Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1995/96:78

Fredagen den 29 mars

Kl. 9.00 13.41

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

1 § Information från regeringen om förhand-
lingsläget beträffande Sveriges deltagande i
Schengensamarbetet

Anf. 1 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Herr talman! Den 14 juni förra året lämnade dåva-
rande statsrådet Mats Hellström information här i
kammaren om regeringens avsikt att ansöka om ob-
servatörskap för Sverige i Schengensamarbetet med
sikte på fullt medlemskap. Den svenska ansökan
överlämnades till Schengensamarbetets dåvarande
ordförandeland Belgien i slutet av juni. Den innehöll
två förebehåll: för det första, att den nordiska passfri-
heten måste bevaras, dvs. att även Island och Norge -
som till skillnad från de tre nordiska EU-länderna inte
har någon automatisk rätt att delta i Schengensamar-
betet - måste kunna medverka samt, för det andra, att
de s.k. kompensatoriska åtgärder som är en förutsätt-
ning för att personkontrollerna vid de inre gränserna
skall kunna avvecklas även uppfyller svenska krav på
kontroll och skyddsåtgärder, särskilt med avseende på
narkotika.

Samtidigt med Sverige lämnade Finland in sin an-
sökan. Danmark ansökte om anslutning till Schengen-
samarbetet redan i maj 1994. Både Finland och Dan-
mark gjorde, liksom Sverige, förbehåll för att samtli-
ga nordiska länder måste kunna medverka så att den
nordiska passunionen kan bevaras.

Förhandlingsprocessen inleddes i höstas med en
noggrann genomgång av Schengensamarbetets regel-
verk och motsvarande lagstiftning i de nordiska län-
derna. En rad möten ägde rum med Schengensamar-
betets ordförandeskap och sekretariat liksom med ett
flertal enskilda Schengenländer samt i den nordiska
kretsen. Detta förberedande arbete, som syftade till att
identifiera eventuella problem samt viktigare för-
handlingsfrågor, resulterade i att samtliga fem nordis-
ka länder förklarade sig kunna acceptera Schengen-
samarbetets grundläggande regelverk.

Schengenländerna gjorde på ett tidigt stadium
klart att de som utgångspunkt för förhandlingarna
accepterade de nordiska ländernas krav att kunna
behålla den nordiska passunionen. Den fria rörlighe-
ten i Norden betraktas som ett viktigt bidrag till ett
utvidgat europeiskt samarbete i gränskontrollfrågor.
Vid Schengenministrarnas möte den 20 december
fattade man beslut om att inleda formella förhandling-
ar om observatörskap i Schengensamarbetet för samt-
liga fem nordiska länder fr.o.m. den 1 maj i år. Det
slutliga målet för dessa förhandlingar angavs vara
fullt medlemskap för de tre EU-länderna Danmark,
Finland och Sverige samt samarbetsavtal för Island
och Norge. Jag vill här inskjuta att observatörskap är
ett första steg på vägen mot fullt medlemskap för
Sverige och de två övriga nordiska EU-länderna. För
Island och Norge är det fråga om ett förberedande
stadium inför den associerade anslutning som blir
aktuell för dessa båda länder.

Herr talman! Vi är nu inne i slutskedet av den
första fasen av våra förhandlingar om anslutning till
Schengensamarbetet; den som syftar till att de nordis-
ka länderna skall kunna gå in i samarbetet som obser-
vatörer. Även om detta inte innebär några förpliktel-
ser från vår sida att redan på detta stadium slopa per-
sonkontrollerna vid de inre gränserna eller att i övrigt
tillämpa Schengenreglerna är det ett viktigt politiskt
steg som markerar att vi vill gå vidare och förhandla
om de slutliga villkoren för ett fullt medlemskap. Det
är närmast mot denna bakgrund som regeringen nu
vill lämna denna information om det aktuella för-
handlingsläget till riksdagen.

Vi har i vår ingående granskning av Schengen-
samarbetets regelverk inte funnit några hinder för en
svensk anslutning. Schengensamarbetet syftar ju till
att genomföra den inre marknaden med avseende även
på personers fira rörlighet och till att förstärka de
yttre gränskontrollerna liksom samarbetet för att be-
kämpa illegal narkotikahandel och annan gränsöver-
skridande brottslighet. Vi har i förhandlingarna med
Schengenstaterna understrukit att Sverige avser delta
särskilt aktivt i samarbetet på just narkotikaområdet.

Redan i samband med förhandlingarna om vårt
medlemskap i EU tog Sverige, liksom de övriga
kanditatländerna, ställning för att förverkliga den fira
rörligheten för personer under förutsättning att de
kompensatoriska åtgärderna under den tredje pelaren
genomförs samt fungerar. Schengensamarbetet är ju
ett provisorium i avvaktan på att samtliga länder i EU
kan enas om att införa motsvarande regler i hela unio-
nen. Detta är också en svensk målsättning, vilken vi
klart har deklarerat i olika sammanhang i EU-arbetet.
Att i nära samarbete med andra europeiska länder
effektivt kunna bekämpa gemensamma problem som
illegal handel med narkotika och andra former av
organiserad brottslighet är en förstarangsfråga för
Sverige och en av de viktigaste frågeställningarna för
EU-ländernas regeringskonferens som inleds i dag.

I avvaktan på att ett samarbete kan komma till
stånd på EU-nivå erbjuder Schengenavtalet ett viktigt
samarbetsinstrument. Genom en samverkan mellan de
nuvarande tio medlemsstaterna i Schengensamarbetet
och de fem nordiska länderna uppnår vi en väsentlig
utvidgning av den fria rörligheten för enskilda männi-
skor i Europa och bidrar därmed till att förverkliga
målsättningen om "medborgarnas Europa". Att inom
denna ram kunna bevara den fria rörligheten inom
hela Norden, en omistlig del av det nordiska samarbe-
tet sedan mer än 40 år, är ett angeläget mål i sig.

Herr talman! Schengenstaternas ministrar har vid
ett möte i måndags den 25 mars enats om att inbjuda
sina nordiska kolleger till ett gemensamt möte i Haag
den 18 april. Avsikten är att ministrarna vid det mötet
skall konstatera att förutsättningar föreligger för
samtliga fem nordiska länder att inleda observatör-
skapet i Schengensamarbetet den 1 maj, alltså enligt
gällande tidtabell. Därmed har vi nått fram till ett
viktigt etappmål.

Som observatörer kommer de nordiska länderna
att inbjudas till samtliga möten inom Schengensamar-
betet, med full yttrande rätt och med rätt att lägga
fram förslag. Vi deltar däremot inte i de formella
besluten. Detta ger oss en värdefull möjlighet dels att
vinna erfarenheter av hur Schengensamarbetet funge-
rar redan innan vi blir medlemmar, dels att kunna
påverka samarbetets inriktning.

Efter den 1 maj vidtar förhandlingar om själva
anslutningsfördragen för Sverige, Danmark och Fin-
land samt om samarbetsavtal för Norge och Island.
Målsättningen är att dessa förhandlingar skall kunna
avslutas för årets slut och att medlemskapet i Scheng-
ensamarbetet skall kunna träda i kraft under 1998.
Regeringen kommer att hålla riksdagen fortlöpande
informerad om hur dessa förhandlingar fortskrider.

Anf. 2 GUSTAF VON ESSEN (m)

Herr talman! Vi framför ett tack till justitieminis-
tern för denna information som vi från moderat håll
tycker är väldigt glädjande. Vi stöder regeringens
strävan att genomföra avtalet och ro det i hamn.

Det är några saker som kanske ändå borde klar-
läggas. Ett observatörskap, om det nu kan träda i kraft
här i maj, innebär i praktiken att det syftar till ett
medlemskap. Detta måste klarläggas. Även om gi-
vetvis en överenskommelse så småningom skall ratifi-
ceras i parlamentet räknar vi med att det blir ett med-
lemskap i ett senare skede. Vi utgår då också från att
alla de fem nordiska ländernas parlament kommer att
kunna ratificera avtalet. Det hänger på att alla fem
verkligen gör det om även vi skall gå in, har det sagts.

När det gäller Schengenavtalet finns det delar av
det som kommer att kunna ersättas av Dublinkonven-
tionen. Det gäller just på asylområdet. Det kunde vara
intressant att höra om det finns en tidplan och när i så
fall Dublinkonventionen kommer upp till ratifikation
här i parlamentet.

Anf. 3 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Herr talman! När det gäller vår ansökan om ob-
servatörskap formulerade vi den på det viset att det
var ett första steg som syftade till ett fullt medlem-
skap. Den tid vi behöver under observatörskapet är
den tid det tar att förhandla fram de särskilda villko-
ren för medlemskapet.

Tiden fram till nu har vi använt till att bedöma
vilka problem som kan vara förenliga med samarbetet
inom Schengenramen. Den tiden har använts för att
kunna komma fram till att Sverige nu kan gå in som
observatör, med syfte att senare bli medlem.

Jag tror att samma procedur har genomförts i alla
de fem nordiska länderna. En förutsättning för arbetet
har varit att man har haft stöd i de parlament som så
småningom skall ratificera avtalen.

Sverige har i förhandlingarna åtagit sig att under-
teckna Dublinkonventionen. Den kommer alltså även
att ratificeras i Sverige. Ett förslag kommer att före-
läggas riksdagen. Jag kan inte ange den exakta tid-
punkten för detta.

Anf. 4 MARIANNE SAMUELSSON (mp)

Herr talman! Schengenavtalet bygger på något helt
annat än den nordiska passfriheten - nämligen helt
öppna gränser inom området och en stärkt yttre gräns.

När det gäller narkotikaproblematiken är vi klart
medvetna om att ett av Schengenländerna har en
otroligt liberal narkotikasyn, nämligen Holland. Det
finns också en stor produktion av narkotika inne i
landet. Jag skulle vilja veta hur ministern har tänkt sig
att kontrollen av narkotika - framför allt gentemot
Holland - skall ske när gränserna skall vara helt öpp-
na inom området.

Det är inte fråga om att hjälpa till med narkotika-
bekämpningen inom området genom att stärka den
yttre gränsen, t.ex. den utanför Norge. Det är framför
allt gränsen mot Holland som vi fortfarande bör ha
kontroll på. Enligt regelverket skall det inte finnas
någon sådan kontroll.

Anf. 5 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Herr talman! Detta är en mycket grundläggande
frågeställning, som måste klaras ut. Det föreligger ett
missförstånd i parlamentet och dess värre även ute i
landet. Det handlar om vad Schengensamarbetet går
ut på. När man talar om öppna gränser inom ramen
för Schengensamarbetet menar man personers fria
rörlighet.

Det handlar om att göra det möjligt för människor
att passera de inre gränserna utan att behöva uppvisa
pass t.ex. Men det betyder inte att narkotika fritt skall
flöda över våra gränser. Schengensamarbetet tar över
huvud taget inte sikte på varor och tjänster, utan en-
bart på personer. Mot den bakgrunden är det själv-
klart att den gränskontroll Sverige har i dag för att
fånga upp den narkotika som kommer in i vårt land
skall fortsätta.

Schengensamarbetet handlar just om ett samarbe-
te. Vi tycker att samarbetet är viktigt för att kunna
utveckla Sveriges möjligheter att på ett bättre sätt än i
dag stoppa och hindra narkotikaflödet inom EU. En
av Schengenavtalets viktigaste uppgifter är att förbätt-
ra detta samarbete, och hindra narkotikahandel över
gränserna. Detta gäller naturligtvis också i förhållande
till Nederländerna.

Anf. 6 MARIANNE SAMUELSSON (mp)

Herr talman! Frankrike har skrivit på Schengenav-
talet, men där stängdes gränsen på grundval av att
man inte klarade den problematik som uppstod när
man inte längre fick kontrollera personer. Varken
narkotika eller vapen transporteras i något större
utsträckning utan att personer finns med i bilden. På
grund av det uppstod ett problem.

Var i detta sammanhang har Sverige drivit frågan
om en annan typ av kontroll, som inte finns med i
nuvarande avtalstext?

Anf. 7 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Herr talman! När Sverige ansökte om observatör-
skap var ett av förbehållen att de kompensatoriska
åtgärderna inte på något sätt fick innebära en försäm-
ring av den kontroll av bl.a. narkotika som Sverige
bedriver i dag. Det är utgångspunkten.

Samarbetet skall inte leda till att någonting i det
avseendet försämras. Vi skall utnyttja de möjligheter
som finns inom ramen för Schengensamarbetet till att
ytterligare förhindra den fria rörligheten av narkotika.

Anf. 8 ULLA HOFFMANN (v)

Herr talman! Vi håller trevande på att försöka hitta
former för hur vi skall öka parlamentets inflytande.
Vissa beslut som fattas av Exekutivkommittén vad
gäller nya tillämpningsföreskrifter kommer att vara
långtgående.

I samband med ratificeringen ställde parlamenten i
Holland och Belgien krav på inflytande. Det betyder
att innan några lagändringar blir bindande måste de
föreläggas parlamenten för ställningstagande. Parla-
menten har två månader på sig för detta.

Har regeringen för avsikt att förhandla fram något
liknande för Sveriges del?

Anf. 9 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Herr talman! Innan ett avtal av detta slag träder i
kraft i Sverige skall det självfallet ratificeras av den
svenska riksdagen.

Anf. 10 ULLA HOFFMANN (v)

Herr talman! Det förstår jag också, men jag vill
veta mer om det fortlöpande arbetet.

Kommer parlamentet att få något inflytande lik-
nande det som de holländska och belgiska parlamen-
ten har fått?

Anf. 11 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Herr talman! Vår ambition har varit att i det inter-
nationella samarbetet hålla parlamentet så informerat
som möjligt i varje enskilt led.

Regeringen har nämligen behov av att veta om det
finns stöd i riksdagen för åtgärderna. Denna informa-
tion är ett led i det arbetet.

Anf. 12 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds)

Herr talman! Justitieministern berättar om två för-
behåll som gjordes när Sverige skickade in ansökan
om Schengenmedlemskap - passunionen och att per-
sonkontrollen inte skulle avvecklas vid inre gränser
innan de kompensatoriska åtgärderna vidtagits.

Passunionen verkar vara klar nu, men vad händer
med åtgärderna? Det kommer att ta lång tid innan de
gemensamma åtgärderna fungerar på plats. Vilka
nationella kompensatoriska åtgärder kommer Sverige
att vidta i samband med medlemskapet i Schengen?

Anf. 13 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Herr talman! Vid genomgången av Schengenavta-
lets regelverk har vi under den tid som har förflutit
kunnat konstatera att det inte föreligger några större
problem med svensk lagstiftning i förhållande till
regelverket. Vissa tekniska justeringar kan dock
komma i fråga.

Jag vill åter understryka att avvecklingen av per-
sonkontrollen inte innebär att vi behöver avveckla
delar av någon annan kontroll. Sveriges reservation i
ansökningshandlingarna skall ses mot den bakgrun-
den. Vi kan konstatera att vi inte behöver förändra
eller försämra den kontroll vi bedriver i dag vid de
inre gränserna för att komma åt t.ex. narkotika, vapen
och andra typer av varor. Vi kommer att fortsätta att
vidmakthålla denna numera permanenta lagstiftningen
i Sverige.

Vi skall utnyttja detta tillfälle till att förbättra det
samarbete som kan uppnås mellan Polisen, Tullen och
andra myndigheter för att på ett ännu bättre sätt än i
dag kunna hindra det fria flödet av otillåtna varor.

Anf. 14 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds)

Herr talman! Jag fick inget svar på frågan om vil-
ka konkreta åtgärder Sverige nationellt kommer att
vidta. Jag får vänta på det.

Jag vill varna för att man gör det litet för enkelt
för sig när man säger att Schengenavtalet inte inver-
kar menligt på narkotikakontrollen. Man säger att
Tullen ansvarar för varor och tjänster, och att Polisen
sköter personkontrollen. Men narkotikan går inte av
sig själv över gränsen - det är personer som bär den
med sig. Därför hänger personkontrollen ihop med
varukontrollen när det gäller narkotika. Det får man
inte bortse ifrån.

Anf. 15 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Herr talman! Jag tror att det föreligger ett problem
med ord här. När man säger personkontroll avses i de
här sammanhangen kontrollen av vilken person det är
fråga om och om han eller hon har rätt att komma in i
landet. Det är den typen av kontroll som avses.

Jag har en känsla av att Michael Stjernström me-
nar något helt annat när han säger personkontroll -
nämligen kontroll av om en person som kommer in i
landet bär med sig något han eller hon inte får.
Schengensamarbetet handlar inte om detta, utan här
gäller den lagstiftning vi har av kontroll av införsel till
Sverige. Den typen av "personkontroll" har vi möjlig-
het att göra med gällande lagstiftning, och så kommer
det att vara även i fortsättningen.

Anf. 16 ANNIKA NORDGREN (mp)

Herr talman! Jag vill vända mig till justitieminis-
tern. Schengenavtalet betyder fri rörlighet - men fri
rörlighet under hård kontroll. Det gäller inte i den
bemärkelse vi talat om tidigare, men det gäller för
narkotika.

Flyktingar och personer som enligt Schengenavta-
lat är oönskade inom Schengenterritoriet skall där-
emot kunna registreras. Det oroar mig att justitiemi-
nistern inte har nämnt någonting om flyktingarna och
om polisregistren. Hur ser justitieministern på detta?

Vi fick höra att regeringen har ställt krav avseende
den nordiska passfriheten och om kompensatoriska
åtgärder. Vilka fler krav har ställts i förhandlingarna?
Har man fått gehör för dem? Ministern sade att Sveri-
ge skall påverka samarbetets inriktning. Jag undrar
hur och vad Sverige skall påverka.

Anf. 17 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Herr talman! Sverige är liksom alla andra länder
intresserat av att skydda sig mot personer som är
efterlysta för brottslighet och av att personer som är
utvisade och inte har rätt att vara i vårt land också
hålls utanför landets gränser. Inom ramen för Scheng-
ensamarbetet finns det möjlighet att effektivisera det
arbete som Sverige nationellt redan bedriver. Det är
en ambition som vi fortsättningsvis kommer att upp-
rätthålla, och vi hoppas att genom Schengensamarbe-
tet kunna bli effektivare på att hålla de oönskade
personerna utanför våra gränser.

Ännu så länge har inte de formella förhandlingar-
na inletts, och därigenom har vi inte ställt några krav
utöver de två som vi ställde i samband med ansökan
om observatörskap. Det är nu som förhandlingarna
påbörjas.

Den påverkan vi vill utöva går i riktning mot att
göra de instrument som finns inom ramen för Scheng-
ensamarbetet så effektiva som möjligt, så att de möj-
ligheter som vi tillmäter så stor betydelse, nämligen
att på ett effektivt sätt kunna angripa narkotikahandel
och annat av det slaget, utnyttjas fullt ut. Vi vill i det
avseendet vara vid frontlinjen och se till att detta
samarbete utvecklas.

Anf. 18 ANNIKA NORDGREN (mp)

Herr talman! Jag noterar att justitieministern ty-
värr fortfarande inte nämner någonting om den pro-
blematik för flyktingarna som enligt min mening
uppstår genom de höga murarna gentemot tredje land.
Vi skall när förhandlingarna påbörjas ställa ytterligare
krav, och riksdagen kommer då att få reda på vilka
dessa blir. Jag vill då anknyta till vad Ulla Hoffmann
tidigare sade. Det är oerhört viktigt att just nu vända
sig till riksdagen för att få reda vilka ytterligare krav
som man kan få stöd för att föra fram. Man skall i sin
fortlöpande information inte bara ställa riksdagen
inför fullbordat faktum.

Anf. 19 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Herr talman! Jag har en känsla av att Annika
Nordgren på något vis sätter likhetstecken mellan
oönskade personer och asylsökande, men det gör vi
inte i Sverige. Det sker definitivt inte i vår lagstiftning
och i vår hantering av de här frågorna. Att vi vill
skydda oss mot människor som vi inte vill ha i vårt
land är en fråga för sig, och det finns möjligheter att
effektivisera denna strävan inom ramen för Schengen-
samarbetet.

Flykting- och asylfrågorna är en helt annan sak.
Det är vår nationella lagstiftning som avgör i vilken
utsträckning vi vill ta emot flyktingar, och därvidlag
förändras ingenting genom Schengensamarbetet.

Anf. 20 MARIANNE ANDERSSON (c)

Herr talman! Jag återkommer till narkotikafrågan,
som ju diskuteras väldigt mycket. Jag skulle vilja
fråga hur vi kommer att kunna förbättra polissamarbe-
tet mellan de olika länderna och vilka krav och för-
slag Sverige har fört fram för att utöka och förbättra
samarbetet för att förhindra illegal handel med narko-
tika och naturligtvis även annan illegal handel.

Anf. 21 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Herr talman! Det är just på samarbetsområdet som
vi tror att förbättringar finns att göra när det gäller att
i Europa effektivare kunna förhindra att grov brottslig
verksamhet förekommer och går över ländernas grän-
ser.

Vi har ju ännu inte ställt några krav. Förhandling-
arna har inte inletts, utan detta kommer senare. Vi har
bara gjort en genomgång för att se om det finns några
problem ur svensk synvinkel vad gäller den lagstift-
ning och de ambitioner som vi har i förhållande till
Schengenregelverket, och vi har kunnat konstatera att
så icke är fallet.

Vår ambition är att se till att samarbetssystemen,
som framför allt gäller informationsutbyte, både fun-
gerar på ett sådant sätt att de tillgodoser våra krav på
verklig effektivitet och hanteras på ett för oss accep-
tabelt sätt. Det handlar i första hand om informa-
tionsutbyte, om att utnyttja den information som varje
land redan har i enlighet med sin lagstiftning i ett
utbyte av information länderna emellan och om att
göra det på ett sätt som respekterar personers integri-
tet och som innebär att man utsätter människor för
obehagliga situationer genom att information som inte
skall komma ut kommer ut eller kommer till personer
som inte skall ha tillgång till den. Den typen av frå-
geställningar kommer vi att vara mycket engagerade i.

Anf. 22 KIA ANDREASSON (mp)

Herr talman! Schengenavtalet är ju ett färdigt av-
tal. Att nå samma mål i Maastrichtavtalet kommer att
ta mycket längre tid genom att man i detta måste
genomföra konvention efter konvention. I Schenge-
navtalet är allt redan färdigt. Men vi måste vidta
mycket ingripande åtgärder för att åstadkomma den
fria personliga rörligheten. Vi kommer att som kom-
pensatoriska åtgärder få tillåta gränsöverskridande
polisingripanden och att få bygga upp ett datoriserat
informationsprogram. Våra rättsliga grundfrågor
kommer att ställas på sin spets.

Det har pågått väldigt litet av debatt om detta. Jag
hoppas att den kommer i gång nu när vi har ansökt om
observatörskap.

Jag vill ställa en fråga. Sverige befinner sig i yt-
terzonen, och vi har ett fungerande fritt och rörligt
system mellan våra nordiska länder. Schengenavtalet
har uppkommit genom att Frankrike, Tyskland och
Beneluxländerna har haft en annan problematik. Jag
undrar varför vi har så bråttom med detta system?
Varför kan vi inte vänta? Samma mål finns redan i
Maastrichtavtalet och är föremål för en långsiktig
diskussion. Varför skall Sverige rusa in i detta samar-
bete?

Anf. 23 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Herr talman! Ibland får jag en känsla av att man
upplever Schengensamarbetet som ett hot i stället för
den möjlighet som det utgör. Det är ju kopplat till den
grundläggande fråga som hela EU-medlemskapet
vilar på, nämligen vår önskan om att riva gränserna
mellan EU:s länder och att öppna dem för de männi-
skor som lever i EU. Det är ju den positiva strävan
som vi har och som vi anser vara väldigt önskvärd.

Det är helt riktigt att Schengensamarbetet är ett
snabbspår inom ramen för EU för att åstadkomma den
fria rörligheten även för personer, inte bara för varor
och tjänster. Anledningen till att frågeställningen har
kommit upp för vår del är att Danmark har en direkt
gräns mot Schengenländerna och att Danmark stod
inför valet att acceptera att få långa köer på den sida
av sin gräns som vetter mot Tyskland eller att få dem
på den sida som vetter mot Sverige. Danmark valde
att vilja vara med i Schengensamarbetet men önskade
då mot bakgrund av att man ville upprätthålla den
nordiska passfriheten att även resten av Norden skulle
vara med.

Vi övervägde då vilket som var bäst: att utvidga
den nordiska passfriheten till större delen av EU eller
att i praktiken avskaffa den nordiska passfriheten. Det
var det som valet stod emellan, och jag tror att vi alla
kan vara överens om att eftersom vi anser att den
nordiska passfriheten är så värdefull, skall vi rädda
den inom ramen för Schengensamarbetet.

Anf. 24 KIA ANDREASSON (mp)

Herr talman! Den nordiska passfriheten anförs här
som ett argument, men det måste ha funnits vägar att
bevara den utan att gå in i ett sådant här väldigt ingri-
pande avtal. Jag hoppas slutligen att frågan om inne-
börden av de kompensatoriska åtgärderna nu förs ut
till en riksomfattande debatt, så att alla människor blir
upplysta om detta.

Anf. 25 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Herr talman! Jag skulle gärna vilja se att det för-
des mera debatt i dessa frågor, för att lyfta fram skälet
till att vi över huvud taget gör detta. Vi gör det inte av
tvång, inte trots att vi inte vill det, utan för att vi ser
det oerhört värdefulla i det.

Vi har under 40 år levt med den nordiska passfri-
heten och sett positiva effekter av den, och vi vill se
den som en förebild för resten av Europa. Det är ut-
gångspunkten.

Det finns dessutom ytterligare ett positivt moment,
nämligen att detta samarbete ökar våra möjligheter att
angripa det som vi inte vill ha i våra länder, nämligen
bl.a. gränsöverskridande grov brottslighet. Man
framställer de kompensatoriska åtgärder som ett nöd-
vändigt ont, men de är en del av den positiva effekt
som vi får av ett utvecklat samarbete mellan Europas
stater.

Överläggningen var härmed avslutad.

2 § Ledighet

Tredje vice talmannen meddelade att Ingegerd
Sahlström (s) ansökt om fortsatt ledighet den 1 april -
den 16 september.

Kammaren biföll denna ansökan.

Tredje vice talmannen meddelade att Hans Hoff
(s) skulle fortsätta tjänstgöra som ersättare för Inge-
gerd Sahlström.

3 § Meddelande om plan för kammarens sam-
manträden 15 april - 12 juni

Tredje vice talmannen meddelade att plan för
kammarens sammanträden 15 april - 12 juni hade
delats ut till kammarens ledamöter.

4 § Meddelande om svar på interpellation

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:

Interpellation 1995/96:134

Till riksdagen

Beträffande interpellation 1995/96:134 av Chatri-
ne Pålsson (kds) Polisverksamheten får jag meddela
att jag inte kan besvara denna inom föreskrivna två
veckor.

Skälet härtill att riksdagen har två plenifria veckor
(veckorna 14 och 15), tidsbrist i riksdagen den 16
april samt på grund av tjänsteresor veckorna 16 och
17.

Jag kommer att besvara interpellationen den 25
april 1996.

Stockholm den 26 mars 1996

Laila Freivalds

5 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Motioner

1995/96:U33 till utrikesutskottet

1995/96:N25 till näringsutskottet

1995/96:U34-U38 till utrikesutskottet

1995/96:Ju20 och Ju21 till justitieutskottet

1995/96:Ub21-Ub26 till utbildningsutskottet

1995/96:Fö15 och Fö16 till försvarsutskottet

1995/96:K30-K32 till konstitutionsutskottet

1995/96:Kr7-Kr10 till kulturutskottet

1995/96:A20-A25 till arbetsmarknadsutskottet

1995/96:Jo17-Jo19 till jordbruksutskottet

1995/96:L32 till lagutskottet

1995/96:Ju22 till justitieutskottet

1995/96:Ub27-Ub33 till utbildningsutskottet

6 § (forts. från prot. 77) EU:s regeringskonferens
(forts. UU13)

Anf. 26 LARS HEDFORS (s)

Herr talman! Jag tänkte begränsa mitt anförande
till att gälla enbart skatter och tullar eftersom det var
uppe till diskussion under gårdagens långa debatt.

Om skattesystemen i Europa kan man rent allmänt
säga att harmoniseringen på den punkten inte har
kommit särskilt långt. Det är egentligen bara på mom-
sens område som harmoniseringen har blivit fullstän-
dig. Man tar ut skatt på i stort sett samma varor, och
man tar ut skatt på samma tjänster. Här i Sverige
anpassade vi oss till de gemensamma reglerna på det
området redan när vi beslutade om den stora skattere-
formen 1990 och 1991.

Nu tycker vi socialdemokrater att det är tid att gå
vidare på det här området, och det gäller speciellt
skatterna på kapital. Det är inte rimligt att man skall
kunna konkurrera om kapital mellan de olika länderna
genom att sätta extremt låga skattesatser på det. Det
skulle kunna bli ett stort problem för Sverige på sikt.
Därför måste vi när det gäller kapitalbeskattningen
sträva efter minimiskattesatser även på det området.
Det är faktiskt ett område som förutvarande finans-
ministern väldigt ofta har talat sig varm för, t.ex. när
det gäller gemensamma regler för beskattning av
sparande.

Även när det gäller skattekontrollen behövs det en
ökad och förbättrad samordning inom Europa. Vis-
serligen finns det ett stort antal dubbelbeskattningsav-
tal som stipulerar ett utbyte av information mellan
skatteförvaltningar, och visserligen har Europarådet
och OECD en konvention om ömsesidig handräck-
ning i skatteärenden. Den konventionen har under-
tecknats av Sverige och ett antal andra länder. Det
finns också ett särskilt s.k. handräckningsdirektiv
inom EU som reglerar just informationsutbytet på
skattekontrollområdet i Europa.

Allt det här är gott och väl, men instrumenten som
jag har nämnt har sina begränsningar. Vissa länder
ställer sig faktiskt utanför, och i direktivet finns det en
rätt att vägra att genomföra efterforskningar eller
tillhandahålla information. Därför måste samarbetet
och informationsutbytet mellan EU-ländernas skatte-
administrationer ökas.

Herr talman! När det gäller de miljöstörande ak-
tiviteterna och skattefrågorna i det sammanhanget är
det ju så att miljöstörande aktiviteter inte tar några
hänsyn till landgränser eller gränser mellan stater över
huvud taget. Den allra största delen av de försurande
utsläppen över Sverige kommer från andra länder, och
den s.k. växthuseffekten är till sin natur global. Därför
är det också på detta område viktigt att man samord-
nar sin miljöpolitik.

Vi tycker för vår del att de ekonomiska styrmedel
som man diskuterade i går, t.ex. miljöskatter, är vikti-
ga vapen i den kampen. Vi måste försöka få till stånd
gemensamma regler om minimiskattesatser på mil-
jö- och energibeskattningens område.

Vi vet alla att Göran Persson också på den punk-
ten har varit väldigt aktiv och lagt fram förslag som i
mycket stor utsträckning tillgodoser reservanternas
önskemål.

Däremot är vi tveksamma till att införa majoritets-
beslut, d.v.s. att frångå kravet på enighet när det gäller
skatter över huvud taget. Skatterna är en nationell
fråga. Det handlar om att se till att den svenska eko-
nomin fungerar. Det handlar om att se till att debet
och kredit går ihop. Det är en i högsta grad nationell
fråga i vilken vi inte kan lämna ifrån oss bestämman-
derätten.

I det här sammanhanget skulle jag också vilja säga
några ord om den s.k. skatteväxlingen, d.v.s. tanken
på att höja skatter på miljöstörande utsläpp och i
motsvarande grad sänka skatterna på t.ex. arbete. På
det viset skulle man så att säga slå två flugor i en
smäll - man verkar för en bättre miljö samtidigt som
man också ökar möjligheterna till sysselsättning i
Sverige.

Det är naturligtvis en oerhört tilltalande tanke som
vi alla ställer upp bakom. Men jag tror att man skall
akta sig väldigt noga för att överdriva betydelsen av
detta med skatteväxling. Det finns ett antal problem
som måste lösas och som inte har lösts.

Ett sådant problem är att det är så stor skillnad
mellan skattebaserna. Skattebasen för miljöaktiviteter
är ju relativt liten medan skattebasen för produktions-
faktorn arbete är oerhört stor. Det betyder att inte ens
en gång en mycket stor höjning av miljöskatterna kan
åstadkomma någon större sänkning av t.ex. arbetsgi-
varavgifterna. Dessutom finns det ett problem som de
som har talat sig varma för skatteväxling har bortsett
från helt och hållet, nämligen att skattebasen för de
miljöstörande utsläppen och aktiviteterna per defini-
tion försvinner - det är ju själva meningen med att
höja skatten på just de aktiviteterna - samtidigt som
skattebasen för arbete växer, eftersom sysselsättning-
en, per definition också det, skall öka.

Inget politiskt parti i Sverige är egentligen mot-
ståndare till skatteväxling, men frågan är under ut-
redning i Sverige. En stor och viktig utredning pågår
om det här. Jag för min del och socialdemokraterna
kan inte se någon som helst anledning att föregripa
denna utredning. Varför skulle vi göra det, när det
finns så oändligt många frågetecken som måste rätas
ut? Först måste utredningen vara färdig, och sedan tar
vi ställning. Därefter kan vi agera nationellt och inter-
nationellt.

Därför skall jag be att få yrka avslag på reserva-
tionerna 23, 24, 25 och 26.

Skatteutskottet har också i sitt yttrande till utri-
kesutskottet haft synpunkter på tullens roll inom den
europeiska unionen. Det gäller först och främst ut-
formningen av den s.k. inre gränskontrollen.

Det är en oerhört viktig fråga eftersom det handlar
om just det som vi alldeles nyss diskuterade, nämligen
att vi till varje pris och med alla till buds stående
medel måste försöka stoppa inflödet av narkotika och
andra farliga saker till Sverige.

Den inre gränskontrollen skall på sikt, förmodli-
gen på mycket lång sikt, avskaffas. Den skall ersättas
med andra åtgärder som är minst lika effektiva som
den inre gränskontrollen - de mångomtalade kompen-
satoriska åtgärderna. Vi har faktiskt sett väldigt litet
av dem hittills. Därför menar vi socialdemokrater att
gränskontrollen inte kan avskaffas. Den måste vara
kvar under överskådlig tid. Därför är det också bra att
regeringen nu lägger fram en proposition om den inre
gränskontrollen.

Det är väl ingen hemlighet att den propositionen
föreslår att vi skall behålla exakt de åtgärder som
finns i dag och dessutom förstärka den inre gränskon-
trollen.

Därmed är kraven i reservation 39 mer än väl till-
godosedda. Jag yrkar därför avslag på den reservatio-
nen.

Herr talman! Nu har jag kommenterat i stort sett
alla de reservationer som finns till betänkandet och
som behandlar just skatteområdet. Jag skall be att få
yrka bifall till utskottets hemställan i dess helhet.

Anf. 27 BIRGER SCHLAUG (mp) replik

Herr talman! När vi hade folkomröstningen kunde
vi från socialdemokratisk sida höra att EU skulle bli
ett stort miljöprojekt och att man skulle använda de
verktyg som fanns för att påverka EU i miljövänlig
riktning.

En av de viktigaste sakerna för att påverka är att
låta kvalificerad majoritet gälla när det handlar om att
sätta lägsta nivå på miljöskatter, någonting som Mil-
jöpartiet i Sverige har drivit, något som den gröna
gruppen i Europaparlamentet och hela den internatio-
nella miljörörelsen driver. Jag undrar vad Socialde-
mokraterna menade när de inför folkomröstningen
sade att man skulle använda alla de till buds stående
verktygen för att vrida EU rätt. En enad internationell
miljörörelse menar att just det här är ett av de allra
viktigaste verktygen. Det intressanta är att det bara är
Socialdemokraterna och Moderaterna som motsätter
sig detta. Alla andra i denna kammare är överens om
att det är viktigt.

Dessutom får man ofta höra att vi inte kan höja
miljöskatter i Sverige därför att det är konkurrenss-
nedvridande gentemot andra länder. Här har vi en
möjlighet att faktiskt minska konkurrenssnedvrid-
ningen.

Vi har i vårt parti aldrig varit emot överstatlighet i
miljöfrågor, det vet säkert Lars Hedfors. Det drev vi i
denna kammare långt innan EU-konceptet fanns.

När det gäller skatteväxling är jag förvånad över
det resonemang Lars Hedförs för. I konvergenspro-
grammet fick vi in en text om att regeringen skulle
arbeta för skatteväxling.

Det stora scoopet för de journalister som eventu-
ellt lyssnade på Lars Hedfors är att skattereformen
1990/91 var en anpassning till EU. Det hävdade vi då,
med det förnekade Socialdemokraterna. Jag hoppas
att hela den svenska politiska journalistkåren lyssnade
på Lars Hedfors. Skattereformen 1990/91 var alltså en
anpassning till EU.

Anf. 28 LARS HEDFORS (s) replik

Herr talman! Birger Schlaug är sannerligen en ut-
omordentligt dålig lyssnare. Vad jag sade var att det
svenska momssystemet hade anpassats till EU. Det
kan ingen bestrida, inte ens en gång Birger Schlaug.
Det har varit oerhört viktigt för oss därför att det har
underlättat handeln över gränserna och bidragit till att
vi har fått en så bra handel med andra länder.

Sedan för Birger Schlaug ett mycket egendomligt
resonemang om majoritetsbeslut. I den första reserva-
tionen till huvudbetänkandet uttalar sig Birger
Schlaugs partikamrat mycket kategoriskt mot över-
statlighet. Efter vad jag kan förstå är det fråga om att
släppa efter en del på det kravet när man nu kräver
kvalificerad majoritet, som Birger Schlaug har varit
med om att kräva i bl.a. en avvikande mening till
skatteutskottets betänkande. Han är alltså inte riktigt
konsekvent på den punkten.

Skatter är, som jag sade, någonting som vi be-
stämmer själva. Det handlar om vår ekonomi, våra
möjligheter att få ordning och reda i finanserna.

När det sedan gäller skatteväxling är vi intressera-
de av att arbeta med den frågan, men det finns ett stort
antal frågetecken som måste rätas ut. Är det över
huvud taget möjligt att genomföra en skatteväxling
tekniskt och praktiskt? Det vet vi inte. Vilka skatter är
det som vi skall sänka och vilka skall vi höja? Miljö-
partiet vill genomföra skatteväxling både gentemot
arbete och gentemot fastighetsskatt. Man skall avskaf-
fa fastighetsskatten. Det kostar 20 miljarder kronor,
och det skall tas på miljöskatter. Hur skall det gå
ihop? Det är en omöjlighet att klara.

Anf. 29 BIRGER SCHLAUG (mp) replik

Herr talman! Både Naturvårdsverket och vi menar
att skatteväxling är någonting väldigt stort, det hand-
lar nämligen om 100 miljarder kronor. De totala
skatteinkomsterna inklusive sociala avgifterna på
arbete är på 400 miljarder. Ändå kommer skatten på
arbete att vara väldigt hög i fortsättningen.

Vår politik när det gäller överstatlighet stämmer,
helt konsekvent, precis överens med vad vi har sagt
sedan partiet startade 1981: När det gäller miljöfrågor
vill vi ha överstatlighet och när det gäller EU vill vi
t.o.m. att lägsta miljönormer skall antas av Europapar-
lamentet, dvs. att vi går längre i denna fråga än Lars
Hedfors. Vi tycker nämligen att miljöfrågorna gärna
skall klaras på en ännu högre överstatlig nivå, i en
internationell miljödomstol. Det här har vi drivit se-
dan partiet startade.

Det intressanta är att argumentet från Socialdemo-
kraterna när det gäller miljöskatter alltid varit att de
kan snedvrida konkurrensen. Nu har man ett verktyg,
nämligen EU, som Socialdemokraterna själva hävdar
är ett verktyg. Då använder man inte det. Då skall
Sveriges regering som en av de regeringar som påstår
sig värna miljön gå emot sådana förslag som hela den
internationella miljörörelsen ber och bönar att den
svenska regeringen skall genomföra. Socialdemokra-
terna har stöd av bara Moderaterna. Borde det inte
förskräcka, Lars Hedfors?

Anf. 30 LARS HEDFORS (s) replik

Herr talman! Att vi skulle vara motståndare till
miljöskatter är ett ganska fantastiskt påstående. Den
s.k. skattereformen var en enda jättelik skatteväxling.
Vi höjde skatterna på miljöområdet i många avseen-
den, införde skatter på svaveldioxid, införde moms på
drivmedel. Samtidigt sänkte vi skatten på arbete.
Skatteväxling är inget nytt. Vi har alltså genomfört en
mycket omfattande skatteväxling på det området. Vi
håller på att diskutera att höja koldioxidskatten, det
har vi inte dragit oss för att göra.

Birger Schlaug påstår att det skulle vara möjligt
att genomföra en skatteväxling på 100 miljarder kro-
nor. Såvitt jag vet är det mer än vad hela skattebasen
för just miljöstörande aktiviteter utgör. Varifrån skall
Birger Schlaug ta de 100 miljarder kronorna? Det
skulle vara väldigt intressant att veta.

Anf. 31 BO KÖNBERG (fp) replik

Herr talman! Jag lyssnade med intresse på Lars
Hedfors, hans oro för miljö, försurning, växthuseffekt
m.m. Där är vi överens. Jag lyssnade på hans pläde-
ring för ekonomiska styrmedel för att minska mil-
jöproblemen. Där är vi också överens. Han var ange-
lägen om att få till stånd gemensamma regler inom
EU på det här området, något slags minimiregler. Där
är vi också överens.

Sedan hörde jag honom yrka avslag på och argu-
mentera mot de fyra reservationer där man vill få till
stånd den ändrig som skulle göra det möjligt att få
gemensamma regler, dvs. att ta bort vetorätten mot att
införa en lägsta nivå för miljöstörande verksamhet.

Jag själv och många andra har försökt att förstå
hur det hänger ihop, vad det är som gör att socialde-
mokratin, tillsammans med Moderaterna, så hårt
kämpar emot tanken på att man skulle fatta beslut om
skatt på miljöförstöring inom Eu med kvalificerad
majoritet. I går ställde jag den frågan till statsrådet
Björn von Sydow. Jag fick då svaret att det hade att
göra med att det kunde vara svårt i samband med
förtida kärnkraftsavveckling. Hur det gick ihop be-
grep jag aldrig riktigt. I dag har jag lyssnat på Lars
Hedfors och fått höra att det har att göra med att man
måste få debet och kredit att gå ihop i ett land. Vi är
överens om att detta är angeläget. Men jag har inte
förstått det heller.

Därför har jag två frågor till Lars Hedfors. På vil-
ket sätt skulle ett gemensamt beslut om minimiregler
för miljöförstöring i Europa försämra de svenska
möjligheterna att få debet och kredit att gå ihop? Vad
är det som gör att den danska regeringen inte tycks
bekymra sig om detta?

Anf. 32 LARS HEDFORS (s) replik

Herr talman! Det är fullständigt klart för alla att vi
socialdemokrater är för en samordning av miljöskat-
terna med minimiregler. Däremot har vi svårt att
acceptera att det skall ske genom majoritetsbeslut, av
bl.a. det skäl som jag anfört tidigare: Skatter är en
nationell angelägenhet. Dem skall vi sköta själva och
inte lämna över till andra. Svenska folkets urgamla
rätt att sig självbeskatta skall vi inte ge avkall på, Bo
Könberg.

Sedan uppstår det naturligtvis ett antal problem.
Den ena skattebasen är så stor och den andra är så
liten. Då kommer vi in på skatteväxlingen. Det är ju
ett problem. Men när det gäller miljöskatt måste vi -
innan vi uttalar oss för majoritetsbeslut, skatteväxling
etc. - fundera över vad en miljöskatt är för någonting.
Var går gränsen mellan miljöskatter och icke mil-
jöskatter?

Jag skall ta upp ett exempel som jag hoppas att Bo
Könberg vill kommentera. Det gäller den mångomta-
lade beskattningen av s.k. tjänstebilar eller förmånsbi-
lar. Är det en miljöskatt eller är det en skatt som är till
för att dra in pengar till samhället, en skatt som skall
bidra till en likformig beskattning av alla inkomster?
Om Bo Könberg anser att det är en miljöskatt, hur
skall vi då avgränsa den skatten i förhållande till and-
ra förmånsskatter? Det skulle vara väldigt intressant
att höra hur Bo Könberg vill göra den gränsdragning-
en.

Anf. 33 BO KÖNBERG (fp) replik

Herr talman! Nu dök det upp som jag var rädd för
att det skulle dyka upp, nämligen den obotfärdiges
förhinder.

När Lars Hedfors skulle försöka att svara på min
fråga på vilket sätt en gemensamt beslutad regel om
miljöskatter i Europa skulle försämra möjligheterna
att få debet och kredit att gå ihop, tog han upp frågan
om avgränsning. Det är alldeles uppenbart att det
finns gränsdragningsproblem, men det finns det näs-
tan jämt - det borde en person som sysslar med skat-
ter vara mer medveten om än de allra flesta.

Frågan gäller helt enkelt: Skall vi kunna åstad-
komma ett gemensamt golv i Europa utan att ett eller
ett par länder kan sätta stopp för detta? Det enda svar
som jag har fått av Lars Hedfors i den här debatten är
att skatter är en nationell angelägenhet. Ja, det var ju
den frågan som jag ville diskutera. Är det möjligt att -
som den danska regeringen föreslår och som föreslås i
reservationen - att åstadkomma en tingens ordning
där man i detalj slår fast vilka miljöskatter som får
användas, att pengarna skall hamna hos landet ifråga
och att det rör sig om ett golv eller inte? Den danska
regeringen tycker det. De flesta partier i denna kam-
mare tycker det. Lars Hedfors, de övriga socialdemo-
kraterna och moderaterna tycker inte det. Det är be-
klagligt.

Anf. 34 LARS HEDFORS (s) replik

Herr talman! Bo Könberg gör det väldigt enkelt
för sig genom att tala om den obotfärdiges förhinder.
Han bortser helt ifrån de praktiska och tekniska pro-
blem som finns. Dem struntar han i. Dessutom bortser
han från att det är oerhört viktigt att vi på det här
området har en självbestämmanderätt när det gäller
vår egen interna ekonomi.

Angående ett gemensamt golv är vi fullständigt
överens. Det kan vi naturligtvis sträva efter på andra
sätt. Det har Göran Persson gjort - inte utan fram-
gång, skulle jag vilja påstå. Så den frågan förs framåt.

Eftersom Bo Könberg tar upp detta med skatte-
växling vill jag något ytterligare kommentera det. Det
skulle vara intressant att höra hur Bo Könberg vill
lösa problemet när den ena skattebasen - den som
skall finansiera den andra - krymper medan den andra
växer. Hur skall vi lösa det problemet? Det finns
kanske lösningar, Bo Könberg, och dessa skall plock-
as fram av en utredning, Skatteväxlingskommittén,
där Folkpartiet är representerat. Varför skall vi före-
gripa denna utredning? Låt den få arbeta färdigt.
Sedan kan vi ta ställning. Det finns ingen anledning
att skynda på. Vi kommer att få massor av chanser
och tillfällen att verka för skatteväxling, både natio-
nellt och internationellt. Så ta det lugnt!

Anf. 35 KIA ANDREASSON (mp)

Herr talman! De rättsliga frågorna, som jag kom-
mer att tala om här i dag, ingår i tredje pelaren i Ma-
astrichtfördraget. De är alltså mellanstatliga. Miljö-
partiet vill att dessa frågor skall ligga kvar där. Många
krafter strävar efter att överföra dessa frågor till första
pelaren och därmed göra dem överstatliga, t.ex. asyl-
rätt, flyktingfrågor, narkotika, polis och tull.

I regeringens skrivelse föreslås också att kommis-
sionen skall ges initiativrätt på det området inom
tredje pelaren där kommissionen för närvarande inte
har sådan rätt. Det gäller alltså straffrättsligt samarbe-
te samt tull- och polissamarbete. Institutionernas roll
skall också stärkas.

Vi har nu sökt observatörsskap när det gäller
Schengensamarbetet, och det är ju väldigt tragiskt. Då
skyndar vi på allt det som egentligen borde bearbetas
på ett mycket djupare sätt.

Man talar om att det är så besvärande med inre
gränskontroll. Där har vi reserverat oss genom vår
reservation 39. Kontroll låter negativt. I stället har
man skapat positiva ord: fri rörlighet för personer och
kompensatoriska åtgärder. Det är ju ingen människa
som begriper vad det ordet betyder. Om man går ut
och frågar vanligt folk vad som menas med kompen-
satoriska åtgärder, är det ingen som kan svara på det.

Sedan säger man att det hela skall bli effektivare
och systematiskt. Men vad som i själva verket göm-
mer sig bakom dessa ord talas det inte om. Jag tycker
att det är väldigt fegt att vi inte har fått i gång denna
debatt. Men eftersom två stora partier - Socialdemo-
kraterna och Moderaterna - är så fruktansvärt eniga
vill de ju inte ha en debatt om dessa frågor. Det är
därför som jag försöker att lyfta fram dem i dag.

De kompensatoriska åtgärderna innebär att man
skall inrätta register, ett stort databasregister där näs-
tan alla människor i Europa kommer att vara registre-
rade. Så är målen. Först skall det föras register i varje
land. Jag som sitter i justitieutskottet har under en
kort tid fått ta del av flera propositioner där man
kommer med förslag om dessa nationella register.

Brottslingar som är dömda är redan registrerade i
dataregister. Men förra året godkände vi ett register
där misstänkta människor kan registreras. Sedan sitter
det en utredare som kommer att föreslå att man skall
kunna registrera sådana människor som kan komma
att begå brott. Det handlar om olika grader av miss-
tanke, och det hela är väldigt diffust. En sådan pro-
position är nu på gång.

Det skall också inrättas ett analysregister med be-
stämda brottsområden och särskilda filer. Där skall
man kunna få information utöver andra kriterier, t.ex.
uppgifter om vittnen, offer och andra uppgifter om
personer. Det kan röra sig om mycket känsliga uppgif-
ter.

När vi har inrättat alla dessa nationella register
kan de då kopplas ihop med ett stort dataregister som
Europol skall ha förfoganderätt över.

Det är inte nog med dessa register, det finns också
planer på ett DNA-register, och det skulle ju vara
kronan på verket.

Dessutom är våra svenska pass väldigt lätta att
förfalska. Det är också målet med detta samarbete, att
vi skall få ett ID-kort med fingeravtryck som kan
kopplas till detta elektroniksystem.

Detta är vad de kompensatoriska åtgärderna inne-
bär.

Det har inte heller förts någon riktig diskussion
om vad polissamarbetet innebär. Men det innebär att,
när vi nu går in i Schengensamarbetet, att poliser kan
gå in i olika länder över gränserna. Det råder också en
helt annan kultur på det rättsliga området och för
polissamarbete i andra länder. I Europols konvention
står det t.ex. att tjänstemän skall ha tystnadsplikt,
avhålla sig från varje handling och yttrande som
skulle få negativa konsekvenser eller göra så att Eu-
ropol framstod i dålig dager. Det låter för svenska
förhållanden väldigt konstigt och inte som en önsk-
värd utveckling.

Det finns kulturella skillnader mellan polis i de
olika länderna. Hur skall vi kunna tackla detta? Synen
på data och datakvalitet är också väldigt olika.

Skall sedan denna polisorganisation ingå i första
pelaren och bli överstatlig, så utgör det ju rent av ett
hot. Då kan alltså Europol gå in i svenska dataregister
och spaningsregister utan att Sveriges myndigheter
vet om det. Detta är en realitet som vi måste diskute-
ra.

Men varje gång man för sådana här ämnen på tal heter
det att man är negativ och att man svartmålar. Men nu
när Sverige är på väg att skriva under Schengenavtalet
har vi märkt att det inte är svartmålning. Det är ju så
här det är, men det är få människor som känner till
det.

I och med att man nu bygger upp Europol får man
gemensamt kontor, gemensam utrustning och man
talar om gemensam straffrätt. Hur långt är det då till
den gemensamma operativa styrkan? Det är ju bara en
tidsfråga. Tyskland har också föreslagit detta inför
regeringskonferensen, och Europaparlamentet antog i
sin rapport inför regeringskonferensen att Europol bör
ges operativa befogenheter. Även i Sverige har partier
- Folkpartiet, kds och Moderaterna - skrivit motioner
om att vi skall ha en gemensam operativ organisation.

Vi vill alltså ha en gränskontroll, för vi tycker att
ett samhälle där personer kontrollerar andra männi-
skor och där det finns personlig kontakt är mycket
humanare än ett samhälle där man bygger upp elek-
troniska övervakningssystem. Dessutom har den
svenska regeringen nu godkänt hemliga övervak-
ningskameror, och det kommer ytterligare förslag om
övervakningskameror på allmänna platser. Så nu är vi
långt ifrån just personlig kontakt och omvårdnad.
Allting skall ske på ett systematiskt sätt. Är det detta
samhälle vi vill ha? Den frågan har jag ställt här förut.
Jag kan inte förstå att Miljöpartiet är det enda parti
som reagerar så starkt medan andra bara sitter och
låter detta hända.

Anf. 36 GÖRAN MAGNUSSON (s)

Herr talman! Mitt anförande formar sig närmast
till en replik på det som Kia Andreasson har sagt här.

Det som är symtomatiskt för Kia Andreassons be-
skrivning av registerfrågorna, Europol- och Scheng-
enresonemangen är att hon talar om hur hon tror eller
anser att det skall bli och inte hur det faktiskt är tänkt
att det skall fungera. Kia Andreasson målar, liksom
Miljöpartiet ofta gör, upp ett slags skräckscenario
kring registreringen i olika sammanhang. Mycket av
den registreringsskräck som Kia Andreasson här gjor-
de sig till tolk för handlar ju inte om huruvida vi är
medlemmar i EU eller om regeringskonferensen skall
göra förändringar. Det handlar mycket mer om vilka
register vi anser att vi behöver ha i Sverige för att
kunna utföra en effektiv brottsbekämpning.

Det är väldigt enkelt att resa tveksamhet och säga
att det vore mycket bättre om vi inte hade några regis-
ter, i alla fall inga elektroniska register utan i så fall
enklare sådana. Jag tycker då att man egentligen bor-
de säga att det vore mycket enklare och bättre om det
inte fanns någon brottslighet att bekämpa. Det är
tyvärr den omfattande brottsligheten, inte minst
gränsöverskridande europeisk eller internationell
brottslighet, som kräver att de medverkande nationer-
na skall samverka på olika sätt för att effektivt be-
kämpa den. Därför kan man inte inta attityden att allt
vore mycket bättre om vi bara inte hade registren,
utan vi måste noga diskutera vilka registreringar som
behöver göras för att utföra en effektiv brottsbe-
kämpning, både i Sverige och i samarbete med andra
länder inom EU:s ram och inom ramen för Schenge-
navtalet, som ju är ett mer begränsat EU-samarbete.

Det är också angeläget att framhålla att de uppgif-
ter som Sverige förbinder sig att lämna till Europol-
registret skall baseras på de uppgifter och de register
som man enligt svensk lag får ha i Sverige. Sverige
åläggs ju inte att lämna några andra uppgifter, utan
alltsammans grundar sig på den lagstiftning som Sve-
rige har för olika slag av brottsbekämpande register.

Det finns inte någon majoritet för eller något in-
tresse av att flytta väsentliga delar av inrikes- och
rättsligt samarbete från tredje pelaren till första pela-
ren och åstadkomma överstatlighet. De frågor som i
dag finns inom tredje pelaren skall alltfort finnas där,
enligt den majoritet som finns i det betänkande som vi
har att behandla.

Men man måste ändå med viss sorg konstatera att
samarbetet inom tredje pelaren inte varit tillräckligt
effektivt hittills. Därför måste vi naturligtvis fundera
över om bristen på effektivitet i samarbetet inom
tredje pelaren skall få leda till att brottsligheten får ett
större spelutrymme än den skulle få om vi kunde
åstadkomma ett effektivare samarbete inom tredje
pelarens ram. Kommissionens tänkta initiativrätt
syftar ju nämligen till ett bättre och effektivare sam-
arbete inom tredje pelarens ram.

Jag vill säga några ord också om de s.k. kompen-
satoriska åtgärderna och resonemangen kring gräns-
kontrollen. Jag kan egentligen hänvisa till vad justi-
tieministern sade i sin redovisning av Schengenför-
handlingarna och också till vad Lars Hedfors var inne
på när det gäller vissa varor som vi har särskild lag-
stiftning om. Det är väl alldeles uppenbart att en fri
rörlighet över ett stort geografiskt område för perso-
ner i grunden är positivt. Det är bra att man kan
åstadkomma detta. Sedan förekommer det ju tyvärr
brottslig eller annan verksamhet som man vill för-
hindra, och det är därför dessa kompensatoriska åt-
gärder behövs. När man har fått den positiva effekten
fri rörlighet för personer kan man också med de kom-
pensatoriska åtgärdernas hjälp effektivt bekämpa
brottslighet eller annan verksamhet som man på olika
sätt vill förhindra.

Herr talman! Jag har velat lämna dessa synpunk-
ter, eftersom Kia Andreassons resonemang leder
tanken till ett slags registrerande samhälle där allt sker
opersonligt och på ett icke önskvärt sätt. Därför är det
angeläget att understryka vad som faktiskt står i be-
tänkandet. Frågorna är ju inte obehandlade, utan de
har diskuterats i justitieutskottet. Utrikesutskottet har
sedan i sitt huvudbetänkande tagit upp frågorna och
instämt i en mycket bred majoritets i justitieutskottet
uppfattning i frågorna. Det finns ingen anledning att
måla upp det skräckscenario som Kia Andreasson gör
beträffande själva registerförfarandet. Vad man där-
emot kan se, om inte med skräck så i alla fall med stor
oro och stort allvar på, är den brottslighet som regist-
ren och åtgärderna avser att bekämpa. Jag hoppas att
vi verkligen kan vara överens om att åtgärderna skall
leda till en effektiv brottsbekämpning.

Herr talman! Allra sist vill jag ta upp något som
jag har glömt att kommentera. De beslut och förslag
som finns i betänkandet innebär inte att en polisstyrka
får möjlighet att arbeta i ett annat land. Den frågan
regleras alltfort inom ramen för tredje pelaren, vilket
jag tycker är angeläget att understryka.

Jag vill med detta yrka bifall till utskottets hem-
ställan.

Anf. 37 KIA ANDREASSON (mp) replik

Herr talman! Göran Magnusson hade precis sam-
ma argument som vanligt.

Jag har en fråga till Göran Magnusson. I proposi-
tioner och betänkanden som föreslår att register skall
inrättas internationellt står det alltid att vi måste ta itu
med den svenska brottsligheten och få ett sjyst regis-
tersystem för Polisen.

Men det står över huvud taget ingenstans att dessa
register kan sammankopplas med andra register. Det
är ju det mål som förespråkas i både Schengenavtalet
och Maastrichtavtalet. Varför talar man aldrig om att
det också blir följden? Det är det jag menar vara litet
sjukt och litet dolt - att man inte kan tala om vad den
yttersta avsikten egentligen är.

Göran Magnusson har inte talat någonting om den
operativa polisstyrkan. Nu har vi Schengenavtalet,
och det skall gå mycket snabbare. Frågor till rege-
ringen - det ställs ju frågor före ett observatörskap -
gällde bl.a. detta med att gränsöverskridande över-
vakning och förföljande är av avgörande betydelse för
det polisiära samarbetet. Regeringen har svarat att ja
visst, det är vi beredda att delta i. Så det jag säger i
mitt anförande är redan en realitet.

Anf. 38 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik

Herr talman! Det är inte så att de nationella, ex-
empelvis de svenska, registren skall sammankopplas
med något centralt Europolregister för hela Europa.
Det förhåller sig inte på det sättet. Sverige förbinder
sig att, under vissa omständigheter, lämna uppgifter
som finns i svenska register. Det är också reglerat hur
Europolregistret får använda de uppgifter Sverige
lämnar.

Det ligger ju i sakens natur att detta är ett integri-
tetsproblem. För de människor som på välgrundad
anledning är registrerade enligt svensk lag är det
naturligtvis besvärande att uppgifter också finns i ett
Europolregister. Här är det dock en avvägningsfråga.
Man kan inte bara säga nej till register och tro att
brottsligheten då ger sig. Man måste utgå från beho-
vet och från verkligheten i det här sammanhanget.
Man måste också utgå från vilka åtgärder och metoder
som behövs för att man effektivt skall kunna utföra
brottsbekämpning.

Herr talman! När det gäller frågan om gränsöver-
skridande polisarbete är grundinställningen att varje
nationell polis skall operera inom sin egen nation.
Men om man har en situation där en starkt misstänkt
brottsling förföljs och passerar en gräns är väl frågan
om det är bra för samhället att man av formella skäl
måste sluta med förföljandet och kanske låta brotts-
lingen gå fri. Det vore bättre att utveckla metoder för
samarbete, så att man klarar brottsbekämpningen även
i den situationen.

Jag tycker inte att det finns anledning att se så för-
enklat på frågan som Kia Andreasson gör.

Anf. 39 KIA ANDREASSON (mp) replik

Herr talman! Ändå står det i frågorna till regering-
en inför Schengenavtalet att upprättandet av ett funge-
rande datoriserat system för utbyte av personuppgifter
anses vara en avgörande förutsättning för avskaffande
av kontroll av den inre gränsen. Det står också att det
är viktigt att den nationella lagstiftningen tar hänsyn
till de bestämmelser som finns i Schengenavtalet.
Men detta sägs aldrig någonsin nu när vi inrättat de
svenska registren.

Jag hade några frågor: Har Sverige några automa-
tiska databaser? Om svaret är ja, vilka är de och hur
många uppgifter innehåller de? Då svarar man med
precis vad vi har. Dessutom har vi i Sverige fattat
beslut om att kommuner nu skall få kontrollera an-
ställda på ett sätt som bara staten kunde förut. Kom-
munerna har också tillgång till vissa register, och en
utökning är på gång där också.

Så visst har jag rätt i mina antaganden, och visst
har jag rätt att befara det värsta!

Anf. 40 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik

Herr talman! Ja, man kan alltid befara det värsta,
och man kan måla upp olika scenarion. Jag tycker att
vi som sitter i Sveriges riksdag och svarar för lag-
stiftningen inte bara kan måla upp svarta scenarion
och säga att det kan bli på det ena eller andra sättet.
Vi måste faktiskt ta vårt ansvar. Det finns en omfat-
tande brottslighet som behöver bekämpas.

Om brottsligheten ändrar sina metoder och på oli-
ka sätt skaffar sig möjligheter till nya insatser och
åtgärder, är det väl självklart att också det brottsbe-
kämpande samhället måste skaffa sig metoder som
gör att man kan bli någorlunda effektiv. Man kan inte
så att säga tänka bort verkligheten, och bara tycka illa
om registren. Man får faktiskt konstatera hur verklig-
heten ser ut och bestämma sig för vilka effektiva
åtgärder man är beredd att från samhällets sida vidta
för att klara brottsbekämpningen.

Anf. 41 INGER DAVIDSON (kds)

Herr talman! Jag skall hålla mig till en enda fråga.
Andra kristdemokrater har ju tidigare gått igenom
våra ståndpunkter inom andra områden.

Om vi skall få förståelse för Europaarbetet hos
människor som har en avvaktande eller negativ in-
ställning till den europeiska unionen, är det viktigt att
inte allt intresse fokuseras på "hårdvaran". Frågor
som mer direkt berör och engagerar människor måste
också lyftas fram. Framför allt tror jag att den europe-
iska unionen måste upplevas som ett instrument för att
förstärka de mänskliga rättigheterna och som en möj-
lighet när det gäller att ta gemensamma tag mot främ-
lingsfientlighet, rasism och kriminalitet.

Det handlar inte minst om att förbättra barnens
situation. Ingen föds till rasist eller kriminell. FN:s
barnkonvention har kommit till för att förstärka bar-
nens rättigheter. Alla länder i unionen har skrivit
under detta dokument, men inget land lever helt och
fullt upp till det. Inte heller vi i Sverige har i detta
avseende någon anledning att slå oss för bröstet med
tanke på de larmrapporter om de svenska barnens
situation som den senaste tiden har duggat tätt. Vi har
mycket att lära av andra länder, men också mycket att
tillföra.

För många barn i Europa är situationen allt annat
än ljus i dag. Barn utnyttjas för barnprostitution och
barnpornografi. Misshandeln av barn ökar snarare än
minskar. Missbruk av alkohol och narkotika går allt
längre ner i åldrarna. Flyktingbarn behandlas som
andra klassens barn, och bedöms inte i enlighet med
samma kriterier som inhemska barn. Miljoner barn i
hela Europa växer upp utan att få sina mest grundläg-
gande behov tillgodosedda. Allt detta innebär brott
mot barnkonventionen.

I regeringens skrivelse inför regeringskonferensen
finns en skrivning som rör handikappfrågor. Det står
att handikappaspekter enligt regeringens mening bör
beaktas i alla relevanta EG-beslut, utan att EG får
kompetens att lagstifta om handikappolitiken.

Det är en utmärkt formulering som också skulle
kunna användas i fråga om barnens rättigheter. Politi-
ken skall självfallet utformas på nationell nivå, men
frågan bör lyftas upp och sanktioneras på överstatlig
nivå. Det görs bäst om barnkonventionen förs in i
Unionsfördraget tillsammans med andra grundläggan-
de mänskliga fri- och rättigheter.

EU:s kommission bör också systematiskt granska
alla förordningar, direktiv och förslag till beslut inom
unionen utifrån de konsekvenser de får för barn och
familjer.

Som en konkret åtgärd för att på ett tydligt sätt
placera barnfrågorna centralt i den europeiska unio-
nen, bör Sverige också verka för att en barnombuds-
man tillsätts på europeisk nivå.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 10.
Eftersom denna reservation är tvärpolitisk, utgår jag
från att den också kommer att få stöd av kammaren.

Anf. 42 EVA ERIKSSON (fp)

Herr talman! Miljöpolitiken handlar om livschan-
ser, om så grundläggande frågor som rätten att andas
frisk luft och dricka rent vatten.

Vi som lever och verkar nu måste lämna en värld i
ekologisk balans till våra barn och barnbarn, så att
även de får vara med och uppleva hagmarker och
humlans surr.

För mig som liberal är det uppenbart att det be-
hövs samarbete mellan alla Europas folk för att klara
uppgiften att rädda miljön. Genom ett tätt nätverk av
handel, kultur och politisk samverkan säkrar vi en
stabil utveckling av ekonomin, demokratin och fre-
den. Det är en förutsättning för en positiv utveckling
också på miljöområdet. Ingenting är nämligen så
miljöförstörande som fattigdom, ofred, ofrihet och en
allmän huggsexa om naturresurserna. Men då krävs
det också något mer. EU måste bli världens bästa
miljöorganisation. Det ställer en hel del krav på för-
ändringar av unionen. Det ställer också stora krav på
Sveriges regering att gå före och visa vägen. Folkpar-
tiet anser att det är nu som Sverige måste kämpa för
att de här förändringarna genomförs. Det är nu på
regeringskonferensen som vi kan sätta agendan för
framtiden. Det är nu som vi kan förse unionen med de
verktyg som behövs för att man skall kunna ta itu med
miljöproblemen.

Det första kravet, herr talman, är att hänsyn tas till
miljön och att det bör slå igenom på samtliga politi-
kområden. Vi måste se till att man genomför en håll-
bar utveckling av de grundläggande fördragen. Efter-
som regeringskonferensen framför allt handlar om
ändringar av grundläggande regler, vilket vi har hört
under gårdagens och förmiddagens debatt, är det
viktigt att man skriver in viktiga principer i fördrags-
texterna och att man genomför ändringar av besluts-
regler.

När riksdagen för ett år sedan behandlade rege-
ringens skrivelse om det svenska miljöarbetet i EU,
föreslog Folkpartiet att kravet på en hållbar utveck-
ling skall skrivas in i fördragstexterna. Besluten från
FN:s miljökonferens i Rio 1992 innebär ett åtagande
att verka för en hållbar utveckling. I skrivelsen om
regeringskonferensen omnämns besluten från Rio. Det
sägs att de bör påverka EU:s fördrag. Men regeringen
blir inte mer konkret om hur det skall gå till än att den
säger att ett miljömål för jordbruket bör skrivas in i
Romfördragets artikel 39. Det är bra. Vid behandling-
en av förra årets skrivelse om miljöarbetet i EU an-
förde emellertid jordbruksutskottet: "Enligt utskottets
mening bör Sverige verka för att principen om en
hållbar utveckling införs i EU:s grundläggande för-
dragstexter." Tydligen hade det beslutet i utskottet,
som var enhälligt, inte någon betydelse när regeringen
utformade den skrivelse som vi nu diskuterar.

Nu har vi tillfälle att konkretisera oss här i kam-
maren. Folkpartiet anser att principen måste komma
till uttryck i fördragstexten genom ett tillägg i arti-
kel 2 om hållbar utveckling och medborgarnas rätt till
en god miljö som ett av EU:s mål.

Det andra kravet, herr talman, är att miljöarbetet
effektiviseras genom att man låter fler beslut fattas
med majoritet. EU skall kunna införa gemensamma
miljöskatter med kvalificerad majoritet.

Bo Könberg har för Folkpartiets del redovisat den
ståndpunkten tidigare. Jag skall därför inte gå in på
detta i detalj. Men av ändringen i fördraget bör det
framgå vilka föroreningar som kan avgiftsbeläggas.
Det bör också framgå att intäkten tillfaller det enskil-
da medlemslandet och att avgifterna i fråga är mini-
miavgifter. Den allmänna skattepolitiken faller själv-
klart även i fortsättningen under den nationella kom-
petensen. Det här är ingen motsättning. Om vi vill
vara de som påpekar och som styr och stöder utveck-
lingen av miljöpolitiken, så måste miljöskatter och
avgifter ändå vara miljöpolitiska frågor i EU-
sammanhang.

En sådan regeländring som vi har skisserat skulle
göra att frågan om en gemensam nivå på koldioxids-
katt förs närmare sin lösning. Växthuseffekten är ett
av de stora hoten mot jordens människor och ekolo-
giska system. Vi vet inte hur snabbt och hur mycket
klimatet kommer att förändras. Men vi vet att växt-
huseffekten kan leda till ökade temperaturer, stormar,
översvämningar och torka. Den hotar miljön och en
balanserad ekonomisk och social utveckling i hela
världen. Den är ett hot mot människors frihet och
människors rätt att växa. Kampen mot växthuseffek-
ten förs bäst om så många länder som möjligt sam-
verkar. Helst bör alla länder i världen delta med lik-
nande åtgärder. Men det vore en fördel om EU kunde
gå före i dessa frågor. Det skulle ha en enorm effekt
för viljan att agera globalt om en stor grupp avance-
rade industriländer tog ett gemensamt initiativ i denna
fråga.

Koldioxidskatten liksom andra miljöskatter kan
också bli en bra bas för konkreta försök med skatte-
växling. En grön skatteväxling gynnar inte bara mil-
jön utan skapar också sysselsättning och nyskapande.
Höjda miljöskatter skapar åtminstone tillfälligt ut-
rymme för att sänka vissa andra strategiska skatter.

Herr talman! När de här förändringarna genom-
förts, finns det också kraft nog i EU att vidta de kon-
kreta åtgärder för en bättre miljö som organisationen
genast skall börja med. Det är att minska koldiox-
idutsläppen, förbättra luftmiljön och att ta in länder i
Öst- och Centraleuropa som medlemmar.

Hur stor är då chansen att vi skall få se de här för-
ändringarna genomföras? Ja, om man ser vilka ma-
joriteter som kan bildas i denna kammare ser framti-
den ganska dyster ut.

Trots att riksdagen för ett år sedan var positiv till
att krav på en hållbar utveckling skulle föras in i för-
dragen är inställningen i dag betydligt svalare. Trots
att det troligen är väldigt många av kammarens leda-
möter som inser värdet av en gemensam europeisk
koldioxidskatt verkar det som om Sverige kommer att
motarbeta att sådana regler skall införas med majori-
tetsbeslut. Detta är märkligt, eftersom vi hade en
debatt i kammaren i onsdags då en av moderaternas
ledamöter aktivt i debatten talade om hur viktigt det
var att man skulle kunna vidta åtgärder mot växt-
huseffekten och koldioxidutsläppen. Men genom sitt
envetna försvar av miljösyndarnas rätt att blockera
framsynta beslut spelar regeringen nu tillsammans
med Moderaterna Storbritannien och John Major i
händerna. Då är Danmarks socialdemokratiskt ledda
regering mycket mer progressiv. I regeringens för-
handlingsuppläggning är nämligen just ett upphävan-
de av vetorätten mot miljöavgifter en viktig del.
Kommer Sverige att förhålla sig till det danska försla-
get på ett sådant sätt att man kommer att rösta ned
det?

Herr talman! Jag måste ställa ännu en fråga i detta
sammanhang. Är koldioxidutsläppen inte lika farliga i
dag som de var i onsdagens debatt för Moderaterna?
Kommer Sveriges regering att rösta nej till Danmarks
förslag att avskaffa vetorätten mot miljöavgifter?
Även om jag kanske inte får något svar i denna de-
batt, kommer vi ändå att få en första indikation när vi
skall gå till votering senare i dag.

Herr talman! Jag vill med det anförda yrka bifall
till reservation 20 från Folkpartiet och kds samt till
reservation 24 från Folkpartiet.

Jag vill avsluta med att säga att det är glädjande
för oss som arbetar med miljöfrågor att debattens sista
del hålls i dag, eftersom det nog är första gången som
vi talar under ljusets inflytande i denna kammare om
miljöfrågor.

Anf. 43 BIRGER SCHLAUG (mp) replik

Herr talman! Jag tycker att det som Eva Eriksson
sade var mycket bra och mycket intressant. Hon sade
att det är nu som det finns en livschans, att vi måste
andas frisk luft, att vi måste ha ekologisk balans, att vi
skall ha hagmarker och kunna höra humlans surr, att
vi skall ha samarbete i Europa, att det är nu som Sve-
rige kan sätta agendan och att EU måste bli världens
bästa miljöorganisation.

Jag tycker att det mesta av det som hon sade var
väldigt bra. Men frågan är hur det kommer sig att
Folkpartiet just i den viktiga skärningspunkten mellan
miljö och en mer fundamentalistisk syn på frihandel
backar. Hela den samlade internationella miljörörel-
sen har ställt ett krav som är större än alla andra på
regeringskonferensen, nämligen att man skall låta
varje land gå före, dvs. att ha en generell rätt att ställa
hårdare miljökrav på varor, eftersom just varor är
Västeuropas kanske största problem, större än skor-
stenar och annat.

Med tanke på Eva Erikssons fantastiska argumen-
tation för miljön i EU undrar jag varför hon inte kan
acceptera att varje land har den rätten att gå före. Om
man kopplar detta till "galna ko-sjukan" kan man
också fundera på varför Folkpartiet är en sådan mot-
ståndare till ett fullödigt konsumentkrav, nämligen att
man kan lagstifta i olika länder om exempelvis ur-
sprungsmärkning. Det är ju på det sättet som vi kan få
en riktig konsumentupplysning. Varför är Folkpartiet
så rädd för alla miljö- och konsumentfrågor så fort de
strider mot en mer fundamentalistisk frihandelsprin-
cip?

Anf. 44 EVA ERIKSSON (fp) replik

Herr talman! Birger Schlaug, vi i Folkpartiet tyck-
er inte alls att det är något fel i att ge människor in-
formation om varor och att märka varor. Jag förstår
inte varifrån Birger Schlaug fått att vi har sagt att det
är något som vi inte kan gå med på och att det skulle
vara ett hinder i handeln. Om detta pågår ju nu en
djup debatt i EU. Också i Sverige diskuteras detta
ingående, utifrån bl.a. genteknikfrågorna.

Vi har inte ställt oss på nämnda sida och sagt att
konsumenterna inte skall få information om vad va-
rorna innehåller.

Anf. 45 BIRGER SCHLAUG (mp) replik

Herr talman! Jag förstår att Eva Eriksson och
Folkpartiet tycker att det är mycket bra om t.ex. olika
livsmedelskedjor arbetar med ursprungsmärkning och
en bra innehållsdeklaration. Jag har dock förstått att
Folkpartiet är starka motståndare till att vi får en
lagstiftning som innebär att ursprungsmärkning krävs.
Min kommentar till Eva Eriksson gällde huvudsakli-
gen miljögarantin.

Den samlade internationella miljörörelsens största
krav på oss politiker inom EU var ju att ge varje land
generell rätt att gå före och ställa hårdare miljö- och
hälsokrav. Varför kan Folkpartiet inte acceptera det?

Det finns, tror jag, två reservationer i betänkandet,
en från Centern och en från Miljöpartiet. Det vore bra
om vi fick stöd från så många som möjligt. Vi i den
internationella miljörörelsen behöver det stödet. Vi
behöver alltså Eva Erikssons stöd.

Anf. 46 EVA ERIKSSON (fp) replik

Herr talman! Det är viktigt, Birger Schlaug, att
man gemensamt i EU, när miljöproblemen skall be-
kämpas, har minimiregler. Det är grunden för att vi
skall kunna åtgärda de problem som finns. Jag har i
mitt huvudanförande pekat på flera sådana viktiga
punkter.

Om vi hela tiden skulle låta länder gå före, skulle
de motsträviga länderna komma ännu mera efter.
Både Birger Schlaug och jag vet att om England var
motsträvigt och inte införde de miljöregler som de
länder skulle införa som gick före och England där-
med hela tiden kom efter, skulle vi påverkas av det.
Englands skorstenar blir inte bättre av att Sverige går
före. Däremot blir de bättre om vi gemensamt i EU
kan besluta om minimiregler. Det är viktigt att ge-
mensamt i EU fatta minimibeslut i miljöfrågorna.

Anf. 47 MAGGI MIKAELSSON (v)

Herr talman! Det är en något märklig tågordning.
Flera har under debattens gång berört att här står vi,
fredag den 29 mars, och diskuterar det som vår
statsminister redan har börjat lägga fram Sveriges
linje kring nere i Turin. Det är en konstig demokratisk
ordning, men det är kanske inte så märkligt. Ordning-
en besannar ju mycket av det som flera av oss har sagt
som varit kritiska till EU-systemet som sådant. Ord-
ningen här bevisar nämligen att det demokratiska
underskottet har spritt sig till Sveriges riksdag.

Det finns en klart uttalad motvilja från regeringens
sida att få några som helst anvisningar eller riktlinjer
från Sveriges riksdag, den folkvalda församlingen.
Samma motvilja visas av utskottsmajoriteten. Det
framgår av alla möjliga betänkanden. Oftast handlar
det om Socialdemokraterna, med stöd av Moderater-
na. Man visar en ovilja att ge riksdagen det inflytande
som skulle vara nödvändigt som en styrka för rege-
ringen när de olika kraven drivs nere i Bryssel.

Jag har alltså litet svårt att förstå denna totala
motvilja att ge tillkännagivanden eller riktlinjer. Det
är ju nästintill tabu att få igenom ett tillkännagivande,
även där vi är överens. I stället blir det luddiga formu-
leringar om att man förutsätter att regeringen aktivt
verkar för osv. Vi vet att det är till intet förpliktande.
Jag begriper inte detta. Det leder ju till att det blir ett
mesigt betänkande. Jag tänker ge tre exempel på det.

Det första exemplet, och det har flera här varit in-
ne på, gäller detta med en hållbar utveckling. Vi dri-
ver kravet att artikel 2 skall ändras. Eva Eriksson
gjorde det nyss, och jag vet att Miljöpartiet också
driver det kravet. Det finns ett brett stöd för en änd-
ring av fördragstexten på så sätt att en text om en
hållbar utveckling skrivs in. I stället säger regeringen i
sin skrivelse: Det är viktigt att de principer för en
hållbar utveckling som man enats om vid konferensen
på ett tydligare sätt än som sker i dag återspeglas i
EU:s fördrag.

Det är bara en massa ord som på något sätt förtar
styrkan i det hela. Detta tycker jag är olyckligt.

Det andra exemplet gäller just miljögarantin -
kravet på att Sverige skall kunna gå före på miljöom-
rådet. Där tycker jag att man t.o.m. har backat från
tidigare uttalanden gjorda av bl.a. ministrar. I betän-
kandet står det: Ett övergripande svenskt mål är att
Sverige inte skall behöva sänka miljöstandarden. Det
tycker jag är ett steg bakåt. Det är faktiskt motsatsen
till vad som sades innan vi röstade om medlemskap i
EU.

Vi i Vänsterpartiet har lyft fram detta som en vik-
tig fråga. Vi har krävt ändringar, och även pekat på
var det skall ändras, i traktaten. Det handlar om artik-
larna 36 och 100 a 4. Det här är ju inga nya frågor.
Det är alltså väldigt viktigt att man är tydlig och att
man talar om var man vill ha förändringar.

Det tredje exemplet - även här finns det ett brett
stöd - gäller djurskyddsfrågorna. Jag tycker att man
uttrycker sig dåligt i betänkandet. Vi i Vänsterpartiet
har tillsammans med flera andra partier i riksdagen,
en bred djurskyddsopinion och flera stora djur-
skyddsorganisationer krävt att djurskyddsfrågorna
skall ha en särskild artikel i fördraget som klargör att
djur inte är varor och där utgångspunkten är att djur är
kännande varelser som inte skall behöva bli behand-
lade på ett plågsamt sätt. Vidare handlar det om att
djurskyddsregler och även transportbestämmelser
skall vara minimiregler som tillåter ett land att ställa
hårdare krav osv. och att kvalificerad majoritet gäller
beträffande de här reglerna.

När vi diskuterar de frågorna i jordbruksutskottet
är vi överens om detta. Ändå skrivs det att det är
viktigt att man ger djurskyddsintresset en starkare
ställning. Det står så här: Ett sätt att uppnå detta är att
kraven förs in i Romfördraget.

Men det finns ju andra sätt än att föra in kraven i
fördraget. Jag tycker att man har backat litet grand.
Egentligen begriper jag inte alls varför vi inte kan
vara tydliga och varför varken regeringen eller social-
demokraterna i riksdagen kan se det som en styrka att
en enig riksdag kan ställa sig bakom tydliga riktlinjer
för hur regeringen skall agera i Bryssel.

Detta är, tycker jag, ett bevis för att det demokra-
tiska underskottet i EU också har spritt sig till Sveri-
ges riksdag. Jag tror att det är olyckligt, eftersom det
ökar människors motvilja till politik och en demokra-
tisk beslutsordning som på sikt kanske t.o.m. är
mycket större än ändringen av EU:s fördrag.

Anf. 48 BIRGER SCHLAUG (mp) replik

Herr talman! Jag har bara en kort fråga till Maggi
Mikaelsson: Kan Vänsterpartiet i frågan om överstat-
lighet när det gäller lägsta normer för miljön och
lägsta miljöskatter, liksom vi, tänka sig en överföring
från ministerrådet till EU-parlamentet?

Anf. 49 MAGGI MIKAELSSON (v) replik

Herr talman! Det är en svår fråga. Principiellt är vi
emot att mera makt förs över till parlamentet, efter-
som vi inte tror på parlamentet när det gäller att lösa
de här frågorna. Ökad makt i parlamentet skulle också
innebära ett steg vidare mot en federal utveckling,
något som vi är motståndare till.

Anf. 50 BIRGER SCHLAUG (mp) replik

Herr talman! Skall det vara överstatlighet, måste
denna begränsas väldigt tydligt. Det skall klart defini-
eras vad som skall vara överstatligt. Då är det rimligt
att tala om att det skall vara lägsta miljönormer och
lägsta miljöskatter. Det handlar om den typen av
mycket klart begränsade frågor. Vi i den gröna rörel-
sen menar att detta helt enkelt bör föras över till EU-
parlamentet. Det är faktiskt en större demokrati - om
det nu skall vara överstatlighet.

Anf. 51 MAGGI MIKAELSSON (v) replik

Herr talman! Jag är inte så säker på att det blir "en
större demokrati" i och med att mer av beslutsmakt
förs över till EU-parlamentet så som detta i dag fun-
gerar. Birger Schlaug vet lika väl som jag att flera av
de beslut som fattas i parlamentet fattas av en väldigt
liten andel av medlemmarna närvarande. Det tycker
inte jag är ett steg framåt. Men det betyder inte att jag
tycker att det är bra att beslut fattas av kommissionen
eller ministerrådet. Där har vi lagt fram andra krav på
hur det enligt vår mening skulle gå att få en bättre
demokratisk ordning.

Anf. 52 GUDRUN LINDVALL (mp)

Herr talman! Många hävdar i debatten att EU
skulle vara en fantastisk miljöunion. Vi i Miljöpartiet
anser att vi måste samarbeta internationellt om miljö-
frågorna i alla sammanhang där vi kan för att få mi-
nimiregler som gör att vi tar steg framåt mot en håll-
bar utveckling, ett ekologiskt samhälle, ett samhälle
där kommande generationer kan få ha det välstånd vi
har i dag.

Tyvärr kan man se att EU hittills inte alls har fun-
gerat så - tvärtom. EU har visat sig vara en union som
sätter handeln med varor i främsta rummet, på miljöns
bekostnad. Jag tänker ta några exempel på vad som
har hänt under den tid vi har varit med.

Sverige fick som vi vet fyraåriga undantag för en
mängd kemikalier - det var t.ex. klororganiska före-
ningar, asbest, arsenik- och kvicksilverföreningar,
organiska tennföreningar. Det här är ämnen som vi
inte har i varor - vi har substituerat dem. Vi vet att det
finns ersättningskemikalier som är mer miljövänliga
än dessa ämnen. Av undantagen är det enbart kadmi-
um som EU har börjat titta på och se om man kan
substituera. När det gäller resten har det inte hänt
någonting, och det har nu gått ett och ett halvt år. Det
finns en stor risk att vi när den här fyraårsperioden har
gått inte har kunnat gå framåt ens med arbetet med
kemikalier i varor, som vi vet är det största mil-
jöproblemet i dag, utan att vi har tvingats att ta steg
bakåt.

På samma sätt förhåller det sig med djursjukdo-
mar, där Sverige fick ettåriga undantag för att kunna
säga nej vid gränsen till införsel av djur med sjukdo-
mar. Vi begärde undantag för ett tjugotal sjukdomar -
vi fick undantag för tre, och det gäller t.o.m. 1997.
Sedan säger EU att man skall se över ytterligare fyra
djursjukdomar, men vi får inte säga nej till import av
djur som har resten av dessa sjukdomar.

Det är oerhört allvarligt. Det visar att vi i EU skall
dela på allt, inklusive djursjukdomar. Det är viktigare
att djur får föras över gränserna än att Sverige kan
hålla sig fritt från sjukdomar. Det visar också att man
inte sätter miljö- och hälsokrav speciellt högt på lis-
tan.

Av dessa sjukdomar finns en del som Sverige inte
har haft på länge. Vi har inte haft paratuberkulos hos
nötkreatur på ett bra tag. Nu har vi fått det; vi har
importerat det från Frankrike via Danmark. Besätt-
ningar i Skåne har slagits ut, och det finns på Gotland.
Här delar vi miljöproblemen lika, kan man säga.

Det finns vidare en sjukdom på nötkreatur som
heter leptospiros som vi inte har haft. Den innebär att
korna kastar sina kalvar. Den kan dessutom gå över
på människa. Det är också en sjukdom som vi inte
kommer att få undantag för.

Det är intressant att lyssna på argumentationen
från EU för varför vi inte kan få behålla tilläggsga-
rantier, som det heter, för de här djursjukdomarna.
Man säger: Nej, det kan vi ju inte ha, för ni har ju
inga planer på hur vi skall kunna bli av med sjukdo-
marna. - Det är klart att vi inte har! Vi har ju aldrig
haft de här sjukdomarna.

Vi måste alltså ha åtgärdsplaner för att komma till
rätta med sjukdomarna för att få undantag, trots att vi
inte har sjukdomarna. Det är fullkomligt absurt. Det
visar att EU sätter miljö- och hälsoproblemen i sista
hand. Det är den fria rörligheten för varor och tjänster
som gäller.

Det är alltså oerhört angeläget att på IGC ta tillfäl-
let i akt att lyfta de här miljöfrågorna, att se till att
varje land har rätt att gå före. Vi har hört flera tala om
att vi måste få en ändring i artikel 100 a, som säger att
det fria flödet av varor går före, även om varorna
innehåller kemikalier som vi inte vill ha. Vi måste
kunna säga nej tack till de problem som i dag faktiskt
inte transporteras via luft och vatten utan i stor ut-
sträckning med tåg och lastbil i varor. Vi vill också ha
in en hållbar utveckling i artikel 2, som också har
anförts.

Vi anser vidare att skrivningen runt djurskyddet är
alldeles för svag. Vi menar att vi skall försöka få in ett
krav på djurhänsyn i Romfördraget. Vi hade önskat
att vi hade kunnat få till stånd en betydligt skarpare
skrivning i betänkandet, så att regeringen hade fått i
uppdrag från riksdagen att se till att vi nu får in djur-
skyddet i Romfördraget. Så har Englands parlament
hanterat frågan. Den engelska regeringen har fått
klara direktiv att se till att det här arbetas in i Rom-
fördraget.

Vi får verkligen hoppas att den svenska regeringen
inte faller till föga. I betänkandet står det: Ett sätt att
uppnå detta är att krav på en god djuromsorg förs in i
Romfördraget. Det är en alldeles för vag skrivning.
Här hade vi i riksdagen chans att vara tydliga, och den
chansen tog vi inte.

Många andra frågor är också angelägna. Det har
också berörts tidigare. Vi måste få in substitutions-
principen, som säger att vi skall kunna tacka nej till
sådant som vi inte vill ha in.

Lars Hedfors talade om minimiskatteregler för
miljöskatter. Men när det sedan kommer förslag som
går stick i stäv med det här kan man se att Sverige är
oerhört undfallande. Vi har faktiskt ett betänkande nu
som säger att vi inte får ha miljöskatter som vi vill. I
en proposition som just har lagts fram och som hand-
lar om avgaskrav på tunga fordon sägs att det för
skattelättnader mellan miljöklasserna finns ett tak, en
maximigräns, för hur stor skillnaden får vara. Skillna-
den får inte vara så stor att det lönar sig att installera
reningsutrustningen för att få sitt fordon att platsa i en
bättre miljöklass.

Här har den svenska regeringen anpassat sig. Ti-
digare kostade det 65 000 kr i försäljningsskatt om
man hade sitt fordon i miljöklass 3. Det föreslår rege-
ringen skall sänkas till 6 000 kr. Det kostar nämligen
8 000 kr att montera in den reningsutrustning som
finns för att man skall hamna i miljöklass 2 i stället.
Skillnaden mellan miljöklass 3 och 2 måste alltså vara
så liten att det inte lönar sig att sätta in den nya tekni-
ken.

Sverige måste vara så tufft när det gäller miljöfrå-
gor att om det kommer direktiv som går oss emot när
det gäller att gå före på miljöområdet skall vi inte
acceptera dem. Danmark är mycket tuffare. Där vill
man fatta beslut om att förbjuda ämnen som vi kallar
hormongifter - man vill alltså gå före när det gäller
kemikaliehanteringen. Tyskland är också tuffare. Där
säger man, har vi fått höra på nyheterna i dag, att man
kommer att införa nationella regler om att allt kött
skall ursprungsmärkas.

Sverige börjar bli en mycket lydig medborgare i
EU. Just när det gäller miljön måste vi se till att inte
vara så lydiga. I dag har EU mycket litet ambitioner
på miljöområdet. Då måste Sverige visa att det finns
nationer som vågar gå före trots ett medlemskap. Vi
från Miljöpartiet anser att det just på grund av miljö-
frågorna antagligen skulle vara bättre att lämna EU.

Jag yrkar bifall till reservation 18 från Miljöparti-
et. I övrigt yrkar jag bifall till de miljöpartireservatio-
ner som finns i betänkandet.

Anf. 53 BO KÖNBERG (fp) replik

Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
Gudrun Lindvall om miljöskatter, som ju har diskute-
rats en hel del. Det finns en miljöpartireservation som
antyder att man bör granska beslutsgången i EU på
den här punkten. Jag skulle vilja veta om det betyder
att man från Miljöpartiets sida är för att man i framti-
den kan fatta de besluten som majoritetsbeslut, alltså i
enlighet med exempelvis Folkpartiets reservation.

Anf. 54 GUDRUN LINDVALL (mp) replik

Herr talman! När det gäller miljöskatter är det li-
kadant som med den övriga miljöpolitiken - vi vill att
det skall finnas minimiregler, men vi skall ha en chans
att gå före. Vill vi nationellt ha miljöskatter som är
bättre, skall vi ha den möjligheten. Men naturligtvis
måste vi få minimiregler som gäller. Det är också
möjligt för hela EU att gå framåt på miljöområdet.
Men det får inte vara som det är nu, att vi stoppas i
våra miljöambitioner. Vi skall alltså ha chans att hela
tiden gå före.

Anf. 55 BO KÖNBERG (fp) replik

Herr talman! Min fråga gällde precis detta. Av de
här reservationerna - nr 23-26 - handlar de som
kommer från Centerpartiet, Folkpartiet och kds om att
man skall kunna fatta beslut om miniminivåer med
hjälp av kvalificerad majoritet. Jag noterar att Miljö-
partiets reservation är vagare på den punkten, och det
var närmast för att vinna upplysning som jag ställde
frågan.

Anf. 56 SINIKKA BOHLIN (s)

Herr talman! Efter gårdagens och dagens debatt
har jag förstått att miljöfrågor verkligen är någonting
som berör oss alla väldigt djupt. I går började jag
faktiskt fundera över om jag inte var läskunnig eller
om jag var dubbelt halvspråkig, speciellt när jag lyss-
nade på Miljöpartiets inlägg. Detsamma gäller i någon
mån också Vänsterpartiets inlägg i dag.

Om man inte har texterna framför sig får man
nämligen uppfattningen att majoriteten i Sveriges
riksdag skickar Sveriges regering till Bryssel med en
förhandlingsposition som skulle försämra miljön. Jag
skulle därför vilja ställa en fråga speciellt till Gudrun
Lindvall: Är det så Miljöpartiet läser det uppdrag som
vi skickar med regeringen till Bryssel?

Som Eva Eriksson sade är det här frågor som rör
oss alla, vanliga människor. Det handlar om luften vi
andas, vattnet vi dricker, maten vi äter och de pro-
blem vi har, dvs. det handlar om vår överlevnad.
Därför är också en central utmaning för regeringskon-
ferensen att inrikta EU-samarbetet mer på människors
behov och problem i vardagen.

Gudrun Lindvall talar ironiskt om en "fantastisk
miljöunion". Jag ser det inte så, utan jag ser miljö-
samarbetet som ett medel för att komma vidare.

Vi skall också veta att vi själva är en del av de
människor som får ett större miljömedvetande och
bättre kunskaper och därför ställer andra, nya krav
hela tiden. Konsumenterna efterfrågar miljövänliga
produkter, giftfria matvaror och bättre märkning. Vi
fick i går i kammaren höra att vår nya jordbruksminis-
ter är mycket intresserad av de här frågorna, som hon
tidigare har jobbat med.

Samtidigt blir de här miljöargumenten i allt större
utsträckning också en konkurrensfaktor för företagen.
Miljörelaterade varor, tjänster och produktionsmeto-
der kan bidra till att stimulera ekonomisk tillväxt,
skapa nya, "gröna" jobb och kanske också ge nya
exportmöjligheter. Men för att vi skall kunna kombi-
nera tillväxt, ekonomi och ekologi krävs att vi har det
här gränsöverskridande samarbetet i Europa men
också lokalt.

Ordet Maastricht väcker säkert många känslor i
det här huset men också utanför. Det är ju just Ma-
astricht som man skall försöka utvärdera på den rege-
ringskonferens som har startat i dag. Maastrichtför-
draget innebär ändå en förstärkning av det europeiska
miljösamarbetet. Man kan väl säga att dess allmänna
principer i huvudsak överensstämmer med principerna
för svensk miljöpolitik.

Men för att vi på ett effektivt sätt skall kunna arbe-
ta vidare behövs, som många andra har påpekat i
debatten, ytterligare åtgärder. Det handlar såväl om
att stärka den gemensamma miljöpolitiken som om
förpliktelsen att väga in miljön vid beslut inom alla
andra politikområden. Det här var ju grundtanken i
Riokonferensen.

Eva Eriksson frågade varför vi inte gör en starkare
markering just genom att skriva in slutsatserna från
Riokonferensen i fördraget. Jag vet inte om detta kan
markeras starkare. Den här riksdagen har tidigare
beslutat att huvuduppgiften för det svenska miljöarbe-
tet i EU var att medverka till en långsiktigt hållbar
utveckling i Europa, i linje med slutsatserna från
Riokonferensen. Det finns alltså ett riksdagsbeslut om
detta, och ingen i regeringen kan missuppfatta det
beslutet i en förhandlingsposition.

Sektorsansvaret är i detta sammanhang av stor
vikt. Ett exempel är naturligtvis jordbrukspolitiken.
Jordbruket är en av de sektorer som i framtiden måste
ta ett större sektorsansvar för vår gemensamma miljö.
Nu kommer inte CAP att direkt diskuteras under re-
geringskonferensen, men reformeringen av jordbruks-
sektorn är en viktig fråga att fortsätta arbeta med. Det
är en arbetsuppgift för oss i det svenska parlamentet
men också en uppgift för våra EU-parlamentariker.

Maggi Mikaelsson tog upp djurskyddsfrågorna
och menade att skrivningarna på det området inte var
tillräckligt starka. Jag har litet svårt att förstå den
misstro som finns inom både Vänsterpartiet och Mil-
jöpartiet, att man inom dessa partier anser att vi häri-
från med våra ministrar skall skicka besked till Brys-
sel om att man där inte gör ett bra jobb. Det är en
misstroendeförklaring. Maggi Mikaelsson säger också
att det här är fråga om ett demokratiskt underskott.
Jag tycker att hon skall precisera det uttrycket litet
mer.

Vi måste komma ihåg att vi inte kan skicka alla
frågor till en regeringskonferens. Det finns faktiskt
också under det år som konferensen pågår en vanlig
vardag här i riksdagen och i Bryssel. Vi ser ju själva i
samband med det som hänt i Storbritannien när det
gäller "galna ko-sjukan" hur viktigt det är att man
också under den tid som regeringskonferensen pågår
har möjlighet att jobba med djurskyddsfrågor och
med frågor rörande djurhälsan, som påverkar oss
människor.

Herr talman! Ett övergripande svenskt mål är -
om det är någon som tvivlar - att Sverige inte skall
behöva sänka miljöstandarden samt att vi skall vara
drivande i EU:s miljöpolitik, så att nya miljöregler
sätts på så hög nivå som möjligt. Miljöreglerna bör
huvudsakligen vara minimibestämmelsen, som ger
länder möjlighet att gå före i miljöpolitiken. Skall
miljösamarbetet bli effektivt bör de flesta beslut fattas
med majoritet, och miljöhänsyn bör slå igenom på
alla politikens områden om vi skall kunna bidra till att
uppnå målet en långsiktigt hållbar utveckling. Det här
är betänkandetexter, och de har ifrågasatts av flera
partier i den här kammaren.

Vad särskilt beträffar den s.k. miljögarantin enligt
artikel 100 a 4 är artikeln av grundläggande betydelse
när det gäller möjligheten för enskilda medlemsländer
att gå före i miljöarbetet och införa eller bibehålla
strängare nationella regler. Det finns en viss oklarhet i
tolkningen, och vi förutsätter att man när man ser över
artikel 100 a 4 också tar in artikel 36, som rör handel.

Herr talman! Som jag ser betänkandet och dess
miljöinriktning som helhet kan jag konstatera att vi är
väldigt eniga i den här kammaren. Det finns några
enskilda reservationer, som jag ser mer som en vil-
jeyttring, som kosmetika, än som en helt avvikande
mening från en svensk position.

Härmed, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets
hemställan i utrikesutskottets betänkande.

Anf. 57 BO KÖNBERG (fp) replik

Herr talman! Sinikka Bohlin avslutade sitt inlägg
med att tala om att det i det här betänkande var en stor
enighet på miljöområdet och att de reservationer som
fanns var mest kosmetika. Jag måste göra henne be-
sviken på den punkten, eftersom det finns en mycket
materiell skillnad på miljöområdet - det finns flera
skillnader, men jag skall uppehålla mig vid den som
rör möjligheten att fatta beslut utan vetorätt vad gäller
minimiavgifter på miljön. Det är kanske det viktigaste
miljöbeslutet som den här konferensen skulle kunna
fatta.

Vi har i går och i dag fått veta varför Socialdemo-
kraterna så envetet tillsammans med Moderaterna går
emot det krav som flera oppositionspartier här liksom
den danska regeringen har ställt inför konferensen,
nämligen att det i framtiden skall bli möjligt att gå
emot ett eller ett par enstaka länder som inte vill ha
minimiavgifter på miljöområdet. Nu är jag intresserad
av att höra Sinikka Bohlins förklaring på varför So-
cialdemokraterna går emot det kanske viktigaste mil-
jöbeslutet som kan fattas på konferensen.

Anf. 58 GUDRUN LINDVALL (mp) replik

Herr talman! Det börjar bli så i miljöpolitiken att
vi får höra att vi är så ense. I Miljöpartiet menar vi att
det här är en myt som vi skall akta oss för att sprida.
Vi skall tala om var skillnaderna finns, Sinikka
Bohlin.

Skillnaden i det här fallet är att vi är många partier
som skulle ha velat ha mycket mer konkreta direktiv
till regeringen. Jag skulle vilja veta vilka konkreta
direktiv som egentligen finns. Allting är allmänt skri-
vet - "det skulle vara bra", "man borde göra", "man
tänker driva" och "man har drivit". Däremot finns
inget konkret. Det står inte: Riksdagen anser att rege-
ringen på regeringskonferensen skall driva den och
den frågan. Det är mycket vagt skrivet, och det är det
vi vänder oss mot. Vi hade velat ha klara, tydliga
skrivningar.

När det gäller t.ex. djuren står det i betänkandet
att "ett sätt kan vara" att föra in djurskyddet i Rom-
fördraget. Vi menar att det skulle ha stått klart och
tydligt: Regeringen skall driva att djurskyddet skall in
i Romfördraget. Då hade det stått klart vad vi tycker
här i riksdagen.

Också när det gäller de andra artiklarna hade det
krävts en tydligare skrivning. Vi vet ju i dag att det
inom miljöpolitiken inte räcker med de här otydliga
skrivningarna utan att konkreta handlingar måste till.
På regeringskonferensen skulle vi ha haft en chans att
från svensk sida visa konkret vad som måste ändras
för att vi skall kunna gå före på miljöområdet. Det
kan vi inte i dag.

Dessutom säger regeringen att transport-, energi-
och jordbruksfrågor är miljöområden som skall priori-
teras, men man säger ingenting om ett av de största
miljöproblemen, nämligen de kemikalier som finns i
varor. Är det här undfallenhet, eller vad beror det på?

Anf. 59 SINIKKA BOHLIN (s) replik

Herr talman! När jag sade att det finns en stor
enighet i den här kammaren var det sant. Vi är väldigt
många i Sverige som tycker likadant i miljöfrågor.
Sedan kan man gå ned till en detaljnivå, där oftast
Gudrun Lindvall är, som kanske inte är en förhand-
lingsfråga för regeringskonferensen. Så menar jag
också att det är med djurskyddet och djurhälsan.

Det finns väldigt många miljöfrågor och djurhäl-
sofrågor som vi kan arbeta med hela tiden i t.ex. EU-
nämnden och fackutskotten, även om ni säger att det
finns ett demokratiskt underskott i det här huset. Det
finns alltså andra vägar att gå. Man kan inte fastna
med alla frågor just i regeringskonferensen, som på-
går i ett år. Man kan inte lämna allt annat miljöarbete
åt sidan under ett år.

Det är också en fråga om förhandlingspositioner.
Jag vet inte om Gudrun Lindvall någon gång har
förhandlat eller om hon bara kör över. Vi i det här
landet är 9 miljoner av 360.

Jag tror säkert att vår regering och vår miljöminis-
ter kommer att göra allt som går att göra för att vara
med och påverka miljöfrågorna i positiv riktning på
regeringskonferensen. Men om man som Miljöpartiet
vill leva med den här misstron - misstro alla, leta
fram de negativa sakerna och inte se någonting posi-
tivt - då tror jag inte, Gudrun Lindvall, att vi kommer
framåt.

Anf. 60 GUDRUN LINDVALL (mp) replik

Fru talman! Jag är mycket medveten om att allt
inte kan komma upp på konferensen. Därför är vi
förvånade över att Centerpartiet har en reservation där
man kräver att Sverige skall ta upp det faktum att
Sverige har fyraåriga undantagsregler för vissa kemi-
kalier. Detta hör inte hemma på regeringskonferensen.
Det är helt riktigt.

Jag är också övertygad om att mycket av CAP-
diskussionerna kommer att föras i andra forum, även
om det möjligtvis kommer att tangeras på regerings-
konferensen. Det kommer antagligen också att ta
ganska lång tid innan man är färdig. Därför har vi
bara ett särskilt yttrande när det gäller det.

Men på regeringskonferensen skall man se över
traktaten, och då måste vi naturligtvis vara konkreta
när vi vill ändra just dessa. Vill vi ha in vissa saker i
traktaten är det nu det skall drivas. Det är nu man gör
den översynen, och det är där vi vill ha större konkre-
tion.

Sedan vill jag upplysa Sinikka Bohlin om något
som kanske kan sprida en viss oro. Sverige har ett
förbud som gäller t.o.m. 1996 mot import av koemb-
ryon från Storbritannien, just på grund av galna ko-
sjukan. Efter 1996 är det alltså fritt fram att ta in emb-
ryon från England, trots att det finns en risk att vi då
får in galna ko-sjukan. Det är en liten detalj, men det
är en ganska intressant detalj. Det visar att vi måste
konkretisera oss även när det gäller detaljer ibland om
vi skall klara miljön i Sverige.

Jag efterlyser fortfarande ett svar på dessa frågor:
Vad i betänkandet på miljöområdet visar konkret vad
Sverige skall driva i regeringsförhandlingarna för att
ändra traktaten? På vilket sätt har vi här i riksdagen
stöttat regeringen i det här arbetet?

Det är precis som Sinikka Bohlin säger: Vi är 9
miljoner av 360, och om vi nu skall se till att göra EU
till en miljöunion gäller det att regering och riksdag är
så tydliga att de där nere förstår att vi står eniga bak-
om. Är det bara otydliga skrivningar vi skickar ned
verkar det inte som om vi är speciellt starka och eniga
i de här frågorna. Det hade funnits anledning att vara
mycket tydlig i det här betänkandet för att ge rege-
ringen råg i ryggen.

Anf. 61 SINIKKA BOHLIN (s) replik

Fru talman! Jag vill börja med Gudrun Lindvalls
fråga om var de texter finns där det står att regeringen
vill förändra traktaten. Jag ställer då motsvarande
fråga: Var står det i betänkandet att man inte tänker
göra det? Hela konferensen handlar ju om att gå ige-
nom fördraget.

Vad gäller kemikaliefrågan hoppas jag att Gudrun
Lindvall har läst betänkandet och även yttrandet från
jordbruksutskottet om kemikalier. Där står det nämli-
gen så här: "Enligt tidigare riksdagsbeslut är kemika-
liekontrollen ett prioriterat område i miljösamarbetet
inom EU. - - - I enlighet med anslutningsfördraget
arbetar kommissionen med att se över sin kemikalie-
lagstiftning så att den höjs till den svenska nivån för
hälso- och miljöskydd. EU skall före år 1999 ha ge-
nomfört förändringar som motsvarar de svenska un-
dantagen."

Anf. 62 MAGGI MIKAELSSON (v) replik

Fru talman! Jag skall börja med det här med det
demokratiska underskottet. Jag tycker att det är ett
demokratiskt underskott när regeringen och socialde-
mokraterna i riksdagen uppfattar det som en knäpp på
näsan att vi blir tydliga i de texter vi skriver. Om man
ser det som något negativt är man på väg att omdefi-
niera demokratibegreppet. Om riksdagen fattar beslut
om att förstärka de texter som regeringen skriver eller
att ge tillkännagivanden som grundar sig på en bred
parlamentarisk enighet så måste det rimligtvis vara en
förstärkning.

Som det sades nyss handlar det om att ändra i för-
dragstexterna. Då vill jag ställa en fråga. Är det me-
ningen att det skall in en paragraf om djurskyddet i
Romfördraget? Är det meningen att regeringen skall
driva det kravet eller inte? Jag uppfattar texten som
att man kan göra litet som man vill.

Om det är riktigt som det står att vi inte skall be-
höva sänka våra miljöstandarder, är det då inte ett
steg bakåt i diskussionerna i EU? Som jag sade i mitt
anförande talar man om att miljöreglerna i huvudsak
skall vara minimibestämmelser. Krävs det då en änd-
ring i fördraget? Krävs det en ändring av artikel 100 a
för att detta skall kunna gå igenom? Dessa frågor
måste jag få svar på så att det blir tydligt vilket man-
dat regeringen har där nere.

Anf. 63 SINIKKA BOHLIN (s) replik

Fru talman! Jag vill kommentera detta med att
uppleva begreppet demokratiskt underskott som en
knäpp på näsan. Jag tycker att det är ett ganska all-
varligt påstående från Vänsterpartiet att vi även i
denna riksdag har fått ett demokratiskt underskott.
Det kan i så fall inte enbart handla om den här rege-
ringsskrivelsen och riktlinjerna inför regeringskonfe-
rensen. Det måste vara något mer och djupare som
Vänsterpartiet i så fall menar.

Det måste bygga på den misstro som beklagligt
nog har spritt sig i Sveriges riksdag. Vi misstror alla.
Speciellt på miljöområdet, som är det viktigaste,
försöker vi undergräva förtroendet för oss själva i
stället för att hitta de positiva vägarna att gå framåt
tillsammans. Jag tror att det är ett mycket allvarligt
misstag av vissa partier att hantera frågorna på det
viset.

När det gäller djurskyddet har vi väldigt starka
skrivningar från utskottets sida. Vad mig beträffar
gäller det som utskottet har skrivit även i framtiden.
Det här är ett handlingsuppdrag för regeringen. Sedan
kan vi alltid diskutera och tolka olika skrivningar på
olika sätt.

Anf. 64 MAGGI MIKAELSSON (v) replik

Fru talman! Jag tycker också att det är allvarligt
att det håller på att uppstå ett demokratiskt underskott.
Jag är säker på att jag inte är ensam om att uppleva att
de beslut vi fattar i riksdagen håller på att bli något vi
kommer in med i efterhand medan regeringen redan
jobbar med frågorna nere i Bryssel och har hunnit
mycket längre.

Ett exempel är att vi skall fatta beslut om riktlinjer
för regeringens arbete på IGC -96. Vi har inte fattat
beslutet än, men konferensen har redan börjat. Det
tycker jag är ett exempel på detta.

Jag vill också säga något om det här med att spri-
da misstro. När vi är överens om frågor, vilket jag tror
att vi är när det gäller djurskyddet, tycker jag det är
tråkigt att vi inte kan vara så tydliga att vi skriver att
det skall vara en ändring och en ny artikel i fördraget.
Man skriver att detta är ett sätt, och då skulle jag vilja
veta vilka de andra sätten är.

Jag tror heller inte att vi skulle låsa regeringen på
något sätt om vi är tydliga, vilket har framförts i dis-
kussionen. Tvärtom borde det vara en styrka om re-
geringen har det stödet i ryggen. Jag tycker att det är
allvarligt att det inte är så.

Vår svenska riksdag är nog den riksdag som har
minst inflytande över vad regeringen säger och gör
och i fråga om att ge förhandlingsmandat nere i Brys-
sel. Danmark har betydligt hårdare regler, och man
har där en beslutande EU-nämnd. I Finland har man
betydligt starkare krav på regeringen osv. - det finns
fler exempel.

Jag tycker detta är något vi bör och skall diskutera
i Sverige. Det är inte ett misstroende i sig, men jag
tror att det är allvarligt eftersom det kan leda till att
misstron mot politiken och politikens möjligheter
ökar. Det är jag orolig för.

Anf. 65 SINIKKA BOHLIN (s) replik

Fru talman! Jag kan hålla med Maggi Mikaelsson
om att det känns litet konstigt att konferensen börjar
just när vi debatterar de sista frågorna. Men det var en
lång dag i går, och det har väl varit bra att debattera
de här frågorna från olika synpunkter.

Vi måste också komma ihåg att den här konferen-
sen pågår i ett år. Vi har i demokratisk ordning här i
riksdagen beslutat hur vi under det här året skall han-
tera miljöfrågorna, alltså de frågor som regeringen nu
skall hantera på regeringskonferensen.

Vi har vår EU-nämnd. Vi har beslutat att vi skall
ha just den formen. Vi håller nu på att göra en utvär-
dering av det år som har gått och de medel som vi i
riksdagen har att hantera EU-frågorna. Allting är nytt.
Det är inte lätt att hitta rätt väg från början. Om
Maggi Mikaelsson och Vänsterpartiet tycker att den
formen är felaktig, och om vi i riksdagen gemensamt
upplever att vi har fel demokratiska medel att arbeta
med, finns det alltid möjlighet att i riksdagen förändra
det, med rätt majoritetsbeslut.

Anf. 66 EVA ERIKSSON (fp) replik

Fru talman! Sinikka Bohlin säger att det är viktigt
att nå gemenskap och att ha gemensamma värderingar
när det gäller miljöpolitik. Då tycker jag att det är
intressant att Socialdemokraterna vid den här konfe-
rensen ändå inte vill ta upp frågan om att i fördraget
föra in att det skall stå klart att det handlar om att vi
skall arbeta för en hållbar utveckling. Min bedömning
är att det är en av de förhandlingsfrågor som det finns
utsikter att lyckas i, med ett tillägg i artikel 2 om att
EU:s arbete skall utgå från en hållbar utveckling.

Det skulle också stärka det miljöministern sade i
debatten här i onsdags, att hela regeringen nu måste
dra miljölasset. Om man skulle få in det i artikel 2
skulle det innebära att hela EU-parlamentet, alla
kommittéer och arbetsgrupper skulle få dra miljölas-
set. Jag är övertygad om att vi då skulle nå mål i EU
som vi inte kan nå i dag.

Varför vill man inte arbeta för att ta in ett tillägg i
artikel 2 om en hållbar utveckling som ett av EU:s
mål?

Anf. 67 SINIKKA BOHLIN (s) replik

Fru talman! Jag tyckte att jag i mitt anförande
delvis svarade på Eva Erikssons fråga. Då är vi där
igen: Hur tolkar vi texterna? Jag förstår naturligtvis
att det är viktigt för alla partier att hitta vissa tolk-
ningar av texter för att kunna ha en egen profil och ha
en eller två reservationer vad gäller miljöfrågor. Men
jag tolkar de gamla besluten på ett annat sätt än vad
Eva Eriksson gör. Jag läser här vad vi har beslutat
tidigare.

Anf. 68 EVA ERIKSSON (fp) replik

Fru talman! I politiken handlar det om tolknings-
frågor. Och visst är det här en profilfråga för Folk-
partiet och för mig. Det är en viktig fråga. Om vi skall
leva upp till de beslut som vi fattade på Riokonferen-
sen om en hållbar utveckling, handlar det om att nu
slå fast att detta måste finnas inskrivet i fördraget.

Det handlar också om respekt för medborgarna,
därför att Riokonferensen handlade om Agenda 21,
men inte om att vi skulle skriva den i parlamentets
korridorer, i riksdagens korridorer eller i regerings-
korridorerna, utan om att vi skulle göra det tillsam-
mans med medborgarna. Då måste det i fördragstex-
terna vara inskrivet att det här är en målinriktning och
någonting som varje sektor i politiken skall arbeta
med.

Anf. 69 BIRGER SCHLAUG (mp) replik

Fru talman! Ni på läktaren! Ni är fler än vi här
nere. Vi diskuterar EU-frågor, och det har vi gjort
sedan kl. 13.30 i går, med litet nattsömn däremellan.

Jag tänkte börja med att konstatera att Socialde-
mokraterna och Moderaterna egentligen är ensamma
när det gäller miljösynen inom EU. Det är litet kons-
tigt.

Jag skall också anknyta till vad Sinikka Bohlin sa-
de angående konkurrensfrågor i sitt huvudanförande.
Om man nu har den synen att det kan bli snedvriden
konkurrens om enskilda länder driver frågor om mil-
jöskatter och miljöavgifter, talar det väl ändå för att
man med kvalificerad majoritet skall kunna lägga fast
den lägsta miljöskatten inom hela EU. Jag förstår inte
varför regeringen och Moderaterna är motståndare till
detta.

Det är inte alls så att vi är överens och att det är
kosmetika som skiljer oss. Det är grundläggande
saker som skiljer oss när det gäller miljöpolitiken och
EU. Det är egentligen märkligt att Socialdemokrater-
na inte kan ställa sig bakom det krav som hela den
internationella miljörörelsen ställer, nämligen att varje
land skall ha rätten att gå före.

Skulle Sinikka Bohlin kunna motivera varför ni
inte vill det? Varför vill ni inte att varje enskilt land
inom EU skall ha rätten att gå före och ställa hårdare
miljökrav och hälsokrav?

Sinikka Bohlin sade också någonting som var litet
upprörande, nämligen att vi inte behöver sänka några
krav. Men det är ju det vi behöver. Gudrun Lindvall
visade exempel på detta när det gäller tunga fordon.
Vi får ju backa från de miljökrav vi redan har. Dess-
utom får de idéer som finns i byrålådor och på andra
ställen, som har lagts fram offentligt, t.ex. av Natur-
vårdsverket, inte ens diskuteras, därför att de strider
mot EU:s regler.

Anf. 70 INGRID BURMAN (v)

Fru talman! Det har varit en nästan dygnslång de-
batt, och många frågor har debatterats. Jag tänker
själv välja att koncentrera mig på en enda fråga, men
en stor och viktig fråga, nämligen sysselsättningsfrå-
gan.

När regeringskonferensen nu har dragit i gång
finns det 18 miljoner arbetslösa människor i de olika
EU-länderna. Regeringen har fört fram en uppfattning
i skrivelsen, att det här är fullständigt oacceptabelt
och att det är ett slöseri med de mänskliga resurserna.
Vi delar den uppfattningen.

Men vi menar att man också måste konkretisera de
åtgärder man skall sätta in när man ser problemet med
den höga arbetslösheten. Vi menar att kampen för att
lösa sysselsättningsfrågan måste ske på två plan: på
den nationella nivån och på en mellanstatlig nivå.

Lika väl som regeringen har sagt att bekämpning-
en av arbetslösheten måste stå först på den politiska
dagordningen i Sverige, måste Sverige arbeta för att
kampen mot arbetslösheten skall bli den mest priorite-
rade frågan på regeringskonferensen och inom EU.
Där ligger en del av vår kritik. Vi tycker inte att man
tydligt nog i skrivelsen har prioriterat den här frågan
som den viktigaste frågan.

Regeringen föreslår i sin skrivelse att det i framti-
den skall finnas en samordning mellan arbetsmark-
nadsministrarnas och finansministrarnas åtgärder för
att få ned arbetslösheten, och man föreslår att det
inrättas en särskild sysselsättningskommitté. Det är ett
steg på vägen, och det är bra. Men vad vi saknar är de
konkreta förslagen till vad en sådan här kommitté
skall arbeta med. Det är helt enkelt vagt, som andra
har uttryckt inom andra områden under den här debat-
ten.

Vi anser att man måste sätta de konkreta och de
kvalitativa målen för arbetet. Vi har några förslag.

- Det gäller att halvera arbetslösheten. Det är ett
konkret mål.

- Det gäller en kraftigt förhöjd kvinnlig förvärvs-
frekvens. Det är ett konkret mål.

- Det gäller att hitta en nivå och garantera syssel-
sättning för ungdomar under 18 år. Det är ett konkret
förslag.

- Det gäller att inrätta praktikplatser på varje före-
tag med minst 25 anställda.

- Det gäller att börja arbeta med en arbetstidsför-
kortning.

- Det gäller att föra in rätten till kompetensut-
veckling.

De här målsättningarna bör genomföras, kopplat
till en tidsplan. Det är konkreta förslag.

Det måste också föras en diskussion om hur med-
lemsländerna skall finansiera åtgärderna mot arbets-
lösheten. Det saknas en sådan diskussion. Det krävs
alltså en handlingsplan, och det krävs ekonomiskt
utrymme.

I dokumentet från det senaste toppmötet i Madrid
gav man riktlinjer för sysselsättningspolitiken, och
man anvisade olika typer av åtgärder. Man talade om
utbildningsprogram, strukturellt inriktade åtgärder för
att minska arbetskraftskostnaderna, reducerade ar-
betsgivaravgifter och sänkta ersättningsnivåer i a-
kassesystemet.

Att angripa arbetslösheten genom att minska ar-
betskraftskostnader och arbetslöshetsersättningar är
enligt vår mening inga framåtsyftande metoder. Det
leder enbart till en stark försvagning av löntaga-
rintressena, och det främjar framväxten av nya ar-
betstillfällen med mycket osäkra arbetsvillkor och
låga löner. Det här är ju metoder som tidigare har
varit helt främmande för Sverige och den svenska
arbetarrörelsen.

Det här tycker vi att man måste lyfta fram inför
regeringskonferensen, och man måste ta avstånd från
den typen av åtgärder.

Stigande arbetslöshet inom EU-länderna och öka-
de löneklyftor har stimulerat framväxten av en ar-
betsmarknad som Sverige måste ifrågasätta starkt ur
social synpunkt. Det handlar om deltidsarbete, kort-
tidsarbete och osäkra arbetsvillkor som har präglat de
nya typerna av arbete.

Regeringen måste också lyfta fram att det i dag
finns en målkonflikt mellan den rigida inställningen
till inflationsmålet och budgetpolitiken som kommer
till uttryck i konvergenskriterierna och som inte
stämmer med en aktiv sysselsättningspolitik. Konver-
genskravet på ett tak för budgetunderskottet vid 3 %
av BNP står i uppenbar motsättning till en samhälls-
ekonomiskt motiverad och mer expansiv politik. Vi
menar att man vid konferensen måste behandla kon-
vergenskraven i samband med sysselsättningsfrågor-
na. De påverkar varandra.

Regeringens stöd till EMU och dess parallella
ambition att skapa en aktiv sysselsättningspolitik ger
ett motsägelsefullt intryck. Vi menar att regeringen
måste verka för att EMU tas upp till en ordentlig
diskussion, att EMU-projektet omprövas och lyfts ut
ur Romfördraget och att alternativa samarbetsformer
utformas där sysselsättningen överordnas andra mål.
Vi tycker i sista hand att regeringen i 1996 års konfe-
rens sluttext skall begära undantag som ger den hand-
lingsfrihet som krävs för att man skall kunna stå utan-
för EMU. Ett sådant undantag skulle innebära fortsatt
möjlighet att tillämpa nationell lagstiftning på det
monetära området och öka utrymmet för nationella
avvägningar.

Vi tycker alltså att det krävs mer samarbete mellan
nationerna i både de ekonomiska och de sociala frå-
gorna. Det behövs mer samarbete i Europa för att få
ned arbetslösheten. Men vi menar att det samarbetet
måste bygga på en helt annan ekonomisk och politisk
grund än de konvergenskriterier och det konservativa
politiska tänkande som nu dominerar inom EU. En
uthållig och stabil ekonomisk tillväxt förutsätter en
rättvis fördelning av inkomster och kunskaper, och
detta måste regeringen lyfta fram.

Inför omröstningen om EU-medlemskapet försäk-
rade regeringspartiet att den nordiska modellen med
en hög kvinnlig förvärvsfrekvens, en utbyggd föräld-
raförsäkring och en väl fungerande och utbyggd of-
fentlig sektor inte skulle påverkas av medlemskapet.
Att kvinnornas situation var annorlunda i övriga EU-
länder skulle på intet sätt påverka Sverige. Vi var fria
att behålla vår modell, och vi skulle i stället tjäna som
en inspirationskälla för övriga länder inom EU.

Nu skall jag inte göra det så enkelt att jag skall
påstå att EU-medlemskapet har gjort att kvinnors
förvärvsfrekvens har sjunkit, att offentlig sektor
krympt och att ersättningsnivåerna i försäkringssys-
temet sänkts. Men jag skall påstå att kvinnors livsvill-
kor kraftigt har försämrats efter det att Sverige har
blivit medlem i EU och att en bidragande orsak har
varit anpassningen till konvergenskraven och finansi-
eringen av medlemskapet.

Konvergenskraven har bestämt takten för budget-
saneringen. Medlemskapet kostar 20 miljarder i den
offentliga budgeten. Visst får vi pengar tillbaka, men
inte går de till den största delen av kvinnors arbets-
marknad, den offentliga sektorn. Nej, de går till jord-
bruk och andra sektorer. Nog finns det fog för att säga
att medlemskapet omfördelar pengar från de sektorer
som kvinnor i första hand är beroende av till andra
sektorer i samhället.

Andra synliga influenser är förändrade anställ-
ningsformer, s.k. atypiska jobb. Vi har ett ökat antal
deltidsarbetande, och den senaste trenden är att dela
upp deltiden så att man arbetar några timmar och har
några timmars ledigt för att sedan återgå till några
timmars arbete. Detta är ett arbetsmönster som sedan
länge är etablerat i EU-länderna.

Det måste bli en prioriterad uppgift på regerings-
konferensen att lyfta fram kvinnors livs- och arbets-
villkor, att driva och säkra en arbetsrätt som motver-
kar otrygga och uppstyckade anställningsförhållanden
och att värna den nationella rätten och möjligheten att
finansiera en offentlig sektor i stället för att bekräfta
de begränsningar som EMU:s konvergenskrav sätter
och de omfördelningssystem av offentliga medel som
missgynnar kvinnors rätt och möjlighet till arbete.

Anf. 71 PETER ERIKSSON (mp)

Fru talman! Jag skulle vilja fråga Ingrid Burman
om det hon sade om att EU skall lösa problemet med
arbetslösheten. Det kan ju låta väldigt bra och fint att
EU skall lösa alla världens problem, t.ex. arbetslöshe-
ten. Man kan kanske, som Ingrid Burman säger, sätta
upp mål för att arbetslösheten skall minska kraftigt
och för att förvärvsfrekvensen för kvinnor skall öka
kraftigt. Men vill Vänsterpartiet också ge EU de me-
del som krävs för att EU i så fall skulle lösa proble-
met med arbetslösheten? Eller är det kanske praktik-
platserna som skulle få bort 20 miljoner arbetslösa?

Jag tror att den socialdemokratiska diskussionen
om en sysselsättningsunion är ett oerhört centralistiskt
projekt som kan vara farligt och som i sig implicerar
en gemensam ekonomisk politik över hela EU-
området om det skall fungera. Är det den linjen som
Vänsterpartiet i så fall ställer upp på, eller har ni nå-
gon annan idé om något slags decentralistisk EU-
lösning på problemet med arbetslösheten? I så fall
skulle den vara intressant att höra.

Anf. 72 INGRID BURMAN (v)

Fru talman! Om Peter Eriksson hade lyssnat noga
hade han hört att vi har sagt att vi måste bekämpa
arbetslösheten på nationell nivå men också på en
mellanstatlig nivå. Den mellanstatliga nivån skall
enligt vår uppfattning inte begränsa sig till EU. Det är
ett mycket större projekt. Kampen mot arbetslösheten
skall vi föra på många plan.

Men i den verklighet vi lever i i dag fattar man in-
om EU beslut om minimikrav som sedan gäller i alla
länder, ofta inom det sociala protokollet. Vad vi ser
av de besluten är underliga tendenser som är väldigt
främmande för den svenska arbetsmarknaden. Det
handlar om ökad flexibilitet, om atypiska jobb och om
sänkta ersättningsnivåer.

Vi vet att när sysselsättningsfrågorna diskuteras
inom EU åker regeringen i väg utan att ha konkreta
krav och konkreta förslag. Vi har då valt att lägga
fram de konkreta krav och förslag som vi tror är vik-
tiga för de arbetslösa inom EU och för kvinnor i Sve-
rige, i Spanien och i Portugal. Vi har valt att använda
de redskap som finns för en positiv utveckling för
samtliga Europas löntagare. Vi tror inte att det här
kommer att lösa problemet. Vi tror att det krävs eko-
nomiska åtgärder i Sverige och i andra länder, men vi
väljer att försöka påverka.

Anf. 73 PETER ERIKSSON (mp)

Fru talman! Ingrid Burman kritiserade regeringen
för att den gör alldeles för litet nu när den är på väg in
i regeringskonferensen för att lösa problemet med
arbetslösheten på EU-nivå. Regeringen säger att det
är dess huvuduppgift att driva den här frågan. Väns-
terns förslag - som jag uppfattar dem utifrån vad
Ingrid Burman läser upp och de förslag som har fram-
förts i övrigt - innebär ju inte att man skulle kunna
lösa problemet med arbetslösheten i Europa på EU-
nivå. Därför tycker jag att ni spelar ett dubbelspel.

Dels säger ni att ni inte vill ha mer överstatlighet,
ni vill inte att EU skall ta över, vi skall t.ex. inte ge-
nomföra den ekonomisk-monetära unionen, dels kriti-
serar ni från andra hållet regeringen för att den inte
vill satsa tillräckligt mycket för att lösa problemen
med arbetslösheten på EU-nivå. Man måste kanske
litet grand bestämma sig, är det EU som skall lösa
problemen med arbetslösheten eller är det i huvudsak
nationella frågor?

Sedan kan man naturligtvis diskutera arbetsrätten
och reagera mot de nyliberala förslag som finns på
EU-nivå för att försämra arbetsrätten och få mer
flexibilitet och sådana saker. Men det tycker jag i
huvudsak är en annan fråga.

Anf. 74 INGRID BURMAN (v) replik

Fru talman! Det blir mycket svårt att svara på Pe-
ter Erikssons frågor så länge Peter Eriksson inte lyss-
nar på det jag säger. Från talarstolen har jag talat om
två nivåer. Den nationella nivån och den mellanstatli-
ga nivån. Peter Eriksson talar om den överstatliga
nivån.

I min första replik talade jag om den nationella ni-
vån och den mellanstatliga nivån. Mellanstatligt är
samarbete mellan länder. Jag tror att arbetslöshetsfrå-
gan skall ske främst på den nationella nivån men
också i samarbete mellan stater. Det finns saker som
förenar och det finns synpunkter som vi skall utveck-
la. Det handlar om ekonomiska realiteter. Men jag har
aldrig talat om överstatlighet. Vänsterpartiet har ald-
rig talat om överstatlighet i den frågan.

Nu har jag upprepat detta för Peter Eriksson för
tredje gången. Jag hoppas att Peter Eriksson har lyss-
nat. Jag tror att så länge vi finns i EU och så länge vi
har de här bindande EMU-konvergenskraven, som
bl.a. Miljöpartiet har ställt sig bakom, är det viktigt att
vi från svensk sida säger att sysselsättningsfrågorna är
det över allt annat överordnade målet. Det har jag sagt
från talarstolen och det säger jag här i bänken. Jag
hoppas att Peter Eriksson lyssnar.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 13 §.)

7 § Kommunala frågor

Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande 1995/96:KU9

Kommunala frågor

Anf. 75 HÅKAN HOLMBERG (fp)

Fru talman! Jag skall försöka ersätta Birgit Frig-
gebo som hade anmält sig till debatten i föreställning-
en att frågan kunde komma upp i går, vilket var helt
omöjligt. I dag är hon på resa.

Dagens betänkande från KU handlar om kommu-
nala frågor, kommundelningar, kommunal demokrati
och en rad andra saker. Allihop är viktiga och skulle
kunna debatteras länge. Eftersom tiden har lidit skall
jag begränsa mig till några korta kommentarer.

På de flesta punkter som tas upp råder stor enighet
i utskottet. Men en del av oss, från flera partier, har
reserverat oss till förmån för ett förslag som finns i
reservation nr 1, om en översyn av reglerna för kom-
mundelningar för att underlätta en genomgripande
kommundelningsreform. Det här är som jag ser det
den viktigaste enskilda frågan i betänkandet och där
är vi inte riktigt överens.

Jag har för min del blivit alltmer övertygad om att
kommunsammanslagningarna för några decennier
sedan gick för långt och att detta också är en av hu-
vudförklaringarna till det minskade engagemanget
bland landets medborgare i stort för politiskt arbete.
Det är sant att också liberaler den gången var med och
drev fram de här sammanslagningarna. Det är också
sant att man då krävde att närdemokratin skulle bestå
genom att man som ett slags komplement till de stora
kommunerna skulle införa direktvalda kommundels-
råd.

Min slutsats, efter att ha tagit del av olika erfaren-
heter av den här typen av system, är att detta inte
räcker till för att garantera den lokala demokratins
livskraft. De avgörande besluten i de nya stora kom-
munerna fattas alltjämt centralt. Det finns ingen lokal
beskattningsrätt, och det finns andra typer av problem
av det slaget.

Politiskt engagemang måste enligt min mening
bygga på en kombination av ansvarskänsla för det
egna närsamhället, aktivt medborgarskap om man så
vill, och en insikt om att de villkor vi lever under, var
och en i sin stad och på sin ort, hänger samman med
människors villkor på andra håll. Man skall tänka
globalt, men handla lokalt, som det heter ibland.

Jag medger att det kan finnas problem med att
backa kommunsammanslagningarna en bit. Det kan
uppstå svag ekonomi i en del kommuner. Man kan här
och där få svårigheter att lösa stora uppgifter som
kommuner bör kunna lösa. Men jag tror också att de
här problemen ofta överdrivs. Det är problem som går
att lösa i andra länder, där man har en annan kom-
munstruktur med flera mindre kommuner än vi har i
dag i Sverige. Under alla omständigheter har åtmins-
tone jag kommit till slutsatsen att den här typen av
problem väger lätt jämfört med möjligheten att i stäl-
let, genom en återgång till mindre kommuner, få till-
baka en större identifikation mellan medborgare och
politik och en större vilja hos vanliga människor att
engagera sig i något politiskt parti, att ta ansvar för
frågor som berör en just där man själv bor.

Över huvud taget är det ett problem att kommu-
nalpolitiken i Sverige så ofta är anonym. Det finns
kanske skäl att fundera över ytterligare förändringar. I
många länder har den lokala politiken ett ansikte
genom att man har direktvalda borgmästare med en
verklig politisk funktion. Man kanske rent av kan
fundera över sådant, även om det inte har varit uppe i
utskottets diskussion och inte funnits med i något
motionsyrkande.

I en annan reservation, nr 4, vill Peter Eriksson
och Miljöpartiet utvidga kommunernas möjlighet att
ge ekonomiskt bistånd till kommuner i andra länder
också för andra ändamål än internationell ka-
tastrofhjälp, utbildning och rådgivning. Jag kan sym-
patisera med den allmänna inriktningen. Men saken är
faktiskt den att det som egentligen återstår, utöver det
som redan blir möjligt, är egentligen direkt ekono-
miskt understöd. Då uppstår ett principiellt problem:
Skall skattebetalarnas pengar i svenska kommuner
kunna användas för saker som görs i kommuner i
andra länder?

Det här är ett svårare problem än det är att man
använder statsskattemedel för insatser i andra länder.
Det är ju statens uppgift att föra utrikespolitik och inte
kommunernas.

Jag kan inte se att det finns några problem för
kommunala hjälpinsatser, låt oss säga i Baltikum, med
den ordning som gäller. Jag känner själv till åtskilliga
exempel på att mycket värdefulla insatser kan göras,
så jag kan inte riktigt se behovet av den här utvidg-
ningen. Den skapar fler problem än den löser.

Det finns också en reservation från Centern och
Moderaterna om kommunalt vårdnadsbidrag. Om
vårdnadsbidrag kan man tycka olika saker, men det
avgörande för oss i Folkpartiet är att vi tycker att det
är rimligt att man har samma principer för familjepo-
litiken i hela landet. Skall man ha vårdnadsbidrag
skall det beslutas här och gälla för hela landet och inte
kommunalt.

I reservation 7 tycker vi och moderaterna att ut-
skottet gott kunde ha varit tydligare när man avstyrker
motionen från Miljöpartiet om kommunal skatteväx-
ling. Folkpartiet är som bekant mycket intresserat av
att få en sådan här förändring till stånd nationellt.
Men det möter stora problem att frångå principen om
likabehandling av verksamheter i hela landet eller att
släppa principen att huvudregeln för kommunal be-
skattning ändå skall vara självkostnadsprincipen.
Kommuner och landsting bör inte få ta ut högre avgif-
ter för tjänster och nyttigheter än vad som motsvarar
den faktiska kostnaden.

Man kan naturligtvis gärna utreda om det går att
komma ur den här knipan på något sätt. Men det ingår
inte i direktiven till den utredning som majoriteten
hänvisar till. Därför tycker vi att man kunde ha varit
tydligare i skrivningen.

I den åttonde reservationen vill vi, Centern och
Miljöpartiet också vara tydligare än majoriteten, som
här består av socialdemokrater och moderater, när det
gäller formerna för kommunal verksamhet. Det är
mycket påtagliga problem som motionären Conny
Sandholm har pekat på i motion 603. De berörs
egentligen inte i utskottsmajoritetens text.

Problemet är att det finns rent ekonomiska hinder
för en kommun att återgå till att bedriva en verksam-
het i nämndform i stället för i ett kommunalt bolag.
Det är inte heller någon hemlighet att Folkpartiet är
starkt kritiskt till hela systemet med kommunala bo-
lag, som försvårar insyn och normal demokratisk
kontroll. Vi lär återkomma till den här frågan.

Därmed vill jag yrka bifall till reservationerna 1, 7
och 8, där Folkpartiet är med, och i övrigt till utskot-
tets hemställan.

Anf. 76 NILS FREDRIK AURELIUS (m)

Fru talman! I tre fall har vi moderater reserverat
oss ensamma eller tillsammans med andra till detta
betänkande. Jag skall kort motivera varför. Låt mig
först för tids vinnande kort antyda något om det sär-
skilda yttrande vi har, som handlar om kommunal
affärsverksamhet eller bolagisering.

Den motion som Conny Sandholm m.fl. skrev
handlar om att kommunala bolag skulle kunna återfö-
ras till kommunal vanlig verksamhet. Det kan ligga
något i det, men vi tycker att det är något ofullstän-
digt. Har man ett kommunalt bolag kan alternativet
också vara, som vi framhåller i vårt särskilda yttrande,
att helt enkelt privatisera verksamheten. Tänk exem-
pelvis på ett kommunalt industrifastighetsbolag. Det
är också något diskutabelt att införa speciella regler
och särskild lagstiftning beträffande uttagsbeskattning
och stämpelavgifter just för kommunala bolag. Det är
bakgrunden till vårt särskilda yttrande på den punk-
ten.

Så till reservationerna. Den första reservationen
gäller kommundelningar.

De stora kommunsammanläggningar skedde som
bekant i två omgångar - först i början på 50-talet, och
sedan mellan 1962 och 1974. Genom dessa reformer
reducerades antalet lokalpolitiker drastiskt. Många
bekymrade politiker har sedan dess funderat över hur
den gamla direktkontakten mellan väljare och valda,
som möjligen i efterhand romantiserats något, skall
kunna återupprättas. En del försök som har gjorts för
att öka den lokala demokratin har knappast varit någ-
ra framgångar. Dit räknar jag försöken med kommun-
delsnämnder som många länge hade stora förhopp-
ningar på. Ofta blev effekten emellertid bara att ytter-
ligare en politisk och byråkratisk nivå tillkom. Sådana
förändringar har aldrig vare sig ökat den lokala de-
mokratin eller väckt någon medborgerlig entusiasm.

Sedan 1979 har ett antal kommuner delats efter
regeringsbeslut. Den lokala opinionen har ofta varit
mycket engagerad för förändringen. Lokaldemokrati-
utredningen, som lämnade sitt slutbetänkade 1993,
skriver visserligen att det är omöjligt att bestämt säga
om de kommundelningar som genomförts medfört
bestående fördelar från ekonomisk eller kommunal-
demokratisk synpunkt, beroende på att man inte har
följt upp förändringarna kontinuerligt. Men utred-
ningen konstaterade i varje fall att de nya småkom-
munerna inte har sämre ekonomiska förutsättningar än
flertalet andra jämförbara kommuner.

Vi tycker att det finns all anledning att se över
reglerna i syfte att underlätta kommundelningar. Vis-
serligen kan regeringen redan i dag bevilja att kom-
muner delas, men det vore en styrka om riksdagen
ställde sig bakom principen att en kommundelning
som begärs av invånarna själva också skall genomfö-
ras.

Kommundelningar kan vara en åtgärd i rätt rikt-
ning, men jag tror förstås att de lokaldemokratiska
problemen också har andra orsaker än kommunernas
storlek. Förmodligen skulle det medborgerliga enga-
gemanget i och förtroendet för den lokala politiken
vinna på om kommunerna i större utsträckning kon-
centrerade sig på sina huvuduppgifter.

Som det är nu sysslar kommunerna t.ex. med af-
färsverksamhet som skulle skötas bättre av andra och
mycket annat som inte alls kan karakteriseras som
kommunal kärnverksamhet. Det är värt att notera att
de kommunala åtagandena var mycket mera begrän-
sade på småkommunernas tid.

En annan moderat reservation gäller skrivningen
på s. 25. Vi instämmer visserligen i utskottsmajorite-
tens förslag att avstyrka motionen om kommunal
skatteväxling, men, som också föregående talare var
inne på, det framstår som litet oprincipiellt att bara
skriva att resultatet av Skatteväxlingskommitténs
uppdrag bör avvaktas. Det är bättre att hänvisa till
självkostnadsprincipen, som är grundläggande för
kommunala avgiftsuttag. En skatteväxling av den typ
som miljöpartimotionen antyder är oförenlig med
denna viktiga princip i lagstiftningen.

I den tredje moderata reservationen, slutligen, me-
nar vi att kommunerna bör ha möjlighet att införa ett
kommunalt vårdnadsbidrag. Som bekant beslutade
riksdagen om ett statligt vårdnadsbidrag våren 1994.
Det var då 2 000 kr per månad för barn mellan ett och
tre års ålder som inte hade plats i den offentligt fi-
nansierade barnomsorgen.

När reformen genomförts sökte och fick en stor
andel av småbarnsföräldrarna detta vårdnadsbidrag,
som emellertid nu är avskaffat av den nya vänsterma-
joriteten. Jag tycker att det finns minst två goda skäl
för ett kommunalt vårdnadsbidrag nu när det statliga
har försvunnit. För det första är det förstås liksom
tidigare en rättvisefråga. De föräldrar som själva tar
hand om sina små barn får i dag ändå genom skatten
vara med och betala för andra familjers barnomsorg.
Anledningen till att en familj avstår från en kommunal
barnomsorgsplats kan vara att den bor i glesbygd eller
helt enkelt att föräldrarna, just utifrån sin kompetens
som föräldrar, bedömer att det är bäst för de egna små
barnen att de tas om hand i hemmet.

Ett monopolistiskt system som det nuvarande
måste av varje oförvillad bedömare uppfattas som
mycket orättvist.

Det andra argumentet är ekonomiskt. Ett vård-
nadsbidrag kan hjälpa kommunerna att klara barnom-
sorgsgarantin, dvs. kommunernas skyldighet att er-
bjuda alla barn över ett års ålder barnomsorg. Om
kommunerna fick möjlighet att införa vårdnadsbidrag
skulle onekligen den kommunala kompetensen vidgas
något. Jag menar dock att det är betydligt rimligare att
kommunerna får en vidgad kompetens på ett område
som detta än att de t.ex. i ännu större utsträckning än i
dag får ägna sig åt affärsverksamhet - ett område som
i grunden är främmande för dem.

Ett kommunalt vårdnadsbidrag bör kompletteras
med motsvarande avdragsrätt för styrkta barntillsyns-
kostnader.

Den offentliga sektorns äldsta uppgift var myn-
dighetsutövning. God myndighetsutövning är och
förblir en väsentlig uppgift för en kommun. När
kommunerna sedan efter hand fått andra uppgifter,
t.ex. inom det sociala området, har dessa också
kommit att uppfattas som något slags myndighets-
utövning. Men den enhetlighet som inte bara är rimlig
utan direkt önskvärd i fråga om genuin myndighets-
utövning passar inte alls för exempelvis barnomsorg.
Där borde honnörsorden vara valfrihet och föräld-
rainflytande i stället för enhetlighet och konformism.

Anf. 77 PETER ERIKSSON (mp)

Fru talman! Vi har ett betänkande som heter
Kommunala frågor här. Jag tycker att man måste se
det som en väldigt viktig omgång av frågor. För den
svenska demokratin är kommunerna faktiskt själva
grunden och kärnan. Även partierna är uppbyggda
utifrån denna kommunala organisationsform. Nästan
alla som nyrekryteras - de som har intresse av politik
och börjar engagera sig i ett politiskt parti - börjar i
den lokala kommunen, och jobbar med politik där.
Att stärka och väcka intresset för kommunal politik är
en huvuduppgift för den som vill värna demokratin i
Sverige och få den att växa och fungera bättre i fram-
tiden.

Vi har från Miljöpartiet några förslag. En del finns
i detta betänkande. Därför har vi också, eftersom
majoriteten inte riktigt ännu håller med oss i dessa
frågor - jag tror att man kommer att ändra sig i många
frågor framöver - varit tvungna att skriva en hel del
reservationer.

En av dessa reservationer handlar om kommun-
delningar. Där har vi faktiskt en hel del andra partier
med oss. Det är inte Miljöpartiet som har skrivit mo-
tionen från början heller.

Jag tror att det är viktigt att få ned många av
kommunernas storlek. Kommundelningsreformen,
som vi fick tidigare, gick alldeles för långt. Man oroar
sig i dag för att det inte ekonomiskt går att klara de
små kommunerna. Jag tror att de farhågorna är över-
drivna. Om man ser generellt på kommunerna i Sveri-
ge i dag är det snarast de allra största kommunerna
som har haft de största ekonomiska problemen. Det är
inte de minsta kommunerna. Jag tror att det är fullt
möjligt att klara den kommunala verksamheten även i
en relativt liten kommun. Det krävs naturligtvis ibland
nya samarbetsformer, kanske mellan små kommuner,
för att det skall fungera. Man skall vara öppen för
sådana lösningar.

En annan viktig fråga som vi driver i Miljöpartiet
är frågan om kommunala folkomröstningar.

Här har riksdagen för några år sedan genomfört ett
nytt system som skulle öppna för fler kommunala
folkomröstningar som ett sätt att stärka den lokala
demokratin och den lokala demokratiska debatten.
Men det var litet grand av ett hafsverk. Reformen blev
inte färdig. Det genomfördes ett system som innebär
att man kan samla in namn lokalt och föra upp frågan
i fullmäktige om man vill ha igenom en folkomröst-
ning i en kommunal fråga. Men det är sedan fullmäk-
tige som beslutar om det skall bli en folkomröstning.
Även om man har samlat hälften av kommuninvånar-
na eller fler för en folkomröstning hjälper inte det om
kommunfullmäktige röstar emot.

Det är precis det som har hänt i verkligheten.
Kommun-Aktuellt hade en genomgång av detta. Jag
vet inte om den var fullständig. Man hade kontrollerat
ett drygt tjugotal fall runt om i Sverige där det visat
sig att kommunmedborgarna engagerat sig i en fråga
och samlat in namn för att få till stånd en kommunal
folkomröstning. Men i 90 % av fallen säger kommun-
fullmäktige nej. Det blir ingen folkomröstning, för här
är det vi som bestämmer.

Jag tror att det är en katastrof för det demokratiska
systemet lokalt runt om i Sverige om man får det
beskedet när man har engagerat sig, vill få i gång
debatten i en fråga och tycker sig ha fått riksdagens
stöd för att kunna få fler kommunala folkomröstning-
ar men lokalpolitikerna vägrar att släppa ifrån sig ens
ett uns av makt till människorna själva. Därför krävs
det nu förändringar och en översyn av detta. Det är
tråkigt att majoriteten i Sveriges riksdag inte bifaller
förslaget om en översyn för att stärka systemet och få
det att fungera.

En annan intressant fråga som jag tror kommer att
bli viktigare och som ingen av de tidigare debattörer-
na har tagit upp är om man skall ha rätt att ordna
kommunala nyval i framtiden. Vi vet att det demo-
kratiska systemet ute i Sverige är litet grand i gung-
ning. Det kommer plötsligt till nya partier som kan ta
relativt många mandat. Vi har en del sådana fall från
det senaste valet 1994, när t.ex. Kirunapartiet blev
största partiet i Kiruna och började regera där.

Efter sådana snabba förändringar har det varit en
hel del fall där det kanske hade varit lämpligt att ha
möjligheten att i efterhand kunna ordna med ett nyval
när människor hoppar av politiken, när det blir tomma
stolar i organisationen och när de nya snabba föränd-
ringarna inte har fungerat riktigt bra. Jag tror att den
frågan kommer att bli viktigare i framtiden, men jag
kan inte säga att det är en akut fråga.

Ytterligare en fråga är förslaget om kommunal
skatteväxling, som vi har framfört i motioner från
Miljöpartiet. Det skulle innebära ett litet större hand-
lingsutrymme för de kommunala politikerna att agera
för att kanske minska skatten på arbete, höja skatten
på andra saker, i större utsträckning styra för att få en
mindre miljöförstöring, mindre resursanvändning och
styra mot ett mer ekologiskt uthålligt samhälle.

Det skulle öka den kommunala kompetensen om
man skulle tillåta detta. Jag tror inte att det i sig skulle
vara en revolution. Så mycket kan man inte i dessa
aspekter åstadkomma på kommunal nivå. Men till-
sammans med en statlig skatteväxling och andra mil-
jöbeslut i rätt riktning kan det ha en stor betydelse.

Till sist tänkte jag ta upp frågan om vårdnadsbi-
drag, som framför allt Moderaterna har drivit i konsti-
tutionsutskottet. När man nu har misslyckats med att
genomföra vårdnadsbidraget på nationell nivå skall
man i stället ha möjlighet att genomföra det på kom-
munal nivå. Det kan tyckas vara en vettig lösning.
Men för Miljöpartiets del tycker vi att vi har ett bättre
förslag.

Vi driver förslaget om möjligheten att vara kom-
munal dagbarnvårdare för eget barn. Man skall ha rätt
att bli det, och kommunen skall då kunna betala för
det. Det innebär ett starkare skydd för den som är
kommunal dagbarnvårdare. Man är med i de sociala
systemen, försäkringssystemet, pensionssystemet och
annat. Därför tror jag att det är ett bättre system.

Fru talman! Jag kortade mitt anförande för att vi
skall kunna bli färdiga någon gång i dag. Men jag
yrkar åtminstone bifall till reservationerna 2, 3 och 4.

Anf. 78 NILS FREDRIK AURELIUS (m)
replik

Fru talman! Låt mig först klargöra att jag står bak-
om alla de moderata reservationerna men yrkar bifall
endast till reservation 5.

Till Peter Eriksson vill jag säga beträffande själv-
kostnadsprincipen, som är ett hinder för kommunal
skatteväxling, att denna princip är mycket viktig för
hela det kommunala systemet. Att tänka sig att man
tar bort självkostnadsprincipen innebär att man öpp-
nar dörren för mycket verksamhet som i dag inte ryms
inom den kommunala kompetensen, affärsverksamhet
av olika slag och sådant, som jag inte tror är så lämp-
lig för kommunerna att syssla med.

Självkostnadsprincipen hör samman med den kan-
ske ännu viktigare lilkställighetsprincipen i kommunal
lagstiftning, dvs. att invånare i kommunen skall be-
handlas lika. Jag tror att det vore en alltför drastisk
åtgärd att börja rucka på den både i detta samman-
hang och i andra.

Anf. 79 PETER ERIKSSON (mp) replik

Fru talman! Vad vi begär är egentligen en översyn
för att se om man kan få till stånd en ändring av regel-
systemet där man går in på den här paragrafen men
kanske också på en del andra för att möjliggöra en
större bredd i den kommunala kompetensen för att
t.ex. kunna göra en kommunal skatteväxling.

För den sakens skull behöver man inte ha en så
rigid syn som jag tycker att Moderaterna här visar.
Det behöver inte handla om antingen eller. Man kan
tänka sig lösningar som inom vissa områden medger
t.ex. taxor för vägar och annat, som man skulle kunna
koppla till vägunderhåll. Det finns hundra möjligheter
om man försöker. Men om man inte försöker titta på
frågan med en positiv utgångspunkt kommer man
heller aldrig att hitta en lösning, eller hur?

Anf. 80 NILS FREDRIK AURELIUS (m)
replik

Fru talman! Jag tror att ett borttagande av själv-
kostnadsprincipen skulle leda till mycket större kon-
sekvenser än Peter Eriksson föreställer sig. Den är
mycket fundamental i den kommunala lagstiftningen.

Principiellt tror jag - och det kan vara en ideolo-
gisk fråga att vi där har litet olika åsikt - att det inte är
lämpligt att här utvidga den kommunala kompetensen
så pass mycket. Det kanske kan ske på vissa områden.
Jag var själv inne på någonting sådant i mitt inlägg.
Men den skall inte utvidgas så pass mycket som Peter
Eriksson vill.

Sedan finns det naturligtvis också andra skäl som
utskottsmajoriteten anför mot skatteväxling på kom-
munal nivå. Det gäller framför allt att de skattebaser
som blir aktuella är så olika stora. Men det är en mer
praktisk motivering. Både jag och de andra reservan-
terna vill mer peka på det principiellt oriktiga i att
lämna självkostnadsprincipen.

Anf. 81 PETER ERIKSSON (mp) replik

Fru talman! Jag är ändå glad att konstitutionsut-
skottet faktiskt inte säger nej till en kommunal skatte-
växling utan menar att Skatteväxlingsutredningen bör
titta på frågan. Jag nöjer mig med det i ett första steg.

Anf. 82 DAN ERICSSON (kds)

Fru talman! För över ett år sedan skrev jag motio-
nen om en kommundelningsreform. Det är roligt att se
att den tillsammans med Centerns motion har vunnit
ett brett stöd. Det är roligt att höra här i kammaren att
det finns ett omtänkande hos andra partier. Dess värre
räcker det inte den här gången till majoritet. Men
såvitt jag förstår är det så nära det kan bli.

Det finns flera anledningar till att motionen
skrevs. Själv har jag varit engagerad i debatten om
kommundelning hemma i Norrköping. Det har hand-
lat om att ge Kolmården och Vikbolandet egen själv-
ständighet.

För Kolmårdens del genomfördes under den förra
mandatperioden en utredning av Kommunförbundet
som visade att en kommundelning skulle vara prak-
tiskt och ekonomiskt möjligt. Entusiasmen för en
sådan var dock ytterst sval hos kommunledningen i
Norrköping. Även befolkningen i Kolmården var
delad. De som var negativa till kommundelningen
resonerade ofta som så att man vet vad man har, men
man vet inte vad man får.

Runt om i landet finns ett intresse för kommun-
delningar. Trots detta är det svårt att få till sådana.
Det krävs uppenbarligen ett mer samlat synsätt på
kommundelningsfrågor. Ett lika samlat synsätt som
det som ledde till kommunsammanslagningarna måste
nu till för att vi skall få en kommundelningsreform.

Huvudsyftena med kommundelningar är två. För
det första uppnås ökad effektivititet i form av minskad
byråkrati. Det blir alltså mer lättöverskådligt. För det
andra uppnås ökad demokrati med fler förtroendeval-
da och förtroendeengagerade. Detta hänger i högsta
grad ihop med förtroendemannarollen - att motsvara
väljarnas förtroende genom aktivt deltagande i ut-
formningen av hur samhällssystemen fungerar. Detta
skulle högst avsevärt underlättas i mindre kommuner.
Det fungerar så.

Jag läste i tidningen Kommun Aktuellt som utkom
i dag vad kulturgeografen Ulla Herlitz säger i debat-
ten om kommunsammanslagningarna. Hon menar att
med färre lokala politiker uppstod ett demokratiskt
vakuum. Detta är vad som har hänt på grund av kom-
munsammanslagningarna.

Fru talman! Man kan fråga sig var motståndet
finns. Jag skulle vilja svara på den frågan genom att
återge vad Gunnar Myrdal skrivit i sin bok Hur styrs
landet? Han var oerhört skeptisk mot det sätt på vil-
ket kommunsammanslagningarna genomfördes. Han
ville få till en kommundelningsreform. Men motstån-
det var övermäktigt, menade han. Han skriver att
problemen vid en återställande kommundelning är
små i jämförelse med det motstånd som kan väntas
från kommunaltjänstemännen som blivit så många och
så mäktiga och så hopknutna med den statliga byrå-
kratin. De kan inte lätt flyttas, och än mindre avske-
das. De står i förbund med partiapparaterna och kan
ofta räkna med understöd från det hållet för sina
särintressen. Det förefaller troligt att syndromet av
kommunaltjänstemän och kommunalpolitiker, hemma
och i riksdagen, i allmänhet skulle stå emot förslag
om en delning av en kommun, som ju är deras makt-
fält.

Gunnar Myrdal pekar också på problemen med
kommunsammanslagningarna. Jag vill återge två
meningar. Han skriver att fjärrstyrningen genom stora
apparater högt över människornas huvuden, beman-
nade av politiker, parti- och organisationsanställda
och byråkrater i vårt korporativa samhälle har tagit
bort mycket av vår delaktighet i styrandet av våra
egna liv, samtidigt som närkontakterna oss emellan
krympts och strypts. Denna utveckling har gjort oss
ofriare och ensammare, och våra liv fattigare.

En annan aspekt som ett färskt forskningsprojekt
visar på är att landsbygden är det stora förloraren vid
kommunsammanslagningar. Att få till en kommun-
delningsreform skulle kunna vara ett sätt för lands-
bygden att leva upp igen, och ge ökade möjligheter
till verkligt innehåll för slagordet om att låta hela
Sverige leva. En kommundelningsreform är aktiv
regionalpolitik.

Jag vill fråga majoritetsföreträdarna i utskottet,
socialdemokrater och vänsterpartister, varför ni mot-
sätter er att medborgarna skall få ett större inflytande
och ökade möjligheter att påverka samhällsutveck-
lingen. Vilket är motivet till att ni inte vill se en
kommundelningsreform?

Fru talman! Eftersom vi kristdemokrater inte har
någon ordinarie ledamot i konstitutionsutskottet gör vi
våra yrkanden direkt här i kammaren. Jag skall be-
gränsa mig till att yrka bifall till reservation 1, om att
regeringen skall redovisa förutsättningarna för en
genomgripande kommundelningsreform.

Anf. 83 PÄR-AXEL SAHLBERG (s)

Fru talman! Det finns 29 motionsyrkanden om de
kommunala frågorna. De representerar en väldigt stor
kreativitet och - om man vill tolka det negativt - lust
att reglera kommunerna.

Utskottet har under beredningen av betänkande
funderat på var motsvarande kreativitet fanns när den
gamla fyrpartiregeringen hade möjlighet att genomfö-
ra, eller åtminstone föreslå, ett eller annat av det som
man nu motionerar om.

Alla dessa motioner avslås inte därför att vi tycker
att de är dåliga, eller på fel väg. Snarare är det så att
vi avslår dem med mycket goda argument. En lång
rad frågor utreds nämligen fortfarande, bl.a. inom
ramen för den Kommunala förnyelsekommittén.
Kommittén har uppdraget att se över frågor som t.ex.
vad demokratiskt underskott innebär för våra politiker
i ledningen av den kommunala verksamheten. Varför
är det så många som lämnar politiken? Särskilt kvin-
nor visar sig ha en förhållandevis hög siffra i statistik
över s.k. avhoppare.

Det finns också en uppgift i att se över vad den
stora neddragningen av antalet förtroendevalda fak-
tiskt innebär. Med hänvisning till arbetet i den Kom-
munala förnyelsekommittén och till att vi kommer
tillbaka till flera av dessa frågor är det en bättre lös-
ning att avslå motionerna, och att tillstyrka den fort-
sättning vi kommer att se inom den kommunala för-
nyelsen.

I vissa konkreta frågor, t.ex. kommundelningen,
verkar det i motionerna, och även i den reservation
som har fogats till betänkandet, som att det vore för-
bjudet att dela kommuner. Så är det inte alls. 19 nya
kommuner har bildats mellan 1979 och 1992. Det
gällande regelverket ger möjlighet till en förändrad
kommunindelning.

Kds, som Dan Ericsson just talade om, går längst i
detta avseende och önskar en kommundelningsreform.
En sådan innebär att man på gammalt klassiskt topp-
styrt maner bestämmer sig för hur kommunerna skall
se ut. I den större samlande reservationen av Miljö-
partiet, Folkpartiet, Moderaterna och Centern, är det
lite mer försiktiga ordalag om en mer positiv hållning
från regeringen.

Det finns en möjlighet att dela kommuner. Den
möjligheten används också, och den avslås inte. Vi
tycker att detta är ett sätt att slå in öppna dörrar, om
man nu inte vill gå så långt som Kds vill, dvs. att
genomdriva en kommundelningsreform. Men den
idén har fortfarande ett väldigt svagt stöd, Dan Erics-
son.

De mer övergripande frågorna analyseras dock i
den kommitté jag tidigare nämnde - den Kommunala
förnyelsekommittén. Där ser man över vad demokra-
tifrågorna innebär, och hur en fungerande enhet
egentligen ser ut. Man tittar på olika kommunala
exempel och lösningar, inom den primärkommunala
sektorn såväl som landstingen.

Det experimenteras enormt och i stor skala i den
kommunala verksamheten i hela vårt land. Vad gäller
lokaldemokratin kan jag nämna exempel på något
som man alltmer organiserat kallar för en opolitisk
nämnd. Den Kommunala förnyelsekommittén har
noggrant, och med stort intresse tittat på dessa nämn-
der. Samtidigt är jag ganska oroad för att grunden nu
läggs till partiverksamhet utan partier, och för att man
bedriver politik under namnet opolitiska nämnder.
Detta är en tendens som jag tror vi skall vara ganska
försiktiga med. Jag förutsätter att vi kommer tillbaka
till detta här i kammaren.

Någonstans finns det naturligtvis en konflikt mel-
lan det demokratiska behovet av den omedelbara
närheten, av grannen som sitter i fullmäktige eller i
Socialnämnden och den skala vi kan behöva för att
hitta de ekonomiskt mest effektiva volymerna. Detta
gör att vi samtidigt som några tycker att vi skall dela
upp kommunerna i mindre enheter, också har ett ut-
redningsuppdrag hos den Kommunala förnyelse-
kommittén som handlar om att förenkla möjligheten
till kommunalförbund, dvs. att fler kommuner sam-
verkar och att vi skapar ännu större skalor för den
kommunala verksamheten.Här finns en konflikt, och
det är svårt att säga var balanspunkten finns. Våra två
största kommuner prövar nu kommundelsstyrelser och
verksamheter på den nivån, och det är inte fullt ut
utvärderat vad detta innebär. Men debatten pågår, och
någon enkel kommundelningsreform är knappast
lösningen.

Också folkomröstningsinstitutet är en möjlighet.
När man lyssnar på Peter Eriksson låter det som om vi
kommer att bestämma att det skall hållas kommunala
folkomröstningar, men lagen säger bara att det finns
förutsättningar för detta. Sedan litar vi på att de kom-
munala företrädarna i fullmäktigeförsamlingarna
beslutar om folkomröstningar i de fall där det är ak-
tuellt. Vill de inte det, är man antingen för tidigt ute,
eller så är det kanske inte en fråga som det kan folk-
omröstas om.

Man kan mot denna bakgrund frestas tro att Mil-
jöpartiet har ganska svag kunskap om den kommunala
situationen, inte minst ekonomiskt. Man föreslår täta
politiska val eller vill i varje fall ge möjlighet för det,
och man går så långt att man diskuterar utvidgat in-
ternationellt bistånd och bojkottverksamhet av ett
slags utrikespolitisk karaktär. Vi gör inte bedömning-
en att det finns utrymme för sådan verksamhet inom
den kommunala sektorn, och vi tycker därför att de
argument som Miljöpartiet för fram är ganska svagt
verklighetsförankrade.

Som lika spendersamt kan man uppfatta Modera-
ternas och Centerpartiets förslag på att införa kom-
munalt vårdnadsbidrag.

Den nu gällande kommunallagen jämställer för-
valtningsdriven verksamhet med kommunala bolag
och stiftelser när det gäller insyn. Det förefaller som
om den verklighet som beskrivs i de aktuella motio-
nerna är en helt annan. Men insynsfrågorna är väl
bevakade, och insynen kommer t.o.m. att utvidgas, i
varje fall enligt direktiven till den kommunala förny-
elsekommittén, till att just för demokratins skull gälla
också delägda kommunala bolag och entreprenader.
Det är alltså inte så stora bekymmer med detta, och
jag tycker därför att det finns goda skäl att avslå
samtliga reservationer. Jag yrkar därför bifall till
utskottets hemställan i konstitutionsutskottets betän-
kande nr 9.

Anf. 84 NILS FREDRIK AURELIUS (m)
replik

Fru talman! Beträffande kommundelningar tycker
jag dock att det är en viktig nyansskillnad mellan det
som vi reservanter skriver och det som Pär-Axel
Sahlberg här sade. Vi tycker att det vore värdefullt
om man tydligt betonade att man ser positivt på
kommundelningar som medborgarna själva vill ha i
kommunerna och att sådana delningar som medbor-
garna föreslår bör medges av regeringen. I reservatio-
nen framförs också ett krav på en översyn av reglerna.

Jag tycker för övrigt att det inte alls är så svårt att
förena tanken på flera självständiga och mindre kom-
muner med tanken på kommunalförbund. De kan
mycket väl gå ihop. Kommunalförbund kan behövas,
särskilt om landstingen avskaffas.

Jag nöjer mig med att ställa en fråga till Pär-Axel
Sahlberg om ett annat ämne, som han berörde mycket
kortfattat, nämligen kommunal barnomsorg. Tycker
Pär-Axel Sahlberg verkligen att reglerna för barnom-
sorgen i dag är rättvisa? Alla barnfamiljer får ju vara
med om att finansiera den barnomsorg som sedan
utnyttjas bara av vissa, för övrigt långt ifrån av dem
som har det sämst.

Anf. 85 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) replik

Fru talman! Att det har bildats 19 nya kommuner
sedan 1979 är i så fall ett uttryck för att man från de
kommuner som har valt den här vägen har pressat på
om detta. Vi ser i väldigt små kommuner tendenser att
återvända till den gamla kommunindelningen redan
före 50-talets reformer. Jag är inte säker på att det är
en lösning, men det kan den lokala kommunen, som
känner till förutsättningarna, ta ställning till. Vi ser
därför inte någon anledning till förändringar eller
liberaliseringar av reglerna. Förutsättningarna är re-
dan i dag för handen.

När det gäller den kommunala barnomsorgen och
det kommunala vårdnadsbidraget tycker jag, som
Håkan Holmberg tidigare talade om, att lösningarna
bör vara ganska generella och rikstäckande. Det är väl
ingen nyhet att vi är främmande för vårdnadsbidraget
som barnomsorgsform, och vi har valt en annan form,
som ger en mer generell möjlighet för medborgarna
och som otvivelaktigt också har inneburit en enorm
kraft för jämställdhet och för kvinnan och därmed för
hela familjepolitiken. Att nu försöka så att säga bak-
vägen föra in ett kommunalt vårdnadsbidrag i några
kommuner ser vi inte som en lösning på något pro-
blem.

Anf. 86 NILS FREDRIK AURELIUS (m)
replik

Fru talman! Nej, det är möjligt att den bästa lös-
ningen är ett statligt vårdnadsbidrag, men eftersom
det inte finns ett sådant, kan man ändå lyfta fram
tanken på ett kommunalt vårdnadsbidrag.

Jag måste också vända mig emot det som Pär-Axel
Sahlberg nyss sade om att vårt förslag att ge möjlighe-
ter för de kommuner som så önskar att införa ett
kommunalt vårdnadsbidrag skulle vara så oerhört
spendersamt. Det första motiv för en sådan här möj-
lighet för kommunerna som jag angav i mitt huvudan-
förande var rättviseaspekten, men det andra motivet
var just att det kunde spara in pengar. Det gäller ju för
kommunerna att leva upp till barnomsorgsgarantin,
och en möjlighet som faktiskt innebär att det går åt
mindre pengar är att införa ett kommunalt vårdnads-
bidrag.

Det viktigaste skälet är och förblir dock rättvise-
frågan. Jag tycker att Pär-Axel Sahlberg i sin sista
replik till mig bör säga något om föräldrarna, som han
inte har nämnt hittills, och om barnen. Föräldrarna
bör ha rätt att själva bestämma i en för dem mycket
viktig fråga.

Anf. 87 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) replik

Fru talman! De kostnadsmässiga spåren efter
vårdnadsbidraget, som fanns under ett halvår, för-
skräcker. Jag talade om kvinnorna, om jämställdheten
och om familjerna, och det handlade då givetvis om
föräldrarna och barnen.

Anf. 88 DAN ERICSSON (kds) replik

Fru talman! Pär-Axel Sahlberg hävdar att vi krist-
demokrater vill gå längre än vad som anförs i reser-
vation 1. Låt mig då läsa innantill ur betänkandet, där
yrkandet i vår motion redovisas. Vi kräver där "en
utredning för att redovisa förutsättningarna för en
omfattande kommundelningsreform". I reservationen
skriver man att regeringen bör göra en översyn som
"bör syfta till att redovisa förutsättningarna för en
genomgripande kommundelningsreform".

Fru talman! Jag förstår inte riktigt den väldiga
skillnaden mellan dessa skrivningar.

Fru talman! Pär-Axel Sahlberg säger att en kom-
mundelningsreform är ett gammalt klassiskt toppstyrt
projekt. Nej, det är inte så. Det är precis tvärtom. Det
handlar om att ge kraft till dem som vill öka det loka-
la inflytandet, en sådan kraft att de verkligen förmår
frigöra sig och organisera samhällslivet i mindre enhe-
ter. Det handlar faktiskt ytterst om subsidiaritetsprin-
cipen, något som vi diskuterar i EU men som vi med
full kraft bör genomföra också hemma i Sverige.

Pär-Axel Sahlberg sade också att 19 kommuner
har fått en sorts frigörelse. Det kan sägas ha skett trots
det motstånd som finns mot detta. Det skulle ha varit
betydligt fler, om man uppifrån hade visat ett mera
positivt sätt att förhålla sig till kommundelningsre-
formen.

Avslutningsvis vill jag bara fråga Pär-Axel Sahl-
berg om han på något sätt kan hålla om det som Gun-
nar Myrdal sade om bristerna i kommunsammanslag-
ningarna och om var motståndet mot kommundel-
ningar låg. Det vore intressant att få ett besked på den
punkten.

Anf. 89 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) replik

Fru talman! Jag har inga problem med att konsta-
tera ett slags övertro på storskaliga lösningar i vårt
land. Man kan se en del av 70-talets kommunsam-
manslagningsreformer som ett uttryck för den. Det
finns därför i vissa kommuner skäl att se över sina
organisationsformer, och det görs på olika sätt. I en
del fall kan det handla om att kommuner delas och
nya kommuner bildas. I andra fall kan det handla om
andra typer av lösningar på problemet.

Jag menar att det klassiska problemet inte ligger i
själva kommundelningsreformen utan i initiativkraf-
ten. Jag tror på förutsättningarna för att lokalt bilda
opinion och där skapa ett forum för att fatta de nya
besluten.

Samtidigt vet vi naturligtvis att det kan finnas ett
mycket snävt bytänkande i den här frågan som det
inte är alldeles lätt att hantera.

Därför finns det olika förutsättningar på olika
platser. Det är också nödvändigt med en diskussion
om hur en optimal storhet ser ut. Det är precis det
som subsidiaritetsbegreppet egentligen gäller. Den
litet snäva tolkning av begreppet som ett närhetsbe-
grepp, som vi gör på både svenska och danska är inte
riktigt rättvisande. Det är fråga om ett slags bryt-
ningspunkt där närheten och effektiviteten skall mö-
tas. Det är precis den fråga som vi diskuterar. Hur en
optimal enhet ser ut är det ingen som vet. Förmodli-
gen är det ganska lokalt betingat.

Anf. 90 DAN ERICSSON (kds) replik

Fru talman! Det är bra med den ödmjuka hållning
som Pär-Axel Sahlberg ändå har till frågan. Han er-
känner att det finns problem med de stora kommuner-
na.

När det gäller subsidiaritetsprincipen är vi helt
överens. Det är inte bara en närhetsprincip, utan det
handlar också om effektivitet och om att den högre
nivån skall kunna stötta den lägre. Den här diskussio-
nen handlar också litet grand om det.

Fru talman! Jag har själv varit ordförande i en
kommundelsnämnd. Man har laborerat med olika
typer av organisationsförändringar för att öka det
lokala inflytandet. Det är bara att konstatera att det
inte riktigt fungerar i praktiken. Det är den centrala
makten i storkommunen som ändå bestämmer över
pengarna, fördelningen och allt sådant. Kommundel-
snämnderna kan spela en viss roll, men det är otill-
räckligt. Man har inte det avgörande beslutet om
pengarna.

Därför har min slutsats blivit att vi måste driva
detta längre, att vi måste få till stånd kommundelning-
ar och att vi skall stötta den processen. Det är det som
den här diskussionen handlar om.

Anf. 91 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) replik

Fru talman! Vi för diskussionen i den kommunala
förnyelsekommittén, så själva sakfrågan, om den
demokratiska kraften och förtroendemännen och
deras uppgift och funktion, kommer vi att pröva vida-
re.

Jag är litet rädd för att det i den här diskussionen
finns ett slags 50-talsnostalgi. Vi måste ändå vara
klara över att den kommunala verksamheten i dag ser
fullständigt annorlunda ut än för 40 år sedan. Det
kräver naturligtvis en annan uppläggning. Hur den
skall se ut, vilken den optimala formen är, hur stor en
kommun skall vara och hur den skall drivas - det har
man i hög grad experimenterat med under slutet av
80-talet och i början av 90-talet. Det har vi i den
kommunala förnyelsekommittén i uppdrag att utvär-
dera. Jag tror att det som därpå kan följa kommer att
bli både en spännande läsning och en spännande de-
batt.

Anf. 92 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik

Fru talman! Pär-Axel Sahlberg beskriver tanken
på att göra det lättare att dela kommuner som ett slags
50-talsnostalgi. Till det kan man väl säga att de
mycket stora kommuner - ofta alltför stora - som vi
nu lever med är resterna av ett 60-talsprojekt. Med det
menar jag att storskaliga lösningar då dominerade
tänkandet på nästan alla områden - storskolor, stor-
kommuner, storlandsting och allt möjligt i den stilen.
Men nu är vi uppenbarligen inne i en ny period då det
finns nya möjligheter att lösa problem och då kom-
munikationer mellan människor förändras.

Pär-Axel Sahlberg har dock rätt i att en del av de
problem som berörs av frågan om kommundelning
förmodligen kommer att utredas ändå. Men det finns
uppenbarligen ett motstånd, som man kan ana i en del
av det som Pär-Axel Sahlberg säger. Jag tror nog att
om man skall komma någonstans är det nödvändigt att
ta ett samlat grepp. Det finns en rad problem kring det
här som inte bara har att göra med frågan om vi skall
ha kommunförbund eller inte. Det kan t.ex. gälla att
göra internationella jämförelser för att se hur ett sys-
tem med mindre kommuner fungerar i andra länder,
att analysera skillnader mellan ren landsbygd och
storstadsområden och att se över och erbjuda olika
modeller för nuvarande delar av kommuner som
skulle vilja vara självständiga, så att det så att säga
finns en meny av alternativ att välja på.

Det här skulle faktiskt kunna föra oss en bit framåt
om socialdemokraterna nu också kunde erkänna att
det gick för långt förra gången.

Anf. 93 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) replik

Fru talman! Jag vet inte vilka erkännanden vi be-
höver göra eller vilka jag kan göra. Det här är en
komplicerad fråga och jag blir litet orolig när man
talar om kommundelningsreformer i termer av litet
gammaldags bombastiskt ovanifrån-perspektiv.

Experimentlustan är kanske större än vad ni tror
och vet. Man prövar alla möjliga former. En del är
mycket spännande, en del oroar mig mycket och en
del gör mig mycket glad.

Att göra jämförelser mellan en svensk kommun
och kommuner i våra grannländer eller, i ännu högre
grad, mellan en svensk kommun och kommuner i
Europa är inte så alldeles enkelt. Det finns inget annat
land som har flyttat ut så mycket verksamhet och
kommunal service, på den nivå och med den frihet
som den kommunala självständigheten innebär, som
vi har gjort i Sverige. När man gör jämförelser är det
därför viktigt att det inte i alltför stor utsträckning
handlar om äpplen och päron. Vi har en unik kom-
munstruktur med ett stort ansvar, och det kräver gi-
vetvis en viss volym på verksamheten i dag. Var den
optimala nivån ligger eller hur stor volymen skall vara
vet vi inte. Men en del av svaren finns i själva analy-
sarbetet i den kommunala förnyelsekommittén.

Anf. 94 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik

Fru talman! När jag sade att socialdemokraterna
kanske borde erkänna ett och annat som man kunde
ha gjort bättre i det förflutna syftade jag bl.a. på par-
tiets historia som motståndare, i alla fall nationellt, på
riksnivå, till kommundelsnämnderna. Det var en fråga
som drevs hårt av andra partier därför att vi redan
kunde se de problem som de stora kommunerna med-
förde. Då var socialdemokraterna motståndare till det,
och nu försöker man bromsa tanken på ett samlat
grepp när det gäller frågan om kommundelning. Spå-
ren är på något sätt ändå de samma, även om det har
skett en viss uppmjukning i hållningen.

Man kan naturligtvis, som man så ofta gör i kam-
maren, avslå motionsyrkanden och reservationer med
motiveringen att en del av detta ändå utreds. Ibland är
det befogat. Men avslag på reservationer och motio-
ner kan ju uppfattas på många olika sätt, och jag är
ganska orolig för att ett avslag på den här reservatio-
nen kommer att uppfattas på ett sätt som kanske inte
gör socialdemokraterna ute i kommunerna, som kän-
ner till problemen med en väldigt stor struktur, så
värst glada. Det vore bättre om ni slog följe med oss.

Anf. 95 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) replik

Fru talman! Jag tycker att vi har två goda skäl att
avslå motionerna.

Det ena är att jag inte förstår hur ni kan ta till en
sådan här gammal 60-talsmetod för att genomföra ett
nytt system, d.v.s. en kommundelningsreform.

Det andra är att det som verkligen är sakfrågan nu
behandlas bl.a. av den statliga kommitté där jag själv
sitter och där man mer tittar på själva analysinstru-
mentet. För hur vi än gör kan vi inte på ett enkelt sätt
jämföra Stockholm med Hyltebruk i Halland. Det
spelar ingen roll hur långt vi driver jämförelsen eller
hur vi hanterar kommundelningen - det är skilda
enheter och storheter. Därför måste de hanteras uti-
från lokala förutsättningar.

Det finns möjlighet att inom gränserna för den nu-
varande lagstiftningen göra de förändringar som
krävs. Men det är inte så enkelt som det kanske ser ut
från en riksdagsbänk.

Anf. 96 PETER ERIKSSON (mp) replik

Fru talman! Jag skulle vilja fråga Pär-Axel Sahl-
berg om kommunala folkomröstningar.

Han visade, tycker jag, närmast ett förakt för
medborgarna när han talade om att de tiotusentals
människor som engagerat sig och som trott på riksda-
gens beslut om att det skulle vara möjligt att ta ett
folkinitiativ och på det sättet få till stånd en lokal
folkomröstning. Pär-Axel Sahlberg säger att det nog
var dåliga frågor och att människor inte klarar av att
sköta det på rätt sätt.

Är det Pär-Axel Sahlbergs åsikt att syftet med re-
formen var att lura vanligt folk? Genom reformen
kanske man låtsas att man gör någonting för att stärka
den lokala demokratin, men i själva verket är den bara
en skenmanöver för att slippa debatten. Var det syftet
från socialdemokratisk sida?

Anf. 97 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) replik

Fru talman! Jag skall med visst intresse läsa i
protokollet vad det står att jag sade. Kanske är det
sant, och kanske har Peter Eriksson lyssnat och för-
stått det så. Men det är alldeles fel. Ett förakt för
tiotusentals människor låter oerhört allvarligt.

Vad jag sade, eller möjligen menade, var att det
finns ett utrymme för förakt mot det kommunala
självstyret om man inte tror att den lokala fullmäkti-
geförsamlingen kan fatta beslut om och när, i vilka
frågor och i vilka former en lokal folkomröstning kan
genomföras. Det föraktet riktar jag mot den syn som
Peter Eriksson framförde. Nu fick jag tillbaka den,
och det var mig väl unnat. Men det var själva sakfrå-
gan. Igen är frågan densamma: Vad tror vi egentligen
om våra politiska vänner och motståndare i den kom-
munala sektorn? Jag tror om dem mycket. Det är
själva idén med vår kommunala struktur och det
kommunala självstyret.

Anf. 98 PETER ERIKSSON (mp) replik

Fru talman! Kommun-Aktuellt har gjort en ge-
nomgång av folkinitiativen för att få till stånd lokala
och kommunala folkomröstningar. Jag kommer inte
ihåg exakt siffrorna, men det var i storleksordningen 3
av 23 fall som det blev bifall till i fullmäktige. Jag
frågar därför igen: Var syftet med reformen att det
bara skulle vara en skenmanöver för att slippa den
vidare diskussionen om lokala folkomröstningar? I så
fall har ni misstagit er grundligt. Det ökar i stället
avståndet mellan politiker och väljare om man ge-
nomför skenreformer för att stärka demokratin.

Anf. 99 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) replik

Fru talman! Man kan naturligtvis fundera över -
och det tycker jag att vi bör göra i framtida resone-
mang - vad som är den bästa formen för detta. Om nu
Peter Erikssons uppgifter är korrekta, att 3 av 23
genomförs, då är det inte lagen det är fel på eller på
det vi säger i konstitutionsutskottet eller det riksdagen
beslutar, utan på hur våra kommunala partivänner
hanterar de här frågorna. Då menar jag att det för
alldeles fel om vi skulle ändra formen på det sättet att
vi antingen ställer det kommunala självstyret åt sidan
eller härifrån dikterar villkoren. Lokalt finns det alla
förutsättningar att tillämpa instrumenten. Jag är på det
klara med att det kommer att ta tid innan de kommer
att få fullt genomslag som en vanlig vardaglig verk-
samhet. Jag är också på det klara med att det finns
vissa frågor som inte är speciellt lämpliga för folkom-
röstningsinstitutet, men förutsättningen för det finns,
och beslutet fattas i den lokala högsta beslutande
församlingen, i fullmäktige. Det tycker jag är mycket
bra.

Anf. 100 CHATRINE PÅLSSON (kds)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 5.

För oss kristdemokrater är det en självklarhet att
varje familj själv skall få avgöra hur den vill ordna sin
barnomsorg. Statens och kommunens uppgift är att
underlätta familjens önskemål, aldrig att styra det.

Sedan den 1 januari 1995 gäller en ny barnom-
sorgslag. Den ålägger kommunerna att erbjuda plats i
privat eller kommunal barnomsorg till alla barn mel-
lan ett och tolv år.

Fru talman! Egentligen skulle det vara onödigt att
behöva plädera för reservation 5, för jag tycker att det
borde vara en självklarhet att kommunen, som har ett
ansvar för att varje barn skall få en barnomsorg, själv
skulle få avgöra hur man vill uppnå det mål som vi
här i Sveriges riksdag har satt upp för kommunerna.

Fru talman! Jag tycker att det är väldigt konstigt
att kommunpolitikerna i de olika partierna inte skall
få det förtroendet av oss. Jag är rädd för att somliga
parlamentariker nedvärderar kollegerna i kommuner
och landsting. Det vill jag alltså sätta mig emot. Jag
vet att det ute i kommunerna finns mycket kompetens,
att det finns kunniga människor som faktiskt kan fatta
vettiga beslut.

Jag slutar aldrig att förvånas över det förakt som
socialdemokraterna visar emot familjers val. Man
talar om den reform om vårdnadsbidrag som vi inför-
de under den förra mandatperioden med diverse ned-
värderande uttryck. Vi hörde ett här i går som jag inte
ens vill nämna. Ändå vet vi att det var den allra
största delen av småbarnsföräldrar som hade barn
mellan ett och tre år som utnyttjade vårdnadsbidraget
och tyckte att det var bra.

Det Pär-Axel Sahlberg och hans partikamrater gör
är inte i första hand att nedvärdera oss kristdemokra-
ter och oss som borgerliga partiföreträdare, utan det
är att nedvärdera föräldrarna. Det tycker jag är an-
märkningsvärt. Man anför jämställdhetsaspekter.
Ingen, inte en enda svensk familj, tvingades utnyttja
vårdnadsbidraget, utan det stod öppet för dem som
ville. De som inte ville behövde inte. Jag tycker att
det är en väldigt viktig markering som vi gjort så
många gånger från denna talarstolen och tydligen
måste göra igen.

Jag tror att det här är en så viktig fråga att jag fort-
farande är övertygad om att det kommer att bli en
förändring och att Socialdemokraterna kommer att
tvingas till reträtt. Vi vet att kostnaderna för kommu-
nerna i samband med att vårdnadsbidraget togs bort
har ökat mycket. Det är inte jag som säger det, utan
det är Kommunförbundet som gjort beräkningar. När
socialdemokraterna talar om ekonomiska besparingar
låter det ibland som att en dagisplats eller en familje-
dagisplats är gratis. Det kostar pengar. Vi kristdemo-
krater tycker att den kommunala barnomsorgen skall
ha en god kvalitet, så det är klart att den skall kosta
pengar. Men vad är det för argument till att man inte
skall kunna bestämma detta själv i kommunerna? Det
finns de facto människor som bor på landsbygd, långt
ifrån både dagis och familjedaghem, som kanske inte
har de reella möjligheterna att skjutsa sina barn det
antal mil som behövs. Kanske finns det många barn i
familjen. Då skall man mer eller mindre tvingas att
leva på socialbidrag därför att en kommun inte kan
komma överens med familjen om att utbetala ett
vårdnadsbidrag.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga att vi har
en lokal demokrati, ett kommunalt självbestämmande.
Jag vill även fortsättningsvis slå vakt om dem. Jag
hoppas att vi i fortsättningen kan vara överens om att
vi kan lämna över beslut både till familjerna och till
kommunala och landstingskommunala politikerna.

Anf. 101 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) re-
plik

Fru talman! Det var gott om ordet förakt här i dag.
Jag är rädd för att det var jag som började med det,
och jag beklagar det. Det finns viktigare sakskäl att
argumentera än just det.

När det gäller vårdnadsbidraget som institution, på
vilken nivå det nu kan tänkas finnas, måste det ändå
frågan ställas: Var vårdnadsbidraget en lösning för
den ensamma mamman? Var det en rättvis reform?
Redan på den nivån kan naturligtvis saken kraftfullt
ifrågasättas.

När det var aktuellt förra gången - då var det ett
annat parti som framför allt drev frågan om kommu-
nalt vårdnadsbidrag - minns jag att det ifrågasattes
om detta var inom den kommunala kompetensen. Jag
tänker inte nu fördjupa mig i det argumentet, men jag
minns frågan.

Kds reformlusta, som ju har medverkat till stora
statsfinansiella hål, visar bara hur spåren förskräcker.
Det är inte en lösning som gäller för alla. Den var inte
finansierad, och nu skall man testa den på kommunal
nivå. Det här är inte ansvarsfull politik.

Anf. 102 CHATRINE PÅLSSON (kds) re-
plik

Fru talman! Vi kan gång på gång konstatera att va-
re sig det är fråga om riksdagsledamöter eller statsråd
från det socialdemokratiska partiet så talar man hela
tiden om den ekonomiska situationen som man skyller
i stort sett allting på. Jag kan lova Pär-Axel Sahlberg
att svenska folket går inte på den sortens ständigt
återkommande argumentation. Nu vet Pär-Axel Sahl-
berg mycket väl att en kommunal dagisplats för ett
barn mellan ett och tre år kostar mycket mera pengar
än vad ett vårdnadsbidrag kostar. Så det är inget ar-
gument ens en gång.

Så kommer vi till detta med ensamma mammor.
Vi har aldrig sagt att någon skall tvingas att använda
sig av vårdnadsbidrag. Vi har sagt att de som vill ha
en annan barnomsorgsform skall få det. Man kan
utnyttja vårdnadsbidraget till en del, och man behöver
inte utnyttja det alls. Ingen barnfamilj i det här landet
förlorar på vårdnadsbidraget. Men de som vill och
känner att det vill prioritera det kan använda sig av
vårdnadsbidraget.

Jag vill avsluta den här repliken genom att fråga
Pär-Axel Sahlberg: Tycker Pär-Axel Sahlberg att
föräldrarna är kompetenta att bedöma vad deras barn
skall ha för vård och omsorg eller inte?

Anf. 103 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) re-
plik

Fru talman! Vi får vara hur stor klump som helst
som talar om bl.a. kds ofinansierade reformlusta. Men
spåren förskräcker, Chatrine Pålsson.

Sedan säger Chatrine Pålsson att ingen skall
tvingas till den eller den lösningen. Nej, den ensamma
mamman känner inget tvång. Hon har inte en chans
att välja det alternativet. Så vårdnadsbidraget är ingen
rättvisereform. Det är en privilegiereform. Därför
handlar det inte om hur självständigt man kan träffa
sitt val, utan det är fråga om de gemensamma totala
ekonomiska förutsättningarna. Där kan vi inte bara ha
en liten grupp i sikte i taget, även om det råkar vara
fråga om våra väljare. Vi måste införa generella re-
former som omfattar hela befolkningen i vårt land. Då
är inte detta en lösning. Det var det inte på riksplanet,
och det är det definitivt inte på det kommunala planet.

Anf. 104 CHATRINE PÅLSSON (kds) re-
plik

Fru talman! Jag vill upprepa min fråga till Pär-
Axel Sahlberg: Tror Pär-Axel Sahlberg att svenska
föräldrar är kompetenta att bedöma vad deras barn
skall ha för vård och omsorg?

Den ensamma mamman hade inget val, sade Pär-
Axel Sahlberg. Då skulle jag vilja fråga: Vad har hon
för val nu? Det förs diskussioner om att socialbidraget
skall uppgå till drygt 2 000 kronor. När vi talade om
vårdnadsbidrag sade socialdemokraterna att det är för
litet pengar. Men nu plötsligt går det bra att leva på så
litet.

Faktum är att det nu är kommunerna som får stå
för dessa kostnader. Jag vet att också Pär-Axel Sahl-
berg vet att kommunerna får bära en tung börda när
det gäller barnomsorgsproblemen. Men jag vill fråga
om föräldrarnas kompetens.

Anf. 105 TALMANNEN

Pär-Axel Sahlberg har inte rätt till någon ytterliga-
re replik. Därmed var detta replikskifte avslutat.

Anf. 106 TOMAS HÖGSTRÖM (m)

Fru talman! Med anledning av motionerna gjorde
Pär-Axel Sahlberg gällande att det fanns en lust att
reglera kommunerna. Det är då bra att jag avslutar
debattinläggen genom att tala om min motion K614,
som handlar om att öka svängrummet för kommuner
och landsting.

I kommunallagens 5 kap. 1 § regleras antalet
ledamöter i fullmäktigeförsamlingarna i kommuner
och landsting. Reglerna är minimirelger. I flera kom-
muner och landsting har man inrättat fler platser än
vad lagens nivåer anger.

Jag ifrågasätter inte systemet med fastställandet av
antalet ledamöter. Däremot ifrågasätter jag i min
motion nuvarande nivå för det lägsta antalet ledamö-
ter.

På många håll i landet finns det en uttalad irrita-
tion över de nivåer som i dag gäller. Många vill ha
större frihet att kunna fastställa ett lägre antal än vad
nuvarande lagstiftning medger - detta utifrån lokala
förutsättningar och erfarenheter. Förutsättningarna
och erfarenheterna är olika i Sverige på både kom-
mun- och landstingssidan.

Den utveckling som har varit med allt färre ären-
den i fullmäktigeförsamlingarna, med större delega-
tion till styrelser och nämnder har självfallet påverkat
innehåll och arbete i fullmäktigeförsamlingarna. Låt
då dessa erfarenheter få vinna ett genomslag.

Lägger vi dessutom till att förvånansvärt många i
de olika fullmäktigeförsamlingarna över huvud taget
inte yttrar sig, motiverar detta en minskning av lägsta
antalet ledamöter som kommuner och landsting skall
vara skyldiga att hålla.

Utskottet gör det väl enkelt för sig genom att
hänvisa till tidigare behandling och genom att uttala
att nuvarande nivåer borde behållas av demokratiska
skäl.

Mitt förslag innebär att en kommun med 8 000
röstberättigade - som i dag är skyldig att hålla 31
ledamöter - i stället skulle vara skyldig att hålla 25
ledamöter i sin fullmäktigeförsamling. Skulle det
innebära att demokratin blev sämre? Nej, jag tycker
inte det.

Jag vill dessutom påstå att en mindre församling
många gånger skulle framstå som mer livaktig och
därmed som mer demokratisk och representativ för
invånarna. Detsamma gäller om man minskade antalet
riksdagsledamöter med t.ex. 50 stycken. Jag tror inte
att demokratin skulle vara hotad av det.

Eftersom ett enigt utskott avstyrker mitt förslag
tänker jag inte yrka bifall till det. Däremot har jag för
avsikt att återkomma i frågan.

Anf. 107 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) re-
plik

Fru talman! Som en ensam pelikan i öknen ropar
Tomas Högström på färre politiker. Alla som hittills
har yttrat sig i den här debatten har talat om motsat-
sen.

Det är bara att konstatera att tendensen är helt
motsatt, som vi nog kommer att få se. Om det skall
handla om fullmäktige eller andra former kan diskute-
ras.

Det är också tydligt att Tomas Högström är ensam
i det här avseendet. Inte ens partikamraterna fick liv i
motionen under KU:s hantering.

Anf. 108 TOMAS HÖGSTRÖM (m)

Fru talman! Jag ser gärna fler församlingar, dock
inte så stora.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Utökad möjlighet för kyrkomötet att över-
låta sin normgivningskompetens

Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande 1995/96:KU28

Utökad möjlighet för kyrkomötet att överlåta sin
normgivningskompetens (prop. 1995/96:134)

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.

(Beslut fattades efter 13 §.)

9 § Tullsamarbetsavtal med Lettland

Föredrogs

Skatteutskottets betänkande 1995/96:SkU29

Tullsamarbetsavtal med Lettland (prop.
1995/96:154)

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.

(Beslut fattades efter 13 §.)

10 § Tilläggsbudget

Föredrogs

Justitieutskottets betänkande 1995/96:JuU25

Tilläggsbudget (prop. 1995/96:105 delvis)

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.

(Beslut fattades efter 13 §.)

11 § Anslag till Fastighetsmäklarnämnden

Föredrogs

Lagutskottets betänkande 1995/96:LU28

Anslag till Fastighetsmäklarnämnden (prop.
1995/96: 105 delvis)

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.

(Beslut fattades efter 13 §.)

12 § Tilläggsbudget inom Kulturdepartemen-
tets område

Föredrogs

Kulturutskottets betänkande 1995/96:KrU13

Tilläggsbudget inom Kulturdepartementets
område (prop. 1995/96:105 delvis)

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.

(Beslut fattades efter 13 §.)

13 § Tilläggsbudget inom Kommunikationsde-
partementets område

Föredrogs

Trafikutskottets betänkande 1995/96:TU15

Tilläggsbudget inom
Kommunikationsdepartementets område (prop.
1995/96:105 delvis)

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.

Beslut

UU13 EU:s regeringskonferens

Mom. 1 (EU:s övergripande karaktär)

1. utskottet

2. res. 1 (v, mp)

Votering:

243 för utskottet

29 för res. 1

77 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 132 s, 66 m, 17 c, 17 fp, 11 kds

För res. 1: 1 s, 13 v, 15 mp

Frånvarande: 28 s, 14 m, 10 c, 9 fp, 9 v, 3 mp, 4
kds

Mom. 4 (artikel 235 och subsidiaritetsprincipen)

1. utskottet

2. res. 2 (c)

Votering:

209 för utskottet

19 för res. 2

44 avstod

77 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 132 s, 63 m, 2 fp, 1 v, 11 kds

För res. 2: 1 s, 18 c

Avstod: 1 s, 2 m, 15 fp, 12 v, 14 mp

Frånvarande: 27 s, 15 m, 9 c, 9 fp, 9 v, 4 mp, 4
kds

Gustaf von Essen och Lennart Hedqvist (båda m)
anmälde att de avsett att rösta ja men markerats ha
avstått från att rösta.

Mom. 5 (de nationella parlamentens roll)

1. utskottet

2. res. 5 (v, mp)

Votering:

245 för utskottet

29 för res. 5

75 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 134 s, 65 m, 18 c, 17 fp, 11 kds

För res. 5: 13 v, 16 mp

Frånvarande: 27 s, 15 m, 9 c, 9 fp, 9 v, 2 mp, 4
kds

Mom. 7 (utträdesrätt och suspension)

1. utskottet

2. res. 6 (c, v, mp)

Votering:

227 för utskottet

47 för res. 6

75 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 133 s, 66 m, 17 fp, 11 kds

För res. 6: 1 s, 17 c, 13 v, 16 mp

Frånvarande: 27 s, 14 m, 10 c, 9 fp, 9 v, 2 mp, 4
kds

Mom. 17 (barnets rättigheter)

1. utskottet

2. res. 10 (fp, v, mp, kds)

Votering:

232 för utskottet

43 för res. 10

74 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 134 s, 66 m, 17 c, 14 fp, 1 kds

För res. 10: 1 c, 3 fp, 13 v, 16 mp, 10 kds

Frånvarande: 27 s, 14 m, 9 c, 9 fp, 9 v, 2 mp, 4
kds

Mom. 27 (småföretagens betydelse)

1. utskottet

2. res. 12 (fp, kds)

Votering:

245 för utskottet

29 för res. 12

75 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 134 s, 66 m, 17 c, 12 v, 16 mp

För res. 12: 1 c, 17 fp, 11 kds

Frånvarande: 27 s, 14 m, 9 c, 9 fp, 10 v, 2 mp, 4
kds

Mom. 28 (den fortsatta EMU-processen m.m.)

Yrkanden:

1. utskottet

2. res. 13 (c)

3. res. 14 (v)

4. res. 15 (mp)

5. utskottets hemställan med den ändring däri som
föranleddes av bifall till mot. U31 (s)

Förberedande votering 1:

Mot. U31 ställdes mot res. 15 som biträddes med
acklamation.

Förberedande votering 2:

14 för res. 14

16 för res. 15

245 avstod

74 frånvarande

Kammaren biträdde res. 15.

Förberedande votering 3:

19 för res. 13

17 för res. 15

238 avstod

75 frånvarande

Kammaren biträdde res. 13.

Votering:

224 för utskottet

39 för res. 13

12 avstod

74 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 131 s, 66 m, 16 fp, 11 kds

För res. 13: 1 s, 18 c, 4 v, 16 mp

Avstod: 2 s, 1 fp, 9 v

Frånvarande: 27 s, 14 m, 9 c, 9 fp, 9 v, 2 mp, 4
kds

Mom. 32 (inhemska bestämmelser på varuområdet)

1. utskottet

2. res. 18 (mp)

Votering:

245 för utskottet

30 för res. 18

74 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 134 s, 66 m, 17 c, 17 fp, 11 kds

För res. 18: 1 c, 13 v, 16 mp

Frånvarande: 27 s, 14 m, 9 c, 9 fp, 9 v, 2 mp, 4
kds

Mom. 37 (grundläggande principer för en hållbar
utveckling m.m.)

1. utskottet

2. res. 19 (c)

3. res. 20 (fp, kds)

Förberedande votering:

34 för res. 19

27 för res. 20

214 avstod

74 frånvarande

Kammaren biträdde res. 19.

Votering:

207 för utskottet

38 för res. 19

28 avstod

76 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 133 s, 66 m, 7 mp, 1 kds

För res. 19: 18 c, 13 v, 7 mp

Avstod: 1 s, 17 fp, 10 kds

Frånvarande: 27 s, 14 m, 9 c, 9 fp, 9 v, 4 mp, 4
kds

Mom. 38 (miljögarantin m.m.)

1. utskottet

2. res. 21 (c)

3. res. 22 (mp)

Förberedande votering:

32 för res. 21

17 för res. 22

223 avstod

77 frånvarande

Kammaren biträdde res. 21.

Votering:

225 för utskottet

47 för res. 21

77 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 133 s, 65 m, 16 fp, 11 kds

För res. 21: 18 c, 13 v, 16 mp

Frånvarande: 28 s, 15 m, 9 c, 10 fp, 9 v, 2 mp, 4
kds

Mom. 40 (ekonomiska styrmedel, skatteväxling m.m.)

1. utskottet

2. res. 23 (c)

3. res. 24 (fp)

4. res. 25 (mp)

5. res. 26 (kds)

Förberedande votering 3:

16 för res. 25

12 för res. 26

240 avstod

81 frånvarande

Kammaren biträdde res. 25.

Förberedande votering 2:

23 för res. 24

16 för res. 25

228 avstod

82 frånvarande

Kammaren biträdde res. 24.

Förberedande votering 3:

Res. 24 ställdes mot res. 23 som biträddes genom
uppresning.

Votering:

198 för utskottet

63 för res. 23

11 avstod

77 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 134 s, 64 m

För res. 23: 18 c, 16 fp, 13 v, 7 mp, 9 kds

Avstod: 9 mp, 2 kds

Frånvarande: 27 s, 16 m, 9 c, 10 fp, 9 v, 2 mp, 4
kds

Mom. 55 (en företrädare för GUSP)

1. utskottet

2. res. 33 (v, mp)

Votering:

233 för utskottet

29 för res. 33

87 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 127 s, 63 m, 16 c, 16 fp, 11 kds

För res. 33: 13 v, 16 mp

Frånvarande: 34 s, 17 m, 11 c, 10 fp, 9 v, 2 mp, 4
kds

Mom. 56 (beslutsreglerna inom GUSP)

1. utskottet

2. res. 34 (v, mp)

Votering:

237 för utskottet

30 för res. 34

82 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 131 s, 63 m, 16 c, 16 fp, 11 kds

För res. 34: 1 s, 13 v, 16 mp

Frånvarande: 29 s, 17 m, 11 c, 10 fp, 9 v, 2 mp, 4
kds

Mom. 58 (avskaffande av VEU m.m.)

1. utskottet

2. res. 36 (v, mp)

Votering:

241 för utskottet

28 för res. 36

80 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 133 s, 64 m, 17 c, 16 fp, 11 kds

För res. 36: 13 v, 15 mp

Frånvarande: 28 s, 16 m, 10 c, 10 fp, 9 v, 3 mp, 4
kds

Mom. 61 (vapenexportpolitiken hos EU:s medlems-
stater)

1. utskottet

2. res. 37 (v, mp)

Votering:

239 för utskottet

29 för res. 37

81 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 133 s, 63 m, 16 c, 16 fp, 11 kds

För res. 37: 13 v, 16 mp

Frånvarande: 28 s, 17 m, 11 c, 10 fp, 9 v, 2 mp, 4
kds

Mom. 64 (inre gränskontroll)

1. utskottet

2. res. 39 (mp)

Votering:

238 för utskottet

29 för res. 39

82 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 131 s, 63 m, 17 c, 16 fp, 11 kds

För res. 39: 1 s, 12 v, 16 mp

Frånvarande: 29 s, 17 m, 10 c, 10 fp, 10 v, 2 mp,
4 kds

Mom. 67 (samarbetet i rättsliga och inrikes frågor i
övrigt)

1. utskottet

2. res. 42 (kds)

Votering:

257 för utskottet

13 för res. 42

79 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 133 s, 63 m, 18 c, 16 fp, 11 v, 16
mp

För res. 42: 2 v, 11 kds

Frånvarande: 28 s, 17 m, 9 c, 10 fp, 9 v, 2 mp, 4
kds

Mom. 77 (plats för parlamentets verksamhet)

1. utskottet

2. res. 43 (c, mp)

Votering:

222 för utskottet

48 för res. 43

79 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 132 s, 63 m, 16 fp, 11 kds

För res. 43: 1 s, 18 c, 13 v, 16 mp

Frånvarande: 28 s, 17 m, 9 c, 10 fp, 9 v, 2 mp, 4
kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU9 Kommunala frågor

Mom. 1 (kommundelningar)

1. utskottet

2. res. 1 (m, c, fp, mp)

Votering:

145 för utskottet

124 för res. 1

80 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 133 s, 12 v

För res. 1: 62 m, 18 c, 16 fp, 1 v, 16 mp, 11
kds

Frånvarande: 28 s, 18 m, 9 c, 10 fp, 9 v, 2 mp, 4
kds

Mom. 2 (kommunal demokrati)

1. utskottet

2. res. 2 (c, mp)

Votering:

238 för utskottet

33 för res. 2

78 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 133 s, 64 m, 1 c, 16 fp, 13 v, 11 kds

För res. 2: 17 c, 16 mp

Frånvarande: 28 s, 16 m, 9 c, 10 fp, 9 v, 2 mp, 4
kds

Mom. 3 (snabbare valgenomslag m.m.)

1. utskottet

2. res. 3 (mp)

Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Mom. 6 (internationellt bistånd)

1. utskottet

2. res. 4 (mp)

Votering:

253 för utskottet

17 för res. 4

1 avstod

78 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 133 s, 64 m, 18 c, 16 fp, 11 v, 11
kds

För res. 4: 1 v, 16 mp

Avstod: 1 v

Frånvarande: 28 s, 16 m, 9 c, 10 fp, 9 v, 2 mp, 4
kds

Mom. 7 (kommunalt vårdnadsbidrag)

1. utskottet

2. res. 5 (m, c)

Votering:

176 för utskottet

91 för res. 5

82 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 132 s, 15 fp, 13 v, 16 mp

För res. 5: 63 m, 17 c, 11 kds

Frånvarande: 29 s, 17 m, 10 c, 11 fp, 9 v, 2 mp, 4
kds

Mom. 10 (skatter och avgifter m.m.)

Godkännande av

1. utskottets hemställan med utskottets motivering

2. utskottets hemställan med motiveringen i res. 7 (m,
fp)

Kammaren biföll utskottets hemställan med utskottets
motivering med acklamation.

Mom. 11 (formerna för kommunal verksamhet)

1. utskottet

2. res. 8 (fp, c, mp)

Votering:

205 för utskottet

60 för res. 8

1 avstod

83 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 129 s, 62 m, 13 v, 1 kds

För res. 8: 1 m, 18 c, 15 fp, 16 mp, 10 kds

Avstod: 1 s

Frånvarande: 31 s, 17 m, 9 c, 11 fp, 9 v, 2 mp, 4
kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU28 Utökad möjlighet för kyrkomötet att överlå-
ta sin normgivningskompetens

I utskottsbetänkandet föreslogs ändringar i kyrkola-
gen. Av ändringsförslagen framgick att ändringarna
önskades bli genomförda i ett enda beslut. För bifall
härtill krävdes att minst tre fjärdedelar av de röstande
och mer än hälften av riksdagens ledamöter förenade
sig om beslutet. Beslut fattades genom omröstning
med rösträkning.

Votering:

265 för bifall

0 för avslag

1 avstod

83 frånvarande

Talmannen konstaterade att minst tre fjärdedelar av
de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamö-
ter hade röstat ja och kammaren hade således bifallit
utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För bifall: 131 s, 64 m, 18 c, 15 fp, 11 v, 15
mp, 11 kds

Avstod: 1 v

Frånvarande: 30 s, 16 m, 9 c, 11 fp, 10 v, 3 mp, 4
kds

SkU29 Tullsamarbetsavtal med Lettland

Kammaren biföll utskottets hemställan.

JuU25 Tilläggsbudget

Kammaren biföll utskottets hemställan.

LU28 Anslag till Fastighetsmäklarnämnden

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KrU13 Tilläggsbudget inom Kulturdepartementets
område

Kammaren biföll utskottets hemställan.

TU15 Tilläggsbudget inom Kommunikationsde-
partementets område

Kammaren biföll utskottets hemställan.

14 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades

Propositioner

1995/96:165 Frågor om offentlig upphandling

1995/96:173 Förstärkt tillsyn över finansiella företag

Motioner

med anledning av prop. 1995/96:101 De ekonomiska
villkoren för det sent byggda bostadsbeståndet,
m.m.

1995/96:Bo17 av Roy Ottosson m.fl. (mp)

1995/96:Bo18 av Owe Hellberg m.fl. (v)

1995/96:Bo19 av Helena Frisk och Håkan Strömberg
(s)

1995/96:Bo20 av Knut Billing m.fl. (m)

1995/96:Bo21 av Ulf Björklund och Michael Stjern-
ström (kds)

1995/96:Bo22 av Rolf Kenneryd m.fl. (c)

1995/96:Bo23 av Erling Bager och Isa Halvarsson
(fp)

1995/96:Bo24 av Carl Bildt m.fl. (m)

med anledning av prop. 1995/96:125 Åtgärder för att
bredda och utveckla användningen av informa-
tionsteknik

1995/96:T50 av Tom Heyman (m)

1995/96:T51 av Carl Bildt m.fl. (m)

1995/96:T52 av Mats Odell m.fl. (kds)

1995/96:T53 av Ingrid Andersson m.fl. (s)

1995/96:T54 av Karin Olsson m.fl. (s)

1995/96:T55 av Inger Lundberg m.fl. (s)

1995/96:T56 av Stig Sandström m.fl. (v)

1995/96:T57 av Kerstin Warnerbring m.fl. (c)

1995/96:T58 av Eva Flyborg m.fl. (fp)

1995/96:T59 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1995/96:141 Aktiv förvalt-
ning av statens företagsägande

1995/96:N26 av Karin Falkmer m.fl. (m)

1995/96:N27 av Göran Hägglund m.fl. (kds)

1995/96:N28 av Lennart Beijer m.fl. (v)

1995/96:N29 av Kjell Ericsson m.fl. (c)

1995/96:N30 av Eva Goës m.fl. (mp)

1995/96:N31 av tredje vice talman Christer Eirefelt
m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1995/96:146 Vissa frågor om
personlig assistans

1995/96:So11 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds)

1995/96:So12 av Bo Nilsson och Barbro Hietala
Nordlund (s)

1995/96:So13 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

1995/96:So14 av Thomas Julin m.fl. (mp)

1995/96:So15 av Gullan Lindblad m.fl. (m)

1995/96:So16 av Sonja Fransson och Lisbeth Staaf-
Igelström (s)

1995/96:So17 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

1995/96:So18 av Roland Larsson m.fl. (c)

med anledning av prop. 1995/96:148 Lokal samver-
kan mot arbetslösheten

1995/96:A26 av Eva Eriksson (fp)

1995/96:A27 av Per Unckel m.fl. (m)

1995/96:A28 av Frank Lassen m.fl. (s)

1995/96:A29 av Eva Johansson m.fl. (s)

1995/96:A30 av Hans Andersson m.fl. (v)

1995/96:A31 av Lisbet Calner m.fl. (s)

1995/96:A32 av Carina Hägg (s)

1995/96:A33 av Christin Nilsson m.fl. (s)

1995/96:A34 av Carin Lundberg m.fl. (s)

1995/96:A35 av Barbro Johansson m.fl. (mp)

1995/96:A36 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s)

1995/96:A37 av Anders Nilsson m.fl. (s)

1995/96:A38 av Dan Ericsson m.fl. (kds)

1995/96:A39 av Karin Israelsson (c)

1995/96:A40 av Siri Dannaeus och Ingrid Skeppstedt
(fp, c)

1995/96:A41 av Elver Jonsson m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1995/96:149 Beräkning av
basbelopp m.m.

1995/96:Sf23 av Gullan Lindblad m.fl. (m)

med anledning av prop. 1995/96:167 Kommunal
uppdragsverksamhet avseende kollektivtrafik,
m.m.

1995/96:K33 av förste vice talman Anders Björck
m.fl. (m)

1995/96:K34 av Mats Odell m.fl. (kds)

1995/96:K35 av Birgit Friggebo m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1995/96:169 Sammanslag-
ning av Svenska Penninglotteriet AB och AB
Tipstjänst, m.m.

1995/96:Fi66 av Lilian Virgin och Ingibjörg Sigurds-
dóttir (s)

1995/96:Fi67 av Michael Stjernström m.fl. (kds)

1995/96:Fi68 av Johan Lönnroth m.fl. (v)

1995/96:Fi69 av Ewa Larsson m.fl. (mp)

1995/96:Fi70 av Roy Ottosson m.fl. (mp)

1995/96:Fi71 av Bo Lundgren m.fl. (m)

1995/96:Fi72 av Rolf Kenneryd m.fl. (c)

1995/96:Fi73 av Karin Israelsson (c)

1995/96:Fi74 av Elver Jonsson (fp)

1995/96:Fi75 av Anne Wibble m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1995/96:170 Översyn av
skattebrottslagen

1995/96:Ju23 av Isa Halvarsson (fp)

1995/96:Ju24 av Alice Åström m.fl. (v)

1995/96:Ju25 av Eskil Erlandsson och Rolf Kenneryd
(c)

1995/96:Ju26 av Gun Hellsvik m.fl. (m)

med anledning av prop. 1995/96:172 Avveckling av
bankstödet

1995/96:N32 av Karin Falkmer m.fl. (m)

1995/96:N33 av Lennart Beijer m.fl. (v)

med anledning av prop. 1995/96:176 Förstärkt tillsyn
över hälso- och sjukvården

1995/96:So19 av Leif Carlson m.fl. (m)

1995/96:So20 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds)

1995/96:So21 av Stig Sandström m.fl. (v)

1995/96:So22 av Thomas Julin m.fl. (mp)

1995/96:So23 av Karin Israelsson och Kerstin War-
nerbring (c)

1995/96:So24 av Margitta Edgren (fp)

1995/96:So25 av Barbro Westerholm m.fl. (fp)

med anledning av skr. 1995/96:181 Konsumentpoliti-
ken i EU - mål och inriktning för det svenska arbe-
tet

1995/96:L33 av Tanja Linderborg m.fl. (v)

1995/96:L34 av Rolf Dahlberg m.fl. (m)

1995/96:L35 av Yvonne Ruwaida (mp)

1995/96:L36 av Bengt Harding Olson och Kerstin
Heinemann (fp)

1995/96:L37 av Agne Hansson m.fl. (c)

med anledning av prop. 1995/96:183 Huvudmanna-
skapet för gymnasial utbildning m.m.

1995/96:Ub34 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl.
(m)

1995/96:Ub35 av Beatrice Ask m.fl. (m)

1995/96:Ub36 av Andreas Carlgren m.fl. (c)

med anledning av prop. 1995/96:186 Nya regler för
bostadsbidrag

1995/96:Bo25 av Elisa Abascal Reyes och Yvonne
Ruwaida (mp)

1995/96:Bo26 av Susanne Eberstein m.fl. (s)

1995/96:Bo27 av Ulf Björklund m.fl. (kds)

1995/96:Bo28 av Owe Hellberg m.fl. (v)

1995/96:Bo29 av Per Lager m.fl. (mp)

1995/96:Bo30 av Tomas Eneroth och Lena Sandlin
(s)

1995/96:Bo31 av Anders Ygeman (s)

1995/96:Bo32 av Rolf Kenneryd m.fl. (c)

med anledning av redog. 1995/96:NR1 Nordiska
rådets svenska delegations berättelse angående
verksamheten efter rådets 44:e session t.o.m. den
47:e sessionen

1995/96:U39 av Göran Lennmarker m.fl. (m)

1995/96:U40 av Bodil Francke Ohlsson (mp)

1995/96:U41 av Marianne Samuelsson och

Barbro Johansson (mp)

1995/96:U42 av Elver Jonsson och Anne Wibble (fp)

med anledning av förs. 1995/96:RR10 Riksdagens
revisorers förslag angående uppföljning av post-
och telepolitiska mål

1995/96:T60 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp)

15 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 28 mars

1995/96:144 av Gunnar Hökmark (m) till kulturmi-
nistern

TV-sändningar via fiberoptik och kabel

1995/96:145 av Gunnar Hökmark (m) till statsminis-
tern

Ökad valfrihet för medborgarna

1995/96:146 av Beatrice Ask (m) till statsrådet Ylva
Johansson

Lärlingsutbildning i EU-kommissionens vitbok om
utbildning

1995/96:147 av Beatrice Ask (m) till utbildningsmi-
nistern

Behovet av välutbildade m.m.

1995/96:148 av Beatrice Ask (m) till statsrådet Ylva
Johansson

Den flexibla skolstarten

1995/96:149 av Margit Gennser (m) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall

Fördelningseffekter vid förändringar i socialförsäk-
ringssystemen

1995/96:150 av Gullan Lindblad (m) till statsrådet
Ulrica Messing

Kvinnors arbetsmarknad

1995/96:151 av Gullan Lindblad (m) till socialminis-
tern

Köer i vården

1995/96:152 av Göte Jonsson (m) till jordbruksminis-
tern

Regelverket för miljöstöd

1995/96:153 av Beatrice Ask (m) till statsrådet Ylva
Johansson

Elevernas matematikkunskaper på högstadiet

den 29 mars

1995/96:154 av Sten Andersson (m) till kulturminis-
tern

Ett mångkulturellt samhälle

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 16 april.

16 § Anmälan om skriftliga frågor

Anmäldes att följande skriftliga frågor framställts

den 29 mars

1995/96:357 av Majléne Westerlund Panke (s) till
inrikesministern
Bidrag till kommuner för invandrare

1995/96:358 av Karl-Erik Persson (v) till kommuni-
kationsministern

Miljözoner

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 16 april.

17 § Kammaren åtskildes kl. 13.41.

Förhandlingarna leddes

av tredje vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 6 § anf. 59 (delvis),

av talmannen därefter till sammanträdets slut.