Dir. 1995:40
En särskild utredare tillkallas med uppgift att kartlägga förekomsten av olika förmånstyper i samband med uppsägning och att belysa hur dessa behandlas i skattehänseende. Utredaren skall också lämna förslag till de regelförändringar som kan anses behövliga. Vidare skall utredaren analysera hur av arbetsgivaren bekostad utbildning behandlas skattemässigt och föreslå de regeländringar som bedöms nödvändiga.
Utredarens arbete skall vara avslutat före utgången av september 1995.
Förmåner som lämnas i samband med anställning eller uppdrag i annan form än kontant ersättning skall enligt 32 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928:370, KL) jämställas med kontant lön. Således är alla förmåner i form av varor eller tjänster som har karaktär av ersättning för arbete i princip skattepliktiga. Detta gäller oavsett om förmånen ges ut direkt från arbetsgivaren eller uppdragsgivaren eller om den ges ut av en annan person. Vissa undantag från skatteplikt finns dock. Enligt huvudregeln i 42 § KL skall förmåner i annan form än pengar vid beskattningen tas upp till marknadsvärdet.
Förmånsområdet har under de senaste åren setts över av två offentliga utredningar, Utredningen om tjänsteinkomstbeskattning (SOU 1992:57 och 1993:44) och Utredningen om beskattning av förmåner (SOU 1994:98). Ingen av dessa utredningar har dock särskilt behandlat förmåner som ges vid uppsägning eller utbildning.
Under senare tid har i konjunkturnedgångens spår personalavvecklingar blivit allt vanligare och kommit att omfatta allt fler människor.
Förmåner som består av annat än direkt lön eller avgångsvederlag i samband med personalavveckling har därmed också blivit vanligare och medför många gånger stora kostnader för företagen. Vissa åtgärder kan vara av sådan karaktär att det är tveksamt om dessa innebär en förmån för den anställde eller den som sagts upp. Även om det kan konstateras att det är en förmån kan det i ibland ändå vara osäkert hur förmånen skall hanteras skattemässigt.
En typ av förmån i samband med uppsägning som är relativt vanlig är olika slags utbildningar. Utbildningsinsatserna kan variera till både innehåll och längd. Ibland ges utbildningen under uppsägningstiden, ibland efter det att anställningen har upphört och i vissa fall under såväl uppsägningstiden som under tid före eller efter uppsägningstiden.
Som exempel på förmåner i samband med utbildning kan nämnas av arbets-
givaren bekostad terminsavgift och studielitteratur.
En skattskyldig som yrkar avdrag för kostnader i samband med utbildning har i praxis medgetts avdrag endast i begränsad utsträckning. Avdrag har i princip medgetts när utbildningen har ansetts nödvändig för intäkternas förvärvande eller utbildningen har jämställts med fullgörande av tjänst.
Det är inte självklart att motsvarande betraktelsesätt kan tillämpas i fråga om förmån av utbildning som en uppsagd bereds under uppsägningstiden eftersom företaget knappast kommer att få någon direkt nytta av utbildningen. Därmed är det också tveksamt om utbildningen kan anses som fullgörande av tjänst. Det är också tveksamt om en utbildning kan anses som nödvändig för intäkternas förvärvande för en som är uppsagd.
Beskattning av denna typ av förmåner kan på sikt i viss utsträckning leda till minskad rörlighet på arbetsmarknaden samt minska möjligheterna för en uppsagd att skaffa nytt arbete.
Även i andra fall när arbetsgivaren bekostar utbildningen uppkommer frågan hur detta skall behandlas i skattehänseende. Från näringslivets sida har hävdats att reglerna på området i en del fall kan ge upphov till problem och att de därför behöver ses över.
Utredaren skall kartlägga och redovisa vilka typer av förmåner som förekommer i någon större utsträckning i samband med uppsägning och hur dessa i dag behandlas i skattehänseende.
Gränsen mellan å ena sidan skattepliktiga förmåner och å andra sidan skattefria sådana är för närvarande inte alltid helt klar. När det gäller olika slags insatser för uppsagd personal är dessa oftast att betrakta som en förmån för den som sagts upp. Sammantaget kan det antas att det rör sig om stora kostnader för företagen och - om förmånerna är skattepliktiga - avsevärda förmånsvärden. Det är därför viktigt att dessa behandlas på ett korrekt sätt i förhållande till lagstiftningen och att gällande skatteregler framstår som rimliga ur ett samhälls-
ekonomiskt perspektiv.
Vidare skall utredaren ta ställning till om nuvarande skattelagstiftning leder till ett konsekvent och rimligt beskattningsresultat eller om det av arbetsmarknadspolitiska eller andra samhällsekonomiska skäl finns anledning att ändra reglerna på detta område. Anser utredaren att ändringar bör göras skall förslag på sådana lagändringar redovisas.
Förmån i form av utbildning torde i princip vara skattefri endast om den är nödvändig för intäkternas förvärvande eller är att anse som fullgörande av tjänst. I takt med den allt snabbare förändringen av tekniken och arbetsförhållandena ökar kraven på kompetensutveckling och flexibilitet hos arbetskraften. Det har i olika sammanhang hävdats att nuvarande regler är oklara, i vissa fall ogynnsamma samt inte anpassade till dagens behov av kompetensförnyelse och att de därför behöver ses över. Det är naturligt att göra denna översyn i samband med att förmåner vid uppsägning utreds. En av de vanligaste förmånerna vid uppsägning är nämligen just utbildning. Utbildning kan dessutom vara ett led i en arbetsgivares personalavvecklingsarbete trots att någon formell uppsägningssituation inte föreligger.
Utredaren skall se över nuvarande skatteregler i syfte att klarare ange gränsen för skattefria resp. skattepliktiga utbildningsförmåner som helt eller delvis bekostas av arbetsgivaren. Dessutom bör utredaren överväga om det av arbetsmarknadspolitiska eller andra skäl finns anledning att ändra reglerna.
Utredningsuppdraget omfattar även förmåner i samband med uppsägning och utbildningsförmån som utges eller bekostas av någon annan än arbetsgivare, som t.ex. Trygghetsrådet.
Som en allmän begränsning för utredaren bör dock gälla att förslagen inte får öppna möjligheter till överflyttning av lön till skattefria förmåner med därav följande intäktsbortfall för det allmänna. Den grundläggande principen om en likformig beskattning måste således så långt möjligt upprätthållas. Eventuella undantag från denna princip skall därför vara väl underbyggda och motiverade av arbetsmarknadspolitiska eller andra samhällsekonomiska skäl.
Utredaren skall också redovisa hur skattepliktiga förmåner som utgår i samband med uppsägning eller utbildning skall beaktas vid beräkning av pensionsgrundande inkomst.
Utredaren är oförhindrad att ta upp även andra frågor som har ett nära samband med de frågor som utredaren särskilt skall behandla.
De förslag som utredaren lägger fram bör sammantaget inte leda till minskade skatteintäkter för den offentliga sektorn. Innebär några förslag minskade inkomster av någon betydelse bör utredaren också ange möjliga finansieringsalternativ.
För utredaren skall gälla regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om offentliga åtaganden (dir. 1994:23) och jäm-
ställdhetspolitiska konsekvenser (dir 1994:124).
Utredningsarbetet skall vara avslutat före utgången av september 1995.