Finansutskottets betänkande
1996/97:FIU20

Riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, ändrade anslag för budgetåret 1997, m.m. (prop. 1996/97:150, 29, skr. 118)


Innehåll

1996/97
FiU20

Sammanfattning

Den ekonomiska politiken
Utskottet tillstyrker i betänkandet i allt väsentligt förslagen i den
ekonomiska vårpropositionen. Utskottet framhåller att den svenska ekonomin i
dag står starkare än på mycket länge. De offentliga finanserna har förbättrats
i en takt som saknar internationellt motstycke. Inflationen tillhör den lägsta
inom OECD-området och bytesbalansen uppvisar stora och växande överskott.
Tillväxt och ökad sysselsättning är nödvändiga för att pressa tillbaka
arbetslösheten och värna välfärden. Den viktigaste uppgiften är att öka
sysselsättningen och minska arbetslösheten. Målet är att halvera den öppna
arbetslösheten till 4 % år 2000.
Socialdemokraterna och Centerpartiet  har sedan våren 1995 samarbetat om den
ekonomiska politiken. Detta samarbete har enligt utskottet haft en avgörande
betydelse för Sverige och bidragit till sänkta räntor och stärkt krona. Den
ekonomiska vårpropositionen har föregåtts av överläggningar med Centerpartiet
som därför står bakom propositionens förslag.
Sunda statsfinanser är en nödvändig förutsättning för en uthålligt ökande
sysselsättning. Mellan oktober 1991 och oktober 1994 nästan fördubblades
statsskulden och lånebehovet för budgetåret 1994/95 beräknades till över 230
miljarder kronor. År 1995 nådde statsskulden som andel av BNP sin topp på 84,3
%. Budgetunderskottet för 1997 beräknas till 2,1 % av BNP. År 1998 beräknas
budgeten vara i balans.
Utskottet delar regeringens bedömning att den gynnsamma ekonomiska
utvecklingen gör det möjligt att genomföra en rad åtgärder som syftar till att
öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Därmed kan regeringens
viktigaste mål - att halvera den öppna arbetslösheten till 4 % år 2000 -
sättas i fokus.
Sysselsättningspolitiken bygger på fem grundstenar:
1. Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen genom att fler människor får
arbete eller utbildning som ger ökade möjligheter till arbete. Arbets- och
kompetenslinjen gäller.
2. Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kommande åren bör ske i den
privata sektorn.
3. I den offentliga sektorn skall verksamheter prioriteras framför
transfereringar. Vården, omsorgen och skolan utgör kärnan i välfärden.
4. Det krävs en bättre fungerande lönebildning för att arbetslösheten skall
kunna halveras.
5. Statsfinanserna skall vara sunda och priserna stabila.
Utifrån detta synsätt aviserar regeringen ett s.k. fempunktsprogram för arbete
och utbildning omfattande totalt 16,3 miljarder kronor som utskottet ställer
sig bakom:
- Vården, omsorgen och skolan stärks för att främja sysselsättning och säkra
kvaliteten på välfärden.
- Utbildningen byggs ut ytterligare. Antalet högskoleplatser utökas med     15
000 hösten 1998 och ytterligare 15 000 hösten 2000. Totalt har då 60 000 nya
permanenta högskoleplatser inrättats under perioden 1997-2000. En utökning av
vuxenutbildningen görs successivt fram till år 2000 till att omfatta,
inklusive tidigare satsningar, totalt 140 000 platser.
- Politiken inriktas på hållbar tillväxt. Det lokala programmet omfattar 5,4
miljarder kronor under perioden 1998-2000. De nationella investeringarna
omfattar de energipolitiska programmen för en omställning av energisystemet.
- Företagsklimatet i Sverige förbättras ytterligare. Nedsättningen av
arbetsgivaravgifter med särskild inriktning mot mindre företag utvidgas.
- Arbetsmarknadspolitiken stärks för att minska risken för utslagning och
utanförskap. Regeringen aviserar en kvalitetshöjning genom att 1998 tillföra 1
miljard kronor för kvalificerad arbetsmarknadsutbildning. För att kraftsamla
resurserna till de yngre föreslås under 1997 en möjlighet till tillfällig
avgångsersättning för äldre arbetslösa. Dessutom aviseras i propositionen ett
förslag om generationsväxling.
Under mandatperioden har riksdagen fattat en rad viktiga beslut:
budgetsaneringen, EU-medlemskapet, omställningen av energisystemet,
arbetsmarknadspolitiken m.m. Att osäkerheten om dessa frågor försvinner och
att var och en kan lita på att välfärden bärs upp av sunda offentliga finanser
kommer att ha en positiv effekt på medborgarnas framtidstro.
Budgetpolitiken och utgiftstaket
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till budgetpolitiska mål. Sedan
tidigare har gällt att statsskulden mätt som andel av BNP skulle ha
stabiliserats senast 1996, att underskottet i de offentliga finanserna inte
får överstiga 3 % av BNP 1997, att de offentliga finanserna skall vara i
balans 1998 och att de offentliga finanserna därefter skall uppvisa ett
överskott. Det senare målet - målet om ett överskott - förtydligas nu och
anges som ett långsiktigt mål om överskott i de offentliga finanserna på i
genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel. Dessutom föreslås att man
gradvis anpassar sig mot detta mål. Överskottet skall sålunda - vid de
prognosförutsättningar som anges i propositionen - motsvara 0,5 % av BNP år
1999, 1,5 % av BNP år 2000 och 2 % år 2001.
Liksom regeringen anser finansutskottet att de utgiftstak som tidigare
fastställts för åren 1998 och 1999 skall ligga fast. Utskottet biträder också
regeringens förslag till utgiftstak för år 2000. Det innebär att de statliga
utgifterna inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten inte
får överstiga 720, 735 respektive 744 miljarder kronor under de tre åren.
Taket, med de angivna nivåerna, omfattar inte utgifterna för statsskuldsräntor
som under de tre åren beräknas uppgå till 100, 91 respektive 89 miljarder
kronor.
Finansutskottet ansluter sig också till regeringens förslag till preliminär
fördelning av statliga utgifter på utgiftsområden under åren 1998-2000.
Tilläggsbudget
I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag på tilläggsbudget till
statsbudgeten för år 1997 om bl.a. ökade statsbidrag till kommuner och
landsting, resursarbeten enligt den s.k. Kalmarmodellen, utökad
vuxenutbildningssatsning och tillfällig avgångsersättning. Dessa förslag ingår
i regeringens fempunktsprogram för arbete och utbildning. Totalt uppgår
satsningen inom programmet för 1997 till 5,5 miljarder kronor. Därutöver
behandlas även förslag om höjning av vissa anslag med anledning av ändrade
utgiftsprognoser eller ökningar av andra skäl. Andra anslag föreslås minskas,
bl.a. för att finansiera ökningar på andra anslag. Netto innebär
propositionens förslag högre anslag på ca 8,8 miljarder kronor för år 1997.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om resursarbeten men föreslår en
delvis annorlunda teknisk utformning av åtgärden. Ändringen innebär bl.a. att
ersättningen inte skall betalas ut i form av arbetslöshetsersättning utan i
form av lön. Arbetsgivaren skall sedan i efterskott kunna rekvirera ersättning
från Arbetsmarknadsverket med belopp som motsvarar den ersättning som
deltagaren annars skulle ha uppburit från a-kassan eller i form av KAS med ett
påslag motsvarande arbetsgivaravgifter. Dessa ändringar föranleder utskottet
att utöka anslaget A 1 Bidrag till Arbetslöshetsersättning på utgiftsområde 13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet med 103 miljoner kronor.
Utskottet biträder regeringens förslag om aktivare användning av
arbetslöshetsersättningen med den ändringen att åtgärden även skall kunna
bedrivas på deltid.
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till nya och ändrade anslag
på tilläggsbudget med den ändring som reglerna för resursarbeten föranleder.
Dessutom föreslår utskottet att anslaget B 13 på utgiftsområde 23 Jord- och
skogsbruk, fiske och anslutande näringar räknas ned med 15 miljoner kronor.
Utskottet godtar att Vägverket får ta upp lån i Riksgäldskontoret för att
tidigarelägga vissa angivna vägprojekt trots att grundprincipen enligt
budgetlagen är att statens infrastrukturinvesteringar skall finansieras med
anslag och ej med lån. Medgivandet bör dock enligt utskottet ses som ett
enstaka undantagsfall som görs mot bakgrund av de behov som föreligger att
skyndsamt åstadkomma ökad sysselsättning. Utskottet föreslår att riksdagen som
sin mening ger regeringen detta till känna.
I vårpropositionen föreslår regeringen att en bestämmelse införs i reglerna
för räntebidrag som innebär att ansökan om bidrag måste ha inkommit senast den
31 juli 1997 samt att projekten i sin helhet måste vara färdigställda senast
den 31 oktober samma år för att subvention skall utgå enligt 1992 års regler.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag med den ändringen att tidsfristen
för färdigställande bör förlängas med tre månader, dvs. till den 31 januari
1998.
Utskottet avstyrker förslaget i propositionen om att inkomsterna från
försäljning av olja m.m. inom ramen för Statens oljelagers verksamhet skall
sättas in på ett räntebärande konto i Riksgäldskontoret för att användas till
finansiering av framtida kostnader för efterbehandling av
lagringsanläggningar. Utskottet anser att utgifterna för efterbehandling och
miljösäkring bör anvisas på anslag på sedvanligt sätt.
Med anledning av att det förekommer en felaktig uppgift i propositionen
föreslår utskottet att riksdagen, med anledning av motion Fi49 (m), som sin
mening ger regeringen till känna att även folkhögskolor, studieförbund och
enskilda utbildningsanordnare kan anlitas för den ökade utbildningssatsningen
inom det s.k. kunskapslyftet.
Skatter och avgifter
Utskottet tillstyrker regeringens förslag avseende inkomstförändringar. Det
innebär bl.a. att beskattningen av små och medelstora företag lindras genom
att det s.k. löneunderlaget utvidgas. Räntesatsen för positiv räntefördelning
höjs med 2 procentenheter. Nedsättningen av arbetsgivaravgifter med särskild
inriktning mot mindre företag utvidgas och föreslås omfatta en lönesumma på
högst 850 000 kr per år.
De föreslagna förändringarna i energibeskattningen tillstyrks.
Fastighetsskatten på vattenkraftverk sänks. Samtidigt höjs energiskatten på
el. Regeringen föreslog i proposition 1996/97:29 att koldioxidskatt för
industrin och växthusnäringen skulle höjas den 1 januari 1997. De nödvändiga
EU-beskeden hade dock ej inkommit vid årsskiftet. De nödvändiga beskeden har
nu inkommit och utskottet föreslår att höjningen träder i kraft den 1 juli
1997. För att finansiera skattebortfallet bör de generella koldioxidskatterna
varaktigt höjas med 0,7 %.
Vidare föreslås att skatten på tobak höjs med 29 % den 1 augusti 1997.
Omräkningstalen för hyreshus i vad avser värderingsenheter för bostäder samt
för småhusenheter skall vara desamma för år 1998 som dem som gäller för år
1997.
Kommunsektorn
Utskottet biträder förslaget i propositionen om ett resurstillskott till
kommuner och landsting med 4 miljarder kronor redan år 1997 och med 8
miljarder kronor fr.o.m. år 1998 för att värna kvaliteten i välfärdens
kärnområden och för att främja den kommunala sysselsättningen. Utskottet pekar
också särskilt på att det ökade resursutrymmet för kommuner och landsting har
stor betydelse ur regionalpolitisk synvinkel och kommer alla delar av landet
till godo.
Tillskottet till kommunerna fördelas till hälften efter åldersstruktur och
till hälften som generella invånarrelaterade bidrag. Medlen till landstingen
fördelas i sin helhet invånarrelaterat. En del av resurstillskottet går också
till särskilda insatser i kommuner och landsting som hamnat i en svår
ekonomisk situation.
Övriga motioner avstyrks. Till betänkandet har fogats 161 reservationer och 18
särskilda yttranden som framgår av innehållsförteckningen. Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna har avgivit ett
antal gemensamma reservationer bl.a. avseende den allmänna inriktningen av den
ekonomiska politiken och om inriktningen såvitt avser sysselsättning och
företagande.
Inledning
I detta betänkande behandlar finansutskottet
dels proposition 1996/97:150 Ekonomisk vårproposition 1997 med förslag till
riktlinjer för den ekonomiska politiken, ett program för arbete och
utbildning, utgiftstak, ändrade anslag för budgetåret 1997, vissa
skattefrågor, bedömning av kommunsektorns ekonomiska utveckling, m.m. i vad
avser yrkandena 1-11, 18-79, 81 och 85-87,
dels proposition 1996/97:29 Höjning av koldioxidskatten för industrin och
växthusnäringen,
dels regeringens skrivelse 1996/97:118 Utvecklingen inom den kommunala
sektorn,
dels de med anledning av proposition 150 väckta motionerna
1996/97:Fi42 av Carl Bildt m.fl. (m),
1996/97:Fi43 av Lars Leijonborg m.fl. (fp),
1996/97:Fi44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser yrkandena 1-42
och 48-75 (yrkandena 36, 51, 67 och 73 är återkallade och behandlas ej),
1996/97:Fi45 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) i vad avser yrkandena
1-28, 30, 31 och 33-55,
1996/97:Fi46 av Alf Svensson m.fl. (kd),
1996/97:Fi47 av Rolf Gunnarsson och Birgitta Wichne (m),
1996/97:Fi48 av Gullan Lindblad m.fl. (m),
1996/97:Fi49 av Lars Hjertén och Jan Backman (m),
1996/97:Fi50 av Beatrice Ask m.fl. (m),
1996/97:Fi51 av Ulla Löfgren och Patrik Norinder (m),
1996/97:Fi52 av Knut Billing m.fl. (m),
1996/97:Fi53 av Lennart Fremling (fp),
1996/97:Fi54 av Lars Tobisson m.fl. (m),
1996/97:Fi55 av Peter Weibull Bernström och Ingvar Eriksson (m),
1996/97:Fi56 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m),
1996/97:Fi57 av Arne Andersson m.fl. (m),
1996/97:Fi58 av Sten Östlund och Elving Andersson (s, c),
1996/97:Fi59 av Lars Tobisson m.fl. (m),
1996/97:Fi60 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m),
1996/97:Fi61 av Helena Frisk (s),
1996/97:Fi62 av Karl-Gösta Svenson (m),
1996/97:Fi63 av Karin Olsson och Jan Björkman (s),
1996/97:Fi64 av Bo Nilsson m.fl. (s),
1996/97:Fi65 av Kenth Skårvik och Sigge Godin (fp),
1996/97:Fi66 av Carl-Johan Wilson (fp),
1996/97:Fi67 av Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik (fp),
1996/97:Fi68 av Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik (fp),
1996/97:Fi69 av Ronny Korsberg (mp),
1996/97:Fi70 av Ulf Björklund (kd),
1996/97:Fi71 av Berit Löfstedt m.fl. (s),
1996/97:Fi72 av Anne Wibble och Karin Pilsäter (fp),
1996/97:Fi73 av Barbro Westerholm m.fl. (fp),
1996/97:Fi74 av Karin Wegestål m.fl. (s),
1996/97:Fi75 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp),
1996/97:Fi76 av Erling Bager m.fl. (fp),
1996/97:Fi77 av Birgitta Carlsson och Eskil Erlandsson (c),
1996/97:Fi78 av Kjell Ericsson (c),
1996/97:Fi79 av Karin Israelsson och Carin Lundberg (c, s),
1996/97:Fi80 av Margareta Andersson och Sivert Carlsson (c),
1996/97:Fi81 av Ingbritt Irhammar och andre vice talman Görel
Thurdin (c),
1996/97:Fi82 av Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson (c),
1996/97:Fi83 av Ingbritt Irhammar och andre vice talman Görel
Thurdin (c),
1996/97:Fi84 av Sivert Carlsson m.fl. (c),
1996/97:Fi85 av Marie Wilén (c),
1996/97:Fi86 av Per Rosengren (v),
1996/97:Fi87 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m),
1996/97:Fi88 av Per Westerberg m.fl. (m),
1996/97:Fi89 av Karin Falkmer m.fl. (m),
1996/97:Fi90 av Bo Lundgren m.fl. (m),
1996/97:A47 av Hans Karlsson m.fl. (s),
1996/97:A48 av Per Unckel m.fl. (m) i vad avser yrkandena 1 och 8-14,
1996/97:A49 av Elver Jonsson m.fl. (fp) i vad avser yrkandena 1-5, 12
och 13,
dels de med anledning av skrivelse 118 väckta motionerna
1996/97:Fi91 av Lars Tobisson m.fl. (m),
1996/97:Fi92 av Anne Wibble och Karin Pilsäter (fp),
dels de med anledning av proposition 29 väckta motionerna
1996/97:Fi18 av Ingvar Eriksson och Peter Weibull Bernström (m),
1996/97:Fi19 av Roy Ottosson m.fl. (mp),
1996/97:Fi20 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp),
1996/97:Fi21 av Karin Starrin (c),
dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna
1996/97:Fi203 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) i vad avser
yrkande 6,
1996/97:Fi909 av Carl Erik Hedlund (m),
1996/97:L215 av Lennart Hedquist (m),
1996/97:So424 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser yrkande 13 och
1996/97:N269 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkande 15.


Regeringens lagförslag
Regeringens i propositionerna 150 och 29 framlagda lagförslag som behandlas av
finansutskottet återfinns i bilaga 1 till detta betänkande. Såvitt avser
förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring har
utskottet gjort viss redaktionell rättelse.
Utskottets lagförslag
Utskottets lagförslag återfinns i hemställan under mom. 30 beträffande
resursarbete och under mom. 94 beträffande skatter och avgifter.
Från skatteutskottet har överlämnats två lagförslag för författningsteknisk
samordning. Samordning har skett dels av ett i proposition 1996/97:100
framlagt förslag till ändring i 2 kap. 5 a § lagen (1981:691) om
socialavgifter med förslaget i proposition 1996/97:150, dels av ett i
proposition 1996/97:116 framlagt förslag till ändring i 12 kap. 1 § lagen
(1994:1776) om skatt på energi med förslaget i proposition 1996/97:29.
Utgiftstak och utgiftsramar 1998-2000
En tabell över utgiftstak och utgiftsramar för åren 1998-2000 föreslagna av
regering och oppositionspartier återfinns i bilaga 2 till betänkandet.
Uppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet
En sammanställning av Socialdemokraternas och Centerpartiets gemensamma
förslag till budgetåtgärder för åren 1998-2000 redovisade i proposition 150
samt parti- och kommittémotioner som väckts i anslutning till dem återfinns i
bilaga 3 till betänkandet.
En motsvarande sammanställning över Socialdemokraternas och Centerpartiets
tilläggsbudgetförslag under budgetåret 1997 redovisade i proposition 150 samt
oppositionspartiernas syn på förslagen återfinns i bilaga 4 till betänkandet.
Yttranden från andra utskott
Finansutskottet har berett övriga utskott tillfälle att avge yttrande över de
förslag i proposition 150 jämte motioner som rör respektive utskotts
beredningsområde. Yttranden har avlämnats från
- konstitutionsutskottet (1996/97:KU11y),
- skatteutskottet (1996/97:SkU5y),
- justitieutskottet  (1996/97:JuU3y),
- utrikesutskottet  (1996/97:UU4y),
- försvarsutskottet  (1996/97:FöU4y),
- socialförsäkringsutskottet (1996/97:SfU6y),
- socialutskottet (1996/97:SoU7y och SoU8y),
- kulturutskottet (1996/97:KrU6y),
- utbildningsutskottet (1996/97:UbU5y),
- trafikutskottet (1996/97:TU2y),
- jordbruksutskottet (1996/97:JoU4y),
- näringsutskottet (1996/97:NU8y),
- arbetsmarknadsutskottet (1996/97:AU7y) samt
- bostadsutskottet (1996/97:BoU7y).
Yttrandena återfinns i bilagorna 5-19 till betänkandet.
Finansutskottet har även berett socialutskottet och utbildningsutskottet
tillfälle att avge yttrande över de förslag i skrivelse 118 jämte motioner som
rör respektive utskotts beredningsområde. Yttrandena 1996/97:SoU9y och
1996/97: UbU6y återfinns i bilagorna 20 och 21 till betänkandet.
Skatteutskottet yttrade sig över proposition 29 i 1996/97:SkU1y. Yttrandet
återfinns som bilaga i finansutskottets betänkande1996/97:FiU1.
Inkomna skrivelser
Under ärendets gång har utskottet mottagit ett antal skrivelser från
organisationer och privatpersoner.
Utfrågningar
Finansutskottet anordnade den 6 mars 1997 en offentlig utfrågning om struktur-
ella förutsättningar för ekonomisk tillväxt. I utfrågningen deltog Henning
Strand, OECD, Magnus Henrekson, Industriens Utredningsinstitut, Susanne Ackum-
Agell, Fackföreningsrörelsens Institut för Ekonomisk Forskning, och Svante
Axelsson, Svenska Naturskyddsföreningen.
En utfrågning av riksbankschefen Urban Bäckström angående utvecklingen i
svensk ekonomi och den aktuella penningpolitiken ägde rum inför utskottet den
15 maj 1997.
Under ärendets beredning har statssekreterare Peter Lagerblad,
Finansdepartementet inför  utskottet lämnat upplysningar och svarat på frågor.
Protokoll från den offentliga utfrågningen återfinns i bilaga 22 till
betänkandet.
Propositionernas förslag
Proposition 150
I proposition 150 Ekonomisk vårproposition 1997 föreslår regeringen
(Finansdepartementet)
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som regeringen förordar (avsnitt 1),
2. att riksdagen fastställer ett långsiktigt mål om ett överskott i de
offentliga finanserna på 2 % av bruttonationalprodukten i genomsnitt över en
konjunkturcykel (avsnitt 4.3),
3. att riksdagen fastställer målen för budgetpolitiken om ett överskott i de
offentliga finanserna till 0,5 % av bruttonationalprodukten för år 1999, 1,5 %
för år 2000 och 2 % för år 2001 (avsnitt 4.3),
4. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren
1998-2000 (avsnitt 5.5),
5. att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive
socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för år 2000 till 744
miljarder kronor (avsnitt 5.5),
6. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden åren 1998-2000 som riktlinjer för regeringens budgetarbete
(avsnitt 5.6 och tabell 5.8),
7. att riksdagen godkänner beräkningen av utgifterna inom den kommunala
sektorn (avsnitt 5.5 och avsnitt 8),
8. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
9. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
bankrörelselagen (1987:617),
10. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1993:389) om assistansersättning,
11. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om försök med
resursarbete,
18. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1997:000) om försök med resursarbete,
19. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1995:706) om kommuners ansvar för ungdomar,
20. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa,
21. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
studiestödslagen (1973:349),
22. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1993:737) om bostadsbidrag,
23. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1996:1349) om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
24. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting,
25. att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om avräkning av anslag
och inkomsttitlar (avsnitt 6.2),
26. att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1997 ändra det under utgiftsområde 2 anvisade obetecknade anslaget
Kostnader för vissa nämnder till ett ramanslag,
27. att riksdagen bemyndigar regeringen att sälja, byta eller på annat sätt
helt eller delvis avyttra statens aktieinnehav i Värdepapperscentralen VPC AB,
28. att riksdagen bemyndigar regeringen att disponera ersättning som härrör
från avyttring av aktier i Värdepapperscentralen VPC AB till förvärv av aktier
i eller bildande av bolag som direkt eller indirekt driver verksamhet enligt
lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet eller aktiekontolagen
(1989:827),
29. att riksdagen bemyndigar regeringen att genom apportförfarande, emis-
sion, kvittning eller på annat sätt överlåta försvarsfastigheter till ett av
staten ägt aktiebolag,
30. att riksdagen bemyndigar regeringen att bilda ett särskilt aktiebolag
för försvarsfastigheter samt att vidta de åtgärder som behövs för
genomförandet av bolagsbildningen,
31. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om och vidta de åtgärder
som är nödvändiga för genomförandet av bolagsbildningen,
32. att riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra den slutliga
avvecklingen av Securum AB enligt de principer som redovisas (avsnitt 6.4),
33. att riksdagen fastställer ett beräknat avgiftsuttag för
teleberedskapsavgiften under budgetåret 1997 till sammanlagt 50 000 000 kr,
34. att riksdagen fastställer det sammanlagda avgiftsuttaget för
elberedskapsavgiften under budgetåret 1997 till sammanlagt 100 000 000 kr,
35. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåren 1997-2001 ikläda
staten ekonomiska förpliktelser i samband med beslut om beredskapsåtgärder
inom elförsörjningen i enlighet med vad som anförs (avsnitt 6.7),
36. att riksdagen bemyndigar regeringen att ikläda staten betalningsansvar
på ytterligare 322 000 000 kr för att uppfylla det statliga garantiåtagandet
mot Nordiska Investeringsbanken,
37. att riksdagen godkänner att högst 500 000 000 kr får användas under
budgetåret 1997 för försöksverksamhet med friare användning av
arbetslöshetsersättning,
38. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om tillfällig
avgångsersättning,
39. att riksdagen godkänner att högst 100 000 000 kr av det under
utgiftsområde 14 anvisade anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får
användas för tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen och
arbetsmarknadsinstituten samt för kontroll och uppföljning av att åtgärderna
används på avsett sätt,
40. att riksdagen godkänner regeringens förslag i fråga om förlängning av
tid i arbetslivsutveckling,
41. att riksdagen godkänner regeringens förslag i fråga om förlängning av
tid i arbetsplatsintroduktion,
42. att riksdagen godkänner regeringens förslag i fråga om att öka kvinnors
företagande,
43. att riksdagen godkänner regeringens förslag om ersättningsnivåer i
utbildningsbidraget,
44. att riksdagen godkänner regeringens förslag i fråga om
Interpraktikstipendier,
45. att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga om det under
utgiftsområde 14 anvisade anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till ett
belopp om högst 55 000 000 kr beställa tjänster som medför utgifter under
kommande budgetår,
46. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om bidragsnivåer för
anställda med lönebidrag vid de allmännyttiga organisationer som erhållit
särskild dispens,
47. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om att lönebidraget
lämnas i form av ett belopp per dag samt att rekvisitionerna av lönebidrag
skall ske månadsvis,
48. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om bidrag för
vuxenutbildning på grundskolenivå inom den särskilda
vuxenutbildningssatsningen,
49. att riksdagen godkänner regeringens förslag att 18 323 000 kr av
anslagsbehållningen på det i statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under
åttonde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget Övriga utgifter inom
forskning och forskarutbildning får användas som bidrag till särskilda
kostnader och vissa projekt för Malmö högskola,
50. att riksdagen bemyndigar regeringen att inom ramen för anslaget Bidrag
till kulturmiljövård och kulturstöd vid ombyggnad besluta om bidrag på högst
40 000 000 kr för utbetalning under senare år, dock senast år 2000,
51. att riksdagen godkänner regeringens förslag till ändrade regler för
räntesubventioner och investeringsbidrag för bostäder, såvitt gäller frågan om
vissa tidpunkter för bostäder såvitt gäller frågan om vissa tidpunkter för
färdigställande m.m. (avsnitt 6.15),
52. att riksdagen godkänner regeringens förslag till ändrade regler för
räntesubventioner för bostäder såvitt gäller frågor om beräkning av räntesats
i vissa fall (avsnitt 6.15),
53. att riksdagen godkänner regeringens förslag till ändrade regler för
räntesubventioner för bostäder såvitt gäller frågan om räntebidrag efter
exekutiv försäljning (avsnitt 6.15),
54. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår i fråga om ersättning
till sekretariatsuppgifter för beslutsgruppen inom EG:s strukturfonder,
55. att riksdagen godkänner den reviderade beräkningen av inkomsterna på
inkomsttitel 6911 Övriga bidrag från EG,
56. att riksdagen godkänner den föreslagna användningen av medel på det
under fjortonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Investeringsbidrag
för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning,
57. att riksdagen godkänner att regeringen får använda högst 60 000 000 kr
av anslaget Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt
hållbar riktning till radonsanering av dricksvatten (avsnitt 6.17),
58. att riksdagen godkänner att regeringen, eller den myndighet som
regeringen beslutar, får besluta om förskottering av investeringar i statens
spåranläggningar och att villkoren för detta skall utformas i likhet med vad
som gäller för förskottering av väginvesteringar,
59. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om att Vägverket får ta
upp lån i Riksgäldskontoret för att tidigarelägga vägprojekt om
2 169 000 000 kr,
60. att riksdagen bemyndigar regeringen att belasta det under utgiftsområde
22 anvisade anslaget Byggande av vägar med kostnader för räntor och
amorteringar avseende lån för vägprojekten E 18/20 Örebro-Arboga, E 4 Stora
Åby-Väderstad, E 22 Söderåkra-Hossmo samt E 4 trafikplats Hallunda,
61. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår avseende uppkomna
driftskostnader för administrationen av Jordbrukets blockdatabas,
62. att riksdagen bemyndigar regeringen att ta emot aktier i bolagiserade
industriforskningsinstitut,
63. att riksdagen bemyndigar regeringen att tillsammans med Stiftelsen för
Kunskaps- och Kompetensutveckling bilda ett holdingbolag, som skall äga aktier
i de till aktiebolag ombildade industriforskningsinstituten,
64. att riksdagen bemyndigar regeringen att utnyttja det under utgiftsområde
24 anvisade anslaget Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda
företag, m.m. för statens kostnader vid bildandet av holdingbolaget,
65. att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för en sammanslagning
av Sveriges geologiska undersökning och Statens oljelager,
66. att riksdagen godkänner att inkomsterna från försäljning av olja m.m.
fr.o.m. 1 juli 1997 sätts in på ett räntebärande konto i Riksgäldskontoret för
att användas till finansiering av framtida kostnader för efterbehandling av
lagringsanläggningar,
67. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om den verksamhet hos
Exportkreditnämnden som genom planerade EU-regler definieras som
konkurrensutsatt garantiverksamhet och om formerna och villkoren för
avvecklingen av sådan verksamhet, inkluderande en eventuell försäljning eller
överlåtelse av verksamheten,
68. att riksdagen på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997
godkänner ändrade ramar för utgiftsområden samt ändrade och nya anslag i
enlighet med specifikation i nedanstående tabell,
Specifikation av reviderade ramar för utgiftsområden samt reviderade och nya
anslag för budgetåret 1997
Tusental kr
-------------------------------------------------------
|   |Utgiftsområde           |Belopp  |Förändring|Ny ram/|
|   |Anslag                  |enl.    |av ram/ |Ny    |
|   |                        |statsbudget|anslag|anslags-|
|   |                        | 1997   |        |nivå  |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|1  |Rikets styrelse         | 3 781  |-20 000 | 3 761|
|   |                        |   330  |        |   330|
-------------------------------------------------------
|E  |Presstöd, ramanslag     |541 579 |-20 000 |521 579|
|2  |                        |        |        |      |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|2  |Samhällsekonomi    och  | 3 807  |  +500  | 4 307|
|   |finansförvaltning       |   556  |   000  |   556|
-------------------------------------------------------
|B  |Försäljning av aktier i |60 000  |-10 000 |50 000|
|4  |Stadshypotek       AB,  |        |        |      |
|   |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|B  |Värdering    m.m.   av  |     0  |+10 000 |10 000|
|6  |aktier               i  |        |        |      |
|   |Värdepapperscentralen   |        |        |      |
|   |VPC AB,                 |        |        |      |
|   |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|B  |Investeringar        i  |     0  |  +500  |500 000|
|7  |infrastrukturen på den  |        |   000  |      |
|   |svenska                 |        |        |      |
|   |finansmarknaden,        |        |        |      |
|   |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|4  |Rättsväsendet           |20 824  |+18 000 |20 842|
|   |                        |   537  |        |   537|
-------------------------------------------------------
|B  |Åklagarväsendet,        |627 237 |+18 000 |645 237|
|1  |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|5  |Utrikesförvaltning och  | 2 757  |+2 000  | 2 759|
|   |internationell          |   203  |        |   203|
|   |samverkan               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|E  |Delegationen       för  |     0  |+2 000  | 2 000|
|5  |översättning  av  EG:s  |        |        |      |
|   |regelverk,              |        |        |      |
|   |reservationsanslag      |        |        |      |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|6  |Totalförsvar            |42 372  |  +150  |42 522|
|   |                        |   642  |   000  |   642|
-------------------------------------------------------
|B  |Funktionen              |152 886 |+50 000 |202 886|
|7  |Telekommunikationer,    |        |        |      |
|   |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|B  |Funktionen              |27 612  |  +100  |127 612|
|10 |Energiförsörjning,      |        |   000  |      |
|   |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|9  |Hälsovård, sjukvård och |23 721  |-50 000 |23 671|
|   |social omsorg           |   787  |        |   787|
-------------------------------------------------------
|A  |Sjukvårdsförmåner m.m., |15 637  |  -125  |15 512|
|1  |ramanslag               |   000  |   000  |   000|
-------------------------------------------------------
|B  |Vissa statsbidrag inom  |711 200 |  -300  |411 200|
|1  |äldre-             och  |        |   000  |      |
|   |handikappområdet,       |        |        |      |
|   |reservationsanslag      |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|B  |Bilstöd           till  |343 944 |  -130  |213 944|
|6  |handikappade, ramanslag |        |   000  |      |
-------------------------------------------------------
|B  |Kostnader  för statlig  | 3 663  |  +475  | 4 138|
|7  |assistansersättning,    |   000  |   000  |   000|
|   |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|C  |Alkohol-           och  |     0  |+30 000 |30 000|
|8  |drogpolitiska åtgärder, |        |        |      |
|   |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|13 |Ekonomisk trygghet vid  |36 174  |+5 453  |41 627|
|   |arbetslöshet            |   384  |   000  |   384|
-------------------------------------------------------
|A  |Bidrag            till  |34 088  |+5 453  |39 541|
|1  |arbetslöshetsersättning,|   334  |   000  |   334|
|   |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|14 |Arbetsmarknad      och  |52 277  |-2 116  |50 160|
|   |arbetsliv               |   499  |   552  |   947|
-------------------------------------------------------
|A  |Arbetsmarknadspolitiska |25 612  |-2 124  |23 488|
|2  |åtgärder,               |   727  |   052  |   675|
|   |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|A  |Vissa   kostnader  för  |     0  |+7 500  | 7 500|
|7  |införandet av en allmän |        |        |      |
|   |och       sammanhållen  |        |        |      |
|   |arbetslöshetsförsäkring,|        |        |      |
|   |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|15 |Studiestöd              |16 884  |  +383  |17 267|
|   |                        |   088  |   285  |   373|
-------------------------------------------------------
|A  |Studiemedel,     m.m.,  | 9 485  |+20 600 | 9 506|
|2  |ramanslag               |   430  |        |   030|
-------------------------------------------------------
|A  |Vuxenstudiestöd, m.m.,  | 4 721  |  +362  | 5 084|
|3  |ramanslag               |   951  |   685  |   636|
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|16 |Utbildning         och  |25 357  |  +205  |25 562|
|   |universitetsforskning   |   109  |   450  |   559|
-------------------------------------------------------
|A  |Särskilda               | 2 546  |  +205  | 2 751|
|14 |utbildningsinsatser för |   348  |   450  |   798|
|   |vuxna, ramanslag        |        |        |      |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|17 |Kultur,        medier,  | 7 161  |+49 537 | 7 211|
|   |trossamfund och fritid  |   590  |        |   127|
-------------------------------------------------------
|G  |Bidrag            till  |224 337 |+16 000 |240 337|
|2  |kulturmiljövård    och  |        |        |      |
|   |kulturstöd         vid  |        |        |      |
|   |ombyggnad, ramanslag    |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|H  |Centrala       museer:  |506 477 |+15 237 |521 714|
|1  |Myndigheter,            |        |        |      |
|   |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|H  |Stöd till icke-statliga |10 000  |+7 000  |17 000|
|5  |kulturlokaler,          |        |        |      |
|   |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|N  |Stöd   till  idrotten,  |480 240 |+11 300 |491 540|
|3  |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|18 |Samhällsplanering,      |33 368  |    ±0  |33 368|
|   |bostadsförsörjning och  |   197  |        |   197|
|   |byggande                |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|A  |Räntebidrag      m.m.,  |23 400  |-25 000 |23 375|
|2  |ramanslag               |   000  |        |   000|
-------------------------------------------------------
|A  |Bostadsbidrag,          | 5 910  |+25 000 | 5 935|
|10 |ramanslag               |   000  |        |   000|
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|19 |Regional utjämning och  | 3 726  |-6 500  | 3 719|
|   |utveckling              |   021  |        |   521|
-------------------------------------------------------
|A  |Regionalpolitiska       | 1 453  |  -122  | 1 331|
|1  |åtgärder,               |   517  |   500  |   017|
|   |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|A  |Sysselsättningsbidrag,  |200 000 |+35 000 |235 000|
|5  |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|A  |Transportbidrag,        |303 000 |+81 000 |384 000|
|6  |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|20 |Allmän    miljö-   och  | 1 329  |+6 100  | 1 335|
|   |naturvård               |   871  |        |   971|
-------------------------------------------------------
|A  |Statens naturvårdsverk, |355 827 |+2 500  |358 327|
|1  |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|A  |Investeringar     inom  |217 992 |+3 600  |221 592|
|4  |miljöområdet, ramanslag |        |        |      |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|21 |Energi                  |474 151 |  +114  |588 151|
|   |                        |        |   000  |      |
-------------------------------------------------------
|A  |Bidrag            till  |     0  |+80 000 |80 000|
|5  |investeringar        i  |        |        |      |
|   |elproduktion      från  |        |        |      |
|   |förnybara energikällor, |        |        |      |
|   |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|A  |Provning, märkning och  |     0  |+4 000  | 4 000|
|6  |certifiering        av  |        |        |      |
|   |energikrävande          |        |        |      |
|   |utrustning,      m.m.,  |        |        |      |
|   |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|A  |Kostnader för bildandet |     0  |+30 000 |30 000|
|7  |av        en        ny  |        |        |      |
|   |energimyndighet,        |        |        |      |
|   |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|22 |Kommunikationer         |25 063  |  +204  |25 267|
|   |                        |   442  |   500  |   942|
-------------------------------------------------------
|A  |Gemenskapens            |     0  |  +200  |200 000|
|10 |finansiella  stöd  för  |        |   000  |      |
|   |Transeuropeiska         |        |        |      |
|   |nätverk, ramanslag      |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|B  |Utredningsarbete  m.m.  |     0  |+4 500  | 4 500|
|7  |med  anledning  av M/S  |        |        |      |
|   |Estonias förlisning,    |        |        |      |
|   |obetecknat anslag       |        |        |      |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|23 |Jord-  och  skogsbruk,  |13 324  |  +247  |13 571|
|   |fiske  med  anslutande  |   084  |   774  |   858|
|   |näringar                |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|B  |Statens jordbruksverk,  |183 114 |+4 500  |187 614|
|1  |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|B  |Kompletterande åtgärder | 1 085  |-5 000  | 1 080|
|12 |inom       jordbruket,  |   000  |        |   000|
|   |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|B  |Jordbrukets             |     0  |  +100  |100 000|
|17 |blockdatabas, ramanslag |        |   000  |      |
-------------------------------------------------------
|C  |Strukturstöd      till  |30 890  |+10 300 |41 190|
|2  |fisket m.m.,            |        |        |      |
|   |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|C  |Från       EG-budgeten  |80 000  |+74 474 |154 474|
|3  |finansierade struktur-  |        |        |      |
|   |stöd till fisket m.m.,  |        |        |      |
|   |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|D  |Ersättningar       för  |12 500  |+30 000 |42 500|
|2  |viltskador       m.m.,  |        |        |      |
|   |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|E  |Bekämpande          av  |89 500  |+20 500 |110 000|
|5  |smittsamma              |        |        |      |
|   |husdjurssjukdomar,      |        |        |      |
|   |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|E  |Gränskontroll       av  |     0  |+13 000 |13 000|
|6  |livsmedel  och levande  |        |        |      |
|   |djur,                   |        |        |      |
|   |reservationsanslag      |        |        |      |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|24 |Näringsliv              | 2 859  |  +136  | 2 996|
|   |                        |   744  |   500  |   244|
-------------------------------------------------------
|A  |Närings-           och  |353 268 |+6 500  |359 768|
|1  |teknikutvecklingsverket:|        |        |      |
|   |Förvaltningskostnader,  |        |        |      |
|   |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|A  |Kostnader          för  |25 000  |  +130  |155 000|
|7  |omstrukturering     av  |        |   000  |      |
|   |vissa   statligt  ägda  |        |        |      |
|   |företag, m.m.,          |        |        |      |
|   |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|E  |Exportkreditnämnden,    |120 000 |-3 100  |116 900|
|3  |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|E  |AB Svensk Exportkredits |16 500  |+3 100  |19 600|
|4  |statsstödda             |        |        |      |
|   |exportkreditgivning,    |        |        |      |
|   |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|25 |Allmänna  bidrag  till  |83 612  |+4 000  |87 612|
|   |kommuner                |   000  |   500  |   500|
-------------------------------------------------------
|A  |Generellt  statsbidrag  |62 227  |+3 800  |66 027|
|1  |till   kommuner    och  |   000  |   000  |   000|
|   |landsting, ramanslag    |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|A  |Bidrag  till särskilda  |400 000 |  +200  |600 000|
|2  |insatser  i vissa kom-  |        |   000  |      |
|   |muner och landsting,    |        |        |      |
|   |reservationsanslag      |        |        |      |
-------------------------------------------------------
|A  |Bidrag till  Rådet för  |     0  |  +500  |   500|
|4  |kommunal  redovisning,  |        |        |      |
|   |obetecknat anslag       |        |        |      |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|27 |Avgiften          till  |20 525  |  -472  |20 053|
|   |Europeiska gemenskapen  |   000  |   000  |   000|
-------------------------------------------------------
|A  |Avgift    baserad   på  | 8 510  |  -472  | 8 038|
|4  |bruttonationalinkomsten,|   000  |   000  |   000|
|   |ramanslag               |        |        |      |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|   |Summa                   |        |+8 805  |      |
|   |                        |        |   594  |      |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
69. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1776) om skatt på energi,
70. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1996:1220) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
71. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
72. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370),
73. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1993:1536) om räntefördelning vid beskattning,
74. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter,
75. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
76. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändringstal för 1998
års taxeringsvärden,
77. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1563) om tobaksskatt,
78. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m.,
79. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror
från land som är medlem i Europeiska unionen,
81. att riksdagen antar regeringens förslag till lag med särskilda
bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1998,
85. att riksdagen godkänner följande nya inkomsttitlar för redovisning av
statens inkomster: - Inlevererat överskott av statsstödd exportkredit, -
Överskott av statsstödd exportkredit, - Ränteinkomster av lokaliseringslån, -
Offentlig lagring försäljningsintäkter, - Offentlig lagring,
86. att riksdagen godkänner att inkomsttitlarna 1425, 1426 och 1427 får
följande nya titel- och undertitelbenämningar: - Skatt på öl 1425:04, - Skatt
på vin och andra jästa drycker 1425:02, - Skatt på mellanklassprodukter
1425:03, - Skatt på etylalkohol föreslås få 1425:01, - Inkomsttiteln 1425
föreslås ändra namn till Alkoholskatt,
87. att riksdagen godkänner följande nya benämningar på inkomsttitlar:     -
1473 Särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter, - 6111 Arealersättning,   -
6112 Kompletterande åtgärder, - 6113 Övriga interventioner.
Proposition 29
I proposition 29 Höjning av koldioxidskatten för industrin och växthusnäringen
föreslår regeringen (Finansdepartementet) att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi.
Skrivelse 118
I regeringens skrivelse 118 Utvecklingen inom den kommunala sektorn lämnas en
översiktlig redovisning av hur den kommunala verksamheten utvecklas i
förhållande till de nationella mål som statmakterna satt upp för vissa
verksamhetsområden.
Motionsyrkandena
Motionsyrkanden med anledning av proposition 150
1996/97:Fi42 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar godkänna allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande riktlinjer för budgetpolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande budgetprocessen, budgeteringsmarginalen och utgiftstaket,
4. att riksdagen fastställer ett långsiktigt mål om balans i de offentliga
finanserna i genomsnitt över en konjunkturcykel i enlighet med vad som anförts
i motionen,
5. att riksdagen beslutar godkänna beräkningen av de offentliga utgifterna
för åren 1998-2000 i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar fastställa utgiftstaket för staten inklusive
socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för år 1998 till 660
miljarder kronor, för år 1999 till 649 miljarder kronor och för år 2000 till
640 miljarder kronor i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar godkänna den preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden åren 1998-2000 som riktlinjer för regeringens
budgetarbete i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar godkänna en beräkning av utgifterna i den
kommunala sektorn i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande förutsättningar för nya arbetstillfällen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skattepolitikens inriktning,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det sociala ansvaret.
1996/97:Fi43 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen fastställer ett långsiktigt mål om ett överskott i de
offentliga finanserna på 2 % av bruttonationalprodukten i genomsnitt över en
konjunkturcykel till dess skuldkvoten sjunkit till 60 % av BNP,
3. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren
1998-2000 enligt vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive
socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för år 1998 till 696
miljarder kronor, för år 1999 till 710 miljarder kronor och för år 2000 till
717 miljarder kronor,
5. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden åren 1998-2000 som redovisas i motionen som riktlinjer för
budgetarbetet (tabell A. bilaga 1),
6. att riksdagen godkänner beräkningen i motionen av utgifterna inom den
kommunala sektorn,
7. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1993:389) om
assistansersättning,
8. att riksdagen avslår förslaget till lag om försök med resursarbete,
9. att riksdagen beslutar att de extra statsbidragen till kommuner och
landsting fördelas enligt principerna i det generella skatteutjämningssystemet
("påsen"),
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelning av de särskilda medlen till kommuner och landsting för
utvecklingsprojekt,
11. att riksdagen avslår förslaget om tillfällig avgångsersättning,
12. att riksdagen avslår förslaget om 100 miljoner kronor för tillfälliga
personalförstärkningar inom Arbetsmarknadsverket,
13. att riksdagen avslår förslaget om förlängning av tid i
arbetslivsutveckling,
14. att riksdagen avslår förslaget om s.k. lokala investeringsprogram,
15. att riksdagen på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997
godkänner ändrade ramar för utgiftsområden samt ändrade och nya anslag i
förhållande till regeringens förslag i enlighet med specifikation i tabell B
(bilaga 2),
16. att riksdagen avslår förslaget att högst 500 miljoner kronor får
användas under budgetåret 1997 för försöksverksamhet med friare användning av
arbetslöshetsersättning,
17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en sänkning av
arbetsgivaravgifterna från den 1 juli 1997 så att uttaget minskar med 8
miljarder kronor räknat på helt år,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen för skattepolitiken,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att presstödet bör avvecklas,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
1996/97:Fi44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag godkänner de riktlinjer
om den ekonomiska politiken som förordats i motionen (avsnitt 1.1-1.4),
2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till målen för
budgetpolitiken förordar de budgetpolitiska målsättningar som anförts i
motionen (avsnitt 1.5),
3. att riksdagen med avslag på regeringens förslag godkänner de beräkningar
av offentliga utgiftsnivåer för åren 1998-2000 som förordats i motionen
(avsnitt 1.5),
4. att riksdagen avslår regeringens förslag till utgiftstak inklusive
socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten för år 2000,
5. att riksdagen med avslag på regeringens förslag godkänner den preliminära
fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för 1998 enligt vad som anförts i
motionen (tabell 2, avsnitt 6),
6. att riksdagen avslår regeringens förslag till beräkning av utgifterna
inom den kommunala sektorn,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om finans- och penningpolitiken (avsnitt 1.3),
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen skall verka för förändring av EU:s riktlinjer för
den ekonomiska politiken (avsnitt 1.3),
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regeringens hantering av inträdet i stabilitets- och tillväxtpakten
(avsnitt 1.3),
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skattepolitiken (avsnitt 1.4),
11. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1974:576) om statlig inkomstskatt till den del som avser höjning av
löneunderlaget från 70 till 100 procent,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU-finansieringen (avsnitt 1.6),
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den kommunala ekonomin (avsnitt 2),
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lönebildningen (avsnitt 4.1),
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kön och makt (avsnitt 4.4),
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetstiderna (avsnitt 4.3),
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en lagstiftad arbetstidsförkortning (avsnitt 4.3),
19. att riksdagen hos regeringen begär att den tillsätter en utredning om
differentierade arbetsgivaravgifter enligt vad i motionen anförts (avsnitt
4.3),
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avsätta medel för en utvidgad försöksverksamhet (avsnitt 4.3),
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den ekonomiska demokratin (avsnitt 4.4),
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Vänsterpartiets sysselsättningsprogram (avsnitt 5),
23. att riksdagen hos regeringen begär förslag till tandvårdsförsäkring
enligt vad i motionen anförts (avsnitt 6, utgiftsområde 9),
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att rättighetslagstiftningar inte skall inordnas under de s.k.
taken för offentliga utgifter (avsnitt 6, utgiftsområde 9),
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en undersökning av pensionärernas villkor (avsnitt 6, utgiftsområde
11),
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelningspolitiska konsekvensanalyser (avsnitt 6, utgiftsområde
11),
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenskt deltagande i Schengensamarbetet (avsnitt 6, utgiftsområde
22),
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det statliga aktieinnehavet i VPC (avsnitt 7, utgiftsområde 2),
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör
återkomma med förslag till statsbudget för budgetåret 1997 med en ökning av
anslaget A 1 Polisorganisationen under utgiftsområde 4 med 25 000 000 kr
(avsnitt 7, utgiftsområde 4),
30. att riksdagen avslår regeringens förslag om schablonisering av
assistansersättning enligt vad i motionen anförts om den enskilde
funktionshindrades behov (avsnitt 7, utgiftsområde 9),
31. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för assistans-
ersättning i linje med vad assistansberättigade föreslagit (avsnitt 7,
utgiftsområde 9),
32. att riksdagen avslår regeringens förslag om ett kommunalt kostnadsansvar
för assistanskostnader upp till 20 timmar enligt vad i motionen anförts om
kommunalisering (avsnitt 7, utgiftsområde 9),
33. att riksdagen avslår regeringens besparing på 300 000 000 kr på
rehabiliteringsinsatser och hjälpmedel till funktionshindrade (avsnitt 7,
utgiftsområde 9),
34. att riksdagen beslutar att på tilläggsbudgeten till statsbudgeten för
budgetåret 1997 öka det anvisade anslaget till Assistansersättning med
125 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 4 263 000 000 kr
(avsnitt 7, utgiftsområde 9),
35. att riksdagen avslår regeringens förslag om högre självrisknivå i
tandvårdsförsäkringen enligt vad i motionen anförts om missgynnandet av
ekonomiskt svaga grupper (avsnitt 7, utgiftsområde 9),
36. (yrkandet återkallat),
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om återinförande av änkepensionen (avsnitt 7, utgiftsområde 11),
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör återkomma på tilläggsbudget för år 1997 med ökat
anslag till Efterlevnadspension till vuxna med 125 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslår eller således 982 000 000 kr,
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillämpningen av systemet med utgiftsområden (avsnitt 7,
utgiftsområde 13)
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sammanslagning av utgiftsområdena 13 och 14 (avsnitt 7,
utgiftsområde 13),
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den före 1 juli 1997 bör återkomma med förslag om att avskaffa
OTA,
42. att riksdagen, vid avslag på yrkande 41, som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att den bör lägga förslag om att avskaffa
avstängingsreglerna för OTA,
48. att riksdagen avslår regeringens förslag om att högst 500 000 000 kr får
användas under budgetåret 1997 för försöksverksamhet med friare användning av
arbetslöshetsersättning enligt vad i motionen anförts (avsnitt 7,
utgiftsområde 13),
49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om restriktioner för användandet av resursarbeten (avsnitt 7,
utgiftsområde 13),
50. att riksdagen beslutar att i tilläggsbudgeten för budgetåret 1997
överföra 500 000 000 kr från utgiftsområde 13 anslag A 1 till utgiftsområde 14
anslag A 2 enligt vad i motionen anförts (avsnitt 7, utgiftsområde 13),
51. (yrkandet återkallat),
52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om slopande av volymkrav på antalet deltagare i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder (avsnitt 7, utgiftsområde 14),
53. att riksdagen avslår regeringens förslag om utbildningsbidrag för dem
som inte har arbetslöshetsersättning enligt vad i motionen anförts (avsnitt 7,
utgiftsområde 14),
54. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör
återkomma på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997 med förslag
till höjd ersättning vid deltagande i datorverksamhet enligt vad i motionen
anförts (avsnitt 7, utgiftsområde 14),
55. att riksdagen avslår regeringens förslag till bemyndigande om att
beställa tjänster för högst 55 000 000 kr enligt vad i motionen anförts
(avsnitt 7, utgiftsområde 14),
56. att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1997 öka det anvisade anslaget till anslagspost A 2
med 1 360 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit (avsnitt 7,
utgiftsområde 14),
57. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör
återkomma på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997 med en
ökning av anslaget A 3 med 150 000 000 kr (avsnitt 7, utgiftsområde 14),
58. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om individuella och målinriktade handlingsplaner för
lönebidragsanställda (avsnitt 7, utgiftsområde 14),
59. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lönebidragsförordningen (avsnitt 7, utgiftsområde 14),
60. att riksdagen avslår regeringens förslag att den genomsnittliga
bidragsnivån som lämnas till andra arbetsgivare än allmännyttiga
organisationer får uppgå till högst 60 % av den bidragsgrundande lönekostnaden
enligt vad i motionen anförts (avsnitt 7, utgiftsområde 14),
61. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lönebidrag
skall kunna uppgå till högst 90 % av bidragsgrundande lönekostnad enligt vad i
motionen anförts (avsnitt 7, utgiftsområde 14),
62. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskilt rekryteringsstöd för lönebidragsanställda (avsnitt 7,
utgiftsområde 14),
63. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Samhall och lönebidrag (avsnitt 7, utgiftsområde 14),
64. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att, enligt vad i
motionen anförts, högsta lönebidragsbelopp skall följa löneutvecklingen
(avsnitt 7, utgiftsområde 14),
65. att riksdagen beslutar, enligt vad i motionen anförts, att
lönebidragsbeloppet skall anges i procent och kunna ändras under
avtalsperioden samt att rekvisitionerna av lönebidrag skall ske månadsvis
(avsnitt 7, utgiftsområde 14),
66. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om studiestödets anpassning till studiernas omfattning (avsnitt 6,
utgiftsområde 15),
67. (yrkandet återkallat),
68. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att medlen till Svenska Friidrottsförbundet skall tilldelas i form
av ett lån (avsnitt 7, utgiftsområde 17),
69. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1993:737) om bostadsbidrag (avsnitt 7, utgiftsområde 18),
70. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en fördjupad översyn av bostadsbidragsreglerna (avsnitt 7,
utgiftsområde 18),
71. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ingen skall behöva förlora mer än 500 kr per månad på de
genomförda förändringarna av bostadsbidragsreglerna (avsnitt 7, utgiftsområde
18),
72. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör
återkomma på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997 och däri
anslå 5 000 000 kr till Nationella resurscentrumet för kvinnor (avsnitt 7,
utgiftsområde 19),
73. (yrkandet återkallat),
74. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997 öka
anslaget A 1 Kostnader för rovdjursinventering med 2 500 000 kr,
75. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de ökade ränte- och amorteringskostnaderna under budgetpost A 3
i tilläggsbudgeten till statsbudgeten för budgetåret 1997 bör rymmas inom
anslaget för denna (avsnitt 7, utgiftsområde 22).
1996/97:Fi45 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som förordas i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den ekonomiska utvecklingen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående den växande miljöskulden m.m. och nödvändigheten av att
minska denna,
4. att riksdagen hos regeringen begär redovisning av miljöjusterad
bruttonationalprodukt och förändring av miljöskuld i anslutning till den
budgetproposition som skall lämnas i september 1997,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en mer aktiv miljöpolitik som drivkraft för en positiv ekonomisk
utveckling,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående hushållens sparande,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att premiereserven skall hänföras till privat sparande,
8. att riksdagen fastställer ett långsiktigt mål om överskott i de
offentliga finanserna på minst 1 % av bruttonationalprodukten i genomsnitt
över en konjunkturcykel,
9. att riksdagen fastställer konjunkturrelaterade mål för budgetpolitiken om
ett överskott i de offentliga finanserna till 0,5 % av bruttonationalprodukten
för år 1999 och 1,5 % år 2000,
10. att riksdagen fastställer konjunkturrelaterat mål för överskott i de
offentliga finanserna för år 2001 i samband med vårpropositionen 1998,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftade övergripande
mål för Riksbanken i enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om låg realränta som mål för den ekonomiska politiken,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktlinjer och utformning av skatterna,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en grön skatteväxling,
15. att riksdagen för budgetåren 1998-2000 godkänner de i motionen (tabell
1) föreslagna beräkningarna av budgeteffekter av förändrade skatter och
avgifter som riktlinjer för regeringens fortsatta budgetarbete,
16. att riksdagen, med ändring av regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, beslutar att fastighetsskatt för
vattenkraftverk m.m. skall utgå med 4,1 %,
17. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändringar av skatt på
energi och i stället antar motionens förslag till ändringar av energi- och
miljörelaterade skatter och avgifter inom ramen för en grön skatteväxling,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utebliven höjning samt sänkning av egenavgifter som led i grön
skatteväxling och arbetstidsförkortning,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkta arbetsgivaravgifter som led i grön skatteväxling,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om höjt grundavdrag i inkomstbeskattningen inom ramen för en
arbetstidsförkortning,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om permanent skikt med 25 % skatt i den statliga skatteskalan och om
uppjusterad skiktgräns för statlig skatt,
22. att riksdagen, med ändring av regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, beslutar att fr.o.m. 1998
fastighetsskatten för bostäder skall utgå med 1,5 %,
23. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att aktier skall värderas
till 75 % av marknadsvärdet vid förmögenhetstaxering,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om höjning av alkoholskatten,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktlinjer för näringspolitiken,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sysselsättningsutvecklingen,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildningssatsningen och forskningsfinansieringen,
28. att riksdagen avslår regeringens förslag till tillfällig
avgångsersättning,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förslaget till generationskontrakt,
31. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om försök med
resursarbete,
33. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1997:000) om försök med resursarbete,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktlinjer för en bättre fördelningspolitik,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de tvivelaktiga ekonomiska effekterna av medlemskapet i Europeiska
unionen,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nackdelar och risker med ett eventuellt svenskt medlemskap i
Europeiska monetära unionen,
37. att riksdagen beslutar att svenskt medlemskap i Europeiska monetära
unionen skall avgöras i en beslutande folkomröstning,
38. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren
1998-2000 enligt vad som anförts i motionen (tabell 2),
39. att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive
socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för år 1999 till 732
miljarder kronor,
40. att riksdagen fastställer utgiftstaket inklusive
socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för år 2000 till 728
miljarder kronor,
41. att riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen (tabell 2)
godkänner den preliminära fördelningen av utgifter på utgiftsområden åren
1998-2000 som riktlinjer för regeringens budgetarbete,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts vad gäller inriktning på fredsbefrämjande åtgärder och kustbevakning
inom utgiftsområdet för totalförsvar,
43. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förkortad sjuklöneperiod
till två veckor i enlighet med vad som anförts i motionen,
44. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ersättningsnivåer i
arbetslöshetsförsäkringen med 85 % av dagsförtjänsten för inkomstdelar
motsvarande upp till 4,2 basbelopp i årsinkomst och 40 % för inkomstdelar
däröver,
45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av det föreslagna investeringsprogrammet inom
utgiftsområde 18 Samhällplanering, bostadsförsörjning och byggande för att öka
den ekologiska hållbarheten,
46. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ytterligare nedsättning av
socialavgifterna av regionalpolitiska skäl i enlighet med vad som anförts i
motionen,
47. att riksdagen på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997
godkänner ändrade ramar för utgiftsområden samt ändrade och nya anslag i
förhållande till regeringens förslag i enlighet med specifikation i tabellen i
motionen (tabell 3),
48. att riksdagen avslår förslaget att bemyndiga regeringen att besluta om
att Vägverket får ta upp lån i Riksgäldskontoret för att tidigarelägga
vägprojekt om 2 169 000 000 kronor,
49. att riksdagen avslår förslaget att bemyndiga regeringen att belasta det
under utgiftsområde 22 anvisade anslaget Byggande av vägar med kostnader för
räntor och amorteringar avseende lån för vägprojekten E 18/20 Örebro-Arboga, E
4 Stora Åby-Väderstad, E 22 Söderåkra-Hossmo samt E 4 trafikplats Hallunda,
50. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att förbättra kommunsektorns ekonomiska förhållanden,
t.ex. genom att ej höja egenavgifterna samt andra åtgärder som förbättrar
kommunernas skatteunderlag,
51. att riksdagen godkänner beräkningen av utgifterna inom den kommunala
sektorn i enlighet med vad som anförts i motionen (tabell 4),
52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om kommunernas rätt att höja eller sänka utdebiteringen utan
att drabbas av statliga sanktioner,
53. att riksdagen beslutar avskaffa lagen om att minska statsbidrag till
kommuner som höjer sin kommunalskatt,
54. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör
återkomma med förslag till utökat anslag i nästa tilläggsbudget för år 1997
för inventering av rovdjur och rovdjursföryngringar i enlighet med vad i
motionen anförts,
55. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör
återkomma med förslag till utökat anslag i nästa tilläggsbudget till
ersättningar för viltskador m.m. i enlighet med vad i motionen har anförts.
1996/97:Fi46 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag antar de allmänna
riktlinjer för den ekonomiska politiken som anförts i motionen,
2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om överskott i de
offentliga finanserna på 2 % som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om målet balans i de offentliga finanserna över en
konjunkturcykel,
3. att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive
socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten till 705 miljarder kronor
år 1998, 721 miljarder kronor år 1999 och 729 miljarder kronor år 2000,
4. att riksdagen med avslag på regeringens förslag godkänner den preliminära
fördelningen av utgifterna på utgiftsområden åren 1998-2000 som riktlinjer för
regeringens arbete i enlighet med vad som anförts i motionen (tabell 2),
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om finansiering av a-kassan,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för tillväxt och företagande,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förkortad sjuklöneperiod,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tjänstesektorn,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadspolitiken,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkning av egenavgifter med 2,5 procentenheter fr.o.m. den       1
januari 1998,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionalpolitiken,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkning av fastighetsskatten,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöpolitiken,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biståndspolitiken,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hushållssparande,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om principer för energibeskattningen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beskattningen av lantbruksföretag,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om assistansersättning,
19. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om försök med
resursarbeten,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försöksverksamhet med särskilda projekt,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillfällig avgångsersättning,
22. att riksdagen beslutar om nya bostadsbidragsregler att gälla fr.o.m. den
1 juli 1997 i enlighet med vad som anförts i motionen,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildningsbidraget,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lönebidrag,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Jordbruksverkets blockdatabas,
26. att riksdagen beslutar om ändring i förhållande till regeringens förslag
till tilläggsbudget för budgetåret 1997 i enlighet med vad som anförts i
motionen och tabell (bil. 1),
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsvillkoret för att få arbetslöshetsersättning,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om investeringsbidragen för vindkraft och småskalig vattenkraft.
1996/97:Fi47 av Rolf Gunnarsson och Birgitta Wichne (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar återställa änkepensionen till de nivåer som gällde
före den 1 april 1997 i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar förlänga omställningspensionen från nuvarande sex
till tolv månader fr.o.m. den 1 juli 1998 i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1996/97:Fi48 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om direktiv till utredning om en ny tandvårdsförsäkring,
2. att riksdagen avslår förslaget att inom utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg minska anslaget B 1 Vissa statsbidrag inom äldre-
och handikappområdet i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avvakta en schablonisering av assistansersättningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppföljning av hantering av assistansersättningen,
5. att riksdagen avslår förslaget att överföra delar av
finansieringsansvaret för assistansersättningen till kommunerna i enlighet med
vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppföljning av utnyttjandet av bilstödet.
1996/97:Fi49 av Lars Hjertén och Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge
folkbildningen en särskild utbildningsresurs inom det s.k. Kunskapslyftet.
1996/97:Fi50 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om att bidrag för
vuxenutbildning inom den särskilda vuxenutbildningssatsningen skall kunna
användas även för studier på grundskolenivå i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om att 18 323 000 kr av
anslagsbehållningen för budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln uppförda
reservationsanslaget Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning får
användas som bidrag till särskilda kostnader och vissa projekt vid Malmö
högskola i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att under anslag A 2 Studiemedel, m.m. inom
utgiftsområde 15 Studiestöd anvisa ett i förhållande till regeringens förslag
minskat anslag med 20 600 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar att under anslag A 3 Vuxenstudiestöd, m.m. inom
utgiftsområde 15 Studiestöd anvisa ett i förhållande till regeringens förslag
minskat anslag med 362 685 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar att under anslag A 14 Särskilda
utbildningsinsatser för vuxna inom utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning anvisa ett i förhållande till regeringens förslag
minskat anslag med            205 450 000 kr avseende 10 000 platser inom
vuxenutbildning i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en omprioritering inom befintliga budgetramar vad gäller antalet
platser inom den kvalificerade yrkesutbildningen.
1996/97:Fi51 av Ulla Löfgren och Patrik Norinder (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöstöd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jämförbara konkurrensvillkor för svenskt jordbruk, speciellt med
avseende på fördyrande produktionsskatter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om neddragning av regionalt stöd.
1996/97:Fi52 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om definitionen av begreppet rörlig ränta,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om förändring av räntebidrag
efter exekutiv försäljning i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag om ytnorm med garantinivå i
bostadsbidragen i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar om ytbegränsning och familjeinkomst i
bostadsbidragen i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar om bostadsbidrag till ungdomar under 29 år i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Fi53 av Lennart Fremling (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av att
kapaciteten utökas på järnvägsspåren söderut från Stockholms central snarast
möjligt.
1996/97:Fi54 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens begäran om bemyndigande att disponera
ersättning härrörande från avyttring av aktier i Värdepapperscentralen VPC AB
för insats i bolag med liknande inriktning på finansmarknaden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förberedelser för Vasakronan AB:s privatisering och tidpunkt för
nedskrivning av f.d. försvarsfastigheters värde,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring av
bankrörelselagen (1987:617).
1996/97:Fi55 av Peter Weibull Bernström och Ingvar Eriksson (m ) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad medelstilldelning till anläggande av dammar och våtmarker inom
ramen för EU:s miljöstöd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att denna resursökning sker med tyngdpunkt mot södra Sverige.
1996/97:Fi56 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utbildningsplatser förlagda till Haninge.
1996/97:Fi57 av Arne Andersson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om likviditetsindragningar för Försvarsmakten,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag i avsnitt 5.6.2 avseende
besparingar inom utgiftsområde 6 Totalförsvar i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1996/97:Fi58 av Sten Östlund och Elving Andersson (s, c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder för att genomföra väg- och kollektivtrafikprojekt i Göteborgsområdet.
1996/97:Fi59 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avreglering av kommunernas och landstingens verksamhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konkurrensutsättning av kommunernas och landstingens verksamhet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medborgarnas rätt att välja skola och barnomsorg,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om stimulans till kommunala
skattesänkningar i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar om ett grundlagsriktigt utjämningssystem från den
1 januari 1998, vilket skall ersätta dagens grundlagsstridiga system i
enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen om
generellt statsbidrag till kommuner och landsting i enlighet med vad som
anförts i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun i syfte
att åstadkomma en långsiktigt hållbar lösning,
8. att riksdagen godkänner den beräkning av utgifterna inom den kommunala
sektorn (utgiftsområde 25) som följer av ett bifall till denna motion och den
moderata partimotionen med anledning av vårpropositionen i enlighet med vad
som anförts i motionen,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag i tilläggsbudget om ytterligare
4 000 000 000 kr i statsbidrag till kommuner och landsting i enlighet med vad
som anförts i motionen,
1996/97:Fi60 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att finansiera det ökade anslaget till Naturhistoriska riksmuseet
genom en motsvarande minskning av anslaget till Arbetets museum i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1996/97:Fi61 av Helena Frisk (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om åldersgräns i
generationsväxlingen.
1996/97:Fi62 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att den restituerade energiskatten även skall
inrymma den mervärdesskatt som är hänförlig till det restituerade beloppet i
enlighet med vad i motionen anförts.
1996/97:Fi63 av Karin Olsson och Jan Björkman (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om natur-, miljö-
och kulturvård som arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
1996/97:Fi64 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av rättvisa
konkurrensvillkor för svensk varvsindustri.
1996/97:Fi65 av Kenth Skårvik och Sigge Godin (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om situationen för Samhall AB,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lönekompensation för Samhall AB,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av nya jobb inom Samhall AB.
1996/97:Fi66 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en mer proportionell andel av kommande expansion av
högskolesystemet bör läggas vid resurserna för Högskolan i Jönköping,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att antalet platser för utbildning av lärare för grundskolan bör
utökas vid Högskolan för lärarutbildning och kommunikation vid Högskolan i
Jönköping,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att resurser för utbildning av gymnasielärare bör tilldelas
Högskolan för lärarutbildning och kommunikation vid Högskolan i Jönköping.
1996/97:Fi67 av Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att ett särskilt utbildningsbidrag motsvarande a-kasseersättning/KAS skall
kunna betalas för högst fyra terminers studier.
1996/97:Fi68 av Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att fördelningen av vuxenutbildningsplatser mellan kommunal
vuxenutbildning, folkhögskolor och studieförbund för 1998, 1999 och 2000 ej
skall fastställas nu utan först sedan respektive anordnares insatser efter
tidigare riksdagsbeslut undersökts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att studieförbunden skall erhålla egna medel inom projektet
Kunskapslyftet.
1996/97:Fi69 av Ronny Korsberg (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelningen av anslaget på 10 miljoner kronor till kooperativ
verksamhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om användningen av anslaget på 10 miljoner till kvinnors företagande,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anslaget på 50 miljoner kronor för regional utveckling.
1996/97:Fi70 av Ulf Björklund (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt statsning på en
sammanhållen inlandsbana.
1996/97:Fi71 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur enprocentsmålet
för biståndsramen skall uppnås.
1996/97:Fi72 av Anne Wibble och Karin Pilsäter (fp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår förslaget att bemyndiga regeringen att disponera
ersättningen från avyttring av Värdepapperscentralen VPC AB till förvärv av
ägande i ett nytt bolag på finansmarknaden,
2. att riksdagen avslår förslaget att anvisa 500 miljoner kronor för
investeringar i infrastrukturen på den svenska finansmarknaden (utg.omr. 2,
anslag B 7),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om värdering av tillgångarna i Securum AB vid överföring till
Vasakronankoncernen,
4. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617).
1996/97:Fi73 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en konsekvensanalys av regeringens totala
besparingsförslag,
2. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1993:389) om
assistansersättning och anslår på tilläggsbudget 125 miljoner kronor utöver
regeringens förslag till B 7 Kostnader för statlig assistansersättning
(utgiftsområde 9) varigenom regeringens förslag till en schablonisering och
kommunalisering av assistansersättningen avslås,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska anslaget till
rehabilitering och habilitering med 300 miljoner kronor (B 1 Vissa statsbidrag
inom äldre- och handikappområdet, utgiftsområde 9),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att aktivera försäkringspengar för att korta vårdköer m.m.,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inte minska hivanslagen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tandvården.
1996/97:Fi74 av Karin Wegestål m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att erfarenheterna
av KrAmi-verksamheten bör beaktas i underlaget vid utarbetandet av en svensk
modell för att minska arbetslösheten för lågutbildade ungdomar.
1996/97:Fi75 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
skattepolitikens inriktning.
1996/97:Fi76 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1993:737) om bostadsbidrag beslutar om en sådan ändring av
bostadsbidragen som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fastighetsskatten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handikappanpassning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om radonsanering och allergisanering.
1996/97:Fi77 av Birgitta Carlsson och Eskil Erlandsson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ökade reseavdrag.
1996/97:Fi78 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jordbruket i norra Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunikationer och service,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade reseavdrag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statlig verksamhet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionalpolitiska stöd.
1996/97:Fi79 av Karin Israelsson och Carin Lundberg (c, s) vari  yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
stödet till Norrlandsjordbruket.
1996/97:Fi80 av Margareta Andersson och Sivert Carlsson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
stödet till sjökalkningen.
1996/97:Fi81 av Ingbritt Irhammar och andre vice talman Görel Thurdin (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ökning av biståndsnivån,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en plan över hur enprocentsmålet för biståndsramen skall uppnås
inom fem år.
1996/97:Fi82 av Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om permanent finansiering av regionala resurscentrer,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om organisation och finansiering av ett nationellt resurscentrum.
1996/97:Fi83 av Ingbritt Irhammar och andre vice talman Görel Thurdin (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade reseavdrag för boende i glesbygd.
1996/97:Fi84 av Sivert Carlsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statmaktens helhetsansvar för den regionala utvecklingen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till regionala utvecklingsgrupper,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avdrag för resor för landsbygdsboende och landsbygdspendlare.
1996/97:Fi85 av Marie Wilén (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om förenklat regelverk och ökade
lokala befogenheter.
1996/97:Fi86 av Per Rosengren (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjning av tobaksskatten,
2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om
konsekvenserna av en kraftig tobaksskattehöjning enligt vad i motionen
anförts.
1996/97:Fi87 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ett på sikt avvecklat presstöd.
1996/97:Fi88 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av samhällsekonomiska kalkyler och konsekvensanalyser vid
förskottering av medel till investeringar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av telelagen.
1996/97:Fi89 av Karin Falkmer m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om tilläggsanslag under anslag A
5 inom utgiftsområde 21,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om tilläggsanslag under anslag A
6 inom utgiftsområde 21,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag av tilläggsanslag under anslag
A 7 inom utgiftsområde 21.
1996/97:Fi90 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen om
skatt på energi såvitt gäller koldioxidskatt och konsumtionsskatt på el,
2. att riksdagen beslutar om ändringar i regeringens förslag till lag om
ändring i lagen om skatt på energi i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen om
socialavgifter,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ytterligare lindring om
produktionsfaktorsskatten på el i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen om
tobaksskatt,
6. att riksdagen beslutar om ändring i regeringens förslag till lag om
ändring i lagen om frihet från skatt vid import, m.m., samt i regeringens
förslag till lag om ändring i lagen om beskattning av privatinförsel av
alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen i
enlighet med vad som anförts i motionen,
1996/97:A47 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att förenkla
regelverk och ge utrymme för arbetsförmedlingsnämnderna att utifrån lokala
förutsättningar och behov styra och prioritera åtgärdernas inriktning och
fördelning.
1996/97:A48 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om försök med
resursarbete,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1997:000) om försök med resursarbete,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förmedlingsverksamheten,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om volymmål i arbetsmarknadspolitiken,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en förstärkning av arbetsmarknadsutbildningen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetslivsutveckling och arbetsplatsintroduktion,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om starta-eget-bidragen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om interpraktikstipendier.
1996/97:A49 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att föra en politik som leder till fler jobb genom
företagande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de arbetshandikappades situation och behov av ökade insatser med
250 miljoner kronor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvalitet i arbetsmarknadspolitiken,
4. att riksdagen avslår förslaget om 100 miljoner kronor för tillfälliga
personalförstärkningar vid Arbetsmarknadsverket,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utvärdering av hur personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingarna har fungerat,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1997:000) om försök med resursarbete,
13. att riksdagen avslår propositionens förslag vad gäller förlängning av
tid i åtgärden arbetslivsutveckling (ALU).
Motionsyrkanden med anledning av skrivelse 118
1996/97:Fi91 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en uppföljning av varför kommunala skattesänkningar inte
genomförs av kommuner och landsting som gynnas av det nya utjämningssystemet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vidgad arbetsuppgift för den kommitté som utvärderar det nya
utjämningssystemet för kommuner och landsting,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de under denna mandatperiod pånyttfödda vårdköerna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införandet av vårdgaranti,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om äldreomsorgens prioritering,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om valfrihet för äldre,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bidragsreglerna för enskilda enheter inom barnomsorg och
skolbarnsomsorg,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkt ålder för skolpliktens inträdande,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skolans kostnader,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de fristående skolorna,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de fristående skolorna,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en nationell skolpeng,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvalitetsarbetet i skolan,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vuxenutbildningen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om redovisning av hur de olika alternativen inom skola, omsorg m.fl.
kommunala verksamhetsområden upplevs av dem verksamheten är till för.
1996/97:Fi92 av Anne Wibble och Karin Pilsäter (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tilläggsdirektiv till den kommitté som utreder det kommunala
utjämningssystemet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kartläggning av den totala vård- och omsorgskön för äldre
människor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utvärdering av kvaliteten i barnomsorgen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kartläggning av antalet barn utanför den pedagogiska förskolan,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kartläggning av möjligheterna för sexåringar att börja skolan,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kartläggning av elevers reella möjligheter att välja skola.
Motionsyrkanden med anledning av proposition 29
1996/97:Fi18 av Ingvar Eriksson och Peter Weibull Bernström (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar medge växthusodlingen att mot försäkran få göra full
skattenedsättning på fakturan vid leverans av bränsle i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1996/97:Fi19 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjd koldioxidskatt för
industrin och växthusnäringen i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade nedsättningsregler
för energiintensiv verksamhet i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Fi20 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att
riksdagen avslår proposition 1996/97:29 i enlighet med vad som i motionen
anförts.
1996/97:Fi21 av Karin Starrin (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beskattning av råtallolja,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den finska modellen.
Motionsyrkanden från allmänna motionstiden
1996/97:Fi203 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas
6. att riksdagen avslår förslaget om höjd koldioxidskatt för företagen i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Fi909 av Carl Erik Hedlund (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av lagen om
statlig skatt att fastighetsinvesteringsbolag kan tillskapas i enlighet med
vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en effektivisering av fastighetsmarknaden i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1996/97:L215 av Lennart Hedquist (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till lag om fastighetsinvesteringsbolag (FIB), i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1996/97:So424 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att följa av riksdagen tidigare fattade beslut om
fördelningspolitiska konsekvensanalyser.
1996/97:N269 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
15. att riksdagen beslutar avslå proposition 1996/97:29 vad avser höjd
koldioxidskatt i enlighet med vad som anförts i motionen.
Proposition 150
I propositionen framhålls att den svenska ekonomin i dag står starkare än på
mycket länge. De offentliga finanserna har förbättrats i en takt som saknar
internationellt motstycke. Inflationen tillhör den lägsta inom OECD-området
och bytesbalansen uppvisar stora och växande överskott. Härigenom har ett
handlingsutrymme skapats som gör det möjligt att presentera en rad åtgärder
som syftar till att öka sysselsättningen och bekämpa arbetslösheten. Tillväxt
och ökad sysselsättning är nödvändiga för att pressa tillbaka arbetslösheten
och värna välfärden. Regeringens viktigaste uppgift är att öka
sysselsättningen och minska arbetslösheten. Målet är att halvera den öppna
arbetslösheten till 4 % år 2000.
Socialdemokraterna och Centerpartiet har sedan våren 1995 samarbetat om den
ekonomiska politiken. Detta samarbete har enligt regeringen haft en avgörande
betydelse för Sverige och bidragit till sänkta räntor och stärkt krona. Den
ekonomiska vårpropositionen har föregåtts av överläggningar med Centerpartiet
som därför står bakom propositionens förslag.
Sunda statsfinanser är en nödvändig förutsättning för en uthålligt ökande
sysselsättning. Mellan oktober 1991 och oktober 1994 nästan fördubblades
statsskulden och lånebehovet för budgetåret 1994/95 beräknades till över 230
miljarder kronor. Huvuduppgiften blev därför att snabbt och resolut minska
underskottet för att eliminera risken för en statsfinansiell kollaps. Regering
och riksdag har satt upp fyra budgetpolitiska mål. För det första skall
statsskulden som andel av BNP stabiliseras senast 1996. För det andra får
underskottet i de offentliga finanserna inte överstiga 3 % av BNP 1997. För
det tredje skall de offentliga finanserna vara i balans år 1998. För det
fjärde skall de offentliga finanserna uppvisa ett permanent överskott efter år
1998. Det första målet är redan uppnått. År 1995 nådde statsskulden som andel
av BNP sin topp på 84,3 %. Den konsoliderade skulden, som bl.a. används i de
s.k. Maastrichtkriterierna, nådde redan 1994 sitt maximum på 79,0 %.
Regeringen gör bedömningen att även det andra målet kommer att uppfyllas.
Underskottet för 1997 beräknas till 2,1 % av BNP efter beaktande av de
åtgärder som föreslås i tilläggsbudgeten för 1997. När det gäller målet om
balans 1998 gör regeringen bedömningen att även detta kommer att uppfyllas.
Underskottet för 1998 beräknas till 0,0 % av BNP efter beaktande av de
åtgärder som föreslås i propositionen. I propositionen föreslår regeringen en
precisering av målet om ett permanent överskott i de offentliga finanserna.
Det långsiktiga målet bör vara ett överskott på 2 % av BNP i genomsnitt över
en konjunkturcykel. Regeringen föreslår dessutom en gradvis anpassning genom
ett målsatt överskott på 0,5 % av BNP 1999, 1,5 % av BNP år 2000 och 2 % av
BNP år 2001. Om tillväxten av konjunkturmässiga skäl skulle bli väsentligt
lägre än den av regeringen prognostiserade, kommer regeringen att tillåta den
offentliga sektorns sparande att utvecklas sämre. Skulle tillväxten bli
väsentligt högre, kommer kravet på överskott att skärpas.
Det finns enligt regeringen en rad skäl till att de offentliga finanserna
under en konjunkturcykel skall uppvisa ett genomsnittligt överskott på 2 % av
BNP. Det är ett ansvarstagande för välfärden. De demografiska förhållandena
kommer nästa sekel att vara sådana att de offentliga finanserna kommer att
utsättas för en större belastning. Med ett överskott på 2 % som utgångsläge
finns det vidare en marginal att aktivt motverka konjunkturavmattningar. Ett
annat skäl är att en stor offentlig sektor kräver starka offentliga finanser.
Ett gemensamt sparande garanterar dessutom det demokratiska inflytandet över
vård, omsorg och skola. Vidare har alla EU:s medlemsstater i stabilitets- och
tillväxtpakten åtagit sig att på medellång sikt sträva mot offentliga balanser
nära balans eller med överskott. Genom ett långsiktigt mål om 2 % överskott
säkras en tillräcklig marginal till det s.k. referensvärdet för underskott i
de offentliga finanserna på 3 % av BNP. Slutligen ger ett högt offentligt
sparande utrymme för höga investeringar i Sverige utan att vår internationella
skuldsättning ökar.
Regeringen gör bedömningen att den gynnsamma ekonomiska utvecklingen gör det
möjligt att genomföra en rad åtgärder som syftar till att öka sysselsättningen
och minska arbetslösheten. Därmed kan regeringens viktigaste mål - att halvera
den öppna arbetslösheten till 4 % år 2000 - sättas i fokus.
Kunniga människor, ett gott företagsklimat och en omställning till ekologisk
hållbarhet skall enligt regeringen för lång tid göra Sverige som nation
starkare. Även kvaliteten på och tillgången till vård, skola och omsorg skall
förbättras för att möjliggöra ett högt deltagande i arbetskraften för både
kvinnor och män. Utbildning och kompetens skall prägla hela Sverige.
Arbetsmarknadspolitiken skall bli än mer flexibel, kvaliteten höjas och
utnyttjande av resurser förbättras. Sysselsättningspolitiken bygger på fem
grundstenar:
1. Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen genom att fler människor får
arbete eller utbildning vilket ger ökade möjligheter till arbete. Arbets- och
kompetenslinjen gäller.
2. Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kommande åren bör ske i den
privata sektorn.
3. I den offentliga sektorn skall verksamheter prioriteras framför
transfereringar. Vården, omsorgen och skolan utgör kärnan i välfärden.
4. Det krävs en bättre fungerande lönebildning för att arbetslösheten skall
kunna halveras.
5. Statsfinanserna skall vara sunda och priserna stabila.
Utifrån detta synsätt aviserar regeringen ett fempunktsprogram för arbete och
utbildning omfattande totalt 16,3 miljarder kronor:
- Vården, omsorgen och skolan stärks för att främja sysselsättning och säkra
kvaliteten på välfärden. Enligt regeringen skapar en satsning på
verksamheterna trygghet, både för dem som är anställda och för dem som är i
behov av kommunal service, samt upprätthåller respekten och tilltron till den
offentliga verksamheten. Den kommunala sektorn har dessutom stor betydelse för
möjligheten till jämställt förvärvsarbete. Regeringen föreslår därför i
propositionen bl.a. en nivåhöjande satsning på 8 miljarder kronor till
kommuner och landsting för 1998 och framåt. I tilläggsbudgeten för 1997
föreslår regeringen att halva beloppet, 4 miljarder kronor, skall tillföras
redan i år.
- Utbildningen byggs ut ytterligare för att långsiktigt stärka Sveriges
konkurrenskraft. Antalet högskoleplatser utökas med 15 000 hösten 1998 och
ytterligare 15 000 hösten 2000. Totalt har då 60 000 nya permanenta
högskoleplatser inrättats under perioden 1997-2000. En ny modern
lärlingsutbildning införs. Försöksverksamheten med den kvalificerade
yrkesutbildningen utökas för att totalt omfatta 9 000 platser 1998. En
utökning av vuxenutbildningen görs successivt fram till år 2000 till att
omfatta, inklusive tidigare satsningar, totalt 140 000 platser.
- Politiken inriktas på hållbar tillväxt. En rad allmänna åtgärder skall
vidtas. Därtill kommer ett lokalt och ett nationellt investeringsprogram. Det
lokala programmet omfattar 5,4 miljarder kronor under perioden 1998-2000. De
nationella investeringarna omfattar de energipolitiska programmen för en
omställning av energisystemet. Programmet att ställa om Sverige till ekologisk
hållbarhet bär i sig en tillväxtpotential. Om Sverige går före och utvecklar
ny teknik kan nya marknader skapas för svenska företag och många nya företag
etableras på energiområdet.
- Företagsklimatet i Sverige förbättras ytterligare. Nedsättningen av
arbetsgivaravgifter med särskild inriktning mot mindre företag utvidgas till
att omfatta en lönesumma om 850 000 kr per år. Beskattningen av små och
medelstora företag lindras genom att det s.k. löneunderlaget höjs från 70 till
100 %. Enskilda näringsidkare m.fl. kommer också att kunna ta ut en större del
av inkomsten som kapitalinkomst. Anslaget till miljöstöd för jordbruket höjs
så att EU-ramen kan utnyttjas fullt ut. Elbeskattningen läggs om, så att
belastningen på den elintensiva industrin minskas. Förslag kommer att läggas
om direktavkastning för investeringar i biobaserad energiproduktion. Rätt till
tjänstledighet införs vid start av eget företag.
- Arbetsmarknadspolitiken stärks för att minska risken för utslagning och
utanförskap. Regeringen aviserar en kvalitetshöjning genom att 1998 tillföra 1
miljard kronor för kvalificerad arbetsmarknadsutbildning. För att kraftsamla
resurserna till de yngre föreslås under 1997 en möjlighet till tillfällig
avgångsersättning för äldre arbetslösa. Dessutom aviseras ett förslag om
generationsväxling redan under 1997 där personer i åldern 63 och 64 år erbjuds
avgångsersättning om arbetsgivaren anställer en långtidsarbetslös yngre
person. För att påtagligt öka det lokala inflytandet och motverka passivitet
och utslagning föreslås regeringen få ett bemyndigande att använda a-
kassemedel  på ett mera aktivt sätt under en tidsbegränsad period.
Under mandatperioden har riksdagen fattat en rad viktiga beslut:
budgetsaneringen, EU-medlemskapet, omställningen av energisystemet,
arbetsmarknadspolitiken m.m. Att osäkerheten om dessa frågor försvinner och
att var och en kan lita på att välfärden bärs upp av sunda offentliga
finanser, kommer att ha en positiv effekt på medborgarnas framtidstro.
Den övergripande uppgiften för penningpolitiken är prisstabilitet.
Riksbanken bedriver penningpolitiken självständigt och riksbanksfullmäktige
har definierat prisstabilitetsmålet som att ökningen av konsumentprisindex
skall begränsas till 2 % med en tolerans om 1 % uppåt respektive nedåt. Det
ökande förtroendet för den svenska ekonomin har medfört att räntorna så gott
som halverats sedan januari 1995. Huvudorsaken till räntefallet är den
kraftiga förbättringen av de offentliga finanserna. Inflation och
inflationsförväntningar har fallit under 1996 och början av 1997. Dessa
framgångar i den ekonomiska politiken har enligt regeringen gjort det möjligt
för Riksbanken att stegvis sänka den s.k. reporäntan till strax över 4 % i
april 1997. För ett normalt villalån på 500 000 kr har månadskostnaden efter
skatt minskat med 1 500 kr sedan april 1995.
En väl fungerande lönebildning är en förutsättning för att arbetslösheten
skall kunna halveras. Viktiga förutsättningar för lönebildningen bestäms av
regeringens och riksdagens beslut avseende den samlade ekonomiska politiken.
Men det avgörande direkta inflytandet över lönebildningen ligger hos
arbetsmarknadens parter. Regeringen gav i maj 1996 i uppdrag åt parterna på
arbetsmarknaden att gemensamt formulera nödvändiga förändringar av
förhandlings- och medlingssystemet. Inom industrisektorn har diskussionerna
resulterat i ett samarbetsavtal och även inom andra avtalsområden har
initiativ tagits till liknande samarbetsavtal. Regeringen har nu även tillsatt
en utredning för att arbeta vidare med en del av de konstruktiva förslag som
framkommit. Utredningen skall bl.a. undersöka möjligheterna att förstärka
medlingsinstitutionen.
Under hösten 1997 skall riksdagen ta ställning till ett svenskt deltagande i
den europeiska valutaunionen. Regeringens uppfattning är att det i dag inte är
aktuellt att delta i det europeiska växelkurssamarbetet ERM. Valet av vilken
växelkurspolitik Sverige bör bedriva framgent är beroende av riksdagens beslut
hösten 1997 om ett svenskt deltagande i valutaunionen.

Motionerna och inriktningen av den ekonomiska politiken

Moderata samlingspartiets partimotion
I motion Fi42 (m) betonas att regeringen i stället för att skapa
förutsättningar för nya arbeten väljer att försöka dölja arbetslösheten genom
att avveckla arbetskraft. Genom kraftiga skattehöjningar ökar
bidragsberoendet.
Motionen syftar till att visa hur det åter skall kunna skapas goda
möjligheter för Sverige och för de människor som bor i vårt land.
En första huvuduppgift är att återupprätta Sverige som en nation i arbete.
Det behövs en företagandets renässans, en modernisering av arbetsrätt och
arbetsmarknadspolitik och en skattepolitik som uppmuntrar till initiativ,
företagande och arbetsinsatser.
För det andra måste det bli möjligt att leva på sin egen lön. I dag är
alltför många beroende av det offentliga för sin försörjning.
För det tredje måste det sociala ansvaret hävdas. Förtroendet för att de
grundläggande offentliga åtagandena skall kunna fullföljas måste återställas;
det gäller bl.a. sjukvård och utbildning. Rättstryggheten måste stärkas och
försvaret kunna utföra sina uppgifter.
Den moderata budget- och skattepolitiken innehåller betydande
skattesänkningar som möjliggörs av en mer restriktiv syn på det offentligas
uppgifter. I motionen poängteras att det går att minska den offentliga
sektorns andel av ekonomin till förmån för en växande privat sektor. Då
fungerar ekonomin bättre, jobben blir fler och medborgarnas möjligheter till
en egen försörjning stärks. Besparingarna skall inriktas på åtgärder som den
enskilde klarar att själv hantera genom det större utrymme som
skattesänkningarna ger, direkt eller genom ökade möjligheter att spara.
Regeringen utgår i sin medelfristiga kalkyl från att arbetsmarknaden och
framför allt lönebildningen skall fungera bättre i framtiden. I en sådan
betingad beräkning kan tillväxten såväl av bruttonationalprodukten som av nya
arbetstillfällen bli relativt hög utan att inflationen tar fart. Detta
betecknas i motionen som en glädjekalkyl. Arbetsmarknadens parter har inte
lyckats enas om ett gemensamt förslag för hur lönebildningen skall förbättras,
och regeringen har heller inte föreslagit någon lagändring som skulle
möjliggöra en sådan förbättring.
Vårpropositionen befäster enligt motionen de problem som präglar svensk
ekonomi. Den innebär ökade utgifter, ytterligare höjda skatter och
handlingsförlamning beträffande nödvändiga strukturreformer, särskilt på
arbetsmarknaden.
Kosmetiska förändringar av arbetsgivaravgifterna och andra marginella
förbättringar för företagarna skall enligt motionen ses mot bakgrund av att
regeringen avser att avveckla kärnkraften, att den höjt skatterna med över 80
miljarder kronor och att den genom ovilja till avreglering försvårat för
företag att anställa och driva verksamhet. Fortsatt motstånd mot ERM och
oklarhet beträffande EMU gör att realräntan förblir hög, vilket avhåller från
satsningar i nya investeringar och nya företag.
I motionen förordas en politik som sätter kvalitet och resultat främst. Man
motsätter sig regeringens nedrustning av forskningen.
En väsentlig förutsättning för att massarbetslösheten skall kunna elimineras
är enligt motionen att beskattningen av arbete, företagande och investeringar
lindras.
Konkurrensen bör förbättras genom att i princip all offentlig verksamhet som
inte är myndighetsutövning utsätts för konkurrens. Möjligheterna för kommuner
och landsting att bedriva näringsverksamhet bör begränsas kraftigt.
För att förbättra arbetsmarknadens och lönebildningens funktionssätt bör
dagens detaljerade och hämmande arbetsmarknadslagstiftning förenklas.
Inom arbetsmarknadspolitiken förordas en betydande effektivisering. En
allmän arbetslöshetsförsäkring skall ge alla arbetslösa skydd men samtidigt
inrymma starka incitament att ta erbjudet arbete.
Skall det bli möjligt för det stora flertalet medborgare att leva på sina
egna arbetsinkomster krävs skattesänkningar. Huvudinriktningen bör enligt
motionen vara att sänka skatten på arbete genom främst sänkta egenavgifter och
sänkt inkomstskatt för alla.
Genom de skattesänkningar som föreslås i motionen minskar behovet av bidrag
och subventioner. Det allmänna har emellertid ett grundläggande socialt
ansvar. Det är en gemensam uppgift att finansiera en bra sjukvård för alla i
vårt land liksom det är en gemensam angelägenhet att barnen får en bra
utbildning, att äldreomsorgen fungerar väl och att ingen far illa när
problemen inte kan lösas av individen själv.
De valfrihetsreformer som påbörjades under den borgerliga regeringen men
drogs tillbaka av Socialdemokraterna bör återinföras och fullföljas.
För att skapa förutsättningar för skattesänkningar som stärker medborgarna
och får ekonomin att fungera bättre föreslås att kostnadsdrivande regelsystem
avvecklas eller förenklas.
I motionen avvisas den ökning av statsbidragen till kommuner och landsting
som föreslås av regeringen i vårpropositionen. Vidare föreslås att staten
behåller ansvaret för att finansiera assistansersättningen för handikappade.
Regeringen vill sätta som mål att hålla ett överskott i de offentliga
finanserna på 2 % av BNP i genomsnitt över konjunkturcykeln. Det innebär
enligt motionen en prioritering av offentlig kapitalbildning framför enskild i
ett läge där den enskilda kapitalbildningen måste öka. Ett sådant mål leder
dessutom till en alltför stram finanspolitik och håller därmed tillbaka
tillväxten. Balans i de offentliga finanserna över konjunkturcykeln bör i
stället vara målet för regeringens och riksdagens beslut angående
statsbudgeten.
Riksbankens trovärdighet i inflationsbekämpningen skulle kunna stärkas genom
att Riksbanken blev mer självständig i enlighet med vad vi förpliktat oss att
genomföra innan EMU:s tredje fas träder i kraft den 1 januari 1999. Som
förberedelse för snabbast möjliga övergång till den gemensamma valutan bör
Sverige också skyndsamt söka inträde i ERM.
För de kommande åren redovisas i motionen en budget som är i balans 1998
samt har ett överskott om 10 respektive 30 miljarder kronor för åren 1999 och
2000. Den högre tillväxten för åren 1999 och 2000 kan förväntas följas av en
lägre tillväxt de kommande åren. Genom ett överskott under de första åren
uppnås den eftersträvade balansen över konjunkturcykeln.
För 1998 föreslås en 50 miljarder kronor lägre utgiftsnivå än regeringens
och skattesänkningar på 38 miljarder kronor. För 1999 föreslås lägre utgifter
med 71 miljarder kronor och skattesänkningar på 74 miljarder kronor. För år
2000 slutligen blir det minskade utgifter med 83 miljarder kronor och
skattesänkningar på 97 miljarder kronor.
Folkpartiet liberalernas partimotion
Enligt motion Fi43 (fp) är massarbetslöshetens sociala och ekonomiska
skadeverkningar nu så omfattande att snabba och genomgripande åtgärder är
nödvändiga. Ca 40 000 fler än för ett år sedan är arbetslösa. Arboga och
Norrköping befaras enligt motionen att bara bli två exempel i en lång rad av
drabbade svenska krisorter. I motionen föreslås omprioriteringar av 45
miljarder kronor, av vilka den överväldigande delen används för att stimulera
nya jobb genom lägre skatter för företagare. Folkpartiets prioriteringar
sammanfattas med orden jobb, vård och skola.
Massarbetslösheten beror enligt motionen på strukturella problem, framför
allt inom företagarklimat, lönebildning och skattepolitik - och de lämnas
olösta i vårpropositionen. Den offentliga expansion som föreslås med
Fempunktsprogrammet för arbete och utbildning innebär att den grundläggande
obalansen i svensk ekonomi mellan privat och offentlig sektor förstärks.
Regeringen överger arbetslinjen. Kampen mot arbetslösheten har blivit en kamp
mot arbetskraften.
Redan från halvårsskiftet bör enligt motionärerna följande förändringar
genomföras:
- En sänkning av arbetsgivaravgifterna, i ett första steg med 5 procentenheter
för företag i tjänstesektorn. Den kortsiktiga budgeteffekten av detta blir
för staten 12 miljarder kronor per år. På längre sikt bör
arbetsgivaravgiften sänkas för alla företag genom att den allmänna
löneskatten avskaffas.
- Arbetsgivaravgiften för tjänster i hushåll avskaffas helt.
- En återgång görs till två veckors sjuklöneperiod. Fler småföretag skulle då
våga anställa och ha råd att ta in en vikarie när någon blir sjuk.
- Ändringar i arbetsrätten (LAS och MBL) som underlättar anställningar införs
i enlighet med liggande fp-motioner.
Företagsklimatet kan vidare enligt motionen påtagligt förbättras genom tre
beslut rörande energipolitiken, EMU och lönebildningen.
Enligt motionen rör sig de samhällsekonomiska kostnaderna för en
snabbstängning av Barsebäck om ca 20 miljarder kronor. Därtill kommer
långsiktiga svåröverskådliga kostnader som uppstår genom effekter på Sveriges
industristruktur och på grund av ett försämrat investeringsklimat. I stället
för att stänga Barsebäck föreslår motionen en successiv omställning av
energisystemet, som tar hänsyn till Sveriges behov av tillväxt och ökad
sysselsättning.
Enligt EU-kommissionen klarar en majoritet av EU-medlemsländerna i dag det
viktiga kravet om lågt budgetunderskott, vilket enligt motionen innebär att
ett svenskt deltagande i EMU från 1999 blir än mer angeläget. Med ett större
valutaområde blir medlemskapets fördelar än mer uppenbara, samtidigt som
kostnaderna för ett utanförskap ökar. Det är angeläget att nödvändig
lagstiftning förbereds i god tid.
Ansvaret för lönebildningen måste åtföljas av ett visst finansiellt ansvar
för dess konsekvenser. Folkpartiet föreslår att statsbidraget till a-kassorna
sänks till 75 % av kassornas utbetalning, utan att ersättningen till de
arbetslösa sänks.
Motionärerna kritiserar regeringen för att resonera som om det bara fanns
?ett? möjligt budgetsaneringsprogram. Regeringen har valt att låta
skattehöjningar dominera. Folkpartiet har i stället konsekvent föreslagit fler
besparingar och färre skattehöjningar. Det skulle enligt motionen ha inneburit
mindre konjunkturkänslighet i budgeten och starkare utvecklingskraft i den
svenska ekonomin.
I motionen framhålls vikten av att skapa förutsättningar för en dynamisk
samhällsekonomi, med växande näringsliv och sysselsättning. Ett sådant
samhälle ger utrymme åt initiativrika människor, skapar många återkommande
livschanser för alla medborgare och har resurser att skapa kunskapsbejakande
skolor och en värdig vård och omsorg. I detta syfte bör senast från årsskiftet
1997/98 enligt motionen en rad ytterligare förändringar genomföras, bl a
följande:
- Återinförande av ?hälften kvar? i skattesystemet, vilket skulle återställa
förtroendet för skattereformen. I dag betalar 4 av 10 heltidsarbetande denna
specialskatt för ?de rika?. I motionen betonas att man inte accepterar något
tekniskt tricksande som i praktiken innebär att den höga marginalskatten
blir kvar men under nytt namn.
- Ett avskaffande av dubbelbeskattningen på investeringar - en straffskatt på
nya jobb som Sverige numera är så gott som ensam om. Vidare föreslås även
andra lättnader i skatten på sparande, bl.a för att skapa en fungerande
riskkapitalmarknad.
- Genom att aktivera sjukförsäkringsmedel kan sjukvårdsköer kortas, lidande
minskas och därtill besparingar uppnås. En utvärdering av ett försök med
bättre samordning mellan försäkringskassans och sjukvårdens pengar, visar på
mycket positiva resultat. Utvärderingen talar om 8-9 % besparingseffekt.
- Förenklingar för enmansföretag och gynnsammare skattevillkor för
fåmansbolag, rimligare regler för momsinbetalningar m m. Dagens
företagsformer och det regelverk som omgärdar företagandet är anpassat
framför- allt till stora, tillverkande, kapitalintensiva företag. Reglerna
stämmer illa överens med dagens utveckling och med framväxten av små
tjänsteföretag.
- Ett införande av servicecheckar för köp av hushållstjänster. Förslaget är en
obyråkratisk lösning för dem som vill köpa hjälp till hemmet utan att fuska
med skatt eller försäkring. I kombination med skattesänkningar för
hushållstjänster borde potentialen för nya, vita jobb öka kraftigt.
- En möjlighet till ?ett friår mitt i livet? för kompetensutveckling eller
starta-eget genom gynnsammare skatteregler för sparande och återlånerätt i
pensionssystemet.
- Omfattande utförsäljningar av statliga aktieinnehav på i storleksordningen
75 miljarder kronor.
Folkpartiet föreslår lägre offentliga utgifter och lägre skatter än
regeringen. Utgiftstaket föreslås vara 24, 25 respektive 26 miljarder kronor
lägre åren 1998, 1999 respektive 2000.
Vänsterpartiets partimotion
I motion Fi44 (v) betonas att arbete åt alla ska vara ett överordnat politiskt
mål. En ökad sysselsättning - och ett ökat antal arbetstimmar totalt sett - är
det enda hållbara medlet för att på sikt få en mer stabil offentlig ekonomi,
trygga välfärden och motverka diskrimineringen av kvinnorna. Motionens förslag
syftar till att skapa förutsättningar för en sysselsättningstillväxt i både
offentlig och privat sektor.
Det anförs vidare att Sverige måste sätta målet högre än att halvera den
öppna arbetslösheten. I motionen säger man sig vilja bygga ett Sverige där
alla män och kvinnor ska ha rätt till ett arbete. Ett land där man tillsammans
arbetar fler och bättre timmar - utan att föröda arbetskraft och natur, ett
land där man delar arbetstiden så att alla kan ta del i samhällsbygget.
Uppgiften konstateras vara svår men inte omöjlig. Ca 600 000 arbetstillfällen
har gått förlorade sedan år 1990. Inledningsvis skall det satsas 21 miljarder
kronor på fler människor i arbete år 1998. I motionen föreslås ett konkret
sysselsättningsprogram för förnyelse, satsningar på offentlig och privat
tjänstesektor, stöd till småföretag och regionala utvecklingsprojekt totalt
omfattande 21 miljarder kronor. Vidare presenteras i motionen en politik som
vilar på följande fyra hörnstenar:
- Fördelningspolitik för rättvisa och ökad efterfrågan - en röd skatteväxling.
En grundläggande förutsättning för fler jobb är ökad efterfrågan. Skatterna
föreslås sänkas för låg och medelinkomsttagare och höjas för de med högre
inkomster. Det föreslås också att skatten höjs på bolag och kapital och
sänks för småföretag. Totalt föreslås skattehöjningar på 29,2 miljarder
kronor och skattesänkningar på 27,4 miljarder kronor räknat på årsbasis
1998. I programmet ingår en stegvis och varaktig förstärkning av den
kommunala ekonomin motsvarande 15 miljarder kronor år 2000.
Fördelningspolitiken är också internationell. En plan för att nå
enprocentsmålet för biståndet på tre år föreslås.
- Ny näringspolitik och utbildning för förnyelse och ekologisk omställning- en
grön skatteväxling. Ett strukturprogram för miljöomställning av produktion
och konsumtion och energiomställning skall skapa fler jobb. Skatterna på
konsumtion och produktion som skadar miljön föreslås höjas, skatterna på
arbete sänkas.
- En förkortning och omfördelning av arbetstiden så att fler kommer i arbete.
Man föreslår ekonomiskt stöd för försök med kortare arbetstid och kräver
lagstiftning före år 2000.
- Ekonomisk demokrati mot kapitalmakt och spekulation. Ett samhälle där den
ekonomiska makten koncentreras på allt färre och rikare skapar klyftor och
instabilitet. Det krävs därför ett nytt samhällskontrakt för ekonomisk
demokrati och balanserad lönebildning.
I motionen presenteras en rad åtgärder under innevarande budgetår och det
föreslås en ny inriktning på den ekonomiska politiken under budgetåren
1998-2000. Man konstaterar att regeringen närmat sig Vänsterpartiets tidigare
bedömning vad gäller utrymmet för sysselsättnings- och utbildningsinsatser år
1998. Den statsfinansiella återhämtningen sker i ungefär den hastighet som
Vänsterpartiet förutspått och medger således ett överskott på ca 14 miljarder
kronor redan år 1998, pengar som kan utnyttjas för att öka sysselsättningen.
Motionens förslag till offentliga utgifter och inkomster för år 1998 ligger
i princip på samma nivå som regeringens förslag. Utgifterna är 1,8 miljarder
kronor högre och detta finansieras med en mindre ökning av skatterna. Då man i
motionen anser det vara principiellt viktigt att riksdagen har kontroll över
och tar ansvaret för utgiftsnivåerna har man föreslagit en  halvering av
budgeteringsmarginalen till 5 miljarder kronor. Detta gör att motionens
budgetalternativ disponerar 6,4 miljarder kronor utöver regeringens förslag.
Inom de totala utgifts- och inkomstramarna görs kraftfulla omfördelningar.
Förslagen för åren 1999 och 2000 kommer att avgöras av hur snabbt
sysselsättningen  kan öka - målet att öka sysselsättningen är enligt motionen
det överordnade målet. Tills vidare föreslås för dessa år utgiftsnivåer som
ligger 10 respektive 20 miljarder kronor över regeringens förslag.
I motionen konstateras att sysselsättningsbortfallet under senare år har
motsvarats av offentliga underskott och urholkad välfärd. Kursen måste därför
läggas om. Motionen föreslår en ny sysselsättningspolitik inför 2000-talet: en
politik för uthållig tillväxt, radikal fördelningspolitik och omfördelning av
arbetstiderna. Sysselsättningspolitiken förutsätter en uppslutning från alla
samhällsintressen. Vi behöver en ny svensk modell, där politik och
samhällsgemenskap stärks på bekostnad av storfinans och kortsiktig
vinningslystnad. Samhällets resurser måste fördelas rättvist och
samhällsekonomiskt rationellt. Det förutsätter i sin tur en maktförskjutning
till demokratins och medborgarnas fördel.
Den anonyma kapitalmakten måste synliggöras och granskas. Radikala
förändringar av samhällets institutioner för att motverka spekulation på de
finansiella marknaderna och för att öka det kollektiva och långsiktiga ägar-
ansvaret i näringslivet förespråkas i motionen. I motionen presenteras ett
program för ökad sysselsättning som både innehåller större resurser till
offentlig sektor och insatser för att stärka tillväxtkraften i näringslivet.
Skall det vara möjligt att återvända till full sysselsättning krävs enligt
motionen långtgående strukturella reformer: En radikal omfördelning av
arbetstiderna med sikte på sex timmars normalarbetsdag, en omställning av
ekonomin så att den anpassas till det ekologiska kretsloppet samt en radikal
utbildningsreform med tyngdpunkt på den grundläggande utbildningen. Slutligen
hävdas att en framgångsrik sysselsättningspolitik också förutsätter en
förändrad maktbalans mellan arbete och kapital. Bara genom att stärka den
demokratiska och politiska makten på kapitalmaktens bekostnad är det möjligt
att öka sysselsättningsgraden och hävda välfärden.
Miljöpartiet de grönas partimotion
I motion Fi45 (mp) framhålls att regeringens vårproposition är ett
misslyckande för de arbetslösa, för miljön och för dem med små ekonomiska
marginaler som på ett orättvist sätt drabbats av besparingar och
skattehöjningar de senaste åren. Regeringen och stödpartiet Centern kritiseras
för avsaknad av en långsiktigt hållbar ekonomisk politik för att lösa de
avgörande strukturproblemen i svensk ekonomi. Det handlar enligt motionen om
en politik som mer avser att dölja problem än att varaktigt lösa dem.
I motionen föreslås en grön politik som verkningsfullt angriper de
strukturella felen i svensk ekonomi.
För det första måste miljöskuldens tillväxt, utarmningen av naturresurserna
och de ökade kostnaderna för miljöförstöringen stoppas. Skattesystemet är
utformat så att det ofta är lönsamt att ersätta människor med hjälpenergi,
vilket stimulerar en långsiktigt och miljömässigt ohållbar energianvändning.
Motionen hänvisar till studier av s.k. rättvist miljöutrymme som tydligt visar
att den ekonomiska utvecklingen är ekologiskt ohållbar. För att detta skall
vara möjligt måste det, både för producent och konsument, bli lönsamt och lätt
att bli mer energieffektiv och att minska miljöpåverkan. Miljölagstiftningen
måste utvecklas och skärpas och miljökostnaderna till fullo tas med i
ekonomiska bedömningar i såväl företagsekonomi som offentlig och privat
ekonomi. En grön skattereform där beskattningen av arbete minskas och i
stället skatterna på energi och miljöstörande utsläpp höjs, är en avgörande
förutsättning för att miljöinriktade investeringar och satsningar ska kunna ge
avsedd effekt på sikt.
För det andra måste arbetstiden generellt förkortas och i samband därmed
beskattningen på arbete sänkas. Motionsförslagen innebär att normalarbetstiden
sänks till 35 timmar per vecka, att lönen efter skatt blir oförändrad för
låginkomsttagare och att arbetslösheten sjunker en bit under 4 % år 2000.
Skatte- och avgiftssänkningarna finansieras av att statens kostnader för a-
kassa och arbetsmarknadspolitik samtidigt minskar. Det medför att både statens
utgifter och det totala skattetrycket minskar något. Förslaget innebär även
väsentligt förbättrad jämställdhet mellan könen, vilket också måste vara en
central målsättning för den ekonomiska politiken.
För det tredje minskas kostnaderna för arbetskraft och tjänster genom såväl
skatteväxlingen som skattesänkningen. Detta för att möjliggöra en snabb
arbetstidsförkortning, något som framför allt på längre sikt gynnar företag
inom den expansiva tjänstesektorn och miljösektorn (i vid mening). Särskilt
små och medelstora företag kan därigenom expandera och i ökad omfattning bidra
till en positiv ekonomisk utveckling. I motionen föreslås vidare att
sjuklöneperioden för företagen kortas från nuvarande fyra veckor till två
veckor.
För det fjärde föreslår motionen genom en lång rad åtgärder en mer aktiv
fördelningspolitik. Ersättningsnivån i socialförsäkringar och a-kassa föreslås
höjas till 85 % för låginkomsttagarna och successivt sänkas i högre
inkomstlägen. Sammanlagt läggs drygt 1,3 miljarder kronor på förbättrade
villkor för handikappade, pensionärer, sjuka, tandvårdsbehövande och människor
med små ekonomiska marginaler. Dessutom föreslås biståndet öka med drygt 2,3
miljarder kronor år 2000. Med tanke på de stora katatroferna just nu i
världen, katastrofer som fordrar snabba humanitära insatser, behövs en höjning
av anslaget till bistånd redan 1998 med drygt 1,5 miljarder kronor. Flertalet
av dessa förslag leder också till en väsentligt förbättrad jämlikhet mellan
könen.
För det femte leder den i motionen föreslagna politiken till en bättre
ekonomi för kommuner och landsting, vilket förbättrar situationen i skolorna,
i vården och i omsorgen. Regeringens satsningar välkomnas, men motionen anser
att ytterligare satsningar kan göras genom besparingar på andra områden.
Motionsförslagen innebär sammantaget att kommunsektorns ekonomi förbättras med
2 miljarder kronor ytterligare redan 1998 och 5 miljarder kronor mer år 2000.
Man avvisar samtidigt alla förslag att på olika sätt inskränka kommuners och
landstings självbestämmande genom skattetak, skattegolv eller
specialdestinerade bidrag.
Motionen föreslår besparingar på bl.a. det militära försvaret, på
regeringens förslag till ytterligare större vägutbyggnader, på bidrag till
näringslivet inklusive jordbruket och på bidrag till politiska partier m.m.
Förslagen innebär att motionen föreslår samma utgiftstak för staten som
regeringen 1998, sänker taket med 3 miljarder kronor 1999 och sänker det med
16 miljarder kronor år 2000 (allt jämfört med regeringens förslag).
Motionens förslag innebär att det offentliga finansiella sparandet blir
0,0 % av bruttonationalprodukten 1998, under förutsättningen att man liksom
regeringen räknar med att avsättningarna i premiereservsystemet ingår i det
offenliga sparandet. Långsiktigt bör överskottet i de offentliga finanserna
vara minst 1 % av bruttonationalprodukten i genomsnitt över en
konjunkturcykel. Härvid skall enligt motionen inte avsättningarna till
premiereservsy- stemet räknas in i det offentliga sparandet. Det offentliga
sparandet blir med motionens förslag något högre än i regeringens förslag.
I motionen presenteras bl.a. också Miljöpartiets syn på den ekonomiska
utvecklingen till följd av medlemskapet i Europeiska unionen och på frågan om
ett eventuellt medlemskap i Europeiska monetära unionen (EMU). I motionen
påpekas att det finns stora ekonomiska risker i ett EMU-medlemskap och att de
eventuella fördelarna är små och osäkra. Frågan om ett svenskt medlemskap i
EMU bör enligt motionen avgöras i en beslutande folkomröstning.
Kristdemokraternas partimotion
I motion Fi46 (kd) läggs fram förslag som sägs innebära en storsatsning på
vård och omsorg samtidigt som massiva insatser görs för fler och nya jobb.
Motionen kritiserar regeringens förslag som man menar saknar
tillväxtfrämjande, strukturella åtgärder som skulle kunna ge nya jobb i det
privata näringslivet. Vidare hävdas att vårpropositionen vittnar om en
allvarlig brist på förståelse för företagandets villkor.
Målsättningen skall vara att få fram fler ordinarie arbetstillfällen i nya
och växande företag inom den privata sektorn. Det skall också skapas
förutsättningar för arbetstillfällen inom den kommunala och
landstingskommunala sektorn, framför allt inom vården, äldreomsorgen och
skolans område. Målsättningen skall vara att halvera den totala
arbetslösheten, till skillnad från regeringens inriktning på endast den öppna
arbetslösheten. Politiken skall inriktas på att fler skall gå från
bidragsberoende till en egen lön där man betalar kommunalskatt och bidrar till
välfärden.
Motionen innehåller förslag som sammantaget ger 10,5 miljarder kronor till
vård och omsorg i förhållande till dagens situation, det vill säga  2,5
miljarder kronor mer än vad regeringen satsar. En del av detta tillskott
åstadkoms genom en sänkning av de allmänna egenavgifterna med 2,5
procentenheter i den överfinansierade sjukförsäkringen. Egenavgifterna som är
avdragsgilla orsakar enligt motionen stora bortfall av skatteinkomster för
kommunerna och är en betungande utgift för alla löntagare.
Som ett alternativ till vad man kallar ?regeringens statistikpolitik på
arbetsmarknadsområdet? görs i motionen en 15-miljarderssatsning för att få
till stånd ett bättre klimat för företag och företagande. Skattesänkningarna
finansieras genom besparingar. Den traditionella konjunkturorienterade
tillväxtpolitiken skall ge plats för en politik som via djupverkande och
långsiktiga insatser främjar de reella förutsättningarna för tillväxt. För de
mindre företagen, där den största sysselsättningspotentialen finns, måste
regelverket förenklas och kapitalförsörjningen förbättras bl.a. genom ett
permanent riskkapitalavdrag och en avveckling av dubbelbeskattningen.
Motionen betonar vikten av att stimulera utvecklingen av antalet
tjänsteföretag, dels för att skapa nya jobb, dels för att det ur
resurshushållningssynpunkt är angeläget att ge ökat utrymme för
tjänstesektorn, t.ex. när det gäller reparationer och underhåll.
Ett viktigt område för ökad sysselsättning är vidare miljö- och
energisektorn. Genom en skatteväxling med höjda skatter på ändliga
naturresurser och miljöskadliga utsläpp och sänkta kostnader för arbete skulle
fler arbetstillfällen ges samtidigt som miljön skyddas. I motionen konstateras
att det finns en uppenbar risk för att regeringen håller på att förfuska
utrymmet för skatteväxling genom ensidiga energi- och miljöavgifter. Vidare är
man kritisk till de lokala investeringsprogrammen där statsmakterna skall
bedöma vilka kommuner som skall belönas med pengar för lokala projekt.
Regeringen föreslår ett långsiktigt mål om ett överskott i de offentliga
finanserna på 2 % av bruttonationalprodukten i genomsnitt över en
konjunkturcykel. Detta är enligt motionen ett uttryck för den ideologiska
linjen att kapitalbildning och sparande skall ske inom den offentliga sektorn
och inte i hushållen. I stället anförs i motionen att en större del av
sparandet bör ske inom den privata sektorn. Det är därför mer rimligt att i
ett medelfristigt perspektiv ha målet om balans i de offentliga finanserna
över konjunkturcykeln.
Arbetsmarknadspolitiken bör enligt motionen reformeras.
Arbetsmarknadspolitiken skall vara subsidiär på så sätt att samhällets
insatser skall vara stödjande när så krävs, dock utan att skada ordinarie
arbetsmarknad.
I motionen betonas vikten av att arbetslöshetsförsäkringen åter blir en
omställningsförsäkring som finansieras genom avgifter. Genom
avgiftsfinansiering uppnås ett bättre samband mellan lönebildning och
arbetslöshet, vilket förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt.
Barnfamiljerna och de sämst ställda pensionärerna är två grupper som sägs
bli vinnare med Kristdemokraternas politik. Sammantaget satsas ca 3 miljarder
kronor bland annat på vårdnadsbidrag, återinförande av flerbarnstilläggen och
förbättrade bostadsbidrag.
För pensionärerna handlar det om ca 2 miljarder kronor för bättre
bostadstillägg och pensionstillskott. Regeringens försämringar för
efterlevande upphävs.
I motionen kritiseras en del av regeringens besparingsåtgärder som anses
vara förödande för enskilda människor. Som exempel anges besparingar på
änkepensionerna, bostadsbidragen och försämringar för ålderspensionärer.
För att vända rättsväsendets underläge gentemot brottsligheten föreslår
motionen ett resurstillskott för de kommande åren. Ekonomisk brottslighet
skall bekämpas med kraft, och motionen avvisar därför besparingarna inom
polisen och rättsväsendet.
Motionen är starkt kritisk till regeringens nedskärningspolitik när det
gäller biståndet och satsar stort för att återställa biståndet till
enprocentsnivån. År 1998 satsas 2 miljarder kronor, år 1999 2,4 miljarder
kronor och år 2000 2,8 miljarder kronor utöver regeringens förslag.
I syfte att skapa regional balans menar motionärerna att det är nödvändigt
att arbetsmarknadspolitiken och den ekonomiska politiken harmonieras med
regionalpolitiken. I huvudsak krävs en aktiv generell regionalpolitik där
näringsliv och offentlig sektor i glesbygd kompenseras för långa avstånd, små
lokala marknader, brist på utbildad personal, sämre kringservice m.m.
Enligt motionen sänks med denna politik det totala skattetrycket med ca 15
miljarder kronor netto. I förhållande till regeringens förslag blir
utgiftstaket år 1998 15 miljarder kronor lägre, år 1999 14 miljarder kronor
lägre och för år 2000 15,2 miljarder kronor lägre.

Utskottet

Den ekonomiska politiken
Den internationella utvecklingen
En gradvis starkare tillväxt inom EU
I propositionen konstateras att utsikterna för den internationella ekonomin är
förhållandevis gynnsamma. I Europa hålls visserligen den inhemska efterfrågan
tillbaka av en fortsatt stram finanspolitik. Den starka amerikanska dollarn
banar dock väg för en exportledd tillväxt. I EU väntas konjunkturen gradvis
stärkas, och i USA och resten av världen, inte minst i Sydostasien och Kina,
är tillväxten fortsatt god. Detta medför en marknadstillväxt som gynnar den
svenska ekonomin via exportindustrin.
En viktig tendens i den internationella utvecklingen är att inflationen
fortsätter att vara låg.
Vidare förväntas det lägre ränteläget ge en successivt ökad stimulans till
ekonomin. Finanspolitiken i Europa förutses bli fortsatt stram, och de
offentliga finanserna fortsätter att stärkas. OECD beräknar underskottet i
EU:s samlade offentliga finanser till 3,3 % av BNP 1997 och 2,8 % 1998.
Arbetslösheten utgör fortfarande det dominerande problemet i de europeiska
länderna, vilka trots en relativt stark tillväxt endast väntas få marginella
ökningar i sysselsättningen.
I tabell 1 framgår att tillväxttakten i OECD som helhet under 1997 skrivits
ned något jämfört med prognosen i budgetpropositionen från i höstas. Det är
främst tillväxttakten i Japan och Italien som reviderats ned. Ser man enbart
till de nordiska länderna är dock tillväxtutsikterna betydligt starkare
jämfört med prognosen från i höstas.
Utvecklingen i de tre stora industriländerna samt i de nordiska grannländerna
Den amerikanska ekonomin fortsätter att präglas av en gynnsam ekonomisk
utveckling. Under 1996 förklaras den starka BNP-tillväxten främst av inve-
steringarna, inte minst inom informationsteknologiområdet. Inflationstakten
har inte tilltagit nämnvärt trots en god ekonomisk tillväxt och en relativt
låg arbetslöshet, vilket främst torde förklaras av den måttliga
lönekostnadsutvecklingen och dollarns appreciering. Överenskommelsen om en
balansering av budgeten år 2002 ligger fast. Såväl privat konsumtion som
investeringar förutses fortsätta att utvecklas relativt starkt under
prognosperioden. Under 1997 bedöms BNP-tillväxten ligga kvar på 2,4 % för att
sedan sjunka till 2,1 % 1998. Inflationen förväntas ligga kvar kring 3 %.
Efter ett mycket starkt första kvartal i Japan fortsatte den tidigare svaga
och gradvisa återhämtningen under resten av 1996. Efterfrågan inom offentlig
sektor och produktionen av bostäder växte starkt, samtidigt som överskottet i
bytesbalansen minskade kraftigt under samma period. Tillsammans med det låga
ränteläget väntas en stark utveckling av exporten bidra till att näringslivets
investeringar ökar väsentligt under prognosperioden. Den privata konsumtionen
bedöms öka endast måttligt. BNP-tillväxten förutses uppgå till 2,2 % 1997 och
3,0 % 1998.
I Tyskland blev BNP-tillväxten relativt svag 1996 till följd av bl.a.
minskade investeringar och en svag privat konsumtion. Konjunkturen
förbättrades dock under andra halvåret genom en ökande export. Under
prognosperioden förutses tillväxten komma att drivas av exporten, medan den
inhemska efterfrågan blir dämpad, bl.a. till följd av en fortsatt stram
finanspolitik. BNP-tillväxten bedöms bli 2,2 % i år och 2,6 % 1998.
Inflationstakten är fortsatt låg 1997 och tilltar något 1998 i samband med den
starkare tillväxten.
För de tre nordiska länderna Norge, Danmark och Finland förväntas BNP-
tillväxten sammantaget, i likhet med vad som varit fallet de senaste två åren,
bli högre än genomsnittet i OECD. Till skillnad från flertalet andra länder i
Europa har den inhemska efterfrågan bidragit starkt till den höga tillväxten i
samtliga av de tre länderna. En ökad efterfrågan i Europa väntas ge positiva
effekter på exporten samtidigt som ett fortsatt allmänt lågt ränteläge och en
gynnsam utveckling av sysselsättningen väntas stimulera den inhemska
efterfrågan ytterligare under prognosperioden. I Finland förutses en BNP-
tillväxt på hela 4 % 1997 till följd av en starkt ökande export av trä och
massa, medan tillväxten i Norge och Danmark väntas hamna på drygt     3 %.
Inflationstakten bedöms öka något under de två närmaste åren men förblir ändå
måttlig.
Tabell 1. BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet
Årlig procentuell förändring
-------------------------------------------------
|               |1995   |    1996  |    1997 |1998|
-------------------------------------------------
|BNP            |       |          |         |  |
-------------------------------------------------
|OECD           |2,0    |  2,2     |  2,3    |  |
|               |       |(2,0)1    |(2,4)    |2,4|
-------------------------------------------------
|EU             |2,5    |     1,6  |    2,3  |  |
|               |       |(1,4)     |(2,4)    |2,6|
-------------------------------------------------
|Norden         |3,5    |     2,7  |    3,1  |  |
|               |       |(2,0)     |(2,4)    |2,9|
-------------------------------------------------
|Förenta        |2,0    |  2,4     |  2,4    |  |
|staterna       |       |(2,4)     |(2,3)    |2,1|
-------------------------------------------------
|Japan          |0,9    |     3,6  |    2,2  |  |
|               |       |(2,8)     |(2,5)    |3,0|
-------------------------------------------------
|Tyskland       |1,9    |     1,4  |    2,2  |  |
|               |       |(0,5)     |(2,1)    |2,6|
-------------------------------------------------
|Frankrike      |2,2    |     1,3  |    2,2  |  |
|               |       |(1,1)     |(2,2)    |2,5|
-------------------------------------------------
|Italien        |2,9    |     0,7  |    1,3  |  |
|               |       |(1,7)     |(2,2)    |2,0|
-------------------------------------------------
|Storbritannien |2,4    |     2,2  |    3,0  |  |
|               |       |(2,2)     |(2,9)    |2,6|
-------------------------------------------------
|Danmark        |2,6    |     2,3  |    3,1  |  |
|               |       |(1,5)     |(2,5)    |3,2|
-------------------------------------------------
|Finland        |4,2    |     3,2  |    4,0  |  |
|               |       |(2,5)     |(3,3)    |3,6|
-------------------------------------------------
|Norge          |3,7    |     4,8  |    3,3  |  |
|               |       |(4,0)     |(2,3)    |2,7|
-------------------------------------------------
|Konsumentpriser|       |          |         |  |
-------------------------------------------------
|OECD           |2,4    |  2,2     |  2,2    |  |
|               |       |(2,3)     |(2,3)    |2,3|
-------------------------------------------------
|EU             |3,1    |     2,5  |    2,3  |  |
|               |       |(2,6)     |(2,3)    |2,3|
-------------------------------------------------
|Norden         |2,3    |     1,1  |    1,6  |  |
|               |       |(1,8)     |(2,3)    |2,1|
-------------------------------------------------
|Arbetslöshet i |       |          |         |  |
|% av           |       |          |         |  |
|               |       |          |         |  |
|arbetskraften  |       |          |         |  |
-------------------------------------------------
|OECD           |  6,9  |  6,9     |  6,9    |  |
|               |       |(6,9)     |(6,9)    |6,7|
-------------------------------------------------
|EU             |11,2   |11,4      |11,5     |11,0|
|               |       |(11,4)    |(11,3)   |  |
-------------------------------------------------
|Norden         |  9,6  |     9,1  |    8,6  |  |
|               |       |(9,0)     |(8,7)    |8,2|
-------------------------------------------------
1. Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i proposition
1996/97:1
september 1996.
Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet
Arbetslösheten i OECD
I OECD som helhet låg arbetslösheten på samma nivå 1996 som året dessförinnan,
knappt 7 %. Skillnaden i utveckling mellan olika delar av världen var dock
påtaglig.
I Förenta staterna sjönk arbetslösheten under 1996 till den lägsta nivån
sedan 1989. Arbetsmarknadsläget i EU försämrades i stället under 1996.
Arbetslösheten ökade till följd av att utbudet av arbetskraft ökade mer än
antalet sysselsatta. Drygt 11 % av arbetskraften, eller omkring 18 miljoner
människor, är arbetslösa i EU. Bland de större medlemsländerna märks en
särskild försämring av arbetsmarknadsläget i Tyskland och Frankrike, medan
arbetslösheten sjunkit i Storbritannien, Danmark och Nederländerna. Den
förhållandevis höga arbetslösheten i EU som helhet beräknas minska endast
marginellt under prognosperioden trots den tilltagande tillväxten. Detta
framgår av tabell 1.
Osäkerheten i den internationella konjunkturbedömningen
En av de främsta riskfaktorerna i bedömningen är enligt propositionen
osäkerheten kring utvecklingen av den privata konsumtionen i de europeiska
länderna. Detta bl.a. mot bakgrund av att arbetslösheten väntas bli fortsatt
hög. Vidare kan osäkerheten kring vilka länder som kan komma att delta i EMU
leda till turbulens på ränte- och valutamarknaden i EU. En annan riskfaktor
gäller en eventuell vändning nedåt i de högt uppdrivna amerikanska
börskurserna, vilket skulle kunna få effekter på den reala ekonomin. Till
detta kommer risken att den amerikanska centralbanken till följd av
tilltagande inflationstakt skulle tvingas till mer omfattande räntehöjningar
än prognostiserat, vilket även skulle kunna ge effekter på ränteutvecklingen i
resten av världen.
I propositionen påpekas att det även finns en möjlighet att tillväxten blir
högre än beräknat. De förhållandevis låga räntorna i kombination med en
förstärkning av den amerikanska dollarn skulle kunna få ett större genomslag
på den reala utvecklingen än förutsett i prognosen.
Aktuella utfallssiffror över den internationella ekonomiska utvecklingen,
som inkommit efter det att regeringen avslutade sitt prognosarbete i början av
april, tyder på en mycket stark tillväxt i omvärlden. I Förenta staterna växte
produktionen med över 5 % i årstakt under första kvartalet i år. Också i Japan
och i flertalet europeiska länder pekar aktuell statistik på en stark
tillväxttakt under årets första kvartal. Samtidigt visar inflationstakten inga
tecken på att tillta, vare sig i Förenta staterna eller i Europa, utan har
tvärtom fallit i OECD som helhet under den senaste månaden. Den stabilt låga
pris- ökningstakten i Förenta staterna, i kombination med att tillväxten nu
tycks dämpas efter det mycket starka första kvartalet, innebär att risken för
kraftiga räntehöjningar från den amerikanska centralbankens sida inte längre
är överhängande.
I regeringens prognos görs bedömningen att en stark dollar skall bidra till
en exportledd konjunkturuppgång i Europa. Dollarkursens utveckling i
förhållande till de europeiska valutorna har fluktuerat kraftigt under senare
tid. Den successiva förstärkningen av dollarn som pågått hela våren har under
den senaste tiden vänts i en försvagning. Om denna försvagning skulle komma
att fortsätta finns det naturligtvis en risk för att den väntade exportledda
konjunkturuppgången i Europa blir mindre stark.
Den ekonomiska utvecklingen i Sverige
Konjunkturperspektivet. Utvecklingen fram t.o.m. år 1998
Prognosförutsättningar
I tabell 2 anges de prognosförutsättningar som gäller för vårpropositionens
bedömning av den svenska ekonomins utveckling. Jämfört med regeringens prognos
i budgetpropositionen antas dollarkursen vara betydligt starkare samtidigt som
räntorna dragits ner kraftigt.
En central förutsättning för prognosen över den svenska ekonomin är den
förhållandevis starka tillväxten i omvärlden. Räntorna förutsätts vara
fortsatt låga. Visserligen antas såväl korta som långa räntor stiga något i
många länder i takt med att kapacitetsutnyttjandet tilltar. De svenska korta
räntorna bedöms dock ligga kvar på i stort sett nuvarande nivå.
Obligationsräntorna väntas i viss mån följa den internationella trenden uppåt,
men de stabilt låga inflationsutsikterna antas leda till att räntemarginalen
mot bl.a. Tyskland krymper något. Kronan antas förstärkas gentemot såväl
dollarn som de europeiska valutorna, bl.a. beroende på att överskottet i
bytesbalansen successivt växer. Prognosen bygger på förutsättningen att EMU-
processen i Europa fortlöper som planerat.
Tabell 2. Prognosförutsättningar
------------------------------------------------------
|                       |1995|         |          |1998|
|                       |    |1996     |1997      |  |
------------------------------------------------------
|BNP-tillväxt  i  OECD  |2,0 |     2,2 |    2,3   |2,4|
|(16)                   |    |(2,0)2   |(2,4)     |  |
------------------------------------------------------
|Konsumentprisökning i  |2,4 |     2,2 |     2,2  |2,3|
|OECD (16)              |    |(2,3)    |(2,3)     |  |
------------------------------------------------------
|Dollarkurs (SEK)1      |7,1 |     6,7 |     7,3  |7,1|
|                       |    |(6,7)    |(6,7)     |  |
------------------------------------------------------
|TCW-index1             |127,3| 116,0  |119,2     |117,9|
|                       |    |(116,0)  |(115,0)   |  |
------------------------------------------------------
|Tysk   ränta   5  års  |6,0 |     5,0 |     4,4  |4,9|
|statsobligation1       |    |(5,1)    |(5,4)     |  |
------------------------------------------------------
|Svensk  ränta  5  års  |9,9 |     7,2 |     5,6  |5,9|
|statsobligation1       |    |(7,5)    |(7,0)     |  |
------------------------------------------------------
|Svensk     ränta    6  |8,9 |     5,6 |     4,0  |4,1|
|månaders ssvx1         |    |(6,0)    |(5,4)     |  |
------------------------------------------------------
1 Årsgenomsnitt.
2 Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i proposition
1996/97:1
september 1996.
Källa: Finansdepartementet
Timlönerna i ekonomin steg snabbare 1996 än vad som prognostiserats i höstens
budgetproposition. I år och nästa år förutses betydligt måttligare
löneökningar bl.a. till följd av allt lägre ställda inflationsförväntningar
och ökade ambitioner från arbetsmarknadens parter att åstadkomma en bättre
fungerande lönebildning.
Inflationstakten blev under förra året lägre än vad de flesta bedömare
räknat med och också betydligt lägre än vad som antogs i regeringens prognos
från i höstas. I propositionen förutses inflationen förbli låg och väl i linje
med Riksbankens mål.

Tabell 3. Nyckeltal
---------------------------------------------------------
|                       |1995 |          |          |1998|
|                       |     |1996      |1997      |   |
---------------------------------------------------------
|Timlön kostnad         |3,4  |    6,1   |    4,7   |3,5|
|                       |     |(5,6)3    |(4,5)     |   |
---------------------------------------------------------
|KPI, dec.-dec.         |2,6  |    -0,2  |     1,8  |1,5|
|                       |     |(1,0)     |(2,2)     |   |
---------------------------------------------------------
|NPI, dec.-dec.         |1,0  |    -1,3  |    -0,8  |0,1|
|                       |     |(0,5)     |(0,8)     |   |
---------------------------------------------------------
|Disponibel inkomst     |  -  |    -0,1  |     0,4  |1,3|
|                       |0,4  |(1,2)     |(0,8)     |   |
---------------------------------------------------------
|Sparkvot (nivå)        |6,9  |     5,4  |     3,8  |3,2|
|                       |     |(8,5)     |(7,5)     |   |
---------------------------------------------------------
|Industriproduktion     |9,8  |     2,1  |     4,8  |4,3|
|                       |     |(2,5)     |(5,3)     |   |
---------------------------------------------------------
|Öppen arbetslöshet1    |7,7  |     8,1  |     7,9  |7,1|
|                       |     |(7,7)     |(6,9)     |   |
---------------------------------------------------------
|Arbetsmarknadspolitiska|4,4  |    4,5   |    4,7   |4,7|
|åtgärder1              |     |(5,0)     |(5,4)     |   |
---------------------------------------------------------
|Handelsbalans (mdr kr) |106,0|120,0     |135,9     |152,9|
|                       |     |(124,4)   |(139,6)   |   |
---------------------------------------------------------
|Bytesbalans2           |2,1  |     2,5  |     3,5  |4,2|
|                       |     |(3,1)     |(3,7)     |   |
---------------------------------------------------------
|Finansiellt sparande i offentlig|-|   -2,5|   -2,1 |0,0|
| sektor2               |7,9  |(-4,0)    |(-2,6)    |   |
---------------------------------------------------------
|Konsoliderad           |78,2 |    77,7  |    77,1  |73,9|
|bruttoskuld2           |     |(78,1)    |(78,0)    |   |
---------------------------------------------------------
1 Andel av arbetskraften.
2 Procent av BNP.
3 Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i proposition
1996/97:1
september 1996.
Källa: Finansdepartementet
Försörjningsbalansen
Produktionstillväxten, som hittills i huvudsak drivits av den
utlandskonkurrerande sektorn, väntas i ökad utsträckning komma att stimuleras
av den inhemska efterfrågan. Under 1996 hölls produktionstillväxten tillbaka
av ett betydande omslag i lagercykeln, motsvarande 1 % av BNP. Under 1997 och
1998 blir lagercykelns effekt på BNP-tillväxten närmast försumbar.
Produktionstillväxten tilltar under prognosperioden och drivs under 1998
främst av kraftiga investeringsökningar i de mer hemmamarknadsinriktade
delarna av näringslivet.
Exporten väntas öka något snabbare 1997 än 1996, vilket styrks av
orderingången hittills i år. Förstärkningen av exporten förklaras bl.a. av att
konjunkturen på Sveriges viktigaste avsättningsmarknader  är på väg att
förbättras. Den svenska industrins goda lönsamhet och ett relativt lågt
kapacitetsutnyttjande torde vidare innebära att exportföretagen höjer priserna
i begränsad omfattning åren 1997 och 1998. Detta tillsammans med en gynnsam
exportinriktning med en växande andel elektroindustri bidrar till att
marknadsandelarna förblir oförändrade trots förra årets kraftiga
kronförstärkning. Exportökningen beräknas bli ca 5-6 % per år under de
kommande åren.
Importen steg förra året långsammare än den underliggande
efterfrågeutvecklingen. Under prognosperioden väntas importen i högre grad
följa den långsiktiga trenden, vilket resulterar i en årlig uppgång på drygt 5
%.
Sammantaget är nettobidraget från utrikeshandeln fortsatt positivt både i år
och nästa år, vilket framgår av tabell 4.
SCB:s enkätundersökningar för 1997 tyder på att industrins investeringar
stagnerar medan en expansion sker i övrigt näringsliv. Byggandet bedöms ta
fart under 1998 till följd av att räntorna har kommit ner på en lägre nivå,
vakanserna på bostadsmarknaden har stabiliserats och priserna har börjat
stiga.
I propositionen framhålls att utvecklingen av privat konsumtion i nuläget är
svårbedömd. Den höga arbetslösheten och den kraftiga nedgången i sparkvoten
förra året - vilken minskar utrymmet för en ytterligare sänkt sparkvot - talar
för en svag utveckling av den privata konsumtionen. På samma gång har
konsumtionen i Sverige varit relativt svag i många år, vilket innebär att det
finns ett uppdämt behov av att förnya innehavet av kapitalvaror. Dessutom
torde lägre räntor samt stigande förmögenhetsvärden hos hushållen verka i
riktning mot en starkare privat konsumtion. Vidare förutses
arbetsmarknadsläget gradvis förbättras, vilket kommer att stärka hushållens
framtidstro. Mot denna bakgrund bedöms den privata konsumtionen öka med ca 2 %
per år under prognosperioden, vilket ger en sparkvot på omkring 3 % 1998.
Den offentliga konsumtionen väntas närmast stagnera efter de senaste årens
kraftiga neddragningar. Inom staten finns ett visst utrymme för en volymökning
i år och en stagnation eller en svag minskning nästa år. Inom kommunerna drev
den oväntat svaga finansiella situationen fram en minskning i
konsumtionsvolymen med nära 1 % under 1996. Trots de föreslagna resurs-
tillskotten till kommunerna beräknas nedgången i konsumtionen fortsätta i år
för att under 1998 vara realt oförändrad.
Tabell 4. Försörjningsbalans 1995-1998
----------------------------------------------------
|                                           Mdr  kr|
|Procentuell volymförändring                       |
----------------------------------------------------
|              |1996  |1995|          |         |1998|
|              |      |    |1996      |1997     |  |
----------------------------------------------------
|Export        |670,4 |12,6|  5,6     |   6,3   |5,8|
|              |      |    |(6,5)2    |(5,6)    |  |
----------------------------------------------------
|Import        |558,2 |10,3|     3,5  |    5,1  |5,6|
|              |      |    |(2,7)     |(4,9)    |  |
----------------------------------------------------
|Utrikeshandel,|112,2 |1,4 |     1,1  |    0,9  |0,6|
|netto1        |      |    |(1,6)     |(0,7)    |  |
----------------------------------------------------
|Privat        |885,3 |0,8 |  1,5     |   2,0   |2,0|
|konsumtion    |      |    |(0,9)     |(1,8)    |  |
----------------------------------------------------
|Offentlig     |434,2 | -  |    -1,7  |   -0,1  | -|
|konsumtion    |      |0,1 |(-1,0)    |(-0,5)   |0,2|
----------------------------------------------------
|  Stat        |132,2 | -  |    -3,7  |    1,5  | -|
|              |      |3,3 |(-1,0)    |(0,0)    |0,5|
----------------------------------------------------
|  Kommuner    |302,1 |0,0 |    -0,9  |   -0,9  |0,0|
|              |      |    |(-1,0)    |(-0,7)   |  |
----------------------------------------------------
|Bruttoinvesteringar|249,6|10,9|  4,7 |   1,5   |5,8|
|              |      |    |(8,1)     |(2,0)    |  |
----------------------------------------------------
|  Näringsliv  |183,6 |25,1|     5,9  |    5,0  |5,1|
|              |      |    |(9,6)     |(5,0)    |  |
----------------------------------------------------
|       därav  |69,1  |44,3|13,3      |    0,0  |3,0|
|industri      |      |    |(16,0)    |(-4,0)   |  |
----------------------------------------------------
|  Bostäder    |30,3  | -  |14,7      |-12,3    |13,7|
|              |      |28,0|(16,1)    |(2,7)    |  |
----------------------------------------------------
|  Myndigheter |35,6  | -  | -7,4  (- |   -3,3  |3,3|
|              |      |0,5 |3,5)      |(1,4)    |  |
----------------------------------------------------
|Lagerinvesteringar1|-3,2|0,5| -1,0  (-|   0,2  |0,0|
|              |      |    |1,5)      |(0,5)    |  |
----------------------------------------------------
|Total         |   2  |5,1 |  1,7     |   3,0   |3,3|
|efterfrågan   |236,3 |    |(1,9)     |(2,9)    |  |
----------------------------------------------------
|BNP           |1678,1|3,6 |  1,1     |   2,3   |2,5|
|              |      |    |(1,6)     |(2,3)    |  |
----------------------------------------------------
1 Bidrag till BNP-tillväxt.
2 Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i proposition
1996/97:1
september 1996.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Den offentliga sektorns finanser
Trots den svaga tillväxten förstärktes de offentliga finanserna kraftigt 1996.
Förbättringen blev betydligt större än vad som beräknades i samband med
höstens budgetproposition, vilket framgår av tabell 3. Underskottet i det
finansiella sparandet stannade vid 2,5 % av BNP. Den konsoliderade
bruttoskulden i offentlig sektor uppgick vid utgången av 1996 till motsvarande
77,7 % av BNP. Skuldkvoten sjönk därmed för andra året i rad. I propositionen
görs bedömningen att det finansiella underskottet och skuldkvoten fortsätter
att sjunka under 1997. Under 1998 beräknas balans mellan inkomster och
utgifter uppkomma i den offentliga sektorn. De samlade offentliga utgifterna
beräknas minska med ca 2 % i reala termer. Utan de föreslagna åtgärderna i
vårpropositionen skulle nedgången ha blivit större och den offentliga sektorn
uppvisat betydande överskott.
Arbetsmarknaden
Läget på arbetsmarknaden har gradvis försämrats sedan början av 1996. Under
årets första månader har den öppna arbetslösheten legat oförändrat högt på
nära 9 %. Enligt propositionen förklaras den svaga sysselsättningsutvecklingen
av låg tillväxt, förhållandevis stark produktivitetsökning samt stigande
medelarbetstid. Dessutom har sammansättningen av tillväxten i ekonomin, där
exportsektorn drivit utvecklingen, varit mindre fördelaktig ur
sysselsättningssynpunkt.
Sysselsättningen bedöms börja stiga igen under andra halvåret 1997. Mätt som
årsgenomsnitt faller dock sysselsättningen. Utbudet av arbetskraft dämpas av
att en allt större del av arbetsstyrkan, genom de föreslagna åtgärderna,
kommer att genomgå utbildning. Därigenom väntas den öppna arbetslösheten hamna
strax under 8 % för 1997. Högre BNP-tillväxt och ökade möjligheter för
kommunerna att behålla arbetskraft gör att 1997 års nedgång i sysselsättningen
tas igen under 1998. Även medelarbetstidens utveckling är här av stor
betydelse. En stor del av sysselsättningsuppgången mellan 1993 och 1995 tog
sig uttryck i en ökad medelarbetstid, dvs. det totala antalet arbetade timmar
ökade väsentligt mer än antalet sysselsatta personer. Den främsta orsaken
bakom den starka ökningen i medelarbetstid har varit en kraftigt minskande
sjukfrånvaro men även en ökande övertid har bidragit till uppgången. Under
loppet av förra året började medelarbetstiden plana ut, och denna utveckling
har fortsatt i år. Den väntade sysselsättningsuppgången under 1997 och framåt
bedöms därför i huvudsak ta sig uttryck i ett ökat antal sysselsatta.
Fortsatta satsningar på åtgärder begränsar utbudet av arbetskraft ytterligare,
och den öppna arbetslösheten beräknas falla till drygt     7 % 1998.
Tabell 5. Arbetsmarknad
---------------------------------------------------
|Årlig procentuell      |1995|        |        |1998|
|förändring             |    |1996    |1997    |  |
---------------------------------------------------
|BNP, producentpris     |4,2 | 1,1    | 2,2    |2,4|
|                       |    |(1,7)2  |(2,5)   |  |
---------------------------------------------------
|Produktivitet          |2,0 |   1,0  |   2,7  |1,6|
|                       |    |(1,5)   |(1,7)   |  |
---------------------------------------------------
|Antal arbetade timmar  |2,0 |   0,1  |-0,5    |0,7|
|                       |    |(0,2)   |(0,8)   |  |
---------------------------------------------------
|Medelarbetstid         |0,5 |   0,7  |   0,2  |0,0|
|                       |    |(0,9)   |(0,2)   |  |
---------------------------------------------------
|Antal sysselsatta      |1,5 |-0,6    |-0,7    |0,7|
|                       |    |(-0,7)  |(0,6)   |  |
---------------------------------------------------
|Arbetskraft            |1,2 |-0,2    |-0,9    | -|
|                       |    |(-0,7)  |(-0,3)  |0,2|
---------------------------------------------------
|Öppen arbetslöshet1    |7,7 |   8,1  |   7,9  |7,1|
|                       |    |(7,7)   |(6,9)   |  |
---------------------------------------------------
|Personer i konjunkturberoende||      |        |  |
|                       |4,4 |   4,5  |   4,7  |4,7|
|arbetsmarknadspolitiska|    |(5,0)   |(5,4)   |  |
|åtgärder1              |    |        |        |  |
---------------------------------------------------
1 Procent av arbetskraften, nivå.
2 Uppgifterna inom parentes uppger motsvarande bedömning i proposition
1996/97:1 september 1996.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.
Osäkerheten i prognosen i ljuset av den senaste tidens statistik
Statistik som inkommit efter det att regeringen avslutat sitt prognosarbete
tyder på att Sveriges tillväxtutsikter för de närmaste åren är mycket
gynnsamma. Utskottet vill dock peka på några osäkerhetsfaktorer i prognosen.
Som påtalats tidigare i betänkandet finns en risk för att EMU-processen i
Europa ger upphov till oro på de finansiella marknaderna med betydande ränte-
och växelkursrörelser som följd. Erfarenhetsmässigt kan Sverige i ett sådant
läge - trots låg inflationstakt och förhållandevis starka statsfinanser -
komma att drabbas mer än genomsnittet. I så fall försämras naturligtvis
möjligheterna att uppnå en god ekonomisk utveckling.
Den privata konsumtionen är, av skäl som anförts tidigare i betänkandet, en
osäker komponent. Enligt flera av den senaste tidens indikatorer över privat
konsumtion tycks emellertid konsumtionen på flera områden vara på väg att
förstärkas i rask takt. Det gäller främst bilar och kapitalvaror men även
detaljhandeln, där SCB:s säljindex för mars månad tyder på den högsta
konsumtionsnivån sedan juni 1992. Enkätundersökningen Hushållens inköpsplaner
samt priser och omsättning på fastighetsmarknaden tyder även de på en gradvis
starkare privat konsumtion.
Tillväxtens inriktning framöver förutses i propositionens prognos komma att
drivas i större utsträckning av den inhemska efterfrågan. Industristatistik
för årets första 3-4 månader ger dock ännu inget stöd för en sådan
omsvängning. Konjunkturinstitutets senaste barometer och SCB:s statistik över
utrikeshandel och orderingång tyder i stället på en än starkare tillväxt i de
exportinriktade delarna av ekonomin jämfört med hemmamarknaden. Den senare
framstår som fortsatt svag, med undantag för bilindustrin och delar av
insatsvaruindustrin.
Aktuella siffror över arbetslösheten visar på en liten ljusning. Bilden är
dock i någon mån splittrad då SCB:s arbetskraftsundersökningar och AMS
statistik över antal registrerade arbetssökande ger delvis olika bild av hur
arbetslösheten utvecklats den senaste tiden. Enligt SCB är arbetslösheten
oförändrat hög. AMS siffror tyder på en viss nedgång i arbetslösheten den
senaste månaden. Dessutom visar varselstatistik och statistik över antalet
nyanmälda lediga platser på en liten förbättring jämfört med motsvarande
period föregående år.
Statens finanser bedöms fortsätta att förbättras i propositionens prognos.
Den senaste tidens prognoser från Riksgäldskontoret antyder att förbättringen
t.o.m. kan gå snabbare än vad regeringen förutspått, åtminstone 1997.
Riksgäldskontoret har i sin senaste prognos skrivit ner statens lånebehov för
1997 med omkring 10 miljarder kronor. Från att ha bedömt att lånebehovet
hamnar i intervallet 20-30 miljarder kronor 1997 anser man nu att det kommer
att stanna vid 10-20 miljarder kronor.
Ett scenario för ekonomin fram till sekelskiftet
Utöver kortsiktsprognosen redovisas i propositionen en kalkyl över den
ekonomiska utvecklingen fram t.o.m. år 2000. Beräkningarna bygger på flera
grundläggande antaganden. Tillväxten i OECD-länderna uppgår till 2,5 % per år.
Något explicit konjunkturmönster har inte antagits. Vidare antas att
Riksbankens inflationsmål uppnås och att den nominella löneökningstakten
begränsas till en genomsnittlig europeisk nivå på omkring 3,5 %. De
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna antas få de omfattande effekter på
arbetslösheten som avsetts.
Tabell 6. Försörjningsbalans, 1997-2000
--------------------------------------------------------------------
|                                        Mdkr                      |
|Procentuell förändring                                            |
-----------------------------------------------------------------
|          |1996 |1997|B  |H  |1998|B |   |1999|B |H  |2000|  | |
|          |     |   |    |   |   |   |H  |   |   |   |   |B  |H|
-----------------------------------------------------------------
|BNP       |   1 |2,3|(2,3)2|(2,6)|2,5|(2,6)|(3,5)|2,8|(2,4)|(3,3)|2,7|(2,0)|
(2,8)                                                           |
|          |678,1|   |    |   |   |   |   |   |   |   |   |   | |
-----------------------------------------------------------------
|Import    |558,2|5,1|(4,9)|(5,1)|5,6|(6,3)|(6,3)|5,4|(6,0)|(6,1)|5,0|(5,7)|
(5,8)                                                           |
-----------------------------------------------------------------
|Tillgång  |   2 |3,0|(2,9)|(3,2)|3,3|(3,5)|(4,2)|3,4|(3,3)|(4,0)|3,3|(3,0)|
(3,6)                                                           |
|          |236,3|   |    |   |   |   |   |   |   |   |   |   | |
-----------------------------------------------------------------
|Privat konsum-| |   |    |   |   |   |   |   |   |   |   |   | |
|tion      |885,3|2,0|(1,8)|(2,1)|2,0|(2,4)|(2,8)|2,1|(2,5)|(2,9)|2,0|(2,2)|
(2,6)                                                           |
-----------------------------------------------------------------
|Offentlig kon-| |   |    |   |   |   |   |   |   |   |   |   | |
|sumtion   |434,2| - | (- |(- | - |(- |(- |0,2|(- |(0,3)|0,2|(0,2)|(1,0)|
|          |     |0,1|0,5)|0,3)|0,2|1,2)|0,4)||0,5)|  |   |   | |
-----------------------------------------------------------------
| Stat     |132,2|1,5|(0,0)|  | - |(- |   |0,5|(0,5)| |0,5|(0,5)||
|          |     |   |    |   |0,5|1,5)|  |   |   |   |   |   | |
-----------------------------------------------------------------
| Kommuner |302,1| - | (- |   |0,0|(- |   |0,0|(- |   |0,0|(0,0)||
|          |     |0,9|0,7)|   |   |1,1)|  |   |1,0)|  |   |   | |
-----------------------------------------------------------------
|Bruttoinvest.|249,6|1,5|(2,0)|(2,5)|5,8|(8,5)|(10,4)|7,6|(6,1)|(7,9)|6,8|
(3,7)                                                         |(5,0)|
-----------------------------------------------------------------
| Näringsliv |   |   |    |   |   |   |   |   |   |   |   |   | |
| exkl.    |183,6|5,0|(2,0)|  |5,1|(8,4)| |7,6|(7,0)| |5,8|(3,8)||
| bost.    |     |   |    |   |   |   |   |   |   |   |   |   | |
-----------------------------------------------------------------
| Bostäder |30,3 | - |(2,7)|  |13,7|(15,0)||12,0|(10,0)||15,0|(10,0)||
|          |     |12,3|   |   |   |   |   |   |   |   |   |   | |
-----------------------------------------------------------------
| Myndigheter|35,6|- |(1,4)|  |3,3|(3,5)| |3,4|(- |   |5,3|(- | |
|          |     |3,3|    |   |   |   |   |   |1,4)|  |   |3,0)||
-----------------------------------------------------------------
|Lagerinvest.1|-3,2|0,2|(0,5)|(0,5)|0,0|(0,1)|(0,1)|0,0|(0,0)|(0,0)|0,0|(0,0)|
(0,0)                                                           |
-----------------------------------------------------------------
|Export    |670,4|6,3|(5,6)|(5,8)|5,8|(5,6)|(6,1)|5,2|(5,2)|(5,7)|5,1|(5,0)|
(5,5)                                                           |
-----------------------------------------------------------------
|Användning|   2 |3,0|(2,9)|(3,2)|3,3|(3,5)|(4,2)|3,4|(3,3)|(4,0)|3,3|(3,0)|
(3,6)                                                           |
|          |236,3|   |    |   |   |   |   |   |   |   |   |   | |
-----------------------------------------------------------------
|Inhemsk   |   1 |1,5|(1,8)|(2,1)|2,1|(2,6)|(3,3)|2,6|(2,4)|(3,2)|2,5|(2,0)|
(2,7)                                                           |
|anv.      |565,9|   |    |   |   |   |   |   |   |   |   |   | |
-----------------------------------------------------------------
B = Basalternativ H = Högtillväxtalternativ enligt budgetpropositionen.
1 Förändring i procent av föregående års BNP.
2 Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i proposition
1996/97:1
september 1996.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
I budgetpropositionen presenterades ett s.k. basalternativ och ett s.k.
högtillväxtalternativ för ekonomin fram till år 2000. Sifferjämförelsen i
tabell 6 avser båda dessa.
Till följd av att det sannolikt finns outnyttjad kapacitet i ekonomin i
slutet av 1998 och under antagandet att lönebildningen fungerar väl kan
tillväxten överstiga den långsiktiga trenden utan att inflationsproblem
uppstår. För åren 1999 och 2000 beräknas BNP-tillväxten bli 2,8 respektive 2,7
%. Tillväxten drivs i första hand av investeringar och privat konsumtion, men
även utrikeshandeln ger ett betydande bidrag. Givet dessa antaganden beräknas
den öppna arbetslösheten falla till 4,5 % år 2000.
Den höga tillväxttakten medför även en påtaglig förbättring av de offentliga
finanserna. Vid slutet av perioden skulle därmed ett betydande finansiellt
överskott uppstå. I kalkylen har antagits att budgetmålen är styrande och att
de offentliga överskotten bringas ned till de målsatta nivåerna. Därvid
återstår enligt beräkningarna ett utrymme för en överföring till hushållen på
ca 15 miljarder kronor 1999 och ytterligare ca 11 miljarder kronor år 2000.
Överföringen skall användas i syfte att öka rättvisan och jämlikheten i
Sverige.
Den minskande statsskulden medför att även ränteutgifterna faller i relation
till BNP.
Den främsta risken för att utvecklingen skall bli annorlunda än vad som
beskrivs i kalkylen hänger enligt propositionen samman med vad som händer på
arbetsmarknaden. Om lönebildningen fungerar sämre än antaget eller om de
föreslagna åtgärderna inte får avsedd effekt på arbetslösheten kan
utvecklingen i hela ekonomin komma att bli betydligt mindre gynnsam.
Partimotionernas syn på propositionens konjunkturbedömningar
I motionerna Fi42 (m) och Fi46 (kd) kritiseras regeringen för att bortse från
effekterna på tillväxten av den förda ekonomiska politiken. En väsentlig
förklaring till den lägre tillväxten i Sverige jämfört med resten av OECD-
länderna 1996 är enligt motionärerna skattehöjningar och återregleringar som
verkat starkt återhållande på tillväxten och framväxten av nya jobb.
Att den förda ekonomiska politiken skulle inverka hämmande på tillväxten
vill utskottet bestämt motsätta sig. Tvärtom har den förda ekonomiska
politiken lagt grunden för att vi de följande åren kan vänta oss en mer
uthållig och stark tillväxt i den svenska ekonomin.
I motion Fi43 (fp) framhålls att propositionen har en alltför optimistisk
syn på ränte- och växelkursutvecklingen. Enligt motionen är det sannolikt med
en viss turbulens inför EMU:s start och valet av deltagande länder.
Utskottets bedömning är att det inte kan uteslutas att EMU-processen
förorsakar en viss turbulens på de finansiella marknaderna med ränte- och
valutaoro som följd. I ett sådant fall försämras naturligtvis möjligheterna
att uppnå en god ekonomisk utveckling. Med tanke på att Sverige i dag har
förhållandevis starka ekonomiska fundamenta - låg inflation och sunda
statsfinanser -  bedöms dock risken för någon mer långvarig ränteuppgång eller
valutaförsvagning som liten.
I motionerna Fi42 (m), Fi43 (fp) och Fi46 (kd) riktas kritik mot
propositionens bedömning att hushållens sparkvot skall fortsätta att sjunka
ner mot 3,2 % 1998. Som hinder för ett lägre sparande anges bl.a. det fortsatt
svaga arbetsmarknadsläget. Motion Fi46 (kd) ifrågasätter även propositionens
kalkyler över den fortsatt måttliga inflationstakten 1999. Detta bl.a. mot
bakgrund av att den reala disponibelinkomsten samtidigt bedöms öka starkt.
Utskottet har tidigare i betänkandet redogjort för den bedömning som ligger
till grund för prognosen över privat konsumtion. Det finns ett övervägande
antal faktorer som talar för att vi står inför en relativt stark
konsumtionstillväxt de närmaste åren. Dessa är bl.a. lägre räntor, ökade
förmögenhetsvärden samt ett uppdämt behov hos hushållen av att införskaffa
kapitalvaror. Dessutom tyder de senaste månadernas statistik över
nybilsregistrering, sällanköp, omsättningen på fastighetsmarknaden m.m. på att
en ökad konsumtion redan tagit sin början.
Sammantaget innebär prognoserna över konsumtionen och de disponibla
inkomsterna att nedgången i nettosparkvoten under de senaste två åren
fortsätter. En stor del av den förväntade konsumtionsökningen utgörs dock av
olika typer av kapitalvaruinköp, som ur ekonomisk synvinkel är att jämställa
med en investering, dvs. som en form av sparande. Detta avspeglas emellertid
ej i nationalräkenskapernas definition av nettosparkvoten. Således kommer
sparandet i realiteten att vara högre än vad nedgången i sparkvoten indikerar.
Dessutom bör betänkas att trots att sparandet bedöms fortsätta att falla så är
ändå nästa års beräknade finansiella sparkvot historiskt hög vilket även det
utgör ett visst stöd för föreliggande prognos.
Beträffande ifrågasättandet i motion Fi46 (kd) av prognosen över
inflationstakten 1999 vill utskottet betona att vi fortfarande i slutet av år
1998 väntas ha mycket ledig kapacitet i ekonomin. Detta innebär att
tillväxttakten mycket väl kan överstiga den långsiktiga trenden utan att
inflationstendenser behöver uppstå.
I motion Fi42 (m) ifrågasätts propositionens bedömning att 1998 års
avtalsrörelse kommer att ge relativt måttliga löneökningar. I motionen anförs
bl.a. att de långtidsarbetslösa inte tycks utgöra någon dämpande effekt på
lönerna.
I motionerna Fi42 (m), Fi43 (fp) och Fi46 (kd) anförs att den medelfristiga
kalkylen i propositionen vilar på alltför positiva antaganden. I motion Fi42
(m) kritiseras framför allt antagandena om lönebildningen som man menar är
orealistiska. I motion Fi46 (kd) är kritiken främst inriktad på antagandena om
arbetslösheten kring sekelskiftet.
Utskottet instämmer i att den höga arbetslösheten tycks ha haft en mycket
begränsad inverkan på löneutfallet i 1995 års avtalsrörelse. En annan viktig
orsak till att löneökningarna blev förhållandevis höga var felaktiga
inflationsförväntningar hos de avtalsslutande parterna. Lönebildningen hann
inte anpassas till den låginflationsekonomi Sverige hade blivit. Framöver ser
dock situationen betydligt ljusare ut. För det första är
inflationsförväntningarna i dag mer grundmurat lågt ställda. För det andra har
arbetslösheten nu i flera år legat på en hög nivå. Det senare har successivt
inneburit en ökad insikt hos arbetsmarknadens parter om lönebildningens
betydelse för  arbetslöshet, sysselsättning och tillväxt. Ett tydligt tecken
på detta är det samarbetsavtal som slutits inom industrin och de initiativ
till liknande samarbetsavtal som tagits inom andra områden.
De löneavtal som slutits hittills under 1997 är i genomsnitt lägre än de
avtal som slöts 1995. SCB:s konjunkturstatistik över löneutvecklingen i
ekonomin under årets första månader pekar också på en kraftig dämpning i
löneökningstakten jämfört med tidigare.
Utskottet vill vidare påpeka, med anledning av vad som anförs om den
medelfristiga kalkylen, att denna inte skall ses som en regelrätt prognos utan
som en möjlig utveckling under vissa givna förutsättningar. De två viktigaste
förutsättningarna är att lönebildningens funktionssätt förbättras och att de
utbildningsinsatser och arbetsmarknadspolitiska åtgärder som föreslagits får
avsedda effekter på den öppna arbetslösheten. Samtidigt är det ett flertal
faktorer som talar för att de kommande åren kommer att innebära en stark och
stabil realekonomisk återhämtning. Utöver anpassningen till en
låginflationsekonomi skapar den kraftfulla förstärkningen av de offentliga
finanserna ett ökat förtroende bland hushållen och ett stabilt företags- och
investeringsklimat. De närmast halverade räntorna medför billigare
investeringar och ökad köpkraft för hushållen. I kombination med den stärkta
arbetsmarknadspolitiken och de stora utbildningssatsningarna medför
investeringarna att flaskhalsar i produktionen kan undvikas och inflationen
förbli låg. De många åtgärder som riksdagen har fattat beslut om under de
senaste två åren har avsevärt förbättrat förutsättningarna för en långsiktig
och stark tillväxt.
I övrigt vill utskottet påpeka att det hos landets prognosbedömare på några
års sikt tycks finnas en ganska stor överensstämmelse när det gäller de ljusa
tillväxtutsikterna. Nyligen publicerade prognoser från t.ex. Handelsbanken och
Nordbanken visar på en starkare BNP-tillväxt än regeringens prognos,
åtminstone efter 1997.
Utskottets förslag till inriktning av den allmänna ekonomiska politiken
I samband med den statsfinansiella krisen har nästan alla svenskar fått göra
betydande uppoffringar. Det har genomförts såväl nedskärningar av utgifter som
höjningar av skatter. Saneringspolitiken har samtidigt varit nödvändig för att
återskapa förtroendet för svensk ekonomi och ekonomisk politik. Det är endast
härigenom det varit möjligt att åstadkomma en kraftig räntenedgång som i sin
tur är en viktig förutsättning för att öka sysselsättningen och minska
arbetslösheten. I förlängningen ger detta en möjlighet att slå vakt om och
utveckla välfärden för alla människor.
Den svenska ekonomin står i dag starkare än på mycket länge. Härigenom har
det skapats ett handlingsutrymme som gör det möjligt att föreslå en rad
åtgärder som syftar till att öka sysselsättningen och bekämpa arbetslösheten.
Den ekonomiska politikens mål är att skapa en stark och växande svensk
ekonomi. Detta förutsätter att fler människor sätts i arbete och att det finns
ett väl fungerande och utbyggt utbildningsväsende. Villkoren för företagande
måste fortsätta att förbättras, och arbetsmarknaden och lönebildningen måste
fås att fungera väl.
Den starka tillväxt som väntas uppkomma de närmaste åren, och som ligger till
grund för utskottets ställningstagande i många frågor, förutsätter bl.a. en
förstärkt internationell konjunktur. Tidigare i betänkandet har utskottet
redogjort för de risker som finns när det gäller den internationella
utvecklingen, bl.a. att den privata konsumtionen skulle kunna komma att
utveckla sig sämre än prognostiserat i de europeiska länderna. Aktuell
ekonomisk statistik talar emellertid för att tillväxttakten hittills i år
snarare är högre än i den bedömning som gjordes i vårpropositionen, såväl inom
landet som i Europa och Förenta staterna. Likaså innehåller nyligen
publicerade bedömningar från bl.a. Nordbanken tillväxtutsikter för de närmaste
åren som ligger betydligt över regeringens prognoser, åtminstone för 1998 och
framåt. Sammantaget stärker detta utskottets uppfattning om att en gynnsam
nationell och internationell utveckling är att vänta de närmaste åren.
I Moderata samlingspartiets motion Fi42 framhålls vikten av att det sociala
ansvar som ett civiliserat samhälle ålägger det offentliga upprätthålls
(yrkande 11). Förtroendet för att de grundläggande offentliga åtagandena,
bl.a. rättstryggheten och försvaret, skall kunna fullföljas måste återställas.
Vidare är det enligt motionärerna viktigt att prioritera kärnverksamheterna
inom kommuner och landsting. De extra bidrag, på sammanlagt 8 miljarder
kronor, som föreslås i propositionen kan enligt motionärerna snarast få
kontraproduktiva effekter genom att fördröja en sådan prioritering av
kärnverksamheten.
Motionärerna är vidare kritiska mot propositionens förslag om 2 % överskott
i de offentliga finanserna i genomsnitt över konjunkturcykeln, då denna enligt
motionärerna innebär en omotiverad prioritering av offentligt sparande framför
privat. I stället åberopas att målet bör vara balans i de offentliga
finanserna (yrkande 1 delvis). Liknande synpunkter framförs även i motion Fi46
(kd).
Utskottets uppfattning är i likhet med motionärernas att kärnverksamheterna,
dvs. vård, omsorg och skola, skall prioriteras inom kommuner och landsting.
Vid utformningen av saneringsprogrammet har en grundläggande princip varit att
verksamheter skall prioriteras framför transfereringar. Trots detta har
kommuner och landsting utsatts för svåra ekonomiska påfrestningar. Hade å
andra sidan ingenting gjorts för att lösa de statsfinansiella problemen hade
snabbt växande räntekostnader för statsskulden trängt undan väsentliga
utgifter för välfärden. Förslaget om ökade statsbidrag till kommunerna skall
ses utifrån perspektivet att det i dag råder ett läge med brister och
otillfredsställda behov som hotar att växa om ingenting görs.
Resurstillskottet avser bl.a. leda till att väntetiderna i sjukvården blir
kortare och att kvaliteten i äldreomsorgen blir högre samt inom skolan att
särskilda satsningar görs inom områdena miljö, teknik och natur och att
förstärkta resurser ges till elever med behov av särskilt stöd. Till följd av
den demografiska utvecklingen bedöms behoven av kommunal verksamhet fortsätta
att öka även efter sekelskiftet. Det är därmed nödvändigt att även i
fortsättningen arbeta med att åstadkomma ett bättre utnyttjande av befintliga
resurser. Omstruktureringen och effektiviseringen av den kommunala
verksamheten måste därför fortsätta även om statsbidragen ökar. Utskottet
anser av dessa skäl att motionärernas oro för kontraproduktiva effekter till
följd av resurstillskottet är obefogad.
Med anledning av vad som i motion Fi42 (m) anförs om det offentliga
sparandet hänvisar utskottet till redogörelsen i anslutning till motion Fi46
(kd).
Motion Fi42 (m) är starkt kritisk till förslaget om avveckling av kärnkraften,
då man anser att detta kommer att resultera i dyrare energi. Enligt
motionärerna saknar propositionen bedömningar av konsekvenserna för bl.a.
energiförsörjningen, miljön och hushållens ekonomi. Dessutom finns stora
frågetecken kring finansieringen av den förtida avvecklingen av Barsebäck som
enligt motionärerna beräknas kosta omkring 20 miljarder kronor.
Utskottet menar att programmet för att ställa om Sverige till ekologisk
hållbarhet bär i sig en tillväxtpotential och skall därför ses som en del i
politiken för att stärka Sveriges konkurrenskraft och öka sysselsättningen.
Omställningen medför ett ökat behov av investeringar och utveckling av modern
teknik, inte minst på energiområdet. En effektivare energianvändning och ökad
användning av förnyelsebara energikällor är en avgörande del i
omställningsarbetet. För att minska belastningen på den elintensiva industrin
läggs elbeskattningen om genom att produktionsskatten på vattenkraft minskar.
Det program, omfattande 9 miljarder kronor, som ingår i de föreslagna
riktlinjerna för energipolitiken i proposition 1996/97:84 syftar till att på
ett kostnadseffektivt sätt minska användningen av el för uppvärmning, utnyttja
det befintliga elsystemet effektivare och öka tillförseln av el och värme från
förnybara energikällor. I samma proposition framgår att efter avställningen av
Barsebäcksverket skall en uppföljning ske av utvecklingen av elpriser,
investeringar, miljöpåverkan, sysselsättnings- och fördelningseffekter samt
elmarknadens funktionssätt m.m.
Slutligen vill utskottet anföra att anledningen till att inga siffror
angetts när det gäller kostnaden för avvecklingen av Barsebäck är att detta
inte är meningsfullt innan förhandlingarna med ägarna inletts. Utskottet
konstaterar att det i motionen inte presenteras något beräkningsunderlag som
grund för det nämnda beloppet.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi42 (m) yrkandena 1 i denna del
och 11.
I Folkpartiet liberalernas motion Fi43 kritiseras den offentliga expansion som
föreslås i propositionen genom  det s.k. fempunktsprogrammet för arbete och
utbildning. Detta innebär enligt motionärerna att den grundläggande obalansen
mellan privat och offentlig sektor förstärks. Vidare föreslås fler besparingar
och skattesänkningar i syfte att få till stånd mindre konjunkturkänslighet i
budgeten och starkare utvecklingskraft i ekonomin (yrkande 1 delvis).
Utskottet vill beträffande motionens kritik över den offentliga expansionen
påminna om att de offentliga utgifternas andel av BNP har minskat sedan 1993
då de utgjorde hela 72,8 % av BNP. Därefter har utgiftskvoten sjunkit
påtagligt och väntas i år stanna vid 64,7 % av BNP. Trots de satsningar som
görs i fempunktsprogrammet för arbete och utbildning prognostiseras
utgiftskvotens andel av BNP fortsätta att sjunka under prognosperioden, för
att år 2000 vara nere på knappt 58 % av BNP. I övrigt hänvisar utskottet till
sin redogörelse med anledning av motion Fi42 (m) om nödvändigheten av
resursförstärkningar inom områden som vård, omsorg och skola.
Utskottet avstyrker med det ovan anförda motion Fi43 (fp) yrkande 1 i denna
del.
I Vänsterpartiets motion Fi44 förordas en fördelningspolitik för rättvisa och
ökad efterfrågan (yrkande 1 delvis). I motionen framhålls vikten av en
balanserad lönebildning men också behovet av en maktförskjutning från kapital
till arbete (yrkande 15). I s.k. framtidsfonder, som utgör en del av
sysselsättningsprogrammet, föreslås de vinstrika företagen avsätta pengar till
att höja kunskapsnivån för de anställda.
I motionen föreslås vidare en parlamentarisk utredning om ekonomisk makt och
demokrati (yrkande 21). Dessutom betonas att den politiska makten i samhället
i högsta grad är könsbunden, vilket ställer krav på ett kraftfullt program för
omfördelning av makt, arbete och inkomster till förmån för kvinnorna (yrkande
16). Utredningen om den ekonomiska makten skall enligt motionärerna därför
även ta upp frågan om den könsbundna makten.
Kvinnor fortsätter att förvärvsarbeta i nästan lika hög utsträckning som män.
Det är enligt utskottets mening en styrka i svensk ekonomi. Arbetsmarknaden är
emellertid fortfarande könsuppdelad, vilket bl.a. leder till skilda villkor
när det gäller löner och utvecklingsmöjligheter. Utskottet anser det viktigt
att poängtera att jämställdhetsarbetet måste genomsyra alla områden. De
åtgärder som föreslås i propositionen bidrar också på bred front till en
minskad könssegregering och ökad jämställdhet mellan kvinnor och män.
Exempelvis torde satsningarna inom den kommunala sektorn gynna kvinnorna på
flera sätt - dels sysselsättningsmässigt, då den dominerande andelen
sysselsatta inom kommunerna är kvinnor, dels genom att kvinnorna är de som i
första hand drar nytta av exempelvis en förbättrad äldrevård och barnomsorg
samt av en utbyggd kollektivtrafik. Sverige behöver också fler kvinnliga
företagare. I propositionen aviseras ett tillskott för informationsinsatser
m.m. till kooperativt företagande och kvinnors företagande. I anslutning till
det förlängda starta-eget-bidraget för kvinnor föreslås den tid i arbetslöshet
som nu krävs, 24 månader, kortas till 6 månader.
Analyser av saneringsprogrammet visar att nettoeffekterna är i stort sett
lika för kvinnor och män. Män berörs i högre grad av skatteåtgärderna, kvinnor
främst av minskade transfereringar. Utskottet vill även betona att den största
fördelningspolitiska orättvisan i dag finns mellan dem som saknar arbete och
dem som arbetar, vilket motiverar att de huvudsakliga ansträngningarna läggs
ner på detta område.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi44 (v) yrkande 1 i denna del
samt yrkandena 15, 16 och 21.
I Miljöpartiet de grönas motion Fi45 framhålls att ett av de allvarligaste
problemen i svensk ekonomi är att miljökostnaderna inte till fullo tas med i
ekonomiska bedömningar och att detta leder till en ekologiskt ohållbar
utveckling med en växande miljöskuld (yrkande 3). Motionärerna anser att
propositionen visserligen innehåller en del lovvärda insatser på miljöområdet,
men att det också krävs en skärpning av miljölagstiftningen och mer
grundläggande förändringar i de ekonomiska spelreglerna (yrkande 5). I
motionen förordas en skatteväxling med lägre skatter på arbete och högre på
energi, utsläpp och råvaruförbrukning (yrkande 18, delvis).
Motionärerna ifrågasätter vidare att EU-medlemskapet gett några som helst
positiva ekonomiska effekter (yrkande 35).
Utskottet vill här anföra att en rad insatser redan har gjorts för att
förbättra miljön och hushålla med naturresurserna. Syftet med de föreslagna
åtgärderna på miljöområdet är att öka takten i omställningen till ett
ekologiskt hållbart samhälle.  Det skall ske inom tre områden: åtgärder för
nationella investeringar, satsning på lokala investeringar och generella
åtgärder för att påverka arbetet inom alla berörda samhällsområden. Ett
investeringsprogram på 5,4 miljarder under tre år föreslås. Detta skall gå
till investeringar som ökar den ekologiska hållbarheten. Det lokala
perspektivet är av central betydelse, vilket konkretiseras i medel till lokala
investeringsprogram. Staten skall vara ett föredöme och statsförvaltningen
skall bl.a. arbeta med miljörevisorer och miljöledning. Den offentliga
upphandlingen skall i större utsträckning gynna miljön. Ekonomiska styrmedel
skall användas aktivt. Som anfördes i anslutning till behandlingen av motion
Fi42 (m) är också effektivare energianvändning och ökad användning av
förnybara energikällor en väsentlig del i omställningsarbetet. Omställningen
av energisystemet är ett led i Sveriges strävan att vara ett föregångsland när
det gäller att skapa en ekologiskt hållbar utveckling. En rad generella
åtgärder vidtas. Exempelvis avser regeringen att årligen i budgetpropositionen
redovisa hur arbetet på respektive område fortskrider. Indikatorer för en
ekologiskt hållbar utveckling skall skapas. Propositioner och utredningar av
betydelse skall redovisa effekterna på miljö och resursförbrukning.
I motion Fi45 (mp) framhålls vidare att privat sparande bör uppmuntras
(yrkande 6). Förutsättningarna för ett sådant privat sparande måste dock bli
jämnare fördelade genom en mer aktiv fördelningspolitik (yrkande 34). Stark
kritik riktas mot den ?bristfälliga  fördelningspolitik? som föreslås i
propositionen. Inkomstskillnaderna har enligt motionärerna förstärkts av den
statliga budgetsaneringen.
Utskottet vill här betona att saneringsprogrammet utformades efter tre
grundläggande principer. För det första skulle det verka så snabbt som
möjligt. För det andra skulle bördorna bäras rättvist. De som hade det bäst
ställt skulle bära den tyngsta bördan. För det tredje skulle vården, omsorgen
och skolan prioriteras framför transfereringar. Med en budgetsanering på 126
miljarder kronor på relativt kort tid har det varit oundvikligt att även
svagare grupper fått göra stora uppoffringar. I längden finns det dock inget
utrymme för en rättvis fördelningspolitik, om det saknas en fast grund
bestående av sunda finanser. Det är därför de svagare grupperna som har mest
att vinna på stärkta offentliga finanser. Även lägre räntor, prioriteringar av
de offentliga kärnverksamheterna samt kraftsamlingen mot arbetslösheten har
gynnsamma fördelningseffekter.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks motion Fi45 (mp)
yrkandena 1 i denna del, 2, 3, 5, 6, 18 i denna del, 34 och 35.
I Kristdemokraternas motion Fi46 framhålls att hushållssparandet skall
prioriteras framför det offentliga sparandet (yrkande 15), och man är därför
kritisk till propositionens målsättning om 2 % överskott i de offentliga
finanserna (yrkande 1 i denna del).
Utskottets uppfattning är att ett långsiktigt överskott i de offentliga
finanserna innebär ett ansvarstagande för välfärden. Som ovan anförts kommer
de offentliga åtagandena på några års sikt att utsättas för en större
belastning bl.a. genom ett större antal äldre. Den offentliga sektorn måste då
vara beredd att möta denna utveckling utan att detta på nytt skall behöva leda
till stora budgetunderskott med förtroendekriser som följd. Med ett överskott
på 2 % finns det dessutom marginal att aktivt motverka konjunkturavmattningar.
Ytterligare en faktor som talar för ett överskott i de offentliga finanserna
är att tendenser till underskott uppmärksammas snabbt - både internationellt
och inom landet. I synnerhet gäller det för länder som Sverige med en stor
offentlig skuld. Med de senaste årens erfarenhet av vad förtroendekriser kan
innebära i termer av räntenivåer och valutakurser är det därför av stor vikt
att bygga upp starka offentliga finanser. Slutligen utgör en stark offentlig
sektor och ett gemensamt sparande en garanti för det demokratiska inflytandet
över vård, omsorg och skola.
Med anledning av vad utskottet anfört ovan avstyrks motion Fi46 (kd)
yrkandena 1 i denna del och 15.
Utskottets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken såvitt avser
sysselsättning och företagande
I Moderata samlingspartiets motion Fi42 kritiseras regeringen för att vilja
minska arbetslösheten i huvudsak genom utbudssänkande åtgärder i stället för
att verka för en ökad sysselsättning. En huvuduppgift skall vara att
återupprätta Sverige som en nation i arbete (yrkande 1 delvis). De
förbättringar som föreslås i propositionen för  t.ex. småföretagare är enligt
motionärerna helt otillräckliga, och i stället krävs betydligt mer långtgående
strukturella och institutionella förändringar av skattesystemet, arbetsrätten
och lönebildningen (yrkande 9).
Utskottet anser det vara en självklarhet att arbets- och kompetenslinjen skall
gälla när det gäller att bekämpa arbetslösheten. Arbetslösheten skall minska
huvudsakligen genom att fler människor får arbete eller utbildning som ger
ökade möjligheter till arbete. Det finns inget motsatsförhållande i att
befrämja sysselsättningen och att lägga stora resurser på att höja kompetensen
och utbildningsnivån i landet. I ett längre perspektiv är en hög
utbildningsnivå snarast en förutsättning för att vi skall kunna skapa
konkurrenskraftiga produkter och därmed också befrämja en god
sysselsättningstillväxt.
Beträffande strukturella reformer, i syfte att befrämja företagens villkor,
har riksdagen redan tidigare beslutat om en rad förbättringar som t.ex. sänkta
socialavgifter med särskild inriktning på småföretag, lättnader i
ägarbeskattningen samt förenklingar i skattereglerna. Företagsbeskattningen i
Sverige är sedan länge förmånlig i ett internationellt perspektiv. Ytterligare
lättnader föreslås i propositionen i syfte att stärka särskilt de små och
medelstora företagen, bl.a. en utvidgning av nedsättningen av
arbetsgivaravgifter till att omfatta en lönesumma på 850 000 kr per år samt en
lindring i beskattningen genom att det s.k. löneunderlaget höjs från 70 till
100 %.
De ytterligare stora skattesänkningar som föreslås i motion Fi42 (m) skulle
betyda omfattande inkomstbortfall för staten och därmed också krav på stora
utgiftsnedskärningar, vilket enligt utskottets uppfattning skulle leda till
oacceptabla fördelningspolitiska konsekvenser. Det skall också poängteras att
det viktigaste för företagandet är förbättringen av de offentliga finanserna
och det därpå ökade förtroendet, de fallande räntorna och den därmed ökande
efterfrågan. En fortsatt ansvarstagande finanspolitik är därför det viktigaste
bidraget till ett gott företagsklimat.
När det gäller arbetsrätten vill utskottet hänvisa till de lagändringar som
riksdagen beslutade om i slutet av förra året och där merparten genomfördes
från årsskiftet. Lagändringarna kan ses som en anpassning till den förändrade
arbetsmarknaden. Med de nya reglerna ökar möjligheterna att anställa för
begränsad tid genom en ny anställningsform, ?överenskommen
visstidsanställning?. De nya lagreglerna är utformade så att de särskilt
gynnar småföretagen. I ett yttrande från arbetsmarknadsutskottet (AU7y)
påpekas att den forskning som gjorts på området inte kunnat visa att olika
anställningsskyddsregler skulle kunna förklara skillnader i arbetslöshet
mellan olika länder. Däremot har anställningsskyddsreglerna tydliga effekter
på arbetslöshetens variabilitet över en konjunkturcykel, och ökade möjligheter
till tidsbegränsade anställningar förstärker sannolikt
sysselsättningsuppgången vid en högkonjunktur. Arbetsmarknadsutskottet anser
att de genomförda lagändringarna innebär en rimlig avvägning mellan
arbetsgivar- och arbetstagarintressen, och denna uppfattning delas av
finansutskottet. Dessutom anser finansutskottet att försämringar i
arbetsrätten enligt Moderaternas förslag skulle skada tillit och trygghet i
anställningen, något som i sin tur är avgörande för hushållens efterfrågan.
Med anledning av vad utskottet här anfört avstyrks motion Fi42 (m) yrkande 1
i denna del och 9.
I Folkpartiet liberalernas motion Fi43 beskrivs läget på arbetsmarknaden som
akut, och man föreslår stora omprioriteringar i budgeten i syfte att
åstadkomma fler arbetstillfällen. En generell kritik riktas mot regeringens
förslag när det gäller arbetsmarknadspolitiken (yrkande 20). I likhet med
motion Fi42 (m) framhålls kravet på genomgripande strukturella förändringar
när det gäller företagsklimat, lönebildning och skattepolitik (yrkande 1
delvis). Liknande krav framför Folkpartiet även i motion A49 (Elver Jonsson
m.fl.) (yrkande 1). Som exempel på förbättringar av företagsklimatet föreslås
arbetsgivaravgifterna sänkas i första hand för företag inom tjänstesektorn och
på längre sikt för alla företag.
Utskottet vill när det gäller särskilda satsningar på företag inom
tjänstesektorn avvakta remissbehandlingen av det slutbetänkande som nyligen
lämnats från Tjänstebeskattningsutredningen. Det pågår även ett arbete för att
förenkla skattereglerna för enskilda näringsidkare. I riksdagen behandlas för
närvarande ett förslag om ett nytt system för skattebetalningar, vilket kommer
att underlätta och effektivisera såväl företagens som skatteförvaltningens
arbete.
Utskottet anser att en väl fungerande lönebildning är en förutsättning för
att arbetslösheten skall kunna halveras. Konsekvenserna av brister i
lönebildningen blir betydligt allvarligare i dag jämfört med under 1970- och
1980-talen, då höga löner åtminstone på kort sikt kunde pareras med hög
inflation. På längre sikt ledde dock denna inflationsekonomi till stora
negativa fördelningspolitiska effekter. Viktiga förutsättningar för
lönebildningen bestäms av regeringens och riksdagens beslut avseende den
samlade ekonomiska politiken. Det avgörande direkta inflytandet över
lönebildningen ligger emellertid hos arbetsmarknadens parter, som bestämmer de
regler som styr avtalsförhandlingar och avtalsinnehåll. I maj 1996 gav
regeringen i uppdrag åt parterna på arbetsmarknaden att gemensamt komma med
förslag på nödvändiga förändringar i förhandlings- och lönebildningssystemet.
Uppdraget har resulterat i flera bidrag, och av särskilt intresse är det
samarbetsavtal som ingåtts mellan arbetstagare och arbetsgivare i industrin.
Regeringen har nu också tillsatt en utredning för att arbeta vidare med en del
av de konstruktiva förslag som inkommit. Utredningen skall bl.a. undersöka
möjligheterna att förstärka medlingsinstitutionen i syfte att främja de
övergripande samhällsintressena i avtalsförhandlingarna mellan
arbetsmarknadens parter.
När det gäller den mer generella kritiken i motion Fi43 (fp) av regeringens
förslag rörande arbetsmarknadspolitiken vill finansutskottet hänvisa till ett
yttrande från arbetsmarknadsutskottet (AU7y) där det framhålls att en mer
aktiv och flexibel användning av arbetslöshetsförsäkringen bör ses som en
möjlighet att stärka det lokala inflytandet. Propositionens förslag ligger väl
i linje med den utveckling i riktning mot ökad lokal förankring som bl.a.
kommit till uttryck genom den pågående försöksverksamheten med lokal samverkan
mot arbetslösheten och som riksdagen har ställt sig bakom (prop. 1995/96:148,
bet. AU13). Arbetsmarknadsutskottet menar också att förslaget innebär en ökad
möjlighet att hävda arbets- och utbildningslinjen framför det passiva
kontantstödet.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet motion Fi43 (fp) yrkande 1 i denna
del och 20 samt motion A49 (fp) yrkande 1.
I Vänsterpartiets motion Fi44 anges att ?arbete åt alla? skall vara ett
överordnat politiskt mål. Partiet lägger fram ett förslag om ett
sysselsättningsprogram, omfattande 21 miljarder kronor. I programmet ingår
bl.a. vinstavsättningar till en framtidsfond, satsningar på näringspolitik och
regional utveckling, avgiftslättnader för vissa småföretag och tjänsteföretag
och ytterligare satsningar på aktiva arbetsmarknadspolitiska insatser (yrkande
22). Näringslivets förnyelse förutsätter också att det finns ett stort utbud
av tjänster inom offentlig sektor (yrkande 1 delvis).
Utskottet anser att de förslag som läggs i propositionen syftar till att
åstadkomma en väl avvägd fördelning mellan privat och offentlig sektor.
Angående förslaget om s.k. framtidsfonder vill utskottet betona vikten av att
bevara företagens konkurrenskraft gentemot omvärlden. Endast genom starka
företag i en konkurrenskraftig miljö kan Sverige fortsätta att utveckla ett
gott samhälle med hög tillväxt och välstånd för hela folket. Dessutom har
utskottet den senaste tiden noterat en utveckling i riktning mot att
arbetsmarknadens parter i ökad utsträckning avtalar om att använda delar av
vinsterna i kompetenshöjande syfte.
I motion Fi44 (v) framhålls att arbetstiderna måste fördelas jämnare i syfte
att få ner arbetslösheten (yrkande 17). Motionärerna ställer också krav på
lagstiftning om kortare arbetstid (yrkande 18) och även utvidgad
försöksverksamhet på detta område (yrkande 20). Bl.a. förordas en utredning
som skall arbeta fram en svensk modell i enlighet med en resolution i EU-
parlamentet. Denna bygger på idén med arbetsgivaravgifter som är
differentierade med hänsyn till antalet arbetade timmar hos varje anställd
(yrkande 19).
Enligt utskottets mening är frågan om att använda arbetstidsförkortning i
syfte att minska arbetslösheten mycket komplex. En genomgång av en rapport
från Fackföreningsrörelsens Institut för Ekonomisk Forskning (FIEF, Economic
Research Report Nr. 39, 1996) visar att resultaten från hittillsvarande
forskning om sysselsättningseffekter av generella arbetstidsförkortningar inte
är entydig. En av huvudslutsatserna är att förkortad arbetstid som medel att
öka sysselsättningen sannolikt ?fungerar bäst? i kombination med en mycket
flexibel arbetsmarknad, dvs. för en ekonomi där arbetslösheten inte är ett
dominerande problem. Slutbetänkandet från Arbetstidskommittén (SOU 1996:145),
som för närvarande bereds i Regeringskansliet och som bl.a. haft till uppgift
att analysera konsekvenserna för sysselsättningen av förkortad arbetstid,
visar inte heller det på några entydiga resultat. Utredningen konstaterar att
det med utgångspunkt i nationalekonomisk teoretisk forskning inte är  möjligt
att förorda en generell arbetstidsförkortning i syfte att öka
sysselsättningen. De empiriska resultaten är däremot mer skiftande, och på
många håll där arbetstidsförkortningar genomförts visar resultaten på positiva
sysselsättningseffekter. Med tanke på den osäkerhet som råder beträffande
effekterna av en arbetstidsförkortning, och att olika branscher troligtvis
påverkas på högst olika sätt, är utskottets mening att arbetstidsförkortningar
i första hand skall avgöras av arbetsmarknadens parter.
Med anledning av vad utskottet anfört ovan avstyrks motion Fi44 (v)
yrkandena 1 i denna del, 17-20 och 22.
Enligt Miljöpartiet de grönas motion Fi45 måste näringspolitiken i högre grad
inriktas på skattelättnader för de små och medelstora företagen (yrkande 25).
Regeringens prognos över sysselsättningsutvecklingen kritiseras för att vara
alltför optimistisk, och enligt motionärerna är ekonomisk tillväxt inte längre
en garanti för ökad sysselsättning (yrkande 26).
En bidragande orsak till den höga arbetslösheten är enligt motionen det
faktum att arbetstiden sedan början av 1980-talet inte sänkts i takt med
produktiviteten, utan tvärtom ökat. I motionen föreslås en generell
arbetstidsförkortning ned till 35 timmar per vecka (yrkande 18, delvis).
Samtidigt skall skatten på arbete sänkas.
Utskottet hänvisar med anledning av vad som i motion Fi45 (mp) anförs om
näringspolitiken till redogörelsen i anslutning till behandlingen av motion
Fi42 (m), och beträffande arbetstidsförkortningen hänvisas till vad utskottet
säger i anslutning till motion Fi44 (v).
Med hänsyn till vad utskottet tidigare anfört avstyrks motion Fi45 (mp)
yrkandena 1 i denna del, 18 i denna del, 25 och 26.
I Kristdemokraternas motion Fi46 kritiseras propositionen för att överge
arbetslinjen och generationsväxla bort människor med livserfarenhet. Till
stora delar i överensstämmelse med vad som framförs i motion Fi42 (m) och Fi43
(fp) ställs krav på strukturella åtgärder som förbättrar ekonomins
funktionssätt (yrkande 6). Arbetsmarknadspolitiken måste reformeras.
Samhällets insatser skall vara stödjande när så krävs - dock utan att skada
ordinarie arbetsmarknad (yrkande 9).
I motionen förordas vidare en aktiv och generell regionalpolitik som också
integreras med arbetsmarknadspolitiken och den ekonomiska politiken. En
effektiv regionalpolitik verkar enligt motionärerna utjämnande på
konjunktursvängningarna och skapar goda förutsättningar för hela Sveriges
utveckling (yrkande 11).
Utskottet hänvisar med anledning av vad som i motion Fi46 (kd) sägs om
strukturella åtgärder för att förbättra ekonomins funktionssätt till vad som
anförs under behandlingen av motionerna Fi42 (m) respektive Fi43 (fp).
I likhet med vad motionärerna säger om arbetsmarknadspolitiken anser
utskottet att arbetslöshetsförsäkringen skall bidra till trygghet vid
omställning från ett arbete till ett annat, inte utgöra ett permanent
försörjningssystem. Försäkringen bygger på en arbets- och kompetenslinje där
aktiva insatser skall komma i första hand. Arbetslöshetsförsäkringen utgör ett
ömsesidigt kontrakt mellan den arbetslöse och samhället. Om den arbetslöse gör
allt vad han eller hon kan för att åter få ett jobb ställer staten upp med att
erbjuda utbildning och kompetenshöjning. Regeringen har föreslagit en höjning
av ersättningsnivån från 75 till 80 % från den 29 september 1997. Höjningen är
fullt ut finansierad bl.a. genom en höjning av arbetslöshetskassornas bidrag
till försäkringen.
Enligt utskottets mening innebär propositionens förslag att goda
förutsättningar skapas för en regionalt väl fördelad utveckling. På det
regionalpolitiska området föreslås att ytterligare 50 miljoner kronor skall
satsas på regional näringspolitik utöver de satsningar som under 1997
genomförs inom ramen för det s.k. landshövdingeuppdraget. Det lokala
perspektivet i arbetet för en ekologiskt  hållbar utveckling är också av
central betydelse. Genom förslaget om medel till lokala investeringsprogram
ges alla kommuner möjlighet att i samverkan med olika lokala investerare
utforma och föreslå program för insatser som ökar den ekologiska hållbarheten.
Målet är att hela Sverige skall delta i omställningsarbetet. Även de resurser
som enligt regeringens förslag tillförs kommuner och landsting kommer att
bidra till en jämnare regional utveckling. Beträffande ytterligare insatser på
regionalpolitikens område vill finansutskottet åberopa ett yttrande från
arbetsmarknadsutskottet (AU7y).  Arbetsmarknadsutskottet hänvisar till
betänkande (SOU 1997:13) Regionpolitik för hela Sverige. I detta betänkande
görs en analys av de regionala konsekvenserna av förändringar i den statliga
sektorn. Dessa konsekvenser beskrivs i termer av grundläggande välfärd,
sysselsättning, servicetillgänglighet för hushållen, tillväxtbetingelser för
företagen samt graden av mobilisering av regionala resurser. Då dessa resultat
kommer att tas under övervägande i den aviserade regionalpolitiska
propositionen anser arbetsmarknadsutskottet att det är motiverat att riksdagen
avvaktar nämnda proposition.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet motion Fi46 (kd) yrkandena 1 i
denna del, 6, 9 och 11.
Utskottet tillstyrker den inriktning av den ekonomiska politiken som förordas
i propositionen.
Penning- och valutapolitiken
Motionerna
I motion Fi44 anför Vänsterpartiet att man är starkt kritisk till den
inriktning som penningpolitiken fått under senare år. Riksbankens misslyckade
bedömningar av den svenska ekonomins inflationsbenägenhet och dess starkt
restriktiva räntepolitik har försvagat den svenska ekonomin och ökat
arbetslösheten. Det senaste årets deflation talar för att det finns ett
ansenligt utrymme för ytterligare räntesänkningar. Den nivå som gällt sedan
december 1996 bidrar till en hög realräntenivå.
Penningpolitiken måste underställas sysselsättningsmålet, inte styras av
abstrakta normer om prisökningstakt och penningmängd som saknar real-ekonomisk
relevans. Mot denna bakgrund stöder Vänsterpartiet förslaget att regeringen
skall ta över ansvaret för valutapolitiken. Det bör vara regeringen som
utifrån principiellt inriktade riksdagsbeslut tar besluten om fast eller
rörlig växelkurs inklusive önskvärd bandbredd gentemot strategiska valutor.
Vänsterpartiet avvisar alla förslag att i EMU-anpassningens namn genomföra
grundlagsändringar och minska riksdagens makt över Riksbanken. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna (yrkande 7).
Vidare anser motionärerna att regeringen i enlighet med EU:s krav bakbundit
finanspolitiken genom bland annat inflationsmålets överhöghet och genom
utgiftstaken. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna att den
skall verka för förändring av EU:s riktlinjer för den ekonomiska politiken
(yrkande 8).
I motion Fi45 anför Miljöpartiet de gröna att Riksbanken i högre grad än
hittills skall stödja den långsiktiga ekonomiska politik som riksdagen
beslutat. Övergripande krav att minska miljöskulden och arbetslösheten skall
vara centrala. Motionärerna anser att riksdagen i lag ska fastställa att
Riksbankens mål skall vara att stödja den långsiktiga ekonomiska politiken.
Avgörande förändringar i den valutapolitiska regimen bör beslutas av
regeringen i stället för Riksbanken. Riksdagen, eller riksdagspartierna, måste
ges inflytande över sådana beslut
Även det penningpolitiska målet för Riksbanken bör fastställas av riksdagen.
Målet bör vara att bibehålla en prisstabilitet på god europeisk nivå.
Prisstabilitet har en avgörande betydelse för möjligheterna att uppnå en
ekologiskt hållbar ekonomisk utveckling. En varaktigt låg och stabil
inflationstakt medför bättre förutsättningar för ökad självtillit och
livskvalitet i vårt land (yrkandena 11 och 12).
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet vill understryka att prisstabilitet förbättrar
förutsättningarna för en framgångsrik ekonomisk politik och ger en god grund
för att en sysselsättningsökning skall bli varaktig.
Beträffande motionsyrkandet om förändring av EU:s riktlinjer för den
ekonomiska politiken vill utskottet erinra om att det nyligen avstyrkt ett så
gott som identiskt yrkande i yttrandet till utrikesutskottet över regeringens
skrivelse om verksamheten i Europeiska unionen under år 1996 (1996/97: FiU3y).
Utskottet framhöll då bl.a. att de krav på sunda statsfinanser som ställs inom
ramen för samarbetet inom EU ligger i linje med de mål som gäller för den
svenska ekonomiska politiken. Utskottet har inte ändrat uppfattning i denna
fråga.
När det gäller Riksbankens ställning vill utskottet hänvisa till den
överenskommelse som nyligen slutits mellan fem av riksdagspartierna.
Överenskommelsen innebär följande avseende Riksbankens ställning.
Riksbanken ges ett överordnat mål för sin verksamhet som läggs fast i lag.
Målet för penningpolitiken skall vara att upprätthålla ett fast penningvärde.
Härutöver gäller att mål för den ekonomiska politiken som formuleras av
riksdagen måste anses vara vägledande för myndigheter underställda riksdagen,
däribland Riksbanken. Detta behöver emellertid inte regleras i lag. Riksbanken
skall därför, utan att målet om fast penningvärde åsidosätts, stödja den
allmänna ekonomiska politiken, bland annat i syfte att främja en hållbar
tillväxt och en hög sysselsättning.
I regeringsformen tas in ett förbud för varje myndighet att ge instruktioner
till Riksbanken i frågor som rör penningpolitik. Detta förbud kompletteras med
att det i riksbankslagen förs in ett förbud för högre tjänstemän inom
Riksbanken att söka eller ta emot instruktioner.
Riksbankschefen får en stärkt ställning genom att det i regeringsformen
anges att denne får avsättas endast om han inte längre uppfyller de krav som
ställs för att han skall kunna utföra sina uppgifter eller om han gjort sig
skyldig till allvarlig försummelse.
Den nuvarande bestämmelsen om samråd i 42 § riksbankslagen ändras till att
Riksbanken skall informera finansministern inför alla viktiga penning- och
valutapolitiska beslut.
Beträffande beslutanderätten över valutapolitiken skall enligt
överenskommelsen regeringen bestämma växelkurssystem. Denna ändring innebär en
ordning som överensstämmer med vad som gäller i flertalet övriga EU-länder.
Riksbanken skall bestämma om centralkurs och bandbredd i ett system med fast
växelkurs och om den praktiska tillämpningen av ett system med flytande
växelkurs.
Utskottet vill för sin del uttrycka sin tillfredsställelse över att en
överenskommelse med detta innehåll nåtts. Den breda uppslutningen kring
förslagen stärker tilltron till överenskommelsens hållbarhet och ökar
förtroendet för penning- och valutapolitiken.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motionerna Fi44 (v)
yrkandena 7 och 8 samt Fi45 (mp) yrkandena 11 och 12.
Den ekonomiska och monetära unionen (EMU)
Motionerna
Miljöpartiet de gröna berör i motion Fi45 nackdelar och risker med ett
eventuellt svenskt deltagande i valutaunionen. Enligt motionärerna kommer det
att finnas mycket starka skäl att centralisera den ekonomiska politiken. Med
hänsyn till Sveriges geografiska läge, befolkningstal och ekonomiska
förutsättningar skulle det vara en negativ utveckling. Vidare hävdas att EU-
länderna är alltför olika för att kunna bilda en framgångsrik valutaunion.
Sverige har under de senaste 30 åren oftast haft låg- eller högkonjunktur vid
andra tidpunkter än t.ex. Tyskland. Den förda politiken kommer att passa en
del länder bra, men andra sämre. Motionärerna menar också att den nya
europeiska centralbanken får ensamrätt på penning- och valutapolitiken och
kommer att styras av i praktiken oavsättliga tjänstemän. Sverige får alltså
inget ökat inflytande i utbyte mot den förlorade självständigheten inom
penning- och valutapolitiken (yrkande 36).
I samma motion reses vidare krav på att riksdagen beslutar att frågan om
svenskt deltagande i valutaunionen skall avgöras i en beslutande
folkomröstning. Det kan inte vara rimligt att i ett land med långtgående
demokratiska ambitioner avstå från en folkomröstning i en sådan fråga (yrkande
37).
Vänsterpartiet tar i motion Fi44 upp Sveriges deltagande i den s.k.
stabilitets- och tillväxtpakten. Deltagandet i pakten innebär att Sverige vid
beslut att stå utanför valutaunionen också fortsättningsvis skall leverera
årliga konvergensprogram. Enligt motionärerna är konvergensprogrammen en
förberedelse för inträde i valutaunionen, och därmed kan ett beslut av
riksdagen om att stå utanför valutaunionen ifrågasättas. Stabilitets- och
tillväxtpakten har dessutom ingåtts utan vare sig riksdagsdebatt eller
riksdagsbeslut. I motionen anförs att inträdet i ett samarbete med så
vittgående följder borde ha hanterats på annat sätt än bara genom viss
information till finansutskottet och samråd i EU-nämnden. Regeringens
hantering av inträdet i stabilitets- och tillväxtpakten är oacceptabelt. Detta
bör riksdagen ge regeringen till känna (yrkande 9).
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har flera gånger tidigare behandlat frågor om EMU och dess
tredje etapp (se t.ex. 1995/96:FiU1, 1995/96:FiU10, 1996/97:FiU1,
1996/97:FiU3y). Utskottet vill erinra om att riksdagen skall ta ställning till
ett svenskt deltagande i valutaunionen under hösten 1997. Utskottet ser inte
heller denna gång någon anledning att förorda en annan beslutsordning.
Beträffande regeringens hantering av inträdet i stabilitets- och
tillväxtpakten har utskottet nyligen, med anledning av ett snarlikt
motionsyrkande, konstaterat att regeringen i denna fråga har uppfyllt sina
åtaganden enligt riksdagsordningen (1996/97:FiU3y). Utskottet har inte heller
nu funnit någon anledning att ha några invändningar mot regeringens kontakter
med riksdagen i denna fråga. Utskottet vill vidare erinra om att regeringen i
vårpropositionen (bilaga 2) lämnar den fjärde avstämningen av
konvergensprogrammet.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna Fi44 (v) yrkande 9 samt
Fi45 (mp) yrkandena 36 och 37.
Redovisning av miljöskulden
Motionen
I motion Fi45 (mp) efterfrågas en redovisning av miljöskuldens utveckling
(yrkande 4). I det konvergensprogram som regeringen lämnade till EU-
kommissionen i juni 1995 ingick ett miljömål och ett sysselsättningsmål vid
sidan av de i Maastrichtfördraget specificerade konvergenskraven. Miljömålet
specificerades som att miljöskulden inte skulle tillåtas växa i samband med
att konvergensprogrammet genomfördes. I programmet utlovas att riksdagen två
gånger om året skall få en redovisning av utvecklingen.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet vill med anledning härav anföra att det i enlighet med
programmet varje halvår görs en avstämning vad avser den svenska ekonomins
utveckling i förhållande till konvergenskriterierna. Vad gäller utvecklingen
på miljöområdet har regeringen i stället valt att redovisa och följa upp den
löpande. Regeringens miljöpolitik redovisas t.ex. i samband med propositioner.
Nyligen, i regeringens miljöskrivelse till riksdagen (skr. 1996/97:50), gavs
en fyllig redogörelse av det aktuella miljöarbetet inom olika samhällssektorer
för att skapa en hållbar utveckling. Skillnaden i förhållande till de övriga
målsättningarna är snarare redovisningsteknisk än reell, och regeringen står
naturligtvis till fullo fast vid miljömålet liksom vid de övriga mål som satts
upp i konvergensprogrammet.
I vårpropositionen (bilaga 5) anger regeringen att man skall utveckla
indikatorer för en hållbar ekologisk utveckling; vidare att propositioner och
utredningar av betydelse skall redovisa effekterna på miljö och
resursförbrukning.
Med anledning av vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion Fi45 (mp)
yrkande 4.
Utgiftstaket
Budgetpolitiska mål
Budgetpolitiken har under senare år varit inriktad på att återställa balansen
i de offentliga finanserna. Fyra mål har väglett detta arbete. Statsskulden
mätt som andel av BNP stabiliseras senast 1996, underskottet i de offentliga
finanserna överstiger inte 3 % av BNP 1997, de offentliga finanserna är i
balans 1998 och uppvisar under de efterföljande åren ett överskott.
Det första målet har uppnåtts i och med att statsskulden stabiliserades
redan 1995. Eftersom underskottet i de offentliga finanserna i år väntas
motsvara 2,1 % av BNP kommer även det andra målet att nås. De prognoser som
redovisas i propositionen anger att de offentliga finanserna åter kommer att
vara i balans under 1998, och därmed skulle även det tredje målet vara
uppfyllt.
Budgetpolitiken styrs dessutom av ett nytt utgiftsrelaterat mål i form av
utgiftstaket, som för första gången tillämpas på innevarande års utgifter.
Propositionen
I vårpropositionen (avsnitt 4.3) föreslår regeringen att det fjärde målet -
målet om varaktiga överskott i de offentliga finanserna - nu skall preciseras
och formuleras som ett långsiktigt mål om överskott i de offentliga finanserna
på i genomsnitt 2 % av BNP över en konjunkturcykel (yrkande 2). Dessutom
föreslås att man gradvis skall anpassa sig mot detta mål. Med de
prognosförutsättningar som anges i propositionen skall sålunda överskottet
motsvara 0,5 % av BNP år 1999, 1,5 % av BNP år 2000 och 2 % av BNP år 2001
(yrkande 3).
Motionerna
Moderata samlingspartiet motsätter sig i motion Fi42 den föreslagna
målpreciseringen, vilken enligt partiets uppfattning leder till en onödigt
stram finanspolitik som håller tillbaka tillväxten. En sådan politik är enligt
motionärerna kontraproduktiv, eftersom tillväxt är det enklaste sättet att få
till stånd en minskning av skulden, mätt som andel av BNP. Motionärerna
föreslår i stället att man skall eftersträva att uppnå balans i de offentliga
finanserna sett över en konjunkturcykel (yrkande 4). Moderata samlingspartiet
har i sitt budgetalternativ inriktat budgetpolitiken på att minska utgifter
och sänka skatter för att på så sätt öka den privata och minska den offentliga
sektorn. Därmed sänks också känsligheten i de offentliga finanserna, påpekar
motionärerna (yrkande 2).
Folkpartiet godtar i motion Fi43 regeringens förslag till preciseringen av
målet, men bara så länge statsskulden mätt som andel av BNP överstiger 60 %
(yrkande 2).
Vänsterpartiet avvisar i motion Fi44 regeringens förslag till mål för
budgetpolitiken. Partiet föreslår i stället en offentlig utgiftsnivå för 1998
som överstiger regeringens förslag med 1,8 miljarder kronor. För 1999 och 2000
föreslår Vänsterpartiet nivåer som överstiger regeringens förslag med 10
respektive 20 miljarder kronor (yrkande 2).
Miljöpartiet de gröna anser i motion Fi45 att det långsiktiga målet för
budgetpolitiken bör begränsas till ett överskott motsvarande minst 1 % av BNP
(yrkande 8). Partiet godtar de av regeringen föreslagna målen för 1999 och
2000 (yrkande 9). Målet för 2001 bör dock enligt partiets uppfattning
fastställas först i anslutning till 1998 års vårproposition (yrkande 10).
Kristdemokraterna avvisar i motion Fi46 regeringens förslag till mål och
anser man i ett medelfristigt perspektiv bör eftersträva balans i de
offentliga finanserna, sett över en konjunkturcykel (yrkande 2).
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet vill med anledning härav framhålla följande. Budgetarbetet har
under senare år vägletts av ett antal mål, som har det gemensamt att de är
tydliga och lätta att i efterhand avläsa. Nu föreslås att det senast tillkomna
målet - målet om ett överskott - skall förtydligas och kompletteras. Därmed
har vid sidan av utgiftstaket sex budgetpolitiska mål ställts upp för perioden
1996-2001. Varje år under denna sexårsperiod skall ett av dessa mål ha
uppnåtts.
År 1996 skulle statsskulden mätt som andel av BNP ha stabiliserats. Detta
mål nåddes redan 1995. Statsskulden mätt som andel av BNP nådde då sin kulmen
på 84,3 %.
År 1997 får underskottet i de offentliga finanserna inte överstiga 3 % av
BNP. Underskottet detta år beräknas i propositionen bli 2,1 %. Även med den
inom EU tillämpade definitionen av underskott i offentlig sektor beräknas
utfallet bli 2,1 % 1997. Sverige är därmed ett av de länder som klarar EMU-
kriteriet för underskott i de offentliga finanserna.
År 1998 skall de offentliga finanserna vara i balans. Trots den mycket
omfattande satsning som ligger i fempunktsprogrammet för arbete och utbildning
räknar regeringen med att det skall vara möjligt att nå detta mål.
Satsningarna i fempunktsprogrammet uppgår detta år till sammanlagt 16,3
miljarder kronor.
År 1999 skall överskottet i de offentliga finanserna motsvara 0,5 % av BNP.
År 2000 skall samma överskott uppgå till 1,5 % av BNP.
År 2001 och därefter skall det motsvara 2 % av BNP.
Målen för åren 1999-2001 gäller vid de prognosförutsättningar som anges i
propositionen. Om tillväxten av konjunkturmässiga skäl skulle bli väsentligt
lägre kommer, enligt vad regeringen uppger, den offentliga sektorns sparande
att tillåtas utvecklas sämre. Om tillväxten av konjunkturmässiga skäl skulle
bli väsentligt högre kommer kraven på överskott att skärpas, detta för att
finanspolitiken skall kunna utjämna konjunktursvängningarna.
Den förda politiken har enligt finansutskottets mening varit framgångsrik.
Regeringen räknar nu med att balansen i statsfinanserna skall ha återställts
på bara några år. Framgångarna har nåtts, mycket tack vare det nära samarbetet
mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet. Statens lånebehov uppgick 1993
till 242 miljarder kronor, vilket då motsvarade 16,7 % av BNP. År 2000 kommer
lånebehovet att helt ha eliminerats, men redan två år dessförinnan förutses de
offentliga finanserna vara i balans.
Regeringen väljer nu att gå vidare och inrikta politiken på att uppnå ett
överskott i de offentliga finanserna på i genomsnitt 2 % av BNP sett över en
konjunkturcykel. Enligt utskottets mening är detta ett ambitiöst mål, som
utgår från vad som krävs för att stabila statsfinanser skall kunna
upprätthållas även i ett längre tidsperspektiv.
En stor offentlig sektor kräver i sig starka offentliga finanser. Skall
Sverige kunna behålla en trygg och stabil välfärd krävs ett gemensamt
sparande. Detta garanterar ett demokratiskt inflytande över vård, omsorg och
skola.
Med ett överskott i de offentliga finanserna på föreslagen nivå finns det
dessutom en marginal som kan användas för att aktivt motverka konjunktur-
avmattningar.
Med ett högt offentligt finansiellt sparande skapas utrymme för höga
investeringar i Sverige utan att vår internationella skuldsättning behöver
öka.
Vid regeringskonferensen i Dublin i december 1996 antog EU-ländernas stats-
och regeringschefer en stabilitets- och tillväxtpakt. Pakten syftar till att
varaktigt åstadkomma sunda offentliga finanser i hela EU. Alla medlemsstater -
således även de som inte går in i EMU vid bildandet - har åtagit sig att på
medellång sikt sträva mot offentliga finanser nära balans eller med överskott.
Den ekonomiska krisen på 1990-talet medförde att den offentliga sektorns
nettoförmögenhet helt raderades ut. I år beräknas den offentliga sektorns
skulder överstiga tillgångarna med drygt 500 miljarder kronor.
En bit in på nästa sekel kommer med stor sannolikhet de offentliga
åtagandena att utsättas för en större belastning genom ett växande antal
äldre. Skall välfärden kunna värnas även i ett sådant läge måste den
offentliga sektorn stå finansiellt rustad för att kunna möta denna utveckling.
Det är därför enligt utskottets mening angeläget att politiken ges en sådan
inriktning att den offentliga nettoskulden kan amorteras av. Detta kräver
överskott i de offentliga finanserna.
Den ekonomiska politiken är inriktad på att öka sysselsättningen och minska
arbetslösheten. Målet är att den öppna arbetslösheten skall halveras från 8 %
1994 till 4 % år 2000. Sunda statsfinanser och stabila priser är nödvändiga
förutsättningar för att sysselsättningen skall kunna öka uthålligt. Nya
budgetunderskott liksom ökat inflationstryck skulle allvarligt och långvarigt
försämra den svenska ekonomiska utvecklingen och därigenom göra
arbetslöshetsmålet omöjligt att nå. Finansutskottet kan med hänsyn härtill
inte ställa sig bakom den enligt utskottets mening alltför kortsiktiga
inställning som kommer till uttryck i Vänsterpartiets motion i synen på
budgetpolitiken.
Mot denna bakgrund anser finansutskottet att regeringens förslag till
långsiktigt budgetpolitiskt mål framstår som väl avvägt. Budgetpolitiken bör
således inriktas på att uppnå ett överskott i de offentliga finanserna
motsvarande i genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel. Politiken
bör gradvis anpassas mot detta mål. Med de i propositionen redovisade
prognosförutsättningarna bör alltså överskottet motsvara 0,5 % av BNP år 1999,
1,5 % av BNP år 2000 och 2 % av BNP år 2001.
Den budgetpolitik som Moderata samlingspartiet förespråkar är inte förenlig
med dessa krav.
Folkpartiet godtar regeringens förslag om överskott i de offentliga
finanserna men bara så länge skuldkvoten överstiger 60 % av BNP, dvs. nivån
för skuldkriteriet enligt Maastrichtavtalet. Utskottet kan inte godta en sådan
begränsning. Såsom tidigare nämnts bör den långsiktiga inriktningen i stället
vara att den offentliga nettoskulden skall amorteras av.
Av vad utskottet nyss sagt framgår att utskottet inte biträder det förslag
Vänsterpartiet fört fram i detta sammanhang.
Miljöpartiet godtar det av regeringen föreslagna målet för 1999 och 2000 men
redovisar i övrigt andra alternativ. Eftersom yrkande 9 i motionen således är
tillgodosett genom regeringens förslag behöver detta förslag inte föranleda
någon åtgärd.
Kristdemokraterna har i synen på det långsiktiga målet för budgetpolitiken
samma uppfattning som Moderata samlingspartiet.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker finansutskottet regeringens
förslag till budgetpolitiska mål, dvs. propositionens yrkanden 2 och 3.
Utskottet avstyrker samtidigt motionerna Fi42 (m) yrkandena 2 och 4, Fi43 (fp)
yrkande 2, Fi44 (v) yrkande 2, Fi45 (mp) yrkandena 8-10 samt Fi46 (kd) yrkande
2.
Redovisning av premiereserven
Motionen
Miljöpartiet de gröna anser i motion Fi45 att den s.k. premiereserven inte
skall räknas som offentligt sparande och föreslår att riksdagen gör ett
uttalande av denna innebörd (yrkande 7).
Även Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna är kritiska
till det sätt på vilket premiereservsmedlen redovisas, dock utan att framföra
några formella yrkanden i frågan.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet vill med anledning härav framhålla följande. Som ett led i
reformeringen av det allmänna ålderspensionssystemet har riksdagen beslutat
(prop. 1994/95:41; bet. SfU6) att 11 % av inbetalade tilläggspensionsavgifter
skall placeras på konto hos Riksgäldskontoret för att finansiera framtida
pensioner. På de insatta medlen skall lämnas marknadsmässig ränta.
I överensstämmelse med detta beslut har Riksförsäkringsverket (RFV) sedan
februari 1995 placerat 11 % av influtna tilläggspensionsavgifter
interimistiskt på ett räntebärande konto hos Riksgäldskontoret. De årliga
inbetalningarna uppgår för närvarande till drygt 10 miljarder kronor. Vid
utgången av april 1997 uppgick behållningen på kontot till 24,0 miljarder
kronor.
Avsikten med denna särskilda förvaltning är att medlen skall användas inom
det premiereservsystem som skall inrättas enligt riksdagens tidigare
principbeslut om ett reformerat pensionssystem. Hur premiereservsystemet skall
utformas och när det skall träda i kraft är ännu inte bestämt. Medlen skall
förvaltas av Riksgäldskontoret i avvaktan på att de kan fördelas på de
enskilda pensionsspararnas individuella pensionskonton. Några regler för
beräkning av premiepensionsrätt har ännu inte lagts fast, än mindre har någon
enskild person beviljats en sådan fordran på staten. Det saknas därför grund
att redovisa medlen som privat sparande.
Det bör noteras att den offentliga sektorns finansiella sparande inte har
påverkats av den valda lösningen. Om inte medlen placerats i Riksgäldskontoret
hade de i stället förts till AP-fonden, som också ingår i den offentliga
sektorn. Men eftersom Riksgäldskontoret svarar för förvaltningen förbättras
statens finansiella sparande varje år med drygt 10 miljarder kronor, medan AP-
fondens försvagas med ett lika stort belopp.
Den tillämpade ordningen innebär att Riksgäldskontoret mot marknadsmässig
ränta kan tillgodogöra sig de influtna medlen. Kontoret slipper därmed att
låna upp motsvarande medel på den öppna marknaden.
Influtna premiereservmedel redovisas inte som en inkomst på statsbudgeten
men väl som en negativ post på budgetens utgiftssida under Myndigheters m.fl.
in- och utlåning i Riksgäldskontoret, netto. Premiereservmedlen bidrar
därigenom till att det på statsbudgeten redovisade upplåningsbehovet - numera
detsamma som budgetunderskottet - varje år blir drygt 10 miljarder kronor
lägre än annars. Därmed begränsas också den årliga ökningen av statsskulden
med ett lika stort belopp.
Avsättningen till individuella premiereserver kommer att påbörjas tidigast
1999. De innestående medlen skall då föras över till pensionsspararnas
individuella pensionskonton, vilket får till följd att denna särskilda
upplåning helt eller delvis ersätts av andra lån som Riksgäldskontoret tar upp
på den öppna marknaden. Sett utifrån Riksgäldskontorets perspektiv gör
kontoret därvid en omplacering i sin låneportfölj.
EU:s statistikorgan Eurostat har nyligen prövat hur överföringen av pre-
miereservmedel skall redovisas i nationalräkenskaperna. Enligt Eurostats
mening kan i dessa sammanhang premiereservsystemet hänföras till sektorn
socialförsäkringar, dvs. betraktas som en del av den offentliga sektorn. Euro-
stat anser vidare att tillgångarna i premiereservsystemet i
nationalräkenskaperna skall ses som offentliga medel och inte som privata
medel.
När premiereservsystemet träder i kraft kommer det alltså inte att innebära
någon förändring av de offentliga finanserna som de kommer till uttryck i
nationalräkenskaperna. Den offentliga sektorns finansiella sparande påverkas
inte. Följaktligen förändras inte heller hushållssektorns sparande i
nationalräkenskaperna av att medlen överförs till individuella premiereserver.
Det bör uppmärksammas att Eurostats uttalande endast anger hur
premiereservmedlen skall redovisas i nationalräkenskaperna och har inga konse-
kvenser för premiereservernas rättsliga ställning. Uttalandet förändrar på
intet sätt den pensionsuppgörelse som föreligger. De medel som framöver skall
sättas av till individuella premiereserver kommer således i rättsligt
hänseende att tillhöra pensionsspararna och kan inte tas i anspråk för något
annat ändamål.
Premiereservsystemets närmare utformning samt frågan om den interimistiska
förvaltningen av medlen utreds för närvarande av Premiereservutredningen.
Utredningens direktiv har skrivits efter överenskommelse mellan de fem partier
som står bakom pensionsuppgörelsen och som ingår i den s.k.
genomförandegruppen.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Fi45 (mp) yrkande 7.
Utformningen av utgiftstaket
Motionerna
Moderata samlingspartiet hävdar i motion Fi42 att det sätt på vilket
regeringen utnyttjar budgeteringsmarginalen står helt i strid med tanken bakom
den nya budgetprocessen och även med vad regeringen själv angivit i
budgetpropositionen. Stramheten i budgetprocesssen är mycket central för
förtroendet, framhåller motionärerna som avvisar det sätt på vilket regeringen
använder budgeteringsmarginalen. Enligt deras mening skall det inte förekomma
någon budgeteringsmarginal när taket fastställs (yrkande 3).
Vänsterpartiet anser i motion Fi44 att det är en orimlighet att
rättighetslagar som lagen om assistansersättning och lagen om personlig
assistans skall inordnas under de s.k. taken för offentliga utgifter. Enligt
motionärerna bör undantag göras för dessa lagar (yrkande 24).
Socialutskottets yttrande
Socialutskottet kommenterar i sitt yttrande (SoU8y) Vänsterpartiets kritik mot
att rättighetslagar inordnats under taket för den offentliga sektorn.
Socialutskottet delar inte Vänsterpartiets uppfattning att undantag skall
göras för dessa lagar.
Finansutskottets ställningstagande
Det statliga utgiftstaket omfattar samtliga anslag på statsbudgeten utom
anslaget för statsskuldsräntor. I utgiftstaket ingår också budgetposten
ökning/minskning av anslagsbehållningar liksom utgifterna för
socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten. Dessutom är till
utgiftstaket knutet en budgeteringsmarginal. Den är en del av utgiftstaket men
ingår inte bland statsbudgetens utgifter. Budgeteringsmarginalen framkommer
som skillnaden mellan å ena sidan det fastställda utgiftstaket och å andra
sidan de takbegränsade utgifterna.
När utgiftstaket läggs fast råder det helt naturligt stor osäkerhet om
utgiftsutvecklingen under åren framöver. Det gör det motiverat att lägga in en
budgeteringsmarginal. Därigenom minskar behovet av att behöva ändra
utgiftstaket vid smärre avvikelser, t.ex. i den makroekonomiska utvecklingen
eller till följd av rent tekniska omläggningar av utgiftsredovisningen.
Eftersom budgeteringsmarginalen inte finns uppförd på statsbudgeten är den
helt ofinansierad. Den skall således inte förväxlas med det anslag för
oförutsedda utgifter som finns uppfört under utgiftsområde 26. I den mån
budgeteringmarginalen behöver tas i anspråk för ofinansierade utgiftsökningar
leder detta således till att budgetunderskottet ökar.
Det är emellertid inte avsikten att budgeteringsmarginalen skall användas på
detta sätt. Regeringen har tidigare förklarat att de saldorelaterade målen
skall respekteras, och det finns inget i den hittillsvarande utvecklingen som
antyder att så inte skett. Tvärtom beräknas statens lånebehov för 1997 nu vara
mindre än i den statsbudget som riksdagen fastställde i slutet av december
1996.
Till detta kommer att regeringen i vårpropositionen föreslår att utgifterna
på tilläggsbudget för 1997 skall räknas upp med netto 8,8 miljarder kronor.
Dessa åtgärder finansieras i allt väsentligt på utgiftssidan dels genom
indragningar av utestående reservationer och anslagssparande, dels genom att
belastningen minskat på andra anslag liksom på utgifterna inom
socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten. Sammantaget är dessa
utgiftsminskningar av sådan omfattning att de balanserar de tillkommande
utgifterna så när som på drygt 660 miljoner kronor. Till följd härav begränsas
budgeteringsmarginalen med 663 miljoner kronor jämfört med situationen vid
budgetårets ingång.
Tabell 7. Utgiftstak och budgeteringsmarginal för 1997
Belopp i miljoner kronor
------------------------------------------------------
|                    |Statsbudget||Vårproposition||Ändring|
|                    |        ||          ||    SB-VP|
------------------------------------------------------
------------------------------------------------------
|Takbegränsade       |580 541 || 584 904  ||   +4 363|
|utgifter på SB      |        ||          ||         |
------------------------------------------------------
|Socialförsäkringar  |131 957 || 128 257  ||   -3 700|
|utanför SB          |        ||          ||         |
------------------------------------------------------
|Summa utgifter inom |712 498 || 713 161  ||     +663|
|tak                 |        ||          ||         |
------------------------------------------------------
|Budgeteringsmarginal|10 057  ||   9 394  ||     -663|
------------------------------------------------------
|Utgiftstak          |722 555 || 722 555  ||       ±0|
------------------------------------------------------
Finansutskottet har med hänsyn härtill inget att erinra mot det sätt på vilket
budgeteringsmarginalen kommit till användning, än mindre mot att en sådan
marginal räknas in under utgiftstaket. Utskottet avstyrker således motion Fi42
(m) yrkande 3.
Enligt finansutskottets mening är utgiftstaket ett viktigt ekonomisk-politiskt
instrument som verkningsfullt kan bidra till att upprätthålla en god
budgetdisciplin. Viljan att komma till rätta med rådande obalanser i
statsfinanserna bör inte kunna sättas i fråga, ej heller den beslutsamhet med
vilken statsmakterna fullgör detta åtagande. Ett strikt tillämpat utgiftstak
är ett stöd i dessa strävanden.
Enligt utskottets mening är det självklart att ingen kan förvägras rätten
till en lagreglerad förmån med hänvisning till att anvisade anslag inte räcker
till. Systemet med ett utgiftstak är så utformat att detta också säkerställs.
Lika självklart är emellertid att regering och riksdag måste ha kontroll över
anvisade medel och ges möjlighet att pröva hur uppkomna överskridanden skall
finansieras. För det är genom direkta politiska beslut som prioriteringar
mellan olika åtgärder skall avgöras, inte genom andra yttre omständigheter som
den demokratiska processen saknar inflytande över, såsom okontrollerbar
kostnadsutveckling eller andra oförutsedda effekter.
Liksom socialutskottet anser finansutskottet att Vänsterpartiets förslag
inte bör föranleda någon åtgärd. Utskottet avstyrker därmed motion Fi44 (v)
yrkande 24.
Utgiftstak för staten
Propositionen
I propositionen (avsnitt 5.5) föreslår regeringen att riksdagen skall
fastställa utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid
sidan av statsbudgeten för år 2000 till 744 miljarder kronor (yrkande 5).
Av propositionen framgår också att utgiftstaket för åren 1997-1999 ligger
fast. Det innebär att regeringen anser att utgiftstaket för åren 1998-2000 bör
uppgå till 720, 735 respektive 744 miljarder kronor.
Förslag till utgiftstak för staten
Belopp i miljoner kronor
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
|År ||Proposi-||Oppositionspartiernas    avvikelser|
|   ||        ||från propositionens tak            |
-----------------------------------------------------
|   ||        ||      ||       ||     ||      ||    |
|   ||tionen  ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|
|   ||        ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|
|   ||        ||partiet||      ||     ||de    ||    |
|   ||        ||      ||       ||     ||gröna ||    |
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
|1998||  720  || -60  ||  -24  || ..  ||  ±0  || -15|
|   ||   000  || 000  ||  000  ||     ||      || 000|
-----------------------------------------------------
|1999||  735  || -86  ||  -25  || ..  ||  -3  || -14|
|   ||   000  || 000  ||  000  ||     || 000  || 000|
-----------------------------------------------------
|2000||  744  ||   -  ||  -27  || ..  || -16  || -15|
|   ||   000  || 104  ||  000  ||     || 000  || 000|
|   ||        || 000  ||       ||     ||      ||    |
-----------------------------------------------------
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi42 att utgiftstaket under de tre
åren skall fastställas till respektive 660, 649 och 640 miljarder kronor
(yrkande 6).
Folkpartiet föreslår i motion Fi43 att utgiftstaket under de tre åren
fastställs till respektive 696, 710 och 717 miljarder kronor (yrkande 4).
Vänsterpartiet avvisar i motion Fi44 regeringens förslag till utgiftstak för
år 2000 (yrkande 4).
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi45 att utgiftstaket för 1999 och
2000 skall fastställas till 732 respektive 728 miljarder kronor (yrkandena 39
och 40).
Kristdemokraterna förordar i motion Fi46 att utgiftstaket under de tre åren
skall fastställas till respektive 705, 721 och 729 miljarder kronor (yrkande
3).
Finansutskottets ställningstagande
Vårpropositionen med dess förslag till utgiftstak och preliminär fördelning på
utgiftsområden anger inriktningen på budgetpolitiken under de kommande tre
åren. Budgetpolitiken har därigenom fått en mer långsiktig utformning, vilket
utskottet finner värdefullt.
Vårpropositionen och beredningen av den kan också ses som första steget i
behandlingen av efterföljande års statsbudget. Riksdagen skall i anslutning
till vårpropositionen pröva vilken omfattning och huvudsaklig inriktning som
de statliga utgifterna skall ha under efterföljande år. Avgörande för detta
övergripande ställningstagande bör vara det allmänna ekonomiska läget, den
statsfinansiella utvecklingen och de mål som riksdagen har ställt upp för
budgetpolitiken. Däremot skall riksdagen inte i detta sammanhang ta ställning
till frågor som har anknytning till budgetens detaljer.
Stora skillnader föreligger mellan de olika partiernas förslag till
utgiftstak för den statliga verksamheten under åren 1998-2000. Vänsterpartiet
motsätter sig helt användningen av utgiftstak, medan Moderata samlingspartiet
år 2000 vill begränsa de taklagda utgifterna med över 100 miljarder kronor
jämfört med regeringens förslag. Till en del är den moderata avvikelsen inte
reell utan har sin grund i att detta parti motsätter sig användningen av en
budgeteringsmarginal. Moderata samlingspartiet hamnar därmed automatiskt på en
10-20 miljarder lägre utgiftsnivå än regeringen under de tre åren. Resterande
skillnad torde emellertid i allt väsentligt vara en återspegling av att
Moderata samlingspartiet med sin politik eftersträvar att begränsa den
statliga sektorns omfattning. Omfattande utgiftsbegränsningar parade med
skattesänkningar skall ge detta resultat.
Folkpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna avviker med sina förslag
till utgiftstak i något mindre utsträckning från vad regeringen förordar.
Socialdemokraterna och Centerpartiet har sedan våren 1995 samarbetat om den
ekonomiska politiken. Detta samarbete fullföljs nu med en bred uppgörelse som
omfattar inriktningen av den ekonomiska politiken, ett fempunktsprogram för
arbete och utbildning, förslaget till utgiftstak, kommunalekonomiska frågor
samt förslagen på tilläggsbudget.
Regeringen har i sitt förslag till utgiftstak beaktat effekten av de
tillkommande förslagen. Med den utformning och finansiering som de nya
förslagen har fått ryms de väl inom de för 1998 och 1999 tidigare fastställda
nivåerna för utgiftstaket. Satsningarna innebär också att de budgetmål som
utskottet redovisat och ställt sig bakom i det föregående - se avsnittet
budgetpolitiska mål - kan nås på ett balanserat sätt. Även i övrigt finner
utskottet detta förslag vara väl avvägt med hänsyn till å ena sidan vikten av
att den öppna arbetslösheten kan halveras till år 2000, å andra sidan behovet
av sunda och stabila statsfinanser som även i ett längre tidsperspektiv ger
utrymme för de krav medborgarna har rätt att ställa på en välfärdsstat.
Enligt finansutskottets mening finns det med hänsyn härtill inte anledning
att nu ompröva de tidigare fastställda utgiftstaken för 1998 och 1999.
Utskottet tillstyrker i övrigt regeringens förslag till utgiftstak för staten
för år 2000 (yrkande 5).
Samtidigt avstyrker utskottet motionerna Fi42 (m) yrkande 6, Fi43 (fp)
yrkande 4, Fi44 (v) yrkande 4, Fi45 (mp) yrkandena 39 och 40 samt Fi46 (kd)
yrkande 3.
Den offentliga sektorns utgiftstak
Utgiftstaket för den offentliga sektorn består av summan av det fastställda
statliga utgiftstaket och den beräknade kommunala utgiftsnivån med avdrag för
interna transaktioner mellan staten och kommunerna. De interna transaktionerna
består huvudsakligen av olika former av statsbidrag. De kommunala utgifterna
ingår i utgiftstaket för den offentliga sektorn, men fastställs inte direkt av
riksdagen. Genom bland annat statsbidragen åstadkoms emellertid en indirekt
påverkan på utgiftsnivån.
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen att riksdagen skall godkänna den beräkning
av de offentliga utgifterna för åren 1998-2000 som redovisas i propositionens
avsnitt 5.5 (yrkande 4).
Utvecklingen inom den kommunala sektorn påverkas i hög grad av de åtgärder
som aviseras i vårpropositionen. Av propositionen framgår att effekten av
dessa förslag har beaktats i den beräkning som riksdagen föreslås godkänna och
som har följande sammansättning.
Tabell. 8 Utgiftstak för offentlig sektor 1998-2000
Miljarder kronor
---------------------------------------------------
|                           || 1998  || 1999  ||2000|
---------------------------------------------------
|                           ||       ||  735  ||  |
|                           ||       ||       ||  |
---------------------------------------------------
|Staten inkl. socialförsäk- ||  720  ||  735  ||744|
|ringssektorn               ||       ||       ||  |
---------------------------------------------------
|Kommunerna                 ||  442  ||  455  ||468|
---------------------------------------------------
|Interna transaktioner      || -130  || -133  || -|
|                           ||       ||       ||131|
---------------------------------------------------
|Summa                      ||1 032  ||1 057  || 1|
|                           ||       ||       ||081|
---------------------------------------------------
|Procent av BNP             || 56,1  || 54,7  ||53,4|
---------------------------------------------------
---------------------------------------------------
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi42 att riksdagen skall godkänna
den beräkning av de offentliga utgifterna för åren 1998-2000 som partiet
redovisar i motionen (yrkande 5).
Folkpartiet föreslår i motion Fi43 att riksdagen skall godkänna Folkpartiets
motsvarande beräkning (yrkande 3).
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi44 att riksdagen skall avslå regeringens
förslag och i stället godkänna Vänsterpartiets beräkning (yrkande 3).
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi45 att riksdagen skall godkänna
Miljöpartiets beräkning av de offentliga utgifterna (yrkande 38).
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har i föregående avsnitt ställt sig bakom regeringens förslag
till utgiftstak för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten.
Längre fram i detta betänkande i avsnittet Utvecklingen av de kommunala
utgifterna behandlar utskottet regeringens och oppositionspartiernas förslag
till beräkning av de kommunala utgifterna. I det sammanhanget tillstyrker
utskottet att riksdagen skall godkänna regeringens förslag till beräkning av
utgifterna inom den kommunala sektorn.
Om man till det statliga utgiftstaket lägger utgifterna i den kommunala
sektorn motsvarar detta de samlade utgifterna för den offentliga sektorn. Med
hänsyn till utskottets båda övriga ställningstaganden tillstyrker utskottet
således även regeringens förslag till beräkning av de offentliga utgifterna
för åren 1998-2000 (yrkande 4).
Följaktligen avstyrks motionerna Fi42 (m) yrkande 5, Fi43 (fp) yrkande 3,
Fi44 (v) yrkande 3 och Fi45 (mp) yrkande 38.
Indelning av utgiftsområden
Motionen
Vänsterpartiet ifrågasätter i motion Fi44 det meningsfulla i att bestämma
utgiftsramar på områden som är hårt regelstyrda och mycket konjunkturberoende.
Det gäller bl.a. anslaget för arbetslöshetsersättningen som under förra
budgetåret successivt fick justeras upp med 14 miljarder kronor. Systemet med
utgiftsramar bör omprövas i fall som detta (yrkande 39). Det nära sambandet
mellan utgifterna inom utgiftsområdena 13 och 14 gör det också motiverat att
slå samman de båda utgiftsområdena (yrkande 40).
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet (AU7y) avstyrker de båda yrkandena.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att utskottet tidigare, bl.a. i en
skrivelse till talmanskonferensen, har tagit upp förhållandet mellan
utgiftsområdena 13 och 14 och då påpekat att utgifterna på båda områdena är
starkt konjunkturberoende. Utgifterna inom område 13 styrs av den öppna
arbetslösheten, medan utgifterna inom område 14 till avsevärd del beror på
omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Ökar åtgärderna minskar
den öppna arbetslösheten. Arbetsmarknadsutskottet har framhållit att det kan
diskuteras om det finns skäl att hålla fast vid denna uppdelning, särskilt som
även kostnaderna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna till stor del ger
försörjning åt personer som står utanför den reguljära arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsutskottet anser att det finns skäl att upprepa dessa synpunkter
men är inte berett att tillstyrka Vänsterpartiets förslag.
Arbetsmarknadsutskottet anser dock att det skulle vara värdefullt med en
analys av frågan.
Den kritik som Vänsterpartiet riktar mot systemet med utgiftsramar för
regelstyrda och konjunkturberoende utgifter har arbetsmarknadsutskottet också
berört tidigare. Utskottet har då påpekat att det är viktigt att
budgetförslagen bygger på så säkra och realististiska prognoser som möjligt så
att utgiftsramarna inte behöver justeras upprepade gånger. Den höjning av
anslaget för arbetslöshetsersättning som nu föreslås i vårpropositionen talar
sitt tydliga språk. Arbetsmarknadsutskottet är dock inte berett att gå så
långt som att förorda en omprövning av systemet.
Finansutskottets ställningstagande
Uppdelningen mellan utgiftsområdena 13 och 14 återspeglar i princip hur
utgifterna fördelar sig på arbetslöshetsersättning respektive olika typer av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Genom att ha denna uppdelning får man en
bild av hur mycket regeringen och de olika oppositionspartierna önskar satsa
på respektive område. Såsom arbetsmarknadsutskottet framhåller finns det
starka kopplingar mellan de båda utgiftsområdena, och det kan även finnas skäl
att överväga för- och nackdelarna med den nuvarande lösningen.
Arbetsmarknadsutskottet anser också att det vore värdefullt med en analys av
frågan.
Av arbetsmarknadsutskottets skrivelse framgår också att
arbetsmarknadsutskottet i en skrivelse till talmanskonferensen berört
förhållandet mellan de båda utgiftsområdena. Talmanskonferensen har tillkallat
en särskild arbetsgrupp för vissa riksdagsfrågor med uppgift att bl.a.
utvärdera erfarenheterna av den nya budgetprocessen i riksdagen.
Finansutskottet utgår från att arbetsgruppen utan särskilt uttalande från
riksdagens sida kommer att överväga det förhållande som
arbetsmarknadsutskottet tagit upp i sin skrivelse. Motionen bör därför inte
föranleda någon åtgärd.
Finansutskottet har i det tidigare avsnittet Utformningen av utgiftstaket
redovisat sin syn på hur utgiftstaket bör tillämpas. Av vad utskottet där sagt
framgår att utskottet anser att det inte finns anledning att ifrågasätta
utgiftstakets och utgiftsramarnas tillämpning på vissa utgifter. Med det
anförda avstyrker utskottet bifall till motion Fi44 (v) yrkandena 39 och 40.
Preliminär fördelning på utgiftsområden
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen att riksdagen skall godkänna regeringens
förslag till preliminär fördelning på utgiftsområden under åren 1998-2000 som
riktlinjer för regeringens budgetarbete (yrkande 6).
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi42 att riksdagen i stället skall
godkänna den preliminära beräkningen för samtliga utgiftsområden som redovisas
i motionen (yrkande 7).
Folkpartiet liberalerna begär i motion Fi43 att riksdagen skall godkänna den
preliminära beräkningen för olika utgiftsområden enligt vad som anförs i
motionen (yrkande 5).
I motion Fi44 avvisar Vänsterpartiet regeringens förslag och förordar i
stället att riksdagen skall godkänna Vänsterpartiets förslag till fördelning
för 1998 (yrkande 5). Något förslag för 1999 och 2000 redovisar inte
Vänsterpartiet.
Miljöpartiet föreslår i motion Fi45 att riksdagen skall godkänna den
preliminära beräkning för samtliga utgiftsområden som partiet redovisar
(yrkande 41).
Kristdemokraterna begär i motion Fi46 att riksdagen skall godkänna den
preliminära fördelning på utgiftsområden som återfinns i motionen (yrkande 4).
Finansutskottet
Finansutskottet får i denna fråga framhålla följande. För att främja
sysselsättningen föreslår regeringen i vårpropositionen ett fempunktsprogram
för arbete och utbildning. Det innefattar satsningar på vård, omsorg och
skola, hållbar utveckling, utbildning, småföretag samt arbetsmarknadspolitik.
I programmet satsas brutto 5,5 miljarder kronor 1997, 16,3 miljarder kronor
1998, 21,0 miljarder kronor 1999 och 23,3 miljarder kronor 2000. Utgifterna
för programmet har i regeringens förslag fördelats på utgiftsområden.
Regeringen har i sitt förslag till fördelning på utgiftsområden också
beaktat de besparingsförslag som redovisas i propositionen - tabell 5.9 - och
som tillkommit för att finansiera fempunktsprogrammet, vissa andra satsningar
samt utgiftsökningar föranledda av nya antaganden om den ekonomiska
utvecklingen.
I det följande går utskottet igenom de olika utgiftsområdena samt redovisar
vilka förslag till förändringar som regeringen och oppositionspartierna
förordar inom respektive område. Bakom regeringens förslag till utgiftstak och
regeringens förslag till preliminärt beräknade ramar för utgiftsområdena står
även Centerpartiet. För varje utgiftsområde anges också de ramnivåer som
regeringen och respektive parti preliminärt beräknat för åren 1998-2000.
Genomgången avslutas med att finansutskottet samlat redovisar sin syn på hur
utgiftstaket preliminärt bör fördelas mellan olika utgiftsområden.
Vänsterpartiet har i sin motion inte lagt fram förslag till alternativa
ramar för utgiftsområdena under åren 1999 och 2000.
I bilaga 2 redovisas i tabellform regeringens och oppositionspartiernas
alternativa förslag till fördelning av utgifterna på utgiftsområden för vart
och ett av åren 1998-2000.
En översiktlig presentation av de förslag som är aktuella i sammanhanget ges
även i bilaga 3. Där redovisas i katalogform de förslag som förs fram i
vårpropositionen, vilka alla omfattas av uppgörelsen mellan Socialdemokraterna
och Centerpartiet. De tilläggsbudgetförslag som läggs fram i vårpropositionen
redovisas på motsvarande sätt översiktligt i bilaga 4.
Preliminär fördelning på utgiftsområden 1998-2000
Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Utgiftsområdet omfattar utgifter för statschefen, regeringen och riksdagen.
Dessutom ingår bland annat mediefrågor, partistöd, allmänna val samt vissa
centrala myndigheter. För år 1997 uppgår de totala utgifterna enligt
statsbudgeten till 3,8 miljarder kronor.
Av vårpropositionen (avsnitt 5.6.2) framgår att regeringen vid sin beräkning
av den ekonomiska ramen har utgått från att den höjning av partistödet med 30
miljoner kronor som gjorts för år 1997 ligger kvar under perioden. Enligt
propositionen görs, utöver tidigare beslutade besparingar, en neddragning av
presstödet med 10 miljoner kronor fr.o.m. 1998. I propositionen anges vidare
att riksdagens planerade utgiftsökningar har beaktats i de ramar som
regeringen beräknat för utgiftsområdet.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 1998-2000 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Belopp i miljoner kronor
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
|År ||Proposi-||Oppositionspartiernas    avvikelser|
|   ||        ||från propositionens ram            |
-----------------------------------------------------
|   ||        ||      ||       ||     ||      ||    |
|   ||tionen  ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|
|   ||        ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|
|   ||        ||partiet||      ||     ||de    ||    |
|   ||        ||      ||       ||     ||gröna ||    |
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
|1998||3 988  ||   -  ||    -  ||  -  ||   -  ||   -|
|   ||        || 509  ||  300  || 80  || 130  ||  60|
-----------------------------------------------------
|1999||3 953  ||   -  ||    -  || ..  ||   -  ||   -|
|   ||        || 743  ||  300  ||     || 130  ||  60|
-----------------------------------------------------
|2000||3 908  ||   -  ||    -  || ..  ||   -  ||   -|
|   ||        || 758  ||  300  ||     || 130  ||  60|
-----------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet motsätter sig i motion Fi42 förslaget om en fortsatt
höjd nivå på partistödet och vill i stället reducera det fr.o.m. år 1998 till
en tredjedel av det nuvarande stödet. Härutöver anser Moderata samlingspartiet
att presstödet bör upphöra helt fr.o.m. år 1998.
I motion Fi87 (m) begär motionärerna ett tillkännagivande om ett på sikt
avvecklat presstöd.
I motion Fi43 begär Folkpartiet liberalerna ett riksdagens tillkännagivande
om att presstödet bör avvecklas (yrkande 19).
Vänsterpartiet stöder i motion Fi44 regeringens förslag om att minska
anslaget till presstödet med 10 miljoner kronor, men inte regeringens förslag
om att fortsätta höjningen av partistödet med 30 miljoner kronor årligen.
Partiet föreslår att anslaget Regeringskansliet m.m. (C 1) minskas med 50
miljoner kronor. Vänsterpartiet framhåller också att det är mycket angeläget
att det nya valsystemet med ett ökat personvalsinslag utvärderas och följs
noggrant.
Miljöpartiet de gröna anser i motion Fi45 att besparingar kan göras inom
Regeringskansliet m.m. genom effektiviseringar, mindre resor inom EU, bättre
utnyttjande av modern informationsteknik m.m. Miljöpartiet de gröna motsätter
sig förslaget om fortsatt förhöjt partistöd.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi46 lägre preliminära ramar för
utgiftsområdet än regeringen.
Konstitutionsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (KU11y) propositionens
förslag och avstyrker de i sammanhanget aktuella motionerna. Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de
gröna har var för sig i avvikande meningar givit uttryck för en annan
uppfattning än utskottsmajoriteten.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och redovisar sina överväganden beträffande
fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning
Utgiftsområdet omfattar dels ett flertal myndigheter: Riksrevisionsverket,
Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet,
Finansinspektionen, Riksgäldskontoret m.fl., dels kostnader för statsskuldens
upplåning och låneförvaltning, samt inbetalning till Europeiska
Investeringsbanken.
De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår enligt statsbudgeten för år
1997 till 3,8 miljarder kronor varav centrala myndigheters anslag uppgår till
1,1 miljard kronor, kostnaderna för statsskuldens upplåning och
låneförvaltning till 1,5 miljarder kronor samt inbetalning till Europeiska
Investeringsbanken till 0,9 miljarder kronor.
I vårpropositionen (avsnitt 5.6.2) redovisas att utgifterna inom
utgiftsområdet sjunker mellan åren 1997 och 1998 med ca 1 miljard kronor,
främst beroende på att Sveriges inbetalningar till Europeiska
Investeringsbanken minskar kraftigt.  Regeringen har vid sin beräkning av den
ekonomiska ramen utgått från att ytterligare besparingar görs inom
utgiftsområdet utöver tidigare beslutade neddragningar. De tillkommande
besparingarna uppgår till 18 miljoner kronor och möjliggörs bland annat genom
effektiviseringar av myndigheter. Besparingarna kommer att preciseras i
budgetpropositionen.
I en tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt propositionen och
motionerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning
Belopp i miljoner kronor
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
|År ||Proposi-||Oppositionspartiernas    avvikelser|
|   ||        ||från propositionens ram            |
-----------------------------------------------------
|   ||        ||      ||       ||     ||      ||    |
|   ||tionen  ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|
|   ||        ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|
|   ||        ||partiet||      ||     ||de    ||    |
|   ||        ||      ||       ||     ||gröna ||    |
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
|1998||2 810  ||  (0  || -115  ||  -  || -31  ||  (0|
|   ||        ||      ||       || 50  ||      ||    |
-----------------------------------------------------
|1999||2 837  ||  (0  || -120  ||  -  || -31  ||  (0|
-----------------------------------------------------
|2000||2 657  ||  (0  || -130  ||  -  || -31  ||  (0|
-----------------------------------------------------
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi44 en minskning av ramen för 1998, vilket
kan åstadkommas genom att anslagsbehållningar tas i anspråk.
Miljöpartiet de gröna avvisar i motion Fi45 förslagen om folk- och
bostadsräkningar samt inrättandet av lägenhetsregistret. Statistiska
centralbyrån bör i stället tillföras medel för förbättrad miljöstatistik,
könsuppdelad statistik liksom förbättrad statistik för att på ett bra sätt
klara kostnadsutjämningen mellan landsting och kommuner. Konjunkturinstitutet
bör tillföras medel för att utveckla och påskynda arbetet med miljöjusterade
nationalräkenskaper, s.k. grön BNP.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och redovisar sina överväganden beträffande
fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd
Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket, skattemyndigheterna och Tullverket.
Utgifterna för området uppgår enligt statsbudgeten för år 1997 till 5,7
miljarder kronor varav ca 4,7 miljarder kronor för skatteförvaltningen.
I vårpropositionen erinras om att en tidigare beslutad särskild satsning på
utbyggd skattekontroll innebär ett resurstillskott på 200 miljoner kronor per
år. Mot bakgrund av bland annat EU-medlemskapet görs en utvärdering av
Tullverket avseende den tidigare beslutade neddragningens och den påföljande
omorganisationens effekter på kontrollverksamheten och tullverksamheten i
övrigt. Utvärderingen har påbörjats och skall enligt direktiven vara avslutad
senast den 1 oktober 1997.
Regeringen har vid sina beräkningar av den ekonomiska ramen utgått från att
besparingar på 25 miljoner kronor görs inom utgiftsområdet fr.o.m. 1998,
utöver tidigare beslutade neddragningar.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 1998-2000 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd
Belopp i miljoner kronor
----------------------------------------------------
|År ||Proposi-||Oppositionspartiernas    avvikelser|
|   ||        ||från propositionens ram            |
-----------------------------------------------------
|   ||        ||      ||       ||     ||      ||    |
|   ||tionen  ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|
|   ||        ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|
|   ||        ||partiet||      ||     ||de    ||    |
|   ||        ||      ||       ||     ||gröna ||    |
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
|1998||5 698  ||  (0  ||   (0  ||+147 ||  (0  ||+300|
-----------------------------------------------------
|1999||5 867  ||  (0  ||   (0  ||  -  ||  (0  ||+300|
-----------------------------------------------------
|2000||5 965  ||  (0  ||   (0  ||  -  ||  (0  ||+300|
-----------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet anser i motion Fi42 att myndighetssamordningen mellan
tull och polis och skattemyndigheter bör öka när det gäller
narkotikabekämpning och smuggling av mineraloljor, sprit och tobak.
Motionärerna biträder regeringens förslag till ram för åren 1998-2000 men
anser att regeringen bör återkomma med förslag till nödvändiga
organisationsförändringar i syfte att utnyttja befintliga resurser på ett mer
effektivt sätt.
I motion Fi44 anför Vänsterpartiet att man tidigare har avvisat ett sparkrav
på 122 miljoner kronor för skattemyndigheterna och Tullverket och att
besparingarna inom skattemyndigheterna redan har lett till uppsägningar,
främst av kvinnor. Motionärerna åberopar att ökade resurser till
skattemyndigheterna för kontroll ger skatteintäkter som minst motsvarar stor-
leken av de ökade resurserna. Vänsterpartiet avvisar därför regeringens
förslag till besparingar och föreslår en ramnivå för år 1998 som är 147
miljoner kronor högre än regeringens förslag.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi46 att extra resurser för
skattemyndigheternas samverkan med polisen i kampen mot ekonomisk brottslighet
anslås. Vidare anser Kristdemokraterna att det finns mycket goda skäl att
förstärka tullens möjligheter att hindra smuggling av bl.a. narkotika, tobak
och alkohol och avsätter därför extra resurser för nya tjänster inom
Tullverket.
Skatteutskottet instämmer i sitt yttrande (SkU5y) i regeringens och
motionärernas uppfattning att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt
skattekontrollen. Skatteutskottet framhåller att det är viktigt att
skatteförvaltningen även fortsättningsvis disponerar resurserna så att
skattekontrollen intensifieras.
Mot bakgrund av det statsfinansiella läget anser skatteutskottet att
regeringens förslag utgör en rimlig avvägning. Skatteutskottet tillstyrker
således propositionen och avstyrker motionerna i dessa delar. Avvikande
meningar har avgivits av Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet och
Kristdemokraterna.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och redovisar sina överväganden beträffande
fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Utgiftsområdet omfattar polisväsendet, åklagarväsendet, domstolsväsendet,
rättshjälpen, kriminalvården, kronofogdemyndigheterna, Brottsförebyggande
rådet, Brottsoffermyndigheten, Rättsmedicinalverket, Gentekniknämnden, m.m. De
totala utgifterna för området uppgår innevarande budgetår till 20,8 miljarder
kronor. Härav avser utgifterna för polisväsendet omkring hälften.
I vårpropositionen (avsnitt 5.6.2) föreslås att utgiftsområdet tillförs
ytterligare 200 miljoner kronor för att nå det övergripande kriminalpolitiska
målet att öka tryggheten och minska brottsligheten. Samtidigt görs en
neddragning av ramen för utgiftsområdet med 64 miljoner kronor motsvarande
överkompensation för hyreskostnader inom kriminalvården. I propositionen
anförs vidare att en utgångspunkt för beräkningen är att det pågående arbetet
med effektivisering och modernisering av rättsväsendet fortsätter med
oförminskad kraft. En del i detta arbete är uppbygganden av
Ekobrottsmyndigheten som beräknas inleda sin verksamhet under 1997. Polisens
verksamhet kommer att beröras av Sveriges medlemskap i Schengensamarbetet.
Regeringen anser att eventuellt ökade kostnader under åren 1998-2000 med
anledning av Schengensamarbetet skall finansieras inom berörda utgiftsområden.
I en tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt propositionen och
motionerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Belopp i miljoner kronor
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
|År ||Proposi-||Oppositionspartiernas    avvikelser|
|   ||        ||från propositionens ram            |
-----------------------------------------------------
|   ||        ||      ||       ||     ||      ||    |
|   ||tionen  ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|
|   ||        ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|
|   ||        ||partiet||      ||     ||de    ||    |
|   ||        ||      ||       ||     ||gröna ||    |
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
|1998||   21  ||+341  || +132  ||+198 ||  (0  ||+346|
|   ||   099  ||      ||       ||     ||      ||    |
-----------------------------------------------------
|1999||   21  ||+657  || +257  ||  -  ||  (0  ||+373|
|   ||   721  ||      ||       ||     ||      ||    |
-----------------------------------------------------
|2000||   22  ||+684  || +267  ||  -  ||  (0  ||+383|
|   ||   324  ||      ||       ||     ||      ||    |
-----------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet anför i motion Fi42 att brott aldrig får löna sig och
att den som begår brott skall dömas till ansvar. Senare års besparingar på
rättsväsendet medför att medborgarnas berättigade krav på rättssäkerhet och
rättstrygghet inte längre tillgodoses varför det krävs förstärkningar främst
beträffande polisen, åklagarverksamheten, domstolsväsendet och kriminalvården.
Vänsterpartiet förespråkar i motion Fi44 en höjning av utgiftsramen för 1998
i första hand för att kunna tillföra åklagarväsendet, domstolsväsendet och
rättshjälpen ytterligare medel.
Kristdemokraterna motsätter sig i motion Fi46 regeringens besparingar inom
utgiftsområdet.
Justitieutskottet anser i sitt yttrande (JuU3y) att regeringens förslag bör
tillstyrkas och att motionerna Fi42 (m), Fi43 (fp), Fi44 (v), Fi45 (mp) och
Fi46 (kd) i berörda delar bör avstyrkas. Beträffande kostnaderna för
Schengensamarbetet konstaterar justitieutskottet att det inte har något att
invända mot regeringens förslag att kostnaderna skall belasta respektive
utgiftsområde. Justitieutskottet anser dock inte att det är rimligt att på det
underlag som presenteras i propositionen ta ställning till att finansieringen
skall ske inom befintliga ramar. Detta är i stället en fråga som måste bedömas
från fall till fall.
Företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna har var för sig
avgivit avvikande meningar till yttrandet.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och redovisar sina överväganden beträffande
fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan
Utgiftsområdet omfattar i huvudsak förvaltningskostnader för
utrikesförvaltningen, dvs. Utrikesdepartementet och de 99
utlandsmyndigheterna, bidrag till vissa internationella organisationer,
nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor, handelspolitik samt information
om Sverige i utlandet. Utgifterna för utgiftsområdet uppgår enligt
statsbudgeten för år 1997 till ca 2,7 miljarder kronor, varav anslaget till
utrikesförvaltningen utgör ca 1,7 miljarder kronor.
I vårpropositionen erinras om att riksdagens beslut år 1995 om besparingar
under perioden fram till år 1998 innebar minskade bidrag till nordiskt
samarbete. Besparingsmålet för Nordiska ministerrådet har inte uppnåtts. Den
icke uppnådda besparingen finansieras genom en engångsindragning av
anslagssparandet. Sverige kommer dock att fortsätta arbeta för att minska
utgifterna för Nordiska ministerrådet.
Vid beräkningen av den ekonomiska ramen har regeringen utgått från att
besparingar på 19 miljoner kronor görs inom utgiftsområdet fr.o.m. år 1998. De
tillkommande besparingarna möjliggörs bl.a. genom ökade effektivitetskrav på
Svenska institutet samt en sänkning av anslaget för fredsfrämjande verksamhet.
Omorganisationen av den administrativa verksamheten inom utrikesförvaltningen
kommer under år 1997 att leda till en rationalisering som skall användas till
att förstärka den operativa verksamheten.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 1998-2000 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell
samverkan
Belopp i miljoner kronor
------------------------------------------------------
|År || Proposi-||Oppositionspartiernas avvikelser från|
|   ||        ||propositionens ram                   |
-------------------------------------------------------
|   || tionen ||      ||       ||     ||       ||     |
|   ||        ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|
|   ||        ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|
|   ||        ||partiet||      ||     ||de     ||     |
|   ||        ||      ||       ||     ||gröna  ||     |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|1998||2 807  || +50  ||  ± 0  ||  ±  ||  ± 0  ||  ± 0|
|   ||        ||      ||       ||  0  ||       ||     |
-------------------------------------------------------
|1999||2 872  || +50  ||  ± 0  || ..  ||  ± 0  ||  ± 0|
-------------------------------------------------------
|2000||2 943  || +50  ||  ± 0  || ..  ||  ± 0  ||  ± 0|
-------------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi42 att internationaliseringen
ställer ökade krav på utrikesförvaltningen. Ett kraftfullt och framgångsrikt
agerande inom EU fordrar en gedigen kompetens samt svensk närvaro i hela
Europa och i Medelhavsområdet. I motionen föreslås att utgiftsområdet
förstärks med 50 miljoner kronor för vart och ett av de tre åren.
Utrikesutskottet anser i sitt yttrande (UU4y) att regeringens förslag är väl
avvägt och tillstyrker regeringens förslag samt avstyrker motionen. Moderata
samlingspartiet har fogat en avvikande mening till yttrandet.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och redovisar sina överväganden beträffande
fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 6 Totalförsvar
Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det militära och delar av det civila
försvaret, Kustbevakningen, nämnder samt stödverksamhet till det militära och
det civila försvaret. I utgiftsområdet ingår även den internationella
fredsfrämjande verksamhet som genomförs med svensk militär trupp utomlands.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas uppgå till 42,4
miljarder kronor, varav utgifter för det militära och civila försvaret uppgår
till 41 miljarder kronor.
I propositionen erinras om att riksdagen i december 1996 fattade beslut om
totalförsvarets utveckling för femårsperioden 1997-2001. I sitt beslut tog
riksdagen bl.a. ställning till den kvantitativa och kvalitativa inriktningen
av det militära och det civila försvarets verksamhet i krig och i fred.
Regeringen har vid beräkningen av utgiftsramarna för åren 1998-2000 utgått
från att vissa förändringar görs avseende finansieringsformer och
budgeteringsprinciper. Förändringarna förutsätts inte påverka
försvarsförmågan. Regeringen har dessutom beslutat om kassamässiga
indragningar om 800 miljoner kronor för innevarande budgetår. Övriga
beloppsmässiga förändringar beror i allt väsentligt på nya antaganden om pris-
och löneutvecklingen för förvaltningskostnaderna.
Propositionens och oppositionens förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 1998-2000 redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 6 Totalförsvar
Belopp i miljoner kronor
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
|År ||        ||Oppositionspartiernas avvikelser   |
|   ||Proposi-||från propositionens ram            |
-----------------------------------------------------
|   ||        ||      ||       ||     ||      ||    |
|   ||tionen  ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|
|   ||        ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|
|   ||        ||partiet||      ||     ||de    ||    |
|   ||        ||      ||       ||     ||gröna ||    |
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
|1998||   41  || + 2  ||  ± 0  ||  -  ||   -  ||   +|
|   ||   129  || 275  ||       ||560  ||2400  || 170|
-----------------------------------------------------
|1999||   43  || + 3  ||  ± 0  || --  || - 3  ||   +|
|   ||   662  || 577  ||       ||     || 000  || 220|
-----------------------------------------------------
|2000||   45  || + 3  ||  ± 0  || --  || - 6  ||   +|
|   ||   313  || 193  ||       ||     || 300  || 220|
-----------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet anser i sin partimotion Fi42 att inriktningen i 1992
års försvarsbeslut bör fullföljas. Anslagsnivån måste därför höjas för att
fullfölja moderniseringen av försvaret och ge utrymme för fler kvalificerade
förband. Förslaget om civila beredskapsstyrkor bemannade med pliktpersonal bör
avvisas. Att flytta resurserna för den internationella fredsfrämjande
verksamheten från utgiftsområde 7 till detta utgiftsområde bryter mot en
överenskommelse i riksdagen. Därför bör 472 miljoner kronor överföras till
utgiftsområde 7.
Folkpartiet liberalerna föreslår i sin partimotion Fi43 samma ram för
utgiftsområdet som regeringen.
Vänsterpartiet framhåller i sin partimotion Fi44 att de, i likhet med
regeringen, anser att Sveriges säkerhetspolitiska miljö inte i något
väsentligt avseende har förändrats sedan försvarsbeslutet i december 1996.
Tidigare framförda förslag till minskningar av resurserna till Försvarsmakten
kvarstår. Vänsterpartiet tar inte nu ställning till preliminär utgiftsnivå för
åren 1999 och 2000.
Miljöpartiet de grönas vision är i partimotion Fi45 (yrkande 42) en global
militär nedrustning. I stället för inköp av militära vapen vill man investera
i säkerhet bl.a. genom insatser för en förbättrad miljö och genom att bekämpa
fattigdom, vattenbrist samt för att förhindra social misär. Försvarsmakten bör
därför få i uppdrag att utforma ett militärt försvar med fyra flygflottiljer
och sex mekaniserade brigader. Kustbevakningen får ökade uppgifter till följd
av EU-medlemskapet. Därför bör Kustbevakningen ges ökade anslag till mer
personal för att kunna utnyttja fartygen effektivare, inte minst i
miljöskyddsarbetet. Miljöpartiet avvisar regeringens förslag att skära ned 100
miljoner för den fredsfrämjande verksamheten. Även om situationen i f.d.
Jugoslavien stabiliseras måste Sverige, som medlem av FN:s säkerhetsråd, ha en
hög beredskap för akuta insatser om sådana blir nödvändiga.
Kristdemokraterna avstyrker i partimotion Fi46 de aviserade besparingarna
1998 om 150 miljoner och med 200 miljoner fr.o.m. 1999 som bl.a. innebär en
neddragning på de internationella fredsfrämjande insatserna. Fredsfrämjande
insatser är numera en av totalförsvarets huvuduppgifter. Motionärerna utgår
från att krav på svensk medverkan kan öka. Vidare vill Kristdemokraterna
tillföra resurser till Kustbevakningen för att tillgodose de ökade krav på
övervakning som ställs genom Sveriges medlemskap i EU.
I motion Fi57 av Arne Andersson m.fl. (m) är motionärerna inte främmande för
att det skulle kunna gå att göra ytterligare rationaliseringsvinster inom
försvaret (yrkande 2). De vinster som förutsätts inom stödmyndigheterna som
t.ex. FMV och FOA är dock i huvudsak intecknade. Regeringens besparingskrav
kommer att innebära en uppenbar risk för kännbara verksamhetsneddragningar.
Därför bör förslagen avvisas.
Motionärerna pekar på att regeringen förutsatt att inga ytterligare krav
ställs på svensk medverkan i den internationella fredsfrämjande verksamheten.
Regeringen sänker ambitionsnivån och sänder en signal av snålhet och ovilja
till omvärlden. Riksdagen bör därför även i denna del avvisa förslaget.
Försvarsutskottet bedömer i sitt yttrande (FöU6y), beträffande möjligheterna
att åstadkomma besparingar genom ökade effektivitetskrav, att det -
sammantaget sett - borde finnas förutsättningar till ytterligare
effektivitetsvinster främst hos de avgiftsfinansierade stödmyndigheterna, i
den omfattning som regeringen har aviserat.
När det gäller förslagen om ökade resurser till Kustbevakningen anser
försvarsutskottet att regeringen bör pröva resursbehovet och avväga eventuella
resurstillskott mot andra angelägna behov i det fortsatta budgetarbetet och
återkomma med sitt ställningstagande i höstens budgetförslag.
Beträffande fredsbevarande insatser förutsätter försvarsutskottet att
regeringen, om behov uppkommer av Sveriges medverkan i internationella
fredsfrämjande insatser av större omfattning än vad som ryms inom föreliggande
budgetförslag, återkommer till riksdagen med förslag om motsvarande
förstärkning av utgiftsområdet. Pengar för att fullfölja åtagandet att - i
samarbete med andra länder - ställa en snabbinsatsstyrka till FN:s förfogande
bör dock anvisas inom ordinarie budgetram.
Försvarsutskottet anser sammanfattningsvis att riksdagen bör tillstyrka den
av regeringen föreslagna preliminära ramen för utgiftsområdet. De motioner som
förordar högre eller lägre nivåer bör därför avslås av riksdagen.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar av Moderaternas, Folkpartiets,
Vänsterpartiets, Miljöpartiets och Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och redovisar sina överväganden beträffande
fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Utgiftsområdet omfattar utvecklingssamarbete med u-länder samt samarbete med
länder i Central- och Östeuropa. För år 1997 uppgår de totala utgifterna
enligt statsbudgeten till ca 11,0 miljarder kronor varav ca 10,2 miljarder
kronor för utvecklingssamarbete med u-länder och ca 0,8 miljarder kronor för
samarbetet med Central- och Östeuropa. Den totala biståndsramen (inkl.
avräkningar från andra utgiftsområden) för samarbetet med u-länder beräknas
till ca 11,9 miljarder kronor.
Regeringen anger i vårpropositionen att ambitionen är att Sverige åter skall
uppnå enprocentsmålet för biståndsramen när de statsfinansiella
förutsättningarna för detta föreligger. Från biståndsramen avräknas vissa
asylkostnader, medel för EU:s gemensamma bistånd samt vissa
administrationskostnader. Regeringen har i sin beräkning av ramen för
utgiftsområdet utgått från att biståndsramen även för åren 1998 och 1999 skall
uppgå till 0,7 % av BNI, för att år 2000 ökas till att motsvara 0,72 % av BNI.
Samarbetet med Central- och Östeuropa utgör en viktig del av svensk utrikes-
och säkerhetspolitik. Riksdagen har beslutat om ett samarbetsprogram
omfattande budgetåren 1995/96, 1997 och 1998. Regeringen kommer under 1998 att
lämna förslag på omfattningen och inriktningen av samarbetet efter år 1998.
Regeringen bedömer att samarbetet med Central- och Östeuropa kommer att
fortsätta och har beräknat medel motsvarande en nominellt oförändrad nivå även
efter 1998. Regeringen har därför preliminärt beräknat 810 miljoner kronor
vardera för åren 1999 och 2000. Innan medel anvisas för samarbetet med
Central- och Östeuropa skall dock en oberoende utvärdering av verksamheten
genomföras.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 1998-2000 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Belopp i miljoner kronor
------------------------------------------------------
|År || Proposi-||Oppositionspartiernas avvikelser från|
|   ||        ||propositionens ram                   |
--------------------------------------------------------
|   || tionen ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|
|   ||        ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|
|   ||        ||partiet||      ||      ||de     ||     |
|   ||        ||      ||       ||      ||gröna  ||     |
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
|1998||   11  ||-871  ||   +1  ||  +1  ||   +1  ||   +2|
|   ||   499  ||      ||  500  || 000  ||  530  ||  000|
--------------------------------------------------------
|1999||   12  ||  -2  ||   +1  ||  ..  ||   +1  ||   +2|
|   ||   118  || 161  ||  800  ||      ||  860  ||  400|
--------------------------------------------------------
|2000||   13  ||  -2  ||   +2  ||  ..  ||   +2  ||   +2|
|   ||   128  || 920  ||  000  ||      ||  330  ||  800|
--------------------------------------------------------
Enligt vad Moderata samlingspartiet anför i motion Fi42 bör utgiftsområdet
omfatta insatser och stöd för att främja mänskliga rättigheter och demokrati,
fattigdomsutrotning i u-länder, omvandling i Central- och Östeuropa, humanitär
hjälp vid katastrofer, kriser och krig samt förebyggande, fredsbevarande och
fredsskapande verksamheter som genomförs med militär trupp utomlands.
Offentligt bistånd skall främst inriktas på att främja rättsstaten,
grundläggande utbildning samt grundläggande hälsovård för alla. I övrigt skall
särskilt hindren för människors strävan bort från fattigdomen undanröjas.
Motionärerna framhåller att de således förespråkar en annan utformning av
biståndspolitiken. Moderata samlingspartiet föreslår en lägre ramnivå än
regeringen.
Folkpartiet anser i motion Fi43 att mer medel än vad regeringen föreslår bör
anslås till det internationella biståndet.
Vänsterpartiet framhåller i motion Fi44 att det är av stor betydelse att
biståndet är effektivt och av hög kvalitet. Det är nödvändigt att svenska
skattepengar gör maximal nytta. Detta står dock enligt partiet inte i
motsättning till en hög biståndsnivå. Enligt motionärerna beklagade regeringen
förra året att det statsfinansiella läget var så dåligt att det inte tillät
att man höll sig kvar på den biståndsnivå man tidigare legat på. Man
proklamerade dock i samma andetag att så snart statsfinanserna blev bättre
skulle man åter börja klättringen tillbaka mot enprocentsmålet. I dag har det
statsfinansiella läget förbättrats, varför det borde vara rimligt att höja
biståndet. Vänsterpartiet föreslår att man genomför en plan omfattande tre år
för att uppnå enprocentsmålet. Biståndet bör höjas till 0,8 % år 1998, till
0,9 % för år 1999 och till 1 % för år 2 000. För att under 1998 uppnå 0,8 % av
BNI rekommenderar Vänsterpartiet att man, utöver att höja nivån på
utgiftsområdet med 1 miljard kronor, utnyttjar de stora reservationer som i
dag finns när det gäller det internationella utvecklingssamarbetet.
Miljöpartiet anser i motion Fi45 att regeringen sviker löftet om att så
snart som möjligt återgå till ett bistånd på 1 % av BNI. Miljöpartiet föreslår
en väsentligt snabbare upptrappningstakt: till 0,77 % år 1998, 0,79 % år 1999
och 0,83 % år 2000. Detta är, enligt motionärerna, en liten summa om man
sätter den i relation till den solidaritet och det stöd som den rikare delen
av världen är skyldig den fattigare delen. Vidare anser Miljöpartiet att
behovet av ekonomiskt bistånd till det fortsatta arbetet för miljön i och
kring Östersjön är stort, bl.a. för starthjälp till alternativ
energiproduktion. Det femåriga programmet på 1 miljard kronor för att stödja
utvecklingen i Östeuropa bör genomföras snabbare genom ökade anslag de
närmaste åren.
Kristdemokraterna beklagar i motion Fi46 regeringens stora nedskärningar av
biståndet. Kristdemokraterna står fast vid att biståndet som andel av BNI åter
måste nå enprocentsnivån i början av nästa sekel. Partiet föreslår därför en
högre ram för utgiftsområdet än regeringen.
I motion Fi46 (kd) anförs vidare att grundläggande för den kristdemokratiska
biståndspolitiken är solidaritetstanken - att alla människor har ett gemensamt
ansvar för varandra. För Kristdemokraterna har bekämpandet av den globala
fattigdomen genom ett effektivt och kraftfullt utvecklingsbistånd alltid
intagit en central och självklar plats i den svenska statsbudgeten. Utöver
höjningen av ramnivån bör delar av Sidas stora reservation av outbetalda medel
enligt motionärernas mening omfördelas till katastrofanslag, samt till stöd
till enskilda organisationers biståndsarbete. Detta kan uppnås genom att Sida
ges möjlighet till en mer flexibel hantering av reserverade medel som
möjliggör omfördelningar till akuta insatser. Vad som anförts om
biståndspolitiken bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna
(yrkande 14).
I motion Fi71 av Berit Löfstedt m.fl. (s) anförs att det är positivt att
återgången till enprocentsnivån för biståndet påbörjas. Motionärerna påpekar
att regeringen i propositionen, liksom i föregående års budgetproposition,
uttalar att ?ambitionen är att Sverige åter skall uppnå enprocentsmålet för
biståndsramen när de statsfinansiella förutsättningarna för detta föreligger?.
I andra sammanhang har ambitionen uttryckts så att enprocentsmålet bör uppnås
så snart som möjligt efter det att ekonomin åter är i balans. Såväl i de
ekonomiska bedömningar som görs i vårpropositionen som i andra ekonomiska
prognoser beräknas statens budget ge ett rejält överskott de närmaste åren.
Det är därför, enligt motionärerna, angeläget att den utfästelse som
regeringen tidigare gjort och nu återupprepar i vårpropositionen uppfylls så
snart som möjligt. Mot denna bakgrund bör uppskrivningen av BNI-andelen för
biståndsramen efter år 2000 vara av sådan omfattning att enprocentsmålet kan
uppnås så snart som möjligt efter sekelskiftet. Regeringen bör också i samband
med nästa års vårproposition pröva om ekonomin då tillåter att innevarande års
förslag till uppskrivning av BNI-andelen ytterligare kan förbättras. Detta bör
enligt motionärerna riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I motion Fi81 av Ingbritt Irhammar och Görel Thurdin (c) anförs att enligt
finansplanen har Sverige uppnått budgetbalans år 1998. En återgång till det
gamla enprocentsmålet bör påbörjas så snart som ekonomin är i balans.
Regeringen bör därför komma med ett förslag om en ökning av biståndsnivån
redan från 1998. En uppskrivning av BNI-andelen bör prövas senast i samband
med nästa års vårproposition (yrkande 1).
I samma motion framhålls att otillräckliga biståndsinsatser kan innebära
ökade miljöproblem, konflikter, svält och att fler flyktingar söker hjälp i
vårt land. När regeringen för ett år sedan föreslog jämställdhet som ett nytt
mål för Sveriges internationella bistånd hälsade vi det med tillfredsställelse
men nu, säger motionärerna, oroas vi över att det kommer att saknas resurser
för att uppfylla målet. Vi måste så snart som möjligt återgå till
enprocentsmålet. Regeringen bör ges i uppdrag att redovisa en plan över hur
det svenska biståndet senast inom fem år åter skall utgöra 1 % av BNI (yrkande
2).
Utrikesutskottet tillstyrker i sitt yttrande (UU4y) regeringens förslag till
ramnivå och avstyrker motionärernas alternativa förslag till ramnivå.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet,
Miljöpartiet respektive Kristdemokraterna har avgivit avvikande meningar i den
delen. Vidare framhåller utrikesutskottet att man delar uppfattningen i motion
Fi71 (s) om hur enprocentsmålet för biståndsramen skall uppnås.
Utrikesutskottet anser att riksdagen bör ge regeringen motionärernas
uppfattning till känna med anledning av motionen. Övriga berörda motioner
avstyrks.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och redovisar sina överväganden beträffande
fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Utgiftsområdet omfattar den statliga migrations- och integrationspolitiken. De
totala utgifterna inom utgiftsområdet uppgår enligt 1997 års statsbudget till
knappt 3,5 miljarder kronor, varav 2 miljarder kronor avser migrationspolitik
och 1,5 miljarder kronor integrationspolitik.
Av vårpropositionen framgår att antalet asylsökande i Sverige har minskat och
att medelsberäkningen utgår från ett antagande om drygt 13 000 asylsökande per
år. Utöver tidigare beslutade neddragningar räknar regeringen med att fr.o.m.
1998 kunna begränsa utgifterna inom utgiftsområdet med 41 miljoner kronor till
följd av minskat behov av ersättningar till kommuner för flyktingmottagande
(extraordinära kostnader) och effektivare flyktingtransporter. Å andra sidan
avsätts ytterligare 200 respektive 100 miljoner kronor under 1998 och 1999 för
särskilda insatser i invandrartäta områden. Dessutom tillförs ytterligare 10
miljoner kronor för att främja frivillig återvandring.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 1998-2000 framgår av efterföljande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Belopp i miljoner kronor
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
|År ||Proposi-||Oppositionspartiernas    avvikelser|
|   ||        ||från propositionens ram            |
-----------------------------------------------------
|   ||        ||      ||       ||     ||      ||    |
|   ||tionen  ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|
|   ||        ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|
|   ||        ||partiet||      ||     ||de    ||    |
|   ||        ||      ||       ||     ||gröna ||    |
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
|1998||3 760  ||   -  ||   ±0  ||+615 ||  ±0  ||  ±0|
|   ||        || 957  ||       ||     ||      ||    |
-----------------------------------------------------
|1999||3 773  ||   -  ||   ±0  || --  || +88  ||  ±0|
|   ||        || 874  ||       ||     ||      ||    |
-----------------------------------------------------
|2000||3 660  ||   -  ||   ±0  || --  ||+200  ||  ±0|
|   ||        || 788  ||       ||     ||      ||    |
-----------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi42 att ramnivån begränsas
ytterligare med hänsyn till det allt mindre antalet flyktingar.
Vänsterpartiet anser i motion Fi44 att gjorda besparingar gått ut över en
korrekt rättstillämpning och föreslår därför att ytterligare medel avdelas för
asylmottagande och för ersättningen till kommuner för flyktingmottagande.
Miljöpartiet de gröna hävdar i motion Fi45 att det finns risk för att de av
regeringen föreslagna besparingarna inom något år kan visa sig vara oförenliga
med en human och rimlig flyktingpolitik. Partiet föreslår därför att ramen
utökas något.
Socialförsäkringsutskottet (SfU6y) godtar propositionens förslag till
besparing och ser positivt på att medel avsätts för särskilda insatser i
invandrartäta områden. Socialförsäkringsutskottet tillstyrker således
regeringens förslag till preliminära ramar för utgiftsområdet och avstyrker de
i sammanhanget aktuella motionerna.
Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna har var
för sig i avvikande meningar anmält en annan uppfattning än
utskottsmajoriteten.
Finansutskottet kommer längre fram i betänkandet i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen att redovisa sin syn på den
preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden.
Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens utgifter för vård och omsorg
inklusive utgifterna för den övervägande delen av myndigheterna under
Socialdepartementet, bidrag till organisationer inom det sociala området samt
stimulans- och utvecklingsbidrag för skilda ändamål. De totala utgifterna för
utgiftsområdet uppgår enligt statsbudgeten för år 1997 till 23,7 miljarder
kronor.
I vårpropositionen (avsnitt 5.6.2) uppger regeringen att den vid beräkningen
av den ekonomiska ramen utgått från att ytterligare besparingsåtgärder
genomförs inom utgiftsområdet i syfte att uppnå de utgiftsminskningar som
ligger i konsolideringsprogrammet och för att finansiera överskridanden av
anslag under innevarande budgetår.
Regeringen erinrar vidare om att kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen
överförs år 1998 till landstingen och de tre landstingsfria kommunerna.
Apoteksbolaget kommer att åläggas att vidta kostnadsminskningar om minst 300
miljoner kronor respektive 100 miljoner kronor åren 1998 och 1999. Fr.o.m. år
1998 övergår också kostnadsansvaret för förbrukningsartiklar vid inkontinens
till landstingen vad avser brukare med eget boende och till kommunerna vad
avser brukare i särskilt boende, vilket beräknas innebära att 1 526 miljoner
kronor bör överföras till utgiftsområde 25. Fr.o.m. år 1998 övertar
landstingen debiteringen och uppbörden av de avgifter som pensionärer med hel
ålders- och förtidspension betalar när de får sjukhusvård. Omläggningen
innebär också att utgiftsområdet inte kommer att tillföras ett belopp av
motsvarande storlek som nuvarande avgiftssystem ger upphov till i form av
minskade avdrag på utgående allmänna pensionsförmåner.
I vårpropositionen aviserar regeringen att den avser att lämna förslag om en
förändrad tandvårdsförsäkring som kan träda i kraft den 1 januari 1999. Den
tidigare aviserade besparingen i tandvårdsförsäkringen begränsas till 500
miljoner kronor samtidigt som det nuvarande ersättningssystemet för
vuxentandvård behålls under år 1998. Regeringen föreslår att självrisken i
tandvårdsförsäkringen höjs från 700 till 1 300 kr fr.o.m. den 1 oktober 1997.
I propositionen uppges också att utgifterna för insatser mot aids reduceras
med 70 miljoner kronor år 1998, att bilstödet till handikappade reduceras med
130 miljoner kronor för år 1998 samt att 30 miljoner kronor anvisas för att
understödja ett mer långsiktigt alkohol- och drogförebyggande arbete.
Regeringen har i proposition 1996/1997:146 lagt fram det i vårpropositionen
aviserade förslaget om ett kommunalt kostnadsansvar för delar av
assistansersättningen. Regeringen föreslår vidare i vårpropositionen att
assistans- ersättningen schabloniseras samt fastställs till ett visst belopp
per timme fr.o.m. den 1 september 1997. Dessa båda åtgärder sägs minska
utgifterna inom utgiftsområdet med ca 1,4 miljarder kronor budgetåret 1998.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 1998-2000 redovisas i efterföljande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omvårdnad
Belopp i miljoner kronor
------------------------------------------------------
------------------------------------------------------
|År ||Proposi-||Oppositionspartiernas avvikelser från|
|   ||        ||propositionens ram                   |
------------------------------------------------------
|   ||        ||      ||       ||      ||       ||   |
|   ||tionen  ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|
|   ||        ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|
|   ||        ||partiet||      ||      ||de     ||   |
|   ||        ||      ||       ||      ||gröna  ||   |
------------------------------------------------------
------------------------------------------------------
|1998||   21  || - 3  ||  + 2  || + 1  ||    +  ||+ 1|
|   ||   437  || 890  ||  085  || 160  ||  826  ||235|
------------------------------------------------------
|1999||   22  || - 4  ||  + 2  ||  ..  ||    +  ||+ 1|
|   ||   927  || 814  ||  085  ||      ||  826  ||235|
------------------------------------------------------
|2000||   24  || - 5  ||  + 2  ||  ..  ||    +  ||+ 1|
|   ||   018  || 223  ||  085  ||      ||  826  ||235|
------------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi42 att Apoteksbolagets monopol
bör avvecklas samtidigt som företaget bör privatiseras. Motionärerna önskar
vidare genomföra sina tidigare förslag till förändringar inom
läkemedelsförsäkringen och i högkostnadsskyddet, något som de anser skulle ge
större besparingar än vad regeringen föreslagit. Motionärerna avvisar
regeringens förslag om minskade anslag till insatser mot aids liksom
regeringens förslag att flytta finansieringsansvaret för de 20 första
assistanstimmarna per vecka från staten till kommunerna. I syfte att öka
insatserna för de psykiskt funktionshindrade vill motionärerna att 300
miljoner kronor anslås i särskilda stimulansbidrag till kommunerna för
budgetåren 1998 och 1999. Motionärerna anser vidare att Alkoholinspektionen
bör avvecklas från den 1 januari 1998. Motionärerna anser inte att landstingen
från 1998 skall överta ansvaret för debitering och uppbörd av avgifter som
pensionärer med hel ålders- eller förtidspension betalar när de får
sjukhusvård och avvisar därför att ramen för utgiftsområdet begränsas med de
400 miljoner kronor som landstingen beräknas få i merintäkter till följd av
omläggningen.
I Folkpartiet liberalernas motion Fi43 upprepas ett tidigare förslag om
ytterligare resurser för att stimulera utbyggnaden av fler äldrebostäder, så
att fler som så önskar kan få möjlighet till ett eget rum inom äldreboendet.
Motionärerna vill också ha ett bättre högkostnadsskydd och kortare
sjukvårdsköer. Motionärerna avvisar regeringens förslag till besparingar på
anslaget för insatser mot aids och vill ha en bättre assistansersättning.
Motionärerna avvisar därför förslaget till lag om ändring i lagen (1993:389)
om assistans- ersättning.
Motionärerna bakom motion Fi73 (fp) avvisar besparingen på stödet för
insatser mot aids med 70 miljoner kronor (yrkande 5).
Vänsterpartiet föreslår enligt motion Fi44 en högre ram för budgetåret 1998
än regeringen och anser att medlen bör fördelas till tandvårdsförsäkringen,
psykädel, insatser mot hiv/aids, bilstödet för funktionshindrade,
assistansersättningen och Statens institutionsstyrelse. Vänsterpartiet anser
att en höjning av självrisken i tandvårdsförsäkringen från 700 kr till 1300 kr
kommer att få den effekten att orättvisorna förstärks och att fler kommer att
avstå från tandläkarbesök. Motionärerna vill att en tandvårdsförsäkring som i
korthet innebär att man jämställer medicinskt betingad tandvård med vanlig
läkarvård och därmed motsvarande taxor utreds och genomförs (yrkande 23).
Vidare begär motionärerna en översyn av reglerna för assistansersättningen i
linje med vad Intressegruppen för Assistansberättigade föreslagit.
Miljöpartiet de gröna anför i motion Fi45 att de inte kan acceptera den av
regeringen föreslagna höjningen av självrisken i tandvårdsförsäkringen.
Motionärerna anser också att assistansersättningen är kraftigt underbudgeterad
och att utgiftsområdet skall tillföras ytterligare medel för
assistansreformen. Andra områden som enligt motionärerna bör prioriteras mer
än vad regeringen nu föreslår är hivpreventionen, bilstödet till handikappade,
projekt för hemlösa, information till unga om tobakens hälsorisker samt
utvecklingen av familjerådslag inom socialtjänsten.
Kristdemokraterna anser enligt motion Fi46 att egenavgifterna i sjuk- och
tandvårdsförsäkringen tillsammans är för höga och hemställer om att en översyn
görs i syfte att slå samman sjuk- och tandvårdsförsäkringen. Samtidigt bör
möjligheten att införa fri barnsjukvård i likhet med den fria barntandvården
undersökas. Motionärerna vill också anvisa särskilda medel till
missbrukarvården. Kristdemokraterna understryker att assistansreformen inte
får försämras och att det är ett absolut krav att valfriheten för brukaren
beträffande val av personlig assistent bibehålls.
Socialutskottet instämmer i sitt yttrande (SoU8y) i regeringens bedömningar
och tillstyrker därför propositionens förslag. Motionerna i sammanhanget
avstyrks. Till yttrandet har fogats avvikande meningar av företrädarna för
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet,
Miljöpartiet de gröna respektive Kristdemokraterna.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och redovisar sina överväganden beträffande
fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
Utgiftsområdet omfattar socialförsäkringsförmåner som lämnas vid ohälsa.
Förmånerna ges i form av dagersättningar såsom sjukpenning,
rehabiliteringsersättning, närståendepenning samt vissa
yrkesskadeersättningar. Därutöver ingår i utgiftsområdet folkpension och
pensionstillskott i form av förtidspension. ATP i form av förtidspension samt
utgifterna för arbetsskadeförsäkringen finansieras däremot vid sidan av
statsbudgeten. Inom utgiftsområdet redovisas även administrationskostnaderna
för socialförsäkringen, dvs. anslagen till Riksförsäkringsverket och de
allmänna försäkringskassorna.
I statsbudgeten för 1997 har utgiftsområdet förts upp med 35,8 miljarder
kronor.
Regeringen har vid beräkningen av sitt förslag till nivå för utgiftsområdet
utgått från att ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen och närståendepenningen
höjs till 80 % fr.o.m. år 1998. Höjningen finansieras främst genom ändrade
regler för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst (SGI) samt genom
ändringar i tandvårdsförsäkringen. Försäkringskassorna tilldelas särskilda
medel för att åstadkomma en bättre samverkan vid rehabilitering. Beräkningen
innefattar också ett särskilt högriskskydd för arbetsgivare som har anställda
med risk för en eller flera längre sjukperioder under en tolvmånadersperiod.
I propositionen anmäls att frågan om förmåner och allmänna egenavgifter över
7,5 basbelopp kommer att beredas inom Regeringskansliet i anslutning till
frågan om löneindexering av taket inom det nya ålderspensionssystemet.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 1998-2000 framgår av efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp
Belopp i miljoner kronor
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
|År ||Proposi-||Oppositionspartiernas    avvikelser|
|   ||        ||från propositionens ram            |
-----------------------------------------------------
|   ||        ||      ||       ||     ||      ||    |
|   ||tionen  ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|
|   ||        ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|
|   ||        ||partiet||      ||     ||de    ||    |
|   ||        ||      ||       ||     ||gröna ||    |
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
|1998||   35  ||  -8  || -830  ||+300 ||  +1  ||  -1|
|   ||   394  || 861  ||       ||     || 550  || 900|
-----------------------------------------------------
|1999||   36  || -10  || +375  || --  ||  +1  ||  -2|
|   ||   778  || 129  ||       ||     || 615  || 900|
-----------------------------------------------------
|2000||   37  || -10  || +250  || --  ||  +1  ||  -4|
|   ||   943  || 872  ||       ||     || 465  || 400|
-----------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi42 förslaget att höja ersättningen
i sjukförsäkringen till 80 % och föreslår i stället att ytterligare en
karensdag införs i sjukförsäkringen. Sjuklöneperioden bör enligt partiets
mening förkortas till de ursprungliga 14 dagarna, dock utan att
arbetsgivaravgiften höjs. Vidare bör SGI:n beräknas på ett medelvärde av de
senaste 24 månadernas inkomst.
Det moderata alternativet innebär också att kostnaderna för trafikskador,
som uppgår till mellan 4 och 5 miljarder kronor av sjukförsäkringens totala
kostnader, skall bekostas av en obligatorisk trafikskadeförsäkring utanför
statsbudgeten. Partiet anser vidare att det s.k. Finsamprojektet bör
utvecklas, och för att möjliggöra en ordentlig satsning på samverkan mellan
socialförsäkringen, hälso- och sjukvården, socialtjänsten och
arbetsförmedlingen tillförs området ytterligare medel.
Folkpartiet föreslår i motion Fi43 att sjukförsäkringsmedel bör aktiveras
till insatser i vården för att på så sätt korta köerna till vården radikalt.
Därmed kan enligt partiet utgifterna för förtidspension minskas. Samma förslag
tas också upp i motion Fi73 (fp) som utmynnar i ett krav på ett
tillkännagivande om att sjukförsäkringsmedel bör aktiveras till insatser i
sjukvården (yrkande 4).
Vänsterpartiet anser i motion Fi44 att försäkringskassorna skall tilldelas
medel för en ökad satsning på rehabilitering men vill även i övrigt underlätta
kassornas arbete genom extra resurstillskott. Partiet anser att
ersättningsnivån i sjukförsäkringen bör höjas till 85 % fr.o.m. 1999 då också
förmånstaket bör höjas till 10 basbelopp. Företag med upp till tio anställda
bör enligt Vänsterpartiet helt befrias från skyldigheten att betala sjuklön,
och för övriga företag bör 14 dagars sjuklöneperiod återinföras.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi45 att ett s.k. brutet tak införs
för sjukpenningen fr.o.m. år 1998, med en kompensationsnivå på 85 % för
inkomster upp till 4,2 basbelopp per år och 40 % på den del av inkomsten som
överstiger denna nivå. Ett enhetligt tak bör införas i socialförsäkringarna
och arbetslöshetsförsäkringen vid 6,5 basbelopp. I motionen föreslås också en
återgång till en sjuklöneperiod på två veckor (yrkande 43). Vidare anser
Miljöpartiet att man på kommunal nivå bör slå samman försäkringskassa,
arbetsförmedling och delar av socialtjänsten, vilket enligt partiet bör ge en
viss effektiviseringsvinst år 2000. Beräkningen av medelsbehovet för
pensionsförmåner påverkas av att partiets förslag till höjda miljöskatter
leder till ett högre basbelopp.
Kristdemokraterna kräver i motion Fi46 att sjuklöneperioden bör förkortas
till 14 dagar (yrkande 7). Vidare föreslås en ökad satsning på rehabilitering
för att minska förtidspensioneringen. Partiet föreslår också ett nytt
beräkningssätt för SGI grundat på inkomsten de senaste 24 månaderna samt att
en andra karensdag införs i sjukförsäkringen kombinerat med ett
högkostnadsskydd med högst 10 karensdagar per tolvmånadersperiod.
Socialförsäkringsutskottet (SfU6y) tillstyrker regeringens förslag till
ramberäkning och avstyrker de i sammanhanget aktuella motionerna.
Inledningsvis framhåller socialförsäkringsutskottet betydelsen av att
riksdagen tar ställning till preliminära ramar för de närmaste tre åren.
Socialförsäkringsutskottet delar alltså inte Vänsterpartiets uppfattning att
en ram bör anges bara för 1998. Ramarna utgör riktlinjer för regeringens
fortsatta     budgetarbete, och genom dem betonas vikten av en långsiktig
planering och varaktig stabilitet i statens finanser. Förutsättningarna ökar
då också för att eventuella regelförändringar kan genomföras i god tid.
Socialförsäkringsutskottet pekar på vissa omständigheter som gör det svårt
att rätt bedöma de beräkningar som ligger till grund för de olika partiernas
förslag. Även bortsett från detta anser emellertid socialförsäkringsutskottet
att realismen i partiernas medelsberäkning kan sättas i fråga.
Socialförsäkringsutskottet kommer senare under våren att behandla
regeringens förslag (prop. 1996/97:63, SfU12) att höja kompensationsnivån till
80 % men anser sig inte ha anledning att nu invända mot regeringens
preliminära beräkning i detta avseende. Den närmare utformningen av SGI:n bör
avgöras först när ett förslag från regeringen föreligger senare i höst. På
motsvarande sätt bör frågan om en höjning av förmånstaket över 7,5 basbelopp
anstå i avvaktan på resultatet av den fortsatta beredningen inom
Regeringskansliet. Socialförsäkringsutskottet anser vidare att ytterligare en
karensdag skulle innebära en alltför stor påfrestning för den som blir sjuk.
Riksdagen bör enligt socialförsäkringsutskottet vidhålla sin tidigare
uppfattning att sjuklöneperioden skall vara 28 dagar. Det är dock viktigt att
förlängningen kombineras med ett förstärkt skydd för arbetsgivare som har
anställda med återkommande längre sjukperioder i de former regeringen
föreslagit i annat sammanhang.
I sitt yttrande tar socialförsäkringsutskottet också ett initiativ och
föreslår att riksdagen skall göra ett tillkännagivande om försäkringskassornas
hårt ansträngda personal. Arbetsförhållandena beror inte enbart på minskade
resurserna till socialförsäkringsadministrationen utan har också sin grund i
de många och ofta snabba regeländringar som gjorts under senare tid, vilket
lett till ett ökat antal förfrågningar från enskilda medborgare liksom ett
ökat behov av kontakter mellan försäkringskassan och de enskilda. Även om de
snabba förändringarna har varit till men för verksamheten har de enligt
socialförsäkringsutskottet dock varit nödvändiga för att sanera statens
finanser. Till saken hör emellertid också att de besparingar som
försäkringskassorna fått vidkännas överstiger det generella besparingskravet.
Det är enligt socialförsäkringsutskottets mening viktigt att regeringen vid
utformningen av höstens budgetproposition beaktar behovet av en väl fungerande
administration så att socialförsäkringen och bidragssystemen kan hanteras
effektivt och rättssäkert. Socialförsäkringsutskottet anser att det är
nödvändigt att försäkringskassorna förfogar över tillräckliga resurser för att
även fortsättningsvis kunna arbeta aktivt med rehabilitering. Det är vidare
viktigt att försäkringskassorna har erforderliga resurser för att förebygga
fusk och missbruk av systemen. Eftersom bristande administrativa resurser
leder till onödigt höga försäkringskostnader bör tillräckliga medel kunna
avsättas för Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna utan att de berörda
ramarna sammantaget behöver utvidgas, framhåller socialförsäkringsutskottet.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna
och Kristdemokraterna har var för sig i avvikande meningar anmält en annan
uppfattning än utskottsmajoriteten.
Finansutskottet kommer längre fram i betänkandet i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen att redovisa sin syn på den
preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden.
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Utgiftsområdet omfattar folkpension och pensionstillskott i form av ålders-
pension, efterlevandepension till vuxna, bostadstillägg till pensionärer (BTP)
samt särskilt pensionstillägg.
Statens utgifter inom området uppgår enligt 1997 års statsbudget till
närmare 64 miljarder kronor.
I propositionen anges att kostnaderna för pensionstillskott minskar eftersom
äldre pensionärer med låg ATP ersätts av yngre pensionärer med högre ATP.
Utgifter för efterlevandepension har minskat kraftigt på grund av
besparingsåtgärderna. Dessutom minskar antalet änkepensioner långsamt. Av
propositionen framgår att regeringen överväger frågan om privata
pensionsförsäkringars ställning vid inkomstberäkningen av efterlevandepension
och avser att återkomma med ett förslag i budgetpropositionen. Utgifterna för
bostadstillägg till pensionärer beräknas minska något till följd av att
antalet BTP-tagare minskar.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 1998-2000 framgår av efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Belopp i miljoner kronor
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
|År ||Proposi-||Oppositionspartiernas    avvikelser|
|   ||        ||från propositionens ram            |
-----------------------------------------------------
|   ||        ||      ||       ||     ||      ||    |
|   ||tionen  ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|
|   ||        ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|
|   ||        ||partiet||      ||     ||de    ||    |
|   ||        ||      ||       ||     ||gröna ||    |
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
|1998||   62  ||+565  ||   +1  || +1  ||+250  ||  +2|
|   ||   317  ||      ||  000  ||265  ||      || 075|
-----------------------------------------------------
|1999||   62  ||+576  ||   +1  || --  ||+515  ||  +2|
|   ||   858  ||      ||  000  ||     ||      || 075|
-----------------------------------------------------
|2000||   63  ||+588  ||   +1  || --  ||+780  ||  +2|
|   ||   590  ||      ||  000  ||     ||      || 075|
-----------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet anser i motion Fi42 att änkepensionerna bör
återställas till den nivå som gällde före den 1 april 1997. Dessutom bör den
generella tiden för omställningspension förlängas till tolv månader. Samma
förslag framförs också av Rolf Gunnarsson och Birgitta Wichne (m) i motion
Fi47. Vidare bör enligt Moderata samlingspartiet bostadstillägget till
pensionärer höjas från nuvarande 83 % av bostadskostnaden till den nivå som
gällde före den 1 januari 1997, dvs. 85 %. Samtidigt bör avräkningen av
bostadstillägget gentemot fritidsfastighet upphöra.
Folkpartiet kritiserar i motion Fi43 regeringen för att inte göra något åt
änkepensionen. En översyn aviseras, men något besked ges inte. Folkpartiet har
i sitt budgetalternativ beräknat 1 miljard kronor för att återställa
förändringarna av efterlevandeförmånerna.
Även Vänsterpartiet föreslår i motion Fi44 att nivån på bostadstillägget för
pensionärer skall höjas till 85 % och att fritidshus inte skall beaktas vid
beräkning av bostadstillägget. Partiet anser vidare att efterlevandepensionen
skall utges under minst tolv månader och att det inte skall göras någon
behovsprövning av änkepensionerna. Änkepension enligt tidigare regler bör
därför återinföras (yrkande 37). Regeringen bör återkomma med förslag på
tilläggsbudget om ytterligare 125 miljoner kronor för detta ändamål (yrkande
38). Regeringen bör dessutom återkomma i budgetpropositionen med en
fördelningspolitisk konsekvensanalys av inkomstprövningen av änkepensionen
(yrkande 26). I motion So424 (v) begär partiet dessutom att riksdagen skall
göra ett tillkännagivande om att regeringen skall följa riksdagens tidigare
beslut om konsekvensanalyser (yrkande 13).
Likaså Miljöpartiet anser i motion Fi45 att nivån på bostadstillägget bör
återställas till 85 % fr.o.m. år 1998. Utgiftsramen har också räknats upp med
anledning av partiets förslag till höjda miljöskatter som genom ett höjt
basbelopp får genomslag på pensionsförmånerna. Partiet förutsätter att
regeringen i budgetpropositionen skall föreslå att privata
pensionsförsäkringar inte skall ge upphov till reducerad folkpension i
änkepensionen.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi46 att inkomstprövningen av
änkepensionen tas bort och att omställningspensionen förlängs till ett år.
Kompensationsgraden i bostadstillägget bör dessutom återställas till 85 % och
fritidsfastighet skall inte räknas in i underlaget vid inkomstprövningen. För
att kunna kompensera de sämst ställda pensionärerna har partiet i sitt budget-
alternativ avdelat 900 miljoner kronor i höjt pensionstillskott, motsvarande
ett tillskott på 200 kr i månaden för denna grupp av pensionärer.
Socialförsäkringsutskottet biträder i sitt yttrande (SfU6) propositionens
förslag och avstyrker de i sammanhanget aktuella motionerna. Utskottet erinrar
om de stora besparingar som gjorts inom utgiftsområdet och ser ingen möjlighet
att kunna utöka ramen genom omprioriteringar inom andra områden. Man kan
därför, anser socialförsäkringsutskottet, inte återgå till tidigare regler för
bostadstillägg och efterlevandeförmåner. Socialförsäkringsutskottet noterar
dock att regeringen överväger frågan och avser att återkomma med förslag i
budgetpropositionen. Socialförsäkringsutskottet förutsätter att regeringen
därvid kommer att redovisa konsekvenserna av eventuella förslag till
ytterligare regeländringar. Vad gäller effekterna av inkomstprövningen i
övrigt är detta något som på vanligt sätt får följas upp av RFV och
regeringen, anser socialförsäkringsutskottet.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna
och Kristdemokraterna har var för sig i avvikande meningar anmält en annan
uppfattning än utskottsmajoriteten.
Finansutskottet kommer längre fram i betänkandet i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen att redovisa sin syn på den
preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden.
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till barnfamiljer, dock inte
bostadsbidragen som redovisas under utgiftsområde 18 och studiebidragen som
hör till utgiftsområde 15. Förmånerna utgörs av allmänna barnbidrag,
föräldraförsäkring, inklusive havandeskapspenning samt underhållsstöd. Vidare
ingår bidrag till kostnader för internationella adoptioner, folkpension i form
av barnpension samt vårdbidrag till handikappade barn.
På statsbudgeten för 1997 har utgiftsområdet förts upp med drygt 35
miljarder kronor.
Av propositionen framgår att regeringen vid sin beräkning av medelsbehovet har
beaktat att ersättningsnivåerna fr.o.m. år 1998 kommer att höjas till 80 % i
föräldraförsäkringen och havandeskapspenningen. Hänsyn har också tagits till
att SGI fr.o.m. år 1998 skall beräknas enligt nya regler. Regeringen avser att
inom ramen för utgiftsområdet föreslå ändrade regler för rätten till
vårdbidrag vid sjukhusvistelse och merkostnadsersättning. Dessutom skall
tillfällig föräldrapenning kunna utges i vissa fall vid övergångsboende.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 1998-2000 framgår av efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Belopp i miljoner kronor
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
|År ||Proposi-||Oppositionspartiernas    avvikelser|
|   ||        ||från propositionens ram            |
-----------------------------------------------------
|   ||        ||      ||       ||     ||      ||    |
|   ||tionen  ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|
|   ||        ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|
|   ||        ||partiet||      ||     ||de    ||    |
|   ||        ||      ||       ||     ||gröna ||    |
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
|1998||   33  ||  -1  ||   +1  ||+200 || +30  ||  +1|
|   ||   297  || 200  ||  800  ||     ||      || 964|
-----------------------------------------------------
|1999||   33  ||  -2  ||   +1  || --  || +30  ||  +2|
|   ||   732  || 244  ||  800  ||     ||      || 024|
-----------------------------------------------------
|2000||   34  ||  -2  ||   +1  || --  || +30  ||  +2|
|   ||   133  || 289  ||  800  ||     ||      || 093|
-----------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi42 förslaget att höja
kompensationsnivåerna inom föräldraförsäkringen från nuvarande 75 till 80 %.
Havandeskapspenningen bör enligt partiet avskaffas från den 1 januari 1998 och
för att uppnå likhet mellan reglerna i sjuk- och föräldraförsäkringen föreslås
att två karensdagar införs även för den tillfälliga föräldrapenningen.
Moderata samlingspartiet anser vidare att vårdnadsbidraget och avdragsrätten
för styrkta barnomsorgskostnader bör återinföras.
Folkpartiet föreslår i motion Fi43 att flerbarnstilläggen skall återinföras.
Partiets ramberäkning utgår också från att barnbidragen höjs med 2,3 miljarder
kronor, vilket motverkar effekterna av den matmomshöjning som Folkpartiet
också förordar. Den s.k. mamma/pappamånaden bör enligt Folkpartiet ha en högre
ersättningsnivå - 90 % - inte minst av jämställdhetsskäl.
Vänsterpartiet anser i motion Fi44 att ersättningen i föräldraförsäkringen
bör höjas till 85 % år 1999 då också förmånstaket bör höjas till 10 basbelopp.
För pappamånaden bör kompensationsnivån vara 90 %.
Miljöpartiet föreslår i motion Fi45 att ett brutet tak införs även i
föräldraförsäkringen fr.o.m. år 1998, där kompensationsnivån skall vara 85 %
på inkomster upp till 4,2 basbelopp och 40 % på den del av inkomsten som
överstiger denna nivå. Ett enhetligt tak bör införas i socialförsäkringarna
och arbetslöshetsförsäkringen och bestämmas till 6,5 basbelopp. Garantinivån i
föräldraförsäkringen bör enligt partiet höjas till 180 kr per dag samtidigt
som de tre månadernas ersättning på garantinivå tas bort. Partiet avdelar
vidare extra medel för resebidrag i underhållsstödet och anser att
barnbidraget bör höjas och beskattas.
Kristdemokraterna hävdar i motion Fi46 att familjen själv skall få avgöra
hur barnomsorgen skall ordnas och anser att vårdnadsbidrag skall återinföras.
Partiet föreslår också att flerbarnstilläggen återinförs.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelsberäkning och avstyrker de motioner som är aktuella i sammanhanget.
Socialförsäkringsutskottet erinrar om att det ekonomiska stödet till
barnfamiljer är av stor betydelse och finner det därför positivt att
regeringen i annat sammanhang har föreslagit att kompensationsnivån i
föräldraförsäkringen skall höjas till 80 %. För närvarande ser
socialförsäkringsutskottet ingen möjlighet att skapa ytterligare utrymme på
utgiftsområdet för att få till stånd förbättringar. Socialförsäkringsutskottet
avvisar den av Miljöpartiet föreslagna ersättningsmodellen, vilken riksdagen
avvisat senast i samband med budgetbehandlingen hösten 1996. Utskottet kan
inte heller godta förslaget om två karensdagar i den tillfälliga
föräldrapenningen, något som bedömts innebära alltför stora påfrestningar på
småbarnsföräldrar. Vidare bör havandeskaps- penningen finnas kvar, anser
utskottet, som likaså motsätter sig att vårdnadsbidrag och avdrag för
barnomsorgskostnader återinförs.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna
och Kristdemokraterna har var för sig i avvikande meningar anmält en annan
uppfattning än utskottsmajoriteten.
Finansutskottet kommer längre fram i betänkandet i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen att redovisa sin syn på den
preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden.
Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
Utgiftsområdet omfattar bidrag till arbetslöshetsförsäkringen,
utjämningsbidrag till arbetslöshetskassorna, ersättning till personer som
deltar i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna offentligt tillfälligt arbete
(OTA), resursarbete och tillfällig avgångsersättning samt bidrag till
lönegarantiersättning.
Utgifterna inom utgiftsområdet uppgår enligt 1997 års statsbudget till 41,6
miljarder kronor.
Regeringen har vid sin beräkning av medelsbehovet för utgiftsområdet beaktat
de förslag om en sammanhållen arbetslöshetsersättning som förts fram i annat
sammanhang (prop. 1996/97:107) och som bl.a. innebär att ersättningsnivån höjs
från 75 till 80 % samt att även taket för dagpenningen justeras upp.
Åtgärderna finansieras främst genom en höjning av den finansieringsavgift som
arbetslöshetskassorna betalar till staten och genom ett uppstramat
arbetsvillkor. Resterande finansieringsbehov täcks genom besparingar på andra
områden. Av propositionen framgår vidare att regeringen avser att genomföra
sådana ändringar av lönegarantibestämmelserna att kostnaderna kan minska med
300 miljoner kronor. I propositionen nämns också att regeringen senare kommer
att föreslå ett s.k. generationskontrakt vars innebörd är att personer i
åldern 63 och 64 år skall erbjudas avgångsersättning om arbetsgivaren
anställer en långtidsarbetslös yngre person. Dessutom kommer regeringen att
lägga fram förslag om ungdomsåtgärder och då särskilt överväga det system för
arbetslösa ungdomar som utvecklats i Danmark.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 1998-2000 framgår av efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
Belopp i miljoner kronor
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
|År ||Proposi-||Oppositionspartiernas    avvikelser|
|   ||        ||från propositionens ram            |
-----------------------------------------------------
|   ||        ||      ||       ||     ||      ||    |
|   ||tionen  ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|
|   ||        ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|
|   ||        ||partiet||      ||     ||de    ||    |
|   ||        ||      ||       ||     ||gröna ||    |
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
|1998||   40  || +12  ||  -10  || -1  ||  -3  ||  -7|
|   ||   631  || 730  ||  319  ||400  || 770  || 472|
-----------------------------------------------------
|1999||   31  ||  +3  ||  -10  || --  ||  -8  ||  -3|
|   ||   670  || 906  ||  319  ||     || 970  || 900|
-----------------------------------------------------
|2000||   25  ||  +2  ||  -10  || --  ||  -7  ||  -2|
|   ||   333  || 461  ||  200  ||     || 670  || 900|
-----------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi42 de föreslagna förändringarna av
arbetslöshetsförsäkringen och vill i stället att egenfinansieringen av
försäkringen skall utökas samtidigt som man successivt skall införa en bortre
parentes för ersättningen. Moderaterna motsätter sig även förslaget om en
generationsväxling.
Folkpartiet godtar i motion Fi43 den föreslagna höjningen av
ersättningsnivån. Partiet vill emellertid införa en allmän
arbetslöshetsförsäkring med stramare arbetsvillkor, bortre parentes och en
högre grad av egenfinansiering. Det senare uppnås genom att statsbidraget till
a-kassorna minskas till 75 % av kassornas utbetalningar, dock utan att
ersättningsnivån sänks. Folkpartiet räknar med att därigenom kunna spara 9
miljarder kronor. En besparing uppkommer också genom att partiet avvisar
merparten av de utgifter som regeringen föreslår för avgångsersättningar och
generationsväxling.
Vänsterpartiet godtar i motion Fi44 den föreslagna höjningen av
ersättningsnivån men anser att nivån bör höjas till 85 % redan 1999. Dessutom
vill partiet att dagpenningens grundbelopp och tak skall räknas upp.
Begränsningsregeln för deltidsarbetslösa bör också avskaffas. Partiets förslag
att högst 2 miljarder kronor skall föras över till utgiftsområde 14 för att
där utnyttjas som aktivitetsstöd i samband med otraditionella projekt medför
att ramen i Vänsterpartiets budgetalternativ blir sammanlagt 1,4 miljarder
kronor lägre än vad regeringen föreslagit.
Miljöpartiet de gröna hävdar i motion Fi45 att regeringen ser alltför
optimistiskt på sysselsättningsökningen och att behovet av a-kassemedel kommer
att bli större än vad regeringen räknat med. Å andra sidan räknar partiet med
att dess förslag om en arbetstidsförkortning skall leda till en kraftigt
minskad belastning på försäkringen. Arbetstidsförkortningen är enligt
Miljöpartiet dessutom ett bättre alternativ än regeringens förslag till
generationsväxling som partiet avvisar (yrkande 30). Ramen påverkas även av
Miljöpartiets förslag till brutet tak i arbetslöshetsersättningen med 85 %
ersättning upp till inkomster på 4,2 basbelopp och 40 % på den del av
årsinkomsten som överstiger denna nivå (yrkande 44). Grundbeloppet i a-kassan
bör höjas till 246 kr per dag. Vidare bör ett enhetligt ersättningstak
motsvarande en årsinkomst på 6,5 basbelopp införas för socialförsäkringarna
och arbetslöshetsförsäkringen. Partiet föreslår också att arbetsvillkoret
skall vara fyra månader i stället för regeringsförslaget om sex månader.
Kristdemokraterna räknar i motion Fi46 med att partiets samlade förslag
kommer att främja sysselsättningen, vilket minskar belastningen på
arbetslöshetsersättningen. Belastningen på utgiftsområdet minskas också av att
partiet vill strama upp arbetsvillkoret (yrkande 27) och öka
egenfinansieringen för a-kassorna (yrkande 5) samt avskaffa åtgärden OTA med
tillhörande stimulansersättning.
I motion Fi61 framhåller Helena Frisk (s) att åldersgränsen för
generationsväxlingen inte får sättas för högt eftersom ungdomar då inte kommer
ut på arbetsmarknaden i tillräcklig omfattning.
I motion Fi74 föreslår Karin Wegestål m.fl. (s) att regeringen vid
utformningen av de aviserade ungdomsåtgärderna bör beakta de positiva
erfarenheterna av KrAmi-verksamheten, ett snart 20 år gammalt program för
lågutbildade arbetslösa ungdomar som är föremål för kriminalvård.
Arbetsmarknadsutskottet anser i sitt yttrande (AU7y) att regeringens förslag
till preliminär fördelning av utgifter på de utgiftsområden som hör till
utskottets beredningsområde kan godtas som riktlinjer för regeringens
budgetarbete under 1998-2000. Arbetsmarknadsutskottet godtar således
regeringens förslag till beräkning för utgiftsområde 13 och avstyrker
motsvarande förslag i de fem partimotionerna Fi42 (m) yrkande 7, Fi43 (fp)
yrkande 5, Fi44 (v) yrkande 5, Fi45 (mp) yrkande 42 och Fi46 (kd) yrkande 4.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker även motion Fi74 (s).
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna
samt Kristdemokraterna har var för sig redovisat en avvikande mening.
Finansutskottet kommer längre fram i betänkandet i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen att redovisa sin syn på den
preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden.
Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
I utgiftsområdet ingår utgifter för arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
arbetslivsfrågor, Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader samt utgifter
för statliga arbetsgivarfrågor. Utgiftsområdet omfattar också utgifter för
jämställdhetspolitiska åtgärder bl.a. för Jämställdhetsombudsmannen (JämO).
De totala utgifterna inom utgiftsområdet uppgår enligt 1997 års statsbudget
till 52,3 miljarder kronor, varav utgifterna för konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder utgör ca 25,6 miljarder kronor.
Av propositionen framgår att regeringen vid beräkning av nivån på
utgiftsområdet har beaktat bl.a. en besparing på drygt 1 miljard kronor i form
av sänkt ersättningsnivå för personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder med utbildningsbidrag. Å andra sidan har ramen justerats upp med ett
lika stort belopp till följd av en satsning på ökad kvalitet i den
yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen. Hänsyn har också tagits till
effekterna av de i annat sammanhang föreslagna ändringarna av
arbetslöshetsförsäkringen.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 1998-2000 framgår av efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Belopp i miljoner kronor
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
|År ||Proposi-||Oppositionspartiernas    avvikelser|
|   ||        ||från propositionens ram            |
-----------------------------------------------------
|   ||        ||      ||       ||     ||      ||    |
|   ||tionen  ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|
|   ||        ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|
|   ||        ||partiet||      ||     ||de    ||    |
|   ||        ||      ||       ||     ||gröna ||    |
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
|1998||   49  || -23  ||   -8  || +5  ||  -1  ||  -2|
|   ||   209  || 280  ||  198  ||983  || 500  || 900|
-----------------------------------------------------
|1999||   50  || -23  ||   -7  || --  ||  -8  ||  -2|
|   ||   166  || 026  ||  545  ||     || 400  || 900|
-----------------------------------------------------
|2000||   48  || -22  ||   -8  || --  || -19  ||  -2|
|   ||   820  || 322  ||  045  ||     || 680  || 900|
-----------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi42 att det är riktigt att
prioritera kvaliteten på den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen.
Partiet vill också skärpa kraven på åtgärder som ökar de arbetslösas möjlighet
att få arbete. Snarlika synpunkter framför partiet även i motion A48 där det
betonas att arbetsmarknadsutbildningen bör vara yrkesinriktad och i allt
väsentligt genomföras tillsammans med företagen. Motionärerna vill satsa
ytterligare resurser på den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen
(yrkande 11). Utbildning av mer generell natur bör hanteras utanför
arbetsmarknadspolitiken. Regeringens fempunktsprogram avvisas.
Folkpartiet räknar i motion Fi43 med att den egna politiken kommer att leda
till högre tillväxt och därmed också till minskat behov av arbetslöshets-
ersättning och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I motionen föreslås ökde
insatser för arbetshandikappade.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi44 att 2 miljarder kronor skall överföras
från utgiftsområde 13 för att ge utrymme för en utvidgad försöksverksamhet med
olika sysselsättningsprojekt. Partiet vill också öka satsningen på s.k.
otraditionella insatser, på åtgärder som bryter könssegregationen på
arbetsmarknaden samt på lönekompensation för arbetshandikappade vid Samhall.
Ytterligare medel avdelas också för särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder
för vissa kommunplacerade flyktingar samt för att höja kvaliteten bl.a. i
fråga om bidragsnivåerna för utbildningsvikariat och rekryteringsstöd. Partiet
motsätter sig också den av regeringen aviserade besparingen på
utbildningsbidraget till personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.
Miljöpartiet de gröna räknar i motion Fi45 med att utgifterna inom
utgiftsområdet kommer att minska till följd av partiets förslag om förkortad
arbetstid. Dessutom uppnås ytterligare besparingar inom området eftersom
partiets förslag även har en gynnsam effekt på kommunernas ekonomiska
situation.
Kristdemokraterna uppger i motion Fi46 att partiets förslag om aktiva
åtgärder för att minska arbetslösheten kommer att minska trycket på de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Ytterligare medel bör dock anslås till
Samhalls verksamhet och till lönebidrag. Kristdemokraterna motsätter sig
regeringens förslag att försämra utbildningsbidragen.
I motion Fi63 föreslår Karin Olsson och Jan Björkman (s) att arbete inom
natur- och kulturmiljösektorerna införs som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Arbetsmarknadsutskottet anser i sitt yttrande (AU7y) att regeringens förslag
till preliminär fördelning av utgifter på de utgiftsområden som hör till
utskottets beredningsområde kan godtas som riktlinjer för regeringens bud-
getarbete under 1998-2000. Arbetsmarknadsutskottet godtar således regeringens
förslag till beräkning för utgiftsområde 14 och avstyrker motsvarande förslag
i de fem partimotionerna Fi42 (m) yrkande 7, Fi43 (fp) yrkande 5, Fi44 (v)
yrkande 5, Fi45 (mp) yrkande 42 och Fi46 (kd) yrkande 4.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker även motionerna A48 (m) yrkande 11 och
Fi63 (s).
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna
samt Kristdemokraterna har var för sig redovisat en avvikande mening.
Finansutskottet kommer längre fram i betänkandet i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen att redovisa sin syn på den
preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden.
Utgiftsområde 15 Studiestöd
Utgiftsområdet omfattar statens utgifter för studiefinansiering för studier på
gymnasienivå, vuxenstudier samt högskolestudier.
De totala utgifterna för utgiftsområdet enligt statsbudget uppgår år 1997
till ca 16,9 miljarder kronor varav ca 9,5 miljarder kronor avser studiemedel,
ca 4,7 miljarder kronor avser vuxenstudiestöd samt 1,9 miljarder kronor avser
studiehjälp till gymnasieungdomar.
Ramen för utgiftsområde 15 Studiestöd har beräknats med utgångspunkt i de i
vårpropositionen aviserade satsningarna på fler utbildningsplatser inom ramen
för fempunktsprogrammet. Regeringen har vidare räknat med att år 1998 slopa
timersättningen för deltagare i svenska för invandrare (sfi) som förlorar
annan inkomst. Dessa avses i stället bli erbjudna samma studiestöd som övriga
vuxna. Därutöver räknar regeringen med besparingar genom att reglerna för
studiestöd vid utlandsstudier skärps och genom efterkontroll av inkomst inom
studiestödssystemet.
Riksdagen godkände i december 1996 riktlinjer för ett nytt vuxenstudie-stöd,
kallat särskilt utbildningsbidrag som skall införas den 1 juli 1997.
Arbetslösa, och under vissa förutsättningar anställda, skall kunna beviljas
särskilt utbildningsbidrag för studier på grundskole- och gymnasienivå med
belopp som motsvarar det belopp som lämnas i arbetslöshetsersättning vid
arbetslöshet. Detta stöd skall kunna utgå under högst ett studieår. Regeringen
meddelar i vårpropositionen att det särskilda utbildningsbidraget kommer att
bibehållas som en del i satsningen på Kunskapslyftet.
Propositionens och oppositionens förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 1998-2000 redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 15 Studiestöd
Belopp i miljoner kronor
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
|År ||Proposi-||Oppositionspartiernas    avvikelser|
|   ||        ||från propositionens ram            |
-----------------------------------------------------
|   ||        ||      ||       ||     ||      ||    |
|   ||tionen  ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|
|   ||        ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|
|   ||        ||partiet||      ||     ||de    ||    |
|   ||        ||      ||       ||     ||gröna ||    |
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
|1998||   20  || - 2  ||    -  ||  -  || ± 0  || - 1|
|   ||   817  || 130  ||  252  ||  5  ||      || 128|
-----------------------------------------------------
|1999||   22  || - 2  ||    -  || --  || ± 0  || - 1|
|   ||   258  || 630  ||  215  ||     ||      || 461|
-----------------------------------------------------
|2000||   23  || - 3  ||  ± 0  || --  || ± 0  || - 1|
|   ||   486  || 470  ||       ||     ||      || 070|
-----------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi42 preliminära utgiftsramar för
utgiftsområde 15 som är lägre än i propositionen. Motionärerna avvisar
regeringens fempunktsprogram. Moderaterna anslår medel för kommunal
vuxenutbildning motsvarande den nivå som använts under föregående budgetår. De
vill bygga ut den kvalificerade yrkesutbildningen till 24 000 platser år 2000.
Moderaternas förslag till utgiftsram för utgiftsområde 15 är vidare beräknad
utifrån att de avvisar regeringens neddragning av stödet för utlandsstudier
och att de vill avskaffa stipendierna till dem som genomgått basår i komvux.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi43 något lägre preliminära
utgiftsramar för utgiftsområde 15 för åren 1998 och 1999 i förhållande till
regeringens förslag. Folkpartiet stöder regeringens förslag om fler
utbildningsplatser men anser att de farhågor som finns för kvaliteten måste
beaktas. De anser att det finns stort behov av att omvandla utbildningsbidrag
till doktorandtjänster. Folkpartiet vill återinföra barntillägget i svux och
svuxa. Skärpta regler för studiestöd vid utlandsstudier och förslaget att
avskaffa timersättningen vid sfi avvisas.
Vänsterpartiets förslag i motion Fi44 till preliminära utgiftsramar avviker
från regeringens förslag på så sätt att för år 1998 föreslås utgiftsområde 15
omfatta 5 miljoner kronor mindre. Skillnaden beror på att Vänsterpartiet vill
behålla timersättningen vid sfi men avskaffa dels rätten till särskilt
vuxenstudiestöd vid vissa lärarutbildningar, dels basårsstipendierna i komvux.
Vänsterpartiet föreslår vidare (yrkande 66) att regeringen i samband med
kommande budgetproposition skall pröva frågan om särskilt utbildningsbidrag
skall kunna utgå under hela studietiden. Motionärerna befarar att många eljest
kommer att avbryta studierna efter första året, eftersom ersättningen då
minskar drastiskt.
Miljöpartiet de gröna föreslår i sin partimotion samma preliminära ramar för
utgiftsområdet som regeringen.
Kristdemokraternas förslag till preliminära utgiftsramar för utgiftsområde
15 är drygt 1 miljarder kronor lägre än regeringens förslag. Kristdemokraterna
förespråkar en utbildningssatsning som sker i långsammare takt, eftersom det
finns risk för att kvaliteten på utbildningen eljest blir lidande.
Kristdemokraterna vill återställa barntillägget inom svuxa. De vill avskaffa
det särskilda N/T-stödet och stipendierna till dem som slutfört basår i
komvux.
I motion Fi67 av Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik (fp) framförs i likhet
med motion Fi44 (v) farhågor om att två terminers stöd är för kort tid.
Regeringen bör inför kommande studiestödsproposition pröva om särskilt
utbildningsbidrag skall kunna utgå för hela studietiden, eller i vart fall för
fyra terminers studier.
Utbildningsutskottet stöder i sitt yttrande (UbU5y) regeringens
utbildningssatsning. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget och det
angelägna i de satsningar som regeringen föreslår anser utbildningsutskottet
vidare att riksdagen inte bör motsätta sig de besparingar som regeringen
räknat med inom utgiftsområdet. Utbildningsutskottet tillstyrker regeringens
förslag till preliminära utgiftsramar.
Förslagen i vissa av motionerna att avskaffa stipendierna efter genomfört
basår i komvux, det särskilda vuxenstudiestödet för vissa N/T-studier och det
särskilda vuxenstudiestödet vid vissa lärarutbildningar liksom förslaget att
återinföra barntillägget i svux och svuxa har behandlats av riksdagen vid
upprepade tillfällen, senast i samband med fastställande av budget för år
1997. Utbildningsutskottet hänvisar till vad utskottet då anförde (bet.
1996/97:UbU2, rskr. 101) som motivering för sin avstyrkan av förslagen.
Den utgiftsram som regeringen föreslagit för år 1998 för utgiftsområde 15
inrymmer inte en utsträckning av tiden under vilken särskilt utbildningsbidrag
kan utgå. Motionsyrkanden härom avstyrks därför. Utbildningutskottet utgår
från att regeringen vid beredningen av förslag till ett nytt studiestödssystem
beaktar vikten av att systemet uppmuntrar lågutbildade vuxna till att påbörja
och fullfölja utbildning.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar av Moderaternas, Folkpartiets,
Vänsterpartiets och Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och redovisar sina överväganden beträffande
fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning
Utgiftsområdet omfattar utgifter för barnomsorg, skola, vuxenutbildning,
högskoleutbildning samt universitetsforskning. De totala utgifterna enligt
statsbudget uppgår för år 1997 till ca 25,4 miljarder kronor, varav
barnomsorg, skola och vuxenutbildning svarar för ca 4,3 miljarder kronor,
universitet och högskolor för ca 18,3 miljarder kronor samt nationella och
internationella forskningsresurser för ca 2,3 miljarder kronor.
Regeringen har för den ekonomiska ramen för 1998 beräknat tillkommande
besparingar inom området med 213 miljoner kronor. Dessa besparingar beräknas
genomföras genom att neddragning sker bland annat på statens bidrag till
svensk undervisning i utlandet med 20 miljoner kronor samt med resterande
belopp främst genom rationaliseringskrav på utbildningsverksamheterna.
Regeringen har för avsikt att i budgetpropositionen föreslå riksdagen en
utökning av den utbildningssatsning som beslutats i samband med
budgetpropositionen för år 1997. Under utgiftsområdet har därför beräknats
utgifter för ytterligare utbildningsplatser för treårsperioden 1998-2000.
Propositionens och oppositionens förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 1998-2000 redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning
Belopp i miljoner kronor
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
|År ||Proposi-||Oppositionspartiernas    avvikelser|
|   ||        ||från propositionens ram            |
-----------------------------------------------------
|   ||        ||      ||       ||     ||      ||    |
|   ||tionen  ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|
|   ||        ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|
|   ||        ||partiet||      ||     ||de    ||    |
|   ||        ||      ||       ||     ||gröna ||    |
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
|1998||   26  || - 1  ||    +  ||  ±  ||   +  ||   -|
|   ||   715  || 928  ||  180  ||  0  ||  40  || 390|
-----------------------------------------------------
|1999||   28  || - 2  ||    +  || --  ||   +  ||   -|
|   ||   059  || 546  ||  180  ||     ||  40  || 790|
-----------------------------------------------------
|2000||   29  || - 2  ||  ± 0  || --  ||   +  || - 1|
|   ||   389  || 988  ||       ||     ||  40  || 190|
-----------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet föreslår lägre preliminära utgiftsramar för
utgiftsområde 15 än propositionen. Motionärerna avvisar regeringens fempunkts-
program. Moderaterna anslår medel för kommunal vuxenutbildning motsvarande den
nivå som använts under föregående budgetår. De vill bygga ut den kvalificerade
yrkesutbildningen till 24 000 platser år 2000. Deras förslag innefattar
återförda och ökade medel för forskning och utveckling inom skolan,
tillskapandet av ett fristående institut för kvalitetsarbetet i skolan och
ytterligare medel till universitet och högskolor, forskningsråd och
forskningsinstitut.
Folkpartiet liberalerna stöder regeringens förslag om fler
utbildningsplatser men anser att de farhågor som finns för kvaliteten måste
behandlas mycket seriöst. Sommaruniversitet bör enligt motionärerna ingå i
varje högskolas utbildningsuppdrag. Folkpartiet säger nej till besparingen på
svensk undervisning i utlandet.
Vänsterpartiet föreslår i sin partimotion samma ram för utgiftsområdet som
regeringen. I motionen anförs att Vänsterpartiet är tveksamt till
konstruktionen av den kvalificerade yrkesutbildningen. Partiet hade hellre
sett satsningar inom nuvarande system. Motionärerna anser att en väsentlig
kvalitetshöjning kan nås inom högskolan genom att studenterna får mer
inflytande över sin utbildning.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi45 att medel bör tillföras för
pedagogiska hjälpmedel och aktiv hjälp för elever med läs- och
skrivsvårigheter samt till Naturvetenskapliga forskningsrådet för information
om genteknik. Motionärerna anför (yrkande 27) att en del av detta kan
finansieras genom en något lägre uppräkning av anslagen till särskilda
utbildningsinsatser för vuxna. Det behövs en kraftig förstärkning av
grundforskningen. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på en
omfördelning från medel till tillämpad forskning till anslagen till
grundforskning.
Kristdemokraterna förespråkar en utbildningssatsning i långsammare takt,
eftersom det finns risk för att kvaliteten på utbildningen eljest blir
lidande. De anser att en viktig del av utbildningssatsningen måste göras inom
grundskolan och gymnasieskolan, vilken partiet vill möjliggöra genom en
förstärkning av kommunsektorn med 2,5 miljarder kronor. En större del av
resurserna än vad regeringen föreslagit bör enligt motionärerna användas till
att bygga ut den kvalificerade yrkesutbildningen.
I motionerna Fi56 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) och Fi66 av Carl-Johan
Wilson (fp) framförs förslag beträffande lokalisering av tillkommande
högskoleplatser. I den första förordas Haninge och i den andra Jönköping.
Utbildningsutskottet
Utbildningsutskottet delar i sitt yttrande (UbU5y) regeringens åsikt att
nyckeln till lägre arbetslöshet, högre tillväxt, ökad jämställdhet och vidgad
valfrihet mer än något annat är utbildning och kompetenshöjning. Satsningen på
vuxenutbildning för dem som saknar fullständig gymnasial utbildning är enligt
utbildningsutskottets mening utomordentligt viktig för att förhindra att de
som har låg utbildning varaktigt slås ut från arbetslivet i samband med
omstruktureringar inom olika branscher och offentliga verksamheter.
Erfarenheterna hittills av försöksverksamheten med kvalificerad
yrkesutbildning tyder på att denna fyller ett viktigt behov i arbetslivet. Det
mycket stora sökandetrycket på högskolans grundutbildning, liksom
näringslivets uttalade behov av fler högskoleutbildade särskilt inom
naturvetenskapliga och tekniska områden, gör det angeläget att ytterligare
bygga ut högskolan.
Utbildningsutskottet utgår från att den utökade verksamheten skall bedrivas
med samma kvalitet som den hittills beslutade. Både för Kunskapslyftet och för
den kvalificerade yrkesutbildningen gäller redan att flera olika
utbildningsanordnare skall kunna medverka. Utbildningsutskottet noterar också
regeringens avsikt att anvisa medel för kompetensutveckling av högskolans
lärare och för att få fram fler personer med forskarutbildning.
Mot bakgrund av det statsfinansiella läget och det angelägna i de satsningar
som regeringen föreslår anser utbildningsutskottet att riksdagen inte bör
motsätta sig de besparingar som regeringen räknat med inom utgiftsområde 16.
Finansutskottet bör enligt utbildningsutskottets mening också avstyrka
Miljöpartiets förslag om s.k. grundforskningsavdrag (yrkande 27). Riksdagen
avslog yrkanden om en utredning om detta i december 1996 (bet. 1996/97:UbU3,
rskr. 99). Vad gäller hjälp för elever med läs- och skrivsvårigheter hänvisar
utskottet till de ökade resurser till kommunerna som regeringen föreslår inom
utgiftsområde 25 och som enligt regeringen bl.a. skall användas till att ge
elever med behov av särskilt stöd den utbildning som de har rätt till. I fråga
om information om genteknik hänvisar utbildningsutskottet till sitt yttrande
över ett motsvarande yrkande från Miljöpartiet som riksdagen avslog i december
1996 (bet. 1996/97:UbU3, rskr. 99).
Beträffande lokalisering av tillkommande utbildningsplatser anser
utbildningsutskottet att finansutskottet bör avstyrka motionerna, eftersom
riksdagen inte bör föregripa regeringens beredning av frågan om hur de
ytterligare platserna skall fördelas mellan lärosätena eller på olika
utbildningar.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar av Moderaternas, Folkpartiets,
Vänsterpartiets, Miljöpartiets och Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och redovisar sina överväganden beträffande
fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid
Utgiftsområdet omfattar kulturområdet, exkl. presstöd och vissa andra
massmediefrågor, dvs frågor om arkiv, museer, kulturmiljövård, konstnärer,
teater, dans, musik, bibliotek, litteratur, tidskrifter, bildkonst,
konsthantverk, hemslöjd och film samt den samiska kulturen. Till
utgiftsområdet hör också folkbildningen. Utgiftsområdet omfattar även stöd
till trossamfund, ungdomsfrågor, folkrörelse- och idrottsfrågor samt
restaureringsarbeten vid de kungliga slotten m.m. De totala utgifterna för
utgiftsområdet uppgår enligt statsbudgeten för år 1997 till ca 7,2 miljarder
kronor.
Regeringen uppger i vårpropositionen (avsnitt 5.6.2) att beräkningarna av
ramen för utgiftsområdet utgår ifrån att ytterligare besparingar på 6,5
miljoner kronor görs utöver tidigare beslutade neddragningar. Enligt
propositionen tillförs utgiftsområdet medel för en elitidrottssatsning under
perioden 1998-2004 under förutsättning av ett OS i Stockholm år 2004. För
deltagande i OS och Paralympics i japanska Nagano beräknas också vissa medel
för budgetåret 1998.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 1998-2000 redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid
Belopp i miljoner kronor
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
|År ||Proposi-||Oppositionspartiernas    avvikelser|
|   ||        ||från propositionens ram            |
-----------------------------------------------------
|   ||        ||      ||       ||     ||      ||    |
|   ||tionen  ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|
|   ||        ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|
|   ||        ||partiet||      ||     ||de    ||    |
|   ||        ||      ||       ||     ||gröna ||    |
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
|1998||7 324  ||   -  || + 50  ||  +  || ± 0  ||   +|
|   ||        || 465  ||       ||200  ||      ||  93|
-----------------------------------------------------
|1999||7 477  ||   -  || + 50  || ..  || ± 0  ||   +|
|   ||        || 515  ||       ||     ||      ||  93|
-----------------------------------------------------
|2000||7 632  ||   -  || + 50  || ..  || ± 0  ||   +|
|   ||        || 570  ||       ||     ||      ||  93|
-----------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet anför inledningsvis i motion Fi42 att kulturen bör
stå fri och obunden och att kulturyttringar i betydande omfattning kan ses som
en del av yttrandefriheten. Kulturen skall inte göras beroende av offentligt
stöd enligt motionärerna. Vidare anförs att Sveriges radios och Sveriges
televisions verksamhet bör koncentreras till två respektive en kanal medan
övriga kanaler säljs. Enligt motionärernas förslag kommer folkbildningen att
få bära en betydande del av besparingen. Besparingar kommer vidare att
föreslås på Statens kulturråd och på dess anslag för allmän kulturverksamhet.
I motionen föreslås också minskningar på anslaget för filmstöd och
litteraturstöd i den del som avser En bok för alla, samt på stödet till
ungdomsorganisationer och allmänna samlingslokaler. Motionärerna anser att
åtgärder bör vidtas för att öka de enskilda människornas bidrag till
kulturområdet genom t.ex. tillförsel av lotterimedel eller en
?dubbleringsfond? enligt Moderaternas förslag.
Folkpartiet föreslår i motion Fi43 högre preliminära ramar för
utgiftsområdet än regeringen.
Vänsterpartiet anser enligt motion Fi44 att det är angeläget att
folkhögskolor och studieförbund får ekonomiska förutsättningar för att ta
aktiv del i det s.k. Kunskapslyftet. Vänsterpartiet betonar att villkoren för
kulturtidskrifter är en angelägen fråga och framhåller att det i startskedet
måste satsas stort på det nya världsmuseet i Göteborg. Vänsterpartiet vill
också att det inrättas ett Kvinnomuseum med nationellt ansvar. Enligt
motionärerna är det också angeläget att se över vilka effekter principer för
förvaltning och hyressättning av fastigheter ger på kulturområdet.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi45 en omfördelning av
kulturbudgeten inom den ram för utgiftsområdet som regeringen har föreslagit.
I stället för till fackliga organisationers uppsökande verksamhet önskar
motionärerna föreslå att mer medel fördelas till musik, lokalt arrangörsstöd,
kulturminnesvård, kvinno- och filmmuseum. Miljöpartiet de gröna utgår ifrån
att Stockholm inte erhåller någon sommarolympiad år 2004 och menar att de
extra medel till elitidrott som regeringen föreslår därför bör ingå som extra
stöd till permanenta kultursatsningar i hela landet.
Inledningsvis i motion Fi46 anför Kristdemokraterna att ett mångsidigt
kulturliv och en förståelse för vår egen och andras kulturtraditioner är en
viktig förutsättning för ett högtstående samhälle. Tidigare satsningar på den
ideella sektorn har, enligt motionärernas uppfattning, successivt urholkats.
Kristdemokraterna anser att extra satsningar bör göras på bland annat
folkbildningen och länsmusiken.
Kulturutskottet anför i sitt yttrande (KrU6y) att regeringen inte särskilt har
tagit upp frågan om en ändring av ramen för utgiftsområde 17 med hänsyn till
folkbildningens behov. De uttalanden som framförts motionsvägen om besparingar
på anslaget till folkbildningen eller om ökning av detta anslag motiverar
enligt kulturutskottets mening inte en ändring av storleken på ramen för
utgiftsområdet. Frågan huruvida medel bör anvisas för en elitidrottssatsning
inför ett OS i Stockholm år 2004 får enligt kulturutskottets mening prövas i
budgetsammanhang och sedan beslut om förläggningen av OS nämnda år har
fattats. Kulturutskottet anser dock att utrymme för en sådan satsning bör
skapas inom utgiftsramen. Kulturutskottet beaktar också att det av
vårpropositionen framgår att regeringen för budgetåret 1998 räknat med ett
visst reformutrymme, delvis finansierat genom omprioriteringar inom
utgiftsområdet. Regeringen har också i viss utsträckning angivit vilken
inriktning reformerna bör ha. Kulturutskottet anför att det inte har att ta
ställning till inriktningen i detta sammanhang.
Kulturutskottet tillstyrker regeringens förslag samt avstyrker behandlade
motionsyrkanden. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna respektive
Kristdemokraterna har till yttrandet avgivit avvikande meningar.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och redovisar sina överväganden beträffande
fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
Utgiftsområdet omfattar plan-, bygg- och bostadsväsendet, planering av
markanvändning och bebyggelse, geotekniska frågor, länsstyrelserna samt
lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet. De totala utgifterna för
utgiftsområdet uppgår enligt statsbudget för år 1997 till 33,4 miljarder
kronor, varav räntebidrag m.m. 23,4 miljarder kronor, bostadsbidrag 5,9
miljarder kronor, länsstyrelserna 1,7 miljarder kronor samt
Bostadskreditnämndens garantiverksamhet 1,3 miljarder kronor. Utgifterna inom
utgiftsområdet beräknas minska främst som en följd av att utgifterna för
räntebidragen minskar.
I propositionen föreslår regeringen två regelförändringar i bostadsbidragssy-
stemet. Dels införs en lägsta nivå under vilken den bidragsgrundande
boendekostnaden inte skall reduceras på grund av bostadsytans storlek, dels
exkluderas räntebidrag från bidragsgrundande inkomst. Finansiering sker främst
genom en effektivisering av utbetalningsrutinerna inom räntebidragssystemet.
Regeringen har i beräkningen av den ekonomiska ramen utgått ifrån att en
ytterligare besparing på 300 miljoner kronor görs engångsvis för år 1998 på
räntebidrag m.m. samt att tillskapandet av en ny länsstyrelse ger
besparingseffekter. För att öka takten i omställningen till ett ekologiskt
hållbart samhälle tillförs utgiftsområdet medel för ett lokalt
investeringsprogram för att öka den ekologiska hållbarheten.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under perioden 1998-2000 redovisas i följande tabell:
Förslag till ram för utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning
och byggande
Belopp i miljoner kronor
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
|År ||Proposi-||Oppositionspartiernas    avvikelser|
|   ||        ||från propositionens ram            |
-----------------------------------------------------
|   ||        ||      ||       ||     ||      ||    |
|   ||tionen  ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|
|   ||        ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|
|   ||        ||partiet||      ||     ||de    ||    |
|   ||        ||      ||       ||     ||gröna ||    |
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
|1998||   22  ||  -2  ||   -2  ||+975 ||  +5  ||   -|
|   ||   799  || 389  ||  780  ||     ||      || 483|
-----------------------------------------------------
|1999||   20  ||  -4  ||   -3  || ..  ||  +5  ||   -|
|   ||   413  || 289  ||  780  ||     ||      || 483|
-----------------------------------------------------
|2000||   17  ||  -6  ||   -4  || ..  ||  +5  ||   -|
|   ||   449  || 902  ||  780  ||     ||      || 483|
-----------------------------------------------------
I motion Fi42 (m) förespråkar motionärerna lägre nivå på ramen än regeringens
förslag. Reglerna för beräkning av bostadsbidrag bör ändras så att
ytbegränsningen slopas och att inkomstprövningen återställs till 1996 års
regler. Dessutom bör bostadsbidrag till ungdomar slopas. Vidare anser
motionärerna att räntebidragssystemet bör återställas till de ursprungliga
s.k. Danell-reglerna. Motionärerna avvisar regeringens förslag till lokala
investeringsprogram.
Även i motion Fi43 (fp) föreslås lägre ram för utgiftsområdet. Regeringens
förslag till lokala investeringsprogram avvisas (yrkande 14). I motion Fi76 av
Erling Bager m.fl. (fp) (yrkandena 3 och 4) föreslås att plan- och bygglagen
(PBL) ändras för att möjliggöra bättre handikappanpassning av offentliga
miljöer samt att medel avsätts för att utöka radon- och allergisanering. När
det gäller radonsanering föreslås också att ett system upprättas där kommuner
utfärdar intyg om att ett hus inte är beläget i ett riskområde.
I motion Fi44 (v) föreslås en utökad ram för år 1998. Ytterligare medel
anslås för utökade bostadsbidrag, bidrag till solvärmeanläggningar,
allergisanering av fukt- och mögelskadade hus samt för handikappanpassningar
av den offentliga miljön.
I motion Fi45 (mp) föreslås en ökad ram för perioden. Motionärerna ställer
sig positiva till regeringens förslag om lokala investeringsprogram.
Programmet bör dock ges en tydligare inriktning på bl.a. allergi- och
radonsanering samt sanering av miljöskadade områden (yrkande 45).
I motion Fi46 (kd) föreslås en lägre ram för utgiftsområdet. Motionärerna
föreslår förändrade regler för bostadsbidrag samt besparingar på
räntebidragen.
Bostadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (BoU7y) regeringens beräkning av
ram för utgiftsområdet. Bostadsutskottet konstaterar att ramen minskats
kraftigt för perioden främst beroende på minskade räntebidrag. En mer noggrann
bedömning avseende år 1998 sägs naturligen komma att göras i samband med
behandlingen av budgetpropositionen hösten 1997. Partimotionerna från Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna avstyrks med motiveringen
att ytterligare minskningar av ramen skulle innebära alltför kraftiga ökningar
av boendekostnaderna. Partimotionerna från Vänsterpartiet och Miljöpartiet de
gröna samt motion Fi76 (fp) avstyrks i de delar de rör de lokala
investeringsprogrammen med motiveringen att regeringen skall lämna
konkretiseringar och förslag i höst. Vänsterpartiets förslag om ökade medel
för bostadsbidrag avstyrks då bostadsutskottet inte anser att beslutet från
våren 1996 om bostadsbidrag bör omprövas i sina grundläggande delar nu.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna
samt Kristdemokraterna har var för sig i avvikande meningar anmält en annan
uppfattning än utskottsmajoriteten.
Finansutskottet kommer längre fram i betänkandet i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen att redovisa sin syn på den
preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden.
Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
Utgiftsområdet omfattar främst utgifter för olika former av företagsstöd,
medel för medfinansiering av EG:s strukturfondsprogram, medel från EG:s
regionalfond samt utgifter för Glesbygdsverket och Statens institut för
regional forskning. För år 1997 uppgår enligt statsbudgeten de totala
utgifterna till 3,7 miljarder kronor, varav 1,5 miljarder kronor avser
anslaget Regionalpolitiska åtgärder.
Utgiftsområdet brukar benämnas den ?lilla? regionalpolitiken. Med den
?stora? regionalpolitiken avses sakområdena inom andra samhällssektorer.
Utvecklingen inom dessa andra samhällssektorer är sammantaget mer
betydelsefull för den regionala balansen och den ekonomiska tillväxten än den
lilla regionalpolitiken.
På senare tid har verksamheten inom utgiftsområdet påverkats av
förberedelser för att ta del av återflödet av medel från EG:s strukturfonder.
Dessa har bl.a. skapats för att motverka de regionala obalanser som den inre
marknaden bedöms kunna medföra. Det sammanlagda återflödet av medel för
regionalpolitiskt inriktade åtgärder beräknas under perioden 1995-1999 komma
att uppgå till ca 5,5 miljarder kronor.
Vid sin beräkning av den ekonomiska ramen har regeringen utgått från
följande förändringar. Under år 1998 ökas ramen genom dels vissa utgifter för
den s.k. Söderhamnssatsningen, dels ytterligare 50 miljoner kronor för
satsningar inom ramen för det s.k. landshövdingeuppdraget. I det sistnämnda
fallet föreslås en ökning med samma belopp även för åren 1999 och 2000. Såvitt
gäller besparingar föreslås - utöver tidigare beslutade - att ramen minskas
med 90 miljoner kronor för vart och ett av de tre åren. Besparingen skall på
sikt i sin helhet tas ut på anslaget för sysselsättningsbidrag genom
regelförändringar. Denna besparing kan - enligt regeringens bedömning - göras
utan att man försämrar möjligheten att uppnå de regionalpolitiska målen.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under perioden 1998-2000 redovisas i följande tabell:
Förslag till ram för utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
Belopp i miljoner kronor
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
|År ||Proposi-||Oppositionspartiernas    avvikelser|
|   ||        ||från propositionens ram            |
-----------------------------------------------------
|   ||        ||      ||       ||     ||      ||    |
|   ||tionen  ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|
|   ||        ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|
|   ||        ||partiet||      ||     ||de    ||    |
|   ||        ||      ||       ||     ||gröna ||    |
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
|1998||3 602  ||   -  ||  -50  ||+500 ||+105  || +90|
|   ||        || 635  ||       ||     ||      ||    |
-----------------------------------------------------
|1999||3 553  ||   -  ||  -50  || ..  ||+105  || +90|
|   ||        || 795  ||       ||     ||      ||    |
-----------------------------------------------------
|2000||3 373  ||  -1  ||  -50  || ..  ||+105  || +90|
|   ||        || 045  ||       ||     ||      ||    |
-----------------------------------------------------
I motion Fi42 (m) föreslås minskade ramanslag för utgiftsområdet i förhållande
till regeringens alternativ (yrkande 7 i denna del). Motionärerna anser att
det är möjligt att förbättra villkoren för de regioner som i dag är föremål
för åtgärder enligt den ?lilla? regionalpolitiken med mindre resurser än vad
som i dag avsätts. Generella åtgärder, t.ex. minskad beskattning, avreglering
och goda möjligheter till utbildning, ger regionerna förutsättningar att växa
av egen kraft. Vidare bör medel från EG:s strukturfonder kunna användas för
utbildning och kompetensutveckling. Statens roll som medfinansiär bör minska.
I motion Fi43 (fp) föreslås att ramen minskas med 50 miljoner kronor för
vart och ett av åren 1998-2000 (yrkande 5 i denna del).
I motion Fi44 (v) föreslås en höjning av ramen för år 1998 jämfört med
regeringens förslag (yrkande 5 i denna del). Utgiftsökningarna berör tre
områden. Regeringens förslag om en besparing på 90 miljoner kronor på anslaget
för sysselsättningsbidrag tillbakavisas. En sådan besparing skulle drabba
sysselsättningen i regionalpolitiska stödområden, hävdas det i motionen. Det
s.k. landshövdingeuppdraget bör tillföras 400 miljoner kronor utöver det
belopp som föreslås i propositionen. Teknikspridning och stöd till upprättande
av nätverk mellan mindre företag är av särskild vikt. Program som särskilt
vänder sig till kvinnors näringsverksamhet och kooperativt företagande bör
också uppmärksammas. En fortsatt prioritering av ett nationellt resurscentrum
med 10 miljoner kronor ingår också i Vänsterpartiets regionalpolitiska ram.
I motion Fi45 (mp) förordas en höjning av ramen för vart och ett av åren med
105 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Motionärerna anser att
nedsättningen av socialavgifter i inre Norrland bör återställas till den nivå
som gällde före år 1997. Det är viktigt att företagarna ges rimliga, stabila
och förutsebara villkor - även inom regionalpolitiken, anförs det (yrkande 41
i denna del). Ett separat yrkande med motsvarande syfte har framställts i
samma motion (yrkande 46).
I motion Fi46 (kd) avvisas regeringens aviserade besparingar om 90 miljoner
kronor avseende regionalpolitiska insatser (yrkande 4 i denna del). Detta
innebär en ökning av ramen jämfört med regeringens förslag med motsvarande
belopp. Motionärerna förespråkar att medlen används för att förändra
stödområdesindelningen. Gränserna för denna har gällt under lång tid, anför
motionärerna som samtidigt erinrar om att strukturen på arbetsmarknaden har
genomgått stora förändringar.
I motion Fi84 av Sivert Carlsson (c) betonas att för att problemen med
utflyttning från landsbygden och koncentration till storstadsområdena skall
kunna hejdas måste regionalpolitiken vara konsekvent, aktiv och offensiv. Den
växtkraft som finns i de tusentals utvecklingsgrupper som på landsbygden
arbetar i olika projekt måste stödjas (yrkande 2). I motionen välkomnas
förslagen i propositionen om utveckling av formerna för en ny regional
näringspolitik, men påpekas att ett sektorsövergripande arbete krävs för att
det skall bli resultat. Statens helhetsansvar för den regionala utvecklingen
betonas (yrkande 1).
I motion Fi78 av Kjell Ericsson (c) uttrycks oro för den omfattande
byråkrati som kringgärdar hanteringen av EG:s strukturfonder. Regeringen bör
därför snarast ta initiativ till en förenkling av rutinerna, främst genom att
så mycket som möjligt hanteras på länsnivå. Vidare påpekar motionären att
många regionalpolitiska EU-projekt kommer att kräva betydande statliga medel
för medfinansiering. Han befarar att de i propositionen beräknade medlen för
regional näringspolitik kan visa sig otillräckliga. Regeringen bör därför ha
beredskap att tillföra ytterligare medel för detta ändamål (yrkande 5). I
motionen anförs också att när myndigheter, institutioner etc. omstrukturerar
får detta dominoeffekter på övrig verksamheter på en ort. I den s.k. REKO-
STAT-utredningen konstateras att betydande förändringar av statlig verksamhet
har medfört att många arbetstillfällen har försvunnit från regionalpolitiskt
utsatta områden. Staten måste ta ett betydligt större ansvar, bl.a. genom ökad
decentralisering av sin verksamhet (yrkande 4).
I motion Fi69 av Ronny Korsberg (mp) förespråkas en viss användning av de
extra medel regeringen föreslår skall användas till satsningar inom
landshövdingeuppdraget. Motionären föreslår att dessa medel används till
regional medfinansiering av Lokala kooperativa utvecklingscentrum (yrkande 3).
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (AU7y) regeringens förslag
till utgiftsram i avvaktan på den regionalpolitiska propositionen som skall
läggas fram hösten 1997. Arbetsmarknadsutskottet avstyrker därmed motionerna
Fi42 (m), Fi43 (fp), Fi44 (v), Fi45 (mp) samt Fi46 (kd) i berörda delar. Vad
gäller motionerna Fi84 (c) yrkande 1 och Fi78 (c) yrkande 4 instämmer
arbetsmarknadsutskottet i det som anförs i motionerna om den betydelse för den
regionala utvecklingen som de olika statliga sektorerna har och om
statsmakternas ansvar för en regional balans. Vidare sägs dock att det är
motiverat att riksdagen avvaktar den aviserade regionalpolitiska
propositionen. Därmed avstyrks motionerna. Motion Fi84 yrkande 2 avstyrks med
motiveringen att det som motionären syftar på ryms inom landshövdingeuppdraget
och att regeringen har föreslagit en ökad satsning på denna verksamhet. En
utvärdering av landshövdingeuppdraget förutsätts presenteras i
budgetpropositionen i höst. Slutligen säger arbetsmarknadsutskottet att det
kan förutsättas att regeringen, både vad gäller byråkratin i hanteringen och
frågan om medel för utnyttjande av EG:s strukturfonder, kommer att behandla
detta i den regionalpolitiska propositionen. Motion Fi78 (c) yrkande 5
avstyrks därmed.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna
samt Kristdemokraterna har var för sig i avvikande meningar anmält en annan
uppfattning än utskottsmajoriteten.
Näringsutskottet avstyrker i sitt yttrande (NU8y) motion Fi69 av Ronny
Korsberg (mp) yrkande 3 med motiveringen att riksdagens ställningstagande nu
endast avser ramen för utgiftsområdet. I samband med budgetpropositionen
kommer riksdagen att ta ställning till mer detaljerade förslag av den karaktär
som förs fram i motionen.
Finansutskottet kommer längre fram i betänkandet i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen att redovisa sin syn på den
preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden.
Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
Utgiftsområdet omfattar frågor rörande hushållning med naturresurser,
biologisk mångfald och naturvård, vatten- och luftvård, avfallsfrågor,
bilavgasfrågor, miljöskydd, miljö- och kretsloppsforskning, kemikaliekontroll,
strålskydd och säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften samt internationellt
miljösamarbete. Utgiftsområdet omfattar vidare utgifter för Statens
naturvårdsverk, Koncessionsnämnden för miljöskydd, Kemikalieinspektionen,
Statens strålskyddsinstitut och Statens kärnkraftinspektion.
De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår enligt statsbudgeten år 1997
till ca 1,3 miljarder kronor, varav ca 1,1 miljarder kronor för miljövård och
0,2 miljarder kronor för strålskydd och kärnsäkerhet.
Utöver de besparingar som ingår i konsolideringsprogrammet för år 1998 (177
miljoner kronor) har regeringen i vårpropositionen vid sin beräkning av de
preliminära utgiftsramarna utgått från att ytterligare besparingar görs inom
utgiftsområdet. Dessa besparingar uppgår till 18 miljoner kronor fr.o.m. år
1998. Vidare bortfaller fr.o.m. år 1999 resterande medel från
energiskatteöverenskommelsen. Ambitionen är att vissa besparingar skall kunna
kompenseras genom medel från Stiftelsen för strategisk miljöforskning
(MISTRA).
I en särskild bilaga till propositionen redovisas utförligt regeringens
strategi för att öka takten i omställningen till ett ekologiskt hållbart
samhälle (bilaga 5). Under utgiftsområde 18 har regeringen som ett inslag i
denna strategi beräknat totalt 5,4 miljarder kronor åren 1998 till 2000 för
ett lokalt investeringsprogram för ett ekologiskt hållbart samhälle.
Propositionens och oppositionens förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 1998-2000 redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
Belopp i miljoner kronor
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
|År ||Proposi-||Oppositionspartiernas    avvikelser|
|   ||        ||från propositionens ram            |
-----------------------------------------------------
|   ||        ||      ||       ||     ||      ||    |
|   ||tionen  ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|
|   ||        ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|
|   ||        ||partiet||      ||     ||de    ||    |
|   ||        ||      ||       ||     ||gröna ||    |
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
|1998||1 150  ||   +  ||    +  ||  +  || + 1  ||   +|
|   ||        || 100  ||  290  ||410  || 054  || 180|
-----------------------------------------------------
|1999||1 113  ||   +  ||    +  || --  || + 1  ||   +|
|   ||        || 100  ||  290  ||     || 072  || 180|
-----------------------------------------------------
|2000||1 124  ||   +  ||    +  || --  || + 1  ||   +|
|   ||        || 100  ||  290  ||     || 073  || 180|
-----------------------------------------------------
Enligt Moderata samlingspartiets motion Fi42 saknar regeringens miljöpolitik
en tydlig och sammanhållen strategi för att åstadkomma en verkningsfull
miljöpolitik och för att uppfylla statens ansvar på miljöområdet. Sänkningen
av anslagen för miljöforskning kan inte kompenseras med medel från
forskningsstiftelsen MISTRA. En del av den neddragning som regeringen föreslår
bör inte genomföras. Utgiftsramen bör höjas med 100 miljoner kronor de
närmaste åren.
I Folkpartiets budgetalternativ hösten 1996 anslogs nära 300 miljoner kronor
utöver regeringens förslag till miljövården. Det gällde uppköp av värdefull
mark, kalkning av försurade sjöar, miljöforskning, sanering av gamla
miljösynder och miljöövervakning. I motion Fi43 föreslår Folkpartiet att
utgiftsramarna för de närmaste åren bör höjas med 290 miljoner kronor.
Enligt Vänsterpartiet måste kalkningen av sjöar och vattendrag
upprätthållas. Ramen bör därför utökas med 70 miljoner kronor för bibehållna
kalkningsinsatser. Statens naturvårdsverk har när det gäller miljöskadade
områden identifierat 2 000 förorenade områden där sanering borde göras. Ramen
för sanering bör därför utökas med 190 miljoner kronor. Vidare framhålls att
det saknas skydd av produktiv skog i framför allt Götaland och Svealand samt
Norrlands kustland. Anslaget för inköp av värdefull skog bör därför ökas med
100 miljoner kronor per år. Vidare föreslås att Naturvårdsverkets ram ökas med
50 miljoner kronor. Sammanlagt bör utgiftsramen höjas med 410 miljoner kronor
det närmaste året.
Miljöpartiet de gröna föreslår högre utgiftsramar än regeringen. Av
höjningen skall knappt hälften gå till skydd av urskogar genom inköp. I övrigt
föreslås ökade anslag till Naturvårdsverket, kalkning, miljöforskning och till
sanering och återställning av miljöskadade områden. 40 miljoner kronor
återläggs till miljöforskningen eftersom det inte framgår klart att medlen
från MISTRA täcker behovet.
Kristdemokraterna avvisar i motion Fi46 regeringens aviserade besparingar
avseende miljöpolitiken. Ytterligare resurser bör i stället tillföras bl.a.
kalkningsverksamhet, miljöövervakning och miljösanering. Utgiftsramen bör
höjas med 180 miljoner kronor de närmaste åren.
I ett särskilt yrkande i samma motion föreslår motionärerna ett
tillkännagivande om vad som i motionen anförts om miljöpolitiken (yrkande 13).
I motion Fi80 av Margareta Andersson och Sivert Carlsson (c) framhålls
betydelsen av fortsatt stöd till sjökalkningen. En förnyad satsning på att
kalka sjöar och vattendrag på sydsvenska höglandet är nödvändig för att
behålla vattenkvalitet, flora och fauna i alla de vattendrag som rinner upp på
höglandet.
Jordbruksutskottet delar i sitt yttrande (JoU4y) regeringens uppfattning att
vissa besparingar bör kunna kompenseras genom medel från Stiftelsen för
strategisk miljöforskning (MISTRA). Samtidigt konstaterar jordbruksutskottet
att tidigare beslutade och nu föreslagna besparingar måste medföra en
omprioritering mellan de olika anslagen inom utgiftsområdet. Av propositionen
framgår inte närmare hur de föreslagna besparingarna skall genomföras.
Regeringen har däremot i budgetpropositionen för innevarande budgetår
förklarat sig ha för avsikt att återkomma till riksdagen i budgetpropositionen
för år 1998 med konkreta förslag till besparingsåtgärder.
Jordbruksutskottet ansluter sig till regeringens bedömning att verksamheten
kan genomföras inom den ram som regeringen preliminärt beräknar för
utgiftsområdet. Jordbruksutskottet tillstyrker regeringens förslag. Motionerna
Fi42 (m) yrkande 7 delvis, Fi43 (fp) yrkande 5 delvis, Fi44 (v) yrkande 5
delvis, Fi45 (mp) yrkande 41 delvis, Fi46 (kd) yrkande 4 delvis och Fi80 (c)
avstyrks.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar av Moderaternas, Folkpartiets,
Vänsterpartiets och Miljöpartiets företrädare.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och redovisar sina överväganden beträffande
fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 21 Energi
Utgiftsområdet omfattar energiforskning och energiteknisk utveckling, in-
vesteringsbidrag till utbyggnad av el- och värmeproduktion, ekonomiskt stöd
för effektivisering och minskad elanvändning samt ett program för
energieffektivisering m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa. För år 1997 uppgår
de totala utgifterna för utgiftsområdet enligt statsbudget till 0,5 miljarder
kronor.
I vårpropositionen (avsnitt 5.6.2) redovisas att regeringen i proposition
1996/97:84 En uthållig energiförsörjning har föreslagit riktlinjer för
energipolitiken. Ett nytt energipolitiskt program skall inrättas för
omställningen av det svenska energisystemet. Programmet, som omfattar drygt 9
miljarder kronor och löper fram till år 2004, syftar till att på ett
kostnadseffektivt sätt minska användningen av el för uppvärmning, utnyttja det
befintliga elsystemet effektivare och öka tillförseln av el och värme från
förnybara energikällor. En ny central energimyndighet föreslås bli inrättad
den 1 januari 1998.
Programmet skall finansieras i huvudsak på följande sätt. Inledningsvis
(åren 1997 och 1998) avses befintliga reserverade medel från tidigare
energiprogram samt medel från Energiteknikfonden dras in. Vidare planeras
befintligt resursutrymme inom utgiftsområde 21, motsvarande knappt 300
miljoner kronor per år, utnyttjas. Det återstående finansieringsbehovet avses
bli tillgodosett genom att en del av den ram som regeringen föreslår skall
avsättas för att en ekologiskt hållbar utveckling skall tas i anspråk för det
här aktuella ändamålet.
Medel till stödet till kärnteknisk forskning och forskningsreaktorn i
Studsvik, som hittills anvisats under utgiftsområde 21, föreslås fr.o.m. år
1998 anvisas under utgiftsområde 16.
I en tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt propositionen och
motionerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 21 Energi
Belopp i miljoner kronor
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
|År ||Proposi-||Oppositionspartiernas    avvikelser|
|   ||        ||från propositionens ram            |
-----------------------------------------------------
|   ||        ||      ||       ||     ||      ||    |
|   ||tionen  ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|
|   ||        ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|
|   ||        ||partiet||      ||     ||de    ||    |
|   ||        ||      ||       ||     ||gröna ||    |
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
|1998||1 569  ||   -  ||   (0  || (0  ||+400  || +30|
|   ||        || 867  ||       ||     ||      ||    |
-----------------------------------------------------
|1999||1 812  ||   -  ||   (0  ||  -  ||+400  || +30|
|   ||        || 952  ||       ||     ||      ||    |
-----------------------------------------------------
|2000||1 490  ||   -  ||   (0  ||  -  ||+400  || +30|
|   ||        || 703  ||       ||     ||      ||    |
-----------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet anför i motion Fi42 att energiforskningens andel av
den totala forskningsbudgeten under de senaste åren har varit jämförelsevis
låg varför det nu behövs vissa tillskott till energiforskningen. Motionärerna
avvisar regeringens omställningsprogram men föreslår ökade forskningsresurser.
I motionen påpekas att regeringens politik är skadlig för miljön,
sysselsättningen och tillväxten. De sammanlagda kostnaderna för att
kärnkraften avvecklas i förtid redovisas inte av regeringen men uppgår till
miljardbelopp.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi45 en utökad ram för
utgiftsområdet. Ökningen skall användas för att snabbare kunna genomföra
omställningen till ett förnybart och miljövänligt energisystem. Det främsta
incitamentet är dock ett mer genomtänkt användande av ekonomiska styrmedel i
form av grön skatteväxling.
Kristdemokraterna förordar i motion Fi46 ett ökat investeringsbidrag till
vindkraft och småskalig vattenkraft.
Näringsutskottet anser i sitt yttrande (NU8y) att propositionen bör
tillstyrkas och att motionerna Fi42 (m), Fi43 (fp), Fi44 (v), Fi45 (mp) och
Fi46 (kd) i berörda delar bör avstyrkas. Näringsutskottet har i sitt yttrande,
förutom budgetmässiga konsekvenser, inte gått närmare in på frågor om
energipolitiken. Näringsutskottet har i stället hänvisat till sin pågående
behandling av den energipolitiska propositionen. Behandlingen skall vara
avslutad i slutet av maj.
Företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna har var för sig avgivit avvikande
meningar till yttrandet.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och redovisar sina överväganden beträffande
fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 22 Kommunikationer
Utgiftsområdet omfattar investeringar i samt drift och underhåll av vägar och
järnvägar. Utgiftsområdet omfattar även sjöfart, luftfart, post,
telekommunikationer, forskning samt övergripande informationsteknikfrågor. De
totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår under år 1997 enligt statsbudgeten
till 25,1 miljarder kronor.
Regeringen erinrar i vårpropositionen (avsnitt 5.6.2) om att de svenska
flygplatserna måste anpassas till de krav som följer av Schengensamarbetet.
Regeringen redovisar att Luftfartsverket har presenterat ett förslag till
anpassningsprogram innebärande investeringar på 592 miljoner kronor under
tidsperioden 1997-1999. Regeringen anser inte att några särskilda anslagsmedel
kan disponeras för Luftfartsverket eller andra myndigheter men föreslår att en
viss nedsättning av Luftfartsverkets inleveranskrav får ske med hänsyn till
omfattningen av de investeringar som kommer att behöva ske. Regeringen avser
att återkomma med ett närmare förslag i budgetpropositionen i höst.
Av propositionen framgår vidare att utgiftsområdet beräknas tillföras 1 650
miljoner kronor fr.o.m. år 1999 för genomförandet av ett nationellt
investeringsprogram för infrastrukturutveckling. Programmet avses, enligt
propositionen, omfatta ytterligare medel som behövs för finansiering av vissa
infrastrukturinvesteringar som inte ingår i den ordinarie planeringsramen.
Programmet utgör en del av regeringens fempunktsprogram för arbete och
utbildning. I det nämnda nationella investeringsprogrammet för
infrastrukturutveckling ingår enligt propositionen (avsnitt 4.8) bl.a.
utbyggnad av Botniabanan mellan Nyland och Umeå samt en nationell finansiering
av reviderade storstadspaket för Stockholm respektive Göteborg. I programmet
medges också att det skapas en finansiell beredskap för fortsatt statligt stöd
till Inlandsbanan.
Regeringen aviserar också i propositionen att den avser att avge ett samlat
förslag till riksdagen under 1998 om den framtida kommunikationspolitiken.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 1998-2000 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 22 Kommunikationer
Belopp i miljoner kronor
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
|År ||Proposi-||Oppositionspartiernas    avvikelser|
|   ||        ||från propositionens ram            |
-----------------------------------------------------
|   ||        ||      ||       ||     ||      ||    |
|   ||tionen  ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|
|   ||        ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|
|   ||        ||partiet||      ||     ||de    ||    |
|   ||        ||      ||       ||     ||gröna ||    |
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
|1998||   23  || - 1  ||  - 3  ||  -  ||   +  ||   -|
|   ||   957  || 871  ||  300  ||700  || 719  || 185|
-----------------------------------------------------
|1999||   26  || - 3  ||  - 3  || ..  ||   +  ||   -|
|   ||   459  || 922  ||  300  ||     || 900  || 185|
-----------------------------------------------------
|2000||   27  || - 6  ||  - 3  || ..  ||   +  ||   -|
|   ||   137  || 160  ||  400  ||     ||1800  || 185|
-----------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi42 att det finns stora
möjligheter att effektivisera de statliga myndigheternas verksamhet genom
konkurrensutsättning och bolagiseringar. Motionärerna menar att varje
trafikslags konkurrenskraft skall vara neutral mot andra trafikslag.
Regeringens förslag om Botniabanan och Inlandsbanan måste granskas med detta
som bakgrund. Genom att Dennisöverenskommelsen bröts tidigare i vår står
trafiksituationen i Stockholm utan en varaktig lösning. Moderaterna kommer
även fortsättningsvis att verka för att trafiksituationen i våra två största
städer löses på ett ansvarsfullt sätt och eftersträvar en lösning där staten
tillsammans med kommunerna och trafikanterna tar ett gemensamt ansvar för att
lösa finansieringen.
I motion Fi88 (m) anförs att Telia AB behöver tillföras kapital. Därmed
skulle bolaget kunna utvecklas och stärka konkurrenskraften i svenskt
näringsliv och främja ökad sysselsättning. Vidare framhålls att avregleringen
av postområdet inte har skett på bästa sätt för landet och näringen. Det är
därför, enligt motionärernas mening, nödvändigt att se över postlagen och
genomföra de förändringar som krävs för att uppnå en konkurrensneutral och
effektiv postservice i hela landet (yrkande 2).
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi43 en minskning med drygt 3
miljarder kronor på utgiftsområdet i förhållande till regeringens förslag
genom tidförskjutning av infrastrukturinvesteringar.
Vänsterpartiet framhåller i motion Fi44 att man vill bereda rum för bl.a. en
sänkning av banavgifterna, upphandling av olönsam järnvägstrafik, biljettstöd
för SJ:s persontrafik och ökade kollektiva satsningar. Motionärerna önskar
finansiera kostnaderna härför i huvudsak med en minskning av anslaget för
drift och underhåll av vägar. Botniabanan bör snarast byggas och regeringen
bör inom EU driva frågan om att banan tas upp som ett TEN-projekt. Beträffande
Inlandsbanan ser Vänsterpartiet en fara i resonemanget att endast de mest
trafikerade bitarna skall stödjas. Regeringen bör enligt motionärerna söka
finna en lösning som rör hela banan. Vänsterpartiet framhåller också i
motionen att något beslut vad gäller svenskt deltagande i Schengensamarbetet
inte tagits i riksdagen (yrkande 27). Beträffande storstadssatsningarna
fr.o.m. år 1999 avvaktar Vänsterpartiet regeringens preciseringar i kommande
proposition.
Miljöpartiet de gröna framhåller inledningsvis i motion Fi45 att
investeringsplanerna för vägar och järnvägar måste omprövas utifrån ett mål om
god tillgång till kommunikationer i hela landet och drastiskt minskade utsläpp
från trafiken. Anslagen för byggande av vägar kan kraftigt minskas samtidigt
som det behövs en kraftigt utökad ram för byggande av järnvägar och
länstrafikanläggningar. Motionärerna anser att anslagen för drift och
underhåll av järnvägar och för köp av interregional persontrafik måste öka.
Anslaget till Vägverkets administrationskostnader kan dras ned. Miljöpartiet
avvisar regeringens förslag om att använda statliga medel för finansiering av
vägbyggande i Göteborg och Stockholm. Medlen bör i stället användas för
infrastrukturinvesteringar i främst järnvägar. Motionärerna avvisar också en
nedsättning av Luftfartsverkets inleveranskrav. Kostnaderna bör bäras av
flygpassagerarna i form av ytterligare luftfartsavgifter.
Kristdemokraterna godtar i motion Fi46 satsningen på Botniabanan och anser
att en finansiell beredskap i enlighet med propositionen måste skapas vad
gäller Inlandsbanan. Motionärerna anser också att garantier måste skapas för
att Inlandsbanan skall kunna hållas samman i hela sin längd från Mora till
Gällivare. Motionärerna anser att en helstatlig finansiering för
trafiklösningarna i Göteborg och Stockholm är enda sättet att ersätta den
havererade regionala finansieringen. Kristdemokraterna anser vidare att
besparingar kan göras genom rationaliseringar av Banverket och Vägverket.
Motionärerna menar också att en ökad satsning bör föreslås för att kunna
bevara kommunala flygplatser i skogslänen.
I motion Fi58 av Sten Östlund (s) och Elving Andersson (c) framhålls att det
nya förslaget till lösning för trafiköverenskommelsen för Göteborg skiljer sig
från den ursprungliga Göteborgsöverenskommelsen. Motionärerna önskar ett
riksdagens tillkännagivande till regeringen om vissa åtgärder för att
genomföra väg- och kollektivtrafikprojekt i Göteborgsområdet.
I motion Fi53 av Lennart Fremling (fp) framhålls att det är angeläget att de
1,1 miljarder kronor som kommer att behövas för fortsatta investeringar i
Stockholm utöver statliga infrastrukturplaner används för att i möjligaste mån
skynda på med kapacitetsökningen av järnvägen söderut från Stockholms central.
Enligt motion Fi78 av Kjell Ericsson (c) bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunikationer och service.
Motionären framhåller att investeringar för att förbättra person- och
godstransporterna är av avgörande betydelse för att ge möjlighet till en
utveckling i alla delar av landet. Motionären betonar vidare att avregleringen
av post- och teletjänsterna inte får leda till att dessa blir sämre eller
dyrare i vissa delar av landet (yrkande 2).
Enligt motion Fi70 av Ulf Björklund (kd) är det viktigt att
banunderhållsmedel avsätts så att hela Inlandsbanans sträckning mellan Mora
och Gällivare kan bibehållas och utvecklas. För att inlandets näringsliv skall
kunna planera för framtiden och känna sig tryggt bör ett beslut om
Inlandsbanan vara långsiktigt.
Trafikutskottet tillstyrker i sitt yttrande (TU2y) propositionens förslag och
avvisar motionernas alternativa förslag till ramnivåer. Avvikande meningar har
avgivits av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet de gröna.
Justitieutskottet anför i sitt yttrande (JuU3y) att justitieutskottet
naturligtvis ingenting har att invända mot att kostnaderna för
Schengensamarbetet belastar respektive utgiftsområde; något annat skulle med
det nya budgetsystemet knappast vara möjligt. Däremot anser justitieutskottet
det inte rimligt att på det underlag som presenteras i propositionen ta
ställning till att finansieringen skall ske inom befintliga ramar. Detta är
enligt justitieutskottets mening en fråga som måste bedömas från fall till
fall. Justitieutskottet noterar att regeringen i praktiken synes ha samma
uppfattning och hänvisar till vårpropositionen (s. 114), där regeringen
nämligen anför att en viss nedsättning av Luftfartsverkets inleveranskrav bör
kunna ske med hänsyn till omfattningen av de investeringar som kommer att
behövas.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och redovisar sina överväganden beträffande
fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
Utgiftsområdet omfattar jordbruk och trädgårdsnäring, fiske, rennäring,
djurskydd och djurhälsovård, livsmedelskontroll, viss utbildning och forskning
samt skogsnäring.
De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår år 1997 enligt statsbudget
till 13,3 miljarder kronor. Två tredjedelar av utgifterna finansieras från EG-
budgeten. Merparten av EG-stödet, 7,1 miljarder kronor, avser obligatoriska
åtgärder såsom arealersättning, djurbidrag, intervention och exportbidrag.
Därtill kommer delfinansierade, frivilliga stöd och ersättningar som
förutsätter nationell medfinansiering. Till dessa hör miljöersättningar, stöd
till mindre gynnade områden och strukturstöd.
Regeringen har vid beräkningen av utgiftsområdesramen utgått från en
neddragning med 50 miljoner kronor på regionala stöd till jordbruket, 13
miljoner kronor på stödet till avbytarverksamheten och 5 miljoner kronor på
Skogsvårdsorganisationen. Därtill har hänsyn tagits till den tidigare
aviserade besparingen på 23 miljoner kronor. Regeringen har även beaktat
driftskostnader för den digitala blockdatabasen. Ramen har också ökats med 700
miljoner kronor för bl.a. en utvidgning av miljöprogrammet för jordbruket,
vilket medfinansieras från EU-budgeten. Ramen kan komma att justeras i
budgetpropositionen, bl.a. för en ökning av antalet utbildningsplatser vid
Sveriges lantbruksuniversitet och för administration av system för märkning
och identifiering av nötkreatur samt för obligatoriska kontrollåtgärder inom
fiskets område.
Propositionens och oppositionens förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 1998-2000 redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar
Belopp i miljoner kronor
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
|År ||Proposi-||Oppositionspartiernas    avvikelser|
|   ||        ||från propositionens ram            |
-----------------------------------------------------
|   ||        ||      ||       ||     ||      ||    |
|   ||tionen  ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|
|   ||        ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|
|   ||        ||partiet||      ||     ||de    ||    |
|   ||        ||      ||       ||     ||gröna ||    |
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
|1998||   13  || ± 0  ||  ± 0  ||  -  ||   -  ||   +|
|   ||   938  ||      ||       ||247  || 118  ||  25|
-----------------------------------------------------
|1999||   14  || ± 0  ||  ± 0  || --  ||   -  ||   +|
|   ||   014  ||      ||       ||     || 128  ||  25|
-----------------------------------------------------
|2000||   14  || ± 0  ||  ± 0  || --  ||   -  ||   +|
|   ||   084  ||      ||       ||     || 138  ||  25|
-----------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet föreslår i sin partimotion Fi42 och Folkpartiet
liberalerna i sin partimotion Fi43 samma preliminära ramar för utgiftsområdet
som regeringen.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi44 en något lägre preliminär utgiftsram
för år 1998 än regeringen. Enligt motionärerna är det bättre att utnyttja den
sista delen av den framförhandlade ramen för miljöstöden inför den nya
femårsperioden som träder i kraft år 2000. Då finns det tid att göra en
grundlig översyn och förbättring av de nuvarande stöden. Regeringens förslag
beträffande regionalt stöd och avbytarverksamhet avvisas. En neddragning av de
regionala stöden är en signal om att regeringen inte värnar om jordbruket i
norra Sverige samt skogs- och mellanbygderna. Vidare bör ramen utökas med 20
miljoner kronor för fiskevård. Ytterligare 20 miljoner kronor bör tillföras
ramen för finansiering av regeringens program för radonsanering. Enligt
motionärerna är det olämpligt att använda medel ur reservationsanslaget
Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning
för detta ändamål.
I motion Fi45 anser Miljöpartiet de gröna att det framförhandlade
miljöstödet bör utnyttjas på sikt. Den av regeringen föreslagna ökningen av
miljöstödet reduceras dock något av flera skäl. Dels bör den svenska delen av
miljöstödet bekostas av höjda skatter på handelsgödsel och bekämpningsmedel,
dels återförs den av regeringen föreslagna reduktionen av regionala stöd på 50
miljoner kronor. Den ökade ramen för miljöstöd skall användas inom de
existerande miljöstöden och i övrigt till program utformade så att de små och
medelstora gårdarna i skogs- och mellanbygd gynnas. Enligt motionärerna var
sänkningen av avbytarstödet år 1997 alltför kraftig, och därför föreslås ett
högre stöd för åren 1998 och 1999. I stället för fiskevårdsavgift bör stöd
till fiskevård rymmas inom ramen för statsbudgeten.
I motion Fi46 yrkar Kristdemokraterna på högre preliminära utgiftsramar än
regeringen föreslagit. Enligt motionärerna bör ytterligare 12 miljoner kronor
avsättas för att i första hand stärka LFA-områden. Regeringens tänkta
besparing med 13 miljoner kronor på avbytarverksamheten avvisas.
Enligt motion Fi51 av Ulla Löfgren och Patrik Norinder (m) är det angeläget
att miljönytta och enkla regler får prägla ramarna för ett utbyggt
miljöprogram och även att miljöersättningen kan utgå i hela Sverige. Då kan de
unika miljökriterier som det norrländska odlingslandskapet och jordbruket
skapar säkras och utvecklas positivt (yrkande 1). Vidare framhålls betydelsen
av jämförbara konkurrensvillkor för svenskt jordbruk, speciellt med avseende
på fördyrande produktionsskatter. Det är angeläget att regeringen skapar
villkor för det svenska och norrländska jordbruket så att produkter från vårt
jordbruk kan konkurrera på jämförbara villkor med jordbruksprodukter från
andra EU-länder (yrkande 2). När det gäller en eventuell neddragning av
regionalt stöd får detta enligt motionärerna inte innebära att det nationella
stödet skärs ner i stödområdena 1-3 och inte heller någon besparing på LFA-
nord (yrkande 3).
I motion Fi55 av Peter Weibull Bernström och Ingvar Ericsson (m) framhålls
betydelsen av ökad medelstilldelning till anläggande av dammar och våtmarker
inom ramen för EU:s miljöstöd (yrkande 1). Näringsläckaget i Sydsverige
fortsätter oförminskat till havet. Den mest verkningsfulla åtgärden är en
restaurering av det vattenhållande landskapet. Denna resursökning bör ske med
tyngdpunkt mot södra Sverige (yrkande 2).
Enligt motion Fi78 av Kjell Ericsson (c) yrkande 1 utlovades vid Sveriges
EU-inträde att norra Sverige skulle erhålla oförändrad nivå på
regionalersättningen i jordbruket. Regeringsförslaget att minska det regionala
stödet till jordbruket med 50 miljoner kronor står därför inte i
överensstämmelse med tidigare uttalanden. En utredning har tillsatts med
uppdrag att göra en översyn av de regionala stöden till jordbruket. Att i
detta läge genomföra en besparing på stödet till jordbruket i norra Sverige
kan inte anses vara rimligt.
I motion Fi79 av Karin Israelsson och Carin Lundberg (c, s) framhålls att
det ökade miljöstödet inte kommer att fördelas till samma brukare som nu får
del av Norrlandsstödet. Stödet bör därför utges i nuvarande utsträckning, och
dessa medel bör tas från miljöstödet.
Jordbruksutskottet delar i sitt yttrande (JoU4y) regeringens bedömning att
verksamheten kan genomföras inom den ram som preliminärt beräknas för
utgiftsområdet och tillstyrker regeringens förslag i denna del. Detta innebär
att vissa ytterligare besparingar måste göras inom utgiftsområdet trots att
den totala ramen utökas. Ett slutgiltigt ställningstagande i denna del
förutsätter en mer ingående bedömning av de förslag och överväganden som
framförts i propositionen och de med anledning härav väckta motionerna.
Jordbruksutskottet avstyrker motionerna Fi44 (v) yrkande 5 delvis, Fi45 (mp)
yrkande 41 delvis, Fi46 (kd) yrkande 4 delvis, Fi51 (m) yrkande 3, Fi78 (c)
yrkande 1 och Fi79 (c, s).
Jordbruksutskottet har ingen annan uppfattning än den som redovisas i
motionerna Fi51 (m) och Fi55 (m) när det gäller betydelsen av ett restaurerat
vattenhållande landskap och att enkelhet och miljönytta bör prägla ett utökat
miljöersättningsprogram till jordbruket. I avvaktan på regeringens fortsatta
beredning av förslaget om miljöersättningsprogram från Jordbruksverket anser
utskottet det inte meningsfullt att nu föreslå något riksdagsuttalande med
anledning av motionerna Fi51 (m) yrkande 1 och Fi55 (m). Motionerna avstyrks i
berörda delar.
Regeringen har tillsatt en utredning med uppdrag att studera vissa frågor av
särskild betydelse för livsmedelssektorns omställning och expansion (dir.
1996:73). Uppdraget skall redovisas i september 1997. Jordbruksutskottet ser
ingen anledning att gå närmare in på dessa frågor i detta sammanhang och
avstyrker motion Fi51 (m) yrkande 2.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar av Vänsterpartiets och
Miljöpartiets företrädare.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och redovisar sina överväganden beträffande
fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 24 Näringsliv
Utgiftsområdet omfattar näringspolitik, teknologisk infrastruktur,
konkurrensfrågor, teknisk forskning och utveckling, utrikeshandel, export- och
investeringsfrämjande, kooperativa frågor samt konsumentfrågor. För år 1997
uppgår de totala utgifterna enligt statsbudget till 2,9 miljarder kronor.
I vårpropositionen (avsnitt 5.6.2) redovisas att under den fortsatta
mandatperioden kommer småföretagens - inklusive de kooperativa företagens -
betydelse som skapare av sysselsättning m.m. att uppmärksammas i högre grad.
Riksdagen fattade i december 1996, på regeringens förslag, beslut om den
forskningspolitik som skall gälla för budgetåren 1997(1999. Beslutet innebar
bl.a. ökade krav på högskolans samverkan med det omgivande samhället samt
fasta och ökade forskningsresurser vid de små och medelstora högskolorna.
Dessa förändringar bidrar till att stärka svenska företags kunskapsbas och
internationella konkurrenskraft.
En varaktig besparing uppgående till 287 miljoner kronor har genomförts på
anslaget för teknisk forskning och utveckling budgetåret 1997, och en
besparing om ytterligare 100 miljoner kronor är sedan tidigare beslutad för
budgetåret 1998. Dessa besparingar kommer till viss del att kompenseras av
medel från de s.k. forskningsstiftelserna. Hänsyn har vidare tagits till i
vårpropositionen föreslagna extra insatser på 10 miljoner kronor vardera för
information om kooperativt företagande och kvinnors företagande fr.o.m. år
1998. Utöver de nyssnämnda besparingarna föreslår regeringen ytterligare
besparingar på 39 miljoner kronor fr.o.m. år 1998, avsedda att finansiera
föreslagna utgiftsökningar.
I en tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt propositionen och
motionerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 24 Näringsliv
Belopp i miljoner kronor
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
|År ||Proposi-||Oppositionspartiernas    avvikelser|
|   ||        ||från propositionens ram            |
-----------------------------------------------------
|   ||        ||      ||       ||     ||      ||    |
|   ||tionen  ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|
|   ||        ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|
|   ||        ||partiet||      ||     ||de    ||    |
|   ||        ||      ||       ||     ||gröna ||    |
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
|1998||2 572  ||+100  ||  -63  ||+500 ||   -  ||+400|
|   ||        ||      ||       ||     || 218  ||    |
-----------------------------------------------------
|1999||2 555  ||+100  ||  -63  ||  -  ||   -  ||+700|
|   ||        ||      ||       ||     || 228  ||    |
-----------------------------------------------------
|2000||2 602  ||+100  ||  -63  ||  -  ||   -  ||  +1|
|   ||        ||      ||       ||     || 230  || 000|
-----------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet anför i motion Fi42 att näringspolitiken måste ges en
radikalt annorlunda inriktning. De tidigare aktieförsäljningarna i statliga
företag borde återupptas, vilket även skulle stärka statsfinanserna.
Motionärerna avvisar regeringens besparing vad avser den tekniska forskningen.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi44 att Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK) skall få ett ökat anslag med 400 miljoner
kronor för 1998 som ett steg i riktning mot att utveckla de s.k.
tillväxtbranscherna. För att återupprätta de svenska varvens konkurrenskraft
borde riksdagen anslå 80 miljoner kronor till varvsindustrin för 1998.
Motionärerna föreslår även att ytterligare 20 miljoner kronor skall anslås
till Konsumentverket för att kommuner som vill bygga upp eller vidareutveckla
redan befintlig ekonomisk rådgivning för enskilda hushåll skall ges en
möjlighet att söka bidrag för sådan verksamhet.
Miljöpartiet förespråkar i motion Fi45 en neddragning av utgifterna på
utgiftsområdet avseende bl.a. NUTEK:s förvaltningskostnader, turistfrämjande
verksamhet, teknisk forskning och utveckling, rymdverksamhet och
investeringsfrämjande verksamhet.
Kristdemokraterna förordar i motion Fi46 stimulanser för att påskynda
utvecklingen av antalet tjänsteföretag eftersom detta skulle få påtagliga
effekter på antalet nya jobb. Motionärerna anser att hushållssektorn har en
stor potential och de anser att det i Sverige skall införas en modell för
hushålls- tjänster motsvarande den som finns i Danmark. De föreslår därför en
ökning av utgiftsramen.
I motion Fi64 av Bo Nilsson m.fl. (s) begärs att riksdagen skall göra ett
uttalande om nödvändigheten av rättvisa konkurrensvillkor för svensk
varvsindustri.
I motion Fi69 av Ronny Korsberg (mp) yrkandena 1 och 2 anförs att riksdagen
bör göra uttalanden om fördelningen och användningen av de medel som aviseras
i propositionen för informationsinsatser m.m. för kooperativt företagande (10
miljoner kronor) och för kvinnors företagande (10 miljoner kronor).
Näringsutskottet anser i sitt yttrande (NU8y) att propositionen bör
tillstyrkas och att motionerna Fi42 (m), Fi43 (fp), Fi44 (v), Fi45 (mp), Fi46
(kd), Fi64 (s) och Fi69 (mp) bör avstyrkas. Näringsutskottet behandlar inte
näringspolitiken i sitt yttrande utan hänvisar i stället till betänkande
1996/97:NU10 där näringsutskottet nyligen redovisat sin syn på hur
näringspolitiken bör inriktas och utformas.
Företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna har var för sig
avgivit avvikande meningar till yttrandet.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och redovisar sina överväganden beträffande
fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag till kommuner och
landsting. För år 1997 beräknas de totala utgifterna enligt statsbudget till
83,6 miljarder kronor, varav 62,2 miljarder kronor avser det generella
statsbidraget till kommuner och landsting, 21,0 miljoner kronor avser det
statliga utjämningsbidraget till kommuner och landsting samt 0,4 miljarder
kronor bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. Det
statliga utjämningsbidraget motsvaras av en lika hög utjämningsavgift på
statsbudgetens inkomstsida.
I vårpropositionen föreslås att utgiftsområdet skall tillföras 8 000 miljoner
kronor fr.o.m. år 1998. Syftet är att upprätthålla och vidareutveckla en god
kvalitet i vården, omsorgen och skolan samt att stimulera den kommunala
sysselsättningen. Regeringen uttalade hösten 1996 att den är beredd att
utfärda ett s.k. återbetalningsskydd på upp till 2 600 miljoner kronor, med
anledning av regeringens beslut att räkna upp de preliminära skatteinkomsterna
för år 1997. Regeringens nuvarande bedömning är att utgiftsområdet engångsvis
och för år 1999 bör tillföras ytterligare 2 300 miljoner kronor för att
finansiera återbetalningsskyddet. Utgiftsområdet påverkas också av vissa
regleringar av statliga åtgärder som har kommunalekonomiska effekter.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområdet till 93 255 miljoner kronor för
år 1998, till 95 988 miljoner kronor för år 1999 och 93 848 miljoner kronor
för år 2000.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 1998-2000 redovisas i efterföljande tabell. Av
oppositionspartierna är det endast Moderaterna som säger nej till att höja
statsbidragsnivån. Partiet avvisar också, i likhet med Folkpartiet, förslaget
till ändrad finansiering av assistansersättningen. Till detta kommer för
samtliga partier avvikelser från regeringens ramförslag till följd av direkta
och indirekta effekter på de kommunala finanserna av respektive partiers
förslag. För en närmare beskrivning av propositionens och
oppositionspartiernas förslag hänvisas till den del av betänkandet där
kommunsektorn behandlas.
Förslag till ram för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
Belopp i miljoner kronor
------------------------------------------------------
|År ||Proposi-||Oppositionspartiernas avvikelser från|
|   ||      ||propositionens ram                     |
---------------------------------------------------------
|   ||tionen||       ||       ||       ||       ||      |
|   ||      ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|
|   ||      ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|
|   ||      ||partiet||       ||       ||de     ||      |
|   ||      ||       ||       ||       ||gröna  ||      |
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
|1998|| 93  || - 12  ||- 300  ||   -4  ||  + 1  ||   - 7|
|   || 255  ||  575  ||       ||  000  ||  000  ||   600|
---------------------------------------------------------
|1999|| 95  || - 14  ||- 300  ||   ..  ||  + 9  ||   - 8|
|   || 988  ||  875  ||       ||       ||  800  ||   200|
---------------------------------------------------------
|2000|| 93  || - 12  ||- 300  ||   ..  ||  + 8  ||   - 8|
|   || 848  ||  575  ||       ||       ||  200  ||   200|
---------------------------------------------------------
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och redovisar sina överväganden beträffande
fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntor på statsskulden samt oförutsedda
utgifter. Statsskuldsräntorna omfattas inte av utgiftstaket.
För 1997 beräknas de totala utgifterna till 102 410 miljoner kronor, varav
10 miljoner kronor avdelats för oförutsedda utgifter.
Av propositionen framgår att ränteutgiftsnivån beräknas vara i stort sett
oförändrad fram till 1999 då den faller med omkring 10 miljarder kronor. Den
stabila utgiftsnivån beror på förhållandevis små förändringar i
statsskuldsstocken samt relativt stabila ränteantaganden under perioden.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 1998-2000 framgår av efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
Belopp i miljoner kronor
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
|År ||Proposi-||Oppositionspartiernas    avvikelser|
|   ||        ||från propositionens ram            |
-----------------------------------------------------
|   ||        ||      ||       ||     ||      ||    |
|   ||tionen  ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|
|   ||        ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|
|   ||        ||partiet||      ||     ||de    ||    |
|   ||        ||      ||       ||     ||gröna ||    |
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
|1998||   99  ||  ±0  ||   -5  || ±0  ||  ±0  ||  ±0|
|   ||   910  ||      ||  000  ||     ||      ||    |
-----------------------------------------------------
|1999||   91  ||  ±0  ||   -6  || --  ||  ±0  ||  ±0|
|   ||   210  ||      ||  500  ||     ||      ||    |
-----------------------------------------------------
|2000||   89  ||  ±0  ||   -6  || --  ||  ±0  ||  ±0|
|   ||   410  ||      ||  500  ||     ||      ||    |
-----------------------------------------------------
Folkpartiet räknar i motion Fi43 med att partiets förord för en svensk
anslutning till EMU kommer att leda till att räntenivån sänks med 0,5 procent-
enheter, vilket gynnsamt påverkar utgifterna för statsskuldsräntor.
Finansutskottet kommer längre fram i betänkandet i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen att redovisa sin syn på den
preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden.
Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen
Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till Europeiska gemenskapens allmänna
budget (EU-budgeten). För år 1997 beräknas de totala utgifterna till 18,8
miljarder kronor.
Som framgår av vårpropositionen fastställs EU-budgeten årligen inom ramen för
ett fastställt flerårigt budgetbeslut, s.k. finansiellt perspektiv. Det
nuvarande beslutet avser åren 1995-1999. Det tak som gäller för år 1999
förlängs tills annat beslutas. Taket uttrycks som procentuell andel av
gemenskapens samlade BNI. För år 1997 uppgick taket till 1,24 % av BNI. För år
1998 uppgår taket till 1,26 % av BNI och för år 1999 till 1,27 % av BNI.
Beslutet innebär alltså en real ökning av utrymmet för gemenskapsbudgetens
omfattning och en potentiell ökning av Sveriges avgift till budgeten om
unionen väljer att utnyttja detta utrymme fullt ut.
Budgetläget i flera medlemsländer, tillsammans med de budgetpolitiska
åtaganden medlemsländerna gjort vad gäller de nationella budgetarna, gör det
dock mindre sannolikt att unionen kommer att välja att utnyttja detta utrymme
fullt ut.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 1998-2000 redovisas i efterföljande tabell. Som
framgår av tabellen har inget parti föreslagit någon annan ram för
utgiftsområdet än vad regeringen föreslagit.
Förslag till ram för utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen
Belopp i miljoner kronor
------------------------------------------------------
|År || Proposi-||Oppositionspartiernas avvikelser från|
|   ||        ||propositionens ram                   |
-------------------------------------------------------
|   || tionen ||      ||       ||     ||       ||     |
|   ||        ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|
|   ||        ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|
|   ||        ||partiet||      ||     ||de     ||     |
|   ||        ||      ||       ||     ||gröna  ||     |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|1998||   20  || ± 0  ||  ± 0  ||  ±  ||  ± 0  ||  ± 0|
|   ||   006  ||      ||       ||  0  ||       ||     |
-------------------------------------------------------
|1999||   21  || ± 0  ||  ± 0  || ..  ||  ± 0  ||  ± 0|
|   ||   169  ||      ||       ||     ||       ||     |
-------------------------------------------------------
|2000||   21  || ± 0  ||  ± 0  || ..  ||  ± 0  ||  ± 0|
|   ||   864  ||      ||       ||     ||       ||     |
-------------------------------------------------------
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och redovisar sina överväganden beträffande
fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten
Huvuddelen av socialförsäkringarna redovisas på statsbudgeten. Vid sidan av
statsbudgeten finns dock den allmänna tilläggspensionen (ATP), försäkringen
för delpension samt arbetsskadeförsäkringen.
Enligt en aktuell prognos beräknas utgifterna uppgå till 128,3 miljarder
kronor under 1997.
I propositionen erinras om att regeringen tidigare har aviserat att reglerna
för beräkning av antagandeinkomst för förtidspension skall ändras. Ett sådant
förslag avsett att träda i kraft den 1 januari 1998 kommer att redovisas i den
kommande budgetpropositionen. Vid beräkning av den ekonomiska ramen har
regeringen utgått från att besparingar kommer att genomföras motsvarande 67
miljoner kronor år 1998, 200 miljoner kronor år 1999 samt 317 miljoner kronor
år 2000.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå
under åren 1998-2000 framgår av efterföljande tabell.
Förslag till ram för socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten
Belopp i miljoner kronor
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
|År ||Proposi-||Oppositionspartiernas    avvikelser|
|   ||        ||från propositionens ram            |
-----------------------------------------------------
|   ||        ||      ||       ||     ||      ||    |
|   ||tionen  ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|
|   ||        ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|
|   ||        ||partiet||      ||     ||de    ||    |
|   ||        ||      ||       ||     ||gröna ||    |
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
|1998||  133  ||  -4  ||   -1  || ±0  ||  ±0  ||  -1|
|   ||   047  || 000  ||  250  ||     ||      || 750|
-----------------------------------------------------
|1999||  138  ||  -5  ||   -1  || --  ||+630  ||  -2|
|   ||   150  || 800  ||  625  ||     ||      || 750|
-----------------------------------------------------
|2000||  143  || -10  ||   -1  || --  ||  +1  ||  -4|
|   ||   162  || 100  ||  750  ||     || 300  || 250|
-----------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi42 en utökad finansiell samverkan
på utgiftsområde 10, vilket också minskar utgifterna inom
socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten, framför allt kostnaderna
för förtidspensioner. Partiet föreslår också att delpensionen avvecklas samt
att arbetsskadeförsäkringen avskaffas i sin nuvarande form och ersätts av en
obligatorisk arbetsskadeförsäkring helt utanför statsbudgeten, vilken i större
utsträckning tar hänsyn till företagens skadeutfall. Kompensationsnivån för
arbetsskadelivräntorna föreslås bli sänkt till 80 %.
Folkpartiet förordar i motion Fi43 att man skall begränsa kostnaderna för
förtidspension genom rehabilitering.
Miljöpartiets förslag till höjd energibeskattning för med sig en viss
uppgång av basbeloppet, vilket i sin tur leder till högre kostnader för
pensioner.
Kristdemokraterna satsar på ökad rehabilitering och räknar därigenom med att
kunna begränsa kostnaderna när den reella pensionsåldern höjs och
arbetsskadepensionen inte belastas i samma grad.
Socialförsäkringsutskottet biträder propositionen och avstyrker de i
sammanhanget aktuella motionerna.
Utskottet erinrar i sitt yttrande (SfU6y) om att delpensionen kommer att
avskaffas när det reformerade pensionssystemet införs. Det finns därför, anser
utskottet, inte anledning att ändra på denna princip. Vad gäller
arbetsskadeförsäkringen har regeringen anmält att nuvarande regler tills
vidare bör behållas i avvaktan på en översyn av försäkringen. Enligt
socialförsäkringsutskottet bör utgifterna inom området beräknas med
utgångspunkt i dagens arbetsskadeförsäkring.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Miljöpartiet de gröna och
Kristdemokraterna har var för sig i avvikande meningar anmält en annan
uppfattning än utskottsmajoriteten.
Finansutskottet redovisar i efterföljande avsnitt sin syn på den preliminära
fördelningen av utgifterna på utgiftsområden.
Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen
Finansutskottet har tidigare i detta betänkande tagit ställning till
regeringens och oppositionspartiernas förslag till budgetpolitiska mål, liksom
till de olika förslag som har förts fram rörande utgiftstaket för såväl den
offentliga sektorn som för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten. De budgetpolitiska målen och utgiftstaket för staten
fastställs av riksdagen och är avsedda att fungera som riktlinjer för
regeringens fortsatta budgetarbete.
I propositionen föreslår regeringen att riksdagen dessutom skall godkänna
hur utgiftstaket för staten preliminärt skall fördelas på de olika
utgiftsområdena under åren 1998-2000. Även denna fördelning är avsedd att
fungera som riktlinjer för regeringens fortsatta budgetarbete. Till hösten
kommer riksdagen emellertid att på nytt ta ställning till utgifternas
fördelning på utgiftsområden under efterföljande år och detta beslut blir -
tillsammans med det tidigare fastställda utgiftstaket för 1998 - därefter
styrande för regeringens uppföljning av utgiftsutvecklingen under budgetåret
1998.
Det nu aktuella förslaget till preliminär fördelning på utgiftsområden
redovisas i propositionen i avsnitt 5.6. Där beskrivs utgiftsområdesvis vilka
förhållanden som ligger till grund för regeringens förslag till
utgiftsfördelning. Bakom detta förslag står som tidigare nämnts både
Socialdemokraterna och Centerpartiet.
Samtliga övriga partier har i sina partimotioner redovisat förslag till
alternativa fördelningar - Vänsterpartiet dock endast för 1998. Förslag som
påverkar nivån på utgiftsområdena har också presenterats i ett stort antal
kommittémotioner och enskilda motioner.
Finansutskottet har berett övriga utskott tillfälle att yttra sig över den
ekonomiska vårpropositionen, och av dessa är det bara lagutskottet som har
avstått från att svara. Lagutskottet har i den nya budgetprocessen inget
beredningsansvar i budgetfrågor. Resterande 14 utskott har yttrat sig över
sina respektive ansvarsområden, vilket med statsbudgetens nya indelning
motsvarar 23 utgiftsområden samt därjämte utgifterna inom
socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten. För övriga fyra
utgiftsområden är finansutskottet beredningsansvarigt.
Av redovisningen på de närmast föregående 52 sidorna framgår vad regeringen,
oppositionspartierna, enskilda motionärer och ansvarigt fackutskott anser om
medelsberäkningen och förslagen inom respektive utgiftsområde.
Som kan utläsas av denna redovisning har samtliga utskott som yttrat sig
tillstyrkt eller ställt sig bakom regeringens förslag till utgiftsfördelning
samt avstyrkt de förslag till alternativ fördelning som förts fram i olika
motioner.
I samtliga fall utom i ett har utskotten också avstyrkt eller lämnat utan
stöd de motionsyrkanden som utan att beröra avvägningen i stort mellan
utgiftsområdena tar upp särskilda frågor med anknytning till respektive
utgiftsområde.
Undantaget gäller utrikesutskottet som i sitt yttrande anser att
finansutskottet med anledning av ett motionsyrkande bör föreslå riksdagen att
göra ett tillkännagivande om hur enprocentsmålet för biståndsramen skall
uppnås (utgiftsområde 7 Internationellt bistånd).
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. I en tid när de
internationella biståndsflödena tyvärr minskar kraftigt, ser finansutskottet
det som betydelsefullt att Sverige har möjlighet att bygga ut sitt bistånd.
Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse regeringens förslag att höja
biståndsramen till 0,72 % av BNI år 2000. Enligt prognoserna beräknas Sveriges
bistånd öka med 1,2 miljarder kronor fram till år 2000, då ytterligare 1,0
miljarder kronor tillförs ramen. Det innebär att ramen detta år väntas uppgå
till 14,2 miljarder kronor, jämfört med dagens nivå på 11,95 miljarder kronor.
Mot bakgrund av både enprocentsmålets betydelse och hur den nya
budgetprocessen fungerar ser utskottet det som självklart att det i
regeringens beredningsarbete inför vårpropositionen 1998 kommer att ske en
prövning av förutsättningarna för en ytterligare ökning av biståndet för år
2001. Med hänsyn härtill anser utskottet att det inte behövs något särskilt
tillkännagivande om detta, varför den aktuella motionen - motion Fi71 (s) -
avstyrks.
Några utskott tar i yttrandena upp frågor inom sina respektive
utgiftsområden som man ser som särskilt viktiga att uppmärksamma framöver.
Detta gäller bl.a. socialförsäkringsutskottet som i sitt yttrande tar upp
försäkringskassornas situation. Socialförsäkringsutskottet föreslår att
riksdagen skall göra ett tillkännagivande om kassornas hårt ansträngda
personal (utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp).
I anslutning härtill vill finansutskottet anföra följande. Som
socialförsäkringsutskottet framhåller är det angeläget att försäkringskassorna
kan hantera socialförsäkringen och bidragssystemen effektivt och rättssäkert.
Det aktiva arbetet med rehabilitering måste också bedrivas med god kvalitet
och i erforderlig omfattning. Finansutskottet utgår från att regeringen är
medveten om de administrativa problem som socialförsäkringsutskottet redovisar
i sitt yttrande och att regeringen inför budgetpropositionen i september
kommer att överväga denna fråga ytterligare. Mot denna bakgrund anser
finansutskottet det inte vara nödvändigt att föreslå något särskilt
tillkännagivande.
Försvarsutskottet tar i sitt yttrande upp frågan om medelsbehovet vid
framtida, större internationella fredsfrämjande insatser (utgiftsområde 6
Totalförsvar).
Enligt finansutskottets mening finns det inte anledning att i detta skede av
budgetberedningen behandla förslag om inriktningen av fredsbefrämjande
åtgärder. Beredningen av de enskilda anslagen inom utgiftsområdet bör anstå
till nästa riksmötes höstsession. Finansutskottet instämmer dessutom i
försvarsutskottets bedömning att det bör vara möjligt att genomföra de
besparingar som regeringen förutsätter för sina beräkningar.
För finansutskottets egna utgiftsområden - dvs. utgiftsområdena 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning, 25 Allmänna bidrag till kommunerna,
26 Statsskuldräntor m.m. samt 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen - liksom
beträffande den föreslagna budgeteringsmarginalen har finansutskottet ingen
annan uppfattning än regeringen.
Med hänvisning härtill bör enligt finansutskottets mening riksdagen godkänna
den i propositionen redovisade preliminära beräkningen för samtliga
utgiftsområden som riktlinjer för regeringens budgetarbete (yrkande 6).
Riksdagen bör som en följd härav avslå partimotionerna Fi42 (m) yrkande 7,
Fi43 (fp) yrkande 5, Fi44 (v) yrkande 5, Fi45 (mp) yrkande 41 samt Fi46 (kd)
yrkande 4.
Utskottet har tidigare framhållit att förslag som främst avser budgetfrågor
med anknytning till enskilda anslag inte bör prövas i detta sammanhang. Med
hänvisning härtill och till vad övriga utskott anfört i sina respektive
yttranden avstyrks även följande motioner, för vilka berörda utgiftsområden
anges inom parentes.
Partimotionerna:
Fi43 (fp) yrkandena 14 och 19 (utgiftsområdena 1 och 18),
Fi44 (v) yrkandena 23, 26, 27, 37, 38 och 66 (utgiftsområdena 9, 11, 15 och
22),
So424 (v) yrkande 13 (utgiftsområde 11),
Fi45 (mp) yrkandena 27, 30 och 42-46 (utgiftsområdena 6, 10, 13, 16, 18 och
19),
Fi46 (kd) yrkandena 5, 7, 13, 14, 27 och 28 (utgiftsområdena 7, 10, 13, 20 och
21),

Kommittémotionerna:
Fi57 av Arne Andersson m.fl. (m) yrkande 2 (utgiftsområde 6),
Fi73 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) yrkandena 4 och 5 (utgiftsområdena 9 och
10),
Fi76 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkandena 3 och 4 (utgiftsområde 18),
Fi87 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) (utgiftsområde 1),
Fi88 av Per Westerberg m.fl. (m) yrkande 2 (utgiftsområde 22),
A48 av Per Unckel m.fl. (m) yrkande 11 (utgiftsområde 14),
Enskilda motioner:
Fi47 av Rolf Gunnarsson och Birgitta Wichne (m) (utgiftsområde 11),
Fi51 av Ulla Löfgren och Patrik Norinder (m) (utgiftsområde 23),
Fi53 av Lennart Fremling (fp) (utgiftsområde 22),
Fi55 av Peter Weibull Bernström och Ingvar Eriksson (m) (utgiftsområde 23),
Fi56 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) (utgiftsområde 16),
Fi58 av Sten Östlund (s) och Elving Andersson (c) (utgiftsområde 22),
Fi61 av Helena Frisk (s)  (utgiftsområde 13),
Fi63 av Karin Olsson och Jan Björkman (s) (utgiftsområde 14),
Fi64 av Bo Nilsson (s) (utgiftsområde 24),
Fi66 av Carl-Johan Wilson (fp) (utgiftsområde 16),
Fi67 av Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik (fp) (utgiftsområde 15),
Fi69 av Ronny Korsberg (mp) (utgiftsområdena 19 och 24),
Fi70 av Ulf Björklund (kd) (utgiftsområde 22),
Fi71 av Berit Löfstedt m.fl. (s) (utgiftsområde 7),
Fi74 av Karin Wegestål m.fl. (s) (utgiftsområde 13),
Fi78 av Kjell Ericsson (c) yrkandena 1, 2, 4 och 5 (utgiftsområdena 19, 22 och
23),
Fi79 av Karin Israelsson (c) och Carin Lundberg (s) (utgiftsområde 23),
Fi80 av Margareta Andersson och Sivert Carlsson (c) (utgiftsområde 20),
Fi81 av Ingbritt Irhammar och andre vice talman Görel Thurdin (c) (utgifts-
område 7),
Fi84 av Sivert Carlsson m.fl. (c) yrkandena 1 och 2  (utgiftsområde 19).
Övriga frågor
Uppräkning av basbeloppet
Som ett led i ansträngningarna att begränsa budgetunderskottet har basbeloppet
sedan 1995 räknats upp med 60 % av prisförändringen. Det skall man göra så
länge budgetunderskottet överstiger 100 miljarder kronor. Om budget-
underskottet är mindre än 100 miljarder kronor men större än 50 miljarder
kronor skall uppräkningen motsvara 80 % av prisförändringen. Avsikten är att
återgå till full värdesäkring av de basbeloppsanknutna förmånerna när
budgetunderskottet är mindre än 50 miljarder kronor. För utfallet under det 18
månader långa budgetåret 1995/96 skall de angivna underskottsgränserna
multipliceras med 1,5.
I propositionen (avsnitt 5.9) framhålls att budgetunderskottet för 1995/96
understiger 150 miljarder kronor men överstiger 75 miljarder kronor. Fr.o.m.
1998 skall basbeloppet därför räknas upp med 80 % av förändringen i det
allmänna prisläget från juni 1996 till juni året före det som basbeloppet
avser. Bastalet som ligger till grund för beräkningen skall vara 36 273 kr.
Regeringen föreslår (propositionens lagförslag 3.1) att riksdagen antar ett
förslag till ändring i 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
(yrkande 8). De nya bestämmelserna skall tillämpas fr.o.m. 1998 års basbelopp.
I propositionen anges att basbeloppet beräknas bli detsamma år 1998 som år
1997.
Propositionen har i denna del inte föranlett några motionsyrkanden. I
motivtexten till motion Fi42 framhåller dock Moderata samlingspartiet att
uppräkningen bör vara 100 %.
Socialförsäkringsutskottet (SfU6y) tillstyrker regeringens förslag.
Finansutskottet får i denna fråga framhålla följande. Regeringens förslag är
utformat i enlighet med det principbeslut riksdagen fattade hösten 1994 om en
begränsad uppräkning av basbeloppet. Finansutskottet har därför inget att
erinra mot förslaget utan tillstyrker att riksdagen antar regeringens förslag
till ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring (yrkande 8).
Levnadsnivåundersökning
Vänsterpartiet erinrar i motion Fi44 om att partiet tidigare fått gehör i
riksdagen för en levnadsnivåundersökning av pensionärernas villkor. Eftersom
regeringen ännu inte redovisat någon samlad undersökning av begärt slag
framhåller Vänsterpartiet vikten av att en sådan undersökning blir gjord.
Partiet föreslår att riksdagen skall göra ett uttalande av denna innebörd
(yrkande 25).
Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande (SfU6y) om frågans tidigare
behandling och framhåller i det sammanhanget att regeringen tidigare anmält
att den avsåg att återkomma till riksdagen i ärendet under innevarande
riksmöte. På förslag av socialutskottet har riksdagen nyligen avslagit ett
motionsyrkande snarlikt det nu aktuella. Socialförsäkringsutskottet
förutsätter att regeringen i enlighet med tidigare utfästelse realtivt snart
återkommer till riksdagen i frågan och avstyrker motionen.
Finansutskottet biträder socialförsäkringsutskottets förslag och avstyrker
motion Fi44 (v) yrkande 25.
Redovisning av mål och resultat i budgetpropositionen för år 1998 m.m.
I det följande redovisar finansutskottet vissa erfarenheter av och synpunkter
på det pågående utvecklingsarbetet beträffande styrning och uppföljning av
statlig verksamhet sett ur riksdagens synvinkel.
Mål- och resultatstyrningen och den nya budgetprocessen innebär att riksdag
och regering skall bestämma mål och inriktning för den statliga verksamheten
och ställa bestämda resultatkrav. De statliga myndigheterna har samtidigt
getts en större frihet att välja medel för att nå målen. Denna ökade
ekonomiska ramstyrning syftar inte minst till att decentralisera ansvar och
befogenheter och skapa ett ökat utrymme för analys av verksamhetens utfall.
En grundläggande utgångspunkt har varit att genom återrapportering av
resultatinformation tillförsäkra riksdagen och regeringen ett bättre och mer
relevant beslutsunderlag. Därmed ges också ökade möjligheter på statsmaktsnivå
att kontrollera att de uppställda målen uppfylls. De ändrade styrformerna har
främst påverkat samspelet mellan regeringen och myndigheterna men har också i
hög grad betydelse för riksdagens arbete. Det var bl.a. mot denna bakgrund som
Riksdagsutredningen år 1993 förordade en ökad satsning från riksdagens sida på
uppföljning, utvärdering och revision, något som riksdagen sedermera ställde
sig bakom (bet. 1993/94:KU18, rskr 424-427). Under de senaste åren har därför
inom riksdagen bedrivits ett arbete med att bl.a. utveckla delvis nya former
för utskottens medverkan i efterhandskontrollen av riksdagens beslut och
resultatet av dessa beslut.
Regeringen har under senare år fortlöpande rapporterat till riksdagen hur
mål- och resultatstyrningen utvecklats. Utskottet har erfarit att en sådan
redovisning kommer att lämnas i årets budgetproposition. Finansutskottet har i
dessa sammanhang vid några tillfällen gett sin syn på hur mål- och
resultatstyrningen bör utvecklas utifrån riksdagens perspektiv. I sitt
betänkande 1993/94:FiU10 betonade utskottet t.ex. att det är viktigt att de
nya styrformerna fungerar i hela styrkedjan. Samtidigt underströk utskottet
att intresset från riksdagens sida när det gäller resultatåterrapportering
främst gäller effekter, utfall och måluppfyllelse av statliga beslut och
åtgärder. Vad utskottet anförde gavs regeringen till känna.
Utskottet tog upp mål- och resultatstyrningsfrågorna våren 1996 i samband
med behandlingen av ett förslag från Riksdagens revisorer (bet. 1995/96:
FiU7). Utskottet delade därvid revisorernas uppfattning att riksdagen och
utskotten måste inta en aktiv roll i mål- och resultatstyrningen för att de
avsedda politiska effekterna skall kunna uppnås. Riksdagens roll bör t.ex.
stärkas genom att utvecklingsarbetet med övergripande mål och verksamhetsmål
drivs vidare av regeringen och genom att riksdagen ställer krav på regeringen
på förbättrad återrapportering av resultat av olika verksamheter. Utskottet
ansåg det också betydelsefullt att regeringen fortlöpande redovisar för
riksdagen hur styrningen fungerar och vilka åtgärder regeringen avser att
vidta för att förbättra resultatanalysen. På utskottets förslag beslutade
riksdagen om ett tillkännagivande till regeringen med denna innebörd.
Regeringen har anmält att den avser att återkomma till riksdagen i frågan i
årets budgetproposition (regeringens skrivelse 1996/97:15 s. 83).
Utskottet konstaterar att regeringen enligt 2 § lagen (1996:1059) om
statsbudgeten för riksdagen skall redovisa de mål som åsyftas och de resultat
som uppnåtts på olika verksamhetsområden. Det naturliga tillfället för en
sådan redovisning av mål och resultat är  i anslutning till budgetförslaget
för nästkommande år. Som ett led i en utvärdering av den nya budgetprocessen
har utskotten på förslag av talmanskonferensen granskat budgetpropositionen
för år 1997 ur mål- och resultatsynpunkt. Flera utskott har påpekat att
resultatinformationen inom deras respektive utgiftsområden var bristfällig och
behöver förbättras.
Exempel på mer generella synpunkter som i sammanhanget framförts från
utskotten är att övergripande mål i princip bör fastställas av riksdagen, att
målen bör vara konkreta och uppföljningsbara samt att målen bör avse den
påverkan som kan uppnås med statliga insatser. Vidare har pekats på att
kopplingen mellan mål på olika nivåer kan förbättras liksom kopplingen mellan
mål- och resultatredovisning Resultatinformationen bör också ge bättre
indikation på måluppfyllelsen och i ökad utsträckning möjliggöra jämförelser
över tiden. En annan synpunkt som tagits upp är att kravet på
resultatredovisning bör gälla för alla myndigheter, inklusive myndigheter
under riksdagen och regeringen.
Finansutskottet vill för egen del också understryka att en viktig
förutsättning för att riksdagen skall kunna ta ställning till fördelningen av
utgifter på utgiftsområden, men också till de konkreta anslagen, är att det
finns en resultatanalys av föregående års verksamhet. Det bör också vid
budgetprövningen finnas en bedömning av i vilken utsträckning som målen och
resultaten har uppnåtts och - om de inte uppnåtts - vad som är orsaken till
detta. En annan viktig komponent för regeringens överväganden bör vara en
omvärldsanalys där olika externa faktorer som kan påverka verksamheten
belyses. Med utgångspunkt från ett sådant underlag kan sedan regeringens
förslag till fördelningen av resurserna presenteras för riksdagen.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att det under år 1997 görs en
satsning inom Regeringskansliet på att utveckla mål- och resultatstyrningen,
bl.a. när det gäller att förbättra redovisningen av mål och resultat till
riksdagen. Som ett led i arbetet har under våren på tjänstemannanivå förts en
mål- och resultatdialog för de olika utgiftsområdena mellan respektive berört
utskott och departement. I denna dialog har den granskning som utskotten
genomfört av föregående års budgetproposition och de yttranden som avgivits
till talmankonferensen utgjort en viktig utgångspunkt. Finansutskottet utgår
från att regeringen vid utformningen av budgetpropositionen för år 1998 i
möjligaste mån försöker att tillgodose de synpunkter som framförts från
utskotten. Finansutskottet förutsätter slutligen att regeringen i  anslutning
till den av riksdagen tidigare begärda redogörelsen redovisar hur den ser på
den fortsatta utvecklingen av mål- och resultatstyrningen samt redovisar
planerade åtgärder i syfte att förbättra den praktiska tillämpningen.
Tilläggsbudget för 1997
Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen för löpande budgetår på
tilläggsbudget göra en ny beräkning av statsinkomster samt ändra och anvisa
nya anslag. I den nya budgetprocessen avses regeringen redovisa förslag till
tilläggsbudget vid två tillfällen. De förändrade medelsbehov i förhållande
till gällande statsbudget som regeringen nu anser föreligga redovisas i
vårpropositionen. Om ytterligare förändringar av anslag för innevarande
budgetår skulle visa sig nödvändiga, kommer de att föreläggas riksdagen i
samband med budgetpropositionen hösten 1997.
Finansutskottet behandlar i detta avsnitt vårpropositionens
tilläggsbudgetförslag jämte de motioner som har väckts med anledning av dessa
förslag. Förslagen finns översiktligt redovisade i en sammanställning i bilaga
5. Avsnittet är disponerat så att förslagen redovisas utgiftsområdesvis. Det
avslutas med avsnittet Finansutskottets sammanställning av anslag och
utgiftsramar på tilläggsbudget, där utskottet redovisar konsekvenserna av sina
ställningstaganden för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Avräkning av anslag och inkomsttitlar
Bakgrund
Av 10 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten följer att inkomster av skatter och
utgifter för transfereringar skall avräknas mot inkomsttitlar respektive
anslag då betalning sker, dvs. avräkningen skall ske på kassamässig grund.
Andra inkomster och utgifter på statsbudgeten skall avräknas det budgetår till
vilket de hänför sig, dvs. avräkningen skall ske på inkomst- respektive
utgiftsmässig grund. Enligt fjärde stycket i angivet lagrum har riksdagen
möjlighet att för ett anslag eller en inkomsttitel besluta att avräkning skall
göras på någon annan grund. Vid utformningen av verkställighetsföreskrifter
till budgetlagen har kunnat konstateras att det för en del anslag sedan
tidigare har tillämpats en avräkningsgrund som varken är kassamässig eller
utgiftsmässig. För en del andra anslag och inkomsttitlar tillämpas kassamässig
avräkning när det enligt lagbestämmelserna rätteligen borde vara utgifts-
respektive inkomstmässig avräkning. I flera fall har regeringen tidigare
inhämtat riksdagens bemyndigande att använda det aktuella
avräkningsförfarandet. I anslutning till att riksdagen antog budgetlagen,
beslutade riksdagen dock att tidigare givna bemyndiganden och andra beslut
skulle upphöra att gälla i de avseenden som lagen reglerar. Äldre
bemyndiganden eller beslut om särskilda avräkningsgrunder får därför numera
anses upphävda.
Propositionen
Enligt regeringens uppfattning bör de avräkningsförfaranden som avviker från
huvudreglerna i lagen och som i sak är lämpliga ges förnyad giltighet. I
vårpropositionen (avsnitt. 6.2) redovisar regeringen i vilka avseenden detta
är aktuellt.
Med hänsyn till att äldre bemyndiganden att tillämpa vissa förfaranden är
upphävda föreslår regeringen att riksdagen på nytt bör bemyndiga regeringen
att även i fortsättningen tillämpa de särskilda avräkningsgrunder för bl.a.
anslag till främst universitet och högskolor som riksdagen tidigare beslutat
om och som angetts i propositionen. Vidare bör den budgetmässiga hanteringen
av EU-relaterade inkomster och utgifter även i fortsättningen ske enligt de
grunder som riksdagen tidigare beslutat om och som angetts i propositionen.
Dessutom föreslår regeringen att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta
om sådana praktiskt motiverade avvikelser från de avräkningsgrunder som anges
i 10 § budgetlagen och som angetts i det föregående.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag (yrkande 25). Riksdagen bör
med stöd av 10 § fjärde stycket lagen om statsbudgeten godkänna ett antal
redan etablerade avräkningsförfaranden m.m. Utskottet utgår ifrån att
regeringen, i ett sammanhang som regeringen finner lämpligt, kommer att
redovisa vilka anslag och inkomsttitlar som under år 1997 blivit föremål för
särskilt avräkningsförfarande enligt riksdagens bemyndigande. När regeringen i
fortsättningen anser att en särskild eller avvikande avräkningsgrund bör
tillämpas på något område, bör regeringen, såsom aviseras i propositionen, ta
upp detta i anslutning till förslag om anslag eller inkomsttitlar.
Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Presstöd (E 2)
Propositionen
I vårpropositionen (avsnitt 6.3) uppger regeringen att anslaget för presstödet
inte kommer att utnyttjas helt under år 1997 enligt Presstödsnämndens prognos.
Regeringen föreslår därför i vårpropositionen att anslaget minskas med 20
miljoner kronor.
Inga motioner har väckts i denna del.
Konstitutionsutskottets yttrande
Konstitutionsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (KU11y) regeringens
förslag.
Finansutskottets ställningstagande
Även finansutskottet tillstyrker regeringens förslag.
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konsekvenserna av sitt
ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning
Kostnader för vissa nämnder (A 15)
Propositionen
I vårpropositionen anges att det i statsbudgeten för innevarande budgetår för
detta ändamål finns uppfört ett obetecknat anslag på 1 552 000 kr. Från
anslaget betalas främst arvoden till ledamöter och ersättare m.m. Regeringen
anser att ramanslag är en mer ändamålsenlig anslagsform för nämnda utgifter.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar regeringens uppfattning att ramanslag är en mer
ändamålsenlig anslagsform för anslaget A 15 Kostnader för vissa nämnder.
Finansutskottet tillstyrker således regeringens förslag (yrkande 26).
Avyttring av statens aktier i Värdepapperscentralen VPC AB
Propositionen
I vårpropositionen (avsnitt 6.4) redovisas att staten för närvarande äger 50 %
av aktierna i VPC, fondhandeln 25 % samt emittenterna genom Industriförbundet
och Stockholms Handelskammare tillsammans 25 % av aktierna i VPC.
Regeringen har den 13 mars 1997 beslutat att staten bör inleda förhandlingar
med övriga ägare av VPC rörande bolagets framtida verksamhet och ägande. En
förändring av statens ägande i VPC förutsätter riksdagens godkännande. För att
möjliggöra för staten att genomföra förhandlingarna och att ingå de
överenskommelser som dessa kan resultera i föreslås riksdagen bemyndiga
regeringen att sälja, byta eller på annat sätt helt eller delvis avyttra
statens aktieinnehav i VPC. Vidare bör regeringen bemyndigas att disponera
ersättningen från en avyttring till förvärv av aktier i eller bildande av
bolag som direkt eller indirekt driver verksamhet enligt lagen (1992:543) om
börs- och clearingverksamhet eller aktiekontolagen (1989:827).
I propositionen föreslås även att 10 miljoner kronor anvisas som ett ram-
anslag för kostnader som uppkommer i samband med värdering och
försäljningsåtgärder som syftar till en avyttring av statens aktieinnehav i
VPC. Anslaget omfattar även kostnader vid förberedelse och genomförande av
direkta eller indirekta förvärv för statens räkning av aktier i en börs eller
clearingorganisation eller i samband med att ett särskilt bolag bildas eller
förvärvas för detta ändamål. Regeringen avser att återkomma i 1998 års
budgetproposition om medel behöver tas i anspråk även det året eller därefter.
Regeringen föreslår vidare att 500 miljoner kronor anvisas för investeringar
i företag som har en central roll inom den svenska finansiella
infrastrukturen. Som nämnts ovan kan en omstrukturering av den svenska
finansiella infrastrukturen komma att ske inom den närmaste tiden. Det är dock
inte möjligt att för närvarande bedöma vad denna process kommer att leda till
eller vilken roll staten bör ha i den framtida svenska finansiella
infrastrukturen. Det förslag som lämnats syftar till att regeringen på ett
flexibelt sätt skall kunna ta tillvara statens intressen oavsett hur
utvecklingen blir. Regeringen avser att återkomma i 1998 års budgetproposition
om medel behöver tas i anspråk även det året eller därefter.
Motionerna
I motion Fi44 (v) anförs att staten bör öka sitt ägarinflytande på
finansmarknaden (yrkande 28). Särskilt gäller detta infrastrukturen, dvs. de
institutioner och informationssystem som aktörerna behöver för att kunna
operera på marknaden. Motionärerna anser inte att det är lämpligt att sälja
statens aktier i VPC förrän en konkret plan finns för hur ägarinflytandet i
övrigt skall ökas. Detta bör ges regeringen till känna.
Motionärerna i Fi54 (m) yrkande 1 och Fi72 (fp) yrkandena 1 och 2 delar
regeringens uppfattning att staten bör sälja sitt aktieinnehav i VPC.
Motionärerna anser däremot inte att staten bör gå in som ägare i en blivande
börs- eller clearingorganisation eller i ett holdingbolag som äger aktier i
ett företag som driver sådan verksamhet. De säkerhets- och kontrollaspekter
som tidigare anförts som skäl för delägandet av VPC kan tillgodoses genom
tillsyn. Vidare avvisar motionärerna regeringens förslag om att 500 miljoner
kronor skall anvisas för investeringar på den svenska finansmarknaden med
hänvisning till att staten inte behöver ha något ägarinflytande på den svenska
finansmarknaden.
Finansutskottets ställningstagande
Vad gäller frågan om avyttring av statens aktieinnehav i VPC delar
finansutskottet regeringens bedömning att det i nuläget inte är möjligt att
bedöma vad de inledda förhandlingarna kan komma att leda till. För att
möjliggöra för regeringen att på ett flexibelt sätt kunna ta tillvara statens
intressen oavsett hur utvecklingen blir anser finansutskottet att riksdagen
bör lämna regeringen de föreslagna bemyndigandena och anvisa de föreslagna
medlen. Med hänvisning till det anförda tillstyrker finansutskottet
regeringens förslag (yrkandena 27, 28 och 68 i denna del) samt avstyrker
motionerna Fi44 (v) yrkande 28, Fi54 (m) yrkande 1 och Fi72 (fp) yrkandena 1
och 2.
Till frågan om medelsberäkningen på anslagen Värdering m.m. av aktier i
Värdepapperscentralen VPC AB och Investeringar i infrastrukturen på den
svenska finansmarknaden återkommer utskottet senare i avsnittet
Finansutskottets sammanställning av anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget.
Utveckling av vissa försvarsfastigheter och slutlig avveckling av Securum AB
Propositionen
I vårpropositionen föreslår regeringen att ett aktiebolag bildas för att
utveckla försvarsfastigheter som avvecklas genom 1996 års försvarsbeslut.
Fortifikationsverket ansåg i början av år 1996 att de aktuella
försvarsfastigheternas marknadsvärde uppgick till 250-300 miljoner kronor. Den
bedömningen grundades på avyttring i befintligt skick. Det bokförda värdet
uppgår till 1 360 miljoner kronor. Oavsett hur och när försvarsfastigheterna
säljs kommer med största sannolikhet en nedskrivning av fastigheterna att
behöva göras.
I vårpropositionen anförs att Securum AB i sitt arbete med avvecklingen av
tillgångarna som övertagits i samband med bankkrisen (prop. 1991/92:153, bet.
NU36, rskr. 352) har kommit så långt att det inte är försvarbart eller
lämpligt att fortsätta med nuvarande organisation. Projektet med avvecklingen
kommer enligt planerna att avslutas under år 1997.
De återstående tillgångarna i Securum AB är, när projektet avslutas,
huvudsakligen aktieposter i svenska fastighetsbolag, utländska fastigheter och
dotterbolaget Kungsleden AB. Regeringens uppfattning är att alla
fastighetsrelaterade tillgångar i Securumkoncernen bör överföras till
Vasakronan-koncernen. Övriga kvarvarande tillgångar i Securum AB utgörs av
finansverksamhet samt garantiförpliktelser från tidigare försäljningar av
industriföretag m.m. Regeringen avser att föra dessa verksamheter till ett för
ändamålet lämpligt annat statligt bolag. Överföringen av fastighetsrelaterade
tillgångar till Vasakronan bör få ske till lägre värde än bokfört värde.
Skillnaden bör få uppgå till högst två miljarder kronor. Sammanslagningen
innebär inte någon ändrad inriktning vare sig för Vasakronankoncernens del
eller för de återstående tillgångarna i Securum AB. Regeringen avser att
inordna det nybildade utvecklingsbolaget för vissa försvarsfastigheter i den
sammanslagna koncernen.
Motionerna
I motion Fi54 (m) yrkande 2 ställer sig motionärerna bakom regeringens förslag
att övertaliga försvarsfastigheter förs över till ett utvecklingsbolag. Enligt
motionärernas uppfattning bör en privatisering av Vasakronan i dess helhet
förberedas. Från denna utgångspunkt är det angeläget att de tidigare
försvarsfastigheterna inte förs in i det nya bolaget med ett bokfört värde som
avsevärt överstiger uppskattat marknadsvärde. Den enligt propositionen
nödvändiga nedskrivningen bör enligt motionärernas uppfattning ske innan det
nybildade utvecklingsbolaget blir ett dotterbolag till Vasakronan. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.
I motion Fi72 (fp) yrkande 3 förespråkas att överföringen av återstående
tillgångar i Securumkoncernen till Vasakronan inte bör ske till sådana
undervärden som försvårar en börsintroduktion av Vasakronan. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.
Försvarsutskottets yttrande
Försvarsutskottet anser i sitt yttrande (FöU4y) att propositionens förslag
beträffande utveckling av vissa försvarsfastigheter bör tillstyrkas och att
motion Fi54 (m) yrkande 2 bör avstyrkas.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar regeringens uppfattning om hur utvecklingen av vissa
försvarsfastigheter samt den slutliga avvecklingen av Securum AB skall
genomföras. Regeringens förslag (yrkandena 29-32) tillstyrks och motionerna
Fi54 (m) yrkande 2 och Fi72 (fp) yrkande 3 avstyrks.
Inlåning i Riksgäldskontorets regi
Propositionen
I vårpropositionen redovisas att Riksgäldskontoret enligt nu gällande
lagstiftning är förhindrad att ta emot inlåning på konto från allmänheten i
egen regi. I stället har kontoret använt sig av bankerna för att kunna erbjuda
en inlåningsprodukt, allemansspar.
Regering och riksdag har tagit ställning för att Riksgäldskontoret under
innevarande budgetår bör göra en intensifierad satsning på hushållsmarknaden i
syfte att begränsa kostnaderna för statsskuldens finansiering (prop.
1996/97:1, bet. FiU2). Regeringen har också uppmanat kontoret att se över sitt
produktutbud i syfte att kunna erbjuda konkurrenskraftiga produkter på denna
marknad. Mot bakgrund av detta bedömer regeringen det som önskvärt att
Riksgäldskontoret nu får möjlighet att ta emot inlåning på konto från
allmänheten i egen regi.
Reglerna i bankrörelselagen är uppställda till skydd för insättarna samt för
att tillgodose kraven på stabilitet i betalningssystemet. Enligt regeringens
uppfattning ligger den föreslagna förändringen väl i linje med motiven bakom
lagstiftningen. Riksgäldskontorets verksamhet utgör inte någon del av
betalningssystemet. Eftersom Riksgäldskontoret är en del av staten är skyddet
för insättarna därigenom omhändertaget. Det saknas därför anledning att
ansluta Riksgäldskontoret till insättningsgarantisystemet. Det nuvarande
allemanssparandet omfattas heller inte av insättningsgarantin. I stället
garanteras insättarna av Riksgäldskontoret.
Regeringen anser emellertid att det är väsentligt att Riksgäldskontoret inte
breddar sitt produktutbud utan endast tillhandahåller rena spartjänster. Det
är av vikt att kontoret inte blir en statlig bank med ett brett produktutbud
riktat mot privatpersoner. Riksgäldskontoret bör således inte tillhandahålla
allmänheten transaktionskonton.
Motionerna
I motionerna Fi54 (m) yrkande 3 och Fi72 (fp) yrkande 4 motsätter sig
motionärerna regeringens förslag. De anför att regeringens förslag skulle
verka snedvridande på kreditmarknaden och därför torde strida mot
konkurrenslagstiftningen. Bl.a. skulle Riksgäldskontoret slippa betala avgift
till insättningsgarantin som svenska banker är skyldiga att erlägga.
Regeringens förslag skulle i praktiken innebära att en ny statlig ?bank?
skapas som dessutom ges konkurrensfördelar gentemot övriga banker.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet anser att regeringens förslag att Riksgäldskontoret skall få
möjlighet att ta emot inlåning på konto från allmänheten i egen regi ligger
väl i linje med vad finansutskottet tidigare uttalat (bet. 1996/97:FiU2). Som
betonas i propositionen skall Riksgäldskontoret endast tillhandahålla rena
spartjänster och det är av vikt att kontoret inte blir en statlig bank.
Finansutskottet delar regeringens uppfattning att det med hänvisning till att
Riksgäldskontoret inte kan försättas i konkurs och att insättarna därigenom
skyddas på annat sätt saknas anledning att ansluta Riksgäldskontoret till
insättningsgarantisystemet. Mot denna bakgrund tillstyrker finansutskottet
regeringens förslag (yrkande 9) och motionerna Fi54 (m) yrkande 3 och Fi72
(fp) yrkande 4 avstyrks.
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Åklagarväsendet (B 1)
Propositionen
I vårpropositionen redovisas att åklagarväsendet har en ansträngd ekonomisk
situation. Som angavs i budgetpropositionen för 1997 beräknas den nya
organisationen, som infördes den 1 juli 1996, möjliggöra kostnadssänkningar.
Dessa slår dock igenom fullt ut först år 1998 medan omorganisationen medför
vissa initialkostnader under 1997. Regeringen bedömer att åklagarväsendet
behöver en engångsvis anslagshöjning med 18 miljoner kronor för att klara
övergångskostnaderna. Anslagshöjningen finansieras genom en indragning av
medel på anslaget för kriminalvården.
Motionen
I motion Fi44 (v) begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma
med ett förslag om att på tilläggsbudget för år 1997 tillföra utgiftsområdet
ytterligare 25 miljoner kronor till Polisorganisationen (yrkande 29).
Justitieutskottets yttrande
Justitieutskottet föreslår i sitt yttrande (JuU3y) att propositionens förslag
bör tillstyrkas och att motion Fi44 (v) bör avstyrkas. Med hänvisning till att
regeringen anmält att medel som tillförts exekutionsväsendet och
kriminalvården, 64 respektive 24 miljoner kronor, inte kommer att användas för
det avsedda ändamålet utan föreslagit riksdagen alternativa användningssätt -
åklagarverksamheten och fempunktsprogrammet - gör justitieutskottet följande
kommentar. Justitieutskottet har inte något i princip att invända mot detta
förfarandesätt men det kan få negativa konsekvenser på sikt. Om myndigheterna
inte kan räkna med att senare få tillgodogöra sig ett anslagssparande utan
finner att detta i stället dras in till staten försvinner incitamentet till en
långsiktig och god hushållning inom myndigheterna.
Företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna har var för sig
avgivit avvikande meningar till yttrandet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar justitieutskottets uppfattning att ytterligare 18
miljoner kronor bör anvisas till åklagarväsendet. Finansutskottet tillstyrker
således regeringens förslag och avstyrker motion Fi44 (v) yrkande 29.
Till frågan om medelsberäkningen på anslaget Åklagarväsendet återkommer
utskottet senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av anslag och
utgiftsramar på tilläggsbudget.
Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan
Delegationen för översättning av EG:s regelverk (E 5)
Propositionen
I vårpropositionen föreslås att 2 miljoner kronor anvisas som ett
engångsbelopp för att täcka det beräknade underskottet i den verksamhet som
Delegationen för översättning av EG:s regelverk (Översättningsdelegationen)
bedriver. Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten
för innevarande budgetår.
Delegationen skall under en begränsad övergångstid bistå gemenskapens
institutioner och andra organ med översättningar till svenska av EU-dokument.
Verksamheten skall finansieras med avgifter men delegationen redovisar för
budgetåret 1995/96 en negativ kapitalförändring på drygt 2 miljoner kronor.
Underskottet, när Översättningsdelegationen upphör under året, beräknas bli
mindre än den redovisade kapitalförändringen på grund av inbetalningar under
1997. Finansieringen av underskottet skall ske genom en indragning av sparade
medel på anslaget C 1 Regeringskansliet m.m. under utgiftsområde 1.
Inga motioner har väckts i denna del.
Utrikesutskottets yttrande
Utrikesutskottet tillstyrker i sitt yttrande (UU4y) regeringens förslag.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har utifrån sina utgångspunkter ingen anledning att göra någon
annan bedömning än utrikesutskottet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
(yrkande 68 i denna del).
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets
sammanställning av anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar
konsekvenserna av sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år
1997.
Utgiftsområde 6 Totalförsvar
Vissa funktioner inom det civila försvaret
Propositionen
Regeringen har i vårpropositionen lämnat förslag till anslagsökningar inom
vissa funktioner inom det civila försvaret.
Regeringen har i proposition 1996/97:61 Översyn av telelagen m.m. bedömt det
som rimligt att teleoperatörerna bidrar till finansiering av de åtgärder som
behövs för att skydda det allmänna fasta telenätet mot sabotage och
terroristangrepp i fred. Under förutsättning av riksdagens godkännande kommer
dessa åtgärder att finansieras av en offentligrättsligt reglerad avgift som
kommer att tas ut av vissa teleoperatörer. Regeringen bedömer att det
sammanlagda avgiftsuttaget under 1997 bör uppgå till 50 miljoner kronor.
Ramanslagsbeloppet bör därför under innevarande budgetår räknas upp med 50
miljoner kronor från 152 886 000 kr till 202 886 000 kr.
Regeringen har även nyligen i proposition 1996/97:86 föreslagit nya regler
för elberedskapen. Bland annat föreslås att en särskild elberedskapsavgift
skall införas och betalas av innehavare av nätkoncession för att finansiera
nödvändiga elberedskapsåtgärder. Under förutsättning att riksdagen godkänner
förslaget föreslår regeringen att avgiftsuttaget under 1997 beräknas till 100
miljoner kronor. Ramanslaget B 10 Funktionen Energiförsörjning bör därför
räknas upp med 100 miljoner kronor från 27 612 000 kr till 127 612 000 kr.
Regeringen framhåller att elberedskapen bör kunna planeras långsiktigt.
Därför bör riksdagen bemyndiga regeringen att medge Svenska kraftnät att under
budgetåret 1997 besluta om sådana åtgärder som innebär åtaganden under en
femårsperiod. Åtagandena bör uppgå till högst 100 miljoner kronor under 1997
och till högst 50 miljoner kronor för vart och ett av åren 1998-2001.
Inga motioner har väckts i denna del.
Försvarsutskottets yttrande
Försvarsutskottet anser (FöU4y) att regeringens förslag beträffande
funktionerna Energiförsörjning och Telekommunikationer ligger helt i linje med
intentionerna i 1996 års försvarsbeslut. Försvarsutskottet anser vidare, i
likhet med regeringen, att avgifterna skall bruttobudgeteras, dvs. att
avgifterna skall inbetalas till statsbudgetens inkomstsida och motsvaras av
anslag på statsbudgetens utgiftssida.
Försvarsutskottet anser sålunda att riksdagen bör godkänna förslagen att
räkna upp ramanslagen till funktionerna Energiförsörjning och
Telekommunikationer och en därav följande uppräkning av ramen för
utgiftsområde 6 Totalförsvar. De begärda beställningsbemyndigandena för
åtgärder inom elområdet bör även beviljas.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med försvarsutskottet att riksdagen
godkänner vad regeringen anfört i hemställan yrkandena 33-35 och 68 i vad
avser utgiftsområde 6 Totalförsvar.
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konse- kvenserna av
sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Inleverering av vissa likvida medel
Propositionen
Regeringen redovisar i vårpropositionen att den avser att under innevarande
budgetår besluta om att till statsbudgetens inkomstsida engångsvis inleverera
vissa likvida medel om sammanlagt 800 miljoner kronor.
Regeringen avser sålunda att reducera kassabehållningen med 200 miljoner
kronor på FMV:s s.k. avräkningskonton för reservmateriel och drivmedel. Vidare
avses det ingående saldot på Försvarsmaktens räntekonto i Riksgäldskontoret
reduceras med 600 miljoner kronor. Något godkännande av riksdagen avseende
dessa åtgärder begärs inte av regeringen.
Motionen
I motion Fi57 av Arne Andersson m.fl. (m) framhålls att det finns starka motiv
att minska saldot på Försvarsmaktens räntekonto i Riksgäldskontoret eftersom
Försvarsmakten inte skall vara mer likvid än vad som behövs för att genomföra
verksamheten. Däremot motsätter sig motionärerna minskningen av
kassabehållningen för reservmateriel och drivmedel. Indragningen på 200
miljoner kronor ger visserligen ingen omedelbar negativ effekt, men kommer att
synliggöras då övningsverksamheten ökar i omfattning i förhållande till dagens
låga nivå. Eftersom indragningen av de 200 miljonerna kommer att resultera i
motsvarande verksamhetsbegränsning, bör den inte genomföras (yrkande 1).
Försvarsutskottets yttrande
När det gäller frågan om indragning av 800 miljoner kronor i likvida medel har
försvarsutskottet erfarit att den kassabehållning som för närvarande finns på
Försvarsmaktens räntekonto i Riksgäldskontoret överstiger dess
anslagssparande. Något behov av överlikviditet finns inte, varför det är
motiverat att vidta den åtgärd som regeringen aviserat. Även åtgärden att
reducera kassabehållningarna på FMV:s avräkningskonton för reservmateriel och
drivmedel ligger enligt utskottets mening inom ramen för regeringens
beslutsbefogenheter.
Regeringens avsikt att dra in likviditet om 800 miljoner kronor bör sålunda
inte föranleda något särskilt beslut av riksdagen. Om reduceringarna leder
till de konsekvenser som framhålls i motion Fi57 (m) yrkande 1, och när de i
så fall uppstår, kan inte utskottet nu överblicka. Yrkandet bör som följd
härav inte bifallas av riksdagen.
Till yttrandet har fogats en avvikande mening av Moderata samlingspartiets
företrädare.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att erinra mot den indragning av vissa likvida medel
om sammanlagt 800 miljoner kronor som regeringen föresltagit. Som
försvarsutskottet anfört är det fråga om en åtgärd som inte kommer att påverka
verksamheten under år 1997 eftersom medlen inte skulle tagits i anspråk.
Motion Fi57 (m) yrkande 1 avstyrks.
Utskottet återkommer i avsnittet Finansutskottets sammanställning av anslag
och utgiftsramar på tilläggsbudget beträffande inleveransens betydelse för att
finansiera ökade utgifter på tilläggsbudget.
Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Nordiska investeringsbanken
Propositionen
I vårpropositionen föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att ikläda
staten betalningsansvar på ytterligare 322 miljoner kronor för att uppfylla
det statliga garantiåtagandet mot Nordiska investeringsbanken.
I statsbudgeten för innevarande budgetår har 15 miljoner kronor anvisats
under anslaget B 2 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för
finansiellt stöd och exportgarantier. Vidare finns ett statligt
betalningsansvar i form av statsgarantier till ett belopp om 150 miljoner
kronor.
De nordiska statsministrarna beslutade den 26 augusti l996 att upprätta en
nordisk miljöinvesteringslåneordning (MIL) på 100 miljoner ecu (ca
830 miljoner kronor) vid Nordiska investeringsbanken (NIB) för att skapa
förbättrade förutsättningar för finansiering av miljöprojekt i Nordens
närområden. Förslaget förutsätter en hundraprocentig statsgaranti från de
nordiska länderna. Enligt den nordiska fördelningsnyckeln blir Sveriges andel
38,8 procent (ca 322 miljoner kronor).
Regeringen föreslår således, utöver vad som föreslagits i prop. l996/97:1,
att staten ikläder sig ett betalningsansvar på ytterligare 322 miljoner
kronor, vilket innebär ett totalt åtagande på 472 miljoner kronor.
Inga motioner har väckts i denna del.
Utrikesutskottets yttrande
Utrikesutskottet har i sitt yttrande (UU4y) inga invändningar i sakfrågan om
ett utökat statligt åtagande.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har, liksom utrikesutskottet, inget att invända mot ett utökat
statligt garantiåtagande. Utskottet noterar att avsättning för den utökade
ramen kommer att ske i budgetpropositionen för år 1998 och år 1999. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag (yrkande 36).
Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Sjukvårdsförmåner m.m. (A 1)
Propositionen
I vårpropositionen (avsnitt 6.9) anför regeringen att tandvårdsförsäkringen -
och därmed ramanslaget Sjukvårdsförmåner m.m. (A 1) - under år 1997 skall
grundas på en anslagsnivå som är 125 miljoner kronor lägre än vad som tidigare
gällt för år 1997. Detta i syfte att bidra till finansieringen av
överskridandet av anslaget Kostnader för statlig assistansersättning (B 7).
Regeringen aviserar mot denna bakgrund en höjning av den s.k. självrisken i
tandvårdsförsäkringen från 700 kronor till 1 300 kronor fr.o.m. den 1 oktober
1997.
Motionerna
I motion Fi48 begär Moderata samlingspartiet ett tillkännagivande om vad i
motionen anförts om en ny tandvårdsförsäkring (yrkande 1). Motionärerna
biträder regeringens förslag om en höjning av högkostnadsskyddet till 1 300
kronor för år 1998 och anser att det är viktigt att den nya utredning som
regeringen aviserar ges klara och tydliga direktiv. Enligt motionärerna bör
utredningen studera Moderaternas förslag om en självrisk på 3 000 kronor och
ett gott högkostnadsskydd med begränsad självrisk samt fri prissättning upp
till högkostnadstaket. Även frågan om ett bonussystem för de patienter som
följer tandläkarens råd om tandhygien bör studeras.
Även Folkpartiet liberalerna stöder i motion Fi73 regeringens förslag till
höjning av självrisken i tandvårdsförsäkringen men vidhåller tidigare krav på
en väl fungerande tandvårdsförsäkring för alla som bör utformas med beaktande
av kraven på stimulans till bättre tandhälsa, etableringsfrihet, friare regler
för privattandläkarnas prissättning och ett rimligt högkostnadsskydd. Dessa
riktlinjer bör enligt motionärerna vara vägledande för den utredning som nu
skall arbeta fram ett förslag till en ny reviderad tandvårdsförsäkring. Vidare
anser motionärerna att utredningen skall vara parlamentariskt tillsatt
(yrkande 6).
Vänsterpartiet avslår i motion Fi44 förslaget till höjning av självrisken i
tandvårdsförsäkringen eftersom höjningen, enligt motionärerna, anses missgynna
ekonomiskt svaga grupper och förstärka orättvisorna (yrkande 35).
Även Miljöpartiet de gröna avvisar i motion Fi45 förslaget om höjd självrisk
i tandvårdsförsäkringen (yrkande 47 i denna del). Motionärerna anser att
förslaget tillsammans med tidigare genomförda besparingar på
tandvårdsförsäkringen riskerar att leda till att bra tänder åter blir en
klassfråga.
Socialutskottets yttrande
Socialutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SoU7y) regeringens förslag.
Samtliga i sammanhanget aktuella motioner avstyrks i socialutskottets
yttranden (SoU7y och SoU8y). Till yttrandena har fogats avvikande meningar av
företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Vänsterpartiet respektive Miljöpartiet de gröna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har ingen annan mening än socialutskottet och tillstyrker
propositionens förslag. Finansutskottet avstyrker därför motionerna Fi48 (m)
yrkande 1, Fi73 (fp) yrkande 6, Fi44 (v) yrkande 35 och Fi45 (mp) yrkande 47 i
denna del.
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konse- kvenserna av
sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Vissa statsbidrag inom äldre- ochhandikappområdet (B 1)
Propositionen
I vårpropositionen (avsnitt 6.9) föreslår regeringen att anslaget Vissa
statsbidrag inom äldre- och handikappområdet (B 1) reduceras med totalt 300
miljoner kronor för år 1997 i syfte att finansiera ökade kostnader för
assistansersättningen.
Motionerna
Moderata samlingspartiet avvisar förslaget i motion Fi48 (yrkande 2).
Motionärerna kan inte acceptera en politik som innebär att de som har störst
behov av vård och omsorg konsekvent får se sin trygghet allt mer urgröpt.
Även Folkpartiet liberalerna avvisar förslaget i två motioner. I motion Fi43
(fp) säger sig Folkpartiet vilja gå en motsatt väg (yrkande 15 i denna del). I
motion Fi73 (fp) anförs att besparingen kommer att slå mot människor med svåra
och kroniska sjukdomar och därför är orättfärdig (yrkande 3).
Motsätter sig förslaget gör också Vänsterpartiet i motion Fi44 (yrkande 33).
Motionärerna anser att statens och kommunernas satsningar på rehabilitering
och adekvata hjälpmedel är en investering som på rätt kort tid ger stora
besparingar genom att funktionshindrade kan undvika mer långvarig vård och
hjälpas till ett bättre liv.
Socialutskottets yttrande
Socialutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SoU7y) regeringens förslag och
avstyrker motionerna. Till yttrandet har företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna respektive Vänsterpartiet fogat
avvikande meningar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har ingen annan mening än socialutskottet och tillstyrker
således regeringsförslaget. Utskottet avstyrker därför motionerna Fi48 (m)
yrkande 2, Fi43 (fp) yrkande 15 i denna del, Fi73 (fp) yrkande 3 och Fi44 (v)
yrkande 33.
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konse- kvenserna av
sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Bilstöd till handikappade (B 6)
Propositionen
I vårpropositionen (avsnitt 6.9) föreslås att bilstödet till handikappade
reduceras med 130 miljoner kronor. Anslaget har under senare år inte
utnyttjats i sin helhet. Regeringen anför samtidigt att kostnaderna för den
statliga assistansersättningen har överskridits med 290 miljoner kronor
budgetåret 1995/96. Enligt regeringens mening bör detta överskridande delvis
finansieras genom besparingen i bilstödet.
Motionen
Moderata samlingspartiet tillstyrker i motion Fi48 att anslaget för bilstöd
till handikappade reduceras med 130 miljoner kronor men anser att regeringen
bör få i uppdrag att noga följa utvecklingen på området och återkomma till
riksdagen med eventuella förändringar om behovet skulle öka igen (yrkande 6).
Socialutskottets yttrande
Socialutskottet utgår i sitt yttrande (SoU7y) från att regeringen noga följer
utvecklingen när det gäller bilstödet och återkommer till riksdagen med
eventuella förslag till de förändringar som kan anses motiverade.
Socialutskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionen. Till
yttrandet har företrädarna för Moderata samlingspartiet fogat en avvikande
mening.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet finner inte anledning att göra någon annan bedömning än den
som redovisas i socialutskottets yttrande. Finansutskottet tillstyrker i
enlighet med detta regeringens förslag och avstyrker motion Fi48 (m) yrkande
6.
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konse- kvenserna av
sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Kostnader för statlig assistansersättning (B 7)
Propositionen
I vårpropositionen (avsnitt 6.9) anges att kostnaderna för statlig
assistansersättning enligt prognos kommer att överskridas med 600 miljoner
kronor samtidigt som det finns ett överskridande på 290 miljoner kronor från
föregående budgetår. För att finansiera överskridandet har regeringen i
vårpropositionen föreslagit utgiftsminskningar inom utgiftsområdet utöver dem
som avser assistansersättningen. Regeringen föreslår att ramanslaget Kostnader
för personlig assistansersättning (B 7) ökas med 475 miljoner kronor för år
1997. Regeringen föreslår också att assistansersättningen schabloniseras samt
fastställs till ett visst belopp per timme fr.o.m. den 1 september 1997 och
föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1993:389) om assistansersättning (yrkande 10). Regeringen har i proposition
1996/97:146 lagt fram det i vårpropositionen aviserade förslaget om ett
kommunalt finansieringsansvar för delar av assistansersättningen. De båda
förändringarna motsvarar en sammantagen besparing på 125 miljoner kronor.
Motionerna
Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi48 regeringens förslag om det
kommunala kostnadsansvaret för delar av assistansersättningen (yrkande 5).
Motionärerna menar att en uppdelning av huvudmannaskapet vore djupt olycklig
eftersom enskilda funktionshindrade då riskerar att hamna mellan
ansvarsområdena, att kontinuiteten i assistansen bryts och att de
funktionshindrade förlorar rätten att välja sin egen assistent. Motionärerna
avvisar också förslaget om att assistansersättningen skall schabloniseras samt
fastställas till ett visst belopp per timme. Enligt motionärerna bör en
justering avvaktas i väntan på resultaten av den av regeringen tillsatta
arbetsgruppen som har till uppgift att långsiktigt säkra assistansreformen
(yrkande 3). Motionärerna anser också att regeringen bör ges i uppdrag att
följa särskilt kommunernas hantering av ersättningen för de personliga
assistenterna och se till att dessa redovisas på ett godtagbart sätt (yrkande
4).
Folkpartiet liberalerna avvisar i motion Fi43 regeringsförslagen och anslår
125 miljoner kronor mer än regeringen (yrkande 7).
Också i motion Fi73 (fp) avslås regeringens båda förslag om personlig
assistans. Motionärerna anför att den största försämringar är att kommunerna
skall ha finansieringsansvaret för de första 20 assistanstimmarna.
Motionärerna anser vidare att en schablonisering dels strider mot principen
att assistansersättningen är en individuell rättighet, dels riskerar att
försvåra för - eller rent av slå ut - många brukarkooperativ och kan dessutom
komma att inskränka rätten att välja personlig assistent. Motionärerna avvisar
därför den föreslagna schabloniseringen av assistansersättningen och anslår på
tilläggsbudget 125 miljoner kronor utöver regeringens förslag (yrkande 2).
Motionärerna bakom motion Fi73 (fp) efterlyser också en konsekvensbeskrivning
av hur regeringens samlade besparingar slår mot människor (yrkande 1).
Vänsterpartiet begär i motion Fi44 att regeringens förslag om en
schablonisering och införande av en 20-timmarsregel när det gäller
assistansersättningen avslås och att 125 miljoner kronor anslås utöver vad
regeringen föreslagit (yrkande 30, 32 och 34). Motionärerna anför vidare att
en översyn av reglerna för assistansersättning i linje med vad intressegruppen
för Assistansberättigade föreslagit bör göras (yrkande 31).
Kristdemokraterna avvisar i motion Fi46 regeringens förslag med hänvisning
till att regeringens besparingar på handikappområdet tidigare avvisats och att
det är ett absolut krav att valfriheten för brukaren beträffande val av
personlig assistent bibehålls (yrkande 18).
Socialutskottets yttrande
I sitt yttrande tillstyrker socialutskottet (SoU7y) regeringens förslag
beträffande en schabloniserad assistansersättning samt fastställande till ett
visst belopp per timme. Enligt socialutskottets mening är den föreslagna
möjligheten för ersättningsberättigade som har särskilda skäl att erhålla en
högre ersättning än schablonen nödvändig. Socialutskottet betonar också att
många har valt att anordna sin assistans via brukarkooperativ och att det är
angeläget att brukarna själva (eller deras anhöriga) kan besluta om på vilket
sätt de vill anordna assistansen. Socialutskottet understryker också att
prövningen av den högre ersättningen skall ske individuellt från fall till
fall med beaktande av de särskilda behov som den enskilde kan ha och de
särskilda kostnader som detta kan medföra. Socialutskottet erinrar också om
att regeringen har redovisat att den har för avsikt att noga följa
resursutvecklingen på området och vid behov återkomma till riksdagen i frågan.
Socialutskottet tillstyrker propositionens förslag till lag om ändring i lagen
(1993:389) om assistansersättning.
Socialutskottet har inte heller något att invända mot principen att
finansieringsansvaret för de 20 första assistanstimmarna per vecka överförs
från staten till kommunerna, men betonar att formerna för genomförandet av
förslaget kommer att behandlas i samband med den särskilda proposition som
regeringen kommer att avlämna. Den funktionshindrades rätt att själv välja sin
assistent eller den enskildes möjlighet att använda stödet för att anlita
annan, t.ex. ett kooperativ eller annat fristående organ som arbetsgivare
skall, enligt socialutskottets uppfattning, inte påverkas av förslaget.
Socialutskottet tillstyrker också förslaget att anslaget Kostnader för
statlig assistansersättning (B 7) för budgetåret 1997 ökas med 475 miljoner
kronor.
Socialutskottet anser att samtliga i sammanhanget aktuella motioner bör
avstyrkas. Till yttrandet har företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna respektive Vänsterpartiet fogat avvikande meningar.
Miljöpartiet de gröna har i en avvikande mening anfört att
assistansersättningen inte skall försämras och att resurser för detta ändamål
avsatts för år 1998. Kristdemokraternas ledamot har avgivit ett särskilt
yttrande om att assistansreformen inte bör försämras.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har ingen anledning att göra något annat ställningstagande än
socialutskottet och tillstyrker således propositionens förslag (yrkandena 10
och 68 i denna del) och avslår motionerna Fi48 (m) yrkandena 3-5, Fi43 (fp)
yrkande 7, Fi73 (fp) yrkandena 1 och 2, Fi44 (v) yrkandena 30, 32 samt 34 och
Fi46 (kd) yrkande 18.
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konsekvenserna av sitt
ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Alkohol- och drogpolitiska åtgärder (C 8)
I vårpropositionen föreslår regeringen att riksdagen till olika alkohol- och
drogpolitiska åtgärder anvisar ett ramanslag på 30 miljoner kronor för att
kunna understödja ett mer långsiktigt alkohol- och drogförebyggande arbete och
dessutom ha den handlingsberedskap som kan behövas.
Inga motioner har väckts i denna del.
Socialutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SoU7y) regeringens förslag.
Finansutskottet tillstyrker, i likhet med socialutskottet (SoU7y), regeringens
förslag.
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konse- kvenserna av
sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
Utgiftsområdet är i statsbudgeten för 1997 uppfört med 36,2 miljarder kronor.
På utgiftsområdet finns två anslag, av vilka ramanslaget Bidrag till
arbetslöshetsersättning är det helt dominerande med en anslagsnivå på 34,1
miljarder kronor. De tilläggsbudgetförslag som regeringen för fram i
vårpropositionen (avsnitt 6.10) på utgiftsområdet berör samtliga detta anslag
som föreslås bli utökat med sammanlagt 5,5 miljarder kronor.
Anslagsjusteringen föranleds framför allt av
- att den öppna arbetslösheten nu bedöms ligga en procentenhet högre än vad
som förutsågs i budgetpropositionen (+5,8 miljarder kronor),
- att offentliga tillfälliga arbeten (OTA) inte nått den omfattning som man
räknade med i budgetpropositionen (-1,2 miljarder kronor),
- tillkommande utgifter med anledning av förslagen i proposition 107 om en
allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring,
- övriga tilläggsbudgetförslag som redovisas i vårpropositionen, dvs.
finansieringen av stimulansersättningen vid OTA, förslag om en aktivare
användning av arbetslöshetsersättning, resursarbete och tillfällig
avgångsersättning.
I det följande behandlar finansutskottet de olika frågor som regeringen tar
upp i detta sammanhang.
Stimulansersättning vid offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa
Riksdagen har tidigare beslutat att den som deltar i den arbetsmarknads-
politiska åtgärden offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA)
skall få en stimulansersättning på 45 kr per dag. Kostnaden för ersättningen
under 1997 beräknas nu till 59 miljoner kronor. Denna utgift var inte
medräknad i regeringens budgetförslag för 1997.
Propositionen
Regeringen föreslår i vårpropositionen att anslaget Bidrag till
arbetslöshetsersättning räknas upp med 59 miljoner kronor.
Motionerna
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi44 att åtgärden OTA skall avskaffas fr.o.m.
den 1 juli 1997. Regeringen bör dessförinnan återkomma till riksdagen med ett
förslag av denna innebörd (yrkande 41). Om detta yrkande avslås bör regeringen
ges i uppdrag att utforma ett förslag som innebär att avstängningsreglerna för
OTA avskaffas (yrkande 42).
Även Kristdemokraterna anser i motion Fi46 att åtgärden OTA snarast bör
avskaffas. Partiet motsätter sig därför att medel för stimulansersättning
anvisas (yrkande 26, delvis).
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet har i samband med höstens budgetbehandling tillstyrkt
att åtgärden OTA kommer till stånd och biträder därför (AU7y) även förslaget
om att 59 miljoner kronor skall anvisas för att finansiera den särskilda
stimulansersättningen under 1997. De i sammanhanget aktuella motionerna
avstyrks av arbetsmarknadsutskottet.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna
har avgivit en gemensam avvikande mening i frågan medan Vänsterpartiet
redovisat sin uppfattning i en egen avvikande mening.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets uppfattning och avstyrker
motionerna Fi44 (v) yrkandena 41 och 42 samt Fi46 (kd) yrkande 26 (delvis).
Till frågan om medelsberäkningen på anslaget Bidrag till
arbetslöshetsersättning för 1997 återkommer utskottet senare i avsnittet
Finansutskottets sammanställning av anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget.
En aktiv och flexibel användning av arbetslöshetsförsäkringen
Regeringen anser att man i begränsad omfattning bör kunna använda
arbetslöshetsförsäkringen för andra situationer än öppen arbetslöshet. I detta
syfte föreslår regeringen tre nya åtgärder: aktivare användning av
arbetslöshetsersättningen, resursarbeten och tillfällig avgångsersättning.
Aktivare användning av arbetslöshetsersättningen
Arbetslöshetsersättning får enligt gällande regler i princip bara betalas ut
till den som är arbetslös och som står till arbetsmarknadens förfogande.
I propositionen framhålls att denna restriktiva ordning kan passivera i
stället för att främja återgången till arbetsmarknaden. Regeringen föreslår
därför att den skall bemyndigas att under en begränsad tidsperiod få använda
medel för arbetslöshetsersättning på ett mer aktivt sätt. Avsikten härmed är
bl.a. att öka det lokala inflytandet i arbetsmarknadspolitiken.
Arbetslöshetsersättningen skall emellertid också kunna utnyttjas som stöd för
olika typer av utbildning och i samband med praktik som inte ryms inom de
vanliga praktiksystemen. Enligt förslaget skall regeringen för särskilda
projekt kunna tillåta att arbetslöshetsersättning lämnas till personer som
deltar i försöksverksamheten, trots att dessa, enligt den definition lagarna
bygger på, formellt sett inte är arbetslösa. Bemyndigandet gäller således
endast personer som redan uppbär ersättning. Personer med en svagare ställning
på arbetsmarknaden såsom ungdomar, långtidsarbetslösa, äldre,
arbetshandikappade och utomnordiska medborgare skall prioriteras.
Projekten får enligt propositionen inte medföra konkurrenssnedvridningar. De
får heller inte leda till undanträngning av ordinarie arbetstillfällen. Vidare
får projekten inte medföra några inlåsningseffekter. Projekt skall kunna komma
i fråga på hela arbetsmarknaden.
Ersättningen skall beräknas enligt normala regler. Verksamheten skall
betraktas som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd och de dagar en anvisad deltar
i ett projekt skall inte räknas in i den period då arbetslöshetsersättning
utgår. Genom att delta i ett projekt kvalificerar sig deltagarna för nya
ersättnings- perioder. Enligt propositionen skall åtgärden bedrivas på heltid.
Verksamheten skall bedrivas som ett försök under perioden den 1 juli 1997
till utgången av 1998. För budgetåret 1997 skall högst 500 miljoner kronor få
användas för försöket (yrkande 37) och för 1998 högst 1 000 miljoner kronor.
Försöksverksamheten skall utvärderas varvid man särskilt skall undersöka i
vilken utsträckning åtgärderna underlättar för deltagarna att få anställning.
Vidare skall utvärderingen omfatta eventuella undanträngnings- och
inlåsningseffekter.
Förslaget föranleder ändringar i de nuvarande ALF- och KAS-lagarna samt i
den nya lagen om arbetslöshetsersättning.
Arbetsmarknadsutskottet har i sitt betänkande med anledning av propositionen
om en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring (1996/97: AU13)
behandlat den lagreglering som öppnar möjlighet för försöksverksamheten. På
finansutskottet ankommer att pröva förslaget som sådant samt
medelstilldelningen till verksamheten.
Motionerna
Folkpartiet avvisar i motion Fi43 förslaget att högst 500 miljoner kronor
skall få användas för försöket (yrkande 16).
Vänsterpartiet kritiserar i motion Fi44 uppdelningen på de båda
utgiftsområdena 13 och 14 och anser att man i 1998 års budget skall föra över
anslaget för arbetslöshetsersättning till utgiftsområde 14, där ett anslag för
omställningskostnader bör införs. Som ett exempel på att nuvarande indelning
kan vara förvirrande pekar motionärerna på regeringens önskan att få använda
anslaget för arbetslöshetsersättning på ett mer aktivt sätt för att få till
stånd projektverksamhet. Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag att under
1997 få disponera 500 miljoner kronor för detta ändamål (yrkande 48) och
föreslår att motsvarande belopp i stället förs över till ramanslaget A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på utgiftsområde 14 (yrkande 50).
Kristdemokraterna vänder sig i motion Fi46 mot det bristfälliga
beslutsunderlaget i propositionen men motsätter sig inte försöksverksamheten
som sådan. Regeringen bör emellertid återkomma med förslag om hur man på lokal
nivå skall kunna finna bra lösningar i samverkan mellan kommun,
arbetsförmedling, försäkringskassa, lokala företagsorganisationer samt
fackliga och ideella organisationer. Genom sådan lokal samverkan kan risker
för konkurrenssnedvridning, undanträngning och inlåsning undanröjas (yrkande
20).
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Vänsterpartiet motsätter sig de
lagändringar som föranleds av försöksverksamheten. Dessa yrkanden har
emellertid överlämnats till arbetsmarknadsutskottet för beredning.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker i sitt yttrande (AU7y) de i sammanhanget
aktuella motionerna och tillstyrker att försöksverksamheten kommer till stånd
i enlighet med regeringens förslag. Vidare biträds förslaget att regeringen
skall få disponera 500 miljoner kronor för detta ändamål under 1997.
Arbetsmarknadsutskottet föreslår dock att regeringsförslaget jämkas i ett
avseende. Av propositionen framgår att de som deltar i försöket skall göra det
på heltid. Arbetsmarknadsutskottet anser emellertid att deltagande i den
aktuella åtgärden skall kunna ske även på deltid och föreslår att
finansutskottet gör ett tillkännagivande till regeringen av denna innebörd.
Moderata samlingspartiet och Folkpartiet har avgivit en gemensam avvikande
mening i frågan medan Vänsterpartiet och Kristdemokraterna var för sig
redovisat avvikande uppfattningar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet anser i likhet med arbetsmarknadsutskottet att det finns behov
av att pröva nya åtgärder som kan förbättra effektiviteten i de
arbetsmarknadspolitiska insatserna. Det är också angeläget att de arbetslösa
kan engageras i meningsfull verksamhet under den tid de är arbetslösa och på
så sätt ges möjlighet att upprätthålla kontakten med arbetslivet.
Finansutskottet tillstyrker således regeringens förslag om aktivare
användning av arbetslöshetsersättningen liksom förslaget om att 500 miljoner
kronor skall få utnyttjas för detta ändamål under 1997. Likaså biträder
finansutskottet arbetsmarknadsutskottets förslag att åtgärden skall kunna
bedrivas även på deltid och föreslår att riksdagen som sin mening ger detta
till känna för regeringen. I likhet med arbetsmarknadsutskottet ser också
finansutskottet det som angeläget att försöksverksamheten utvärderas på det
sätt som angivits i propositionen. Utvärderingen bör således omfatta såväl
eventuella undanträngnings- och inlåsningseffekter som i vilken utsträckning
deltagarna får ett bättre fotfäste på den reguljära arbetsmarknaden.
Med det anförda avstyrker finansutskottet motionerna Fi43 (fp) yrkande 16,
Fi44 (v) yrkandena 48 och 50 samt Fi46 (kd) yrkande 20. Ett tillkännagivande
bör göras med anledning av yrkande 37 i propositionen om möjligheten att delta
i åtgärden på deltid. I övrigt tillstyrker utskottet regeringens förslag. Till
frågan om medelsberäkningen på anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning
för 1997 återkommer utskottet senare i avsnittet Finansutskottets
sammanställning av anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget.
Resursarbete enligt den s.k. Kalmarmodellen
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen att arbetstagarorganisationer och
arbetsgivare på en arbetsplats i den offentliga sektorn skall kunna komma
överens om att inrätta resursarbeten inom alla yrkeskategorier. Sådana arbeten
skall alltså kunna inrättas i statlig, kommunal, landstingskommunal och
kyrkokommunal verksamhet liksom hos de allmänna försäkringskassorna. Till
resursarbeten skall långtidsarbetslösa personer som får
arbetslöshetsersättning kunna tas in som en extra resurs i det ordinarie
arbetet i syfte att åstadkomma kvalitetshöjande insatser. De anvisade skall
delta i åtgärden på heltid och ha rätt till arbetslöshetsersättning. Under
minst 10 % av tiden i åtgärden skall de anvisade vara aktiva som
arbetssökande.
En anvisning får omfatta högst sex månader med möjlighet till förlängning
till nio månader. Som motprestation skall arbetsgivaren förbinda sig att täcka
alla kortare vikariatsbehov som uppstår med dessa arbetslösa. Arbetsgivaren
tillåts komplettera ersättningen så att den uppgår till högst 90 % av den
dagpenninggrundande inkomsten, dock till högst 620 kr per dag t.o.m. den 28
december 1997 och till högst 638 kr där efter.
Verksamheten skall vara en försöksverksamhet och pågå under tiden den 1 juli
1997 till utgången av december 1998.
Den som deltar i resursarbete skall likställas med dem som deltar i
arbetsmarknadsutbildning vid tillämpningen av arbetslöshetsförsäkringens
bestämmelser om tillgodoräkningsbar tid och om avstängning från rätt till
ersättning.
Regeln om samordning mellan arbetslöshetsersättning och ersättning från
annan än arbetslöshetskassa skall inte gälla i detta fall.
Regeringens förslag bygger på de erfarenheter som vunnits vid ett
försöksprojekt inom vård och omsorg i Kalmar. Preliminära bedömningar visar,
anser regeringen, att projektet har haft positiva effekter. Genom att de
arbetslösa redan finns på arbetsplatsen och känner till rutiner och övrig
personal har de utan dröjsmål kunnat gå in på de vikariatsarbetsuppgifter som
har uppstått. Under vikariatet bryts arbetslösheten och vikarien uppbär
avtalsenlig lön. I genomsnitt har de arbetslösa haft vikariatstjänstgöring
under drygt hälften av den tid de deltagit i projektet, vilket medfört en
minskning av utbetalning från berörda arbetslöshetskassor. Deltidsarbetslösa
har vidare fått möjlighet till heltidsarbete.
På grundval av erfarenheterna från detta projekt föreslår regeringen nu att
en tillfällig lag införs om försök med resursarbete i offentlig verksamhet
(yrkandena 11 och 18). Av lagförslaget (propositionens lagförslag 3.4 Förslag
till lag om försök med resursarbete) framgår att de personer som anvisats ett
resursarbete inte skall anses som arbetstagare under den tid de deltar i
åtgärden utom i fråga om vissa regler i arbetsmiljölagen. I lagförslaget slås
också fast att tiden i resursarbete skall anses som s.k. jämställd tid och
således kunna kvalificera för ytterligare ersättningsperioder. Vidare
föreskrivs att den som avböjer att delta i ett anvisat resursarbete skall
kunna stängas av från rätten till arbetslöshetsersättning.
Åtgärden kommer enligt propositionen att utvärderas med avseende på bl.a.
sysselsättningseffekter, undanträngning och inlåsning.
Motionerna
Moderata samlingspartiet avvisar i motion A48 regeringens förslag till lag om
försök med resursarbete (yrkandena 1 och 8). Resursarbetena kan enligt
motionärerna bidra till att kommunernas pågående utvecklingprocess bromsas och
att deltagarma blir mindre benägna att starta egen verksamhet eller utbilda
sig för att kunna ta arbeten inom andra sektorer. Dessutom inskränks
arbetsgivarens möjlighet att välja vikarier kraftigt, samtidigt som många
arbetslösa kommer att uteslutas från möjligheter att delta i åtgärden.
Lagförslaget avvisas även av Folkpartiet i motionerna Fi43 (yrkande 8) och
A49 (yrkande 12). Förslag om defensiva åtgärder som leder till färre
sysselsatta bör avslås, anser motionärerna. Anslaget bör minskas i motsvarande
mån enligt motion Fi43 yrkande 15 (i denna del).
Likaså Miljöpartiet de gröna avvisar i motion Fi45 lagförslaget (yrkandena
31 och 33). Enligt motionärerna kommer man i längden inte att kunna skilja
personal som är verksam i resursarbete från normalt anställd personal. Risken
för övervältringseffekter och inlåsning är betydande.
Också Kristdemokraterna motsätter sig i motion Fi46 den föreslagna lagen
(yrkande 19). Partiet anser att det är fel väg att först säga upp människor
för att sedan låta dem komma tillbaka som ett B-lag på a-kassenivå i egenskap
av kvalitetshöjare som inte får utföra ordinarie arbetsuppgifter.
Vänsterpartiet däremot säger i motion Fi44 att partiet med vissa
restriktioner kan acceptera förslaget under en övergångsperiod (yrkande 49).
De kompletterande krav Vänsterpartiet för fram innebär att arbetsgivaren skall
fylla ut ersättningen till 90 % av den dagpenninggrundande inkomsten, att i
genomsnitt minst 50 % av resursarbetarnas arbetstimmar skall vara
vikariatstimmar och att det på de arbetsplatser som deltar i försöket skall
råda uppsägningsstopp. Dessutom skall i genomsnitt högst 15 000 personer per
månad kunna anvisas resursarbete under år 1998.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet biträder (AU7y) med vissa justeringar regeringens
förslag och avstyrker de i sammanhanget aktuella motionerna.
Resursarbete skall enligt propositionen riktas till långtidsarbetslösa
personer. Med denna avgränsning finns det enligt arbetsmarknadsutskottet risk
för att långtidsinskrivna personer kan komma att utestängas från resursarbete
om de avbryter sin arbetslöshet för att förvärvsarbeta under några enstaka
dagar eller under kortare perioder. En sådan effekt skulle motverka syftet med
åtgärden, påpekar arbetsmarknadsutskottet, som föreslår att åtgärden i stället
skall riktas mot arbetslösa arbetssökande som varit inskrivna vid
arbetsförmedlingen under en sammanhängande tid av minst 6 månader. Därvid bör
man enligt arbetsmarknadsutskottet bortse från tillfälliga och korta uppehåll
i arbetslösheten för förvärvsarbete. Detta föranleder en ändring i 1 § i det
av regeringen framlagda förslaget till lag om försök med resursarbete.
Dessutom anser arbetsmarknadsutskottet att ett klarläggande bör göras
beträffande den kompletterande ersättning som skall kunna lämnas till
deltagarna. Arbetsmarknadsutskottet anser att anordnarna inte skall betala
någon sådan ersättning direkt till deltagarna. I stället bör ersättningen
finansieras med en avgift som anordnaren betalar till staten, enligt en modell
liknande den som tillämpas vid arbetsplatsintroduktion (API). Avgiften bör
bestämmas till ett schablonbelopp och erläggas till försäkringskassan, som
uppbär den för statens räkning. Den kompletterande ersättningen betalas ut
till deltagaren av arbetslöshetskassan tillsammans med dagpenningen, eller om
det är fråga om kontant arbetsmarknadsstöd av Riksförsäkringsverket.
Med hänsyn härtill anser arbetsmarknadsutskottet att ytterligare två
paragrafer bör föras in i lagen om försök med resursarbete (propositionens
lagförslag 3.4). Det får till följd att numreringen av paragraferna 4 och 5
enligt propositionens förslag ändras till 6 och 7. Arbetsmarknadsutskottet
förordar att 1, 4 och 5 §§ lagen om försök med resursarbete får följande
lydelse.
1 § Försök med resursarbete innebär att arbetslösa personer som varit
inskrivna vid arbetsförmedlingen under en sammanhängande tid av minst sex
månader och som uppbär - - -.
4 § Regeringen får föreskriva att anordnare som tillhandahåller plats för
resursarbete skall betala finansieringsbidrag.
5 § Den allmänna försäkringskassa, hos vilken deltagaren i resursarbete är
inskriven, skall ta till vara statens rätt med avseende på betalningen av
finansieringsbidraget. Är deltagaren inte inskriven hos en allmän
försäkringskassa, skall uppgiften fullgöras av Stockholms läns allmänna
försäkringskassa. Den behöriga försäkringskassan får uppdra åt en annan
försäkringskassa att fullgöra uppgiften.
Försäkringskassan skall underrätta den länsarbetsnämnd som har anvisat
deltagaren om en anordnare inte har betalat finansieringsbidraget inom begärd
tid.
Motsvarande ändringar bör enligt arbetsmarknadsutskottet göras i förslaget
till lag om ändring i lagen (1997:000) om försök med resursarbete
(propositionens lagförslag 3.11).
Enligt arbetsmarknadsutskottet föranleder förslaget om ett
finansieringsbidrag att man också ändrar i bestämmelserna om den
kompletterande ersättningen som föreslås kunna utgå till deltagarna i
resursarbeten i form av ett tilläggsbelopp. Arbetsmarknadsutskottet anser att
den totala ersättningen inkl. tilläggsbelopp för samtliga deltagare i
resursarbete som är berättigade till ersättning från arbetslöshetskassa bör
uppgå till 90 % av den dagpenninggrundande inkomsten, dock till högst 620 kr
per dag till och med den 28 december 1997 och till högst 638 kr därefter. För
deltagare som är berättigad till kontant arbetsmarknadsstöd bör ett fast
belopp i kronor utgå.
Arbetsmarknadsutskottet bedömer att den av utskottet förordade
konstruktionen med en tilläggsersättning är saldomässigt neutral i förhållande
till den modell som föreslås i propositionen. Förslaget leder dock till en
viss ökning av utgifterna på utgiftsområde 13, samtidigt som statens inkomster
ökar genom den avgift som anordnaren inlevererar till staten.
Liksom beträffande förslaget om en aktivare användning av
arbetslöshetsförsäkringen anser arbetsmarknadsutskottet att deltagande i
resursarbete skall kunna ske även på deltid. Arbetsmarknadsutskottet föreslår
att finansutskottet gör ett tillkännagivande till regeringen av denna
innebörd.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Miljöpartiet de gröna och
Kristdemokraterna har avgivit en gemensam avvikande mening i frågan medan
Vänsterpartiet redovisat en avvikande uppfattning.
Finansutskottets ställningstagande
Som framgått ovan föreslår regeringen att arbetstagarorganisationer och
arbetsgivare på en arbetsplats inom stat, kommun, landsting, kyrklig kommun
eller allmän försäkringskassa skall kunna komma överens om att inrätta
resursarbeten. Detta kan ske utan begränsning till viss yrkeskategori.
Avsikten är att långtidsarbetslösa personer som får arbetslöshetsersättning
skall kunna tas in som en extra resurs i det ordinarie arbetet i syfte att
åstadkomma kvalitetshöjande effekter. Som motprestation förbinder sig arbets-
givaren att använda dessa personer för att täcka kortare vikariatsbehov.
Regeringen föreslår att försöksverksamheten med resursarbete skall pågå i
hela landet och bedrivas fr.o.m. den 1 juli 1997 intill utgången av december
månad 1998. Försöksverksamheten med resursarbete är en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd.
Regeringens förslag innebär att det skall införas en tillfällig lag om
försök med resursarbete, i vilken de grundläggande förutsättningarna för
åtgärden anges. En grundläggande förutsättning för deltagande skall vara att
den arbetslöse uppbär ersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring eller
lagen om kontant arbetsmarknadsstöd. I lagen anges också att deltagaren inte
skall anses som arbetstagare när han eller hon deltar i åtgärden utom såvitt
gäller vissa regler i arbetsmiljölagen. I lagförslaget regleras också vilka
rättigheter resursarbete skall ge i fråga om arbetslöshetsersättning.
Regeringsförslaget innebär att deltagaren uppbär arbetslöshetsersättning, som
benämns utbildningsbidrag. Arbetsgivaren skall sedan kunna komplettera ersätt-
ningen upp till viss nivå. Deltagande i åtgärden skall utgöra s.k. jämställd
tid, vilket innebär att den skall kvalificera för en ny ersättningsperiod.
Arbetsgivaren och berörd arbetstagarorganisation skall gemensamt ansöka om
att få delta i projektet. Arbetsförmedlingsnämnden i kommunen eller
motsvarande nämnd skall sedan pröva ansökningen. Det föreslagna förfarandet
vid inrättande av resursarbete bör enligt finansutskottets bedömning minska
riskerna för undanträngning.
Finansutskottet anser i likhet med regeringen att en grundläggande
förutsättning för deltagande skall vara att den arbetslöse uppbär ersättning
enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring eller lagen om kontant arbetsmarknads-
stöd. Genom den nya arbetsmarknadspolitiska åtgärden kan personer som varit
arbetslösa under längre tid erbjudas fortsatt kontakt med arbetslivet för att
kunna upprätthålla sin kompetens, vilket kan bidra till att motverka
långtidsarbetslöshet och långtidsinskrivning vid arbetsförmedlingen. I likhet
med arbetsmarknadsutskottet anser finansutskottet att det med den föreslagna
avgränsningen i propositionen, nämligen att åtgärden riktas enbart mot
långtidsarbetslösa, finns en risk för att långtidsarbetslösa personer som
avbryter sin arbetslöshet och förvärvsarbetar under tillfälliga och korta
perioder kan komma att utestängas från möjligheten till resursarbete.
Finansutskottet ansluter sig därför till arbetsmarknadsutskottets uppfattning
att åtgärden skall riktas mot arbetslösa arbetssökande som har varit inskrivna
vid arbetsförmedlingen under en sammanhängande tid av minst sex månader.
Finansutskottet anser det väsentligt att åtgärden resursarbete kan anpassas
till de lokala förhållanden som råder. Arbetsgivaren och den fackliga
organisationen förutsätts träffa avtal om de närmare villkoren för åtgärden,
ungefär på motsvarande sätt som vid beredskapsarbete.
Detta innebär att parterna också träffar avtal om ersättningen till
deltagaren. Ersättningen bör därför inte utges i form av
arbetslöshetsersättning utan som lön. Arbetsgivaren skall sedan månadsvis i
efterskott för den tid individen deltagit i åtgärden kunna rekvirera
ersättning från Arbetsmarknads- verket med belopp som motsvarar den ersättning
som deltagaren skulle ha uppburit från arbetslöshetsförsäkringen eller det
kontanta arbetsmarknadsstödet. Ersättningsbeloppet skall därvid räknas upp med
en procentsats motsvarande det sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter
inklusive allmän löneavgift. En förutsättning för att arbetsgivaren skall
erhålla ersättning från Arbetsmarknadsverket är att den lön som deltagaren
uppburit uppgår till maximalt 90 % av den dagpenninggrundande inkomsten, dock
till högst 620 kr per dag till och med den 28 december 1997 och till högst 638
kr därefter.
Den nu föreslagna modellen ger åtgärden en sådan karaktär att deltagaren bör
betraktas som arbetstagare. Utskottet anser att åtgärden bör klassificeras som
beredskapsarbete, vilket kan regleras förordningsvägen. Av det följer att
lagen om anställningsskydd inte är tillämplig, eftersom den lagen enligt 1 §
från sitt tillämpningsområde utesluter bl.a. arbetstagare som har anvisats
beredskapsarbete. Deltagandet i åtgärden kan därmed t.ex. inte grunda någon
företrädesrätt till återanställning (25 §).
Utskottet anser liksom regeringen att deltagaren vid behov skall kunna
arbeta reguljärt när ett vikariatsbehov uppkommer. Arbetslösheten bryts då,
och vanliga regler gäller enligt lag och avtal.
I enlighet med propositionens förslag bör en anvisning till resursarbete
omfatta högst sex månader men innefatta en möjlighet till förlängning till nio
månader. Finansutskottet anser att det är viktigt att de långtidsinskrivna
personer som deltar i åtgärden resursarbete samtidigt får tillfälle att
förbättra sina möjligheter till en stadig förankring på arbetsmarknaden.
Resursarbetet skall ses som ett led i den individuella handlingsplan som skall
finnas för alla som riskerar långtidsarbetslöshet. I anslutning till att hand-
lingsplanen utarbetas eller revideras bör den arbetssökande och arbetsför-
medlingen överväga om kompetensen behöver förstärkas, yrkesinriktningen
preciseras eller arbetssökandet utvecklas eller intensifieras. För att
motverka inlåsningseffekter anser finansutskottet att en tid motsvarande 10 %
skall användas för kompetensutveckling och aktivt arbetssökande.
Enligt regeringens förslag skall de anvisade delta i åtgärden resursarbete
på heltid. Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets bedömning att
deltagande i åtgärden resursarbete skall kunna ske på såväl hel- som deltid.
Med den av utskottet förordade lösningen kommer deltagandet i åtgärden,
eftersom det är fråga om beredskapsarbete, att utgöra s.k. jämställd tid i
arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet, vilket
innebär att deltagandet kvalificerar för en ny ersättningsperiod, men däremot
inte för en första ersättningsperiod. Åtgärden riktar sig ju för övrigt till
personer som redan uppbär ersättning enligt något av ersättningssystemen. En
ändring blir nödvändig i 14 § i de båda lagarna och i 22 § lagen (1997:000) om
arbetslöshetsförsäkring till följd av att deltagaren enligt utskottets förslag
inte skall uppbära arbetslöshetsersättning i samband med deltagandet.
Som framgått av den ovan lämnade beskrivningen innebär den
arbetsmarknadspolitiska åtgärden efter de justeringar som finansutskottet
föreslår att en anställning uppkommer. Utskottet vill dock understryka att det
är fråga om en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som skall ha tillfällig karaktär.
Sammanfattningsvis anser utskottet att arbetstagarorganisationer och
arbetsgivare på en arbetsplats inom stat, kommun, landsting, kyrklig kommun
eller allmän försäkringskassa skall kunna komma överens om att inrätta
resursarbeten utan begränsning till viss yrkeskategori. En grundläggande
förutsättning för deltagande skall vara att den arbetslöse uppbär ersättning
enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring eller lagen om kontant
arbetsmarknadsstöd. Åtgärden skall riktas mot arbetslösa arbetssökande som har
varit inskrivna vid arbetsförmedlingen under en sammanhängande tid av minst
sex månader. Som motprestation förbinder sig arbetsgivaren att använda dessa
personer till kortare vikariatsbehov. För att åtgärden resursarbete skall
kunna anpassas till de lokala förhållanden som råder förutsätts att
arbetsgivaren och den fackliga organisationen träffa avtal om de närmare
villkoren för åtgärden, ungefär på motsvarande sätt som vid beredskapsarbete.
Detta innebär att parterna också träffar avtal om ersättningen till
deltagaren. Ersättningen bör därför utges i form av lön. Arbetsgivaren skall
sedan månadsvis i efterskott för den tid individen deltagit i åtgärden kunna
rekvirera ersättning från Arbetsmarknadsverket med belopp som motsvarar den
ersättning som deltagaren skulle ha uppburit från arbetslöshetsförsäkringen
eller det kontanta arbetsmarknadsstödet med ett påslag motsvarande
arbetsgivar- avgiften. En förutsättning är att den lön som deltagaren uppburit
uppgår till maximalt 90 % av den dagpenninggrundande inkomsten, dock till
högst 620 kr per dag till och med den 28 december 1997 och till högst 638 kr
därefter. Den nu föreslagna modellen ger åtgärden en sådan karaktär att
deltagaren bör betraktas som arbetstagare. Åtgärden bör klassificeras som
beredskaps- arbete. Deltagaren skall vid behov kunna arbeta reguljärt när ett
vikariats- behov uppkommer. Arbetslösheten bryts då, och vanliga regler gäller
enligt lag och avtal. Eftersom det är fråga om beredskapsarbete kommer
deltagande i åtgärden att utgöra s.k. jämställd tid i
arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet, vilket
innebär att deltagandet kvalificerar för en ny ersättningsperiod, men däremot
inte för en första ersättningsperiod. En anvisning till resursarbete bör
omfatta högst sex månader men innefatta en möjlighet till förlängning till nio
månader. En tid motsvarande minst 10 % av tjänsten skall de anvisade ägna åt
kompetens- utveckling och aktivt arbetssökande. Deltagande i åtgärden
resursarbete skall kunna ske på såväl hel- som deltid.
I den medelsberäkning som ligger till grund för beräkningen av anslaget A 1
Bidrag till arbetslöshetsersättning har regeringen utgått från att åtgärden
resursarbete kommer att få en omfattning motsvarande 310 miljoner kronor för
1997 och 653 miljoner kronor för 1998. Den av utskottet förordade lösningen
innebär att dessa belopp ökar till 413 respektive 868 miljoner kronor.
Ökningen har sin motsvarighet i ökade inkomster i form av arbetsgivaravgifter.
Utskottet förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen med en
redovisning om åtgärden får en omfattning som väsentligt avviker från vad som
nu beräknats. Anslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning kommer genom
den av utskottet förordade lösningen att delvis användas för ett nytt ändamål,
nämligen ersättning till arbetsgivare.
Mot bakgrund av vad som anförts ovan föreslår utskottet att riksdagen avslår
regeringens förslag om lag om resursarbete och lag om ändring i lagen om
resursarbete. Finansutskottet föreslår i stället att riksdagen godkänner och
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående
resursarbete samt antar utskottets förslag till ändringar i de tre ovan nämnda
lagarna. Motionerna Fi43 (fp) yrkandena 8 och 15 i denna del, Fi44 (v) yrkande
49, Fi45 (mp) yrkandena 31 och 33, Fi46 (kd) yrkande 19, A48 (m) yrkandena 1
och 8 samt A49 (fp) yrkande 12 bör avstyrkas.
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konse- kvenserna av
sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Tillfällig avgångsersättning
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen att arbetslösa som har fyllt 60 år men
inte 65 år och som under tiden fr.o.m. den 1 januari 1996 t.o.m. den 15 april
1997 fått arbetslöshetsersättning eller deltagit i en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd under minst 12 månader skall få rätt att uppbära
arbetslöshetsersättning utan aktivitetskrav (yrkande 38). Erbjudandet skall
gälla mellan den 1 juli och den 31 december 1997. Enligt förslaget skall
ersättningen betalas ut till dess att mottagaren fyller 65 år eller
dessförinnan börjat uppbära hel förtidspension eller alternativt återgår i
arbete. Tillfällig avgångsersättning skall inte kunna utges till den som
erhåller inkomst av arbete.
Eftersom ersättningen utges i form av arbetslöshetsersättning skall den
räknas som inkomst av tjänst när inkomstprövade ersättningar såsom änkepension
och bostadsbidrag beräknas. Den är också pensionsgrundande. Vid partiell
förtidspension sker samordning mellan förmånerna.
Förslaget föranleder även ändringar i ALF- och KAS-lagarna liksom i den av
regeringen föreslagna nya lagen om arbetslöshetsförsäkring och i lagen om
arbetslöshetskassor. Dessa lagförslag har emellertid arbetsmarknadsutskottet
behandlat i sitt betänkande 1996/97:AU13.
Motionerna
Folkpartiet anser i motion Fi43 att förslaget om tillfällig avgångsersättning
skall avslås (yrkande 11).
Miljöpartiet de gröna avvisar i motion Fi45 förslaget som enligt partiet
tydligt visar på en total hållningslöshet och inkonsekvens i regeringens
politik. Å ena sidan har den tidigare möjligheten att förtidspensionera äldre
på arbetsmarknadsmässiga grunder tagits bort, å andra sidan vill regeringen
?förtidspensionera? fem årskullar av arbetslösa genom tillfällig
avgångsersättning (yrkande 28).
Kristdemokraterna motsätter sig i motion Fi46 inte förslaget men anser att
bara de som har varit arbetslösa i minst två år skall kunna få del av denna
åtgärd (yrkande 21).
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet de gröna yrkar avslag
på de förslag till lagändringar som föranleds av den tillfälliga
avgångsersättningen. Dessa yrkanden har emellertid arbetsmarknadsutskottet
behandlat i sitt betänkande 1996/97:AU13.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (AU7y) regeringens förslag
om tillfällig avgångsersättning och avstyrker de i sammanhanget aktuella
motionerna. Liksom regeringen anser arbetsmarknadsutskottet att det är av
största vikt att en åtgärd av denna karaktär görs temporär och endast riktas
till personer som varit arbetslösa under lång tid.
Moderata samlingspartiet och Folkpartiet har avgivit en gemensam avvikande
mening i frågan medan Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna var för sig
redovisat avvikande uppfattningar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets uppfattning och
biträder således regeringens förslag. Även finansutskottet vill emellertid
betona vikten av att åtgärden görs temporär och begränsas till att omfatta
personer som varit arbetslösa under lång tid.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet att riksdagen
godkänner regeringens förslag om tillfällig avgångsersättning (yrkande 38) och
avstyrker motionerna Fi43 (fp) yrkande 11, Fi45 (mp) yrkande 28 samt Fi46 (kd)
yrkande 21.
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konse- kvenserna av
sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Decentralisering av arbetsmarknadspolitiken
Propositionen
Regeringen redogör i propositionen för det pågående arbetet med att
ytterligare decentralisera arbetsmarknadspolitiken. Under föregående budgetår
förenklades en rad regler för att underlätta såväl för de arbetslösa som för
dem som är verksamma på arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut med
dessa frågor.
Motionerna
I motion A47 påpekar Hans Karlsson m.fl. (s) att det engagemang och den
kunskap som finns i de lokala arbetsförmedlingsnämnderna inte har tagits till
vara på ett tillräckligt offensivt sätt. Många gånger anser nämnderna att
centrala regelverk sätter hinder i vägen för att fullt ut kunna använda de
idéer som arbetet leder fram till. Riksdagen bör göra ett uttalande om behovet
av att förenkla regelverket och ge utrymme för arbetsförmedlingsnämnderna att
utifrån lokala förutsättningar och behov styra åtgärdernas inriktning och
fördelning.
Även i motion Fi85 av Marie Wilén (c) aktualiseras frågan om ett förenklat
regelverk och behovet av utökade befogenheter för arbetsförmedlingsnämnderna.
Stelbenta centrala regler får inte äventyra den decentraliseringsreform som
dessa eftersträvar.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker (AU7y) de båda motionerna.
Arbetsmarknadsutskottet instämmer i motionärernas uppfattning att en
decentraliserad arbetsmarknadspolitik är ett viktigt inslag i kampen mot
arbetslöshet. En större handlingsfrihet på den lokala nivån och en klarare
rollfördelning mellan AMV och de lokala aktörerna är därför önskvärd. Arbetet
med att förenkla och harmonisera dagens arbetsmarknadspolitiska åtgärder måste
därför fortsätta, framhåller arbetsmarknadsutskottet som anser att reglerna
skall vara enkla och lättolkade för alla berörda parter. Inte minst viktigt är
att de arbetsförmedlingsnämnder som nu får ett allt större ansvar för den
lokala arbetsmarknadspolitiken också känner att de verktyg de hanterar kan
användas på ett effektivt sätt.
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att regeringens insatser för att
förenkla och förtydliga regelsystemet drivs vidare. På lokal nivå skall man
kunna fatta beslut om den för individen lämpligaste insatsen.
Arbetsmarknadsutskottet utgår från att utrymmet för lokala lösningar kommer
att vidgas när de hinder som i dag begränsar de lokala initiativen försvinner.
Arbetsmarknadsutskottet hänvisar i sammanhanget också till de förslag som
regeringen i detta syfte lägger fram i vårpropositionen, t.ex. friare
användning av arbetslöshetsförsäkringen och ökad satsning på otraditionella
insatser.
Finansutskottets ställningstagande
Även finansutskottet avstyrker motionerna Fi85 (c) och A47 (s).
Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Utgiftsområdet är i statsbudgeten för 1997 uppfört med 52,3 miljarder kronor.
De förslag på tilläggsbudget som regeringen för fram i vårpropositionen
innebär att nivån på utgiftsområdet sänks med 2,1 miljarder kronor. Förslagen
har inte alla gånger någon omedelbar budgeteffekt men berör tre anslag på
utgiftsområdet. De aktuella anslagen och förslagen gäller följande frågor.
A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (- 2,1 mdkr)
- Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
- Tillkommande utgifter med anledning av förslagen i proposition 107 om en
allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring
- Tillfälliga personalförstärkningar vid AMV (+ 0,1 mdkr)
- Utökad medelsram för otraditionella insatser (+ 0,1 mdkr)
- Sänkt ersättningsnivå för vissa med utbildningsbidrag (- 0,6 mdkr)
- Förlängd ALU-tid
- Förlängd API-tid
- Förmånligare starta eget-bidrag för kvinnor
- Ändrade bidrag vid ungdomspraktik i utlandet
- Kommuners ansvar för ungdomar
- Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder
A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade (± 0 mdkr)
- Ändrade regler för anställning med lönebidrag
A 7 Vissa kostnader för införandet av en allmän sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring (+ 7,5 mkr)
- Nytt anslag
I det följande behandlar finansutskottet de olika frågor som regeringen tar
upp i detta sammanhang.
Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
Propositionen
Enligt regeringen bör under innevarande budgetår de insatser som finansieras
från anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas från 228 000 till i
genomsnitt minst 207 000 personer per månad. Härigenom frigörs 2,3 miljarder
kronor, varav 0,8 miljarder kronor används för att skapa ett större utrymme
för den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen och för ytterligare
personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut.
Resterande 1,5 miljarder kronor finansierar regeringens förslag om bl.a.
resursarbeten, tillfälliga avgångsersättningar och ökade
utbildningssatsningar.
Motionerna
Moderata samlingspartiet erinrar i motion A48 om att arbetsmarknadspolitiken
länge har styrts av kvantitativa mål, vilket motionärerna anser vara
olyckligt. Regeringens förslag att sänka volymmålet är därför riktigt sett ur
kvalitets- och effektivitetssynpunkt. Att varje enskild insats leder till
arbete, eller märkbart förbättrar möjligheten att återgå till arbetslivet, är
viktigare än att en viss mängd arbetslösa erbjuds en aktivitet. Kvaliteten
måste vara helt avgörande för utformningen av arbetsmarknadspolitiken (yrkande
10).
Folkpartiet påpekar i motion A49 att partiet tidigare har satt i fråga
volymmålen. Det är därför glädjande att regeringen nu tydligare betonar
kvalitetskravet i framför allt arbetsmarknadsutbildningen. Detta tänkande bör
genomsyra även resten av arbetsmarknadspolitiken (yrkande 3).
Vänsterpartiet anser i motion Fi44 att det inte behövs något explicit
volymkrav. Som styrmedel räcker det med de övergripande
arbetsmarknadspolitiska målen och prioriteringarna, kompletterade med det
övergripande målet att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden. En lämplig
avvägning av åtgärderna ger en rationell nivå på åtgärdsvolymen (yrkande 52).
Kristdemokraterna anser i motion Fi46 att de resurser som frigörs i huvudsak
borde användas till tillväxt- och företagsbefrämjande åtgärder (yrkande 26,
delvis).
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker (AU7y) de i sammanhanget aktuella
motionerna. Med anledning av den kritik som riktas mot volymmålen erinrar
arbetsmarknadsutskottet om att det i såväl privat som offentlig verksamhet
anses önskvärt att sätta upp mål som är operationellt definierade. Detta är
angeläget av bl.a. budgetmässiga skäl för att kunna beräkna utgifterna.
Samtidigt måste givetvis en viss flexibilitet vara inbyggd i systemet, så att
hänsyn kan tas till ändrade förutsättningar, påpekar arbetsmarknadsutskottet.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna
har var för sig redovisat avvikande uppfattningar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet anser i likhet med arbetsmarknadsutskottet att de återgivna
motionerna inte bör föranleda någon åtgärd. Utskottet tillstyrker
propositionens förslag till medelsberäkning i denna del och avstyrker således
motionerna A48 (m) yrkande 10, A49 (fp) yrkande 3, Fi44 (v) yrkande 52 och
Fi46 (kd) yrkande 26 (delvis).
Tillfälliga personalförstärkningar hos AMV
Propositionen
I propositionen erinras om att Arbetsmarknadsverket tidigare bemyndigats att
under 1997 använda 600 miljoner kronor av anslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader för tillfälliga personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut. Arbetsmarknadsverket behöver
emellertid tillföras ytterligare medel för detta ändamål, och regeringen
föreslår därför att högst 100 miljoner kronor av anslaget A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfälliga
personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten
samt för kontroll och uppföljning av att åtgärderna används på rätt sätt
(yrkande 39).
Motionerna
Moderata samlingspartiet godtar i motion A48 förslaget eftersom det avser
endast 1997. Motionärerna anser emellertid att medlen i första hand bör
användas för en omorganisation av verksamheten hos arbetsförmedlingen, varvid
själva förmedlingsverksamheten skall prioriteras framför de åtgärdsrelaterade
insatserna (yrkande 9).
Folkpartiet avstyrker i motion Fi43 det föreslagna tillskottet (yrkande 12).
Samma yrkande framför partiet också i motion A49 (yrkande 4). I denna motion
ifrågasätts också att arbetsförmedlingarna får ständiga tillskott utan att
någon utvärdering görs av deras effekter (yrkande 5).
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet biträder i sitt yttrande (AU7y) propositionens förslag
och avstyrker motionsyrkandena. Förmedlingen av arbeten - platsförmedlingen -
är enligt arbetsmarknadsutskottet en grundläggande uppgift för den offentliga
arbetsförmedlingen. Att hålla nere vakanstiderna är ett övergripande mål för
AMV. Arbetsmarknadsutskottet har i det avseendet ingen annan uppfattning än
den som redovisas i motion A48 (m).
Arbetsmarknadsutskottet påminner emellertid samtidigt om den
kvalitetshöjning som framkommit i de individuella handlingsplaner som
arbetsförmedlingarna numera upprättar och som syftar till att de
arbetssökande/arbetslösa skall kunna få en anställning. För att kunna göra en
korrekt och framåtsyftande handlingsplan tillsammans med en arbetssökande
krävs särskild kompetens och tid. Denna kompetens finns i dag ofta hos de
yrkesvägledare som är verksamma på arbetsförmedlingar och
arbetsmarknadsinstitut. Med en ytterligare personalförstärkning ges fler
arbetslösa möjlighet till kvalificerad vägledning.
Moderata samlingspartiet och Folkpartiet har var för sig redovisat avvikande
uppfattningar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottet och tillstyrker det
i propositionen föreslagna medelsutnyttjandet (yrkande 39) samt avstyrker
motionerna A48 (m) yrkande 9, Fi43 (fp) yrkande 12 samt A49 (fp) yrkandena 4
och 5.
Till frågan om medelsberäkningen på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder återkommer utskottet längre fram i avsnittet Finansutskottets
sammanställning av anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget.
Otraditionella insatser
Medel för otraditionella insatser bekostar insatser som motiveras av
arbetsmarknadsskäl men som inte ryms inom det ordinarie regelverket och som
inte heller ger rätt till annat statligt stöd. Som exempel på åtgärder som kan
komma i fråga kan nämnas särskilda insatser för kvinnor som berörs av
strukturförändringar inom den offentliga sektorn.
Propositionen
I propositionen föreslås att ramen för otraditionella insatser under
innevarande år skall höjas från 450 miljoner kronor till högst 550 miljoner
kronor. Syftet är att öka möjligheterna till lokal samverkan.
Motionen
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi44 att ytterligare 200 miljoner kronor
skall anvisas för ändamålet (yrkande 56, delvis).
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet anser att medlen för otraditionella insatser är ett
viktigt komplement till de ordinarie arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Inte
minst viktigt är att de underlättar för lokalt anpassade lösningar. Den av
regeringen föreslagna höjningen av ramen med 100 miljoner kronor ter sig väl
avvägd. Arbetsmarknadsutskottet avstyrker således motionsyrkandet.
Vänsterpartiet har avgivit en avvikande mening i denna fråga.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet anser liksom arbetsmarknadsutskottet att den av regeringen
föreslagna nivån för otraditionella insatser framstår som väl avvägd. Med
hänsyn härtill avstyrker utskottet motion Fi44 (v) yrkande 56 (delvis).
Till frågan om medelsberäkningen på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder återkommer utskottet längre fram i avsnittet Finansutskottets
sammanställning av anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget.
Utbildningsbidrag
Den som deltar i bl.a. arbetsmarknadsutbildning, yrkesinriktad rehabilitering
och datortek kan enligt förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd få ett
utbildningsbidrag som utgår i form av en dagpenning. Om deltagaren är eller
skulle ha varit berättigad till a-kasseersättning utgår dagpenningen under
vissa förutsättningar med ett belopp som motsvarar a-kasseersättning. Annars
är dagpenningen 230 kr.
Propositionen
I propositionen föreslås att den som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
med utbildningsbidrag utan att ha rätt till arbetslöshetsersättning skall från
och med den 1 juli 1997 få ett utbildningsbidrag som efter skatteavdrag i
princip motsvarar studiebidraget. Studiebidraget uppgår för närvarande till
1 967 kr per månad och utbildningsbidraget föreslås därför utgå med 2 275 kr
per månad (yrkande 43). Utbildningsbidraget för ungdomar som inte fyllt 25 år
kommer med regeringens förslag till ny bidragsnivå att öka. Förslaget väntas
ge en besparing på 624 miljoner kronor under budgetåret 1997.
Motionerna
Vänsterpartiet avvisar i motion Fi44 den föreslagna sänkningen av
utbildningsbidraget. Förslaget är enligt motionärerna fördelningspolitiskt
oacceptabelt och drabbar en grupp med dåligt fotfäste på arbetsmarknaden,
såsom invandrare och socialbidragsberoende ungdomar (yrkande 53). Motionärerna
anser dessutom att de ungdomar under 25 år som deltar i datortek skall ha rätt
till utbildningsbidrag på dagens nivå. Enligt deras mening bör regeringen
därför återkomma till riksdagen med förslag på tilläggsbudget om en höjd
ersättningsnivå för deltagare i datortek (yrkande 54). Jämfört med regeringens
förslag bör med anledning härav ramen för utgiftsområdet höjas med 660
miljoner kronor, anser motionärerna (yrkande 56 delvis).
Likaså Kristdemokraterna avvisar i motion Fi46 den föreslagna sänkningen av
bidragsnivån som man anser på ett orättfärdigt sätt skulle drabba dem som inte
lyckats etablera sig på arbetsmarknaden (yrkande 23). Motionärerna uppger att
de i sitt tilläggsbudgetförslag har satt av de medel som behövs för att denna
grupp skall kunna få ett studiebidrag på rimlig nivå (yrkande 26, delvis).
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet biträder (AU7y) regeringens förslag och avstyrker
motionerna. Liksom regeringen anser arbetsmarknadsutskottet att nivån på
utbildningsstödet bör vara enhetlig oavsett om utbildningen genomförs inom det
reguljära utbildningsväsendet eller som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Detta ligger också i linje med den pågående utbildningssatsningen som innebär
att delar av arbetsmarknadsutbildningen förs över till det reguljära
utbildningssystemet.
Vänsterpartiet och Kristdemokraterna har var för sig redovisat avvikande
meningar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets uppfattning och
tillstyrker propositionens förslag (yrkande 43) samt avstyrker motionerna Fi44
(v) yrkandena 53, 54 och 56 (delvis) samt Fi46 (kd) yrkandena 23 och 26
(delvis).
Till frågan om medelsberäkningen på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder återkommer utskottet längre fram i avsnittet Finansutskottets
sammanställning av anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget.
Arbetslivsutveckling (ALU)
Syftet med arbetslivsutveckling (ALU) är att ge de arbetslösa ett skydd mot
utförsäkring och en möjlighet att upprätthålla kontakten med arbetslivet.
Normalt skall åtgärden anvisas för sex månader. Finns det synnerliga skäl kan
ALU-perioden för en person på samma arbetsplats dock förlängas med som mest
sex månader.
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen i förenklingssyfte att kravet på
synnerliga skäl vid förlängning av ALU-perioden på samma arbetsplats skall
ändras till särskilda skäl. Ändringen som enligt förslaget skall träda i kraft
den 1 juli 1997 uppges inte påverka ramen för utgiftsområdet (yrkande 40).
Motionerna
Moderata samlingspartiet avvisar i motion A48 den vidgade möjligheten att
förlänga en ALU-period. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste tydligare
än i dag inriktas på att förbättra de enskildas möjligheter att återkomma till
reguljärt arbete, och inte på att erbjuda aktivitet åt så många arbetslösa som
möjligt (yrkande 12, delvis).
Folkpartiet motsätter sig i motion Fi43 förslaget att underlätta möjligheten
att förlänga tiden i ALU (yrkande 13). Samma förslag framför partiet även i
motion A49. Enligt motionärerna har ALU varit och måste även i framtiden vara
en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som tillgrips i allra sista hand när alla
andra möjligheter har prövats (yrkande 13).
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet biträder (AU7y) propositionens förslag och anser att
de återgivna motionerna skall avslås. Arbetsmarknadsutskottet föreslår således
att kriteriet för att kunna förlänga en ALU-period skall ändras från
synnerliga skäl till särskilda skäl.
Moderata samlingspartiet och Folkpartiet har var för sig redovisat avvikande
meningar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets uppfattning och
tillstyrker den i propositionen föreslagna ändringen (yrkande 40) samt
avstyrker motionerna A48 (m) yrkande 12 (delvis), Fi43 (fp) yrkande 13 och A49
(fp) yrkande 13.
Arbetsplatsintroduktion (API)
Arbetsplatsintroduktion (API) är en åtgärd som får beviljas arbetslösa från
och med den 1 juli det år de fyller 20 år. Tiden i API får normalt vara högst
sex månader.
Propositionen
I propositionen föreslås att tiden i arbetsplatsintroduktion (API) skall kunna
förlängas med högst sex månader för arbetshandikappade och utomnordiska
medborgare. Förslaget innebär ingen begränsning i den nuvarande
förlängningsmöjligheten för unga handikappade. För dessa gäller ingen
tidsgräns vid förlängning. Förslaget som avses träda i kraft den 1 juli 1997
påverkar enligt regeringen inte ramen för utgiftsområdet (yrkande 41).
Motionen
Moderata samlingspartiet avvisar i motion A48 den vidgade möjligheten att
förlänga API med samma motivering som partiet givit uttryck för i sin syn på
regeringens förslag till förändring av ALU (yrkande 12, delvis).
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet biträder (AU7y) propositionens förslag och avstyrker
det aktuella motionsyrkandet. Arbetsmarknadsutskottet delar motionärernas
uppfattning att de enskildas möjligheter att återkomma till ett reguljärt
arbete måste förbättras men påpekar samtidigt att det nu aktuella förslaget
gäller endast personer som av olika skäl inte ens har fått tillträde till
arbetsmarknaden.
Moderata samlingspartiet har avgivit en avvikande mening i denna fråga.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet är av samma uppfattning som arbetsmarknadsutskottet och
biträder förslaget i propositionen (yrkande 41) samt avstyrker motion A48 (m)
yrkande 12 (delvis).
Insatser för att öka kvinnors företagande
Sommaren 1996 beslutade riksdagen om ett särskilt förlängt starta eget-
bidrag/aktivitetsstöd för att öka kvinnors företagande. Stödet som utgår i
form av utbildningsbidrag riktar sig till främst sådana kvinnor som varit
anställda inom offentlig sektor. Det lämnas under högst 12 månader till
kvinnor som varit inskrivna på arbetsförmedlingen i mer än två år och som vill
starta företag eller kooperativ.
Propositionen
I propositionen föreslås att kravet för att kvalificera sig för det särskilda
utbildningsbidraget skall kortas ned. Från och med den 1 juli 1997 skall
sålunda krävas bara sex månaders inskrivning vid en arbetsförmedling för att
bli berättigad till detta bidrag (yrkande 42). Förslaget påverkar enligt
regeringen inte ramen för utgiftsområdet.
Motionen
Moderata samlingspartiet avvisar i motion A48 den föreslagna förändringen med
samma motivering som partiet redovisat beträffande regeringsförslagen om ALU
och API (yrkande 13).
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet biträder (AU7y) propositionens förslag och avstyrker
motionen. Enligt arbetsmarknadsutskottet har kravet för att få förlängt bidrag
visat sig vara för högt ställt, vilket bidragit till att andelen kvinnor med
starta eget-bidrag inte ökat påtagligt. Det kan antas att de som är bäst
lämpade att starta egen verksamhet har en kortare arbetslöshetsperiod än två
år, skriver arbetsmarknadsutskottet, som därför finner det välbetänkt att
sänka kravet till minst sex månader.
Moderata samlingspartiet har redovisat en avvikande mening.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med arbetsmarknadsutskottet propositionen
(yrkande 42) och avstyrker motion A48 (m) yrkande 13.
Interpraktikstipendier
Arbetslösa ungdomar kan med stöd av s.k. Europastipendier praktisera utomlands
på företag i Europa. Under budgetåret 1995/96 fick ca 200 ungdomar sådana
stipendier men hittills under innevarande budgetår har få ungdomar utnyttjat
denna möjlighet.
Propositionen
Av propositionen framgår att det ringa intresset för stipendieformen torde
sammanhänga med de villkor som varit förbundna med stödet. Regeringen föreslår
därför att en ny form, kallad Interpraktikstipendier, skall ersätta nuvarande
Europastipendier. I propositionen anges de villkor som skall gälla för det nya
stipendiet, som enligt förslaget skall börja tillämpas den 1 oktober 1997. Så
t.ex. anser regeringen att stipendiet skall kunna användas vid praktik utanför
Europa. Det kan, sägs det i propositionen, exempelvis gälla volontärverksamhet
i utvecklingsländer (yrkande 44).
Kostnaden för stipendiet inklusive administrationen av det beräknas i
propositionen till 8,3 miljoner kronor under sista kvartalet 1997. Förslaget
påverkar enligt regeringen inte ramen för utgiftsområdet.
Motionen
Moderata samlingspartiet godtar i motion A48 att ett program utformas för att
ge yngre människor bättre möjlighet att tillgodogöra sig erfarenheter från
övriga EU-länder men också en chans att etablera sig på den alleuropeiska
arbetsmarknaden. Däremot bör enligt partiets uppfattning inte insatser i
utvecklingsländerna finansieras med medel avsatta för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Motionärerna avvisar därför förslaget såvitt gäller möjligheten att
utnyttja stipendiet för volontärarbete i utvecklingsländer (yrkande 14).
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet välkomnar regeringens förslag om vissa ändringar i
villkoren för stipendieverksamheten. Utskottet ser heller inget hinder för att
stipendierna utvidgas till att kunna omfatta även volontärarbete i
utvecklingsländer. Samtidigt noteras regeringens avsikt att lägga ansvaret för
Interpraktikstipendier på Svenska EU Programkontoret för utbildning och
kompetensutveckling. Med det sagda föreslår arbetsmarknadsutskottet att
riksdagen godkänner regeringens förslag.
Moderata samlingspartiet har redovisat en avvikande mening.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet biträder arbetsmarknadsutskottets förslag och tillstyrker
propositionen (yrkande 44) samt avstyrker motion A48 (m) yrkande 14.
Till frågan om medelsberäkningen på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder återkommer utskottet längre fram i avsnittet Finansutskottets
sammanställning av anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget.
Kommunernas ansvar för ungdomar
Kommuner kan med stöd av en särskild lag anordna praktik eller annan
verksamhet på heltid för arbetslösa ungdomar fram till det år de fyller 20 år.
Statsbidrag utgår om verksamheten uppfyller vissa villkor. I lagen anges att
ungdomar som deltar i verksamheten inte skall anses som arbetstagare. Någon
särskild bestämmelse om att arbetsmiljölagen skall tillämpas på deltagarna
finns däremot inte. Åtgärden har inte heller angivits vara utbildning.
Av propositionen framgår att det uppstått en viss osäkerhet om vilket
arbetsmiljöansvar som gäller för ungdomar som deltar i verksamhet som omfattas
av den nu aktuella lagen när verksamheten bedrivs ute på en arbetsplats.
Regeringen föreslår därför (yrkande 19) att det i den aktuella lagen - lagen
(1995:706) om kommuners ansvar för ungdomar - införs en uttrycklig bestämmelse
om att arbetsmiljölagen (1977:1160) i vissa delar skall vara tillämplig på de
ungdomar som deltar i denna åtgärd. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1
juli 1997.
Arbetsmarknadsutskottet välkomnar det klarläggande som regeringen föreslår och
tillstyrker förslaget i propositionen.
Även finansutskottet tillstyrker propositionens förslag (yrkande 19).
Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder och Särskilda medel
Propositionen
I propositionen påpekar regeringen att en stor del av de åtgärder som
finansieras över anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder grundas på
beslut som fattas ett år men som leder till utgifter som uppkommer först under
ett efterföljande budgetår. Regeringen begär därför att få ett s.k.
beställningsbemyndigande så att den kan fatta beslut som medför utgifter om
högst 55 miljoner kronor under kommande budgetår. Det är regeringens avsikt
att använda medlen för beställning av tjänster för bl.a.
sysselsättningsskapande åtgärder (yrkande 45).
Motionerna
Vänsterpartiet avvisar i motion Fi44 det begärda bemyndigandet. Några motiv
för förslaget har inte angetts i propositionen, påpekar motionärerna som också
ifrågasätter varför medel skall disponeras av regeringen i stället för av
ansvarig myndighet. Det blir lätt fråga om det slags politiska ?lekpengar? som
Riksdagens revisorer har varnat för (yrkande 55).
Även Kristdemokraterna avvisar i motion Fi46 förslaget. I konsekvens med
Kristdemokraternas ställningstagande till försöksverksamhet med
sysselsättningsskapande åtgärder behövs inte särskilda medel för detta ändamål
under år 1997 (yrkande 26, delvis).
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet uppger i sitt yttrande att det enligt regleringsbrevet
finns tre delposter under ramanslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
nämligen Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, Försöksverksamhet med
sysselsättningsskapande åtgärder samt Särskilda medel. Anslaget är i
statsbudgeten för 1997 uppfört med 25 613 miljoner kronor, varav de båda
sistnämnda delposterna uppgår till sammanlagt 110 miljoner kronor. Dessa medel
disponeras av Regeringskansliet.
Arbetsmarknadsutskottet har inget att erinra mot regeringens förslag men
anser att det inför 1998 års budget kan finnas skäl för riksdagen att närmare
överväga det fortsatta behovet av medel för den här berörda verksamheten.
Vänsterpartiet och Kristdemokraterna har var för sig redovisat avvikande
meningar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet vill i denna fråga framhålla följande. Varje år anvisar
riksdagen medel på statsbudgeten för utgifterna under närmast efterföljande
år. I den mån medlen inte förbrukas får de - om det är frågan om ramanslag
eller reservationsanslag - sparas till efterföljande budgetår för att då
användas för det anvisade ändamålet.
I regeringsformen (RF 9:10) föreskrivs dock att regeringen inte får ikläda
staten ekonomiska förpliktelser utan riksdagens bemyndigande. Utfästelser som
kommer att kräva anslag av riksdagen fordrar således särskilda bemyndiganden.
För att klara denna typ av utgifter används ett system med
beställningsbemyndiganden. Framför allt gäller detta vissa
investeringsliknande verksamheter. Ett beställningsbemyndigande innebär enligt
12 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten att riksdagen bemyndigar regeringen
att intill ett visst belopp och för ett visst ändamål beställa varor och
tjänster som kommer att levereras och betalas under en följd av år. Det
aktuella lagrummet har följande lydelse:
12 §
För det ändamål och med högst det belopp som riksdagen bestämmer får
regeringen beställa varor eller tjänster samt besluta om bidrag, ersättning,
lån eller liknande som medför utgifter även under senare budgetår än det
statsbudgeten avser.
Förslaget i propositionen innebär att regeringen beviljas ett
beställningsbemyndigande kopplat till anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder som ger regeringen rätt att för högst 55 miljoner kronor beställa
tjänster som medför utgifter under kommande budgetår.
Finansutskottet tillstyrker att regeringen beviljas det begärda
bemyndigandet (yrkande 45) och avstyrker motionerna Fi46 (kd) yrkande 26 i
denna del och Fi55 (v) yrkande 55.
A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade - Lönebidrag
Bakgrund
Stödformen anställning med lönebidrag är ett statsbidrag till arbetsgivare.
Dess syfte är att tillförsäkra arbetshandikappade samma rätt och möjlighet att
delta i arbetslivet som icke arbetshandikappade har. Bestämmelserna om
lönebidrag är intagna i förordningen (1991:333) om lönebidrag.
Lönebidraget är flexibelt och skall fastställas med hänsyn till den
arbetssökandes behov och förutsättningar med hänsyn till hans arbetsförmåga
och graden av funktionsnedsättning. En av målsättningarna med det flexibla
lönebidragssystemet är att få ner den genomsnittliga bidragsnivån. I mars 1997
låg den genomsnittliga bidragsnivån, efter att ha varit uppe på 73 %, på 65 %
att jämföra med 67 % i februari 1991.
Nya och omförhandlade lönebidrag lämnas med högst 80 % av lönekostnaden. För
allmännyttiga organisationer gäller en särreglering fram till den 1 juli 1997
(bet. 1995/96:AU15, rskr. 1995/96:276). Reglerna innebär att dessa
organisationer vid en förlängning av anställningen kan erhålla bidrag med ett
oförändrat belopp. För vissa grupper med svårare funktionshinder kan bidrag
alltjämt lämnas med upp till 100 % av lönekostnaden.
En särskild utredare, som antagit namnet LOSAM-utredningen, avlämnade i
januari 1997 delbetänkandet (SOU 1997:5) Aktivt lönebidrag - Ett effektivare
stöd för arbetshandikappade.
Lönebidragets utformning och nivå
Propositionen
Regeringen föreslår (yrkande 46) att en allmännyttig organisation från den
1 juli 1997 vid nyanställning av en arbetshandikappad sökande efter en
anvisning av af/Ami, eller i samband med en förlängning av ett beslut om
lönebidrag efter de första fyra anställningsåren, får beviljas bidrag med upp
till 90 % av den bidragsgrundande lönekostnaden för den anställde. Den del av
bidraget som överstiger 80 % av den bidragsgrundande lönekostnaden får dock
beviljas bara om följande villkor är uppfyllda:
- arbetet skall vara lämpligt utformat efter den sökandes behov och bidra till
att den anställde kan utvecklas/rehabiliteras och förbättra sin arbetsförmåga,
- arbetsmiljön skall vara tillfredsställande och uppfylla arbetsmiljölagens
krav.
Främst skall dispensen omfatta de allmännyttiga organisationer som har svårt
att bära den kostnadsökning som en högsta bidragsnivå på 80 % kan innebära.
Regeringen påpekar samtidigt att det är angeläget att de genomsnittliga
bidragsnivåerna för de allmännyttiga organisationerna sjunker på sikt.
Det bör enligt regeringen ankomma på AMS att på grundval av reglerna om
beskattning av ideella föreningar i enlighet med lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt utfärda närmare föreskrifter om vad som avses med allmännyttiga
organisationer. De fackliga organisationerna bör enligt regeringen ingå i
denna definition.
Förslaget skall enligt regeringen finansieras genom att det genomsnittliga
bidrag som lämnas till andra arbetsgivare än allmännyttiga organisationer får
uppgå till högst 60 % av den bidragsgrundande lönekostnaden.
Regeringen gör bedömningen att det flexibla lönebidragssystemet bör
bibehållas och att den högsta bidragsnivån för arbetsgivare som inte omfattas
av den föreslagna dispensen inte skall överstiga 80 %. Vissa grupper skall
dock kunna ersättas med 100 %.
Motionerna
I motion Fi44 (v) yrkande 61 föreslås att den högsta bidragsnivån skall ligga
på 90 % för alla arbetsgivare. Partiet påpekar att nära 7 000
arbetshandikappade fick lämna sina anställningar, huvudsakligen på grund av
arbetsgivarnas ekonomiska situation, när den högsta bidragsnivån sänktes till
80 %.
I samma motion föreslår partiet (yrkande 59) att den tidigare bestämmelsen i
lönebidragsförordningen om att risken för uppsägning skall beaktas vid
omförhandling av lönebidrag skall återinföras.
Vidare avvisas i motionen (yrkande 60) regeringens målsättning om en högsta
genomsnittlig bidragsnivå på 60 %. Bedömningen av bidragsdelens storlek skall
grundas på den arbetshandikappades behov och inte på statens kostnad för
åtgärden.
I motion Fi46 (yrkande 24) avvisar även Kristdemokraterna målsättningen att
sänka den genomsnittliga bidragsnivån till högst 60 %. Enligt motionärerna kan
regeringens förslag leda till att gravt handikappade inte kan bli aktuella vid
nya beslut om lönebidrag, vilket inte kan accepteras.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (AU7y) regeringens förslag
(yrkande 46). I yttrandet påpekas att vid en omprövning skall den högre
ersättningen regelmässigt gälla även fortsättningsvis om inte
förutsättningarna ändrats.
Vidare delar arbetsmarknadsutskottet regeringens syn när det gäller det
flexibla lönebidraget, den högsta bidragsnivån samt den genomsnittliga
bidragsnivån. Mot bakgrund av att de högsta bidragsnivåerna återfinns hos
offentliga arbetsgivare och att det kan förutsättas att dessa agerar på ett
socialt ansvarsfullt sätt samt med beaktande av finansieringsbehovet för
förslaget om en särbehandling av de allmännyttiga organisationerna avstyrks
aktuella motionsyrkanden.
Slutligen avstyrker arbetsmarknadsutskottet motion Fi44 (v) yrkande 59 med
motiveringen att en sådan bestämmelse skapar oklarheter om vilka bidragsnivåer
som skall gälla och blir därmed svår att hantera för arbetsförmedlingen.
Vänsterpartiet och Kristdemokraterna har var för sig i avvikande meningar
anmält andra uppfattningar än utskottsmajoriteten.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har ingen annan uppfattning om det flexibla lönebidraget, den
högsta bidragsnivån eller målsättningen att få ner den genomsnittliga
bidragsnivån till högst 60 % än den arbetsmarknadsutskottet ger uttryck för i
sitt yttrande. Finansutskottet tillstyrker också, i likhet med
arbetsmarknadsutskottet, regeringens yrkande 46 om högre bidragsnivåer till
anställda i allmännyttiga organisationer i vissa fall. Finansutskottet
avstyrker därmed motionerna Fi44 (v) yrkandena 59-61 samt Fi46 (kd) yrkande
24.
Uppföljning och kontroll av lönebidragsutbetalningarna
Propositionen
I propositionen föreslås (yrkande 47) att lönebidraget, fr.o.m. den 1 juli
1997, skall lämnas i form av ett belopp per dag i stället för per månad och
att rekvisitionerna av lönebidrag skall ske månadsvis. Vidare föreslår
regeringen att lönebidraget vid deltidsarbete skall reduceras i proportion
till arbetstiden. Syftet med förändringen är att effektivisera AMS
administrativa rutiner och att erhålla säkrare prognoser för kostnaderna för
lönebidragen.
Det är angeläget, enligt regeringen, att statistikredovisningen när det
gäller de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna förbättras i syfte att bättre
kunna belysa funktionshindrade kvinnors och mäns villkor. Dessutom aviserar
regeringen att AMS skall ges i uppdrag att inleda ett treårsprojekt för att se
över de problem som finns när det gäller bidragshanteringen. Projektet skall
ha till syfte att förbättra den lokala hanteringen av åtgärden anställning med
lönebidrag. Kostnaden för genomförandet av projektet beräknas uppgå till
totalt 10 miljoner kronor och skall finansieras inom ramen för medel till
anslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (AU7y) regeringens förslag
och delar dess bedömningar i övrigt.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med arbetsmarknadsutskottet regeringens
yrkande 47 om utbetalningsrutiner för lönebidraget. Utskottet stöder också
regeringens bedömningar vad gäller vikten av att följa upp och utvärdera
insatser avseende funktionshindrade mäns och kvinnors villkor samt av att
förbättra den lokala hanteringen av åtgärden anställning med lönebidrag.
Lönebidrag och rehabilitering
Regeringen anser att lönebidragets rehabiliterande inriktning bör förstärkas
från den 1 juli 1997 genom upprättandet av individuella och målinriktade
handlingsplaner för alla anställda med lönebidrag. Syftet anges vara att
underlätta övergångar till osubventionerat arbete.
Motionen
Vänsterpartiet ansluter sig i motion Fi44 (yrkande 58) till regeringens
bedömning att individuella handlingsplaner skall upprättas. Partiet är dock
kritiskt till att handlingsplanens enda syfte skall vara att underlätta
övergångar till osubventionerat arbete. Detta är enligt motionen ett alldeles
för snävt och orealistiskt perspektiv. Handlingsplaner måste även finnas för
dem som genom sin sjukdom får sitt tillstånd försämrat.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
I sitt yttrande (AU7y) stöder arbetsmarknadsutskottet regeringens bedömning om
vikten av upprättande av individuella och målinriktade handlingsplaner för
alla anställda med lönebidrag. Arbetsmarknadsutskottet framhåller att en
handlingsplan i första hand är till för att förbättra situationen för den
enskilde individen, inte att underlätta för samhället. Men därutöver är det
självklart en målsättning att de individuella handlingsplanerna leder till att
så många arbetshandikappade som möjligt kan övergå till arbete utan, eller med
minskad, statlig subvention. Motionen avstyrks därmed.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets bedömning och avstyrker
därmed motion Fi44 (v) yrkande 58.
Lönebidrag för invandrare med språksvårigheter samt för äldre personer
Fram t.o.m. utgången av år 1997 finns en möjlighet att lämna bidrag till
anställningar av långtidsarbetslösa, lokalt bundna personer som fyllt 60 år
och som får ersättning från arbetslöshetskassa.
Den tillfälliga utvidgningen av målgruppen för anställning med lönebidrag
bör enligt regeringen inte förlängas efter utgången av budgetåret 1997.
Brister i språkfärdigheter eller det förhållandet att en arbetssökande tillhör
de äldsta på arbetsmarknaden kräver helt andra insatser och skall inte, enligt
regeringen, jämställas med ett funktionshinder.
Motionen
Kristdemokraterna anser i motion Fi46 (kd) (yrkande 26 i denna del) att det
för invandrare, med enbart bristande kunskaper i svenska språket, och för
långtidsarbetslösa, lokalt bundna personer som fyllt 60 år bör finnas en
bättre lösning än förtidspensionering eller OTA. Motionärerna anser att
regeringen måste finna en annan lönebidragsliknande åtgärd för dessa grupper.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet delar i sitt yttrande (AU7y) regeringens bedömningar
och avstyrker motionen.
Kristdemokraterna har i en avvikande mening anmält en annan uppfattning än
utskottsmajoriteten.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet bedömer i likhet med arbetsmarknadsutskottet att invandrare
och äldre arbetslösa inte bör omfattas av åtgärden anställning med lönebidrag
av de nu aktuella anledningarna. Utskottet anser att det inte heller är
motiverat med en lönebidragsliknande åtgärd för dessa grupper och avstyrker
motion Fi46 (kd) yrkande 26 i denna del.
Lönebidragsanställdas löneutveckling
Motionen
Vänsterpartiet framhåller i motion Fi44 (yrkande 64) att det nuvarande låga
lönetaket för arbetshandikappade innebär att arbetsmarknaden förblir smal för
dessa. Taket skall på sikt tas bort enligt motionärerna. Partiet föreslår nu
att den högsta nivån skall följa löneutvecklingen. I samma motion (yrkande 65)
föreslås att lönebidraget skall anges i procent av aktuell lön och att
bidraget skall kunna ändras under avtalsperioden. Motionärerna påpekar att
många lönebidragsanställda i nuvarande läge inte får sin avtalsmässiga
löneökning förrän bidraget omförhandlas vid nästa tillfälle.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
I det rådande ekonomiska läget är arbetsmarknadsutskottet (AU7y) inte berett
att ställa sig bakom krav på ytterligare statsutgifter. Motionsyrkandena
avstyrks därför.
Vänsterpartiet har i en avvikande mening anmält en annan uppfattning än
utskottsmajoriteten.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets bedömning och avstyrker motion
Fi44 (v) yrkandena 64 och 65.
Särskilt rekryteringsstöd
Motionen
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi44 (yrkande 62) att ett särskilt
rekryteringsstöd införs för arbetshandikappade. Stödet skall omfatta högst
tolv månader och bidragsnivån skall ligga på högst 90 %. Genom en
kvalitetssäkrad handlingsplan kan enligt motionärerna förutsättningarna bättre
fastställas för hur den arbetshandikappade kan klara ett arbete. Enligt
motionärerna blir dessutom lönebidraget lättare att fastställa än i dag.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning (AU7y) leder de förslag regeringen
nu lägger fram till att bättre förutsättningar skapas för en bedömning av de
arbetshandikappades arbetsförmåga. Detta gör i sin tur det lättare att
bestämma lönebidragets storlek. Med hänsyn härtill samt det statsfinansiella
läget avstyrks motionen.
Vänsterpartiet har i en avvikande mening anmält en annan uppfattning än
utskottsmajoriteten.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med arbetsmarknadsutskottet motion Fi44 (v)
yrkande 62.
Samhall och lönebidrag
Motionerna
Enligt motion Fi44 (v) yrkande 63 är lönebidraget av stor betydelse för
Samhalls målsättning att klara övergångar från Samhall. Partiet anser därför
att en särskild kvot eller ett särskilt lönebidrag bör införas för övergångar
från Samhall.
Kenth Skårvik och Sigge Godin (fp) tar i motion Fi65 under tre yrkanden upp
frågor som rör Samhall. Motionärerna är (yrkande 1) oroliga för att Samhalls
sparkrav skall leda till dramatiska förändringar för de där anställda
arbetshandikappade. Motionärerna befarar att arbetslösheten för dessa kommer
att öka. Motionärerna anser vidare (yrkande 2) att Samhall skall erhålla
lönekompensation för arbetshandikappade anställda på samma sätt som tidigare
och som även gäller för anställda med lönebidrag. Samhall har inför 1998 till
regeringen föreslagit att Samhall kan sysselsätta ytterligare 1 500
arbetshandikappade till en merkostnad av 180 miljoner kronor. Motionärerna
anser (yrkande 3) att regeringen noga bör överväga detta förslag.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker (AU7y) yrkandena med motiveringen att
regeringen planerar att överväga förslagen i LOSAM-utredningens slutbetänkande
(SOU 1997:64) Samhall - En arbetsmarknadspolitisk åtgärd under hösten 1997.
Det ställningstagandet bör inte föregripas. Mot denna bakgrund bör motionerna
avstyrkas.
Vänsterpartiet och Folkpartiet har var för sig i avvikande meningar anmält
en annan uppfattning än utskottsmajoriteten.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning och avstyrker
motionerna Fi44 (v) yrkande 63 och Fi65 (fp).
Behov av ytterligare medel för lönebidrag
Motionerna
Folkpartiet framhåller i kommittémotion A49 (yrkande 2) att det inte är
rimligt att man i dagens arbetsmarknadspolitiska läge förvärrar för dem som
har det allra svårast. Motionärerna anser att man i budgeten för 1997 skall
anslå ytterligare 250 miljoner kronor till de arbetshandikappade.
Enligt Vänsterpartiet, motion Fi44 (yrkande 57), finns det ett stort behov
av att öka antalet lönebidragsanställda. För detta ändamål vill Vänsterpartiet
ha ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med förslag till
tilläggsbudget för 1997 med en ökning av anslaget A 3 med 150 miljoner kronor.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet (AU7y) gör den bedömningen att fler
lönebidragsanställningar i första hand skall åstadkommas genom en
effektivisering av handläggningen av lönebidragen. Motionerna bör därmed inte
bifallas.
Vänsterpartiet och Folkpartiet har var för sig i avvikande meningar anmält
en annan uppfattning än utskottsmajoriteten.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet gör samma bedömning som arbetsmarknadsutskottet och avstyrker
motionerna Fi44 (v) yrkande 57 och A49 (fp) yrkande 2.
Vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring (A 7)
I propositionen föreslås att det på tilläggsbudget skall föras upp ett nytt
ramanslag benämnt A 7 Vissa kostnader för införandet av en allmän och
sammanhållen arbetslöshetsförsäkring. Riksdagen har på förslag i proposition
1996/97:107 beslutat att en kompletterande arbetslöshetskassa skall bildas av
rikstäckande organisationer som företräder anställda respektive arbetsgivare
på arbetsmarknaden. För att förbereda kassans verksamhet behövs under
uppbyggnadsskedet 7,5 miljoner kronor under budgetåret 1997. Regeringen
föreslår att det nya anslaget förs upp med detta belopp.
Arbetsmarknadsutskottet (AU7y) tillstyrker förslaget.
Även finansutskottet biträder regeringens förslag.
Till själva frågan om medelsanvisningen återkommer utskottet längre fram i
avsnittet Finansutskottets sammanställning av anslag och utgiftsramar på
tilläggsbudget.
Utgiftsområde 15 Studiestöd
Studiemedel m.m. (A 2) samt Vuxenstudiestöd m.m. (A 3)
Propositionen
Den tredje punkten i fempunktsprogrammet är Utbildning. För budgetåret 1997
föreslår regeringen att ytterligare 383 285 000 kr tillförs utgiftsområde 15
Studiestöd. Resurstillskottet avser studiestöd till deltagarna i den utökade
utbildningen i form av studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa
och särskilt utbildningsbidrag. Medlen skall fördelas med 20,6 miljoner kronor
på A 2 Studiemedel m.m. och 362,7 miljoner kronor på A 3 Vuxenstudiestöd m.m.
Motionen
Moderata samlingspartiet avstyrker i motion Fi50 regeringens förslag om ökade
anslag inom utgiftsområde 15 för de 10 000 nya platserna inom Kunskapslyftet
(yrkandena 3 och 4).
Utbildningsutskottets yttrande
Utbildningsutskottet, som ställer sig bakom propositionsförslaget om en
utbildningssatsning, tillstyrker i sitt yttrande (UbU5y) regeringens förslag
om att öka anslagen A 2 Studiemedel m.m. och A 3 Vuxenstudiestöd m.m. Motionen
avstyrks.
Till yttrandet har fogats en avvikande mening av Moderata samlingspartiets
företrädare.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet gör ingen annan bedömning än utbildningsutskottet beträffande
medelstilldelning på tilläggsbudget för studiemedel och vuxenstudie- stöd.
Propositionen tillstyrks i aktuell del och motionen Fi50 (m) yrkandena 3 och 4
avstyrks.
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konsekvenserna av sitt
ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Beräkning av vuxenstudiestöd för dem som före studierna förvärvsarbetat på
heltid
Propositionen
Särskilt vuxenstudiestöd (svux) och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa
(svuxa) utgår med ett belopp som är knutet till den ersättning som den
studerande är berättigad till från arbetslöshetskassa eller KAS. För den som
arbetat deltid har dock såväl svux eller svuxa som utbildningsbidrag enligt
förordningen om arbetsmarknadsutbildning beräknats utifrån dagpenning
motsvarande heltid, om studierna bedrivs på heltid. Enligt den nya
förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd lämnas emellertid utbildningsbidrag
vid arbetsmarknadsutbildning med samma belopp som deltagaren är berättigad
till i arbetslöshetsersättning. Uppräkning av dagpenningen för
deltidsarbetande till att motsvara heltidsarbete sker alltså inte längre vid
arbetsmarknadsutbildning. När det gäller svux och svuxa är däremot de äldre
reglerna fortsatt giltiga fram till den 1 juli 1997. Regeringen anser att de
hittillsvarande reglerna om tillämpning av dagpenning motsvarande
heltidsarbete även när det gäller dem som endast arbetat deltid har verkat
rekryterande till vuxenutbildning och i sak bör bibehållas för svux och svuxa.
Därför föreslås nu att en ny paragraf 6 a införs i 7 kap. studiestödslagen
(1973:349) och en hänvisning till denna i 2 § lagen (1983:1030) om särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med utbildningsutskottet (UbU5y)
propositionens förslag (yrkandena 20 och 21 i denna del) om ändring i 7 kap.
studiestödslagen och i 2 § lagen om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa.
Studiestöd och EG-rätt
Propositionen
Regeringen föreslår en ändring i 1 kap. 8 § studiestödslagen (1973:349) i
syfte att klargöra att egenföretagare och deras familjer jämställs med
arbetstagare och deras familjer när det gäller tillämpning av EG-rätten eller
EES-avtalet i studiestödssammanhang. Centrala studiestödsnämnden tillämpar
enligt propositionen redan i dag studiestödslagen på det sättet, men
regeringen föreslår alltså nu att lagen förtydligas på denna punkt.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker, i likhet med utbildningsutskottet (UbU5y),
regeringens förslag (yrkande 21 i denna del) om ändring i 1 kap. 8 §
studiestödslagen.
Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning
Särskilda utbildningsinsatser för vuxna (A 14)
Propositionen
Den tredje punkten i fempunktsprogrammet är Utbildning. För budgetåret 1997
föreslår regeringen att ytterligare 205 450 000 kr tillförs utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning. De tillförda resurserna inom
utgiftsområdet skall finansiera ytterligare 10 000 platser inom den särskilda
vuxenutbildningssatsningen (det s.k. Kunskapslyftet) i kommunerna och
ytterligare 1 500 platser inom försöksverksamheten med kvalificerad
yrkesutbildning fr.o.m. hösten 1997.
Regeringen föreslår också (yrkande 48) att ett begränsat antal av de
tillkommande platserna inom Kunskapslyftet får användas för att ge statsbidrag
för vuxenutbildning på grundskolenivå, om det visar sig nödvändigt för att
säkerställa att Kunskapslyftet kommer särskilt utsatta grupper till del.
Förslaget skall ses mot bakgrund av att regeringen i proposition 1995/96:222
(s. 6.16) anförde att den utbildning som ges med hjälp av särskilt bidrag från
staten bör avse gymnasial vuxenutbildning.
Motionen
Moderata samlingspartiet avstyrker i motion Fi50 yrkande 5 regeringens förslag
om ökade anslag inom utgiftsområde 16 för de 10 000 nya platserna inom
Kunskapslyftet. De anser (yrkande 6) att en omprioritering bör göras inom
befintliga budgetramar så att antalet platser inom kvalificerad
yrkesutbildning kan ökas. Vad gäller regeringens förslag att en del av medlen
inom Kunskapslyftet skall få användas för utbildning på grundskolenivå påpekas
i motionen att kommunerna i dag har en lagstadgad skyldighet att ordna sådan
utbildning i den omfattning som krävs. Finansiering av grundläggande
vuxenutbildning skall enligt motionärernas uppfattning vara kommunernas
ansvar. Regeringens förslag avstyrks därför (yrkande 1).
Utbildningsutskottets yttrande
Utbildningsutskottet ställer sig i sitt yttrande (UbU5y) bakom regeringens
förslag om anslagsökningar inom utgiftsområde 16 för att möjliggöra en
utbyggnad av Kunskapslyftet och den kvalificerade yrkesutbildningen redan
fr.o.m. hösten 1997. Motion Fi50 yrkande 5 bör således avstyrkas av
finansutskottet.
Yrkande 6 i motionen bör enligt utbildningsutskottets mening också
avstyrkas. Den kvalificerade yrkesutbildningen vänder sig till personer som
redan har kunskaper motsvarande ett nationellt program i gymnasieskolan.
Kunskapslyftet däremot vänder sig till personer som saknar fullständig
gymnasieutbildning. Utbildningsutskottet anser att båda utbildningstyperna är
angelägna och är inte berett att förorda att den förstnämnda expanderar på
bekostnad av Kunskapslyftet.
Finansutskottet bör enligt utbildningsutskottets mening även tillstyrka
regeringens yrkande 48 om bidrag till ett begränsat antal kommuner för
vuxenutbildning på grundskolenivå, och således avslå motion Fi50 yrkande 1.
Liksom motionärerna konstaterar utbildningsutskottet att kommunerna har en
lagstadgad skyldighet att anordna grundläggande vuxenutbildning för de
invånare som har rätt till utbildningen och önskar delta i den. Det normala är
därför enligt utbildningsutskottets mening att kommunerna själva finansierar
denna obligatoriska verksamhet. Regeringen begär i vårpropositionen möjlighet
att ge statsbidrag till grundläggande vuxenutbildning inom Kunskapslyftet till
ett begränsat antal kommuner, och detta avses ske om det visar sig nödvändigt
för att säkerställa att Kunskapslyftet kommer särskilt utsatta grupper till
del. Med dessa begränsningar anser utbildningsutskottet att riksdagen bör
godkänna vad regeringen förordar på denna punkt. Utbildningsutskottet utgår
från att regeringen kommer att följa utvecklingen av detta mycket noga och att
förändringen inte tillåts medföra att kommuner vältrar över det ekonomiska
ansvaret för den grundläggande vuxenutbildningen på staten.
Till yttrandet har fogats en avvikande mening av Moderata samlingspartiets
företrädare.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har ingen annan mening än utbildningsutskottet varför
propositionen i denna del (yrkandena 48 och 68 i denna del) tillstyrks med
beaktande av de begränsningar som utbildningsutskottet anger, medan motion
Fi50 (m) yrkandena 1, 5 och 6 avstyrks.
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konsekvenserna av sitt
ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Studieförbundens och folkhögskolans roll inom Kunskapslyftet
Bakgrund
Som framgått i det föregående föreslår regeringen i vårpropositionen att medel
beräknas för ytterligare platser både i kvalificerad yrkesutbildning och i den
del som kommunerna skall ha ansvaret för.
När det gäller den sistnämnda har en särskild förordning utfärdats
(1996:1502). Regeringen fördelar medlen mellan kommunerna efter förslag från
en särskild delegation. Kommunerna skall planera och anordna verksamheten så
att utbildningens inriktning och omfattning kan bestämmas med utgångspunkt i
den studerandes önskemål, behov och förutsättningar. En kommun kan enligt
skollagen (1985:1100) uppdra åt andra att anordna komvux. Såväl studieförbund
som folkhögskolor och andra utbildningsanordnare kan alltså anlitas av
kommunerna för detta. Även folkhögskolekurser kan finansieras inom ramen för
den del av Kunskapslyftet som kommunerna har ansvaret för, nämligen om det
finns en överenskommelse därom mellan kommunen och en folkhögskola. I sin
ansökan till Delegationen för Kunskapslyftet skall kommunen bl.a. redovisa hur
den värderar olika utbildningsanordnares förmåga och lämplighet att utföra
aktuella uppgifter.
I den förra året beslutade vuxenutbildningssatsningen ingår som nämnts
dessutom 10 000 platser i folkhögskolan, för vilka medel är beräknade inom
utgiftsområde 17, som tillhör kulturutskottets beredningsområde. Regeringen
har i vårpropositionen inte föreslagit någon ändring i den delen. Medlen
fördelas av Folkbildningsrådet.
Motionerna
I motion Fi49 av Lars Hjertén och Jan Backman (m) sägs att folkbildningen bör
få en särskild utbildningsresurs inom det s.k. Kunskapslyftet. Motionärerna
hävdar att komvux i praktiken har fått monopol på utbildningen, vilket strider
mot intentionerna i riksdagens beslut. Enligt motion Fi68 (fp) av Carl-Johan
Wilson och Kenth Skårvik bör fördelningen av vuxenutbildningsplatser mellan
komvux, folkhögskolor och studieförbund för åren 1998, 1999 och 2000 inte
fastställas nu. Det bör i stället ske först sedan respektive anordnares
insatser efter tidigare riksdagsbeslut har undersökts (yrkande 1).
Motionärerna vill också att studieförbunden skall erhålla egna medel inom
Kunskapslyftet (yrkande 2).
Även i partimotionerna från Folkpartiet liberalerna Fi43 och
Kristdemokraterna Fi46 påtalas folkhögskolornas och studieförbundens roll för
att genomföra Kunskapslyftets utbildningar, dock utan att några yrkanden
framställs.
Utbildningsutskottets yttrande
Utbildningsutskottet anser i sitt yttrande (UbU5y) att finansutskottet bör
avstyrka motionerna.
Det är enligt utbildningsutskottets mening av stort värde att kommunerna
dels har fått den helt övervägande delen av ansvaret för
vuxenutbildningssatsningen, dels har fått frihet att välja den organisation
och utnyttja de utbildningsanordnare som är effektivast och som bäst svarar
mot målgruppernas behov och de lokala förutsättningarna, förutsättningar som
självfallet varierar mellan kommunerna. Utbildningsutskottet vill särskilt
påminna om att det är den studerandes önskemål, behov och förutsättningar som
skall vara styrande i kommunernas arbete med Kunskapslyftet. Detta markeras i
den nyss nämnda förordningen (1996:1502), där det också föreskrivs att det för
varje studerande skall upprättas en individuell studieplan. När riksdagen
godkände riktlinjerna för vuxenutbildningssatsningen underströks vikten av att
utnyttja folkbildningens, inte minst studieförbundens, kapacitet att nå ut
till de människor som är arbetslösa eller korttidsutbildade (bet. 1995/96:
FiU15). Delegationen för kunskapslyftet har fört dialog med samtliga kommuner
inför deras ansökningar om medel. Enligt vad utskottet erfarit har
delegationens företrädare därvid understrukit vikten av att kommunerna visar
öppenhet mot andra utbildningsanordnare. Kunskapslyftskommittén har fått
tilläggsdirektiv att följa den femåriga vuxenutbildningssatsningen och den
verksamhet som kommer till stånd som en följd av denna (dir. 1996:71).
Kommittén skall årligen 1998 och 1999 lämna rapport till regeringen och har då
möjlighet att lämna delförslag till förändringar och justeringar.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet, som yttrar sig över propositionsförslaget jämte motion Fi49,
anför i sitt yttrande (KrU4y) att det från Utbildningsdepartementet inhämtat
att uttrycket ?kommunal vuxenutbildning?, som använts i propositionen,
egentligen avser ?utbildning anordnad av kommun?. Regeringen har således inte
haft för avsikt att inskränka kommunernas möjlighet att anlita andra
utbildningsanordnare än den kommunala vuxenutbildningen.
Kulturutskottet anser mot denna bakgrund att finansutskottet i sitt
betänkande bör klargöra att kommunerna, även när det gäller den föreslagna
utökade utbildningen, i enlighet med intentionerna i riksdagens beslut om
Kunskapslyftet aktivt skall pröva möjligheten att anlita även andra olika
utbildningsanordnare än den kommunala vuxenutbildningen, nämligen
folkhögskolor, studieförbund och enskilda utbildningsanordnare. Detta bör
riksdagen med anledning av motion Fi49 (m) som sin mening ge regeringen till
känna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet anser att det av den aktuella förordningen (1996:1502) framgår
att för Kunskapslyftet skall kommunerna, på det sätt som bäst gagnar
individerna, aktivt pröva möjligheten att anlita även andra
utbildningsanordnare än den kommunala vuxenutbildningen, nämligen
folkhögskolor, studieförbund och enskilda utbildningsanordnare. Detta ligger,
såsom både utbildningsutskottet och kulturutskottet påpekar, väl i linje med
intentionerna med riksdagens beslut om Kunskapslyftet och det arbete som
Delegationen för kunskapslyftet hittills bedrivit. Det överensstämmer också
med de intentioner som ligger bakom regeringens förslag att i vårpropositionen
föreslå ytterligare medel både för kvalificerad yrkesutbildning och för den
del som kommunerna skall ha ansvaret för.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi49 (m) bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Motion Fi68 (fp) avstyrks.
Malmö högskola
Propositionen
På högskoleområdet föreslår regeringen (yrkande 49) att 18 323 000 kr av
anslagsbehållningen på det i statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under
åttonde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget Övriga utgifter inom
forskning och forskarutbildning får användas som bidrag till särskilda
kostnader och vissa projekt för Malmö högskola. Det rör sig främst om visst
Europasamarbete och om extra kostnader i den nya högskolans uppbyggnadsskede.
Motionen
I motion Fi50 av Beatrice Ask m.fl. (m) avstyrks förslaget (yrkande 2).
Motiveringen i motionen är att de tveksamheter som Moderaterna tidigare anfört
beträffande Malmöhögskolan inte fått tillfredsställande svar.
Utbildningsutskottets yttrande
När det gäller Malmö högskola anser utbildningsutskottet (UbU5y) att
finansutskottet bör tillstyrka regeringens yrkande 49 och avslå motion Fi50
yrkande 2. Riksdagen godkände i december 1996 (prop. 1996/97:1 utg.omr. 16,
bet. UbU1, rskr.100) att en högskola inrättas i Malmö med en inriktning som
bl.a. innefattar att Europakunskap skall utgöra ett av högskolans profil-
områden. Utskottet anser inte att riksdagen bör motsätta sig att regeringen
använder anslagsbehållning på ett reservationsanslag från 1995/96 för de
ändamål vid Malmö högskola som beskrivs i vårpropositionen och som ligger väl
i linje med riksdagens beslut om inrättande av den nya högskolan.
Finansutskottets ställningstagande
I likhet med utbildningsutskottet tillstyrker finansutskottet regeringens
förslag (yrkande 49) att medel får användas för uppbyggnaden av högskolan i
Malmö. Motion Fi50 (m) yrkande 2 avstyrks.
Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid
Bidrag till kulturmilj v?rd och kulturstöd vid ombyggnad (G 2)
Propositionen
I vårpropositionen (avsnitt 6.14) anges att medel för kulturmiljövård och
kulturstöd vid ombyggnad tidigare har anvisats på förslagsanslag med en
därtill knuten beslutsram. Från och med budgetåret 1997 anvisas medel under
förevarande anslag på ett ramanslag. I statsbudgeten för innevarande budgetår
finns för kulturmiljövård och kulturstöd vid ombyggnad uppfört ett ramanslag
på 224 337 000 kr. I vårpropositionen anges att vissa beslut om bidrag som
beviljats inom beslutsramarna under tidigare år - och som ännu inte har
betalats ut - uppgår till cirka 100 miljoner kronor. I det belopp som anvisats
för år 1997 under förevarande anslag är inte medel avsatta för dessa beviljade
bidrag. Mot denna bakgrund föreslås i vårpropositionen att ytterligare 16
miljoner kronor anvisas på tilläggsbudget för budgetåret 1997. Regeringen har
tidigare fått riksdagens bemyndigande att inom förevarande anslags ram få
besluta om bidrag för utbetalningar under senare år än 1997, dock längst
t.o.m. år 1999 (1996/97:KrU1). Regeringen föreslår i vårpropositionen att
bemyndigandet utökas till år 2000 och att beloppet för senare utbetalningar
får uppgå till högst 40 miljoner kronor (yrkande 50).
Inga motioner har väckts i denna del.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet tillstyrker i sitt yttrande (KrU6y) propositionens förslag om
ytterligare medelsanvisning under anslaget med 16 miljoner kronor.
Kulturutskottet anser vidare att finansutskottet med anledning av regeringens
förslag skall föreslå riksdagen att med ändring av tidigare beslut bemyndiga
regeringen att besluta om bidrag på högst 40 miljoner kronor för utbetalning
under senare år, dock senast år 2000.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har, beträffande bemyndigandet, ingen anledning att göra något
annat ställningstagande än kulturutskottet. Finansutskottet menar därför att
riksdagen bör fatta beslut om att med ändring av tidigare beslut bemyndiga
regeringen att inom ramen för det under utgiftsområde 17 anvisade anslaget
Bidrag till kulturmiljövård och kulturstöd vid ombyggnad (G 2) besluta om
bidrag på högst 40 miljoner kronor för utbetalning under senare år, dock
senast år 2000 (yrkande 50). Utskottet tillstyrker också regeringens förslag
om ytterligare medelsanvisning under anslaget med 16 miljoner kronor.
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konse- kvenserna av
sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Centrala museer: Myndigheter (H 1)
Propositionen
Regeringen redovisar i vårpropositionen (avsnitt 6.14) att Moderna museet och
Arkitekturmuseet hösten 1997 kommer att flytta till nya lokaler på
Skeppsholmen i Stockholm. Hyreskostnaderna för år 1997 kommer därigenom att
öka och regeringen anh?ller d rf r om att ytterligare 12 296 000 kr anvisas p?
till ggsbudgeten f r budget?ret 1997. Den högre anslagsbelastningen uppvägs
enligt propositionen av den ökade inleverans från Statens fastighetsverk som
möjliggörs genom hyresinbetalningen.
Regeringen redovisar dessutom att de anvisade medlen för Naturhistoriska
riksmuseet inte täcker de hyreskostnader som museet har för de underjordiska
lokaler som hyser museets spritlagda samlingar. Regeringen föreslår d rf r att
ytterligare 2 941 000 kr anvisas p? till ggsbudgeten f r budget?ret 1997,
vilket finansieras genom indragning av anslagssparande inom utgiftsområdet.
Motionen
I motion Fi60 avvisar Moderata samlingspartiet den föreslagna finansieringen
av Naturhistoriska riksmuseets hyreskostnader för de aktuella lokalerna och
föreslår i stället att riksdagen beslutar att finansiera det ökade anslaget
till Naturhistoriska riksmuseet genom en motsvarande minskning av anslaget
till Arbetets museum.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet tillstyrker regeringens förslag i sitt yttrande (KrU6y) och
avstyrker motion Fi60 (m). Till kulturutskottets yttrande har av Moderata
samlingspartiet fogats en avvikande mening till stöd för motion Fi60 (m).
Moderata samlingspartiet har även en avvikande mening i fråga om ramen för
utgiftsområde 17 för budgetåret 1997.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har ingen anledning att göra något annat ställningstagande än
kulturutskottet och tillstyrker regeringens förslag. Motion Fi60 (m) avstyrks.
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konse- kvenserna av
sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Stöd till icke-statliga kulturlokaler (H 5)
Med anledning av det av riksdagen godkända betänkandet 1996/97:KrU1 föreslår
regeringen i vårpropositionen (avsnitt 6.14) att 7 miljoner kronor skall
anvisas på anslaget på tilläggsbudget för år 1997.
Inga motioner har väckts i denna del.
Kulturutskottet tillstyrker regeringens förslag i sitt yttrande (KrU6y).
Även finansutskottet tillstyrker regeringens förslag.
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konse- kvenserna av
sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Stöd till idrotten (N 3)
Propositionen
Enligt vårpropositionen (avsnitt 6.14) har Svenska Friidrottsförbundet hamnat
på obestånd efter en omfattande ekonomisk förlust vid arrangemanget av
världsmästerskapen i friidrott år 1995. I propositionen sägs att
Friidrottsförbundet, Ackordscentralen Stockholm AB och Sveriges
Riksidrottsförbund, i en skrivelse till regeringen, har begärt ett bidrag från
staten för att möjliggöra Friidrottsförbundets fortlevnad. Regeringen föreslår
i vårpropositionen att riksdagen anvisar 11,3 miljoner kronor för att
möjliggöra Friidrottsförbundets fortsatta verksamhet. Det bör, enligt
propositionen, ankomma på regeringen att närmare bestämma villkoren för detta
bidrag. Regeringen framhåller att anslagsökningen bör finansieras genom
indragning av medel på det under trettonde huvudtiteln anvisade anslaget
Utveckling av ideell verksamhet (E 4).
Motionen
Vänsterpartiet anser i motion Fi44 att det är särskilt angeläget för staten
att ta en välgenomtänkt och principiellt hållbar ställning i den nu aktuella
typen av frågor eftersom Stockholm kan komma att anordna OS år 2004.
Vänsterpartiet anser därför att riksdagen bör fatta beslut om att medlen till
Svenska Friidrottsförbundet skall tilldelas i form av ett lån (yrkande 68).
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet framhåller i sitt yttrande (KrU6y) att en lånefinansiering
enligt kulturutskottets mening inte skulle vara ägnad att ge
Friidrottsförbundet möjligheter att inom rimlig tid förbättra sin ekonomi.
Kulturutskottet tillstyrker därför propositionen och avstyrker motion Fi44 (v)
yrkande 68. Vänsterpartiets ledamot har till yttrandet fogat en avvikande
mening till stöd för nämnda motion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motion Fi44 (v)
yrkande 68 med hänvisning till den motivering som kulturutskottet anfört.
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konse- kvenserna av
sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
Räntebidrag m.m.
Gällande bestämmelser
Statligt räntebidrag enligt förordningen (1991:1933) om statligt räntebidrag
för ny- och ombyggnad av bostäder (1992 års subventionssystem) lämnas för
projekt som har påbörjats under år 1992 samt i vissa fall för projekt som
påbörjats under år 1993. I övrigt lämnas bidrag för projekt som är påbörjade
efter utgången av år 1992 enligt förordningen (1992:986) om statlig
bostadsbyggnadssubvention (1993 års subventionssystem). Räntesubventioner
enligt 1993 års subventionssystem lämnas i form av ett årligt bidrag under
viss tid till den som byggt eller byggt om bostäder för permanent bruk. Det
årliga bidraget utgår med ett belopp som motsvarar en viss andel av ett för
året beräknat räntebelopp. Bidragsandelen är differentierad både vad gäller
upplåtelseformer och år då projektet påbörjas. Andelen är högst för projekt
som påbörjats under år 1993.
Enligt både 1992 och 1993 års subventionssystem är huvudregeln att
bidragstiden börjar löpa vid dagen för färdigställandet. Bidragstiden delas in
i femårsperioder. Det finns en möjlighet till uppskjutande av den första
femårsperioden under maximalt ett år. Vid uppskjutande beräknas räntebidraget
för ettårsperioden på samma sätt som för efterföljande femårsperioder,
nämligen efter en subventionsränta som fastställs med utgångspunkt från de
räntesatser som tillämpas på den allmänna kreditmarknaden vid köp av
bostadsobligationer med en återstående löptid av fem år.
Räntebidrag lämnas - med vissa undantag - inte för den tid ett hus ingår i
ett konkursbo. I fråga om hus med räntebidrag enligt de regler som gällde fram
till utgången av år 1991 gäller även att räntebidrag inte lämnas för tid efter
konkursen i vissa fall. Detta gäller om huset sålts till ett pris som lett
till förluster på det statligt reglerade lånet och det beräknade nuvärdet av
framtida räntebidrag är mindre än förlusten. Är nuvärdet större reduceras i
stället de framtida räntebidragen med hänsyn till förlusten. Motsvarande
regler om indragning av räntebidrag efter konkurs m.m. gäller inte för hus med
stöd enligt 1992 eller 1993 års subventionssystem.
Vissa tidpunkter för färdigställande m.m.
Propositionen
Regeringen föreslår i propositionen att en bestämmelse införs i regelsystemet
som innebär att ansökan om bidrag måste ha inkommit till länsstyrelsen senast
31 juli 1997 samt att projekten i sin helhet måste vara färdigställda senast
den 31 oktober 1997 för att subvention skall utgå enligt 1992 års regler.
Motivet är att det nu gått drygt fyra år sedan merparten av projekten enligt
1992 års subventionssystem påbörjades samt att ändringen ger förbättrade
möjligheter att kontrollera statens utgifter. Vidare föreslår regeringen att
motsvarande tidsfrister införs för investeringsbidraget för ny- och ombyggnad
av bostäder som infördes den 1 januari 1991.
I reglerna för 1993 års subventionssystem föreslår regeringen att det skall
införas en regel som innebär att ett projekt aldrig skall anses påbörjat
tidigare än två år före dagen då ansökan inkom till länsstyrelsen. Motivet för
denna förändring är att projekt som har utförts under en viss tidsperiod i
större utsträckning skall få samma bidragsandel.
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet förordar i sitt yttrande (BoU7y) att tidsfristen för
färdigställandet av projekt och ansökan om utbetalning av räntebidrag enligt
1992 års subventionssystem förlängs med tre månader, dvs. till den 31 januari
1998. Förlängningen av tidsfristen ger enligt bostadsutskottet rimliga
förutsättningar att fullfölja pågående byggnadsprojekt inom ramen för det
subventionssystem som ursprungligen avsetts. Moderata samlingspartiet och
Kristdemokraterna har gemensamt i en avvikande mening anmält en annan
uppfattning än utskottsmajoriteten när det gäller tidsfristen för ansökan om
utbetalning av räntebidrag enligt 1992 års subventionsprogram. Vad gäller
tvåårsregeln i 1993 års subventionssystem samt tidsfrister i
investeringsbidraget för ny- och ombyggnad av bostäder tillstyrker
bostadsutskottet förslaget.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet instämmer i bostadsutskottets bedömning att tidsfristen för
räntebidrag enligt 1992 års subventionssystem bör förlängas med tre månader i
förhållande till regeringens förslag. Senaste datum för ansökan om utbetalning
och färdigställande av projekt bör därmed bli den 31 januari 1998.
Färdigställs projektet senare kommer ärendet automatiskt att erhålla bidrag
enligt 1993 års system med den av regeringen föreslagna och av
bostadsutskottet godtagna kompletteringen att ett projekt aldrig skall anses
påbörjat tidigare än två år före färdigställandet. Kompletteringsregeln kommer
att gälla alla som efter den 31 oktober 1997 ansöker om utbetalning enligt
1993 års regler. Finansutskottet har inhämtat uppgift, från
finansdepartementet, om beräknad kostnad för förlängningen av tidsfristen.
Enligt denna beräkning uppgår kostnaden till maximalt 10 miljoner kronor. Den
effektivisering av betalningsrutinerna inom räntebidragssystemet som föreslås
i propositionen väntas ge besparingseffekter som även kan finansiera den nu
aktuella åtgärden. Finansutskottet gör bedömningen att någon ytterligare
finansieringsåtgärd därför inte är nödvändig. Det bör ankomma på regeringen
att utforma de regeländringar som behövs med anledning av det förslag som
utskottet förordat.
Vad utskottet anfört med anledning av propositionens yrkande 51 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Beräkning av räntesats i vissa fall
Regeringen föreslår i propositionen att subventionen skall beräknas utifrån en
räntesats för lån med rörlig ränta för den tid som föregår den första
femårsperioden vid uppskjutande enligt ovan.  Ändringen motiveras med att det
är rimligt att anta att projektet är finansierat med lån som löper med rörlig
ränta under denna period.
Motionen
I motion Fi52 (m), yrkande 1, föreslås att begreppet rörlig ränta skall
definieras. Det sägs att det är viktigt med klara signaler till byggsektorn
och de berörda aktörerna bör i god tid få information om begreppets innebörd.
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (BoU7y) regeringens förslag. Vad
gäller definitionen av begreppet rörlig ränta anför bostadsutskottet att
regeringen avser att använda definitionen av SubB enligt Boverkets
föreskrifter om subventionsräntesatser. Denna ränta bestäms med utgångspunkt
från räntan på tremånaders statsskuldväxlar med ett visst
administrationstillägg och efter viss avrundning. Därmed anses motionsyrkandet
vara tillgodosett och avstyrks därför.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med bostadsutskottet regeringens förslag
(yrkande 52) att subventionen skall beräknas utifrån en rörlig räntesats vid
uppskjutande av den första femårsperioden. Utskottet avstyrker mot bakgrund av
bostadsutskottets förtydligande vad gäller definitionen av rörlig ränta motion
Fi52 (m) yrkande 1.
Räntebidrag efter exekutiv försäljning
Regeringen föreslår i propositionen att räntebidrag enligt 1992 års
subventionssystem dras in om en exekutiv försäljning medför att den statliga
kreditgarantin tas i anspråk för att täcka förluster på lån. De stora
överensstämmelserna i kreditsystemen mellan hus som byggts med stöd av äldre
regler och hus som byggts med stöd av 1992 års subventionssystem talar, enligt
regeringen, för att ekonomiskt likvärdiga villkor bör gälla också i fråga om
räntestöd efter exekutiv försäljning.
I motion Fi52 (m), yrkande 2, avstyrks regeringens förslag. Motivet till
avslaget är att det riskerar att rubba balansen i räntebidragssystemet.
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet tillstyrker regeringens förslag till ändring. Motivet för
förslaget i motionen har enligt bostadsutskottet inte den tyngden att
regeringens förslag bör avslås. Därmed bör motionsyrkandet avslås.
Moderata samlingspartiet har i en avvikande mening anmält en annan
uppfattning än utskottsmajoriteten.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med bostadsutskottet regeringens förslag
(yrkande 53) och avstyrker motion Fi52 (m), yrkande 2.
Räntebidrag m.m. (A 3)
I propositionen föreslås att anslaget Räntebidrag m.m. minskas med 25 miljoner
kronor för att finansiera en höjning av anslaget Bostadsbidrag.
I motion Fi43 (fp), yrkande 15 i denna del, föreslås att anslaget till
räntebidrag för år 1997 minskas med 250 miljoner kronor. Minskningen anses
möjlig på grund av den lägre ränta som enligt motionärerna följer om Sverige
kommer att ingå i EMU.
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet tillstyrker regeringens förslag. Förslaget i motionen
avstyrks med anledning av att det inte är realistiskt att beräkna en minskning
av anslaget med hänvisning till Sveriges ställningstagande i EMU-frågan då
beslut om ställningstagande ännu inte fattats av riksdagen.
Folkpartiet har i en avvikande mening anmält en annan uppfattning än
utskottsmajoriteten.
Finansutskottets ställningstagande
Även finansutskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker
motionsyrkandet.
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konse- kvenserna av
sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Bostadsbidrag (A 10)
Propositionen
Regeringen föreslår i propositionen dels att en lägsta nivå införs under
vilken boendekostnaden inte skall reduceras på grund av bostadsytans storlek,
dels att räntebidrag exkluderas från bidragsgrundande inkomst. Motivet till
förändringen är att effekten av de nya bestämmelserna för de hushåll vars
bostadsbidrag påverkats på ett ogynnsamt sätt skall mildras. Vidare föreslår
regeringen att statligt räntebidrag för den bostad för vilken bostadsbidrag
söks inte skall inräknas i den bidragsgrundande inkomsten. Utgiftsökningen som
följer av förslagen skall, enligt regeringens förslag, finansieras genom en
omfördelning från räntebidragen till bostadsbidragen. Anslaget föreslås höjas
med 25 miljoner kronor.
Motionerna
I motion Fi52 (m) avstyrks förslaget till ytnorm med garantinivå som
regeringen föreslår (yrkande 3). Enligt motionen bör i stället dagens ytnorm
höjas med 10 m2 för alla hushållstyper och den individuella inkomstprövningen
tas bort (yrkande 4). Förändringarna föreslås finansierade genom att
bostadsbidragen till ungdomar under 29 år avvecklas fr.o.m. den 1 juli 1997
(yrkande 5).
I motion Fi76 (fp) yrkande 1 avvisas det av regeringen framlagda förslaget
till ytnorm med garantinivå. I stället föreslås dels att dagens ytnorm höjs
med 10 m2 för alla hushållstyper, dels att den individuella inkomstprövningen
tas bort. För att finansiera de förordade förbättringarna i bostadsbidragen
för barnfamiljerna föreslås att bostadsbidragen till ungdomar under 29 år
avvecklas.
I motion Fi44 (v) föreslås att regeringens förslag inte skall godkännas
(yrkande 69). Vidare sägs att en grundligare analys av problem bör genomföras
(yrkande 70). Motionärerna förordar att ingen bidragstagare skall behöva
förlora mer än 500 kronor per månad som en följd av 1997 års regeländringar
(yrkande 71). Denna begränsningsregel skall enligt förslaget träda i kraft den
1 april i år.
I motion Fi46 (kd) avvisas regeringens förslag. I stället föreslås att den
individuella inkomstprövningen slopas, att ytnormen ökas med 10 m2 samt att
bostadsbidragen slopas för icke-studerande ungdomar. Förslagen skall träda i
kraft den 1 juli 1997 (yrkande 22). Anslaget föreslås minskas med 90 miljoner
kronor (yrkande 26 i denna del).
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (BoU7y) regeringens förslag om
ytnorm med garantinivå enligt propositionens yrkande 22. Även regeringens
förslag om att exkludera räntebidrag från den bostadsbidragsgrundande
inkomsten (yrkande 23) tillstyrks av utskottet. Bostadsutskottet förutsätter
att den uppföljning av förändringarna i reglerna om bostadsbidrag som planeras
inom regeringen kommer att presenteras för riksdagen i budgetpropositionen i
höst. Bostadsutskottet avstyrker därför motionernas yrkanden i avvaktan på den
aviserade uppföljningen.
Vänsterpartiet har i en avvikande mening anmält en annan uppfattning än
utskottsmajoriteten. Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och
Kristdemokraterna har gemensamt i en avvikande mening anmält en annan
uppfattning än utskottsmajoriteten när det gäller ändringar av reglerna för
bostadsbidrag.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med bostadsutskottet regeringens förslag
om ytnorm med garantinivå i bostadsbidragsreglerna. Även förslaget om att
exkludera räntebidrag från den bostadsbidragsgrundande inkomsten tillstyrks av
finansutskottet (yrkandena 22 och 23). Vidare tillstyrks förslaget att höja
anslaget med 25 miljoner kronor. Utskottet avstyrker därmed motionerna Fi52
yrkandena 3-5, Fi76 yrkande 1, Fi44 yrkandena 69-71, samt Fi46 yrkandena 22
och 26 (i denna del).
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konse- kvenserna av
sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
Regionalpolitiska åtgärder (A 1)
I statsbudgeten för budgetåret 1997 finns under anslaget A 1 Regionalpolitiska
åtgärder uppfört medel om 1 453,5 miljoner kronor (ramanslag).
Regeringen föreslår nu att anslaget minskas med 122,5 miljoner kronor.
Minskningen är avsedd att finansiera ökningar av tre anslag, nämligen dels
sysselsättningsbidrag respektive transportbidrag inom utgiftsområde 19, dels
Närings- och teknikutvecklingsverkets (NUTEK) anslag inom utgiftsområde 24.
Enligt regeringens bedömning bör under innevarande budgetår ytterligare 9
miljoner kronor tillföras NUTEK för dess administrativa uppgifter inom ramen
för programmet Regional utjämning och utveckling. Mot denna bakgrund föreslår
regeringen att 6,5 miljoner kronor överförs till anslaget A 1 Närings- och
teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader under utgiftsområde 24.
Resterande belopp på 2,5 miljoner kronor finansieras genom omfördelning inom
NUTEK:s förvaltningsanslag.
Beslutsgruppen inom EG:s strukturfondsprogram
Inom EG:s olika strukturfondsprogram finns beslutsgrupper som är självständiga
myndigheter men som inte har egna personella resurser. Berörda länsstyrelser
ansvarar för sekretariatsfunktionen åt beslutsgrupperna. Behov av ytterligare
resursförstärkningar för beslutsgruppssekretariaten har påtalats från
länstyrelserna och Riksrevisionsverket samt i ett preliminärt resultat av den
utvärdering av programmen som beställts av övervakningskommittéerna.
Regeringen har också beslutat att några länsstyrelser skall ta över de
fondförvaltande centrala verkens uppgifter vad gäller vissa Interreg-IIA-
program. Regeringen föreslår (yrkande 54) att medel från anslaget
Regionalpolitiska åtgärder skall kunna användas även för sekretariatsuppgifter
till beslutsgrupperna. Förslaget motiveras med att det behövs en snabb och
säker administration för att Sverige skall kunna tillgodogöra sig återflödet
från strukturfonderna för innevarande programperiod till och med år 1999.
Sysselsättningsbidrag (A 5)
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 200 miljoner kronor. Enligt NUTEK:s bedömning kommer anslaget att
överskridas med 35 miljoner kronor under budgetåret 1997. Orsaken anges vara
den förbättrade ekonomiska konjunkturen. I propositionen föreslås att anslaget
A 5 Sysselsättningsbidrag ökas med 35 miljoner kronor och finansieras genom en
minskning av anslaget A 1 Regionalpolitiska åtgärder med samma belopp.
Transportbidrag (A 6)
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 303 miljoner kronor. Enligt NUTEK:s bedömning kommer anslaget att
överskridas med 81 miljoner kronor under budgetåret 1997. Skälen är dels en
volymökning, dels att den tidigare beslutade besparingen får effekt först
under andra halvåret 1997 och dels också kvarstående ansökningar som avser
budgetåret 1995/96. I propositionen föreslås att anslaget A 6 Transportbidrag
ökas med 81 miljoner kronor och finansieras genom en minskning av anslaget A 1
Regionalpolitiska åtgärder med samma belopp.
Nationellt resurscentrum
Motionerna
I motion Fi44 (v) läggs fram förslag som går ut på att regeringen bör
återkomma till riksdagen med ett nytt förslag om tilläggsbudget. Såvitt gäller
utgiftsområde 19 bör det, menar motionärerna, innehålla förslag om att
5 miljoner kronor skall tillföras anslaget A 1 Regionalpolitiska åtgärder för
Nationellt resurscentrum för kvinnor (NRC) (yrkande 72).
Även i motion Fi82 av Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson (c) tas
frågan om ett Nationellt resurscentrum upp. Motionärerna anser att frågorna om
organisation och finansiering måste lösas (yrkande 2). Målet, anför de, måste
vara att det inom en snar framtid skall finnas lika många kvinnor som män som
är företagare. I motionen utvecklas en rad argument för ett fortsatt stöd till
ett NRC. En permanent finansiering av regionala resurscentrum är också
angelägen (yrkande 1).
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande (AU7y) avstyrkt motionerna i
berörda delar. Regeringen aviserade i budgetpropositionen ett
ställningstagande i frågan om ett nationellt resurscentrum.
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att någon redogörelse inte lämnats i
vårpropositionen men att en sådan kan väntas i budgetpropositionen. Därför
saknas för närvarande skäl att ta ställning till motionsyrkandena.
Vänsterpartiet har i en avvikande mening anmält en annan uppfattning än
utskottsmajoriteten.
Näringsutskottets yttrande
Näringsutskottet redogör kort i sitt yttrande (NU8y) för de åtgärder som
statsmakten vidtagit för att stödja kvinnors företagande. Mot den bakgrunden
och det faktum att riksdagens ställningstagande nu endast avser ramen för
utgiftsområdet avstyrker näringsutskottet motionsyrkandena.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna har var för sig i avvikande
meningar anmält en annan uppfattning än utskottsmajoriteten.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med arbetsmarknadsutskottet regeringens
förslag (yrkande 54) att medel från anslaget Regionalpolitiska åtgärder skall
kunna användas för sekretariatsuppgifter till beslutsgruppen inom EG:s
strukturfonder.
Finansutskottet tillstyrker i likhet med arbetsmarknadsutskottet regeringens
förslag till ändringar av anslag på tilläggsbudget.
Vidare avstyrks motion Fi44 (v) yrkande 72 samt motion Fi82 (c) i sin helhet
om nationella resurscentra.
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konse- kvenserna av
sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
Statens naturvårdsverk (A 1)
Propositionen
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 355 827 000 kr.
Det nya ersättningssystemet för rovdjursrivna renar bygger på principen att
ersättning utgår för förekomst och föryngring av rovdjur inom
renskötselområdena. Det förutsätter återkommande inventeringar för att
fastställa sådan förekomst. För innevarande budgetår beräknas inventeringarna
kosta ca 5 000 000 kr. Dessa kostnader föreslås finansieras till hälften genom
omprioriteringar inom Statens naturvårdsverks ramanslag. Resterande 2 500 000
kr föreslås tillföras verkets ramanslag. Finansiering sker genom att utnyttja
från EU retroaktivt medfinansierade medel för startstöd till yngre jordbrukare
inom utgiftsområde 23 avseende budgetåret 1995/96.
Regeringen föreslår därför att ytterligare 2 500 000 kr tillförs ramanslaget
Statens naturvårdsverk för kostnader för inventeringarna.
Motionerna
Enligt motion Fi44 (v) yrkande 74 bör Naturvårdsverket kompenseras fullt ut
för den ökade kostnaden för rovdjursinventeringen.
Enligt motion Fi45 (mp) är det oacceptabelt att hälften av kostnaden för
rovdjursinventeringen finansieras inom ramen för Naturvårdsverkets ramanslag.
Regeringen bör därför återkomma med förslag till ökat anslag i nästa
tilläggsbudget för år 1997  för inventering av rovdjur och
rovdjursföryngringar (yrkande 54).
Jordbruksutskottets yttrande
I sitt yttrande (JoU4y) anför jordbruksutskottet att rovdjursfrågan berör
många viktiga aspekter av Sveriges nationella och internationella åtaganden
inom faunavården och har dessutom stor betydelse för vissa näringsgrenar.
Jordbruksutskottet föreslog därför i samband med riksdagens behandling av 1997
års budget att regeringen skulle utarbeta en sammanhållen rovdjurspolitik som
möjliggör en helhetssyn på de biologiska, jaktliga och näringsmässiga
frågorna. I samband härmed skulle även undersökas hur de fortsatta
rovdjursinventeringarna skall utformas och finansieras. Riksdagen beslutade i
enlighet med jordbruksutskottets förslag (1996/97:JoU1, rskr. 113-114). Som
framgår av propositionen kommer regeringen inom kort att tillsätta en särskild
utredning med anledning av riksdagens beslut.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrker jordbruksutskottet regeringens
förslag. Därmed avstyrks motionerna.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar av Vänsterpartiets och
Miljöpartiet de grönas företrädare.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med jordbruksutskottet regeringens
förslag och avstyrker motionerna Fi44 (v) yrkande 74 och Fi45 (mp) yrkande 54.
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konse- kvenserna av
sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Investeringar inom miljöområdet (A 4) samt reviderad beräkning av inkomster
Propositionen
Regeringen föreslår att ramanslaget A 4 Investeringar inom miljöområdet
tillförs ytterligare 3 600 000 kr. Detta motsvarar det ytterligare bidrag,
utöver tidigare gjorda beräkningar, som Sverige med stöd av LIFE-förordningen
(rådets förordning (EEG) nr 1973/92 om inrättande av ett finansiellt
instrument för miljön - LIFE) erhållit från EG-budgeten för naturvårdsprojekt
som skall ingå i EU:s ekologiska nätverk Natura 2000. Bidraget tas upp på
inkomsttitel 6911 Övriga bidrag från EG som ökar med 3 600 000 kr (yrkande
55).
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker, i likhet med vad jordbruksutskottet gjort i sitt
yttrande (JoU4y), regeringens förslag (yrkandena 55 och 68 i denna del).
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konse- kvenserna av
sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning
Propositionen
Riksdagen beslutade i juli 1996 om ett femårigt program för investeringsbidrag
för omställning till hållbar utveckling (prop. 1995/96:222, FiU15, rskr. 307).
Det femåriga programmet för investeringsbidrag syftar till att driva på den
tekniska utvecklingen samt att skapa sysselsättning främst genom
kretsloppsanpassning av byggnader och teknisk infrastruktur. Förordningen
(1996:1378) om statligt investeringsbidrag för en ekologiskt hållbar
utveckling har EU-notifierats. Regeringens förordning i frågan har
utgångspunkt i de stödbestämmelser inom EU som stadgar att för bidrag till
näringslivet i miljöfrågor får ges högst 30 % av investeringskostnaden. Med
hänvisning till vad som i propositionen anförts beträffande radonsanering av
dricksvatten, föreslås att regeringen skall ha möjlighet att besluta om en
högre bidragsprocent för vissa typer av stödobjekt med beaktande av EU:s
regler (yrkande 56).
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker, i likhet med vad jordbruksutskottet gjort i sitt
yttrande (JoU4y), regeringens förslag (yrkande 56).
Utgiftsområde 21 Energi
Omställning och utveckling av energisystemet
Propositionen
I vårpropositionen (avsnitt 6.18) redovisas att regeringen i proposition
1996/97:84 Ett uthålligt energisystem har föreslagit riktlinjer för
energipolitiken. Ett nytt energipolitiskt program föreslås för omställningen
av energisystemet. Programmet omfattar åtgärder som syftar till att på ett
kostnadseffektivt sätt minska användningen av el för uppvärmning, utnyttja det
befintliga energisystemet effektivare och öka tillförseln av el och värme från
förnybara energikällor. Av dessa förslag följer att medel för energipolitiska
åtgärder behöver anvisas på tilläggsbudget för budgetåret 1997. Tre anslag
föreslås för ändamålet, förutsatt att riksdagen godkänner de föreslagna
riktlinjerna.
Ramen för utgiftsområde 21 föreslås bli ökad med 114 miljoner kronor.
Finansiering skall ske genom indragning av reservationer på äldre anslag under
den tolfte huvudtiteln, genom engångsvisa indragningar av anslagsmedel för
vissa anslag under utgiftsområde 21 Energi samt genom neddragningar av medel
från Energiteknikfonden.
Regeringen har i proposition 1996/97:84 föreslagit riktlinjer för ett
fortsatt bidrag till investeringar i biobränslebaserad kraftvärme,
vindkraftverk och småskalig vattenkraft. Ett bidrag föreslås där kunna lämnas
med 3 000 kr per installerad kW elproduktionskapacitet för investeringar i
kraftvärmeproduktion baserad på biobränslen, dock högst 25 % av investeringen.
För bidraget beräknas medel om 450 miljoner kronor under en femårsperiod
räknat från den 1 juli 1997. För budgetåret 1997 föreslås att 45 miljoner
kronor anvisas.
Ett bidrag föreslås vidare lämnas med 15 % av investeringen i vindkraftverk
med en eleffekt på minst 200 kW. Medel om 300 miljoner kronor beräknas för en
femårsperiod räknat från den 1 juli 1997. För budgetåret 1997 föreslås att 30
miljoner kronor anvisas. Ett bidrag föreslås också lämnas med 15 % av
investeringen i miljövänliga, småskaliga vattenkraftverk, för vilket beräknas
150 miljoner kronor under en femårsperiod räknat från den 1 juli 1997. För
budgetåret 1997 föreslås att 5 miljoner kronor anvisas.
Sammantaget föreslås således för budgetåret 1997 att 80 miljoner kronor
anvisas på ett nytt ramanslag A 5 Bidrag till investeringar i elproduktion
från förnybara energikällor.
Regeringen har vidare i proposition 1996/97:84 föreslagit att särskilda
medel skall anvisas för kunskapsförmedling, provning, märkning och
certifiering av energikrävande produkter och system. Under ett nytt ramanslag
A 6 Provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning m.m.
avses 40 miljoner kronor anvisas under en femårsperiod räknat från den 1 juli
1997. För budgetåret 1997 föreslås att 4 miljoner kronor anvisas.
Regeringen har också föreslagit att en ny central energimyndighet skall
inrättas. Inrättandet kommer att vara förenat med vissa kostnader, främst
beroende på utökade ansvarsområden föranledda av 1997 års energipolitiska
överenskommelse. Vidare kommer kostnader att uppkomma för bl.a. lokaler och
personal. För budgetåret 1997 föreslås att 30 miljoner kronor anvisas på ett
nytt ramanslag A 7 Kostnader för bildandet av en ny energimyndighet.
Motionerna
I motion Fi89 (m) avvisas regeringens förslag om att höja ramen för
utgiftsområdet med 114 miljoner kronor. Motionärerna finner det märkligt att
regeringen - genom det föreslagna investeringsstödet till utbyggnad av
småskalig vattenkraft - vill subventionera en vattenkraftsutbyggnad som
regelmässigt sägs leda till konflikt med miljöintressena. De motsätter sig
också förslagen om att anslå medel till provning, märkning och certifiering av
energikrävande utrustning samt bildandet av en ny energimyndighet.
I motion Fi43 (fp) yrkande 15 i denna del avvisas förslaget om ett nytt
ramanslag till kostnader för bildandet av en ny energimyndighet.
Näringsutskottets yttrande
Näringsutskottet föreslår i sitt yttrande (NU8y) att förslagen i propositionen
bör tillstyrkas och att motionerna Fi43 (fp) yrkande 15 i denna del och Fi89
(m) bör avstyrkas.
Företrädare för Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna har var
för sig avgivit avvikande meningar till yttrandet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet gör ingen annan bedömning än näringsutskottet. Finansutskottet
tillstyrker således regeringens förslag och avstyrker motionerna Fi43 (fp)
yrkande 15 i denna del och Fi89 (m).
Till frågan om medelsberäkningen på anslagen Bidrag till investeringar i
elproduktion från förnybara energikällor, Provning, märkning och certifiering
av energikrävande utrustning m.m. och Kostnader för bildandet av en ny
energimyndighet återkommer utskottet senare i avsnittet Finansutskottets
sammanställning av anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget.
Utgiftsområde 22 Kommunikationer
Gemenskapens finansiella stöd för Transeuropeiska nätverk (TEN) (A 10)
Regeringen erinrar i vårpropositionen (avsnitt 6.19) om att Sveriges
medlemskap i EU bl.a. innebär möjlighet för Sverige att ansöka om gemenskapens
finansiella stöd för projekt av gemensamt intresse på området för trans-
europeiska nät för infrastrukturerna inom transport och telekommunikationer.
Regeringen anser att bidrag från EU bör bruttoredovisas. Regeringen föreslår
därför att utgiftsramen för utgiftsområdet för budgetåret 1997 höjs med ett
belopp motsvarande det förväntade finansiella stödet under 1997. För
budgetåret 1997 bör därför 200 miljoner kronor anvisas på ett nytt ram- anslag
benämnt Gemenskapens finansiella stöd för Transeuropeiska nätverk.
Inga motioner har väckts i denna del.
Trafikutskottet tillstyrker i sitt yttrande (TU2y) propositionens förslag.
Finansutskottet gör ingen annan bedömning än trafikutskottet och tillstyrker
således regeringens förslag.
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konse- kvenserna av
sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Förskottering av medel till infrastrukturinvesteringar
Propositionen
Regeringen framhåller i vårpropositionen (avsnitt 6.19) att kommuner och
företag kan förskottera medel till väginvesteringsobjekt som inte inom rimlig
tid kan byggas med traditionell finansiering via anslag på statsbudgeten.
Riksdagen har beslutat om bemyndigande för regeringen att medge Vägverket att
tidigarelägga byggande av vägar eller broar med lån (förskottering) från
kommuner eller företag. Regeringen menar att möjligheten till finansiering med
förskottering bör utvidgas till att även omfatta investeringar i statens
spåranläggningar och föreslår i vårpropositionen (yrkande 58) att riksdagen
godkänner att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får
besluta om förskottering av investeringar i statens spåranläggningar och att
villkoren för detta skall utformas i likhet med vad som gäller för
förskottering av väginvesteringar.
Moderata samlingspartiet menar i motion Fi88 att skillnaden är stor mellan en
kommunal förskottering och en möjlighet att via lånefinansiering tidigarelägga
investeringar i statliga spåranläggningar. Motionärerna anser att förslaget
kan accepteras men bara efter samhällsekonomiska kalkyler och
konsekvensanalyser (yrkande 1 i denna del).
Trafikutskottets yttrande
Trafikutskottet tillstyrker i sitt yttrande (TU2y) regeringens förslag och
avslår motionen. Moderata samlingspartiet har till trafikutskottets yttrande
fogat en avvikande mening.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har ingen anledning att inta någon annan ståndpunkt än
trafikutskottet och tillstyrker därför regeringens förslag (yrkande 58) samt
avslår motion Fi88 (m) yrkande 1 i denna del.
Byggande av vägar (A 3)
Propositionen
Regeringen framhåller i vårpropositionen (avsnitt 6.19) att det inom
Vägverkets ansvarsområde finns ett antal vägobjekt som är mycket angelägna ur
trafiksäkerhets- och sysselsättningssynpunkt och som är färdiga för byggstart
redan under år 1997. Dessa vägprojekt är E 18/20 Örebro-Arboga, E 4 Stora
Åby-Väderstad, E 22 Söderåkra-Hossmo samt E 4 trafikplats Hallunda. Regeringen
uppger att anslagna medel under de kommande åren inte är tillräckliga för att
byggstart skall ske redan detta år. Regeringen föreslår därför att Vägverket
får möjlighet att låna 2 169 miljoner kronor i Riksgäldskontoret (yrkande 59).
Vidare föreslås i propositionen att det under utgiftsområde 22 anvisade
anslaget Byggande av vägar (A 3) belastas med kostnader för räntor och
amorteringar avseende lån för de angivna vägprojekten (yrkande 60).
Motionerna
Moderata samlingspartiet avstyrker i sin motion Fi88 regeringens förslag och
framhåller att investeringar i infrastruktur principiellt skall finansieras
löpande över statsbudgeten. Vidare anförs att investeringar som görs också
skall vara lönsamma ur ett samhällsperspektiv (yrkande 1 i denna del).
I motion Fi44 tillstyrker Vänsterpartiet propositionens förslag men menar
att riksdagen bör ge regeringen till känna att de ökade ränte- och
amorteringskostnaderna redan ryms inom anslaget (yrkande 75).
Miljöpartiet de gröna vill i motion Fi45 avslå propositionens förslag och
menar att Vägverket i första hand bör prioritera angelägna projekt ur
säkerhetssynpunkt. Vägverket bör sålunda vidta åtgärder inom ordinarie anslag
eller vänta med byggande till dess att medel tilldelas nästa budgetår.
Miljöpartiet de gröna anser vidare att det ur arbetsmarknadssynpunkt är
angelägnare att vidta andra åtgärder (yrkandena 48 och 49).
Trafikutskottets yttrande
Trafikutskottet (TU2y) delar regeringens uppfattning om att åtgärder bör
vidtas så att de i propositionen angivna vägprojekten snarast kan påbörjas.
Trafikutskottet har inte heller någon erinran mot regeringens förslag att
Vägverket ges möjlighet att låna 2 169 miljoner kronor för att genomföra de i
propositionen angivna vägprojekten och att kostnaderna för räntor och
amorteringar för lånen belastar anslaget Byggande av vägar (A 3). Vad gäller
frågan hur infrastrukturinvesteringar skall finansieras anser trafikutskottet
att det bör ankomma på finansutskottet att överväga denna fråga. De i
sammanhanget aktuella motionerna avstyrks. Moderata samlingspartiet,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna har till yttrandet fogat avvikande
meningar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande.
Enligt lagen (1996:1059) om statsbudgeten gäller som grundprincip att
statens infrastrukturinvesteringar skall finansieras med anslag och ej
lånefinansieras. I förarbetena till budgetlagen anges bl.a. att
anslagsfinansiering av infrastrukturella investeringar ger riksdagen bättre
överblick och större inflytande än lånefinansiering (prop. 1995/96:220, s.
50).
Finansutskottet kan godta att Vägverket får ta upp lån i Riksgäldskontoret
för att tidigarelägga vissa angivna vägprojekt. Detta medgivande bör dock ses
som ett enstaka undantagsfall som sker mot bakgrund av de behov som föreligger
av speciella åtgärder för att skyndsamt kunna åstadkomma ökad sysselsättning
och tillväxt. Den statsfinansiella belastningen sedd över en begränsad
tidsperiod får därvid inte öka. Som villkor för återbetalning av de aktuella
lånen, inklusive räntor, bör därför gälla att detta skall ske inom den
tidsrymd då projekten skulle ha genomförts enligt ordinarie
infrastrukturplanering. Utskottet anser att riksdagen som sin mening bör ge
regeringen detta till känna.
Med det ovan anförda avstyrks motionerna Fi88 (m) yrkande 1 i denna del,
Fi44 (v) yrkande 75 och Fi45 (mp) yrkandena 48 och 49.
Utredningsarbete m.m. med anledning av M/S Estonias förlisning (B 7)
Regeringen redovisar i vårpropositionen (avsnitt 6.19) att utredningsarbetet
med anledning av M/S Estonias förlisning kommer att fortgå även under första
halvåret 1997 och att tidigare anvisade medel är förbrukade. Statens
haverikommissions kostnader för det fortsatta arbetet beräknas till 3,5
miljoner kronor. Regeringen anser vidare att skäl föreligger att bidrag med
högst 1 miljon kronor lämnas till Ersta sjukhus för anhörigarbete. Regeringen
föreslår ett nytt obetecknat anslag Utredningsarbete m.m. med anledning av M/S
Estonias förlisning (B 7) på 4,5 miljoner kronor. Av propositionen framgår att
den ökade kostnaden finansieras genom indragning av reservationsmedel inom
utgiftsområde 22 (3,5 miljoner kronor) och anslagssparande inom utgiftsområde
1 (1 miljon kronor).
Inga motioner har väckts i denna del.
Trafikutskottet tillstyrker i sitt yttrande (TU2y) regeringens förslag.
Även finansutskottet tillstyrker regeringens förslag.
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konse- venserna av
sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
Statens jordbruksverk (B 1)
Propositionen
Regeringen föreslår att anslaget B 1 Statens jordbruksverk tillförs
ytterligare 4 500 000 kr för att täcka Jordbruksverkets kostnader för s.k.
fjärranalys i samband med kontroll av arealbaserade EU-stöd.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker, i likhet med jordbruksutskottet (JoU4y),
regeringens förslag.
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konse- kvenserna av
sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Kompletterande åtgärder inom jordbruket (B 12)
Propositionen
Utökade medel föreslås för informationsinsatser m.m. avseende miljöstöden. Ett
engångsbelopp på 10 000 000 kr tillförs ramanslaget B 12 Kompletterande
åtgärder inom jordbruket. Med hänsyn till att 15 miljoner kronor har överförts
till anslaget Ersättning för viltskador m.m. (D 2) innebär regeringens förslag
att anslaget minskas med 5 000 000 kr.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker, i likhet med jordbruksutskottet (JoU4y),
regeringens förslag.
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konse- kvenserna av
sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Jordbrukets blockdatabas (B 17)
Propositionen
Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för
innevarande budgetår.
Det svenska medlemskapet i EU innebär ett åtagande att delta i den
gemensamma jordbrukspolitiken. Med hänsyn till att det finns en mängd olika
stödformer till jordbruket som så långt möjligt lämpligen bör administreras
och kontrolleras gemensamt har en enhetlig ram för  handläggning av flera
typer av stöd införts genom rådets förordning (EEG) nr 3508/92 av den 27
november 1992 om ett integrerat system för administration och kontroll av
vissa stödsystem inom gemenskapen. Enligt den förordningen skall varje
medlemsstat upprätta ett s.k. integrerat administrations- och kontrollsystem
(IAKS). I det integrerade systemet ingår bl.a. särskilda krav på ett system
för arealidentifikation som skall utgöra grunden vid handläggning av de
arealbaserade stöden. Att upprätta det digitala kartmaterialet kommer att
innebära stora kostnader av engångskaraktär. Kostnaden har beräknats uppgå
till ca 100 miljoner kronor. Till detta kommer driftkostnader som beräknas
uppgå till drygt 17 miljoner kronor per år. Enligt riksdagens beslut med
anledning av proposition 1996/97:48 skall dessa kostnader finansieras med en
kartavgift. Intäkten av denna avgift beräknas bli drygt 27 miljoner kronor per
år. Regeringen föreslår att ett ramanslag på 100 000 000 kr förs upp på
statsbudgeten för att användas för att täcka nödvändiga uppbyggnadskostnader.
Finansieringen sker genom att intäkterna från kartavgiften successivt
inlevereras till inkomsttitel på statsbudgeten. Investeringskostnaderna
beräknas vara helt finansierade år 2019.
Motionerna
I motion Fi43 (fp) yrkas avslag på regeringens förslag att anvisa 100 miljoner
kronor för budgetåret 1997 (yrkande 15 delvis).
Enligt motion Fi46 (kd) borde uppbyggnaden av den digitala blockdatabasen
finansieras via omfördelningar inom Jordbruksverkets administrationskostnader
under samma tidsrymd som den nu beslutade kartavgiften beräknas klara denna
finansiering (yrkande 25).
Jordbruksutskottets yttrande
Jordbruksutskottet tillstyrker i sitt yttrande (JoU4y) regeringens förslag.
Motionerna avstyrks.
Till yttrandet har fogats en avvikande mening av Folkpartiets företrädare.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet instämmer i jordbruksutskottets yttrande och tillstyrker
regeringens förslag (yrkandena 61 och 68 i denna del). Motionerna Fi43 (fp)
yrkande 15 i denna del och Fi46 (kd) yrkande 25 avstyrks.
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konse- kvenserna av
sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Strukturstöd till fisket m.m. (C 2) samt Från EG-budgeten finansierade
strukturstöd till fisket m.m. (C 3)
Propositionen
Vissa under budgetåret 1995/96 beslutade investeringsstöd till fisket kommer
inte att betalas ut förrän under budgetåret 1997. Medlen avseende dessa beslut
kan med hänsyn till den tidigare anslagsformen inte föras över till år 1997.
För att de ändamål som riksdagen beslutat om skall kunna tillgodoses föreslår
regeringen därför att anslaget C 2 Strukturstöd till fisket m.m. höjs med 10
300 000 kr. På motsvarande sätt förhåller det sig med anslaget C 3 Från EG-
budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m. Regeringen föreslår därför
att anslaget höjs med 74 474 000 kr.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker, i likhet med jordbruksutskottet (JoU4y),
regeringens förslag till höjda anslag.
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konse- kvenserna av
sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Ersättningar för viltskador m.m. (D 2)
Propositionen
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 12 500 000 kr.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns under ramanslaget B 12
Kompletterande åtgärder inom jordbruket anvisat 15 miljoner kronor avseende
den nationella delen för ett nytt delprogram inom ramen för jordbrukets
miljöprogram för ersättning till rennäringen för bevarande av rovdjur inom
renskötselområdet. Under ramanslaget B 13 Från EG-budgeten finansierade
kompletterande åtgärder inom jordbruket har för samma ändamål beräknats 15
miljoner kronor motsvarande EG:s finansiering av detta program. Programmet,
som avsågs verka från år 1997, uppskattas omfatta totalt 30 miljoner kronor,
varav hälften medfinansieras av EG. Regeringens överläggningar med EG-
kommissionen har ännu inte resulterat i ett godkännande av delprogrammet.
Regeringen gör den bedömningen att ett godkännande inte kommer att kunna ske
inom sådan tid att utbetalning till renägarna kan äga rum under år 1997.
Ersättning för rovdjursrivna renar innevarande budgetår måste därför helt
lämnas av nationella  budgetmedel. Medel för ersättning för rovdjursrivna
renar bör anvisas över ramanslaget D 2 Ersättningar för viltskador m.m.
Regeringen föreslår därför att anslaget ökas med 30 000 000 kr. Anslagen B 12
Kompletterande åtgärder inom jordbruket och B 13 Från EG-budgeten finansierade
kompletterande åtgärder inom jordbruket minskas med 15 000 000 kr vardera.
Finansiering sker genom indragning av anslagsmedel.
Motionen
Enligt motion Fi45 (mp) innebär 29 a § jaktförordningen (1987:905) i sin
lydelse fr.o.m. den 1 juli 1995 att bidrag eller ersättning för djur som
rivits av de fredade rovdjuren inte betalas ut om djuret kan försäkras.
Eftersom försäkringsbolagen sedan årsskiftet inte ersätter rovdjursrivna
tamdjur i näringsverksamhet innebär detta att får, getter och nötkreatur som
rivs av något av de stora rovdjuren måste ersättas av staten. Regeringen har
inte anslagit några medel för detta ändamål. Regeringen bör därför återkomma
med förslag till utökat anslag i nästa tilläggsbudget för år 1997 till
ersättningen för viltskador (yrkande 55).
Jordbruksutskottets yttrande
Jordbruksutskottet tillstyrker i sitt yttrande (JoU4y) regeringens förslag att
anslaget D 2 ökas med 30 000 000 kr. Detta innebär att anslagen B 12
Kompletterande åtgärder inom jordbruket och B 13 Från EG-budgeten finansierade
kompletterande åtgärder inom jordbruket skall minskas med 15 miljoner kronor
vardera. Såvitt framgår av propositionen har regeringen dock inte i sitt
förslag till ändrade ramar för utgiftsområde 23 för budgetåret 1997 (prop. s.
37 f.) minskat anslaget B 13 Från EG-budgeten finansierade kompletterande
åtgärder inom jordbruket med detta belopp. Jordbruksutskottet föreslår därför
att detta anslag minskas med 15 miljoner kronor med motsvarande revidering av
utgiftsramen.
Enligt vad jordbruksutskottet erfarit har samtliga berörda försäkringsgivare
fr.o.m. år 1997 upphört med att teckna försäkringar för täckande av skador på
andra rovdjursrivna tamdjur än hästar och hundar. Regeringen har fått i
uppdrag att utarbeta en sammanhållen rovdjurspolitik som möjliggör en
helhetssyn på de biologiska, jaktliga och näringsmässiga frågorna. I samband
härmed skulle även möjligheterna att utvidga rätten till statlig ersättning
för rovdjursskador på andra tamdjur än renar prövas. Mot bakgrund av det
anförda föreslår jordbruksutskottet att motionen lämnas utan vidare åtgärd.
Till yttrandet har fogats en avvikande mening av Miljöpartiet de grönas
företrädare.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker, i likhet med jordbruksutskottet, regeringens
förslag. Motion Fi45 (mp) yrkande 55 avstyrks. Riksdagen bör också minska
anslaget B 13 Från EG-budgeten finansierade kompletterande åtgärder inom
jordbruket med 15 miljoner kronor, vilket jordbruksutskottet föreslagit.
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konse- kvenserna av
sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar (E 5)
Propositionen
EG-kommissionen har i beslut den 28 november 1996 efter särskild ansökan från
Sverige godkänt det svenska bekämpningsprogrammet avseende sjukdomen Enzootisk
bovin leukos (EBL). Enligt beslutet är Sverige berättigat till bidrag från EU
för utgifter för provtagning och ersättning till djurägare som slaktar djur
till följd av EBL-smitta. Detta innebär enligt regeringen att något mer än 50
% av programmet måste finansieras nationellt. Bidraget från EU lämnas i
efterhand. Därför uppkommer ett behov av att temporärt finansiera även den del
av programmet som avses att täckas av EU-bidraget. Regeringen föreslår därför
att 20 500 000 kr tillförs anslaget E 5 Bekämpande av smittsamma
husdjurssjukdomar för budgetåret 1997.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker, i likhet med jordbruksutskottet (JoU4y),
regeringens förslag.
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konse- kvenserna av
sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Gränskontroll av livsmedel och levande djur (E 6)
Mot bakgrund av Sveriges medlemskap i EU pågår för närvarande en anpassning av
de svenska gränskontrollstationerna mot tredje land till EG:s bestämmelser.
Enligt rådets beslut 90/424/EEG av den 26 juni 1990 om utgifter inom
veterinärområdet kan ett medlemsland under en övergångsperiod få finansiellt
stöd för att införa den nya kontrollstrategi som följer av genomförandet av
den inre marknaden för levande djur och animaliska produkter. För utbetalning
av gemenskapens bidrag till berörda kommuner krävs att ett särskilt anslag
anvisas på den svenska statsbudgeten. Regeringen föreslår mot bakgrund härav
att ett reservationsanslag, E 6 Gränskontrollstationer, tas upp på
statsbudgeten med 13 000 000 kr.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker, i likhet med jordbruksutskottet (JoU4y),
regeringens förslag.
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konse- kvenserna av
sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Radon i dricksvatten
Propositionen
Regeringen anser att det är viktigt att fastställa gränsvärden för radon i
dricksvatten på grund av den negativa hälsopåverkan som radon har. Regeringen
anser att samma gränsvärde för tjänligt vatten med anmärkning på grund av
radonhalten bör gälla vatten från såväl allmänna som enskilda täkter.
Kommunerna bör kompenseras för de kostnader för radonavskiljare i de kommunala
vattenverken som föranleds av nya gränsvärden. Regeringen föreslår att bidrag
ges även till enskilda vattentäkter som står under särskild tillsyn och till
övriga enskilda täkter, dock inte till andra täkter än kommunala som betjänar
fritidshus. Bidragsförslaget som avser allmänna och enskilda vattentäkter
innebär ett anslagsbehov om ca 60 miljoner kronor.
Regeringen har för avsikt att besluta om en  särskild förordning om bidrag
till åtgärder mot radon i dricksvatten. Statens utgifter i anslutning till
bidragsgivningen bör betalas från det under fjortonde huvudtiteln för
budgetåret 1995/96 uppförda reservationsanslaget Investeringsbidrag för
främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning.
Motionen
Enligt motion Fi44 (v) yrkande 5 i denna del är det inte lämpligt att använda
medel ur Investeringsbidrag för omställning i ekologiskt hållbar riktning till
sanering av radon i dricksvatten.
Jordbruksutskottets yttrande
I likhet med regeringen anser jordbruksutskottet i sitt yttrande (JoU4y) att
det är viktigt att fastställa gränsvärden för radon i dricksvatten på grund av
den negativa hälsopåverkan som radon har. Samma gränsvärde för vatten tjänligt
med anmärkning på grund av radonhalten bör gälla vatten från såväl allmänna
som enskilda täkter. Som regeringen anför bör kommunerna kompenseras för de
kostnader för radonavskiljare i de kommunala vattenverken som föranleds av nya
gränsvärden. Bidrag bör även ges till enskilda vattentäkter som står under
särskild tillsyn och till övriga enskilda täkter, dock inte till andra täkter
än kommunala som betjänar fritidshus. Jordbruksutskottet tillstyrker
regeringens förslag att använda högst 60 miljoner kronor av anslaget Invest-
eringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning till
radonsanering av dricksvatten. Därmed avstyrks motionen.
Till yttrandet har fogats en avvikande mening av Vänsterpartiets
företrädare.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker, i likhet med jordbruksutskottet, att högst 60
miljoner kronor av anslaget Investeringsbidrag för främjande av omställning i
ekologiskt hållbar riktning får användas till radonsanering av dricksvatten
(yrkande 57). Motion Fi44 (v) yrkande 5 delvis avstyrks.
Utgiftsområde 24 Näringsliv
Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader (A 1)
Propositionen
I vårpropositionen (avsnitt 6.21) redovisas att under tidigare budgetår har
medel för att täcka NUTEK:s kostnader för viss administration av
regionalpolitiska företagsstöd, EG:s strukturfondsprogram och regional
projektverksamhet anvisats över olika regionalpolitiska anslag. Genom
riksdagens beslut om 1997 års budgetproposition överfördes 22,9 miljoner
kronor till det här aktuella anslaget. Nya beräkningar visar att de medel som
fördes över är otillräckliga för att NUTEK skall kunna genomföra de aktuella
uppgifterna. Ytterligare 9 miljoner kronor bör därför tillföras NUTEK:s
program Regional utjämning och utveckling för förvaltningsändamål. Detta
föreslås ske genom att 6,5 miljoner kronor överförs till det här aktuella
anslaget A 1 Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader från
utgiftsområde 19, anslaget A 1 Regionalpolitiska åtgärder. Resterande belopp
på 2,5 miljoner kronor skall omfördelas inom ramen för nuvarande ramanslag.
Motionen
Miljöpartiet anför i motion Fi45 i denna del att det föreslagna
resurstillskottet på 6,5 miljoner kronor till NUTEK:s förvaltningskostnader
bör kunna rymmas genom omfördelning inom anslaget och avvisar därför
regeringens förslag.
Näringsutskottets yttrande
Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (NU8y) regeringens förslag och
avstyrker motion Fi45 (mp).
Företrädaren för Miljöpartiet de gröna har avgivit en avvikande mening till
yttrandet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar näringsutskottets bedömning att 6,5 miljoner kronor bör
överföras till det här aktuella anslaget från utgiftsområde 19, anslaget A 1
Regionalpolitiska åtgärder. Regeringens förslag tillstyrks och motion Fi45
(mp) yrkande 45 i denna del avstyrks.
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konse- kvenserna av
sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m. (A 7)
Propositionen
I vårpropositionen föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att motta
aktier i bolagiserade industriforskningsinstitut och att bilda ett med
Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling, KK-stiftelsen, samägt
holdingbolag dit dessa aktier överförs. Syftet är bl.a. att holdingbolaget
skall ansvara för ägar- och strukturfrågor och för finansieringen av delar av
forskningen vid instituten. Statens del av kostnaderna för bildandet av
holdingbolaget skall belasta anslaget A 7 Kostnader för omstrukturering av
vissa statligt ägda företag, m.m.
I propositionen redovisas att riksdagen våren 1993 (prop. 1992/93:59, bet.
TU20) beslöt att delta i en omstrukturering av det svenska ägandet i
Scandinavian Airlines System (SAS). Staten beslöt därvid att teckna en revers
på 119,3 miljoner kronor som löper fram till den 1 november 1997 med 30 dagars
uppsägning. Kostnaderna för och inlösen av reversen skulle enligt
riksdagsbeslutet belasta det här aktuella A 7-anslaget. Regeringen har våren
1997 redogjort för den ytterligare omstrukturering och renodling av ägandet i
konsortiet SAS som genomförts under år 1996. Renodlingen innebar för SAS
Sverige AB:s del att en engångsutdelning beslöts vid bolagsstämman år 1996,
vilket för statens del innebar en särskild utdelning på 856 miljoner kronor i
juni 1996.
Regeringen anser, mot bakgrund bl.a. av nyssnämnda utdelning, att det nu
åter bör skapas förutsättningar för staten att lösa lånet den 1 november 1997
när reversen löper ut. Utöver reversbeloppet kommer skulden även att omfatta
ränta för det sista året. Sammanlagt kan medelsbehovet beräknas omfatta ca 130
miljoner kronor som bör belasta det nämnda A 7-anslaget.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker, i likhet med näringsutskottet (NU8y), regeringens
förslag (yrkandena 62-64 och 68 i denna del).
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konse- kvenserna av
sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Sveriges geologiska undersökning (SGU): Geologisk undersökningsverksamhet m.m.
Propositionen
I vårpropositionen redovisas att regeringen gör bedömningen att verksamheten
vid SGU inte kräver ytterligare anslagsmedel för innevarande budgetår. Detta
förutsätter att uppdragsintäkterna kan hållas på budgeterad nivå. Den
maringeologiska verksamheten kan därmed bibehållas på 1996 års nivå.
Regeringen anför vidare att en sammanslagning av de båda myndigheterna SGU
och Statens Oljelager (SOL) bedöms på kort sikt, då verksamheten domineras av
försäljning och miljösäkring av anläggningar, ge samordningsvinster främst på
det administrativa området, samtidigt som det ställs ökade krav på SGU:s
resurser för ekonomiadministration. Längre fram då verksamheten omfattar
efterkontroll av miljösäkrade anläggningar finns samordningsvinster i att SGU
har både centrala och regionala resurser för att sköta kontrollprogrammen. SGU
kan dessutom förväntas tillgodogöra sig kompetens från efterbehandling av
förorenade anläggningar och områden för framtida uppdrag beträffande utredning
och styrning m.m. av stora miljösäkringsprojekt.
Regeringen aviserar att den i kommande budgetproposition skall återkomma
till riksdagen med förslag rörande mineralpolitiken och SGU. I detta ingår
även förslag rörande en sammanslagning av verksamheterna vid SGU och SOL
fr.o.m. den 1 januari 1998. För att en sammanslagning skall kunna göras
effektiv krävs dock åtgärder på myndighetsnivå redan under innevarande
budgetår, framför allt gällande samordning av redovisning och
ekonomiadministrativa system. Det är därför viktigt att få riksdagens
godkännande av inriktningen av ett framtida sammangående mellan myndigheterna.
Av propositionen framgår vidare att SOL i en skrivelse till regeringen
föreslagit att inkomsterna från försäljning av olja m.m. fr.o.m. den 1 juli
1997 skall få sättas in på ett räntebärande konto i Riksgäldskontoret för att
användas till finansiering av framtida kostnader för efterbehandling av
lagringsanläggningar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet konstaterar att det i propositionen föreslås att riksdagen
godkänner att inkomsterna från försäljning av olja m.m. fr.o.m. den 1 juli
1997 sätts in på ett räntebärande konto i Riksgäldskontoret för att användas
till finansiering av framtida kostnader för efterbehandling av
lagringsanläggningar. Finansutskottet anser dock att ett sådant förfarande
skulle strida mot bruttoredovisningsprincipen, dvs. att inkomster redovisas på
inkomstsidan och utgifterna på utgiftssidan. En korrekt redovisning borde i
stället vara att utgifterna för efterbehandling och miljösäkring anvisas över
anslag. Mot denna bakgrund avstyrker finansutskottet regeringens förslag i
denna del (yrkande 66).
I likhet med näringsutskottet (NU8y) tillstyrker finansutskottet regeringens
förslag i övrigt (yrkande 65).
Exportkreditnämnden (E 3)
Propositionen
I vårpropositionen föreslås att riksdagen skall bemyndiga regeringen att
besluta dels om avveckling av den verksamhet hos Exportkreditnämnden som genom
planerade EU-regler definieras som konkurrensutsatt garantiverksamhet med
riskperioder på upp till två år, dels om formerna och villkoren för
avvecklingen, inkluderande en eventuell försäljning eller överlåtelse av
verksamheten.
Anslaget E 3 Exportkreditnämnden föreslås minskas med 3,1 miljoner kronor
för att finansiera en motsvarande ökning av anslaget E 4 AB Svensk
Exportkredits statsstödda exportkreditgivning.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker, i likhet med näringsutskottet (NU8y), regeringens
förslag (yrkande 67).
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konse- kvenserna av
sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning (E 4)
Propositionen
För innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 16,5
miljoner kronor. De utbetalningar som år 1997 belastar anslaget avser
åtaganden som gjorts före år 1984 vad gäller vissa förmånliga krediter till u-
länder. Beträffande övrig statsstödd verksamhet redovisar AB Svensk
Exportkredit för närvarande ett överskott.
Anvisade medel för år 1997 kommer inte enligt vårpropositionen att vara
tillräckliga för att täcka utbetalningarna. Uppskattningsvis kommer
ytterligare 3,1 miljoner kronor att behövas, vilka föreslås bli anvisade på
det här aktuella anslaget. Ökningen skall finansieras genom att anslaget E 3
Exportkreditnämnden minskas med motsvarande belopp.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar näringsutskottets bedömning (NU8y) och tillstyrker
regeringens förslag.
Utskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning av
anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konse- kvenserna av
sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
Ökade statsbidrag till kommuner och landsting, m.m.
Propositionen
I propositionen föreslås att anslaget A 1 Generellt statsbidrag till kommuner
och landsting tillförs 3 800 miljoner kronor utöver tidigare anslagna 62 227
miljoner kronor samt att anslaget A 2 Bidrag till särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting ökas med 200 miljoner kronor till sammanlagt 600
miljoner kronor. Vidare föreslås att för innevarande budgetår på ett nytt
obetecknat anslag A 4 Bidrag till Rådet för kommunal redovisning anvisas 0,5
miljoner kronor.
Regeringen pekar på att kommunsektorns finansiella utveckling varit ogynnsam
under en rad år. Under åren 1992-1996 har konsumtionen inom sektorn minskat
med drygt 4 % i fasta priser. Sysselsättningen har minskat med 140 000
personer sedan år 1990. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att kommuner
och landsting skall tillföras 8 000 miljoner kronor fr.o.m. år 1998. För att
redan under år 1997 motverka en fortsatt sysselsättningsminskning och
samtidigt värna kvaliteten i de kommunala kärnverksamheterna bör 4 000
miljoner kronor tillföras kommuner och landsting på tilläggsbudget. Av
tillskottet bör 3 800 miljoner tillföras det generella statsbidraget, varav 2
660 miljoner kronor till kommunerna och 1 140 miljoner kronor till
landstingen. Resterande 200 miljoner kronor bör förstärka anslaget till
särskilda insatser.
Det ökade generella bidraget till landstingen skall enligt
regeringsförslaget fördelas enligt nuvarande regler med ett enhetligt belopp
per invånare. Av det ökade generella bidraget till kommunerna bör hälften
fördelas enligt nuvarande regler och hälften utgöra ett åldersbaserat bidrag
omfattande åldersgrupperna för grundskola, gymnasieskola och äldreomsorg. Mot
denna bakgrund föreslås i propositionen en ändring i lagen (1995:1514) om
generellt statsbidrag till kommuner och landsting.
I propositionen Den kommunala redovisningen (prop.1996/97:52) föreslogs att
ett oberoende organ för redovisningsfrågor tillskapas. Huvuduppgiften för
rådet skall vara att främja och utveckla god redovisningssed i enlighet med
den föreslagna lagen om kommunal redovisning. Enligt ett utarbetat förslag
till avtal skall staten och de två kommunförbunden stödja verksamheten
ekonomiskt med vardera 500 000 kr för år 1997 och vardera 700 000 kr för vart
och ett av åren 1998-2001. Finansutskottet har i betänkandet 1996/97:FiU15
tillstyrkt propositionens lagförslag. Betänkandet kommer att behandlas av
riksdagen under innevarande riksmöte.
Motionerna
I motion Fi59 (m) avstyrks regeringens förslag att under det löpande
budgetåret öka statsbidragen till den kommunala verksamheten (yrkande 9). Det
är enligt motionärerna viktigare att kommuner och landsting får bedriva en
förnyelseverksamhet enligt den moderata modellen så att långsiktiga resultat
till gagn för medborgarna uppnås. I motionen hävdas att förändringsarbetet
under 1995 och 1996 avstannat på många håll och att regeringens oförmåga att
lägga fram förslag till riksdagen om ytterligare viktiga avregleringar
inneburit svårigheter för kommunsektorn att anpassa sin verksamhet till de
lokala förutsättningarna. Enligt moderaterna måste i stället den fortsatta
avregleringen påskyndas, något som innebär såväl bättre förutsättningar för
den lokala politiken som positiva samhällsekonomiska verkningar.
I motionen avstyrks också det i propositionen framlagda förslaget till
ändring i lagen om generellt statsbidrag (yrkande 6). Motionärerna har också
invändningar mot regeringens propåer om uppföljning av hur just tillskottet av
medel till kommuner och landsting används. Regeringen tycks tro, heter det,
att dessa pengar skulle ha någon speciell färg som möjliggör en sådan
uppföljning. Synsättet är förvånande med hänsyn till den uppgiftsfördelning
som finns mellan stat och kommun i samband med statliga resursöverföringar.
I motion Fi43 (fp) yrkandena 9 och 10 tillstyrks den föreslagna höjningen av
statsbidragen till kommuner och landsting. Folkpartiet anser dock att de medel
- sammanlagt 600 miljoner kronor - som avsatts till en särskild ?kommunakut?
skall destineras till de förortsområden runt våra större städer där
segregationsproblemen är allra störst. Motionärerna kräver också att kommuner
och landsting i allt väsentligt fritt skall få förfoga över de extra medlen
och är kritiska till att regeringen vill ?öronmärka? belopp till särskilda
åldersgrupper. Det är, menar man, i respektive kommun som man bäst vet var de
extra resurserna gör störst nytta. Om någon kommun gör bedömningen att den
bästa metoden för att skapa livskraft och ekonomisk utveckling är en stimulans
genom lägre skatter skall detta självklart vara tillåtet.
Enligt motion Fi45 (mp) yrkande 50 är regeringens förslag att höja det
generella statsbidraget till kommuner och landsting med 4 000 miljoner kronor
år 1997 och med 8 000 miljoner per år fr.o.m. år 1998 välkommet och
tillgodoser delvis krav från Miljöpartiet om en vidgad ekonomisk ram för
kommunsektorn. Motionärerna anser dock att regeringens bedömning om att
ytterligare personalminskningar i kommunsektorn skall kunna undvikas fr.o.m.
år 1998 är alltför optimistisk och hänvisar till beräkningar som gjorts av de
två kommunförbunden. Enligt dessa är fortsatta personalminskningar nödvändiga
om målet om ekonomisk balans år 2000 skall kunna uppnås.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar regeringens uppfattning att det är angeläget att ge
kommuner och landsting ett väsentligt resurstillskott redan under innevarande
budgetår för att vidmakthålla en god kvalitet i vården, omsorgen och skolan
och för att stimulera den kommunala sysselsättningen. Utskottet ställer sig
också bakom förslaget att vid fördelningen av resurserna rikta in delar av de
ytterligare medlen till de åldersgrupper där behoven kan antas vara särskilt
stora. Som utskottet ser det ligger detta väl inom ramen för ett generellt
bidragssystem.
Utskottet ser positivt på att regeringen genom enkäter och motsvarande avser
att följa upp effekterna av denna satsning på kommunal verksamhet och
sysselsättning. Samtidigt kan konstateras att de generella statsbidragen
enligt nu gällande lag utgör ett allmänt finansiellt stöd till kommunsektorn
och att medlen utges till kommuner och landsting utan villkor från
statsmakternas sida. Det är således kommuner och landsting som fritt har att
avgöra hur medlen används i den kommunala verksamheten.
Utskottet kan också konstatera att det finns en bred uppslutning i riksdagen
om behovet av resurstillskott till kommuner och landsting för att främst värna
de kommunala kärnverksamheterna. Det är endast Moderata samlingspartiet som
har en starkt avvikande syn på den kommunala sektorns omfattning, inriktning
och finansiering. Mot denna bakgrund är det inte heller förvånande att partiet
ensamt ställer sig avvisande till regeringens nu aktuella förslag. Utskottet
kommer senare att närmare utveckla sin syn på de alternativa förslagen till
kommunalekonomiskt utrymme i ett särskilt avsnitt i betänkandet om
utvecklingen av de kommunala utgifterna.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört tillstyrks förslagen i
propositionen om anvisning av sammanlagt 4 000,5 miljoner kronor på
tilläggsbudget för budgetåret 1997 inom utgiftsområde 25 och förslaget
(yrkande 24) om ändring i lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag samt
avstyrks motionerna Fi43 (fp) yrkandena 9 och 10, Fi45 (mp) yrkande 50 samt
Fi59 (m) yrkandena 6 och 9.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanställning
av anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar konsekvenserna av
sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år 1997.
Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen
Sveriges avgift till gemenskapsbudgeten
Propositionen
I statsbudgeten för innevarande år har 8 510 000 000 kr anvisats över anslaget
A 4 Avgift baserad på bruttonationalinkomsten. Anslaget avser den del av
avgiften till EU:s budget som baseras på bruttonationalinkomsten (BNI). Denna
del av avgiften anpassas till EU-budgetens beräknade finansieringsbehov sedan
övriga avgiftsslag prognostiserats.
Till följd av beslut inom EU beräknas den svenska avgiften baserad på BNI
bli 472 miljoner kronor lägre än vad Europeiska kommissionen beräknade i sitt
budgetförslag. Regeringen föreslår med anledning av detta i vårpropositionen
att anslaget och ramen för utgiftsområdet minskas med samma belopp. Nytt
anslagsbelopp blir därmed 8 038 000 000 kr.
Inga motioner har väckts i denna del.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag (yrkande 68 i denna del).
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets
sammanställning av anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget och redovisar
konsekvenserna av sitt ställningstagande för anslag och utgiftsramar för år
1997.
Finansutskottets sammanställning av anslag och utgiftsramar på tilläggsbudget
Uppföljningen av 1997 års utgiftstak i vårpropositionen
Som ett led i den nya stramare budgetprocessen gör regeringen och
Riksrevisionsverket regelbundna uppföljningar av både utgifts- och
inkomstutvecklingen. Under budgetåret 1995/96 inleddes en försöksverksamhet
med en månadsvis uppföljning av utgifterna. Från början ingick endast de
största anslagen (ca 100 st) i uppföljningen. Dessa jämfördes månadsvis och
ackumulerat med en s.k. utgiftsprofil, dvs. tilldelade medel fördelade på
månader. Verksamheten har nu utvidgats till att omfatta samtliga anslag och
dessutom inkomster på en aggregerad nivå.
I vårpropositionen lämnas i avsnittet 5.4 Uppföljning av 1997 uppgift om
vissa förutsedda, större anslagsförändringar som kan få ett mer betydande
genomslag på statsbudgetens utgifter under 1997. I detta sammanhang redovisas
också i tabellform (tabell 5.4) en ny beräkning av statens lånebehov och
statsskuldens utveckling under åren 1993-2000, och av denna tabell går att
utläsa hur stora samlade inkomster och utgifter på statsbudgeten som nu
förutses under 1997. Utgiftstaket för 1997 kommenteras däremot inte närmare.
I propositionen saknas uppgift om hur budgeteringsmarginalen och de
budgetposter som ingår i utgiftstaket för 1997 påverkas av de nya
beräkningarna. Under finansutskottets beredning har Finansdepartementet
meddelat att budgeteringsmarginalen i vårpropositionen beräknas minska med
knappt 700 miljoner kronor, enligt beräkning i följande tabell.
Tabell 9. Utgiftstak och budgeteringsmarginal 1997 i vårpropositionen
Miljoner kronor
------------------------------------------------------
|                      |Statsbudget|Vårproposition|Förändring|
------------------------------------------------------
|Takbegränsade         |         |           |       |
|utgifter          på  |580 541  |  584 904  | + 4363|
|statsbudgeten         |         |           |       |
------------------------------------------------------
|Socialförsäkringar    |         |           |       |
|utanför statsbudgeten |131 957  |  128 257  |- 3 700|
------------------------------------------------------
|Summa  utgifter inom  |712 498  |  713 161  |  + 663|
|tak                   |         |           |       |
------------------------------------------------------
|Budgeteringsmarginal  | 10 057  |    9 394  |  - 663|
------------------------------------------------------
|Utgiftstak            |722 555  |  722 555  |      0|
------------------------------------------------------
Källa: Finansdepartementet, Budgetavdelningen
Förändringarna jämfört med statsbudgeten beror i huvudsak på två faktorer. För
det första finns nya utgiftsprognoser för de olika utgiftsområdena. För det
andra föreslås ökade utgifter inom vissa områden, bl.a. i samband med
fempunktsprogrammet. I samband med detta föreslås i propositionen också
åtgärder för finansiering.
De nya prognoserna pekar inom vissa områden på högre utgifter än de ramar
som fastställts i statsbudgeten. Dessa ökade utgifter motsvaras delvis av
minskade anslagsbehållningar. Inom andra områden innebär den reviderade
prognosen väsentligt lägre utgifter än vad som förutsågs i statsbudgeten.
Detta gäller även socialförsäkringar utanför statsbudgeten.
Eftersom de samlade utgifterna under utgiftstaket enligt bedömningen i
vårpropositionen understiger det tidigare fastställda utgiftstaket anser
regeringen att det inte finns anledning att föreslå någon ändring av
utgiftstaket. Däremot minskar budgeteringsmarginalen.
Förslag om ändrade anslag och  utgiftsramar
Nettot av de utgiftsökningar och utgiftsminskningar som i vårpropositionen
föreslås på tilläggsbudget för budgetåret 1997 uppgår till 8 806 miljoner
kronor. Utgiftsökningarna år 1997 är till största delen hänförbara till ökade
anslag för bidrag för arbetslöshetsersättning och ökade anslag till
kommunsektorn. Mot bakgrund av den höga arbetslösheten ser regeringen ingen
möjlighet att helt finansiera de ökade utgifterna för
arbetslöshetsersättningen inom utgiftsområdet.
De delar av fempunktsprogrammet som föreslås genomföras redan under
innevarande år medför ökade utgifter om ca 5,5 miljarder kronor enligt
följande.
Tabell 10. Fempunktsprogram för arbete och utbildning (år 1997)
Miljoner kronor
---------------------------------------
|Satsning                         |mkr|
---------------------------------------
|Ökade statsbidrag till kommuner  |   |
|och landsting                    |  4|
|                                 |000|
---------------------------------------
|Vuxenutbildning                  |489|
---------------------------------------
|Kvalificerad yrkesutbildning     | 57|
---------------------------------------
|Resursarbeten                    |310|
---------------------------------------
|Tillfällig avgångsersättning     |597|
---------------------------------------
|                                 |   |
|Summa                            |  5|
|                                 |453|
---------------------------------------
Källa: Vårpropositionen, Tabell 4.2
Finansiering av tilläggsbudgetförslagen
I tabell 5.5 i vårpropositionen redovisas en sammanställning över olika
åtgärder som regeringen kommer att vidta för att finansiera de ökade utgifter
som fempunktsprogrammet ger upphov till under 1997. Finansieringsåtgärderna
summerar sig till 4 491 miljoner kronor. Av detta belopp bör emellertid i
detta sammanhang en besparing på 472 miljoner kronor på utgiftsområde 27
(Indragning av medel för avgift till EG-budgeten) dras bort eftersom denna
besparing ingår bland regeringens tilläggsbudgetförslag och således redan är
beaktad i ovanstående nettobelopp på 8 806 miljoner kronor.
Resterande finansiering - 4 019 miljoner kronor - kan delas upp i tre
huvudgrupper, nämligen
- direkta inkomstförstärkningar i form av skattehöjningar,
- inkomstförstärkningar i form av ökade inleveranser från myndigheter m.m.
samt
- indragning av anslagssparande och outnyttjade reservationsmedelsbehållningar
m.m.
Ett skatteförslag ingår i regeringens finansieringspaket, förslaget till höjd
tobaksskatt som under 1997 väntas ge ett inkomsttillskott på 660 miljoner
kronor.
Inleveranserna hänför sig till Statens fastighetsverk som utöver tidigare
krav skall leverera in 1 060 miljoner kronor till statsverket under 1997. På
försvarets område kommer under innevarande budgetår engångsvisa inleveranser
av likvida medel på 800 miljoner kronor att genomföras (se vårpropositionen
avsnitt 5.6.2). Vidare kommer räntesättning och utbetalningsrutiner för medel
till materielinköp att ses över, något som beräknas resultera i
inkomstförstärkningar motsvarande 100 miljoner kronor. Från utgiftsområde 23
(Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar) skall slutligen också en
opreciserad inleverans på 13 miljoner kronor göras.
Den tredje gruppen av åtgärder - indragning av anslagssparande och
outnyttjade reservationsmedelsbehållningar - kommenteras inte närmare i
propositionen.
När det gäller de förslag på tilläggsbudget som inte ingår i
fempunktsprogrammet anges vid i princip varje anslagshöjning hur höjningen
skall finansieras. Finansieringen kan innebära att ett annat anslag minskas på
tilläggsbudget, att medel på andra anslag dras in eller att inkomsterna ökar.
Det sistnämnda, att mer medel kommer in på en inkomsttitel, gäller bland annat
några anslag där EU är medfinansiär och där EU-bidraget bruttoredovisas över
statsbudgetens inkomstsida.
De totala statliga utgifterna för 1997 beräknas bli ca 2 600 miljoner kronor
högre än tidigare budgeterat. Samtidigt beräknas statens inkomster i avsnitt
6.1 ligga 3 700 miljoner kronor högre än vad som beräknades i
budgetpropositionen. Underskottet är därmed 1 100 miljoner kronor lägre.
I tabell 5.4 i vårpropositionen har emellertid statens inkomster under 1997
angivits till 652,2 miljarder kronor, vilket är 25,1 miljarder mer än vad som
sägs i tilläggsbudgetavsnittet (avsnitt 6.1). Skillnaden förklaras av att
inkomster från försäljning av statens egendom är inkluderade i det högre
beloppet. Detta framgår dock inte av propositionen. Med denna beräkning blir
underskottet i statsbudgeten (propositionens tabell 5.4) 25,7 miljarder kronor
eller 1,5 procent av BNP.
Motionerna
Oppositionspartiernas förslag till nya anslag och utgiftsramar för budgetåret
1997 redovisas i tabell 12. I tabellen har hänsyn tagits till att anslaget B
13 på utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
justerats ned med 15 miljoner kronor i enlighet med vad som redovisas i
propositionen på s. 175. Därutöver har anslaget A 1 Bidrag till
arbetslöshetsersättning (utg.omr. 13) reviderats med anledning av vad
utskottet anfört om resursarbeten i det föregående. Anslaget bör ökas med 103
miljoner kronor.
Moderata samlingspartiet har redovisat sin syn på propositionens förslag på
tilläggsbudget i olika kommittémotioner. I dessa föreslås sammantaget lägre
anslag i sju fall och högre i ett. Under utskottets beredning har partiets
företrädare därtill yrkat att anslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning
skall reduceras med 369 miljarder kronor. Anledningen är att de avvisas
regeringens förslag om resursarbeten och stimulansersättning vid offentliga
tillfälliga arbeten (OTA). Netto innebär det att utgifterna för 1997 i
moderaternas förslag är ca 5,2 miljarder kr lägre än i propositionen.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi43 (yrkande 15) att riksdagen
beslutar om anslagsändringar för 1997 och ändrade ramar i enlighet med vad som
redovisas i en i motionen bilagd tabell. I motionen föreslås lägre anslag i
fem fall och högre i två. Därtill har partiets företrädare i utskottet under
beredningen föreslagit att anslag A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning
minskas med 59 miljoner kronor till följd av att partiet avvisar förslaget om
stimulansersättning vid offentliga tillfälliga arbeten (OTA). Nettoskillnaden
mot propositionen är därmed ca 825 miljoner kronor.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi44 att riksdagen måtte besluta om lägre
anslag i ett fall och om högre i tre. Under utskottets beredning har partiets
företrädare därtill yrkat på en minskning av anslaget A 1 Bidrag till
arbetslöshetsersättning med anledning av att förslaget om stimulansersättning
vid offentliga tillfälliga arbeten (OTA) avvisas. Netto innebär detta ökade
utgifter om ca 1,3 miljarder kronor i förhållande till propositionens förslag.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi45 (yrkande 47) att riksdagen
beslutar om ett högre och ett lägre anslag och att utgiftsramarna revideras
med anledning därav. Därutöver har Miljöpartiets företrädare i utskottet under
beredningen framställt ett yrkande om att minska anslaget A 1 Bidrag till
arbetslöshetsersättning med 368 miljoner kronor med anledning av att förslaget
om stimuilansersättning vid offentliga tillfälliga arbeten (OTA) avvisas.
Netto innebär det ca 250 miljoner kronor lägre utgifter.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi46 (yrkande 26) netto 54 miljoner
kronor lägre utgifter. Två lägre anslag föreslås och ett högre. Under
beredningen har partiets företrädare i utskottet föreslagit att anslaget A 1
Bidrag till arbetslöshetsersättning minskas med ytterligare 310 miljoner
kronor med anledning av att förslaget om resursarbeten avvisas. Minskningen
uppgår därmed till ca 364 miljoner kronor i förhållande till propositionen.
Finansutskottets ställningstagande
Enligt 36 § lagen (1996:1059) om statsbudget skall regeringen under löpande
budgetår vid minst två tillfällen för riksdagen redovisa prognoser över
utfallet av statens inkomster och utgifter samt statens lånebehov. Regeringen
skall enligt samma paragraf förklara väsentliga skillnader mellan budgeterade
belopp och beräknat utfall. I motivtexten till detta lagrum säger regeringen i
proposition 1995/96:220 (avsnitt 12.2) bl.a. följande:
Riksdagen bör vid några tillfällen under löpande budgetår tillställas en
redovisning av budgetutfallet dittills under budgetåret och framför allt en
bedömning av utfallet för hela budgetåret. Sådan rapportering kan anses ingå i
den redovisningsskyldighet som regeringen har inför riksdagen. (s. 73)
Längre fram i propositionen återkommer regeringen till frågan om redovisningen
till riksdagen och framhåller i det sammanhanget följande:
I avsnitt 12.2 föreslås att regeringen vid minst två tillfällen under löpande
budgetår för riksdagen skall redovisa prognoser avseende utfallet på bl.a.
statens inkomster och utgifter och förklara väsentliga skillnader i
förhållande till de belopp som upptagits i statsbudgeten. Har riksdagen
beslutat om ett utgiftstak eller i beslutsprocessen använt utgiftsramar bör
även skillnader i förhållande till utgiftstak och utgiftsramar förklaras. Det
är vidare lämpligt att regeringen i ett sådant sammanhang redovisar vilka
åtgärder den själv vidtagit respektive vilka åtgärder den föreslår riksdagen
att besluta om. (s. 80)
Uppföljningsredovisningen i vårpropositionen 1997 är den första som görs sedan
budgetlagen trätt i kraft. Finansutskottet noterar att redovisningen i
propositionen är mycket kortfattad när det gäller uppföljningen av utgiftstak
och utgiftsramar. Vid prognostillfället var endast en månads utfall känt och
prognosverksamheten är fortfarande under utveckling. Det framgår inte hur
budgeteringsmarginalen påverkas av de prognoser regeringen har haft under
beredningen av propositionen. Underlaget för utgiftsprognosen måste således
betraktas som mycket osäkert. Det består dels av bedömningar från ansvariga
departement, dels av Riksrevisionsverkets budgetprognos nr 1 1997.
Uppföljningen av inkomsterna redovisas på en mycket aggregerad nivå och
kommenteras endast i begränsad omfattning. Av RRV:s budgetprognos 1 framgår
däremot att avvikelserna avseende olika inkomsttitlar är betydande i
förhållande till i statsbudgeten upptagna belopp.
Det kan här skjutas in att uppföljningen av inkomsterna inte uppmärksammas
annat än allmänt i budgetlagen. Det kan självfallet finnas anledning för
regeringen att följa, kommentera och eventuellt vidta åtgärder också om inte
inkomsterna skulle utveckla sig på det sätt som förutsågs då statsbudgeten
fastställdes. Det är därför viktigt att regeringen redovisar beräkningar av
statens inkomster och förklarar väsentliga skillnader i förhållande till de
belopp som upptagits i statsbudgeten.
Beträffande finansieringen av de ökade satsningarna på tilläggsbudget kan
noteras att den tredje gruppen av finansieringsåtgärder - indragning av
anslagssparande och outnyttjade reservationsmedelsbehållningar - inte
kommenteras närmare i propositionen. Det går inte att avgöra i vilken
utsträckning indragningarna leder till att verksamheter kommer att begränsas
(eller om de grundas på regeländringar) eller om medlen ändå hade tillfallit
statskassan när dispositionsrätten till dem upphört. Det förefaller utskottet
som om dessa åtgärder i huvudsak är åtgärder av engångskaraktär och därför
inte kan bidra till att varaktigt finansiera de utgiftsökningar som är av
bestående karaktär.
Riksdagen har tidigare (bet. 1995/96:FiU10 s. 68-69, rskr. 304) uttalat en
önskan om att bättre kunna bevaka utgiftsutvecklingen och måste för att kunna
ta detta ansvar få ett underlag som tydligt redovisar och analyserar alla
större budgetavvikelser och deras finansiering. Finansutskottet utgår ifrån
att regeringen kommer att arbeta vidare med att utveckla formerna för att
följa upp statsbudgeten under löpande budgetår och formerna för hur detta på
bästa sätt bör redovisas för riksdagen. Detta gäller inte minst uppföljningen
av inkomsterna under löpande budgetår. Tilläggsbudgeten har en tendens att i
hög grad fokusera på statsbudgetens utgiftssida.
Utskottet har i det föregående tagit ställning till propositionens förslag om
nya och ändrade anslag i följande avsnitt:
---------------------------------------------------------
|                             ||                        |
|Presstöd (E 2)               ||Stöd till idrotten (N 3)|
|                             ||                        |
|Avyttring av statens aktier  ||Räntebidrag m.m. (A 3)  |
|i Värdepappers-              ||                        |
|   centralen VPC AB          ||Bostadsbidrag (A 10)    |
|                             ||                        |
|Åklagarväsendet (B 1)        ||Regionalpolitiska       |
|                             ||åtgärder (A 1)          |
|Delegationen            för  ||                        |
|översättning av EG:s         ||Sysselsättningsbidrag (A|
|   regelverk (E 5)           ||5)                      |
|                             ||                        |
|Vissa  funktioner  inom det  ||Transportbidrag (A 6)   |
|civila försvaret             ||                        |
|                             ||Statens naturvårdsverk (A|
|Sjukvårdsförmåner m.m. (A 1) ||1)                      |
|                             ||                        |
|Vissa    statsbidrag   inom  ||Investeringar       inom|
|äldre- och handi-            ||miljöområdet (A 4)      |
|   kappområdet (B 1)         ||                        |
|                             ||Omställning          och|
|Bilstöd till handikappade (B ||utveckling av energi-   |
|6)                           ||   systemet             |
|                             ||                        |
|Kostnader    för    statlig  ||Gemenskapens finansiella|
|assistansersättning          ||stöd för                |
|   (B 7)                     ||         Transeuropeiska|
|                             ||nätverk (TEN)           |
|Alkohol-  och drogpolitiska  ||                        |
|åtgärder (C 8)               ||Utredningsarbete m.m. med|
|                             ||anledning av            |
|Stimulansersättning     vid  ||        M/S     Estonias|
|offentliga tillfälliga       ||förlisning (B 7)        |
|      arbeten   för   äldre  ||                        |
|arbetslösa                   ||Statens jordbruksverk (B|
|                             ||1)                      |
|En   aktiv   och   flexibel  ||                        |
|användning av arbets-        ||Kompletterande  åtgärder|
|   löshetsförsäkringen       ||inom jordbru-           |
|                             ||   ket (B 12)           |
|Resursarbete                 ||                        |
|                             ||Jordbrukets blockdatabas|
|Tillfälliga                  ||(B 17)                  |
|personalförstärkningar  hos  ||                        |
|AMV                          ||Strukturstöd till fisket|
|                             ||m.m. (C 2) samt         |
|Otraditionella insatser      ||                        |
|                             ||Från         EG-budgeten|
|Utbildningsbidrag            ||finansierade strukturstöd|
|                             ||till fisket m.m. (C 3)  |
|Interpraktikstipendier       ||                        |
|                             ||Ersättning för viltskador|
|Vissa     kostnader     för  ||m.m. (D 2)              |
|införandet av en allmän      ||                        |
|       och     sammanhållen  ||Bekämpande av smittsamma|
|arbetslöshetsförsäkring      ||husdjurs-               |
|   (A 7)                     ||   sjukdomar (E 5)      |
|                             ||                        |
|Studiemedel m.m. (A 2) samt  ||Gränskontroll         av|
|Vuxenstudie-                 ||livsmedel och levande   |
|   stöd m.m. (A 3)           ||   djur (E 6)           |
|                             ||                        |
|Särskilda                    ||Närings-             och|
|utbildningsinsatser     för  ||teknikutvecklingsverket:|
|vuxna                        ||   Förvaltningskostnader|
|   (A 14)                    ||(A 1)                   |
|                             ||                        |
|Bidrag till kulturmilj v?rd  ||Kostnader            för|
|och kulturstöd               ||omstrukturering av vissa|
|   vid ombyggnad (G 2)       ||   statligt ägda företag|
|                             ||m.m. (A 7)              |
|Centrala museer: Myndigheter ||                        |
|(H 1)                        ||Exportkreditnämnden (E 3)|
|                             ||                        |
|Stöd   till   icke-statliga  ||Ökade  statsbidrag  till|
|kulturlokaler                ||kommuner och            |
|   (H 5)                     ||   landsting, m.m.      |
|                             ||                        |
|                             ||Sveriges   avgift   till|
|                             ||gemenskapsbudgeten      |
|                             ||                        |
---------------------------------------------------------
Utskottet har i dessa avsnitt tillstyrkt propositionens tilläggsbudgetförslag
(yrkande 68). Därutöver har utskottet justerat ned anslaget B 13 Från EG-
budgeten finansierade kompletterande åtgärder inom jordbruket på utgiftsområde
23 med 15 miljoner kronor och ökat anslaget A 1 Bidrag till
arbetslöshetsersättning på utgiftsområde 13 med 103 miljoner kronor. Förslagen
i motionerna i motsvarande delar har avstyrkts av utskottet. Nu kvarstår att
beräkna konsekvenserna av dessa ställningstaganden för anslagen och
utgiftsramarna. Utskottets ställningstagande leder till ökade utgifter om ca
8,9 miljarder kronor och leder till ändrade anslag och utgiftsramar enligt
kolumnerna Utskottets förslag i följande tabell.
Finansutskottet anser att riksdagen med anledning av propositionen i denna
del och med avslag på motionerna Fi43 (yrkande 15), Fi47 (yrkande 47) och Fi46
(yrkande 26) i berörda delar bör anvisa medel på tilläggsbudget samt besluta
om ändrade utgiftsramar enligt följande.
Tabell 11. Specifikation av reviderade ramar för utgiftsområden samt
reviderade och nya anslag för budgetåret 1997
Tusental kronor
Utskottets förslag till ram och anslag överensstämmer med regeringens förslag
utom vad avser A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning (utgiftsområde 13) och
B 13 Från EG-budgeten finansierade kompletterande åtgärder inom jordbruket
(utgiftsområde 23). Ändrade anslag och ramar är kursiverade.
-------------------------------------------------------------------------------
|    |Utgiftsområde   gammal           ||Belopp |Utskottets        | |
Oppositionspartiernas                                   förslag
|
|    |                                 ||enl.   |förslag           | |
förändringar                  av                  ramar                  /
|
-------------------------------------------------------------------------------
|    |Anslag                           ||statsbudget|Förändring|Ny ram /Ny|i
förhållande                          till                         regeringens
|
|    |                                 ||       |av|                 |till Ny
ram                           /                          Ny
|
-------------------------------------------------------------------------------
|    |                                 ||1997   |ram    / |anslagsnivå|| (m) |
(fp)
|
(v)
|
(mp)
|
(kd)
|
|    |                                 ||       |anslag   |        | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
|1   |Rikets styrelse                  || 3 781 | -20 000 |  3 761 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |                                 ||   330 |         |    330 | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| E 2|Presstöd, ramanslag              ||541 579| -20 000 |521 579 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
|2   |Samhällsekonomi              och || 3 807 |+500 000 |  4 307 | |  -500 |
-500
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |finansförvaltning                ||   556 |         |    556 | |   000 |
000
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| B 4|Försäljning    av    aktier    i ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|    |Stadshypotek AB, ramanslag       ||60 000 | -10 000 | 50 000 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
-------------------------------------------------------------------------------
| B 6|Värdering   m.m.   av  aktier  i ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|    |Värdepapperscentralen   VPC  AB, ||     0 | +10 000 | 10 000 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |ramanslag                        ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| B 7|Investeringar  i infrastrukturen ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|    |på  den svenska finansmarknaden, ||     0 |+500 000 |500 000 | |  -500 |
-500
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |ramanslag                        ||       |         |        | |   000 |
000
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
|4   |Rättsväsendet                    ||20 824 | +18 000 | 20 842 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |                                 ||   537 |         |    537 | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| B 1|Åklagarväsendet, ramanslag       ||627 237| +18 000 |645 237 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
|5   |Utrikesförvaltning           och ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|    |internationell samverkan         || 2 757 |  +2 000 |  2 759 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |                                 ||   203 |         |    203 | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| E 5|Delegationen för översättning av ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|    |EG:s                  regelverk, ||     0 |  +2 000 |  2 000 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
0
|
±0
|
|    |reservationsanslag               ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
|6   |Totalförsvar                     ||42 372 |+150 000 | 42 522 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |                                 ||   642 |         |    642 | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| B 7|Funktionen  Telekommunikationer, ||152 886| +50 000 |202 886 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |ramanslag                        ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
|  B |Funktionen    Energiförsörjning, ||27 612 |+100 000 |127 612 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|10  |ramanslag                        ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
|9   |Hälsovård,  sjukvård  och social ||23 721 | -50 000 | 23 671 | |  +300 |
+425
|
+425
|
+125 000
|
±0
|
|    |omsorg                           ||   787 |         |    787 | |   000 |
000
|
000
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| A 1|Sjukvårdsförmåner m.m., ramanslag||15 637 |-125 000 | 15 512 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
+125 000
|
±0
|
|    |                                 ||   000 |         |    000 | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| B 1|Vissa statsbidrag inom äldre- och||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|    |handikappområdet,                ||711 200|-300 000 |411 200 | |  +300 |
+300
|
+300
|
±0
|
±0
|
|    |reservationsanslag               ||       |         |        | |   000 |
000
|
000
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| B 6|Bilstöd    till    handikappade, ||343 944|-130 000 |213 944 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |ramanslag                        ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| B 7|Kostnader       för      statlig ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|    |assistansersättning, ramanslag   || 3 663 |+475 000 |  4 138 | |    ±0 |
+125
|
+125
|
±0
|
±0
|
|    |                                 ||   000 |         |    000 | |       |
000
|
000
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| C 8|Alkohol-    och    drogpolitiska ||     0 | +30 000 | 30 000 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |åtgärder,                        ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|    |ramanslag                        ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
|13  |Ekonomisk      trygghet      vid ||36 174 |  +5 556 | 41 730 | |  -369 |
-369
|
-559
|
-369 000
|
-369
|
|    |arbetslöshet                     ||   384 |     000 |    384 | |   000 |
000
|
000
|
|
000
|
-------------------------------------------------------------------------------
| A 1|Bidrag till                      ||34 088 |  +5 556 | 39 644 | |  -369 |
-369
|
-559
|
-369 000
|
-369
|
|    |arbetslöshetsersättning,         ||   334 |     000 |    334 | |   000 |
000
|
000
|
|
000
|
|    |ramanslag                        ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
|14  |Arbetsmarknad och arbetsliv      ||52 277 |  -2 116 | 50 160 | |    ±0 |
±0
|
+1 360
|
±0
|
+95 000
|
|    |                                 ||   499 |     552 |    947 | |       |
|
000
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| A 2|Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,||25 612 |  -2 124 | 23 488 | |    ±0 |
±0
|
+1 360
|
±0
|
+95 000
|
|    |ramanslag                        ||   727 |     052 |    675 | |       |
|
000
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| A 7|Vissa kostnader för införandet av||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|    |en   allmän   och   sammanhållen ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|    |arbetslöshetsförsäkring,         ||     0 |  +7 500 |  7 500 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |ramanslag                        ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
|15  |Studiestöd                       ||16 884 |+383 285 | 17 267 | |  -383 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |                                 ||   088 |         |    373 | |   285 |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| A 2|Studiemedel, m.m., ramanslag     || 9 485 | +20 600 |  9 506 | |-20 600|
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |                                 ||   430 |         |    030 | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| A 3|Vuxentudiestöd, m.m., ramanslag  || 4 721 |+362 685 |  5 084 | |  -362 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |                                 ||   951 |         |    636 | |   685 |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
|16  |Utbildning                   och ||25 357 |+205 450 | 25 562 | |  -205 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |universitetsforskning            ||   109 |         |    559 | |   450 |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
|  A |Särskilda utbildningsinsatser för||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|14  |vuxna, ramanslag                 || 2 546 |+205 450 |  2 751 | |  -205 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |                                 ||   348 |         |    798 | |   450 |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
|17  |Kultur,  medier, trossamfund och || 7 161 | +49 537 |  7 211 | |-2 941 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |fritid                           ||   590 |         |    127 | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| G 2|Bidrag  till kulturmiljövård och ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|    |kulturstöd     vid    ombyggnad, ||224 337| +16 000 |240 337 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |ramanslag                        ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| H 1|Centrala   museer:  Myndigheter, ||506 477| +15 237 |521 714 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |ramanslag                        ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| H 4|Bidrag    till   vissa   museer, ||38 451 |      ±0 | 38 451 | |-2 941 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |obetecknat anslag                ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| H 5|Stöd      till     icke-statliga ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|    |kulturlokaler,                   ||10 000 |  +7 000 | 17 000 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |ramanslag                        ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| N 3|Stöd till idrotten, ramanslag    ||480 240| +11 300 |491 540 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
|18  |Samhällsplanering,               ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|    |bostadsförsörjning och byggande  ||33 368 |      ±0 | 33 368 | |    ±0 |
-250
|
±0
|
±0
|
-90 000
|
|    |                                 ||   197 |         |    197 | |       |
000
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| A 2|Räntebidrag m.m., ramanslag      ||23 400 | -25 000 | 23 375 | |    ±0 |
-250
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |                                 ||   000 |         |    000 | |       |
000
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
|  A |Bostadsbidrag, ramanslag         || 5 910 | +25 000 |  5 935 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
-90 000
|
|10  |                                 ||   000 |         |    000 | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
|19  |Regional utjämning och utveckling|| 3 726 |  -6 500 |  3 719 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |                                 ||   021 |         |    521 | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| A 1|Regionalpolitiska      åtgärder, || 1 453 |-122 500 |  1 331 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |ramanslag                        ||   517 |         |    017 | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| A 5|Sysselsättningsbidrag, ramanslag ||200 000| +35 000 |235 000 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
-------------------------------------------------------------------------------
| A 6|Transportbidrag, ramanslag       ||303 000| +81 000 |384 000 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
|20  |Allmän miljö- och naturvård      || 1 329 |  +6 100 |  1 335 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |                                 ||   871 |         |    971 | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| A 1|Statens naturvårdsverk, ramanslag||355 827|  +2 500 |358 327 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
-------------------------------------------------------------------------------
| A 4|Investeringar inom miljöområdet, ||217 992|  +3 600 |221 592 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |ramanslag                        ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
|21  |Energi                           ||474 151|+114 000 |588 151 | |    ±0 |
-30 000
|
±0
|
±0
|
±0
|
-------------------------------------------------------------------------------
| A 5|Bidrag   till   investeringar  i ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|    |elproduktion   från    förnybara ||     0 | +80 000 | 80 000 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |energikällor, ramanslag          ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| A 6|Provning,      märkning      och ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|    |certifiering  av  energikrävande ||     0 |  +4 000 |  4 000 | |    ±0 |
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |utrustning, m.m., ramanslag      ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| A 7|Kostnader för bildandet av en ny ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|    |energimyndighet, ramanslag       ||     0 | +30 000 | 30 000 | |    ±0 |
-30 000
|
±0
|
±0
|
±0
|
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
|22  |Kommunikationer                  ||25 063 |+204 500 | 25 267 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |                                 ||   442 |         |    942 | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
|  A |Gemenskapens finansiella stöd för||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|10  |Transeuropeiska         nätverk, ||     0 |+200 000 |200 000 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |ramanslag                        ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| B 7|Utredningsarbete     m.m.    med ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|    |anledning    av   M/S   Estonias ||     0 |  +4 500 |  4 500 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |förlisning, obetecknat anslag    ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
|23  |Jord-  och  skogsbruk, fiske med ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|    |anslutande näringar              ||13 324 |+232 774 | 13 556 | |    ±0 |
-100
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |                                 ||   084 |         |    858 | |       |
000
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| B 1|Statens jordbruksverk, ramanslag ||183 114|  +4 500 |187 614 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
-------------------------------------------------------------------------------
|  B |Kompletterande   åtgärder   inom ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|12  |jordbruket, ramanslag            || 1 085 |  -5 000 |  1 080 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |                                 ||   000 |         |    000 | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
|  B |Från   EG-budgeten  finansierade ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|13  |kompletterande   åtgärder   inom || 1 092 | -15 000 |  1 077 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |jordbruket, ramanslag1           ||   500 |         |    500 | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
|  B |Jordbrukets        blockdatabas, ||     0 |+100 000 |100 000 | |    ±0 |
-100
|
±0
|
±0
|
±0
|
|17  |ramanslag                        ||       |         |        | |       |
000
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| C 2|Strukturstöd  till  fisket m.m., ||30 890 | +10 300 | 41 190 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |ramanslag                        ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| C 3|Från   EG-budgeten  finansierade ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|    |strukturstöd  till  fisket m.m., ||80 000 | +74 474 |154 474 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |ramanslag                        ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| D 2|Ersättningar för viltskador m.m.,||12 500 | +30 000 | 42 500 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |ramanslag                        ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| E 5|Bekämpande     av     smittsamma ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|    |husdjurssjukdomar, ramanslag     ||89 500 | +20 500 |110 000 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
-------------------------------------------------------------------------------
| E 6|Gränskontroll  av  livsmedel och ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|    |levande djur, reservationsanslag ||     0 | +13 000 | 13 000 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
|24  |Näringsliv                       || 2 859 |+136 500 |  2 996 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
-6 500
|
±0
|
|    |                                 ||   744 |         |    244 | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| A 1|Närings-                     och ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|    |teknikutvecklingsverket: Förvalt-||353 268|  +6 500 |359 768 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
-6 500
|
±0
|
|    |ningskostnader, ramanslag        ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| A 7|Kostnader för omstrukturering av ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|    |vissa   statligt  ägda  företag, ||25 000 |+130 000 |155 000 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |m.m., ramanslag                  ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| E 3|Exportkreditnämnden, ramanslag   ||120 000|  -3 100 |116 900 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
-------------------------------------------------------------------------------
| E 4|AB      Svensk     Exportkredits ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|    |statsstödda exportkreditgivning, ||16 500 |  +3 100 | 19 600 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |ramanslag                        ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
|                                             |
|
|
|
|
|
|
|
|
|1 Förslag grundat på propositionens text.    |
|
|
|
|
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
|25  |Allmänna bidrag till kommuner   ||83 612 |  +4 000 | 87 612 | |-4 000 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |                                ||   000 |     500 |    500 | |   000 |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| A 1|Generellt    statsbidrag   till ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|    |kommuner     och     landsting, ||62 227 |  +3 800 | 66 027 | |-3 800 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |ramanslag                       ||   000 |     000 |    000 | |   000 |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| A 2|Bidrag till särskilda insatser i||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|    |vissa  kommuner  och landsting, ||400 000|+200 000 |600 000 | |  -200 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |reservationsanslag              ||       |         |        | |   000 |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| A 4|Bidrag  till Rådet för kommunal ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|    |redovisning, obetecknat anslag  ||     0 |    +500 |    500 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
|27  |Avgiften     till    Europeiska ||20 525 |-472 000 | 20 053 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |gemenskapen                     ||   000 |         |    000 | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
| A 4|Avgift        baserad        på ||       |         |        | |       |
|
|
|
|
|    |bruttonationalinkomsten,        || 8 510 |-472 000 |  8 038 | |    ±0 |
±0
|
±0
|
±0
|
±0
|
|    |ramanslag                       ||   000 |         |    000 | |       |
|
|
|
|
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
|    |Summa                           ||       |  +8 893 |        | |-5 160 |
-824
|
+1 226
|
-250
|
-364
|
|    |                                ||       |     594 |        | |   676 |
000
|
000
|
500
|
000
|
-------------------------------------------------------------------------------
Vissa skattefrågor
Skattepolitikens allmänna inriktning
Propositionen
I vårpropositionen framhåller regeringen att det är viktigt att skattesystemet
stimulerar till arbete och investeringar. Skatternas främsta syfte är dock att
finansiera våra gemensamma utgifter. Om man tar hänsyn till att även
underskotten måste betalas har det egentliga skatteuttaget, dvs. skattekvoten
plus det offentliga underskottet, sjunkit sedan 1993. Det förbättrade
statsfinansiella läget gör att även det totala skatteuttaget kommer att kunna
minskas något från 1999.
Beträffande företagsbeskattningen erinrar regeringen om att den sedan länge
är förmånlig i Sverige i ett internationellt perspektiv. I vårpropositionen
presenteras ytterligare åtgärder som förbättrar företagsklimatet för de mindre
och medelstora företagen.
Skatteväxling har kommit att diskuteras alltmer under senare år.
Skatteväxlingskommittén presenterade i början av året en grundlig analys.
Regeringen avser att senare för riksdagen redovisa sin bedömning av frågan och
också presentera olika förslag.
Skatter och avgifter har en central roll i sysselsättningspolitiken.
Tjänstebeskattningsutredningen har lämnat sitt slutbetänkande som nu är
föremål för remissbehandling. Det pågår även ett arbete för att förenkla
skattereglerna för enskilda näringsidkare.
Ett högt skatteuttag ställer stora krav på att skattesystemet är ekonomiskt
effektivt. Genom skattereformen 1990-1991 fick Sverige ett hållbart
skattesystem med förhållandevis enkla regler baserade på sunda principer.
Sambandet mellan inkomsten och hur mycket man faktiskt betalade i skatt ökade
väsentligt. Regeringen kommer att redovisa sin slutgiltiga bedömning av
skattereformen i budgetpropositionen i höst.
Socialförsäkringarna finansieras genom allmänna egenavgifter, socialavgifter
och allmänna skattemedel. De senaste åren har det gjorts stora förändringar av
regelverket. Regeringen avser att se över strukturen på socialavgifterna och
återkomma till riksdagen.
I förra årets ekonomiska vårproposition redovisade regeringen för första
gången s.k. skatteavvikelser, som beskriver de stöd och i vissa fall de
sanktioner, som riktas mot olika grupper. En förnyad redovisning lämnas i
bilaga 4 till årets vårproposition. Redovisningen möjliggör en jämförelse
mellan budgetens inkomst- och utgiftssida.
Motionerna
Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi42 att skatterna på arbete,
företagande och investeringar måste sänkas för att massarbetslösheten skall
kunna elimineras. Motionärerna förordar en aktiv skattesänkningspolitik som
syftar till att växla lägre skatter mot minskat behov av bidrag och offentliga
subventioner. Det lägre skattetrycket innebär att tillväxtkraften i ekonomin
stärks så att den höga arbetslösheten kan pressas tillbaka och antalet
medborgare som blir beroende av det offentliga för sin försörjning kan
begränsas. Bland annat föreslås slopad dubbelbeskattning på riskbärande eget
kapital, lindrade regler för fåmansbolagsägare, förlängning av perioden för
inbetalning av mervärdesskatt och återställande av avdraget för
representation. Reklamskatten bör slopas. Vidare bör skatten på
förvärvsinkomster generellt minskas genom sänkta egenavgifter, sänkta
kommunalskatter samt slopad allmän löneavgift. En skattereduktion på 50 %,
alternativt skattereduktion på 30 % i kombination med slopade
arbetsgivaravgifter, för reparation och underhåll av bostäder samt för
sedvanliga hushållstjänster bör införas. Vidare föreslås höjt grundavdrag,
grundavdrag för barn, avdrag för barnomsorgskostnader, fullt inflations- skydd
och sänkt fastighetsskatt. Å andra sidan föreslås att momsen på livsmedel
återställs till sin tidigare nivå. Den allmänna momsnivån 25 % bör enligt
motionärerna på sikt sänkas till 21 %. Enligt motionen innebär Moderata
samlingspartiets alternativ för budgetåren 1998-2000 jämfört med regeringens
förslag skattesänkningar på 37, 70 resp. 86 miljarder kronor netto (yrkande
10).
Folkpartiet liberalerna understryker i motion Fi43 att principen att det skall
löna sig att arbeta, spara och satsa på företagande och utbildning är en
grundbult för en växande och dynamisk samhällsekonomi. Enligt motionärerna har
Sverige världens högsta skattetryck och skatternas nivå och utformning bidrar
till att hämma utvecklingskraften i ekonomin. De mest skadliga skatterna, dvs.
de som påverkar arbete och företagande negativt, skall sänkas först. Till
åtgärderna hör att den högsta marginalskatten bör sänkas till ca 50 %procent
och att dubbelbeskattningen av riskkapital avskaffas. Arbetsgivaravgifterna
bör sänkas med 12 miljarder kronor, riktat mot tjänstesektorn. Redan under år
1997 bör arbetsgivaravgifterna sänkas så att uttaget minskar med 8 miljarder
kronor räknat på helår. Under en försöksperiod bör arbetsgivaravgifterna för
tjänster till hushållssektorn, där problemen med ?dubbla skattekilar? är som
störst, slopas helt (yrkandena 17 och 18).
I motion Fi75 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) utvecklas
Folkpartiet liberalernas syn på skattepolitiken. Motionärerna menar att
skattesänkningar utöver de som beskrivs i ovanstående motion bör mildra
marginaleffekterna för barnfamiljerna och göra det möjligt för fler
låginkomsttagare att leva på sin lön. Vidare är motionärerna positiva till
s.k. grön skatteväxling. Beträffande fastighetsskatten förordas att endast
hälften av markvärdet på småhus skall utgöra underlag för fastighetsskatt och
att en takregel införs för markvärdet. Vidare bör sambeskattningen av
förmögenheter avskaffas, förmögenhetsvärderingen av aktier återgå till 75 % av
det noterade värdet och den skattefria gränsen för förmögenhetsskatten höjas
till 2 miljoner kronor.
Sammanfattningsvis anser Folkpartiet liberalerna att skatterna bör sänkas
med cirka 35 miljarder kronor för att skapa förutsättningar för fler jobb
genom företagande. Höjd matmoms finansierar en del, men sammantaget innebär
förslagen att skatteuttaget sänks med cirka 25 miljarder kronor.
I motion Fi76 av Erling Bager m.fl. (fp) föreslås (yrkande 2) samma åtgärder
avseende en begränsning av fastighetsskatten som i motion Fi75 (fp).
Vänsterpartiet framhåller i motion Fi44 att skattepolitiken måste utformas med
inriktning på ökad sysselsättning. Totalt föreslås skattehöjningar på cirka 29
miljarder kronor och skattesänkningar på ca 27 miljarder kronor räknat på
helår. Enligt Vänsterpartiet talar fördelningspolitiska och miljöpolitiska
skäl för två typer av skatteväxling, en röd och en grön. Den röda
skatteväxlingen innebär sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagare och höjd
skatt på högre inkomster och på bilförmåner, höjd skatt på bolag och kapital
och sänkt skatt för småföretag. Grundavdraget bör slopas för inkomster över
brytpunkten och höjas för inkomster under brytpunkten. Därigenom omfördelas
köpkraft och efterfrågan på hemmamarknaden ökar. Vidare ställs ett belopp på 5
miljarder kronor till förfogande för tillväxt inom den privata tjänstesektorn,
men motionärerna avvaktar remissvaren på Tjänstebeskattningsutredningens
förslag innan slutlig ställning tas till hur stödet skall konstrueras. För att
finansiera förslagen föreslår Vänsterpartiet vissa skattehöjningar för den
delen av näringslivet som bl.a. gynnats av exportkonjunktur och låg kronkurs.
Bland förslagen finns att bolagsskatten höjs från 28 till 30 % och att en s.k.
värnbolagsskatt tas ut med 5 % på vinster över 50 miljoner kronor (yrkande
10).
I Miljöpartiet de grönas motion Fi45 framhålls att skatterna skall utformas så
att en god hushållning med begränsade resurser främjas och så att enskilda
människors kreativitet och skaparkraft gynnas (yrkande 13). Miljöpartiet
förordar en skatteväxling med lägre skatter på arbete och högre på energi,
utsläpp och råvaruförbrukning. Skatteväxlingen föreslås omfatta drygt 22
miljarder kronor år 2000 och cirka 100 miljarder kronor år 2010. Energi- och
miljörelaterade skatter bör höjas successivt och enligt en i förväg annonserad
plan för att ge företag och hushåll möjlighet att planera för en smidig
anpassning (yrkande 14). Beträffande skatteförslagen hänvisas till en motion
som väcktes hösten 1996 samt en tabell i den nu aktuella motionen (yrkande
15). Arbetsgivaravgifterna bör sänkas som ett led i den gröna skatteväxlingen,
där sänkta skatter på arbete motsvaras av bl.a. höjda energirelaterade skatter
(yrkande 19). För att underlätta en arbetstidsförkortning bör sänkningen av
skatten på arbete för hushållen ha en tyngdpunkt på låg- och
mellanlönegrupper. Grundavdraget bör höjas till 23 500 kr i inkomstskiktet
125 000-150 000 kr (yrkande 20). Beträffande den statliga inkomstskatten
föreslås bl.a. att den s.k. värnskatten ersätts med ett permanent skatteuttag
på 25 % i inkomstskikt över 7,5 basbelopp (yrkande 21). Fastighetsskatten bör
sänkas till 1,5 % (yrkande 22), och aktier skall värderas till 75 % av
marknadsvärdet vid förmögenhetstaxering (yrkande 23). Vidare bör
alkoholskatten höjas till den tidigare nivån (yrkande 24).
I Kristdemokraternas motion Fi46 anförs bl.a. att skattereglerna inte skall
missgynna produktiva investeringar i förhållande till riskfritt sparande.
Syftet är att skapa ett bättre klimat för företag och företagande genom
skattesänkningar. Åtgärderna består bl.a. i sänkt skatt på arbetande kapital,
avskaffad skatt på royaltyinkomster under två år, avskaffad värnskatt och
inflationsskydd för brytpunkten, slopat grundavdrag vid statlig beskattning,
slopad dubbelbeskattning, slopad särskild löneskatt på vinstandelar och
återgång till den gamla tidpunkten för momsinbetalning. Livsmedelsmomsen och
skatten på öl bör höjas. Kristdemokraterna anser att egenavgifterna bör sänkas
med 2,5 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1998. Avgifterna är en betungande
utgift för alla löntagare (yrkande 10). Fastighetsskatten bör enligt
motionärerna i ett första steg sänkas från 1,7 till 1,5 % av taxeringsvärdet.
På sikt bör systemet med statlig fastighetsskatt avvecklas (yrkande 12).
Enligt Kristdemokraterna bör tjänstesektorn stimuleras, bl.a. genom att den
modell för hushållstjänster som finns i Danmark införs i Sverige (yrkande 8).
För energibeskattningen bör några tydliga principer läggas fast. Bland sådana
principer skall ingå att förnybara energikällor skall vara skattebefriade för
överskådlig tid och att fossilbränslen successivt skall beläggas med högre
koldioxidavgifter (yrkande 16 i denna del). Kristdemokraterna framhåller att
jordbrukets och livsmedelssektorns konkurrenskraft gentemot omvärlden måste
stärkas. Ett sätt är att lantbruksföretag och företag inom livsmedelssektorn
får motsvarande befrielse från konsumtionsskatten på el som företag med
industriell tillverkning har (yrkande 17).
Fyra motioner berör bilavdraget för resor mellan bostaden och arbetsplatsen. I
motion Fi77 av Birgitta Carlsson och Eskil Erlandsson (c) anförs att avdrags-
beloppet bör höjas från 13 till 15 kr per mil och att avdrag bör medges även
för resor till och från barnomsorg. I motionerna Fi78 av Kjell Ericsson (c)
yrkande 3 och Fi83 av Ingbritt Irhammar och Görel Thurdin (c) föreslås att
reseavdraget justeras till åtminstone 15 kr per mil. I motion Fi84 av Sivert
Carlsson m.fl. (c) begär motionärerna att avdraget utformas på ett sätt som
stimulerar till en snabbare övergång till miljövänliga bränslen och bidrar
till en nödvändig utveckling av en levande landsbygd (yrkande 3).
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet avstyrker motionerna i berörda delar i sitt yttrande (SkU5y).
Skatteutskottet hänvisar till sitt yttrande till finansutskottet i höstas över
budgetpropositionen (1996/97:SkU1y). Där framhölls bl.a. att det saknas
utrymme för skattelättnader av den art och omfattning som föreslås i flertalet
motioner och att möjligheterna till ett ökat skatteuttag också är starkt
begränsade. Skatteutskottet har också understrukit att de åtgärder som vidtas
måste ha en acceptabel fördelningspolitisk profil och att de bördor som den
förda saneringspolitiken krävt måste fördelas rättvist. De förslag på
skatteområdet som motionärerna nu framför har i stort sett samma inriktning
som tidigare, och skatteutskottet kan därför i allt väsentligt hänvisa till
innehållet i sitt nämnda yttrande. Regeringens förslag att nu genomföra
skattelättnader med inriktning på förbättringar för de mindre företagen ryms
inom de budgetpolitiska målsättningarna. Enligt skatteutskottets uppfattning
är dessa förslag väl avvägda. Beträffande miljö- och energibeskattningens
framtida utformning och frågorna om skatteväxling och beskattningen inom
tjänstesektorn anser skatteutskottet nu liksom tidigare att resultatet av den
pågående beredningen av dessa frågor bör avvaktas. Skatteutskottet påpekar att
bilavdraget fastställdes till oförändrat belopp, 1:30 kr per km, så sent som i
höstas (prop. 1996/97:19, bet. 1996/97:FiU1), vilket då bedömdes täcka
bilkostnaderna, och att avdraget kommer att omprövas om kostnadsutvecklingen
föranleder det. Representanterna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna respektive
Kristdemokraterna tillstyrker i avvikande meningar fogade till
skatteutskottets yttrande sina respektive motioner.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet välkomnar i sitt yttrande (SfU6y) den aviserade
översynen av socialavgifternas struktur. I yttrandet framhålls att i avvaktan
på resultatet av denna översyn några mer genomgripande förändringar i
avgiftsuttaget inte bör göras. Representanterna för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna respektive
Kristdemokraterna tillstyrker i avvikande meningar sina respektive motioner.
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet tar i sitt yttrande (BoU7y) upp fastighetsbeskattningen.
Bostadsutskottet finner det sammanfattningsvis lämpligt att avvakta
regeringens ställningstagande till den bostadspolitiska utredningens förslag
samt resultatet av den pågående utredningen om fastighetstaxeringen och
fastighetsskatten. Enligt bostadsutskottet kan det vid behandlingen av
kommande regeringsförslag finnas anledning för riksdagen att överväga bl.a.
nivån på och underlaget för fastighetsskatten. De aktuella motionerna bör
därför inte nu föranleda något uttalande från riksdagen. Bostadsutskottet
avstyrker således motionerna. I denna del har avvikande meningar avgivits av
representanterna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Miljöpartiet de gröna respektive Kristdemokraterna. Centerpartiets respektive
Vänsterpartiets representant har avgivit var sitt särskilt yttrande på denna
punkt.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet vill för sin del anföra följande. Skattepolitiken är en
central del av den ekonomiska politiken. Som anförs i vårpropositionen har en
rad åtgärder genomförts och genomförs för att ytterligare förbättra
företagsklimatet för de mindre och medelstora företagen. Skattesystemet
medverkar också till en rättvis fördelning. Beträffande socialavgifternas
struktur välkomnar utskottet den aviserade översynen. Som
socialförsäkringsutskottet anför är det angeläget inte minst för människors
förtroende för socialförsäkringssy-stemet att socialavgifter som riksdagen
beslutat om också används för de angivna ändamålen.
Utskottet, som inte har några invändningar mot vad som anförs i
propositionen om skattepolitikens inriktning, finner det för sin del inte
meningsfullt att i detta sammanhang gå in på en närmare diskussion om de
enskilda förslagen i motionerna. Utskottet anser, liksom skatteutskottet,
socialförsäkringsutskottet och bostadsutskottet, att motionerna inte bör
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna Fi42 (m) yrkande 10,
Fi43 (fp) yrkandena 17 och 18, Fi44 (v) yrkande 10, Fi45 (mp) yrkandena 13-15,
19, 20-24, Fi46 (kd) yrkandena 8, 10, 12, 16 (i denna del) och 17, Fi75 (fp),
Fi76 (fp) yrkande 2, Fi77 (c), Fi78 (c) yrkande 3, Fi83 (c) samt Fi84 (c)
yrkande 3.
Utskottet vill avslutningsvis i detta sammanhang ta upp redovisningen av
skatteavvikelser. En skatteavvikelse kan antingen utgöra en skatteförmån -
t.ex. undantag från skatteplikt - eller en skattesanktion. I förra årets
vårproposition presenterade regeringen för första gången en redovisning av
skatteavvikelser, och i årets vårproposition lämnas en förnyad redovisning (s.
188 och bilaga 4 i propositionen). Utskottet välkomnade i förra årets
betänkande med anledning av vårpropositionen (1995/96:FiU10 s. 139-140)
redovisningen av skatteavvikelser. Utskottet vidhåller sin positiva
uppfattning och vill framhålla att redovisningen fyller en viktig funktion.
Med beaktande av de osäkerheter som föreligger, bl.a. avseende vilken
jämförelsenorm som bör tillämpas, vill utskottet understryka att en löpande
och öppen redovisning av var för sig välmotiverade avvikelser i skattesystemet
också möjliggör en kontinuerlig prövning av samma slag som den som görs för
budgetens utgiftssida. Riksdagens prioriteringar mellan olika utgiftsområden
underlättas om stöd på både budgetens utgiftssida och inkomstsida kan beaktas.
Redovisningen i vårpropositionen av skatteavvikelsernas fördelning på
utgiftsområden är därför särskilt viktig. Det är vidare önskvärt att
skatteavvikelser och utgiftsförslag kopplas samman i budgetpropositionen på så
sätt att regeringen i anslutning till varje utgiftsområde också lämnar uppgift
om de större skatteavvikelser som har anknytning till utgiftsområdet.
Energibeskattning
Produktionsbeskattningen av vattenkraftverk
I vårpropositionen föreslår regeringen att produktionsbeskattningen av
vattenkraftverk halveras. Produktionsbeskattningen har enligt regeringen
kritiserats eftersom det visat sig att elproducenterna har möjlighet att
direkt övervältra skatten på sina kunder, vilket kan ge upphov till problem i
den konkurrensutsatta elintensiva industrin. Regeringen anser att det är
lämpligt att fastighetsskatten på vattenkraft sänks med 50 % av den nivå som
fastställdes hösten 1996 vid omvandlingen av den tidigare produktionsskatten
till fastighetsskatt. Vid fastställandet av den nya skattesatsen bör beaktas
att den nuvarande skattenivån, 3,42 %, fastställdes utan att hänsyn togs till
den skatt (0,5 %) som redan då utgick på markvärdet. Vid bestämmandet av den
nya skattesatsen, 2,21 %, har detta korrigerats. Samtidigt bör
energiskattesatsen på el höjas med 1,4 öre per kWh för att kompensera det
skattebortfall som uppstår vid sänkningen av produktionsskatten på
vattenkraft.
I motion Fi90 av Bo Lundgren m.fl. (m) accepterar motionärerna regeringens
förslag om en halvering av produktionsbeskattningen av vattenkraftverk men
avvisar den föreslagna finansieringen genom höjd konsumtionsskatt på el
(yrkande 1 och yrkande 2, båda i denna del). Motionärerna har i sitt
budgetalternativ skapat utrymme för en ytterligare sänkning av
produktionsbeskattningen och föreslår att riksdagen hos regeringen begär ett
förslag som innebär att produktionsbeskattningen avskaffas helt (yrkande 4).
Miljöpartiet de gröna anser i motion Fi45 att fastighetsskatt för
vattenkraftverk skall utgå med 4,1 % (yrkande 16). Motionärerna föreslår
vidare att riksdagen avslår regeringens förslag om höjning av energiskatten på
el och hänvisar till att de framställt yrkanden om en årlig höjning av bl.a.
energi- skatten på el och fossila bränslen. Skattehöjningarna utgör ett led i
en grön skatteväxling enligt det budgetalternativ som motionärerna förespråkar
(yrkande 17 delvis).
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anser i sitt yttrande (SkU5y) att den förhållandevis kraftiga
sänkning av produktionsbeskattningen som regeringen nu föreslår är väl avvägd.
Skatteutskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionerna.
Representanterna för Moderata samlingspartiet respektive Miljöpartiet de gröna
har avgivit avvikande meningar på denna punkt.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning att regeringens förslag bör
genomföras. Därmed tillstyrks propositionens förslag i denna del (yrkandena 70
i denna del och 75) medan motionerna Fi90 (m) yrkandena 1 och 2 (båda i denna
del) och 4 samt Fi45 (mp) yrkandena 16 och 17 (i denna del) avstyrks.
Utskottet vill påpeka att i det förslag till lag om ändring i lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt som läggs fram i proposition 150 dagen
för ikraftträdande skall vara den 1 januari 1998 och inte den 1 juli 1997 som
felaktigt anges i lagtexten. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna bör
ändras i enlighet härmed. Utskottets förslag framgår av hemställan.
Höjning av koldioxidskatten för industrin och växthusnäringen (proposition 29)
Regeringen föreslår i proposition 1996/97:29 - som lades fram samtidigt som
budgetpropositionen hösten 1996 - att koldioxidskatten för industrin och
växthusnäringen skall fördubblas från den 1 januari 1997. Det sker genom att
koldioxidskatten för berörda verksamheter höjs från 25 % till 50 % av den
generella nivån. I propositionen föreslås också vissa skattelättnader för
energiintensiv verksamhet. En förutsättning för genomförandet är dock att
nödvändiga besked erhålls från EU.
Eftersom något slutgiltigt beslut ännu inte hade fattats av EU-institution-
erna när finansutskottet justerade betänkandet 1996/97:FiU1 i november 1996,
beslutade utskottet bordlägga frågan. Skattehöjningen kunde alltså inte träda
i kraft den 1 januari 1997. I nämnda betänkande föreslog utskottet i stället
ett tillkännagivande till regeringen om att den skulle återkomma med förslag
om hur inkomstbortfallet skulle täckas. Riksdagen följde utskottets förslag
(rskr. 53).
EU-institutionerna har nu lämnat de besked som behövs för att proposition 29
skall kunna antas, och regeringen konstaterar i vårpropositionen att förslagen
kan träda i kraft den 1 juli 1997.
Motionerna
Två motionsyrkanden från allmänna motionstiden tas upp i detta sammanhang.
I motionerna N269 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 15 och Fi203 av Gullan
Lindblad och Göthe Knutson (m) yrkande 6 yrkas avslag på förslaget i
proposition 29.
Även i motion Fi20, som väckts med anledning av proposition 29 av Isa
Halvarsson och Karin Pilsäter (fp), hemställs att proposition 29 avstyrks. En
höjning av koldioxidskatten kan enligt dessa motionärer accepteras endast om
den utgör ett led i en skatteväxling med sänkta arbetsgivaravgifter.
Enligt motion Fi19 av Roy Ottosson m.fl. (mp) bör regeringen återkomma med
förslag som innebär att industrins koldioxidskatt höjs ytterligare (yrk- ande
1). Vidare bör regeringen komma med förslag om nedsättningsregler som innebär
att endast sådan industri där energikostnaden överstiger 1,7 % av
produktionskostnaden kan komma i fråga (yrkande 2).
I motion Fi18 av Ingvar Eriksson och Peter Weibull Bernström (m) föreslås
att växthusodlingens rätt att mot försäkran få göra full skattenedsättning på
fakturan vid leverans av bränsle behålls.
Karin Starrin (c) tar i motion Fi21 upp problemen vid beskattning av råtall-
olja. En lösning är att låta råtalloljeproducenterna (massabruken) som säljer
råtallolja för förädling (dvs. ej som bränsle) få skattebefrielse för
motsvarande mängd eldningsolja. I Finland har man valt lösningen att beskatta
råtallolja som eldningsolja (yrkandena 1 och 2).
I Kristdemokraternas motion Fi46 (väckt med anledning av vårpropositionen)
anförs att en effekt av höjningen av industrins koldioxidskatt är att
förädling av en biprodukt från massaindustrin, råtallolja, drabbas. Detta kan
enligt motionärerna inte ha varit avsikten varför regeringen bör återkomma med
ett förslag som undanröjer denna olägenhet (yrkande 16 delvis).
Skatteutskottets yttranden
Skatteutskottet yttrade sig över proposition 29 och tillhörande motioner i
yttrandet till finansutskottet i budgetprocessens första steg i höstas
(1996/97: SkU1y). Yttrandet återfinns som bilaga till finansutskottets
betänkande 1996/97:FiU1. Skatteutskottet tillstyrkte propositionens förslag om
höjning av koldioxidskatten för industrin och växthusnäringen. Företrädarna
för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna respektive Miljöpartiet
de gröna avgav avvikande meningar.
Beträffande råtalloljan tar skatteutskottet upp motion Fi46 (kd) yrkande 16
(delvis) i yttrandet över vårpropositionen (SkU5y). Skatteutskottet anför
bl.a. att man är medveten om att energi- och koldioxidbeskattningen medför en
förhållandevis stark konkurrensfördel för vissa högkvalitativa biobränslen på
det fullbeskattade området och att detta kan medföra en kostnadsökning för de
företag och branscher som använder sådana biobränslen som råvara. När det
gäller eventuella prishöjande effekter av industrins koldioxidbeskattning
finns det enligt skatteutskottets mening anledning att noga följa utveck-
lingen. Enligt skatteutskottets mening är det viktigt att energi- och
koldioxidbeskattningen har en utformning som ger goda förutsättningar för den
svenska industrins internationella konkurrenskraft och säkrar lönsamheten för
investeringar i varuproduktion i Sverige. Skatteutskottet erinrar om att en
genomgripande översyn av hela energibeskattningsområdet för närvarande
genomförs inom regeringen. Syftet är att lägga fram förslag till riksdagen
under våren 1998 med sikte på ett ikraftträdande tidigast den 1 januari 1999.
Översynen gäller bl.a. industrins energibeskattning. Skatteutskottet utgår
ifrån att regeringen följer utvecklingen på området och avstyrker det aktuella
motionsyrkandet.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna har
avgivit en avvikande mening i denna del.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning att förslaget i proposition
29 om en höjning av koldioxidskatten för industrin och växthusnäringen bör
tillstyrkas.
Beträffande växthusnäringens rätt till skattenedsättning när bränslet leve-
reras föreslog skatteutskottet i yttrandet 1996/97:SkU1y att finansutskottet
skulle förelägga riksdagen förslag till en sådan lagändring att denna rätt
kvarstod i avvaktan på regeringens översyn. Finansutskottet föreslog riksdagen
en sådan lagändring. Kammaren biföll utskottets förslag (1996/97:FiU1, rskr.
53). Regeringen anger nu i vårpropositionen att man avser att pröva frågan om
försäkranssystem för växthusnäringen så att regeringens ställningstagande kan
redovisas i samband med budgetpropositionen hösten 1997.
Beträffande råtalloljan anser utskottet, mot bakgrund av skatteutskottets
yttrande SkU5y, att någon riksdagens åtgärd inte är påkallad.
Med hänvisning till det anförda tillstyrks proposition 29 med den ändringen
att höjningen bör träda i kraft den 1 juli 1997. Motionerna Fi18 (m), Fi19
(mp), Fi20 (fp), Fi21 (c), Fi203 (m) yrkande 6, N269 (m) yrkande 15 samt Fi46
(kd) yrkande 16 (delvis) avstyrks.
Vissa lagtekniska justeringar bör genomföras. Riksdagen har, som påpekats
ovan, under hösten 1996 beslutat att växthusnäringen tills vidare skall ha
kvar möjligheten att få energi- och koldioxidskattenedsättning redan vid inköp
av bränslet. För att regeringens förslag om en höjning av koldioxid- skatten
även skall gälla de växthusföretag som får sin nedsättning på detta sätt bör
punkt 6 av övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1776) om skatt på energi
anpassas till de nya reglerna. Vidare bör den nya regeln om nedsättning av
skatt som överstiger 0,8 % av försäljningsvärdet tillämpas också på de
växthusföretag som får sin energi- och koldioxidskattenedsättning redan vid
inköp av bränslet. Någon justering av den i proposition 29 föreslagna
lagtexten behövs inte eftersom den nya regeln i 9 kap. 9 § är formulerad på
ett sådant sätt att den kan tillämpas även i dessa fall. Av samordningsskäl
bör slutligen den ändring i 12 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på energi
som föreslagits i proposition 1996/97:116 Ändringar i skatteregisterlagen,
m.m. och som tillstyrkts av skatteutskottet i betänkandet 1996/97:SkU19
genomföras i detta sammanhang.
Höjning av de generella koldioxidskattesatserna
Propositionen
Det försenade ikraftträdandet av proposition 29 beräknas medföra en
budgetförsvagning med 190 miljoner kronor för den offentliga sektorn under år
1997. För att finansiera skattebortfallet föreslås nu i vårpropositionen att
de generella koldioxidskattesatserna varaktigt höjs med 0,7 % den 1 juli 1997.
I vårpropositionen anförs att varken energiskatten på el eller
koldioxidskatten av praktiska skäl bör räknas om med hänsyn till förändringar
av konsumentprisindex förrän vid skatteuttaget för år 1999.
Motionerna
I motion Fi90 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas avslag på förslaget (yrkandena 1
och 2, båda i denna del).
Enligt motion Fi45 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) behövs en mer
genomgripande omläggning av energi- och miljöskatterna. Riksdagen bör avslå
regeringens förslag i denna del. Motionärerna hänvisar till att de föreslagit
att riksdagen fattar beslut om en långsiktig och stegvis höjning av bl.a.
energi- skatten och koldioxidskatten (yrkande 17 delvis).
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet menar i sitt yttrande (SkU5y) att det rör sig om endast en
mindre skattehöjning. Regeringens förslag tillstyrks och motionerna avstyrks.
Moderata samlingspartiets och Miljöpartiet de grönas representanter har
avgivit avvikande meningar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än skatteutskottet i denna fråga
och tillstyrker regeringens förslag (yrkandena 69 och 70 i denna del).
Motionerna Fi90 (m) yrkandena 1 och 2 (båda i denna del) samt Fi45 (mp)
yrkande 17 avstyrks.
Återbetalning av energiskatt
Propositionen
I propositionen anförs att regeringen bereder vissa frågor som gäller växthus-
näringens och yrkesfiskarnas nedsättning av energi- och koldioxidskatt och att
beredningsarbetet bedöms kunna avslutas i sådan tid att regeringens
ställningstagande kan redovisas i samband med budgetpropositionen hösten 1997.
Motionen
I motion Fi62 av Karl-Gösta Svenson (m) anför motionären att mervärdesskatten
utgör en kostnad för organisationer och andra som inte bedriver
mervärdesskattepliktig verksamhet och att detta bör beaktas när energiskatt
återbetalas. Båtklubbar kan t.ex. ha rätt till återbetalning av energi- och
koldioxidskatt men får då inte någon ersättning för den mervärdesskatt som
hänför sig till punktskatten.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet säger i sitt yttrande (SkU5y) att det kan finnas anledning att
se närmare på den problemställning som motionären tar upp, och skatteutskottet
utgår ifrån att regeringen uppmärksammar problemet. Skatteutskottet avstyrker
motionen.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet anser, i likhet med skatteutskottet, att motion Fi62 (m) bör
avstyrkas av riksdagen.
Småföretagsåtgärder
Lättnader i beskattningen för ägare i små och medelstora företag
Propositionen
Riksdagen antog hösten 1996 ett förslag om lättnad i ägarbeskattningen i små
och medelstora företag (prop. 1996/97:45, bet. 1996/97:SkU13, rskr.
1996/97:133). Bestämmelserna innebär att viss del av avkastningen på aktier i
onoterade svenska och utländska företag undantas från beskattning hos
aktieägaren. Det belopp som undantas från skatteplikt (lättnadsutrymmet)
beräknas med hänsyn bl.a. till de löner som har utbetalats till anställda i
företaget. Löneunderlaget uppgår till 70 % av lönesumman minskat med 10
basbelopp, fördelat per aktie i bolaget. Lättnadsutrymmet uppgår till summan
av löneunderlaget och anskaffningskostnaderna för aktierna, multiplicerat med
65 % av statslåneräntan. Om skattelättnaden inte kan utnyttjas får beloppet
sparas och dras av mot reavinst när aktierna avyttras.
I vårpropositionen föreslås att löneunderlaget höjs från 70 till 100 % av
lönesumman som ett led i satsningarna på småföretag. Skattelättnaden för
ägarna kan enligt propositionen få gynnsamma sysselsättningseffekter.
Motionen
I Vänsterpartiets motion Fi44 (v) yrkas avslag på propositionen (yrkande 11).
Vänsterpartiet anser att det lönebaserade lättnadsutrymmet skall tas bort och
anför bl.a. att basbeloppsregeln innebär att de små företagen inte kommer i
åtnjutande av dessa förmåner.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SkU5y) propositionens förslag och
avstyrker motionen. Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna har
avgivit en avvikande mening. Vänsterpartiets representant har i en avvikande
mening till yttrandet tillstyrkt partiets motion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet gör utifrån sina utgångspunkter ingen annan bedömning än
skatteutskottet. Utskottet tillstyrker därmed regeringens förslag (yrkande 71
i denna del) medan motion Fi44 (v) yrkande 11 avstyrks.
Avgränsning av småföretag m.m.
Propositionen
I vårpropositionen föreslås ett par detaljjusteringar i fråga om
definitionerna av vad som avses med ett fåmansföretag. I propositionen
föreslås också ett förtydligande av reglerna om en karenstid på 5 år som
enligt de s.k. 3:12-reglerna skall tillämpas i vissa situationer i fråga om
kvalificerade aktier.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SkU5y) dessa förslag.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet, som inte har någon annan uppfattning än skatteutskottet i
denna fråga, tillstyrker propositionens förslag i denna del (yrkandena 71 i
denna del samt 72).
Positiv räntefördelning
Propositionen
Positiv räntefördelning innebär att avdrag medges vid beräkning av inkomst av
näringsverksamhet för en schablonmässigt beräknad avkastning på eget kapital i
verksamheten. Reglerna syftar till att enskilda näringsidkare skall beskattas
för avkastning på ett sätt som är likvärdigt med vad som gäller för ägare av
enmansaktiebolag.
Som redovisats ovan föreslår regeringen i vårpropositionen att
löneunderlaget för fåmansföretagen höjs från 70 till 100 % av lönesumman. En
motsvarande lättnad i beskattningen bör införas för enskilda näringsidkare och
handelsbolagsdelägare. Regeringen föreslår i vårpropositionen att frågan om en
likvärdig beskattning löses genom att räntesatsen för positiv räntefördelning
höjs med 2 procentenheter.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SkU5y) förslaget.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning i denna fråga och
tillstyrker propositionens förslag i denna del (yrkande 73).
Nedsättning av arbetsgivaravgifter
Propositionen
Från och med den 1 januari 1997 får en arbetsgivare vid beräkningen av
arbetsgivaravgifter varje månad göra ett särskilt avdrag med 5 % av
avgiftsunderlaget, dock högst med 2 500 kr (prop. 1996/97:21, bet. 1996/97:
FiU1, rskr. 1996/97:53). Detta motsvarar ett årligt underlag på högst 600 000
kr. För en arbetsgivare med en månatlig lönesumma på minst 50 000 kr innebär
detta ett högsta årligt avdrag med 30 000 kr per år. Syftet med gällande
regler är att underlätta för små och medelstora företag och därmed förbättra
förutsättningarna för nyföretagande och nyanställningar. I syfte att stimulera
egenföretagande finns en kompletterande regel som medger avdrag vid
beräkningen av de socialavgifter i form av egenavgifter som betalas av
enskilda näringsidkare och sådana delägare i handelsbolag som är fysiska
personer.
För att ytterligare stimulera nyanställningar med inriktning på små och
medelstora företag föreslår regeringen i vårpropositionen att nuvarande regler
om nedsättning av socialavgifter utvidgas från den 1 januari 1998. Avdraget
med 5 % av avgiftsunderlaget höjs till högst 3 550 kr per månad, motsvarande
ett årligt underlag på 852 000 kr. För egenföretagarnas avdrag från
egenavgifter föreslås inga förändringar. I de fall både egenavgifter och
arbetsgivaravgifter erläggs höjs dock gränsen för det sammanlagda avdraget
till 42 600 kr. Vissa konsekvensändringar görs i reglerna för delägare i
handelsbolag.
Motionerna
I motion Fi90 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas avslag på förslaget (yrkande 3).
Motionärerna erinrar om att Moderata samlingspartiet i sitt budgetalternativ
har reserverat utrymme för en betydligt större generell sänkning av
arbetsgivaravgifterna genom att den allmänna löneavgiften på 2,6 % slopas.
Också Vänsterpartiet föreslår i motion Fi44 att förslaget avstyrks (yrkande
12). Bland annat invänder Vänsterpartiet att nedsättningen av
arbetsgivaravgifter bör begränsas till företag med högst tio anställda.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande (SfU6y) att eftersom
ytterligare åtgärder för att stimulera nyanställningar är nödvändiga bör
förslaget genomföras. Socialförsäkringsutskottet vill dock påpeka att
konstruktionen med ett högsta avdrag per månad innebär att ett företag med
säsongsverksamhet endast kan utnyttja avdraget under den tid företaget har
säsong. Socialförsäkringsutskottet förutsätter att regeringen överväger
möjliga åtgärder om denna konstruktion visar sig betydligt minska stimulansen.
Till yttrandet har avvikande meningar fogats av företrädarna för Moderata
samlingspartiet respektive Vänsterpartiet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning att
nedsättningen av arbetsgivaravgifter bör vidgas.
Vidare vill utskottet anföra följande.
Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande 1996/97:SfU6y påpekat att
konstruktionen med ett högsta avdrag per månad innebär att ett företag med
säsongsverksamhet endast kan utnyttja avdraget under de månader det har
betalat lön eller motsvarande. Detsamma kan gälla för andra företag som har
varierande lönekostnader under året. De kan således inte utnyttja den sänkta
avgiften på hela sin årslönesumma även om den ligger inom den angivna
årsramen. Att lagregeln fått denna utformning beror på att arbetsgivaravgiften
fastställs och redovisas månadsvis. Om avdrag i stället skulle beräknas på
årsbasis skulle det krävas ett administrativt merarbete i form av en årlig
avstämning i efterhand. Utskottet finner inte denna ordning tillfredsställande
och förutsätter att regeringen överväger möjligheten av en årlig avstämning.
Utskottet vill också erinra om att det, bl.a. från kooperationens sida, har
påtalats att avdraget påverkar konkurrensförhållanden. Utskottet konstaterar
att effekten är en direkt följd av att avdraget utformats för att ge en
relativ förbättring av de minsta företagens situation. Utskottet utgår från
att regeringen kommer att följa vilka effekter avdraget kan få i
konkurrenshänseende.
Propositionens yrkande 74 tillstyrks med hänvisning till det anförda.
Motionerna Fi90 (m) yrkande 3 samt Fi44 (v) yrkande 12 avstyrks. En lagteknisk
justering och en samordning av ikraftträdandet bör göras i lagförslagets 2
kap. 5 a § med anledning av ett lagförslag i proposition 1996/97:100.
Övriga frågor
Omräkningstalen för 1998 års taxeringsvärden
Propositionen
Från och med år 1996 beaktas prisutvecklingen för åren mellan de allmänna
fastighetstaxeringarna genom ett särskilt omräkningsförfarande.
Riksskatteverkets beslut angående omräkning år 1996 innebar att de redan höga
taxeringsvärdena i vissa områden skulle höjas ytterligare. Förhållandena
föranledde att riksdagen, som begärt en översyn av
fastighetstaxeringsförfarandet, i avvaktan på resultatet av denna översyn
begränsade omräkningstalen för bostäder i hyreshus med värdeår 1988 eller
senare till 0,96 och för småhus till högst 1,07 (bet. 1996/97:SkU14, rskr.
1996/97:134).
Regeringen har tillsatt en särskild utredare för att se över förfarandet vid
fastighetstaxeringen. Uppdraget skall vara avslutat före utgången av 1998.
I vårpropositionen föreslår regeringen, i avvaktan på resultatet av
översynen, att omräkningsförfarandet inte bör leda till någon förändring av
taxeringsvärdena för hyreshus till den del de avser värderingsenheter för
bostäder samt för småhusenheter för år 1998. Detta innebär att omräkningstalen
för dessa typer av fastigheter skall vara desamma för år 1998 som de som
gäller för år 1997.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande (SkU5y) att man inte har något emot
att frysa omräkningstalen för bostäder i avvaktan på utredningsresultatet.
Innebörden härav är, enligt skatteutskottets yttrande, att Riksskatteverket
inte skall fastställa omräkningstal för år 1998 för småhusenheter eller för
bostadsdelarna i hyreshusenheter. Skatteutskottet konstaterar att förslaget i
övrigt innebär att förberedelsearbetet inför 1998 års omräkning till viss del
inte behöver genomföras.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker, i likhet med skatteutskottet, propositionens
förslag i denna del (yrkande 76).
Höjd tobaksskatt
Propositionen
I vårpropositionen föreslås att skatten på tobaksvaror höjs med 29 % den 1
augusti 1997. Skattehöjningen bidrar till att finansiera regeringens fem-
punktsprogram för arbete och utbildning. För en höjning av tobaksskatten talar
enligt propositionen även folkhälsoskäl och att Sverige ännu inte uppnått
miniminivån för cigarettskatt inom EU. Enligt EU-reglerna skall tobaksskatten
exklusive moms uppgå till minst 57 % av detaljhandelspriset, och Sverige skall
uppnå den nivån senast vid utgången av 1998. Motsvarande ändringar föreslås
även i fråga om importreglerna.
Motionerna
I motion Fi90 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas avslag på propositionens förslag
i avvaktan på att regeringen förelägger riksdagen tillräckligt beslutsunderlag
(yrkandena 5 och 6).
I motion Fi86 av Per Rosengren (v) yrkas avslag på propositionen i denna del
(yrkande 1) och att konsekvenserna av en kraftig tobaksskattehöjning i fråga
om smuggelrisk, folkhälsoperspektiv och fördelningspolitiska aspekter utreds
(yrkande 2).
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande (SkU5y) att Skatteflyktskommittén
(Fi1994:04) har i uppdrag att kartlägga de brister och problem som finns vid
punktskattekontrollen av EU-interna varor (dir. 1995:96) och att kommittén
inom kort kommer att lägga fram sitt förslag i dessa frågor. I avvaktan härpå
gäller provisoriska regler som syftar till att råda bot på en del av
kontrollproblemen. Skatteutskottet förutsätter att detta arbete leder till att
omfattningen av den illegala hanteringen kan nedbringas. Skatteutskottet
tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motionerna. Avvikande mening
har avgivits av representanterna för Moderata samlingspartiet och
Vänsterpartiet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning att regeringens förslag bör
bifallas. I likhet med skatteutskottet anser finansutskottet att det inte
finns skäl att nu frångå regeringens beräkningar av skatteutfallet, eftersom
effekterna inte kan beräknas exakt.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen (yrkandena 77-79) och
avstyrker motionerna Fi86 (v) samt Fi90 (m) yrkandena 5 och 6.
Inskränkt skattskyldighet för Konung Carl XVI Gustafs 50-årsfond för
vetenskap, teknik och miljö
Propositionen
I propositionen föreslås att Konung Carl XVI Gustafs 50-årsfond för vetenskap,
teknik och miljö befrias från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst
av näringsverksamhet som hänför sig till fastighetsinnehav.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SkU5y) förslaget.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har utifrån sina utgångspunkter ingen anledning att göra någon
annan bedömning än skatteutskottet. Propositionens förslag i denna del
tillstyrks (yrkande 71 i denna del).
Nya benämningar och nya inkomsttitlar
Propositionen
I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna fem nya inkomsttitlar,
nya titel- och undertitelbenämningar på vissa inkomsttitlar samt nya
benämningar på fyra inkomsttitlar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag (yrkandena 85-87).
Kommunsektorn
Utvecklingen av de kommunala utgifterna
Propositionen
I propositionen betonas att den svenska välfärden i stor utsträckning bygger
på att verksamheten i kommuner och landsting fungerar väl. Under 1990-talet
har stora krav ställts på omställningar och neddragningar inom den kommunala
sektorn. Detta har bl.a. inneburit en starkt minskad kommunal sysselsättning.
Trots detta bedömer regeringen att den kommunala verksamheten generellt sett
håller en hög kvalitet, även om en del tecken tyder på att kvaliteten i vissa
delar har påverkats negativt. Fortsatta rationaliseringar de närmaste åren
riskerar att medföra kvalitetsförsämringar och ytterligare minskad
sysselsättning. Samtidigt kommer behoven att öka inom främst skolan och
äldreomsorgen till följd av förändringar i befolkningsstrukturen.
Med hänsyn till de besparingar som gjorts kan behovsökningen enligt regeringen
bli svår att klara inom nuvarande ekonomiska ramar, om kvaliteten samtidigt
skall kunna hävdas. Regeringen bedömer mot denna bakgrund, och med hänsyn till
det förbättrade samhällsekonomiska läget, att det nu finns utrymme för en ökad
satsning på de kommunala kärnverksamheterna vård, omsorg och utbildning.
Regeringen föreslår därför på tilläggsbudget för budgetåret 1997 ökade
statsbidrag till kommuner och landsting på 4 000 miljoner kronor samt att
riksdagen godkänner att den preliminära ramen för utgiftsområde 25 höjs med 8
000 miljoner kronor fr.o.m. år 1998. De ökade statsbidragen förutsätts bidra
till att vidareutveckla kvaliteten i kärnverksamheterna samt också ha en
positiv sysselsättningseffekt.
Regeringen beräknar, med beaktande av förslagen i propositionen, att ramen
för utgiftsområde 25 för år 1998 preliminärt bör uppgå till 93 255 miljoner
kronor, för år 1999 till 95 988 miljoner kronor och för år 2000 till 93 848
miljoner kronor. I samband med denna preliminära beräkning har regeringen
tagit hänsyn till vissa ekonomiska regleringar enligt den s.k.
finansieringsprincipen (det s.k. återbetalningsskyddet, administration av
avgifter för sjukhusvård, kostnader för inkontinensartiklar och för
assistansersättning samt omläggning av systemet med sjömansskatt). Regeringen
återkommer i budgetpropositionen med förslag till regleringar inför år 1998. I
vårpropositionen hemställer regeringen att riksdagen skall godkänna
beräkningen av utgifterna inom den kommunala sektorn (yrkande 7).
Motionerna
Moderata samlingspartiet behandlar kommunsektorns ekonomiska utrymme i
partimotionen Fi42 (m) yrkande 8 och i kommittémotionen Fi59 (m) yrkande 8.
För att skapa förutsättningar för skattesänkningar som stärker medborgarna och
får ekonomin att fungera bättre föreslår motionärerna en annan
medelsfördelning mellan stat och kommun är regeringens. Genom att höja
grundavdraget i beskattningen till 10 000 kr samt införa ett extra grundavdrag
per barn på 10 000 kr sänks den utdebiterade kommunalskatten med 8,3 miljarder
kronor fr.o.m. år 1998. Kommunerna kompenseras enligt det moderata
alternativet genom ett i motsvarande mån höjt statsbidrag. Partiet avvisar
däremot regeringens förslag att höja statsbidragsnivån med 8 miljarder kronor
för den allmänna kommunala verksamheten och vill skapa ett ekonomiskt utrymme
för en generell sänkning av kommunalskatterna genom att staten tar över
finansieringen av skolan i form av en s.k. nationell skolpeng.
Moderaterna avvisar också regeringens s.k. återbetalningsskydd och förslaget
att överföra delar av finansieringsansvaret för assistansersättningen till
kommunerna. Motionärerna tillgodoräknar sig därutöver de effekter för
kommunsektorn som följer av förslagen till kortare sjuklöneperiod för
arbetsgivare, minskade lönekostnader till följd av ytterligare en karensdag
samt lägre barnomsorgskostnader på grund av ett återinfört vårdnadsbidrag.
Sammanlagt minskar kostnaderna för kommunsektorn därmed enligt motionen med 5
025 miljoner kronor för vardera åren 1998, 1999 och 2000. I motionerna hävdas
också att de moderata förslagen stärker kommunernas ekonomiska utrymme genom
avveckling av kostnadsdrivande statlig reglering och genom ökad
konkurrensutsättning av den kommunala verksamheten. Det moderata alternativet
innebär en minskning av regeringens ramförslag med brutto 12 575 miljoner
kronor för år 1998, med 14 875 miljoner kronor för år 1999 och med 12 575
miljoner kronor för år 2000.
I motion Fi43 (fp) tillstyrks (yrkande 6) den föreslagna höjningen av
statsbidragen till kommuner och landsting. Samtidigt anser motionärerna att
höjningen av bidragen inte kommer att innebära att uppsägningarna upphör.
Möjligen kan takten i uppsägningarna komma att dämpas enligt de beräkningar
som Svenska Kommunförbundet presenterat. Regeringens insatser är därför
otillräckliga. En bidragande orsak är att det kommunala skatteunderlaget
sviktar. Detta är enligt Folkpartiet liberalerna en tydlig illustration till
att Sverige behöver flera skattebetalare. Folkpartiet avvisar förslaget från
regeringen till besparingar på 800 miljoner kronor i assistansersättningen,
vilket innebär ett motsvarande större resursutrymme för kommunerna i
förhållande till regeringens förslag. Enligt motionen är Folkpartiets
alternativa förslag till ramnivåer för kommunbidragen 300 miljoner kronor
lägre än propositionens förslag för vart och ett av åren 1998, 1999 och 2000.
Enligt motion Fi44 (v) yrkandena 6 och 14 har den ekonomiska och
statsfinansiella krisen drabbat kommunsektorn genom minskat skatteunderlag
parallellt med ökade sociala utgifter. Samtidigt har den statliga
budgetsaneringen försämrat kommunernas ekonomiska förutsättningar bl.a. genom
höjda egenavgifter och sänkta nivåer i socialförsäkringssystemen. Med i bilden
finns också ett under de senaste åren växande gap mellan de kommunala
resurserna och de ökande behoven av kommunala tjänster. Den negativa trenden
har förstärkts genom att staten satt upp nya hinder genom balanskrav i
resultatredovisningen, genom restriktioner i den kommunala beskattningsrätten
och genom att finansieringsprincipen inte tillämpats fullt ut.
Vänsterpartiet välkomnar att kommunsektorn får ökade resurser men betonar
samtidigt att regeringens förslag inte medger någon tillväxt av den kommunala
konsumtionen. Omfördelningen till kommunerna motsvarar inte heller 8 miljarder
kronor netto för år 1998 eftersom belastningen på kommunerna samtidigt ökar
inom vissa verksamhetsområden. Enligt motionärerna måste kommunerna få en
större del av den framtida tillväxten. Partiet vill därför höja statsbidragen
med 4 miljarder kronor i form av ett åldersrelaterat anslag. Genom att
vidhålla sitt tidigare förslag om en riktad sänkning av arbetsgivaravgifterna
för kommuner och landsting motsvarande 5 miljarder kronor förbättras
kommunsektorns finansiella situation enligt motionärerna med 1 miljard kronor
i förhållande till regeringens förslag.
Även Miljöpartiet de gröna välkomnar i motion Fi45 förslaget att höja
statsbidragen till kommuner och landsting (yrkande 51), något som delvis
tillgodoser partiets tidigare krav på vidgad ekonomisk ram för kommunsektorn.
Motionärerna anser dock att regeringens bedömning om att ytterligare
personalminskningar kan undvikas är alltför optimistisk. I motionen hävdas att
Miljöpartiets förslag till ekonomisk politik leder till en förstärkt ekonomi i
kommunsektorn som gör det möjligt att begränsa fortsatta
personalneddragningar. En skatteväxling skulle leda till att kommunsektorns
kostnader för arbetsgivaravgifter och sjuklön minskar väsentligt mer än
kostnadsökningarna till följd av höjda energiskatter. Kommunernas kostnader
för socialbidrag och arbetsmarknadsåtgärder skulle också minska till följd av
förslagen till brutet tak i socialförsäkringarna, kortare kvalificeringsperiod
till a-kassan och minskad arbetslöshet till följd av arbetstidsförkortning.
Miljöpartiets förslag skulle därmed indirekt förstärka de kommunala finanserna
med netto 2 miljarder kronor för år 1998, 3,5 miljarder kronor år 1999 och 5
miljarder kronor år 2000.
Enligt motion Fi46 (kd) ligger grunden till kommunsektorns resursproblem i
att regeringens politik genom indirekta effekter minskat det ekonomiska
utrymmet med mellan 15 och 20 miljarder kronor. Till följd av den allmänna
ekonomiska utvecklingen med minskade skatteintäkter, minskade statliga bidrag,
skattestopp och ökade sociala kostnader har den kommunala sektorn under de
senaste åren varit utsatt för mycket omfattande förändringar. Därför är
förslaget att återföra indragna resurser med 8 miljarder kronor från år 1998
välkommet men inte tillräckligt. Enligt motionärerna innebär
Kristdemokraternas samlade ekonomiska politik påtagliga förbättringar i
förhållande till regeringens politik. Effekterna av denna politik uppges i
motionen leda till att kommunerna trots minskade statsbidrag skulle få ett
nettotillskott på 2,5 miljarder kronor per år jämfört med regeringens förslag.
Den valda metoden bygger främst på sänkta egenavgifter som ger kommunerna
ökade skatteintäkter på drygt 6 miljarder kronor, återinförande av
vårdnadsbidraget som innebär minskade barnomsorgskostnader för kommunerna, en
återgång till fjorton dagars arbetsgivaransvar i sjukförsäkringen, en andra
karensdag samt en effektivare skatteindrivning. För att inte överkompensera
kommunsektorn återförs 7,6 miljarder kronor. Av detta skäl blir ramen för
utgiftsområde 25 lägre än i propositionen.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet ansluter sig till det som anförs i propositionen om den stora
betydelse som kommunernas och landstingens verksamhet har inom svensk
välfärdspolitik. Utskottet anser också i likhet med regeringen att förslagen
till ordentliga satsningar genom höjda statsbidrag verksamt kan bidra till att
hävda kvaliteten inom vården, omsorgen och skolan liksom till att främja
sysselsättningen. Utskottet vill i sammanhanget särskilt peka på att det ökade
resursutrymmet för kommuner och landsting dessutom också har stor betydelse ur
regionalpolitisk synvinkel och kommer alla delar av landet till godo.
Utskottet har tidigare i betänkandet tillstyrkt att statsbidragen till
kommuner och landsting tillförs 4 000 miljoner kronor på tilläggsbudget för år
1997 samt att ramen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner höjs
med 8 000 miljoner kronor fr.o.m. år 1998.
Regeringen begär i vårpropositionen också att riksdagen skall godkänna den
gjorda beräkningen av utgifterna inom den kommunala sektorn. Vänsterpartiet
föreslår att riksdagen skall avslå regeringens beräkning av de kommunala
utgifterna samt göra ett tillkännagivande om vad som sägs i motionen om
förbättrade förutsättningar för den kommunala ekonomin. Moderaterna,
Folkpartiet och Miljöpartiet föreslår att riksdagen skall godkänna de
beräkningar som partierna gör i sina respektive motioner.
Folkpartiets förslag avviker endast marginellt från propositionen. Förslagen
från övriga partier innebär ett fullföljande av respektive partiers tidigare
budgetpolitiska alternativ. Partierna tillgodoräknar sig bl.a. positiva
kommunalekonomiska effekter av sina förslag till sänkta arbetsgivaravgifter
(v), återinförande av vårdnadsbidrag (m) och avdragsgilla egenavgifter (mp),
Moderaterna även för förslaget till ytterligare en karensdag. Utskottet kan
konstatera att samtliga här aktuella förslag till regeländringar har avvisats
av riksdagen.
En betydande del av skillnaden mellan Moderata samlingspartiets beräkningar
av utgifterna inom den kommunala sektorn och övriga partiers alternativ
förklaras av att Moderata samlingspartiet ensamt avvisar propositionens
förslag till ökade statsbidrag. Utskottet har redan i det föregående
tillstyrkt förslagen i propositionen och avstyrkt det moderata alternativet
med hänsyn främst till behovet att värna kvaliteten i de kommunala
kärnverksamheterna. I konsekvens härmed avvisar utskottet även det här
aktuella yrkandet.
Propositionens beräkning av utvecklingen inom kommunsektorn bygger på
antaganden som görs i finansplanen. Utskottet anser att de bedömningar som
görs i propositionen om utvecklingen av de kommunala utgifterna är väl avvägda
sett ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Utskottet tillstyrker således att
riksdagen godkänner regeringens förslag till beräkning av utgifterna inom den
kommunala sektorn (yrkande 7). Det innebär att utskottet även ansluter sig
till vad regeringen anför om ekonomiska regleringar enligt
finansieringsprincipen inför år 1998.
Motionerna Fi42 (m) yrkande 8, Fi43 (fp) yrkande 6, Fi44 (v) yrkandena 6 och
14, Fi45 (mp) yrkande 51 och Fi59 (m) yrkande 8 avstyrks.
Vissa kommunalekonomiska frågor
Inledning
I detta avsnitt behandlas ett antal kommunalekonomiska frågor som tagits upp i
motioner väckta med anledning av vårpropositionen. I anslutning därtill
behandlas också några yrkanden i motioner, väckta med anledning av regeringens
skrivelse 1996/97:118 om utvecklingen inom den kommunala sektorn, med
anknytning till här behandlade frågor. Övriga yrkanden i motioner väckta med
anledning av regeringens skrivelse 118 behandlas i avsnittet om den kommunala
verksamhetens utveckling.
Utjämningssystemet för kommuner och landsting
Motionerna
I motion Fi59 (m) återkommer Moderata samlingspartiet (yrkande 5) till sitt
krav på att det inomkommunala utjämningssystemet skall ersättas med ett enligt
motionärerna grundlagsriktigt system. Den grundläggande principen för den
kommunala självstyrelsen bör vara att det en kommun upptar i kommunalskatt
skall disponeras fullt ut av kommunen för dess lokala uppgifter. När staten
disponerar den skatt som en kommun eller ett landsting upptar för sina lokala
uppgifter är detta, heter det i motionen, ett grundskott mot den kommunala
självstyrelsen.
Det inomkommunala utjämningssystemet innebär också enligt motionen en
felaktig fördelningspolitik med sneda effekter av olika slag. För de kommuner
som förlorar mycket på systemet blir effekten särskilt stor för låg- och
medelinkomsttagare, och den kommunala servicen påverkas negativt.
En annan allvarlig effekt är att systemet inte ger den minsta stimulans till
ekonomisk tillväxt i kommunerna. Tvärtom blir effekten i kommuner som ökar sin
skattekraft att de inte får behålla denna. Den parlamentariska utredning som
skall utvärdera det nya utjämningssystemet bör få som en särskild uppgift att
iaktta och analysera det beslutade systemets effekt på incitamenten för
enskilda kommuner att bidra till ekonomisk tillväxt i Sverige.
Även i motion Fi91 (m), väckt med anledning av regeringens skrivelse
1996/97:118, ställs krav på att den parlamentariska utredning som följer
utjämningssystemet skall få vidgade arbetsuppgifter. Det är enligt motionen av
stor betydelse att klarlägga de negativa effekter för landet och
samhällsekonomin som ett sådant tillväxtfientligt system får. I samma motion
framhålls också att det är en oroande tendens att kommuner som gynnats av de
nya reglerna för inkomst- och  strukturkostnadsutjämning ej sänkt sin skatt.
Kommuner som erhåller relativt förbättrade villkor utnyttjar således inte
tillfället att sänka sin ofta höga utdebitering. Eftersom ett framskjutet
argument för utjämningssystemet varit att utjämna skillnader i kommunalskatt är
det anmärkningsvärt att någon uppföljning inte tycks ske av varför detta mål
inte nås. I motionen begärs därför att en sådan uppföljning skall komma till
stånd (yrkandena 1 och 2).
I motion Fi92 (fp), som också väckts med anledning av regeringens skrivelse
1996/97:118, ställs krav på att tilläggsdirektiv skall ges till utredningen om
det kommunala utjämningssystemet (yrkande 1). Enligt Folkpartiet bör
inkomstutjämningen sättas till 90 i stället för 95 % av medelskattekraften,
detta för att minimera det antal kommuner som råkar i en Pomperipossa-situation
och för att det skall finnas ett kommunalpolitiskt incitament att öka den egna
kommunens skattekraft. Motionärerna anser också att ytterligare medel skall
fördelas i enlighet med de grundläggande kriterier som föreslogs av den s.k.
Henstrandska utredningen. Sedan dess har segregationen tilltagit och det
sociala utgiftstrycket på vissa kommuner ökat. Detta förstärker behovet av att
de ursprungligen framlagda sociala kriterierna får ökad tyngd.
Konstitutionsutskottets yttrande
Konstitutionsutskottet tar i sitt yttrande (KU11y) upp kravet i motion Fi59 (m)
på att riksdagen skall besluta om ett grundlagsriktigt kommunalt
utjämningssystem fr.o.m. den 1 januari 1998. Konstitutionsutskottet föreslår
att motionen skall avstyrkas och hänvisar därvid helt kort till sitt förra
våren avgivna yttrande (1995/96:KU10y) i samma fråga. I detta yttrande ansåg
konstitutionsutskottet att kravet byggde på den felaktiga förutsättningen att
det nuvarande statsbidragssystemet skulle vara grundlagsstridigt och pekade på
den grundliga prövning som frågan fick under år 1995 i samband med att systemet
infördes. Någon omprövning av systemet utifrån konstitutionella utgångspunkter
behöver således inte ske, ansåg konstitutionsutskottet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet vill i anslutning till vad som i motion Fi59 (m) sägs om det
nuvarande bidrags- och utjämningssystemet och dess förhållande till
grundlagsbestämmelserna hänvisa till vad konstitutionsutskottet anfört i
frågan. Finansutskottet anser liksom våren 1996, då ett motsvarande
motionsyrkande behandlades, att systemets grundlagsenlighet är ställd utom
allt tvivel (bet. 1995/96:FiU10). I likhet med konstitutionsutskottet anser
finansutskottet att någon omprövning av systemet utifrån konstitutionella
utgångspunkter inte behövs.
Utskottet konstaterar beträffande övriga motionskrav som gäller bidrags- och
utjämningssystemet att identiska eller likartade yrkanden har behandlats och
efter förslag från utskottet avslagits av riksdagen under 1995 och 1996 (bet.
1994/95:FiU19, 1995/96:FiU5 och 1996/97:FiU7).
Med hänvisning till det anförda avstyrker finansutskottet motionerna Fi59
(m) yrkande 5, Fi91 (m) yrkandena 1 och 2 samt Fi92 (fp) yrkande 1.
Den kommunala beskattningsrätten
Motionen
I motion Fi45 (mp) sägs att beslutet att minska statsbidragen till de kommuner
och landsting som höjer sin utdebitering år 1998 bör rivas upp av såväl
principiella som ekonomiska skäl. Beslutet innebär i praktiken ett allvarligt
ingrepp i det kommunala självbestämmandet. Sådana ingrepp bör bara ses som en
yttersta nödfallsåtgärd om det föreligger reella hot att kommunerna genom
okontrollerade skattehöjningar riskerar att allvarligt skada den totala
samhällsekonomin. Något sådant hot föreligger enligt motionärernas mening inte
för närvarande (yrkande 53).
I motionen avvisas också (yrkande 54) tankarna på att i någon form straffa
de kommuner och landsting som sänker skatten. Ingrepp i den kommunala
beskattningsrätten som riktar sig mot såväl höjda som sänkta skatter är ett
utslag för ett fyrkantigt regleringstänkande som inte är förenligt med den
långvariga svenska traditionen med kommunalt självstyre. Om ett litet antal
kommuner eller landsting med mycket god respektive mycket dålig ekonomi vill
ändra sin utdebitering bör detta ses som naturliga inslag i en fortgående
process där kommunerna anpassar sin verksamhet och skattesats till ändrade
yttre förutsättningar och kommuninvånarnas önskemål. Ingrepp i denna process,
framhålls i motionen, leder bara till ineffektivitet, dåligt resursutnyttjande
och skador på den demokratiska processen.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet framhöll hösten 1996 - i samband med sin behandling av
förslaget att införa en tvåårig spärr mot höjningar av de kommunala
utdebiteringarna - att konstruktionen utgjorde en lämplig avvägning mellan
kraven på samhällsekonomisk balans och kraven på kommunal självstyrelse.
Utskottet konstaterade också att konstitutionsutskottet godtagit förslaget
utifrån konstitutionella utgångspunkter och att regeringen hade inhämtat
Lagrådets yttrande (bet. 1996/97:FiU6 s. 5). Utskottet står fast vid denna
ståndpunkt och noterar samtidigt att något förslag att ingripa mot kommuner
och landsting som avser att sänka sina skatter inte föreligger. Något
uttalande från riksdagens sida är därför inte påkallat.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi45 (mp) yrkandena 52 och 53.
Stimulans till kommunala skattesänkningar
Motionen
I motion Fi59 (m) understryks, i anslutning till yrkande 4, att den nuvarande
spärren mot kommunala skattehöjningar, dvs. lagen om minskning i särskilda
fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och
1998, måste kompletteras med en stimulans till vissa kommuner att sänka sin
höga kommunalskatt. Genom att de kommuner som gynnats av det nya
utjämningssystemet ej sänker sin skatt konserveras den höga skattenivån, trots
bidragstillskottet. Genom att nu även framställa kommunalskattesänkningar som
oacceptabla visas också, enligt motionärerna, bilden av en regering som inte
vill ge låg- och mellaninkomsttagarna en helt nödvändig lindring av
skattebördan genom en sänkning av inkomstskatten. I motion Fi91 (yrkande 1),
som ovan behandlats av utskottet, har Moderata samlingspartiet ställt krav på
en uppföljning och ett klarläggande av varför skatterna inte sänkts i de
kommuner och landsting som gynnats av det nya utjämningssystemet. I den nu
aktuella motionen begärs att regeringen skall lägga fram förslag till
stimulans till skattesänkningar i de aktuella kommunerna och landstingen.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har redan två gånger under innevarande riksmöte avstyrkt
yrkanden från Moderata samlingspartiet med likartad innebörd (bet. 1996/97:
FiU3 s. 19 och bet. 1996/97:FiU6 s. 6). Utskottet har därvid inte varit berett
att ställa sig bakom statliga åtgärder riktade mot kommuner och landsting i
syfte att förmå dem att sänka sin skattesatser. Samtidigt har utskottet
förutsatt att kommuner och landsting som gynnats av det nya bidrags- och
utjämningssystemet överväger en sänkning av sina skattesatser. Utskottet har
inte ändrat uppfattning och avstyrker således motion Fi59 (m) yrkande 4.
Avreglering, konkurrensutsättning och ändrad uppgiftsfördelning
Motionen
I motion Fi59 (m) framhålls (yrkande 1) att en avreglering bör ske av
kommunernas och landstingens verksamhet i syfte att stärka det lokala
självstyret och vitalisera demokratin. Utgångspunkten bör vara att de
uppgifter i samhället som kräver lokala lösningar och som bäst utformas på
lokal nivå också skall skötas lokalt. Statlig reglering måste begränsas till
att ange ramarna för den kommunala verksamheten i stort och att lägga fast de
ekonomiska förutsättningar som gäller för en sund offentlig ekonomi som
helhet. Det är inte motiverat att staten reglerar och standardiserar
verksamhet som kommunerna skall bedriva.
Det kommunala skattetrycket måste enligt motionärerna sänkas, kommunernas
verksamhet effektiviseras och koncentreras till kärnuppgifterna samt
konkurrensutsättas genom fler entreprenader. Till de genuina kommunala
ansvarsområdena hör det lokala samhällets utveckling genom bl.a. fysisk
planering, teknisk service och infrastruktur, viktiga omsorgsfrågor inte minst
för de äldre samt myndighetsutövning vad gäller sociala frågor och frågor som
rör natur- och stadsmiljö. Kommunerna skall också ansvara för det sociala
biståndet när andra trygghetssystem inte förslår, sägs det i motionen.  Stödet
till barnfamiljer bör lämnas genom skatteminskning och inte genom kommunala
subventioner av vissa barnomsorgsformer. Rätten till en grundläggande
utbildning och rätten att välja skola skall garanteras genom införandet av en
nationell skolpeng.
I motion Fi59 (m) sägs också (yrkande 2) att konkurrensutsättningen ökades
påtagligt under föregående mandatperiod, något som ledde till en markant höjd
produktivitet. Mycket av det interna utvecklingsarbete som skedde under denna
period var en effekt av en mer stimulerande konkurrensmiljö. Den nuvarande
regeringen har enligt motionärerna inte tilltro till att kommunsektorn skall
kunna fortsätta ett viktigt effektiviseringsarbete till gagn för medborgarna.
I stället tror man lösningen vara att överföra ytterligare statliga pengar i
bidrag, en åtgärd som troligtvis på sikt är direkt kontraproduktiv. Genom att
kommunsektorn är så omfattande anser motionärerna att positiva förändringar
genom t.ex. en ökad konkurrensutsättning långsiktigt skulle få gynnsamma
effekter på hela samhällsekonomin.
För att uppnå ett långsiktigt stabilt system för de ekonomiska relationerna
mellan stat och kommun bör, enligt motion Fi59 (m) yrkande 7, en översyn
omedelbart påbörjas i syfte att inom de närmaste åren inleda en successiv
förändring av den offentliga sektorns omfattning och ansvarsfördelning. Med
den omfattning som den kommunala sektorn har i vårt land blir skillnaderna i
egen skattekraft och opåverkbara kostnader så betydande mellan enskilda
kommuner att det krävs ett statligt system för att ge kommunerna likvärdiga
förutsättningar att sköta sina uppgifter. Förutsättningarna för att hitta ett
långsiktigt hållbart system skulle emellertid öka avsevärt om de kommunala
uppgifterna/utgifterna och det kommunala finansieringsansvaret begränsades.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet vill peka på att riksdagen så sent som i december 1996 på
förslag av utskottet avslog en motion från Moderata samlingspartiet med tre
likalydande yrkanden som de nu aktuella om avreglering, konkurrensutsättning
respektive översyn av uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun (bet.
1996/97:FiU3 s. 22).
Utskottet anförde därvid bl.a. följande:
Utskottet anser att statsmakternas roll är att ange ramarna för den kommunala
verksamheten liksom de ekonomiska förutsättningarna. Bland de nationella
intressen som måste hävdas finns, förutom likvärdig och rättvist fördelad
samhällsservice, skydd för medborgarnas liv och hälsa, skydd för särskilt
utsatta grupper liksom rättssäkerhet. Det finns därför enligt utskottet ett
grundläggande behov av en viss reglering av den kommunala verksamheten, t.ex.
när det gäller skolverksamheten. Samtidigt anser utskottet att lokala frågor
så långt som möjligt skall skötas lokalt.
Utskottet håller givetvis fast vid denna grundläggande syn på samspelet mellan
stat och kommun. Utskottet vill också peka på att regeringen i skrivelse
1996/97:118 om utvecklingen inom den kommunala sektorn redovisat exempel på
erfarenheter av ökad konkurrensutsättning i kommuner och landsting.
Utskottet avstyrker med det ovan anförda motion Fi59 (m) yrkandena 1, 2 och
7.
Medborgarperspektivet
Motionerna
I såväl motion Fi59 (m) yrkande 3 som motion Fi91 (m) yrkande 15 understryks
att det ofta framhålls att undersökningar visar att medborgarna är ganska
nöjda med den kommunala servicen. Härav framgår, hävdar motionärerna, att den
produktivitetsförbättring som uppnåddes i kommunsektorn under den föregående
mandatperioden lät sig väl förenas med bibehållen service. Intressant är
emellertid att de privata alternativen inom t.ex. skola och omsorg ofta har
mer nöjda kunder, samtidigt som de i regel har betydligt lägre kostnader. Mot
den bakgrunden vore det på sin plats att regeringen redovisar de skäl som
ligger bakom regeringens ovilja mot elevers och föräldrars rätt att välja
skola och omsorg, en rätt som borde vara självklar. I den diskussion som förs
om mångfald och kvalitet inom de kommunala verksamhetsområdena är det enligt
motionärerna särskilt viktigt att lyfta fram hur resultatet till sist värderas
av dem som verksamheten är till för.
Utbildningsutskottets yttrande
Utbildningsutskottet föreslår i sitt yttrande (UbU6y) att finansutskottet
skall avstyrka yrkande 15 i motion Fi91 (m). Utbildningsutskottet pekar på att
det inom Skolverket pågår olika studier om valfrihet och segregation där
frågor av det slag som motionärerna väcker delvis har studerats och även
fortsättningsvis kommer att studeras. I rapporten Att välja skola - effekter
av valmöjligheter i grundskolan (Skolverkets rapport nr 109) ges t.ex. en
beskrivning av effekter och förhållningssätt till rätten att välja skola i
tolv kommuner, främst storstäderna och andra större städer. Även i rapporten
Likvärdighet - ett delat ansvar (Skolverkets rapport nr 110) berörs frågan om
valfrihet. En utvärdering som redovisas i rapporten belyser effekter av
möjligheten att välja skola i grundskolan.
Socialutskottets yttrande
Socialutskottet avstyrker i sitt yttrande (SoU8y) yrkande 3 i motion Fi59,
dock utan att ta ställning i sak till motionsyrkandet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet konstaterar i likhet med utbildningsutskottet att
motionärernas krav delvis redan är tillgodosett genom de studier som pågår och
planeras genom de statliga skolmyndigheternas försorg. Utskottet har ingen
annan uppfattning i sakfrågan än utbildningsutskottet och avstyrker därför
motionerna Fi59 (m) yrkande 3 och Fi91 (m) yrkande 15.
Den kommunala verksamhetens utveckling m.m. (regeringens skrivelse
1996/97:118)
Inledning
Regeringen har i skrivelse 118 lämnat en översiktlig redovisning av hur den
kommunala verksamheten utvecklats i förhållande till de nationella mål som
statsmakterna satt upp för vissa verksamhetsområden. I redovisningen ingår
därför inte de verksamheter som kommuner och landsting bedriver frivilligt. I
skrivelsen ges också en redovisning av kommunernas och landstingens ekonomi
liksom utvecklingen av organisations- och verksamhetsformerna. Statistiska
uppgifter har endast funnits att tillgå i preliminär form för verksamhetsåret
1996. Därför avser den övervägande delen av redovisningen verksamheten år
1995. Regeringens skrivelse har karaktären av en verksamhetsberättelse för den
samlade kommunala verksamheten och är således tillbakablickande och i allt
väsentligt deskriptiv. Regeringen har inte begärt något ställningstagande från
riksdagens sida.
Två motioner har väckts med anledning av skrivelsen. I motion Fi92 av Anne
Wibble och Karin Pilsäter (fp) ställs krav på ytterligare uppföljningsinsatser
för att belysa den hittillsvarande utvecklingen inom ett antal kommunala
verksamhetsområden. I motion Fi91 av Lars Tobisson m.fl. (m) begärs på
motsvarande sätt ytterligare analyser och kartläggningar på ett antal områden
men också framtida åtgärder och förslag till ändrad inriktning av politiken på
vårdområdet och för skolan.
I det följande redovisas först motionärernas yrkanden verksamhetsområdesvis
samt berörda utskotts ställningstaganden till dessa. Därefter gör
finansutskottet ett sammanfattande utlåtande över regeringens skrivelse 118
och motionsförslagen.
Hälso- och sjukvård
Motionerna
I motion Fi92 (fp) framhålls att Sverige åter har blivit ett kösamhälle. Det
är enligt motionärerna ett minimikrav att regeringen kartlägger hur den totala
kösituationen ser ut för äldre människor. Mer än 13 000 personer står i kö
till viktiga operationer och behandlingar, uppger motionärerna. Hur många som
köar för att komma fram till kön är det ingen som vet (yrkande 2 delvis).
Även i motion Fi91 (m) konstateras att regeringens skrivelse nu visar att
vårdköerna har pånyttfötts och blivit allt allvarligare (yrkande 3). Samtidigt
som väntetiderna för vård och behandling kontinuerligt ökar har regeringen och
den socialdemokratiska majoriteten i Landstingsförbundet beslutat att avskaffa
den vårdgaranti som infördes av den borgerliga regeringen och som enligt
motionärerna så tydligt visat sig fungera. Det är enligt motionen allvarligt
att regeringen så uppenbart nonchalerar problemet med de växande vårdköerna.
Det är väsentligt att återinföra en vårdgaranti motsvarande den under förra
mandatperioden (yrkande 4). Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett
sådant förslag. Motionärerna anser också att landstingens pengar i en
situation då köerna växer och bristerna inom hälso- och sjukvården blivit
alltmera uppenbara i första hand bör gå till just hälsovård och inte till
annan verksamhet såsom kollektivtrafik, kulturverksamhet eller utbildning.
Socialutskottets yttrande
Socialutskottet framhåller i sitt yttrande (SoU9y) att de aktuella
motionsyrkandena bör avstyrkas. Socialutskottet pekar på att vårdgarantin i
sin ursprungliga utformning infördes för att lösa köproblemen inom vården i en
tid när det fortfarande fanns outnyttjad kapacitet på många håll. Extramedel
från staten till insatser av detta slag och strukturella förändringar inom
vården bidrog också till att köerna kortades. Utvärderingar av vårdgarantin
har emellertid visat att effekten var kortvarig. Socialutskottet anser att
vårdgarantin i sin ursprungliga utformning har spelat ut sin roll och att den
nya besöksgarantin i stället tar sikte på att öka tillgängligheten för alla
patienter.
När det gäller kravet på kartläggning av kösituationen erinrar
socialutskottet om att utskottet nyligen (1996/97:SoU14) ställt sig bakom
vissa riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Riktlinjerna
baseras på etiska principer och exemplifieras med fyra breda
prioriteringsgrupper. Socialutskottet pekar också på att Kommittén om hälso-
och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000) i delbetänkandet
Behov och resurser i vården - en analys (SOU 1996:163) bl.a. gjort prognoser
av resursbehovet fram till år 2010. En demografisk framskrivning innebär att
kraven på resurser för landstingens hälso- och sjukvård ökar under perioden.
Beredningen av dessa frågor pågår i Socialdepartementet. Socialutskottet anser
att riksdagen inte bör föregripa regeringens kommande förslag på området.
Äldreomsorg
Motionerna
I motion Fi91 (m) anförs att regeringens beskrivning av problemen inom
äldreomsorgen pekar på att kommunerna under flera år prioriterat andra
verksamheter än den kärnuppgift som äldreomsorgen är. Detta måste tydligt
observeras och diskuteras mot bakgrund av att behoven av äldrevård kommer att
öka i takt med att antalet personer över 80 år blir allt större.
Utgångspunkten bör enligt motionärerna vara att kommunerna koncentrerar sin
verksamhet kring ett begränsat antal kärnområden, något som ställer nya krav
på kommunerna (yrkande 5).
I motionen understryks också att det är viktigt att betona de äldres rätt
till valfrihet vad gäller omsorg och boendeformer. Rätten till valfrihet bör
således skrivas in i socialtjänstlagen. Ett sätt att garantera en sådan
valfrihet, samtidigt som man minimerar risken för att äldre ansvarsmässigt
hamnar mellan olika stolar, vore att införa en äldreomsorgsförsäkring (yrkande
6).
I motion Fi92 (fp) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kartläggning av den totala vård- och
omsorgskön för äldre människor. Motionärerna anser att regeringen skall
kartlägga hur den totala kösituationen ser ut för äldre människor bl.a. såvitt
gäller köer till värdigt äldreboende samt kvarvarande behov av utbyggnad till
eget rum (yrkande 2 delvis).
Socialutskottets yttrande
Socialutskottet framhåller i sitt yttrande (SoU9y) med anledning av vad som
anförs i motion Fi91 (m) att utskottet vidhåller sin inställning att
äldreomsorgen är en gemensam angelägenhet som skall finansieras solidariskt
och styras offentligt. Kommunerna har ansvar för omsorgen och skall fördela
resurserna efter behov. Det av regeringen nyligen föreslagna resurstillskottet
syftar enligt socialutskottet bl.a. till att kvaliteten i äldreomsorgen skall
kunna höjas. De aktuella motionsyrkandena avstyrks.
Med anledning av vad som anförs i motion Fi92 (fp) framhåller
socialutskottet att en positiv konsekvens av ädelreformen är, enligt en
rapport av Socialstyrelsen, att antalet äldrebostäder har ökat betydligt och
då inte minst gruppbostäder för dementa. Valfrihet och integritet är enligt
socialutskottets mening ett par av huvudprinciperna för äldreomsorgen. En
förutsättning för att dessa principer skall kunna genomföras är enligt
utskottets mening att den som så önskar skall kunna få bo i eget rum.
Socialstyrelsen skall även under den närmaste treårsperioden aktivt följa
utvecklingen på området. Socialutskottet anser att motion Fi92 (fp) bör
avstyrkas i här aktuell del.
Barnomsorgen
Motionerna
Enligt motion Fi91 (m) bör regeringen återkomma med förslag om att återinföra
kommunernas skyldighet att lämna bidrag till enskild förskole- eller
barnomsorgsverksamhet (yrkande 7). Det vore ett viktigt steg för att stärka de
enskilda förskolornas position i avvaktan på mer genomgripande
familjepolitiska reformer. Bidragsregler och styrsystem måste, menar
motionärerna, utformas så att vissa verksamhetsformer, t.ex. familjedaghem,
inte missgynnas. Barnomsorgen måste utformas efter föräldrarnas önskemål och
barnens behov och inte utifrån politiska eller administrativa förutsättningar,
heter det.
I motion Fi92 (fp) reses krav på en utvärdering av kvaliteten inom
barnomsorgen (yrkande 3). Det sker mot bakgrund av att det av regeringens
skrivelse framgår att några studier på nationell nivå av utvecklingen under
senare år inte finns. Med tanke på de omfattande omstruktureringar,
effektiviseringar och besparingar som under denna tid genomförts vore det
angeläget med en bred analys av kvaliteten i förhållande till de medel och
behov som finns och att denna analys sätts i relation till beräkningsmetoderna
i det kommunala kostnadsutjämningssystemet.
En kartläggning av antalet barn utanför den pedagogiska förskolan bör också
enligt motionärerna genomföras (yrkande 4). Den pedagogiska
förskoleverksamheten är av stor betydelse för barnen själva. Alla barn skall
erbjudas en plats från tre års ålder. I skrivelsen framgår att ett stort antal
kommuner inte ger barn till arbetslösa och föräldralediga denna möjlighet. För
att kunna få en bild av hur långt det är till målet om allmän förskola från
tre års ålder bör därför uppgifter om antalet barn som står utanför förskolan
tas fram.
Socialutskottets yttrande
Socialutskottet vidhåller i sitt yttrande (SoU9y) sin tidigare inställning att
familjepolitiken, som bygger på en flexibel föräldraförsäkring, en väl utbyggd
barnomsorg av god kvalitet, barnbidrag och en bra skola för alla, främjar
jämställdheten och ökar valfriheten för både kvinnor och män. Enskild
barnomsorg kan enligt utskottet berika barnomsorgen och bidra till en positiv
utveckling. Någon anledning att ändra reglerna för kommunernas ersättning till
enskilda alternativ föreligger emellertid inte. Motion Fi91 (m) i här aktuell
del bör därför enligt socialutskottet avstyrkas.
Socialutskottet delar uppfattningen i motion Fi92 (fp) att den pedagogiska
förskoleverksamheten är av stor betydelse för barnen själva. Utvecklingen på
området följs dock av ansvariga myndigheter. Något initiativ av det slag som
föreslås i motionen behövs inte. Motionsyrkandet bör således avstyrkas.
En integration av förskola, skola och skolbarnsomsorg förväntas kunna leda
till en utveckling som aktivt bidrar till höjd kvalitet i verksamheten.
Socialutskottet delar denna uppfattning. Arbete härmed pågår inom
Regeringskansliet och ansvariga myndigheter. Något tillkännagivande som
föreslås i motion Fi92 (fp) behövs därför inte. Yrkandet är i huvudsak
tillgodosett och bör sålunda enligt socialutskottet avstyrkas.
Utbildningsutskottets yttrande
Utbildningsutskottet anser enligt sitt yttrande (UbU6y) inte att reglerna för
bidrag till enskild förskole- och barnomsorgsverksamhet skall ändras på det
sätt som föreslås i motion Fi91 (m). Utskottet anser att det aktuella motions-
yrkandet bör avstyrkas av finansutskottet och hänvisar bl.a. till att
socialutskottet tidigare i år avslagit ett motsvarande förslag.
När det gäller kravet i motion Fi92 (fp) på en utvärdering av kvaliteten i
barnomsorgen avser regeringen enligt utbildningsutskottet att ge Skolverket i
uppdrag att utföra nya utvärderingar av kvaliteten inom barnomsorgen, när
myndigheten övertagit tillsynsansvaret för barnomsorgen, vilket beräknas ske
den 1 januari 1998. Utskottet anser mot denna bakgrund att yrkandet i huvudsak
är tillgodosett.
Kravet i folkpartimotionen på en kartläggning av antalet barn utanför den
pedagogiska förskolan avstyrks av utbildningsutskottet med hänvisning till att
regeringen uppmärksammat problemen med barn som av kommunerna blivit ställda
utanför barnomsorgen och noggrant följer utvecklingen ute i kommunerna.
Skolväsendet
Motionerna
Inom skolsektorn begärs i motion Fi91 (m) ytterligare kartläggningar och
analyser inom två områden. Mot bakgrund av vad som redovisas i skrivelsen
anser motionärerna att det finns all anledning att på nationell nivå gå vidare
och analysera de stora skillnaderna i grundskolekostnader mellan kommunerna.
Framför allt gäller detta i vilken utsträckning skillnader i kostnader
motsvaras av skillnader i elevernas kunskapsutveckling och skolans resultat i
övrigt (yrkande 9). När det gäller rätten att välja skola och program
konstateras i skivelsen att andelen elever som fått sina önskemål om att få gå
i en annan skola än den närmaste har minskat. Motionärerna anser att en analys
av de kriterier som kommunerna använder för att motsätta sig vårdnadshavarnas
önskemål bör genomföras (yrkande 10).
Även i Folkpartiets motion Fi92 understryks behovet av ytterligare
kartläggning och analys inom skolområdet. Motionärerna anser således att en
kartläggning bör genomföras av elevernas reella möjligheter att välja skola.
Denna rätt är av mycket stor betydelse. Hur många kommuner som i praktiken
inte ger sina elever rätt att välja skola är inte känt. Det saknas t.ex.
uppgifter på hur många elever som tillåtits välja annan skola än den anvisade
och hur många som nekats byte. På motsvarande sätt bör uppgifter tas fram om
hur många kommuner och skolor som inte ansett sig kunna bereda intresserade
sexåringar någon plats i skolan. För att få en rättvisande bild av valfriheten
inom skolan behöver dessa uppgifter tas fram av regeringen genom Skolverkets
försorg (yrkandena 5 och 6).
I den moderata motionen Fi91 framförs också ett antal krav på framtida
åtgärder och förslag på skolområdet. Regeringen bör således snarast återkomma
med förslag om att åldern för skolplikten skall sänkas till sex år (yrkande
8). När det gäller valfriheten och mångfalden i skolan spelar de fristående
skolorna en särskild roll. De utgör en viktig del av skolsystemet och ger
elever, föräldrar och lärare ökade möjligheter att välja bland olika
utbildningar, arbetsformer och pedagogiska inriktningar. De nya reglerna
riskerar enligt vad som hävdas i motionen att allvarligt försvåra de
fristående skolornas verksamhet (yrkande 11). I motionen framförs också
förslaget att införa en s.k. nationell skolpeng. Innebörden skulle vara att
staten övertar finansieringsansvaret för skolan medan ansvaret för
verksamheten decentraliseras ytterligare, ända ut till den enskilda skolan.
Detta skulle, menar man, gynna likvärdigheten, öka inflytandet och mångfalden
och förstärka kvali- tetsarbetet samt skapa utrymme för en sänkning av
kommunalskatten (yrk-ande 12). Motionärerna föreslår också en ökad satsning på
kvalitetsarbetet i skolan (yrkande 13). Bland annat pekas på behovet av ett
fristående kvalitets- och utvärderingsinstitut och en fördjupad granskning av
de kommunala huvudmännen.
Utbildningsutskottets yttrande
Utbildningsutskottet har behandlat de aktuella motionsyrkandena i sitt
yttrande (UbU6y) till finansutskottet. Först redovisas de motionsyrkanden där
krav reses på ytterligare uppföljningsinsatser.
När det gäller frågan om en analys av skillnaderna i kostnader för den
kommunala grundskolan noterar utbildningsutskottet att regeringen i skrivelsen
återger vad Skolverket hittills kommit fram till beträffande orsaker till
skillnaderna i grundskolekostnaderna. Det är även enligt utbildningsutskottets
uppfattning angeläget att närmare undersöka huruvida skillnaderna i kostnader
ger utslag i skolans resultat.
Utbildningsutskottet har erfarit att Skolverket har påbörjat ett projekt som
skall studera sambandet mellan resurser och resultat. Även andra faktorer,
såsom socioekonomiska förhållanden, skall beaktas i utredningen. Resultatet
planeras kunna presenteras under våren 1998. Syftet med yrkandet är enligt
utbildningsutskottet tillgodosett varför något uttalande av riksdagen inte är
påkallat. Finansutskottet bör därför avstyrka motion Fi91 (m) yrkande 9.
Frågan om kartläggning och analys av rätten och möjligheten att välja skola
tas upp i motionerna Fi91 (m) och Fi92 (fp). Utbildningsutskottet erinrar om
att det är föreskrivet att kommunen vid fördelningen av elever på olika skolor
skall beakta vårdnadshavares önskemål om att deras barn skall tas emot vid en
viss skola så långt det är möjligt utan att andra elevers berättigade krav på
placering i en skola nära hemmet åsidosätts eller att betydande
organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen (4 kap. 6 §
skollagen). Utskottet finner det rimligt att kommunen informerar föräldrarna
om detta. Det borde även, enligt utskottet, vara naturligt att kommunen
underrättar föräldrar om möjligheten att söka plats på en fristående skola, om
sådan finns i kommunen. Utbildningsutskottet avstyrker bifall till motion
Fi91(m) yrkande 10 och motion Fi92 (fp) yrkande 6.
Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör avstyrka yrkandet i
motion Fi92 (fp) om en kartläggning av möjligheterna för sexåringar att börja
skolan. Utskottet erinrar om kommunernas skyldighet att på begäran av
föräldrarna ta emot sexåringar i skolan. Mot bakgrund av vad som anförs i
motionen framhåller utbildningsutskottet att det av Skolverkets undersökningar
framgår att 249 kommuner (86 %) läsåret 1995/96 uppgav att de tog emot alla
sexåringar som ville börja skolan (Skolverkets rapport nr 107). Skolverket har
däremot inte närmare studerat varför många kommuner och skolor inte ansett sig
kunna bereda intresserade sexåringar någon plats i skolan på grund av att
verkets ansvarsområde ännu ej omfattar sexåringarna.
I den moderata motionen Fi91 ställs krav på framtida åtgärder och förslag
inom skolområdet när det gäller skolpliktens inträdande, fristående skolor,
införandet av en nationell skolpeng och satsning på kvalitetsarbetet i skolan.
Utbildningsutskottet erinrar om att man redan vid två tillfällen under
innevarande riksmöte utförligt behandlat frågan om ålder för skolstart och
skol- pliktens omfattning och därvid bl.a. avstyrkt yrkanden från Moderaterna
med i huvudsak samma innebörd som det nu aktuella. Med hänvisning till detta
och till att kommunerna efter den 1 juli 1997 är skyldiga att ta in sexåringar
i skolan, om föräldrarna önskar det, samt till den förestående samordningen av
förskoleverksamheten och skolan, bör även det nu förevarande yrkandet enligt
utbildningsutskottet avslås av riksdagen.
Beträffande de fristående skolorna erinrar utbildningsutskottet om att
regeringen i anslutning till riksdagens beslut om nya bidragsregler för
fristående skolor informerade riksdagen om sin avsikt att låta en
expertkommitté under två år följa hur bidragsgivningen fungerar. Regeringen
har den 15 maj 1997 beslutat om direktiv för en sådan uppföljning. Resultatet
skall redovisas senast den 1 oktober 1999. En kommitté har tillsatts. Den
skall bl.a. belysa resursfördelningens effekter för såväl fristående
grundskolor som kommuner. Motionsyrkandet avstyrks mot denna bakgrund av
utbildningsutskottet.
Utbildningsutskottet noterar att man avstyrkte fyra yrkanden med begäran om
införande av nationell skolpeng i anslutning till behandlingen av
budgetpropositionen hösten 1996.  Bland annat hänvisade utskottet då till sin
motivering för avslag på ett likartat yrkande tidigare samma år vid
behandlingen av den ekonomiska vårpropositionen. Med hänvisning till vad
utbildningsutskottet anförde vid båda dessa tillfällen anser utskottet att
riksdagen bör avslå yrkandet.
Utbildningsutskottet avstyrker också yrkandet om kvalitetsarbetet i skolan
och hänvisar därvid till den utförliga behandling som regeringen i sin till
riksdagen nyligen avlämnade skrivelse med utvecklingsplan för förskola, skola
och vuxenutbildning ägnar frågan om kvalitetsutvecklingen i skolan (skr.
1996/97:112 s. 99 ff.). Utbildningsutskottet behandlar denna fråga mer
utförligt i sitt betänkande 1996/97:UbU13 med anledning av skrivelsen jämte de
motioner som väckts med anledning av den.
Vuxenutbildningen
Motionen
I motion Fi91 (m) konstateras att besparingarna i kommunerna, enligt
skrivelsen, främst har genomförts inom områdena yrkesutbildning och
påbyggnadsutbildning som vuxna vill genomgå i en annan kommun. Orsakerna till
detta och konsekvenserna av denna utveckling behöver undersökas. Enligt
motionärerna talar inte minst ekonomiska skäl för att samverkan över
kommungränserna vad avser yrkesinriktad utbildning bör uppmuntras (yrkande
14).
Utbildningsutskottets yttrande
Utbildningsutskottet anser i sitt yttrande (UbU6y) att den av motionärerna
uppmärksammade utvecklingen inte är tillfredsställande. Sett till komvux som
helhet minskade andelen elever som fick sin utbildning i annan kommun från
17,5 % läsåret 1991/92 till 9,5 % läsåret 1993/94 för att åter stiga något
till 11,0 % läsåret 1994/95. Nedgången, anför regeringen, kan ha flera
förklaringar. Den kan bero på att vuxnas behov av utbildning tillgodoses i den
egna kommunen. Den kan också bero på att utbildningen saknas i hemkommunen och
kommunen inte anser sig ha råd att betala för den i en annan kommun.
Utbildningsutskottet instämmer också i uppfattningen rent allmänt att
samverkan mellan kommuner borde kunna motiveras av bl.a. ekonomiska skäl. I
sammanhanget vill utskottet peka på att regeringen i 1997 års ekonomiska
vårproposition aviserar tillsättandet inom kort av en arbetsgrupp inom
Regeringskansliet med uppgift att förbereda ett regeringsförslag, så att ett
riksdagsbeslut om den kvalificerade yrkesutbildningens framtid kan fattas
senast våren 1999 (prop. 1996/97:150 s. 84). Utbildningsutskottet förordar att
det aktuella motionsyrkandet skall avstyrkas av finansutskottet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet anser för egen del att regeringens årliga redogörelse för
utvecklingen inom den kommunala sektorn utgör ett viktigt samlat underlag för
överväganden och diskussion om kommunsektorns ekonomiska utveckling liksom för
hur de nationella målen för olika kommunala verksamheter uppnås. Den belyser
också kommunernas och landstingens betydelsefulla roll i välfärdspolitiken och
för sysselsättningen.
Enligt utskottets bedömning har redogörelsen utvecklats innehållsligt, men
också successivt blivit alltmer omfattande. Utskottet utgår från att
regeringen i det fortsatta arbetet överväger hur uppgifter om främst olika
kommunala verksamheter bäst skall presenteras för att undvika att riksdagen i
onödan tyngs av detaljuppgifter och dubbelredovisningar samtidigt som
ambitionen att utforma en sammanhållen och kontinuerlig uppföljningsverksamhet
upprätthålls.
Samtliga motionsyrkanden om såväl ytterligare uppföljningsinsatser som
förslag till ändrad inriktning av politiken på ett antal kommunala
verksamhetsområden har avstyrkts av socialutskottet respektive
utbildningsutskottet. Finansutskottet ser för sin del ingen anledning att
frångå ställningstagandena från berörda ansvariga fackutskott. Mot denna
bakgrund avstyrker utskottet motion Fi91 (m) yrkandena 3-14 och motion Fi92
(fp) yrkandena 2-6. Utskottet föreslår också riksdagen att besluta att lägga
regeringens skrivelse till handlingarna.
Ekonomiska regleringar mellan staten och de kyrkliga kommunerna år 1998
Propositionen
I propositionen föreslås att de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran vid
ingången av år 1998 skall minskas med 1,3 % med avseende på statliga
regeländringar som påverkat kyrkokommunernas ekonomi, främst skatteunderlaget.
Därutöver skall skattemedelsfordran minskas med 4 % som ersättning till staten
för administrationen av församlingsskatten på motsvarande sätt som skett sedan
år 1995. De föreslagna förändringarna skall enligt propositionen regleras i en
lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1998.
Förslaget återfinns i bilaga 1 till betänkandet.
Finansutskottet tillstyrker det i propositionen framlagda förslaget till lag
med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1998 (yrkande 81).
Europeiska revisionsrättens rapporter för verksamhetsåret 1995
Propositionen
I proposition 1994/95:40 om budgeteffekter av Sveriges medlemskap i Europeiska
unionen m.m. redogjorde regeringen bl.a. för hanteringen av Revisionsrättens
årliga rapport. I vårpropositionen redogörs för Revisionsrättens rapporter för
verksamhetsåret 1995 (avsnitt 9 i propositionen).
Revisionsrätten, som svarar för den externa revisionen inom EU, avger i
november varje år dels en årsrapport i vilken rätten redovisar sina
iakttagelser från granskningen av hur EU-budgeten genomförs, dels en s.k.
revisionsförklaring. I den senare lämnas ett utlåtande över om redovisningen
är rättvisande och om de underliggande transaktionerna är lagliga och
korrekta. Rätten kan också närhelst den önskar avge s.k. särskilda rapporter.
Årsrapporten (publicerad i Europeiska gemenskapernas officiella tidning 96/C
340/01) innehåller iakttagelser rörande finansiell förvaltning inom de olika
sektorer som finansierar eller finansieras av EU-budgeten. Revisionsrätten har
även för år 1995 konstaterat ett stort antal exempel på otillfredsställande
räkenskapsmässig förvaltning, men även förbättringar i förhållande till
föregående år redovisas. Rätten välkomnar det arbete som utförs inom ramen för
kommissionens s.k. SEM 2000 program (Sound and Efficient Management), som
syftar till att förbättra den finansiella styrningen och kontrollen av
gemenskapsmedel.
Enligt revisionsförklaringen (publicerad i Europeiska gemenskapernas
officiella tidning 96/C 395/01) har Revisionsrätten genom sin granskning
erhållit en rimlig säkerhet att EU:s räkenskaper för budgetåret 1995 ger en
korrekt bild av inkomsterna och utgifterna samt av unionens ekonomiska
ställning. Trots detta föreligger det alltför många felaktigheter i de
underliggande transaktionerna för utbetalningar för att rätten skall kunna ge
en övergripande positiv förklaring om deras laglighet och korrekthet.
I propositionen redovisas också andra rapporter från Revisionsrätten.
Vidare redogör regeringen för sin bedömning av iakttagelser rörande Sverige.
År 1995 var Sveriges första år som medlem i Europeiska unionen och Sverige
omnämns av naturliga skäl mycket sparsamt i årsrapporten. Revisionsrätten
konstaterar att de anslag som tilldelats Europeiska socialfonden för år 1995
kraftigt underutnyttjats, och som de mest signifikanta fallen nämns Italien,
Sverige och Belgien. Sverige hade bara utnyttjat 45,5 % av
betalningsbemyndigandena. I propositionen anger regeringen att detta förklaras
av tidskrävande förberedelser. Verksamheten inom de olika programmen kom i
gång först under år 1996. Regeringen bedömer att medelsutnyttjandet fr.o.m. år
1997 kommer att ligga i nivå med planerna.
Motionen
Enligt Vänsterpartiets motion Fi44 har Sverige kraftigt underutnyttjat
fonderna de första två medlemsåren. Det är enligt motionärerna olyckligt att
de strukturfondsmedel som avsatts för Sverige inte utnyttjas. Förutom att
Sveriges nettobidrag har blivit betydligt större än väntat bidrar EU-
anpassnings- arbetet till extrakostnader för statsförvaltningen. Motionärerna
anser att regeringen bör tillsätta en utredning om hur den offentliga sektorns
ekonomi påverkats av EU-medlemskapet. En sådan utredning bör också i detalj
klargöra varför det planerade återflödet inte fungerar. Riksdagen bör som sin
mening ge regeringen detta till känna (yrkande 13).
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet välkomnar redovisningen i vårpropositionen av Revisionsrättens
rapporter. Som regeringen anger i propositionen finns det en mängd skäl till
att stödja strävandena inom EU för ökad effektivitet, säker medelshantering,
stärkt kontroll och revision. Utskottet delar uppfattningen att det är av
avgörande betydelse för den gemensamma politiken att medlen går till avsedda
ändamål och inte slösas bort på grund av dålig finansiell kontroll.
Utskottet vill framhålla vikten av att regeringen redogör för sin bedömning
av iakttagelser rörande Sverige i Revisionsrättens rapporter. I den
utsträckning Sverige uppmärksammas i framtida rapporter, förutsätter utskottet
att regeringen redogör för vilka åtgärder som vidtas med anledning av
iakttagelserna. På motsvarande sätt som regeringen i budgetpropositionen
kommer att ange vilka åtgärder den vidtagit med anledning av
Riksrevisionsverkets granskning, är det naturligt att regeringen redovisar
åtgärder vidtagna med anledning av Revisionsrättens granskning.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att Sverige i arbetet med att ta
fram en rekommendation till parlamentet rörande ansvarsfrihet för kommissionen
har vinnlagt sig om att rådet drar operativa slutsatser.
Beträffande yrkandet i motion Fi44 (v) vill utskottet erinra om att utskottet
nyligen behandlade ett liknande motionsyrkande i yttrandet till
utrikesutskottet över regeringens skrivelse 1996/97:80 om verksamheten i
Europeiska unionen under år 1996 (1996/97:FiU3y). Utskottet påpekade då att
återflödet till Sverige bara är ett mått, och inte ens det bästa, på vad
Sverige får ut av medlemskapet i Europeiska unionen. Vid sidan av betydelsen
av att Sverige är med och påverkar Europas framtid har t.ex. tillgången till
den inre marknaden betydelse för vår ekonomis utveckling. Utskottet ansåg inte
att någon åtgärd var påkallad av det då aktuella motionsyrkandet.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och vill vidare påpeka att regeringen
i vårpropositionen förklarar den förhållandevis låga nivån på Sveriges
medelsutnyttjande. Som redovisats ovan bedömer regeringen att
medelsutnyttjandet fr.o.m. år 1997 kommer att ligga i nivå med planerna.
Någon riksdagens åtgärd är inte påkallad och motion Fi44 (v) yrkande 13
avstyrks därmed.
Övrigt
Fastighetsinvesteringsbolag
Motionerna
I motionerna Fi909 av Carl Erik Hedlund (m) och L215 av Lennart Hedquist (m)
anförs att det är av stort allmänt intresse att fastighetsmarknaden blir mer
likvid än vad den är i dag. Omstruktureringsbehovet bland de stora
fastighetsägarna kan beräknas till 200 miljarder kronor. Det kommer att ta
mycket lång tid att skapa effektiva och anpassade fastighetsinnehav, om
ingenting görs för att underlätta för marknadens aktörer. Effektivitet i
prisbildningen kan uppnås via en hög avkastning i värdepapper med rätt till
avkastning i fastighetsportföljer. Motionärerna föreslår att det skapas en ny
företagsform, s.k. fastighetsinvesteringsbolag, för att effektivisera
fastighets- och kapitalmarknaderna. Ett fastighetsinvesteringsbolag definieras
som ett svenskt aktiebolag som uteslutande eller så gott som uteslutande äger
och förvaltar fastigheter, vars uppgift är att erbjuda aktie- och andelsägare
möjlighet till direkt tillgång till väl specificerade fastigheters avkastning
och vari ett stort antal fysiska och juridiska personer äger aktier eller
andelar. Ett fastighetsinvesteringsbolag liknar investmentbolag, men till
skillnad från dessa skall realisationsvinster beskattas. Det skall finnas en
skyldighet för fastighetsinvesteringsbolagen att utdela 80 % av vinsten. Denna
utdelning skall vara avdragsgill till 100 %. Förslaget innebär att
privatpersoner kan investera i fastigheter så att de dels har ägandets
ekonomiska fördelar, dels har samma skattevillkor som om de skulle placera i
direktägande av fastigheter. Även för större investerare skulle förslaget
innebära ett säkrare, enklare och mer flexibelt sätt att variera
fastighetsandelen i sina portföljer.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har från Finansdepartementet inhämtat att det till
departementet har inkommit skrivelser med begäran om införande av nya regler
för fastighetsinvesteringsbolag. Regeringen har vid sammanträde den 28
november 1996 beslutat att inte vidta någon åtgärd med anledning av
skrivelserna med hänvisning till att problemen på fastighetsmarknaden torde
kunna lösas med tillämpning av befintliga regler. Samma resultat, dvs.
enkelbeskattning, kan uppnås genom att ett fastighetsbolag ger ut ett lån. Mot
denna bakgrund avstyrker finansutskottet motionerna Fi909 (m) och L215 (m).

Hemställan

Utskottet hemställer
Den ekonomiska politiken
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på motionerna  1996/97:Fi42 yrkandena  1 i denna
del och 11, 1996/97:Fi43 yrkande 1 i denna del, 1996/97:Fi44 yrkandena 1
i denna del, 15, 16 och 21, 1996/97:Fi45 yrkandena 1 i denna del, 2, 3,
5, 6, 18 i denna del, 34 och 35 samt 1996/97:Fi46 yrkandena 1 i denna del
och 15 godkänner vad som förordats i proposition 1996/97:150 yrkande 1 i
denna del och som sin mening  ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
res. 1 (m, fp, kd)
res. 2 (v)
res. 3 (mp)
2. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken såvitt avser
sysselsättning och företagande
att riksdagen med avslag på motionerna  1996/97:Fi42 yrkandena 1 i denna
del och 9, 1996/97:Fi43 yrkandena  1 i denna del och 20, 1996/97:Fi44
yrkandena 1 i denna del, 17-20 och 22, 1996/97:Fi45 yrkandena 1 i denna
del, 18 i denna del, 25 och 26, 1996/97:Fi46 yrkandena 1 i denna del, 6,
9 och 11 samt 1996/97:A49 yrkande 1 godkänner vad som förordats i
proposition 1996/97:150 yrkande 1 i denna del och som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 4 (m, fp, kd)
res. 5 (v)
res. 6 (mp)
3. beträffande penning- och valutapolitiken
att riksdagen avslår motionerna  1996/97:Fi44 yrkandena 7 och 8 samt
1996/97:Fi45 yrkandena 11 och 12,
res. 7 (v)
res. 8 (mp)
4. beträffande den ekonomiska och monetära unionen (EMU)
att riksdagen avslår motionerna  1996/97:Fi44 yrkande 9 och 1996/97:
Fi45 yrkandena 36 och 37,
res. 9 (v)
res. 10 (mp)
res. 11 (m, fp) - motiv.
res. 12 (kd) - motiv.
5. beträffande redovisning av miljöskulden
att riksdagen avslår motion  1996/97:Fi45 yrkande 4,
res. 13 (mp)
Utgiftstak
6. beträffande budgetpolitiska mål
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkandena 2 och 3
samt med avslag på motionerna 1996/97:Fi42 yrkandena 2 och 4,
1996/97:Fi43 yrkande 2, 1996/97:Fi44 yrkande 2, 1996/97:Fi45 yrkandena
8-10 och 1996/97:Fi46 yrkande 2
dels fastställer ett långsiktigt mål om ett överskott i de offentliga
finanserna på 2 % av bruttonationalprodukten i genomsnitt över en
konjunkturcykel,
dels fastställer målen för budgetpolitiken om ett överskott i de
offentliga finanserna till 0,5 % av bruttonationalprodukten för 1999,
1,5 % för år 2000 och 2 % för år 2001,
res. 14 (m)
res. 15 (fp)
res. 16 (v)
res. 17 (mp)
res. 18 (kd)
7. beträffande redovisning av premiereserven
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi45 yrkande 7,
res. 19 (mp)
8. beträffande utformningen av utgiftstaket
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi42 yrkande 3 och 1996/97:Fi44
yrkande 24,
res. 20 (m)
res. 21 (v)
res. 22 (fp, kd) - motiv.
9. beträffande utgiftstak för staten
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 5 samt med
avslag på motionerna 1996/97:Fi42 yrkande 6, 1996/97:Fi43 yrkande 4,
1996/97:Fi44 yrkande 4, 1996/97:Fi45 yrkandena 39 och 40 samt
1996/97:Fi46 yrkande 3 fastställer utgiftstaket för staten inklusive
socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för år 2000 till 744
miljarder kronor,
res. 23 (m)
res. 24 (fp)
res. 25 (v)
res. 26 (mp)
res. 27 (kd)
10. beträffande den offentliga sektorns utgiftstak
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 4 samt med
avslag på motionerna 1996/97:Fi42 yrkande 5, 1996/97:Fi43 yrkande 3,
1996/97:Fi44 yrkande 3 och 1996/97:Fi45 yrkande 38 godkänner beräkningen
av de offentliga utgifterna för åren 1998-2000,
res. 28 (m) - villk. res. 23
res. 29 (fp) - villk. res. 24
res. 30 (v) - villk. res. 25
res. 31 (mp) - villk. res. 26
11. beträffande indelning av utgiftsområden
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi44 yrkandena 39 och 40,
res. 32 (v)
12. beträffande preliminär fördelning på utgiftsområden
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 6 samt med
avslag på motionerna  1996/97:Fi42 yrkande 7, 1996/97:Fi43 yrkande 5,
1996/97:Fi44 yrkande 5 i denna del, 1996/97:Fi45 yrkande 41 och
1996/97:Fi46 yrkande 4 godkänner den preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden åren 1998-2000 som riktlinjer för
regeringens budgetarbete samt avslår motionerna 1996/97:Fi43 yrkandena 14
och 19, 1996/97:Fi44 yrkandena 23, 26, 27, 37, 38 och 66, 1996/97:Fi45
yrkandena 27, 30 och 42-46, 1996/97:Fi46 yrkandena 5, 7, 13, 14, 27 och
28, 1996/97:Fi47, 1996/97:Fi51, 1996/97:Fi53, 1996/97:Fi55, 1996/97:Fi56,
1996/97:Fi57 yrkande 2, 1996/97:Fi58, 1996/97:Fi61, 1996/97:Fi63,
1996/97:Fi64, 1996/97:
Fi66, 1996/97:Fi67, 1996/97:Fi69, 1996/97:Fi70, 1996/97:Fi71,
1996/97:Fi73 yrkandena 4 och 5, 1996/97:Fi74, 1996/97:Fi76 yrkandena 3
och 4, 1996/97:Fi78 yrkandena 1, 2, 4 och 5, 1996/97:Fi79, 1996/97:Fi80,
1996/97:Fi81, 1996/97:Fi84 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fi87, 1996/97:Fi88
yrkande 2, 1996/97:So424 yrkande 13 samt 1996/97:A48 yrkande 11,
res. 33 (m) - villk. res. 23
res. 34 (fp) - villk. res. 24
res. 35 (v)  - villk. res. 25
res. 36 (mp) - villk. res. 26
res. 37 (kd) - villk. res. 27
13. beträffande uppräkning av basbeloppet
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 8 antar
regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
res. 38 (m) - motiv.
14. beträffande levnadsnivåundersökning
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi44 yrkande 25,
res. 39 (v)
Tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997
15. beträffande avräkning av anslag och inkomsttitlar
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 25
godkänner vad regeringen förordat om avräkning av anslag och
inkomsttitlar,
Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning
16. beträffande anslaget Kostnader för vissa nämnder
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 26 beslutar
att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997 ändra det
under utgiftsområde 2 anvisade obetecknade anslaget Kostnader för vissa
nämnder till ett ramanslag,
17. beträffande avyttring av statens aktier i Värdepapperscentralen
VPC AB
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkandena 27,   28
och 68 i denna del samt med avslag på motionerna 1996/97:Fi44 yrkande 28,
1996/97:Fi54 yrkande 1 och 1996/97:Fi72 yrkandena 1 och 2
dels bemyndigar regeringen att sälja, byta eller på annat sätt helt
eller delvis avyttra statens aktieinnehav i Värdepapperscentralen VPC AB,
dels bemyndigar regeringen att disponera ersättning som härrör från
avyttring av aktier i Värdepapperscentralen VPC AB till förvärv av aktier
eller bildande av bolag som direkt eller indirekt driver verksamhet
enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet eller
aktiekontolagen (1989:827),
dels godkänner vad utskottet anfört om medelsberäkningen,
res. 40 (m, fp)
res. 41 (v)
18. beträffande utveckling av vissa försvarsfastigheter och slutlig
avveckling av Securum AB
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkandena 29-32
samt med avslag på motionerna 1996/97:Fi54 yrkande 2 och 1996/97:Fi72
yrkande 3
dels bemyndigar regeringen att genom apportförfarande, emission,
kvittning eller på annat sätt överlåta försvarsfastigheter till ett av
staten ägt aktiebolag,
dels bemyndigar regeringen att bilda ett särskilt aktiebolag för
försvarsfastigheter,
dels bemyndigar regeringen att besluta om och vidta de åtgärder som är
nödvändiga för genomförandet av bolagsbildningen,
dels bemyndigar regeringen att genomföra den slutliga avvecklingen av
Securum AB enligt de principer som redovisas,
res. 42 (m, fp)
19. beträffande inlåning i Riksgäldskontorets regi
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 9 samt med
avslag på motionerna 1996/97:Fi54 yrkande 3 och 1996/97:Fi72 yrkande 4
antar regeringens förslag till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617),
res. 43 (m, fp)
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
20. beträffande anslaget Åklagarväsendet
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 68 i denna
del och med avslag på motion 1996/97:Fi44 yrkande 29 godkänner vad
utskottet anfört,
res. 44 (v)
Utgiftsområde 6 Totalförsvar
21. beträffande vissa funktioner inom det civila försvaret
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkandena 33-35
dels fastställer ett beräknat avgiftsuttag för teleberedskapsavgiften
under budgetåret 1997 till sammanlagt 50 000 000 kr,
dels fastställer det sammanlagda avgiftsuttaget för
elberedskapsavgiften under budgetåret 1997 till sammanlagt 100 000 000
kr,
dels bemyndigar regeringen att för budgetåren 1997-2001 ikläda staten
ekonomiska förpliktelser i samband med beslut om beredskapsåtgärder inom
elförsörjningen i enlighet med vad som anförts,
22. beträffande inleverering av vissa likvida medel
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi57 yrkande 1,
res. 45 (m)
Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
23. beträffande Nordiska investeringsbanken
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 36
bemyndigar regeringen att ikläda staten betalningsansvar på ytterligare
322 000 000 kr för att uppfylla det statliga garantiåtagandet mot
Nordiska investeringsbanken,

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
24. beträffande anslaget Sjukvårdsförmåner m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 68 i denna
del och med avslag på motionerna  1996/97:Fi44 yrkande 35, 1996/97:Fi45
yrkande 47 i denna del, 1996/97:Fi48 yrkande 1 och 1996/97:Fi73 yrkande 6
godkänner vad utskottet anfört,
res. 46 (m)
res. 47 (fp)
res. 48 (v)
res. 49 (mp)
25. beträffande anslaget Vissa statsbidrag inom äldre- och
handikappområdet
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 68 i denna
del samt med avslag på motionerna 1996/97:Fi43 yrkande 15 i denna del,
1996/97:Fi44 yrkande 33, 1996/97:Fi48 yrkande 2 och 1996/97:Fi73 yrkande
3 godkänner vad utskottet anfört,
res. 50 (m)
res. 51 (fp)
res. 52 (v)
26. beträffande anslaget Bilstöd till handikappade
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 68 i denna
del samt med avslag på motion 1996/97:Fi48 yrkande 6 godkänner vad
utskottet anfört,
res. 53 (m)
27. beträffande anslaget Kostnader för statlig assistansersättning
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkandena 10 och 68
i denna del samt med avslag på motionerna  1996/97:Fi43 yrkande 7,
1996/97:Fi44 yrkandena 30-32 och 34, 1996/97:Fi46 yrkande 18,
1996/97:Fi48 yrkandena 3-5 och 1996/97:Fi73 yrkandena 1 och 2 antar
regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om
assistansersättning samt godkänner vad utskottet anfört,
res. 54 (m)
res. 55 (fp)
res. 56 (v)
res. 57 (kd)
Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
28. beträffande stimulansersättning vid offentliga tillfälliga
arbeten för äldre arbetslösa
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 68 i denna
del och med avslag på motionerna  1996/97:Fi44 yrkandena 41 och 42 samt
1996/97:Fi46 yrkande 26 i denna del godkänner vad utskottet anfört om
medelsberäkningen,
res. 58 (m, fp, mp, kd)
res. 59 (v)
29. beträffande aktivare användning av arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen  med anledning av proposition 1996/97:150 yrkande 37 samt
med avslag på motionerna  1996/97:Fi43 yrkande 16, 1996/97:Fi44 yrkandena
48 och 50 samt 1996/97:Fi46 yrkande 20
dels godkänner att högst 500 000 000 kr får användas under budgetåret
1997 för försöksverksamhet med friare användning av
arbetslöshetsersättning,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
möjligheten att delta i åtgärden på deltid,
res. 60 (m, fp)
res. 61 (v)
res. 62 (kd)
30. beträffande resursarbete enligt den s.k. Kalmarmodellen
att riksdagen  med avslag på  proposition 1996/97:150 yrkandena  11 och
18 samt motionerna 1996/97:Fi43 yrkandena 8 och 15 i denna del,
1996/97:Fi44 yrkande 49, 1996/97:Fi45 yrkandena 31 och 33, 1996/97:Fi46
yrkande 19, 1996/97:A48 yrkandena 1 och 8 samt 1996/97:A49 yrkande 12
dels godkänner vad utskottet anfört om åtgärden resursarbete samt som
sin mening ger regeringen detta till känna,
dels antar följande av utskottet upprättade förslag till
a)  Lag om ändring i lagen (1997:000) om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring
Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring1 i
paragrafens lydelse enligt lagen (1997:000) om ändring i nämnda lag skall ha
följande lydelse.
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse          |Utskottets förslag       |
--------------------------------------------------------
|                       14  §2                         |
--------------------------------------------------------
|Ersättning    utgår    under    längst    300    dagar|
|(ersättningsperiod). Har försäkrad uppnått 55 års ålder|
|innan ersättningsperioden gått till ända, är perioden i|
|stället 450 dagar.                                    |
-------------------------------------------------------
|I     ersättningsperioden  | I    ersättningsperioden|
|inräknas inte dagar, under |inräknas inte dagar, under|
|vilka  den försäkrade har  |vilka  den försäkrade har|
|anvisats  verksamhet  för  |anvisats  verksamhet  för|
|arbetslivsutveckling, ett  |arbetslivsutveckling, ett|
|offentligt    tillfälligt  |offentligt    tillfälligt|
|arbete      för     äldre  |arbete      för     äldre|
|arbetslösa, verksamhet med |arbetslösa          eller|
|resursarbete        eller  |verksamhet där ersättning|
|verksamhet där ersättning  |enligt   3 a §   utgår  i|
|enligt   3  a §  utgår  i  |enlighet med föreskrifter|
|enlighet med föreskrifter  |som   har   meddelats  av|
|som   har   meddelats  av  |regeringen.              |
|regeringen.                |                         |
--------------------------------------------------------
|I ersättningsperioden enligt första stycket inräknas i|
|fall  som  avses  i  10 §  ersättningstid  i den andra|
|arbetslöshetskassan.                                  |
| Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före|
|den under vilken den försäkrade fyller 65 år.         |
--------------------------------------------------------
1  Lagen omtryckt 1991:1334.
2  Senaste lydelse 1997:000.
b)  Lag om ändring i lagen (1997:000) om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd
Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd1 i paragrafens lydelse enligt lagen (1997:000) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse.
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse          |Utskottets förslag       |
--------------------------------------------------------
|                       14  §2                         |
--------------------------------------------------------
|Kontant arbetsmarknadsstöd utgår under längst 150 dagar|
|(ersättningsperioden),  om  inte annat följer av andra|
|stycket eller av 15 § sista stycket.  Har  stödtagaren|
|uppnått  55  års ålder innan ersättningsperioden  gått|
|till ända, är  perioden  i  stället  300  dagar. Sedan|
|stödtagaren     uppnått     60     års    ålder,    är|
|ersättningsperioden 450 dagar.                        |
-------------------------------------------------------
|I     ersättningsperioden  | I    ersättningsperioden|
|inräknas inte dagar, under |inräknas inte dagar, under|
|vilka   stödtagaren   har  |vilka   stödtagaren   har|
|anvisats  verksamhet  för  |anvisats  verksamhet  för|
|arbetslivsutveckling, ett  |arbetslivsutveckling, ett|
|offentligt    tillfälligt  |offentligt    tillfälligt|
|arbete      för     äldre  |arbete      för     äldre|
|arbetslösa, verksamhet med |arbetslösa eller verksam-|
|resursarbete        eller  |het där ersättning enligt|
|verksamhet där ersättning  |3 a  §  utgår  i enlighet|
|enligt   3 a §   utgår  i  |med  de  föreskrifter som|
|enlighet      med      de  |har      meddelats     av|
|föreskrifter    som   har  |regeringen.              |
|meddelats av regeringen.   |                         |
--------------------------------------------------------
|Rätten  till  kontant  arbetsmarknadsstöd  upphör  vid|
|utgången  av  månaden   före   den  under  vilken  den|
|arbetslöse  fyller  65 år eller när  han  dessförinnan|
|börjar uppbära hel ålderspension,  hel  förtidspension|
|eller helt sjukbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän|
|försäkring.                                           |
--------------------------------------------------------
1  Lagen omtryckt 1994:929.
2  Senaste lydelse (1997:000).
c)  Lag om ändring i lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring
Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring
skall ha följande lydelse.
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse          |Utskottets förslag       |
--------------------------------------------------------
|                        22 §                          |
--------------------------------------------------------
|Ersättning    lämnas    under    längst    300   dagar|
|(ersättningsperiod).  Om den sökande har fyllt  57  år|
|före ersättningsperiodens  slut  är perioden i stället|
|450 dagar.                                            |
-------------------------------------------------------
|I     ersättningsperioden  | I    ersättningsperioden|
|räknas inte in dagar under |räknas inte in dagar under|
|vilka   den  sökande  har  |vilka   den  sökande  har|
|anvisats  verksamhet  för  |anvisats  verksamhet  för|
|arbetslivsutveckling, ett  |arbetslivsutveckling, ett|
|offentligt    tillfälligt  |offentligt    tillfälligt|
|arbete      för     äldre  |arbete      för     äldre|
|arbetslösa, verksamhet med |arbetslösa          eller|
|resursarbete        eller  |verksamhet där ersättning|
|verksamhet där ersättning  |enligt   3 a §   utgår  i|
|enligt   3 a §   utgår  i  |enlighet med föreskrifter|
|enlighet med föreskrifter  |som   har   meddelats  av|
|som   har   meddelats  av  |regeringen.              |
|regeringen.                |                         |
--------------------------------------------------------
|Om   den   sökande   omedelbart  före  inträdet  i  en|
|arbetslöshetskassa har  fått  ersättning från en annan|
|arbetslöshetskassa, räknas ersättningsdagar i den andra|
|kassan in i ersättningsperioden.                      |
--------------------------------------------------------
|Rätten till dagpenning upphör vid  månadsskiftet  före|
|den månad då den arbetslöse fyller 65 år.             |
--------------------------------------------------------
res. 63 (m, fp, mp, kd)
31. beträffande tillfällig avgångsersättning
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 38 samt med
avslag på motionerna 1996/97:Fi43 yrkande 11, 1996/97:Fi45 yrkande 28 och
1996/97:Fi46 yrkande 21 godkänner vad regeringen föreslår om tillfällig
avgångsersättning,
res. 64 (m, fp, mp)
res. 65 (kd)
32. beträffande decentralisering av arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi85 och 1996/97:A47,
Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
33. beträffande omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 68 i denna
del och med avslag på motionerna 1996/97:Fi44 yrkande 52, 1996/97:Fi46
yrkande 26 i denna del, 1996/97:A49 yrkande 3 och 1996/97:A48 yrkande 10
godkänner vad utskottet anfört om medelsberäkningen,
res. 66 (m)
res. 67 (fp)
res. 68 (v)
res. 69 (kd)
34. beträffande tillfälliga personalförstärkningar hos AMV
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 39 samt med
avslag på motionerna 1996/97:Fi43 yrkande 12, 1996/97:A48 yrkande 9 och
1996/97:A49 yrkandena 4 och 5 godkänner att högst 100 000 000 kr av det
under utgiftsområde 14 anvisade anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
får användas för tillfälliga personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten samt för kontroll och
uppföljning av att åtgärderna används på avsett sätt,
res. 70 (m)
res. 71 (fp)
35. beträffande otraditionella insatser
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 68 i denna
del och med avslag på motion 1996/97:Fi44 yrkande 56 i denna del
godkänner vad utskottet anfört om medelsberäkningen,
res. 72 (v)
36. beträffande utbildningsbidrag
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 43 samt med
avslag på motionerna 1996/97:Fi44 yrkandena 53, 54 och 56 i denna del
samt 1996/97:Fi46 yrkandena 23 och 26 i denna del godkänner regeringens
förslag om ersättningsnivåer i utbildningsbidraget,
res. 73 (v)
res. 74 (kd)
37. beträffande arbetslivsutveckling (ALU)
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 40 samt med
avslag på motionerna 1996/97:Fi43 yrkande 13, 1996/97:A48 yrkande 12 i
denna del och 1996/97:A49 yrkande 13 godkänner regeringens förslag i
fråga om förlängning av tid i arbetslivsutveckling,
res. 75 (m)
res. 76 (fp)
38. beträffande arbetsplatsintroduktion (API)
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 41 samt med
avslag på motion 1996/97:A48 yrkande 12 i denna del godkänner regeringens
förslag i fråga om förlängning av tid i arbetsplatsintroduktion,
res. 77 (m)
39. beträffande insatser för att öka kvinnors företagande
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 42 samt med
avslag på motion 1996/97:A48 yrkande 13 godkänner regeringens förslag i
fråga om att öka kvinnors företagande,
res. 78 (m)
40. beträffande Interpraktikstipendier
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 44 samt med
avslag på motion 1996/97:A48 yrkande 14 godkänner regeringens förslag i
fråga om Interpraktikstipendier,
res. 79 (m)
41. beträffande kommunernas ansvar för ungdomar
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 19 antar
regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:706) om kommuners
ansvar för ungdomar,
42. beträffande försöksverksamhet med sysselsättningsskapande
åtgärder och Särskilda medel
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 45 samt med
avslag på motionerna 1996/97:Fi44 yrkande 55 och 1996/97:Fi46 yrkande 26
i denna del bemyndigar regeringen att i fråga om det under utgiftsområde
14 anvisade anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till ett belopp om
högst 55 000 000 kr beställa tjänster som medför utgifter under kommande
budgetår,
res. 80 (v)
res. 81 (kd)
43. beträffande lönebidragets utformning och nivå
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 46 samt med
avslag på motionerna 1996/97:Fi44 yrkandena 59-61 och 1996/97:Fi46
yrkande 24 godkänner vad regeringen föreslår om bidragsnivåer för
anställda med lönebidrag vid de allmännyttiga organisationer som erhållit
särskild dispens,
res. 82 (v)
res. 83 (kd)
44. beträffande uppföljning och kontroll av
lönebidragsutbetalningarna
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 47
godkänner vad regeringen föreslår om att lönebidraget lämnas i form av
ett belopp per dag samt att rekvisitionerna av lönebidrag skall ske
månadsvis,
45. beträffande lönebidrag och rehabilitering
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi44 yrkande 58,
res. 84 (v)
46. beträffande lönebidrag för invandrare med språksvårigheter samt
för äldre personer
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi46 yrkande 26 i denna del,
res. 85 (kd)
47. beträffande lönebidragsanställdas löneutveckling
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi44 yrkandena 64 och 65,
res. 86 (v)
48. beträffande särskilt rekryteringsstöd
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi44 yrkande 62,
res. 87 (v)
49. beträffande Samhall och lönebidrag
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi44 yrkande 63 och 1996/97:Fi65,
res. 88 (fp)
res. 89 (v)
50. beträffande behov av ytterligare medel för lönebidrag
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi44 yrkande 57 och 1996/97:A49
yrkande 2,
res. 90 (fp)
res. 91 (v)
Utgiftsområde 15 Studiestöd
51. beträffande anslagen Studiemedel m.m. samt Vuxenstudiestöd
m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 68 i denna
del och med avslag på motion 1996/97:Fi50 yrkandena 3 och 4 godkänner vad
utskottet anfört,
res. 92 (m)
52. beträffande beräkning av vuxenstudiestöd för dem som före
studierna förvärvsarbetat på heltid
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkandena 20 och 21
i denna del antar regeringens förslag till
dels lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för
arbetslösa,
dels lag om ändring i studiestödslagen (1973:349), såvitt avser 7 kap.
6 a §,
53. beträffande studiestöd och EG-rätt
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 21 i denna
del antar regeringens förslag till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349) i den mån den inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan
(mom. 52),
Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning
54. beträffande anslaget Särskilda utbildningsinsatser för vuxna
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkandena 48 och 68
i denna del samt med avslag på motion 1996/97:Fi50 yrkandena 1, 5 och 6
godkänner vad regeringen förordar om bidrag för vuxenutbildning på
grundskolenivå inom den särskilda vuxenutbildningssatsningen samt
godkänner vad utskottet anfört,
res. 93 (m)
55. beträffande studieförbundens och folkhögskolans roll inom
Kunskapslyftet
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Fi49 samt med avslag på
motion 1996/97:Fi68 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
56. beträffande Malmö högskola
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 49 samt med
avslag på motion 1996/97:Fi50 yrkande 2 godkänner regeringens förslag att
18 323 000 kr av anslagsbehållningen på det i statsbudgeten för
budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln uppförda
reservationsanslaget Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning
får användas som bidrag till särskilda kostnader och vissa projekt för
Malmö högskola,
res. 94 (m)
Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid
57. beträffande anslaget Bidrag till kulturmiljövård och kulturstöd
vid ombyggnad
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 50, med
ändring av tidigare beslut, bemyndigar regeringen att inom ramen för det
under utgiftsområde 17 anvisade anslaget Bidrag till kulturmiljövård och
kulturstöd vid ombyggnad besluta om bidrag på högst 40 000 000 kr för
utbetalning under senare år, dock senast år 2000,
58. beträffande anslaget Centrala museer: Myndigheter
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 68 i denna
del och med avslag på motion 1996/97:Fi60 godkänner vad utskottet anfört,
res. 95 (m)
59. beträffande anslaget Stöd till idrotten
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 68 i denna
del och med avslag på motion 1996/97:Fi44 yrkande 68 godkänner vad
utskottet anfört,
res. 96 (v)
Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
60. beträffande vissa tidpunkter för färdigställande m.m.
att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:150 yrkande 51
godkänner vad utskottet anfört om ändrade regler för räntesubventioner
och investeringsbidrag för bostäder, såvitt gäller frågan om vissa
tidpunkter för färdigställande m.m., samt som sin mening ger regeringen
till känna att tidsfristen bör förlängas till den 31 januari 1998,
res. 97 (m, kd)
61. beträffande beräkning av räntesats i vissa fall
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 52 samt med
avslag på motion 1996/97:Fi52 yrkande 1 godkänner regeringens förslag
till ändrade regler för räntesubventioner för bostäder såvitt gäller
frågor om beräkning av räntesats i vissa fall,
62. beträffande räntebidrag efter exekutiv försäljning
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 53 samt med
avslag på motion 1996/97:Fi52 yrkande 2 godkänner regeringens förslag
till ändrade regler för räntesubventioner för bostäder såvitt gäller
frågan om räntebidrag efter exekutiv försäljning,
res. 98 (m)
63. beträffande anslaget Räntebidrag m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 68 i denna
del och med avslag på motion 1996/97:Fi43 yrkande 15 i denna del
godkänner vad utskottet anfört,
res. 99 (fp)
64. beträffande bostadsbidragen
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkandena 22, 23
och 68 i denna del samt med avslag på motionerna 1996/97:Fi44 yrkandena
69-71, 1996/97:Fi46 yrkandena 22 och 26 i denna del, 1996/97:Fi52
yrkandena 3-5 och 1996/97:Fi76 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört
om medelsberäkningen samt antar regeringens förslag till
dels  lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
dels lag om ändring i lagen (1996:1349) om ändring i lagen (1993:737)
om bostadsbidrag,
res. 100 (m, fp, kd)
res. 101 (v)
Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
65. beträffande beslutsgruppen inom EG:s strukturfondsprogram
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 54
godkänner vad regeringen föreslår i fråga om ersättning till
sekretariatsuppgifter för beslutsgruppen inom EG:s strukturfonder,
66. beträffande nationellt resurscentrum
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi44 yrkande 72 och 1996/97:Fi82,
res. 102 (v)
Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
67. beträffande anslaget Statens naturvårdsverk
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 68 i denna
del samt med avslag på motionerna 1996/97:Fi44 yrkande 74 och
1996/97:Fi45 yrkande 54 godkänner vad utskottet anfört om
medelsberäkningen,
res. 103 (v)
res. 104 (mp)
68. beträffande reviderad beräkning av inkomster
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 55
godkänner den reviderade beräkningen av inkomsterna på inkomsttitel 6911
Övriga bidrag från EG,
69. beträffande investeringsbidrag för främjande av omställning i
ekologiskt hållbar riktning
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 56
godkänner den föreslagna användningen av medel på det under fjortonde
huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Investeringsbidrag för främjan-
de av omställning i ekologiskt hållbar riktning,
Utgiftsområde 21 Energi
70. beträffande omställning och utveckling av energisystemet
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 68 i denna
del samt med avslag på motionerna 1996/97:Fi43 yrkande 15 i denna del och
1996/97:Fi89 godkänner vad utskottet anfört,
res. 105 (m)
res. 106 (fp)
Utgiftsområde 22 Kommunikationer
71. beträffande förskottering av medel till
infrastrukturinvesteringar
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 58 samt med
avslag på motion 1996/97:Fi88 yrkande 1 i denna del godkänner att
regeringen, eller den myndighet som regeringen beslutar, får besluta om
förskottering av investeringar i statens spåranläggningar och att
villkoren för detta skall utformas i likhet med vad som gäller för
förskottering av väginvesteringar,
res. 107 (m)
72. beträffande byggande av vägar
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkandena 59 och 60
samt med avslag på motionerna 1996/97:Fi44 yrkande 75, 1996/97:Fi45
yrkandena 48 och 49 samt 1996/97:Fi88 yrkande 1 i denna del
dels bemyndigar regeringen att besluta om att Vägverket får ta upp lån
i Riksgäldskontoret för att tidigarelägga vägprojekt om 2 169 000 000 kr,
dels bemyndigar regeringen att belasta det under utgiftsområde 22
anvisade anslaget Byggande av vägar med kostnader för räntor och
amorteringar avseende lån för vägprojekten E 18/20 Örebro-Arboga, E 4
Stora Åby-Väderstad, E 22 Söderåkra-Hossmo samt E 4 trafikplats Hallunda,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 108 (m, fp)
res. 109 (v)
res. 110 (mp)
Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
73. beträffande anslaget Jordbrukets blockdatabas
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkandena 61 och 68
i denna del samt med avslag på motionerna 1996/97:Fi43 yrkande 15 i denna
del och  1996/97:Fi46 yrkande 25 godkänner vad regeringen föreslår
avseende uppkomna driftskostnader för administrationen av Jordbrukets
blockdatabas samt godkänner vad utskottet anfört om medelsberäkningen,
res. 111 (fp)
res. 112 (kd)
74. beträffande anslaget Ersättningar för viltskador m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 68 i denna
del samt med avslag på motion 1996/97:Fi45 yrkande 55 godkänner vad
utskottet anfört,
res. 113 (mp)
75. beträffande radon i dricksvatten
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 57 och med
avslag på motion 1996/97:Fi44 yrkande 5 i denna del godkänner att
regeringen får använda högst 60 000 000 kr av reservationsanslaget
Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar
riktning till radonsanering av dricksvatten,
res. 114 (v)
Utgiftsområde 24 Näringsliv
76. beträffande anslaget Närings- och teknikutvecklingsverket:
Förvaltningskostnader
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 68 i denna
del samt med avslag på motion 1996/97:Fi45 yrkande 47 i denna del
godkänner vad utskottet anfört,
res. 115 (mp)
77. beträffande anslaget Kostnader för omstrukturering av vissa
statliga ägda företag, m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkandena 62-64
dels bemyndigar regeringen att ta emot aktier i bolagiserade
industriforskningsinstitut,
dels bemyndigar regeringen att tillsammans med Stiftelsen för kunskaps-
och kompetensutveckling bilda ett holdingbolag som skall äga aktier i de
till aktiebolag ombildade industriforskningsinstituten,
dels bemyndigar regeringen att utnyttja det under utgiftsområde 24
anvisade anslaget Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda
företag, m.m. för statens kostnader vid bildandet av holdingbolaget,
78. beträffande Sveriges geologiska undersökning: Geologisk
undersökningsverksamhet m.m.
att riksdagen
dels med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 65 godkänner de
föreslagna riktlinjerna för en sammanslagning av Sveriges geologiska
undersökning och Statens oljelager,
dels avslår proposition 1996/97:150 yrkande 66,
79. beträffande Exportkreditnämnden
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 67
bemyndigar regeringen att besluta om den verksamhet hos
Exportkreditnämnden som genom planerade EU-regler definieras som
konkurrensutsatt garantiverksamhet och om formerna och villkoren för
avvecklingen av sådan verksamhet, inkluderande en eventuell försäljning
eller överlåtelse av verksamheten,
Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
80. beträffande allmänna bidrag till kommuner m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkandena 24 och 68
i denna del samt med avslag på motionerna 1996/97:Fi43 yrkandena 9 och
10, 1996/97:Fi45 yrkande 50 samt 1996/97:Fi59 yrkandena 6 och 9 antar
regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1514) om generellt
statsbidrag till kommuner och landsting samt godkänner vad utskottet
anfört om medelsberäkningen,
res. 116 (m)
res. 117 (fp)
res. 118 (mp)
Sammanställning av tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997
81. beträffande sammanställning av anslag och utgiftsramar på
tilläggsbudget för budgetåret 1997
att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:150 yrkande 68 i denna
del samt med avslag på motionerna 1996/97:Fi43 yrkande 15 i denna del,
1996/97:Fi45 yrkande 47 i denna del och 1996/97:Fi46 yrkande 26 i denna
del på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997 beslutar om
ändrade ramar för utgiftsområden och anvisar ändrade och nya anslag i
enlighet med Utskottets förslag i den efter hemställan infogade
specifikationen (tabell 12),
res. 119 (m) - villk. res. 40, 50, 58, 63,
92, 93, 95, 116
res. 120 (fp) - villk. res. 40, 51, 55, 58,
63, 99, 106, 111
res. 121 (v) - villk. res. 52, 56, 59, 61,
72, 73
res. 122 (mp) - villk. res. 49, 58, 63,
115
res. 123 (kd) - villk. res. 58, 63, 81, 100
Vissa skattefrågor
82. beträffande skattepolitikens allmänna inriktning
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi42 yrkande 10, 1996/97:Fi43
yrkandena 17 och 18, 1996/97:Fi44 yrkande 10, 1996/97:Fi45 yrkandena
13-15, 19 och 20-24, 1996/97:Fi46 yrkandena 8, 10, 12, 16 i denna del och
17, 1996/97:Fi75, 1996/97:Fi76 yrkande 2, 1996/97:Fi77, 1996/97:Fi78
yrkande 3, 1996/97:Fi83 samt 1996/97:Fi84 yrkande 3,
res. 124 (m)
res. 125 (fp)
res. 126 (v)
res. 127 (mp)
res. 128 (kd)
83. beträffande produktionsbeskattningen av vattenkraftverk
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkandena 70 i
denna del och 75 samt med avslag på motionerna 1996/97:Fi45 yrkandena 16
och 17 i denna del samt 1996/97:Fi90 yrkandena 1 och 2, båda i denna del,
och 4 godkänner vad utskottet anfört,
res. 129 (m)
res. 130 (mp)
84. beträffande höjning av koldioxidskatten för industrin och
växthusnäringen
att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:29 samt med avslag på
motionerna 1996/97:Fi18, 1996/97:Fi19, 1996/97:Fi20, 1996/97:Fi21,
1996/97:Fi203 yrkande 6, 1996/97:N269 yrkande 15 samt 1996/97:Fi46
yrkande 16 i denna del godkänner vad utskottet anfört,
res. 131 (m)
res. 132 (fp)
res. 133 (mp)
res. 134 (kd)
85. beträffande höjning av de generella koldioxidskattesatserna
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkandena 69 och 70
i denna del samt med avslag på motionerna 1996/97:Fi45 yrkande 17 i denna
del och 1996/97:Fi90 yrkandena 1 och 2, båda i denna del, godkänner vad
utskottet anfört,
res. 135 (m)
res. 136 (fp) - villk. res. 132
res. 137 (mp)
86. beträffande återbetalning av energiskatt
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi62,
res. 138 (m)
87. beträffande lättnader i beskattningen för ägare i små och
medelstora företag
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 71 i denna
del samt med avslag på motion 1996/97:Fi44 yrkande 11 godkänner vad
utskottet anfört,
res. 139 (m, fp, kd)
res. 140 (v)
88. beträffande avgränsning av småföretag m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkandena 71 i
denna del och 72 godkänner vad utskottet anfört,
89. beträffande positiv räntefördelning
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 73
godkänner vad utskottet anfört,
90. beträffande nedsättning av arbetsgivaravgifter
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 74 samt med
avslag på motionerna 1996/97:Fi44 yrkande 12 och 1996/97:Fi90 yrkande 3
godkänner vad utskottet anfört,
res. 141 (m)
res. 142 (v)
91. beträffande omräkningstalen för 1998 års taxeringsvärden
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 76
godkänner vad utskottet anfört,
92. beträffande höjd tobaksskatt
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkandena 77-79
samt med avslag på motionerna 1996/97:Fi86 och 1996/97:Fi90 yrkandena 5
och 6 godkänner vad utskottet anfört,
res. 143 (m)
93. beträffande inskränkt skyldighet för Konung Carl XVI Gustafs 50-
årsfond för vetenskap, teknik och miljö
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 71 i denna
del godkänner vad utskottet anfört,
94. beträffande lagförslagen avseende skatter och avgifter
att riksdagen med anledning av propositionerna 1996/97:29 i denna del,
1996/97:100 i denna del, 1996/97:116 i denna del samt 1996/97:150 i denna
del och till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt (mom. 83-85
och 87-93)
dels antar de i proposition 150 yrkandena 69-79 framlagda förslagen
till
1. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
2. lag om ändring i lagen (1996:1220) om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi,
3. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
4. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
5. lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning,
6. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter med
a) den ändringen att 2 kap. 5 a § tredje stycket erhåller följande som
Utskottets förslag betecknade lydelse:
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag        |Utskottets förslag       |
--------------------------------------------------------
|                       2 kap.                         |
|                       5 a §                          |
--------------------------------------------------------
|Vid    beräkning   av   arbetsgivaravgifter   får   en|
|arbetsgivare  från  arbetsgivaravgifterna  varje månad|
|göra  avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget,  dock|
|högst 3 550 kronor.                                   |
--------------------------------------------------------
|Om flera  arbetsgivare ingår tillsammans i en koncern,|
|skall de vid  bedömningen av avdragsrätt enligt första|
|stycket anses som  en  arbetsgivare.  Avdraget skall i|
|sådant fall i första hand göras av moderföretaget.  Om|
|avdraget  inte kan utnyttjas av moderföretaget får det|
|utnyttjas   av    dotterföretagen    i   den   ordning|
|moderföretaget bestämmer.                             |
-------------------------------------------------------
|Om  en  arbetsgivare  med  | Om  en  arbetsgivare med|
|stöd av 7 § andra stycket  |stöd  av  10  kap.  12  §|
|lagen    (1984:668)    om  |skattebetalningslagen    |
|uppbörd av socialavgifter  |(1997:000)      medgivits|
|från         arbetsgivare  |dispens från skyldigheten|
|medgivits  dispens   från  |att redovisa arbetsgivar-|
|skyldigheten att redovisa  |avgifterna varje månad får|
|arbetsgivaravgifterna      |han, i stället för vad som|
|varje  månad  får  han, i  |föreskrivs    i    första|
|stället   för   vad   som  |stycket, från arbetsgivar-|
|föreskrivs    i    första  |avgifterna  varje år göra|
|stycket, från arbetsgivar- |avdrag  med  5 procent av|
|avgifterna  varje år göra  |avgiftsunderlaget,   dock|
|avdrag  med  5 procent av  |högst  3  550  kronor för|
|avgiftsunderlaget,   dock  |varje  månad verksamheten|
|högst  3  550  kronor för  |bedrivits.               |
|varje  månad verksamheten  |                         |
|bedrivits.                 |                         |
-------------------------------------------------------
b) den ändringen att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna erhåller
följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag        |Utskottets förslag       |
--------------------------------------------------------
|    (Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser)       |
-------------------------------------------------------
|Denna lag  träder i kraft  | 1.  Denna  lag  träder i|
|den 1 januari 1998.        |kraft den 1 januari 1998.|
| 1.  Äldre föreskrifter i  | 2.  Äldre föreskrifter i|
|2 kap. gäller fortfarande  |2 kap. gäller fortfarande|
|i         fråga        om  |i         fråga        om|
|arbetsgivaravgifter   som  |arbetsgivaravgifter   som|
|belöper   på   tid   före  |belöper   på   tid   före|
|ikraftträdandet.           |ikraftträdandet.         |
| 2. De nya föreskrifterna  | 3. De nya föreskrifterna|
|i  3 kap. skall tillämpas  |i  3 kap. skall tillämpas|
|första gången vid 1999 års |första gången vid 1999 års|
|taxering.                  |taxering.                |
-------------------------------------------------------
7. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, med den
ändringen att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna erhåller
följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag        |Utskottets förslag       |
--------------------------------------------------------
|    (Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser)       |
-------------------------------------------------------
|1.  Denna  lag  träder  i  | 1.  Denna  lag  träder i|
|kraft den 1 juli 1997 och  |kraft  den 1 januari 1998|
|tillämpas  första  gången  |och    tillämpas   första|
|vid 1998 års taxering.     |gången   vid   1999   års|
|                           |taxering.                |
--------------------------------------------------------
|2. Har beskattningsåret påbörjats före ikraftträdandet|
|tillämpas äldre regler för den del av beskattningsåret|
|som infaller före ikraftträdandet.                    |
--------------------------------------------------------
8. lag om ändringstal för 1998 års taxeringsvärden,
9. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
10. lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import,
m.m.,
11. lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel
av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen,
dels antar det i proposition 29 framlagda förslaget till lag om ändring
i lagen (1994:1776) om skatt på energi, med
a)  den ändringen att 12 kap. 1 § erhåller följande som Utskottets
förslag betecknade lydelse:
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag        |Utskottets förslag       |
--------------------------------------------------------
|                      12 kap.                         |
|                        1 §                           |
-------------------------------------------------------
|Följande     beslut    av  | Följande    beslut    av|
|beskattningsmyndigheten    |beskattningsmyndigheten  |
|får överklagas hos allmän  |får överklagas hos allmän|
|förvaltningsdomstol av den |förvaltningsdomstol av den|
|skattskyldige,   sökanden  |skattskyldige,   sökanden|
|och     Riksskatteverket,  |och     Riksskatteverket,|
|nämligen                   |nämligen                 |
| 1.  beslut om medgivande  | 1.  beslut om medgivande|
|enligt 2 kap. 9 §,         |enligt 2 kap. 9 §,       |
| 2. beslut om godkännande  | 2. beslut om godkännande|
|enligt 4 kap. 3 och 6 samt |enligt 4 kap. 3 och 6 samt|
|8 och 10 §§,               |8 och 10 §§,             |
| 3.       beslut       om  | 3.       beslut       om|
|återkallelse enligt 4 kap. |återkallelse enligt 4 kap.|
|5 och 6 samt 8 och 10 §§,  |5 och 6 samt 8 och 10 §§,|
| 4.       beslut       om  | 4.       beslut       om|
|registrering enligt 6 kap. |registrering enligt 6 kap.|
|10 § andra stycket,        |10 § andra stycket,      |
| 5.  beslut  om ställande  | 5.  beslut  om  säkerhet|
|av  säkerhet enligt denna  |enligt denna lag,        |
|lag,                       | 6.       beslut       om|
| 6.       beslut       om  |återbetalning         av,|
|återbetalning   av  eller  |nedsättning    av   eller|
|kompensation   för  skatt  |kompensation   för  skatt|
|enligt 9 kap. 1-12 §§, och |enligt 9 kap. 1-12 §§, och|
| 7.  beslut  om  särskild  | 7.  beslut  om  särskild|
|avgift och nedsättning av  |avgift och nedsättning av|
|eller befrielse från sådan |eller befrielse från sådan|
|avgift enligt 10 kap. 8 §. |avgift enligt 10 kap. 8 §.|
--------------------------------------------------------
|Om  en  skattskyldig  eller  en sökande överklagar ett|
|beslut enligt första stycket förs  det allmännas talan|
|av Riksskatteverket.                                  |
--------------------------------------------------------
b)  den ändringen att punkt 6 av övergångsbestämmelserna till lagen
(1994:1776) om skatt på energi erhåller följande som Utskottets förslag
betecknade lydelse:
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse          |Utskottets förslag       |
--------------------------------------------------------
|       (Punkt 61 av övergångsbestämmelserna)          |
-------------------------------------------------------
|6.   För   bränsle,   som  | 6.   För   bränsle,  som|
|förbrukas             för  |förbrukas             för|
|växthusuppvärmning    vid  |växthusuppvärmning    vid|
|yrkesmässig växthusodling  |yrkesmässig växthusodling|
|av   någon  som  inte  är  |av   någon  som  inte  är|
|skattskyldig, skall ingen  |skattskyldig, skall ingen|
|energiskatt  tas  ut  och  |energiskatt  tas  ut  och|
|koldioxidskatt   tas   ut  |koldioxidskatt   tas   ut|
|efter  en  skattesats som  |efter  en  skattesats som|
|svarar mot en fjärdedel av |svarar mot hälften av den|
|den skattesats som enligt  |skattesats som enligt den|
|den  nya lagen gäller för  |nya   lagen   gäller  för|
|ifrågavarande  bränsle. I  |ifrågavarande bränsle.   |
|fråga om gasol för  drift  |                         |
|av   stationära   motorer  |                         |
|skall dock koldioxidskatt  |                         |
|tas ut med 350 kronor per  |                         |
|1 000 kilogram.            |                         |
-------------------------------------------------------
1 Lydelse enligt 1996:1220.
c)  den ändringen att punkt 1 av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
till lagförslaget erhåller följande som Utskottets förslag betecknade
lydelse:
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag        |Utskottets förslag       |
--------------------------------------------------------
|          (Punkt 1 av ikraftträdande- och             |
|              övergångsbestämmelserna)                |
-------------------------------------------------------
|1.  Denna  lag  träder  i  | 1.  Denna  lag  träder i|
|kraft den 1 januari 1997.  |kraft  den  1  juli 1997.|
|Äldre bestämmelser gäller  |Äldre bestämmelser gäller|
|fortfarande  i  fråga  om  |fortfarande  i  fråga  om|
|förhållanden  som  hänför  |förhållanden  som  hänför|
|sig   till   tiden   före  |sig   till   tiden   före|
|ikraftträdandet.           |ikraftträdandet.         |
-------------------------------------------------------
95. beträffande nya benämningar och nya inkomsttitlar
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkandena 85-87
dels godkänner följande nya inkomsttitlar för redovisning av statens
inkomster:
- Inlevererat överskott av statsstödd exportkredit,
- Överskott av statsstödd exportkredit,
- Ränteinkomster av lokaliseringslån,
- Offentlig lagring, försäljningsintäkter,
- Offentlig lagring,
dels godkänner att inkomsttitlarna 1425, 1426 och 1427 får följande nya
titel- och undertitelbenämningar:
- Skatt på etylalkohol 1425:01,
- Skatt på vin och andra jästa drycker 1425:02,
- Skatt på mellanklassprodukter 1425:03,
- Skatt på öl 1425:04,
- Inkomsttiteln 1425 ändrar namn till Alkoholskatt,
dels godkänner följande nya benämningar på inkomsttitlar:
- 1473 Särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter,
- 6111 Arealersättning,
- 6112 Kompletterande åtgärder,
- 6113 Övriga interventioner,
Kommunsektorn
96. beträffande utvecklingen av de kommunala utgifterna
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 7 samt med
avslag på motionerna 1996/97:Fi42 yrkande 8, 1996/97:Fi43 yrkande 6,
1996/97:Fi44 yrkandena 6 och 14, 1996/97:Fi45 yrkande 51 och 1996/97:Fi59
yrkande 8 godkänner beräkningen av utgifterna inom den kommunala sektorn,
res. 144 (m)
res. 145 (fp)
res. 146 (v)
res. 147 (mp)
97. beträffande utjämningssystemet för kommuner och landsting
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi59 yrkande 5, 1996/97:Fi91
yrkandena 1 och 2 samt 1996/97:Fi92 yrkande 1,
res. 148 (m)
res. 149 (fp)
98. beträffande den kommunala beskattningsrätten
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi45 yrkandena 52 och 53,
res. 150 (v, mp)
res. 151 (m, fp, kd) - motiv.
99. beträffande stimulans till kommunala skattesänkningar
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi59 yrkande 4,
res. 152 (m)
res. 153 (fp) - motiv.
100. beträffande avreglering, konkurrensutsättning och ändrad
uppgiftsfördelning
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi59 yrkandena 1, 2 och 7,
res. 154 (m)
res. 155 (fp) - motiv.
101. beträffande medborgarperspektivet
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi59 yrkande 3 och 1996/97:Fi91
yrkande 15,
res. 156 (m)
res. 157 (fp, kd) - motiv.
102. beträffande den kommunala verksamhetens utveckling m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:Fi91 yrkandena 3-14 och
1996/97:Fi92 yrkandena 2-6 lägger regeringens skrivelse 1996/97:118 till
handlingarna,
res. 158 (m)
res. 159 (fp)
103. beträffande ekonomiska regleringar mellan staten och de
kyrkliga kommunerna år 1998
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:150 yrkande 81 antar
regeringens förslag till lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av
skattemedel år 1998,
Europeiska revisionsrätten
104. beträffande europeiska revisionsrättens rapporter för
verksamhetsåret 1995
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi44 yrkande 13,
res. 160 (v)
Övrigt
105. beträffande fastighetsinvesteringsbolag
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi909 och 1996/97:L215.
res. 161 (m)

Stockholm den 29 maj 1997
På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Lisbet
Calner (s), Arne Kjörnsberg (s), Sonia Karlsson (s), Lennart Hedquist (m),
Anne Wibble (fp), Susanne Eberstein (s), Johan Lönnroth (v), Kristina
Nordström (s), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kd),
Sven-Erik Österberg (s), Per Bill (m), Carin Lundberg (s) och Bo Lundgren (m).

Förslag till beslut om tilläggsbudget för budgetåret 1997
(mom. 81 i hemställan)
-----------------------------------------------------------------
|Tabell 12.  Specifikation av reviderade ramar för utgiftsområden|
|samt reviderade och nya anslag för budgetåret 1997             |
-----------------------------------------------------------------
|Tusental kronor                                                |
-----------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------
|Utskottets  förslag  till  ram  och  anslag  överensstämmer med|
|regeringens   förslag   utom   vad   avser   A 1  Bidrag   till|
|arbetslöshetsersättning (utgiftsområde 13) och  B 13  Från  EG-|
|budgeten  finansierade  kompletterande åtgärder inom jordbruket|
|(utgiftsområde 23).                                            |
-----------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------
|    |                              |Belopp   |       Utskottets|
|    |                              |enl.     |förslag          |
------------------------------------------------------------------
|    |Utgiftsområde                 |statsbudget||             Ny|
|    |                              |         |Förändring|ram /Ny|
|    |                              |         |av|               |
-----------------------------------------------------------------
|    |Anslag                        |1997     |     ram |anslagsnivå|
|    |                              |         |/anslag  |       |
-----------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------
|1   |Rikets styrelse               |3 781 330| -20 000 |  3 761|
|    |                              |         |         |    330|
-----------------------------------------------------------------
|E 2 |Presstöd, ramanslag           | 541 579 | -20 000 |521 579|
-----------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------
|2   |Samhällsekonomi och           |3 807 556|+500 000 |  4 307|
|    |finansförvaltning             |         |         |    556|
-----------------------------------------------------------------
| B 4|Försäljning av aktier i       |         |         |       |
|    |Stadshypotek AB, ramanslag    |  60 000 | -10 000 | 50 000|
-----------------------------------------------------------------
| B 6|Värdering m.m. av aktier i    |         |         |       |
|    |Värdepapperscentralen VPC AB, |       0 | +10 000 | 10 000|
|    |ramanslag                     |         |         |       |
-----------------------------------------------------------------
| B 7|Investeringar i               |         |         |       |
|    |infrastrukturen på den        |       0 |+500 000 |500 000|
|    |svenska finansmarknaden,      |         |         |       |
|    |ramanslag                     |         |         |       |
-----------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------
|4   |Rättsväsendet                 |  20 824 | +18 000 | 20 842|
|    |                              |     537 |         |    537|
-----------------------------------------------------------------
| B 1|Åklagarväsendet, ramanslag    | 627 237 | +18 000 |645 237|
-----------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------
|5   |Utrikesförvaltning och        |         |         |       |
|    |internationell samverkan      |2 757 203|  +2 000 |  2 759|
|    |                              |         |         |    203|
-----------------------------------------------------------------
| E 5|Delegationen för översättning |         |         |       |
|    |av EG:s regelverk,            |       0 |  +2 000 |  2 000|
|    |reservationsanslag            |         |         |       |
-----------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------
|6   |Totalförsvar                  |  42 372 |+150 000 | 42 522|
|    |                              |     642 |         |    642|
-----------------------------------------------------------------
| B 7|Funktionen                    |         |         |       |
|    |Telekommunikationer, ramanslag| 152 886 | +50 000 |202 886|
-----------------------------------------------------------------
|  B |Funktionen Energiförsörjning, |  27 612 |+100 000 |127 612|
|10  |ramanslag                     |         |         |       |
-----------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------
|    |                              |Belopp   |       Utskottets|
|    |                              |enl.     |förslag          |
------------------------------------------------------------------
|    |Utgiftsområde                 |statsbudget||             Ny|
|    |                              |         |Förändring|ram /Ny|
|    |                              |         |av|               |
-----------------------------------------------------------------
|    |Anslag                        |1997     |     ram |anslagsnivå|
|    |                              |         |/anslag  |       |
-----------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------
|9   |Hälsovård, sjukvård och social|  23 721 | -50 000 | 23 671|
|    |omsorg                        |     787 |         |    787|
-----------------------------------------------------------------
| A 1|Sjukvårdsförmåner m.m.,       |  15 637 |-125 000 | 15 512|
|    |ramanslag                     |     000 |         |    000|
-----------------------------------------------------------------
| B 1|Vissa statsbidrag inom äldre- |         |         |       |
|    |och handikappområdet,         | 711 200 |-300 000 |411 200|
|    |reservationsanslag            |         |         |       |
-----------------------------------------------------------------
| B 6|Bilstöd till handikappade,    | 343 944 |-130 000 |213 944|
|    |ramanslag                     |         |         |       |
-----------------------------------------------------------------
| B 7|Kostnader för statlig         |         |         |       |
|    |assistansersättning, ramanslag|3 663 000|+475 000 |  4 138|
|    |                              |         |         |    000|
-----------------------------------------------------------------
| C 8|Alkohol- och drogpolitiska    |         |         |       |
|    |åtgärder, ramanslag           |       0 | +30 000 | 30 000|
-----------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------
|13  |Ekonomisk trygghet vid        |  36 174 |  +5 556 | 41 730|
|    |arbetslöshet                  |     384 |     000 |    384|
-----------------------------------------------------------------
| A 1|Bidrag till                   |  34 088 |  +5 556 | 39 644|
|    |arbetslöshetsersättning,      |     334 |     000 |    334|
|    |ramanslag                     |         |         |       |
-----------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------
|14  |Arbetsmarknad och arbetsliv   |  52 277 |  -2 116 | 50 160|
|    |                              |     499 |     552 |    947|
-----------------------------------------------------------------
| A 2|Arbetsmarknadspolitiska       |  25 612 |  -2 124 | 23 488|
|    |åtgärder, ramanslag           |     727 |     052 |    675|
-----------------------------------------------------------------
| A 7|Vissa kostnader för införandet|         |         |       |
|    |av en allmän och sammanhållen |         |         |       |
|    |arbetslöshetsförsäkring,      |       0 |  +7 500 |  7 500|
|    |ramanslag                     |         |         |       |
-----------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------
|15  |Studiestöd                    |  16 884 |+383 285 | 17 267|
|    |                              |     088 |         |    373|
-----------------------------------------------------------------
| A 2|Studiemedel, m.m., ramanslag  |9 485 430| +20 600 |  9 506|
|    |                              |         |         |    030|
-----------------------------------------------------------------
| A 3|Vuxenstudiestöd, m.m.,        |4 721 951|+362 685 |  5 084|
|    |ramanslag                     |         |         |    636|
-----------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------
|16  |Utbildning och                |  25 357 |+205 450 | 25 562|
|    |universitetsforskning         |     109 |         |    559|
-----------------------------------------------------------------
|  A |Särskilda utbildningsinsatser |         |         |       |
|14  |för vuxna, ramanslag          |2 546 348|+205 450 |  2 751|
|    |                              |         |         |    798|
-----------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------
|17  |Kultur, medier, trossamfund   |7 161 590| +49 537 |  7 211|
|    |och fritid                    |         |         |    127|
-----------------------------------------------------------------
| G 2|Bidrag till kulturmiljövård   |         |         |       |
|    |och kulturstöd vid ombyggnad, | 224 337 | +16 000 |240 337|
|    |ramanslag                     |         |         |       |
-----------------------------------------------------------------
| H 1|Centrala museer: Myndigheter, | 506 477 | +15 237 |521 714|
|    |ramanslag                     |         |         |       |
-----------------------------------------------------------------
| H 5|Stöd till icke-statliga       |         |         |       |
|    |kulturlokaler, ramanslag      |  10 000 |  +7 000 | 17 000|
-----------------------------------------------------------------
| N 3|Stöd till idrotten, ramanslag | 480 240 | +11 300 |491 540|
-----------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------
|    |                              |Belopp   |       Utskottets|
|    |                              |enl.     |förslag          |
------------------------------------------------------------------
|    |Utgiftsområde                 |statsbudget||             Ny|
|    |                              |         |Förändring|ram /Ny|
|    |                              |         |av|               |
-----------------------------------------------------------------
|    |Anslag                        |1997     |     ram |anslagsnivå|
|    |                              |         |/anslag  |       |
-----------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------
|18  |Samhällsplanering,            |         |         |       |
|    |bostadsförsörjning och        |  33 368 |      ±0 | 33 368|
|    |byggande                      |     197 |         |    197|
-----------------------------------------------------------------
| A 2|Räntebidrag m.m., ramanslag   |  23 400 | -25 000 | 23 375|
|    |                              |     000 |         |    000|
-----------------------------------------------------------------
|  A |Bostadsbidrag, ramanslag      |5 910 000| +25 000 |  5 935|
|10  |                              |         |         |    000|
-----------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------
|19  |Regional utjämning och        |3 726 021|  -6 500 |  3 719|
|    |utveckling                    |         |         |    521|
-----------------------------------------------------------------
| A 1|Regionalpolitiska åtgärder,   |1 453 517|-122 500 |  1 331|
|    |ramanslag                     |         |         |    017|
-----------------------------------------------------------------
| A 5|Sysselsättningsbidrag,        | 200 000 | +35 000 |235 000|
|    |ramanslag                     |         |         |       |
-----------------------------------------------------------------
| A 6|Transportbidrag, ramanslag    | 303 000 | +81 000 |384 000|
-----------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------
|20  |Allmän miljö- och naturvård   |1 329 871|  +6 100 |  1 335|
|    |                              |         |         |    971|
-----------------------------------------------------------------
| A 1|Statens naturvårdsverk,       | 355 827 |  +2 500 |358 327|
|    |ramanslag                     |         |         |       |
-----------------------------------------------------------------
| A 4|Investeringar inom            | 217 992 |  +3 600 |221 592|
|    |miljöområdet, ramanslag       |         |         |       |
-----------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------
|21  |Energi                        | 474 151 |+114 000 |588 151|
-----------------------------------------------------------------
| A 5|Bidrag till investeringar i   |         |         |       |
|    |elproduktion från förnybara   |       0 | +80 000 | 80 000|
|    |energikällor, ramanslag       |         |         |       |
-----------------------------------------------------------------
| A 6|Provning, märkning och        |         |         |       |
|    |certifiering av energikrävande|       0 |  +4 000 |  4 000|
|    |utrustning, m.m., ramanslag   |         |         |       |
-----------------------------------------------------------------
| A 7|Kostnader för bildandet av en |         |         |       |
|    |ny energimyndighet, ramanslag |       0 | +30 000 | 30 000|
-----------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------
|22  |Kommunikationer               |  25 063 |+204 500 | 25 267|
|    |                              |     442 |         |    942|
-----------------------------------------------------------------
|  A |Gemenskapens finansiella stöd |         |         |       |
|10  |för Transeuropeiska nätverk,  |       0 |+200 000 |200 000|
|    |ramanslag                     |         |         |       |
-----------------------------------------------------------------
| B 7|Utredningsarbete m.m. med     |         |         |       |
|    |anledning av M/S Estonias     |       0 |  +4 500 |  4 500|
|    |förlisning, obetecknat anslag |         |         |       |
-----------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------
|    |                              |Belopp   |       Utskottets|
|    |                              |enl.     |förslag          |
------------------------------------------------------------------
|    |Utgiftsområde                 |statsbudget||             Ny|
|    |                              |         |Förändring|ram /Ny|
|    |                              |         |av|               |
-----------------------------------------------------------------
|    |Anslag                        |1997     |     ram |anslagsnivå|
|    |                              |         |/anslag  |       |
-----------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------
|23  |Jord- och skogsbruk, fiske med|         |         |       |
|    |anslutande näringar           |  13 324 |+232 774 | 13 556|
|    |                              |     084 |         |    858|
-----------------------------------------------------------------
| B 1|Statens jordbruksverk,        | 183 114 |  +4 500 |187 614|
|    |ramanslag                     |         |         |       |
-----------------------------------------------------------------
|  B |Kompletterande åtgärder inom  |         |         |       |
|12  |jordbruket, ramanslag         |1 085 000|  -5 000 |  1 080|
|    |                              |         |         |    000|
-----------------------------------------------------------------
|  B |Från EG-budgeten finansierade |         |         |       |
|13  |kompletterande åtgärder inom  |1 092 500| -15 000 |  1 077|
|    |jordbruket, ramanslag         |         |         |    500|
-----------------------------------------------------------------
|  B |Jordbrukets blockdatabas,     |       0 |+100 000 |100 000|
|17  |ramanslag                     |         |         |       |
-----------------------------------------------------------------
| C 2|Strukturstöd till fisket m.m.,|  30 890 | +10 300 | 41 190|
|    |ramanslag                     |         |         |       |
-----------------------------------------------------------------
| C 3|Från EG-budgeten finansierade |         |         |       |
|    |strukturstöd till fisket m.m.,|  80 000 | +74 474 |154 474|
|    |ramanslag                     |         |         |       |
-----------------------------------------------------------------
| D 2|Ersättningar för viltskador   |  12 500 | +30 000 | 42 500|
|    |m.m., ramanslag               |         |         |       |
-----------------------------------------------------------------
| E 5|Bekämpande av smittsamma      |         |         |       |
|    |husdjurssjukdomar, ramanslag  |  89 500 | +20 500 |110 000|
-----------------------------------------------------------------
| E 6|Gränskontroll av livsmedel och|         |         |       |
|    |levande djur,                 |       0 | +13 000 | 13 000|
|    |reservationsanslag            |         |         |       |
-----------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------
|24  |Näringsliv                    |2 859 744|+136 500 |  2 996|
|    |                              |         |         |    244|
-----------------------------------------------------------------
| A 1|Närings- och                  |         |         |       |
|    |teknikutvecklingsverket:      | 353 268 |  +6 500 |359 768|
|    |Förvaltningskostnader,        |         |         |       |
|    |ramanslag                     |         |         |       |
-----------------------------------------------------------------
| A 7|Kostnader för omstrukturering |         |         |       |
|    |av vissa statligt ägda        |  25 000 |+130 000 |155 000|
|    |företag, m.m., ramanslag      |         |         |       |
-----------------------------------------------------------------
| E 3|Exportkreditnämnden, ramanslag| 120 000 |  -3 100 |116 900|
-----------------------------------------------------------------
| E 4|AB Svensk Exportkredits       |         |         |       |
|    |statsstödda export-           |  16 500 |  +3 100 | 19 600|
|    |kreditgivning, ramanslag      |         |         |       |
-----------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------
|25  |Allmänna bidrag till kommuner |  83 612 |  +4 000 | 87 612|
|    |                              |     000 |     500 |    500|
-----------------------------------------------------------------
| A 1|Generellt statsbidrag till    |         |         |       |
|    |kommuner och landsting,       |  62 227 |  +3 800 | 66 027|
|    |ramanslag                     |     000 |     000 |    000|
-----------------------------------------------------------------
| A 2|Bidrag till särskilda insatser|         |         |       |
|    |i vissa kommuner och          | 400 000 |+200 000 |600 000|
|    |landsting, reservationsanslag |         |         |       |
-----------------------------------------------------------------
| A 4|Bidrag till Rådet för kommunal|         |         |       |
|    |redovisning, obetecknat anslag|       0 |    +500 |    500|
-----------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------
|27  |Avgiften till Europeiska      |  20 525 |-472 000 | 20 053|
|    |gemenskapen                   |     000 |         |    000|
-----------------------------------------------------------------
| A 4|Avgift baserad på             |         |         |       |
|    |bruttonationalinkomsten,      |8 510 000|-472 000 |  8 038|
|    |ramanslag                     |         |         |    000|
-----------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------
|    |Summa                         |         |  +8 893 |       |
|    |                              |         |     594 |       |
-----------------------------------------------------------------

Reservationer

1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell
(kd), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Partimotionernas syn på
propositionens konjunkturbedömningar bort utgå,
dels att utskottets yttrande under rubriken Utskottets förslag till inriktning
av den allmänna ekonomiska politiken bort ha följande lydelse:
Den ekonomiska utvecklingen
Utskottet konstaterar att den ekonomiska utvecklingen i Sverige sedan 1970-
talets början varit svagare än i flertalet jämförbara länder. År 1970 var
Sverige det tredje rikaste landet i världen, räknat i BNP per invånare. I
dagsläget har vi halkat ner till ungefär sjuttonde plats. Sverige ligger under
genomsnittet bland EU-länderna. I en tid när hundratals miljoner människor
lyfts ur fattigdom till välstånd och optimism präglar både nya
marknadsekonomier, som de i Sydostasien och Östeuropa, och gamla, som USA,
sitter många länder i Västeuropa fast i massarbetslöshet, växande sociala
klyftor och låg tillväxt. Bland Europas problemländer är Sverige i många
avseenden mest illa ute.
Den ekonomiska tillväxten är låg. Arbetslösheten är hög och sysselsättningen
låg. På flera decennier har sysselsättningen inte ökat alls i det privata
näringslivet. Reallöneutvecklingen har varit synnerligen blygsam. Sveriges
ekonomiska historia de senaste decennierna är en inflations- och
devalveringshistoria.
Samtidigt sker ett skifte av fokus i den internationella utvecklingen.
Europa tappar mark. USA:s ekonomi visar styrka, men den verkliga expansionen
finns i Sydostasien. Den allt snabbare internationaliseringen skärper dagligen
konkurrenstrycket och kraven på teknik- och kunskapsförnyelse.
Hos många medborgare finns en okunskap om dessa ekonomiska realiteter.
- En klar majoritet tror att Sverige tillhör den rika halvan av EU. Det är
fel.
- Sju av tio tror att de nya generationerna i genomsnitt är bättre utbildade
än sina föräldrar. Det är fel.
- Hälften av alla företagsledare tror att industriinvesteringar i genomsnitt
har varit lönsammare än statsobligationer. Det är fel.
Utskottet konstaterar dess värre att även regeringen tycks omedveten om detta.
Den ekonomiska bild som presenteras i denna proposition likaväl som i
tidigare saknar analys av den globala utvecklingen och konkurrensen och är
påfallande historielös vad gäller Sverige. Utskottet anser att denna
kortsiktiga och felaktiga verklighetsbild är en viktig orsak till den
felaktiga inriktningen av den ekonomiska politiken. En alternativ förklaring
är att verkligheten krockar med de socialdemokratiska dogmerna, vilket lämnar
politikens utformare villrådiga.
Regeringens beskrivning av den ekonomiska utvecklingen gäller enbart det
kortsiktiga konjunkturperspektivet. Utskottet anser detta helt otillräckligt.
Sveriges ekonomiska problem är inte konjunkturellt utan strukturellt.
Utvecklingen på arbetsmarknaden illustrerar detta. Sysselsättningen hade
börjat öka i slutet av år 1993 och detta fortsatte under 1994-1995.
Allteftersom den socialdemokratiska politiken - med skattechock och
strukturella ?återställare? - fick genomslag försvann emellertid allt fler
jobb. I dagsläget är sysselsättningen den lägsta sedan år 1974, dvs. på 23 år!
Jämförelsen gäller april månad respektive år. Jämfört med för ett år sedan har
det som de tre borgerliga oppositionspartierna Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna varnade för i en gemensam
reservation - att ytterligare jobb skulle gå förlorade - tyvärr inträffat.
Sysselsättningen har på årsbasis minskat med ca 66 000 personer. Regeringen
räknar med fortsatt minskning detta år och en blygsam ökning under 1998, så
att läget då återgår till vad som gällde under 1996. I stora drag innebär
regeringens egna prognoser att ökningen i antalet jobb under mandatperioden
1994-1998 är obefintlig.
Vad gäller de kortsiktiga prognoserna över den ekonomiska utvecklingen vill
utskottet resa frågetecken med anledning av den osäkerhet som
erfarenhetsmässigt vidlåder prognoser över hushållens sparande. Regeringen
förutser en kraftig minskning av sparkvoten. Om den inte inträffar kommer
efterfrågan att bli svagare än i prognosen, i synnerhet som
investeringsefterfrågan påverkas negativt av politikens utformning.
Stor osäkerhet måste också anses gälla utvecklingen på ränte- och
valutamarknaderna. Många bedömare befarar en viss turbulens på dessa marknader
inför starten av EMU:s tredje fas och valet av deltagande länder. Det finns en
risk att regeringen varit alltför optimistisk i sina antaganden.
En misslyckad politik
Regeringen är medveten om att den enligt egna utsagor högst prioriterade
uppgiften - att minska arbetslösheten - är på väg mot ett katastrofalt
misslyckande. Antalet jobb växer inte. Den nu aktuella propositionen utgör
enligt utskottet en kapitulation inför detta faktum - en flykt bort från
arbetslinjen. Kampen mot arbetslösheten har blivit en kamp mot arbetskraften.
Huvuddragen i regeringens ekonomiska politik är ransonering av arbeten. Det
är enligt utskottet en destruktiv politik med olika varianter på ?dela-på-
jobben-temat?. Utskottet anser att det handlar om att statistiskt manipulera
arbetslöshetssiffrorna genom att människor flyttas bort från arbetsmarknaden.
Arbetslöshetsförsäkringen skall användas som permanent försörjning, arbetslösa
skall förtidspensioneras av arbetsmarknadsskäl och man aviserar ett kommande
förslag om s.k. generationsväxling, där människor som har arbete skall
uppmuntras att sluta detta.
Utskottet anser att sådana förslag vittnar om en gammalmodig och defensiv
syn på arbetsliv och företagande. Medarbetare betraktas som utbytbara klossar.
Kunskap och erfarenhet värderas till noll.
Utskotter ser också med oro på effekterna av att regeringen tycks ha
övergivit prioriteringen av fler jobb i privata företag som huvudstrategi i
kampen mot arbetslösheten. I det s.k. fempunktsprogrammet satsas 15 av 16
miljarder kronor på ökade offentliga insatser och ökade offentliga jobb, medan
åtgärder för ett bättre företagsklimat med några mindre undantag lyser med sin
frånvaro. Utskottet anser att Socialdemokraterna - med Centerns aktiva stöd -
gör om sitt klassiska misstag att vilja stimulera den offentliga sektorn utan
att samtidigt skapa förutsättningar för ett växande privat näringsliv.
De åtgärder som rubriceras lokala investeringsprogram är ett tecken på
detta. Utskottet avvisar dessa förslag på ökade selektiva byggstöd i
miljöförklädnad. De är ett avskräckande exempel på vad som händer när man inte
längre driver miljöpolitik för miljöns skull. Detsamma gäller energipolitiken
som påstås främja en miljömässigt positiv utveckling, trots att den i
verkligheten tvärtom ökar miljöproblemen med ökande koldioxidutsläpp. Till
detta kommer de negativa effekterna för tillväxt och sysselsättning.
Utskottet erinrar om att regeringen tidigare beskrivit sin ekonomiska
politik som en trestegsstrategi. Först kom saneringsfasen, därefter skulle
tillväxtfasen komma och slutligen skördetiden. Politikens nuvarande inriktning
tycks emellertid innebära ett försök att hoppa över tillväxtfasen och undvika
de strukturella reformer som därvid krävs. Utskottet är mycket kritiskt till
en sådan uppläggning och ser i stället behovet av strukturella reformer, i
synnerhet på arbetsmarknaden, som helt nödvändiga. Detta är också den
uppfattning som t.ex. OECD och IMF, liksom flertalet fristående ekonomer,
förordat för Sveriges ekonomi.
Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
Den ekonomiska utvecklingen visar att Sverige lider av allvarliga
strukturproblem. Det räcker inte - som regeringen och Centerpartiet tycks tro
- med bättre konjunktur för att knäcka massarbetslösheten. Därför måste
politiken läggas om.
Finanspolitiken måste vara fortsatt stram. Sammansättningen av åtgärderna
måste ändras till större andel besparingar och sänkta skatter.
Dagens höga offentliga skuldsättning försämrar förtroendet för den
ekonomiska politiken med onödigt höga räntor som följd. Den medför även att de
offentliga finanserna är mycket känsliga för förändringar i räntenivå och
valutakurs, eftersom lån successivt måste omsättas till rådande marknadsränta.
I syfte att stoppa skulduppbyggnaden har omfattande budgetförstärkningar
genomförts sedan 1991 och riksdagen har beslutat att balans skall uppnås i de
offentliga finanserna fr.o.m. år 1998. Sverige bör enligt utskottet driva en
ekonomisk politik som syftar till att minska den konsoliderade bruttoskulden
från nuvarande nivå på nära 78 %. Maastrichtfördraget innebär att
bruttoskulden får vara högst 60 % av BNP.
Målet bör mot denna bakgrund vara att efter 1998 gradvis minska den
offentliga skulden i förhållande till BNP. En viktig förutsättning för detta
är att de offentliga finanserna inte uppvisar underskott över
konjunkturcykeln. Det bästa sättet att få ned skuldkvoten är att driva en
ekonomisk politik som genererar hög långsiktig tillväxt. De åtgärder för
arbete och företagande som Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna
föreslår skulle enligt utskottet främja en högre tillväxt och därmed en
snabbare nedgång av skuldkvoten. Dessutom bör ytterligare åtgärder, som
exempelvis försäljning av statliga tillgångar, genomföras för att minska de
offentliga finansernas konjunkturkänslighet och snabbare än med regeringens
politik uppnå Maastrichtfördragets kriterium.
Skattepolitiken måste inriktas på att sänka det totala skattetrycket. De
skattebelastningar på arbete, sparande och kapitalbildning som försämrar
förutsättningarna för företagande och investeringar måste avskaffas. Utskottet
anser det vara synnerligen riskabelt att låta skattetrycket överskrida nivån
50 % av BNP, vilket emellertid är vad som skett sedan regimskiftet hösten
1994. Utskottet återkommer nedan till specifika skattesänkningar för att
förbättra företagsklimatet, särskilt för mindre och medelstora företag samt
inom tjänstesektorn, men vill också betona behovet av sådana skattesänkningar
som gör det möjligt för fler människor att leva på sin lön. Däri ingår också
en sänkning av fastighetsskatten.
Utskottet konstaterar att den svenska välfärdspolitiken bygger på hög tillväxt
och hög sysselsättning. Den nuvarande utvecklingen urholkar basen för
välfärden. Viktiga kärnområden inom vård, omsorg och utbildning måste ges goda
utvecklingsförutsättningar. Det sker bl.a. vid en god tillväxt som ökar
kommuners och landstings skattebas. Utskottet vill dessutom betona vikten av
att stat, kommun och landsting i högre grad än för närvarande använder sig av
enskilda entreprenörer för att skapa en effektivitetsfrämjande konkurrens och
för att ge medborgarna valfrihet. Den valfrihetsrevolution som inleddes under
den borgerliga regeringsperioden men som därefter förbytts i sin motsats måste
återupprättas. Utskottet vill också betona vikten av allmän avreglering,
slopande av offentliga monopol samt färre kommunala bolag.
Utskottet gör i flera avseenden en annan politisk prioritering än regeringen
och Centerpartiet. T.ex. avvisar utskottet föreslagna besparingar inom
handikappolitiken, vad gäller änkepensionerna och inom rättssystemet.
En viktig princip i en tillväxtfrämjande politik är enligt utskottet värnet om
privat ägande och privat sparande. Privat ägande och sparande är enligt
utskottet grundbultar i en marknadsekonomi. Utskottet ser därför med
tillfredsställelse den pensionsreform vars huvudinriktning är beslutad med
bred parlamentarisk majoritet. Särskilt inslaget med privat premiereserv är
välkommet och utgör enligt utskottet en viktig strukturell förbättring i den
svenska ekonomin. Utskottet vill betona att premiereserverna är de blivande
pensionärernas tillgångar. Möjligheten att i nationalräkenskaperna bokföra
premiereserven som offentligt sparande, som Eurostat nyligen medgivit, ändrar
inga reala förhållanden och ger varken större eller mindre utrymme för lägre
skatter eller ökade offentliga utgifter.
Utskottet förordar vidare att den sjätte AP-fonden avskaffas. Erfarenheten
visar att kollektiv kapitalbildning inte kan lösa de problem med
kapitalförsörjning som bl.a. skapats av dubbelbeskattningen. Endast ökat
hushållssparande skapar goda förutsättningar för nödvändig
riskkapitalförsörjning.
Vad gäller penning- och valutapolitiken har utskottet inte någon annan
uppfattning än den som kommer till uttryck i den nyligen träffade
fempartiuppgörelsen om Riksbankens ställning. Utskottet hälsar
överenskommelsen med tillfredsställelse och konstaterar att den i allt
väsentligt uppfyller de krav som Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna och Kristdemokraterna tidigare ställt på en oberoende riksbank -
krav som då avvisats av socialdemokrater och centerpartister.
Utskottet återkommer nedan till andra nödvändiga strukturförändringar, i
synnerhet vad gäller lönebildning och arbetsmarknad, men vill också betona
vikten av att återupprätta kvaliteten i utbildningspolitiken. Den avgörande
utgångspunkten för nödvändiga satsningar inom skola och högskola måste vara
utbildningens kvalitet. Det innebär att själva takten i utbyggnaden av antalet
platser aldrig får bli det viktigaste. Det bör mot denna bakgrund övervägas
särskilda kvalitetsinsatser. Utskottet beklagar att det åter blivit nödvändigt
att påpeka att det för den enskilde måste löna sig med utbildning och att
detta ställer krav på t.ex. lönebildning och skattepolitik.
Sammanfattningsvis instämmer utskottet i de allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som beskrivs i partimotionerna från Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna. Den politik
som beskrivs i propositionen - och som stöds av Centerpartiet - avstyrks. Den
politik som redovisas i motioner från Vänsterpartiet och Miljöpartiet avviker
på väsentliga punkter från vad utskottet ovan anfört och den avstyrks därför.
Vad utskottet här anfört om allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
med anledning av motionerna Fi42 (m) yrkandena 1 i denna del och 11, Fi43 (fp)
yrkande 1 i denna del och Fi46 (kd) yrkandena 1 i denna del och 15 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på proposition 1996/97:150 yrkande 1 i denna del och
motionerna 1996/97:Fi44 yrkandena 1 i denna del, 15, 16 och 21,
1996/97:Fi45 yrkandena 1 i denna del, 2, 3, 5, 6, 18 i denna del, 34 och
35 samt med anledning av motionerna 1996/97:Fi42 yrkandena 1 i denna del
och 11, 1996/97:Fi43 yrkande 1 i denna del och 1996/97:Fi46 yrkandena 1 i
denna del och 15 godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger
regeringen detta till känna,
2. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Partimotionernas syn på
propositionens konjunkturbedömningar bort utgå,
dels att utskottets yttrande under rubriken Utskottets förslag till inriktning
av den allmänna ekonomiska politiken bort ha följande lydelse:
Den missriktade ekonomiska politiken bidrog enligt utskottets mening starkt
till att utlösa och förvärra den svåra ekonomiska krisen under 1990-talets
första hälft. Men i botten fanns strukturella problem - främst
industriproduktionens sammansättning, nya internationella
konkurrensförutsättningar och kraften i den globala finansmarknaden. Den
ekonomiska politiken måste mot bakgrund av de tidigare erfarenheterna inriktas
på en radikal förnyelse av näringslivet, på att skapa förutsättningar för nya
företag, nya produkter och sysselsättningstillväxt i privat verksamhet. Det
finns knappast något som är så negativt ur fördelningspolitisk synpunkt som
ett svagt näringsliv och ett lågt arbetskraftsdeltagande. Låg tillväxt och hög
arbetslöshet slår ofelbart över i skev inkomst- och förmögenhetsfördelning,
parallellt med en utarmning av offentlig verksamhet. Samtidigt förutsätter
näringslivets förnyelse att det finns ett stort utbud av tjänster inom
offentlig sektor för att underlätta såväl företags som individers omställning
till nya villkor.
I vårpropositionen skriver regeringen att den svenska ekonomin är stark och
att man i princip har lyckats lösa alla viktiga problem. Regeringens syn
präglas då huvudsakligen av konvergenskrav och EMU-anpassning. Regeringens
ansvar kan dock enligt utskottets mening inte begränsas till statsbudgetens
saldo eller till nivån på den offentliga sektorns finansiella sparande.
Utskottet anser visserligen att det är bra med ett stort offentligt sparande,
särskilt i högkonjunktur, men vi motsätter oss att sparmålen överordnas
sysselsättningsmålet. Det är orimligt med så stora offentliga överskott i en
situation där en stor del av arbetskraften och andra produktiva resurser är
outnyttjade.
Skattepolitiken måste enligt utskottets mening utformas med inriktning på ökad
sysselsättning. Samtidigt är det naturligtvis viktigt att vi inte tappar
kontrollen över statsfinanserna. Utskottet menar att det i nuvarande situation
inte är möjligt att sänka skattekvoten, då det vore att äventyra
statsfinanserna. Utskottet delar inte heller uppfattningen att lösningen på
sysselsättningsproblemen ligger i stora generella skattesänkningar.
Utskottet anser att fördelningspolitiska och miljöpolitiska skäl talar för
två typer av skatteväxling, en röd och en grön. Den röda skatteväxlingen
innebär höjd skatt för höginkomsttagare och sänkt skatt för låginkomsttagare.
Samtidigt höjs skatterna för storföretag och sänks på motsvarande sätt för
småföretag. Utskottet menar, i likhet med flertalet bedömare, att det är de
små företagen som i framtiden kommer att stå för merparten av sysselsättnings-
ökningen i landet.
Det är främst hushåll i de högre inkomstskikten som ökat sitt sparande under
senare år. Ett ökat skatteuttag som riktar in sig på de högre inkomstskikten
kan därför huvudsakligen antas påverka dessa gruppers sparande och inte
hushållens totala konsumtion.
Den gröna skatteväxlingen syftar till att åstadkomma en ny näringspolitik
för utbildning och förnyelse. Häri skall innefattas ett strukturprogram för
miljöomställning av produktion, konsumtion och energiförsörjning som skapar
fler jobb. Skatten på produktion och konsumtion som skadar miljön skall höjas
och skatten på arbete skall sänkas.
Utskottet avvisar balanskravet för kommuner och landsting och menar att det är
ett oberättigat ingrepp i den kommunala självbestämmanderätten. Även de
restriktioner för skattehöjningar som regeringen drivit igenom är ett uttryck
för en misstro mot kommunalpolitikerna, vilka enligt utskottets mening är
fullt kapabla att ta samhällsekonomiskt ansvar. Det är dessutom politikerna i
kommuner och landsting som bäst kan bedöma vilka behov som måste tillgodoses.
Regeringen kalkylerar i praktiken dessutom med att den kommunala sektorn
skall fortsätta att minska som andel av BNP. Det är en politisk bedömning som
utskottet avvisar.
Lönebildning och vinster utgör enligt utskottets mening en del av
fördelningspolitiken. Regeringen fäster stora förhoppningar vid att
lönebildningen i Sverige skall komma in i mer återhållsamma och stabila banor.
Sysselsättning och välfärd beror i stor utsträckning på ekonomins
konkurrenskraft, och arbetskraftskostnaderna utgör naturligtvis en viktig
faktor bakom inflationen.
Utskottet delar regeringens bedömning att lönebildningen är en strategisk
fråga för svensk ekonomi, men menar samtidigt att den inte kan ses isolerad.
Utskottet välkomnar en utredning om lönebildningen men betonar samtidigt
vikten av att lönebildningen också ses i ljuset av de växande inkomstklyftorna
och de enorma finansiella förmögenheter som skapats under senare år. De senare
avspeglar i sin tur vinstvolymerna i de stora företagen. Höga vinster är
inflationsdrivande lika väl som höga löner. Övervinsterna och de växande
inkomst- och samhällsklyftorna måste motarbetas parallellt med insatserna för
en hållbar lönebildning. Vidare måste en hållbar lönebildning innebära att man
bekämpar alla former av lönediskriminering.
Skall vi kunna begära återhållsamhet från löntagarna måste vi också vara
förvissade om att företagen använder vinsterna till framåtsyftande
investeringar, inte bara till utdelningar till aktieägare och extra förmåner
för företagens ledningsgrupper. Det förutsätter ett demokratiskt inflytande
över viktiga ekonomiska beslut. Utskottet föreslår en framtidsfond, där de
vinstrika företagen får avsätta pengar till att höja kunskapsnivån för de
anställda efter överenskommelser med facket. LO:s förslag till
företagsavsättningar till speciella kompetensfonder är ett annat förslag i
samma riktning. Det är viktigt att de lokala fackliga organisationerna ges ett
påtagligt inflytande över disponeringen av dessa fonder.
Utskottet föreslår en parlamentarisk utredning om ekonomisk makt och demokrati
med deltagande av samtliga riksdagspartier. Utredningens uppgift skall vara
att lägga fram förslag till hur maktkoncentrationen i det privata näringslivet
skall brytas och hur demokratin skall stärkas på kapitalmaktens bekostnad.
Enligt utskottets bedömning är det angeläget att motarbeta att
ägarintressena blir alltmer koncentrerade i näringslivet och den därmed
följande fåtalsmakten över svensk ekonomi. Ett sätt är att styra över
vinstmedel i företagen till framtidsfonder, som nämndes ovan. Fonder som efter
gemensamma beslut med löntagarna skall disponeras för kompetensutveckling och
nysatsningar i arbetslivet. Utskottet föreslår vidare ökad rätt för AP-
fonderna att köpa aktier samt införande av en förköpsrätt för anställda vid
företagsförvärv. Mot bakgrund av de alltmer koncentrerade ägarintressena är
det inte heller rimligt med fortsatt utförsäljning av statliga företag.
Ovanstående förslag skulle fullt förverkligade innebära en maktförskjutning
från kapital till arbete.
Både den ekonomiska och den politiska makten i samhället är också i högsta
grad könsbunden. I det av riksdagen antagna betänkandet om utgiftsramar och
beräkning av statsinkomsterna från i höstas (1996/97: FiU1) konstateras att
det finns stora brister när det gäller balansen mellan kvinnors och mäns
inflytande och maktförhållanden mellan könen. Finansutskottet uttalade ?att
ett stort antal insatser behövs för att öka kvinnors makt och inflytande på
alla områden och nivåer i samhället? (s. 53). Utskottet uttalade också att
budgetpropositionen visade att regeringen ?tar arbetet för ökad jämställdhet
på största allvar? (s. 54).
Tyvärr tvingas utskottet nu konstatera att regeringen i vårpropositionen har
svårt att leva upp till dessa deklarationer. Arbetslösheten har på senare tid
ökat mer för kvinnor än för män.
Den utredning om den ekonomiska makten som vi skriver om ovan måste också ta
upp den könsbundna makten. Regeringen uppmanas att i höstens budgetproposition
presentera ett kraftfullt program för omfördelning av makt, arbete och
inkomster till förmån för kvinnor.
Vad utskottet här anfört om riktlinjer för den ekonomiska politiken med
anledning av motion Fi44 (v) yrkande 1 i denna del samt yrkandena 15, 16 och
21 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
De förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som förordas i
propositionen och i motionerna Fi42 (m), Fi43 (fp), Fi45 (mp) och Fi46 (kd)
avvisas av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på proposition 1996/97:150 yrkande 1 i denna del och
motionerna 1996/97:Fi42 yrkandena 1 i denna del och 11, 1996/97: Fi43
yrkande 1 i denna del, 1996/97:Fi45 yrkandena 1 i denna del, 2, 3, 5, 6,
18 i denna del, 34 och 35 samt 1996/97:Fi46 yrkandena 1 i denna del och
15 godkänner vad som förordas i motion 1996/97:Fi44 yrkandena 1 i denna
del, 15, 16 och 21 och som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Partimotionernas syn på
propositionens konjunkturbedömningar bort utgå,
dels att utskottets yttrande under rubriken Utskottets förslag till inriktning
av den allmänna ekonomiska politiken bort ha följande lydelse:
Den ekonomiska politiken skall enligt utskottets mening förvalta och
utveckla samhällets ekonomiska tillgångar inom givna ekologiska ramar för att
uppnå såväl individuellt välstånd som större social rättvisa. För att detta
verkligen skall kunna uppnås krävs en ny ekonomisk politik med utgångspunkt i
ett demokratiskt och ekologiskt synsätt där socialt ansvar sätts i första
rummet. Den ekonomiska politik som förts i Sverige under överskådlig tid har
däremot medfört en tilltagande utarmning av naturkapital, ökad miljöförstöring
och under senare tid också massarbetslöshet och ökade sociala motsättningar.
Detta är ett uttryck för grundläggande strukturfel i svensk ekonomi. I
regeringens ekonomiska vårproposition saknas en långsiktigt hållbar ekonomisk
politik för att lösa de avgörande strukturproblemen i svensk ekonomi.
Skattesystemet är utformat på ett sådant sätt att det ofta är lönsamt att
ersätta människor med hjälpenergi, vilket stimulerar en långsiktigt och
miljömässigt ohållbar energianvändning. Prisrelationerna blir, bl.a. till
följd av skattesystemets utformning, ofta sådana att resursslösande och
miljöfientligt beteende på marknaderna gynnas. Regeringen föreslår en del
lovvärda satsningar på miljöområdet, men eftersom de samtidigt inte förändrar
de grundläggande ekonomiska spelreglerna som gör det lönsamt med rovdrift och
miljöförstöring, och dessutom skär ner kraftigt i ordinarie verksamhet på
bl.a. Naturvårdsverket, så kommer den negativa utvecklingen att bestå.
Utskottet anser det viktigt att uppmärksamma problemet med den sannolikt
växande miljöskulden. Långtidsutredningen 1992 föreslog att välfärdsbegreppet
borde utvidgas till att innefatta faktorer som utarmning av naturresurser och
kostnader för reparation av miljöskador. Den svenska miljöskulden beräknades
1992 till minst 260 miljarder kronor med en årlig ökningstakt på ca 7
miljarder kronor (SOU 1992:58). Den OECD-rapport om svensk miljövård som kom
under 1996 visar att Sverige har stora brister inom framför allt naturvården.
Detta tyder på att miljöskulden sannolikt fortfarande ökar. Beräkningar av det
s.k. rättvisa miljöutrymmet som gjorts av ett antal miljöorganisationer pekar
på att Sverige har en ekologiskt ohållbar utveckling. År 1996 publicerade
Stockholm Environmental Institute (SEI) en rapport om bl.a. miljöjusterad BNP
för Sverige under perioden 1950-1992. Enligt dessa beräkningar skedde ett
trendbrott kring 1980, varefter den justerade BNP-siffran har haft en fallande
trend. År 1992 ligger den justerade BNP-siffran per capita 27 % lägre än den
traditionellt beräknade. Den ekonomiska utvecklingen under hela perioden
1950-1992 har således varit betydligt svagare än vad den tradionella BNP-
beräkningen visar. Tillväxten har i medeltal varit 0,9 % per år och invånare,
dvs. knappt hälften av vad som vanligen uppges. Sedan 1980 har tillväxten
varit obefintlig eller negativ, dvs. de negativa miljöeffekterna har varit
större än den traditionellt beräknade ekonomiska tillväxten.
Utskottet är mycket kritiskt till den bristfälliga fördelningspolitik som
regeringen för. En jämnare fördelning av samhällets ekonomiska resurser leder,
enligt utskottets uppfattning, till en totalt sett stabilare och starkare
ekonomi. Internationellt sett har Sverige tidigare lyckats föra en
förhållandevis verkningsfull fördelningspolitik, vilket effektivt bidragit
till en positiv ekonomisk utveckling. Den ekonomiska recessionen i början av
1990-talet innebar bl.a. en statsfinansiell kris som gjorde en snabb och
omfattande budgetsanering nödvändig. Det sätt på vilket regeringen genomförde
besparingar och skattehöjningar medförde emellertid ökade ekonomiska klyftor i
samhället med ökad utslagning, ökade ekonomiska orättvisor och ökade
motsättningar som följd. Under senare år har ökade inkomstskillnader
redovisats för svensk del, bl.a. i ett särskilt avsnitt i budgetpropositionen
hösten 1996. De redan fattiga har blivit ännu fattigare. Dessa ökade
skillnader har, som angavs ovan, förstärkts av den statliga budgetsaneringen.
De med minst disponibel inkomst har tvingats ge ifrån sig en större andel än
medel- och till del även höginkomsttagare. Detta är naturligtvis helt
oacceptabelt. Utskottet anser att vid en finansiell åtstramning måste också
fördelningspolitiken skärpas - annars får man en omfördelning från de
ekonomiskt svagare till de starkare och så har det också blivit under senare
år. Många av våra förslag tar därför sikte på att omfördela resurserna så att
de ekonomiskt svagare får ett större utrymme.
Utskottet anser principiellt att det privata hushållssparandet bör uppmuntras.
Förutsättningarna för privat sparande måste dock bli jämnare fördelade genom
en mer aktiv fördelningspolitik så att även hushåll med lägre inkomster får
möjlighet att lägga undan en del av sina inkomster för att öka sin ekonomiska
trygghet och handlingsfrihet. Ett ökat och mer spritt hushållssparande ger
också ökade möjligheter till ett spritt ägande och risktagande i näringslivet.
Det finns inget egenvärde i ett högt offentligt sparande mer än vad som är
nödvändigt för att långsiktigt säkra den välfärd som vi valt att trygga inom
ramen för den gemensamma sektorn. Det finns dock skäl att diskutera om kravet
på överskott i de offentliga finanserna också skall ta hänsyn till en
troligtvis ökande miljöskuld. En ökande miljöskuld kan ju leda till krav på
ökade offentliga utgifter på längre sikt för att sanera denna skuld. Med tanke
på den bristfälliga miljöpolitik som den nuvarande regeringen bedriver och som
ligger i antagandena i vårpropositionen kan det vara motiverat att sätta upp
ett relativt högt krav på överskott i de offentliga finanserna. Enligt
utskottets mening vore det dock betydligt bättre att satsa mer kraftfullt på
åtgärder för att motverka en framtida ökning av miljöskulden. Hit hör bl.a. en
kraftfull satsning på skatteväxling, en skärpt miljölagstiftning och
ytterligare ?reguljära? anslag på miljöområdet. Med sådana satsningar kan
också kravet på överskott i de offentliga finanserna minskas.
En sammanvägning av den förda diskussionen leder, enligt utskottets
uppfattning, till att kravet på framtida överskott i de offentliga finanserna
kan ställas något lägre än vad regeringen föreslår.
En grön skattepolitik skall, enligt utskottets mening, utformas så att en god
hushållning med begränsade resurser främjas och så att enskilda människors
kreativitet och skaparkraft gynnas. I takt med att arbetslösheten minskas och
statens utgifter för arbetslösheten minskar skall skatterna totalt sett
sänkas, i första hand på arbete. En lägre beskattning av arbete, högre
miljöskatter och åtgärder för att skapa förutsättningar för en växande privat
sektor med fler små och medelstora företag utgör viktiga led i strävandena att
vrida utvecklingen i rätt riktning. Skatterna påverkar i hög grad
prisbildningen och utgör ett mycket viktigt politiskt medel att påverka
samhällsutvecklingen.
Inom ramen för ett totalt oförändrat skatteuttag föreslår utskottet att en
skatteväxling genomförs med lägre skatter på arbete och högre på energi,
utsläpp och råvaruförbrukning. Skatteväxlingen föreslås omfatta drygt 22
miljarder kronor år 2000 och ca 100 miljarder kronor år 2010. Inom den ramen
föreslås skatten på arbete (arbetsgivaravgifter, egenavgifter och i viss mån
inkomstskatten) sänkas med nära 12 procentenheter. Det behövs klara
långsiktiga beslut som anger färdriktningen mot ett ekologiskt hållbart
kretsloppssamhälle. Riksdagen bör därför nu fatta beslut om skatteväxling för
åren 1998-2000 och principbeslut om fortsatt skatteväxling fram till år 2010.
Höjningen av energi- och miljörelaterade skatter inom ramen för en
skatteväxling bör ske successivt och enligt en i förväg annonserad plan för
att ge företag och hushåll möjlighet att planera för en smidig anpassning.
Vad utskottet här anfört om riktlinjer för den ekonomiska politiken med
anledning av motion Fi45 (mp) yrkandena 1 i denna del, 2, 3, 5, 6, 18 i denna
del, 34 och 35 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
De förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som förordas i
propositionen och i motionerna Fi42 (m), Fi43 (fp), Fi44 (v) och Fi46 (kd)
avvisas av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på proposition 1996/97:150 yrkande 1 i denna del och
motionerna 1996/97:Fi42 yrkandena 1 i denna del och 11, 1996/97: Fi43
yrkande 1 i denna del, 1996/97:Fi44 yrkandena 1 i denna del, 15, 16 och
21 samt 1996/97:Fi46 yrkandena 1 i denna del och 15 godkänner vad som
förordas i motion 1996/97:Fi45 yrkandena 1 i denna del, 2, 3, 5, 6, 18 i
denna del, 34 och 35 och som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. Riktlinjer för den ekonomiska politiken såvitt avser sysselsättning och
företagande (mom. 2)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell
(kd), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Utskottets förslag till inriktning
av den ekonomiska politiken såvitt avser sysselsättning och företagande bort
ha följande lydelse:
Utvecklingen på arbetsmarknaden inger en djup oro. Sedan arbetslösheten
exploderat som en följd av 1970- och 1980-talens misstag i den ekonomiska
politiken och spekulationsekonomin under andra hälften av 1980-talet vände
utvecklingen under våren 1994. Trenden fram till regeringsskiftet i oktober
1994 var entydigt positiv. Denna utveckling bröts emellertid under 1995.
Arbetslösheten började, som framgår av nedanstående diagram, åter att stiga
och har nu befästs på en mycket hög nivå. Utsikterna för den närmaste
framtiden är enligt Arbetsmarknadsstyrelsen mycket dystra och den förbättring
av arbetsmarknadsläget som man förutspår för nästa år är blygsam.

Situationen är emellertid sämre än vad arbetslöshetsstatistiken visar. Antalet
sysselsatta är i dag lägre än någon gång sedan 1974 och visar ingen tendens
att öka. Den låga sysselsättningsgraden är den viktigaste signalen om
ekonomins otillräckliga förmåga att med nuvarande politik skapa fler riktiga
arbeten.

Den politik som förordas i regeringens vårproposition handlar främst om att
minska arbetskraften för att på så vis dölja arbetslösheten och inte om att
skapa förutsättningar för nya arbetstillfällen. Förslag om den s.k.
Kalmarmodellen, tillfälligt avgångsvederlag för långtidsarbetslösa som fyllt
60 år, möjlighet för personer mellan 63 och 64 år att gå i förtida pension och
satsningen på nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder läggs i stället för
nödvändiga förändringar vad gäller bl.a. skattepolitikens inriktning och
arbetsmarknadslagstiftningen.
Regeringen försöker i vårpropositionen göra gällande att arbetslösheten
kommer att kunna minska rejält fram till år 2000. Så är emellertid inte
fallet. Man utgår från det i detta sammanhang ofullständiga måttet öppen
arbetslöshet. Ett sådant mått kan nämligen manipuleras. Som framgår av
tabellen räknar regeringen själv med att den totala arbetslösheten bara
minskar marginellt, från 14,1 % av arbetskraften till 13,3 %.
-----------------------------------------------------
|               |1996   |       |2000   |           |
-----------------------------------------------------
|Öppen          |347 000|8,1 %  |192 000|      4,5 %|
|arbetslöshet   |       |       |       |           |
-----------------------------------------------------
|I åtgärder     |196 000|4,5 %  |185 000|      4,4 %|
-----------------------------------------------------
|Arbetsmarknadspol.|    |       |       |           |
|motiverade     |       |       |       |           |
|utbildningsplatser|    |1,5 %  |188 000|      4,4 %|
|               |66 000 |       |       |           |
-----------------------------------------------------
|Summa          |       |       |       |           |
|               |       | 14,1  |       |     13,3 %|
|               |       |    %  |       |           |
-----------------------------------------------------
Regeringens oförmåga förstärker det mänskliga lidande som ligger i den
massarbetslöshet som nu håller på att permanentas. De som drabbas får inte
bara sämre ekonomi utan också bristande självkänsla och många gånger sociala
problem. Till det kommer att arbetslösheten för med sig stora kostnader i form
av lägre produktion och stora utgifter för stöd till dem som är arbetslösa.
Dessa kostnader finansieras med högre skatter som främst drabbar låg- och
medelinkomsttagare.
Enligt bedömningar av Riksbanken innebär varje procentenhet arbetslöshet i
samhällsekonomiskt hänseende en förlust på ungefär 1 procentenhet av BNP.
Sammantaget innebär det drygt 200 miljarder kronor eller räknat per hushåll i
genomsnitt drygt 50 000 kr årligen.
Som under de senaste månaderna förordats i OECD:s Sverigerapport, i EU:s
ministerråds rekommendation till Sverige samt i Internationella valutafondens
bedömning av svensk ekonomi, måste företagsklimatet förbättras avsevärt.
Organisationerna menar bl.a. att åtgärder som leder till en mer flexibel
arbetsmarknad och lägre beskattning av arbete måste genomföras.
Enligt utskottets mening måste utgångspunkten för en politik som syftar till
att eliminera massarbetslösheten vara en insikt om att det är i företagen nya
arbetstillfällen måste växa fram. Det som avgör om en sådan utveckling kan
realiseras är de människor som driver dagens företag och överväger att starta
morgondagens. Den politiska uppgiften är att skapa ett så gott närings- och
företagandeklimat att besluten tas om att expandera, om att starta nya företag
och om att anställa.
Huvudinslagen i en sådan politik bör vara:
- Lindrad beskattning av arbete och företagande, särskilt med tonvikt på
tjänstesektorn.
- Goda förutsättningar för privat kapitalbildning.
- En flexibel arbetsmarknad och reformerad lönebildning.
- En prioritering av kvalitativ kunskapsuppbyggnad.
- Tryggad energiförsörjning.
- Minskat krångel.
Utskottet förordar därför med utgångspunkt i de förslag som framlagts i
motionerna 1996/97:Fi42 av Moderaterna, 1996/97:Fi43 av Folkpartiet
liberalerna och 1996/97:Fi46 av Kristdemokraterna följande program för högre
tillväxt, fler arbetstillfällen och ökat och välstånd.
Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen halveras
Den beslutade förlängningen av arbetsgivarperioden från 2 till 4 veckor utan
motsvarande minskningar av arbetsgivaravgiften är, som regeringen själv
framhåller i sin proposition, att betrakta som en ren skattehöjning. Den ökar
kostnaderna för att anställa och snedvrider också i övrigt. För framför allt
företag ökar osäkerheten, såväl ekonomiskt som vad avser produktionsplanering.
Beslutet bör undanröjas.
Marginalskattereformen återställs omedelbart
Den s.k. värnskatt som infördes år 1995 innebar att marginalskatten höjdes med
5 procentenheter för ungefär en tredjedel av alla heltidsarbetande. Den
motverkar intresset för att skaffa bättre kunskap och högre kompetens och
försämrar dessutom arbetsutbudet. Den statliga inkomstskatten bör sänkas till
20 % den 1 januari 1998.
Permanenta åtgärder för expansion i tjänstesektorn
Beskattningen av arbete måste sänkas generellt. Särskilda insatser krävs
emellertid för den privata tjänstesektorn. Det gäller särskilt tjänster till
enskilda hushåll, som påverkas mycket negativt av de stora skattekilarna på
arbete. I debatten finns olika förslag som syftar till lägre eller slopad
mervärdesskatt på tjänster, inkomstskatteavdrag, skattereduktioner eller
sänkta eller slopade arbetsgivaravgifter. Det finns också förslag om att i
Sverige införa en modell motsvarande den som används i Danmark för vissa
hushållstjänster. Regeringens utredning om tjänstesektorns beskattning pekar
också på problem och möjligheter i detta sammanhang. Enligt utskottets mening
bör permanenta åtgärder genomföras redan den 1 januari 1999. En rejäl
belysning av samtliga de förslag som i dag finns i debatten bör genomföras.
Omedelbara åtgärder för tjänstesektorn
I avvaktan på att den breda utredning utskottet vill förespråka kan redovisa
sitt resultat bör omedelbara åtgärder som skapar förutsättningar för en
expansion inom den privata tjänstesektorn genomföras. Under perioden den 1
oktober 1997 till den 31 december 1998 bör arbetsgivaravgifter inte tas ut för
sedvanliga hushållstjänster som exempelvis städning, trädgårdsarbete och icke-
subventionerad barn- och äldreomsorg. Dessutom bör en skattereduktion införas
på 30 % av arbetskostnaden för den som köper tjänsten. Skattereduktionen bör
också gälla när barn betalat för dessa tjänster åt pensionerade föräldrar.
Genom dessa förslag reduceras skattekilen kraftigt och elimineras i vissa
fall. Regeringen bör omedelbart återkomma med förslag.
Slopad dubbelbeskattning
Dubbelbeskattningen av utdelade och kvarhållna vinster i bolag skadar särskilt
mindre och medelstora företag, vars riskkapitalförsörjning försvåras. Dessutom
stiger avkastningskraven. De begränsade lindringar som genomförts är helt
otillräckliga. En ytterligare nackdel med dubbelbeskattningen som gäller alla
företag är att kapital låses in i historiskt vinstrika företag till nackdel
för en fungerande kapitalförsörjning för nya och växande företag. Fullständig
enkelbeskattning bör införas från den 1 januari 1998.
Slopad straffbeskattning av fåmansbolag
Dagens spärregler för s.k. fåmansaktiebolag är särskilt diskriminerande för
vinstrika och snabbväxande mindre företag. Reglerna måste ändras så att
kapitalavkastning också i dessa företag beskattas som kapitalinkomst.
Förbättrade regler för inbetalning av skatt
Förändringen av reglerna för betalning av mervärdesskatt innebar att företag i
många fall kan tvingas betala mervärdesskatt trots att de själva inte erhållit
betalning från kunder. Dessa regler stred mot det allmänna rättsmedvetandet
och innebar dessutom försämrad likviditet och högre kostnader för företagen.
De föreslagna reglerna för skattekonton innebär en förkortning av
betalningstidpunkterna för också andra skatter samtidigt som
arbetsbelastningen på företagen ökar. Reglerna måste ändras så att sådana
effekter undanröjs.
Royalty av patent beskattas som kapitalinkomst
Det är viktigt att skapa en god miljö för innovatörer och uppfinnare. Det bör
därför införas en möjlighet för den som har royaltyinkomster grundade på
patent att fr.o.m. år 1997 få dessa att beskattas som kapitalinkomst. En
tidsbegränsad skattebefrielse för inkomster från nya patent bör övervägas.
En ny arbetsrätt
Den arbetsrättsliga lagstiftningen har stor betydelse för företagens
möjligheter till smidig anpassning till nya krav. Detta förhållande kommer att
förstärkas i takt med att omvandlingshastigheten på arbetsmarknaden ökar. Den
lagstiftning som i dag reglerar villkoren på arbetsmarknaden är i stora delar
skapad för förhållanden som inte längre är för handen. Lagstiftningen måste
förändras och moderniseras. En utredning med denna inriktning bör snarast
tillsättas.
Omedelbar återgång till 1994 års regler i LAS och MBL
Den arbetsrättsliga reglering som infördes av den borgerliga regeringen och
gällde 1994 bör omedelbart införas i avvaktan på en generell modernisering av
den arbetsrättsliga lagstiftningen. Därigenom underlättas provanställningar
och tidsbegränsade anställningar vid arbetsanhopning. Turordningsreglerna blir
mindre rigida. Genom att vetoreglerna i MBL slopas underlättas entreprenader
samtidigt som stridsåtgärder mot enmans- och familjeföretag förbjuds.
En allmän arbetslöshetsförsäkring införs
Regeringens förslag till förändringar av arbetslöshetsförsäkringen är
ogenomtänkt och svårhanterligt. En allmän arbetslöshetsförsäkring som till
större del än i dag finansieras med egenavgifter bör i stället återinföras.
Därigenom får den enskilde ett verkligt val när det gäller hur han eller hon
vill ordna sin fackliga tillhörighet och arbetslöshetsförsäkring. Försäkringen
medverkar också till att löneavtal som leder till ökad arbetslöshet inte
träffas. Karaktären av omställningsförsäkring måste understrykas.
Lönebildningen reformeras
En reformering av lönebildningen är inte enbart en fråga för arbetsmarknadens
parter. De institutionella ramar som satts genom lagstiftning måste ses över
så att balans vad gäller bl.a. konfliktregler uppnås. Förutsättningarna för en
väl fungerande lönebildning bör också stärkas genom en ökad egenfinansiering
av arbetslöshetsförsäkringen.
Utbildning med högre kvalitet
Den avgörande utgångspunkten för en fortsatt utbyggnad av den högre
utbildningen och fördelningen av platser mellan lärosäten måste vara
utbildningens kvalitet. Betydelsen av kvalitetssäkring innebär att själva
takten i utbyggnaden aldrig får bli det viktigaste. Det bör mot denna bakgrund
övervägas särskilda kvalitetsinsatser för att ge företräde åt
kvalitetsinvesteringar i form av bl.a. lärarkompetens och utrustning.
Införande av personliga utbildningskonton
Genom ett system med personliga utbildningskonton kan bättre ekonomiska
förutsättningar skapas för alla vuxna att påbörja fort- och vidareutbildning.
Det kan ske genom att den enskilde medges skattebefrielse för de medel som
avsätts samtidigt som arbetsgivaren ges rätt att skattefritt avsätta lika
mycket som den enskilde. En form av utfyllnad på kontot kan övervägas för
låginkomsttagare.
Ett utbyggt lärlingsprogram
Lärlingssystem bör ingå som en naturlig del i såväl ungdoms- som
vuxenutbildning. Genom att yrkesinriktad utbildning integreras mer målmedvetet
i företagen förbättras effektiviteten. Lärlingsutbildningen bör expandera och
ersättningarna fastställas till en nivå som gör lärlingsprogrammen attraktiva
också för företagen.
Tryggad energiförsörjning
Den energiöverenskommelse som slutits mellan regeringen, Centerpartiet och
Vänsterpartiet bör avvisas. Ett sådant beslut skapar oro för den framtida
försörjningen med elenergi till rimliga priser, vilket skadar Sveriges
anseende som investeringsland. Till det kommer att den föreslagna
snabbstängningen av Barsebäck innebär en kapitalförstöring och medför stora
kostnader, sannolikt i storleksordningen 20 miljarder kronor.
Avskaffa den sjätte AP-fonden
Beslutet om att införa en sjätte AP-fond var en återgång till de idéer som en
gång låg bakom införandet av löntagarfonder. Erfarenheten har visat att
kollektiv kapitalbildning inte kan lösa de problem med kapitalförsörjningen
som bl.a. skapats av dubbelbeskattningen.
Minskat krångel
Krångel i myndighetsrelationer och krav på allehanda uppgiftslämnande innebär
en särskilt betungande uppgift för småföretagen. För många småföretagare utgör
krånglet ett så stort problem att det direkt motverkar möjligheterna till
expansion. En nödvändig reform är att underlätta för företagare att kunna få
F-skattsedel.
Ett visst uppgiftslämnande är en nödvändig förutsättning för att
rättssamhället skall fungera, men den uppsjö av uppgiftskrav som företagarna i
dag möter kan inte försvaras. Inte heller är nuvarande detaljreglering av
företagens verksamheter motiverad.
En förenklingskommission bör få uppdraget att fortlöpande se över befintlig
och planerad lagstiftning som rör företag och föreslå förenklingar. Regeringen
bör snarast utse ett ansvarigt statsråd att leda arbetet.
Vad utskottet här anfört om riktlinjer för den ekonomiska politiken såvitt
avser sysselsättning och företagande bör med anledning av motionerna Fi42 (m),
Fi43 (fp) och Fi46 (kd) i dessa delar ges regeringen till känna.
Vad utskottet här anfört innebär att den inriktning som förordas i
motionerna Fi44 (v) och Fi45 (mp) avstyrks av utskottet,
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken såvitt avser
sysselsättning och företagande
att riksdagen med avslag på proposition 1996/97:150 yrkande 1 i denna del och
motionerna 1996/97:Fi44 yrkandena 1 i denna del, 17-20 och 22,
1996/97:Fi45 yrkandena 1 i denna del, 18 i denna del, 25 och 26 samt med
anledning av motionerna 1996/97:Fi42 yrkandena 1 i denna del och 9,
1996/97:Fi43 yrkandena 1 i denna del och 20 samt 1996/97:Fi46 yrkandena 1
i denna del, 6, 9 och 11 samt 1996/97: A49 yrkande 1 godkänner vad
utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta till känna,
5. Riktlinjer för den ekonomiska politiken såvitt avser sysselsättning och
företagande (mom. 2)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Utskottets förslag till inriktning
av den ekonomiska politiken såvitt avser sysselsättning och företagande bort
ha följande lydelse:
Tudelningen av svensk ekonomi i en stark exportindustri och en svagare
hemmamarknadssektor består, och den reguljära sysselsättningen beräknas enbart
stiga med ca 150 000 personer fram till sekelskiftet. Att den öppna
arbetslösheten ändå bedöms sjunka till 4,5 % år 2000 beror på en kraftig
utökning av antalet personer i olika typer av åtgärder och utbildningsprogram
samt på ett minskat arbetskraftsutbud. Mot bakgrund av detta är det på det
hela taget inte någon särskilt ljus bild som regeringen visar.
En högre sysselsättningsnivå, fler reguljära jobb och ett ökat antal
arbetstimmar totalt sett, är viktiga förutsättningar för att vi skall kunna
motverka klassklyftor, könsorättvisor och nedskärningar i den offentliga
verksamheten. Utskottet vill bestämt motsätta sig ett socialt tudelat Sverige
och förordar i stället en politik för social och ekonomisk upprustning och för
fler arbetstillfällen i såväl offentlig som privat sektor.
En av de viktigaste åtgärderna för att öka sysselsättningen i näringslivet
är att ta bort det anställningshinder som den förlängda sjuklöneperioden
utgör. Utskottet menar att arbetsgivarinträdet helt borde avskaffas för
företag med upp till tio anställda och att man återgår till 14 dagars
sjuklöneperiod för övriga företag. Utskottet förespråkar dessutom ett
kreditstöd för investeringar samt en del andra lättnader inriktade på mindre
företag.
För att finansiera dessa förslag föreslår utskottet vissa skattehöjningar
för den delen av näringslivet som bl.a. gynnats av exportkonjunktur och låg
kronkurs.
Enligt utskottets uppfattning måste arbetstiderna fördelas jämnare. Vi har
ett alltmer produktivt arbetsliv. Vi producerar alltmer med allt färre
anställda. Den här utvecklingen kommer inte att brytas. Det kommer att krävas
allt färre arbetstimmar för att producera det som behövs för att åstadkomma
ett rimligt materiellt välstånd.
I dag är arbetstiderna fördelade på så sätt att ca 4 miljoner människor finns
på arbetsmarknaden samtidigt som 1 miljon människor är placerade utanför
arbetsmarknaden i olika försörjningssystem. Arbetstiderna är också fördelade
på så sätt att männen lönearbetar 41 timmar i veckan och kvinnor lönearbetar
27 timmar i veckan. På fyra år har antalet arbetade timmar ökat med 400
miljoner. Om denna timuppgång tagits ut genom fler människor i arbete i
stället för genom ökad arbetstid hade en kvarts miljon fler människor varit i
arbete.
En omfördelning kan också ske inom ramen för ett växande totalt antal
arbetstimmar. Den motsättning mellan en arbetstidsförkortning och ökad
sysselsättning som en del ekonomer målar upp är enligt utskottets uppfattning
felaktig. Skattesystemet och arbetsmarknadslagstiftningen måste utformas så
att det lönar sig bättre för ett företag att ersätta de redan anställdas
kortare arbetstid med nyrekryterad arbetskraft.
Utskottet anser att det måste till en lagstiftning för att sänka normen för
heltidsarbete. Det handlar om att fördela arbetstiden så att alla kan finnas
på arbetsmarknaden. Det handlar också om att fördela arbetstiden så att både
män och kvinnor får en reell möjlighet att arbeta heltid och försörja sig
själva. I ett första steg skall normen för heltidsarbete sänkas till 35 timmar
i veckan före år 2000, för att sedan nå 30 timmar per vecka på andra sidan
sekelskiftet. Sedan skall parterna avtalsvägen anpassa arbetstidens
förläggning efter verksamhetens krav och individens behov.
EU-parlamentets utredning - ledd av förre socialistiske premiärministern i
Frankrike Rocard - har lanserat idén med differentierade arbetsgivaravgifter.
Förslaget innebär att arbetsgivarna får betala en högre nivå på
arbetsgivaravgiften för de löntagare som arbetar mer än ett visst antal timmar
i veckan, och en lägre nivå för dem som arbetar (en sänkt) normalarbetstid.
Eftersom en arbetstidsförkortning som leder till nyanställningar skulle minska
utgifterna i olika system (a-kassa, socialbidrag, arbetsmarknadspolitik m.fl.)
och öka skatteintäkterna så menar Rocard att det finns ett samhällsekonomiskt
utrymme för förslaget. EU-parlamentet har i sin resolution den 18 september
1996 antagit Rocards förslag.
Utskottet menar att det är dags att följa det goda europeiska exemplet genom
att regeringen tillsätter en utredning som har i uppdrag att ta fram en svensk
modell för differentierade arbetsgivaravgifter enligt Rocards förslag.
I dag pågår en försöksverksamhet med förkortad arbetstid på en rad orter
runt om i landet, varav några har permanentats. Utskottet anser att det är
dags att utvidga den försöksverksamheten, dels för att stimulera till
nyanställningar, dels för att få en bredare erfarenhet av
arbetstidsförkortningens effekter på nyanställningar, dels
produktivitetsutveckling, arbetsrelaterade sjukdomar, deltidsarbetslöshet,
socialförsäkringssystemen m.m.
Försöksverksamheten har hittills varit koncentrerad till offentlig sektor
men bör nu utvidgas till att omfatta samtliga branscher och sektorer.
Regeringens sysselsättningspolitik är otillräcklig och alltför kortsiktigt
inriktad. Utskottet vill i stället betona vikten av att skapa förutsättningar
för ordinarie arbetstillfällen, inte bara tillfälliga sysselsättningar
finansierade med arbetsmarknadsmedel. En sådan sysselsättningspolitik skulle
enligt utskottet bygga på följande huvuddelar:
- Skatte- och avgiftssänkningar för att stimulera nyinvesteringar och jobb i
näringslivet. Att sänka arbetsgivaravgifter, egenavgifter och skatter för
vissa småföretag och tjänsteföretag är ett effektivt sätt att stimulera
arbetskraftsintensiv verksamhet, stärka kvinnornas positioner på
arbetsmarknaden och justera för produktivitetsskillnader mellan varu- och
tjänsteproduktion.
- Vinstavsättningar till en framtidsfond. Arbetslivet står inför stora
förändringskrav i framtiden. Behoven av grundläggande kompetenslyft är stora.
De lokala fackliga organisationerna måste ges ett betydande inflytande över
dessa framtidsinvesteringar. Det ligger dessutom helt i linje med samhällets
krav på att övervinsterna i näringslivet skall utnyttjas för strategiska
framtidssatsningar och inte gå till aktieutdelningar och passiv
förmögenhetsuppbyggnad.
- Större satsningar på näringspolitik och regional utveckling behövs, bl.a. på
de s.k. landshövdingeprogrammen för regional ekonomisk utveckling och
samverkan mellan offentliga institutioner och privata företag.
Näringspolitiken skall vara inriktad på förnyelse och ekologisk omställning.
Förnyelsen skapar förutsättningar för såväl högförädlad och
sysselsättningsintensiv produktion som regional balans.
- Lättnader i arbetsgivaravgifter för att stimulera företag, kommuner,
landsting eller statliga institutioner som vill förkorta arbetstiden. Den
strukturella delen av arbetslösheten skall motverkas med en omfördelning av
arbetstiderna. Detta måste ske inom ramen för ett totalt växande antal
årsarbetstimmar i svensk ekonomi.
- Ytterligare förstärkningar av den kommunala ekonomin behövs. Bakgrunden är
de nedskärningar som genomförts i kommuner och landsting. Nedskärningarna
slår direkt mot välfärdens kärnverksamheter, bidrar till klass- och
könsklyftor och försämrar den sociala och ekonomiska infrastrukturen i
landet. Nedskärningarna i den offentliga verksamheten går i förlängningen
också ut över näringslivet genom att investeringarna minskar och den
ekonomiska tillväxten hämmas.
- Ökade satsningar på aktiva arbetsmarknadspolitiska insatser, bl.a. i form av
extra stöd till arbetshandikappade, större kvinnosatsningar och
utbildningsinvesteringar. Utskottet vill därmed motverka den passiva
inriktning arbetsmarknadspolitiken fått under senare år.
Vad utskottet här anfört om riktlinjer för den ekonomiska politiken såvitt
avser sysselsättning och företagande med anledning av motion Fi44 (v)
yrkandena 1 i denna del, 17-20 och 22 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
De förslag till inriktning av den ekonomiska politiken såvitt avser
sysselsättning och företagande som framförs i propositionen och i motionerna
Fi42 (m), Fi43 (fp), A49 (fp), Fi45 (mp) och Fi46 (kd) avvisas av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken såvitt avser
sysselsättning och företagande
att riksdagen med avslag på proposition 1996/97:150 yrkande 1 i denna del och
motionerna 1996/97:Fi42 yrkandena 1 i denna del och 9, 1996/97:Fi43
yrkandena 1 i denna del och 20, 1996/97:A49 yrkande 1, 1996/97:Fi45
yrkandena 1 i denna del, 18 i denna del, 25 och 26 samt 1996/97:Fi46
yrkandena 1 i denna del, 6, 9 och 11 godkänner vad som förordas i motion
1996/97:Fi44 yrkandena 1 i denna del, 17-20 och 22 och som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Riktlinjer för den ekonomiska politiken såvitt avser sysselsättning och
företagande (mom. 2)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Utskottets förslag till inriktning
av den ekonomiska politiken såvitt avser sysselsättning och företagande bort
ha följande lydelse:
Regeringen klarar inte målet att minska den öppna arbetslösheten till 4 % år
2000, trots mycket optimistiska beräkningar av sysselsättningsutvecklingen och
trots att en betydande del av arbetslösheten ?göms undan? i form av
?förtidspensioneringar?, extra utbildningsinsatser och nya former av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Slutresultatet av regeringens strategi
riskerar att bli en sorts sämre variant av arbetstidsförkortning där allt
färre måste jobba allt hårdare för att med höga skatter försörja allt fler som
utestängs från arbetsmarknaden.
Utskottet anser i stället att man skall gå den motsatta vägen och sänka
skatterna på arbete, skapa bättre och långsiktigt hållbara förutsättningar för
företagen samt förkorta normalarbetstiden. En generell arbetstidsförkortning
innebär att den ekonomiska tillväxten och den behövliga totala arbetstiden
fördelas på ett socialt mer rättvist sätt.
Regeringen räknar med att den totala sysselsättningen efter en minskning
1997 skall öka med ca 150 000 personer från 1997 till år 2000 eller med i
genomsnitt 1,2 % per år samtidigt som BNP under samma tid beräknas öka med i
genomsnitt 2,6 % per år. Även om produktivitetsutvecklingen kan variera mellan
olika år anser utskottet att regeringens bedömning av
sysselsättningsutvecklingen är alltför optimistisk. Ekonomisk tillväxt är inte
längre på samma sätt som förr en garant för ökad sysselsättning och det vore
farligt att bygga hela landets arbetsmarknadspolitik på antaganden om sådana
samband. Risken är stor att förhoppningarna kommer på skam och då har
situationen för både de arbetslösa och samhället i stort snarare förvärrats. I
stället behövs mer strukturella grepp mot arbetslösheten i form av lägre
skatter på arbete och en kortare arbetstid.
Priset på tjänster och arbete är för högt som en följd av att skatterna är för
höga. Det innebär att arbetsmarknaden pressats ihop, att främst småföretag
inte kan växa trots goda förutsättningar i övrigt, att storföretag
rationaliserar bort människor mycket hårt, att många tjänster aldrig blir
utförda, att mer arbetskrävande återvinning har svårt att konkurrera samt att
både privat och offentlig social service blir sämre eller uteblir helt.
Förutsättningar måste skapas för en växande privat sektor med fler små,
medelstora eller kooperativa företag. Detta skall ske på ett sådant sätt att
ett resurs- och energieffektivt produktionssätt främjas och så att
sysselsättningen ökar. Det är angeläget att hålla nere realräntorna och att
underlätta för främst små och medelstora företag att öka sina investeringar.
Höjda energirelaterade skatter och lägre kostnader för arbetslösheten vid en
arbetstidsförkortning möjliggör sänkta skatter på arbete de närmaste åren. För
företagen föreslår utskottet en sänkning av arbetsgivaravgifterna med
1 procentenhet under treårsperioden samtidigt som företagen avlastas kostnader
genom att sjuklöneperioden återställs till 14 dagar. Sänkningen av skatten på
arbete för hushållen bör ha en tyngdpunkt på låg- och medelinkomsttagare,
bl.a. för att underlätta en arbetstidsförkortning. Utskottet föreslår för
perioden 1998-2000 att egenavgifterna inte höjs som tidigare planerat utan i
stället successivt sänks med 2 procentenheter, att fastighetsskatten sänks
till 1,5 % av taxeringsvärdet och att inkomstskatten sänks genom att
grundavdraget höjs.
Arbetstiden har sedan 1980-talets början inte sänkts i takt med
produktivitetsökningen utan tvärtom ökat. Detta har starkt bidragit till
massarbetslöshet och att främst ungdomar permanent har ställts utanför den
normala arbetsmarknaden. Denna arbetslöshet ökar de ekonomiska orättvisorna i
samhället, skapar ökade sociala klyftor, motverkar en ökad jämlikhet mellan
könen samt föder våld och missnöje.
Utskottet anser att många skäl talar för både kortare och mer flexibla
arbetstider. Kortare arbetstider är en fråga om ökad livskvalitet som medger
mer tid för barn och familj. I många slitsamma yrken kan också en kortare
arbetstid bidra till färre arbetsskador och en förbättrad hälsa. Det har
visats vid försöksverksamheter inom bl.a. hemtjänsten och sjukvården under
senare år.
I dagens läge på arbetsmarknaden skulle också en arbetstidsförkortning
aktivt kunna bidra till en sänkning av arbetslösheten. De senaste årens
utveckling visar att traditionella medel som ökad ekonomisk tillväxt inte
längre förmår att komma till rätta med arbetslösheten. Framtidens arbetsliv
kommer att kunna se ut på ett helt annat sätt än man hittills varit van vid.
Det långsiktiga målet bör vara en förkortning av arbetstiden till 30 timmar
per vecka. Dagens höga arbetslöshet gör att det bör vara möjligt att sänka ar-
betstiderna till 35 timmar i veckan i en första etapp utan att den totala
produktionen minskar.
Frågan om eventuell lönekompensation bör avgöras i fackliga förhandlingar.
Om timlönerna höjs i samma grad som produktiviteten ökar till följd av
arbetstidsförkortningen, ökar inte arbetsgivarnas kostnader för arbetskraften.
För den offentliga sektorn innebär en arbetstidsförkortning både ett minskat
skatteunderlag och minskade utgifter för stöd till arbetslösa. Netto uppkommer
enligt utskottets beräkningar besparingar på drygt 20 miljarder kronor. Dessa
nettobesparingar bör användas till att sänka egenavgifterna och till att höja
grundavdraget med inriktning på gruppen lågavlönade heltidsarbetande. Höjd
timlön, sänkta egenavgifter och höjt grundavdrag i kombination med att
genomförandeårens normala utrymme för reallöneökningar ianspråktas gör att
arbetstidsförkortningen kan genomföras utan sänkningar av den reala
månadsinkomsten för lågavlönade heltidsarbetande. Medel- och högavlönade får
mindre sänkningar av inkomsten. De som i dag är arbetslösa eller arbetar
deltid får i stället en kraftigt höjd inkomst.
Arbetstidsförkortningen bör genomföras i samspel mellan staten och parterna
på arbetsmarknaden. Detta bör ske genom ett övergripande ?kontrakt? mellan
dessa parter som ger ramarna för arbetstidsförkortningen.
Vad utskottet här anfört med anledning av motion Fi45 (mp) yrkandena 1 i denna
del, 18 i denna del, 25 och 26 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
De förslag till inriktning av den ekonomiska politiken såvitt avser
sysselsättning och företagande som framförs i propositionen och motionerna
Fi42 (m), Fi43 (fp), A49 (fp), Fi44 (v) och Fi46 (kd) avvisas av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken såvitt avser
sysselsättning och företagande
att riksdagen med avslag på proposition 1996/97:150 yrkande 1 i denna del och
motionerna 1996/97:Fi42 yrkandena 1 i denna del och 9, 1996/97:Fi43
yrkandena 1 i denna del och 20, 1996/97:A49 yrkande 1, 1996/97:Fi44
yrkandena 1 i denna del, 17-20 och 22 samt 1996/97: Fi46 yrkandena 1 i
denna del, 6, 9 och 11 godkänner vad som förordas i motion 1996/97:Fi45
yrkandena 1 i denna del, 18 i denna del, 25 och 26 och som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Penning- och valutapolitiken (mom. 3)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Penning- och
valutapolitiken som börjar med ?Finansutskottet vill understryka? och slutar
med ?11 och 12? bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar Vänsterpartiets starkt kritiska hållning till den
inriktning som penningpolitiken fått under senare år. Riksbankens misslyckade
bedömningar av den svenska ekonomins inflationsbenägenhet och dess starkt
restriktiva räntepolitik har försvagat den svenska ekonomin och ökat
arbetslösheten. Det senaste årets deflation talar för att det finns ett
ansenligt utrymme för ytterligare räntesänkningar. Den nivå som gällt sedan
december 1996 bidrar till en hög realräntenivå.
Enligt utskottets uppfattning måste penningpolitiken underställas
sysselsättningsmålet, inte styras av abstrakta normer om prisökningstakt och
penningmängd som saknar realekonomisk relevans. Mot denna bakgrund anser
utskottet att regeringen skall ta över ansvaret för valutapolitiken. Det bör
vara regeringen som utifrån principiellt inriktade riksdagsbeslut tar besluten
om fast eller rörlig växelkurs inklusive önskvärd bandbredd gentemot
strategiska valutor.
Utskottet anser alltså att den uppgörelse som nyligen slutits mellan några
av riksdagspartierna är ett steg i fel riktning. Det folkliga inflytandet över
valutapolitiken bör bli större, inte mindre. Utskottet avvisar således alla
förslag att i EMU-anpassningens namn genomföra grundlagsändringar och minska
riksdagens makt över Riksbanken.
Vidare delar utskottet Vänsterpartiets uppfattning att regeringen i enlighet
med EU:s krav bakbundit finanspolitiken genom bl.a. inflationsmålets
överhöghet och genom utgiftstaken. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen
till känna att den skall verka för förändring av EU:s riktlinjer för den
ekonomiska politiken.
Därmed tillstyrks motion Fi44 (v) yrkandena 7 och 8. Motion Fi45 (mp)
yrkandena 11 och 12 bör inte föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande penning- och valutapolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi44 yrkandena 7 och 8 samt med
avslag på motion 1996/97:Fi45 yrkandena 11 och 12 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Penning- och valutapolitiken (mom. 3)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Penning- och
valutapolitiken som börjar med ?Finansutskottet vill understryka? och slutar
med ?11 och 12? bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar Miljöpartiet de grönas uppfattning att Riksbanken i
högre grad än hittills skall stödja den långsiktiga ekonomiska politik som
riksdagen beslutat. Övergripande krav att minska miljöskulden och
arbetslösheten skall vara centrala. Riksdagen skall i lag fastställa att
Riksbankens mål skall vara att stödja den långsiktiga ekonomiska politiken.
Enligt utskottets uppfattning bör avgörande förändringar i den
valutapolitiska regimen beslutas av regeringen i stället för Riksbanken.
Riksdagen, eller riksdagspartierna, måste ges inflytande över sådana beslut.
Även det penningpolitiska målet för Riksbanken bör fastställas av riksdagen.
Målet bör vara att bibehålla en prisstabilitet på god europeisk nivå.
Prisstabilitet har en avgörande betydelse för möjligheterna att uppnå en
ekologiskt hållbar ekonomisk utveckling. En varaktigt låg och stabil
inflationstakt medför bättre förutsättningar för ökad självtillit och
livskvalitet i vårt land.
Det sagda innebär att utskottet inte kan ställa sig bakom den uppgörelse som
nyligen slutits om Riksbanken. Även om det är positivt att prisstabilitet
betonas, har kraven på att Riksbanken skall stödja den långsiktiga ekonomiska
politiken kommit alltför mycket i skymundan i uppgörelsen.
Därmed tillstyrks motion Fi45 (mp) yrkandena 11 och 12. Motion Fi44 (v)
yrkandena 7 och 8 bör inte föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande penning- och valutapolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi45 yrkandena 11 och 12  samt
med avslag på motion 1996/97:Fi44 yrkandena 7 och 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Den ekonomiska och monetära unionen (EMU) (mom. 4)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Den ekonomiska och
monetära unionen (EMU) som börjar med ?Finansutskottet har flera? och slutar
med ?36 och 37? bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill påpeka att stabilitets- och tillväxtpakten har ingåtts
utan vare sig riksdagsdebatt eller riksdagsbeslut. Utskottet delar
Vänsterpartiets uppfattning att inträdet i ett samarbete med så vittgående
följder borde ha hanterats på annat sätt än bara genom viss information till
finansutskottet och samråd i EU-nämnden. Regeringens hantering av inträdet i
stabilitets- och tillväxtpakten är oacceptabelt.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Fi44 (v) yrkande 9
som sin mening ge regeringen till känna. Motion Fi45 (mp) yrkandena 36 och 37
bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande den ekonomiska och monetära unionen (EMU)
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi44 yrkande 9 samt med avslag på
motion 1996/97:Fi45 yrkandena 36 och 37 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
10. Den ekonomiska och monetära unionen (EMU) (mom. 4)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Den ekonomiska och
monetära unionen (EMU) som börjar med ?Finansutskottet har flera? och slutar
med ?36 och 37? bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar Miljöpartiet de grönas uppfattning om nackdelar och
risker med ett eventuellt svenskt deltagande i valutaunionen. Enligt utskottet
riskerar EU-länderna att vara alltför olika för att kunna bilda en
framgångsrik valutaunion. Bl.a. därför finns det starka skäl att centralisera
den ekonomiska politiken om valutaunionen kommer till stånd. Med hänsyn till
Sveriges geografiska läge, befolkningstal och ekonomiska förutsättningar
skulle det vara en negativ utveckling. Sverige har under de senaste 30 åren
oftast haft låg- eller högkonjunktur vid andra tidpunkter än t.ex. Tyskland.
Den förda politiken kommer att passa en del länder bra, men andra sämre.
Utskottet vill också erinra om att den nya europeiska centralbanken får
ensamrätt på penning- och valutapolitiken och kommer att styras av i praktiken
oavsättliga tjänstemän. Sverige får i praktiken inget ökat inflytande i utbyte
mot den förlorade självständigheten inom penning- och valutapolitiken.
Utskottet delar också Miljöpartiets uppfattning att riksdagen bör besluta
att frågan om svenskt deltagande i valutaunionen skall avgöras i en beslutande
folkomröstning. Utskottet vill framhålla att det inte kan vara rimligt att i
ett land med långtgående demokratiska ambitioner avstå från en folkomröstning
i en sådan fråga.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Fi45 (mp)
yrkandena 36 och 37 som sin mening ge regeringen till känna. Motion Fi44 (v)
yrkande 9 bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande den ekonomiska och monetära unionen (EMU)
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi45 yrkande 36, med anledning av
motion 1996/97:Fi45 yrkande 37 samt med avslag på motion 1996/97:Fi44
yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Den ekonomiska och monetära unionen (EMU) (mom. 4, motiveringen)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m)
och Bo Lundgren (m) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken
Den ekonomiska och monetära unionen (EMU) som börjar med ?Finansutskottet har
flera? och slutar med ?en annan beslutsordning? bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla fördelarna med ett fullt svenskt deltagande i EMU:s
tredje fas från starten år 1999. Det skulle stärka kronan och sänka räntenivån
om regeringen klargjorde sin avsikt att när konvergensvillkoren är uppfyllda
föreslå att Sverige skall delta i valutaunionen från starten. Det finns också
ett stort politiskt värde i att ingå i den grupp av länder som aktivt arbetar
för fortsatt integration. Möjligheten att spela en mer pådrivande och
inflytelserik roll för EU:s utveckling, t.ex. i fråga om östutvidgningen,
Östersjösamarbetet, miljön samt förstärkningen av fred och demokrati i Europa,
ökar om vi deltar i det valutapolitiska samarbetet fullt ut.
12. Den ekonomiska och monetära unionen (EMU) (mom. 4, motiveringen)
Mats Odell (kd) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken Den
ekonomiska och monetära unionen (EMU) som börjar med ?Finansutskottet har
flera? och slutar med ?en annan beslutsordning? bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att Sverige bör avstå från att delta i EMU:s tredje
fas år 1999. De strukturella problemen i svensk ekonomi är alltför stora för
att Sverige bör bli medlem i valutaunionen. Utskottet har vidare den
uppfattningen att det är Sveriges riksdag som skall avgöra om Sverige skall
delta i valutaunionen. Någon riksdagens åtgärd med anledning av
motionsyrkandena är inte påkallad.
13. Redovisning av miljöskulden (mom. 5)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Redovisning av
miljöskulden börjar med ?Utskottet vill med? och slutar med ?Fi45 (mp) yrkande
4? bort ha följande lydelse:
År 1996 publicerade Stockholm Environment Institute (SEI) en rapport om
bl.a. miljöjusterad BNP för Sverige under perioden 1950-1992. Metoden, som har
prövats på en rad västländer, innebär att ett index för hållbar ekonomisk
välfärd (Index of Sustainable Economic Welfare, ISEW) beräknas och adderas
till det traditionellt beräknade BNP-värdet. Förutom en rad miljöfaktorer
ingår även vissa sociala faktorer, främst för inkomstfördelning (jämnare
fördelning ger högre värde) och kostnader för sjukvård m.m. Sedan 1980 har den
sålunda justerade BNP:n visat en svagt fallande trend. Om de socialt betingade
faktorerna tas bort, och således justeringen enbart görs för miljöfaktorerna,
började fallet några år tidigare. Beloppsmässigt ligger den miljöjusterade
siffran mer än 30 % lägre år 1992 än den traditionellt beräknade BNP:n.
Sedan 1992 har inga förändringar skett som kan antas ha minskat de negativa
miljöeffekterna i någon större omfattning, varför vi kan anta att en fortsatt
fallande trend är för handen.
I det konvergensprogram som regeringen lämnade till EU-kommissionen i juni
1995 ingick ett miljömål och ett sysselsättningsmål vid sidan av de i
Maastrichtfördraget specificerade konvergenskraven. Miljömålet specificerades
som att miljöskulden inte skulle tillåtas växa i samband med att
konvergensprogrammet genomförs. I programmet utlovas att riksdagen två gånger
om året skall få en redovisning av utvecklingen, och så har också skett vad
gäller konvergenskraven och arbetslösheten i samband med budget- och
vårpropositionerna.
Dess värre tvingas utskottet konstatera att regeringen inte har redovisat
vare sig miljöskuldens, den miljöjusterade bruttonationalproduktens eller den
samlade miljösituationens utveckling i vårpropositionen. Inte heller i något
annat sammanhang har regeringen för riksdagen gjort någon sådan redovisning.
Det är därför uppenbart att regeringen inte följer sitt eget konvergensprogram
på den punkten. Det innebär att riksdagen inte har fått det utlovade
underlaget för att kunna bedöma den ekonomiska utvecklingen ur miljösynpunkt.
Utskottet anser att detta missförhållande är djupt otillfredsställande.
Riksdagen bör därför ge regeringen till känna att snarast möjligt, dock
senast i samband med budgetpropositionen i september, redovisa miljöskulden
eller miljösituationens utveckling. En sådan redovisning kan också göras på
ett motsvarande sätt som ovan refererade ISEW-studie. Enligt utskottets mening
bör riksdagen med bifall till motion Fi45 (mp) yrkande 4 som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet här anfört.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande redovisning av miljöskulden
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi45 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Budgetpolitiska mål (mom. 6)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Budgetpolitiska mål som
börjar med ?Finansutskottet vill med? och slutar med ?Fi46 (kd) yrkande 2?
bort ha följande lydelse:
Regeringen föreslår att man skall fastställa ett långsiktigt mål om
överskott i de offentliga finanserna på i genomsnitt 2 % av BNP över en
konjunkturcykel. Enligt utskottets mening skulle ett sådant mål leda till en
onödigt stram finanspolitik som håller tillbaka tillväxten. Det vore
kontraproduktivt, eftersom det är med tillväxt man enklast kan minska
statsskulden i förhållande till BNP. Med nuvarande bruttoskuld på 1 431
miljarder kronor skulle skuldkvoten minska med 12 procentenheter över en
femårsperiod vid en årlig tillväxt på 1,5 % och med drygt 15 procentenheter
vid en tillväxt på 2,5 % utan att någon nettoamortering sker. Då skulle vi i
det närmaste vara nere vid     Maastrichtfördragets krav om en bruttoskuld på
högst 60 % av BNP.
Mot denna bakgrund anser utskottet att det långsiktiga målet för
budgetpolitiken bör formuleras som ett krav på balans i de offentliga
finanserna över en konjunkturcykel. Vad utskottet här har sagt bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Den budgetstrategi som bör tillämpas skall inte bara inriktas på balans i de
offentliga finanserna utan också på balans mellan privat och offentlig sektor.
Det sker genom fullt finansierade skattesänkningar som inriktas på att minska
beskattningen av arbetsinkomster för främst låg- och medelinkomsttagare.
Nödvändiga besparingar möjliggörs genom att skattesänkningarna minskar behovet
av bidrag och subventioner. Därför kan exempelvis en andra karensdag införas i
sjukförsäkringen och dagens kompensationsnivåer bibehållas. Stat och kommun
måste prioritera sina kärnuppgifter och utföra dem väl.
Liksom Moderata samlingspartiet anser utskottet att de medborgare som är
beroende av offentligt stöd för att klara sin vardag måste värnas inom ramen
för en socialt genomtänkt besparingsprofil. Därför motsätter sig utskottet
besparingar som drabbar exempelvis änkor, föräldralösa barn och handikappade.
Besparingar skall genomföras på områden där skattesänkningarna gör det möjligt
att hantera de förändrade ekonomiska villkoren.
Sjukvård, omsorg och undervisning skall prioriteras inom ramen för de
omfattande resurser som finns i kommuner och landsting. På dessa områden bör
enligt utskottets mening inga besparingar genomföras.
En stram finanspolitik som bäddar för en högre tillväxt och fler människor i
arbete medger lägre skatter i kommunerna. För låg- och medelinkomsttagare är
sådana skattesänkningar centrala.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet Moderata
samlingspartiets förslag till budgetpolitiska mål i motion Fi42 yrkandena 2
och 4. Utskottet avstyrker samtidigt propositionen i denna del samt motionerna
Fi43 (fp), Fi44 (v), Fi45 (mp) och Fi46 (kd) i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande budgetpolitiska mål
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi42 yrkandena 2 och 4 samt med
avslag på proposition 1996/97:150 yrkandena 2 och 3 samt motionerna
1996/97:Fi43 yrkande 2, 1996/97:Fi44 yrkande 2, 1996/97:Fi45 yrkandena
8-10 och 1996/97:Fi46 yrkande 2 fastställer ett långsiktigt mål om balans
i de offentliga finanserna i genomsnitt över en konjunkturcykel och att
riksdagen som sin mening ger regeringen detta till känna,
15. Budgetpolitiska mål (mom. 6)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Budgetpolitiska mål som
börjar med ?Den förda politiken? och slutar med ?Fi46 (kd) yrkande 2? bort ha
följande lydelse:
Liksom Folkpartiet anser utskottet att det är angeläget att minska
konjunkturkänsligheten och föreslår därför både lägre inkomster och lägre
utgifter än regeringen. En hög statsskuld innebär också att statsfinanserna är
mycket känsliga för ränte- och växelkursförändringar.
Enligt utskottets mening är det med hänsyn härtill lämpligt att
budgetpolitiken under kommande år inriktas på att sänka både utgifts- och
skattekvoten liksom att minska skuldkvoten. Utskottet konstaterar att t.ex.
Internationella valutafonden har betonat vikten av detta i sin senaste
Sverigeöversyn. Skuldkvoten bör långsiktigt inte överstiga 60 % av BNP. Den är
för närvarande ca 78 %. Minskningen bör ske både genom högre tillväxt och
genom överskott i de offentliga finanserna. Takten i skuldminskningen påverkas
av den ekonomiska utvecklingen, vilket också beskrivs i propositionen. Om och
när det målet uppnåtts finns anledning att på nytt diskutera budgetpolitikens
och statsskuldspolitikens mål.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet det budgetpolitiska
mål som förordas i motion Fi43 (fp) yrkande 2 och avstyrker motionerna Fi42
(m), Fi44 (v), Fi45 (mp) och Fi46 (kd) i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande budgetpolitiska mål
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi43 yrkande 2 samt med anledning
av proposition 1996/97:150 yrkandena 2 och 3 och med avslag på motionerna
1996/97:Fi42 yrkandena 2 och 4, 1996/97:Fi44 yrkande 2, 1996/97:Fi45
yrkandena 8-10 och 1996/97:Fi46 yrkande 2
dels fastställer ett långsiktigt mål om ett överskott i de offentliga
finanserna på 2 % av bruttonationalprodukten i genomsnitt över en
konjunkturcykel till dess skuldkvoten har begränsats till 60 % av BNP,
dels fastställer målen för budgetpolitiken om ett överskott i de
offentliga finanserna till 0,5 % av bruttonationalprodukten för år 1999,
1,5 % för år 2000 och 2 % för år 2001,
16. Budgetpolitiska mål (mom. 6)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Budgetpolitiska mål
börjar med ?Den förda politiken? och slutar med ?Fi46 (kd) yrkande 2? bort ha
följande lydelse:
Liksom Vänsterpartiet anser utskottet att det är bra med ett stort
offentligt sparande, särskilt i högkonjunktur. Men det är ännu viktigare att
sysselsättningen ökar. Överskott i de offentliga finanserna får således inte
överordnas sysselsättningsmålet. Det är enligt utskottets mening orimligt med
stora offentliga överskott i ett läge då en stor del av arbetskraften och
andra produktiva resurser är outnyttjade.
Finansutskottet avvisar således regeringens riktlinjer för budgetpolitiken
och det föreslagna målet om ett permanent överskott på 2 % över
konjunkturcyklerna. Hur stora offentliga överskott som bör genereras åren 1999
och 2000 får enligt utskottet avgöras av sysselsättningsutvecklingen. Vad
utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge till känna för
regeringen.
Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget till budgetpolitiska mål i
motion Fi44 (v) yrkande 2. Utskottet avstyrker samtidigt propositionen i denna
del samt motionerna Fi42 (m), Fi43 (fp), Fi45 (mp) och Fi46 (kd) i berörda
delar.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande budgetpolitiska mål
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi44 yrkande 2 samt med avslag på
proposition 1996/97:150 yrkandena 2 och 3 liksom motionerna 1996/97:Fi42
yrkandena 2 och 4, 1996/97:Fi43 yrkande 2, 1996/97:Fi45 yrkandena 8-10
samt 1996/97:Fi46 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om att överskott i de offentliga finanserna inte får
överordnas sysselsättningsmålet,
17. Budgetpolitiska mål (mom. 6)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Budgetpolitiska mål som
börjar med ?Den förda politiken? och slutar med ?Fi46 (kd) yrkande 2? bort ha
följande lydelse:
Liksom Miljöpartiet de gröna anser finansutskottet att det långsiktiga målet
för överskott i de offentliga finanserna bör vara minst 1 % av BNP i
genomsnitt över en konjunkturcykel. Premiereserven skall dock inte räknas med.
Detta genomsnittliga mål bör uppnås successivt genom att det sätts till 0 % år
1998, 0,5 % år 1999 och 1 % fr.o.m. år 2000. Från det genomsnittliga målet
skall sedan avsteg kunna göras uppåt eller nedåt för enskilda år beroende på
konjunkturen. I takt med att statsskuldens andel av BNP minskar bör det
budgetpolitiska målet kunna omprövas.
De kalkyler som ligger till grund för regeringens beräkningar med en snabb
tillväxt i slutet av budgetperioden motiverar att det konjunkturanpassade
målet räknas upp till 1,5 % av BNP år 2000. Något konjunkturanpassat mål för
år 2001 bör inte fastställas nu utan först i samband med vårbudgeten år 1998.
Som Miljöpartiet de gröna påpekar förhåller det sig så att de konjunktur-
anpassade målen inte uppnås vare sig med regeringens eller Miljöpartiets
förslag om premiereserven räknas bort från det offentliga sparandet. För år
1998 blir det offentliga sparandet exklusive premiereserv -0,6 % av BNP. Det
får som Miljöpartiet fört fram accepteras att målet inte nås helt detta år.
För åren 1999 och 2000 bör däremot målen kunna uppnås genom att i de
bakomliggande kalkylerna reducera posten ?överföring från den offentliga
sektorn till den privata? med 10-12 miljarder kronor per år motsvarande
premiereserven. Denna post uppgår enligt regeringens kalkyler till 15
miljarder kronor år 1999 och 26 miljarder kronor år 2000 innan reduktionen för
premiereserven skett. Därmed uppnås ett offentligt sparande för år 1998 om  -
0,6 %, för år 1999 om 0,6 % och för år 2000 med 1,5 %.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen bifaller
motion Fi45 (mp) yrkandena 8-10 och avslår regeringens och övriga partiers
motsvarande förslag samt f