I detta betänkande behandlas tio motioner från allmänna motionstiden avseende
vissa bank- och försäkringsfrågor.
Några motioner innehåller krav på förändringar i banklagstiftningen avseende
bl.a. styrelsernas ansvar. En motion behandlar konkurrensen inom banksektorn och
i en annan motion förespråkas bl.a. att en kommitté bör inrättas för att
analysera penning- och valutamarknaden. Flera motioner innehåller kritik mot
fackliga organisationers kollektiva hemförsäkringar för sina medlemmar. I en
motion framförs synpunkter på hur försäkringsmäklares ansvarsförsäkring bör
vara utformad.
Utskottet avstyrker samtliga motioner.
Till betänkandet har fogats sju reservationer och ett särskilt yttrande.
Motionerna
Motionsyrkanden angående bankfrågor
1996/97:Fi213 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheter att reglera den internationella finansmarknaden,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en parlamentarisk utredning om den internationella finansmarknadens
påverkan på svensk ekonomi, möjliga styrmedel m.m.,
1996/97:Fi710 av Lena Sandlin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att stärka
banklagstiftningen.
1996/97:Fi915 av Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en vitbok om bank-
och finanskrisens orsaker, konsekvenser och återvinning av lämnat bankstöd.
1996/97:L206 av Rolf Åbjörnsson (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att större krav skall ställas på bankerna vid kreditgivning.
1996/97:N270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen til känna vad i motionen
anförts om att förbättra bankkonkurrensen och öka bankservicen till
småföretagare.
Motionsyrkanden angående försäkringsfrågor
1996/97:Fi701 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring i syfte att
säkerställa en sund konkurrens mellan olika försäkringsbolag vid tecknandet av
kollektiva försäkringar,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att kollektiv
sakförsäkring skall baseras på individuell anslutning.
1996/97:Fi702 av Kent Olsson och Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kollektiva
hemförsäkringar.
1996/97:Fi703 av Lars Björkman och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar att lagen (1927:77) om försäkringsavtal kompletteras i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Fi704 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändringar i
bestämmelserna rörande försäkringsmäklarverksamhet.
1996/97:Fi707 av Sonja Rembo och Karin Falkmer (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att kollektiv sakförsäkring endast får tecknas med
den individuelle försäkringstagarens aktiva samtycke i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att det inte skall vara tillåtet att direkt eller
indirekt ta ut avgifter eller kostnader för kollektiva sakförsäkringar från
personer som inte aktivt anslutit sig till försäkringen i enlighet med vad som
anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att kollektiv sakförsäkring skall upphandlas i fri
konkurrens på lika villkor i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar att avtal om kollektiv sakförsäkring inte får gälla
för längre tid än tre år, varefter ny upphandling skall ske i enlighet med vad
som anförts i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om utvidgning av konkurrens-
och marknadslagstiftningen i syfte att säkerställa att avtal om kollektiva
sakförsäkringar inte kan undandras konsumentskyddet och skyddet mot oskälig
konkurrens i enlighet med vad som anförts i motionen.
Utskottet
Bankfrågor
Utredning om bankkrisens konsekvenser
I motionerna Fi710 av Lena Sandlin m.fl. (s) och L206 av Rolf Åbjörnsson (kd)
yrkande 1 ställs krav på vissa förändringar i banklagstiftningen. Motionärerna
Fi710 (s) anser att banklagstiftningen måste stärkas i flera avseenden. De
föreslår bl.a. att styrelseledamöters och den verkställande direktörens
skadeståndsansvar skall utvidgas, att preskriptionstiden för talan mot
styrelseledamöter respektive verkställande direktör skall förlängas, att
bankernas ansvar gentemot kunderna måste stärkas samt att straffbestämmelser om
vårdslös kreditgivning efter dansk förebild bör införas. I motion L206 (kd)
förespråkas att större krav skall ställas på bankerna vid kreditgivning. Även i
denna motion behandlas den danska bestämmelsen som kriminaliserar oförsvarlig
kreditgivning och riskhantering. Motionären understryker att Banklagskommittén
bör beakta den danska lagstiftningen och de problem som uppkommit vid
tillämpning av lagen då det är angeläget att en kommande svensk lag på området
kan tillämpas i praktiken.
I motion Fi915 av Bengt Silfverstrand (s) anförs att det direkta ansvaret för
bankkrisen i stor utsträckning faller på bankernas styrelser och ledningar. För
att förankra den krispolitik som nu är nödvändig måste regering och riksdag
förklara för svenska folket på vilket sätt de i bankerna insatta skattemedlen
kommer att återvinnas. Regeringen bör i en s.k. vitbok på ett enkelt och
lättfattligt sätt förklara bankkrisens bakgrund samt klargöra hur ansvaret
kommer att utkrävas från berörda institut.
Utskottets bedömning
Regeringen beslutade i juni 1995 att tillsätta en kommitté, Banklagskommittén,
som skall utreda behovet av ändringar i det regelverk som styr framför allt
bankers och andra kreditinstituts verksamhet. Av direktiven (dir. 1995:86)
framgår att kommittén skall överväga behovet av ändrade regler för
beslutsdelegation och beslutsfattande inom instituten, innefattande arbetet ino
styrelse och ledning. Vidare skall kommittén enligt direktiven göra en översyn
av de särskilda regler som finns om styrning och ansvarsfördelning inom banker.
I samband härmed bör övervägas om det är motiverat att ha andra regler i dessa
avseenden för - som nu är fallet - bankaktiebolag och försäkringsbolag än för
allmänna aktiebolag. Av direktiven framgår vidare att banklagskommittén också
skall analysera det nuvarande straffrättsliga systemets sätt att verka på
området och överväga reformer. En åtgärd som enligt direktiven därvid är
naturlig att överväga är, inte minst med tanke på den centrala roll för
betalningssystemet som främst bankerna har, en kriminalisering även av vårdslös
förfaranden vid kreditgivning och i samband med beslut om riskhantering,
särskilt i sådana fall där vårdslösheten kan leda till så omfattande förluster
att ett instituts solvens hotas. Kommittén skall redovisa sitt utredningsuppdra
före utgången av 1997.
Bankkrisen visade på att regelverket och tillsynen inte fungerat på ett
tillfredsställande sätt. Som framgått ovan är detta föremål för utredning inom
Banklagskommittén. Med hänvisning till den pågående beredningen av de här
aktuella frågorna och i avvaktan på regeringens ställningstagande anser
utskottet inte att det finns anledning att föreslå något tillkännagivande i
anledning av motionerna Fi710 (s) och L206 (kd) yrkande 1. Motionerna avstyrks.
Beskrivningar av den finansiella krisens bakgrund och orsaker samt
ansvarsförhållanden har lämnats i flera olika sammanhang. Den förutvarande
regeringen har i propositioner och i särskilda skrivelser till riksdagen
redogjort för kreditmarknadens utveckling, för hur olika banker påverkats av
krisen och för de åtgärder som vidtagits för att stärka det finansiella
systemet, (prop. 1992/93:135, skr. 1992/93:251, skr. 1993/94:61, skr.
1993/94:238). Statliga utredare samt fristående forskare och skribenter har
också publicerat rapporter om finanskrisen (t.ex. Finansbolagskrisen Ds 1991:47
Avveckling av bankstödet Ds 1995:67, verksamhetsberättelser från
Bankstödsnämnden, slutrapport från Bankstödsnämnden/Insättningsgarantinämnden,
ett antal rapporter från Bankkriskommittén, Otto Rydbecks utredning om
Nordbanksstyrelsens ansvar, Bertil Södermarks utredning om Nordbankens
kreditgivning samt tre utredningar om Sparbankens kreditgivning).
Finansdepartementet har i februari 1995 gett ut skriften Ut ur krisen. Av
denna framgår att regeringens politik är inriktad på att bankkonkurrensen skall
stärkas, att skattebetalarna skall få tillbaka så mycket som möjligt av de
stödpengar som betalades ut under bankkrisen samt att lagstiftningen om
revisorernas och bankstyrelsernas ansvar skall preciseras och skärpas och att
tillsynen skall förbättras. Vidare skall Banklagskommittén mot bakgrund av
tidigare utredningar utreda behovet av ändringar i det regelverk som styr
framför allt bankers och andra kreditinstituts verksamhet, men även andra
institut på det finansiella området, t.ex. värdepappersbolag och
försäkringsbolag.
Den finansiella krisen har som ovan redogjorts för utretts och behandlats i en
mängd olika publikationer och den har även belysts utifrån de utgångspunkter so
motionären efterlyser. Riksdagen har på förslag av näringsutskottet avstyrkt en
motion med likartat innehåll som Fi915 (s), bet. 1994/95:NU17, rskr. 250.
Finansutskottet finner inte anledning att föreslå någon ändring av riksdagens
tidigare ställningstagande. Motion Fi915 (s) avstyrks.
Konkurrensen inom banksektorn
I motion N270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkande 10 anförs att bankkrisen
ledde till att de mindre företagen hade svårt att få normala krediter till sin
löpande verksamhet. Staten måste se till att bankerna sköter sina uppgifter
eller starta en egen småföretagarbank. Vidare anförs att Miljöpartiet är
positivt till åtgärder som kan leda till en ökad bankkonkurrens och därmed
bättre villkor för bankernas kunder - framför allt bankernas småföretagskunder.
Det är också viktigt att Finansinspektionen följer upp utvecklingen av ett
vidgat ägande av banker. Regeringen bör redovisa erfarenheterna av banksektorns
ägarexpansion till riksdagen inom förslagsvis två år.
Utskottets bedömning
Riksdagen antog nyligen ett antal förslag som syftar till ökad konkurrens på
bankmarknaden (prop. 1995/96:74, bet. NU9, rskr. 112 och 113). Därvid beslutade
bl.a. om vidgade möjligheter för icke-finansiella företag att äga banker. I sit
betänkande föreslog näringsutskottet med anledning av en liknande motion från
Miljöpartiet att riksdagen skulle ålägga regeringen att efter två år lämna en
redovisning till riksdagen om erfarenheterna av re- geländringen. Riksdagen
beslutade i enlighet med näringsutskottets förslag. Riksdagen beslutade också
nyligen om åtgärder för att förbättra de små och medelstora företagens tillgång
till riskkapital (prop. 1996/97:214, bet. NU3, rskr. 9).
Av vad som ovan anförts framgår att ett antal åtgärder har vidtagits för att
förbättra bankkonkurrensen och för att förbättra de små och medelstora
företagens tillgång till riskkapital. Riksdagen har redan gett regeringen i
uppdrag att följa utvecklingen av ett vidgat ägande av banker och att senast
efter två år lämna en redovisning till riksdagen om erfarenheterna av
regeländringen. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion N270 (mp) yrkande
10.
Kommitté för att analysera penning- och valutamarknaden
I motion Fi213 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkandena 15 och 16 anförs att
spelregler som dämpar de allra värsta spekulativa svängningarna på den
internationella penning- och valutamarknaden bör införas. En tänkbar möjlighet
är en avgift på större transaktioner, pengar som lämpligen kan gå som stöd till
utvecklingsländerna. Andra viktiga åtgärder är att förbättra insynen i de
aktuella transaktionerna. Motionärerna anser att utformningen av spelregler är
en komplicerad fråga som måste få sina svar i ett internationellt sammanhang.
Sverige måste vara pådrivande i ett sådant arbete. Som ett första steg i ett
sådant arbete bör regeringen tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift
att ta fram förslag till hur penning- och valutamarknaden kan genomlysas och ge
bättre informella eller formella spelregler. En sådan kommitté bör också i
övrigt undersöka penning- och valutamarknadens nuvarande funktionssätt och
effekter på samhällsekonomin.
Utskottets bedömning
Finansutskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motionsförslag med
innebörden att avgifter eller regler skall kunna styra och begränsa
internationella valutatransaktioner (senast i bet. 1995/96:FiU10). Riksdagen ha
på utskottets förslag avslagit dessa yrkanden med hänvisning till de svårighete
som finns att nå internationella överenskommelser som blir effektiva.
Man kan emellertid inte bortse från att de stora kapitalflödena på de
finansiella marknaderna medför vissa risker för banker och andra finansiella
institut på grund av fluktuationer i räntor, valutakurser m.m. Motionärernas
krav på att förhållandena på finansmarknaderna görs tydliga och synliga uppfyll
bäst genom att det finns en nationell tillsynsmyndighet med goda resurser,
internationella kontakter och samarbete. Tillsynen skall verka för, följa upp
och kontrollera att instituten följer lagar, regler och förordningar. Krav skal
ställas på att aktörerna utformar regler som skyddar kunder och andra
intressenter för oskäliga risker. Det är också viktigt att tillsynsmyndigheten
analyserar och utvärderar utvecklingen på marknaderna. Ett internationellt
utvecklingsarbete för genomlysning av sådana risker äger rum i Baselkommittén,
ett internationellt samarbetsorgan för banktillsynsfrågor, och i IOSCO, som är
ett samarbetsorgan för tillsynsmyndigheterna för värdepappersbolag världen över
De har gemensamt utatbetat ett ramverk för vilken information som
tillsynsmyndigheter bör inhämta från banker och värdepappersbolag som är stora
aktörer på derivatmarknaderna. Denna information skall tjäna som underlag för
att bedöma riskerna i derivathandeln och värdera institutens riskkontrollsystem
Med det anförda avstyrker utskottet motionen Fi213 (mp) yrkandena 15 och 16.
Försäkringsfrågor
Kollektiva sakförsäkringar
Motionsmotivering
Samtliga motionärer framför kritik mot det sätt på vilket kollektiva
gruppsakförsäkringar är utformade.
I motion Fi701 av Gullan Lindblad (m) förespråkas att varje individ själv
måste få välja vilket försäkringsbolag han eller hon vill anlita. Individens
valfrihet är dessutom grunden för all sund konkurrens. För kollektiva
sakförsäkringar av typen hemförsäkringar som tecknas av fackliga eller andra
stora organisationer i en omfattning som kan påverka försäkringsbranschens sund
utvecklig bör det vara ett oavvisligt krav att den avtalsslutande organisatione
har inhämtat anbud från flera konkurrerande försäkringsbolag. Det räcker inte
heller med en eventuell reservationsrätt för den enskilde medlemmen vad gäller
anslutningen till en kollektiv hemförsäkring. En sådan försäkring bör baseras p
en individuell anslutning.
I motion Fi702 av Kent Olsson och Stig Grauers (m) anförs att samtliga
fackförbund som under de senaste åren tecknat kollektiva hemförsäkringar har
valt att teckna sina försäkringar hos Folksam. Detta har skett utan
anbudsförfarande. Andra bolag har inte givits tillfälle att vara med och
konkurrera vare sig med pris eller med försäkringens innehåll. Motionärerna
anför vidare att det är anmärkningsvärt att fackförbunden tecknar kollektiva
hemförsäkringar för sina medlemmar utan att de tillfrågas. Detta måste anses
vara ett grovt intrång i den enskildes privata sfär. Varje människa skall
naturligtvis själv avgöra var han eller hon vill teckna sina försäkringar.
Slutligen påpekar motionärerna att många nu drabbas av betydligt fördyrade
försäkringspremier. De som har hemförsäkringar i andra bolag får antingen betal
dubbelt, säga upp sina tidigare hemförsäkringar eller gå ur facket för att undg
kostnadsökningar. De kollektiva hemförsäkringarna ger också orimliga effekter
eftersom de leder till minskad konkurrens, vilket är till men för hela
branschen. Mot bakgrund av det anförda föreslår motionärerna att förbud mot
kollektiva hemförsäkringar bör införas.
Ett förslag att föra in en ny bestämmelse i försäkringsavtalslagen (FAL) som
eliminerar möjligheten att teckna obligatorisk hemförsäkring förs fram i motion
Fi703 av Lars Björkman och Karl-Gösta Svensson (m). Motionärerna anser att
starka skäl talar för en sådan lösning. Konsumenträtten är mycket tydlig vad
avser privatpersoners rätt att tacka nej till ett erbjudande om köp av en vara
eller tjänst. Negativ avtalsbindning är sedan lång tid tillbaka förbjuden när
det gäller individuella avtal. Det är orimligt att denna rättsordning skulle
kunna förbigås genom att ett fackförbund mot medlemmarnas vilja tecknar bindand
obligatorisk hemförsäkring.
I motion Fi707 av Sonja Rembo och Karin Falkmer (m) anförs att kollektiv
hemförsäkring endast bör få tecknas med den individuelle försäkringstagarens
aktiva samtycke. Vidare anförs att den form för de kollektiva hemförsäkringarna
som LO och Folksam valt inte kan uppfattas som någonting annat än ett uppenbart
kringgående av reservationsrätten. Avsikten måste ha varit att en premie inte
skulle kunna påtvingas någon. Enbart detta borde föranleda riksdagen att
ingripa. Den enskildes situation är betänklig också av det skälet att det
föreligger en betydande risk för att ett hushåll dubbelförsäkras eller till och
med trippelförsäkras. Motionärerna anför vidare att när kollektiva försäkringar
får den omfattning som det här är fråga om - det handlar om 1,5-2 miljoner
medlemmar enbart i LO - har upphandlingsförfarandet stor betydelse för
konkurrenssituationen för hela försäkringsmarknaden. Det är därför oroande att
någon upphandling över huvud taget inte brukar tillämpas inför denna typ av
avtal. Avtal om kollektiv sakförsäkring bör inte få gälla för längre tid än tre
år, varefter ny upphandling måste ske. I motionen påpekas vidare att medborgare
som konsument kan vända sig till NO eller KO för att få en juridisk prövning av
förhållanden som han eller hon finner oriktiga eller orättfärdiga. Samma rätt
föreligger inte för medborgaren som fackföreningsmedlem. Det krävs därför
lagstiftning som utvidgar konkurrens- och marknadslagstiftningen i syfte att
säkerställa att avtal om kollektiva sakförsäkringar inte undandras
konsumentskyddet och skyddet mot oskälig konkurrens.
Bakgrund
Systemet med kollektiv gruppförsäkring innebär att avtal sluts om en mer eller
mindre standardiserad försäkring att gälla för en avgränsad grupp av
försäkringstagare, t.ex. för medlemmar i en fackförening eller
bostadsrättsförening.
Man skiljer mellan två olika typer av gruppförsäkringar, nämligen oäkta och
äkta gruppförsäkringar. Med oäkta gruppförsäkring avses en försäkring som
kännetecknas av att ett ramavtal träffas med försäkringsbolaget, men där de
gruppmedlemmar som vill utnyttja den i ramavtalet avsedda försäkringen själva
tecknar försäkringsavtal med försäkringsbolaget. Vid äkta gruppförsäkring
däremot grundas medlemmarnas försäkringsskydd genom att ett försäkringsavtal
tecknas för hela gruppen i ett försäkringsbolag. Något direkt avtalsmässigt
förhållande mellan de enskilda medlemmarna och försäkringsbolaget finns sålunda
inte här. Premiekostnaden kan finansieras via avgiftsuttag från medlemmarna,
avkastning från fonder eller på annat sätt. Vid äkta gruppförsäkringar finns tv
olika anslutningsformer, dels automatisk anslutning med reservationsrätt som
innebär att varje medlem i gruppen omfattas av ett för denna gemensamt
försäkringsavtal ifall han inte förklarar att han vill stå utanför försäkringen
dels obligatorisk anslutning som innebär att en gruppmedlem inte har rätt att
ställa sig utanför försäkringen.
Kollektiva gruppsakförsäkringar i olika fackförbunds regi började införas
1982. De första två försäkringarna av denna typ innebar obligatorisk anslutning
för medlemmarna i respektive fackförbund.
Försäkringsverksamhetskommittén avgav år 1985 betänkandet Gruppförsäkring, SOU
1985:34. Kommittén föreslog att äkta gruppsakförsäkringar skulle få förekomma
även i framtiden men att de måste vara förenade med rätt för den enskilde att
stå utanför försäkringen. Enligt kommittén skulle det vara tillräckligt att
avtalen innehöll en klausul om reservationsrätt. Kommittén utgick från att den
som reserverade sig inte heller skulle belastas av kostnader för
gruppförsäkringen, så att han inte skulle behöva betala någon försäkringsavgift
eller att han, om försäkringskostnaderna betalades av den ordinarie avgiften,
skulle få en motsvarande nedsättning av denna. Detta torde dock av praktiska
skäl inte bli aktuellt i den mån försäkringskostnaderna bestreds med
ianspråktagande av befintliga fonder. Enligt kommittén kunde det också finnas
andra situationer då det av olika skäl var svårt att genomföra en
avgiftsnedsättning. Kommittén ansåg att det ytterst fick ankomma på
organisationen att närmare utforma regler i fråga om avgiftsnedsättning.
Kommittén underströk dock vikten av att försäkringsbolag som meddelar
gruppsakförsäkring med automatisk anslutning medverkar till att medlemmarna
erhåller en fullt tillfredsställande information om försäkringsvillkoren, de
ekonomiska konsekvenserna samt reservationsrätten.
Regeringen uttalade i april 1986 att den delade utredningens uppfattning att
det inte fanns något generellt hinder mot gruppsakförsäkring med
reservationsrätt. Regeringen utgick därvid från att framtida försäkringar av
sådant slag skulle komma att hanteras på ett sätt som låg i linje med vad
kommittén uttalat i kostnadsfrågan liksom i fråga om information och
villkorsutformning. Regeringen fann det därför inte nödvändigt att föreslå
särskilda lagregler om framtida gruppsakförsäkringar. Regeringen ansåg vidare
att det saknades skäl för ingripande mot sådana obligatoriska
gruppsakförsäkringar som redan hade introducerats på den svenska marknaden.
Regeringen fann därför inte skäl att föreslå någon särskild lagstiftning
beträffande dessa. Regeringen förutsatte dock att berörda myndigheter skulle
komma att bevaka utvecklingen på försäkringsmarknaden i konkurrenshänseende och
vid behov vidta de åtgärder som befanns lämpliga. Regeringen avsåg att senare t
slutlig ställning i fråga om gruppsakförsäkringar.
De kollektiva hemförsäkringar som har kommit till stånd efter regeringens
ställningstagande har visserligen gällt alla medlemmar i den avtalsslutande
organisationen men har varit förenade med reservationsrätt för dessa.
Tidigare riksdagsbehandling
Motionsyrkanden om kollektiva sakförsäkringar har behandlats av näringsutskotte
vid ett flertal tillfällen, senast i betänkande 1993/94:NU5. För en utförlig
redogörelse av tidigare riksdagsbehandling hänvisas till näringsutskottets
tidigare betänkanden.
Aktuella uttalanden från Finansinspektionen
Under 1995 har LO och Folksam preliminärt kommit överens om ett princip- avta
som ger de olika LO-förbunden möjlighet att teckna kollektiva hemförsäkringar
som omfattar samtliga medlemmar.
I en anmälan till Finansinspektionen under våren 1995 begärdes att
inspektionen skulle pröva om obligatorisk hemförsäkring enligt den modell som
etablerats av Folksam och LO innebär en osund utveckling av
försäkringsverksamheten inom området privat sakförsäkring.
I sitt yttrande över anmälan daterat den 24 november 1995 uttalade Finans-
inspektionen bl.a. följande. Finansinspektionen har tidigare uttalat att den
kollektiva sakförsäkringen med reservationsrätt i flera avseenden har klara
fördelar jämfört med individuell sakförsäkring och att den fyller en viktig
funktion. Den största nackdelen är emellertid risken för dubbelförsäkring. De
särskilda skyddsintressena inom försäkring innebär att krav bör ställas på att
de bolag som driver sådan verksamhet vidtar åtgärder så att antalet
dubbelförsäkrade blir så lågt som möjligt. Det är därför nödvändigt att en
tydlig information når ut till presumtiva försäkringshavare innan försäkringen
träder i kraft och även till alla försäkringshavare under försäkringstiden.
Inspektionen utgår från att Folksam kommer att beakta detta. Med dessa
uttalanden anses ärendet avslutat.
Finansinspektionen har genom en skrivelse från Länsförsäkringsbolagens
Förening uppmärksammats på det informationsmaterial om Folksams obligatoriska
hemförsäkring som Service och kommunikation (SEKO) tillställt sina medlemmar.
I ett yttrande daterat den 24 januari 1997 uttalade Finansinspektionen bl.a.
följande. Det informationsmaterial avseende Folksams obligatoriska hemförsäkrin
som inspektionen tagit del av motsvarar inte i alla delar de krav som
inspektionen ställer enligt inspektionens beslut från den 24 november 1995. Av
det informationsmaterial som Folksam tillställt gruppmedlemmarna före
fackförbundets beslut att teckna försäkring framgår inte konsekvenserna av att
vara dubbelförsäkrad, vad gruppmedlemmen kan göra för att undvika
dubbelförsäkring eller vad avtalet skulle innebära för den enskilde. Vad avser
Folksams informationsmaterial till gruppmedlemmarna efter fackförbundets beslut
konstaterar inspektionen motsvarande brister i fråga om informationen om
dubbelförsäkring. Inspektionen förutsätter att Folksam kommer att beakta
inspektionens synpunkter och emotser en redogörelse för de åtgärder bolaget har
för avsikt att vidta i detta syfte. Denna redogörelse skall vara inspektionen
till handa senast den 24 mars 1997.
Utskottets bedömning
Som redovisats ovan har motionsyrkanden om kollektiva sakförsäkringar vid ett
flertal tillfällen behandlats av näringsutskottet. Näringsutskottet har då
avstyrkt yrkanden av motsvarande innebörd som de nu aktuella och riksdagen har
beslutat i enlighet med näringsutskottets förslag.
I motionerna Fi701 (m), Fi702 (m), Fi703 (m) och Fi707 (m) ställs krav på
lagstiftning innebärande att kollektiv sakförsäkring skall vara baserad på
individuell anslutning. Motionen Fi707 (m) förespråkar att det inte skall vara
tillåtet att direkt eller indirekt ta ut avgifter eller kostnader för kollektiv
sakförsäkringar från personer som inte aktivt anslutit sig till försäkringen.
Motionärerna i Fi701 (m) och Fi707 (m) anser att lagstiftning krävs innebärande
att kollektiv sakförsäkring skall upphandlas i fri konkurrens på lika villkor
och motionärerna i Fi707 (m) anser att avtal om kollektiv sakförsäkring inte bö
få gälla för längre tid än tre år varefter ny upphandling skall ske. I motion
Fi707 (m) begärs också lagförslag om utvidgning av konkurrens- och
marknadslagstiftningen i syfte att säkerställa att avtal om kollektiva
sakförsäkringar inte kan undandras konsumentskyddet och skyddet mot oskälig
konkurrens.
Liksom näringsutskottet tidigare uttalat ser finansutskottet positivt på att
möjligheterna till sakförsäkring i kollektiv form utnyttjas. Härigenom kan stor
kostnadsfördelar uppnås samtidigt som antalet oförsäkrade eller underförsäkrade
hushåll reduceras. Utskottet hänvisar också till att Finansinspektionen
fortlöpande ägnar uppmärksamhet åt de kollektiva sakförsäkringarnas utformning
och konsekvenser.
Beträffande kostnadsfrågan har Finansinspektionen i ett yttrande daterat den
24 november 1995 uttalat att det vore värdefullt om den som reserverade sig mot
en kollektiv försäkring inte på något sätt belastades av kostnaden för denna.
Med hänsyn till föreningars rätt att bestämma vad en medlemsavgift skall
användas till kan det, enligt Finansinspektionen, inte på denna grund riktas
någon anmärkning mot försäkringsformen. Motsvarande uppfattning finns redovisad
i promemorian Ny försäkringsavtalslag, Ds 1993:39.
Som näringsutskottet tidigare uttalat anser även finansutskottet att det är
önskvärt att en organisation som önskar träffa avtal om kollektiv sakförsäkring
skaffar in anbud från olika försäkringsbolag för att i medlemmarnas intresse få
ett så bra beslutsunderlag som möjligt. Enligt utskottets uppfattning bör man
dock kunna räkna med att en sådan ordning iakttas på grundval av demokratiska
beslut inom organisationen utan att staten inskrider med lagstiftning. Införand
av lagregler på detta område för de fackliga organisationerna skulle vara ett
från principiell utgångspunkt allvarligt steg eftersom det skulle stå i strid
mot hittills vedertagna grundsatser för i vilken mån staten skall begränsa
fackliga och andra ideella organisationers självbestämmanderätt.
Finansutskottet anser inte att motionärerna har åberopat några nya
förhållanden eller argument som föranleder finansutskottet att göra en annan
bedömning av nu aktuella frågor än vad näringsutskottet tidigare gjort.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet samtliga motioner om
kollektiva sakförsäkringar, Fi701 (m), Fi702 (m), Fi703 (m) och Fi707 (m).
Försäkringsmäklare
I motion Fi704 av Lennart Fridén (m) anförs att försäkringsmäklarnas
försäkringsskydd grundas på den s.k. orsaksteorin (försäkringsskyddet gäller fö
skada som har orsakats under den tid då försäkringen har varit i kraft). Detta
är mycket kostsamt för mäklarna och hotar dessutom att deras oberoende
ifrågasätts eftersom försäkringskoassuradörerna inte velat förlänga den
gruppförsäkring som mäklarna kunde teckna från 1990. Det har betytt att enskild
försäkringar till mycket höga premier måste tecknas och på försäkringsgivarens
villkor. Detta har även medfört att konkurrensen i branschen försvagats.
Motionären anför vidare att Svenska försäkringsmäklares förening har presentera
ett förslag som innebär att ansvarsförsäkringen helt skall baseras på den s.k.
claimsmadeprincipen (krav måste framställas före försäkringstidens utgång) med
ett visst efterskydd. Övervägande skäl - inte minst för oberoendet - talar för
att dessa ändringar bör vidtas i nu gällande regelverk.
Utskottets bedömning
I augusti 1995 tillsatte regeringen en särskild utredare som fick i uppdrag att
göra en översyn av den år 1989 antagna lagen om försäkringsmäklare. Av
direktiven framgår att representanter för försäkringsmäklarna har framhållit at
ansvarsförsäkringar med föreskrivna villkor kan köpas endast hos ett fåtal
svenska försäkringsgivare och att de höga premierna medför en konkurrensnackdel
i förhållande till utländska mäklare. Vidare framgår av direktiven att det mot
den angivna bakgrunden bör undersökas om bestämmelserna om försäkringsmäklares
ansvarsförsäkring kan reformeras i linje med mäklarnas önskemål samtidigt som e
tillfredsställande konsumentskyddsstandard upprätthålls. Utredningsuppdraget
beräknas vara slutfört under våren 1997.
Med hänvisning till den pågående utredningen finner utskottet inte skäl att
föreslå riksdagen något tillkännagivande med anledning av motion Fi704 (m)
varför den avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utredning om bankkrisens konsekvenser
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi710, 1996/97:Fi915 och 1996/97:L206
yrkande 1,
res. 1 (v)
res. 2 (kd)
2. beträffande konkurrensen inom banksektorn
att riksdagen avslår motion 1996/97:N270 yrkande 10,
res. 3 (v)
res. 4 (mp)
res. 5 (m, fp) - motiv.
3. beträffande kommitté för att analysera penning- och
valutamarknaden
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi213 yrkandena 15 och 16,
res. 6 (v, mp)
4. beträffande kollektiva sakförsäkringar
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi701, 1996/97:Fi702, 1996/97:Fi703 och
1996/97:Fi707,
res. 7 (m, fp, mp, kd)
5. beträffande försäkringsmäklare
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi704.
Stockholm den 4 mars 1997
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Sören Lekberg (s), Lisbet Calner
(s), Bo Nilsson (s), Sonja Rembo (m), Arne Kjörnsberg (s), Sonia Karlsson (s),
Lennart Hedquist (m), Susanne Eberstein (s), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosso
(mp), Mats Odell (kd), Sven-Erik Österberg (s), Per Bill (m), Karin Pilsäter
(fp) och Lars Bäckström (v).
Reservationer
1. Utredning om bankkrisens konsekvenser (mom. 1)
Lars Bäckström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ?Bankkrisen
visade på? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:
Bankkrisen visade på att regelverket och tillsynen inte fungerat på ett
tillfredsställande sätt. Utskottet anser i likhet med motionärerna i Fi710 (s)
och L206 (kd) yrkande 1 att det är av största vikt att regelverket ses över och
att ändringar av de slag som föreslås i motionerna genomförs. Som framgått ovan
är detta föremål för utredning inom Banklagskommittén. Utskottet vill med
anledning av redovisade förhållanden och med anledning av föreliggande motioner
understryka vikten av att en total översyn görs av regelverket och att
nödvändiga lagändringar skyndsamt föreslås.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi710 (s) och L206 (kd)
yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ?Den finansiella
krisen? och slutar med ?Motion Fi915 (s) avstyrks? bort ha följande lydelse:
Beskrivningar av den finansiella krisens bakgrund och orsaker samt
ansvarsförhållanden har som ovan angetts lämnats i flera olika sammanhang.
Enligt utskottets bedömning kan det dock finnas skäl att på ett samlat och mer
pedagogiskt vis redovisa bankkrisens bakgrund och förlopp samt åtgärder i
anledning av finanskrisen. Som angetts i motion Fi915 (s) kan detta lämpligen
ske genom att regeringen redovisar dessa förhållanden i en s.k. vitbok. Av
särskilt intresse är en redovisning från regeringen hur och i vilken omfattning
insatta skattemedel kan återvinnas.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Fi915 (s) som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande utredning om bankkrisens konsekvenser
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi915 och med anledning av
motionerna 1996/97:Fi710 och 1996/97:L206 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Utredning om bankkrisens konsekvenser (mom. 1)
Mats Odell (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ?Bankkrisen
visade på? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:
Bankkrisen visade på att regelverket och tillsynen inte fungerat på ett
tillfredsställande sätt. Utskottet anser därför att större krav måste ställas p
bankerna vid kreditgivning. En straffbestämmelse om vårdslös kreditgivning efte
dansk förebild bör införas. Banklagskommittén som kommer att beröra denna fråga
bör beakta den danska lagstiftningen och de problem som uppkommit vid
tillämpning av lagen då det är angeläget att en kommande svensk lagstiftning p
området kan tillämpas i praktiken.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion L206 (kd) yrkande 1
ge regeringen till känna. Därmed torde också en del av syftet med motion Fi710
(s) anses vara tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande utredning om bankkrisens konsekvenser
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:L206 yrkande 1 och med avslag på
motionerna 1996/97:Fi710 och 1996/97:Fi915 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
3. Konkurrensen inom banksektorn (mom. 2)
Lars Bäckström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ?Av vad som? och
slutar med ?motion N270 (mp) yrkande 10? bort ha följande lydelse:
Av vad som ovan anförts framgår att ett antal åtgärder har vidtagits för att
förbättra bankkonkurrensen och för att förbättra de små och medelstora
företagens tillgång till riskkapital. De åtgärder som är beslutade för att
förbättra för de mindre företagen är positiva och det är värdefullt att
riksdagen tagit initiativ till pågående utvärdering. Utskottet kan dock redan n
konstatera att det erfordras ytterligare åtgärder i syfte att trygga de mindre
företagens tillgång till riskkapital och krediter. En åtgärd som enligt
utskottets bedömning bör övervägas är att införa ett investeringsbidrag för
mindre företag i form av en skattereduktion. Staten bör dessutom nyttja sitt
ägande inom bankväsendet på ett sådant sätt att konkurrensen gynnar de mindre
företagens möjligheter till krediter. Den besvärliga kreditsituationen för mång
mindre företag pekar vidare på att det skulle vara av värde med en bättre
utbildning av småföretagsvärderare i banksektorn. Enligt utskottets mening är
det av stor vikt att Finansinspektionen löpande följer utvecklingen av ett
vidgat ägande av banker.
Vad utskottet anfört med anledning av motion N270 (mp) yrkande 10 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande konkurrensen inom banksektorn
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:N270 yrkande 10 som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Konkurrensen inom banksektorn (mom. 2)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ?Riksdagen antog
nyligen? och slutar med ?motion N270 (mp) yrkande 10? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna i N270 (mp) att bankernas till stor
del självförvållade kris och vanskötsel av de statliga finanserna under de
gångna åren ledde till att de mindre företagen hade svårt att få normala
krediter till sin löpande verksamhet. Därför har många företag tvingats minska
sin verksamhet, eller avstå från att utvidga den och flera företag har gått
omkull helt i onödan - med ökad arbetslöshet och försämrad samhällsekonomi som
följd. Staten har ett ansvar för att bankerna sköter sina uppgifter på ett
rimligt och ekonomiskt sunt sätt. Särskilt viktigt är det att småföretagare ges
bättre möjligheter till att bygga upp ett tillräckligt eget kapital och att de
får en bättre tillgång till riskkapital. De åtgärder som riksdagen nyligen
beslutat för att förbättra de små och medelstora företagens tillgång till
riskkapital (prop. 1996/97:214, bet. NU3, rskr. 9) är inte tillräckliga.
Miljöpartiet är positivt till åtgärder som kan leda till en ökad bankkonkurrens
och därmed bättre villkor för bankernas kunder - framför allt bankernas
småföretagskunder. Det är också viktigt att Finansinspektionen följer upp
utvecklingen av både flertalet nya småbanker eller nischbanker och den våg av
sammanslagningar av storbanker som just nu är för handen.
Vad utskottet anfört med anledning av motion N270 (mp) yrkande 10 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande konkurrensen inom banksektorn
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:N270 yrkande 10 som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Konkurrensen inom banksektorn (mom. 2, motiveringen)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m) och
Karin Pilsäter (fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börja
med ?Av vad som? och slutar med ?yrkande 10? bort ha följande lydelse:
Utskottet vill i sammanhanget understryka att verksamhet som kan drivas bättre
eller lika bra i såväl privat som statlig regi bör vara privatägd. Särskilt
gäller att företag som verkar på en konkurrensutsatt marknad bör vara
privatägda. Företagen inom den finansiella sektorn är föremål för omfattande
regleringar och tillsyn beslutade av regering och riksdag. Detta förhållande gö
det olämpligt att staten samtidigt är ägare av företag som är verksamma på denn
marknad. De dubbla rollerna som lagstiftare och ägare skapar målkonflikter och
oklara ansvarsförhållanden.
Utskottet vill betona att ett högt hushållssparande är nödvändigt för att
skapa ett fritt och enskilt ägande. Stabila spelregler måste därför finnas som
främjar och stimulerar ett högt hushållssparande och ett spritt enskilt ägande.
Skattesystemet bör utformas så att det lönar sig att spara.
Ovan har framgått att riksdagen redan har gett regeringen i uppdrag att följa
utvecklingen av ett vidgat ägande av banker och att senast efter två år lämna e
redovisning till riksdagen om erfarenheterna av regeländringen.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion N270 (mp) yrkande
10.
6. Kommitté för att analysera penning- och valutamarknaden (mom. 3)
Lars Bäckström (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ?Finansutskottet
har vid? och på s. 6 slutar med ?yrkandena 15 och 16? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi213 (mp) att det krävs
bättre spelregler för att dämpa de kraftiga svängningarna på gränsöverskridande
valuta- och finansmarknader. En möjlighet är att införa avgifter på större
transaktioner. Ett annat förslag som lagts fram är att vissa depositioner måste
göras beroende av transaktionernas storlek. Frågan måste emellertid lösas på de
internationella planet, och Sverige bör vara pådrivande i ett sådant arbete. En
ökad stabilitet skulle skapa förutsättningar för en väl fungerande
internationell ekonomi. Ett första steg vore som föreslås i motion Fi213 (mp)
att tillkalla en kommitté med uppgift att ta fram förslag till bättre
spelregler. En viktig uppgift för kommittén skulle också vara att analysera
marknadernas funktionssätt och kartlägga deras effekter på samhällsekonomin.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi213 (mp) yrkandena 15 och 16
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande kommitté för att analysera penning- och valutamarknaden
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi213 yrkandena 15 och 16 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Kollektiva sakförsäkringar (mom. 4)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp)
Mats Odell (kd), Per Bill (m) och Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Liksom
näringsutskottet tidigare? och på s.11 slutar med ?Fi707 (m)? bort ha följande
lydelse:
Alltsedan Svenska elektrikerförbundet 1982 för sina medlemmars räkning
träffade avtal med Folksam om kollektiv hemförsäkring med obligatorisk
anslutning har frågan om sådana försäkringar varit föremål för stark kritik.
Frågan har återigen aktualiserats genom det ramavtal som tecknats mellan LO och
Folksam som ger de olika LO-förbunden möjlighet att teckna kollektiva
hemförsäkringar som omfattar samtliga medlemmar.
De fackliga organisationerna kränker sina medlemmars integritet genom att
upphandla försäkringar som medlemmarna blir bundna av om de inte reserverar sig
häremot. Den enskildes situation är betänklig också av det skälet att det
föreligger en betydande risk för att ett hushåll dubbelförsäkras, eller till oc
med trippelförsäkras. Utskottet anser att kollektiv sakförsäkring endast skall
få tecknas med den individuelle försäkringstagarens aktiva samtycke. Detta
ligger också väl i linje med vad som föreslås i promemorian Ny
försäkringsavtalslag, Ds 1993:39.
Som framgått ovan har den enskilde fackföreningsmedlemmen möjlighet att
reservera sig mot försäkringen och därmed slippa att omfattas av den. Däremot
kan medlemmen inte räkna med att få lägre medlemsavgift utan denne tvingas
fortsätta att betala premien för en försäkring som medlemmen inte vill ha.
Premien inbakas i medlemsavgiften till den fackliga organisationen, vilket lede
till att medlemsavgifterna måste höjas. Eftersom medlemsavgifterna till en del
LO-förbund utgår som en procentsats på lönen innebär detta att
försäkringspremierna i de fallen blir relaterade till den försäkrades lön och
inte till den risk som försäkringen är avsedd att täcka. Utskottet anser inte
att det skall vara tillåtet att direkt eller indirekt ta ut avgifter eller
kostnader för kollektiva sakförsäkringar från personer som inte aktivt anslutit
sig till försäkringen.
När kollektiva försäkringar får den omfattning som det här är fråga om - det
handlar om 1,5-2 miljoner medlemmar enbart i LO - har upphandlingsförfarandet
stor betydelse för konkurrenssituationen på hela försäkringsmarknaden. Det är
därför oroande att någon upphandling över huvud taget inte brukar tillämpas
inför denna typ av avtal. Enligt utskottets uppfattning skall kollektiva
sakförsäkringar upphandlas i fri konkurrens på lika villkor. Utskottet anser
också att avtal om kollektiva sakförsäkringar inte skall få gälla för längre ti
än tre år varefter ny upphandling måste ske.
Det skydd som konkurrens- och konsumentlagstiftningen ger medborgaren som
konsument gäller inte för samma medborgare som fackföreningsmedlem. Som
konsument kan medborgaren vända sig till Konkurrensverket eller
Konsumentombudsmannen för att få en juridisk prövning av förhållanden som han
eller hon finner oriktiga eller orättfärdiga. Samma rätt föreligger inte för
medborgaren som fackföreningsmedlem. Utskottet anser därför att riksdagen hos
regeringen skall begära lagförslag om utvidgning av konkurrens- och
marknadslagstiftningen i syfte att säkerställa att avtal om kollektiva
sakförsäkringar inte kan undandras konsumentskyddet och skyddet mot oskälig
konkurrens.
Med hänvisning till det anförda ställer sig utskottet bakom yrkandena i motion
Fi707 (m) och vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Härigenom måste även motionerna Fi701 (m), Fi702 (m) och Fi703 (m)
anses tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande kollektiva sakförsäkringar
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi707 och med anledning av
motionerna 1996/97:Fi701, 1996/97:Fi702, 1996/97:Fi703 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Utredning om bankkrisens konsekvenser
Lars Bäckström (v) anför:
Under utskottets överläggning påyrkade jag att moment 1 i hemställan skulle
delas upp i två moment på så sätt att motionerna Fi710 (s) och L206 (kd) yrkand
1 skulle behandlas i ett moment och motion Fi915 (s) i ett annat moment. Detta
avvisades av utskottet.
Innehållsförteckning
Sammanfattning......................................1
Motionerna..........................................1
Motionsyrkanden angående bankfrågor 1
Motionsyrkanden angående försäkringsfrågor 2
Utskottet...........................................2
Bankfrågor 3
Utredning om bankkrisens konsekvenser 3
Utskottets bedömning 3
Konkurrensen inom banksektorn 4
Utskottets bedömning 5
Kommitté för att analysera penning- och valutamarknaden 5
Utskottets bedömning 5
Försäkringsfrågor 6
Kollektiva sakförsäkringar 6
Motionsmotivering 6
Bakgrund 7
Tidigare riksdagsbehandling 9
Aktuella uttalanden från Finansinspektionen 9
Utskottets bedömning 10
Försäkringsmäklare 11
Utskottets bedömning 11
Hemställan 11
Reservationer......................................13
1. Utredning om bankkrisens konsekvenser (mom. 1) (v) 13
2. Utredning om bankkrisens konsekvenser (mom. 1) (kd) 13
3. Konkurrensen inom banksektorn (mom. 2) (v) 14
4. Konkurrensen inom banksektorn (mom. 2) (mp) 14
5. Konkurrensen inom banksektorn (mom. 2, motiveringen)
(m, fp) 15
6. Kommitté för att analysera penning- och valutamarknaden
(mom. 3) (v, mp) 16
7. Kollektiva sakförsäkringar (mom. 4) (m, fp, mp, kd) 16
Särskilt yttrande..................................18
Utredning om bankkrisens konsekvenser (v) 18