Dir. 1995:37
En särskild utredare tillkallas för att ta fram ett förslag till en skatt som syftar till att minska mängden avfall som deponeras och för att allsidigt utreda konsekvenserna av att införa en sådan skatt.
Arbetet är så upplagt att en skatt skall kunna införas den 1 januari 1997.
I regeringens skrivelse 1994/95:120, Miljön - Vårt gemensamma ansvar, anger regeringen inriktningen av det miljöpolitiska arbetet på avfallsområdet. I skrivelsen framhålls bl.a. att producentansvar är ett viktigt styrmedel för att minska avfallsmängder och behovet av deponering och att regeringen avser att överväga möjligheterna att genom ekonomiska styrmedel skapa bättre förutsättningar för ökad resurshushållning och minskad belastning på miljön. Det framgår också att det, för att skapa bättre förutsättningar för ett slutligt omhändertagande av avfall och restprodukter, som innebär bl.a.
resursbesparing och bättre hantering ur miljösynpunkt, bör ske en ökad sortering i olika, materialspecifika fraktioner. Avfall och restprodukter från industri och hushåll bör i än högre grad nyttiggöras som insatsprodukter vid tillverkning av nya varor och produkter.
Energiutvinning bör kunna ske för vissa avfallsslag. Det framhålls att deponering av återvinningsbart avfall inte är förenligt med principerna för ett kretsloppssamhälle och att mängderna avfall avsevärt bör minska jämfört med dagens situation.
I juli 1993 tillkallades en särskild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor rörande beskattning m.m. av avfall. Utredaren
(Avfallsskatteutredningen) överlämnade sitt betänkande Avfallsfri framtid (SOU 1994:114) i juni 1994. Utredaren föreslog fyra olika ekonomiska styrmedel för att minska mängden deponerat avfall. Flertalet remissinstanser ställde sig positiva till att någon form av beskattning på avfallsområdet införs. Några remissinstanser förordade utredningens förslag om deponiskatt. Bland de remissinstanser som avstyrkte förslagen ifrågasattes om en skatt verkligen har en styrande effekt. De pekade bl.a. på att det saknas en fungerande marknad för återvunna produkter och påtalade även risken för illegal dumpning. En annan synpunkt som framfördes var att det nyligen vidtagits en rad åtgärder för att minska avfallsmängden och att resultatet av dessa åtgärder bör avvaktas innan man skapar nya styrmedel. Genomgående påpekade remissinstanserna att det i utredningen saknades en bedömning av vilka samhällsekonomiska och företagsekonomiska konsekvenser de föreslagna skatterna skulle få.
En särskild utredare tillkallas för att, mot bakgrund av bl.a. det som framkommit vid remissbehandlingen av Avfallsskatteutredningens betänkande, ta fram ett konkret förslag till en skatt som syftar till att minska mängden avfall som deponeras. En utgångspunkt för förslaget bör vara det förslag som Avfallsskatteutredningen lämnat om en deponiskatt. Skatten skall vara enkel att tillämpa och de administrativa kostnaderna måste så långt möjligt hållas nere.
Utredaren skall utifrån en skattenivå som uppfyller målsättningen med skatten särskilt analysera de samhällsekonomiska och företagsekonomiska konsekvenserna liksom de handelspolitiska aspekterna av en skatt på avfall. För branschspecifikt industriavfall måste analysen göras branschvis. Risken för en ökad illegal dumpning och export av avfall på grund av införandet av en skatt måste bedömas och förslag till åtgärder för att minska denna risk läggas fram.
Möjligheter till successivt införande av en skatt med avseende på olika avfallsslag bör övervägas.
För arbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående redovisning av regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50) och om att pröva offentliga åtaganden (dir.
1994:23).
Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 31 mars 1996.