Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1995/96:76

Onsdagen den 27 mars

Kl. 9.00 17.57

---

19.00 - 21.08

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

_________________________________________________________________________

1 § Partiledardebatt med anledning av rege-
ringsförklaringen

Anf. 1 LARS TOBISSON (m)

Fru talman! Denna partiledardebatt är förorsakad
av att Sverige bytt regering. Landet har inte bytt poli-
tik. Frågan är om regeringen ens har någon politik.
Under alla omständigheter är den inte vad som krävs.

Vid den socialdemokratiska partikongressen vann
Göran Persson över Vänstern, sägs det. Och visst
undgick den nye partiledaren i stort sett voteringsne-
derlag. Men det skedde inte som en följd av att han
pedagogiskt förklarat vad som behöver göras för att
Sveriges medborgare skall gå en bättre framtid till
mötes. Den socialdemokratiska partiledningen fick
kongressen med sig genom att helt enkelt ge kongres-
sen vad den ville ha. För vad var det man enades om?

Man enades om att inte presentera en näringspoli-
tik, om att inte diskutera det europeiska valutasamar-
betet, om att inte med säkerhet stå bakom 1994 års
pensionsöverenskommelse, om att inte redovisa hur
man skall bekämpa arbetslösheten och om att inte i
detalj bestämma hur man skall höja skatterna. Kon-
gressen var egentligen ett enda långt bordläggnings-
plenum!

Helt i linje med detta var regeringsförklaringen
osedvanligt tunn och innehållslös. Den slutsats som
måste dras är att Göran Persson som nybliven stats-
minister inte vet vad han skall ta sig till. Och det är
faktiskt allvarligt för Sverige att regeringen inte har
klart för sig vad som behöver göras.

I regeringsförklaringen anges det mål för sane-
ringen av statsfinanserna men inte hur de skall nås i
en tid av ekonomisk avmattning och ökad arbetslös-
het. Det sägs inget om hur den tillväxt skall komma
till stånd som krävs för fler företag och nya jobb.

Vad som sägs om företagen är direkt utmanande.
Efter en rad kännbara skatteskärpningar, inte minst
den tidigarelagda momsuppbörden, säger sig rege-
ringen vilja ytterligare förbättra företagandets villkor.
Det skall tydligen ske genom allehanda former av
företagsstöd, när företagen själva vill växla bidrag och
subventioner mot lägre skatter och färre regleringar.
Kronan på verket är införandet av en sjätte AP-fond.
Jag tror att företagarna mycket bestämt betackar sig
för hjälp i form av fondsocialism!

Apropå den tidigarelagda momsuppbörden kom-
mer vi moderater att i morgon i skatteutskottet väcka
frågan om ett initiativ för att undanröja detta företags-
och arbetsfientliga beslut. Olof Johansson och Gudrun
Schyman har några timmar på sig att tänka igenom
hur de skall ställa sig till det.

Under den tid då regeringspartiet var upptaget
med sina interna ledningsproblem bröts den ekono-
miska återhämtning som den borgerliga regeringen
lagt grunden till. Samstämmiga rapporter talar om en
snabbare och kraftigare nedgång än förutsett.

I dag kommer Konjunkturinstitutet med sin vår-
prognos, och det vore intressant att veta om statsmi-
nistern har fått någon förhandstitt i den. Men redan i
förra veckan fick vi Konjunkturinstitutets februariba-
rometer. Enligt denna försämras nu industrikonjunktu-
ren på bred front. Produktionen faller, samtidigt som
lagerhållningen ökar. Exportföretagen har ju redan i
flera månader känt av en dämpning. Nu står det klart
att den redan svaga inhemska efterfrågan har försäm-
rats ytterligare under de senaste månaderna trots
Riksbankens försök att blåsa liv i efterfrågan genom
lägre räntor.

Om jag nu frågar statsministern vad regeringen
vill göra åt detta, kan han alltid dölja sin osäkerhet
genom att hänvisa till vårpropositionen om tre veckor.
Därför skall jag i stället ange vad vi moderater bedö-
mer som nödvändigt för att återupprätta Sverige som
tillväxt- och företagarnation.

Viktigast av alla utgångspunkter för framtidens
politik är påminnelsen att 1970 var Sverige ett av de
rikaste länderna i världen. Tillsammans med USA och
Schweiz låg vi i topp i den internationella välfärdsli-
gan. Sedan dess har svenskens levnadsstandard, mätt
som bruttonationalprodukt per invånare, sjunkit ned
under genomsnittet inom såväl OECD som EU. Och
vi har regeringens egna ord på att med dess politik
fortsätter vi de närmaste åren att bli relativt sett allt
fattigare.

Den främsta orsaken till denna bedrövliga utveck-
ling är att Sverige sticker av så markant vad gäller de
offentliga utgifternas och skatternas andel av ekono-
min. Det fanns en tid när höga skatter och offentlig
utgiftsexpansion ansågs som oupplösligt förbundna
med välstånd. Efter hand som länder blev rikare
måste den offentliga ekonomin öka, hette det. Men de
nationer som i dag toppar den internationella väl-
färdsligan - USA, Schweiz, Kanada, Japan osv. - har
alla ett utgifts- och skattetryck som är nästan bara
hälften av vårt. Sveriges förmodade tätposition i väl-
ståndsutvecklingen förvandlas därmed till en jumbop-
lats, därför att vi har så mycket av offentliga utgifter
och skatter att skala bort, innan vi når ens industrilän-
dernas genomsnittsvärden igen.

Det tydligaste tecknet på att den svenska ekono-
min och välfärden gått i baklås är massarbetslösheten.
Inför 1994 års val lovade socialdemokraterna att om
bara de kom till makten skulle den öppna arbetslöshe-
ten under 1995 reduceras till under 5 %. Nu är den
över 8 %, och lägger vi till dem som är föremål för
AMS omvårdnad m.m. kommer vi upp till närmare
13 %.

Egentligen är läget ännu värre. Lägger man till
latent arbetssökande, invandrare m.fl. är den verkliga
arbetslösheten i Sverige över 20 %. Mer än var femte
person som kan, vill eller borde arbeta gör det inte.
Över en miljon människor saknar ett riktigt jobb.

Om löftet att halvera arbetslösheten över huvud
taget skall ha någon trovärdighet, krävs det en politik
som får tusen och åter tusen människor att våga satsa
sin tid, sin skaparförmåga och sin ekonomi på arbete
och företagande. Men kan Göran Persson säga mig
hur man skall få människor att bjuda till, om de inte
själva får behålla ens hälften av vad insatsen är värd?

Vi moderater vill forma ett samhälle där männi-
skors vilja till arbete, företagande och förkovran ger
utrymme för växt i alla avseenden, ett samhälle där
människor betyder mer och politik mindre. Vi vill
möta den dåliga tillväxten och arbetslösheten med
besparingar inom den offentliga sektorn, med sänkta
skatter på arbete, företagande och sparande, med
avreglering, privatisering och konkurrensutsättning.
Detta är inte några mål i sig. Men förändringar i den
riktningen öppnar för fler företag, nya jobb och där-
med ökad välfärd i landet.

Till de extra kostnader som konjunkturavmatt-
ningen orsakar skall tydligen också komma många
miljarder för att i förtid avveckla kärnkraftverk.
Mycket har hänt på energiförsörjningens område
sedan folkomröstningens dagar. Det finns nu en inter-
nationell marknad för elektricitet, vilket ytterligare
inskärper det orimliga i att politiker beslutar hur el-
kraft bäst skall produceras. Vinterkylan har visat att vi
ingalunda har ett elöverskott - tvärtom har vi tidvis
tvingats importera elkraft från grannländer, t.o.m. från
risiga reaktorer av Tjernobyltyp.

Mot denna bakgrund framstår energidebatten i
Sverige av i dag som ett renodlat politiskt spel. Ener-
gikommissionen kom fram till att ett bortre parentes-
tecken för kärnkraften vid 2010 inte är realistiskt.
Men man bortsåg från den gamla skrivregeln att finns
det inte något bortre parentestecken, behövs det inte
heller något främre; det blir meningslöst. Det finns
utrymme för att avveckla en reaktor under innevaran-
de mandatperiod, hette det. Trots att LO kraftfullt har
hävdat motsatsen, instämmer den socialdemokratiska
partiledningen och regeringen. Varför är inte Göran
Persson lika lyhörd för LO i denna fråga som när
facket företräder vänsterståndpunkter i stil med att
höja ersättningsnivån i socialförsäkringarna?

Att i förtid avveckla kärnkraften är ett säkert sätt
att fördärva landets ekonomi, att slå ut jobb och att
sänka välfärden. Det är också ett säkert sätt att fördär-
va miljön. Utsläppen av koldioxid och luftförorening-
ar ökar. De förhoppningar som fanns vid folkomröst-
ningen 1980 om att utveckla konkurrensdugliga för-
nybara energikällor har hittills kommit på skam. Då
återstår endast fossila bränslen med de miljöstörning-
ar de medför eller köp av elkraft utifrån - kanske
alstrad i dåliga reaktorer.

Det finns inget som politiskt tvingar Göran Pers-
son att under mandatperioden avveckla ett kärnkraft-
saggregat. Pålitliga opinionsstudier visar att en ma-
joritet av svenska folket vill använda kärnkraften så
länge det är ekonomiskt och säkerhetsmässigt för-
svarbart. Facket, näringslivet och nu även LRF stöder
den linjen. Är Göran Persson beredd att avstå från ett
politiskt beslut i den här frågan och låta marknaden
bestämma takten för kärnkraftens avveckling inom de
ramar som hårda säkerhetskrav ställer?

Viktigt för framtiden är också att Sverige kan
spela en konstruktiv roll i det europeiska samarbetet.
Den djupa sprickan i det socialdemokratiska partiet
har tyvärr fått till följd att Sveriges linje i Europa
präglas av symbolhandlingar med avsikt att lugna
opinionen på hemmaplan.

Inom EU pågår just nu förberedelserna för den
ekonomiska och monetära unionen, EMU. Vi borde i
Sverige snabbt se till att ställa vårt hus i ordning, inte
bara genom att genomföra ett trovärdigt konver-
gensprogram utan också genom att snarast möjligt
besluta om ökat oberoende för Riksbanken; det skulle
betyda mycket för att sänka räntan och stärka kronan.
Under sin förra statsrådstid arbetade den nye finans-
ministern Erik Åsbrink i den riktningen. Jag hoppas
att kyliga vänstervindar i det socialdemokratiska par-
tiet inte skall skrämma honom från att fullfölja den
linjen.

I slutet av denna vecka startar EU:s regeringskon-
ferens i Turin. En regeringskonferens kan bäst beskri-
vas som ett slags grundlagsberedning. Den skall
främst se över institutioner och beslutsprocesser, inte
minst med sikte på ökningen av antalet medlemslän-
der från ursprungligen sex, över dagens 15 till möjliga
kanske 30 någon bit in på 2000-talet. Att bädda för
det europeiska samarbetets utvidgning till de nya
demokratierna i Central- och Östeuropa är den i sär-
klass viktigaste uppgiften vid regeringskonferensen. I
ljuset av de oroande signaler som hörs inför det före-
stående presidentvalet i Ryssland, är EU:s snabba
utvidgning österut angelägen, inte minst från säker-
hetspolitiska synpunkter.

Även här hemma i Sverige har vi anledning att
noga följa utvecklingen i Ryssland. Dumans beslut att
olagligförklara Sovjetunionens upplösning är ett av
många oroande tecken. Regeringen drar på sig ett
stort ansvar, om den i den labila situation som råder
verkligen genomför den nedrustning som i princip
beslutades i höstas.

Fru talman! Det talas nu mycket om att nedskär-
ningar av sociala utgifter raserar välfärden. Medierna
har ständigt nya uppgifter om hur olika familjer och
landsdelar drabbas. Och utan tvivel är försörjningen
ett stort problem för många. Höjda skatter, minskade
bidrag, oro för jobben eller kanske t.o.m. arbetslöshet
präglar vardagen.

Men dessa problem kan inte lösas med omfördel-
ning. I stället är det en resursfråga. Välfärd är inte
något som bara finns där för oss politiker att fördela.
Välfärd måste först skapas. Det sker genom enskilda
människors arbete och företagande. Vi politiker kan
inte skapa välfärd. Vår uppgift är att skapa gynnsam-
ma villkor för produktiva insatser som i sin tur leder
till välfärd.

Trygghet och välfärd handlar således i grunden
om tillväxt. Vad det nu gäller är att skapa gynnsamma
förutsättningar för alla att verka här i Sverige. Men då
måste det också löna sig att starta och utvidga verk-
samhet i vårt land, och minst lika viktigt: Vi måste
tillåta dem som får de nya jobben att behålla så
mycket att de kan leva på sin lön och t.o.m. bygga upp
ett sparande som trygghet för framtiden.

Genom att föra en konsekvent oppositionspolitik
avser vi moderater att visa vad som är alternativet i
svensk politik. Vi skall visa hur det skapas bättre
förutsättningar för tillväxt, fler företag och nya jobb,
hur vi kan få en arbetsmarknad, där lagar, skatter och
fack inte låser människor ute, hur Sverige kan spela
en konstruktiv roll i det europeiska samarbetet och hur
Sverige åter skall bli rikt, såväl ekonomiskt som so-
cialt och kulturellt.

Vi välkomnar alla goda krafter som vill sträva mot
dessa mål i en allians för förnyelse av Sverige.

(Applåder)

Anf. 2 OLOF JOHANSSON (c)

Fru talman! Först vill jag välkomna den nye
statsministern och hans lag - alla är inte här, ser jag,
men ändå - till deras nya viktiga ämbeten. För att
något balansera den bild som gavs av föregående
talare skulle jag vilja nämna några ekonomiska
nyckeltal, som det finns anledning att erinra sig med
anledning av det som har hänt under det senaste året,
dvs. sedan förra våren.

Sedan förra våren har den långa räntan pressats
tillbaka med mer än tre procentenheter. Det betyder
miljardbelopp för de företag som måste nettolåna.
Bara för jord- och skogsbruket, som jag har en preci-
serad siffra för, betyder det 900 miljoner kronor i
sänkta lånekostnader. De rörliga bostadsräntorna är nu
de lägsta sedan systemet infördes. Samtidigt får den
som lägger om ett femårigt bolån på en halv miljon
kronor i dag 1 200-1 300 kr lägre månadskostnad
jämfört med 1991. Bytesbalansen, våra samlade affä-
rer med omvärlden, visar för förra året ett överskott
på 35 miljarder kronor. Handelsbalansen för februari
uppvisade ett överskott på 9,5 miljarder kronor, vilket
var över förväntan. Inflationen är nu nere på 1,7 % på
årsbasis i februari. Livsmedelspriserna har trots
olyckskorparnas kraxande sänkts i enlighet med mat-
momssänkningen enligt Statistiska centralbyråns
senaste mätning. Maten har blivit ca 400 kr billigare
per månad för en tvåbarnsfamilj.

Det är klart att vi har anledning att också se på hur
problemen ser ut. Det är en självklarhet. Därför är det
viktigt att regeringsförklaringen faktiskt lämnar ett
betydande utrymme för samarbete i konstruktiv anda
kring centrala frågor för Sveriges framtid. Det är en
klok utformning av regeringsförklaringen som stats-
ministern valt. En minoritetsregering kan rimligen
inte låsa sig i varje detalj när det gäller vilka medel
som skall användas för att uppnå resultat.

I likhet med tidigare kommer Centerpartiet även
framgent att uppträda som ett konstruktivt opposi-
tionsparti. Jag vill understryka till samtliga partier i
denna kammare att det här inte är någon monopolsi-
tuation. Andra partier med förmåga att ta ansvar bor-
de inta samma position. Sverige behöver mer av sam-
arbete och mindre av konfrontation.

Vi har ett stort ansvar här i riksdagen för att skapa
politisk stabilitet. Vi har ett stort ansvar för att skapa
förutsättningar för fler jobb, så att människors vilja till
arbete och egen försörjning kan tas till vara. Vi har ett
stort ansvar för att hantera de offentliga finanserna så
att Sverige har eget självbestämmande över framtiden
och inte hamnar i klorna på internationella långivare.
Vi har i denna kammare ett stort ansvar för att skapa
en ekologiskt hållbar utveckling och inte lämna över
en obetald miljöskuld till kommande generationer.

För att klara detta krävs förmåga till konstruktivi-
tet i medel och detaljer, men allra mest förmåga att se
helheten.

Ekonomiskt självbestämmande förutsätter disci-
plin i hanteringen av de offentliga finanserna. Det
finns inget utrymme för skattesänkningar eller nya
reformer för pengar som inte finns. Finansiering är
nödvändig. De gemensamma resurserna måste inrik-
tas på mer av grundtrygghet när den totala kakan är
knapp. Vi måste särskilt se till dem som har de sma-
laste ekonomiska marginalerna. Det är där det behövs
förstärkt trygghet. Finansieringen bör ske genom
sänkt ersättningstak för dem som tjänar mest.

Hållbar ekonomisk tillväxt förutsätter varsamhet
med naturresurserna och att människans verksamhet
respekterar naturens egna gränser. Det har tyvärr
funnits en benägenhet under gångna år att inteckna
framtiden och inte tala om hur man skall betala. Pro-
jekt som Dennispaketet och Öresundsbron är den
sortens projekt där man vältrar över kostnaderna på
framtiden, helst med statlig garanti som grund. Detta
är på samma sätt som statsskulden en inteckning i
framtiden.

Nya jobb förutsätter fortsatt sänkt ränta, ett gott
företagarklimat och fler företagare. Jobben kan inte
kommenderas fram i statlig regi. Särskilda resurser
bör riktas till kvinnliga företagare och invandrarföre-
tagare.

Vi kunde höra i nyheterna i morse hur ALMI Före-
tagspartner skapat 3 000 nya jobb via det stöd för
kvinnligt företagande som vi har varit med om att
höja.

Byggande och omställning av energisystemet in-
om ekologiskt hållbara ramar skall prioriteras. Det
skapar förutsättningar för nya jobb i Sverige, till skill-
nad från den fullständigt ansvarslösa och långsiktiga
import av miljöskadliga energiråvaror som vi har
ägnat oss åt i detta land under decennier.

Fru talman! Vid riksmötets början underströk jag
för Centerpartiets del att kampen mot arbetslösheten
är en avgörande viktig kamp som måste vinnas. Ar-
betslöshet är och förblir ett slöseri med mänskliga
resurser. Mot den bakgrunden vill jag understryka
fyra viktiga områden där resultat måste nås. Den
politik vi står för är inget kravlöst stöd. Den är ett
erbjudande om ett krävande samarbete.

Saneringen av statens finanser måste fullföljas.
Räntan måste ned ytterligare. Bara med stabil eko-
nomi kan välfärden garanteras och de nya jobben
tillskapas. Det är också förutsättningen för ökat byg-
gande.

Energisystemet måste ställas om. Avvecklingen av
kärnkraften ger Sverige nya möjligheter att nå en
tätposition i miljöteknikutvecklingen. Inhemska mil-
jövänliga energikällor som främst bioenergi ger bättre
miljö och fler jobb i Sverige. Det är väl bara traditio-
nalister i ordets sämsta mening som håller kvar vid
det som visar sig inte hålla måttet.

Ett par hundra miljarder kronor behöver investeras
den närmaste 15-årsperioden. Jag noterar särskilt de
formuleringar som finns i regeringsförklaringen som
hänvisar till 1991 års uppgörelse mellan Centern,
Socialdemokraterna och Folkpartiet, dvs. tre partier
som vid den tidpunkten var beredda att ta ansvar. Man
hänvisar också till Energikommissionens betänkande.
Vi är också fortsatt beredda att ta ansvar. Energisys-
tem är ingenting som ändras mellan valperioderna.
Det förutsätter att det finns breda politiska majoriteter
och partier som är beredda att svara upp mot vad
svenska folket har sagt i folkomröstningen.

Skatteväxling måste genomföras. För att främja de
små och medelstora företagen krävs skattelättnader
utöver riskkapitalavdragen och den återinförda kvitt-
ningsrätten, som vi redan har verkställt. Byråkrati och
krångel måste minskas, och den arbetsrättsliga lag-
stiftningen måste förenklas och moderniseras. Center-
partiet har som mål för politiken ett fördubblat antal
kvinnliga företagare och ett fördubblat antal egenföre-
tagare vid sidan av jordbruket. Skatteväxlingen bör
omfatta 25 miljarder i högre miljöskatter och 25 mil-
jarder i lägre skatt på jobben fram till år 2000.

Hela Sverige måste leva och utvecklas. Lands-
bygdsriksdagen den gångna helgen samlade represen-
tanter för 3 500 olika lokala utvecklingsgrupper. De-
ras besked till denna kammare är inte begäran om
särskilda bidrag eller särskilt stöd. Beskedet är i stället
ett krav på ökade möjligheter att själva och tillsam-
mans utveckla sina bygder. Detta förutsätter en trafik-
politik som inte sätter storskaliga motorvägar och
broar i centrum, en satsning på de små och medelstora
högskolorna, en fortsatt utveckling av IT-tekniken
över hela landet. Jag vill särskilt nämna överenskom-
melsen om att satsa på ett marknät för digitala TV-
sändningar, som gör Sverige rundare även för datat-
rafiken. Det behövs vidare en jordbrukspolitik som
utnyttjar EU:s miljöstöd och en bioenergisatsning som
får bygderna att blomstra. Så hålls också landskapen
öppna.

Fru talman! Det vore naturligtvis den enklaste sak
i världen att ställa sig vid sidan av och undandra sig
ansvar, ropa högt och aldrig behöva kompromissa om
ett endaste kommatecken. Det gemensamma ansvaret
bjuder att partiegoism i stället läggs åt sidan när det är
ett allvarligt läge för nationen. Vi är inte uppe med
båda fötterna på fast mark ännu.

Jag skulle vilja rikta en maning till dem som inte
har denna inställning, som ser opposition som ett
självändamål. De bör betänka att det finns mycket
litet av regeringsmakt att dela på 1998 om vi inte
klarar situationen under denna valperiod.

Sveriges ekonomi behöver en fast kurs. Arbetslös-
heten måste pressas ned. En konstruktiv oppositions-
politik innebär kritik när det är befogat, men också att
ta ansvar. Centerpartiet kommer att fullfölja det sam-
arbete som vi inlett med den socialdemokratiska re-
geringen för snart ett år sedan, främst när det gäller
ekonomisk politik, försvars- och säkerhetspolitik. Så
kan politiken stabiliseras genom en allt stabilare eko-
nomi. Så kan förutsättningarna för nya jobb förbättras
och arbetslösheten bekämpas. De flesta ekonomiska
kurvor pekar rätt, men man skall som bekant inte sälja
skinnet innan björnen är skjuten.

(Applåder)

Anf. 3 LARS LEIJONBORG (fp)

Fru talman! Överallt stöter man på arbetslösheten.
Jag har släktingar som är arbetslösa. Jag har goda
vänner som är arbetslösa. När jag är på folkpartimö-
ten träffar jag arbetslösa. När jag är ute och reser
träffar jag arbetslösa. Jag kan inte minnas att vi nå-
gonsin varit i denna situation.

Varje arbetslös har naturligtvis sin egen historia.
En del klarar sig bra. Hos andra märks desperationen
allt tydligare.

Hos mig väcker möten med arbetslösa ofta starka
känslor, dels av vanmakt - jag känner mig otillräcklig
för att jag så sällan har något tips eller ett gott råd att
ge som kan hjälpa personen jag träffar - dels av ilska
riktad mot hela systemet inklusive alla oss politiker
som lyckats organisera samhället så illa att duktiga
intelligenta plikttrogna kreativa människor inte får
vara med och göra nytta för andra.

Detta är ett kollektivt vanvett som helt enkelt inte
får fortsätta.

Vi har sagt från Folkpartiet att vi måste vara be-
redda att göra allt för att hitta vägar bort från massar-
betslösheten. Vi, politikerna, måste vara beredda att
ompröva gamla sanningar och vända på varje sten i
sökandet efter lösningar som kan ge resultat.

Sanningen är att mycket av Sveriges problem be-
ror på en oförmåga att förnya samhället. Många
strukturer är skapade för det gamla samhället och
hindrar oss nu i språnget till det nya.

Paradoxalt nog är dessa strukturer ofta skapade för
att ge trygghet, men nu blir de det största hotet mot
tryggheten därför att de hindrar oss från att anpassa
oss till nya förutsättningar och ny konkurrens.

Ta detta med arbetsrätten, som redan har nämnts.
Den formades en gång i tiden - och Folkpartiet var
medverkande - efter stabila industriföretag och är
följaktligen ganska dåligt anpassad till IT-samhällets
snabbrörliga tjänsteföretag och till en arbetsmarknad
där människor ofta byter jobb och anställningsformer-
na varierar.

Eller ta företagsskatterna, som också har nämnts.
Även de är i stor utsträckning konstruerade för va-
ruproducerande företag med stora avskrivningsmöj-
ligheter och investeringsfonder - och dessutom med
stora ekonomiavdelningar som kan hantera blankett-
floran från myndigheterna. Många av dagens småföre-
tagare knäcks av regelraseriet och skattehöjningarna.
Och nu har det senaste påfundet med momsinbetal-
ningar varje månad kommit, som hotar att knäcka
ännu fler.

Eller ta skolan. Den nye statsministern och jag har
ju ett visst förflutet i utbildningspolitiken, och Folk-
partiet har förvisso också ett medansvar för hur da-
gens skola har utformats. Men är inte sanningen den
att vi byggt en skola för löntagare? Hur mycket upp-
muntrar vi egentligen blivande företagare? Är det inte
dags att sätta starta eget på schemat om vi menar
allvar med att morgondagens samhälle skall sprudla
av entreprenöranda och nya idéer?

Eller ta till sist den offentliga sektorn. Den bygg-
des ju en gång i tiden upp för myndighetsutövning.
Det var domare och skattefogdar. I vår tid har den
offentliga sektorn främst blivit en serviceorganisation
för vård och utbildning. Men faktum är att den har
behållit mycket av myndighetsutövningens kultur,
utan valfrihet och utan konkurrens.

Allt det här som jag nu har nämnt tror jag är så-
dant vi måste vara redo att förändra om vi skall få ett
samhälle som är så flexibelt att det uppstår nya jobb i
minst samma takt som gamla slås ut.

Det är helt enkelt så att om vi skall kunna slå vakt
om tryggheten måste vi lära oss att leva med föränd-
ringen. Det är därför Sverige måste förnyas. Jag är
traditionalist när det gäller värden. Vi skall slå vakt
om grundläggande värderingar om respekt för allas
lika värde, om solidaritet och tolerans. Men jag är en
övertygad förnyare när det gäller medlen att klara de
här värdena. Även om vissa traditionalister vägrar
inse det ligger nämligen tryggheten just i öppenheten
för förändringar.

När jag lyssnade till regeringsförklaringen i fre-
dags satt jag därför särskilt och lyssnade efter signaler
om förnyelse. Finns här någon antydan till nytänkan-
de, någon trumpetstöt som manar till uppbrott? Det
borde egentligen vara så. Socialdemokratins ledarskif-
te är ju också ett generationsskifte. Men jag hörde
ingen sådan signal, inget konkret som skulle kunna
tända hoppet hos en arbetslös.

Vi är beredda att pröva allt. Är ni beredda att prö-
va någonting?

Det här med att inrätta ett inrikesdepartement och
att lösa företagens kapitalbehov med en ny pensions-
fond - för mig är det mera 1950-tal än 2000-tal. Att
samverka med Bondeförbundet är också 1950-tal. På
den tiden var det grispremier och 1 öre mer för mjöl-
ken - nu är det mjölkkvoter och sänkt matmoms. Men
det Sverige behöver är inte mer genomslag för
särintressen. Vi behöver framtidstänkande, förmåga
att skapa bra förutsättningar för entreprenörer och
mod att reformera den offentliga sektorn.

Under det halvår det har tagit för Socialdemokra-
terna att byta ledare har utsikterna för svensk ekonomi
försämrats. Arbetslösheten är högre. Tillväxten är
sämre. Statsfinanserna är sämre. Nyföretagandet har
minskat. Det har varit förödande för Sverige att landet
har saknat ledning under så lång tid.

Hittills under mandatperioden har väljarflödena,
om man får tro opinionsmätningarna, främst skett
inom det vi kan kalla det rödgröna blocket, dvs. So-
cialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Jag tror att vi framöver kommer att få se opinions-
rörelser från Socialdemokraterna åt mitten. I takt med
att människor ser att den nuvarande politiken miss-
lyckas kommer de att vända sig till ett realistiskt al-
ternativ som står för det de sökte hos Socialdemokra-
terna men inte fick, nämligen fler jobb och ett engage-
rat försvar av välfärden.

Det vi nu ser inom socialdemokratin är traditiona-
listernas triumf. Perssonplanen var en eftergift åt
traditionalisterna. Partikongressen körde över förny-
arna. Regeringsdeklarationen i fredags innehöll inget
nytänkande.

Men, skriver en ledarskribent i Dagens Nyheter i
morse, se på de nya ministrarna! De är ju förnyare.
Då är det bara att påminna om att i politiken är det
framför allt gärningarna som räknas. Vi har sett tidi-
gare exempel. Bl.a. Kjell-Olof Feldt och Odd Eng-
ström har försökt förnya men fått ge upp därför att
trycket blivit för stort.

Både Mona Sahlin och Widar Andersson har re-
dan råkat ut för att prominenta partivänner med avsky
kallat dem för folkpartister - eller åtminstone deras
åsikter för folkpartistiska. Det är dags för förnyarna
inom socialdemokratin att inse att många av dem
faktiskt hör hemma i Folkpartiet.

Vi är aldrig avvisande till kompromisser för Sve-
riges bästa, och jag hoppas fortfarande att regeringen
är öppen för konstruktiva diskussioner, t.ex. om en
realistisk energipolitik. Men ju närmare nästa val vi
kommer, desto viktigare kommer det att vara för oss
att arbeta för ett sådant valresultat att det skapas för-
utsättningar för en liberal förnyelse av Sverige. Det
kräver bl.a. att vi lyckas övertyga många som röstade
socialdemokratiskt 1994 om att de egentligen hör
hemma hos Folkpartiet.

Med den inriktning regeringspolitiken fått genom
Göran Perssons regeringsförklaring borde förutsätt-
ningarna för det vara goda.

(Applåder)

Anf. 4 GUDRUN SCHYMAN (v)

Fru talman! När man lyssnar till Lars Leijonborg
skulle man nästan kunna tro att det handlar om valrö-
relsen 1998, men vi har inte kommit dit ännu.

Jag skall också ta tillfället i akt, precis som Olof
Johansson, att hälsa den nya regeringen och de nya
ministrarna välkomna. Jag hoppas att ni kommer att
göra ett utomordentligt arbete i stor kreativitet för att
skapa rättvisa i Sverige. Jag hoppas på samarbete i
många viktiga frågor, framför allt när det gäller att få
ned arbetslösheten och att stå upp för att vi skall ha en
generell välfärd i det här landet och inte någon form
av grundtrygghet och fattigvård och privata försäk-
ringar för de redan rika. Jag hoppas att vi är överens
om dessa arbetarrörelsens grundläggande värderingar.

Jag tänkte göra en liten betraktelse över det nya
persongalleriet, av ett visst skäl, som gör att jag är
något oroad. Inspirationen fick jag av en bok som
heter Under det rosa täcket. Jag tänkte att vi inte
skulle ägna den här partiledardebatten åt att upprepa
väl kända ståndpunkter, utan att vi i stället skulle se
den som en frågestund för att lätta litet på regeringens
täcke, eftersom vi inte fick så mycket konkret i rege-
ringsdeklarationen. Och rosa är kanske den färg som
man i dagsläget skall sätta på regeringen. Jag tycker
också att det är intressant ur en feministisk synpunkt,
eftersom den här boken handlar om det, att se på hur
det ser ut med arbetsfördelningen i regeringen. Jag
måste säga att jag är oroad.

Vi har ju fått en statsminister som har varit fi-
nansminister, och jag är rädd för att han kommer att
fortsätta att vara det.

Vi har fått en finansminister som tidigare har
sysslat med finanser på ett sätt som inger oro hos
många i detta land. Han är en av arkitekterna bakom
den skattereform som tog bort en stor del av rättvisan
i vårt skattesystem, vilket i klartext medförde att de
som hade höga inkomster fick sänkt skatt och att de
som hade låga inkomster inte fick sänkt skatt men
däremot höjda hyror och höjningar av en massa andra
avgifter. Man tog bort progressiviteten och rättvisan.
Detta kostade statskassan mellan 30 och 40 miljarder
kronor i minskade intäkter. Utredningar har visat på
detta, så det är ingenting som jag bara hittar på. Han
skall nu fortsätta.

Till sitt förfogande har han också Thomas Östros,
som är känd som en stark ivrare för avreglering, bl.a.
av arbetsmarknaden, för minskat ansvar för politiken,
mer av beslutande åt den s.k. marknaden och arbets-
marknadens parter. Det oroar mig.

Förutom den här trion är det också Leif Pagrotsky,
som jag har lärt känna genom ett gott samarbete men
som jag vet är Göran Persson mycket trogen i alla
avgörande frågor.

Detta innebär att vi har fyra s.k. vise män, och jag
betvivlar deras vishet och klokhet när jag ser hur
finanserna har bedrivits det senaste året och vilka
effekter det har fått för oss kvinnor.

Jag skulle vilja ställa en fråga till Göran Persson:
Tror Göran Persson att den här manliga dominansen
vad gäller finansen har någon som helst betydelse för
möjligheterna till en bra jämställdhetspolitik? Jag
ställer den frågan därför att jag naturligtvis inte tvivlar
på att det har betydelse och därför att jag tror att det
har en negativ betydelse.

De kvinnliga statsråden är satta att spara. Han som
skall ha hand om kommuner och landsting, som är
kvinnornas arbetsmarknad, heter Jörgen Andersson.
Han som skall skapa de nya jobben - det skall vara
många nya kvinnliga företagare, sägs det - är också
en man. Kvinnorna skall spara. Den som försvarar
nationens gränser är en man. Vem försvarar välfär-
dens gränser? Det är i alla fall ingen man. Jag hoppas
att det är en stark kvinna.

Detta var vad jag ville säga om jämställdhetsfrå-
gorna.

Det är tre områden som jag skulle vilja diskutera
med statsministern och försöka få litet mera besked
om än vad vi kan utläsa av regeringsdeklarationen.

Den första frågan gäller naturligtvis arbetslöshe-
ten. Inom ramen för möjliga lösningar för att få ned
arbetslösheten, som jag ser det, måste vi tänka nytt
och söka nytt, eftersom vi ser att den traditionella
ekonomiska tillväxten, utmätt i BNP och siffror och
procentsatser, inte ger jobb. Vi måste därför tänka oss
nya lösningar.

En fråga som jag då vill diskutera är just kommu-
ner och landsting. Där menar jag att den socialdemo-
kratiska kongressen har fattat vissa beslut. Det har
åtminstone återgivits som beslut som går i den rikt-
ningen att man lättar litet på trycket för kommunerna,
att kommunerna kanske skall kunna få växa litet
grand i alla fall, åtminstone nästa år kanske, för att
undvika uppsägningar. Det är bra.

Men i konvergensplanen och i de långsiktiga eko-
nomiska planerna finns det ett minskat utrymme för
kommuner och landsting, Göran Persson. Det står
minus framför siffrorna. Också framför de siffror som
är beräknade med tillväxt i landet i övrigt står det
minus. Jag har papperen här: Privat konsumtion ökar,
och offentlig konsumtion minskar, enligt huvudalter-
nativet med 0,6 % och enligt högtillväxtalternativet
med 0,4 %. Så ser det ut: Offentlig konsumtion mins-
kar 1996, 1997 och 1998.

Även om man nu skjuter på balanspunkten för
kommunerna och förhindrar nya uppsägningar - det
kan lösas genom avgångar, naturlig avgång osv. -
saknas ändå jobben, Göran Persson. Det är 20 000,
30 000, 40 000 eller 50 000 jobb - vi vet inte hur
många - som försvinner, i den gemensamma sektorn,
ur vår gemensamma välfärd, ur vår vardagstrygghet,
som vi kvinnor är helt beroende av. Det är vår ar-
betsmarknad, och vi behöver den som en fungerande
verksamhet, för att vi skall kunna sköta våra andra
jobb, t.ex. att stå här.

Det är inte bara så att man förhindrar att männi-
skor blir uppsagda, utan man blockerar också nya,
viktiga och riktiga jobb. De kommer inte tillbaka. Vi
ser i AMS prognoser i dag att det som ökar är kvinno-
arbetslösheten.

Det här går inte ihop. Om man menar allvar med
diskussionen om kommuner och landsting, dvs. att de
skall få ett ökat utrymme, måste regeringen ta sig ur
detta EMU-grepp, den ekonomiska och monetära
unionen, med dess konvergensprogram och planer.
Där hoppas jag på ett ihärdigt och bra samarbete, Olof
Johansson, eftersom jag vet att vi är överens i den
frågan. Sverige skall inte vara medlem i EMU. Här
har vi ett jättebra samarbetsprojekt mellan Centerpar-
tiet och Vänsterpartiet, där vi tillsammans kan inspire-
ra den socialdemokratiska regeringen till detta stor-
dåd, att inse att hela idén med en ekonomisk och
monetär union, en gemensam ekonomisk politik för
hela Västeuropa, är fullständigt befängd. Det leder till
att vi låser fast oss i massarbetslöshet.

Den andra frågan är arbetstidsfrågan, som av nå-
gon för mig outgrundlig anledning inte nämns i rege-
ringsdeklarationen. Det är mest vi kvinnor som har
varit drivande i den frågan under de 20 år som den har
diskuterats i Sverige, men nu börjar allt fler komma
fram. Jag förstår inte varför regeringen inte tar upp
detta som en viktig fråga.

Jag förstår helt enkelt inte vad ni är rädda för. När
ni ser länderna runt omkring som går in på den här
linjen, när ni ser ansökningarna från kommunerna
runt om i Sverige där man vill gå in offensivt och
arbeta med arbetstidsförkortningen som ett instru-
ment, för att förutom att uppnå alla andra väl-
färdsvinster som finns i detta också skapa nya jobb, så
verkar ni helt kallsinniga till detta. Jag måste säga att
jag inte begriper det. Förut var alternativet en sjätte
semestervecka för LO-kollektivet, då karlarna skulle
jaga älg m.m., men det är inte riktigt på den nivån
längre. Vi måste lyfta oss och säga att detta är en
central välfärdsfråga, som också har positiva effekter
på arbetslösheten. Jag väntar med spänning på att nu
få höra hur ni har tänkt omkring detta.

Den tredje frågan som jag vill lyfta fram är miljö-
omställningen, som är en hjärtefråga för oss och som
är en viktig fråga för Centerpartiet och för Miljöpar-
tiet. Jag kan se att här finns ett samarbetsområde, där
vi borde kunna vara kreativa. Det skall vara en miljö-
omställning som tar sikte på ett investeringsprogram
för en hållbar utveckling, som tar sikte på att lösa allt
från hur vi har det under diskbänken, med möjligheter
att sortera våra sopor, till att bygga de nya energisys-
temen och transportsystemen, förändra konsum-
tionsmönster och produktionsmönster. Detta är ett
samarbetsprojekt, där vi också skall involvera kom-
munerna.

Detta kräver att vi klart säger att vi nu ställer om
energisystemen. Jag hoppas att den mening i rege-
ringsdeklarationen där det står att avvecklingen av
kärnkraften bör inledas under mandatperioden, åt-
minstone med en första reaktor, snarast ändras så att
bör byts ut mot skall.

Jag skulle vilja fråga Göran Persson hur diskus-
sionerna går i regeringen omkring den här frågan,
framför allt hur ni diskuterar i frågan om gasledningar
som en möjlig övergång i den här avvecklingsproces-
sen. Eftersom vi i Vänsterpartiet är oerhört kritiska till
detta skulle jag vilja höra hur ni har resonerat. Jag
förstår att ni inte har några färdiga program, men jag
antar att ni i alla fall har tänkt på omställningsproces-
sen och att ni skulle kunna lätta litet på förlåten. Det
är alltså ett samarbetsprojekt som jag kan se.

Jag skall nöja mig med detta. Jag hoppas att jag
får svar på de här frågorna.

Jag skall också ta upp en sak som har gjort mig
ledsen och som jag tycker är ett fattigdomsbevis för
en socialdemokratisk regering, som säger sig vilja
arbeta för internationell rättvisa och solidaritet. Det är
att regeringen inte säger någonting om biståndet.
Världen har krympt till att handla om världsdelen
Europa. Världshaven har krympt till att handla om
Östersjön.

Jag vet, Göran Persson, att det faktum att man har
låst fast biståndet, att man har frusit biståndet, kom-
mer att innebära att i takt med en förmodad tillväxt
ökar klyftan mellan enprocentsmålet och den verklig-
het som vi befinner oss i. Det är, enligt mitt sätt att se,
ett fattigdomsbevis om vi i den heliga konvergensens
namn skulle låta de fattigaste människorna i de fatti-
gaste länderna i världen betala för vår materiella till-
växt. Det tycker jag vore en skam för en socialdemo-
kratisk regering.

(Applåder)

Anf. 5 BIRGER SCHLAUG (mp)

Fru talman! Ledamöter! Ni som sitter på läktaren,
alla ni som lyssnar på radio eller ser på TV, orkar ni
en stund till? Jag tycker att det börjar kännas som det
alltid känns i de här debatterna. Det är samma argu-
ment.

Jag skall börja med att hålla med Gudrun Schy-
man om en sak, nämligen att det är alldeles för många
män som pysslar med ekonomi. Jag förstår att Gudrun
Schyman gärna vill föra in Vänsterns ekonomiska
talesman i den ekonomiska skara som styr regeringens
ekonomi, nämligen Johan Lönnroth.

I övrigt vill jag gratulera Göran Persson till att ha
blivit president - förlåt, statsminister. Jag vill säga att
jag väldigt mycket uppskattar Göran Perssons bild-
språk. Det är mycket frodigt, mycket bra och mycket
talande, tycker jag. I Aftonbladet för ett tag sedan
uttryckte sig Göran Persson så här: EU är som en
gammal förbränningsmotor. Den hackar och stånkar,
men framåt kommer den.

Jag tycker att det här är en bra liknelse över hela
EU-projektet. Förbränningsmotorn - en 100 år gam-
mal uppfinning. Det har inte hänt så mycket med den.
Den går på bensin och olja, ändliga naturresurser, och
släpper ut en mängd skit i avgasrören.

Min vision om samhället och min vision om inter-
nationellt samarbete är större än något som kan liknas
vid en gammal hundraårig förbränningsmotor. Min
vision är snarare solceller. Jag tror att det är där Gö-
ran Persson och jag skiljer oss mest åt.

Jag är nämligen rädd för att Göran Persson saknar
visioner och är mer förankrad i gårdagen och det
gamla industrisamhället än vad som är nyttigt för
Sverige. Jag är livrädd för att Göran Persson när han
talar om ett hållbart samhälle menar armerad betong,
inte ett ekologiskt och socialt hållbart samhälle.

Det som verkar ligga i Göran Perssons pipeline nu
är satsning på fossilgas, statsbidrag till Öresundsbro
och Dennispaket, sämre villkor för handikappade och
ökade klyftor i samhället. Jag hoppas att mina farhå-
gor inte besannas. Kanske jag får svar i dag som säger
att jag målar i svart när det gäller Göran Perssons
eventuella visioner om samhället.

Men vad menas med ett ekologiskt hållbart sam-
hälle? Vilka svar har Göran Persson på frågorna om
trafiken, om den biologiska mångfalden, om kemika-
liseringen, om jordbruket, som efter Centerns och
Socialdemokraternas uppgörelse släpper ut ännu mer
kväve till haven än tidigare?

Det blir en stor EU-debatt i morgon, så jag skall
inte prata så mycket om EU. Men jag vill ändå ta upp
"galna ko-sjukan" litet grand. Värre än "galna ko-
sjukan" är nog EU:s galna regler som gör att vi i vårt
land och i andra länder inte har rätten att kräva ur-
sprungsmärkning på livsmedel. Detta är alldeles kopi-
öst, att man inte har den lagliga rätten att kräva ur-
sprungsmärkning. Jag tycker att det är ytterligare ett
skäl till att kräva en utträdesparagraf, så att svenska
folket har en möjlighet att ta sig ur det här eländet.

När det gäller EMU har Göran Persson dessutom
sagt något mycket klokt: Medlemskap i EMU är
mycket större än medlemskapet i EU. Det är en bra
bild, för det är precis så det är. Medlemskap i EMU är
större än medlemskap i EU. Det borde föranleda Gö-
ran Persson, som tyckte att det var okej med en folk-
omröstning om EU, att acceptera en folkomröstning
om EMU. Vi är faktiskt överens om, som vingåkers-
bor vi båda är, att EMU är större än EU.

Jag skulle vilja ta upp fem stycken aktuella frågor,
som på många sätt innebär ett nytänkande och något
av en grön revolution.

Jag skall börja med att prata om fastighetsskatten.
Jag menar att fastighetsskatten slår blint. Den läggs på
fiktiva värden, fördyrar boendet och inskränker män-
niskors möjlighet att leva ett liv i frihet. Dessutom får
den som satsar på energihushållning med energiglas i
fönstren, miljövänlig uppvärmning osv. en högre
fastighetsskatt. Är det verkligen vägen till ett hållbart
samhälle, att låta dem som gör miljöinvesteringar få
betala straffskatt? Är det det som är ett hållbart sam-
hälle? Är det det som är vägen till ett hållbart samhäl-
le? Måste inte Göran Persson liksom hela miljörörel-
sen inse att vi måste göra om fastighetsskatten?

Jag skulle dessutom vilja se en avveckling av fas-
tighetsskatten för normala hushåll, kanske som en del
av en skatteväxling. När energi- och miljöskatterna
ökar vill vi att arbetsgivaravgifterna och egenavgif-
terna skall sjunka. Men kanske det också är dags att
lägga in fastighetsskatten, för den slår blint. Det är
inte rimligt att boendet skall beskattas på det sättet.

Fråga två handlar också om boendet. Den handlar
om demokrati och delaktighet. Det finns många bo-
stadsområden i dag som inte är speciellt bra. Männi-
skor känner inte någon delaktighet, förstörelsen är stor
och anonymiteten är ett mycket stort problem. På en
del ställen, bl.a. i Malmö, har man försökt att öka
delaktigheten och brukarinflytandet. Men svensk
lagstiftning, uppbackad av mycket konservativa fack-
liga intressen, medför att de som tar ansvar genom att
städa, hålla snyggt, byta lampor som går sönder, m.m.
åläggs en straffskatt om hyran sänks som tack för
hjälpen. Lagstiftningen måste ändras så att delaktighet
och medverkan stimuleras och inte straffbeläggs på ett
gammal traditionellt vänstervis.

Vi har samma problem inom t.ex. barnomsorgen.
Den förälder som går in i barnomsorgen och gör ett
handtag borde kunna få sänkt avgift utan att straffbe-
skattas för förmånen. Vi måste släppa de här gamla
trötta vänsterdogmerna och öppna för verklig delak-
tighet i samhället. En egen insats inom barnomsorgen
eller inom bostadsområdet måste kunna leda till lägre
avgifter och lägre hyra. Vad är det för fel på delaktig-
het, Göran Persson? Är Göran Persson villig att se
över lagstiftningen så att vi öppnar för ett mer demo-
kratiskt och delaktigt samhälle?

Den tredje stora frågan handlar om att dela på job-
ben. Det finns nämligen inget annat sätt att komma till
rätta med arbetslösheten. Vi kan skatteväxla. Det ger
mer jobb. Vi kan satsa på gröna jobb. Det ger fler
arbetstillfällen. Det är riktigt. Men vi måste också inse
att arbetstiden måste anpassas till verkligheten. Verk-
ligheten säger oss att den inte kan vara 40 timmar
längre. Jag är mycket ledsen över att detta inte fanns
med i regeringsförklaringen som ett viktigt mål, att
faktiskt börja sänka arbetstiden ned mot åtminstone
35-timmarsvecka.

40-timmarsveckan är ingen naturlag. Vi har hört
Anna Hedborg säga: Sänker vi arbetstiden delar vi på
arbetslösheten. Det innebär att Anna Hedborg, som
visserligen inte är minister nu längre, menade att 40-
timmarsveckan är en naturlag. Det är effekten av det
hon säger. Men den är ingen naturlag.

Vi har hört Anne Wibble, tror jag det var, och
även moderaterna här i kammaren säga: Sänker vi
arbetstiden till 30 timmar är det planekonomi. Som
om 40-timmarsvecka var marknadsekonomi och 30-
timmarsvecka var planekonomi. Vi måste sänka ar-
betstiden, vi måste dela på jobben. Det kanske är den
viktigaste reformen som Göran Persson borde kunna
sjösätta den här mandatperioden. Det är den viktigaste
reformen för att skapa jobb, ökad jämlikhet och ökad
livskvalitet för de många människorna.

Den fjärde punkten som jag vill ta upp gäller nå-
got som inte heller berörs så mycket i regeringsför-
klaringen och som jag saknar. Det är energifrågan.
Det står att Göran Persson anser att en kärnreaktor bör
avvecklas den här mandatperioden. Bör - det har vi
hört tidigare. Vi har till och med hört en tidigare so-
cialdemokratisk miljöminister, vars namn jag inte har
rätt att nämna, lova som ett oåterkalleligt beslut att
kärnkraften skulle börja avvecklas i mitten av 90-
talet. Då var det oåterkalleligt. Nu står det bör. Jag
menar att det vore bra om vi i dag kunde få Göran
Persson att säga att en kärnreaktor skall avvecklas den
här mandatperioden. Man kan hänvisa till Ingvar
Carlsson som tidigare har sagt att kärnkraften inte hör
hemma i ett civiliserat samhälle. Jag antar att Göran
Persson vill vara statsminister i ett civiliserat samhäl-
le.

Miljöpartiet har i några uppgörelser lyckats för-
handla fram en del pengar till alternativ energi - sol-
och vindkraft. Jag tycker att regeringens förståelse för
de frågorna har varit ganska bra.

Nu är pengarna för vindkraften slut. Det står
människor i kö som vill sätta upp nya vindkraftverk.
Det finns ett enormt intresse, men pengarna är slut.
Innebär det Göran Persson sade både på s-kongressen
och i regeringsförklaringen om ett hållbart samhälle
att det i tillväxtpropositionen blir mer pengar för
vindkraften så att alla de människor som nu vill satsa
har chansen? Eller är det bara fossilgas från Norge
som gäller i något sorts nordiskt samarbete för ökad
fossilanvändning i energisystemen? Jag tror att det
vore väldigt bra och att många skulle bli mycket glada
om vi fick svar på det. Får vindkraften de pengar som
den nu behöver?

Jag är orolig för både Centerpartiets och Social-
demokraternas linje när det gäller fossilgas, eller
naturgas, som det litet felaktigt kallas. Investerar vi ett
antal miljarder i fossilgasanläggningar, i kulvertar
eller i kraftverk på Västkusten, som den f.d. energi-
ministern mer eller mindre sagt att den gamla rege-
ringen ville ha, innebär det att vi tvingas leva med ett
nytt fossilt bränsle i många herrans år. Det vore ett
gigantiskt misstag och har ingenting med en uthållig
utveckling att göra, inte ett dyft.

I stället måste vi satsa på biobränslen. Det är de
inhemska bränslena som ger jobb i Sverige. Det finns
utrymme för biobränslen, och det är ekonomi i dem.
Då får vi inte låsa upp resurser i något så "fossilt"
som naturgas. Det är en orimlighet. Bygger vi ut 27
TWh biobränslen ger det i varje fall 14 000 jobb i
Sverige. Satsar vi motsvarande på fossilgas ger det ett
antal hundra jobb. Biobränslen är arbetskraftsinten-
sivt, och naturgas är kapitalintensivt. Vi behöver jobb
i Sverige och bättre miljö, och då är biobränsle det vi
bör satsa på.

Den femte frågan jag vill ta upp - och jag förstår
att en del fackföreningar ryser när man nämner den -
är arbetsbyte. Jag tror inte att vi kommer till rätta med
arbetslösheten speciellt fort. Därför bör vi titta på vad
andra länder har hittat på för att få in människor som
är arbetslösa på arbetsmarknaden. I Danmark och
Finland har man fattat beslut om att införa arbetsbyte.
Det innebär att om en människa tar ledigt ett år, och
det skapar jobb för någon som är arbetslös, får den
människan som tar ledigt a-kassa eller något under a-
kasseersättning.

Detta tjänar staten på. Den som får jobb tjänar på
det, och den som får ledigt ett år tjänar på det. Det
enda som kan stoppa det är rigida fackföreningar eller
Jantelagen. Vi måste självfallet satsa på det här. Det
är något som ökar livskvaliteten både för dem som får
jobbet och för dem som får ledigt. De som får ledigt
kan göra precis som de vill. De kan vara hemma och
sköta barn, åka jorden runt, studera, måla eller vad
som helst, och alla tjänar på det. Varför har då den
socialdemokratiska regeringen hittills sagt nej till
detta förslag när man har sagt ja i både Danmark och
Finland?

Innan jag mer regelrätt övergår till att tala om re-
geringsförklaringen vill jag litet grand kommentera
det Lars Tobisson sade. Det kan jag kommentera på
följande sätt: I de blindas rike är den enögde kung.
Just nu är Tobisson kung hos Moderaterna. Men pro-
blemet för Sverige är inte att Moderaterna och Social-
demokraterna har haft olika uppfattningar. Det stora
problemet i Sverige är att Moderaterna och Socialde-
mokraterna har samma uppfattning i en rad viktiga
och avgörande frågor, som t.ex. den svenska kronans
knytning till ecu:n, något som har kostat svenska
folket massarbetslöshet, stopp för investeringar och
räntor på 500 %. Detta var den stora kollapsen för
svensk ekonomi. Där är Moderaterna och Socialde-
mokraterna fullständigt överrens. Men ingenting är så
bra i politiken som ett kort minne, eller hur, Lars
Tobisson?

Fru talman! Jag har tagit upp fem konkreta frågor
som berör miljö, arbete och demokrati. Jag skall nu
försöka titta litet närmare på regeringsförklaringen.
Jag tycker att regeringsförklaringen är ganska tunn.
Ibland är den fylld med litet floskler, något som gör
mig rädd. Göran Persson bjuder in hela svenska folket
att komma till rätta med arbetslösheten. Det låter ju
bra, ungefär som om det vore en fest. Vad menas
egentligen? Det låter mer som om det var ett citat ur
en fars med Peter Sellers.

Många både svenska medborgare och invandrare
är redan inbjudna till den festen. De har fått del av
festen. Det enda som bjöds på den festen var just
arbetslöshet. Därför måste man göra någonting kon-
kret för att komma till rätta med detta. Då gäller det
att dela på jobben, skatteväxla, satsa på gröna jobb
och satsa på arbetsbyte enligt den danska modellen.

Det finns egentligen inte något så meningslöst som
när någonting utförs på ett kompetent sätt och det inte
borde utföras. Jag menar att Göran Persson i allra
högsta grad är en mycket kompetent politiker. Jag
tycker också att det finns en vilja att komma till rätta
med statens finanser som är alldeles utmärkt. Miljö-
partiet har också ställt upp på en hel del saker, och vi
kan naturligtvis även fortsätta med det. Vi ser ytterli-
gare möjligheter att spara när det gäller t.ex. militären
och väganslaget.

Frågan är hur man skall spara. Jag menar att Gö-
ran Persson med nästan kirurgisk precision har slagit
hårdast mot dem som har det svårast i samhället. Det
är redan nu svårt för dem som lever i ekonomisk och
social stress. Ändå har Göran Persson försämrat för
dem och kommer förmodligen ytterligare att försämra
för stora grupper, t.ex. handikappade, där det nu
kommer en proposition från regeringen. Att öka
klyftorna i samhället är inte bra. Det leder till ökade
konflikter. Ökade konflikter är grogrund för våld,
rasism och framväxten av ett samhälle med allt fler
rädda människor.

Ett samhälle med rädda människor är ett dåligt
samhälle. De orden är hämtade ur Göran Perssons
regeringsförklaring, och jag delar den uppfattningen.
Men tyvärr leder den ekonomiska politik som förs och
de ökade klyftor som regeringen faktiskt har drivit
fram till fler rädda människor och är grogrund för
både rasism och våld. Därför måste vi spara på ett
sådant sätt att klyftorna inte ökar.

Det finns mycket goda förslag till hur man skulle
kunna göra detta, t.ex. genom att införa ett brutet tak i
socialförsäkringssystemen eller att i stället för att
skära i barnbidraget i stället höja det till 1 000 kr och
dessutom beskatta det. Staten hade tjänat lika mycket
pengar. De som hade behövt pengarna hade också fått
dem, medan vi med höga inkomster - Göran Persson,
jag och andra - hade fått litet mindre.

Miljöpartiet de gröna lovar inte guld och gröna
skogar. Vi lovar gröna skogar och ett människovärdigt
samhälle. Det är ett stort löfte i en tid när människor
kallas marknader och girighet ofta kallas etik. Men
Miljöpartiet tar människors längtan på allvar. Vi är
som miljöpartister delar av denna längtan efter det
nya samhället. Längtan är i dag någonting annat än
när Socialdemokraterna, Kommunisterna, Högern och
de andra gamla partierna bildades.

I dag längtar människor efter det som är bättre
snarare än efter det som är mer. Det handlar om bra
miljö, färre allergier, livskvalitet, sänkt arbetstid,
delaktighet, spännande liv, vänskap och kärlek. Det är
de nya målen. Mot det står de gamla målen med mer
prylar, större bilar, mer utrullad betong och socialt
klättrande. Jag har mött unga företagare, inte minst
invandrare, som inte ser som något självändamål att
företaget de äger skall växa. De ser det som viktigt att
de själva, deras familjer och de anställda skall leva i
en social samhörighet och med en lokal förankring.
Det här är hopp för framtiden. Det är nytänkande:
bättre, men inte mer. Kvalitet i stället för kvantitet.

Fru talman! Det behövs nytänkande inför framti-
den. De gröna värderingarna är framtiden.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ewa Larsson, Eva
Goës, Marianne Samuelsson, Gunnar Goude, Gudrun
Lindvall, Kia Andreasson, Bodil Francke Ohlsson,
Per Lager, Barbro Johansson, Annika Nordgren,
Yvonne Ruwaida, Ragnhild Pohanka, Thomas Julin,
Peter Eriksson och Roy Ottosson (alla mp).

Anf. 6 ALF SVENSSON (kds)

Fru talman! Vi hade kanske inte väntat oss så
mycket annat.

Jag har suttit här och funderat på hur man skulle
formulera sina inledningsord. Om jag skulle säga
gratulerar är det säkert någon ute i bygderna som
undrar om jag ställer upp på politiken. Om jag säger
lycka till är det säkert också någon som tolkar in nå-
got i det. Då kom jag att tänka på norrmännen som
säger: Ha det!

Det är alltid intressant att lyssna till hur kollegerna
planerar uppläggningen av sina anföranden.

Olof Johansson klämde i med det gamla Hed-
lundska talesättet att man inte skall sälja skinnet förr-
än björnen är skjuten. Vi uppfattar ju allihop att Olof
Johansson fridlyser björnen. Olof Johansson accepte-
rar i stort sett allt vad björnen kommer att hitta på
utan att ha någon aning om det i förväg. Det är ju bra
att regeringsförklaringen är som den är.

När jag hörde Olof Johanssons första inledande
statsmannamässiga meningar kom jag osökt att tänka
på en alldeles speciell idrottsgren, nämligen curling.
Jag såg framför mig Olof Johansson och Per-Ola
Eriksson sopa isen så att det bara visslade om det för
att den socialdemokratiska trissan skulle glida så
behagfullt och mjukt som tänkas kunde.

Sedan var det också intressant att höra den gode
Lars Leijonborg invitera Carl Tham. Jag ser att han
redan har lämnat salen - så vem vet? Man får väl
citera en annan känd folkpartist och säga: Lycka till!
Så hette det ju en gång i världen.

Nu är det nog så att det inte är här i kammaren
man värvar proselyter. Annars har jag hört att det
finns en mängd smålänningar på läktaren. Det borde
båda gott, i synnerhet om man betänker att inför vår
Herre är vi alla smålänningar.

Nu har jag också ett träigt anförande som jag
måste försöka hålla, därmed inte sagt att de andras
anföranden var träiga. Min tid är också begränsad.
Regeringen har nämligen 40 plus 25 minuter här i
dag, tror jag.

Fru talman! Göran Persson vill halvera den öppna
arbetslösheten till år 2000. Det är bra, men det räcker
inte med att vilja. Med gamla uttjänta arbetsmarknad-
såtgärder kommer man heller inte långt. Det har ju
den socialdemokratiska regeringen hittills klart do-
kumenterat. För att halvera den öppna arbetslösheten
på fyra år krävs att vi alla vågar ifrågasätta de struktu-
rer som fått svensk arbetsmarknad att gå i stå. Det
gäller de strukturer som skrämmer småföretagare från
att nyanställa, som signalerar att det är bättre att leva
på a-kassa än att studera vidare och som förhindrar
ungdomar och invandrare att över huvud taget komma
i närheten av ett vitt jobb.

Vi kristdemokrater är beredda att pröva och om-
pröva alla möjligheter att minska arbetslösheten. Man
frågar sig om Göran Perssons parti är det. Det håller
inte att säga att de små och medelstora företagen skall
stärkas samtidigt som man kräver att de betalar in
moms på varor och tjänster som de ännu inte har fått
några pengar för. Det håller inte att uppmana företa-
gare att nyanställa utan att modernisera arbets-
rättslagstiftningen. Det håller inte att uppmuntra folk
att starta eget och sedan dränka dem i ett hav av byrå-
krati, skatter och avgifter.

Socialdemokraterna kommer säkert att inse att det
är så här. Jag gissar att ledningen för partiet redan har
gjort det, men man vågar tydligen inte bryta med
partiets traditionalister. Det sätt som socialdemokra-
terna har behandlat tjänstesektorn på ger kanske en
fingervisning. Första halvan av 90-talet ägnar social-
demokraterna åt att håna och bespotta alla som vill
göra den svarta arbetskraften i hemmen vit. När vi
kristdemokrater föreslår en särskild ungdomsskattse-
del som tillåter unga människor att bli sina egna ent-
reprenörer och att t.ex. städa, tvätta bilar och sköta
trädgårdar till lägre skatter och avgifter heter det att vi
vill ha pigsamhället tillbaka. Nu, år 1996, har social-
demokrater kommit på att det kunde ju vara en idé att
låta inte bara ungdomar utan även invandrare utföra
skattesubventionerade tjänster i hemmen. Pigförslag?
Nej, nu kallas det arbetsmarknadspolitik.

Fru talman! Den som satt som främsta mål att hal-
vera arbetslösheten till år 2000 måste ta till vara alla
idéer för att kunna signalera att målet gäller. Vi krist-
demokrater vill förstås lägga tyngdpunkten i satsning-
arna på de arbetstillfällen som tillhör framtiden. Det
handlar om informationssamhället, IT. Det handlar
om den gröna sektorn och om att satsa på miljöjobben
och energisektorn. Det handlar naturligtvis också om
tjänstesektorn. Den danska hjemmeservice-modellen
skulle mycket väl kunna tillämpas också i Sverige. Vi
vill införa en mer flexibel arbetsmarknad, både vad
gäller arbetstider och arbetsrätt. Vi tycker att det är
dags att införa ett lärlingssystem för att få ned ung-
domsarbetslösheten och få ett positivare företagskli-
mat.

Den som tror att Sverige åter skulle kunna bli en
ledande nation bland OECD-länderna genom svältku-
rer har fel. Det fordras besparingar, men det fordras
också i högsta grad att alla tillgängliga motorer som
kan medverka till att den ekonomiska tillväxten dras i
gång får bränsle och syretillförsel.

Det behövs ett program över blockgränsen, och
även över departementsgränserna. Det behövs ett
gemensamt och konkret program för nya jobb. Kan-
ske är den nya arbetsmarknadsministern klok nog att
hörsamma kristdemokraternas idé om rundabordssam-
tal.

Fru talman! Det är bra och nödvändigt att Göran
Persson uppehåller sig så mycket vid arbetslösheten i
regeringsförklaringen. Däremot är det helt ofattbart
att han så totalt nonchalerar familjens roll för välfär-
den. Inte på ett enda ställe nämner Göran Persson
familjen - inte på ett enda ställe - trots att familjernas
väl och ve är Sveriges väl och ve. Utan fungerande
hem, utan föräldrar som orkar och hinner ge sina barn
tid och kärlek bygger vi aldrig det goda samhället. Jag
vill citera den brittiske labourledaren Tony Blair som
tar varje tillfälle att understryka familjernas betydelse.
Han säger: "En nation som vill vara ett starkt land kan
inte vara moraliskt neutralt till familjen. Familjen är
basen för varje anständigt samhälle. Vi borde på varje
politiskt område undersöka effekterna för familjen,
för att ta reda på hur den kan stärkas och hållas sam-
man."

När får vi höra något liknande från de svenska
socialdemokraterna? Lär av Blair, Göran Persson!

Vi politiker har inte särskilt många instrument att
tränga tillbaka våldet med. Fler poliser? Det skapar
knappast ett mjukare samhälle. Hårdare straff? Ingen
blir en bättre människa av att fyllas med hat och
hämndlystnad. Vi kristdemokrater menar att det abso-
lut bästa medlet att komma till rätta med rädsla och
våld är en god familjepolitik. Det är inget som vi
kristdemokrater hittat på. Det är ju empiriskt belagt.
Självaste FN slår fast just detta. Föräldrar är den
största brottsförebyggande resursen. Trygga barn blir
oftast trygga vuxna. Den som får mycket kärlek orkar
oftast också ge mycket kärlek.

Fru talman! Det är synd att socialdemokraterna
inte unnar svenska småbarnsföräldrar de både eko-
nomiskt och mänskligt positiva effekterna av vård-
nadsbidraget. 2 000 kr i månaden är ingen föraktlig
summa för den som lever på marginalen. Många ar-
betslösa ensamstående mammor - faktiskt 60 000
enligt Socialdepartementets utredning - har anledning
att beklaga socialdemokraternas ideologiska skygg-
lappar i den här frågan. För mig och för oss kristde-
mokrater är det en oerhört betydelsefull sats att få
sätta man skall inte behöva söka socialbidrag för att
man har barn.

Som kristdemokrater kommer vi oförtrutet att ar-
beta vidare för att stödja föräldrarna i deras viktiga
roll, både genom att bilda opinion och genom att
utforma en familjepolitik som ger föräldrarna mänsk-
ligt stöd och valmöjlighet när det gäller barnomsor-
gen. Alla har inte samma behov, och alla vill inte göra
likadant. Därför behövs ett bidragssystem som föräld-
rarna kan använda på det sätt de själva tycker är bäst.
Detta måste naturligtvis kompletteras med offentlig
och privat barnomsorg av yppersta kvalitet.

Jag minns hur finansminister Persson jagade oss
kristdemokrater under valrörelsen 1994 och försökte
inbilla folk att vårdnadsbidraget var ett kostnadskrä-
vande elände. Ute i kommunerna ökar nu socialbidra-
gen med 40, 50, 60 %. Den som inte tror att vård-
nadsbidraget skulle ha varit dämpande har förlorat sig
i principer som utestänger verkligheten.

Fru talman! Nyligen redovisade Ungdomsbarome-
tern att unga människor har utomordentligt lågt för-
troende för oss politiker. Sådana uppgifter måste
förstås tas på största allvar. Vår demokrati fordrar
respekt för politiken, och det är vi politiker som har
ansvaret för att den respekten inte devalveras genom
mygel, orimliga fallskärmar och allsköns slingrande.
Jag tycker att allt skall göras för att så många ungdo-
mar som möjligt skall engagera sig och komma in i
beslutande församlingar. Säkert är det också så att
unga människor skapar större förståelse och intresse
för politik än vad vi något äldre klarar av.

Men för allt i världen - glöm inte människorna
som har den största livserfarenheten! Ibland får man
en känsla av att våra äldre inte värdesätts tillräckligt i
våra dagar. Deras klokskap får ofta väga alldeles för
lätt i politiska sammanhang. Jag tror att många som
har arbetslivet bakom sig behöver få känna större
uppskattning. Våra äldre har all rätt att få uppleva att
de inte hamnat vid sidan om, utan att deras visdom tas
till vara. Vi bör litet till mans fundera över vad vi ger
för signaler och hur vi värdesätter våra gamla och
deras erfarenheter. Det smyger sig så lätt på oss en
tendens att sätta människovärdet efter ålder och utse-
ende och efter vad man kan prestera. Måtte vi med
kraft mota tillbaka en sådan utveckling.

Många pensionärer har i dag svårt att få pengarna
att räcka till. Oron för en oväntad utgift förmörkar
tillvaron för allt fler. Så skall det inte behöva vara. Vi
kristdemokrater tycker det är fel att pensionerna ur-
holkas. Pensionärer kan som bekant inte strejka, men
de skall för den skull behandlas rättvist.

Fru talman! Under senare år har vård och omsorg
inom landsting och primärkommuner utsatts för stora
besparingar. Det vore självfallet fel att påstå att vård-
sektorerna, som slukar ofantliga summor och som
sysselsätter många, inte skulle kunna rationalisera.
Men nog finns det en gräns för rationaliserandet om
man vill bevara kvaliteten för patienter och personal.

Den gränsen är exempelvis nådd när besparingar-
na går ut över patienten, när en cancersjuk tvingas
vänta på operation, när operationsköerna bara växer
och när begreppet "klinikfärdig" leder till dragkamp
mellan primärkommun och landsting så att patienten
kommer i kläm.

Fru talman! Åsikterna om energipolitiken duggar
tätt. Vi känner till uppgörelsen i energikommissionen,
och man kan nu bara ana hur positioneringen kommer
att bli i vår. Jag tar hellre på mig kritik och beska
kommentarer för att ha ändrat uppfattning i kärn-
kraftsfrågan än att jag ser svensk basindustri förtvina
och arbetslösheten öka ytterligare.

Det finns säkert de som varnar för koldioxidut-
släpp bara för att slippa ifrågasätta kärnkraften. För
oss kristdemokrater handlar det emellertid om att
rädda framtiden åt barnen, och då kan vi inte fördärva
deras livsbetingelser.

Fru talman! Vi måste börja bry oss om avfalls-
problemen - det är sant. Men vi måste också bry oss
om avfallsproblemen uppe i lufthavet. Vi kan inte
fortsätta att använda luften som avfallstipp och vin-
darna som transportörer.

EU:s regeringskonferens måste koncentrera sig på
miljöpolitiken. Det handlar om EU:s framtida trovär-
dighet. Ett av de starkaste skälen för att Sverige skulle
söka medlemskap i EU var att det krävs en gemensam
miljöpolitik för Europa. Vindar och vattenströmmar
bryr sig inte om nationsgränser. En aldrig så radikal
miljöpolitik i ett land kan omintetgöras av brist på
bestämmelser och lagstiftning i ett annat land. Detta
kan vi säkert vara överens om allihop.

Nu krävs det emellertid att medborgare i Europa
får uppleva att ministerråd och kommission ser till så
att de utlovade miljöbesluten kommer till stånd. Det
handlar om att värna våra barns framtid. Jag biter
hellre i det sura äpplet i dag, och tillstår att svensk
energi- och miljöpolitik varit minst sagt försumlig, än
att i morgon behöva uppleva hur föräldrar måste hålla
sina barn inne från solljuset och borta från badsträn-
der för att skona dem från cancerrisken. Jag tror att
det enbart främjar europeiskt främlingskap och oint-
resse om vi koncentrerar oss på EMU innan vi sett de
miljöpolitiska frukterna av EU.

Göran Persson talar i regeringsförklaringen om
livslångt lärande. Utmärkt! Det är ju alldeles själv-
klart att vi inte kan indela livet i en skolperiod, som
följs av förvärvsarbete, som följs av pension. Det är
också intressant att lägga märke till att regeringen nu
visar större intresse för föräldrainflytande. Men hur
kan regeringen då i praktiken nonchalera föräldrarät-
ten? Friskolorna skulle regeringen helst vilja spola
över bord - det är uppenbart.

Men glöm inte, Göran Persson, att Sverige inkor-
porerat Europarådskonventionen om föräldrarätt i
svensk lagstiftning. Ni kan gärna inte orda om att
integrera skola, förskola och skolbarnomsorg, som det
står i regeringsförklaringen, om ni samtidigt förtram-
par föräldrarätten - föräldrars rätt att välja både barn-
omsorg och skola.

Jag har tidigare talat om familjen som den starka
motkraften mot våld och otrygghet. Det är givet att
skolan också skall vara delaktig i detta angelägna
arbete. Just därför har vi kristdemokrater så uthålligt
ivrat för att skolan skall få en uttalat etisk förankring.
Man lär ju som bekant inte för skolan, utan för livet.

Göran Persson har på sistone använt en gammal
känd kristdemokratisk slogan: Människovärdet är
alltid större än marknadsvärdet. Det ser vi som nå-
gonting mycket positivt. Men det förpliktigar. Om
Göran Persson menar någonting med detta - och det
vill vi naturligtvis tro - bör han här i dag deklarera att
han inte ämnar dra ned eller försämra handikappre-
formen. Det är när vi ställer oss på de svagastes sida
vi verkligen visar vad vi menar med talet om att alla
har ett och samma värde.

Fru talman! En av rubrikerna i regeringsförkla-
ringen är: "Fred, demokrati och social rättvisa skall
säkras i hela världen." Det är onekligen ett storslaget
mål. Men den som inbillar sig att vägen dit blir korta-
re om man skär ned de biståndssatsningar som krävs
för att främja målet sysslar enbart med politisk reto-
rik. Internationell solidaritet kräver mer än ord, och
skall vi gå en tryggare morgondag till mötes fordras
det större och inte mindre - som regeringen Persson
tycks tro - konkreta insatser för våra fattigaste med-
människor.

Fru talman! Vi tror att det skulle vara mentalt häl-
sosamt och berikande för svenska folket att få bry sig
om dem som har det svårast. Det skulle dessutom ge
vårt eget nationella debatterande ett rimligare per-
spektiv.

(Applåder)

Anf. 7 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Alf Svensson sade att han villig att ta
de beska kommentarerna efter sitt anförande. Jag tror
inte att han behöver vara så orolig - han lyckades inta
i stort sett alla populära ståndpunkter: högre bistånd,
mer av kommunala anställningar, högre pensioner,
vårdnadsbidrag, allt. Alf Svensson fortsätter att sjunga
med änglarna.

Egentligen, fru talman, är väl den här partiledar-
debatten trist nog ett uttryck för det som försatte Sve-
rige i de djupa bekymmer som vi nu håller på att ta
oss ur. Ni som följt denna debatt har kunnat notera att
vad som har sagts från denna talarstol har varit en
lång provkarta på lägre skatter och mer av bidrag och
förmåner. Allt det där kan sägas. Försöker man att
göra det - och vi hade för några år sedan en regering i
Sverige som försökte sig på det - slutar det med ett
elände. Det eländet försöker vi nu ta oss ur.

Jag tänker inte i den här debatten eller i något an-
nat sammanhang medverka till att Sverige återigen
tappar den kraft som vi nu håller på att återvinna
genom att de offentliga finanserna saneras. Sverige är
ett fint och på många sätt ett rikt land, med välutbil-
dade människor. Det är jämställt och jämlikt, det har
industrier vid internationell frontlinje, en god miljö
och en öppenhet gentemot omvärlden. Vi har många
starka sidor i det svenska samhället.

Vi är rika, men vi är inte så rika att vi kan misskö-
ta våra offentliga finanser eller missköta vår ekonomi.
Då äventyras grunden för välfärdssamhället. Då svi-
ker vi de svaga, då överger vi det som är fint i Sveri-
ge, nämligen att i vårt land har alla haft och skall ha
en plats, inte bara de starka. Alla skall ha plats i Sve-
rige.

När vi har formulerat regeringsförklaringen har vi
haft den utgångspunkten att vi står i ett skede där
inget parti ensamt skall göra anspråk på att sitta inne
med alla lösningar. Vi har formulerat det så att det
behövs mer av samarbete och mindre av konfrontation
i Sverige. Vi sträcker ut en hand från socialdemokra-
tins sida till alla dem som vill medverka i ett samarbe-
te om att pressa tillbaka arbetslösheten, om hur vi
skall ställa om vårt energisystem, om hur vi långsik-
tigt skall säkra den generella välfärden och om hur vi
skall bygga ett ekologiskt uthålligt Sverige.

Alla som följer debatten vet att de här stora upp-
gifterna inte har några på förhand givna svar. Succes-
sivt dyker nya problem upp, successivt infinner sig
sådant som skall lösas. Då måste vi vara beredda att
samarbeta, att ta ansvar inte bara för det egna partiet,
inte bara för den egna regeringen utan för Sverige,
vårt fina land. Det är vår gemensamma uppgift i den-
na kammare, och med det mandatet har vi alla
kommit till Stockholm. Det är till det samarbetet som
vi socialdemokrater bjuder.

Ingen kommer i den dialogen att mötas av att vi
inte vill pröva era förslag och uppslag på ett kon-
struktivt sätt - tvärtom. Alla goda förslag skall beak-
tas.

Samarbetet kommer att handla om arbetslösheten.
Vi vet att det går att pressa tillbaka arbetslösheten.
Allt fler som bedömer det mål som regeringen har
lagt fast säger också att det är realistiskt. Det blir svårt
att nå, ja, men det är realistiskt. Det går om vi an-
stränger oss. Det går om vi vågar att göra det ovänta-
de. Det går om alla mobiliseras.

För regeringens del är det fyra saker som är vikti-
ga i det arbetet. Den första är en satsning på utbild-
ning och kompetensutveckling. Sverige skall i en
internationell ekonomi utföra de svåra uppgifterna,
dem som vi kan få bra ersättning för i ett utbyte av
varor och tjänster i en avreglerad världsekonomi. Vår
målsättning är också att Sverige skall ha en befolk-
ning och en arbetskraft som är mer kompetent än
något annat lands. Det ger inte bara förutsättningar för
att få ned arbetslösheten. Det ger också stor personlig
frihet, bildning och sammanhållning i ett samhälle
som skall öppnas och har öppnats mot omvärlden.

Den andra punkten är att alla de som vill satsa och
ta initiativ, som vill ta den risk som företagande re-
presenterar, skall mötas av stabila regler och långsik-
tiga möjligheter att bestämma och bedöma villkoren.
Det är omöjligt att ställa ut sådana löften, om man
inte har ordning i de offentliga finanserna. Den som
har drivit företag vet att ränteutveckling och efterfrå-
gan, allt sådant som faktiskt avgör företagets fram-
gång eller motgång, är beroende av den allmänna
samhällsekonomins utveckling.

Har vi en regering som är för svag för att hålla
tillbaka inflationen, för att få ned räntan och för att
säga nej till alla de populära utgiftskrav som reses,
underminerar vi också förutsättningarna för egenföre-
tagarna.

Den tredje punkten är att se till att arbetsmarkna-
dens parter tar sitt ansvar för lönebildningen. Vi kan
inte i Sverige ha en löneutveckling som avviker från
den i det övriga Europa. Då slår vi ut jobb i Sverige
och minskar vår konkurrenskraft.

Den fjärde punkten gäller det nya stora samarbets-
området. Vi socialdemokrater är övertygade om att i
omställningen till ett ekologiskt hållbart Sverige lig-
ger nya möjligheter till arbete och nya utmaningar för
de många människorna. Den rymmer ny produktions-
teknik och ett nytt sätt att hantera råvaror, kretslopp
som skall slutas, nya transportlösningar och en ny
energiförsörjning - nytt, nytt, nytt! Där det nya finns
och växer kommer också arbetstillfällen och välstånd.

I de utmaningar som miljöpolitiken representerar
ligger också det nya Sveriges möjligheter att möta
arbetslöshetens förbannelse.

Det är när vi bjuder in till detta samarbete viktigt
att vi aldrig sviktar i vården av den statsfinansiella
saneringen. Man kan naturligtvis, som någon har gjort
från denna talarstol, raljera över att en statsminister
har bakgrund som finansminister. Man kan raljera
över att det är en man som sköter statsfinanserna och
tro sig göra ett politiskt nummer av detta. Det är na-
turligtvis en synpunkt som gränsar till enfald. Om
könet hade varit avgörande för hur statsfinanserna
skötts, kan vi ju säga att vi har facit i handen. Vi kan
konstatera att vi bara för något år sedan hade en kvin-
na som ansvarig för statsfinanserna. Det var ingen
framgång för jämställdheten, Gudrun Schyman.

En sak vill jag göra klart för socialdemokratins
räkning: Vi står för verksamheten i kommuner och
landsting. Vi har byggt upp den. Vi har varit stolta
över att alla människor märkta av hårt arbete och slit
har fått en bra omvårdnad under sin ålderdom. Vi har
varit stolta över att alla har fått samma tillgång till
vård, oavsett plånbokens tjocklek. Det är vårt reform-
bygge.

Men vi har hela tiden insett att vi inte kan betala
detta med lånade pengar. Alla de människor som är
beroende av att den generella välfärden - som vi ofta
benämner det som sker i kommuner, landsting och
socialförsäkringar - fungerar, dem sviker vi den dag
vi inte har kraften att betala för detta med egna peng-
ar. Det finns inget större angrepp på jämställdhet och
jämlikhet än att låta de offentliga finanserna förfalla.
De som tror att det bara är att stå i riksdagens talarstol
och säga: mer av kommunala tjänster, högre pensio-
ner, mera bistånd, kortare arbetstid - förmån, förmån,
förmån - utan att inse att det till detta finns en given
koppling i form av finansiering, de sviker och lurar de
människor som eventuellt tror att detta budskap är
hållbart.

Det är också viktigt att säga att när Gudrun Schy-
man - för det är henne jag polemiserar mot, det är väl
ingen hemlighet - står i talarstolen och säger att det
bara är att släppa på konvergenskriterierna, är det
ingenting annat än en uppföljning av den debatt som
Vänsterpartiet tidigare har fört och som har präglats
av uppfattningen att det inte skadar med litet extra
inflation.

Det är inflationen som Vänsterpartiet vill släppa
loss. Alla som sett inflationens härjningar vet att ett
säkrare sätt att underminera en fördelningspolitik i ett
samhälle än att låta inflationen gå loss, det finns inte.
Den som tjänar på inflation, Gudrun Schyman, är den
som har stora fasta tillgångar i mark, aktier och fas-
tigheter, och den som förlorar på inflationens härj-
ningar är den som lever på sin pension eller på sin
lön.

Pension och lön skall vara värdesäkrade. När de är
värdesäkrade är det faktiskt därför att vi har statsfi-
nanserna i ordning och inflationen är tillbakapressad.
Det går inte att utlova reformer ens för Vänsterparti-
ets del och finansiera detta med en framtida infla-
tionstillväxt. Det är viktigt att ha sagt; det är lösan
sand ni bygger ert ekonomiska alternativ på. Ni sviker
på så sätt dem som står för jämställdhet och jämlikhet.

Vi vill samarbeta om den ekonomiska politiken.
Vi gör inte anspråk på att ha alla lösningar. Det som
ligger framför oss är svårt, men vi skall klara av de
mål som riksdagen med så stor kraft har ställt sig
bakom, nämligen att få ett underskott i de offentliga
finanserna under 3 % 1997 och att nå balans i de of-
fentliga finanserna 1998. Då är vi återigen i ett läge
där Sverige har ordning på sin ekonomi, och då kan
vi, precis som Olof Johansson sade förut, faktiskt ha
någonting att själva förfoga över i form av politiskt
utrymme i denna kammare. Vi tar bort kraften från
marknaderna och för åter in den politiska kraften i de
valda demokratiska organen. Det är vad det handlar
om.

Så till den europeiska unionen. Vi socialdemokra-
ter ser EU som en möjlighet att internationellt fortsät-
ta ett politiskt samarbete för att pressa tillbaka arbets-
lösheten, för att förbättra miljön och för att öka det
folkliga inflytandet som en balans mot ett allt mer
internationaliserat kapital. Vi ser framför oss ett EU
som kommer att utvidgas, ett EU som innehåller fler
stater än dagens. Vi ser framför oss en möjlighet att
också i EU få som medlemmar de stater som nyligen
har befriats från kommunismens förtryck i Östeuropa.

Det skulle, Gudrun Schyman, vara av utomor-
dentligt stort värde om Vänsterpartiet kunde deklarera
om man har som uppfattning att det är en fördel att
våra grannar Estland, Lettland, Litauen och Polen kan
komma med i EU eller inte. Är Vänsterpartiet för
deras medlemskap eller är ni emot det? Den upplys-
ningen har Gudrun Schyman all möjlighet att ge just
inför starten av den regeringskonferens som jag på
torsdag och fredag har möjlighet att delta i och som ju
kommer att handla om utvidgningen.

När det gäller energifrågan vore det fel att påstå
att vi vet exakt hur energipolitiken kommer att se ut
om 10 eller 15 år. Det är det ingen som vet. Vi vet
bara en sak: Vi har en kärnkraft som successivt åldras
och som skall ersättas med en ny energiproduktion. Vi
vet att vi har lagt fast utomordentligt rigorösa mil-
jökrav. Vi vet också att oavsett om vi bestämmer att
den första reaktorn skall tas ur drift under den här
mandatperioden eller inte så kommer vi inte förbi det
faktum att kärnkraften åldras och skall ersättas.

När jag lyssnar på Lars Tobisson märker jag att
han står för ett bidrag i debatten som avviker från
andra bidrag. Lars Tobisson säger: Låt marknaden
styra i vilken takt kärnkraften skall avvecklas. Slå fast
säkerhetsreglerna och låt marknaden styra.

Om marknaden, Lars Tobisson, vill bygga ut
kärnkraften, kommer Moderaterna då att motsätta sig
detta? Det är en rimlig frågeställning mot bakgrund av
hur Moderaterna alldeles nyss här i talarstolen bekän-
de sig till uppfattningen att det är marknaden som
skall styra. Är marknaden i det läget alltid överordnad
politiska beslut? Har Moderaterna uppfattningen att
om marknaden vill skall kärnkraften byggas ut? Vi
väntar nyfiket på svaret på den frågan.

Lars Tobisson var litet dyster i sitt anförande, och
det kan jag kanske förstå. Uppmärksamheten har varit
oerhört koncentrerad på det socialdemokratiska partiet
och vår kongress under de senaste veckorna. Vi har ju
sett de moderata kommentarerna, präglade av besvi-
kelse över att de inte har fått samma uppmärksamhet
för sin partistämma. Det sorgearbetet får väl modera-
terna själva klara av.

Men ni som har följt debatten kan göra följande
reflexion: När oppositionsledaren Tobisson - han är
de facto oppositionsledare i dag - börjar sitt anförande
talar han om partikongressen och om kongressens
beslut. Han menar den socialdemokratiska partikon-
gressen.

Ibland tycker kanske t.o.m. jag att den socialde-
mokratiska partikongressen har fått för stort utrymme
i massmedier. Det blir för mycket koncentration på ett
parti. Det finns rimligen anledning att också fråga vad
andra partier vill och tycker.

Men jämför med de profetior som Lars Tobisson,
moderaterna och andra tänkare på den högra halvan
av svensk politik har presenterat kring socialdemo-
kratin och vår framtid. Vi var ett parti som hade räk-
nats ut. Socialdemokratin var något som tillhörde det
förgångna. Socialdemokratin hade inga lösningar på
framtidens frågor. Det där har högern sagt under
många år. Lars Tobisson har sagt det flera gånger
förut, innan dagens inlägg här i talarstolen. Men om
det nu är så att vi inte har några lösningar, inte har
några svar, inte är något alternativ i svensk politik,
varför då denna enorma koncentration av uppmärk-
samhet på det socialdemokratiska partiet och vår
kongress?

Det är ju så att det socialdemokratiska partiet är en
dominerande politisk kraft i Sverige. Vi har en tradi-
tion av ansvarstagande för vårt fina land. Vi har en
tradition som rymmer ett mycket stort allvar inför
uppgiften. Vi vet, och svenska folket vet, att vi orkar
regera. Det är ju inte alldeles säkert, Lars Tobisson,
att de som politiskt dömer ut ett alternativ som står för
allvaret, som står för ansvar och stolthet för Sverige,
upplevs som starka i valmanskåren.

Lars Tobisson har att presentera alternativet. Han
representerar i dag oppositionsledningen. Vilka kraf-
ter tänker Tobisson samla bakom ett borgerligt pro-
gram? Hur ser alternativet ut?

Jag har ställt en fråga om energipolitiken. Uppenbar-
ligen skall moderaterna abdikera och sedan skall
marknaden sköta det hela. Vi kan ta nästa stora fråga,
där jag kan rikta udden mot Folkpartiet som ju ingår i
Lars Tobissons tilltänkta regeringsunderlag. I de yt-
tersta av dessa dagar följer Moderaterna internt en
debatt som har nått ut till allmänheten och som hand-
lar om att Moderaterna säger att det i Sverige inte går
att få till stånd en bra utveckling därför att vi har ett
för stort välfärdssamhälle. Det hindrar att gamla
människor har det bra, det hindrar att den som är
arbetslös känner trygghet, det hindrar att den som är
sjuk har en bra försäkring. Det skapar inte drivkraften,
det skapar inte incitament, säger man.

Det må vara Moderaternas tro. Hur ser ni i Folk-
partiet, som ju ingår i regeringsunderlaget med Mode-
raterna, på Moderaternas uppfattning om välfärdspo-
litiken? Upplever Folkpartiet att välfärdspolitiken är
ett hinder för ekonomisk utveckling och tillväxt?
Upplever Folkpartiet att barnbidrag, pensioner, arbets-
löshetsersättningar, sjukersättningar, stora kommunala
och landstingskommunala verksamheter är ett hinder
för ekonomisk utveckling? Skall man tro vad Folk-
partiet tidigare sagt, ser ni inte på saken på så sätt.
Men Leijonborg var uppe i talarstolen alldeles nyss
och raljerade över Centerpartiets ansvarstagande,
beredd tydligen att kasta en del gammalt över bord.
Kanske tänker Folkpartiet om och närmar sig Modera-
terna? I skuggan av Moderaterna växer aldrig Folk-
partiet, det vet vi. Men Lars Leijonborg har möjlighe-
ten att i talarstolen ge ett klart besked: Ser ni väl-
färdspolitiken som ett hinder för ekonomisk utveck-
ling och tillväxt, eller delar ni den uppfattning som
socialdemokaratin, Centerpartiet och andra traditio-
nellt haft, att när vanligt folk får det bättre och känner
trygghet, då går det också bra för Sverige? Det är
vattendelaren i svensk politik. På vilken sida ställer
sig Folkpartiet?

Vi socialdemokrater bjuder in till samarbete, inte
därför att vi skulle sakna egna idéer eller egen politik.
Vi är beredda att, om det så behövs, ensamma bära
ansvaret för Sverige. Men det är ingen bra lösning, det
är inte bra för vårt fina land. Vi skall samarbeta. Där-
för är regeringsförklaringen en utsträckt hand till
arbetsmarknadens parter, till de politiska partierna i
riksdagen och till det svenska folket att vara med och
göra vårt fina land ännu finare. Sverige är ett gott
land. Det kan bli ännu finare att leva i. Låt oss samar-
beta om den uppgiften.

(Applåder)

Anf. 8 TALMANNEN

På statsministerns anförande har replik begärts av
Lars Tobisson, Olof Johansson, Lars Leijonborg,
Gudrun Schyman, Birger Schlaug och Alf Svensson.
Det kommer att bli tillåtet att ge två repliker om högst
fyra minuter. Duellmetoden tillämpas.

Anf. 9 LARS TOBISSON (m) replik

Fru talman! Statsministern gav inga besked, inga
svar på frågor. Han upprepade sina löften, sina mål
för statsfinanserna, men han avslöjade inte hur han
skall nå dit. Återigen insmyger sig misstanken att han
inte vet. Ändå är problemen betydande. Av tidigare
saneringsprogram återstår 8 miljarder att precisera.
Anslagsöverskridandena på årets budget kan beräknas
till 10 miljarder. Tilläggsbudgeten kostade 2 miljar-
der. AMS har begärt 12 miljarder för att klara den
ökade arbetslösheten. Kostnadsökningarna i Persson-
planen kan beräknas till 13 miljarder. Ovanpå detta
kommer uppgifter om att underskottet i den konsoli-
derade offentliga sektorn förra året blev 20 miljarder
större än regeringen förutsåg. Är det någon av dessa
siffror som Göran Persson vill bestrida? Håller rege-
ringen egentligen fast vid målen i konvergenspro-
grammet? Gudrun Schyman behöver nog inte be
Göran Persson att överge dem. Konjunkturinstitutet
har i dagens rapport avslöjat att han redan gjort det.
Kan det trots det käcka talet i regeringsförklaringen
bli tal om senareläggning? Tänker regeringen inrikta
sig på utgiftsminskningar, eller faller den för frestel-
sen att ytterligare höja det redan rekordhårda skatte-
trycket?

Regeringens mål är att halvera den öppna arbets-
lösheten till sekelskiftet. Starten blev dålig. I går
klargjorde AMS att man räknar med att arbetsmark-
naden försämras under 1996. I sitt tal på partikongres-
sen - jag säger så därför att vårt motsvarande organ
heter partistämma, så jag kan skilja på det - klargjor-
de Göran Persson: I vårt land är folkets vilja till arbete
nationens främsta tillgång. Men likväl förvägras
hundratusentals människor rätten till arbete.

När jag hörde det frågade jag mig: Av vem för-
vägras de arbete? Jo, av dem som inte vill sänka
skatter och avreglera. Vi är ju överens om att det är i
den enskilda sektorn, främst inom den privata tjänste-
sektorn och de små företagen, som de nya jobben kan
komma till stånd. Hur tror Göran Persson att det skall
kunna ske om man betecknar valet mellan arbetslös-
het och avreglering som ett val mellan pest och kole-
ra?

Att inleda kärnkraftsavvecklingen innan säkerhet
och lönsamhet kräver det vore en gigantisk kapital-
förstöring. Jag vill inte, försäkrade Göran Persson
partikongressen, att den finansminister som kommer
efter mig skall behöva åka till New York, Washington
och London och inför flinande 25-åriga börsmäklare
försöka förklara hur den svenska välfärden är upp-
byggd. Men han är tydligen beredd att skicka ut den
nya finansministern på samma resa för att förklara att
Sverige nu behöver låna 10-15 miljarder, inte för att
utveckla, utan för att avveckla produktiva resurser.
Jag tror inte att Erik Åsbrink behöver möta några
flinande investerare. De kommer att gapskratta.

Jag skall ge Göran Persson svar på den fråga han
ställde om kärnkraften. Vi följer folkomröstningens
beslut: 12 reaktorer, de skall avvecklas, låt marknaden
göra det. Jag tror inte att ens marknaden vill ha några
nya, därför att kärnkraften är förbunden med så stora
fasta kostnader att det inte är lönsamt att bygga nya.
Men just på grund av de stora investeringar som vi
gjort är det lönsamt att använda våra kärnkraftsaggre-
gat så länge de är säkra och fungerar jämfört de alter-
nativ som blir så dyra att satsa på.

Anf. 10 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Det var ett väldigt tufft besked som
Tobisson lämnade i senare delen av sin replik, att inte
ens marknaden tror på kärnkraften. Det är så hemskt
dyrt, komplicerat och riskfyllt. Det är därför vi har
den här diskussionen. Den som har den insikten borde
kanske också ställa sig frågan: Om vi har 50 % av vår
elförsörjning kopplad till den typen av produktion, bör
vi inte då i tid börja ställa om så att vi inte hamnar i
ett läge då vi snabbt och drastiskt får göra någonting
som skapar väldiga problem? Marknadens krafter
skall tydligen inte tillåta att vi bygger ny kärnkraft.
Marknadens krafter skall uppenbarligen i Moderater-
nas värld bara tillåta att de befintliga avvecklas. Om
man inte tilltror marknadens krafter den ena förmå-
gan, varför skall man då tilltro dem den andra? Mode-
raterna har litet problem med sin logik, det måste jag
säga. Icke desto mindre är Lars Tobisson välkommen
till samtalen om energipolitiken.

Jag är imponerad över Tobissons sätt att hålla
ordning på statsfinanserna. Det är en katalog över
olika typer av saker som skall finansieras. Tänk om
samma talang hade varit på plats för några år sedan
när Tobisson hade det direkta ansvaret för statens
finanser och vi fick ett förfall utan like. Det håller vi
på att ta oss ur med aktivt stöd från Centerpartiet, som
tar ett ansvar för Sverige som jag tycker är beund-
ransvärt.

Vi kommer att klara, och skall klara, ett under-
skott lägre än 3 % 1997. Vi skall vara i balans 1998.
Målen ligger fast. Tobisson kommer på den punkten
att få se att det vi har sagt i talarstolarna och i dekla-
rationer kommer vi också att ha kraften att infria. Så
har det varit hela tiden. Jag måste tyvärr säga, fru
talman, att Tobisson, i takt med att framgångarna för
Sverige och i den ekonomiska saneringen visat sig,
verkar bli allt dystrare. Det går bra i den svenska
offentliga ekonomin. Det är långsiktigt nödvändigt för
att klara välfärden. Det är ingenting att vara ledsen
för, Lars Tobisson, det är en framgång.

Lars Tobisson har egentligen lyft in den fråga som
jag ställde till Folkpartiet. Jag skall inte upprepa den
till Lars Leijonborg nu, eftersom han säkert kommer
att svara på den sedan. Men i Moderaternas värld är
det ytterligare skattesänkningar, ytterligare neddrag-
ningar och s.k. avregleringar som skall lösa bekym-
ren. Det har inte fungerat någon annanstans i världen.
De försök som gjordes under Lars Tobissons aktiva
ledning för några år sedan gav faktiskt till resultat att
arbetslösheten exploderade och att statsfinanserna
kördes i botten. Vi har prövat det i Sverige, Lars To-
bisson. Lars Tobisson hade mer än någon annan till-
sammans med Anne Wibble ansvaret för den utveck-
lingen. Vi tänker inte upprepa det misstaget. Det kan
jag försäkra både kammaren och TV-tittarna om.

Anf. 11 TALMANNEN

Jag får upplysa om att det också går bra att ta re-
plikerna från bänken.

Anf. 12 LARS TOBISSON (m) replik

Fru talman! Det är den socialdemokratiska politi-
ken som är det största hotet mot välfärden, mot de
svaga i samhället, därför att den utestänger den till-
växt som ger välfärd.

Hur regeringen planerar att möta konjunkturav-
mattningen får vi alltså inte veta förrän i vårproposi-
tionen. Men det står helt klart att många miljarder
saknas för att räknestycket skall gå ihop. Det bestred
inte statsministern.

Vid sidan av redan existerande hål i statsfinanser-
na är Göran Persson alltså beredd att gräva en ordent-
lig krater genom att i förtid avveckla kärnkraftverk.
Men det är helt onödigt. Med rätt signal från rege-
ringen till den egna riksdagsgruppen är jag övertygad
om att bortåt 75 % av kammarens ledamöter skulle
sluta upp bakom folkomröstningens resultat att kärn-
kraften skall användas så länge det är säkerhetsmäs-
sigt och ekonomiskt försvarbart. Som f.d. finansminis-
ter borde Göran Persson egentligen kunna skilja på
drift och investering. Kärnkraften innebär låga drifts-
kostnader. Den tunga investeringen är redan gjord. Då
skall man utnyttja denna tillgång. Om besked om
detta ges går kronan åt rätt håll, och räntan går ned.

Reaktionen skulle bli densamma om regeringen
vågade bekänna färg om EMU. Men i stället drömmer
Socialdemokraterna om en sysselsättningsunion. Vad
som menas med det är inte så lätt att få något grepp
om. Men tydligen är tanken att man på europeisk nivå
skall få till stånd en klassisk efterfrågestimulerande
konjunkturpolitik av keynesianskt märke. Det som ett
enskilt land med dagens öppna globala marknader inte
kan kosta på sig, det skall nu EU:s medlemsländer
samfällt ägna sig åt i skydd av sin storlek och sin
omfattande internhandel. Det är inte förenligt med
konvergenskraven, som ju tvärtom ålägger medlems-
länderna att reducera sina budgetunderskott till under
3 %.

När Socialdemokraterna vill göra gällande att
kampen mot arbetslösheten har getts större vikt i och
med Sveriges inträde i EU är det helt enkelt inte sant.
Långt innan Sverige blev medlem i EU har det anta-
gits program för medlemsländernas arbete på syssel-
sättningens område. Men av de fem s.k. Essenre-
kommendationerna vägrar regeringen att följa två,
nämligen de två som förordar sänkta indirekta arbets-
kraftskostnader, dvs. löneskatter, och en mer flexibel
arbetsrätt. Det är i och för sig en förståelig inställning
hos en regering som nyligen i dessa båda avseenden
drivit igenom återställare i motsatt riktning.

Liksom i kärnkraftsfrågan visar regeringen i Eu-
ropapolitiken sin fallenhet för symbolpolitik. Min
sista fråga till Göran Persson blir hur han som ansva-
rig för regeringens EU-arbete tänker verka för att
Sverige skall uppfylla det sysselsättningsprogram som
vi vid toppmötet i Cannes för snart ett år sedan för-
band oss att följa.

Anf. 13 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! När det gäller vårt engagemang i Eu-
ropeiska unionen är det alldeles uppenbart att det som
Ingvar Carlsson förde in med sin entré i Cannes och i
Madrid var en koncentration på arbetslösheten som
tidigare inte hade funnits i de politiska samtalen. Lars
Tobisson kan väl följa de senaste dagarnas debatt i
Europa där Jacques Chirac nu gör arbetslöshetsfrågan
till EU:s toppangelägenhet. Vid Madridmötet sades
det att arbetslösheten är Europeiska unionens viktigas-
te fråga som stod högst på dagordningen. Jacques
Santer sade att vi nu måste skapa en politik i Europa
som stimulerar sysselsättning och investeringar. Alla
talar i dag mer eller mindre om det som Ingvar Carls-
son lyckades föra upp på dagordningen inte minst i
Madrid. Men här i Sveriges riksdag skall vi behöva
höra svenska moderater stå och säga att detta inte är
sant. På något sätt avslöjar sig Lars Tobisson här. Det
är partinitet som gäller. Det är naturligtvis en social-
demokratisk framgång att vi har lyckats med detta.
Men se bort ifrån detta, Lars Tobisson. Glöm det, och
inse att den enda möjligheten att i Europa samfällt
pressa tillbaka arbetslösheten är att vi använder EU:s
resurser och EU som instrument. Var glad för det, och
glöm då i så fall att det var socialdemokrater som tog
initiativet. Men var glad för det för EU:s skull och för
Europas skull. Det är vad det handlar om.

(Applåder)

Anf. 14 OLOF JOHANSSON (c) replik

Fru talman! Jag kände mig inte särskilt träffad när
Göran Persson kom med sin berättigade kritik mot
dem som delar ut pengar utan finansiering. Det be-
kräftades senare i ett annat inlägg att han undantog
Centerpartiet när det gäller detta.

Det är naturligtvis allvarligt när en del av debatten
kan föras så frikopplad från verkligheten som flera av
de politiska partierna har gjort här. Det handlar om att
både utlova nya reformer och skattesänkningar. Jag
vill mycket starkt understryka att det egentligen inte
är beundransvärt att ta ansvar i politiken i det läge
som Sverige befinner sig i nu. Visserligen börjar vi få
greppet över en positiv utveckling. Det borde vara en
självklarhet för politiska partier. Det allvarliga är
alltså att man inte vill eller orkar ta ansvar. Det är
bara den som vågar något som gör något och natur-
ligtvis tar risker inför sina uppdragsgivare som kan
åstadkomma något. Här står då regeringen med öppen
famn och bemöts av de flesta partier i denna kammare
med en kall hand. Jag förstår inte riktigt vad det är
som gör att man inte inser det allvarliga läget just nu
och här för att marknaden, den som en del vill skall
bestämma, helt skall ta över bestämmandet framöver.

Jag vill mot bakgrund av detta till Göran Persson
säga att jag i hög grad respekterar partiers olika upp-
fattningar. Det handlar inte om detta. Jag antar att
Göran Persson håller med mig om att vi inte överger
våra idéer bara därför att vi samarbetar. En del tycks
tro att man skall fungera som att man sopar banan,
som någon sade. Jag skulle kunna ge Alf Svensson en
lektion i curling. Han skulle behöva det. Det går näm-
ligen inte till som han sade. Man sopar bara för sina
egna klot. Det är en väldig skillnad. Men Alf Svens-
son sitter ju på läktaren så jag begär inte att han skall
kunna något om detta. Men det är detta som det
handlar om, nämligen att man sopar för sina egna klot
och att man inte överger sin egen vilja, sina politiska
idéer och traditioner. Men skiljelinjen tycks här i
kammaren gå mellan dem som vill och orkar samar-
beta och dem som inte gör det.

Låt mig ställa en fråga till Göran Persson med ut-
gångspunkt från en av de mer löftesrika delarna av
regeringsförklaringen, nämligen den delen där det
talas om en ekologiskt uthållig utveckling. Regering-
ens ambition är att Sverige skall vara en pådrivande
internationell kraft. Vi har visserligen en Europade-
batt i morgon, men jag vill ändå helt kort ta upp några
exempel på detta.

Det handlar om ett hållbart samhälle för Europa,
om förbud mot kadaverfoder på grundval av den tra-
gedi som vi nu ser inträffa i Europa och om en ge-
mensam politik för CO2-skatt, vilket inte är enkelt,
men vi har lagt fram ett gemensamt förslag. Vi måste
mobilisera resurser för Östeuropa och för Östersjön.
Och vidare: Inga sänkta miljökrav för Sverige. Är
Göran Persson beredd att driva den politiken också i
det europeiska perspektivet?

(Applåder)

Anf. 15 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Vi kommer i morgondagens debatt att
närmare utveckla vår hållning i Europapolitiken. Men
det framgick fullständigt klart av mitt anförande att vi
ser den europeiska unionen som ett nödvändigt in-
strument för att flytta fram positionerna i kampen för
en bättre miljö. Miljöförstöringen känner inte nations-
gränser. Hav och luft förorenas, och hav och luft är
våra gemensamma livsbetingelser i vår del av världen.
Därför har vi anledning att se till att vi också utnyttjar
de politiska instrument som finns för att motverka en
sådan utveckling.

Jag vill understryka vad jag tidigare sade till Olof
Johansson om vikten av samarbetet. Jag hade i helgen
en möjlighet som jag tyvärr inte kunde utnyttja, näm-
ligen att tala vid en konferens i Avesta, en lands-
bygdsriksdag. 800 människor med folkrörelsebak-
grund och med ansvar för den del av Sverige som inte
alltid syns i TV-program och på tidningarnas förstasi-
dor var församlade. De sträckte också ut en hand för
samarbete och samförstånd. Låt mig säga att det är
ovanligt lätt för mig att ta emot den utsträckta handen
från dessa människor med en folkrörelsebakgrund och
ett ansvarstagande som ligger i deras tradition och
som väl passar in i det samarbete som Centern och
Socialdemokraterna nu har kring saneringen av de
offentliga finanserna. Jag hälsar landsbygdsriksdagens
sammanträde och detta initiativ med största tillfreds-
ställelse.

Anf. 16 OLOF JOHANSSON (c) replik

Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att ändå
fullfölja detta med miljöutvecklingen i Europa ytterli-
gare något. Det handlar egentligen om våra möjlighe-
ter i Nordeuropa att äntligen sätta våra miljökrav på
kartan i det europeiska samarbetet. De finns inte där.
Våra förhandlingar med EU i miljöfrågor skedde ju
faktiskt under betydande motstånd från EU:s sida när
det gällde våra krav. Man ville helst att vi skulle ge
med oss på de punkter där våra krav var högre. Till
sist uppnåddes en övergångslösning som innebar att
man från EU accepterade att vi inte skulle behöva
sänka våra miljökrav.

Om det europeiska samarbetet skall fungera förut-
sätter det att människor också i fortsättningen kan lita
till att det europeiska samarbetet fungerar på det här
området, därför att det är en omistlig del av den eko-
logiskt uthålliga utveckling som regeringen säger sig
eftersträva. Jag förutsätter att regeringen använder sig
av t.ex. Visbykonferensen för att just lyfta fram det
här perspektivet, gärna i samarbete med andra för att
visa övriga Europa att Östeuropas miserabla miljö inte
är en fråga enbart för grannstater utan det är faktiskt
ett internationellt ansvar, eftersom situationen är så
eländig.

Och till sist bara som en parentes till marknadens
avveckling av kärnkraften när det gäller vilka som
flinar i sammanhanget: Det var inte många som flina-
de i Tjernobyl när olyckan var framme.

Anf. 17 LARS LEIJONBORG (fp) replik

Fru talman! När Göran Persson talade här fram-
stod det tydligt att han har sin partikongress avklarad.
Det var en samarbetsinriktad och ganska ödmjuk
person och inte den machoprofil som har framtonat i
en del sammanhang. Den mest engagerade polemiken
riktades åt vänster. Förklaringen till detta har vi som
kunnat ta del av den fått under debattens gång. Det
har under debattens gång offentliggjorts nya siffror
om svensk ekonomi, dels från Konjunkturinstitutet,
dels från Nordbanken som har kommit med en pro-
gnos. Siffrorna bekräftar det som jag sade i min in-
ledning, att utvecklingen för svensk ekonomi för
närvarande är mycket bekymmersam. Värmen och
entusiasmen under den socialdemokratiska partikon-
gressen kommer möjligen att kännas ganska avlägsen
när denna situation måste åtgärdas.

Eftersom den nye statsministern fortsätter med det
älsklingstema som han hade som finansminister,
nämligen att skylla allt på Anne Wibble som inte är
här, skulle jag kunna uttrycka saken så här: Så länge
som Anne Wibbles senaste budget verkade gick det
ganska bra för svensk ekonomi. Tillväxtsiffrorna
under 1995 och 1996 var bra. Men i takt med att den
nya politiken fick genomslag har nu problemen växt.
Tillväxten upphörde under andra kvartalet 1996. De
siffror som nu har presenterats är mycket allvarliga.
Arbetslösheten stiger och tillväxten sjunker. Skall
man klara de statsfinansiella målen krävs det nya
besparingar.

Det blir mycket ekonomi i dessa diskussioner.
Men det är som Gudrun Schyman råkade säga i förbi-
gående, att det är ett fattigdomsbevis att vi inte kan ge
mera bistånd. Det är ett naturligtvis ett fattigdomsbe-
vis i många avseenden att vi inte kan ha alla de utgif-
ter som vi önskar. Skall vi klara biståndet och välfär-
den måste vi se till att politiken läggs om så att före-
tagande och investeringar lönar sig på ett annat sätt.

Sedan vinner Göran Persson en poäng när han
ställer frågan till mig om Moderaternas välfärdspoli-
tik. Hur skall vi i Folkpartiet kunna samverka med
Moderaterna? Och han ställer frågan direkt: Är väl-
färdspolitiken ett hinder för ekonomisk utveckling?
Folkpartiets svar är ett kristallklart nej. Vi har en helt
annan syn än Moderaterna på välfärdspolitiken. För
oss är den en förutsättning för ekonomisk utveckling.

Men då är frågan: Hur går detta ihop? Vi har i
samverkan med Moderaterna fått Carl Bildt att sätta
sitt namn under handikappreformen, som ni nu delvis
förstör, och under barnomsorgsgarantin. Så länge Carl
Bildt var statsminister kunde vi sätta stopp för sänk-
ningen i sjukförsäkringen till 75 %. Men det är ju mer
er politik som detta har varit möjligt. Med er har vi
också träffat uppgörelser om att främja arbete och
företagande. Men problemet är att ni inte klarar det
internt. Ni klarade inte skattereformen på partikon-
gressen. Ni fick lov att bordlägga frågan om värnskat-
ten för att ni var rädda att förlora - pensionsfrågan
likaså. Ni klarar inte att svara upp till de uppgörelser
som vi har träffat. Det är detta som är problemet med
samverkan med er.

Anf. 18 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Det var ett värdefullt besked från Lars
Leijonborg. Folkpartiet ser inte välfärdssamhället som
ett hinder för tillväxt och utveckling utan snarare som
en förutsättning.

Sedan kan det ställas mot den moderata program-
debatt som nu rasar där det tydligt sägs att det är just
detta, vårt stora välfärdssamhälle, som är hindret för
tillväxt och utveckling. Där går vattendelaren i svensk
politik i dag. Är det som vissa tror, att välfärden är
hindret, ja, då skall den naturligtvis reduceras kraftigt.
Då skall man sänka ersättningsnivåer, försämra verk-
samheten i kommuner och landsting och sänka skat-
terna.

Om Folkpartiet inte har den uppfattningen är det
svårt att se hur Lars Tobissons oppositionsledarroll
här håller på att utvecklas, därför att detta är ju fun-
damentet i Moderaternas ekonomiska politik och
fundamentet i Moderaternas tänkande. Folkpartiet har
ställt sig på andra sidan vattendelaren. Då har Folk-
partiet att bestämma sig för om man skall fortsätta att
samarbeta med Moderaterna, trots att man i den avgö-
rande frågan har en annan principiell ståndpunkt, eller
om man skall ta emot en utsträckt hand från en rege-
ring som redan nu samarbetar med ett parti på andra
sidan blockgränsen - en utsträckt hand för att Sverige
behöver mer av samförstånd och samarbete och mind-
re av konfrontation. Detta är Folkpartiets val. Sedan
kan man ju i enskildheter föra diskussioner om den
ena reformen eller den andra och om den ena finansi-
eringen eller den andra. Men det är inte det principi-
ellt stora och viktiga. Det viktiga är att Folkpartiet här
deklarerar att välfärdspolitiken inte är ett hinder för
tillväxt. Moderaterna påstår motsatsen. Då är det Lars
Leijonborgs uppgift, när han nu kommer upp i talar-
stolen, att klara ut hur detta skall kunna förenas. Var-
för samarbetar ni i Folkpartiet med Moderaterna, om
ni nu har denna uppfattning?

Anf. 19 LARS LEIJONBORG (fp) replik

Fru talman! Jag är frestad att säga: Lämna med
förtroende Moderaterna åt oss! Om det blir aktuellt
för Folkpartiet att samverka med Moderaterna igen är
jag rätt övertygad om att vi skall hantera välfärdspoli-
tiken lika framgångsrikt som vi gjorde i den senaste
regeringen. Det var ju i själva verket, trots väldiga
ekonomiska problem, en social reformperiod. Statsrå-
den Westerberg och Könberg genomförde en rad
förbättringar av social- och välfärdspolitiken. Visst
hade vi interna duster med Moderaterna. Men vi har,
som sagt, numera betydande erfarenheter av att han-
tera den typen av problem.

Jag vill påpeka för Göran Persson att det grund-
läggande i välfärdsfrågorna naturligtvis är kampen
mot arbetslösheten. Om detta har jag två saker att
säga.

För det första tror jag inte att ni lurar någon när ni
blåser upp detta att ni nu har fattat ett beslut om en
målsättning, att ni nu på partikongressen har sagt att
arbetslösheten skall halveras. Hela svenska folket har
bilden att ni vann valet 1994 på att ni skulle minska
arbetslösheten. Att ni nu har satt upp en målsättning,
som för säkerhets skull är förlagd bortom nästa val,
kommer vi inte att acceptera, därför att vi kräver att
det löfte som ni gav till svenska folket måste infrias
och redovisas före 1998 års val eller när nästa val nu
äger rum.

För det andra tycker jag att målsättningen är för
låg. Den måste göras ambitiösare. Det räcker inte att
genom att utvidga de arbetsmarknadspolitiska åtgär-
derna förbättra statistiken, utan vad som måste till är
fler riktiga jobb. Med riktiga jobb menar vi jobb i
lönsamma företag och jobb i den offentliga sektorn,
vilka är långsiktigt finansierade.

Jag uppskattar i och för sig att Göran Persson tar
upp en debatt med mig om välfärden. Det är en öns-
kefråga. Jag hade kunnat plantera den så att säga, för
det är ju underbart för en liberal att här i kammaren
och inför TV-publiken få försäkra att vi står fast vid
en generell och ambitiös välfärdspolitik. Men den
stora frågan i denna debatt och för Sverige i dag är ju
hur vi skall få råd att betala en sådan välfärdspolitik
om hundratusentals friska, arbetsvilliga, intelligenta
och kreativa människor inte får vara med och hjälpa
till. Det är ju där Socialdemokraterna har misslyckats.
Men om ni är beredda att tänka om i grunden när det
gäller den ekonomiska politiken och synen på företa-
gandet är vi alldeles självklart beredda att hjälpa till.
Men än så länge har vi tyvärr inte sett några konkreta
bevis för ett sådant omtänkande.

Anf. 20 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Det var en social reformperiod, sade
Lars Leijonborg. Det är möjligt att det var det. Den
finansierades med sänkta skatter, därav det elände vi
har i dag. Vi skall bort från det. Sociala reformer går
inte att klara om man inte också är beredd att betala
för de förmåner som man sänder ut till det svenska
folket. Det var den kraften som Folkpartiet inte hade.
Det var ju så man löste konflikten med Moderaterna
vi det tillfället. Moderaterna ville avrusta välfärds-
samhället för att kunna sänka skatter. Folkpartiet ville
behålla välfärdssamhället. Då blev den minsta gemen-
samma nämnaren att båda fick som de ville. Folkpar-
tiet fick sina sociala reformer, Moderaterna fick sina
skattesänkningar och Sverige fick ett ekonomiskt
bekymmer som resulterade i massarbetslöshet. Så såg
det ut.

Nu har jag ställt en fråga till Lars Leijonborg och
Folkpartiet och har fått svaret att ni står för välfärds-
politiken. Ni ser den inte som ett hinder för tillväxt
och utveckling. Det är gott och det är bra. Men, Lars
Leijonborg, nästa gång vi genomför sociala reformer i
Sverige, betalar vi för dem och säger nej till Modera-
ternas lättköpta skattesänkningslöften.

(Applåder)

Anf. 21 GUDRUN SCHYMAN (v) replik

Fru talman! Jag måste säga att jag blir förvånad
över Göran Perssons argsinthet i sin polemik mot mig.
Jag vet inte om det berodde på det faktum att jag
pekade på att vi har en väldigt kraftfull och dominant
manlig samling runt finanspolitiken som gjorde ho-
nom så upphetsad. Jag raljerar inte med den sakupp-
lysningen, utan jag tar upp den av det enkla skälet att
det finns maktstrukturer inom vårt samhälles alla
områden som vi behöver vara extra observanta på. De
som handlar om just jämställdhetsfrågorna skall vi
vara extra observanta på. Jag recenserade inte den
borgerliga regeringens politik med Anne Wibble som
finansminister, utan jag tog min utgångspunkt i den
socialdemokratiska regeringens politik. Såsom den
har förts hittills har det inneburit ett bakslag för jäm-
ställdheten, vilket också era egna ministrar har vittnat
om. Då är det ju viktigt att man ser allvarligt på frå-
gan, är beredd att göra någonting åt den och gärna
också understryker den fler gånger och på ett mer
tydligt sätt. Det var detta som var min bakgrund. Jag
utgår från att vi är överens om att detta är viktiga
frågor. Jag vet dessutom att ni har jämställdhetskurser
i regeringskansliet. Jag utgår därför från att ni lär er
någonting, för jag vet att ni har kompetenta föreläsare.

Så till debatten om ekonomin, om våra förslag och
om vår påstådda ansvarslöshet. Jag tycker, Göran
Persson, att det vore bra om vi kunde höja den intel-
lektuella nivån på den politiska debatten. Om vi läm-
nar demagogin och håller oss till de politiska sakfrå-
gorna, så är Göran Persson väl medveten om att det
stora saneringsprogram som i dag resulterar i positiva
siffror för Sveriges ekonomi är ett paket som till abso-
lut största delen gjordes i ordning av Socialdemokra-
terna och Vänsterpartiet. Det är mycket intellektuellt
ohederligt att påstå någonting annat. Jag tycker inte
om föra politisk debatt, om man inte håller sig till
sakfrågorna och inte är intellektuellt hederlig.

Vi lägger aldrig fram några förslag som vi inte fi-
nansierar. Vi har synpunkter på de sista delarna i
saneringsprogrammet. Vår uppfattning är att det alltid
går att sanera statens finanser på ett rättvist sätt. Det
är inte så, som Lars Tobisson säger, att detta inte har
någonting med fördelningspolitik att göra utan att det
är resurstillväxt som vi skall ha. Fel, säger vi i Väns-
terpartiet. Det finns alltid fördelningspolitik i varje
läge. Vare sig man har mycket eller litet pengar finns
det fördelningspolitik och rättvisa. Det är det som vi
gemensamt, hoppas jag, skall komma fram till, Göran
Persson.

När jag ställer frågor, svarar inte Göran Persson,
utan kommer i stället med nya frågor. Jag ställde
frågor om t.ex. välfärden. Vi har en syn. Vi är för en
generell välfärd där plånbokens tjocklek inte skall
vara avgörande. Centerpartiet och Miljöpartiet har en
helt annan syn. Det är en avgrund mellan våra trygg-
hets- och välfärdsbegrepp. Jag har ställt frågan hur ni
resonerar omkring detta faktum i regeringen.

Kommunernas ekonomi är en central fråga för vå-
ra välfärdssystem. Hur kan det komma sig att man på
den socialdemokratiska kongressen får uppfattningen
att vi nu skall lätta på trycket i ekonomin, när jag kan
läsa innantill att det i konvergensplanen och i tillväxt-
propositionen både för 1996 och för 1997 står minus
framför siffrorna för den offentliga tillväxten, de
offentliga finanserna, den offentliga konsumtionen
och när det gäller utrymmet för kommunerna? Det
finns en konflikt i detta. Var hederlig nog att erkänna
det, och ta den debatten!

Var också hederlig nog att erkänna att det finns en
konflikt mellan inflationsbekämpning å ena sidan och
arbetslöshetsbekämpning å den andra. När Göran
Persson polemiserar med mig om detta, så är det inte i
första hand Vänsterpartiet han vänder sig till, utan
vänstern inom det egna partiet. Där finns just den
uppfattning som jag har redovisat.

Anf. 22 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Gudrun Schyman började sin replik
med att säga att hon visst tar ansvar för ekonomin, för
att i den senare delen falla tillbaka i populism; mer
pengar, större anslag, högre bidrag. Sedan har hon
dessutom mage att påstå att detta skulle vara möjligt
att finansiera med högre inflation. Gudrun Schyman,
använd nästa replik i talarstolen till att berätta för
Sveriges folk hur högre inflation klarar jobben i
kommuner och landsting och hur högre inflation är
någonting att bygga välfärden på!

Använd också nästa replik i talarstolen till att be-
rätta för svenska folket hur det gamla Vänsterpartiet
kommunisterna ställer sig till den längtan som Est-
land, Lettland, Litauen och Polen har att komma med
i den europeiska unionen. Var står Vänsterpartiet där,
är ni för eller emot deras strävan? Jag tror att svenska
folket är nyfiket på ett svar.

Anf. 23 GUDRUN SCHYMAN (v) replik

Fru talman! Det gör jag gärna. Jag är ledsen att jag
inte hann med det förra gången. Det är mig fullstän-
digt obegripligt att vår statsminister är så dåligt påläst
att han inte vet att vi i utrikesutskottet klart och tydligt
har sagt att vi självklart välkomnar Estland, Lettland
och Litauen som medlemmar i den europeiska unio-
nen. Det måste vara fråga om dåliga rådgivare eller
något, men det reder väl upp sig - ni höjer ju kompe-
tensen i regeringen har jag hört. Vi har aldrig sagt
något annat, och jag blir förvånad över att höra denna
fråga från Göran Persson. Vi har aldrig påstått något
annat än att de självklart är välkomna som medlem-
mar.

Så till frågan om ekonomin. Det finns en konflikt,
det kanske vi är överens om, mellan en strikt infla-
tionsbekämpning och en ekonomisk politik som går ut
på att få ned arbetslösheten. Då menar jag, och många
med mig, inom en bred vänster och fackföreningsrö-
relse, att om en ekonomisk politik som möjligen resul-
terar i 0,5 % högre inflation får till följd att vi får ned
arbetslösheten radikalt, så skulle den politiken kanske
vara att föredra.

Hur kommer det sig, tror Göran Persson, att man
inom marknaden, när man i USA nyligen fick siffror
om att arbetslösheten hade gått ned, inte blev glad?
Jo, om vi får ned arbetslösheten, kommer de som har
stora förmögenheter att bli ledsna eftersom vi då får
en omfördelning. Då går inte företagets vinster till
ägarna utan till löner, något som vi menar är att före-
dra.

Jag skulle också föredra att den socialdemokratis-
ka regeringen ville tala litet mer i klartext om företa-
gens sociala ansvar när det gäller att sanera ekonomin.
Ni lägger ju ett stor del på arbetsmarknadens parter,
och mig veterligt är det två parter. Den ena represen-
teras av fackföreningsrörelsen, den andra är arbetsgi-
varna. Vad ger ni för socialt ansvar åt dem?

Vi har en tudelning av ekonomin, Göran Persson,
med stora vinster inom den privata sektorn och stora
underskott inom den offentliga sektorn som skall bära
allt mer av företagens behov av utbildad och just in
time-stående arbetskraft. Hur får vi den överföringen?
Detta handlar om makten och om demokratin - också
inom ekonomin.

Den diskussionen lyser totalt med sin frånvaro.
Hur ställer man sig till att förstärka statens finanser
genom att höja skatter, exempelvis värnskatten? Skall
inte värnskatten finnas kvar? Är det inte rättvist att de
som tjänar mer än 300 000 kr om året betalar mer än
de som tjänar 200 000 kr? Är det inte rimligt att vi har
en företagsbeskattning i Sverige som stämmer över-
ens med den som finns i EU?

Momsfrågan, som Lars Tobisson tog upp, tycker
jag är intressant. Jag skulle vilja fråga Lars Tobisson,
om han har någon tid kvar, om han kan tänka sig att
göra något åt denna.

Anf. 24 ANDRE VICE TALMANNEN

Jag vill påminna om att det nu handlar om repli-
ker. Det är två personer som har en dialog.

Anf. 25 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Det var ett bra besked Gudrun Schy-
man gav om våra grannländers strävan att komma in i
den europeiska unionen. Jag ställde frågan för att den
i blixtbelysning beskriver Vänsterpartiets position när
det gäller EU. Sverige är ju medlemmar i EU, och det
är bra för vårt land. Vänsterpartiet har varit aktiva
motståndare. Nu vill andra länder runt Östersjön ock-
så bli medlemmar. Då tvingas Vänsterpartiet säga att
man tycker att detta är bra. Men varför skall då inte
Sverige vara medlem? Fundera ett tag på det, Gudrun
Schyman!

Sedan var det en ganska våldsam argumentation
omkring ekonomisk politik och fördelningspolitik.
Kärnan i argumentationen tycks vara att om Sverige
får en halv procents högre inflation, så kan vi pressa
tillbaka arbetslösheten. Det är ett felaktigt resone-
mang, och det är farligt. Vi lever i en öppen ekonomi.
Det går inte att återigen nationalisera och återreglera.
Vi lever i en internationell kapitalmarknad, och den
enda motkraft vi nu kan se framför oss är kanske just
den europeiska union som Gudrun Schyman motarbe-
tar.

Vi har att inse att vi inte kommer att kunna ha nå-
gon inflation på annan nivå än vår omvärld. Om
Vänsterpartiet rymmer teoretiker som tror att Sverige
klarar sysselsättningen med en högre inflation än
omvärlden, så vilseleder de, fru Schyman. Skickar vi
ut den signalen från Sverige och från Sveriges riks-
dag, kommer vi omedelbart att få betala ett högre pris
för de pengar vi använder. Då kommer räntorna åter-
igen att börja stiga. Högräntor, fru Schyman, hämmar
investeringar och motverkar jobb i industrin. Jobb i
industrin ger skattebaser som kan tas ut för att bygga
ut offentlig sektor. Offentlig sektor är ryggraden i
välfärden.

Släpp aldrig loss inflationen! Den kommer att
krossa våra förutsättningar att hävda full sysselsätt-
ning! Inflationen är också ur detta perspektiv jäm-
ställdhetens första fiende. Och för att riktigt övertyga
fru Schyman; gå till Lenin, och lyssna till vad han
sade en gång tidigt! Det främsta hotet mot revolutio-
nen, sade Lenin, är inflationen. Med det menade han
naturligtvis att när vanliga människor såg sin köpkraft
försvinna utan att de fick någonting för de pengar de
hade i plånboken, så vek också framtidstron, opti-
mismen och tilltron till samhället.

Han begrep detta, fru Schyman. Det vore bra om
dagens vänsterparti tillägnades åtminstone den typen
av ekonomiskt förstånd.

Anf. 26 BIRGER SCHLAUG (mp) replik

Fru talman! Det var ju intressant att Lenin har
blivit ekonomisk guru för arbetarrörelsens partier i
Sveriges riksdag. I övrigt är jag litet förvånad över
diskussionen om inflationen. Det är väl ändå ingen
som är något så när realistisk som kan acceptera en
hög inflation. Vi har ställt upp på konvergenspro-
grammet bl.a. utifrån att man har likställt inflations-
och sysselsättningsmålen. Det är viktigt, liksom att
man dessutom har fört in miljömål.

Oavsett om vi är med i EU eller inte måste vi na-
turligtvis ha ordning på statens finanser. Det har alltså
inte så mycket med medlemskapet i EU att göra, utan
det måste vi ha med tanke på hur världen nu ser ut
och på att majoriteten i Sveriges riksdag har släppt
alla spelregler.

Det var roligt att höra Göran Persson gå så hårt åt
Moderaternas välfärdspolitik. Inte till större del, men
väl till viss del är det faktiskt gamla högeridéer som
Socialdemokraterna dammar av - jag märker att Gö-
ran Persson inte lyssnar just nu, men han bryr sig
kanske inte om det.

T.ex. när det gäller diskussionen om socialbi-
dragsnormerna ligger förslagen på gammal högernivå:
Man skall stå och bocka för att få ut pengar när ung-
arna skall ha skridskor. Det är ju den gamla högeri-
dén.

Jag skall i likhet med Gudrun Schyman återge Ni-
na Björk. I sin bok Under det rosa täcket, som är en
alldeles utmärkt bok som även män bör läsa, skriver
Nina Björk: Ett tecken på en ideologis framgång är
dess mått av osynlighet.

Ibland är kanske Socialdemokraternas ideologi li-
tet osynlig.

Den generella välfärdspolitiken är viktig. Jag
tycker dock att debatten mellan Gudrun Schyman och
Göran Persson var litet lustig. Där blandades vi in.
Miljöpartiet skulle inte vara för en generell välfärds-
politik där inte plånboken avgör. Det är i stället
Vänsterpartiets värderingar som egentligen innebär att
plånboken skall avgöra. Är du sjuk och är högin-
komsttagare, skall du få full ersättning - med skatte-
medel. Vi tycker att människor skall behandlas litet
mera lika och rättvist.

Det är viktigt att slå fast att det kanske även i fort-
sättningen behövs besparingar inom statens finanser.
Men hur skall man då spara? Det är där vi riktar kritik
mot Socialdemokraterna i dag. Vi menar att man
sparar på fel sätt. Man sparar på ett sådant sätt att
man, förutom att köpkraft dras undan från hemma-
marknaden genom att pengar dras undan från dem
som faktiskt konsumerar - vilket inte är speciellt bra
för hemmaindustrin - drabbar människor som har det
svårast. Därmed ökar den sociala och ekonomiska
stressen.

Nu när Socialdemokraterna återigen diskuterar en
ökning av procentsatsen från 75 % till 80 eller möj-
ligtvis 85 % vore det väl intressant att, i stället för att
höja lika för alla, satsa på Miljöpartiets modell med
brutet tak. I första hand skulle då låginkomsttagarna
få en högre ersättningsnivå. Vi som har höga inkoms-
ter får då stå tillbaka litet grand. Åtminstone borde det
vara ett första steg i den återanpassning som Social-
demokraterna kanske är på väg att göra. Hur ser Gö-
ran Persson på den saken?

Jag fick inget svar beträffande vindkraften. Sedan
förstår jag inte hur Göran Persson kan säga att sänkt
arbetstid skulle kosta pengar. Det är arbetslösheten
som kostar pengar. Om vi delar på jobben och sänker
arbetstiden, innebär det väl totalt sett inte ökade kost-
nader. Det är, som sagt, arbetslösheten som kostar,
inte en sänkt arbetstid. Arbetstiden måste anpassas till
verkligheten!

Jag skulle vilja höra några ord från Göran Persson
som svar på frågan: Tänker Göran Persson denna
mandatperiod lägga fram ett förslag som innebär
sänkt arbetstid?

Anf. 27 ALF SVENSSON (kds) replik

Fru talman! Det var en mycket bra passus här. Jag
ser nämligen Göran Perssons beskrivning av inflatio-
nens vådor som något mycket värdefullt. Däremot var
jag litet mera fundersam tidigare, då vi hade ett slags
trehörnig debatt här om välfärden. Det var ju ni soci-
aldemokrater - men det lät som om det inte var så -
som sänkte barnbidragen. Det var ju ni som drev ner
sjukförsäkringen. Det var ju ni som sänkte arbetslös-
hetsersättningen från 80 % till 75 %. Det var ju ni
som satte stopp för flerbarnstilläggen osv. Ingen me-
nar väl något annat än att detta, och mycket annat, har
med välfärdspolitiken att göra. Jag fick en känsla av
att det på något sätt här förut inte fanns i Göran Pers-
sons sinnevärld.

Alf Svensson fortsätter att sjunga med änglarna,
sades det. Men en gång i tiden talade ni socialdemo-
krater väldigt mycket om internationell solidaritet.
Inte kan det väl precis vara att sjunga med änglarna
om man ställer sig på de absolut sämst ställda värld-
smedborgarnas sida och säger att vi nu ger signaler
om att biståndet kommer att frysas och minskas - och
minskas.

Jag talade om socialbidragen, som i en del kom-
muner ökar med 40, 50 eller 60 %, om att ensamstå-
ende föräldrar - 60 000, enligt Socialdepartementets
utredning - är vår tids underklass. Jag tror inte att de
upplever sin vardag som särskilt änglalik.

Man må imponeras av Göran Perssons förmåga
här när han pedagogiskt och manhaftigt - inte minst
när han bemöter Anne Wibble, för då är det en man-
haftighet som nästan är påfrestande - talar om vården
av statsfinanserna. Jag vet inte vem som skulle behö-
va få stämpeln i pannan för att inte vilja vårda statsfi-
nanserna. Men vi måste väl kunna debattera hur den
vården skall gå till, hur den ekonomiska tillväxten kan
gynnas - den lär bli 1 % i år - och hur vi tar oss ur
arbetslösheten. Göran Persson måste väl ändå kunna
tillstå att det har varit ett visst "stirr" med återställar-
na.

Per-Ola Eriksson och Olof Johansson berömmer
sig där av att ha fått Göran Persson på litet bättre
tankar när det gäller återställarna. Men det är klart att
detta "stirrande" fram och tillbaka inte precis har
främjat vården av statsfinanserna.

Göran Persson är oerhört monopolistisk. Han har
rätt, och den som inte tycker som han är oansvarig
och okunnig. Men det måste väl ändå få sägas ytterli-
gare en gång att vi mycket väl kommer ihåg hur det
lät åren 1991-1994. Då snackades det inte om vården
av statsfinanserna när regeringen försökte, och gav sig
på, att sänka en del och spara en del. I stället drev då
det socialdemokratiska partiet med frenesi orden:
Bären varandras bördor! Det var den slogan som då
drevs.

Att någon åtgärd då, mellan 1991 och 1994, kunde
betraktas som ett vårdande av statsfinanserna var
otänkbart. Det kommer vi naturligtvis ihåg. Nu sjung-
er man med änglarna om man påtalar att saneringen
har en felaktig fördelningsprofil - det är ju det vi gör.

Sedan till detta med curling: Jag tror inte att det är
klot utan stenar och undrar om det inte blev en sam-
manblandning med boule.

Jag är klar över att man skall sopa framför egna
stenar. Däremot visste jag inte att det här med att ta ut
förtida moms av företagen var ett centerpartistiskt
förslag.

Anf. 28 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Helt kort till Alf Svensson: Momsen
på företag var ingen centerpartistisk idé, utan det var
ett utredningsförslag från den regering som Alf
Svensson satt med i.

Visst, det var vi som sänkte barnbidraget - det är
sant. Men det gjorde vi inte därför att vi ville sänka
barnbidraget, utan därför att vi hade fått statsfinanser
som var körda i botten. Detta måste vi faktiskt komma
ihåg.

Bistånd, social välfärd och allt vad vi vill värna är
sådant som aldrig kan bedrivas på kredit. Alf Svens-
sons magnifika insats i det sammanhanget var ju att
han reste runt och delade ut pengar som andra hade
lånat upp. Det gick inte att fortsätta så, och det tror
jag att svenska folket begriper.

Anf. 29 ALF SVENSSON (kds) replik

Fru talman! Det är ett ständigt återkommande tal
att Göran Persson fick överta ett moras av elände.
Ofta talar Göran Persson om antalet konkurser som
ägde rum under den perioden. Jag har många gånger
tänkt att jag skall försöka komma ihåg att ta med mig
en grafisk framställning av hur det såg ut när det gäll-
de konkurserna i Sverige. Den är från SCB och
NUTEK och visar hur antalet konkurser började raka i
höjden 1988. Det är en brant uppstigande linje som är
helt skräckinjagande. 1992 bröts den och började gå
nedåt igen.

Det är inte rimligt, Göran Persson, att ständigt när
radio och TV sänder försöka inbilla folk att ni i okto-
ber 1991 lämnade efter er ett dukat bord där allt var
frid och fröjd. Det var ett ekonomiskt elände, och det
fortsatte en period innan vi lyckades ändra en del av
strukturerna och komma till rätta med det hela.

Säg inte - det är inte sant! - att det var regeringen
mellan 1991 och 1994 som bara lånade. Ni ägnade er
åt en politik som Kjell-Olof Feldt och andra varnade
för och som tvingade regeringen 1991-1994 att låna.
Visst. Men 20-25 år tillbaka i tiden skall vi söka
skulden och inte bara 1991 och senare.

Anf. 30 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! En politik som tvingade den borgerli-
ga regeringen att låna - så sade Alf Svensson. Vi kan
tvista om det, men om ni insåg att ni var tvungna att
låna, varför släppte ni då loss nya sociala reformer?
Det var ju poängen i min kritik, och den har Alf
Svensson att svara på. Det var flott att dela ut nya
förmåner i välfärdssystemet, men det skedde på kre-
dit. Det vet Alf Svensson om, och det är därför jag
säger att han föredrar att sjunga med änglarna.

Anf. 31 ANDRE VICE TALMANNEN

Nu har samtliga deltagare i debatten satt upp sig
på talarlistan igen. I den replikomgång som nu startas
kan talarna begära replik på varandra, så den blir litet
annorlunda. Lars Tobisson börjar och har en återstå-
ende tid på 3.32 minuter, Olof Johansson 7.16 minu-
ter, Lars Leijonborg 7.25 minuter, Gudrun Schyman
6.07 minuter och Birger Schlaug 3.05 minuter. Alf
Svensson har ingen taletid kvar. Statsministern har
56-57 sekunder kvar.

Anf. 32 LARS TOBISSON (m)

Fru talman! Denna debatt har tydligt visat att re-
geringen inte vet vad den vill. Göran Persson saknar
idéer om hur Sverige skall kunna bli ett rikt och väx-
ande samhälle. Vad regeringsförklaringen i fredags
visade bekräftas här i dag. Det här räcker inte, milt
uttryckt.

Sverige måste återigen bli ett samhälle präglat av
sina invånares initiativkraft och arbetsglädje, av före-
tagande, utbildning och ansvar. För det krävs en ny
politik som lyfter Sverige från massarbetslöshet och
stagnation upp till arbete och tillväxt. Låt mig för
Göran Persson reda ut sambandet välfärd-tillväxt.
Tillväxt är en förutsättning för ökad välfärd. Resurser
måste skapas innan de kan fördelas.

Fattigdomen sprider sig nu i Sverige. Det vi i flera
år har kunnat avläsa i den internationella statistiken
slår i dag hårt mot enskilda och familjer, gamla och
unga, arbetande och arbetslösa. 25 års eftersläpning
har fört Sverige från positionen som en av världens
rikaste nationer till att skvalpa i de industrialiserade
ländernas bakvatten. Där andra länder valt individua-
lism, företagande och frihet har vi valt kollektivism,
statskontroll och reglering.

Det här kanske är svårgripbar makroekonomi, men
när vi hör statsministern tala om den unika svenska
välfärden hör vi en politiker fast förankrad i före-
ställningen att Sverige är unikt, att vi lever i ett mer
rättfärdigt och socialt mer stabilt samhälle än männi-
skor i vår omvärld. Så är det inte. Sannolikt är denna
välfärdsstatens självgodhet ett av de största problemen
i svensk politik i dag. Oviljan att inse att det är de
grundläggande svenska systemfelen i det svenska
samhället som successivt trycker ned oss i den relati-
va fattigdomen.

Denna fattigdom tar sig många uttryck. Det hand-
lar om att en tredjedel av alla ensamföräldrar tvingas
leva på socialbidrag. Det handlar om de barnfamiljer
som har så svag ekonomi att de tvingas söka socialbi-
drag när utbetalningen av barnbidrag senareläggs med
sju dagar.

Detta är exempel på att det svenska samhällets
orättfärdighet blir allt mer påtaglig. De höga skatter
som skulle tillgodose människors behov av välfärd
och social trygghet levererar inte längre avsett resul-
tat. Nyfattigdomen och den nya otryggheten bryter
ned människor, gör samhället socialt instabilt och
skiljer stora grupper från det normala samhällslivet.
Det orättfärdiga i att barnfamiljer tvingas söka soci-
albidrag när utbetalningen av barnbidraget skjuts fram
sju dagar är inte ett fördelningsproblem - det är ett
resursproblem, Göran Persson. Det djupt orättfärdiga
ligger i att vi har byggt en samhällsmodell där allt
högre skatter och en politisk vilja att lägga medbor-
garnas liv till rätta successivt torkat ut det civila sam-
hällets viktigaste källor till välstånd och trygghet.

Det krävs, fru talman, ett liberalt systemskifte. Det
behövs en politik som i människors initiativkraft och
vilja till ansvar ser samhällets viktigaste källor för
tillväxt, välfärd, och trygghet, en politik som sätter
friheten före regleringarna, företagandet före skatterna
och det civila samhället före socialstaten - ett samhäl-
le där politik betyder mindre och människor betyder
mer.

Anf. 33 OLOF JOHANSSON (c)

Fru talman! Jag vill avsluta den där lektionen i
curling så att alla uppgifter här blir korrekta.

Jag kan ge Alf Svensson rätt i att jag ofta tänker
på boule; han har dessutom ingen replikrätt. Han har
rätt i att det handlar om stenar. Man sopar för att de
skall komma i mitten. Det är väldigt viktigt för att
koppla bilden till den politiska verkligheten. Andra
stenar får man bara sopa för i avsikt att få ut dem ur
boet, dvs. på andra sidan om den ring som man siktar
på. Men det var egentligen inte det som var det vikti-
ga. Jag har svårt att se den vänlige Alf Svensson sopa
banan med någon - med eller utan kvast.

Det som har förvånat mig litet grand är att det är
så svårt att få fäste för den här diskussionen om att ta
samhällsansvar även om man har olika uppfattningar
partier emellan. Det var den allvarliga kärnan i det
som vi har diskuterat i bildspråk.

Egentligen borde man kanske överse med de skri
från den politiska öknen som vi har fått lyssna till i
några inlägg i dag, men det allvarliga - ja, nästan
alarmerande - är ju att Sverige fortfarande har en
besvärlig situation. Då bör, som vi ser det, politiska
partier ta ett ökat ansvar. Alternativet är att alla poli-
tiska partier, dvs. demokratin, förlorar. Frågan är
vilka som önskar det - det är själva kärnfrågan. Jag
har svårt att tro att någon här öppet skulle bekänna att
han eller hon önskar att all makt ligger utanför Sveri-
ges riksdag. Den situationen kan vi mycket väl kom-
ma i. Efter förnedringens stund hösten 1992 borde
många ha lärt sig den läxan.

Låt mig säga några ord om kärnkraften eftersom
den har varit på tapeten i flera inlägg. Här finns en
spänning mellan det demokratiska ansvaret å ena
sidan och marknaden å den andra sidan. Kärnkraftsre-
aktorer som är avskrivna är ju egentligen sedelpressar
för dem som äger dem vare sig de är statliga eller
privata.

Däri ligger en frestelse att fortsätta, fortsätta och
fortsätta. Det är däri det demokratiska ansvaret kom-
mer in, och därför är det viktigt att Göran Persson har
inbjudit till energiöverläggningarna. Det skall finnas
ett demokratiskt ansvar. Det är nämligen inte möjligt
att ta detta demokratiska ansvar när olyckan har hänt.
Det har vi sett i Ukraina och på andra håll. Det borde
alltså inte vara någon svår fråga att diskutera utifrån
vem som till sist har slutansvaret. Det har Sveriges
riksdag. Utan Sveriges riksdags tidigare beslut hade
kärnkraften aldrig introducerats. Det hade inte mark-
naden klarat.

När vi ser på scenariot över hur är det en själv-
klarhet att man inte kan isolera det nationella pers-
pektivet från det internationella. Men man får heller
aldrig ställa dem mot varandra. Den borgerliga rege-
ringen gjorde stora insatser som den socialdemokra-
tiska regeringen har fortsatt med för att försöka kom-
ma till rätta med en del av de problem som finns med
öststatsreaktorerna. Jag utgår från att vi är överens om
att det arbetet skall fortsätta tills vi har sanerat den
helt omöjliga situation som har funnits i det forna
Sovjetunionen på det här området.

Anf. 34 LARS LEIJONBORG (fp)

Fru talman! Den här debatten skall ju egentligen
handla om regeringsförklaringen, men med tanke på
fördelningen av den tid som återstår tänkte jag ändå
säga några ord till Olof Johansson. Han har större
möjligheter att svara än vad statsministern har. Dess-
utom har ju Olof Johansson så entusiastiskt ställt sig
bakom regeringsförklaringen att det väl kan vara
motiverat.

Jag reagerade i ett tidigare inlägg när Olof Johans-
son sade att han saknar ekonomisk realism i den här
debatten och någon minut senare talade om Centerns
kärnkraftspolitik. De allra flesta här inne och de allra
flesta svenskar som har intresserat sig för detta bedö-
mer ju numera att Centerns kärnkraftspolitik, alltså att
ställa av samtliga kärnreaktorer före år 2010, är eko-
nomiskt fullständigt orealistiskt och att det skulle ha
en enormt negativ påverkan på välfärden här i landet.

Nu i det senaste inlägget fanns det ett litet annor-
lunda argumentationsspår. Olof Johansson jämförde
då kärnkraftverken med sedelpressar. Det är klart: Att
stänga av en sedelpress är ganska dyrt om man skall
skaffa sedlarna på annat sätt. Därför skulle jag vilja ha
det bekräftat av Olof Johansson att han delar Energi-
kommissionens bedömning att en avveckling av kärn-
kraften är mycket dyrbar, i storleksordningen
200 miljarder kronor, men att Olof Johansson av
andra skäl ändå anser att den bör genomföras. Detta är
ju viktigt för regeringen att veta inför partiöverlägg-
ningarna.

Jag tror ju för min del att det kommer att bli svårt
för Socialdemokraterna att göra en energiuppgörelse
med Centern om Centern på något sätt skall få ge-
nomslag för sin politik. Nu har jag det intrycket, av de
överläggningar de har haft i andra frågor, att Centern
är så förtjust över att göra upp med regeringen att man
inte är så noga med hur mycket man får igenom, så att
man kanske också kan offra detta med 2010 för gläd-
jen att få solidarisera sig med Göran Persson.

Jag tror också att många som lyssnade på detta var
litet förvånade när Olof Johansson talade om att små-
företagarna måste få mindre krångel. De sitter ju just i
dessa dagar och försöker hantera de månatliga mom-
sinbetalningar som Centern har varit med om att infö-
ra som, vilket har påpekats här, ofta innebär att man
måste leverera in momsen innan man har fått den från
sina egna kunder. Det saknar fullständigt trovärdighet
att Centern vill minska krånglet för småföretagarna
efter att med öppna ögon ha varit med om att införa
något sådant här.

Om jag sedan får säga något om välfärdsfrågorna
uppskattar jag som sagt att de har kommit upp här i
dag. Jag kan bekräfta att vi står på samma barrikad
som Socialdemokraterna i den mån Socialdemokra-
terna verkligen håller fast vid en ambitiös och gene-
rell välfärdspolitik. Det har funnits åtskilliga fråge-
tecken kring det på senare tid.

Jag tyckte det var intressant när Göran Persson i
en annan polemik sade att de borgerliga röstade ige-
nom en massa sociala reformer. Men vad jag minns
röstade inte Socialdemokraterna emot särskilt många
av dem. Vad jag vet var det bara en enda, nämligen
vårdnadsbidraget, som de är emot av ideologiska skäl.
I övrigt var ju Socialdemokraterna med om allting. De
hade motionsrätt - Socialdemokraterna är ju ett själv-
ständigt politiskt parti - och hade fulla möjligheter att
gå emot om de tyckte att vi var för generösa på väl-
färdsområdet.

Till sist skulle jag vilja ta upp en annan sak. Vi ser
väldigt olika på metoderna att klara välfärden. Där tar
vi ofta upp valfriheten i den offentliga sektorn. När
man talar med socialdemokrater avfärdar de ofta det
här som en pyssling i marginalen, om jag får uttrycka
mig så. De tror att det här är någonting udda och gäl-
ler ett privat vårdhem här och en privat husläkare där.
Mats Hulth, borgarrådet i Stockholm, har fått erfara
det här på ett intressant sätt. När han kom tillbaka till
makten 1994 avskaffade han den konkurrensutsättning
som de borgerliga hade genomfört bl.a. i äldreomsor-
gen. Men för att ha ett bra argument lade han också ut
på Stockholms universitet att ordentligt undersöka de
ekonomiska effekterna av konkurrensutsättningen. Nu
har han fått resultatet, och det visar sig att Stockholms
kommun och skattebetalare tjänade hundratals miljo-
ner kronor på konkurrensutsättning utan att kvaliteten
blev sämre. Kort sagt: När nu Socialdemokraterna i
kommun efter kommun minskar valfriheten och kon-
kurrensutsättningen accepterar man med öppna ögon
att resurserna till välfärden minskar.

Vi befinner oss på samma sida av vattendelaren i
välfärdspolitiken, säger Göran Persson. Det finns
många vattendelare. För mig är en viktig vattendelare
hur vi ser på alternativa driftformer i den offentliga
sektorn. Här kämpar förnyarna inom socialdemokratin
med att bryta ned gamla dogmer, men de har mycket
kvar. Det skulle vara intressant att veta om Göran
Persson tycker att tiden är mogen för ett uppbrott på
den punkten.

Anf. 35 OLOF JOHANSSON (c) replik

Fru talman! Jag blir mer och mer konfunderad ju
mer jag hör Lars Leijonborg. Nu är det inte bara så att
partiet är kluvet, nu är det totalt hållningslöst över
tiden, i varje fall när det gäller samarbete. Annat var
det på Bengt Westerbergs tid.

Den attityd som Lars Leijonborg visar upp i dag
menar jag innebär att ställa sig vid sidan om och att
inte ta ansvar. Folkpartiet borde i varje fall ta ansvar
för den energiöverenskommelse som vi var tre partier
bakom 1991, och det borde ta ansvar för sitt eget
alternativ i folkomröstningen 1980, men allt detta
glömmer Lars Leijonborg. Vad menar Folkpartiet
egentligen med ansvar? Innebär det att hoppa av sina
egna alternativ? Det är ju det Folkpartiet excellerar i i
just den här frågan. Jag vill gärna ha svar på den
punkten: Vad är ansvarstagande för Folkpartiet?

Vad gäller momsreglerna för företagen vet Lars
Leijonborg mycket väl att vi har förhandlat fram
gränser vid 1 miljon och 10 miljoner för att underlätta
och minska byråkratin för de små företagen. Det är
det som har genomförts. Får man sedan erfarenheter
ur verkligheten som visar att likviditeten inte håller i
företagen - de har delat upp skattebetalningen, dvs.
skattekrediten från staten, över tiden - så får man titta
på det också. Det är vi inte främmande för, men det
viktiga är utgångspunkten. Vi har hela tiden arbetat
för att förenkla de regler som utredningen föreslog -
den utredning som tillsattes under den förra regering-
ens tid, som Göran Persson sade.

Anf. 36 LARS LEIJONBORG (fp) replik

Fru talman! Alla som har lyssnat på mig i kamma-
ren vid senare tillfällen vet att jag och Folkpartiet är
mycket angelägna om att få medverka i en energiupp-
görelse som just skall fullfölja det samarbete vi hade
med socialdemokraterna i linje 2 och den energiupp-
görelse som gjordes 1991.

Vad linje 2 byggde på var att kärnkraften långsik-
tigt skulle fasas ut, och att den skulle ersättas med
andra helst förnybara energikällor. Skillnaden mellan
en realistisk energipolitik och Centerns energipolitik
är att ni vill stänga av kärnkraften innan det finns
något alternativ. Det jag hoppas att vi skall kunna
komma överens med regeringen om är en energipoli-
tik som innebär att kärnkraften successivt fasas ut,
men inte behöver ersättas med gas utan kan ersättas
med energikällor som är tillgängliga till sådant pris att
vi kan klara de svenska jobben och den svenska väl-
färden.

Anf. 37 OLOF JOHANSSON (c) replik

Fru talman! Det borde Folkpartiet ha tänkt på när
man hela tiden har främjat el för uppvärmningsända-
mål. Vi ligger i dag över 40 TWh per år. Folkpartiet
borde också ha inhämtat att vi i dag ligger över 80
TWh när det gäller bioenergi. Vi har möjlighet att
fördubbla den siffran fram till 2010. Det är bara en
fråga om att inrikta användningen av energiråvarorna
på rätt område. När jag föreslog att man skall vara
restriktiv med direkteluppvärmning fick jag inget stöd
- inte från Folkpartiet, och inte från någon annan
heller. Det var redan på 70-talet. Men det är bra om ni
tänker om.

Anf. 38 GUDRUN SCHYMAN (v)

Fru talman! Jag vet att Göran Persson inte har nå-
gon tid kvar för repliker, men jag riktar mig ändå åt
det hållet - åt höger, men från statsministerns position
blir det vänster.

Jag är inte leninist. Jag är heller inte någon pers-
sonist. Jag delar uppfattningen att inflationen skall
motverkas. Det är väldigt klokt. Men man kan inte
göra det till vilket pris som helst, Göran Persson. Man
kan inte göra det till priset av en permanent hög ar-
betslöshet. Det är det vi kan se runt omkring oss - i
våra grannländer, i Västeuropa, i alla de länder som
dignar under konvergenskravens ok. Det är ingen klok
politik. Det är inte bra. Man säger att operationen
lyckades, men patienten dog. Då är det inte någon
klok politik. Det är ändå människan som är målet för
vår politik.

Göran Persson säger att han vill samverka. Det
tycker jag är väldigt bra. Det är en utgångspunkt. Vi
vill också samverka och samarbeta. Vi vill ju använda
den vänstermajoritet som faktiskt finns. Men jag hop-
pas ändå att generositeten har vissa gränser från rege-
ringens sida. Det finns faktiskt en hel del förslag som
lanseras av högern och andra borgerliga partier, som
jag tycker att Göran Persson borde avfärda genast.

Det är t.ex. diskussionen om grundtrygghet i väl-
färdssystemen, dvs. att vi skall ha en grundtrygghets-
nivå och att man sedan får plussa på med egna privata
försäkringar.

Jag hoppas att vi är överens om synen på välfär-
den, dvs. att den skall vara generell och att de system
som vi har skall vara så pass generösa att de omfattar
så många människor i detta land och så många situa-
tioner att vi kan utesluta de privata lösningarnas ty-
ranni, som det faktiskt handlar om.

Det är den ena frågan. Där tror jag att Socialde-
mokraterna och Vänsterpartiet kan samarbeta, Göran
Persson. Jag hoppas att också Folkpartiet finns kvar
som en stadig försvarare av denna generella välfärds-
politik.

Den andra fråga som jag tycker att regeringen
skall avfärda genast, om den inte redan har gjort det,
är hela diskussionen om pigavdrag. Man behöver bara
ställa den enkla frågan vem som skall vara piga åt
pigan. Om man har någon moral och heder i kroppen
och inte vill förvärra det klassamhälle som vi håller
på att få tycker jag att svaret är väldigt tydligt. Vi
skall inte ha några nya pigor.

I frågan om vårdnadsbidraget har regeringen åt-
minstone tidigare haft en väldigt klar inställning. Den
är mycket tydligt och klart driven också av det social-
demokratiska kvinnoförbundet. Jag hoppas att den
klarsyntheten finns kvar, vilket innebär att vi inte
skall ha några vårdnadsbidrag. Vi skall ha sex tim-
mars arbetsdag, och det kan lösa problemet med att
kombinera rollen som yrkesarbetande med att också
vara förälder.

Det gäller också förslagen om skattesänkningar,
som framför allt högern ivrar för. Jag hoppas att re-
geringen inte går in på den vägen. Jag hoppas att
regeringen går in på en diskussion med Vänstern om
hur vi skall få större rättvisa i våra skattesystem och
hur vi skall få många människor att uppfatta det som
att vi faktiskt har en rättvisa. Vi behöver en differenti-
ering i skattesystemen. Det gäller både på inkomstsi-
dan och företagssidan.

Vi vill gärna föra en sådan diskussion. Vi vill ock-
så föra en diskussion om hur vi skall betala höjningen
av nivåerna i a-kassan till 80 %. Det är en intressant
diskussion. Den måste man vara väldigt varsam med.
Det får inte innebära att människor får svårare att
komma in i systemen och att man fort puttas ut om
man väl kommer in. Det skall inte vara det som beta-
lar den sänkning som så många är betjänta av. Den
diskussionen vill vi gärna föra.

Jag tog upp skattediskussionen. Hur skall vi driva
fram avtal om förkortade arbetstider, om vi nu skall
gå avtalsvägen? Vi menar att vi parallellt också kan
gå lagstiftningsvägen. Huvudsaken är att det händer
något. Är regeringen beredd att ta initiativ som ar-
betsgivare i denna fråga?

Denna diskussion för vi gärna med den socialde-
mokratiska regeringen, liksom diskussionen om hur vi
skall rädda jobben i den kommunala sektorn. Hur
behåller vi dem? Hur utvecklar vi dem?

Vi ser i dag ökade socialbidragskostnader i snart
sagt alla kommuner. Det holkar ur verksamheterna,
vilket innebär att man drar ned på kvaliteten. Man
avskedar, vilket innebär att otryggheten sprider sig.
Man får fler socialbidragstagare osv. Det är en väldigt
negativ spiral som växer i kommunerna och som följs
av diskussioner om att sänka också bidragsnormerna
inom socialtjänsten. Det är ingen bra utveckling. Det
innebär att man måste föra en seriös diskussion om
hur vi skall förhålla oss till kommunernas ekonomi.
Det gäller naturligtvis också hela diskussionen om
den generella välfärden, som jag var inne på.

Jag har en klok partikollega som gav en snabb
kommentar när regeringsförklaringen kom. Han sade
så här: Rätternas kvalitet visar sig vid bordet och inte
i talen. Jag hade hoppats att vi åtminstone skulle kun-
na glutta litet på recepten för dessa rätter under denna
debatt. Nu har det inte blivit så, men jag hoppas att
det är en bra kokbok som regeringen kommer att
lägga fram i form av förslag till riksdagen. Jag hoppas
att man inte fortsätter att koka soppa på en spik.

Anf. 39 Statsminister GÖRAN PERSSON
(s)

Fru talman! Det är husmanskost i kokboken, Gud-
run Schyman. Det är kanske en nyhet, men välkom-
men att smaka.

Jag hörde en viss nyansering omkring inflationen.
Nu skall den vara lagom. Allt sådant tal, Gudrun
Schyman, är förrädiskt och farligt. Inflationen skall
hållas låg därför att det ger en varaktig grund för
tillväxt. Det ger en varaktig grund för nya jobb.

Om man tittar på vår omvärld behöver man inte
bara se på de länder som har drabbats av nyliberala
avregleringar. Titta på det socialdemokratiskt styrda
Norge, där man förenar god tillväxt med låg inflation
och rättvis fördelning. Det är en bättre modell för
Sverige.

Anf. 40 GUDRUN SCHYMAN (v) replik

Fru talman! Jag tycker alltid att det är bra att peka
på de goda exemplen. Jag tror att de har stor makt.

Jag är medveten om att Norge röstade nej till
medlemskap i EU, och det var klokt av dem. Det
kanske har gett dem litet större handlingsfrihet i den
ekonomiska politiken.

Anf. 41 BIRGER SCHLAUG (mp)

Fru talman! Till Lars Leijonborg vill jag säga att
det enda vi i Miljöpartiet och förmodligen också
Centern kräver är att ni skall följa er egen avveck-
lingsplan, som ni presenterade några veckor före
folkomröstningen om kärnkraft - detta apropå att vara
ärlig och rak och stå för vad man tycker.

Hanteringen av socialbidrag och frågan om ar-
betstid var tydligen en så öm tå att statsministern
valde att tiga. Jag ber om ursäkt om det gjorde ont;
det var inte meningen. Jag tycker att statsministern
har ägnat väldigt mycket ord åt att säga ganska litet
under den här debatten. Jag tycker fortfarande att det
vore lämpligt om Socialdemokraterna tog till sig de
krav på sänkt arbetstid som Miljöpartiet och Vänster-
partiet och även många socialdemokrater ställer. Det
leder till fler jobb, det leder till ökad jämställdhet och
det leder till ökad livskvalitet för väldigt många
människor.

Tyvärr har statsministern inte nämnt det här mer
än att han sagt att det är en kostnad. Det är arbetslös-
heten som är en kostnad! Det gäller att den optimala
normalarbetstiden anpassas efter verkligheten. Att ha
40 timmars arbetsvecka är inte anpassat efter verklig-
heten i dag.

Det är också synd att Göran Persson inte har pratat
så mycket om EMU. Göran Persson och jag har sam-
ma uppfattning när det gäller EMU, nämligen att det
är en viktigare fråga än EU-frågan. Likt förbaskat
vägrar Göran Persson att acceptera en folkomröstning
om EMU, trots att han är väl medveten om att det är
ett större kliv att gå in i EMU än att gå in i EU. Jag
förstår inte logiken i detta.

Energipolitiken är jag mycket orolig för. Jag har
inte fått något svar på de två konkreta frågor jag ställ-
de. Det hade räckt med ett ja eller nej, men en del är
så stora att de låter bli att svara.

Det gällde fossilgas från Norge. Är regeringen
villig att ta in fossilgas från Norge, och är det ett led i
en hållbar utveckling? Jag undrar det. Nu får jag svar;
det låter jättebra.

Dessutom: Kan vi fortsätta samarbetet med att få
fram pengar till vindkraften? Det finns åtskilliga
människor som står i kö för att få satsa på vindkraft.
Ett ja på den frågan vore väldigt positivt.

Sedan hoppas jag att jag i fortsättningen slipper
citera ett kinesiskt ordspråk som låter så här: Stora
män känner sig aldrig stora. Små män känner sig
aldrig små.

Jag hoppas att ingen känner sig så stor att han låter
bli att svara på frågor.

Anf. 42 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Först vill jag ta upp frågan om vind-
kraften. Jag förutsätter att den typen av satsningar
kommer att diskuteras i anslutning till energiöverens-
kommelsen. Det vore konstigt annars.

Sedan får Birger Schlaug ha överseende med att
debattreglerna är sådana att den korta tid jag har kun-
nat utnyttja har fått användas till att svara också på
andra inlägg än de briljanta som Birger Schlaug har
stått för.

Anf. 43 BIRGER SCHLAUG (mp)

Fru talman! Jag har 27 sekunder på mig. Jag vill
då säga att delning av arbetstiden är den kanske vikti-
gaste frågan. I regeringen har ni ju delat på finansmi-
nisterposten. Ni har tre stycken där. Det visar väl att
det här med att dela på jobben är ganska bra. Satsa på
det!

Anf. 44 OLOF JOHANSSON (c)

Fru talman! Jag skall inte utnyttja situationen - all
taletid är slut för de övriga. Jag hoppas att vi snabbast
möjligt kommer att återvända till den tidigare debat-
tordningen här i kammaren. Den var i varje fall något
livligare och mer sammanhållen.

Låt mig bara konstatera att saneringen av statens
finanser måste fullföljas. Det är ett samarbete som vi
också är beredda att fullfölja. Jag utgår från att fler är
beredda att göra det, även om det har skiftats en del
hårda ord här.

Energisystemet måste ställas om. Alla är inbjudna.

Skatteväxling måste genomföras. Hela Sverige
måste leva och utvecklas för att vi skall få den kraft
som bl.a. Göran Persson nämnde i Landsbygdsriksda-
gen och andra utvecklingsgrupper. Det är förutsätt-
ningen för att Sveriges ekonomi skall komma på föt-
ter - inte för mycket tal, utan gärning och samarbete.

Partiledardebatten var härmed avslutad.

2 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 21 mars.

3 § Avsägelse

Andre vice talmannen meddelade att Ola Ström
(fp) hade avsagt sig uppdraget att vara suppleant i
arbetsmarknadsutskottet.

Kammaren biföll denna avsägelse.

4 § Anmälan om kompletteringsval

Andre vice talmannen meddelade att på grund av
uppkomna vakanser hade Folkpartiet liberalernas
riksdagsgrupp anmält Siri Dannaeus som suppleant i
utbildningsutskottet efter Conny Sandholm och som
suppleant i arbetsmarknadsutskottet efter Ola Ström.

Andre vice talmannen förklarade vald till

suppleant i utbildningsutskottet

Siri Dannaeus (fp)

suppleant i arbetsmarknadsutskottet

Siri Dannaeus (fp)

5 § Meddelande om inlämning av skriftliga
frågor under påskuppehållet

Andre vice talmannen meddelade att skriftliga
frågor som skulle besvaras senast onsdagen den
10 april skulle lämnas in till kammarkansliet senast
torsdagen den 4 april kl. 10.00.

6 § Meddelande om svar på interpellation

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:

Interpellation 1995/96:118

Till riksdagen

Beträffande interpellation 1995/96:118 av Berit
Andnor (s) Häktet i Östersund får jag meddela att jag
inte kan besvara denna inom föreskrivna två veckor.

Skälet härtill är arbetsanhopning och att riksdagen
har två plenifria veckor (veckorna 14 och 15).

Jag kommer att besvara interpellationen den
16 april 1996.

Stockholm den 22 mars 1996

Laila Freivalds

7 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Motioner

1995/96:U32 till utrikesutskottet

1995/96:A15-A19 till arbetsmarknadsutskottet

1995/96:L28-L31 till lagutskottet

8 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter

Konstitutionsutskottets betänkanden 1995/96:KU9
och KU28

Skatteutskottets betänkande 1995/96:SkU29

Justitieutskottets betänkande 1995/96:JuU25

Lagutskottets betänkande 1995/96:LU28

Utrikesutskottets betänkande 1995/96:UU13

Kulturutskottets betänkande 1995/96:KrU13

Trafikutskottets betänkande 1995/96:TU15

Meddelande om samlad votering

Andre vice talmannen meddelade att socialförsäk-
ringsutskottets betänkande SfU6, konstitutionsutskot-
tets betänkande KU26, finansutskottets betänkanden
FiU7 och FiU11, justitieutskottets betänkanden JuU15
och JuU17 samt lagutskottets betänkanden LU18,
LU19 och LU20 skulle avgöras i ett sammanhang.

9 § Tvåpartsprocess

Föredrogs

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1995/96:SfU6

Tvåpartsprocess (prop. 1995/96:128)

Anf. 45 ALICE ÅSTRÖM (v)

Fru talman! Det här betänkandet från socialför-
säkringsutskottet bygger på ett tidigare riksdagsbeslut
i ett ärende som handlades av justitieutskottet. Det
handlade om tvåpartsprocess vid de allmänna för-
valtningsdomstolarna, och där infördes att detta skulle
gälla även på socialförsäkringsområdet. I den debatten
tog jag upp just att tvåpartsprocessen i sig är en
mycket bra reform. Men när reformen inte komplette-
ras med ökade möjligheter till rättshjälp för den en-
skilde individen, och eftersom möjligheterna till
rättshjälp är små i förvaltningsdomstolarna, skapar det
en osäkerhet hos den enskilde. När vi gör förändringar
i vårt rättsväsende och i vårt rättssystem är det viktigt
att förändringarna hela tiden skall leda till ökad rätts-
säkerhet för den enskilde individen.

När man i dag nu också inför tvåpartsprocess på
socialförsäkringsområdet är det ännu viktigare att
människor i utsatta lägen har möjlighet att få rätts-
hjälp. Även i en tvåpartsprocess är det fortfarande
domstolarna som har utredningsskyldigheten, men en
tvåpartsprocess innebär ändå att utredningsskyldighe-
ten kommer att urholkas. Både Lagrådet, som behand-
lade det stora betänkandet, och många av de remiss-
instanser som svarade om just tvåpartsprocess i för-
valtningsdomstolarna, varnade för detta och uttryckte
stora farhågor för att det kunde komma att leda till en
förskjutning i de praktiska handläggningsformerna
mot tillämpandet av en förhandlingsprincip, till skill-
nad från den nu gällande officialprincipen, och att
detta skulle bli fallet trots att inga lagändringar har
gjorts.

Den här kritiken och de här farhågorna har även
regeringen tagit till sig. Man säger också att man i det
uppföljningsarbete och det utvärderingsarbete som
skall följa på det nya skall väga in detta och speciellt
titta på vad som har hänt med domstolarnas utred-
ningsskyldighet.

Vi i Vänsterpartiet anser att man inte kan införa
det här när dessa farhågor finns. Det räcker inte med
att man vid en senare översyn skall titta speciellt på
det. Varje enskild människa som har kommit i kläm är
ju en förlust för rättsväsendet. Om människor upple-
ver en ökad otrygghet när det gäller rättsväsendet och
möjligheterna att få hjälp, urholkas otroligt viktiga
principer.

Därför har vi yrkat avslag på utskottets hemställan
i detta betänkande, inte därför att tvåpartsprocessen i
sig är fel, men därför att man inte lägger in också
ökade möjligheter till rättshjälp. Det hade inte varit
svårt att ta med det i sammanhanget. De signaler som
ges när det gäller förändringar inom rättshjälpsområ-
det är snarare att det kommer att bli besparingar.

Jag har en undran: Hur kommer man att ställa sig
vid en kommande översyn, om man ser att domstolar-
nas utredningsansvar har urholkats och ser att dessa
brister finns? Kommer man i så fall att vara beredd att
öka möjligheterna till rättshjälp även i dessa mål? Det
är en fråga som jag skulle vilja ha svar på här i dag.

Jag skall bara avsluta med att säga, att om en en-
skild människa som står inför en förvaltningsdomstol
i en tvåpartsprocess och som motpart har en myndig-
het med en helt annan utredningskapacitet, en helt
annan styrka och möjlighet, i ett ärende som är livs-
avgörande för hur hennes liv skall gestalta sig, kom-
mer i ett underläge på grund av att vi inte ser till att
människor får hjälp, då har samhället förlorat väldigt
mycket.

Därför yrkar jag avslag på utskottets hemställan.

Anf. 46 LENNART KLOCKARE (s)

Fru talman! När det gäller socialförsäkringsutskot-
tets betänkande om tvåpartsprocessen råder det stor
enighet i utskottet. Riksdagen har tidigare fattat beslut
om en obligatorisk tvåpartsprocess i förvaltnings-
domstolarna.

Utskottet föreslår nu att även socialförsäkringsmål
skall omfattas av en tvåpartsprocess, från den 1 maj
1996. Tvåpartsprocessen skall då gälla såväl i ärenden
där socialförsäkringsnämnden har fattat det ursprung-
liga beslutet men även i ärenden där man omprövar
tjänstemannabeslut.

Fru talman! Utskottet anser också att det här är en
riktig åtgärd och att socialförsäkringsnämnden bör
företräda kassorna i de ärenden där nämnden tidigare
har beslutat. Det innebär att det allmänna kan företrä-
das av socialförsäkringsnämnden eller att ett ärende
delegeras till en särskild tjänsteman, vilket sannolikt
kommer att vara det vanligaste.

Vänsterpartiet har i sin motion yrkat att beslut inte
skall fattas, i avvaktan på att utökade möjligheter till
allmän rättshjälp föreligger.

Från utskottet vill vi understryka den utrednings-
skyldighet som domstolen åläggs enligt 8 § förvalt-
ningsprocesslagen. Domstolens utredningsansvar och
skyldighet att bedöma om underlaget för domstolsför-
handlingarna är tillräckligt förändras inte med denna
reform.

Jag vill vidare notera att en förvaltningsmyndighet
enligt regeringsformen är skyldig att agera objektivt
och opartiskt.

Fru talman! Utskottet anser att frågan om domsto-
larnas utredningsansvar är så betydelsefull att den bör
ägnas särskild uppmärksamhet vid den utvärdering av
reformen som det också talas om i propositionen.

Med detta vill jag, fru talman, yrka bifall till ut-
skottets hemställan och avslag på reservationen.

Anf. 47 ALICE ÅSTRÖM (v)

Fru talman! Domstolarnas utredningsskyldighet
kvarstår, men i en tvåpartsprocess uttunnas denna utan
att man har gjort lagändringarna. Det här är tecken
som man har sett tidigare. Det är också farhågor som
många har framfört, även Lagrådet. Man tar inte det
här på större allvar än att man säger att domstolarna
har en utredningsskyldighet.

Man är ju mycket väl medveten om att utrednings-
skyldigheten kan komma att uttunnas. Det är ju därför
man skall titta speciellt på det här i uppföljningsarbe-
tet. Om man inte trodde att de här riskerna fanns
skulle man inte heller speciellt behöva peka ut att den
biten skall följas upp speciellt noga. Jag tycker inte att
de enskilda människorna skall behöva komma i kläm
under tiden.

Jag yrkar därför bifall till reservationen.

Anf. 48 LENNART KLOCKARE (s)

Fru talman! Den oro som Alice Åström känner in-
för den här reformen känner inte jag. Utskottet påpe-
kar också att domstolarna har ett utredningsansvar och
en skyldighet att se till att underlagen är riktiga, och
om det behövs kompletterande utredningar skall dessa
göras. Men i dagsläget känner vi oss självfallet nöjda.
Det är självfallet också viktigt att vi följer upp en ny
reform och ser till att det inte blir felaktigheter. I så
fall får man återkomma vid en senare tidpunkt. Men i
dag kan man inte göra mer.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 17 §.)

10 § Nya bestämmelser för traktaments- och
reseersättning m.m. till riksdagens ledamöter

Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande 1995/96:KU26

Nya bestämmelser för traktaments- och reseersättning
m.m. till riksdagens ledamöter (förs.
1995/96:RFK4)

Anf. 49 TANJA LINDERBORG (v)

Fru talman! Jag har suttit med i den utredning som
ligger till grund för det här betänkandet. Vänsterpar-
tiet har fått gehör på flera punkter. Jag önskar natur-
ligtvis att vi hade kunnat gå litet längre i en del fall,
men nu gick inte det. I en grupprocess handlar det om
att ta och ge. Man får alltså ge sig på vissa punkter
och på andra får man tillbaka.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets hem-
ställan.

Anf. 50 PETER ERIKSSON (mp)

Fru talman! Hela det politiska systemet i Sverige
befinner sig i en större kris än vad de allra flesta ver-
kar ha uppfattat och insett. Det råder inget tvivel om
att det finns ett politikerförakt i dag. Det gör det. Men
det är ändå inte det, skulle jag vilja säga, som är det
stora problemet. Det farliga och skrämmande är att
människor blir alltmer likgiltiga inför och ointressera-
de av att delta i det politiska arbetet. De politiska
partierna är i allvarlig gungning. Det demokratiska
systemet eroderar inifrån. Det faller ihop litet grand
som en sufflé genom att människor inte längre vill
vara med.

Den här utvecklingen har flera orsaker. En är sä-
kert den som Birger Schlaug skrev om för ett tag
sedan i Dagens Nyheter. Vem vill identifiera sig med
eller bli en spottkopp? Politikern måste i dag tåla en
hård granskning som långt ifrån alla vill utsätta sig
för. En annan förklaring ligger i att det politiska sys-
temet inte verkar fungera längre. Folk känner att
makten ligger någon annanstans, och rörelseutrymmet
ser ut att bli allt mindre. Politikerna har lämnat ifrån
sig mycket av den makt som de har haft. Men jag tror
ändå att det är viktigt att komma ihåg att just vi en-
skilda politiker har ett stort ansvar för hur andra ser på
politik och politiskt arbete.

Om människor ser engagerade politiker med idéer,
visioner och en tro på politikens möjligheter ger det
naturligtvis ett helt annat intresse för att vara med än
om man ser ett gäng trötta och desillusionerade egois-
ter som tycks vara mest intresserade av att förbättra
sina egna förmåner.

Betänkandet om våra egna traktamenten och er-
sättningar är knappast ägnat att minska politikerförak-
tet eller att öka lusten att vara med och arbeta poli-
tiskt. Det här är just den typen av beslut som ökar
avståndet och föraktet. Riksdagsledamöterna skaffar
sig nya förmåner. Man smyger under täcket med hur
mycket det egentligen handlar om.

Varför finns det t.ex. ingen ordentlig kostnadsana-
lys över vad det här förslaget kostar skattebetalarna.
Annars brukar det vara mycket noga. I förslaget från
förvaltningskontoret finns det över huvud taget inte
någon sådan genomgång. Inte heller i konstitutionsut-
skottets betänkande finns det någon riktig kost-
nadskalkyl. Kanske beror det på att det vore alltför
pinsamt om den kom fram.

Jag är rädd att kostnaderna totalt sett för att ge-
nomföra de här förändringarna i riksdagsledamöternas
ersättningar och traktamenten kommer att bli mycket
höga, kanske 50 miljoner eller ännu mer. Plötsligt
skall vi riksdagsledamöter t.ex. få betalt för en lägen-
het i Stockholm. Vi skall få en extra telefonlinje in-
stallerad i hemmet och helt betald av riksdagen. Vi
skall få fax och mobiltelefon. Tidigare har vi bara haft
persondator i hemmet.

Utöver detta skall vi få resor med egen bil betalda.
Redan tidigare har vi resor med flyg och tåg betalda
av riksdagen. Dessutom får vi nu hotell betalt och
andra utgifter ersatta när vi är ute och reser, på möten
i det egna partiet eller möten ordnade av andra. I dag
får vi betala alla de här utgifterna med våra trakta-
menten och en särskild kostnadsersättning.

Det är just det här jag tycker är skamligt. Trots att
riksdagen plötsligt skall ersätta en mängd kostnader
som vi har för resor, telefon, fax, m.m. skall vi ha
kvar kostnadsersättningen på drygt 60 000 kr om året
som från början är till just för att täcka de utgifter vi
har. Det rimliga vore naturligtvis att ta bort den, sär-
skilt om man menar allvar när man säger att man vill
skapa mer likvärdiga förhållanden med andra grupper
i samhället. Att avskaffa den här kostnadsersättningen
som jag talar om skulle betyda att riksdagen sparar
ungefär 22,4 miljoner kronor om året. I stället väljer
majoriteten att ta ut dubbla ersättningar, som jag ser
det.

Hur skall man kunna få respekt för politiker och
politik om man agerar på det här sättet? Politiker med
ryggrad bör stå för det de gör och låta bli att dribbla
bakom ryggen på väljarna. Tyvärr var Miljöpartiet det
enda parti som reagerade med en motion mot att riks-
dagen utnyttjar sin möjlighet att ge sig själv nya för-
måner och riksdagen ökade kostnader. I konstitu-
tionsutskottet följde åtminstone Kenneth Kvist från
Vänsterpartiet Miljöpartiets linje. Nu har tydligen
Vänstern dragit sig tillbaka. Kenneth Kvist har fått
bakläxa. Det var alltför frestande för Vänstern att ta
chansen att skaffa sig litet mer. Jag tycker att det är
tragiskt och pinsamt.

Avslutningsvis vill jag också säga att riksdagsle-
damöter skall ha bra betalt. Det är rimligt. Rimliga
ersättningar skall man också ha. De som arbetar i
demokratins tjänst skall inte vara i strykklass. Men det
skall vara rim och reson i det hela. Man skall inte
tillåta sig själv ersättningar som är dubbla och helt
motsatta det andra i samhället får.

Jag yrkar bifall till reservation nr 3, även om jag
naturligtvis står bakom alla reservationerna.

Anf. 51 INGVAR JOHNSSON (s)

Fru talman! Först vill jag yrka bifall till utskottets
hemställan i dess helhet med den förändring av
ikraftträdandet till en del som framgår av utdelat
rättelseblad.

Med några få mindre ändringar är utskottets be-
tänkande i enlighet med vad som föreslagits av för-
valtningskontoret och den arbetsgrupp som har varit
knuten dit. Jag tycker också att det är bra att Vänster-
partiet nu ansluter sig till den här kompromissen och
att Peter Eriksson står ensam i sin populistiska fram-
toning i den här frågan här i dag.

Genom de förändringar som nu föreslås blir det
mer tidsenliga och med andra mer jämförbara regler.
Som framgår är utskottet också enigt i alla frågor så
när som på de tre moment som Peter Eriksson berörde
och som jag främst skall bemöta i mitt inlägg.

Beträffande ersättningen för resekostnader m.m.
är grundtanken att de regler som gäller i samhället i
övrigt också skall gälla riksdagsledamöter. Det tycker
jag är bra. Jag tycker att det är i allra högsta grad
rimligt. Det innebär helt enkelt att riksdagen svarar
för de merkostnader som uppstår just till följd av
resan.

Utskottsmajoriteten delar därför inte Peter Eriks-
sons invändningar mot vad som föreslås beträffande
högsta ersättningsnivå för nattraktamente. Vi menar
tvärtom att förvaltningsstyrelsens förslag är väl av-
vägt med hänsyn till syftet, att jämna ut boendekost-
naden. Nog är det väl rimligt, Peter Eriksson, att riks-
dagsledamöter som inte bor i Stockholmsregionen
skall ges vettiga möjligheter att övernatta. Är det
rimligt att vi även fortsättningsvis skall bo på våra
små kontorsrum bland papper och maskiner? Jag
tycker inte att det är rimligt.

Miljöpartiet reserverar sig också vad gäller regler-
na för ersättning för färd med egen bil. Här föreslår
utskottsmajoriteten ingenting annat än vad som gäller
för statsförvaltningen generellt. Dessutom är det väl
samma ersättningar som betalas i näringsliv och or-
ganisationer. Jag yrkar därför avslag på reservationer-
na 1 och 2.

Jag vill också yrka avslag på reservationen 3 be-
träffande kostnadsersättningarna och viss teknisk
utrustning. Vi i utskottsmajoriteten anser att den redu-
cering som görs, och det görs faktiskt en reducering
även om det inte framgick av Peter Erikssons inlägg,
är rimligt tilltagen.

Det är naturligtvis populärt hos en del att slåss för
lägre ersättningar för riksdagsledamöter av vad slag
det vara månde. Men det framgår tydligt av betänkan-
det att kostnadsersättningarna skall svara mot många
kostnader som riksdagsledamöterna faktiskt har. Det
nämns här driftskostnader för telefax, portokostnader,
representation, kostnader för vissa tidningar, tidskrif-
ter och litteratur, studieresor, konferenser och service-
avgifter till partikansliet. Det är därför fel att påstå att
ersättningen inte svarar mot kostnader.

Fru talman! Peter Eriksson talar så väldigt mycket
om politikerföraktet. Jag är medveten om att det finns
ett visst sådant förakt. Men när som Peter Eriksson
här i talarstolen späder på detta förakt är det inte så
lätt att föra en saklig debatt. Det är naturligtvis svårt
för människor att tränga igenom allt detta material när
Peter Eriksson utan att egentligen belägga det påstår
att mycket av detta är fråga om dubbla ersättningar.
Peter Eriksson har i den här frågan ett stort ansvar för
om politikerföraktet ökar.

Anf. 52 PETER ERIKSSON (mp) replik

Fru talman! Ingvar Johnsson ställde några frågor
till mig. Det gällde för det första om det är rimligt att
tvingas bo i arbetsrummet som många i dag gör. Det
tycker jag naturligtvis inte är rimligt att man tvingas
göra. Det är fullt rimligt att en riksdagsledamot skall
kunna ha tillgång till en lägenhet i någorlunda rimlig
närhet till Riksdagshuset här i Stockholm. Så är det
redan i dag. Vi har redan i dag goda möjligheter att få
en lägenhet. Det gäller de flesta av oss, men inte alla.

Jag tycker att de förändringar som sker på detta
område enligt förslaget i huvudsak är vettiga och ger
bättre möjligheter för riksdagsledamöterna att kunna
få en bostad ute på stan. Vad vi i Miljöpartiet har vänt
oss mot var att man skulle få hela denna kostnad be-
tald av riksdagen. Vi har satt en något lägre nivå på
ersättningen från riksdagen och har tyckt att det har
varit rimligt.

Vi har sagt att det kanske inte är rimligt att betala
för alla också i den högsta nivån och för de bästa
lägenheterna som riksdagen har tillgång till. Ersätt-
ningen bör ligga någonstans i mitten, så att de som har
en mindre lägenhet som riksdagen står för kan få den
betald. De som vill ha en större boendeyta får ta den
kostnaden själv.

Den andra frågan som Ingvar Johnsson tog upp
handlar om politikerföraktet, något som också jag
tidigare var inne på. Det är någonting som jag verkli-
gen har funderat på innan vi började debatten här i
dag. Kanske man spär på politikerföraktet ännu mer
när man går upp och säger sanningen i talarstolen.
Kanske det är bättre att ligga lågt och inte riktigt låt-
sas om vad som händer om det inte blir värre än vad
det är i dag. Men jag tror att det är fel att tänka så. Det
bästa är ändå att ta en rejäl debatt, visa vad som pågår
och låta människor ta ställning till det. Jag tror att
demokratin på längre sikt vinner på det.

Anf. 53 INGVAR JOHNSSON (s) replik

Fru talman! Jag tycker att det som Peter Eriksson
säger om att man skall ersätta hyrorna för lägenheter-
na med maximalt 2 500 kr mest pekar på brist på
kunskaper om hyreskostnader i Stockholmsområdet.
Sedan gläder det mig i och för sig att en representant
för Miljöpartiet tycker att riksdagsmännen skall ha en
sådan miljö att arbeta i att de inte nödvändigtvis skall
bo på kontoret. Men Peter Eriksson drar inte de rätta
slutsatserna av detta.

Jag tycker att Peter Eriksson tar i när han säger:
Om jag säger sanningen och säger som det är kanske
det ökar på politikerföraktet. Det är allt att ta i. Peter
Eriksson sade tidigare i debatten att det är fråga om
dubbla ersättningar. Jag har redovisat en lång rad
saker som dessa kostnadsersättningar är avsedda att
användas för. Peter Eriksson kallar det för dubbla
ersättningar. Vad är sanningen? Jag tycker inte att det
är Peter Eriksson som har talat sanning i den här frå-
gan.

Anf. 54 PETER ERIKSSON (mp) replik

Fru talman! När det gäller frågan om kostnadser-
sättningarna har vi riksdagsledamöter i dag en ganska
rejält tilltagen s.k. särskild kostnadsersättning. Med
den kan vi betala en del av de utgifter som vi har som
riksdagsledamöter. När det nu inte finns några rejäla
kalkyler och kostnadsanalyser är min bedömning att
huvuddelen av de kostnader som riksdagsledamöterna
har avser resor med egen bil, telefon hemma och en
del av de andra saker som nu kommer att i sin helhet
täckas av riksdagen på annat sätt.

Lejonparten av det som vi i dag har kostnadser-
sättning till kommer att täckas helt och hållet av riks-
dagen med det nya systemet. Därför vore det rimligt
att ta bort systemet med särskild kostnadsersättning,
alternativt begränsa den till att vara mycket liten. Jag
erkänner att det finns några kostnader kvar som riks-
dagen inte täcker, t.ex. kostnader för litteratur, tid-
skrifter och sådant, eller om man vill bjuda människor
på lunch och diskutera politik. De utgifterna täcker
inte detta nya system. Men då handlar det om helt
andra nivåer än i dag.

Det nuvarande förslaget innebär att vi har kvar det
gamla systemet med kostnadsersättning och dessutom
får ett nytt system. Därigenom får vi dubbla ersätt-
ningar i stället för att välja gå in i ett helt nytt system.

Anf. 55 INGVAR JOHNSSON (s) replik

Fru talman! Jag lyssnar med förvåning på Peter
Erikssons argumentering. Först bortsåg han helt från
att vi nu reducerar kostnadsersättningen. När jag pe-
kar på de långa rader av kostnader som riksdagsmän-
nen faktiskt har och som skall finansieras med kost-
nadsersättningarna backar Peter Eriksson en bit och
säger: Man borde ha reducerat mer, men kanske ha
kvar en del.

Sanningen är att en aktiv riksdagsman som har be-
hov av dessa stöd för sin verksamhet, som skall fi-
nansieras med kostnadsersättningen, kommer att för-
bruka denna kostnadsersättning. Jag tycker att det är
rimligt att det är riksdagen som svarar för de kostna-
der som uppstår utöver vad som är rimligt att finansi-
era med någons lön.

Anf. 56 LENNART HEDQUIST (m)

Fru talman! För några veckor sedan hade jag till-
fälle att i frågestunden ställa en fråga till Göran Pers-
son, som då var finansminister, om huruvida han
kunde hålla med mig om att förslag som underställs
riksdagens prövning alltid skulle vara försedda med
en ordentlig kostnadskalkyl. Den frågan föranleddes
från min sida av att vi då hade fått ett förslag från
riksdagens förvaltningskontors styrelse som i princip
var kemiskt ren från kostnadskalkyler.

Gustaf von Essen och jag hade i anslutning till det
ärendet, vilket framgår av dagens handlingar, motio-
nerat om avslag på det föreliggande förslaget, men att
man skulle återkomma med förslaget när det försetts
med kostnadsberäkning. Vår tanke var då att det be-
rörda utskottet ordentligt skulle redovisa en kost-
nadskalkyl. Jag har för egen del ingen anledning att gå
in i de olika delförslagen och tycka att de är rimliga
eller orimliga. Jag förutsätter att arbetsgruppen har
tänkt många goda tankar så att man kan gå med på
förslaget. Men jag tycker att det på sitt sätt är skäm-
mande att riksdagen när den själv skall lägga fram
förslag till riksdagen underlåter att göra rimliga kalky-
ler.

Nu har då konstitutionsutskottet behandlat den här
motionen. Man säger att man nu har fått en kalkyl
redovisad i utskottet. Sedan kommer man fram med
en justering för den föreslagna reduceringen av kost-
nadsersättningen. Den totala merkostnaden för de
föreslagna förändringarna beräknas uppgå till minst 3
miljoner kronor. Man kan undra vad som avses med
minst 3 miljoner kronor. Det måste väl i alla fall vara
per kvartal. Är det minst 3 miljoner om året ter sig
kalkylen direkt skrattretande. Befinner man sig inte i
samma härad kommer det i efterhand att te sig mycket
förvånande att man har kastat ut den här siffran.

Nu har jag gjort en egen kalkyl. Jag har också
stämt av den litet grand och bedömer att den är till-
förlitlig. Det här förslaget kommer att innebära att
riksdagen sparar 5,6 miljoner på traktamentsersätt-
ningar och ca 2,5 miljoner på kostnadsersättningar.
Kostnaderna för riksdagsmännens boende kommer att
öka med ca 10 miljoner kronor om året. Om ledamö-
terna bara bor på hotell tio nätter, jag tror att det är
alldeles för litet, kommer hotellkostnaderna att uppgå
till 3,5 miljoner. Räknar man teknikkostnaderna så
lågt som 5 000 kr per ledamot, det är troligtvis allde-
les för litet med hänsyn till telefon, dator och fax,
kommer det att bli ungefär 2 miljoner där. Om man
tror att riksdagsledamöternas bil- och taxiresor i val-
kretsen bara uppgår till 800 kr i månaden hamnar man
där på ungefär 2,5 miljoner om man bara räknar med
nio månader. Då blir merkostnaden 10-11 miljoner.

Mer realistiska siffror på vad det handlar om torde
ligga i intervallet 16-25 miljoner kronor i nettomer-
kostnad. Det kan hända att det är rimligt. Det har
sagts här att det är bra att riksdagsmännens standard
ökar genom de här förslagen.

Vi kan "köpa" det, och om man "köper" det tycker
jag att man också skall gå ut och tala om de goda
argument som ligger bakom detta. Men att i en hand-
ling säga att merkostnaden torde uppgå till minst 3
miljoner kronor - och det är klart att det är minst 3
miljoner det handlar om - visar att kalkylen inte är i
rätt härad.

Jag har velat säga detta för riksdagens protokoll.
Om ett två år kommer man att upptäcka att riksdagen
i dag fattade ett beslut som inte var grundat på en
realistisk kostnadsuppskattning.

Anf. 57 INGVAR JOHNSSON (s)

Herr talman! Vi får väl avvakta och se om den ex-
pertis som finns på förvaltningskontoret eller Lennart
Hedquist själv har bäst förmåga att räkna.

Jag kan upplysa Lennart Hedquist om att det här
betänkandet har tagits fram i allra största enighet så
när som på Miljöpartiet. Lennart Hedquists partivän-
ner - och då tror jag inte att jag säger för mycket -
har varit mycket stolta över de små justeringar som
har blivit i betänkandet, bl.a. med anledning av de
motioner som fanns.

Anf. 58 LENNART HEDQUIST (m)

Herr talman! Jag kan mycket väl tro att de olika
förslag som är framlagda i denna stora enighet är väl
underbyggda. Jag har inte gått i någon polemik mot
förslagen som sådana. Jag har gått i polemik mot att
man redovisar så bristfälliga kostnadskalkyler. Det är
ju enkel addition och multiplikation som gör att man
kommer fram till siffror som ligger helt vid sidan av
de tre miljoner kronor som står i handlingen.

Boendekostnaderna har ju nämnts här. 280 leda-
möter skulle kunna vara berättigade till en bostadser-
sättning på 48 000 om året. Jag har dragit ned den
summan till ca 40 000 om året. Bara den summan blir
ju elva miljoner. Då kan man inte säga att det man
sparar på traktamenten och kostnadsersättningar
skulle täcka detta. Så är det ju ingalunda. Därutöver
kommer hotellkostnader, resekostnader och teknik-
kostnader. Jag tycker att man skall spela med öppna
kort när man framlägger ett sådant här förslag. Sedan
kan förslaget vara hur bra som helst, men det är skam
att man inte kan redovisa vad kostnaden egentligen
blir.

Anf. 59 INGVAR JOHNSSON (s)

Herr talman! Jag har naturligtvis svårt att bedöma
alla små detaljer i de beräkningar som arbetsgruppen
har gjort och i det förslag den sedan har lämnat till
förvaltningsstyrelsen. Det kan kanske lugna ned de-
batten något om man vet att bland dem som står bak-
om förslaget finns Bo Lundgren. Han borde väl vara
en person som kan räkna.

Anf. 60 LENNART HEDQUIST (m)

Herr talman! Ingvar Johnsson skall inte dölja sig
bakom att arbetsgruppen har valt att inte redovisa
kostnadskalkyler. Det kan vara många goda namn
som har ställt sig bakom sakinnehållet i förslaget och
tyckt att kostnadskalkylen inte var så viktig. Men
skulle vi i riksdagen möta ett förslag från regeringen
eller från myndigheter som vore så kemiskt fritt från
kostnadskalkyler är jag övertygad om att vi som riks-
dagsledamöter skulle reagera. Då tycker jag att vi har
rätt att reagera även när riksdagen själv lägger fram
ett förslag som är så bristfälligt ur kostnadskalkylsyn-
punkt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 17 §.)

11 § Information och resultatstyrning

Föredrogs

Finansutskottets betänkande 1995/96:FiU7

Information och resultatstyrning (förs.
1994/95:RR14)

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare
var anmäld.

(Beslut fattades efter 17 §.)

12 § Kredit knuten till det statliga riskfinansi-
eringssystemet

Föredrogs

Finansutskottets betänkande 1995/96:FiU11

Kredit knuten till det statliga riskfinansieringssyste-
met (prop. 1995/96:105 delvis)

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare
var anmäld.

(Beslut fattades efter 17 §.)

13 § Vissa processrättsliga frågor

Föredrogs

Justitieutskottets betänkande 1995/96:JuU15

Vissa processrättsliga frågor

Anf. 61 ALICE ÅSTRÖM (v)

Herr talman! Nu skall vi behandla justitieutskot-
tets betänkande JuU15 om vissa processrättsliga frå-
gor. Det är ett betänkande som handlar om en mängd
olika frågor. Jag skall bara uppehålla mig vid en där
vi har en reservation. Den handlar om kyrkofriden.

Flyktingar, asylsökande och andra grupper som
skall avvisas skall kunna ha en möjlighet till en fristad
där de inte riskerar att gripas och omhändertas av
polis. Det finns ju flera exempel på flyktingar som
avvisats därför att Invandrarverket och regeringen
bedömt att de inte löper någon risk för förföljelse i
hemlandet. I verkligheten har det sedan visat sig att
dessa bedömningar flera gånger har varit felaktiga.

Vi anser att rättegångsbalken och polislagen bör
ändras så människor har en möjlighet till en fristad.
De bör ändras på ett sådant sätt att det alltid skall
krävas tillstånd från den som är ansvarig för kyrkolo-
kalen före en husrannsakan eller liknande intrång för
att kunna omhänderta en person som skall avvisas ur
riket.

Vi har alla säkert bilderna kvar för ögonen av vad
som hände vid Alsike kloster. Därför är det otroligt
viktigt att det faktiskt finns en plats i samhället där
människor kan uppleva en frid och ett skydd.

När man avslår detta i betänkandet tar man upp att
det skulle vara omöjligt att ha en fristad där polisen
inte kan ingripa. Då skulle kriminella brottslingar
kunna gå in och gömma sig utan att man kan ingripa
mot dem. Men det är givetvis inte så. Polisen måste
ha möjligheter att kunna gå in även i dessa lokaler,
men det måste krävas tillstånd från dem som är an-
svariga för kyrkolokalen före husrannsakan. Det
skulle innebära att kriminella människor, som söker
sig till en kyrka för att på så sätt komma undan utan
att ens ha kyrkan bakom sig, inte skulle skyddas av
detta.

Vi anser att det behöver läggas fram ett lagförslag
som syftar till att öka kyrkofriden och till att ge män-
niskor detta skydd.

Jag yrkar bifall till reservationen under moment 1.

Anf. 62 EVA GOËS (mp)

Herr talman! Kvinnofrid, hemfrid, kyrkofrid och
tingsfrid. Birger Jarl stiftade enligt traditionen dessa
s.k. fridslagar. De bekräftades genom Alnö stadga år
1280.

Nämnas bör att i Sverige hade vi på medeltiden
asylkyrkor. Sedan dess har lagarna i många avseenden
förfallit. När det gäller hemfriden och kvinnofriden
har vi i Sverige sedan länge kända problem. Lagen
räcker inte alltid till för att skydda den utsatta. Tings-
friden är det som fungerar bäst. Man har bunkrar, t.ex.
i Rådhuset, så att ingen skall kunna störa ordningen
när någon skall förhöras. Det fungerar.

På senare år har det visat sig att inte heller kyrko-
friden har tillräckligt lagskydd. Polisen kan tränga in i
kyrkor och hämta ut människor som inte har gjort sig
skyldiga till annat än att ha flytt från en för dem out-
härdlig verklighet i det egna landet. När de hotas av
Polisen har de tagit sin tillflykt till kyrkan, som sedan
gammalt i Europa betraktas som okränkbart, heligt
rum. Men okränkbarheten gäller ej i Sverige. Nej, i
Sverige har man tagit sig in i Alsike kloster och häm-
tat flyktingar, likaså i en frikyrka i Malung och, allde-
les nyligen, i en kyrka på Vikbolandet. Mönstret upp-
repar sig.

På Birger Jarls tid var det de styrandes uppgift att
skydda dem som tog sin tillflykt till kyrkan. De som
förgrep sig på dem som tog sin tillflykt till kyrkans
skydd skulle straffas. I dag tillåter lagen statens repre-
sentanter att gå in i kyrkor och med våld föra ut dem
som sökt kyrkans skydd. På senare år har många
flyktingar tagit sin tillflykt till kyrkan, men de riskerar
att Polisen med tvång skall föra ut dem därifrån.
Många av de gamla lagarna behöver återupprättas -
givetvis i modern form, men med samma syfte.

Vid tidigare behandlingar av ärendet i kammaren
har man uttalat att något behov av att anordna en
fristad för personer som är misstänkta för brott eller
som eftersöks av annan anledning inte förelåg.

Hur kan det komma sig att flyktingar likställs med
brottslingar? Det är diskriminerande - en ärekränk-
ning - att likställa flyktingar med brottslingar. I be-
tänkandet talas om frizoner. Justitieministern kan inte
tänka sig att införa frizoner där polisingripanden över
huvud taget inte får ske.

Vad söker flyktingen? En fristad. Att få leva i fred
och i frid. Är det för mycket begärt? De har flytt till
detta lyckorike på jorden för att slippa tortyr, såväl
fysisk som psykisk. Men vad möter de?

Det är ett fattigdomsbevis att Sveriges regering så
inhumant och känslokallt behandlar dem som märkts
av flera års krig och sökt sig en fristad i vårt land.
Verkställigheten av avvisningsbesluten är under all
kritik. Vi känner till fallet Sincari väl. Så sent som i
helgen har jag haft med ett annat fall att göra, där
Polisen bryter mot lagen för att kunna avvisa en 25-
åring som varit i Sverige i fyra år, och som har en
svensk sambo sedan tre år tillbaka.

Trots att en avvisning skall ske direkt till ett land,
och inte via ett annat land har denne man, Esad Ban-
da, avvisats via Italien för att förmodligen utan svensk
poliseskort sättas på en färja till det forna Jugoslavien.
Detta bryter mot de instruktioner som utställdes av
Förbundsrepubliken Jugoslaviens Transport och
Kommunikationsdepartement den 16 november 1994.
Enligt dessa instruktioner räcker inte ett giltigt pass.
Det behövs ett certifikat från Förbundsrepubliken
eller konsulatet för att bevisa passets autenticitet.

När polisen i Uppsala försökte avvisa två personer
direkt till Belgrad utan ett sådant certifikat blev es-
kortpersonalen tvingade att lösa returbiljetter till Sve-
rige för de avvisade. Ett annat fall är Karlstadspoli-
sens verställighetsförsök av en man som den 7 febru-
ari 1995 skulle föras in i det forna Jugoslavien via
Bulgarien. Denne man blev misshandlad av Förbunds-
republikens gränspolis, och måste föras tillbaka till
Sverige. Vem tjänar på detta? Inte flyktingarna och
inte svenska staten.

Det är mycket möjligt att Esad Banda blir bemött
på samma sätt om gränspolisen upptäcker att Esad
varit asylsökande, och att han i strid med instruktio-
nerna för inresa i Förbundsrepubliken tar sig in i lan-
det. Detta förfarande, med de svenska myndigheternas
goda minne, gränsar till organiserad människosmugg-
ling och är varken etiskt eller moraliskt försvarbart -
även om det inte skulle vara i strid med svensk lag-
stiftning.

Herr talman! I tidigare betänkanden kan man
återfinna att remissinstanser som Samarbetsnämnden
för statsbidrag till trossamfund, SST, och ärkebisko-
pen tillstyrker Miljöpartiets yrkande. Judiska försam-
lingarnas i Sverige Centralråd är positivt till en änd-
ring i rättegångsbalken för ett omedelbart förstärkt
skydd mot processuella tvångsåtgärder i kyrka eller
annan lokal för religionsutövning.

RÅ, Rikspolisstyrelsen och den juridiska fakultet-
styrelsen vid Uppsala universitet avstyrker motions-
förslagen. Det var ganska väntat. Men vem tar det
samlade ansvaret i dag när man, ibland med våld,
rycker flyktingar ut ur kyrkan för avvisning? Är det
Justitiedepartementet? Kriminalvården? Rikspolissty-
relsen?

Det är något som har gått snett i Sverige. Runt om
i landet går skaror ut för att protestera mot den flyk-
tingpolitik som råder i vårt land i dag. Men de styran-
de slår dövörat till. Det är allvarligt. Låt oss införa
lagar som hindrar en ovärdig och inhuman flykting-
politik. Börja med lagen om kyrkofrid.

Herr talman! Med anledning av detta yrkar jag bi-
fall till reservationen.

Anf. 63 ROLF ÅBJÖRNSSON (kds)

Herr talman! Jag skall för Kristdemokraternas del
yrka bifall till reservationen avseende kyrkofrid i
moment 1.

Vi kan konstatera att detta är ett väldigt känsligt
område. Vi har i Sverige, liksom i de flesta andra
länder i västvärlden, en urgammal tradition att respek-
tera kyrkofriden. Det är alldeles klart att dessa frågor
kommer att accentueras ytterligare i framtiden. Detta
med hänsyn till det tryck från omvärlden vi kommer
att bli utsatta för, men också till det ökade engage-
mang som enskilda människor kommer att känna när
de solidariserar sig med människor som har det svårt.

Dessa skilda intressen kan fokuseras kring de
människor som söker skydd i kyrkorum och deras
förhållanden. Frågan har tidigare behandlats av riks-
dagen flera gånger. I fråga om lagregleringen säger
man sammanfattningsvis att vid ingripanden skall
proportionalitetsprincipen gälla. Den innebär att åt-
gärden endast får vidtas om skälen för åtgärderna
uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden
innebär för den misstänkte eller för något annat mot-
svarande intresse. Det föreligger kanske inga problem
vid tillämpningen av detta, i varje fall inte ur princi-
piell synvinkel. Men man kan föreställa sig att det i
det enskilda fallet inte blir lätt att hantera reglerna.

Inom Svenska kyrkan har man gjort en utredning
och ett remissförfarande bland sina organ när det
gäller begreppen kyrkofrid och kyrklig fristad. Sam-
manfattningsvis har man kommit fram till att dessa
begrepp är otillräckligt definierade. Jag kan tänka mig
att dessa allmänna principer - som det rör sig om
snarare än regler - också i övrigt är gångbara för att
hantera konfliktsituationen på polisiär verkställig-
hetsnivå.

Därför tror vi att det skulle vara av värde att få
frågan mer allsidigt belyst, och kanske reglerad på ett
mer övertygande sätt än den är i dag. Detta kan leda
till att uppslitande kontroverser i kyrkor och i andra
sammanhang kan undvikas. För Kristdemokraternas
del är det närmast ett ingripande i ett kloster som
upprört känslorna.

Herr talman! Med detta ber jag att få avsluta mitt
anförande.

Anf. 64 GÖRAN MAGNUSSON (s)

Herr talman! Kammaren har nu att diskutera justi-
tieutskottets betänkande nr 15 under innevarande
riksmöte. Jag ber att få yrka bifall till utskottets hem-
ställan.

Utskottet har behandlat ett antal motioner från
allmänna motionstiden i några olika ämnen. Utskottet
har bl.a. behandlat en motion om byte av offentlig
försvarare och yrkat avslag på den med hänsyn till det
berednings- och utredningsarbete som pågår.

Utskottet har vidare tagit ställning till en motion
om hanteringen i domstol av lönegarantimål. Utskot-
tet har stannat för att den nuvarande ordningen är fullt
tillräcklig för att man skall kunna klara de frågor som
är aktuella i detta sammanhang.

Ett annat av motionsområdena har varit reglerna
för förundersökning. Huvudinslaget har varit att det
skall finnas en skyldighet för polisen att upplysa den
som hämtas eller på något sätt tas om hand vad förhö-
ret skall gälla. Enligt gällande regler förhåller det sig
på det sättet. Det har också gjorts uttalanden från JO i
syfte att inskärpa de regler som finns.

Anabola steroider är ett annat av motionsområde-
na. Också där yrkar utskottet avslag, bl.a. med hänsyn
till den utredning som pågår på området.

Möjligheterna till grupptalan kan sägas ha varit ett
kärt motionsämne i kammaren under några år. Det har
genomförts en del utredningar, och överväganden
pågår alltfort i frågan. Utskottet yrkar därför avslag
också på motionerna i den frågan.

På ett par andra ämnesområden för motioner har
utskottet stannat för enhälliga tillkännagivanden. Det
ena gäller klagomål mot advokater som enskilda kan
lämna in till Advokatsamfundet. Utskottet föreslår att
regeringen skall ges till känna ett önskemål om att en
allsidig utredning skall komma till stånd. Yrkandet
utgår i och för sig inte från en uppfattning från utskot-
tets sida att detta skulle vara särskilt angeläget med
hänsyn till hanteringen i disciplinnämnden. Vi vill
gärna få en allsidig belysning av de här svåra frågorna
mot bakgrund av att det är mycket viktigt för hela
rättssystemets funktion att allmänheten känner förtro-
ende för advokatkåren. Sedan får regeringen lägga
fram sin utredning. Vi hoppas att regeringen då också
skall redovisa synpunkter på den skrivelse som JK har
lämnat in till regeringen och som närmast går ut på att
JK vill lämna ifrån sig sin hantering av frågor kring
Advokatsamfundets disciplinnämnd.

Det andra område där vi föreslår ett tillkännagi-
vande från riksdagen till regeringen gäller ersättning
vid frihetsberövande. När någon som frihetsberövats
och fått sitta i häkte släpps, eftersom vederbörandes
skuld inte har kunnat styrkas eller därför att vederbö-
rande faktiskt har varit oskyldig, har denne rätt till
ersättning. Det kan sedan inträffa att vederbörande
ändå fälls för de gärningar som han har suttit häktad
för. Utskottet menar att det är rimligt att den häktade
då får betala tillbaka ersättningen. Vi vill att regering-
en i samband med en del andra överväganden skall
klara ut också den frågan.

I betänkandet behandlas också frågan om kyrko-
frid, som likaledes tillhör de kära motionsämnena i
kammaren. Den har diskuterats sedan ganska lång tid
tillbaka. De tidigare talarna i det här ärendet har up-
pehållit sig väldigt mycket just vid frågan om kyrko-
frid.

Frågan har behandlats i en proposition år 1988,
som föranledde ett betänkande från justitieutskottet
där utskottet mera utförligt uppehöll sig vid argumen-
tationen för den ståndpunkt som en mycket klar ma-
joritet förenade sig omkring, nämligen att det inte
behövs någon reglering på det här området utöver den
som faktiskt redan gäller, alltså rättegångsbalkens
regler om husrannsakan eller tvångsmedel och vidare
de regler som finns i grundlagen om mötesfrid osv.

Det är naturligtvis lätt att uppamma känslor kring
det här, och man kan peka på faktiska omständigheter,
men om låt mig något stanna inför huvudfrågeställ-
ningen. Är det rimligt att i en nation ha en typ av
lokaler, exempelvis kyrkolokaler - man kan också
tänka sig andra - där den kan uppehålla sig som enligt
gällande lag är föremål för eftersökning för att utvisas
eller avvisas, om jag håller mig till det nu aktuella
fallet. Är det rimligt att i en nation ha lokaler där
sådana människor kan uppehålla sig och där, om jag
har förstått reservationsyrkandet rätt, den som är
lokalens ägare eller huvudman skall kunna sätta sig i
domstols ställe och avgöra om vederbörande skall
kunna gripas eller ej? Det är faktiskt detta som det
handlar om.

Eva Goës uppehöll sig i sitt anförande väldigt
mycket vid några faktiska fall. Vi kan väl alla känna
upprördhet och irritation i sådana fall, men de kan inte
lösas genom att man inrättar en fristad. Man får an-
gripa problemen genom lagstiftning och eventuellt
också tillämpningsföreskrifter på området. Det är
enda möjligheten att komma till rätta med detta.

Jag tycker alltså att det verkligen finns anledning
att ifrågasätta om det som nu står i reservationen är
övertänkt, nämligen att flyktingar, asylsökande och
andra grupper - vad nu det är - som skall avvisas från
Sverige skall ha rätt att söka skydd i en kyrkolokal,
varvid samhällets eller statens hantering av deras
ärenden blir beroende av kyrkolokalens ägare eller
huvudman.

Vilka kyrkolokaler handlar det här om? Är det Li-
vets ords lokaler? Vem skall bestämma vilka kyrkor
som skall få den här rätten? Jag tycker att det finns en
rad bärande skäl emot tanken att lagstifta om kyrko-
frid.

Eva Goës tog sin utgångspunkt i medeltiden, och
det kan vara intressant för kammaren att få höra vad
den juridiska fakultetsstyrelsen sade när utskottet hade
en remissomgång beträffande kyrkofriden.

Fakultetsstyrelsen skriver inledningsvis att den
medeltida regleringen av kyrkofriden - tvärtemot vad
som numera ofta antas - syftade till att värna enskilda
mot angrepp från andra enskilda som ville ta rätten i
egna händer. Det var ett kungamaktens försök i ett
relativt primitivt rättssamhälle att tillförsäkra med-
borgarna rättsligt skydd. Det vore därför, enligt fakul-
tetsstyrelsen, ett steg bakåt i samhällsutvecklingen att
i dag stifta en ny lag om kyrkofrid, som eventuellt
skulle ha till uppgift att förhindra de statliga ord-
ningsorganen att ingripa och utföra sitt arbete i lokaler
tillhörande olika religiösa församlingar. Detta skulle
innebära att det överläts till olika religiösa samfund
att svara för skyddet av enskilda individer. Därutöver
skulle den demokratiska rättsordningen motarbeta sig
själv; en oundviklig följd skulle därför bli en betänk-
lig ökning av antalet preventiva frihetsberövanden.

Jag tycker att fakultetsstyrelsen på ett bra sätt har
fångat problematiken kring dessa frågor. Jag yrkar än
en gång bifall till utskottets hemställan.

Anf. 65 EVA GOËS (mp) replik

Herr talman! Jag har också läst det som Göran
Magnusson läste upp. Därför sade jag att det skall
vara en kyrkofrid i modern tappning.

I samma betänkande har jag också läst - jag har
begärt att få det via Riksdagens utredningstjänst - att
Statens invandrarverk förespråkar en utredning för
precisering och reglering av begreppet kyrkofrid. Jag
undrar: Har denna utredning över huvud taget blivit
tillsatt? Har man försökt att göra detta? Det handlar ju
naturligtvis om att anpassa sig till dagsläget, och det
sade jag också i anförandet.

Detta att man skall kunna söka skydd i ett kyrko-
rum eller i ett tempel under dessa former är ett sätt att
få respit. Man skall kunna undersöka och överklaga,
när man inte har haft en chans att använda sig av alla
metoder för att klara sig mot den svenska rättsappara-
ten. Är man invandrare, är man flykting - då har man
språket mot sig. Man kan inte tala svenska, och det är
svårt att få den hjälp man behöver på kort tid.

Jag känner allt för många som har ställt upp för
flyktingar som verkligen kan bevisa att det som sker
är regelvidrigt.

Göran Magnusson var inne på att det handlar om
tillämpning. Mycket riktigt: Det handlar om tolkning,
tillämpning och verkställighet. Det var därför jag
frågade: Vem är det egentligen som ansvarar för att
det sker på ett ansvarsfullt och värdigt sätt? Vem är
det som ansvarar för det?

Jag var på Kronobergshäktet nyligen. Kriminal-
vården klagar över att man måste sätta asylsökande i
häkte i tio månader och ibland upp till ett år. De
asylsökande är inga brottslingar. Det är människor
som söker skydd.

Det handlar om inlevelseförmåga. Jag måste få
använda mina känslor. Jag tror att det är tillåtet även
här. Jag anser att det är ett förtryck. De kommer från
ett förtryck till ett nytt förtryck och sätts i häkte i tio
månader. Är det värdigt en demokrati som Sverige?

Anf. 66 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik

Herr talman! Jag tycker att det är bra med känsla
och engagemang i debatten. Men det är naturligtvis
också bra att tänka efter vilka konsekvenser stånd-
punkterna eventuellt kan leda till.

För mig är det alldeles avgörande att man inte kan
införa en lagstiftning som innebär att det blir omöjligt
för den statliga rättsapparaten att ingripa i vissa loka-
ler. Det är ju det som är innebörden i förslaget.

Jag skulle vilja fråga både Eva Goës och Alice
Åström: I vilka länder finns detta förfarande reglerat?
Var finns det en laglig kyrkofrid? Bland de undersök-
ta länderna i Europa har utskottet inte kunnat finna att
man infört en lagstiftning med den innebörd som
reservanterna föreslår.

Jag vill naturligtvis också peka på proportionali-
tetsprincipen. Den är självklart viktig. Det är viktigt
att man avväger effekten av sina åtgärder mot behovet
av att faktiskt genomföra dem och att det blir en or-
dentlig avvägning. Man bör tänka igenom vad det är
man skall göra och om det är rimligt att ingripa eller
ej.

Ansvaret för att lagstiftningen är korrekt har riks-
dagen. Ansvaret för att lagstiftningen tillämpas ligger
hos olika myndighetsorgan. Det finns också system
för att klaga hos exempelvis JO om Polisen använder
lagstiftningen och reglerna på ett felaktigt sätt.

Vidare får väl de flesta asylsökande god advokat-
hjälp eller rättslig hjälp enligt det svenska rättshjälps-
systemet. Jag tror inte det går att klaga på den om-
ständigheten heller. Det är väl i grunden så att man
vill ha ytterligare en variant för att slippa avvisning.

Anf. 67 EVA GOËS (mp) replik

Herr talman! Det finns advokater i Sverige som
jobbar på ett väldigt engagerat sätt i de här frågorna,
men det finns också de som tar det med en klacks-
park. Tyvärr har jag varit i kontakt med den sist-
nämnda gruppen, men även med den förstnämnda.

Avvisningsbeslut är ofta inte motiverade och de-
finitivt inte grundligt genomgångna. Därför anser vi
att man måste kunna söka fristad. Som vi var inne på
tidigare handlar det om samma sak som vid en hus-
rannsakan. Har man kontakt med människor som äger
eller ansvarar för kyrkorummet inser man att det är
klart att de släpper in polisen om en brottsling söker
en fristad där.

Men nu handlar det inte om brottslingar. Jag me-
nar att en flykting inte är en brottsling. En flykting
eller ett barn som har råkat snatta i en affär är inte en
brottsling. Det har ofta varit fallet att brottet har varit
så grovt att flyktingar har blivit utvisade på grund av
det.

Och hur skall man hinna överklaga till JO när man
redan har forslats med plan till Italien och har place-
rats på en färja till Montenegro för att föras in bakvä-
gen? Det är helt fel sätt att agera. Man får inte göra på
det viset. Poliser i Italien mutas för att de skall släppa
in den utvisade människan. Utvisningen görs dess-
utom på felaktiga grunder. Mannen som togs från
Vikbolandets kyrka t.ex. var gift med en handikappad
svenska.

Vad är det för grunder? Jag håller med om att vi
har en inhuman flyktingpolitik. Riksdagen stiftar
lagarna, och vi har stiftat mycket dåliga lagar. Därtill
kommer också att verkställigheten och tillämpningen
är under all kritik. Därför måste det finnas möjlighet
att söka fristad.

Jag har hört att t.ex. Norge har kyrkofrid. Jag vet
också att Nederländerna, Tyskland m.fl. länder har
undersökts. Jag har samma protokoll.

Anf. 68 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik

Herr talman! Om det finns allvarliga anmärkning-
ar mot lagstiftningen får man naturligtvis lägga fram
förslag i riksdagen om att lagstiftningen skall ändras.
Finns det anmärkningar mot tillämpningen av lag-
stiftningen eller mot lagstiftningens effekter i olika
sammanhang får man angripa den frågan. Man löser
ju inte den förment dåliga hanteringen genom att
införa kyrkofrid i kyrkolokal. Det skulle vara intres-
sant att höra Eva Goës precisera vad som är kyrkolo-
kal. Visserligen har det yrkats på utredningar, men i
reservationen finns det ingen tvekan: I kyrkolokal
skall man kunna få en fristad, och där skall samhället
inte kunna ingripa. Det vore intressant att av Eva
Goës få exempel på hur kyrkorum egentligen skall
definieras.

Herr talman! Jag menar att om man vill ha för-
ändringar i själva asylhanteringen, något som ligger
långt utanför det ärende som kammaren har att hante-
ra i dag, får man ta upp det i andra sammanhang. För
min del och för utskottsmajoritetens del är det alldeles
uppenbart att det som har yrkats beträffande kyrko-
frid, alltså att man kan söka sin tillflykt och undandra
sig statens rättsordning i kyrkolokal, är helt oaccepta-
belt. Man får söka andra vägar om det finns brister i
organisationen och lagstiftningen i övrigt.

Anf. 69 ANDERS G HÖGMARK (m)

Herr talman! Det vore frestande att göra några
kommentarer till Eva Goës anförande, men jag må
nog säga att det mest barmhärtiga kanske är om utsa-
gorna av Göran Magnusson, som företräder utskottet,
får vara sista ordet, åtminstone i denna debatt. Det
vore en kuslig tanke om vårt konstitutionella system
och vår rättsordning skulle fungera på det sätt som,
litet hux flux, antyds av Eva Goës hugskott. Jag tyck-
er att Göran Magnusson mycket klart har markerat
vilken uppfattning ett riksdagsutskott och riksdagen
rimligen kan ha i de här frågorna.

Det som jag egentligen skall ta upp har Göran
Magnusson också varit inne litet grand på, nämligen
att det i denna kammare är brukligt att motioner av-
slås i parti och minut varje vecka. Men det inträffar
litet då och då att en och annan motion vinner gillande
och faktiskt kan få ett enigt utskotts och rimligtvis då
också kammarens uppslutning.

I detta betänkande finns det ett sådant exempel.
Det kan finnas anledning att litet grand notera detta.
Det finns bl.a. en moderat motion med Jerry Marting-
er som första namn. I den motionen tas ersättningen
vid frihetsinskränkningar upp. Med all rätt har motio-
nären, och även andra socialdemokratiska motionärer,
reagerat mot dagens förhållande som innebär att per-
soner som erhållit ersättning för att de suttit häktade
och sedan släppts i brist på bevis inte är återbetal-
ningsskyldiga om de senare, då nya uppgifter kommer
fram, döms för ett brott. Det är uppenbart att den
tingens ordning som i dag gäller inte är förankrad i
det allmänna rättsmedvetandet. Jag är, herr talman,
alldeles övertygad om att de flesta människor reagerar
mycket kraftigt mot detta. Det är egentligen litet
märkligt att vi inte tidigare har kunnat få en annan
tingens ordning.

Lagen reglerar givetvis en rätt till ersättning för
dem som har blivit berövade friheten. Det är ganska
rimligt om man har blivit berövad friheten och om
processen slutar med en friande dom. Denna ersätt-
ning kan jämkas utifrån vissa utgångspunkter. Men
grunden att misstanke ändå kvarstår om brott trots att
vederbörande har blivit friad är inte tillräcklig grund
för att jämka skadestånd. Det kan väl vara rimligt.
Men just detta att man inte har reglerat att återbetal-
ningsskyldighet skall föreligga om det kommer fram
nya omständigheter som gör att vederbörande döms
menar jag definitivt är mot det allmänna rättsmedve-
tandet.

Det är därför glädjande att utskottet nu tar itu med
detta. Lagreglerna har varit föremål för översyn. Det
finns en utredning från 1993, SOU93:55, där en del
frågeställningar kring detta tas upp men inte just åter-
betalningsskyldigheten. Nu bereds frågan i regerings-
kansliet, i Justitiedepartementet. Utskottet gör nu ett
tillkännagivande till regeringen om att denna fråga
skall lösas på ett sådant sätt att det finns en möjlighet
för det allmänna att återkräva ersättningen om perso-
nen i fråga vid senare tillfälle befinns skyldig. Det är
utskottets uppfattning, och det är glädjande att dessa
motionskrav har vunnit ett enigt utskotts gillande. Vad
vi nu kan se fram emot är givetvis att man i rege-
ringskansliet snarast kommer till riksdagen med för-
slag av denna innebörd.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
utskottets hemställan.

Anf. 70 EVA GOËS (mp)

Herr talman! Eftersom jag har blivit apostroferad
tänker jag bemöta detta. Jag är inte juridiskt utbildad,
men det kanske Anders G Högmark är. Men vad jag
gör är att via riksdagen försöka ändra en lag, att göra
lagen ännu tydligare när det gäller asylsökande och
flyktingar. Det är därför som jag har tagit upp frågan
om kyrkofrid. Jag har alltså gått den rätta vägen. Det
är här som vi skall stifta nya lagar. Det är därför som
jag har tagit upp frågan om kyrkofrid. Jag frågade i
mitt förra inlägg vilken utredning som har gjorts an-
gående just detta fall.

Anf. 71 ANDERS G HÖGMARK (m)

Herr talman! Huruvida jag är juridiskt skolad eller
ej kan man ju diskutera. Jag tror att min juridiska
skolning inskränker sig till några veckors studier på
en propedeutisk kurs i juridik. Det tycker jag inte
lägger grunden för att jag, på det sätt som Eva Goës
ganska lättsinnigt gör, kan föreslå det ena, det andra
och det tredje. Det handlar kanske inte framför allt om
att ha tankar och idéer om någon frizon och fristad i
kyrkan. Det må man ha olika uppfattningar om. Men
det är det sätt som inte minst Eva Goës presenterar
hur det fungerar i dag och slänger ur sig att det inte
fungerar bra, att vissa myndigheter gör på ett visst sätt
och att vissa advokater sköter detta med en klackspark
som jag reagerar mot. Det är exempel på insinuationer
och schabloniseringar som jag inte tror lämpar sig för
Sveriges riksdag. Jag tror inte att allmänhetens re-
spekt för riksdagen som lagstiftare, eller ens för Eva
Goës, ökar. Det finns kanske anledning för fler att
fundera över detta, men inte minst med tanke på detta
inlägg med mycket grava generaliseringar och utfall
mot olika grupper, som efter bästa förmåga och enligt
den svenska lagstiftningen, oaktat vad man tycker om
den, arbetar för att se till att den följs.

Anf. 72 EVA GOËS (mp)

Herr talman! Just därför att regelverket och lagar-
na är otydliga känner kanske just dessa advokater som
jag pekade ut att det inte går att göra så mycket mer
med fallen.

Senast i söndags kväll hade jag ett långt samtal
med en av dessa advokater. Men han orkade inte ta
tag i detta mer därför att han inte ser några möjlighe-
ter, trots att han vet att man verkställer avvisningsbe-
slutet på ett felaktigt sätt. Han skriver på fredagen
ännu en överklagan. Men mer kan han inte göra. Det
är därför som jag går denna väg via riksdagen. Men
det finns även andra advokater som verkligen engage-
rar sig med hull och hår och antagligen använder sig
av alla möjliga och omöjliga vägar för att hitta in-
fallsvinklar. Jag nämnde t.ex. att Förbundsrepubliken
har egna lagar och regler som man måste tillämpa vid
en avvisning från Sverige. Man kan inte bara rätta sig
efter svenska lagar, utan man måste se vad som håller
på att ske mellan länderna. Detta är inte hypoteser,
och detta är inte något som jag slänger ur mig. Det
pågår förhandlingar mellan Sverige och Förbundsre-
publiken Jugoslavien om hur avvisningen skall ske
och om hur verkställigheten skall ske. De är under
pågående process. Sedan görs då sådana här saker vid
sidan om. Det stör förhandlingarna. Detta är inte
några klyschor, detta är fakta.

Anf. 73 GÖRAN MAGNUSSON (s)

Herr talman! Jag har en liten synpunkt. Eva Goës
har i flera inlägg klagat på lagstiftningen i Förbunds-
republiken Tyskland. Det är möjligt att man genom att
flytta den här typen av frågor från tredje pelaren till
första pelaren inom EU skulle kunna åstadkomma en
bättre tingens ordning på detta område. Men såvitt jag
vet kommer Eva Goës i morgon eller på fredag att
med näbbar och klor se till att det inte blir någon
gemensam lagstiftning på detta område i Europa.

Anf. 74 EVA GOËS (mp)

Herr talman! Göran Magnusson hörde fel. Jag ta-
lade om Förbundsrepubliken Jugoslavien. Det är
konstigt att Europa består av bara EU-länderna. Grän-
sen går där den går. Varför hör inte Jugoslavien till de
länder varifrån människor får förflytta sig? Dessutom
borde man tänka på vad människorna har genomlidit
under de senaste åren med krig. Jag tycker att detta är
fel. Jag har ett globalt seende, och jag tycker att det
handlar om att man skall göra en utvidgning som
omfattar hela jorden och inte bara inskränka sig pro-
tektionistiskt till EU.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas efter 17 §.)

14 § En ny lag om domstolsärenden (prop.
1995/96:115)

Föredrogs

Justitieutskottets betänkande 1995/96:JuU17

En ny lag om domstolsärenden (prop. 1995/96:115)

Anf. 75 SIW PERSSON (fp)

Herr talman! Folkpartiet liberalerna delar inte ut-
skottets uppfattning i frågan om att vittneseden skall
göras fakultativ i ärendeprocessen. Obligatorisk vitt-
nesed är inte självklar i andra länder. Det finns en
tendens att frångå den obligatoriska vittneseden, t.ex. i
länder som Danmark och Tyskland. I dessa länder kan
emellertid straffansvar komma i fråga även för utsa-
gor som inte beedigats, som det heter.

Vi i Folkpartiet liberalerna anser att denna fråga är
av stor vikt och att det för närvarande inte finns förut-
sättningar för att i den nya ärendelagen införa en
separat och från rättegångsbalken avvikande ordning.
Frågan om vittnesförhör utan ed bör i stället få en mer
fullständig genomgång i ett annat och större samman-
hang innan en ändring genomförs i den nu föreslagna
riktningen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.

Den nya ärendelagen ger inte heller någon till-
fredsställande lösning på frågan om ersättning för
rättegångskostnader i ärendeprocessen, då lagen inte
reglerar frågan om kostnadsansvar i ärenden där en
enskild person står mot det allmänna. Det är uppen-
bart att det i sådana ärenden, där en myndighet över-
klagat ett tingsrättsbeslut men inte vunnit framgång i
hovrätten, måste finnas en möjlighet för den enskilde
att ha rätt till ersättning. Den enskilde kan i sådana
fall orsakas rättegångskostnader vid båda domstolar-
na, som denne rimligen måste kunna få ersättning för.

Folkpartiet liberalerna anser att utgångspunkten
måste vara att en enskild person, en enskild part, skall
ha rätt att få ersättning för rättegångskostnader av det
allmänna i ärenden där en myndighet är motpart och
där myndigheten är den förlorande parten.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.

Anf. 76 ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s)

Herr talman! Vi skall nu behandla betänkandet
JuU17 om en ny lag för domstolsärenden.

Lagen skall reglera förfarandet vid handläggning
av ärenden vid de allmänna domstolarna och skall
träda i kraft den 1 juli 1996. Denna nya lag skall ersät-
ta den nuvarande ärendelagen och i huvudsak ha
samma tillämpningsområde.

Förslaget innebär att regleringen av ärendenas
handläggning blir betydligt mera detaljerad än i dag.
Syftet med detta är framför allt att åstadkomma en
ordning som bättre passar sådana ärenden som är av
mer kvalificerad typ. Förslaget bygger till betydande
del på reglerna i rättegångsbalken.

Då balkens bärande principer om muntlighet,
omedelbarhet och koncentration inte behöver tilläm-
pas företer lagförslaget principiellt större likheter med
de allmänna förvaltningsdomstolarnas processlag än
med rättegångsbalken.

De regler som gäller för processen i förvaltnings-
domstol har också i stor utsträckning tjänat som fö-
rebilder vid utformningen av lagförslaget.

I förslaget ligger att den som vill inleda ett förfa-
rande enligt den nya lagen skall normalt göra detta
skriftligen, eventuellt genom telefax. Skulle tingsrät-
ten finna att den som inlett ärendet har vänt sig till fel
domstol skall tingsrätten lämna över handlingarna i
ärendet till behörig domstol, om den som inlett förfa-
randet inte har någon invändning mot detta och om
det inte heller finns något annat skäl mot överlämnan-
det. Samma regler föreslås gälla för tvistemål och
brottmål enligt rättegångsbalken.

Om en enskild person överklagar ett beslut av en
förvaltningsmyndighet till tingsrätten skall i åtskilliga
fall beslutsmyndigheten vara motpart till den enskilde
och även ha rätt att överklaga vid senare domstolsbe-
slut. I ett domstolsärende skall tingsrätten i de flesta
fall vara domför med en juristdomare. Finns särskilda
skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet skall tings-
rätten dock kunna bestå av flera domare. Möjligheter-
na att delegera arbetsuppgifterna till personer som är
anställda vid tingsrätten utan att vara juristutbildade
föreslås bli utvidgade till att gälla även enkla ärenden
om bouppteckning och arvsskatt.

I detta betänkande ges också utförliga regler om i
vilka fall handlingarna i ett ärende skall tillställas en
part. Därmed syftar dessa regler till att onödiga kom-
municeringar undviks och till att behövlig kommuni-
cering sker.

Likaså föreslås utförliga regler om när samman-
träde i ett ärende skall hållas. På den punkten föreslås
enskilda få ett betydande inflytande bl.a. med hänsyn
till den europeiska konventionen samt skyddet för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihe-
terna.

Om ett tingsrättsavgörande överklagas skall den
nya lagen även gälla förfarandet i hovrätt och i Högsta
domstolen. Den ordningen är särskilt motiverad för
sådana fall där det enligt Europakonventionen krävs
muntlighet.

Tillämpningen av reglerna i rättegångsbalken om
överklagande av beslut, vilka bygger på att förfaran-
det i den högre domstolen skall vara helt skriftligt,
begränsas till att i huvudsak gälla endast överklagan-
den av processuella beslut.

För några ärendetyper där en förvaltningsmyndig-
hets beslut med nu gällande regler överklagas direkt
till hovrätt föreslås det att den primära domstolspröv-
ningen i stället skall ske i tingsrätt.

Herr talman! Utskottet är överens om det mesta i
detta betänkande. Dock har tre reservationer avgivits.

Reservation nr 1 tar upp fakultativ eller obligato-
risk vittnesed.

I motionen begärs att den ordning med obligato-
risk vittnesed skall gälla även i fortsättningen. Motio-
närerna anför att denna fråga inte bör få en separat
och från rättegångsbalken avvikande reglering i den
nya ärendelagen. Frågan om vittnesförhör utan ed bör,
anser motionärerna, få en mer fullständig genomgång
i ett annat och större sammanhang innan en föränd-
ring införs.

Utskottet instämmer i regeringens förslag, vilket
innebär att ett förhör med ett vittne skall kunna hållas
utan att vittnet avlägger någon ed.

I förvaltningsdomstolarna är reglerna om edsför-
hör fakultativa.

Reservation nr 2 handlar om ersättning för rätte-
gångskostnad.

I motionen begärs att riksdagen genom ett tillkän-
nagivande till regeringen skall begära förslag till
reglering av enskilds rätt till ersättning för rättegångs-
kostnader av det allmänna när en myndighet är mot-
part och den enskilde vinner ärendeprocessen.

Utskottet utgår emellertid från att regeringen i ett
sammanhang överväger rättegångskostnadsfrågorna i
ärendeprocessen respektive förvaltningsprocessen och
att detta sker inom en inte alltför avlägsen framtid.

Reservation nr 3 tar upp protokoll vid sammanträ-
de.

Enligt motionärerna bör huvudregeln alltjämt vara
att ett protokoll skall upprättas vid sammanträde.
Motionärerna anser vidare att regelrätta protokoll är
det säkraste sättet att bevisa vad som har förekommit
vid ett sammanträde. Domstolen bör dock ges möjlig-
het att, när det är lämpligt med hänsyn till samman-
trädets syfte och omfattning, begränsa skyldigheten
att föra protokoll, anser motionärerna.

Utskottet, som i sammanhanget noterat bl.a. att det
även enligt gällande rätt i vissa enkla brottmål finns
möjlighet att i stället för protokoll föra anteckningar,
saknar anledning att inta annan ståndpunkt än rege-
ringen såvitt gäller dokumentationer av vad som före-
kommit vid ett sammanträde i ett ärende. Utskottet
vill understryka att den föreslagna regleringen innebär
att det åligger domstolen att sörja för att bevisning
föreligger om vad som förekommit vid ett samman-
träde.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till
hemställan i justitieutskottets betänkande nr 17 och
avslag på samtliga reservationer.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 17 §.)

15 § Familjerättsliga frågor

Föredrogs

Lagutskottets betänkande 1995/96:LU18

Familjerättsliga frågor

Anf. 77 KERSTIN HEINEMANN (fp)

Herr talman! Det här betänkandet innehåller flera
skilda frågor på familjerättens område, men jag tänker
bara ta upp två av dessa.

Den första gäller fastställande av faderskap vid
samboförhållanden. I motion L409 av Karin Pilsäter
och Ola Ström finns ett yrkande om att en man som är
stadigvarande sammanboende med ett barns mor inte
skall behöva erkänna faderskapet, utan i stället bör ett
enkelt anmälningsförfarande inrättas. I motionen
framförs att nuvarande regler upplevs som krångliga
och framför allt som förnedrande. Det är också viktigt
att man stärker synen på den ogifte pappans ansvar,
skyldigheter och rättigheter gentemot barnet. En man
som är stadigvarande sammanboende med barnets
mor skall inte behöva erkänna faderskapet. Ett enkelt
anmälningsförfarande skulle kunna räcka.

Utskottet har tidigare avvisat liknande motions-
förslag, men har nu i betänkandet valt att inte avvisa
förslag som går ut på att förenkla själva förfarandet
vid fastställande av faderskap under förutsättning att
barnets rätt inte sätts i fara. Liknande förslag har
också tidigare väckts av Socialstyrelsen.

Vi från Folkpartiet välkomnar nu utskottets ändra-
de ställningstagande och positiva skrivning som hän-
visar till att regeringen under våren 1996 skall tillkalla
en utredning med uppdrag att bl.a. fullfölja en av
riksdagen initierad utvärdering av lagen om sambors
gemensamma hem. Från Folkpartiet liberalerna nöjer
vi oss tills vidare med denna skrivning och ställer
förhoppningen till att regeringen snarast tillsätter
utredningen och att det inom rimlig tid kommer att
finnas ett förslag om förenklade rutiner för faststäl-
lande av faderskap.

Herr talman! Den andra frågan gäller registrering
av partnerskap och motion L412. Vad gäller registre-
ringsförrättare ankommer det på varje kommun att
bedöma behovet och att ta initiativ till att lämpliga
personer av tillräckligt antal erhåller förordnanden av
länsstyrelsen.

Vi vet dock att det finns ett antal kommuner som
inte har tagit detta initiativ. Vad som är orsaken kan
man bara spekulera över. Det finns t.o.m. kommuner
som inte har velat ta i frågan, men där lämpliga per-
soner har gått ut offentligt och erbjudit sig att bli
registreringsförrättare.

I betänkandet uttrycker nu utskottet klart att man
förutsätter att behovet i de återstående kommunerna
kommer att tillgodoses. Från Folkpartiets sida anser vi
att utskottets uttalande bör uppfattas som en klar
uppmaning till de kommuner som i dag brister i den
praxis som trots allt förekommer i de flesta kommu-
ner i landet.

I en annan del i betänkandet som gäller samma
motion och en liknande fråga är vi dock inte beredda
att följa utskottet. Det gäller yrkande 2 i motionen,
som behandlar regeringens rätt att utfärda bemyndi-
gande att förrätta vigsel utomlands och att detta även
borde innefatta registrering av partnerskap.

Vi är medvetna om de problem som gäller i länder
som inte har motsvarande lagstiftning när det gäller
registrering av partnerskap som Sverige har och det
omfattande arbete som måste läggas ned för att initie-
ra ett konventionsarbete. Därför har vi i Folkpartiet
valt att föreslå en annan skrivning än utskottsmajorite-
tens i detta avsnitt. Vi anser att det bör vara helt möj-
ligt att utfärda bemyndigande för registrering av part-
nerskap på ambassaderna i Danmark och i Norge,
med tanke på att det där också finns liknande lag-
stiftning. I och med den lagstiftning som finns i Sve-
rige anser vi att homosexuella par skall kunna få sitt
partnerskap registrerat på dessa två ambassader, om
de så önskar, på samma sätt som heterosexuella par
kan få sin vigsel förrättad där. Vi förutsätter i vårt
förslag att regeringen som ett första steg kommer att
verka för att de som uppfyller kraven för registrering i
Sverige skall kunna få sitt partnerskap registrerat på
de svenska ambassaderna i Danmark och i Norge.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 och
i övrigt bifall till utskottets hemställan.

Anf. 78 TANJA LINDERBORG (v)

Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till
reservation nr 5 men står självfallet bakom Vänster-
partiets samtliga reservationer i betänkandet.

Även Hanna Zetterberg, som står litet längre ned
på talarlistan, kommer att ta upp en del frågor som
berör betänkandet.

I motion L406 begär Vänsterpartiet att riksdagen
skall anta Partnerskapskommitténs förslag till lag om
sambor av samma kön. Syftet med en sådan lag är att
åstadkomma motsvarande jämställdhet på samboom-
rådet som registrerat partnerskap innebär på äkten-
skapsområdet.

Läget i dag är att homosexuella, som lever i par-
förhållande, i praktiken måste ingå partnerskap för att
kunna uppnå vissa av de rättsverkningar som hetero-
sexuella sambor har.

Sedan 1987 finns det en lag om homosexuella
sambor. Den jämställer homosexuell samlevnad med
heterosexuell samlevnad på vissa utpekade områden.
Det gäller framför allt rättigheter och skyldigheter
beträffande gemensamt bohag och hem. Däremot kan
inte homosexuella sambor söka gemensamt bostads-
bidrag, trots att sambor av olika kön kan göra det.
Skillnaden kan motsvara flera hundralappar i måna-
den. Man kan tycka att det inte är särskilt mycket,
men för personer med svag ekonomi är det faktiskt
ganska mycket. Om man söker bostadsbidrag, har
man svag ekonomi.

Det finns en rad lagar och förordningar där homo-
sexuella sambor diskrimineras i förhållande till hete-
rosexuella sambor. Förutom reglerna om bostadsbi-
drag kan också nämnas att homosexuella utestängs
från reglerna om efterlevandeskydd enligt lagen om
allmän försäkring.

Under de senaste åren har RFSL upptäckt tre nya
fall av statliga föreskrifter som särbehandlar homo-
sexuella. Om t.ex. en offentliganställd heterosexuell
person är tjänstledig för utlandsuppdrag utgår vissa
medföljandeförmåner till sambon, makan eller maken,
medan homosexuella sambor under liknande förhål-
landen inte får motsvarande förmåner.

I Generaltullstyrelsens föreskrifter till lagen om
tullfrihet och i förordningen om tullfrihet gäller olika
regler för homosexuella respektive heterosexuella
sambor. Inte heller lagen om medling mellan sam-
manlevande går att tillämpa när det gäller homosex-
uella sambor. Detta tycker jag är helt orimligt.

För det första finns det naturligtvis inga som helst
rimliga skäl till att staten skall särbehandla homosex-
uella sambor. Det är i det närmaste genant, tycker jag,
att konstatera att det faktiskt är på det sättet.

För det andra är det svårt att överblicka vilka reg-
ler som faktiskt gäller för homosexuella som lever i
parförhållanden.

För det tredje slipper man med en lag om sambor
av samma kön att gång efter annan ändra i lagen om
homosexuella sambor så fort man ändrar någon lag
där sambor eller äktenskapliknande förhållanden
nämns.

Herr talman! Utskottsmajoritetens argument mot
att införa en ny lag om sambor av samma kön är att
det i stället bör övervägas i samband med en övergri-
pande genomgång av all sambolagstiftning. Jag kan i
och för sig ha förståelse för detta, men man glömmer
då att sambolagen för homosexuella redan har utvär-
derats en gång. Det ingick nämligen i Partnerskap-
skommitténs uppdrag. Det finns alltså redan ett fär-
digt lagförslag. Därför ser jag ingen som helst anled-
ning till att invänta kommande utredningsförslag.

Anf. 79 INGER SEGELSTRÖM (s)

Herr talman! Riksdagen har i dag att ta ställning
till betänkande LU18, som är föranlett av sex motio-
ner från den allmänna motionstiden 1995 i särskilda
frågor på familjerättens område.

Betänkandet gäller frågor om fastställande av fa-
derskap vid samboförhållande, makars betalnings-
ansvar, registrering av partnerskap, ny lagstiftning för
sambor av samma kön och en del annat.

Jag vill börja med att yrka bifall till hemställan i
lagutskottets betänkande LU18 och avslag på samtliga
motioner och reservationer.

Jag börjar med att kommentera reservationerna
momentvis och avslutar med att kommentera övriga
motioner.

Samtliga reservationer avser frågor om part-
nerskap. Tre reservationer handlar om registrerings-
frågor, en handlar om en nordisk partnerskapskon-
vention, en om sambor av samma kön och den sista
reservationen gäller ytterligare utredning. Den första
reservationen, mom. 4, av moderaterna handlar om
kommunala registreringsförrättare.

Utskottet har i betänkandet sagt: "Utskottet, som
är medvetet om att registreringsförrättare ännu inte
har förordnats i alla kommuner, förutsätter att behovet
även i de återstående kommunerna kommer att tillgo-
doses." Det är denna mening som Moderaterna har
reserverat sig mot. Majoriteten anser att kommunerna,
som enligt praxis har åtagit sig registrering, skall
uppfylla de intentioner i partnerskapslagen som har
fastställts av riksdagen.

I den andra reservationen, mom. 5, har motive-
ringen avgetts av Kerstin Heinemann. Motiveringen
gäller om bemyndigande skall kunna ges i annat land
än Sverige. Utskottsmajoriteten har sagt att det, i
enlighet med den praxis som har utvecklats och efter-
som en svensk medborgare med hemvist i Norge eller
Danmark inte har rätt att bli registrerad enligt den
svenska lagen, inte finns något behov av att överväga
ett bemyndigande för registrering ens i dessa fall.

I den tredje reservationen, mom. 5, av Tanja Lin-
derborg m.fl., om registrering utomlands yrkas bifall
till motionen L412, yrkande 2, där man vill ha ett
tillkännagivande i frågan. I enlighet med min kom-
mentar till reservation 2 finns det inget behov av att
överväga ett bemyndigande så länge den nuvarande
lagen gäller. Enligt uppgift antas behovet vara mycket
litet. Därför är det knappast motiverat att ändra en ny
lag efter endast 15 månaders tillämpning. När fler
länder får partnerskapslagstiftning kommer naturligt-
vis frågan att behöva aktualiseras.

Den fjärde reservationen, mom. 6, handlar om en
nordisk partnerskapskonvention. Yrkandet gäller
bifall till motion L412, yrkande 1.

Utskottet har mot bakgrund av det enstaka fall
som yrkandet berör ansett att ett konventionsarbete
för endast två av de övriga länderna inte kan komma i
fråga. Men om intresset skulle öka tar utskottet för
givet att ett initiativ tas inom ramen för det nordiska
samarbete som pågår inom familjerätten med särskild
inriktning på just internationella privaträttsliga frågor.

Den femte reservationen, mom. 7, av Tanja Lin-
derborg m.fl. avser sambor av samma kön. Här yrkas
bifall till motion L406.

Här har utskottsmajoriteten ansett att frågor om
samboförhållanden, liksom fallet var när fader-
skapslagen behandlades, borde övervägas när sambo-
lagen revideras. Det arbetet ligger nära i tiden, och
beräknas påbörjas under våren.

Den sjätte reservationen i mom. 8 av Yvonne Ru-
waida gäller ytterligare utredning. Utskottet har vi två
tidigare tillfällen avstyrkt liknande motionsyrkanden,
senast 1993. Utskottet ser inget skäl att frångå sin
tidigare uppfattning.

Herr talman! Motionerna 1994/95:L401 av Sigrid
Bolkéus (s) m.fl., 1994/95:L403 av Birthe Sörestedt
(s) m.fl. och 1994/95:L409 av Karin Pilsäter (fp) m.fl.
är väl besvarade i betänkandet, och jag hänvisar till
dessa positiva skrivningar.

Anf. 80 HANNA ZETTERBERG (v)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation nr. 4 som behandlar en nordisk part-
nerskapskonvention. För att vinna tid avstår jag från
att yrka bifall till reservation nr. 3 som handlar om
partnerskapsregistrering utomlands. Vänsterpartiet
står naturligtvis bakom den ändå.

Det finns i dag inget hinder för att partnerskap in-
gås på svenska ambassader utomlands, men vigsel-
förättarna på dessa ambassader har inte fått något
förordnande av regeringen för att förrätta part-
nerskapsregistrering. Däremot finns det regler för hur
vigsel skall genomföras på ambassader utomlands.
Utskottet avstyrker detta med följande motivering:

"I likhet med den praxis som har utbildats när det
gäller bemyndiganden att viga bör bemyndiganden att
förrätta registrering av partnerskap bygga på ett kon-
staterat behov i det land som avses. Som tidigare
redovisats är det för närvarande endast Danmark och
Norge som har en lagstiftning motsvarande part-
nerskapslagen. Eftersom en svensk medborgare med
hemvist i Norge eller Danmark inte har rätt att bli
registrerad enligt den svenska lagen finns det inget
behov av att överväga bemyndiganden för registre-
ringar ens i dessa länder."

Men gör man inte en kullerbytta här? Behovet -
här handlar det ju om människors kärlek till varandra
och om viljan att manifestera den - finns ju oavsett
om landet i fråga har en lagstiftning som gör det möj-
ligt att registrera partnerskap eller inte. Behovet finns,
men för t.ex. en svensk medborgare som bor i Norge
finns inte möjligheten att registrera ett partnerskap
om han eller hon inte har en partner som uppfyller
kraven.

Utrikesdepartementet har inte ändrat inställning i
den här frågan, utan menar fortfarande att det inte är
aktuellt att tillåta svenskar att ingå partnerskap på
svenska ambassader. Dess argument är i huvudsak tre.

Det första argumentet är att det skulle bli en be-
lastning för statskassan. Antalet registreringar lär
dock inte bli så omfattande att detta skulle vara av
betydelse. Dessutom ställer man sig lätt frågan om
heterosexuell vigsel skulle kunna nekas svenska med-
borgare på svenska ambassader utomlands av liknan-
de anledningar. Det ser jag inte som troligt.

Det andra argumentet är att ambassadernas värd-
länder inte skulle acceptera verksamheten. Detta är ett
tungt vägande skäl. Det skulle kunna skapa diploma-
tiska problem. UD har dock gjort en minienkät till
fem länder angående detta. Av dessa fem länder var
ett positivt och två negativa. Ett land har missuppfat-
tat frågan och ett har inte svarat alls. Kan man tänka
sig att ha olika regler för olika länder beroende på
värdlandet och på ambassadens överväganden?

Det tredje argumentet är att antalet vigslar kom-
mer att minska i framtiden. Men det är egentligen
varken något argument för eller emot som jag ser det.

Den här diskussionen leder oss vidare till en annan
viktig diskussion som berör regler för partnerskap. Av
de nordiska länderna har i dag tre, Sverige, Danmark
och Norge, lagstiftning som gör det möjligt för homo-
sexuella par att registrera partnerskap. Lagarna i dessa
länder är i överensstämmelse med varandra, något
som jag kan se en poäng med. Som drivande i den här
frågan är det viktigt att vi har en gemensam linje. Och
jag måste poängtera att jag är mycket stolt över att bo
i ett av de länder som går i täten i fråga om homosex-
uellas rätt att registrera partnerskap. Men det finns
problem i lagstiftningen, något som vi delvis har
anfört i reservationer och motioner, och jag tror att det
är viktigt att vi börjar rätta till dem redan nu.

För att kunna registrera sig i något av de tre län-
derna ställs - för att ta Sverige som exempel - bl.a.
krav på att minst en av dem som skall ingå part-
nerskap skall vara svensk medborgare och fast bosatt i
landet. I Norge och Danmark finns motsvarigheter i
lagstiftningen. Det finns flera fall där de här reglerna
får absurda konsekvenser, och jag vill nämna ett av
dem. En dansk kvinnlig forskare bosatt i Uppsala får
inte ingå partnerskap med sin utländska flickvän vare
sig i Danmark eller i Sverige - trots att båda länderna
har partnerskapslagar! Flera liknande fall finns.

Dessa regler måste ändras. Jag är övertygad om att
detta helt enkelt var ett förbiseende när lagen infördes.
Utskottet skriver i betänkandet att man inte är beredd
att initiera ett konventionsarbete endast med avseende
på två andra nordiska länder i en fråga av så begrän-
sad praktisk betydelse. Men nu är det ju lyckligtvis så
att både Finland och Island är på väg att anta part-
nerskapslagar. Man tror att detta kan bli verklighet
redan i år. Har vi inte då ett gyllene tillfälle att föreslå
en gemensam nordisk partnerskapskonvention? I den
skulle man kunna utforma regler om att det för nor-
diska medborgare går att ingå partnerskap oavsett
vilket land man är bosatt i. Den största invandring vi
har till Sverige är den av människor från något av de
övriga nordiska länderna. Därför är behovet av en
lagändring stort.

Jag tycker att det är synd att utskottet inte har gått
på den linjen, men jag hoppas ändå att debatten leder
till förbättringar av de lagar vi har gällande part-
nerskapsregistrering. De är i grunden mycket bra.

Anf. 81 INGER SEGELSTRÖM (s) replik

Herr talman! Jag tror inte att vare sig utskottet el-
ler riksdagen har gjort någon kullerbytta i denna frå-
ga. Jag tror att vi alla känner en stor stolthet över att
Sveriges riksdag antog denna lag. Vad det egentligen
handlar om, det tror jag att Hanna Zetterberg och jag
är väldigt överens om, är att vi måste få fler länder att
anta motsvarande lagstiftning. Då har vi löst proble-
met. Men i avvaktan på det, hjälper det inte att vi
ändrar vår lagstiftning. Ju fler länder som ändrar sin
lagstiftning, desto mer kommer frågorna att aktualise-
ras. Då kommer det att ske enligt den ordning som vi
är vana vid i nordiska sammanhang.

Det är det som är den stora frågan. Jag tror inte att
någon av oss tvivlar på behovet. Ingen av oss kan
heller spekulera omkring detta. Denna lag har tilläm-
pats 15 månader i Sverige. Jag tycker att den har fått
en enorm genomslagskraft. Det tycker jag att vi ge-
mensamt kan vara stolta över i denna riksdag.

Anf. 82 HANNA ZETTERBERG (v) replik

Herr talman! Jag är väldigt stolt över att så många
har utnyttjat denna lag. Som jag sade tidigare är det en
väldigt bra lag. Men det hindrar inte att det, som jag
ser det, finns just dessa kullerbyttor.

Jag gav ett exempel på detta. Det gällde en kvinna
som är född i Danmark och som är dansk medborgare
men som bor i Sverige och är forskare här. Hon har en
utländsk flickvän och skulle vilja registrera part-
nerskap. Hon kan dock varken göra det i Sverige,
eftersom hon inte är svensk medborgare, eller i Dan-
mark, eftersom hon inte bor där. Jag tror att det vore
olyckligt att inte arbeta vidare på dessa lagar. Dan-
mark och Sverige har ju faktiskt precis samma lag-
stiftning, så egentligen borde det vara självklart att
denna kvinna skulle kunna registrera partnerskap med
sin flickvän.

Anf. 83 INGER SEGELSTRÖM (s) replik

Herr talman! Hur bra vi än tycker att vi är i Sveri-
ges riksdag, och hur mycket vi än önskar att alla andra
länder anpassar sig till vår lagstiftning, kommer det
att ta litet tid. Vi kan inte pracka på någon annan vår
lagstiftning. Jag tror att frågan inom en ganska nära
framtid kommer att få en lösning, och jag tror att den
kommer att få det genom nordiskt samarbete.

Anf. 84 HANNA ZETTERBERG (v) replik

Herr talman! Jag tycker inte att det handlar om att
pracka på någon annan vår lagstiftning. De andra har
redan precis samma lagstiftning om vi. Det handlar
om att gå vidare och tillsammans utforma nya regler.
Det gör man naturligtvis tillsammans med exempelvis
de övriga nordiska länderna. Vi vet att både Finland
och Island i dag jobbar med samma typ av lagstiftning
som den som finns i Norge, Sverige och Danmark.
Jag ser det över huvud taget inte som något påprack-
ande. Vi måste gå vidare och utveckla den lagstiftning
som finns. Det är många människor som kommer i
kläm alldeles i onödan för att de kommer från två
länder som egentligen har precis samma lagstiftning,
och som godkänner partnerskap.

Anf. 85 KERSTIN WARNERBRING (c)

Herr talman! Lagstiftning och rättsliga regler
måste bygga på principen om alla människors lika
värde och rättigheter. Principen gäller oavsett hud-
färg, etniskt ursprung, religion eller sexuell identitet.

Riksdagens beslut att införa en lag om registrerat
partnerskap var ett sätt att visa samhällets värdering:
Alla människor har lika värde och rättigheter, oavsett
om man väljer att leva sitt liv tillsammans med någon
av motsatt kön eller om man väljer att leva med någon
av samma kön. Partnerskapslagen var ett stort och
viktigt steg. De principer som riksdagen markerade
genom den måste också på olika sätt följas upp.

Herr talman! Jag vill ta upp ett par angelägna om-
råden. Ett sådant gäller sambolagstiftningen. Dagens
sambolagstiftning likställer bara på vissa områden
sambor av samma kön med sambor av motsatt kön. I
vissa lagar och förordningar diskrimineras alltså ho-
mosexuella sambor i förhållande till heterosexuella
sambor. Partnerskapskommittén lade fram ett förslag
som gick ut på att homosexuella sambor skall omfat-
tas av i princip samtliga bestämmelser som gäller för
en man och en kvinna som sambor, t.ex. regler om
pension och efterlevandeskydd. Utskottet gör nu i
betänkande 1995/96:LU18 samma bedömning som
när förslaget lades, nämligen att detta bör övervägas i
samband med den översyn av sambolagen som är på
gång.

Principen måste här naturligtvis vara densamma
som i fråga om partnerskapet. Jag hoppas därför att
regeringen tar tag i frågan och återkommer till riksda-
gen med förslag.

Ett annat område som det är viktigt att följa upp
för att se att intentionerna med partnerskapslagen
verkligen fullföljs är de kommunala partnerskapsför-
rättarna.

Vissa kommuner har inte förordnat någon regist-
reringsförrättare. Det är naturligtvis inte acceptabelt
från partnerlagstiftningens utgångspunkt. Utskottet
förutsätter också att behovet även i de återstående
kommunerna kommer att tillgodoses.

Jag vill här också påpeka att de politiska partierna
har ett särskilt ansvar. I Centerpartiets partistyrelse
har vi gett vår partisekreterare i uppdrag att skriva till
våra lokala organisationsled för att uppmärksamma
dem på den viktiga uppgift man har när det gäller att
utse personer i kommunerna som kan fungera som
förrättare vid registrering av partnerskap.

En annan fråga gäller möjligheten att registrera
partnerskap också med en utländsk person, något som
redan har tagits upp i debatten här. Kärlek känner ju
ibland inte heller nationsgränser. Men de nordiska
partnerskapslagarna har särskilda bestämmelser som
begränsar möjligheterna för utlänningar att ingå part-
nerskap.

Detta problem skulle kunna lösas t.ex. genom en
nordisk partnerskapskonvention. Jag hoppas att rege-
ringen skall förstå hur angeläget det här är och ta
initiativ till lagändringar, t.ex. inom ramen för det
nordiska samarbete som pågår inom familjerätten med
särskild inriktning på just internationellt privaträttsli-
ga frågor. Det är en möjlighet som också utskottet
pekar på. Inger Segelström tog också upp just frågan
om det nordiska samarbetet. Jag tror att det på sikt är
den bästa lösningen.

Herr talman! Jag hoppas att vi, genom att på olika
sätt följa upp de principer som riksdagen markerade
genom partnerskapslagen, skall kunna ta ytterligare
viktiga och konkreta steg framåt när riksdagen så
småningom återigen behandlar de här frågorna.

Anf. 86 YVONNE RUWAIDA (mp)

Herr talman! Statsminister Göran Persson pratade
så fint i dag om Sverige. Han sade att Sverige är jäm-
likt och att i Sverige skall alla ha plats. Men vad me-
nar egentligen Göran Persson och Socialdemokraterna
när de säger att alla skall ha plats i samhället? Gäller
det verkligen alla, oberoende av sexuell läggning?

Det finns i dag många homosexuella i vårt land.
5-10 % av befolkningen kan betecknas som homo-
sexuell. Det är de som förälskar sig i, vill leva med
eller känner lust till en person av samma kön. Alla
vågar inte i dag leva öppet som homosexuella. Det
beror på samhällets värderingar om homosexuella.
Ändå har toleransen bland allmänheten ökat, sett till
det senaste tiotalet år.

I dag ser vi också hur allt fler vänder sin aggres-
sion mot just de homosexuella. Det kan vara nazister,
skinnskallar eller den religiösa högern. De flesta ra-
sistiska brotten i dag, de s.k. hatbrotten, riktas i dag
just mot homosexuella. Samtidigt är det jobbigt att
växa upp som homosexuell ungdom. Vissa städer har
skaffat sig en frizon, en plats där unga kan komma i
kontakt med någon som de kan prata om sina känslor
med. Men en sådan frizon finns absolut inte överallt.
Detta är en brist.

Många upplever sig också vara diskriminerade på
arbetsmarknaden. Homosexuella är dessutom i lag
diskriminerade. Ibland möter jag även i detta hus
människor som inte tror att man är diskriminerad i
lagen. Därför skall jag läsa högt ur äktenskapsbalken i
Sveriges rikes lag. Det gäller lagen om registrerat
partnerskap:

"Registrerade partner får varken gemensamt eller
var för sig anta adoptivbarn enligt 4 kap. föräldrabal-
ken. Inte heller får registrerade partner enligt 13 kap.
8 §" - detta är emellertid fel; det skall stå 6 kap.
10 a §, föräldrabalken - "utses att i egenskap av sär-
skilt förordnande förmyndare utöva vårdnaden om en
underårig."

Det här är exempel på att homosexuella i lag fak-
tiskt är diskriminerade. Detta är ett faktum som vi inte
kan, och inte skall, bortse från.

Homosexuella sambor diskrimineras i förhållande
till heterosexuella sambor. Det kan gäller reglerna om
bostadsbidrag, pension osv. Det finns inget skäl till att
homosexuella sambor skall diskrimineras. Eller är
detta socialdemokratisk rättvisa och jämställdhet?

Vi i Miljöpartiet anser att det förslag till sambo-
lagstiftning kan antas som Partnerskapsutredningen
tog fram. Det finns inget skäl att ytterligare avvakta
och därmed fortsätta att diskriminera bögar och les-
biska som lever i en samborelation.

I lagen uttrycks det också tydligt att homosexuella
inte skall skaffa sig barn, men detta hindrar varken
bögar eller lesbiska att skaffa sig barn. Har man en
önskan och är en bra förälder skall man inte hindras
från detta.

Islands regering har lagt fram ett lagförslag om
partnerskap. De talar om befästad samvaro. Den lagen
stadgar möjlighet till gemensamt förmyndarskap om
barn. Bl.a. om en lesbisk mamma med ensamt för-
myndarskap ingår partnerskap kan den andra föräl-
dern bli förmyndare - med motivationen att detta
främjar barnens bästa. Man hänvisar till den isländska
barnlagen. Detta är ett steg i rätt riktning. Jag hoppas
att Sverige kan följa Islands exempel. Eller skall Sve-
rige bli det land som inte längre är föregångare när det
gäller jämställdhet?

Både lagstiftning och politiker blundar i dag för
det faktum att homosexuella föräldrar diskrimineras.
Men än viktigare är att man ger homosexuella barn
sämre villkor; detta både lagligen och i samhället i
övrigt.

Att staten osynliggör homosexuellas barn skapar
attityder om dessa barn som de här barnen tvingas
leva med och ibland även kan få lida för. Det viktiga
för barn är att de får en trygg och kärleksfull upp-
växtmiljö. Aldrig någonsin har några som helst empi-
riska bevis lagts fram som pekar på att homosexuella
skulle vara sämre på detta.

Jag anser att det finns behov av en snabb utredning
och hoppas att man kommer fram till att människor
inte skall diskrimineras i lag på grund av sexuell
läggning samt att homosexuellas barn inte skall osyn-
liggöras av lagstiftningen. I stället skall t.ex. frågor
om adoption avgöras efter en bedömning av föräldrars
möjligheter att just ge barn en trygg och kärleksfull
uppväxtmiljö.

Jag yrkar bifall till reservation 3, men ställer mig
även bakom de reservationer som gäller en nordisk
partnerskapskonvention, registrering av partnerskap
på Sveriges ambassader i utlandet samt sambolagen.

I dag är det många kommuner som inte utser re-
gistreringsförrättare, fastän det finns ett behov. Detta
är en oerhörd kränkning av de homosexuella.

Utskottet har faktiskt uttryckt sig väldigt bra. Man
skriver i betänkandet: "Utskottet, som är medvetet om
att registreringsförrättare ännu inte har förordnats i
alla kommuner, förutsätter att behovet även i de åter-
stående kommunerna kommer att tillgodoses." Jag
hoppas att det här är ett steg i rätt riktning, så att vi
kan få ett samhälle med plats för alla, där vi kämpar
för jämställdhet för alla, oavsett sexuell läggning,
etnisk bakgrund eller kön.

Anf. 87 INGER SEGELSTRÖM (s) replik

Herr talman! Jag tycker verkligen att vi, precis
som Göran Persson sade, kan säga att Sverige är ett
land för alla att leva i. Jag tycker att vi kan vara stolta
över den partnerskapslag som Sverige som ett av de
första länderna i världen antog och som nu har tilläm-
pats sedan förra året.

Yvonne Ruwaida talade om diskriminering, men
jag tror inte att riksdagen i stort håller med henne om
att lagstiftningen inte visar en stor respekt för de ho-
mosexuella i Sverige.

Vad gäller barnens rätt vill jag säga att vi alltid ut-
går från vad som är bäst för barnen. Vi följer FN:s
barnkonvention, och vi har varit initiativtagare i
många frågor som har gällt barnens rätt. Vi utgår i
alla fall från vad som är bäst för barnen, och det gäller
också i fråga om de homosexuella.

Anf. 88 YVONNE RUWAIDA (mp) replik

Herr talman! Om alla skall ha en plats i samhället,
skall väl alla behandlas lika. Sambolagen gäller bara
heterosexuella, inte homosexuella. Jag tycker inte att
det är att behandla människor lika. Man ger inte
människor samma villkor i samhället, och vi ger från
denna riksdag en signal om att människor inte är lika.

Islands regering har lagt fram ett förslag om part-
nerskap i vilket man har tillåtit även homosexuella att
bli förmyndare över barn, och i förslaget hänvisar
man just till barnlagen och till barnens bästa.

Jag anser att vi alltid när vi fattar beslut skall utgå
från barnens bästa, men det innebär inte att vi skall
diskriminera vissa människor på grund av deras sex-
uella läggning utan att ens bedöma om de är bra för-
äldrar eller inte.

Anf. 89 INGER SEGELSTRÖM (s) replik

Herr talman! Som jag sade i mitt huvudanförande
har utskottet pekat på att frågor vad gäller sambor
över huvud taget skall gås igenom när sambolagen
skall revideras, och det här arbetet kommer, precis
som utskottet påpekar, att starta under våren.

Jag tycker också att det är viktigt att påpeka att
Sverige internationellt är framstående vad gäller barn
och att barn i det här landet behandlas lika. Det här är
något som vi verkligen kan vara stolta över. Jag tyck-
er inte att barnen på något vis diskrimineras eller att
deras föräldrar diskrimineras.

Anf. 90 YVONNE RUWAIDA (mp) replik

Herr talman! Jag gör en annan bedömning än In-
ger Segelström vad gäller om vi hade behövt avvakta
med att låta sambolagen omfatta även homosexuella
par. Utifrån det Inger Segelström säger verkar det
som att sambolagen kommer att gälla även för homo-
sexuella, och det är positivt och något som vi verkli-
gen skall se fram emot. Jag hoppas att det går väldigt
snabbt, men jag anser att vi inte hade behövt vänta.

Jag tror inte att det alltid är barnens bästa som
styr. Väldigt många barn lever i dag tillsammans med
homosexuella föräldrar, men dessa barn osynliggörs i
lagen. Vi låtsas i detta hus som om de inte finns. Vi
har inte ens avsatt resurser för att ta reda på hur dessa
barn egentligen har det, hur de egentligen drabbas av
den lagstiftning som finns i dag. Vi har osynliggjort
dem. De syns inte över huvud taget, och det tycker jag
inte är att se till barnens bästa.

Däremot håller jag med Inger Segelström om att
vi på många sätt är väldigt duktiga på att se till bar-
nens bästa, men vi kan faktiskt bli bättre.

Anf. 91 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m)

Herr talman! Som framkommit av debatten hittills
berör lagutskottets betänkande nr 18 ett stort antal
olika familjerättsliga frågor. Jag tänker här bara berö-
ra några av dem, nämligen frågan om registrerat part-
nerskap och de homosexuellas situation, som vi har
diskuterat ganska mycket.

Jag vill påminna kammaren om hur lagen om re-
gistrerat partnerskap kom till. Den kom nämligen till
på ett väldigt ovanligt sätt. Det var lagutskottets le-
damöter som själva skrev lagförslaget. Det fanns
ingen chans för någon här i kammaren att väcka nå-
gon motion eller komma med några synpunkter på
förslaget. Dessutom röstades hemställan fram i lagut-
skottet med siffrorna 8-7, så det var en väldigt knapp
majoritet som var för att lagförslaget över huvud taget
skulle komma hit till kammaren.

När lagen om registrerat partnerskap kom hit till
kammaren var fem av sju riksdagspartier splittrade i
frågan. Huvuddelen av Moderaterna var mot lagen. Så
Moderaterna, Folkpartiet, Centern, kds och Ny demo-
krati var splittrade i frågan. Det enda parti som egent-
ligen var enigt var Socialdemokraterna, så jag förstår
att Inger Segelström i dag kan säga att man kan vara
stolt över lagen. Men det betyder ju inte att alla fak-
tiskt är stolta över den. Det var 171 ledamöter som
var för lagen, och 141 var mot lagen vid omröstningen
här i kammaren.

Lagen om registrerat partnerskap väckte natur-
ligtvis många förhoppningar. Det kan man se på de
motioner med anknytning till partnerskapslagen som
vi behandlar i dag. De avspeglar egentligen precis de
farhågor som flera ledamöter hyste redan vid behand-
lingen av ärendet här i kammaren den 7 juni 1994,
nämligen att lagen bara var första steget och att det
skulle komma mera. Dåvarande ordföranden i lagut-
skottet försäkrade att för hennes del och för hennes
partikamraters, dvs. socialdemokraternas, del, var
detta steget - dvs. det handlade om partnerskapslagen
och inget mer.

Herr talman! Meningen är att en man och en kvin-
na skall utgöra grunden i en familj. Det är enbart
inom ramen för dessa relationer som barn föds och
mänsklighetens och samhällets fortbestånd garanteras.

Nu börjar man här plädera för att registrering av
partnerskap skall förekomma bl.a. på ambassader, och
man försöker skriva kommunerna på näsan att de inte
kan bedöma behovet av registreringsförrättare. Vi
moderater tror - tydligen till skillnad från alla andra
partier - att det kommunala självstyret fungerar väl-
digt bra, och vi har tilltro till att omdömet hos kom-
munalpolitikerna är så bra att de kan bedöma när det
finns behov av registreringsförrättare. Vidare har man
här i dag diskuterat att lagen om sambor också skall
gälla när två av samma kön bor ihop. Motivet är, efter
vad jag förstår när jag lyssnar på debatten, bl.a. på
Tanja Linderborg från Vänsterpartiet, i första hand att
de homosexuella skall få olika förmåner.

Jag tycker att allt detta är att göra en första galen-
skap än värre.

Herr talman! Vi moderater står givetvis bakom vår
reservation angående motiveringen, men för tids vin-
nande yrkar jag inte bifall till reservationen.

Anf. 92 INGER SEGELSTRÖM (s) replik

Herr talman! Menar Marietta de Pourbaix-Lundin
att bara för att Moderaterna inte stod bakom lagen när
den kom, så skall den heller inte tillämpas? Utskotts-
majoriteten har ju i sina skrivningar med kraft velat
markera, att om nu riksdagen har stiftat en lag så skall
den också tillämpas. Det Marietta de Pourbaix-Lundin
sade gjorde mig väldigt konfunderad, så jag skulle
gärna vilja ha en kommentar kring detta.

Om Marietta de Pourbaix-Lundin anser att en ty-
pisk svensk familj i dag består av mamma, pappa och
barn måste jag säga att hon har en dålig verklighets-
uppfattning. Så ser ju inte verkligheten ut.

Anf. 93 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik

Herr talman! Vad jag sade var att förslagen i
många av de motioner som debatteras här i dag inne-
bär att vi skulle gå några steg längre. Men efter vad
jag har förstått sades det i debatten 1994 att det hand-
lade om den här lagen och inga ytterligare frågor
därutöver.

Anf. 94 INGER SEGELSTRÖM (s) replik

Herr talman! Det var inte den frågan jag ställde.
Jag frågade om Marietta de Pourbaix-Lundin menar
att bara för att Moderaterna var mot lagstiftningen så
skall kommunerna inte tillämpa den.

Anf. 95 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik

Herr talman! Jag tycker att jag var ganska tydlig.
Till skillnad från alla andra partier har vi tilltro till
kommunalpolitikerna. De har omdöme att avgöra när
det behövs registreringsförrättare i en kommun. Den
tilltron har vi. Vi vill inte skriva dem det på näsan.

Anf. 96 TANJA LINDERBORG (v)

Herr talman! Jag uppfattade att Marietta de Pour-
baix-Lundin sade att ett elände skall följas av ett an-
nat. Skall jag tolka det uttalandet som att Marietta de
Pourbaix-Lundin tycker att registrerat partnerskap är
ett elände? Är det så jag skall uppfatta det?

Lundin sade att jag pläderar för partnerskap bara
för att de homosexuella skall få förmåner. Självfallet
är det inte på det sättet. Det handlar om en diskrimi-
nering av de homosexuella. Varför skall de homosex-
uella samborna diskrimineras i förhållande till hetero-
sexuella?

Anf. 97 YVONNE RUWAIDA (mp)

Herr talman! Det här är egentligen en fråga till
Moderaternas representant. Marietta de Pourbaix-
Lundin hänvisar till att väldigt många i denna sal var
emot att införa partnerskap för homosexuella. Tror
inte Marietta de Pourbaix-Lundin att det kan finnas
många kommuner som är emot att förordna part-
nerskapsförrättare? Det finns behov i vissa kommuner
där man inte har velat utse partnerskapsförrättare.

Anser inte Marietta de Pourbaix-Lundin att lag-
stiftningen skall gälla, och att samma villkor skall
gälla som när heterosexuella par vill vigas? Det skall
vara en mänsklig rättighet.

Jag kan förstå att de finns de som är emot part-
nerskapslagen, men när vi väl har fattat beslutet skall
det väl också genomföras?

Anf. 98 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m)

Herr talman! Jag får upprepa att vi, till skillnad
från alla andra partier i denna kammare, har tilltro till
kommunalpolitikernas förmåga att bedöma.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 17 §.)

16 § Franchising och rättsligt fel vid köp

Föredrogs

Lagutskottets betänkande 1995/96:LU19

Franchising och rättsligt fel vid köp

Anf. 99 PER ROSENGREN (v)

Herr talman! Franchising är något ganska prak-
tiskt, egentligen. Det finns många positiva saker med
franchising. Småföretag kan komma i gång. De kan få
lägre kostnader i igångsättningsskedet. De kan få ett
känt namn registrerat. De kan ha sina inköpskanaler
klara och färdiga redan från början. De kan minska
sina kostnader för marknadsföring genom att utnyttja
det stora företagets resurser. På det sättet kan man
fördela kostnaderna och komma billigare undan.

All franchising är inte positiv. Vi har blivit varse
ett antal exempel på franchisingavtal som i princip
kan liknas vid slavkontrakt. Många småföretagare
kastar sig in i ett företagande. Kanske går man direkt
från arbetslöshet, eller så har man stora förhoppning-
ar. Man granskar kanske inte avtalen i tillräcklig ut-
sträckning. Det har lett, som jag nyss sade, till att
många småföretagare har hamnat i en väldigt svår
situation. De har mer eller mindre blivit tvingade in i
avtalsförhållanden som de knappast klarar av.

I lagutskottets betänkande LU19 hänvisas till bil-
dandet av Svenska Franchiseföreningen. Genom dess
tillkomst har branschen vidtagit s.k. egenåtgärder.
Men som motionärerna Kurt Ove Johansson och Lars-
Erik Lövdén säger är det inte särskilt mycket med
denna franchiseförenings egenåtgärder. De kommer
inte åt de avarter som finns inom franchiseverksamhe-
ten. Det enda sättet att komma åt avarterna när det
gäller franchising är att lagstifta så att den svagare
avtalsparten får ett skydd.

Det finns en utredning som har diskuterats tidiga-
re, och som är framlagd och klar. Där finns faktiskt
färdig lagtext som går att använda direkt.

Vi har tidigare diskuterat denna fråga hösten 1994
i lagutskottet. Då nöjde vi oss med att avvakta ut-
vecklingen i Europa. Det var tänkt att EU skulle
komma med ett förslag som skulle gälla hela Europa.
Det är i och för sig ganska viktigt att vi får något
alleuropeiskt inom detta område.

Sedan dess har det tyvärr inte hänt någonting i Eu-
ropa. Avarterna när det gäller franchisingavtal fortsät-
ter. Därför anser vi att det är oerhört viktigt att vi så
fort som möjligt lagstiftar i ärendet.

Jag har litet svårt att förstå att Socialdemokraterna
inte väljer att gå den vägen. Det finns tillräckligt
mycket information om att det inte är bra. En ny ut-
redning förlänger bara situationen. Vad som behövs är
en lagstiftning som kommer omedelbart.

Med anledning av det yrkar jag bifall till reserva-
tionen från Vänsterpartiet och Tanja Linderborg.

Anf. 100 RUNE BERGLUND (s)

Herr talman! Detta betänkande handlar om fran-
chising och rättsliga fel vid köp. Jag vill börja med att
yrka avslag på motionerna L901 och L907 och där-
med också avslag på reservationen och bifall till
hemställan i betänkandet LU19.

I reservationen från Vänsterpartiet yrkas att lag-
stiftningsarbete inom franchisingområdet borde inle-
das. Utskottets uppfattning är att vi bör avvakta och
invänta resultat av det arbete som bedrivs internatio-
nellt inom området. Det får bli regeringens uppgift att
följa frågan. Om ingenting händer under det närmaste
året kan möjligen en nationell lagstiftning övervägas.

Det skulle enligt utskottets uppfattning vara en
fördel om lagstiftningen om och när den inleds kunde
utgå från en internationell överenskommelse eller i
varje fall ett EU-direktiv, med tanke på att vi nu är en
av unionens medlemsstater.

Anf. 101 PER ROSENGREN (v) replik

Herr talman! Det är intressant att man avslår en
socialdemokratisk motion - en motion som också har
förekommit tidigare.

Rune Berglund säger att utskottet tycker att vi
skall avvakta. Om ingenting händer inom det närmas-
te året skall man överväga lagstiftning på nationell
basis. Det är precis samma sak som man sade hösten
1994. Ett år framåt från hösten 1994 innebär att vi är
framme på hösten 1995. Nu är vi på våren 1996. Jag
har inte något stort förtroende för det Rune Berglund
säger på detta område. Jag tror att detta är ett sätt att
ytterligare förhala frågan.

Jag sade i mitt anförande att det är bra om vi får
till internationella överenskommelser, men vi kan inte
sitta passiva i avvaktan på dessa. Väldigt många små-
företagare lider på grund av att ni inte vill skydda dem
genom en lagstiftning.

Skall vi inte skydda och faktiskt värna småföreta-
gandet? Är det då rätt att låta de stora giganterna stå
med trumf på hand vid varje avtalsslut? Jag trodde att
socialdemokraterna har insett att det är småföretagan-
det som kommer att vara den framtida basen. Då kan
vi inte trycka undan det.

Anf. 102 RUNE BERGLUND (s) replik

Herr talman! Vi tycker också att det är viktigt att
det här området regleras, Per Rosengren. Men samti-
digt är Sverige i dag, som jag sade, en del av den
europeiska unionen. Vi måste kunna avvakta ytterli-
gare ett år för att se om man den vägen kan komma
fram till någonting. Man kan ju heller inte utesluta att
den här typen av avtal kommer att upprättas inte bara
mellan givare och tagare i Sverige, utan kanske också
givare och tagare i andra EU-länder. Jag tycker att vi
skall ha det tålamodet och vänta i varje fall ett år till.
Jag tror inte att det innebär någon katastrof.

Anf. 103 PER ROSENGREN (v) replik

Herr talman! Jag instämmer i att det är bra med
internationella överenskommelser. Men jag håller inte
riktigt med Rune Berglund när han säger att vi skall
vänta ytterligare ett år. Det sade man hösten 1994
också. Man skulle avvakta det närmaste året och se
vad som kom, och sedan skulle man göra någonting.
Det är ett och ett halvt år sedan man stod upp och
sade det. Men vad har hänt?

Om ett år kanske vi står här i kammaren igen och
har samma resonemang: Vi skall avvakta ett år till.
Det gäller att värna de små som kan sitta med slav-
kontrakt. Hänvisningen till att många överenskom-
melser är internationella är alldeles riktig, men flerta-
let av dessa avtal i Sverige är faktiskt träffade på
nationell bas, och det är dem som har dessa avtal vi
skulle kunna skydda genom att införa en lagstiftning
så fort som möjligt.

Anf. 104 RUNE BERGLUND (s) replik

Herr talman! Egentligen avviker inte våra upp-
fattningar från varandra, utom vad gäller tidpunkten.
Per Rosengren vill gå snabbare fram, och vi tycker att
det ligger ett värde i det här. Om vi nu stod här för ett
och ett halvt år sedan och diskuterade samma sak så
beror det inte på oss utan på att man inte har kommit
till skott än i de internationella överenskommelserna.

Jag håller med om att vi inte kan vänta hur länge
som helst. Det är regeringen som tar initiativ till lag-
stiftning när det gäller vår hantering av detta, och jag
tror personligen att det kommer att ske nästa år om
inte den här överenskommelsen finns. Det finns ett
bra underlagsmaterial: Vi har utredningen från 1987,
och det har skrivits bra motioner. Jag skulle råda Per
Rosengren: Ha tålamod ytterligare en vinter, så skall
vi se om vi inte gemensamt skall kunna komma fram
till ett bra resultat nästa år.

Anf. 105 LENNART HEDQUIST (m)

Herr talman! Vi har nu att övergå till en jeansde-
batt. Den har sin grund i att jag skrev en motion för
drygt ett år sedan om någonting som jag uppfattade
som en självklarhet. Dessvärre har tydligen lagutskot-
tet, även om det har behandlat denna motion mycket
utförligt, inte lyckats komma till det önskvärda resul-
tatet. Låt mig därför, herr talman, få ge ett exempel.

Vi tänker oss att jag är en stor återförsäljare av
t.ex. herrkläder eller motsvarande, och att jag har
lyckats få tag på ett stort parti Levis-jeans. Jag sätter i
gång och börjar utannonsera dessa till förhållandevis
förmånliga priser eftersom jag via grossisten har till-
skansat mig bra villkor för det här partiet jeans. Sedan
upptäcker jag efter ett tag att det här nog inte är äkta
Levis-jeans, utan att det är ommärkta jeans. Då ringer
jag till grossisten, som säger att han inte kunde veta
någonting om det här, och han vet inte att jeansen är
ommärkta. Men han har ju i sin tur köpt dem någon
annanstans.

Alldeles uppenbart är ju att utifrån min synpunkt
som säljare av jeans till konsumenterna är varan be-
häftad med ett allvarligt fel. Det är ett immaterial-
rättsligt fel, till skillnad från om varan vore behäftad
med ett materiellt fel, t.ex. en vanlig skada. Enligt
nuvarande köplag i Sverige skiljer man på materiella
fel och immateriella fel, dvs. man har inte några klara
lagregler för de immateriella felen till skillnad från
flertalet länder i Europa. Man kan t.ex. ta den tyska
lagstiftningen som i det här fallet är föredömligt tyd-
lig och klar.

Nu skriver lagutskottet ungefär så här att man nog
ändå torde kunna få ut skadestånd som täcker de di-
rekta förlusterna som jag som återförsäljare har gjort
om man verkligen kan sätta dit grossisten för att ha
sålt en felaktig vara. Däremot kan man enligt utskot-
tets mening, och det torde vara helt riktigt, aldrig få ut
de indirekta förlusterna som jag som återförsäljare
kan ha ådragit mig genom t.ex. annonsering eller
anställning av personal för att hantera det här.

Utskottet skriver om detta att denna köprättsliga
skillnad mellan rättsliga och immaterialrättsliga fel i
praktiken, såvitt utskottet kan bedöma, inte torde
innebära några olägenheter. Det är, herr talman, verk-
ligen förvånande att ett lagutskott kan uttala sig på
den punkten på det sättet. Det innebär ju att man sätter
konsumenten i klistret. Konsumenten har ju då inget
som helst skydd, och inget som helst stöd av återför-
säljaren. Återförsäljaren har ju ett direkt negativt
ekonomiskt incitament till att upptäcka att varan är
behäftad med immaterialrättsliga fel eftersom man
aldrig kan få ersättning för de kostnaderna. Det gör att
återförsäljaren gör klokare i att hålla god min i det
läget.

Om vi inte ändrar köplagen i Sverige kan detta le-
da till att vi beträffande jeans - det kan också gälla
CD-skivor, dataprogram och över huvud taget allt
som har med immaterialrättsligt intrång att göra - får
en utveckling som gör att konsumenterna får betydligt
större svårigheter än i andra länder.

Det är förvånande att lagutskottet - det får väl an-
tas bero på ett förbiseende - har gjort detta uttalande,
som ju är direkt konsumentfientligt.

Man kan, herr talman, ta ett exempel från för-
gången tid med återförsäljaren som fick ett parti sar-
diner som han skulle sälja. Han upptäckte att de var
behäftade med fel när han öppnade en sardinburk, och
ringde grossisten. Grossisten säger då: Du skall inte
äta sardinerna, du skall sälja dem. På motsvarande sätt
kan man naturligtvis inte mena att återförsäljare av
jeans skall hantera motsvarande situation, bara för att
man nu inte har löst de immaterialrättsliga frågorna.

Herr talman, med anledning av att lagutskottet
icke har gjort en korrekt och riktig beredning av det
här ärendet, önskar jag i första hand att riksdagen
återremitterar detta ärende för ytterligare beredning
och i andra hand att riksdagen, vid avslag på detta
mitt yrkande, med anledning av motion
1995/96:L901 som sin mening ger regeringen till
känna att köplagen ändras så att bestämmelsen i 41 §
nämnda lag görs tillämplig även på immaterialrättsli-
ga fel.

Anf. 106 PER ROSENGREN (v) replik

Herr talman! När frågan dök upp första gången i
lagutskottet blev vi litet konfunderade. Jag är full-
komligt övertygad om att köplagen gäller för den här
typen av fel. Det är en felaktig vara som har levere-
rats; alltså kan man skicka tillbaka den. Men då hän-
visades det till att Lennart Hedquist kände till ett
verkligt fall där det här hade inträffat. Då bordlade vi
faktiskt ärendet för att utreda huruvida det var ett
verkligt fall eller ej. Men det visade sig, som mycket
annat, vara en skröna. Det fanns inget verkligt fall.

Nu bygger Lennart Hedquist upp ett konstruerat
fall här i kammaren. Det är också någonting som inte
har inträffat men som möjligen skulle kunna inträffa.
Vi vet inte hur det skulle bedömas i en rättslig instans
med hänsyn till köplagen. Det är klart att man kan
försöka måla upp bilder av svåra situationer, men jag
är övertygad om att den nuvarande köplagen skulle
vara tillämplig för det fall som Lennart Hedquist här
tog upp.

Jag hade redan i lagutskottet varit beredd att biträ-
da moderaternas uppfattning om det hade gällt ett
verkligt fall. Men när det visar sig att det inte är ett
verkligt fall då faller också moderaternas argumenta-
tion, tycker jag.

Anf. 107 LENNART HEDQUIST (m) re-
plik

Herr talman! Det är riktigt att jag till en av leda-
möterna i lagutskottet under hand sade att jag hade
uppfattningen att det hade förekommit ett verkligt fall
gentemot köplagen och att man då hade fått klart för
sig att immaterialrätten var tydligt undantagen i rela-
tion till materiella skador. Nu har det tydligen inte
testats juridiskt enligt vad jag vet.

Om vi nu köper lagutskottets resonemang är det så
att man skulle kunna ha rätt att få ut de direkta kost-
naderna för att man har blivit lurad, men man kan ju
aldrig få ut de indirekta kostnaderna - det skriver
lagutskottet uttryckligen, och det är det intressanta,
Per Rosengren. Det innebär ju ett kraftigt negativt
incitament på en återförsäljare när det gäller att upp-
täcka att varan är felaktig, t.ex. att det har skett en
ommärkning. Då får man ju stå sitt kast och täcka
t.ex. sina annonskostnader och sina försäljningskost-
nader själv.

Det kanske man inte tycker är så farligt från före-
tagets synpunkt, men det blir ju väldigt allvarligt från
konsumentens synpunkt, eftersom det innebär att
återförsäljaren kan hålla god min och fortsätta att sälja
felaktiga varor. Jag tycker att det är fel när lagutskot-
tet säger att det inte är så allvarligt.

Anf. 108 PER ROSENGREN (v) replik

Herr talman! Jag har kanske ett annat förtroende
för köpmännen i Sverige. Upptäcker de att de säljer
en felaktig vara tror jag att de drar tillbaka den så fort
som möjligt. Det handlar ju faktiskt också om deras
egen image, om deras egen marknadsföring för fram-
tiden. En affär som medvetet har sålt felaktiga varor
kommer inte att existera i längden. Där är konsu-
menttrycket obönhörligt, skulle jag vilja säga.

Jag tolkar inte lagutskottets ställningstagande på
samma sätt som Lennart Hedquist gör. Jag tycker inte
att vi skall prata om immaterialrätt i detta läge. Vi
skall prata om en felaktig vara. Är det en felaktig vara
kan även indirekta kostnader täckas. Det är alltså inte
i första hand en immaterialrättslig fråga vi diskuterar
utan det är faktiskt fråga om en felaktig vara, och då
gäller köplagen.

Anf. 109 LENNART HEDQUIST (m) re-
plik

Herr talman! Jag kan citera motsvarande tyska
lagstiftning. Där står det: Säljaren är förpliktad att till
köparen leverera det köpta föremålet fritt från rättig-
heter som av tredje man kan göras gällande mot köpa-
ren.

I Sverige gäller lagen däremot exklusive immate-
rialrättsligt intrång. Även om det ännu inte har före-
kommit några uppenbara rättsliga fall i anslutning till
att t.ex. en återförsäljare har blivit lurad är det uppen-
bart att den svenska lagstiftningen är så skriven att
den gäller exklusive immateriella fel. Under alla för-
hållanden kan man aldrig - precis som lagutskottet
skriver - få täckning för de indirekta kostnaderna.
Detta är en allvarlig situation för konsumenten. Då
kan den här verksamheten florera. En återförsäljare
som blir sittande med svartepetter har inte någon
särskilt lätt situation - sedan kan Per Rosengren tycka
att man säkert reder ut den ändå, men jag tror att det
vore betydligt enklare att ändra den svenska lagstift-
ningen, t.ex. att anpassa den till exempelvis den tyska.
Det är bara att stryka ett enda ord - "liknande" - i den
svenska lagtexten, så har man fixat det.

Anf. 110 RUNE BERGLUND (s) replik

Herr talman! Jag blir också litet förvånad över att
det här kommer nu. Jag är själv företagare och gör
mycket inköp, och det här är någonting som jag inte
känner igen. Om man får en felaktig vara eller om
någon försöker lura en på något sätt går det ju alltid
att reglera. Jag tror precis som Per Rosengren att det
här är en fråga som tillhör köplagen.

Jag skall inte närmare polemisera i det här ären-
det, utan jag vill omgående yrka avslag på återre-
missyrkandet. På punkt 2 har jag ju redan yrkat av-
slag.

Anf. 111 LENNART HEDQUIST (m) re-
plik

Herr talman! Det är självklart att det här tillhör
köplagen, men köplagen är alltså skriven på det sättet
att man undantar immaterialrättsliga fel. Det är ju
riktigt att får man fel i en vara - och det vanliga är ju
att det är ett materiellt fel, en skada eller en brist som
är uppenbar - är ju saken klar; det reglerar den svens-
ka köplagen. Men den reglerar inte den här typen av
immateriella fel, och de blir mer och mer vanligt
förekommande. Jag har tagit exemplet jeans, men
man kan lika gärna ta exemplet tröjor. Det kan i
framtiden säkert också bli fråga om varumärkesin-
trång när det gäller en rad IT-produkter.

Jag förstår inte varför vi här i Sverige skall ha en
omodern lagstiftning, som dessutom kommer att leda
till att bl.a. konsumenten blir den lidande parten.

Anf. 112 RUNE BERGLUND (s) replik

Herr talman! Den dag det här blir ett problem
kommer det naturligtvis också en lagstiftning inom
området, Lennart Hedquist. Men eftersom det inte är
ett problem i dag ser jag inte någon anledning till att
återremittera det här ärendet. Jag vidhåller mitt yr-
kande om avslag på återremissyrkandet.

Anf. 113 LENNART HEDQUIST (m) re-
plik

Herr talman! Jag är något förvånad över att den
föregående värderade talaren inte har hört talas om
förfalskade jeans eller tröjor med felaktigt varumärke
t.ex.

Anf. 114 BENGT HARDING OLSON (fp)
replik

Herr talman! Det är litet trist att vi i de yttersta av
dessa debattminuter skall drabbas av ett återremissyr-
kande, vill jag påstå. Det är tur att inte alla missnöjda
motionärer yrkar på återremiss - då skulle vi inte ha
annat att göra här i kammaren. När det gäller speciellt
det här fallet har jag haft mycket nära kontakt med
Lennart Hedquist kring de här sakerna och ägnat dem
stort intresse, ungefär som Per Rosengren säger här.
Jag har särskilt bett om att få ett rättsfall eller en fak-
tamässig realistisk bakgrund till det här. Jag har också
blivit utlovad det, men jag har nu av Lennart Hedquist
fått reda på att han har förbisett detta. Då tycker jag
att konsekvensen borde vara att han inte väckte det
här yrkandet nu. Har han inte själv fullföljt den över-
enskommelse som jag tycker att vi har för att få en
bra handläggning så får han återkomma.

Men eftersom han nu driver den här frågan så
mycket i sak vill jag säga någonting även om det.
Man kan ha olika uppfattning om saker och ting.
Framför allt kan man ha olika uppfattning om frågor
som inte har varit aktuella, inte har kommit upp och
inte har diskuterats och analyserats tidigare. Så är det
inte i det här fallet. Det här har analyserats i samband
med förarbetena till köplagen, och man har efter av-
vägning funnit att det är rätt och bra som det är.

Det betyder alltså inte att i den här situationen - en
helt teoretisk situation som Lennart Hedquist målar
upp - skulle allt rättsskydd saknas och konsumenten
stå fullständigt rättslös. Det är inte så. Hela batteriet
av åtgärder i köplagen går att använda här.

Det finns också anledning att anknyta till vad
Lennart Hedquist själv sade nyss i en replik till Rune
Berglund. Han undrade om inte Rune Berglund har
hört talas om förfalskning. Jo, det är en fråga om en
förfalskning, och i så fall är det antagligen ett led i ett
bedrägeri också. Då har vi hela brottsbalkens sank-
tionssystem bakom oss här. Detta är alltså en själv-
klarhet.

Det finns nog ingen - inte heller Lennart Hed-
quist, hoppas jag - som vill göra gällande att lagut-
skottet inte skulle kämpa hårt för konsumentens rätt.
Det gör vi varenda dag. Därför tycker jag, av olika
skäl som jag försökt antyda här, att det skulle vara ett
bra slut på den här debatten om Lennart Hedquist
återkallade sitt återremissyrkande och i stället väckte
en ny motion - bättre underbyggd och med hänvis-
ning till de rättsfall och de verkliga situationer som
finns. Då lovar jag - för egen räkning och, som jag
tror, även för alla andras räkning i lagutskottet - att vi
är beredda att titta på detta en gång till.

Anf. 115 LENNART HEDQUIST (m)

Herr talman! Jag är övertygad om att den svenska
lagstiftningen i det här avseendet kommer att behöva
ändras, och det inom en relativt snar framtid. Som jag
upplever det är den icke modern i detta hänseende.
Sedan kan Bengt Harding Olson säga att det finns
andra instrument som t.ex. brottsbalken och bedräge-
rimål, men det allvarliga med den är typen av fall är
ju att det är den som till sist blir sittande med Svarte
Petter som har att klara ut frågan. Det är inte så lätt
om t.ex. en grossist har varit involverad i ett bedrägeri
och man får gå hela ledet tillbaka.

Det vore därför betydligt enklare att ha en köplag
som klargör att materiella och immateriella fel i det
här hänseendet är likartade, men det har den svenska
lagstiftningen hittills av någon outgrundlig anledning
hesiterat inför. Detta drabbar faktiskt konsumenten,
eftersom det leder till att en återförsäljare icke har
någon egentlig anledning att vara så uppmärksam på
den här typen av fel.

Anf. 116 BENGT HARDING OLSON (fp)

Herr talman! Vi är utomordentligt uppmärksamma
på hela problematiken med piratkopieringar, plagiat
och allting sådant. Detta är ett intresse som finns både
hos riksdagen och hos regeringen, och intresset steg-
ras också internationellt. Vi följer de här frågorna
kontinuerligt.

Jag tror att det så småningom finns anledning för
lagutskottet att ingripa när det gäller de här frågorna,
men då gäller det kanske inte främst det fall som
Lennart Hedquist har konstruerat utan de verkliga fall
som finns, både i Sverige och utomlands, där man
missbrukar de immateriella rättigheterna.

Men detta löser vi inte här och nu. Jag är fullstän-
digt övertygad om att det här återremissyrkandet inte
förändrar placeringen av Svarte Petter. Han sitter nog
där han sitter, återremiss eller inte.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 17 §.)

17 § Ersättningsrättsliga frågor

Föredrogs

Lagutskottets betänkande 1995/96:LU20

Ersättningsrättsliga frågor

Anf. 117 BENGT HARDING OLSON (fp)

Herr talman! Ett välfärdssamhälle värt namnet
måste också vara ett rättssamhälle som garanterar sina
medborgare skydd mot kränkningar. I det fullkomliga
rättssamhället finns inga offer. Verkligheten är dess
värre en annan. Många människor drabbas av över-
grepp av varierande slag och från olika håll. I ett
rättssamhälle får inga offer falla i glömska.

Herr talman! I vårt rättssamhälle finns beklagligt-
vis en offerkategori som tycks ha hamnat vid sidan
om rättvisans skydd. Jag tänker på myndighetsoffer,
alltså de medborgare som drabbats av felaktig myn-
dighetsverksamhet.

Våra myndigheter fungerar oftast väl men är na-
turligtvis inte ofelbara, och felaktiga myndighetsåt-
gärder kan hårt drabba enskilda människor. Det mest
uppmärksammade fallet är bilhandlaren Halvar Alv-
gard, som till slut fick ersättning av staten av nåd
eftersom lagen var otillfredsställande. Andra fall med
myndighetsfel framgår av JO:s årliga ämbetsberättel-
se. Det kan handla om felaktig rättstillämpning, förse-
nad handläggning, försummad service, underlåten
kontroll eller felaktiga upplysningar men också om
oriktiga frihetsberövanden eller andra tvångsåtgärder.
Gemensamt för samtliga fall är att enskild person
drabbats av skada.

Vid felaktig myndighetsutövning finns ett
straffrättsligt ansvar, främst genom tjänstefelsbrottet.
Men skadeståndsrätten är ofta viktigare för myndig-
hetsoffren. Enligt gällande rätt har myndighetsoffret i
vissa fall rätt till skadestånd. Men regelsystemet är
otillfredsställande enligt allmän uppfattning. I princip
krävs att vederbörande tjänsteman har varit vårdslös
för att myndighetsoffret skall få skadestånd. Om så
inte är fallet blir det inget skadestånd, även om myn-
dighetsfel föreligger. Resultatet blir detsamma även
om den drabbade inte gjort minsta fel själv.

Under lång tid har kritik framförts mot gällande
rätt, och den kulminerade under Alvgardprocessen.
En parlamentarisk utredning tillsattes under 1989, och
efter en ingående analys presenterades ett förslag i
juni 1993. Nu äntligen, efter upprepade efterlysningar
i riksdagen, har justitieministern utlovat att ett lagför-
slag skall komma under 1996.

Förslagets innehåll är naturligtvis okänt för riks-
dagen, men förslaget borde visa stor generositet mot
myndighetsoffren och i princip innebära att all felak-
tig myndighetsverksamhet skall föranleda skadestånd
till den oskyldigt drabbade medborgaren. I varje fall
borde det bli mycket lättare att få skadestånd vid
felaktig myndighetsutövning och vid felaktig myndig-
hetsinformation men också vid oriktiga frihetsberö-
vanden samt vid lagligt våld, dvs. då polisen lagligen
skadat utomstående till person eller egendom och den
drabbade är utan skuld.

Herr talman! Jag vill förutom myndighetsoffer
även belysa en speciell brottsofferkategori, nämligen
de medborgare som råkat i en nödvärnssituation.

Det förelåg länge ett starkt behov av förtydligande
av nödvärnsrätten. Under åtta år har jag därför väckt
motioner om sådant förtydligande på en lång rad
straffrättsliga och skadeståndsrättsliga punkter. Det är
naturligtvis positivt att den medborgerliga rätten till
självförsvar nu förtydligats på den straffrättsliga si-
dan, men det är beklagligt att skadeståndsproblemati-
ken helt förbigås.

Nu gällande skadeståndsrätt i nödvärnsfallen byg-
ger främst på dels allmänna rättsprinciper om frihet
från skadestånd, dels skadeståndslagens allmänna
regler om jämkning av skadestånd vid medvållande.
Rättsläget beträffande skadeståndsfrågorna vid nöd-
värn är synnerligen oklart. Det är omvittnat av vanliga
människor, av vanliga advokater och av utomordent-
ligt kunniga rättsvetenskapsmän. Här krävs uppenbar-
ligen förtydligande lika väl som beträffande straffrät-
ten. En översyn av skadeståndsrätten bör då också
omfatta ett klarläggande av möjligheterna att få er-
sättning av Brottsskadenämnden, länsstyrelserna och
försäkringsbolagen.

Det är förvånande att skadeståndsaspekterna sak-
nas i lagstiftningsärendet, med hänsyn till frågans
stora betydelse för allmänheten och till att nödvärns-
frågan övervägts i tio år. Det är naturligtvis viktigt att
slippa straff när man handlar i nödvärn, men även
skadeståndsfrågan är av stort intresse, eftersom det
ofta uppkommer skador på person eller personliga
tillhörigheter.

Ett förtydligande av nödvärnsrätten även beträf-
fande skadestånd är därför ett angeläget behov.

Herr talman! Det fullkomliga rättssamhället är
måhända ouppnåeligt, men målet får aldrig lämnas ur
sikte, för medborgarnas skull. Myndighetsoffer måste
ju i vart fall hållas ekonomiskt skadeslösa, och med-
borgare som handlar i nödvärn har rätt att få veta om
de riskerar att drabbas av skadestånd. Därför måste
kampen gå vidare, och deras rätt får inte falla i
glömska, i ett samhälle som gör anspråk på att vara ett
rättssamhälle.

Mot denna bakgrund yrkar jag bifall till reserva-
tionerna nr 1 och 2.

Anf. 118 BENGT KRONBLAD (s)

Herr talman! I lagutskottets betänkande nr 20 be-
handlar utskottet sju motioner som gäller olika ska-
destånds- och försäkringsrättsliga frågor. Motionerna
har väckts under den allmänna motionstiden 1995. De
skadeståndsrättsliga motionsspörsmålen rör det all-
männas skadeståndsansvar, utmätning av ersättning
för frihetsinskränkning, skadestånd till efterlevande
och skadeståndsansvar vid nödvärn. De försäkrings-
rättsliga frågorna gäller obligatorisk ansvarsförsäkring
för sjöfart och luftfart, utvidgat ansvar för trafikför-
säkringen och försäkringsersättning till dem som
försöker stoppa brott.

Utskottet avstyrker bifall till samtliga dessa mo-
tioner.

Herr talman! Angående det allmännas skade-
ståndsansvar gäller den grundläggande regeln som
finns i 2 kap. 1 § skadeståndslagen. Detta lagrum
innebär att var och en som uppsåtligen eller av
vårdslöshet vållar person- eller sakskada är skyldig att
ersätta skadan. Skadeståndslagen innehåller särskilda
regler om arbetsgivares s.k. principalansvar. Enligt
3 kap. 1 § är arbetsgivaren ansvarig för skada som
vållas av hans arbetstagare genom fel eller försum-
melse i tjänsten. Regler om skadeståndets bestäm-
mande finns i 5 kap. Den som har tillfogats per-
sonskada kan enligt 5 kap. 1 § få ersättning både för
ekonomisk skada och för ideell skada. Som ekono-
misk skada ersätts sjukvårdskostnader och andra utgif-
ter till följd av skadan samt förlorad arbetsförtjänst
och framtida inkomstförlust. Ideell skada gottgörs i
form av ersättning för sveda och värk samt lyte eller
annat stadigvarande men. Sveda och värk avser ska-
deföljder under den akuta sjukdomstiden, medan lyte
och men omfattar bestående lidande eller obehag. Till
ideell skada hänförs även vissa olägenheter i övrigt till
följd av skadan.

Arbetsgivarens principalansvar enligt 3 kap. 1 §
omfattar inte endast enskilda arbetsgivare utan också
de offentliga. Är det fråga om myndighetsutövning
sträcker sig statens och kommunernas ansvar längre
än andra arbetsgivares. I enlighet härmed svarar det
allmänna inte bara för person- och sakskada utan
också för ren förmögenhetsskada när fel eller för-
summelse begåtts vid myndighetsutövning.

Herr talman! Bengt Harding Olson anser i motion
L601 att det är hög tid att modernisera skadestånds-
reglerna vid felaktig myndighetsverksamhet. Det
nuvarande regelsystemet för skadestånd vid felaktig
myndighetsutövning är otillfredsställande från de
drabbades synpunkt.

Utskottet kan inte finna annat än att de förslag
som Kommittén för översyn av det allmännas skade-
ståndsansvar lagt fram ligger i linje med motionsöns-
kemålen. I kommitténs betänkande föreslås sålunda
en ny regel om ansvar för felaktig myndighetsinfor-
mation i 3 kap. 3 § i lagen. Enligt utskottets mening
bör resultatet av det fortsatta arbetet med beredning
av ärendet därmed avvaktas. Något tillkännagivande
eller någon annan åtgärd från riksdagens sida kan för
närvarande inte anses påkallade.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag avslag på
motionen och bifall till utskottets hemställan i denna
del.

Herr talman! Angående skadeståndsansvar vid
nödvärn finns i 25 kap. brottsbalken allmänna regler
om ansvarsfrihet. Här anges de omständigheter som
fritar någon från ansvar för straffbelagd gärning. En
sådan omständighet är att någon handlat i nödvärn.
Bestämmelsen innebär att en gärning som någon
begår i en nödvärnssituation och som håller sig inom
gränserna för nödvärnsrätten inte skall medföra an-
svar.

Nödvärnsrätten föreligger enligt paragrafen i fyra
olika situationer. Först anges det fallet att någon söker
avvärja ett påbörjat eller överhängande brottsligt
angrepp på person eller egendom. I en andra punkt
nämns den situationen att någon söker betvinga den
som med våld eller hot om våld eller på annat sätt
hindra att egendom återtas på bar gärning. Den tredje
nödvärnssituationen gäller att någon söker hindra
annan att olovligen tränga in i rum, hus, gård eller
fartyg. Slutligen föreskrivs att nödvärnsrätt föreligger
då någon söker att från utrymmen av nyss nämnt slag
avlägsna någon annan, som trängt in olovligen eller,
om det är bostad, annars vägrar att på tillsägelse läm-
na denna.

Herr talman! Bengt Harding Olson har i motion
L603 tagit upp frågan om skadeståndsansvar vid nöd-
värn. I motionen hänvisas till översynen av den
straffrättsliga regleringen av just nödvärn.

Utskottet vill med anledning av vad som anförts i
motionen peka på att det finns vissa grundläggande
skillnader mellan straffrättens och skadeståndsrättens
uppbyggnad. Inom straffrätten gäller legalitetsprinci-
pen, som innebär att det krävs ett stadgande i lag eller
i annan författning för att en handling skall kunna
utgöra brott och således kunna leda till utdömande av
en straffrättslig påföljd. På grund härav föreligger
behov av en detaljerad reglering även av de omstän-
digheter, t.ex. nödvärn, som utesluter straffrättsligt
ansvar. Inom skadeståndsrätten gäller inte legalitets-
principen på samma sätt som inom straffrätten. Ska-
deståndsansvarets yttersta omfattning bestäms av
allmänna rättsprinciper och generella ansvarsregler.
Bedömningen i ett enskilt fall av frågan om skade-
ståndsskyldighet föreligger får ske med hänsyn till det
ansvar som enligt författning eller allmänna rätt-
sprinciper kan utkrävas. I linje härmed torde inte
heller de omständigheter som utesluter skadestånds-
ansvar närmare kunna preciseras i lag, även om ut-
gångspunkten för bedömningen i många enskilda fall
kan tas i den straffrättsliga regleringen av grunderna
för ansvarsfrihet.

Mot bakgrund av det anförda kan utskottet för sin
del inte finna skäl för en sådan översyn som begärs i
motionen. Utskottet avstyrker därför bifall också till
denna motion.

Herr talman! Med detta föreslår jag bifall till ut-
skottets hemställan.

Anf. 119 BENGT HARDING OLSON (fp)

Herr talman! Jag har naturligtvis insett att Bengt
Kronblad skulle vara nöjd med utskottets utlåtande.
Men jag skall ändå litet mer personligen ställa några
frågor till Bengt Kronblad. Jag börjar med myndig-
hetsoffer.

Är Bengt Kronblad verkligen nöjd med den lag
som finns nu eller tycker han att den är fel? Min ut-
gångspunkt är att oskyldigt drabbade medborgare
skall få ersättning vid felaktig myndighetsverksamhet.
Ställer Bengt Kronblad upp på detta?

Beträffande nödvärnsfallen vill jag också ställa en
fråga. Tycker Bengt Kronblad att det är viktigt att
medborgare som hamnar i en nödvärnssituation också
vet om de kan drabbas av skadeståndskrav, även om
de slipper straff?

Detta tycker jag är några frågor som är utomor-
dentligt viktiga. För, som jag har sagt, det här handlar
om grundläggande frågor i ett rättssamhälle. Jag vän-
tar med spänt intresse på vilka svar Bengt Kronblad
skall lämna.

Anf. 120 BENGT KRONBLAD (s)

Herr talman! I princip kan vi vara fullständigt
överens om att den som vidtar åtgärder, nödvärn eller
annat, självklart inte skall bli lidande av sina insatser.
Det är den principiella delen. Bengt Harding Olson
inledde också sitt anförande med att hävda de mänsk-
liga rättigheterna och det är en självklarhet.

Jag vill gärna litet grand kommentera fallet Halvar
Alvgard. Som tur är för Bengt Harding Olsons aktivi-
tet i riksdagen finns detta fall. Det är intressant att se
att Bengt Harding Olson återigen börjat engagera sig
så kraftfullt i detta. Så var också fallet fram till 1991,
då Bengt Harding Olson var mycket aktiv. Men först
efter 1994 års val har han återigen engagerat sig både
med motioner och direkta frågor till justitieministern.
Jag instämmer gärna i justitieministerns kommentar
till Bengt Harding Olson från den 6 februari: Det är
tydligt och klart att tilltron till den socialdemokratiska
regeringens möjligheter att lösa sådana problem är
betydligt större, då Bengt Harding Olson låg ganska
lågt under den treåriga period när vi hade borgerlig
regering.

Anf. 121 BENGT HARDING OLSON (fp)

Herr talman! Det är beklagligt att jag inte fick svar
på någon fråga, utan bara fick ett raljerande över att
det här ärendet faktiskt missköttes av den borgerliga
regeringen. Det är rätt. Men det betyder väl inte att
inte den socialdemokratiska regeringen skall göra
någonting. Därför vill jag än en gång påpeka detta.
Vad är det för fel på utgångspunkten, Bengt Kronblad,
att varje oskyldig medborgare som drabbas av felaktig
myndighetsverksamhet bör få skadestånd utan en
massa undanflykter?

Jag kan väl passa på att nämna också att jag inte är
nöjd med utredningens förslag. Jag vill att man skall
gå mycket längre. Men det är en annan debatt.

I nödvärnsfallen är det oerhört viktigt att männi-
skor som har hamnat i en sådan situation vet vad som
gäller skadeståndsrättsligt. Bengt Kronblad skall slip-
pa frågan om han känner till rättsläget. Jag vet svaret.
Det verkliga svaret är att ingen människa känner till
den rättsliga situationen, om man drabbas av skade-
ståndskrav eller inte om man är i nödvärnssituation.
Därför kan inte heller Bengt Kronblad svara, han skall
slippa min fråga.

Det är oerhört viktigt och, som jag säger, det är en
angelägenhet som det borde föreligga enighet om, att
ett välfärdssamhälle förutsätter ett rättssamhälle. Där
får inga, jag poängterar inga offer känna sig nonchale-
rade eller bortglömda. Sådan är situationen just nu
beträffande de två offerkategorier som jag har nämnt.

Anf. 122 BENGT KRONBLAD (s)

Herr talman! Jag vill gärna hänvisa till det jag sa-
de i mitt förra inlägg, att såväl de som gör nödvärn-
sinsatser som de som kan bli utsatta för andra skador
självklart skall ha sitt skydd i olika delar. Jag förstår
dock inte Bengt Harding Olsons sätt att resonera när
han undrar vad socialdemokraterna gör. I utskottets
betänkande skriver vi fullständigt klart att det är en
kommitté som arbetar med det här. Enligt utskottets
mening kommer resultatet av den beredning som nu
pågår att behandlas när ärendet ligger på riksdagens
bord, med andra ord så pågår det här arbetet.

Samma sak gäller också den andra frågan. Där på-
går det ett beredningsarbete. Vi kommer under de
närmaste åren här i riksdagen att ha möjlighet att ta
fram en ny lagstiftning som jag hoppas också kommer
att tillfredsställa Bengt Harding Olsons uppfattningar i
de här frågorna.

Anf. 123 BENGT HARDING OLSON (fp)

Herr talman! Tack så mycket för det beskedet,
Bengt Kronblad. Jag uppskattar verkligen att det
kommer ett lagförslag. Vi behöver inte träta om vem
som har gjort sig skyldig till dröjsmålet i det här läget.
Jag är glad över att förslaget kommer.

Men det som är ännu mer intressant är naturligtvis
vad propositionen innehåller. Då har vi en metod här i
riksdagen, vilken kan starkt ifrågasättas, att vi inte
skall tala om hur vi tycker att den kommande lagen
och den kommande propositionen skall se ut.

Jag tycker att det vore en styrka om vi oftare från
den här kammaren talade om vad vi ville, så att Ro-
senbad vet det. Det är därför som jag har reserverat
mig. Det är därför jag talar om hur myndighetsoffer
skall hanteras i det här landet. Jag talar om och me-
nar: Oskyldigt drabbade myndighetsoffer skall hållas
skadeslösa. Det tycker jag att den här propositionen
skall innefatta. Lagutskottet borde ha tagit chansen
och talat om för regeringen att så vill vi ha det.

Jag ställer frågan än en gång till Bengt Kronblad:
Ställer Bengt Kronblad upp på den grundläggande
självklara rättssäkerhetsprincipen att myndighetsoffer
som oskyldigt drabbas av felaktig myndighetsverk-
samhet skall ha rätt till skadestånd? Eller skall de inte
ha det?

Anf. 124 BENGT KRONBLAD (s)

Herr talman! Vi har nu att behandla ett antal mo-
tioner. Med anledning av de motionerna har vi hänvi-
sat till att det pågår ett beredningsarbete. Riksdagen
kommer av regeringen att få ett underlag till beslut.
Något utskottsinitiativ som eventuellt skulle kunna
tidigarelägga den här lagstiftningen någon vecka kan
vi inte ha något behov av.

Däremot är det fullständigt klart att vad lagen
slutligen kommer att innehålla, ja, det kommer lagut-
skottet att vara delaktigt i att skriva inför riksdagens
beslut. Sitter Bengt Harding Olson kvar i lagutskottet
vid det tillfället har Bengt Harding Olson också möj-
lighet att aktivt delta i det arbetet. Det är fördelen med
att ha en socialdemokratisk regering, för under den
borgerliga perioden fick Bengt Harding Olson inte ens
fram någonting att diskutera i utskottet. Där är skill-
naden, Bengt Harding Olson.

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

SfU6 Tvåpartsprocess

Mom. 1 (partsställningen)

1. utskottet

2. res. (v)

Votering:

290 för utskottet

17 för res.

42 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 143 s, 72 m, 21 c, 23 fp, 17 mp, 14
kds

För res.: 17 v

Frånvarande: 18 s, 8 m, 6 c, 3 fp, 5 v, 1 mp, 1 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU26 Nya bestämmelser för traktaments- och
reseersättning m.m. till riksdagens

ledamöter

Mom. 8 (kostnadsersättning och viss teknisk utrust-
ning)

1. utskottet

2. res. 3 (v, mp)

Votering:

291 för utskottet

17 för res. 3

4 avstod

37 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 74 m, 22 c, 23 fp, 13 v, 14
kds

För res. 3: 1 v, 16 mp

Avstod: 3 v, 1 mp

Frånvarande: 16 s, 6 m, 5 c, 3 fp, 5 v, 1 mp, 1 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

FiU7 Information och resultatstyrning

Kammaren biföll utskottets hemställan.

FiU11 Kredit knuten till det statliga riskfinansie-
ringssystemet

Kammaren biföll utskottets hemställan.

JuU15 Vissa processrättsliga frågor

Mom. 1 (kyrkofrid)

1. utskottet

2. res. (v, mp, kds)

Votering:

262 för utskottet

50 för res.

37 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 74 m, 22 c, 22 fp

För res.: 1 fp, 18 v, 17 mp, 14 kds

Frånvarande: 17 s, 6 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 1 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

JuU17 En ny lag om domstolsärenden

Mom. 1 (fakultativ eller obligatorisk vittnesed)

1. utskottet

2. res. 1 (m, c, fp, kds)

Votering:

179 för utskottet

134 för res. 1

36 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 17 v, 17 mp

För res. 1: 74 m, 22 c, 23 fp, 1 v, 14 kds

Frånvarande: 16 s, 6 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 1 kds

Mom. 2 (ersättning för rättegångskostnad)

1. utskottet

2. res. 2 (m, c, fp, mp, kds)

Votering:

163 för utskottet

150 för res. 2

36 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 18 v

För res. 2: 74 m, 22 c, 23 fp, 17 mp, 14 kds

Frånvarande: 16 s, 6 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 1 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

LU18 Familjerättsliga frågor

Mom. 5 (registrering utomlands)

Propositioner ställdes först beträffande utskottets
hemställan och därefter i fråga om motiveringen.

Hemställan:

1. utskottets hemställan

2. hemställan i res. 3 (v, mp)

Votering:

274 för utskottet

36 för res. 3

3 avstod

36 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 74 m, 21 c, 20 fp, 14
kds

För res. 3: 1 c, 18 v, 17 mp

Avstod: 3 fp

Frånvarande: 16 s, 6 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 1 kds

Motiveringen:

Godkännande av

1. utskottets motivering

2. motiveringen i res. 2 (fp)

Votering:

269 för utskottet

29 för res. 2

11 avstod

40 frånvarande

Kammaren godkände utskottets motivering.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 74 m, 21 c, 1 fp, 10 v, 4 mp,
14 kds

För res. 2: 22 fp, 7 v

Avstod: 1 c, 10 mp

Frånvarande: 16 s, 6 m, 5 c, 3 fp, 5 v, 4 mp, 1 kds

Mom. 6 (nordisk partnerskapskonvention)

1. utskottet

2. res. 4 (v, mp)

Votering:

273 för utskottet

36 för res. 4

1 avstod

39 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 73 m, 21 c, 22 fp, 13 kds

För res. 4: 1 c, 18 v, 17 mp

Avstod: 1 fp

Frånvarande: 17 s, 7 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 2 kds

Mom. 7 (sambor av samma kön)

1. utskottet

2. res. 5 (v, mp)

Votering:

276 för utskottet

36 för res. 5

37 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 74 m, 21 c, 22 fp, 14 kds

För res. 5: 1 c, 18 v, 17 mp

Frånvarande: 16 s, 6 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 1 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

LU19 Franchising och rättsligt fel vid köp

Återförvisningsyrkande (m)

För bifall räckte att en tredjedel av de röstande anslöt
sig till detta.

Talmannen konstaterade att mindre än en tredjedel av
de röstande hade bifallit återförvisningsyrkandet.

Kammaren hade således avslagit återförvisningsyr-
kandet med acklamation.

Mom. 1 (franchising)

1. utskottet

2. res. (v)

Votering:

291 för utskottet

20 för res.

2 avstod

36 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 143 s, 73 m, 22 c, 23 fp, 16 mp, 14
kds

För res.: 2 s, 18 v

Avstod: 1 m, 1 mp

Frånvarande: 16 s, 6 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 1 kds

Mom. 2 (rättsligt fel)

Yrkanden:

1. utskottet

2. det under överläggningen framställda andrahand-
syrkandet (m)

Kammaren biföll utskottets hemställan med
acklamation

LU20 Ersättningsrättsliga frågor

Mom. 1 (det allmännas skadeståndsansvar)

1. utskottet

2. res. 1 (fp)

Votering:

291 för utskottet

22 för res. 1

36 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 74 m, 22 c, 1 fp, 18 v, 17 mp,
14 kds

För res. 1: 22 fp

Frånvarande: 16 s, 6 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 1 kds

Mom. 4 (skadeståndsansvar vid nödvärn)

1. utskottet

2. res. 2 (fp)

Votering:

290 för utskottet

23 för res. 2

36 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 74 m, 22 c, 18 v, 17 mp, 14
kds

För res. 2: 23 fp

Frånvarande: 16 s, 6 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 1 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Beslut om samlad votering

På förslag av tredje vice talmannen medgav kam-
maren att kulturutskottets betänkande KrU11, utbild-
ningsutskottets betänkande UbU7 och trafikutskottets
betänkande TU14 fick avgöras i ett sammanhang efter
avslutad debatt.

Meddelande om fredagen den 29 mars

Tredje vice talmannen meddelade att utöver tors-
dagens aktuella debatt och frågestund uppgick den
anmälda talartiden för ärendebehandling till över 7
timmar och att det därför skulle finnas anledning att
anta att ärendebehandlingen måste slutföras under
fredagen.

Meddelande om information från regeringen

Tredje vice talmannen meddelade att fredagen
den 29 mars kl. 9.00 skulle justitieminister Laila Frei-
valds lämna information om förhandslingsläget be-
träffande Sveriges deltagande i Schengensamarbetet.

18 § Jämställd idrott, m.m.

Föredrogs

Kulturutskottets betänkande 1995/96:KrU11

Jämställd idrott, m.m.

Anf. 125 EWA LARSSON (mp)

Herr talman! Vid riksidrottsmötet i slutet av före-
gående år fick frågan om jämställd idrott sitt stora
genombrott. Diskussionen om jämställd idrott har
förts inom Riksidrottsförbundet under många år. Man
har även en jämställdhetsplan, osv. Många här i riks-
dagen har också motionerat om jämställd idrott.

Vid föregående års riksmöte höjdes ribban, och
målen för jämställd idrott skall nu klargöras. I kultur-
utskottets betänkande formuleras en mycket positiv
inställning till de motioner om jämställd idrott som
lades fram vid föregående motionstillfälle. Mycket av
det som tas upp i motionerna finns också med i Fri-
tidsutredningens delbetänkande som nu är ute på
remiss.

Jämställdhet kan uttryckas på flera sätt. Åtgärder
kan formuleras konkret eller uttryckas som allmän
välvillighet. Eftersom jag tycker att det finns öpp-
ningar för flera tolkningar vill jag gärna förtydliga hur
Miljöpartiet ser på jämställd idrott.

Flickor och kvinnor måste duga som de är. Ingen
skall behöva ändra sig för att få tillgång till de offent-
liga pengar som i dag går till fritidssektorn. Fritid
måste även fortsättningsvis vara just fri tid, organise-
rad utifrån fria val. Förändringar vad avser jämlik
tillgång på t.ex. träningstider är på gång ute i kommu-
nerna. Men jämställdhet handlar främst om konkret
omfördelning av pengar. Det ekonomiska stödet skall
fördelas på ett sådant sätt så att flickor får stöd för den
idrott de faktiskt utövar. De skall inte behöva göra om
sig.

Den vanligast tjejsporten är ridsport. Men fortfa-
rande är det mer än tre gånger så dyrt att utöva rids-
port som t.ex. ishockey. Om ridsporten dessutom
beläggs med moms - EU-direktiven kan tolkas så -
minskar möjligheterna av ekonomiska skäl än mer för
flickor att utöva den idrott de älskar allra mest. Rids-
porten är en stor folkrörelse i Sverige. Jag vill se
konkreta förslag på hur denna sport skall gynnas.

Glöm inte att ett övergripande mål för statsbidra-
gen till föreningslivet är att främja jämställdhet mel-
lan könen. Rekryteringen av nya medlemmar har
minskat de senaste åren. I vissa avseenden har den
också stagnerat. Det är framför allt andra verksamhe-
ter som lockar flickor och kvinnor.

I Fritidsutredningens delbetänkande konstateras
också att det är svårt att definiera vad flickors och
kvinnors fritid är för någonting. Många flickor väljer
en fritidsverksamhet som t.ex. dans eller motions-
gymnastik på gym i stället för bandy och basket. Hela
fritids- och idrottsbegreppet måste därför omdefinie-
ras för att kunna bli jämställt. Även om pengar satsas
på fritidsverksamhet som vänder sig till båda könen,
är det inte ovanligt att formerna och ledningen av en
fritidsverksamhet utgår från värderingar som inte
alltid överensstämmer med flickors och kvinnors
behov, eller ens deras intressen.

Ökad kunskap, som utredningen Kön, makt och
kunskap bidrar med, och ökad vilja till konkret om-
fördelning av pengar måste till. Jag hoppas innerligt
att dessa förändringar inte ligger alltför långt fram i
tiden.

Anf. 126 LARS LILJA (s)

Herr talman! Jag skall fatta mig kort. Frågorna i
kulturutskottets betänkande KrU11 om jämställd
idrott m.m. har i stor samstämmighet behandlats av
utskottet, och har som synes inte resulterat i några
reservationer.

Som utskottsföreträdare anser jag att jämställd-
hetsfrågorna inom idrotten är mycket viktiga. Utskot-
tet har klargjort detta i föreliggande betänkande, och
även vid tidigare behandling av dessa frågor.

De frågor som tas upp i det särskilda yttrandet om
idrottsrörelsens jämställdhetsmål m.m. behandlas i
den s.k. Fritidsutredningen, som nu är ute på remiss.
Utskottet anser därför att resultatet av utredningens
slutbetänkande inte bör föregripas.

Jag yrkar därför bifall till utskottets enhälliga
hemställan som helhet i betänkandet.

Anf. 127 CHARLOTTA L
BJÄLKEBRING (v)

Herr talman! Utskottets avslag på motionerna är
inte ett uttryck för att dessa inte är bra, precis som
Lars Lilja sade. De avslogs därför att det var formellt
riktigt att göra så, med hänvisning till den praxis som
finns, och med anledning av att frågorna kommer att
behandlas när propositionen, som bygger på Fritid i
förändring, kommer.

Därmed inte sagt att frågan är mindre viktig.
Riksidrottsförbundet har långt kvar innan de fastlagda
målen är uppfyllda. Även om utredningen Fritid i
förändring är en bra beskrivning av läget, är risken
stor att de ekonomiska frågorna återigen sätter krok-
ben för den vilja vi politiker har att få en rättvis för-
delning av medel inom idrotten. Fördelningen skall
vara rättvis i flera avseenden, t.ex. för män och kvin-
nor, invandrare och svenskar, handikappade och icke
handikappade.

Det är viktigt att få minoritetsgruppers situation
belyst. I Fritidsutredningen tar man på s. 123 upp
invandrarnas situation. Idrott är ett sätt för de här
grupperna att komma in i det svenska samhället. Att
använda idrotten för att motarbeta främlingsfientlighet
tror jag är en bra metod. Idrott finns ju nästan överallt
i världen, och dess språk är universellt. Detta gör att
språk och etnisk bakgrund inte har någon betydelse
för den som vill göra sig gällande. Man kan därför
genom idrotten visa att man duger och bli respekterad
som man är. Med anledning av detta avser jag att
återkomma i budgetarbetet med krav på särskilda
satsningar på idrott som en hjälp till integration.

Jag vill passa på att fråga om någon av de social-
demokratiska ledamöterna här vet när den proposition
som skall bygga på betänkandet Fritid i förändring
väntas komma. Kanske kan Lars Lilja, som har varit
uppe i debatten, svara på det.

Fritidsutredningen kom bl.a. fram till att stat och
kommun satsar mer på idrott än på kultur, mer på
anläggningar än på fritidsgårdar och mer på pojkar än
på flickor. Så borde det faktiskt inte vara. Därför
föreslår man bl.a. vad gäller statlig verksamhet

- att jämställdhet skall vara ett övergripande mål i
statens bidrag och övríga styrmedel inom fritidsområ-
det och

- att riktlinjer för statlig fritidspolitik utformas och
att denna utgår från jämställdhet.

Vad gäller kommunerna föreslår man

- att kommunerna skall genomföra kultur- och
fritidsvaneundersökningar,

- att jämställdhetskonsekvensanalyser görs vid
den kommunala fysiska planeringen vid såväl ny-
som om- och tillbyggnation och

- att kommunerna prövar självförvaltningsorgan
för att eftersöka en bred medborgerlig och tvärsekto-
riell sammansättning.

Herr talman! Listan kan göras lång, och Fritidsut-
redningen tar upp många goda förslag till förbättring-
ar. Jag vill därför upprepa frågan om när propositio-
nen kommer, så att vi verkligen på allvar kan börja
arbeta med de här så viktiga frågorna.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 20 §.)

19 § Tilläggsbudget m.m.

Föredrogs

Utbildningsutskottets betänkande 1995/96:UbU7

Tilläggsbudget m.m. (prop. 1995/96:105 delvis)

Anf. 128 BRITT-MARIE DANESTIG-
OLOFSSON (v)

Herr talman! Jag har tillsammans med ledamöter
från Folkpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet
fogat ett särskilt yttrande vid utbildningsutskottets
betänkande. Bakgrunden till yttrandet vill jag gärna
helt kort redogöra för här i kammaren i dag.

Vid utbildningsutskottets sammanträde beslutade
majoriteten att uppskjuta behandlingen av de förslag
som gäller anslag under Utbildningsdepartementet i
tilläggspropositionen liksom även de motioner som
väckts i anslutning till dessa. Ärendet kommer i stället
att tas upp i tilläggsproposition nr 2, som har aviserats
komma i april månad. Beslut i frågan tas inte av riks-
dagen förrän den 11 juni i år.

Förre statsministern Ingvar Carlsson talade i sam-
band med regeringsförklaringen 1994 om vikten av
förutsägbarhet och fasta spelregler för att kunna sä-
kerställa en hög och jämn kvalitet och en effektiv
resursanvändning i en verksamhet.

Jag skulle själv vilja göra tillägget att förutsägbar-
het också är ett villkor för att de anställda skall känna
den trygghet som är grunden för ett skapande och
kreativt arbete - vilket jag anser att utbildning och
folkbildning i högsta grad är. Regeringens oklara och
när det gäller folkhögskolorna rent motsägelsefulla
budskap försvårar ett effektivt resursutnyttjande och
gör att planeringen av verksamheten riskerar att bli
ryckig.

Såväl inom högskolan som inom komvux och
folkbildning har man ansträngt sig för att möta de
akuta utbildningsbehov för olika grupper som uppstått
som en följd av det svåra arbetsmarknadsläget. Med
stort engagemang och omsorg har man åtagit sig den
viktiga uppgiften att bidra till den kompetenshöjning
som enligt samtliga politiska partier är en av de mest
betydelsefulla grundstenarna i kampen mot en alltmer
förlamande arbetslöshet. Särskilt folkhögskolorna har
ansträngt sig till det yttersta för att uppfylla kraven
och ta ett samhällsansvar - och de har lyckats mycket
väl med den uppgiften.

Jag vill här citera några rader ur tidningen Skol-
världen nr 5, som kommit nu i mars. Där skriver man:

"En grundläggande tanke för folkhögskolan är att
stärka självförtroendet. Numera är det inte bondpojkar
som behöver få råg i ryggen inför fina pojkar i vita
mössor; nu gäller det allt oftare luggslitna och av livet
tilltufsade arbetslösa och sådana som inte känt sig
hemma i den vanliga skolan. Att plugga utan självför-
troende är hopplöst. Och självkänslan ökar ju mer
man lär sig och ser att man klarar av. Att stärka själv-
förtroendet blir därmed den allra viktigaste pedagogi-
ken."

Det är så här folkhögskolan fungerar. Den behövs
som ett mycket viktigt komplement till annan vux-
enutbildning. Dess värre insåg inte regeringen detta i
den tilläggsproposition som vi nu har att behandla.
Den föreslog, utan motivering, en 40-procentig ned-
skärning av anslagen till extra utbildningsåtgärder,
som riktar sig just till de arbetslösa, vilket skulle ha
inneburit att många folkhögskolor tvingats lägga ned
flera av sina kurser.

Det blev en veritabel chock för alla folkbildare.
Förvirringen ökade när regeringen, nästan samtidigt, i
den s.k. Perssonplanen, utlovade en jättesatsning på
vuxenutbildning med 70 000 nya platser.

Det är skönt att regeringen nu - och det säger jag
med tacksamhet - tycks ha kommit på andra och
bättre tankar. Genom skolministerns uttalanden och
också genom det brev som undertecknats av både
utbildningsutskottets och kulturutskottets ordförande
har vad jag uppfattar som bindande löften givits att
minst lika många utbildningsplatser kommer att er-
bjudas vuxenutbildningen under läsåret 1996/97.

Min och de andra ledamöternas kritik gäller alltså
i nuläget inte själva sakfrågan. Vad vi vänder oss
emot är den brist på samordning och framförhållning
som regeringen har visat. Detta drabbar utbildnings-
anordnarna, särskilt folkhögskolorna, hårt. Dessa är
små arbetsplatser med starkt begränsade ekonomiska
resurser, och man har inte råd att chansa vare sig då
det gäller åtaganden för personal eller då det gäller
lokaler. Jag kan själv som ordförande i en folkhögsko-
lestyrelse bekräfta detta.

Jag hoppas nu att vi kan räkna med en förutsägbar
och mer stabil politik inom det här området och att
antalet utbildningsplatser kommer att permanentas i
större utsträckning än tidigare.

Anf. 129 INGER DAVIDSON (kds)

Herr talman! Också jag vill mycket kort motivera
varför vi står bakom det särskilda yttrandet vid det
betänkande från utbildningsutskottet som nu behand-
las.

I partiledardebatten i dag på morgonen räknade
statsministern upp fyra områden som regeringen i
första hand vill satsa på och prioritera under den här
perioden. Det gällde först satsning på utbildning och
kompetensutveckling.

Hur ser det då ut i verkligheten? I tilläggsbudgeten
i höstas föreslog regeringen kraftiga minskningar av
de anslag till folkhögskolor och komvux som har
införts av arbetsmarknadspolitiska skäl, knappast på
grund av att det arbetsmarknadspolitiska läget har
förändrats.

Utvärderingar visar att regeringen under ett be-
kymmersamt arbetsmarknadspolitiskt läge har kunnat
lita till utbildningsanordnarnas förmåga att snabbt och
flexibelt kunna anordna utbildningar med särskilda
arbetsmarknadsmedel. De har med råge kunnat fylla
de platser som de förväntats bidra med. På det sättet
har många, både unga och äldre, som annars skulle ha
gått arbetslösa fått en meningsfull och utvecklande
uppgift.

Reaktionerna på nedskärningarna blev därför sto-
ra, inte bara här i kammaren - bl.a. från oss kristde-
mokrater - utan också bland dem som, om förslaget
hade genomförts, skulle ha tvingats avbryta sina stu-
dier.

Det fanns en tydlig risk för att förslaget skulle få
samma konsekvenser som när regeringen i somras
drog in barnstödet för studerande med svux och
svuxa. En stor grupp av framför allt ensamstående
mammor tvingades helt enkelt avbryta sina studier
med kort varsel. Många av dem lever i dag på social-
bidrag.

På grund av de häftiga reaktionerna har regering-
en, via majoriteten i utskottet kan man väl säga, dess
bättre insett att man var inne på fel väg.

Man kan inte ge med ena handen, genom att tala
om tiotusentals nya utbildningsplatser, samtidigt som
man med andra handen drar in 10 000 platser för dem
som allra bäst behöver det kompetenslyft som rege-
ringen talar om och som vi gärna vill vara med och
bidra till.

För de studerandes skull är vi kristdemokrater allt-
så glada över att förslaget drogs tillbaka. Ett nytt
förslag är nu aviserat till vårbudgeten i april.

För utbildningsanordnarna som skall hålla lokaler
i tillräcklig mängd och som skall ha framförhållning
när det gäller att anställa lärare och annan skolperso-
nal orsakar regeringens ryckighet stora problem.

Nu förväntar vi oss dels att de planerade neddrag-
ningarna inom komvux och folkhögskolorna verkligen
inte blir av, dels att långsiktigheten blir bättre i kom-
mande förslag. Annars är risken överhängande att
kvaliteten på undervisningen blir lidande.

Anf. 130 JAN BJÖRKMAN (s)

Herr talman! När vi nu behandlar det här betän-
kandet vill jag först konstatera att utbildningsutskottet
är enigt i dessa frågor. Det vi nu har hört berör egent-
ligen i huvudsak ett område som hamnar inom kul-
turutskottets domäner, nämligen folkbildningen och
anordnarnas situation just nu.

Med anledning av det som är sagt skulle jag gärna
villa säga några ord.

En stor satsning på utbildning är gjord under 90-
talet, och den socialdemokratiska regeringen och
riksdagen går vidare på samma väg, genom att öka
utbildningsvolymen. Jag skulle vilja citera några rader
ur regeringsdeklarationen när det gäller satsningen på
utbildning eller det som statsministern kallade den
tredje hörnstenen och det livslånga lärandet. Det står:

"Sverige skall konkurrera med hög kompetens,
inte med låga löner. Idén om det livslånga lärandet
skall förverkligas."

Och dessutom, litet längre ned:

"Ytterligare 100 000 personer skall få möjlighet
till reguljär utbildning, varav 70 000 i vuxenutbild-
ning. De som hittills har fått minst del av samhällets
utbildningsresurser skall prioriteras. Arbetslösa skall
få möjlighet att skaffa sig en gymnasieutbildning."

Tydligare signal om regeringens ambitioner på
utbildningsområdet och starkare markering av utbild-
ning, kunskap och kompetens har väl sällan eller
aldrig givits.

Jag tycker också att det är viktigt att konstatera att
både de som har arbete i dag och de som saknar arbe-
te skall få chansen att stärka både sin attraktivitet på
arbetsmarknaden och sin roll som samhällsmedborga-
re och få möjlighet till en personlig utveckling.

Jag tycker, i samband med det som Britt-Marie
Danestig-Olofsson och Inger Davidson har sagt, att
det efter regeringens signal om en kompletterande
tilläggsbudget är rimligt att vi i utskottet behandlar de
bägge tilläggsbudgetarna i ett sammanhang.

Vi har också i utbildningsutskottets betänkande
konstaterat att regeringen har aviserat ytterligare
förslag i april om medel till extra utbildningsplatser
för hösten 1996. Det har också konstaterats i det sär-
skilda yttrande som Britt-Marie Danestig-Olofsson
och Inger Davidson står bakom att så är fallet. Jag
tycker att det finns anledning att konstatera att rege-
ringen fullföljer sin stora satsning på utbildning.

Därmed vill jag yrka bifall till hemställan i ut-
bildningsutskottets betänkande.

Anf. 131 INGER DAVIDSON (kds)

Herr talman! Jag håller med om att det står oerhört
vackra ord i regeringsförklaringen. Men det jag kon-
staterar är att de inte stämmer överens med det som
har hänt.

Jag vet också att vi skall debattera den här frågan
vid ett senare tillfälle, men jag vill ändå markera
detta: I regeringsförklaringen säger man att man skall
satsa på dem som har haft minst tillgång till utbild-
ning. Ändå plockar man bort barntillägget så att
lågutbildade, ensamstående mammor tvingas avbryta
sina studier. Dessutom föreslår man en nedskärning
med 10 000 platser bland de arbetslösa på folkhögsko-
lor och komvux. Det rimmar illa med de storslagna
orden i regeringsförklaringen.

Jag är som sagt glad att man har dragit tillbaka det
senare förslaget. Jag skulle önska att man gjorde
samma sak när det gäller barntillägget.

Anf. 132 JAN BJÖRKMAN (s)

Herr talman! Som Inger Davidson är väl medveten
om var situationen efter valet 1994 tyvärr den att
40 % av statens budget var ofinansierad. Eftersom
Inger Davidsson satt i den regering som hade huvud-
ansvaret för detta är det väl bekant.

Det innebär att vi i dag - till skillnad från vad kds
har påstått, både i förmiddags och nu - inte har ut-
rymme för att vara alla goda gåvors givare utan tyvärr
har varit tvingade att vidta besparingsåtgärder inom
ett stort antal områden. Vi hade gärna sett att vi hade
sluppit att vidta dessa åtgärder, och så hade kanske
varit fallet om vi hade varit i ett annat ekonomiskt
läge än det som vi befinner oss i just nu.

Om planeringsläget kan man väl kort säga att det
inte är någon ovanlig eller obekant situation att skolor
inte alltid har de goda planeringsförutsättningar som
man kanske skulle önska. Det hände också under den
förra regeringens tid att långsiktiga förslag inte kom i
budgetpropositionen utan i tilläggsbudgeten under
våren, så det är inte något nytt.

Däremot skulle jag som folkbildare vilja säga att
jag av egen erfarenhet vet att det finns en en mycket
stor förmåga till flexibilitet inom folkbildningen och
bland anordnarna som bidrar till att vi åstadkommer
det nationella kompetenslyftet och långsiktigt får en
ökad satsning på utbildning.

Jag tror att den signal som regeringen har gett om
ytterligare utbildningsplatser säkert har gått fram till
de anordnare som utgör viktiga bidrag i det nationella
kompetenslyftet.

Anf. 133 INGER DAVIDSON (kds)

Herr talman! Det är lätt att alltid hänvisa till den
föregående regeringen när man hamnar i trängda
lägen, eftersom man då slipper att tala om vad man
själv gör.

Det handlar alltid om prioriteringar när man skall
spara. Jag kan bara ge ett exempel på att man kunde
ha handlat annorlunda i det läge som vi har i dag.
Regeringen har föreslagit stipendier för basår på
10 000 kronor till enskilda elever som har genomgått
en basårsutbildning. Samtidigt drar man in barnstödet
till framför allt de ensamstående mammorna som
läser med svux och svuxa.

Det tycker jag är en alldeles felaktig prioritering.
Jag vet mycket väl att vi har små ekonomiska resurser
och att vi måste göra noggranna avvägningar. Men det
finns fler sådana exempel, och jag beklagar alltså att
man sparar i utbildningssammanhang på dem som
man i ord säger sig vilja värna om.

Anf. 134 JAN BJÖRKMAN (s)

Herr talman! Om Inger Davidson och hennes kol-
leger under den tid Carl Bildt ledde regeringen hade
gjort andra prioriteringar än de man gjorde hade vårt
lands ekonomiska läge inte varit så utsatt som det är i
dag.

Jag är litet förvånad över att de borgerliga partier-
na inte hade dessa lösningar när de var i regerings-
ställning utan att de kommer med dessa lösningar nu.

Det som jag tycker är bra nu är att det finns en
stark vilja både från regeringen och, utgår jag ifrån,
från riksdagen att satsa väldigt mycket på utbildning,
eftersom Sverige behöver det för att öka kompetensen
och för att öka tillväxtkraften och därmed ge underlag
för den välfärd som jag utgår från att vi alla vill ha.

I detta kärva ekonomiska läge har vi tvingats pri-
oritera, och vi har då prioriterat satsningar på utbild-
ningsplatser framför de sociala studiesystemen. Man
kan alltid diskutera om det är klokt. Men det är den
prioritering som vi i detta läge då resurserna inte
räcker till allt har tvingats att göra.

Anf. 135 BRITT-MARIE DANESTIG-
OLOFSSON (v)

Herr talman! Jag tror att Jan Björkman egentligen
håller med mig och att han förstår de svårigheter som
den lilla utbildningsanordnaren, i detta fall exemplifi-
erat med folkhögskolan, har när den utsätts för så
varierande budskap under en mycket kort tid. Det
uppstår naturligtvis svårigheter då. Jag tror att Jan
Björkman också förstår att förutsägbarhet och trygg-
het dels gäller utbildningsanordnaren och dess perso-
nal, dels de elever som kommer till folkhögskolor,
komvux, osv. De måste känna en sådan trygghet att de
vet att detta är något som de kan ägna sig åt under ett
antal år tills de blir klara med sina studier och att de
får det lugn som behövs för att de skall kunna ägna
sig åt detta med den kraft som behövs.

Jan Björkman betonar att det finns en mycket stark
vilja. Jag skulle därför vilja ställa en fråga till honom.
Kan vi förvänta oss att det i tilläggsproposition 2 blir
mindre av tillfälliga lösningar och mer av permanenta
lösningar? Det är viktigt att det inte sker förändringar
nästan varje termin, eller åtminstone varje läsår, så att
man skall kunna bygga upp en långsiktig verksamhet.
Det gäller komvux, folkhögskolor och den grundläg-
gande utbildningen på högskolan.

Anf. 136 JAN BJÖRKMAN (s)

Herr talman! Jag tror att Britt-Marie Danestig-
Olofsson och jag är överens både om den långsiktiga
satsningen på ökad volym när det gäller utbildningen
och att vi förstår de svårigheter som det innebär för
olika utbildningsanordnare att de inte får långsiktiga
besked. Å andra sidan vet jag att de utbildningsanord-
nare som vi har talat om här har en mycket stor flex-
ibilitet och förmåga till snabb förändring. Men sam-
tidigt kan man säga att om regeringen och vi som
representerar majoritetssidan inte hade gett dessa
signaler, som också finns fastslagna i betänkandet, att
det kommer förslag om ytterligare medel i april, så
hade vi gett dessa anordnare ett sämre utgångsläge än
vi nu gör.

Jag kan säga att jag tycker att det är bra om vi
framöver får långsiktiga och permanenta lösningar.
Det ligger också i förslaget om de 100 000 utbild-
ningsplatserna att man får en långsiktig planering för
utbildningsvolymen. Det tror jag att Britt-Marie Da-
nestig-Olofsson och jag är överens om är bra för an-
ordnarna men framför allt för de människor som skall
delta i utbildningen, eftersom det är det viktigaste.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 20 §.)

Anf. 137 TREDJE VICE TALMANNEN

Låt mig då bara nämna att jag efter överläggning-
arna med deltagarna i nästa debatt har anledning att
tro att det inte kommer att bli någon votering efter det
ärendet utan debatten kommer att fortsätta direkt med
jordbruksutskottets betänkande. Detta säger jag som
en information till deltagarna i debatten om jord-
bruksutskottets betänkande Jou17.

20 § Ändringar i körkortslagen (prop.
1995/96:118)

Föredrogs

Trafikutskottets betänkande 1995/96:TU14

Ändringar i körkortslagen (prop. 1995/96:118)

Anf. 138 BIRGITTA WISTRAND (m)

Herr talman! Redan 1980 tog dåvarande Europeis-
ka gemenskapen sitt första steg mot en gemensam
transportpolitik genom att införa det s.k. gemenskap-
skörkortet. Syftet med detta körkort var tvåfalt. Dels
ville man öka trafiksäkerheten, dels ville man öka
rörligheten för personer som hade bosatt sig i en an-
nan stat än där de hade tagit sitt körkort. Det betydde
också att man fick en fordonskategori som skulle
gälla inom hela Gemenskapen.

Nästa steg i denna harmonisering är det s.k. kör-
kortsdirektivet 91/439/EEG som ligger bakom denna
proposition och det betänkande som vi diskuterar i
dag. Direktivet skall gälla från den 1 juli 1996, men vi
har fått dispens så att vi kan utfärda våra vanliga
svenska körkort fram t.o.m. slutet av 1997.

Detta direktiv innebär bl.a. att medlemsstaterna
skall införa nationella körkort efter en gemen-
skapsmall. Körkorten skall också erkännas av staterna
ömsesidigt. Erkännandet skall gälla oberoende av hur
länge körkortsinnehavaren vistas i medlemsstaterna.
Det går inte heller längre att ha mer än ett körkort.
Körkortet skall bytas ut när en person begär det. För-
utsättningen för bytet skall vara att personen i fråga
inte längre är bosatt i det land där han eller hon tog
sitt körkort. Körkortet skall också ange vilka kategori-
er av fordon som körkortsinnehavaren får framföra.
För detta använder man en bokstavsbeteckning som är
ungefär densamma som den vi har i Sverige i dag. Jag
kommer tillbaka till detta litet senare. Dessutom finns
det särskilda underkategorier, så att man successivt
kan komma i takt med stigande kompetenskrav.

I detta direktiv finns det också generella krav som
skall ställas för att ett körkort skall kunna utfärdas när
det gäller fysiska och psykiska krav och när det gäller
åldersgränser på körkortsinnehavaren. Däremot får de
enskilda medlemsstaterna ha vissa nationella bestäm-
melser för körkorten när det gäller begränsning, åter-
kallande och giltighet. Man kan också införa sådana
bestämmelser på körkort som har utfärdats i en annan
stat där körkortsinnehavaren bor.

I Sverige är det i körkortslagen som de grundläg-
gande bestämmelserna för körkort och för hur motor-
drivna fordon skall framföras finns. Dessutom har vi i
körkortsförordningen särskilda föreskrifter.

Det direktiv som vi diskuterar i dag kommer att
påverka reglerna för förarbehörighet, körkortsålder,
förarprov och för att utfärda och godkänna utländska
körkort. Däremot kommer det inte att omfatta kör-
kortstillstånd, återkallelse och spärrtid och inte heller
de regler om trafikskola och körkortsregister som
finns i körkortsförordningen.

Jag tänkte kortfattat ta upp de förändringar som nu
kommer att införas. Det är ganska komplicerat, och
jag undrar vem som egentligen skall kunna lära sig
detta på ett bra sätt. Men det är säkert några som är
bättre än jag på detta. Därför vill jag gå igenom kate-
gori för kategori.

Den första förändringen som införs är att vi får två
behörigheter när det gäller motorcyklar. Vi får två
kategorier, en som heter lätt motorcykel, A1, och en
som heter motorcykel. Detta är en nyhet för Sverige.
Tidigare har vi bara tittat på slagvolymen på högst
1253 cm, men nu kommer också motoreffekten in, och
den får inte vara högre än 11 kW, då är det en lätt
motorcykel. För denna lätta motorcykel är behörighe-
ten 16 år, dvs. samma behörighet som gällde för den
tidigare klassificeringen A och som gällde enbart
motorcykel.

När det gäller personbil införs också litet föränd-
rade regler. Nu kommer behörigheten B att gälla för
bilar upp till 3,5 ton som också har släpfordon eller ett
motorredskap.

Det sker alltså en förändring. Den som vill köra en
personbil som väger mer än 3,5 ton måste inneha C-
behörighet.

Vi moderater anser att de nya reglerna när det
gäller lätta motorcyklar är väldigt komplicerade. En-
ligt propositionen betyder det att de s.k. skotermope-
der som många har skaffat sig inte längre kan föras
fram med tillståndet B. Detta är väsentligt, eftersom
skotermopeden är ett väldigt bra färdmedel. Vi tycker
alltså att man skulle kunna utvidga bestämmelserna så
att B-behörigheten också skulle gälla förandet av lätt
motorcykel.

Nu sägs det i propositionen och av utskottets ma-
joritet att detta inte är möjligt, utan man vill begränsa
körkortets giltighet. Vi tycker att det är ett konstigt
argument. I Danmark går det bra. EG-direktivet läg-
ger inga hinder i vägen. Utskottet säger dessutom att
trafiksäkerheten kan vara i fara om man låter dem
som innehar B-behörighet framföra lätt motorcykel.
Det tror inte vi. Därför har vi tillsammans med Cen-
tern en motion i ärendet, men, som sagt, för tids vin-
nande yrkar jag inte bifall till den, fast vi står självfal-
let bakom den. Vi tror att det finns stora möjligheter
att det är möjligt att man precis som i Danmark kan
utvidga rätten att framföra lätt motorcykel.

Herr talman! Även när det gäller de s.k. D- och E-
behörigheterna blir det en viss skillnad. D-
behörigheten gäller buss. Förändringen blir nu att det
införs en rätt att också koppla släp till buss. Här blir
det också en förändring av åldersgränsen, från 20 till
21 år för buss. När det gäller släpfordon av kategori E
blir det en förändring från 19 till 18 år. Det kommer
alltså att betyda förändringar både uppåt och nedåt.

Det finns fler förändringar som vi har synpunkter
på. En av dessa gäller möjligheter till utbyte av ut-
ländskt körkort och det utländska körkortets giltighet.
Här delar vi Vägverkets uppfattning, som man gav till
känna i Körkortsutredningen, att den här frågan borde
utredas ytterligare. Men utskottets majoritet har varit
av annan mening. Vi anser då att alla personer från de
länder som tillämpar internationella konventioner om
vägtrafik - från Wien 1968 och Genève 1948 - borde
ha möjlighet att få sina körkort utbytta. Men det vill
inte utskottet. Det finns emellertid ingen anledning att
försvåra för dem som kommer från andra länder och
som har samma regler som vi har att inte kunna få
sina körkort utbytta. I det här sammanhanget borde vi
inte begränsa oss bara till EU-länderna.

Jag avstår att yrka bifall också till den här reser-
vationen. Slutligen hoppas jag att dessa bestämmelser
blir så klart presenterade för svenska folket så att de
går att förstå utan svårighet.

Anf. 139 KARIN STARRIN (c)

Herr talman! Det här betänkandet innebär ju en
anpassning till EU:s körkortsdirektiv. Jag tänkte inte
här ha någon körkortslektion, utan jag vill instämma i
det som Birgitta Wistrand säger, att det är oerhört
viktigt att man från Vägverket, som har det övergri-
pande ansvaret, nu kan informera om dessa föränd-
ringar så pass tydligt att det svenska folket förstår vad
gränserna innebär.

Det som är bra är att man nu klart och tydligt be-
tonar att det nu går att ha ett enda körkort i Sverige.
Det krävs att man skall ha varit folkbokförd här i 185
dagar eller att man har studerat här i minst sex måna-
der för att man skall kunna få ta ett svenskt körkort.
Man skall också genomgå vissa läkarundersökningar
om man är över 65 år för att det körkort som man har
skall kunna omprövas.

Men det är några förändringar i det här betänkan-
det som jag tycker är krångliga. Vi borde verkligen ha
kunnat ansträngt oss för att göra det hela enklare. Det
har så klart med motorcyklarna att göra.

Man för nu in den nya kategorin A1 för lätt mo-
torcykel. Jag tycker att vi här hade kunnat anstränga
oss för att åstadkomma en förenkling och inte bara
lagt oss platta, sagt att detta var en anpassning till
EU:s körkortsdirektiv och låtit oss nöja med det. Jag
ser klara problem för ungdomarna med denna be-
stämmelse. De lätta motorcyklarna på 125 cm3 kopp-
las nu också ihop med den nya motoreffekten på 11
kW. Vi vet hur det ser ut i verkligheten. Det finns inte
några lätta motorcyklar - i alla fall inga nya - som
inte är starkare än 11 kW. Alltså måste ungdomar -
framför allt killar men också en del tjejer - vänta till
dess att de är 18 år för att de skall få köra även dessa
cyklar.

Det här är definitivt inte bra för motorsporten.
Självfallet vet jag att man kan få dispens för att köra
på avgränsade tävlingsområden. Men det är opraktiskt
att inte kunna få använda sin motorcykel för att åka
till och från de olika tävlingsområdena. Det här tycker
jag är olyckligt och trist, och det är det som jag också
beskriver i min reservation.

Sedan gäller det åldersgränsen för tung motorcy-
kel. Man måste vara 21 år för att få köra tung motor-
cykel eller också måste man ha haft A-körkort i minst
två år. Här tycker jag också att vi är oerhört petiga. Vi
använder oss av myndighetsinstrumentet och bedömer
att en person inte är behörig att köra tung motorcykel
förrän han eller hon har fyllt 21 år. Vad är det som
säger att man är bättre på att köra då? När det gäller
stora och starka bilar finns det inga gränser alls, annat
än bara en 18-årsgräns. Sedan får det vara hur tunga,
starka och snabba fordon som helst. Men man måste
ha uppnått 21 års ålder för att få köra just tung motor-
cykel.

I nuläget finns det inte heller någonting som styr-
ker beslutet när det gäller olycksfrekvensen. Här
tycker jag att man bara lägger sig platt för EU:s di-
rektiv. Jag önskar verkligen att vi hade kunnat släppa
den här delen. Jag har en fråga till Lena Sandlin.
Utifrån det som har skrivits i betänkandet, att frågan
skall uppmärksammas och följas för att man skall se
på EU-bestämmelserna och hur EU diskuterar ålder-
gränsdragningarna undrar jag hur regeringen och Lena
Sandlin tänker bevaka detta.

Herr talman! Jag står naturligtvis bakom reserva-
tionerna i betänkandet, men för tids vinnande yrkar
jag inte bifall till dem.

Anf. 140 BIRGITTA WISTRAND (m) re-
plik

Herr talman! Jag vill bara fråga hur Karin Starrin
kan säga att det inte finns någon statistik som visar att
det är farligt för ungdomar att köra motorcykel. Om
det är någonting som jag är rädd för när det gäller
mina barn så är det detta. De får göra vad som helst,
bara de inte köper en motorcykel. Statistiken är helt
entydig. Det är ett av de få områden där statistiken så
tydligt visar en oerhört hög dödlighet särskilt för unga
män. Jag tycker inte att detta är något bra argument.
Trafiksäkerheten är oerhört viktig, och den gäller
också våra yngsta.

Anf. 141 KARIN STARRIN (c) replik

Herr talman! Jag är den första att instämma i att
trafiksäkerheten är oerhört viktig och att den måste
prioriteras. Men man kan inte enbart koppla den till
åldern. Självfallet är man kunnig och duktig om man
visar ett stort intresse. Jag tycker att de ungdomar som
tävlar på lätta motorcyklar, 125-kubikare, borde kun-
na undantas och få tillstånd att också köra på väg till
och från de olika tävlingarna. Det borde förenkla för
just denna tävlingssport.

Anf. 142 BIRGITTA WISTRAND (m) re-
plik

Herr talman! Jag tycker att det är en onödig för-
ändring, därför att det ökar riskerna. Återigen är en av
de få saker som vi kan se i trafiksäkerhetsstatistiken
att unga män är olycksdrabbade i trafiken, särskilt när
det gäller motorcyklar. Här är åldern avgörande. Jag
har tyvärr inga siffror här i dag, men jag kan vid sena-
re tillfälle visa dem.

Anf. 143 KARIN STARRIN (c) replik

Herr talman! Jag vill tvärtom påstå att det inte
finns någonting som stärker att antalet olyckor ökar
just i denna åldersgrupp. Vi måste hålla isär vad det är
vi talar om, Birgitta Wistrand, nämligen om lätta
motorcyklar. Att de som utövar tävlingssporten, vilka
kör 125-kubikare men med en högre styrka än 11 kW,
skall behöva vänta tills de blir 18 år för att få utöva
sporten tycker jag är onödigt krångligt. De som tävlar
borde kunna få dispens att köra till och från de olika
anläggningarna på väg.

Anf. 144 LENA SANDLIN (s)

Herr talman! I och med Sveriges inträde i den eu-
ropeiska unionen är vi skyldiga att genomföra EG-
rätten i den svenska rättsordningen.

Då rådet 1991 har antagit direktiv om körkort
måste Sverige som medlemsland anpassa sitt regel-
verk till direktivet. EU har ställt krav på att medlems-
staterna skall anta och offentliggöra de lagar och
andra författningar som är nödvändiga för att kunna
uppfylla direktiven fr.o.m. den 1 juli 1996.

Jag tänker i huvudsak beröra den EU-anpassning
och de ändringar som regeringen föreslår i propositio-
nen Ändringar i körkortslagen, vilken utskottet ställt
sig bakom i sitt betänkande.

En ny körkortsbehörighet med beteckningen A1
införs. Den kommer att avse lätt motorcykel. Defini-
tionen av lätt motorcykel kommer att ändras till att
beröra både motorns slagvolym och motoreffekten.
En lätt motorcykel får ha en slagvolym av högst 125
cm3, precis som tidigare. Det nya är att man inför en
begränsning av motoreffekten, som inte får överstiga
11 kW. Åldersgränsen för behörigheten A1 kommer
att bestämmas till 16 år.

För behörighet A höjs behörighetsåldern till 18 år.
A-behörighet avser alla motorcyklar som enligt de-
finitionen inte är lätta motorcyklar. Men för behörig-
het att föra motorcyklar med högre motoreffekt än 25
kW eller motorcyklar med ett förhållande mellan
effekt och vikt som överstiger 0,16 kW/kg kommer
det att krävas att vederbörande har innehaft körkort
med A-behörighet under minst två år eller har fyllt 21
år och godkänts i körprov för sådan motorcykel.

Behörigheten B kommer att inskränkas så att den
inte omfattar personbil med totalvikt över 3,5 ton.

Behörighet C utvidgas så att den förutom tung
lastbil också omfattar personbil med totalvikt över 3,5
ton.

Åldersgränsen för C-behörighet och för E-
behörighet, som avser tunga släpfordon, sänks från 19
år till 18 år. För D-behörighet, som gäller buss, höjs
behörighetsåldern från 20 år till 21 år.

Möjligheten att erhålla körkort begränsas genom
krav på folkbokföring i 185 dagar eller minst sex
månaders studier här i riket. Körkort får inte utfärdas
för den som innehar körkort i någon annan EES-stat.

Propositionen föreslår också en bestämmelse om
obligatoriska läkarundersökningar vid förnyelse av
körkort sedan körkortsinnehavaren har fyllt 65 år. Det
gäller då behörigheterna C, CE, D och DE.

Bestämmelser i förordningen om godkännande av
utbytande av utländska körkort förs över till körkort-
slagen. Enligt regeringens förslag skall ett utländskt
körkort gälla i Sverige, om det är utfärdat i en EES-
stat. Även ett annat utländskt körkort gäller i Sverige
under förutsättning att det är utformat i överensstäm-
melse med någon av förebilderna i de konventioner
om vägtrafik som undertecknades i Genève 1949 och i
Wien 1968. Om körkortet är utfärdat i en annan stat
än en EES-stat och om innehavaren är folkbokförd i
Sverige sedan mer än ett år gäller inte det utländska
körkortet. Ett körkort som är utfärdat i en EES-stat
eller i Schweiz eller Japan och som gäller i Sverige
kan bytas ut mot ett likvärdigt svenskt körkort, om
innehavaren är folkbokförd i Sverige sedan minst 185
dagar. För körkort utfärdade i Schweiz och Japan
gäller att de personliga och medicinska krav som
anges i körkortslagen måste uppfyllas.

Herr talman! Detta är i huvudsak de EU-
anpassningar som regeringen föreslår i sin proposition
och som utskottsmajoriteten ställt sig bakom. Till
detta betänkande är fogat tre reservationer som jag
kort tänker kommentera.

I reservation 1 argumenterar Centerpartiet för att
det inte finns några trafiksäkerhetsskäl för en höjning
av åldersgränsen för att köra tyngre motorcyklar. Man
menar att det är svårt att förstå varför en 18-åring inte
har rätt att framföra en tung motorcykel när samma
person har rätt att rösta och att bli riksdagsledamot.

Men som medlemmar i EU skall Sverige införliva
EU:s lagstiftning i den svenska lagstiftningen. Enligt
direktivens regler finns det inga möjligheter för Sve-
rige att införa undantag från direktiven när det gäller
åldersgränsen för behörighet att köra vissa tyngre
motorcyklar.

Från utskottsmajoritetens sida vill vi också tydligt
markera trafiksäkerhetsaspekten. För att köra en tung
motorcykel trafiksäkert krävs det en hel del erfarenhe-
ter av olika trafiksituationer.

I sin reservation fortsätter Centerpartiet med att
kräva dispens för åldersgränsen för de ungdomar som
har tävlingslicenser för enduro- och trialtävlingar så
att de får köra motorcyklar med en effekt som över-
stiger 11 kW. I Centerpartiet är man bekymrad för att
rekryteringen till dessa sporter kommer att försvåras
om inte dispens införs.

Jag tycker också att det är viktigt att ungdomar har
vettiga fritidssysselsättningar. Det är också viktigt att
vi som förtroendevalda i Sveriges riksdag underlättar
för ungdomar att utöva sitt intresse för idrott, oavsett
om det gäller ishockey, ridsport eller, som i det här
fallet, enduro.

Men som medlemmar i EU är vi i Sverige, som
jag redan sagt, skyldiga att införliva EG-rätten i
svensk lagstiftning. Vi har med andra ord ingen möj-
lighet i dag att ge dispens till de ungdomar som tävlar
i enduro och trial. Vad Sverige kan göra och som jag
tycker att Sverige skall göra är att inom EU uppmärk-
samma problemet och ta de initiativ som behövs för
att främja dessa ungdomars intresse för motorsporten.

I reservation 2 argumenterar Moderaterna mot att
en innehavare av körkort med B-behörighet måste ha
A1-behörighet för att få köra skotermoped av den nya,
snabbare Euromopedtypen. Moderaterna menar att det
innebär onödigt krångel och onödiga kostnader.

Körkortsdirektivet ställer förvisso inte upp några
hinder för en medlemsstat att tillåta personer med B-
behörighet att köra lätt motorcykel inom landets grän-
ser. Däremot tillåter det inte att ett land utvidgar B-
behörigheten till att bara omfatta en viss typ av lätta
motorcyklar.

En generell utvidgning av B-behörigheten till att
även omfatta lätta motorcyklar är vi socialdemokrater
mycket kritiska till, då det skulle försämra trafiksä-
kerheten. De som har erfarenhet av att både köra bil
och motorcykel vittnar om att det handlar om helt
olika typer av körteknik.

Moderaterna menar i reservation 3 att man inte
bör göra det svårare för schweizare, japaner och övri-
ga medborgare i andra länder än de europeiska EES-
staterna att byta sitt nationella körkort mot ett svenskt
om landet i fråga har krav på körkortsinnehavarens
kvalifikationer som kan jämställas med de svenska
kraven.

I sin motion hänvisar Moderaterna till Genève-
konventionen om vägtrafik. Vad denna konvention
föreskriver är att Sverige skall godta utländska kör-
kort som har utfärdats enligt konventionens regler
under ett år - ingenting annat.

När det gäller utbyte av körkort finns det två sätt
att gå till väga på. Man göra som motionärerna vill,
det är det enklaste för körkortsinnehavaren. Man byter
körkort genom att administrativt avgöra om körkortet
är äkta och om det fortfarande är giltigt.

Man kan också sätta trafiksäkerheten främst, och
låta den som vill byta sitt utländska körkort mot ett
svenskt göra ett förarprov. Vi måste komma ihåg att
bilen i fel händer är ett farligt redskap, som årligen
skördar ett stort antal döda och skadade. Jag tycker
inte att det är acceptabelt att en bilförares kompetens
och lämplighet prövas genom dokumentundersök-
ningar i stället för genom förarprov. En kompetent
bilförare har inga som helst problem att klara ett
förarprov som alla vi som har ett körkort har gått
igenom och klarat.

Med detta fru talman, vill jag yrka bifall till hem-
ställan i utskottets betänkande och avslag på samtliga
reservationer.

Anf. 145 KARIN STARRIN (c) replik

Fru talman! När jag lyssnar till Lena Sandlin är
jag beredd att till stor del hålla med henne i hennes
försvar för detta betänkande. Jag är helt medveten om
att detta betänkande rör ett EU-direktiv som vi skall
ansluta oss till.

Men jag kan inte låta bli att också betona att det på
Lena Sandlin låter precis som om vi från svensk sida
inte har någonting att själva säga till om. Det låter
som om vi bara måste läsa vad som gäller, och helt
och hållet anta reglerna och bestämmelserna. Jag
tycker att vi från svensk sida självklart måste tala om
vad vi tycker.

Min följdfråga, som jag inte riktigt tycker att jag
fick svar på, gäller det som står i betänkandet. Hur
tänker man uppmärksamma körkortsfrågorna i EU-
sammanhang? Det är ju det som står i betänkandet; att
man skall uppmärksamma frågorna och ta initiativ.
Men på vilket sätt kommer det att göras? Samtidigt
säger man ju klart ut att det är det här som gäller, och
det anpassar vi oss efter.

Sedan har vi det här med tävlingsverksamheten för
ungdomar på 16 år som har för starka 125-kubikare
och som inte får fortsätta att köra tävlingar. Visst är
det väl trist och sorgsamt att de i det här läget måste
vänta tills de fyller 18 år? Min fundering och min
önskning, det som reservationen går ut på, är att vi
skall ge dessa tävlingsungdomar dispens, så att de
också skall kunna köra den starkare 125-kubikaren.

Anf. 146 LENA SANDLIN (s) replik

Fru talman! I dag har vi faktiskt ingen möjlighet
att få undantag från direktiven. Det hade varit bra om
vi haft den möjligheten. Det hade varit bra om den
regering som förhandlade fram vårt avtal med EU
hade belyst dessa frågor. Då hade vi haft ett helt annat
utgångsläge än i dag. I dag måste vi faktiskt införliva
EG-rätten i svensk lagstiftning.

Sedan gäller det 16-åringarna som håller på med
motorsport, och som kommer att fråntas rätten att
köra lätta motorcyklar på grund av att motoreffekten
inte får överstiga 11 kilowatt. Det är inte så att de i
framtiden inte kommer att kunna utöva sporten. De
kommer inte att kunna köra på allmän väg. De kom-
mer alltså att kunna båda träna och tävla på bana i
inhägnat område.

Karin Starrin frågar hur man skall uppmärksamma
dessa frågor inom EU. Det handlar naturligtvis om att
ministern, när hon är nere på ministermöten, i diskus-
sioner får framföra Sveriges syn i denna fråga, precis
som i alla andra frågor. Det handlar alltså om diskus-
sioner och om att tydliggöra vad Sverige har för be-
hov.

Anf. 147 KARIN STARRIN (c) replik

Fru talman! Jag tycker fortfarande att det är lika
oklart vad Lena Sandlin och socialdemokraterna har
för uppfattning när det gäller dessa problem. Lena
Sandlin hänvisar hela tiden till att vi inte har någon
annan möjlighet än att införa EU-direktiven, och att vi
borde uppmärksammat detta inför medlemskapsför-
handlingarna. Frågan kvarstår dock: Vad vill social-
demokraterna? Tycker regeringen att det är ett pro-
blem med exempelvis dessa 125-kubikare som har
starkare motoreffekt än 11 kilowatt. Är det en fråga
som man tänker uppmärksamma i diskussionerna på
minsterrådsmötena?

Anf. 148 LENA SANDLIN (s)

Fru talman! Jag kan naturligtvis inte svara på vad
regeringen tänker ta upp för frågor på ministermöten,
men vi socialdemokrater i utskottet har uppmärk-
sammat ministern på detta. Vi kan se ett visst problem
med att 16-åringarna inte kan köra transportsträckorna
mellan banorna under tävlingar. De kan också fort-
sättningsvis köra specialsträckorna, men problemet
uppstår när de skall köra transportsträckorna mellan
de olika banorna. Det kommer de inte att kunna göra i
fortsättningen. Vi har uppmärksammat ministern på
detta, och vi förutsätter att hon kommer att föra dis-
kussionerna vidare i sitt arbete inom EU.

Anf. 149 BIRGITTA WISTRAND (m)

Fru talman! Jag kan ta upp den handske som Karin
Starrin kastade, och instämma i vad hon sade. När
man hör Lena Sandlin låter det ungefär som en upp-
läsning; detta gäller, så är det och vi kan inte göra
något annat. Jag kommer tillbaka till vår gemensam-
ma motion där vi talar om möjligheten att utvidga B-
behörigheten i fråga om skotermopederna. Det har
gått i Danmark, eftersom den danska regeringen
tyckte att det var viktigt. Det borde också kunna gå i
Sverige. Vi har också lyft fram att det inte är några
ungdomar som köper dessa mopeder, utan det är äldre
människor med stor erfarenhet. Tidigare har de kun-
nat köra motorcykel, men nu får de plötsligt inte göra
det.

Jag undrar återigen vad socialdemokraterna
egentligen tycker. Har ni nu bara gått in för att rätta er
efter direktiven?

Anf. 150 LENA SANDLIN (s)

Fru talman! Jag tycker att jag var ganska tydlig i
denna fråga i mitt anförande. Det finns inga hinder för
en medelemsstat att tillåta personer med B-behörighet
att köra skotermopeden - den nya, snabbare EU-
mopeden - inom landet. Direktivet tillåter dock inte
ett land att göra en generell utvidgning. Det är det
som är problemet. Vi socialdemokrater tycker att
trafiksäkerheten är alltför viktigt för att det skall bli
tillåtet att köra lätt motorcykel med B-behörighet.
Problemet är att det i så fall måste till en generell
utvidgning.

Anf. 151 BIRGITTA WISTRAND (m)

Fru talman! Tidigare har man ju fått köra motor-
cykel - det är detta som är så intressant - men nu
plötsligt får man inte göra det.

I Danmark har det alltså varit möjligt att göra den
här utvidgningen. Jag tror inte att Danmark har sämre
föreskrifter än vi när det gäller trafiksäkerheten, så
här handlar det om vad vi tycker om trafiksäkerheten.

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

KrU11 Jämställd idrott, m.m.

Kammaren biföll utskottets hemställan.

UbU7 Tilläggsbudget m.m.

Kammaren biföll utskottets hemställan.

TU14 Ändringar i körkortslagen

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Beslut om uppskjuten votering

På förslag av andre vice talmannen medgav kam-
maren att jordbruksutskottets betänkande JoU17 och
näringsutskottets betänkande NU18 fick avgöras i ett
sammanhang vid morgondagens arbetsplenum.

21 § Vår miljö - Miljöarbetet under året

Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkande 1995/96:JoU17

Vår miljö - Miljöarbetet under året (skr. 1995/96:120)

Anf. 152 LENNART DALÉUS (c)

Fru talman! Miljöfrågorna har markant förändrats
under 1900-talet. Vi har gått från en ganska tydlig
naturomsorg i början av 1900-talet till en insikt under
60-talet om avigsidorna med industrisamhället och
utsläppen i vatten och luft. 70-talet kom i allt väsent-
ligt att domineras av oljekrisen och energidebatten.
80-talet var, som vi i efterhand kan konstatera,
mycket tydligt koncentrerat på luftföroreningar av alla
de slag: koldioxid, svaveldioxid, kväveoxider och
ozon. Uttunningen av ozonskiktet blev för många
människor ett begrepp.

Vi gick in i 90-talet med ambitionen att fullfölja
budskapet från Rio. FN:s andra stora miljökonferens i
Brasilien 1992, 20 år efter Stockholm, kom att bli ett
avstamp för mycket av det nya internationella miljö-
arbetet, vilket skulle förmå oss att förverkliga bl.a.
innehållet i Brundtlandrapporten några år tidigare och
själva konferensens innehåll - utveckling och miljö.
Det gällde insikten om att det inte går att hantera de
stora miljöfrågorna om vi inte samtidigt löser de fatti-
ga människornas fattigdomsproblem samt, omvänt,
om att vi inte kan lösa fattigdomen i världen om vi
inte samtidigt klarar av att hantera de stora miljöfrå-
gorna.

Fru talman! Detta ledde till att arbetet i Sverige
kom att bedrivas med mycket av detta som en tydlig
utgångspunkt. Man kan väl säga att detta kanalisera-
des i två viktiga begrepp: dels Agenda 21 eller, som
det mera kommit att betraktas, det lokala Agenda 21-
arbetet, dels kretsloppstänkandet och kretsloppsarbe-
tet.

Den skrivelse med utgångspunkt från vilken vi i
dag diskuterar, nämligen regeringens redovisning av
miljöarbetet under det gångna verksamhetsåret, redo-
visar i stort den nuvarande regeringens förvaltande av
de initiativ som togs under den tid då Centerpartiet i
den tidigare regeringen hade ansvaret för miljöfrågor-
na. Mot detta finns det naturligtvis inget att invända.
Det är utmärkt att kretsloppsarbetet fortsätter med den
inriktning som vi lade grunden för under den förra
regeringens arbete. Vidare är det naturligtvis bra att
Agenda 21-arbetet får en markerad ställning och att
det tydligt redovisas i skrivelsen.

Det finns dock skäl att peka på att nästa steg, den
fortsatta utvecklingen, kommer att kräva ännu mera.
Man kan glädjas över en del formuleringar i den re-
geringsförklaring som statsminister Göran Persson
häromdagen redovisade i denna kammare. Sverige
skall bli ett föregångsland, säger Göran Persson och
regeringen. De ekologiska kraven skall leda till nästa
stora språng i tillväxten. Det skall också vara ett ökat
kretsloppstänkande.

Vad vi framöver kommer att behöva är tydliga be-
sked om på vilket sätt detta skall förverkligas. Hur
skall man styra på det hållet? Hur skall man använda
ekonomiska styrmedel? Vilka resurser kan man för-
vänta att kommunerna kommer att behöva avsätta för
miljöarbetet i den riktning som statsministern angav?

Fru talman! Jag tror att det framöver blir angeläget
att arbeta på ett sådant sätt - kanske inte med den
snäva utgångspunkt som den här skrivelsen ändå
andas, nämligen att man arbetar med miljöarbetet som
en isolerad företeelse - att andra samhällssektorer
mycket tydligt tas in som påverkar miljösituationen
och användningen av naturresurser. Det gäller att
arbeta på ett tydligare sätt med transportfrågorna och
kommunikationerna. Vidare bör miljön i jordbruket
tas med på ett tydligare sätt. Energifrågorna måste
också hanteras i en redovisning från Miljödeparte-
mentet.

Det är alltså en mängd frågor som kan tyckas ligga
i randområdet i förhållande till det, som man tror,
egentliga miljöarbetet. En mängd sådana frågor måste
således lyftas in i arbetet och i redovisningen av hur
regeringen hanterar miljöfrågorna.

Men allra viktigast tror jag att det är att man tar
några nya begrepp och placerar dem på kartan samti-
digt som de får en färdriktning. Det viktigaste är väl
nu att se till att miljöns utveckling kopplas samman
med möjligheterna att den vägen skapa en hållbar
sysselsättning. Det gäller att utnyttja miljön som en
kraft i arbetet med att få människor i en långsiktigt
hållbar, om detta tillåts, sysselsättning. Ett nytt miljö-
tänkande är en möjlig motor, ett möjligt nav, i ett
sådant arbete.

Fru talman! Jag tror att man måste förvänta sig att
miljöarbetet och de frågorna vävs samman på ett helt
annat sätt än tidigare i regeringens arbete och i det
politiska arbetet över huvud taget. Till detta hör
kopplingen generellt mellan ekonomi och ekologi. Vi
måste få ett tydligare redovisat samband när det gäller
det arbetet. Vi måste få reda på vad miljöministern
tänker i ett antal miljöfrågor som har varit, och som
kommer att vara, aktuella. Men vi måste också få reda
på vad finansministern och skatteministern tycker.
Hur fungerar de här sambanden och hur tänker rege-
ringen utnyttja dem?

Som exempel på ekologi och ekonomi kan insik-
ten nämnas att ekonomin tidigare fått en restriktion
genom miljötänkandet. Miljön skulle alltså vara en
hämsko för den ekonomiska utvecklingen, men vi har
ju lärt oss att det är precis tvärtom. En långsiktigt
hållbar ekonomisk utveckling kräver faktiskt också en
stabil miljö och en riktig hantering av naturresurserna.
Vi kan se hur den ekonomiska utvecklingen för delar
av insjöfisket eller hur den ekonomiska utvecklingen
för delar av skogsbruket i stora delar av Europa, för
att ta några exempel - det kan också gälla den eko-
nomiska utvecklingen kring Tjernobyl - har begrän-
sats på grund av en negativ miljöutveckling. Det gäl-
ler, menar jag, att vända på detta och se till att det blir
ett positivt samband mellan å ena sidan ekologin och
det riktiga miljötänkandet och å andra sidan ekono-
min.

Fru talman! Vid sidan av kopplingen mellan sys-
selsättningen och arbetslösheten och miljön och
kopplingen mellan ekonomi och ekologi finns en
tredje punkt, som kanske är den viktigaste, och det
handlar om att utnyttja människokraften, att utnyttja
engagemanget i miljöarbetet hos de många enskilda
människorna. Jag noterar att det i regeringens redo-
visning talas bl.a. om kommittéer som tillsätts för att
hantera t.ex. Agenda 21-arbetet. Jag tror, fru talman,
att det viktigaste är att använda människors engage-
mang i de frågorna, att stimulera det, att bejaka det,
att se till att människor får utlopp för miljöengage-
manget och naturligtvis att hjälpa till med en sådan
utveckling.

Jag hoppas, fru talman, att detta är sådant som
återkommer i kommande redovisningar från regering-
en över miljöarbetet under det gångna året.

Det finns, fru talman, en sak i den här redovis-
ningen som jag är litet förvånad över, nämligen att
kärnsäkerhets- och strålskyddsfrågorna, som ju hör till
Miljödepartementets ansvarsområde, bara redovisas i
en bilaga, utan någon politisk bedömning, och detta
med hänvisning till att en del rapportering kring Os-
karshamn inte fanns inne vid tidpunkten för samman-
ställandet av materialet. Detta är, fru talman, möjligen
en förklaring, men det är ingen ursäkt. Det finns ett
material kring kärnsäkerhets- och strålskyddsfrågor
att bedöma, och jag menar att det är angeläget för den
allmänna debatten, för energidiskussionen och inte
minst för jordbruksutskottet, som ju framöver kom-
mer att få ansvaret också för de frågorna, att vi i god
tid får en politisk bedömning av hur de här sakfrågor-
na ligger till.

Nu saknas en sådan bedömning. Vi beklagar det
från Centerns sida, och vi menar att man bör tala om
för regeringen att det inte bör vara på det sättet. Re-
dovisningarna av de olika miljöfrågorna bör ha också
en politisk bedömning. Detta är, fru talman, anled-
ningen till vår reservation nr 12, till vilken jag härmed
yrkar bifall. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets
hemställan i jordbruksutskottets betänkande.

Anf. 153 GÖTE JONSSON (m)

Fru talman! Hur har det gått 1995? När man gör
en utvärdering och en analys av ett år som ligger
bakom en är det meningen att man utifrån detta också
skall dra positiva slutsatser och att det skall ge erfa-
renheter inför framtiden.

En sak är ganska klar när det gäller vårt eget lands
miljöpolitik, nämligen att den har fått en mer interna-
tionell prägel, framför allt utifrån det EU-samarbete
som har tagit form under det gångna året. Det råder
inget tvivel om att EU-samarbetet har utomordentligt
stor betydelse för svensk miljöpolitik. Vi vet att vi
inte kan lösa de övergripande miljöproblemen på
nationell nivå, utan det krävs ett internationellt sam-
arbete. Då är det också naturligt att vi i vårt närområ-
de, i vårt eget Europa, ser till att vi får detta positiva
samarbete. Här ligger de stora möjligheterna, här
ligger de goda möjligheterna att skapa en bättre miljö
också i vårt eget land.

Det är när vi diskuterar miljöfrågor också viktigt
att diskussionen förs utifrån en optimistisk syn. Vi
skall inte angripa miljöfrågorna utifrån pessimism,
utan vi har anledning att diskutera, lägga fram förslag
och analysera de här frågorna utifrån en optimism,
utifrån att vi skall kunna klara av att se till att de pro-
blem vi har minimeras och att också framtiden blir
sådan att vi och våra efterkommande kan leva i en
god miljö.

Det här hänger också samman med den människo-
syn man har. Vi moderater ser det som väldigt viktigt
att man i det här sammanhanget utgår från en männi-
skosyn som markerar den enskilda människans an-
svar. Vi har ju erfarenheter från vår egen historia av
att kollektiva styrinstrument i mycket stor omfattning
är oerhört destruktiva för miljön - de är i princip
miljöskadliga, miljöfarliga. Detta har visat sig i de
gamla statskapitalistiska staterna.

Om vi skall klara våra miljöproblem framöver och
också kunna skapa förutsättningar för en god miljö
måste vi i stället utgå från den enskilde, från det indi-
viduella ansvaret. Människan är skapelsens krona, och
i detta ligger också att människan har förnuft och att
hon har möjligheter och ansvar att ta sig an problem
och ta till sig förutsättningar och möjligheter. På det
sättet skall vi också, menar vi, gå in och angripa,
analysera och delta i de här viktiga frågorna.

Jag ber, fru talman, att få yrka bifall till reserva-
tionerna nr 1 och 9. Vi har fler reservationer, men jag
yrkar inte bifall till alla. Det innebär, som vi brukar
säga, inte någon gradering av innehållet i reservatio-
nerna, utan det hänger samman med att vi vill spara
tid åt kammaren.

En sak är säker när det gäller det hittillsvarande
miljöarbetet, nämligen att vi inte har lyckats uppnå
våra uppsatta miljömål. Av de 150 miljömål som vi
på det ena eller andra sättet har ställt upp har vi upp-
nått enbart ett minimum. Detta kräver, menar vi från
moderat sida, att vi nu går in i en djupgående analys
av målen och våra föreställningar om hur vi skall
uppnå målen. Det här är en så angelägen analys att vi
vill ge regeringen detta till känna. Utskottet förutsätter
att regeringen ändå genomför detta. Det kan man i
och för sig förutsätta, men vi har den uppfattningen
att den här frågan har den digniteten att riksdagen
måste ta ett ansvar på den här punkten. Vi menar att
detta är nödvändigt, eftersom det här är fråga om
respekt för de politiska besluten och de politiska må-
len. Om vi bara skriftligen sätter upp mål som är fina
och vackra men inte uppnår målen, då förlorar vi
också respekten för det stora och viktiga miljöarbetet.
Därför måste vi gå in mer ingående och analysera mål
och metoder för att se hur vi bättre skall kunna uppnå
vad vi eftersträvar i det här sammanhanget.

En annan viktig fråga som vi tar upp är sjösäker-
heten. Vi har fått rapporter om katastrofer, stora ka-
tastrofer, när det gäller tonnaget som passerar i våra
vatten och på våra världshav. Vi har fått rapporter om
att det är dåligt ställt med en stor del av det interna-
tionella tonnaget. Vi har från moderat sida också i EU
- framför allt genom Ivar Virgin - tagit upp de här
frågorna och varit pådrivande. Om vi skall komma till
rätta med de här viktiga frågorna måste det ske på
internationell basis, och framför allt måste det ske
inom ramen för det europeiska samarbetet.

Utskottet hänvisar till en utredning, som regering-
en tillsatte i december 1994, i anledning av Estoniaka-
tastrofen. Det som skulle tas upp i utredningen var
inte i första hand miljöaspekter utan säkerhetsaspek-
ter, framför allt i anslutning till personbefordran. Vi
menar att det arbete som pågår i den utredningen inte
är tillräckligt. Jag skulle ändå vilja fråga miljöminis-
tern om man i den utredningen tar upp de övergripan-
de säkerhetsfrågorna ur miljösynpunkt. Det är nämli-
gen litet oklart i vilken omfattning de frågorna kom-
mer in i bilden. Vi tycker att det är så angeläget att vi
får en ökad säkerhet vid sjötransporter att Sverige i de
här frågorna måste vara pådrivande i det europeiska
samarbetet och i internationella forum.

En annan sak som vi tar upp tillsammans med
Folkpartiet och Miljöpartiet är frågan hur vi skall
använda miljöersättningarna i jordbruket. EU står där
för 50 % av finansieringen, och vi finansierar inom
ramen för anslag 50 %. Vi vet att dessa ersättningar
inte kommer att utnyttjas, bl.a. beroende på att det är
så krångligt att tillgodogöra sig det här miljöstödet.
Detta är till stort förfång för vår miljö i och med att vi
på det här sättet inte uppnår de mål som låg bakom
den gemensamma finansieringen, mål som är gemen-
samma med EU:s.

Vi säger därför i reservation nr 9 att regeringen nu
skall gå in och mycket aktivt pröva en utvidgning av
vallstödet, eftersom detta är en viktig del i det här
sammanhanget.

Det är viktigt just från miljösynpunkt - inom ra-
men för ett utvidgat vallstöd får vi då enklare system
när det gäller att uppnå miljömål, och samtidigt till-
godogör vi oss de ersättningar som finns framförhand-
lade i EU. Det är ett starkt önskemål från näringen.
Det är faktiskt också en fråga om konkurrensneutrali-
tet när det gäller svenskt jordbruk visavi jordbruk i
internationella sammanhang, men miljömålet är det
viktiga. Jag beklagar att vi i utskottet inte har kunnat
få majoritet för den här viktiga saken, som väldigt
många tidigare har pekat på.

Ytterligare en punkt är frågan om våtmarkerna. Vi
vet att våtmarkerna har stor betydelse när det gäller
reningsmöjligheter, och här har vi nu förutsättningar
att inom ramen för EU-stödet och inom ramen för en
aktiv inhemsk politik se till att vi kan anlägga och
återupprätta våtmarker. I en reservation säger vi från
moderat håll att om det är så att man anlägger våt-
marker på värdefull jordbruksmark - åkermark eller
annan mark - skall man få ersättning utifrån avkast-
ningsvärdet. I dag finns det gränser för ersättningen,
och det innebär att man på jordar som har högre av-
kastningsvärde helt enkelt inte har råd att anlägga
våtmarker. Så är förhållandet i Skåne t.ex. Utskottet
har fått uppvaktningar i den här frågan. Vi vet samti-
digt att det är just i de områdena som det är viktigast
ur miljösynpunkt att kunna anlägga våtmarker. Därför
säger vi att vi måste se över reglerna så att de blir
bättre anpassade till avkastningen. Vi vet hur det kan
gå till vad gäller de särskilda arealstöd som finns
inom ramen för EU-principerna när det gäller arealer-
sättningarna i jordbruket. Detta är en angelägen fråga.

Fru talman! Jag vill också ta upp frågan om bil-
parken, där vi också har en reservation. Det är en
framtidsfråga. I Sverige håller vi på att halka efter
mycket betänkligt när det gäller förnyelsen av bilpar-
ken. Om vi tittar på några länder och jämför antalet
bilar som är över tio år gamla finner vi att i Sverige
44 % av bilparken är över tio år, i Tyskland 24 %, i
Storbritannien 27 %, i Japan 14 % och i USA 33 %.
Vi ligger alltså väldigt illa till om vi ser på den bilpark
vi har i Sverige och i övriga industriländer.

Detta är en miljöfråga. Införandet av katalysatorn
var en av de största miljöinsatser som har gjorts. Där
var vi moderater mycket starkt pådrivande. Om vi
under 1990-talet hade haft samma förnyelse av bil-
parken som under 1980-talet hade kväveoxidutsläppen
varit 35-40 % lägre än vad de är i dag.

Utskottet hänvisar till att det här är en skattefråga.
Vi menar att det inte bara är det. Det här är en så
viktig miljöfråga - inte minst miljöministern talar ofta
om trafiken och miljön - att regeringen nu måste titta
på hur vi aktivt skall kunna bidra till att förnya bilpar-
ken. Det gör man inte genom att lägga avgifter på
bilar. Det skulle innebära att färre personer hade råd
att köpa nya bilar. Men hur skall vi göra? Det är en
uppgift att lösa för regeringen, som har ansvaret för
att lägga fram förslag. Denna hemställan gör vi från
moderat håll.

Till sist vill jag ta upp växthuseffekten, som jag
tror att vi är överens om är den viktigaste globala
frågan. Här är jag bekymrad, fru talman, över de
signaler som ges, inte minst från visst regeringshåll.
Jörgen Andersson har gått ut och sagt att han mycket
väl kan tänka sig att förhandla med norrmännen - jag
vet inte om det pågår förhandlingar - om att vi skall
köpa fossilgasenergi från Norge i anslutning till att vi
avvecklar våra egna kärnkraftverk. Jag säger
"fossilgasenergi", för det är vad det handlar om.

Jag måste då fråga miljöministern: Har miljömi-
nistern samma uppfattning? Skulle vi genom för tidig
avveckling ersätta två kärnkraftverk med fossilgase-
nergi från Norge kan vi inte uppnå miljömålen. Då
kan inte miljöministern gå ut och säga: Nu skall vi
klämma åt bilismen så mycket hårdare. Om vi inte
tillvaratar vår kärnenergi utan måste köpa energi från
Norge, energi ur källor som är mycket, mycket värre
än bilismen när det gäller koldioxidutsläppen, måste
vi försöka kompensera oss på annat sätt. Det innebär,
fru talman, att barnfamiljerna och pensionärerna får
högre bilkostnader och därmed inte har råd att ha kvar
sina bilar.

Därför vill jag fråga miljöministern: Delar miljö-
ministern Jörgen Anderssons uppfattning när det
gäller det sätt på vilket vi skall ersätta kärnkraften -
att vi skall förhandla med Norge om att köpa fossilga-
senergi till det svenska folkhushållet? Det skulle vara
ett dubbelfel, fru talman. Vi skulle till höga kostnader
för folkhushållet avveckla en energikälla som från
miljösynpunkt är betydligt bättre än fossilgasenergin
från Norge.

Med detta, fru talman, ber jag att än en gång få
yrka bifall till reservationerna 1 och 9.

Anf. 154 LENNART DALÉUS (c) replik

Fru talman! När man lyssnar på den moderata be-
skrivningen av hur miljöpolitiken skall finansieras
inser man att barnfamiljer och pensionärer är den
huvudsakliga inkomstkällan i den moderata politiken.
Det är naturligtvis inte så att den gruppen kommer att
vara den som drabbas av ett aktivt miljöarbete.

Jag har litet svårt att förstå Göte Jonssons syn på
miljömålen. Är det inte så, Göte Jonsson, att ett mil-
jömål i Sverige också är att avveckla kärnkraften?
Man får väl svårt att nå det miljömålet om man inte
avvecklar kärnkraften? Vi måste väl ändå börja att
göra också detta - observera att jag säger "också
detta" - för att nå våra gemensamma mål?

Göte Jonsson drar också in den nordiska tanken
och berör andra länder, som t.ex. Norge och dess
delaktighet. Jag undrar om Göte Jonsson har några
funderingar om hur det kommer sig att danskarna när
det gäller den gemensamma miljöpolitiken har ambi-
tionen att Barsebäck skall stängas. Finns det möjligen
något granntänkande eller någon grannsämja där som
vi bör ägna någon uppmärksamhet?

Vad jag egentligen begärde replik för var Göte
Jonssons syn på miljöprogrammet i jordbruket. Jag
tycker att den inställning som Göte Jonsson redovisar
till stor del är riktig. Vallstöd och den typen av åtgär-
der inom miljöprogrammet kan nog ha sina poänger
för att klara en hel del miljöfrågeställningarna i jord-
bruket.

I botten på mycket av jordbrukspolitiken i dag lig-
ger en uppgörelse och ett beslut i utskott och kamma-
re, grundat på just uppgörelsen mellan Socialdemo-
kraterna och Centern. Inom ramen för den kommer
naturligtvis mycket av de här diskussionerna att kunna
föras. Jag tror att det är viktigt att ha insikten att de
som är berörda av de här frågorna är medvetna om
dem. Diskussionerna förs, och engagemanget finns.
Jag tror att det räcker som ställningstagande för kam-
marens del.

Anf. 155 GÖTE JONSSON (m) replik

Fru talman! Det var ju i och för sig en intressant
upplysning, Lennart Daléus. Men det var ju så att i
den uppgörelse ni träffade finns inget generellt vall-
stöd. I den uppgörelsen finns inte något utvidgat vall-
stöd. Hur skall då kammaren kunna lita på att det
finns med i nästa uppgörelse? Har Lennart Daléus
garantier för det?

Från moderat sida förde vi fram kravet på gene-
rellt vallstöd när den förra uppgörelsen träffades
mellan Centern och Socialdemokraterna, och vi anvi-
sade pengar till det. Varför var ni inte med då, om ni
skall vara med nu? Är den viktiga frågan vem man
träffar uppgörelse med och inte vilket resultat man
vill uppnå?

När det gäller den här reservationen har Lennart
Daléus föredragit att sitta i knäet på Margareta Win-
berg i stället för att göra upp med de partier som nu
står bakom förslaget. I och för sig respekterar jag det,
men det går då inte att samtidigt säga att man är före-
språkare för det vallstöd som man säger nej till och
som man en gång tidigare har sagt nej till.

När det gäller frågan om det internationella sam-
arbetet och barnfamiljerna, är jag bekymrad över
barnfamiljernas och pensionärerernas situation om
man genomför den energipolitiken, därför att vi får ju
alla vara med och betala. Det får även barnfamiljer
och pensionärer. I utbyte får man en försämrad miljö.
Det är detta som är dubbelfelet. I det sammanhanget
handlar det också om vilka internationella och nordis-
ka kontakter man tar.

Vi har de energikällor som vi har. Från moderat
sida anser vi att de skall användas så länge de är tek-
niskt säkra. Sedan skall de avvecklas. Då får vi tid att
ersätta dessa energikällor med miljömässigt bättre
energiresurser.

Anf. 156 LENNART DALÉUS (c) replik

Fru talman! Jag har inte haft några ambitioner att
sitta i knät på Margareta Winberg eller den nya jord-
bruksministern. Det jag säger är att vi har haft en
diskussion i samband med vårt EU-inträde som resul-
terade i en mängd spretande förslag i dessa frågor. I
det perspektivet lade två partier gemensamt en uppgö-
relse i botten på det som sedan blev ett riksdagsbeslut.
Det är alltså inte en uppgörelse som gäller i Sveriges
jordbrukspolitik; det är ett riksdagsbeslut. Det är det
vi nu skall förvalta.

Jag vet att vi har litet olika syn på hur man förval-
tar det arbetet. Det har jag all respekt för. Jag läste att
Göte Jonsson uttalade sig i en av våra mer kända
veckotidningar - den heter Land - och sade att han
hade svårt att förstå att Centern och Lennart Daléus
kände sig så bundna av den här överenskommelsen.
Men det är så, fru talman, att jag tillhör den litet
gammalmodiga skola som säger att det är en poäng att
man håller överenskommelser och arbetar inom dem.
Det är den ambitionen vi fullföljer med inriktningen
att de miljöpengar Sverige har fått skall utnyttjas på
bästa sätt. Det finns alltså möjlighet att arbeta med det
inom ramen för det fattade beslutet.

Sedan får vi ju diskutera kommande budgetår och
se vilka förutsättningar som då finns för att utnyttja
mer av EU:s stödpengar i nya program. Jag tycker att
det är en utmärkt ambition. Jag delar den i högsta grad
och tycker att det bör avsättas mer resurser till detta.

Men jag har också respekt, fru talman, för att man
politiskt agerar som Moderaterna gör i den här frågan
med en reservation till en skrivelse från Miljödepar-
tementet när man vill åstadkomma en förändring av
ett jordbrukspolitiskt beslut. Jag har respekt för den
politiska ambitionen.

Kärnkraften är väl inte mycket mer att orda om,
annat än att konstatera att vi har olika uppfattning i
den frågan. Det är uppenbart, och vi får återkomma
till det i flera andra sammanhang. Men jag tycker inte
att man från moderat håll helt skall låtsas som om
detta inte existerar också som miljömål. Det är viktigt
att också den miljöfrågan hanteras med allvar av,
hoppas jag, både Moderaterna och den här kammaren.

Anf. 157 GÖTE JONSSON (m) replik

Fru talman! Jag vet inte vilket knä som är bäst att
sitta i, Lennart Daléus. Jag har egentligen ingen am-
bition att pröva, men det kanske är angeläget; det
kanske är angenämt.

Lennart Daléus säger att här förelåg en rad spre-
tande förslag. Men det var ju inte så, Lennart Daléus.
Det förelåg från flera partier konkreta förslag basera-
de på den politik som regeringen Bildt hade utarbetat,
den jordbrukspolitik som Karl Erik Olsson hade sig-
nerat. I den miljöpolitiken och EU-politiken låg att vi
också skulle utnyttja de medel som vi hade förhandlat
oss till. Där låg också riktlinjer - enkla, klara, generel-
la riktlinjer - när det gällde miljömålen. I de riktlin-
jerna fanns också vallstödet med, därför att det var en
viktig del i det här sammanhanget.

Jag är litet förvånad över att Lennart Daléus kallar
detta "spretande förslag". Jag har bättre omdöme att
ge om Centerpartiets jordbruksminister än att han lade
fram spretande förslag för den här kammaren.

Jag har respekt för att avtal skall hållas. Det står
t.o.m. i den romerska rätten på latin. Men vi utnyttjar
ju inte pengarna och bönderna får inte del av dem
därför att de nuvarande reglerna är så krångliga att
man inte ens vill fylla i blanketterna. Om det är så,
Lennart Daléus, att man inte uppnår målen med de
beslut som är fattade, är det då orimligt att säga att
målen måste ses över? Är det då orimligt att säga att
vi i stället måste få mera generella regler som gör att
det blir bra både för bonde och miljö? Det är det som
är den moderata målsättningen. Det kanske är politik,
men det är också politik med innehåll, Lennart
Daléus.

Anf. 158 EVA ERIKSSON (fp)

Fru talman! Jag instämmer med de föregående ta-
larna om att det är viktigt att samarbeta och vara op-
timistisk när det gäller miljöpolitik, och kanske annan
politik också, men det är också viktigt att vara kritisk.
Efter att ha läst betänkandet och regeringsskrivelsen
som vi skall debattera i dag kan man konstatera att
regeringens miljöpolitik kännetecknas av motstridiga
budskap om miljötillståndet. Det handlar mer om att
man skall känna sig ganska lugn. Lennart Daléus
säger att man förvaltar den borgerliga regeringens
miljöpolitik. Det är klart att man kan se det så.

Å ena sidan är regeringen både offensiv och fram-
gångsrik. Sverige hade, kan man läsa, en pådrivande
roll i olika internationella förhandlingar. Jag tvivlar
inte på det. Å andra sidan redovisar skrivelserna att
bara ett av nio nationella miljömål kan sägas bli upp-
fyllt. Då måste man också komma ihåg att det finns
andra mål som inte är uppställda.

Man måste ställa sig frågan hur det här hänger
ihop. Jag kan förstå att det är viktigt för regeringen att
framstå som offensiv och framgångsrik i en sådan här
oerhört viktig fråga. Vad jag däremot inte förstår, fru
talman, är hur vi i den här kammaren skall kunna
fortsätta att hela tiden svälja beskeden om att allt är i
sin ordning i stället för att vara kritiskt analyserande.

Alla som sitter här känner ju till att rapporter
ständigt kommer om miljötillståndet både i Sverige
och i EU. Det är ju nämligen här i riksdagen som vi
har fastställt de olika nationella miljömålen, och det
är också här vi skall reagera när den politik som vi
fattat beslut om av olika skäl inte kan uppfyllas. När
verkligheten blir en helt annan än den vi tänkt oss är
det dags att fundera över de miljöpolitiska medlen, de
miljöpolitiska målen och över hur konflikter mellan
miljö och andra samhällsmål skall lösas.

Fru talman! Det är helt uppenbart att det behövs
en analys av de miljöpolitiska målen, måluppfyllelsen
och de medel som står till förfogande. Av riksdagen
fastställda mål måste nås. Om så inte sker måste vi ta
reda på varför och om det finns grundläggande fel i
själva målformuleringarna, och vi måste föreslå åt-
gärder.

Jag har tagit upp de här kraven tidigare i kamma-
ren. Jag har då fått till svar av miljöministern att den
utredning som jag vill att en expertkommission skall
utföra ryms inom Agenda 21-kommitténs uppdrag.
Jag har inte riktigt trott på det tidigare, och jag gör
inte det nu heller. Agenda 21-kommittén är en ut-
märkt kommitté, och den skall syssla med de frågor
som den var tänkt för: att följa upp det nationella
arbetet med Agenda 21, att tydliggöra den enskilde
individens ansvar i miljöarbetet för medborgaren och
att stämma av hur miljömålen uppfylls och fungerar
inom Agenda 21-arbetet. Det är utmärkt bra och det
arbetet drivs med kraft i kommittén. Jag vill gärna
framhålla att miljöministern här gör stora insatser.

Folkpartiet föreslår att regeringen skall tillkalla en
kommission som skall analysera miljömålen, tillhö-
rande medel och sammanvägning med andra sam-
hällsmål enligt den reservation som vi har till det här
betänkandet. Det är av stor vikt att Sveriges riksdag
får en genomgripande analys av de grundläggande
frågorna: beslutsprocessen, effektiviteten i miljöpoli-
tiken och förslag till åtgärder.

Den nya regeringen borde välkomna ett sådant
beslut av riksdagen. Som också Lennart Daléus sade
förut har den nye statsministern klart deklarerat att de
ekologiska kraven på utvecklingen i samhället skall
leda till ett hållbart samhälle. Det skulle nästan vara
självklart att man hade ambitionen att utreda för att
tydliggöra miljöpolitiken.

Om jag får göra en liten utvikning, fru talman, vill
jag säga att jag tycker att det är viktigt att fundera
över det som har hänt efter regeringsbildningen. Det
finns några frågeställningar som är angelägna ur mil-
jösynpunkt. Vad betyder det att frågor om planering
och markanvändning flyttar från Miljödepartementet?
Det statsråd som nu blir högste ansvarige för älvskyd-
det har för bara några månader sedan kastat lystna
blickar mot outbyggda älvar och fört ny vattenkraft på
tal. Det finns också andra frågeställningar. Varför
antyder man över huvud taget inte någonting om
miljöskatter och utrymmet för sänkta skatter på arbete
i regeringsförklaringen, när man talar om det ekolo-
giskt hållbara samhället?

Jag har förut i debatten pekat på vikten av att man
tar in miljöfrågorna i alla sektorer och får en bredare
diskussion om detta i kammaren. Jag har vid ett tillfäl-
le fått ett löfte av ministern. Ministern väckte själv
tanken på att det skulle ordnas en allmänpolitisk mil-
jödebatt i riksdagen där alla ministrarna skulle vara
närvarande. Man skulle diskutera hur man skall fatta
beslut i framtiden och också hur de påverkar miljön.
Jag hoppas att miljöministern kommer att ta upp den-
na fråga igen, och att vi kommer att kunna ha en så-
dan debatt här i kammaren. Jag tror att det också
skulle stimulera möjligheterna och underlaget för att
analysera och undersöka varför vi inte uppnår dessa
mål. Jag skulle vilja fråga miljöministern om det
fortfarande finns en sådan tanke och om det initiativet
kommer att tas.

Därmed, fru talman, vill jag sluta med att yrka bi-
fall till reservation 2 av Folkpartiet i detta betänkande.

Anf. 159 LENNART DALÉUS (c) replik

Fru talman! Eva Eriksson tog upp det jag sade om
att den nuvarande regeringen förvaltar de idéer och
det arbete som vi tog fram under den tidigare rege-
ringen. Med risk för att i stället hamna på kant åt
andra hållet kan jag säga att jag tycker att det är vik-
tigt att säga. Eva Eriksson och de partier som ingick i
den regeringen kan ta åt sig åtminstone en liten del av
äran för att detta förverkligades. Det starka engage-
manget i lokala Agenda 21 och dess utveckling påbör-
jades under den för oss gemensamma regeringsperio-
den. Det är viktigt och någonting att vara glad över.

Likadant är det med kretsloppsarbetet och krets-
loppsbegreppet. Vi har inte uppfunnit kretsloppet,
men det var förvisso under den förra mandatperioden
- kanske framför allt i Centerns regi men naturligtvis
med hjälp och stöd av den övriga regeringen - som
det arbetet kunde drivas framåt.

Fru talman! Man kan se att den nuvarande rege-
ringen förvaltar - eller skall jag för att blidka Eva
Eriksson säga försöker förvalta - de begreppen och
det arbetet och för det vidare. Det var min poäng. Det
skall man väl ändå vara glad för. Man kan ha syn-
punkter på hur delar av arbetet bedrivs, men detta var
faktiskt, fru talman, min fundering över de två nu
centrala begreppen i det svenska miljöarbetet. Om fru
talman tillåter vill jag ge en uppmaning till Eva Eriks-
son: Var icke förtörnad över detta, utan gläds över
det.

Anf. 160 EVA ERIKSSON (fp) replik

Fru talman! Lennart Daléus talade i sitt inlägg om
kretsloppssamhället och Agenda 21-arbetet. Om det
var det arbetet Lennart Daléus menade att regeringen
förvaltar vill jag understryka att det precis är det man
gör. Det sker på ett mycket bra sätt.

Det jag pekade på var ändå att man i skrivelsen
kan utläsa att vi faktiskt inte uppnår nio av tio miljö-
mål. Det är en märklig kommentar när man ändå
måste vara analyserande och kritisk för att uppnå de
miljömålen.

Annars gläds jag också, Lennart Daléus. Jag tror
att det är oerhört viktigt. Agenda 21-arbetet och det
arbete mot ett uthålligt samhälle som det innebär är
naturligtvis en oerhört viktig del. Det är en demokra-
tisk innovation som nu pågår i miljöarbetet och som
kommer att stärka det på lång sikt. Det tycker jag
också är glädjande. Jag underströk också det.

Anf. 161 LENNART DALÉUS (c) replik

Fru talman! Nu börjar det likna någonting. Nu är
vi ju litet överens i alla fall. Det var faktiskt just detta
jag menade. En del av de tunga saker som växte fram
under vår regeringstid får den socialdemokratiska
regeringen nu arbeta vidare med. Då kan vi gemen-
samt glädjas.

Jag kan hitta andra exempel, fru talman, på detta.
Jag såg häromdagen att man börjar aktualisera det
som inte minst fru talman själv väl känner till, nämli-
gen begreppet nationalstadspark. Det börjar bli aktu-
ellt för allt fler städer eller kommuner. Det är väl
utmärkt om de saker vi initierade under den perioden
fortsätter.

Jag skulle bli lycklig, fru talman, om vi när denna
mandatperiod är avslutad kan säga att en reaktor har
stängts av på grund av ett starkt energiengagemang
och en stark kärnkraftspolitik som har initierats inte
minst i Centern. Det vore också någonting att glädjas
åt i stället för att förtörnas, Eva Eriksson. Jag hoppas
att vi tycker det gemensamt.

Anf. 162 EVA ERIKSSON (fp) replik

Fru talman! Ja, Lennart Daléus, vi tycker mycket
gemensamt. Men den frågan kan jag inte svara på just
nu. Det kommer väl en debatt om energifrågorna i
denna kammare. Jag vill ändå understryka att det jag
menade i mitt inlägg, och det jag står fast vid, är att
det är viktigt att ta upp de kritiska punkter som finns i
miljöpolitiken om vi skall uppnå en kraftfull miljö-
politik i framtiden. Det blir genom att läsa skrivelsen
uppenbart att det finns problem i miljöpolitiken. Jag
och många andra i utskottet möts ständigt av det. Det
finns frågor vi inte kan få svar på.

Det är klart att man då ändå måste vara kritisk och
analysera och försöka hitta vägar att uppnå de målen.
Annars är vi väldigt illa ute. Jag förmodar, Lennart
Daléus, att vi har samma uppfattning i denna fråga.

(forts.)

Ajournering

Kammaren beslöt kl. 17.57 att ajournera förhand-
lingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

21 § (forts.) Vår miljö - Miljöarbetet under året
(forts. JoU17)

Anf. 163 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Herr talman! När vi diskuterar den här skrivelsen
eller när vi diskuterar annat miljöarbete är det ett
ekologiskt hållbart Sverige som är målet för vårt
miljöarbete. Ett ekologiskt hållbart Sverige handlar
om att leva innanför de ramar som naturen ställer upp,
eller för att citera Socialdemokraternas miljöprogram
från 1968: "Då kopplas vi människor åter in i ett
kretslopp som liknar det naturen själv har utvecklat
under gångna miljoner år."

Inom parentes sagt, har vi socialdemokrater an-
vänt kretsloppssamhället som ett begrepp sedan 60-
talet, och inte bara sedan 90-talet, som vissa andra i
debatten.

Men vad innehåller begreppet Ett ekologiskt ut-
hålligt Sverige? Vad betyder det när vi kommer till
det ekologiskt uthålliga Sverige? Ja, det handlar t.ex.
om att Östersjöns lax och torsk inte längre hotas av
miljögifter, utan att gravida kan äta Östersjöfisk utan
att vara rädda. Det handlar om att våra sjöar inte läng-
re är försurade, utan att en femåring som får upp en
gädda kan ta hem den utan att mamma eller pappa får
varna för kvicksilver. Det handlar om att varken vit-
ryggig hackspett, ängssalvia, silverviol eller någon
annan av våra utrotningshotade djur eller växter läng-
re hotas av jord- eller skogsbruk. Det handlar om att
sopberget i princip har försvunnit, därför att vi återan-
vänder, återvinner och producerar igen av avfallet.

Det här uppnår man varken på ett år eller på en
mandatperiod. SNF:s generalsekreterare Ulrika
Rasmuson konstaterade häromdagen i radion att det
nog tar 100 år att komma till det ekologiskt uthålliga
samhället. Men desto viktigare är det att vi snabbt
stakar ut riktlinjerna.

Årets miljöskrivelse har inte till uppgift att presen-
tera de nya, stora frågorna, utan miljöskrivelsen skall
bara redovisa det löpande som har skett. Däremot kan
man konstatera att var och en av de frågor som tas
upp, som i sig kan vara ganska små, ändå är en del av
att bygga just det ekologiskt uthålliga Sverige.

Herr talman! Eva Eriksson sade att hon när hon
hade läst miljöskrivelsen hade kunnat konstatera att
allt inte är i sin ordning och att det är problem med att
vi inte uppnår miljömålen. Ja, herr talman, det kan
man lugnt säga. Det finns mycket kvar att göra, och
framför allt kan vi se att det också är svårt och rörigt
när vi har 150 olika miljömål, nationella och interna-
tionella blandat, och har alltför dålig kontroll på hur vi
använder våra styrmedel.

Det är därför regeringen har börjat arbetet på att
successivt gå igenom miljömålen, se hur vi uppfyller
miljömålen, varför vi inte klarar alla miljömål och
vad vi skall göra för att klara miljömålen. Det är där-
för regeringen går igenom styrmedlen, både de eko-
nomiska styrmedlen och miljölagstiftningen, för att se
till att vi får effektivare och bättre styrmedel. Det är
därför regeringen planerar att våren 1998 presentera
en proposition för riksdagen med nya miljömål, som
också skall vara enklare att utvärdera, följa upp och
mäta, och med riktlinjer för 2000-talets mål.

Herr talman! Jag tänkte inte beröra skrivelsen mer,
utan kort beröra den framtida miljöpolitiken, som
Lennart Daléus var inne på i sitt inlägg.

Jag kan se tre naturliga pelare för den framtida
miljöpolitiken. Den första pelaren skulle vi kunna
kalla för Bygga om Sverige. Jag har som miljöminis-
ter besökt ett antal spännande och intressanta nya
bostadsområden, men det kanske allra viktigaste är att
bygga om alla de bostadsområden och den infrastruk-
tur vi redan har och att se till att vi får energisnåla
bostadsområden, med sunda material, bygger om
samhället utifrån en annan sop- och avfallshantering,
satsar på nya va-system och ställer om trafik- och
energisystem.

Och där, herr talman, kan jag bara beklaga att
Moderaterna så envist hakar sig fast vid gamla energi-
lösningar, som kärnkraften, i stället för att våga se de
nya lösningarna.

För övrigt kan jag försäkra Eva Eriksson att älv-
frågorna även i fortsättningen hanteras av Miljödepar-
tementet.

Den andra pelaren skulle jag vilja kalla för Avgif-
ta kretslopssamhället. Om vi nu sedan 60-talet har
arbetat för återanvändning och återvinning, handlar
det också om att vi skall få bort farliga kemikalier ur
kretsloppet. I dag är t.ex. diskussionen om de hor-
monpåverkande ämnena mycket aktuell. Det handlar
också om att vi skall få bort alla farliga utsläpp från
industrin, där vi vill att tillstånden skall omprövas före
år 2000, för att vi skall göra allvar av begreppet Noll
farliga utsläpp.

Den tredje pelaren är naturens pelare, att värna
naturen, och där är målet att det svenska skogsbruket
och jordbruket skall vara ett internationellt globalt
föredöme.

Jag måste säga att jag tycker att det är beklagligt
att det, trots att man kan läsa att skogsindustrin gör 26
miljarder i vinst i dag, fortfarande krävs samhällsstöd
för att rädda urskogar - det som borde vara ett sektor-
sansvar.

Det här är tre viktiga pelare i arbetet på att Sverige
skall gå i spetsen för ett ekologiskt uthålligt samhälle.
Men det internationella miljöarbetet kommer även
fortsättningsvis att spela en oerhört viktig roll. EU är
en viktig arena för oss. Den debatten har vi haft här i
kammaren, och vi har haft ett bra samarbete mellan
utskottet och regeringen i att driva miljöfrågor. Men
vi kan också se att vi måste gå in för att t.ex. förstärka
Östersjöarbetet. Vi har bjudit in miljöministrarna runt
Östersjön till ett möte i oktober för att försöka få till
stånd en Agenda 21-plan för Östersjön och kunna visa
resten av världen att det går att samla ett antal länder
kring ett regionalt samarbete för Agenda 21 - något
som inte har skett någon annanstans i världen och som
vi hoppas att Sverige skall kunna visa inriktningen på.

Sverige skall gå före som spjutspets, men Sverige
skall också med tyngd, intresse och engagemang
påverka den internationella utvecklingen. Ett ekolo-
giskt Sverige får bara vara en del i en ekologisk värld.

Anf. 164 LENNART DALÉUS (c) replik

Herr talman! Många av de saker miljöministern
säger när det gäller ambitionerna kan man instämma i.
Det hade varit attraktivt om miljöministern, när hon i
den andra delen av sitt anförande valde att beröra
framtiden, också hade ökat konkretionen. Jag delar
mycket av synen på hanteringen av avfallsberg, nya
va-system, trafik- och energilösningar, på att kemika-
lier vi inte vill ha skall bort, att skogs- och jordbruket
skall utnyttjas osv. Men det enkla ordet är hur: Hur
har miljöministern tänkt sig att gå vidare i det arbetet?
En aning mer konkretion redan i dag skulle naturligt-
vis vara trivsamt.

Jag har respekt för resonemanget, herr talman,
men jag saknar ibland miljöministern som deltagare i
arbetet kring flera av de frågor som ligger just i det
här randområdet, och det gäller t.ex. energisystemen.
Det skulle vara roligt att se miljöministern på barrika-
derna i energidebatten, i fråga om kraven på avveck-
ling av kärnkraften, bevarande av älvarna osv. Det är
möjligt att åsikten och attityden finns där, men Anna
Lindh bör gå upp på barrikaderna. Det behövs i denna
situation, där energidebatten nu befinner sig. Det
behövs ett kraftfullt agerande, som jag utgår från
innebär ett fullföljande i alla delar av linje 2:s arbete.
Det är samma sak i fråga om trafiksystemen. Gå upp
på barrikaderna i det arbetet - inte på broarna, vilket
kanske vore dumt. Jag tror att också den diskussionen
behövs.

Slutligen skulle jag, herr talman, vilja ha en liten
diskussion kring de frågor jag själv väckte tidigare,
nämligen om sambandet mellan ekonomi och ekologi,
en diskussion om möjligheterna att hantera arbetslös-
heten och sysselsättningen med hjälp av miljöenga-
gemanget. Hur tänker miljöministern dra nytta av,
eller utnyttja, brutalt uttryckt, människors engage-
mang i de här frågorna, kanalisera det och släppa loss
regelverket?

Anf. 165 Miljöminister ANNA LINDH (s)
replik

Herr talman! På område efter område kommer re-
geringen att presentera konkretionerna. Men en viktig
sak för den här regeringen är att visa att det inte bara
är miljöministern som presenterar konkretionerna.
Alla i den här regeringen skall också fungera som
ministrar på miljöområdet. Det är därför Ines Uus-
mann arbetar med Kommunikationskommittén om
miljömål för trafiken. Det är därför det har varit nära
samarbete mellan Näringsdepartementet och Miljöde-
partementet kring den gröna näringslivspolitiken. Det
är också därför vi har haft ett nära samarbete, som
kommer att bli ännu närmare, mellan Arbetsmark-
nadsdepartementet och Miljödepartementet med att
göra två minus till ett plus, dvs. göra de problem som
arbetslösheten och miljöförstöringen utgör till en
möjlighet: nya, gröna arbetstillfällen.

Vad energidebatten beträffar var det inte så länge
sedan jag hade en debatt här i kammaren med just
moderater om vikten av att vi ställer om energisyste-
met till både sparande, förnyelsebara energikällor och
alternativ för att klara avvecklingen av kärnkraften. I
det arbetet kommer också hela den socialdemokratis-
ka regeringen att ingå.

Det kanske har varit så tidigare, speciellt under
den borgerliga regeringens tid, att det var enbart mil-
jöministern som fick dra lasset. I den här regeringen
är det hela regeringen som skall driva miljöpolitiken.

Anf. 166 LENNART DALÉUS (c) replik

Herr talman! Jag tycker att det är en bra ambition
att hela regeringen skall dra lasset. Men ibland undrar
jag litet, om jag skall vara uppriktig. När vi diskutera-
de miljöstödet till jordbruket och dess utnyttjande,
vilket ju var en hjärtefråga för naturskyddsorganisa-
tionerna i landet och de organisationer som arbetar
med biologisk mångfald m.m., var det faktiskt mil-
jöministern själv, om jag minns rätt, som sade att det
där tyckte hon inte om, det hade hon inte tyckt om i
regeringssammanträdet heller, det var bara att ge
pengar till bönderna. Det tycker jag tyder litet grand
på en skillnad i syn. Den gången var det faktiskt till-
sammans med jordbruksministern vi kunde driva fram
de berättigade resurser som behövdes till jordbrukets
miljöarbete.

Herr talman! Jag undrar alltså fortfarande -det kan
väl bli fler tillfällen att återkomma till det - vilka
utredningar och vilket arbete regeringen planerar för
att använda miljöarbetet i hanteringen av arbetslös-
hetsfrågorna, som ju är mycket centrala frågor i det
svenska samhällsengagemanget i dag. Hur blir kopp-
lingen till ekonomin? Och naturligtvis, som jag sade
förut: Hur skall man frigöra människors kraft, få bort
regelverk och utnyttja det engagemang som finns?

I sammanfattning kommer sådana här frågor att
diskuteras ytterligare och redovisas av regeringen,
men jag tycker ändå att det skulle vara bra om mil-
jöministern tydligt stakade ut en väg och samlade på
sig ansvaret för det samlade miljöarbetet i regeringen.
Sedan får vi se hur hennes regeringskolleger förvaltar
sitt pund.

Anf. 167 Miljöminister ANNA LINDH (s)
replik

Herr talman! Jag kommer tillbaka till riksdagen
med ett antal konkreta förslag. Däremot tänker jag
inte förenkla Lennart Daléus arbete, som även om vi
samarbetar också är att vara oppositionspolitiker,
genom att i förväg avslöja allt som regeringen kom-
mer att presentera under den närmaste tiden.

En fråga Lennart Daléus tar upp som naturligtvis
är oerhört viktig är förhållandet mellan ekonomi och
ekologi. Där kan vi konstatera att det svenska exemp-
let, med den skatteväxling vi gjorde i samband med
skattereformen 1990/91, har väckt mycket internatio-
nellt uppseende och framförs i år av World Watch
Institute som det främsta exemplet på hur ett land kan
leda arbetet med en skatteväxling och föra över skat-
ter från arbetsinkomster till energi. Den vägen räknar
jag också med att vi skall kunna fortsätta gå efter det
att Skatteväxlingsutredningen presenterat sitt arbete.

Anf. 168 TREDJE VICE TALMANNEN

Den ändrade talarlistan gör att jag kommer att
medge replik också åt Dan Ericsson, Gudrun Lindvall
och Maggi Mikaelsson.

Anf. 169 EVA ERIKSSON (fp) replik

Herr talman! Det gläder mig att miljöministern
understryker att miljöpolitik inte är lätt, att man i
miljöskrivelsen presenterar en del av de frågeställ-
ningar som man har berört under året och att man har
ambitionen att gå vidare. Det är bra, och det är också
bra att miljöministern är kritisk till sina ställningsta-
ganden när det gäller olika frågor och arbeten i miljö-
politiken. Det är också bra att regeringen nu under-
stryker att hela regeringen skall dra lasset och att
miljöpolitiken får en del i varje sektors ansvar.

Jag skulle i det sammanhanget vilja fråga om
miljöministern, utifrån det löfte som gavs vid en tidi-
gare debatt, kan tänka sig en allmän miljöpolitisk
debatt här i kammaren med alla ministrar närvarande.
Det tycker jag skulle vara bra som en manifestation
för miljöfrågorna och därmed också för att få upp
miljöfrågorna högt på agendan. Man skulle då också
lägga ett ekonomiskt perspektiv på miljöfrågorna i
relation till arbetsmarknad och kommunikation.

Detta skulle också, i en vidare debatt, kunna leda
till att man tillsatte den kommission som jag har pekat
på. Jag är tjatig när det gäller den här frågan, och jag
kommer inte att ge mig. Om man i en fråga som eko-
nomin och Sveriges framtid när det gäller budgetsa-
nering redan 1993 kunde tillsätta Energikommissio-
nen, som gjorde precis samma sak på ekonomiområ-
det, så skulle man naturligtvis ha glädje av att göra det
också på miljöområdet. För mig är miljöfrågorna
precis lika viktiga som ekonomifrågorna, och därför
vore det intressant att höra vad miljöministern har att
säga om detta.

Anf. 170 Miljöminister ANNA LINDH (s)
replik

Herr talman! Jag vill bara poängtera att jag inte är
kritisk till mina tidigare ställningstaganden, Eva
Eriksson. Däremot är jag naturligtvis kritisk till att vi
ännu inte lyckats uppfylla alla miljömål.

Jag tycker att diskussionen om att ha en miljöde-
batt med både regering och riksdag är intressant. Det
är någonting man kanske i första hand borde ta upp
med talmännen för att inte föregripa deras arbete.

Jag har tidigare diskuterat frågan om en kommis-
sion med Eva Eriksson, och jag har då varit förhållan-
devis positiv. Men i dag vill jag säga att vi nu har ett
arbete i gång för att nå samma resultat på precis de
områden som Eva Eriksson berör. Vi kommer att gå
igenom målen. Vi kommer att gå igenom varför vi
inte uppfyller dem där vi inte gör det. Vi kommer att
gå igenom styrmedlen, lägga fast nya mål och titta på
hur de skall bli lätta att följa upp och utvärdera och bli
bra miljömål för 2000-talet. Jag vet då inte om själva
formen kommission är det viktigaste. Det viktigaste är
väl att vi får de här resultaten.

Anf. 171 EVA ERIKSSON (fp) replik

Herr talman! Tack för det sista, miljöministern!
Då kan man förvänta sig att regeringen kommer till-
baka till riksdagen med en sammanfattning och en
analys av just det som jag har pekat på. Det är väl
precis som miljöministern säger inte formen som är
det viktiga, utan det är att det kommer fram ett bra
resultat. Det är också viktigt att vi här i riksdagen kan
få möjligheter att fatta de beslut som behövs för att
uppnå de mål som vi här har fastställt. Det är det
viktiga för mig som politiker i den här frågan.

Jag är ledsen om jag sade att jag upplevde att
miljöministern var kritisk till sina ställningstaganden.
Det ber jag om ursäkt för. Jag hoppas att miljöminis-
tern inte är det. Men ibland kan det vara bra att ifråga-
sätta saker som leder till sådant som man inte har
tänkt sig att de skall leda till.

Det finns en fråga till. Som jag uppfattade det när
statsministern presenterade ministrarnas områden
skall mark- och planfrågorna inte längre ligga på
Miljödepartementet. Därför sade jag i min inledning
att älvfrågorna skulle ligga på ett annat departement.
Jag vill nu ställa frågan igen: Är det så att jag har
missuppfattat det?

Anf. 172 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Herr talman! Det är olika sorters frågor. De frågor
som har legat i gamla Bostadsdepartementet följer
med till det nya Bostads- och Inrikesdepartementet,
dvs. sådana planfrågor som har med det direkta bo-
stadsbyggandet att göra, detaljplanefrågor. Däremot
ligger de frågor som har med naturresurslagen att
göra, t.ex. älvfrågorna, kvar i Miljödepartementet.
Allting som är kopplat till naturresurslagen ligger
kvar i Miljödepartementet.

Anf. 173 DAN ERICSSON (kds) replik

Herr talman! Tack för möjligheten att få ställa ett
par frågor till miljöministern.

Jag har tidigare i en frågestund berört miljöskri-
velsen och dess redovisning av den dåliga måluppfyl-
lelsen vad gäller de nio delmålen. Då frågade jag
också ministern vad regeringen menar när man skri-
ver att man skall omarbeta miljömålen. Jag ville ha ett
besked av ministern om att det inte skulle handla om
att sänka våra miljöambitioner. Något sådant besked
fick jag inte i den debatten.

Jag måste säga att den nu aktuella diskussionen
kring naturgasanvändningen och därmed ökade koldi-
oxidutsläpp oroar mig alltmer, framför allt därför att
det är miljöministern som i tidningsuttalanden och
även här i kammaren har antytt att hon ser naturgasen
som en möjlig energikälla i samband med att man
ersätter kärnkraften. Jag skulle nu, herr talman, önska
att ministern lugnar alla med höga miljöambitioner
och säger att regeringen inte skall tumma på nuvaran-
de miljömål, varav koldioxidmålet är ett.

Jag har ytterligare en fråga. Jag har i ett annat
sammanhang tagit upp målsättningarna vid Nordsjö-
konferensen, bl.a. generationsmålet, som innebär att
vi skall få bort skadliga, naturfrämmande ämnen
under en generation, dvs. 25 år. Nu nämns Visbykon-
ferensen i skrivelsen. Jag skulle då vilja fråga miljö-
ministern om hon i det sammanhanget kan tänka sig
att ta upp det här generationsmålet.

Anf. 174 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Herr talman! Jag börjar med att kommentera mil-
jömålen och sänkta ambitioner. Nej, det handlar de-
finitivt inte om att sänka ambitioner. Jag skulle vilja
säga att när man vill ha miljömål som man också kan
utvärdera och när man vill skaffa starka medel för att
uppnå dem, handlar det om en skärpning av miljömå-
len.

Jag skall ta ett exempel. Av de nio miljömål som
vi inte uppnått när Naturvårdsverket gick igenom 9 av
150 miljömål handlade ett om svavelutsläpp utom-
lands. Det är naturligtvis litet förvirrande när man på
det sättet blandar frågor som vi direkt kan påverka i
Sverige och frågor som vi skall driva internationellt.
Det är bl.a. för att få en tydlig boskillnad mellan olika
miljömål som vi skall se över detta och få bra, tydliga
miljömål som också går att följa upp.

Jag förutsätter att alla partier i riksdagen har som
mål att avveckla kärnkraften, eftersom inget parti har
föreslagit att vi skall bygga nya kärnkraftsreaktorer.
Skall vi undvika en situation där vi plötsligt sitter med
gamla kärnkraftsreaktorer och kärnkraftsreaktorer
som börjar bli farliga måste vi också i tid planera en
omställning. Därför är det viktigt att vi börjar med i
första hand sparande och i andra hand förnyelsebara
energikällor. Men jag har också sagt att jag tror att
man under en övergångsperiod kan behöva använda
naturgas om man verkligen menar allvar med att
avveckla kärnkraften.

När det gäller målsättningen i Nordsjökonferensen
vill jag påpeka att det är Sverige som har drivit kravet
att de farliga ämnena skall avskaffas inom en genera-
tion, dvs. 25 år. Det kommer också att bli en fråga
som tas upp vid miljöministermötet i höst.

Anf. 175 DAN ERICSSON (kds) replik

Herr talman! Miljöministern säger nu att det de-
finitivt inte handlar om att sänka miljömålen. Då tar
jag det som ett löfte inför de propositioner som skall
läggas fram här i kammaren. Framför allt när det
gäller koldioxidmålet gäller det att inte frångå den
målsättning som finns. Det kräver att miljöministern
lever upp till detta också i de kommande energidis-
kussionerna.

Vad jag förstår av miljöministerns inlägg har hon
inte läst Energikommissionens betänkande och upp-
märksammat den majoritetsuppfattning som där finns
mellan socialdemokrater, folkpartister och kristdemo-
krater och som talar om hur vi på ett miljömässigt
hållbart sätt skall ställa om energisystemet utan att få
en storskalig introduktion av naturgas. Det är vad det
handlar om. Vi vill fasa ut kärnkraften, men vi skall
se till att inte få in något som höjer koldioxidutsläp-
pen och bidrar till växthuseffekten. Jag tar miljöminis-
terns uttalande som ett löfte om att man icke tänker
rucka på koldioxidmålet.

Herr talman! När det gäller det s.k. generations-
målet, att bli av med de skadliga naturfrämmande
ämnena inom en tidsperiod av 25 år, måste jag väl
ändå uppfatta miljöministerns svar på det sättet att det
inte är någonting som hon tänker ta upp under Visby-
konferensen, utan det ligger senare i tiden. Min enkla
fråga är då: Varför kan man inte också i det samman-
hanget lyfta fram just det målet?

Anf. 176 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Herr talman! Därför att det jag talar om naturligt-
vis är miljöministermötet. Det är det jag uttalar mig
om.

När det gäller koldioxiddebatten anser jag
replikatt att det vore fantastiskt roligt om vi kunde
se samma engagemang som kds, moderaterna och
andra visar för kärnkraftens bevarande också när det
gäller att faktiskt försöka ersätta kärnkraften med
sparande och förnyelsebara energikällor.

Anf. 177 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik

Herr talman! Tack för att vi trots omkastningen på
talarlistan också får en chans att ställa vissa frågor.

Från Miljöpartiets sida tycker vi att det är mycket
positivt att vi nu får en skrivelse som denna. Vi mo-
tionerade redan under riksmötet 1990/91 om att det
borde komma en årlig miljöredovisning. Detta är den
andra i ordningen som kommer. Där skall miljöminis-
tern ha en eloge.

När man som i den här skrivelsen enbart redovisar
att vi inte lyckats nå målen, utan att samtidigt tala om
vilka åtgärder som kan tänkas krävas för att vi skall
nå målen, tycker vi dock att det fattas en del. Det här
borde snarare vara en möjlighet till en öppen dialog
som verkligen talar om var någonstans man kan tänka
sig sätta in insatserna. Vi hoppas att det skall finnas
en möjlighet att komplettera nästa års miljöskrivelse
med vilka ytterligare medel som behövs för att kom-
ma till rätta med miljömålen och inte bara konstatera
att vi inte når dem. Jag skulle vilja höra om det kan
finnas ett intresse för någonting sådant.

På samma sätt saknar vi också en genomgång av
de hotade arter och biotoper som många gånger är en
indikation på hur långt vi har kommit i miljöarbetet.
Ökar antalet hotade arter vet vi att någonting är fel. Vi
är inte på rätt väg. Vet vi att vi får fler arter som inte
behöver stå på röda listan och vet vi dessutom att det
kanske finns fler individer av de här arterna, vet vi
också att vi är på väg åt rätt håll. Det här skulle vara
ett utmärkt sätt att i miljöskrivelsen också kunna re-
dovisa vad som händer med naturen. Naturen visar
ofta vart vi är på väg. Jag undrar: Finns det något
intresse för att lägga in något sådant?

Vad vi dessutom saknar är en redogörelse för vad
som har hänt i EU med de undantag Sverige har fått.
Vi vet att vi har en mängd undantag på kemikalieom-
rådet. Här skulle det också ha varit på sin plats att få
en redogörelse av vad som har hänt. Det enda som
redovisas är att man diskuterar kadmium. Skall det
tolkas som att när det gäller de andra ämnena så hän-
der ingenting?

Anf. 178 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Herr talman! Allt kan inte ingå i miljöskrivelsen.
Jag tror att den skulle bli ganska ohanterlig om vi i
den lade in alla förslag om hur vi skall uppnå miljö-
målen. Det är de facto alla propositioner som rege-
ringen allt eftersom lägger fram under ett år. I fråga
efter fråga när det gäller hur vi skall uppnå miljömå-
len återkommer regeringen med förslag. När det t.ex.
gäller den biologiska mångfalden återkommer vi
redan i höst, inte nästa vår, med ett förslag.

Den helhetssammanställning som Gudrun Lindvall
efterlyser kommer också. Den kommer i propositio-
nen 1998, som jag talade om tidigare. På område efter
område kommer regeringen att redovisa hur miljömå-
len skall uppfyllas. Den stora genomgripande miljö-
debatten om miljömålen för 2000-talet hoppas jag att
vi skall ta gemensamt och förhoppningsvis bli eniga
om målen under våren 1998.

Anf. 179 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik

Herr talman! Med den stora ambition som den här
regeringen har förespeglat att den har, nämligen att
man skall försöka få ett samhälle i mer ekologisk
balans, handlar det naturligtvis om vad man kan göra
internationellt, men också i högsta grad om vad man
kan göra nationellt. Framför allt på kemikalieområdet
kan vi se att det vi plockar hit med transporter, t.ex.
de kemikalier vi har i våra varor, är sådant som vi kan
påverka nationellt. Vi behöver inte gå speciellt långt
för att se att det finns länder i vår närhet som inte har
samma mängd kemikalier. Därför tänkte jag höra
efter: Finns det någon ambition från regeringens sida
att ta itu med kemikaliesituationen i samhället, att
föreslå en reducering av kemikalierna?

Jag vill återigen upprepa frågan: Vad har hänt med
de undantag vi har från EU:s bestämmelser? Vi har
t.ex. undantag för klorerade organiska lösningsmedel,
asbest, kvicksilver, arsenik, organiska tennföreningar
och PCP. Har det inte hänt någonting? Det har nu gått
ett och ett halvt år. Innebär det att när tiden har gått,
fyra år, tvingas vi acceptera dessa ämnen? I så fall
står vi inte bara still på ett viktigt miljöområde utan
tar också ett steg bakåt. Är det verkligen så att det
bara är kadmium som man över huvud taget har börjat
diskutera i EU?

Anf. 180 Miljöminister ANNA LINDH (s)
replik

Herr talman! När det gäller kemikaliefrågorna i
EU är det något som vi prioriterar, och vi vill självfal-
let inte om fyra år vara i en situation där vi skall för-
sämra våra regler. EU:s miljökommissionär har också
garanterat oss vi inte skall behöva försämra våra reg-
ler.

Vi arbetar mycket hårt i EU. Det sker också en hel
del internt i EU där man arbetar med att se över sina
direktiv och sina egna bestämmelser för att på dessa
olika områden med undantag höja nivån på EU:s
regler. Det är också ett arbete som vi har drivit till-
sammans med de andra nya medlemsländerna i EU,
eftersom våra undantag överensstämmer på några
områden.

Jag kan försäkra att jag senare kommer att åter-
komma till riksdagen och berätta om hur det har gått
när det gäller EU:s interna kemikaliearbete. Hittills
går arbetet i EU framåt, och det tycker vi är bra. Gud-
run Lindvall behöver inte tro att det är enbart när det
gäller någon av tungmetallerna som diskussionen har
varit i gång med EU.

Däremot kan man inte stanna vid det. Det skulle
innebära att vi vill att resten av EU skall få strängare
kemikalielagstiftning men att vi inte har några ambi-
tioner att vidareutveckla vårt kemikaliearbete, och det
har vi ju. Därför har regeringen t.ex. nu delat ut ett
antal uppdrag för att få en bättre kontroll på kemikali-
esamhället.

Vi har också bjudit in både regeringsrepresentan-
ter och betydande kemiföretag från hela världen för
att ha ett högnivåmöte i Stockholm och diskutera
kemikaliefrågorna. Det mötet hade vi i januari. Det
var ett framgångsrikt möte där vi också fick kemika-
lieindustrin att skriva under på viktiga frågor, som
försiktighetsprincipen och substitutionsprincipen. Vi
fortsätter att utveckla kemikaliearbetet vid sidan av att
vi går vidare i EU.

Anf. 181 MAGGI MIKAELSSON (v) re-
plik

Herr talman! Jag tycker att det är bra om man kan
engagera hela regeringen i miljöarbetet. Det är allde-
les nödvändigt. Jag tror också att det är nödvändigt att
vi personligen måste börja ta konsekvenserna för de
miljömål som vi ställer upp. Det betyder att vi måste
vara beredda att ändra vår livsstil, och det behövs att
vi tar ett helhetsperspektiv på detta.

Eftersom man brukar ta till partiledaröverlägg-
ningar när det gäller viktiga frågor, t.ex. försvarsfrå-
gor och energifrågor, tycker jag att det borde vara en
idé att kalla till partiledaröverläggningar om miljösi-
tuationen och hur vi skall uppnå miljömålen. Det är
en fråga som jag skulle vilja ställa till miljöministern.
Är det något som miljöministern skulle kunna verka
för i regeringen, att man lyfter frågan på det sättet?
Det vore att ge den en högre status.

Sedan tyckte jag att det lät intressant med de tre
pelarna och att bygga om Sverige, något som är allde-
les nödvändigt. Då förväntar jag mig att det investe-
ringsbidrag som kom till som ett resultat av en uppgö-
relse mellan Vänsterpartiet och regeringen förrförra
hösten och som tog slut väldigt fort, dvs. pengar till
miljöinvesteringar, kan få en ordentlig påfyllnad i
potten inför höstens budgetarbete.

När det gäller att avgifta kretsloppssamhället hop-
pas jag att vi skall kunna få förslag till hur vi skall bli
av med nickel-kadmium-batterierna. Där har vi verk-
ligen misslyckats helt och hållet med att bli av med
dem och nå det mål som är uppsatt.

När det gäller naturen, jord och skog delar jag
miljöministerns syn att det är dåligt av skogsnäringen
att inte klara att avsätta fler skogsområden. Då förvän-
tar man sig att det skall komma förslag även på det
området. Däremot är en del av de problem som
skogsnäringen dras med, t.ex. försurningen, något
som man rimligen inte kan lasta just de som råkar
vara skogsägare eller bedriva skogsbruk för, eftersom
det är ett större problem. Där får man ta till andra
metoder.

Anf. 182 Miljöminister ANNA LINDH (s)
replik

Herr talman! Jag skall gärna fundera vidare på
Maggi Mikaelssons idéer. Det är möjligt att vi skall
ha en partiledaröverläggning om miljöpropositionen
år 1998 och miljömålen för 2000-talet.

När det gäller nickel-kadmium-batterierna är jag
övertygad om att vi kommer att hitta en lösning, efter-
som vi har fått ett mycket bra förslag av utredare
Ingemar Josefsson. Vi räknar med att vi skall kunna
lösa inte bara problemet med nickel-kadmium-
batterierna utan också de andra batteriproblem vi har.

När det slutligen gäller skogsnäringen och försur-
ningen är det riktigt att skogsnäringen inte själv kan
påverka försurningen. Men jag skulle vilja säga till
skogsindustrin, att eftersom vi från politiskt håll har
fått igenom en överenskommelse i EU om att EU
skall ta fram en åtgärdsplan för att minska de sura
utsläppen och den vägen också minska de faktiska
försurningsskadorna i den svenska skogen, borde
skogsindustrin som tack för det ta på sig ett större
ansvar för att bevara den biologiska mångfalden.

Anf. 183 MAGGI MIKAELSSON (v) re-
plik

Herr talman! Där är vi överens. Men ett ansvar
som vi skulle kunna ta från riksdag och regering är att
se till att de kalkningsinsatser som man byggt upp
modeller och system för att bedriva får tillräckligt
med pengar. Där har regeringen förslagit neddrag-
ningar och fått stöd från riksdagen för att dra ner
kalkningsanslagen.

Trots att vi kanske inte alltid kan vara helt säkra
på att långsiktigt är det allra bästa sättet är det trots
allt det bästa sätt vi i dag har för att förhindra försur-
ningsproblemen. Det gäller både på skogsmark och i
sjöar. Där har vi också ett ansvar att försvara och
bevara den biologiska mångfald som finns också
under vattenytan och som vi inte ser. Då blir det möj-
ligt för den som drar upp en gädda att också kunna äta
upp den.

Ytterligare ett område som jag skulle vilja passa
på att ta upp när miljöministern är här är producen-
tansvaret och avfallsberget. Det är också ett område
där vi har misslyckats kapitalt. Jag vet inte vilken
uppfattning miljöministern har och vilken tilltro hon
har till marknadskrafterna. Men här har vi misslyckats
när det gäller att samla in papper och kartonger. Det
klarar inte marknadskrafterna.

Det finns fler exempel på hur det med det nya
systemet kommer att bli krångligare och svårare för
enskilda människor att hitta till uppsamlingsställena.
Det blir längre resor och krångligare att få till det. Här
måste regeringen ta ett initiativ och komma med ett
förslag. Annars kommer det alldeles säkert att komma
bra förslag under den allmänna motionstiden.

Anf. 184 Miljöminister ANNA LINDH (s)
replik

Herr talman! Producentansvaret är en mycket vik-
tig fråga. Det handlar i grunden om att det är en väl-
digt bra och viktig idé. Den bygger på att det bara är
om producenten själv är ansvarig för det han har pro-
ducerat som han också har ett ansvar för och ett riktigt
incitament till att förändra sin produkt så att den blir
miljövänlig, lätt att återta och lätt att återvinna.

Däremot kan jag hålla med om kritiken att över-
gången från det gamla systemet till det nya systemet
med producentansvar inte alltid har fungerat så smi-
digt. Nu skall man kanske acceptera att det kan finnas
problem under en övergångsperiod. Men jag kan
också se en del strukturproblem. Det handlar framför
allt om att kommunerna måste ha en större möjlighet
att påverka hur insamlingen skall gå till för kommu-
ninvånarna så att kommunen på det sättet kan se till
att de egna kommuninvånarna får en bra service, så
att vi kan garantera att vi har ett system som fungerar
i hela landet.

Vi har därför en skrivelse ute på remiss i kommu-
nerna. Det är dels en rapport från Naturvårdsverket,
dels ett antal frågor som vi ställer till kommunerna.
Avsikten är att producentansvaret skall behållas men
att det skall kombineras med en något starkare möj-
lighet för kommunerna att vara med och forma detta
så att det fungerar praktiskt.

Anf. 185 GUDRUN LINDVALL (mp)

Herr talman! Nu blev talarordningen litet konstig,
men det kanske fanns skäl till det.

Detta är den andra miljöskrivelse vi får. Från
Miljöpartiets sida tycker vi att det är bra, eftersom vi
har velat ha en sådan redogörelse. Men som jag tidi-
gare sade hade vi önskat att regeringen hade haft
större ambitioner och inte bara redovisat att vi i Sve-
rige inte når miljömålen, vilket är sorgligt, utan också
haft en liten diskussion i skrivelsen om hur man har
tänkt sig att klara av det i framtiden, för det är egent-
ligen det som det handlar om. Vi måste klara miljö-
målen för att vi skall kunna etablera det ekologiska
samhälle som alla säger att vi vill ha.

Dessutom kan vi konstatera att många av de mil-
jömål som vi har, ungefär 150 stycken, inte är satta
efter vad naturen tål. De är satta efter vad man trodde
att man skulle klara av och vad man trodde skulle
vara ekonomiskt möjligt. Egentligen skulle många av
dem behöva skärpas för att hamna på en nivå där
naturen klarar av dem. Vi skulle alltså ha betydligt
starkare krav när det gäller koldioxid, kväveoxider
osv. I och med att man kan konstatera att vi inte har
gjort tillräckliga insatser för att klara målen finns det
en risk för att de kommer att urholkas ytterligare. Jag
hoppas att den farhågan inte kommer att besannas.

I den här miljöskrivelsen saknas det alltså en del.
Vi skulle ha önskat att det också hade funnits mera
diskussion om den biologiska mångfalden och om vad
som har hänt med EU-målen.

Om vi tittar på betänkandet finns det en liten pas-
sus som jag skulle vilja läsa högt och som är litet
betecknade för miljödiskussionen i dag. Det står så
här: "Utskottet erinrar om att riksdagen under våren
1991 fattade ett övergripande beslut om mål och rikt-
linjer för miljöpolitiken."

Det är den proposition som den förra socialdemo-
kratiska regeringen lade fram, En god livsmiljö. Sedan
dess har inte mycket hänt. Det är betecknande för
miljöpolitiken under 90-talet. Det händer ingenting.
Att vi nu, 1996, skall behöva hänvisa till en proposi-
tion som kom 1991 är beklämmande. Men det är inte
förvånande om man, som Miljöpartiet, har tittat på
vad som har hänt med miljöpolitiken.

När Naturskyddsföreningen gjorde bokslut över
den borgerliga regeringen sade de: Det är samman-
fattningsvis med stor besvikelse vi ser tillbaka på
dessa tre år. Att den miljöpolitiska utvecklingen av-
stannar under en lågkonjunktur kan man ha en viss
förståelse för, men att medvetet driva en politik som
tar flera steg tillbaka, såsom den borgerliga regering-
en gjort, är ansvarslöst och oacceptabelt.

Vi hör Centerpartiet säga att Socialdemokraterna
förvaltar politiken. Jag hoppas verkligen att Social-
demokraterna har betydligt högre ambitioner än så
och fortsätter där man slutade 1991, eftersom det inte
hände så mycket sedan. Miljön blir inte bättre av att
man lanserar ordet kretsloppssamhälle. Miljön blir
bättre när man fattar politiska beslut som visar att
man vill minska kemikaliehanteringen och att man
vill gå åt rätt håll och uppfylla miljömålen.

Miljöpartiet anser att det är angeläget att miljömå-
len skärps och vi hoppas att det kommer till konkreta
åtgärdsplaner över hur vi skall nå målen. Det är bra
att miljöministern säger att även andra ministrar skall
ta ansvar för miljön, eftersom det måste vara så. Mil-
jöpolitiken måste genomsyra alla departement för att
vi skall ha en chans.

Jag hoppas att detta inte innebär att vi får en sva-
gare miljöminister, utan att vi får en starkare miljö-
minister, en starkare miljöpolitik och att t.ex. kom-
munikationsministern verkligen tar miljömålen på
allvar. Just trafiken är ett område där vi vet att vi
tyvärr går åt fel håll i dag.

Det är alltså beklämmande att konstatera att vi
klarar ett av de nio undersökta målen, nämligen det
om svaveldioxider. Där går det någorlunda bra. Res-
ten får riksdag och regering bakläxa på. Det här har
gått dåligt. Miljöpolitiken har mest varit ord och
floskler och för litet handling. Det måste bli en änd-
ring på det.

Vi kan också se att det finns en hel del målkonflik-
ter mellan politik i allmänhet och miljöpolitik. I dessa
målkonflikter kommer ofta miljöpolitiken till korta.
Det gäller t.ex. trafikmålen. Om vi bygger motorvägar
vet vi att det leder till ökad bilism. Om vi inte bygger
motorvägar kan vi hålla igen bilismen. Där har miljö-
politiken tyvärr hittills fått komma till korta. Det har
varit den andra politiken som har fått spela den avgö-
rande rollen. Jag hoppas att vi kan få en ändring där.
Därför hälsar vi med glädje de signaler som säger att
Sverige är färdigbyggt när det gäller motorvägar. Fler
motorvägar ökar definitivt utsläppen.

Det finns också andra målkonflikter. Skall vi öka
konsumtionen eller inte. Vi hörde just Göte Jonsson
berätta att det var så bra i USA för att man hade en
större omsättning på bilar där. Men omsättning på
varor är också ett problem. Det leder till ett resursslö-
seri som i sig föder miljöproblem. Ibland är det kan-
ske bättre att vårda det man har och se till att re-
sursslöseriet minskar.

Vi hör ofta i dag att miljöproblemen bara kan lö-
sas internationellt. Det är en myt som vi i Miljöpartiet
anser att vi måste skärskåda rejält. Det är naturligtvis
så att en hel del miljöproblem bara kan lösas interna-
tionellt. Men varje land som tar ett steg i rätt riktning
minskar den totala globala miljöbelastningen. Varten-
da litet bidrag till minskningen är ett positivt bidrag.
Det får inte vara så att vi håller igen de nationella
ambitionerna för att vänta in alla andra länder. Det
finns en liten tendens i miljödebatten i dag att vi skall
göra allting samtidigt. Vi menar att Sverige måste
kunna gå före här. Det kan gälla många områden, t.ex.
när det gäller kemikalier. Där har Sverige tidigare
varit ett land som visar att det går att klara sig utan en
hel del av de kemikalier som inte bör finnas.

I dag har vi ungefär 1 miljon kemikalier i omlopp.
Av dem används 20 000-60 000 mycket i kommer-
siellt bruk. Vi i Miljöpartiet menar att det är dags att
vi återigen får en översyn av kemikaliehanteringen,
ungefär som den som fanns i den proposition som
kom 1991, En god livsmiljö. Den visade vilka områ-
den man ville börja minska på. Den talade om att vi
skulle minska kvicksilveranvändningen, användning-
en av klorerade kolväten osv. I dag är det fortfarande
de målen som styr. Det har inte hänt så mycket sedan
dess. Det är dags att ta tag i detta igen och visa att vi i
Sverige vill gå före på kemikalieområdet trots att vi är
medlemmar i EU.

En av miljörörelsens främsta anledningar till att
inte vilja gå med i EU var just att det blev så svårt att
driva en egen självständig nationell politik, framför
allt på kemikalieområdet. Det är dags att visa att det
går. Än så länge har vi inte sett så mycket av det.

I Danmark har man sagt att man vill försöka när
det gäller de ämnen som kallas hormongifter, t.ex.
nonylfenol. Man har sagt att man vill införa ett natio-
nellt förbud för den kemikalien. Det skulle vara
mycket positivt om miljöministern kunde ge besked
om att även Sverige är intresserat av det.

Det talas mycket om den biologiska mångfalden,
men det händer inte så mycket som positivt bidrar till
en ökad eller ens bibehållen biologisk mångfald i
Sverige. Det är en problematik som är ganska kom-
plex. Det handlar också mycket om alla andra mil-
jöproblem vi har. Försurningen innebär t.ex. att 90 %
av allt svampmycel håller på att försvinna ur skogs-
marken. Svampmycelet, svampens fina trådar, är en
förutsättning för att träden skall kunna må bra. Det är
nämligen svampmycelet som förser träden med mine-
raler och vitaminer. Att svampen försvinner är ett
resultat av försurningen och kan vara ett skäl till att vi
ser allt fler blödande granar och döende skog.

Vi måste få en politik som menar allvar med den
biologiska mångfalden. Vi har t.ex. fortfarande ett
skogsbruk som gör att många arter försvinner. Vi har
ett skogsbruk som inte sparar de biotoper som har
hotade arter.

I dag finns det 206 arter som är akut hotade, 520
som är sårbara och 263 som är sällsynta. Tyvärr är det
inte så att de akut hotade och sårbara blir färre. Det är
snarare så att fler flyttas upp på listan. Än så länge har
111 arter försvunnit ur den svenska faunan och floran.
Många hävdar att framför allt många kärlväxter, mos-
sor och alger befinner sig i hotklass 1, dvs. akut hota-
de, och kommer att hamna bland de försvunna om vi
inte ändrar skogspolitiken och lantbruket.

Lantbruket bedrivs ju som ett intensivt kemikalie-
lantbruk som definitivt hotar den biologiska mångfal-
den. Vi i Miljöpartiet har lagt fram en mängd förslag
om detta. Vi vill t.ex. avsätta 500 miljoner per år för
att i alla fall rädda 5 % av den produktiva skogsmar-
ken nedanför skogsodlingsgränsen. Här finns många
av de akut hotade arterna.

Vi menar också att det skulle finnas en möjlighet
att ta upp vilka arter det handlar om i miljöskrivelsen.
Det finns en mycket stor okunskap om detta i Sverige
i dag. Man måste tala om vad som krävs för att dessa
arter skall kunna finnas kvar och redovisa vilka inven-
teringsbehov som finns. I mångt och mycket känner vi
till ganska litet om dem. Det gäller t.ex. sådana arter
som ändå är så pass kända som tjädern. Vi vet väldigt
litet om var den förekommer, vilka krav den har och
vad vi måste göra för att bevara den. Detta är frågor
som är viktiga.

En annan sak som jag också skulle vilja skicka
med, och som jag hade en att-sats om som inte fick
komma med, är att man i EU anser att jaktfrågorna
tillhör miljöministern. Sverige är unikt så till vida att
vi anser att jakt är en areell näring. Jag skulle verkli-
gen vilja uppmana miljöministern att inse att jakt
handlar om biologisk mångfald i dag. Det handlar om
hur vi hanterar den biologiska mångfalden. Vi i Mil-
jöpartiet anser att dessa frågor skall ligga på miljö-
ministern. Det skulle också vara logiskt med tanke på
att de i dag ligger på Naturvårdsverket och inte på
Jordbruksverket. Därmed skulle de alltså följa sin
minister.

Vi har också tagit upp det som Sverige har bi-
dragit med till EU:s Natura 2000. Vi menar att Sveri-
ges bidrag har varit för litet.

Det sades tidigare att detta inte skulle få bli
styckevis och delt, utan att det skulle ses som en hel-
het. Vi skulle få en avsättning av områden där vi
skulle kunna se att det fanns en helhet. Tyvärr blev
det inte så. Naturvårdsverket ville ha med 1 273 om-
råden. Det ansågs att man då skulle kunna uppfylla
art- och abitatdirektivet samt fågeldirektivet och få ett
hållbart bidrag till Natura 2 000. Men det blev bara
563 områden. Vi menar att miljöministern borde
återkomma och se till att vi får med betydligt fler
områden i Natura 2 000. Dessutom är de områden
som nu finns med till 95 % redan skyddade i dag.
Detta har alltså inte medfört något positivt.

Det finns en mängd frågor angående det material
som har lämnats i Miljöskrivelsen. En del av dessa
vill jag ställa, om miljöministern vill ta repliker. Bl.a.
står det att Naturvårdsverket har fått i uppdrag att
utarbeta förslag till åtgärder för att minska utsläppen
av kväveoxider med 50 % till år 2005 jämfört med
1980 års nivå.

Jag trodde att det var så att riksdagen skulle sätta
målen, och att Naturvårdsverket sedan utarbetade
planerna. Men det här målet finns inte! När avser man
att det skall sättas? Det finns också en hel del mål
som är passerade, och som gällde fram till 1993.
Även för dessa står det att Naturvårdsverket har fått i
uppdrag att se över åtgärder. När skall vi sätta målen?
Skall inte riksdagen först sätta målen? Sedan kan vi
arbeta för att få fram de åtgärder som krävs. Jag tyck-
er att detta känns som en litet felaktig ordning, även
om jag hoppas att det är ambitioner som gör att det
blir så här.

En annan fråga jag vill ställa handlar om jordbru-
ket. Det Naturliga Steget tog initiativ till en hearing
för några år sedan. Den resulterade i att man samfällt,
tillsammans med LRF och Alternativa Jordbrukare,
slog fast att jordbruket i Sverige inte är ekologiskt
hållbart. Även detta måste vara en del av det som
miljöministern borde komma in på. Finns det någon
ambition att ändra det svenska jordbruket så att det
blir långsiktigt hållbart?

I skrivelsen står det att vid omstrukturering av
jordbruket i öst är det viktigt att denna sker så att man
får ett miljövänligare och mer hållbart lantbruk. Gäl-
ler inte detta i lika hög grad i väst? Det kanske gäller i
betydligt högre grad i väst. Det västeuropeiska jord-
bruket är nämligen det absolut minst ekologiskt håll-
bara jordbruk som världen någonsin har skådat.

Jag hoppas få svar på en del av frågorna. I övrigt
hoppas jag att det som kommer nästa år har litet högre
ambitionsnivå. Jag hoppas också på en litet mer förut-
sättningslös diskussion, redan innan skrivelsen läggs
fram, om vilka ambitionerna skall vara. Det är ju så
med miljöpolitiken - den skulle må bra av en mer
öppen debatt än vi har i dag i Sverige.

Anf. 186 LENNART DALÉUS (c) replik

Herr talman! Gudrun Lindvall menar att man ge-
nom att hänvisa till 1991 års riktlinjer också har sagt
att det inte har hänt någonting sedan 1991. Det är
också Gudrun Lindvalls slutsats. Därmed går hon i
den numera närmast klassiska fällan att bedöma mil-
jöarbetet utifrån Socialdemokraternas vana att då och
då göra nedslag i miljöverkligheten, och komma med
mer omfattande dokument. Det skedde 1991, och det
kommer uppenbarligen att ske 1998. Men detta är inte
någon definition på om saker har hänt eller inte.

Herr talman! Låt mig nämna några saker som har
hänt. Skogsvårdslagen har fått ett miljömål som inte
fanns tidigare. Agenda 21-arbetet bedrivs, och be-
drevs under den tidigare perioden, med kraft. Krets-
loppsarbetet har börjat på allvar. En klimatkonvention
har antagits och likaså en konvention om biologisk
mångfald. En ny gentekniklag har antagits - någon-
ting som har efterfrågats länge. Nationalälvar har
utsetts och en nationalstadspark har inrättats. Rejäla
resurser har avsatts till miljöstrategisk forskning ge-
nom avveckling av de gamla löntagarfonerna. Det
handlar om miljardbelopp. Jag skulle kunna fortsätta,
men detta är ur minnets fatabur, herr talman. Gudrun
Lindvall menar att allt detta är ingenting - att det inte
har hänt någonting sedan 1991.

Herr talman! Detta illustrerar att åtminstone jag
och Gudrun Lindvall, och sannolikt även Centerpar-
tiet och Miljöpartiet, lever i olika världar. Det är an-
tagligen någonting som vi får leva med.

Anf. 187 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservationerna 3, 6 och 8. Miljöpartiet ställer sig
naturligtvis bakom även de andra reservationerna,
men för tids vinnande räcker det med dessa tre.

Jag tror inte alls att vi lever i olika världar, Len-
nart Daléus. Vi lever i precis samma värld. Den är
lika ekologiskt ohållbar för Miljöpartiet som för Cen-
tern. Men vi kanske drar olika slutsatser om vad som
behöver göras, och vad som kan göras. Jag grundar
min analys på dels det som skedde under denna peri-
od, dels kvaliteten på produkterna som kom fram.
Kretsloppspropositionen innebar mycket besvär, som
Maggi Mikaelsson sade. Den innebar egentligen att
insamlandet av många av de produkter som kan åter-
vinnas avstannade. Nu har det börjat komma i gång
igen.

Jag hälsar med stor tillfredsställelse det förslag
angående kadmium-nickel-batterierna som Ingemar
Josefsson lagt fram. Enligt Miljöpartiets uppfattning
är det inte vem som samlar in saker som är det vikti-
gaste.

I den genomgång som Naturskyddsföreningen
gjorde av den borgerliga regeringens miljöpolitik
illustreras den med fyra män i en betongblandare. Jag
är övertygad om att Naturskyddsföreningen var totalt
objektiv när denna analys gjordes. I skriften kan man
läsa saker som jag inte skulle ha varit direkt glad över
om jag hade varit centerpartist. Skriften är nämligen
ganska kritisk mot den borgerliga miljöpolitik som
fördes. Den var bra på att lansera begrepp, men det
var mycket litet som konkret hände i verkligheten.
Det hände ingenting på kemikaliesidan.

Man såg till att försämra möjligheterna, och tog
bort skatten på fossila bränslen för industrin. Detta
innebar att man fick många industrier att gå tillbaka
till att börja använda kol igen, i stället för att vara
anslutna till fjärrvärmenätet. Man såg till att minska
utgifterna för handelsgödsel och bekämpningsmedel
för bönderna. Jag vill konsekvent påstå att det var en
politik som i bästa fall stod stilla.

Anf. 188 LENNART DALÉUS (c) replik

Herr talman! Nu säger Gudrun Lindvall att hon
och Maggi Mikaelsson har samma uppfattning - att
tidigare bedriven miljöpolitik är strunt, eller vad hon
använde för ord.

Herr talman! Nu är det så lyckligt inrättat att det
inte är Maggi Mikaelsson och Gudrun Lindvall som
är miljöpolitikens domare. Möjligen är de några av
delaktörerna. Det finns andra, miljöorganisationer och
andra aktörer, som har värderat kretsloppspropositio-
nen och kretsloppsarbetet. Man kan litet försiktigt
säga att deras bedömning inte riktigt överensstämmer
med Gudrun Lindvalls.

När det gäller kemikalierna vill inte Gudrun Lind-
vall att jag skall tala om PVC. Jag tycker ändå att hon
kunde ha sagt någonting om att det bedrevs ett arbete,
som ledde fram till åtgärder som hon rimligen borde
välkomna.

Herr talman! Framför allt gör hon ingenting för att
åtminstone mjuka upp sitt resonemang om den lista
med beslut som jag kunde redovisa alldeles nyss. Jag
tog besluten slumpvis ur de gångna fyra fem årens
miljöarbete. Tycker inte Gudrun Lindvall att det är
bra att vi har ett miljömål i skogsvårdslagen? Tycker
hon inte att Agenda 21 var intressant? Var det inte bra
med en gentekniklag? Skulle vi inte ha gett miljöre-
surser ur löntagarfondspengarna till forskning? Är det
inte bra med en nationalstadspark? Behöver vi inte
nationalälvar?

Herr talman! Det var allt detta som bara för några
minuter sedan var lika med att "ingenting har hänt
sedan 1991". Jag blir alltid förvånad över det språk-
bruket. Men en sak har inte hänt, herr talman. Denna
kammare har inte klubbat igenom en miljöbalk. För
att vara litet försiktig och mycket blygsam, kan man
säga att det knappast är någon annans fel än Gudrun
Lindvalls.

Anf. 189 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik

Herr talman! Jag återgav vad en miljöorganisation,
Naturskyddsföreningen, skrivit om den miljöpolitik
som Centern förde. Jag vill att Lennart Daléus noterar
att det var en oberoende miljöorganisation som gjorde
den bedömningen.

Naturligtvis fanns det vissa små saker som var
positiva - det vill jag inte sticka under stol med. Men
helheten var negativ. På grund av de beslut som fatta-
des kunde vi se hur miljöbelastningen ökade i stället
för att minska. Mycket av det som var igång, t.ex.
insamlandet av glas och papper i kommunerna, kom
av sig med anledning av kretsloppspropositionen. Jag
satt själv som ordförande i Miljö och Hälsa, som har
hand om renhållningen i Södertälje. Vi deltog i ett
flertal möten tillsammans med Lennart Daléus, och
försökte ställa konkreta frågor om hur detta skulle
kunna fungera i framtiden. Vi fick väldigt diffusa, för
att inte säga inga, svar. Det verkade som att det var
viktigare att detta kom fram fort och i rätt tid än att
det skulle fungera i praktiken.

Det är helhetssynen som är det viktiga i miljöpoli-
tiken. Vi har behandlat en betänkande som gällde
PVC, Lennart Daléus. I samband med det konstatera-
de Socialdemokraternas ledamöter att det egentligen
inte hänt någonting. Tyvärr var det väl så. Det fanns
en liten skrivning som handlade om att det möjligtvis
skulle hända någonting i framtiden. Men det var inte
mycket som var konkret.

Vi får hoppas att Agenda 21-arbetet leder till kon-
kreta beslut, Lennart Daléus. Det är ingen vits med att
skriva tjusiga planer i kommunerna och ställa dem i
bokhyllan.

Enligt signaler som jag får från vissa kommuner i
dag använder man Agenda 21-arbetet till att inte ta
konkreta beslut. Man säger att man först vill avvakta
Agenda 21-arbetet. Det är miljön inte mycket betjänt
av, Lennart Daléus. Jag hoppas verkligen att Agenda
21-arbetet leder till konkreta miljöbeslut. Endast det
ger oss en bättre miljö.

Anf. 190 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Herr talman! Gudrun Lindvall ställde direkta frå-
gor till mig, som jag skall svara på. Annars avsåg jag
inte att delta längre i debatten, dels därför att jag skall
hem till min barnvakt, dels därför att Ingemar Josefs-
son är utskottets talesman.

Låt mig alltså svara på de direkta frågorna. De mål
som Naturvårdsverket pekar på är väl bara exempel
på att vi, som jag tidigare sade, har en ganska rörig
situation just när det gäller målen. En del av dessa
mål är gamla riksdagsbeslut. En del är mål som har
tagits i regeringen. Egentligen tycker jag inte att det
lönar sig mycket att diskutera var de är tagna eller inte
tagna. Problemet är att vi inte uppfyller dem, och det
skall vi nu försöka göra någonting åt.

Den andra frågan gällde Natura 2000, och jag kan
försäkra Gudrun Lindvall att regeringen redan i mor-
gon kommer att komplettera Natura 2000-områdena.
Vi kommer kontinuerligt att bygga på med nya områ-
den för att få ett bra deltagande i Natura 2000.

Jag kan inte låta bli att något kommentera debatten
mellan Lennart Daléus och Gudrun Lindvall. Jag lade
märke till att Lennart Daléus också räknade upp ett
antal internationella konventioner när han talade om
vad som hade hänt under den förra mandatperioden.
Det var kanske inte riktigt den tidigare regeringens
förtjänst att det antogs ett antal internationella kon-
ventioner.

Man kan sammanfattningsvis, om man vill vara
snäll, säga att det inte alla gånger är så lätt att föra en
bra miljöpolitik när moderaterna sitter i regeringen.
Jag välkomnar både Centern och Miljöpartiet att sam-
arbeta med oss. Jag tror att vi har många gemensam-
ma frågor i miljöpolitiken.

Anf. 191 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik

Herr talman! Jag vill tacka Anna Lindh så mycket
för att det kommer flera områden till Natura 2000.
Det är faktiskt ett bra initiativ från EU att se till att
man får ett antal områden som kan ge möjlighet till
det som kallas biologisk mångfald, dvs. till att arter
skall kunna finnas kvar. Det känns mycket bra.

När det sedan gäller mål och medel är det natur-
ligtvis viktigast att vi får fram åtgärder för att nå må-
len. Men det känns också mycket angeläget att i dag,
framför allt när det finns många partier som börjar
diskutera att vi skall omvärdera och revidera målen,
få miljömål som vi vet är nödvändiga för att vi skall
få en ekologisk balans.

Jag tror att det är mycket viktigt att ta upp en dis-
kussion om hur miljömålen skall formas och varför de
måste hamna på en nivå inte bara utifrån vad vi tror
att vi klarar eller vad som är ekonomiskt möjligt utan
också efter vad naturen tål. Jag tror, herr talman, att
denna diskussion måste föras ganska öppet för att man
skall få acceptans för de tuffa miljömål som måste till
i framtiden, om vi skall få ett ekologiskt samhälle. Jag
hoppas därför verkligen att den diskussionen också
skall komma hit.

Jag är naturligtvis i likhet med Anna Lindh också
mycket intresserad av att vi får medel för att nå må-
len, och det är egentligen där som miljöpolitiken har
brustit under de senaste åren. Vi har inte fått en upp-
följning av målen så till vida att vi har sett till vilka
åtgärder som krävs. Jag hoppas att också den diskus-
sionen kan föras i en större krets.

Det måste ibland till mycket tuffa åtgärder för att
vi skall klara de här miljömålen, ibland åtgärder som
kan bli impopulära. Vi har där ett val mellan att an-
tingen göra det frivilligt nu eller att det blir så som nu
händer i Storbritannien med "galna ko-sjukan", att vi
får bakslag som gör att de åtgärder som måste vidtas
definitivt inte är positiva.

Sedan en liten fråga till miljöministern: Hur kom-
mer det sig att en sådan sak som att laxsjukdomen M
74, som är så aktuell och som verkligen visar på pro-
blematiken i Östersjön, inte finns redovisad i miljö-
skrivelsen?

Anf. 192 LENNART DALÉUS (c) replik

Herr talman! Det lät som om miljöministern för-
ringade värdet av att redovisa internationella konven-
tioner som en del av det egna miljöarbetet. Jag måste
fråga om miljöministern verkligen menar det. Värde-
rar man inte både internationellt och nationellt att
enskilda länder skyndsamt, kraftfullt och tydligt imp-
lementerar de internationella åtaganden som landet
gör?

Det förekommer nämligen i olika länder och det
har väl också hänt i Sverige, miljöministern, att man
har glidit på överförandet av den typen av regelverk
till det egna landet. För att krypa miljöministern ännu
närmare in på skinnet kan jag fråga miljöministern om
hon kan tala om huruvida den egna regeringen och
hon själv med kraft, tydligt och fullt ut har implemen-
terat EU:s regelverk på det sätt som detta kräver av
Sverige? Eller finns det rent av en del införanden i
Sverige som ännu inte är genomförda?

Miljöministern! Undervärdera inte betydelsen av
att implementera också internationellt arbete! Se det
som en del av det som man åstadkommit på nationell
väg!

Anf. 193 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Herr talman! Jag kan mycket bestämt svara ja på
båda frågorna.

Anf. 194 GÖTE JONSSON (m) replik

Herr talman! Det är egentligen få saker som är så
avslöjande för en politiker som när vederbörande i
svepande ordalag säger: Jag förstår att det är besvär-
ligt med moderaterna i regeringen.

Anna Lindh kan inte konkret peka på exempel där
Moderata samlingspartiets miljöpolitik skulle vara
sämre än Socialdemokraternas. Vi kan se litet grand
historiskt på viktiga beslut i den här kammaren.

Hur var det? Vilka drev här i kammaren frågan
om stimulanser för att införa katalysatorer på gamla
bilar och för att man skulle köpa nya bilar? Det var vi.
Detta är en av de viktigaste enstaka konkreta miljö-
frågor som vi faktiskt har fått mycket positiva effekter
av.

Vilka har den högsta ambitionen när det gäller att
minska koldioxidutsläppen? Är det Anna Lindh och
den socialdemokratiska regeringen, som nu t.o.m. vill
växla över till ett fossilbränslesamhälle genom att
använda den norska gasen? Det innebär att man inte
kan uppfylla ens det i förhållande till moderaternas
inriktning lägre mål som socialdemokraterna har.

Hur var det när vi från moderat sida sade att eko-
nomiska styrmedel är bra i miljösammanhang? Det
var helt fel, sade socialdemokraterna då. Nu kan vi
arbeta gemensamt för ekonomiska styrmedel och se
dem som viktiga.

Hur var det med utsläppsrätten? När vi moderater
förde fram den tanken i den här kammaren för några
år sedan, var det en alldeles stollig politik. Nu har
Anna Lindh pekat på att det här är en bra möjlighet i
miljöarbetet.

Hur har det varit med miljöfrågorna i EU? Jag
skulle kunna räkna upp en rad frågor. Konkreta ex-
empel, Anna Lindh - inte svepande formuleringar!

Anf. 195 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Herr talman! Detta inlägg överraskade mig onek-
ligen. Jag tror inte att Göte Jonsson kan vara omedve-
ten om att det har funnits en mycket bred samstäm-
mighet mellan många partier i Sveriges riksdag på
område efter område - när man har diskuterat ut-
släppsregler, krav på industrin, kemikalieregler och
biologisk mångfald - men att moderaterna alldeles för
ofta har stått vid sidan om den breda samstämmighe-
ten.

Göte Jonsson tar här upp exemplet med ekono-
miska styrmedel. Göte Jonsson har gått emot ekono-
miska styrmedel när det t.ex. gäller koldioxidutsläp-
pen. Det mest effektiva medlet för att bekämpa koldi-
oxidutsläpp är ekonomiska styrmedel, och det har
moderaterna gått emot.

I det tidigare inlägget kunde vi höra Göte Jonssons
förslag till ekonomiska styrmedel, och det handlade
om bidrag, bidrag och åter bidrag för att betala sekto-
rerna för att uppfylla sina miljömål. Oavsett om det
handlade om bilar, våtmarker eller annat skulle stats-
kassan betala ut nya bidrag för att förmå någon att ta
miljöansvar. Jag tycker att det är en självklar miljö-
politik att sektorerna själva skall kunna klara att ta sitt
miljöansvar.

Anf. 196 GÖTE JONSSON (m) replik

Herr talman! Det blir inte bättre för att man upp-
repar svepandet. Område efter område, säger miljö-
ministern, och sedan tar hon ett exempel, nämligen
koldioxidutsläppen.

Vi har inte varit motståndare till en minskning av
koldioxidutsläpp. Vad vi är motståndare till är det
senaste förslaget när det gäller koldioxidutsläpp, helt
enkelt därför att det är fullständigt inkonsekvent,
miljöministern.

De stora förbrukarna av fossila bränslen, som så-
ledes står för de största koldioxidutsläppen, undantas i
förslaget. Den formen av inkonsekvens när det gäller
ekonomiska styrmedel ställer inte moderaterna upp
på. Det skall vara konsekvens i politiken. Det skall
inte vara en symbolpolitik. Miljöministern för väldigt
mycket av en symbolpolitik.

Bidrag, bidrag, säger miljöministern. Men vi står
inte heller för överdrivna bidrag, utan det är kombi-
nationen som är intressant. Vad vi har pekat på när det
gäller bidrag är de möjligheter som EU-medlemskapet
ger oss. Jag har inte sagt att vi för att få fram nya bilar
skulle gå in med statliga subventioner. Vi har i en
reservation begärt att regeringen skall analysera på
vilket sätt man skall kunna stimulera fram en bättre
bilpark för att på det sättet skapa förbättrade miljö-
förutsättningar.

Men hur, Anna Lindh, skall regeringen med mil-
jöministern i spetsen uppfylla koldioxidmålet, som av
alla i den här kammaren anses vara det viktigaste
målet, när ni skall växla om till och satsa på en ny
fossil energikälla som vi vet är bland det värsta man
kan satsa på när det gäller miljöfrågan? Ge ett konkret
besked på den punkten!

Anf. 197 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Herr talman! Jag skall ge två konkreta exempel
när det gäller koldioxidutsläppen.

Först har vi koldioxidskatten. Det är en diskussion
som förs i hela Europa i dag. Sverige och de andra
nordiska länderna försöker att gå i täten för att visa
hur man genom ekonomiska styrmedel också skall se
till att man minskar koldioxidutsläppen. Vi kan se
från införandet av koldioxidskatt i Sverige att det
faktiskt spelade en viktig roll för att nå ned koldiox-
idutsläppen. En mycket större del av t.ex. fjärrvärmen
är i dag biobränslebaserad tack vare att vi införde en
koldioxidskatt.

Nu vill vi öka koldioxidskatten. Men det handlar
inte om att de stora företagen helt slipper att betala
skatt om de har tillräckligt stora utsläpp. Om Göte
Jonsson tror det har han läst förslaget dåligt. Det
handlar i stället om att de betalar en inte riktigt pro-
portionell skatt på alla extra utsläpp. Men skatten ökar
fortfarande för dem genom att de har större utsläpp.

Det här är en intressant, viktig, principiell fråga
för hela Europa, och jag beklagar att moderaterna står
vid sidan av.

Så till det andra exemplet. På ett område får vi i
dag inte bukt med koldioxidutsläppen. Det gäller
transporterna. Det finns moderata riksdagsledamöter
som sprider påståendet att jag har föreslagit att ben-
sinskatten skall fördubblas över en natt. Så är det inte.
Däremot har Kommunikationskommittén föreslagit
att man på sikt skall höja bensinpriserna, långsamt
och successivt, för att markera för bilindustrin att de
måste prioritera bränslesnålare bilar.

På alla andra områden har vi minskat utsläppen
från trafiken, men just när det gäller koldioxidutsläp-
pen har utsläppen från de enskilda bilarna och från
transporterna totalt sett i stället ökat under senare år
på grund av att bilarna inte görs bränslesnålare.

Nu vill vi ge en signal till bilindustrin: Gör bräns-
lesnålare bilar! Vad gör moderaterna? Moderaterna
går emot förslaget.

Anf. 198 DAN ERICSSON (kds)

Herr talman! Jag skall inte missunna miljöminister
Anna Lindh att åka hem till sina barn. Jag önskar att
vi alla hade möjlighet att åka hem till våra barn på
kvällarna. Det har vi dess värre inte.

Men jag vill be miljöministern att ändå vänta ett
par minuter. Jag tycker nämligen att hon på en punkt i
det tidigare replikskiftet med mig gjorde en förlöp-
ning. Jag skall fatta mig kort.

Hon sade att kds skulle vara för kärnkraften. Mil-
jöministern vet bättre, så jag förstår faktiskt inte var-
för hon gjorde denna förlöpning. Jag skulle vilja att
miljöministern tog tillbaka det påståendet.

Vi kristdemokrater har under lång tid arbetat för
att komma bort från kärnkraftssamhället. I Energi-
kommissionen har vi nu anvisat en väg för hur vi skall
kunna påbörja omställningen redan under den här
mandatperioden och genom ekonomiska styrmedel
och på andra sätt se till att fasa ut kärnkraften. Vi
skall ha eleffektivisering, energisparande och förny-
bar elproduktion. Hur miljöministern då kan hävda att
kristdemokraterna är för kärnkraften, är för mig obe-
gripligt.

Sedan, herr talman, skall jag kort säga att vi krist-
demokrater ser miljöskrivelsen som en rak redovis-
ning av hur läget ser ut. Därför skrev vi denna gång
inte en egen motion. Frågeställningarna som redovisas
kommer ju att behandlas vid ett senare tillfälle.

Det finns några reservationer i betänkandet, och
eftersom vi inte är representerade med någon ordina-
rie ledamot i utskottet vill jag här ändå avge en liten
röstförklaring, även om det inte blir omröstning om
alla de här reservationerna. Det gäller tre reservatio-
ner, som vi stöttar.

För det första är det reservation 5 om Östeuropa
och Östersjön och den därmed sammanhängande
frågan om resurser för miljöinsatser. Detta är helt i
linje med tidigare motioner från kristdemokraterna.
Därför tycker vi att det är bra att detta poängteras
igen.

För det andra är det reservation 9 om att använda
EU:s miljöstöd fullt ut med inriktning på vallersätt-
ning, också detta i linje med våra tidigare krav. På den
punkten vill vi alltså stötta reservation 9.

Jag måste säga att jag förundras litet över att
Centerpartiet inte förmår att driva denna fråga längre
än vad man har lyckats göra hittills. Jag hade, herr
talman, en debatt för ett par veckor sedan med
gruppledaren i Centerpartiet, Per-Ola Eriksson. Han
hävdade i debatten att Centerpartiet har sett till att vi
fullt ut utnyttjar det miljöstöd som är möjligt att ta ut
från EU. Om jordbruksutskottets ordförande hade
varit kvar här hade jag ställt frågan: Är detta verkli-
gen sant? Enligt vår uppfattning - jag tror att de flesta
partier här i kammaren delar den uppfattningen - har
man sett till att vi inte använder miljöstödet fullt ut.
Vi tycker att man skulle ha gjort det och att vi fort-
sättningsvis skall göra det.

För det tredje, herr talman, är det reservation 12.
Vi tycker att det är ett rimlighetskrav att få SKI:s och
SSI:s bedömningar i samband med en miljöredovis-
ning, och vi vill deklarera att vi också på denna punkt
stöder reservationen.

Anf. 199 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik

Herr talman! Jag är glad att även Dan Ericsson
stöder reservation 9 som handlar om generellt vall-
stöd.

Vi hade hoppats på att det skulle gå att få en ma-
joritet för det här i utskottet. Det är många partier som
tidigare har sagt att man är intresserad av ett generellt
vallstöd. Miljöpartiet har hela tiden drivit den här
frågan, även i diskussioner om hur vi skall utnyttja
EU:s miljöstöd. Det finns naturligtvis fortfarande en
möjlighet att vi här i kammaren kan få en sådan upp-
slutning.

Jag vill också tacka för det stöd som vi har fått för
reservationen om miljösamarbete i Östeuropa. Vi har
inte yrkat bifall till den, men jag noterar med tack-
samhet att det finns en gemensam uppfattning om att
det är viktigt att vi får ett vidgat miljösamarbete med
Östeuropa.

Anf. 200 INGEMAR JOSEFSSON (s)

Herr talman! Dagens debatt handlar om regering-
ens skrivelse Vår miljö och utskottsyttrande om den.

Vår miljö är en redovisning av miljöarbetet under
1995.

Regeringens skrivelse utgör ett bra komplement
till debatten som vi annars har kring budgeten och ger
också en möjlighet till uppföljning av genomförda
åtgärder.

Formen kan diskuteras, särskilt kanske efter dagen
debatt. I många kommuner söker man nu nya former
för s.k. miljöbudgetar och miljöbokslut. En liknande
diskussion kan på sikt också påbörjas på det statliga
planet. I avvaktan på detta är den här typen av skrivel-
se en bra metod eller väg att börja med. Men det klart
att vi ser att vi får en allmän remissdebatt som inte
behandlar det som utskottet de facto har behandlat.

Vad gäller årets skrivelse vill jag särskilt framhål-
la att jag sätter stort värde på det redovisade arbetet
med de globala frågorna, t.ex. föroreningarna av ha-
ven, klimatfrågorna, den biologiska mångfalden och
de ökade insatserna som redovisas för de här område-
na.

Regeringen visar i skrivelsen hur Sverige fullföljer
utfasningen av farliga kemikalier och hur detta arbete
nu fullföljs i EU.

Våra erfarenheter kan komma också andra till del
och till glädje i EU. Men genom EU kan också andras
erfarenheter bli tillgängliga för oss. Och det kanske
ofta kommer bort i debatten att vi också har att hämta
och inte bara att ge.

För egen del konstaterar jag med glädje att krets-
loppsarbetet är prioriterat och att producentansvaret
utvecklas. Det finns problem, men man kan gå vidare
på den inslagna vägen.

Till det positiva vill jag också nämna skyddet av
den biologiska mångfalden och Sveriges förslag om
en strategi mot försurningen som EU nu också har
beslutat att ta fram. Redovisningen bekräftar också att
miljöpolitiken bidrar till moderniseringen av det
svenska näringslivet. Miljöförbättringarna har blivit
viktiga konkurrensfördelar. Miljöpolitiken kan också
ge nya arbetstillfällen.

Detta är ett område som vi ofta kan få bevis för att
företagarna kan säga att genom att vi har haft svensk
lagstiftning som har drivit fram miljöförbättringar har
detta också inneburit konkurrensfördelar internatio-
nellt sett. Ibland kan man t.o.m. uppleva företagare
som med förvåning konstaterar att det som de själva
tidigare var emot också har gett dem dessa konkur-
rensfördelar. Jag tror inte att vi skall glömma bort det,
och jag tror att nya krav som kommer att ställas
kommer att ge samma effekter.

Detta sista konstaterande leder mig också direkt
till den första av de angivna reservationerna från Mo-
derata samlingspartiet i vilken det krävs en ompröv-
ning av de miljöpolitiska medlen. Vilken omprövning
är det som man förväntar sig? Jo, reservanterna påstår
att marknadernas och kundernas miljökrav snabbare
leder till miljöförbättringar än regleringar. Med reg-
leringar avses här lagstiftning.

Göte Jonsson säger i sitt inlägg att det krävs mer
optimism i miljödebatten. Ja, detta är väl optimism.
Att näringslivet och de agerande på egen hand skulle
ha klarat detta bättre utan pådrivare från samhällets
sida kallar jag optimism. Man tar sig nästan för pan-
nan. Vilka miljölagar är det som man avser? Vad är
det som denna riksdag har fattat beslut om och som,
om vi hade avstått från att lagstifta, skulle ha lett till
en bättre miljö? Är det avgaskraven, katalytisk rening,
som Moderaterna avser? Uppenbarligen inte, eftersom
det är ett moderat krav fick vi veta för en stund sedan.
Det var en nyhet för alla utom för Göte Jonsson. Är
det inom kemikalieområdet som Moderaterna anser
att det inte behövs lagar? Är det så? Eller menar Göte
Jonsson att svavelutsläppen skulle ha minskat mer
utan lagstiftning? Göte Jonsson, vad är det som skulle
ha blivit bättre utan lagstiftning och utan att riksdagen
hade drivit på? Detta har faktiskt gett oss en rad kon-
kurrensfördelar som jag tidigare har redovisat och
som tas upp i miljöskrivelsen. Några exempel borde
väl vara på sin plats och inte bara svepande formule-
ringar, eller hur, Göte Jonsson?

Herr talman! Låt mig gå vidare till nästa reserva-
tion, reservation 9, som Moderaterna har skrivit till-
sammans med Folkpartiet och Miljöpartiet som avser
jordbruket och miljön. Här är det slut med tilltron till
marknaden. Här kräver man ytterligare samhällsinsat-
ser. Det finns inget samband mellan reservation 1 och
reservation 9. Det föreslås att riksdagen ger regering-
en till känna att det skall ske en ökning av stödet till
jordbruket. I reservationen framgår inte med vilka
summor som man vill öka stödet eller var den svenska
andelen av stödet skall tas. Kan vi möjligen få veta
det i dag, alltså hur mycket pengar det handlar om och
varifrån de skall tas? Det vore särskilt intressant att få
veta varifrån pengarna skall tas.

Denna reservation visar på ett problem som är
viktigt och som därför också uppmärksammas av både
regeringen och utskottsmajoriteten. Frågan gäller
näringsläckaget från jordbruket. De senaste årtionde-
nas övergång till ett allt intensivare och tekniskt ef-
fektivare jordbruk har påverkat miljön negativt. Kra-
ven på större odlingsenheter har bl.a. lett till utdik-
ningar och torrläggningar av våtmarker i anslutning
till åkermark. Därmed försvinner viktiga biotoper och
förutsättningarna för vissa arter i Sveriges flora och
fauna. Det intensiva jordbruket utarmar jorden, och de
stora boskapsbesättningarna skapar överskott på göd-
sel - problem som också utskottet har bedömt med
utgångspunkt i regeringens skrivelse.

Utskottet konstaterar att det svenska miljöpro-
grammet godkändes av kommissionen så sent som
den 17 augusti 1995. Detta till trots har regeringen
redan den 22 januari i år gett Jordbruksverket och
Naturvårdsverket i uppdrag att göra en samlad utvär-
dering av miljöprogrammet. I uppdraget ingår bl.a. att
granska kriterierna för områdesavgränsningarna för
stödet och för att bevara ett öppet odlingslandskap.
Enligt utskottet överensstämmer uppdraget med vad
som föreslås i dessa delar i motionen. Därutöver har
också jordbruksministern i kammaren redovisat att en
översyn och utvärdering av miljöprogrammet kommer
att göras inom mandatperioden.

Till detta skulle man också kunna lägga att det går
att följa upp dessa frågor och ta initiativ genom det
arbete som nu också bedrivs i Komi Kopp, där reser-
vanternas partier ingår.

Herr talman! Jag yrkar avslag på reservationen.

Till betänkandet är ett yttrande från utrikesutskot-
tet fogat, vilket beaktas i jordbruksutskottets betän-
kande. I yttrandet behandlas bl.a. miljöfrågor när det
gäller Östersjön och Sveriges miljöarbete i EU. Det är
viktiga frågor som ges en bra redovisning, och jag
rekommenderar fler att läsa utrikesutskottets remiss
till jordbruksutskottet.

Efter att under lång tid ha lyssnat till denna debatt
blir jag litet förvånad över den debatt som Lennart
Daléus för här och som en del andra var inne på. I ena
stunden säger Gudrun Lindvall, tror jag, att det inte
har hänt något sedan 1991. Stunden efter säger Len-
nart Daléus att allt har hänt mellan 1991 och 1994.

För den som lyssnar måste det vara alldeles
hopplöst att förstå hur svensk miljöpolitik har bedri-
vits. Men i grunden är det något fel om vi i kammaren
diskuterar om vem som var först och vem som är bäst.
Hela den partiledardebatt som vi hade på förmiddagen
visade snarare hur vi gemensamt skulle gå vidare.
Efter att ha påstått att man vill något i miljöpolitiken
tar talarna ära och heder av varandra när det gäller
vem som har gjort mest under respektive mandatperi-
od. Det är klart att vi inte kommer att komma någon
vart med den inställningen. Lennart Daléus talar ju
som om han hade suttit ensam i regeringen under tre
år. Där fanns inga moderater, inga folkpartister, inga
från kds, och såvitt jag förstod fanns det inte heller
några centerpartister, utan han var väl ensam. Han
uppmanade miljöministern att ta sig upp på barrika-
den, och såvitt jag förstod så rumlade han själv om-
kring där för jämnan. Men det går inte att beskriva det
på detta enkla sätt. Så mycket hände inte, men samti-
digt var det naturligtvis inte på det sättet att inga frå-
gor togs upp och belystes.

I skrivelsen som vi diskuterar tas föregående års
miljöarbete upp. Därför är det naturligtvis intressant
att utifrån den göra avstamp för vad vi tillsammans
kan göra på miljöområdet framåt i tiden. Vad kommer
att ske framåt i tiden? Det kommer inte att löna sig att
försöka tala om vem som först uppfann ett ord eller en
fras, utan det kommer att handla om hur vi skall gå
vidare. När man lyssnar länge blir man nästan som
den som sitter vid TV-apparaten och undrar: Vad är
det de vill? Vad är deras mål?

Till slut vill jag säga att utskottet inte har några
invändningar mot regeringens redovisning. Samtliga
motioner avstyrks, bl.a. med hänvisning till vad som
har anförts i skrivelsen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i jord-
bruksutskottets betänkande.

Anf. 201 EVA ERIKSSON (fp) replik

Herr talman! Ingemar Josefsson säger att vi inte
skall ha meningsskiljaktigheter när det gäller miljö-
politiken. Det är klart att jag också kan hålla med om
hans beskrivning av debatten mellan Lennart Daléus
och Gudrun Lindvall tidigare. Men ord är viktiga i
miljödebatten.

Jag vill ändå understryka att det finns ett ord som
förvånar mig och som nu alla tar i sin mun. Alla hyl-
lar det ordet och tycker att det är ett oerhört viktigt
medel i miljöpolitiken, och det är miljöavgifter. Jag
har ett minne av att vi före miljödebatten i början av
70-talet talade om detta. Då hånade alla Folkpartiet
och sade att det var det dummaste som de hade hört.
Hur skulle vi låta dem som hade betalt kunna betala
av på en skuld? Det kommer vi aldrig att acceptera,
sade man. Nu är miljöavgifter någonting som man har
tagit till sig och som vi alla tycker är ett bra medel att
använda i miljöpolitiken. Ibland kan ord och fraser
vara väldigt viktiga.

Men Ingemar Josefsson inledde med att tala om
miljön som fördelar ur konkurrenssynpunkt. Det är ett
väldigt intressant inlägg. Det väcker ändå tanken: Vad
är det egentligen för beslut som vi politiker har fattat
här i kammaren och som har gjort att företagen ser
miljöinsatser som konkurrensfördelar? Är det så att
det beror på våra beslut i kammaren? Är det inte sna-
rare så att det är konsumenternas krav på varor, ma-
terial och processer i enskilda företag och industrier
som gör att marknaden kräver miljövänliga produk-
ter? Detta är en mycket intressant diskussion. Det
gläder mig att Ingemar Jakobsson ser att detta är en
viktig del, att de insatser som konsumenter och mark-
naden tillsammans skall göra ger miljöpolitiska kon-
kurrensfördelar. Det visar också på det som jag tidiga-
re sade, att det är viktigt att man bestämmer sig för att
analysera var maktstrukturerna och makten ligger i
miljöpolitiken.

Anf. 202 INGMAR JOSEFSSON (s) replik

Herr talman! Jag vill säga till Eva Fredriksson att
jag inte tog upp diskussionen om miljöavgifter en
enda gång. Det kan inte vara riktad till mig, därför att
det ordet nämnde jag över huvud taget inte.

Däremot instämmer jag i den diskussion som Eva
Eriksson tar upp om konsumentintresset. Jag tror
personligen att politikerna ofta ligger väldigt nära
konsumentintressena. Det är inte en slump att konsu-
menterna också är väljare. Politikerna brukar företrä-
da konsumentintresset. Där finns det ett samband.
Därför fullföljer vi ofta just det som konsumenterna
vill ha påtryckningar på.

Anf. 203 EVA ERIKSSON (fp) replik

Herr talman! Jag skall fatta mig kort. Jag vet att
Ingemar heter Josefsson i efternamn och att jag heter
Eriksson. Detta är kanske en bild av den livliga och
aktiva debatt som vi skall ha i kammaren framöver.

Jag är medveten om att miljöavgifter inte nämn-
des. Men det var i samband med att det sades att ord
och fraser inte var viktiga i miljöpolitiken som jag
ville understryka att miljöavgifter är ett ord som har
använts och blivit ett väldigt viktigt instrument i mil-
jöpolitiken.

Anf. 204 GÖTE JONSSON (m) replik

Herr talman! Jag blev väldigt förvånad över Inge-
mar Josefssons recension av reservation nr 1. Vi har
inte lagt fram förslag om att avskaffa en enda lag.
Ingemar Josefsson räknade upp en rad lagar som vi
skulle vilja avskaffa bara därför att vi begär en utvär-
dering av miljömål som inte har kunnat uppfyllas. Det
är ett faktum att både konsumenter och producenter i
dag är väldigt viktiga aktörer på miljömarknaden. Då
måste vi vara beredda att ompröva medlen för att
uppnå målen. Vi moderater står bakom lagar på mil-
jöområdet, och det kommer vi också att göra i fort-
sättningen. Jag har aldrig påstått att man kan ersätta
alla lagar på marknaden utan lagstiftning.

Vad vi kan konstatera om vi skall vara ärliga mot
varandra är det faktum att av de 150 miljömål som
finns, varav Naturvårdsverket har utvärderat nio, är
det bara en sådan målsättning som är uppfylld. Då
måste vi väl kunna sätta oss ned och analysera hur vi
skall kunna uppfylla målen. Och vilka medel skall vi
använda?

När det gäller den andra frågan om miljöersätt-
ningen har ju utskottsmajoritet och riksdag förbjudit
regeringen att gå in och utvidga miljöersättningarna
angående vallstödet. Ni sade ju nej till detta. Då kan
ni inte komma och kräva att man skall utvärdera hur
det har gått med den ersättning som ni har sagt nej till.
Någon logik måste det vara.

Till på köpet skall denna utvärdering vänta till
långt in på 1997. Det kan vi inte göra. Vi måste se till
att utvärderingen sker snabbt.

Anf. 205 INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik

Herr talman! Jag förstår att Göte Jonsson blev för-
vånad. Tanken var väl att ingen skulle uppmärksam-
ma denna dubbelhet i budskapet. När det gäller meto-
den för att komma till rätta med de nya miljömålen
säger reservanterna: "Under senare år har man på
miljöområdet alltmer uppmärksammat att marknadens
och kundernas miljökrav snabbare leder till miljöför-
bättringar än förbud och regleringar." Sedan tar man
detta som exempel på hur man borde ha gjort och på
hur man bör gå vidare. Så måste ju texten rimligen
läsas.

Ingen vore gladare än jag om ni tog tillbaka det,
men så står det de facto i reservationen. Jag tror också
att det är er innersta tanke som helt plötsligt står i
reservationen.

Anf. 206 GÖTE JONSSON (m) replik

Herr talman! En god regel när man läser texter,
Ingemar Josefsson, är att läsa hela texten. Man skall
inte göra vissa utdrag. Det står "inom ramen för en
helhet", och det är helheten som är intressant. Då
måste vi utifrån en verklighetsbild sätta oss ned och
gå igenom hur vi skall uppnå våra mål. I annat fall
handlar det inte om mål, Ingemar Josefsson, utan då
handlar det om självändamål. För Moderata samlings-
partiet är inte miljöpolitik självändamål, utan det
handlar om mål. Om vi inte lyckas uppfylla dem
måste vi ändra och se över både medel och mål. Det
är det som är viktigt.

Vi skall inte sänka miljöambitionen. Men om vi
har mål som inte kan uppfyllas innebär det i sig att
miljöambitionen sänks. Vi moderater vill att man
skall utvärdera mål och metoder för att vi skall kunna
upprätthålla och höja miljöambitionen. Det är detta
som är målsättningen.

Det går inte med vilseledande tricks, Ingemar Jo-
sefsson, och att försöka lösrycka vissa meningar i en
text. Det är inte särskilt hederlig politik.

Sedan när det gäller frågan om miljöersättningar
vill jag påpeka beträffande medel att inte ens de me-
del som majoriteten har anslagit används i dag på
miljösidan. Det vore väldigt bra om vi i första hand
kunde använda dessa pengar och se till att snabbt
inrätta ett vallstöd. Då skulle åtminstone de medlen
komma till bruk i miljöarbetet så att inte också dessa
pengar överlämnades till EU-kommissionen, vilket ni
är på väg att göra inom ramen för den miljöpolitik på
jordbruksområdet som majoriteten driver.

Anf. 207 INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik

Herr talman! Jag noterade att Göte Jonsson sade
att man bör läsa hela texten, men han gör det inte
själv. Därför gör jag det: "Men Naturvårdsverkets
granskning borde också leda till en omprövning av de
medel som används för att uppfylla miljömålen. Un-
der senare år har man på miljöområdet alltmer upp-
märksammat att marknadens och kundernas miljökrav
snabbare leder till miljöförbättringar än förbud och
regleringar. Det faktum att bara ett av nio granskade
miljömål uppnåtts bör kunna ge vägledning om vilka
medel i miljöarbetet som är mest effektiva. En över-
syn och omprövning - - - ."

Omprövningen och översynen måste väl syfta på
det som ni har upptäckt, att det var marknaden som
skulle klara det här och inte lagar. Det var kanske inte
meningen att vi skulle läsa texten. Den skulle väl
användas mot andra än mot oss i riksdagen.

Anf. 208 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik

Herr talman! Jag beklagar den debatt som förekom
mellan Lennart Daléus och mig.

I utskottets överväganden hänvisar man till att
riksdagen under våren 1991 fattade ett övergripande
beslut om mål och riktlinjer för miljöpolitiken. Det är
inte första gången som man hänvisar till just det be-
slutet i våra betänkanden. Det har förekommit förr.

Sedan finns det tydligen inte så mycket att hänvisa
till, och det är detta som jag konstaterar med en viss
förskräckelse. Vi från Miljöpartiet var kritiska även
till den förra socialdemokratiska regeringen och me-
nade att även då hade man kunnat göra mera. Men i
ljuset av vad som har skett under den senaste mandat-
perioden skedde i alla fall det här. Det är utifrån det
beslutet som vi skall gå vidare. Det är litet bekläm-
mande att det är så, men så är det.

När det gäller utfasningen av kemikalier delar jag
Ingemar Josefssons uppfattning att det är bra att det
står om kemikalier. Jag hade gärna sett att det hade
stått mera.

Den enda kemikalie som man talar om här när det
handlar om avveckling är kvicksilver. Här hänvisar
man också till beslut under riksmötet 1990/91. Vad
man hade kunnat önska är att det t.ex. i avsnittet som
heter Textilier hade föreslagits ett förbud mot forma-
lin i barnkläder - ett konkret förslag som Miljöpartiet
har lagt fram. I Japan har man förbjudit formalin i
barnkläder och, om jag drar mig rätt till minnes, också
i Tyskland. Där anses formalin vara ett ämne som just
är skadligt för barn. Det finns alltså mycket att göra
på kemikaliesidan.

Jag skulle vilja fråga Ingemar Josefsson om det
inte också vore på sin plats att redovisa vad som hän-
der i EU med de undantag som vi har. Som vi ser det i
dag sker det väldigt litet på miljöområdet. Avser re-
geringen att återkomma eller har man anpassat kemi-
kalieambitionerna?

Anf. 209 DAN ERICSSON (kds) replik

Herr talman! Jag ser att de som skall tala i nästa
ärende börjar bli litet otåliga, så jag skall begränsa
min replik till Ingemar Josefsson. Jag kan försäkra
honom om att Lennart Daléus inte var ensam i den
tidigare regeringen, där fyra partier ingick. Vi försök-
te nog i görligaste mån att komma överens om en bra
miljöpolitik, även om det skall erkännas att en del
ibland kanske tyckte att det var en viss senfärdighet
på Miljödepartementet.

Herr talman! Men vår uppgift som opposition är ju
faktiskt att också driva oppositionspolitik. Om vi
tycker att regeringen inte för en tillräckligt bra miljö-
politik, är det klart att vi skall framföra våra synpunk-
ter. I det här sammanhanget tycker vi för vår del att
skrivelsen är en rak redovisning. Det finns därför
ingen anledning att gå in på konkreta förslag nu, utan
vi återkommer med dem. Men jag förbehåller mig
nog rätten, Ingemar Josefsson, att faktiskt föra en
konstruktiv politik syftande till samarbete för bättre
miljöåtgärder.

Anf. 210 INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik

Herr talman! Jag kan bara konstatera att en demo-
krati bygger på att man har en bra opposition, så där
har vi inga olika meningar. Det är självklart att vi
skall ha en bra opposition. Men det är klart att man
måste bestämma sig. På en del områden är man över-
ens och resonerar sig fram till lösningar, medan man i
andra fall har ett majoritets- och oppositionsförhål-
lande. Om det har jag och Dan Ericsson inga delade
meningar.

Anf. 211 MAGGI MIKAELSSON (v)

Herr talman! Ärade kammarledamöter! Det är
trevligt att några sitter kvar och lyssnar vid den här
tiden på kvällen.

Jag vill också särskilt tacka för att jag m.fl. fick
möjlighet till repliker på miljöministern medan hon
var kvar här i kammaren.

Den skrivelse som vi behandlar i dag skiljer sig
från förra årets så till vida att den inte innehåller några
förslag från regeringen, vilket förra årets skrivelse
gjorde. Det har lett till att vi från Vänsterpartiets sida
mer har koncentrerat oss på det som vi tycker saknas i
regeringens redovisning och på det som vi tycker att
man skall återkomma med förslag om. Vi har också
hänvisat till att vi själva kommer att återkomma med
konkreta förslag. Det betyder också att vi inte har
reserverat oss mot skrivelsen i betänkandet. Trots det
kommer vi att stödja en del av de reservationer som
har avgetts.

Vi kommer att stödja reservationen om kemikali-
er, reservation nr 6. Den handlar om att vi skall se till
att vi inte halkar efter, att vi skall kolla upp vad som
händer med förbud och vad som händer med EU.

Vi kommer också att stödja reservation nr 8 om
Natura 2000, även om jag tycker att vi har fått en
godtagbar förklaring till att det har blivit så konstigt
som det har blivit när det gäller att utse områdena.
Det har faktiskt att göra med ett tjurigt regelverk inom
EU och möjligen också misstag som begicks av den
förra regeringen när det gällde att se till att få till-
räcklig tid på sig.

Vi kommer att stödja reservation nr 9 om vallstöd.
En av de frågor som vi i Vänsterpartiet har drivit är
att jordbruket skall ha ett mer generöst vallstöd.

Vi kommer också att stödja reservation nr 12.

Vi känner också stor sympati för reservation nr 5
om stöd till bistånd till Östeuropa. Vi har tidigare
krävt att regeringen skall lägga fram en långsiktig
plan för och finansiering av Östersjöns bevarande
bl.a.

Att vi inte har reserverat oss betyder självfallet
inte att vi inte är kritiska till regeringens miljöpolitik
eller till det som står i skrivelsen. Som tidigare tydligt
har framkommit i debatten i kväll är det många mil-
jömål som inte uppfylls. Nu tror jag att det är bra att
man gör en ordentlig översyn, samlar ihop miljömålen
och får mätbara mål som man kan utvärdera. Men då
är det också viktigt att målen innebär att man flyttar
fram positionerna, så att man inte böjer sig för upp-
fattningen att det inte går.

Jag tänker tala litet grand om ett av de miljömål
som inte uppnås, vilket har varit uppe i debatten. Det
gäller frågan om producentansvaret. Jag kan ge ett
exempel. I dag på eftermiddagen blev jag faktiskt
kontaktad av en bonde från Östergötland, som redovi-
sade hur det nya producentansvaret för avfall och
källsortering fungerar. Han försöker leva så kretslopp-
sanpassat och miljövänligt som det bara går, vilket får
till följd att han inte har några sopor för den kommu-
nala sophämtningen. Det som komposteras går att
återvinna eller återanvända. Problemet är bara att man
från kommunen kör de tre milen ut till hans bondgård,
där man hämtar en tom soppåse och ställer dit en
annan tom soppåse. Själv får han fara tre mil in till
samhället med sina pappkartonger, burkar och för-
packningar. Detta kan ju rimligen inte vara någon
miljövänlig hantering av källsorteringen. Detta menar
jag att det är viktigt att vi ser över. Det som miljömi-
nistern sade om att kommunerna måste få större infly-
tande över hanteringen var bra. Självfallet skall pro-
ducenterna ta kostnadsansvaret och ett stort ansvar för
det avfall som man skapar eller för ut. Men det får ju
inte skapa problem för invånarna.

Det finns också exempel på hur man i bostadsom-
råden har tagit bort möjligheten att lämna returpapper,
glas och burkar i närheten av bostäderna, vilket
krånglar till det för äldre, handikappade, barnfamiljer
och andra. Det kan ju inte vara meningen att man
skall tvingas att ha bil för att kunna göra sig av med
returmaterial eller det som skall återvinnas.

Frågan om batterierna går jag inte in på. Men jag
tycker att det är väldigt dåligt att insamlingsgraden
när det gäller nickelkadmiumbatterier bara är 35 %.

När det gäller den biologiska mångfalden finns det
också mycket att önska. Frågan har också varit uppe
tidigare i kväll. Det var bra att vi fick veta att det
åtminstone kommer en proposition till hösten, som
förhoppningsvis bygger på den aktionsplan som Na-
turvårdsverket har tagit fram. Detta är nämligen inga
nya frågor. Konventionen om biologisk mångfald
undertecknades 1992. Frågan var inte ny då heller.
Men det som är intressant är att riksdagen då besluta-
de att miljömålen skulle ges samma vikt som skilda
ekonomiska överväganden i syfte att bygga mänsklig
verksamhet på ekologisk grund. Detta har ju inte
skett. Hela skrivelsen handlar ju om att vi faktiskt inte
kan vara nöjda med den utveckling som har skett.

Det som Naturvårdsverket har inventerat är ädel-
lövskogen, som har använts som indikator på hur vi
skall klara biologisk mångfald. Men Thorleif Ingelöf
har varnat för att vi inte kommer att klara den biolo-
giska mångfalden i skogsmarken, bl.a. i samband med
att han mottog det nordiska miljöpriset.

En diskussion som över huvud taget inte förs är
den biologiska mångfalden i vatten och vattendrag,
där vi vet att situationen är allvarlig. Vattenkraftsut-
byggnaden har ju lett till en väldig utarmning av den
biologiska mångfalden i just vattendragen. Detta är
problematiskt, eftersom vattenkraften trots allt är en
förnyelsebar resurs. Men det är viktigt att konstatera
att det inte finns utrymme att bygga ut fler älvar,
eftersom vi måste vara mycket rädda om den mång-
fald som vi har i de vattendrag som finns.

Jag skall väldigt kort tala om Bottenhavet och
Bottenviken. När det gäller miljöåtgärder har vi lyft
fram att vi saknar en koppling mellan Östersjön, Bot-
tenhavet och Bottenviken. Det är ju tre delar av sam-
ma vatten. Vattenmiljön och miljön över huvud taget
runt Bottenhavet och Bottenviken är mycket ömtålig.
Eftersom det är ett kallt och mycket bräckt hav med
låg salthalt och låg omsättning är havet väldigt käns-
ligt för de miljöstörningar som faktiskt finns. Det
finns ju en hel del industrier, både längs den finska
och den svenska kusten. Detta borde vara något för ett
gemensamt nordiskt samarbete.

De globala hoten mot det rena vattnet är kanske
inte någonting som man behöver lyfta fram i en skri-
velse som rör Sveriges miljömål. Men den unika
situation som vi har i Sverige, alltså att vi åtminstone
på kort sikt inte har någon vattenbrist, skall vi vara
rädda om. Det finns oroande tendenser till att grund-
vattnet är hotat - framför allt i södra Sverige. Också i
andra delar av landet är grundvattnet lågt.

Jag kan också vara kritisk till att man, vilket har
sagts tidigare i kväll, inte har tagit upp vare sig trafik-
eller energipolitiken. Det är ju två stora, viktiga mil-
jöområden. Miljöministern och miljödepartementet
borde ha redovisat vad som görs där.

Det finns alltså ett stort behov av att samla ihop
sig till en helhetssyn när det gäller de här frågorna.
Jag sympatiserar med mycket av det som Lennart
Dahléus sade om miljöomställning och om att koppla
ihop ekonomi och ekologi. I en sådan här debatt blir
det tyvärr lätt så att alla gör anspråk på att först ha
sagt det. Den debatten tänker jag inte ta, men jag tror
att detta är väldigt viktiga frågor för oss att diskutera.

Jag tror att det var bra att vi fick en majoritet för
att skjuta upp beslutet om miljöbalk för att få en bättre
genomarbetning. Jag tror att det är väldigt viktigt att
man gör sammanställningen av Agenda 21-arbetet
och att man kan få fram nya miljömål. Jag håller med
Gudrun Lindvall när hon säger att det ju faktiskt har
gått fem år sedan de riktlinjer man hänvisar till kom,
alltså 1991. Det borde faktiskt hända något under
tiden.

Tyvärr hamnar sådana här debatter mycket i ett
slags partipolitiskt revirtänkande. Jag tror att det är
olyckligt, särskilt när det gäller miljöfrågorna. Det
finns trots allt en ganska stor medvetenhet om vilka
saker som behöver göras. Jag tror att vi skulle kunna
få en ganska stor majoritet i riksdagen för att ta några
steg framåt i stället för att käbbla om vad som har
hänt, om vad som har gjorts förr i tiden och om vem
som har sagt vad.

Ett sätt att prioritera miljöfrågorna vore ju att vi
fick ha våra debatter på andra tider, vi som sitter i
utskottet. Det känns som att detta på något sätt visar
prioriteringen av miljöfrågornas dignitet.

Jag tror också att det skulle vara nyttigt att lyfta
upp det här på partiledarnivå. Jag tror att det hos flera
partiledare finns ett behov av att utöka och utvidga sin
kunskaper när det gäller miljöfrågorna, så att man inte
bara diskuterar de övergripande ekonomiska frågorna,
energifrågorna eller försvarsfrågorna uppdelat. Miljön
täcker ju alltihop, och det är där man skall ta sin ut-
gångspunkt.

Anf. 212 INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik

Herr talman! Jag vill knyta an till det Maggi Mi-
kaelsson säger om Bottenviken. Jag har uppfattat det
så att utlåtandet från utrikesutskottet faktiskt också
avser hela Östersjön och Bottenviken. Jag har fattat
att det skall vara med. Annars delar jag Maggi Mika-
lelssons uppfattning att man inte får glömma någon
del av våra vatten.

Sedan gäller det synen på själva skrivelsen, det
som Maggi Mikaelsson började med. Jag var också
inne på det. Jag tror att det finns ett bekymmer i fråga
om hur skrivelsen skall uppfattas. Den kan lätt miss-
brukas. Därför kan vi tvingas se över detta med att
komma med en skrivelse på det här sättet. Om det blir
en allmän remissdebatt, måste den få en annan ut-
formning, och då finns det en fara för hela idén med
att komma med skrivelser på ett område.

För socialdemokratins del har vi fört upp frågan på
partiledarnivå. Göran Persson valde ju att både i re-
geringsförklaringen och i sitt jungfrutal som partileda-
re på kongressen att ha ett stort avsnitt om just miljö-
frågorna. Detta är en prioriterad fråga för oss social-
demokrater.

Anf. 213 MAGGI MIKAELSSON (v) re-
plik

Herr talman! Jag tycker att det är bra om det är så
att Bottenhavet och Bottenviken ingår i konceptet
med Östersjön. Det är viktigt att man gör något åt
detta, men det återstår väl att se hur det blir.

Jag tycker också att det är bra med en sådan här
samlad redovisning av vad regeringen har gjort på
miljöområdet. Sedan är jag väl kanske inte lika opti-
mistisk som Ingemar Josefsson när det gäller betydel-
sen av de deklarationer som den nye statsministern
har gjort på kongressen. Det är väl också något som
får utvärderas i sinom tid.

Det jag ibland tycker är ett problem, är att vi har
fått en ganska rörig bild av miljöfrågorna i de olika
propositioner med olika dignitet som har kommit från
regeringen sedan valet. Debatterna i kammaren har
också blivit orediga. Alla frågor har redan varit uppe
litet grand i olika sammanhang. Vi har inte fått någon
ordentlig helhetsdebatt på miljöområdet, något som
jag tror att vi skulle behöva någon gång nu och då.

Anf. 214 GUDRUN LINDVALL (mp)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Maggi
Mikaelsson för stödet till reservationerna 6 och 8. Jag
vill också tacka Maggi Mikaelsson för att hon nu
tänker stödja den reservation som handlar om vallstöd
till jordbruket. Det vore en viktig miljöinsats, det har
vi varit överens om tidigare, om vi kunde få mer av
marken inom jordbruket grön. Så som det är i dag
läcker ju, precis som vi säger i skrivelsen, jordbruks-
marken fortfarande rejält. Vi vet att ett av de stora
hoten mot miljön just är det kemikalieintensiva jord-
bruket.

Jag vill kommentera, utan att kanske kunna räkna
med något svar, det som Maggi Mikaelsson berättar
om en bonde som har sophämtning - tre mil - utan att
ha några sopor. Det handlar om dålig kommunal poli-
tik. I min hemkommun, Södertälje, satt under den
förra mandatperioden Socialdemokraterna, Vänster-
partiet och Miljöpartiet och regerade tillsammans. Vi
bestämde, på kommunal nivå, att var man en bra
person som levde på det sättet, behövde man ingen
sophämtning. Här handlar det alltså om vilken ambi-
tion kommunala politiker har i miljöavseende. Det här
behövs det ingen Agenda 21 för att göra. Det kan man
göra om man är en bra kommunalpolitiker och vill
någonting med miljöpolitiken. Detta ligger helt på
kommunal nivå, och vi får väl se till att det finns bra
konstellationer i kommunerna, så att det sker ett mil-
jöarbete även där.

Anf. 215 MAGGI MIKAELSSON (v)

Herr talman! Självklart är detta en kommunal frå-
ga, men det belyser ju på ett ganska bra sätt just detta
med att kommunen kör på sitt håll. Hade man sluppit
sophämtningsavgiften hade kanske kommunens sopbi-
len kört förbi gården och till nästa hus stället. Det
visar bara att det inte är ett genomtänkt system.

Jag tycker att frågan om vallstöd är oerhört viktig.
Det var en av de frågor som diskuterades mycket
hösten 1994 när vi hade diskussioner med regeringen.
Det jag tycker är olyckligt är att miljöstöden, som är
till för att hålla marken grön och för att bevara en
mångfald och ett bra jordbrukslandskap, skall delfi-
nansieras. Stöd till exempelvis spannmålsodling fi-
nansieras däremot nästan helt och hållet ur EU:s fon-
der. Det blir en helt felaktig balans. Det gör att vi får
betala dubbelt när det gäller alla miljöstöd. Dels får vi
får stå för miljöfinansieringen i statsbudgeten, dels får
vi betala medlemsavgiften.

Jag tror att Gudrun Lindvall och jag är ganska
överens om detta. Det är faktiskt något att fundera
över: Hur skall vi inom EU-systemet kunna styra över
pengar från sådant som inte är bra för miljön till så-
dant som är det. Jag tror inte att det är lätt.

Anf. 216 GUDRUN LINDVALL (mp)

Herr talman! När det gäller den framtida jord-
brukspolitiken i EU, tror jag att det finns en majoritet
för att många av de stöd som finns i dag borde tas
bort, och för att man i stället borde försöka få över
pengarna till miljöstöd och regionalstöd.

Jag känner mycket stor sympati för det som Maggi
Mikaelsson säger, alltså att vi aldrig får bra miljöde-
batter i riksdagen, bl.a. på grund av att debatterna
ligger mitt i natten, eller åtminstone mycket sent. En
sak som vi kanske skulle kunna driva gemensamt från
jordbruksutskottets sida, är att diskussionen om skri-
velsen Vår miljö nästa år läggs som den första debat-
ten, som en stor debatt. Vi skulle från utskottet ge-
mensamt kunna kräva att denna debatt skall priorite-
ras. Vi har från Miljöpartiets sida väckt ett förslag om
detta på talmanskonferensen, men vi kanske skulle
behöva vara flera för att visa att vi menar allvar.

Detta vore ett utmärkt tillfälle att, som Maggi Mi-
kaelsson säger, få en litet vidare debatt. Här har vi
chansen att knyta ihop de olika delarna i miljöpoliti-
ken. Den diskuteras ju ofta styckevis och delt. Så låt
oss ta ett sådant utskottsinitiativ, Maggi Mikaelsson!.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 28 mars.)

22 § Tilläggsbudget

Föredrogs

Näringsutskottets betänkande 1995/96:NU18

Tilläggsbudget (prop. 1995/96:105 delvis)

Anf. 217 EVA GOËS (mp)

Herr talman! Låt oss blicka uppåt och lyfta blick-
en över horisonten och kanske gå ut och titta på kome-
ten! Nu skall vi ta oss från jorden upp i rymden, för
det är vad näringsutskottets betänkande avseende
tilläggspropositionen handlar om.

Jag brukar skämtsamt säga att vi i näringsutskottet
håller på med allt mellan himmel och jord: rymdverk-
samhet, geologi - inte bara vertikalt utan även hori-
sontellt - handel m.m.

I dag handlar det om rymdstationen Alpha. Det
låter häftigt. Det brukar heta att man inte skall missa
tågen. Här skall man tydligen inte missa rymdstatio-
nen.

Det handlar alltså om en komplex utpost i rymden
och om bemannade transporter. Men jag undrar om
det är så vettigt att vara med i ett så gigantiskt sam-
verkansprojekt som det här talas om. För oss i Miljö-
partiet handlar det om prioriteringar. Vi har alltså sagt
att vi vill dra ner på anslaget när det gäller just den
här biten. Det finns så mycket annat på jorden som är
jordnära och som vi behöver åtgärda och där vi kan
sätta in insatser redan i dag. Ett globalt samarbete kan
ske på många andra områden än just detta med en
utpost i rymden. Jag har hemskt svårt att se hur den
här komplexa utposten i rymden ser ut och vad det är
för bemannade transporter som är så häftiga att vi kan
komma åt fattigdomen, svälten osv.

Däremot tycker vi i Miljöpartiet att det är viktigt
att fortsätta med satsningar på det som sker uppe i
Kiruna i dag inom ESA-projektet. Det gäller då vä-
dersatelliter, men även att ta reda på miljödata och att
sedan kunna nyttja det här. Det gäller ju att tillämpa
detta. I övrigt verkar det på något vis vara fråga om en
pojkdröm. Jag vet inte, men jag har mycket svårt att
se vilken materia som finns bakom det hela. Det här
är ju så kort presenterat. Därför tycker vi i Miljöpar-
tiet att vi kanske skulle avvakta vad den utredare har
att säga som jobbat med rymdverksamheten och som
har sett över detta. Och varför inte avvakta det be-
redningsarbete på detta område som pågår i rege-
ringskansliet? Sedan får man återkomma och beskriva
vad det är som vi kan komma åt och som har så stor
betydelse för den globala samverkan och där vi verk-
ligen ser att något fantastiskt sker som alla kan få del
av.

Jag är inte den som utan vidare hoppar på tåg eller
rymdstationer. Även om jag är grön, och rymdvarel-
ser betecknas som gröna, har jag ingen längtan upp till
nämnda utpost.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till vår re-
servation.

Anf. 218 REYNOLDH FURUSTRAND (s)

Herr talman! Det är nästan så att man känner sig
som en rymdvarelse den här tiden på dygnet. Då da-
gens plenum började trodde jag ett tag att vi slutar väl
här då man kan se kometen Hyakutake som far runt.
Men ett ögonblick tänkte jag också: Herre Gud, det
här håller nog på så länge att vi får se soluppgången.
Det tycks vi nu slippa göra.

Jag skall bara kort kommentera varför utskottsma-
joriteten yrkar avslag på den i och för sig kanske
välmenande reservationen från Miljöpartiet.

Rymdverksamheten har utvecklats i samarbete ge-
nom åren över tiden. Det är inte så att Sverige enbart
genom medlemskapet i den europeiska unionen har
påtagit sig ett större ansvar när det gäller rymdsats-
ningar. Det gjorde vi nämligen också dessförinnan,
men det är möjligt att vi ökar den här verksamheten
något.

Det ramanslag som nu föreslås är 758 miljoner
kronor. Det täcker bl.a. frågan om att Sverige skall
vara med i den rymdsatsning som rymdstationen
Alpha handlar om.

Jag kan förstå att både Eva Goës och andra funde-
rar över om det egentligen tjänar något till att vara
med i den här verksamheten, men det gör det faktiskt.
För väldigt många av de stora svenska företagen inne-
bär den här typen av satsningar fördelar, och den är
till nytta för företagen. Även om vi inte ser det ome-
delbart kommer det efter ett antal år. På materialsidan
t.ex. ser vi det. Det gäller metallurgiska legeringar
o.d. Nya material har tagits fram tack vare utveck-
lingen med satsningar på rymdteknik och liknande.
Det hade sannolikt inte kommit fram om vi inte hade
varit med. Stora svenska företag som Volvo, Saab,
Eriksson osv. drar alltså fördelar av den här teknikut-
vecklingen. Det, menar vi i utskottet, är det avgörande
skälet till att vi skall delta. När vi nu också är med-
lemmar i den europeiska unionen förpliktar det, tyck-
er vi - vi skall vara med i den här verksamheten.

För att kunna lösa de problem som vi ser i framti-
den och som vi diskuterade i samband med det tidiga-
re ärendet - de många miljöproblemen - kommer den
verksamhet som rymdtekniken innebär, även om den
verkar spektakulär, att betyda - det är jag övertygad
om - att vi får se nya möjligheter och nya tekniska
innovationer som hjälper oss därvidlag.

Herr talman! Med detta nöjer jag mig i det här in-
lägget. Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets
betänkande och avslag på Miljöpartiets reservation.

Anf. 219 EVA GOËS (mp)

Herr talman! I betänkandet finns det en så härlig
skrivning om vad detta innebär: "Som påpekas i pro-
positionen är rymdstationen ett gigantiskt samver-
kansprojekt och utgör modell för det allmer globala
samarbetet på rymdområdet. Härtill kan läggas de
tekniska och vetenskapliga rön som projektet kan
förväntas tillföra flera områden inom svensk forsk-
ning. Verksamheten kommer dessutom att gynna
svensk högteknologisk industri."

Jag tycker förstås att det är en liten omväg att gå
via rymdstationen Alpha. Utveckla det här direkt i
stället! Jag känner till det här med spin-off-effekter
från försvars- och rymdindustrin. Den enda trösten i
all bedrövelse är att jag vet att 70-80 % av de pengar
som vi lägger ner på detta faktiskt kommer tillbaka
till Sverige - åtminstone enligt IVA, Ingenjörsveten-
skapsakademin. Jag får väl lita på det.

Visst skall vi nyttiggöra så mycket vi kan här!
Men, som sagt, det skulle ha varit litet mera kött på
benen innan vi sade ja och tack till det här projektet.

Anf. 220 REYNOLDH FURUSTRAND (s)

Herr talman! Eva Goës känner mycket väl till att
vi inte får kött på benen förrän vi vet var vi skall ställa
benen.

Nu utvecklas denna verksamhet, med svenskt bi-
stånd. När vi tittar på vad som kan åstadkommas när
det gäller ny styr- och reglerteknik, t.ex. i ett förhål-
lande med mikrogravitation, står det klart att det
måste göras i rymden. Det kan inte göras vare sig i en
simulator eller här nere på jorden, utan rymden är till
för den saken. I det sammanhanget betyder svensk
ingenjörskonst/vetenskap oerhört mycket.

Ett företag som Saab Aoero-Space i Göteborg,
som har högkvalificerade ingenjörer, sysslar med
denna utveckling och teknik, och företagets produkter
är med i den här typen av program. Det här kan alltså
inte göras jordbaserat, men förhoppningsvis kommer
forskningen på området också att leda till resultat som
vi sedermera kan använda jordbaserat.

Jag förstår att det här verkar spektakulärt och av-
lägset. Förvisso är det också avlägset - det handlar ju
om rymden. Men Eva Goës kan vara övertygad om att
det har praktisk nytta för framtiden.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 28 mars.)

23 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades

Proposition

1995/96:192 Tillstånd för internationell järnvägstrafik

Skrivelse

1995/96:190 Berättelse om verksamheten i Europeis-
ka unionen under 1995

24 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 26 mars

1995/96:135 av Siw Persson (fp) till kommunika-
tionsministern

E4:ans sträckning

1995/96:136 av Chris Heister (m) till socialministern

Prioritering i offentlig verksamhet

1995/96:137 av Chatrine Pålsson (kds) till socialmi-
nistern

Ungdomsfylleriet

1995/96:138 av Eva Björne (m) till justitieministern

Nämndemäns villkor

1995/96:139 av Gun Hellsvik (m) till socialministern

Åtgärder mot segregation

1995/96:140 av Per Unckel (m) till statsministern

Informationstekniken

1995/96:141 av Karin Falkmer (m) till näringsminis-
tern

Näringspolitiken

1995/96:142 av Per Unckel (m) till arbetsmarknads-
ministern

Arbetsmarknadspolitiken

1995/96:143 av Ragnhild Pohanka (mp) till social-
ministern

Åtgärder mot fattigdom

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 16 april.

25 § Anmälan om skriftliga frågor

Anmäldes att följande skriftliga frågor framställts

den 26 mars

1995/96:354 av Per Bill (m) till finansministern

Lagen om kreditmarknadsbolag

1995/96:355 av Eva Goës (mp) till miljöministern

Radonhaltigt dricksvatten

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 16 april.

26 § Anmälan om svar på skriftliga frågor

Anmäldes att följande svar på skriftliga frågor
framställts

den 26 mars

1995/96:344 av Lars Hjertén (m) till utrikesministern

Zimbabwe

1995/96:353 av Ingrid Skeppstedt (c) till kommuni-
kationsministern

Biltrafikens utsläpp av kväveoxider

den 27 mars

1995/96:342 av Margareta E Nordenvall (m) till
finansministern

Överskjutande moms

1995/96:343 av Margareta E Nordenvall (m) till
finansministern

Villkoren för arbete och företagsamhet

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 16 april.

27 § Kammaren åtskildes kl. 21.08.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 1 §
anf. 12 (delvis),

av andre vice talmannen därefter t.o.m. 10 § anf. 56
(delvis),

av förste vice talmannen därefter t.o.m. 16 § anf. 106
(delvis),

av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 20 § anf. 144
(delvis),

av andre vice talmannen därefter till ajourneringen kl.
17.57 och

av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.