I detta betänkande behandlar utskottet
Riksdagens revisorers förslag
(1996/97:RR3) om
arbetsmarknadsutbildning jämte fyra
motioner som har väckts med anledning av
förslaget. Förslaget bygger på
revisorernas rapport 1995/96:10 Effekter
av arbetsmarknadsutbildningen.
Revisorerna föreslår att riksdagen
skall göra tillkännagivanden till
regeringen i tre avseenden. Ett gäller
behovet av ytterligare utvärderingar av
arbetsmarknadsutbildning. Ett annat
avser deltagarnas bakgrund och särskilt
utvecklingen av de prioriterade
gruppernas andel av
arbetsmarknadsutbildningen. Det tredje
omfattar en rad aspekter på
arbetsmarknadsutbildningens inriktning
och dimensionering. Utskottet erinrar om
att ett nytt oberoende
utvärderingsinstitut inrättades den 1
januari 1997. Vidare betonar utskottet
vikten av att kvinnornas situation inom
arbetsmarknadsutbildningen uppmärksammas
liksom att undervisningen i svenska för
invandrare förbättras. Utskottet
föreslår att riksdagen lämnar
revisorernas förslag utan vidare åtgärd.
Samtliga motionsyrkanden avstyrks.
Förslaget
I förslag 1996/97:RR3 har Riksdagens
revisorer föreslagit att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
revisorerna har anfört om
1. utvärderingar,
2. deltagarnas bakgrund,
3. planeringen av utbildningens
inriktning och dimensionering.
Motioner
1996/97:A21 av Kenth Skårvik och Kerstin
Heinemann (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om innehållet i
arbetsmarknadsutbildningen,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärderingar och
uppföljning.
1996/97:A22 av Sten Tolgfors (m) vari
yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär
en oberoende utvärdering av den aktiva
arbetsmarknadspolitikens effektivitet ur
såväl mikro- som makroekonomiskt
perspektiv i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om möjlighet för andra aktörer
än den offentliga arbetsförmedlingen att
anvisa arbetsmarknadsutbildning i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:A23 av Hans Andersson och Ingrid
Burman (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av utvärderingar,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om synpunkter på utvärderingar,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om synpunkter på
arbetsmarknadsutbildningen,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om könsperspektivet.
1996/97:A24 av Barbro Johansson (mp)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvinnors
arbetsmarknadsutbildning,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett oberoende
utvärderingsinstitut till hjälp för AMS.
Utskottet
Bakgrund
Arbetsmarknadsutbildning är enligt
förordningen (1987:406, omtryckt
1996:1103) om arbetsmarknadsutbildning
en utbildning för enskilda personer som
länsarbetsnämnden beslutar om och som
berättigar till utbildningsbidrag.
Ansökan om sådan utbildning görs hos
länsarbetsnämnden.
Arbetsmarknadsutbildning bedrivs genom
antingen särskilt upphandlade
utbildningar eller utnyttjande av
platser i det reguljära
utbildningsväsendet.
Arbetsmarknadsutbildning skall vara
yrkesinriktad och antas kunna leda till
ett arbete. Den kan även vara sådan
utbildning som innebär att arbetslösa
invandrare får en kompetens av värde vid
återinvandring. Fr.o.m. den 1 januari
1997 kan arbetsmarknadsutbildning också
användas för att deltagarna skall få
möjlighet att utveckla egna affärsidéer
för att starta egna företag eller
kooperativ. Som arbetsmarknadsutbildning
räknas även bl.a. sådan kortare
utbildning som är en nödvändig
förberedelse för en yrkesutbildning
liksom kurs i svenska för invandrare
under vissa betingelser.
Personer får beviljas
arbetsmarknadsutbildning fr.o.m. den 1
juli det år de fyller 20 år under
förutsättning att de är eller riskerar
att bli arbetslösa och att de söker
arbete genom den offentliga
arbetsförmedlingen. Vissa personer får
under närmare angivna villkor beviljas
arbetsmarknadsutbildning trots att de
inte uppfyller kraven på arbetslöshet.
Detta gäller flyktingar och intagna på
kriminalvårdsanstalt. Ungdomar med
funktionshinder får beviljas
arbetsmarknadsutbildning trots att de
inte fyllt 20 år. Utbildningsbidrag
lämnas i form av dagpenning.
Utgifterna för arbetsmarknadsutbildning
uppgick under budgetåret 1994/95 till
närmare 12 miljarder kronor, vilket
motsvarade ca 14 % av de totala
utgifterna för arbetsmarknadspolitiken
under motsvarande period. I volym räknat
har utbildningen varierat mellan ca 10
000 och ca 86 000 deltagare.
Arbetsmarknadsutbildning infördes år
1918 och har sedan slutet av 1950-talet
spelat en central roll i den aktiva
arbetsmarknadspolitiken. En viss ändrad
inriktning genomförs under budgetåret
1997 genom att delar av
arbetsmarknadsutbildningen förs över
till det reguljära utbildningsväsendet.
Härigenom tydliggörs inriktningen på den
yrkesinriktade utbildningen. Av
regleringsbrevet framgår att antalet
arbetssökande väntas öka i den
yrkesinriktade utbildningen respektive
minska i den yrkesförberedande. Vidare
förutsätts att en besparing om 300
miljoner kronor skall åstadkommas genom
effektivare upphandling och därmed lägre
kurskostnader.
Effekter av arbetsmarknadsutbildning
Allmänt
Riksdagens revisorer har granskat
arbetsmarknadsutbildningen. Ämnet för
granskningen var ett av dem som
föreslogs av arbetsmarknadsutskottet vid
sammanträde den 14 februari 1995 (dnr
1994/95:U17). I rapport 1995/96:10
Effekter av arbetsmarknadsutbildningen,
redovisar revisorerna resultatet av
granskningen. Rapporten har
remissbehandlats.
I revisorernas förslag till riksdagen
(1996/97:RR3) angående
arbetsmarknadsutbildning redovisas denna
granskning. Deras överväganden förs fram
under fyra rubriker, nämligen
1. utvärderingar,
2. regelsystem och incitament,
3. deltagarnas bakgrund samt
4. planeringen av utbildningens
inriktning och dimensionering.
För tre av dessa punkter, nämligen 1, 3
och 4, begär revisorerna
tillkännagivanden till regeringen. Dessa
behandlas i det följande under särskilda
rubriker.
Såvitt avser punkten 2 analyseras i
rapporten den s.k. utförsäkringsgarantin
och dess eventuella effekter på de
arbetssökandes och arbetsförmedlingarnas
beteende. Enligt revisorerna kan man
inte utesluta att
arbetsmarknadsutbildning har utnyttjats
i större utsträckning än andra åtgärder
för att förhindra utförsäkring. Något
förslag till riksdagen har revisorerna
emellertid inte lagt fram med hänvisning
till förändringarna i
arbetslöshetsförsäkringen. Revisorerna,
som konstaterar att
arbetsmarknadsutbildning är den dyraste
av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna, vill emellertid betona två
aspekter. För det första bör
arbetsmarknadsutbildning inte utnyttjas
för att förhindra utförsäkring; endast
rena utbildningsskäl bör motivera en
sådan åtgärd. För det andra bör
kontrollsystemet förstärkas.
Utvärderingar
Revisorernas förslag
Revisorerna anser att det fortfarande
finns ett stort behov av utvärdering av
arbetsmarknadsutbildning. Endast ett
fåtal studier finns, vilkas resultat kan
utnyttjas i den konkreta utformningen av
arbetsmarknadspolitiken, konstaterar de.
En viktig uppgift för
Arbetsmarknadsdepartementet bör därför
vara att initiera ytterligare studier
inom området, anför de. Revisorerna
noterar samtidigt att
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) fram till
år 1995 inte har ansett sig ha till
uppgift att utföra undersökningar av
utvärderingstyp, och detta trots att
myndigheten enligt sin instruktion
(1988:1139) skall sätta upp mål och
riktlinjer för verksamheten vid
länsarbetsnämnderna samt följa upp och
utvärdera resultatet av deras
verksamhet. Vidare påpekas bl.a. att AMS
har tilldelats särskilda medel för
utvärderingsverksamhet - och det i
betydande omfattning - fr.o.m.
budgetåret 1993/94. Dessutom, anför
revisorerna, anges motsvarande krav i
den generella förordningen (1993:134) om
myndigheters årsredovisning och
anslagsframställning
Revisorerna föreslår sammanfattningsvis
att utvärderingsverksamheten förstärks
hos såväl Arbetsmarknadsdepartementet
som AMS. De betonar att det bör ske inom
ramen för befintliga resurser.
Motioner
Kenth Skårvik och Kerstin Heinemann (fp)
säger sig i motion A21 ansluta sig till
revisorernas förslag i de flesta
avseenden. När det gäller deras krav på
utvärderingar vill motionärerna
understryka vikten av att något konkret
också kommer till stånd; de anser därför
att riksdagen bör uttala sig klart för
att en uppföljning och utvärdering måste
genomföras och för riksdagen redovisas
så snart detta kan ske (yrk. 2).
Hans Andersson och Ingrid Burman (v)
instämmer i motion A23 i uppfattningen
att arbetsmarknadsutbildningen - liksom
andra slags åtgärder - måste utvärderas
noggrant, kontinuerligt och
systematiskt. Revisorernas rapport slår
emellertid in öppna dörrar, anser
motionärerna; alla är överens om att
behovet av utvärderingar är stort. I
många fall upprepas väl kända synpunkter
i den, i andra fall bygger slutsatserna
på förhållanden som inte längre gäller.
Vidare kritiserar motionärerna
genomförda utvärderingar för att vara
baserade på teoretiska spekulationer och
förenklade modeller. Vikten av att sätta
upp relevanta mål och kriterier för
utvärderingarna diskuteras liksom en rad
olika metodproblem. De förespråkar också
en noggrann uppföljning på individnivå
med avseende på studieresultat och
utbildningens relevans för den enskilde.
Motionärerna föreslår sålunda uttalanden
av riksdagen om dels själva behovet av
utvärderingar (yrk. 1), dels de i
motionen framförda synpunkterna på hur
sådana utvärderingar bör genomföras
(yrk. 2),
Barbro Johansson (mp) anför i motion A24
inledningsvis att revisorernas rapport
kunde ha varit klarare och mer
strukturerad. Hon delar samtidigt
revisorernas bekymrade inställning över
Arbetsmarknadsverkets (AMV) och AMS
ointresse fram till år 1995 att
återkommande utvärdera
arbetsmarknadsutbildningen. Det är inte
bara det statsfinansiella läget som
skulle ha motiverat sådana utvärderingar
utan även - och framför allt - den
uppenbarade bristen på kvalitetssäkring.
Miljöpartiet anser att ett oberoende
institut omgående måste ges tillfälle
att hjälpa AMS med den saken. Vidare
måste AMS ges lämpliga instrument för
att kunna utvecklas i fråga om
arbetsmarknadsutbildning, däribland
återkommande utvärderingar genomförda av
oberoende organ (yrk. 2).
Utskottets överväganden
Utskottet vill inledningsvis erinra om
den skillnad mellan begreppen
uppföljning och utvärdering som görs i
revisorernas rapport (1996/97:RR3 s. 55
f). Uppföljning definieras som en
enklare typ för mätning av effekterna av
en viss åtgärd. Vid utvärdering,
däremot, betraktas inte bara det
faktiska förloppet utan även ett
hypotetiskt - man sätter således upp en
jämförelsenorm. Tillämpat på utvärdering
av arbetsmarknadsutbildning söker man
även få svar på vad som skulle ha hänt
om personerna inte hade genomgått
utbildningen i fråga.
Vidare skiljer man mellan effekter på
individens förhållanden (mikronivå),
t.ex. med avseende på sysselsättnings-
eller inkomstutveckling och sådana som
påverkar arbetsmarknaden i dess helhet
(makronivå).
Uppföljningar av
arbetsmarknadsutbildningen på mikronivå
utförs löpande av AMS. Sedan år 1979 är
de inriktade på personer som har
avslutat en yrkesinriktad utbildning
under andra kvartalet under året. Syftet
är att visa sysselsättningssituationen
sex månader efter det att utbildningen
avslutats. Resultaten av dessa - t.ex.
vad avser skillnader mellan olika kurser
eller olika län - beaktas i de
diskussioner som förs med berörda
myndigheter. En brist med dessa
uppföljningar är - som nämnts - att
tekniken med en jämförelsenorm saknas.
En annan är att resultaten blir mindre
vägledande genom samvariation med
konjunkturutvecklingen; t.ex. är andelen
som har fått arbete efter utbildningen
beroende av arbetsmarknadsläget i stort.
Utskottet instämmer med revisorerna i
att kunskapsläget i fråga om sådana
effekter som mäts genom utvärderingar
inte är tillfredsställande. Utskottet
förespråkar - i likhet med revisorerna
och remissorganen - att
utvärderingsverksamheten förstärks.
Såväl Arbetsmarknadsdepartementet som
AMS bör därvid ta ett större ansvar.
Arbetsmarknadsdepartementet bör sålunda
ta initiativ till ytterligare studier av
arbetsmarknadsutbildningens effekter.
Såvitt gäller AMS påpekar revisorerna
att myndigheten har tilldelats resurser
för utvärdering. Enligt vad utskottet
har kunnat utröna har emellertid
användningen av dessa inte villkorats
till att avse utvärdering av viss eller
vissa angivna arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, t.ex. just
arbetsmarknadsutbildning. Utskottet
finner inte att någon ytterligare
precisering bör vara nödvändig heller i
fortsättningen men utgår från att AMS
vid sin egen prioritering av
utvärderingsobjekt är observant på vilka
särskilda behov som kan finnas, t.ex.
till följd av en snabb volymökning.
Utskottet har noterat att i
regleringsbrevet för budgetåret 1997
åläggs AMS att till regeringen
återrapportera resultatet av den
effektivisering av
arbetsmarknadsutbildningen som riksdagen
har beslutat om och som består i
effektivare upphandling och därmed lägre
kurskostnad per utbildningsinriktning.
En skärpning i kraven på AMS i fråga om
uppföljning är också kravet på att
redovisa volymutveckling och
styckkostnader.
Utskottet noterar vidare att AMS har
utarbetat en uppföljnings- och
utvärderingsplan. Denna bör möjliggöra
en effektivare avvägning mellan olika
åtgärder. Utvärderingsplanen bör följas
upp av Arbetsmarknadsdepartementet och
resultaten återrapporteras till
riksdagen.
I sin utvärderingsverksamhet bör AMS i
stor utsträckning anlita utomstående
organ, anser utskottet. Ett viktig skäl
är kravet på objektivitet. Ett annat är
att utvärderingar i många fall kräver
speciell kompetens. Finansieringen bör -
såsom revisorerna anger - kunna göras
genom omdisponeringar inom den ordinarie
verksamheten.
I detta sammanhang vill utskottet erinra
om det nya oberoende institutet för
utvärdering av arbetsmarknadspolitiken
som inrättades den 1 januari 1997 efter
beslut av riksdagen (prop. 1996/97:5,
bet. 1996/97:AU1). Dess uppgift är att
göra löpande utvärderingar av
arbetsmarknadspolitiken. Det beräknas
kunna träda i full funktion vid
halvårsskiftet 1997. Medlen uppgår till
drygt 8 miljoner kronor. Riksdagen
godtog samtidigt förslaget om att Rådet
för arbetslivsforskning skulle ges ett
utvidgat uppdrag att stödja forskning
inom arbetsmarknadspolitikens område.
Riksrevisionsverket (RRV) beslutade
hösten 1996 att genomföra en omfattande
effektivitetsrevision inom
arbetsmarknadsområdet. Arbetet skall
bedrivas i två steg. Dess första del,
som förutses vara färdigställd i slutet
av år 1997, skall innefatta granskningar
av dels olika typer av målgrupper (t.ex.
arbetshandikappade), dels olika typer av
åtgärder (t.ex.
arbetsmarknadsutbildningen). Utskottet,
som återkommer till nämnda
revisionsprojekt i det följande, utgår
från att resultatet av detta bör kunna
lämna viktiga bidrag till
utvärderingsverksamheten och även
besluten om arbetsmarknadsutbildning och
andra åtgärder.
Sammanfattningsvis vill utskottet
sålunda instämma med revisorerna om
vikten av utvärderingar. Utskottet utgår
också från att sådana utvärderingar av
arbetsmarknadsutbildningen genomförs i
huvudsak enligt de riktlinjer som har
stakats ut av revisorerna. Snabbhet,
kontinuitet och hög tillförlitlighet bör
prägla verksamheten för att resultaten
på ett ändamålsenligt sätt skall kunna
läggas till grund för framtida beslut om
arbetsmarknadsutbildning. De i denna del
behandlade motionsförslagen går i
huvudsak ut på en utökad
utvärderingsverksamhet, förenad med
högre kvalitet och snabbhet. Genom vad
utskottet nu har anfört bör de aktuella
yrkandena - åtminstone delvis - bli
tillgodosedda. Motionerna A21 (fp), A23
(v) och A24 (mp), alla i här berörda
delar, bör mot denna bakgrund inte
föranleda något uttalande av riksdagen.
Med hänvisning till den utveckling som
har ägt rum efter det att revisorernas
granskning genomförts och presenterats,
bl.a. genom tydligare riktlinjer till
Arbetsmarknadsverket om utvärderingar
och inrättandet av ett nytt oberoende
utvärderingsinstitut, synes inte någon
ytterligare riksdagens åtgärd vara
påkallad med anledning av revisorernas
förslag.
Deltagarnas bakgrund
Revisorernas förslag
Ett mål för arbetsmarknadsutbildningen
är fördelningspolitiskt. I regeringens
regleringsbrev för AMS preciseras vilka
grupper som skall prioriteras till olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Under
senare år har det varit t.ex.
långtidsarbetslösa, utomnordiska
medborgare, arbetshandikappade, kvinnor
och ungdomar.
Av rapporten framgår dels att de
prioriterade gruppernas andel av
utbildningen har börjat minska, dels att
kurstiderna blivit kortare och
intagningskraven hårdare. Även om den
allmänna utbildningsnivån har höjts har
de förändrade prioriteringarna lett till
att t.ex. en arbetslös akademiker har
större sannolikhet att placeras i
utbildning än t.ex. en arbetslös med
kortare utbildning än grundskola.
Enligt revisorernas mening finns en
oroande tendens att de prioriterade
grupperna börjat minska sin andel. De
anser därför att AMS bör ges i uppdrag
att närmare redovisa skälen till den
ändrade inriktningen. Vidare bör AMS
förbättra sin redovisning av vilka
grupper som har deltagit i
arbetsmarknadsutbildning samt löpande
publicera denna redovisning, exempelvis
i årsberättelsen avseende
arbetsmarknadsutbildningen. Slutligen
bör AMS förtydliga sina riktlinjer till
länen, följa upp utfallet och redovisa
resultatet till regeringen såvitt avser
utbildningens ekonomisk-politiska mål.
Motioner
Två motioner tar särskilt sikte på
kvinnornas andel av
arbetsmarknadsutbildningen.
Hans Andersson och Ingrid Burman (v)
framhåller i motion A23 att
utbildningsinsatser i högre grad måste
sättas in för att bl.a. bryta den
könssegregerade arbetsmarknaden. AMV bör
kontinuerligt ur ett könsperspektiv
följa upp såväl volym- som
kostnadsandelar av
arbetsmarknadsutbildningen. Vidare bör
kvinnor ges en positiv särbehandling för
att de skall kunna hävda sin ställning
på arbetsmarknaden med svåra
strukturella problem (yrk. 4).
Barbro Johansson (mp) anför i motion A24
att det inte är acceptabelt att kvinnor
ges en arbetsmarknadsutbildning som är
kostnadsmässigt billigare än vad män i
motsvarande grad erhåller. Hon anser att
arbetsmarknadsutbildningens mål att vara
kompetenshöjande och därmed leda till en
ny anställning är otillräckligt (yrk.
1).
Utskottets överväganden
Såvitt gäller revisorernas granskning av
deltagarnas bakgrund vill utskottet peka
på de svårigheter som finns när det
gäller att i vissa fall tolka resultaten
så att man undviker missvisande
slutsatser. Ett skäl kan vara att vissa
studerade deltagare representerar två
grupper, t.ex. invandrare och
akademiker, varav bara den ena gruppen
är prioriterad. Ett annat är den
styreffekt som är resultatet av
deltagarnas egna val. Den utbildning som
erbjuds arbetssökande som
arbetsmarknadsutbildning skall vara
anpassad till den sökandes behov och
förutsättningar samt till kraven på
arbetsmarknaden. Det är en realitet att
kvinnors deltagande i utbildning med
teknisk inriktning är lägre än mäns.
Frågan om orsakerna till fördelningen av
grupper av personer med avseende på
arbetsmarknadsutbildning är således av
komplex natur.
Givetvis bör arbetsmarknadsutbildning
vara ett viktigt instrument för att
undanröja de flaskhalsar inom bl.a.
näringslivet som kan finnas;
arbetsmarknadens efterfrågan på t.ex.
akademiker med en viss inriktning måste
kunna tillgodoses genom t.ex. satsning
på arbetsmarknadsutbildning.
Utskottet ser det mot denna bakgrund
som värdefullt med en sådan redovisning
från AMS som revisorerna efterlyser, i
vilken en fördjupad analys görs av
deltagarnas bakgrund och orsakerna till
den uppkomna fördelningen såvitt gäller
olika grupper. Utskottet utgår från att
regeringen noga följer utvecklingen i
detta avseende. Något särskilt
tillkännagivande med anledning av
revisorernas förslag i fråga om
deltagarnas bakgrund synes emellertid
inte erforderligt.
Vad härefter särskilt gäller
könsperspektivet i
arbetsmarknadsutbildningen erinrar
utskottet inledningsvis om att det i
regleringsbrevet för AMV sägs att
arbetsmarknadsmyndigheterna skall arbeta
utifrån ett jämställdhetsperspektiv.
Som nyss har nämnts är kvinnor
underrepresenterade i
arbetsmarknadsutbildning med teknisk
inriktning. För att bryta den
könsuppdelade arbetsmarknaden, t.ex.
genom att uppmuntra kvinnor och män att
i ökad utsträckning välja för könet
otraditionell utbildning och ett arbete
med sådan inriktning, finns medel
avsatta för s.k. brytprojekt. Enligt
utskottets uppfattning kan sådana
projekt vara värdefulla. Viktigt för att
målet skall kunna nås, nämligen att
kvinnorna fullföljer utbildningen och
får arbete efter det att den är
avslutad, är dock att andelen kvinnor
som deltar i utbildningen är
tillräckligt stor. Det räcker inte
alltid med några få kvinnor, t.ex. tre
eller fyra, i en grupp för att de skall
kunna känna trygghet och motivation.
Det är, menar utskottet, viktigt att
könsperspektivet uppmärksammas särskilt
inom arbetsmarknadsutbildningen. Detta
gäller särskilt mot bakgrund av den
delvis ändrade inriktning av
verksamheten som genomförs under
innevarande budgetår och som går ut på
en större tonvikt på yrkesutbildning.
Utskottet vill dock betona att en sådan
inriktning inte får medföra att
kvinnornas andel av
arbetsmarknadsutbildningen minskar.
Utskottet noterar att AMS genom
regleringsbrevet åläggs att i
årsredovisningen redovisa hur medel för
brytprojekten har använts. Enligt
utskottets mening bör jämställdhetsper
spektivet även när det gäller
arbetsmarknadsutbildningen följas upp av
AMS genom kartläggning och analys; en
könsuppdelad statistik bör härvid
redovisas med avseende på volym och
kostnader. Utskottet utgår från att
resultatet härefter redovisas. Något
särskilt uttalande till regeringen av
denna innebörd är däremot inte påkallat,
anser utskottet som därmed avstyrker
motionerna A23 (v) och A24 (mp), båda i
här behandlat avseende.
Planeringen av utbildningens inriktning
och dimensionering
Revisorernas förslag
Revisorerna tar under denna rubrik upp
en rad skilda frågor som rör
inriktningen och dimensioneringen av
arbetsmarknadsutbildningen, vilka
kortfattat redovisas i det följande.
Samtidigt konstateras i rapporten att
delegerings- och
decentraliseringsprocessen har nått
mycket långt inom Arbetsmarknadsverket.
Inledningsvis berörs
upphandlingskompetensen.
Länsarbetsnämnderna uppges numera ha
förvärvat en god sådan. Stödet i fråga
om upphandling till de mindre
arbetsförmedlingarna bör däremot
utvecklas, anser revisorerna som utgår
från att den upphandlingskompetens som
byggts upp under senare år tas till vara
så att samarbetet mellan
arbetsförmedlingarna i länet kan stärkas
när länsarbetsnämndens roll nu
förändras.
Vidare finner revisorerna att
marknadsbedömningarna behöver utvecklas
ytterligare liksom kopplingen mellan
prognoser, förmedlingarnas önskemål och
köpen. AMS utvecklingsarbete på området
måste aktivt följas upp. Vidare bör
processen "från prognos till
upphandling" dokumenteras bättre inom
varje län.
En korrekt bild av samhällets kostnad
för arbetsmarknadsutbildning för en
arbetssökande i förhållande till andra
arbetsmarknadspolitiska insatser är
angelägen, anför revisorerna vidare.
Bristerna i undervisningen i svenska
för invandrare är ett kvarstående
problem som särskilt påtalas av
revisorerna.
En analys av orsakerna till att så få i
den förberedande yrkesutbildningen går
vidare till själva yrkesutbildningen bör
göras av AMS, anser de vidare och
förespråkar en analys även av orsakerna
till den mycket höga andelen akademiker,
såväl utländska som svenska, i
arbetsmarknadsutbildningen.
Utvecklingsarbetet med kvalitetssäkring
av arbetsmarknadsutbildningen bör
fortsätta. Större krav bör ställas på
utbildningsanordnarna att följa upp
deltagarna efter utbildningen, anser
revisorerna. Slutligen betonas vikten av
att kunna bedöma utbildningens kvalitet;
revisorerna förespråkar att regeringen
överväger formerna härför.
Motioner
Hans Andersson och Ingrid Burman (v)
anför i motion A23 att
arbetsmarknadsutbildningen är det
viktigaste av de arbetsmarknadspolitiska
instrumenten i en modern,
kompetensinriktad arbetsmarknadspolitik.
I motionen lämnas förslag till
definition och utformning av
arbetsmarknadsutbildningen. Vikten av en
individuell handlingsplan betonas.
Utbildningen bör normalt kombineras med
såväl praktik som jobbsökaraktiviteter.
Prioriteringarna av vilka som skall få
delta i utbildningen bör vara baserade
på individens utbildningsbehov i
förhållande till chansen att få fäste på
arbetsmarknaden. Uppföljningen av
utbildningen bör vidare göras på
individnivå. Ett tillkännagivande begärs
om de synpunkter som framförs i motionen
om arbetsmarknadsutbildningen (yrk. 3).
Kenth Skårvik och Kerstin Heinemann (fp)
anför i motion A21 att
arbetsmarknadsutbildningen alltför länge
varit anpassad efter gårdagens
arbetsmarknad. Kritik riktas också mot
att utbildningen mer syftat till att
sysselsätta en stort antal arbetslösa
snarare än att underlätta för arbetslösa
att efter utbildningen få ett arbete på
den öppna arbetsmarknaden efter avslutad
utbildning. Ett uttalande riktat till
regeringen av denna innebörd förespråkas
(yrk. 1).
Utskottets överväganden
Enligt utskottets mening har revisorerna
på ett förtjänstfullt sätt gjort en
genomgång av de många olika aspekter som
kan läggas på
arbetsmarknadsutbildningen. De
synpunkter som därvid förs fram har
också, som framgår av redovisningen,
uppmärksammats av AMS som säger sig i
stor utsträckning dela desamma. Även
utskottet instämmer i allt väsentligt i
vad revisorerna har anfört. Utskottet
utgår från att många av synpunkterna
kommer att beaktas inom ramen för den
förstärkta utvärderingsverksamhet som
utskottet förutsätter skall komma till
stånd.
En av de frågor som revisorerna tar upp
vill utskottet emellertid kommentera
särskilt, nämligen den om undervisningen
i svenska för invandrare. Revisorernas
kritiska synpunkter delas också av AMS,
enligt vad som sägs i styrelsens
remissvar på rapporten. Revisorerna
hänvisar till beredningen av
Invandrarpolitiska kommitténs
betänkande. AMS, i sin tur, utgår från
att resultatet av Skolverkets
utvärdering kommer att bli ett viktigt
instrument för att man i fortsättningen
skall kunna ta ett helhetsgrepp över
svenskundervisningen för invandrare.
Utskottet vill erinra om att problemet
har diskuterats under en lång följd av
år. Berättigad kritik har framförts,
inte minst från riksdagens sida, mot att
några märkbara resultat inte har
presterats. Det är, menar utskottet,
anmärkningsvärt att - som revisorerna nu
redovisar - inga eller endast obetydliga
förbättringar har uppnåtts i dessa
avseenden. Utskottet, som noterar
pågående beredning och kommande
utvärdering på området, vill för sin del
framhålla att åtgärder måste vidtas så
snart som möjligt för att de uppsatta
målen de facto nås. Av särskild vikt är
att invandrare redan i början av sin
vistelse i Sverige ges tillräckliga
förutsättningar att lära sig svenska
språket. Något uttalande av riksdagen
med anledning av revisorernas förslag i
dessa eller övriga avseenden föreslår
utskottet dock inte.
I två motioner lämnas förslag som
gäller utformningen av
arbetsmarknadsutbildningen. I motion A23
(v) föreslås en omdefiniering och
omorientering av sådan utbildning. I
motion A21 (fp) kritiseras
arbetsmarknadsutbildningen för att vara
föråldrad och alltför volyminriktad.
Utskottet har i det föregående
förespråkat en förstärkt
utvärderingsverksamhet. I anslutning
till en sådan bör en rad av de frågor
komma att aktualiseras som motionärerna
här har berört. Någon åtgärd från
riksdagens sida är därför inte behövlig.
Med det sagda avstyrker utskottet
motionerna A21 (fp) och A23 (v), båda i
här aktuellt avseende.
Övrigt
Anvisande av arbetsmarknadsutbildning
Motion
Sten Tolgfors (m) kritiserar i motion
A22 den offentliga arbetsförmedlingens
monopol att anvisa
arbetsmarknadsutbildning. Såväl privata
arbetsförmedlingar och andra aktörer som
den arbetslöse själv är förhindrade att
söka en passande utbildning. Denna
omständighet är en nackdel eftersom
enskilda aktörer ofta vet exakt vilka
kunskaper som efterfrågas i berörda
arbeten och kan erbjuda arbete åt dem
som efter utbildning motsvarar dessa
krav. Motionären anser därför att
regeringen bör lägga fram förslag för
riksdagen med denna inriktning (yrk. 2).
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutbildning skall bl.a.
främja ekonomisk tillväxt genom att
tillgodose behovet av yrkesutbildad
arbetskraft och därmed motverka
flaskhalsproblem. Deltagande i
arbetsmarknadsutbildning beviljas av
länsarbetsnämnd (arbetsförmedling eller
arbetsmarknadsinstitut). I denna
myndighetsuppgift ingår att överväga
vilken av samtliga
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som är
lämpligast i det enskilda fallet. Som
revisorerna framhåller är det angeläget
att arbetsförmedlingen vid beslut om
arbetsmarknadsutbildning - som är den
dyraste åtgärden - har en korrekt bild
av samhällets kostnad för denna åtgärd i
relation till övriga åtgärder. Utskottet
är inte berett att förorda någon ändring
i den riktning som motionären begär.
Utredningen om konsekvenser av
avregleringen av
arbetsförmedlingsmonopolet (A 1996:03)
har enligt sina direktiv till uppgift
att utvärdera och analysera effekter och
konsekvenser av avregleringen av
arbetsförmedlingsmonopolet. Utredningen
beräknas lägga fram resultatet av sitt
arbete under våren 1997.
Med hänvisning till det sagda avstyrker
utskottet motion A22 (m) i nu aktuellt
avseende.
Utredning om arbetsmarknadspolitiken
Motion
Sten Tolgfors (m) anför i motion A22 att
arbetslösheten i Sverige är resultatet
av en rad faktorer såsom en föråldrad
arbetsrätt, obalans mellan
arbetsmarknadens parter och
kollektivavtalens dominans. Andra
faktorer anges vara bristerna i
lönebildningssystemet och höga
lönebikostnader. I motionen diskuteras
vidare frågan om målkonflikter inom den
aktiva arbetsmarknadspolitiken men också
mellan den och andra politikområden,
såsom näringspolitiken. Motionärens
slutsats är att en oberoende utvärdering
av arbetsmarknadspolitiken - såväl ur
mikro- som makroekonomiskt perspektiv -
behövs och att riksdagen hos regeringen
bör begära en sådan (yrk. 1).
Utskottets överväganden
Den arbetsmarknadspolitiska kommittén
avlämnade våren 1996 sitt betänkande
(SOU 1996:34) Aktiv
arbetsmarknadspolitik. Kommittén,
bestående av bl.a. ett antal
riksdagsledamöter, hade i uppdrag att
utreda arbetsmarknadspolitikens roll,
omfattning, inriktning och avgränsning.
Som ett led i detta och för att
utvärderingen av dagens
arbetsmarknadspolitik skulle bli så
fullständig som möjligt gav kommittén
ett antal forskare i uppdrag att studera
olika aspekter på arbetsmarknaden. Elva
forskarrapporter återfinns i en bilaga
till nämnda betänkande. I separat
betänkande (SOU 1995:3) Tre utländska
forskares syn på svensk
arbetsmarknadspolitik återfinns
ytterligare en rapport; i direktiven för
dessa forskare betonades vikten av
oberoende av svenska institutioner och
tankegångar.
Som har nämnts i det föregående har RRV
inlett en omfattande
effektivitetsrevision inom
arbetsmarknadsområdet. Syftet är att
bedöma i vad mån det statliga
resursutnyttjandet på såväl det
arbetsmarknadspolitiska området som
angränsande politikområden totalt sett
harmonierar med statsmakternas
överordnade mål, t.ex. vad gäller
arbetslinjen och ekonomisk tillväxt. Det
steget, som omfattar en granskning av
ett antal olika arbetsmarknadspolitiska
insatser (med avseende på olika typer av
åtgärder, målgrupper samt aktörer på det
lokala planet), avses ligga till grund
för det andra steget. Detta skall leda
fram till en studie av integrationen
mellan statliga verksamheter inom och
mellan olika politikområden liksom
samspel mellan olika aktörer inom olika
samhällssektorer.
Utskottet erinrar således om att en
parlamentariskt sammansatt kommitté för
mindre än ett år sedan har slutfört sitt
arbete om arbetsmarknadspolitiken;
regeringens förslag sommaren 1996 i den
s.k. sysselsättningspropositionen (prop.
1995/96:222, bet. FiU15) var i stor
utsträckning baserade på detta arbete.
Vidare noterar utskottet att
arbetsmarknadspolitiken är föremål för
en omfattande effektivitetsrevision.
Utskottet utgår, som nämnts, från att
resultatet kommer att i någon form
presenteras för riksdagen. För övrigt
pågår ett kontinuerligt förnyelsearbete
på det arbetsmarknadspolitiska fältet.
Med hänvisning härtill och till den
utökade utvärderingsverksamhet som
förutsätts komma till stånd beträffande
arbetsmarknadsutbildning och andra
åtgärder anser utskottet att något
initiativ från riksdagens sida inte
behövs. Med det nu anförda avstyrks
motion A22 (m) i nu behandlat avseende.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utvärderingar
att riksdagen lämnar Riksdagens
revisorers förslag 1996/97:RR3
yrkande 1 samt motionerna 1996/97:A21
yrkande 2, 1996/97:A23 yrkandena 1
och 2 och 1996/97:A24 yrkande 2 utan
vidare åtgärd,
res. 1 (m, fp, kd)
res. 2 (v)
res. 3 (mp)
2. beträffande deltagarnas
bakgrund
att riksdagen lämnar Riksdagens
revisorers förslag 1996/97:RR3
yrkande 2 utan vidare åtgärd,
res. 4 (m, fp, kd)
3. beträffande könsperspektivet
i arbetsmarknadsutbildningen
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:A23 yrkande 4 och 1996/97:
A24 yrkande 1,
res. 5 (v)
res. 6 (mp)
4. beträffande planeringen av
utbildningens inriktning och
dimensionering
att riksdagen lämnar Riksdagens
revisorers förslag 1996/97:RR3
yrkande 3 samt motionerna 1996/97:A21
yrkande 1 och 1996/97:A23 yrkande 3
utan vidare åtgärd,
res. 7 (m, fp, kd)
res. 8 (v)
5. beträffande anvisande av
arbetsmarknadsutbildning
att riksdagen avslår motion
1996/97:A22 yrkande 2,
6. beträffande utredning om
arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen avslår motion
1996/97:A22 yrkande 1.
Stockholm den 28 januari 1997
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist
(s), Sten Östlund (s), Per Unckel (m),
Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m),
Martin Nilsson (s), Laila Bjurling (s),
Patrik Norinder (m), Hans Andersson (v),
Kristina Zakrisson (s), Christel
Anderberg (m), Dan Ericsson (kd), Paavo
Vallius (s), Margareta Andersson (c),
Siri Dannaeus (fp) och Per Lager (mp).
Per Lager (mp) har endast deltagit i
besluten under mom. 1 och 3.
Reservationer
1. Utvärderingar (mom. 1)
Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m), Christel Anderberg (m),
Dan Ericsson (kd) och Siri Dannaeus (fp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
under rubriken Utvärderingar som börjar
med "Sammanfattningsvis vill" och slutar
med "revisorernas förslag" bort ha
följande lydelse:
Utskottet välkomnar det förslag som
Riksdagens revisorer nu har lagt fram
beträffande arbetsmarknadsutbildning.
Inledningsvis vill utskottet instämma
med revisorerna i att kunskapsläget när
det gäller effekter av
arbetsmarknadsutbildning och övriga
arbetsmarknadspolitiska åtgärder är
otillfredsställande. Riksdagens
revisorers granskning visar att det har
gjorts relativt få utvärderingar av
arbetsmarknadspolitiken, att de som
finns inte alltid ger en entydig bild
samt att de i många fall inte längre är
aktuella och tillämpliga på nuvarande
förhållanden. Resultaten från de få
utvärderingar som finns synes därtill ha
spelat en närmast obefintlig roll inför
besluten om åtgärdernas inriktning och
volym.
Förslaget från revisorerna visar att
mångas farhågor har besannats;
arbetsmarknadspolitiken är ingalunda
färdigutredd. Enligt utskottets mening
är detta inte acceptabelt. Det är, menar
utskottet, av största vikt att
intentionerna denna gång inte stannar
vid bara ord. Nu måste det komma fram
konkreta resultat.
Sammanfattningsvis anser utskottet att
riksdagen till regeringen bör rikta en
uppmaning att fortlöpande låta genomföra
utvärderingar av det slag och i den
omfattning som föreslås av revisorerna.
Utskottet vill understryka vikten av att
utvärderingsverksamheten präglas av en
hög ambitionsnivå och en hög kvalitet.
Särskilt angeläget är att
utvärderingsuppdragen läggs ut på olika
fristående organ eller forskare. Det
nyligen inrättade oberoende institutet
för arbetsmarknadspolitisk utvärdering
kan - enligt utskottets mening - utgöra
ett av flera alternativ för sådan
verksamhet. Vad utskottet anfört om
utvärderingar bör ges regeringen till
känna. Genom en åtgärd av denna innebörd
får motion A21 (fp) i berörd del anses
bli i huvudsak tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande utvärderingar
att riksdagen med anledning av
Riksdagens revisorers förslag
1996/97:RR3 yrkande 1 och motion
1996/97:A21 yrkande 2 och med avslag
på motionerna 1996/97:A23 yrkandena 1
och 2 och 1996/97:A24 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
2. Utvärderingar (mom. 1)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
under rubriken Utvärderingar som börjar
med "Sammanfattningsvis vill" och slutar
med "revisorernas förslag" bort ha
följande lydelse:
Utskottet beklagar att förslaget från
Riksdagens revisorer förelades riksdagen
vid en tidpunkt med så hög
arbetsbelastning för ledamöterna att det
inte var möjligt att göra en så noggrann
analys som det studerade ämnet -
effekter av arbetsmarknadsutbildning -
förtjänar. Frågorna är av utomordentligt
stor vikt och borde därför ha givits en
omsorgsfull behandling av riksdagen.
Såvitt gäller revisorernas presenterade
förslag anser utskottet emellertid att
de främst utgör några mycket allmänna
och delvis okontroversiella
rekommendationer; i många fall slår
revisorerna in öppna dörrar. I flera
fall bygger konstaterandena på
förhållanden som inte längre gäller utan
som var bundna till ett specifikt
konjunkturskede. I det följande
redovisar utskottet sin syn på dels
behovet i sig av utvärderingar av
arbetsmarknadsutbildning, dels vad
sådana utvärderingar borde innehålla och
hur de borde vara utformade.
Utskottet instämmer inledningsvis i
revisorernas uppfattning att det finns
ett stort behov av noggrann, systematisk
och kontinuerlig utvärdering av
arbetsmarknadsutbildningen - liksom av
övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
De hittillsvarande utvärderingarna har
präglats av en alltför stor känslighet
för skillnader i förutsättningarna.
Därför nödgas man ofta konstatera att en
betydande osäkerhet föreligger och att
slutsatserna är mindre användbara som
grund för den framtida politiken. Till
denna insikt kom även den
arbetsmarknadspolitiska kommittén efter
sin omfattande genomgång av
hittillsvarande forskningsresultat.
Rent allmänt anser utskottet att den
förda arbetsmarknadspolitiken har
kännetecknats av bristande framsynthet,
ryckighet och en i övrigt oerfaren
hantering. Alltför stora volymer
arbetsmarknadsutbildning har satts in,
därtill alltför snabbt och i fel skede
av konjunkturcykeln. Lättsinniga löften
har getts om fri dragningsrätt avseende
ekonomiska medel och om
åtgärdsinriktning. Utbildningens
relevans för arbetsmarknaden har inte
prövats tillräckligt noggrant. Alltför
sällan har en individuell bedömning
gjorts. I några fall har åtgärden kanske
t.o.m. använts som ett skydd mot
utförsäkring. I korthet kan man
konstatera att arbetsmarknadspolitiken
kom att bli överlastad och det med ett
mycket snabbt förlopp. Det politiska
beslutsfattandet klarade inte av
situationen. Beredskapen inom AMV var
låg när det gäller allmän planering,
upphandlingskompetens och personella
resurser. Visserligen har AMV har numera
tagit lärdom och skärpt rutinerna.
Fortfarande finns dock en hel del att
förbättra. Utskottet, som anser det
angeläget att missgreppen inte upprepas,
förordar en detaljerad granskning av
deras uppkomst och omfattning och av
frågan om vem eller vilka som bär
ansvaret.
Utskottet övergår härefter till de
synpunkter som bör läggas på
utvärderingar. Normalt bör en
tvärvetenskaplig ansats göras. Samtidigt
är det viktigt att olika metoder och
angreppssätt tillämpas De bör emellertid
inte vara så primitiva - som t.ex. enkel
regressionsanalys - att slutsatserna
saknar allt förklaringsvärde. Inte
heller bör kriterierna för effekter av
utbildningen vara ytliga, t.ex.
löneutveckling och sysselsättningsstatus
en viss tid efter deltagandet i
utbildningen. Forskarna bör ha god
kunskap om det berörda
forskningsområdet; det är nämligen
viktigt att studierna görs med
tillräcklig konkretion och nära
verkligheten, så att inte teoretiska
spekulationer och förenklade modeller
förväxlas med välgrundad kunskap.
Förutom till frågorna om mål och
kriterier måste man ta ställning till
datamaterialets representativitet. De
studerade personernas förhållanden såsom
ålder, yrke, kön, etnisk bakgrund, tid i
arbetslöshet etc. är några få exempel på
de många faktorer som behöver vägas in.
Utbildningens innehåll och utformning är
andra.
De allmänna förutsättningarna - såsom
konjunkturbetonade och strukturella
fenomen - är också viktiga. Hit hör även
de från tid till annan gällande
regelverken och kombinationen av dem,
t.ex. i fråga om arbetslöshetsersättning
och studiemedel. Även regionala aspekter
bör beaktas.
Sammanfattningsvis konstaterar utskottet
att revisorernas granskning knappast har
lett till några avgörande nya rön eller
fört diskussionen framåt när det gäller
metodproblemen. Däremot har en hel del
empiriska belägg från den aktuella
tidsperioden tagits fram och
kommenterats på ett sätt som har ett
stort värde för den vidare utformningen
av arbetsmarknadsutbildningen. Vad
utskottet anfört om utvärderingar bör
ges regeringen till känna. Motion A23
(v) får därmed anses i huvudsak
tillgodosedd i aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande utvärderingar
att riksdagen med anledning av
Riksdagens revisorers förslag
1996/97:RR3 yrkande 1 och motion
1996/97:A23 yrkandena 1 och 2 samt
med avslag på motionerna 1996/97:A21
yrkande 2 och 1996/97:A24 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
3. Utvärderingar (mom. 1)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
under rubriken Utvärderingar som börjar
med "Sammanfattningsvis vill" och slutar
med "revisorernas förslag" bort ha
följande lydelse:
Utskottet noterar att den beställning
som arbetsmarknadsutskottet riktade till
Riksdagens revisorer har resulterat i en
rapport med tyngdpunkten lagd på
frågorna om planering av utbildningen
respektive den s.k.
utförsäkringsgarantins
incitamentseffekter.
Dessvärre tvingas utskottet konstatera
att revisorernas förslag, inkl.
rapporten med underbilagor, är
svåröverskådligt till struktur och
innehåll. Inte heller är det lätt att
följa analyserna eller vissa slutsatser.
Däremot ansluter sig utskottet till
revisorernas uppfattning om att det
behövs fler utvärderingar av
arbetsmarknadsutbildningens effekter.
Riksdagens revisorer har påvisat vissa
missförhållanden. Med rätta är
revisorerna bekymrade över t.ex. att AMS
fram till år 1995 varit ointresserad av
att utföra eller låta utföra
återkommande utvärderingar av sin
verksamhet på
arbetsmarknadsutbildningsområdet. Att
AMS under så lång tid varit obekymrad
över det statsfinansiella läget är en
sak. En annan - och värre - sak är att
AMS i så begränsad utsträckning har
ägnat intresse åt att kvalitetssäkra
arbetsmarknadsutbildningen. Det är
viktigt att utvecklingsarbetet som nu
har påbörjats på detta område aktivt
drivs vidare.
Mot bakgrund av vad som här har sagts
och i övrigt har framkommit anser
utskottet att oberoende
utvärderingsorgan bör ges i uppdrag att
utvärdera arbetsmarknadsutbildningen.
AMS bör vidare ges erforderliga
instrument för att kunna utveckla sig på
arbetsmarknadsutbildningsområdet.
Oberoende återkommande utvärderingar av
verksamheten är, menar utskottet, ett
sådant. Utskottet förutser en snabb
utveckling på arbetsmarknaden under de
närmast kommande åren, som bl.a. kommer
att medföra höga krav på en
arbetsmarknadsutbildning som är
ändamålsenlig. Det är då avgörande att
inte Arbetsmarknadsverket, inkl. AMS,
står handfallet och utan beredskap i
fråga om volym och inriktning. Genom ett
uttalande av riksdagen av nu angiven
innebörd blir motion A24 (mp) i huvudsak
tillgodosedd i här berörd del.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande utvärderingar
att riksdagen med anledning av
Riksdagens revisorers förslag
1996/97:RR3 yrkande 1 och motion
1996/97:A24 yrkande 2 samt med avslag
på motionerna 1996/97:A21 yrkande 2,
1996/97:A23 yrkandena 1 och 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. Deltagarnas bakgrund (mom. 2)
Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m), Christel Anderberg (m),
Dan Ericsson (kd) och Siri Dannaeus (fp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
under rubriken Deltagarnas bakgrund som
börjar med "Utskottet ser" och slutar
med "inte erforderligt" bort ha följande
lydelse:
Utskottet instämmer med revisorerna
såvitt gäller kravet på redovisning av
hur de prioriterade gruppernas andel av
den totala arbetsmarknadsutbildningen
har fördelat sig. Statistikunderlaget
och annat underlag bör förbättras liksom
resultatanalysen. Det är angeläget att
man på ett tidigt stadium får signaler
om eventuella, icke avsedda förändringar
i arbetsmarknadsutbildningen när det
gäller deltagarnas bakgrund. Utskottet
utgår från att regeringen noga följer
utvecklingen i detta avseende. Riksdagen
bör göra ett uttalande till förmån för
vad utskottet nu har anfört.
dels att utskottets hemställan under 2
bort ha följande lydelse:
2. beträffande deltagarnas bakgrund
att riksdagen med anledning av
Riksdagens revisorers förslag
1996/97:RR3 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
5. Könsperspektivet i
arbetsmarknadsutbildningen (mom. 3)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
under rubriken Könsperspektivet i
arbetsmarknadsutbildningen som börjar
med "Det är" och slutar med "behandlat
avseende" bort ha följande lydelse:
För att man skall kunna bryta den
könssegregerade arbetsmarknaden måste,
enligt utskottets mening,
arbetsmarknadsutbildningen komma till
användning i ökad grad. Det är viktigt
att AMV kontinuerligt följer upp både
kvinnors och mäns andelar av
arbetsmarknadsutbildningens volymer och
kostnader. Vidare anser utskottet att
s.k. positiv särbehandling av kvinnor är
ett viktigt instrument för att deras
ställning skall kunna stärkas på
arbetsmarknaden med svåra strukturella
problem.
Utskottet vill erinra om den betydelse
som utbildningsinsatserna har för den
könsmässiga fördelningen på
arbetsmarknaden. Utbildning kan bidra
till kompetenshöjning på områden där
kvinnor har dåligt fotfäste och den kan
därmed leda till anställning. Kvinnor
har normalt varit missgynnade när det
gäller att delta i längre och dyrare
utbildningar. Samtidigt kan man
konstatera att detta faktum ofta har
förbigåtts med tystnad i
utvärderingarna. En granskning av hur
hittillsvarande insatser har fördelats
mellan kvinnor och män bör göras liksom
av vilka incitament som förelegat.
Regeringen bör anmodas att vidta
åtgärder med denna inriktning. Härmed
skulle motion A 23 (v) i berörd del
väsentligen bli tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 3
bort ha följande lydelse:
3. beträffande könsperspektivet i
arbetsmarknadsutbildningen
att riksdagen med anledning av motion
1996/97:A23 yrkande 4 och med avslag
på motion 1996/97:A24 yrkande 1 som
sin mening ge regeringen till känna
vad utskottet anfört,
6. Könsperspektivet i
arbetsmarknadsutbildningen (mom. 3)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
under rubriken Könsperspektivet i
arbetsmarknadsutbildningen som börjar
med "Det är" och slutar med "behandlat
avseende" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det
inte acceptabelt att kvinnor ges en
arbetsmarknadsutbildning som drar lägre
kostnader än vad män i motsvarande grad
erhåller. Det har sålunda visat sig att
kvinnor efter avslutad
arbetsmarknadsutbildning har svårare än
män att få ett arbete. Målet för
arbetsmarknadsutbildningen, nämligen att
bidra till kompetenshöjning hos
deltagarna och i förlängningen leda till
en ny anställning, förefaller vara svårt
att nå. Allt fler kvinnor blir
arbetslösa och genom införande av en
bortre parentes i
arbetslöshetsförsäkringen skulle
kvinnorna på några få års sikt bli
överrepresenterade när det gäller
utförsäkring från a-kassan. Mot denna
bakgrund bör regeringen ges i uppdrag
att noga följa utvecklingen av
arbetsmarknadsutbildningen med avseende
på fördelningen mellan kvinnor och män.
Genom ett uttalande av riksdagen med
denna inriktning skulle motion A24 (mp)
bli tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 3
bort ha följande lydelse:
3. beträffande könsperspektivet i
arbetsmarknadsutbildningen
att riksdagen med anledning av motion
1996/97:A24 yrkande 1 och med avslag
på motion 1996/97:A23 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
7. Planeringen av utbildningens
inriktning och dimensionering (mom. 4)
Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m), Christel Anderberg (m),
Dan Ericsson (kd) och Siri Dannaeus (fp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
under rubriken Planeringen av
utbildningens inriktning och
dimensionering som börjar med "Utskottet
vill" och slutar med "aktuellt avseende"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det har funnits och
alltjämt finns vissa brister i fråga om
arbetsmarknadsutbildningens inriktning
och effektivitet. Resultaten har
stundtals varit nedslående; avslutad
utbildning har inte lett till arbete i
den utsträckning som har satts upp som
mål. En orsak kan vara att utbildningen
alltför mycket har varit anpassad till
gårdagens arbetsmarknad. Rapporter från
flera arbetsförmedlingar har visat att
sådan utbildning ofta tillgrips som
åtgärd när det gäller att kunna
sysselsätta en stor mängd arbetslösa
personer. Att avslutad utbildning ofta
inte leder till arbete uppmärksammas
alltför sällan. Enligt utskottets mening
borde arbetsmarknadsutbildningen i
stället inriktas på sådana utbildningar
som kan vara dyrare men är av hög
kvalitet och som därmed lättare leder
till arbete på den öppna
arbetsmarknaden.
En viss förändring i positiv riktning
har emellertid noterats; riktlinjerna
innebär numera att
arbetsmarknadsutbildningen skall vara
anpassad till den enskildes behov och
till förutsättningarna och kraven på
arbetsmarknaden. Utskottet vill betona
nödvändigheten av att man nu fortsätter
på den inslagna vägen; detta synsätt bör
således prägla planeringen av
arbetsmarknadsutbildningens inriktning
och dimensionering. Genom ett uttalande
av riksdagen av denna innebörd blir
motion A21 (fp) i huvudsak tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande planeringen av
utbildningens inriktning och
dimensionering
att riksdagen med anledning av
Riksdagens revisorers förslag
1996/97:RR3 yrkande 3 och motion
1996/97:A21 yrkande 1 samt med avslag
på motion 1996/97:A23 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
8. Planeringen av utbildningens
inriktning och dimensionering (mom. 4)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
under rubriken Planeringen av
utbildningens inriktning och
dimensionering som börjar med "Utskottet
vill" och slutar med "aktuellt avseende"
bort ha följande lydelse:
I en modern, kompetensinriktad
arbetsmarknadspolitik är
arbetsmarknadsutbildningen, enligt
utskottets mening, det viktigaste
instrumentet. Med stor oro ser utskottet
därför den pågående utvecklingen mot en
minskad roll för
arbetsmarknadsutbildningen till förmån
för lågkvalitativa volymåtgärder.
Utskottet instämmer i stor utsträckning
med revisorerna i de skilda synpunkter
som presenteras med avseende på
utbildningens inriktning och
dimensionering. I det följande gör
utskottet en ansats till omdefinition
och omorientering av
arbetsmarknadsutbildningen.
Utskottet anser att en ändamålsenlig
definition av arbetsmarknadsutbildning
bör bygga på relevanta
arbetsmarknadspolitiska kriterier. Med
arbetsmarknadsutbildning bör sålunda
avses sådan utbildning och
kompetensutveckling som - inom ramen för
en individuell handlingsplan - anvisas
den arbetslöse som den lämpliga åtgärden
och som finansieras med
aktivitetsstödet. Faktorer som
utbildningsnivå, huvudman för
utbildningen etc. avgörs däremot genom
fördelningspolitiska prioriteringar och
av det ekonomiska utrymmet.
Normalt bör arbetsmarknadsutbildning
kombineras med praktik och
jobbsökaraktiviteter. Vidare bör den
kunna omfatta såväl förberedande och
allmänt kompetenshöjande utbildningar
som rent yrkesinriktade. En samordning
med vuxenutbildningssystemet bör göras,
både när det gäller institutionella
frågor och studiefinansiering.
Utbildningen bör också användas för att
bryta den könssegregerade
arbetsmarknaden och för att bidra till
att utsatta grupper, såsom invandrare
och arbetshandikappade, kan ta sig in på
den ordinarie arbetsmarknaden.
Förbättringar måste göras när det
gäller utbildningens dimensionering och
inriktning. Enligt utskottets
uppfattning bör staten även i
fortsättningen ha en betydande egen
utbildningskapacitet för att en
kvalitetsmässigt god verksamhet skall
kunna garanteras i hela landet. Grupper
skall prioriteras med avseende på
utbildningsbehov i förhållande till
möjligheten att få fäste på
arbetsmarknaden. Av vikt är också att
utbildningsinsatserna kvalitetssäkras.
dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande planeringen av
utbildningens inriktning och
dimensionering
att riksdagen med anledning av
Riksdagens revisorers förslag
1996/97:RR3 yrkande 3 och motion
1996/97:A23 yrkande 3 samt med avslag
på motion 1996/97:A21 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Planeringen av utbildningens
inriktning och dimensionering (mom. 4)
Margareta Andersson (c) anför
Bristerna i undervisningen för
invandrare i svenska språket har, som
utskottet framhåller, varit föremål för
en fortlöpande och omfattande kritik,
inte minst från riksdagens sida. Ämnet
behandlas i en lång rad utredningar,
senast av den invandrarpolitiska
kommittén i betänkandet (SOU 1996:55)
Sverige, framtiden och mångfalden, i
Skolverkets snart färdigställda
utvärdering och i en kommande utredning
om introduktion för nyanlända invandrare
samt en ny myndighetsstruktur för det
integrationspolitiska området (dir.
1997:10).
Som revisorerna med skärpa påpekar
kvarstår emellertid problemen mer eller
mindre oförändrade. De förändringar som
har gjorts med avseende på kommunernas
svenskundervisning för invandrare har
hittills inte gett något godtagbart
resultat eftersom invandrare i alltför
stor utsträckning inte tillägnar sig
kunskaper i den omfattning som krävs för
att kunna gå ut på arbetsmarknaden eller
tillgodogöra sig en
arbetsmarknadsutbildning.
Jag anser att handlingsförlamningen nu
äntligen måste brytas. Det finns inte
längre några ursäkter för fortsatta
försummelser på detta område.
2. Arbetsmarknadsutbildningens
utformning
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder
och Christel Anderberg (alla m) anför
Erfarenheterna av den
arbetsmarknadsutbildning som bedrivs
idag är inte positiva. En rad kritiska
studier av arbetsmarknadsutbildningens
samhällsekonomiska effekter har nu
kompletterats av Riksdagens revisorer,
som efter en omfattande granskning av
verksamheten funnit att det finns fog
för den kritik som tidigare framförts.
En felaktigt utformad och använd
arbetsmarknadsutbildning blir emellertid
en åtgärd vars kostnader vida överstiger
dess bidrag till arbetsmarknadens
funktionssätt. Tillsammans med övriga
åtgärder som var för sig bidrar till
skapandet av nya arbetstillfällen
förordar Moderata Samlingspartiet därför
en förändring av
arbetsmarknadsutbildningen.
Den arbetsmarknadsutbildning som
erbjuds bör ges en mer fokuserad
inriktning. Utbildningen bör styras av
ett klart definierat arbetsmarknadsbehov
och i allt väsentligt genomföras i
samverkan med företagen.
Långtidsarbetslösa över 25 år bör
prioriteras vid anvisning.
Utbildning bör också kunna ske i
traineeform. En sådan kan finansieras
med hjälp av s.k. utbildningscheckar,
som efter prövning kan tilldelas
arbetslösa med specifika
utbildningsbehov.
En objektiv och allsidig utvärdering av
verksamheten är nödvändig för att säkra
en god kvalitet i
arbetsmarknadsutbildningen. Det är mot
den bakgrunden inte acceptabelt att AMS
själv ansvarar för huvuddelen av
utvärderingen. En större andel av denna
bör i stället utföras av fristående
aktörer, som också i övrigt bör ges
ökade möjligheter att bedriva forskning
kring arbetsmarknadsrelaterade problem.