Dir. 1995:82
En särskild utredare tillkallas med uppdrag att utreda behovet av att inrätta ytterligare nationalstadsparker i Sverige och att lämna förslag till områden som kan vara aktuella för ett sådant skydd enligt naturresurslagen.
Riksdagen beslutade den 7 december 1994 att genom ändring i lagen
(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. införa ett särskilt skydd för nationalstadsparker i en ny 7 § i lagens tredje kapitel (prop.
1994/95:3, bet. 1994/95:BoU6, rskr. 1994/95:52, SFS 1994:1616). Genom lagändringen inrättades området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården som landets första nationalstadspark.
I propositionen 1994/95:3 gjordes den bedömningen att ytterligare något eller några områden i landets tätortsregioner inrymmer nationellt och internationellt unika natur- och kulturvärden och samtidigt har sådan betydelse för en tätortsregions ekologi och för människornas rekreation att det finns anledning att för dem överväga ett motsvarande skydd genom lagstiftning som det för området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården.
Frågan om vilka områden i Sverige som bör bli nationalstadsparker borde enligt propositionen bli föremål för fortsatta överväganden.
Enligt proposition 1994/95:230 om Kommunal översiktsplanering enligt plan- och bygglagen bör samlade insatser göras för att öka hänsynen till natur- och kulturvärden i samhällsplaneringen. Ett viktigt led i arbetet är att åstadkomma en bättre samverkan mellan natur- och kulturmiljövården. Betydelsen av vardagsnatur för människors välbefinnande och för en rik och levande miljö i städer och tätorter behöver enligt regeringens mening uppmärksammas ytterligare. Det bör vidare övervägas om skyddet i fråga om särskilt värdefulla parker och grönområden i landets tätortsregioner behöver förstärkas.
En särskild utredare bör tillkallas med uppgift att utreda behovet av att inrätta ytterligare nationalstadsparker i Sverige och att föreslå områden i landets tätortsregioner som kan vara aktuella för skydd enligt 3 kap. 7 § naturresurslagen.
Utredaren skall kartlägga vilka områden i landets tätorts-regioner som inrymmer nationellt och internationellt unika natur- och kulturvärden och som samtidigt har stor betydelse för tätortsregionens ekologi och för människornas rekreation.
Utredaren skall för dessa områden analysera de faktorer som kan utgöra ett hot mot områdenas värden samt bedöma om skyddsbehoven är sådana att ett särskilt skydd som nationalstadspark är angeläget för att bevara områdenas värden. Vid kartläggningen och analysen bör övervägandena i prop. 1994/95:3 tjäna som vägledning.
För de områden som föreslås skall utredaren bedöma vilket underlag som behövs för regeringens vidare överväganden. Utredaren skall för de föreslagna områden för vilka ytterligare utredningsinsatser inte bedöms nödvändiga, lämna förslag till sådana författningsändringar som krävs för att säkerställa skyddet för områdena och därvid utveckla motiven för dessa ändringar.
Utredarens arbete skall ske i samverkan med berörda kommuner. En utgångspunkt för arbetet skall vara kommunernas planering för områdena och förutsättningarna att i denna ge ett skydd av områdenas värden.
Utredaren skall samråda med Boverket, Riksantikvarieämbetet, Statens naturvårdsverk, andra berörda myndigheter och berörda länsstyrelser.
Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 februari 1996.
För arbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om redovisning av regional-politiska konsekvenser
(dir.1992:50), om att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23) och om att redovisa jämställdhets-politiska konsekvenser (dir. 1994:124).