Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig
till regeringens bedömning att Sverige
för närvarande inte bör tillträda ILO:s
konvention nr 175 om deltidsarbete och
föreslår att riksdagen lägger
regeringens skrivelse 1995/96:158 till
handlingarna. Utskottet avstyrker två
motioner (v, mp) med begäran om
tillkännagivanden i ratifikationsfrågan.
Motionärerna följer upp sina yrkanden i
reservationer.
Skrivelsen
I skrivelse 1995/96:158 bereds riksdagen
tillfälle att ta del av vad regeringen
(Arbetsmarknadsdepartementet) anfört om
ILO:s konvention nr 175 och
rekommendation nr 182 beträffande
deltidsarbete. Regeringen bedömer att
Sverige för närvarande inte bör
tillträda konvention nr 175 om
deltidsarbete.
Motioner
1995/96:A47 av Barbro Johansson m.fl.
(mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om frågan att
ratificera konventionen.
1995/96:A48 av Ingrid Burman och Hans
Andersson (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör ratificera
ILO:s konvention nr 175 om
deltidsarbete,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder rörande
deltidsanställda.
Utskottet
I detta betänkande behandlar
arbetsmarknadsutskottet regeringens
skrivelse 1995/96:158 om ILO:s
konvention och rekommendation om
deltidsarbete. Regeringen finner
sammanfattningsvis att Sverige för
närvarande inte bör tillträda
konventionen.
ILO:s beslutande församling -
Internationella arbetskonferensen -
sammanträder i regel en gång per år. Vid
dess åttioförsta möte i Genève den
7-24 juni 1994 antog konferensen en
konvention (nr 175) och en
rekommendation (nr 182) om
deltidsarbete.
Inom arton månader sedan konferensens
session avslutats skall varje med
lemsstat förelägga landets lagstiftande
församling de konventioner och
rekommendationer som antagits för
lagstiftning eller andra åtgärder.
I skrivelsen lämnas en redogörelse för
det huvudsakliga innehållet i
konventionen och rekommendationen.
Konventionens operativa del omfattar
elva artiklar. Det framhålls att
konventionen inte påverkar mer gynnsamma
bestämmelser tillämpliga på
deltidsarbetande enligt andra ILO-
konventioner. Konventionen omfattar alla
deltidsarbetande. En medlemsstat kan
dock, efter överläggningar med
arbetsmarknadens parter, undanta vissa
kategorier av arbetstagare eller
arbetsplatser från konventionens
tillämpningsområde.
Åtgärder skall vidtas för att garantera
deltidsarbetande samma skydd som
heltidsarbetande med avseende på
organisations- och förhandlingsrätt,
arbetarskydd och diskriminering i
anställningen (art. 4). Deltidsarbetande
skall ha en grundlön beräknad i
proportion till den för jämförbara
heltidsarbetande (art. 5). De
lagstadgade sociala trygghetssystemen
skall anpassas så att deltidsarbetande
har likvärdiga villkor (art. 6). Deras
villkor beträffande skydd vid
havandeskap och barnsbörd,
anställningens upphörande, betald
semester samt ledighet på grund av
sjukdom skall motsvara dem för
jämförbara heltidsanställda (art. 7).
Deltidsarbetande vilkas arbetstid eller
inkomster understiger specificerade
tröskelnivåer kan med vissa
inskränkningar och förbehåll undantas
från tillämpningen av artiklarna 6 och 7
(art. 8).
Konventionen förutsätter åtgärder för
att underlätta möjligheterna till
produktivt och fritt valt deltidsarbete,
som tillgodoser behoven hos både
arbetsgivare och arbetstagare. Övergång
från heltids- till deltidsarbete eller
vice versa skall ske frivilligt (art. 9
och 10).
Slutligen fastslås att konventionens
bestämmelser skall genomföras genom
lagar eller föreskrifter, i den mån de
inte genomförs genom kollektivavtal
eller på annat sätt enligt nationell
praxis (art. 11).
Regeringen delar den grundsyn som kommer
till uttryck i de aktuella instrumenten
om deltidsarbete, nämligen att
deltidsanställda bör omfattas av samma
skydd, förmåner och
utvecklingsmöjligheter som
heltidsanställda, och välkomnar den
enkla och klara utformning konventionen
fått.
Regeringen konstaterar att det i svensk
lagstiftning finns få bestämmelser som
särskilt reglerar deltidsanställdas
villkor. Den svenska lagstiftningen kan
enligt regeringen sägas bygga på ett
antagande om att deltidsanställda skall
behandlas på samma sätt som övriga
arbetstagare och reglerna bedöms
huvudsakligen tillgodose konventionens
krav. De tröskelnivåer som förekommer i
Sverige i arbetslöshetsersättning och
delpension kan förenas med konventionens
krav genom den möjlighet till undantag
som ges enligt artikel 8.
Regeringen bedömer dock att
konventionens bestämmelser i artikel 5
om säkerställande av deltidsarbetandes
grundlön för närvarande inte uppfylls.
Grundlönen skall vara proportionellt
likvärdig lönen för jämförbara
heltidsarbetande. Enligt regeringens
mening skall frågor som gäller löner och
ekonomiska förmåner även i
fortsättningen vara förbehållna parterna
på arbetsmarknaden att avtala om.
Kollektivavtalen på den statliga,
kommunala och privata arbetsmarknaden
gör, såvitt regeringen erfarit, inte
någon skillnad i lönehänseende mellan
hel- och deltidsarbetande. Avtalen
täcker dock inte hela arbetsmarknaden.
Mot bakgrund bl.a. av den tolkning av
artikeln som gjorts i anslutning till
antagandet av konventionen gör
regeringen bedömningen att konventionens
krav inte uppfylls. Formuleringen i
artikeln om åtgärder förenliga med
nationell lagstiftning och praxis skall
vidtas gör det inte möjligt att bortse
från regeringens yttersta ansvar för
genomförandet. Regeringen anser därför
att konventionen inte bör ratificeras.
Två motioner har väckts med anledning av
skrivelsen.
Ingrid Burman och Hans Andersson (båda
v) anser i motion A48 att Sverige skall
ratificera konvention 175 och vidta i
motionen angivna åtgärder rörande
deltidsanställda. Att deltidsanställda
omfattas av samma skyddsnät, förmåner
och utvecklingsmöjligheter som
heltidsanställda är en viktig grundsyn.
Det är inte minst en viktig
jämställdhetsfråga eftersom de flesta
deltidsarbetande är kvinnor. En
ratificering av konventionen innebär,
sägs i motionen, att regeringen måste
vidta åtgärder för att förhindra
diskriminering av deltidsanställda när
det gäller löner och ekonomiska förmåner
och för att underlätta för ofrivilligt
deltidsarbetslösa att övergå till heltid
samt för att ta bort begränsningsregeln
för deltidsarbetslösa i
arbetslöshetsersättningen. En lag om
förbud mot diskriminering av
deltidsanställda i lönehänseende skulle
enligt motionärerna knappast ingripa mer
i den fria förhandlingsrätten än
jämställdhetslagens förbud mot
diskriminering på grund av kön. Vidare
måste arbetstagarnas inflytande över
arbetstidens längd och förläggning
säkerställas liksom deltidsanställdas
företrädesrätt till fler arbetstimmar.
Barbro Johansson m.fl. (mp) framhåller i
motion A47 att det är principiellt
viktigt att ILO:s konventioner får en så
bred uppslutning som möjligt för att
undvika social dumpning. Sverige och
andra länder som i huvudsak uppfyller
konventionens krav bör, sägs i motionen,
gå före och därigenom inspirera andra
länder som inte kommit lika långt att
ansluta sig till konventionen. Enligt
motionen är artikel 5 svårtolkad och
hittills har endast en inofficiell
tolkning av bestämmelsen erhållits från
ILO. Regeringen bör, sägs i motionen, gå
vidare och genom att i första hand
begära en officiell tolkning av
artikeln. Detta skulle förhoppningsvis
kunna skingra oklarheterna i
formuleringarna. Även i annat fall bör
en ratifikation kunna övervägas eftersom
det knappast finns anledning att anta
annat än att alla deltidsarbetande
faktiskt har en grundlön som
proportionellt motsvarar en
heltidsarbetandes lön. Någon
lagstiftning behövs då inte.
Motionärerna begär ett tillkännagivande
i enlighet med detta.
Arbetsmarknadsutskottet har samma
grundsyn som kommer till uttryck i
konventionen och rekommendationen och
som också redovisas i motion A48
nämligen att deltidsanställda i princip
skall omfattas av samma skydd, förmåner
och utvecklingsmöjligheter som
heltidsanställda. I de fall de sociala
förmånerna kopplats till en viss minsta
arbetstid eller inkomst är sådana
bestämmelser i princip tillåtna enligt
konventionen. Med anledning av de
förslag till åtgärder för
deltidsanställda som lämnas i motionen
vill utskottet hänvisa till den
proposition på arbetsrättens område som
regeringen aviserat till slutet av denna
månad. Något skäl att nu närmare
kommentera dessa förslag finns därför
inte. Med det anförda avstyrker
utskottet motion A48.
Som svar på motion A47 vill utskottet
framhålla följande. Det i regeringens
skrivelse angivna tolkningsbesked som
konferenssekretariatet lämnat under
Arbetskonferensen har, enligt vad
utskottet erfarit, sin grund i
bedömningar gjorda av Internationella
arbetsbyråns representanter i
sekretariatet. Beskedet finns vidare
återgivet i konferensutskottets rapport
till Arbetskonferensen.
Arbetsmarknadsutskottet bedömer att det
aktuella tolkningsbeskedet har en sådan
karaktär och tyngd att det inte kan
betraktas som ett inofficiellt
tolkningsbesked. Det finns enligt
utskottets mening inte heller andra skäl
som talar för att regeringen skall
begära att Internationella arbetsbyrån
på nytt tar ställning till tolkningen av
artikel 5 i konventionen. I sammanhanget
bör noteras att Landsorganisationen
(LO), enligt vad utskottet erfarit, i
maj 1996 vänt sig till Internationella
arbetsbyrån i tolkningsfrågan. Den
svenska ILO-kommittén, där LO är
representerat, skall enligt sin
instruktion (SFS 1977:987), behandla
frågor om tillämpningen av icke
ratificerade ILO-konventioner och av
rekommendationer i syfte att främja
deras genomförande och eventuella
ratificering. Utskottet utgår från att
kommittén bevakar frågan om en framtida
ratifikation av det nu aktuella
instrumentet.
Utskottet delar inte motionärernas
uppfattning om att en ratifikation borde
kunna övervägas även utan en ny tolkning
av artikel 5. Utskottet avvisar
förslaget eftersom regeringen, med den
nyss angivna tolkningen av konventionen,
skulle ikläda sig det yttersta ansvaret
för att bestämmelsen om säkerställande
av deltidsarbetandes grundlön genomförs
på hela arbetsmarknaden. Med detta
avstyrker utskottet också motion A47.
Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig med
det anförda till regeringens bedömning i
ratifikationsfrågan innebärande att
Sverige inte för närvarande bör
tillträda ILO:s konvention 175 om
deltidsarbete. Utskottet föreslår att
riksdagen lägger regeringens skrivelse
158 till handlingarna.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen med avslag på
motionerna 1995/96:A47 och 1995/96:
A48 lägger regeringens skrivelse
1995/96:158 till handlingarna.
res. 1 (v)
res. 2 (mp)
Stockholm den 10 oktober 1996
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist
(s), Per Unckel (m), Berit Andnor (s),
Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m),
Elving Andersson (c), Laila Bjurling
(s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson
(s), Kristina Zakrisson (s), Christel
Anderberg (m), Barbro Johansson (mp),
Dan Ericsson (kd), Paavo Vallius (s),
Siri Dannaeus (fp) och Ingrid Burman
(v).
Reservationer
1. Ingrid Burman (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 3 börjar med Arbets
marknadsutskottet har och på s. 4
slutar med motion A48 och som på s. 4
fortsätter med Arbetsmarknadsutskottet
ansluter och slutar med till
handlingarna bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är av största
vikt att Sverige ratificerar
konventionen om deltidsarbete och vidtar
de åtgärder som sägs i motion A48
rörande deltidsanställda. Det är enligt
utskottets mening en viktig grundsyn att
deltidsanställda omfattas av samma
skyddsnät, förmåner och
utvecklingsmöjligheter som
heltidsanställda. Det är inte minst en
viktig jämställdhetsfråga eftersom de
flesta deltidsarbetande är kvinnor. En
ratifikation av konventionen skulle
innebära att regeringen måste vidta
åtgärder för att förhindra
diskriminering av deltidsanställda när
det gäller löner och ekonomiska förmåner
och för att underlätta för ofrivilligt
deltidsarbetslösa att övergå till heltid
samt att ta bort begränsningsregeln för
deltidsarbetslösa i
arbetslöshetsersättningen. Vidare måste
enligt utskottets mening arbetstagarnas
inflytande över arbetstidens längd och
förläggning säkerställas liksom
deltidsanställdas företrädesrätt till
fler arbetstimmar. Vad utskottet anfört
bör riksdagen med anledning av motion
A48 som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
att riksdagen med anledning av
regeringens skrivelse 1995/96:158 och
motionerna 1995/96:A48 och
1995/96:A47 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört om att Sverige bör ratificera
ILO:s konvention nr 175 om
deltidsarbete och om åtgärder rörande
deltidsanställda.
2. Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 4 börjar med Som svar och
slutar med till handlingarna bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar den syn som framförs i
motion A48 om vikten av att ILO:s
konventioner med miniminivåer för
arbetarskydd får en så bred uppslutning
som möjligt för att undvika social
dumpning. Sverige och andra länder som i
huvudsak uppfyller konventionens krav
bör gå före och på så sätt sporra länder
som inte kommit lika långt på området
att också ansluta sig till konventionen.
Regeringen bör enligt utskottets mening
inte nöja sig med den inofficiella
tolkning av artikel 5 som hittills
föreligger utan gå vidare och i första
hand begära en officiell tolkning av
bestämmelsen av ILO. Det skulle kunna
skingra oklarheterna i formuleringarna.
Utskottet anser att även utan ett nytt
tolkningsbesked bör en ratifikation
kunna övervägas. Det finns knappast
anledning att anta annat än att alla
deltidsarbetande faktiskt har en
grundlön som proportionellt motsvarar en
heltidsarbetandes lön. Någon
lagstiftning behövs då inte. Vad
utskottet anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
att riksdagen med anledning av
regeringens skrivelse 1995/96:158 och
motion 1995/96:A47 samt med avslag på
motion 1995/96:A48 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört om frågan att ratificera ILO:s
konvention nr 175 om deltidsarbete.