Dir. 1995:15
En parlamentarisk kommitté tillsätts med uppdrag att
- låta göra utredningar om viktigare sakfrågor som kan komma att behandlas vid 1996 års regeringskonferens,
- stimulera den offentliga debatten kring regeringskonferensens huvudfrågor och ge företrädare för olika åsiktsriktningar utrymme att argumentera för sina uppfattningar.
1996 års regeringskonferens för översyn av Maastrichtfördraget
Enligt artikel N i fördraget om Europeiska unionen (Maastricht-fördraget)
skall en konferens av företrädare för medlemsstaternas regeringar sammankallas år 1996 för att undersöka vilka bestämmelser i fördraget som skall revideras för att uppfylla de mål för unionen som anges i fördraget (artiklarna A och B). Det rör sig således om en översyn av unionsfördraget med utgångspunkt i en utvärdering av hur samarbetet har fungerat sedan fördraget trädde i kraft den 1 november 1993. Konferensen skall ta ställning till frågan om vilka ändringar i eller tillägg till fördraget som kan behövas för att målsättningarna för samarbetet skall kunna uppnås. Fördragsändringar måste beslutas enhälligt.
Unionen har nyligen utvidgats med tre nya medlemsstater, Finland, Sverige och Österrike. Europeiska rådet enades vid sitt möte i Köpenhamn i juni 1993 om att förbereda en utvidgning med de associerade stater i Central- och Östeuropa som önskar bli medlemmar av unionen. Detta kommer att kräva vissa förändringar av de gemensamma institutionerna samt av beslutsprocedurerna för att samarbetet inom unionen skall kunna fungera även med en väsentligt vidgad krets av medlemsstater. En viktig uppgift för konferensen blir därför att säkerställa att nästa utvidgning av unionen kan ske med en bibehållen och helst förstärkt effektivitet i samarbetet.
Grundläggande för analysen och debatten inför regeringskonferensen bör vara hur Sverige vid konferensen bäst skall kunna främja de mål som ställts upp för vårt deltagande i EU.
Det är av stor vikt att vi i Sverige dels grundligt analyserar de frågor som kommer att stå i centrum vid konferensen, dels för en öppen diskussion om de förväntningar och ambitioner som vi har avseende EU-samarbetet liksom vad som bör ligga utanför detta samarbete. En strävan måste vara att en bred, offentlig debatt kan komma till stånd kring dessa frågor.
Som framhölls i regeringsdeklarationen och i regeringens proposition
(prop. 1994/95:40, 1994/95:FiU05, rskr 1994/95:67) om budgeteffekter av Sveriges medlemskap i EU, är det regeringens ambition att Sverige i EU skall verka för:
- ökad öppenhet och insyn samt en fastare parlamentarisk och folklig förankring av unionsarbetet,
- en allomfattande freds- och säkerhetsordning i Europa,
- en union präglad av öppenhet mot omvärlden,
- en ny, aktiv politik för tillväxt och mot arbetslöshet i Europa,
- gemensamma nätverk för information och kommunikation samt effektiva och miljövänliga transportsystem,
- en gemensam europeisk konsumentpolitik,
- en gemensam och ambitiös miljöpolitik i det europeiska samarbetet,
- att stärka löntagarnas ställning på arbetsmarknaden,
- jämställdhet mellan kvinnor och män,
- en återhållsam budgetpolitik vad gäller gemenskapsbudgeten och övriga finansiella instrument,
- en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, där besluten fattas så nära medborgarna som möjligt.
Det är dessa mål som bör stå i centrum för uppmärksamheten. Eventuella behov av institutionella och andra förändringar i samarbetet bör övervägas mot denna bakgrund. En utgångspunkt inför regeringskonferensen bör för svensk del vara att eventuella ändringar i unionsfördraget måste leda till att såväl de nuvarande övergripande målen för EU-samarbetet som de svenska målen lättare kan uppnås och att samarbetet inom unionen bättre kan motsvara de förväntningar och krav som finns hos medborgarna.
Vidare bör för svensk del en given utgångspunkt för regeringskonferensen vara att den framtida utvidgningen med de associerade staterna i Central- och Östeuropa liksom med de baltiska länderna underlättas.
Det behövs offentlig debatt och ökad medvetenhet om de viktiga framtidsfrågor för det europeiska samarbetet som står i förgrunden för konferensen. Konferensen utgör ett tillfälle då det europeiska samarbetet i hela dess vidd ställs i fokus för den allmänna debatten.
I Sverige har vi delvis andra utgångspunkter inför en sådan debatt eftersom vi inte, som flertalet andra EU-medlemsländer, deltagit i diskussionen och besluten om Maastricht-fördraget. Å andra sidan har vi nyligen inför folkomröstningen haft en omfattande offentlig debatt om EU-samarbetet i dess helhet. Det måste vara en självklar strävan att undvika den situation som uppstod i flera EU-länder i samband med Maastricht-fördraget, då allmänheten plötsligt ställdes inför mycket stora och komplexa frågor som inte kunde göras fullt begripliga på den korta tid som stod till förfogande före beslut.
En av uppgifterna för regeringskonferensen blir att se över samarbetet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt att besluta om eventuella institutionella förändringar av detta samarbete i syfte att säkerställa att det kan fungera så effektivt som möjligt. Sverige kommer att verka för ett starkt och effektivt utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete inom EU i former och på ett sätt som inte ifrågasätter vår militära alliansfrihet.
Kommitténs ena huvuduppgift är att låta utreda viktiga sakfrågor som kan komma att behandlas vid konferensen. Kommittén bör särskilt belysa hur Sverige inom ramen för regeringskonferensen skall kunna främja utvecklingen inom sakområden som Sverige prioriterar i EU-samarbetet.
Härvid är det av intresse att få belyst i vilken utsträckning som givna mål på enskilda sakområden skulle kunna främjas inom ramen för regeringskonferensen.
En analys bör göras med utgångspunkt i de prioriteringar för EU-samarbetet som regeringen har angivit.
Vidare skall kommittén skaffa information om förberedelser och debatt som pågår i andra EU-medlemsländer, identifiera andra viktiga frågor som kommer att behandlas vid konferensen och närmare analysera dessa utifrån svenska intressen. Bland frågor som redan nu är kända och som skall analyseras kan nämnas:
- konsekvenser av den nu genomförda utvidgningen för beslutsformer, EU-institutionernas ställning och balansen mellan stora och små medlemsländer,
- möjliga eller nödvändiga anpassningar av EU:s institutioner och beslutsformer för att bana väg för en framtida utvidgning till Central-
och Östeuropa och de baltiska länderna,
- eventuella förändringar i den institutionella maktbalansen mellan kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet,
- subsidiaritetsprincipen och dess roll i EU-samarbetet.
Det är av särskilt intresse att få belyst avvägningen mellan å ena sidan mellanstatligt samarbete och å andra sidan behov av mer samordnade beslutsformer i unionssamarbetet.
De utredningar som kommittén låter göra skall grundligt belysa de aktuella frågor och de svenska intressen som gör sig gällande. Kommittén skall emellertid inte ha till uppgift att lägga fram förslag till svenska ståndpunkter vid regeringskonferensen. Det är regeringens ansvar att i samråd med riksdagen lägga fast Sveriges ståndpunkter inför konferensen. Kommittén skall dock vara oförhindrad att, där den finner lämpligt, göra sådana bedömningar i enskilda sakfrågor som kan vara av värde vid beredningen av svenska förhandlingspositioner.
Kommitténs andra huvuduppgift är att anordna aktiviteter för att stimulera offentlig debatt om regeringskonferensens huvudfrågor. Exempel på lämpliga aktiviteter kan vara paneldebatter, seminarier, utfrågningar av experter och opinionsbildare. Kommittén skall särskilt lägga sig vinn om att både positiva och negativa uppfattningar kommer till uttryck och att debatten förs runt om i landet. Särskilda medel kommer att ställas till kommitténs förfogande också för dessa uppgifter.
Kommittén kan tillsätta undergrupper som genom en bred och varierad sammansättning kan bidra till att fånga upp debatten i olika delar av det svenska samhället. Kommittén kan också anlita experter i syfte att på ett allsidigt sätt belysa viktiga sakfrågor.
Kommittén skall genomföra sitt uppdrag huvudsakligen under år 1995. En förlängning av uppdraget in på år 1996 kan inte uteslutas men får bli beroende av hur förberedelserna för regeringskonferensen fortskrider.
En redovisning av uppdraget i form av ett samlat betänkande är med tanke på uppdragets natur inte ändamålsenlig. Kommittén skall i stället fortlöpande avge rapporter i enskilda ämnen i den takt och i den utsträckning som kommittén finner lämpligt.
Kommittén skall beakta direktiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23), direktiven att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124) samt direktiven om regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50).