I detta betänkande behandlas nio motioner från den allmänna motionstiden
hösten 1996 som rör den statliga personalpolitiken och vissa näraliggande
frågor.
Motionerna gäller bl.a Statens löne- och pensionsverk (SPV) och
administrationen av de statliga pensionerna, nivåerna på löner och andra
förmåner till statliga chefer och rekrytering av anställda med
invandrarbakgrund. Samtliga motioner avstyrks.
Reservationer har avgetts av företrädare för Moderata Samlingspartiet,
Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna.
Motionerna
1996/97:A305 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statens ansvar för invandrare på arbetsmarknaden.
1996/97:A602 av Juan Fonseca (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om förslaget om en
personalpolitik inom statens arbetsplatser som motsvarar landets
befolkningssammansättning.
1996/97:A603 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
ledarskapsutbildning för högre ämbetsmän.
1996/97:A604 av Michael Stjernström (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om begränsning av Statens löne- och pensionsverks rätt att åta sig
uppgifter från andra arbetsgivare än statliga myndigheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fri konkurrens vad gäller administration och upphandling av
tjänster rörande de statsanställdas pensioner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillämpandet av lagen om offentlig upphandling vid statliga
myndigheters upphandling av pensionstjänster.
1996/97:A605 av Margit Gennser (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att öppna marknaden för administration och upphandling av statliga
tjänstepensioner för konkurrens,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lagen om offentlig upphandling skall tillämpas även vad gäller
administration av statliga tjänstepensioner.
1996/97:A606 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av "fallskärmar" i statlig tjänst,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att statens utgångspunkt vid löneförhandlingar skall vara att
statsministerns lön skall utgöra ett tak för anställda i staten och i statliga
bolag,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rättvisa löner,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om minskade förmögenhetsklyftor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arvoderade uppdrag, sidouppdrag.
1996/97:A607 av Dan Ericsson och Rose-Marie Frebran (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att pröva frågan om nya och billigare former för chefsavveckling
och tidsbegränsade chefsförordnanden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tidigare riksdagsbeslut om att avtal om löner och förmåner som
träffas med ledande befattningshavare hos statliga myndigheter och i statliga
företag bör ligga på rimlig nivå,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en särskild central enhet för policy och förhandlingsfrågor
avseende chefsrekrytering och avtal med chefer i regeringskansli, statliga
verk och bolag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rekryteringspolitiken och ledarskapet i regeringskansliet.
1996/97:A708 av Jan Backman (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omarbetning av de statliga bestämmelser som bygger på
anställningsform,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utmönstring av begreppet heltidsanställning.
1996/97:A802 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krav på högskolekompetens,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om överklagandenämnden.
Utskottet
Inledning
I detta betänkande behandlas nio motioner som väckts under den allmänna
motionstiden hösten 1996. Flertalet rör den statliga personalpolitiken, såsom
frågor om hanteringen av de statliga tjänstepensionerna, löner och förmåner
till höga chefer inom den statliga sektorn och om rekrytering av anställda med
invandrarbakgrund. I betänkandet behandlas också några motioner med mer
allmänna frågeställningar såsom förmögenhetsklyftorna i samhället och
tillämpningen av vissa arbetsrättsliga begrepp i det statliga regelverket.
Arbetsmarknadsutskottet behandlade senast frågor om den statliga
personalpolitiken förra våren i sitt betänkande 1995/96:AU10. Utskottet kunde
då konstatera att regeringen gett en särskilt utredare i uppdrag att göra en
utvärdering av hur den arbetsgivarpolitiska delegeringen till myndigheterna
under de senaste åren hade fungerat.
Detta uppdrag skall enligt direktiven (dir. 1996:2) redovisas för regeringen
inom kort.
Bakgrunden till utredningen är den omfattande delegering från regeringen
till myndigheterna av befogenheter inom det arbetsgivarpolitiska området som
skett under de senaste tio åren. Dessa förnyelsesträvanden inom
statsförvaltningen har präglats av att mål- och resultatstyrning i stor
utsträckning ersatt central detaljstyrning. En ökad delegering har genomförts
med ett resultatansvar för myndigheterna.
I denna utvärdering av den arbetsgivarpolitiska delegeringen skall utredaren
bl.a. göra en samlad bedömning av effekterna av den personalpolitiska reformen
och lämna förslag om hur den personal- och lönepolitiska utvecklingen vid
statliga myndigheter fortlöpande skall kunna följas av regeringen på ett
överblickbart sätt.
Statliga pensioner
Bakgrund
Statens löne- och pensionsverk (SPV) skall enligt sin instruktion (1988:113)
svara för den statliga tjänstepensioneringen, statens
tjänstegrupplivförsäkring och de centrala personaladministrativa systemen,
allt i den utsträckning dessa frågor inte ankommer på någon annan myndighet.
Enligt instruktionen får SPV även utföra sådana uppgifter åt myndigheter och
andra uppdragsgivare som har samband med verkets huvuduppgifter.
Den statliga tjänstepensioneringen är sedan slutet av 1980-talet en kraftigt
krympande marknad. Minskningen beror på omfattande bolagiseringar och
nedskärningar inom den statliga sektorn och på att kommunala i stället för
statliga anställningsvillkor börjat gälla för skolledare och lärare i det
kommunala skolväsendet. Antalet arbetstagare inom det statliga
tjänstepensionsområdet har minskat från 600 000 år 1990 till 230 000 i dag.
SPV:s pensionshantering är avgiftsfinansierad sedan början av 1990-talet.
Monopoldelen av SPV:s verksamhet består i huvudsak av administration i form
av matrikelföring, beräkning, förmånsreglering och utbetalning av
förmånsbestämda pensioner enligt statliga pensionsavtal och författningar samt
av råd och information till arbetsgivare, anställda och pensionärer.
Pensionerna finansieras för närvarande enligt fördelningssystem direkt ur
statsbudgeten. Någon fondering för framtida pensionsutbetalning sker inte.
Ersättning till SPV för administrationen av denna monopoldel av den statliga
tjänstepensioneringen beslutas av regeringen. Den tas ut av de statliga
myndigheterna som en procentsats, för närvarande 0,1 % av lönesumman. Avgiften
är oberoende av vilka kostnader som den enskilda myndighetens anställda och
pensionärer faktiskt orsakar SPV. Den har varit oförändrad sedan budgetåret
1991/92.
Inom delar av den statliga tjänstepensioneringen råder sedan ett par år fri
konkurrens. Det gäller bl.a. den kompletterande ålderspensionen, Kåpan, enligt
det statliga pensionsavtalet PA-91. I de fall SPV svarar för administrationen
regleras administrationen och ersättningen till SPV i avtal med kunden.
Någon motsvarighet till monopoldelen av den statliga tjänstepensionen finns
inte för den kommunala sektorn. På denna marknad verkar Kommunsektorns Pension
AB (KPA). KPA ägs indirekt av Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Bolaget
sluter civilrättsliga avtal med kunderna, som är kommuner, landsting, Svenska
kyrkans församlingar och bolag inom den kommunala sektorn.
Sedan ett par år tillbaka verkar SPV på såväl den kommunala som den statliga
och privata sektorn. Det kan nämnas att SPV, efter regeringens godkännande i
juni 1992, har avtal med Stockholms kommun om kommunens
pensionsadministration.
Enligt SPV:s egna uppgifter är verket konkurrensutsatt till 70 % av
omsättningen.
Enligt budgetpropositionen för år 1997 anser regeringen (volym 5, utg.omr.
14, punkt 6.4) att SPV mot bakgrund av den krympande marknaden bör få åta sig
uppdrag från andra arbetsgivare än statliga myndigheter under förutsättning
att det är fråga om uppgifter som ligger nära SPV:s huvuduppgifter. Enligt
propositionen skall uppdrag från icke statliga uppdragsgivare redovisas
separat under egna resultatområden som skall bära sina egna kostnader.
På de konkurrensutsatta delarna av pensionsadministationen gäller lagen om
offentlig upphandling.
Motionerna
Två motioner, A604 av Michael Stjernström (kd) och A605 av Margit Gennser (m),
gäller den statliga tjänstepensioneringen.
Margit Gennser (m) vänder sig i A605 mot SPV:s monopol. De avgifter som
myndigheterna betalar kan vara mer än dubbelt så höga som på den
konkurrensutsatta marknaden. Motionären anser att monopoliserad internservice
till fantasipriser i längden får negativa effekter för samhällsekonomin.
Marknaden bör öppnas för konkurrens (yrk. 1) och lagen om offentlig
upphandling bör vara tillämplig (yrk. 2).
Michael Stjernström (kd) anser i motion A604 att situationen blivit ohållbar
sedan SPV börjat agera utanför den statliga marknaden i konkurrens med andra
bolag. Ett statligt serviceorgan bör inte konkurrera på den fria marknaden,
anser motionären. Risken finns att intäkterna från den statliga verksamheten
används som bas för affärsverksamheten. Statens pengar riskeras samtidigt som
övriga bolag på marknaden får en nackdel. SPV:s rätt att åta sig uppdrag från
andra arbetsgivare än statliga myndigheter bör begränsas (yrk. 1). Fri
konkurrens bör gälla för statlig pensionsadministration och upphandling av
tjänster som rör statsanställdas pensioner (yrk. 2). Liksom i m-motionen yrkas
att lagen om offentlig upphandling görs tillämplig (yrk. 3).
Utskottets överväganden
I 1992/93 års budgetproposition (prop. 1992/93:100, Bil. 8, s. 6 ff)
utvecklade regeringen sina tankar om organisationen och finansieringen av det
administrativa stödet till myndigheterna. Bakgrunden var den påverkan på
myndigheternas stödbehov som blev effekten av delegeringen av finansiellt
ansvar till myndigheterna. Ett skäl för att behålla modellen med SPV som
ansvarigt för den samlade administrationen av pensionerna var att huvuddelen
av pensionerna inklusive administrationen finansieras med ett
fördelningssystem. Systemet måste fungera även vid förändringar i
myndighetsstrukturen. Någon instans måste med andra ord svara för att en
pension betalas ut även om myndigheten där pensionären varit anställd lagts
ned. Saken skulle dock enligt propositionen kunna komma i ett annat läge vid
en övergång till ett premiereservsystem.
Ett annat synsätt anlades när det gäller löneadministrationen. De statliga
myndigheterna skulle inte vara tvungna att välja det lönesystem som
tillhandahålls av SPV.
I 1992/93 års proposition uttalade regeringen även att SPV även bör ha rätt
att sälja tjänster utanför statsförvaltningen.
Som framgått inledningsvis anser regeringen enligt budgetpropositionen för
år 1997 att SPV mot bakgrund av den krympande marknaden bör få åta sig uppdrag
från andra arbetsgivare än statliga myndigheter under förutsättning att det är
fråga om uppgifter som ligger nära SPV:s huvuduppgifter. Enligt
regleringsbrevet är syftet att SPV genom ökade volymer bättre skall kunna
utnyttja sina resurser och sin kompetens och därmed hålla nere kostnaderna för
pensionsverksamheten som helhet.
Arbetsmarknadsutskottet har erfarit att KPA under hösten 1996 hos
Konkurrensverket begärt att verket i enlighet med sin instruktion skall verka
för att avreglera den statliga tjänstepensionsmarknaden. KPA gör gällande att
monopolet medför att det inte är möjligt för andra aktörer att konkurrera med
SPV på denna marknad samtidigt som SPV är aktivt på den kommunala
tjänstepensionsmarknaden. Konkurrens på lika villkor föreligger därmed inte
enligt KPA. SPV, som bl.a. avvisar påståenden om att verket skulle erbjuda för
låga priser på den kommunala marknaden och att priserna på den statliga
marknaden skulle vara för höga, har för sin del hemställt att Konkurrensverket
agerar för en effektiv konkurrens på den kommunala marknaden.
Konkurrensverket har ännu inte beslutat i ärendet (994/96).
I sammanhanget bör också observeras att regeringen i budgetpropositionen
föreslagit att SPV:s administration fr.o.m. 1998 skall utökas med en
försäkringsmässig beräkning av premier. Myndigheterna skall betala för sina
anställdas tjänstepensioner genom premier till en intern statlig
försäkringsgivare i stället för som i dag genom ett schablonmässigt beräknat
lönekostnadspålägg.
Enligt utskottets mening finns det skäl att avvakta Konkurrensverkets syn på
frågan om avreglering av den statliga tjänstepensionsmarknaden. Utskottet, som
inte anser den nuvarande ordningen tillfredsställande, utgår från att
regeringen följer ärendet och återkommer till riksdagen för det fall att
Konkurrensverkets ställningstagande föranleder det.
När det gäller frågan om SPV:s möjlighet att agera på den konkurrensutsatta
delen av pensionsmarknaden delar utskottet den principiella uppfattning som
kommer till uttryck i motion A604 att en statlig myndighet inte får skaffa sig
konkurrensfördelar genom underprissättning, som kan möjliggöras genom monopol
på en annan marknad. Även denna fråga kan antas bli prövad av
Konkurrensverket. Utskottet vill i sammanhanget hänvisa till vad som anförts i
budgetpropositionen för år 1997. Uppdrag från icke statliga arbetsgivare skall
redovisas separat under egna resultatområden som skall bära sina egna
kostnader. Mot bakgrund av att de konkurrensutsatta delarna av SPV:s
verksamhet ökar i omfattning avser regeringen att pröva under vilka
förutsättningar verksamheten bör bedrivas i framtiden. Utskottet kan alltså
utgå från att regeringen återkommer till riksdagen i frågan.
Frågan om upphandlingslagen skall göras tillämplig är beroende av det
principiella ställningstagandet om SPV även fortsättningsvis skall ansvara för
den statliga pensionsadministrationen.
Sammanfattningsvis kommer utskottet fram till att de nu berörda motionerna
A604 och A605 bör avslås av riksdagen.
Löner och andra förmåner till statliga chefer m.m.
I det förutnämnda betänkandet 1995/96:AU10 våren 1996 uppehöll sig utskottet
vid frågan om tidsbegränsning av chefsförordnanden och chefsavveckling och i
anslutning till det särskilt frågan om löner och andra ersättningar.
Saken tas nu upp i två motioner. Båda anknyter till utskottets uttalanden
förra våren.
Johan Lönnroth m.fl. (v) anser i motion A606 att det under det senaste året
redovisats det som motionärerna beskriver som fantasilöner för chefer i
statliga verk och bolag. Motionärerna betonar att det har stor betydelse för
moralen i samhället hur dessa frågor hanteras. Trots riksdagens uttalande
under 1995/96 års riksmöte om en ?rimlig nivå? på löner och andra förmåner,
fick under sommaren 1996 den nyanställde chefen för AMU-gruppen en månadslön
på 160 000 kr. Det finns behov av en översyn av avgångsvederlag för ledande
befattningshavare inom statlig verksamhet (yrk. 1). Utgångspunkten vid
löneförhandlingar skall vara att statsministerns lön utgör lönetak för
anställda i stat och statliga bolag (yrk. 2).
I motionen framhålls också att höga statliga befattningshavare ofta har
olika uppdrag i styrelser, utredningar och liknande som inte ingår i det
ordinarie arbetet. Grundprincipen måste vara att lön och övriga förmåner är
beräknade för allt det arbete som förväntas ingå i befattningen. Motionärerna
föreslår att riksdagen skall ge regeringen i uppdrag att fastställa en princip
om lönereduktion vid arvoderade sidouppdrag inom den statliga sektorn (yrk.
5).
Dan Ericsson och Rose-Marie Frebran (kd) anser i motion A607 att det är
nödvändigt att inom hela Regeringskansliet göra en kartläggning av förekomsten
av bl.a. avtal om avgångsvederlag i statliga bolag liknande den som
Finansdepartementet gör inom sitt ansvarsområde och den som tidigare gjordes
på Kommunikationsdepartementets område. Motionärerna föreslår att man också
skall pröva frågan om nya och billigare former för chefsavveckling och om
tidsbegränsade chefsförordnanden (yrk. 1).
I motionen erinras, liksom i v-motionen, om riksdagens uttalande våren 1996
om att löner och förmåner till ledande befattningshavare i statliga
myndigheter och företag skall ligga på en rimlig nivå och att regeringen bör
göra mera för att stävja eventuella missförhållanden. Motionärerna är kritiska
bl.a. till att arbetsmarknadsministern efter riksdagens uttalande inte motsatt
sig chefslönesättningen inom AMU-gruppen. Riksdagen måste därför agera på nytt
(yrk. 2).
Det finns enligt motionen också skäl att inrätta en central enhet för policy
och förhandlingsfrågor rörande chefsrekrytering och avtal med chefer i
Regeringskansliet, statliga verk och bolag (yrk. 3).
Motionärerna begär slutligen ett tillkännagivande om vad som sägs i motionen
om rekryteringspolitiken och ledarskapet i Regeringskansliet. Vid
tjänstetillsättningar bör kravspecifikationer ställas upp. Större vikt bör
läggas vid andra meriter än politiska (yrk. 4).
Utskottets överväganden
Vad först gäller löner och anställningsvillkor för myndighetschefer m.fl.
gäller i korthet följande.
Flertalet myndighetschefer - generaldirektörer, landshövdingar, rektorer och
de högsta militära cheferna - anställs för bestämd tid. De har inte
anställningsskydd enligt lagen om anställningsskydd (LAS) men kan å andra
sidan inte sägas upp innan anställningstiden löpt ut. I vissa fall föreligger
förflyttningsskyldighet till annan statlig anställning.
Övriga myndighetschefer är anställda antingen tills vidare eller tills
vidare, dock längst till viss tidpunkt. De kan avskedas eller sägas upp enligt
reglerna i LAS.
Ett fåtal myndighetschefer inom rättsväsendet är anställda med fullmakt. De
kan i princip inte sägas upp.
Myndighetscheferna och vissa andra högre tjänstemän, bl.a.
chefstjänstemännen i Regeringskansliet, tillhör regeringens frikrets enligt
chefsavtalet. Inalles består denna krets av omkring 350 personer. Chefsavtalet
innebär bl.a. att regeringen ensidigt bestämmer deras lön. Detta gäller såväl
vid nyanställning som vid revisioner. Myndighetscheferna är inte garanterade
de lönehöjningar som avtalas i de olika s.k. RALS-avtalen.
Lönen för myndighetscheferna är med vissa undantag individuell och bestäms
med utgångspunkt i bl.a. de krav som ställs på innehavaren, dennes
kvalifikationer och erfarenhet.
Som ett hjälpmedel vid lönesättningen och för att åstadkomma en viss
lönestruktur är verkschefsbefattningarna indelade i fyra grupper, A-D. Vid
grupperingen vägs in faktorer såsom myndigheternas storlek, regional
organisation, olika ekonomiska faktorer, verksamhetens komplexitet, utsatthet
m.m.
Finansdepartementet har en sammanhållande roll i förhållande till personer
som anställs genom regeringsbeslut. En representant för departementet deltar i
löneförhandlingarna.
Enligt den senaste lönerevisionen varierar månadslönerna för
generaldirektörerna, med ett undantag, mellan 40 000 och 93 000 kr. För
flertalet ligger lönen mellan 40 000 och 55 000 kr.
I fråga om anställningsvillkor i övrigt, t.ex. löneavdrag vid ledighet och
sjukdom, gäller i stort samma villkor som för övriga statstjänstemän.
Följande gäller beträffande avgångsförmåner.
Myndighetschefer omfattas, i likhet med andra statsanställda, av det
statliga pensionsavtalet. Pensionsåldern är 65 år.
Från den 1 oktober 1995 gäller chefspensionsförordningen. En myndighetschef
som inte erbjuds fortsatt anställning och inte blir berättigad till pension
har rätt till avgångsvederlag. Detta utgörs av den pensionsgrundande lönen i
anställningen och betalas ut under högst 24 månader. Avgångsvederlaget skall
minskas med inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete.
En myndighetschef som har fyllt 55 år och inte erbjuds fortsatt anställning
har rätt till pension i stället för avgångsvederlag om han eller hon har minst
6 års oavbruten chefsanställning. En myndighetschef som har fyllt 60 år och
har minst 12 års oavbruten chefsanställning kan avböja erbjudande om fortsatt
anställning och välja att gå i pension.
Hel pension är 65 % av en på visst sätt basbeloppsuppräknad lön. På löner
över 30 basbelopp utges ingen pension.
Pensionen minskas för den som inte har 12 års chefsanställning. Den minskas
också med hänsyn till andra inkomster som arbetstagaren har före 65 år.
Vad gäller chefer i statliga bolag har regeringen genom Finansdepartementet
i december 1996 antagit nya riktlinjer rörande anställningsvillkor för
personer i företagsledande eller därmed jämförlig ställning.
En bakgrund till beslutet att upphäva de sedan 1994 gällande riktlinjerna
var de senaste årens dialoger och uppföljningar mellan företrädare för staten
som ägare och bolagsstyrelser som visat att 1994 års riktlinjer behövt kom-
pletteras och förtydligas.
På uppdrag av Finansdepartementet har en revisor gjort en genomgång mot 1994
års riktlinjebeslut av löner och villkor m.m. för drygt 400 ledande
befattningshavare. Syftet var att rapportera avvikelser. Enligt rapporten, som
överlämnades i december 1996, kunde en förhållandevis stor följsamhet
konstateras. En allmän notering i fråga om de ca 200 årsredovisningarna var
att det fungerar väl i moderbolagen, men inte så väl i dotterbolagen. I frågan
om uppsägnings- och avgångsvederlagsperiod noteras att riktlinjernas ?tak? på
24 månader verkar ha haft begränsat genomslag. ?Taket? syntes ha blivit
?golv?.
De nya riktlinjerna från december 1996 anger att löner och övriga förmåner
skall vara konkurrenskraftiga. Företagsledarna i bolag som ägs av staten skall
dock inte vara löneledande i jämförelse med motsvarande privatägda företag.
För företagsledare som verkar inom monopolföretag och inom företag vars
verksamhet finansieras till övervägande del över statsbudgeten bör lönenivån
sättas efter en jämförelse med företag som verkar på icke konkurrensutsatta
marknader och med statliga verk.
Det sägs särskilt att personer i företagsledande eller därmed jämförlig
ställning i ett bolag i en koncern i normalfallet inte skall uppbära
ytterligare arvode för styrelseuppdrag i andra bolag inom samma koncern.
Pensionsförmånerna bör ses som en del i de samlade förmånsvillkoren och
skall ställas i relation till lön och övriga förmåner. Pensionsåldern bör
ligga i intervallet 60-65 år. En lägre pensionsålder bör motsvaras av en lägre
pensionsnivå.
Vid uppsägning från bolagets sida kan en avgångsersättning utges som får
motsvara högst 24 månader inklusive uppsägningstid. Ersättningen skall
reduceras vid ny anställning eller inkomst från annan förvärvsverksamhet.
Det sägs också att avtalet bör innehålla bestämmelser som gör det möjligt
att helt eller delvis hålla inne avgångsersättning om oegentligheter eller
försummelser upptäcks.
I årsredovisningen skall uppgift lämnas för koncernchefen och verkställande
direktören om bl.a. summan av ersättningar och övriga förmåner, de
väsentligaste villkoren i avtal om framtida pension och om avgångsvederlag.
Även för ledningen i övrigt lämnas en sammanfattande redovisning av villkor
för pension och avgångsvederlag.
Utskottet kan med hänvisning till redovisningen ovan först konstatera att det
numera måste anses finnas en ganska god överblick över lönenivåer och
avgångsvederlag inom statlig verksamhet. Någon kartläggning av det slag som
efterlyses i både v- och kd-motionen kan därför inte anses erforderlig.
Motionerna A606 yrkande 1 och A607 yrkande 1 i motsvarande del avstyrks
därför.
Förslaget i v-motionen om att statsministerns lön, 75 000 kr per månad,
skall utgöra lönetak föranleder den kommentaren att det stora flertalet
myndighetschefer - som sig bör - har löner som är betydligt lägre. Jämförelser
med cheferna i de statliga bolagen är enligt utskottets mening inte helt
relevanta. Utskottet ansluter sig till de ovan angivna riktlinjerna som
innebär att dessa löner skall vara konkurrenskraftiga, men inte löneledande.
Med anledning av förslaget i samma motion om lönereduktion vid arvoderade
sidouppdrag kan utskottet konstatera att detta enligt vad som framgår av
redovisningen ovan redan gäller som princip inom koncerner. Med det anförda
avstyrks motion A606 yrkandena 2 och 5.
Som framgått har de flesta myndighetschefer förordnanden för bestämd tid,
något som kd-motionen också förordar. Med anledning av förslaget i samma
motion om nya och billigare former för chefsavveckling vill utskottet hänvisa
till de nya riktlinjerna. Utskottet anser att dessa ger uttryck för en rimlig
avvägning. Något skäl att göra en ny prövning av dessa frågor föreligger inte
enligt utskottets mening. Inte heller finns det anledning att föreslå en
särskild central enhet för policy- och förhandlingsfrågor, ett motionsförslag
som även prövades i utskottets betänkande våren 1996. Som framgått ovan har
Finansdepartementet redan en samordnande funktion när det gäller
myndighetscheferna, och genom att en representant deltar i löneförhandlingarna
möjliggörs kontroll och överblick. Till detta kommer att den särskilde
utredare som gör en utvärdering av den arbetsgivarpolitiska delegeringen till
myndigheterna även skall lämna förslag om hur den personal- och lönepolitiska
utvecklingen vid de statliga myndigheterna fortlöpande skall kunna följas av
regeringen på ett överblickbart sätt. Som nämnts skall utredaren presentera
sina förslag inom kort.
Det finns inte heller nu anledning att göra något tillkännagivande om
rekryteringspolitiken och ledarskapet i Regeringskansliet. I förra vårens
betänkande behandlades denna fråga tämligen utförligt (s. 11-13).
Sammanfattningsvis kunde det konstateras att det redan påbörjats ett arbete
inom Regeringskansliet. Utskottet förutsatte att de riktlinjer som fastställs
t.ex. i fråga om rekrytering av myndighetschefer också tillämpas i praktiken.
Med det anförda avstyrks motion A607 yrkandena 1 i motsvarande del samt 3
och 4.
Slutligen tar utskottet upp det motionskrav, A607 (yrk. 2), som direkt
anknyter till utskottets uttalande våren 1996 om rimliga nivåer på löner och
andra förmåner till ledande befattningshavare hos statliga myndigheter och i
statliga företag. Utskottet anförde då att det finns skäl att vara upprörd
över de orimligt stora belopp som personer i ledande ställning kunnat göra
anspråk på. Särskilt gällde det vissa s.k. fallskärmsavtal som framstått som
djupt orättfärdiga vid en jämförelse med den ersättning som vanliga löntagare
kan påräkna vid arbetslöshet.
Utskottet står fast vid uppfattningen att det fortfarande finns anledning
att reagera mot överdrifter som förekommer i vissa anställningsavtal. Den
tidigare återgivna revisorsrapporten visar ju också att det förekommer
avvikelser i förhållande till riktlinjerna. Samtidigt framgår av rapporten att
många avtal omförhandlats i syfte att efterkomma riktlinjebeslutet. Det finns
enligt utskottets mening goda skäl att anta att rapporten och de nya
riktlinjerna kommer att leda till ytterligare omförhandlingar och bättre
följsamhet. Särskilt viktigt är att de nya riktlinjerna verkligen kommer till
berörda parters kännedom - i revisorsrapporten noteras att det förekommit
brister i detta hänseende.
Det bör framhållas att det inte kan vara riksdagens sak att ange vad som i
ett enskilt fall skall bedömas som en rimlig lönenivå. Avvikelser från
riktlinjerna måste kunna förekomma. Man kan ju t.ex. inte utesluta att läget i
en förhandling varit så speciellt att i sällsynta undantagsfall även en mycket
hög lön måste godtas.
Utskottet utgår från att man i framtiden inte skall behöva höra talas om
provocerande höga löner och andra förmåner till chefer som dessutom kanske
varit försumliga eller på annat sätt misskött sitt arbete. Det kan inte nog
understrykas hur viktigt det är att staten som arbetsgivare uppträder som ett
föredöme i detta sammanhang.
Utskottet anser inte att något tillkommit efter förra vårens
riksdagsuttalande som i detta ärende ger anledning till något nytt uttalande
till regeringen. Till frågan om chefslönesättningen inom AMU-gruppen
återkommer utskottet i samband med behandlingen inom kort av en
regeringsskrivelse och ett förslag från Riksdagens revisorer.
Med detta avstyrks motion A607 yrkande 2.
Förmögenhetsklyftor
Utskottet tar i detta sammanhang också upp ett yrkande i den förut nämnda v-
motionen A606 av Johan Lönnroth m.fl. Motionärerna för fram sin uppfattning om
behovet av allmänt minskade förmögenhetsklyftor i samhället. Stora
klassklyftor splittrar samhällen och ökar spänningarna, sägs det. Enligt
motionen bör regeringen presentera ett handlingsprogram för hur detta skall
uppnås (yrk. 4).
Med anledning av detta förslag vill utskottet framhålla följande. Sverige är
ett av världens mest jämlika länder och bör så förbli. Vad utskottet anfört
ovan om chefslönerna är ett, om än begränsat, uttryck för en sådan
grundläggande hållning i politiken.
Det stora hotet mot jämlikhet och välfärd är massarbetslösheten.
Arbetslösheten undergräver välfärden genom att såväl samhällsekonomi som
samhällsmoral försvagas. Den skapar klyftor och påfrestningar både för vuxna
och barn. I takt med att arbetslösheten sjunker och statsfinanserna stärks kan
utrymme skapas för åtgärder som förbättrar inkomstfördelningen utan att
budgetsaneringen äventyras. Att bekämpa arbetslösheten står högst på den
politiska dagordningen. En sådan politik är det effektivaste vapnet mot ökade
klyftor i samhället.
Med det anförda avstyrks förslaget om ett särskilt handlingsprogram av det
slag som motionärerna efterlyser.
Bedömningsgrunder vid tillsättning av statliga befattningar
Carl G Nilsson (m) erinrar i motion A802 om regeringsformens föreskrift om
förtjänst och skicklighet som bedömningsgrunder vid tillsättande av statliga
tjänster. Enligt motionären kan den praxis som utvecklats, som innebär att
vissa statliga tjänster förutsätter högskolekompetens, medföra att personer
över 45 år utestängs från nya kompetensområden, t.ex. informationsteknik, där
högskoleutbildningen startade under 1970-talet. Inom flera områden bör lång
och väl vitsordad praktisk erfarenhet jämställas eller rent av ges företräde
framför högskoleexamen (yrk. 1).
Enligt motionen bör vidare överklagandenämndernas regelverk och
tillämpningen av dessa ses över. Enligt motionärens uppfattning förefaller det
som om överklagandeärenden ofta behandlas summariskt. Endast i undantagsfall
utmynnar de till den klagandes fördel. Dessutom tar handläggningen enligt
motionen oacceptabelt lång tid (yrk. 2).
Utskottets överväganden
Utskottet vill anföra följande med anledning av motionen. Vid tillsättning av
statliga tjänster (anställningar) skall enligt 11 kap. 9 § andra stycket
regeringsformen avseende fästas endast vid sakliga grunder såsom förtjänst och
skicklighet. Förtjänst och skicklighet anges bara som exempel, även andra
sakliga grunder kan vägas in vid bedömningen, t.ex. arbetsmarknadspolitiska
hänsyn eller jämställdhetsintresset. Enligt 4 § lagen om offentlig anställning
(LOA) skall skickligheten sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för
något annat. Bestämmelsen i regeringsformen ger allmänt uttryck för principen
att statliga tjänster skall tillsättas efter objektiva grunder utan
hänsynstagande till ovidkommande omständigheter. Några riktlinjer för hur
olika slag av meriter skall bedömas i sig eller i förhållande till varandra
ges inte i lagen, bortsett från den nyssnämnda regeln i LOA.
Beslut i ett tillsättningsärende kan överklagas till regeringen. På några
statliga områden finns särskilda överklagandenämnder. Dessa är
Överklagandenämnden för högskolan och Överklagandenämnden för totalförsvaret.
Motionären synes efterfråga regler eller riktlinjer för t.ex. hur
yrkeserfarenhet skall värderas i förhållande till teoretiska meriter som
högskoleutbildning. Eftersom förhållandena skiftar så kraftigt är det knappast
möjligt att annat än i så allmänna ordalag som används i regeringsformen och
LOA ange vad som avses. En annan sak är att staten som arbetsgivare i
policydokument och liknande kan ge uttryck för vilka allmänna principer som
bör tillämpas vid rekryteringen till statliga anställningar.
Vad gäller synpunkterna på överklagandenämnderna kan följande sägas. Något
särskilt regelverk finns inte - utskottet bortser från interna arbetsordningar
och liknande - förutom respektive myndighetsinstruktion och det allmänna
förvaltningsrättsliga regelverket.
Högskolans överklagandenämnd berörs i ett nyligen publicerat betänkande,
Lärare för högskola i utveckling, SOU 1996:166, som nu är ute på remiss. Bl.a.
föreslås en ordning med prövningstillstånd mot bakgrund av den stora mängden
relativt enkla ärenden. Det påpekas att rätten till överklagande även med en
sådan ordning kommer att vara mer omfattande än i motsvarande system i
jämförbara länder. Utskottet konstaterar med detta att nämndens verksamhet är
under övervägande.
Totalförsvarets överklagandenämnd inrättades så sent som 1995. Det är därför
enligt utskottets mening för tidigt att dra några slutsatser om verksamheten
där.
Sammanfattningsvis anser utskottet att den nu behandlade motionen inte bör
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Motion A802 avstyrks således.
Lönediskriminering m.m.
I motion A606 av Johan Lönnroth m.fl. (v) anförs att lönediskriminering på
grund av kön ökar i samhället. Staten som arbetsgivare har ett ansvar och en
möjlighet att aktivt bekämpa lönediskriminering. Regeringen måste ålägga
Statens arbetsgivarverk att aktivt motverka löneskillnader på grund av kön och
att ange en tidsplan för när dessa skall vara avskaffade. En årlig utvärdering
av arbetet bör ske (yrk. 3).
Utskottets överväganden
Utskottet vill med anledning av denna motion anföra följande.
Styrelsen för Arbetsgivarverket har fastställt ett långsiktigt program för
jämställdhetsarbetet. Med en policyskrift, Att kartlägga löneskillnader - Att
förebygga lönediskriminering, vill verket bidra till att utveckla den lokala
arbetsgivarpolitiken i syfte att motverka löneskillnader. Verket har också
gett ut en handbok, Konsten att sätta lön, och tillhandahåller dataprogram som
möjliggör lönejämförelser.
Enligt vad som framgår av ramavtalet 1995-1998 mellan Arbetsgivarverket och
SEKO har de lokala parterna analyserat kvinnors löner i förhållande till
männens. Om parterna enas om att dessa analyser visat att det finns osakliga
löneskillnader på myndigheten skall dessa enligt ramavtalet regleras i de
lokala förhandlingarna.
Nämnas bör också ett antal seminarier som Arbetsgivarverket arrangerade
under 1996 för att i samverkan med myndigheterna utveckla arbetsgivarpolitiska
förhållningssätt. Ett underlag, Lön, löneskillnader & arbetsvärdering, finns
utarbetat för ändamålet.
Med detta kan utskottet konstatera att Arbetsgivarverket redan bedriver ett
aktivt arbete i förhållande till de statliga arbetsgivarna för att eliminera
och förhindra diskriminerande skillnader i lön och andra anställningsvillkor.
Något särskilt åläggande från regeringen kan därför inte anses påkallat.
Motionen avstyrks således i den berörda delen (yrk. 3).
Rekrytering av anställda med invandrarbakgrund m.m.
Vänsterpartiet pekar i motion A305 på förhållandet att trots att det svenska
samhället under det senaste årtiondet förändrats och berikats med människor
från olika kulturer och med olika bakgrund så återspeglas inte detta bland
statligt anställda. Rekryteringspolitiken handlar bl.a. om att finna människor
med olika slag av kompetens. Det finns enligt motionen alltför få anställda
med invandrarbakgrund inom alla sektorer och på alla nivåer inom den statliga
sektorn. I motionen föreslås därför att det i fortsättningen skall vara ett
övergripande mål för den statliga rekryteringspolitiken att anställa fler
personer med invandrarbakgrund (yrk. 24).
Juan Fonseca (s) anser i motion A602 att staten måste utforma en
personalpolitik som syftar till att främja mångfalden på alla statliga
arbetsplatser. Varje statlig myndighet/organisation bör få i uppdrag att
utarbeta handlingsprogram som syftar till att anställa människor med olika
ursprung på arbetsplatsen, särskilt i högre befattningar. En offensiv
kompetensutvecklingspolitik för anställda med invandrarbakgrund bör utarbetas.
Språk- och kulturkompetensen hos de anställda bör tas till vara. Det bör också
ges utbildning i kulturmötesfrågor bland olika personalgrupper.
Utskottets överväganden
Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller
önskemålet om en ökad andel statligt anställda med invandrarbakgrund, och
detta inom alla sektorer och på alla nivåer. Staten bör här liksom på andra
områden vara en föredömlig arbetsgivare.
En nyligen utgiven policyskrift från Arbetsgivarverket, Kulturell mångfald,
En styrka för svensk statsförvaltning, syftar till att skapa goda exempel i
arbetet att göra statliga arbetsplatser mångkulturella. Det betonas att de
grundläggande besluten om att anställa och utveckla invandrares kompetens är
policyfrågor för den högsta ledningen i de statliga verken och myndigheterna.
En strategisk plan behövs i arbetet för att rekrytera invandrare. Några
konkreta idéer ges för arbetsplatser som vill öka den etniska mångfalden. I
skriften finns också praktiska upplysningar om t.ex. myndigheter och andra med
olika funktioner på invandrarområdet.
I sammanhanget bör också nämnas att regeringen för kort tid sedan beslutade
om direktiv (dir. 1997:11) till en översyn av lagen mot etnisk diskriminering.
I uppdraget ingår att överväga möjligheterna att i den lagen, på motsvarande
sätt som i jämställdhetslagen, införa föreskrifter för arbetsgivaren om dels
aktiva åtgärder mot etnisk diskriminering, dels årliga planer motsvarande
jämställdhetsplanerna enligt jämställdhetslagen. Som exempel nämns utvecklande
av metoder för rekrytering och introduktion av nyanställda samt hur mångfalden
skall kunna kopplas till utveckling och planering av verksamheten.
Med det anförda kan utskottet konstatera att ansträngningarna ökar för att
åstadkomma kulturell och etnisk mångfald inom den statliga sektorn.
Motionernas krav på den statliga personal- och rekryteringspolitiken får i
väsentliga delar anses tillgodosedda. Motionerna A305 i berörd del och A602
avstyrks därför.
Ledarskapsutbildning för högre ämbetsmän
Barbro Westerholm (fp) föreslår i motion A603 ett tillkännagivande till
regeringen om behovet av en ledarskapsutbildning för högre ämbetsmän i Sverige
motsvarande den utbildning som ges vid l´École Nationale d´Administration i
Frankrike. Målet är att utbilda ledare på högsta nivå. Utbildningen skulle
riktas mot personer med hög kompetens och livserfarenhet.
Utskottets överväganden
Förra vårens personalpolitiska betänkande 1995/96:AU10 berörde utnämningar av
verkschefer och rekryteringspolitiken inom Regeringskansliet. En hänvisning
gjordes till de policydokument som utarbetats inom Regeringskansliet.
Arbetsmarknadsutskottet, liksom konstitutionsutskottet i sitt yttrande,
förutsatte att de riktlinjer som kommit till uttryck i regeringens
chefsprogram också tillämpas i praktiken. Den nu behandlade motionen ger
enligt utskottets mening inget underlag för en uppfattning om värdet för högre
ämbetsmän här i landet av den ledarskapsutbildning som avses i motionen. I
vilket fall kan det inte vara riksdagens sak att mera preciserat ange vilka
utbildningar som kan anses svara mot de krav som bör ställas vid
rekryteringen. Motionen avstyrks med det anförda.
Övriga frågor
Jan Backman (m) ifrågasätter i motion A708 en fortsatt tillämpning av
traditionella arbetsrättsliga begrepp som heltid, deltid,
tillsvidareanställning och fast anställning. Begreppen används ofta i statliga
regelverk och har därigenom kommit att anses som så entydiga att de tillämpas
även i andra sammanhang, t.ex. av hyresvärdar vid uthyrning av lägenheter och
av banker vid kreditbedömningar. Motionären anser att en fortsatt tillämpning
av dessa begrepp motverkar en önskad flexibilitet på arbetsmarknaden och
föreslår en omarbetning av de statliga bestämmelserna som bygger på
anställningsform (yrk. 1) och en utmönstring av begreppet heltidsanställning
(yrk. 2).
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet har svårt att se hur de begrepp som motionären
invänder mot skulle kunna utmönstras ur lagstiftningen. Vissa sociala
skyddssystem måste rimligen bygga på att man gör en distinktion mellan
heltids- och deltidsarbete. Det är enligt utskottets mening ett förenklat
synsätt att förmåner av olika slag som bygger på heltidsbegreppet i stället
skulle kunna relateras till den utbetalda lönen eller timlönen. Det går
knappast heller att bortse från den faktiska och rättsliga skillnaden mellan
olika anställningsformer. Att det kan förekomma att hyresvärdar och
kreditgivare utan grund ställer krav på tillsvidareanställning är inte något
som bör angripas genom förändringar av det arbetsrättsliga regelverket.
Med det anförda avstyrks motion A708.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande den statliga tjänstepensioneringen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A604 och 1996/97:A605,
res. 1 (m, kd)
2. beträffande kartläggning av avgångsvederlag och lönenivåer
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A606 yrkande 1 och 1996/97:A607
yrkande 1 i motsvarande del,
res. 2 (v)
res. 3 (mp, kd))
3. beträffande lönetak och princip om lönereduktion
att riksdagen avslår motion 1996/97:A606 yrkandena 2 och 5,
res. 4 (v)
4. beträffande former för chefsavveckling m.m.
att riksdagen avslår motion 1996/97:A607 yrkande 1 i motsvarande del samt
yrkandena 3 och 4,
res. 5 (kd)
5. beträffande rimlig nivå på löner m.m.
att riksdagen avslår motion 1996/97:A607 yrkande 2,
res. 6 (mp, kd)
6. beträffande handlingsprogram för minskade förmögenhetsklyftor i
samhället
att riksdagen avslår motion 1996/97:A606 yrkande 4,
res. 7 (v)
7. beträffande bedömningsgrunder vid tillsättning av statliga
befattningar m.m.
att riksdagen avslår motion 1996/97:A802,
8. beträffande program mot lönediskriminering m.m.
att riksdagen avslår motion 1996/97:A606 yrkande 3,
res. 8 (v)
9. beträffande rekrytering av anställda med invandrarbakgrund m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A305 yrkande 24 och 1996/97:A602,
res. 9 (v)
10. beträffande ledarskapsutbildning
att riksdagen avslår motion 1996/97:A603,
11. beträffande tillämpning av traditionella arbetsrättsliga
begrepp
att riksdagen avslår motion 1996/97:A708.
res. 10 (m)
Stockholm den 13 februari 1997
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund
(s), Per Unckel (m), Berit Andnor (s), Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m),
Martin Nilsson (s), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson
(s), Hans Andersson (v), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Dan
Ericsson (kd), Paavo Vallius (s) och Margareta Andersson (c).
Reservationer
1. Den statliga tjänstepensioneringen m.m. (mom. 1)
Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m)
och Dan Ericsson (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Statliga pensioner som
börjar med ?Enligt utskottets? och slutar med ?av riksdagen? bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening bör ett statligt serviceorgan som SPV inte
konkurrera på den fria marknaden. Utskottet delar alltså den uppfattning som
kommer till uttryck i motionerna A604 (kd) och A605 (m). Den rådande ordningen
med monopol för SPV att administrera myndigheternas pensioner är synnerligen
olycklig. Monopoliserad internservice med priser som inte bestämts
marknadsmässigt leder, som påpekas i m-motionen, alltid i längden till
negativa effekter för samhällsekonomin. Det går stick i stäv med annars
gällande principer att varje myndighet själv skall ansvara för att resurserna
används på bästa sätt.
Utskottet anser att SPV:s monopol bör avskaffas och ersättas av konkurrens.
Varje myndighet skall alltså ges möjlighet att upphandla sina pensions- och
försäkringslösningar. Lagen om offentlig upphandling bör vara tillämplig.
Som framhålls i motion A604 finns risken att intäkterna från den statliga
verksamheten används som bas för affärsverksamheten. Rätten för SPV att åta
sig externa uppdrag bör begränsas till ett minimum och, i enlighet med vad
motionären framför, endast gälla i mycket speciella situationer efter
tillstånd i varje enskilt fall.
Något skäl att avvakta Konkurrensverkets avgörande av tvisten mellan SPV och
KPA finns inte enligt utskottets mening.
Det anförda innebär att motionerna A604 och A605 tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande den statliga tjänstepensioneringen m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A604 och 1996/97:A605 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Kartläggning av avgångsvederlag och lönenivåer (mom. 2)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Löner och andra
förmåner till statliga chefer m.m. som börjar med ?Utskottet kan? och slutar
med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:
Utskottet värdesätter i och för sig att regeringen låtit en revisor göra en
genomgång mot 1994 års riktlinjebeslut av anställningsförmånerna för de
statliga bolagens ledande befattningshavare. Rapporten visar att
avgångsvederlagen fortfarande ligger på en alltför hög nivå. Två årslöner
verkar ha blivit minimum i stället för som var tänkt maximum.
Det krävs därför en mer genomgripande översyn av de trygghetspaket som
förekommer. Som sägs i motion A606 kan det finnas olika modeller att knyta an
till, exempelvis till reglerna i LAS eller till de villkor som gäller för
riksdagsledamöterna.
Utskottet förutsätter att regeringen skyndsamt genomför en sådan översyn.
Det anförda innebär att motion A606 yrkande 1 tillstyrks. Motion A607
yrkande 1 i motsvarande del avstyrks
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande kartläggning av avgångsvederlag och lönenivåer
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A606 yrkande 1 och med avslag på
motion 1996/97:A607 yrkande 1 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Kartläggning av avgångsvederlag och lönenivåer (mom. 2)
Barbro Johansson (mp) och Dan Ericsson (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Löner och andra
förmåner till statliga chefer m.m. som börjar med ?Utskottet kan? och slutar
med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:
Det får inte vara så att personer i ledande befattningar inom den statliga
sektorn har mer omfattande förmåner än vad som kan anses skäligt. Dessa
personer får inte ordna sin ekonomiska framtid på skattebetalarnas bekostnad.
Den genomgång som Finansdepartementet låtit göra i förhållande till 1994 års
riktlinjebeslut av löner och villkor för ett antal ledande befattningshavare
är i och för sig värdefull. Den visar att det fortfarande förekommer
överdrifter, t.ex. när det gäller nivån på avgångsvederlagen.
Enligt utskottets mening bör genomgångar av liknande slag göras
kontinuerligt, och de bör omfatta samtliga statliga bolag. Genomgångarna bör
inte bara rapportera avvikelser i förhållande till riktlinjerna utan direkt
ange nivån på förmånerna. Uppföljning bör ske så att man också kan få en bild
av i vilken utsträckning omförhandlingar skett av avtalen.
Det anförda innebär att motion A607 yrkande 1 tillstyrks i motsvarande del.
Motion A606 yrkande 1 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande kartläggning av avgångsvederlag och lönenivåer
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A607 yrkande 1 i motsvarande del
och med avslag på motion 1996/97:A606 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Lönetak och princip om lönereduktion (mom. 3)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Löner och andra
förmåner till statliga chefer m.m. som börjar med ?Förslaget i? och slutar med
?och 5? bort ha följande lydelse:
Utskottets uttalande förra våren i betänkandet 1995/96:AU10 om rimliga
nivåer på löner och andra förmåner till ledande befattningshavare i den
statliga sektorn har uppenbarligen inte haft den avsedda effekten, eftersom
regeringen kort efteråt godkände en så hög lön som 160 000 kr. Detta visar att
man måste göra en förnyad prövning av vad som är en rimlig nivå.
Staten kan som arbetsgivare vara pådrivande genom att föra en lönepolitik
som skapar legitimitet för olika verksamheter och ett bra samhällsklimat.
Enligt utskottets mening bör statens position vara att statsministerns lön
utgör lönetak för ledande befattningshavare. Utskottet ansluter sig i denna
fråga till den uppfattning som framförs i motion A606 (v).
En viktig princip bör också vara att höga befattningshavare som har
sidouppdrag i olika styrelser och utredningar m.m. inte bör uppbära dubbel
ersättning. Om uppdraget utförs på ordinarie arbetstid eller inkräktar på det
ordinarie arbetet bör lönen reduceras i motsvarande mån. Regeringen bör, som
framförs i v-motionen, ha ett ansvar för att denna princip etableras på hela
arbetsmarknaden.
Det anförda innebär att motion A606 tillstyrks såvitt avser yrkandena 2 och
5.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande lönetak och princip om lönereduktion
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A606 yrkandena 2 och 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Former för chefsavveckling m.m. (mom. 4)
Dan Ericsson (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Löner och andra
förmåner till statliga chefer m.m. som börjar med ?Som framgått? och slutar
med ?och 4? bort ha följande lydelse:
Vissa förbättringar har gjorts inom Regeringskansliet under senare år när
det gäller chefsfrågorna på det statliga området. Fortfarande återstår dock
mycket. Utskottet anser att man bör ta fasta på de förslag som framförs i
motion A607 (kd).
En central enhet bör inrättas för policy och förhandlingsfrågor. En sådan
enhet skulle kunna bidra till konsekvens och fasta riktlinjer.
Tillvägagångssättet vid chefstillsättningar måste förbättras.
Kravspecifikationer bör sättas upp på liknande sätt som på den privata sidan.
Större vikt bör läggas vid andra meriter än politiska. Öppenhet är viktigt,
men det får inte vara på bekostnad av de sökandes integritet. Därför bör
offentlighetsprincipen på detta område ses över.
I samband med att man inom Regeringskansliet gör genomgångar av löner och
förmåner inom de statliga bolagen bör man också, som föreslås i kd-motionen,
överväga om det går att ta fram nya och billigare modeller för chefsavveckling
och tidsbegränsade chefsförordnanden.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A607 såvitt avser
yrkandena 1 i motsvarande del samt 3 och 4.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande former för chefsavveckling m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A607 yrkande 1 i motsvarande del
samt yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
6. Rimlig nivå på löner m.m. (mom. 5)
Barbro Johansson (mp) och Dan Ericsson (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Löner och andra
förmåner till statliga chefer m.m. som börjar med ?Utskottet står? och slutar
med ?yrkande 2? bort ha följande lydelse:
Utskottet står fast vid den uppfattning som framfördes i förra vårens
betänkande 1995/96:AU10 och som godkändes av riksdagen i maj månad. Vad som
kort därefter förekom när det gäller lönesättningen inom AMU-gruppen gör att
det ligger nära till hands att tro att regeringen nonchalerar riksdagens
beslut.
Om situationen vid chefsrekryteringen verkligen varit så exceptionell att
den avtalade lönenivån var ofrånkomlig hade det med hänsyn till
riksdagsuttalandet varit naturligt med en återrapportering till riksdagen i
frågan.
Utskottet anser därför att riksdagen bör göra ett nytt uttalande till
regeringen om att löner och andra förmåner till ledande befattningshavare hos
statliga myndigheter och i statliga företag skall ligga på en rimlig nivå.
Detta innebär att utskottet tillstyrker motion A607 yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande rimlig nivå på löner m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A607 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Handlingsprogram för minskade förmögenhetsklyftor i samhället (mom. 6)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Förmögenhetsklyftor som
börjar med ?Med anledning? och slutar med ?motionärerna efterlyser? bort ha
följande lydelse:
Klyftorna i det svenska samhället växer. Det handlar om klyftor mellan
människor som har tillgång till makt och de som känner ett stort utanförskap.
Tillgången till makt bestäms ofta av tillgång till en stor förmögenhet eller
kontroll över stora förmögenhetsvärden, något som ofta ärvs från generation
till generation. Arvet blir viktigare än kompetens och duglighet.
Förmögenhetskoncentrationen ökar samtidigt som den grupp som lever med allt
mindre marginaler också växer.
Stora klassklyftor splittrar samhällen och tar sig uttryck i ett utanförskap
som föder våldshandlingar och/eller apati.
Man kan inte förlita sig på att klassamhället skall kunna utbildas bort. Man
måste angripa klassamhällets materiella grundval, dvs.
förmögenhetskoncentrationen.
Utskottet anser liksom Vänsterpartiet i motion A606 att riksdagen bör ge
regeringen i uppdrag att lägga fram ett handlingsprogram för hur
förmögenhetsklyftorna skall kunna minskas. Motionen tillstyrks alltså i den
berörda delen (yrk. 4).
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande handlingsprogram för minskade förmögenhetsklyftor i
samhället
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A606 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Program mot lönediskriminering m.m. (mom. 8)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Lönediskriminering m.m.
som börjar med ?Med detta? och slutar med ?(yrk. 3)? bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion A606 (v) ökar nu lönediskrimineringen på grund av kön
efter att tidigare ha minskat. Staten som arbetsgivare har ett särskilt ansvar
och också möjlighet att aktivt bekämpa lönediskriminering.
Det är i och för sig vällovligt att Arbetsgivarverket har utarbetat program
och en policyskrift i frågan. Detta är dock inte tillräckligt. Färska exempel
visar att det t.o.m. inom Regeringskansliet förekommer löneskillnader som av
allt att döma beror på kön. Arbetet mot lönediskriminering måste därför
intensifieras. En tidsplan måste upprättas för när dessa löneskillnader skall
ha avskaffats. Varje år måste arbetet utvärderas.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A606 i den nu berörda
delen.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande program mot lönediskriminering m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A606 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Rekrytering av anställda med invandrarbakgrund m.m. (mom. 9)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Rekrytering av
anställda med invandrarbakgrund m.m. som börjar med ?Utskottet har? och slutar
med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:
Invandrarnas deltagande i arbetslivet blir allt mindre, och det gäller även
inom den statliga sektorn. Detta är ytterligt allvarligt. Att det svenska
samhället förändrats och berikats med människor från olika kulturer och med
olika bakgrund återspeglas på intet sätt bland de statligt anställda.
Därigenom går värdefull kompetens förlorad. Invandrarna riskerar ytterligare
marginalisering och utanförskap.
Utskottet välkomnar att regeringen tillsatt en utredning med uppgift att
bl.a. överväga lagregler om aktiva åtgärder mot etnisk diskriminering och
årliga planer. Det finns dock ingen anledning att inte redan nu öka
ansträngningarna på det statliga området. Staten som arbetsgivare bör här
liksom i övriga sammanhang föregå med gott exempel. Att öka inslaget av
anställda med invandrarbakgrund, på alla sektorer och på alla nivåer, är en så
angelägen uppgift att den snarast möjligt bör bli ett övergripande mål för den
statliga rekryteringspolitiken. Utskottet instämmer i denna fråga med
Vänsterpartiet i motion A305.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A305 yrkande 24. Även
motion A602 får anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande rekrytering av anställda med invandrarbakgrund m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A305 yrkande 24 och
1996/97:A602 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
10. Tillämpning av traditionella arbetsrättsliga begrepp (mom. 11)
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Övriga frågor som
börjar med ?Arbetsmarknadsutskottet har? och slutar med ?motion A708? bort ha
följande lydelse:
Utskottet, som noterar att motion A708 huvudsakligen rör olika
arbetstidsbegrepp, delar motionärens uppfattning att flexibiliteten på
arbetsmarknaden måste öka för att man skall kunna komma till rätta med
arbetslösheten. Arbetsrätten behöver förändras, och nya arbetstidsregler måste
införas. Som motionären påpekar kompliceras saken av att de arbetsrättsliga
begreppen används i det statliga regelverket utanför det egentliga
anställningsområdet. Ett ogenomtänkt användande av begrepp som
tillsvidareanställning och heltidsanställning skapar problem. T.ex. borde
förmåner av olika slag i stället kunna knytas till mer flexibla begrepp som
utbetald lön eller timlön.
Utskottet anser alltså att de statliga bestämmelser som bygger på
anställningsform bör utmönstras liksom begreppet heltidsanställning.
Detta innebär att motion A708 tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande tillämpning av traditionella arbetsrättsliga begrepp
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A708 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Motionerna............................................1
Utskottet.............................................3
Inledning 3
Statliga pensioner 3
Löner och andra förmåner till statliga chefer m.m. 6
Förmögenhetsklyftor 11
Bedömningsgrunder vid tillsättning av statliga befattningar 11
Lönediskriminering m.m. 13
Rekrytering av anställda med invandrarbakgrund m.m. 13
Ledarskapsutbildning för högre ämbetsmän 14
Övriga frågor 15
Hemställan 15
Reservationer........................................17
1. Den statliga tjänstepensioneringen m.m. (mom. 1), (m, kd) 17
2. Kartläggning av avgångsvederlag och lönenivåer (mom. 2), (v) 17
3. Kartläggning av avgångsvederlag och lönenivåer (mom. 2), (mp, kd) 18
4. Lönetak och princip om lönereduktion (mom. 3), (v) 19
5. Former för chefsavveckling m.m. (mom. 4), (kd) 19
6. Rimlig nivå på löner m.m. (mom. 5), (mp, kd) 20
7. Handlingsprogram för minskade förmögenhetsklyftor i samhället
(mom. 6), (v) 20
8. Program mot lönediskriminering m.m. (mom. 8), (v) 21
9. Rekrytering av anställda med invandrarbakgrund m.m. (mom. 9), (v) 22
10. Tillämpning av traditionella arbetsrättsliga begrepp (mom. 11), (m)
22