Bostadsutskottets betänkande
1996/97:BOU07

Överlåtelser av allmännyttiga bostadsföretag eller deras bostäder


Innehåll

1996/97
BoU7

Sammanfattning

Utskottet    föreslår   att    riksdagen
godkänner  vad  regeringen  förordat  om
möjligheterna  till  breddat  ägande  av
allmännyttiga     bostadsföretag,     om
återkallande av  godkännande  av  sådant
företag och om förlust av räntestöd  vid
vissa   förändringar  av  ägandet   till
sådana  företag  och med dem  jämställda
eller deras bostäder.
I   en  reservation  (m,  fp,  c,   kd)
föreslås     att    riksdagen     avslår
propositionen.  I  en annan  reservation
(v)    föreslås    ett   uttalande    om
allmännyttans ställning. Denna fråga tas
också upp i ett särskilt yttrande (mp).

Propositionen

Regeringen  har i proposition 1996/97:38
föreslagit riksdagen att godkänna
1.   vad  regeringen  har  förordat  om
möjligheterna  till  breddat  ägande  av
allmännyttiga bostadsföretag,
2.    vad   regeringen   förordat    om
återkallande    av    godkännande    som
allmännyttigt bostadsföretag,
3.  vad  regeringen förordat om förlust
av  räntestöd vid vissa förändringar  av
ägandet till allmännyttiga och med dessa
i     vissa     avseenden     jämställda
bostadsföretag eller deras bostäder.

Motionerna

I betänkandet behandlas
dels  de  med  anledning av  proposition
1996/97:38 väckta motionerna
1996/97:Bo14  av  Carl Bildt  m.fl.  (m)
vari    yrkas   att   riksdagen   avslår
regeringens förslag i enlighet  med  vad
som anförts i motionen.
1996/97:Bo15 av Owe Hellberg  m.fl.  (v)
vari yrkas
1.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts       om      de       kommunala
bostadsföretagens      ställning      på
bostadsmarknaden,
2.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts   om  Vänsterpartiets  generella
inställning   till   utförsäljning    av
kommunala bostadsfastigheter,
3.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts     om    utförsäljningar     av
fastigheter i kommunala bostadsföretag i
avvaktan på ny utredning,
4.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts   om  ett  breddat   ägande   av
kommunala bostadsföretag.
1996/97:Bo16 av Rolf Kenneryd m.fl.  (c)
vari    yrkas   att   riksdagen   avslår
regeringens  förslag om  borttagande  av
statligt  räntestöd vid överlåtelser  av
allmännyttiga bostadsföretag eller deras
bostäder.
1996/97:Bo17  av Marietta  de  Pourbaix-
Lundin  (m)  vari  yrkas  att  riksdagen
avslår regeringens förslag i proposition
1996/97:38  i  enlighet  med   vad   som
anförts i motionen.
1996/97:Bo18 av Ulf Björklund m.fl. (kd)
vari    yrkas   att   riksdagen   avslår
regeringens proposition 1996/97:38.
1996/97:Bo19 av Erling Bager m.fl.  (fp)
vari    yrkas   att   riksdagen   avslår
regeringens    proposition    1996/97:38
Överlåtelser       av      allmännyttiga
bostadsföretag eller deras bostäder.
dels de under allmänna motionstiden 1996
väckta motionerna
1996/97:Bo201  av Carl Bildt  m.fl.  (m)
vari yrkas
25.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om kommunala bostadsbolag.
1996/97:Bo234  av Anita Johansson  m.fl.
(s) vari yrkas
4.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om allmännyttans ställning.
1996/97:Fi207  av Gunnar  Hökmark  m.fl.
(m) vari yrkas
3.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts   under  avsnittet  Boende   med
valfrihet och möjligheter.
Muntliga   synpunkter  i   ärendet   har
lämnats   av  företrädare  för   Svenska
Kommunförbundet  och  de   allmännyttiga
bostadsföretagens organisation, SABO.
Skrivelser har inkommit från  Danderyds
kommun och Svenska Bankföreningen.
Sammanfattning av förslaget i
propositionen och i motionerna
Propositionen
I  propositionen föreslås att ägandet  i
ett  allmännyttigt bostadsföretag  skall
kunna  breddas  till  att  omfatta  även
andra   ägare  än  kommunen   utan   att
företagets  ställning som  allmännyttigt
förloras  eller villkoren för  räntestöd
förändras.  Upphör kommunens bestämmande
inflytande    över    företaget    skall
allmännyttigförklaringen  återkallas och
räntestöd   inte   längre   lämnas   för
företagets bostäder.
I  propositionen  föreslås  vidare  att
räntestöd  inte längre skall  lämnas  om
ett     allmännyttigt     bostadsföretag
avhänder sig mer än 25 % av det  bestånd
av  de  bostäder företaget ägde  den  11
oktober  1996.  Enligt  förslaget  skall
dock  regeringen, om det finns särskilda
skäl, kunna medge att fortsatt räntestöd
lämnas även om den uppställda gränsen 25
%  passeras.  Förlorar företaget  rätten
till   räntestöd  för  sitt  återstående
bestånd,  skall  också godkännandet  som
allmännyttigt bostadsföretag återkallas.
Medgivande från regeringen för  säljare
och  köpare att behålla räntestödet även
efter  överlåtelse som  medför  att  den
uppställda gränsen 25 % passeras anges i
propositionen kunna bli aktuellt om
-  överlåtelsen  är  ett  inslag  i  en
nödvändig  rekonstruktion  av  företaget
och  det  inte rimligen kan begäras  att
kommunen  skall  ytterligare  öka   sina
åtaganden i företaget,
- överlåtelsen tillsammans med tidigare
överlåtelser är ett led i en strukturell
omdaning  av företaget, som syftar  till
att  företaget bättre skall  kunna  möta
olika boendes behov,
-  överlåtelsen tillsammans  med  andra
åtgärder kan ses som en sista utväg  att
sanera kommunens ekonomi.
Bestämmelserna  föreslås  tillämpas  på
ägarförändringar  och  överlåtelser  som
sker under tiden den 12 oktober 1996-den
31  december 1997. Regeringen avser  att
senare - efter en särskild utredning  om
vilka  villkor som bör gälla  på  längre
sikt  -  återkomma  till  riksdagen  med
förslag  till permanenta bestämmelser  i
frågan.
Riksdagen  föreslås  godkänna   vad   i
propositionen förordats om möjligheterna
till  breddat ägande av de allmännyttiga
bostadsföretagen,  om  återkallande   av
godkännande  som sådant företag  och  om
förlust  av räntestöd i vissa  fall  vid
förändringar     av     ägandet     till
allmännyttiga  och  med  dem   i   vissa
avseenden    jämställda   bostadsföretag
eller deras bostäder.
Som motiv för de nu redovisade förslagen
anförs i propositionen bl.a. följande:
Den  svenska bostadspolitiken har  under
mer   än  femtio  år  grundats   på   en
uppgiftsfördelning där staten svarar för
att  legala  och finansiella  instrument
finns  tillgängliga för bostadsbyggandet
och   där   kommunerna  tar  det   fulla
ansvaret för att de bostäder som  behövs
också  kan  erbjudas kommunens invånare.
Staten har därutöver lämnat olika former
av    produktionsstöd   som   täckt   en
betydande del av kapitalkostnaderna  för
de  bostäder som producerats under denna
tid.    Staten   har   även   -   tidvis
tillsammans  med  kommunerna  -   lämnat
olika  grupper  av  hushåll  ett  direkt
ekonomiskt  stöd för att  dessa  på  den
öppna   bostadsmarknaden   skall   kunna
efterfråga bostäder som svarar mot deras
behov.
De  kommunägda allmännyttiga  företagen
kom  att  bli  ett av de  mest  centrala
verktygen   för   kommunerna   i   deras
strävanden   att   utveckla    en    väl
fungerande  bostadsförsörjning  som  når
alla medborgare. Företagens bostäder  är
till för alla utan gränser eller villkor
när    det    gäller    inkomst    eller
familjestorlek. Också i  detta  avseende
skiljer sig den svenska bostadspolitiken
från  vad som gäller i flertalet  övriga
industrialiserade   länder,   där    det
samhällsstödda  byggandet   oftast   har
förbehållits särskilda grupper.
Nära  1/4 av alla bostäder som nu finns
har  producerats av dessa företag. Genom
dem            har           kommunernas
bostadsförsörjningsplaner         kunnat
genomföras  under  demokratisk  kontroll
och   utan   att  byggandet  styrts   av
enskilda  vinstintressen.  Merparten  av
landets hyresbostäder har därför  kunnat
upplåtas till priser som inte överstiger
självkostnaden.                    Genom
hyresförhandlingssystemet    och     den
jämförelseprövning som  vid  tvister  om
hyran  skall  göras  mot  hyrorna  i  de
allmännyttiga företagen har  sedan  lång
tid   en  administrativ  hyresre-glering
kunnat  undvikas  för marknaden  i  dess
helhet. Det saknar också motsvarighet  i
de flesta andra länder.
I  propositionen konstateras  bl.a.  att
den  ekonomiska krisen under  senare  år
inneburit  kraftiga  påfrestningar   för
många kommuner och bostadsföretag;  inte
minst       för      olika       privata
hyresbostadsföretag                  och
bostadsrättsföreningar.    Som     grupp
betraktad     har    de    allmännyttiga
bostadsföretagen klarat lågkonjunkturens
påfrestningar väsentligt bättre. För att
dessa    företag   skall   kunna    möta
framtiden,  behöver enligt propositionen
det  egna kapitalet i flera fall  höjas.
Efter   detta   konstaterande   görs   i
propositionen följande bedömning.
Som  ägare måste det vara kommunens  sak
att  pröva vad som bäst gagnar företaget
och  dess  uppgifter. Statsmakterna  har
emellertid också ett direkt intresse  av
vad  som  sker  med dessa  företag.  Det
handlar inte bara om vad som händer  med
de  ansenliga  ekonomiska  resurser  som
staten  över  åren  tillfört  företagen.
Statens  intresse gäller i  första  hand
att   kommunerna  även  fortsättningsvis
kommer    att    kunna    fullgöra    de
skyldigheter    och    åtaganden    inom
bostadsförsörjningens  område   som   är
grunden      för      den      nuvarande
ansvarsfördelningen                 inom
bostadspolitiken.   Starka    och    väl
förvaltade självkostnadsbaserade företag
som   är  öppna  för  alla  grupper   av
medborgare  och  kan  tillgodose   deras
behov  är  även  fortsatt  en  nödvändig
tillgång.  Sådana företag  har  också  i
ljuset  av de senaste årens erfarenheter
visat  sig vara en starkt stabiliserande
faktor på den svenska bostadsmarknaden.
Under  senare  tid  har  inom  en   rad
kommuner        olika       förändringar
aktualiserats i fråga om  ägandet  i  de
allmännyttiga  bostadsföretagen  och  av
deras  bostäder. Med hänsyn till statens
intressen är det därför motiverat att nu
snabbt  klargöra i vilka fall som sådana
förändringar   bör  påverka   företagens
ställning        som       allmännyttiga
bostadsföretag.   Det  finns   samtidigt
anledning att ta ställning till i vilken
omfattning som kommunerna och företagen,
trots  att  de  allmännyttiga  företagen
eller  deras bostäder helt eller  delvis
avyttras,  genom  försäljningarna  skall
kunna   tillgodogöra   sig   värdet   av
framtida statliga räntesubventioner.
Motionerna
I  de  med  anledning  av  propositionen
väckta   motionerna  1996/97:Bo14   (m),
1996/97:Bo16   (c),  1996/97:Bo17   (m),
1996/97:Bo18  (kd) och  1996/97:19  (fp)
yrkas avslag på propositionen.
I partimotionen 1996/97:Bo14 (m) anförs
att   regeringens  förlag  innebär   att
kommunala bostadsbolag diskrimineras och
inte tillåts verka på samma villkor  som
privata  bostadsföretag. Genom införande
av  en regel som innebär att räntestödet
dras  in om bolaget säljer en viss andel
av sina fastigheter hamnar dessa företag
och   deras  hyresgäster  i   en   sämre
position  än privata bostadsföretag  och
deras    hyresgäster.   Det    kommunala
bostadsbolaget    ges     inte     samma
möjligheter   att   omstrukturera   sitt
bostadsbestånd, till exempel i syfte att
frigöra   kapital  för  upprustning   av
kvarvarande  bestånd. Förslaget  innebär
därmed  en begränsning av konsumenternas
möjlighet att erhålla de lägenheter  som
efterfrågas.   Regeringen  diskriminerar
genom    sitt   förslag   de   kommunala
bostadsbolagen  som inte  i  likhet  med
privata   ges  möjlighet  att   försälja
fastigheter     utan     att     förlora
räntebidragen.   Till    sist    drabbas
hyresgästerna     i    de     kommunägda
bostadsbolagen.     Kommunerna     skall
koncentrera  sig på de uppgifter  i  det
lokala    samhället   som   bör    lösas
gemensamt.   Ägande  och  uthyrning   av
bostäder   är   inte  en  sådan   fråga.
Marknaden  för hyreslägenheter  fungerar
till  och  med  bättre med flera  mindre
privata hyresvärdar än om det finns  ett
stort,   ofta   dominerande,   kommunalt
bostadsbolag. Det är anmärkningsvärt att
regeringen  visar så liten  respekt  för
den  lokala demokratin. Förslagets syfte
är att styra kommunernas handlande. Även
om förslaget inte uttryckligen kan sägas
strida   mot  lagstiftningen,   är   det
uppenbart   att  det  leder   till   ett
faktiskt   intrång   i   det   kommunala
självstyret.
Ett  liknande  resonemang  som  det  nu
refererade  förs i motion 1996/97:  Bo17
(m),  i  den under allmänna motionstiden
1996  väckta partimotionen 1996/97:Bo201
(m)  och  i den likaledes under allmänna
motionstiden   1996   väckta    motionen
1996/97:Fi207 (m).
I  fp-motionen 1996/97:Bo19 anförs  att
ett  genomförande  av regeringsförslaget
är   en  inskränkning  i  den  kommunala
självstyrelsen   och  ett   försök   att
konservera      en      struktur      på
bostadsmarknaden som redan överlevt  sig
självt. Motionärernas inriktning är  den
motsatta.  De tror på ett större  inslag
av privat ägande på bostadsmarknaden. De
anser     att     många    allmännyttiga
bostadsföretag är välskötta  men  i  ett
övergripande  perspektiv  framstår   det
omfattande kommunala fastighetsägandet i
Sverige   som  ett  stort  problem.   En
uppenbar  brist med kommunala bolag  är,
enligt  dem,  avsaknaden av  demokratisk
insyn.  För  offentlig  verksamhet   som
drivs  i  förvaltningsform  finns  klara
regler  som möjliggör insyn och  debatt,
men  bolag drivs enligt aktiebolagslagen
och    kan    tillämpa   en   omfattande
sekretess.   Andra   invändningar    mot
kommunala  bolag  är att  de  snedvrider
konkurrensen, hotar dränera kommunen  på
skattemedel och därmed skapar ekonomiska
problem.
I  motion  1996/97:Bo18 (kd)  sägs  att
kommunerna  själva är de  som  bäst  kan
avgöra  huruvida en spridning av ägandet
respektive  en  utförsäljning   av   det
kommunala bostadsföretaget är den  bästa
lösningen, för bostadsföretaget och  för
kommunen som helhet. Regeringen lägger i
sitt   förslag   in   möjligheter   till
undantag   från  reglerna.  I  praktiken
innebär  det  att rätten och möjligheten
till  beslut i en kommunal fråga flyttas
från   den  kommunala  nivån  till   den
statliga  nivån,  vilket  är  en  direkt
inskränkning     av    den     kommunala
självstyrelserätten.
Motionärerna  bakom motion 1996/97:Bo16
(c) anför att de allmännyttiga företagen
spelar  en  viktig roll för utvecklingen
av   en   social   bostadspolitik.   Det
allmännyttiga  bostadsbeståndet  främjar
rörlighet på bostadsmarknaden.
Centerpartiet    har     en     positiv
inställning  till allmännyttan.  Däremot
motsätter  sig partiet det  förslag  som
regeringen   framför  i   propositionen.
Förslaget  kringskär i stor utsträckning
kommunernas        självbestämmanderätt.
Kommunernas   ekonomiska  situation   är
grunden   för   att  det   allmännyttiga
bostadsbeståndet skall vara  långsiktigt
ekonomiskt     hållbart.     Kommunernas
allmännyttiga bostadsbestånd är i  många
fall i behov av förnyelse för att på ett
bra  sätt kunna utgöra basen i en social
bostadspolitik. En sådan  förnyelse  kan
ställa krav på avyttring av fastigheter,
vilket   därför  inte  bör   förhindras.
Vidare  är  det på många håll nödvändigt
att sälja ut en del av beståndet för att
trygga  existensen för det allmännyttiga
företaget  i  fråga. Det är viktigt  att
den  i  dag  på många håll alltför  låga
solidariteten    i   de    allmännyttiga
bostadsföretagen kan höjas.  Det  är  av
avgörande   betydelse  för   kommunernas
möjligheter    att    tillgodose     det
ekonomiska     behovet     för     olika
kärnverksamheter, som enligt  lag  skall
tillhandahållas.
Den föreliggande propositionen anses ge
uttryck   för   ett  stort   misstroende
gentemot          de           ansvariga
kommunalpolitikerna  runtom  i   landet.
Motionärerna      anser      att      de
förtroendevalda  bör ha största  möjliga
frihet att ta sitt ansvar som rätteligen
utsedda i kommunalval.
I motion 1996/97:Bo15 (v) anförs att de
kommunala bostadsföretagen skall  ha  en
stark ställning på bostadsmarknaden dels
för   att  kunna  tillgodose  människors
efterfrågan av en bostad, dels  för  att
kunna  vara  hyresledande  med  en   god
tillämpning  av bruksvärdessystemet.  De
kommunala  bostadsföretagen   utgör   en
hörnsten    i    kommunernas     sociala
bostadspolitik.   Det   mesta   av   det
allmännyttiga bostadsbeståndet är  byggt
med  ett  omfattande statligt stöd.  Att
sälja ut är i praktiken att flytta  över
statliga   subventioner  från  gemensamt
ägande  till privat ägo. Det har, enligt
motionen,  inte  varit avsikten  och  är
något  som  motionärerna  generellt   är
motståndare till. Däremot kan enligt dem
strategiska  försäljningar  av  enskilda
fastigheter    i   syfte    att    t.ex.
effektivisera bostadsförvaltningen eller
byta  till  sig  mark naturligtvis  vara
sunda  åtgärder  för att  det  kommunala
bostadsföretaget skall få en god ekonomi
och       klara       sin       framtida
bostadsförsörjning.         Motionärerna
föreslår  att  försäljning  av  mer   än
enstaka   fastigheter  inte  tillåts   i
avvaktan på fastare spelregler i frågan.
Regeringen föreslår vidare att ägandet i
de   kommunala  bostadsföretagen   skall
kunna  breddas  till att  omfatta  andra
ägare  än kommunen. Kommunen skall  dock
behålla    majoriteten    av    ägandet.
Motiveringen är att det är ett sätt  att
skaffa ett större eget kapital och få in
en  ökad kompetens i bolagsstyrelse  och
ledning.    Möjligheten   att   tillföra
kunskap och kompetens finns redan i  dag
eftersom     kommunfullmäktige     utser
bolagsstyrelsen. Där kan  kompetens  och
erfarenhet av fastighetsförvaltning vara
grund för att bli utsedd i ett kommunalt
bostadsföretags  styrelse.  Motionärerna
föreslår   därför   att   de   kommunala
bostadsföretagen  även i  fortsättningen
skall ägas av kommunerna.
Även  i den under allmänna motionstiden
1996  väckta motionen 1996/97:Bo234  (s)
tas  upp  frågan  om försäljning  av  de
allmännyttiga   bostadsföretagen    m.m.
Motionärerna  erinrar  om  att  en   rad
särregler som allmännyttan haft slopades
i  början  av  1990-talet. I  denna  nya
situation   vill   ledningen   i   många
allmännyttiga bostadsföretag inte längre
att   företagen   skall  betraktas   som
allmännyttiga. Företagen skall vara  som
vilka  privata företag som helst. I  ett
sådant    läge   finns   det    knappast
anledning   för   kommunerna   att   äga
bostäder    över   huvud    taget.    De
allmännyttiga bostadsföretagen skall  ha
ett  socialt ansvar och ej verka utifrån
marknadsprinciper,  där  vinstmaximering
är  det  främsta målet. Att allmännyttan
inte  längre är vad den varit  bekräftas
också   av  den  ökade  utförsäljningen.
Under  1990-talet har det sålts  en  rad
allmännyttiga   bostäder,   både    till
privata   fastighetsägare  för  fortsatt
uthyrning            och            till
bostadsrättsföreningar  för   ombildning
till  bostadsrätter. Bara  i  Stockholms
län    uppgår    försäljningen    enligt
motionärerna   till  mer   än   13   000
lägenheter.

Utskottet

Den  politik  som under lång  tid  varit
utgångspunkt för samhällets insatser  på
bostadsområdet kan sägas har sin grund i
beslut  som  ligger mera  än  femtio  år
tillbaka   i  tiden.  Uppgiftsfördelning
avseende  denna politik kan översiktligt
beskrivas   så  att  statsmakterna   har
ansvaret för den lagstiftning som behövs
för   att   genomföra  bostadsbyggandet.
Statsmakterna har också ansvaret för  de
finansiella   instrument   som   ansetts
behövas.  Kommunerna har  i  vid  mening
ansvaret för att de bostäder som  behövs
verkligen kommer till stånd.
Vad   nu  översiktligt  beskrivits   om
ansvarsfördelningen                 inom
bostadspolitiken   mellan   staten   och
kommunerna  har tidigare inte  föranlett
invändningar i bostadsutskottet eller  i
riksdagen.  Bostadsutskottet  har   inte
heller  nu anledning anta att riksdagens
uppfattning  sett ur detta  översiktliga
perspektiv härvidlag förändrats.
Vad  som  däremot brukar föranleda  att
denna  enighet byts i sin motsats gäller
bl.a.  frågan  om  på  vilket  sätt  det
kommunala  ansvaret skall  förverkligas.
En   fråga  av  vikt  är  därvid  om  de
kommunala      företagens     förekomst,
ställning  och  roll  är  nödvändig  och
önskvärd    för   en   väl    fungerande
bostadsförsörjning. Här kan utvecklingen
beskrivas efter två huvudlinjer.
Å  ena  sidan hävdas att de  kommunägda
allmännyttiga  bostadsföretagen   kommit
att   bli  och  fortfarande  är   mycket
betydelsefulla   när  det   gäller   att
tillgodose alla medborgares rätt till en
god  bostad. Det hävdas också att  dessa
företag    är   nödvändiga    för    ett
bostadsbyggande    under     demokratisk
kontroll     styrt     utan     enskilda
vinstintressen. Det framhålls också  som
positivt     att     de    allmännyttiga
bostadsföretagen        genom        den
jämförelseprövning som vid  hyrestvister
skall   göras  mot  hyrorna  hos   dessa
företag  inneburit  hyresnivåer  som   i
princip  är  baserade på  självkostnaden
hos dem.
Å  andra  sidan brukar det  föras  fram
motiv som går ut på att kommunerna skall
koncentrera  sig  på uppgifter  som  bör
lösas   gemensamt.  Ägande  av  bostäder
anses   inte  vara  en  sådan   kommunal
uppgift.  Andra  invändningar   mot   de
kommunala  bostadsföretagen  är  att  de
anses    snedvrida    konkurrensen    på
bostadsmarknaden. Slutligen  hävdas  att
det   är  kommunerna  själva  som  skall
besluta  i  vilka former  ett  kommunalt
ansvar  för  bostadsförsörjningen  skall
förverkligas.
Dessa    första   synsätt   kan   sägas
representera det förslag regeringen  för
fram  i  den  nu  aktuella propositionen
medan    det   andra   förs    fram    i
partimotionerna  1996/97:Bo14  (m)   och
1996/97:Bo201   (m)  yrkande   15   samt
motionerna    1996/97:Bo17    (m)    och
1996/97:Bo19  (fp),  1996/97:Fi207   (m)
yrkande 3. I de tre motioner som  väckts
med  anledning  av  propositionen  yrkas
avslag  på  regeringsförslaget.  Motivet
för avslagsyrkandet är huvudsakligen att
kommunerna  inte  bör  vara  ägare  till
bostadsföretag.   I   de    två    andra
motionerna   föreslås   ett   riksdagens
tillkännagivande  till   regeringen   av
innebörd  att kommunerna bör sälja  sina
bostadsföretag.
I de två med anledning av propositionen
väckta  motionerna 1996/97:Bo16 (c)  och
1996/97:Bo18  (kd) i vilka  också  yrkas
avslag  på regeringsförslaget är motivet
annorlunda  än  i de ovan refererade  m-
och   fp-  motionerna.  I  c-  och   kd-
motionerna  riktas inte kritik  mot  att
kommunerna genom sina bostadsföretag tar
ett   bostadspolitiskt  ansvar.  Tvärtom
anförs i c-motionen att de allmännyttiga
bostadsföretagen spelar en  viktig  roll
för    utvecklingen   av    en    social
bostadspolitik. Avslagsyrkandet i  dessa
båda  motioner motiveras bl.a.  med  att
ett  genomförande  av regeringsförslaget
innebär  ett  ingrepp  i  den  kommunala
demokratin  och med att en många  gånger
nödvändig ägarspridning och därmed  ofta
ökad   ekonomisk  stabilitet  förhindras
eller fördröjs. Liknande argument förs i
och  för  sig  fram även i  m-  och  fp-
motionerna   även  om  det  principiella
resonemanget om att kommunerna inte  bör
äga   bostadsföretag  får  anses  utgöra
huvudinvändningen.
Förslaget   i   propositionen   och   i
motionerna    har   tämligen    ingående
redovisats ovan. Utskottet hänvisar till
denna redovisning.
Med anledning av regeringsförslaget och
de  motionerna i vilka yrkas  avslag  på
detta   samt  de  båda  under   allmänna
motionstiden      väckta      motionerna
1996/97:Bo201   (m)   yrkande   25   och
1996/97:Fi207   (m)   yrkande   3    får
utskottet anföra följande.
Som  framgått  av vad nu anförts  finns
uppenbarligen skilda uppfattningar om de
allmännyttiga bostadsföretagens roll när
det    gäller   att   förverkliga    den
bostadspolitiska målsättningen. Om denna
målsättning som sådan råder i  riksdagen
närmast  total enighet. Det synsätt  som
representeras     av     förslaget     i
propositionen  innebär ordagrant  enligt
propsitionen   bl.a.   beträffande    de
allmännytttiga bostadsföretagen  att  de
kommunägda                 allmännyttiga
bostadsföretagen kom att bli ett  av  de
mest centrala verktygen för kommunerna i
deras  strävanden att  utveckla  en  väl
fungerande  bostadsförsörjning  som  når
alla  medborgare .  I regeringsförslaget
anförs också att det finns goda skäl för
en kommun att i olika avseenden förändra
och     utveckla    ett    allmännyttigt
bostadsföretag.    Starka    och     väl
fungerande  sådana  företag  är   enligt
propositionen fortfarande  en  nödvändig
tillgång.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om
att   en   bred  majoritet  i   det   av
Bostadspolitiska   utredningen   nyligen
avgivna  slutbetänkandet  Bostadspolitik
2000  (SOU 1996:156 s. 38) förs fram  en
liknande   uppfattning.  Vad   utskottet
åsyftar är följande avsnitt:
En    nödvändig   del   av   kommunernas
bostadspolitiska ansvar är  att  ta  ett
tydligt     ägaransvar     för      sina
bostadsföretag  och  ta  ställning  till
företagens  roll  i  respektive  kommuns
boendepolitik.  Kommunala bostadsföretag
måste   ha  ett  klart  bostadspolitiskt
uppdrag  vid sidan av kraven på en  sund
fastighetsekonomi.  Som  förvaltare   av
bostäder      har      de      kommunala
bostadsföretagen en nyckelroll  för  att
skapa   ett  gott  boende  i  befintliga
boendemiljöer. Detta gäller särskilt vid
utvecklingsarbete       i        utsatta
bostadsområden.
Detta   synsätt  delas  för  övrigt   av
motionärerna      bakom       motionerna
1996/97:Bo15 (v) och 1996/97:Bo234  (s).
Även   i  c-motionen  1996/97:Bo16   ges
uttryck för en liknande uppfattning.
I propositionen anförs vidare att såväl
staten  som kommunerna har ett  intresse
av   en   väl   fungerande  allmännytta.
Kommunernas intresse fokuseras främst på
deras   roll  som  ägare   och   på   de
möjligheter som därigenom står till buds
när   det  gäller  att  förverkliga   de
bostadspolitiska intentionerna.  Statens
intresse  är,  enligt  propositionen,  i
första   hand   att   kommunerna    även
fortsättningsvis   kommer   att    kunna
fullgöra  de skyldigheter och  åtaganden
inom bostadsförsörjningens område som är
grunden      för      den      nuvarande
ansvarsfördelningen                 inom
bostadspolitiken.
Det   andra   synsättet   -   det   som
representeras   av  vissa   motioner   -
innebär  antingen  att  kommunerna  utan
statlig   inblandning  själva  är   bäst
skickade  att  bedöma  om  ett   breddat
ägande   eller   försäljning    av    de
allmännyttiga   bostadsföretagen    bäst
gagnar  kommunens  invånare  eller   att
kommunerna över huvud taget inte bör äga
bostadsföretag.
Utskottet  anser  att det  synsätt  som
legat  till grund för regeringsförslaget
också  är  det  som  framöver  bör  väga
tyngst  när  det gäller de allmännyttiga
bostadsföretagen.     Utskottet      har
redovisat att den ordning regeringen  nu
förespråkar   föreslås   tillämpas    på
ägarförändringar  och  överlåtelser  som
sker under tiden den 12 oktober 1996-den
31  december  1997 och  att  regeringen,
efter    särskild    utredning,    ämnar
återkomma  till  riksdagen  med  förslag
till  permanenta bestämmelser i  frågan.
Enligt  utskottets  mening  bör  den   i
propositionen    temporära     ordningen
tillämpas  under de förutsättningar  som
där anges.
Med det anförda avstyrker utskottet  de
med  anledning  av propositionen  väckta
motionerna       1996/97:Bo14       (m),
1996/97:Bo16   (c),  1996/97:Bo17   (m),
1996/97:Bo18 (kd) och 1996/97:Bo19  (fp)
om  avslag  på propositionen. Utskottets
ställningstagande     ovan     om     de
allmännyttiga bostadsföretagens roll  är
inte  förenligt med förslagen i de under
allmänna  motionstiden väckta motionerna
1996/97:Bo201   (m)   yrkande   25   och
1996/97:Fi207  (m)  yrkande   3   varför
utskottet avstyrker även dessa förslag.
Utskottet övergår nu till att  behandla
förslagen  i  motion  1996/97:Bo15   (v)
yrkandena   2-4.   I   dessa    föreslås
riksdagen   göra  tre  tillkännagivanden
till  regeringen. I yrkande  2  föreslås
ett    tillkännagivande   om   att    en
försäljning       av       allmännyttiga
bostadsföretag   i  praktiken   är   att
flytta  över statliga subventioner  från
gemensamt till privat ägande, något  som
motionärerna      inte       accepterar.
Tillkännagivandena i yrkandena 3  och  4
går  ut  på att försäljning av  mera  än
enstaka  fastigheter inte skall tillåtas
i   avvaktan   på  fastare   spelregler.
Motionärerna  accepterar   alltså   inte
förslaget i propositionen om att  -  som
en  huvudregel  -  högst  25  %  av  det
bestånd som bostadsföretaget ägde den 11
oktober  skall kunna försäljas utan  att
räntestöd förloras.
Av  utskottets ställningstagande i  det
föregående  framgår att utskottet  delar
uppfattningen i propositionen om att ett
breddat   ägande  av  de   allmännyttiga
bostadsföretagen kan vara väl  motiverat
och  ibland eftersträvansvärt. Utskottet
har,  som  också  framgått  ovan,  ingen
erinran  mot  den temporära lösning  som
föreslås gälla för tiden fram till den 1
januari  1998  varken  vad  gäller   25-
procentsregeln    eller   de   särskilda
förutsättningar (se s. 3 ovan) som skall
vara för handen för att regeringen skall
kunna medge att räntestödet får behållas
trots  att överlåtelsen omfattar mer  än
25   %  av  företagets  lägenheter.  Den
betydelse   för   bostadspolitiken   som
motionärerna    tillmäter   allmännyttan
delas   av   utskottet.   Utskottet   är
emellertid  inte berett att  tillmötesgå
förslagen  i yrkandena 2-4.  En  ordning
enligt  den som där förordas  är  enligt
utskottets mening alltför rigid. Det bör
vara  möjligt  att inom  ramen  för  det
tillvägagångssätt     som     regeringen
föreslår  och som utskottet  ställt  sig
bakom  finna acceptabla lösningar av  de
ärenden om förändrat ägaransvar som  kan
bli  aktuella  att  bedöma.  I  den  mån
motion  1996/97:Bo15 (v)  yrkandena  2-4
inte kan anses tillgodosedda med vad  nu
anförts   avstyrks  de   av   utskottet.
Utskottet tillstyrker alltså regeringens
förslag    om    förutsättningar     för
överlåtelser       av      allmännyttiga
bostadsföretag eller deras bostäder.
Två    motionsyrkanden   återstår   att
behandla  nämligen yrkande  1  i  motion
1996/97:Bo15 (v) och yrkande 4 i  motion
1996/97:Bo234 (s). I båda dessa yrkanden
föreslås ett riksdagens tillkännagivande
till  regeringen  av  vad  i  motionerna
anförts   om   allmännyttans  ställning.
Motionärerna   poängterar  allmännyttans
betydelse    från   ett   bostadssocialt
perspektiv.  I  v-motionen  anförs   att
allmännyttan skall ha en stark ställning
på  bostadsmarknaden medan i  s-motionen
sägs  att  allmännyttan varit en  viktig
del i bostadsförsörjningen.
Att   utskottet   delar   motionärernas
uppfattning    om    de    allmännyttiga
bostadsföretagens betydelse torde framgå
av  vad anförts ovan i detta betänkande.
Att    även    regeringen    anser    de
allmännyttiga           bostadsföretagen
betydelsefulla    framgår    klart    av
propositionen.  Detta framgår  också  av
den  sammanfattning av propositionen som
lämnats i detta betänkande (se s.  2-4).
Det  råder således en bred samsyn mellan
regeringen  och  motionärerna  när   det
gäller          de         allmännyttiga
bostadsföretagens     ställning.     Ett
tillkännagivande  till  regeringen   kan
därför inte anses erforderligt. De  båda
motionsyrkandena  bör därför  avslås  av
riksdagen.   Utskottet   har    positivt
noterat  att  den  inställning  till  de
allmännyttiga    bostadsföretagen    som
utskottet   i  detta  betänkande   givit
uttryck  för delas av en bred  majoritet
av   ledamöterna  som  deltagit  i   det
utredningsarbete  som nyligen  avslutats
av Bostadspolitiska utredningen.

Hemställan

Utskottet hemställer
1.    beträffande    regeringens
förslag   om   förutsättningar    för
överlåtelser     av     allmännyttiga
bostadsföretag  eller deras  bostäder
m.m.
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition 1996/97:38 och med avslag
på      motionerna      1996/97:Bo14,
1996/97:Bo15 yrkandena 2-4,  1996/97:
Bo16,   1996/97:Bo17,   1996/97:Bo18,
1996/97:Bo19,  1996/97:Bo201  yrkande
25   och   1996/97:Fi207  yrkande   3
godkänner vad regeringen förordat om
a) möjligheterna till breddat ägande
av allmännyttiga bostadsföretag,
b)  återkallande av godkännande  som
allmännyttigt bostadsföretag,
c)  förlust av räntestöd  vid  vissa
förändringar    av    ägandet    till
allmännyttiga bostadsföretag och  med
dessa  i  vissa avseenden  jämställda
bostadsföretag eller deras bostäder,
res.  1 (m, c,  fp,
kd)
res. 2 (v)
2.   beträffande  de  allmännyttiga
bostadsföretagens ställning
att   riksdagen   avslår   motionerna
1996/97:Bo15    yrkande     1     och
1996/97:Bo234 yrkande 4.
res.  3 (m, c,  fp,
kd) -motiv
res. 4 (v)

Stockholm den 19 november 1996
På bostadsutskottets vägnar
Lennart Nilsson
I beslutet har deltagit: Lennart Nilsson
(s), Bengt-Ola Ryttar (s), Britta Sundin
(s),   Marianne  Carlström  (s),  Rigmor
Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig
Grauers  (m),  Erling Bager  (fp),  Lena
Larsson  (s), Owe Hellberg  (v),  Lilian
Virgin (s), Inga Berggren (m), Per Lager
(mp),  Ulf Björklund (kd), Carina Moberg
(s),  Peter  Weibull Bernström  (m)  och
Ulla Löfgren (m).

Reservationer

1. Regeringens förslag om
förutsättningar för överlåtelser av
allmännyttiga bostadsföretag eller deras
bostäder m.m. (mom. 1)
Rigmor  Ahlstedt (c), Stig Grauers  (m),
Erling  Bager  (fp), Inga Berggren  (m),
Ulf   Björklund   (kd),  Peter   Weibull
Bernström (m) och Ulla Löfgren (m) anser
dels  att den del av utskottets yttrande
som på s. 8 börjar med  Som framgått och
på  s.  10  slutar med  deras  bostäder 
bort ha följande lydelse:
Det  råder förvisso delade meningar  om
de    allmännyttiga    bostadsföretagens
nuvarande  och  framtida  roll  som  ett
instrument  för bostadspolitiken.  I  de
motioner från (m), (fp), (c) och (kd)  i
vilka   yrkas   avslag  på   regeringens
förslag finns emellertid en bred  samsyn
på ansvarsfördelningen mellan staten och
kommunerna  när det gäller de  kommunala
bostadsföretagen.     Utskottet     vill
punktvis  redovisa motiven i  motionerna
på följande sätt.
Ett genomförande av regeringens förslag
innebär
-      att    kommunala   bostadsföretag
diskrimineras och inte tillåts verka på
samma villkor som privata,
-    att  hyresgästerna hos de kommunala
bostadsföretagen  kommer  i  en   sämre
position  än hyresgästerna hos  privata
bostadsföretag   om  de   allmännyttiga
bostadsföretagen     förlorar      sitt
räntestöd,
-   ett faktiskt intrång i det kommunala
självstyret,
-   att ombildning från hyresrätt till
bostadsrätt försvåras eller förhindras,
-    att  nödvändiga och väl  motiverade
omstruktureringar   av   de   kommunala
bostadsföretagen inte kommer att  kunna
genomföras.
Att  regeringen  och  motionärerna  har
helt  olika  syn  på  var  och  av   vem
besluten om en eventuell omstrukturering
av   de  allmännyttiga  bostadsföretagen
skall fattas torde stå helt klart.
Utskottet    finner   det    liksom
motionärerna   naturligt  att   besluten
fattas  av  ägarna till  dessa  företag,
nämligen  kommunerna,  medan  regeringen
tydligen  de  facto  anser  sig   bättre
skickad  än företagens ägare  att  fatta
dessa beslut. Ett synsätt som bygger  på
ett   centralt beslutsfattande   går  på
tvärs  mot den ordning som statsmakterna
i   andra  sammanhang  hävdar  och   som
innebär  att  besluten skall  fattas  så
nära  som  möjligt dem  som  är  berörda
därav.  Det borde inte råda någon tvekan
om  att ärenden som rör de allmännyttiga
bostadsföretagens  ägarprofil  bäst  kan
bedömas    i    ett    kommunalpolitiskt
perspektiv  och  inte  mot  bakgrund  av
någon   mer   eller  mindre   ideologisk
centralistisk doktrin .
Vad nu anförts är en anslutning till de
m-,  fp-,  c-  och kd-motioner  i  vilka
yrkas avslag på propositionen. Utskottet
tillstyrker  med det nu  anförda   dessa
motioner          och          avstyrker
regeringsförslaget.  De  under  allmänna
motionstiden  1996  väckta  m-  och  fp-
motionerna i vilka tas upp frågan om  de
allmännyttiga bostadsföretagen får anses
delvis tillgodosedda med vad nu anförts.
Dessa  motioner  bör inte  nu  föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Utskottet      övergår     (=utskottet)
räntestöd förloras.
Med  hänvisning till vad utskottet ovan
anfört  om  att  regeringsförslaget  bör
avslås  finns inte anledning att  i  sak
granska  förslagen i motion 1996/97:Bo15
(v)   yrkandena  2-4  om   den   närmare
handläggningen i regeringens  kansli  av
frågor om utförsäljning av allmännyttiga
bostadsföretag.
dels  att utskottets hemställan under  1
bort ha följande lydelse:
1.  beträffande regeringens  förslag
om  förutsättningar för  överlåtelser
av allmännyttiga bostadsföretag eller
deras bostäder m.m.
att   riksdagen  med   anledning   av
motionerna   1996/97:Bo14,   1996/97:
Bo16,   1996/97:Bo17,   1996/97:Bo18,
1996/97:Bo19   och  med   avslag   på
proposition 1996/97:38 inte godkänner
vad  i  denna  förordats samt  avslår
motionerna   1996/97:Bo15   yrkandena
2-4,  1996/97:Bo201  yrkande  25  och
1996/97:Fi207 yrkande 3,
2. Regeringens förslag om
förutsättningar för överlåtelser av
allmännyttiga bostadsföretag eller deras
bostäder m.m. (mom. 1)
Owe Hellberg (v) anser
dels  att den del av utskottets yttrande
som  på  s. 9 börjar med  Av utskottets 
och på s. 10 slutar med  deras bostäder 
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i  motion
1996/97:Bo15  (v)  om att  de  kommunala
bostadsföretagen  skall  ha   en   stark
ställning på bostadsmarknaden bl.a.  för
att    kunna    tillgodose    människors
efterfrågan  på en bostad  och  för  att
kunna     vara     hyresledande     inom
bruksvärdessystemets       ram.       En
utförsäljning  av  allmännyttan   är   i
praktiken     att    flytta     statliga
subventioner från gemensamt till  privat
ägande.    Däremot    kan    strategiska
försäljningar av enskilda fastigheter  i
syfte     att     t.ex.    effektivisera
bostadsförvaltningen eller byta till sig
mark  vara  sunda åtgärder för  att  det
kommunala bostadsföretaget skall  få  en
god   ekonomi  och  klara  sin  framtida
bostadsförsörjning.
Utskottet   delar  också  motionärernas
uppfattning  om  att  utförsäljning   av
kommunägda bostadsfastigheter endast bör
tillåtas  avseende enstaka  fastigheter;
detta  i  avvaktan på  fastare  och  mer
långsiktiga regler.
Med  de  förbehåll som nu gjorts  anser
utskottet  att  riksdagen  bör  godkänna
regeringsförslaget.
Utskottet  föreslår att  riksdagen  med
anledning  av propositionen  och  motion
1996/97:Bo15 (v) yrkandena 2-4  som  sin
mening  ger  regeringen till  känna  vad
utskottet nu anfört. Övriga motioner som
behandlas  i  detta avsnitt avstyrks  av
utskottet.
dels  att utskottets hemställan under  1
bort ha följande lydelse:
1.  beträffande regeringens  förslag
om  förutsättningar för  överlåtelser
av allmännyttiga bostadsföretag eller
deras bostäder m.m.
att   riksdagen  med   anledning   av
proposition  1996/97:38  och   motion
1996/97:Bo15 yrkandena 2-4  samt  med
avslag  på  motionerna  1996/97:Bo14,
1996/97:Bo16,           1996/97:Bo17,
1996/97:Bo18,     1996/      97:Bo19,
1996/97:Bo201    yrkande    25    och
1996/97:Fi207  yrkande  3   som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört om de regler som bör
tillämpas i sammanhanget,
3. De allmännyttiga bostadsföretagens
ställning (mom. 2, motiveringen)
Rigmor  Ahlstedt (c), Stig Grauers  (m),
Erling  Bager  (fp), Inga Berggren  (m),
Ulf   Björklund   (kd),  Peter   Weibull
Bernström (m) och Ulla Löfgren (m) anser
att  den del av utskottets yttrande  som
på  s. 10 börjar med  Att utskottet  och
slutar       med        Bostadspolitiska
utredningen  bort ha följande lydelse:
Ovan  har regeringens och motionärernas
uppfattning    om    de    allmännyttiga
bostadsföretagen redovisats. Det  saknas
tillräcklig   anledning   att    föreslå
riksdagen     att    nu     göra     ett
tillkännagivande  till   regeringen   om
dessa   företags  ställning.   Med   det
anförda  avstyrker utskottet v-  och  s-
motionerna i frågan.
4. De allmännyttiga bostadsföretagens
ställning (mom. 2)
Owe Hellberg (v) anser
dels  att den del av utskottets yttrande
som  på s. 10 börjar med  Att utskottet 
och    slutar    med    Bostadspolitiska
utredningen  bort ha följande lydelse:
Som  framgår av v-motionen 1996/97:Bo15
och  s-motionen 1996/97:  Bo234  har  de
allmännyttiga bostadsföretagen varit  en
viktig   del   av  bostadsförsörjningen.
Tyvärr  har förutsättningarna för  dessa
företag  radikalt  förändrats  till  det
sämre  inte  minst beroende  på  att  de
särregler  som  allmännyttan  hade   har
slopats   på  förslag  av  den   senaste
borgerliga regeringen.
Även      om      förhållandena      på
bostadsmarknaden förändrats under senare
år, eller kanske just därför, är det  av
vikt    med    en   stark   allmännyttig
bostadssektor.             Allmännyttiga
bostadsföretag   är   otvivelaktigt   en
viktig     del     av    den     sociala
bostadspolitiken.   Allmännyttan   skall
drivas   utan   enskilt   vinstintresse,
hyrorna    skall   vara   baserade    på
självkostnaden,   den   skall    erbjuda
demokratiskt       inflytande        och
hyressättningen    skall    ske    efter
bruksvärde.       Den      allmännyttiga
hyresrätten  fyller  också  en  funktion
därför att den genom bruksvärdessystemet
sätter  ett tak för hyrorna i de privata
hyresrätterna.  Bruksvärdessystemet  får
inte  urholkas. Det behövs för att hålla
hyrorna på en rimlig nivå.
De   förändringar   som   allmännyttiga
bostadsföretag  i  flera  fall  tvingats
till  under  den senaste tiden  gör  det
viktigt  för riksdagen att klargöra  sin
uppfattning  om  dessa  företag.   Dessa
företag är av central betydelse när  det
gäller   att   genomföra   den   sociala
bostadspolitiken.
Vad   utskottet   nu   anfört   är   en
anslutning till de båda nu behandlade s-
och v-motionerna. Utskottet föreslår att
riksdagen med anledning av dem  som  sin
mening ger  regeringen till känna vad nu
anförts      om     de     allmännyttiga
bostadsföretagens ställning.
dels  att utskottets hemställan under  2
bort ha följande lydelse:
2.   beträffande  de   allmännyttiga
bostadsföretagens ställning
att   riksdagen  med   anledning   av
motionerna   1996/97:Bo15  yrkande  1
och  1996/97:Bo234 yrkande 4 som  sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Kommunernas ansvar för
bostadsförsörjningen m.m.
Per Lager (mp) anför:
Jag   vill  sammanfattningsvis  redovisa
Miljöpartiets    syn   på    kommunernas
socialpolitiska ansvar i vid mening.
Miljöpartiet    vill   förstärka    och
utveckla det kommunala självstyret,  men
också stödet till utsatta människor.
Med  alltför snabba utförsäljningar  av
kommunala  bostadsföretag  finns  risken
att             det            kommunala
bostadsförsörjningsansvaret          och
berättigade  sociala  behov  inte   blir
tillräckligt   väl  tillgodosedda.   Det
finns  därför  skäl att  under  en  kort
övergångstid, och medan utredning pågår,
fram  till den 31 december 1997 begränsa
takten  i  vilka  överlåtelser  som  bör
medges.
Miljöpartiet accepterar inte permanenta
inskränkningar i kommunernas självstyre.
Bland   annat  skattestopp  och  statens
pålagor   i  övrigt  har  tvingat   fram
försäljningar av kommunala  verksamheter
och  neddragningar av kommunernas ansvar
och  service. Det gäller i  stället  att
återge  kommunerna förutsättningarna  så
att  de  själva kan ta beslut om viktiga
samhällsfrågor.  Staten   har   tidigare
gröpt ur kommunernas ekonomi. Det är där
grundfelet ligger. Jag anser därför  att
det  är mycket angeläget med ytterligare
ekonomiska  lättnader för kommunsektorn.
Miljöpartiets budgetförslag för år  1997
innebär bl.a. att kommuner och landsting
får  2,8  miljarder kronor  mer  än  vad
regeringen föreslår. För 1998  och  1999
innebär förslaget att kommunsektorn  får
4,7  och 7,6 miljarder kronor mer än vad
regeringen    beräknat.    [Se    motion
1996/97Fi213 (mp)].
Först    med    bestående    ekonomiska
lättnader  för  de  enskilda  kommunerna
såsom  Miljöpartiet föreslagit  kan  man
kräva ett ansvar fullt ut.
Innehåll
Sammanfattning                         1
Propositionen                          1
Motionerna                             1
Sammanfattning av förslaget i
propositionen och i motionerna         2
Propositionen                        2
Motionerna                           4
Utskottet                              7
Hemställan                          10
Reservationer                         11
1. Regeringens förslag om
förutsättningar för överlåtelser av
allmännyttiga bostadsföretag eller
deras bostäder (m, fp, c, kd)       11
2. Regeringens förslag om
förutsättningar för överlåtelser av
allmännyttiga bostadsföretag eller
deras bostäder (v)                  12
3. De allmännyttiga
bostadsföretagens ställning (m, fp,
c, kd)                              13
4. De allmännyttiga
bostadsföretagens ställning (v)     13
Särskilt yttrande                     14
Kommunernas ansvar för
bostadsförsörjningen m.m. (mp)      14