
Allmänna -15
bidrag till kommuner 693
Totalt 83 612 -15 +40 -2
693 0 600
Utskottets bedömning
Riksdagen har på förslag av utskottet i
betänkande 1996/97:FiU1 beslutat om
ramar för utgiftsområden och om
beräkningen av statsinkomsterna. Ramen
för utgiftsområde 25 har därvid som
tidigare berörts lagts fast till 83 612
miljoner kronor.
De i motioner från Moderata
samlingspartiet och Kristdemokraterna
framförda yrkandena om förändrade anslag
inom utgiftsområdet är ett fullföljande
av respektive partiers budgetpolitiska
alternativ. Partierna tillgodoräknar sig
positiva kommunalekonomiska effekter av
sina förslag beträffande avdragsgilla
egenavgifter och vårdnadsbidrag, för
Moderata samlingspartiet även för
förslaget till ytterligare karensdag.
Även Miljöpartiet de gröna vill ha
förändringar i förhållande till fattade
beslut när det gäller egenavgifterna.
Partiet för dock inte fram några förslag
till anslagsförändringar för budgetåret
1997. För åren 1998 och 1999 vill
partiet höja anslaget till generellt
statsbidrag med 2 respektive 12
miljarder kronor. Utskottet kan
konstatera att samtliga här aktuella
förslag till regeländringar har avvisats
av riksdagen i samband med
ställningstagandet till ramar för
utgiftsområdena och beräkningen av
statsinkomsterna.
Vänsterpartiet ställer krav på att
anslaget A 2 (Bidrag till särskilda
insatser i vissa kommuner och landsting)
skall räknas upp med 400 miljoner kronor
eller till sammanlagt 800 miljoner
kronor. Utskottet noterar att
Vänsterpartiet beträffande de två övriga
anslagen inom utgiftsområdet biträtt
regeringens förslag. Detta gör att
partiets yrkanden sammantaget inte ryms
inom den av riksdagen numera fastställda
ramen för utgiftsområdet. Utskottet
anser för sin del att regeringens
förslag till anslaget A 2 är rimligt
avvägt, särskilt mot bakgrund av att
regeringen genom de beslut som anmäls i
skrivelse 51 tillfört kommuner och
landsting sammanlagt ytterligare 2,6
miljarder kronor redan år 1997.
Därutöver kommer 400 miljoner kronor
från det här aktuella anslaget under år
1997 att tillföras de kommuner som har
särskilt stor andel flyktingar.
I Moderata samlingspartiets alternativ
föreslås två åtgärder som direkt
påverkar den kommunala ekonomin, dels
föreslås en minskning av statsbidragen
med 3,1 miljarder kronor genom
ytterligare avreglering av
socialtjänstlagen och barnomsorgslagen,
dels föreslås en minskning av
momsbidraget med drygt 4,6 miljarder
kronor. De föreslagna nedskärningarna
motsvarar lönekostnaderna för över 30
000 heltidsanställda i kommunerna. En
sådan dramatisk neddragning av anslagen
skulle enligt utskottet slå
utomordentligt hårt mot kommunala
verksamheter som barnomsorg, skola,
sjukvård och äldreomsorg liksom mot den
kommunala sysselsättningen. Utskottet
avvisar för sin del bestämt en sådan
politik.
Utskottet ställde sig redan i samband
med behandlingen av ramen för
utgiftsområde 25 (bet. 1996/97:FiU1 s.
194) bakom förslaget att statsbidragen
inte som för ett stort antal andra
statsutgifter skall minska utan vara
nominellt oförändrade de närmaste åren.
Utskottet ansåg att den avvägning som
gjorts i budgetpropositionen var rimlig
i nuvarande statsfinansiella läge. Mot
denna bakgrund tillstyrker utskottet nu
även regeringens förslag till anslag
inom utgiftsområdet.
I propositionen föreslår regeringen en
permanent ekonomisk reglering som följd
av det fr.o.m. år 1996 införda nya
systemet för återbetalning av
mervärdesskatt till kommuner och
landsting. Det föreslås ske genom att
nivån på det generella statsbidraget
fr.o.m. år 1997 höjs med 3 482 miljoner
kronor. Utskottet har - efter det att
budgetpropositionen presenterades -
erfarit att uppgifter framkommit som
leder till att justering bör göras så
att ytterligare 222 miljoner kronor förs
över från det generella bidraget till
kommunerna till det generella bidraget
till landstingen utöver de 6 269
miljoner kronor som tas upp i
propositionen. Den nya fördelningen av
det sammantagna beloppet om 22 482
miljoner kronor skulle efter korrigering
bli ett bidrag till kommunerna på 15 991
miljoner kronor och ett bidrag till
landstingen på 6 491 miljoner kronor.
Utskottet noterar att omföringarna
mellan de olika kontona är
statsfinansiellt neutrala.
En motsvarande omföring för innevarande
budgetår godkändes av utskottet i
betänkandet 1996/97:FiU11 (s. 14) med
anledning av förslaget till
tilläggsbudget i budgetpropositionen. Nu
liksom då konstaterar utskottet att
kommunförbunden är eniga om att en
korrigering bör göras. En
överenskommelse därom har träffats den
15 oktober 1996 mellan företrädare för
Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet. Utskottet har för
sin del inget att erinra mot denna
korrigering.
Med hänvisning till vad utskottet här
anfört tillstyrks förslaget till
medelsanvisning i propositionen och
avstyrks motionerna Fi509 (mp) yrkandena
3 och 4, Fi605 (kd), Fi611 (v) yrkande 3
och Fi613 (m) yrkande 9.
Bidrags- och utjämningssystemet
Motionerna
I motionerna Fi602 (s), Fi604 (s), Fi607
(s) och Fi612 (kd) väckta under den
allmänna motionstiden tas vissa
kommuners kostnader för
flyktingmottagandet upp. Bl.a. ställs
krav på att sådana kostnader skall
beaktas i det statliga
utjämningssystemet.
I motion Fi602 av Marie Granlund och
Lars Stjernkvist (s) sägs att Malmö och
Norrköpings kommuner tagit ett mycket
stort ansvar för de bosniska flyktingar
som regeringen 1993-1994 vädjade till
kommunerna att ta emot. Andelen bosnier
som mottagits i Norrköping är ungefär
fyra gånger och i Malmö nära tre gånger
så stor som i genomsnittskommunen.
Samtidigt har kommunerna drabbats
särskilt hårt av krisen på
arbetsmarknaden. Enligt motionärerna
finns det stor risk för att de nya
kommuninvånarna låses fast i ett
bestående utanförskap och att
socialbidragskostnaderna dramatiskt
ökar, vilket i sin tur hotar att urholka
kvaliteten i de kommunala
kärnverksamheterna.
Det nya utjämningssystemet har, enligt
vad som hävdas i motionen, inte skapat
rimliga förutsättningar för kommuner som
likt Malmö och Norrköping tagit ett
stort ansvar för flyktingmottagandet.
Därför bör dessa förhållanden
uppmärksammas av den statliga utredning
som har till uppgift att se över
skatteutjämningen.
Enligt motion Fi604 av Tomas Eneroth
m.fl. (s) är flyktingmottagandet en
nationell angelägenhet, medan ansvaret i
dag i huvudsak ligger på kommunal nivå.
Genom avtal mellan stat och kommun har
överenskommelser slutits som innebär att
kommunerna kompenseras för kostnader som
uppstår i samband med
flyktingmottagandet. Motionärerna menar
att förutsättningarna att lyckas med ett
integrationsarbete inom två år är
relativt goda i en normal
arbetsmarknadssituation. Emellertid är
situationen i dag den att kommunernas
kostnader för socialbidrag ökar kraftigt
samtidigt som det statliga åtagandet
löper ut. Problemet har tidigare
aktualiserats främst utifrån
storstädernas perspektiv men motsvarande
problem finns i hög grad även i små
kommuner.
Som exempel nämns i motionen Markaryds
kommun där man beräknar att
socialbidragskostnaderna kommer att öka
med 120 % när statens åtagande upphör
vid årsskiftet. På liknande sätt kan
situationen beskrivas i en mängd mindre
kommuner med tidigare stort
flyktingmottagande. Motionärerna anser
att det rimligen aldrig kan ha varit
statsmakternas avsikt att kommuner som
har varit solidariska får göra
besparingar i skola, barnomsorg och
äldreomsorg för att klara
kostnadsökningarna. Dessa förhållanden
bör beaktas i den statliga utredning som
håller på att se över skatteutjämningen.
Kostnaderna för flyktingmottagandet
utifrån Landskronas horisont tas upp i
motion Fi607 av Christin Nilsson och
Annika Nilsson (s). Motionärerna
understryker att Landskrona kommun
alltid har uppfyllt de avtal som
skrivits med Statens invandrarverk
utöver vad som formellt fastlagts.
Härtill kommer en omfattande
sekundärinvandring utan statlig
ersättning som innebär höga
socialbidragskostnader för kommunen.
Sammantaget har Landskrona med ca 38 000
invånare tagit emot 2 100 flyktingar på
tre år. Av kommunens invånare har ca 4
000 personer invandrarbakgrund.
Förutom ökade sociala kostnader innebär
flyktingmottagandet resurskrävande
insatser inom barnomsorg, grundskola,
gymnasieskola och kommunal
vuxenutbildning.
Skatteutjämningssystemet kompenserar
inte för ökade kostnader för
utomnordiska medborgare när det gäller
barnomsorg, gymnasieskola och kommunal
vuxenutbildning, något som enligt
motionärerna förefaller uppenbart
orimligt. Sammanfattningsvis anser
motionärerna att Landskrona kommun
åsamkats så stora kostnader för
flyktingmottagandet att särskilda
insatser från statens sida för att
kompensera kommunen är befogade. Detta
bör beaktas i den pågående utredningen
om den kommunala skatteutjämningen.
Även i motion Fi612 av Dan Ericsson
(kd) tas frågan om en översyn av
utjämningssystemet med utgångspunkt från
förhållandena i Norrköping upp. Kommunen
har enligt motionären i dag den högsta
andelen bosnier i förhållande till
folkmängden bland landets kommuner (2,1
% eller drygt 3 000 personer). I likhet
med i flera andra motioner pekas på att
de särskilda statsbidragen täcker
kommunernas kostnader för
integrationsinsatser och försörjning
under cirka två år. Läget på den svenska
arbetsmarknaden och svårigheterna för
flyktingar till egenförsörjning innebär
att påfrestningarna på kommunernas
socialbidragskostnader därefter blir
mycket stora. För Norrköpings del
beräknas kostnadsökningen till ca 100
miljoner kronor under 1997.
Motionären konstaterar för sin del att
det nya utjämningssystemet inte skapar
rimliga förutsättningar för de kommuner
som tagit ett stort ansvar för
flyktingmottagandet de senaste åren.
Enligt hans mening beror detta på att
möjligheterna på arbetsmarknaden inte
överensstämmer med de förutsättningar
som modellen för kostnadsutjämning
bygger på. Den faktor som är relevant är
andelen utomnordiska invånare som måste
ges en ökad tyngd i systemet. Den
långsiktiga utformningen av
kostnadsutjämningssystemet bör beakta
den beskrivna situationen. På kort sikt
bör en andel av de 400 miljoner kronor
som riksdagen anvisat för särskilda
insatser avsättas till ändamålet.
Motion Fi28 av Anne Wibble m.fl. (fp)
har väckts med anledning av regeringens
skrivelse 1996/97:51 Vissa frågor om den
kommunala ekonomin där regeringen bl.a.
anmäler att den engångsvis avser att
fördela 400 miljoner kronor till
kommuner som har en särskilt stor andel
flyktingar och hög arbetslöshet bland
dessa. Motionärerna säger att de godtar
regeringens fördelning av de 400
miljonerna ur den s.k. kommunakuten även
om den skiljer sig något från
Folkpartiets förslag, som utgår från det
gällande fördelningssy- stemet.
I motion Ub247 av Karin Pilsäter (fp)
om segregation, väckt under den allmänna
motionstiden, tas en rad frågor om
medborgarnas möjligheter till
egenförsörjning och mångkulturell
utveckling upp. Barn och ungdomar som
växer upp måste enligt motionären ges
likvärdiga livschanser oavsett bakgrund
och omgivning. Skolan måste kunna
kompensera för exempelvis bristande
språkkunskaper i hemmiljön. Det krävs
därför ett resursfördelningssy- stem som
kan styra inte bara inom kommunerna utan
också mellan kommuner så att de skolor
som har ett stort antal elever med behov
av särskilt stöd kan få mer pengar. I
motionen ställs krav på att inkomst- och
utjämningssy- stemet skall ta större
hänsyn till dessa behov.
Utskottets bedömning
Utskottet vill beträffande de här
aktuella motionsyrkandena hänvisa till
att regeringen i sin skrivelse 51
redogjort för särskilda insatser för de
kommuner som har en särskilt stor andel
flyktingar, bl.a. på grund av en stor
sekundärinflyttning från andra kommuner.
Regeringen bedömer att det är möjligt
att inom en total ram om högst 400
miljoner kronor göra en verkningsfull
insats för de mest utsatta kommunerna.
Insatserna skall finansieras med 200
miljoner kronor av de medel som för år
1996 finns avsatta på anslaget för
särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting och med högst hälften av de
400 miljoner kronor som föreslagits för
år 1997, under förutsättning att
riksdagen beviljar dessa medel.
Regeringen har också beslutat om
fördelningen av de första 200 miljonerna
till ett knappt tjugotal kommuner. De
största bidragen har lämnats till
Göteborgs, Malmö, Norrköpings, Örebro
och Landskrona kommuner. Andra kommuner
som fått bidrag är bl.a. även Botkyrka
och Markaryd. Utskottet kan således
konstatera att de krav på omedelbara
insatser för vissa kommuner som
framförts i olika motioner i hög grad
blivit tillgodosedda genom de beslut som
fattats. Utskottet ställer sig också
bakom regeringens ställningstagande i
frågan och har således inget att erinra
mot att en del av medlen för år 1997 på
anslaget A 2 disponeras på det sätt som
aviseras i skrivelsen.
När det gäller önskemålen i motionerna
att kostnaderna för flyktinginsatser
skall beaktas i kostnadsutjämningen i
bidrags- och utjämningssystemet får
utskottet anföra följande. I
kostnadsutjämningen tar man i dag viss
hänsyn till andelen utomnordiska
medborgare. En parlamentarisk kommitté
har till uppgift att följa upp och
utveckla det nya utjämningssystemet
varvid tyngdpunkten ligger på
kostnadsutjämningen. I detta sammanhang
kan även frågan om kostnaderna för
utomnordiska medborgare komma att prövas
i ett mer långsiktigt perspektiv.
Utskottet avstyrker med det anförda
motionerna Fi28 (fp) yrkande 2, Fi602
(s), Fi604 (s), Fi607 (s), Fi612 (kd)
samt Ub247 (fp) yrkande 4.
De kommunala skatteinkomsterna år 1997
Regeringens skrivelse
I regeringens skrivelse understryks att
många kommuner och landsting står inför
en besvärlig situation inför år 1997.
Enligt regeringens bedömning finns det
en stor risk för att den försämrade
ekonomin kan leda till både
kvalitetsförsämringar i verksamheten och
till att uppsägningar av personal kan
bli nödvändiga. Mot bakgrund av att de
preliminära skatteinkomsterna för år
1997 som kommuner och landsting dittills
arbetat efter beräknats på ett något mer
pessimistiskt antagande om den
samhällsekonomiska utvecklingen än den
bedömning som regeringen använt i
budgetpropositionen beslutade regeringen
den 24 oktober 1996 att ändra den
uppräkning som skall göras av
skatteunderlaget.
Detta innebär omkring 2,6 miljarder
kronor i ökade preliminära
skatteinkomster för kommuner och
landsting under år 1997. Den åtgärd som
regeringen vidtagit är att i förordning
upphäva de uppräkningsfaktorer som
Riksrevisionsverket fastställt och
bestämma nya sådana. Detta gör att
kommuner och landsting erhåller de
preliminära skatteinkomster som följer
av antagandena i budgetpropositionen.
Motionerna
I motion Fi24 av Lars Tobisson m.fl. (m)
anförs att regeringen borde medverka
till de för ekonomins funktionssätt
nödvändiga strukturförändringarna i
stället för att vidta de nu aktuella
improvisatoriska åtgärderna.
Motionärerna påpekar att det i
regeringens skrivelse tydligt anges att
slutavräkning av 1997 års
skatteinkomster kommer att ske i
sedvanlig ordning . Detta innebär att
kommuner och landsting enligt gällande
regler skall återbetala de
skatteintäkter de erhållit för mycket om
regeringens mer optimistiska prognos
slår fel. Mot den bakgrunden är det
förvånande att regeringen inskridit mot
den gällande ordningen för utbetalning
av preliminära skattemedel. Motionärerna
anser också att det är felaktigt att nu
likviditetsmässigt förstärka
kommunsektorn, något som kan ge en
felaktig signal och motverka nödvändigt
rationaliseringsarbete.
Enligt motionärerna är det
konstitutionellt uppseendeväckande att
företrädare för regeringen efter det att
regeringen fattat sitt beslut lämnat en
garanti att medel upp till ett belopp på
2,6 miljarder kronor i praktiken ej
skall behöva återbetalas om
skattekraftsutvecklingen ej blir den
prognosticerade. Något förslag med den
innebörden har regeringen emellertid
inte avlämnat till riksdagen,
konstateras det i motionen.
Enligt motion Fi25 av Gudrun Schyman
m.fl. (v) ställer Vänsterpartiet sig
positivt till att kommunerna ges ökade
resurser. Men tyvärr har regeringen gett
en falsk bild av att kommunerna tillförs
nya friska pengar. Om det dessutom visar
sig att regeringen överskattat
tillväxten i ekonomin och underskattat
arbetslösheten nästa år kan kommunerna
tvingas att betala tillbaka pengarna.
Motionärerna anser att det
återbetalningsskydd som finans- och
inrikesministrarna utlovat i ett brev
inte är tillräckligt. Vid den tidpunkt
då det är aktuellt med en eventuell
återbetalning kan det sitta en annan
regering vid makten som inte anser sig
bunden av tidigare regeringars löften.
Ett återbetalningsskydd bör därför
stadfästas genom ett riksdagsbeslut.
I motion Fi26 av Mats Odell m.fl. (kd)
reses invändningar mot regeringens metod
att upphäva de av Riksrevisionsverket
fastställda uppräkningsfaktorerna.
Verket har tidigare varit mycket
träffsäkert i sina bedömningar av det
förväntade skatteunderlaget. Enligt
skrivelsen skall slutavräkningen av 1997
års skatteinkomster ske i vanlig
ordning. Det innebär enligt motionen att
om regeringen gjort en felaktig
bedömning kommer det att drabba de
kommunala budgetarna genom en
återbetalning 1999, dvs. efter nästa
val. Det förhållandet att regeringen
utfärdat ett återbetalningsskydd ändrar
inte på detta. Regeringens skrivelse
innebär fortfarande bara ett osäkert
lån.
Om återbetalningsskyddet skulle behöva
användas, hävdar motionärerna, innebär
det att regeringen redan har utnyttjat
en lucka i det nya budgetsystemet. Vid
förändringar på utgiftssidan måste
regeringen gå till riksdagen och meddela
detta så att en finansiering kan göras
inom den totalram som finns för statens
utgifter. Denna lucka i lagen har
regeringen cyniskt utnyttjat, heter det
i motionen.
Enligt motion Fi27 av Roy Ottosson
m.fl. (mp) välkomnar Miljöpartiet de
gröna regeringens beslut att i någon mån
mildra den statliga åtstramningen av
kommuner och landsting. Välfärdens
kärnområden - vård, omsorg och skola -
drabbas i ökande grad av besparingar som
nu slår mot verksamhetens omfattning och
kvalitet. Enligt motionärerna är det
återbetalningsskydd som regeringen
utlovar osäkert eftersom avräkningen
kommer att ske år 1999, efter
riksdagsvalet år 1998. Det kan inte
uteslutas att den regering som bildas
efter 1998 års val väljer en annan
politik. Det är därför viktigt, anser
motionärerna, att regeringen redan i
vårpropositionen 1997 föreslår sådana
åtgärder att löftet i sak uppfylls. Det
bör göras genom att införa bestående
ekonomiska lättnader för kommunsektorn.
I motion Fi28 av Anne Wibble m.fl. (fp)
gör motionärerna bedömningen att läget i
kommunerna utvecklats dithän att ett
resurstillskott är nödvändigt. Därför
avvisas inte den åtgärd som regeringen
vidtagit eftersom syftet - att mildra de
värsta effekterna av kommunala
neddragningar - är angeläget. Däremot
anförs allvarliga principiella
betänkligheter mot den metod som
använts.
Motionärerna anser att den valda
metoden är ett slags kreativ bokföring.
Det understryks att det inte är någon
tillfällighet att ett statligt ämbetverk
- och inte regeringskansliet - har
givits i uppgift att räkna ut vilka
summor som skall betalas ut till
kommunerna. Att uppgiften givits till en
från den politiska nivån oberoende
myndighet gör det svårare att utöva
påtryckningar i själva beräkningsfasen.
Enligt motionen tjänar alla i längden på
att det tekniska beslutsunderlaget inte
är färgat av politiska hänsyn. En ny
förordning med samma innebörd som den av
regeringen upphävda bör återinföras.
Även i denna motion görs invändningar
mot det s.k. återbetalningsskydd som
utfärdats av företrädare för regeringen.
Bl.a. ställs frågan vilken rättslig
verkan som utfästelserna har. Enligt
motionärerna bör därför de legala
förutsättningarna för
återbetalningsskyddet klarläggas.
Utskottets bedömning
Utskottet stöder de åtgärder som
regeringen i skrivelse 51 anmäler för
riksdagens kännedom. Utskottet ser med
tillfredsställelse att de beslutade
insatserna kommer att förbättra de
ekonomiska förutsättningarna för
kommuner och landsting inför år 1997. I
ett antal motioner tas frågan om
fastställandet av uppräkningsfaktorerna
och frågan om det s.k.
återbetalningsskyddet upp.
Utskottet kan konstatera att det av
lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt m.m.
framgår att regeringen - eller den
myndighet som regeringen bestämmer -
skall besluta om uppräkningsfaktorer (4
§). Regeringens beslut innebär att
kommuner och landsting erhåller de
skatteinkomster som följer av
antagandena i budgetpropositionen. I
motsats till vad som hävdas i motion
Fi26 (kd) är beslutet inte ett sätt att
kringå det nya budgetsystemet. Det
handlar här inte om att betala ut medel
till kommuner och landsting som annars
skulle belasta budgetens utgiftssida. De
kommunala skatteinkomsterna betalas
tvärtom normalt ut från statsbudgetens
inkomstsida (inkomsttitel 1111).
Sammanfattningsvis försämrar regeringens
åtgärd inte statens inkomster, utgifter
eller saldo i förhållande till vad som
framgick av förslaget till
budgetproposition.
Företrädare för regeringen och
Centerpartiet har i sammanhanget gjort
deklarationer om ett återbetalningsskydd
på upp till 2,6 miljarder kronor.
Innebörden är att om slutavräkningen år
1999 skulle visa att regeringen
överskattat skatteunderlagets ökning år
1997 så kommer det felande beloppet,
dock högst 2,6 miljarder kronor, att
utbetalas som ett extra statsbidrag år
1999 till kommuner och landsting.
Utskottet ställer sig för egen del bakom
de politiska utfästelser som därigenom
gjorts. Ett troligt huvudalternativ är
att den ekonomiska utvecklingen blir
sådan att en återbetalning ej kommer att
bli aktuell. Det skulle därmed inte bli
nödvändigt med ett bemyndigande till
regeringen att utbetala ett extra
statsbidrag. Om det mot förmodan skulle
bli aktuellt förutsätter utskottet att
regeringen återkommer med en begäran om
ett sådant bemyndigande.
Med hänvisning till vad utskottet här
anfört avstyrks motionerna Fi24 (m),
Fi25 (v) yrkande 1, Fi26 (kd) yrkande 2,
Fi27 (mp) yrkande 1 och Fi28 (fp)
yrkandena 1 och 4.
Stimulans till kommunala
skattesänkningar
Motionen
I motion Fi613 av Lars Tobisson m.fl.
(m) anförs att den lag om spärr mot
kommunala skattehöjningar som riksdagen
nyligen beslutat om bör kompletteras med
en stimulans till vissa kommuner att
sänka sin höga kommunalskatt. En oroande
tendens är nämligen att de kommuner som
gynnas av de nya reglerna för inkomst-
och kostnadsutjämning ej sänkt sin
skatt. I stället konserveras den höga
skattenivån trots bidragstillskottet.
Eftersom ett framskjutet argument för
utjämningssystemet varit att utjämna
skillnader i kommunalskatt är det
enligt motionärerna anmärkningsvärt att
någon uppföljning inte tycks ske av
varför detta mål inte uppfylls.
Riksdagen bör därför hos regeringen
begära förslag om stimulans till
kommunala skattesänkningar.
Utskottets bedömning
Riksdagen har redan en gång under
innevarande riksmöte på förslag av
utskottet avslagit ett yrkande från
Moderata samlingspartiet med likartad
innebörd (bet.1996/97:FiU6, rskr. 16).
Utskottet förutsatte därvid att kommuner
och landsting som gynnats av det nya
statsbidrags- och utjämningssystemet
överväger en sänkning av sina
skattesatser. Utskottet var däremot inte
berett att ställa sig bakom förslaget om
statliga åtgärder riktade mot vissa
kommuner eller landsting i syfte att
förmå dem att sänka sina skattesatser.
Utskottet, som inte har ändrat
uppfattning under den mellanliggande
tiden, avstyrker motion Fi613 (m)
yrkande 6.
Utvärdering av skattebortfallet för
landsbygden
Motionen
I motion Fi603 av Jan-Olof Franzén och
Ingvar Eriksson (m) anges att
landsbygdskommunerna har ett stort
skattebortfall. Med nu gällande regler
dräneras kommunerna på skatteintäkter på
grund av att näringsfastighetsägarna
ofta är mantalsskrivna på andra orter än
där näringsfastigheten är belägen.
Landsbygdskommunerna har allt svårare
att upprätthålla en tillfredsställande
service till sina kommuninvånare på
grund av minskade skatteintäkter.
Effekten blir att kommunalskatten måste
hållas hög vilket i sig leder till ökad
utflyttning och försämrad kommunal
ekonomi. Riksdagen bör därför ge
regeringen i uppdrag att göra en
utvärdering av skattebortfallet för
landsbygdskommunerna.
Utskottets bedömning
Utskottet noterar att syftet med det
nuvarande utjämningssystemet är att
åstadkomma likvärdiga ekonomiska
förutsättningar mellan kommunerna
respektive mellan landstingen. Detta
åstadkommer man dels genom en
långtgående inkomstutjämning där alla
kommuner och landsting garanteras ett
skatteunderlag per invånare som
motsvarar genomsnittet för riket, dels
genom en utjämning för strukturellt
betingade kostnadsskillnader. Det bör
särskilt framhållas att vissa
komponenter i kostnadsutjämningen tar
hänsyn till ökade kostnader på grund av
glesbygdsförhållanden. En stor del av de
problem som motionärerna uppmärksammar
täcks således in av det gällande
utjämningssystemet.
Utskottet vill också peka på att en
parlamentarisk kommitté har fått till
uppgift att dels se över ett antal
faktorer i kostnadsutjämningen, dels
beakta helheten samt utvärdera reformen.
Utskottet avstyrker mot bakgrund av det
anförda motion Fi603 (m).
Den kommunala skattebasen
Motionen
I motion Fi606 av Peter Eriksson m.fl.
(mp) ställs krav på att riksdagen skall
ge regeringen i uppdrag att utreda
frågan om att vidga den kommunala
skattebasen. Enligt motionärerna finns
det områden som rimligen borde återföras
eller överföras till kommunal
beskattning. Ett sådant exempel är
företagsbeskattningen eller ännu hellre
en modell med kommunala
företagsavgifter. En sådan lösning
skulle t.ex. kunna innebära att
kommunerna får täckning för en del av
dagens utgifter för den kommunala
infrastruktur som företagen i dag
använder gratis. En annan utvidgning av
skattebasen som motionärerna förespråkar
är en möjlighet för kommunerna att
använda sig av miljöavgifter, främst
inom trafikområdet. Riksdagen bör därför
ta ställning för en förutsättningslös
genomgång av möjligheterna att utvidga
den kommunala skattebasen med särskilt
avseende på företagsbeskattning och
miljöavgifter.
Utskottets bedömning
Enligt utskottet utgör den kommunala
beskattningsrätten en av hörnstenarna i
den kommunala självstyrelsen. Den
kommunala beskattningen av juridiska
personer upphörde fr.o.m. år 1985. Under
ett antal år därefter utgick en
kompensation till kommunerna med
anledning av avskaffandet av den
kommunala företagsbeskattningen. En
utvidgning av beskattningsrätten av det
slag som motionärerna förordar saknar
enligt utskottets mening aktualitet.
Utskottet är inte heller berett att
ställa sig bakom förslaget till
kommunala miljöavgifter på företagen.
Med det anförda avstyrker utskottet
motion Fi606 (mp) yrkande 3.
Ramarna för den kommunala självstyrelsen
Motionerna
I motion Fi606 av Peter Eriksson m.fl.
(mp) om den kommunala självstyrelsens
villkor sägs att den kommunala sektorn i
Sverige befinner sig i en mycket
besvärlig sitution. Den kommunala
kniptången har i många fall tryckts åt
så hårt att de förtroendevalda inte
längre ser någon utväg utom att kraftigt
sänka kvaliteten inom vård, omsorg och
skola. En möjlighet att lösa problemen
är att vidga det kommunala
handlingsutrymmet, t.ex. genom att
utvidga den kommunala skattebasen. En
annan nödvändig förutsättning för att
återfå handlingsutrymme, självtillit och
framtidstro i kommunerna är att staten
slutar upp med alla destruktiva ingrepp
i det kommunala självstyret. Enligt
motionärerna skulle därför ett beslut i
Sveriges riksdag om att ge långsiktiga
och hållfasta spelregler utan plötsliga
begränsningar i beskattningsrätt eller
statsbidrag ha stor betydelse.
I motion Fi613 av Lars Tobisson m.fl.
(m) anförs att statens roll bör vara att
ställa upp ramarna för den kommunala
verksamheten i stort och fastlägga de
ekonomiska förutsättningar som gäller
för en sund offentlig ekonomi som
helhet. De uppgifter i samhället som
kräver lokala lösningar skall också
skötas lokalt. Det är inte motiverat att
staten reglerar och standardiserar
verksamhet som kommunerna skall bedriva.
Ett första steg mot en avreglering av
den kommunala sektorn och ett
återupprättande av det lokala
självstyret togs enligt motionärerna
under den förra mandatperioden, något
som ledde till att nya och effektiva
lösningar kunde väljas till fördel för
kommuninvånarna. För att kommunerna
skall ha rimliga möjligheter att bidra
till balans i den offentliga ekonomin
måste avregleringen fullföljas.
Enligt motionen är det mycket viktigt
att det kommunala skattetrycket kan
sänkas för att ge ökat utrymme för
privat konsumtion och större möjligheter
för den enskilde att själv fatta beslut.
Detta kan uppnås med avreglering och
ökad konkurrensutsättning samt genom att
kommunerna och landstingen koncentrerar
verksamheten till sina genuina
uppgifter. På detta sätt kan skatten
sänkas och utrymme ges för människorna
att växa samtidigt som ekonomisk
tillväxt stimuleras, heter det i
motionen.
Enligt motionen bör också en översyn
omedelbart inledas i syfte att under de
närmaste åren genomföra en successiv
förändring av den offentliga sektorns
omfattning och ansvarsfördelning. Syftet
är att uppnå ett långsiktigt stabilt
system som hanterar de ekonomiska
relationerna mellan stat och kommun. En
omprövning av utgångspunkterna för ett
hållfast system måste enligt
motionärerna bestå i att föra över vissa
uppgifter från den offentliga till den
privata sektorn - med motsvarande
utrymme för medborgarna att själva
finansiera dessa. Men det gäller också,
sägs det i motionen, att pröva vilka
offentliga åtaganden som är av den arten
att finansieringsansvaret bör ligga kvar
på den kommunala sektorn. För vissa
uppgifter som i dag åvilar kommunerna
bör finansieringen ske på nationell nivå
och gå direkt till medborgarna. Således
bör en nationell skolpeng inrättas för
att stimulera mångfald och kvalitet samt
ge ökad valfrihet. De uppgifter som
efter en översyn kvarstår som ett lokalt
ansvar - också vad avser finansieringen
- bör även fortsättningsvis finansieras
med kommunal inkomstskatt.
Utskottets bedömning
Utskottet anser i likhet med
motionärerna bakom motion Fi606 (mp) att
kommuner och landsting behöver
långsiktiga och stabila spelregler för
sin verksamhet. Samtidigt kan inte
statsmakterna undandra sig ansvaret för
att utvecklingen inom kommunsektorn
hålls inom ramar som samhällsekonomin
tillåter och att verksamheten bedrivs på
ett sådant sätt att kvalitet och
fördelningspolitisk rättvisa
upprätthålls. Det nya bidrags- och
utjämningssystemet med sin successiva
infasning och överenskommelsen mellan
regeringen och kommunförbunden om den
kommunala ekonomin är enligt utskottet
exempel på att strävan under senare år
varit att åstadkomma långsiktiga och
hållfasta spelregler. Därmed har enligt
utskottets mening goda förutsättningar
skapats att utveckla den kommunala
självstyrelsen. En grundläggande
förutsättning för ett vidgat kommunalt
handlingsutrymme är samtidigt, anser
utskottet, en stabil tillväxt i
samhällsekonomin som helhet.
Utskottet anser i motsats till motion
Fi613 (m) att kommunerna även
fortsättningsvis skall ha det fulla
finansieringsansvaret för skolan och
motsätter sig således den omfattande
centralisering av skolan som införandet
av en nationell skolpeng skulle
innebära.
Utskottet anser att statsmakternas roll
är att ange ramarna för den kommunala
verksamheten liksom de ekonomiska
förutsättningarna. Bland de nationella
intressen som måste hävdas finns,
förutom samhällsekonomiska hänsyn,
t.ex. kravet på likvärdig och rättvist
fördelad samhällsservice, skydd för
medborgarnas liv och hälsa, skydd för
särskilt utsatta grupper liksom
rättssäkerhet. Det finns därför enligt
utskottet ett grundläggande behov av en
viss reglering av den kommunala
verksamheten, t.ex. när det gäller
skolverksamheten. Samtidigt anser
utskottet att lokala frågor så långt
möjligt skall skötas lokalt. En
nationell skolpeng leder till en
olämplig centralisering av skolan, något
som riskerar att försämra utbildningen.
Utskottet avstyrker med det anförda
motionerna Fi606 (mp) yrkande 1 och
Fi613 (m) yrkandena 1, 2 och 8.
Ansvarsfördelningen mellan stat och
kommun på det sociala området
Motionen
I motion Fi611 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) begärs en snabbutredning om
möjligheten att finansiera delar av
socialbidragskostnaderna direkt över
statsbudgeten. Socialbidragskostnaderna
har ökat dramatiskt i kommunerna under
senare år. Enligt motionärerna är det
ett resultat av den ekonomiska krisen,
arbetslösheten och sänkta
ersättningsnivåer för sjuka och
arbetslösa. Socialbidragen måste återfå
sin ursprungliga roll som det yttersta
sociala skyddsnätet. I Danmark delar
stat och kommuner på
socialbidragskostnaderna. Det finns
enligt Vänsterpartiet starka argument
för en sådan modell. Staten tvingas då i
större utsträckning än i dag att
utvärdera de samhällsekonomiska
effekterna av enskilda besparingsbeslut.
Utskottets bedömning
Frågan om utformningen av socialbidragen
övervägs för närvarande inom
regeringskansliet. Enligt utskottet är
det i avvaktan på resultatet av dessa
överväganden inte aktuellt att pröva
frågan om en eventuell förändring av
ansvarsfördelningen för
socialbidragskostnaderna.
Utskottet avstyrker med det ovan anförda
motion Fi611 (v) yrkande 2.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande den kommunala
sektorns utveckling och ekonomiska
utrymme
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:Fi25 yrkande 2, 1996/97:Fi26
yrkande 1, 1996/97:Fi27 yrkande 2,
1996/97:Fi28 yrkande 3,
1996/97:Fi601, 1996/97:Fi606
yrkandena 2 och 4 samt 1996/97:Fi608,
res. 1 (fp)
res. 2 (v)
res. 3 (mp)
res. 4 (kd)
res. 15 (m) -
motiv.
2. beträffande anslagen under
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner
att riksdagen med bifall till
proposition 1996/97:1 utgiftsområde
25 samt med avslag på motionerna
1996/97:Fi509 yrkandena 3 och 4,
1996/97:Fi605, 1996/97:Fi611 yrkande
3 och 1996/97:Fi613 yrkande 9 för
budgetåret 1997 anvisar anslagen
under utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner enligt
utskottets förslag i bilaga till
detta betänkande,
3. beträffande bidrags- och
utjämningssystemet
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:Fi28 yrkande 2, 1996/97:
Fi602, 1996/97:Fi604, 1996/97:Fi607,
1996/97:Fi612 och 1996/97: Ub247
yrkande 4,
res. 5 (fp)
4. beträffande de kommunala
skatteinkomsterna år 1997
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:Fi24, 1996/97:Fi25 yrkande 1,
1996/97:Fi26 yrkande 2, 1996/97:Fi27
yrkande 1 samt 1996/97: Fi28
yrkandena 1 och 4,
res. 6 (m)
res. 7 (fp)
res. 8 (v)
res. 9 (mp)
res. 10 (kd)
5. beträffande vissa frågor om
den kommunala ekonomin
att riksdagen lägger regeringens
skrivelse 1996/97:51 till
handlingarna,
6. beträffande stimulans till
kommunala skattesänkningar
att riksdagen avslår motion
1996/97:Fi613 yrkande 6,
res. 11 (m)
7. beträffande utvärdering av
skattebortfallet för landsbygden
att riksdagen avslår motion
1996/97:Fi603,
8. beträffande den kommunala
skattebasen
att riksdagen avslår motion
1996/97:Fi606 yrkande 3,
9. beträffande ramarna för den
kommunala självstyrelsen
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:Fi606 yrkande 1 och
1996/97:Fi613 yrkandena 1, 2 och 8,
res. 12 (m)
res. 13 (mp)
10. beträffande
ansvarsfördelningen mellan stat och
kommun på det sociala området
att riksdagen avslår motion
1996/97:Fi611 yrkande 2.
res. 14 (v)
Stockholm den 5 december 1996
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist
(s), Per-Ola Eriksson (c), Sören Lekberg
(s), Lisbet Calner (s), Bo Nilsson (s),
Sonja Rembo (m)1, Sonia Karlsson (s),
Lennart Hedquist (m)1, Susanne Eberstein
(s), Johan Lönnroth (v), Kristina
Nordström (s), Fredrik Reinfeldt (m)1,
Roy Ottosson (mp), Sven-Erik Österberg
(s), Per Bill (m)1, Karin Pilsäter (fp)1
och Michael Stjernström (kd)1.
1 dock ej i beslutet under mom. 2 i
hemställan
Reservationer
1. Den kommunala sektorns utveckling och
ekonomiska utrymme (mom. 1)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 7 börjar med Utskottet vill
och på s. 8 slutar med Fi608 (s) bort
ha följande lydelse:
Utskottet ser med stor oro på den
långsiktiga ekonomiska utvecklingen inom
den kommunala sektorn. Det gäller inte
minst det vidgade gapet mellan resurser
och behov. Utskottet konstaterar att
regeringen i budgetpropositionen
förutser en snabb försämring av den
kommunala ekonomin. Den samlade
kommunala sektorn antas således få ett
underskott på ca 13 miljarder kronor
nästa år och 10 miljarder kronor år
1998. Samtidigt ökar behovet av
kommunala tjänster kraftigt, inte minst
på grund av en ändrad åldersstruktur.
Detta understryks bl.a. av Svenska
kommunförbundets nyligen avgivna rapport
om kommunernas ekonomiska läge och av
hälso- och sjukvårdsutredningens analys
av behoven inom sjukvården och
äldreomsorgen.
Mot denna bakgrund anser utskottet att
den ekonomiska politiken måste läggas om
så att fler människor än nu kan försörja
sig på eget arbete i stället för a-
kassa, AMS-åtgärder eller socialbidrag.
En sådan politik beskrivs i Folkpartiets
partimotion om den ekonomiska politiken.
Därutöver anser utskottet att vården,
och då främst äldreomsorgen, måste
tillföras ytterligare resurser. I likhet
med vad Folkpartiet liberalerna framfört
i sitt budgetalternativ vill utskottet
peka på två vägar. För det första bör
resurser överföras till vårdsektorn från
försäkringskassorna. En bättre
samordning mellan kassorna och vården
skulle spara både mänskligt lidande och
pengar. För det andra bör ett statligt
stimulansprogram på 500 miljoner kronor
tillskapas för utveckling av
äldreboendet, finansierat genom
besparingar i statens budget. Utskottet
vill också understryka att stora
resurser kan frigöras med hjälp av
effektiviseringar genom
konkurrensutsättning och en tydligare
prioritering av vård och omsorg framför
andra engagemang, inte minst i
bolagsform.
Med vad utskottet här anfört tillstyrks
motion Fi28 (fp) yrkande 3. Övriga
motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande den kommunala
sektorns utveckling och ekonomiska
utrymme
att riksdagen med bifall till motion
1996/97:Fi28 yrkande 3 och med avslag
på motionerna 1996/97:Fi25 yrkande 2,
1996/97:Fi26 yrkande 1, 1996/97:Fi27
yrkande 2, 1996/97:Fi601,
1996/97:Fi606 yrkandena 2 och 4 samt
1996/97:Fi608 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
2. Den kommunala sektorns utveckling och
ekonomiska utrymme (mom. 1)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 7 börjar med Utskottet vill
och på s. 8 slutar med Fi608 (s) bort
ha följande lydelse:
Utskottet ser postivt på att kommuner
och landsting inför år 1997, genom de
åtgärder som regeringen anmäler i
skrivelse 51, ges ökade resurser. Det
ger åtminstone ett tillfälligt andrum i
en hårt ansträngd ekonomisk situation
och kan också stärka kvinnornas
ställning på arbetsmarknaden.
Samtidigt fortsätter riksdag och
regering att långsiktigt urholka den
kommunala ekonomin genom realt minskade
statsbidrag, höjda egenavgifter och
sänkta ersättningsnivåer som reducerar
det kommunala skatteunderlaget. I
januari 1997 kommer kommunerna dessutom
att tvingas betala tillbaka 1,9
miljarder kronor till staten vid
slutavräkningen för 1995 års
skatteintäkter.
Under de första åren på 1990-talet -
fram till år 1994 - minskade den
kommunala sysselsättningen med 45 000
personer. Kommunförbundet räknar med att
nedskärningarna fortsätter. Skall
kommunerna klara kraven på ekonomisk
balans år 1999 måste utgifterna enligt
förbundet minska med 13 miljarder
kronor. Enligt gjorda beräkningar kan
sysselsättningen behöva minska med
omkring 30 000 personer inom kommunerna
och omkring 20 000 personer inom
landstingen. Det handlar huvudsakligen
om kvinnojobb och neddragningarna kommer
att gå ut över kvaliteten i vården,
skolan och omsorgerna.
Utskottet anser att
nedskärningspolitiken måste brytas. Det
är orimligt att skära ner på kommunala
verksamheter för att i stället lägga
pengar på transfereringar och passivit
arbetsmarknadsstöd. Kommunsektorn
behöver en permanent ekonomisk
förstärkning för att kunna motsvara de
mest elementära kraven på verksamheten.
Om riksdagen ställer sig bakom
Vänsterpartiets förslag att sänka
arbetsgivaravgifterna med 3
procentenheter för kommunerna och
landstingen skulle ungefär 5 miljarder
kronor frigöras för att värna kvaliteten
i verksamheten och säkra tusentals jobb
inom vård, omsorg och utbildning.
Med det anförda tillstyrker utskottet
motion Fi25 (v) yrkande 2 och Fi608 (s).
Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande den kommunala
sektorns utveckling och ekonomiska
utrymme
att riksdagen med bifall till
motionerna 1996/97:Fi25 yrkande 2 och
1996/97:Fi608 och med avslag på
motionerna 1996/97:Fi26 yrkande 1,
1996/97:Fi27 yrkande 2, 1996/97:Fi28
yrkande 3, 1996/97:Fi601 samt
1996/97:Fi606 yrkandena 2 och 4 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
3. Den kommunala sektorns utveckling och
ekonomiska utrymme (mom. 1)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 7 börjar med Utskottet vill
och på s. 8 slutar med Fi608 (s) bort
ha följande lydelse:
Välfärdens kärnområden - vård, skola
och omsorg - har i ökande grad drabbats
av besparingar. Möjligheterna till
effektivitetsvinster är i dessa
verksamheter begränsade eller i många
fall uttömda på kort sikt. Nedragningen
av resurser slår i många fall direkt på
verksamhetens omfattning och kvalitet.
Utskottet välkomnar därför de beslut som
regeringen anmäler i skrivelse 51 och
som innebär att den åtstramning av
kommuner och landsting som statliga
besparingar samt avgifts- och
skattehöjningar orsakat, i någon mån
mildras.
På längre sikt måste emellertid enligt
utskottets uppfattning politiken ändras
så att bestående lättnader för
kommunsektorn införs. Ytterligare
insatser behöver därför göras. Välfärden
behöver utvecklas och förbättras, inte
urhokas och försämras. Utskottet ställer
sig bakom det budgetförslag som
framförts av Miljöpartiet de gröna och
som innebär att kommuner och landsting
år 1997 får 2,8 miljarder kronor mer än
vad regeringen har föreslagit. För
budgetåren 1998 och 1999 är motsvarande
förbättringar av kommunsektorns ekonomi
4,7 respektive 7,6 miljarder kronor.
Utskottet anser att detta bättre
motsvarar ett lämpligt
samhällsekonomiskt utrymme för
kommunsektorn de närmaste åren än den
nuvarande politiken gör. Det är därför
viktigt att regeringen i den ekonomiska
vårpropositionen återkommer till
riksdagen med förslag till ytterligare
förbättringar för den kommunala
ekonomin. Även ytterligare förstärkning
bör övervägas med hänsyn till
kostnadsutvecklingen inom bl.a. vården.
Utskottet tillstyrker med det anförda
motionerna Fi27 (mp) yrkande 2 och Fi606
(mp) yrkandena 2 och 4. Övriga
motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande den kommunala
sektorns utveckling och ekonomiska
utrymme
att riksdagen med bifall till
motionerna 1996/97:Fi27 yrkande 2 och
1996/97:Fi606 yrkandena 2 och 4 samt
med avslag på motionerna 1996/97:Fi25
yrkande 2, 1996/97:Fi26 yrkande 1,
1996/97:Fi28 yrkande 3, 1996/97:Fi601
samt 1996/97:Fi608 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
4. Den kommunala sektorns utveckling och
ekonomiska utrymme (mom. 1)
Michael Stjernström (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 7 börjar med Utskottet vill
och på s. 8 slutar med Fi608 (s) bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser självfallet att den
samlade offentliga sektorn måste
anpassas till vad det samhällsekonomiska
utrymmet medger. Inom det kommunala
området måste framför allt
nyckelområdena sjukvård, omsorg och
skola prioriteras. Ett genomförande av
Kristdemokraternas politik skulle enligt
utskottet medföra påtagliga
förbättringar för kommunsektorn i
förhållande till den politik som
regeringen för.
Utskottet konstaterar att den ensidiga
budgetsaneringen utan tillväxtåtgärder
är skadlig för den ekonomiska
utvecklingen. Utskottet ställer sig
bakom Kristdemokraternas
budgetalternativ som innebär att
ytterligare 6,5 miljarder kronor
tillförs kommuner och landsting utöver
regeringens alternativ för budgetåret
1997. Dessa resurser kan användas till
förstärkningar inom vård, omsorg och
skola. Ett genomförande av denna politik
skulle betyda att de 30 000 personer som
annars skulle sägas upp i stället kan ha
kvar sina arbeten. Enligt utskottets
mening behöver kommunsektorn varaktiga
reala förbättringar och inte
engångsbelopp till sina
kärnverksamheter.
Utskottet tillstyrker med det anförda
motion Fi26 (kd) yrkande 1. Övriga
motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande den kommunala
sektorns utveckling och ekonomiska
utrymme
att riksdagen med bifall till motion
1996/97:Fi26 yrkande 1 och med avslag
på motionerna 1996/97:Fi25 yrkande 2,
1996/97:Fi27 yrkande 2, 1996/97:Fi28
yrkande 3, 1996/97:Fi601,
1996/97:Fi606 yrkandena 2 och 4 samt
1996/97:Fi608 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
5. Bidrags- och utjämningssystemet
(mom. 3)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 15 börjar med Utskottet vill
och på s. 16 slutar med UbU247 (fp)
yrkande 4 bort ha följande lydelse:
Utskottets grundläggande inställning är
att kostnadsutjämningen i bidrags- och
utjämningssystemet bör utgå från den
s.k. Henstrandska utredningens noga
genomarbetade och väl underbyggda
förslag. Med ett sådant
fördelningssystem finns det också bättre
möjligheter att fördela resurserna
mellan olika kommuner så att barn och
ungdomar ges likvärdiga uppväxtvillkor.
Den sittande parlamentariska kommittén,
som har till uppgift att utveckla det
nuvarande utjämningssystemet, bör få i
uppdrag att föreslå förändringar så att
större hänsyn tas till behovet av social
integration.
Utskottet godtar regeringens förslag
till fördelning av pengar ur den s.k.
kommunakuten till de kommuner som har
särskilt stor andel flyktingar. Rent
principiellt anser dock utskottet att
kommunakuten bör avskaffas och att
medlen bör ingå i det reguljära
fördelningssystemet.
Utskottet tillstyrker med det här
anförda motionerna Fi28 (fp) yrkande 2
och Ub247 (fp) yrkande 4 samt avstyrker
motionerna Fi602 (s), Fi604 (s), Fi607
(s) och Fi612 (kd).
dels att utskottets hemställan under 3
bort ha följande lydelse:
3. beträffande bidrags- och
utjämningssystemet
att riksdagen med bifall till
motionerna 1996/97:Fi28 yrkande 2 och
1996/97:Ub247 yrkande 4 samt avslag
på motionerna 1996/97:Fi602,
1996/97:Fi604, 1996/97:Fi607 och
1996/97:Fi612 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
6. De kommunala skatteinkomsterna år
1997 (mom. 4)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik
Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 18 börjar med Utskottet
stöder och på s. 19 slutar med
yrkandena 1 och 4 bort ha följande
lydelse:
Utskottet konstaterar att regeringen i
skrivelse 51 anmält för riksdagen att
man ingripit och i förordning upphävt de
uppräkningsfaktorer som
Riksrevisionsverket fastställt för
utbetalningen av de preliminära
kommunalskattemedlen för år 1997 och i
stället bestämt nya sådana. Det är
enligt utskottet förvånande att
regeringen inskridit mot den gällande
ordningen. I stället borde regeringen
lägga fram förslag som kan medverka till
för den kommunala ekonomins
funktionssätt nödvändiga
strukturförändringar. Sådana
strukturella grepp har i flera
sammanhang framförts från Moderata
samlingspartiet och är avgörande för att
Sverige skall få en god ekonomisk
tillväxt. Regeringens skrivelse visar
indirekt vad som regelmässigt framförs i
de moderata motionerna, nämligen att det
även för kommuner och landsting har en
avgörande betydelse att Sverige får en
god ekonomisk tillväxt. Endast så säkras
välstånd och välfärd - i hög grad också
den som kommunsektorn bidrar med.
Mot denna bakgrund anser utskottet att
det är felaktigt att likviditetsmässigt
förstärka kommunsektorn innan den
önskade förbättringen av ekonomin
uppnåtts. Åtgärden kan bidra till att
pågående förändringsarbete upphör eller
senareläggs.
Regeringen säger tydligt i sin
skrivelse att slutavräkning av 1997 års
skatteinkomster kommer att ske i
sedvanlig ordning . Det innebär att
kommuner och landsting får betala
tillbaka för mycket erhållna
skatteintäkter om regeringens revidering
av RRV:s prognos skulle slå fel. Efter
det att regeringen fattat sitt beslut
har emellertid finansministern och
inrikesministern utfärdat en garanti
med innebörden att medel upp till 2,6
miljarder kronor i praktiken inte skall
behöva betalas tillbaka om
skattekraftsutvecklingen ej blir den
prognosticerade. Detta är ett
konstitutionellt mycket märkligt
förfarande eftersom en formell garanti
endast kan lämnas av regeringen och inte
av två enskilda statsråd och det först
efter att riksdagen lämnat sitt
bemyndigande. Något sådant bemyndigande
har riksdagen inte lämnat. Den typ av
improvisatoriska åtgärder som regeringen
vidtagit leder inte till ett bättre
funktionssätt för ekonomin utan endast
till att kommunsektorn invaggas i en
falsk trygghetskänsla.
Med vad utskottet här anfört tillstyrks
motion Fi24 (m). Övriga motionsyrkanden
avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande de kommunala
skatteinkomsterna år 1997
att riksdagen med bifall till motion
1996/97:Fi24 och med avslag på
motionerna 1996/97:Fi25 yrkande 1,
1996/97:Fi26 yrkande 2, 1996/97:Fi27
yrkande 1 samt 1996/97:Fi28 yrkandena
1 och 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
7. De kommunala skatteinkomsterna år
1997 (mom. 4)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 18 börjar med Utskottet
stöder och på s. 19 slutar med
yrkandena 1 och 4 bort ha följande
lydelse:
Utskottet instämmer i bedömningen i
regeringens skrivelse att läget i
kommunerna nu utvecklats dithän att ett
resurstillskott är nödvändigt. Utskottet
avvisar därför inte den åtgärd som
regeringen vidtagit med beräkningen av
de preliminära skattemedlen för år 1997
eftersom syftet, nämligen att mildra de
värsta effekterna av kommunala
nedskärningar, är angeläget.
Den metod som regeringen valt är ett
slags kreativ bokföring. Det är som
utskottet ser det ingen tillfällighet
att ett statligt ämbetsverk har givits
till uppgift att räkna ut vilka summor
som skall betalas ut till kommunerna.
Att uppgiften givits till en från den
politiska nivån oberoende myndighet gör
det svårare att utöva påtryckningar i
själva beräkningsfasen. Utskottet anser
att alla i längden tjänar på att det
tekniska beslutsunderlaget inte färgas
av politiska hänsyn. En ny förordning
med samma innebörd som den av regeringen
upphävda bör därför återinföras.
Utskottet har också allvarliga
invändningar mot det s.k.
återbetalningsskydd som utfärdats av
finansministern och inrikesministern
efter det att regeringen beslutade i
frågan om utbetalningen av de
preliminära skatteinkomsterna för år
1997. Utskottet kan konstatera att en
formell garanti endast kan lämnas av
regeringen och inte av två enskilda
statsråd, och det först efter det att
riksdagen gett regeringen ett
bemyndigande. Något sådant bemyndigande
har riksdagen inte gett till regeringen.
Slutsatsen är att kommunerna och
landstingen fortfarande svävar i
okunnighet om de blir
återbetalningsskyldiga år 1999 om
regeringens optimistiska prognoser inte
infrias. Det förfaringsätt som använts i
detta ärende är enligt utskottets mening
inte acceptabelt.
Utskottet tillstyrker med det anförda
motion Fi28 (fp) yrkandena 1 och 4 och
avstyrker övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande de kommunala
skatteinkomsterna år 1997
att riksdagen med bifall till motion
1996/97:Fi28 yrkandena 1 och 4 samt
med avslag på motionerna
1996/97:Fi24, 1996/97:Fi25 yrkande 1,
1996/97:Fi26 yrkande 2 och
1996/97:Fi27 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
8. De kommunala skatteinkomsterna år
1997 (mom. 4)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 18 börjar med Utskottet
stöder och på s. 19 slutar med
yrkandena 1 och 4 bort ha följande
lydelse:
Utskottet ställer sig positivt till att
kommunsektorn ges ökade resurser genom
de beslut som regeringen anmäler i sin
skrivelse. Därigenom ges åtminstone ett
tillfälligt andrum för kommuner och
landsting i en hårt ansträngd ekonomisk
situation. Utskottet vill särskilt peka
på att åtgärderna kan bidra till att
stärka kvinnornas ställning på
arbetsmarknaden.
Samtidigt anser utskottet att
regeringen gett en falsk bild av att
kommunerna tillförs nya friska pengar,
när det i själva verket handlar om att
regeringen förskotterar pengar som dessa
i alla fall skulle fått år 1999. Skulle
det visa sig att regeringens
optimistiska prognoser inte infrias kan
kommuner tvingas betala tillbaka
pengarna år 1999. Det s.k.
återbetalningsskydd som finans- och
inrikesministrarna lovat i ett brev till
kommuner och landsting är inte
tillräckligt. Vid den tidpunkt då en
eventuell återbetalning kan bli aktuell
kan det sitta en annan regering vid
makten som inte anser sig bunden av den
tidigare regeringens löften. De
politiska utfästelser som hittills
givits bör därför enligt utskottets
uppfattning stadfästas genom ett
riksdagsbeslut.
Utskottet tillstyrker med det ovan
anförda motion Fi25 (v) yrkande 1 och
avstyrker övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande de kommunala
skatteinkomsterna år 1997
att riksdagen med bifall till motion
1996/97:Fi25 yrkande 1 och med avslag
på motionerna 1996/97:Fi24,
1996/97:Fi26 yrkande 2, 1996/97:Fi27
yrkande 1 och 1996/97:Fi28 yrkandena
1 och 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
9. De kommunala skatteinkomsterna år
1997 (mom. 4)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 18 börjar med Utskottet
stöder och på s. 19 slutar med
yrkandena 1 och 4 bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att det är
betydelsefullt att ekonomiska lättnader
görs för kommunsektorn på såväl kortare
som längre sikt. Utskottet välkomnar
därför regeringens beslut, som anmäls i
skrivelse 51, att redan inför 1997 i
någon mån lindra den statliga
åtstramningen av kommuner och landsting.
Ökade möjligheter ges därigenom att
hävda kvaliteten i välfärdens
kärnverksamheter - dvs. vården, omsorgen
och utbildningen - samtidigt som en hel
del arbetstillfällen kan räddas.
Efter det att regeringen avlämnade sin
skrivelse har finansministern och
inrikesministern utfärdat ett s.k.
återbetalningsskydd som innebär att
kommuner och landsting skall få behålla
sina preliminära skatteinkomster även om
det skulle visa sig att regeringens
nuvarande prognoser varit för
optimistiska. Mot denna bakgrund är det
viktigt att regeringen redan i 1997 års
ekonomiska vårproposition föreslår
sådana åtgärder att löftet i sak
uppfylls. Detta bör enligt utskottets
mening ske genom bestående ekonomiska
lättnader för kommunsektorn.
Utskotter tillstyrker med vad som här
anförts motion Fi27 (mp) yrkande 1 och
avstyrker övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande de kommunala
skatteinkomsterna år 1997
att riksdagen med bifall till motion
1996/97:Fi27 yrkande 1 och med avslag
på motionerna 1996/97:Fi24,
1996/97:Fi25 yrkande 1, 1996/97:Fi26
yrkande 2 och 1996/97:Fi28 yrkandena
1 och 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
10. De kommunala skatteinkomsterna år
1997 (mom. 4)
Michael Stjernström (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 18 börjar med Utskottet
stöder och på s. 19 slutar med
yrkandena 1 och 4 bort ha följande
lydelse:
Utskottet konstaterar att de beslut som
regeringen anmäler i sin skrivelse
innebär en bekräftelse på att den
ensidiga budgetsaneringspolitik som
bedrivits under de senaste dryga två
åren på ett oacceptabelt sätt drabbat
välfärdens kärna. Detta försöker
regeringen nu mildra med ett
bokföringstrick inför år 1997.
Regeringen vill göra sken av att
kommuner och landsting får nya pengar
när det i sjäva verket handlar om att
förskottera skatteinkomster som man i
alla fall skulle erhålla år 1999.
Utskottet är kritiskt mot åtgärden
eftersom ett engångsbelopp inte ger de
varaktiga reala förbättringar som
kommuner och landsting så väl behöver.
Utskottet vill således understryka att
regeringens åtgärd med osäkra
engångseffekter inte räcker för att
komma till rätta med de resursproblem
som finns inom kommunsektorn. Detta
framträder särskilt tydligt genom att
kommuner och landsting kan tvingas att
återbetala skattemedel år 1999 om det
visar sig att regeringens optimistiska
prognoser inte infrias. Visserligen har
två statsråd efter det att skrivelsen
beslutades av regeringen utfärdat ett
s.k. återbetalningsskydd. Utskottet
noterar att en formell garanti endast
kan lämnas av regeringen och då först
efter ett bemyndigande från riksdagen.
Något sådant bemyndigande har regeringen
inte erhållit. Därför innebär
regeringens skrivelse i praktiken endast
ett osäkert lån. Det är utskottets
bestämda mening att frågan om de
ekonomiska förutsättningarna för
välfärdens kärnområden inte kan hanteras
på ett så oseriöst sätt.
Utskottet tilllstyrker med det anförda
motion Fi26 (kd) yrkande 2 och avstyrker
övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande de kommunala
skatteinkomsterna år 1997
att riksdagen med bifall till motion
1996/97:Fi26 yrkande 2 och avslag på
motionerna 1996/97:Fi24, 1996/97:Fi25
yrkande 1, 1996/97:Fi27 yrkande 1 och
1996/97:Fi28 yrkandena 1 och 4 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
11. Stimulans till kommunala
skattesänkningar (mom. 6)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik
Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 19 som börjar med Riksdagen har
och slutar med motion Fi613 (m) yrkande
16 bort ha följande lydelse:
Riksdagen har tidigare denna höst på
regeringens förslag fattat beslut om en
spärr mot kommunala skattehöjningar för
eren 1997 och 1998. Spärrens
konstruktion överensstämmer väl med vad
som under ett par år föreslagits i
moderata motioner. Det är att beklaga
att denna spärr inte infördes tidigare
eftersom de omfattande kommunala
skattehöjningar som genomdrevs hösten
1994 då hade kunnat undvikas.
En brist i den beslutade ordningen är
emellertid enligt utskottet att det inte
kombinerats med ett incitament för de
kommuner som vinner på det nya
utjämningssystemet att sänka sin skatt.
Ett viktigt argument för
utjämningssystemet har uppgetts vara att
utjämna skillnader i kommunalskatt. Det
är därför enligt utskottet förvånande
att någon uppföljning inte tycks ske om
hur detta mål uppfylls. Regeringen bör
ta initiativ för att uppmuntra kommuner
med hög kommunalskatt och som nu gynnas
av det nya utjämningssy- stemet att
sänka sin skatt.
Enligt utskottets mening bör regeringen
snarast återkomma till riksdagen med ett
förslag av denna innebörd.
Konstruktionen kan vara sådan att dessa
kommuner och landsting inte erhåller
resurstillskott om de inte samtidigt
sänker sin skatt med motsvarande belopp.
Med det anförda tillstyrker utskottet
motion Fi613 (m) yrkande 6.
dels att utskottets hemställan under 6
bort ha följande lydelse:
6. beträffande stimulans till
kommunala skattesänkningar
att riksdagen med bifall till motion
1996/97:Fi613 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
12. Ramarna för den kommunala
självstyrelsen (mom. 9)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik
Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 22 börjar med Utskottet
anser och slutar med yrkandena 1, 2
och 8 bort ha följande lydelse:
Utskottet kan helt ställa sig bakom det
som anförs i motion Fi613 (m) om att
statens roll bör vara att sätta upp
ramarna för den kommunala verksamheten i
stort och lägga fast de ekonomiska
förutsättningar som gäller för en sund
offentlig ekonomi som helhet. De
uppgifter i samhället som kräver lokala
lösningar skall också skötas lokalt.
Det är enligt utskottet inte motiverat
att staten reglerar och standardiserar
verksamhet som kommunerna skall bedriva.
Ett första steg mot en avreglering av
den kommunala sektorn och ett
återupprättande av det lokala
självstyret togs under den förra
mandatperioden. Detta arbete måste nu
fullföljas.
Utskottet anser också att det är mycket
viktigt att det kommunala skattetrycket
kan sänkas för att ge ökat utrymme för
privat konsumtion och större möjligheter
för den enskilde att själv fatta beslut.
Detta kan uppnås med avreglering och
ökad konkurrensutsättning samt genom att
kommunerna och landstingen koncentrerar
verksamheten till sina genuina
uppgifter. På detta sätt kan skatten
sänkas och utrymme ges för människorna
att växa samtidigt som ekonomisk
tillväxt stimuleras.
En översyn bör enligt utskottet
omedelbart inledas i syfte att under de
närmaste åren genomföra en successiv
förändring av den offentliga sektorns
omfattning och ansvarsfördelning. Syftet
är att uppnå ett långsiktigt stabilt
system som hanterar de ekonomiska
relationerna mellan stat och kommun. En
omprövning av utgångspunkterna för ett
hållfast system måste enligt utskottet
bestå i att föra över vissa uppgifter
från den offentliga till den privata
sektorn - med motsvarande utrymme för
medborgarna att själva finansiera dessa.
Men det gäller också att pröva vilka
offentliga åtaganden som är av den arten
att finansieringsansvaret bör ligga kvar
på den kommunala sektorn. För vissa
uppgifter som i dag åvilar kommunerna
bör finansieringen ske på nationell nivå
och gå direkt till medborgarna. Således
bör en nationell skolpeng inrättas för
att stimulera mångfald och kvalitet samt
ge ökad valfrihet. Det förtjänar påpekas
att en nationell skolpeng som kan
disponeras direkt av familjerna skulle
innebära en mycket långtgående
decentralisering och säkerställa rätten
för familjer i hela landet att välja
skola för sina barn.
De uppgifter som efter en översyn
kvarstår som ett lokalt ansvar - också
vad avser finansieringen - bör även
fortsättningsvis finansieras med
kommunal inkomstskatt.
Med det anförda tillstyrker utskottet
motion Fi613 (m) yrkandena 1, 2 och 8
samt avstyrker motion Fi606 (mp) yrkande
1.
dels att utskottets hemställan under 9
bort ha följande lydelse:
9. beträffande ramarna för den
kommunala självstyrelsen
att riksdagen med bifall till motion
1996/97:Fi613 yrkandena 1, 2 och 8
samt med avslag på motion
1996/97:Fi606 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
13. Ramarna för den kommunala
självstyrelsen (mom. 9)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 22 börjar med Utskottet
anser och slutar med yrkandena 1, 2
och 8 bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som
sägs i motion Fi606 (mp) att kommunernas
möjligheter att lösa sina problem blivit
starkt begränsade, bl.a. genom att ett
skattestopp i praktiken införts efter
några års uppehåll. Genom realt
minskande statsbidrag, indirekta
övervältringar av kostnader på
kommunerna och ett skatteunderlag som
alltmer gröps ut till följd av höjda
egenavgifter har en griptång tryckts åt.
Effekten har på många håll blivit sänkt
kvalitet inom vård, omsorg och skola.
Medborgarnas tillit till det
demokratiska sy- stemet har också
minskat liksom intresset för politiskt
arbete.
Enligt utskottet är det alldeles
nödvändigt att staten slutar upp med
alla destruktiva ingrepp i det kommunala
självstyret. Först därigenom kan
kommuner och landsting återfå
handlingsutrymme, självtillit och
framtidstro. Ett beslut i riksdagen om
att ge långsiktiga och hållfasta
spelregler - dvs. utan plötsliga
övervältringar av kostnader som inte
kompenseras med ökade statsbidrag,
förändrade statliga skatte- och
avgiftsregler som krymper kommunernas
skattebas samt begränsningar i
beskattningsrätt eller statsbidrag -
skulle därvid ha stor betydelse.
Därigenom skulle ett viktigt steg tas
mot att det förlorade förtroendet
återfås hos medborgare och
förtroendevalda. Ökade möjligheter
skulle också skapas för enskilda
människor att få tillbaka ansvar, makt
och möjligheter att påverka sin vardag.
Utskottet tillstyrker med det anförda
motion Fi606 (mp) yrkande 1 och
avstyrker motion Fi613 (m) yrkandena 1,
2 och 8.
dels att utskottets hemställan under 9
bort ha följande lydelse:
9. beträffande ramarna för den
kommunala självstyrelsen
att riksdagen med bifall till motion
1996/97:Fi606 yrkande 1 och avslag på
motion 1996/97:Fi613 yrkandena 1, 2
och 8 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
14. Ansvarsfördelningen mellan stat och
kommun på det sociala området (mom. 10)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 23 börjar med Frågan om och
slutar med Fi611 (v) yrkande 2 bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottet är en viktig
förklaring till kommunernas ekonomiska
problem de dramatiskt ökade
socialbidragskostnaderna under senare
år. De har inte minst orsakats av
statliga åtgärder i samband med
budgetsaneringen. Utskottet vill peka på
att staten och kommunerna i Danmark
delar på socialbidragskostnaderna. Det
finns starka skäl för en sådan modell.
Ett viktigt skäl är att staten i högre
grad än i dag då tvingas att utvärdera
de samhällsekonomiska effekterna av de
enskilda besparingsbesluten. Vad
utskottet här anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker med vad som här
anförts motion Fi611 (v) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 10
bort ha följande lydelse:
10. beträffande ansvarsfördelningen
mellan stat och kommun på det sociala
området
att riksdagen med bifall till motion
1996/97:Fi611 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
15. Den kommunala sektorns utveckling
och ekonomiska utrymme (mom. 1,
motiveringen)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik
Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande som
på s. 7 börjar med Utskottet vill och
på s. 8 slutar med finanser fullföljas
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning medför den
ekonomiska politik som regeringen för
bl.a. låg tillväxt, rekordstor
arbetslöshet och skenande
socialbidragskostnader. Effekten blir
att kommunerna måste genomföra
nedskärningar inom skolan, barnomsorgen
och äldreomsorgen. Det kommunala
skatteunderlaget blir mindre än vid en
högre tillväxt och sysselsättningen
lägre. Därtill har den
socialdemokratiska politiken på
riksplanet samt i kommuner och landsting
inneburit att det framgångsrika
förändringsarbetet från perioden
1991-1994 avstannat på många håll. Det
försvårar möjligheterna att genomföra
nödvändiga rationaliseringar och
förbättra produktiviteten, vilket i sin
tur bidrar till att försämra den
ansträngda kommunala ekonomin
ytterligare.
Om det moderata alternativet genomförs
finns enligt utskottet helt andra
arbetsförutsättningar för kommunerna. De
massiva skattehöjningarna ersätts med
skattesänkningar som ger medborgarna en
bättre ekonomi med större valfrihet.
Tillväxten blir större liksom antalet
nya arbetstillfällen, och trycket på
kommunernas socialbudgetar minskar.
Enligt utskottet behöver en avre-
glering och ökad konkurrensutsättning av
kommunsektorn också genomföras.
Enligt det moderata budgetalternativet
skall skattesänkningarna som minskar
bidragsberoendet och ökar tillväxten
bl.a. finanseras genom minskade
statsbidrag till kommuner och landsting
med 7,7 miljarder kronor, varav 4,6
miljarder kronor är ett återställande av
den ursprungliga beräknade
överkompensationen för kommuner och
landsting när nuvarande momsavdrag för
kommunsektorn infördes. I sammanhanget
bör som jämförelse nämnas att den
tillväxtbefrämjande ekonomiska politik
som förordas av Moderata samlingspartiet
är av avgörande betydelse också för
kommunsektorn. Varje procentenhets extra
ekonomisk tillväxt ger sålunda
kommunsektorn ett tillskott på över 3
miljarder kronor.
Övriga justeringar i det moderata
budgetalternativet avser
neutraliseringar vid
egenavgiftssänkningar. De kommunala
kostnaderna kommer också att minska som
en följd av att ytterligare en karensdag
införs liksom avdragsrätt/vårdnadsbidrag
för barnomsorgskostnader.
Särskilda yttranden
1. Anslagen under utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner (mom. 2)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik
Reinfeldt och Per Bill (alla m) anför:
Den 22 november beslutade riksdagens
majoritet bestående av socialdemokrater
och centerpartister att fastställa
ekonomiska ramar för de olika
utgiftsområdena i den statliga budgeten
och en beräkning av statens inkomster
avseende 1997. Samtidigt beslutades en
preliminär fördelning av statens
utgifter på utgiftsområden för
budgetåren 1998 och 1999.
Moderata samlingspartiet har i parti-
och kommittémotioner förordat en annan
inriktning av den ekonomiska politiken
och budgetpolitiken. Våra förslag syftar
till att skapa förutsättningar för ett
ekonomiskt, kulturellt och socialt
växande Sverige. Genom en större enskild
sektor och ett starkare civilt samhälle
kan både företag och människor växa.
Massarbetslösheten kan steg för steg
pressas tillbaka samtidigt som den
sociala tryggheten också i andra
bemärkelser kan öka genom att hushållen
får en större ekonomisk självständighet.
Vi har föreslagit en långtgående
växling från subventioner och bidrag
till kraftiga skattesänkningar för alla,
främst låg- och medelinkomsttagare.
Samtidigt värnar vi de människor som är
i störst behov av gemensamma insatser
och som har små eller inga möjligheter
att påverka sin egen situation. Vi slår
också fast att det allmänna skall
tillföras resurser för att på ett
tillfredsställande sätt kunna genomföra
de uppgifter som skall vara gemensamma.
Rättsväsendet måste fungera
tillfredsställande och försvaret skall
vara så starkt att Sverige kan
försvaras.
När riksdagens majoritet nu genom
riksdagsbeslutet den 22 november valt en
annan inriktning av politiken, deltar vi
inte i detaljbesluten. I detta särskilda
yttrande redovisar vi den del av vår
politik som berör utgiftsområde 25. Vi
menar att de åtgärder som vi föreslagit
i partimotioner och i kommittémotioner
och som berör kommunsektorn 1997 ger ett
utrymme att begränsa statens bidrag till
netto 67 919 miljoner kronor. Till
övervägande del utgör vår justering av
kommunanslagen en neutralisering av de
lägre kostnader och de högre
skatteintäkter som våra förslag leder
till för kommuner och landsting.
Mot bakgrund av våra förslag om
åtgärder för en avreglering och en ökad
konkurrensutsättning förordar vi således
en minskning av bidragen till kommuner
och landsting med 3 099 miljoner kronor.
Därutöver föreslår vi en minskning med 4
647 miljoner kronor som syftar till att
återställa det ursprungligen antagna
utrymmet för momsavdrag i kommunsektorn.
I övrigt anser vi att statsbidragen
skall minskas för att neutralisera den
automatiska ökningen av de kommunala
skatteintäkterna som följer av att de
avdragsgilla egenavgifterna sänks (-4
020 miljoner kronor), att kostnaderna
minskar till följd av ytterligare en
karensdag (-1 550 miljoner kronor) samt
införandet av vårdnadsbidrag alternativt
avdragsrätt för barnomsorgskostnader (-2
376 miljoner kronor). Sammantaget vill
således Moderata samlingspartiet minska
anslagen inom utgiftsområde 25 med 15
693 miljoner kronor.
I detta sammanhang vill vi ånyo
understryka att det s.k. inomkommunala
utjämningssystem som infördes fr.o.m. år
1996 enligt vår uppfattning strider mot
den svenska grundlagens bestämmelser. De
facto har samma ståndpunkt intagits av
utredningen om den kommunala
självstyrelsens grundlagsskydd, som
därför föreslår en grundlagsändring. Vi
avvisar självfallet den lösningen men
vill bestämt framhålla att dagens
inomkommunala skatteutjämning snarast
måste ersättas med ett grundlagsenligt
system. För oss är det självklart att
hävda den för den kommunala
självstyrelsen grundläggande principen
att det en kommun upptar i kommunalskatt
skall disponeras fullt ut av kommunen
för sina lokala uppgifter. Denna
grundlagsfästa princip är också
bakgrunden till att kommuner och
landsting inte tillerkänts rätt att ta
ut skatt för andra ändamål.
2. Anslagen under utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner (mom. 2)
Karin Pilsäter (fp) anför:
Folkpartiet liberalerna har i motion
1996/97:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) föreslagit en alternativ budget för
år 1997. Vårt budgetförslag innebär i
sina huvuddrag sänkta skatter för
företagande och tillväxt med en stark
rättviseprägel genom en tydligare omsorg
om de mest utsatta i och utanför
Sverige. Finansutskottet behandlade
detta förslag i sitt tidigare under
hösten avgivna betänkande 1996/97:FiU1
Utgiftsramar och beräkning av
statsinkomsterna. För en utförligare
redovisning av det liberala alternativet
hänvisas till reservation nr 48 i
betänkande 1996/97:FiU1. För
utgiftsområde 25 föreslog vi 500
miljoner kronor till sjukvård och
äldreomsorg utöver Socialdemokraternas
och Centerpartiets förslag. Vårt förslag
till utgiftsram har emellertid avslagits
av riksdagens majoritet i
budgetprocessens första steg och jag är
därför nu förhindrad att fullfölja våra
anslagsyrkanden.
3. Anslagen under utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner (mom. 2)
Johan Lönnroth (v) anför:
Vänsterpartiet redovisade under den
allmänna motionstiden sitt
budgetalternativ i motion 1996/97:Fi212
Arbete och välfärd av Gudrun Schyman
m.fl. (v). Budgetförslaget, som är fullt
finansierat, har en utgiftsnivå för år
1997 som ligger ca 15 miljarder kronor
över regeringens förslag.
Finansutskottet behandlade tidigare
under hösten de olika budgetalternativen
i sitt betänkande 1996/97:FiU1
Utgiftsramar och beräkning av
statsinkomsterna. Utskottet avvisade
därvid Vänsterpartiets förslag och
ställde sig i allt väsentligt bakom
propositionsförslagen. Vänsterpartiets
alternativ redovisades i reservation 49
till betänkandet. Riksdagen har därefter
den 22 november 1996 beslutat i enlighet
med finansutskottets förslag.
Eftersom jag i detta skede av
budgetberedningen inte kan yrka bifall
till våra förslag till förändrade
ekonomiska förutsättningar för kommuner
och landsting har jag avstått från att
reservera mig till förmån för
Vänsterpartiets förslag till anslag inom
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner och landsting. Jag biträder
givetvis alltjämt förslagen att
arbetsgivaravgifterna för kommuner och
landsting skall sänkas med 3
procentenheter och att anslaget till den
s.k. kommunakuten (anslaget A 2 Bidrag
till särskilda insatser i vissa kommuner
och landsting) skall utökas med 400
miljoner kronor till sammanlagt 800
miljoner kronor.
4. Anslagen under utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner (mom. 2)
Roy Ottosson (mp) anför:
Miljöpartiet de grönas samlade
budgetförslag innebär att kommunsektorn
får 2,8 miljarder kronor mer år 1997,
4,7 miljarder kronor mer 1998 och 7,6
miljarder kronor mer 1999 än i
regeringens förslag. För år 1997 innebär
Miljöpartiet de grönas förslag
oförändrat anslag till generellt
statsbidrag till kommuner och landsting.
För år 1998 beräknas i Miljöpartiet de
grönas förslag att ytterligare 2
miljarder kronor anslås och för år 1999
beräknas att ytterligare 12 miljarder
kronor anslås, jämfört med de
beräkningar som redovisas i
propositionen. Utskottet tar emellertid
inte nu ställning till beräkningar på
anslag för 1998 och 1999.
5. Anslagen under utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner (mom. 2)
Michael Stjernström (kd) anför:
Kristdemokraterna redovisade sitt
budgetalternativ under den allmänna
motionstiden i motion 1996/97:Fi214 av
Alf Svensson m.fl. (kd). Finansutskottet
behandlade de olika budgetalternativen
tidigare under hösten i sitt betänkande
1996/97:FiU1 Utgiftsramar och beräkning
av statsinkomsterna. Utskottet avvisade
då det kristdemokratiska alternativet
och ställde sig i allt väsentligt bakom
propositionsförslagen. Kristdemokraterna
redovisade sitt alternativ i
betänkandets reservation nummer 51.
Riksdagen beslutade den 22 november 1996
i enlighet med finansutskottets förslag.
Eftersom jag i detta skede av
budgetberedningen inte kan yrka bifall
till våra förslag till förändrade
ekonomiska förutsättningar för
kommunsektorn har jag avstått från att
reservera mig till förmån för
Kristdemokraternas förslag till anslag
inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner, trots att jag alltjämt
biträder förslagen.
Kristdemokraternas politik skulle, om
den vann riksdagens stöd, medföra
påtagliga förbättringar för
kommunsektorn. Vi vill skapa
förutsättningar för kommunerna att
utföra sina viktiga uppgifter inom
grundläggande områden som vård, omsorg
och utbildning. Vi avvisar därför en 1,5-
procentig egen- avgiftshöjning, vilket
ökar kommunernas skatteunderlag med ca 4
miljarder kronor. Vi kräver också att
ett vårdnadsbidrag för alla
småbarnsföräldrar införs till en total
kostnad på 2 600 miljoner kronor.
Motsvarande summa kan därför räknas av
från det generella statsbidraget som
utgår till kommunerna, eftersom
vårdnadsbidraget medför att trycket på
den kommunala barnomsorgen minskar i
motsvarande eller högre mån.
6. Den kommunala skattebasen (mom. 8)
Johan Lönnroth (v) anför:
Enligt Vänsterpartiets mening bör frågan
om att på sikt överföra
fastighetsbeskattningen till det
kommunala beskattningsområdet övervägas.
Det finns enligt vår uppfattning flera
skäl som talar för en sådan ordning. Det
är t.ex. kommunerna som svarar för
gatuhållning, va-nät m.m. samt den
infrastruktur som krävs för att en
fastighet skall kunna utnyttjas. Vi vill
också peka på att fastighetsskatten i
många länder ingår i den kommunala
skattebasen. En kommunal
fastighetsbeskattning skulle kunna bidra
till att åstadkomma en långsiktigt
stabil finansering av den kommunala
verksamheten och därmed till att stärka
den kommunala självstyrelsen. Därför bör
frågan utredas.
7. Den kommunala skattebasen (mom. 8)
Roy Ottosson (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna anser att ett sätt
att lösa den kommunala sektorns
besvärliga situation är att vidga
utrymmet för den lokala demokratin. En
metod som kan användas är att utvidga
den kommunala beskattningsrätten. Ett
exempel som bör övervägas är att föra
över företagsbeskattningen till det
kommunala området. En sådan lösning
skulle t.ex. innebära att kommunerna får
täckning för en del av dagens utgifter
för den kommunala infrastruktur som
företagen i dag får använda gratis. En
annan vidgning av skattebasen skulle
kunna göras genom att kommunerna i ökad
utsträckning fick möjlighet att använda
miljöskatter, främst inom trafikområdet.
Alternativt bör man pröva möjligheter
för kommunerna att införa företags- och
miljöavgifter för att bekosta åtgärder
som är kopplade till företagen. Vi
föreslår därför att riksdagen tar
ställning för en förutsättningslös
genomgång av möjligheterna att utvidga
den kommunala skattebasen med särskilt
avseende på företagsbeskattningen och
miljöavgifter. I sammanhanget måste
också effekterna på och förhållandet
till den inomkommunala inkomst- och
kostnadsutjämningen utredas.
Förslag till beslut om anslag inom
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner
1 000-tal kronor
Utskottets förslag överensstämmer med
regeringens förslag till anslags-
fördelning.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Vänsterpartiet,
Miljöpartiet de gröna och
Kristdemokraterna redovisar sina
ställningstaganden i särskilda yttranden
till detta betänkande.
Verksamhetsområde Utskottets
Anslag
förslag
A Bidrag och ersättningar till kommuner
och landsting
1 Generellt statsbidrag till 62 227 000
kommuner och landsting
(ram)
2 Bidrag till särskilda
insatser i vissa kommuner 400 000
och landsting (res)
3 Statligt utjämningsbidrag
till kommuner och landsting 20 985 000
(obet)
Summa för utgiftsområdet 83 612 000
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 1
Skrivelsen 2
Motionerna 2
Utskottet 5
Inledning 5
Den kommunala sektorns utveckling
och ekonomiska utrymme 5
Motionerna 5
Utskottets bedömning 7
Anslagen under utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner 9
Budgetpropositionen 9
Motionerna 11
Utskottets bedömning 12
Bidrags- och utjämningssystemet 13
Motionerna 13
Utskottets bedömning 15
De kommunala skatteinkomsterna år
1997 16
Regeringens skrivelse 16
Motionerna 17
Utskottets bedömning 18
Stimulans till kommunala
skattesänkningar 19
Motionen 19
Utskottets bedömning 19
Utvärdering av skattebortfallet för
landsbygden 19
Motionen 19
Utskottets bedömning 20
Den kommunala skattebasen 20
Motionen 20
Utskottets bedömning 20
Ramarna för den kommunala
självstyrelsen 21
Motionerna 21
Utskottets bedömning 22
Ansvarsfördelningen mellan stat och
kommun på det sociala området 22
Motionen 22
Utskottets bedömning 23
Hemställan 23
Reservationer
1. Den kommunala sektorns
utveckling och ekonomiska utrymme
(mom. 1) (fp) 25
2. Den kommunala sektorns
utveckling och ekonomiska utrymme
(mom. 1) (v) 26
3. Den kommunala sektorns
utveckling och ekonomiska utrymme
(mom. 1) (mp) 27
4. Den kommunala sektorns
utveckling och ekonomiska utrymme
(mom. 1) (kd) 27
5. Bidrags- och utjämningssystemet
(mom. 3) (fp) 28
6. De kommunala skatteinkomsterna
år 1997 (mom. 4) (m) 29
7. De kommunala skatteinkomsterna
år 1997 (mom. 4) (fp) 30
8. De kommunala skatteinkomsterna
år 1997 (mom. 4) (v) 31
9. De kommunala skatteinkomsterna
år 1997 (mom. 4) (mp) 31
10. De kommunala skatteinkomsterna
år 1997 (mom. 4) (kd) 32
11. Stimulans till kommunala
skattesänkningar (mom. 6) (m) 33
12. Ramarna för den kommunala
självstyrelsen (mom. 9) (m) 33
13. Ramarna för den kommunala
självstyrelsen (mom. 9) (mp) 34
14. Ansvarsfördelningen mellan stat
och kommun på det sociala området
(mom. 10) (v) 35
15. Den kommunala sektorns
utveckling och ekonomiska utrymme
(mom. 1, motiveringen) (m) 36
Särskilda yttranden
1. Anslagen under utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner
(mom. 2) (m) 37
2. Anslagen under utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner
(mom. 2) (fp) 38
3. Anslagen under utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner
(mom. 2) (v) 38
4. Anslagen under utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner
(mom. 2) (mp) 39
5. Anslagen under utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner
(mom. 2) (kd) 39
6. Den kommunala skattebasen
(mom. 8) (v) 40
7. Den kommunala skattebasen
(mom. 8) (mp) 40
Bilaga
Förslag till beslut om anslag
inom utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner 41