I betänkandet behandlar utskottet, inom
den ram som riksdagen den 22 november
1996 beslutat om, regeringens
budgetproposition med förslag om anslag
på utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv. Propositionen knyter an till
den inriktning av
arbetsmarknadspolitiken och de förslag
som lämnades i sommarens proposition
1995/96:222 Vissa åtgärder för att
halvera arbetslösheten till år 2000.
Utskottet behandlar också i betänkandet
ett stort antal motioner som väckts
under den allmänna motionstiden med
synpunkter på olika delar av
arbetsmarknadspolitiken.
I betänkandet tar utskottet också
ställning till regeringens proposition
1996/97:5 Forskning och samhälle i de
delar som överlämnats till utskottet för
behandling.
För arbetsmarknadsutskottets
vidkommande innebar riksdagens beslut
den 22 november den ändringen i
förhållande till propositionen att ramen
för utgiftsområde 14 höjts med 231
miljoner kronor. Höjningen är föranledd
av riksdagens ställningstagande
beträffande förändringarna av
arbetslöshetsersättningen. Efter
höjningen beräknas ramen för
utgiftsområdet för budgetåret 1997 till
avrundat 52,3 miljarder kronor. Dessa
förändringar föranleder kostnadsökningar
som för ifrågavarande utgiftsområde
hänför sig till anslaget A 2.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Anslagen på utgiftsområdet hänför sig
till arbetsmarknadsområdet,
arbetslivsområdet, jämställdhetsområdet
och området statliga arbetsgivarfrågor.
Utskottet godtar, med ett par undantag,
regeringens förslag till medelsanvisning
på anslagen för nästa budgetår.
Utskottet förordar justeringar i
förhållande till propositionen av
anslagen A 2. Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och B 5. Bidrag till Samhall
AB. I anslutning till de olika anslagen
behandlas ca 120 motionsyrkanden.
Arbetsmarknad
Beträffande anslaget A 2.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder anser
utskottet att anslaget i enlighet med
riksdagens nämnda beslut bör ökas med
231 miljoner kronor. Utskottet föreslår
vidare att ett belopp om 75 miljoner
kronor skall minska anslaget och i
stället förstärka anslaget B 5. Bidrag
till Samhall AB i syftet att förhindra
uppsägningar av arbetshandikappade vid
företaget.
Budgetpropositionen innebär ett minsta
volymkrav för de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna. För 1997 föreslås att
Arbetsmarknadsverket skall ge minst 228
000 personer i genomsnitt per månad
lämplig utbildning, praktik eller
sysselsättning genom
arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller
yrkesinriktad rehabilitering. Därav
skall minst 26 000 vara
arbetshandikappade.
Utskottet bedömer att volymkravet är
högt ställdt i förhållande till anvisade
medel och kan resultera i att utrymmet
för kvalitétsinriktade åtgärder blir för
litet. Utskottet föreslår att regeringen
återkommer till riksdagen i frågan om
det visar sig svårt att nå den
föreslagna totalvolymen.
Utskottet biträder ett motionsförslag
(m, c, fp, v, mp, kd) som rör
invandrarkvinnornas situation på
arbetsmarknaden och innebär att
regeringen bör initiera en studie av
frågan. Studien skall belysa frågan om
dubbel diskriminering, dvs.
diskriminering på grund av etnisk
bakgrund och kön.
Utskottet ställer sig bakom
propositionens förslag om att
tillfälliga personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingen och
arbetsmarknadsinstituten sker från
anslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader och inte som
riksdagen tidigare beslutat från
anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.
På det forskningspolitiska området
tillstyrker utskottet regeringens
förslag om att det inrättas ett
sektoriellt forskningsråd under
Arbetsmarknadsdepartementet. Institutet
benämns Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering och
ersätter Expertgruppen för
arbetsmarknadspolitiska utvärderingar
(EFA) som avvecklas under 1997. De
tillgängliga forskningsmedlen läggs
samman i det nya institutet.
Utskottet ställer sig i sammanhanget
också bakom att Rådet för
arbetslivsforskning även skall kunna
stödja forskning om
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Arbetsliv
Utskottet biträder propositionens
förslag om att möjligheten till
bibehållna lönebidragsnivåer för
arbetshandikappade anställda inom
allmännyttiga organisationer skall
förlängas till den 30 juni 1997. Syftet
är att ge den s.k. Losamutredningen
tillfälle att fullfölja sitt uppdrag.
Utskottet föreslår ett tillkännagivande
till regeringen om att riksdagen före
halvårsskiftet 1997 skall ha fått ta
ställning till ett förslag i frågan.
För att förhindra uppsägningar av
arbetshandikappade från Samhall föreslår
utskottet ett minskat sparbeting för
företaget. Utskottet föreslår att
ytterligare medel om 75 miljoner kronor
anvisas på anslaget B 5. Bidrag till
Samhall AB. Medlen omfördelas som
framgått från anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Dessutom föreslår utskottet att ett
sparbeting på företaget på ca 100
miljoner kronor skjuts upp från år 1998
till år 1999.
När det gäller anslaget till
arbetslivsforskning, B 4. Forskning och
utveckling inom arbetslivsområdet, anser
utskottet att riksdagen bör godkänna att
medlen skall anvisas i form av ett
ramanslag och inte som föreslagits i
propositionen som ett obetecknat anslag.
Utskottet tar i det sammanhanget också
initiativ till ett bemyndigande för
Arbetslivsinstitutet och Rådet för
arbetslivsforskning att under budgetåret
1997 inom angivna ramar göra ekonomiska
åtaganden för budgetåren 1998-2001.
Jämställdhet
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag om förstärkta resurser till
Jämställdhetsombudsmannen (JämO).
Anslaget ökas med 5 miljoner kronor.
Reservationer och särskilda yttranden
Moderata samlingspartiet
Moderata samlingspartiets förslag inom
utgiftsområdet för 1997 hänför sig till
en ram som är drygt 1,6 miljarder kronor
lägre än regeringens förslag. Partiet
föreslår bl.a. en reformerad
arbetsmarknadspolitik som en del i en
samlad strategi med flera beståndsdelar
för fler riktiga arbeten.
Moderaterna konstaterar att det inte
finns skäl för partiet att delta i
detaljbesluten efter riksdagens beslut
den 22 november som innebär en annan
inriktning av politiken. Partiet följer
därför upp sina parti- och
kommittémotioner genom reservationer
endast såvitt avser vissa inledande
frågor. Partiet reserverar sig också
till förmån för ett yrkande om
ekonomiska frizoner och yrkanden som
gäller propositionens förslag om den
arbetsmarknadspolitiska forskningen. I
övrigt, bl.a. när det gäller anslagen,
redovisar Moderaterna sin politik i ett
särskilt yttrande.
Folkpartiet
Folkpartiet föreslår en kursomläggning
och förordar bl.a. att
arbetsmarknadspolitiken genomförs med
mindre resurser. Partiets ram för
utgiftsområdet för 1997 är 5,7 miljarder
kronor lägre än regeringens förslag.
Folkpartiets politik sägs innebära
tillskott av arbeten och att efterfrågan
på traditionell arbetsmarknadspolitik
därmed blir mindre.
Folkpartiet följer upp sin partimotion,
bl.a. såvitt gäller anslagsfrågorna, i
en reservation och avger även ett
särskilt yttrande i ett par frågor.
Vänsterpartiet
Vänsterpartiet föreslår en utgiftsram
för 1997 som är drygt 3,5 miljarder
kronor högre än regeringen föreslår.
Partiet motiverar sin politik med
behovet av att arbetslösa erbjuds aktiva
åtgärder istället för passiv
arbetslöshetsersättning, behovet av
medelstillskott för att klara
volymkraven och upprätthålla en rimlig
kvalitét på de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna samt behovet av att öka
kommunernas ekonomiska handlingsfrihet.
Vänsterpartiet följer upp vissa förslag
i reservationer. När det gäller de
anslagsanknutna frågorna redovisar
Vänsterpartiet sin politik i ett
särskilt yttrande.
Miljöpartiet
Miljöpartiets utgiftsram är 600 miljoner
kronor lägre än regeringens förslag.
Partiet vill förnya
arbetsmarknadspolitiken genom bl.a. en
total omorganisation på lokal nivå
innebärande en sammanslagning av
arbetsförmedling, försäkringskassa och
delar av den kommunala socialtjänsten. I
partiets politik ingår förslag om
arbetsdelning genom en
arbetstidsförkortning.
Miljöpartiet följer upp sina
motionsyrkanden, bl.a. i
anslagsfrågorna, i en reservation.
Partiet avger också ett särskilt
yttrande.
Kristdemokraterna
Kristdemokraterna föreslår en utgiftsram
för 1997 som är 3,9 miljarder kronor
lägre än regeringen föreslår.
Minskningen hänför sig i allt väsentligt
till anslaget för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och
motiveras av partiets förslag för ökad
tillväxt som sägs innebära ökad
sysselsättning.
Kristdemokraterna avger en reservation
i förhållande till ett förslag om att
volymen för de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna skall anges i intervall.
Partiet redovisar i övrigt, bl.a. i
anslagsfrågorna, sin politik i ett
särskilt yttrande.
Propositionerna
Proposition 1996/97:1
I proposition 1996/97:1 föreslår
regeringen att riksdagen
för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv
dels
1. godkänner att finansieringen under
budgetåret 1997 av tillfälliga
personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingen och
arbetsmarknadsinstituten sker från
anslaget Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader och inte, som
riksdagen tidigare har beslutat (bet.
1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307, från
anslaget Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder (avsnitt A 2.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),
2. godkänner vad regeringen anfört om
bibehållna lönebidragsnivåer för
arbetshandikappade anställda inom
allmännyttiga organisationer (avsnitt A
3. Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade),
3. bemyndigar regeringen att träffa
överenskommelse med Finland och Norge om
verksamheten vid Stiftelsen Utbildning
Nordkalotten under åren 1997-1999
(avsnitt B 10. Bidrag till Stiftelsen
Utbildning Nordkalotten),
dels
4. för budgetåret 1997 anvisar anslagen
under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv enligt följande uppställning:
A Särskilda raman 6 486 527
3. åtgärder för slag 000
arbetshandikapp
ade
A Europeiska raman 1 981 265
4. socialfonden slag 000
A Vissa kostnader raman 14 917
5. för avveckling slag 000
av AMU-gruppen
som myndighet
A Institutet för raman 8 083 000
6. arbetsmarknadsp slag
olitisk
utvärdering
B Arbetarskyddsve raman 371 194
1. rket slag 000
B Arbetslivsinsti raman 212 308
2. tutet slag 000
B Rådet för raman 25 972
3. arbetslivsforsk slag 000
ning
B Forskning och obete 522 785
4. utveckling inom cknat 000
arbetslivsområd ansla
et g
B Bidrag till raman 4 349 419
5. Samhall AB slag 000
B Arbetsdomstolen raman 15 253
6. slag 000
B Statens raman 2 317 000
7. förlikningsmann slag
aexpedition
B Statens nämnd raman 57 000
8. för slag
arbetstagares
uppfinningar
B Internationella raman 24 195
9. avgifter slag 000
B Bidrag till obete 4 000 000
10. Stiftelsen cknat
Utbildning ansla
Nordkalotten g
C Jämställdhetsom raman 14 039
1. budsmannen slag 000
C Särskilda raman 13 706
2. jämställdhetsåt slag 000
gärder
C Bidrag till obete 3 432 000
3. kvinnoorganisat cknat
ionernas ansla
centrala g
verksamhet
D Stabsuppgifter raman 3 000 000
1. vid slag
Arbetsgivarverk
et
D Vissa obete 14 500
2. avtalsstyrda cknat 000
anslag ansla
g
D Statliga raman 8 027 000
3. tjänstepensione slag 000
r m.m.
D Bidrag till raman 77 685
4. förnyelsefonder slag 000
på det statligt
reglerade
området
Summa för 52 046
utgiftsområdet 499 000
Proposition 1996/97:5
I proposition 1996/97:5 föreslår
regeringen att riksdagen godkänner
10. inrättandet av det föreslagna
institutet för utvärdering av
arbetsmarknadspolitiken, och
avvecklingen av Expertgruppen för
arbetsmarknadspolitiska
utvärderingsstudier (EFA) (avsnitt
12.2),
11. den föreslagna inriktningen
avseende Rådet för arbetslivsforsknings
stöd till arbetsmarknadspolitisk
forskning (avsnitt 12.2).
Under ärendets beredning har utskottet
mottagit ett antal skrivelser från
företag, organisationer och
privatpersoner.
Motioner
Motioner väckta under allmänna
motionstiden
1996/97:A201 av Bengt Harding Olson (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetslösa akademiker.
1996/97:A202 av Marianne Samuelsson
m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att sabbatsår
skall införas.
1996/97:A203 av Eva Björne (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om detaljstyrning och mål för
arbetsmarknadspolitiken.
1996/97:A204 av Torsten Gavelin (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om användning av 4 miljoner
kronor för vart och ett av åren
1997-1999 ur anslaget A 2, utgiftsområde
14, för upprättande av fördjupade
verksamhetsplaner i fjällområdet.
1996/97:A205 av Torsten Gavelin (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det angelägna i att utnyttja
ungskogsröjning som
arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
1996/97:A206 av Tanja Linderborg m.fl.
(v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att slopa förbehållet att
arbetsgivare ej kan erhålla bidrag för
arbetsbiträde till lönebidragsanställda,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att slopa begränsningen att
lönebidrag och bidrag till arbetsbiträde
ej kan överstiga den totala lönesumman,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att knyta högsta bidrag för
arbetsbiträde till två basbelopp.
1996/97:A207 av Sigrid Bolkéus och
Agneta Brendt (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
behovet av lönebidrag till
Galaxenverksamhet.
1996/97:A209 av Agneta Brendt och Sigrid
Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av
skogliga beredskapsarbeten.
1996/97:A211 av Sten Tolgfors (m) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär
en analys av målkonflikten mellan
arbetsmarknadspolitiken och
näringspolitiken i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1996/97:A213 av Mona Berglund Nilsson
m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en översyn om
fullgod företagshälsovård åt alla
anställda.
1996/97:A214 av Ingrid Andersson m.fl.
(s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att
arbetsmarknadsmedel skall kunna
utnyttjas inom vårdsektorn.
1996/97:A215 av Ingrid Andersson och
Tone Tingsgård (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
stöd till aktivitetscentrum för
arbetssökande genom omfördelning av
resurser.
1996/97:A216 av Barbro Johansson (mp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en parlamentarisk
utredning med syfte att möjliggöra
lokala lösningar såsom den refererade
sopåkarmodellen.
1996/97:A217 av Leo Persson m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anställningsstopp vid Samhall
AB.
1996/97:A218 av Hans Stenberg m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en lagstiftning om
obligatorisk företagshälsovård.
1996/97:A220 av Britta Sundin m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Västernorrlandsförsöket.
1996/97:A221 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadspolitikens "tre
ben",
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att målet för
arbetsmarknadspolitiken måste vara att
pressa ner den totala arbetslösheten,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om grundsynen på arbetslösheten,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en särproposition
under våren 1997,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om omfattningen av den
traditionella arbetsmarknadspolitiken,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om tjänstejobb,
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kompetensutveckling,
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadspolitikens
utformning,
9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om rörligheten på
arbetsmarknaden,
10. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en konkret plan med insatser
för att bryta den traditionella köns-
uppdelningen på arbetsmarknaden,
11. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadsutbildningen
(AMU),
12. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till förändring av regelverket
kring arbetslivsutvecklingen (ALU)
enligt vad i motionen anförts,
13. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utvärdering av
ALU,
14. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om äldres arbetslöshet,
15. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ungdomars situation på
arbetsmarknaden,
16. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till kvinnligt
företagande,
17. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om de arbetshandikappades
situation på arbetsmarknaden,
18. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att
lönebidragsanställningar i första hand
skall erbjudas arbetshandikappade,
20. att riksdagen med följande
ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv enligt uppställning:
Anslag Regeri Anslag
ngens s-
försla föränd
g ring
(tusen (tusen
tal tal
kr) kr)
A Arbetsmarknadsver 4 418 118 -200
1. kets förvalt 000
ningskostnader
A Arbetsmarknadspol 25 456 727 -5 800
2. itiska åtgärder 000
A Särskilda 6 486 527 +200
3. åtgärder för 000
arbetshandikappad
e
B Bidrag till 4 349 419 +50 000
5. Samhall AB
Summa för 52 046 499 -5 750
utgiftsområdet 000
1996/97:A222 av Eva Björne (m) vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar att i
budgetpropositionen 1996/97
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv anslaget C 2. Särskilda
jämställdhetsåtgärder överförs till
anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder i enlighet med vad som anförts
i motionen,
2. att riksdagen beslutar att anslaget
C 3. Bidrag till kvinnoorganisationernas
centrala verksamhet avvecklas under två
år och att anslaget för år 1997 behålls
på samma nivå som för år 1996 i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1996/97:A223 av Hans Karlsson m.fl. (s)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om nationell samordning och
lokal frihet att styra resurserna till
utbildning och arbete,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att omgående
utreda hur kostnaderna för passiv
arbetslöshet kan omvandlas till resurser
för kommuner och landsting.
1996/97:A227 av Juan Fonseca (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att komma till
rätta med arbetslösheten bland
invandrare.
1996/97:A228 av Carl Erik Hedlund (m)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning om förutsättningarna
för en anpassning av lagarna som
reglerar arbetsmarknadens funktionssätt
i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1996/97:A229 av Karl-Göran Biörsmark
(fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om aktiv
arbetsmarknadspolitik genom effektivare
användning av offentliga
arbetsmarknadsmedel.
1996/97:A230 av Mariann Ytterberg och Bo
Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts om att en förlängning av den
tillfälliga lösningen övervägs om
motionens villkor inte uppfylls.
1996/97:A231 av Maud Ekendahl och
Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
behovet av ett flexiblare system för
arbetsmarknadspolitiska stödformer.
1996/97:A233 av Helena Frisk m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statens särskilda ansvar för
orter där försvarsindustrin är
dominerande.
1996/97:A234 av Inger Lundberg m.fl. (s)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att det s.k. 55-
plusförsöket utvecklas så att viktiga
samhällsuppgifter kan fullgöras, den
enskilde ges meningsfulla
arbetsuppgifter och respekten för den
offentliga arbetsmarknaden upprätthålls,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att försöksverksamheten skall
utgöra ett komplement till och inte en
ersättning för andra
arbetsmarknadspolitiska åtgärder för den
äldre arbetskraften.
1996/97:A235 av Marie Granlund och Ronny
Olander (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett
arbetsmiljöcentrum.
1996/97:A236 av Kenth Skårvik och Isa
Halvarsson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om situationen för Samhall AB,
2. att riksdagen till B 5. Bidrag till
Samhall AB (utgiftsområde 14) för
budgetåret 1997 anvisar 50 000 000 kr
utöver vad regeringen föreslagit eller
således 4 399 419 000 kr.
1996/97:A237 av Kristina Nordström (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ta till vara
arbetsmarknadens parter som
kunskapsresurs.
1996/97:A238 av Tomas Eneroth (s) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunernas inflytande i
arbetsförmedlingsnämnderna,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om utökad försöksverksamhet med
lokal samverkan.
1996/97:A239 av Monica Öhman m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förändringar inom
Samhall, som medför så stora
förändringar för de arbetshandikappade,
inte genomförs innan utredningen om
Samhall och lönebidrag presenterats.
1996/97:A240 av Lars U Granberg m.fl.
(s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om friår.
1996/97:A243 av Bengt Silfverstrand och
Bo Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fördelning av
ansvar och befogenheter i de nya
arbetsförmedlingsnämnderna.
1996/97:A244 av Torgny Danielsson m.fl.
(s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en
översyn av regelverket för
arbetsmarknadspolitiken.
1996/97:A245 av Barbro Johansson m.fl.
(mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för
långtidsarbetslösa enligt den danska
modellen med "puljejobs".
1996/97:A246 av Göran Magnusson m.fl.
(s, c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om extra bidrag till
samlingslokaler.
1996/97:A247 av Göthe Knutson och Jeppe
Johnsson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändring i
reglerna för s.k. ALU-stöd till ideella
föreningar, syftande till att exempelvis
kriminellt anfrätta mc-klubbar inte kan
bli mottagare av sådant statligt bidrag.
1996/97:A248 av Charlotta L Bjälkebring
m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en utredning om ett
center för rådgivning för dansare.
1996/97:A249 av Kent Olsson m.fl. (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skapa förutsättningar för
en gemensam nordisk arbetsmarknad.
1996/97:A250 av Rose-Marie Frebran m.fl.
(kd, m, c, fp, v, mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en studie av
invandrarkvinnors situation på
arbetsmarknaden och förekomsten av
dubbel diskriminering av
invandrarkvinnor,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om samarbete mellan JämO och DO.
1996/97:A251 av Bo Nilsson och Barbro
Hietala Nordlund (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
åtgärder för att antalet anställda
arbetshandikappade bibehålls på minst
nuvarande nivå.
1996/97:A252 av Sven-Erik Österberg och
Berit Oscarsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
kvinnornas situation på dagens och
morgondagens arbetsmarknad.
1996/97:A253 av Ulf Kristersson (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att göra Stockholms stad och
län till försöksregion med ekonomiska
frizoner,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om försöksperiodens längd,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att om försöket utfaller
positivt skall en generell sänkning av
skatter och avgifter på företagande och
arbete ske i hela landet.
1996/97:A254 av Siw Wittgren-Ahl och
Marie Granlund (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
volontär- och fredskårsarbete.
1996/97:A255 av Ronny Olander m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till åtgärder för att
stödja svensk byggexport till andra
Östersjöländer.
1996/97:A256 av Carl Erik Hedlund (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de mindre företagen.
1996/97:A257 av Margareta E Nordenvall
och Inger Koch (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om bättre villkor för
småföretagandet i Stockholmsområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av fler
högskoleplatser till Stockholmsområdet,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ökad rörlighet på
arbetsmarknaden och inom
utbildningsväsendet,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändringar i
arbetsrättslagstiftningen.
1996/97:A259 av Carl-Johan Wilson och
Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
som fristående enhet eller som avdelning
vid arbetsförmedlingskontor inrätta
rådgivningscentrum för dansare.
1996/97:A261 av Carl-Johan Wilson (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att länsarbetsnämnder och
arbetsförmedlingar bör ges större frihet
att fördela tillgängliga medel till
angelägna ändamål.
1996/97:A262 av Håkan Holmberg och Eva
Flyborg (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att
utbildningen vid kvalificerade
hantverksskolor kan fortsätta i samma
omfattning som hittills.
1996/97:A263 av Siri Dannaeus och
Margitta Edgren (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att de särskilda medel som
ges till AMS för s.k. brytprojekt i ökad
utsträckning skall riktas mot män i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:A266 av Marianne Andersson m.fl.
(c, m, fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en förutsättningslös
utredning om Samhalls verksamhet, i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:A267 av Kristina Nordström m.fl.
(s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändiga åtgärder
för att sätta Stockholmsregionen i
arbete.
1996/97:A268 av Ola Ström (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ge Örebro län status som
frilän inom i motionen redovisade
områden.
1996/97:A269 av Erling Bager (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ombyggnadsstöd till
landsarkivet i Göteborg.
1996/97:A272 av Karin Olsson m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kooperativa företag inom
tjänstesektorns möjligheter till ökad
sysselsättning.
1996/97:A273 av Barbro Johansson m.fl.
(mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om hur de lönebidragsanställdas
situation skall kunna stärkas och
utvecklas,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att även
lönebidragsanställningar inom
allmännyttiga organisationer som varat
kortare tid än fyra år skall kunna
kvarstå efter den 1 juli 1997.
1996/97:A274 av Birger Schlaug m.fl.
(mp) vari yrkas
3. att riksdagen beslutar att för
budgetåret 1997 anvisa anslagen under
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv i enlighet med vad som anförts
i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräknad fördelning på anslag
inom utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv för åren 1998 och 1999, i
enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om målet för den totala
arbetslösheten.
1996/97:A275 av Anita Johansson m.fl.
(s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetsrotation på
arbetsmarknaden.
1996/97:A276 av Gunnar Goude (mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadspolitiska
åtgärder i Uppsala kommun och Uppsala
län.
1996/97:A277 av Carl Bildt m.fl. (m)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om villkoren för nya
arbetstillfällen,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om förutsättningar för en
flexibel lönebildning,
3. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om regler för konfliktåtgärders
utlösande i enlighet med vad som anförts
i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till förbud mot sympatiåtgärder
i enlighet med vad som anförts i
motionen,
13. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om analyser av sociala
ersättningars, skatters och
inkomstrelaterade avgifters inverkan på
lönebildning och arbetslöshet,
14. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av en stramare
arbetsmarknadspolitik,
15. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om ett modernt lärlingsprogram i
enlighet med vad som anförts i motionen,
16. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om ett program för äldre
arbetslösa i enlighet med vad som
anförts i motionen,
17. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktlinjer för en fokuserad
arbetsmarknadsutbildning,
19. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om insatser för
arbetshandikappade,
21. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvalificerad forskning kring
arbetsmarknadsrelaterade problem och
utvärdering av arbetsmarknadspolitisk
verksamhet,
22. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om en ny organisation för
arbetsmarknadspolitiken i enlighet med
vad som anförts i motionen,
1996/97:A279 av Ingemar Josefsson och
Lena Sandlin (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
de statliga verksamheterna skall sträva
efter att förutom budgetansvar också ta
ett samhällsekonomiskt ansvar och i
nuläget inte säga upp personal, då det
leder till högre arbetslöshet och ökade
samhälleliga kostnader.
1996/97:A281 av Lennart Beijer m.fl. (v)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning om åtgärder för
en tillfällig, frivillig pension från 60
år.
1996/97:A282 av Magnus Johansson m.fl.
(s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en mer flexibel
användning av resurserna i
arbetsmarknadspolitiken.
1996/97:A283 av Karin Olsson m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samverkan i samband med att
starta eget.
1996/97:A284 av Monica Widnemark (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ideella föreningar och
organisationer då det gäller offentliga
tillfälliga arbeten för äldre s.k. 55
plus.
1996/97:A285 av Kerstin Warnerbring (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samordning och flexibilitet
för att skapa en bättre fungerande
arbetsmarknad.
1996/97:A286 av Leif Marklund m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inom ramen för
arbetsmarknadspolitiken öka
beredskapsarbetena inom skogsvården.
1996/97:A287 av Eva Johansson m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av reglerna för
utbildningsvikariaten.
1996/97:A289 av Anders Svärd (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvidgning av kretsen som får
ta emot arbetslösa över 55 år.
1996/97:A290 av Kjell Ericsson och
Sivert Carlsson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
beredskapsarbeten inom skogsbruket och
miljövården.
1996/97:A292 av Anders Ygeman m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktat anställningsstöd.
1996/97:A293 av Eva Arvidsson m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokal anpassning av
arbetsmarknadspolitiken.
1996/97:A297 av Alf Svensson m.fl. (kd)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om målet att halvera den totala
arbetslösheten till år 2000,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om lärlingssystem,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ungdomslöner,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om stimulansbidrag för
arbetsdelning inom offentliga sektorn,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ange nivån på antalet
arbetsmarknadsåtgärder i intervall i
stället för fixa tal,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kostnadseffektiv syn på
arbetsmarknadsåtgärderna i form av
avläsning av hur många som får reguljärt
arbete efter en åtgärd,
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadsutbildning,
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om pendelbidrag och startbidrag,
9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om sabbatsår,
10. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om offentliga tillfälliga
arbeten,
11. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om
utbildning/kompetensutveckling för
personal inom kommunernas och
landstingens vård- och
omsorgsverksamhet,
12. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i förordningen för
lönebidragsanställda införa en paragraf
som innebär att om det vid en
omförhandling av nivån på lönebidrag
föreligger risk för uppsägning skall en
sänkning av lönebidrag ej genomföras,
13. att riksdagen avslår regeringens
förslag om inrättandet av Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering,
15. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om regeringens agerande i
arbetsmarknadsfrågor gentemot EU,
16. att riksdagen med följande
ändringar i förhållande till regeringens
förslag för budgetåret 1997 anvisar
anslagen under utgiftsområdet 14
Arbetsmarknad och arbetsliv enligt
uppställning:
Anslag Regeri Ansla
ngens gs-
försla förän
g dring
(tusen (tuse
tal ntal
kr) kr)
A Arbetsmarknadsverket 4 418 -100
1. s förvaltnings 118 000
kostnader
A Arbetsmarknadspoliti 25 456 -3 910
2. ska åtgärder 727 000
A Särskilda åtgärder 6 486 +20
3. för 527 000
arbetshandikappade
A Institutet för 8 083 -8 083
6. arbetsmarknadspoliti
sk utvärdering
B Forskning och 522 785 -60
4. utvärdering inom ar 000
betslivsområdet
B Bidrag till Samhall 4 349 + 100
5. AB 419 000
1996/97:A300 av Christina Axelsson och
Carina Moberg (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
utredningen som arbetar med
lönebidragsreglerna även bör se över
reglerna för anställda.
1996/97:A301 av Christina Axelsson (s)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om förhandlingsskyldighet när en
provanställning eller API inte leder
till fortsatt arbete,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätt för arbetstagare med API
eller provanställning att söka annat
arbete under den sista
anställningstiden,
1996/97:A302 av Christina Axelsson (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att endast arbetsgivare med
fullgod försäkring får ta emot
arbetsmarknadsstöd.
1996/97:A303 av Elisa Abascal Reyes (mp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning och arbetsmarknad
för ungdomar i Södermanland.
1996/97:A304 av Per Unckel m.fl. (m)
vari yrkas
3. att riksdagen beslutar för
budgetåret 1997 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget A1.
Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader till 4 366 000 000
kr i enlighet med vad som anförts i
motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändringar i
arbetsmarknadspolitiken,
5. att riksdagen beslutar för
budgetåret 1997 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget A 2.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till 24
252 000 000 kr i enlighet med vad som
anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar för
budgetåret 1997 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget A 3. Särskilda
åtgärder för arbetshandikappade till
6 466 000 000 kr i enlighet med vad som
anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar för
budgetåret 1997 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget B 1.
Arbetarskyddsverket till 250 000 000 kr
i enlighet med vad som anförts i
motionen,
8. att riksdagen beslutar för
budgetåret 1997 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget B 2.
Arbetslivsinstitutet till 143 000 000 kr
i enlighet med vad som anförts i
motionen,
9. att riksdagen beslutar för
budgetåret 1997 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget B 3. Rådet för
arbetslivsforskning till 18 000 000 kr i
enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar för
budgetåret 1997 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget B 4. Forskning och
utveckling inom arbetslivsområdet till
351 000 000 kr i enlighet med vad som
anförts i motionen,
11. att riksdagen beslutar för
budgetåret 1997 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget C 1.
Jämställdhetsombudsmannen till 9 295 000
kr i enlighet med vad som anförts i
motionen,
12. att riksdagen beslutar för
budgetåret 1997 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget C 3. Bidrag till
kvinnoorganisationernas centrala
verksamhet till 2 659 000 kr i enlighet
med vad som anförts i motionen,
1996/97:A305 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ny sysselsättningspolitisk
inriktning,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadspolitikens
inriktning,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bryta den könssegregerade
arbetsmarknaden som ett fjärde mål för
AMV,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett särskilt
kompetensutvecklingsprogram riktat till
kvinnor,
5. att riksdagen beslutar att bidraget
till utbildningsvikariat skall uppgå
till högst 500 kr per dag och 80 kr per
studietimme,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om rekryteringsstöd,
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om volym och kvalitet på
arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av riktade insatser
till ungdomar och invandrare,
9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om OTA,
10. att riksdagen till anslag A 2.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
budgetåret 1997 anvisar 3 000 miljoner
kronor utöver vad regeringen föreslagit
eller således 28 456 727 000 kr,
11. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetshandikappade,
12. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om återtagande av förändring i
förordningen om lönebidrag,
13. att riksdagen till anslag A 3.
Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade för budgetåret 1997
anvisar 300 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit eller således 6
786 527 000 kr,
14. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om obligatoriska praktikplatser,
19. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetslivsforskningens
inriktning,
20. att riksdagen till anslag B 4.
Forskning och utveckling inom
arbetslivsområdet för budgetåret 1997
anvisar 10 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit eller således 532
785 000 kr,
21. att riksdagen till anslag B 5.
Bidrag till Samhall AB för budgetåret
1997 anvisar 200 miljoner kronor utöver
vad regeringen föreslagit eller således
4 549 419 000 kr,
22. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättandet av en särskild
avdelning för lönefrågor hos JämO,
23. att riksdagen till anslag C 1.
Jämställdhetsombudsmannen för budgetåret
1997 anvisar 3 miljoner kronor utöver
vad regeringen föreslagit eller således
17 039 000 kr.
1996/97:A306 av Margareta Israelsson
m.fl. (s, c, fp, v, kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadspolitiken och
de arbetslösas barn.
1996/97:A409 av Lars-Erik Lövdén m.fl.
(s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att
främja sysselsättningen i Malmöområdet.
1996/97:A703 av Tuve Skånberg och Fanny
Rizell (kd) vari yrkas att riksdagen som
din mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförtsom att skyndsamt
tillsätta en utredning om sabbatsår.
1996/97:A710 av Sigge Godin (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en förhandlingslag om
nyanställning i samband med
arbetstidsförkortning.
1996/97:A711 av Birger Schlaug m.fl.
(mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om minskad arbetslöshet genom
sänkt arbetstid,
1996/97:A714 av Barbro Johansson m.fl.
(mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förskolan skall
omfattas av arbetsmiljölagen (AML).
1996/97:A719 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om försöksverksamhet,
1996/97:A720 av Christina Axelsson (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förebyggande
företagshälsovård.
1996/97:A721 av Björn Ericson m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medel till den framtida
regionala skyddsombudsverksamheten.
1996/97:A801 av Maud Ekendahl och
Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar avskaffa JämO och
dess kringorganisationer i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1996/97:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl.
(c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelningen av
arbetsmarknadsåtgärderna,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktade
arbetsmarknadsinsatser för kvinnor inom
kommuner och landsting,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om s.k. friår och möjlighet till
tjänstledighet med ekonomiskt stöd under
ett år,
1996/97:A808 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
vari yrkas
6. att riksdagen till anslag C 1.
Jämställdhetsombudsmannen anvisar
3 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1996/97:A811 av Inger Segelström m.fl.
(s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kvinnorna erbjuds arbete
och lön i stället för bidrag,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kvinnorna erbjuds arbete
i den offentliga sektorn,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en omdisponering av
arbetsmarknadsmedel görs,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att verka för att inga
uppsägningar görs i offentlig sektor.
1996/97:A814 av Inger Segelström m.fl.
(s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tillsätta en utredning
med uppdrag att redovisa konsekvenser
för offentliga sektorns verksamhet och
kvinnors sysselsättning i det fall att
överenskommelser mellan regeringen och
kommun- och landstingsförbunden angående
uppsägningsstopp av fast anställd
personal åren 1997 och 1998 inte kan
fullföljas,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att
arbetsförmedlingsnämnderna skall ha en
jämn könsfördelning,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de
arbetsmarknadspolitiska resurserna skall
fördelas rättvist mellan könen,
1996/97:A819 av Elving Andersson m.fl.
(c) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktade
arbetsmarknadsinsatser,
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadsutbildning.
1996/97:Fi207 av Gunnar Hökmark m.fl.
(m) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om införande av frizoner,
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Norra Botkyrka bör ges
möjlighet att bilda frizon.
1996/97:Fi210 av Olof Johansson m.fl.
(c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsförmedlingsnämndernas
ansvar och handlingsfrihet.
1996/97:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) vari yrkas
8. att riksdagen upphäver lagen om
offentliga tillfälliga arbeten för äldre
arbetslösa.
1996/97:Fi212 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) vari yrkas
20. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till ett sysselsättningsprogram
omfattande 20 miljarder kronor i
enlighet med vad i motionen anförts
(avsnitt 3.1),
21. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbete och generell välfärd
(avsnitt 3.2),
22. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetstider (avsnitt 3.3),
23. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsrätten (avsnitt 3.4).
1996/97:Fi213 av Marianne Samuelsson
m.fl. (mp) vari yrkas
24. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om åldersgränsen vid offentliga
tillfälliga arbeten för äldre.
1996/97:Fi214 av Alf Svensson m.fl. (kd)
vari yrkas
6. att riksdagen avslår regeringens
förslag om offentliga tillfälliga
arbeten för äldre arbetslösa,
15. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokal samverkan kring
arbetslösheten,
16. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ungdomsarbetslösheten,
20. att riksdagen beslutar om ett
återförande av utbildningsbidrag med
låneandel i arbetsmarknadsutbildning
inom det reguljära utbildningsväsendet.
1996/97:U515 av Alf Svensson m.fl. (kd)
vari yrkas
27. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbetslösheten i Sverige
skall bekämpas med ett program som vilar
på samtliga fem Essenpunkter, dvs.
utbildning, sysselsättningsintensiv
tillväxt, sänkta indirekta
lönekostnader, arbetsmarknadspolitisk
effektivitet och satsningar på utsatta
grupper,
1996/97:Sf241 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inga besparingar skall
göras inom lönebidragsområdet.
1996/97:Sf613 av Pär-Axel Sahlberg och
Juan Fonseca (s) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskild strategi för de
högutbildade invandrarna,
1996/97:Sf632 av Ingrid Skeppstedt m.fl.
(c) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att invandrare skall
prioriteras inom
arbetsmarknadspolitiken,
1996/97:So277 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) vari yrkas
42. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tillsätta en utredning
som utreder företagshälsovårdens
framtida inriktning, finansiering m.m.
(avsn. 44).
1996/97:So279 av Gudrun Lindvall m.fl.
(mp) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till sådan ändring i
arbetsmiljölagen att den även omfattar
förskolebarnen.
1996/97:So672 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om obligatorisk hälsovård.
1996/97:Kr4 av Birger Schlaug m.fl. (mp)
vari yrkas
16. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stöd till kulturutövare
skall flyttas över från Arbetsmarknads-
till Kulturdepartementet.
1996/97:Kr218 av Per Lager m.fl. (mp)
vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att särskilda medel bör
avsättas hos länsarbetsnämnderna till
kollektivverkstädernas praktiska vidare
utbildning av yrkesverksamma konstnärer
och konsthantverkare.
1996/97:Kr510 av Michael Stjernström
m.fl. (kd) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ideella organisationer
permanent bör undantas från sänkningen
av lönebidragsnivån.
1996/97:Kr511 av Andreas Carlgren m.fl.
(c) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en 90-procentig
lönebidragsnivå för anställda i ideella
organisationer.
1996/97:Ub246 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär
en parlamentarisk utredning enligt vad i
motionen anförts om ungdomars rätt till
egen försörjning.
1996/97:Ub247 av Karin Pilsäter (fp)
vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetet som
integrationsfaktor,
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om samlat statligt initiativ för
service i utsatta förorter.
1996/97:Ub411 av Carl Bildt m.fl. (m)
vari yrkas
9. att riksdagen avslår regeringens
förslag om inriktningen avseende Rådet
för arbetslivsforskningsstöd till
arbetsmarknadspolitisk forskning i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:N212 av Gullan Lindblad m.fl.
(m, fp, kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av stabila spelregler
och förenklingar av regelverken för
småföretagare.
1996/97:N270 av Birger Schlaug m.fl.
(mp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avsätta särskilda
resurser till några av arbetslöshet hårt
ansatta kommuner för att där pröva nya
metoder med ett processinriktat
arbetssätt för att skapa nya
arbetstillfällen,
12. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om starta-vårat-bidrag och
riskkapital till kooperativa nystarter.
1996/97:N271 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om egenförsörjaren.
Motion väckt med anledning av
proposition 1996/97:5
1996/97:Ub7 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om institut för utvärdering av
arbetsmarknadspolitiken,
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadsforskningens
inriktning.
Utskottet
Regeringens förslag till riksdagsbeslut
framgår ovan av inledningen till detta
betänkande.
Innan utskottet kommer in på de olika
anslagen behandlar utskottet under ett
arbetsmarknadsavsnitt respektive ett
arbetslivsavsnitt frågor som har att
göra med politikens allmänna
förutsättningar och inriktning. Därefter
följer två avsnitt om
jämställdhetsfrågor respektive statliga
arbetsgivarfrågor. Betänkandet avslutas
med ett avsnitt där utskottet samlat tar
ställning till regeringens respektive
motionärernas förslag till anslag under
utgiftsområdet.
Som bilaga 1 till betänkandet har fogats
Utskottets förslag till anslag under
utgiftsområdet.
ARBETSMARKNAD
Inledning
Propositionen
I propositionen beskrivs
arbetsmarknadspolitiken som ett centralt
instrument för att nå regeringens
övergripande mål om tillväxt, stabilitet
och rättvis fördelning.
Arbetsmarknadspolitiken skall ses som en
integrerad del av den ekonomiska
politiken. Uppgiften är att förmedla
lediga platser och att främja
arbetskraftens anpassning till den
reguljära arbetsmarknadens krav. Därmed
kan sysselsättningen höjas och
arbetslösheten minska utan att
inflationsdrivande flaskhalsar uppstår.
Arbetsmarknadspolitiken har också till
uppgift att i samverkan med andra
politikområden utjämna konjunkturerna
genom att omfattningen av åtgärderna
anpassas till konjunkturutvecklingen.
Arbetsmarknadspolitiken skall främja
jämställdheten mellan kvinnor och män.
Den skall bidra till att även
arbetssökande som har svårigheter t.ex.
i form av handikapp får möjligheter att
arbeta. Den skall också ge vissa
arbetssökande inkomsttrygghet under
omställningen från arbetslöshet till
arbete.
I propositionen erinrar regeringen om
de förändringar i
arbetsmarknadspolitiken som beslutades i
somras på grundval av den s.k.
sysselsättningspropositionen (prop.
1995/97:222, FiU15). Arbetsförmedlingens
resurser säkerställdes samtidigt som den
centrala och regionala nivån
koncentrerades till lednings- och
stabsfunktioner. Kommunerna har fått ett
större inflytande och därmed delaktighet
i genomförandet av den nationella
politiken på området. En ny åtgärd, OTA,
infördes för äldre arbetslösa och en
möjlighet gavs arbetslösa mellan 25 och
55 år att studera ett år på grund- och
gymnasieskolenivå med särskilt
utbildningsbidrag motsvarande nivån på
arbetslöshetsersättningen.
Arbetslösheten är vår tids största
plåga, sägs det i propositionen. Värst
är öppen arbetslöshet. Därför är det
viktigt att de arbetslösa aktiveras i så
stor utsträckning som möjligt. Samtidigt
är det viktigt att åtgärderna håller
sådan kvalitet att möjligheterna
påtagligt förbättras att få ett
ordinarie arbete.
Sverige har goda möjligheter att
halvera den öppna arbetslösheten till år
2000, sägs det i propositionen. Den
långsiktiga målsättningen är full
sysselsättning. Genom
sysselsättningspropositionen, som
riksdagen ställt sig bakom, har grunden
lagts för en halvering av
arbetslösheten.
Motioner
I partimotioner utvecklar
oppositionspartierna sin mera
övergripande syn på sysselsättnings- och
arbetsmarknadspolitiken enligt följande.
Moderata samlingspartiet ser
arbetslösheten som ett av Sveriges
allvarligaste problem.
Socialdemokraterna har misslyckats med
bekämpningen av arbetslösheten. En av
orsakerna till misslyckandet är bristen
på förståelse för företagandets och
skapandets villkor, men också historiska
och ideologiska bindningar till
samhällsförhållanden som inte längre
gäller. I motion A277 anger Moderaterna
fyra förutsättningar för att få fler
arbeten. De skall ses som en helhet.
Lägre skatter på arbete och företagande,
gedigna förutsättningar för en
högkvalitativ kunskapstillväxt, en
öppnare arbetsmarknad som utgår från den
enskildes roll och betydelse samt en
arbetsmarknadspolitik som stödjer de
arbetslösa och öppnar möjligheter till
nyanställning i företagen. Tyngdpunkten
måste ligga på att öka tillväxten i
företagen. - Den svenska arbetsmarknaden
fungerar illa. Obalansen i
maktförhållandena till de fackliga
organisationernas förmån är en
huvudorsak till att lönebildningen inte
fungerar. De stora svårigheterna att
sluta enskilda avtal mellan företag och
medarbetare hämmar företagens
utvecklingsmöjligheter och slår ut
arbeten. Anställningströskeln är för
hög, vilket leder till att anställningar
inte kommer till stånd. De
arbetsrättsliga reglerna är en
huvudorsak till att arbetslösheten inte
minskar. - Utöver lönebildningen och en
liberalisering av arbetsrätten är vissa
faktorer särskilt betydelsefulla.
Arbetslöshetsförsäkringen måste utformas
så att den - tillsammans med de andra
delarna i partiets politik - ger
incitament till arbete och till en
lönebildning som inte leder till
arbetslöshet. - Det är också angeläget
att analysera sociala ersättningars,
skatters och inkomstrelaterade avgifters
inverkan på lönebildning och
arbetslöshet. - Arbetsmarknadspolitiken
måste förändras och bli mera effektiv.
Den nuvarande politiken på området ger
inte resultat, åtgärderna tycks många
gånger sättas in för att kvalificera för
en ny ersättningsperiod i
arbetslöshetsförsäkringen. Om de
företagsstimulerande åtgärderna införs
är en effektivare arbetsförmedling, som
även innefattar
personaluthyrningsföretag, tillräckligt
stöd för merparten av de arbetslösa. De
mera aktiva åtgärderna kan då mera
entydigt inriktas mot yngre med brister
i utbildningen genom ett modernt
lärlingssystem, mot äldre bl.a. genom
återbäring av arbetsgivaravgiften och
mot handikappade. Denna striktare
arbetsmarknadspolitik bör administreras
av en ny myndighet, vars centrala roll
är förmedlingsverksamheten (yrk. 1
delv., 13, 14 och 22).
Liknande synpunkter framförs i partiets
kommittémotion A304 (yrk. 4) av Per
Unckel m.fl.
Folkpartiet liberalerna anser i motion
A221 att det endast är genom fler
arbeten som man kan få rätsida på
Sveriges problem. Socialdemokraterna
sätter enligt partiet alltför stor
tilltro till statliga system och att
dessa skall kunna ingripa på
arbetsmarknaden. I motionen sägs det att
arbetsmarknadspolitiken vilar på tre
ben: En aktiv arbetsmarknadspolitik, ett
gynnsamt näringslivsklimat samt sunda
och sanerade statsfinanser. Med en
riktig politik för tillväxt kombinerad
med en offensiv arbetsmarknadspolitik
går det att minska arbetslösheten. En
förutsättning är att man inser att de
bakomliggande orsakerna inte bara är
konjunkturella utan även strukturella.
Folkpartiet anser att riksdagen med
hänsyn till osäkerheten om regeringens
politik bör begära en särproposition
under våren 1997 med en lägesbeskrivning
och eventuella förslag om åtgärder. -
Enligt Folkpartiet är och förblir
arbetsmarknadspolitiken en nationell
uppgift. Decentralisering är bra, men
måste fungera i praktiken. Den
traditionella arbetsmarknadspolitiken
bör kunna genomföras med mindre resurser
genom decentralisering,
avbyråkratisering och mindre
detaljstyrning. Samverkan kan ske med
kommuner och näringslivsorganisationer.
Större utrymme bör ges för upphandling i
konkurrens, och strävan bör vara att
välja billigare åtgärder framför dyrare.
De medel som frigörs används för
insatser för handikappade. - Det är
framför allt på tjänste- och
servicesektorn som de nya arbetena växer
fram, vilket ställer nya krav på
arbetsmarknadspolitiken. Den måste svara
mot de allt högre kraven på kunskaper
och personliga färdigheter. I den
utveckling som pågår med täta
arbetsbyten, varvade med utbildning och
arbetssökande, blir uppgiften att öka
den yrkesmässiga och geografiska
rörligheten allt viktigare för att nya
branscher och företag skall kunna
utvecklas. - När nu kvinnornas
arbetslöshet håller på att bli större än
männens är det enligt Folkpartiet
viktigare än någonsin att bryta det
traditionella könsmönstret på
arbetsmarknaden (yrk. 1-10).
Vänsterpartiets politik på det
arbetsmarknadspolitiska området läggs
fram i motionerna Fi212 (yrk. 20 och 21)
och A305. Partiet ser massarbetslösheten
som det stora hotet mot välfärden och
jämställdheten - arbetet är grunden för
all välfärd. I motion Fi212 föreslås ett
20-miljarderspaket för nya arbeten.
Detta består bl.a. av sänkta
arbetsuppgifter för kommuner, landsting
och privat sektor, kreditstöd till
småföretag, försöksverksamhet med
arbetstidsförkortning, ett grönt
investeringsprogram, näringspolitiska
satsningar och en aktiv
arbetsmarknadspolitik som innefattar
kvinnosatsning, stöd till
arbetshandikappade och utbildningsbidrag
m.m. - Vänsterpartiet betonar att
sysselsättningspolitiken måste vara
integrerad med övriga politikområden.
Det går inte att öka sysselsättningen om
den ekonomiska politiken verkar i annan
riktning. Detsamma gäller den
välfärdspolitik som regeringen bedriver.
Näringslivet måste utvecklas aktivt. Det
krävs nya strukturella grepp. En
begränsning av övertidsuttaget och en
successiv arbetstidsförkortning är
viktiga delar i partiets
sysselsättningsstrategi, arbetsrätten
bör utvecklas och inte nedmonteras.
Arbetsmarknadspolitiken får inte
överbelastas utan skall vara en del i
den övergripande
sysselsättningspolitiken som har sin
grund i den ekonomiska politiken. Det
reguljära arbetslivet tar för litet
ansvar; så borde t.ex. introduktionen i
arbetslivet för de nytillträdande kunna
klaras av arbetsgivarna. Satsningarna på
kompetensutveckling måste öka och
fördelas jämnare och kompletteras med
ett system med framtidsfonder. - Med
regeringens förslag går det inte att
upprätthålla den kvalitet som
arbetsmarknadsåtgärderna måste ha för
att vara verksamma. Det behövs mer
otraditionella insatser för invandrare
och ungdomar. Det behövs också riktade
satsningar för att öka kvinnornas
möjligheter. - Vänsterpartiet vill också
betona vikten av att de nationella målen
upprätthålls i arbetsmarknadspolitiken
nu när kommunerna får ett allt större
ansvar. - Slutligen anser Vänsterpartiet
att den övergripande
arbetsmarknadspolitiken bör kompletteras
med ett fjärde mål, att bryta den
könssegregerade arbetsmarknaden. Detta
är nödvändigt för att förhindra
diskriminerande effekter.
Miljöpartiet de gröna anser enligt sin
motion A274 att det är orealistiskt att
tro att problemen på arbetsmarknaden
skulle kunna lösas med ökad ekonomisk
tillväxt. Den enskilt viktigaste
åtgärden för att förbättra
sysselsättningen är att förkorta
arbetstiden. Fram till sekelskiftet bör
arbetstiden förkortas till 35 timmar.
Det behövs också åtgärder för att stärka
de små och medelstora företagens
konkurrensmöjligheter. En ekonomisk
omställning till ett kretsloppssamhälle
är nödvändig för att Sverige skall kunna
behålla och stärka sin internationella
konkurrenskraft. Partiet vill mildra
verkningarna av planerade nedskärningar
i kommuner och landsting vilket innebär
att 20 000 arbeten kan räddas. -
Arbetsmarknadspolitiken måste förnyas
med en total omorganisation på lokal
nivå med sammanslagning av
arbetsförmedling, försäkringskassa och
delar av socialtjänsten. De olika
ersättningssystemen måste
samordnas.Vissa delar av arbetsrätten
måste reformeras, t.ex. förlängning av
den längsta tillåtna tiden för
visstidsanställning vid arbetsanhopning.
- Miljöpartiet anser att målet om
halvering av den öppna arbetslösheten
till år 2000 bör kompletteras med ett
mål för den totala arbetslösheten, som
bör uppgå till högst 7 % (yrk. 12). I
partiets näringspolitiska motion N270
(yrk. 6) betonas att lokaliserings- och
näringspolitiken måste processinriktas
för att nya arbetstillfällen skall kunna
skapas. Särskilda resurser bör avsättas
för en försöksverksamhet i särskilt
drabbade kommuner.
Kristdemokraterna anser enligt sin
motion A297 att en framgångsrik politik
för nya arbeten också måste inbegripa en
sund näringspolitik. Rimliga
förutsättningar måste ges för att nya
företag skall kunna startas och
befintliga företag växa. Regeringens
politik har försämrat företagsklimatet.
Det är också nödvändigt med en
skatteväxling med sänkta skatter på
arbete. Många beslut av regeringen har
slagit hårt regionalpolitiskt. I stället
för flyttlasspolitik behövs en
regionalpolitisk helhetssyn på närings-
och arbetsmarknadspolitiken. - En aldrig
så stor satsning på
arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan
inte ersätta de arbetstillfällen som kan
skapas med riktiga förutsättningar för
framför allt den privata sektorn.
Arbetsmarknadspolitiken måste reformeras
och stimulera rörlighet och samhällets
strukturomvandling. Den måste utgå från
subsidiaritetssprincipen.
Arbetsmarknadsområdet är i dag
genomreglerat. En omprövning måste ske.
- För att förhindra långtidsarbetslöshet
krävs insatser i form av
kompetenshöjning och särskilda projekt.
Ungdomsarbetslösheten bör motarbetas med
lägre ingångslöner och ett nytt
lärlingssystem. - Enligt
Kristdemokraterna skall målet vara att
halvera den totala arbetslösheten till
år 2000, (yrk. 1, 2 delv. och 11). - I
ett från utrikesutskottet överlämnat
motionsyrkande, U515 (yrk. 27), begär
Kristdemokraterna ett tillkännagivande
om att arbetslösheten i Sverige skall
bekämpas med ett program som vilar på
samtliga fem Essenpunkter, dvs.
utbildning, sysselsättningsintensiv
tillväxt, sänkta direkta lönekostnader,
arbetsmarknadspolitisk effektivitet och
satsningar på utsatta grupper. Partiet
menar att Sverige ignorerar dessa
punkter, nämligen de som gäller minskade
indirekta lönekostnader och
arbetsmarknadspolitisk flexibilitet och
effektivitet.
Utskottets överväganden
Inledning
Arbetsmarknadsläget är fortsatt dystert.
Enligt SCB:s statistik var 326 000
personer öppet arbetslösa i oktober
1996, motsvarande 7,6 % av
arbetskraften. Jämfört med samma månad
förra året var arbetslösheten
oförändrad. Arbetslösheten bland män var
i oktober 8,3 % och bland kvinnor 6,8 %.
Av de arbetslösa hade 118 000 varit
arbetslösa mer än 6 månader, vilket
innebär en ökning med 13 000 personer
från förra året. Antalet personer i
konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder uppgick
i oktober till 196 000 personer, vilket
är 15 000 fler än för ett år sedan.
Arbetskraften (sysselsatta och
arbetslösa) uppgick i oktober till 4 294
000 personer, vilket innebär att 77,5 %
av befolkningen i åldersgruppen 16-64 år
fanns i arbetskraften.
I AMS prognos den 20 november för
utvecklingen på arbetsmarknaden består
obalansen nästa år. Den svenska
konjunkturen förstärks, men inte
tillräckligt för att nedbringa den höga
arbetslösheten. För innevarande år
beräknas arbetslösheten uppgå till 8 %
och till 7,1 % nästa år. Hela
minskningen beror enligt AMS på en
överströmning av personer till
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Nedgången förutsätter att andelen i
åtgärder ökar från 4,5 till 5,5 % mellan
1996 och 1997. Obalansen kommer därmed
att uppgå till 12,6 % av arbetskraften
under 1997 jämfört med 12,5 % under
innevarande år.
AMS rapporterar om en optimism hos
företagen. Enligt en
intervjuundersökning av drygt 9 000
arbetsställen inom det privata
näringslivet tror företagen på en tydlig
ökning av produktion/försäljning och de
planerar för ökade investeringar. De
planerar dock att möta den ökade
efterfrågan med befintlig personal. Inom
flera branscher minskar antalet
anställda.
Enligt AMS-prognosen dröjer det en bra
bit in på 1997 innan sysselsättningen
ökar. Utvecklingen inom den offentliga
tjänstesektorn motverkar en mer gynnsam
utveckling på arbetsmarknaden. Under
1997 beräknas sysselsättningen inom
offentlig sektor att minska med ca 18
000 personer.
Det som avgör hur mycket arbetslösheten
kan pressas ned är enligt AMS
möjligheterna att skapa fler
arbetstillfällen för korttidsutbildade.
Arbetsförmedlingen har 285 000 inskrivna
med grundskola som högsta
utbildningsnivå. Många utomnordiska
invandrare har kort utbildning. Bilden
är till stor del likartad för
arbetshandikappade.
Den kraftiga ökningen av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder leder
till färre personer i arbetskraften.
Detta beror på att flertalet av
åtgärderna klassificeras som utbildning.
Sådana åtgärder där deltagarna
definieras som sysselsatta
(rekryteringsstöd, beredskapsarbete,
utbildningsvikariat) minskar. AMS
beräknar att arbetskraften minskar
kraftigt, eller med ca 30 000 personer
1997.
Utskottet kan konstatera att
arbetslösheten i Sverige nu ligger på
samma nivåer som genomsnittet för EU-
länderna, vilket under inga
omständigheter kan accepteras. Målet att
halvera den öppna arbetslösheten till år
2 000 ligger fast. Utskottet delar
regeringens uppfattning att bekämpandet
av massarbetslösheten är och förblir den
viktigaste uppgiften. Ytterligare
åtgärder måste vidtas under de år som
återstår fram till år 2000 för att
förhindra att arbetslösheten permanentas
på en hög nivå.
Riksdagens beslut om utgiftsramar och
beräkning av statsinkomsterna
Riksdagen har i dagarna godkänt
finansutskottets betänkande 1996/97:FiU1
Utgiftsramar och beräkning av
statsinkomsterna. Riksdagen har ställt
sig bakom regeringens förslag när det
gäller de allmänna riktlinjerna för den
ekonomiska politiken.
Oppositionspartiernas motioner på
området har samtidigt avslagits.
De i detta ärende behandlade
partimotionerna innehåller i stora delar
ståndpunkter som även utvecklats i
partiernas ekonomisk-politiska motioner.
Det innebär att det nyssnämnda
riksdagsbeslutet innefattar
ställningstaganden till ganska stora
delar av de allmänna utgångspunkter som
de arbetsmarknadspolitiska motionerna
bygger på.
I korthet innebär riksdagens
ställningstagande om den ekonomiska
politiken följande vad avser frågor med
anknytning till arbetsmarknaden.
- Målet för den ekonomiska politiken
är att halvera den öppna arbetslösheten
till 4 % år 2000. Att bekämpa
massarbetslösheten är den ekonomiska
politikens främsta uppgift. En viktig
förutsättning för att klara detta mål är
att åstadkomma en förbättrad ekonomisk
tillväxt under de kommande åren. Detta
kräver fortsatt arbete för att förbättra
ekonomins sätt att fungera. Viktiga
beslut måste fattas rörande bl.a.
lönebildningen, arbetsmarknaden och den
offentliga sektorn.
- Ett uppskov bör ske med
förändringarna av
arbetslöshetsförsäkringen. De
förändringar som beslutades i juli 1996
bör inte träda i kraft utan skjutas upp
för att ge riksdagen tillfälle att ta
ställning till ett sammanhållet förslag
under våren 1997.
- Tydliga och stabila välfärdssystem
behövs, t.ex. vid arbetslöshet.
- Arbetsrätten måste anpassas till
förändringar på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsutskottets syn på
oppositionens förslag om inriktning av
politiken
Utskottet anser att Moderaternas politik
med kraftiga skattesänkningar i förening
med nedskärningar i en offentlig sektor
som redan drabbats svårt till följd av
lågkonjunkturen skulle innebära att den
generella välfärdspolitiken måste
överges. I kombination med de
förändringar i lönebildningen som
Moderaterna förordar kommer partiets
politik sannolikt att öka klyftorna vad
gäller levnadsvillkoren för olika
grupper i samhället. Att
välfärdssystemen är stabila har stor
betydelse. Medborgarnas tilltro till
olika försäkringssystem måste stärkas.
Tydliga och stabila regler måste gälla
bl.a. vid arbetslöshet. Vad gäller
arbetslöshetsförsäkringen kan utskottet
konstatera att det nyssnämnda
riksdagsbeslutet förutsätter att
regeringen under våren 1997 återkommer
med ett samlat förslag till hur
försäkringen skall utformas på längre
sikt. Arbetsmarknadsutskottet tar upp
denna fråga i anslutning till
behandlingen av anslagen inom
utgiftsområde 13.
Med anledning av vad Moderaterna anfört
om att arbetsmarknadspolitiken måste bli
mera effektiv kan utskottet konstatera
att ett kontinuerligt förnyelsearbete
pågår, i vilket man också tar till vara
erfarenheterna från 1990-talets
omfattande insatser på området.
Förmedlingen av de lediga platserna är
det första steget i en offensiv
arbetsmarknadspolitik. Det är helt
avgörande att de lediga platserna snabbt
blir tillsatta och att de arbetssökande
kommer i arbete på den reguljära
arbetsmarknaden. Utskottet kan inte dela
Moderaternas uppfattning att man skulle
kunna inrikta de mera aktiva åtgärderna
enbart mot vissa kategorier av sökande.
Huvuduppgiften måste vara att främja
tillväxt och sysselsättning genom att
öka flexibiliteten på arbetsmarknaden,
bryta obalanser på de olika
delarbetsmarknaderna, motverka
inflationsdrivande flaskhalsar och
stärka arbetskraftens kompetens. Även
arbetslösa som inte tillhör de av
Moderaterna angivna grupperna men som
t.ex. har bristfällig eller föråldrad
utbildning måste kunna få del av de mera
aktiva insatserna så att de kan svara
mot det nya arbetslivets krav. Att
arbetsmarknadspolitiken har denna roll i
den ekonomiska politiken utesluter inte
att den skall ha särskild inriktning mot
äldre arbetstagare och arbetstagare med
nedsatt arbetsförmåga.
En av Folkpartiets huvudlinjer är att
arbetsmarknadspolitiken kan genomföras
med mindre resurser genom
decentralisering, avbyråkratisering och
mindre detaljstyrning, genom samverkan
med kommuner och
näringslivsorganiationer och genom att
välja billigare åtgärder framför dyrare.
Utskottet kan konstatera att även med en
långt driven decentralisering,
avbyråkratisering etc., vilket ingår i
den reformering av
arbetsmarknadspolitiken som genomförs
för närvarande, innebär de aktiva
insatserna ofrånkomliga kostnader för
utbildningsbidrag och aktivitetsstöd
till dem som deltar i åtgärderna.
Storleken på stöden, som i själva verket
utgör en väsentlig del av de totala
utgifterna för de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna,
styrs av reglerna i
arbetslöshetsförsäkringen och KAS. De
kostnadsminskningar som skulle kunna
åstadkommas på det sätt som föreslås av
Folkpartiet bedömer utskottet som
tämligen begränsade. I övrigt innehåller
Folkpartiets partimotion synpunkter som
i delar sammanfaller med regeringens
politik på området.
Förutom ett 20-miljarderspaket för nya
arbeten är en begränsning av
övertidsuttaget och en successiv
arbetstidsförkortning en del i
Vänsterpartiets strategi för ökad
sysselsättning. Utskottet återkommer
till denna fråga i ett kommande avsnitt.
Utskottet delar motionärernas
uppfattning att arbetsmarknadspolitiken
inte får överbelastas. Den successiva
förnyelsen av politiken med ett större
inflytande för kommunerna är ett led i
strävan att höja kvaliteten i de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Att
kommunerna får ett större ansvar innebär
inte en nedtoning av de nationella
målen, vilket Vänsterpartiet befarar.
Försöksverksamheten med lokal samverkan
mot arbetslöshet bygger på att de
nationella målen för
arbetsmarknadspolitiken utgör basen. I
budgetpropositionen anges nu att
ledamöterna i arbetsförmedlingsnämnderna
och länsarbetsnämnderna på sin
respektive nivå måste kunna få grepp om
hur den egna verksamheten ligger till i
förhållande till de nationella målen.
Detta är ett skäl till att
verksamhetsmålen måste vara tydliga och
mätbara på olika nivåer i
organisationen, sägs det i
propositionen. Utskottet återkommer till
denna fråga.
Regeringen föreslår som nämnts att
Arbetsmarknadsverket skall ha tre
övergripande mål för sin verksamhet;
förkortade vakanstider, minskad
långtidsarbetslöshet och motverkande av
långa tider utan arbete. Med anledning
av Vänsterpartiets förslag om ett fjärde
mål, att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden, kan utskottet
konstatera att de övergripande målen
skall kompletteras med ett antal mätbara
verksamhetsmål. Utskottet delar
regeringens uppfattning att den ökade
arbetslösheten bland kvinnor ställer
ytterligare krav på Arbetsmarknadsverket
att bryta den inriktning av de
arbetsmarknadspolititiska åtgärderna som
lett till att arbetslösa män kommit i
fråga för åtgärderna i större omfattning
än arbetslösa kvinnor. I de mera
generella riktlinjerna för den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten
ingår också att verka för mäns och
kvinnors rätt till arbete på lika
villkor och att motverka en könsuppdelad
arbetsmarknad.
Även Miljöpartiet anser att
arbetslösheten skall bekämpas bl.a. med
en generell arbetstidsförkortning.
Utskottet återkommer som nämnts till
denna fråga. Med anledning av partiets
uppfattning att det behövs en total
omorganisation på lokal nivå med
sammanslagning av arbetsförmedling,
försäkringskassa och delar av
socialtjänsten vill utskottet hänvisa
till den pågående försöksverksamheten i
kommunerna. Det säger sig självt att en
så radikal omläggning av
arbetsmarknadspolitiken som Miljöpartiet
förordar inte kan ske i ett slag. Det
pågår redan ett successivt
förnyelsearbete. Försöksverksamheten i
kommunerna måste utvärderas innan man
kan ta ställning till en generell
utvidgning. En arbetsgrupp skall också
ha till uppgift att följa och utvärdera
försöksverksamheten.
Arbetsmarknadsutskottet har vid sin
behandling av frågan i våras också
uttalat att det är angeläget att i ett
forskningsuppdrag göra en utvärdering av
verksamheten. När det slutligen gäller
Miljöpartiets förslag om att politiken
kompletteras med ett mål för den totala
arbetslösheten på 7 % vill utskottet
hänvisa till vad finansutskottet
tidigare anfört i denna fråga. I korthet
går resonemanget ut på att ett mål av
detta slag måste kunna kvantifieras utan
att kunna misstolkas samtidigt som det
måste kunna uppnås med tillgängliga
medel. Den öppna arbetslösheten fyller
det kravet. I internationell statistik
är den öppna arbetslösheten den
vanligaste kvantifieringen.
Finansutskottet tillade att det finns
ytterst få ekonomer som påstår sig med
säkerhet kunna ange hur stor minskningen
av den totala arbetslösheten skulle bli
efter en given tidsperiod på grund av
t.ex. förbättrade villkor för företag
och företagande (1995/96:FiU15, s. 38).
Som framgått av motionsreferatet ovan
betonar Kristdemokraterna betydelsen av
att det ges rimliga förutsättningar för
att nya företag skall kunna startas och
befintliga växa. Utvecklingen i
tjänstesektorn är enligt utskottets
mening särskilt viktig för att klara en
halvering av arbetslösheten. Det är
därför med tillfredsställelse som
utskottet kan konstatera att regeringen
har tillsatt en utredning som bl.a.
skall analysera den privata
tjänsteproduktionens betydelse för
sysselsättningen. I uppdraget ingår
också att analysera effekterna av olika
tänkbara regeländringar som syftar till
att främja utbud och efterfrågan på
privata tjänster och sysselsättningen i
denna del av ekonomin. Utskottet har
ingen annan uppfattning än
Kristdemokraterna när det gäller
arbetsmarknadspolitikens begränsning -
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
kan inte ersätta reguljära
arbetstillfällen. Partiets önskan om en
reformering av arbetsmarknadspolitiken
ger utskottet anledning att påminna om
det successiva förnyelsearbetet på
området. Utskottet kan inte oreserverat
instämma i att arbetsmarknadspolitiken,
som Kristdemokraterna uttrycker det,
skall utgå från subsidiaritetsprincipen.
Om arbetsmarknadspolitiken alltjämt
skall vara en del i den ekonomiska
politiken och huvudsakligen finansieras
med statliga medel måste också de
nationella målen vara styrande. Detta är
också som utskottet ser det en
förutsättning för att de uppställda
målen skall kunna uppnås.
Arbetsmarknadspolitiken kan knappast
utgå från den lägre nivån, men väl
förbättras om den lokala förankringen
stärks. Utskottet delar inte heller
uppfattningen att en omfattande
avreglering skulle leda till en bättre
fungerande arbetsmarknad. Vad gäller
Kristdemokraternas åsikt att målet skall
vara en halvering av den totala
arbetslösheten till år 2000 vill
utskottet hänvisa till vad som sagts
ovan i anslutning till Miljöpartiets
motion. Kristdemokraternas kritik mot
regeringen på denna punkt baserar sig
delvis på att regeringspolitiken skulle
kunna utmynna i att människor enbart
flyttas från öppen till dold
arbetslöshet, det som i finansutskottet
återges som kreativ bokföring . Ett
ytterligare skäl till att välja den
öppna arbetslösheten som mål för
regeringen och riksdagen är synen på
arbetslöshet.
Arbetslinjen är en given grundpelare. I
en alltmer internationaliserad omgivning
ställs stora krav på
strukturförändringar på arbetsmarknaden.
Det innebär att arbetslinjen måste
utvecklas till att bli en arbets- och
kompetenslinje. Människor som är i
utbildning, vare sig detta beror på att
de vill bredda sina möjligheter på
arbetsmarknaden eller därför att de
tvingats till det på grund av förändrad
arbetssituation, utför ett värdefullt
arbete både för sig själva och
samhället. Det är enligt utskottet en
felsyn att människor i utbildning bara
skulle flyttas från öppen till dold
arbetslöshet.
I ett avsnitt nedan kommer utskottet
till sitt sammanfattande
ställningstagande om den allmänna
inriktningen av arbetsmarknadspolitiken.
Utskottet övergår nu till frågan om
arbetsrätten och sysselsättningen.
Arbetsrätten och sysselsättningen
I budgetpropositionen understryker
regeringen att arbetsrätten måste ha en
ändamålsenlig utformning som balanserar
löntagarnas behov av rättssäkerhet,
trygghet och inflytande med
verksamheternas och företagens behov av
flexibilitet. Reglerna får inte försvåra
för företag att expandera och
nyanställa. Sverige skall konkurrera med
kompetens och får inte bli ett land där
låga löner och otrygga
anställningsförhållanden ger
konkurrensfördelar.
I sitt betänkande AU4 behandlar
utskottet just nu regeringens förslag i
proposition 1996/97:16 En arbetsrätt för
ökad tillväxt samt ett stort antal
motioner väckta både under den allmänna
motionstiden och med anledning av
propositionen. Den frågeställning som
berörs här är arbetsrättens eventuella
samband med sysselsättningen och de
motionsyrkanden som särskilt rör denna
fråga.
Moderata samlingspartiet anser i motion
A277 (yrk. 1 delv.) att en avreglering
måste ske i liberaliserande riktning.
Partiet betraktar den svenska
arbetsmarknaden som extremt reglerad,
inte bara av lagstiftning utan också av
ett nät av kollektivavtal. Det totala
regelverket blir för många företagare
nästan omöjligt att genomskåda. Därmed
bidrar arbetsrätten till att öka
företagens osäkerhet, vilket verkar
avhållande på benägenheten att
nyanställa. En stor del av
lagstiftningen härrör dessutom från en
arbetsmarknad som inte längre finns. En
överreglering i en snabbt föränderlig
global ekonomi skapar obönhörligen en
hög arbetslöshet, anser Moderaterna.
Även ett antal enskilda motioner tar
upp liknande synpunkter på sambandet
mellan arbetsrätten och dess effekter på
sysselsättningen. Det är N212 (yrk. 2)
av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, kd),
A228 respektive A256 av Carl Erik
Hedlund (m) och A257 (yrk. 4) av
Margareta Nordenvall och Inger Koch (m).
I A256 föreslår motionären att företag
med mindre än 5 anställda undantas från
regelverket.
Vänsterpartiet begär i motion Fi212
(yrk. 23) ett tillkännagivande om
arbetsrätten. Att arbetsrätten skulle
förhindra eller försvåra nyanställningar
och att försämringar skulle öka
arbetstillfällena är en mytbildning som
står i skarp kontrast till forskningen
inom området. Partiet anser i stället
att den nya situationen på
arbetsmarknaden ställer krav på en
utvidgad arbetsrätt som vidgar
arbetstagarbegreppet och fångar upp
löntagarnas legitima behov av trygghet
och inflytande. Arbetsrätten är kärnan i
demokratin. Makten över anställningen
ligger kvar hos arbetsgivaren.
Utskottets överväganden
Moderaternas utgångspunkt i motion A277
är att arbetsrätten, liksom även
arbetsmarknadsregleringen i övrigt,
verkar dämpande på sysselsättningen och
att överregleringen skapar en hög
arbetslöshet. Detta är synpunkter som
även återkommer i de enskilda
motionerna. Vänsterpartiet för sin del
anser att detta är en mytbildning.
I debatten har frågan ofta ställts
vilken inverkan de arbetsrättsliga
reglerna har på arbetslöshetsnivån.
Något entydigt svar har knappast getts,
mer än att regler som rör
anställningsskyddet kan ha effekter sett
över en konjunkturcykel; benägenheten
att anställa i en konjunkturuppgång
skulle med andra ord vara större med
liberalare regler. Utskottet vill därför
inte ge vare sig Moderaterna eller
Vänsterpartiet medhåll i deras
ytterlighetsuppfattningar. Även om enkla
samband av detta slag saknas kan det
ändå ha sin betydelse att arbetsrätten
förändras för att svara mot det nya
arbetslivet. Dagens arbetsrättsliga
lagstiftning kom i allt väsentligt till
under 1970-talet. Stora förändringar har
skett sedan dess genom ökad
internationalisering och genom nytt
arbetssätt, ny organsation och ny teknik
m.m.
Enligt utskottets mening är det viktigt
att arbetsrätten anpassas till
förändringar på arbetsmarknaden, men
någon radikal förändring som Moderaterna
föreslår behövs inte. Föreställningen
att den enskilde personligen
förhandlingsvägen skall kunna nå goda
villkor av betydelse utöver vad som
skulle regleras i en förenklad
arbetsrätt måste för stora grupper av
arbetstagare vara helt
verklighetsfrämmande. Inriktningen av
den nya arbetsrätt som regeringen lägger
fram är att göra det lättare att
anställa, inte lättare att säga upp.
Inte heller kan utskottet ställa sig
bakom Vänsterpartiets krav som innebär
utökad lagreglering. Utskottet står fast
vid sin tidigare uppfattning att strävan
bör vara att söka lösningar avtalsvägen.
Det är så man kan få stabila och väl
fungerande regler.
Utskottet kan således inte ställa sig
bakom de synpunkter som de nu berörda
motionerna innehåller.
Lönebildningen
Regeringens uppfattning enligt
propositionen är att lönebildningen inte
fungerar tillfredsställande. Under en
lång följd av år har löneökningarna
legat högre än i våra viktigaste
konkurrentländer medan produktiviteten
ökat långsammare. Sveriges möjligheter
att även i framtiden framstå som ett väl
utvecklat välfärdssamhälle med hög
sysselsättning och låg arbetslöshet
beror på hur lönebildningen kommer att
fungera. Det behövs en sund balanserad
lönebildning på god europeisk nivå.
Lönebildningen måste också förhindra
osakliga löneskillnader. Regeringen
betonar att det är parterna på
arbetsmarknaden som har ansvaret att
finna formerna för en lönebildning som
inte är inflationsdrivande och som
bidrar till att minska arbetslösheten.
Moderata samlingspartiet anser i motion
A277 att lönebildningen är alltför
centraliserad. En mer ändamålsenlig
lönebildning är en förutsättning för
fler riktiga arbeten. Lönesättningen
skall utgå från personlig kapacitet,
kompetens, utvecklingsvilja och
arbetsinsats. Ytterst är det en
angelägenhet för arbetsgivare och
medarbetare. En större lönevariation ger
utrymme för fler arbeten och främjar
dessutom rörlighet. Moderaterna säger
sig vara starkt tveksamma till den typ
av maktutövning som regeringens samtal
med arbetsmarknadens parter om
lönebildningen innebär. Det intressanta
är vilka legala eller skattemässiga
förändringar som skulle behövas. De
spelregler som nu gäller, framför allt
vad gäller konfliktreglerna, har
bidragit till lönekostnadsökningarna. De
fackliga organisationerna kan ta till
konflikt utan att motparten i realiteten
kan utlösa de motåtgärder som balansen
mellan parterna förutsätter. Stor effekt
kan åstadkommas med mycket begränsade
konflikter i termer av antalet
deltagande arbetstagare och därmed med
små uttag ur strejkfonderna.
Konfliktreglerna behöver förändras,
t.ex. genom krav på medlemsomröstning
före strejk, förlängda varseltider och
ett annat medlingsförfarande.
Sympatiåtgärder bör förbjudas (yrk.
2-4). Det är också nödvändigt att
analysera vilken inverkan sociala
ersättningar, skatter och
inkomstrelaterade avgifter har på
lönebildningen och arbetslösheten.
Enligt Moderaterna bör en sådan analys
presenteras för riksdagen senast hösten
1997 (yrk. 13).
Kristdemokraterna vill ha ökad
flexibilitet i lönesättningen för
ungdomar. En lägre ingångslön bör enligt
partiet kunna vara ett verksamt sätt att
få flera unga i arbete. Om det inte blir
löst avtalsvägen bör lagstiftning
övervägas, anser Kristdemokraterna
(motion A297 yrk. 3).
Utskottet kan i och för sig hålla med
Moderaterna om att lönebildningen inte
fungerar tillfredsställande. Att
huvudorsaken till det skulle vara en
obalans i maktförhållandena till de
fackliga organisationernas förmån är
dock en felsyn. Lönebildningen är i
första hand ett gemensamt ansvar för
arbetsmarknadens parter. Det kommer till
uttryck genom det uppdrag som regeringen
givit parterna att fram till den 31 mars
1997 gemensamt formulera nödvändiga
förändringar av förhandlings- och
lönebildningssystemet. Som ett första
steg har den s.k. Edin-gruppen fått
uppdrag att under innevarande höst
granska utfallet av den senaste
lönerörelsen.
Utskottet noterar att Moderaterna
ställer långtgående krav på inskränknin
gar i rätten att vidta arbetskonflikter.
Utskottet utgår från att förhandlings-,
medlings- och konfliktreglerna kommer
att diskuteras i samband med det
nyssnämnda uppdraget till
arbetsmarknadens parter. Det finns
därför inte anledning för riksdagen att
nu göra något uttalande i den frågan.
Slutligen tar utskottet avstånd från
tanken hos Kristdemokraterna att - för
det fall lägre ingångslön inte kan
regleras avtalsvägen - lagstifta i
frågan. Detta skulle innebära ett första
steg mot en statlig inkomstpolitik. Det
skulle dessutom innebära ett avsteg från
den sedan lång tid gällande principen på
svensk arbetsmarknad att det är
parternas sak att reglera lönefrågorna.
Utskottet kan således inte ställa sig
bakom de synpunkter som framförts i de
nu behandlade partimotionerna.
Arbetstiden och sysselsättningen
I propositionen redovisas det uppdrag
som Arbetstidskommittén haft att
analysera de långsiktiga konsekvenserna
av alternativa arbetstidsförkortningar,
att undersöka på vilket sätt flexibla
arbetstidsregler kan införas i svensk
lagstiftning och att utreda
konsekvenserna av EG:s
arbetstidsdirektiv för det svenska
regelsystemet på arbetstidsområdet.
När utskottet här tar upp
arbetstidsfrågan är det huvudsakligen
från ett sysselsättningsperspektiv. Det
har också väckts motioner med förslag
som avser arbetstiden mera sedd som
välfärdsfråga eller som avser
lagregleringsfrågor. Utskottet kommer
att behandla dessa motioner i ett senare
sammanhang.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet för fram
förslag om förkortad arbetstid som ett
sätt att öka sysselsättningen.
Vänsterpartiet framhåller i motion Fi212
att den ordinarie arbetstiden i Sverige
tillhör de längsta i Europa. Flera
länder har sänkt arbetstiden för att öka
välfärden och minska arbetslösheten.
Enligt teoretiska studier som ledande
politiker hänvisar till är det osäkert
om arbetstidsförkortning ger fler
arbetstillfällen. Däremot visar
genomförda arbetstidsförkortningar både
i och utanför Sverige att de leder till
ökad sysselsättning även om utfallet
varierar. Partiet vill påbörja en
utvidgad försöksverksamhet med förkortad
arbetstid som finansieras via avdrag på
arbetsgivaravgiften. Enligt förslaget i
det s.k. sysslsättningspaketet bör 2
miljarder kronor avsättas för ändamålet
(yrk. 22). Förslaget om en
försöksverksamhet framförs även i
partiets motion A719 (yrk. 3).
Miljöpartiet anför i sin motion A711
sysselsättningsskäl för en
arbetstidsförkortning. I dagens läge på
arbetsmarknaden skulle en
arbetstidsförkortning aktivt kunna bidra
till en sänkning av arbetslösheten. De
senaste årens utveckling visar enligt
partiet att traditionella medel som ökad
ekonomisk tillväxt inte längre förmår
komma till rätta med arbetslösheten.
(yrk. 1).
Kristdemokraterna vill enligt motion
A297 avvakta en proposition om
arbetstider och framför därför inga
yrkanden i de principiella frågorna.
Däremot ser partiet det som önskvärt med
fler projekt och försök med förkortad
arbetstid och arbetsdelning i offentlig
sektor. Partiet anser att ett särskilt
stimulansstöd bör utges till
verksamheter inom offentlig sektor som
prövar arbetsdelning för att få fler i
arbete. Finansiering bör ske inom ramen
för de särskilda insatserna för
omstrukturering i den kommunala
verksamheten. (yrk. 4).
Frågan om arbetstidsförkortning tas även
upp i en enskild motion A710 av Sigge
Godin (fp). En arbetstidsförkortning
löser inte den totala arbetslösheten,
men alla vägar måste prövas, anser
motionären. Regeringen bör ges i uppdrag
att utreda ett förslag till lagstiftning
som öppnar för förhandlingar på lägsta
nivå inom företaget. En framförhandlad
arbetstidsförkortning som leder till
nyanställningar skulle t.ex. kunna ge
arbetsgivaren rätt till viss skattefri
vinstutdelning.
Utskottet vill med anledning av de
behandlade motionsförslagen anföra
följande.
Arbetstidskommittén lade fram sitt
slutbetänkande (SOU 1996:145) i
september innevarande år. Kommittén har
gjort en fördjupad studie av en
lagstadgad generell
arbetstidsförkortning. Utgångspunkten i
denna del är nationalekonomisk teori
samt sammanställningar av såväl
teoretisk som empirisk forskning på
området. Utredningen noterar att det med
utgångspunkt i teoretisk forskning inte
är möjligt att förorda en generell
arbetstidsförkortning i syfte att öka
sysselsättningen. De positiva
sysselsättningseffekterna av en generell
arbetstidsförkortning är som störst när
arbetsmarknadsläget är som mest
gynnsamt, exempelvis under en
högkonjunktur eller i regioner med låg
arbetslöshet. De empiriska resultaten är
däremot mera skiftande och i många
europeiska länder där
arbetstidsförkortningar har genomförts
visar resultaten på positiva
sysselsättningseffekter, om än lägre än
vad som förväntats. Utredningen kan
därför inte utesluta att en förkortad
arbetstid skulle kunna ge ett bidrag
till att minska arbetslösheten.
Vänsterpartiet synes ha tagit fasta på
de empiriska resultaten eftersom man
förordar medel för försöksverksamhet på
området. Utskottet anser att det finns
skäl att uppmuntra olika försök med
förkortad arbetstid. Det
statsfinansiella läget medger dock inte
att omfattande resurser satsas för
ändamålet - särskilt som de empiriska
resultaten inte verkar helt entydiga.
Utredningen skriver i sitt betänkande
att man måste vara medveten om att
mätningen av sysselsättningseffekter av
en arbetstidsförkortning är förknippad
med många problem. Det är svårt att
avgöra om en effekt på sysselsättningen
härrör från en arbetstidsförkortning och
inte från någon annan förändring i
ekonomin. Dessutom, sägs det, varierar
uppskattningarna beroende på om
exempelvis arbetstagar- eller
arbetsgivarparterna bedömer effekterna
(s. 111).
Enligt utskottets mening bör man kunna
utgå från den analys som redovisas i
utredningsbetänkandet.
Arbetsmarknadsutskottet kan därför inte
dela Miljöpartiets tro på
arbetstidsförkortning som den givna
vägen ut ur arbetslösheten.
Utskottet uttalade nyss sin positiva
syn på olika försök med
arbetstidsförkortning, och instämmer
därmed med Kristdemokraterna. Utskottet
är däremot av skäl som anförts ovan inte
berett att göra något uttalande om ett
särskilt stimulansstöd till verksamheter
inom offentlig sektor som prövar
arbetsdelning för att få fler i arbete.
Med hänvisning till vad som sagts ovan
om svårigheterna att avgöra sambandet
mellan en arbetstidsförkortning och en
sysselsättningsökning har utskottet
svårt att se fördelarna med Sigge Godins
förslag. I vart fall ger inte motionen
underlag för något mera bestämt
ställningstagande från riksdagens sida.
Utskottet vill slutligen hänvisa till
att ett förslag från regeringen rörande
arbetstiden är att vänta under senare
delen av nästa år.
Det anförda innebär att utskottet inte
kan ställa sig bakom de nu behandlade
motionerna, i förekommande fall i
berörda delar.
Andra övergripande frågor rörande
arbetsmarknadspolitiken
Även i ett antal enskilda motioner finns
förslag och mera övergripande synpunkter
på detta område.
Anita Johansson m.fl. (s) ser i motion
A275 arbetsrotation med
arbete/utbildning/fritid som ett sätt
att fördela arbetsuppgifterna på de
arbetsföra. Ytterligare forskning behövs
om hur arbetstillfällena kan fördelas
mera rättvist.
Med utgångspunkt i situationen på
arbetsmarknaden i Örebro län framhåller
Hans Karlsson m.fl. (s) i motion A223
att det behövs nationell samordning av
resurserna inom närings-, regional-,
arbetsmarknads- och utbildningspolitiken
och större lokal frihet i att styra
resurserna för att nå de gemensamma
målen (yrk.1).
Eva Björne (m) vänder sig i motion A203
mot detaljstyrningen och volymmålen för
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Beslut om vilken åtgärd som är bäst
måste fattas av den enskilde
arbetsförmedlaren medan AMS skall fatta
de mera övergripande besluten.
Maud Ekendahl och Elisabeth Nyström (m)
vill enligt A231 ha ett tillkännagivande
om ett flexiblare system för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Kristina Nordström (s) anser i motion
A237 att man i samband med
decentraliseringen av
arbetsmarknadspolitiken till den
regionala nivån bör utnyttja den kunskap
som finns hos arbetsmarknadens parter
vid beslut om bidrag.
Carl-Johan Wilson (fp) vill i motion
A261 att länsarbetsnämnderna och
arbetsförmedlingarna, inom de för
respektive län fastlagda ramarna, skall
ges större frihet att fördela medel till
angelägna ändamål.
Kerstin Warnerbring (c) efterlyser i
motion A285 en bättre samordning mellan
departement, nämnder och förvaltningar.
Gränsdragningar och olika budgetansvar
är hinder. Dessutom krävs flexibilitet
för att skapa en bättre fungerande
arbetsmarknad.
Eva Arvidsson m.fl. (s) begär i motion
A293 ett tillkännagivande om lokal
anpassning av arbetsmarknadspolitiken.
Regelverket bör luckras upp och en
omfördelning ske för att väsentligt
utöka ramen för otraditionella medel.
Margareta Israelsson m.fl. (s, c, fp, v,
kd) tar upp arbetslöshetens effekter på
barnen i motion A306. Undersökningar
visar att föräldrarnas arbetslöshet
spelar stor roll för barnens framtid. De
sociala konsekvenserna blir allt
tydligare. De tillgängliga resurserna
måste användas så att barnens situation
inte glöms bort. Samverkan mellan
myndigheter bör gälla även vid
arbetsmarknadspolitiska insatser.
Sten Tolgfors (m) framhåller i motion
A211 den målkonflikt som han ser mellan
arbetsmarknadspolitiken och
näringspolitiken; skatten höjs för att
finansiera den förra. Motionären anser
att det behövs en granskning av
effektivitet, undanträngningseffekter
och kostnader.
Utskottets överväganden
Förslaget i A275 om arbetsrotation som
ett sätt att fördela arbetsuppgifterna
kan som utskottet ser det vara en modell
att pröva på arbetsmarknaden. Det pågår
redan en rad försök med alternativa
arbetstids- och arbetsdelningsmodeller,
vilket utskottet ser positivt på.
Utskottet skulle också välkomna
ytterligare försök med ett aktivt stöd
från forskare under försöksperioden.
Som ett exempel på samordning av
nationella resurser som Hans Karlsson
m.fl. (s) efterlyser i motion A223 kan
nämnas den omfattande
utbildningssatsning med 100 000 platser
i vuxenutbildningen och 30 000 nya
platser i högskolan, som riksdagen
beslutade om i somras. Finansieringen av
denna satsning sker i huvudsak inom
arbetsmarknadsområdet.
Med anledning av den i nyssnämnda
motionen framförda åsikten att det
behövs större lokal frihet att styra
resurserna och kritiken i Eva Björnes
(m) motion A203 mot detaljstyrningen kan
utskottet bara konstatera att ett
fasthållande vid de nationella målen för
arbetsmarknadspolitiken förutsätter viss
styrning. Enligt utskottets mening bör
dock den överordnade nivån inskränka
detaljregleringen till vad som kan anses
nödvändigt.
Utskottet har ingen annan uppfattning
än den som framförs i motion A237 av
Kristina Nordström (s) om att den
kunskap som finns hos arbetsmarknadens
parter bör utnyttjas vid beslut om
bidrag och stöd av olika slag. Utskottet
kan peka på vad som anges i förordningen
om den arbetsmarknadspolitiska
verksamheten. Enligt 11 § skall
arbetsmarknadsmyndigheterna i sina
uppgifter samverka med parterna på
arbetsmarknaden.
Utskottet delar Kerstin Warnerbrings
(c) uppfattning i motion A285 att
flexibiliteten måste öka för att skapa
en bättre fungerande arbetsmarknad. Att
öka samordningen mellan
försäkringskassa, socialtjänst och
arbetsförmedling är en av tankarna bakom
försöket med lokal samverkan mot
arbetslöshet.
Utskottet delar oron hos Margareta
Israelsson och medmotionärer (s, c, fp,
v, kd) i A306 för arbetslöshetens
effekter på barnen. Med anledning av
synpunkten att samverkan mellan
myndigheterna bör gälla även vid
arbetsmarknadspolitiska insatser kan
utskottet hänvisa till vad som
förutsätts enligt den nyssnämnda
förordningen.
Arbetsmarknadsmyndigheterna skall enligt
dessa regler samverka med skolan och med
sociala och andra myndigheter liksom med
enskilda organisationer.
Vad slutligen gäller Sten Tolgfors (m)
synpunkt i motion A211 om att det skulle
finnas en målkonflikt mellan
arbetsmarknadspolitiken och
näringspolitiken och att det behövs en
granskning av effektivitet,
undanträngningseffekter och kostnader
kan utskottet hänvisa till att frågan är
uppmärksammad i flera sammanhang. I den
arbetsmarknadspolitiska kommitténs
slutbetänkande 1996:34 finns ett
särskilt avsnitt om utvärdering och
uppföljning där det konstateras att det
under de senaste fem åren förmodligen
gjorts fler studier av den aktiva
arbetsmarknadspolitiken i Sverige än
under alla tidigare år sedan den
introducerades i början av 1950-talet.
Nämnas bör också dels en helt färsk
rapport från Riksdagens revisorer om
undanträngningseffekter på
arbetsmarknaden, dels ett förslag från
revisorerna som rör effekter av
arbetsmarknadsutbildning.
Utskottets sammanfattande
ställningstagande rörande den allmänna
inriktningen av arbetsmarknadspolitiken
Utskottet kan med det anförda konstatera
att något samlat alternativ till
regeringens inriktning och förslag
beträffande arbetsmarknads- och
sysselsättningspolitiken inte
föreligger. Mot den bakgrunden finns det
inte någon anledning att göra några
närmare uttalanden om den framtida
politiken på grundval av
partimotionerna.
Detta innebär att motionerna A277,
A304, A221, Fi212, A274, N270, A297,
A791, A710, A711 och U515 avstyrks i
berörda delar.
Inte heller de i sammanhanget behandlade
enskilda motionerna ger anledning till
något uttalande från riksdagens sida.
Motionerna A203, A211, A223, A228, A231,
A237, A256, A257, A261, A275, A285,
A293, A306 och N212 avstyrks således,
också de i förekommande fall i berörda
delar.
Nedskärningar inom offentlig sektor -
arbetsmarknadsmedel
I ett antal motioner framförs förslag
och synpunkter på hur
arbetsmarknadsmedel bör överföras till
den offentliga sektorn för att motverka
nedskärningar.
Kristdemokraterna kommer in på frågan i
motion A297 i samband med att man
utvecklar sin syn på den nya åtgärden
OTA (offentliga tillfälliga arbeten för
äldre arbetslösa). I stället för att
upprätta särskilda arbetslag som skall
ägna sig åt verksamhet som enligt
kommunernas, landstingens och statens
synsätt egentligen är obehövlig bör man
enligt Kristdemokraterna säkerställa
resurser för kommuner och landsting så
att man kan upprätthålla en god
personalbemanning inom prioriterade
områden som vård och omsorg och på så
sätt förhindra arbetslöshet för de 30
000 personer som regeringen räknar med
skall friställas under de närmaste åren.
Att förhindra sådana uppsägningar med
särskilda utbildnings- och
kompetenshöjande insatser bör vara ett
redskap i den arbetsmarknadspolitiska
arsenalen. Länsarbetsnämnden skall
tillåtas skriva avtal med kommunerna och
landstingen om detta när alternativet är
öppen arbetslöshet (yrk. 11).
Fem enskilda s-motioner tar också upp
frågan.
Ingrid Andersson m.fl. anser enligt
motion A214 att regelverket för t.ex.
utbildningsvikariat och
arbetsmarknadsutbildning liksom
lönesättningen och studiestödssystemet
för anställda som är under utbildning
försvårar möjligheterna att hantera
problemet med övertalig personal. Trots
regeringens signaler om ökade
möjligheter att använda
arbetsmarknadsmedel inom vårdsektorn
kvarstår formella hinder, anför
motionärerna. - Hans Karlsson m.fl.
utgår i motion A223 från arbetsmarknaden
i Örebro län. Om den kreativitet som
människorna besitter skall kunna
frigöras måste regelverken och
förhållningssättet i
arbetsmarknadspolitiken förändras.
Resurser måste omfördelas från
passivitet till aktivitet. Staten bör
utreda hur det passiva stödet kan
omvandlas till resurser för kommuner och
landsting (yrk. 2). - Ingemar Josefsson
och Lena Sandlin framhåller i motion
A279 att de stora nedskärningarna på den
statliga sektorn hotar kvinnors
ställning på arbetsmarknaden. Ett
temporärt uppsägningsstopp leder till
stärkta statsfinanser och effektivare
statlig verksamhet, t.ex. vid skatte-
och kronofogdemyndigheterna och
arbetsförmedlingarna. De statliga
verksamheterna skall även ta ett
samhällsekonomiskt ansvar. - Inger
Segelström m.fl. anser i motion A811 att
de medel som i dag används för
arbetslöshetsersättning,
utbildningsstöd, socialbidrag m.m. bör
disponeras om så att kvinnor kan gå
tillbaka till den offentliga sektorn.
Skillnaden mellan kostnaden för att
anställa en person med avtalsenlig lön
och att betala ut kontantstöd kan
finansieras med arbetsmarknadsmedel. På
detta sätt kan man klara målet om en
halvering av arbetslösheten till år
2000. - I motion A814, också av Inger
Segelström m.fl., begärs en utredning om
konsekvenserna för offentliga sektorns
verksamhet och kvinnornas sysselsättning
för det fall att överenskommelserna
mellan regeringen och kommun- och
landstingsförbunden om uppsägningsstopp
under åren 1997 och 1998 inte kan
fullföljas.
Utskottet kan i och för sig förstå och
känna sympati med de tankar som de nu
berörda motionerna ger uttryck för. Det
är inte svårt att se en motsättning i
att samtidigt som nedskärningar görs i
den offentliga sektorn med uppsägningar
som följd, betydande belopp måste
betalas ut till dem som blir arbetslösa
till följd av nedskärningarna. De flesta
instämmer säkert i som en allmän princip
att det är bättre att människor får
stanna kvar i sina arbeten än att de
uppbär passivt kontantstöd.
Det går dock inte att därifrån komma
fram till att de resurser som anslagits
för arbetsmarknadspolitiska ändamål mera
allmänt skall användas till att
förhindra, minska eller skjuta på
offentliga neddragningar. Detta skulle
vara möjligt bara om de
arbetsmarknadspolitiska resurserna vore
obegränsade.
Med de begränsade
arbetsmarknadspolitiska resurser som
står till buds måste prioriteringar
göras. Resurserna måste satsas där
behoven är som störst - både med hänsyn
till individen och till arbetsmarknaden.
Om man någonstans inom den offentliga
sektorn bedömer att nedskärningar måste
göras är det inte givit att det är de
som drabbas där som har de största
behoven. Alternativ sysselsättning kan
ju vara tänkbar. I vad mån den
offentliga sektorn åter skall ha
möjlighet att expandera, och därigenom
även ge kvinnor ökade möjligheter till
sysselsättning, avgörs inte av de
arbetsmarknadspolitiska resurserna, utan
av samhällsekonomin som helhet.
Det utskottet nu anfört avser den mera
generella frågeställningen. Ingenting
utesluter mera punktvisa insatser t.ex.
för kompetenshöjning av personal som
hotas av uppsägning, så som skedde för
några år sedan i avtal med kommuner och
landsting.
Med hänvisning till det anförda avstyrks
motionerna A214, A223 yrkande 2, A279,
A297 yrkande 11, A811 och A814.
Kommunernas medverkan -
arbetsförmedlingsnämnder
Centerpartiet framhåller i motion Fi210
att den ökade decentraliseringen av
arbetsmarknadspolitiken helt ligger i
linje med partiets ideologiska
inriktning. Att besluten förs närmare de
arbetslösa bör också innebära att
resurserna kan användas mera
träffsäkert. Det är viktigt att det
finns en verklig handlingsfrihet för den
lokala nivån. Arbetsförmedlingsnämnderna
bör ha så få restriktioner som möjligt
(yrk. 4).
Kristdemokraterna anser att alla
kommuner som så önskar borde få medverka
i den lokala samverkan mot
arbetslösheten. Staten kan aldrig
avhända sig det nationella ansvaret för
arbetsmarknadspolitiken, men väl se till
att kommunerna får möjlighet att göra
det bästa av situationen. Partiet anser
att inom försöksverksamhetens ram de
arbetsmarknadspolitiska medlen borde få
användas till kompetensutveckling för
personalgrupper som sägs upp från
kommuner och landsting (yrk. 15).
Frågor som berör den lokala samverkan
mot arbetslöshet har också tagits upp i
sju enskilda s-motioner.
Britta Sundin m.fl. hänför sig till det
s.k. Västernorrlandsförsöket i motion
A220. Från länet har det lagts fram ett
förslag till regeringen hur de totala
resurserna för sysselsättningsåtgärder
genom att blanda pengar kan användas i
arbetslöshetsbekämpningen. Genom att
samordna alla de parter som på något
sätt är engagerade inom
arbetsmarknadspolitiken kan stora
fördelar vinnas. Det sker genom ett
arbetsförbund mellan länsarbetsnämnden,
försäkringskassan, kommunen och
landstinget. Förutsättningen är dock att
länets samtliga kommuner kan beredas
tillfälle att delta i försöket.
Motionärerna anser att det skulle vara
av värde att få pröva detta. - Tomas
Eneroth anför i motion A238 att det
finns många exempel på att
rollfördelningen mellan
länsarbetsnämnderna och
arbetsförmedlingsnämnderna inte
uppfattats inom Arbetsmarknadsverket,
trots uttalanden i propositionen om den
lokala samverkan. Kommunernas reella
makt beskärs väsentligt. Motionären
anser även att försöksverksamheten borde
utsträckas till att även gälla
samordning av resurserna inom
arbetslöshetsförsäkringen och
sjukförsäkringen. - Bo Sifverstrand och
Bo Nilsson efterlyser ett klarläggande
av arbetsförmedlingsnämndernas ansvar
och befogenheter i motion A243. Trots
uttalanden av riksdagen råder det
oklarheter. T.ex. ser
länsarbetsnämnderna på sina håll som en
självklarhet att arbetsförmedlingen
skall svara för sekreterarskapet i
arbetsförmedlingsnämnderna.
Motionärerna, som anser att det i
stället borde vara en kommunal
befattningshavare som har denna uppgift,
vill ha ett förtydligande i
Arbetsmarknadsverkets instruktion. -
Torgny Danielsson m.fl. anför i motion
A244 att inslagen av regel- och
detaljstyrning har upplevts så starkt
att det uppstått tvekan från vissa
kommuners sida om att ingå i
försöksverksamheten. En ökad
decentralisering kräver regelverk som
innefattar målstyrning mera än
detaljstyrning. En översyn behövs av
regelverket. - Magnus Johansson m.fl.
anser i motion A282 att samverkan mellan
kommunen, arbetsförmedlingen och
försäkringskassan blir bättre med ett
mer flexibelt regelverk. - Även Magnus
Johansson m.fl. efterlyser ett mer
flexibelt regelverk i motion A282. Det
måste dock även i framtiden finnas
centrala målsättningar. - Eva Arvidsson
m.fl. anför i motion A293 att
regelverket är det stora hindret för
utveckling och flexibilitet. Resurserna
måste omfördelas så att ramen för
otraditionella medel ökas väsentligt.
Regeringen, AMS och länsarbetsnämnderna
får inte sätta upp mål och riktlinjer
som inte överensstämmer med riksdagens
beslut om en starkare roll för
kommunerna. - Inger Segelström m.fl.
framför slutligen i motion A814 att
arbetsförmedlingsnämnderna skall ha en
jämn könsfördelning. I den lokala
samverkan måste också varje kön
garanteras sin rättmätiga del av
insatserna. En konsekvent redovisning
måste ske av åtgärderna från ett
könsperspektiv (yrk. 5 och 6).
Med anledning av de nu behandlade
motionerna vill utskottet anföra
följande.
Några återkommande teman i motionerna
dr önskvärdheten av en större
handlingsfrihet på den lokala nivån och
en klarare rollfördelning mellan
Arbetsmarknadsverket och de lokala
aktörerna. Det framställs också förslag
om att alla kommuner som så vill borde
få delta i verksamheten.
Försöksverksamheten med lokal samverkan
mot arbetslösheten beslutades för lite
mer än ett halvår sedan (prop.
1995/96:148, AU13).
Arbetsmarknadsutskottet uttalade i sitt
betänkande bl.a. att det är av stor vikt
för en försöksverksamhet av det slag som
det här är fråga om att antalet projekt
inte blir alltför stort och därigenom
svårt att överblicka. Samtidigt får
projekten inte bli så få att man inte
kan få ett bra resultat av försöken.
Därför föreslog utskottet att
ytterligare ett antal kommuner utöver de
cirka tio som regeringen föreslog borde
få ingå i försöksverksamheten. Utskottet
står fast vid att antalet deltagande
kommuner bör vara begränsat, vilket
innebär att utskottet inte kan ställa
sig bakom Kristdemokraternas uppfattning
att alla kommuner som vill skall få
delta i verksamheten. Det får ankomma på
regeringen att avgöra om samtliga
kommuner i ett visst bestämt län, såsom
förordas i motion A220, skall kunna
delta i ett visst projekt.
Efter förslag i
sysselsättningspropositionen i somras
har instruktionen för
Arbetsmarknadsverket ändrats. Förutom
att det bör finnas en
arbetsförmedlingsnämnd i varje kommun
finns regler om att ordföranden och en
majoritet av ledamöterna i nämnden
alltid skall utses efter förslag av
kommunen. På det sättet får kommunen ett
avgörande inflytande över nämndens
verksamhet. Enligt instruktionen skall
det i nämnden också finnas
representanter för det lokala
näringslivet och
arbetstagarorganisationer.
När det gäller en sådan fråga som
sekreterarskapet i nämnden är det
utskottets uppfattning att detta måste
lösas lokalt. Idén med
försöksverksamheten skulle bli något
förfelad om riksdagen angav mera
detaljerade regler om ansvarsfördelning
och om sättet att organisera arbetet -
för övrigt efterlyser man ju mindre
detaljreglering. Det bör i sammanhanget
nämnas att försöksverksamheten
förutsätter att
arbetsförmedlingsnämnderna om de så
önskar skall kunna inrätta olika slag av
samrådsgrupper.
Utskottet instämmer med Centern i att
arbetsförmedlingsnämnderna bör ha så få
restriktioner som möjligt. Tanken är att
genom decentralisering och lokal
förankring öka träffsäkerheten och
kvaliteten i åtgärderna och att undvika
detaljstyrning från den centrala nivån.
Utskottet vill med kraft understryka att
arbetsförmedlingsnämnderna, med
utgångspunkt i den nationella
arbetsmarknadspolitiken, måste ges
största möjliga frihet att utveckla den
lokala samverkan mot arbetslösheten.
Detta bör ges regeringen till känna.
I ett hänseende vill utskottet uttala
sin bestämda åsikt. Det gäller frågan om
könssammansättningen i
arbetsförmedlingsnämnderna, som väckts
av Inger Segelström m.fl. i motion A814.
Utskottet anser att en allmän strävan
bör vara att åstadkomma en jämn
könsfördelning inom alla beslutsorgan i
samhället, inom såväl privat som
offentlig sektor. Det gäller givetvis
också arbetsförmedlingsnämnderna.
Möjligheterna att detaljstyra och direkt
påverka utvecklingen på detta område är
dock begränsade utom i de fall där
regeringen själv utser personerna i
fråga. Arbetsmarknadsutskottet utgår
från att de angivna principerna blir
vägledande när nämnderna sätts samman
eller när nya ledamöter skall väljas in.
I sammanhanget noterar utskottet
dessutom att regeringen, enligt vad som
uppges i skrivelsen om
jämställdhetspolitiken (1996/97:41), i
oktober 1996 avsatt medel från anslaget
Särskilda jämställdhetsåtgärder till
Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet för ett projekt som
syftar till att stimulera ett mer aktivt
jämställdhetsarbete för bl.a. ökad
kvinnorepresentation i kommunala nämnder
och styrelser i tre kommuner och två
landsting. Erfarenheterna från projektet
skall spridas över landet och en
utvärdering skall redovisas före 1998
års riksdagsval.
När det gäller den i samma motion väckta
frågan om fördelning och redovisning av
insatserna från ett könsperspektiv är
det utskottets uppfattning att
inriktningen här, liksom när det gäller
åtgärderna i stort, måste vara att
resurserna fördelas på ett sätt som
svarar mot kvinnornas andel av de
arbetslösa.
Enligt utskottet bör den grupp inom
Arbetsmarknadsdepartementet som skall
följa försöksverksamheten med lokal
samverkan mot arbetslösheten vara
uppmärksam både på frågan om
könssammansättningen i nämnderna och på
fördelningen av resurserna mellan
kvinnor och män. Något uttalande utöver
detta kan inte anses påkallat med
anledning av motion A814.
Med det anförda avstyrker
arbetsmarknadsutskottet de nu behandlade
motionerna A220, A238, A243, A244, A282,
A293, A814, Fi210 och Fi214, i
förekommande fall i berörda delar.
Insatser på särskilda orter
I tre enskilda motioner föreslås
arbetsmarknadspolitiska insatser på
särskilda orter.
Kristina Nordström m.fl. (s) efterlyser
i motion A267 åtgärder för att sätta
Stockholmsregionen i arbete. Satsningar
där innebär i praktiken ett stöd för
utvecklingen i hela landet, anser
motionärerna. Arbetslösheten är lika hög
som genomsnittet i landet och dessutom
finns särskilda problem med etnisk och
social segregation. Motionärerna pekar
ut ett antal tänkbara satsningar bl.a.
på utbildningsområdet och miljöområdet.
De vill också att ett EU-organ och
Östersjörådets permanenta sekretariat
förläggs till Stockholm.
Margareta Nordenvall och Inger Kock (m)
tar i motion A257 (yrk. 1-3) också upp
situationen i Stockholms län. De anser
att det behövs bättre villkor för
småföretagandet i området. För att de
små och medelstora företagen skall kunna
bidra till nya arbetstillfällen måste de
politiska signalerna vara positiva,
klara och långsiktiga. Fler
högskoleplatser är nödvändiga.
Rörligheten på arbetsmarknaden måste
öka.
Helena Frisk m.fl. (s) påtalar i motion
A233 behovet av särskilda insatser för
omställning på orter med minskad
försvarsindustri, inte minst Karlskoga.
Försvarspropositionen innebär
ytterligare negativa konsekvenser.
Staten har ett särskilt ansvar för orter
som är beroende av försvarsindustrin.
Speciella medel bör avsättas för att ge
möjligheter till omställning.
Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) framhåller i
motion A409 den mycket höga
arbetslösheten i Malmöhus län med
föråldrad industristruktur, låg
utbildningsnivå och omfattande
segregation. Arbetsmarknaden för kvinnor
är ogynnsam. Både inom
arbetsmarknadspolitiken och
utbildningspolitiken måste åtgärder
vidtas. Regeringen måste också ta ett
särskilt ansvar för Kockums utveckling.
Utskottet ifrågasätter i och för sig
inte angelägenheten av de behov som
pekas ut i de olika motionerna.
Utskottet vill emellertid hänvisa till
att det ankommer på AMS att fördela
resurserna för arbetsmarknadspolitiska
insatser i de olika länen. Fördelningen
skall ske med hänsyn till den
arbetsmarknadspolitiska situationen i
respektive län.
Med detta avstyrks de nu behandlade
motionerna A233, A257 i berörda delar,
A267 och A409.
Nordisk arbetsmarknad
Kent Olsson m.fl. (m) anser i motion
A249 att det behövs förbättringar för
att den nordiska arbetsmarknaden skall
fungera. Flera svårigheter kan drabba
dem som bor i ett land och arbetar i ett
annat, vilket blir allt vanligare. Det
gäller bl. a. formalia för att få a-
kassa samt avdragsrätten för resor,
räntor och pensionsförsäkringar.
Utskottet vill med anledning av denna
motion anföra följande.
Sverige måste som medlem i Nordiska
rådets följa de samordningsregler som
finns i en förordning som reglerar
samordning av system för social
trygghet, bl.a. arbetslöshetsförsäkring.
Regler om exempelvis gästarbetare finns
i denna förordning. En rapport från den
s.k. uppföljningsgruppen rörande
socialförsäkringen (Nordiska
ministerrådet) har nyligen
remissbehandlats. Enligt vad utskottet
inhämtat kommer några regeländringar
inte att vidtas, men synpunkter kommer
att beaktas som eventuellt kan få
genomslag i det praktiska arbetet.
Rapporten avsåg bl.a. frågor om
arbetslöshetsförsäkringen och pensioner.
Samarbete i nordiska sociala frågor sker
i olika konstellationer. Sedan våren
1996 finns ett informellt kontaktorgan
på departementsnivå för frågor om
koordination av socialförsäkringarna.
Utskottet är medvetet om att det kan
förekomma problem av det slag som
motionären påtalat. Delvis kan problemen
säkert hänföras till bristande kännedom
om regelverken hos dem som skall hantera
frågorna på det lokala planet. Utskottet
utgår från att dessa mera informella
kontaktorgan med sitt arbete skall kunna
bidra till att svårigheter och
komplikationer inte uppstår i onödan för
den berörda kategorin arbetstagare.
Något uttalande härutöver kan inte
anses påkallat av motionen, som således
avstyrks.
EU-frågor m.m.
Kristdemokraterna förklarar i motion
A297 att partiet inte vill låsa sig vid
vilken linje som skulle vara den rätta i
den pågående diskussionen inom EU om hur
man skall kunna komma till rätta med den
höga arbetslösheten. Åtgärder behövs
såväl på utbuds- och efterfrågesidan som
i arbetsmarknadspolitik och utbildning.
Partiet vill dock betona vikten av
åtgärder på skatteområdet, flexiblare
arbetsrätt och arbetstider och en
fortsatt aktiv arbetsmarknadspolitik.
Sverige bör inta en mer aktiv roll i
debatten när det gäller åtgärder på
efterfrågesidan, eftersom man på senare
tid varit tvehågsen inför sådana
insatser. I motionen begärs ett
tillkännagivande om regeringens agerande
i arbetsmarknadsfrågor gentemot EU (yrk.
15).
Med anledning av denna motion vill
utskottet för sin del uttala att Sverige
har en aktiv och pådrivande roll i det
europeiska samarbetet för ökad tillväxt
och sysselsättning. Ett starkt
europeiskt samarbete kan stödja de
nationella ansträngningarna i kampen mot
arbetslösheten. Regeringen har givit
sysselsättningsfrågan högsta prioritet i
EU:s regeringskonferens. När det gäller
vilken position som bör intas i
diskussionen är det även utskottets
uppfattning att man inte bör binda sig
för hårt. Att den vägledande principen
skall vara aktiva åtgärder framför
passivt kontantstöd får det dock inte
råda något tvivel om. I sammanhanget kan
nämnas att Sverige under hösten har
överlämnat ett uppdaterat
sysselsättningsprogram till den
Europeiska kommissionen.
Sysselsättningsprogrammet tar sin
utgångspunkt i de riktlinjer som antogs
i Essen 1994. Motion A297 föranleder
inte något uttalande härutöver och
avstyrks således i berörd del (yrk. 15).
Arbetsmarknaden för vissa grupper
Arbetsmarknaden för ungdomar
Propositionen
Antalet ungdomar som varit arbetslösa i
mer än 100 dagar har enligt
propositionen minskat kraftigt under
verksamhetsåret - från 25 200 i
genomsnitt per månad under budgetåret
1994/95 till 15 800 under budgetåret
1995/96. Hela minskningen har skett
under våren 1996 i och med att de nya
ungdomsåtgärderna kommit i gång.
Ungdomarna har i större utsträckning än
andra åldersgrupper fått del av de
lediga jobben. Den reguljära skolans
utbildning och det kommunala ansvaret
för ungdomar har också haft positiva
effekter. Regeringens långsiktiga
ambition är, sägs i propositionen, att
inga ungdomar skall gå utan meningsfull
sysselsättning i mer än 100 dagar.
Vikten av att ungdomar får möjlighet
till feriearbete i anslutning till
avslutad utbildning påpekades redan i
sysselsättningspropositionen.
Arbetsgivare bör stimuleras till att ta
fram lämpliga feriearbeten och
ungdomarna skall kunna få impulsen att
söka upp arbetsförmedlingen.
Regeringen kommer, slutligen enligt
propositionen, att se över formerna för
Europastipendier för arbetslösa
ungdomar.
Motioner
Folkpartiet begär i motion A221 ett
tillkännagivande om ungdomars situation
på arbetsmarknaden.
Ungdomsarbetslösheten har vuxit till
alarmerande proportioner. Risken är att
många inte får fotfäste på
arbetsmarknaden och därför slås ut för
lång tid. Detta är tragiskt för berörda
individer och kan få svåröverblickbara
konsekvenser för samhället.
Budgetpropositionen innehåller inga nya
förslag för att lösa
ungdomsarbetslösheten. Folkpartiets
politik innebär en chans för ungdomar på
arbetsmarknaden genom att fler företag
skapas. I kombination med andra reformer
som en reformerad arbetsrätt ökar de
ungas möjligheter (yrk. 15).
Vänsterpartiet konstaterar i motion A305
att stora grupper av ungdom och
invandrare i dag ställs utanför
arbetsmarknaden. Partiet föreslår en
förstärkning av de otraditionella medlen
för att i ett utvecklat samarbete med
kommunerna kunna rikta
sysselsättningsprojekt till bl.a.
ungdomar och invandrare inom ramen för
det Agenda-21-program som Vänsterpartiet
vid upprepade tillfällen föreslagit
(yrk. 8).
Vänsterpartiet återupprepar vidare sitt
förslag om obligatoriska praktikplatser
på medelstora och stora företag i
näringslivet. Systemet innebär att
produktionen får både ett ekonomiskt och
praktiskt ansvar för ungdomars och
invandrares sysselsättning. Verksamheten
skall ge deltagarna både praktik och
kompetenshöjning och deltagarna skall få
avtalad praktikantlön. Parterna skall
reglera villkoren för ersättning och
utbildningsinnehåll i praktikantavtal.
Förslaget kan beräknas omfatta ca 50 000
praktikplatser (yrk. 14).
Vänsterpartiet framhåller vidare i
motion Ub246 att arbetslöshet är den
vanligaste orsaken till att ungdomar i
dag inte klarar det egna uppehället.
Vänsterpartiet föreslår att en
parlamentarisk utredning tillsätts med
uppgift att se över ersättningarna till
ungdomar utan arbete och i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, i
syfte att ta fram ett system som
garanterar alla ungdomar rätt till egen
försörjning (yrk. 5).
Kristdemokraterna betonar i motion Fi214
(yrk. 16) att kampen mot
ungdomsarbetslösheten måste prioriteras.
Ungdomar måste få ett fotfäste på
arbetsmarknaden för att sedan kunna
utveckla sin yrkesroll.
Kristdemokraternas förslag om
lärlingsutbildning är därvid centralt
för att försäkra alla ungdomar en
möjlighet att komma in på ett företag.
Partiet vill i detta syfte också
förlänga möjligheten till
visstidsanställning från sex månader
till 24 månader.
Elisa Abascal Reyes föreslår i motion
A303 (mp) att ett utbildningscenter
förläggs till Flens kommun och att
regeringen får i uppdrag att återkomma
till riksdagen med åtgärder för att
förbättra situationen för ungdomar vad
gäller utbildning och arbetsmarknad i
Södermanland.
Arbetsmarknadsutskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet har ingen annan
uppfattning än den Folkpartiet redovisar
om allvaret i den aktuella
arbetsmarknadssituationen, bl.a. för
ungdomar. Enighet råder också om att
kampen mot arbetslösheten är en fråga om
samordning och samverkan av politiken på
en rad områden. Utskottet erinrar därvid
om att riksdagen behandlar förslag från
regeringen på arbetsrättens område.
Arbetsmarknadspolitiken har en central
roll för att skapa en väl fungerande
arbetsmarknad. Den relativa
arbetslösheten bland ungdomar 16-24 år
har länge legat i topp. Till de
glädjande utvecklingstendenserna hör att
arbetslösheten på senare tid minskat
mest i denna grupp. Den minskande
arbetslösheten bland ungdomar är
resultatet av medvetna satsningar på
utbildningsåtgärder och
arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
ungdomar. Ungdomar har också i större
utsträckning än andra grupper fått del
av de lediga jobben. Satsningen på att
ge ungdomar fotfäste på arbetsmarknaden
måste även fortsättningsvis vara en
prioriterad fråga. Inriktningen är klar:
ungdomar skall inom 100 dagar efter det
att de anmält sig som arbetslösa på
arbetsförmedlingen ha erbjudits ett
arbete, en utbildningsplats eller en
åtgärd.
Enligt utskottets mening förefaller ett
tillkännagivande till regeringen
obehövligt. Motion A221 i berörd del
avstyrks därmed.
Vänsterpartiet föreslår i motion A305 en
förstärkning av de otraditionella medlen
för projekt till ungdomars arbete med
Agenda 21. Någon precisering av hur stor
medelsförstärkning som behövs lämnas
inte.
Utskottet anser givetvis att arbetet med
Agenda 21 är betydelsefullt och har
inget att invända om verksamheten
bedrivs inom ramen för otraditionella
medel. Enligt utskottets mening kan det
vverlämnas till regeringen att bedöma
hur stor del av resurserna som bör
användas i detta syfte. Utskottet
biträder således inte motion A305 i
aktuell del och återkommer till yrkandet
nedan i avsnittet Anslag på
utgiftsområde 14.
Vänsterpartiet föreslår i samma motion
också praktikplatser inom ramen för ett
obligatoriskt system. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att det är
angeläget att berörda parter på
arbetsmarknaden tar initiativ och visar
engagemang i denna fråga. Utskottet har
i tidigare sammanhang intagit
ståndpunkten att man bör fortsätta på
den inslagna vägen beträffande ungdomars
praktikplatser, nämligen att
näringslivet och kommunerna tar ansvar
för praktikplatser utan tvingande
regler. Utskottet vidhåller sin
uppfattning i frågan. Den 1 juli 1995
ersattes bl.a. åtgärderna ungdomspraktik
och invandrarpraktik av en ny
praktikåtgärd benämnd
arbetsplatsintroduktion. Åtgärden riktar
sig till arbetslösa personer som har
fyllt 20 år och består av praktik under
högst sex månader. I maj 1996 fick ca 42
000 personer praktik inom ramen för
arbetsplatsintroduktion. Före den 1
september 1996 fick åtgärden, med vissa
undantag, bara beviljas ungdomar under
25 år om den följdes av en anställning
som varade minst sex månader. Riksdagen
har beslutat att från nämnda dag slopa
anställningskravet (1995/96:FiU15,
(AU6y), rskr. 307) för ungdomar i åldern
20-25 år med hänvisning bl.a. till att
motsvarande anställningskrav inte fanns
vare sig för äldre eller dem som är
yngre än 20 år och har praktik inom
ramen för det kommunala
uppföljningsansvaret. Utskottet räknar
med att ungdomar i
arbetsplatsintroduktion härigenom kommer
att ytterligare öka. Utskottet avstyrker
således den nu berörda delen av motion
A305.
Utskottet avstyrker bifall till
Vänsterpartiets förslag i motion Ub246
om en utredning med uppgift att se över
ersättningarna till ungdomar utan arbete
och i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Utskottet har redan uttalat sig för
Kristdemokraternas åsikt om betydelsen
av att ungdomsarbetslösheten fortsatt
prioriteras och vikten av att ungdomar
får fotfäste på arbetsmarknaden.
Kristdemokraternas förslag om
lärlingsutbildning konkretiseras i
partiets motion A297 och utskottet har
haft tillfälle att kommentera förslaget
i det inledande avsnittet rörande
arbetsmarknadspolitikens förutsättningar
och inriktning. Utskottet biträder inte
motion Fi214 i här berörd del och
återkommer till yrkandet nedan i
avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
Utskottet är slutligen inte berett att
ställa sig bakom sådana geografiska
punktinsatser som förslås i motion A303.
Ungdomsarbetslösheten är ett nationellt
problem och bör i första hand bekämpas
utifrån ett nationellt perspektiv. Det
är regeringens sak att fördela medlen
efter de regionala behov som finns.
Utskottet återkommer till yrkandet nedan
i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
Arbetsmarknaden för kvinnor
Propositionen
I augusti 1996 var enligt propositionen
fler kvinnor än män registrerade som
arbetslösa vid arbetsförmedlingen.
Andelen kvinnor i åtgärder har dock ökat
under budgetåret. Kvinnornas andel i
åtgärder är dock lägre än deras andel av
antalet utan arbete. Ökningen av
arbetslösheten bland kvinnor ställer
enligt propositionen ytterligare krav på
AMV att bryta den inriktning av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som
lett till att arbetslösa män kommit i
fråga för åtgärder i större omfattning
än arbetslösa kvinnor.
Inom AMV drivs projekt som syftar till
att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden. Projekten har varit
inriktade på vägledning och utbildning.
Utvärdering har visat att positiva
resultat har uppnåtts för deltagarna.
AMS planerar en genomgripande genomgång
av resultatet. Det är nödvändigt, sägs
vidare i propositionen, att arbetet med
att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden fortsätter och att medel
avsätts till fortsatt projektverksamhet.
Det är särskilt viktigt att kvinnors och
mäns yrkesval breddas för att öka
möjligheterna till sysselsättning.
Regeringen beräknar högst 30 miljoner
kronor under A 2-anslaget för denna
verksamhet.
Motioner
Folkpartiet framhåller i motion A221 att
förhållandet att det är män som drabbas
hårdast av arbetslöshet håller på att
vända i takt med att det skett
neddragningar i offentlig sektor.
Budgetpropositionen saknar förslag om
hur man skall bekämpa den ökande
arbetslösheten bland kvinnor. Det är nu
viktigare än någonsin att bryta det
traditionella könsmönstret på
arbetsmarknaden så att kvinnor söker sig
till traditionellt mansdominerade yrken
och tvärtom. Regeringen bör återkomma
till riksdagen med en konkret plan för
att bryta detta könsmönster (yrk. 10).
Fler kvinnor måste få möjlighet att
starta företag. Stöd bör utgå till alla
kvinnor som är långtidsarbetslösa och
inte bara dem som tidigare arbetat i
offentlig sektor. Åtgärder och stöd till
kvinnor som vill bli företagare utformas
med utgångspunkt i kvinnors
förutsättningar och krav (yrk. 16).
Vänsterpartiet föreslår i motion A305
ett ökat ekonomiskt utrymme för ett
riktat stöd till kompetensutveckling för
kvinnor som drabbats av
strukturrationaliseringen inom bl.a.
kontorsadministration och vård och
omsorg. Denna riktade satsning beräknas
kosta 1 miljard kronor. Medlen avsätts
öronmärkta under anslaget A 2. (yrk. 4).
Elving Andersson m.fl. påtalar i motion
A819 (c) att de satsningar inom
byggbranschen som gjorts i form av ROT-
bidrag etc. ibland upplevs som åtgärder
endast för män. För att stärka kvinnors
situation föreslås i kommittémotionen
riktade arbetsmarknadsinsatser för
kvinnor i samma utsträckning som för
män. Det kan t.ex. vara fråga om
tillfälligt stöd till vården inom
äldreomsorgen (yrk. 7).
Sven-Erik Österberg och Berit Oscarsson
begär i motion A252 (s) ett
tillkännagivande om vad som sägs i
motionen om kvinnors situation på dagens
och morgondagens arbetsmarknad.
Ingbritt Irhammar m.fl. påtalar i motion
A807 (c) den snedvridna fördelningen
mellan kvinnor och män när det gäller
arbetsmarknadsinsatser. Kvinnor kommer
enligt en undersökning inte i fråga för
dyrare arbetsmarknadsinsatser i samma
utsträckning som män. Kvinnor får ofta
erbjudanden om kallas vid behov -
arbeten. De får kortare
arbetsmarknadsutbildningar och deltar
inte lika ofta som män i
projektanställningar (yrk. 1). Enligt
motionären behövs det vidare riktade
arbetsmarknadsinsatser för kvinnor i
kommuner och landsting av minst samma
omfattning som riktats till män genom
t.ex. ROT-programmet (yrk. 2).
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att
tendensen under senare tid varit att den
relativa arbetslösheten bland kvinnor
närmat sig arbetslösheten för män. I
augusti 1996 var till och med fler
kvinnor än män registrererade som
arbetslösa vid arbetsförmedlingen. Den
sysselsättningsminskning för oktober
månad 1996 som kunnat konstateras
drabbade emellertid enbart männen medan
kvinnors sysselsättning var oförändrad.
Den främsta orsaken till utvecklingen
av arbetslösheten bland kvinnor är de
många personalinskränkningarna i
kommuner och landsting, där den
kvinnliga arbetskraften dominerar, medan
den mansdominerade
tillverkningsindustrin länge hävdat sig
relativt väl i den gynnsamma
exportkonjunkturen. Enligt AMS bedömning
(Ura 1996:12) kommer arbetstillfällena
under 1997 att bli färre inom
kvinnodominerade områden medan det
tillkommer arbetstillfällen inom
mansdominerade områden. Enligt AMS
bedömning kommer sannolikt obalanstalen
(arbetslösa och i åtgärder) sannolikt
att under 1997 passera männens.
Utskottet har vid flera tillfällen
varnat för denna utveckling och
framhållit vikten av att bryta den
könsuppdelade arbetsmarknaden.
Utskottet ser positivt på den
projektverksamhet som bedrivs inom
Arbetsmarknadsverket för att bryta den
könsuppdelade arbetsmarknaden och att
medel tillskjuts för ändamålet. Den
ökande arbetslösheten bland kvinnor
påkallar ett ytterligare intensifierat
arbete på området. Det finns generella
riktlinjer för den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten i
två förordningar (SFS 1988:1139 och SFS
1987:405). Enligt förordning (1987:405)
om den arbetsmarknadspolitiska
verksamheten skall
arbetsmarknadsmyndigheterna verka för
kvinnors och mäns rätt till arbete på
lika villkor och motverka en
könsuppdelad arbetsmarknad. Det innebär
att målet att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden ingår som en röd tråd i
AMV:s samtliga verksamheter.
I regeringens proposition 1996/97:16 En
arbetsrätt för ökad tillväxt, som
utskottet nyligen har börjat behandla,
finns förslag som avser att främja
sysselsättningen för bl.a. kvinnor.
Utskottet anser således att frågan är
uppmärksammad och att det inte är
nödvändigt att riksdagen påkallar en
konkret plan för arbetet som Folkpartiet
föreslår. Motion A221 i berörd del
avstyrks således.
Folkpartiets förslag om stöd till fler
kvinnor som vill starta företag tar
sikte på det nyligen av riksdagen
beslutade starta-eget-
bidrag/aktivitetsstöd för att öka
kvinnors företagande (1995/96:FiU15,
AU6y, rskr. 307). Stödet riktar sig till
kvinnor som varit anställda inom
offentlig sektor. Stödet lämnas under
högst tolv månader till kvinnor som
varit inskrivna på arbetsförmedlingen i
mer än två år och som vill starta
företag eller kooperativ. Folkpartiet
framförde även i samband med den nämnda
riksdagsbehandlingen som föregick
införandet av stödet förslag om att
stödet skulle omfatta alla
långtidsarbetslösa kvinnor och inte
främst kvinnor som varit anställda i
offentlig sektor. Utskottets
uppfattning, vilken delades av
riksdagen, var att det var angeläget att
åtgärden främst riktade sig till den
senare målgruppen. Utskottet vidhåller
detta ställningstagande och kan därför
inte biträda motion A221 i den delen.
Utskottet återkommer till yrkandet nedan
i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
Utskottet kan inte ställa sig bakom
Vänsterpartiets miljardsatsning på
kompetensutveckling riktad till kvinnor
som drabbats av strukturrationalisering
inom bl.a. kontorsadministration och
vård och omsorg. Utskottet erinrar om
den generella utbildningssatsning som
riksdagen nyligen beslutat om.
Arbetslösa kvinnors utbildningsbehov kan
också tillgodoses inom ramen för den
ordinarie arbetsmarknadsutbildningen.
Förslaget i denna del av motion A305
avvisas således, och utskottet
återkommer till yrkandet nedan i
avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
Utskottet delar uppfattningen i
motionerna A807 och A819 att de
satsningar som har gjorts i
byggbranschen i form av ROT-program på
ett alldeles påtagligt sätt gynnat
arbetslösa män. Som utskottet
inledningsvis redovisat kan man befara
att arbetslösheten för kvinnor under
1997 kommer att fortsätta att öka till
följd av fortsatta neddragningar inom
kvinnodominerade områden. Utskottet är
inte främmande för tanken på riktade
insatser för kvinnor t.ex. inom vård och
omsorg. Utskottet anser att regeringen
noga bör följa utvecklingen och överväga
vilka åtgärder som kan vidtas för att
förhindra en ökad arbetslöshet bland
kvinnor. Motionerna A819 och A807 i
berörda delar avstyrks i den mån de inte
kan anses tillgodosedda med vad
utskottet nu anfört. Utskottet
återkommer till yrkandena nedan i
avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
Med anledning slutligen av vad som sägs
i motion A807 om den snedvridna
fördelningen mellan kvinnor och män när
det gäller arbetsmarknadsinsatser vill
utskottet framhålla vikten av ökade
kunskaper om de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna ur ett könsperspektiv.
Utskottet erinrar om att RRV av
regeringen fått i uppdrag att göra en
översyn av åtgärderna ur denna
synvinkel. Ett tillkännagivande i frågan
som föreslås i motionen bedömer
utskottet vara obehövligt. Motion A807
avstyrks därför i berörd del.
Ett tillkännagivande från riksdagen om
arbetsmarknadssituationen för kvinnor
som föreslås i motion A252 förefaller
obehövligt. Utskottet avstyrker därför
slutligen bifall till motionen.
Arbetsmarknaden för invandrare
Propositionen
Enligt propositionen har andelen
utomnordiska medborgare av samtliga utan
arbete hittills under budgetåret 1995/96
varit 12,7 %. Andelen i åtgärder har
under samma tid varit 13,8 % men har
sjunkit för varje kvartal. Det totala
antalet utomnordiska medborgare i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder har
dock ökat något under perioden. Antalet
i gruppen som har fått arbete har enligt
propositionen också ökat successivt
under perioden.
Motioner
Rose-Marie Frebran m.fl. framhåller i
motion A250 (kd, m, c, fp, v, mp) att
under 1970-talet började
arbetskraftsdeltagandet bland personer
med utländsk bakgrund att sjunka. Under
1990-talet har förändringen varit
närmast dramatisk. Sysselsättningsgraden
bland utländska kvinnor sjönk under fem
år från 70 till 43 %. Det finns i dag
ingen fullständig bild av invandrade
kvinnors situation på arbetsmarknaden.
Man kan misstänka att denna grupp
drabbas av diskriminering både på grund
av etniskt ursprung och kön. Regeringen
bör initiera en studie av kvinnliga
invandrares situation på arbetsmarknaden
som även belyser frågan om dubbel
diskriminering (yrk. 1). Om sådan
diskriminering förekommer bör regeringen
överväga att uppdra åt JämO och DO att
inleda ett samarbete i frågan (yrk. 2).
Ingrid Skeppstedt m.fl. begär i
kommittémotion Sf632 (yrk. 7) (c) ett
tillkännagivande om att invandrare skall
prioriteras inom
arbetsmarknadspolitiken. I motionen sägs
att arbetslösheten är det största
problemet för invandrarna i Sverige.
Frågan är nära kopplad till
möjligheterna till integration i det
svenska samhället. Arbetsförmedlingen
bör prioritera invandrare. Invandrare
har en högre benägenhet att starta och
driva företag än genomsnittligt. Denna
företagsamhet måste uppmuntras och
stimuleras. Det kan ske genom
utbildning, kontaktverksamhet och ett
förändrat regelverk som underlättar
företagande. Centerns förslag om
företagsgaranti skulle kunna ge
invandrare bättre möjligheter till
kapital.
Juan Fonseca begär i motion A227 (s) ett
tillkännagivande om vad som sägs i
motionen om åtgärder för att komma till
rätta med arbetslösheten bland
invandrare.
Pär Axel Sahlberg och Juan Fonseca
föreslår i motion Sf613 (s) en särskild
strategi för högutbildade invandrare i
syfte att öka gruppens möjligheter att
få arbete. AMS bör ges i uppdrag att i
samarbete med parterna på
arbetsmarknaden diskutera olika typer av
överenskommelser som gäller t.ex.
provtjänstgöring, praktik och
utbildning. Formella behörigheter och
meriter bör erkännas och eventuellt
kompletteras (yrk. 4).
Karin Pilsäter framhåller i motion Ub247
(fp) arbetets betydelse som
integrationsfaktor för invandrare (yrk.
7). I motionen föreslås vidare ett
statligt initiativ för ett samlat
agerande för att upprätthålla en
basservice i utsatta förorter (yrk. 8).
Utskottets överväganden
Arbetsmarknaden för invandrare, särskilt
kvinnor, är mycket bekymmersam. Sett i
ett något längre perspektiv än det
propositionen redovisar har
arbetsmarknadssituationen för invandrare
drastiskt försämrats under 1990-talet.
Enligt AKU var nästan 30 % av de
utomnordiska medborgarna arbetslösa
under år 1995, vilket kan jämföras med
knappt 5 % år 1990. År 1995 hade mindre
än var tredje kvinna med utomnordiskt
medborgarskap ett arbete på den
reguljära arbetsmarknaden. Invandrarnas
sysselsättningssituation har påverkats
av bl.a. arbetslivets stigande krav på
utbildnings- och arbetslivserfarenhet
samt på kunskaper i svenska språket. Som
en positiv utvecklingstendens kan nämnas
att arbetsplatsintroduktionen hittills
under innevarande budgetår visat sig ge
större möjligheter för utomnordiska
medborgare än den tidigare
invandrarpraktiken. Antalet utomnordiska
medborgare i åtgärden är större än
antalet i invandrarpraktik samtidigt som
fler får arbete direkt efter
arbetsplatsintroduktionen.
Det finns tecken på att invandrare
diskrimineras av många arbetsgivare.
Utskottet anser i likhet med
motionärerna i motion A250 att kunskapen
om invandrarkvinnornas situation är
bristfällig och att det vore värdefullt
med en kartläggning som också sprider
ljus över frågan om dubbel
diskriminering. Regeringen bör få i
uppdrag att initiera en studie med sådan
inriktning. Detta bör riksdagen med
anledning av motion A250 i motsvarande
del som sin mening ge regeringen
tillkänna. Frågan om hur resultatet av
studien skall hanteras bör enligt
utskottet tills vidare anstå. Motionen
avstyrks således i den senare delen.
Motionerna i övrigt innehåller en rad
förslag om invandrares arbetsmarknad. I
motion Sf632 talas om en prioritering av
gruppen inom arbetsmarknadspolitiken. I
motion A227 talas om åtgärder för att
komma till rätta med arbetslösheten
bland invandrare, i Sf613 talas om en
särskild strategi för högutbildade
invandrare och i Ub247 slutligen betonas
arbetets betydelse som
integrationsfaktor för invandrare och
initiativ för att upprätthålla
basservice i utsatta förorter.
Motionerna innehåller många goda
uppslag och synpunkter som utskottet
finner beaktansvärda. Synpunkterna om
arbetets stora betydelse från
integrationssynpunkt är närmast
självklar. Utskottet har i tidigare
sammanhang uttalat sig för att en ökande
del av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna utnyttjas för flyktingar och
invandrare. Detta har också varit AMS
verksamhetsmål. I regeringens
proposition 1996/97:16 En arbetsrätt för
tillväxt, som utskottet i dagarna har
börjat behandla, finns förslag som kan
få betydelse för att främja invandrares
sysselsättning.
Inom regeringskansliet pågår för
närvarande ett beredningsarbete på
grundval av förslag från
Invandrarpolitiska kommittén. Kommittén
lade under våren 1996 fram sitt
slutbetänkande (SOU 1996:55) Sverige,
framtiden och mångfalden. I betänkandet
föreslår kommittén en rad åtgärder för
att stödja gruppen invandrare.
Regeringen har aviserat sin avsikt att
återkomma till riksdagen sedan
beredningsarbetet avslutats. Utskottet
anser att riksdagen bör avvakta förslag
från regeringen på området och avstyrker
bifall till motionerna A227, Ub247 i
berörda delar, Sf613 i berörd del och
Sf632 i berörd del.
Arbetsmarknaden för akademiker m.fl.
Motioner
Bengt Harding Olson framhåller i motion
A201 (fp) bl.a. att de arbetslösa
akademikerna är av strategisk betydelse
eftersom satsningar på denna grupp kan
skapa flera jobb åt många andra
arbetslösa. Därför bör regeringen
ingående analysera situationen för
arbetslösa akademiker och föreslå
åtgärder.
Charlotta L Bjälkebring m.fl. föreslår i
motion A248 (v) att en utredning
undersöker förutsättningarna för ett
center där stöd och rådgivning kan
erbjudas före detta dansare i syfte att
hitta en ny yrkesinriktning.
Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik tar
i motion A259 (fp) upp samma tema och
föreslår att en utredning undersöker
frågan om att vid arbetsförmedlingen
inrätta en enhet eller avdelning för
rådgivning till yrkesdansare som efter
yrkeskarriärens slut vill byta yrke.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet delar
uppfattningen i motion A201 om att
landets högutbildade är en viktig resurs
med särskilda förutsättningar inte minst
när det gäller att generera ny
sysselsättning. Utskottet utgår från att
insikter om detta finns inom
regeringskansliet och att ett särskilt
uttalande från riksdagen i frågan inte
är påkallat. Med detta avstyrks motion
A201.
Utskottet bedömer att dansare som vill
byta yrkesinriktning kan få hjälp med
det inom ramen för den befintliga
arbetsförmedlingsverksamheten. Utskottet
avstyrker bifall till motionerna A248
och A259.
Ekonomiska frizoner m.m.
Motioner
Moderata samlingspartiet föreslår i
kommittémotion Fi207 att riksdagen hos
regeringen begär förslag om införande av
frizoner (yrk. 6). I ett första förslag
bör ingå att Norra Botkyrka får
möjlighet att bilda frizon (yrk. 7). I
motionen anförs att införandet av
frizoner är ett led i arbetet mot social
segregation. Motiven för att införa
frizon, höga skatter, alltför litet
utrymme för företagande och enskild
valfrihet samt ett undanträngt civilt
samhälle, är egentligen problem som
präglar hela det svenska samhället. I
vissa bostadsområden och kommundelar är
de sociala problemen så tydliga att det
är motiverat att nödvändiga reformer
åtminstone genomförs i geografiskt
avgränsade områden. De resultat som
uppnås kan därefter bli talande argument
för hela samhället. Frågan om frizon är
inte en invandrarfråga, en skattefråga
eller företagarfråga utan en
samhällsfråga i ordets verkliga
bemärkelse. Det handlar om att undanröja
hinder för ett samhälles möjligheter att
faktiskt fungera som samhälle, att skapa
möjlighet för alla människor att
förbättra sin egen situation och leva
ett liv som är socialt berikande både
för dem själva och för omgivningen.
Frizonförsök bör bl.a. inkludera
möjligheter för fler friskolor, med ökad
valfrihet genom statlig skolpeng, samt
långtgående avregleringar, slopad
fastighetsskatt och andra
skattesänkningar för att stimulera både
nyföretagande och tillväxt inom
befintliga företag.
Ulf Kristersson föreslår i motion A253
(m) ett försök med Stockholms stad och
län som ekonomisk frizon (yrk. 1).
Försöket bör genomföras under en
femårsperiod (yrk. 2) och skall innebära
lägre arbetsgivaravgifter och egen
avgifter samt sänkt skatt på arbete. Om
försöket faller väl ut föreslås en
generell sänkning av skatter och
avgifter på företagande genomföras i
hela landet (yrk. 3).
Ola Ström föreslår för sin del i motion
A268 (fp) att Örebro län skall bli ett
fullskaleprojekt i företagande och få
status som frilän inom i motionen
redovisade områden.
Gunnar Goude anser i motion A276 (mp)
att Uppsala kommun skall bli pilotkommun
och provlän för nya
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I
motionen nämns sänkt arbetstid, lokal
skatteväxling, sabbatsår och
lärlingssystem.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att
förslagen om ekonomiska frizoner, frilän
eller pilotkommun innefattar förslag om
åtgärder på en rad områden. Det rör sig
om åtgärder som bl.a. skattesänkningar
på fastigheter och företag,
skatteväxling, avregleringar i
allmänhet, möjlighet till fler
friskolor, sänkt arbetstid, sabbatsår
och lärlingssystem. m.m. Många av
åtgärderna bl.a. på skatte- och
skolområdet ligger utanför utskottets
beredningsområde. Utskottets
ställningstagande blir därför av
principiell natur. Ur
arbetsmarknadspolitisk synvinkel kan
utskottet inte se några fördelar med
lokala arbetsmarknader med regler och
förutsättningar som på så vitala områden
skiljer sig från landet i övrigt, som
föreslås i framför allt den moderata
kommittémotionen. Tanken att inom
områden, som inte hör till något
stödområde, införa förmånligare regler
för företagande förefaller vidare vara
en tvivelaktig politik ur
konkurrenssynpunkt. Utskottet avstyrker
därmed motionerna Fi207 i berörda delar,
A253 och A268.
Förslaget i motion A276 om att prova
nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder
inom geografiskt begränsade områden
förefaller utskottet fullt tänkbart.
Utskottet erinrar om den pågående
försöksverksamheten med förkortad
arbetstid. Förslag från
Arbetstidskommittén bereds för
närvarande inom regeringskansliet och
utskottet vill i övrigt inte föregripa
detta arbete. När det gäller förslagen
om sabbatsår och lärlingssystem tar
utskottet upp frågan nedan i avsnittet
om arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Med
detta avstyrks också motion A276.
1997 Förs 4 418 118
lag
1998 Berä 3 561 829
knat
1999 Berä 3 688 134
knat
1) Avser anslagen A 1.
Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader och B 3.
Yrkesinriktad rehabilitering
2) Beloppen anges i tusental kr
Av konjunkturella skäl har 600 miljoner
kronor för tillfälliga
personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingen och
arbetsmarknadsinstituten beräknats under
anslaget för 1997. Vidare har 20
miljoner kronor för projekt som syftar
till att stimulera effektivare
arbetsformer vid arbetsförmedlingen och
arbetsmarknadsinstituten engångsvis
beräknats under anslaget för 1997.
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner att finansieringen under
budgetåret 1997 av tillfälliga
personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingen och
arbetsmarknadsinstituten sker från
anslaget Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader och inte som
riksdagen tidigare har beslutat (bet.
1995/96:FiU15, rskr. 307), från anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
(avsnitt A 2. Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder).
Från anslaget finansieras:
1. Kostnader för personal och lokaler
samt andra förvaltningskostnader vid
AMS, LAN, AF och Ami. Under anslaget
bokförs också den avgiftsfinansierade
verksamheten vid Aske kursgård.
2. Från och med 1997 utgifter för
verksamheten i
arbetsförmedlingsnämnderna riksdagen
beslutat om. Antalet nämnder ökar till
i princip en nämnd per kommun. Antalet
ledamöter ökar i varje nämnd jämfört
med nuvarande sammansättning.
3. Ami:s verksamhet avseende
metodutveckling och forskning inom den
yrkesinriktade rehabiliteringen samt
personalutbildning vid Ami, kostnader
för tillsyn av
arbetslöshetsförsäkringen samt för AMS
verksamhet i samband med överklagande
av a-kassa:s, LAN:s och
förvaltningsdomstols beslut om a-
kasseersättning eller medlemskap i
kassa.
Motioner
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion A304 (yrk. 3) att riksdagen för
1997 under anslaget A 1. anvisar 4 366
000 000 kr.
Partiet framhåller arbetsförmedlingarna
som arbetsmarknadspolitikens mest
betydelsefulla inslag. Moderaterna har
emellertid avvisat de obligatoriska
arbetsförmedlingsnämnderna varför
partiets anslagsalternativ minskas med
utgifterna för nämnderna. Partiet
förespråkar vidare en reformering av de
arbetsmarknadspolitiska insatserna
vilket också minskar utgiftsbehovet
under anslaget.
Folkpartiet föreslår i motion A221 (yrk.
20 delvis) att riksdagen för 1997 under
anslaget A 1. anvisar 4 218 118 000 kr.
De 200 miljoner kronor partiet vill
minska A 1-anslaget med skall i stället
tillföras anslaget A 3. Särskilda
åtgärder för arbetshandikappade.
Miljöpartiets motion A274 (yrk. 4
delvis) innebär ett i förhållande till
propositionen oförändrat anslag för år
1997. Miljöpartiet föreslår att det för
år 1999 under A 1-anslaget anvisas 180
miljoner kronor mindre än regeringen
föreslagit. Partiet har i en särskild
kommittémotion föreslagit att
arbetsförmedlingar och försäkringskassor
på lokal nivå slås samman och
kommunaliseras. Det bör leda till
avsevärt minskade administrativa
kostnader på lokal nivå.
Kristdemokraterna föreslår i motion A297
(yrk. 16 delvis) att riksdagen för 1997
under anslaget A 1. anvisar 4 318 118
000 kr. Partiet vill att AMS som central
myndighet får mer av stabskaraktär
vilket beräknas spara 10 miljoner kronor
redan 1997. Länsarbetsnämnderna föreslås
antingen regionaliseras eller samordnas
med länsstyrelsernas verksamhet. Det
möjliggör en besparing med 90 miljoner
kronor under 1997 vilken kan bli
betydligt större kommande år. Förslaget
tydliggör att det är fältarbetet på
arbetsförmedlingarna som skall
prioriteras.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet har ställt sig
bakom införandet av
arbetsförmedlingsnämnder och redan härav
följer att utskottet inte kan dela
Moderata samlingspartiets bedömning av
medelsbehovet. Utskottet avvisar i ett
kommande avsnitt om anslag till
Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade Folkpartiets förslag
om ytterligare medel till lönebidrag.
Medlen skall enligt Folkpartiet belasta
anslaget Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader. Miljöpartiets
anslagsyrkande under anslaget för 1997
sammanfaller med regeringens förslag.
Ett tillkännagivande till regeringen
angående partiets anslagsförslag för
1999 bedömer utskottet inte vara
påkallat.
Utskottet biträder således regeringens
förslag till medelsanvisning under
anslaget och avvisar motionärernas
förslag i den delen. Utskottet
återkommer till anslaget och de här
berörda delarna av motionerna A221,
A304, A274 och A297 nedan i avsnittet
Anslag på utgiftsområde 14.
Från anslaget A 2.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
finansieras åtgärder såsom arbets
marknadsutbildning (AMU),
arbetsplatsintroduktion (API), datortek,
arbetslivsutveckling (ALU) och starta-
eget-bidrag.
Vidare finansieras från anslaget
rekryteringsstöd, beredskapsarbete,
utbildningsvikariat och bidrag till
utbildning i företag. Dessa stöd betalas
till arbetsgivare för att subventionera
en viss del av lönekostnaden när de
anställer en arbetslös eller
utbildningskostnaden när de anordnar
utbildning för sin personal.
Därutöver finansieras från anslaget
kommuners och landstings omkostnader i
samband med anordnande av offentliga
arbeten för äldre arbetslösa (OTA) samt
ersättning till kommunerna för deras
ansvar för ungdomar.
Slutligen finansieras från anslaget
flyttningsbidrag, utredningskostnader,
otraditionella insatser,
försöksverksamhet med
sysselsättningsskapande åtgärder samt
särskilda medel.
Vid medelsberäkningen för år 1997 har
regeringen tagit hänsyn till de
besparingar som riksdagen har beslutat
om i enlighet med förslag i den
ekonomiska vårpropositionen
(1995/96:150) och
sysselsättningspropositionen
(1995/96:222). Besparingarna uppgår till
drygt 2 miljarder kronor. Dessa
besparingar omfattar de beslutade
förändringarna i reglerna för det
kontanta stödet vid arbetslöshet, lägre
bidragsnivåer i samband med
utbildningsvikariat, effektivisering av
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna,
det förändrade rekryteringsstödet samt
besparingen inom den upphandlade
arbetsmarknadsutbildningen.
Omfattningen och inriktningen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
budgetåret 1997
AMV tilldelades för budgetåret 1995/96
resurser så att verket skulle klara av
att sysselsätta 240 000 personer i olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. En
lägre volym av arbetssökande i åtgärder
under början av budgetåret ledde till
att AMV inte nådde volymkravet.
Datorteken och de kommunala
ungdomsavtalen var två
arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
vilka det var svårt att uppfylla
volymkraven. Antalet ungdomar under 20
år som var aktuella för kommunala
ungdomsprogram blev betydligt lägre än
vad regeringen beräknat.
De resurser som inte hade förbrukats
togs tillbaka från åtgärdsanslaget. I
samband med återtagandet justerade
regeringen volymkravet för budgetåret
1995/96 till att i genomsnitt 215 000
personer per månad skulle vara
sysselsatta i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Under perioden juli 1995 t.o.m. juni
1996 omfattades 199 400 personer i
genomsnitt per månad av
konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Under budgetåret 1997 skall AMV inom
ramen för tilldelade medel under
anslaget kunna ge minst 228 000 personer
i genomsnitt per månad lämplig
utbildning, praktik eller sysselsättning
genom konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller
yrkesinriktad rehabilitering. Därav
skall minst 26 000 personer vara
arbetshandikappade.
Motioner
Vänsterpartiet påtalar i motion A305
(yrk. 7) att det är viktigt att de
upphandlade aktiva åtgärderna måste
kunna läggas på en högre nivå för att
minska belastningen på
arbetslöshetsförsäkringen. Det är
särskilt viktigt att den upphandlade
arbetsmarknadsutbildningen inte tillåts
gå ner alltför lågt i volym.
Kristdemokraterna begär i motion A297
ett tillkännagivande om att nivån på
antalet arbetsmarknadspolitiska åtgärder
skall anges i intervall i stället för i
fixa tal (yrk. 5). Vidare begär
Kristdemokraterna ett tillkännagivande
om att det skall anläggas en helhetssyn
på utvärderingen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna så
att det därmed går att avläsa hur många
som erhåller reguljärt arbete efter att
ha genomfört en sådan åtgärd (yrk. 6)
I flera motioner behandlas frågor kring
hur de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna skall vara utformade och att
det bör tillskapas nya åtgärdsformer.
Siw Wittgren-Ahl och Marie Granlund (s)
föreslår i motion A254 att det skall
vara möjligt att inom
arbetsmarknadsområdets budgetramar kunna
bedriva projekt som handlar om volontär-
och fredskårsarbete.
Ronny Olander m.fl. (s) begär i motion
A255 ett tillkännagivande om ågärder för
att stödja svensk byggexport till andra
Östersjöländer. Syftet med detta är att
stimulera byggnadsverksamheten och
därigenom nedbringa arbetslösheten.
Göran Magnusson m.fl. (c) föreslår i
motion A246 att det införs en extra
bidragsform för ideella och
allmännyttiga föreningar som skall
användas för att färdigställa allmänna
samlingslokaler. Bidraget skall
finansieras genom att det avdelas 25-30
miljoner kronor ur anslaget.
Torsten Gavelin (fp) föreslår i motion
A204 att ur anslaget skall för vart och
ett av åren 1997-1999 användas 4
miljoner kronor till fördjupade
verksamhetsplaner i fjällområdet. Han
föreslår vidare i motion A205 ett
tillkännagivande om det angelägna i att
utnyttja ungskogsröjning som
arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Erling Bager (fp) föreslår i motion
A269 att det görs en skyndsam utredning
om möjligheterna att genom
arbetsmarknadspolitiska åtgärder
prioritera ombyggnadsstöd till
landsarkivet i Göteborg.
Per Lager m.fl. (mp) föreslår i motion
Kr218 att särskilda medel avsätts hos
länsarbetsnämnderna till
kollektivverkstädernas praktiska
vidareutbildning av konstnärer och
konsthantverkare.
I tre motioner behandlas nödvändigheten
av att flexiblare kunna anpassa de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna till
rådande förhållanden.
Ingrid Andersson och Tone Tingsgård (s)
föreslår i motion A215 att man genom
omfördelning av resurser ger stöd till
aktivitetscentrum.
Christna Axelsson (s) föreslår i motion
A302 att endast arbetsgivare med
fullgott försäkringsskydd får ta emot
arbetsmarknadsstöd.
Siri Dannaeus och Margitta Edgren (fp)
uppger i motion A263 att
könsfördelningen i läraryrket bör bli
jämnare. För att ändra på den ojämna
könsfördelningen och intressera män för
att välja yrken inom skola och
barnomsorg föreslås att de särskilda
medel som ges till AMS för s.k.
brytprojekt i ökad utsträckning skall
riktas mot män som önskar att byta till
ett sådant yrke.
Utskottets överväganden
Utskottet tar inledningsvis upp frågan
om vilka volymkrav som kan ställas på
AMV vad gäller den mängd
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som
verket skall uppnå inom ramen för
tilldelade medel. Regeringen har
föreslagit att verket skall ge minst
228 000 personer i genomsnitt per månad
lämplig utbildning, praktik eller
sysselsättning genom konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Av
dessa skall minst 26 000 personer vara
arbetshandikappade.
Eftersom den största delen av
åtgärdsmedlen åtgår till de kontanta
stöd som de anvisade erhåller innebär
besparingar i detta anslag kombinerat
med volymkrav att möjligheten att
erbjuda dyrare åtgärder begränsas. Detta
får till följd att antalet
utbildningsplatser måste reduceras.
Enligt uppgifter från AMS innebär
volymkravet en drastisk minskning av
möjlig genomsnittsvolym för köpt
utbildning. Beroende på vilket antagande
som görs av genomsnittlig kurskostnad
finns enligt AMS endast utrymme att
bereda ca 15 000-16 000 personer plats i
sådan utbildning. Denna volym på
utbildningen kan jämföras med att det
beräknade genomsnittet för år 1996 var
ca 42 000 personer. Vidare framgår av
AMS uppgifter att ett minskat volymkrav
leder till att det är möjligt att öka
utbildningsinsatserna. Detta kan
beskrivas på följande sätt:
Veckokostnad och antal platser i köpt
utbildning vid olika volymkrav och kurs
kostnad
Följden av regeringens volymkrav är
enligt AMS att huvuddelen av de personer
som omfattas av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder kommer att erhålla åtgärderna
arbetslivsutveckling eller
arbetplatsintroduktion.
Utskottet anser att regeringens
volymkrav är högt ställt i förhållande
till de resurser som ställs till
förfogande. Volymkravet får inte ställas
så högt att kvaliteten i åtgärderna
äventyras. Särskilt viktigt är det att
tillräckligt utrymme skapas för
arbetsmarknadsutbildning i form av
kvalificerad yrkesutbildning. Om det
visar sig bli svårt för AMV att nå den
avsedda totalvolymen utgår utskottet
från att regeringen återkommer till
riksdagen i frågan. Detta kan lämpligen
ske i anslutning till den halvårsvisa
avrapportering till riksdagen som
regeringen åtagit sig i förhållande till
målet om halverad arbetslöshet (prop.
1995/96:207). Före den redovisning som
regeringen skall göra i anslutning till
budgetpropositionen hösten 1997 bör
oförbrukade medel för budgetåret 1997
inte kunna tas tillbaka från anslaget
för arbetsmarknadspolitiska åtgärder
eller användas för andra ändamål utan
riksdagens godkännande. Utskottet
återkommer med ett tillkännagivande i
frågan nedan i avsnittet Anslag på
utgiftsområde 14.
Utskottet tar härefter upp de
motionsförslag som lämnats och som
innebär att det skall införas nya former
av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Gemensamt för ett flertal av dessa
motioner är att man vill att riksdagen
skall peka ut vissa särskilda
användningsområden för de
arbetsmarknadspolitiska åtgärdsmedlen.
Det är fråga om olika angelägna projekt.
Utskottet vill inte gå in på en
bedömning av de olika behov som påtalas
och förslag som förs fram. Liksom
tidigare vill utskottet understryka att
utnyttjandet av de
arbetsmarknadspolitiska resurserna skall
bedömas från arbetsmarknadssynpunkter
och inte betraktas som en resurs för i
och för sig angelägna samhällsbehov.
Utskottet kan konstatera att det
ankommer på AMS att fördela resurserna
för arbetsmarknadspolitiska insatser i
de olika länen. Det får förutsättas att
AMS därvid också beaktar
jämställdhetsaspekter. Utskottet går
inte in på en närmare bedömning av de
olika behov och förslag som förs fram i
motionerna A204, A205, A215, A246, A254,
A255, A263, A269, A305 och Kr218 (de två
sistnämnda i berörda delar). Utskottet
avstyrker bifall till motion A269 och
återkommer beträffande de övriga
motionerna nedan i avsnittet Anslag på
utgiftsområde 14.
Vad sedan gäller frågan om att
arbetsgivarna skall ha ett fullgott
försäkringsskydd förutsätter utskottet
att AMS tillser att arbetsgivarna på ett
godtagbart sätt uppfyller de krav som
följer av den nuvarande lagstiftningen.
Utskottet anser att det inte krävs något
särskilt tillkännagivande i denna del
och biträder därför inte motion A302.
Utskottet återkommer till yrkandet nedan
i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
Kristdemokraterna har föreslagit att
man skall utveckla nya beräkningssätt
och utvärderingssystem vad gäller de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Utskottet gör följande bedömning.
Regeringen har tidigare aviserat att den
kommer att ytterligare utveckla
mätmetoder som beskriver resultaten av
arbetsmarknadspolitiken. Ett sådant
utvecklingsarbete kommer att ske
kontinuerligt. Regeringen har även i den
forskningspolitiska propositionen
1996/97:5 föreslagit att det inrättas
ett nytt oberoende institut för
utvärdering av arbetsmarknadspolitiken.
Utskottet, som behandlar detta förslag i
avsnittet Arbetsmarknadspolitisk
forskning och utveckling, är positivt
till inrättandet av ett sådant institut.
Utskottet förutsätter att regeringen och
det institut som skall inrättas kommer
att redovisa sina resultat på ett
adekvat sätt. Med hänsyn till det
anförda avstyrker utskottet motion A297
i berörda delar.
Rekryteringsstöd och beredskapsarbete
Propositionen
Antalet personer med rekryteringsstöd
har minskat kraftigt under budgetåret
1995/96. Minskningen beror på svagare
efterfrågan på arbetskraft samt
förändrade regler för
rekryteringsstödet. Regelförändringarna
genomfördes av statsfinansiella skäl och
för att anpassa regelverket till EG:s
regler om statsstöd. De innebar bl.a.
att bidragsnivåerna sänktes samt att
reglerna avseende vilka anställda en
arbetsgivare kan erhålla stöd för
skärptes. Vidare bestämdes att åtgärden
fick kosta högst 300 miljoner kronor år
1997.
Vad gäller beredskapsarbeten kan
konstateras att antalet personer i
sådant arbete har minskat i jämförelse
med tidigare budgetår. Orsaken till
denna minskning är framför allt att
beredskapsarbeten har ersatts av andra
åtgärder.
Motioner
Vänsterpartiet anser i motion A305 (yrk.
6) att det är olyckligt att den högsta
volymen för rekryteringsstödet bestäms
till 300 miljoner kronor. Vidare anser
partiet att de beslutade förändringarna
inte var genomtänkta.
Leif Marklund m.fl. (s) föreslår i
motion A286 att beredskapsarbetena inom
skogsvården skall ökas inom ramen för
arbetsmarknadspolitiken.
Agneta Brendt och Sigrid Bolkéus (s)
konstaterar i motionen A209 att de
ändringar som genomfördes under förra
året innebar förändrade möjligheter för
Skogsvårdsstyrelserna att bedriva
skogliga beredskapsarbeten vilket fick
till följd att dessa minskade. Eftersom
behovet av dem är mycket stort bör de
öka.
Kjell Ericsson och Sivert Carlsson (c)
uppger i motion A290 att
beredskapsarbeten inom skogsbruk och
miljövård har minskat. Motionärerna
begär ett tillkännagivande om
nödvändigheten av beredskapsarbeten inom
skogsbruket och miljövården.
I motion A292 föreslår Anders Ygeman (s)
att delar av de medel som i dag används
till arbetsmarknadsstöd skall omvandlas
till ett riktat anställningsstöd för att
fylla kommunernas behov av personal.
Utskottets överväganden
Reglerna för statsbidrag avseende
rekryteringsstöd och beredskapsarbete av
tjänstekaraktär förändrades den 1 juli
1995. Förändringarna innebar att
storleken på statsbidraget reducerades
från högst 65 % av lönekostnaderna under
sex månader, dock högst 14 300 kr per
månad, till högst 50 % av
lönekostnaderna under sex månader, dock
med högst 7 000 kr per månad. Syftet med
förändringarna var att minska statens
kostnader för dessa bidrag. Den totala
kostnadsminskningen för budgetåret
1995/96 beräknades till 1 789 miljoner
kronor.
Som framgår ovan har riksdagen beslutat
om ytterligare förändringar av reglerna
för statsbidrag avseende
rekryteringsstöd och beredskapsarbete av
tjänstekaraktär. Förändringarna, som
skall träda i kraft den 1 januari 1997,
innebär att en arbetsgivare får beviljas
rekryteringsstöd med högst 50 % av
lönekostnaden, inklusive sociala
avgifter och semesterersättning, i högst
sex månader om arbetsgivaren anställer
en person som arbetsförmedlingen/arbets
marknadsinstitutet anvisar. Vid
deltidsarbete reduceras rekryte
ringsstödet i proportion till
arbetstiden. Motsvarande regler införs
för statsbidrag till beredskapsarbete av
tjänstekaraktär.
Syftet med förändringen av
rekryteringsstödets inriktning innebär
enligt propositionen en besparing
motsvarande 600 miljoner kronor under
budgetåret 1997. Denna besparing skall
användas som delfinansiering av
utbildningssatsningen.
Mot denna bakgrund anser utskottet att
det inte bör vidtas några förändringar
av gällande regler. Utskottet biträder
därför inte motionen A305 i berörd del,
och utskottet återkommer till yrkandet
nedan i avsnittet Anslag på
utgiftsområde 14.
Vad sedan gäller övriga yrkanden vill
utskottet anföra följande.
Utskottet gör ingen bedömning av de
olika behov och förslag som förs fram i
motionerna. Utskottet kan konstatera att
det ankommer på AMS att fördela
resurserna för arbetsmarknadspolitiska
insatser i de olika länen. I AMS uppgift
ingår att ta hänsyn till den
arbetsmarknadspolitiska situationen i
respektive län. Strävan för AMS måste
vara att få till stånd så mycket
sysselsättning som möjligt för de
insatta resurserna. Vid denna avvägning
kan det bli svårt att genomföra vissa
åtgärder och samtidigt bibehålla de
volymer som AMS är förpliktad att hålla.
Sammanfattningsvis anser utskottet att
motionerna A209, A286, A290 och A292
inte bör föranleda någon riksdagens
etgärd. Utskottet återkommer till
motionerna nedan i avsnittet Anslag
under utgiftsområde 14.
Arbetslivsutveckling (ALU)
Bakgrund
Arbetslivsutveckling är till för att den
som är arbetslös skall få möjlighet till
aktiviteter och utveckling dels för att
stärka och bibehålla kontakten med
arbetslivet, dels för att få ett skydd
mot utförsäkring. Arbetslivsutveckling
kan anordnas hos ideella organisationer,
föreningar, kommuner, staten, fackliga
organisationer, företag m.fl. Åtgärden
skall i första hand inriktas mot grupper
som riskerar att slås ut från
arbetsmarknaden. Arbetslivsutveckling är
en sistahandsåtgärd som dock kan
användas så snart arbetsförmedlingen
bedömt att arbete eller annan åtgärd
inte kan erbjudas. Arbetslivsutveckling
får inte användas för att ersätta annan
arbetskraft eller för att utföra
ordinarie arbetsuppgifter.
Riksdagen beslöt våren 1996 att
tillstyrka ett förslag om
försöksverksamhet i ett antal kommuner
för att finna former för lokal samverkan
inom arbetsmarknadspolitiken. Förslaget
innebar dock inte att försökskommunerna
skulle tillföras ytterligare resurser.
Avsikten var att skapa möjligheter till
samordning med existerande medel.
Länsarbetsnämnderna skulle i vissa
försökskommuner kunna anvisa
arbetslivsutveckling på ett mer obundet
sätt. Kravet på att arbetslivsutveckling
skulle vara en sistahandslösning
slopades. Vidare skulle det inte finnas
någon tidsgräns för åtgärden. Det skulle
även vara möjligt att bedriva
kompetenshöjande
arbetslivsutvecklingsprojekt.
Arbetsplatsintroduktion infördes den 1
juli 1995 och ersätter bl.a.
ungdomsintroduktion, ungdomspraktik m.m.
Arbetsplatsintroduktionen syftar till
att arbetslösa som är anmälda som
arbetssökande hos arbetsförmedlingen
skall få yrkesorientering/praktik och
arbetslivserfarenhet som kan leda till
arbete.
Propositionen
Under andra kvartalet 1996 befann sig i
genomsnitt 53 700 personer i
arbetslivsutveckling. Detta betyder att
antalet personer som erhåller denna
åtgärdsform är betydligt fler än den för
budgetåret beräknade volymen om 30 000
personer.
Antalet personer som erhåller
arbetsplatsintroduktion har ökat
kraftigt under våren 1996 och överstiger
nu i genomsnitt 40 000 per månad.
Motioner
Folkpartiet uppger i motionen A221 att
arbetslivsutveckling har visat sig vara
smidigt och flexibelt att tillgripa som
en sista åtgärd när andra åtgärder redan
är prövade. Genom förändringarna som
infördes den 1 juli 1996 avseende
arbetslivsutvecklingen och som tillämpas
i vissa försökskommuner är denna
åtgärdsform inte längre att betrakta som
en sistahandsåtgärd. Folkpartiet begär
därför ett tillkännagivande om
förändring av regelverket så att
bestämmelserna återställs till vad som
gällde före den 1 juli 1996 (yrk. 12).
Vidare föreslås ett tillkännagivande om
behovet av en utvärdering av
arbetslivsutveckling och hur den har
fungerat (yrk. 13).
Göthe Knutson och Jeppe Johnsson (m)
begär i motionen A247 ett
tillkännagivande om att reglerna för
arbetslivsutveckling till ideella
föreningar bör ändras så att, exempelvis
Skriminellt anfrätta mc-klubbar inte
kan bli mottagare av statligt stöd.
Christina Axelsson (s) föreslår i motion
A301 (yrk. 1) att det skall föreligga
förhandlingsskyldighet om en
arbetsplatsintroduktion inte leder till
fortsatt arbete och att företagen måste
ange någon form av saklig grund varför
åtgärden inte leder till någon
tillsvidareanställning. Vidare föreslås
att arbetstagare som har en
arbetsplatsintroduktion skall ha rätt
att söka arbete under slutet av
anställningstiden (yrk. 2).
Utskottets överväganden
Som framgår av den inledande
bakgrundsbeskrivningen är möjligheterna
att anvisa arbetslivsutveckling på ett
mer obundet sätt begränsade till de
kommuner där man bedriver
försöksverksamhet. Utskottet, som
ställde sig bakom denna
försöksverksamhet och som förklarade att
det var bra att man i en begränsad
omfattning prövade en mer obunden
användning av arbetslivsutveckling,
anser att det inte bör ske några
inskränkningar innan försöket har
utvärderats.
Vad sedan gäller frågan om att det bör
göras en mer generell utvärdering av
åtgärden arbetslivsutveckling hänvisas
till vad utskottet ovan anfört om det
generella behovet av forskning och
utvärdering.
Med hänsyn till det anförda avstyrker
utskottet motion A221 i berörda delar.
Utskottet återkommer beträffande
motionens förstnämnda yrkande nedan i
avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
I motion A247 berörs frågan om vilka
ideella föreningar som skall kunna vara
anordnare av arbetslivsutveckling.
Utskottet utgår från att de myndigheter
som har att besluta i dessa frågor ser
till att ingen olämplig anordnare utses.
Det ankommer på AMS och
länsarbetsnämnderna att utfärda de
anvisningar som eventuellt erfordras.
Utskottet anser inte att det behövs
något tillkännagivande från riksdagen i
denna fråga. Utskottet återkommer till
yrkandet nedan i avsnittet Anslag på
utgiftsområde 14.
Utskottet övergår slutligen till
motionsyrkandena som rör
arbetsplatsintroduktionen. Som framgår
av inledningen är syftet med åtgärden
att ge arbetssökande
yrkesorientering/praktik och
arbetslivserfarenhet som kan leda till
arbete. Den som anvisas
arbetsplatsintroduktion betraktas inte
som arbetstagare. Något anställningskrav
efter praktikperioden finns inte.
Tidigare krävdes för att en
arbetssökande som var under 25 år skulle
beviljas arbetsplatsintroduktion att
arbetsgivaren förband sig att anställa
honom eller henne under minst sex
månader efter praktiktidens utgång.
Denna regel togs bort den 1 juli 1996.
Skälet till detta var att
anställningskravet ansågs vara en
återhållande faktor när arbetsgivaren
övervägde att ta emot ungdomar i den
aktuella åldersgruppen. Utskottet anser,
mot bakgrund av att det kan vara svårt
att förmå arbetsgivare att ta emot
praktikanter, att det är mindre lämpligt
att i nuläget införa regler som av
arbetsgivarna skulle kunna uppfattas som
försvårande och leda till att
arbetsgivarna avstod från att ta emot
arbetssökande som praktikanter.
Utskottet avstyrker därför motion A301 i
berörda delar.
Starta-eget-bidrag
I propositionen konstateras att antalet
personer som erhåller starta-eget-bidrag
har varit relativt konstant under
budgetåren 1994/95 och 1995/96.
Motioner
Flera motioner innehåller förslag till
förändringar av reglerna för att anvisa
starta-eget-bidrag.
Vänsterpartiet föreslår att kretsen av
personer som kan erhålla bidrag vidgas.
Vänsterpartiet föreslår vidare i motion
N271 (yrk. 6) att anställda skall ges en
lagstadgad rätt till tjänstledighet
under tolv månader för att utveckla en
egen näringsverksamhet.
Miljöpartiet föreslår i motion N270
(yrk. 12) att reglerna för starta-eget-
bidrag ändras så att
arbetsförmedlingarna vid kooperativa
etableringar kan bevilja ett s.k. starta-
vårat-bidrag. Vidare föreslås att det
införs en särskilt anpassad stödform för
nystartade medarbetarägda och
kooperativa företag för att ge dem
möjlighet att erhålla riskkapital.
Karin Olsson m.fl. (s) föreslår i
motion A283 att den kooperativa
företagsformen framhålls i all
rådgivningsverksamhet som till någon del
är finansierad med allmänna medel.
Karin Olsson m.fl. (s) föreslår i
motion A272 att det i syfte att
stimulera start av företag som säljer
tjänster till hushållen bör övervägas om
arbetslöshetsersättning bör omvandlas
till företagsstart-bidrag.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar, vad gäller
yrkandet i motion N271 om ett utvidgat
användningsområde för åtgärden, att
utskottet så sent som i maj 1996
behandlat denna fråga. Dessförinnan var
frågan aktuell våren 1995. Utskottet har
vid dessa tillfällen inte kunnat ställa
sig bakom förslaget om en lagstadgad
rätt till tjänstledighet för att
utveckla egen verksamhet. Utskottet
vidhåller sitt ställningstagande.
Vad sedan gäller frågorna om införandet
av en ny stödform vid kooperativa
etableringar är utskottet inte berett
att i nuläget föreslå en sådan
förändring. Utskottet vill
avslutningsvis påpeka att det måste vara
den enskilde rådgivaren som i varje
enskilt fall får avgöra vad han eller
hon vill rekommendera för slags
företagsform. Utskottet avstyrker därför
bifall till motion A283. Utskottet
biträder inte heller motionerna A272,
N270 och N271, de två sistnämnda i
berörda delar och återkommer till dessa
yrkanden nedan i avsnittet Anslag på
utgiftsområde 14.
Utbildningsvikariat
Bakgrund
Riksdagen har, som delfinansiering av
den under våren beslutade
utbildningssatsningen, beslutat att
sänka de avdrag från arbetsgivaravgiften
en arbetsgivare får göra vid
utbildningsvikariat som påbörjas under
andra halvåret 1996 (1995/96:FiU10,
AU4y, rskr. 304). Avdraget från
arbetsgivaravgiften för den vikarie som
anställs sänktes från 500 kr till 400 kr
per dag. Avdraget för arbetsgivarens
utbildningskostnader för den som som
utbildas sänktes samtidigt från högst 75
kr till högst 35 kr per
utbildningstimme. Det totala avdraget i
det sistnämnda hänseendet sänktes
slutligen från högst 40 000 kr till
högst 20 000 kr för varje anställd som
deltar i utbildning.
Åtgärden utbildningsvikariat
finansieras t.o.m. innevarande budgetår
genom att arbetsgivaren får göra ett
avdrag på de arbetsgivaravgifter han
skall betala. Riksdagen har beslutat
(prop. 1995/96:222, FiU15, AU6y, rskr.
307) att arbetsgivare som från
ersskiftet 1996/97 utnyttjar
utbildningsvikariat istället skall få
ett bidrag - ett vikariatsstöd. Stödet
lämnas med högst 350 kr per heldag som
vikarien arbetar, dock högst 50 % av
lönekostnaden inklusive sociala avgifter
och semesterersättning per månad. Vid
deltidsarbete reduceras stödet i
proportion till arbetstiden.
Enligt propositionen kommer utgifterna
för utbildningsvikariat som t.o.m.
innevarande budgetår redovisats som
skatteavvikelse, att öka anslaget med
3,7 miljarder kronor.
Under innevarande budgetåret har
hittills enligt propositionen i
genomsnitt 10 000 personer per månad
deltagit i utbildningsvikariat. Det är
betydligt färre än den beräknade volymen
om 20 000 människor. Enligt
propositionen är mer än 70 % av
deltagarna kvinnor.
Motioner
Vänsterpartiet anser i motion A305 (yrk.
5) att det var ett misstag att minska
ersättningsnivåerna för
utbildningsvikariat. Det bidrar till en
sjunkande volym. Kombinationen av
utbildning och praktik är värdefull och
speciellt kvinnor har kunnat dra nytta
av åtgärden. Både kommunsektorn och
mindre företag är känsliga för den
kostnadsökning sänkta ersättningsnivåer
medför. Vänsterpartiet föreslår att
bidraget till utbildningsvikariat skall
uppgå till högst 500 kr per dag och 80
kr per studietimme.
Eva Johansson och Christina Axelsson
påtalar i motion A287 (s) att det till
följd av de regelförändringar som skett
på senare tid blivit allt svårare för
kommunerna att använda sig av
utbildningsvikariat. En översyn av
reglerna för utbildningsvikariat bör
därför göras i syfte att åstadkomma
större flexibilitet i systemet och
därigenom möjliggöra en större
omfattning av verksamheten.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att
riksdagen så sent som i juli innevarande
år godkände en omläggning från
årsskiftet av utbildningsvikariaten från
ett system med avdrag för
arbetsgivaravgiften till ett
bidragssystem. Riksdagen godkände vid
det tillfället också de bidragsnivåer
och bidragsvillkor som skall gälla från
samma tid. I det sammanhanget avstyrkte
utskottet motsvarande förslag om höjt
vikariatsstöd som Vänsterpartiet nu för
fram i motion A305. Utskottet kan inte
heller nu ställa sig bakom förslaget och
återkommer till yrkandet nedan i i
avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
Utskottet utgår från att AMS tar
initiativ till de förändringar i
förordningen om utbildningsvikariat som
fordras för att eliminera eventuella
brister i regelsystemet. Något uttalande
från riksdagen om detta fordras inte
varför utskottet inte kan biträda motion
A287. Utskottet återkommer till yrkandet
nedan i avsnittet Anslag på
utgiftsområde 14.
Arbetsmarknadsutbildning
Propositionen
Regeringen redovisar att den i samband
med sysselsättningspropositionen (prop.
1995/96:222) meddelat sin avsikt att
inom ramen för den upphandlade
arbetsmarknadsutbildningen göra en
besparing motsvarande 300 miljoner
kronor. Enligt propositionen kommer
besparingen att tas ut genom att
regeringen i regleringsbrevet för
Arbetsmarknadsverket för 1997 anger ett
högsta belopp för vilket
arbetsmarknadsutbildning får upphandlas.
Regeringen redovisar i propositionen
vidare att riksdagen med anledning av
sysselsättningspropositionen beslutat
att utbildning inom det reguljära
utbildningsväsendet i form av
arbetsmarknadsutbildning fr.o.m. 1997
endast skall beviljas utomnordiska
medborgare som varit inskrivna vid
arbetsförmedlingen i minst två år och
arbetslösa arbetshandikappade. De medel
som för innevarande budgetår använts
till reguljär arbetsmarknadsutbildning
för andra grupper än de nämnda skall
fr.o.m. år 1997 i stället beräknas under
utgiftsområde 15 Studiestöd.
I propositionen anges inte något krav
på minsta volym för
arbetsmarknadsutbildningen för nästa
budgetår. Som framgått av den tidigare
framställningen uppställs däremot ett
sammanlagt mål rörande omfattningen som
innebär att de medel som föreslås
tilldelade under anslaget A 2.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall
minst 228 000 personer i snitt per månad
ges lämplig utbildning, praktik eller
sysselsättning genom konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller
yrkesinriktad rehabilitering.
Motioner
Moderata samlingspartiet skisserar i
motion A277 (yrk. 17) som ett led i en
förnyad arbetsmarknadspolitik riktlinjer
för en fokuserad
arbetsmarknadsutbildning. Enligt
partiets förslag skall utbildningen vara
styrd mot ett klart definierat
arbetsmarknadsbehov. Utbildningen skall
genomföras tillsammans med företagen och
utbildningens inriktning skall styras av
företagens behov.
Arbetsmarknadsutbildning skall erbjudas
den som är över 25 år och som varit
arbetslös mer än sex månader. Deltagaren
skall under utbildningen kunna få ett
aktivitetsstöd motsvarande
arbetslöshetsersättning. Utbildning av
arbetslösa bör även kunna ske i
traineeform. En sådan kan finansieras
med hjälp av s.k. utbildningscheckar som
efter prövning tilldelas den arbetslöse
med specifika utbildningsbehov.
Folkpartiet anser i motion A221 (yrk.
11) att arbetsmarknadsutbildningen i
alltför hög grad präglats av en
inriktning mot utbildningar som har
varit anpassade efter gårdagens
arbetsmarknad. En viss förändring i
positiv riktning har dock skett då man
nu försöker sträva efter att
arbetsmarknadsutbildningen skall vara
anpassad till den enskildes behov och
till förutsättningarna och kraven på
arbetsmarknaden. Det är nödvändigt att
denna förändring av
arbetsmarknadsutbildningen får
fortsätta. Många av dagens utbildningar
tar som utgångspunkt att man skall
sysselsätta en stor kvantitet
arbetslösa. Folkpartiet föreslår att
antalet personer i
arbetsmarknadsutbildningar minskas
samtidigt som kvaliteten på
utbildningarna höjs.
Kristdemokraterna anser A297 (yrk. 7)
att arbetsmarknadsutbildningens roll bör
vara att underlätta strukturomvandlingar
i samhället och inte att ersätta det
ordinarie utbildningssystemet. Partiets
uppfattning är att
arbetsmarknadsutbildningen bör knytas
närmare och på sikt bli en del av det
reguljära utbildningsväsendet. Det
reguljära utbildningsväsendet får på så
sätt en naturlig inriktning mot
arbetsmarknaden som den i dag i långa
stycken saknar.
Kristdemokraterna föreslår vidare i
motion Fi214 (yrk. 20) ett återinförande
av utbildningsbidrag med låneandel i
arbetsmarknadsutbildning inom det
reguljära utbildningsväsendet.
Elving Andersson m.fl. framhåller i
Centerns kommittémotion A819 (yrk. 8)
att män i högre grad än kvinnorna får
tillgång till dyrare
arbetsmarknadsutbildning. Kvinnors
utbildning är också oftare kortare än
mäns. Det finns enligt motionen
anledning att se över upphandlingen av
arbetsmarknadsutbildning och
fördelningen av arbetsmarknadsinsatser
från ett jämställdhets-perspektiv.
Håkan Holmberg och Eva Flyborg
framhåller i motion A262 (fp) betydelsen
av att arbetsmarknadsutbildningen vid
kvalificerade hantverksskolor kan
fortsätta i samma omfattning som
hittills. Det finns, enligt motionen,
tecken på svårigheter att rekrytera
elever till kvalificerad
hantverksutbildning till följd av att
AMS inte har pengar att anvisa
arbetslösa till den här typen av
utbildning.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet bedömer att
arbetslösheten till viss del är
strukturell i den meningen att den
arbetslösa arbetskraften i inte
obetydlig utsträckning saknar en i
förhållande till efterfrågan relevant
utbildning. Inom flera branscher finns
betydande flaskhalsar där behovet av
arbetskraft med rätt kompetens inte kan
tillgodoses.
Utskottet har mot den nämnda
bakgrunden, som framgått av inledningen
till avsnittet om de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna,
föreslagit att riksdagen skall ge
regeringen till känna vikten av att
tillräckligt utrymme skapas för
arbetsmarknadsutbildning i form av
kvalificerad yrkesutbildning, för att
flaskhalsproblem skall undvikas.
Utrymmet för sådan utbildning är
avhängigt av vilket krav på minsta volym
för de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna regeringen ålägger
Arbetsmarknadsverket. Utskottet utgår
från att regeringen noga följer
effekterna av förslaget om en minsta
åtgärdsvolym på 228 000 personer i
genomsnitt per månad och återkommer till
riksdagen om det visar sig svårt att nå
den avsedda totalvolymen.
I Moderata samlingspartiets motion A277
betonas vikten av
arbetsmarknadsutbildningens relevans för
arbetsmarknaden och företagen. I det
avseendet sammanfaller ståndpunkten med
utskottets uppfattning.
Utskottet erinrar om vad som uttalades
beträffande arbetsmarknadsutbildningens
inriktning i anslutning till proposition
1995/96:222 Vissa åtgärder för att
halvera arbetslösheten till år 2000.
Regeringen framhöll här att
arbetsmarknadsutbildning skall vara
anpassad till den arbetssökandes behov
samt till kraven på arbetsmarknaden. Den
arbetsmarknadspolitiska profilen
markerades, enligt regeringen, av att
utbildningsvalet skall ske inom bestämda
ramar och skall syfta till att stärka
den enskildes möjligheter att få ett
arbete på den reguljära arbetsmarknaden.
Regeringen betonade i det nämnda ärendet
också att ett utökat samarbete med
kommunerna och de lokala
arbetsmarknadsparterna var grunden för
val och inriktning för
arbetsmarknadsutbildningen. Kunskaperna
om kompetensbehoven bedömdes finnas där.
Utskottet vill även för egen del
understryka betydelsen av att
arbetsmarknadsutbildningen motsvarar
marknadens efterfrågan. Det initiativ
utskottet tagit för att åstadkomma
tillräcklig volym kvalificerad
yrkesutbildning syftar till att
tillgången på efterfrågade yrkesarbetare
skall matchas mot efterfrågan.
Moderata samlingspartiets förslag till
fokuserad arbetsmarknadsutbildning
innebär vidare att
arbetsmarknadsutbildningen skall knytas
till företagen. Utskottet är i den delen
inte övertygat om att förslaget är fullt
genomförbart. Behovet bland arbetslösa
av arbetsmarknadsutbildning är oerhört
skiftande och spänner över ett vitt
område och utskottet är inte säkert på
att det helt kan tillgodoses inom ramen
för en företagsutbildning.
Arbetsmarknadsutbildning som genomförs
i företag är i och för sig ingen nyhet.
Sådan utbildning upphandlad från företag
i form av praktik varvad med teoretiska
inslag kan erbjudas arbetslösa enligt
det nuvarande systemet för
arbetsmarknadsutbildning. Regeringen
uttalade sig i den nämnda propositionen
222 för att sådan varvad utbildning
borde kunna få ett större utrymme. Den
varvade utbildningen kan fungera som ett
slags lärlingsutbildning för dem som
fyllt 20 år. En viktig sak är också att
företagen har möjlighet att anpassa
utbildningen till sina behov. Utskottet
erinrar också om sådan
företagsutbildning där företaget får
bidrag för utbildning åt anställda för
att upprätthålla sysselsättningen.
Utskottet kan således inte biträda
motion A277 i berörd del och återkommer
nedan i avsnittet Anslag på
utgiftsområde 14.
Folkpartiet förordar i motion A221 en
minskning av antalet personer i
arbetsmarknadsutbildning samtidigt som
kvaliteten på utbildningen höjs. Det
initiativ utskottet nyss tagit genom
tillkännagivandet till regeringen om
vikten av ett tillräckligt antal
arbetslösa personer får möjlighet att
genomgå kvalificerad yrkesutbildning
inom ramen för köpt
arbetsmarknadsutbildning bör kunna
innebära en kvalitetshöjning i
utbildningen. Motion A221 i berörd del
avvisas i den mån motionen inte kan
anses tillgodosedd med vad utskottet nu
anfört. Utskottet återkommer till frågan
nedan i avsnittet Anslag på
utgiftsområde 14.
Kristdemokraterna berör i motion A297
förhållandet mellan
arbetsmarknadsutbildning och det
reguljära utbildningssystemet. Partiet
anser att arbetsmarknadsutbildningen på
sikt skall bli en del av det reguljära
utbildningssystemet. Utskottet är inte
säkert på att en integrering av
arbetsmarknadsutbildningen i den
reguljära utbildningen löser det problem
motionärerna tar upp nämligen att skolan
inte är tillräckligt inriktad mot
arbetsmarknaden. Betydelsen av denna
brist är dock klar. Ju sämre det
ordinarie utbildningsväsendet är
anpassat till arbetsmarknadens behov och
i ju mindre grad ungdomarnas yrkesval är
målmedvetna och realistiska, desto
större krav kommer att ställas på
kompletterande arbetsmarknadsutbildning.
Förhållandet mellan
arbetsmarknadsutbildningen och den
reguljära utbildningen behandlas av
Arbetsmarknadspolitiska kommittén i
betänkandet (SOU 1996:34) Aktiv
arbetsmarknadspolitik. Betänkandet
bereds inom regeringskansliet och
utskottet anser, med avvisande av motion
A297 i berörd del, att detta
beredningsarbete bör avvaktas. Utskottet
återkommer till yrkandet nedan i
avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
När det gäller motion Fi214 erinrar
utskottet om att riksdagen i december
1994 beslutade att utbildningsbidrag med
lånedel skulle upphöra fr.o.m. den 1
januari 1995. Utskottet har senast i maj
1995 behandlat motionsförslag om ett
återinförande av utbildningsbidrag med
lånedel. Utskottet avvisade förslaget i
det av riksdagen godkända betänkandet
1994/95:AU15 med hänvisning förutom till
pågående översynsarbete till vissa
nackdelar med systemet. Enligt
utskottets uppfattning avstod många
arbetslösa från studier, när
utbildningsbidraget innefattade en
lånedel, och valde i stället att behålla
arbetslöshetsersättningen. Utskottet är
inte berett att ompröva sitt
ställningstagande och biträder därför
inte motion Fi214 i berörd del.
Utskottet återkommer till yrkandet nedan
i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
I motion A819 (c) begärs ett
tillkännagivande om att
jämställdhetssynpunkter skall beaktas
vid fördelningen av
arbetsmarknadsutbildning. Utskottet
erinrar om att jämställdhetssynen skall
prägla hela AMV:s verksamhet med stöd av
de riktlinjer för den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten som
finns i de två förordningarna om den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten.
Utskottet förutsätter att regeringen och
AMV följer utvecklingen beträffande
jämställdhetsaspekten inom
arbetsmarknadsutbildningen. Ett
uttalande från riksdagen i frågan när
det gäller fördelningen av
arbetsmarknadsutbildning bedömer
utskottet därför inte vara nödvändigt.
Motion A819 i berörd del avstyrks i den
mån motionen inte kan anses tillgodosedd
med vad utskottet anfört.
Utskottet bedömer att det initiativ
utskottet tagit för att åstadkomma ett
tillräckligt antal platser i köpt
arbetsmarknadsutbildning kan innebära
att det blir lättare att rekrytera till
den typ av kvalificerade hantverksskolor
som berörs i motion A262. Motionen bör
avstyrkas i den mån den inte kan anses
tillgodosedd med vad utskottet anfört,
och utskottet återkommer till yrkandet
nedan i avsnittet Anslag på
utgiftsområde 14.
Offentliga tillfälliga arbeten för äldre
arbetslösa (OTA)
Bakgrund
Efter förslag i regeringens s.k.
sysselsättningsproposition (prop
1995/96:222) beslutade riksdagen i
somras om en ny arbetsmarknadspolitisk
åtgärd, offentliga tillfälliga arbeten
för äldra arbetslösa. (yttr.
1995/96:AU6y, bet. 1995/96:FiU15, rskr.
1995/96:307).
Åtgärden vänder sig till personer över
55 år som varit inskrivna som
arbetssökande vid arbetsförmedlingen i
24 månader eller längre. Åtgärden skall
finnas under åren 1997 och 1998. De som
deltar i åtgärden skall enligt förslaget
i sysselsättningspropositionen få ett
aktivitetsstöd som motsvarar nivån på
arbetslöshetsersättningen.
Arbetsförmedlingen skall anvisa
åtgärden. Den som har anvisats ett
offentligt tillfälligt arbete skall inte
anses som arbetstagare utom såvitt avser
arbetsmiljölagen. Enligt riksdagens
beslut skulle lagen träda i kraft den 1
januari 1997.
Enligt sysselsättningspropositionen
räknade regeringen med att upp till
40 000 personer i genomsnitt per månad
skulle omfattas av åtgärden. Vid full
omfattning beräknades kostnaden för
åtgärden vara 150 miljoner kronor.
Riksdagen har på förslag av regeringen
i budgetpropositionen (prop. 1996/97:1)
beslutat tidigarelägga starten av
åtgärden (bet. 1996/97:AU5, rskr. 12).
Vidare har riksdagen beslutat att de som
deltar i åtgärden skall erhålla en
stimulansersättning. Stimulansersättning
är ett tillägg på aktivitetsstödet med
45 kr per dag. Slutligen beslutade
riksdagen efter initiativ från
arbetsmarknadsutskottet att offentliga
tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa
även skall kunna anordnas av de allmänna
försäkringskassorna.
Efter de genomförda förändringarna kan
som anordnare av åtgärden vara staten,
kommuner, landsting och allmänna
försäkringskassor. Däremot kan inte
kyrkliga kommuner och inte heller
statliga, kommunala eller
landstingskommunala bolag, stiftelser,
föreningar eller liknande
privaträttsliga organ vara anordnare.
Däremot kan statliga affärsdrivande verk
vara anordnare.
Motioner
Folkpartiet föreslår i motionerna A221
(yrk. 14) och Fi211 (yrk. 8) att
åtgärden offentliga tillfälliga arbeten
för äldre arbetslösa avskaffas. Det
finns en risk för att dessa arbeten
tränger undan ordinarie arbeten från den
offentliga sektorn.
Även Kristdemokraterna föreslår i
motionerna A297 (yrk. 10) och Fi214
(yrk. 6) att åtgärden skall avskaffas
och hänvisar till att den bl.a. kan leda
till stora undanträngningseffekter.
Miljöpartiet föreslår i motion Fi213
(yrk. 24) att även personer under 55 år
bör kunna erhålla OTA.
Vänsterpartiet, som är kritisk till
åtgärden, påpekar i motion A305 (yrk. 9)
att det alltjämt kvarstår vissa
frågetecken vad gäller möjligheten för
den som anvisas åtgärden att tacka nej.
Vidare påpekas att det är oklart vad som
händer efter två år när åtgärden tas
bort. Det är även oklart hur den s.k.
bortre parentesen skall tillämpas. Det
finns även inlåsningseffekter och det är
risk att den placerade tappar kontakten
med den ordinarie arbetsmarknaden.
Vänsterpartiet föreslår därför att
åtgärden i dess nuvarande form
avskaffas. För det fall åtgärden inte
avskaffas föreslår vänsterpartiet att
stimulansersättningen höjs till 65 kr
per dag.
Inger Lundberg m.fl. (s) begär i motion
A234 ett tillkännagivande om vikten av
att åtgärden utvecklas så att viktiga
samhällsuppgifter kan fullgöras, den
enskilde ges meningsfulla uppgifter och
respekten för den offentliga
arbetsmarknaden upprätthålls (yrk. 1)
Vidare begärs ett tillkännagivande om
att försöksverksamheten skall utgöra ett
komplement till och inte ersättning för
andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder
avseende äldre arbetskraft (yrk. 2).
I motion A284 föreslår Monica Widnemark
(s) att det bör övervägas om det inte
skall vara möjligt för ideella
föreningar och organisationer att
erbjuda OTA.
Liknande tankar framförs av Anders
Svärd i motion A289 där han förutom
ideella organisationer även föreslår att
Svenska kyrkan skall kunna anordna OTA.
Lennart Beijer m.fl (v) begär i motion
A281 ett tillkännagivande om att det
skall tillsättas en utredning som skall
se över möjligheten att införa en
tillfällig pension för personer som har
fyllt 60 år.
Utskottets överväganden
Som framgår av den inledande
redogörelsen har riksdagen nyligen
behandlat åtgärden och beslutat att
tidigarelägga denna samt att utvidga
kretsen som kan vara anordnare. Vidare
har beslutats om en stimulansersättning
till de personer som anvisas åtgärden.
Utskottet, som tog initiativ till
utvidgningen, anser att det för
närvarande inte finns skäl till
ytterligare förändringar av reglerna för
att vidga kretsen av anordnare. Inte
heller finns det skäl att höja
stimulansersättningen. Utskottet anser
vidare att åldersgränsen bör behållas
eftersom syftet är att prioritera äldre
arbetslösa.
Vid bedömningen av om en arbetslös
skall anvisas en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd skall det göras en individuell
prövning. Arbetsförmedlaren skall efter
samråd med den arbetslöse anvisa den
åtgärd som befinnes vara lämpligast.
Detta innebär nödvändigtvis inte att den
lämpligaste åtgärden för en äldre
arbetslös alltid är OTA. Som utskottet
konstaterade vid behandlingen av
sysselsättningspropositionen kan en
arbetslös avstängas från
arbetslöshetsersättning om han eller hon
avvisar en lämplig åtgärd. Utskottet
ansåg att man bör se betydligt mildare
på de vägransfall som avser OTA än på
övriga fall. Enligt utskottets mening är
det inte oklart vad som gäller i de fall
någon äldre arbetslös avvisar ett
lämpligt erbjudande om OTA.
Utskottet kan ställa sig bakom de
synpunkter som framförs i motion A234
men anser inte att det behövs några
tillkännagivanden i dessa avseenden.
Vad gäller frågorna om vad som skall
hända efter det att försöksverksamheten
avslutats respektive efter den s.k.
bortre parentesen vill utskottet anföra
följande.
Regeringen har aviserat att den under
våren 1997 kommer att lämna ett samlat
förslag på en ny
arbetslöshetsförsäkring. I samband med
detta kommer regeringen att lämna besked
om vad som skall gälla efter
utförsäkring. I avvaktan på detta
förslag vill utskottet inte göra några
uttalanden i denna del.
Vad gäller frågan om införandet av en
tillfällig pensionsform av
arbetsmarknadspolitiska skäl vill
utskottet erinra om att frågor rörande
förtidspension för närvarande bereds
inom regeringskansliet och i riksdagen.
Utskottet anser därför inte att det
finns skäl att i detta sammanhang göra
några särskilda uttalanden i den väckta
frågan.
Med hänsyn till det anförda avstyrker
utskottet bifall till motionerna A234
och A281. Utskottet biträder inte heller
motionern A221, A284, A289, A297, A305,
Fi211, Fi213 och Fi214 i förekommande
fall i berörda delar och återkommer till
de senare yrkandena nedan i avsnittet
Anslag på utgiftsområde 14.
Sabbatsår - friår
Motioner
Förslag om s.k. sabbatsår eller friår
läggs av flera motionärer bl.a. Miljöpar
tiet och Kristdemokraterna.
Miljöpartiet föreslår i motion A202 att
det införs ett sabbatsår. Syftet skulle
vara att minska arbetslösheten i
Sverige. Ersättningsnivån skall vara 85
% av den ersättning den ledige skulle ha
erhållit i arbetslöshetsersättning.
Staten skall inte kunna bestämma vad
ledigheten skall användas till.
Kristdemokraterna föreslår också i
motion A297 (yrk. 9) att det införs ett
sabbatsår för personer mellan 45 och 55
år. Genom införandet av en sådan åtgärd
skulle det ges en möjlighet för många
att komma in på en ny yrkesmässig bana
samtidigt som vikariatsmöjligheten
skulle minska arbetslösheten.
Sabbatsåret skulle kunna bekostas av
arbetsmarknadspolitiska medel eller
genom förtida pensionsuttag.
Lars U Granberg m.fl. (s) föreslår i
motion A240 att det införs ett friår.
För att minska rädslan för en sådan
åtgärd föreslås att den enskilde skall
kunna varva ledighet med arbete. Även
Ingbritt Irhammar m.fl. (c) föreslår i
motion A807 (yrk. 3) att det införs ett
friår som innebär att den enskilde skall
kunna vara tjänstledig från sitt arbete
för att kunna studera eller pröva på
nyföretagande. Under denna tid skall den
enskilde erhålla
arbetslöshetsersättning. Tuve Skånberg
och Fanny Rizell (kd) föreslår i motion
A703 att det tillsätts en utredning om
sabbatsår.
Utskottets överväganden
Utskottet har i sitt yttrande till
finansutskottet (1995/96:AU6y) i samband
med behandlingen av regeringens
sysselsättningsproposition (prop.
1995/96:222) berört frågan om sabbatsår
som arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Utskottet konstaterade då att
arbetsmarknadspolitiska åtgärder där
ersättningen utgår i relation till
arbetslöshetsersättningen är inriktade
på utbildning, arbetslivskontakt eller
företagande. En sådan användning ansåg
utskottet vara betydligt mer
framtidsinriktat.
Utskottet anser att ingenting hittills
har framkommit som ändrar denna
bedömning. Utskottet vill dock inte
utesluta att man på sikt bör undersöka
om i vilken mån sabbatsår/friår kan
användas som en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd för att skapa flera arbeten.
Utskottet har vid kontakter med
Arbetsmarknadsdepartementet upplysts om
att det för närvarande pågår
diskussioner där om att närmare utreda
möjligheten att införa någon form av
sabbatsår men att dessa inte har lett
till någon mer konkretiserad beredning.
I avvaktan på vad dessa diskussioner kan
leda till anser utskottet att det på
nuvarande stadium inte finns skäl att
föreslå något tillkännagivande i denna
del. Utskottet avstyrker därför bifall
till motion A703. Utskottet biträder
inte heller motionerna A202, A240, A297
i berörd del och A807 och återkommer
till dessa yrkanden nedan under
avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
Lärlingssystem
Motioner
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion A277 att riksdagen hos regeringen
begär förslag om ett modernt
lärlingsprogram. Partiet ifrågasätter
effektiviteten i de
arbetsmarknadsinsatser som riktar sig
till unga arbetslösa. Dessa insatser bör
därför ersättas av ett nytt system för
att introducera unga medarbetare i
företagen (yrk. 15). Systemet skall vara
öppet för ungdomar mellan 20 och 25 år
och innehålla både arbete och utbildning
under normalt ett år. Under tiden skall
lärlingslön utgå motsvarande
arbetsinsatsen. Företaget skall ersättas
för den utbildning som erbjuds.
Lärlingsutbildningen för arbetslösa
skall samordnas med den
lärlingsutbildning inom gymnasieskolan
som partiet föreslår i en annan motion.
Kristdemokraterna anser i motion A297
att det bör utvecklas ett system med
treårig utbildning/lärlingstid i
dualssystem enligt exempelvis den tyska
modellen. Att utveckla praktiksystemet
ytterligare och att få till stånd en
lärlingsutbildning ute på företagen är
enligt motionen ett sätt att garantera
ungdomar arbetsmöjligheter och framtida
anställning, (yrk. 2).
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att
frågan om lärlingssystem har
aktualiserats inom regeringskansliet
genom att Arbetsmarknadspolitiska
kommittén tagit upp frågan i det nyss
nämnda betänkandet (SOU 1996:34).
Kommittén föreslår ett lärlingssystem
som komplement till den nuvarande
arbetsplatsförlagda utbildningen (APU).
Utskottet anser inte att ett initiativ i
frågan från riksdagens sida är påkallat
och kan därför inte ställa sig bakom
motionerna A277 och A297 i berörda
delar. Utskottet återkommer till
yrkandena nedan i avsnittet Anslag på
utgiftsområde 14.
Nya former av sysselsättning åt
arbetslösa
Motioner
I ett flertal motioner har olika förslag
på nya former av sysselsättning åt
arbetslösa framförts.
Moderata samlingspartiet föreslår i
motionen A277 (yrk. 16) att det införs
ett program för äldre arbetslösa som
innebär att företag får återbäring på
arbetsgivaravgifterna med 50 % när de
anställer äldre arbetskraft.
Miljöpartiet behandlar i motion Kr4
(yrk. 16) kulturarbetarnas behov av
ekonomisk trygghet. Miljöpartiet
föreslår att det införs ett generellt
konstnärstillägg för professionella
kulturutövare inom litteratur, film,
musik, scen- och bildkonst. För att
finansiera detta tillägg föreslås att
medel från AMV åtgärdsprogram tas i
anspråk. Miljöpartiet hemställer att
detta stöd skall flyttas från
Arbetsmarknadsdepartementet till
Kulturdepartementet.
Miljöpartiet föreslår i motion A245 att
det införs en ny form av åtgärder för
långtidsarbetslösa. Åtgärderna skall
vara utformade i enlighet med den modell
som finns i Danmark och som benämns
puljejobs .
Miljöpartiet tar i motion A216 upp
frågan om arbetsdelning och föreslår att
det genomförs en utredning om
möjligheterna till arbetsdelning enligt
den danska s.k. sopåkarmodellen.
Karl-Göran Biörsmark (fp) föreslår i
motion A229 att det skall vara möjligt
att använda passiva
arbetsmarknadsåtgärder såsom
arbetslöshetsersättning i större
utsträckning för aktiva insatser. Genom
att tillåta att
arbetslöshetsersättningen används som
dellön och att arbetsgivaren skjuter
till resten för personer som riskerar
att bli arbetslösa ges en möjlighet för
dessa personer att behålla sina
arbetsuppgifter till dess
arbetssituationen förbättras.
Utskottets överväganden
Moderata samlingspartiet lade i samband
med behandlingen av
sysselsättningspropositionen fram ett
förslag som i princip överensstämmer med
motion A277 i berörd del.Vid utskottets
behandling av motionen avstyrktes
förslaget med motiveringen att det hade
vissa likheter med rekryteringsstödet
och att det inte fanns skäl att
ytterligare utöka åtgärdsarsenalen.
Utskottet är av samma uppfattning i dag
och biträder inte förslaget.
Även Miljöpartiets förslag om
arbetsdelning har behandlats av
utskottet i samband med utskottets
behandling av
sysselsättningspropositionen. Utskottet
avstyrkte i det sammanhanget förslaget
och påtalade att införandet av en sådan
modell skulle leda till en
delfinansiering av verksamheten.
Samma synsätt kan läggas på Karl-Göran
Biörsmarks förslag om att använda
arbetslöshetsersättning som
löneutfyllnad. Enligt utskottets mening
bör motionerna A216 och A229 avstyrkas.
Utskottet anser inte heller att de
arbetsmarknadspolitiska medlen skall,
som föreslås i motion Kr4, användas till
att införa ett generellt
konstnärstillägg. En sådan ordning
skulle innebära att åtgärdsmedlen kom
att bli en form av kulturstöd, vilket de
inte är avsedda att vara.
Utskottet återkommer till alla de nu
berörda yrkandena nedan i avsnittet
Anslag på utgiftsområde 14.
Utskottet övergår härefter till att
behandla Miljöpartiets förslag om
införandet av en ny form av åtgärder för
långtidsarbetslösa enligt dansk modell,
s.k. puljejob. Puljejob är arbeten som
erbjuds personer som har varit
arbetslösa mer än två år. Dessa arbeten
finns inom vissa områden såsom miljö,
natur, kultur, energi, kollektivtrafik,
bostäder, utbildning, arbetsmarknad samt
hälso- och sjukvård. Ersättningen för
personer som är sysselsatta i puljejob
motsvarar full dagpenning. Ett puljejob
kan vara upp till tre år. Det finns två
syften med åtgärden dels att aktivera
långtidsarbetslösa, dels att höja
servicenivån i den offentliga sektorn.
Enligt utskottets mening är det viktigt
att långtidsarbetslösa aktiveras och att
de kan erhålla en meningsfull
sysselsättning. Som framgår av
beskrivningen påminner puljejob om den
nyligen införda åtgärden offentliga
arbetena för äldre arbetslösa (OTA).
Därför är det inte meningsfullt att för
de äldre långtidsarbetslösa införa
ytterligare en åtgärd. För övriga
långtidsarbetslösa är det viktigare att
försöka att aktivera dem i åtgärder som
kan leda till en återgång till ett
ordinarie arbete. De
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som för
närvarande finns är enligt utskottets
mening tillräckliga. Utskottet biträder
därför inte motion A245 och återkommer
nedan i avsnittet Anslag på tgiftsområde
14.
Medelsanvisningen på anslaget A 2.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Motioner
Moderata samlingspartiet förordar i
motion A304 (yrk. 5) en omfattande
reformering av arbetsmarknadspolitiken
som tillsammans med de åtgärder för
stimulans åt företag och
kunskapsutveckling skall öka de
arbetslösas möjligheter att återkomma
till arbeslivet. De föreslagna
förändringarna av
arbetsmarknadsutbildningen innebär en
besparing med 620 miljoner kronor. Genom
att inte införa åtgärden offentliga
tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa
(OTA) sparas 362 miljoner kronor. Dessa
nettobesparingar innebär enligt Moderata
samlingspartiet att anslaget för
budgetåret 1997 bör fastställas till 24
252 000 kr.
Folkpartiet förordar i motion A221
(yrk. 20 delvis) att den traditionella
arbetsmarknadspolitiken bör genomföras
med något mindre resurser. Detta kan
åstadkommas genom en förändrad
arbetsmarknadspolitik som leder till
fler arbeten så att behovet av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder
minskar. Den förändrade
arbetsmarknadspolitiken bör vara så
inriktad att den underlättar för nya
företag att snabbt rekrytera
arbetskraft. Besparingar kan även uppnås
genom en kraftfull decentralisering och
avbyråkratisering av upphandlingen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna samt
en strävan att där det är möjligt och
lämpligt välja billigare åtgärder
framför dyrare. Folkpartiet beräknar att
dessa förändringar kan leda till en
besparing med 5 800 miljoner kronor.
Folkpartiet vill att av de föreslagna
minskningarna skall 50 miljoner kronor
tillföras anslaget B 5. Bidrag till
Samhall AB.
Vänsterpartiet föreslår i motion A305
(yrk. 10) att riksdagen för budgetåret
1997 under anslaget A 2. anvisar
ytterligare 3 miljarder kronor utöver
vad regeringen föreslagit.
Vänsterpartiet föreslår ett riktad stöd
till kompetensutveckling för kvinnor som
har drabbats av
strukturrationaliseringar. Omfattningen
av denna satsning är 1 miljard kronor.
Vidare föreslås volymhöjningar och
etgärdsförstärkningar av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i en
omfattning som motsvarar 2 miljarder
kronor.
Miljöpartiet föreslår i motion A274
(yrk. 3 delvis) att riksdagen för
budgetåret 1997 under anslaget anvisar
24 757 miljoner kronor. Vidare beräknar
Miljöpartiet anslaget för åren 1998 och
1999 till 18 819 miljoner kronor
respektive 14 228 miljoner kronor (yrk.
4 delvis). Partiet gör gällande att
anslagsförbrukningen för de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
minskas av två skäl. För det första
innebär partiets förslag om sänkt
arbetstid att arbetslösheten minskar.
För det andra innebär partiets förslag
till ökade ekonomiska ramar för
kommunsektorn att arbetslösheten
minskar.
Kristdemokraterna föreslår i motion A297
(yrk. 16 delvis) att riksdagen för
budgetåret 1997 under anslaget reducerar
det föreslagna anslaget med
3 910 miljoner kronor. Kristdemokraterna
anser att det är oklart om regeringen
har räknat med det s.k. startbidraget
eller pendlingsstödet. Enligt
Kristdemokraterna bör dessa stöd tas
bort, vilket skulle innebära en
besparing med i vart fall 220 miljoner
kronor (yrk. 8). Till detta kommer att
endast 15 ungdomar har erhållit s.k. EU-
stipendier, vilket motsvarar en
besparing med 110 miljoner kronor.
Övriga besparingar uppnås genom de
tillväxtförslag som partiet har lämnat
och som innebär en ökad sysselsättning.
Utskottets överväganden
Utskottet har inhämtat från
Arbetsmarknadsdepartementet att
kostnaderna för starthjälp och
pendlingsstöd finansieras över A 2.-
anslaget. Utskottet kan inte godta
Kristdemokraternas förslag om att slopa
starthjälpen och pendlingsstödet.
Riksdagen har i samband med behandlingen
av statsbudgetens ramar beslutat att
justera upp ramen för utgiftsområdet 13
och 14 (bet.1996/97:FiU1, yttr. AU2y)
med sammanlagt 1 155 miljoner kronor. Av
höjningen bör enligt riksdagsbeslutet
231 miljoner kronor hänföra sig till
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv. Beloppet hänför sig i allt
väsentligt till anslaget A 2.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Skälet till kostnadsökningarna på A 2.-
anslaget är att riksdagen beslutat att
de förändringar som riksdagen tidigare
beslutat om i samband med behandlingen
av regeringens proposition 222 Vissa
åtgärder för att halvera arbetslösheten
till år 2000, rörande ersättningen vid
arbetslöshet, inte skall träda i kraft
den 1 januari 1997.
En stor del av av kostnaderna för de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
hänför sig till det kontanta stöd som
den enskilde erhåller när han eller hon
deltar i en åtgärd, vilket i sin tur
påverkas av regelverket för
arbeslöshetsersättningen.
Utskottet anser att beloppet om 231
miljoner kronor skall tillföras det nu
behandlade anslaget.
Utskottet kommer i ett följande avsnitt
att förorda att anslaget B 5. Bidrag
till Samhall AB skall höjas med 75
miljoner kronor för att förhindra
uppsägningar av arbetshandikappade från
Samhall. Utskottet föreslår därvid att
medlen omfördelas från det nu behandlade
anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Ett belopp om 75 miljoner
kronor skall således minska det nu
behandlade anslaget.
Utskottet ställer sig med de nu
redovisade förändringarna av
propositionens förslag till anslag bakom
regeringens bedömning av medelsbehovet
på A 2.-anslaget. Utskottet anser att
motionärernas förslag i denna del bör
avstyrkas.
Utskottets återkommer till
anslagsfrågan och de nu aktuella
motionerna A304, A221, A274, A297, A305
samtliga i berörda delar nedan i
avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
A 4. Europeiska socialfonden
Propositionen
1995/ Nytt 593 000 Utgiftspro 363
96 ansla 1) gnos 000
g
därav 1996 363
000
Under detta anslag redovisas
utbetalningarna från Europeiska
socialfonden som är en av EG:s
strukturfonder. Socialfonden skall bidra
till utveckling av mänskliga resurser i
vid mening. Den inriktas bl.a. på
åtgärder som syftar till att förbättra
möjligheterna för arbetslösa att få
arbete, skapa lika förutsättningar på
arbetsmarknaden och medverka till
kompetensutveckling. Medlen från
anslaget avser delfinansiering av
insatser inom ramen för
strukturfondsmålen 2, 3, 4, 5b och 6
samt ett antal gemenskapsinitiativ.
Arbetsmarknadsutskottet biträder
regeringens förslag till medelsanvisning
under anslaget. Utskottet återkommer
till anslaget nedan i avnittet Anslag på
utgiftsområde 14.
A 5. Vissa kostnader för avveckling av
AMU-gruppen som myndighet
Propositionen
1994/95 Utgi 166 058 1) Utgiftsp 35
ft rognos 009
1995/96 Ansl därav 35
ag 1 2) 1996 009
1997 Förs 14 917
lag
1998 Berä 9 604
knat
1999 Berä 7 473
knat
1) Beloppen anges i tusental kr
2) Förslagsanslag om 1 000 kr t.o.m.
budgetåret 1995/96
AMU-gruppen ombildades till aktiebolag
den 1 juli 1993 och ändrade då namn till
AmuGruppen AB. Företaget består av ett
moderbolag och ett antal dotterbolag.
Överlåtelsen av verksamheten regleras i
ett avtal mellan staten och AmuGruppen
AB.
De utgifter som belastar anslaget är
avvecklingen av AmuGruppen AB:s outhyrda
lokaler, s.k. överytor. Staten skall
enligt avtalet stå för 2/3 av
hyreskostnaderna.
Regeringen anser att det är av yttersta
vikt att AmuGruppen AB fortsätter
arbetet med att intensifiera
avvecklingen av de övertaliga lokalerna.
Detta arbete måste ges en fortsatt hög
prioritet.
I sammanhanget bör nämnas att utskottet
i betänkande 1996/97:AU6 behandlar
regeringens förslag om kapitaltillskott
till AMU-gruppen AB.
Arbetsmarknadsutskottet biträder
regeringens förslag till medelsanvisning
under anslaget. Utskottet återkommer
till anslaget nedan i avsnittet Anslag
på utgiftsområde 14.
Arbetsmarknadspolitisk forskning och
utveckling
Proposition 1996/97:5 Forskning och
samhälle
Innan arbetsmarknadsutskottet behandlar
budgetpropositionens anslagsförslag
under avsnittet A 6. Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering, tar
utskottet upp avsnitt 12 i regeringens
forskningspolitiska propositionen
1996/97:5 som i den delen har
överlämnats till utskottet. I
proposition 5 återfinns bl.a. förslag om
att inrätta det nya Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering.
Arbetsmarknadspolitisk forskning
(avsnitt 12.2)
Regeringen föreslår i proposition
(1996/97:5) Forskning och samhälle att
ett nytt oberoende institut för
utvärdering av arbetsmarknadspolitiken
inrättas den 1 januari 1997 under
Arbetsmarknadsdepartementet och att EFA
dvs. Expertgruppen för
arbetsmarknadspolitiska utvärderingar
avvecklas under år 1997. RALF dvs. Rådet
för arbetslivsforskning föreslås även
stödja forskning avseende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Expertgruppen för
arbetsmarknadspolitiska
utvärderingsstudier (EFA)
EFA har enligt propositionen som främsta
uppgift att initiera och biträda vid
utvärderingsstudier inom
arbetsmarknadspolitikens område, samt se
till att resultaten blir tillgängliga
och kända. Forskningsprogrammen
innefattar utvärderingar, effekter och
utfall av såväl enskilda åtgärder och
politikområden som
arbetsmarknadspolitikens roll i ett
större sammanhang. EFA:s uppdrag riktar
sig främst mot mikroorienterade
utvärderingsstudier medan Humanistiska
samhällsvetenskapliga forskningsrådets
(HSFR) arbetsmarknadsgrupp bedriver
makroorienterade studier och studier
kring arbetsmarknadens funktionssätt.
Behovet av förnyad organisation av
utvärdering
Utredningen om forskning och pengar (SOU
1996:29) har, enligt propositionen,
föreslagit att de medel som EFA,
Humanistiskt samhällsvetenskapliga
forskningsrådet (HSFR),
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och Rådet
för arbetslivsforskning (RALF)
disponerar för forskning om
arbetsmarknaden läggs samman i ett
sektoriellt forskningsråd under
arbetsmarknadsdepartementet, samtidigt
som EFA avvecklas.
Enligt propositionen har utvecklingen
med ökade resurser till
arbetsmarknadspolitiken, nya och utökade
åtgärder, högre nivåer, medfört att
tidigare utvärderingar inte är
tillämpliga. Vidare har kommunerna fått
större roll i genomförandet. Sammantaget
finns ett väsentligt ökat behov av
utvärderingsstudier och annat
underlagsmaterial inför utformningen av
arbetsmarknadspolitiken.
Rådet för arbetslivsforskning föreslås
enligt propositionen få ett utvidgat
uppdrag att stödja forskning inom
arbetslivsforskningens område. Rådet
skall således även stödja forskning
avseende arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.
Allmänna riktlinjer för
forskningspolitiken
I ett avsnitt 3.4 Mål för forskningen
och riktlinjer för forskningspolitiken i
proposition 5 lämnas bl.a. förslag till
allmänna riktlinjer för
forskningspolitiken. Här sägs bl.a. att
jämställdheten inom forskningen skall
öka liksom forskning med ett
genusperspektiv. Litet längre fram i
avsnittet konkretiseras det allmänna
målet något. Här sägs bl.a. att en
riktlinje för forskningspolitiken måste
vara att verka för att samtliga nivåer i
forskningssystemet arbetar systematiskt
med konkreta insatser för att uppnå
jämställdhet mellan kvinnor och män. Det
är även angeläget att ett
genusperspektiv i ökad utsträckning
införs i forskningen. Ett sådant
perspektiv öppnar möjligheter att skapa
ny kunskap - kunskap som annars saknar
förutsättningar att kunna genereras. Det
är också viktigt för vetenskapens
samhällsrelevans. Detta gäller såväl
naturvetenskaplig, teknisk och medicinsk
forskning som inom kulturvetenskaperna .
Motioner
Moderata samlingspartiet framhåller i
motion A277 att en kontinuerlig
utvärdering av de
arbetsmarknadsrelaterade problemen är av
stor betydelse för
arbetsmarknadspolitikens träffsäkerhet.
Utvärdering har hittills förekommit i
begränsad utsträckning och då främst av
AMS och EFA. Med anledning av förslaget
om att ersätta EFA med ett institut för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering
knutet till Arbetsmarknadsdepartementet
betonar partiet vikten av att forsknings-
och utvärderingsverksamhet sker helt
oberoende av ansvariga departement och
myndigheter. Det föreslagna institutet
bör ges en helt fri ställning eller
inordnas i ett universitet (yrk. 21).
I motion Ub411 föreslår Moderata
samlingspartiet att riksdagen skall
avslå förslaget när det gäller
inriktningen avseende Rådet för
arbetslivsforsknings stöd till
arbetsmarknadspolitisk forskning (yrk.
9).
Vänsterpartiet anser i motion Ub7 att
som komplement till AMS och den fria
akademiska forskningen där kontinuitet
saknas bör ett oberoende institut för
utvärdering av arbetsmarknadspolitiken
prövas. Det är viktigt att institutet
får tillgång till en forskningsenhet så
att metodutveckling och
forskningsresultat kvalitetssäkras och
håller vetenskapligt god nivå. Partiet
tolkar uttrycket oberoende institut
som att verksamheten garanteras
oberoende och integritet när det gäller
att genomföra sitt uppdrag, även om det
inte är administrativt fristående utan
läggs under Arbetsmarknadsdepartementet.
En politiskt styrd utvärdering skulle
vara förödande för trovärdigheten och
även försvåra en kompetent rekrytering.
I motionen noteras att en referensgrupp
möjliggör parternas medverkan vilket är
viktigt för bedömning av relevans och
för att ge spridning åt
forskningsresultaten. Motionärerna
förutsätter att även AMS finns
representerad i verksamheten (yrk. 7).
Kristdemokraterna avvisar i motion A297
förslaget om att inrätta Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering (yrk.
13, 16 delvis). Partiets uppfattning är
att det är bättre att man lägger ut
utvärderings- och forskningsuppdrag på
fristående organisationer, myndigheter
och universitet.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet delar
propositionens uppfattning att
situationen på dagens arbetsmarknad
ställer ökade krav på
utvärderingsstudier och annat
underlagsmaterial för att förbättra
effektiviteten i
arbetsmarknadspolitiken. Det torde inte
råda några delade meningar om detta
behov. Såvitt utskottet tolkar de väckta
motionerna finns en betydande politisk
enighet också om åtgärden att inrätta
det nya institutet. Endast
Kristdemokraterna yrkar avslag på
förslaget. Förslaget om att det nya
oberoende institutet skall inrättas
under Arbetsmarknadsdepartementet har
däremot väckt negativa reaktioner.
Utskottet anser att det är viktigt att
den verksamhet institutet kommer att
bedriva kan komma till praktisk nytta i
det arbetsmarknadspolitiska arbetet.
Verksamheten bör därför präglas av
kontinuitet, dvs. utvärderingen skall
ske löpande och vara aktuell. Från en
sådan utgångspunkt kan utskottet se
fördelar med att institutet inte
inordnas i den akademiska forskningen
utan administrativt knyts till
Arbetsmarknadsdepartementet. Utskottet
utgår från att institutet även med den
föreslagna placeringen kan garanteras
oberoende när det gäller att utföra sitt
uppdrag. Något annat vore oacceptabelt.
Inom AMS finns stor sakkunskap på
detaljnivå om bl.a. de
arbetsmarknadspolitiska regelsystemen,
och utskottet räknar med att den
sakkunskapen kommer att tas tillvara
antingen i institutets referensgrupp
eller på annat sätt i verksamheten.
Något särskilt uttalande från riksdagen
om detta krävs knappast.
Utskottet anser med hänvisning till det
sagda att riksdagen bör godkänna att det
fr.o.m. den 1 januari 1997 inrättas ett
nytt oberoende institut för utvärdering
av arbetsmarknadspolitiken samtidigt som
EFA avvecklas under 1997. Utskottet
avstyrker bifall till motionerna A277 i
berörd del. Motion Ub7 i berörd del
avstyrks också i den mån motionen inte
kan anses tillgodosedd med vad utskottet
anfört. Utskottet biträder inte heller
motion A297 i här berörda delar.
Utskottet återkommer till motion A297 i
här berörda delar nedan i avsnittet
Anslag på utgiftsområde 14.
Utskottet anser slutligen att riksdagen
skall godkänna att RALF i sin verksamhet
även skall stödja forskning avseende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Motion
Ub411 i berörd del avstyrks
följaktligen.
Forskning och utveckling på
arbetslivsområdet (avsnitt 12.3)
Propositionen
Regeringens bedömning såvitt anges i
proposition 5 under ifrågavarande
avsnitt är att de arbetsorganisatoriska
frågorna har stor betydelse för att
främja framtida
sysselsättningsutveckling och en god
arbetsmiljö. Forsknings- och
utvecklingsmyndigheterna inom
arbetslivsområdet bör därför, sägs i
propositionen, inom sina respektive
ansvarsområden särskilt prioritera dessa
frågor. Stöd till arbetsplatsanknutet
förändrings- och utvecklingsarbete i
samverkan med företag och den offentliga
sektorn samt effektiva former för
erfarenhetsutbyte och kunskapsspridning
mellan forskning och arbetsliv bör ges
särskild uppmärksamhet. Frågor som berör
individens villkor och arbetsmarknadens
funktionssätt är, enligt propositionen,
vidare viktiga områden för
arbetslivsforskningen och bör belysas ur
ett brett perspektiv.
Ett viktigt område för
arbetslivsforskningen är enligt
regeringens bedömning kvinnors villkor i
arbetslivet. I enlighet med vad som sägs
i avsnitt 3.7 bör genusperspektivet
beaktas inom samtliga forsknings- och
utvecklingsområden.
Motioner
Vänsterpartiet föreslår i motion A305
att arbetslivsforskningens inriktning
kompletteras i enlighet med de
synpunkter som partiet lämnat i motion
Ub7 till forskningspropositionen, (yrk.
19).
I motion Ub7 (yrk. 8) framhåller
Vänsterpartiet beträffande
arbetsmarknadsforskningen (prop. avsnitt
12.3) sammanfattningsvis att mycket av
vad som sägs i propositionen är viktigt
och relevant, inte minst när det gäller
köns- och genusperspektivet, men det
borde kompletteras och konkretiseras.
Arbetslivets demokratiproblem bör enligt
motionen utgöra ett prioriterat område.
Ett betydelsefullt forskningstema bör
vidare vara arbetsgivarens sociala och
finansiella ansvar i ett föränderligt
arbetsliv. Det rör sig om kostnadsansvar
beträffande rehabilitering av
arbetsskadade och tillskapande av
anpassade arbetsplatser för personer med
funktionshinder, inrättande av
praktikplatser för nytillträdande på
arbetsmarknaden t.ex. ungdomar och
invandrare, och nya system för
kompetensutveckling i arbetslivet. För
att åstadkomma en välbehövlig
arbetsorganisatorisk utveckling och för
att få ett jämlikt och jämställt
arbetsliv behövs forskning som syftar
till att ta fram könsneutrala
arbetsvärderingar. Forskning kring
arbetstidsfrågan bör enligt motionen
slutligen pekas ut som ett
högprioriterat område.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att
regeringen i proposition nr 5 lämnar
riksdagen en redovisning av sin
bedömning av vad forsknings- och
utvecklingsmyndigheterna på
arbetslivsområdet skall prioritera.
I inledande avsnitt i proposition 5
föreslås mål och riktlinjer för
forskningspolitiken i stort som
riksdagen föreslås godkänna. Här
skisseras allmänna riktlinjer för
forskningspolitiken. Det sägs bl.a. att
jämställdheten inom forskningen skall
öka liksom forskning med ett
genusperspektiv. Utbildningsutskottet
bereder de nu nämnda delarna av
propositionen.
De forskningsområden som Vänsterpartiet
i motion A305 föreslår kom-plettera det
propositionen tar upp, framstår i hög
grad som väsentliga. Utskottet utgår
från att de forskningsteman motionen
berör ryms inom det uppdrag som gäller
för bl.a. den sektorsbedrivna
arbetslivsforskningen. Utskottet finner
inte skäl att föreslå ett
tillkännagivande i frågan och avstyrker
bifall till motionerna A305 och Ub7 i
motsvarande delar.
A 6. Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering
Propositionen
1997 1) Förslag 8 083
2)
1998 Beräkna 8 083
t
1999 Beräkna 8 083
t
1) Nytt anslag fr.o.m. budgetåret 1997
2) Beloppen anges i tusental kr
Finansieringen av ett nytt institut sker
genom neddragning av anslagen
Regeringskansliet m.m. och Forskning och
utveckling inom arbetslivsområdet.
Regeringen avser återkomma under 1997
med förslag om en långsiktig
finansiering av institutet.
Institutet skall huvudsakligen initiera
och genomföra kvalificerade oberoende
utvärderingar av arbetsmarknadspolitiskt
motiverade insatser inom Arbetsmarknads-
, Utbildnings- och andra departements
verksamhetsområden. Verksamheten bör
omfatta ett brett spektrum av
utvärderingar, från bredare studier av
arbetsmarknadspolitikens
samhällsekonomiska effekter till
specifika effektivitetsundersökningar av
enskilda åtgärder.
Till institutet knyts en referensgrupp
med representanter från bl.a.
arbetsmarknadens parter.
Under institutets uppbyggnadstid får
pågående projekt slutföras för att
senare utvärderas och analyseras.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet har tidigare,
med avstyrkan till Kristdemokraternas
avslagsyrkande i motion A297, ställt sig
bakom att ett Institut för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering
inrättas.
Utskottet biträder regeringens förslag
till medelsanvisning under anslaget.
Utskottet återkommer till anslaget nedan
i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
ARBETSLIVSFRÅGOR
Inriktningen av arbetslivspolitiken
Propositionen
Det aktiva arbetsmiljöarbetet och
förnyelsen av arbetslivet är enligt
propositionen en viktig del av de
samlade insatserna för ökad
produktivitet, tillväxt och
sysselsättning. Grundläggande krav på
arbetet är utöver trygghet i
anställningen en arbetsmiljö utan risk
för ohälsa och olycksfall. God
arbetsmiljö, ett livslångt lärande och
flexibla arbetstider som kombinerar
arbetstagarnas krav på trygghet och
inflytande med företagens krav är
grundstenar i arbetet med att halvera
arbetslösheten. Förnyelsen av
arbetslivet måste fortsätta, sägs i
propositionen. För arbetsgivare är det
viktigt att satsa på arbetsmiljön och
personalens kompetensutveckling.
Skillnader mellan kvinnors och mäns
ohälsa och villkor i arbetslivet skall
beaktas när arbetsmiljön utformas.
En förbättrad arbetsmiljö innebär också
att kostnaderna för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
arbetsskadeförsäkring och sjukförsäkring
sjunker. En utvecklad arbetsorganisation
och friare arbetstidsförläggning har
betydelse för kvinnors och mäns
möjligheter att förena förvärvsarbete
med ansvar för hem och barn.
I propositionen aviserar regeringen att
man återkommer till riksdagen med en
samlad proposition om arbetstiden med
anledning av arbetstidskommitténs
slutbetänkande.
Regeringen finner det angeläget att
personer med funktionshinder får ett
fortsatt riktat stöd genom deltagande i
olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder
för att stärka deras möjligheter att få
ett arbete på den öppna arbetsmarknaden.
Regeringen konstaterar att AMS trots det
kärva arbetsmarknadsläget kunnat bedriva
verksamheten på sådant sätt att målen
uppnåddes under budgetåret 1994/95.
Insatserna för arbetshandikappade skall
fortsatt prioriteras och inriktas på att
fler skall få arbete eller utbildning.
Motioner
Moderata samlingspartiet framhåller i
motion A277 att arbetshandikappade hos
Samhall eller med
lönebidragsanställningar möter en allt
hårdare konkurrens på marknaden vilket
försvårar en återgång till reguljärt
arbete. Moderaterna anser att en
samordning är nödvändig av olika
statliga och kommunala myndigheters
ansträngningar att rehabilitera
arbetslösa, förtidspensionerade och
långtidssjukskrivna. Om
försäkringskassan får
utbetalningsansvaret för alla
socialförsäkringar och statliga
bidragssystem underlättas uppföljning
och samordning. Ökad effektivitet och
kontroll kan öka genomströmningen och
fler rehabiliteras till lönearbete.
Moderaterna ifrågasätter om det är
ändamålsenligt att efter flera års
rehabilitering i Samhall anvisa en
lönebidragsanställning. Ett alternativ
kan vara att aktivt satsa på
rehabilitering ute på befintliga
arbetsplatser.
Det är nödvändigt att konstruktivt
ompröva de olika rehabiliteringsåtgärder
som står till buds. Målet för
omprövningen skall vara att sätta upp
realistiska mål utifrån ett
samhällsekonomiskt hållbart alternativ
(yrk. 19).
Folkpartiet begär i motion A221 ett
tillkännagivande om de
arbetshandikappades situation på
arbetsmarknaden. Statens insatser för
att stärka handikappades ställning på
arbetsmarknaden är viktiga och bör
alltid vara prioriterade. Arbetslinjen
skall gälla även denna grupp och
förtidspensioneringar skall undvikas.
Både lönebidrag och anställning inom
Samhall är värdefulla lösningar för
många arbetshandikappade. Folkpartiet
har under de senaste riksmötena
prioriterat de handikappade och har gått
emot regeringens besparingar på
lönebidrag och Samhall (yrk. 17).
Vänsterpartiet begär i motion A305 ett
tillkännagivande om vad som anförs om
arbetshandikappades situation (yrk. 11).
Arbetsmarknaden för arbetshandikappade
är mycket svår. Även i tider då
arbetsmarknadsläget är relativt bra, har
arbetshandikappade svårt att delta på
lika villkor i arbetslivet. De senaste
årens strukturella och konjunkturella
förändringar har förstärkt orättvisorna
på arbetsmarknaden. Regeringen har mött
förändringarna med försämringar av
lönebidragen. På ett år har antalet
lönebidragsanställda minskat med 10 %.
Minskningen måste hejdas och ingen skall
riskera uppsägning.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet delar
motionärernas oro över den allt hårdare
verklighet som möter arbetshandikappade
på arbetsmarknaden. I en tid med mycket
hög arbetslöshet och hård konkurrens om
jobben har personer med någon form av
funktionshinder det särskilt besvärligt
att få och behålla ett arbete. Dessutom
har de senaste årens arbete med att
sanera statens finanser medfört att
också de arbetshandikappade fått känna
av den ekonomiska åtstramningen.
Staten satsar alltjämt stora belopp på
att skapa arbetstillfällen för
arbetshandikappade dels genom satsningar
direkt avsedda för arbetshandikappade i
form av exempelvis lönebidrag och
Samhallanställningar, dels genom de
betydande belopp som satsas på de
reguljära arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna, som också kommer
arbetshandikappade till del.
Inriktningen är att 26 000
arbetshandikappade skall få del av de
reguljära arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna. De ekonomiska besparingar
som har gjorts på området har
självfallet varit smärtsamma genom att
de drabbat en av de svagaste grupperna
på arbetsmarknaden. För att långsiktigt
trygga sysselsättningen för både
arbetshandikappade och icke
arbetshandikappade är det enligt
utskottets mening nödvändigt med
statsfinanser i balans.
Knappheten på resurser gör det särskilt
viktigt att tillgängliga medel används
så effektivt som möjligt, inte minst av
omsorg om de arbetshandikappade.
Samordning och effektivisering av
rehabiliteringsinsatserna är i det
sammanhanget också viktigt. Utskottet
noterar att Sjuk- och
arbetsskadekommitténs förslag på området
för närvarande bereds inom
regeringskansliet. Detsamma gäller
förslag om samordnad rehabilitering som
lämnats av den arbetsmarknadspolitiska
kommittén.
Målsättningen är självklart att så
många arbetshandikappade som möjligt
skall kunna övergå till arbete utan
statlig subvention. Utskottet kan så
långt dela de synpunkter som framförs i
Moderata samlingspartiets motion A277.
Samhällets ansvar för arbetshandikappade
går enligt utskottets mening emellertid
längre än vad den moderata motionen ger
intryck av. Definitionsmässigt är
arbetshandikappade arbetssökande som på
grund av fysiska, psykiska,
förståndsmässiga eller socialmedicinska
funktionshinder har svårt att få eller
behålla en anställning på den reguljära
arbetsmarknaden. Gruppen
arbetshandikappade är inte homogen. Det
rör sig om människor med mycket
skiftande förutsättningar, med allt från
lättare till mycket grava
funktionshinder. För många i gruppen
kommer de statligt subventionerade
arbetstillfällena att vara den enda
möjligheten att över huvudtaget komma ut
på arbetsmarknaden. De statliga
insatserna syftar således inte alltid i
första hand till att rehabilitera den
enskildes funktionshinder utan till att
överbrygga motståndet på arbetsmarknaden
mot att anställa människor ur denna
grupp. Detta motstånd har sannolikt ofta
sin orsak i att kunskapen på
arbetsmarknaden är bristfällig om hur
dagens moderna teknik och moderna
hjälpmedel kan användas för att minska
eller eliminera svårigheterna för
funktionshindrade att sköta ett arbete.
Utskottet anser att en fokusering kring
dessa frågor kan leda till fler
anställningar bland funktionshindrade.
Det är därför bl.a. angeläget att
information om vad som kan åstadkommas
med modern arbetsanpassning når ut till
arbetsgivare.
Utskottet avstyrker med det anförda
bifall till motion A277 i berörd del.
Den uppfattning om de
arbetshandikappades situation som
förmedlas i Folkpartiets motion
sammanfaller i princip med utskottets
bedömning. Utskottet har vid tidigare
tillfällen avvisat Folkpartiets krav om
ytterligare medel till
arbetshandikappade. Utskottet är inte
heller i detta sammanhang berett att
biträda krav om ytterligare medel.
Utskottet återkommer till frågan nedan
under avsnittet A 3. Särskilda åtgärder
för arbetshandikappade.
Utskottet återkommer också till i
frågavarande del av motion A221 nedan i
avsnittet Anslag under utgiftsområde 14.
Utskottet delar också i huvudsak det
synsätt som kommer till uttryck i
Vänsterpartiets motion. Vänsterpartiet
framhåller i motionen att antalet
lönebidragsanställningar minskat under
det senaste året. Utskottet gör samma
bedömning men sätter till skillnad från
Vänsterpartier inte minskningen i första
hand i samband med besparingar på
området. Utskottet erinrar om den
obalans som på senare tid rått mellan
antalet lönebidrag och de medel
riksdagen anvisat för ändamålet. Under
andra halvåret 1994 inleddes en kraftig
expansion av volymen. Från en volym på
mellan 42 000 och 43 000 lönebidrag
under de första åren på 1990 talet
uppgick antalet lönebidragsanställda
till över 50 000 vid utgången av
budgetåret 1994/95. Volymökningen skedde
samtidigt som den genomsnittliga
bidragsnivån totalt sett inte minskade.
Obalansen i systemet medförde att
riksdagen under hösten 1995 omfördelade
325 miljoner kronor till nya
lönebidragsanställningar. Den minskning
av antalet lönebidrag som kunnat noteras
under det senaste året är enligt
utskottets mening resultatet av
Arbetsmarknadsverkets arbete med att
anpassa volymen till anvisade medel.
Vänsterpartiets politik på området
innebär att ytterligare medel anvisas
till arbetshandikappade. Utskottet kan
inte ställa sig bakom detta och
återkommer i frågan nedan under
avsnittet A 3. Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade.
Utskottet återkommer också till
ifrågavarande del av motion A305 nedan i
avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
Företagshälsovård
Propositionen
Regeringen har enligt propositionen
givit Statskontoret förnyat uppdrag
angående företagshälsovården. I
uppdraget ingår bl.a. att belysa och
analysera företagshälsovårdens
tjänsteutbud samt arbetssätt i
förhållande till företag och
förvaltningar och deras anställda. I
uppdraget ingår även att belysa
benägenheten hos olika kategorier av
företag att anlita företagshälsovården
samt företagshälsovårdens täckningsgrad
i olika delar av landet. Uppdraget, som
skall utföras i nära samarbete med
Arbetarskyddsstyrelsen, skall redovisas
till Arbetsmarknadsdepartementet senast
den 15 december 1996.
Motioner
Folkpartiet föreslår i motion So277 en
utredning med uppgift att se över
företagshälsovårdens ställning,
inriktning och framtida finansiering.
Frågan om företagshälsovården kan
anslutas till försäkringskassan eller få
vårdavtal med landstingen bör därvid
belysas (yrk. 42).
Vänsterpartiet framhåller i motion So672
att företagshälsovården har stora
möjligheter att tidigt nå människor med
begynnande alkoholproblem. På senare tid
har fler och fler avtal träffats om
nedläggningar av företagshälsovården.
Allt färre anställda får härigenom del
av hälsovård. Med en lag om obligatorisk
företagshälsovård skulle flertalet
förvärvsarbetande ha tillgång till sådan
hälsovård på sin arbetsplats. Genom
lagstiftning skulle det bli möjligt att
nå de 10 % av befolkningen som svarar
för hälften av den totala
alkoholkonsumtionen (yrk. 3).
Mona Berglund Nilsson m.fl. (s) begär i
motion A213 ett tillkännagivande om en
översyn av behovet av företagshälsovård.
Hans Stenberg m.fl. (s) begär i motion
A218 ett tillkännagivande om behovet av
en lagstiftning om obligatorisk
företagshälsovård.
Christina Axelsson (s) begär i motion
A720 ett tillkännagivande om att
regeringen skall föreslå lagstiftning om
företagshälsovård när parterna inte
kunnat träffa avtal.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att
det generella statsbidraget till
företagshälsovården avvecklades den 1
januari 1993. Frågan om vilka åtgärder
som skall vidtas för att upprätthålla en
bra företagshälsovård bereds inom
regeringskansliet. Statskontoret fick i
februari 1994 den dåvarande regeringens
uppdrag att undersöka hur
företagshälsovården hade påverkats av
det slopade bidraget och av det
förhållandet att kollektivavtal om
företagshälsovård saknas för stora delar
av arbetsmarknaden. Resultatet av
undersökningen redovisades i rapporten
Företagshälsovård utan statsbidrag
(1994:17). Enligt propositionen har
regeringen givit Statskontoret ett
förnyat utredningsuppdrag rörande
företagshälsovården.
Utskottet har haft frågan om införande
av en obligatorisk företagshälsovård
uppe till diskussion med anledning av
ett motionsyrkande senast i november
1995. Utskottet redovisade i det av
riksdagen godkända betänkandet
(1995/96:AU2, rskr. 29) den ståndpunkt
som varit vägledande de senaste åren,
nämligen att statsmakterna borde avvakta
möjligheterna att få till stånd en mer
allmän avtalsreglering av
företagshälsovården. Utskottet
redovisade vidare en kartläggning av
vilka avtal som då fanns på
arbetsmarknaden om företagshälsovård.
Slutligen uttalade utskottet att det
fick ankomma på regeringen att noga
följa den fortsatta utvecklingen och om
det bedöms nödvändigt återkomma till
riksdagen i frågan. Utskottet vidhåller
denna uppfattning och avstyrker bifall
till motionerna A213, A218, A720, So277
delvis och So672 delvis.
Regionala skyddsombud
På små arbetsställen där det inte
tillsatts någon skyddskommitté får den
fackliga avdelningen utse skyddsombud
utanför kretsen av arbetstagare på
arbetstället, s.k. regionalt
skyddsombud. Bestämmelsen finns i 6 kap.
2 § Arbetsmiljölagen.
Björn Ericson m.fl. i motion A721 (s)
begär ett tillkännagivande om att de
resurser som i dag satsas på regional
skyddsombudverksamhet bibehålls på minst
nuvarande nivå till dess det
statsfinansiella läget medger en
förstärkning. Verksamheten bör även i
fortsättningen finansieras via
arbetarskyddsavgiften och inte över
statsbudgeten.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att
fram till den 1 juli 1994 gällde enligt
socialavgiftslagen att drygt hälften av
influtna arbetarskyddsavgifter skulle
föras till staten för finansiering av
Arbetarskyddsverket,
Arbetsmiljöinstitutet och
Arbetslivscentrum. Resten av
arbetarskyddsavgiften fördes till
Arbetsmiljöfonden vars tillgångar enligt
lagen skulle användas förutom till bl.a.
forskning och utveckling även till bl.a.
kostnaderna för skyddsarbete som utförs
av regionala skyddsombud. Från fonden
ställdes medel till förfogande för
bidrag till de fackliga organisationer
som utsett regionalt skyddsombud.
I samband med att riksdagen beslöt om
den nya forskningsorganisationen på
arbetslivsområdet då bl.a.
Arbetsmiljöfondens medelsbeviljande
funktion övergick på Rådet för
arbetslivsforskning ändrades
socialavgiftslagen så att
arbetarskyddsavgiften från den 1 juli
1995 i sin helhet förs till staten för
finansiering av Arbetarskyddsverkets och
övriga arbetslivsmyndigheters
verksamhet. Utskottet betonade i sitt av
riksdagen godkända betänkande
(1994/95:AU9, rskr. 336) vikten av att
de nya forskningsmyndigheterna stödde
verksamheten med regionala skyddsombud.
Av regleringsbrevet enligt statsliggaren
för 1995/96 framgår att
Arbetslivsinstitutet får avsätta högst
110 miljoner kronor till verksamheten
med regionala skyddsombud. Beträffande
förslaget i motion A721 kan utskottet
sträcka sig så långt som att upprepa
uppfattningen att verksamheten med
regionala skyddsombud även
fortsättningsvis skall stödjas. Med
detta anser utskottet att motionen bör
avstyrkas.
Övriga arbetslivsfrågor
Marie Granlund och Ronny Olander
framhåller i motion A235 (s) betydelsen
av att arbetsgivare och arbetstagare,
redan innan investeringar sker i nya
arbetsplatser, kan få tillfälle att se
hur arbetsplatsen kommer att fungera i
verkligheten ur arbetsmiljösynpunkt.
Motionärerna föreslår att
förutsättningarna att starta ett
arbetsmiljöcentrum efter dansk förebild
skall undersökas. Syftet är att
framtidens arbetsplatser skall formas
efter människans förutsättningar.
Gudrun Lindvall m.fl. anser i
kommittémotion So279 (mp) att många
skolor och daghem har dåliga
inomhusmiljöer som drabbar barn med
allergier. Arbetsmiljölagen som för
närvarande omfattar barn i skolåldern
bör enligt motionärerna utvidgas till
att omfatta förskolebarn (yrk. 3). I
motionen skisseras en skyddsorganisation
med vuxna som lokala barnskyddsombud.
Även Barbro Johansson m.fl. påtalar i
motion A714 (mp) behovet av att
förskolan skall omfattas av
Arbetsmiljölagen.
Arbetsmarknadsutskottet anser att de i
motion A235 framförda tankarna berör det
större problemkomplexet hur
kunskapsspridning och kompetensfrågor
skall organiseras och finansieras i
svenskt arbetsliv. Frågan har fått
särskild aktualitet efter riksdagens
beslut om att fr.o.m. den 1 juli 1995
avveckla Arbetslivsfonden. Utskottet har
i tidigare sammanhang behandlat en rad
motioner med förslag om hur
kunskapsspridningen skall kunna ske.
Olika organisationsmodeller har därvid
skisserats under olika benämningar t.ex.
lokala eller regionala kunskapscentra.
Utskottets ståndpunkt har hittills varit
att avvakta det beredningsarbete som
pågår i dessa frågor inom
regeringskansliet. Utskottet finner att
förslaget i motion A235 ligger i linje
med detta beredningsarbete och avstyrker
därför bifall till motionen.
När det gäller förslaget i motionerna
So279 och A714 konstaterar utskottet att
bl.a. elever från och med grundskolans
årskurs 1 i Arbetsmiljölagen likställs
med arbetstagare. De är dock undantagna
från tillämpningen av vissa regler.
Utskottet är för närvarande inte berett
att föreslå en utvidgning av lagens
tillämpningsområde till förskoleområdet
i den meningen att lagens bestämmelser
skulle bli tillämpliga på barnen.
Arbetsplatserna inom förskolan omfattas
redan av Arbetsmiljölagen genom att
förskolepersonalen omfattas av lagens
bestämmelser. Utskottet avstyrker därmed
bifall till motionerna A714 och So279 i
berörd del.
Från anslaget bekostas arbetshjälpmedel
och arbetsbiträde åt handikappade,
näringshjälp, anställning med
lönebidrag, statsbidrag till skyddat
arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA)
samt utbildningsbidrag till inskrivna
vid arbetsmarknadsinstitut (Ami).
Utbildningsbidrag till inskrivna vid
Ami beräknas under anslaget A 2. fr.o.m.
1997.
Lönebidrag inom allmännyttiga
organisationer
Inledning
Riksdagen har beslutat att nya
lönebidrag fr.o.m. den 1 juli 1995 får
beviljas med högst 80 % av
lönekostnaden. Arbetsgivare som anställt
personer med lönebidrag före nämnda dag
kan få bidrag med högst 90 % av
lönekostnaden. Sedan den 1 januari 1996
gäller emellertid att lönebidrag som
förlängs efter de första fyra åren får
lämnas med högst 80 % av lönekostnaden.
För vissa grupper med svårare
funktionshinder kan alltjämt bidrag
lämnas med upp till 100 % av
lönekostnaden.
För att förhindra uppsägningar av
arbetshandikappade inom allmännyttiga
organisationer beslöt riksdagen
(1995/96:AU15 rskr. 276 och 1995/96:FiU
15 (AU6y), rskr. 307) i maj 1996 att
lönebidrag för en arbetshandikappad som
varit anställd med lönebidrag i minst
fyra år, och för vilken bidrag utgick
med mer än 80 % av lönekostnaden, i
samband med omförhandling skulle kunna
lämnas med ett oförändrat belopp året
ut.
Regeringen föreslår i propositionen att
riksdagen skall godkänna en förlängning
till den 30 juni 1997 när det gäller
möjligheten till bibehållna
lönebidragsnivåer för arbetshandikappade
anställda inom allmännyttiga
organisationer.
Motioner
Moderata samlingspartiet motsätter sig
den föreslagna förlängningen av
bibehållna lönebidragsnivåer inom
allmännyttiga organisationer.
Kristdemokraterna vill för sin del
ytterligare förlänga beslutet. Utskottet
behandlar moderaternas motion A304 och
Kristdemokraternas motion A297 nedan
under avsnittet Medelsanvisning.
Andreas Carlgren m.fl. anser i
kommittémotion Kr511 (c) att lönebidrag
i ideella organisationer skall kunna
lämnas med 90 % av lönekostnaden även
efter den 30 juni 1997 (yrk. 9).
Motsvarande yrkande framförs av Michael
Stjernström m.fl. i kommittémotion Kr510
(kd). Motionärerna föreslår således att
ideella föreningar även efter den 1 juli
1997 skall undantas från sänkningen av
lönebidragsnivån (yrk. 15).
Mariann Ytterberg och Bo Nilsson
föreslår i motion A230 (s) ett
tillkännagivande om att överväga en
förlängning av den temporära lösningen
för lönebidrag i allmännyttiga
organisationer om det finns risk för
nytt kaos i lönebidragsfrågan till följd
av att Losamutredningen inte hinner bli
klar i tid.
Även Barbro Johansson m.fl. tar upp
samma tema. I motion A273 (mp) föreslås
att det högre lönebidraget inom
allmännyttiga organisationer som
riksdagen beslutat om skall kunna lämnas
även till handikappade som varit
anställda kortare tid än fyra år och
också efter den 1 juli 1997 (yrk. 2).
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet biträder
regeringens förslag om en förlängning
till den 30 juni 1997 av möjligheten
till oförändrat lönebidrag i
allmännyttiga organisationer. Utskottet
erinrar om att riksdagens beslut
beträffande de allmännyttiga
organisationerna var avsett som en
temporär insats i avvaktan på en
långsiktig lösning av frågan. Den av
regeringen tillsatta utredningen, den
s.k. Losamutredningen, bör få tillfälle
att lägga fram ett förslag om hur man
bedömer att en långsiktig lösning av
lönebidragsfrågan bör se ut. Det är
angeläget att berörda arbetsgivare och
anställda inte under onödigt lång tid
skall behöva sväva i ovisshet om hur
frågan kommer att lösas. Utskottet
förutsätter att riksdagen före
halvårsskiftet 1997 haft tillfälle att
ta ställning till ett förslag från
regeringen i frågan.
Utskottet återkommer nedan dels med ett
tillkännagivande i frågan, dels till de
nu behandlade motionerna A230, A273 i
berörd del, Kr510 i berörd del och Kr511
i berörd del, i avsnittet Anslag på
utgiftsområde 14.
Lönebidrag till icke arbetshandikappade
Motion
Folkpartiet anser i motion A221 att även
om lönebidrag skall kunna utgå till
arbetslösa som fyllt 60 år bör
lönebidragsanställningar i första hand
erbjudas arbetshandikappade (yrk. 18).
Utskottets överväganden
Riksdagens beslut våren 1995 om att
vidga målgruppen för lönebidrag till att
omfatta långtidsarbetslösa som fyllt 60
år och som uppbar ersättning från
arbetslöshetskassa var en tillfällig
åtgärd under budgetåren 1995/96-1997 och
relaterad till ett bekymmersamt
arbetsmarknadsläge. Utskottet
redovisade, i sitt av riksdagen godkända
betänkande (1994/95:AU15 rskr. 398,
399), som sin principiella ståndpunkt
att lönebidrag endast bör tillkomma
gruppen arbetshandikappade. Utskottet
uttalade också att de traditionella
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna borde
prövas i första hand och att först
därefter lönebidrag till den aktuella
kategorin borde komma i fråga. I
lönebidragsförordningen (1991:333)
föreskrivs i 2 § att lönebidrag får
lämnas för den här aktuella
personkretsen endast om deras
sysselsättningssituation inte kan lösas
på något annat sätt . Vad utskottet nu
anfört tillgodoser väl intentionerna i
motion A221 varför riksdagen bör lämna
motionen i motsvarande del utan vidare
åtgärd.
Omförhandling av lönebidrag
Motioner
Vänsterpartiet begär i motion A305 ett
tillkännagivande om att återinföra
bestämmelsen i lönebidragsförordningen
om att risken för uppsägning skall
beaktas vid omförhandling av lönebidrag
(yrk. 12).
Kristdemokraterna anser i motion A297
likaledes att en bestämmelse på nytt
skall införas i lönebidragsförordningen
om att risken för uppsägning skall
beaktas vid omförhandling av lönebidrag
(yrk. 12).
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet behandlade och
avstyrkte motsvarande yrkanden så sent
som i juni innevarande år i ett yttrande
(1995/96:AU6y) till finansutskottet med
anledning av regeringens proposition
1995/96:222 Vissa åtgärder för att
halvera arbetslösheten till år 2000.
Utskottet påminde, i sitt av riksdagen
godkända ställningstagande (FiU15, rskr.
307), då om att den förutvarande 17 a §
i lönebidragsförordningen bara gällde
vid omprövning av beslut om lönebidrag
som beviljats före den 1 juli 1991.
Dessutom ansåg utskottet att
bestämmelsen hade betydande nackdelar
genom att skapa oklarhet om vilka
bidragsnivåer som skulle gälla.
Bestämmelsen var härigenom svår att
hantera för arbetsförmedlingen.
Utskottet bedömde slutligen att det inte
kunde uteslutas att den aktuella
bestämmelsen bidragit till att motverka
vissa av de av riksdagen uppsatta målen
med det flexibla lönebidraget. Utskottet
gör samma bedömning i dag och avvisar
således förslagen i motionerna A305 och
A297 i berörda delar.
Utskottet återkommer till de aktuella
delarna av motionerna A297 och A305
nedan i avsnittet Anslag på
utgiftsområde 14.
Övriga lönebidragsfrågor
Motion
Sigrid Bolkéus och Agneta Brendt i
motion A207 (s) begär ett
tillkännagivande om behovet av
lönebidrag till byggnadsarbetare med
arbetshinder inom ramen för
Galaxenverksamheten.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att
riksdagen under 1991/92 års riksmöte
beslutade att avveckla det särskilda
strukturstödet till Galaxenverksamheten
och att arbetshandikappade byggnads- och
anläggningsarbetare skall omfattas av
samma regler för lönebidrag som andra
arbetshandikappade. Utskottet har senast
i november 1995 i sitt av riksdagen
godkända betänkande (1995/96:AU4, rskr.
61) avvisat tanken på att ompröva
riksdagens beslut och omfördela
lönebidragsmedel till särskilda
yrkesgrupper. Utskottet vidhåller detta
ställningstagande och återkommer till
motion A207 nedan i avsnittet Anslag på
utgiftsområde 14.
Motioner
Barbro Johansson m.fl. anser enligt
motion A273 (mp) att ett
tillkännagivande om att riksdagen hos
regeringen skall begära förslag om hur
de lönebidragsanställdas situation skall
kunna stärkas och utvecklas (yrk. 1).
Christina Axelsson och Carina Moberg i
motion A300 (s) slutligen föreslår att
den pågående lönebidragsutredningen
skall ges i uppdrag att se över frågan
om att lönebidrag skall kunna prövas för
redan anställda. Motionärerna framhåller
att företag i dag får rådet att anlita
en konsult från AMI som får utreda
förhållandena och förutsättningarna för
lönebidrag eller annan åtgärd. Många små
företag har inte råd med kostnaderna
utan väljer i stället att varsla och
säga upp den handikappade från
anställningen.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet bedömer att
motionerna A273 och A300 tillgodoses av
den pågående Losamutredningen.
Beträffande yrkandet i den senare
motionen erinrar utskottet om att vad
som gäller om lönebidrag till den som
redan är anställd enligt den gällande
lönebidragsförordningen (1991:333).
Enligt ett allmänt villkor får
lönebidrag lämnas till arbetsgivare som
nyanställer en arbetshandikappad. Fram
till årsskiftet får emellertid
lönebidrag även lämnas för en
arbetshandikappad anställd som riskerar
att förlora anställningen i samband med
personalminskningar eller
omstruktureringar av verksamheten och
som bedöms därefter bli långvarigt
arbetslös. Härutöver får lönebidrag
lämnas för en arbetshandikappad som
redan är anställd endast om den
anställde återgår till arbetet efter att
ha haft helt sjukbidrag enligt lagen om
allmän försäkring (1962:381) och bedöms
inte kunna behålla anställningen utan
lönebidrag. Losamutredningen skall bl.a.
pröva lönebidragets effektivitet som
arbetsmarknadspolitiskt medel för
arbetshandikappade och föreslå
regeländringar. Utskottet utgår från att
utredningen även kommer in på hur
reglerna fungerar för och behoven av
lönebidrag för redan anställda
arbetshandikappade. Med detta avstyrker
utskottet bifall till motionerna A273 i
berörd del och A300.
Arbetsbiträde
Inledning
Bidrag till arbetsbiträde kan lämnas med
högst 50 000 kr per år till arbetsgivare
som anställer en handikappad eller har
en handikappad anställd. Enligt en
huvudregel får bidrag inte lämnas för
arbetshandikappad för vilken lämnas
lönebidrag. Undantag görs för gravt
handikappade där bidragen kan
kombineras. I fall av kombinerade bidrag
får den sammanlagda bidragssumman inte
överstiga lönekostnaden (inkl.
lönebikostnaden) för den handikappade.
Motion
Tanja Linderborg m.fl. anser i motion
A206 (v) ett slopande av förbehållet att
arbetsgivare som huvudregel inte kan få
bidrag för arbetsbiträde till
lönebidragsanställda (yrk.1). Vidare
föreslås i motionen att i de fall bidrag
till arbetsbiträde medges till
lönebidragsanställda med svårare
funktionshinder begränsningsregeln
slopas som innebär att den totala
bidragssumman inte får överstiga
lönekostnaden (yrk. 2). Slutligen
föreslår motionärerna att
ersättningstaket för arbetsbiträde höjs
från högst 50 000 kr per år till två
basbelopp (yrk. 3).
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet har behandlat
motsvarande yrkande under en följd av
år, senast under 1994/95 års riksmöte.
Utskottet avstyrkte då i sitt av
riksdagen godkända betänkande
(1994/95:AU12, rskr. 227) att
bidragsgivningen vidgades på det sätt
motionärerna begärt. Utskottet vidhåller
sitt ställningstagande och återkommer
till motion A206 nedan under avsnittet
Anslag under utgiftsområde 14.
Medelsanvisning på anslaget A 3.
Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade
Motioner
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion A304 att riksdagen för 1997 under
anslaget A 3. anvisar 6 466 000 000 kr
(yrk. 6). Moderaterna motsätter sig en
förlängning av rätten till oförändrat
lönebidrag i allmännyttiga
organisationer till att gälla också
under första halvåret 1997.
Folkpartiet föreslår i motion A221 att
riksdagen för 1997 skall anvisa 200
miljoner kronor utöver vad regeringen
föreslagit under anslaget A 3. (yrk. 20
delvis). Folkpartiet framhåller att det
är viktigt att de arbetshandikappade i
fortsättningen får ett välbehövligt
stöd.
Vänsterpartiet anser i motion A305 att
riksdagen för 1997 bör anvisa 300
miljoner kronor utöver vad regeringen
föreslagit under anslaget A 3. (yrk.
13). Vänsterpartiet vill hejda
minskningen av antalet anställda med
lönebidrag. Lönebidrag bör kunna lämnas
med 90 % av lönekostnaden. I avvaktan på
det aviserade förslaget från
Losamutredningen anser Vänsterpartiet
att en bestämmelse återinförs i
lönebidragsförordningen om att risken
för uppsägning skall beaktas vid
omförhandling av bidraget.
Vänsterpartiet föreslår vidare i motion
Sf241 ett tillkännagivande om att inga
besparingar skall göras inom
lönebidragsområdet (yrk. 12).
Miljöpartiet anser enligt motion A274
att riksdagen för 1997 skall anvisa 100
miljoner kronor utöver vad regeringen
föreslagit under anslaget A 3. (yrk. 3
delvis). Partiet begär också ett
tillkännagivande om att partiet för vart
och ett av åren 1998 och 1999 under
anslaget vill anvisa 200 miljoner kronor
utöver vad regeringen föreslagit (yrk. 4
delvis). I motionen sägs att det är
oklokt att ställa så höga krav på
arbetsgivare att arbetshandikappade sägs
upp och förorsakar samhället andra
kanske högre kostnader.
Kristdemokraterna slutligen föreslår i
motion A297 att riksdagen för 1997
anvisar 20 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit under anslaget
A 3. (yrk. 16 delvis). Den
anslagsförstärkning som föreslås
motsvarar dels merkostnaden för att i
lönebidragsförordningen återinföra en
regel om att risken för uppsägning skall
beaktas vid omförhandling av bidraget,
dels att bibehålla rätten till
oförändrat lönebidrag i allmännyttiga
organisationer under hela år 1997.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet har ovan
redovisat sin inställning till två av
Moderata samlingspartiets,
Vänsterpartiets och Kristdemokraternas
anslagspåverkande förslag. Det gäller
frågan om lönebidrag inom allmännyttiga
organisationer. Det gäller också frågan
om att återinföra en bestämmelse
motsvarande den numera avskaffade 17 a §
i lönebidragsförordningen. Härutöver
finns i Folkpartiets, Vänsterpartiets
och Miljöpartiets motioner mer allmänt
hållna krav på högre anslag till
arbetshandikappade främst till
lönebidragsanställningar. Utskottet har
ovan under ett avsnitt om inriktningen
av arbetslivspolitiken avvisat
Folkpartiets begäran om ytterligare
medel. Vänsterpartiets förslag om högre
volymer lönebidragsanställningar har
utskottet kommenterat och avvisat under
samma avsnitt. Utskottet kan inte heller
biträda Vänsterpartiets förslag om en
generell höjning av lönebidragsnivån
till 90 % av lönekostnaden. Sammantaget
leder utskottets uppfattning till att
utskottet förordar den av regeringen
föreslagna medelsanvisningen under
anslaget A 3. Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade. Utskottet återkommer
nedan till anslaget och motionerna A221,
A304, A305, A274, A297 och Sf241 alla i
berörda delar i avsnittet Anslag på
utgiftsområde 14.
Arbetarskyddsverket består av
Arbetarskyddsstyrelsen (ASS) och
Yrkesinspektionen (YI). ASS är central
förvaltningsmyndighet för arbetsmiljö-
och arbetstidsfrågor, utom i fråga om
fartygsarbete, samt chefsmyndighet för
YI.
Arbetarskyddsverkets övergripande mål
är:
- riskerna för ohälsa och olycksfall
skall minska,
- arbetsmiljön skall förbättras sedd
ur ett helhetsperspektiv, dvs. från
såväl fysisk, psykisk som social och
arbetsorganisatorisk synpunkt.
Arbetsställena med de sämsta
arbetsmiljöerna har fortsatt att stå i
fokus och insatserna för att nå de
övergripande målen har varit omfattande.
Även om det kan vara förknippat med
svårigheter att mäta slutliga effekter
av verkets insatser har verksamheten
haft en inriktning som mycket väl svarar
mot målen.
Motion
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion A304 att riksdagen, som del av en
större besparing på 370 miljoner kronor
på arbetslivsområdet, för 1997 under
anslaget B 1. anvisar 250 000 000 kr
(yrk. 7).
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet avvisar Moderata
samlingspartiets förslag till besparing
bl.a. när det gäller
Arbetarskyddsverket. Utskottet biträder
regeringens förslag till
medelsanvisning. Utskottets återkommer
nedan till anslaget och motion A304 i
berörd del i avsnittet Anslag under
utgiftsområde 14.
Arbetslivsinstitutet inrättades den 1
juli 1995 samtidigt som
Arbetsmiljöinstitutet, Institutet för
arbetslivsforskning och
Arbetsmiljöfonden lades ned.
Institutet är en forskningsutförande
myndighet med uppgift att bedriva och
främja forskning, utbildning, och
utveckling som rör arbetsliv,
arbetsmiljö och relationer.
Det övergripande målet är att inom sitt
område bedriva och främja en långsiktig
kunskaps- och kompetensuppbyggnad.
Institutets forskning skall vara
mångvetenskaplig och äga relevans för
problem och utvecklingstendenser i
arbetslivet. Institutet skall utöver
egen forskningsverksamhet även stimulera
till utbildnings- och
utvecklingsinsatser i samarbete med
externa aktörer.
En viktig del av institutets verksamhet
är att sprida information och kunskap om
arbetslivets utveckling.
Motion
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion A304 att riksdagen, som en del i
en större besparing på 370 miljoner
kronor på arbetslivsområdet (anslagen
B 1.-B 4.), för 1997 under anslaget B 2.
anvisar 143 000 000 kr (yrk. 8).
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet har ovan i
anslutning till avsnittet A 6. Institut
för arbetsmarknadspolitisk utvärdering
tagit upp de delar av den
forskningspolitiska propositionen
1996/97:5 Forskning och samhälle som
vverlämnats till utskottet för
behandling. I propositionen redovisas
regeringens bedömning av inriktningen på
Arbetslivsinstitutets forsknings- och
utvecklingsarbete.
Regeringen anser att vissa
förskjutningar avseende tyngdpunkten för
forsknings- och utvecklingsarbetet
successivt skall genomföras. En ökad
satsning bedöms angelägen inom områdena
arbetsorganisation och arbetsmarknad
medan resurserna för de traditionella
arbetsmiljöfrågorna minskas.
Regeringen redovisar att man fr.o.m.
1997 avser att ge institutet i uppdrag
att få till stånd data och
kunskapsunderlag som rör könsrelaterad
löneutveckling och lönestatistik.
Arbetsmarknadsutskottet kan inte heller
biträda den här delen av Moderata
samlingspartiets besparingsförslag på
arbetslivsområdet. Utskottet biträder
istället regeringens förslag till
medelsanvisning på anslaget.
Utskottet återkommer nedan till
anslaget och motion A304 i här berörd
del i avsnittet Anslag på utgiftsområde
14.
Rådet inrättades den 1 juli 1995
samtidigt som Arbetsmiljöinstitutet,
Institutet för arbetslivsforskning och
Arbetsmiljöfonden lades ned, är en
medelsbeviljande myndighet. Rådet skall
planera, initiera och stödja forskning
och utveckling som är av betydelse på
arbetslivets område.
Enligt propositionen är det
övergripande målet att initiera och
stödja sådan forskning och utveckling
samt anslutande kunskapsförmedling som
har betydelse för arbetslivets
utveckling i vid mening så att
arbetslivet kan anpassas till människans
behov och förutsättningar. Rådet har,
sägs i propositionen, byggt upp sin
organisation kring tre olika
programområden; arbetsmiljö,
arbetsorganisation och arbetsmarknad.
Kvalitetsbedömning av ansökningar sker
huvudsakligen i vetenskapliga
prioriteringskommittéer. Rådet avser
enligt propositionen att ytterligare
förbättra formerna för kunskapsspridning
och att ytterligare stärka kraven på
samhällsnytta i samband med
bidragsgivning.
I proposition 1996/97:5 Forskning och
samhälle redovisas regeringens bedömning
av inriktningen av forsknings- och
utvecklingsarbetet inom
arbetslivsområdet samt lämnas förslag om
att Rådet för arbetslivsforskning även
skall stödja forskning avseende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Enligt regeringens bedömning i
proposition 5 bör en ökad prioritering
av forsknings- och
utvecklingsverksamheten mot faktorer som
har att göra med arbetsorganisation och
arbetsmarknad genomföras successivt. Den
arbetsmarknadspolitiska forskning som
fått stöd från Rådet har tidigare
begränsats till forskning relaterad till
arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
individer i sysselsättning och
arbetsplatser.
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion A304 att riksdagen, som del av en
större besparing på 370 miljoner kronor
på arbetslivsområdet (anslagen B 1.-B
4.), för 1997 under anslaget B 3.
anvisar 18 000 000 kr (yrk. 9).
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet har ovan
tillstyrkt förslaget rörande Rådet för
arbetslivsforskning stöd till forskning
avseende arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Utskottet har i övrigt noterat
regeringens bedömning av inriktningen av
den forskningsverksamhet som bör
bedrivas inom arbetslivsområdet.
Utskottet avvisar även ifrågavarande
del av Moderata samlingspartiets förslag
till besparing på arbetslivsområdet.
Utskottet biträder i stället regeringens
förslag till medelsanvisning under
anslaget. Utskottet återkommer nedan
till anslaget och motion A304 i här
berörd del i avsnittet Anslag på
utgiftsområde 14.
B 4. Forskning och utveckling inom
arbetslivsområdet
Anslaget avser medel för forskning och
utveckling inom arbetslivsområdet.
Anslaget disponeras av den
medelsbeviljande myndigheten Rådet för
arbetslivsforskning samt den
forskningsutförande myndigheten
Institutet för arbetslivsforskning.
I proposition 1996/97:5 Forskning och
samhälle redovisas i huvudsak
regeringens bedömning av
arbetslivsforskningens inriktning.
Motioner
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion A304 att riksdagen, som del av en
större besparing på 370 miljoner kronor
på arbetslivsområdet (anslagen B 1.-B
4.), för 1997 under anslaget B 4.
anvisar 351 000 000 kr (yrk. 10).
Vänsterpartiet föreslår i motion A305
att riksdagen för 1997 skall anslå
10 miljoner kronor utöver vad regeringen
föreslagit under anslaget B 4. (yrk.
20). Medlen skall användas för forskning
kring sjukdomen fibromyalgi och kring
elkänslighet.
Kristdemokraterna slutligen föreslår i
motion A297 att riksdagen för 1997 skall
anslå 60 000 000 kr mindre än regeringen
föreslagit under anslaget B 4. (yrk. 16
delvis).
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet har ovan i
anslutning till avsnittet A 6. Institut
för arbetsmarknadspolitisk utvärdering,
behandlat den forskningspolitiska
propositionen nr 5 i de delar som
överlämnats till utskottet.
Arbetsmarknadsutskottet avvisar de
kraftiga besparingar på bl.a.
arbetslivsforskningens område som främst
Moderata samlingspartiet men i viss mån
även Kristdemokraterna föreslår i sina
motioner.
Utskottet kan inte heller ställa sig
bakom Vänsterpartiets förslag om en
anslagsförstärkning på 10 miljoner
kronor i förhållande till regeringens
förslag för forskning om fibromyalgi och
elkänslighet. Den forskning
Vänsterpartiet här för fram kan med
säkerhet utföras inom ramen för det
forskningsanslag regeringen föreslår.
Det är emellertid i första hand en fråga
för den forskningsutförande respektive
medelsbeviljande myndigheten att göra de
nödvändiga prioriteringarna.
Utskottet biträder således regeringens
förslag till medelsanvisning under
anslaget.
Utskottet återkommer nedan till
anslaget och motionerna A304, A305 och
A297 i berörda delar i avsnittet Anslag
på utgiftsområde 14. Medlen under
anslaget bör enligt utskottets mening
anvisas i form av ett ramanslag och inte
som ett obetecknat anslag. Detta bör
riksdagen godkänna. Utskottet återkommer
nedan i frågan i avsnittet Anslag på
utgiftsområde 14.
Utskottet har vidare noterat att det i
propositionen saknas förslag om att
riksdagen skall bemyndiga regeringen att
låta staten ta på sig ekonomiska
förpliktelser i samband med stöd till
forskning och utveckling på området.
Utskottet återkommer nedan i avsnittet
Anslag på utgiftsområde 14 med ett
förslag till bemyndigande.
Från anslaget utgår bidrag till Samhall
AB för kostnader för anordnande och
drift av verksamheten med att ge arbete
åt arbetshandikappade m.m.
Målet för Samhall AB är att anordna,
leda och samordna verksamhet som bedrivs
inom koncernen för att ge meningsfullt
och utvecklande arbete åt
arbetshandikappade där behoven finns.
Statens krav:
- minsta sysselsättningsvolym för
arbetshandikappade på 31,9 miljoner
arbetstimmar (12 mån.),
- minst 40 % rekrytering från de
prioriterade grupperna,
- minst 3 % övergångar till den
reguljära arbetsmarknaden,
- ökad effektivitet och bättre
resursutnyttjande med inriktning på
successiv nedtrappning av statens
ersättning.
Regeringen bedömer att Samhall har
uppfyllt de resultatkrav som ställts på
verksamheten för budgetåret 1994/95 och
återstoden av 1995. För 1996 kan Samhall
dock möta svårigheter att uppfylla
kraven beträffande övergångar till
reguljärt arbete, bl.a. på grund av
arbetsmarknadsläget och bristande
tillgång till lönebidrag.
De övergripande målen för Samhall och
de resultatkrav, som nu gäller för
verksamheten, bör gälla även för 1997.
Därutöver skall Samhall eftersträva att
en eventuell minskning av antalet
arbetshandikappade anställda skall kunna
ske genom naturlig avgång.
Besparingskraven på Samhall och
medelsanvisning
Propositionen
Samhall har sedan bolagiseringen haft
ett löpande årligt besparingskrav på 125
miljoner kronor. På senare år har
statsmakterna härutöver ställt en rad
besparingskrav på företaget.
Regeringens medelsberäkning för 1997
(drygt 4,3 miljarder kronor) innebär ett
ytterligare skärpt effektivitetskrav på
Samhall.
Motioner
En rad motioner har väckts med anledning
av regeringens anslagsförslag för
Samhall. Motionerna har det gemensamt
att de befarar att kraven på företaget
kommer att leda till en minskning av
antalet anställda arbetshandikappade och
till och med uppsägningar. I några
motioner finns krav på att tillföra
ytterligare medel under anslaget.
Folkpartiet anser i motion A221 att
Samhallanställningar utgör en viktig
komponent i strävan att hävda
arbetslinjen för arbetshandikappade och
att förhindra förtidspensioneringar i
denna grupp. Folkpartiet anser att
riksdagen för att lätta på sparkravet
bör anvisa 50 miljoner kronor utöver vad
regeringen anvisat under anslaget B 5.
Medlen skall tas från anslaget A 2.
(yrk. 20 delvis).
Vänsterpartiet anför i sin motion A305
att det är en oanständig politik att
arbetshandikappade skall behöva förlora
de arbetstillfällen som skapats med
statliga medel. Vänsterpartiet föreslår
att riksdagen för 1997 bör anvisa 200
miljoner kronor utöver vad regeringen
föreslagit under anslaget B 5. för att
förhindra att antalet arbetsplatser för
arbetshandikappade minskar (yrk. 21).
Kristdemokraterna erinrar i motion A297
om att arbetsmarknadsutskottet i
tidigare sammanhang utgått från att
arbetshandikappade inte skulle behöva
riskera uppsägning. Kristdemokraterna
föreslår att riksdagen för år 1997 bör
anvisa 100 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit under anslaget
B 5. (yrk. 16 delvis).
Kenth Skårvik och Isa Halvarsson (fp) i
motion A236 föreslår att riksdagen för
1997 anvisar 50 miljoner kronor utöver
vad regeringen föreslagit under anslaget
B 5. (yrk. 2).
I två motioner anser motionärerna att
riksdagen genom tillkännagivanden till
regeringen bl.a. skall påtala vilka
följdverkningar de ställda
besparingskraven får för Samhalls
verksamhet.
Leo Persson m.fl. (s) framhåller således
i motion A217 att besparingar och
intensifierat arbete med att bereda fler
arbetshandikappade reguljärt arbete inte
får leda till anställningsstopp vid
Samhall AB.
Kenth Skårvik och Isa Halvarsson (fp) i
motion A236 föreslår slutligen ett
tillkännagivande angående situationen
för Samhall AB med anledning av
statsmakternas resultatförbättringskrav
på koncernen (yrk. 1).
I två andra motioner förordas att
besparingskraven på Samhall skall anstå
i avvaktan på att den s.k.
Losamutredningen blir klar.
Monica Öhman m.fl. (s) föreslår i motion
A239 att planerade neddragningar inom
Samhall till följd av statens
besparingar inte skall genomföras innan
den pågående utredningen om stödet till
arbetshandikappade är klar.
Bo Nilsson och Barbro Hietala Nordlund
(s) föreslår i motion A251 i första hand
att staten skall vänta med att ställa
besparingskrav på Samhall i avvaktan på
att konsekvenserna prövats i den
pågående utredningen. I andra hand bör
åtgärder vidtas för att antalet
anställda i Samhall bibehålls på minst
nuvarande nivå.
Frågan om Samhallkoncernens effekter på
den konkurrensutsatta marknaden och på
samhällsekonomin berörs i motion A266
av Marianne Andersson m.fl. (c, m, fp).
I motionen föreslås att riksdagen bör
begära en förutsättningslös utredning om
vilka effekter Samhall har i nämnda
avseende.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att
regeringen nu föreslår besparingar på
Samhallkoncernen som är större än vad
som aviserades i den ekonomiska
vårpropositionen (prop. 1995/96:150).
Utskottet framhöll i det sammanhanget
(1995/96:AU4y) att de besparingskrav som
aviserades kunde få stora konsekvenser
för Samhalls verksamhet. Utskottet
förutsatte att regeringen i sin slutliga
beräkning av utgifterna på området
skulle väga in konsekvenserna av olika
besparingskrav så att arbetshandikappade
utan chans till arbete på den reguljära
arbetsmarknaden så långt möjligt inte
skulle behöva riskera uppsägning.
Utskottet vill med eftertryck erinra om
de arbetshandikappades besvärliga
situation på arbetsmarknaden. Statliga
insatser är nödvändiga för att hävda
arbetslinjen och så långt det är möjligt
förhindra passivitet och t.ex.
förtidspensioneringar i denna grupp.
Behovet av subventionerade arbetsplatser
för arbetshandikappade är mycket stort.
Det står klart att regeringens förslag
till medelsanvisning för Samhall skulle
innebära stora konsekvenser för
anställda arbetshandikappade. Man får
enligt vad utskottet erfarit räkna med
att företaget tvingas säga upp ca 1 000
anställda.
Det är enligt utskottets mening
angeläget att uppsägningar av
arbetshandikappade undviks och utskottet
anser därför att besparingskravet på
Samhall bör minskas genom följande
åtgärder.
För det första bör anslaget B 5. Bidrag
till Samhall AB för budgetåret 1997
höjas med 75 miljoner kronor. Medlen
omfördelas från anslaget A 2.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. För
budgetåret 1997 skall således på
anslaget B 5. anvisas 4 424 419 000 kr.
För det andra bör det sparbeting, som
följer av att anslaget för år 1998
enligt propositionen beräknas till 4 256
419 000 kr, dvs. i fasta priser ca 100
miljoner kronor mindre än det i
propositionen föreslagna anslaget för år
1997, skjutas fram till år 1999.
Utskottet förutsätter att de åtgärder
utskottet här föreslagit leder till att
Samhall inte fullföljer de ifrågavarande
uppsägningarna.
Utskottet återkommer med ett
tillkännagivande i frågan nedan i
avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
Det är enligt utskottets mening också
angeläget att Samhall vid en eventuell
omstrukturering av verksamheten om
möjligt tar regionalpolitisk hänsyn.
Nedläggningar av verksamhet bör om
möjligt undvikas på orter med svagare
arbetsmarknad.
Utskottet biträder med denna justering
regeringens förslag till medelsanvisning
på anslaget B 5. Bidrag till Samhall AB.
Utskottet återkommer nedan till anslaget
och motionerna A221 (fp), A305 (v), A297
(kd) och A236 (fp) alla i motsvarande
delar i avsnittet Anslag under
utgiftsområde 14.
Utskottet anser att situationen vid
Samhall är väl känd och att det inte
finns någon anledning för riksdagen att
särskilt påtala vilka följdverkningar de
ställda besparingskraven får för
Samhalls verksamhet. Motionerna A217 och
A236 i berörd del avstyrks följaktligen.
Utskottet kan inte, i vidare mån än vad
utskottets initiativ till minskat
besparingskrav på Samhall innebär,
biträda förslagen om att
besparingskraven skall anstå i avvaktan
på att Losamutredningen blir klar.
Utskottet utgår från att regeringen vid
sin medelsberäkning beträffande Samhall
övervägt den möjlighet motionärerna
påtalar. Ett tillkännagivande i frågan
förefaller därför inte meningsfullt. Det
ankommer på Samhalls ledning att hantera
företagets verksamhet om riksdagen
beslutar i enlighet med den
medelsanvisning utskottet nyss ställt
sig bakom. Utskottet återkommer nedan
till motionerna A239 och A251 i
avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
Förslaget om en utredning om Samhalls
effekter på den konkurrensutsatta
marknaden och samhällsekonomin
förefaller huvudsakligen tillgodosett
genom det uppdrag som den nämnda
Losamutredningen (dir. 1996:56) har.
Enligt direktiven (s. 14) skall
utredaren undersöka om Samhalls
verksamhet tränger undan eller
konkurrerar ut annan, icke
subventionerad verksamhet. Med det
anförda avstyrker utskottet slutligen
motion A266.
AD prövar mål rörande kollektivavtal
samt andra arbetstvister enligt lagen
(1974:371) om rättegång i arbetstvister.
Arbetsmarknadsutskottet biträder
regeringens förslag till medelsanvisning
under anslaget. Utskottet återkommer
till anslaget nedan i avsnittet Anslag
på utgiftsområde 14.
Statens förlikningsmannaexpedition är
central myndighet för det statliga
förlikningsväsendet. Myndigheten
förordnar förlikningsmän vid medlingar i
arbetstvister mellan arbetstagare och
arbetsgivare enligt medbestämmandelagen
(MBL).
Arbetsmarknadsutskottet biträder
regeringens förslag till medelsanvisning
under anslaget. Utskottet återkommer
till anslaget nedan i avsnittet Anslag
på utgiftsområde 14.
B 8. Statens nämnd för arbetstagares
uppfinningar
Propositionen
1994 Utgi 37 1)
/95 ft
1995 Ansl 83 Utgiftspr 80
/96 ag ognos
därav 55
1996
1997 Förs 57
lag
1998 Berä 55
knat
1999 Berä 57
knat
1) Beloppen anges i tusental kr
Nämnden avger utlåtanden i frågor som
avser tillämpningen av lagen (1949:345)
om rätten till arbetstagares
uppfinningar. I tvist mellan
arbetstagare och arbetsgivare kan någon
av parterna inhämta utlåtande från
nämnden.
Arbetsmarknadsutskottet biträder
regeringens förslag till medelsanvisning
under anslaget. Utskottet återkommer
till anslaget nedan i avsnittet Anslag
på utgiftsområde 14.
Från anslaget betalas Sveriges andel av
kostnaderna för ILO:s verksamhet.
Arbetsmarknadsutskottet biträder
regringens förslag till medelsanvisning
under anslaget. Utskottet återkommer
till anslaget nedan i avsnittet Anslag
på utgiftsområde 14.
B 10. Bidrag till Stiftelsen Utbildning
Nordkalotten
1997 Försl 4 000
ag
1) Beloppen anges i tusental kr
Stiftelsen Utbildning Nordkalotten är en
gemensam institution för Sverige,
Finland och Norge med uppgift att
anordna och utveckla
arbetsmarknadsutbildning för i första
hand de nordligaste delarna av de tre
länderna. Stiftelsen ligger i Övertorneå
kommun.
Regeringen föreslår att riksdagen
bemyndigar regeringen att träffa ny
överenskommelse med Finland och Norge om
verksamheten vid Stiftelsen Utbildning
Nordkalotten under åren 1997-1999.
Arbetsmarknadsutskottet biträder
regeringens förslag till medelsanvisning
under anslaget. Utskottet återkommer
till anslaget och det bemyndigande
regeringen begärt nedan i avsnittet i
avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
JÄMSTÄLLDHETSFRÅGOR
Propositionen
I propositionen slås fast att en jämn
fördelning av makt och inflytande i
samhället och lika villkor för kvinnor
och män i utbildningar, på
arbetsmarknaden och i arbetslivet är
centrala mål för jämställdhetspolitiken.
Vidare slås fast att
Jämställdhetsombudsmannen (JämO) har en
viktig uppgift i att motverka
könsdiskriminering i arbetslivet och att
tillse att jämställdhetslagens
föreskrifter om aktiva åtgärder följs.
Ett jämställdhetsperspektiv skall
genomsyra alla politikområden och alla
delar av regeringens politik.
I propositionen utlovades att
regeringen skulle överlämna en särskild
skrivelse till riksdagen med en
redovisning av hur
jämställdhetspolitiken har utvecklats
hittills under mandatperioden.
Regeringen överlämnade den 24 oktober
1996 till riksdagen en skrivelse
avseende jämställdhetspolitiken
(regeringens skrivelse 1996/97:41).
Skrivelsen kommer att behandlas av
utskottet under våren 1997.
Från anslaget betalas kostnaderna för
JämO med kansli och för
Jämställdhetsnämnden.
JämO:s övergripande mål är att främja
jämställdheten mellan kvinnor och män i
arbetslivet och att verka för att
jämställdhetslagens föreskrifter följs
dels genom information och rådgivning,
dels genom uppföljning av kraven på
aktiva åtgärder och dels genom att bistå
arbetstagare och arbetssökande som
anmäler överträdelse av förbuden mot
könsdiskriminering.
Den 1 juli 1994 infördes en förändring
i jämställdhetslagen som innebär att
JämO numera har tillsyn över hela
arbetsmarknaden när det gäller lagens
krav på aktiva jämställdhetsåtgärder och
upprättandet av årliga
jämställdhetsplaner. Detta gäller även
arbetsplatser som träffat kollektivavtal
på jämställdhetsområdet. Förändringen
har lett till väsentligt ökad
arbetsbelastning för JämO. Vidare har
myndighetens arbete med lönefrågor
intensifierats både på grund av
lagändringen och på grund av det ökade
antalet anmälningar om
lönediskriminering. Det har även skett
en ökning av efterfrågan på information
och medverkan i utbildnings- och
konferensverksamhet.
För att kunna möta de ökade krav som
bl.a. förändringen i jämställdhetslagen
inneburit krävs att JämO erhåller ökade
resurser.
Motioner
Moderata samlingspartiet anser att en
ökning av JämO:s anslag med 50 % är
anmärkningsvärt och föreslår därför i
motion A304 (yrk. 11) att anslaget till
JämO för budgetåret 1997 skall
bibehållas på nuvarande nivå, dvs.
9 295 000 kr.
Vänsterpartiet föreslår i motionerna
A305 (yrk. 22, 23) och A808 (yrk. 6) att
anslaget bör tillföras 3 000 000 kr för
att inrätta en särskild avdelning för
lönefrågor. Avdelningen skall bestå av
av fyra handläggartjänster och två
assistenttjänster. JämO:s instruktion
bör dessutom ändras så att det klart
framgår att en avdelning uteslutande
skall arbeta med lönefrågor.
Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström (m)
anser att jämställdhetsarbetet kan
bedrivas på ett annat sätt och föreslår
i motion A801 att JämO och dess
kringorganisationer avskaffas.
Utskottets överväganden
Inledningsvis kan utskottet i likhet med
regeringen konstatera att JämO har en
mycket viktig uppgift att motverka
könsdiskriminering i arbetslivet och att
tillse att lagens föreskrifter om aktiva
åtgärder följs. JämO:s betydelse för
jämställdhetsarbetet kan inte nog
understrykas. Utskottet delar därför
inte den uppfattning som kommer till
uttryck i motion A801, varför motionen
avstyrks.
Den förändring som genomförts i
jämställdhetslagen har som framgått ovan
lett till att JämO:s arbetsuppgifter
väsentligt utökats och att det därför
krävs utökade resurser. Utskottet anser
att detta arbete är mycket angeläget och
att det är viktigt att tillse att JämO
erhåller nödvändiga resurser. En
reducering av anslaget på det sätt
Moderata samlingspartiet föreslår skulle
därför leda till att JämO inte kan
fullfölja sina uppgifter.
Utskottet, som inte kan ställa sig
bakom förslaget i Vänsterpartiets motion
om ökat anslag till JämO, delar
regeringens bedömning i fråga om
medelsbehovet. Utskottet återkommer till
anslaget och motionerna A304, A305, A801
och A808 samtliga i berörda delar nedan
i avsnittet Anslag under utgiftsområde
14.
C 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder
Propositionen
1994/ Utgif 5 500 Reservation 28
95 t 1) 541
1995/ Ansla 20 559 Utgiftsprog 20
96 g nos 559
därav 1996 13
706
1997 Försl 13 706
ag
1998 Beräk 13 706
nat
1999 Beräk 13 706
nat
1) Beloppen anges i tusental kr
Från anslaget betalas kostnader för
särskilda åtgärder som syftar till att
främja jämställdheten mellan kvinnor och
män. Inom ramen för projektverksamhet
som bedrivs med stöd av anslaget prövas
nya metoder och modeller för
jämställdhetsarbetet.
Inriktningen för år 1997 bör vara
fortsatt satsning på utvecklings- och
förändringsarbete som syftar till att
främja jämställdheten mellan kvinnor och
män.
Motioner
Eva Björne (m) föreslår i motion A222
(yrk. 1) att anslaget för särskilda
jämställdhetsåtgärder skall överföras
till anslaget A 2.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
eftersom det skulle kunna användas
betydligt bättre där.
Utskottets överväganden
Utskottet vill betona vikten av att det
finns resurser så att det är möjligt att
på ett övergripande sätt bedriva olika
projekt för att främja jämställdheten.
Av detta följer att denna verksamhet
inte bara bör vara inriktad mot
arbetslösa, vilket skulle bli fallet om
medlen i stället användes inom ramen för
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Mot denna bakgrund anser utskottet att
anslaget inte bör överföras till
anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Utskottet kan således inte
ställa sig bakom motion A222 i berörd
del. Enligt utskottets mening är
regeringens förslag väl avvägt.
Utskottet återkommer till anslaget och
motion A222 i aktuell del nedan i
avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
C 3. Bidrag till kvinnoorganisationernas
centrala verksamhet
Propositionen
1994/ Utgif 3 4321) Reservatio 0
95 t n
1995/ Ansla 5 148 Utgiftspro 5
96 g gnos 148
därav 1996 2
574
1997 Försl 3 432
ag
1998 Beräk 3 432
nat
1999 Beräk 3 432
nat
1) Beloppen angivna i tusental kr
Bidraget används till kostnader för
kvinnororganisationernas centrala
verksamhet samt till förnyelse och
utveckling av denna verksamhet. Under
innevarande år har 19
kvinnoorganisationer beviljats stöd.
Stödet utgörs av ett grundbidrag och ett
rörligt bidrag. Kvinnorganisationerna
fortsätter att förlora medlemmar även om
bilden inte är entydig. Antalet
medlemmar har ökat inom bl.a.
organisationer med internationell
verksamhet, invandrarverksamhet och
förbund riktade till yrkeskvinnor. För
att göra det möjligt att arbeta i andra
former och engagera nya grupper av
kvinnor har stödets inrikting delvis
förändrats. Det rörliga bidraget har
från att ha varit ett medlemsbaserat
bidrag omvandlats till ett projektbidrag
för förnyelse och utveckling av
kvinnoorganisationernas arbete. En
särskild utvärdering av projektstödet
skall genomföras.
Kvinnoorganisationernas arbete med att
utveckla och förnya sin verksamhet bör
ges fortsatt stöd.
Motioner
Moderata samlingspartiet anser att det
är en tveksam princip att tillföra
ytterligare ekonomiska medel till
ideella organisationer som fortsätter
att förlora medlemmar. Moderata
samlingspartiet föreslår i motion A304
(yrk. 12) att riksdagen för budgetåret
1997 fastställer anslaget till 2 659 000
kr.
Eva Björne (m) föreslår i motion A222
(yrk. 2) att anslaget för budgetåret
1997 bibehålls på samma nivå som år 1996
och att anslaget därefter avvecklas
under två år.
Utskottets överväganden
Utskottet, som anser att arbetet med att
utveckla och förnya
kvinnorganisationernas verksamhet även i
fortsättningen bör stödjas, finner
regeringens förslag väl avvägt.
Utskottet kan således inte ställa sig
bakom de förslag som framförts i
motionerna A304 och A222 i berörda
delar. Utskottet återkommer till
anslaget och motionerna A304 och A222 i
aktuella delar i avsnittet Anslag under
utgiftsområde 14.
STATLIGA ARBETSGIVARFRÅGOR
D 1. Stabsuppgifter vid
Arbetsgivarverket
Propositionen
1994/ Utgif 811
95 t 1)
1995/ Ansla 5 745 Utgiftspro 2 818
96 g gnos
därav 1996 2 818
Anslaget är avsett för sådana
stabsuppgifter som regeringen kan komma
att efterfråga hos arbetsgivarverket och
som normalt inte ingår i verkets arbete.
De utgifter som belastar anslaget är
bl.a. medlemsavgifter för de samnordiska
institutionerna, särskilt
beställningar/uppdrag från regeringen,
utgivning av författningssamling,
överklagandeärenden och funktion enligt
beredskapsförordningen.
Arbetsmarknadsutskottet biträder
regeringens förslag till medelsanvisning
under anslaget. Utskottet återkommer
till anslaget nedan i avsnittet Anslag
på utgiftsområde 14.
Anslaget omfattar innevarande budgetår
de två anslagsposterna, Avgångsbidrag på
grund av vilande rätt och Administration
av statens personskadeförsäkring m.m.
Fr.o.m. budgetåret 1997 återfinns enbart
den sistnämnda anslagsposten under
anslaget. Anslaget täcker kostnader för
Arbetsmarknadsförsäkringars (AMF-
trygghetsförsäkring) medverkan i
administrationen av statens
personskadeförsäkring m.m. AMF:s
medverkan är reglerad i ett avtal den 11
december 1987. Utredningen om
arbetsgivaravgifter för statliga
myndigheter har föreslagit (SOU 1995:9)
att Arbetsgivarverket skall utarbeta
förslag till en försäkringslösning för
att finansiera ersättning enligt
Personskadeavtalet. Utredningen föreslår
att nuvarande kollektiva finansiering,
inkl. kostnaderna för administrationen,
upphör. Anslaget försvinner den 1
januari 1998 som en konsekvens av det
förslag som nu ligger.
Arbetsmarknadsutskottet biträder
regeringens förslag till medelsanvisning
under anslaget. Utskottet återkommer
till anslaget nedan i avsnittet Anslag
på utgiftsområde 14.
Anslaget avser utgifter för
personalpensionsförmåner, särskild
löneskatt på pensionskostnader m.m.
Personalpensionsförmånerna styrs av
kollektivavtal. Utgifterna redovisades
tidigare på inkomsttiteln Statliga
pensionsavgifter, netto, och tas fr.o.m.
budgetåret 1997 upp som ett anslag på
statsbudgeten i enlighet med principen
att redovisa statens inkomster och
utgifter brutto.
Arbetsmarknadsutskottet biträder
regeringens förslag till medelsanvisning
under anslaget. Utskottet återkommer
till anslaget nedan i avsnittet Anslag
på utgiftsområde 14.
D 4. Bidrag till förnyelsefonder på det
statligt reglerade området
1997 För 77 685
sla
g
1) Beloppen anges i tusental kr
Nämnden för statliga förnyelsefonder
finansieras med bidrag som avsätts efter
förhandlingar mellan Arbetsgivarverket
och de centrala
arbetstagarorganisationerna på det
statliga förhandlingsområdet.
Arbetsmarknadsutskottet biträder
regeringens förslag till medelsanvisning
under anslaget. Utskottets samlade
ställningstagande till anslagen på
utgiftsområde 14 återfinns nedan i
avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
Anslag på utgiftsområde 14
Arbetsmarknadsutskottet anser med
hänvisning till vad utskottet anfört
ovan att riksdagen med avslag på
motionerna enligt bilaga 2 för
budgetåret 1997 skall anvisa medel under
utgiftsområde 14 i enlighet med
Utskottets förslag till anslag, bilaga
1.
Utskottet tillstyrker vidare regeringens
förslag att finansieringen under
budgetåret 1997 av tillfälliga
personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingen och
arbetsmarknadsinstituten sker från
anslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader och inte, som
riksdagen tidigare har beslutat, från
anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.
Utskottet tillstyrker också regeringens
förslag om förlängning till den 30 juni
1997 av beslutet om bibehållna
lönebidragsnivåer för arbetshandikappade
som varit anställda mer än fyra år inom
allmännyttiga organisationer.
Utskottet anser också att riksdagen som
sin mening skall ge regeringen till
känna vad utskottet i avsnittet A 3.
särskilda åtgärder för
arbetshandikappade anfört om ett förslag
i lönebidragsfrågan före halvårsskiftet
1997.
Utskottet tillstyrker vidare att
riksdagen skall bemyndiga regeringen att
träffa överenskommelse med Finland och
Norge om verksamheten vid Stiftelsen
Utbildning Nordkalotten under åren
1997-1999.
Utskottet anser att riksdagen skall
godkänna att medlen under anslaget B 4.
Forskning och utveckling inom
arbetslivsområdet anvisas i form av ett
ram-anslag och inte som föreslagits ett
obetecknat anslag.
Utskottet tillstyrker inrättandet av det
föreslagna Institutet för utvärdering av
arbetsmarknadspolitiken och avvecklingen
av Expertgruppen för
arbetsmarknadspolitiska
utvärderingsstudier (EFA) (prop.
1996/97:5).
Utskottet anser att riksdagen som sin
mening skall ge regeringen till känna
vad utskottet ovan i avsnittet A 2.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder anfört
om volymen av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och kvalificerad
yrkesutbildning.
Utskottet anser vidare att riksdagen som
sin mening skall ge regeringen till
känna vad utskottet ovan i avsnittet B
5. Bidrag till Samhall AB anfört om
minskat besparingskrav på Samhall.
Utskottet anser slutligen att riksdagen
skall bemyndiga regeringen att för
budgetåren 1998-2001 låta staten ta på
sig ekonomiska förpliktelser i samband
med stöd till forskning som finansieras
från anslaget B 4. Forskning och
utveckling inom arbetslivsområdet. Under
budgetåret 1997 får Arbetslivsinstitutet
besluta om medel inom en total ram av
högst 150 miljoner kronor och Rådet för
arbetslivsforskning inom en total ram av
högst 160 miljoner kronor avseende den
angivna tidsperioden.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande den allmänna
inriktningen av
arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:A203, 1996/97:A211,
1996/97:A221 yrkandena 1-9 och 10
delvis, 1996/97:A223 yrkande 1,
1996/97:A228, 1996/97:A231,
1996/97:A237, 1996/97:A256,
1996/97:A257 yrkande 4, 1996/97:A261,
1996/97:A274 yrkande 12,
1996/97:A275, 1996/97:A277 yrkandena
1-4, 13, 14 och 22, 1996/97:A285,
1996/97:A293, 1996/97:A297 yrkandena
1-4, 1996/97:A304 yrkande 4,
1996/97:A305 yrkandena 1-3, 1996/97:
A306 yrkande 1, 1996/97:A710,
1996/97:A711 yrkande 1, 1996/97:
A719 yrkande 3, 1996/97:Fi212
yrkandena 20-23, 1996/97:U515 yrkande
27, 1996/97:N212 yrkande 2 samt
1996/97:N270 yrkande 6,
res. 1 (m)
res. 2 (fp)
res. 3 (v)
res. 4 (mp)
res. 5 (kd)
2. beträffande nedskärningar
inom offentlig sektor
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:A214, 1996/97:A223 yrkande 2,
1996/97:A279, 1996/97:A297 yrkande
11, 1996/97:A811 och 1996/97:A814
yrkande 1,
res. 6 (kd)
3. beträffande
arbetsförmedlingsnämnderna
att riksdagen med anledning av motion
1996/97:Fi210 yrkande 4 och med
avslag på motionerna 1996/97:A220,
1996/97:A238, 1996/97:
A243, 1996/97:A244, 1996/97:A282,
1996/97:A814 yrkandena 5 och 6 och
1996/97:Fi214 yrkande 15 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. beträffande insatser på
särskilda orter
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:A233, 1996/97:A257 yrkandena
1-3, 1996/97:A267 och 1996/97:A409,
5. beträffande nordisk
arbetsmarknad
att riksdagen avslår motion
1996/97:A249,
6. beträffande EU-frågor m.m.
att riksdagen avslår motion
1996/97:A297 yrkande 15,
res. 7 (kd)
7. beträffande arbetsmarknaden
för ungdomar
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:A221 yrkande 15, 1996/97:
A305 yrkande 14 och 1996/97:Ub246
yrkande 5,
res. 8 (fp)
res. 9 (v)
8. beträffande kvinnors
arbetsmarknad
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:A221 yrkande 10 delvis,
1996/97:A252 och 1996/97:A807 yrkande
1,
res. 10 (fp)
9. beträffande invandrares
arbetsmarknad
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:A227, 1996/97:A250 yrkande 2,
1996/97:Sf613 yrkande 4,
1996/97:Sf632 yrkande 7 och
1996/97:Ub247 yrkandena 7 och 8,
10. beträffande
invandrarkvinnornas situation
att riksdagen med anledning av motion
1996/97:A250 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
11. beträffande arbetsmarknaden
för akademiker m.fl.
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:A201, 1996/97:A248 och
1996/97:A259,
res. 11 (fp)
12. beträffande ekonomiska
frizoner
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:A253, 1996/97:A268,
1996/97:A276 och 1996/97:Fi207
yrkandena 6 och 7,
res. 12 (m)
res. 13 (mp)
13. beträffande volymangivelse i
intervall för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder m.m.
att riksdagen avslår motion
1996/97:A297 yrkandena 5 och 6,
res. 14 (kd)
14. beträffande möjligheten att
prioritera ombyggnadsstöd till
Landsarkivet i Göteborg
att riksdagen avslår motion
1996/97:A269,
15. beträffande utvärdering av
arbetslivsutveckling
att riksdagen avslår motion
1996/97:A221 yrkande 13,
res. 15 (fp)
16. beträffande
förhandlingsskyldighet vid
arbetsplatsintroduktion m.m.
att riksdagen avslår motion
1996/97:A301 yrkandena 1 och 2
delvis,
17. beträffande den kooperativa
företagsformen och starta-eget-
bidrag
att riksdagen avslår motion
1996/97:A283,
18. beträffande upphandling av
arbetsmarknadsutbildning
att riksdagen avslår motion
1996/97:A819 yrkande 8,
19. beträffande vikten av att
etgärden OTA utvecklas m.m.
att riksdagen avslår motion
1996/97:A234 yrkandena 1 och 2,
20. beträffande en tillfällig
pension för personer över 60 år
att riksdagen avslår motion
1996/97:A281,
21. beträffande en utredning om
sabbatsår
att riksdagen avslår motion
1996/97:A703,
22. beträffande Rådet för
arbetslivsforsknings stöd till
arbetsmarknadspolitisk forskning
att riksdagen med bifall till
proposition 1996/97:5 i motsvarande
del och med avslag på motion
1996/97:Ub411 yrkande 9 godkänner den
föreslagna inriktningen avseende
Rådet för arbetslivsforsknings stöd
till arbetsmarknadspolitisk
forskning,
res. 16 (m) -
delvis
23. beträffande oberoendet för
Institutet för arbetsmarknadspolitisk
utvärdering m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:A277 yrkande 21 och
1996/97:Ub7 yrkande 7,
res. 16 (m) -
delvis
24. beträffande komplettering av
arbetslivsforskningens inriktning
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:A305 yrkande 19 och
1996/97:Ub7 yrkande 8,
res. 17 (v)
25. beträffande rehabilitering
av förtidspensionerade och
långtidssjukskrivna
att riksdagen avslår motion
1996/97:A277 yrkande 19,
26. beträffande
företagshälsovård
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:A213, 1996/97:A218,
1996/97:A720, 1996/97:So277 yrkande
42 och 1996/97:So672 yrkande 3,
27. beträffande regionala
skyddsombud
att riksdagen avslår motion
1996/97:A721,
28. beträffande övriga
arbetslivsfrågor
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:A235, 1996/97:A714 och
1996/97:So279 yrkande 3,
res. 18 (mp)
29. beträffande lönebidrag till
icke arbetshandikappade
att riksdagen lämnar motion
1996/97:A221 yrkande 18 utan vidare
åtgärd,
res. 19 (fp)
30. beträffande förslag om hur
de lönebidragsanställdas situation
skall kunna stärkas
att riksdagen avslår motion
1996/97:A273 yrkande 1,
res. 20 (mp)
31. beträffande lönebidrag för
redan anställda
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:A300,
32. beträffande tillkännagivande
om följdverkningar av
besparingskraven på Samhall AB
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:A217 och 1996/97:A236 yrkande
1,
33. beträffande
Samhallkoncernens effekter på
marknaden och samhällsekonomin
att riksdagen avslår motion
1996/97:A266,
34. beträffande anslag för
budgetåret 1997
att riksdagen
a) med bifall till proposition
1996/97:1 Utgiftsområde 14 i
motsvarande del godkänner att
finansieringen under 1997 av
tillfälliga personalförstärkningar
vid arbetsförmedlingen och
arbetsmarknadsinstituten sker från
anslaget Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader och inte från
anslaget Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder,
b) dels med bifall till proposition
1996/97:1 Utgiftsområde 14 i
motsvarande del godkänner vad
regeringen anfört om bibehållna
lönebidragsnivåer för
arbetshandikappade anställda inom
allmännyttiga organisationer,
dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om
ett förslag i lönebidragsfrågan före
halvårsskiftet 1997,
c) med bifall till proposition
1996/97:1 Utgiftsområde 14 i
motsvarande del bemyndigar regeringen
att träffa överenskommelse med
Finland och Norge om verksamheten vid
Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
under åren 1997-1999,
d) med bifall till proposition
1996/97:5 i motsvarande del godkänner
inrättandet av Institutet för
utvärdering av
arbetsmarknadspolitiken och
avvecklingen av Expertgruppen för
arbetsmarknadspolitiska
utvärderingsstudier (EFA),
e) som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om volymen
av arbetsmarknadspolitiska åtgärder
och kvalificerad yrkesutbildning,
f) som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om
ytterligare medel till Samhall,
g) bemyndigar regeringen att för
budgetåren 1998-2001 låta staten ta
på sig ekonomiska förpliktelser i
samband med stöd till forskning som
finansieras från anslaget B 4.
Forskning och utveckling inom
arbetslivsområdet; under budgetåret
1997 får Arbetslivsinstitutet besluta
om medel inom en total ram av högst
150 000 000 kr och Rådet för
arbetslivsforskning inom en total ram
av högst 160 000 000 kr avseende den
angivna tidsperioden,
h) godkänner att medlen under
anslaget B 4. Forskning och
utveckling inom arbetslivsområdet
anvisas i form av ett ramanslag och
inte som föreslagits i propositionen
ett obetecknat anslag,
i) med anledning av proposition
1996/97:1 utgiftsområde 14 i
motsvarande del anvisar medel i
enlighet med vad utskottet anfört
(bilaga 1),
j) avslår de i bilaga 2 upptagna
motionsyrkandena.
res. 21 (fp)
res. 22 (mp)
Stockholm den 3 december 1996
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist
(s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund
(s), Per Unckel (m), Berit Andnor (s),
Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m),
Martin Nilsson (s), Elving Andersson
(c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder
(m), Sonja Fransson (s), Hans Andersson
(v), Kristina Zakrisson (s), Christel
Anderberg (m), Barbro Johansson (mp) och
Dan Ericsson (kd).
Reservationer
1. Den allmänna inriktningen av
arbetsmarknadspolitiken (mom. 1)
Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m) och Christel Anderberg (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
i avsnittet Den allmänna inriktningen av
arbetsmarknadspolitiken under rubrikerna
Lönebildningen respektive Arbetsrätten
och sysselsättningen bort ha följande
lydelse:
Lönebildningen
Arbetsmarknadsutskottet instämmer i
Moderata samlingspartiets uppfattning i
motion A277 att lönebildningen inte
fungerar på den svenska arbetsmarknaden.
Det är viktigt att åtgärder vidtas som
främjar en angelägen löneflexibilitet.
Lönebildningen är alltför centraliserad.
En mer ändamålsenlig lönebildning är en
förutsättning för fler riktiga arbeten.
Lönesättningen skall utgå från personlig
kapacitet, kompetens, utvecklingsvilja
och arbetsinsats. En större
lönevariation ger utrymme för fler
arbeten och främjar dessutom
rörligheten.
Utskottet är starkt kritiskt till den
typ av maktutövning som regeringens
samtal med arbetsmarknadens parter om
lönebildningen innebär. Regeringens
uppgift är i stället att lägga fast
nödvändiga spelregler för parterna vad
gäller lagstiftning, t.ex. om skatterna.
En förändrad och moderniserad arbetsrätt
är också en viktig förutsättning för att
komma till rätta med de problem som
föreligger kring lönebildningen. Dagens
regelverk på arbetsmarknadsområdet
medför en ojämn maktbalans som lägger
hinder i vägen när man på den enskilda
arbetsplatsen önskar träffa
överenskommelse om anpassning av löner
och andra anställningsvillkor till de
lokala förhållandena.
Moderata samlingspartiet har i samband
med riksdagens pågående behandling av
regeringens proposition 1996/97:16 En
arbetsrätt för ökad tillväxt i en
reservation tillsammans med Folkpartiet
och Kristdemokraterna utvecklat en
analys av den nuvarande arbetsrättsliga
lagstiftningen och pekat på behoven av
en ny inriktning på området. Där
föreslås bl.a. att en parlamentarisk
utredning skall tillsättas. Denna skall
också sörja för att sådana
konfliktregler utformas som skapar god
balans mellan parterna. En analys bör
slutligen göras av sociala
ersättningars, skatters och
inkomstrelaterade avgifters inverkan på
lönebildningen och arbetslösheten. En
sådan analys bör presenteras för
riksdagen senast hösten 1997.
Arbetsrätten och sysselsättningen
Utskottet anser liksom Moderata
samlingspartiet att det är nödvändigt
med en fundamental förändring av
inriktningen från det kollektiva i
riktning mot det individuella om jobben
skall blir fler och välståndet högre. I
Sverige reglerar lagar och
kollektivavtal villkoren för arbetet,
ofta i minsta detalj. En avreglering
måste komma till stånd för att främja
tillväxten och därigenom nya
arbetstillfällen.
Moderata samlingspartiet har i samband
med riksdagens pågående behandling av
regeringens proposition 1996/97:16 En
arbetsrätt för ökad tillväxt, i en
reservation till
arbetsmarknadsutskottets betänkande
1996/97:AU4 tillsammans med Folkpartiet
och Kristdemokraterna, närmare utvecklat
en analys av den nuvarande
arbetsrättsliga lagstiftningen och pekat
på behoven av en ny inriktning på
området. Där föreslås bl.a. att en
parlamentarisk utredning utarbetar en
modern arbetsrätt för 2000-talet.
Utskottets utgångspunkt är att en ny
lagstiftning skall uppmuntra flexibla
lösningar. Reglerna bör också möjliggöra
att överenskommelser kan träffas på alla
arbetsplatser oavsett om arbetsgivaren
är bunden av kollektivavtal.
I den nämnda reservationen föreslås
slutligen att den arbetsrättsliga
reglering som infördes 1994 av den
borgerliga regeringen bör återinföras i
avvaktan på utredningens förslag.
Utskottet instämmer i detta och
tillstyrker därmed motion A277 i den
berörda delen.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande den allmänna
inriktningen av
arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen med anledning av
motionerna 1996/97:A277 yrkandena 1-4
, 13, 14 och 22 och 1996/97:A304
yrkande 4 samt med avslag på
motionerna 1996/97:A203,
1996/97:A211, 1996/97:A221 yrkandena
1-9 och 10 delvis, 1996/97:A223
yrkande 1, 1996/97:A228,
1996/97:A231, 1996/97:A237,
1996/97:A256, 1996/97:A257 yrkande 4,
1996/97:A261, 1996/97:A274 yrkande
12, 1996/97:A275, 1996/97:A285,
1996/97:A293, 1996/97:A297 yrkandena
1-4, 1996/97:A305 yrkandena 1-3,
1996/97:A306 yrkande 1, 1996/97:A710,
1996/97:A711 yrkande 1, 1996/97:A719
yrkande 3, 1996/97:Fi212 yrkandena
20-23, 1996/97:U515 yrkande 27,
1996/97:N212 yrkande 2 samt
1996/97:N270 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Den allmänna inriktningen av
arbetsmarknadspolitiken (mom. 1)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
i avsnittet Arbetsmarknadsutskottets syn
på oppositionens förslag om inriktning
av politiken som börjar med En av
Folkpartiets huvudlinjer och slutar med
med regeringens politik på området
borde ha haft följande lydelse:
Politiken måste inriktas på att få fram
riktiga jobb. Målet måste vara färre
arbetslösa och fler i jobb på den
reguljära arbetsmarknaden. Detta är en
uppfattning som kommer till klart
uttryck i Folkpartiets partimotion och
som utskottet ställer sig bakom. Genom
en aktiv arbetsmarknadspolitik, ett
gynnsamt näringslivsklimat samt sunda
statsfinanser går det att uppnå det
målet. Den arbetsmarknadspolitik som i
dag förs är i alltför stor utsträckning
inriktad på att åstadkomma statistiska
och inte reella minskningar av
arbetslöshetstalen genom att öppet
arbetslösa temporärt förs över till
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I
stället är det dags att se till
arbetslöshetens bakomliggande
strukturella orsaker. Utifrån dessa
förutsättningar bör regeringen i en
särproposition våren 1997 presentera en
analys och eventuella åtgärdsförslag som
föranleds av analysen.
Genom att en aktiv arbetsmarknadspolitik
kombineras med ett gott
näringslivsklimat och sunda
statsfinanser ökar antalet riktiga jobb
samtidigt som den traditionella
arbetsmarknadspolitiken kräver mindre
resurser och anslagen till AMS kan
minskas. Ytterligare besparingar är
möjliga genom exempelvis kraftfull
decentralisering och avbyråkratisering.
Utskottet anser i likhet med Folkpartiet
att vissa medel som frigörs genom dessa
åtgärder bör användas för insatser för
handikappade.
Ett uttryck för de strukturella
förändringarna på arbetsmarknaden är att
kraven på kunskaper och personliga
färdigheter ökar.
Arbetsmarknadspolitiken måste i än högre
grad inriktas på den framväxande
arbetsmarknaden och på att underlätta
yrkesmässig och geografisk rörlighet. I
prioriteringarna måste också ingå att
bryta det traditionella könsmönstret på
arbetsmarknaden. Utskottet anser vidare
att öppenhet krävs i frågan om
arbetstidsförkortning och instämmer i
vad Sigge Godin anför i motion A710,
nämligen att en arbetstidsförkortning
inte löser den totala arbetslösheten,
men att alla vägar måste prövas.
Med hänvisning till det anförda biträder
utskottet således motion A221 i berörda
delar samt motion A710 vilket bör ges
regeringen till känna. Vidare avstyrks
övriga i sammanhanget upptagna motioner.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande den allmänna
inriktningen av
arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen med anledning av
motionerna 1996/97:A221 yrkandena 1-9
och 10 delvis och 1996/97:A710 samt
med avslag på motionerna
1996/97:A203, 1996/97:A211,
1996/97:A223 yrkande 1, 1996/97:A228,
1996/97:A231, 1996/97:A237,
1996/97:A256, 1996/97:A257 yrkande 4,
1996/97:A261, 1996/97:A274 yrkande
12, 1996/97:A275, 1996/97:A277
yrkandena 1-4, 13, 14 och 22,
1996/97:A285, 1996/97:A293,
1996/97:A297 yrkandena 1-4,
1996/97:A304 yrkande 4, 1996/97:A305
yrkandena 1-3, 1996/97:A306 yrkande
1, 1996/97:A711 yrkande 1,
1996/97:A719 yrkande 3, 1996/97:Fi212
yrkandena 20-23, 1996/97:U515 yrkande
27, 1996/97:N212 yrkande 2 samt
1996/97:N270 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. Den allmänna inriktningen av
arbetsmarknadspolitiken (mom. 1)
Hans Andersson (v) anser
dels att utskottets överväganden i
avsnitten Riksdagens beslut om
utgiftsramar och beräkning av
statsinkomsterna,
Arbetsmarknadsutskottets syn på
oppositionens förslag om inriktning av
politiken, Arbetsrätten och
sysselsättningen, Arbetstiden och syssel
sättningen, respektive utskottets
sammanfattande ställningstaganden
rörande den allmänna inriktningen av
arbetsmarknadspolitiken bort ha följande
lydelse:
Den stora bristen i regeringens politik
är att den saknar krafttag mot
arbetslösheten. Politiken leder till att
könsorättvisorna fördjupas och att de
sociala klyftorna ökar. Regeringen
kommer inte ens att nå målet om att
halvera den öppna arbetslösheten vid
sekelskiftet. Regeringen prioriterar EMU-
anpassningen framför värnandet av
välfärd och sysselsättning.
Utskottet anser liksom Vänsterpartiet
att Sverige omedelbart behöver en ny
politik som prioriterar
sysselsättningen. Det av partiet
framlagda 20-miljardersprogrammet för
nya arbeten bör förverkligas. Det består
bl.a. av ökade resurser till kommunerna,
sänkta arbetsgivaravgifter på
tjänstesektorn, sänkta egenavgifter för
egenföretagare, grönt in
vesteringsprogram, stöd till
försöksverksamhet med
arbetstidsförkortning och en mer
omfattande aktiv arbetsmarknadspolitik
med satsningar på kvinnor samt stöd till
handikappade och till
kompetensutveckling.
Arbetet är grunden för all välfärd. I
en svag ekonomi med hög arbetslöshet
minskar utrymmet för kommunerna, och
kvinnornas möjligheter till oberoende
hotas. De fackliga organisationernas
förhandlingsstyrka minskar och olika
löntagargrupper ställs mot varandra.
Regeringen har enligt utskottets mening
varit alltför passiv för att förhindra
att stora löneskillnader uppkommer. Ett
alltför stort ansvar har lagts på
parterna, inte bara för lönebildningen
utan även när det gäller arbetsrätten.
Utskottet utgår ifrån att de fackliga
organisationernas konflikträtt inte
urholkas i parternas överläggningar om
förhandlingssystemet.
Det förändringstryck som människorna
utsätts för skall inte belasta de
enskilda i form av arbetslöshet,
utslagning och minskade inkomster.
Individernas omställningskostnader skall
finansieras och bäras kollektivt. Det
finns en tendens att angripa de
arbetslösa snarare än arbetslösheten
genom marknadsliberala resonemang om
incitament.
Utskottet delar Vänsterpartiets
uppfattning att arbetsmarknadspolitiken
inte får överbelastas. Den skall bara
vara en del i en övergripande
sysselsättningspolitik. Det reguljära
arbetslivet måste ta ett större ansvar
och inte lasta över kostnaderna på stat,
kommun och landsting. Ett exempel är att
introduktionen för de nytillträdande bör
kunna klaras av arbetsgivarna själva,
där parterna genom praktikantavtal
garanterar goda villkor. Ett annat
exempel är ett system med
framtidsfonder, finansierade genom vinst
dispositioner, för att tillgodose en mer
omfattande och jämnare fördelad
kompetensutveckling i arbetslivet.
Kvalitéten i de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna blir allt sämre som en följd
av minskade resurser och större
volymkrav. Ytterligare medel borde
avsättas för otraditionella insatser för
invandrare och ungdomar. Riktade
satsningar behövs för kvinnor vars
yrkesområden har drabbats av en stark
strukturrationalisering under senare år.
Utskottet noterar med oro att
regeringens volymkrav avseende åtgärder
tycks vara beräknade utan att hänsyn
tagits till möjligheten att upprätthålla
en godtagbar kvalitet i
arbetsmarknadspolitiken. Utskottet
finner heller inget samband mellan
riksdagens operationella mål för
arbetsmarknadspolitiken och regeringens
volymkrav.
Utskottet delar regeringens uppfattning
att AMV:s verksamhetsmål borde
kompletteras med ett fjärde mål, att
bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden.
Detta skall gälla såväl horisontellt som
vertikalt och såväl vad gäller
yrkestillhörighet, befattningskategori,
löner, arbetstider som andra
arbetsvillkor.
Utskottet delar Vänsterpartiets
uppfattning att arbetsgivarnas kampanj
mot arbetsrätten bygger på ren
mytbildning. Att arbetsrätten skulle
förhindra eller försvåra nyanställningar
står i skarp kontrast till all forskning
på området. Det är i stället så att den
nya situationen på arbetsmarknaden
ställer krav på en utvidgad arbetsrätt
som skyddar arbetstagarnas behov av
trygghet och inflytande i förhållande
till nya anställningsformer och
beslutsnivåer. Det behövs också bättre
regler för att säkra jämställdheten
mellan könen i arbetslivet. Fortfarande
ligger makten kvar hos arbetsgivaren,
som ensam bestämmer när det är
arbetsbrist.
En successiv arbetstidsförkortning är
nödvändig för att öka sysselsättningen
och minska arbetslösheten. Arbetstiderna
är också en viktig fördelningsfråga.
Sverige hör till de länder i Europa som
har längst ordinarie arbetstid.
Begränsning av övertidsuttag och en
successiv arbetstidsförkortning är
vitalt för att öka sysselsättningen. Det
handlar om att stimulera
försöksverksamhet i olika branscher och
att inleda en lagstiftad arbetstidsför
kortning. Eftersom frågan rör både lag
och avtal måste parterna involveras i
detta arbete. Utskottet anser liksom
Vänsterpartiet att 2 miljarder kronor
bör avsättas för ändamålet som en del i
sysselsättningsprogrammet. Det anförda
innebär att utskottet tillstyrker
motionerna A305 och Fi212 i berörda
delar.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande den allmänna
inriktningen av
arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen med anledning av
motionerna 1996/97:A305 yrkandena
1-3 och 1996/97:Fi212 yrkandena
20-23 samt med avslag på motionerna
1996/97:A203, 1996/97:A211,
1996/97:A221 yrkandena 1-9 och 10
delvis, 1996/97:A223 yrkande 1,
1996/97:A228, 1996/97:A231,
1996/97:A237, 1996/97:A256,
1996/97:A257 yrkande 4,
1996/97:A261, 1996/97:A274 yrkande
12, 1996/97:A275, 1996/97:A277
yrkandena 1-4, 13, 14 och 22,
1996/97:A285, 1996/97:A293,
1996/97:A297 yrkandena 1-4,
1996/97:A304 yrkande 4, 1996/97:A306
yrkande 1, 1996/97:A710,
1996/97:A711 yrkande 1, 1996/97:A719
yrkande 3, 1996/97:U515 yrkande 27,
1996/97:N212 yrkande 2 samt
1996/97:N270 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. Den allmänna inriktningen av
arbetsmarknadspolitiken (mom. 1)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
i avsnittet Den allmänna inriktningen av
arbetsmarknadspolitiken under rubriken
Arbetstiden och sysselsättningen som
börjar med Utskottet vill och slutar
med berörda delar bort ha följande
lydelse:
Arbetsmarknadsutskottet instämmer i
Miljöpartiets uppfattning i motionerna
A274 och A711 som poängterar att den
enskilt viktigaste åtgärden för att
förbättra sysselsättningen är en
arbetstidsförkortning. Det är enligt
utskottets uppfattning dags att frångå
traditionella medel som ökad ekonomisk
tillväxt som ett sätt att minska
arbetslösheten. I dagens
arbetsmarknadsläge skulle en
arbetstidsförkortning i stället vara ett
verkningsfullt medel att reducera
arbetslösheten. I likhet med
Miljöpartiet i motion N270 förordar
utskottet vidare att särskilda resurser
bör avsättas för att några av
arbetslöshet hårt ansatta kommuner skall
få möjlighet att pröva nya
processinriktade metoder för att skapa
nya arbetstillfällen.
Med hänvisning till det anförda biträder
utskottet således motionerna A274, A711
och N270 i berörda delar. Utskottet
avstyrker övriga i sammanhanget upptagna
motioner.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande den allmänna
inriktningen av
arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen med anledning av
motionerna 1996/97:A274 yrkande 12,
1996/97:A711 yrkande 1 och
1996/97:N270 yrkande 6 samt med
avslag på motionerna 1996/97:A203,
1996/97:A211, 1996/97:A221 yrkandena
1-9 och 10 delvis, 1996/97:A223
yrkande 1, 1996/97:A228,
1996/97:A231, 1996/97:A237,
1996/97:A256, 1996/97:A257 yrkande 4,
1996/97:A261, 1996/97:A275, 1996/97:
A277 yrkandena 1-4, 13, 14 och 22,
1996/97:A285, 1996/97:A293,
1996/97:A297 yrkandena 1-4,
1996/97:A304 yrkande 4, 1996/97:
A305 yrkandena 1-3, 1996/97:A306
yrkande 1, 1996/97:A710, 1996/97:A719
yrkande 3, 1996/97:Fi212 yrkandena
20-23, 1996/97:U515 yrkande 27 och
1996/97:N212 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
5. Den allmänna inriktningen av
arbetsmarknadspolitiken (mom. 1)
Dan Ericsson (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande
i avsnittet Arbetsmarknadsutskottets syn
på oppositionens förslag om inriktning
av politiken, Arbetsrätten och
sysselsättningen och Lönebildningen bort
ha följande lydelse:
Arbetsmarknadsutskottet anser liksom
Kristdemokraterna i motion A297 att en
framgångsrik politik för nya arbeten
också måste inbegripa en sund
näringspolitik. Rimliga förutsättningar
måste ges för att nya företag skall
kunna startas och befintliga företag
växa. Regeringens politik har försämrat
företagsklimatet. Det är också som
framhålls i motionen nödvändigt med en
skatteväxling med sänkta skatter på
arbete. Liksom Kristdemokraterna anser
utskottet att bekämpningen av
arbetslösheten kan grunda sig på ett
program som utgår från samtliga fem
Essenpunkter. - Många beslut av
regeringen har slagit hårt
regionalpolitiskt. I stället för
flyttlasspolitik behövs en
regionalpolitisk helhetssyn på närings-
och arbetsmarknadspolitiken. - En aldrig
så stor satsning på
arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan
inte ersätta de arbetstillfällen som kan
skapas med riktiga förutsättningar för
framför allt den privata sektorn.
Arbetsmarknadspolitiken måste reformeras
och stimulera rörlighet och samhällets
strukturomvandling. Den måste som
framhålls av Kristdemokraterna utgå från
subsidiaritetsprincipen.
Arbetsmarknadsområdet är i dag
genomreglerat. En omprövning måste ske.
- För att förhindra långtidsarbetslöshet
krävs insatser i form av
kompetenshöjning och särskilda projekt.
Ungdomsarbetslösheten bör motarbetas med
lägre ingångslöner och ett nytt
lärlingssystem. Utskottet anser liksom
Kristdemokraterna att målet måste vara
att halvera den totala arbetslösheten
till år 2000.
Lönebildningen
Flexibiliteten i lönesättningen för
ungdomar måste öka. Som framhålls skulle
en lägre ingångslön kunna vara ett
verksamt sätt att få flera unga i
arbete. Om det inte blir löst
avtalsvägen bör enligt utskottets mening
lagstiftning övervägas.
Arbetstiden och sysselsättningen
Utskottet anser liksom Kristdemokraterna
att det är önskvärt med fler projekt och
försök med förkortad arbetstid och
arbetsdelning i offentlig sektor. Man
bör ta fasta på partiets förslag om ett
särskilt stimulansstöd till verksamheter
inom offentlig sektor som prövar
arbetsdelning för att få fler i arbete.
Finansiering bör ske inom ramen för de
särskilda insatserna för omstrukturering
i den kommunala verksamheten.
Det anförda innebär att utskottet
tillstyrker motionerna A297 och U515 i
berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande den allmänna
inriktningen av
arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen med anledning av
motionerna 1996/97:A297 yrkandena
1-4 och 1996/97:U515 yrkande 27 samt
med avslag på motionerna
1996/97:A203, 1996/97:A211,
1996/97:A221 yrkandena 1-9 och 10
delvis, 1996/97:A223 yrkande 1,
1996/97:A228, 1996/97:A231,
1996/97:A237, 1996/97:A256,
1996/97:A257 yrkande 4, 1996/97:
A261, 1996/97:A274 yrkande 12,
1996/97:A275, 1996/97:A277 yrkandena
1-4, 13, 14 och 22, 1996/97:A285,
1996/97:A293, 1996/97:
A304 yrkande 4, 1996/97:A305
yrkandena 1-3, 1996/97:A306 yrkande
1, 1996/97:A710, 1996/97:A711 yrkande
1, 1996/97:A719 yrkande 3,
1996/97:Fi212 yrkandena 20-23,
1996/97:N212 yrkande 2 samt
1996/97:N270 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
6. Nedskärningar inom offentlig sektor
(mom. 2)
Dan Ericsson (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande
under rubriken Nedskärningar inom
offentlig sektor - Arbetsmarknadsmedel
som börjar med Utskottet kan och
slutar med och A814 bort ha följande
lydelse:
Arbetsmarknadsutskottet anser liksom
Kristdemokraterna i motion A297 att man
i stället för att upprätta särskilda
arbetslag som t.ex. OTA - som ägnar
sig åt verksamhet som enligt
kommunernas, landstingens och statens
synsätt egentligen är obehövlig - bör
säkerställa resurser för kommuner och
landsting så att man kan upprätthålla en
god personalbemanning inom prioriterade
områden som vård och omsorg och på så
sätt förhindra arbetslöshet för de 30
000 personer som regeringen räknar med
skall friställas under de närmaste åren.
Av Kristdemokraternas samlade
finanspolitik framgår att kommuner och
landsting skall tillföras ytterligare
6,5 miljarder kronor. En sådan politik
skulle enligt utskottets mening kunna
säkerställa god kvalitet i vård och
omsorg samt bidra till att bibehålla
personal inom dessa sektorer. Ett sätt
att ytterligare förhindra uppsägningar
är att med särskilda utbildnings- och
kompetenshöjande insatser låta
länsarbetsnämnderna skriva avtal med
kommunerna och landstingen om sådana
åtgärder när alternativet är öppen
arbetslöshet. Det anförda innebär att
arbetsmarknadsutskottet tillstyrker
motionen i den berörda delen.
dels att utskottets hemställan under 2
bort ha följande lydelse:
2. beträffande nedskärningar inom
offentlig sektor
att riksdagen med anledning av motion
1996/97:A297 yrkande 11 samt med
avslag på motionerna 1996/97:A214,
1996/97:A223 yrkande 2, 1996/97:A279,
1996/97:A811 och 1996/97:A814 yrkande
1,
7. EU-frågor m.m. (mom. 6)
Dan Ericsson (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande
i avsnittet EU-frågor m.m. som börjar
med Med anledning och slutar med
(yrk. 15) bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening behövs, såsom
påpekas i Kristdemokraternas motion
A297, åtgärder såväl på utbuds- och
efterfrågesidan som i
arbetsmarknadspolitik och utbildning i
EU-arbetet för att bekämpa
arbetslösheten. Man bör dock betona
vikten av åtgärder på skatteområdet,
flexiblare arbetsrätt och arbetstider
och en fortsatt aktiv
arbetsmarknadspolitik. Sverige bör inta
en mer aktiv roll i debatten när det
gäller åtgärder på efterfrågesidan,
eftersom man på senare tid varit
tvehågsen inför sådana insatser. Det som
utskottet nu anfört om regeringens
agerande i arbetsmarknadsfrågor inom EU
bör ges regeringen till känna (yrk. 15).
dels att utskottets hemställan under 6
bort ha följande lydelse:
6. beträffande EU-frågor m.m.
att riksdagen med anledning av motion
1996/97:A297 yrkande 15 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
8. Arbetsmarknaden för ungdomar (mom. 7)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
i avsnittet Arbetsmarknaden för vissa
grupper som börjar med
Arbetsmarknadsutskottet har och slutar
med avstyrks därmed bort ha följande
lydelse:
Vad ungdomar framför allt behöver är
att få in en fot på arbetsmarknaden.
Genom att utforma politiken så att fler
företag skapas kan också ungdomarnas
möjligheter att få arbete eller praktik
vka. I enlighet med Folkpartiets
uppfattning i motion A221 (yrk. 15)
anser utskottet att bättre
förutsättningar för företagande i
kombination med andra reformer såsom en
moderniserad arbetsrätt ökar de ungas
möjligheter på arbetsmarknaden.
Samtidigt som de föreslagna reformerna
genomförs skall det dock även
fortsättningsvis finnas
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och
utbildning som är anpassade till
ungdomar och deras behov. Utskottet
stöder Folkpartiets uppfattning när det
gäller insatser för ungdomar och anser
att detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7
bort ha följande lydelse:
7. beträffande arbetsmarknaden för
ungdomar
att riksdagen med anledning av motion
1996/97:A221 yrkande 15 och med
avslag på motionerna 1996/97:A305
yrkande 14, och 1996/97:Ub246 yrkande
5 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
9. Arbetsmarknaden för ungdomar (mom. 7)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
i avsnittet Arbetsmarknaden för vissa
grupper som börjar med
Arbetsmarknadsutskottet har och slutar
med utgiftsområde 14 bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar Vänsterpartiets
uppfattning i motion A305 (yrk. 14) att
obligatoriska praktikplatser bör införas
på medelstora och stora företag inom
näringslivet. Det skulle kunna innebära
att ca 50 000 praktikplatser tillskapas
för ungdomar och invandrare.
Praktikplatserna ger både praktik och
kompetenshöjning. Villkoren skall
regleras genom praktikantavtal mellan
arbetsmarknadens parter. Systemet
innebär att produktionen får både ett
ekonomiskt och ett praktiskt ansvar för
ungdomars och invandrares sysselsättning
och framtida möjligheter på
arbetsmarknaden. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet har vidare i motion Ub246
(yrk. 5) föreslagit att en
parlamentarisk utredning tillsätts med
uppdrag att se över ersättningarna till
ungdomar som är öppet arbetslösa och i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, i
syfte att ta fram förslag till ett
system som garanterar alla ungdomar rätt
till egen försörjning. Utskottet delar
Vänsterpartiets uppfattning att en sådan
utredning bör tillsättas. Vad utskottet
anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7
bort ha följande lydelse:
7. beträffande arbetsmarknaden för
ungdomar
att riksdagen med anledning av
motionerna 1996/97:A305 yrkande 14
och 1996/97:Ub246 yrkande 5 och med
avslag på motion 1996/97:A221 yrkande
15 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
10. Kvinnors arbetsmarknad (mom. 8)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
i avsnittet Arbetsmarknaden för vissa
grupper som börjar med
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar
och slutar med avstyrks således bort
ha följande lydelse:
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar i
likhet med vad som sägs i Folkpartiets
motion A221 (yrk. 10) att kvinnor har
under de senaste decennierna undan för
undan stärkt sin ställning på
arbetsmarknaden. Denna förstärkning har
fortsatt även på 1990-talet. Under den
djupa konjunkturnedgången i början av
1990-talet var det männen som drabbades
hårdast av arbetslöshet. Denna
utveckling har enligt utskottets mening
nu vänt i takt med att neddragningar i
den offentliga sektorn har skett. Nu är
kvinnors arbetslöshet på väg att bli
större än männens. Regeringen uppdrog i
våras åt Riksrevisionsverket (RRV) att
göra en översyn av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ur
ett jämställdhetsperspektiv. Detta är
bra och viktigt då det ökar
möjligheterna för att
arbetsmarknadspolitiken kan möta
kvinnors behov av aktiva åtgärder på ett
rimligt sätt. Enligt utskottets mening
krävs nu konkreta åtgärder som ökar
arbetslösa kvinnors möjligheter att
finna nya jobb. I propositionen säger
sig visserligen regeringen vara djupt
bekymrad över den ökade arbetslösheten
bland kvinnor. Några förslag om hur man
skall bekämpa kvinnors arbetslöshet
framförs dessvärre inte. I motion A263
av Siri Dannaeus m.fl. (fp) ges
konstruktiva uppslag hur
kvinnodominerade yrken t.ex. inom
barnomsorg och skola skall kunna få en
starkare manlig influens. Det är enligt
utskottets mening viktigare än någonsin
att bryta det traditionella könsmönstret
på arbetsmarknaden så att kvinnor söker
sig till traditionella mansdominerade
yrken och vice versa. Utskottet anser
att regeringen bör återkomma till
riksdagen med en konkret plan om hur man
avser att bryta det traditionella
könsmönstret. Detta bör riksdagen med
anledning av motion A221 i berörd del
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8
bort ha följande lydelse:
8. beträffande kvinnors
arbetsmarknad
att riksdagen med anledning av motion
1996/97:A221 yrkande 10 delvis och
med avslag på motionerna 1996/97:A252
och 1996/97:A807 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
11. Arbetsmarknaden för akademiker m.fl.
(mom. 11)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
i avsnittet Arbetsmarknaden för vissa
grupper som börjar med
Arbetsmarknadsutskottet delar och
slutar med motion 201 bort ha följande
lydelse:
Landets arbetslösa akademiker besitter
enligt utskottets uppfattning en
kompetens som inte utnyttjas. Detta
leder till ett oförsvarligt slöseri ur
såväl utbildningsekonomisk som
privatekonomisk och samhällsekonomisk
synvinkel. Satsningar på den strategiska
grupp som de arbetslösa akademikerna
utgör kan indirekt medföra att många
andra arbetslösa får arbete. För att ta
till vara de kvalifikationer som de
arbetslösa akademikerna besitter bör
dels åtgärder kunna föreslås redan nu,
dels bör regeringen ingående analysera
gruppens situation och föreslå
åtgärdsförbättringar. Detta bör
riksdagen med anledning av motion A201
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11
bort ha följande lydelse:
11. beträffande arbetsmarknaden för
akademiker m.fl.
att riksdagen med anledning av motion
1996/97:A201 och med avslag på
motionerna 1996/97:A248 och
1996/97:A259 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
12. Ekonomiska frizoner (mom. 12)
Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m) och Christel Anderberg (m)
anser
dels att utskottets yttrande i avsnittet
Ekonomiska frizoner som börjar med
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar
och slutar med motion A276 bort ha
följande lydelse:
Enligt arbetsmarknadsutskottets
uppfattning finns det såsom framhävs i
motion Fi207 skäl som talar för
införande av ekonomiska frizoner.
Frizoner kan vara ett led i arbetet mot
social segregation. Frizoner kan
motverka de problem som präglar hela det
svenska samhället till följd av höga
skatter, alltför litet utrymme för
företagande och för den enskildes
valfrihet samt ett undanträngt civilt
samhälle. Frizoner kan dessutom motverka
en destruktiv social utveckling som äger
rum i vissa bostadsområden och
kommundelar. Utskottet anser att
formerna för hur frizoner skulle kunna
bryta de nuvarande
segregationstendenserna i det svenska
samhället bör utvecklas. Vad utskottet
anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12
bort ha följande lydelse:
12. beträffande ekonomiska frizoner
att riksdagen med anledning av motion
1996/97:Fi207 yrkandena 6 och 7 och
med avslag på motionerna
1996/97:A253, 1996/97:A268 och
1996/97:A276 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
13. Ekonomiska frizoner (mom. 12)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
i avsnittet Ekonomiska frizoner m.m. som
börjar med Arbetsmarknadsutskottet
konstaterar och slutar med motion
A276 bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det behövs
nyskapande åtgärder för att få ner
arbetslösheten. I motion A276 föreslår
Miljöpartiet att försöksverksamhet med
sänkt arbetstid, skatteväxling,
sabbatsår enligt dansk förebild samt
lärlingsutbildning enligt tysk modell
bör bedrivas i en del av landet -
Uppsala län och kommun. Utskottet anser
att förslaget skall prövas. I Uppsala
kommun bör arbetstiden kunna sänkas,
skatteväxling införas så att det blir
billigare att anställa och dyrare att
förstöra miljön samt nya typer av
arbetsmarknads- och utbildningspolitiska
åtgärder prövas. Vad utskottet anfört
bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12
bort ha följande lydelse:
12. beträffande ekonomiska frizoner
att riksdagen med anledning av motion
1996/97:A276 och med avslag på
motionerna 1996/97:A253,
1996/97:A268 och 1996/97:Fi207
yrkandena 6 och 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
14. Volymangivelse i intervall för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m.
(mom. 13)
Dan Ericsson (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande
i avsnittet Omfattningen och
inriktningen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
budgetåret 1997 som börjar med
Utskottet tar och slutar med till
känna bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att oavsett hur
omfattande de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna än blir kan och skall de
aldrig ersätta de arbetstillfällen som
med rätta förutsättningar kan och måste
skapas inom främst den privata sektorn.
Utskottet anser också att de förslag
Kristdemokraterna har lagt fram vid
behandlingen av den ekonomiska politiken
och budgetpolitiken ger goda
förutsättningar för nya jobb. När det
gäller omfattningen och inriktningen av
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
budgetåret 1997 förordar utskottet att
volymen på åtgärderna fastställs som ett
intervall i stället för som nu är fallet
i form av ett fixt tal. Utskottet
föreslår ett intervall för 1997 på
170 000-230 000 åtgärdsplatser. Det är
enligt utskottets mening angeläget att
kostnadseffektiviteten hos de olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
redovisas på ett sådant sätt att det
framgår i vilken utsträckning deltagande
i en åtgärd leder till reguljärt arbete.
dels att utskottets hemställan under 13
bort ha följande lydelse:
13. beträffande volymangivelse i
intervall för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder m.m.
att riksdagen med anledning av motion
1996/97:A297 yrkandena 5 och 6 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
15. Utvärdering av arbetslivsutveckling
(mom. 15)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
i avsnittet Arbetslivsutveckling som
börjar med Vad sedan och slutar med
berörda delar bort ha följande
lydelse:
Utskottet instämmer i Folkpartiets
uppfattning i motion A221 (yrk. 13) att
en utvärdering av ALU bör göras eftersom
åtgärden har funnits under en längre
tid. Detta bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna. risken är stor
att ALU-projekt tränger ut på ordinarie
arbetsmarknad om det får pågå under
alltför lång tid.
dels att utskottets hemställan under 15
bort ha följande lydelse:
15. beträffande utvärdering av
arbetslivsutveckling
att riksdagen med anledning av motion
1996/97:A221 yrkande 13 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
16. Rådet för arbetslivsforsknings stöd
till arbetsmarknadspolitisk forskning
och oberoendet för Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering m.m.
(mom. 22 och 23)
Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m) och Christel Anderberg (m)
anser
dels att utskottets yttrande i avsnittet
Arbetsmarknadspolitisk forskning och
utveckling under rubriken Proposition
1996/97:5 Forskning och utveckling bort
ha följande lydelse:
Det är enligt utskottets mening
angeläget att betona att den forsknings-
och utvärderingsverksamhet som det nya
institutet skall bedriva måste utföras
helt självständigt i förhållande till
ansvariga departement och myndigheter.
Arbetsmarknadsutskottet instämmer
således i Moderata samlingspartiets
uppfattning i motionerna A277 och Ub7
att det föreslagna Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering måste
ges en fristående ställning eller
inordnas i ett universitet. Vad
utskottet anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Utskottet avvisar i likhet med Moderata
samlingspartiet i motion Ub411 förslaget
om inriktningen avseende Rådet för
arbetslivsforsknings stöd till
arbetsmarknadspolitisk forskning.
dels att utskottets hemställan under 22
bort ha följande lydelse:
22. beträffande Rådet för
arbetslivsforsknings stöd till
arbetsmarknadspolitisk forskning
att riksdagen med bifall till motion
1996/97:Ub411 yrkande 9 avslår
proposition 1996/97:5 i motsvarande
del och som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 23
bort ha följande lydelse:
23. beträffande oberoendet för
Institutet för arbetsmarknadspolitisk
utvärdering m.m.
att riksdagen med bifall till
motionerna 1996/97:A277 yrkande 21
och 1996/97:Ub7 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
17. Komplettering av
arbetslivsforskningens inriktning
(mom. 24)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
i avsnittet Forskning och utveckling på
arbetslivsområdet som börjar med
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar
och slutar med motsvarande delar bort
ha följande lydelse:
Arbetslivsforskningens föreslagna
inriktning bör kompletteras med en rad
angelägna frågor, exempelvis
arbetslivets demokratiproblem, det
finansiella ansvaret för åtgärder i
arbetslivet, arbetstiderna och kriterier
för könsneutrala arbetsvärderingssystem.
Arbetsmarknadsutskottet instämmer härmed
i de förslag som har förts fram av
Vänsterpartiet i motionerna A305 (yrk.
19) och Ub7 (yrk. 8). I fokus för
arbetslivsforskningen bör arbetslivets
demokratiproblem stå.
Arbetstidsforskning bör vara ett
högprioriterat område. Ett annat viktigt
forskningsområde är arbetsgivarens
sociala och finansiella ansvar i ett
föränderligt arbetsliv. Här återfinns
angelägna frågor som kostnadsansvaret
vid rehabilitering av arbetsskadade,
anpassning av arbetsplatser för personer
med funktionshinder, inrättande av
praktikplatser för nytillträdande på
arbetsmarknaden och system för
kompetensutveckling i arbetslivet.
Ytterligare ett angeläget område gäller
könsneutrala system för arbetsvärdering.
Genom könsneutral arbetsvärdering
underlättas utvecklingen av en modern
arbetsorganisation liksom jämlikhet och
jämställdhet i arbetslivet. Utskottet
anser att de synpunkter på
arbetslivsforskningens inriktning som
här har redovisats bör ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 24
bort ha följande lydelse:
24. beträffande komplettering av
arbetslivsforskningens inriktning
att riksdagen med anledning av bifall
till motionerna 1996/97:A305 yrkande
19 och 1996/97:Ub7 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
18. Övriga arbetslivsfrågor (mom. 28)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
i avsnittet Övriga arbetslivsfrågor som
börjar med Arbetsmarknadsutskottet
anser och slutar med berörd del bort
ha följande lydelse:
Arbetsmiljölagens tillämpningsområde
har successivt utökats och omfattar nu
bl.a. elever från grundskolans årskurs
1. I likhet med motionärerna i A714
anser utskottet att ytterligare ett steg
nu bör tas genom att göra
arbetsmiljölagen tillämplig på barn i
förskolan. Utskottet anser att detta bör
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 28
bort ha följande lydelse:
28. beträffande övriga
arbetslivsfrågor
att riksdagen med anledning av
motionerna 1996/97:A714 och
1996/97:So279 yrkande 3 och med
avslag på motion 1996/97:A235 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
19. Lönebidrag till icke
arbetshandikappade (mom. 29)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
i avsnittet Lönebidrag för icke
arbetshandikappade som börjar med Vad
utskottet och slutar med vidare
åtgärd bort ha följande lydelse:
Arbetslösheten stiger också bland de
arbetshandikappade. Det är därför
viktigt att lönebidragsanställningar i
största möjliga utsträckning måste vara
en åtgärd för arbetshandikappade.
Arbetsmarknadsutskottet instämmer i
Folkpartiets yrkande i motion A221 i
denna del. Vad utskottet anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 29
bort ha följande lydelse:
29. beträffande lönebidrag till icke
arbetshandikappade
att riksdagen med anledning av motion
1996/97:A221 yrkande 18 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
20. Förslag om hur de
lönebidragsanställdas situation skall
kunna stärkas (mom. 30)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
i avsnittet Övriga lönebidragsfrågor som
börjar med Arbetsmarknadsutskottet
bedömer och slutar med pågående
Losamutredningen bort ha följande
lydelse:
När det gäller Miljöpartiets motion
A273 instämmer utskottet i att det är
angeläget att förslag utarbetas om hur
de lönebidragsanställdas situation skall
kunna stärkas och utvecklas. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med ett
förslag i frågan. Vad utskottet anfört
bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 30
bort ha följande lydelse:
30. beträffande förslag om hur de
lönebidragsanställdas situation skall
kunna stärkas
att riksdagen med anledning av motion
1996/97:A273 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
21. Anslag för budgetåret 1997 (mom. 34)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att utskottets yttrande i avsnittet
Arbetsmarknaden för Kvinnor bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med
Folkpartiet liberalerna i motion A221
(yrk. 16) att det är angeläget att fler
kvinnor får möjlighet att starta
företag. I dag utgår starta-eget-
bidrag/aktivitetsstöd till kvinnor som
har varit anställda inom offentlig
sektor. Sådant stöd bör kunna utgå till
alla kvinnor som är långtidsarbetslösa
och inte enbart till dem som har varit
anställda inom offentlig sektor.
dels att utskottets yttrande i avsnittet
A 1. Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar Folkpartiets
uppfattning i motion A221 (yrk. 20
delvis) att lönebidragsmedlen för 1997
bör förstärkas med ytterligare 200
miljoner kronor. Medlen bör överföras
från anslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader till anslaget A 3.
Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade.
Arbetslinjen måste gälla även för
handikappade. Att få utföra ett
efterfrågat arbete har utomordentligt
stor betydelse för livskvaliteten. Även
i fortsättningen måste de
arbetshandikappade få ett välbehövligt
stöd så att förtidspensioneringar i
största möjliga utsträckning kan
undvikas.
dels att utskottets yttrande i avsnittet
Arbetslivsutveckling (ALU), såvitt
gäller regelverket för åtgärden, bort
ha följande lydelse:
Arbetslivsutveckling är en åtgärd som
har visat sig vara smidig och flexibel
att tillgripa i sista hand när andra
åtgärder har prövats. Som framgår av
utskottsbetänkandets inledande
bakgrundsbeskrivning finns möjligheter
att anvisa arbetslivsutveckling på ett
mer obundet sätt i de kommuner som
bedriver försöksverksamhet med lokal
samverkan inom arbetsmarknadspolitiken.
Utskottet anser i likhet med Folkpartiet
i motion A221 (yrk. 12) att det innebär
risk för undanträngning av
arbetstillfällen från den ordinarie
arbetsmarknaden om ALU-projekt får pågå
under lång tid. Regelverket kring ALU
bör därför återställas till vad som
gällde före den 1 juli 1996, vilket bör
ges regeringen till känna.
dels att utskottets yttrande i avsnittet
Arbetsmarknadsutbildning bort ha
följande lydelse:
Utskottet förordar i enlighet med
Folkpartiets förslag i motion A221 (yrk.
11) en fortsatt förändring av
arbetsmarknadsutbildningen så att den
inriktas på framtidens och inte på
gårdagens arbetsmarknad. Utgångspunkten
för dagens arbetsmarknadsutbildning är
ofta att man skall sysselsätta ett stort
antal arbetslösa. Utskottet instämmer i
Folkpartiets uppfattning att antalet
personer i arbetsmarknadsutbildning inte
får bli så stort att utbildningens
kvalitet äventyras. Ett tillkännagivande
är enligt utskottets uppfattning
motiverat för att uppnå den önskvärda
kvalitetshöjningen.
dels att utskottets yttrande i avsnittet
Medelsanvisning på anslaget A 2.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bort ha
följande lydelse:
Utskottet förordar i likhet med
Folkpartiet i motion A221 (yrk. 20
delvis) att den traditionella
arbetsmarknadspolitiken bör genomföras
med något mindre resurser. Detta kan
åstadkommas genom en förändrad
arbetsmarknadspolitik som leder till
fler arbeten så att behovet av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder
minskar. Den förändringen bör enligt
utskottets mening vara så inriktad att
den underlättar för nya företag att
snabbt rekrytera arbetskraft.
Besparingar kan även uppnås genom en
kraftfull decentralisering och
avbyråkratisering av upphandlingen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna samt
en strävan att där det är möjligt och
lämpligt välja billigare åtgärder
framför dyrare. Utskottet delar
Folkpartiets bedömning att sådana
förändringar kan leda till besparingar
med 5 800 miljoner kr. Härav skall
enligt utskottet 50 miljoner kr
tillföras anslaget B 5. Bidrag till
Samhall AB.
dels att utskottets yttrande i avsnittet
Inriktningen av arbetslivspolitiken
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den bedömning av de
arbetshandikappades situation som görs i
Folkpartiets motion A221 (yrk. 17).
Arbetslinjen måste gälla även för denna
grupp. Att få utföra ett efterfrågat
arbete har utomordentligt stor betydelse
för livskvaliteten. Även i
fortsättningen måste de
arbetshandikappade få ett välbehövligt
stöd så att förtidspensioneringar i
största möjliga utsträckning kan
undvikas. De statliga insatserna för
arbetshandikappade måste prioriteras.
Denna uppfattning bör ges regeringen
till känna.
dels att utskottets yttrande i avsnittet
Medelsanvisning på anslaget A 3.
Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar den uppfattning
Folkpartiet för fram i motion A221 (yrk.
20 delvis) att det är viktigt att de
arbetshandikappade även i fortsättningen
får ett välbehövligt stöd. Därför vill
vi öka insatserna för denna grupp.
Utskottet anser därför att riksdagen
skall anslå 200 miljoner kronor extra
till lönebidragen jämfört med
utskottsmajoritetens förslag.
dels att utskottets hemställan under 34
bort ha följande lydelse:
34. beträffande anslag för
budgetåret 1997
att riksdagen
a)-e) = utskottet,
f) med anledning av motion
1996/97:A221 i motsvarande del som
sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ytterligare
medel till Samhall,
g)-h) = utskottet,
i) med anledning av motion
1996/97:A221 yrkande 20 och
proposition 1996/97:1 Utgiftsområde
14 i motsvarande del anvisar medel i
enlighet med vad som framgår av
bilaga 1,
j) dels med anledning av motion
1996/97:A221yrkande 16 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om Arbetsmarknaden
för kvinnor,
dels med anledning av motion
1996/97:A221 yrkande 20 delvis som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om anslaget A 1.
Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader,
dels med anledning av motion
1996/97:A221 yrkande 12 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om
Arbetslivsutveckling (ALU), såvitt
gäller regelverket för åtgärden,
dels med anledning av motion
1996/97:A221 yrkande 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om
Arbetsmarknadsutbildning,
dels med anledning av motion
1996/97:A221 yrkande 20 delvis som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om
Medelsanvisning på anslaget A 2.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
dels med anledning av motion
1996/97:A221 yrkande 17 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om Inriktningen av
arbetslivspolitiken,
dels med anledning av motion
1996/97:A221 yrkande 20 delvis som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om
Medelsanvisning på anslaget A 3.
Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade,
dels avslår övriga i bilaga 2
upptagna motionsyrkanden,
22. Anslag för budgetåret 1997 (mom. 34)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att utskottets yttrande i avsnittet
Arbetsmarknaden för ungdomar bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser det angeläget att
förbättra ungdomarnas arbetsmarknad.
Regeringen bör i enlighet med vad som
framförs i Miljöpartiets motion A303 få
i uppdrag att presentera förslag till
åtgärder för att förbättra situationen
för ungdomar när det gäller utbildning
och arbetsmarknad i län som är särskilt
drabbade av ungdomsarbetslöshet,
däribland Sörmlands län. Ett lärocenter
för vidareutbildning bör enligt
utskottets mening förläggas till Flens
kommun. Vad utskottet anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets yttrande i avsnittet
Omfattningen och inriktningen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
budgetåret 1997 bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att det bör avsättas
medel hos länsarbetsnämnderna till
kollektivverkstädernas praktiska
vidareutbildning av konstnärer och
konsthantverkare. Läget i dag innebär
att hantverkskooperativ eller
musikteatergrupper kan söka stöd genom
Statens Kulturråd. Den möjligheten har
inte kollektivverkstäderna. Stödet från
Bildkonstnärsfonden när det gäller
investeringar i maskiner etc. som
verkstäderna kan söka, kan inte jämföras
med ett driftstöd via Kulturrådet. Vad
utskottet anfört bör riksdagen med
anledning av Miljöpartiets motion Kr218
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets yttrande i avsnittet
Starta-eget-bidrag bort ha följande
lydelse:
Utskottet föreslår i enlighet med
Miljöpartiets motion N270 att regelsyst
emet för starta-eget-bidrag ändras så
att arbetsförmedlingen vid kooperativa
etableringar kan bevilja ett s.k. starta-
vårat-bidrag. Vad utskottet anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets yttrande i avsnittet
Offentliga tillfälliga arbeten för äldre
arbetslösa (OTA) som börjar med Som
framgår och slutar med utgiftsområde
14 bort ha följande lydelse:
Som sägs i den inledande redogörelsen
har riksdagen nyligen beslutat att
tidigarelägga åtgärden OTA och att
utvidga kretsen som kan vara anordnare.
Vidare har riksdagen beslutat om en
stimulansersättning till de personer som
anvisats åtgärden. Utöver denna
utvidgning, som initierats av utskottet,
finns det anledning att stödja det
förslag som framförs av Miljöpartiet i
motion Fi213 och som innebär att även
personer under 55 år bör kunna anvisas
till OTA. Det allvarliga
arbetsmarknadsläget motiverar en sådan
regelförändring. Det för utskottet
väsentliga är att den som beviljas
åtgärden härigenom har en realistisk
möjlighet att återgå till den ordinarie
arbetsmarknaden. Vad utskottet anfört
bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets yttrande i avsnittet
Sabbatsår - friår bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att det är viktigt att
människor skall kunna ta ett år ledigt
för att studera, vara hemma med barnen,
göra en resa eller något annat som var
och en vill. Under tiden får en
arbetslös arbete vilket i sin tur
minskar statens kostnader för
arbetslöshetsersättning. Utskottet
stöder därför Miljöpartiets förslag i
motion A202 om att ett sabbatsår bör
införas i syfte att bl.a. minska
arbetslösheten i Sverige.
Ersättningsnivån skall vara 85 % av den
ersättning som skulle ha utgått i
arbetslöshetsersättning. Vad utskottet
anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets yttrande i avsnittet
Nya former av sysselsättning åt
arbetslösa som börjar med Även
Miljöpartiet och slutar med
utgiftsområde 14 bort ha följande
lydelse:
Utskottet ansluter sig till förslagen i
Miljöpartiets motioner Kr4, A245 och
A216 där kulturarbetarnas behov av
ekonomisk trygghet, införandet av en ny
åtgärd för långtidsarbetslösa samt
arbetsdelning behandlas. I fråga om
kulturarbetarnas ekonomiska trygghet
delar utskottet uppfattningen att ett
ekonomiskt stöd benämnt generellt
konstnärstillägg bör utgå till
professionella konstnärer inom alla
konstformer. Stödet bör finansieras
genom att medel förs över från anslaget
A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
till anslag inom Kulturdepartementet.
Utskottet anser vidare att det finns
starka skäl att i Sverige införa den
danska modellen med s.k. puljejobs som
en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd
riktad mot långtidsarbetslösa.
Utskottet instämmer slutligen också i
förslaget om att en parlamentarisk
utredning bör tillsättas för att studera
möjligheterna till arbetsdelning enligt
den danska s.k. sopåkarmodellen. Vad
utskottet här har anfört med anledning
av de ovannämnda motionsyrkandena bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets yttrande i avsnittet
Medelsanvisning på anslaget A 2.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar Miljöpartiets
uppfattning i motion A274 om
medelsbehovet på anslaget. För
budgetåret 1997 bör alltså 24 757
miljoner kronor anvisas på anslaget. Det
är således 700 miljoner kronor lägre än
propositionen. För de två följande
budgetåren beräknar utskottet anslaget
till 18 819 miljoner kronor respektive
14 228 miljoner kronor. De minskande
anslagen motiveras enligt utskottet av
förslagen om sänkt arbetstid och ökade
ekonomiska ramar för kommunerna som
kommer att innebära lägre arbetslöshet.
dels att utskottets yttrande i avsnittet
Lönebidrag inom allmännyttiga
organisationer bort ha följande lydelse:
Regeringen har föreslagit en
förlängning till den 30 juni 1997 av
möjligheten till oförändrat lönebidrag i
allmännyttiga organisationer. Utskottet,
som delar den uppfattning som förs fram
i motion A273, anser att möjligheten
till högre lönebidrag inom allmännyttiga
organisationer, som riksdagen beslutat
om, skall kunna lämnas även till
handikappade som varit anställda kortare
tid än fyra år och också efter den 1
juli 1997. Vad utskottet anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets yttrande i avsnittet
Medelsanvisning på anslaget A 3.
Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade bort ha följande
lydelse:
Arbetsmarknadsutskottet instämmer i
Miljöpartiets uppfattning i motion A274
att det är angeläget att även i
fortsättningen kunna bereda arbete åt
arbetshandikappade i form av
lönebidragsanställningar. Det är
naturligtvis viktigt att verksamheten
bedrivs på ett effektivt sätt och att
berörda arbetsgivare bidrar med en
rimlig del av kostnaden. Utskottet anser
dock att det är oklokt att ställa så
höga krav på arbetsgivare att
arbetstillfällen för arbetshandikappade
går förlorade och som följd härav
kostnader för samhället uppkommer på
andra områden.
Utskottet anser därför att riksdagen
för 1997 bör anvisa ytterligare 100
miljoner kronor på anslaget utöver
propositionens förslag. Dessutom
förordar utskottet att det för de två
kommande budgetåren anvisas 200 miljoner
kronor på anslaget utöver propositionens
förslag. Vad utskottet i sistnämnda
hänseende anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 34
bort ha följande lydelse:
34. beträffande anslag för
budgetåret 1997
att riksdagen
a) = utskottet
b) dels med bifall till proposition
1996/97:1 utgiftsområde 14 i
motsvarande del godkänner vad
regeringen anfört om bibehållna
lönebidragsnivåer för
arbetshandikappade anställda inom
allmännyttiga organisationer,
dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om
ett förslag i lönebidragsfrågan före
halvårsskiftet 1997,
dels med anledning av motion
1996/97:A273 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om förhöjt
lönebidrag till den som varit
anställd med bidrag kortare tid än
fyra år hos en allmännyttig
organisation och vad i motionen
anförts om förhöjt lönebidrag även
efter den 1 juli 1997,
c)-h) = utskottet
i) med anledning av motion
1996/97:A274 yrkande 3 och med
anledning av proposition 1996/97:1
Utgiftsområde 14 i motsvarande del
anvisar medel i enlighet med vad som
framgår av bilaga 1,
j) dels med anledning av motion
1996/97:A303 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört om Arbetsmarknaden för
ungdomar,
dels med anledning av motion
1996/97:Kr218 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om Omfattningen och
inriktningen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
budgetåret 1997,
dels med anledning av motion
1996/97:N270 yrkande 12 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om Starta-eget-
bidrag,
dels med anledning av motion
1996/97:Fi213 yrkande 24 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om Offentliga
tillfälliga arbeten för äldre
arbetslösa (OTA),
dels med anledning av motion
1996/97:A202 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört om Sabbatsår-friår,
dels med anledning av motionerna
1996/97:A216, 1996/97:A245 och
1996/97:Kr4 yrkande 16 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om Nya former av
sysselsättning åt arbetslösa,
dels med anledning av motion
1996/97:A274 yrkande 3 och 4 delvis
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om
Medelsanvisning på anslaget A 2.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
dels med anledning av motion
1996/97:A274 yrkandena 3 och 4 delvis
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om
Medelsansvisning på anslaget A 3.
Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade,
dels avslår övriga i bilaga 2
upptagna motionsyrkanden,
Särskilda yttranden
1. Offentliga tillfälliga arbeten för
äldre arbetslösa (OTA) (mom. 19)
Elver Jonsson (fp) anför:
Åtgärden offentliga tillfälliga arbeten
för äldre arbetslösa (OTA) ser ut att
misslyckas. Från Folkpartiets sida anser
vi att denna åtgärd inte innebär någon
bra lösning för äldre arbetslösa. Risken
är stor för undanträngning av ordinarie
jobb i den offentliga sektorn.
2. Företagshälsovård (mom. 26)
Elver Jonsson (fp) anför:
Sedan 1993 arbetar företagshälsovården
på en fri marknad. Detta har inneburit
såväl fördelar som nackdelar. Bland
nackdelarna kan nämnas att
underprissättning förekommer och att
läkarna inom företagshälsovården har
blivit alltmer husläkare och allt mindre
företagsläkare. Det finns också signaler
om att såväl det förebyggande
arbetsmiljöarbetet som rehabiliteringen
blir eftersatt. Från Folkpartiets sida
anser vi att en utredning bör tillsättas
med uppgift att utreda
företagshälsovårdens ställning,
inriktning och framtida finansiering.
Utredningens bör också överväga i vilken
utsträckning företagshälsovården kan
anslutas till försäkringskassan eller
ingå vårdavtal med landstingen.
3. Anslag för budgetåret 1997 (mom. 34)
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder
och Christel Anderberg (alla m) anför:
Inledning
Den 22 november beslutade riksdagens
majoritet bestående av
Socialdemokraterna och Centerpartiet att
fastställa ekonomiska ramar för de olika
utgiftsområdena i den statliga budgeten
och en beräkning av statens inkomster
avseende 1997. Samtidigt beslutades en
preliminär fördelning av statens
utgifter på utgiftsområden för
budgetåren 1998 och 1999.
Moderata samlingspartiet har i parti-
och kommittémotioner förordat en annan
inriktning av den ekonomiska politiken
och budgetpolitiken. Våra förslag syftar
till att skapa förutsättningar för ett
ekonomiskt, kulturellt och socialt
växande Sverige. Genom en större enskild
sektor och ett starkare civilt samhälle
kan både företag och människor växa.
Massarbetslösheten kan steg för steg
pressas tillbaka samtidigt som den
sociala tryggheten också i andra
bemärkelser kan öka genom att hushållen
får en större ekonomisk självständighet.
Vi har föreslagit en långtgående
växling från subventioner och bidrag
till kraftiga skattesänkningar för alla,
främst låg- och medelinkomsttagare.
Samtidigt värnar vid de människor som är
i störst behov av gemensamma insatser
och som har små eller inga möjligheter
att påverka sin egen situation. Vi slår
också fast att det allmänna skall
tillföras resurser för att på ett
tillfredsställande sätt kunna genomföra
de uppgifter som skall vara gemensamma.
Rättsväsendet måste fungera
tillfredsställande och försvaret skall
vara så starkt att Sverige kan
försvaras.
När riksdagens majoritet nu genom
riksdagsbeslutet den 22 november valt en
annan inriktning av politiken, deltar vi
inte i detaljbesluten. I detta
betänkande följer vi upp våra parti- och
kommittémotioner endast såvitt avser
vissa inledande frågor. Vi reserverar
oss vidare i övrigt till förmån för ett
yrkande om ekonomiska frizoner och
yrkanden rörande propositionens förslag
om den arbetsmarknadspolitiska
forskningen.
I detta yttrande redovisar vi i den
övriga delen av vår politik som berör
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv.
Sammanfattningsvis ger våra förslag
följande budgeteffekter inom
utgiftsområdet (miljoner kronor):
Besparing arbetsmarknadspolitiska 485
åtgärder
Program för äldre arbetslösa -52
Fokuserad arbetsmarknadsutbildning 620
Avvisa OTA 362
Förändring lönebidrag 20
Oförändrad anslagsnivå till JämO 5
Oförändrade bidrag till 0,8
kvinnoorganisationernas centrala
verksamhet
Anslag till Arbetarskyddsverket,
Arbetsmiljöinstitutet, Rådet för 370
arbetslivsforskning samt Forskning
och utveckling inom
arbetslivsområdet
De synpunkter som vi nedan redovisar i
vårt särskilda yttrande följer
utskottsbetänkandets disposition.
Arbetsmarknadspolitikens inriktning
Arbetsmarknadspolitikens inriktning
diskuteras utförligt i flera motioner
från Moderata samlingspartiet. I två
reservationer har vi utvecklat vissa
speciella frågor som saknar
budgetkonsekvenser för nästkommande år.
I övrigt har vi avstått från att
kommentera vad utskottet anfört ifråga
om inriktningen eftersom denna har
direkta budgetkonsekvenser.
Till de ekonomiska ramar vi föreslagit
och som riksdagen avvisat finns en helt
annan inriktning av
arbetsmarknadspolitiken än den
regeringen förordar kopplad.
Moderata samlingspartiet föreslår en
samlad strategi för fler riktiga
arbeten. Strategin består av fyra delar:
lägre skatter på arbete och företagande,
gedigna förutsättningar för en
högkvalitativ kunskapstillväxt, en
arbetsmarknad som utgår från den
enskilde samt en arbetsmarknadspolitik
som stödjer de arbetslösa och öppnar
möjligheter till nyanställningar i
företagen.
De fyra delarna är ömsesidigt beroende.
Vår strategi för minskad arbetslöshet
innebär en ökad betoning på insatser för
att öka tillväxten i företagen vilket
förbättrar förutsättningarna för fler
arbeten.
Arbetsmarknadspolitiken måste enligt
vår mening reformeras, stramas upp och
få en ny organisatorisk form. Den måste
bli effektivare och i betydligt större
utsträckning än i dag ge personliga
incitament. Den måste också främja
integrering på den ordinarie
arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader
Från anslaget bekostas den offentliga
arbetsförmedlingen vilken utgör
arbetsmarknadspolitikens mest
betydelsefulla inslag. Regeringen
föreslår att anslaget belastas med
utgifterna för de obligatoriska
arbetsförmedlingsnämnderna. Moderata
samlingspartiet motsätter sig införandet
av dessa nämnder. På grund härav och
reformeringen av de
arbetsmarknadspolitiska insatserna
föreslår vi ett minskat anslag i
förhållande till propositionen. På
anslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader bör anvisas
4 366 000 000 kr.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Moderata samlingspartiet vill genomföra
en omfattande reformering av hela
arbetsmarknadspolitiken innefattande en
ny sammansättning av åtgärder. Detta
sammantaget med de åtgärder för
stimulans till företag och av
kunskapsutveckling syftar till att öka
möjligheterna för arbetslösa att åter
komma ut i arbetslivet. Övergången till
nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder
skall ske successivt under de kommande
tre åren.
Medelsanvisningen på anslaget A 2.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Vi förordar att anslaget A 2.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör
fastställas till 24 252 000 000 kr.
Utöver de nettobesparingar som
redovisats ovan frigörs medel i takt med
att åtgärdsvolymen förändras.
Arbetsmarknadsutbildningen
Erfarenheterna av dagens
arbetsmarknadsutbildning gör att det
finns skäl att ifrågasätta utbildningens
effektivitet. Som alternativ till en
utbildning som årligen erbjuder stora
volymer arbetslösa utbildningsprogram av
skiftande kvalitét anser Moderata
samlingspartiet att
utbildningsinsatserna skall ges en
fokuserad inriktning. Eftersom det är i
företagen som de nya arbetena måste
skapas skall utbildningen inriktas på
klart definierade behov på
arbetsmarknaden och i allt väsentligt
genomföras tillsammans med företagen.
Den bör kunna erbjudas arbetslösa över
25 år som har varit arbetslösa i minst
sex månader.
Lärlingsprogram
Ett brett modernt lärlingssystem bör
introduceras för unga arbetslösa.
Systemet skall i sin helhet riktas mot
företagen där de nya arbetena skall
skapas. Lärlingen skall erbjudas både
arbete och utbildning och lärlingstiden
skall normalt vara ett år. Systemet
skall vara öppet för åldrarna 20-25 år,
lärlingslön skall utgå motsvarande det
arbete som lärlingen utför. Företaget
skall ersättas för den utbildning som
lärlingen erhåller och
lärlingsutbildningen för arbetslösa
ungdomar samordnas med
lärlingsutbildningen inom
gymnasieskolan.
Ett program för äldre arbetslösa
Den rigida lönestrukturen är ett problem
inte bara för unga utan också för många
äldre.
Moderata samlingspartiet föreslår att
ett system introduceras varigenom
företagen erbjuds en återbäring på
arbetsgivaravgiften med förslagsvis 50 %
om man anställer arbetssökande över 55
år som har varit arbetslös i minst nio
månader. Åtgärden kan fullt genomförd
1999 beräknas belasta statsbudgeten med
1 miljard kronor.
Offentliga tillfälliga arbeten (OTA)
Moderata samlingspartiet avvisar
förslaget om OTA. Äldre kan enligt vår
mening göra en produktiv insats på en
öppen arbetsmarknad, förutsatt att
villkoren blir mera flexibla.
Arbetslivsfrågor
Inriktningen av arbetslivspolitiken
måste utformas så att en samordning kan
ske av olika statliga och kommunala
myndigheters ansträngningar att
rehabilitera arbetslösa,
förtidspensionerade och
långtidssjukskrivna personer till
praktiskt arbete. Genom ökad
effektivitet och kontroll kan
genomströmningen öka och fler
rehabiliteras till lönearbete. Vi menar
att man måste ifrågasätta om det är
ändamålsenligt att efter flera års
rehabilitering i Samhall anvisa en
lönebidragsanställning. I stället vore
det kanske bättre att aktivt satsa på
rehabilitering ute på befintliga
arbetsplatser.
A 3. Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade
Vi motsätter oss en förlängning av
möjligheten till bibehållna
lönebidragsnivåer inom allmännyttiga
organisationer efter årsskiftet. När det
gäller medelsanvisningen avseende
anslaget A 3. Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade anser vi att
6 466 000 000 kr bör anvisas för 1997.
Vår allmänna politik verkar
stimulerande också på möjligheterna för
arbetshandikappade att få arbete.
Myndigheterna på arbetslivsområdet
Vi förordar en annan nivå på anslagen på
det här området. Sammanlagt bör 370
miljoner kronor sparas för 1997 på
anslagen B 1.-B 4., dvs. anslagen B 1.
Arbetarskyddsverket, B 2.
Arbetslivsinstitutet, B 3. Rådet för
arbetslivsforskning och B 4. Forskning
och utveckling inom arbetslivsområdet.
Till Arbetarskyddsverket bör anvisas
250 000 000 kr, till
Arbetslivsinstitutet 143 000 000 kr,
till Rådet för arbetslivsforskning 18
000 000 kr och till Forskning och
utveckling inom arbetslivsområdet
351 000 000 kr.
Jämställdhetsfrågor
Anslaget C 1. Jämställdhetsombudsmannen
bör enligt vår uppfattning inte öka med
50 % under 1997 utan bibehållas på
nuvarande nivå, dvs. 9 295 000 kr.
Vi anser att anslaget C 3. Bidrag till
kvinnoorganisationernas centrala
verksamhet inte bör tillföras
ytterligare medel utan att anslaget bör
bibehållas på samma nivå som 1996,
alltså 2 659 000 kr.
4. Anslag för budgetåret 1997 (mom. 34)
Hans Andersson (v) anför:
Vänsterpartiets budgetalternativ på
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv innebär satsningar som är
drygt 3,5 miljarder större än
regeringens förslag. Satsningen
motiveras av behovet av aktiva åtgärder
i stället för passiv
arbetslöshetsersättning. Den motiveras
också av behovet av ytterligare medel
för att klara volymkraven och för att
upprätthålla en rimlig kvalitét på
åtgärderna. Slutligen måste kommunerna
ha någon ekonomisk handlingsfrihet.
Medlen fördelar vi på följande områden:
A Arbetsmarknadspolitiska +3 000
2. åtgärder 000
A Särskilda åtgärder för +300
3. arbetshandikappade 000
B Forskning och utveckling +10 000
4. inom arbetslivsområdet
B Bidrag till Samhall AB +200
5. 000
C Jämställdhetsombudsmannen +3 000
1.
Summa för utgiftsområdet +3 513
000
Arbetsmarknaden för vissa grupper
Ungdomar
Jag anser att de otraditionella medlen
är otillräckliga. De måste förstärkas
för att riktade sysselsättningsprojekt
för invandrare och ungdomar skall kunna
genomföras inom ramen för det Agenda 21-
program som vårt parti har föreslagit
vid upprepade tillfällen.
Sysselsättningsprojekten skall
genomföras i samarbete med kommunerna.
Kvinnor
Sedan 1990 har minst 80 000 kvinnor
lämnat kontorsadministrativa yrken och
över 100 000 personer, varav de flesta
är kvinnor, har lämnat den offentliga
sektorn. Skall alla dessa kvinnor ges en
reell möjlighet att komma tillbaka till
arbetsmarknaden krävs en bred och djup
kompetenssatsning. Systemet med LAN-
avtal måste kunna fortsätta och olika
typer av utbildnings- och praktikformer
användas. Vänsterpartiet anser att
totalt 1 miljard kronor behöver avsättas
för en satsning riktad till kvinnor.
Omfattningen och inriktningen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
budgetåret 1997
I motion A305 framför Vänsterpartiet
synpunkter när det gäller volymen och
kvalitéten på de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna. För att minska belastningen
på arbetslöshetsförsäkringen måste
volymen på de aktiva
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ligga
på en acceptabel nivå. Särskilt viktigt
är det att volymen upphandlad
arbetsmarknadsutbildning inte tillåts
minska alltför mycket, vilket också har
framhållits av vårt parti. I många lägen
är denna typ av åtgärd den absolut
effektivaste insatsen inom ramen för en
individuell handlingsplan, framför allt
om det är möjligt att anordna praktik i
anslutning till
arbetsmarknadsutbildningen.
Rekryteringsstöd och beredskapsarbete
Det är olyckligt att bestämma
rekryteringsstödets volym till högst 300
miljoner kronor. Inte heller de
regeländringar som tidigare beslutats
var genomtänkta. Rekryteringsstöd är
tillsammans med utbildningsvikariat de
två effektivaste arbetsmarknadspolitiska
etgärderna.
Starta-eget-bidrag
Enligt min mening bör reglerna för
starta-eget-bidrag ändras så att en
vidgad krets kan omfattas av stödet.
Anställda bör ges en lagstadgad rätt
till tjänstledighet under 12 månader för
att utveckla egen näringsverksamhet och
bli egenförsörjare.
Utbildningsvikariat
Det var ett misstag att sänka
ersättningsnivåerna för
utbildningsvikariat. Sänkningen bidrar
till sjunkande volymer på denna åtgärd
som innebär en värdefull kombination av
utbildning och praktik och som är av
särskild nytta för kvinnor.
Vänsterpartiet föreslår att de tidigare
reglerna för utbildningsvikariat
återinförs och att bidraget skall uppgå
till högst 500 kr per dag och 80 kr per
studietimme.
Offentliga tillfälliga arbeten för äldre
arbetslösa (OTA)
Vänsterpartiet har kritiska synpunkter
på åtgärden som framförs i motion A305.
Det finns fortfarande en rad oklara
punkter, bl.a. om den som anvisats OTA
kan tacka nej; vad händer efter två år
och hur kommer den s.k. bortre
parentesen att tillämpas. Likaså finns
det risk för att den som deltar i OTA
drabbas av inlåsningseffekter och tappar
kontakt med den ordinarie
arbetsmarknaden. Slutligen menar jag att
det är rimligt att en högre ersättning
utgår för arbete som utförs även om det
är av kompletterande och
kvalitétshöjande karaktär. Ett tillägg
på 65 kr per dag till aktivitetsstödet
måste ses som en rimlig nivå.
Medelsanvisning på anslaget A 2.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Från Vänsterpartiets sida anser vi att
riksdagen till anslaget A 2.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
budgetåret 1997 skall anvisa 3 miljarder
kronor utöver vad regeringen har
föreslagit. Satsningarna omfattar både
volymhöjningar, åtgärdsförstärkningar,
kvalitéts- och ersättningshöjningar på
sammanlagt 2 miljarder kronor.
Kompetensutvecklingssatsningen för
kvinnor som har drabbats av
strukturrationaliseringar beräknas kosta
1 miljard kronor. Förutom väsentligt
högre aktivitet innebär förslaget mindre
belastning på arbetslöshetsförsäkringen.
Inriktningen av arbetslivspolitiken
Arbetsmarknaden för arbetshandikappade
är mycket svår och har försämrats under
de senaste åren. Till följd av hårdare
regler och besparingar har antalet
lönebidragsanställda minskat med ca 10 %
under ett år. Från Vänsterpartiets sida
menar vi att minskningen av
lönebidragsanställningarna måste hejdas.
Det finns all anledning att fråga sig
vad som annars blir följden för
arbetshandikappades möjligheter på
arbetsmarknaden. Vilka är alternativen?
I stället för försämringar i
lönebidragen förordar vi åtgärder som
underlättar för de arbetshandikappade
att få arbete. Vi anser att lönebidrag
skall kunna utgå med 90 % när detta är
motiverat. Nivån kan regleras inom ramen
för det flexibla lönebidraget som
omförhandlas varje år. Vid omförhandling
av lönebidrag skall det tas hänsyn till
om det finns risk för arbetslöshet.
Arbetshandikappade skall inte få
utnyttjas som billig arbetskraft. Många
utför ett arbete som arbetsgivaren borde
betala en större andel av lönen för. I
vårt budgetalternativ anslår vi
ytterligare 300 miljoner kronor till
lönebidragsanställningar i förhållande
till propositionen.
Företagshälsovård
Jag anser att företagshälsovården har
stora möjligheter att förebygga
alkoholproblem. Genom en lag om
obligatorisk företagshälsovård skulle
flertalet förvärvsarbetande få tillgång
till sådan hälsovård på sin arbetsplats.
Samhället bör stimulera
företagshälsovården att prioritera
arbetet med alkoholproblematiken och
erbjuda ekonomiska möjligheter för
detta. Därigenom skulle det bli möjligt
att nå de 10 % av befolkningen som
svarar för hälften av den totala
alkoholkonsumtionen. Arbetet bör ske i
linje med Världshälsoorganisationens
(WHO) mål att minska
alkoholkonsumtionen.
Omförhandling av lönebidrag
Jag kan konstatera att arbetsmarknaden
för arbetshandikappade har försämrats så
kraftigt att det nu är angeläget att
återinföra en bestämmelse i
lönebidragsförordningen som innebär att
risken för uppsägning skall beaktas vid
omförhandling av lönebidrag.
Arbetsbiträde
Enligt nu gällande huvudregel kan
arbetsgivare som får bidrag vid
nyanställning av arbetshandikappad
(lönebidrag, skyddat arbete eller
utbildning i företag) inte samtidigt få
bidrag till arbetsbiträde. Jag anser att
detta förbehåll skall slopas. Den grupp
som skulle kunna komma i fråga för ett
sådant bidrag är inte särskilt stor
samtidigt som bidrag till arbetsbiträde
skulle underlätta för funktionshindrade
att få ett fotfäste på arbetsmarknaden.
För svårt funktionshindrade som är
anställda med lönebidrag är det däremot
möjligt att bevilja bidrag till
arbetsbiträde. Den totala bidragssumman
får dock inte överstiga lönekostnaden.
Detta förbehåll bör enligt min
uppfattning slopas eftersom det utgör
ett onödigt hinder för nyanställning av
arbetshandikappade och motsvarande
begränsning inte finns för bidrag till
arbetshjälpmedel i kombination med
lönebidrag.
Medelsanvisning på anslaget A 3.
Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade
Vänsterpartiet föreslår att riksdagen
för 1997 skall anvisa 300 miljoner
kronor utöver vad regeringen har
föreslagit. Medlen skall användas till
fler lönebidragsanställningar och en
höjning av bidragsnivån till 90 % av
lönekostnaden. Dessutom finansierar vi
den kostnadsökning som kan följa av
förslaget att i lönebidragsförordningen
återinföra en bestämmelse om att risken
för uppsägning skall beaktas vid
omförhandling av bidraget.
Vänsterpartiet föreslår också ett
tillkännagivande till regeringen om att
inga vidare besparingar skall göras inom
detta område.
Medelsanvisning på anslaget B 4.
Forskning och utveckling inom
arbetslivsområdet
I Sverige har mellan 150 000 och 200 000
personer fibromyalgi. Flertalet av dessa
är kvinnor. Kunskapen om sjukdomen är
relativt liten samtidigt som stora
årliga belopp betalas ut i
sjukersättning till gruppen
fibromyalgisjuka. Även elkänslighet är
ett stort problem. Vänsterpartiet anser
att det är motiverat med en utveckling
av forskningen kring de båda
problemområdena. Utöver de pengar
regeringen anvisar på anslaget anser vi
att ytterligare 10 miljoner kronor skall
anvisas till forskning på dessa områden.
Medelsanvisning på anslaget B 5. Bidrag
till Samhall AB
Vänsterpartiet har flera gånger avvisat
regeringens förslag om extra besparingar
för Samhall utöver vad som är möjligt
med en rimlig effektivisering av
koncernen. Vi anser att det är
oanständigt att föra en politik som
medför att arbetshandikappade förlorar
arbetstillfällen som har skapats med
statliga medel riktade till just denna
grupp. Det är naturligtvis glädjande att
utskottet har samlat sig och föreslår
att Samhall för 1997 skall få
ytterligare anslag på 75 miljoner
kronor. Vi hade hoppats att majoriteten
skulle ha kunnat sträcka sig ytterligare
något längre. Dessutom är det att
beklaga att majoritetens förslag
ytterligare urholkar A 2. anslaget. För
vår del har vi föreslagit ett
nytillskott av medel och att anslaget
till Samhall för 1997 skall ökas med 200
miljoner kronor i förhållande till
propositionen.
Medelsanvisning på anslaget C 1.
Jämställdhetsombudsmannen
Det är enligt Vänsterpartiets mening
dags att lyfta fram och belysa den
lönediskriminering som pågår i
samhället. Jämställdhetsombudsmannen kan
bidra till denna belysning och bör
tillföras ökade resurser för att bevaka
och agera i frågor som rör
lönediskriminering. Vänsterpartiet anser
att JämO:s budget för 1997 bör
förstärkas med ytterligare 3 miljoner
kronor utöver utskottsmajoritetens
förslag. Medlen skall användas för
ytterligare fyra handläggartjänster och
två assistenttjänster. Instruktionen för
JämO bör vidare ändras så att där klart
framgår att en avdelning uteslutande
skall arbeta med lönefrågor inklusive
information och opinionsbildning på
området.
5. Anslag för budgetåret 1997 (mom. 34)
Barbro Johansson (mp) anför:
Beträffande Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader anser Miljöpartiet
i motion A274 att arbetsförmedlingar och
försäkringskassor på lokal nivå skall
slås samman och kommunaliseras. Detta
bör, genom att ekonomiska medel inte
längre kan styckas upp mellan olika
huvudmän, på sikt leda till avsevärt
lägre administrativa kostnader än i dag.
Det kommer att ge större möjlighet till
- för individen - skräddarsydda
lösningar. Mot denna bakgrund föreslår
utskottet för 1997 ett i förhållande
till propositionen oförändrat belopp på
anslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader. För år 1999 bör
anslaget fastställas till ett belopp som
ligger 180 miljoner kronor lägre än vad
som sägs i propositionen.
När det gäller Samhall AB har de
senaste årens hårda besparingskrav i
kombination med en otillräcklig
medelstilldelning för 1997 ökat riskerna
för att antalet arbetshandikappade i
arbetslivet skall minska. Till och med
uppsägningar kan komma att aktualiseras,
vilket vore djupt olyckligt. Det är
väsentligt att bidraget till Samhall är
av sådan omfattning att riskerna för
negativa sysselsättningseffekter för de
arbetshandikappade kan undanröjas. .
Miljöpartiet delar uppfattningen i
motion A305 om betydelsen av forskning
kring sjukdomen fibromyalgi och kring
elöverkänslighet.
Forskning på elektromagnetiska fält
bedrivs i flera länder. I Sverige har
forskare funnit att celler hos människan
reagerar på elektromagnetiska fält.
Biologiska effekter av lågfrekventa
magnetfält har påvisats och redogjorts
för i en avhandling av Umeåforskaren Ewa
Lindström. Det är för tidigt att nu dra
slutsatser om eventuella skador eller
vilka effekterna blir, men att levande
celler reagerar med
koncentrationsförändringar av kemiska
ämnen i cellen är påvisat. Att
försiktighetsprincipen därmed bör gälla
vid exponering för elektromagnetiska
fält är uppenbart.
Exponeringen från mobiltelefoner utgörs
av s.k. radiofrekventa fält och från
forskningshåll kan man inte bortse från
att sådana fält har inverkan på
människokroppen.
Forskning behövs för att utröna hur
alla tillkommande elektriska fält i
luften interagerar i luften. Från
digital TV kommer lodräta fält från
satelliter och korsas av vågräta fält
från elektrisk utrustning, bl.a.
telefoner. Luften är nu så mättad, att
de stora telefonbolagen får ta fram nya
system. Man kan säga att hela
mänskligheten ingår i ett gigantiskt
jätteexperiment, där jorden med atmosfär
kan liknas vid en enorm mikrovågsugn.
6. Anslag för budgetåret 1997 (mom. 34)
Dan Ericsson (kd) anför:
Kristdemokraternas budgetalternativ på
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv innebär kostnader som är drygt
3,9 miljarder kronor lägre än
regeringens förslag. Vårt alternativ ser
ut så här:
A Arbetsmarknadsverkets -100 000
1. förvaltningskostnader
A Arbetsmarknadspolitiska -3 910
2. åtgärder 000
A Särskilda åtgärder för +20 000
3. arbetshandikappade
A Institut för -8 083
6. arbetsmaknadspolitisk
utvärdering
B Forskning och utveckling -60 000
4. inom arbetslivsområdet
B Bidrag till Samall AB +100 000
5.
Arbetsmarknaden för vissa grupper
Ungdomar
Kristdemokraterna anser att
ungdomsarbetslösheten skall sättas i
främsta rummet. Ungdomar måste få ett
fotfäste på arbetsmarknaden, annars är
risken stor för livsvariga problem. I
vår motion Fi214 föreslår vi att det
införs ett system med lärlingsutbildning
för att alla ungdomar skall kunna
försäkras om en möjlighet att komma in
på ett företag. Likaså anser vi att
arbetsrätten skall ändras och att
möjligheterna till visstidsanställning
förlängs till 24 månader. Därigenom ökar
de ungas möjligheter att etablera sig på
arbetsplatsen utan att lagstiftningen
tvingar en arbetsgivare som exempelvis
är osäker på orderutvecklingen att
avsluta anställningen redan inom sex
månader, vilket i dag är fallet.
Medelsanvisning på anslaget A 1.
Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader
Vi kristdemokrater förordar att AMS i
egenskap av central myndighet får mer av
stabsuppgifter vilket skulle möjliggöra
ytterligare rationaliseringar och
besparingar. Redan under 1997 skulle
besparingen på central nivå kunna uppgå
till 10 miljoner kronor.
Länsarbetsnämnderna, som i dag utgör en
mellannivå i Arbetsmarknadsverkets
organisation, bör antingen slås samman
till regioner eller samordnas med
länsstyrelsernas verksamhet. Därigenom
skulle en besparing på 90 miljoner
kronor kunna göras 1997. Det är
fältarbetet vid arbetsförmedlingarna som
skall prioriteras vilket också är syftet
med de besparingar vi föreslår.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Arbetsmarknadsutbildning
Arbetsmarknadsutbildningen bör enligt
Kristdemokraternas mening knytas närmare
det reguljära utbildningsväsendet och på
sikt ingå som en del i detta. Därigenom
skulle den reguljära utbildningen få en
naturlig inriktning mot arbetsmarknaden
som den i dag i stor utsträckning
saknar. Arbetsmarknadsutbildningens
uppgift bör vara att underlätta
strukturomvandling, inte att ersätta det
ordinarie utbildningssystemet. Vi
kristdemokrater vill vidare återinföra
utbildningsbidrag med låneandel i
arbetsmarknadsutbildning inom det
reguljära utbildningsväsendet.
Offentliga tillfälliga arbeten för äldre
arbetslösa (OTA)
Kristdemokraternas politik tar sikte på
tillväxt genom att det skapas nya och
växande företag. Regeringen försöker med
konstgjorda medel ordna sysselsättning i
stället för stabila arbeten. Tankarna på
att upprätta ett särskilt arbetslag på
arbetsmarknaden som skall ägna sig åt
verksamhet som enligt kommunernas,
landstingens och statens synsätt
egentligen är obehövlig är inte
tilltalande. Det är då bättre att som vi
föreslår säkerställa resurser för
kommuner och landsting så att man kan
upprätthålla en god bemanning inom vård
och omsorg och förhindra arbetslöshet
för de 30 000 personer som regeringen
räknar med skall friställas under 1996
och 1997. Enligt vår mening bör den
arbetsmarknadspolitiska åtgärden
offentliga tillfälliga arbeten för äldre
arbetslösa (OTA) avskaffas. Åtgärden
riskerar snarast att förvärra
arbetslöshetssituationen genom att bidra
till undanträngning av reguljära jobb i
kommuner och landsting.
Sabbatsår - friår
Från Kristdemokraternas sida förordar vi
att ett s.k. sabbatsår införs som på
försök kan bekostas med
arbetsmarknadsmedel eller av den
enskilde genom förtida pensionsuttag.
Genom möjligheten till ett sabbatsår för
personer mellan 45 och 55 år får många
människor tillfälle att byta yrkesbana
samtidigt som arbetslösa kan få arbete
genom de vikariat som uppstår.
Lärlingssystem
Det är enligt vår mening angeläget att
utveckla ett lärlingssystem med treårig
utbildning/lärlingssystem enligt
exempelvis tysk modell. I den tyska
modellen omfattar varje lärlingsvecka
tre dagar praktik och två dagar teori.
Rimlig ersättning utgår och denna höjs
successivt. Vi anser att ungdomar kan
garanteras arbetsmöjligheter och
framtida anställning genom att
praktiksystemet utvecklas ytterligare
och lärlingsutbildning kommer till stånd
ute i företagen.
Medelsanvisningen på anslaget A 2.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Kristdemokraterna anser att A 2.-
anslaget redan 1997 kan minskas med
3 910 miljoner kronor. Besparingarna kan
uppnås genom de tillväxtförslag som vårt
parti har lagt fram och som innebär ökad
sysselsättning. Åtgärderna förstärkt
flyttningsbidrag (s.k. startbidrag) och
pendlingsstöd liksom Europastipendier
för arbetslösa ungdomar bör tas bort.
Arbetsmarknadspolitisk forskning och
utveckling
Kristdemokraterna avvisar förslaget om
att inrätta ett nytt institut för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering. Vi
vidhåller vår tidigare framförda
uppfattning att forskning och
utvärdering kring arbetsmarknadspolitik
bör ske i form av uppdrag till
fristående organisationer, myndigheter
och universitet och inte vid ett
institut som lyder direkt under
Arbetsmarknadsdepartementet. För
fristående utvärdering och forskning
finns redan medel avsatta. Vårt förslag
innebär således en besparing på drygt 8
miljoner kronor.
Medelsanvisning på anslaget B 4.
Forskning och utveckling inom
arbetslivsområdet
Kristdemokraterna konstaterar att
regeringen utan någon som helst
precisering av hur dessa forskningsmedel
skall fördelas föreslår en ökning av
anslaget för 1997 med 40 miljoner kronor
för att sedan för 1998 beräkna en
sänkning av anslaget med 60 miljoner
kronor. Mot bakgrund bl.a. av att
regeringen valt att inte redovisa hur
detta anslag används föreslår vi en
minskning av anslaget med 60 miljoner
kronor i förhållande till propositionen.
Lönebidrag inom allmännyttiga
organisationer
Kristdemokraterna instämmer i det
förslag som har lagts fram i motion
Kr510 och som innebär att ideella
föreningar även efter den 1 juli 1997
skall undantas från sänkningen av
lönebidragsnivån.
Omförhandling av lönebidrag
Jag kan konstatera att arbetsmarknaden
för arbetshandikappade har försämrats så
kraftigt att det nu är angeläget att
återinföra en bestämmelse i
lönebidragsförordningen som innebär att
risken för uppsägning skall beaktas vid
omförhandling av lönebidrag. Ett förslag
om detta finns i Kristdemokraternas
motion A297.
Medelsanvisning på anslaget A 3.
Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade
Det är nödvändigt att tillförsäkra de
arbetshandikappade möjligheter till
fortsatt aktivt arbetsliv. De
förändringar som regeringen genomfört
för lönebidragsanställda har försämrat
situationen för denna grupp. En
omprövning av politiken är nu nödvändig.
Som Kristdemokraterna redan framhållit
bör i lönebidragsförordningen en
bestämmelse motsvarande den nu borttagna
17 a § återinföras. Möjligheten till
oförändrat lönebidrag i ideella
organisationer skall också kvarstå.
Belastningen på anslaget för 1997 kan
beräknas till 20 miljoner kronor vilket
vi också föreslår skall tillföras
anslaget.
Medelsanvisning på anslaget B 5. Bidrag
till Samhall AB
Regeringen har i sitt budgetförslag
föreslagit kraftigt ökade besparingar på
Samhall. Det visar enligt min mening på
en osedvanlig nonchalans mot det
folkvalda parlamentet som tidigare
uttalat att regeringen skulle pröva
frågan att omdisponera medel till
Samhall. Det är bra att utskottet nu
samlat sig och föreslår en förstärkning
av anslaget till Samhall på 75 miljoner
kronor - men det är inte tillräckligt.
Kristdemokraterna har i sin motion A297,
för att förhindra uppsägningar av
arbetshandikappade, föreslagit ett
större tillskott på 100 miljoner kronor
utöver propositionens förslag.
Utskottets förslag till anslag inom
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv
1 000-tal kronor
Utskottets förslag överensstämmer med
regeringens förslag till
anslagsfördelning utom i de fall angivna
anslag resp. belopp har kursiverats.
Reservanternas
förslag i för
hållande till
utskottets
förslag
Utskot Res 21 Res 22
tets
försla fp mp
g
A Arbetsmarknad
1 Arbetsmarknadsv 4 418
erkets förvalt 118 -200
ningskostnader 000
(ram)
2 Arbetsmarknadsp 25 612 -5 956 -855
olitiska åtgär 727 000 727
der (ram)
3 Särskilda 6 486 +200 +100
åtgärder för 527 000 000
arbets
handikappade
(ram)
4 Europeiska 1 981
socialfonden 265
(ram)
5 Vissa kostnader 14 917
för avveckling
av AMU-gruppen
som myndighet
(ram)
6 Institutet för 8 083
arbetsmarknads
politisk
utvärdering
(ram)
B Arbetslivsfrågor
1 Arbetarskyddsve 371
rket (ram) 194
2 Arbetslivsinsti 212
tutet (ram) 308
3 Rådet för 25 972
arbetslivsforsk
ning (ram)
4 Forskning och 522
utveckling inom 785
arbetslivsområd
et (ram)
5 Bidrag till 4 424 -25
Samhall AB 419 000*
(ram)
6 Arbetsdomstolen 15 253
(ram)
7 Statens 2 317
förlikningsmann
a
expedition
(ram)
8 Statens nämnd 57
för
arbetstagares
uppfinningar
(ram)
9 Internationella 24 195
avgifter (ram)
1 Bidrag till 4 000
0 Stiftelsen
Utbildning
Nordkalotten
(obet.)
C Jämställdhetsfrågor
1 Jämställdhetsom 14 039
budsmannen
(ram)
2 Särskilda 13 706
jämställdhetsåt
gärder (ram)
3 Bidrag till 3 432
kvinnoorganisa
tionernas
centrala
verksamhet
(obet)
*+ 50 000 i förhållande till
propositionen
Reservanternas
förslag i för
hållande till
utskottets
förslag
Utskot Res 21 Res 22
tets
fp mp
försla
g
D Statliga arbetsgivarfrågor
1 Stabsuppgifter 3 000
vid
Arbetsgivarverk
et (ram)
2 Vissa 14 500
avtalsstyrda
anslag (obet.)
3 Statliga 8 027
tjänstepensione 000
r m.m. (ram)
4 Bidrag till 77 685
förnyelsefonder
på det statliga
området (ram)
SUMMA 52 277 -5 981 -755
499 000 727
Av utskottet avstyrkta motionsyrkanden,
(mom. 34) i hemställan
Motion Motionärer Yrka
nden
Arbetsmarknaden för vissa grupper
Ungdomar
1996/97: av Gudrun Schyman 8
A305 m.fl. (v)
1996/97: av Elisa Abascal
A303 Reyes (mp)
1996/97: av Alf Svensson 16
Fi214 m.fl. (kd)
Kvinnor
1996/97: av Lars Leijonborg 16
A221 m.fl. (fp)
1996/97: av Gudrun Schyman 4
A305 m.fl. (v)
1996/97: av Ingbritt 2
A807 Irhammar m.fl. (c)
1996/97: av Elving Andersson 7
A819 m.fl. (c)
A 1. Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader
1996/97: av Lars Leijonborg 20
A221 m.fl. (fp) delv
.
1996/97: av Birger Schlaug 4
A274 m.fl. (mp) delv
.
1996/97: av Alf Svensson 16
A297 m.fl. (kd) delv
.
1996/97: av Per Unckel m.fl. 3
A304 (m)
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Omfattningen och inriktningen av
de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna budgetåret 1997
1996/97: av Torsten Gavelin
A204 (fp)
1996/97: av Torsten Gavelin
A205 (fp)
1996/97: av Ingrid Andersson
A215 och Tone Tingsgård
(s)
1996/97: av Göran Magnusson
A246 m.fl. (s, c)
1996/97: av Siw Wittgren-Ahl
A254 och Marie Granlund
(s)
1996/97: av Ronny Olander
A255 m.fl. (s)
1996/97: av Siri Dannaeus
A263 och Margitta Edgren
(fp)
1996/97: av Christina
A302 Axelsson (s)
1996/97: av Gudrun Schyman 7
A305 m.fl. (v)
1996/97: av Per Lager m.fl. 2
Kr218 (mp)
Rekryteringsstöd och
beredskapsarbete
1996/97: av Agneta Brendt
A209 och Sigrid Bolkéus
(s)
1996/97: av Leif Marklund
A286 m.fl. (s)
1996/97: av Kjell Ericsson
A290 och Sivert Carlsson
(c)
1996/97: av Anders Ygeman
A292 m.fl. (s)
1996/97: av Gudrun Schyman 6
A305 m.fl. (v)
Arbetslivsutveckling (ALU)
1996/97: av Lars Leijonborg 12
A221 m.fl. (fp)
1996/97: av Göthe Knutson
A247 och Jeppe Johnsson
(m)
Starta-eget-bidrag
1996/97: av Karin Olsson
A272 m.fl. (s)
1996/97: av Birger Schlaug 12
N270 m.fl. (mp)
1996/97: av Gudrun Schyman 6
N271 m.fl. (v)
Utbildningsvikariat
1996/97: av Eva Johansson
A287 m.fl. (s)
1996/97: av Gudrun Schyman 5
A305 m.fl. (v)
Arbetsmarknadsutbildning
1996/97: av Lars Leijonborg 11
A221 m.fl. (fp)
1996/97: av Håkan Holmberg
A262 och Eva Flyborg
(fp)
1996/97: av Carl Bildt m.fl. 17
A277 (m)
1996/97: av Alf Svensson 7
A297 m.fl. (kd)
1996/97: av Alf Svensson 20
Fi214 m.fl. (kd)
Offentliga tillfälliga arbeten för
äldre arbetslösa (OTA)
1996/97: av Lars Leijonborg 14
A221 m.fl. (fp)
1996/97: av Monica Widnemark
A284 (s)
1996/97: av Anders Svärd (c)
A289
1996/97: av Alf Svensson 10
A297 m.fl. (kd)
1996/97: av Gudrun Schyman 9
A305 m.fl. (v)
1996/97: av Lars Leijonborg 8
Fi211 m.fl. (fp)
1996/97: av Marianne 24
Fi213 Samuelsson m.fl.
(mp)
1996/97: av Alf Svensson 6
Fi214 m.fl. (kd)
Sabbatsår-friår
1996/97: av Marianne
A202 Samuelsson m.fl.
(mp)
1996/97: av Lars U Granberg
A240 m.fl. (s)
1996/97: av Alf Svensson 9
A297 m.fl. (kd)
1996/97: av Ingbritt 3
A807 Irhammar m.fl. (c)
Lärlingssystem
1996/97: av Carl Bildt m.fl. 15
A277 (m)
1996/97: av Alf Svensson 2
A297 m.fl. (kd)
Nya former av sysselsättning åt
arbetslösa
1996/97: av Barbro Johansson
A216 (mp)
1996/97: av Karl-Göran
A229 Biörsmark (fp)
1996/97: av Barbro Johansson
A245 m.fl. (mp)
1996/97: av Carl Bildt m.fl. 16
A277 (m)
1996/97: av Birger Schlaug 16
Kr4 m.fl.
Medelsanvisning på anslaget A 2.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
1996/97: av Lars Leijonborg 20
A221 m.fl. (fp) delv
.
1996/97: av Birger Schlaug 3-4
A274 m.fl. (mp) delv
.
1996/97: av Alf Svensson 8,
A297 m.fl. (kd) 16
delv
.
1996/97: av Per Unckel m.fl. 5
A304 (m)
1996/97: av Gudrun Schyman 10
A305 m.fl. (v)
Arbetsmarknadspolitisk forskning
och utveckling
Allmänna riktlinjer för
forskningen
1996/97: av Alf Svensson 13,
A297 m.fl. (kd) 16
delv
.
Arbetslivsfrågor
Inriktningen av
arbetslivspolitiken
1996/97: av Lars Leijonborg 17
A221 m.fl. (fp)
1996/97: av Gudrun Schyman 11
A305 m.fl. (v)
Lönebidrag inom allmännyttiga
organisationer
1996/97: av Mariann
A230 Ytterberg och Bo
Nilsson (s)
1996/97: av Barbro Johansson 2
A273 (mp)
1996/97: av Michael 15
Kr510 Stjernström (kd)
1996/97: av Andreas Carlgren 9
Kr511 m.fl. (c)
Omförhandling av lönebidrag
1996/97: av Alf Svensson 12
A297 m.fl. (kd)
1996/97: av Gudrun Schyman 12
A305 m.fl. (v)
Övriga lönebidragsfrågor
1996/97: av Sigrid Bolkéus
A207 och Agneta Brendt
(s)
Arbetsbiträde
1996/97: av Tanja Linderborg
A206 m.fl. (v)
Medelsanvisning på anslaget A 3.
Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade
1996/97: av Lars Leijonborg 20
A221 m.fl. (fp) delv
.
1996/97: av Birger Schlaug 3-4
A274 m.fl. (mp) delv
.
1996/97: av Alf Svensson 16
A297 m.fl. (kd) delv
.
1996/97: av Per Unckel m.fl. 6
A304 (m)
1996/97: av Gudrun Schyman 13
A305 m.fl. (v)
1996/97: av Gudrun Schyman 12
Sf241 m.fl. (v)
B 1. Arbetarskyddsverket
1996/97: av Per Unckel m.fl. 7
A304 (m)
B 2. Arbetslivsinstitutet
1996/97: av Per Unckel m.fl. 8
A304 (m)
B 3. Rådet för arbetslivsforskning
1996/97: av Per Unckel m.fl. 9
A304 (m)
B 4. Forskning och utveckling inom
arbetslivsområdet
1996/97: av Alf Svensson 16
A297 m.fl. (kd) delv
.
1996/97: av Per Unckel m.fl. 10
A304 (m)
1996/97: av Gudrun Schyman 20
A305 m.fl. (v)
B 5. Bidrag till Samhall AB
1996/97: av Lars Leijonborg 20
A221 m.fl. (fp) delv
.
1996/97: av Kenth Skårvik 2
A236 och Isa Halvarsson
(fp)
1996/97: av Monica Öhman
A239 m.fl. (s)
1996/97: av Bo Nilsson och
A251 Barbro Hietala
Nordlund (s)
1996/97: av Alf Svensson 16
A297 m.fl. (kd) delv
.
1996/97: av Gudrun Schyman 21
A305 m.fl. (v)
Jämställdhetsfrågor
C 1. Jämställdhetsombudsmannen
1996/97: av Per Unckel m.fl. 11
A304 (m)
1996/97: av Gudrun Schyman 22,
A305 m.fl. (v) 23
1996/97: av Maud Ekendahl
A801 och Elizabeth
Nyström (m)
1996/97: av Gudrun Schyman 6
A808 m.fl. (v)
C 2. Särskilda jämställdhetsfrågor
1996/97: av Eva Björne (m) 1
A222
C 3. Bidrag till
kvinnoorganisationernas centrala
verksamhet
1996/97: av Eva Björne (m) 2
A222
1996/97: av Per Unckel m.fl. 12
A304 (m)