Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1995/96:68

Onsdagen den 13 mars

Kl. 9.00 14.32

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

________________________________________________________________________

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 7 mars.

2 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som
slutdebatterats den 6 mars

SfU3 Arbetsskadefrågor

Mom. 1 (arbetsskadebegreppet)

1. utskottet

2. res. 1 i motsvarande del (v)

Votering:

272 för utskottet

32 för res. 1

45 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 147 s, 69 m, 21 c, 22 fp, 13 kds

För res. 1: 18 v, 14 mp

Frånvarande: 14 s, 11 m, 6 c, 4 fp, 4 v, 4 mp, 2 kds

Mom.2 (rehabilitering vid arbetsskada m.m.)

1. utskottet

2. res. 1 i motsvarande del (v)

Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Mom. 5 (arbetshjälpmedel)

Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

TU13 Organisationen av den periodiska fordons-
kontrollen

Mom. 1 (periodisk fordonskontroll)

1. utskottet

2. res. (m, c, fp)

Votering:

181 för utskottet

128 för res.

40 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 148 s, 2 fp, 18 v, 13 mp

För res.: 70 m, 22 c, 22 fp, 1 mp, 13 kds

Frånvarande: 13 s, 10 m, 5 c, 2 fp, 4 v, 4 mp, 2 kds

Ola Ström (fp) anmälde att han avsett att rösta nej
men markerats ha röstat ja.

Mom. 2

Kammaren biföll utskottets hemställan.

JoU18 Djurförsök

Mom. 1 (lagstiftning m.m.)

1. utskottet

2. res. 1 (mp)

Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Mom. 2 (införsel av apor för djurförsök)

1. utskottet

2. res. 2 (mp)

Votering:

293 för utskottet

15 för res. 2

1 avstod

40 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 147 s, 69 m, 22 c, 23 fp, 19 v, 13 kds

För res. 2: 1 fp, 14 mp

Avstod: 1 m

Frånvarande: 14 s, 10 m, 5 c, 2 fp, 3 v, 4 mp, 2 kds

Mom. 3 (djurtest av kosmetika)

1. utskottet

2. res. 3 (v)

3. res. 4 (mp)

Förberedande votering:

35 för res. 3

15 för res. 4

259 avstod

40 frånvarande

Kammaren biträdde res. 3.

Huvudvotering:

275 för utskottet

34 för res. 3

1 avstod

39 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 148 s, 70 m, 21 c, 23 fp, 13 kds

För res. 3: 1 fp, 19 v, 14 mp

Avstod: 1 c

Frånvarande: 13 s, 10 m, 5 c, 2 fp, 3 v, 4 mp, 2 kds

Olle Lindström (m) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats ha röstat nej.

Mom. 6 (alternativ till djurförsök)

1. utskottet

2. res. 5 (mp)

Votering:

295 för utskottet

16 för res. 5

38 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 148 s, 71 m, 21 c, 23 fp, 19 v, 13 kds

För res. 5: 1 c, 1 fp, 14 mp

Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 c, 2 fp, 3 v, 4 mp, 2 kds

Mom. 12 (utvärdering av djurförsökens relevans)

1. utskottet

2. res. 8 (v, mp)

Votering:

274 för utskottet

35 för res. 8

2 avstod

38 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 147 s, 71 m, 20 c, 23 fp, 13 kds

För res. 8: 1 c, 1 fp, 19 v, 14 mp

Avstod: 1 s, 1 c

Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 c, 2 fp, 3 v, 4 mp, 2 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

NU14 Energistadgefördraget

Kammaren biföll utskottets hemställan.

BoU13 Tilläggsbudget för budgetåret 1995/96 i vad
avser bostadsutskottets beredningsområde

Kammaren biföll utskottets hemställan.

3 § Aktuell debatt: Regional utveckling

Anf. 1 PER-OLA ERIKSSON (c)

Herr talman! Centerpartiet har begärt denna debatt
om regionalpolitiken mot bakgrund av den regionala
utvecklingen under den senaste tiden och de, som vi
uppfattar dem, synnerligen alarmerande signalerna
om utvecklingen i olika delar av landet.

Under 1980-talet var folkvandringen från landets
glesbygdsregioner mycket stor. Under 1980-talet kom
utvecklingen i flera avseenden att likna den vi hade i
Sverige under 1950- och 1960-talen. Storstäderna och
universitetsorterna växte, landsbygden och de mindre
orterna avfolkades. Nu, i mitten av 1990-talet, syns
tecken som tyder på att den enkelriktade befolknings-
förflyttningen hotar att upprepas. Befolkningsutveck-
lingen i Sverige under 1995 bekräftar att den regiona-
la obalansen ökar. Endast 9 av landets 24 län kunde
redovisa ett högre befolkningstal.

Ett genomgående drag är att ljuset släcks i hus ef-
ter hus i allt fler byar, småsamhällen och mindre stä-
der runt om i landet. Sverige är på väg att kantra. Den
negativa befolkningsutvecklingen, risken för sämre
service och den ökade arbetslösheten är inte bara ett
problem för skogslänen. Det gäller i lika hög grad
Bergslagen och sydöstra Sverige, och det är ett pro-
blem också för några av landets större orter.

Vi måste förstärka regionalpolitiken och vi måste
söka nya vägar. Det behövs också en helhetssyn. Den
högre utbildningen måste byggas ut vid de mindre
högskolorna, så som riksdagen har beslutat. Småföre-
tagen, som ofta är livsnerven för de mindre orterna,
måste ha goda utvecklingsbetingelser. Anslagen till
upprustning och underhåll av vägar och järnvägar
måste fördelas utifrån det långsiktiga målet att skapa
regional balans. Vi måste också lära oss att utnyttja de
EU-medel som står till förfogande.

Herr talman! Med dagens debatt om den regionala
utvecklingen hoppas jag att vi får en framåtsyftande
dialog om åtgärder för att hela Sverige skall leva.

Anf. 2 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)

Herr talman! Per-Ola Eriksson och jag har mycket
gemensamt. Vi kommer bägge från en del av Sverige
där frågor om regional balans har varit, och är, oer-
hört viktiga. Vi känner bägge starkt det engagemang
som finns hos människorna i dessa delar av landet.
Kampen för regional rättvisa är oerhört viktig där.

Vi har inte bara de geografiska rötterna gemen-
samt. Vi representerar också två partier som har en
djup folkrörelseförankring. Socialdemokratin har
liksom Centern i högre grad än andra partier satt den
regionala balansen högt på dagordningen. Det var
också dessa två partier som stod bakom den regional-
politiska propositionen som förelades riksdagen förra
våren. Det var för övrigt ett historiskt tillfälle - aldrig
tidigare har Centern och Socialdemokraterna gjort
upp om regionalpolitiken. Detta var första gången. Jag
är glad för att vi kan ha denna enighet. Det är nämli-
gen en styrka för vårt land och en tillgång i det regio-
nalpolitiska arbetet att våra båda partier engagerar sig
i denna fråga.

Sett över litet längre tid, och jämfört med andra
länder, kan man säga att den svenska regionalpoliti-
ken har varit framgångsrik. Vi har varit bra på att
hålla samman vårt land. Om man ser på skillnader i
inkomster och den regionala spridningen av dessa
över landet, ser man att Sverige i detta avseende till-
hör de bästa länderna i världen. I Europa finns det
inget land som har så små skillnader som Sverige.

Men det finns ett hot - och det hotet är dessvärre
alltför verkligt och alltför nära. Den regionala utveck-
lingen bestäms nämligen ytterst av hur ekonomin och
sysselsättningen utvecklas. Sambandet är egentligen
ganska enkelt. Tillväxt ger fler jobb och bra befolk-
ningsutveckling. Missväxt ger färre jobb och befolk-
ningsminskning.

Vi kan med facit i hand konstatera att den elän-
desexplosion som Sverige genomgick under början av
90-talet på alla sätt var förödande. Jobben försvann.
Titta bara på oss debattörer här i dag. Hur ser det ut i
våra hemkommuner? I Per-Ola Erikssons Luleå för-
svann 5 000 jobb, i Patrik Norinders Kilafors och
Bollnäs försvann 2 000 jobb, i Dan Ericssons Norr-
köping försvann 9 000 jobb, i Peter Erikssons Morjärv
och Kalix försvann 1 000 jobb, i Hans Anderssons
Ludvika försvann 2 000 jobb och i Eva Erikssons
Tidaholm försvann 1 000 jobb. Sammanlagt försvann
nästan 600 000 jobb i Sverige. All den sysselsättning-
sökning som vi hade åstadkommit under 20 år utrade-
rades i början av 90-talet. Jobben bara försvann. Det
är naturligtvis en katastrof, och det är också den abso-
lut viktigaste orsaken och bakgrunden till dagens
debatt.

I mitt inledningsanförande vill jag peka på fem
områden där regeringen på ett snabbt och kraftfullt
sätt agerat för att förbättra den regionala balansen.

För det första gäller det den ekonomiska politiken.
Den bär frukt. I stället för missväxt har vi nu tillväxt.
Sysselsättningen i skogslänen har mellan 1994 och
1995 ökat med ungefär 10 000 jobb. Under de första
åren av 90-talet minskade sysselsättningen med
90 000 jobb i skogslänen. Vi talar alltså om helt andra
siffror nu i Morjärv och Kilafors än vad vi gjorde i
början av 90-talet. Vi talar om plus i stället för minus.

Som en noggrann trädgårdsarbetare har regeringen
plöjt upp den mark som förtorkat, rensat bort ogräs
och öppnat bevattningsfåror som den förra regeringen
lät torka igen - allt för att skapa en hög och varaktig
tillväxt i hela Sverige. Hela Sverige behövs nämligen
om vi skall kunna halvera arbetslösheten.

För det andra gäller det regionalpolitiken. Det är
en av de få områdena i budgeten som i princip har
lämnats orört. Medan andra politikområden har
tvingats skära ned, satsar regeringen 4 miljarder kro-
nor på regionalpolitiken. Detta var en del av uppgö-
relsen mellan Socialdemokraterna och Centern. Detta
tycker jag är ett styrkebesked - vi arbetar för regional
balans.

För det tredje gäller det återflödet från EU:s
strukturfonder. Det innebär ett rejält nettotillskott till
regionalpolitiken. Det rör sig inte om några småpeng-
ar - sammantaget handlar det om i storleksordningen
13-14 miljarder kronor som via EU:s strukturfonder
under en femårsperiod satsas i de hårdast utsatta regi-
onerna i vårt land.

Det blir möjligt att satsa på tillväxt, och det är t.ex.
det som gjort det möjligt för oss att i går besluta om
att etablera ett miljö- och rymdforskningsinstitut i
Kiruna. Institutet är ett unikt samverkansprojekt, till
vilket resurser ges från kommunen, från staten och
från EU. Totalt handlar det om en gemensam satsning
på uppemot 200 miljoner kronor. Vi räknar med att
EU kommer att bli den största bidragsgivaren till detta
institut för rymd- och miljöforskning. Regeringen
kommer för sin del att i morgon fatta beslut om insti-
tutet.

På samma sätt görs nu en stor satsning i en mycket
perifer kommun som Pajala, långt uppe utefter den
finska gränsen, för högskoleutbildning tillsammans
med Umeå universitet. Också detta är ett samfinansi-
eringsprojekt mellan kommun, stat och EU. Rege-
ringen kommer i morgon att fatta beslut också om
denna satsning i Pajala.

För det fjärde genomför vi nu en av vår tids stora
decentraliseringsreformer. Vi för till den regionala
och lokala nivån ned beslut om hur EU:s strukturfon-
der skall användas i Sverige. För alla de 13-14 mil-
jarder som det gäller skall beslut fattas ute i landet.
Det är något nytt och spännande för Sverige. Det skall
inte ske i Bryssel eller i Stockholm, utan projekten
skall bestämmas i Östersund, i Karlskrona, i Visby
och i andra orter ute i våra målområden.

Decentraliseringen skall också gå vidare. Rege-
ringen kommer i dag att överlämna en proposition till
riksdagen om försöksverksamhet med ökat lokalt
inflytande över arbetsmarknadspolitiken. Vi gör det
därmed möjligt att i ett tiotal kommuner på ett friare
sätt utnyttja offentliga medel för att nå bättre effek-
tivitet i arbetsmarknadspolitiken, varvid försäkrings-
kassorna, kommunerna och arbetsförmedlingarna kan
jobba närmare varandra. Vi vill sätta människan i
centrum. Systemen skall inte hindra en bra använd-
ning av resurserna.

För det femte går vi nu igenom några av de bor-
gerliga statsrådens försyndelser. Ort för ort, åtgärd för
åtgärd granskar vi de regionala konsekvenserna av de
många privatiseringar, bolagiseringar och avregle-
ringar som dessa statsråd genomförde. Vi skall ta
fram ett bokslut över det ideologiska korståg som
signerades av de herrar som sysslade med detta - för
de var allihop herrar. Nu gäller det att räddas det som
räddas kan.

För oss socialdemokrater är regionalpolitiken en
del av välfärdspolitiken, men den är också en del av
tillväxtpolitiken. Det är självklart att det skall råda
jämlika villkor mellan individerna i vårt land men
också mellan regionerna. I själva verket är det så att
jämlikhet på individnivå förutsätter regional rättvisa.
Människor i Östersund och Kiruna skall ha samma
rätt till utveckling som de som bor i Stockholm och
Trelleborg.

Vi har också varit oerhört framgångsrika i det ar-
betet. Den generella välfärdspolitiken har gett männi-
skor samma rätt, oavsett var de bor i landet. Man har
rätt till sjukvård, rätt till utbildning och rätt till en
trygg ålderdom, och det skall man ha oavsett var man
bor, såväl i Kilafors som i Morjärv.

Den generella välfärdspolitiken har varit det kitt
som hållit samman landet. Att slå vakt om det kittet,
att hålla ihop en fungerande välfärdspolitik, är oerhört
viktigt. Det är en förutsättning för regional balans.

Men för oss socialdemokrater är regionalpolitiken
i än högre grad en aktiv del av tillväxtpolitiken. För
att vi skall klara tillväxten krävs att vi tar till vara
kraften i hela Sverige. Varje region i Sverige bär på
en tillväxtkraft. Det må gälla skogen och vattenkraf-
ten i Norrland eller informationstekniken i Stockholm
och Blekinge - i allt detta ligger en kraft som ger
tillväxt.

Jag ser här stora möjligheter. Den nya tekniken
ger nya förutsättningar och skapar möjligheter att
förkorta avstånden. Därför behövs regionalpolitiken
både ur välfärdspolitisk och ur tillväxtpolitisk syn-
punkt.

Vår tids största utmaning är att ge alla rätten till
ett jobb. För att klara det krävs åtgärder på alla politi-
kområden, och i synnerhet krävs regionalpolitik. Vi
behöver hela Sverige för att kunna halvera arbetslös-
heten.

Anf. 3 PER-OLA ERIKSSON (c)

Herr talman! Jag tror att det är viktigt att vi har en
bred samsyn i så stora och viktiga frågor som det i
dag handlar om, nämligen hur vi skall skapa goda
levnadsbetingelser i alla delar av landet.

För en tid sedan besökte jag Suokolojärvi, en liten
by i Övertorneå kommun. I Emmastugan, byns sam-
lingslokal, mötte jag några av byns invånare en tors-
dagseftermiddag. De hade en hälsning till riksdagen
som löd: Ge oss förutsättningar att utveckla vår bygd,
möjlighet att stanna kvar och utveckla företagandet,
jordbruket, servicen och kommunikationerna!

De hade en önskan att få samma levnadsbetingel-
ser och möjligheter som man har i andra delar av
landet. Jag tycker att det är ett berättigat krav. Vi
måste ta vara på den skaparkraft som de visade och
som också finns runt om i landet i många lokala ut-
vecklingsgrupper. Den har manifesterats många gång-
er, och den kommer att manifesteras vid lantbruks-
riksdagen om någon vecka.

Det är nu drygt 30 år sedan som den första med-
vetna satsningen på lokaliserings- och regionalpolitik
gjordes i mitten på 1960-talet. Många gånger har
riksdagen gjort stolta deklarationer om livskraft i hela
landet. Man måste ställa sig frågan: Har riksdagens
beslut i alla delar skapat livskraft i hela landet? Mitt
svar är nej.

Vi måste nu söka upp nya områden. Vi måste in-
tensifiera resursinsatserna till utveckling, kompetens
osv. Högskolorna utgör en motor i arbetet på att ut-
veckla vad informationstekniken kan ge oss. Vi bör
också utnyttja omställningen av energisystemet till att
skapa arbete, sysselsättning och nya företag runt om i
landet.

Jag vill ställa några frågor till arbetsmarknadsmi-
nistern. Vi har sedan ett par år tillbaka den s.k. Hörn-
lundmodellen, som innebär att man flyttar resurser
från arbetsmarknadspolitiska till närings- och regio-
nalpolitiska insatser. Under fyrpartiregeringens tid
flyttades 800 miljoner kronor från arbetsmarknads-
politik till regional utveckling. I fjol vidtogs en lik-
nande åtgärd i samband med uppgörelsen mellan
Centerpartiet och regeringen.

Jag vill fråga: Är arbetsmarknadsministern beredd
att fortsätta med den typen av åtgärder för att kunna
skapa en slagkraftig regionalpolitik?

Vi behöver också goda kommunikationer för att få
livskraft i hela landet. Jag menar att anslagen till
underhåll och upprustning av vägnätet måste få en
bättre regionalpolitisk profil. I dag satsas stora pengar
på några få projekt i vårt land. Öresundsbron kostar
på ett enda ställe ungefär 10 år - kanske 15 år - av
regionalpolitiskt stöd.

Jag vill fråga om arbetsmarknadsministern är be-
redd att medverka till att anslagen till upprustning av
vägunderhåll får en bättre regionalpolitisk profil i
framtiden.

Signaler från staten, från statliga företag, från da-
tabolag och även från detta hus betyder mycket runt
om i landet. I förra veckan skickade Vasakronan ut en
signal. Man deklarerade att man skulle sälja sina
fastigheter i t.ex. Östersund och koncentrera sitt fas-
tighetsägande till andra orter, framför allt i kustområ-
den. Jag tycker att det är en mycket tydligt illavars-
lande signal när ett statligt företag säger att den delen
av landet inte längre är intressant för företaget. Vilka
åtgärder avser arbetsmarknadsministern att vidta med
anledning av Vasakronans besked?

Jag menar inte att vi skall göra fastigheter till en
huvudfråga i denna debatt, men det är viktigt att före-
tag som ägs av staten tar sitt regionalpolitiska ansvar.
Om man medvetet säger att man i en viss del av lan-
det inte vill äga fastigheter i framtiden, kan det upp-
fattas som en signal att man inte tror på den landsde-
len, i det här fallet Jämtland.

Småföretagen har en särskilt stor betydelse för att
skapa livskraft. Det gäller i allmänhet i hela landet,
men det gäller i synnerhet i glesbefolkade områden.
Goda betingelser för de mindre företagen är av avgö-
rande betydelse för hur vi skall lyckas med den regio-
nala utvecklingen. Jag vet att Anders Sundström se-
dan många år tillbaka har ett stort intresse för just de
mindre företagens villkor.

De mindre företagen måste främjas i förhållande
till de stora. Det är en grundprincip som vi måste ha.
Vi måste medverka till att skapa fler småföretag. Det
är de som kan skapa livskraften runt om i landet. Men
då behöver vi också regler och förordningar som gör
det möjligt för de mindre företagen att utvecklas.

En sak som jag vill ta upp är att de förändrade
reglerna för momsuppbörden i större utsträckning
måste ta hänsyn till de mindre företagen. Den besluta-
de likviditetsindragningen är förstås en besparing och
en förstärkning för staten. Men vi skall också vara
medvetna om att det har fått besvärliga konsekvenser
för en del företag.

För Centerpartiet ligger det ingen prestige i att
förändringen behålls till punkt och pricka. Men vi tar
ansvar för de saneringsåtgärder som vi medverkar till,
även efter genomförandet.

Som jag ser det behövs det en förändring av reg-
lerna för att vi skall kunna få en bättre förståelse för
och en bättre tillväxt i de mindre företagen. Eftersom
jag vet att Anders Sundström har ett stort intresse för
de här frågorna vill jag fråga honom om han är beredd
att medverka till en förändring av reglerna för mom-
suppbörd för små företag. Jag och Centerpartiet är
det.

Anf. 4 PATRIK NORINDER (m)

Herr talman! Efter Anders Sundströms kärleks-
förklaring till Centern och Per-Ola Eriksson har
mycket vackert sagts i debatten av de föregående
talarna om den regionala tillväxtens betydelse.
Mycket vackert har också sagts om glesbygdens inne-
boende kraft och om vad som kan åstadkommas om
blott statsmakternas välvilja består. Mycket vackert
har sagts om vad det betyder att hela Sverige måste
leva.

Men mycket litet har än så länge sagts i debatten
om vad det i grunden är som får hela Sverige att leva.

Låt oss främst konstatera att det i varje fall inte är
stöd och bidrag. Senast i raden av dem som konstate-
rar att de inte har någon långtidseffekt är professor
Christer Olofsson i samband med en utvecklingsrap-
port om näringslivsdynamiken under 90-talet.

På punkt efter punkt har socialdemokratin under
årens lopp försvårat för företagandet, med höga skat-
ter, med otillräckliga möjligheter att generera riskvil-
ligt kapital och med en arbetsrättslig lagstiftning som
osvikligt och effektivt har hindrat företag från att växa
och utvecklas.

I dag, med närmare en miljon människor utanför
den reguljära arbetsmarknaden, har det socialdemo-
kratiska språket förändrats. Motståndet mot företagare
märks inte lika tydligt i retoriken. Det finns t.o.m. de
som kallar företagaren för en hjälte.

Men politiken ligger fast. Sedan regeringsskiftet
1994 har man med bistånd från framför allt Vänster-
partiet lyckats åstadkomma en hel lista med försäm-
ringar för företagare. Det senaste som Socialdemokra-
terna tillsammans med sitt stödparti Centern har
lyckats driva igenom är förändrade momsinbetal-
ningsregler som får Företags-Sverige att fullkomligt
rasa.

Ändå säger Sundström och Eriksson att man före-
träder en politik för företagande och nya arbetstillfäl-
len. Er trovärdighet är för närvarande mycket låg vad
gäller företagsamhet och att nedbringa arbetslösheten.
Det enda vettiga måste nu vara att riva upp momsbe-
slutet. Socialdemokraterna brukar ju gilla återställare.

Herr talman! Jag har inte tagit fel på debatt. Jag
vet att debatten om småföretagarnas villkor kommer
senare. Skälet till att jag i denna regionalpolitiska
debatt så starkt betonar företagarens villkor är min
övertygelse om och även min personliga erfarenhet av
att varje regions, varje kommuns och varje bygds
möjligheter att utvecklas ligger i den lokala företag-
samhetens och arbetsmarknadens möjlighet att växa
och utvecklas.

Herr talman! Den regionalpolitik som Anders
Sundström och Per-Ola Eriksson står för är regional-
politik som varken hör 90-talet eller framtiden till.
Den vilar på en övertro på en mängd av all sköns
stödformer och fördelningspolitiska instrument och ett
till intet förpliktande uttalande om en likvärdig stan-
dard i hela Sverige.

I stället bör en modern regionalpolitik formas av
något som kan kallas attraktionspolitik. Det är en
politik som bygger på nätverksuppbyggnad, kompe-
tensutveckling, nischtänkande, infrastruktursupp-
byggnad och förmågan att skapa ett allmänt attraktivt
investeringsklimat. Denna politik skapas underifrån
av enskilda människor, kommuner och regioner - inte
genom centralstyrda regionalpolitiska bidrag.

En strategi för en regionalpolitisk attraktionspoli-
tik är för det första det absolut självklara: att skapa ett
gott allmänt ekonomiskt läge - ett ekonomiskt läge
där också företagare får möjlighet att tjäna pengar,
Anders Sundström.

För det andra: Vidareutveckla infrastrukturssats-
ningarna på framför allt telekommunikationens områ-
de. Det får inte finnas några som helst hinder för
företag att etablera sig eller för överföring av kun-
skap, och det inom hela Sverige.

För det tredje: Stimulera nischutveckling. Nischer
som ligger rätt i tiden signalerar tillväxt och utveck-
ling. Tydliga exempel på denna lokala och regionala
specialisering är utomlands Silicon Valley och i Sve-
rige Gnosjö, Kista eller Åre med turism och data.

För det fjärde: Lyft fram den livskvalitet som blir
en allt viktigare komponent för att attrahera kompe-
tens och företagsamhet. Här finns en klar dragnings-
kraft till små orter och till landsbygden.

För det femte och sista: Utveckla kompetens och
kunskapsutveckling i regionalpolitiken. Teknik finns i
dag genom ITV för att avsides belägna orter skall
kunna tillgodogöra sig högskolans och universitetens
utbud utan långa resor.

Herr talman! Det är de många människornas ini-
tiativkraft, företagaranda och kompetens som kommer
att skapa regional tillväxt och utveckling. Det är inte
riksdags- eller regeringsbeslut om utsprättande av
bidrag som kommer att forma framtidens regionala
utveckling. Skall nya arbetstillfällen tillkomma är det
nu hög tid att rensa bland alla hinder för företagande
och ge förutsättningar för svaga regioner att utvecklas
utan stöd.

Min förhoppning om att Anders Sundström och
Per-Ola Eriksson kommer att klara den utmaningen är
dock mycket liten.

Anf. 5 EVA ERIKSSON (fp)

Herr talman! Onsdagen den 21 februari begärde
Centerpartiet en aktuell debatt om regional utveck-
ling. Dagen innan, tisdagen den 20 februari, betalade
landets större företagare in förtida moms för första
gången. Två veckor senare, tisdagen den 5 mars, var
det småföretagarnas tur att betala in moms innan de
hade fått betalt av sina kunder. Totalt tog staten ut 8-9
miljarder kronor från företagarna. Bakom det beslutet
stod Centern.

Jag tycker att det var väldigt bra att Centerpartiet
föreslog den här debatten. Centern oroar sig för att
befolkningen minskar utanför storstadsområdena. Det
är mycket omtänksamt om oss som bor på landet. I
debattbegäran skriver Per-Ola Eriksson att det krävs
omedelbara offensiva insatser. Det är bra.

Nu har vi tillfälle att diskutera vad som verkligen
påverkar förutsättningarna att bo och leva utanför
städerna i Sverige. Jag hävdar att det handlar om jobb,
jobb och åter jobb.

I den förra borgerliga regeringen tog man steg mot
en utveckling av landsbygden och en regionalpolitik
som visade att det finns en skaparkraft på landsbyg-
den. Centern hade då ansvaret för arbetsmarknad och
regionalpolitik. Då startade en process. Landsbygden
var på väg att erövra initiativkraft och framtidstro.

Landsbygden är en viktig resurs. Här bor en tred-
jedel av Sveriges befolkning. Här kan morgondagens
arbetstillfällen i kretslopps- och kunskapssamhället
skapas. Här får staten hög verkningsgrad på insatta
medel för att skapa sysselsättning. Här finns boen-
de- och rekreationsmöjligheter med hög livskvalitet.
Här är kultur- och fritidsaktiviteter mångfacetterade
och rikhaltiga.

Här finns någonting som är viktigt för framtidsut-
veckling: individers engagemang och skaparkraft. Här
är föreningslivet och demokratin väl utvecklad och
rotad. Här hushållar man med resurser i konkret
Agenda 21-anda. Här sker IT-satsningar. I bygder
som präglats och dominerats av basnäringar ligger
framtiden i moderna kunskaper och tekniker. På några
få år skapades jobb inom dessa framtidssektorer i
bygder som för tio år sedan präglades av stagnation
och pessimism.

Det visar också att ett rikt föreningsliv och en
djupt rotad lokal demokrati i det civila samhället har
betydelse för en positiv utveckling av näringsliv och
företagande. Det visar att stagnation på nya idéer och
nya företag inom nya områden inte är förbehållna
högteknologiska växthusmiljöer. Det visar att satsning
på utbildning och kunskap är framtiden för bygder
som av samhällsdebattörer under många år setts som
baksidan av Sverige. Visst har de fel. De hade fel. Det
visade sig när den borgerliga regeringen lade fast
långsiktiga tillväxtbefrämjande villkor för företagen.
Först då blommar landsbygden.

Landsbygden visar vägen, stod det i Dagens Nyhe-
ter den 1 augusti. Jag tror att det var första gången
under min tjugoåriga politiska bana som jag kunde
läsa det i en rikstidning. Men nu sprider sig pessi-
mismen igen. Skattehöjningar och återställare av-
skräcker från nya investeringar. Det finns inget vikti-
gare än tillgång till trygg försörjning och riktiga jobb
när det gäller möjligheterna för landsbygden.

Då duger det inte att som regeringen och Center-
partiet klämma åt småföretagarna, inte samtidigt som
arbetslösheten är 13 %. Det är inte svårt att räkna ut
om momsutsugningen har gjort det lättare eller svåra-
re att nyanställa, lättare eller svårare att starta företag,
lättare eller svårare att ordna en försörjning för oss
landsbygdsbor. Vad är nästa dråpslag mot företagan-
det?

Det är bra att Per-Ola Eriksson i dag i denna ta-
larstol säger att har är beredd att dra tillbaka detta
förslag. Varför införde man det över huvud taget?
Tänk om Per-Ola Eriksson och Anders Sundström
skulle låna pengar på banken två veckor innan de fick
sin lön för att betala in dem till staten! Det är ett helt
absurt förslag. Ta nu initiativet, Anders Sundström,
att ta tillbaka detta tokiga momsförslag!

Fru talman! Centerpartiet har nyligen föreslagit ett
program för att stimulera kvinnlig företagsamhet. Jag
tror att det är bra att satsa på kvinnor. Inte minst på
landsbygden har kvinnorna betytt oerhört mycket för
utvecklingen. Var finns förresten kvinnorna i den här
debatten? Men Centern torpederar sina egna förslag.
Det var inte länge sedan som Centern tillsammans
med Socialdemokraterna var med och drog ner på
lånet till kvinnligt företagande. Skall ni öka det nu
igen?

Det finns all anledning för Per-Ola Eriksson och
Centerpartiet att rannsaka det egna samvetet. Vad
tjänar det till att lappa och laga för att hjälpa den ena
eller den andra företagargruppen. Med momsindrag-
ning blir det sämre för företagen oavsett om de drivs
av kvinnor eller män. Utan småföretag blir det inte
några nya jobb, och utan jobb blir det inte någon le-
vande landsbygd.

Centern har ett ansvar för utarmningen av lands-
bygden, och det är stort. Ge företagen utrymme att
agera med långsiktiga tillväxtfrämjande villkor. Det
är vad som behövs för att man skall få en levande
landsbygd och för att hela Sverige skall leva.

(Applåder)

Anf. 6 HANS ANDERSSON (v)

Herr talman! En del av det som händer beror på
starka marknadskrafter i landet. Marknadskrafter är
aldrig för svaga regioner, svaga människor, arbetslösa
och sjuka. Det är därför inte något konstigt att vi i dag
ser ökade klyftor när det gäller klass, kön och regio-
ners utveckling.

Det är inte heller alldeles konstigt beroende på att
politiken - trots vad som här sägs från bröderna
Sundström och Eriksson - aktivt har varit inriktad på
att öka dessa klyftor, vill jag påstå. Jag har ofta mar-
kerat det när det gäller arbetslöshetsfrågor. Jag har
markerat det när det gäller kvinnors ställning i sam-
hället och möjligheter till jobb och försörjning, och
jag gör det nu när det handlar om den regionala för-
delningen.

Vi har ett tudelat samhälle med oerhörda devalve-
ringsvinster i exportindustrin som inte samhället och
politiken kommer åt för att skapa utveckling i våra
län. Alla vet att inte minst i skogslänen och i regio-
nalpolitiskt utsatta områden finns de bolag som har
dragit extra stor nytta av devalveringen.

Statistiken visar att det både 1994 och 1995 sked-
de en mycket stor utflyttning från Norrbotten och
Västerbotten, Bergslagen och norra Värmland. Men
det gäller också Skaraborg, mindre kommuner, små-
ländska höglandet, och det finns problem på Gotland.
Bergslagen hade nästan lika stor utflyttning som för
tio år sedan, när krisen var som allra värst. Blekinge
och Kalmar har problem, osv.

Tittar vi på statistiken ser vi att vissa län har pro-
blem: Värmland, Kopparberg, Västernorrland, och
allra värst är det i Norrbotten. Men tittar jag inom
länen får jag mycket högre siffror. Procentandelar på
0,5 %, 0,7 %, 0,8 % befolkningsminskning förra året
förvandlas till 2,4 % för Överkalix, 2,3 % för Arvids-
jaur, 1,3 % för Kiruna och 1,1 % hemma hos mig i
Ludvika. Det har hållit på så här i 15 år. Det är en
utveckling som leder till oerhörd utarmning. Det är en
förflyttning mellan län men också inom länen. Det är
de sämst ställda kommunerna med svagast näringsliv
och störst beroende av offentlig sektor och kommunal
förvaltning som förlorar mest.

Sverige har ett förhållandevis jämnt läge mellan
regionerna, säger Anders Sundström. Jag håller med
om det. Det beror just på den svenska modellen: en
generell välfärdspolitik, en skattepolitik som omförde-
lar resurser, en aktiv näringspolitik och arbetsmark-
nadspolitik. Det beror också på en riktig och bra regi-
onalpolitik, om än väldigt liten i förhållande till de
stora omfördelningarna.

Nu börjar man titta inte bara på regionalpolitiken,
som är liten - två, tre miljarder kronor - utan på hela
budgetens intäkts- och utgiftssida. NUTEK har gjort
flera sådana studier, bl.a. som bil. 5 till Långtidsut-
redningen. Jag läser nu från sidan 160: Enligt progno-
ser och analyser har dock de fortsatta förändringarna
och omfördelningen av resurser mellan individer och
organisationer i högre grad än tidigare kommit att
gynna de starka regionerna. Man förutser samma
utveckling.

Jag tittar på NUTEK:s anslagsbegäran, vilket jag
är övertygad om att också Anders Sundström gör. Jag
kan där citera, eftersom han kanske tror mer på
NUTEK än på mig: "Enligt dessa analyser minskar
inkomstutjämningen mellan regioner under 1990-
talet." Det fortsätter de att göra.

Man analyserar de saneringsåtgärder som genom-
fördes i maj efter överenskommelsen mellan Centern
och Socialdemokraterna. Det sägs:"Studerar man de
totala besparingarna per län, så kan man konstatera att
Norrlandslänen tillsammans med Värmlands, Got-
lands och Örebro län drabbas av besparingarna i högre
grad än övriga landet."

Det sägs också: "Beroende på länens ålderssam-
mansättning, arbetslöshet, näringslivsstruktur m.m.
skiftar effekterna på kort sikt - - - Av figur 9 framgår
att det till största delen är de regionalpolitiskt priorite-
rade områdena som kommer att drabbas av betydande
förluster av inkomster och sysselsättning."

Tittar jag på AMS anslagsbegäran, som jag är
övertygad om att Anders Sundström har tagit del av,
skriver man följande: "Utvecklingen på arbetsmark-
naden under de närmaste åren kommer att innebära
allt större obalanser mellan lediga platser och arbets-
sökande både regionalt och yrkesmässigt. - - - De
regionala skillnaderna kommer att öka. Glesbygdslän
kommer att få en svag utveckling på arbetsmarkna-
den. Dessa regioner kommer att drabbas negativt av
den låga efterfrågan på arbetskraft inom offentliga
sektorn - en sektor som har en stor andel av syssel-
sättningen i dessa län". Man har dessutom en låg
andel framtidsföretag som kan suga upp arbetskraft.

Så här är det på område efter område. Det är inte
så roligt att stå och citera i en talarstol när jag har så
liten tid till förfogande. Men det kanske ändå ger en
markering att statens egna centrala verk ser en plane-
rad verksamhet för ökad regional utveckling. Det är
kanske motivet till att Per-Ola Eriksson är tvungen att
begära en aktuell debatt, för att låtsas som om Center-
partiet är det parti som på något sätt skulle ta ansvar
för den regionala utvecklingen.

När jag tar del av hur Centerpartiet formar fram-
tidssamhället - Erikssonplanen, som jag tror blir he-
rostratiskt ryktbar - ser jag att det handlar om att köra
vidare med samma modell när det gäller kommuner-
na, dvs. med utgiftstak. Det handlar om att fortsätta
med besparingsplanerna och de 16 miljarderna - inte
genom skatter utan genom besparingar, trots att alla
samhällsgeografiska analyser säger att det den vägen
slår hårdast mot de värst utsatta områdena och därmed
också mot de arbetslösa och, vilket samtidigt är svaret
på en fråga som ställdes här, mot kvinnorna.

Kvinnorna finns ju inom den offentliga sektorn,
och det är kvinnorna som nu stöts bort från arbets-
marknaden och som förlorar välfärd. Länen förlorar
därmed befolkningskraft. Det kommer att bli mycket
svårt att upprätthålla en regional balans. Jag åter-
kommer senare för att tala om en del positiva förslag.

Anf. 7 PETER ERIKSSON (mp)

Herr talman! De regionala skillnaderna ökar igen.
Detta är illavarslande. Nu är det kanske framför allt i
den offentliga sektorn som vi ser stora nedskärningar.
Det gäller landstingen och kommunerna. Vi vet alla
att just neddragningarna inom den offentliga sektorn
slår ännu hårdare mot de redan svaga delarna av Sve-
rige, t.ex. mot skogslänen. Där står ju den offentliga
sektorn för en större del av arbetstillfällena jämfört
med hur det är i landet som helhet.

Miljöpartiets hållning är att hela landet skall leva.
Vi har en helhetssyn som innebär att miljöpartisterna i
Stockholm och Umeå är eniga med miljöpartisterna i
Storuman och Vingåker om att storstaden inte skall
växa mera, inte skall dra till sig fler människor och
mer kapital, samtidigt som landsbygden utarmas och
avfolkas. Det är kanske den mest grundläggande
skillnaden mellan Miljöpartiet och övriga partier.

Dagens debatt började för övrigt redan i går mor-
se, har jag märkt.

Jag lovar att det inte kommer att bli någon paj-
kastning. Jag är inte ute efter politiskt gräl med An-
ders Sundström. Detta kunde man läsa i Norrländska
Socialdemokraten i går apropå dagens regionalpolitis-
ka debatt, vilken begärts av Centern.

Per-Ola Eriksson avslöjar också för NSD att han i
förväg stämt av med arbetsmarknadsministern inför
debatten för att det inte skall bli onödigt bråk dem
emellan. Det gäller ju att inte störa det etablerade
samarbetet mellan partierna, står det i bladet.

Är i förväg arrangerade debatter - det slutliga ste-
get från politik till skådespel, eller kanske maktspel -
den nya politiska kultur som följer i spåren av samar-
betet mellan sossarna och Centern? Ärligt talat tycker
jag att det luktar ganska illa.

Centern visar ett engagemang när det gäller regio-
nalpolitiken. Men vad har Centern fått ut i de här
frågorna? Är Centern ett rent stödparti, eller driver ni
i Centern egna frågor i nämnda samarbete? Än så
länge har vi inte sett något genomslag för en bättre
regionalpolitik.

Miljöpartiet menar att det återigen är dags att satsa
på decentralisering, på utlokalisering av statliga
myndigheter. Det finns några mycket aktuella fall.

Just nu planerar t.ex. regeringen att slå ihop Tip-
stjänst och Penninglotteriet. Detta har skapat en del
oro på Gotland, där Penninglotteriet finns i dag. Jag
och Miljöpartiet tycker att en naturlig följd av en
sådan sammanslagning vore att, tvärtemot gotlänning-
arnas farhågor, flytta Tipstjänst ut till ön. Speciellt
viktigt är det naturligtvis att företagsledningen hamnar
på Gotland. Miljöpartiets förslag är att hela företaget
flyttas till Gotland.

Ett annat aktuellt exempel är Östersund. Rege-
ringen borde skyndsamt utreda möjligheterna för
Östersund att få en vettig ersättning när det gäller
nedskärningarna inom försvaret. Det är faktiskt rim-
ligt att starka regioner, t.ex. Stockholm, får vara med
och ta en del av smällen när vi skär ner inom försvar-
sorganisationer runt om i landet.

Ett annat viktigt förslag i Miljöpartiets regional-
politik är att vi satsar stort på att bygga upp en stark
kooperativ rörelse av småföretag runt om i landet. Vi
menar att det finns en enorm kraft som väntar på att
bli förlöst för att användas till att bygga upp demo-
kratiska företag som inte bara handlar om lönsamhet
utan som också handlar om att sätta andra mål först,
t.ex. sociala mål om bygdens utveckling eller om
deltagande människor i företagen.

Ett led i detta arbete är att stärka de regionala ut-
vecklingscentrum som finns för kooperativa företag.
Ronny Korsberg kommer att tala mera om detta sena-
re i dag i småföretagardebatten.

En av de mest positiva sakerna under de senaste
åren är de s.k. byautvecklingsprojekt som har tagit
fart i glesbygden över hela Sverige. Ofta handlar det
om eldsjälar, särskilt kvinnor, som kämpar hårt för sin
bygd, vilket för med sig ett starkt engagemang. Jag
tror att det här är den rätta vägen.

Det är i det extremt lokala och i det extremt globa-
la som vi kan hitta framtidens lösning. Vägg i vägg i
samma garage eller i samma ladugård kommer gran-
nar att ha sina småföretag. Den ene säljer i huvudsak
till dem som bor i kvarteret eller byn, medan den
andre via Internet säljer över hela världen.

Lokal självtillit är det starkaste vapnet i den glo-
baliserade ekonomin. Det måste vi politiker också
inse om vi skall fördela regionalpolitiska resurser för
framtiden.

I detta sammanhang talas det alltid gott om hög-
skoleutbildningen. Vi kan se hur viktiga satsningar på
regionala högskolor varit när det gällt att skapa en
regional kompetensutveckling och att få del av ett
bredare och modernare tänkande runt om i Sverige.
Nu är det dags att ta steget för att kraftfullt få i gång
den lokala högskolan integrerad med den regionala,
men som betydligt mer än i dag driver egna högskole-
kurser lika väl som distansutbildningar.

Vi kan inte acceptera, hur viktiga de regionala
högskolorna än är och har varit, att de resulterar i att
vi i varje region får en stad som växer och fungerar,
medan resten utarmas. Ett tydligt exempel på det ser
vi i Västerbotten. Umeå växer ju och frodas, medan
resten av länet tappar befolkning och arbeten.

En liknande tanke tycker jag att man också bör
satsa på inom storstadsregionerna. Är det alltså inte
dags att även lokalisera ut jobb till Akalla och Fittja
för att minska segregationen och för att bygga upp
mera levande lokalsamhällen?

Anf. 8 DAN ERICSSON (kds)

Herr talman! Dagens debatt är föranledd av att
Centerpartiet anser att frågan om regional utveckling
har en särskild aktualitet i dag. Per-Ola Eriksson sade
inledningsvis att det är en synnerligen alarmerande
utveckling och att ljuset nu släcks i hus efter hus.
Detta är riktigt. Vi kan konstatera att detta är utveck-
lingen efter ett år av gemensamt styre av Socialdemo-
kraterna och Centern.

Sedan Socialdemokraterna och Centerpartiet slagit
sina påsar ihop har det förts en politik som lett till
ökade risker för en utarmning av landsbygden och för
regionala obalanser.

På det regionalpolitiska området pekar kurvorna åt
fel håll. Jag avser då inte bara det som vi dagligen
kallar för regionalpolitik. Det handlar faktiskt om hela
politikfältet. I det politiska beslutsfattandet har man
underlåtit att ta nödvändiga regionalpolitiska hänsyn.
Det får nu allvarliga konsekvenser i många av Sveri-
ges län och kommuner. Tidigare i debatten har Eva
Eriksson och Hans Andersson bl.a. gett ett antal ex-
empel på sådana effekter. Jag skulle vilja peka på
ytterligare några exempel.

För det första gäller det jordbrukspolitiken. På
detta område gick Centerpartiet ifrån den hållning
som de förra regeringspartierna tillsammans intog vad
gäller detta med att använda EU:s jordbruksstöd fullt
ut. Tillsammans med Socialdemokraterna har man på
det sättet försvårat svenska lantbrukares anpassning
till EU. Detta drabbar svensk livsmedelsproduktion
runt om i landet.

Möjligheterna att ha ett öppet landskap och bedri-
va jordbruksverksamhet har försvårats. Detta innebär
att ännu fler lantbrukare nu lämnar näringen. Detta i
sin tur får givetvis följdverkningar för övrig verksam-
het på landsbygden i form av förlorade arbetstillfällen
och därmed möjlighet till boende och service. Detta
innebär i sin förlängning en direkt utarmning av
landsbygden.

För det andra gäller det försvarspolitiken. På detta
område innebär Centerns och Socialdemokraternas
politik en omfattande regementsdöd runt om i landet.
Av försvarspolitiska skäl är detta en skadlig politik,
och regionalpolitiskt är det ett förödande slag mot
olika bygder i vårt land. Jag vill bara nämna ett exem-
pel, nämligen Östersund. Vad kommer det att innebä-
ra för denna redan hårt drabbade Jämtlandskommun i
ytterligare förlorade arbetstillfällen när man nu avrus-
tar försvarsverksamheten? Det finns ett antal exempel
runt om i landet där motsvarande händer.

För det tredje gäller det fastighetsbeskattningen.
Den nya fastighetstaxeringen i kombination med höjd
fastighetsskatt innebär förödande effekter i typiska
glesbygdsområden som skärgården. Enskilda männi-
skor som har bott och verkat i skärgårdsmiljön kom-
mer nu att kunna tvingas från sina bostäder och sin
möjliga utkomst - allt som ett resultat av Centerns
och Socialdemokraternas politik på detta område.

För det fjärde gäller det avlövningen av statlig
verksamhet utan regionalpolitisk hänsyn. Jag vill då
nämna exemplet Östersund igen, eftersom jag under
åren har engagerat mig något just för Östersund.
Minskningar inom polisväsende och tull har minskat
antalet arbetstillfällen i regionalt utsatta orter. Öster-
sund är ett sådant exempel. Var finns egentligen den
regionalpolitiska analysen när staten sparar?

För det femte gäller det flyttbidrag i stället för ak-
tivt arbete med att få sysselsättning i hela landet. Jag
måste ställa frågan: Hur kunde Centern ställa sig
bakom detta riktade bidrag för att få flyttlassen att
rulla in mot städerna igen? Hur Centern kunde ställa
sig bakom detta är fortfarande en gåta för mig. Detta
är äkta flyttlasspolitik, som vi från historien vet är en
av orsakerna till utarmningen av landsbygden.

Exemplen är fler, och det är uppenbarligen helt
nödvändigt att finna en ny ansats när det gäller regio-
nal utveckling och en aktiv politik för en levande
landsbygd. Det gäller att vända den negativa trenden.
Varje beslut i regeringskansliet och i riksdagen bör
åtföljas av en regionalpolitisk analys beträffande vilka
effekter beslutsfattandet får för olika delar av landet.
Då skulle man kunna få mer av helhetssyn på besluten
och undvika beslut som innebär en ytterligare för-
svagning av landsbygd och regioner.

En annan fråga som inte har berörts i debatten och
som jag skulle vilja väcka här handlar om en kom-
mundelningsreform. Det handlar om subsidiaritets-
principen, att få ned beslutsfattandet på lägsta möjliga
effektiva nivå, ut bland människorna. För att man
skall stärka den lokala utvecklingen och det lokala
engagemanget tror jag att vi behöver ha mindre enhe-
ter, och vi behöver rulla tillbaka denna kommunsam-
manslagningsreform till en kommundelningsreform.
Det skulle kunna vara ett sätt att ytterligare stärka det
lokala engagemanget.

Jag skulle avslutningsvis vilja rikta två frågor till
arbetsmarknadsministern.

Hur ser arbetsmarknadsministern på en särskild
regionalpolitisk analysenhet, som verkligen kontrolle-
rar hur de olika besluten slår regionalpolitiskt?

Hur ser arbetsmarknadsministern på möjligheten
till en kommundelningsreform för att på så sätt stärka
det lokala arbetet och det lokala engagemanget?

Anf. 9 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)

Herr talman! Jag skall börja med att besvara Per-
Ola Erikssons fyra frågor.

Den första frågan handlade om att använda ar-
betsmarknadspolitiska medel till regionalpolitiska
satsningar. Ja, jag tycker att det är en bra ordning som
vi bör fortsätta med. Jag vill samtidigt understryka att
vi i samarbete också fört över stora resurser från ar-
betsmarknadspolitiken till framför allt näringspoliti-
ken.

Den andra frågan handlade om en ny fördelning av
investering och underhåll i förhållande till 1993 års
riksdagbeslut. I fråga om detta bör det ske en juste-
ring, så att pengarna på ett bättre sätt fördelas över
hela landet.

Den tredje frågan handlade om fastighetskapitalets
koncentration till storstäderna. Det är oroväckande att
såväl det statliga fastighetskapitalet som det privata
fastighetskapitalet utgör en mycket stor del av kapi-
talstocken i Sverige. Jag kommer att inbjuda de stora
kapitalägarna i Sverige till ett samtal om detta.

Den fjärde frågan handlade om småföretagen och
momsuppbörden. I fråga om detta vill jag avvakta och
se om detta är ett så stort problem som det beskrivs.
Jag är inte riktigt övertygad om det än.

Jag har lyssnat på några av de borgerliga talarna,
och jag upplever dem som nästan förgrämda. Jag skall
börja med det som Patrik Norinder tog upp. Han sade
att företagsstöden inte har någon betydelse. Min fråga
till honom blir: I vilket land i världen har man lyckats
åstadkomma en sådan regional utjämning som vi har i
Sverige med den politik som Patrik Norinder företrä-
der? Svara på den frågan.

Det andra som jag skulle vilja ta upp gäller kom-
petenssatsning, vilket Patrik Norinder talade om. Det
tycker även jag är viktigt. Vi har skaffat fram 9 000
platser i högskolor, framför allt i små högskolor. Vi
skall gå vidare med ytterligare 30 000 platser i nya
små högskolor. Men det gäller inte att bara ha platser,
utan det gäller att även ha forskningsresurser.

Patrik Norinder såg till att forskningsresurser lades
i stiftelser. I dessa stiftelser tillsatte Patrik Norinder
folk. Hur ser sammansättningen i dessa stiftelser ut?
Styrelsemedlemmarna i Kompetensstiftelsen bor i
Djursholm, Stockholm, Göteborg, Västerås, Jönkö-
ping, och en bor i Karlskrona. Hur många av dessa
människor har sina rötter i de små och medelstora
högskolorna ute i de perifera områdena i Sverige?
Styrelsemedlemmarna i Stiftelsen för strategisk
forskning bor i Djursholm, Grenoble, Lund, Helsing-
fors, Södertälje, Västerås, Stockholm, Göteborg, San
Augustin, Washington, och en bor i Örnsköldsvik.
Hur många av dessa människor, som Patrik Norinder
har gett ansvaret för att hantera forskningen, har sin
förankring i de små och medelstora högskolorna och
är beredda att satsa forskningspengar? Hade det inte
varit bättre att Patrik Norinder, Per-Ola Eriksson,
Anders Sundström och några till, som faktiskt lever
ute i dessa regioner, också hade varit med och fått
säga ett ord i laget om hur forskningsresurserna skulle
användas, eftersom Patrik Norinder tycker att det är
så oerhört viktigt?

Till Eva Eriksson måste jag få säga att jag tycker
att hon är fräck. Under hennes tid försvann 90 000
jobb i skogslänen. När Centern samarbetade med de
andra borgerliga partierna var det 90 000 back. Det
beskriver hon som nästan paradiset. Nu har det till-
kommit 10 000 nya jobb i samarbetet mellan Centern
och Socialdemokraterna. Det anser hon är en kata-
strof. Förklara för mig, Eva Eriksson, hur det hänger
ihop.

Anf. 10 PER-OLA ERIKSSON (c)

Herr talman! När det är regionalpolitisk debatt i
kammaren, brukar det vara glest i bänkarna. Så är det
också i dag. Det vittnar om att riksdagens intresse för
de regionalpolitiska frågorna kanske inte är särskilt
stort. Det gör mig bekymrad.

Herr talman! Det var värst vad en del som deltar i
denna debatt är grälsjuka, sura och irriterade. Jag
avslutade mitt första inlägg med att tala om att vi vill
ha en framåtsyftande dialog om en positiv regional
utveckling. Men här går talare efter talare upp i talar-
stolen och ägnar sig åt politisk pajkastning. Är det
detta, Dan Ericsson, Peter Eriksson och Patrik Norin-
der, som ni tycker att Sveriges riksdag nu skall ägna
sig åt när vi diskuterar så allvarliga frågor, när år
1995 blev ett förlorat år för stora delar av vårt land.

När konjunkturen tog fart i ekonomin fick vi
samma effekt som så många gånger tidigare, nämli-
gen att det är universitetsorter och andra större orter
som i första hand vinner.

Dan Ericsson säger att vi inte har utnyttjat EU-
stödet. Det är precis det vi gör - Centerpartiets motion
bifölls ju. Vi har inte heller accepterat någon fastig-
hetsskatt.

Herr talman! Jag vill inte gräla. Jag vill säga
mycket tydligt att Dan Ericssons anförande handlade
om strunt. Det var ett anförande som var struntprat.

Patrik Norinder och Moderaterna skall vara utom-
ordentligt försiktiga med att slå sig för bröstet och
säga att de värnar regional utveckling. Moderata sam-
lingspartiet var motståndare till att denna debatt skulle
komma till stånd. Beskedet hette: "Avfolkningen av
landsbygden har ju pågått i 50 år. Vad är det för nytt
som har inträffat? Det behöver vi inte diskutera." Nej,
kanske inte det, för det tjänar inte era syften.

Jag vill till Eva Eriksson säga att det är bra att hon
gav Centerpartiet sitt erkännande för vårt engagemang
kring regionalpolitik, landsbygdsutveckling och kvin-
nornas roll. Jag tackar för det. Men jag vill korrigera
Eva Eriksson på en punkt, och det är när hon säger att
stödet till kvinnligt företagande har dragits ner. Tvärt-
om, under vår tid i regeringen inrättades ett stöd på 50
miljoner kronor. Det är i dag 149 miljoner kronor, tre
gånger så mycket. Det är fler här i kammaren som kan
bekräfta det.

Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaren på
mina frågor. De tre första upplevde jag som "ja", det
fjärde var ett "kanske". Det är ändå hoppingivande.

När vi skall forma den regionala utvecklingen är
det viktigt att vi tar vara på skaparkrafterna runt om i
landet, ger utrymme för företagsetablering, tar vara på
kvinnornas entreprenörskap och låter de många ut-
vecklingsgrupper som finns få livskraft och livsrum
och få de instrument som de behöver för att skapa
jobb. Jag tycker att det är viktigt att använda före-
ningslivet och folkrörelserna som resurser i det lokala
utvecklingsarbetet, att ta vara på de möjligheter som
EU-medlemskapet ger till stöd för att skapa utveck-
lingsbetingelser i alla delar av landet. Stöd till ut-
veckling är inte bidrag, Patrik Norinder, utan det är att
skapa likvärdiga förutsättningar i alla delar av landet.

Anf. 11 PATRIK NORINDER (m)

Herr talman! Det är så, Anders Sundström, att
Kilafors och Bollnäs har tappat många arbetstillfällen.
Småföretagarna har det svårt. Har arbetsmarknads-
ministern aldrig funderat på orsaken till det? Det är
kanske tid för att han gör det. Det är kanske tid för att
han funderar på den socialdemokratiska politiken för
småföretagarna.

Anders Sundström och Per-Ola Eriksson har litet
otur. Industriförbundet kom ut med en rapport i dag.
Där framgår att man i just småföretagen tappar ytter-
ligare jobb, att det just är de nya momsreglerna som
gör det. Anders Sundström säger att han skall avvakta
och se om det är ett så stort problem som det beskrivs.
Per-Ola Eriksson vill ha en del förändringar, små
justeringar, i momssystemet. Det är inte små juste-
ringar vi behöver, utan vi behöver skrota de nya reg-
lerna. Ta bort de nya, återställ de gamla! Återställare
brukar Anders Sundström gilla.

Man blir litet förvånad när man hör Per-Ola Eriks-
son här i kammaren förhandla med Anders Sundström
om förändring i momsreglerna, regler som han själv
har varit med om att besluta.

Vi måste se till att företagen får en chans att ut-
vecklas så att regioner och bygder kan stå på egna
ben. Med er gemensamma politik går inte detta. Tänk
om i företagspolitiken, låt företagen få möjlighet att
utvecklas.

Anf. 12 EVA ERIKSSON (fp)

Herr talman! Jag är inte förgrämd, jag är arg, An-
ders Sundström. Jag är arg därför att man för en poli-
tik som inte tar till vara enskilda människors förmåga
att skapa nya jobb genom företagandet. Jag är arg för
det. Jag tycker att ni trampar på min hembygd. I sitt
inledningsanförande tar arbetsmarknadsministern
Tidaholm som ett exempel. Marbodal varslar i dag
100 personer, inga tjänstemän den här gången, det
kommer senare. Vulkan varslar 40. Borealis har pro-
blem med sin produktion. Totalt försvinner 200 jobb
under 1996. 1 200 personer är utan jobb, drygt 12 %.
Arbetsmarknadsministern och Socialdemokraterna
lovade i valrörelsen att arbetslösheten skulle vara 5 %.
Jag är inte förgrämd, jag är besviken och arg. 28-
29 % av ungdomarna i Tidaholm är arbetslösa. Det är
en enorm arbetslöshet, ett problem som Tidaholm och
många andra landsbygdskommuner lever med. Det är
i det perspektivet jag gör mitt angrepp i den regional-
politiska debatten.

Jag tror på landsbygdsutvecklingen, jag tror på en-
skilda indivers förmåga att skapa någonting. Vi måste
ge människor möjligheter att få ett fritt utrymme att ta
initiativ och skapa själva.

Vi hade en period under 80-talet i Sverige då vi
bara satsade på storstadsregionerna, såg till att all
kompetens och utveckling fanns i storstadsregionerna.
Det var gött av samhällsekonomer och andra sam-
hällsdebattörer. Det misslyckades. Det är väl inte så,
Anders Sundström, att Socialdemokraternas regional-
politik åter skall samla de kreativa krafterna vid bro-
fästet i Öresund eller i Arlandakorridoren? Är det så
att en ny återställare är på gång, till 80-talets stor-
stadsregionpolitik? Den återställarpolitiken kommer
vi i Folkpartiet aldrig att ställa upp på. Jag är helt
övertygad om - det kan jag försäkra - att ingen av de
tusentals landbygdsutvecklingsgrupperna eller byala-
gen kommer att acceptera det.

Anf. 13 HANS ANDERSSON (v)

Herr talman! Låt mig först säga att Moderaterna är
väldigt tydliga, det har de alltid varit. De vill inte ha
någon intervention på marknaden, utvecklingen får bli
vad den blir i regioner. Vi vet hur det kommer att se
ut. Klyftorna är enorma t.ex. ute i Europa. Klyftorna
har varit relativt små i Sverige - det är en del av en
solidarisk politik.

Avreglering och privatisering skall regeringen titta
på. Jag vet det, och jag tycker att det är mycket bra.
Låt mig åter läsa upp ett avsnitt från NUTEK:s an-
slagsframställan: Sammantaget är det rimligt att anta
att de potentiella vinsterna av avregleringarna främst
kommer att tillfalla konsumenterna i landets mer
tätbefolkade områden. Det krävs sannolikt någon
form av subventionssystem för att samhället skall
kunna garantera en fullgod service i hela landet.

Jag delar den uppfattningen. Jag ser fram emot ut-
värderingen, som jag tror kommer att visa att avreg-
leringsraseriet har varit till stor nackdel.

Det finns andra saker som vi drabbas av i landet.
SLU fattade ett beslut, och det blev en nedläggning av
Garpenberg. Jorbruksintressena var starka,
skogsvårdsintressena var svaga. Plötsligt har vi ett
stort regionalpolitiskt problem strax utanför Hedemo-
ra.

Vi kämpar och slåss tillsammans - vänsterpartis-
ter, socialdemokrater och centerpartister - för att
försöka att bevara en viktig resurs i ett utsatt län, i det
här fallet Dalarna.

Alltså: Det behövs regionalpolitiska kon-
sekvensanalyser när det gäller statliga beslut. Det
måste föras en näringspolitik, eftersom vi inte har haft
någon. Näringspolitiken måste bli offensiv. Det måste
byggas nätverk av företag. Små företag måste stärkas.
Passiva driftsstöd måste successivt avvecklas fram-
över. Jag är glad över att det ibland ändå finns den
ansatsen från Arbetsmarknadsdepartementet.

Regionalpolitiken måste ha ett demokratiskt cent-
rum. Det är därför som vi slår vakt om idén om de-
mokratiska länsparlament. Med en demokrati på
länsplanet får vi också trovärdighet och resurser när
de olika länen skall utvecklas. Då skall vi dra nytta av
alla de byautvecklingsgrupper som gör ett jättejobb i
dag, men de kan aldrig lösa problemen när deras
ambitioner går emot det som staten fattar beslut om.

Anf. 14 PETER ERIKSSON (mp)

Herr talman! I sitt inledningsanförande sjöng An-
ders Sundström en lovsång till EU:s regionalpolitik
och till de stödpengar som man får runt om i hela
landet för regionalpolitik i Sverige. Den som läser
lokala dagstidningar i Sverige i dag lär sig fort vad
mål 3, mål 5a och mål 6 är för någonting. I tidningar-
na ser det ibland ut som om det regnade manna från
Bryssel. Så långt kan jag hålla med.

Men aldrig står det någonting om att det är våra
egna skattepengar som äntligen kommer tillbaka,
åtminstone en liten del av dem. Jag tror inte att någon
i historien ännu har lyckats hitta på något resursför-
delningssystem som dessutom är så genialt ineffektivt
som EU:s regionalpolitik. En närmare granskning
visar att det hela är uppbyggt för att lagom små doser
pytsas ut för att ge maximal medieeffekt. Det är mitt
intryck snarare än någonting annat.

Vi skickar 2 kronor till Bryssel och får ca 50 öre
tillbaka, om vi lägger till ytterligare 50 öre. Men det
är inte nog med det. Dessutom håller man på att byg-
ga upp lokala EU-kanslier i varenda svensk kommun,
kanslier som sammantaget kostar enorma pengar. Det
är pengar som måste tas från skola, från omsorg och
från den övriga verksamheten i kommunerna. Förut-
om detta bygger länsstyrelserna upp kanslier som inte
håller på med annat än att söka EU-pengar. Dessutom
finns det regionala kommunförbund som anställer
specialkompetens som skall snickra åt sig några EU-
kronor. Alla skall konkurrera med varandra om sam-
ma pengar för maximal ineffektivitet och maximalt
resursslöseri. Är det verkligen detta som är den vack-
ra morgondagen för regionalpolitiken? Är det så vi
skall hantera skattepengarna? Tycker Anders Sund-
ström det?

Anf. 15 DAN ERICSSON (kds)

Herr talman! Jag kan förstå att Per-Ola Eriksson
känner sig litet trängd i debatten. Det är helt uppen-
bart. Men det kan inte dölja det faktum att det är
Centern och Socialdemokraterna som bär huvudan-
svaret för den politik som har bedrivits under det
senaste året.

Jag utgick från det som Per-Ola Eriksson sade, att
ljuset nu släcks i hus efter hus. Jag hade då fräckheten
att räkna upp ett antal områden där det har förts en
politik som har lett till den här effekten. Då får man
lägga ansvaret på de partier som bedriver denna poli-
tik. Det kan Per-Ola Eriksson inte springa ifrån.

När det gäller jordbrukspolitiken, Per-Ola Eriks-
son, tror jag nog inte att jag har så mycket att lära av
er. Ni var ansvariga för omställningsbeslutet 1990
som i sig var förödande för svenska lantbrukare. Det
innebar att väldigt många lantbrukare tvingades att
lägga ner sin verksamhet. Ni är också ansvariga för att
vi inte använder EU-stödet fullt ut. Det ansvaret kan
ni inte heller springa ifrån.

Jag konstaterar också att Per-Ola Eriksson inte tog
upp den enda fråga som jag egentligen ställde direkt
till honom. Hur kunde Centern gå med på flyttbidra-
get som stimulerar flyttlasspolitiken som vi vet var
förödande för regionerna och som ledde till utarmning
av landsbygden?

Herr talman! Jag fick inget svar från arbetsmark-
nadsministern på min fråga. Jag hoppas att han har tid
att ägna också mig några korta sekunder i sitt nästa
inlägg och svara på frågan: Hur tänker han jobba med
frågan om en särskild regionalpolitisk analysenhet
som verkligen granskar och kan korrigera olika poli-
tiska beslut som fattas i regeringskansliet för att vi
inte skall få sådana regionala obalanser som nu har
uppstått under senare tid?

Anf. 16 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)

Herr talman! Låt mig först konstatera att Patrik
Norinder inte svarade på frågan om vilket land i värl-
den som hade en jämnare fördelning över landet och
som bedrev hans politik. Det finns inte något sådant
land, det är sanningen. Han kommenterade inte hur
många av dem som satt i forskningsstiftelserna som
hade förankring i de små och medelstora högskolorna.
Tystnaden talar för sig själv.

Under den borgerliga regeringen tappade Kilafors
1 969 jobb. Sedan dess har antalet varit noll. Det är i
och för sig ingen bra utveckling, men Patrik Norinder
borde ha varit mycket mera upprörd över de 1 969
tappade jobben.

Eva Eriksson var aktiv hemma i Tidaholm när
Anne Wibble var finansminister. Där tappade man
16,7 %. Över 1 000 jobb försvann i Tidaholm under
den förra regeringsperioden. Om Eva Eriksson nu är
upprörd, hur upprörd var då Eva Eriksson mellan
1991 och 1994? Jag hörde ingenting om det. Det hör-
des i vart fall inte upp till Piteå, men det kanske hör-
des i Tidaholm. Jag undrar om Anne Wibble hörde
det.

Sedan vill jag helt kort till Dan Ericsson säga att
Dan Ericsson bara har ett förslag efter sitt våldsamma
angrepp. Det är att man skall tillsätta en regionalpoli-
tisk analysenhet. Det är ju ett djärvt förslag. Vi har
tillsatt en sådan grupp som ser över de förslag som ni
lade fram när det gäller avreglering, bolagisering och
privatisering. Det finns en sådan grupp som arbetar
med detta. Om den förra regeringen hade följt de
beslut som gäller skulle sådana regionalpolitiska kon-
sekvensanalyser egentligen ha gjorts innan man fatta-
de dessa beslut. Nu får vi göra detta i efterhand och
rädda vad som räddas kan.

Fastighetsskatten är ett problem i några skärgårds-
områden. Men om man beskriver fastighetsskatten
som en skatt som omfördelar från de svagare regio-
nerna till de starka, då vet man verkligen litet om
fastighetsvärden i detta land. Fastighetsskatten belas-
tar faktiskt de regioner där fastighetsvärdena är höga.
Det trodde jag att Dan Ericsson visste. Fastighetsvär-
dena är inte höga i Övertorneå när det gäller det möte
som Per-Ola Eriksson var på. Där är inte fastighets-
skatten någon stor fråga. Från regionalpolitisk syn-
punkt är fastighetsskatten i allt väsentligt en skatt som
omfördelar just på det sätt som vi vill att fastighets-
skatten skall omfördela.

Jag tog del av den problembild som Hans Anders-
son målade upp. Hans Andersson är bra på att beskri-
va problem, men vilka är då lösningarna? Medlem-
skapet i EU har ändå gett 12-13 miljarder kronor till
de hårdast utsatta regionerna. Jag vill ställa frågan:
Tror ni verkligen att dessa pengar hade gått att omför-
dela i statens budget till de hårdast utsatta regionerna
utan ett medlemskap i EU? Hade jag annars i dag
kunnat säga att vi satsar 200 miljoner kronor i ett
miljö- och rymdforskningscenter i Kiruna? Jag tror
inte det, och jag tror inte heller att Hans Andersson
gör det.

Sedan vill jag bara säga till Peter Eriksson att jag
faktiskt inte tycker att det är något fel i att jag och
Per-Ola Eriksson samtalar också mellan riksdagsde-
batterna. Jag tror att Sverige skulle må bra av att vi
inte bara möttes och samtalade via talarstolen.

Anf. 17 PER-OLA ERIKSSON (c)

Herr talman! Den absolut viktigaste frågan för
hela Sverige är självfallet att vi kan få en ekonomi
som är i balans, få ned räntorna och därmed ge lägre
skuldbörda för de människor som har lån. De är gans-
ka många i detta land, och de finns också på lands-
bygden, inte minst inom jordbruket. Vi måste få bort
skuldbördan och få långsiktiga hållbara beslut, som
sträcker sig över en längre tid än bara en mandatperi-
od.

Herr talman! Till dem som har kvirrat i den här
debatten vill jag säga: Ni har visat den minsta viljan
för att vara med och ta ansvar och lösa Sveriges eko-
nomiska problem under de senaste åren. Ni har ställt
er vid sidan om och valt den lätta vägen. Ni har ställt
er i lä, där det inte behöver blåsa på er. Men vi andra,
Centerpartiet och Socialdemokraterna, har försökt att
lösa problemen. Från Centerpartiets sida gör vi det
därför att vi vet att om ekonomin inte är balans, så är
det alltid de svaga regionerna som drabbas hårdast -
glesbyden och landsbygden. Det är koncentrationsor-
terna och spekulanterna som tjänar på en hög inflation
och en ekonomi i obalans.

Dan Ericsson, vi har inte medverkat till att skapa
några flyttlass. Vi har skapat möjligheter för männi-
skor att pendla till sina jobb. Det var detta som uppgö-
relsen mellan oss och Socialdemokraterna medverka-
de till. Men är det något fel om människor som bor i
Stockholm väljer att ta arbete i Arjeplog, vilket gans-
ka många har gjort under senare tid? Vi tycker att
man skall hjälpa dessa människor, men Dan Ericsson
vill inte medverka på den punkten.

Landsbygden sitter på en stor resurs, nämligen
energi. Den resursen kommer att bli allt viktigare i
framtidens samhälle. Låt oss ta vara på den. Det ska-
par jobb, utvecklingsmöjligheter och framtidstro för
dem som vi mötte uppe i Soukolojärvi för någon
vecka sedan.

Anf. 18 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)

Herr talman! Jag vill till att börja med tacka för att
vi fick möjlighet att diskutera regionalpolitik i kam-
maren. Jag tror att det är ett område som det är viktigt
att vi pratar om, för det är i verklig mening fördel-
ningspolitik.

Vad har vi för chans att se till att hela Sverige får
leva? Ja, den viktigaste förutsättningen är att vi får
ordning på statsfinanserna, och det är vi på god väg
att åstadkomma.

Jag var i måndags i Sunderbyn i mitt hemlän och
mötte där ett antal medborgare. Jag ställde frågan:
Vad kostar de lån som ni nu sätter om för era villor?
En i salen svarade att han just hade satt om sitt lån till
en ränta som var fem procent lägre än tidigare. Det är
klart att för honom och hans familj i Sunderbyn bety-
der det väldigt mycket. Saneringen av statsfinanserna
är det viktiga.

Det andra är att se till att det som har betydelse,
infrastrukturen, kommer hela landet till del. Det
handlar om kunskap och kompetens och att de 30 000
platser som vi i regeringskansliet nu jobbar med att ta
fram vid högskolorna fördelas över landet, så att de
kommer de hårdast utsatta regionerna till del.

Det handlar om att se till att de forskningspengar
som nu finns låsta i stiftelserna fördelas ut till de
högskolor där vissa människor aldrig har gått eller ens
besökt, så att de också får del av forskningsresurserna.

Vidare handlar det om att se till att investeringar i
och underhåll av vägar och järnvägar fördelas på ett
sätt så att vi snabbt når också de regioner som ligger
perifert i vårt land.

Det handlar också om att ta tillvara den nya in-
formationstekniken, som jag tycker är väldigt viktig.
Med informationstekniken minskar avstånden, vilket
gör det möjligt att jobba på många orter i vårt land
och ändå vara med där det händer saker och ting. Det
är något som är väldigt viktigt.

Jag vill avsluta med att säga att om Sverige skall
kunna halvera arbetslösheten, och det skall vi, så
måste hela Sverige vara med. Om det är någon som
inte är med, klarar vi inte detta. Därför behövs regio-
nalpolitiken, inte som ett bidrag utan som en möjlig-
het att skapa tillväxt.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Aktuell debatt: Småföretagens villkor

Anf. 19 LARS LEIJONBORG (fp)

Herr talman! Den här debatten blir väl en naturlig
fortsättning på den debatt som just är avslutad. Jag
kan bara beklaga att det verkar vara ett så manligt
intresseområde att diskutera närings- och regionalpo-
litik. Från Folkpartiets sida ställer vi upp med 50 %
män och 50 % kvinnor i de båda debatterna. Jag be-
klagar att inte andra partier gör detsamma.

I morse kom siffror från Industriförbundet om
småindustrins sysselsättning. De bekräftade det som
många har fruktat, nämligen att nu inte heller småin-
dustrin bidrar positivt till sysselsättningsutvecklingen
i landet. Även inom småindustrin säger man upp fler
än man anställer. Det bekräftar den mycket oroande
utveckling som vi har sett, att jobben i Sverige inte
ökar utan att det är arbetslösheten som ökar.

Vi har begärt denna debatt för att vi själva och
andra partier i denna kammare skall redovisa konkreta
åtgärder för att främja småföretagen, för vi vet ju att
om vi skall få ordning på sysselsättningen, måste de
nya jobben komma i de små företagen. Det räcker inte
med att älska småföretagen. Man måste också främja
småföretagen. Det som vi har sett i konkret politik har
ju gått i rakt motsatt riktning.

I sitt första skede var regeringen mycket hand-
lingskraftig. Då skedde en rad saker som försämrade
för de små företagen. Sedan har den stora passiviteten
brett ut sig. Vart jag än kommer frågar småföretagare:
Alla säger att de älskar småföretagen, men varför
händer inget konkret?

Låt oss få besked om detta i denna debatt.

Anf. 20 Näringsminister JÖRGEN
ANDERSSON (s)

Herr talman! Småföretagens betydelse för den
framtida tillväxten och framför allt för sysselsättning-
en är knappast någon kontroversiell fråga. Tvärtom
råder det en total politisk enighet om att småföreta-
gens utveckling är det som avgör om vi kommer att
lyckas med att pressa tillbaka arbetslösheten. Därför
tänker jag inte uppehålla mig vid de analyser som
leder fram till denna gemensamma insikt.

Däremot har partierna litet olikartade uppfattning-
ar om hur vi politiskt skall agera för att stimulera
småföretagens tillväxt. För min personliga del tycker
jag dock inte att skillnaderna är så särskilt stora. Det
handlar om gradskillnader snarare än om artskillna-
der. Det anser jag också vara en viktig och hoppfull
utgångspunkt för dagens debatt, eftersom jag är full-
ständigt övertygad om att breda politiska lösningar är
en av de viktiga ingredienserna i en småföretagarpoli-
tik.

Det allt överskuggande problemet för småföreta-
gen i dag är inte skatter, riskkapital eller arbetsrätt
utan den svaga utvecklingen av den inhemska efter-
frågan. Eftersom småföretagen i gemen är starkt
hemmamarknadsorienterade, skulle de alltså mest av
allt vara betjänta av ökad privat konsumtion. Samti-
digt är det ett faktum att det statsfinansiella läget inte
lämnar något utrymme för efterfrågestimulans. Den
enorma statsskulden och budgetunderskottet är alltså i
sig hämmande även för småföretagens utveckling.

Även om den strama budgetpolitiken på kort sikt
minskar utrymmet för privat konsumtion, finns det
tyvärr ingen annan väg att gå. Varje tecken på tvehåg-
senhet i detta avseende skulle leda tillbaka till den
onda cirkel som den svenska ekonomin befunnit sig i
under de senaste fem åren.

Tack vare regeringens mycket omfattande sane-
ringsprogram börjar vi dock skönja en ljusning. Det
faktum att inflationen är under kontroll och att räntor-
na trendmässigt sjunker ger utrymme för viss opti-
mism när det gäller den inhemska efterfrågan. Sjun-
kande räntor påverkar dessutom småföretagens kost-
nadssida positivt. De små och medelstora företagen
har lägre soliditet, och därmed också större ränte-
känslighet, än storföretagen.

Om man lämnar den övergripande ekonomiska
politiken och i stället går in på de vardagsproblem
som en företagare brottas med, är den fråga som
ständigt återkommer behovet av fasta spelregler. Det
är vad företagarna och de anställda i företagen mest
av allt kräver av oss politiker. Det är ett rimligt krav.
Vi kräver långsiktighet av näringslivet. Då har de all
rätt att i sin tur kräva långsiktighet i form av fasta
spelregler från regeringens och riksdagens sida.

Problemet är bara att fasta spelregler bara kan
åstadkommas genom bredast tänkbara uppgörelser.
Det ligger i sakens natur att sådana uppgörelser bara
kan träffas om alla inblandade är besjälade av att hitta
rimligt avvägda förslag som man kan stå för under en
lång tid. Från min och regeringens sida är vi beredda
att när som helst sätta oss ned för att föra en sakdis-
kussion.

När jag talar om fasta spelregler för småföretag är
det tre områden jag tänker på. Inom skattepolitiken är
det framför allt utdelningsbeskattningen, och under
senare även momsen, som varit i blickpunkten. Ut-
delningsbeskattningen i den tappning som genom-
drevs under den förra mandatperioden, var icke accep-
tabel för oss socialdemokrater. Redan när förändring-
en genomfördes gjordes detta mycket klart. Däremot
är vi beredda att hitta en lösning som ger effekter just
för småföretagen. Därför avsatte också regeringen en
ram på två miljarder kronor för skattelättnader riktade
mot små och medelstora företag. Den utredning som
pågår avseende företagsbeskattningen har fått som
tilläggsdirektiv att särskilt titta på utdelningsbeskatt-
ningen.

När det gäller momsen har debatten under den se-
naste månaden varit mycket het. Det förtjänar måhän-
da att påpekas, att den utredning som föregick riksda-
gens beslut angående momsuppbörden tillsattes av,
och fick sina direktiv från, den förra regeringen. Den
nuvarande regeringen gjorde ett antal förändringar i
förhållande till utredningens förslag, vilka innebar
lättnader för de minsta företagen, eller närmare be-
stämt för 93 % av alla företag.

Jag kan inte påstå att de förändrade reglerna för
inbetalning av momsen var något som regeringen
längtat efter att genomföra. Vi har inte heller längtat
efter att göra indragningar i a-kasseersättningen, sju-
kersättningen, pensionerna, bidragen till barnfamiljer-
na och alla andra områden där vi tvingats till bespa-
ringar sedan hösten 1994. Alla grupper i samhället
måste bidra till budgetsaneringen. Företagen kan inte
lämnas utanför.

Regeringen bedömer inte att den nya reglerna för
momsredovisning kommer att få de omfattande kon-
sekvenser som nu målas upp. Vi kommer emellertid
att följa utvecklingen mycket noga, och skulle det visa
sig att det krävs justeringar, får vi ta ställning till detta
senare.

Herr talman! Arbetsrätten är ytterligare ett område
där det finns behov av stabila spelregler. Det bästa
sättet att åstadkomma detta är att parterna på arbets-
marknaden tar ansvar för hur reglerna skall utvecklas.
Den av regeringen utsedda arbetsrättskommissionen
arbetar nu med frågan, och har nyligen fått förlängd
tid för sitt arbete - allt i syfte att hitta en långsiktigt
hållbar lösning.

Det tredje område som jag skulle vilja ta upp un-
der rubriken fasta spelregler är konkurrensfrågorna.
Där har regeringen tagit ett antal initiativ. Flera av
förslagen har betydelse för de små och medelstora
företagen. Regeringen kommer under de kommande
åren att ha anledning att återkomma med konkreta
förslag när de utredningar som nyligen tillsatts levere-
rar sina förslag.

Som jag inledningsvis sade, finns det inget ut-
rymme för några ofinansierade satsningar i nuvarande
ekonomiska läge - inte ens för småföretag. Dock har
regeringen, inom de ramar som givits, genomfört flera
angelägna förbättringar när det gäller exempelvis
kapitalförsörjning, teknikspridning och kompetensut-
veckling för småföretagen. För vissa branscher - som
turistnäringen, som ju är en utpräglad småföretagar-
bransch - har regeringen lagt fram särskilt riktade
förslag.

Ett annat område som jag vill peka på är byggsek-
torn. Det sysselsättningsstöd på närmare sju miljarder
kronor som riksdagen, på regeringens förslag, fattat
beslut om, har inneburit en stimulans för alla typer av
företag inom denna sektor. Eftersom det finns en
självfinansiering för dessa sju miljarder kronor, så kan
jag informera om att vi, när vi nu stämmer av de bi-
dragsbeslut som gjorts ute på länsstyrelserna, har en
åtgärdsvolym inom denna sektor som omfattar
36 miljarder kronor. Det mesta av detta kommer att
falla ut 1996.

Herr talman! Jag hoppas att jag med denna inled-
ning har angivit en konstruktiv ton i den debatt som
nu följer. Jag tycker att det är en viktig debatt, och jag
hälsar med tillfredsställelse att den har kommit upp i
kammaren. Det är, som jag redan inledningsvis sade,
min övertygelse att det finns mer som förenar än som
skiljer över partigränserna när det gäller småföreta-
gens utveckling.

Anf. 21 LARS LEIJONBORG (fp)

Herr talman! Företagarna är vår tids hjältar. Det är
inte Mona Sahlin som ursprungligen har använt detta
uttryck, men hon har ställt sig bakom det. Då lät de
interna fördömandena inte vänta på sig. LO-chefen
Bertil Jonsson sade i en intervju i Veckans Affärer
strax efteråt att det finns partier med samma åsikter
som Mona Sahlin, t.ex. Folkpartiet.

Widar Andersson har för övrigt drabbats av unge-
fär samma stigmatisering. Jag läste ett uttalande av
Kenth Petterson i Handelsanställdas förbund, där han
konstaterade att det finns partier som har samma
åsikter som Widar Andersson, t.ex. Folkpartiet. Jag
tillhör dem som uppskattar tal av den typ som Jörgen
Andersson här gav prov på i fråga om behovet av
breda uppgörelser. Men problemet är att innan social-
demokratin kan träffa breda uppgörelser, måste man
först träffa uppgörelser internt. Dessa uppgörelser blir
inte särskilt bra för Sverige.

Jag läste en TT-intervju i går med en av Jörgen
Anderssons kollegor, nämligen Anders Sundström.
Han talade om målet att halvera arbetslösheten, och
menade att det var väldigt viktigt. Han sade att vi har
bundit oss vid masten för att klara det målet. Den
bilden är ju hämtad från den grekiska mytologin.
Odysseus band sig vid masten för att inte låta sig
lockas att styra in på de steniga, grunda vattnen.

Men problemet med Socialdemokraternas politik
så här långt efter regeringsskiftet 1994 är ju att ni
gång på gång har låtit er lockas av Kenth Peterssons
och andra traditionalisters lockrop. Ni har försämrat
villkoren för de företag som, vilket ni egentligen
inser, kan skapa de nya jobben.

Låt mig ta upp ett par av de punkter som Jörgen
Andersson nämnde. Först till detta med dubbelbe-
skattningen av aktieutdelningar. Det var, säger Jörgen
Andersson, inte acceptabelt för socialdemokratin att
avskaffa denna. Men vad den frågan handlar om är ju
det livsviktiga riskkapitalet. Det handlar om att få
fram en på marknadens villkor fungerande riskkapi-
talförsörjning. Genom att man återinfört dubbelbe-
skattningen har man ju slagit sönder den början till en
uppbyggnad av en fungerande riskkapitalmarknad
som den förra regeringen inledde.

När det gäller arbetsrätten säger Jörgen Andersson
att det bästa sättet är att se till att parterna kommer
överens. Varför skulle det vara det bästa sättet? Var-
för skall vi just på detta område gå in för en korpora-
tivistisk beslutsmodell i Sverige och överlåta till in-
tresseorganisationer att bestämma? Den stora uppgif-
ten för oss politiker är ju att ställa oss på deras sida
som inte har något jobb. Då är det inte alls säkert att
det är just facken - som ju allt oftare talar om att de
ser som sin huvuduppgift att försvara villkoren för
dem som har jobb - som är de bästa att komma över-
ens om villkoren för arbetsrätten.

Jag kan inte - det har jag sagt förut från den här
talarstolen - förstå att Centern har accepterat att bli ett
sådant stödparti åt den här regeringen. Det var ju
faktiskt den förre arbetsmarknadsministern som till-
satte Arbetsrättskommittén, som avsattes av den nye
arbetsmarknadsministern. Nu har man överlåtit detta
till arbetsmarknadens parter.

Nej, det räcker inte med att säga att man älskar
småföretagen; man måste också främja småföretagen.
Då har vi lagt fram konkreta förslag: en fungerande
riskkapitalmarknad genom slopad dubbelbeskattning,
sänkt arbetsgivaravgift och reformer av arbetsrätten.

Jag tycker att det är bra att näringsministern tar
upp konkurrensfrågorna, men i praktiken har ju Soci-
aldemokraterna ofta varit ganska passiva på det områ-
det.

Till sist vill jag ta upp detta om mervärdesskatten
och de nya reglerna. Jörgen Andersson har tidigare
här i talarstolen väckt vissa förhoppningar och sagt att
man för en dialog med finansen. Men i praktiken blev
det bara en monolog, därför att finansen sade nej. Då
backade Jörgen Andersson och sade att det tyvärr inte
går att göra någonting. Nu antyder han återigen att det
kanske finns någonting att göra. Men vi har ju på
detta område sett att det i praktiken inte går att lita på
de signaler som kommer från Socialdemokraterna om
att man är beredd att vidta positiva åtgärder.

Jag vill återigen ställa frågan: Vilka konkreta löf-
ten har näringsministern med sig i dag? Vad kan vi
säga till de småföretagare som känner att alla nu pra-
tar om hur bra och hur viktigt det är med småföretag
men att väldigt litet händer i praktiken?

Vi politiker har ett gemensamt ansvar för att nu
visa för den här gruppen, som är så strategisk om vi
skall få fram de nya jobben, att vi har förstått de vill-
kor som de arbetar under. Hittills har ju deras gemen-
samma känsla varit att politikerna inte har förstått det.

(Applåder)

I detta anförande instämde Carl-Johan Wilson
(fp).

Anf. 22 CARL ERIK HEDLUND (m)

Herr talman! Sverige är återigen på väg in i en fi-
nanskris, som kanske är av ännu större format och har
ännu större effekter än den som vi nu delvis lever i.
Ett bevis för detta är att vi trots en av de kraftigaste
högkonjunkturerna sedan andra världskriget tvingas
registrera arbetslöshetssiffror på rekordnivå. Det
kostar inte bara samhället stora belopp, utan det är
också en personlig tragedi för många.

Exportindustrin går visserligen som tåget, beroen-
de på valutans nedskrivning, men hemmamarknadsin-
dustrin och handeln har mycket stora problem. Nya
höga löneavtal som tillkommit efter konflikt har
dessutom förvärrat läget.

Det här är inget nytt fenomen för oss i Sverige,
utan det har vi levt med i mer än ett kvartssekel. Ge-
nom upprepade devalveringar har vi låtit oss duperas
och trott att vi har fixat det hela. Men verkligheten
kommer och visar att vi har rutschat ned från att ha
varit det tredje rikaste landet i världen. Nu sladdar vi
bland de sista i OECD-statistiken.

Hur skall vi då klara oss ur den här knipan? Ja, vi
moderater har angivit en politik som skulle kunna leda
landet till pånyttfött välstånd. I Moderaternas program
utgör, som bekant, företagens villkor en grundbult.

Den enda ljusglimten i dag jämfört med tidigare är
att samtliga partier nu sjunger företagens lov, och då
är det speciellt de mindre och medelstora företagen
som hyllas. Det är de som skall lyfta oss ur det eko-
nomiska träsket. Det är företagen och företagarna som
skall ge oss välståndet åter. Det är där jobben skall
skapas, heter det.

Men hur vackert man än sjunger om småföreta-
gens förträfflighet, kommer ingenting att hända om
inte riksdagen också i handling visar att man menar
allvar med lovsångerna. Under min korta tid som
riksdagsledamot har jag förbluffats över hur lättvin-
digt och verklighetsfrämmande riksdagsmajoriteten
har behandlat företagarnas, särskilt de mindre företa-
garnas, situation. Antingen förstår man inte hur en
företagares vardag ser ut, eller också ger man tusan i
honom eller henne.

Företagare är inte annorlunda än någon av oss. De
är av kött och blod. De har känslor. Om de då ser att
man metodiskt, år ut och år in, bara driver en form av
översittarpolitik och suger ut dem blir det inte bra.

Den borgerliga regeringen införde en hel del bra
förändringar, och det bevisades också av att företa-
garna då tyckte att företagsklimatet hade börjat för-
bättras. Vi såg en gryende optimism. Nu visar enkä-
terna på samma sätt att det är på väg nedåt. Här har
redan från talarstolen citerats de uppgifter som står i
tidningen i dag om att det är ökad arbetslöshet framför
allt bland de mindre företagen.

Näringsministern säger att det inte är någon art-
skillnad på synpunkterna bland de olika partierna utan
att det är en gradskillnad. Det kan jag inte instämma i.
Jag kan inte förstå att det kan vara företagarvänligt att
införa t.ex. den nya momsredovisningen. I skatteut-
skottet här i riksdagen försökte vi förklara för riks-
dagsmajoriteten att detta var vansinnigt, att det skulle
drabba de mest sårbara företagen, med låg soliditet
och med långa betalningstider. Men icke sade Nicke!
Ingen ville lyssna på oss, och nu sitter vi där. Nu
börjar man säga att vi skall avvakta och se hur det
hela utvecklas. Det är ingenting att avvakta, och det är
bara att ändra detta, om man menar allvar med att
man skall satsa på företagen.

Herr talman! Jag har talat om att vi i grunden
måste förbättra småföretagarnas vardag, och det kan
vi bara göra om vi förstår hur det går till på riktigt i
ett företag. Vill vi att företagen skall växa och skapa
nya arbeten kan vi inte göra som riksdagsmajoriteten
har gjort - den riksdagsmajoritet som består av Soci-
aldemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och/eller
Centern.

Sedan den socialdemokratiska regeringen tillträd-
de har bl.a. följande beslut fattats: Kvittningsrätten för
nystartade företag har slopats. Fastighetsskatt på buti-
ker och kontor har återinförts. Fastighetsskatten har
höjts. Arbetsgivaravgiften har höjts. Dubbelbeskatt-
ning av riskkapital har återinförts. Provanställningsti-
den förkortas till hälften jämfört med under den bor-
gerliga regeringen. Det gäller vidare möjligheten att
vid neddragningar undanta viss viktig personal från
turordningen och nu senast en ändrad uppbördsmodell
för momsen, som innebär att man på ett bräde drar in
9 miljarder kronor till staten, för att tjäna 500 miljoner
kronor i ränteintäkter för staten. Det skall betalas av
någon. Av vem? Jo, av företagen.

Om man nu skall lyssna på de här lovsångerna om
att man älskar företagen, får man också tänka på det
gamla ordspråket: Den man älskar agar man. Men jag
tror att de svenska företagen skulle vilja ha litet mind-
re passionerad kärlek och ett litet mer realistiskt för-
hållande.

Låt oss därför återställa återställarna! Låt oss kon-
kret börja med att ändra momsreglerna! Det skulle vi
kunna göra rätt snabbt. Vi skulle kunna ändra arbets-
rätten, vilket inte kostar någonting. Att ta bort dubbel-
beskattningen av riskkapital skulle vara en bra signal.
Vi skulle kunna avskaffa företagsstödet och sänka
arbetsgivaravgifterna. Kan vi i dag få höra hur rege-
ringen och Centerpartiet ställer sig till detta? Kom
loss! Det är bättre sent än aldrig.

I detta anförande instämde Olle Lindström (m).

Anf. 23 KJELL ERICSSON (c)

Herr talman! Jag tycker att det var ett bra initiativ
av Folkpartiet att begära den här särskilda debatten
om småföretagens villkor. Alla partier här i riksdagen
har betonat småföretagens stora betydelse, och därför
känns det bra med den här debatten.

Vem älskar småföretagen? Den frågan ställde Af-
tonbladet i söndagens ledarspalt, och jag tycker att
skribenten var mycket klarsynt. Där poängteras att det
krävs ett nytt klimat och en ny förståelse. Skall små-
företagarna göra jobbet måste det ske på deras villkor.

Bakom varje företag finns det en företagare. Vad
är det då som driver människor att bli företagare? Är
det längtan att bli rik eller drömmen om makt? Nej,
det är det mycket sällan. Det är i stället lusten att
förverkliga en idé, skapa något eget eller genomföra
ett livsprojekt. Det blir ett sätt att leva.

I drivkraften ligger också att företagarna vill ha
frihet och svängrum och att de vill känna att de kan
påverka, fatta beslut och ta ansvar. Men de behöver
samtidigt en viss trygghet. Hon eller han behöver ha
fasta spelregler, lättare att låna i bank och möjlighet
att bygga upp eget kapital, och han eller hon behöver
slippa en del av blankettkrånglet och få enklare att
anställa folk.

Det här landet behöver fler företag och fler företa-
gare. Man kan inte kommendera någon att bli företa-
gare, men man kan skapa ett företagarklimat som
stimulerar till företagande. Den borgerliga regeringen
genomförde en rad åtgärder som var positiva för före-
tagare. Tyvärr återställdes en del av dem när Social-
demokraterna kom till makten, t.ex. slopandet av
dubbelbeskattningen, den ändrade arbetsrätten, slo-
pandet av kvittningsrätten m.m. Detta var till men för
småföretagsutvecklingen.

Centern har sedermera medverkat till att kvitt-
ningsrätten har återinförts. Vi har också medverkat till
att införa riskkapitalavdraget, till att egenföretagarna
får del av mål 4-medlen, till fler platser till högskolan,
till stimulans till kvinnligt företagande osv.

Men det finns många frågor som långsiktigt måste
lösas för att småföretagandet skall komma att bli bra.
Av den anledningen har vi inom Centern en arbets-
grupp, som jag leder, för att ta fram ett nytt småföre-
tagarprogram. Där prövar vi en massa olika möjlighe-
ter till att förbättra företagarklimatet.

Det gäller t.ex. arbetsrätten. Det har sagts här tidi-
gare: Det måste bli enklare att anställa folk när de
behövs. Det måste underlättas för de arbetslösa att
komma in på arbetsmarknaden. Vissa tillväxthäm-
mande skatter och avgifter måste sänkas igen. Dub-
belbeskattningen måste t.ex. avskaffas. Det finns
också en rad regler för de s.k. fåmansbolagen som
måste ändras. Vi måste klara kapitalförsörjningen till
företagen. Vi har där vår företagsgaranti, men också
SAF:s garanti kan vara värd att pröva.

Vi måste förbättra de kompetenshöjande åtgärder-
na så att vi kan gå i spetsen här i landet med bra ut-
bildningar på gymnasienivå och på högskolenivå, men
också utbildningar för företagare. Vi har utbildat
väldigt många löntagare här i landet, men vi har utbil-
dat få företagare, och detta måste ändras. Vi måste få
till stånd en attitydförändring.

Vi måste underlätta för uppfinnande amatörer. De
har det i dag svårt att finansiera sina olika idéer. Det
krävs också en enklare administration. Vi måste klara
företagarnas sociala situation. Inte minst gäller det a-
kassan för egenföretagare. Detta är ett stort problem.
Vi måste få fram nya jobb i den privata tjänstesektorn.
Jag tycker att Folkpartiets förslag från i helgen var
intressant. Vi tänker i samma banor som Folkpartiet
angav där. Vi måste också få bort onödigt krångel och
byråkrati.

Det här är några av de frågor som vi diskuterar i
vår grupp, och de är frågor som pockar på en lösning
om vi skall få ett bättre företagsklimat. Jag tycker att
Lars Leijonborgs anförande gick i samma stil. De
frågor det handlar om måste få en lösning, och vi är
beredda att diskutera dessa frågor mycket seriöst.

När det gäller den aktuella momsfrågan härrör sig
förslaget från den utredning som tillsattes av den
borgerliga regeringen. Utredningen färdigställdes
först efter maktskiftet. När utredningsförslaget presen-
terades ansåg vi i Centern att det var ett dåligt förslag,
men vi valde att försöka förändra det. Vi lyckades
också få till en förändring, nämligen för gruppen upp
till 1 miljon kronor och för gruppen upp till
10 miljoner kronor.

Det skall också sägas att detta ärende ingick i det
totala saneringspaketet med besparingar och stimulan-
ser. Saneringen av ekonomin har betytt mycket för
både kronkurs och ränta. En stabil ekonomi med låg
ränta är också den bästa hjälpen för både företagare
och enskilda.

Men jag har stor förståelse för de problem som
momsbeslutet har inneburit för företagarna, och det
har också statsrådet uttryckt. Jag förutsätter att rege-
ringen noggrant tittar på dessa konsekvenser och
kommer med en revidering av beslutet. Från Centern
är vi utan prestige villiga att ställa upp för att omprö-
va det.

Som jag tidigare redovisat finns det många andra
frågor som måste få sin lösning. Jag skulle vilja fråga
näringsministern om han är villig att medverka till en
reformering av arbetsrätten så att det blir lättare att
anställa personal. Jag vill också gärna fråga närings-
ministern om han är villig att medverka till att avskaf-
fa dubbelbeskattningen, så att det blir lättare att få
fram riskkapital till företagen. Vi behöver många
miljarder för investeringar framöver, och detta vore
ett bra sätt att få fram det.

Att vi nu prisar småföretagen får inte bara bli en
läpparnas bekännelse. Skall vi klara tillväxt, syssel-
sättning och välfärd måste det till konkreta åtgärder.

Anf. 24 PER ROSENGREN (v)

Herr talman! Alla talar vi om att stödja de små fö-
retagen, men det görs inte så mycket för att lösa de
verkliga problemen. Jag har ganska mycket kontakt
med verkligt små företag, och jag vet, kan jag nog
säga, vad de behöver och önskar.

En viss fri debattör har utnämnt småföretagarna
till vår tids hjältar. Det visar på ett ganska konkret sätt
hur debatten förs och att det mest handlar om politisk
retorik. De konkreta förslag som läggs fram handlar
om att skattesubventionera hemtjänster. Det gick inte
så bra i Danmark, och jag har svårt att tro att det
skulle gå bättre i Sverige.

Den smått naiva tron på att detta skulle lösa lan-
dets problem är förödande för en seriös debatt. Infö-
randet av ett s.k. riskkapitalavdrag är ett slag i luften
för småföretagen. Men det är klart: För skatteplane-
rarna ökar det möjligheterna ganska radikalt.

Jag skulle också vilja säga att riskkapitalavdraget
faktiskt är ett slag i ansiktet på dem av landets småfö-
retagare som vi kallar för försörjningsföretagare, dvs.
sådana småföretag som bildas för att trygga enskilda
personers försörjning. De är oftast företag där en till
tre personer är verksamma. Dessa företag är inte i
första hand intresserade av att växa. De måste visas en
helt annan respekt än den de visas i dag. Riskkapi-
talavdraget riktar sig inte till dessa företagare utan till
kapitalplacerare.

Det skall bli intressant att se en eventuell utvärde-
ring av detta beslut. Hittills har jag inte hört någon
utanför denna kammare uttala särskilt mycket positivt
om det införda riskkapitalavdraget. Det och de ständi-
ga angreppen på arbetsrätten tillhör mer den politiska
retoriken och handlar mindre om verkligheten.

Så till den diskussion som föranlett dagens riks-
dagsdebatt: de nya momsredovisningsreglerna. Redan
när frågan behandlades i skatteutskottet föreslog
Vänsterpartiet att omsättningsgränsen för den korta
redovisningstiden skulle läggas på 40 miljoner kronor.
Det skulle underlätta för de små och medelstora före-
tagen, och det skulle ge viktiga och riktiga signaler till
dessa. Vi välkomnade därför näringsministerns utta-
lande om att han var beredd att titta över momsredo-
visningsreglerna. Tyvärr hade inte näringsministern
informerat pappa finansministern och fick tydligen
bakläxa av Finansdepartementet.

Tillsammans med Centern och Miljöpartiet fram-
härdar Socialdemokraterna i momsfrågan med nästan
total okänslighet för företagens argument. Man hänvi-
sar till det statsfinansiella läget. Vänsterpartiets för-
slag skulle minska statens inkomstökning från
450 miljoner kronor till 390 miljoner kronor. Det
statsfinansiella läget skulle alltså förvärras med
60 miljoner kronor. Att i det perspektivet tala om
statsfinansiella problem är enligt vår uppfattning att
överdriva problemet, och det tyder på att det handlar
mer om prestige.

De partier som säger sig vara småföretagsvänliga
har knappast rent mjöl i påsen. De borgerliga partier-
na visade inte någon förståelse för företagen när de
utformade dagens groteska skatteregler för småföre-
tag. Det är intressant att höra Carl Erik Hedlund tala
om bra förändringar och sedan ge exempel från skat-
tepolitikens område.

Trots att man fortsätter tala om förenklingar ge-
nomför man i praktiken något helt annat. Detta är alla
överens om. Hur agerade t.ex. den borgerliga rege-
ringen när parfymskatten togs bort? Visade den någon
större förståelse för de små företag som drabbades
stenhårt av den dåvarande regeringens okänsliga age-
rande? Jag skulle vilja kalla det agerandet för ren
konfiskation av småföretagens medel.

Vad föreslår då Vänsterpartiet? Låt mig börja med
att läsa ett litet citat: Vi vill att statens satsningar på
att utveckla och förnya näringslivet blir mer tillväx-
tinriktade. Vi föreslår därför kraftigt ökad satsning på
eftertraktad såddfinansiering, dvs. tidig högriskfinan-
siering av avancerade affärsutvecklingsprojekt och en
omfattande satsning på näringslivsrelevant forskning
och utveckling. Dessutom föreslås en regional stöd-
politik som mer än i dag inriktas på företag med växt-
förmåga.

Det här skulle faktiskt kunna vara taget från vår
motion om riskkapital, där vi skriver ungefär samma
sak. Vi föreslår där ett aktivt stöd till företag med
utvecklingspotential. Men citatet var från NUTEK:s
tidning Småföretag och utveckling. Den debatt som
företagarnas riksförbund drog i gång genom att kräva
att allt företagsstöd, både direkt och indirekt, skall tas
bort - och som var ovanligt osaklig - visar att småfö-
retagen inte behöver några ovänner med sådana s.k.
vänner.

Ingenting förändras av sig självt, och för att ut-
veckla småföretagen behövs såväl starta-eget-bidrag
som riskkapitalförsörjning. Vänsterpartiet har här i
riksdagen lagt fram förslag om såväl riskkapitalför-
sörjning som kreditstöd för att underlätta småföre-
tagsutveckling och för att mildra effekterna av det
höga ränteläget i landet. Hittills har våra förslag mötts
med total tystnad.

Vi har dessutom föreslagit skattelättnader för en-
skilda firmor och handelsbolag genom att lägga fram
förslag om att de första 40 000 kronorna skall undan-
tas från egenavgifter, detta för att underlätta
avknoppningar och stimulera till ökad företagsetable-
ring. Vänsterpartiet är det enda parti som lagt fram
konkreta förslag för att underlätta för de verkligt små
företagen. Vi är också de enda som har ett företagar-
perspektiv och inte ett placerarperspektiv när vi talar
om småföretag. Med företagarperspektiv menar vi att
vi ser till företagets möjligheter och inte till hur vi
skall subventionera kapitalägare. Här står vi ensam-
ma. Samtliga andra partier i denna församling är mer
intresserade av kapitalplacerarperspektivet.

Anf. 25 RONNY KORSBERG (mp)

Herr talman! Det är alltid positivt med debatter
som handlar om något konstruktivt, något som syftar
till att få fart på sysselsättningen. Särskilt när det
handlar om att få fart på småföretagsamheten deltar vi
gärna i debatten.

Väldigt mycket har redan sagts om de problem
som finns och om konkreta åtgärder för att komma till
rätta med bekymren. När man lyssnar på debatten
känns det litet grand som att vi inbillar oss att de här
jobben och de här företagen uppstår med någon sorts
automatik bara för att vi står här i talarstolen och
diskuterar var vi skall dra gränser och vilka stöd vi
skall ha och inte ha. Därför gladde det mig när Jörgen
Andersson sade att det faktiskt är efterfrågan som styr
om det blir några företag eller inte. Precis så är det.
Är det ingen som vill ha de tjänster eller produkter
som någon vill tillverka så blir det ingen företagsam-
het alls.

Vad är det då som styr utöver det? Självklart finns
det regelverk och attityder runt företagandet som
påverkar möjligheterna att bedriva företag, även om
efterfrågan finns. Jag skulle vilja peka på några områ-
den där jag tror att vi kan göra en del från den här
församlingen.

Det första är attityderna till företagandet som så-
dant. Som jag nämnde får man en känsla av att vi tror
att vi kan reglera fram detta. Men i själva verket
måste vi försöka se till att villkoren för företagare blir
rimliga och att vi uppskattar det som görs. Vad är det
som gör att det är så annorlunda t.ex. i den trakt jag
kommer ifrån, Småland? Varför har man i t.ex. An-
derstorp och Gnosjö en så låg arbetslöshet, och varför
har man så många företag? Kan det bero på attityder-
na till företagandet, att det är tillåtet att vara företaga-
re, att det är helt accepterat att hålla på med företag-
samhet och att sysselsätta sig själv?

I andra delar av landet kan det tvärtom vara så att
man betraktas med misstänksamhet. Jag har själv i
många år bedrivit verksamhet i mindre skala och har
många gånger mött just den attityden: Är du företaga-
re? Då är du nog litet halvskum! Man får alltså icke ta
hand om sin egen sysselsättning!

Det finns således ett stort arbete att göra när det
gäller attityderna, och där betyder regelverket ganska
mycket. Det får inte vara så att vi överkontrollerar
verksamheten. Det är indirekt en signal om att företa-
gare måste kontrolleras eftersom de nog har någonting
konstigt för sig. En klar förenkling av regelverket
skulle ge rätt signaler om att det är accepterat att vara
företagare.

Det andra jag vill peka på är det beskattningssys-
tem vi har i dag. Jag tycker att man kan lyfta in skat-
teväxlingsidéerna i det här sammanhanget. I dag är
nästan all den skatt vi tar ut skatt på arbete. Om vi i
stället flyttade skattetyngdpunkten från arbete till
något vi inte är så intresserade av att ha, nämligen
utsläpp, för stor åtgång av ändliga resurser osv., skulle
man gynna dem som har företag och som har efterfrå-
gan men som ändå av kostnadsskäl inte kan expande-
ra. Där är det inte oväsentligt hur vi skapar regelverk i
den här församlingen.

Jag tror det är oerhört viktigt att vi inser att den
beskattning vi har i dag leder till väldigt negativa
konsekvenser, framför allt för små företag. Ett företag
med 20 anställda kan ha råd med ytterligare en an-
ställd bara vi sänker arbetsgivaravgiften med 5 pro-
centenheter. Det är väldigt enkelt att räkna ut vad det
ger för utrymme.

Det tredje området jag skulle vilja lyfta upp i det
här sammanhanget är det gemensamma ägandet, som
också togs upp av Peter Eriksson i den tidigare debat-
ten. Alla människor är inte enskilda entreprenörer.
Alla människor klarar inte trycket och arbetsbelast-
ningen att själva driva igenom en idé och dra i gång
ett företag. Men tillsammans med andra kan man söka
stöd och finna stöd. Jag talar om det medarbetarägda
företagandet, det kooperativa företagandet.

Det finns i dag ett tjugotal kooperativa utveck-
lingscentrer i landet vars uppgift är att ge råd, stöd
och hjälp både vid starten och under igångsättningen
av gemensamt ägda företag. Det här är en resurs som i
dag är oerhört underutnyttjad. Man har ett mycket litet
anslag på ungefär 6½ miljon för alla dessa 20, och
uppgifterna ökar ständigt. Inte minst har EU-
medlemskapet gjort att arbetsbelastningen har ökat.
Det skulle vara till mycket stor hjälp om vi höjde
anslaget och såg till att det blir fler rådgivare som kan
hjälpa människor att starta företag med andra mål,
t.ex. sociala mål, att behålla företaget i en viss region
eller att ha ett större inflytande över sitt arbete.

Man skulle också via dessa utvecklingscentrer
kunna förmedla de lån som finns till bl.a. kvinnligt
företagande och till nyföretagare. Det skulle också ge
en stor effekt, eftersom de instanser som i dag sysslar
med rådgivning till nyföretagare kanske inte alltid har
förståelse för den kultur och den idé som ligger i det
gemensamägda företagandet. Det skulle vara ett kon-
kret sätt att förbättra möjligheterna att få i gång fler
företag, inte minst i glesbygd.

Anf. 26 GÖRAN HÄGGLUND (kds)

Herr talman! Jag tror att vi alla i kammaren är be-
kanta med bilden av näringslivet som en mjölkko. En
del politiker, glädjande nog allt färre, tycker att vi
skall slå ihjäl kon för att äta upp den. Andra, bl.a.
Socialdemokraterna, verkar vilja hålla den på en
sträng diet som visserligen motverkar utveckling och
större mjölkproduktion men ändå håller kon hjälpligt
vid liv. En del av oss här i kammaren vill ge ett större
utrymme för kon att växa och bidra till ökad produk-
tion, eftersom vi tror att det är bra för nya jobb och
för välfärden.

Inom näringspolitiken finns det gamla kända mot-
sättningar när det gäller synen på företag och företa-
gande. På senare år - vilket också har diskuterats här
- har dock retoriken från de olika partierna kommit
att bli alltmer samstämd. När det gäller det konkreta
innehållet i politiken kvarstår dock skilda synsätt på
ganska många områden. Det må gälla stelbent arbets-
rättslagstiftning, avregleringar, dubbelbeskattningen
eller som nu den aktuella frågan om momsinbetal-
ningar från företagen.

Det nya, för att återknyta till bilden med kon, är
att man nu genom Centerns och Socialdemokraternas
påfund inte nöjer sig med att hålla kon på svältkost
och i en snäv beteshage. Nu skall hon också tvingas
mjölka innan hon fått foder. Konsekvenserna för
företagen blir i många fall förödande.

Enligt Industriförbundets småindustripanel har
småindustrin nu för första gången sedan hösten 1993
kunnat notera att fler friställts än nyanställts inom
småföretagsamheten under det senaste halvåret. Man
konstaterar ett klart trendbrott, och man menar att
höstens momsbeslut är en ovälkommen sten på den
bördan som medverkar till denna negativa riktning.

Herr talman! I fredags morse var jag på en småfö-
retagarträff i Jönköping. Det dominerande samtal-
sämnet mellan deltagarna var de nya momsreglerna.
Jag kan inte påstå att detta beslut bidrar till att undan-
röja skepsis som finns emot politikerskrået, tvärtom.
Jag tror inte att regeringen fullt ut har insett de faktis-
ka effekterna och framför allt inte de psykologiska
symboliska effekterna av beslutet bland landets små-
företagare.

Min uppmaning till näringsministern är alltså: Er-
känn! Beslutet var en blunder. Vi kommer omedelbart
att ändra på konstruktionen av skatteinbetalningar
som gör att man tvingas leverera in skatter innan man
har fått pengarna i handen.

På samma sätt som det vore vanvett att betala in-
komstskatt på vår inkomst innan vi har fått inkomsten
är detta naturligtvis ett beslut som det kan finnas stark
tveksamhet omkring. Det redan underkapitaliserade
svenska näringslivet tvingas agera låneinstitut till
statskassan. Detta är, herr talman, en orimlighet.

Arbetslösheten och jakten på de försvunna jobben
står i dag överst på den politiska dagordningen för alla
partier och, tror jag, för varje politiker. Socialdemo-
kraterna förefaller i dag vara ganska handfallna inför
dessa gigantiska problem. Man befinner sig i en peda-
gogiskt ganska knivig situation. Å ena sidan har man
genom åren målat upp motsättningar mellan företa-
gande och en politik i allas intresse. Nu kan man helt
enkelt inte förklara hur man skall kunna få fram jobb
när varje åtgärd för att skapa ett bättre klimat för
företag och företagande strider mot den bild som man
under många år har målat upp.

Jag tror att människor startar och utvecklar företag
när de finner att det är mödan värt. Politikers viktigas-
te uppgift är att skapa ett sådant klimat att människor
ser och tar den möjligheten.

År 1994 gick Socialdemokraterna till val på att
halvera arbetslösheten under ett år. Man har miss-
lyckats med den uppgiften. Det recept som jag tror är
det enda gångbara handlar om att se över skattereg-
lerna för fåmansbolagen, att göra arbetsrätten mer
flexibel för de mindre företagen, öppna tjänstesektorn,
avskaffa dubbelbeskattningen och genomföra ett
målmedvetet arbete för att avbyråkratisera kontakter-
na mellan myndigheter och företagen.

Var finns då Socialdemokraternas program för att
minska arbetslösheten? Tror Jörgen Andersson att det
finns andra vägar till sysselsättning än framgångsrika
företag? Hur ser Socialdemokraternas program ut för
att få ned arbetslösheten till 4 %, som är det nya löftet
när man inte lyckats med det förra, dvs. att halvera
arbetslösheten? Hur tror näringsministern att beslutet
om tidigarelagd momsinbetalning påverkar viljan att
starta och driva företag i Sverige? Tror han att det
leder till fler eller färre nya företag? Tror han att det
leder till fler eller färre nya jobb i landet?

Det har i tidigare inlägg diskuterats litet grand om
klimatet. Jag kommer precis som Ronny Korsberg
från Jönköpings län. Där finns ett område - An-
derstorp, Gnosjö, Vaggeryd osv. - där man har ett
klimat där småföretagande är en naturlig del i samhäl-
let. Jag är själv uppvuxen på en liten bruksort som
heter Degerfors. Jag kan inte påminna mig att jag
under min barndom, med undantag för någon af-
färsinnehavare, hade någon företagare i min närhet. I
Gnosjö, Anderstorp och Vaggeryd är det en självklar-
het att företagande finns som ett alternativ. I Vag-
geryd har man i dag 1,9 % arbetslöshet. Jag tror att
denna kultur är någonting som vi fäster alltför litet
uppmärksamhet omkring. Vi borde kanske fundera på
om den går att pröva i andra delar av landet också.

Anf. 27 Näringsminister JÖRGEN
ANDERSSON (s)

Herr talman! Även om ämnet för dagens debatt är
småföretagen går det inte att bortse från det ömsesidi-
ga beroendet mellan stora och små företag. Det har
varit populärt att citera viss press i dag på morgonen.
Man har glömt en tidning, nämligen Dagens Industri.
Där står det nämligen på två sidor att lågkonjunkturen
kom av sig. Man räknar med mycket stora investe-
ringsökningar för svensk industri 1996. De totala
investeringarna kommer att vara på inte mindre än 69
miljarder. Man har gått igenom bransch för bransch.
Många av de branscher där investeringarna kommer
att öka kommer att ha direkt applikation på småföre-
tagen. Det är glädjande. Jag tycker att vi behöver ha
litet balans på den svartmålning som kommer från
visst håll.

Sambandet mellan storföretag och småföretag
finns också när det gäller kompetensöverföring och
utvecklingsarbete. På flera håll i landet bygger man
nu upp utvecklingscentrum, s.k. EUC. Vi har på Nä-
ringsdepartementet under en tid arbetat för att skapa
resurser och utrymme för detta EUC-koncept. Vi
kommer att fortsätta det arbetet för att se till att försö-
ka få finansiella resurser till dessa mycket viktiga
utvecklingscentrum.

Vi vet också att kompetensutveckling och kun-
skapsutbyggnad är en av de frågor som regeringen
kommer att satsa på. Vi har redan fått möjlighet ge-
nom mål 4-pengarna från EU. I den s.k. Perssonpla-
nen kommer en mycket kraftig satsning på detta om-
råde.

Herr talman! Trots en viss tillspetsning i denna
debatt väljer jag ändå att fortsätta den konstruktiva
dialog som jag tror är nödvändig och som kommer att
gagna våra småföretag på ett bättre sätt, så att vi på
bredast möjliga basis i denna kammare kan vara över-
ens om att det är viktigt att vi fortsätter uppmärk-
samma småföretagens problem och se till att hitta
breda lösningar på åtgärder. Denna mandatperiod
tycker jag är en viktig utgångspunkt för att fortsätta
detta.

Man hänvisar till att Mona Sahlin i debatten har
sagt att småföretagarna är vår tids hjältar. Jag har
kanske inte lika lätt för att komma med denna typ av
populäruttryck. Jag kan säga att jag under mina 15 år
som kommunalråd i Halmstad hade ansvar för nä-
ringsliv och företag. Jag träffade många företagare.
Jag var med och skapade en hel del nya småföretag
och vet ungefär hur de resonerar där. Jag tror att det är
väldigt viktigt att vi tillsammans försöker ha den
utgångspunkten. Jag är i alla fall beredd att medverka
till att betingelserna för småföretagen hela tiden blir
ordentliga.

Sedan gäller det arbetsrätten. Jag måste säga att
det måste vara viktigare att parterna kan komma över-
ens om en vettig arbetsrätt. De skall ju sedan umgås
ute på företagen. Det är mycket bättre att de klarar av
detta än att vi från riksdagen skall påtvinga dem en
lagstiftning som de sedan kommer att möta och ha
svårigheter med. Låt parterna fortsätta i detta syfte!

Jag återkommer när det gäller momsen i min nästa
replik.

Hedlund från Moderaterna räknade upp vad rege-
ringen hade gjort. Jag vill bara säga att det finns en
annan sak som regeringen har gjort. Vi har nämligen
börjat att sanera statsfinanserna. Vi har gjort slut på
den lånekarusell som vi fick överta, och det har med-
verkat till att Riksbanken nu kan börja sänka räntorna.

Anf. 28 LARS LEIJONBORG (fp)

Herr talman! Det är naturligtvis bra att storföreta-
gen investerar, men vi vet att många av de investe-
ringarna handlar om att ta bort arbetsplatser. Skall
sysselsättningen öka måste vi satsa på de mindre
företagen.

Jag tycker att det är bra att två deltagare i denna
debatt kommer från Småland. Precis som de har
framhållit har vi ju i vårt eget land en sådan väldigt
god illustration av vad det betyder att få fram en små-
företagarkultur. Det är i de bygderna man klarar låg-
konjunkturerna bäst. Det är den kulturen vi behöver i
hela Sverige.

Många blir upprörda när de hör om svenska patent
som försvinner utomlands. Jag tycker också att det är
mycket upprörande, i varje fall om det inte är lika
många utländska patent som exploateras i Sverige,
och det är det tyvärr inte. Detta har genom åren lett
till att politikerna - framför allt de som har socialis-
tiska utgångspunkter - har kläckt massor av idéer om
hur staten skall få fram riskkapital till bra idéer. Jag
utesluter inte att det kan finnas uppgifter för staten på
detta område, och jag vet att också Centern funderar
över statliga nyföretagarlån och allt vad det heter.

Regeringens senaste idé på området är att AP-
fonderna skall kunna köpa aktier för att på det sättet
försörja företag med riskkapital. Men låt oss komma
ihåg att allt detta innebär ett lappande och lagande -
därför att man i grunden har förstört en marknads-
mässig riskkapitalförsörjning, därför att vi aldrig har
vågat acceptera de vinstnivåer och den vinstbeskatt-
ning som skulle ha lett till en normal riskkapitalför-
sörjning.

Eftersom det här är en så manlig debattpanel är
det viktigt att vi inte alltför snabbt går förbi det här
med kvinnoföretagande - det nämndes här från Cen-
terns sida. Det är, tycker jag, ett exempel på att man
kan tänka sig exceptionella statliga insatser därför att
det är så uppenbart att vi här har en potential som inte
utnyttjas. Vi måste tänka mycket på kvinnligt företa-
gande, ungt företagande, invandrarföretagande. Men
sanningen är väl tyvärr den att Centern och Socialde-
mokraterna har sänkt de viktiga nyföretagarlånen,
som kvinnor kan få.

Låt mig fortsätta med Centern. Ni lade ju fram ett
program häromdagen. Jag har läst det noga och måste
tyvärr konstatera att det är väldigt mycket ord och
ganska få konkreta förslag. På s. 23 står det äntligen:
"fler företag och företagare". Det är tyvärr mycket
abstrakta förslag som läggs fram även där, men ett av
dem är att man skall ha en konsekvensanalys innan
man genomför någonting som påverkar företagen.
Men förstår ni inte hur hånfullt detta ter sig för före-
tagarna, som vet att ni var med och röstade igenom de
nya momsreglerna? Konsekvenserna var ju väl belys-
ta innan beslutet fattades. Det varnades ju för dem
från alla möjliga håll. Att då komma några månader
senare och säga att man alltid skall ha en kon-
sekvensanalys uppfattas bara som ett hån. Ni visade ju
förra gången det här var aktuellt att ni inte är beredda
att ta konsekvenserna av den information ni får.

Förklaringen framgick ganska tydligt ur den förra
debatten, nämligen att ni är så intresserade av att ha
positionen som stödparti till Socialdemokraterna att ni
är beredda att acceptera också förslag som är dåliga
för Sveriges småföretagare.

Anf. 29 CARL ERIK HEDLUND (m)

Herr talman! Sverige är fantastiskt! Och även
Sveriges riksdag, eller åtminstone den del av den som
företräder majoriteten, är fantastisk. I denna minide-
batt om ett av de centralaste frågeområdena för Sveri-
ges framtid har det inte visats någon större ånger över
felaktiga beslut. Man tänker minsann fortsätta på den
inslagna vägen! Vi skall noggrant följa hur det utveck-
las för företagen med anledning av momsen, säger
näringsministern. Det visar bara att man inte riktigt
förstår hur allvarligt ingreppet är. Skall småföretag
slås ut innan vi i riksdagen ändrar våra beslut? Vi
måste agera nu!

Centern är ju trevlig att lyssna till. Det mesta som
Kjell Ericsson säger kan jag hålla med om. Men var-
för då inte också visa er inställning i handling? Var
fanns ni någonstans när vi diskuterade momsen? Ni
säger ju att ni är ett småföretagarparti och har förank-
ring bland småföretagarna, men den gången var det
som att tala för döva öron. Det kan ju inte bero på det
statsfinansiella läget, som åberopades. Det är inte
varje dag jag kan säga att jag delar Vänsterns syn på
något, men Per Rosengren sade från talarstolen kloka
ord om detta.

Herr talman! På två minuter hinner man inte med
så mycket. Till sist vill jag bara säga till de partier
som sjunger företagens lov men som ännu inte gått
från ord till handling: Acceptera verkligheten och låt
oss tillsammans ge företagen en chans att rädda Sve-
riges framtid! Vi moderater kommer att stödja alla
vettiga förslag.

Är det så att ni inte har egna idéer är ni välkomna
att botanisera i vår katalog över åtgärder. De står fritt
till förfogande.

Anf. 30 KJELL ERICSSON (c)

Herr talman! Jag redogjorde redan i mitt förra in-
lägg för vårt ställningstagande i momsfrågan. Jag vill
bara än en gång säga att det ingick i ett stort paket när
det gällde att få ned räntan och sanera ekonomin.

Jag sade också att vi nu tittar närmare på det här
och även är beredda att göra en revidering.

I samband med småföretagens situation är det
också en rad andra frågor som måste få sin lösning,
om vi skall få det goda småföretagarklimat som vi
önskar. Som svar till Göran Hägglund vill jag säga
följande. Som gammal bondson vill jag gärna ha en
ko som mår bra och som mjölkar mycket. Hon skall
också ha foder i rätt tid. Det kan man överföra till
småföretagen. Jag tycker att det är viktigt att man
verkligen ser till att få till stånd ett sådant klimat, så
att småföretagen mår bra.

Jag vill bara igen nämna arbetsrätten. Vi måste få
enklare regler, så att det går att nyanställa. I dag har
man ofta korta orderstockar, och det är svårt att få en
överblick över läget. Skall man då våga anställa kan
man inte ha en krånglig arbetsrätt som lägger hinder i
vägen.

Det är likadant när det gäller dubbelbeskattningen.
Det är helt orimligt att man skall betala skatt två
gånger när man sparar i aktier - sparar man på bank
eller i riskfria statsobligationer betalar man skatt en
gång. Den ordningen kan vi inte ha om vi skall få
fram de hundratals miljarder som behövs till investe-
ring i företag också framöver.

Vi måste också hitta nya verksamheter, som gene-
rerar nya jobb. Den privata tjänstesektorn är ett områ-
de. Vi har också hela den gröna sektorn, som kan ge
många nya jobb. Inte minst på energisidan finns det
möjligheter; jag tänker då på både bioenergin, vind-
kraften, solenergin och även på möjligheterna att
effektivisera befintliga kraftverk inom vattenkraftens
område. Möjligheter finns det också inom andra mil-
jöprojekt. Vi har också uppfinnarna och innovatörer-
na, som måste få en rimlig chans att utveckla sina
idéer här i Sverige och inte åka utomlands. Vi har
alltså en massa åtgärder att vidta som gynnar småföre-
tagarna. De behövs verkligen här i vårt land.

Anf. 31 PER ROSENGREN (v)

Herr talman! Det är en viss skillnad mellan parti-
ernas syn på småföretag - det är alldeles tydligt. När
vi pratar om småföretag pratar vi om småföretag -
småföretag, enskilda firmor, handelsbolag och även
s.k. försörjningsföretag. När andra pratar om småföre-
tag är det fråga om riskkapitalavdrag eller dubbelbe-
skattning. Men om man för debatten på det sättet vet
man inte vad den stora mängden småföretag sysslar
med, vad småföretag är för någonting här i landet.

Vi har lagt fram konkreta förslag på skatteområ-
det, på finansieringssidan och även när det gäller
riskkapitaltillskott, förslag som är klart anpassade
efter de verkligt små och medelstora företagen. Ni
andra har ett placerarperspektiv, och det är problemet
för er. Ni kan aldrig närma er problemen med småfö-
retagen om ni inte skaffar er ett företagarperspektiv.
Ni har fortfarande på er era ideologiska skygglappar.

Göran Hägglund från kds hade inte haft någon
kontakt med företagare under sin uppväxt när han
bodde i Degerfors. Till skillnad från Göran Hägglund
kan jag säga att jag är uppvuxen i en riktig småföreta-
garmiljö. Jag har därefter fortsatt att arbeta i en små-
företagarmiljö, nämligen med att hjälpa, bistå, just
småföretag, enmansföretag och upp till företag med
4-6 anställda, s.k. försörjningsföretagare. Jag vet
därför vilka problem de har. De har inte de problem
son ni inbillar er.

Dagens problem, som har dykt upp i massmedier-
na, handlar ganska mycket om att sysselsättningen i
de små företagen börjar att minska. Det är klart att det
är så. De är ju i ganska stor utsträckning underleve-
rantörer till exportindustrin. Det är ganska naturligt att
de drabbas nu. Därför är det mycket viktigt att satsa
på försörjningsföretagarna, ha ett klart företagspers-
pektiv och gå ifrån placerarperspektivet.

Anf. 32 RONNY KORSBERG (mp)

Herr talman! Två saker på två minuter. Jag kan
inte heller undgå att kommentera momsredovisnings-
reglerna. Det har sagts mycket om dem här.

Skälet till att vi i Miljöpartiet stod bakom dessa
regler var just att de allra flesta företag i det här landet
skulle få en bättre situation genom att de inte behövde
redovisa sin moms mer än en gång om året. Om det
nu visar sig att det uppstår väldigt stora problem för
andra kategorier av företag finns det en öppning. Det
har vi hört från näringsministern. Man tittar på detta
och är beredd att ompröva det.

Låt mig då tala om att det för oss inte ligger någon
prestige i att stå fast vid ett sådant här beslut. Detta
gjordes av statsfinansiella skäl. Visar det sig att det
skulle vara positivt att förändra reglerna igen skall vi
gärna bidra till det.

Sedan har vi det andra. Jag kan hålla med Per Ro-
sengren i mycket av det han säger. Det är ett problem
att vi definierar småföretag på så olika sätt. Vi brukar
normalt sett säga att småföretag har upp till 200 an-
ställda. Men det är naturligtvis en oerhörd skillnad
mellan att ha 200 anställda och att ha två anställda.

Jag tror att vi måste börja se till de allra minsta fö-
retagen. Någonstans börjar företagandet. Det är där
attityderna till företagsamheten börjar. Det finns det
som vi kallar för livsstilsföretagande eller försörj-
ningsföretagande som är en väsentlig del i hur vi
grundlägger attityderna till även de något större små
företagen.

Anf. 33 GÖRAN HÄGGLUND (kds)

Herr talman! Jag hoppas att statsrådet i sitt kom-
mande inlägg kommer att ägna några minuter åt
momsfrågan. Det är väl den fråga som närmast har
föranlett den här debatten. Den skapar väldigt mycket
oro och bekymmer framför allt bland många av de
mindre företagen i landet. Deras likviditet försämras
allvarligt, och de tvingas ofta låna pengar för att kun-
na betala skatt i förtid. Jag tycker alltså att man borde
kasta prestigen och säga att man har gjort ett misstag
och att man tar tillbaka beslutet. Jag tror att regering-
en skulle vinna mycket respekt på det.

Per Rosengren kastar sig med friskt mod in i den
här debatten trots hans partis historia när det gäller
företag och företagande. Det har jag naturligtvis den
största respekt för. Hans parti röstar ju i stort sett
emot alla sådana förändringar som jag, mitt parti och
flera andra partier tror skulle bidra till ett förbättrat
klimat för företag och företagande. Jag menar, möjli-
gen till skillnad från Per Rosengren, att det finns för
mycket politiskt reglerande av företagen.

Jag tror inte att vi som politiker är bäst skickade
att tala om hur företagen skall bete sig på varje områ-
de. Det finns alltså för mycket reglerande.

Kjell Ericsson hade ett inlägg på det zoologiska
området med hänvisning till min tidigare bild om
djurriket. Jag tänkte bemöta honom och den här gång-
en hänvisa till hönsgården. Det är ju till sist inte
kacklet som räknas, utan det är själva värpningen.

Anf. 34 Näringsminister JÖRGEN
ANDERSSON (s)

Herr talman! Jag vill börja med att påminna om
vad regeringen har gjort under det senaste året. Av-
kastningskravet på ALMI och Industrifonden har
sänkts, vilket har ökat lånekapaciteten med 200-300
miljoner. Industrifonden har fått vissa möjligheter att
också gå in med riskkapital. Vi har kommit med risk-
kapitalavdraget. Ramen för kvinnliga företagslån är
tredubblad. Kompetensutveckling för småföretag har
jag nämnt tidigare. Vidare har vi teknikspridning för
små företag. Vi har infört exportsatsningar, och vi har
som sagt var kommit med byggstimulanser på en total
åtgärdsvolym på 36 miljarder.

Ett par tidigare talare har här hänvisat till Gnosjö
och Västbobygden. Det var Hägglund från kds, och
jag tror att Korsberg från Miljöpartiet också var inne
på det. Jag har släktingar som är småföretagare just i
den här bygden. Jag vet också att man klarar sig väl-
digt bra. Men Gnosjö tillhör väl Sverige? Och i Gno-
sjö arbetar man väl enligt precis samma regler som
alla andra småföretag i det här landet? Hur klarar de
sig med de hemska regler som finns för småföretag i
det här landet? Det är en intressant frågeställning.

Låt mig sedan gå över och svara på frågan om
dubbelbeskattningen. Där gäller det jag tidigare har
sagt. Det pågår en utredning. Vi har avsatt 2 miljarder
till småföretagarsatsningar. Vi får avvakta tills utred-
ningen har kommit med sitt betänkande.

Avslutningsvis vill jag säga några ord om mom-
sen. Jag står för det jag sade i riksdagen vid den
muntliga frågestunden. Jag gav inga löften då, och jag
tänker inte ge några löften nu. Men jag har den största
förståelse för problematiken. Därför gäller det som
jag sade i mitt inledningsanförande - vi följer utveck-
lingen mycket noga. Skulle det visa sig att vi behöver
vidta åtgärder när vi har gjort en längre slutsumme-
ring av den här frågan får vi överväga det då. Därför
är det inte aktuellt för närvarande, men vi håller
mycket stor uppsikt över frågeställningen.

Jag nämnde att investeringarna nu 1996 kommer
att belöpa sig på 69 miljarder. Jag föreställer mig att
många av de investeringar som görs av storföretagen
kommer småföretagen till godo eftersom de flesta
småföretag i vårt land faktiskt jobbar som underleve-
rantörer. Bilindustrin är ett konkret exempel som
sysselsätter många småföretag. Där har småföretagen
faktiskt en enorm glädje av att investeringarna går
upp i storföretagen. Därför är det viktigt att det sam-
spel som finns mellan stora och små företag också
framhålls. Därför är det så glädjande att kunna konsta-
tera att investeringsviljan är så stor och att vi har ett
så fint industriklimat i vårt land som vi trots allt har.

Anf. 35 LARS LEIJONBORG (fp)

Herr talman! Skall vi klara jobben måste vi vara
beredda att tänka nytt. Väldigt många som har funde-
rat på de här frågorna har kommit fram till att tjänste-
sektorn är strategisk. Näringsministern har ett inlägg
kvar, och jag skulle vilja fråga: Finns det några för-
hoppningar om att regeringen kan tänka sig en sänkt
tjänstebeskattning?

I den intervju med arbetsmarknadsminister Sund-
ström som jag redan har citerat ger han faktiskt en
liten öppning. Sedan går han vidare och ger ett
mycket egendomligt exempel. Han säger att bygg-
momsen t.ex. skulle kunna sänkas. Men byggbran-
schen ingår i all statistik i varusektorn. Det är alltså
inte något exempel på sänkt tjänstemoms. Dessutom
är byggbranschen, vid sidan av jordbruksbranschen,
den mest och längst subventionerade i Sverige. Jag
tycker inte att det är något framtidstänkande. Finns
det några planer på att sänka tjänstebeskattningen?

Jag har ännu en fråga. Är regeringen beredd att
kraftfullt gripa in om parterna på arbetsmarknaden
misslyckas med en reformering av arbetsrätten? Är
regeringen då beredd att prioritera intressena för dem
som har hamnat utanför arbetsmarknaden?

Vi talar ju mycket om outsiders, om vi använder
ett engelskt uttryck. Alldeles för litet intresse ägnas åt
situationen för outsiders på den svenska arbetsmark-
naden. Däremot stärker insiders, de som har jobb, sin
position.

Till sist vill jag ta upp konkurrensfrågorna. Nä-
ringsministern nämnde dem själv. Samtidigt har ni
försvårat för alternativen i kommunerna och slagit
vakt om de kommunala monopolen. Ni har här i riks-
dagen skärpt det kommunala planmonopolet som skall
göra det svårare för uppstickare i t.ex. livsmedels-
branschen. Menar ni allvar med talet om att ta itu med
konkurrensfrågorna?

Anf. 36 Näringsminister JÖRGEN
ANDERSSON (s)

Herr talman! Jag vill svara på den fråga som ställ-
des om arbetsmarknadsministerns öppenhet i det han
har uttalat. Jag har inga svårigheter att ansluta mig till
arbetsmarknadsministerns öppenhet, men jag vill
samtidigt understryka finansieringstvånget. Alla nya
utgifter skall finansieras. Denna regering vill oerhört
tydligt visa att den inte vill sätta i gång ett fritt fall i
statsfinanserna igen. Det som vi har uppnått i statsfi-
nansåtstramning skall faktiskt också plockas hem. Vi
måste vara noggranna med att inte äventyra detta.

Jag har fortfarande uppfattningen att parterna är de
som är bäst skickade att komma överens när det gäller
arbetsrätten. Jag är faktiskt optimistisk. Parterna, som
umgås och förhandlar i många andra frågor, har lärt
sig att klara av denna typ av förhandlingar. Jag tror att
man så småningom kommer att hitta en lösning även
på detta problem. Jag tror att detta är det bästa. Som
jag sade tidigare skall ju parterna sedan mötas ute på
de enskilda företagen, och då är det alltid en fördel att
de centralt har närmat sig varandra och kompromissat.
Då har de också en förmåga och en möjlighet att
kunna fungera på ett smidigt sätt.

Avslutningsvis vill jag säga att jag uppskattar att
Folkpartiet tog initiativ till denna debatt. Jag tycker att
det har varit en bra debatt i dag, men låt oss inte stan-
na vid den. Låt oss hela tiden fokusera på nödvändig-
heten av att ha en bra småföretagarpolitik. Jag inbju-
der även i fortsättningen till breda lösningar på pro-
blem kring det som är så viktigt för vårt land, nämli-
gen småföretagens villkor.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Meddelande om svar på interpellation

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:

Interpellation 1995/96:104

Till riksdagen

Interpellation 1995/96:104 av Inger Lundberg om
möjligheterna att motverka segregation i skolan.

Interpellationen kommer att besvaras fredagen den
19 april 1996.

Skälet till dröjsmålet är tjänsteresor.

Stockholm den 8 mars 1996

Ylva Johansson

Interpellation 1995/96:106

Till riksdagen

Interpellation 1995/96:106 av Inger Lundberg om
det ökande narkotikamissbruket.

Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
26 mars 1996.

Skälet till dröjsmålet är att det under vecka 12 inte
har planerats in något tillfälle för interpellationssvar.

Stockholm den 11 mars 1996

Anna Hedborg

6 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1995/96:136, 137, 139 och 140 till utrikesutskottet

1995/96:142 till trafikutskottet

1995/96:151 till näringsutskottet

1995/96:153 till utrikesutskottet

1995/96:156 till justitieutskottet

1995/96:157 till utbildningsutskottet

1995/96:159 till försvarsutskottet

1995/96:160 till konstitutionsutskottet

1995/96:161 till kulturutskottet

1995/96:162 och 163 till arbetsmarknadsutskottet

1995/96:175 till jordbruksutskottet

1995/96:177 och 179 till lagutskottet

1995/96:180 till justitieutskottet

1995/96:182 till lagutskottet

1995/96:184 till utbildningsutskottet

1995/96:185 till utrikesutskottet

Motioner

1995/96:Ju18 och Ju19 till justitieutskottet

Meddelande om samlad votering

Förste vice talmannen meddelade att näringsut-
skottets betänkanden NU11 och NU17, konstitutions-
utskottets betänkanden KU23 och KU24, jordbruksut-
skottets betänkande JoU19 samt arbetsmarknadsut-
skottets betänkande AU12 skulle avgöras i ett sam-
manhang efter avslutad debatt

7 § Clearingverksamheten m.m.

Föredrogs

Näringsutskottets betänkande 1995/96:NU11

Clearingverksamheten m.m. (prop. 1995/96:50)

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare
var anmäld.

(Beslut fattades efter 12 §.)

8 § Kärnavfall m.m.

Föredrogs

Näringsutskottets betänkande 1995/96:NU17

Kärnavfall m.m.

Anf. 37 EVA GOËS (mp)

Herr talman! "Varje gång en familj kokar middag
på kärnkraftsel produceras lika mycket plutonium
som förslår att ta livet av familjen."

Det sade Hannes Alfvén. Kärnfysikprofessorn och
nobelpristagaren Hannes Alfvén gjorde en helom-
vändning angående kärnkraften när han arbetade i
USA. Kärnkraftens radioaktiva avfall med bl.a. plu-
tonium menade han var dödens gift, och fullt riktigt är
Pluto dödens gud. Ett mikrogram, en miljondels gram,
plutonium är dödande om det inandas och sätter sig i
lungan. Detta gift produceras varje dag - år ut och år
in. Tala om tillväxt!

För oss i Miljöpartiet de gröna är det helt ofattbart
att inte någon från linje 3-partierna reserverat sig i
dagens betänkande, som handlar om något så allvar-
ligt som kärnavfallet - en olöst fråga. Här finns 44
motionsyrkanden att hänga på. De handlar om lokal-
befolkningens inflytande över slutförvarsprocessen,
om Studsviks kommersiella drift med importerat
kärnavfall, om avsaknaden av miljökonsekvensbe-
skrivning för verksamheten i Studsvik, om Ågestare-
aktorn, om kärnavfallet i Norden, om amerikanskt
kärnvapenmaterial som stannat i Sverige, om slutför-
varet och om dess brister.

Farorna med kärnavfallet och avfallslagringen kan
i princip inte värderas. Trots förvaringens faror i form
av läckage, attentat, materialets utnyttjande som
framtida terrorvapen - kärnkraft och kärnvapen är
siamesiska tvillingar - och förvar under ofattbara
tidsrymder, upplever vi dessa risker som icke jämför-
bara med den potentiella kärnkraftsolycka som kan
ske i Sverige.

För oss miljöpartister är det helt obegripligt hur
någon politiker kan ta ansvar för att driva kärnkraften
vidare. Ozonhål och växthuseffekt är globala problem
som alla nationer skall ta ansvar för. Men en svensk
kärnkraftsolycka är enbart de svenska ja-politikernas
ansvar. Det är ett dilemma för oss att vi inte förstår
hur någon över huvud taget kan ta de fasansfulla ef-
fekterna av en svensk kärnkraftsolycka på sitt ansvar.
Hur kan man någonsin ta det ansvaret bara för att
tillfredsställa den här generationens krav på bekväm-
lighet och standard?

Herr talman! Under kärnkraftens långa inlednings-
skede 1940-1960 fanns inget avfallsproblem. Utåt sett
existerade inget avfall. Avfallet var eftertraktat och
hemligstämplat militärmateriel. Det existerade knap-
past några avfallsproblem före Rachel Carsons Tyst
vår. Ett forskningsprojekt startades som uppgavs visa
hur avfallsfrågan skulle lösas, men bl.a. i USA fanns
ett antal forskare som var kritiska, och visade att den
påstådda lösningen var ett önsketänkande. Kärn-
kraftsintressenterna startade då ett nytt projekt som
visade en annan, och absolut säker, metod att ta hand
om avfallet. När denna kritiserats ihjäl kom ett nytt
förslag som rönte samma öde. Så har kräftgången
fortsatt - även in i Sverige.

Euforin över kärnkraften på 50- och 60-talen, då
man talade om självförsörjning med uranbrytning,
tungvattenreaktorer och upparbetning var ett kärnva-
penprogram under förklädnad. I Sannäsfjorden i norra
Bohuslän planerades en plutoniumfabrik. Denna idé
gavs upp först i slutet av 60-talet.

Med anledning av Washington Posts uppslag om
att Sverige kan montera en atombomb och moderaten
Bertil Perssons motion här i dag vill jag påminna om
att den svenska kärnkraften var ämnad just för att ta
fram en blågul atombomb. 1959 sade riksdagen nej
till detta, efter en hård kamp av de socialdemokratiska
kvinnorna Inga Thorsson och Ulla Lindström. Men
kärnkraften byggdes ut. Så sent som 1974 planerades
24 reaktorer enligt AKA-utredningen.

Först i slutet av 1970-talet började en seriös of-
fentlig kärnkraftsdebatt. Avfallet diskuterades inte,
utan mest drift- och säkerhetsfrågor. Som kuriosa
måste jag nämna att Thorbjörn Fälldin, vår före detta
statsminister, inte visste något om avfallets farlighet
förrän fem år efter starten. Denna bekännelse gjorde
han för mig i januari i år, 1996! Det enda man hade
kontrollerat före starten av Oskarshamn 1 var, enligt
Fälldin, den marinbiologiska miljön och effekterna på
den.

Det gjordes ingen ekonomisk planering för av-
fallshanteringen, och någon allmän medvetenhet om
svårigheterna att ta hand om avfallet fanns inte. I
vanlig god ordning tillsattes en utredning, som kom
fram till att avfallet skulle inkapslas och placeras på
500 meters djup i berggrunden. På detta djup, påstod
utredningens geolog, skulle sprickfritt berg hindra
spridningen av radioaktiva ämnen. Utredningen dela-
de också upp ansvaret på så sätt att staten fick en
passiv, övervakande roll, medan kärnkraftsbolagen
fick ansvar för allt praktiskt arbete för lösningen av
kärnavfallsproblemet.

Men sprickfria berg finns inte. Rabbe Sjöberg,
forskare vid Umeå universitet, presenterade 1994 en
doktorsavhandling som visar att det inte existerar
sprickfria berg. Det kan inte heller ges någon garanti
för att sprickor inte skall uppstå under den oerhört
långa tid som ett slutförvar av kärnavfall kräver.

En ännu färskare doktorsavhandling, med en
kartläggning av berggrunden, presenterades av Dan
Nisca på Högskolan i Luleå den 20 februari i år.
Doktorsavhandlingen visar på nya metoder att hitta
sprickor - ett genombrott i forskningen, sägs det. Dan
Nisca har satsat 150 000-200 000 kronor av egna
medel för att kunna agera som fristående forskare.

Processen med att få tillstånd att starta ytterligare
reaktorer krävde "en helt säker förvaring". Detta var
ett villkor. Året var 1976.

Detta mål kunde inte uppfyllas. Man hittade inga berg
som uppfyllde kraven. Det gjordes borrningar och
kompletterande borrningar, s.k. politiska hål. Sju av
åtta geologer underkände bergen. SKI:s styrelse be-
stämde sig ändå för att godkänna KBS1, som antogs
1978. Man godkände, för att inte helt gå emot ex-
pertutredningen, en del av berget där inga borrningar
hade skett. "Betydelsen av bergbarriären bör ej över-
drivas om övriga barriärer fungerar tillfredsställande",
hette det. Laddningstillstånd gavs 1979. "Helt säker"
hade devalverats till "tillräckligt säker" för start av
ytterligare sex reaktorer.

Godkännandet av KBS1 var horribelt ur teknisk,
juridisk och moralisk synvinkel och även formellt.

Med dessa i mina ögon kriminella beslut i botten
tilläts och tillåts tolv reaktorer köras vidare, trots att
det inte finns någon godkänd slutförvaring. Varje dag
produceras 700-800 kg högaktivt avfall. Ingen har en
lösning på hur det skall förvaras helt säkert, vilket var
villkoret för att en gång i tiden få starta.

Denna process fortsätter i samma anda. När man i
dag försökt få platser för att studera lämpligheten av
ett slutförvar, utgår man inte från några vetenskapligt
baserade översiktstudier eller kriterier utan från om de
lokala politikerna är välvilligt inställda till förstudien.
Man lockar med arbetstillfällen, kompetenshöjning
till bygden och framtida turistmål(!)

Kritik har kommit från myndigheter, universitet
och miljörörelser mot SKB:s - Svensk Kärnbränsle-
hantering AB - lämplighet att hantera slutförvarings-
frågan.

Till saken hör att ägarsammansättningen i SKB
består av kärnkraftsbolagen och Vattenfall. Att SKB
skulle vara både kärnavfallsentreprenör och förmedla-
re av objektiv kärnavfallsinformation var från början
ett huvudlöst missgrepp. SKB vill givetvis kunna
presentera en sådan lösning att man kan fortsätta
kärnavfallsproduktionen - helst längre än till år 2010.

Herr talman! Om det hade funnits ett krav på
livscykelspecifikation för kärnkraftverken och krav på
att dessa skall ingå i kretsloppet, så hade de aldrig
kunnat startats. I hela kärnkraftskedjan bryter man
mot Agenda 21 och kretsloppstanken - uranbrytning-
en, driften med risk för katastrof, förvaret som skall
övervakas i hundratusentals år på grund av det farliga
radioaktiva innehållet. Det är den långa tidsrymden
för avklingningen innan avfallet är ofarligt - ej mäng-
den av avfall - som är det allvarliga.

När SKB går ut med braskande helsidesannonser
om att man löst avfallsfrågan och gör jämförelser med
en uranfyndighet i Kanada, så undrar jag var veder-
häftigheten finns. Att i detta sammanhang jämföra
naturligt uran med utbränt kärnbränsle är för mig ett
falsarium. Var och när upplyser SKB om att en 15
grams urankuts om 220 000 Bq har ökat aktiviteten,
när den förbrukats i reaktorn och benämns utbränt
kärnbränsle, till 750 miljarder Bq? Bränslet är därmed
mer än 3 miljoner gånger så radioaktivt som tidigare -
3 miljoner gånger högre!

SKB:s lämplighet att hantera slutförvaringen av
kärnavfallet bör ifrågasättas. Dess propaganda och
informationsmaterial förringar just farligheten med
avklingningen av kärnavfallet.

Jag gjorde en KO-anmälan angående SKB:s osak-
liga propaganda redan 1990, men svaret blev att avfal-
let inte betraktades som en vara och därför inte gick
under marknadsföringslagen. KO instämde dock i min
kritik.

Senare följde jag upp detta genom att anmäla SKB till
Riksrevisionsverket. Det resulterade i två rapporter.

RRV utfärdar grava anmärkningar och varningar
på 109 s. mot det intima samarbetet mellan myndighe-
terna SSI och SKI och tillsynsobjektet, kärnkraftsbo-
lagens bolag SKB.

Riksrevisionsverket varnar för risken Capture of
regulator. RRV menar att rågången mellan reakto-
rägarna och tillsynsmyndigheterna måste stärkas. Man
menar att

- det skall tydliggöras att myndigheten måste upp-
rätthålla förtroendet som oberoende instans,

- personalen skall göras medveten om riskerna
med ett för nära samarbete med tillsynsobjektet och

- att det skall planeras för rotation av personalen
efter ett antal år.

Det gäller även myndigheternas löpande arbete,
t.ex. att inte göra sig beroende av informationsmate-
rial, undersökningsdata, samåkning eller annat stöd
från tillsynsobjektet.

Jag kan referera från informationsmöten i Över-
kalix för allmänheten, där myndigheterna SKI och
SSI har upplevts vara i maskopi med SKB.

Herr talman! Det är märkligt att det är så många
som vill fortsätta att driva kärnkraften och uttalar sig
om att vi inte kan klara oss utan kärnkraft. Jag har
ännu inte hört någon av dem som vill ta hand om
kärnavfallet. Alla tycks lida av syndromet NIMB, not
in my backyard, dvs. inte på min bakgård.

Ingen har kunnat presentera en lösning under de
dryga 40 år som man forskat på området, och inte
heller har någon miljökonsekvensbeskrivning för
världens farligaste gift tagits fram i hela världen. Det
verkar med andra ord vara ett hopplöst fall - ett dyrt
experiment för människa och miljö.

Som ni vet har den ena kommunen efter den andra
sagt nej till kärnavfallet. Till dagens debatt bad jag
Malå opinionsgrupp, Op-gruppen, skriva ner litet om
läget i deras kommun. Det kom sex sidor. Jag kan
bara referera en del.

Op-gruppen består av ca 10 % av befolkningen på
4 000 invånare. De aktiva motståndarna består av en
kärna på ca 20 personer. Ungefär lika många är i Ja-
gruppen, dvs. den klick som sitter vid makten i sam-
hället, politikerna m.fl.

Op-gruppen arbetar för brinnande livet efter en
ideologi som ser ut på följande vis. Man vill

- verka som en motvikt till kärnkraftsintressenter-
na,

- ge en saklig och fristående information till folket
och

- verka för att det tas hänsyn till naturens kretslopp,
att avfallet inte göms i berg m.m.

Op-gruppen delar in folket i de nonchalant likgil-
tiga, ungdomarna, de kommunanställda, de i tysthet
svärande, de som tagit ställning emot, de aktiva mot-
ståndarna och jasägarna.

De kommunanställda - kommunen är ortens största
arbetsgivare - vågar inte säga sin mening högt på
grund av rädsla för repressalier. De i tysthet svärande
är den största gruppen. De dänger näven i bordet så
kaffet skvätter: Varför skall vi ge våra rikedomar till
dem där nere? Vad får vi tillbaks?

Ungdomarna har varit svårast att nå. SKB har in-
formerat i skolorna. Op-gruppen har fått ett halvt löfte
om att få informera i skolorna under våren.

I början av året hade Op-gruppen planer på att an-
ordna en uppsatstävling för skolans nionde klass.
Ämnet skulle vara barnens tankar kring kärnavfallet
samt ett slutförvar. För att genomföra detta såg man
sig tvingad att utföra tävlingen tillsammans med pro-
jektledningen för den kommunala granskningen av
förstudien. Denna grupp, med Valfrid Paulsson i
spetsen, ansåg det dock vara för känsligt med kärnav-
fall som tema. Den ville blanda in andra teman, t.ex.
miljöeffekten av vedeldning(!)

Alla medel tycks vara tillåtna. Ta t.ex. SKI:s an-
sökan om medel ur Kärnavfallsfonden, där man fram-
håller följande:

Erfarenheterna hittills av förstudiearbetet visar att
det finns en uppenbar risk för att misstroende från
allmänheten gör att ingen slutförvarsplats kan identi-
fieras med nuvarande strategi. De samhällsekonomis-
ka konsekvenserna av ett sådant misslyckande skulle
bli enorma.

Vad menar man? Skall man pressa på folket slut-
förvar? Skall man tvingas godta ett slutförvar trots
bättre vetande? Tala om manipulation!

Samtidigt vet vi att PreussenElektra och det frans-
ka kraftbolaget EDF köper in sig mer och mer i
svensk kraftproduktion. Det har nått ända upp till
Norrland, eftersom man har köpt in sig i BÅKAB. De
får därmed också andel i kärnavfallslagren, och hotet
om förvar i Sverige ökar. EU är en gemensam mark-
nad. Så sent som i går kväll togs frågan om kärnavfal-
let i Tyskland och om destination Sverige upp. Är
Sverige aktuellt i morgon?

Kärntekniklagen garanterar inte att Sverige slipper
utländskt avfall, tvärtom. Runt årskiftet 1994/95 god-
kändes ett avtal om att utöka lagring av utländskt
kärnavfall vid Studsvik "av synnerliga skäl" i enlighet
med kärntekniklagen. Det finns i praktiken inget reellt
förbud mot slutförvar av utländskt kärnavfall.

Vi i Miljöpartiet de gröna kräver ett totalförbud
mot utländskt kärnavfall och att detta förbud skrivs in
i kärntekniklagen. Annars är risken stor att Sverige
tvingas ta emot kärnavfall från EU.

Den 28 juli 1994 beslutade regeringen och dåva-
rande miljöminister Görel Thurdin att föra ut 64
bränsleelement från Forskningsreaktorn R2 i
Studsvik, s.k. MTR-material, Material Test Research
Reactor Fuel, som lagrats vid Studsvik sedan 1986.
MTR-bränslet är höganrikat bränsle av USA-ursprung
med en anrikningsgrad av 93 %. Detta är kärnvapen-
material som skall återbördas till USA enligt avtal,
men amerikanerna protesterar, för de har inget slut-
förvar byggt för ändamålet. Vi har fortfarande flera
sådana här element kvar, och ingen vet hur de skall
omhändertas.

Jag känner en olust över att så många blundar för
kärnavfallets risker. Var finns motståndet i dag från
Vänstern, Centern och kds?

Herr talman! Givetvis står Miljöpartiet bakom alla
reservationer, men jag yrkar bifall till reservationerna
1, 5, 6 och 7.

Anf. 38 BARBRO ANDERSSON (s)

Herr talman! För snart tio år sedan gick larmet att
förhöjd strålning hade noterats vid Forsmarks kärn-
kraftverk. Eftersom man hade haft falska larm och
provlarm tidigare fanns det nog på många håll en viss
skepsis, men den här gången var det på riktigt. Det
rörde sig dock inte om en inhemsk olycka utan om
nedfall från det svåra reaktorhaveriet i Tjernobyl. En
tid av mer eller mindre förvirrad krisinformation
följde. Folk uppmanades att inte dricka regnvatten.

Vem gör väl det? Den som hade kommit på den
idén hade behövt dricka 230 liter för att en riskabel
nivå skulle uppnås.

Det osynliga hotet väckte rädsla, och situationen
blev inte lugnare genom att s.k. experter fick göra de
mest bisarra uttalanden i etermedierna. Eftersom
kärnkraftverk blivit en symbol för fara hos alla dem
som lyssnar okritiskt på Nej-till-kärnkraft-
aktivisternas skrämselpropaganda var det inte svårt att
skapa ångest hos många. Becquerell blev ordet på
allas läppar.

Detta, herr talman, har jag inte hittat på själv, utan
detta läste jag i en krönika i Dagens Politik av Birgit
Björneskog, politisk redaktör på Nordvästra Skånes
Tidningar. Jag tror att hon har gjort en ganska bra
analys. Jag tror att det är viktigt med korrekt informa-
tion.

Eftersom jag själv bor tre mil från Forsmark kan
ju var och en förstå hur det kändes denna dramatiska
måndagsförmiddag när jag i lokalradion hörde detta,
som sedan gick ut i riksradion. Sedermera visade
utvärderingar att den mest sakliga informationen kom
just från kärnkraftverket i Forsmark.

Vi har kärnkraftverk i vårt land. Det blir avfall,
och vi vill alla att det skall tas om hand på ett tillför-
litligt sätt. Därför är det också viktigt att våra till-
synsmyndigheter fungerar på ett bra sätt och att det
finns ordentliga föreskrifter för hur hanteringen skall
gå till. Hanteringen måste vara ytterst noggrann och
därför krävs också noggranna förberedelser, med
forskning och undersökningar. Detta har vi krävt från
riksdag, regering och kommuner, och därför finns
också FUD-programmet.

Låt oss ta SFR i Forsmark som exempel. Jag kän-
ner till det ganska bra. Jag har följt ärendet under alla
år med förundersökningar och beredningar i olika
organ. Berget som omtalas i motionerna undersöktes
ytterst noga och befanns vara tillräckligt säkert. Den
omtalade skjuvzonen, ibland kallad Singölinjen, var
väl känd. Noggranna undersökningar om placering
föregick beslutet som togs av kommunfullmäktige i
Östhammars kommun.

Vad som var vägledande för beslutsfattarna var
vad som hade sagts av de myndigheter som hade till
uppgift att förbereda och övervaka ärendebehandling-
en, bl.a. SKI och SSI. De kom fram till att det var till
fyllest, och därför ligger nu SFR där det ligger, fortfa-
rande under tillsyn av myndigheterna.

Ett viktigt påpekande är, tycker jag, att även sjuk-
husavfall förvaras i SFR. Någonstans och på något
sätt hade vi blivit tvungna att ta hand om det.

Jag vill gärna understryka att alla vill se att slut-
förvar och mellanlagring av kärnavfall skall skötas på
ett säkert sätt. Jag har stor respekt för Miljöpartiets
och andras oro, men jag har också respekt för det
kunnande och den kompetens som finns hos SKB,
SKI och SSI. Jag tror att vi alla tjänar på att informa-
tionen blir korrekt och att allt kommer fram i ljuset,
och jag tror inte att någon är betjänt av skrämselpro-
paganda.

Jag är medveten om att dessa frågor väcker många
känslor, och jag och utskottsmajoriteten menar att det
är viktigt att fortlöpande följa dessa så viktiga frågor.
Jag vill också understryka vikten av en saklig debatt.

Strålning är för många ett känsloladdat ord. Vad är
det då som gör att just det ordet fått en sådan emotio-
nell klang? Det finns flera orsaker till detta. Det
okända vållar oro. Kärnkraft associeras med kärnva-
pen och med den förstörelse dessa kan åstadkomma.
Strålning kan inte förnimmas med våra sinnen, och
faran kan därför inte upptäckas av gemene man. Fe-
nomenet strålning är svårt att beskriva utan att använ-
da komplicerade tekniska begrepp.

Låt oss titta på vår strålmiljö och den strålning
som finns i vår vardag. Stråldosen från den naturliga
strålningen varierar beroende på var man bor. Dels
innehåller berggrunden olika mängder av naturligt
radioaktiva ämnen, främst uran och torium, dels vari-
erar den kosmiska strålningen med höjden. Även vår
kropp innehåller radioaktiva ämnen. Den totala aktivi-
teten i kroppen uppgår till ca 9 000 Bq. Medelvärdet
för den effektiva dosen från den naturliga strålningen
är 1 mSv per år i Sverige.

Det är inte bara naturen som ger oss en daglig
stråldos. Radondöttrar i bostaden ger i många fall ett
betydande tillskott. Det kan ge över 100 mSv per år,
men medelvärdet är omkring 3 mSv.

Vid medicinska behandlingar, t.ex. strålterapi mot
cancer, används höga doser. Ofta bestrålas en begrän-
sad del av kroppen. Tumören får då en dos på kanske
10 000 mSv. Det dödar tumören, men patienten tar
ingen skada.

Ser vi på den totala strålningen i vår vardag kom-
mer 65 % från strålning i boendemiljön, 20 % från
naturlig bakgrundsstrålning, 15 % från medicinska
strålkällor och 1 % från övriga strålkällor. Bland
övriga strålkällor finner vi kärnkraft.

Vad beträffar slutförvaret för utbränt kärnbränsle
är det ju så att det inte finns några beslut, vare sig om
lokalisering eller metod. Dock jobbar SKB efter me-
toden om slutförvar med olika inneslutningar i berget,
samtidigt som man diskuterar förstudier i flera kom-
muner. Jag vill här än en gång understryka vikten av
yttersta säkerhet vad gäller metoden, samtidigt som
jag utgår från att valet av placering kommer att ske i
samråd med berörd region och kommun. Detta är
dock ännu inte aktuellt.

En saklig information är synnerligen viktig, och
jag utgår från att SKB kommer att se till att så blir
fallet. SKI och SSI liksom länsstyrelserna och kom-
munerna kommer att ha ett stort ansvar för detta. Jag
tror också att de kommer att ta detta ansvar, så som
skedde när SFR kom till stånd.

Herr talman! Jag yrkar bifall till näringsutskottets
hemställan och avslag på reservationerna.

Anf. 39 EVA GOËS (mp) replik

Herr talman! Barbro Andersson uppehöll sig vid
SFR-lagret, som ligger i närheten av hennes bostad.
Jag måste hålla med henne: Att gå dit i dag är som att
gå ned i tunnelbanan. Det ser ut ungefär som i tunnel-
banan.

Men jag talar om tillståndet efter det att förvaret
stängts och vattnet rinner till. Det är inte mitt påhitt.
Det är myndigheterna som säger att det kommer att
läcka.

Om förvaret är armerat med järn går det inte att
låta det stängas utan att se till att det finns en möjlig-
het för vätgas att komma ut. Man måste göra hål i
locket på den silo som finns i SFR-lagret, annars
sprängs den. Det innebär att om vätgas kommer ut,
kommer vatten in. Ingen vet hur alla ämnen tillsam-
mans kommer att reagera. Man vet inte hur det går
med korrosionen. Med andra ord kommer detta att
flöda över åt alla håll. Det är risken med lagret.

Det blir inte som matjord efter 500 år, som man
har sagt i propagandan. Jag anser att det är skrämsel-
propaganda och inte vetenskap. De som jag har råd-
gjort med är f.d. plutoniumforskare som har tagit fram
uppgifter om vad som kommer att hamna nere i slut-
förvaret för driftavfall. Det är inte bara låg- och me-
delaktivt avfall, det kan faktiskt följa med även annat
i hanteringen. Forskarna har gjort en sammanställning
av det.

Det går inte att förringa risken. Det är dumt att gö-
ra det.

Jag vill höra närmare hur man har tänkt att man
skall bemöta problemet när den dagen kommer. Skall
vi skjuta det på framtiden eller skall vi försöka klara
av det i dag?

Anf. 40 BARBRO ANDERSSON (s) replik

Herr talman! Det finns många funderingar, och det
har under resans gång, ända sedan SFR kom till stånd,
funnits sådana invändningar som Eva Goës har i dag.

Jag vill understryka vad jag sade i mitt anförande,
nämligen att jag tycker att det är oerhört viktigt att
kompetenta myndigheter, t.ex. SKI och SSI, fortlö-
pande följer vad som händer i SFR och har det under
övervakning. Det är också viktigt att vi politiker från
riksdag, regering och kommuner ställer krav på att
myndigheterna även i framtiden övervakar säkerheten
på samma sätt som man har gjort hittills.

Anf. 41 EVA GOËS (mp) replik

Herr talman! Jag vill än en gång påpeka att det i
den lokala säkerhetsnämnden tydligen inte finns nå-
gon som har naturvetenskaplig kompetens. Man vän-
der sig därför till Forsmark för att höra hur statusen
är. När man inte får svar där vänder man sig till
myndigheterna.

Jag har nyss redogjort för det nära kompanjonska-
pet mellan SSI, SKI och SKB. Där har Riksrevi-
sionsverket riktat grav kritik. Detta är allvarligt. Det
blir ett kompanjonskap. Man drar inte upp rågångar-
na, och man söker inte kompetens utifrån från obero-
ende experter. Jag påpekade tidigare att forskaren i
Luleå hade satsat egna pengar för att kunna vara obe-
roende expert.

Vi har samma problem när det gäller Studsvik.
Det har blivit kommersialiserat. Det blev ett aktiebo-
lag. Där finns så mycket högaktivt kärnbränsle att det
är ännu värre än det som vi tar ut från våra reaktorer i
Sverige. Inte heller där har man insyn.

Jag tycker att det är vansinnigt allvarligt att vi har
kärnvapenmaterial i Sverige som transporteras ut på
Atlanten som en flygande holländare. Man vill inte ta
emot det. Under vapentvång tog man emot det i Sa-
vannah River i Syd-Carolina.

Men vi har fortfarande kvar dessa element, som i
dagarna kommer att graderas som farligare. På grund
av att avklingningen avtar blir det lättare att som
terrorist komma åt materialet och kunna använda det i
terroristsammanhang. Därför graderas det som ett
farligare material.

Hur skall frågan om kontroll, översyn och rågång
mellan myndigheterna och tillsynsobjekt lösas?

Anf. 42 BARBRO ANDERSSON (s) replik

Herr talman! Det är helt rätt att det i lokala säker-
hetsnämnden vid Forsmark inte finns någon naturve-
tare. Lokala säkerhetsnämnden består av ett antal
politiker. Det är ett antal lekmän som är tillsatta inte
utifrån naturvetenskaplig eller annan kompetens, utan
utifrån sin kompetens som lekmän.

Jag har mycket stor förståelse för Eva Goës och
Miljöpartiets engagemang. Det sade jag också. Jag
sade i mitt anförande, och det säger även utskottet i
betänkandet: Vi har kärnkraft, och vi får avfall. Det
inställer sig genast en undran för alla som följer den
här debatten. Var vill Miljöpartiet att avfallet skall
förvaras? Det måste ändå finnas någon slags tanke om
det. Det kan väl ändå inte bara finnas där. Eller skall
det vara som Eva Goës själv säger, att det skall fara
omkring på de sju haven som en flygande holländare?

Någonstans måste vi ta ansvar för avfallet. Om det
finns en bred majoritet i denna kammare. Jag tycker
att det är viktigt att vi fullföljer beslutet.

Anf. 43 BARBRO JOHANSSON (mp)

Herr talman! Jag vill först säga till Barbro Anders-
son att den förvirrade krisinformationen gällde att jod
131, med tio dagars halveringstid, hade kommit ut.
Det var inte onödigt att man gick ut med information.
Det handlar t.ex. om småbarn som lekte i vattenpus-
sar, eftersom de regnade de dagarna. Det tyckte jag
var helt riktigt.

Skrämselpropaganda är när man lägger locket på.
Klockan sex den morgonen vaknade jag av att jag på
radion hörde Gunnar Bengtsson från Strålskyddsinsti-
tutet meddela att man hade uppmätt Neptunium. Det
har två dagars halveringstid och uppkommer bara vid
exempelvis en kärnbombsexplosion eller en
härdsmälta.

Jag visste då i och med att jag hade arbetat som
strålskyddsingenjör, bl.a. med behandling av cancer-
patienter med strålningsapperatur, att det hade skett
en allvarlig olycka. Men i Rapport på kvällen halv
åtta nämndes ingenting om Neptunium. Det nämndes
bara klockan sex på morgonen. Jag följde alla nyhets-
sändningar den dagen, och det blev allt mindre infor-
mation. Det tycker jag är skrämselpropaganda.

Herr talman! Jag vill i dag tala om det kärnavfall
som finns i Norden och främst i dess närområde.
Miljöpartiet har avgett en reservation till s-motionen
om kärntekniskt avfall i Norden. Situationen nära våra
nordiska grannländer är allvarlig. På Kolahalvön
ligger en högt tickande miljöbomb.

I norska Aftenposten rapporterades den 20 oktober
1995 om hur den ryska säkerhetspolisen ingripit mot
den norska miljöstiftelsen Bellonas kontor i Mur-
mansk och anhållit två av dess medarbetare samt
beslagtagit teknisk utrustning och information om
radioaktivt material i Murmanskområdet. Samtidigt
rapporterades att Ryssland avvisat upprepade krav
från norsk sida att få inspektera nordflottans huvudla-
ger av använt atombränsle, som befinner sig 39 kilo-
meter, knappt fyra mil, från norska gränsen.

Uppgifter om omfattande lagring av utbränt kärn-
bränsle från både ubåtar och isbrytare samt utrangera-
de kärnstridsspetsar bekräftades, och kvantiteterna
översteg vida vad man i väst, åtminstone officiellt,
hade kunnat gissa sig till. Dessutom erkände man från
rysk sida att man dumpat avsevärda mängder utbränt
kärnbränsle i Karahavet öster om Novaja Zemlja fram
till år 1991.

Den ryska nordflottans huvudlager för använt
kärnbränsle ligger i Andrejevaviken i Litsafjorden i
nordvästra delen av Kolahalvön, mindre än fyra mil
från den norska gränsen. Där lagras cirka hälften av
allt använt bränsle från nordflottans ubåtar och ytfar-
tyg, dvs. ca 20 000 högaktiva bränslestavar från minst
100 atomreaktorer. Dessa förvaras under mycket
bristfälliga förhållanden och i dåligt underhållna
byggnader.

Byggande av ett lager med kapacitet för lagring av
bränslestavar från 60 reaktorer planeras nu. I Lit-
safjorden är sex av världens största ubåtar baserade.
Dessa 170 meter långa utbåtar har långdistansraketer
med sammanlagt 200 kärnstridsspetsar. Förutom i
sådana lager på land genomför den ryska marinen
förvaring i reaktorerna på utrangerade ubåtar och i
flytande lager. Några av de utrangerade ubåtarna är i
så dåligt skick att de riskerar att sjunka med uran-
bränslet ombord. Tidigare sänktes medvetet fartyg
med skadat atombränsle i havet.

År 1990 blev det känt att Sovjetunionen dumpat
radioaktivt avfall i Barentshavet och Karahavet öster
om Novaja Zemlja. Det dumpade avfallet härrör näs-
tan helt från marinen och från den civila atomisbry-
tarflottan.

Herr talman! Enligt Londonkonventionen från
1972 är dumpning av hög- och medelaktivt kärnbräns-
le förbjudet sedan 1975. Sedan 1983 har man tilläm-
pat ett frivilligt moratorium för dumpning av lågaktivt
avfall. Ryssland anser inte bundet av detta. Man av-
stod från att rösta, och Ryssland reserverade sig mot
ett förslag om förbud mot dumpning av lågaktivt
avfall. Man hävdar därför från rysk sida att man inte
behöver följa detta.

Nordiska rådet har i ett antal rekommendationer
under de senaste åren tagit upp riskerna med den
ryska hanteringen av radioaktivt material i Nordens
närområden. Regeringen har besvarat rekommenda-
tionen med en rapport och ett ministerrådsförslag.
Men i rapporten tas inte närmare upp de militära och
civila kärnfysiska aktiviteterna, vapenlagren och den
militära och säkerhetsmässiga situationen i Arktis.

Herr talman! Vid Nordiska rådets session i Reyk-
javik redogjordes muntligt för en redovisning av de
nordiska ländernas avfallsmängder. Men denna redo-
visning är ännu inte sakbehandlad, trots att detta
skulle ske i Köpenhamn nu i mars. Det är viktigt att
regeringen snabbt tar ett nordiskt initiativ för att få
fram en rapport som visar på de olika nordiska län-
dernas avfallsmängder och vad som passerar de nor-
diska ländernas gränser.

Det finns pågående handlingsplaner och interna-
tionella konventioner där havet skall skyddas från
föroreningar från läckande landbaserade radioaktiva
källor. Utanför Kolahalvön och i Barents hav ligger
skrotade reaktorer med pågående härdsmältor. De
radioaktiva ämnena kommer att spolas ner över Nor-
ges kust och vidare ner till Bohuskusten.

Herr talman! Med detta inlägg yrkar jag bifall till
reservation 2 till betänkandet.

Anf. 44 PER LAGER (mp)

Herr talman! Kärnkraften hör inte hemma i ett
civiliserat samhälle, var det någon som sade efter
kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Denna någon var ingen
mindre än dåvarande och nuvarande statsminister
Ingvar Carlsson. Rätta mig om jag har fel.

Ändå har vi i dag fortfarande kvar tolv kärnreakto-
rer. De avvecklingsplaner som egentligen aldrig tycks
ha funnits, trots folkomröstning och riksdagsbesluten,
ser nu ut att ha helt dribblats bort av dem som verkli-
gen har makten i vårt samhälle. Det ociviliserade
samhället, för att använda statsministerns uttryck, får
bestå.

I den lilla stugan på Kynnefjäll i Bohuslän har nu
den lokala befolkningen hållit vakt i snart 16 år. Det
är något fullständigt unikt och lär vara världsrekord i
demonstration. Vad handlar det egentligen om? Det
handlar om den lilla människan mot den stora mer
eller mindre osynliga makten, David mot Goliat om
man så vill. Den lilla människan litar inte på makten, i
det här fallet SKB. Den lilla människan har bestämt
sig för att inte låta sig luras och blir kvar till dess
platsen har friskrivits.

SKB har låtit meddela att Kynnefjäll inte är ak-
tuellt. Nej, det är klart. Inte så länge befolkningen
håller vakt. Det spelar ingen roll om uppsatta tjänste-
män och politiker tycker att vaktandet är helt onödigt.

Att lämna stugan är det alltså inte tal om. Intresset
och engagemanget bara ökar både hos den lokala
befolkningen och internationellt.

Phil Richardson, den engelske geolog som bl.a.
haft uppdrag hos SSI, säger att det finns ingen säker
teknik. Den svenska KBS 3-metoden är inte alls
självklar. Det kan t.o.m. vara bättre att skjuta ut avfal-
let i universum, in i solen, eller att t.ex. bombardera
det på marken och omvandla det.

Phil Richardson menar att det finns anledning att
ha avfallet under kontroll och hanterbart, med möjlig-
heter att utarbeta alternativa lösningar. Riksrevi-
sionsverket är också kritiskt mot alternativbristen hos
SKB. Att plombera en dålig lösning gagnar ingen,
framför allt inte framtida generationer.

Miljöpartiet har tidigare poängterat just nödvän-
digheten att utveckla alternativa lösningar och att
avvakta när det gäller de låsningar som KBS 3-
metoden innebär.

Så tillbaka till stugan på Kynnefjäll. Hur länge till
skall den behöva befolkas dygnet runt? Vad hjälper
det att de kommuner där berget ligger - Tanum,
Munkedal och Dals Ed - har sagt nej? Den kommuna-
la vetorätten existerar ju inte längre för sådana här
anläggningar. Alltså har den lokala befolkningen tagit
saken i egna händer. Är det så vi vill att vår lokala
demokrati skall vara? Vem kan man lita på?

Att kärnkraften skulle ägas av stat och kommun
enligt Linje 2 är glömt och begravt. I dag finns det
inga begränsningar för utländskt ägande. Preussen
Elektra t.ex. är den största ägaren i Barsebäck och har
också ägandeintressen i Oskarshamn och har därmed
ett indirekt inflytande i SKB:s verksamhet.

Något som borde oroa alla i det här landet är de
diskussioner som nu förs angående kärnavfallet i
Europa. Alla länder kommer inte att ha råd att bygga
egna avfallsanläggningar. Det innebär att man nu
sneglar åt en gemensam anläggning med stordriftens
ekonomi och s.k. fördelar.

För oss som är medlemmar i EU och Euratom är
allt klyvbart material en gemensam angelägenhet. I
Sverige finns ju de stora vidderna och här finns urber-
get, KBS 3-metoden och Malå.

Är det bara Miljöpartiet som i denna kammare
oroas över detta? Var finns ni andra? Varför är det
bara Miljöpartiet som reserverar sig t.o.m. för andra
partiers motioner, som de tydligen inte själva vill följa
upp? Skall det behövas ett nytt Tjernobyl? Hur var det
Sveriges statsminister uttryckte sig om kärnkraften
och det civiliserade samhället?

Herr talman! Jag ställer mig bakom samtliga re-
servationer men yrkar bifall särskilt till reservation 5.

Anf. 45 LENNART BEIJER (v)

Herr talman! I näringsutskottets betänkande nr 17
behandlas 44 yrkanden från den allmänna motionsti-
den. Av dessa kommer, tror jag, 40 från Miljöpartiet.
Vi i Vänsterpartiet har inte funnit möjlighet att stödja
något enda av dessa yrkanden, trots att vi faktiskt har
försökt. Hur kan det då komma sig? Vänsterpartiet,
Miljöpartiet och andra partier här i riksdagen har ju
samma syn på kärnkraften. Vi anser att kärnkraftstek-
nologin är omänsklig. Alla anser vi att det nu måste
till mycket stora satsningar på alternativa energislag.

Kanske ligger skillnaden mellan Miljöpartiet och
Vänsterpartiet i den här frågan just i synen på tekni-
ken och möjligheterna till teknikutveckling - det som
inte finns i dag finns kanske om ett antal år.

Miljöpartiets reservationer handlar bl.a. om lag-
ring och slutförvar av kärnavfall och radioaktivt drif-
tavfall. En röd tråd när det gäller dessa reservationer
är att vi skall stanna befintliga kärnkraftsreaktorer så
fort som möjligt, eller omedelbart. Detta tillhör dock
en annan dagordningspunkt och löser inte det problem
som vi då redan har skaffat oss: hur vi hittar en slut-
förvaringsmetod för kärnavfall och radioaktivt drif-
tavfall. Det är förvaringsfrågan som är det viktiga.
Här måste vi lita till tekniska landvinningar.

Det politiska trycket är naturligtvis också mycket
viktigt, i slutändan kanske avgörande. Vi behöver
dock inte jäkta för att klara slutförvaret. Tvärtom bör
vi ta ganska god tid på oss. Det rör sig om minst 30-
40 år innan vi slutgiltigt måste bestämma oss för en
slutförvaringsmetod.

Med utgångspunkt i vad som hänt rent tekniskt
under de senaste 40 åren kan vi gissa att det kommer
att finnas för oss nu okända tekniker som kanske kan
oskadliggöra avfallet på ett godtagbart sätt.

De flesta tror på förvaring i urberg. Att förvara det
på ytan under mänsklig kontroll synes vara osäkrare.
Frågan är hur tillgängligt avfallet skall vara.

Kritiken från oss miljövänner har naturligtvis gjort
att svensk kärnkraftsteknik har hög kvalitet. Inte minst
gäller det avfallshanteringen. Om det är tillräckligt vet
vi inte. Kanske borde ett internationellt projekt startas
för att överblicka forskning, utveckling och teknik
som i dag finns.

Herr talman! Samtidigt som riksdagen av många
olika skäl måste hitta en väg ut ur kärnkraftssamhället
är det viktigt att diskussionen om det framtida slutför-
varet fortsätter.

Jag yrkar bifall till hemställan i betänkande nr 17.

Anf. 46 BARBRO JOHANSSON (mp) re-
plik

Herr talman! Jag undrar, Lennart Beijer, varför
Vänsterpartiet inte kan stödja reservation nr 2 som
handlar om den rapport som skall tas fram i Nordiska
rådet om både Nordens och det nordiska närområdets
avfall. Rapporten skulle föreligga för redovisning i
Tromsö i oktober 1994. Men då hänvisade man till
nästa session 1995, då den skulle förevisas i Reykja-
vik. Man hade då ett tillägg till en synnerligen mager
rapport som hade kommit. Några nordiska länder
hade gett en redovisning. Man utgick från kubikmeter,
uranton och becquerel/terabecquerel. Men ingenting
var gemensamt i rapporten. Enbart Finland rapporte-
rade att man hade fört över avfall bl.a. till Ryssland.

Då jag pratade om dessa saker i Nordiska rådet
gick vänstergruppen där ut med att man skall lägga
fram ett eget medlemsförslag om avfallet. Därför
undrar jag varför Vänsterpartiet inte kan stödja reser-
vation nr 2 i betänkandet.

Anf. 47 LENNART BEIJER (v) replik

Herr talman! Det är många detaljer som man
kommit in på i yrkandena och vid den behandling som
skett i utskottet.

Vad gäller just den här frågan är det alldeles
självklart att man vill ha kontroll över vad som hän-
der, kanske framför allt i Norden. Jag tror att Barbro
Johansson kan lita på att olika saker kommer att ske
på det nordiska planet, men det för inte frågan framåt
om vi i riksdagen tar speciella detaljbeslut.

Anf. 48 BARBRO JOHANSSON (mp) re-
plik

Herr talman! Vi har sett att det tar tid att få fram
rapporten. Därför är det viktigt att Sverige här tar ett
nordiskt initiativ för att skynda på framtagandet av
rapporten. Konventioner läggs ju också internationellt
som omfattar detta med landbaserade källor. Jag tyck-
er alltså att regeringen skall ta nämnda initiativ.

Anf. 49 PER LAGER (mp) replik

Herr talman! Jag tror, Lennart Beijer, att det finns
en del gemensamma ståndpunkter när det gäller avfal-
let. Men jag blir litet förvånad över Lennart Beijers
påstående om att förvaring av avfallet på ytan kan
vara osäkert.

Därför vill jag ställa den enkla frågan: Är inte re-
aktorerna lika osäkra som avfallet? De står ju på ytan.

Anf. 50 LENNART BEIJER (v) replik

Herr talman! Jo, förvisso. Men när vi talar om
förvaringsfrågorna handlar det om huruvida vi skall
skjutsa ned avfallet långt ned i berggrunden eller om
vi skall låta det ligga kvar för att i framtiden bättre
kunna se hur vi skall kunna slutförvara avfallet. Det är
i den diskussionen som frågan problematiseras.

Jag vill samtidigt understryka att man gör litet fel
om man i dag säger sig veta precis vad som kommer
att inträffa i fråga om teknikutveckling under t.ex. den
närmaste 40-årsperioden.

Anf. 51 PER LAGER (mp) replik

Herr talman! Jag tror att vi är helt överens, Len-
nart Beijer, om att vi inte skall placera avfallet nå-
gonstans nere i urberget innan man känner till de
alternativa lösningarna. Någonstans skall avfallet
förvaras eftersom det finns. Det bästa måste vara att
ha det under kontroll tills man har funnit de alternati-
va lösningarna. Jag tror att vi är helt överens om detta.
Med detta menar jag att eftersom reaktorerna står där
de står kan man ha avfallet så att säga på marken
under kontroll.

Anf. 52 LENNART BEIJER (v) replik

Herr talman! Vi är överens när det gäller den frå-
gan. Men jag vill också understryka att vi ändå måste
ha visst förtroende för de som sysslar med frågorna.
Jag tror därför att man måste fortsätta att undersöka
den svenska berggrunden, och man måste fortsätta att
utveckla system för att man skall hitta det bästa sättet
att klara slutförvaringen. Därför vill jag inte utesluta
vare sig den ena eller andra metoden som i dag an-
vänds för att man skall hitta den rätta vägen.

Anf. 53 EVA GOËS (mp) replik

Herr talman! Jag tycker att det är konstigt att
Vänsterpartiet inte har kunnat stödja behandlingen av
lokalbefolkningen - att den inte får tillgång till medel
utan att det är kommunerna tillsammans med SKB
som står för pengarna och informationen. Kriterierna
för platsval är inte klara, osv. Det måste väl ändå vara
logiskt att man vill minimera produktionen av kärnav-
fallet. Man vill ju inte att det skall bli större. Vi kräver
att man skall minimera det. En gång i tiden var det en
helt säker metod som gällde, men den har man nu gått
ifrån. Det är ingen som i dag kan ta hand om kärnav-
fallet. Jag tror också på tekniken. Men det handlar om
att stoppa detta nu, eftersom vi inte kan fortsätta att
producera kärnkraft när vi inte vet hur vi skall ta hand
om avfallet. Och när jag säger vi menar jag Sverige.

Det har kommit enorm kritik i FUD-programmet
92 och i FUD-programmet 95. Det enda som är säkert
med avfallshanteringen, det är att den är osäker.

Anf. 54 LENNART BEIJER (v) replik

Herr talman! Jag tror att Eva Goës och jag är
överens om väldigt mycket. När det gäller behand-
lingen av lokalbefolkningen förutsätter både jag och
utskottet att kommunerna ser till att lokalbefolkningen
får all den information som behövs och som den efter-
frågar i dessa frågor.

Att minimera produktionen av kärnavfall är natur-
ligtvis den viktiga frågan, även om den inte behandlas
i just detta betänkande. Men vi måste fatta beslut så
att vi så fort som möjligt kan stänga alla de reaktorer
som i dag är i gång i landet.

Anf. 55 EVA GOËS (mp) replik

Herr talman! Jag kan tala om att lokalbefolkning-
en inte får de medel som den behöver för att kunna
granska och bjuda in oberoende expertis. I Malå vill
man t.ex. inbjuda en tysk expert som är forskare. Det
är inte så dumt att importera ibland, eftersom det
emellanåt kan bli litet inavel i Sverige. Men det får
man inte medel till, trots att vi vet att Karlshamn har
sagt att det är viktigt att kommunerna, miljörörelser
och lokalbefolkningen får vederhäftig och oberoende
expertinformation. Lokalbefolkningen får därför för-
söka tigga ihop pengar för att kunna bjuda in expertis.
Man är alltså i underläge.

Jag nämnde tidigare det tillfälle då man ville gå ut
i skolorna och informera. I dag är det SKB som sköter
den informationen. Lokalbefolkningen skulle jobba
ihop med ledningsgruppen i kommunen. När man
sade att man skulle göra en uppsats där man skulle ta
upp kärnavfallet ansågs det för farligt. I stället sades
det att man kunde tala om vedeldning. Det är löje-
väckande att uppe i Norrland tala om vedeldning. Där
vet man hur man eldar. Man vet också hur pannorna
fungerar. Att börja tala om detta anser vi är noncha-
lant och löjligt.

Anf. 56 LENNART BEIJER (v) replik

Herr talman! Jag tror att ett av de steg framåt som
detta betänkande innebär är att om kommunerna läser
betänkandet, finner de att de skall göra allt för att ge
lokalbefolkningen möjlighet att få den information
som är nödvändig. Hur det förhåller sig i just detta fall
med den tyska experten vill jag inte uttala mig om just
nu. Men principen måste vara denna, och jag tror att
betänkandet ger viss grund för ett sådant kommunalt
agerande.

Anf. 57 RIGMOR AHLSTEDT (c)

Herr talman! Det går inte att resonera bort att av-
fallet från kärnkraftverken är ett mycket stort pro-
blem. Och det är inte, Per Lager, bara Miljöpartiet
som oroar sig.

Det som oroade mig när jag satt i den lokala sä-
kerhetsnämnden för Forsmark var inte att vi i nämn-
den inte hade tillgång till vare sig kunskap eller möj-
ligheter att ge information till lokalbefolkningen. Det
som oroade mig, och det som oroar dem som sitter
där i dag, är det ointresse som faktiskt finns från be-
folkningen att ta del av all den information som man
har möjlighet att få. Det ordnas mängder av informa-
tionsträffar, och det ordnas visningar på kärn-
kraftsverken. Men befolkningen tar inte detta till sig,
inte förrän den dag, tror jag, när det verkligen händer
något som inte borde hända. Då kanske befolkningen
vaknar upp.

Utskottet betonar ju vikten av att kommunerna får
insyn i dessa förstudier. Vi från Centerpartiet har sagt
att det inte räcker med bara insyn. När en motion om
den kommunala vetorätten när det gäller allt som har
med kärnkraftsanläggningar att göra behandlades i
bostadsutskottets betänkande - jag är förvånad att den
motionen inte har behandlats i näringsutskottet - sade
vi att kommunerna faktiskt måste få möjlighet att
även göra sina röster ordentligt hörda, nämligen att
vara med och besluta om var avfallet skall förvaras.

Även i kärnkraftskommunen Östhammar, där
Forsmark ligger, finns det en oro, främst från vissa
partier, för hur avfallet skall kunna följas, hur det
skall kunna kontrolleras och var det slutliga avfallet
skall ta vägen.

Nu gäller det för oss att så snabbt som möjligt få
slut på kärnkraften i Sverige. Det är ju egentligen
ganska horribelt att vi måste koka vatten med hjälp av
farliga medel och att vi skall ha en massa farliga saker
som vi sedan skall ta reda på. Det går aldrig att kom-
ma bort från tanken att detta är något som vi inte
borde ha gått in i. Nu gäller det att vi så snabbt som
möjligt får slut på eländet.

Anf. 58 PER LAGER (mp) replik

Herr talman! Jag vill svara Rigmor Ahlstedt på det
som hon sade om att andra partier inte finns med i
detta sammanhang. När jag tittade på talarlistan fanns
det bara en socialdemokrat och miljöpartister uppsatta
på talarlistan. Men jag är också förvånad över att t.ex.
Centern inte finns med på någon av dessa reservatio-
ner.

Jag kan hålla med om det som sades om den
kommunala vetorätten. Jag tycker också att det hör
hemma i detta sammanhang.

Anf. 59 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik

Herr talman! Jag tror inte att det är främmande för
någon, vare sig här i kammaren eller i landet, var
Centerpartiet står när det gäller kärnkraften och när
det gäller kärnkraftsavvecklingen. Detsamma gäller
vår syn när det gäller hur man skall ta hand om avfal-
let och framför allt när det gäller det kommunala
vetot.

Anf. 60 EVA GOËS (mp)

Herr talman! Sveriges kärnkraftverk producerar
ungefär 20 miljoner högradioaktiva kutsar varje år.
Det betyder ca 55 000 stycken varje dygn. Ingen vet
hur dessa skall oskadliggöras. Ingenstans i världen har
man funnit någon lösning på problemet med slutför-
varingen. Därför anser jag att ytterligare produktion
av atomsopor måste stoppas för att hindra tillväxten
av atomsopor. Kärnkraften måste med andra ord av-
vecklas med början omedelbart. Det har efter 15 år
inte synts ett enda spår i konkret handling av att det
har gjorts någonting i den riktningen.

Redan 1959 sade man i utredningen SOU 1959:34
på s. 28:

"Det är inte sannolikt att någon - bortsett möjligen
från staten - skulle vilja utan atomansvarighetsbe-
gränsning satsa kapital på en atomanläggning." Poli-
tiska ambitioner stod över ekonomisk logik. Vidare på
s. 25: "Såsom framgår av det ovan sagda är vi nödga-
de att ta atomkraften i anspråk - kosta vad det kosta
vill - om vi inte vill acceptera en standardsänkning."

Vi anser att kärnkraften är subventionerad av sta-
ten. Kärnkraften har nått en punkt då subventioner
baserade på 1959 års argumentation måste avbrytas.

Miljöpartiet de gröna anser att det är hög tid att in-
föra fullt kostnadsansvar för risk- och miljökostnader!

Att vi har fått ett avfallsproblem i dag beror på
dåliga - nästan kriminella, i mina ögon sett - beslut.
Vi skall naturligtvis ta hand om avfallet under kon-
troll. Jag tror också att man kanske kan hitta lösning-
ar, men World Watch-institute medger att man ännu
inte har några förhoppningar om att man skall kunna
hålla detta livsfarliga avfall skilt från biosfären i
hundratusentals år framöver. Inga har ännu gjort någ-
ra vetenskapliga studier, eftersom det är litet svårt att
forska mellan hundra och tusen generationer framåt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 12 §.)

9 § Offentlighet och sekretess

Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande 1995/96:KU23

Offentlighet och sekretess

Anf. 61 BIRGIT FRIGGEBO (fp)

Herr talman! Sverige driver ju hårt frågan om öp-
penhet och offentlighet i EU:s institutioner, och det är
bra. Vårt medlemskap i den europeiska unionen har
för första gången på länge fört en viktig och konstitu-
tionell demokratifråga högt upp på dagordningen i den
offentliga debatten. Jag är mycket glad över det.

Vi kommer att hålla en hög profil i dessa frågor
inom EU. Vi får i det sammanhanget också möjlighe-
ter att sprida information om öppenhet och vår gamla
tradition om yttrandefrihet och offentlighet till andra
länder i Europa. Som ett led i det arbetet kommer
konstitutionsutskottet att besöka ett antal EU-
medlemmars nationella parlament och informera om
svensk yttrandefrihets- och offentlighetslagstiftning.
Vi hoppas att då kunna hitta bundsförvanter för att
driva frågan om en ökad öppenhet inom EU:s institu-
tioner.

Herr talman! Men den här höga profilen förplikti-
gar. Det är viktigt att vi sopar rent framför egen dörr.
Folkpartiet är mycket tveksamt till den ökande bolagi-
seringen av offentlig verksamhet i Sverige. Vi har
länge varnat för utvecklingen och har önskat en be-
gränsning av offentligt ägda bolag. Jag tycker att vi
har fått rätt i våra varningar.

Många av de missförhållanden som vi nu ser med
politiker som inte kan skilja mellan privat och offent-
ligt har sin grund i att man har trott att man får göra
nästan vad som helst bara man driver verksamheten i
bolagsform. Valda förtroendemän, folkets tjänare,
uppträder som vrångbilden av ...

Ajournering

På grund av störningar i ljudanläggningen beslöt
kammaren kl. 12.55 på förslag av förste vice talman-
nen att ajournera förhandlingarna några minuter.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 12.56.

Anf. 62 BIRGIT FRIGGEBO (fp)

Herr talman! Vi i Folkpartiet anser att offentlig
verksamhet skall drivas i nämndform. När det är all-
deles uppenbart att man inte kan göra det bör man i så
fall pröva att avskilja verksamheten från den offentli-
ga, dvs. släppa ut den på marknaden.

Tyvärr är vi fortfarande ganska ensamma om den
uppfattningen i den här frågan. Det är därför som
dagens ämne har kommit upp till diskussion, nämli-
gen hur vi skall kunna säkerställa offentlighetsprinci-
pen i offentligt ägda bolag. Den diskussionen kan man
föra oavsett vad man anser om omfattningen av de
statliga och kommunala bolagen.

En av drivkrafterna i inledningen när det gällde
bildandet av kommunala bolag var behovet av att
kunna krypa in i hemliga rum. Detta har nu delvis
undanröjts i och med de nya bestämmelserna från den
1 januari 1995 om handlingsoffentlighet i vissa kom-
munala bolag. Men det räcker inte, enligt min och
Folkpartiets uppfattning. Vi menar att offentlighets-
principen inklusive meddelarfriheten måste genomfö-
ras fullt ut i både kommunala och statliga bolag. Des-
sa grundläggande fri- och rättigheter skall naturligtvis
regleras i grundlag.

Den tredje fråga som vi vill återkomma till är
meddelarfriheten i privata företag och organisationer.
Den behöver prövas igen. Egentligen kan nog utveck-
lingen av de offentliga bolagen under de senaste åren
bli en vägröjare för att införa meddelarfrihet också
inom de privata bolagen.

Utskottet har ju tidigare uttalat sitt intresse för att
meddelarfrihet inom de privata företagen skall infö-
ras. Men majoriteten har då konstaterat att man inte
kan hitta någon bra form för det.

För min del tycker jag att det är viktigt att utskot-
tet uttalar behovet av en grundlagsreglering av offent-
lighetsprincipen i statliga och kommunala bolag samt
behovet av införande av meddelarfrihet i både de
offentliga och de privata bolagen.

De utredningar som utskottsmajoriteten hänvisar
till om styrningen av den statliga verksamheten och
om arbetet i den kommunala förnyelsekommittén
samt den aviserade utvärderingen av lagen om skydd
för företagshemligheter räcker inte. Ett konstitutions-
utskott bör vara tydligare än så, framför allt i en tid då
vi driver den europeiska unionen framför oss och
skandalerna duggar tätt i de kommunala bolagen.

Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reservation
nr 1.

Anf. 63 KENNETH KVIST (v)

Herr talman! Offentlighetsprincipen och medde-
larskyddet, som vi talar om, eller att man som källa
inte skall efterforskas och ställas till ansvar är viktiga
principer i Sverige.

Inom den offentliga sektorn fungerar principerna
på ett tillfredsställande sätt. Det är säkert en av an-
ledningarna till att vi har på många sätt väl fungeran-
de myndigheter och myndigheter med förhållandevis
små fläckar av mygel och annat, även om det natur-
ligtvis också förekommer i Sverige. Men meddelar-
friheten och offentlighetsprincipen är viktiga be-
ståndsdelar i vårt demokratiska system.

Jag delar inte Birgits Friggebos uppfattning om att
kommunala bolag borde privatiseras. Däremot delar
jag uppfattningen att offentlig verksamhet mest bör
bedrivas i nämndform men att det undantagsvis kan få
finnas bolag. Men när man väljer bolagsform är det
helt klart att meddelarskyddsprincipen och offentlig-
hetsprincipen skall gälla fullt ut också för den verk-
samheten. Det gäller också, enligt min uppfattning,
för privata företag. Det går inte att så att säga hålla
isär det ena eller det andra. Stora privata företag och
stora organisationer har en verksamhet som i högsta
grad är offentlig till sin karaktär. Den berör i mycket
hög grad de samhällen där verksamheterna är kon-
centrerade och därmed också alla medborgare. Det
gäller att ha ett mått av insyn och kontroll som of-
fentlighetsprincip och meddelarskyddsprincip ger
också där. Därför är det viktigt att medde-
larskyddsprincipen prövas på nytt och att tidigare
framlagda förslag om att den skall införas också i det
privata näringslivet och i de större organisationerna
tas upp igen.

Sveriges inträde i EU skulle ju inte medföra någon
egentlig förlust, sades det, när det gäller öppenhet och
offentlighet i samhället. Vi skulle försöka tillämpa
stor öppenhet när det gällde EU-handlingar i samma
grad som i fråga om nationella handlingar. Så har inte
blivit fallet. Det finns en rad tecken på att det är svå-
rare för människor och inte minst för massmedier att
kontrollera en del av det som händer. Även för det
politiska Sverige är det många gånger svårare att
komma åt EU-handlingar och annat.

Offentlighetsprincipen har testats av tidningen
Journalisten när det gäller svenska myndigheters
hantering av EU-handlingar. Man genomförde ett s.k.
öppenhetstest 1995, där bara 3 av 43 undersökta
myndigheter godkändes. Man har nu under våren gjort
en liten uppföljning i form av stickprov och kan kon-
statera att utvecklingen har lett till vissa förbättringar.
En av fyra undersökta instanser, nämligen Jordbruks-
departementet, ges ett gott betyg, medan resultatet är
nedslående beträffande de tre övriga instanserna.
Finansdepartementet utmärker sig genom utomor-
dentlig tröghet när det gäller att lämna ut EU-
handlingar. I det bästa fallet lyckades Finansdeparte-
mentet komma till skott med att lämna ut handlingar
först efter 18 dagar.

Detta visar att det behövs en särskild instans för
att övervaka hur myndigheterna hanterar EU-
handlingarna, vilket min reservation nr 3 i betänkan-
det handlar om. Till en sådan särskild instans kan den
vända sig som anser sig vara förfördelad eller som
finner att en myndighet inte sköter sig. Visserligen
kan man säga att konstitutionsutskottet har en sådan
övervakande funktion när det gäller regeringen. Men
det finns också flera andra myndigheter som kan
förbryta sig och uppvisa en otillfredsställande tröghet
eller oginhet när det gäller att lämna ut handlingar
från EU. Regeringen bör ges i uppdrag att lägga fram
ett förslag till hur en sådan instans skall se ut.

Jag yrkar därför bifall till reservation 3 och in-
stämmer också i Birgit Friggebos yrkande under re-
servation 1 i betänkandet.

Jag förutsätter att Peter Eriksson, som tillsammans
med mig har reserverat sig när det gäller handlingsof-
fentlighet inom konsumentområdet, kommer att ut-
veckla ståndpunkterna på den punkten. Jag behöver
därför inte uppta kammarens tid med att argumentera
i frågan.

Anf. 64 PETER ERIKSSON (mp)

Fru talman! För ganska exakt 230 år sedan fördes i
Sveriges riksdag en debatt om tryckfrihetslagen, om
vilken man också fattade beslut.

Det var ett antal unga ofrälse mössor som under
frihetstiden drev igenom någonting ganska unikt i
Sveriges historia. Kanske kan man också säga att det
var Sveriges bidrag till den moderna demokratins
historia. Man fick igenom en lag som innebar ett
system med offentlighet, som i dag kallas för offent-
lighetsprincipen. Lagen grundades på handlingsof-
fentligheten, dvs. att handlingar inom den offentliga
verksamheten generellt och normalt sett är allmänna
och offentliga.

Detta är också något som gör att man kan säga att
svensk demokrati är litet bättre än de flesta andra
länders och något som vi kan vara ganska stolta över.

Nu, 230 år senare, tycker jag att det kunde vara
rimligt att ta nästa steg. Vi har kommit till en situation
som är ganska annorlunda jämfört med för 230 år
sedan. Särskilt har vi fått en förändring när det gäller
de privata organisationerna. De har blivit mycket
större, fått mycket mer makt och har mycket större
ekonomiska resurser än för 230 år sedan. Det har gjort
att behovet av att utvidga den öppenhet i samhället
och de demokratiska spelregler som vi är relativt
överens om här i Sverige till att omfatta även det
privata näringslivet är ganska stort.

Ett område som jag tycker att man bör satsa på, är
att utvidga meddelarfriheten till den privata sidan. Det
är något som vi har fört en debatt om i ett antal år i
Sverige. Tyvärr förhindrar dock fortfarande Modera-
terna och Socialdemokraterna detta. Det är tråkigt, för
jag menar att detta ändå är någonting som på ett vik-
tigt sätt skulle stärka den svenska demokratin.

Ett annat område är information om produkter och
deras inverkan på hälsa och miljö. I och för sig finns
det offentliga myndigheter som har tillgång till en hel
del kunskap om det här. Men konsumentrörelser,
massmedier och enskilda konsumenter kan inte ställa
kravet att direkt från företagen få ta del av de under-
sökningar som gjorts beträffande dessas produkter.
Det kan handla om vad de kemiska tillsatserna i pro-
dukterna har för effekt på den personliga hälsan, vilka
risker man tar om man använder ett medel mer än vad
som står ordinerat och tusen andra områden. Det
gäller kemikalier såväl som produkter av alla andra
slag.

Detta är alltså ett område där vi med fördel skulle
kunna satsa på en utvidgning av offentlighetsprinci-
pen. Vi skulle också kunna införa regler om arkive-
ring och diarieföring i stil med de som finns på of-
fentliga sidan.

Ett litet mindre förslag från Miljöpartiet, som kan
ha stor betydelse för att skärpa upp livsmedelshante-
ringen, finns också med i detta betänkande. Det gäller
att avskaffa sekretessen i fråga om de protokoll som
görs i kommunerna efter inspektioner och provtag-
ningar i livsmedelsbutiker. Protokollen och proven
från kommunernas livsmedelsinspektioner skall enligt
min mening vara offentliga. Dåliga butiksägare skall
inte hållas om ryggen av riksdagen och kommunerna.

Därför yrkar jag bifall till reservationerna 1, 2 och
4.

Anf. 65 CATARINA RÖNNUNG (s)

Fru talman! I Sverige anser vi, i bred politisk
enighet, att medborgarna har rätt till insyn och kon-
troll över hur riket och kommunerna styrs och över
hur myndigheterna förvaltar sitt uppdrag. Som Peter
Eriksson sade, har vi en ärorik historia att se tillbaka
på.

KU har genom åren arbetat för att utöka de sam-
hällsområden där offentlighetsprincipen skall gälla.
Det är därför uppmuntrande läsning att ta del av be-
tänkandet Offentlighet och sekretess. Där redovisas
hur många frågor som går mot sin lösning i de
kommittéer regeringen tillsatt. Dessutom planeras en
översyn av lagstiftningen om företagshemligheter.
Många av dessa förslag till förbättringar har aktualise-
rats i socialdemokratiska reservationer under föregå-
ende mandatperiod.

Den kommunala förnyelsekommittén har ett vik-
tigt arbete. Det räcker inte med att handlingar skall
vara offentliga i aktiebolag, handelsbolag och eko-
nomiska föreningar där kommunerna har det rättsligt
bestämmande inflytandet - en lag som nu gäller.

KU tag fasta på Lagrådets påpekande att medde-
larfriheten hotar att krympa när en kommunal verk-
samhet bolagiseras och att efterforskningsförbudet
möjligen inte gällde i kommunala företag. Denna
fråga utreds nu.

Ett annat område att offentlighetsreglera är privata
företag som bedriver kommunal verksamhet på ent-
reprenad. Behovet av allmänhetens insyn innan kom-
munen bundit upp sig i ett avtal med en entreprenör är
också viktigt i sammanhanget.

JO rapporterar årligen till vårt utskott om kommu-
nala befattningshavare som antingen inte känner till
eller som sätter sig över offentlighetsprincipen. En
bred och återkommande upplysningsverksamhet är
nödvändig.

Kommunalt anställda har trakasserats och hotats
med avsked om de till allmänheten avslöjar missför-
hållanden på sitt arbete. Även då har JO ingripit och
slagit fast allas grundlagsskyddade rätt att delta i den
allmänna debatten.

Att bolagisera statliga verk var högsta visdom för
några år sedan. Jag har, inför en kallsinnig majoritet
som talesman för en avvikande mening, ansett att
Telia i sin bolagsordning borde skriva in regler som
överensstämmer med offentlighetsprincipens. I direk-
tiven till utredningen om statlig verksamhet står nu att
användningen av bolags- och stiftelseformer förutsät-
ter att staten inte frånhänder sig kontroll över verk-
samheten. Rätten till insyn i offentlig verksamhet får
heller inte urholkas.

Meddelarfrihet mellan enskilda i privata företag
och organisationer har utretts. Jag satt med i Medde-
larrättskommittén. Vi föreslog en begränsad men
grundlagsreglerad rätt för enskild att lämna ut uppgif-
ter för publicering. Förslaget gick ut på att avtalade
tystnadsplikter skulle kunna brytas i vissa fall. Den
dåvarande s-regeringen gjorde ingenting åt saken, och
inte heller den efterföljande borgerliga regeringen, där
Birgit Friggebo ingick. Frågan var lagtekniskt komp-
licerad. Var går egentligen gränsen mellan allmänin-
tresset och skyddsintresset för företaget eller organi-
sationen? Förslaget väckte kompakt motstånd i nä-
ringslivet och i de stora organisationerna.

Som jag i dag tolkar saken kan man från regering-
ens sida åtminstone se en möjlig öppning i frågan. Vi
har redan en lag om skydd för företagshemligheter.
Även om man träffat ett avtal om tystnadsplikt mellan
arbetsgivare och anställd kan detta brytas, och det kan
bli tillåtet för den anställde att avslöja allvarliga
missförhållanden i verksamheten. Denna lag skall nu
utvärderas enligt justitieministern. Mycket få rättsfall
finns att tillgå. Intressant vore att veta vad det beror
på. Tiger hälsan still, eller känner anställda inte till
sina nuvarande lagliga rättigheter?

Riksdagen bör givetvis avvakta vad översynen av
lagen om företagshemligheter leder till. Denna lag
kan måhända specificeras och liberaliseras när det
gäller rätt och möjlighet att bryta ingångna avtal.
Utvecklingen på området offentlighet står ingalunda
stilla. Positionerna flyttas fram.

Skall man offentlighetsreglera den privata sektorn
är det galet att till att börja med bryta ut konsumen-
tområdet vad gäller produkter som påverkar hälsa och
miljö, vilket Miljöpartiet vill.

En svensk konsument lämnas ju ingalunda i sticket
i dag. En mängd statliga myndigheter - livsme-
delsverk, socialstyrelse, kemikalie- inspektion och
vad de kan heta - kontrollerar marknaden. Konsumen-
tvägledning och medier upplyser brukarna.

Vad gäller livsmedelsprotokollen anser vi att av-
vägningen i lagstiftningen mellan offentlighet och
sekretess är bra som den är.

Vad som förvånar mig vad gäller Vänsterns reser-
vation 3 är att inte Miljöpartiet är med på denna. Re-
servationen utgör annars ett led i det permanenta och
oftast populistiska misstänkliggörande av EU och
Sveriges roll i denna organisation som dessa partier
bedriver. Att Sverige följer offentlighetsprincipen när
vi är EU-medlemmar skall övervakas av en ombuds-
man, sägs i Gudrun Schymans motion. I reservationen
är denne ersatt av "lämpligt kontrollorgan". KU skall
nu granska hur regeringen prövat utlämning av hand-
lingar som berör EU. Varför underkänner Kenneth
Kvist KU:s och sin egen kompetens som kontrollor-
gan i detta sammanhang?

Offentlighetsprincipen är en nationell angelägen-
het. EU har ingen befogenhet att harmonisera regler
på tryck- och yttrandefrihetsområdet. Utrikessekretes-
sen har ändrats så att presumtion för offentlighet gäl-
ler. Regeringen har deklarerat att avsikten är att lämna
ut handlingar. Det kan betyda att de är hemliga i EU
också. Och de handlingarna skall lämnas ut på ett sätt
som åstadkommer en så långt gående öppenhet som
möjligt utan att vålla skada.

Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i KU:s
betänkande.

Anf. 66 KENNETH KVIST (v) replik

Fru talman! Catarina Rönnung är ju en duktig fö-
reträdare, som alltid hyllar det regeringen gör som det
bästa och dessutom det bestående som det bästa tänk-
bara för stunden.

Enligt lagen om företagshemligheter kan en an-
ställd bryta ett ingånget avtal om hemligheter. Om det
är fråga om allvarliga brott mot avtalet faller det ju på
den anställde att avgöra huruvida det är en allvarlig
förseelse eller inte. Om den anställde skulle göra en
felbedömning kan han faktiskt åka dit. Det gör ju att
många anställda helt enkelt drar sig för att avslöja
sådant som de kanske borde avslöja, av hänsyn till
allmänintresset.

När det gäller frågan om populistiskt misstänklig-
görande av EU, finns det ett skäl till att Sverige påstår
sig så kraftigt driva frågan om öppenhet inom EU,
och det är att EU grundar sig på en helt annan princip.
Att vara kritisk till hur EU har fungerat på öppenhets-
området är inte någon populism, som bara Vänstern
driver, utan det är någonting som regeringen också
säger sig driva, även om konsekvensen i agerandet
lämnar en del i övrigt att önska. När tidningen Jour-
nalisten t.ex. ville undersöka vissa Europoldokument
och sedan anmälde det till EU-domstolen vägrade den
svenska regeringen att i ministerrådet ge ett stöd för
denna aktion för och detta test på ökad offentlighet.

Dessutom är det så att KU granskar regeringen
men icke myndigheter, och myndigheter har också att
handha en hel del EU-dokument. Det borde Catarina
Rönnung veta.

Anf. 67 CATARINA RÖNNUNG (s) replik

Fru talman! Kenneth Kvist tog först upp att lagen
om skydd för företagshemligheter kan leda till att den
anställde lämnar ut för mycket om han avslöjar nå-
gonting som han har tystnadsplikt om, även om han
själv anser att det är allvarliga missförhållanden som
råder i företaget. Jag kan inte se att man kommer bort
från den här problematiken, även om man skulle infö-
ra en grundlagsskyddad meddelarfrihet. Det måste ju
trots allt vila ett ansvar på den anställde att inte avslö-
ja precis vad som helst som är skyddsvärt eller som
företaget finner skyddsvärt. Även här måste frågan
regleras på ett sådant sätt att den anställde kan gå ut
och få uppgifter om missförhållanden eller allvarliga
missförhållanden publicerade. Jag förstår inte riktigt
hur man någonsin kan komma ifrån den problemati-
ken.

Sedan finns det skäl för att KU granskar hur rege-
ringen har skött utlämnandet av handlingar från EU.
Jag skall med intresse ta del av den granskningen. Om
det finns någonting att anmärka på regeringens för-
hållningssätt kommer även Socialdemokraterna na-
turligtvis att påtala detta. Jag säger det med anledning
av att Kenneth Kvist ville göra gällande att jag håller
på regeringen i alla väder.

Anf. 68 KENNETH KVIST (v) replik

Fru talman! Nej, det är klart att Catarina Rönnung
inte håller på regeringen i alla väder - det vore kanske
att ta i litet väl mycket.

Det är viktigt att meddelarfriheten blir grundlags-
fäst, så att man markerar även gentemot bolagsform i
offentlig sektor eller privat företagsamhet att detta
finns, att detta är ett extra tryck gentemot olika former
av mygel och annat som kan förekomma i företag.
Därför är det ett helt riktigt krav.

När det gäller EU och dess brist på offentlighet, är
det bra att Catarina Rönnung retirerar från ståndpunk-
ten att det är populism att kritisera EU på grund av
dess bristande offentlighet. Men tyvärr har regeringen
uppenbarligen varit försumlig när det gäller att efter-
leva sina egna uttalanden om öppenheten inom EU.
Jag skall med stort intresse ta del av Catarina Rön-
nungs och den socialdemokratiska gruppens vidare
agerande i det fallet.

Anf. 69 CATARINA RÖNNUNG (s) replik

Fru talman! Jag tycker inte att Kenneth Kvist, som
ingår i det utskott som skall granska regeringen, skall
dra förhastade slutsatser innan vi har slutfört gransk-
ningen. Det är bra om man besinnar sig litet innan
man har ett ordentligt utredningsmaterial till sitt för-
fogande. Först skall man ha det, och sedan avger man
en ståndpunkt.

Anf. 70 PETER ERIKSSON (mp)

Fru talman! Jag vill ställa ett par frågor till föregå-
ende talare.

Som jag ser det, drivs nya lagar sällan fram av oss
politiker i Sveriges riksdag på grund av att vi är så
väldigt upplysta och informerade och kan saker bättre
än den övriga befolkningen. Ett sådant exempel, som
trots allt visar att det händer ibland, är just det fall
som jag talade om nyss, när Sverige fick en ny tryck-
frihetslag år 1766. I normala fall kommer positiva
förändringar genom en utomparlamentarisk rörelse,
som miljörörelsen och konsumentrörelsen, eller ge-
nom att enskilda människor driver fram t.ex. religi-
onsfrihet. Inom en mängd områden sker detta utanför
parlamentet. Till sist övertygas även politikerna i
normala fall, och då får man en förändring även i
lagstiftningen.

För att underlätta sådana förändringar måste man
skapa förutsättningar för utomparlamentariska rörel-
ser att fungera på ett bra sätt. Det kan vi göra t.ex.
genom att utvidga det öppna samhället och stärka
demokratin så att människor även inom det privata
området skall kunna ta del av sådant som berör och
påverkar deras eget liv, t.ex. uppgifter om produkter
och deras påverkan på hälsa och miljö.

Catarina Rönnung svarar här att vi har jätteduktiga
myndigheter inom en mängd områden som klarar
detta. Detta svar är ett typexempel på det etablerade
samhällets trötta suck över någonting som händer
utanför det och som det inte förstår. Kan inte Catarina
Rönnung ge prov på något slags insikt om, eller er-
känna att, förändringar i samhället kommer utifrån?
Vill vi understödja sådana förändringar är det en för-
del om vi kan få ett öppet samhälle att fungera även
utanför den offentliga sektorn.

Anf. 71 CATARINA RÖNNUNG (s)

Fru talman! Det är naturligtvis bra att demokratin
är så vid i Sverige att vi har en massa påtrycknings-
grupper och rörelser av olika slag. Det är ingen som
har något emot detta. Det vitaliserar demokratin och
det kan göra människor intresserade av att också en-
gagera sig mer systematiskt i politiska partier.

Men jag tycker att Miljöpartiet i sin reservation
börjar i fel ände när man vill se till att offentlighets-
principen utsträcks till det privata området. Jag vill
framhålla att KU egentligen aldrig har givit upp tan-
ken på en utsträckt meddelarfrihet på det privata om-
rådet. En viktig del är att privata företag på entrepre-
nad skall offentlighetsregleras. Här går man ju ett steg
framåt. En annan viktig del är att man ser över lagen
om skydd för företagshemligheter. Det är ganska
viktigt att se hur en sådan lag har verkat i landet, vad
den har åstadkommit och varför rättsfallen är så få.

I det interpellationssvar som justitieministern av-
gav till Kenneth Kvist sade justitieministern att hon
var väl medveten om att enskilda medborgare är be-
rörda av de beslut som fattas i större enskilda företag
och som kan vara av väsentlig betydelse för den en-
skildes liv och hälsa. Att påstå att utvecklingen totalt
har stannat av, att ingenting händer och att ingenting
förbereds osv. är inte riktigt med sanningen överens-
stämmande.

Anf. 72 PETER ERIKSSON (mp)

Fru talman! Jag sade ju inte heller riktigt så. Men
om jag kan tolka Catarina Rönnung så att hon och
Socialdemokraterna är beredda att driva en liberalise-
ring när det gäller lagen om företagshemligheter är
det ju ändå ett litet positivt tecken, och jag behöver
inte vara så ledsen som jag lät tidigare.

Den andra frågan jag tänkte ta upp är den som
Catarina Rönnung berörde när hon i talarstolen sade
att hon förvånades över att Miljöpartiet inte var med
på Vänsterns konspiratoriska och populistiska inlägg
eftersom vi brukar driva den sortens frågor när det
gäller EU. Vad menar Catarina Rönnung? Är det
EMU-frågan, som vi driver tillsammans med den
tyska riksbanken, som är ett riskabelt projekt, eller är
det risken för att EU närmas VEU och för att man
successivt bygger upp ett militärt försvar på EU-nivå,
som det står i traktaten? Är det dessa populistiska
konspirationer Catarina Rönnung talar om, eller är det
något annat?

Anf. 73 CATARINA RÖNNUNG (s)

Fru talman! Jag menar givetvis precis det jag sä-
ger. Man behöver t.ex. bara ta del av Per Gahrtons
utsagor om det mesta som handlar om EU för att
tycka att han balanserar på gränsen till sanningen i de
flesta fall.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 12 §.)

10 § Några frågor om sekretess

Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande 1995/96:KU24

Några frågor om sekretess (prop. 1995/96:127)

Anf. 74 INGER RENÉ (m)

Fru talman! Det här betänkandet innehåller ett
antal ändringar i sekretesslagen som vi moderater i
huvudsak ställer oss bakom. Men vi har en reserva-
tion, som jag egentligen tycker borde vara onödig.
Med det underlag som finns i propositionen borde det
inte ha varit så svårt för majoriteten att följa med när
det gäller intentionerna i den moderata motionen. Den
handlar om brottsförebyggande insatser när det gäller
ungdomar på glid och möjligheten till samverkan
mellan polisen och socialtjänsten.

I dag skapar sekretesslagstiftningen problem när
det gäller denna för den unge nödvändiga samverkan.
I propositionen uttalar regeringen att sekretessfrågor
avseende myndigheters samarbete vid ungdomars
brott kommer att tas upp i ett annat sammanhang.
Men mycket talar för att man då kommer att komma
till samma slutsats som återfinns i den moderata mo-
tionen. Det skulle skapa möjligheter till tidig insats
från samhällets sida, och det skulle betyda oerhört
mycket för dessa ungdomar och för deras föräldrar.

En återblick i detta ärende visar att Brottsförebyg-
gande rådet redan 1990 i en rapport påtalade samar-
betsproblem mellan socialtjänsten och polisen på
grund av sekretessen. Det var första gången den här
frågan diskuterades. Vid det andra tillfället var det
Ungdomsbrottskommittén som 1993 kom till samma
slutsats. Sedan tillsattes en särskild utredare som ett år
senare också kom till samma slutsats, och i Justitiede-
partementets PM samma år, alltså 1994, föreslogs att
ett nytt stycke skulle införas i sekretesslagen som
innebär att socialtjänstsekretessen inte hindrar att
uppgifter om ungdomar lämnas till polisen i vissa fall.

Inte sällan tycker allmänheten att vi politiker drar
ärenden i långbänk och inte fattar beslut i rimlig tid.
Det här ärendet är dessvärre ytterligare ett exempel i
den genren. Det är enligt mitt förmenande ett djupt
beklagligt exempel. För att kunna hjälpa och stödja
dessa ungdomar så att de inte utvecklar ett brottsligt
beteende menar jag att vi bör tillstyrka den moderata
motionen. Det finns inga ytterligare skäl att bereda
denna fråga i regeringskansliet.

Jag yrkar bifall till motionen.

Anf. 75 CATARINA RÖNNUNG (s)

Fru talman! I sitt betänkande nr 24 ställer sig KU
bakom en rad regeringsförslag till nya sekretessregler.
Många av dessa är led i att försvåra ekonomisk
brottslighet. Uppgifter hos kronofogdemyndighet,
tillsynsmyndighet i konkurser, uppgifter inom exeku-
tionsväsendet som pekar på att gäldenär begår brott
och uppgifter hos åklagarmyndigheter som rör utred-
ningar av näringsförbud sekretessbeläggs nu.

Moderaterna vill skynda på en uppluckring av sek-
retessen mellan polis och annan myndighet vid ung-
domsbrott. Regeringen bereder för närvarande frågan.
Socialtjänstlagen har mycket stränga sekretessbe-
stämmelser. En enskilds personliga förhållanden läm-
nas inte ut utan dennes samtycke om de inte är allde-
les harmlösa. Vissa uppgifter får lämnas ut till polisen
i dagsläget, dvs. om någon vistas i hem för vård eller
boende eller om misstanke föreligger för ett så allvar-
ligt brott att det ger fängelse i minst två år.

Regeringen pekar i ett PM på att svårigheter i var-
dagssamarbetet kan förekomma mellan polis och
socialtjänst i de lokala samarbetsorgan som arbetar
förebyggande. Regeringen öppnar för möjligheterna
att lämna ut uppgifter, inte i brottsbeivrande syfte utan
i brottsförebyggande, om ungdomar som är på väg in i
en brottskarriär.

Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i ut-
skottets betänkande.

Anf. 76 INGER RENÉ (m)

Fru talman! Jag förstår inte vad vi väntar på, Ca-
tarina Rönnung. Sedan början på 1990 har denna
fråga behandlats. Ingen har angett synpunkter som
inte går i linje med den moderata motionen. Det har
alltså gått sex år, och ingen har hittills sagt någonting
emot dessa synpunkter.

Alla vi som någon gång har suttit i en socialnämnd
i en kommun har säkert mötts av förtvivlade föräldrar
och förtvivlade ungdomar, mestadels pojkar. Det är
föräldrar som säger att det redan för flera år sedan
märktes att det gick åt fel håll med deras pojke, men
att han inte fick några tydliga signaler från polis eller
från socialtjänst. De första signalerna mot detta
brottsliga beteende har varit så svaga och vaga, och de
har inte lett till några åtgärder, till stor del beroende
på den socialsekretess som vi har.

Därför måste vi ge dem som arbetar med dessa
frågor rejäla redskap. Ett viktigt sådant redskap är den
förändring i sekretesslagen som är föreslagen.

Anf. 77 CATARINA RÖNNUNG (s)

Fru talman! Inger René pekar på ett PM som kom
ifrån Justitiedepartementet 1994. Det skulle vara av
stort intresse att veta om det var på våren eller hösten
1994 som detta PM såg dagens ljus. Frågan är tydli-
gen oerhört viktig för Moderaterna. Man hade tydli-
gen under den borgerliga regeringens tid utrett saken
väldigt grundligt. Varför hände det då ingenting?
Varför gjorde Gun Hellsvik ingenting? Varför motio-
nerar hon in detta läge? Hon hade ju möjligheter att
själv agera med snabbhet, om det var det man ville
åstadkomma.

Anf. 78 INGER RENÉ (m)

Fru talman! Denna fråga började hanteras 1990.
Då hade vi en socialdemokratisk regering. Den bor-
gerliga regeringen fortsatte på samma väg som den
socialdemokratiska regeringen, och det var under den
borgerliga regeringens tid som detta PM som Catarina
Rönnung refererar till kom. Det hade lagts fram ett
förslag till förändring om den borgerliga regeringen
hade fått fortsätta att regera. Det är kanske bäst att jag
tillägger "med all sannolikhet", eftersom vi inte kan
få något facit.

Min fråga kvarstår: Varför väntar vi, och på vad?
Ingen har angett några skäl mot att göra den föränd-
ring i lagstiftningen som vi efterfrågar.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 12 §.)

11 § Förslag till tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1995/96

Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkande 1995/96:JoU19

Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för bud-
getåret 1995/96 (prop. 1995/96:105 delvis)

Anf. 79 ROY OTTOSSON (mp)

Fru talman! I samband med tilläggsbudgeten har
vi från Miljöpartiet påpekat en del behov av att plussa
på i och för sig mycket marginella men ändå viktiga
belopp inom detta område.

Det första ärende som är uppe, i form av reserva-
tion 1 i betänkandet, gäller bidrag till Statens utsä-
deskontroll. Regeringen har, bl.a. i sin skrivelse Mil-
jön - vårt gemensamma ansvar, sagt att den svenska
strategin för bevarande av biologisk mångfald och
hållbart utnyttjande av biologiska resurser skall inne-
bära att miljömålen ges samma vikt som de ekono-
miska produktionsinriktade målen. Det borde innebära
att man faktiskt slår vakt om mångfalden också när
det gäller köks- och prydnadsväxter.

I samband med EU-inträdet har vi nämligen fått
nya regler som har en direkt förödande effekt på just
köksväxtfröer. Det beror på att man ställer stora krav
på dokumentation, certifiering och kontroll, som med-
för stora kostnader för företagen. Det handlar ofta om
små företag som har just fröer av mindre vanliga
växtsorter.

Vi menar att man borde anslå litet mer medel,
närmare bestämt 4 miljoner kronor, till Statens utsä-
deskontroll för sortgodkännande och kvalitetskontroll
av standardutsäde av köksväxter. Då skulle vi kunna
mildra detta problem. Risken är annars att företagen
slås ut ganska snabbt och att fröerna försvinner. Där-
med minskar den biologiska mångfalden.

Den andra reservationen gäller frågan om sanering
och återställning av miljöskadade områden. Här har
regeringen hörsammat kravet att vi måste göra
mycket mer. Vi vet att det finns redovisade områden
som borde saneras för en sammanlagd summa på 267
miljoner. Nu plussar regeringen på 3 miljoner. Det
tycker vi är litet väl snålt med hänsyn till de mycket
stora miljöproblem det medför.

Miljöskulden i detta land, som tyvärr fortfarande
ökar varje år, beror till stor del på dessa områden som
blivit miljöskadade och som fortfarande läcker ut sina
miljögifter.

Med hänsyn till detta har vi föreslagit att ytterliga-
re 50 miljoner kronor skall tillföras detta anslag.

Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till reser-
vation 1 och 2.

Anf. 80 INGE CARLSSON (s)

Fru talman! I JoU:s betänkande 1995/96:19 be-
handlas tilläggsanslag till statsbudgeten för inneva-
rande år. Utskottsmajoriteten med undantag av Miljö-
partiet står bakom regeringens förslag. Miljöpartiet
har ofta mer pengar än övriga partier i denna riksdag,
och man har reserverat sig när det gäller anslaget till
Statens utsädeskontroll samt anslaget till sanering och
återställande av miljöskadade områden.

När det gäller anslaget till Statens utsädeskontroll
vill jag anföra följande. Regeringen bedömde i bud-
getpropositionen att tillsyn av kvalitetsdeklarationer
av prydnadsväxter inte krävde statens medverkan.
Medel för verksamheten drogs därför in. Eftersom det
finns ett EU-direktiv som förutsätter statens medver-
kan föreslås 485 000 kr anslås till denna verksamhet.
Miljöpartiet vill anslå ytterligare 4 miljoner kronor i
sin reservation nr 1.

I samma reservation föreslår Miljöpartiet att kvali-
tetskontrollen av traditionella köksväxtsorter skall
likställas med kravet på kvalitetskontroll av pryd-
nadsväxter. Utskottet har tidigare, i JoU 1994/95:15,
behandlat frågan om konsekvenserna av kravet på
certifiering av köksväxtfröer och därvid bl.a. anfört att
det är angeläget att bevara de traditionella sorterna av
köksväxter både i Sverige och i andra länder. Vidare
framhöll utskottet att det svenska arbetet för att beva-
ra den biologiska mångfalden bör genomsyra också
bestämmelserna om certifiering och kontroll av stan-
dardutsäde av köksväxter.

Vi har sedan en tid tillbaka haft en utredning i
denna fråga, som nu är ute på remiss. Utskottsmajori-
teten anser av det skälet att vi inte nu skall ta ställning
utan avvakta regeringens kommande förslag i denna
fråga.

Jag yrkar avslag på reservation nr 1.

Fru talman! Den andra reservationen handlar om
sanering och återställande av miljöskadade områden.
Här behövs fortsatta inventeringar, undersökningar
och prioriteringar på nationell nivå av behovet av
framtida saneringar och återställningsinsatser för
miljöskadade områden.

Riksdagen beslutade budgetåret 1990/91 att peng-
ar skulle anslås till genomförandet av ett femårigt
program för sanering och återställande av miljöskada-
de områden. I statsbudgeten för innevarande budgetår
anvisades ett reservationsanslag på 19 880 000 kr.

Statens naturvårdsverks pågående arbete med det
femåriga programmet löper ut den 30 juni 1996. Na-
turvårdsverket inkom i oktober 1995 till regeringen
med förslag om ytterligare 3 miljoner kronor för att
klara av behovet av fortsatta inventeringar och under-
sökningar.

Med hänvisning till att man skall kunna klara det
femåriga programmet föreslår utskottsmajoriteten
ytterligare 3 miljoner kronor. Den nya utgiften kom-
penseras genom besparingar på andra anslag.

Miljöpartiet gör här en annan bedömning och vill
tillföra ytterligare 47 miljoner kronor utöver vad re-
geringen föreslår. Hur man skall finansiera anslaget
framkommer inte i reservationen. Roy Ottosson ger
svar på frågan.

Fru talman! Jag yrkar avslag på reservationen och
bifall till utskottets hemställan i betänkandet.

Anf. 81 ROY OTTOSSON (mp)

Fru talman! Vi har faktiskt mindre pengar än re-
geringssidan när det gäller statsbudgeten. Det förslag
vi har lagt fram är snålare; vi sparar mer. Här handlar
det om nålpengar på väldigt angelägna områden som
jag tycker väl ryms inom en tilläggsbudget av det här
slaget.

Vi är överens i sakfrågan. Skillnaden är att vi inte
vill avvakta när det gäller problemet med frösorterna.
Vi ser att det kan gå väldigt snabbt utför och att den
biologiska mångfalden kan minska på ett icke avsett
sätt bara för att man är senfärdig. Vi tycker att dessa 4
miljoner skulle vara ett bra sätt att försäkra oss om att
inte råka ut för detta.

När det gäller de miljöskadade områdena är som
jag sade i inledningsanförandet behovet mycket stort.
Vi tycker att det finns skäl för riksdagen, som annars
har så ambitiösa och bra miljömål på det här området,
att skynda på arbetet. Därför tycker vi att det är rim-
ligt, nu när vi har ett så långt budgetår och vi vet att
pengarna är slut till sommaren, att inte nöja oss med 3
miljoner utan att lägga 50 så att vi får fart på det här.
Det ger också arbetstillfällen som är relativt billiga -
betydligt billigare än vad det blir med vägbyggen och
liknande.

Jag står fast vid reservationerna.

Anf. 82 INGE CARLSSON (s)

Fru talman! Roy Ottosson tycker att det här är
småpengar. Det handlar ändå om över 50 miljoner
kronor. Jag tror faktiskt inte att ni har så mycket mer
pengar, eftersom ni på varje område lägger er ovanför
oss och övriga partier här i riksdagen.

Naturvårdsverket skall nu snart avsluta det fem-
åriga programmet. För att klara det till den 30 juni,
dvs. om ett antal månader, bedömde man att det
skulle gå åt 3 miljoner kronor till. Det var ju för att
kunna fullfölja inventeringarna och undersökningarna
- det handlar inte om att använda pengarna till något
annat. Då är det mycket märkligt att Miljöpartiet, i
motsats till Naturvårdsverket, regeringen och övriga
partier i riksdagen, anser att det skulle behövas ytter-
ligare 47 miljoner. Jag förstår faktiskt inte hur ni kan
komma fram till det.

Den här utredningen är ju ute på remiss nu, och då
tycker vi i utskottsmajoriteten att man såsom brukligt
är skall invänta den och se vilka förslag regeringen
kommer med. Då kan vi ta ställning till sakfrågan.
Det tycker jag är rimligt.

Anf. 83 ROY OTTOSSON (mp)

Fru talman! Att en utredning är ute på remiss
hindrar inte att man kan behöva anslå litet mer pengar
för att förhindra en negativ utveckling som kan gå
ganska fort - tvärtom! De sakerna motsäger inte var-
andra på det sätt som Inge Carlsson försöker ge sken
av.

På samma sätt råder det ingen motsättning mellan
att Naturvårdsverket i sitt tilläggsförslag har begärt en
mindre summa för utredningar av de miljöskadade
områdena och att riksdagen kan ha en högre ambition.
Vi vet att det mångdubbla finns redovisat - det hand-
lar om över 260 miljoner kronor om man skall åtgärda
allt som redan är utrett och som vi känner till. Det
saknas alltså inte underlag för att fatta de här besluten
- tvärtom!

Jag noterar att Inge Carlsson har en lägre ambi-
tionsnivå än vi i Miljöpartiet i dessa miljöfrågor. Det
är i och för sig inte så konstigt; det är nog ingen över-
raskning för någon.

Det är stora pengar för de här områdena, och det
är viktiga pengar. Men vad statsbudgeten beträffar
kommer vi naturligtvis till kompletteringspropositio-
nen i april att ha en helhetslösning även på det här
området så att finansieringen klaras. Det ansvaret
skall vi aldrig undandra oss.

Anf. 84 INGE CARLSSON (s)

Fru talman! Det är inte så att vi socialdemokrater
har en lägre ambitionsnivå. Regeringen har nu hört
vad Naturvårdsverket behöver ha för att klara det
femåriga programmet, och det är det som dessa
tilläggsmedel är till för. När man är färdig med pro-
grammet kommer det kanske att visa sig att det finns
så mycket miljöskadade områden som måste saneras
att behovet kommer att ligga mellan 300 och 400
miljoner kronor. Då förslår inte era 50 miljoner kro-
nor, om det är det ni skall ha de pengarna till.

När det här programmet är fullbordat kommer
naturligtvis den socialdemokratiska regeringen att
lägga fram nya anslag för att vi med våra höga ambi-
tioner skall kunna sanera de miljöskadade områdena.
Jag tror att vi talar om två olika saker här.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 12 §.)

12 § Tilläggsbudget till statsbudgeten för bud-
getåret 1995/96

Föredrogs

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1995/96:AU12

Tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1995/96 (prop. 1995/96:105 delvis)

Anf. 85 KENT OLSSON (m)

Fru talman! I detta betänkande behandlas extra
ramanslag till Arbetsmarknadsverket och till Gles-
bygdsverket. Regeringen föreslår extra ramanslag till
dessa båda verk på 10 miljoner respektive 3 miljoner
för uppgifter i samband med Sveriges åtaganden gen-
temot EU.

Låt oss först, fru talman, se vilka behov AMS kan
tänkas ha av denna anslagshöjning. AMS har i dag ett
anslag för förvaltningskostnader på 5 498 000 000 kr.
Det innebär att 10 miljoner extra är ca 0,5 % av AMS
förvaltningskostnader. Till detta skall läggas 34,3
miljarder som AMS har för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Att man skall behöva ha ett extraanslag på
10 miljoner förefaller, fru talman, mycket egendom-
ligt.

Som vi moderater har föreslagit i vår reservation
bör dessa kostnader kunna täckas genom en fortsatt
rationalisering av AMS förvaltning, en rationalisering
som alltså skulle vara mindre än 0,5 %.

Till saken hör också att AMS de senaste åren inte
använt alla sina pengar utan fått pengar över.

Sverige behöver ju spara och effektivisera, och
även om det är små belopp det rör sig om borde rege-
ringen ändå inse behovet av att inte bara låta pengarna
glida ut.

Jag har också en liten fråga till utskottets ordfö-
rande. Det står i betänkandet att AMS behöver fortsät-
ta att rationalisera. Anser Johnny Ahlqvist att den
rationaliseringen redan är klar och att AMS inte be-
höver rationalisera mer? I så fall delar jag inte den
uppfattningen.

De här pengarna bör utan några som helst be-
kymmer kunna tas inom det stora anslag som AMS
och Arbetsmarknadsverket har.

Även när det gäller de extra medlen till Gles-
bygdsverket anser vi att behovet bör kunna täckas
genom en omfördelning av C 2-anslaget.

Fru talman! Jag står givetvis bakom bägge reser-
vationerna men nöjer mig med att yrka bifall till re-
servation nr 1.

Anf. 86 JOHNNY AHLQVIST (s)

Fru talman! Det är faktiskt mycket stor enighet i
arbetsmarknadsutskottet om det här betänkandet. Det
är bara moderaterna som har två reservationer i be-
tänkandet.

Jag vill börja med att fråga Kent Olsson om det är
av ideologiska skäl som han har lagt fram de här re-
servationerna. Jag kan inte se att det här handlar om
så oerhört mycket pengar med tanke på att C 2-
anslaget är medfinansiär när det gäller EU:s struktur-
fonder. Eller har moderaterna och Kent Olsson upp-
fattningen att vi inte skall ta del av strukturfondspeng-
arna för insatser i de mest utsatta regionerna?

Kent Olsson säger att detta bara är en liten del av
de besparingskrav som ställs på AMS. Jag tror nog att
Kent Olsson och övriga moderater i framtiden kom-
mer att bli nöjda med detta. Det förslag som AMS har
lagt fram till regeringen och som ännu inte har be-
handlats innebär att man skall spara 11 % på AMS
verksamhet. Det har Kent Olsson själv varit med om
att fatta beslut om här i kammaren. Jag tycker att det
är något märkligt att Kent Olsson inte tycks komma
ihåg det. Det innebär i realiteten att 1 600 personer
skall sägas upp från AMS och länsarbetsnämnderna.

Jag tycker att Kent Olsson för att komma in i
verkligheten skall besöka länsarbetsnämnden hemma i
sitt eget län och fråga om de här besparingarna går att
genomföra. De innebär en besparing på över en halv
miljard på det administrationsanslag som finns.

Kent Olsson bollade med en mängd siffror. Det är
faktiskt skillnad mellan de pengar som är avsedda för
anslaget för åtgärder till de arbetslösa och de som är
avsedda för administrationen.

Jag tycker att moderaterna bättre bör läsa på det
här ärendet. Sedan kan jag kanske få svar på frågan
om moderaterna har inställningen att man inte skall
satsa på de mest utsatta regionerna.

Anf. 87 KENT OLSSON (m) replik

Fru talman! Man förvånas ibland inte över att so-
cialdemokraterna anser att ett antal miljoner hit eller
dit inte är några pengar. När man hör Johnny Ahlqvist
är det uppenbart att man inte bryr sig om det.

Det är inte i första hand av ideologiska skäl som vi
säger att man inte behöver tillföra AMS dessa
10 miljoner kronor, utan det är därför att vi anser att
detta är mycket litet pengar i AMS verksamhet - jag
visade det tydligt i siffror. Det är 0,5 % av AMS för-
valtningskostnader. Dessutom har man oerhört
mycket mer pengar för arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder. Man har inte gjort slut på pengarna under
tidigare år. Det är, tycker jag, förvånansvärt att ma-
joriteten så lätt säger: Vi ger AMS de här
10 miljonerna extra.

Jag kommer visst ihåg att AMS har gjort en ratio-
nalisering, Johnny Ahlqvist. Men jag tycker närmast
att det är litet löjligt att man vill ge AMS 10 miljoner
när AMS har så förfärligt mycket pengar att röra sig
med. Det borde ha varit självklart för AMS att ta
dessa pengar från de anslag man redan har.

Anf. 88 JOHNNY AHLQVIST (s)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
utskottets hemställan - jag glömde det när jag var
uppe i talarstolen sist; det kanske är viktigt att man
gör det, så att talmannen kan ställa proposition i det
här ärendet.

Det är inte så, Kent Olsson, att det har blivit några
pengar över på administrationsanslaget. Vi har till-
skjutit medel från åtgärdsanslaget för ytterligare an-
ställningar för att klara förmedlingsverksamheterna.

Jag tycker att det är märkligt att Kent Olsson inte
kan svara på frågan vad han har för uppfattning om
insatser via C 2-anslaget, som jag tror är oerhört bety-
delsefulla ute på länsstyrelserna. I de äskanden som
har kommit in till regeringen begär länsstyrelserna
totalt 2,1 miljarder, och det finns bara 1,2 miljarder
tillgängliga. Det skulle vara intressant att höra vilken
moderaternas inställning är i den här frågan. Tycker
inte moderaterna att det är viktigt att man via länssty-
relserna kan göra satsningar i de mest utsatta regio-
nerna?

Leta fram det gamla betänkandet, Kent Olsson! Vi
har fattat beslut om 11 % besparing på statlig kon-
sumtion. Det blir för AMS centralt och länsarbets-
nämnderna en halv miljard. Det slår så att 1 600 per-
soner måste bort från AMS centralt och länsarbets-
nämnderna.

De pengar vi diskuterar i dag behöver vi tillföra
därför att det blir en merkostnad för AMS och för
Glesbygdsverket för att administrera de struktur-
fondsmedel vi får från EU. Tycker inte Kent Olsson
att det är viktigt att man kan tillgodogöra sig de peng-
arna från EU? Är det moderaternas inställning att vi
bara skall betala pengar men inte ha någonting tillba-
ka?

Anf. 89 KENT OLSSON (m)

Fru talman! Jag tror att Johnny Ahlqvist och jag
kan vara överens om att det är viktigt med EU-
pengarna. Det är inte det som den här diskussionen
gäller, utan det är varifrån vi skall ta de här pengarna.

Jag skulle tycka att det kändes litet konstigt om jag
här för regeringspartiets räkning med sådan emfas
försvarade 10 miljoner kronor. Johnny Ahlqvist står
här och förfasar sig över de olyckor som kommer att
drabba detta land om det enorma verk som AMS är
inte får 10 miljoner. De pengarna bör det inte vara
några som helst svårigheter för AMS att rationalisera
för. Vi har ju faktiskt en bekymmersam ekonomi här i
landet, och då är det bra att spara även på bäckar små;
det borde man kunna se. Jag skulle skämmas litet
grand om jag i det här läget försvarade ett extra anslag
på 10 miljoner kronor. Det bör vara ganska enkelt för
AMS att klara det. Att myndigheterna ändå äskar
medel är en annan sak. Så har det alltid varit. Jag har
ingen känsla av att Johnny Ahlqvists parti i alla lägen
tillgodoser önskemålen från sådana myndigheter, men
det kanske är en ny politik som man nu ämnar föra.

Anf. 90 JOHNNY AHLQVIST (s)

Fru talman! Jag tycker att Kent Olsson skall läsa
på i betänkandet. Jag har fortfarande inte fått något
svar på vad Kent Olsson och moderaterna tycker om
C 2-anslaget, som jag vet är ett oerhört viktigt anslag,
inte minst i glesbygden. Har Kent Olsson skrivit den
här reservationen därför att han tycker att det är fel att
det blir ett antal arbetstillfällen i Östersund, tycker jag
att Kent Olsson skall redovisa detta inför kammaren.

Jag förfasar mig inte över de 10 miljonerna till
AMS. Vi har sagt att AMS självt skall genomföra
besparingar på 11 %. Det är faktiskt en halv miljard
som man i så fall kommer att få bidra med.

Jag tycker fortfarande att Kent Olsson skall besö-
ka länsarbetsnämnden i sitt eget län och fråga hur man
skall klara neddragningen med 11 % på administra-
tionen.

Jag vet att moderaterna har en annan inställning
till C 2-anslaget än vi. De tycker inte att man skall ha
möjligheten att stötta regionerna. Det är mycket
märkligt, inte minst efter den debatt som fördes här i
förmiddags när moderata företrädare sade att de ville
göra allt på det regionalpolitiska området. Men nu har
tydligen Kent Olsson glömt bort vad hans partikamra-
ter sade för ett antal timmar sedan.

Jag tycker att det är viktigt att de här pengarna
finns - de skapar arbetstillfällen som är förankrade på
det lokala planet, som inte riksdagen fattar något
beslut om. Jag läste den skrift som gavs ut efter Mo-
deraternas extra stämma. Där nämndes inte ordet
regionalpolitik över huvud taget, och ingenting sades
heller om vad man vill göra i de utsatta regionerna.
Det är kanske därför Kent Olsson försvarar den här
reservationen - han vill inte tala om för kammaren
vilken åsikt moderaterna har i den här frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

NU17 Kärnavfall m.m.

Mom. 1 (lagring av kärnavfall, m.m.)

1. utskottet

2. res. 1 (mp)

Votering:

292 för utskottet

14 för res. 1

43 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 72 m, 22 c, 22 fp, 18 v, 13 kds

För res. 1: 14 mp

Frånvarande: 16 s, 8 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 4 mp, 2 kds

Mom. 2 (kärntekniskt avfall i Norden)

1. utskottet

2. res. 2 (mp)

Votering:

292 för utskottet

14 för res. 2

43 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 72 m, 22 c, 22 fp, 18 v, 13 kds

För res. 2: 14 mp

Frånvarande: 16 s, 8 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 4 mp, 2 kds

Mom. 5 (beslutsprocessen i fråga om kärnteknisk
anläggning)

1. utskottet

2. res. 5 (mp)

Votering:

292 för utskottet

14 för res. 5

43 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 72 m, 22 c, 22 fp, 18 v, 13 kds

För res. 5: 14 mp

Frånvarande: 16 s, 8 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 4 mp, 2 kds

Mom. 6 (verksamheten vid Studsvik AB)

1. utskottet

2. res. 6 (mp)

Votering:

291 för utskottet

13 för res. 6

45 frånvarande

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 72 m, 22 c, 22 fp, 18 v, 13 kds

För res. 6: 13 mp

Frånvarande: 17 s, 8 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 5 mp, 2 kds

Mom. 7 (import av visst kärnbränsle, m.m.)

1. utskottet

2. res. 7 (mp)

Votering:

291 för utskottet

15 för res. 7

43 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 72 m, 21 c, 22 fp, 18 v, 13 kds

För res. 7: 1 c, 14 mp

Frånvarande: 16 s, 8 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 4 mp, 2 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU23 Offentlighet och sekretess

Mom. 1 (offentlighetsprincipen och meddelarfriheten
m.m. inom offentlig och privat verksamhet)

1. utskottet

2. res. 1 (fp, c, v, mp)

Votering:

215 för utskottet

90 för res. 1

44 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 69 m, 1 kds

För res. 1: 2 m, 22 c, 22 fp, 18 v, 14 mp, 12 kds

Frånvarande: 16 s, 9 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 4 mp, 2 kds

Mom. 2 (handlingsoffentlighet inom konsumentområ-
det)

1. utskottet

2. res. 2 (v, mp)

Votering:

274 för utskottet

32 för res. 2

43 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 72 m, 22 c, 22 fp, 13 kds

För res. 2: 18 v, 14 mp

Frånvarande: 16 s, 8 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 4 mp, 2 kds

Mom. 3 (bevakning av offentlighetsprincipen)

1. utskottet

2. res. 3 (v)

Votering:

288 för utskottet

18 för res. 3

43 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 72 m, 22 c, 22 fp, 14 mp, 13 kds

För res. 3: 18 v

Frånvarande: 16 s, 8 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 4 mp, 2 kds

Mom. 7 (offentliga livsmedelsprotokoll)

1. utskottet

2. res. 4 (mp)

Votering:

292 för utskottet

14 för res. 4

43 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 72 m, 22 c, 22 fp, 18 v, 13 kds

För res. 4: 14 mp

Frånvarande: 16 s, 8 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 4 mp, 2 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU24 Några frågor om sekretess

Mom. 4 (sekretess vid samarbetet mot ungdomsbrott)

1. utskottet

2. res. (m)

Votering:

229 för utskottet

73 för res.

2 avstod

45 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 22 c, 22 fp, 16 v, 11 mp, 13 kds

För res.: 72 m, 1 mp

Avstod: 1 v, 1 mp

Frånvarande: 16 s, 8 m, 5 c, 4 fp, 5 v, 5 mp, 2 kds

Peter Eriksson (mp) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats ha röstat nej.

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

JoU19 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1995/96

Mom. 1 (bidrag till Statens utsädeskontroll)

1. utskottet

2. res. 1 (mp)

Votering:

291 för utskottet

13 för res. 1

45 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 72 m, 22 c, 22 fp, 18 v, 13 kds

För res. 1: 13 mp

Frånvarande: 17 s, 8 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 5 mp, 2 kds

Mom. 3 (sanering och återställning av miljöskadade
områden)

1. utskottet

2. res. 2 (mp)

Votering:

290 för utskottet

14 för res. 2

45 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 71 m, 22 c, 22 fp, 18 v, 13 kds

För res. 2: 14 mp

Frånvarande: 17 s, 9 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 4 mp, 2 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

AU12 Tilläggsbudget till statsbudgeten för budget-
året 1995/96

Mom. 2 (anslag till Arbetsmarknadsverkets förvalt-
ningskostnader)

1. utskottet

2. res. 1 (m)

Votering:

234 för utskottet

72 för res. 1

43 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 22 c, 22 fp, 18 v, 14 mp, 13 kds

För res. 1: 72 m

Frånvarande: 16 s, 8 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 4 mp, 2 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

13 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades

Propositioner

1995/96:101 De ekonomiska villkoren för det sent
byggda bostadsbeståndet, m.m.

1995/96:125 Åtgärder för att bredda och utveckla
användningen av informationsteknik

1995/96:141 Aktiv förvaltning av statens företagsä-
gande

1995/96:146 Vissa frågor om personlig assistans

1995/96:148 Lokal samverkan mot arbetslösheten

1995/96:149 Beräkning av basbelopp m.m.

1995/96:167 Kommunal uppdragsverksamhet avseen-
de kollektivtrafik, m.m.

1995/96:169 Sammanslagning av Svenska Penninglot-
teriet AB och AB Tipstjänst, m.m.

1995/96:170 Översyn av skattebrottslagen

1995/96:172 Avveckling av bankstödet

1995/96:176 Förstärkt tillsyn över hälso- och sjukvår-
den

1995/96:181 Konsumentpolitiken i EU - mål och
inriktning för det svenska arbetet

1995/96:183 Huvudmannaskapet för gymnasial ut-
bildning m.m.

1995/96:186 Nya regler för bostadsbidrag

Skrivelse

1995/96:103 Kommittéberättelse 1996

Förslag

1995/96:RR10 Riksdagens revisorers förslag angåen-
de uppföljning av post- och telepolitiska mål

Redogörelser

1995/96:NR1 Nordiska rådets svenska delegations
berättelse angående verksamheten efter rådets 44:e
session t.o.m. den 47:e sessionen

1995/96:RR5 Riksdagens revisorers berättelse över
granskningen av Riksbankens verksamhet under år
1995

1995/96:RR6 Riksdagens revisorers berättelse över
granskningen av Stiftelsen Riksbankens Jubile-
umsfonds verksamhet under år 1995

14 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 12 mars

1995/96:110 av Chatrine Pålsson (kds) till socialmi-
nistern

Ungdomsfylleri

Interpellationen redovisas i bilaga som fogas till riks-
dagens snabbprotokoll tisdagen den 19 mars.

15 § Anmälan om skriftlig fråga

Anmäldes att följande skriftliga fråga framställts

den 12 mars

1995/96:334 av Bengt Silfverstrand (s) till utrikesmi-
nistern

Olaga fiske

Frågan redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 19 mars.

16 § Anmälan om svar på skriftliga frågor

Anmäldes att följande svar på skriftliga frågor in-
kommit

den 12 mars

1995/96:311 av Gullan Lindblad (m) till statsrådet
Anna Hedborg

Statspensionärernas avtalspensioner

1995/96:322 av Mona Berglund Nilsson (s) till stats-
rådet Anna Hedborg

Skillnaden mellan yrkesskadelivränta och arbetsska-
delivränta

den 13 mars

1995/96:320 av Annika Nordgren (mp) till civilminis-
tern

Reklam för porr i värnpliktstidning

1995/96:323 av Sivert Carlsson (c) till finansminis-
tern

Skattelagstiftningen och företagandet

1995/96:324 av Charlotta L Bjälkebring (v) till kul-
turministern

Avtalet med TV4

1995/96:325 av Tomas Eneroth (s) till näringsminis-
tern

Patentintrång

1995/96:326 av Ewa Larsson (mp) till civilministern

Olympiska spel i Stockholm

1995/96:327 av Maggi Mikaelsson (v) till näringsmi-
nistern

Extramedel till biotopskydd

1995/96:328 av Marianne Carlström (s) till statsrådet
Leif Blomberg

Insatser i invandrartäta områden

1995/96:329 av Eskil Erlandsson (c) till jordbruks-
ministern

Morkullejakt

1995/96:330 av Patrik Norinder (m) till jordbruks-
ministern

Administrativa rutiner vid Jordbruksverket

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 19 mars.

17 § Kammaren åtskildes kl. 14.32.

Förhandlingarna leddes

av tredje vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 4 § anf. 34 (delvis),

av förste vice talmannen därefter t.o.m. 9 § anf. 63
(delvis) och

av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.