I detta betänkande behandlar utskottet proposition (1996/97:16) En arbetsrätt
för ökad tillväxt med förslag till vissa ändringar i lagen om
anställningsskydd och lagen om anställningsfrämjande åtgärder samt motioner
som väckts med anledning av förslaget. Utskottet tar också upp ett antal
motioner som väckts under den allmänna motionstiden.
Det främsta syftet med de föreslagna förändringarna är att underlätta
nyanställningar och därigenom minska arbetslösheten.
Ändringarna i anställningsskyddslagen innebär i huvudsak följande.
Avvikelser från anställningsskyddslagen genom kollektivavtal skall få göras
i samma utsträckning som i dag. Beträffande vissa regler slopas dock kravet på
att kollektivavtalet skall ha slutits eller godkänts av en central
arbetstagarorganisation. Detta gäller under förutsättning att det mellan
parterna i andra frågor gäller eller brukar gälla kollektivavtal på central
nivå.
Den regel upphävs som föreskriver medgivande av en central
arbetstagarorganisation i varje enskilt fall för uppsägning av äldre
arbetstagare som innebär avvikelse från lagens turordningsregler.
En ny anställningsform - överenskommen visstidsanställning - införs. Avtal
om överenskommen visstidsanställning får beträffande en och samma arbetstagare
omfatta sammanlagt högst tolv månader under tre år. I ett företag eller en
verksamhet som tidigare inte har haft någon arbetstagare, och som vill börja
anställa, får avtal om överenskommen visstidsanställning beträffande en och
samma arbetstagare träffas för sammanlagt högst 18 månader under tre år. En
arbetsgivare får samtidigt ha högst fem arbetstagare med överenskommen
visstidsanställning.
Den tid under vilken företrädesrätt till återanställning gäller förkortas
från ett år till nio månader. Den tid inom vilken en arbetstagare skall ha
varit anställd mer än tolv månader för att ha företrädesrätt utsträcks från
två till tre år.
Uppsägningstiderna sätts i relation till anställningstidens längd och inte
som nu till arbetstagarens ålder.
En begränsning för vikariatsanställningar införs. En arbetstagare får vara
anställd på vikariat sammanlagt högst tre år under en femårsperiod. Överskrids
denna tid övergår anställningen i en tillsvidareanställning.
En arbetstagare som har en deltidsanställning och som till sin arbetsgivare
anmält att han eller hon vill ha en anställning med högre sysselsättningsgrad,
dock högst heltid, skall ha företrädesrätt till en sådan anställning.
Ändringarna i främjandelagen innebär att föreskrifterna om s.k.
äldreavgångar och inskränkningar i rätten att sluta avtal om anställning för
begränsad tid upphävs.
De föreslagna ändringarna skall träda i kraft den 1 januari 1997. De nya
reglerna om avvikelser från anställningsskyddslagen genom kollektivavtal skall
dock träda i kraft den 1 juli 1997 och regeln om tidsgräns för vikariat skall
träda i kraft den 1 januari 2000.
Utskottet godtar förslaget. I anslutning till förslaget om införande av 5 a
§ i anställningsskyddslagen (överenskommen visstidsanställning) gör utskottet
ett tillkännagivande om att en referensgrupp skall tillsättas som
kontinuerligt skall utvärdera den nya anställningsformen.
Samtliga motionsyrkanden avslås.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de Gröna är på olika punkter kritiska mot
lagförslaget och följer i reservationer upp sina respektive motioner.
Propositionen
I proposition 1996/97:16 föreslår regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet) att
riksdagen antar förslag till
1. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,
2. lag om ändring i lagen (1974:13) om anställningsfrämjande åtgärder.
Motioner
Motioner väckta med anledning av propositionen
1996/97:A1 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av parlamentarisk utredning av arbetsrätten som tar hänsyn
till dagens arbetsmarknad och dess behov,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den grundläggande synen på arbetsrätten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokala kollektivavtal,
4. att riksdagen beslutar att förlänga möjligheterna till provanställning
till tolv månader,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en ändring i 3 § lagen (1982:80) om anställningsskydd,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om begränsningar för
vikariatsanställningar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en uppföljning av hur förändringen av
återanställningsreglerna slår mot föräldralediga kvinnor,
8. att riksdagen beslutar att ändra 22 § lagen (1982:80) om
anställningsskydd enligt vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar att upphäva 38-40 §§ lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet,
10. att riksdagen beslutar att införa en 41 b § i lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet i enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av förändringar av skadeståndsreglerna i lagen (1976:580)
om medbestämmande i arbetslivet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om framtida reformer i arbetsrätten,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om reformer för att skapa jobb genom företagande.
1996/97:A2 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om begränsningsreglerna vid överenskommen visstidsanställning,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådana förändringar av
arbetsrätten som ökar möjligheterna för företag utan kollektivavtal att
överenskomma om förenklade arbetsvillkor i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en förenklad arbetsrätt
att gälla från den 1 januari 1999 i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar avvisa regeringens förslag om en bortre gräns för
vikariat i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om tidsgräns för
företrädesrätt vid återanställning i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om företrädesrätt för
deltidsanställda i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar återintroducera de arbetsrättsliga regler som
gällde fram till den 1 januari 1995 i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att Arbetsdomstolen skall
upphöra från den 1 januari 1999 i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om regler för
konfliktåtgärders utlösande i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud mot
sympatiåtgärder i enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen beslutar sätta lagen om anställningsskydd (1982:80) ur
kraft från den 1 januari 1997 till utgången av 1998 i enlighet vad som anförts
i motionen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den svenska arbetsrättsliga hållningen i EU.
1996/97:A3 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en ny inriktning av arbetsrättslagstiftningen,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändringar i 2 § tredje
stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd gällande hänvisning till central
arbetstagarorganisation,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i 2 § femte stycket
lagen (1982:80) om anställningsskydd gällande äldre arbetstagare än 57 och ett
halvt år,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag om överenskommen
visstidsanställning,
5. att riksdagen beslutar att tidsgränsen för vikariat, samt kombinationer
av visstidsanställningar, skall vara 18 månader enligt vad i motionen anförts,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag att förkorta företrädesrätten
till återanställning från ett år till nio månader,
7. att riksdagen beslutar att deltidsanställdas företrädesrätt till högre
sysselsättningsgrad skall gälla arbetsgivarens alla enheter på samma ort,
8. att riksdagen beslutar att arbetsgivare skall utbilda deltidsanställda så
att deras önskemål om högre sysselsättningsgrad kan tillgodoses enligt vad i
motionen anförts,
9. att riksdagen beslutar att arbetsgivare skall organisera arbetet så att
deltidsanställds önskemål om högre sysselsättningsgrad kan tillgodoses såvida
det inte leder till påtaglig störning av verksamheten.
1996/97:A4 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag gällande krav på centralt
kollektivavtal vid lokal anpassning av arbetsrätten,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att lokal
anpassning av arbetsrätten även skall kunna göras på arbetsplatser där kollek-
tivavtal saknas eller där arbetstagarna är oorganiserade,
3. att riksdagen beslutar att tidsbegränsningen för den nya
anställningsformen överenskommen visstidsanställning skall vara högst 24
månader,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag om att högst fem personer
samtidigt får vara anställda i den nya anställningsformen,
5. att riksdagen beslutar att överenskommen visstidsanställning skall
ersätta de nuvarande formerna för visstidsanställning, med undantag av
vikariat, säsongsanställning och provanställning,
6. att riksdagen beslutar att överenskommen visstidsanställning enligt lag
skall gälla vid sidan av kollektivavtalsreglerade anställningsformer,
7. att riksdagen beslutar om att möjligheten till provanställning förlängs
från nuvarande sex månader till tolv månader,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag om förlängning av referenstiden
för återanställning,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag om en bortre gräns för vikariat,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att minska förekomsten av rullande vikariat,
11. att riksdagen beslutar att den regel i 3 § anställningsskyddslagen som
ger arbetstagare över 45 år rätt att tillgodoräkna sig extra anställningstid
slopas,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur
övergångsproblematiken med två parallella system för beräkning av
uppsägningstid skall lösas,
13. att riksdagen beslutar att företrädesrätten till återanställning minskas
från nuvarande tolv månader till sex månader,
14. att riksdagen avslår regeringens förslag om företrädesrätt för
deltidsanställda,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flexibilitet och konkurrens i frågan om arbetstider,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av förändrad lagstiftning kring turordningsreglerna,
17. att riksdagen beslutar om möjligheten att undanta två personer från tur-
ordningsreglerna,
18. att riksdagen beslutar att arbetstagarorganisations vetorätt vid
entreprenad slopas,
19. att riksdagen beslutar om förbud mot blockad av enmansbolag,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om privata arbetsförmedlingar.
1996/97:A5 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en översyn vad gäller arbetsrättens funktion i företag
med koncernstruktur,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att granska samspelet mellan arbetsrätten och de
socialrättsliga reglerna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbetsgivaren i ett företag med högst 10 anställda skall få
undanta två anställda från turordningsregeln under förutsättning att lagar som
förbjuder könsdiskriminering och föreningsrättskränkning inte kan kringgås,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om överenskommen visstidsanställning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en bortre gräns för vikariat,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppsägningstiden,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag om företrädesrätt till
återanställning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om företrädesrätt för deltidsanställda,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att frågorna rörande distansanställdas anställningsskydd m.m. bör
ges prioritet i det kommande arbetet.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1996
1996/97:A221 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
19. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförts i motionen om
sådan återgång till reglerna som gällde i LAS och MBL under 1994.
1996/97:A225 av Juan Fonseca (s) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lagstiftning mot
diskriminering av homosexuella på arbetsmarknaden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvidgning av mandatet för Ombudsmannen för etnisk diskriminering.
1996/97:A226 av Juan Fonseca (s) vari yrkas att riksdagen beslutar om bättre
lagstiftning mot etnisk diskriminering i arbetslivet i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1996/97:A277 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en förenklad arbetsrätt
att gälla från den 1 januari 1999 i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar sätta lagen om anställningsskydd (1982:80) ur
kraft från den 1 januari 1997 till utgången av 1998 i enlighet med vad som
anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar om vissa ytterligare förändringar av arbetsrätten
i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådana förändringar av
arbetsrätten som ökar möjligheterna för företag utan kollektivavtal att
överenskomma om förenklade arbetsvillkor i enlighet med vad som anförts i
motionen,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att Arbetsdomstolen skall
upphöra från den 1 januari 1999 i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den svenska arbetsrättsliga hållningen i EU.
1996/97:A297 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
14. att riksdagen beslutar om en moderniserad arbetsrätt i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1996/97:A701 av Sten Tolgfors och Per Bill (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjlighet att teckna civilrättsliga avtal om
anställningsförhållanden mellan arbetsgivare och medarbetare vid sidan av
kollektivavtalen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en ny och flexibel arbetsrätt som underlättar
företagande och framväxten av nya arbeten.
1996/97:A702 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en fortsatt översyn av arbetsrätten i syfte att göra
arbetsmarknaden mer flexibel och ge de nytillträdande på arbetsmarknaden
större möjligheter till anställning i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:A704 av Sten Tolgfors och Ola Karlsson (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att ändra medbestämmandelagen enligt vad som anförts i motionen.
1996/97:A706 av Rose-Marie Frebran och Dan Ericsson (kd) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en utredning om lagen mot etnisk diskriminering
i syfte att förbättra lagen i enlighet med vad i motionen anförts.
1996/97:A712 av Carl Erik Hedlund (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om ett förbud mot att förklara företag i blockad i samband med
konflikt på arbetsmarknaden i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:A715 av Kent Olsson och Tom Heyman (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konfliktvarsel
inom sjöfarten.
1996/97:A716 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillsättandet av en parlamentarisk utredning för att förstärka och
utveckla arbetsrätten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stärkt ställning för deltidsanställda,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av 39 § LAS i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om turordning och föräldralediga,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om reglering av användandet av medicinska kontroller i arbetslivet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om etnisk diskriminering.
1996/97:A717 av Ola Ström (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av en ny arbetsrättskommission,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om minimilöner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av en arbetsbalk för arbetsrättslig lagstiftning.
1996/97:A718 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avskaffa den
dubbla beräkningen av anställningstid, möjligheten att räkna flera
anställningsperioder hos samma arbetsgivare samt regeln om åldersföreträde vid
lika anställningstid i LAS turordningsregler.
1996/97:A722 av Anders Ygeman och Lars U Granberg (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökat
medbestämmande.
1996/97:A814 av Inger Segelström m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de av regeringen föreslagna förändringarna vad avser
arbetsrätten särskilt följs upp och utvärderas när det gäller kvinnors
arbetsförhållanden.
1996/97:Fi203 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbetsrättens utformning bör återställas till förhållandena
före regeringsskiftet och att arbetsrätten bör bli föremål för vidare
utredning.
1996/97:Sf632 av Ingrid Skeppstedt m.fl. (c) vari yrkas
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring i lagen om
förbud mot etnisk diskriminering i enlighet med vad i motionen anförts,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det alltid kallas minst en person med invandrarbakgrund till
anställningsintervjuer,
1996/97:Sf633 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skärpning av lagstiftningen angående diskriminering på
arbetsmarknaden.
1996/97:T214 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en avveckling av
stuverimonopolet.
1996/97:N255 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av nya regler i LAS och MBL samt vid konflikter.
Inkomna skrivelser m.m.
Under ärendets beredning har utskottet mottagit skrivelser från organisationer
och privatpersoner.
Företrädare för Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens
Centralorganisation har inför utskottet redovisat synpunkter på förslaget till
förändringar i anställningsskyddslagen.
Utskottet
Bakgrund
Under 1970-talet genomfördes en omfattande reformering av arbetsrätten. År
1974 infördes den första fullständiga anställningsskyddslagen. Genom lagen
fastställdes som grundprincip att en uppsägning från arbetsgivarens sida skall
vara sakligt grundad och att anställning tills vidare, s.k. fast anställning,
skall vara den normala anställningsformen. Vid uppsägning på grund av
arbetsbrist skall arbetsgivaren iaktta vissa turordningsregler, som bygger på
principen ?sist in, först ut?.
Samtidigt med anställningsskyddslagen kom lagen om vissa
anställningsfrämjande åtgärder (främjandelagen).
År 1982 ersattes anställningsskyddslagen av den nuvarande lagen (1982:80) om
anställningsskydd (anställningsskyddslagen). Denna motsvarar dock i stora
delar den äldre lagen. Senare under 1980-talet gjordes mindre ändringar i
anställningsskyddslagen.
Frågan om översyn av arbetsrätten
Under 1980-talets socialdemokratiska regeringsår behandlades årligen i
riksdagen ett stort antal motioner med krav på förändringar i arbetsrätten.
Från mitten av decenniet framställde de borgerliga partierna också krav om en
mera genomgripande översyn av regelsystemet. Dessa krav avslogs med hänvisning
till den breda uppslutningen kring huvudtankarna i lagstiftningen.
Hösten 1990 väckte emellertid utskottet frågan om en mer allmän översyn av
den arbetsrättsliga lagstiftningen. Med anledning av detta beslutade den
socialdemokratiska regeringen i augusti 1991 att en kommitté skulle tillkallas
för att göra en översyn av medbestämmandelagen och den centrala
arbetsrättsliga lagstiftningen i övrigt (dir. 1991:76).
Sedan den borgerliga fyrpartiregeringen kort därefter övertagit
regeringsmakten upphävdes det socialdemokratiska regeringsbeslutet om en
arbetsrättslig utredning samtidigt som nya kommittédirektiv (dir. 1991:118)
utfärdades genom regeringsbeslut den 19 december 1991.
1992 års arbetsrättskommitté
Den sålunda tillsatta kommittén, som antog namnet 1992 års
arbetsrättskommitté, hade i uppdrag att göra en översyn av medbestämmandelagen
och den centrala arbetsrättsliga lagstiftningen i övrigt.
I december 1992 fick kommittén tilläggsdirektiv (dir 1992:109) i vissa
frågor.
I april 1993 överlämnade kommittén ett delbetänkande, Ny
anställningsskyddslag (SOU 1993:32). I betänkandet föreslogs en ny lag om
anställningsskydd. De grundläggande principerna, som gällt sedan den första
anställningsskyddslagen, behölls. Förslaget syftade till en lagstiftning som
var bättre anpassad till den pågående utvecklingen inom näringsliv och
förvaltning.
Den 1 januari 1994 genomfördes vissa förändringar i den arbetsrättsliga
lagstiftningen. Förändringarna, som hade sin grund i 1992 års
arbetsrättskommittés betänkande, innebar såvitt avsåg anställningsskyddslagen
följande.
Den tillåtna anställningstiden för visstidsanställning vid arbetsanhopning
förlängdes från sammanlagt högst sex månader till sammanlagt högst tolv
månader under en tvåårsperiod. Den längsta prövotiden för provanställning
förlängdes från sex månader till tolv månader. Genom en övergångsbestämmelse
undanröjdes kollektivavtal till den del som de innehöll kortare avtalstider.
Reglerna om visstidsanställning och provanställning skulle även i
fortsättningen kunna frångås genom kollektivavtal.
I fråga om turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist skulle
arbetsgivaren ha rätt att inom turordningskretsen undanta två arbetstagare som
enligt hans bedömning var av särskild betydelse för den fortsatta driften.
Den s.k. månadsregeln förlängdes till två månader och skulle kunna brytas
igenom i vissa fall.
Mot bakgrund av ett EG-direktiv infördes en regel om att arbetsgivaren i
inledningen av ett anställningsförhållande skulle vara skyldig att skriftligen
informera arbetstagaren om villkoren i anställningen.
Medbestämmandelagen ändrades genom att bestämmelserna om facklig vetorätt
upphävdes. Vidare infördes ett förbud mot fackliga stridsåtgärder som riktades
mot enmans- och familjeföretag och som hade till syfte att kollektivavtal
skulle träffas med företaget.
Återställning av arbetsrätten
Sedan den socialdemokratiska regeringen återtagit regeringsmakten hösten 1994
upphävdes merparten av de ovan angivna förändringarna i arbetsrätten från den
1 januari 1995. Förlängningen av den s.k. månadsregeln till två månader
behölls dock liksom regeln om arbetsgivarens skyldighet att i inledningen av
ett anställningsförhållande skriftligen informera arbetstagaren om
anställningsförhållandena.
1995 års Arbetsrättskommission och tiden därefter
Den 16 mars 1995 bemyndigade regeringen statsrådet Leif Blomberg att tillkalla
en kommission med uppdrag att söka lösningar på de problem som
arbetsmarknadens parter anser finns på arbetsrättens område. Kommissionen, som
leddes av direktören fil. dr. Tony Hagström, antog namnet 1995 års
Arbetsrättskommission.
Utgångspunkten för kommissionens arbete var enligt dess direktiv att
lösningen på problemen bör bygga på en gemensam syn och tillkomma i en
samförståndsanda. Kommissionen skulle under medverkan av parterna finna former
för hur parterna själva i så stor utsträckning som möjligt genom kollek-
tivavtal kunde utforma de arbetsrättsliga reglerna så att de fungerar väl i
praktiken och blir så enkla och effektiva som möjligt. Kommissionens mål var
att åstadkomma en långsiktig och stabil arbetsrätt som
- främjar flexibilitet och produktivitetsutveckling i företagen och den
offentliga sektorn,
- tillgodoser de anställdas behov av utveckling, inflytande, frihet och
trygghet,
- främjar jämställdhet mellan könen, och
- främjar invandrares villkor på arbetsmarknaden.
Den 10 maj 1996 slutförde kommissionen sitt arbete genom att överlämna
rapporten Samarbetsavtal? Rapporten, som bl.a. innehåller ett förslag till
samarbetsavtal, undertecknades av ordföranden och de ledamöter av kommissionen
som inte representerade någon part på arbetsmarknaden. Både arbetsgivarnas
eller arbetstagarnas representanter förkastade förslaget. Det innehåller
sammanfattningsvis följande.
- Inom ramen för kommissionen kommer arbetsmarknadens parter överens om en
femårig rekommendation som, med början den 1 januari 1997, läggs till grund
för modifiering av existerande kollektivavtal på arbetsmarknaden. Under
avtalstiden läggs vissa delar av anställningsskyddslagen ?i malpåse?. Vid
avtalstidens utgång utvärderar parterna vunna erfarenheter och tar ställning
till om man vill fortsätta på den inslagna vägen eller återgå till
bestämmelserna i anställningsskyddslagen i dess helhet.
- Om parterna enas om förslaget görs en väsentligt utökad satsning på
kompetensutveckling inom arbetslivet för tillsvidareanställda genom
avsättning till kompetensutvecklingskonto hos respektive företag, myndighet
eller kommun. Denna avsättning finansieras genom vinstavsättning eller
nedsättning av den statliga arbetsgivaravgiften.
- Hur dessa lokala medel för kompetensutveckling skall användas beslutas genom
lokala avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare.
- Tillsvidareanställning är även i fortsättningen den huvudsakliga
anställningsformen.
- Nuvarande regler om olika visstidsanställningar ersätts huvudsakligen av en
ny anställningsform - överenskommen visstidsanställning - som får träffas
för viss tid, dock högst tolv månader.
- Om en arbetsgivare under en sexmånadersperiod ökar antalet anställda med 25
% eller mer får avtal om överenskommen visstidsanställning i stället träffas
för högst 18 månader.
- Visstidsanställda är garanterade ett kompetensutvecklingsbidrag på fem
procent av lönen.
- Vikariers ställning på arbetsmarknaden stärks genom att en sammanhängande
anställningstid på två år under en femårsperiod automatiskt ger en
tillsvidareanställning, om arbetstagaren begär detta.
- Deltidsanställda får förtur till högre sysselsättningsgrad om de praktiska
omständigheterna medger detta.
- Vid personalinskränkningar skall i första hand de lokala parterna söka
träffa lokalt kollektivavtal om turordning.
- Om kollektivavtal om turordning inte kan träffas, gäller principen om ?sist
in, först ut? med ett undantag: Arbetsgivaren får undanta högst två
arbetstagare från turordningen. Dessa arbetstagare skall vara
nyckelpersoner. Arbetsgivarens beslut skall vara sakligt grundat och kunna
bli föremål för juridisk prövning.
- Turordningskretsarna knyts endast till driftsenheten och inte till
kollektivavtalsområdet. Den fackliga organisationen skall inte ha rätt att
begära att arbetsgivarens driftsenheter på orten läggs samman till en
turordningskrets.
- Uppsägningstiden knyts till anställningstid i stället för till ålder.
- Fackliga förtroendemän ges ökade möjligheter att arbeta fackligt koncern-
övergripande.
- Förbundsparterna åtar sig att utöka sitt stöd till de lokala parterna i ett
partsgemensamt arbete mot osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män.
- Om det kommer ny lagstiftning eller andra föreskrifter som påverkar avtalet
har varje part rätt att omedelbart häva hela avtalet.
- Avtalet skall i första hand tecknas av förbunden på arbetsgivar- och
arbetstagarsidan. Men även enskilda arbetsgivare och arbetstagare skall
kunna teckna hela avtalet.
Vid en överläggning mellan regeringen och centralorganisationerna på
arbetsmarknaden den 28 maj 1996 förband sig organisationerna att förhandla i
arbetsrättsliga frågor. Mot denna bakgrund uppdrog regeringen den 30 maj 1996
åt Statens förlikningsmannaexpedition att tillsätta en medlargrupp med uppgift
att söka uppnå enighet mellan arbetsmarknadens parter i arbetsrättsliga
frågor. Medlargruppen förordnades samma dag. Den skulle redovisa sitt uppdrag
till regeringen senast den 23 augusti 1996. Parterna utnyttjade sig dock inte
av medlargruppen, varför medlargruppen i sin rapport till regeringen den 23
augusti 1996 anförde att det inte fanns några förutsättningar för den att
fullfölja uppdraget att söka nå enighet mellan arbetsmarknadens parter i
arbetsrättsliga frågor.
Disposition av betänkandet
I det följandet behandlas propositionen och de motioner som har väckts med
anledning av den eller på annat sätt har beröring med frågor som omfattas av
regeringens förslag. Därefter behandlas övriga motioner som väckts under den
allmänna motionstiden, däribland frågor som rör diskriminering i arbetslivet
m.m.
Allmän inriktning av arbetsrätten
Propositionen
I propositionen anges att anställningsskyddslagen, som i allt väsentligt kom
till i början av 1970-talet, är i behov av en anpassning till de förhållanden
som i dag råder på den svenska arbetsmarknaden. Enligt regeringens uppfattning
är det bästa sättet att uppnå långsiktigt och stabilt väl fungerande
arbetsrättsliga regler att låta parterna själva ta ansvaret för utformningen
av reglerna. Med hänsyn till att arbetsmarknadens parter, med undantag för
parterna på det statliga området, för närvarande inte förmår att komma överens
i frågan anser regeringen det inte meningsfullt att ytterligare fördröja en
nödvändig modernisering av anställningsskyddslagstiftningen.
Inriktningen av de åtgärder som föreslås är att underlätta för företagen,
särskilt småföretagen, att expandera för att regeringens mål att halvera den
öppna arbetslösheten till år 2000 skall kunna uppnås. Hänsyn måste också tas
till arbetstagarnas berättigade krav på trygghet. Två viktiga aspekter i det
sammanhanget är att främja dels jämställdhet mellan kvinnor och män i
arbetslivet, dels invandrares villkor i arbetslivet.
I propositionen konstaterar regeringen att det är oklart vilken inverkan
graden av anställningsskydd har på utvecklingen av produktiviteten.
Regeringens bedömning är att denna inverkan sannolikt är av underordnad
betydelse. Däremot har anställningsskyddsreglerna tydliga effekter på
arbetslöshetens och sysselsättningens variabilitet över en konjunkturcykel,
och ökade möjligheter till tidsbegränsade anställningar kommer sannolikt att
förstärka sysselsättningsexpansionen vid en konjunkturuppgång.
För att öka företagens benägenhet att nyanställa föreslås följande
förändringar i anställningsskyddslagen.
- Ny möjlighet till tidsbegränsad anställning, överenskommen
visstidsanställning, införs.
- Möjligheterna att träffa lokala kollektivavtal utvidgas.
- Uppsägningstiden sätts i relation till anställningstidens längd och inte
till arbetstagarens ålder.
- Tiden för företrädesrätt till återanställning för den som blivit uppsagd
förkortas från tolv till nio månader.
- En tidsgräns för vikariat införs.
- Deltidsanställda arbetstagare som vill ha en anställning med högre
sysselsättningsgrad eller en heltidsanställning får företrädesrätt till en
sådan anställning, under förutsättning att arbetsgivarens behov av
arbetskraft därmed tillgodoses.
I propositionen pekas på några grundläggande regler i anställningsskyddslagen
som enligt regeringens mening inte bör ändras. En sådan är huvudregeln att
anställningsavtal skall gälla tills vidare. Behovet av flexiblare
anställningsformer tillgodoses genom införandet av den nya anställningsformen,
överenskommen visstidsanställning. En annan regel som inte bör ändras är
regeln att en uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara sakligt grundad.
Regeringen föreslår inte några förändringar av reglerna om turordning vid
uppsägning på grund av arbetsbrist därför att frågan om turordningen enligt
regeringen primärt är de avtalsslutande parternas ansvar.
Såvitt avser företrädesrätten till återanställning så behålls den med den
ovan angivna förändringen när det gäller den tid under vilken arbetstagaren
har företrädesrätt. Den tidsperiod under vilken företrädesrätt till
återanställning kan förvärvas utökas från två till tre år.
När det gäller kompetensutveckling, som enligt regeringen är en viktig
framtida reformfråga, hänvisas i propositionen till att denna fråga för
närvarande bereds av Kunskapslyftskommittén (U 1995:09), men också är aktuell
i flera andra sammanhang. Regeringen avser att återkomma till denna fråga i
syfte att åstadkomma en samlad lösning.
I propositionen hänvisas också till andra åtgärder på det arbetsrättsliga
området. Regeringen har bl.a. nyligen tillsatt en särskild utredare (dir.
1996:58) med uppgift att utvärdera och analysera effekter och konsekvenser av
avregleringen av arbetsförmedlingsmonopolet. Arbetet skall vara slutfört
senast den 31 december 1996. I propositionen anges också målsättningen att en
reglering av distansarbete skall vara genomförd inom tre år.
Vidare har regeringen i budgetpropositionen och i en skrivelse till riks-
dagen om jämställdhetspolitiken (regeringens skrivelse 1996/97:41) behandlat
frågan om förbättrad lönestatistik för att kunna följa löneutvecklingen för
kvinnor och män med anledning av en rapport från Statistiska centralbyrån
(SCB).
Slutligen anges i propositionen att reglerna om skadeståndspåföljd inom
arbetsrätten bör ses över för att göra det möjligt att i högre grad än i dag
beakta ett företags ekonomiska förhållanden vid utdömande av skadestånd.
Regeringen avser att återkomma i frågan under våren 1997.
Motioner
Här redovisas de motioner som väckts med anledning av propositionen liksom
övriga motioner med mera övergripande synpunkter på arbetsrätten.
Moderata samlingspartiet förklarar i motion A2 att regeringens förslag är
otillräckliga och att arbetsrätten bör göras om i grunden. En reduktion av
arbetsrättslagstiftningen till ett begränsat antal grundläggande regler bör ge
utrymme för mer individuella avtalslösningar. I avvaktan på en modernisering
av arbetsrättslagstiftningen föreslås att temporära förenklingar införs.
Vidare bör det i syfte att främja en konstruktiv lönebildning ställas krav på
medlemsomröstning innan konfliktåtgärder vidtas och bör s.k. sympatiåtgärder
förbjudas.
Arbetets villkor har enligt Moderaterna ändrats. Marknadsekonomin är till
sin karaktär individuell och den bygger på att enskilda människor både vill
och kan utvecklas för sitt eget och det gemensammas bästa. Utvecklingen går så
snabbt att samhället inte kan styras genom kollektiva former. Löpande band för
massproduktion ersätts gradvis av individanpassad företagsamhet. Förändringen
är positiv men länder som Sverige, som har svårt att anpassa sig till de nya
villkoren, kommer i denna process att drabbas.
Det sker vissa förändringar som har särskilt stor betydelse för möjligheten
att bekämpa arbetslösheten.
En förändring är arbetets varaktighet. Det blir allt vanligare att
arbetstagare byter arbete. Denna förändring ställer större krav på
vidareutbildning och leder samtidigt till ökad rörlighet.
En annan förändring är arbetstiderna. Arbetstiden kommer allt mer att
variera över konjunkturer och livscykler.
Den tredje förändringen rör förhållandet mellan arbete och arbetets
förläggning. Redan i dag arbetar 11 % av arbetskraften på distans, åtminstone
en dag i veckan. Den andelen ökar.
Den fjärde förändringen rör förhållandet mellan anställning och företagande.
I framtiden kommer alltfler att vara egna företagare.
Förändringarna innebär att fackföreningarnas roll kommer att förändras. De
kommer inte längre att vara bärare av rättigheter som egentligen tillkommer
varje individ.
Det totala regelverket är i dag svåröverskådligt och arbetsmarknaden
fungerar dåligt. Maktförhållandena har förskjutits till de fackliga
organisationernas förmån, vilket har lett till att lönebildningen inte
fungerar. Det är svårt att sluta avtal som tar hänsyn till individuella
villkor. Anställningströskeln har blivit för hög.
Arbetsrätten framstår som skyddsregler för ett gammalt samhälle och de unga
riskeras att stängas ute.
Kvinnors möjligheter att erhålla arbete förbättras inte genom arbetsrätts-
liga regler. Det viktiga är att kvinnors arbetsmarknad stärks genom en
expansion av arbetstillfällena. Ytterligare regleringar riskerar att leda till
att tillväxten hämmas.
Det krävs enligt Moderaterna en grundläggande förnyelse av arbetsrätten.
Denna förnyelse bör innebära i huvudsak följande.
De förändringar som gjordes under den borgerliga regeringstiden år 1991-1994
bör återinföras. En förberedelse för mer långtgående förändringar bör inledas.
Arbetsrättslagstiftningen bör endast innehålla ett fåtal stadganden som alltid
skall iakttas i anställningsförhållanden. Till dessa skall den enskilde
personligen eller genom den organisation, till vilken han eller hon har
uppdragit att föra talan, genom förhandling med arbetsgivaren lägga till andra
anställningsvillkor av betydelse. Den nya lagstiftningen bör gälla från den 1
januari 1999. Turordningsreglerna bör avskaffas. Vidare bör specialdomstolar
avskaffas och deras arbetsuppgifter övertas av allmänna domstolar. Det bör
skapas en mer dynamisk lönesättning. Detta sker bäst genom att den enskilde
och dennes arbetsgivare har det avgörande inflytandet.
Även konfliktreglerna bör ändras. En obligatorisk medlemsomröstning bör
införas innan konflikter får utlösas. Sympatiåtgärder bör förbjudas. För att
ge arbetslöshetsbekämpningen en nödvändig kraft bör delar av den nuvarande
arbetsrättsliga lagstiftningen sättas ur kraft under två år. Detta skall gälla
nyanställda. Förhållandena bör kontrolleras av ett särskilt organ.
I enlighet med det anförda yrkar Moderaterna att riksdagen åter introducerar
de arbetsrättsliga regler som gällde under år 1994 (yrk. 7). Vidare yrkas att
riksdagen begär ett förslag om sådana förändringar som ökar möjligheten för
företag utan kollektivavtal att överenskomma om förenklade arbetsvillkor i
enlighet med vad som anförts i motionen (yrk 2). Därutöver yrkas att riksdagen
begär ett förslag till en förenklad arbetsrätt att gälla från den 1 januari
1999 (yrk. 3) samt ett förslag om nya regler för konfliktåtgärders utlösande
(yrk. 9-10). Moderaterna yrkar därtill att anställningsskyddslagen sätts ur
kraft vad gäller nyanställda från den 1 januari 1997 till utgången av år 1998
(yrk. 11).
Slutligen yrkas att Arbetsdomstolen skall upphöra den 1 januari 1999
(yrk. 8).
Avslutningsvis uppger moderaterna att de anser att beredningen av
lagstiftningen har varit oacceptabel. Regeringens synsätt är att det är
parterna som har ansvaret för att den arbetsrättsliga regleringen förändras.
Detta är felaktigt eftersom det ankommer på de politiska institutionerna att
stifta lag.
Motsvarande yrkanden framförs i den under allmänna motionstiden väckta
motionen A277.
Folkpartiet liberalerna uppger i motion A1 att man anser att dagens
lagstiftning bidrar till att cementera massarbetslösheten och problemen med
lönebildningen. De förslag som Socialdemokraterna har lämnat är otillräckliga.
Folkpartiet förordar en arbetsrättsreform som går längre i fråga om
förändringarna av anställningsskyddslagen och medbestämmandelagen. Även
Folkpartiet är kritiskt till beredningen av frågan och hemställer om ett
tillkännagivande om en parlamentarisk utredning som skall se över arbetsrätten
(yrk. 1).
Dagens arbetsrättslagstiftning kom enligt Folkpartiet till för att man ansåg
att den anställde hade en alltför svag position mot arbetsgivaren. Felet är
att organisationerna på både arbetstagar- och arbetsgivarsidan har fått för
stort inflytande. Arbetsrätten bör i större grad utformas så att den enskilde
arbetstagaren och arbetsgivaren får ett större inflytande över
anställningsavtalet. Folkpartiet hemställer om ett tillkännagivande om den
grundläggande synen på arbetsrätten (yrk. 2).
Folkpartiet anser att arbetsrätten bör reformeras så att den lagstiftning
som gällde under år 1994 åter tillämpas i sin helhet. Detta innebär att
möjligheten för företagare att undanta två personer från turordningen bör
återinföras. Denna förändring har stor betydelse för småföretagen. En sådan
förändring bör träda i kraft den 1 januari 1997 (yrk. 8). Vidare föreslås att
vetoreglerna i medbestämmandelagen tas bort (yrk. 9). Reglerna försvårar för
mindre företag. Utöver detta föreslås att blockadmöjligheterna mot
enmansföretag bör tas bort. Sådana blockader står inte i rimlig proportion
till vad man vill uppnå med dessa (yrk. 10).
Vidare bör en översyn av skadeståndsreglerna göras eftersom småföretagare
drabbas mycket hårt vid bagatellartade fel (yrk. 11).
Utöver de föreslagna förändringarna krävs ytterligare åtgärder.
Uppdragstagarbegreppet i anställningsskyddslagen bör definieras så att en
arbetsgivare kan anlita extern personal utan att ett anställningsförhållande
uppstår. Vidare bör reglerna om att en ny arbetsgivare måste överta personal
vid företagsfusioner mjukas upp. Slutligen bör arbetstagarorganisationernas
tolkningsföreträde begränsas. Medlare bör kunna begära uppskov med varslad
stridsåtgärd. Folkpartiet begär ett tillkännagivande om framtida reformer i
enlighet med vad som anförts (yrk. 12).
Avslutningsvis påtalas att förändringar i arbetsrätten inte är den enda
lösningen på arbetslösheten. Företagspolitiken bör reformeras. På
lönebildningssidan bör kostnaderna för arbetslösheten i högre grad delas
mellan staten och de fackliga organisationerna genom att statsbidragen till
arbetslöshetskassorna skärs ned. Folkpartiet begär ett tillkännagivande om
reformer för att skapa arbete genom företagande (yrk. 13).
Motsvarande yrkanden framförs i de under allmänna motionstiden väckta
motionerna A221 (yrk. 19) samt N255 (yrk. 3).
Vänsterpartiet anför i motion A3, och i den under allmänna motionstiden väckta
motion A716, att det är fel att påstå att en avreglerad arbetsmarknad
omedelbart leder till flera arbeten. Ett försämrat anställningsskydd innebär
att uppsägningar sker snabbare i en lågkonjunktur och att nyanställningar sker
snabbare i en högkonjunktur, dvs. konjunkturförändringar slår igenom
kraftigare om arbetsrätten avregleras. En arbetsrätt måste vara långsiktig och
stabil för att fungera i såväl konjunkturuppgångar som konjunkturnedgångar och
inte leda till att en allt större krets av människor tvingas till osäkrare
anställningsformer.
Dagens arbetsrättsregler bygger på en arbetsorganisation med stora enheter,
ett direkt ägande och en central styrning. Arbetsmarknaden är numera
annorlunda. Vid anställningsskyddslagens tillkomst var de flesta
tillsvidareanställda. I dag anställs de flesta på viss tid.
Arbetstagarbegreppet bör utvidgas. Det nuvarande begreppet har definierats i
ett samhälle där tillsvidareanställning var den vanligaste anställningsformen.
Genom de förändringar som de nya företags- och anställningsformerna har
inneburit är det dags att utvidga arbetstagarbegreppet så att alla löntagare
omfattas av arbetsrätten eller att det utvecklas en ny lagstiftning.
Det krävs aktiva insatser vad avser kompetensutveckling. Det är viktigt att
de anställda ges rätt till utveckling i arbete för att kunna få eller behålla
en anställning (anställningsbarhet). Huvuddelen av kompetensutvecklingen måste
skapas på arbetsplatserna och rätten till den bör regleras i en lagstiftning.
Möjligheterna att anställa på viss tid måste begränsas. Det krävs också att
det införs en lagstiftning som garanterar yttrandefriheten för arbetstagare
och som inte tillåter att den inskränks i anställningsavtalet.
Vänsterpartiet begär i motion A716 (yrk. 1) tillsättande av en
parlamentarisk utredning som har att föreslå en förstärkt och utvecklad
arbetsrätt i enlighet med vad som anförts.
Regeringens förslag innebär en urholkning av arbetsrätten. De lokala avtalen
kommer att motverka enhetligheten. Visstidsanställningar kommer att bli den
vanligaste anställningsformen. Detta gäller särskilt vid små företag och inom
vissa branscher.
Regeringens förslag är ett steg tillbaka. Det efterlyses ett förslag som ut-
ökar inflytandet för individen och de fackliga organisationerna och som tar
upp frågor om demokrati i arbetslivet, yttrandefrihet, kompetensutveckling,
effektiva regler kring nya anställningsformer som uthyrning av arbetskraft
m.m. Vänsterpartiet hemställer om ett tillkännagivande om behovet av en ny
inriktning av arbetsrättslagstiftningen, motion A3 (yrk. 1).
Det föreslås i motion A716 (yrk. 3) att möjligheterna till utköp bör
begränsas kraftigt och ges formen av ett principförbud. Undantag skall endast
få medges om det föreligger särskilda/synnerliga skäl. Även skadestånden bör
höjas och bestämmas till en viss procent av arbetsgivarens årsomsättning. En
viss del av skadeståndet bör tillfalla staten.
För att undvika att föräldralediga samt gravida kvinnor blir sämre
behandlade när avtalsturlistor upprättas föreslås i motion A716 (yrk. 4) att
avtalsturlistor alltid skall godkännas av central arbetstagarorganisation när
föräldralediga eller gravida är berörda.
Miljöpartiet de Gröna påpekar i motion A5 att anställningsskyddslagen är en
social skyddslagstiftning tillkommen för att ge arbetstagarna en grundläggande
trygghet i arbetet och för att skydda arbetstagarna mot godtycke. Regeringens
synsätt, som det återspeglas i propositionen, är felaktigt. Det skapas inte
långsiktigt några nya arbeten genom försämringar av anställningstryggheten.
Däremot kan arbetslöshetens och sysselsättningens förändring över en
konjunkturcykel påverkas så att ökade möjligheter till tidsbegränsade
anställningar kan förstärka en sysselsättningsökning vid en konjunkturuppgång
respektive förstärka en nedgång vid en konjunkturnedgång. En arbetsrätt skall
vara långsiktigt och stabil så att den kan tillämpas i såväl konjunkturuppgång
som konjunkturnedgång och inte leda till att allt fler tvingas till otrygga
anställningsformer. Regeringens förslag är inte någon systematiskt övervägd
rättspolitisk linje utan en rad åtgärder av tillfällig, karaktär av vilka
några kan anses vara motiverade. Enligt Miljöpartiet bör en översyn göras av
arbetsrättens funktion i företag med koncernstruktur (yrk. 1). Vidare bör
samspelet mellan arbetsrätten och de socialrättsliga reglerna utredas (yrk.
2).
Småföretagare bör ha vissa särregler eftersom de är beroende av
nyckelpersoner. Miljöpartiet föreslår i motion A5 (yrk. 3) att företag med
högst tio anställda skall få undanta två anställda från turordningsreglerna
under förutsättning att lagar som förbjuder könsdiskriminering och
föreningsrättskränkning inte kringgås.
Miljöpartiet anser att det är viktigt att man får en snar lösning på den
problematik som rör distansarbete. Miljöpartiet begär därför ett
tillkännagivande om att frågor rörande distansanställdas anställningsskydd
m.m. bör prioriteras (yrk. 9).
Kristdemokraterna anför i motion A4 att arbetsrätten i Sverige har utformats
för det traditionella industrisamhället. I dag organiseras arbetet på ett helt
annat sätt. Anställningsformerna varierar. Anställda har större möjlighet att
själva planera sitt arbete. Organisationerna har blivit plattare. Det har
blivit allt vanligare att delar av arbetstiden är förlagd i hemmet. Det är
därför nödvändigt att arbetsrätten anpassas till dagens arbetsmarknad.
Förändringarna skall skapa enkelhet i regelverket och ger utrymme för
flexibilitet och lokalt anpassade lösningar.
Kristdemokraterna anser att det snarast bör beslutas om en ny arbetsrätt och
föreslår att riksdagen beslutar om att förändringar i anställningsskyddslagen
och medbestämmandelagen i huvudsak i enlighet med de förändringar som infördes
år 1994 under fyrpartiregeringens tid. Kristdemokraterna föreslår att
möjligheten att undanta två personer från turordningsreglerna återinförs och
att riksdagen tillkännager behovet av en förändrad lagstiftning kring
turordningsreglerna (yrk. 16 och 17). Vidare föreslås att
provanställningstiden förlängs från sex till tolv månader och att regeln i 3 §
anställningsskyddslagen som ger arbetstagare över 45 år rätt att tillgodoräkna
sig extra anställningstid slopas (yrk. 7 och 11). Kristdemokraterna föreslår
också att arbetstagarorganisationernas vetorätt vid entreprenader slopas
eftersom dessa begränsar arbetsgivarnas beslutanderätt (yrk. 18).
Kristdemokraterna föreslår slutligen att det införs ett förbud mot blockad mot
enmansbolag (yrk. 19). Enmansbolag är känsliga för förhållanden utanför
bolagets kontroll som påverkar produktionen negativt.
Liknande synpunkter framförs i den under allmänna motionstiden väckta
motionen A297 (yrk. 14), där det bl.a. föreslås att riksdagen beslutar om en
moderniserad arbetsrätt. Vidare föreslås i motionen att visstidsanställning
vid arbetsanhopning skall tillåtas upp till två år.
Kristdemokraterna föreslår ytterligare förändringar vilka behandlas nedan i
samband med behandlingen av de konkreta förslagen i regeringens proposition.
Utöver de ovan angivna motionerna har i ett antal enskilda motioner
framställts yrkanden som rör mera övergripande synpunkter på arbetsrätten.
Flera av dem tar upp frågor om fortsatt översyn av arbetsrätten.
Gullan Lindblad m.fl. (m, fp) begär i motion A702 ett tillkännagivande om en
fortsatt översyn av arbetsrätten i syfte att göra arbetsmarknaden mer flexibel
och ge de nytillträdande på arbetsmarknaden större möjligheter till
anställning.
Per Bill och Sten Tolgfors (m) instämmer i motion A701 (yrk. 4) i att det
behövs en ny flexibel arbetsrätt. Vidare föreslås att det införs en möjlighet
att vid sidan av kollektivavtalen teckna civilrättsliga avtal om
anställningsförhållandena (yrk. 1).
Ola Ström (fp) uppger i motion A717 att han anser att det nuvarande
regelsystemet är svårt att överblicka. Han begär därför ett tillkännagivande
om en ny arbetsrättskommission (yrk. 1) och att det inrättas en arbetsbalk för
arbetsrättslig lagstiftning (yrk. 3). Vidare föreslås att det införs
lagstadgade minimilöner (yrk. 2).
I motion Fi203 ansluter sig Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) till
förslagen om att de arbetsrättsliga reglerna bör återställas till vad som
gällde före regeringsskiftet hösten 1994. Vidare upprepas förslaget att
arbetsrätten skall bli föremål för vidare utredning (yrk. 10).
Karin Pilsäter m.fl. (fp) har i motion A718 (delvis) yrkanden som tar sikte på
vissa äldre regler i anställningsskyddslagen. Motionärerna föreslår i likhet
med Kristdemokraterna att reglerna om den dubbla beräkningen av
anställningstiden för anställda över 45 år skall avskaffas. Vidare föreslås
att regeln om åldersföreträde vid lika anställningstid i
turordningsbestämmelserna i anställningsskyddslagen tas bort.
Flera av motionärerna har framställt yrkanden som rör frågor om rätten att
vidta stridsåtgärder.
Carl Erik Hedlund (m) hemställer i motion A712 om förslag om förbud mot att
sätta företag i blockad i samband med konflikt på arbetsmarknaden eftersom
blockader inte kan anses vara förenliga med dagens syn på konfliktlösningar.
Sten Tolgfors och Ola Karlsson (m) föreslår i motion A704 att möjligheterna
att vidta sympatiåtgärder skall tas bort och att gränsen för skadestånd för
olovliga stridsåtgärder höjs. Syftet med de föreslagna förändringarna är att
det skall finnas ett grundläggande skydd för enskilda avtalsparter.
Kent Olsson och Tom Heyman (m) begär i motion A715 att riksdagen till
regeringen tillkännager behovet av ett förslag i syfte att klargöra att
varselskyldighet i princip skall gälla även när en stridsåtgärd riktas mot ett
fartyg.
Utskottets överväganden
Den nu gällande arbetsrättsliga lagstiftningen tillkom i stora delar i början
av 1970-talet. Den byggde på då rådande förhållanden på arbetsmarknaden som
skiljer sig mot dagens förhållanden. Arbetsmarknaden har därefter genomgått
stora strukturella förändringar. Antalet offentliganställda har ökat, medan en
kraftig nedgång har skett av antalet anställda inom industrin. Den privata
tjänstesektorn och den kommunala verksamheten har ökat.
Det har införts nya produktionssystem som ställer krav på omställbarhet och
anpassning. Denna förändring har lett till att arbetsgivaren organiserar sin
verksamhet i nya former, vilket i sin tur har lett till att arbetskraft ofta
anlitas på annat sätt än genom traditionella tillsvidareanställningar. Som
exempel på detta kan nämnas inhyrning av arbetskraft, konsulttjänster,
projektanställningar, tidsbegränsade anställningar m.m. Förändringarna ställer
allt större krav på den enskilde att öka sin kompetens. Vad gäller
tidsbegränsat anställda kan noteras att dessa första halvåret 1996 utgjorde ca
13 % av alla anställda.
Även den offentliga sektorn har genomgått stora förändringar. Syftet har
varit att skapa en mer effektiv, rationell och ändamålsenlig förvaltning på
medborgarnas villkor.
Förändringarna på arbetsmarknaden har lett till att det uppstått ett behov
av att förändra de nuvarande arbetsrättsliga reglerna för att anpassa dem till
rådande förhållanden. Detta behov har uppmärksammats av många, men synen på
hur omfattande förändringarna skall vara varierar.
En omständighet som starkt bidragit till att det uppstått ett behov av en
förändring av de arbetsrättsliga reglerna är det förhållandet att
arbetslösheten under 1990-talet blivit alltför hög. Reglerna bör därför
anpassas så att de stimulerar företag, och då framför allt små företag, att
anställa. Utskottet delar regeringens uppfattning att detta bäst uppnås genom
regler som underlättar nyanställningar. Vidare anser utskottet att reglerna
bör utformas så att de underlättar lokala lösningar. Därigenom ökar
möjligheterna till verksamhetsanspassade lösningar och stärks det lokala
inflytandet.
En förändring av reglerna får dock inte innebära att den enskildes
anställningstrygghet hotas. Det är viktigt att den anställde känner trygghet,
vilket i sin tur gynnar företagets verksamhet.
Trygga villkor för anställda i kombination med verksamhetsanpassade
lösningar stimulerar den ekonomiska utvecklingen och därigenom ökar
möjligheterna att minska arbetslösheten.
Utskottet anser att de förändringsförslag som regeringen lagt fram har
betydande fördelar och innebär en nödvändig förändring av
anställningsskyddslagen. Genom införandet av den nya visstidsanställningen
gynnas småföretagare och det blir lättare för dem att nyanställa. Sistnämnda
förhållande är särskilt viktigt eftersom utskottet är av den meningen att det
är inom denna sektor de framtida arbetena skapas.
Utskottet anser att det är viktigt att kvinnornas ställning på
arbetsmarknaden stärks. Regeringens förslag rörande vikariatsanställningar och
deltidsanställningar är ett steg i rätt riktning.
Utskottet delar inte heller den uppfattning som kommit till uttryck i ett
flertal motioner och som innebär att det bör tillsättas en utredning som ser
över arbetsrätten. Det kan konstateras att arbetsrätten under 1990-talet har
utretts vid ett flertal tillfällen. Någon anledning att i nuläget tillsätta en
ny utredning finns därför inte. Utskottet vill dock erinra om att de nu
behandlade förändringarna av anställningskyddslagen inte är de enda åtgärder
som är aktuella inom det arbetsrättsliga området. Av propositionen framgår
bl.a. att det för närvarande pågår en översyn av den nuvarande lagstiftningen
om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft och att detta arbete
skall vara klart den 31 december 1996. Vidare framgår att regeringen i sin
proposition 1995/96:125 Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av
informationsteknik angett reglering av distansarbete som en av fem
prioriterade rättsområden. Enligt utskottets mening bör man inte föregripa
resultatet av nämnda åtgärder och i nuläget göra några tillkännagivanden eller
lämna några förslag som omfattas av dessa.
I ett flertal partimotioner har framställts yrkanden om att återställa
arbetsrättslagstiftningen till vad som gällde under år 1994. Vidare har det i
ett flertal andra motioner framställts olika yrkanden om förändringar i
anställningsskyddslagen. Av utskottets ställningstagande i frågan om behovet
av förändring följer att utskottet inte är berett att ställa sig bakom dessa
förslag. Utskottet delar inte heller uppfattningen att Arbetsdomstolen skall
avskaffas.
Utskottet övergår härefter till att beröra frågor som rör lönebildning och
konfliktregler enligt medbestämmandelagen. Utskottet, som i sitt betänkande
1995/96:AU1 behandlat motsvarande yrkanden, vill i denna del anföra följande.
Regeringen har vid ett flertal tillfällen förklarat att lönebildningen måste
förbättras. För att uppnå detta inbjöd regeringen under våren 1996
arbetsmarknadens parter att redovisa sin syn på den framtida lönebildningen.
Parterna fick därefter i uppdrag att fram till den 31 mars 1997 gemensamt
formulera nödvändiga förändringar av förhandlings- och lönebildningssystemet
för att säkerställa en bättre fungerande lönebildning.
Utskottet, som förutsätter att parterna i sina överläggningar även kommer
att beröra konfliktregler, anser mot bakgrund av nämnda överläggningar att det
i nuläget är olämpligt att föreslå förändringar i medbestämmandelagens
konfliktregler.
Utskottet vill i detta sammanhang ta upp frågan om det bör införas regler om
minimilön. Utskottet är av den uppfattningen att det är arbetsmarknadens
parter som vid förhandlingar skall bestämma lönenivåerna. En reglering om
minimilöner skulle innebära en inskränkning av parternas avtalsrätt.
Vad sedan gäller de yrkanden som rör frågor kring skadestånd kan utskottet
notera att regeringen i propositionen har uppgett att den återkommer i dessa
frågor under våren. Utskottet anser att man bör avvakta detta förslag innan
några förändringar föreslås.
Utskottet tar i detta sammanhang ta upp de förslag Moderaterna har framfört
om genomgripande förändringar av arbetsrätten och om att sätta
anställningslagen ur spel för vissa grupper. Utskottet anser att tankarna
bakom dessa yrkanden är helt främmande för dagens samhälle. Utskottet tar
därför avstånd från Moderaternas förslag i denna del.
Med hänsyn till det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna A1 (fp), A2
(m), A3 (v), A4 (kd), A5 (mp), A701 (m), A702 (m, fp), A704 (m), A712 (m),
A715 (m), A716 (v), A717 (fp), A718 (fp), A221 (fp), A297 (kd), Fi203 (m) och
N255 (fp) i berörda delar.
De enskilda förslagen till lagändringar
Utskottet övergår nu till de enskilda förslagen i propositionen.
Lokala kollektivavtal m.m.
Propositionen
Förslaget innebär ökade möjligheter att träffa lokala kollektivavtal om
avvikelser från anställningsskyddslagens regler.
Enligt propositionen skall avvikelser från anställningsskyddslagen genom
kollektivavtal få göras i samma utsträckning som i dag. Även från de
föreslagna nya reglerna i 5 § andra stycket om vikariat, 5 a § om
överenskommen visstidsanställning och 25 a § om företrädesrätt för
deltidsanställda till anställning med högre sysselsättningsgrad, skall
avvikelser få göras genom kollektivavtal.
Beträffande vissa regler slopas dock kravet på att kollektivavtalet skall ha
slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation. Dessa är
reglerna om tidsbegränsade anställningar i 5-6 §§, turordningsreglerna i 22 §
och reglerna om företrädesrätt till återanställning m.m. i 25-27 §§ samt den
närmare beräkningen av lön och andra förmåner under uppsägningstid enligt 12
§. Detta gäller under förutsättning att det mellan parterna i andra frågor
gäller kollektivavtal på central nivå eller att ett sådant kollektivavtal
tillfälligt inte gäller. Med sådant avtal avses även ett s.k. hängavtal, dvs.
ett avtal som träffats av en arbetsgivare och en lokal arbetstagarorganisation
som hänvisar till vid var tid gällande centrala kollektivavtal som träffas av
den centrala arbetstagarorganisationen och någon arbetsgivarorganisation.
Enligt regeringen finns det två fördelar med förslaget. Det främjar ordnade
förhållanden på arbetsmarknaden därför att kravet på att ett centralt kollek-
tivavtal skall gälla uppmuntrar anslutning till de centrala kollektivavtalen
om bl.a. allmänna anställningsvillkor. Samtidigt ökar möjligheterna till lokal
anpassning av de aktuella lagreglerna.
Därutöver föreslås att den regel som föreskriver att en central
arbetstagarorganisation skall medge varje enskild uppsägning av äldre
arbetstagare som sägs upp genom tillämpning av en s.k. avtalsturlista skall
upphävas. Syftet med denna regel var att komma till rätta med en företeelse
som innebar att arbetsgivaren och de lokala fackliga organisationerna träffade
ett turordningsavtal, som innebar att i första hand de äldsta arbetstagarna
sades upp. Arbetstagare som var minst 58 år och tre månader och sades upp på
grund av arbetsbrist kunde efter uppsägningen få ersättning från
arbetslöshetskassa och därefter vid 60 års ålder förtidspensioneras av
arbetsmarknadsskäl. Möjligheten att bevilja förtidspension av
arbetsmarknadsskäl avskaffades år 1991. Därför anser regeringen att den
aktuella särregleringen bör tas bort. Detta medför vissa följdändringar i
främjandelagen, vilket bl.a. innebär att regeringen föreslår att 7 a § i
nämnda lag skall slopas.
Motioner
Moderata samlingspartiet anser i motion A2 (yrk. 2) att regeringens förslag om
lokala kollektivavtal är ett steg i rätt riktning, men förändringen bör vara
mer omfattande. Förslaget omfattar inte de hundratusentals företag som inte är
bundna av kollektivavtal. Genom den föreslagna konstruktionen finns det risk
för att bestämmelsen snarare befäster den nuvarande ordningen på
arbetsmarknaden än förändrar den. Det finns en risk för att centrala
arbetstagarorganisationer kan spoliera den föreslagna förändringen genom att i
sina stadgar ändra beslutsnivån. Enligt Moderaterna finns det inte något skäl
för att denna förändring inte skall träda i kraft redan den 1 januari 1997.
Något formellt yrkande om ikraftträdandet har Moderaterna emellertid inte
framställt. Motsvarande yrkande framställs i motion A277.
Folkpartiet liberalerna anser i motion A1 (yrk. 3) att det är bra att det
införs en möjlighet att genom lokala kollektivavtal göra avvikelser från
anställningsskyddslagen och att de särskilda reglerna i 2 §
anställningsskyddslagen om s.k. äldreavgångar tas bort. Folkpartiet anser att
det även bör införas en möjlighet för arbetsgivare som inte är bundna av
centrala kollektivavtal att träffa lokala avtal om avvikelser från
anställningsskyddslagen.
Vänsterpartiet är i motion A3 (yrk. 2) kritiskt till förslaget och hävdar att
det finns en risk för att man på arbetsplatser med svaga fackliga
organisationer kan avtala bort väsentliga delar av anställningsskyddslagen. De
lokala fackliga organisationerna kan hamna i utpressningssituationer. Det
finns en risk att kvinnor kommer att drabbas negativt av avsteg från lagens
turordningsregler. Vänsterpartiet föreslår därför att regeringens förslag i
denna del avslås. Vidare föreslås att förslaget om att ta bort de centrala
arbetstagarorganisationernas medgivande vid avsteg från turordningsreglerna
för arbetstagare som fyllt 57 och ett halvt år avslås (yrk. 3). Genom de
förändrade pensionsbestämmelserna har behovet av skydd för dessa grupper ökat
påtagligt.
Även Kristdemokraterna är i motion A4 kritiska till regeringens förslag
eftersom det missgynnar arbetsplatser där det inte finns några kollektivavtal.
Kristdemokraterna föreslår att förslaget avslås (yrk. 1). I stället föreslår
Krist-demokraterna att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring att lokal anpassning av arbetsrätten skall kunna göras på
arbetsplatser där kollektivavtal saknas eller där arbetstagarna är
oorganiserade (yrk. 2).
Utskottets överväganden
Som framgår av den allmänna inledningen anser utskottet att det är viktigt att
det skapas förutsättningar på arbetsplatserna för att kunna anpassa
anställningsvillkoren efter de lokala förhållandena. Genom den föreslagna
förändringen ökar möjligheterna till lokal anpassning.
Mot förslaget har riktats invändningar utifrån två skilda utgångspunkter.
Enligt den ena innebär förslaget en risk för att anställningskyddet urholkas.
Svaga lokala arbetstagarorganisationer kan känna sig tvingade att acceptera
omfattande avsteg från lagens regler. Enligt den andra är förslaget
otillräckligt eftersom arbetsgivare som inte är bundna av något centralt
kollektivavtal inte kommer att ha möjlighet att träffa lokala uppgörelser.
I dag finns möjlighet att genom centralt kollektivavtal göra avvikelser från
ett stort antal bestämmelser i anställningsskyddslagen. Även lokala
överenskommelser om avvikelser från lagen kan bli giltiga. Det kan ske genom
att det lokala avtalet i efterhand godkänns av den centrala
arbetstagarorganisationen eller genom att den centrala arbetstagarparten
överlämnar vissa frågor till reglering på lokal nivå. I propositionen anges
att många fackliga organisationer har delegerat rätten att göra avvikelser
från lagens regler till den lokala fackliga organisationen.
Som anförts i propositionen kan de farhågor som fanns vid lagens tillkomst
om missbruk tonas ned. Det finns därför ingen anledning att befara att den nu
föreslagna förändringen kommer att medföra en urholkning av det skydd som
lagen ger.
Utskottet är dock inte berett att gå längre än vad regeringen har föreslagit
såvitt avser möjligheten att göra avsteg från anställningsskyddslagens regler
genom lokala kollektivavtal. Utskottet delar regeringens uppfattning att en
koppling till den centrala nivån bör bibehållas genom ett krav att det mellan
parterna i andra frågor gäller eller brukar gälla kollektivavtal på central
nivå. Som regeringen har anfört bör en sådan ordning bidra till att skapa
ordnade förhållanden på arbetsmarknaden.
Utskottet ställer sig bakom förslaget att det inte längre skall fordras
godkännande av central arbetstagarorganisation av varje enskild uppsägning av
äldre arbetstagare som sägs upp genom tillämpning av en s.k. avtalsturlista.
Med hänvisning till det anförda biträder utskottet regeringens förslag i denna
del och avstyrker motionerna A1 (fp), A2 (m), A3 (v) och A4 (kd) och A277 (m)
i berörda delar.
En bortre gräns för vikariat
Propositionen
Upprepade vikariatsanställningar, s.k. rullande vikariat, innebär att en
arbetstagare kan arbeta på en arbetsplats under mycket lång tid utan den
trygghet som en tillsvidareanställning ger. Detta bör betraktas som ett
missförhållande. Arbetsgivarens behov av arbetskraft bör i dessa fall
tillgodoses med tillsvidareanställd personal.
För att komma till rätta med missförhållandet med upprepade
vikariatsanställningar föreslås i propositionen att det införs en regel som
innebär att en arbetstagare, som har varit anställd som vikarie under mer än
tre år under en femårsperiod, får en tillsvidareanställning. Förslaget innebär
att för vissa arbetsgivare kommer det att bli nödvändigt att inrätta en
personalreserv för att tillgodose det stadigvarande behovet av vikarier.
Lagstiftningen kommer i detta avseende att tvinga fram en viss
personalorganisation men problemet med rullande vikariat är så stora att detta
måste accepteras.
Regeln träffar alla arbetstagarens vikariatsanställningar hos arbetsgivaren
under femårsperioden. Dessutom skall arbetstagaren få tillgodoräkna sig
vikariatsanställningar hos tidigare arbetsgivare enligt vad som anges i 3 §,
t.ex. vid koncernförhållanden och övergång av verksamhet.
Motioner
Moderata samlingspartiet anser i motion A2 (yrk. 4) att förslaget missgynnar
vikariatsanställda och föreslår därför att det avslås. Genom den ökade
byråkratin finns det risk för att vikariatsanställningarna blir färre.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion A1 (yrk. 6) att förslaget avslås.
Folkpartiet anser att det är viktigt att man gör något åt systemet med
upprepade vikariat men risken är att den föreslagna tidsgränsen leder till
minskad flexibilitet och ökad byråkrati. Eftersom vikariatsproblemet är störst
inom den offentliga sektorn bör man innan en reglering införs ha
överläggningar med företrädare för Kommun- respektive Landstingsförbundet.
Folkpartiet föreslår i detta sammanhang att regeln i 3 §
anställningskyddslagen ändras så att den bara tillämpas i de fall när en
anställd ofrivilligt får sluta sin anställning (yrk. 5). Det är enligt partiet
inte rimligt att en som slutat sin anställning av fri vilja för exempelvis 15
år sedan skall få räkna med den tidigare anställningen vid en ny anställning
hos samma arbetsgivare.
Även Karin Pilsäter m.fl. föreslår i motion A718 (delvis) att 3 §
anställningsskyddslagen skall ändras så att den bara kan tillämpas i de fall
när någon ofrivilligt får sluta sin anställning.
Vänsterpartiet anser i motion A3 (yrk. 5) att förslaget är otillräckligt för
att komma tillrätta med missförhållandena med rullande vikariat. Genom att
kombinera olika visstidsanställningar kan dessa anställningar pågå under en
lång tid. Vänsterpartiet föreslår att tidsgränsen för vikariat samt
kombinationer av visstidsanställningar skall vara 18 månader.
Även Miljöpartiet de Gröna anser i motion A5 (yrk. 5) att det är bra att det
görs något åt rullande vikariatanställningar eftersom det är en viktig
jämställdhetsfråga. Miljöpartiet anser dock att man måste göra något åt s.k.
mixade anställningar. Miljöpartiet föreslår att bestämmelsen utformas så att
treårsgränsen skall omfatta alla ?mixade? anställningar.
Kristdemokraterna instämmer i motion A4 (yrk. 10) i regeringens uppfattning
att rullande vikariat är ett missförhållande. Problemet har dock sin grund i
ledighetslagstiftningen. Arbetsgivarna och arbetstagarna bör kunna på
frivillig väg minska förekomsten av rullande vikariat. Kristdemokraterna begär
ett tillkännagivande i enlighet med motionen (yrk. 9).
Utskottets överväganden
Det råder en bred enighet om att rullande vikariatsanställningar är ett stort
problem som måste åtgärdas. Däremot finns delade meningar om hur detta problem
lämpligen bör lösas. Folkpartiet och Kristdemokraterna förordar att problemet
löses på frivillig väg. Utskottet vill med anledning härav erinra om att det
under lång tid har förts förhandlingar i denna fråga mellan arbetsmarknadens
parter utan resultat. Mot denna bakgrund anser utskottet att den enda
framkomliga vägen är lagstiftning. Utskottet anser i likhet med regeringen att
man bör skjuta på lagstiftningens ikraftträdande till år 2000. Härigenom får
arbetsgivarna god tid på sig att förbereda sig för den nya lagstiftningen,
vilket bör reducera de praktiska problem som de nya reglerna kan ge upphov
till. Utskottet återkommer till frågan om ikraftträdandet i den fortsatta
framställningen.
Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet anser att man bör begränsa möjligheten
för arbetsgivarna att under längre tidsperioder ha arbetstagare med s.k.
mixade visstidsanställningar. Med mixade visstidsanställningar avses att en
arbetstagare alternerar mellan olika former av tidsbegränsade anställningar.
Enligt motionärerna kan en arbetstagare genom att alternera mellan olika
visstidsanställningar inneha tidsbegränsade anställningar under en sammanlagd
tid som vida överstiger tre år.
Det är i och för sig riktigt att en arbetstagare kan alternera mellan olika
former av visstidsanställningar. Man får dock inte bortse från att de flesta
formerna förutsätter att vissa kriterier är uppfyllda. Enligt utskottets
bedömning torde det därför inte bli särskilt vanligt förekommande med
visstidsanställningar som sträcker sig över tre år. Utskottet är inte berett
att föreslå en sänkning av referensperioden. Utskottet är inte heller berett
att föreslå några förändringar i 3 § anställningsskyddslagen.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och
avstyrker motionerna A1 (fp), A2 (m), A3 (v), A4 (kd) och A5 (mp) A718 (fp) i
berörda delar.
Överenskommen visstidsanställning
Propositionen
De möjligheter till visstidsanställning som finns i dag kräver att
arbetsgivaren har vissa angivna skäl att anställa någon på viss tid, t.ex. som
vikarie, för ett visst angivet projekt, på grund av arbetsanhopning eller på
prov. För att stimulera arbetsgivarna att anställa, särskilt de små företagen
och de nystartade företagen och verksamheterna, föreslås i propositionen att
det införs en möjlighet att anställa på viss tid utan att det krävs några
särskilt angivna skäl för detta. Den nya anställningsformen föreslås få
beteckningen överenskommen visstidsanställning. Syftet med den nya
anställningsformen uppges vara att underlätta nyanställning, vilket anges vara
särskilt viktigt i en uppåtgående konjunktur. En vidgad möjlighet till
tidsbegränsade anställningar innebär också en ökad flexibilitet för företagen.
För att inte den nya anställningsformen skall missbrukas föreslås följande
begränsningar.
Avtal om överenskommen visstidsanställning får beträffande en och samma
arbetstagare omfatta sammanlagt högst tolv månader (maximalt tillåten tid)
under tre år (referensperiod). Vidare skall det finnas en begränsning (ett
tak) avseende hur många arbetstagare som en arbetsgivare får ha som
överenskommet visstidsanställda samtidigt. En arbetsgivare får ha högst fem
arbetstagare med överenskommen visstidsanställning samtidigt.
För att underlätta och stödja nyföretagandet föreslås en särskild regel som
främst tar sikte på nystartade företag. I ett företag som inte tidigare har
haft några anställda, oavsett hur länge företaget verkat utan anställda, och
som vill börja expandera och anställa får avtal om överenskommen
visstidsanställning beträffande en och samma arbetstagare träffas för
sammanlagt högst 18 månader under tre år. Arbetsgivaren får utnyttja den
regeln tre år från den första anställningen.
Det är tillåtet att träffa flera avtal med samma arbetstagare under
referensperioden. Ingen avtalsperiod får dock vara kortare än en månad.
Träffas avtal om kortare tid gäller avtalet en månad.
På samma sätt som gäller för andra visstidsanställningar i dag skall en
överenskommen visstidsanställning gälla den tid som avtalats, dvs. upphöra
utan föregående uppsägning vid anställningstidens utgång om inte parterna
avtalat annat.
I dag gäller att avtal om tidsbegränsad anställning som träffats i strid med
lagens föreskrifter kan av domstol förklaras gälla tills vidare på talan av
arbetstagaren. Detsamma föreslås gälla för den nya anställningsformen. Enligt
propositionen är det förhållandena vid avtalstidpunkten som är avgörande vid
bedömningen av om ett avtal står i strid med reglerna om överenskommen
visstidsanställning. Ett avtal som endast strider mot föreskriften att ingen
avtalsperiod får vara kortare än en månad kan dock enligt regeringen inte
förklaras gälla tills vidare, eftersom det införs en föreskrift om att ett
sådant avtal ändå skall gälla en månad.
För den nya anställningsformen skall också gälla samma regler som för de
andra visstidsanställningarna enligt 5 § anställningsskyddslagen såvitt avser
rätt till besked enligt 15 § om att anställningen inte kommer att fortsätta
och företrädesrätt till återanställning enligt 25 §. Referensperioden i dessa
sistnämnda bestämmelser, dvs. den tid inom vilken en arbetstagare skall ha
varit anställd mer än tolv månader för att ha rätt till besked och
företrädesrätt till återanställning, föreslås bli utsträckt från två till tre
år. Om tvåårsperioden skulle behållas, skulle nämligen de arbetstagare som
först efter två år men inom treårsperioden arbetat sammanlagt mer än tolv
månader hos arbetsgivaren ställas utanför rätten att erhålla besked och
företrädesrätten till återanställning.
Bestämmelsen i 14 § främjandelagen om att länsarbetsnämnden kan förbjuda en
arbetsgivare att träffa avtal om tidsbegränsad anställning eller inskränka
dennes möjlighet att träffa sådana avtal föreslås bli upphävd eftersom den
inte tillämpas i praktiken.
Motioner
Moderata samlingspartiet föreslår i motion A2 (yrk. 1) att de tidsmässiga och
antalsmässiga begränsningarna utgår eftersom det finns en risk för att den
lösning regeringen har valt hämmar den nyanställningspotential som ligger i
förslaget.
Folkpartiet liberalerna förklarar i motion A1 att det är bra att möjligheterna
till visstidsanställning utökas till tolv månader under en treårsperiod.
Folkpartiet avvisar att det införs en begränsning av antalet personer som kan
erhålla överenskommen visstidsanställning men framställer inget formellt
yrkande.
Vänsterpartiet föreslår i motion A3 (yrk. 4) att regeringens förslag i denna
del avslås. Regeln innebär att en arbetsgivare kan ständigt ha fem anställda
med tidsbegränsad anställning utan att motivera varför. Det kan bli svårt att
komma åt diskrimineringsfallen.
Miljöpartiet de Gröna uttrycker samma farhågor i motion A5 (yrk. 4) men
godkänner förslaget om det kompletteras med regler som innebär dels att
arbetsgivaren inte kan byta personer på i huvudsak samma arbetsuppgifter, dels
att det införs en bortre gräns för alla typer av visstidsanställningar som
innebär att det blir otillåtet för en arbetsgivare att undvika spärregeln
genom att låta en arbetstagare hoppa mellan olika typer av
visstidsanställningar.
Kristdemokraterna föreslår i motion A4 (yrk. 3-6) att den maximalt tillåtna
tiden för den nya anställningsformen överenskommen visstidsanställning skall
vara högst 24 månader, att förslaget om att högst fem personer samtidigt får
vara anställda i den nya anställningsformen avslås, att överenskommen
visstidsanställning skall ersätta de nuvarande formerna av visstidsanställning
och att överenskommen visstidsanställning enligt lag skall gälla vid sidan av
kollektivavtalsreglerade anställningsformer. De föreslagna tidsgränserna är
för korta för att anställningsformen skall ge någon effekt på arbetsmarknaden.
Begränsningarna motverkar syftet att stimulera nyanställningar.
Utskottets överväganden
Regeringens förslag innebär att det införs en ny form av tidsbegränsad
anställning som väsentligt skiljer sig från övriga tidsbegränsade
anställningar. Den nya anställningsformen innebär att en arbetsgivare, utan
att ange något särskilt skäl för det, kan anställa en arbetstagare på viss
tid.
Den kritik som har riktats mot förslaget går i huvudsak ut på att det finns
en beaktansvärd risk för att anställningsformen missbrukas och att framför
allt kvinnor kommer att drabbas. Farhågor har rests för att vissa arbetsgivare
bara kommer att ha överenskommet visstidsanställda i sin verksamhet.
I likhet med regeringen anser utskottet att det är en viktig huvudprincip
att en anställning skall gälla tills vidare. De nuvarande undantagen gäller
framför allt vissa speciella situationer där det naturligen finns behov av att
anställa arbetskraft tillfälligt. Den föreslagna formen av tidsbegränsad
anställning är inte avsedd att gälla i någon särskild situation. Det enda som
fordras är att arbetsgivaren och arbetstagaren är överens om
anställningsformen.
Det främsta motivet till att införa den nya anställningsformen är att
underlätta nyanställningar och då främst i små företag. Detta skäl är således
av en annan karaktär än de omständigheter som motiverat övriga
visstidsanställningar. Den nu föreslagna förändringen utgör en sådan
anpassning som bör leda till nyanställningar. Utskottet godtar därför
förslaget om en ny anställningsform.
Utskottet utgår ifrån att det stora flertalet arbetsgivare kommer att
begagna sig av den nya anställningsformen på ett seriöst sätt. Utskottet är
dock medvetet om att det kan finnas en risk för missbruk. Även om denna risk
kan vara liten, är det allvarligt när det sker. Mot denna bakgrund bör
möjligheten att utnyttja den nya anställningsformen förses med de
begränsningar som regeringen har föreslagit.
Med hänsyn till att den nya anställningsformen avviker väsentligt från nu
gällande principer för tidsbegränsade anställningar anser utskottet att det
bör tillsättas en referensgrupp som kontinuerligt skall utvärdera den nya
anställningsformen. Referensgruppen skall tillsättas av
Arbetsmarknadsdepartementet och bestå av företrädare för arbetsmarknadens
parter samt Jämställdhetsombudsmannen. Regeringen skall återkomma till
riksdagen inom en treårsperiod och redovisa erfarenheterna av och slutsatserna
beträffande den nya anställningsformen. Detta bör ges regeringen till känna.
Med det föreslagna tillkännagivandet tillstyrker utskottet regeringens förslag
och avstyrker motionerna A1 (fp), A2 (m), A3 (v), A4 (kd) och A5 (mp) i
berörda delar.
Uppsägningstiden
Propositionen
För att underlätta för äldre arbetstagare som har förlorat sin anställning att
finna nytt arbete föreslås att uppsägningstiden sätts i relation till
anställningstidens längd och inte till arbetstagarens ålder.
Liksom tidigare skall en minsta uppsägningstid om en månad gälla för både
arbetsgivare och arbetstagare. Därefter skall det ske en ökning av den minsta
uppsägningstiden vid uppsägning från arbetsgivarens sida med början då
arbetstagaren varit anställd i två år. Uppsägningstiden föreslås då vara två
månader för att sedan förlängas med en månad för varje tvåårsperiod som
arbetstagaren varit anställd till sex månader vid en anställningstid på minst
tio år.
Motioner
Miljöpartiet de Gröna påpekar i motion A5 (yrk. 6) att den föreslagna regeln
kan leda till att rörligheten på arbetsmarknaden minskar. För att motverka
detta föreslås att det införs en dispositiv lagregel som innebär en rätt till
tjänstledighet för att pröva ett annat arbete.
Utskottets överväganden
Den förändring som regeringen föreslår är enligt utskottets mening
välmotiverat. Utskottet är inte berett att i detta sammanhang föreslå att det
införs en lagreglerad rätt till tjänstledighet för att pröva annat arbete. Med
hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och
avstyrker motionen A5 (mp) i berörd del.
Företrädesrätt till återanställning
Propositionen
I propositionen anges att motivet bakom företrädesrättsreglerna är att
arbetsgivaren inte skall kunna sätta trygghetsreglerna ur spel genom att säga
upp på grund av arbetsbrist och därefter nyanställa personal. Det har ansetts
rättvist och rimligt att en arbetsgivare som har sagt upp arbetstagare i en
nedåtgående konjunktur bör vara skyldig att anställa dessa arbetstagare på
nytt om det blir aktuellt att inom en viss tid utöka personalstyrkan.
Enligt regeringen finns det en risk att den nuvarande tiden för
företrädesrätt inom ett år från den dag då anställningen upphörde medför att
många arbetsgivare avvaktar för länge med nyanställningar. Med hänsyn till den
höga arbetslöshet som för närvarande finns bör stimulans ges till
arbetsgivarna att anställa snarast möjligt. Mot denna bakgrund föreslår
regeringen att den tid under vilken företrädesrätt till återanställning gäller
förkortas från ett år till nio månader. Härigenom bör nyanställningar kunna
påskyndas och flexibiliteten på arbetsmarknaden öka, enligt regeringen.
Som angetts ovan föreslås i propositionen därutöver att den tid inom vilken
en arbetstagare skall ha varit anställd mer än tolv månader för att ha
företrädesrätt till återanställning utsträcks från två till tre år.
Företrädesrätten skall inte gälla för den arbetstagare som har uppnått de
maximalt tillåtna tidsgränserna enligt 5 och 5 a §§ avseende
arbetsanhopningsanställning och överenskommen visstidsanställning om
arbetsgivaren på nytt avser att använda motsvarande anställningsform.
Motioner
Moderata samlingspartiet föreslår i motion A2 (yrk. 5) att reglerna om
företrädesrätt till återanställning antingen avvecklas helt eller utformas på
ett sådant sätt att tiderna reduceras avsevärt. Härigenom erhåller flera
anställning. Undersökningar om sökbenägenhet visar dessutom att förmånliga
regler om företrädesrätt till återanställning påverkar sökaktiviteten
negativt.
Folkpartiet liberalerna stöder i motion A1 (yrk. 7) förslaget men vill ha ett
tillkännagivande om behovet av en uppföljning av förändringen såvitt avser
frågan hur regelförändringarna slår mot föräldralediga kvinnor.
Vänsterpartiet anser i motion A3 (yrk. 6) att förkortningen av tiden under
vilken företrädesrätten gäller till nio månader innebär att skyddet urholkas.
Den föreslagna förändringen innebär att många föräldralediga i praktiken
förlorar möjligheten att utnyttja sin företrädesrätt. Företrädesrätten hindrar
inte nyanställningar utan endast arbetsgivare från att nyanställa andra än dem
som tidigare arbetat i företaget. Vänsterpartiet föreslår att regeringens
förslag i denna del avslås.
Även Miljöpartiet de Gröna yrkar i motion A5 (yrk. 7) att förslaget avslås.
Miljöpartiet påtalar att den föreslagna ändringen kommer att slå särskilt hårt
mot föräldralediga kvinnor, särskilt om man samtidigt utökar möjligheterna
till kortare visstidsanställningar.
Kristdemokraterna föreslår i motion A4 (yrk. 13) att den tid under vilken
företrädesrätten skall gälla förkortas från dagens tolv månader till sex
månader. Vidare motsätter sig partiet förslaget om förlängd referenstid (yrk.
8).
Utskottets överväganden
Enligt utskottets mening är återanställningsrätten en viktig del av
anställningsskyddet. Syftet med att förkorta den tid under vilken
återanställningsrätten gäller är att påskynda nyanställningar. Detta syfte
måste vägas mot den enskildes behov av skydd. Enligt utskottets bedömning är
den föreslagna tiden om nio månader en lämplig avvägning mellan arbetstagarens
och arbetsgivarens befogade intressen.
Vad avser förlängningen av referenstiden godtar utskottet de skäl för
förslaget som regeringen har angett.
Utskottet tillstyrker således regeringens förslag vad gäller
återanställningsrätten. Vad sedan gäller frågan om behovet av en uppföljning
hur regeln slår mot föräldralediga är utskottet inte berett att i nuläget
ställa sig bakom ett sådant tillkännagivande.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna A1 (fp), A2
(m), A3 (v), A4 (kd) och A5 (mp) i berörda delar.
Företrädesrätt för deltidsanställda
Propositionen
I propositionen anförs att det inom många branscher sedan gammalt förekommer
att en stor del av arbetstagarna är anställda på deltid. Ofta gäller det
kvinnor. En stor del av de deltidsanställda vill ha ett högre arbetstidsmått.
Dessa arbetstagare har hittills i många fall klarat sin försörjning genom
utfyllnad från arbetslöshetskassa. Denna möjlighet begränsades under förra
året. Regeringen anser att det är angeläget att det skapas förutsättningar för
att en arbetstagare skall kunna få en sammanlagd arbetstid som motsvarar
dennes önskemål. Enligt regeringen bör anställning på heltid eftersträvas.
Regeringen föreslår att arbetstagare som har deltidsanställning skall ha
företrädesrätt till en anställning med högre sysselsättningsgrad, dock högst
heltid. För att en deltidsanställd skall ha företrädesrätt skall tre krav vara
uppfyllda. För det första skall en anmälan av arbetstagare till arbetsgivaren
ha gjorts. För det andra skall arbetsgivarens aktuella behov av arbetskraft
tillgodoses genom att arbetstagaren får ökad arbetstid. För det tredje skall
arbetstagaren ha tillräckliga kvalifikationer för de nya arbetsuppgifterna.
När det gäller det tredje kravet uttalas att begreppet tillräckliga
kvalifikationer skall ha samma innebörd som i 25 §. Vidare anges att om
heltidsanställningen innehåller samma arbetsuppgifter som deltidsanställningen
får det antas att arbetstagaren i normalfallet har sådana kvalifikationer.
Enligt propositionen skall arbetsgivaren ha bevisbördan för ett påstående att
en arbetstagare inte har tillräckliga kvalifikationer.
Företrädesrätten är begränsad till den driftsenhet där arbetstagaren varit
sysselsatt på deltid. Däremot är den inte begränsad till det egna
kollektivavtalsområdet.
Företrädesrätten för deltidsanställda gäller före en tidigare anställds
anspråk på företrädesrätt till återanställning men efter omplaceringar som
görs som ett alternativ till uppsägningar. Företrädesrätten för
deltidsanställda skall inte gälla om återanställningen strider mot reglerna om
anställning för tillfällig arbetsanhopning eller överenskommen
visstidsanställning.
Om flera arbetstagare har företrädesrätt enligt den nya bestämmelsen har
arbetstagare med längre anställningstid företräde framför arbetstagare med
kortare anställningstid. Vid lika anställningstid ger högre ålder företräde.
Motioner
Moderata samlingspartiet är avvisande till regeringens förslag och yrkar i
motion A2 (yrk. 6) att förslaget avslås. I likhet med de föreslagna reglerna
avseende vikariatsanställningar riskerar den föreslagna företrädesrättsregeln
att hämma flexibiliteten. Regeln kan leda till en direkt styrning av
rekryteringen och till att tillväxten hämmas.
Vänsterpartiet uppger i motion A3 att man är positiv till förslaget men att
vissa förstärkningar behövs. Vänsterpartiet föreslår att deltidsanställdas
företrädesrätt till högre sysselsättningsgrad skall gälla arbetsgivarens
samtliga enheter på orten, dvs. företrädesrätten skall inte vara begränsad
till den egna driftsenheten (yrk. 7). Vidare föreslås att arbetsgivare skall
utbilda deltidsanställda så att deras önskemål om högre sysselsättningsgrad
kan tillgodoses (yrk. 8). Slutligen föreslås att arbetsgivare skall organisera
arbetet så att deltidsanställdas önskemål om högre sysselsättningsgrad
tillgodoses såvida det inte leder till påtaglig störning av verksamheten (yrk.
9). Motsvarande yrkanden har framställts i motion A716 (yrk. 2).
Miljöpartiet de Gröna anser att förslaget är ett värdefullt tillskott till de
arbetsrättsliga reglerna. Miljöpartiet konstaterar i motion A5 (yrk. 8) att
företrädesrätten för deltidsanställda blir svagare än företrädesrätten enligt
25 § anställningsskyddslagen. Miljöpartiet föreslår att den förra regeln
stärks på så sätt att det blir en rättighet för de deltidsanställda att få
företräde till en vakant tjänst.
Kristdemokraterna yrkar i motion A4 (yrk. 14) att förslaget avslås. I stället
för stelbenthet och tvingande regler krävs större flexibilitet. Förslaget
minskar flexibiliteten vad gäller rekrytering. Arbetsgivare och arbetstagare
bör vara lyhörda för varandras behov vad gäller arbetstid. En arbetsmarknad
med sund konkurrens löser bäst denna problematik. Kristdemokraterna begär ett
tillkännagivande om vad som sålunda har anförts (yrk. 15).
Inger Segelström m.fl. (s) föreslår i motion A814 att de föreslagna
förändringarna i arbetsrätten som syftar till att ge deltidsanställda rätt
till utökad arbetstid och ge vikariatsanställda rätt till fast anställning
särskilt följs upp och utvärderas såvitt gäller kvinnors arbetsförhållanden
(yrk. 2).
Utskottets överväganden
Enligt utskottets mening är det viktigt att en deltidsanställd ges möjlighet
att erhålla den arbetstid han eller hon önskar. Därför anser utskottet, i
likhet med regeringen, att det är angeläget att det skapas förutsättningar för
detta. På samma sätt som har gällt för vikariat har man försökt att på
frivillig väg lösa frågan om de deltidsanställdas arbetsutbud, men utan
resultat. Mot denna bakgrund framstår lagstiftning som den enda lösningen.
Även i detta fall måste en avvägning göras mellan motstående intressen. Som
regeringen utformat förslaget förefaller det vara väl avvägt.
Det har invänts från Vänsterpartiet och Miljöpartiet att företrädesrätten
för en deltidsanställd blir svagare än företrädesrätten för en uppsagd
arbetstagare därför att företrädesrätten i det förra fallet skall gälla enbart
den egna driftsenheten medan företrädesrätten i det senare fallet kan på
begäran av arbetstagarorganisation utsträckas till att gälla samtliga
arbetsgivarens driftsenheter på orten.
Mot detta vill utskottet påpeka dels att den som har företrädesrätt enligt
25 § anställningsskyddslagen saknar anställning, dels att en deltidsanställds
företrädesrätt gäller före en tidigare anställds företrädesrätt.
Utskottet biträder regeringens förslag och avstyrker motionerna A2 (m), A3
(v), A4 (kd) och A5 (mp) i berörda delar.
Vad gäller frågan om en uppföljning och utvärdering av de nya reglerna
avseende vikariatsanställningar och deltidsanställningar kan utskottet
instämma i att det kan finnas behov av en sådan utvärdering. Utskottet
förutsätter emellertid att fortlöpande uppföljningar görs i
Arbetsmarknadsdepartementet och biträder därför inte yrkandet om ett sådant
tillkännagivande. Med hänsyn till det anförda avstyrks motion A814 (s).
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Propositionen
Reglerna om avsteg från anställningsskyddslagen genom lokala kollektivavtal
skall träda i kraft den 1 juli 1997. Parterna får härigenom tid på sig att
anpassa sig till den nya regeln.
Regeln om tidsgräns för vikariat skall träda i kraft den 1 januari 2000.
Övriga ändringar skall träda i kraft den 1 januari 1997.
För anställningsavtal som har ingåtts före den 1 januari 1997 gäller 11 §,
dvs. bestämmelserna om uppsägningstid, i sin äldre lydelse. Detta innebär att
de äldre reglerna om uppsägningstid kan komma att gälla under mycket lång tid.
För den som har förvärvat företrädesrätt till återanställning enligt 25 §
före den 1 januari 1997 gäller äldre bestämmelser.
Vid tillämpning av bestämmelserna om anställningstid i 15 § första stycket
och 25 § första stycket bortses från anställningstid före den 1 januari 1995.
Detta innebär att den som har fått lämna sin anställning före den 1 januari
1997 utan att ha företrädesrätt till återanställning inte har rätt till besked
eller företrädesrätt till återanställning till följd av att
kvalifikationsperioden utsträcks till tre år.
Motioner
Kristdemokraterna påpekar i motion A4 (yrk. 12) att det efter den 1 januari
1997 kommer att finnas två parallella system för beräkning av uppsägningstid
vilket leder till problem i den praktiska handläggningen. Kristdemokraterna
begär ett tillkännagivande om ett förslag på hur övergångsproblematiken med
två parallella system skall lösas.
Utskottets överväganden
Vad gäller den fråga som Kristdemokraterna tar upp avseende
övergångsbestämmelserna vill utskottet anföra följande.
Det är inte ovanligt att det till följd av lagändringar gäller två
parallella regelsystem under en ibland mycket lång övergångstid. Den
eventuella praktiska olägenhet som följer av detta måste ställas mot
olägenheten att ny lagstiftning griper in och påverkar bestående förhållanden
till den enskildes nackdel. Utskottet anser att regeringen valt en lämplig
lösning.
På grund av det anförda avser utskottet inte att föreslå något
tillkännagivande i enlighet med yrkandet. Med tillstyrkande av regeringens
förslag avstyrker utskottet motion A4 (kd) i berörd del.
Förslagen i övrigt
Utskottet har ingen erinran mot lagförslaget i övrigt.
Främjandelagen
Utskottet ställer sig bakom de förändringar regeringen föreslagit i
främjandelagen. Riksdagen bör, enligt utskottet, anta dessa.
Övriga arbetsrättsliga frågor
Motioner
Moderata samlingspartiet anser i motion A2 att Sveriges regering bör i EU
verka för att unionens regelverk på det arbetsrättsliga planet bör begränsas
till vad som kan motiveras från strikt hälso- och säkerhetsrelaterade
utgångspunkter och som har till syfte att inget land skall kunna skaffa sig
konkurrensfördelar genom orimliga säkerhets- och/eller hälsoregler.
Moderaterna begär (yrk. 12) ett tillkännagivande i enlighet med vad som
anförts i motionen om den svenska arbetsrättsliga hållningen i EU. Liknande
yrkande återfinns i motion A277.
Vänsterpartiet begär i motion A716 (yrk. 6) ett tillkännagivande om
nödvändigheten att senast under år 1998 införa en lag som reglerar medicinska
kontroller i arbetslivet. I avvaktan på denna lag skall riksdagen ge
regeringen i uppdrag att presentera en lag som innebär att det krävs
kollektivavtal för att få använda sig av medicinska kontroller i arbetslivet.
Kristdemokraterna påpekar i motion A4 (yrk. 20) att konkurrens mellan olika
arbetsförmedlingsverksamheter är en välkommen utveckling som kan öka
effektiviteten inom området och leda till nyanställningar. En eventuell
begränsning av konkurrensen kan inte accepteras. Kristdemokraterna begär
därför ett tillkännagivande i enlighet med vad som anförts.
Kenth Skårvik m.fl. (fp) begär i motion T214 (yrk. 19) ett tillkännagivande om
ett förslag om avveckling av stuverimonopolet. Som ett led i denna avveckling
föreslås att ILO-konventionen nr 137 om hamnarbete sägs upp.
Anders Ygeman och Lars U Granberg (s) föreslår i motion A722 att
medbestämmandelagen skärps så att det krävs av företagen att de sluter
medbestämmandeavtal och upprättar demokratiseringsplaner. Genom
medbestämmandeavtalen kan arbetsgivarna och de lokala fackliga
organisationerna tillsammans utveckla det demokratiska inflytandet över
arbetet. Vidare bör lagen om styrelserepresentation förändras så att
löntagarnas representation förbättras. Sverige bör genom EU och andra
internationella fora verka för regleringar om förbättrat inflytande för de
anställda i de transnationella företagen.
Utskottets överväganden
I frågan om vilket förhållningssätt Sverige skall ha gentemot EU delar inte
utskottet den som innebär att den svenska regeringen skall verka för att
unionens regelverk på det arbetsrättsliga området begränsas till vad som kan
motiveras från strikt hälso- och/eller säkerhetsrelaterade utgångspunkter. En
sådan begränsning skulle enligt utskottets mening motverka en värdefull
utveckling av EU:s regelverk. Utskottet avstyrker därför motion A2 (m) och
A277 (m) i berörda delar.
Frågor som rör medicinska undersökningar i arbetslivet har nyligen varit
föremål för utredning. Utredningen om medicinska undersökningar i arbetslivet
presenterade den 29 april 1996 ett betänkande, Medicinska undersökningar i
arbetslivet (SOU 1996:63). Betänkandet bereds för närvarande inom
regeringskansliet. Utskottet vill inte föregripa denna beredning och avstyrker
därför motion A716 (v) i berörda delar.
Den nuvarande lagstiftningen om privat arbetsförmedling och uthyrning av
arbetskraft är under översyn. En särskild utredare tillsattes sommaren 1996.
Utredningen skall vara klar senast den 31 december 1996. Kristdemokraterna har
begärt ett särskilt tillkännagivande med anledning av denna utredning.
Utskottet anser inte att det finns skäl att föregripa utredningens arbete och
biträder därför inte tillkännagivandet. Motion A4 (kd) i berörd del avstyrks.
Vad avser förslaget om att stuverimonopolet bör avvecklas och att ILO-
konventionen nr 137 om hamnarbete som ett led i denna avveckling bör sägas
upp, hänvisas till att denna fråga behandlades av utskottet våren 1996 (bet.
1995/96:AU3). Utskottet konstaterade då att frågan även hade väckts i
regeringskansliet och att den hade hänskjutits till svenska ILO-kommittén.
ILO-kommittén har behandlat frågan under våren 1996. För att konventionen inte
skulle fortsätta att gälla skulle krävas att Sverige senast den 24 juli 1996
sade upp den. Någon uppsägning av konventionen har inte skett, varför Sverige
kommer vara bundet av konventionen i ytterligare tio år. Vad sedan gäller den
allmänna frågan om att stuverimonopolet bör avvecklas vill utskottet på
föreliggande material inte ta ställning i frågan. Sammanfattningsvis avstyrker
utskottet motion T214 (fp) i berörda delar.
Vad gäller frågan om att medbestämmandelagen skall skärpas så att det krävs
av företagen att de sluter medbestämmandeavtal och upprättar
demokratiseringsplaner anser utskottet att det i nuläget inte finns skäl att
skärpa medbestämmandelagen i dessa avseenden. Utskottet anlägger samma synsätt
på frågan om en förändring av lagen om styrelserepresentation. Vad slutligen
gäller frågan om att Sverige skall verka för förbättrat inflytande för
anställda i de transnationella företagen vill utskottet erinra om lagen
(1996:359) om europeiska företagsråd, som trädde i kraft den 22 september
1996. Syftet med lagen är att ge arbetstagare i vissa större företag eller
företagsgrupper med gränsöverskridande verksamhet möjlighet till information
och samråd med den centrala ledningen för företaget eller företagsgruppen. Med
hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A722 (s).
Diskriminering i arbetslivet
I ett flertal motioner har det framställts krav på att de nuvarande reglerna
om etnisk diskriminering skall ses över. Dessa är motionerna A226 av Juan
Fonseca (s), A706 av Rose-Marie Frebran och Dan Ericsson (kd), A716 (yrk. 7)
Gudrun Schyman m.fl. (v), Sf632 (yrk. 8 och 9) av Ingrid Skeppstedt m.fl. (c)
och Sf633 av Yvonne Ruwaida (mp).
Juan Fonseca (s) anser i motion A225 (yrk. 1-2) att det finns ett behov av
lagstiftning mot diskriminering av homosexuella i arbetslivet.
Utskottet har vid kontakter med Arbetsmarknadsdepartementet och
Inrikesdepartementet upplysts om att frågorna om etnisk diskriminering och
diskriminering av homosexuella i arbetslivet för närvarande bereds inom
regeringskansliet. Utskottet, som inte vill föregripa denna beredning,
avstyrker ovanstående motioner.
Hemställan
1. beträffande återgång till 1994 års regler m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A1 yrkandena 1, 4 och 8-10,
1996/97:A2 yrkande 7, 1996/97:A4 yrkandena 7, 17, 18 och 19, 1996/97:A221
yrkande 19, 1996/97:A277 yrkande 7, 1996/97:A297 yrkande 14 i motsvarande
del, 1996/97:Fi203 yrkande 10 i motsvarande del och 1996/97:N255 yrkande
3,
res. 1 (m, fp, kd)
2. beträffande den framtida arbetsrätten
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A1 yrkandena 2, 12 och 13,
1996/97:A2 yrkandena 3 och 8, 1996/97:A3 yrkande 1, 1996/97:A4 yrkandena
11 och 16, 1996/97:A5 yrkandena 1-3 och 9, 1996/97:A277 yrkandena 5 och
9, 1996/97:A297 yrkande 14 i motsvarande del, 1996/97:A701 yrkandena 1
och 4, 1996/97:A702, 1996/97:A716 yrkandena 1, 3 och 4, 1996/97:A717
yrkandena 1 och 3, 1996/97:A718 i motsvarande del och 1996/97:Fi203
yrkande 10 i motsvarande del,
res. 2 (v)
res. 3 (mp)
3. beträffande nyanställningar från 1.1.1997
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A2 yrkande 11 och 1996/97:A277
yrkande 6,
res. 4 (m)
4. beträffande turordningsregler
att riksdagen avslår motionen 1996/97:A718 i motsvarande del,
5. beträffande konfliktregler
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A2 yrkandena 9 och 10,
1996/97:A704, 1996/97:A712 och 1996/97:A715,
6. beträffande minimilöner
att riksdagen avslår motion 1996/97:A717 yrkande 2,
7. beträffande utredning om skadestånd
att riksdagen avslår motion 1996/97:A1 yrkande 11,
res. 5 (fp)
8. beträffande vidgad möjlighet att träffa lokala avtal
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A1 yrkande 3, 1996/97:A2 yrkande
2, 1996/97:A4 yrkandena 1 och 2 samt 1996/97:A277 yrkande 8,
res. 6 (m, fp, kd)
9. beträffande lagbestämmelsen om reglernas dispositivitet m.m.
att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med avslag på
motion 1996/97:A3 yrkandena 2 och 3 antar det i propositionen framlagda
förslaget till i lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd
såvitt avser 2 §,
res. 7 (v)
10. beträffande beräkning av anställningstid för den som slutat
frivilligt
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A1 yrkande 5 och 1996/97:A718 i
motsvarande del,
res. 8 (fp)
11. beträffande tidsgräns för vikariatsanställning
att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med avslag på
motionerna 1996/97:A1 yrkande 6, 1996/97:A2 yrkande 4 och 1996/97:A4
yrkande 9 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd såvitt avser 5 §,
res. 9 (m, fp, kd)
12. beträffande ytterligare begränsning av vikariatsanställning
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A3 yrkande 5 och 1996/97:A5
yrkande 5,
res. 10 (v)
res. 11 (mp)
14. beträffande förutsättningar för överenskommen
visstidsanställning
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A2 yrkande 1, 1996/97:A4
yrkandena 3-6 och 1996/97:A5 yrkande 4,
res. 12 (m)
res. 13 (mp)
res. 14 (kd)
15. beträffande lagbestämmelsen om överenskommen
visstidsanställning
att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med avslag på
motion 1996/97:A3 yrkande 4 antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd såvitt avser 5
a §,
res. 15 (v)
16. beträffande referensgrupp
att riksdagen sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om utvärdering,
res. 16 (m, fp, kd)
17. beträffande rätt till tjänstledighet för att pröva annat
arbete
att riksdagen avslår motion 1996/97:A5 yrkande 6,
res. 17 (mp)
18. beträffande förutsättningar för rätt till återanställning
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A2 yrkande 5 och 1996/97:A4
yrkandena 8 och 13,
res. 18 (m)
res. 19 (kd)
19. beträffande lagbestämmelsen om företrädesrätt till
återanställning
att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med avslag på
motionerna 1996/97:A3 yrkande 6 och 1996/97:A5 yrkande 7 antar det i
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1982:80)
om anställningsskydd såvitt avser 25 §,
res. 20 (v)
res. 21 (mp)
20. beträffande konsekvenser av förkortad tid för företrädesrätt
till återanställning
att riksdagen avslår motion 1996/97:A1 yrkande 7,
res. 22 (fp)
21. beträffande företrädesrätt för deltidsanställda
att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med avslag på
motionerna 1996/97:A2 yrkande 6 och 1996/97:A4 yrkandena 14 och 15 antar
det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1982:80) om anställningsskydd såvitt avser 25 a §,
res. 23 (m)
res. 24 (kd)
22. beträffande förstärkta rättigheter för deltidsanställda
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A3 yrkandena 7-9, 1996/97:A5
yrkande 8 och 1996/97:A716 yrkande 2,
res. 25 (v)
res. 26 (mp)
23. beträffande utvärdering av konsekvenserna av vikariats- och
deltidsreglerna
att riksdagen avslår motion 1996/97:A814 yrkande 2,
24. beträffande övergångsproblem med parallella regler för
uppsägningstid
att riksdagen avslår motion 1996/97:A4 yrkande 12,
res. 27 (kd)
25. beträffande lagförslaget i övrigt
att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd i den mån det inte
omfattas av vad utskottet hemställt ovan,
26. beträffande förändringar i främjandelagen
att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1974:13) om anställningsfrämjande åtgärder,
27. beträffande Sveriges hållning till EU
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A2 yrkande 12 och 1996/97:A277
yrkande 10,
res. 28 (m)
28. beträffande medicinska kontroller i arbetslivet
att riksdagen avslår motion 1996/97:A716 yrkande 6,
res. 29 (v)
31. beträffande medbestämmandeavtal m.m.
att riksdagen avslår motion 1996/97:A722,
32. beträffande lagen mot etnisk diskriminering
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A226, 1996/97:A706, 1996/97:A716
yrkande 7, 1996/97:Sf632 yrkandena 8 och 9 samt 1996/97:Sf633 yrkande 11,
res. 32 (mp)
33. beträffande diskriminering av homosexuella
att riksdagen avslår motion 1996/97:A225.
Stockholm den 3 december 1996
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund
(s), Per Unckel (m), Berit Andnor (s), Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m),
Martin Nilsson (s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder
(m), Sonja Fransson (s), Hans Andersson (v), Kristina Zakrisson (s), Christel
Anderberg (m), Barbro Johansson (mp) och Dan Ericsson (kd).
Reservationer
1. Återgång till 1994 års regler m.m. (mom. 1)
Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m),
Christel Anderberg (m) och Dan Ericsson (kd) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Allmän inriktning av arbetsrätten
bort ha följande lydelse:
I takt med förändringar på såväl arbetsmarknaden som i samhället i stort har
behovet av förändringar också i arbetsrätten gjort sig gällande. Arbetsrätten
i Sverige utformades för det traditionella industrisamhället. I dag
organiseras arbetet på ett helt annat sätt. Anställningsformerna varierar.
Förändringarna på arbetsmarknaden har lett till ökade krav på att förnya den
nuvarande arbetsrättslagstiftningen. Erfarenheterna har visat att de nuvarande
reglerna har skapat en formaliserad samarbetsform och en byråkratisk
beslutsprocess. De kollektivavtal som har träffats förändrar i grunden inte
detta förhållande. Vidare kan konstateras att regelverket är omfattande,
svåröverskådligt, detaljerat och komplicerat. Det nuvarande regelverket medger
inte att man i tillräckligt hög grad ute på arbetsplatserna kan träffa
överenskommelser om anpassningar av anställningsvillkoren till de lokala
förhållanden som råder där. Detta motverkar en gynnsam företagsutveckling.
Denna brist på flexibilitet i regelsystemet kan på mindre arbetsplatser vara
ett stort problem och hämma företagens möjligheter att expandera.
Bristerna i det nuvarande systemet leder till att företagarna tvekar att
anställa ny personal, vilket är särskilt påtagligt i de små och medelstora
företag. Det sistnämnda är mycket allvarligt. Om det skall vara möjligt att
minska arbetslösheten måste flera arbeten skapas i de små och medelstora
företagen som utgör merparten av alla företag i Sverige.
Den nuvarande anställningsskyddslagen motverkar rörligheten på
arbetsmarknaden och skapar inlåsningseffekter. Reglerna i
anställningsskyddslagen kan innebära att det blir svårare att komma in på
arbetsmarknaden för dem som har problem att få arbete. Detta drabbar särskilt
ungdomar.
För att komma till rätta med dessa problem måste arbetsrättslagstiftningen
förändras och moderniseras. Det förslag som regeringen har lagt fram innebär
inga större förändringar av arbetsrätten och är därför inte anpassat till
dagens och framtidens arbetsmarknad. Problemen kvarstår alltjämt.
Det bör snarast tillsättas en parlamentarisk utredning som får i uppdrag att
utarbeta en modern arbetsrätt som är anpassad för 2000-talet. Detta innebär
att lagstiftningen bör utformas på ett sådant sätt att flexibla lösningar
uppmuntras. Den bör även utformas så att överenskommelser kan träffas på
samtliga arbetsplatser oavsett om arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal
eller inte. Utredningen bör även beakta de arbetsrättsliga reglernas inverkan
på lönebildningen. Konfliktreglerna bör ses över i syfte att åstadkomma en god
balans mellan parterna.
I avvaktan på en mer generell modernisering av den arbetsrättsliga
lagstiftningen bör den arbetsrättsliga reglering som infördes av
fyrpartiregeringen och som gällde under år 1994 snarast återinföras. Därigenom
underlättas provanställningar och tidsbegränsade anställningar vid
arbetsanhopning. Turordningsreglerna blir mindre rigida. Genom att
vetoreglerna i medbestämmandelagen slopas underlättas entreprenader samtidigt
som stridsåtgärder mot enmans- och familjeföretag förbjuds. Regeringen bör
skyndsamt återkomma med erforderliga lagförslag.
Utskottets ställningstagande innebär att motionerna A1, A2, A4, A221, A277,
A297, Fi203 och N255 tillstyrks, i förekommande fall i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande återgång till 1994 års regler m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A1 yrkandena 1, 4 och
8-10, 1996/97:A2 yrkande 7, 1996/97:A4 yrkandena 7 och 17-19,
1996/97:A221 yrkande 19, 1996/97:A277 yrkande 7, 1996/97:
A297 yrkande 14 i motsvarande del, 1996/97:Fi203 yrkande 10 i motsvarande
del och 1996/97:N255 yrkande 3 som sin mening ger till känna vad
utskottet anfört,
2. Den framtida arbetsrätten (mom. 2)
Hans Andersson (v) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Allmän inriktning av arbetsrätten
bort ha följande lydelse:
Den nu gällande arbetsrättslagstiftningen tillkom i stora delar på 1970-talet
och återspeglar dåtidens arbetsmarknad. Den bygger på en arbetsorganisation
med stora enheter, ett direkt ägande och en central styrning. Arbetsmarknaden
är nu helt annorlunda. Industrin har utvecklat nya former för indirekt ägande
via nätverk och koncernbildningar. På arbetsplatserna har arbetsorganisationen
brutits ned till mindre enheter med ett visst budgetansvar. Samtidigt kan den
centrala styrningen vid budgetbesluten finnas i styrelserummen långt utanför
Sveriges gränser världen runt.
Även inom den offentliga sektorn har nya former av verksamheter vuxit fram.
Många verksamheter har bolagiserats eller lagts ut på entreprenad.
Parallellt med denna förändring pågår en snabb teknisk utveckling.
Informations- och kommunikationsteknologin får allt större betydelse och
kunskapsinnehållet i produktionen stiger.
Vid anställningsskyddslagens tillkomst var majoriteten av landets
arbetstagare tillsvidareanställda. I dag går utvecklingen åt ett annat håll.
Nya företags- och anställningsformer etableras på arbetsmarknaden. Mer än 75 %
av de som anställdes under första halvåret 1996 anställdes på begränsad tid.
Bland unga kvinnor är tidsbegränsade anställningar snart den vanligaste
anställningsformen.
De förändringar som har skett på arbetsmarknaden innebär att det krävs en
utvidgning av den nuvarande lagstiftningen. Det förändringar som behövs
framgår av följande.
Arbetstagarbegreppet måste utvidgas eftersom det i dag finns grupper av
löntagare som inte omfattas av begreppet. Som exempel kan nämnas konsulter
eller uppdragstagare. En utvidgning av arbetstagarbegreppet är nödvändig
eftersom dessa grupper inte erhåller det skydd som den arbetsrättsliga
lagstiftningen ger. De omfattas inte heller av väsentliga delar av den
socialrättsliga lagstiftningen.
Det krävs också en förnyelse av demokratin i arbetslivet. Den nuvarande
medbestämmandelagen bör ersättas av en ny inflytandelag som tydliggör
individens behov av inflytande över sin egen arbetssituation, arbetsinnehåll
och planering av arbetet. Den bör även fylla kollektivets behov av inflytande
över budgetbeslut och långsiktig strategisk planering när det gäller
investeringar, bemanning, kompetensutveckling, arbetsorganisation m.m.
En utveckling av demokratin i arbetslivet är en strategisk investering både
för samhället och arbetsgivarna. Genom att öka inflytandet och delaktigheten
höjer man på sikt produktiviteten.
Vidare krävs aktiva insatser vad avser kompetensutveckling. Det är viktigt
att de anställda ger rätt till utveckling i arbete för att kunna få eller
behålla en anställning (anställningsbarhet). Huvuddelen av denna
kompetensutveckling måste skapas på arbetsplatserna. Den bör regleras i lag.
Även tidsbegränsade anställningar bör begränsas eftersom de innehåller en
urholkning av arbetstagarnas skydd. Arbetstagaren är utelämnad till
arbetsgivarens godtycke och detta missgynnar särskilt kvinnor.
Yttrandefriheten på arbetsplatsen måste säkras. För att göra det krävs en
lagstiftning som garanterar yttrandefriheten för arbetstagare och som inte
tillåter att den inskränks i anställningsavtalet.
Utskottet kan konstatera att det förslaget som regeringen har lagt fram är
ett steg tillbaka och att det krävs en ny inriktning på
arbetsrättslagstiftningen. Utskottet anser, i likhet med Vänsterpartiet, att
det därför bör tillsättas en parlamentarisk utredning som har att föreslå en
förstärkt och utvecklad arbetsrätt i enlighet med ovan. Detta vill utskottet
ge regeringen till känna.
Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A3 och A716 i
berörda delar.
Vad gäller den av Vänsterpartiet väckta frågan om ändring av reglerna i 39 §
anställningsskyddslagen vill utskottet instämma i vikten av att
Arbetsdomstolens domar respekteras och efterlevs.
Den möjlighet till ?utköp? av arbetstagaren som lagen ger arbetsgivare som
inte vill acceptera en dom var tänkt för sällsynta undantagsfall. I praktiken
har regeln kommit att utnyttjas i stor utsträckning. Den medför orimliga
förhållanden där makt går före rätt.
Enligt utskottet bör man ta fasta på det förslag som läggs fram av
Vänsterpartiet. Ett principförbud bör således införas mot sådana ?utköp?, som
får genombrytas endast om det finns särskilda skäl.
Utskottet instämmer också i att de skadeståndsbelopp som döms ut
uppenbarligen inte har den avsedda avhållande verkan åtminstone för större
arbetsgivare. Skadeståndet bör, som föreslås av Vänsterpartiet, relateras till
arbetsgivarens årsomsättning. En viss del bör tillfalla staten.
Även Vänsterpartiets synpunkter när det gäller uppsägning av föräldralediga
bör beaktas. Eftersom det förekommer att föräldralediga arbetstagare
diskrimineras genom avtalsturlistor bör man i lagen föreskriva att avtalet
skall godkännas av den centrala arbetstagarorganisationen om föräldralediga är
berörda.
Regeringen bör skyndsamt återkomma med lagförslag till riksdagen i enlighet
med det anförda. Vad utskottet anfört med anledning av motion A3 och A716
innebär att de är tillgodosedda i de nu berörda delarna. Utskottet avstyrker
övriga motioner som behandlats i denna del.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande den framtida arbetsrätten
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A3 yrkande 1 och
1996/97:A716 yrkandena 1, 3 och 4 samt med avslag på motionerna
1996/97:A1 yrkandena 2, 12 och 13, 1996/97:A2 yrkandena 3 och 8,
1996/97:A4 yrkandena 11 och 16, 1996/97:A5 yrkandena 1-3 och 9,
1996/97:A277 yrkandena 5 och 9, 1996/97:A297 yrkande 14 i motsvarande
del, 1996/97:A701 yrkandena 1 och 4, 1996/97:A702, 1996/97:A717 yrkandena
1 och 3, 1996/97:A718 i motsvarande del och 1996/97:Fi203 yrkande 10 i
motsvarande del som sin mening ger till känna vad utskottet har anfört,
3. Den framtida arbetsrätten (mom. 2)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Allmän inriktning av arbetsrätten
bort ha följande lydelse:
En långsiktig och stabil arbetsrätt måste enligt utskottets uppfattning kunna
tillämpas i såväl konjunkturuppgångar som i konjunkturnedgångar och inte leda
till en att en större krets tvingas till otryggare anställningsformer.
Det förslag som regeringen har lagt kan inte anses som en systematiskt
övervägd rättspolitisk linje, utan snarare som en rad åtgärder av tillfällig
karaktär av vilka bara några förefaller motiverade. Även efter regeringens
proposition kvarstår det faktum att arbetsrättens roll och betydelse inför
framtiden överhuvud taget inte grundligt utretts i Sverige.
Det är därför enligt utskottets mening viktigt att en fortsatt översyn görs
av arbetsrätten. Frågor som bör ses över är arbetsrättens funktion i företag
med koncernstruktur, samspelet mellan nationell rätt och EU-arbetsrätt m.m.
samt samspelet mellan arbetsrätten och de socialrättsliga reglerna
Vad sedan gäller turordningsreglerna kan utskottet konstatera att regeringen
inte har lämnat något förslag såvitt gäller dessa regler. Utskottet delar
Miljöpartiets principiella syn att små företag måste ha särregler eftersom de
är extremt beroende av nyckelpersoner. Utskottet anser därför att företag med
högst tio anställda skall få undanta två anställda från turordningsreglerna
under förutsättning att lagar som förbjuder könsdiskriminering och
föreningsrättskränkning inte kringgås.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet motionen A5 i berörda delar samt
avstyrker övriga motioner som behandlats i denna del.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande den framtida arbetsrätten
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A5 yrkandena 1-3 och 9 samt med
avslag på motionerna 1996/97:A1 yrkandena 2, 12 och 13, 1996/97:A2
yrkandena 3 och 8, 1996/97:A3 yrkande 1, 1996/97:A4 yrkandena 11 och 16,
1996/97:A277 yrkandena 5 och 9, 1996/97:A297 yrkande 14 i motsvarande
del, 1996/97:A701 yrkandena 1 och 4, 1996/97:A702, 1996/97:A716 yrkandena
1, 3 och 4, 1996/97:A717 yrkandena 1 och 3, 1996/97:A718 i motsvarande
del och 1996/97:Fi203 yrkande 10 i motsvarande del som sin mening ger
till känna vad utskottet har anfört,
4. Nyanställningar från 1.1.1997 (mom. 3)
Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m) och Christel Anderberg
(m) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Allmän inriktning av arbetsrätten
utöver vad som angivits i reservation 1 bort ha tillagts följande:
Arbetsrätten måste förändras. Det kräver åtgärder på både kort och lång sikt.
Som en av flera kortsiktiga åtgärder förordar utskottet att
anställningsskyddslagen suspenderas under åren 1997 och 1998 vad avser
nyanställningar. Motivet för denna åtgärd är de exceptionella förhållanden på
arbetsmarknaden som råder i dag.
Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motionerna A2 och A277 i
tillämpliga delar. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med
lagförslag i enlighet med vad som anförts ovan.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande nyanställningar från 1.1.1997
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A2 yrkande 11 och
1996/97:277 yrkande 6 som sin mening ger till känna vad utskottet har
anfört,
5. Utredning om skadestånd (mom. 7)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Allmän inriktning av arbetsrätten
utöver vad som angivits i reservation 1 bort ha tillagts följande:
Skadeståndsreglerna i medbestämmandelagen är utformade på ett sådant sätt
att småföretagare kan drabbas mycket hårt även vid bagatellartade förseelser,
såsom brott mot vissa varsel och underrättelseskyldigheter. Utskottet delar
därför Folkpartiets åsikt att det är av största angelägenhet att en förändring
av dessa bestämmelser måste komma till stånd. Med dagens regler drar sig många
mindre företagare för att anställa då man är rädd att begå något bagatellartat
fel och därmed drabbas av ett högt skadestånd. Utskottet anser därför att det
föreligger ett behov av att förändra dessa skadeståndsregler. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.
Med hänsyn till det anförda föreslår utskottet ett tillkännagivande i
enlighet med motion A1 i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande utredning om skadestånd
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A1 yrkande 11 som sin
mening ger till känna vad utskottet anfört,
6. Vidgad möjlighet att träffa lokala avtal (mom. 8)
Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m),
Christel Anderberg (m) och Dan Ericsson (kd) anser
dels att av utskottets yttrande i avsnittet Lokala kollektivavtal m.m. under
rubriken Utskottets överväganden som börjar med I dag finns? och slutar med
berörda delar? bort ha följande lydelse:
Det finns därför inte skäl att kräva att det i andra frågor skall gälla ett
centralt kollektivavtal mellan parterna. Möjligheten att träffa lokala avtal
om avvikelser från anställningsskyddslagen bör finnas även på arbetsplatser
som saknar kollektivavtal. Enligt utskottets mening bör rätten att teckna
sådana avtal inte vara förbehållen arbetstagarorganisationerna.
Överenskommelser om avsteg från anställningsskyddslagen bör kunna träffas även
mellan arbetsgivaren och den enskilde arbetstagaren. Utskottet anser att
regeringen bör utreda denna fråga och snarast återkomma till riksdagen med
erforderliga lagförslag. Enligt utskottets mening bör riksdagen ge regeringen
till känna vad som sålunda har anförts.
Utskottet ställer sig alltså i och för sig bakom lagförslaget, men anser att
regeringen skall återkomma med förslag som ytterligare vidgar möjligheterna
att träffa lokala kollektivavtal. Det anförda innebär att motionerna A1, A2,
A4 och A277 bör tillstyrkas i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande vidgad möjlighet att träffa lokala avtal
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A1 yrkande 3,
1996/97:A2 yrkande 2, 1996/97:A4 yrkandena 1 och 2 samt 1996/97:A277
yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Lagbestämmelsen om reglernas dispositivitet m.m. (mom. 9)
Hans Andersson (v) anser
dels att utskottets yttrande i avsnittet Lokala kollektivavtal m.m. under
rubriken Utskottets överväganden bort ha följande lydelse:
För att säkerställa att den avtalsfrihet som finns i anställningsskyddslagen
inte utnyttjas på ett otillbörligt sätt krävs i dag att avtal om avvikelser
från lagen skall på arbetstagarsidan vara träffade eller godkända på
förbundsnivå. Regeringens förslag i denna del innebär att arbetsrätten inte
kommer att vara lika för alla. På arbetsplatser med svaga lokala fackliga
organisationer kan hela anställningsskyddet komma att avtalas bort. Förslaget
öppnar möjlighet för arbetsgivarna att som villkor för att nyanställa eller
låta fler anställda behålla sitt arbete ställa krav på försämringar i
anställningsskyddet. Den lokala fackliga organisationen kan alltså hamna i en
utpressningssituation.
Enligt utskottets mening är viktigt att vara restriktiv när det gäller att
tillåta avvikelser från en skyddslagstiftning av det slag som
anställningsskyddslagen utgör. Särskilt föräldralediga och gravida kvinnor har
en svag ställning när arbetsgivaren och den lokala fackliga organisationen
förhandlar om vem eller vilka som skall sägas upp på grund av arbetsbrist.
JämO har i sitt remissvar påpekat att forskning har visat att kvinnor blir
sämre behandlade än män när avsteg görs från lagens turordningsregler i s.k.
avtalsturlistor. Kvinnor i fertil ålder väljs bort i onormalt hög omfattning,
liksom invandrare och funktionshindrade. Detta sker när den lokala fackliga
organisationen ställs inför risken att driften läggs ned eller flyttas till
annan ort. Enligt JämO utgör förbunden men inte de lokala fackliga
organisationerna en grindvakt? mot könsdiskriminering.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att huvudprincipen att
anställningsskyddet inte skall kunna avtalas bort skall kvarstå.
Branschanpassning av vissa bestämmelser skall enbart kunna ske genom
överenskommelser på förbundsnivå. Förbunden kan sedan i vissa fall delegera
denna rätt till lokal nivå. Utskottet avstyrker alltså regeringens förslag att
avvikelser från anställningsskyddslagen skall kunna göras genom lokala
kollektivavtal.
Utskottet avvisar också regeringens förslag att det inte längre skall
fordras godkännande av central arbetstagarorganisation av varje enskild
uppsägning av arbetstagare som sägs upp genom tillämpning av en s.k.
avtalsturlista. Enligt utskottets mening innebär borttagandet av möjligheten
att bli förtidspensionerad av arbetsmarknadsskäl att behovet av skydd för
dessa grupper ökat påtagligt.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag och
tillstyrker motion A3 i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande lagbestämmelsen om reglernas dispositivitet m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:A3 yrkandena 2 och 3 avslår
propositionen i motsvarande del,
8. Beräkning av anställningstid för den som slutat frivilligt (mom. 10)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att utskottets yttrande i avsnittet En bortre gräns för vikariat under
rubriken Utskottets överväganden som börjar med Den i ? och slutar med
berörda delar? bort ha följande lydelse:
Den nuvarande bestämmelsen i 3 § anställningsskyddslagen innebär att en
arbetstagare har rätt att tillgodoräkna sig den sammanlagda tiden under vilken
han eller hon har arbetat hos en och samma arbetsgivare. Detta gäller oavsett
vilka tidsperioder arbetstagaren har varit anställd. Som Folkpartiet påtalar
kan denna regel få orimliga konsekvenser. Om en anställd har slutat sin
anställning av fri vilja för ca 15 år sedan, får arbetstagaren tillgodoräkna
sig denna tid vid en ny anställning hos samma arbetsgivare. På så sätt kan han
eller hon i en arbetsbristsituation gå före andra anställda, som arbetat
lojalt hos samma arbetsgivare, när turordningen skall bestämmas. Utskottet
anser därför att nämnda bestämmelse bör förändras så att den endast tillämpas
i de fall när en arbetstagare ofrivilligt fått sluta sin anställning. Detta
bör ges regeringen till känna. Regeringen bör skyndsamt återkomma till
riksdagen med lagförslag till riksdagen i enlighet med det anförda.
Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A1 och A718 i
berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande beräkning av anställningstid för den som slutat
frivilligt
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A1 yrkande 5 och
1996/97:A718 i motsvarande del som sin mening ger till känna vad
utskottet anfört,
9. Tidsgräns för vikariatsanställning (mom. 11)
Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m),
Christel Anderberg (m) och Dan Ericsson (kd) anser
dels den del av utskottets yttrande i avsnittet En bortre gräns för vikariat
under rubriken Utskottets överväganden som börjar med Folkpartiet och? och
slutar med berörda delar? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening löser inte regeringens förslag problemet.
Arbetsgivarna inom den offentliga sektorn har redan nu svårt att behålla fast
anställd personal. Regeringens förslag riskerar att leda till ökad byråkrati
och därmed ökade kostnader. Detta gynnar inte de vikariatsanställda, som
framför allt utgörs av kvinnor. Det är bättre att komma tillrätta med rullande
vikariat på frivillig väg genom uppgörelser mellan arbetsgivare och
arbetstagare.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att propositionens förslag
om ändring i 5 § bör avslås. Det innebär också att motionerna A1, A2 och A4
tillstyrks i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande tidsgräns för vikariatsanställning
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:A1 yrkande 6, 1996/97:A2
yrkande 4 och 1996/97:A4 yrkande 9 avslår propositionen i motsvarande
del,
10. Ytterligare begränsning av vikariatsanställning m.m. (mom. 12)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet En bortre gräns för
vikariat under rubriken Utskottets överväganden som börjar med ?Det råder? och
slutar med ?berörda delar? bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med regeringen att s.k. rullande vikariatsanställningar
utgör ett missförhållande som måste åtgärdas. Utskottet ställer sig alltså
positivt till att det införs en tidsgräns för vikariatsanställningar. Enligt
utskottets mening är dock den föreslagna regeln otillräcklig för att komma
till rätta med det angivna missförhållandet. I likhet med Vänsterpartiet anser
utskottet att tidsbegränsningen bör omfatta alla former av tidsbegränsade
anställningar. I annat fall kan den bli verkningslös, eftersom en arbetsgivare
kan kringgå den genom att kombinera vikariatsanställningar med andra
tidsbegränsade anställningar.
Enligt utskottets mening bör tidsgränsen vara 18 månader och gälla alla
former av visstidsanställningar. En tidsbegränsad anställning eller en
kombination av sådana anställningar skall alltså övergå i en
tillsvidareanställning efter 18 månader.
Regeringen bör skyndsamt återkomma med lagförslag till riksdagen i enlighet
med det anförda. Vad utskottet anfört med anledning av motion A3 innebär att
den är tillgodosedd i nu berörd del.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande ytterligare begränsning av vikariatsanställning m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A3 yrkande 5 och med avslag
på motion 1996/97:A5 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
11. Ytterligare begränsning av vikariatsanställning m.m. (mom. 12)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet En bortre gräns för
vikariat under rubriken Utskottets överväganden som börjar med ?Det råder? och
slutar med ?berörda delar? bort ha följande lydelse:
Rullande vikariatsanställningar är ett stort problem, framför allt inom den
offentliga sektorn. Utskottet ser därför med tillfredsställelse på att
regeringen nu har föreslagit att det införs en tidsgräns för en arbetsgivares
möjlighet att utnyttja anställningsformen vikariat. Förslaget är angeläget
inte minst från jämställdhetssynpunkt, eftersom det i huvudsak är kvinnor som
har denna otrygga anställningsform.
Det är utskottets förhoppning att förslaget kommer att leda till att många
vikariatsanställda inom exempelvis kommuner och landsting kommer att erbjudas
tillsvidareanställning. Det är emellertid tveksamt om förslaget kommer att få
några positiva effekter, med hänsyn till de offentliga arbetsgivarnas
sparbeting och till deras hittillsvarande ovilja att erbjuda fast anställning.
Utskottet godtar regeringens förslag. Det är dock viktigt att bestämmelsen
utformas så att tidsgränsen omfattar även s.k. mixade anställningar, dvs.
anställningar där vikariat kombineras med andra slags visstidsanställningar.
Enligt utskottets mening måste regeringen följa upp arbetsgivarnas hantering
av den aktuella frågan och inom en viss tid återkomma med en utvärdering.
Regeringen bör skyndsamt återkomma med lagförslag till riksdagen i enlighet
med det anförda. Vad utskottet anfört med anledning av motion A5 innebär att
den är tillgodosedd i berörd de nu berörda delarna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande ytterligare begränsning av vikariatsanställning m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A5 yrkande 5 och med avslag
på motion 1996/97:A3 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
12. Förutsättningar för överenskommen visstidsanställning (mom. 14)
Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m) och Christel Anderberg
(m) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Överenskommen
visstidsanställning under rubriken Utskottets överväganden som börjar med I
likhet? och slutar med berörda delar? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är farhågorna för att den nya anställningsformen kan
komma att missbrukas överdrivna. Mot denna bakgrund anser utskottet i likhet
med Moderaterna att det saknas skäl att förse den nya anställningsformen med
de begränsningar som regeringen föreslagit. Dessa motverkar syftet med den nya
anställningsformen, nämligen att underlätta nyanställningar. Utskottet kan
godta lagförslaget tills vidare men anser att regeringen snarast bör återkomma
till riksdagen med lagförslag i enlighet med det anförda.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande förutsättningar för överenskommen visstidsanställning
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A2 yrkande 1 och med avslag på
motionerna 1996/97:A4 yrkandena 3 - 6 och 1996/97:A5 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Förutsättningar för överenskommen visstidsanställning (mom. 14)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Överenskommen
visstidsanställning under rubriken Utskottets överväganden som börjar med I
likhet? och slutar med berörda delar? bort ha följande lydelse:
Tidsbegränsade anställningar ger generellt sett ett svagare skydd mot
könsdiskriminering. Det förhållandet att en arbetsgivare, utan att redovisa
några skäl för det, kan avbryta en provanställning i förtid eller underlåta
att erbjuda en visstidsanställd arbetstagare fortsatt anställning efter
anställningstidens utgång medför svårigheter att beivra diskrimineringsfallen.
Utskottet kan godta regeringens förslag om överenskommen visstidsanställning
endast om det förses med begränsningar av möjligheten att utnyttja den nya
anställningsformen. Enligt utskottet bör regeringens förslag kompletteras med
följande två regler. För det första bör en arbetsgivare inte kunna byta
personer på i huvudsak samma arbetsuppgifter. För det andra bör det införas en
bortre gräns för alla slags visstidsanställningar som innebär att en
arbetsgivare inte kan undvika spärregeln genom att låta en arbetstagare hoppa
mellan olika typer av visstidsanställningar (s.k. mixade visstidsanställ-
ningar). Regeringen bör skyndsamt återkomma med lagförslag i enlighet med det
anförda.
Med det föreslagna tillkännagivandet tillstyrker utskottet regeringens
förslag med de förändringar som framgår av motion A5 i tillämpliga delar.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande förutsättningar för överenskommen visstidsanställning
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A5 yrkande 4 och med avslag på
motionerna 1996/97:A2 yrkande 1 och 1996/97:A4 yrkandena 3-6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Förutsättningar för överenskommen visstidsanställning (mom. 14)
Dan Ericsson (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Överenskommen
visstidsanställning under rubriken Utskottets överväganden som börjar med I
likhet? och slutar med berörda delar? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är farhågorna för att den nya anställningsformen kan
komma att missbrukas överdrivna. Mot denna bakgrund anser utskottet i likhet
med Kristdemokraterna att det saknas skäl att förse den nya anställningsformen
med de begränsningar som regeringen föreslagit. Sådana begränsningar kan
motverka syftet med att stimulera till nyanställningar. Enligt utskottets
mening bör tidsbegränsningen vara 24 månader. Vidare anser utskottet att det
inte behövs någon gräns för hur många personer som kan anställas med denna
anställningsform. En sådan begränsning kan motverka syftet att stimulera
nyanställningar. Anställningsformen bör även kunna ersätta de många former för
visstidsanställning som finns i anställningsskyddslagen, med undantag för
vikariat, säsongsanställning och provanställning.
Utskottet har även uppmärksammat att det inom vissa branscher pågår försök
att förhandla bort rätten till den nya anställningsformen. För att
anställningsformen skall få genomslag bör det anges i lagen att den skall
gälla vid sidan av kollektivavtalsreglerade anställningsformer.
Utskottet godtar lagförslaget tills vidare men anser att regeringen snarast
bör återkomma till riksdagen med lagförslag i enlighet med det anförda.
Motion A4 tillstyrks i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande förutsättningar för överenskommen visstidsanställning
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A4 yrkandena 3-6 samt med avslag
på motionerna 1996/97:A2 yrkande 1 och 1996/97:A5 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Lagbestämmelsen om överenskommen visstidsanställning (mom. 15)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Överenskommen
visstidsanställning under rubriken Utskottets överväganden som börjar med Den
kritik? och slutar med berörda delar? bort ha följande lydelse:
Förslaget innebär att anställningsskyddet blir illusoriskt på små
arbetsplatser. Huvudregeln om att en anställning skall gälla tills vidare
kommer att sättas ur spel på en stor del av arbetsmarknaden. En arbetsgivare
kan ständigt ha fem tidsbegränsat anställda utan att behöva motivera detta.
Redan i dag finns stora möjligheter för en arbetsgivare att ha
visstidsanställda i stor omfattning. Det krävs bara att arbetsgivaren har
vissa angivna skäl för det. Nu föreslår regeringen att en arbetsgivare skall
kunna visstidsanställa utan att behöva ange några särskilda skäl. Enligt
utskottets mening är detta allvarligt. En tidsbegränsad anställning innebär
alltid en urholkning av arbetstagarens rättsskydd. Arbetstagaren kommer inte i
åtnjutande av de förmåner som är förbundna med en tillsvidareanställning, som
att uppsägningen skall vara sakligt grundad och att arbetstagaren har rätt
till uppsägningslön.
JämO har i sitt remissvar påpekat att anställningsskyddslagens regler om att
tillsvidareanställning skall vara den normala anställningsformen och att en
uppsägning skall vara sakligt grundad utgör de mest betydelsefulla skydden mot
könsdiskriminering. Enligt utskottet öppnar förslaget om överenskommen
visstidsanställning för en ökad diskriminering i arbetslivet. Det finns redan
i dag stora möjligheter att visstidsanställda och det utgör redan nu ett stort
problem att många har denna typ av otrygga anställningar. Om förslaget skulle
genomföras skulle antalet visstidsanställda öka och anställningsskyddet
urholkas för ännu fler arbetstagare. Det skulle bli tillåtet på tiotusentals
arbetsplatser att ha anställda som saknar anställningsskydd.
Utskottet vill avslutningsvis framhålla att eftersom det även föreslås att
det skall vara tillåtet att göra avvikelser från bestämmelserna om
överenskommen visstidsanställning genom lokala kollektivavtal, kommer det i
praktiken inte att finnas någon bortre tidsgräns för överenskommen
visstidsanställning.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag
såvitt det avser införandet av den nya anställningsformen och tillstyrker
motion A3 i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande lagbestämmelsen om överenskommen visstidsanställning
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:A3 yrkande 4 avslår propositionen
i motsvarande del,
16. Referensgrupp (mom. 16)
Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m),
Christel Anderberg (m) och Dan Ericsson (kd) anför:
Enligt vår mening är farhågorna för att den nya anställningsformen kan komma
att missbrukas överdrivna. Mot denna bakgrund anser vi inte att det finns skäl
att tillsätta någon referensgrupp med uppgift att utvärdera den nya
anställningsformen.
Detta innebär
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Överenskommen
visstidsanställning under rubriken Utskottets överväganden som börjar med ?Med
hänsyn? och slutar med ?till känna? bort utgå,
dels att hemställan under moment 16 bort utgå.
17. Rätt till tjänstledighet för att pröva annat arbete (mom. 17)
Barbro Johansson (mp) anser
dels utskottets yttrande i avsnittet Uppsägningstiden under rubriken
Utskottets överväganden bort ha följande lydelse:
Syftet med den av regeringen föreslagna regeländringen är att underlätta för
äldre arbetstagare att få ett arbete. Utskottet delar bedömningen att
regeländringen kan få den effekten. I likhet med Miljöpartiet anser utskottet
emellertid kan finnas en risk att rörligheten på arbetsmarknaden för äldre kan
komma att minska. För att minska denna risk anser utskottet att den föreslagna
bestämmelsen bör kompletteras med en dispositiv regel som innebär att
arbetstagaren kan få rätt till tjänstledighet för att prova annat arbete.
Regeringen bör skyndsamt återkomma med lagförslag till riksdagen i enlighet
med det anförda.
Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A5.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande rätt till tjänstledighet för att pröva annat arbete
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A5 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Förutsättningar för företrädesrätt till återanställning (mom. 18)
Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m) och Christel Anderberg
(m) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Företrädesrätt till
återanställning under rubriken Utskottets bedömning som börjar med Enligt
utskottets? och slutar med berörda delar? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är regeringens förslag inte tillräckligt långtgående.
Liksom reglerna för uppsägningstid utgör företrädesrätten till återanställning
en kostnad som måste beaktas vid varje anställningsbeslut. Mot bakgrund av den
begränsade efterfrågan på dagens arbetsmarknad bör ambitionen vara att i
största möjliga utsträckning begränsa dessa kostnader. I likhet med
Moderaterna anser utskottet att det inte är tillräckligt att sänka tidsgränsen
för återanställningsrätt från tolv till nio månader. Tidsgränsen bör avvecklas
helt, eller i vart fall utformas på ett sådant sätt att tiderna kan reduceras
avsevärt. Regeringen bör återkomma med lagförslag till riksdagen i enlighet
med det anförda.
Det anförda innebär att motion A2 tillstyrkas i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande förutsättningar för företrädesrätt till återanställning
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A2 yrkande 5 samt med
avslag på motion 1996/97:A4 yrkandena 8 och 13 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Förutsättningar för företrädesrätt till återanställning (mom. 18)
Dan Ericsson (kd) anser
dels att utskottets yttrande i avsnittet Företrädesrätt till återanställning
under rubriken Utskottets överväganden bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening visar regeringen på en riktig viljeinriktning i fråga
om tiden för återanställning men förslaget är inte tillräckligt långtgående.
Utskottet anser att den tid under vilken återanställningsrätten skall gälla
bör förkortas till sex månader. Vidare anser utskottet att regeringens förslag
att referensperioden skall förlängas från två till tre år inte kan godtas.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen hos
regeringen begär skyndsamt lagförslag om referensperioden och om ytterligare
förkortad tid för återanställningsrätten. Utskottet tillstyrker motion A4 i
berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande förutsättningar för företrädesrätt till återanställning
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A4 yrkandena 8 och 13 samt
med avslag på motion 1996/97:A2 yrkande 5 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
20. Lagbestämmelsen om företrädesrätt till återanställning (mom. 19)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Företrädesrätt till
återanställning under rubriken Utskottets överväganden som börjar med Syftet
med? och slutar med ?berörda delar? bort ha följande lydelse:
Företrädesrätten till återanställning är särskilt viktig för att förhindra
diskriminering. Regeringens förslag innebär att anställningsskyddet urholkas.
Vidare kommer förslaget att medföra negativa konsekvenser för föräldralediga
kvinnor och män, som kvalificerat sig för företrädesrätt till återanställning
före föräldraledigheten. Enligt Arbetsdomstolen kan en arbetsgivare erbjuda en
ledig anställning till någon annan om den som har företrädesrätt inte ganska
omgående kan tillträda tjänsten. Detta innebär att en förkortning av tiden för
företrädesrätt medför att många föräldralediga förlorar den praktiska
möjligheten att utnyttja sin företrädesrätt.
Som skäl för att förkorta den tid under vilken återanställningsrätten gäller
till nio månader anger regeringen att det finns en risk att den nuvarande
längre tiden för företrädesrätt innebär att många arbetsgivare avvaktar
alltför länge med att anställa. Genom att förkorta tiden för företrädesrätt
skulle enligt regeringen nyanställningar kunna påskyndas.
Reglerna om företrädesrätt till återanställning hindrar inte en arbetsgivare
från att nyanställa. De hindrar bara arbetsgivaren från att nyanställa andra
än de som tidigare har arbetat i företaget.
Som LO har angett i sitt remissvar innebär regeringens skrivningar i
klartext att förslaget syftar till att göra det enklare för en arbetsgivare
att göra sig av med arbetskraft som han inte vill ha anställd utan att behöva
säga upp dem under åberopande av personliga skäl. Det skall alltså bli lättare
att kringgå reglerna om saklig grund för uppsägning.
Utskottet anser att regeringens förslag bör avslås. Detta innebär att motion
A3 i berörd del tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande lagbestämmelsen om företrädesrätt till återanställning
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:A3 yrkande 6 och med
anledning av motion 1996/97:A5 yrkande 7
dels avslår propositionen i motsvarande del,
dels godkänner vad utskottet anfört,
21. Lagbestämmelsen om företrädesrätt till återanställning (mom. 19)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Företrädesrätt till
återanställning under rubriken Utskottets övervägande som börjar med Syftet
med? och slutar med berörda delar? bort ha följande lydelse:
Eftersom arbetsgivaren när som helst kan säga upp en arbetstagare på grund av
arbetsbrist leder en förkortning av den tid under vilken företrädesrätten
gäller till en försvagning av anställningsskyddet. Den föreslagna förändringen
kommer att slå extra hårt mot föräldralediga kvinnor, särskilt som möjligheten
till kortare visstidsanställning utökas. Utskottet anser därför att
regeringens förslag skall avslås.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag och
tillstyrker motion A5 i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande lagbestämmelsen om företrädesrätt till återanställning
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:A5 yrkande 7 och med anledning av
motion 1996/97:A3 yrkande 6,
dels avslår propositionen i motsvarande del,
dels godkänner vad utskottet anfört,
22. Konsekvenser av förkortad tid för företrädesrätt till återanställning
(mom. 20)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Företrädesrätt till
återanställning under rubriken Utskottets överväganden börjar med Vad sedan?
och slutar med berörda delar? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med Folkpartiet att det är viktigt att ta fasta på
den kritik som har framställts från JämO och LO om att det finns en risk för
att föräldralediga kvinnor kan missgynnas. Regeringen bör därför erhålla ett
uppdrag att noga följa situationen för föräldralediga kvinnor när det gäller
företrädesrätt till återanställning. Detta bör riksdagen ge regeringen
tillkänna.
Med detta tillkännagivande får motion A1 i motsvarande del anses vara
tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande konsekvenser av förkortad tid för företrädesrätt till
återanställning
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A1 yrkande 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Företrädesrätt för deltidsanställda (mom. 21)
Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m) och Christel Anderberg
(m) anser
dels utskottets yttrande i avsnittet Företrädesrätt för deltidsanställda under
rubriken Utskottets övervägande bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är den svenska arbetsmarknaden inte i behov av fler
stelbenta och tvingande regler. Den föreslagna regeln riskerar att hämma
flexibiliteten. Den leder till ökad byråkrati och ökade kostnader för
företagen. Utskottet anser att förslaget kan medföra att antalet
arbetstillfällen minskar. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att
regeringens förslag i denna del skall avslås.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att regeringens förslag bör
avslås. Detta innebär att motion A2 tillstyrks i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande företrädesrätt för deltidsanställda
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:A2 yrkande 6 och med
anledning av motion 1996/97:A4 yrkande 14 avslår dels propositionen i
motsvarande del, dels motion 1996/97:A4 yrkande 15,
24. Företrädesrätt för deltidsanställda (mom. 21)
Dan Ericsson (kd) anser
dels att utskottets yttrande i avsnittet Företrädesrätt för deltidsanställda
under rubriken Utskottets överväganden bort ha följande lydelse:
Andelen personer som arbetat deltid är stor. Framför allt är det kvinnor som
arbetar deltid. Många gånger är det en önskan från arbetstagaren själv, men
många arbetar ofrivilligt deltid och har därmed en önskan att gå upp i
arbetstid.
Utskottet anser i likhet med Kristdemokraterna att stor flexibilitet skall
råda när det gäller arbetstagares önskemål om arbetstider. Livsförhållandena
varierar och med dem önskemålen om förläggningen av arbetstiden. Arbetsgivarna
och arbetstagarna måste därför vara lyhörda för varandras behov vad gäller
arbetstid. Detta måste givetvis gälla arbetstagares önskan att utöka sin
tjänst. Regeringens förlag är dock ingen bra lösning. Det behövs inte mer av
stelbenthet och tvingande regler utan snarare större flexibilitet.
Regeländringen leder till att minska flexibiliteten när det gäller
rekrytering. Det är snarare genom en arbetsmarknad där sund konkurrens som
råder mellan olika arbetsgivare som förutsättningarna är bäst att naturligt
lösa denna problematik. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag och
tillstyrker motion A4 i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande företrädesrätt för deltidsanställda
att riksdagen dels med bifall till motion 1996/97:A4 yrkande 14 och med
anledning av motion 1996/97:A2 yrkande 6 avslår propositionen i
motsvarande del, dels med anledning av motion 1996/97:A4 yrkande 15 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Förstärkta rättigheter för deltidsanställda (mom. 22)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Företrädesrätt för
deltidsanställda under rubriken Utskottets överväganden som börjar med Även
i? och slutar med motion A814? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening måste emellertid de deltidsanställdas ställning
stärkas ytterligare så att deltidsanställda får verkliga möjligheter att
erhålla fler arbetstimmar.
För det första bör företrädesrätten gälla samtliga arbetsgivarens
driftsenheter på orten och inte bara den egna driftsenheten. Den av regeringen
föreslagna begränsningen minskar den åsyftade effekten av förslaget.
För det andra, när det gäller det föreslagna kravet att den deltidsanställde
skall ha tillräckliga kvalifikationer för de nya arbetsuppgifterna anser
utskottet att det räcker att den deltidsanställde efter ett rimligt
inlärnings- eller inskolningsskede kan anförtros de nya arbetsuppgifterna.
Detta är av särskild vikt eftersom deltidsanställda ofta inte fått del av
kompetensutveckling och allmänt sett har en svagare ställning på
arbetsplatsen.
Slutligen måste arbetsgivarens inflytande över valet av anställningsform
begränsas i lagstiftningen. Regeringens förslag saknar incitament för
arbetsgivarna att organisera sin verksamhet så att möjligheterna till högre
sysselsättningsgrad för deltidsanställda ökar. Arbetsgivarens rätt att
oberoende av verkliga behov välja deltidsanställning som anställningsform
måste inskränkas med rättsliga medel. Endast om det finns sakliga skäl i form
av att en påtaglig störning uppkommer i verksamheten bör undantag medges.
Regeringen bör skyndsamt återkomma med erforderliga lagförslag.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag
med det tillkännagivande som följer av motion A3 i berörd del. Även motion
A716 får anses tillgodosedd med det anförda.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande förstärkta rättigheter för deltidsanställda
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A3 yrkandena 7-9 och
1996/97:A716 yrkande 2 samt med avslag på motion 1996/97:A5 yrkande 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Förstärkta rättigheter för deltidsanställda (mom. 22)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Företrädesrätt för
deltidsanställda under rubriken Utskottets övervägande som börjar med Även i?
och slutar med motion A814 ? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den föreslagna företrädesrätten är ett värdefullt
tillskott till de arbetsrättsliga reglerna. Av skälen för regeringens förslag
framgår bl.a. följande:
Det är värt att påpeka att bestämmelsen inte ger arbetstagarsidan någon rätt
att styra hur arbetsgivaren lägger upp sin verksamhet, t.ex. genom att kräva
att arbetsgivaren skall inrätta tjänster med sådana arbetstidsmått att
arbetstagarnas önskemål tillgodoses fullt ut. Inte heller ger bestämmelsen
arbetstagarsidan rätt att påfordra att arbetstagare omplaceras eller flyttas
omkring så att deras önskemål tillgodoses fullt ut. När arbetsgivaren har
behov av ytterligare arbetskraft måste dock en samlad avvägning göras varvid
hänsyn måste tas till en arbetstagares berättigade krav på högre
arbetstidsmått. Arbetsgivare och arbetstagare bör därutöver gemensamt sträva
efter en ökad andel heltidsanställningar.?
Enligt utskottets mening bör den föreslagna bestämmelsen skärpas så att det
blir en rättighet för den deltidsanställde att få företräde till en vakant
tjänst. Vidare anser utskottet att den företrädesrätt som deltidsanställda
skall få enligt förslaget är svagare än den företrädesrätt som en uppsagd
arbetstagare har enligt 25 § anställningsskyddslagen. Skälet till detta är att
det beträffande deltidsanställdas företrädesrätt saknas möjlighet för
arbetstagarorganisationen att begära att företrädesrätten skall utsträckas
till arbetsgivarens samtliga driftsenheter på orten.
Regeringen bör skyndsamt återkomma med lagförslag till riksdagen i enlighet
med det anförda.
Det anförda innebär att motion A5 tillstyrks i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande förstärkta rättigheter för deltidsanställda
att riksdagen med anledning av 1996/97:A5 yrkande 8 och med avslag på
motionerna 1996/97:A3 yrkandena 7-9 och 1996/97:A716 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Övergångsproblem med parallella regler för uppsägningstid (mom. 24)
Dan Ericsson (kd) anser
dels den del av utskottets yttrande i avsnittet Ikraftträdande och
övergångsbestämmelser under rubriken Utskottets överväganden som börjar med
Det är? och slutar med berörd del? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Kristdemokraternas farhågor att det blir problem vid den
praktiska handläggningen att tillämpa två parallella system vid beräkning av
uppsägningstiden. Detta problem måste lösas, och utskottet föreslår att
riksdagen ger regeringen i uppdrag att återkomma med ett förslag för att
undanröja övergångsproblematiken. I övrigt har utskottet inget att anföra mot
regeringens förslag. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion
A4 i berörd del och avstyrker regeringens förslag i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande övergångsproblem med parallella regler för
uppsägningstid
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A4 yrkande 12 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Sveriges hållning till EU (mom. 27)
Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m) och Christel Anderberg
(m) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Övriga arbetsrättsliga
frågor under rubriken Utskottets överväganden som börjar med I fråga? och
slutar med A277 (m) i berörda delar? bort ha följande lydelse:
Inom ramen för vad som kallas den sociala stadgan och det sociala protokollet
har en europeisk arbetsrätt börjat ta form. Som ett led i IGC-processen
förordar vissa länder och politiska grupperingar att EU:s engagemang för att
bekämpa arbetslösheten skall förstärkas.
Utskottet delar Moderaternas oro för att detta arbete kan leda till att en
omodern nationell arbetsrätt, i stället för att avvecklas, flyttas upp till
europanivå. En sådan utveckling skulle ytterligare försvåra den revitalisering
Europa borde genomgå för att kunna erbjuda andra delar av världen en
utvecklande konkurrens.
De beslut som fattas inom ramen för den sociala stadgan och det sociala
protokollet, liksom i form av direktiv i gängse ordning, blir omedelbart
bindande för Sverige. Utskottet anser i likhet med Moderaterna att den svenska
regeringen inom EU bör verka för att unionens regelverk på det arbetsrättsliga
området begränsas till vad som kan motiveras från strikt hälso- och
säkerhetsrelaterade synpunkter och som har till syfte att inget land skall
kunna skaffa sig konkurrensfördelar genom orimliga säkerhets- eller
hälsoregler. Detta bör ges regeringen till känna.
Med det föreslagna tillkännagivandet tillstyrker utskottet motionerna A2 och
277 i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande Sveriges hållning till EU
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A2 yrkande 12 och
1996/97:A277 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
29. Medicinska kontroller i arbetslivet (mom. 28)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Övriga arbetsrättsliga
frågor som under rubriken Utskottets överväganden börjar med ?Betänkandet
bereds? och slutar med ?A716 (v) i berörda delar? bort ha följande lydelse:
Utredningen gjorde bl.a. en enkätundersökning för att försöka kartlägga
förekomsten av medicinska kontroller i arbetslivet. Resultatet av denna
kartläggning tyder på att användningen av sådana kontroller har ökat och
kommer att öka. Kartläggningen visade bl.a. att ca 500 personer under år 1994
inte hade blivit anställda efter att ha genomgått medicinsk kontroll.
Det finns enligt utskottet en klar risk med att tillåta systematiska
medicinska eller genetiska undersökningar i samband med nyanställningar. Dessa
kan leda till att människor med olika - konstaterade och befarade - svagheter
utestängs från arbetsmarknaden.
Utskottet anser i likhet med Vänsterpartiet att det finns ett behov av att
genom lagstiftning reglera användandet av medicinska kontroller i arbetslivet.
Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att presentera ett förslag till
en lag som reglerar denna fråga. I uppdraget bör ligga att lagförslaget skall
presenteras under år 1998. I avvaktan på lagförslaget bör en tillfällig lag
gälla som innebär att det krävs kollektivavtal för att få använda sig av
medicinska kontroller i arbetslivet. En sådan lösning innebär att
arbetsgivaren inte kan använda sig av medicinska kontroller utan att förhandla
om villkoren för dessa. Utskottet anser att riksdagen bör ge regeringen i
uppdrag att skyndsamt återkomma till riksdagen med ett lagförslag i enlighet
med vad som anförts. Vad utskottet anfört med anledning av motion A716 innebär
att den är tillgodosedd i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande medicinska kontroller i arbetslivet
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A716 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Privata arbetsförmedlingar (mom. 29)
Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m),
Christel Anderberg (m) och Dan Ericsson (kd) anser
dels den del av utskottets yttrande i avsnittet Övriga arbetsrättsliga frågor
under rubriken Utskottets överväganden som börjar med Den nuvarande? och
slutar med del avstyrks? bort ha följande lydelse:
År 1993 instiftades lagen (1993:440) om privat arbetsförmedling och uthyrning
av arbetskraft som gav tillåtelse till privata arbetsförmedlingar. Genom denna
lag upphörde arbetsförmedlingsmonopolet. Uthyrningsverksamheten har haft en
mycket stark utvecklingstakt de senaste åren och i oktober i år invigdes
Sveriges första privata arbetsförmedling i Stockholm.
Lagens tillkomst var enligt utskottet en mycket viktig åtgärd i syfte att
öka flexibiliteten och smidigheten på arbetsmarknaden.
Under sommaren 1996 tillsattes en särskild utredare som har i uppdrag att se
över lagens tillämpning. Han skall vara klar den 31 december 1996.
Utskottet är i likhet med Kristdemokraterna av den uppfattningen att
konkurrens mellan olika arbetsförmedlingsverksamheter är en välkommen
utveckling som kan öka effektiviteten inom området och leda till fler
nyanställningar. Utskottet kan därför inte acceptera en eventuell inskränkning
i denna möjlighet. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker
motion A4 i tillämplig del.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande privata arbetsförmedlingar
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A4 yrkande 20 som sin
mening ger till känna vad utskottet anfört,
31. ILO-konventionen 137 (mom. 30)
Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m) och Christel Anderberg
(m) anser
dels den del av utskottets yttrande i avsnittet Övriga arbetsrättsliga frågor
under rubriken Utskottets överväganden som börjar med Vad avser? och slutar
med T214 (fp) i berörda delar? bort ha följande lydelse:
En viktig omständighet som påverkar sjöfartens lönsamhet är stuverimonopolet.
Det verkar hämmande på utveckling och arbetsmetoder i svenska hamnar.
Utskottet instämmer därför i Kenth Skårvik m.fl. motion att monopolet bör
avvecklas. Som ett led i denna avveckling bör regeringen verka för att ILO-
konvention 137 om hamnarbete sägs upp.
Med hänsyn till det anförda tillstyrks motion T214 i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande ILO-konventionen 137
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:T214 yrkande 19 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Lagen mot etnisk diskriminering (mom. 32)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den sista meningen i sista stycket under ovannämnda rubrik skall
ersättas med följande.
Det beredning som pågår för tillfället är inte tillräcklig. Det är viktigt att
det så snart som möjligt blir en skärpning av lagstiftningen. Detta bör ges
regeringen till känna.
Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion Sf633 i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande lagen mot etnisk diskriminering
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Sf633 yrkande 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Arbetsrättens allmänna inriktning
Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg
(m) anför:
Den svenska arbetsmarknaden fungerar mycket illa på flera olika sätt. Det
hämmar allvarligt tillkomsten av flera riktiga jobb.
Maktförhållandena på arbetsmarknaden har gradvis förskjutits till de
fackliga organisationernas förmån. Detta har skett på såväl den enskilda
medarbetarens bekostnad som på företagens bekostnad. Vidare är det mycket
svårt för medarbetare att sluta avtal som tar hänsyn till de allt mer
individuella villkor som arbetslivet numera präglas av. Anställningströskeln i
många företag är alltför hög. Detta leder bl.a. till att anställningar inte
kommer till stånd.
För alla företag och företagare, men särskilt för de små, är nyanställningar
stora investeringsbeslut. Varje sådant beslut är förknippat med automatiska
trögheter. Ju större ansvar för att engagera fler medarbetare är, desto större
blir också trögheterna. Den nuvarande arbetsrättslagstiftningen har lett till
att trögheterna har ökat.
För att komma till rätta med dessa problem krävs att det införs en ny modern
arbetsrättslagstiftning.
Enligt Moderaterna bör den mera långsiktiga förändringen av arbetsrätten
vara inriktad på att den nuvarande arbetsrättslagstiftningen ersätts med ett
fåtal stadganden som alltid skall iakttas i anställningsförhållanden. Till
dessa skall den enskilde personligen eller genom den organisation, till vilken
han eller hon har uppdragit att föra talan, genom förhandling med
arbetsgivaren lägga till andra anställningsvillkor av betydelse. De
grundläggande stadgandena skall medge olikartade lösningar på praktiska
förhållanden, men skall samtidigt vara så utformade att arbetstagaren skall
kunna föra talan i domstol om stadgandena inte iakttas.
En förändring som bör genomföras är avskaffandet av turordningsreglerna. En
sådan förändring understryker att varje medarbetare är unik och att han eller
hon skall behandlas därefter. Kravet på att en uppsägning skall vara sakligt
grundad bör dock kvarstå. Regeln bör utformas så att den inte ges en innebörd
som omöjliggör rörligheten.
Moderaterna är i princip motståndare till specialdomstolar och
partssammansatta domstolar. Sådana bör inte få förekomma eftersom det i den
praktiska tillämpningen har visat sig att domstolar, som tillförs ledamöter
med särintressen, har en tendens att inte bara tillämpa gällande lag utan även
fylla ut och skapa nya rättsgrundsatser. Detta leder till mindre
förutsägbarhet. Arbetsdomstolen bör därför avvecklas och dess uppgifter
övertas av allmänna domstolar.
Ett annat regelverk som måste ses över är konfliktreglerna. Lönebildningen
har nära samband med de spelregler som gäller på arbetsmarknaden.
Konfliktreglerna är utformade på ett sådant sätt att de motverkar en sund
lönebildning.
För att uppnå den nödvändiga balans mellan parterna som krävs för uppnå en
sund lönebildning måste konfliktreglerna förändras. Moderaterna förordar att
det införs ett obligatoriskt krav på medlemsomröstning innan konflikter får
utlösas. Vidare bör varseltiderna förlängas och det bör övervägas om ett annat
medlingsförfarande kan vara ändamålsenligt för att säkra goda relationer på
arbetsmarknaden. Även möjligheterna att vidta sympatiåtgärder bör förbjudas.
De nu föreslagna förändringarna brådskar och det är viktigt att det införs
en ny arbetsrättslagstiftning så snart som möjligt. Moderaterna förordar att
den utredning om de långsiktiga förändringarna av arbetsrätten som förordas i
den tidigare nämnda reservationen tillsammans med Folkpartiet och
Kristdemokraterna genomförs på ett sådant sätt att en ny lagstiftning kan
gälla från den 1 januari 1999.
2. Utskottets behandling av propositionen
Hans Andersson (v) anför:
Den förändring av arbetsrätten som föreslås av regeringen innebär kraftiga
försämringar av anställningsskyddet. Sådana förändringar måste därför föregås
av en ordentlig beredning där alla konsekvenser av förslaget analyseras innan
beslut fattas i frågan. Någon sådan beredning har inte genomförts.
Att beredningen har varit bristfällig beror till stor del på majoritetens
ovilja att diskutera förslaget och att göra en närmare analys av det.
Bristerna gäller såväl den juridiska analysen som konsekvenserna av förslaget.
Beredningen har präglats av majoritetens vilja att få igenom förslaget utan
någon närmare granskning eller diskussion. Detta är inte tillfredsställande
och innebär att det finns många olösta frågor kvar efter utskottsbehandlingen.
Till detta kommer att regeringen har valt att under pågående budgetarbete
lägga fram sitt förslag om förändringar i arbetsrätten. Därigenom har
utskottet tvingats att under en mycket hektisk period behandla en viktig
fråga. Detta har inneburit att utskottet haft knappt om tid att bereda
ärendet. Det går dock inte att bortse från att även om tiden har varit knapp
är det främsta skälet till bristerna i utskottets beredning majoritetens
ovilja att på ett konstruktivt sätt behandla frågan.
Utskottet har tillstyrkt regeringens förslag om att införa en ny
anställningsform. Detta har utskottet gjort trots de mycket allvarliga
invändningar som rests mot förslaget. En invändning mot förslaget har varit
att det kan leda till missbruk från arbetsgivarnas sida.
Det är uppenbart att utskottets majoritet trots sitt tillstyrkande har varit
tveksam med hänsyn till konsekvenserna av den nya anställningsformen. Detta
har man visat genom att föreslå att Arbetsmarknadsdepartementet skall
tillsätta en referensgrupp som kontinuerligt skall utvärdera
anställningsformen. Vänsterpartiet har i och för sig inget att erinra mot att
en grupp tillsätts eftersom det är bättre att det görs någon form av kontroll
av hur reglerna slår än ingen alls. Det bästa hade ändå varit att göra en
ordentlig konsekvensanalys innan anställningsformen infördes. Genom att vänta
med en utvärdering riskerar ett stort antal personer att drabbas innan det
beslutas om något som resulterar i förändring.
3. Övriga arbetsrättsliga frågor (mom. 30, ILO-konventionen)
Elver Jonsson (fp) anför:
Det nuvarande stuverimonopolet måste avvecklas eftersom det verkar hämmande på
utveckling och arbetsmetoder i svenska hamnar. Som ett led i denna avvecklig
borde Sverige ha sagt upp ILO-konventionen 137 om hamnarbete. Nu har inte
Sverige gjort det och är därigenom bundet av konventionen ytterligare tio år.
Detta är inte tillfredsställande och regeringen bör därför undersöka
möjligheten att säga upp konventionen i förtid.
4. Diskriminering i arbetslivet (mom. 32)
Hans Andersson (v) anför:
Den nuvarande lagen mot etnisk diskriminering har allvarliga brister och den
ger inte ett tillräckligt skydd för den enskilde. Lagen bör därför ändras. Som
exempel på brister kan nämnas att diskrimineringsförbudet inte omfattar
indirekt diskriminering och det saknas ett tillräckligt skydd långtgående
skydd under rekryteringsförfarandet.
Det är därför med viss tillfredsställelse som det kan noteras att regeringen
äntligen har tagit till sig det förslag som bl.a. Vänsterpartiet framställt
under en längre tid om att lagstiftningen måste bli föremål för översyn.
Vänsterpartiet förutsätter att detta arbete bedrivs skyndsamt och att det
slutliga lagförslaget bl.a. kommer att omfatta de ovan angivna frågorna.
Vänsterpartiet kan konstatera att regeringen också har tagit till sig det
förslag som bl.a. Vänsterpartiet framställt om en lagstiftning rörande
diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning. Vänsterpartiet
förutsätter att även detta arbete behandlas skyndsamt.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................2
Motioner..............................................2
Motioner väckta med anledning av propositionen 2
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1996 5
Inkomna skrivelser m.m. 8
Utskottet.............................................8
Bakgrund 8
Frågan om översyn av arbetsrätten 8
1992 års arbetsrättskommitté 9
Återställning av arbetsrätten 10
1995 års Arbetsrättskommission och tiden därefter 10
Disposition av betänkandet 12
Allmän inriktning av arbetsrätten 12
De enskilda förslagen till lagändringar 21
Lokala kollektivavtal m.m. 21
En bortre gräns för vikariat 24
Överenskommen visstidsanställning 26
Uppsägningstiden 29
Företrädesrätt till återanställning 29
Företrädesrätt för deltidsanställda 31
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 33
Förslagen i övrigt 34
Främjandelagen 34
Övriga arbetsrättsliga frågor 34
Diskriminering i arbetslivet 36
Hemställan 36
1. Återgång till 1994 års regler m.m. (mom. 1) 41
2. Den framtida arbetsrätten (mom. 2) 42
3. Den framtida arbetsrätten (mom. 2) 44
4. Nyanställningar från 1.1.1997 (mom. 3) 45
5. Utredning om skadestånd (mom. 7) 45
6. Vidgad möjlighet att träffa lokala avtal (mom. 8) 46
7. Lagbestämmelsen om reglernas dispositivitet m.m. (mom. 9) 46
8. Beräkning av anställningstid för den som slutat frivilligt (mom. 10)
47
9. Tidsgräns för vikariatsanställning (mom. 11) 48
10. Ytterligare begränsning av vikariatsanställning m.m. (mom. 12) 48
11. Ytterligare begränsning av vikariatsanställning m.m. (mom. 12) 49
12. Förutsättningar för överenskommen visstidsanställning (mom. 14) 50
13. Förutsättningar för överenskommen visstidsanställning (mom. 14) 50
14. Förutsättningar för överenskommen visstidsanställning (mom. 14) 51
15. Lagbestämmelsen om överenskommen visstidsanställning (mom. 15) 52
16. Referensgrupp (mom. 16) 53
17. Rätt till tjänstledighet för att pröva annat arbete (mom. 17) 53
18. Förutsättningar för företrädesrätt till återanställning (mom. 18)
54
19. Förutsättningar för företrädesrätt till återanställning (mom. 18)
54
20. Lagbestämmelsen om företrädesrätt till återanställning (mom. 19) 55
21. Lagbestämmelsen om företrädesrätt till återanställning (mom. 19) 56
22. Konsekvenser av förkortad tid för företrädesrätt till
återanställning (mom. 20) 56
23. Företrädesrätt för deltidsanställda (mom. 21) 57
24. Företrädesrätt för deltidsanställda (mom. 21) 57
25. Förstärkta rättigheter för deltidsanställda (mom. 22) 58
26. Förstärkta rättigheter för deltidsanställda (mom. 22) 58
27. Övergångsproblem med parallella regler för uppsägningstid (mom. 24)
59
28. Sveriges hållning till EU (mom. 27) 60
29. Medicinska kontroller i arbetslivet (mom. 28) 61
30. Privata arbetsförmedlingar (mom. 29) 61
31. ILO-konventionen 137 (mom. 30) 62
32. Lagen mot etnisk diskriminering (mom. 32) 62
Särskilda yttranden..................................63
1. Arbetsrättens allmänna inriktning 63
2. Utskottets behandling av propositionen 64
3. Övriga arbetsrättsliga frågor (mom. 30, ILO-konventionen) 65
4. Diskriminering i arbetslivet (mom. 32) 65
Bilaga
Propositionens lagförslag 66