Dir. 1995:121
* om det bör införas en rätt och en skyldighet att avvika från i lag intagna redovisningsföreskrifter när det är nödvändigt för att uppnå en rättvisande bild av företagets ställning och resultat,
* i vilken mån företagen bör ges rätt att i sin redovisning göra avsättningar för framtida utgifter,
* i vilken utsträckning olika slag av finansiella åtaganden bör redovisas i företagens balansräkningar även i andra företag än finansiella företag.
Genom beslut den 22 augusti 1991 bemyndigade regeringen chefen för Justitiedepartementet att tillkalla en kommitté för att se över redovisningslagstiftningen (dir. 1991:71). Kommittén fick genom tilläggsdirektiv (dir. 1992:19) i uppdrag att föreslå de ändringar i redovisningslagstiftningen som krävs med anledning av Sveriges närmande till EG. Kommitténs arbete skall vara slutfört i början av år 1996.
Våren 1994 avgav kommittén delbetänkandet Års- och koncernredovisning enligt EG-direktiv (SOU 1994:17). Efter sedvanlig beredning har regeringen i dag beslutat att till riksdagen överlämna propositionen 1995/96:10, Års- och koncernredovisning. I propositionen föreslås en helt ny lagstiftning om aktiebolags och vissa handelsbolags samt finansiella företags offentliga redovisning. Den nya lagstiftningen, som innebär en anpassning till EG:s redovisningsrätt, föreslås träda i kraft den 1 janauri 1996. I fråga om icke-finansiella företag skall de nya reglerna dock inte tillämpas förrän den 1 januari 1997.
Till de frågor som kommittén ännu inte har behandlat hör frågor om löpande bokföring samt om normgivningen på redovisningens område.
Under arbetet med propositionen har det framkommit att vissa frågor bör belysas ytterligare innan man tar ställning till lagstiftningens slutliga utformning i dessa delar.
Enligt EG:s redovisningsrätt skall redovisningen ge en rättvisande bild av företagets ställning och resultat. Detta kommer till uttryck såväl i rådets direktiv av den 25 juni 1978 om årsbokslut i vissa typer av bolag
(78/660/EEG, "det fjärde bolagsrättsliga direktivet") som i rådets direktiv av den 13 juni 1983 om sammanställd redovisning (83/349/EEG,
"det sjunde bolagsrättsliga direktivet"). Båda direktiven anger att om en sådan bild inte kan ges enbart med tillämpning av direktivets föreskrifter skall tilläggsupplysningar lämnas. Om redovisningen trots detta inte ger en rättvisande bild av företagets ställnings och resultat, skall avsteg från i direktivet intagna bestämmelser ske. I artikel 2.5 i det fjärde bolagsrättsliga direktivet föreskrivs sålunda:
"Om undantagsvis tillämpningen av en föreskrift i detta direktiv är oförenlig med den skyldighet som föreligger enligt punkt 3, skall avsteg göras från den förstnämnda föreskriften så att en rättvisande bild enligt punkt 3 kan ges. Varje sådant avsteg skall anmärkas i en not med upplysning om skälen för avsteget och om den inverkan som detta kan ha på bolagets tillgångar, skulder, ekonomiska ställning och resultat.
Medlemsstaterna får bestämma när avsteg skall ske och får föreskriva de undantagsregler som behövs."
Motsvarande bestämmelse finns i artikel 16.5 i det sjunde bolagsrättsliga direktivet.
En regel av detta slag finns inte tidigare i svensk rätt. Den ger upphov till ett flertal frågor, som bör besvaras innan det går att ta slutlig ställning till om en sådan regel bör införas i svensk rätt. Det gäller de risker för missbruk som en regel av detta slag kan medföra och de konsekvenser som den kan få för annan lagstiftning, t.ex.
utdelningsregler, kapitaltäckningsregler och skatteregler. Regeringen har därför inte lagt fram något förslag om en sådan regel i den ovan nämnda propositionen utan har i stället - med hänvisning bl.a. till att Redovisningskommittén i sitt slutbetänkande kommer att behandla bl.a.
frågor om normbildning och sanktioner på redovisningsområdet - uttalat att kommittén bör ges i uppdrag att se över de frågor som den aktuella direktivföreskriften kan ge upphov till.
I propositionen föreslås att företagen i balansräkningen skall redovisa s.k. avsättningar särskilt. Med avsättningar avses förpliktelser som är hänförliga till räkenskapsåret eller tidigare räkenskapsår och som på balansdagen är säkra eller sannolika till sin förekomst men ovissa till belopp eller till den tidpunkt då de skall infrias. Förslaget återspeglar artikel 20.1 i det fjärde bolagsrättsliga direktivet. Enligt artikel 20.2 kan medlemsstaterna tillåta att avsättning sker även för framtida utgifter. Bestämmelsen har följande lydelse:
"Medlemsstaterna får även tillåta att avsättningar görs i avsikt att täcka sådana kostnader som hör till det aktuella räkenskapsåret eller till ett tidigare räkenskapsår och som till sin karaktär är klart bestämda samt på balansdagen är antingen sannolika eller säkra till sin förekomst, men som är obestämda i fråga om belopp eller tidpunkten då de uppkommer."
Det är oklart om detta slag av avsättningar står i överensstämmelse med vad som i dag anses utgöra god redovisningssed. Regeringen har i propositionen stannat för att tills vidare inte föreslå att det i lagstiftningen införs någon möjlighet att göra avsättningar för framtida utgifter. Regeringen anser att föreskriften kan ge upphov till betydande gränsdragningsproblem, att den kan få svårbedömbara konsekvenser för företagsbeskattningen och att ett införande av en rätt att göra sådana avsättningar under alla förhållanden fordrar vissa ändringar i skattelagstiftningen. Innan ett slutligt ställningstagande till frågan sker bör gränsdragningsproblemen och behovet av kompletterande skattelagstiftning övervägas ytterligare.
I propositionen föreslås att bl.a. ansvarsförbindelser skall redovisas i balansräkningen "inom linjen". I anslutning till det diskuteras om det bör ställas krav på redovisning av vissa andra slag av åtaganden som ligger ansvarsförbindelser nära. Sådana åtaganden kan exempelvis vara förpliktelser från återköpstransaktioner, handel i derivatinstrument och andra finansiella transaktioner. Regeringen föreslår i propositionen att finansiella företag skall vara skyldiga att lämna redovisning av detta slag.
EG:s fjärde och sjunde bolagsrättsliga direktiv ställer inte några uttryckliga krav på redovisning av sådana åtaganden, men mycket talar för för att redovisning av åtagandena ändå bör ske också i icke-finansiella företag. Den information som i dag lämnas i dessa avseenden torde emellertid ofta vara begränsad eller obefintlig. Med hänsyn till behovet av en närmare avgränsning av de åtaganden som bör redovisas i årsredovisningen har regeringen inte lag fram något förslag om sådan redovisning i propositionen. Enligt regeringens mening bör frågan anstå till dess att Redovisningskommittén har avgivit sitt slutbetänkande.
Samtliga de tre nu berörda frågorna skall mot denna bakgrund tas upp och analyseras av Redovisningskommittén.
Kommittén skall sålunda överväga vilka fördelar och nackdelar som kan vara förenade med en bestämmelse om att avsteg från lag skall göras om det är nödvändigt för att uppnå en rättvisande bild. Därvid skall kommittén studera i vilken utsträckning en sådan bestämmelse har införts i andra EU-länder, hur bestämmelsen har utformats och om redovisningspraxis i dessa länder påverkats av att denna möjlighet införts.
Särskilt skall undersökas om det har förekommit missbruk och, om så är fallet, vilken utbredning detta har haft. Vidare skall kommittén överväga vilka effekter en sådan regel skulle få för borgenärsskyddet samt för bestämmelserna om kapitalkrav och solvens i finansiella företag. Kommittén skall dessutom undersöka vilka konsekvenser en regel av detta slag skulle få på det skatterättsliga området och vilken betydelse den skulle få för taxeringsförfarandet.
Vad gäller frågan om avsättningar för framtida utgifter skall kommittén belysa den betydelse som en regel om detta skulle få för möjligheterna att åstadkomma en rättvisande redovisning. Förekomsten av gränsdragningsproblem och möjligheterna att komma till rätta med dem skall behandlas. Kommittén skall också studera i vilken utsträckning en sådan bestämmelse har införts i andra EU-länder, hur den därvid har utformats och om redovisningspraxis i dessa länder har påverkats av att denna möjlighet införts. Vidare skall kommittén beakta vilka effekter en bestämmelse av detta slag kan få på företagsbeskattningen och vilka statsfinansiella verkningar som kan uppkomma.
Beträffande redovisning av vissa åtaganden skall kommittén undersöka hur dessa i dag redovisas i Sverige och internationellt samt överväga de fördelar och eventuella nackdelar som kan vara förenade med en utökad redovisningsskyldighet på detta område. Om kommittén finner att det beträffande icke-finansiella företag finns anledning att ställa ökade krav på redovisning av olika slag av åtaganden, skall den söka belysa de gränsdragningsproblem som kan uppkomma och lämna förslag till hur de skall lösas.
Om kommittén kommer till slutsatsen att bestämmelser av de aktuella slagen skall införas, skall den lämna förslag till nödvändiga författningsändringar.
Enligt regeringens uppfattning är det naturligt att kommittén eftersträvar en harmonisering av de svenska redovisningsreglerna med de bestämmelser som gäller i övriga länder inom EU.
Kommitténs uppdrag skall i övrigt vara oförändrat.