Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1995/96:41

Tisdagen den 19 december

Kl. 09.00 22.58

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

_________________________________________________________________________

Manifestation mot rasism

Rinkeby kids under ledning av Eric Bibb sjöng
först: "We have a dream".

(Applåder)

Rinkeby kids är en barnkör som skriver och
sjunger egna sånger om fred och vänskap.

TALMANNEN

Ärade ledamöter! På Folkens Museum Etnografis-
ka avtäcktes i fredags ett minnesmärke av konstnären
Lenke Rothman. Minnesmärket är i form av ett utsnitt
av järnvägsspåret i Auschwitz-Birkenau. Det var här
hon själv steg av tåget, 15 år gammal, en regnig natt
1944 tillsammans med sin mor och sina sju yngre
syskon. De förintades alla omedelbart vid ankomsten,
tillsammans med tusentals andra. Alla, utom Lenke
Rothman och en av hennes bröder.

"Varje ny generation har möjligheten att välja, att
inte upprepa föregående generationers missgärning-
ar", lyder Lenke Rothmans maning till oss i dag.

Detta år 1995 har varit det år då vi tvingats till
många plågsamma minnen. Detta år 1995 är det 50 år
sedan krigsslutet, men det är också 50 år sedan kon-
centrationslägrens fasor blottlades, 50 år sedan
mänsklighetens beredskap till ofattbar grymhet, ja
ondska, blev uppenbar med iskall skärpa. Det är
mänskligt att vilja glömma, att gömma undan vetska-
pen om människans mörka sidor. Men i dag vet vi att
detta är en farlig väg.

Skall vi lyckas stärka demokratins värden och re-
spekten för de mänskliga rättigheterna är det nöd-
vändigt att vi håller minnena levande. Vi måste alla
skapa oss egna minnesmärken också för det ohyggli-
ga. Det är vårt ansvar - endast så har vi möjlighet att
med Lenke Rothmans ord "välja att inte upprepa
föregående generationers missgärningar".

Demokrati och respekt för alla människors lika
värde är inte en gång för alla givna. De går inte utan
ansträngningar i arv till dem som kommer efter oss.
Det är värden som måste erövras och försvaras av
varje ny generation. Vi, som har erfarenhet av en
annan tid, har ett stort ansvar för att så sker. Vi är
skyldiga våra barn och framtiden att göra mänsklighe-
tens missgärningar i det förgångna levande. Det finns
tecken i vår tid på att detta uppdrag inte tagits på
tillräckligt allvar, att vi inte varit nog tydliga.

Detta är särskilt allvarligt nu, när vi lever i en tid
då många människor utsätts för stora påfrestningar,
också i vårt land. Vi vet av erfarenhet från historien
att demokratin i tider av ekonomisk kris och arbets-
löshet behöver alldeles särskilt skydd. Det är nu vikti-
gare än någonsin att ungdomar återfår tron på sig
själva och sin framtid. Om inte, lämnar vi öppet för
destruktiva strömningar, för våld, för främlingsfient-
lighet.

Vi vet att ofred och otrygghet är många männi-
skors lott på vår jord. Vi har fått erfara att detta också
gäller människor i vår alldeles omedelbara närhet, här
i vårt land, som utsätts för hot om våld och kränkande
behandling. Vi vet att det mitt ibland oss finns männi-
skor, också unga människor, som öppet förnekar alla
människors lika värde och som är beredda till avsky-
värda övergrepp.

Vetskapen om detta lär oss att vi inte fullt ut klarat
vårt uppdrag - att hindra ondskan att växa. Vi lär oss
att vi ännu har mycket att uträtta. Tystnaden kan ald-
rig vara vårt vapen. Vår kamp sker genom att öppet
och enat ta avstånd från alla yttringar av främlingsfi-
entlighet, våld och antihumanism. Det gör vi här i dag
tillsammans i stor enighet. Men framför allt gör vi det
varje dag av vårt liv som förtroendevalda, som föräld-
rar, som föreningsaktiva, som medmänniskor.

Det är vårt viktigaste uppdrag - att alltid i ord och
i vår gärning ta avstånd från våld och rasism och
försvara alla människors rätt till ett fritt och värdigt
liv.

När de som själva kan vittna om vad som en gång
hände tystnar, är vi skyldiga att tala. Så hedrar vi
minnet av dem som berövades livet då. Så hindrar vi
att missgärningar upprepas i dag. Så skapar vi med
Lenke Rothmans ord "en tillväxt i medmänsklighet,
ett nytt spår för livet".

(Applåder)

Till slut sjöng kören "Rinkeby, världens by" och
"Freedom is the colour of love".

(Applåder)

TALMANNEN

Låt mig framföra riksdagens varma tack till Rin-
keby kids, som hjälpte oss att göra detta till en stund
av både allvar och gemenskap. Vi ber er ta med er
våra hälsningar med önskan om en god jul och ett gott
nytt år till era kamrater, föräldrar och vänner i
"Världens by". Tack skall ni ha!

1 § Ny riksdagsledamot

Enligt protokoll från Riksskatteverket hade till ny
riksdagsledamot för Västernorrlands läns valkrets
fr.o.m. den 18 december 1995 utsetts Mona Ritzén
(m) efter Göran R Hedberg.

2 § Avsägelse

Talmannen meddelade att Mona Ritzén (m) avsagt
sig uppdraget som ledamot av riksdagen för Väster-
norrlands läns valkrets.

Kammaren biföll denna avsägelse.

3 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 13 december.

4 § Meddelande om statistiska uppgifter om
riksdagsarbetet

Talmannen meddelade att statistiska uppgifter om
riksdagsarbetet delats ut.

5 § Meddelande om svar på interpellation

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:

Interpellation 1995/96:39

Till riksdagen

Beträffande interpellation 1995/96:39, framställd
av Ingrid Näslund angående Uppehållstillstånd på
humanitär grund, får jag meddela att jag inte kan
besvara denna inom föreskrivna fyra veckor.

Skälet härtill är riksdagens juluppehåll.

Jag ber därför att få besvara interpellationen tors-
dagen den 25 januari 1996.

Stockholm den 14 december 1995

Leif Blomberg

6 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som
slutdebatterats den 18 december

FiU5 Ett nytt utjämningssystem för kommuner
och landsting, m.m.

Mom. 1 (utformningen av propositionens lagförslag)

1. utskottet

2. res. 1 (m)

Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion

Mom. 2 (utgångspunkter för ett nytt utjämningssys-
tem)

1. utskottet

2. res. 2 (m)

Votering:

233 för utskottet

76 för res. 2

4 avstod

36 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 148 s, 22 c, 17 fp, 19 v, 16 mp, 11
kds

För res. 2: 73 m, 1 c, 1 fp, 1 kds

Avstod: 4 fp

Frånvarande: 13 s, 7 m, 4 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 3 (utjämningsbidrag och utjämningsavgift)

1. utskottet

2. res. 3 (fp)

3. res. 4 (kds)

Förberedande votering:

22 för res. 3

11 för res. 4

284 avstod

32 frånvarande

Kammaren biträdde res. 3.

Huvudvotering:

210 för utskottet

21 för res. 3

88 avstod

30 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 149 s, 4 m, 23 c, 18 v, 16 mp

För res. 3: 21 fp

Avstod: 1 s, 70 m, 4 fp, 1 v, 12 kds

Frånvarande: 11 s, 6 m, 4 c, 1 fp, 3 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 7 (ändrat system för återbetalning av mervär-
desskatt till kommuner och landsting)

1. utskottet

2. res. 10 (v, mp)

Votering:

262 för utskottet

36 för res. 10

12 avstod

39 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 149 s, 59 m, 23 c, 20 fp, 11 kds

För res. 10: 1 fp, 19 v, 16 mp

Avstod: 8 m, 4 fp

Frånvarande: 12 s, 13 m, 4 c, 1 fp, 3 v, 2 mp, 4 kds

Mom. 13 (den kommunala sektorns ekonomiska ut-
rymme)

1. utskottet

2. res. 15 (v)

Votering:

294 för utskottet

19 för res. 15

5 avstod

31 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 150 s, 73 m, 23 c, 21 fp, 15 mp, 12
kds

För res. 15res. 15: 19 v

Avstod: 1 m, 4 fp

Frånvarande: 11 s, 6 m, 4 c, 1 fp, 3 v, 3 mp, 3 kds

Mom. 16 (kommunal verksamhet och valfrihet)

1. utskottet

2. res. 19 (m, fp, kds)

Votering:

209 för utskottet

108 för res. 19

4 avstod

28 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 151 s, 23 c, 18 v, 16 mp, 1 kds

För res. 19: 75 m, 22 fp, 11 kds

Avstod: 3 fp, 1 v

Frånvarande: 10 s, 5 m, 4 c, 1 fp, 3 v, 2 mp, 3 kds

Fanny Rizell (kds) anmälde att hon avsett att rösta nej
men markerats ha röstat ja.

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

FiU6 Registerbaserad folk- och bostadsräkning år
2000 m.m. (prop. 1995/96:90)

Mom. 1 (registerbaserad folk- och bostadsräkning år
2000 m.m.)

1. utskottet

2. res. 1 (m, fp, mp, kds)

Votering:

202 för utskottet

117 för res. 1

1 avstod

29 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 151 s, 10 m, 21 c, 19 v, 1 mp

För res. 1: 65 m, 26 fp, 14 mp, 12 kds

Avstod: 1 c

Frånvarande: 10 s, 5 m, 5 c, 3 v, 3 mp, 3 kds

Mom. 2

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU15 Vissa mindre ändringar i kommunalskatte-
lagen, m.m.

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU16 Beskattning av utländska kapitalförsäk-
ringar

Mom. 1 (förmögenhetsbeskattning av utländska kapi-
talförsäkringar)

1. utskottet

2. res. 1 i motsvarande del (m, fp)

Votering:

217 för utskottet

103 för res. 1

2 avstod

27 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 148 s, 23 c, 19 v, 16 mp, 11 kds

För res. 1: 76 m, 26 fp, 1 kds

Avstod: 2 s

Frånvarande: 11 s, 4 m, 4 c, 3 v, 2 mp, 3 kds

Kristina Nordström och Inger Segelström (båda s)
anmälde att de avsett att rösta ja men markerats ha
avstått från att rösta.

Holger Gustafsson (kds) anmälde att han avsett att
rösta ja men markerats ha röstat nej.

Mom. 2 (kontrolluppgifter)

1. utskottet

2. res. 2 i motsvarande del (m, fp, kds)

Votering:

208 för utskottet

114 för res. 2

27 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 150 s, 23 c, 19 v, 16 mp

För res. 2: 76 m, 26 fp, 12 kds

Frånvarande: 11 s, 4 m, 4 c, 3 v, 2 mp, 3 kds

Kristina Nordström (s) anmälde att hon avsett att
rösta ja men markerats som frånvarande.

Mom. 4 (övriga frågor)

1. utskottet

2. res. 4 i motsvarande del (m)

Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU17 Vissa punktskatte- och tullfrågor

1. utskottets hemställan

2. utskottets hemställan med den ändring som föran-
leddes av bifall till res. (m)

Votering:

243 för utskottet

78 för res.

2 avstod

26 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 151 s, 22 c, 24 fp, 19 v, 16 mp, 11
kds

För res.: 76 m, 1 fp, 1 kds

Avstod: 1 c, 1 fp

Frånvarande: 10 s, 4 m, 4 c, 3 v, 2 mp, 3 kds

SkU18 Skatt på naturgrus

Mom. 1 (avslag på propositionen)

1. utskottet

2. res. 1 (m)

Votering:

245 för utskottet

76 för res. 1

28 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 150 s, 22 c, 26 fp, 19 v, 16 mp, 12
kds

För res. 1: 76 m

Frånvarande: 11 s, 4 m, 5 c, 3 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 4 (skattenivån)

1. utskottet

2. res. 3 i motsvarande del (mp)

Votering:

245 för utskottet

16 för res. 3

60 avstod

28 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 151 s, 16 m, 22 c, 26 fp, 18 v, 12 kds

För res. 3: 16 mp

Avstod: 60 m

Frånvarande: 10 s, 4 m, 5 c, 4 v, 2 mp, 3 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU19 Skatteregler med anledning av nya årsre-
dovisningslagar, m.m.

Mom. 2 (skattefrihet för viss utdelning från bankak-
tiebolag)

1. utskottet

2. res. (m)

Votering:

245 för utskottet

75 för res.

29 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 149 s, 23 c, 26 fp, 19 v, 16 mp, 12
kds

För res.: 75 m

Frånvarande: 12 s, 5 m, 4 c, 3 v, 2 mp, 3 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU21 Trädgårdsnäringen och handläggningen av
energibeskattningen

Kammaren biföll utskottets hemställan.

JuU11 Hemlig kameraövervakning

Mom. 1 (hemlig kameraövervakning)

1. utskottet

2. res. 1 (v, mp)

3. res. 2 (fp)

Förberedande votering:

38 för res. 1

27 för res. 2

257 avstod

27 frånvarande

Kammaren biträdde res. 1.

Huvudvotering:

262 för utskottet

39 för res. 1

21 avstod

27 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 150 s, 75 m, 23 c, 2 v, 12 kds

För res. 1: 6 fp, 17 v, 16 mp

Avstod: 1 m, 20 fp

Frånvarande: 11 s, 4 m, 4 c, 3 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 2 (den parlamentariska kontrollen)

1. utskottet

2. res. 3 (fp)

Votering:

265 för utskottet

58 för res. 3

26 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 151 s, 76 m, 23 c, 3 v, 12 kds

För res. 3: 26 fp, 16 v, 16 mp

Frånvarande: 10 s, 4 m, 4 c, 3 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 3 (lagteknisk utformning)

1. utskottet

2. res. 4 (fp)

Votering:

264 för utskottet

59 för res. 4

26 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 151 s, 76 m, 23 c, 1 fp, 1 v, 12 kds

För res. 4: 25 fp, 18 v, 16 mp

Frånvarande: 10 s, 4 m, 4 c, 3 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 4

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Mom. 5 (fortsatt giltighet av 1952 års lag)

1. utskottet

2. res. 5 (v, mp)

Votering:

288 för utskottet

34 för res. 5

27 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 151 s, 75 m, 23 c, 26 fp, 1 v, 12 kds

För res. 5: 18 v, 16 mp

Frånvarande: 10 s, 5 m, 4 c, 3 v, 2 mp, 3 kds

SoU9 Spris fortsatta verksamhet

Mom. 1 (avslag på propositionen)

1. utskottet

2. res. (m)

Votering:

246 för utskottet

77 för res.

26 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 151 s, 1 m, 23 c, 26 fp, 17 v, 16 mp,
12 kds

För res.: 75 m, 2 v

Frånvarande: 10 s, 4 m, 4 c, 3 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 2 och 3

Kammaren biföll utskottets hemställan.

TU8 Lag om byggande av järnväg

Mom. 2 (miljökonsekvensbeskrivningar)

1. utskottet

2. res. 2 (mp)

Votering:

305 för utskottet

16 för res. 2

1 avstod

27 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 150 s, 75 m, 23 c, 26 fp, 19 v, 12 kds

För res. 2: 16 mp

Avstod: 1 s

Frånvarande: 10 s, 5 m, 4 c, 3 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 4 (domstolsprövning av beslut om järnvägspla-
ner)

1. utskottet

2. res. 4 (m)

Votering:

245 för utskottet

76 för res. 4

28 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 149 s, 23 c, 26 fp, 19 v, 16 mp, 12
kds

För res. 4: 76 m

Frånvarande: 12 s, 4 m, 4 c, 3 v, 2 mp, 3 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

TU9 Funktionshundrades tillgång till teletjänster

Kammaren biföll utskottets hemställan.

TU10 Vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbå-
tar

Kammaren biföll utskottets hemställan.

TU11 Vägverkets produktionsdivision

Mom. 1 (Vägverkets produktionsdivision)

1. utskottet

2. res. 1 (m, c, fp)

Votering:

186 för utskottet

131 för res. 1

1 avstod

31 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 148 s, 2 c, 1 fp, 19 v, 16 mp

För res. 1: 76 m, 21 c, 22 fp, 12 kds

Avstod: 1 fp

Frånvarande: 13 s, 4 m, 4 c, 2 fp, 3 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 2

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Ajournering

Kammaren beslöt kl. 9.51 på förslag av talmannen
att ajournera förhandlingarna till kl. 10.00 då stats-
minister Ingvar Carlsson skulle lämna information om
Europeiska rådets möte.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 10.00.

7 § Information från regeringen om
Europeiska rådets möte

Anf. 1 Statsminister INGVAR
CARLSSON (s)

Fru talman! Det europeiska rådets möte i Madrid
den 15-16 december utgjorde avslutningen på ett
mycket framgångsrikt spanskt ordförandeskap i den
europeiska unionen. Rådet fattade en rad för Sverige
och Europa mycket viktiga beslut, bl.a. om syssel-
sättningen, den europeiska gemensamma valutan,
EU:s utvidgning och regeringskonferensen 1996.

Kampen mot arbetslöshet och för ökad tillväxt och
sysselsättning fick en central roll under toppmötet. I
inledningen till toppmötesdeklarationen slås fast att
det huvudsakliga sociala, ekonomiska och politiska
målet för den europeiska unionen och dess medlems-
stater är att skapa nya arbeten.

Madridmötet har ytterligare konkretiserat och ut-
vecklat både en gemensam strategi och gemensamma
mål för medlemsländernas arbete. På fyra sidor i
slutsatserna från mötet redovisas på ett detaljerat sätt
hur detta bör ske. Man kan i texten utläsa ett tydligt
genomslag för det nordiska synsättet på arbetsmark-
nadspolitiken som en del i den ekonomiska politiken.
Satsningar på aktiv arbetsmarknadspolitik, miljö och
utbildning lyfts fram. Dessutom redovisas höjda am-
bitioner vad gäller bl.a. ungdomars inträde på arbets-
marknaden och åtgärder för att förhindra långtidsar-
betslöshet.

Från svensk och nordisk sida drev vi i Madrid
kraftfullt att uppföljningen av de nationella syssel-
sättningsprogrammen skall bedrivas lika effektivt som
arbetet med konvergenskriterierna. Genom toppmö-
tets beslut etableras nu regelbundna former för upp-
följning av de nationella programmen. Därmed skapas
ett forum där finans- och arbetsmarknadsministrarna
löpande och gemensamt kan värdera hur de olika
metoder som varje land valt i kampen mot arbetslös-
heten lever upp till unionens gemensamma mål för
sysselsättningspolitiken. Detta är ett viktigt steg i
strävan att gå vidare i kampen mot arbetslösheten.

Vid Cannesmötet i juni gjordes ett genombrott i
försöken att få gehör för att studera möjligheten att
bättre samordna den ekonomiska politiken och struk-
turpolitiken i syfte att bl.a. kunna möta kommande
lågkonjunkturer med gemensamma insatser. Från
Madridmötet finns nu ett uppdrag till kommissionen
att fortsätta arbetet på detta område. Vi kommer från
regeringens sida att aktivt följa arbetet med den rap-
port som nu är beställd till toppmötet i december
nästa år i Dublin.

Den fråga som fick mest uppmärksamhet under
toppmötet var EMU och de beslut om den gemen-
samma valutan som fattades. Det s.k. referensscena-
riot, dvs. tidtabell och regler för övergången till den
gemensamma valutan, kunde i huvudsak antas. Nam-
net på den valutan blir som bekant euro.

Viktiga klarlägganden om tidtabellen gjordes. Un-
der 1996 kommer kommissionen att ingående studera
vilka relationer som bör gälla mellan de länder som
kommer att delta i EMU:s tredje fas och dem som står
utanför. Förhoppningsvis kan riktlinjerna för dessa
förhållanden fastställas senast vid halvårsskiftet 1997.
Detta skulle i sin tur ge ett viktigt underlag för vårt
nationella beslut om deltagande av denna riksdag
under hösten 1997. Tidpunkten för beslut om vilka
länder som kvalificerat sig för deltagande i den tredje
fasen fastställdes av Madridmötet till början av 1998,
något som den svenska regeringen stödde.

Jag är mycket tillfredsställd över att EU:s utvidg-
ning av toppmötet slogs fast som både en politisk
nödvändighet och en historisk möjlighet för Europa.
Detta var en av den svenska regeringens viktigaste
frågor inför Madridmötet.

Vi har också varit angelägna om att förhandlings-
processen skall kunna inledas samtidigt för alla kan-
didatländer. Också där är jag nöjd med resultatet.
Likabehandlingen av alla ansökarländer har tydligt
markerats. I slutsatserna från mötet sägs också att
målsättningen är att den inledande förhandlingsfasen
för samtliga länder skall kunna sammanfalla med den
som redan bestämts för Cypern och Malta. Från det
möte med ansökarländerna som ägde rum under
toppmötets andra dag noterar jag att dessa var mycket
nöjda med uttalandet.

Det var inte avsikten att toppmötet skulle diskute-
ra de sakfrågor som skall behandlas av den komman-
de regeringskonferensen. Den svenska regeringens
målsättning inför Madridmötet var att få till stånd en
samsyn kring den breda ansats inför konferensen som
rapporten från Reflexionsgruppen ger uttryck för. Här
kan jag konstatera en fullständig framgång för detta
synsätt. Förhandssignalerna om att vissa länder öns-
kade en mer insnävad dagordning bekräftades inte vid
toppmötet.

När regeringskonferensen formellt inleds i slutet
av mars i Turin bör det vara möjligt att få till stånd en
bred diskussion om hur unionen bör förändras för att
bli bättre rustad att ta sig an stora frågor som syssel-
sättning, miljö m.m. Jag noterar också med glädje att
vi fick gehör för vårt förslag om att information lö-
pande skall lämnas under regeringskonferensens gång
till EES-länderna inklusive Norge och Island.

I de fyra viktigaste frågorna på toppmötet - sys-
selsättningen, EMU, utvidgningen och regeringskon-
ferensen - anser jag således att resultatet av toppmö-
tet var mycket tillfredsställande.

Låt mig också kort kommentera några övriga be-
slut från mötet.

På svenskt förslag innehåller slutsatserna från
toppmötet ett särskilt avsnitt om Östersjösamarbetet.
Kommissionen uppmanas att presentera en ny rapport
om EU:s Östersjöstrategi till det regeringschefsmöte
som jag inbjudit till i Visby i maj nästa år.

Ett särskilt avsnitt om jämställdhetsarbetet åter-
finns i slutsatserna. Den här gången behövde vi inte
från svensk sida särskilt insistera på att så skulle vara
fallet, vilket jag ser som ett litet men betydelsefullt
tecken på att frågans vikt blir mer och mer accepte-
rad.

Genom att det europeiska rådet godkände en rap-
port från en expertgrupp om narkotikafrågor har för
första gången ett indirekt uttalande mot knarkliberali-
sering gjorts från högsta nivå inom EU.

I viktiga utrikespolitiska frågor, bl.a. situationen i
f.d. Jugoslavien och Ryssland, gjordes gemensamma
uttalanden.

Det finns också några områden där jag inte är fullt
tillfredsställd med resultatet av toppmötet. Tyvärr
ansåg sig Storbritannien ännu inte redo att acceptera
vare sig utökad kompetens för EU-domstolen rörande
Europolkonventionen eller EU:s handlingsprogram
mot rasism och främlingsfientlighet. Vidare var det
beklagligt att frågan om koldioxidskatt ännu inte
ansågs redo för någon ingående diskussion.

På detta mitt sista EU-toppmöte fann jag också
anledning att väcka tanken på hur diskussionerna på
toppmötena skulle kunna bli mer folkligt förankrade.

Jag drog en parallell med de stora konferenser
som FN anordnat om miljö, social utveckling och
kvinnofrågor och pekade på den viktiga roll som
frivilligorganisationerna spelat för att berika diskus-
sionerna på dessa toppmöten. Som bekant har Marit
Paulsen nyligen fört fram sådana idéer i en artikel i
Dagens Nyheter. Jag framlade inte några konkreta
förslag i frågan men noterade att idén som sådan
väckte gehör hos ett par av mina regeringskolleger.

Sammantaget anser jag att toppmötet i Madrid re-
sulterade i slutsatser som vi från svensk sida har all
anledning att vara nöjda med. I för oss centrala frågor
i det europeiska samarbetet har EU visat besluts- och
handlingskraft och angivit en tydlig färdriktning.
Toppmötet ger ett gott underlag för ett fortsatt aktivt
svenskt engagemang i EU också under 1996.

Anf. 2 LARS TOBISSON (m)

Fru talman! Statsministern började med att nämna
sysselsättningen och beskrev att Sverige där nått
framsteg. Men jag har här ett telegram från Reuter
från Madrid den 16 december. Rubriken är EU:s
arbetslöshetsproblem förlorar sig i prat. Man säger
att rekommendationerna är nog så klara. Man skall
säkerställa stark tillväxt och reducera strukturella
hinder, bland vilka nämns höga indirekta arbetskrafts-
kostnader.

Avslutningsvis står det, i svensk översättning:
Men Sveriges statsminister Ingvar Carlsson vill att
regeringar skall satsa mer på jobbskapande program -
en uppläggning som gjorde honom något isolerad
bland hans EU-kolleger.

Har statsministern någon kommentar till detta?

Anf. 3 Statsminister INGVAR
CARLSSON (s)

Fru talman! I inledningen till slutsatserna från
mötet sägs följande: Europeiska rådet anser att ska-
pandet av arbetstillfällen utgör det främsta sociala,
ekonomiska och politiska målet för den europeiska
unionen och dess medlemsstater och uttalar sin fasta
beslutsamhet att fortsätta att sätta in alla nödvändiga
krafter för att minska arbetslösheten.

Detta står inte bara jag bakom, utan det gör alla
medlemsstater. Det är naturligt, eftersom jag kanske
har drivit kampen mot arbetslösheten hårdare än nå-
gon annan. Således är jag mycket nöjd med detta.

Skälet till att Reuter och jag kan ha delade me-
ningar på den här punkten är väl att jag var med på
mötet, medan Reuter satt utanför dörrarna.

Anf. 4 BERIT LÖFSTEDT (s)

Fru talman! Får jag först framföra ett tack till
statsministern för att han har rapporterat till kamma-
ren efter Europeiska rådets möte. Jag tycker att det är
oerhört viktigt att återrapportering efter viktiga mö-
ten, som Europeiska rådets möten är, sker här i kam-
maren och inte bara bakom stängda dörrar i EU-
nämnden. Just att vi har offentliga redovisningar och
diskussioner i de här frågorna är alltså oerhört ange-
läget för oss.

Statsministern var nöjd med utfallet när det gäller
diskussionerna om östutvidgningen. Själv anser jag att
östutvidgningen är vår tids största utmaning. Tid-
ningsrapporterna har varit litet varierande. Därför
skulle jag önska ytterligare några ord om den diskus-
sion som fördes och om det som kändes som ett
framsteg.

Anf. 5 Statsminister INGVAR
CARLSSON (s)

Fru talman! Vi har naturligtvis känt ett särskilt an-
svar för att värna om de baltiska staternas intressen
och om att de inte kommer på efterkälken. Praktiskt
taget alla i denna kammare har varit överens om det.

Det fanns inför toppmötet i Madrid en del oroande
signaler om att några länder skulle driva linjen att tre
fyra länder skulle plockas ut och få starta före de
andra. Vi menade, enkelt uttryckt, att alla skall få
starta från samma startlinje samtidigt. Vi hade långa
diskussioner om detta. På den här punkten blev det
dock, glädjande nog, total enighet.

Alla länder kommer nu alltså att ha möjlighet att
starta samtidigt. Kommissionen kommer att uttala
rapporter över samtliga länder och lägga fram dessa
så snabbt som möjligt och i god tid.

Om jag får fortsätta jämförelsen med loppet vill
jag säga följande. När sedan loppet går kommer fältet
förmodligen att dela upp sig. En del kommer att gå
snabbare i mål än andra. Det kan också tänkas att
någon löpare bryter under loppets gång, därför att
man helt enkelt inte klarar av det.

För oss har alltså målsättningen varit att alla skall
ha chans till lika start. Det upplever jag att vi har
uppnått med toppmötet i Madrid. Jag upplevde också
att det mottogs mycket positivt av ansökarländerna.

Anf. 6 BO KÖNBERG (fp)

Fru talman! EU är huvudsakligen till för att klara
av gränsöverskridande problem som inte kan klaras
av av varje enskilt land. Jag har två frågor som rör det
som statsministern tog upp.

Den ena frågan rör möjligheten att få enhetliga
regler i Europa för ett golv för koldioxidskatten. Den
frågan har varit uppe till debatt här i kammaren för
några veckor sedan och när vi hade tillfälle att ställa
frågor till statsministern i EU-nämnden. Jag fick in-
trycket att man från regeringens sida fortfarande hop-
pas på att kunna klara den frågan utan att få möjlighet
att fatta majoritetsbeslut om koldioxidskatter i Euro-
pa.

Har statsministern efter det magra resultatet i
Madrid kvar den förhoppningen eller är han beredd
att ompröva regeringens inställning på den punkten?

Den andra frågan gäller narkotikabrottsligheten i
Europa. Också där fick jag häromveckan intrycket att
statsministern hoppades på ett mycket kraftfullt utta-
lande från stats- och regeringscheferna i Madrid. Om
jag hörde rätt nu landade det i ett indirekt uttalande.
Jag hoppas dock att jag hörde fel. Gjorde jag det?

Anf. 7 Statsminister INGVAR
CARLSSON (s)

Fru talman! Beträffande den första punkten som
Bo Könberg tog upp och som gäller koldioxidskatten
vill jag säga att jag är besviken. Det hade inte varit
möjligt att i förberedelserna för konferensen komma
så långt att en realdiskussion mellan statsministrarna
blev meningsfull. Men det innebär inte att jag har gett
upp i den frågan. Tvärtom är den viktig, och vi måste
nu fortsätta arbetet för att, förhoppningsvis, åstad-
komma en samlad och gemensam politik. Vi får ta
sats igen inför nästa toppmöte. Jag hoppas att både
miljöministrar och finansministrar då hjälper till med
att förbereda frågan på ett sådant sätt att vi, när rege-
ringscheferna träffas - om frågan då inte skulle vara
löst - kan komma fram till en lösning.

Det är riktigt att jag på narkotikaområdet hade
hoppats att vi skulle komma fram till en något större
tydlighet i vårt uttalande. Men det är nu ändå första
gången som man genom att ställa sig bakom en rap-
port i alla fall indirekt tar avstånd från en knarklibe-
ralisering. Bland regeringscheferna upplever jag ing-
enting av det som vi har hört från vissa parlamentsle-
damöter som aktivt uttalat sig för detta. De stämning-
arna finns inte från regeringsrepresentanterna, och det
tycker jag är hoppfullt. På den punkten är jag alltså
en grad mera optimistisk och menar att vi snabbare
skall kunna gå vidare.

Anf. 8 BO KÖNBERG (fp)

Fru talman! Det gällde kanske inte i första hand
koldioxidskatten, utan min fråga gällde närmast rege-
ringens inställning i den stora viktiga sakfrågan och
om det har blivit en omprövning från regeringens sida
när det gäller att ett golv för koldioxidskatter skall
kunna beslutas med majoritet, utan att varje land har
vetorätt. Det svar jag fick var väl att regeringen inte
har gett upp och att man skall arbeta med detta. Det är
i och för sig bra, men tillåt mig upprepa min fråga:
Har man kvar samma negativa inställning till möjlig-
heterna till majoritetsbeslut på denna punkt?

Anf. 9 Statsminister INGVAR
CARLSSON (s)

Fru talman! Den frågan har jag konkret och rela-
tivt utförligt svarat på i EU-nämnden.

Här har vi två önskemål/principer som står mot
varandra. På miljöområdet vill vi öka möjligheten till
majoritetsbeslut. Men vi vill inte, i varje fall inte för
närvarande, utöka majoritetsbesluten när det gäller
skatterna. Där vill vi ha vår nationella frihet. Än så
länge står där, konstaterar jag, två önskemål mot
varandra. Jag har sagt i EU-nämnden att vi i regering-
en får fortsätta med att diskutera den frågan för att se
hur vi kan finna pragmatiska lösningar. Självfallet är
mitt svar detsamma här inför riksdagen.

Anf. 10 GÖRAN LENNMARKER (m)

Fru talman! Vi kommer väl att minnas detta topp-
möte för en sak, nämligen för de beslut som fattats
vad gäller östutvidgningen. Det är utomordentligt
viktiga beslut. Förhandlingar för de tio länder som har
Europaavtal kan inledas samtidigt som förhandlingar-
na med Cypern och Malta, dvs. ett halvår efter det att
regeringskonferensen är avslutad.

Det skulle kunna innebära att de länder som är väl
förberedda och som har reformerats såväl demokra-
tiskt som marknadsekonomiskt kanske redan i början
av nästa sekel skulle kunna komma in i EU. Jag vill
fråga statsministern om det i något sammanhang
nämndes någon form av tidtabell för detta. Jag vet att
det inte står något om detta i kommunikén, men jag
vill fråga om det i diskussionerna nämndes någon
tidtabell för när de första central- och östeuropeiska
länderna kan komma med. Det var också mycket
viktigt att de baltiska länderna kom att ingå i samma
grupp som övriga.

Slutligen blir jag något förbryllad av statsminis-
terns redogörelse för frågan om arbetslöshet. Det är
väl ändå så att den frågan har diskuterats mycket
länge inom EU och att den har haft en central plats på
åtskilliga toppmöten? Jag tänker då inte minst på den
vitbok som anbefallde att man skulle halvera arbets-
lösheten till sekelskiftet och på Essendeklarationerna
med sina tydliga rekommendationer.

Bekymret är att vissa länder har svårt att följa re-
kommendationerna och att bringa ned arbetslösheten.
Det är det stora bekymret inom den europeiska unio-
nen.

Anf. 11 Statsminister INGVAR
CARLSSON (s)

Fru talman! Göran Lennmarker har rätt i att vi in-
gående diskuterade arbetslösheten i Essen, i Cannes
och nu i Madrid. Det ser jag som något oerhört posi-
tivt. Bland det mest positiva med hela vårt EU-
medlemskap är just att det har varit möjligt att få upp
denna fråga högt på den politiska dagordningen.

Någon tidtabell för när man går i mål med slutför-
handlingarna, som Göran Lennmarkers fråga konkret
gällde, angavs inte av ganska naturliga skäl. Jag tror
inte heller att det vore bra att nu försöka teoretisera
detta.

Sedan, fru talman, vill jag bara göra en kommen-
tar till vad Göran Lennmarker sade om att man kom-
mer att minnas detta toppmöte för en sak: utvidgning-
en. Utvidgningen är naturligtvis historisk och viktig.

Men jag vill här citera något ur Aftenposten, den
stora borgerliga tidningen i Oslo. Rubriken lyder: EU
og Sverige i siget. Vad "siget" är vet jag inte riktigt.
Det får vi väl hjälpas åt med att utforska. Längre ner
skriver Aftenposten: "- - - Sverige är i siget innen
EU som et medlem som spiller på hele EU-banen og
holder en høy profil - etter mindre enn et år på innsi-
den. Statsminister Ingvar Carlsson har fått støtte for at
EU-kommisjonen skal engasjere seg i forkant av en
stor østersjøkonferanse på Gotland i mai, han har vært
med på å sikre att de baltiske landene ikke stilles i
annen rekke som EU-søkere, og han har bidratt til at
sysselsetting skyves høyt opp på EUs dagsorden."

Jag ber medlemmarna av Nordiska rådet om ur-
säkt för norskan, men det är innehållet och inte uttalet
som är det viktiga.

Det visar alltså att Sverige enligt våra vänner, och
ibland konkurrenter i Norden, Norge spelar på en stor
plan och driver flera frågor. Min blygsamhet förbju-
der mig att säga mer än så.

Anf. 12 MATS ODELL (kds)

Fru talman! Nu börjar man förstå varför den nors-
ka opinionen är betydligt mer positivt inställd till EU
än den svenska. Det beror på mediernas roll.

Jag har i princip samma frågor som Bo Könberg
hade för några veckor sedan när vi diskuterade det här
i kammaren. Det handlar om inställningen vad gäller
kampen mot den gränsöverskridande narkotikabrotts-
ligheten och kampen mot den gränsöverskridande
miljöförstöringen.

Statsministern har som en framgång inregistrerat
uttalandet när det gäller knarkliberalismen. Men jag
vill fråga: Finns det fortfarande en process inom den
svenska regeringen att röra sig i riktning mot vår egen
kommissionär Anita Gradin, som har ansvar för just
detta område? Skall kampen mot narkotikabrottslighe-
ten få samma kraftfulla verktyg som den fria rörlighe-
ten? Skall den med andra ord ligga i den första pela-
ren?

Den andra frågan kommer sig av att jag inte blev
riktigt klar över bakgrunden till att Sverige och den
svenska regeringen inte vill ge ökade möjligheter till
att använda ekonomiska styrmedel när det gäller ex-
empelvis koldioxodskatten. Jag talar alltså om majori-
tetsbeslut.

Detta drabbar bara vårt eget land. Vi har ju redan
dessa koldioxidskatter. Varför skall vi då låta Storbri-
tannien behålla denna nationella självständighet?
Varför skall vi slå vakt om den? Är inte detta en kon-
traproduktiv hållning?

Anf. 13 Statsminister INGVAR
CARLSSON (s)

Fru talman! Vi vill gärna ha ökade majoritetsbe-
slut när det gäller miljöfrågor. Men vare sig man
kallar det för miljöskatt eller för miljöavgift innebär
detta, om jag förstår Mats Odell rätt, att vi skulle fatta
majoritetsbeslut på skattepolitikens område. Detta har
jag uppfattat att en mycket stor majoritet i denna
riksdag avvisar. Det skulle innebära att vi avsvor oss
möjligheten att självständigt göra vår egen budget.
Det är jag inte beredd att tillstyrka.

Här står alltså två intressen mot varandra, och det
är möjligt att vi kan hitta en lösning. Jag har inför EU-
nämnden sagt att vi inom regeringen får diskutera
denna fråga vidare. Vi mottar gärna uppslag gällande
hur vi kan komma förbi problemet. Vi har ännu inte
kunnat lösa det, men vi skulle gärna på miljöområdet
t.ex. vilja komma fram till en gemensam koldioxids-
katt. Vi kanske också kan utvidga detta till att omfatta
fler skatter på miljöområdet.

Detta är vi intresserade av. Vi är intresserade av
en fortsatt dialog med partierna i riksdagen på denna
punkt. Alla uppslag är, som sagt var, välkomna.

Sedan gällde det vår egen kommissionär. Vi kan
ju inte, för att bara ta det formella, ge kommissionä-
ren uppdrag. Det är inte vår kommissionär formellt
sett. Men Anita Gradin kommer i veckan till Sverige
för ett besök, och jag kommer då att tala med henne
om precis de här frågorna. Den svenska regeringens
uppfattning är klar: Vi önskar ett ökat samarbete för
att bekämpa narkotikan. Om det skall ske genom att
man flyttar ärenden eller om det skall ligga kvar kan
diskuteras. Det måste dock bli en effektivisering, och
jag beklagar den brittiska regeringens motstånd mot
en utbyggnad av Europolsamarbetet. Det skulle ha
varit en åtgärd för att nå detta syfte. Vi arbetar dock
vidare med frågan.

Anf. 14 BENGT HURTIG (v)

Fru talman! Statsministern sade att uppföljningen
när det gäller sysselsättningspolitiken i de enskilda
länderna skall vara lika effektiv som uppföljningen
när det gäller konvergenskriterierna för den monetära
unionen. Men för konvergenskriterierna för den mo-
netära unionen har det ju fastlagts väldigt precisa mål
i fråga om inflation, budgetunderskott, statsskuld,
kursstabilitet osv. Det är väldigt tydligt vad man avser
att uppnå i konkreta siffror.

Sysselsättningen däremot är en social uppgift. Jag
menar dock att det även här går att sätta upp mål i
form av siffror. Det gjorde ju t.ex. Jacques Delors i
fråga om halveringen av arbetslösheten. Andra mål
skulle kunna vara att ungdomar under 25 år inte skall
behöva gå arbetslösa mer än 100 dagar, att långtids-
arbetslösa inte skall behöva vara arbetslösa i mer än
450 dagar, att större företag skall vara skyldiga att ha
en praktikant per 50 anställda osv. Den typen av kon-
kreta mål kan man naturligtvis tänka sig i ett särskilt
protokoll.

Förs det över huvud taget någon diskussion om
att sätta upp sådana konkreta sociala mål när det gäl-
ler sysselsättningen?

Anf. 15 Statsminister INGVAR
CARLSSON (s)

Fru talman! Först en allmän reflexion med anled-
ning av Bengt Hurtigs fråga. Jag är förvånad över att
inte alla partier mer aktivt har stött regeringen när det
har gällt att driva sysselsättningsfrågorna i Europa. En
del har varit direkt tveksamma, andra har varit ljum-
ma. Det har ställts negativa frågor i sammanhanget,
och det må väl vara hänt.

Det är klart att man inte kan skriva in krav i fråga
om en sysselsättningsunion som är precis parallella
med kraven inom konvergensområdet. Det är två
olika uppgifter och två olika områden. Att i fördraget
få in, vilket vi t.ex. har föreslagit, ett särskilt kapitel
om sysselsättningen, menar jag ger ett moraliskt stöd
till de konkreta åtgärder som vi samtidigt vill ha. De
konkreta åtgärderna består bl.a. av nationella syssel-
sättningsprogram. Det gäller också en mycket stor
fråga, både som teoretisk modell och i det praktiska
genomförandet, nämligen att man skall kunna sam-
ordna den ekonomiska politiken i alla våra länder, så
att vi effektivare kan möta nästa lågkonjunktur. Det
sker genom att vi håller efterfrågan uppe och stimule-
rar investeringar. Allt detta går naturligtvis inte att
skriva in i ett unionsfördrag, utan man måste samti-
digt driva dessa frågor politiskt.

Jag är själv övertygad om att här finns en av de
stora fördelarna i samarbetet i Europa. Om vi skall
övertyga våra medborgare att bli mera positiva till
Europa är denna fråga den kanske allra viktigaste att
lösa. Kan vi visa på detta, kommer också inställning-
en till EU att bli mycket mera positiv. Det är min och
regeringens ambition.

För att svara konkret på Bengt Hurtigs fråga kan
jag säga att vi i Reflexionsgruppen genom vår repre-
sentant lagt fram olika förslag på hur man skulle kun-
na formulera detta mera fördragsmässigt. I det avse-
endet är jag pragmatisk. Under regeringskonferensen
kommer vi att fortsätta att diskutera de frågorna. Jag
inbjuder Vänsterpartiet och Bengt Hurtig att komma
med konkreta förslag. Jag har upplevt att man från
Vänsterpartiets sida har haft en litet frågande och
trevande inställning på den punkten, och det har för-
vånat mig.

Anf. 16 ROY OTTOSSON (mp)

Fru talman! Jag har två frågor till statsministern
om hur man från svensk sida har drivit frågor vid
mötena. Min första fråga gäller miljön. Det har talats
om miljön några gånger nu, och det är bra. Ser man
emellertid på konvergensprogrammet finner man att
sysselsättningsfrågorna lyftes fram som ett tillkom-
mande krav för svensk del för att vi skall klara den
svenska ekonomin. Tanken var att sysselsättningen
också måste förbättras när man klarar de andra kon-
vergenskriterierna.

Den andra frågan som lyftes fram var miljöfrågan.
Det underliggande resonemanget gick ut på att miljö-
skulden inte skulle tillåtas öka nu när vi försöker klara
av de övriga konvergenskraven.

Min enkla fråga i det avseendet gäller hur rege-
ringen har agerat i EU i fråga om miljöskulden. Har
frågan drivits på ungefär samma sätt som man tydli-
gen driver arbetslöshetsfrågan? Eller är miljöfrågan
något som kommer i andra hand?

Min andra fråga gäller en utträdesparagraf. Man
för en diskussion om att ha regler för att få länder att
lämna unionen om de inte följer reglerna. Men hur är
det om länder bestämmer sig för att lämna unionen?
Funderar man över att införa en utträdesparagraf så
att detta kan ske på ett bra och välordnat sätt? Hur har
svenskarna agerat i det fallet?

Anf. 17 Statsminister INGVAR
CARLSSON (s)

Fru talman! För mig är miljöfrågan i hög grad in-
tegrerad med frågan om sysselsättningen. Jag har sett
det som både pedagogiskt och sakligt motiverat att
driva de frågorna tillsammans, och det tror jag att vi
skall fortsätta att göra. Sedan har miljöfrågan vissa
speciella aspekter som har framgått när vi diskuterade
miljöavgifterna. Svaret är således att det är två frågor
som vi driver parallellt och som vi egentligen ser som
samlat viktiga.

När det gäller möjligheten till utträde vet vi i och
för sig att ett land som vill utträda kan göra det. Det
gjorde Grönland. Jag har inte sett som en prioriterad
uppgift under det första året vi är medlemmar av EU
att börja diskutera hur vi skall gå ur unionen. Jag
anser att svenska folket i en folkomröstning har av-
gjort denna fråga. Vi skall vara med, och vi skall göra
det bästa möjliga av medlemskapet. Jag använder min
tid till den sista minuten i de här sammanhangen för
att driva frågor om vad jag anser vara ett viktigt inne-
håll. Jag ägnar inte min tid åt hur vi skall gå ur det lag
som vi just har blivit medlemmar av.

Anf. 18 ROY OTTOSSON (mp)

Fru talman! Jag tyckte inte att jag fick något rik-
tigt svar på frågan om miljöskulden. Poängen med en
miljöskuld är att man beräknar den uppkomna och
den tillkommande miljöskulden år från år. Det kan
man göra i monetära termer. Sedan har man detta som
en del i underlaget för de ekonomiska beslut som man
skall fatta. Poängen att ha med de här resonemangen i
konvergensprogrammet från svensk sida var natur-
ligtvis att detta skall vara ett av de ekonomiska mål
som vi skall klara. Då är det relevant att klara det
även i EU-sammanhang. Jag vill naturligtvis veta hur
regeringen arbetar med denna fråga i verkligheten.

Min fråga om utträdesparagrafen var generell. Den
gällde inte huruvida vi skall gå ur eller ej. Det är en
senare fråga. Att man helt och hållet saknar en utträ-
desparagraf i en union som utvidgar sig så snabbt som
den här är litet märkligt, och det måste väl ändå vara
föremål för någon form av diskussion.

Anf. 19 Statsminister INGVAR
CARLSSON (s)

Fru talman! Den senare frågan har jag redan be-
svarat, och jag har inget att tillägga.

När det gäller miljöfrågorna håller jag med så
långt att det behövs ett ytterligare starkt engagemang.
Vi kan göra oerhört mycket mera på det området än
vad vi gör i dag, både i form av teoretiska modeller av
det slag som Roy Ottosson efterlyser och av praktiska
åtgärder.

Jag tror att det inte skulle gagna saken att i kon-
vergensprogrammet föra in arbetsmarknads- eller
miljöpolitik. Det är väsensfrämmande där. Jag anser
de frågorna står på egna ben och att vi bör driva dem
för sig och i särskild ordning. Även på den punkten
ser jag fram emot ett samarbete mellan riksdagens
partier och regeringen, både i EU-nämnden och på
annat sätt. Vi är även där i hög grad mottagliga för
konstruktiva uppslag.

Anf. 20 BARBRO JOHANSSON (mp)

Fru talman! Statsministern har inför kammaren här
berättat att kampen mot arbetslösheten och för att
skapa nya arbetstillfällen var en huvudfråga vid Euro-
peiska rådets möte. Min fråga gäller hur man har tänkt
gå till väga för att skapa de här nya arbetstillfällena.
Är det t.ex. meningen att urholka arbetsrätten eller att
öka lönespridningen? Hur har man tänkt gå till väga?

Anf. 21 Statsminister INGVAR
CARLSSON (s)

Fru talman! Det finns säkerligen sådana krafter
som vill urholka arbetsrätten och öka lönespridning-
en. Det är inte den svenska regeringens modell. Vi har
tänkt oss att gå fram på tre vägar.

Den ena är att i fördraget lägga fast ett sysselsätt-
ningskapitel eller att på motsvarande sätt slå fast att
rätten till arbete är en fråga som vi prioriterar högt.

Den andra, som redan är på gång, är att utarbeta
nationella sysselsättningsprogram där vi kan lära av
varandra. Det skall ske en uppföljning så att man ser
hur länderna lever upp till de program som de har lagt
fram. Det blir alltså en press, precis som när det gäller
konvergensprogrammet, från ländernas sida att verk-
ligen leva upp till att åtgärder skall vidtas. I samband
med Madridmötet pekade vi ut två områden. Det
gäller långtidsarbetslösheten - som generellt är
mycket värre i de övriga länderna i Europa än i Sveri-
ge - och ungdomsarbetslösheten.

Den tredje är den åtgärd jag nyss angav, nämligen
att vi försöker få till stånd en ökad samordning av den
ekonomiska politiken. Det är sådana initiativ som jag
anser är helt avgörande för om vi skall klara uppgiften
att pressa ned arbetslösheten. Det är också på det
området vi nu har fått ett starkt principiellt stöd i
samband med mötet i Madrid.

Anf. 22 VIOLA FURUBJELKE (s)

Fru talman! En av de frågor som kommer att bli
föremål för regeringskonferensens beredning är frå-
gan om VEU:s roll och dess relationer till EU. I de-
batten har det ibland påståtts att Sverige automatiskt
skulle bli medlem av Västeuropeiska unionen, efter
revideringen av Maastrichtfördraget.

Min fråga till statsministern är: Kan statsministern
än en gång dementera och tillbakavisa de här påståen-
dena och också ge oss någon information om hur man
har diskuterat VEU vid Madridmötet?

Anf. 23 Statsminister INGVAR
CARLSSON (s)

Fru talman! Mitt svar till Viola Furubjelke är ett
klart ja. Jag kan tillbakavisa sådana påståenden. Jag
kan dessutom tillägga att ingen statsminister i något
annat land har tagit upp denna fråga med mig och
krävt att Sverige på det sättet automatiskt skulle bli
medlem. Det har jag över huvud taget inte ens disku-
terat.

Jag är förvånad över att de som är motståndare till
hela EU-medlemskapet ofta går ut och påstår att vi
skulle behöva delta i saker som vi absolut inte behö-
ver delta i. Vi är observatörer, och vi har inga andra
avsikter. Vi kommer inte automatiskt att behöva bli
medlemmar i VEU.

Anf. 24 ANNE WIBBLE (fp)

Fru talman! Statsministern efterlyste tips om hur
man får fram majoritetsbeslut om koldioxidskatt. Den
frågan är oerhört viktig, därför att den möjliggör en
skatteväxling som skulle vara väldigt angelägen i
Sverige. Jag har ett litet tips. Jag tror att man skulle
kunna flytta frågan om beslut om koldioxidskatt från
Ekofin till miljöministrarnas råd. Det skulle då bli
väsentligt enklare att få fram majoritetsbeslut.

Det var inte det jag tänkte ställa frågan om, utan
det rör den nya valutan, euro, som alltså har fått ett
namn. Statsministern nämnde att toppmötet hade
slagit fast en tidtabell, och min fråga rör hur vi skall
hantera detta i Sverige.

Det är väl känt att statsministern och finansminis-
tern har litet olika åsikter om huruvida det är bra eller
inte för Sverige att vara med i valutaunionen. Men nu
har det ju i rapporteringen från Madridmötet fram-
kommit att statsministern och finansministern också
har olika åsikter i en betydligt mindre fråga, nämligen
när Sveriges riksdag skall få möjlighet att ta ställning
till huruvida vi skall vara med eller inte. Jag begär
inte att de i denna diskussion skall komma överens
om huruvida det är bra eller inte att Sverige är med,
men jag tycker att statsministern kunde ge ett auktori-
tativt besked om när Sveriges riksdag skall få ta
ställning till frågan, om det blir på våren eller först
senare, på hösten 1997.

Anf. 25 Statsminister INGVAR
CARLSSON (s)

Fru talman! Först vill jag säga att finansministern
och jag är helt överens om att Sverige som nation inte
nu bör ta ställning till om vi skall ansöka om medlem-
skap eller inte, utan vi bör återkomma till riksdagen.
Det är det avgörande, dvs. att vi inte nu bör ta ställ-
ning, att vi bör ha mer fakta och mer underlag, att vi
bör veta vilka länder som kan bli medlemmar.

Varför har det i diskussionen skett en viss för-
skjutning när det gäller tidpunkten för när svenska
riksdagen kan behandla frågan? Ja, det har att göra
med att vi är beroende av när man skall avgöra vilka
länder som skall kunna bli medlemmar. I samband
med mötet i Madrid har det skett en viss förändring.
Här finns också motstående intressen, men det som vi
som statsministrar kom fram till var att man innan det
beslutet fattas bör ha så mycket som möjligt av det
statistiska underlaget framme. Det innebär att man har
sagt att man kommer en bit in på 1998 innan beslutet
fattas.

Vi har tidigare sagt att vi bör fatta beslut under vå-
ren, men jag gör nu den bedömningen att sakskäl talar
för att det är klokt att flytta det till hösten. Jag har sagt
det till journalisterna, även om vi inte har hunnit dis-
kutera frågan i riksdagen. Vi har inte diskuterat det i
regeringen, men jag kommer att rapportera till rege-
ringen. Vi kommer sedan också att samråda med
riksdagspartierna om detta. Det här är ingen partipo-
litisk fråga, utan det är en fråga där vi bör ha ett så bra
underlag som möjligt. Jag har gett en antydan om att
det kanske är klokare att skjuta detta till hösten, från
våren, som vi tidigare har talat om. Vi får återkomma
mera definitivt till den frågan.

Anf. 26 SONJA REMBO (m)

Fru talman! Statsministern inledde sin redovisning
med att tala just om sysselsättningen, och han fram-
höll som en stor svensk seger att man har fått in
skrivningar om sysselsättningen i Madridöverens-
kommelsen. Det är bra att man är överens om att
sysselsättningen är ett problem som behöver lösas.
Det är inte svårt att få ihop den typen av skrivningar.
Frågan kommer då upp hur man bär sig åt för att
åstadkomma detta, hur de nya jobben skall skapas.

Jag blir orolig när jag lyssnar på statsministern.
Det skall uppenbarligen inte ske genom avregleringar
på arbetsmarknaden eller genom en bättre lönebild-
ning; två punkter som finns med i Essenprogrammet.
Dem skriver statsministern inte under på. Däremot
talar han om en ökad samordning av den ekonomiska
politiken.

Då vill jag fråga: Var det verkligen enighet på
bred bas vid Madridmötet om att det är den vägen vi
skall gå fram? Eller finns det möjligen en klyfta mel-
lan dem som förordar den svenska socialdemokratiska
linjen och dem som förordar ekonomisk tillväxt, av-
reglering och strukturförändringar i stället för en
arbetsmarknadspolitik av svensk AMS-modell? Jag
skulle vilja höra statsministern utveckla detta ytterli-
gare. Vad består egentligen den omtalade enigheten
av?

Anf. 27 Statsminister INGVAR
CARLSSON (s)

Fru talman! Jag skall gärna svara på den frågan -
den är i hög grad befogad.

Först vill jag klara ut ett missförstånd. Jag är i hög
grad för en bättre lönebildning i Sverige än den vi har
upplevt under senare tid. Men jag är inte övertygad
om att vi genom att öka löneskillnaderna kraftigt löser
sysselsättningsproblemen. Jag tittar mig omkring i
världen, i de länder som har mycket större inkomst-
och löneskillnader än vad vi har, och där finns inte
någonting som tyder på att detta automatiskt leder till
ökad sysselsättning.

Jag vill inte heller att löntagare i Europa skall be-
tala priset för det här genom att deras grundläggande
trygghetsfrågor urholkas. Vi tittar också på den frågan
i Sverige, och det finns en särskild utredning.

Det finns bland de fem punkterna från Essenmötet
en punkt som handlar om att man också skall titta på
avregleringsområdet, och det gör vi i och för sig ock-
så i Sverige. Hur kan vi inte minst få konkurrensen att
fungera bättre? Hur kan upphandlingsfrågorna skötas
så att alla får vara med och konkurrera på lika villkor?
Det finns alltså fortfarande mycket att göra när det
gäller regleringar i Europa. På jordbruksområdet
skulle vi vilja göra mycket, för att ta ett exempel.

Vi kommer ändå aldrig att kunna klara de nya
jobben om vi inte blir bättre på den ekonomiska poli-
tikens område och om vi inte kan öka tillväxten i
Europa. När vi kommer in på de områdena - det vill
jag inte sticka under stol med - finns det naturligtvis
skillnader. Det går inte att tro att den konservativa
regeringen i Storbritannien tycker precis lika som vi i
Sverige tycker i dessa frågor.

Vid Madridmötet fanns det 8 socialdemokratiska
statsministrar bland de 15. Det fanns 3 socialdemo-
kratiska utrikesministrar, som satt i koalitionsrege-
ringar. Därför vill jag säga till dem som har påstått att
socialdemokratin är ute i Europa och att våra idéer
inte kan få genomslag, att de naturligtvis har fel. Men
om vi vill åstadkomma en gemensam europeisk poli-
tik måste vi resonera oss fram till gemensamma insat-
ser från regeringar med litet olika utgångspunkter och
olika ideologier.

Det som har positivt förvånat mig, liksom mina
kolleger, är möjligheten att föra en sådan dialog och
att nå resultat. Jag upplever att alla regeringar nu är
genuint oroade över arbetslösheten i Europa, och då
är det möjligt att vi från svensk sida får ge och ta på
olika punkter. Men sammantaget finns det nu en
mycket starkare vilja att vidta en lång rad åtgärder
mot arbetslösheten. Det tycker jag är positivt, och det
vill jag ta fasta på.

Anf. 28 JOHAN LÖNNROTH (v)

Fru talman! Jag vill först passa på att göra ett till-
rättaläggande. Det är inte så att vi i Vänsterpartiet på
något sätt är oklara när det gäller att ge fullt stöd åt
försöken att åstadkomma ett ökat samarbete mot ar-
betslösheten i EU. Vi vill att det här samarbetet skall
vara mellanstatligt, och vi tycker att det kan bygga på
de principer som statsministern själv nämnde på en
socialdemokratisk partikongress, nämligen att det är
fråga om försök att lyfta upp en Keynesiansk politik
på Europanivå.

Men problemet för oss är att vi har den övertygel-
sen att EMU-processen omöjliggör detta. Det är ett
uttryckligt omöjliggörande av den typen av ekono-
misk politik. Man kan helt enkelt inte sätta upp kon-
kreta mål mot arbetslösheten, därför att det blir en
restpost när man har tagit hänsyn till de s.k. konver-
genskraven.

Jag vill till sist fråga statsministern följande: Vi
hör här hur exempelvis Lars Tobisson och Sonja
Rembo tolkar allmänna uttalanden om att satsa på
arbetslösheten. Det ställer både högern och vänstern
upp på i EU-sammanhang. Är det en riktig tolkning
som jag gör, dvs. att anledningen till att det går att få
enhällighet kring dessa mycket abstrakta och allmän-
na målformuleringarna är att man lägger in så radikalt
olika meningar i vad man konkret skall göra mot
arbetslösheten?

Anf. 29 Statsminister INGVAR
CARLSSON (s)

Fru talman! Jag kan börja med att åberopa slutet
på mitt förra svar till Johan Lönnroth. Jag utvecklade
där ganska tydligt vad vi är överens om, vad som
skiljer och varför det ändå är viktigt att kunna driva
en någorlunda samlad politik i Europa.

Om jag skall dramatisera det litet kan jag säga att
vi inte får göra om 30-talets fullständigt katastrofala
misstag, då Europa inte orkade samarbeta, som ledde
till en förödelse av fullständigt obeskrivligt slag inte
bara i Europa utan över hela världen. Det bör jag säga
till dem som ställer de kritiska frågorna: Orkar ni?
Kan ni ta er samman? Ja, jag samarbetar hellre, försö-
ker övertyga en konservativ, kompromissar på någon
punkt och gör något åt dessa stora problem, än att vi
som under 30-talet sätter oss på var sin sida och bör-
jar gräva skyttegravar. Det är en grundläggande in-
ställning hos mig som socialdemokrat, och det skäms
jag inte ett ögonblick för.

Det finns fyra sidor i dokumentet, varav en hel del
faktiskt är konkret. Det gör att jag inför Sveriges
riksdag som svensk statsminister ärligt kan säga att
jag är nöjd med dokumentet. Vi har kommit en bra bit
på väg, men vi är inte framme vid målet. Vi måste
fortsätta arbeta med detta. Jag och min efterträdare
kommer även att arbeta med de konservativa eller
borgerliga regeringsföreträdare som finns, men vi gör
det också i en stor grupp av socialdemokrater i Euro-
pa.

Trots att jag har sagt att jag inte har bestämt mig
kan jag inte förstå dem som säger att EMU inte har
några fördelar, efter det att Sverige och Sveriges
krona utsatts av marknadskrafterna för våldsamma
spekulationer. Räntorna har drivits upp. De boende
har fått enorma kostnadshöjningar på grund av detta.
Det är självklart att det finns stora och starka argu-
ment för att vi skall ha ett valutapolitiskt samarbete i
Europa. Men innan jag tar slutlig ställning till detta
vill jag veta vilken den europeiska politiken mot ar-
betslösheten är. Då är jag beredd att väga samman
argumenten.

Men jag förstår inte hur man kan vara så oförmö-
gen att se fördelarna att man går ut och säger att EMU
inte har några positiva effekter för sysselsättning och
tillväxt och stabilitet - framför allt inte när man är
ekonom.

Anf. 30 JOHAN LÖNNROTH (v)

Fru talman! Jag skall försäkra statsministern att vi
vänsterpartister delar oron för en ny 30-
talsutveckling. Vi är speciellt oroliga för att ett have-
rerat EMU-projekt - det kan nämligen fortfarande
haverera - skall leda till en sådan utveckling. Det är
därför det skulle ha varit så oerhört bra om hela
EMU-processen hade tagits upp på dagordningen vid
nästa års regeringskonferens.

Är statsministern beredd att verka för att frågan
om EMU tas upp, om det skulle vara så att hela detta
mycket olycksaliga projekt skulle haverera?

Anf. 31 Statsminister INGVAR
CARLSSON (s)

Fru talman! Johan Lönnroth avslöjar sin inställ-
ning när han säger "detta mycket olycksaliga projekt".
Han avslöjar därmed sin inställning. Han har en för-
handsinställning. Han vill inte pröva det sakliga inne-
hållet, och där skiljer vi oss åt.

Jag är i och för sig glad åt att Johan Lönnroth in-
ledde med att säga att man nu var beredd att klart
stödja kampen mot arbetslösheten i Europa. Jag utgår
ifrån att det blir ett sådant klart stöd i fortsättningen.

Regeringscheferna har inte skjutit på diskussionen
om EMU. Vi ägnade en mycket stor del av mötet i
Madrid åt den frågan, redan innan regeringskonferen-
sen. Vi har lagt fast hur vi tycker att frågan skall han-
teras. Det är ju från 1999 som EMU skall träda i kraft,
och därför kan vi inte skjuta diskussionen framför oss.
Det har varit nödvändigt att sakdiskutera. Det har vi
gjort. Vi har lagt fast procedurer. Jag menar att vi har
hanterat frågan på ett ansvarsfullt sätt. Sedan åter-
kommer vi till Sveriges riksdag, som skall fatta beslut
om Sverige skall delta eller inte.

Anf. 32 BIRGIT FRIGGEBO (fp)

Fru talman! Jag är mycket glad över det som
statsministern har sagt när det gäller det historiska
arbetet med östutvidgningen, att det nu är fastställt en
tidpunkt då förhandlingarna skall kunna starta och att
alla kan få vara med från början. Det är också skönt
att höra att regeringens företrädare med hetta driver
dessa frågor och tycker att det för framtiden kanske är
de viktigaste frågorna när det gäller Europasamarbe-
tet. EU 96-kommittén hade ett seminarium i går, där
utrikesministern var närvarande och mycket engagerat
talade just om denna fråga. Jag vill gratulera rege-
ringen till detta. Det är ett historiskt och stort steg
framåt som har tagits.

Det finns naturligtvis andra frågor som kan upple-
vas som litet mindre, men som naturligtvis är väldigt
viktiga för vanligt folk varje dag. Det gäller valutan.
Med tanke på den diskussion som har varit skulle jag
vilja fråga om regeringscheferna bara har fattat beslut
om hur euro skall stavas, eller finns det också nu ett
auktoritativt beslut om hur det skall uttalas? När vi
förhoppningsvis kommer med i det gemensamma
valutasamarbetet skall vi använda ordet varje dag. Det
vore väl konstigt om vi i Europa inte ens skulle kunna
enas om samma uttal av vår gemensamma valuta. Jag
är nyfiken på hur diskussionen gick.

Anf. 33 Statsminister INGVAR
CARLSSON (s)

Fru talman! Där har nog gränsen för min kapacitet
nåtts. Vi lyckades komma överens om hur ordet skall
stavas, men jag skall öppet erkänna att vi uttalade det
något olika vid borden.

Jag har tyckt att det har varit ganska naturligt att
det skall uttalas på svenska i Sverige, men jag tror att
man här och var ute i Europa kommer att hävda att
det skall uttalas på engelska. På den punkten menar
jag med min sedvanliga pragmatiska inställning att vi
får försöka kompromissa oss fram till någonting. Det
finns inget enhälligt beslut på den punkten, fru tal-
man.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § En politik för arbete, trygghet och
utveckling

Föredrogs

Finansutskottets betänkande 1995/96:FiU1

En politik för arbete, trygghet och utveckling (prop.
1995/96:25 och 1995/96:6)

Anf. 34 LARS TOBISSON (m)

Fru talman! Redan i våras väckte regeringen för-
väntningar med tal om en tillväxtproposition till hös-
ten. Under sommaren släppte Socialdemokraterna
sedan upp flera försöksballonger, som de dock efter
någon tid sköt ned igen. Över huvud taget verkade det
vara trögt före i portgången. När propositionen starkt
försenad anlände hit till riksdagen visade den sig i
stort sett tom på konkreta förslag. Den beskrevs som
en agenda, men var mest en reviderad kommittéberät-
telse med en redogörelse för sittande och planerade
utredningar. Den var en uppgiven suck från ett social-
demokratiskt parti, präglat av inre splittring, avsaknad
av ledarskap och en total brist på idéer om hur Sveri-
ge återigen skall kunna bli ett växande samhälle.

Av de få förslag som fanns var flera dessutom di-
rekt tillväxthämmande. Höjd koldioxidskatt drabbar
företagen och därmed möjligheterna att få till stånd
nya riktiga arbeten. Vidgad rätt för AP-fonden att
köpa aktier i svenska företag är också långsiktigt
tillväxtfientligt. Ett ökat statligt företagsägande är
raka motsatsen till vad Sverige i dag behöver.

Efter återkomsten till regeringsmakten genomför-
de socialdemokraterna raskt ett stort antal återställare.
Till betydande del rörde det sig om skattehöjningar.
När samtidigt konjunkturen förbättrats, har det statli-
ga upplåningsbehovet minskat. Men den ekonomiska
politiken har getts en utpräglat fiskal inriktning. Den
goda konjunkturen har inte utnyttjats för att genomfö-
ra strukturella reformer i tillväxtfrämjande syfte. Det
skulle ha behövts mer av avreglering och mer av
offentliga utgiftsminskningar - så omfattande att det
också blev utrymme för sänkta skatter på arbete, spa-
rande och företagande. Men från sådana åtgärder
hindras socialdemokraterna av en ideologiskt beting-
ad motvilja.

Resultatet har blivit det paradoxala att den s.k.
tillväxtpropositionen förutser en gradvis avtagande
tillväxt fram till sekelskiftet. Den räknar med att Sve-
rige då har en strukturell arbetslöshet som inte un-
derstiger 10 %. Och mest anmärkningsvärt av allt -
den förordar inga strukturella åtgärder som skulle
kunna råda bot på problemen. Det verkar som om
hela regeringen tänker ta time-out från arbetet på att
långsiktigt säkerställa tillväxt, sysselsättning och
utvecklingsförmåga i svensk ekonomi. Eller - för att
använda en annan idrottsterm - är det fråga om att
lämna walk-over i kampen mot arbetslösheten?

Herr talman! Mycket tyder på att den återhämt-
ning som inleddes under den borgerliga regeringspe-
rioden kulminerar i en tillväxtpuckel i år. Internatio-
nellt skruvas nu förväntningarna ned. Minskad efter-
frågan utifrån betyder mindre draghjälp för svensk
export, till vilket även den starkare lönestegringen här
hemma bidrar. Den lägre aktiviteten under senhösten i
Sveriges ekonomi är knappast någon tillfällig svacka.
Sparbankens nya s.k. inköpschefsindex visar exem-
pelvis att industrins benägenhet att nyanställa perso-
nal är i avtagande och att orderingången från såväl
hemmamarknaden som utlandet har sjunkit. Detta
måste ofrånkomligen påverka investeringsviljan.

Även konsumtionen riskerar att bli lägre än enligt
regeringens prognos. Statistiska centralbyråns senaste
undersökning av hushållens inköpsplaner visar att den
optimism som spirat sedan sensommaren nu har bru-
tits. Då är det inte troligt att det privata sparandet
skall minska på det sätt som regeringen förutsätter.
Kraftiga skattehöjningar och bidragsminskningar från
årsskiftet och fortsatt stor arbetslöshet talar för åter-
hållsamhet på köpsidan, vilket även den höga realrän-
tan gör.

Efter en kort högkonjunktur går vi nu av allt att
döma mot en avmattning, vars djup och längd är svår
att förutse. Det bådar inte gott för de många arbetslö-
sa och som inte ens under uppgångsperioden har
kunnat finna sysselsättning. Våren 1994 lovade soci-
aldemokraterna att med deras politik skulle den öppna
arbetslösheten komma ned till 5 % redan i år. Nu är
den 7,2 %, och den totala arbetslösheten betydligt
högre än så. Göran Perssons tillväxtpolitik leder såle-
des till stagnation och till en bestående strukturell
arbetslöshet på 10 %.

Men, herr talman, det behöver inte vara så här.
Sverige skulle aldrig ha behövt falla från tredje plats i
den internationella välfärdsligan 1970 till sjuttonde
plats bland 24 OECD-länder i dag. Framför allt be-
höver vi inte fortsätta att kana utför, även om jämfö-
relsen utvidgas till att omfatta också de snabbväxande
nya marknadsekonomierna i Sydostasien. För Sverige
är ett land med stora möjligheter - möjligheter som
kan tas till vara eller förfuskas. Det är här vi politiker
kommer in. Vår uppgift är att se till att det finns rim-
liga förutsättningar för människor att verka i växande
och lönsamma företag.

När det stod klart att tillväxtpropositionen mest
var en tom gest, där regeringen förutser sitt eget
misslyckande, beslöt vi moderater att i partimotionen
lägga ned extra möda på att belysa tillväxtens förut-
sättningar och drivkrafter. Den tid är förbi då politiker
kunde skapa tillväxt på konstgjord väg genom att
blåsa upp efterfrågan med finanspolitisk expansion.
Nu måste politiken i stället ges en strukturell inrikt-
ning, där det gäller att skapa och vidmakthålla goda
institutioner, som främjar utbudet av arbete och kapi-
tal samt stimulerar till ökad produktivitet. Det är vik-
tigt med ett skattesystem och ett ränteläge, som gör
det lönsamt att satsa framåt. Sänkta räntor förutsätter
att skattesänkningarna motsvaras av ännu större be-
sparingar i de offentliga utgifterna. För hushållens del
innebär en sådan omställning mindre bidrag från det
allmänna men större möjligheter att leva på sin för-
värvsinkomst. Dessutom måste det löna sig att utbilda
sig längre och arbeta mer. Avreglering och privatise-
ring, liksom medlemskapet i EU, ger en effektivitets-
höjande konkurrens. Avgörande för att förbättrad
produktivitet inte skall leda till ökad arbetslöshet är
att arbetsmarknaden blir mer flexibel.

Vad budgetpolitiken beträffar efterlyser vi beslut
om de ytterligare 16 miljarder kronor i budgetför-
stärkningar som aviserades i kompletteringsproposi-
tionen. Det skulle ge konvergensprogrammet den
säkerhetsmarginal som behövs. OECD har i sin senas-
te granskning av svensk ekonomi rekommenderat en
sådan åtgärd liksom att ge den formen av utgifts-
minskningar. Budgetpolitikens långsiktiga mål bör
enligt vår mening vara jämvikt mellan den privata och
den offentliga sektorn. Det svarar väl mot ett skatteut-
tag motsvarande genomsnittet inom EU på drygt 40 %
av bruttonationalprodukten. Om den privata sektorn
tillåts växa, minskar behovet av offentliga insatser.
Det hårda skattetryck som krävs för att finansiera en
stor offentlig sektor medför tillsammans med generö-
sa socialförsäkringssystem stora effektivitetsförluster
genom att motverka arbete och sparande. Därmed
försvagas tillväxtkraften i ekonomin, och de nya job-
ben blir färre.

Men, herr talman, våra resonemang i partimotio-
nen och våra förslag om exempelvis skattereduktion
för hushållstjänster eller avreglering av arbetsrätten
har inte rönt något intresse från finansutskottets ma-
joritet. Det är tråkigt och beklagligt - inte så mycket
för oss som för alla arbetslösa. Socialdemokraterna
klamrar sig fast vid en politik, som på 40 år inte gett
fler jobb i den enskilda sektorn. När de nu håller sig
inom samma ramar och institutionella tänkande, blir
det naturligtvis under den närmaste femårsperioden
ingen halv miljon nya jobb. För det är bara inom den
enskilda sektorn som de nya jobben kan komma till
stånd. Socialdemokraternas oförmåga till nytänkande
och ovilja att göra de förändringar som ger näringsli-
vet tillväxtmöjligheter riskerar att permanenta dagens
massarbetslöshet.

Vi moderater kan inte tolerera en arbetslöshet av
nuvarande omfattning. Vi är djupt oroade för dess
konsekvenser, såväl ekonomiska som mänskliga. För
att bryta den låsning som föreligger - och som den
tomma tillväxtpropositionen inte gör det minsta för att
avhjälpa - har vi nyligen föreslagit tillsättandet av en
kommission för fler arbeten efter mönster av den s.k.
Lindbeckkommissionen. Den skulle då bestå av väl-
meriterade ekonomer och andra vetenskapsmän utan
politiska bindningar, som mer fritt än en konventio-
nell statlig utredning kan analysera behovet av struk-
turreformer och formulera rekommendationer som
kan ge Sverige ny växtkraft och fler nya riktiga jobb.
Jag vill direkt fråga finansministern, var han nu är: Är
regeringen beredd att vidta en sådan extraordinär
åtgärd för att få bukt med arbetslösheten?

Detta initiativ är något helt annat än regeringens
försök att samordna en aktiv konjunkturpolitik i Key-
nes anda mellan EU:s medlemsstater. Det nationella
sysselsättningsprogram som Sverige sent omsider
redovisade inför det Europeiska rådets möte i Madrid
innehåller mest traditionell AMS-politik, vars resultat
knappast stimulerar vår omvärld till efterföljd. I en tid
när alla medlemsländer strävar efter att nedbringa sina
budgetunderskott i syfte att uppfylla konvergenskra-
ven för EMU är det dessutom inte läge för en gemen-
sam efterfrågestimulerande underbalansering av fi-
nanspolitiken. När slutkommunikén från Madridmötet
talar om kampen mot arbetslösheten, är siktet inställt
på åtgärder av det slag vi moderater efterlyser i de
fem Essenpunkternas anda, t.ex. sänkta indirekta
arbetskraftskostnader och en mindre stelbent arbets-
rätt.Herr talman! Jag vill nu vända mig direkt till
finansministern, som är på plats. I den första intervju
Göran Persson gav som nykrönt kandidat till både
partiledar- och statsministerposten klargjorde han sin
uppfattning i två viktiga frågor som står inför sitt
avgörande under mandatperioden. Han förklarade sig
positiv till ett svenskt inträde i den europeiska valu-
taunionen EMU, och han stödde en avveckling av
kärnkraften till år 2010. Får jag fråga finansministern:
Hur skall dessa två ståndpunkter kunna förenas?

I och för sig är det bra att Göran Persson uttalar
sig för en svensk övergång till EMU:s tredje fas.
Frågan inställer sig som vanligt varför inte också hans
parti och hans regering gör det. Det skulle betyda
mycket för tilltron till Sveriges avsikt att sanera såväl
samhällsekonomi som statsfinanser och därmed både
sänka räntan och stärka kronan.

I detta sammanhang finns det också skäl att undra
varför inte regeringen skyndsamt lägger fram förslag
till att stärka Riksbankens oberoende. Det har i höst
begärts av ett enigt riksbanksfullmäktige, och även
denna åtgärd skulle stärka den ekonomiska politikens
trovärdighet. Tolka nu för all del inte finansutskottets
reflexmässiga avstyrkan av borgerliga motioner med
detta syfte som ett besked att regeringens planer på
området måste läggas på hyllan!

Göran Perssons intervjusvar att kärnkraften skall
vara avvecklad till 2010 tyder på att han inte tar upp-
giften som finansminister på allvar. Energikommis-
sionen har i sitt i går framlagda slutbetänkande dömt
ut den möjligheten med hänsyn till såväl landets eko-
nomi som energiförsörjningen. Men inte heller den
öppning som där ges för att påbörja avvecklingen
under innevarande mandatperiod är förenlig med en
ansvarsfull ekonomisk politik. Varje förtida avveck-
ling kommer att tolkas som en signal att Sverige i
stället för att reparera samhällsekonomi och statsfi-
nanser ägnar sig åt kapitalförstöring. Följden blir
obönhörligt att räntan stiger och kronan försvagas.

En förtida avveckling medför direkt enorma mer-
kostnader för skadestånd till kärnkraftsägarna och för
investeringar i nya kraftverk. Elpriset höjs, och det
drabbar oss alla, särskilt dem som arbetar i elintensiv
industri. Indirekt träffas de som blir utan arbete därför
att investerarna förlorar tron på Sverige. En annan
negativ effekt är att utsläppen av koldioxid och luft-
föroreningar ökar. De förhoppningar som fanns vid
folkomröstningen 1980 om att utveckla konkurrens-
dugliga förnybara energikällor har kommit på skam.
Då återstår endast fossila bränslen med de miljöstör-
ningar de medför.

Därmed står också en förtida avveckling i strid
med folkomröstningens resultat. Enligt texten på de
segrande röstsedlarna för linje 1 och 2 skall kärnkraf-
ten användas i avvaktan på att förnybara energikällor
blir tillgängliga, bl.a. i syfte att minska oljeberoendet.
På röstsedeln stod det också att avvecklingen skall
ske i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet
av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning
och välfärd. Med hänsyn till bristen på alternativ,
landets dåliga ekonomi och den redan stora arbetslös-
heten betyder det att kärnkraftverken bör utnyttjas så
länge det är säkerhetsmässigt försvarbart.

Herr talman! Regeringens tillväxtproposition är en
besvikelse och ett misslyckande. Där saknas de
strukturgrepp som behövs för att vi skall få den goda
tillväxt som kan ge tillräckligt många nya riktiga jobb.
Frånvaron av nya idéer och motviljan mot att omprö-
va invanda tankemönster kanske sammanhänger med
valet av Centern som stödparti. Det är för övrigt be-
tecknande att Miljöpartiet, som arbetar för nolltillväxt
och mindre arbete samt mot europeisk samverkan och
ny teknik, inte har funnit anledning att väcka parti-
motion eller reservera sig.

I den moderata motionen föreslås en rad åtgärder
som är nödvändiga om Sverige återigen skall bli en
tillväxt- och företagarnation. Vi är övertygade om att
endast en politik som tar sin utgångspunkt i tron på
människors skaparkraft och vilja till arbete och före-
tagande kan återge Sverige ställningen som ett fram-
trädande välfärdsland. Det syftet har också det initia-
tiv till en kommission för fler arbeten som vi utveck-
lar ytterligare i anslutning till debatten här i dag.
Samma inriktning präglar de reservationer som vi
moderater har varit med om att foga till finansutskot-
tets betänkande, bland vilka jag yrkar bifall till nr 2
och nr 67.

(Applåder)

Anf. 35 ANNE WIBBLE (fp)

Herr talman! Det sägs ibland att svensk politik av i
dag är visionslös. Men det gäller verkligen inte oss i
Folkpartiet. I många avseenden har vi en mycket
tydlig bild av ett annorlunda Sverige, ett Sverige som
är mycket annorlunda mot dagens socialdemokratiska
Sverige.

Vi tror på ett Sverige med många fler entreprenö-
rer och många fler arbetstillfällen, ett Sverige där det
sprudlar av initiativ av olika slag - affärsmässiga,
ideella, sociala och kulturella. Nya idéer som växer
fram har den egenskapen att de leder till att det skapas
nya resurser. Det blir ett mer positivt och öppet sam-
hälle. I ett sådant samhälle kommer alla att behövas.
Just därför att allas skaparkraft tas tillvara ger också
ett sådant samhälle större möjligheter för att även
människor på livets skuggsida kan ges ett värdigt liv.
För oss i Folkpartiet är välfärdspolitik inte ett skälls-
ord utan ett instrument i anständighetens och den
mänskliga växtens tjänst.

För att denna bild skall kunna bli verklighet krävs
att alla politikområden samverkar och uppmuntrar
enskilda människor att se och ta tillvara de möjlighe-
ter som finns. Den enskilde företagaren måste bli vår
tids hjälte.

Innan den här tillväxtpropositionen lades fram
fanns det nog en hel del människor som hoppades att
socialdemokratin skulle kunna ta till sig några syn-
punkter på hur man frigör de skaparkrafter och driv-
krafter som medverkar till utveckling och framtidstro.
De blev grymt besvikna.

På några ställen i propositionen finns en svag an-
tydan till nytänkande och insikt om att den egna åter-
ställarpolitiken nog faktiskt är fel, men huvudin-
trycket är mycket defensivt. Regeringen saknar en
politik för en dynamisk utveckling. Innan socialde-
mokraterna har gjort upp med sina opportunistiska
åsikter från oppositionstiden tror jag inte att de kan
bli någon kraft för framtiden. Bristen återfaller också
på deras stödpartier, Centern och Miljöpartiet. Resul-
tatet är att utvecklingskraften i svensk ekonomi blir
svag och massarbetslösheten består.

Nu är 1995 snart slut. Det var det år då socialde-
mokraterna skulle sänka den öppna arbetslösheten till
under 5 % enligt löften före valet. Verkligheten visar
något helt annat, som alla är alltför medvetna om. Den
öppna arbetslösheten är fortfarande en bra bit över
7 %, och den totala arbetslösheten är ca 12 %. Över
en halv miljon människor är fortfarande utan reguljärt
arbete. Det är ett betydande svek som socialdemokra-
terna måste erkänna innan de kan gå vidare.

Svek nummer två är lika allvarligt. Det gäller vår-
den. Under oppositionstiden gick socialdemokraterna
till storms mot besparingar inom kommuner och
landsting och förespeglade de flesta att så skulle det
minsann inte behöva bli om det bara blev en ny rege-
ring. Nu visar verkligheten återigen hur dessa oppor-
tunistiska löften har blivit totalt förbigångna. Kom-
munernas ekonomi har urholkats med många miljar-
der kronor, bl.a. genom avdragsgilla egenavgifter och
utgifter som beror på den höga arbetslösheten. Allt
fler människor oroas, och jag tror med rätta, över att
inte kunna lita på att sjukvård, äldrevård och andra
viktiga kommunala välfärdssystem fungerar. Det är ett
mycket stort svek.

Nummer tre på sveklistan gäller ersättningsnivåer-
na i socialförsäkringarna. Många minns hur rasande
socialdemokraterna var när de sänktes från 90 % till
80 %. Ingen kunde väl drömma om att socialdemokra-
terna själva skulle sänka nivån ytterligare till 75 %.
Verkligheten visar återigen att vallöften är inget värda
när socialdemokraterna väl har kommit i regerings-
ställning.

Man kan fortsätta så här. Detta är verkligen ingen
uppbygglig lista. Det är inte konstigt att många män-
niskor vänder från politiken och känner allt större
vanmakt och främlingskap inför de beslut som fattas i
den här kammaren. Jag är mycket oroad över att detta
faktiskt medverkar till den sociala oro som vi ser i
samhället omkring oss, det våld den främlingsfientlig-
het och den intolerans som syns. Kammaren kan vis-
serligen delta i enhälliga manifestationer mot detta,
men det måste också fattas konkreta beslut som stöd-
jer den tolerans och gemenskap som förutsätts för att
skapa ett socialt homogent samhälle. Vi har nu t.o.m.
sett mycket avskräckande tendenser till nynazism.

Ingvar Carlsson och Göran Persson brukar ju be-
römma sig av att ha återtagit makten - från markna-
den åter till politikerna, säger man. Jag menar att
socialdemokraterna i själva verket genom dessa svik-
na vallöften och den opportunistiska politik som de
tidigare bedrev har medverkat till att fördjupa den
politiska krisen och till att öka klyftorna mellan poli-
tiker och medborgare. Statsministerkandidaten Pers-
son har tyvärr förvärrat detta problem genom uttalan-
den som uppenbarligen inte har varit sanna. Det är
svårt att se hur någon skall kunna lita på att Persson
menar vad han säger i fortsättningen.

Nåväl, efter allt detta ris vill jag ändå erkänna att
Göran Persson har varit duktig på ett område. Men
det är en duktighet med stora svarta sorgkanter. Det
gäller budgetsaneringen. Den har förvisso angripits
med kraft, men kraften har varit urskillningslös, så att
åtgärderna har försämrat möjligheterna att bekämpa
massarbetslösheten och har medverkat till att jobben
har blivit färre än vad de skulle behöva bli. Den ra-
sande takten i skattehöjningarna och de många åter-
ställarna på arbetsmarknaden har slagit väldigt hårt
mot nyföretagandet och expansionslusten i framför
allt de små och medelstora företagen.

Sådana här höjda skatter ger nog pengar på kort
sikt, men de permanentar samtidigt massarbetslöshe-
ten, och därmed permanentar de höga utgifter för
arbetslöshet och olika bidrag, helt frånsett de negativa
sociala effekterna. Göran Persson har visat sig vara
kameral i kubik, utan förmåga att i sin budgetpolitik
ta minsta hänsyn till företagandets villkor. Det märks
oerhört tydligt i den ganska dåliga proposition och i
det lika dåliga betänkande som dagens debatt gäller.

Ett av de mest uppenbara exemplen på denna ka-
merala inställning är beslutet att företagare skall beta-
la moms till staten innan de ens har fått betalt av sina
kunder. Det är som om vanliga löntagare skulle betala
inkomstskatt till staten innan de har fått några inkoms-
ter. Jag undrar om det inte skulle bli ganska mycket
av uppror, om något sådant skulle föreslås, men när
det gäller företagare går det enligt socialdemokraterna
tydligen an ändå.

Verkligheten visar också att dålig politik ger dåli-
ga resultat. Jag har redan nämnt massarbetslösheten.
Dessutom minskar nu nyföretagandet tyvärr ganska
kraftigt. Det minskade med nästan 15 % under första
halvåret. Nyligen kom siffror även för tredje kvarta-
let, som visar att nyföretagandet har fortsatt att mins-
ka. Alla jämförelser är här gjorda med förra året.

Detta är dåligt i sig, och det är ju rent förödande
med tanke på alla de nya företag som vi skulle behöva
i Sverige för att få fart på utvecklingskraft, för att
knäcka massarbetslösheten och för att få en stabil bas
för vård och omsorg. Sverige har redan från början
ovanligt få egenföretagare, och antalet har sedan 1950
minskat från ungefär 20 % till bara 7 %. Nu minskar
det alltså ännu mer. Det är ett kvitto på socialdemo-
kraternas misslyckande.

Herr talman! Jag nämnde att propositionen är
ganska intetsägande och rent av dålig. Finansutskot-
tets betänkande nr 1 är tyvärr lika dåligt. På en punkt
tycker jag faktiskt att det är sämre, och det gäller
Riksbankens ställning.

Riksbanksfullmäktige har avlåtit en skrivelse till
utskottet och enhälligt föreslagit att utskottet skulle
begära ett förslag från regeringen om ändrad lagstift-
ning för att stärka bankens självständighet inklusive
att få inskrivet ett mål i Riksbankslagen om att värna
penningvärdet.

I propositionen andas regeringen en positiv in-
ställning till det här, och Göran Persson har i en inter-
pellationsdebatt med mig svarat ja på frågan om han
är beredd att föreslå ett sådant lagstiftat prisstabili-
tetsmål. Jag utgår tills vidare från att detta ja är ett ja
och inte skall tolkas som ett nej.

Men finansutskottets socialdemokrater och cen-
terpartister vågar inte eller vill inte ha någon åsikt alls
i denna fråga. Nu är det ju nära två veckor sedan
betänkandet justerades i utskottet, och omsvängning-
en inom socialdemokratin kan ibland gå fort. Jag vill
därför fråga majoritetens talesman Arne Kjörnsberg
om han vågar säga vad han tycker: Skall Riksbanken
få ett i Riksbankslagen preciserat mål att värna pen-
ningvärdet? Det räcker med ett ja eller ett nej.

Herr talman! Verkligheten är nog den svåraste fi-
enden för regeringen och dess samarbetspartner. Jag
tycker att många inom deras led går så långt att de
förnekar verkligheten och förordar en politik som inte
går att genomföra. Det finns några väldigt slående och
enkla fakta som mycket väl beskriver verkligheten.

År 1970 var Sverige det tredje rikaste landet i
världen. Därefter har vi successivt halkat efter, och nu
är vi ungefär nr 17. En lång rad länder - Italien, Nor-
ge och många andra - har gått om Sverige i fråga om
välstånd. Av detta tycker jag att man skall dra i hu-
vudsak en enda slutsats: Den politik som fördes under
70- och 80-talen var fel. Den ledde till att vi blev
relativt sett fattigare.

En politik för framtiden, som innebär att vi skall
kunna bli relativt sett mera välmående i Sverige,
måste alltså vara annorlunda. Om den gamla politiken
var fel, är ju en politik som skall vara bättre för fram-
tiden med nödvändighet annorlunda. Jag tycker att
Göran Persson borde ägna sin icke alls obetydliga
pedagogiska talang åt att sprida denna insikt, att den
gamla sortens politik gav ett dåligt resultat och att vi
därför nu måste ändra på den. I stället har han nu
sedan han blev partiledarkandidat börjat prata om att
gå tillbaka till välfärdssamhället - observera ordvalet
"tillbaka" - och om att facket inte längre är ett
särintresse bland andra; en offensiv formulering. Nu
skall det i stället handla om fördjupat fackligt-
politiskt samarbete och om att avveckla kärnkraften
till 2010. Det vore förödande om han menar vad han
säger.

I valrörelsen 1994 ställdes i rubriken till en artikel
i Dagens Nyheter följande fråga: "Kan man lita på att
socialdemokraterna ljuger?" Vad är det för sorts de-
mokrati i Sverige när sådana frågor måste tas på all-
var?

Jag vet inte om det är meningsfullt att fråga Göran
Persson, men jag vill ändå ställa följande fråga: Är
Göran Persson beredd att förstöra sin budgetsanering
och öka arbetslösheten genom en förtida avveckling
av kärnkraften?

Sverige ligger, som jag nämnde, numera under
genomsnittet i välstånd. Vi har högre total arbetslös-
het än EU. Den svenska ekonomins långsiktiga ut-
vecklingskraft har försvagats mycket kraftigt, och i
regeringens prognoser blir produktionsökningen
mindre och mindre för varje år som går. Socialdemo-
kraterna hoppas nu att det skall bli bättre. Utskottet
skriver i betänkandet att det är en "självklarhet att
ytterligare åtgärder skall vidtas för att minska arbets-
lösheten". Jag vill fråga Arne Kjörnsberg: Vad är det
där för hemliga recept och hemliga åtgärder? Varför
genomförs de inte genast, om man nu ser det som så
självklart att de leder till flera jobb?

Jag utgår från att det inte kan vara den s.k. syssel-
sättningsunionen i EU-politiken som regeringen hop-
pas på - de förslagen handlar ju, som Ingvar Carlsson
var mycket tydlig om här alldeles nyss, om en sam-
ordnad konjunkturpolitik och mera efterfrågan. Det
hjälper ju inte vare sig mot svag utvecklingskraft eller
en strukturell arbetslöshet. Även om man har aldrig så
mycket tilltro till en sådan samordnad europeisk
konjunkturpolitik, hjälper det inte mot den strukturel-
la arbetslösheten, som enligt regeringens proposition
är 10 % i Sverige - 10 %!

Om socialdemokraterna har några andra recept i
någon byrålåda, tycker jag alltså att det vore naturligt
att de tog fram dem.

Om konjunkturen svänger mer än vad regeringen tror,
blir bristen på säkerhetsmarginaler i budgetpolitiken
väldigt uppenbar. Vi har tagit upp detta i Folkpartiets
motioner. Det beskrivs också i några av reservatio-
nerna. Jag skulle vilja fråga Arne Kjörnsberg även där
om han, och för all del även Göran Persson, tycker att
det är angeläget att minska budgetens konjunktur-
känslighet. Vad tänker man i så fall göra?

Låt mig till slut, herr talman, göra något som jag
ytterst sällan gör, nämligen att citera Birger Schlaug.
Han har sagt så här: Vi - det är då Miljöpartiet - har
ställt upp på tillväxtpropositionen för vi har stuvat om
den så att den inte heter tillväxt och inte leder till
tillväxt.

Det är faktiskt en sanning med mycket stort S.

Folkpartiet har däremot en mycket bra politik för
en mera positiv dynamisk utveckling. Därmed kan vi
också knäcka massarbetslöshet och skapa en stabil
bas för välfärden. Det rör ett antal områden. Det rör
skattepolitik. I dag får två tredjedelar av alla männi-
skor i Sverige sin inkomst från den offentliga sektorn.
De offentliga transfereringarna är alltså större än den
privata lönesumman. Det är uppenbart orimligt. Både
skatter och utgifter måste minskas. Arbetsmarknden
måste bli mindre stel. Vi behöver ett betydande mått
av mer konkurrens. Några av dessa områden, herr
talman, kommer att vidareutvecklas i senare debattin-
lägg.

För tids vinnande yrkar jag bifall till endast ett
fåtal av reservationerna. nämligen reservationerna 2,
10, 14 och 64 - den senare faktiskt i opposition mot
en sällsynt dålig socialdemokratisk fördelningspolitik,
nämligen slopade barntillägget i svux och svuxa.

(Applåder)

Anf. 36 JOHAN LÖNNROTH (v)

Herr talman! Jag skall börja med att yrka bifall
till reservationerna 3, 11, 39 och 46.

Den som är i skuld är icke fri. Det har vi hört ett
antal gånger. Det är ett uttalande som vi vänsterpartis-
ter helhjärtat instämmer i. Det var också därför som vi
ställde upp på den helt dominerande delen av det
saneringsprogram som regeringen presenterade förra
hösten.

Inte heller en arbetslös är fri, speciellt inte om den
arbetslöse har fått ersättningsnivån sänkt till 75 %.
Det kommer att bli många ofria arbetslösa med den
förändringen.

Vi har fått höra regeringsföreträdare säga till oss
vänsterpartister att vi inte höll måttet. Vi svajade, vi
klarade inte av när det började bli tuffa tag. Det kan
vara riktigt att gränsen gick där vi kom till frågan om
att sänka ersättningsnivåerna till 75 %. Det klarade
inte vi. Vi tror att det var fel att sänka nivåerna.

Ingvar Carlsson sade för en stund sedan från ta-
larstolen att Vänsterpartiet svajade i fråga om syssel-
sättningen på EU-nivå, programmet för sysselsätt-
ningen. Jag skall inte upprepa vad jag sade i det korta
meningsutbytet med Ingvar Carlsson.

Jag skall ändå försöka ytterligare förklara varför
vi säger ja till gemensamma åtgärder för att få ned
arbetslösheten men varför vi anser att detta är helt och
hållet oförenligt med strävan till svenskt medlemskap
i EMU.

Man skulle kunna använda detta med ofriheten i
ytterligare en sentens, nämligen: Den som vill vara
med i EMU är inte fri. Den politiker som vill vara
med i EMU är inte fri i den meningen att man då inte
kan bedriva vissa typer av ekonomisk politik. Då är
man konstitutionellt förbjuden att bedriva en aktiv s.k.
keynesiansk politik för att få ned arbetslösheten. Det
är själva grundpoängen i EMU. Det är fråga om en
disciplinering att inte bedriva aktiv politik mot arbets-
lösheten. Arbetslösheten blir en restpost. Man får se
vad den blir när man har uppfyllt de olika konver-
genskraven.

Några har också uttryckt det som så att förutsätt-
ningen för att det gemensamma valutaområdet skall
fungera är att en svensk skogsarbetare är beredd att
med omedelbar verkan ta jobb på en spansk vingård.
Det är i och för sig ett drömsamhälle för oss alla, om
vi hade uppnått den graden av rörlighet att det var lätt
för en svensk skogsarbetare att flytta och ta jobb på
en spansk vingård. Jag kanske i och för sig inte ser
något fel i det, men verkligheten är inte sådan. Det är
en oerhört lång process i så fall om vi någonsin skall
komma till den situationen. Som det hela är utformat i
dag är EMU-processen en katastrofal historia. Det är
någonting som verkligen kan driva upp massarbets-
lösheten till ännu högre nivåer. Därför är vi emot inte
bara EMU-processen utan också de åtgärder som man
nu börjar diskutera på förslag av bl.a. riksbanksfull-
mäktige om att anpassa svensk lagstiftning på pen-
ningpolitikens område till ett kommande EMU-
medlemskap.

Jag har en liten undran som kanske Arne Kjörns-
berg eller Göran Persson kan reda ut. Det är riks-
banksfullmäktige med Kjell-Olof Feldt i spetsen som
kommer med det här förslaget. Såvitt jag förstår är
riksbanksfullmäktige skyldiga att ha överläggningar
med regeringen innan de kommer med ett sådant
förslag. Man måste alltså ha diskuterat detta med
regeringen. Ändå är det inte regeringen utan riks-
banksfullmäktige som lägger fram förslaget. Hur
kommer detta sig? Är det konspirationsteoretiskt att
anta att det är en försöksballong från Kjell-Olof Feldt,
som ändå är en känd förespråkare för den här typen
av politik? Sedan får man se vad opinionen säger.

Vidare vill jag vända mig till Roy Ottosson. Jag
medger att jag är litet undrande över Miljöpartiets
uppställning bakom propositionen och konver-
gensprogrammet. Det innebär, såvitt jag förstår, att ni
i grunden måste ha accepterat själva EMU-processen.
Även om ni naturligtvis framställer er själva som det
mest militanta anti-EU-partiet i riksdagen, har ni i
praktiken ställt upp på den svenska EMU-processen.
Är det inte så?

Den andra frågan till Roy Ottosson är: Vad är det
ni konkret har åstadkommit för förändringar i rege-
ringens politik? Jag menar inte de allmänna gröna
uttalandena från Göran Persson, utan jag menar alltså
konkret. Vad är det för förslag som ni har ändrat på i
propositionen?

Vi har nyligen fått en undersökning från LO över
inkomsklyftorna i Sverige. Man visar i den här rap-
porten att realinkomsterna efter skatt ökade mellan
åren 1980 och 1993 för en heltidsarbetande med i
genomsnitt 11 %. Det omfattar alltså 13 år. Däremot
har de 100 000 med de högsta inkomsterna ökat sin
realinkomst efter skatt med 61 % under samma peri-
od.

Om man sedan väljer ut de 5 000 personer som
har högst inkomster - den verkliga överklassen om vi
vill kalla dem för det - ser man att de har ökat sin
realinkomst med 106 %.

Under samma period har det samlade aktievärdet i
Sverige stigit med realt 440 %. Detta är huvudförkla-
ringen till de ökade förmögenhetsklyftorna.

Jag vågar med mycket stor bestämdhet påstå att
det som hände under 1994 och det som nu händer
1995-98, delvis på grund av det saneringsprogram
som håller på att genomföras, inte kommer att föränd-
ra denna bild, åtminstone inte i positiv riktning. Det är
ett faktum som med kraft slås fast i den här LO-
rapporten, att klassklyftorna i Sverige har ökat.

Jag kan inte förstå varför det då inte skulle vara
möjligt att sanera den offentliga ekonomin på ett
rättvisare sätt, så att man åtminstone något försöker
minska dessa kraftigt ökade klassklyftor.

Jag skulle vilja vända mig till Lars Tobisson, som
ju brukar betecknas som Moderaternas ekonomiskt
sakkunnige talesperson, för att höra hans kommentar
till de här siffrorna. Det här måste väl vara helt i en-
lighet med den moderata ekonomiska filosofin? De
dynamiska krafterna späs på. Ökade inkomstklyftor
ger incitament. Marginalskatterna sänktes som mode-
raterna ville. Man har nu visat att skattereformen
ledde till att höginkomsttagarna fick sänkta skatter.
Detta måste väl vara precis som Lars Tobisson ville
ha det. Varför klagar han? Utvecklingen går ju i mo-
derat riktning.

Jag vågar faktiskt tro att Lars Tobisson inte begri-
per det här. Jag tror inte att han begriper hur markna-
den fungerar. Han har inte förstått att marknaden
behöver kunder. Det är en gammal och god sanning
att marknaden är mera effektiv om fördelningen är
jämnare. Jämlikheten är produktiv och befrämjar
marknadens effektivitet. Det har Lars Tobisson och
Moderaterna aldrig begripit.

Det vore i för sig också mycket intressant att höra
Anne Wibble analysera skattereformen så här i efter-
hand. Är Anne Wibble nöjd med skattereformen?
Gick det bra? Eller är det kanske dags att överväga ett
annat skattesystem?

Till sist vill jag vända mig till Arne Kjörnsberg
och Göran Persson. Jag anser att vi - ni socialdemo-
krater och vi vänsterpartister - har två stora motstån-
dare. Den ena motståndaren är arbetslösheten - den är
allra viktigast. Den andra motståndaren är högern.

Vi vänsterpartister är mycket nöjda med de över-
enskommelser vi gjorde med Socialdemokraterna i
höstas. Det är klart att det fanns många frågor där vi
fick ge efter och backa. Men socialdemokraterna har
följt de överenskommelser vi gjorde. Vi har ingenting
att klaga över i det fallet.

Det är inte heller så att vi väntade oss något tack.
Vid förra årsskiftet skrev Olof Johansson: Vänta er
inget tack! Jag frågar nu Olof Johansson: Väntar ni er
något tack, när samarbetet med Socialdemokraterna
förr eller senare - jag tror faktiskt att det kommer att
göra det - spricker?

Efter de senaste åren måste jag ändå säga att jag är
ganska optimistisk. Vi vänsterpartister är visserligen
inte nöjda med den här situationen, att Socialdemo-
kraterna nu har valt att samarbeta med Centerpartiet
och inte med oss. Men jag har ägnat mig åt att läsa en
del gamla protokoll. Jag har läst vad Göran Persson
sade våren 1994 i de ekonomiska debatterna med
Anne Wibble, och jag har läst vad han sade hösten
1994. Vad som har hänt i år har vi ju sett. Av detta
drar jag slutsatsen att man aldrig skall vara säker på
vad som händer i framtiden. Därför vågar jag tro att
det kommer att ändra sig igen. Jag vågar slå vad med
Arne Kjörnsberg eller Göran Persson, vem som nu
vågar anta utmaningen, att ni på er kongress i mars
kommer att besluta att nivån i a-kassan skall höjas.
Vågar ni ställa upp?

Ni socialdemokrater måste nämligen inse att var-
ken Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet kan gå
till val på frågan om slopande av värnskatten, samti-
digt som nivån i a-kassan tillåts ligga kvar på 75 %.
Föreställ er själva den valrörelsen. Det kan inte vara
rimligt.

Ni vet var ni har oss. Vi sitter faktiskt kvar här i
kammaren. Ni är välkomna att knacka på när ni vill.
Vi anser att ni i ett antal frågor har följt en helt felak-
tig linje. Men, som sagt, verkligheten kan ändra sig.
Ni är välkomna tillbaka. Jag tror att den majoritet av
svenska folket som röstade fram en vänstermajoritet i
den här kammaren fortfarande väntar sig att politiken
som bedrivs i det här landet skall präglas av den
vänstermajoriteten.

Anf. 37 LARS TOBISSON (m) replik

Herr talman! Jag är onekligen ganska överraskad
av att Johan Lönnroth ger sig till att undervisa mig i
hur marknaden fungerar. Jag kan konstatera att Johan
Lönnroth är helt fixerad vid efterfrågesidan i ekono-
min. Han talar som om inflation vore något välsignel-
sebringande. Jag tycker verkligen att vi med vår erfa-
renheter i Sverige har kommit bort från sådana fun-
deringar.

Jag vill också säga till Johan Lönnroth att Modera-
terna inte stod bakom den stora skatteomläggningen.
Vi var för att marginalskatterna sänktes, och det var
bra att så skedde. Men problemet var att man inte
gjorde något åt det hårda skattetrycket. Det fick dröja
tills den borgerliga regeringen tillträdde. Vi tog under
vår tid ned skattetrycket flera procentenheter.

Det har nu vänts till sin motsats. Därmed ser vi
också att den återhämtning som inleddes under den
borgerliga regeringstiden nu är på väg att stanna av.
Vi står nu med den mycket omfattande arbetslöshet
som är resultatet av en lössläppt expansionspolitik på
den offentliga sektorns område - en politik som Johan
Lönnroth klänger sig fast vid. Jag menar att det inte är
möjligt att ställa upp på sådana tankegångar som
Johan Lönnroth kommer med. Jag tror att hans inlägg
mest var avsett att provocera och skaffa honom litet
mer tid för att utveckla en politik som är förlegad och
inte kommer att hålla.

Anf. 38 JOHAN LÖNNROTH (v) replik

Herr talman! Ja, Lars Tobisson, det där jag sade
om marknaden kanske lät litet skolmästaraktigt.

Men det är ju så att jag kan luta mig mot en stark,
teoretisk tradition. Jag kan börja med vår egen Knut
Wicksell som mycket vältaligt utvecklade varför det
är så att en väl fungerande marknadsekonomi behöver
ett progressivt skattesystem som omfördelar både
inkomster och förmögenhet. Är det något som en
ohämmad marknadsekonomi inte klarar så är det just
detta.

Ni moderater har i praktisk handling tydligt visat
att ni inte har förstått att företagen också behöver
kunder för att fungera. De skatteförändringar som ni
ägnade er åt gjorde ju att människor med höga in-
komster till mycket stor del lade pengarna på hög och
använde dem för spekulation. De människorna fick
ökade inkomster. De som tvingades handla med
pengarna fick sänkta inkomster.

Angående skattereformen vill jag bara säga att om
ni hade fått som ni hade velat, Lars Tobisson, hade
underfinansieringen varit ännu större och marginal-
skattesänkningarna för höginkomsttagarna ännu stör-
re. Det hade varit rena katastrofen.

Anf. 39 LARS TOBISSON (m) replik

Herr talman! Det är väl känt att när vi föreslår
skattesänkningar, föreslår vi också utgiftsminskningar
som är större än dem som skattesänkningarna omfat-
tar, och detta för att få en bättre struktur på svensk
ekonomi. Det är inte någonting som Johan Lönnroth
bara kan stå här och breda ut sig över och trolla bort.

Anf. 40 JOHAN LÖNNROTH (v) replik

Herr talman! Jag har sett många vackra moderata
motioner med långa listor på utgiftsminskningar. Men
när ni verkligen hade möjlighet att åstadkomma det
här då var det precis som det står i läroböckerna: Det
är lätt att sänka skatter men inte att ta ned utgifter. Det
gäller t.ex. militärutgifter eller utgifter för domstolar-
nas verksamhet. Ni misslyckades ju kapitalt med varje
konkret fråga där det gällde att ta ned utgifterna. Det
var därför som underskotten växte till rekordnivåer
när det var ni som var dominerande i den ekonomiska
politiken. Ni har i praktisk handling visat att ni inte är
kompetenta att klara av vare sig en budgetsanering
eller att få en fungerande och effektiv marknadseko-
nomi.

Anf. 41 ANNE WIBBLE (fp) replik

Herr talman! Johan Lönnroth frågade om jag var
nöjd med skattereformen. Jag vill gärna svara på den
frågan. Jag är mycket nöjd med att skattereformen
genomfördes. Det var väldigt bra att den blev av. Jag
tror att svensk ekonomi faktiskt är i väsentligt bättre
skick i dag än vad den skulle ha varit om vi fortfaran-
de hade levt med det perversa och ruttna gamla skat-
tesystemet.

Den huvudsakliga bristen är egentligen att skatte-
reformen kom för sent, att den kom efter avreglering-
en på kreditmarknaden och valutamarknaden. Detta
framgår också mycket tydligt i de utvärderingsrappor-
ter som just har publicerats. Det var själva tidpunkten
för reformens genomförande som innebar en viss
underfinansiering. Utan att skryta vill jag ändå på-
minna om att Folkpartiet föreslog en skattereform
långt innan socialdemokratin blev mogen att vara med
om en sådan. Det hade varit bättre om Folkpartiets
tidpunkt för genomförandet av en skattereform hade
kunnat verkställas. Men icke desto mindre var det
bättre att den blev av än att den inte blev av.

Jag är ledsen att skattereformen inte har hållits så
bra som den borde ha gjort. Det är nu aktuellt med
högre marginalskatter. Mina farhågor - men Johan
Lönnroth kanske är nöjd med det - är att socialdemo-
kraterna inte kommer att klara av att ta bort den s.k.
tillfälliga marginalskatteökningen.

Nu har man ytterligare brutit mot skattereformen
genom att lägga en himla massa pengar på en helt
onödig matmomssänkning. Det hade varit bra mycket
bättre att i stället lägga dem på en marginalskatte-
sänkning och en sänkning av viktiga skatter för före-
tagandet och jobben.

Anf. 42 JOHAN LÖNNROTH (v) replik

Herr talman! Jag har förstått att Anne Wibble och
Folkpartiet är nöjda med skattereformen. Men jag
trodde ändå att man på vissa punkter -speciellt när
det gäller underfinansieringen och de dynamiska
effekterna som inte kom - hade insett att man borde
ha gjort reformen litet starkare. Det trodde jag faktiskt
att Anne Wibble hade kunnat erkänna så här i efter-
hand.

Sedan måste jag fråga Anne Wibble om det här
med svux och svuxa. Vi i Vänsterpartiet tycker i och
för sig att det är positivt att man har reagerat. Jag
hörde Anne Wibble yrka bifall till den reservationen,
och där är vi inne på samma linje. Ledande folkpartis-
ter går nu ut och talar om handikappreformen och
avvisar de besparingar som är på gång där. Då vill jag
fråga Anne Wibble: Varför är det så orimligt när det
gäller den mycket begränsade värnskatten, som vi
västerpartister tycker är alldeles otillräcklig, att tänka
sig att de som tjänar 300 000-400 000 kronor om året
får betala litet mer i skatt för att vi skall kunna klara
av att behålla barntillägget eller se till att upprätthålla
handikappreformen?

Anf. 43 ANNE WIBBLE (fp) replik

Herr talman! Johan Lönnroth är en utomordentlig
uttolkare av begreppet de små stegens tyranni. Bengt
Westerberg använde detta uttryck här i kammaren och
vid många andra tillfällen under 80-talet. De små
stegens tyranni innebär att man motiverar varje nytt
förslag med att det inte gör så mycket och att det
t.o.m. kanske är ganska bra. Men summan av alla de
olika stegen blir att det inte lönar sig för människor att
sätta i gång verksamheter, samtidigt som 500 000-
600 000 människor förblir utan jobb. Detta är slutre-
sultatet.

Därför, Johan Lönnroth, kommer vi i Folkpartiet
envist att hävda att det skall löna sig att arbeta, utbilda
sig och spara. Man skall ha åtminstone hälften kvar av
en inkomstökning.

Det finns som Johan Lönnroth nämnde en fördel-
ningspolitisk reservation om barntillägget i svux och
svuxa. Jag vill då ta upp det som Johan Lönnroth
talade om inledningsvis, nämligen den rapport från
LO om fördelningsutfallet under 80-talet. Det är
mycket extremt att åberopa den rapporten, därför att
en stor del av det skadliga under 80-talet var kasino-
ekonomin och de stora prisökningarna. Det var dessa
som skapade den fördelningspolitiska orättvisa som
80-talet ledde till, frånsett att de bäddade för arbets-
löshetens stålbad. Det var prisökningarna som var
orsaken, Johan Lönnroth, de som Johan Lönnroth nu
vill återinföra och på något sätt göra positiva. Det var
prisökningarna som skapade en mycket stor del av
den fördelningspolitiska orättvisa som 80-talets kasi-
noekonomi innebar.

Anf. 44 JOHAN LÖNNROTH (v) replik

Herr talman! Jag vill börja med att påpeka att
denna LO-rapport omfattar tiden ända fram till 1993.
Den inkluderar de två år, nämligen 1992 och 1993,
som var de allra mest dramatiskt olyckliga i det avse-
endet att klassklyftorna ökade. Det var alltså under
den tid då Anne Wibble var finansminister.

Man kan delvis säga att det förelåg ett antal
olyckliga omständigheter. Men det var också medve-
tet fattade politiska beslut som bidrog till de ökade
klassklyftorna, t.ex. knytningen av kronan till ecun -
som skedde i och för sig redan under regeringen innan
- de förändringar av skattesystemet - bl.a. skatte-
sänkningar - som genomfördes när Anne Wibble var
finansminister.

Jag beklagar detta. Det fanns en gång en mera
vänsterinriktad liberalism i det här landet som stod för
jämlikhet och inkomstutjämning. Men tyvärr har man
fått uppleva att det är Folkpartiet som tar de små
stegen in i högerlägret. Fortsätter ni den vandringen är
jag rädd att det inte kommer att finns mycket kvar av
berättigandet för ett separat folkparti i Sverige.

Anf. 45 MATS ODELL (kds)

Herr talman! Sverige har under mer än 25 år haft
en alldeles för svag ekonomisk tillväxt. Här har vi
roten till dagens arbetslöshet och till våra ekonomiska
problem över huvud taget. Ett betydande bekymmer
är då att regeringen av tillväxtpropositionen att döma
saknar strategi och ideologi för att långsiktigt lyfta
den svenska tillväxten. Saken förvärras också av att
en populistisk politik under åren i opposition och
ännu i denna dag verkar bakbinda regeringen i hante-
ringen av tillväxtfrågorna. Återställarna med Vänster-
partiet efter valet 1994 var förödande. De gav helt fel
signaler till landets småföretagare. De legitimerade
Västerpartiet som det parti som egentligen bedriver
den sanna och rätta politiken. Resultatet har inte låtit
vänta på sig. Detta är något av den brokiga politiska
bakgrund som man skall hålla i minnet, när vi nu skall
ta ställning till regeringens tillväxtproposition.

Vi kristdemokrater är övertygade om att tillväxten
kan bli bättre än den som redovisas i propositionen.
Med en politik som verkligen tar till vara dynamiken
och kraften hos de svenska företagarna borde arbets-
lösheten inom fem år kunna nedbringas åtminstone till
ca 5 %. Då bör vi också långsiktigt kunna säkra ett
hållbart socialt trygghetssystem, samtidigt som ökade
miljöhänsyn och avgörande steg mot en kretsloppsan-
passning skall ha tagits. Men om de nya jobben skall
kunna skapas i den privata sektorn måste vi med ge-
mensamma krafter se till att få ett bättre och varmare
klimat för små- och nyföretagande.

Herr talman! Det var verkligen, som flera talare
har påpekat, stora förhoppningar som knöts till till-
växtpropositionen. Men med förhoppningarna om
skarpa och nydanande regeringsförslag har det gått
ungefär som för den lille mannen i sagan, han som
gick med det stora fina tygstycket till skräddaren. Det
bidde ingen kostym. Det bidde efter många försök en
tumme. Denna tumme i Sveriges tillväxtsaga är ett
tillfälligt riskkapitalavdrag. Vi har ingenting emot
detta, men det räcker inte, och det ger inte heller den
långsiktiga trygghet och stabilitet i spelreglerna som i
dag skulle ha behövts.

Därmed, herr talman, har ytterligare ett tillfälle att
få till en beslutsam och kraftfull satsning på ökad
tillväxt och sysselsättning förfelats. Det är ju faktiskt
nu, när tillväxten nästa år kommer att halveras, som
denna långsiktiga och beslutsamma tillväxtpolitik
verkligen skulle behövas.

Problemet med tillväxtpropositionen är alltså att
de distinkta och skarpa förslagen fortfarande lyser
med sin frånvaro. Själva propositionen är ganska
imponerande och tjock, men när man kommer till
hemställansdelen blir den raskt betydligt magrare. Av
de sammanlagt tio konkreta hemställanspunkterna är
det ytterst få som handlar om tillväxt, i alla fall i Sve-
rige.

Två av punkterna handlar om förändringar av for-
donsskatten; knappast särskilt tillväxtfrämjande. En
punkt handlar om att Kommunikationsforskningsbe-
redningen skall få rätt att disponera 60 miljoner kro-
nor ur Energiteknikfonden för demonstrationsprojekt;
visserligen en Gudi behaglig gärning, men den har
inte särskilt mycket med tillväxt att göra. Det finns en
punkt som handlar om åtgärder för förbättring av
inomhusmiljön; en nog så viktig fråga, men inte löser
den Sveriges tillväxtproblem - möjligtvis kan kruk-
växterna inomhus få ökad tillväxt av detta. Vi har en
punkt som handlar om åtgärder för energieffektivise-
ringar borta i Baltikum och Östeuropa; det är inte
heller fel, men det är mycket som kanske också skulle
behöva åtgärdas hos oss. Slutligen har vi tre skarpa
förslag om skärpningar av det s.k. arbetsvillkoret. De
har nu visserligen i allt väsentligt omarbetats av ar-
betsmarknadsutskottet, men de är ändå de verkligt
skarpa förslagen.

Ja, herr talman, så ser det ut. Nog verkar detta
också som en tumme, en ganska liten tumme om jag
får säga min mening.

I övrigt innehåller propositionen en begäran om
att riksdagen skall godkänna de s.k. riktlinjerna för
den ekonomiska politiken. Dessa består också till
allra största delen av goda föresatser, men det saknas
skarpa beslutsförslag. De tänkbara distinkta åtgärder-
na har i betydande utsträckning lagts i olika långbän-
kar, inbäddade i en mycket ymnig flora av utredning-
ar. Och där skapar de tveklöst en viss sysselsättning.

Grundproblemet är, som jag har sagt i tidigare de-
batter i detta ämne, att regeringens ideologiska kom-
pass fortfarande alltför mycket fortsätter att peka på
gamla lösningar, utformade för gårdagens problem.
Detta är begripligt, eftersom mycket av den egna
rörelsen och det egna folket i så hög grad vilseleddes
under den förra mandatperioden av en populistisk
oppositionspolitik. Så var det faktiskt. Och som man
bäddar får man nu ligga.

Då, i opposition, dömde man regelmässigt ut de
tillväxtfrämjande förslagen och besluten. Vi i den
förra regeringen fick förlita oss på Ny demokrati och
Bert Karlsson när saneringen av statens finanser in-
leddes. De tillväxtfrämjande åtgärder vi genomförde
återställde regeringen tillsammans med Gudrun
Schyman efter valet. Resultatet av detta är dels den
anemiska brist på konkreta beslut som propositionen
uppvisar, dels att regeringen nu tvingas gå en massa
krångliga omvägar över utredningar och långbänkar
innan det tydligen kan bli tal om skarpt läge.

Herr talman! Det är bra att regeringen med sådan
kraft och schvung sanerar statens finanser. Men också
tillväxtpolitiken måste ju upp ur långbänkarna och
utredningsraseriet och ersättas av handling. När kon-
junkturen nu av allt att döma börjar vika, då utreder
regeringen. Nu, i dag, borde de konkreta förslagen ha
legat på riksdagens bord för att kunna få effekt 1996
och 1997, när konjunkturen börjar vika. De traditio-
nella arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har inte
heller lösningen på den här problematiken.
RAS-reformen t.ex. hade verkligen behövt utredas
grundligt. Men den genomfördes med en enorm fermi-
tet och handlingskraft. Inte blev det några 110 000
nya jobb. Men det bidde en tumme, ytterligare en
tumme, denna gång utan utredning.

Dagens höga tillväxt är tyvärr varken bestående
eller orsakad av en större och mer produktiv företags-
sektor än tidigare. Siffrorna visar nu på en vikande
tillväxtutveckling i Sverige de kommande åren. Efter
en kort tillväxtpuckel sjunker Sverige igen tillbaka till
OECD-ländernas absoluta bottenliga. Där hör Sverige
inte hemma. Det finns ingen naturlag som säger att vi
skall ligga i denna bottenliga. Sveriges grundläggande
ekonomiska problem väntas alltså bestå, samtidigt
som våra grannländer och handelspartners kommer att
få en högre tillväxttakt.

Därför måste tillväxtpolitiken byta innehåll. Från
att ha varit traditionellt konjunkturorienterad måste
den nu bli strukturell. De kortsiktiga stabiliserings-
politiska åtgärderna måste ge plats för en politik som
med djupverkande och långsiktiga insatser främjar de
reella förutsättningarna för tillväxt.

Men arbetet med att främja strukturell tillväxt
måste också kopplas till åtgärder för att höja tillväx-
tens kvalitativa innehåll. Vi kan inte i all evighet
förlita oss på att upprepade förlängningar av produkt-
livscykeln för varor från våra traditionella basnäringar
för alltid skall utgöra grunden för vår välfärd. Nya
och befintliga företag i framtidsbranscherna måste
växa i antal och på så sätt återvinna Sveriges plats
bland de nationer som kan garantera både sina unga
och sina gamla medborgare en trygg välfärd. Dess-
utom måste tillväxtens negativa effekter på miljö och
människors hälsa och välbefinnande minimeras.

Den tillväxt som Sverige behöver för att också
klara jobben åstadkoms helt enkelt inte med de för-
slag vi i dag har att ta ställning till. Det är för tunt,
Göran Persson. Personligen tror jag faktiskt att Göran
Persson kan bättre, men han får antagligen inte. Hop-
pas att det blir bättre med tiden.

Herr talman! Vad Sverige behöver nu är nya före-
tag och nya företagare. För att åstadkomma detta
behövs det, som jag har sagt, ett bra företagsklimat.
Under de närmaste tre åren behövs en veritabel ex-
plosion av nya företag i Sverige. För detta behövs ett
helt batteri av åtgärder i en miljö av stabila spelregler
utan risk för ständiga, lömska återställare. Jag är rädd
att detta faktiskt kräver ideologiskt nytänkande, poli-
tisk förnyelse och djärvhet från regeringens sida.Herr
talman! Tjänstesektorn borde stå mer i fokus i den här
debatten. Den offentliga och privata tjänstesektorn
sysselsatte 1993 tillsammans 70 % av arbetskraften
och 68 % av produktionen. Industrin stod däremot
bara för 26 % av sysselsättningen och för 30 % av
produktionen. Industrins siffra är anmärkningsvärt låg
i jämförelse med andra utvecklade länders, och detta
är naturligtvis inte bra. I själva verket är den svenska
tillverkningsindustrin samtidigt motorn i den
tjänsteintensiva industrisektorn.

Regeringen gör inte mycket åt detta utan väljer nu
uppenbarligen av taktiska skäl att sänka matmomsen,
vilket ju är en utpräglad konsumtionsskatt, framför att
sänka skattekilarna för produktion och nya jobb i
exempelvis den sysselsättningsintensiva tjänstesek-
torn. Detta är en felbedömning som kommer att hålla
onödigt många människor kvar i arbetslöshet.

Herr talman! En väl fungerande marknadsekonomi
förutsätter också ett samhälle med en grundläggande
etisk samsyn. Hederlighet och personligt ansvarsta-
gande är viktiga fundament som underlättar ekono-
mins funktionssätt genom att de håller transaktions-
kostnaderna på en rimlig nivå och leder till effektivi-
tet i ekonomin. Den viktigaste långsiktiga uppgiften
för ekonomisk politik är därför att skapa goda institu-
tioner, goda normer, vanor och regler med fasta ramar
samt långsiktiga spelregler.

Vi kristdemokrater har i vår motion i inte mindre
än 42 konkreta förslag fört fram vårt alternativ till
regeringens proposition. Senare i dag kommer Dan
Ericsson, Holger Gustafsson, Inger Davidson och
Göran Hägglund att närmare presentera de olika för-
slagen.

Herr talman! Vi kristdemokrater är alltid beredda
att i konstruktiv dialog med regeringen se vad vi ge-
mensamt kan göra för att öka tillväxt och sysselsätt-
ning i vårt land. Vi står givetvis bakom alla våra re-
servationer i dagens betänkande. Men för att vinna tid
yrkar jag endast bifall till reservationerna 2, 10, 16
och 64.

Anf. 46 ARNE KJÖRNSBERG (s)

Herr talman! Bakom betänkandet En politik för
arbete, trygghet och utveckling står inte bara Social-
demokraterna utan också Centerpartiet och Miljöpar-
tiet. Jag är glad för det.

Överenskommelsen om detta är vad Per-Ola
Eriksson och jag själv vid flera tidigare tillfällen har
kallat för en handslagsöverenskommelse. Jag är glad
också för det. En handslagsöverenskommelse står
man nämligen upp för.

Vad vårt land behöver är en långsiktigt hållbar
ekonomisk tillväxt. Vi behöver den för att kunna
återupprätta den svenska modellen i ordets bästa
bemärkelse. Med detta menar jag att endast en till-
räcklig tillväxt kan skapa de resurser som behövs för
att hushållen skall få ökad köpkraft.

Tillväxt behövs för att vi skall kunna bevara och
utveckla de allmänna försäkringssystemen.

Tillväxt behövs för att den offentliga sektorn skall
klara att ge medborgarna den vård, omsorg och ut-
bildning som de vill ha.

Tillväxt behövs för att vi skall få den ökade sys-
selsättning som är avgörande för våra möjligheter att
främja jämställdhet och för att vi kraftfullt skall kunna
motverka växande ekonomiska och sociala klyftor.

Jag är övertygad om att med trygga, kunniga,
jämlika och jämställda medborgare kan och kommer
Sverige att utvecklas. Därigenom kommer vi att få en
effektivare produktion och fler människor i arbete.

Vi märkte under åren 1991-1993 vad det innebär
att inte ha tillväxt. Det var det konstiga ordet minus-
tillväxt med fem procent under dessa år. Det motsva-
rar 75 miljarder kronor eller ungefär lika mycket som
fem barnbidragssystem.

Nu har det vänt. Enligt Statistiska Centralbyråns
senaste uppgifter som presenterades förra veckan
ökade bruttonationalprodukten under tredje kvartalet
med 4,4 % jämfört med motsvarande tid förra året.
Det är den högsta tillväxten på elva år. Men Mats
Odell, som vet allt, talar om att tillväxten nu går ned.

Men tillväxt är något mer. Det är inte bara pro-
cent. Tillväxt i en vidare bemärkelse är att Sverige
utvecklas och att människor i vårt land växer. Jag tror
att det är förborgat i den mänskliga naturen att vi i vår
dagliga gärning, oavsett vad vi sysslar med, vill för-
kovra oss och förbättra det vi gör.

Det gör vi genom att arbeta litet klokare, litet ef-
fektivare och litet enklare. Om vi gör det, blir det
tillväxt. Då blir tillväxt något mer, något mycket vä-
sentligare och mycket mer spännande än bara procent
hit och dit. Det betyder att när medborgarna växer, då
växer Sverige.

Herr talman! Det går faktiskt bra för Sverige nu,
oavsett vad herr Tobisson, fru Wibble och herr Odell
säger. Budgetunderskottet, det som fyrfaldigades
under åren 1992-1994, minskar nu kraftigt. Det be-
räknas i år bli ca 125 miljarder kronor. Det betyder att
när en krona skall betalas ut, har finansministern 80
öre, 20 öre får han låna.

För att ha något att jämföra med, så var situatio-
nen för 16 månader sedan att när dåvarande finans-
ministern skulle betala ut en krona hade hon bara 60
öre, 40 öre fick hon låna.

Med detta vill jag visa att det dels går åt rätt håll,
dels att vi faktiskt fortfarande lånar till välfärden och
alla andra statsutgifter.

Nu minskar upplåningsbehovet. I Riksgäldskonto-
rets senaste prognos räknar man med att vi nästa år,
1996, behöver låna 60-70 miljarder. Vi skall fortfa-
rande låna så mycket pengar. Men det är i stort sett en
halvering av lånet för innevarande år. Det är ungefär
en tredjedel jämfört med 1994 och en fjärdedel av
upplåningen 1993. Det går alltså åt rätt håll, och i
vissa delar går det väldigt fort. Men fortfarande lånar
vi.

Bytesbalansen förstärks nu kraftigt. Efter att under
åren 1992-1993 ha visat ett underskott på drygt 80
miljarder kronor får vi under de två åren 1995 och
1996 ett överskott på 100 miljarder kronor. Det är
glädjande.

Investeringarna ökar. Efter en närmast katastrofal
nedgång 1990-1993 ökar nu näringslivets investe-
ringar. Den förhoppning jag har är att sjunkande rän-
tor, minskat antal tomma lägenheter och riksdagens
beslut om riktat stöd till bl.a. ombyggnad och allergi-
sanering skall leda till att vi får den uppgång i byg-
gandet som vi så väl behöver, till båtnad för både
ekonomin och sysselsättningen.

Några ord om inflationen: Så sent som i förra
veckan kom SCB:s rapport som visade att inflationen
på årsbasis är 2,7 %. Priserna låg stilla i november. Vi
bör nu, om inget alldeles speciellt händer i den inter-
nationella ekonomin, kunna se fram emot en etablerad
låg inflation. Detta var också budskapet i Riksbankens
inflationsrapport för några veckor sedan.

Internationella valutafonden, EU-kommissionen
och OECD har alla en positiv syn på den av dem
noterade omsvängningen som har skett i den svenska
ekonomin.

Kronan: Några dagar före valet 1994 var det som
brukar kallas ecu-index 126,35. Nu är den nere och
pendlar vid omkring 116-117.

Jag tycker i och för sig att vi bör ned en bit till.
Men detta visar att förtroendet för den förda politiken
ökar. På den här punkten tycker jag att det är viktigt
att stryka under vad den politiska stabiliteten betyder
för de internationella marknadernas förtroende. De
båda folkrörelsepartierna Centern och Socialdemokra-
terna har visat att nationens bästa kommer i första
hand, och att Miljöpartiet nu ställer upp tycker jag
självklart är bra.

Räntan på de femåriga statsobligationerna var
veckan före valet förra året 10:90 kr. I går var den
8:24 kr. Denna nedgång betyder, om den blir beståen-
de, att räntan på statens skuld sjunker med ungefär
25-30 miljarder kronor per år. När finansministern
skall börja göra budgeten behöver han "bara" ta upp
minus 100 miljarder kronor i stället för 125-130
miljarder kronor i räntekostnader för statens skuld om
detta ränteläge består. Och för landets hushåll betyder
det ungefär lika mycket. Om vi kan behålla det här
ränteläget betyder det för ett hushåll som har ett rör-
ligt lån till ett egnahem på 500 000 kr att räntekostna-
den sjunker med ungefär 1 000 kr i månaden. För de
allra flesta betyder sänkta räntor långt mer än den
höjda fastighetsskatten, som är så uppmärksammad i
debatten.

Utvecklingen av statsfinanserna är nu under kon-
troll. Underskotten minskar snabbt. Vi räknar med att
de offentliga finanserna skall vara i balans 1998.
Statsskuldens andel av bruttonationalprodukten räknar
vi med skall stabiliseras redan i år och därefter börja
gå ned.

Allt detta är bra, men det får inte innebära att vi
tror att faran är över. Nu gäller det att fortsätta. När
nästa lågkonjunktur kommer - och den kommer, men
inte så fort som Mats Odell tror - skall vi ha en så
stark ekonomi att vi kan stoppa en ny våg av arbets-
löshet och klara de andra ekonomiska påfrestningarna
som kommer vid en nedgång. Därför är vi fast beslut-
na att fullfölja den budgetsanering som vi har påbör-
jat.

Nu är det dags för steg nummer två i regeringens
dagordning för att främja tillväxt och sysselsättning.
Nu gäller det att behålla den goda ekonomiska grund
som lagts för tillväxt. Det gäller att ge goda förutsätt-
ningar för näringslivet och att ge medborgarna möj-
ligheter att stärka sina kunskaper och sin kompetens.
Det innebär att man måste spela över hela fältet. Det
gäller att få ordning och att hålla ordning på finanser-
na. Det har jag visat att vi är på god väg att göra.

Det gäller utbildnings- och forskningspolitik. Vi är
bäst i världen när det gäller förskolan. Vi står oss väl
när det gäller grund- och gymnasieskolan. Vi har bra
vuxenutbildning. Men vi har för få som går vidare till
kvalificerad yrkesutbildning och högskoleutbildning.
Därför inriktas regeringens politik på en utbyggnad av
den högre utbildningen och vuxenutbildningen, sär-
skilt när det gäller naturvetenskapliga och tekniska
områden.

Det handlar om näringspolitiken. En framgångsrik
näringspolitik kräver stabilitet och långsiktighet. Men
när moderaterna framställer det som en självklarhet
att man skall införa regler och bestämmelser som rakt
av gynnar en sida, arbetsgivarsidan, har de fel. Mitt
skäl är helt enkelt att jag tror på balans. Jag är överty-
gad om att det bara är trygga människor som vågar ta
steget ut i det mer eller mindre okända eller osäkra.
Det är till fördel för landet och det är till fördel för
näringslivet om människor vågar ta det där steget.
Men då måste de känna trygghet.

Det gäller miljöpolitiken. Hänsyn till natur och
miljö skall inte bara ses som ett hinder, vilket väldigt
många gör. Jag är övertygad om att här också finns
möjligheter. Vi i Sverige bör satsa helhjärtat på miljö-
relaterade varor, tjänster och produktionsmetoder.
Där tror jag att nästa stora språng finns för Sverige
och svensk industri.

Vårt stora och allt överskuggande problem är den
fortsatt höga arbetslösheten. När Anna-Greta Leijon
var arbetsmarknadsminister varnade hon för, som hon
sade, att släppa upp arbetslösheten. Industriförbundets
chefsekonom sade för några månader sedan att skill-
naden mellan Norge och Sverige var att Sverige - det
är hans ord, inte mina - släppte upp arbetslösheten
åren 1992, 1993, 1994.

Nu är vi där. Ingen i den här kammaren har egna
minnen från förra gången vi var i samma utsatta läge.
Inget annat europeiskt land har klarat att gå från mas-
sarbetslöshet till full sysselsättning. Men vi socialde-
mokrater har satt oss före att tillsammans med svens-
ka folket och alla goda krafter som vill ställa upp
klara detta.

Det är inte lätt det här. Därför är vi beredda att
pröva både gamla och nya metoder. En sak måste
dock stå fullständigt klart. De åtgärder vi vidtar måste
ha en rättviseprägel.

Herr talman! När man läser Moderaternas stora
motion står det fullständigt klart vilka ambitioner man
har. De skall nu göra det de inte hann eller inte våga-
de göra i regeringsställning. Nu kommer "Ny start för
Sverige, del 2".

Moderaterna har inte lärt någonting. De vill gå vi-
dare med det systemskifte de påbörjade, men de vill
gå längre. Det man föreslår kommer, om det genom-
förs, att ge oss ett helt nytt Sverige, ett helt nytt sam-
hälle. Det blir ett samhälle som är hårdare och kallare
för alla, men särskilt för de mest utsatta.

När Lars Tobisson säger att Moderaterna inte kan
tolerera en arbetslöshet på nuvarande nivå vill jag
bara erinra herr Tobisson om att det var under er
regeringstid som arbetslösheten tredubblades. Mode-
raternas recept är avreglerad arbetsrätt. Det de i klar-
text menar är att man skall försämra för arbetstagarna
och ge fritt fram för arbetsgivarna. Vi tror inte på den
modellen.

Folkpartiet börjar sin partimotion på samma sätt
som fru Wibble började sitt anförande: "Det sägs
ibland att svensk politik av i dag är visionslös. Men
det gäller inte oss." Så säger Folkpartiet. Problemet är
bara att Folkpartiet vill vara både och. Folkpartiet vill
vara ett socialliberalt parti, men man vill också vara
ett parti som samarbetar med eller snarare är stöd-
trupp åt Moderaterna.

Tyvärr, fru Wibble, spåren förskräcker. Jag säger
bara "Ny start för Sverige" - 52 000-53 000 konkur-
ser, skattesänkningar för redan rika, 500 000 förlora-
de jobb, 500 % ränta, statsfinanser som kraschade i
ett träsk efter er färd på Enda vägen.

Jag är skyldig fru Wibble svar på några frågor. I
propositionen väcker man inga konkreta förslag om
förändringar i riksbankslagen. Men regeringen förkla-
rar att man systematiskt kommer att arbeta igenom
detta. Det finns förändringar som måhända är motive-
rade med tanke på de många nya förutsättningarna för
penning- och valutapolitik. Vi har därmed en hante-
ringsordning som majoriteten i finansutskottet tycker
är bra, och vi kommer efter hand att hantera den här
frågan.

Det andra jag vill säga kommer faktiskt från dju-
pet av mitt hjärta och med stor upprördhet. Jag blir
upprörd när fru Wibble försöker framställa det som
om det är socialdemokraterna som i någon slags me-
ning är skyldiga till det våld och den nynazism som
finns i det svenska samhället. Jag hoppas att jag miss-
förstod fru Wibble. Om det är så har fru Wibble möj-
lighet att tala om det eller att eventuellt backa från sitt
påstående.

Det låter så vackert, Mats Odell, när kristdemokra-
terna talar. Men var är handlingen? Lägger ni er inte
när det kommer till kritan platt för Moderaterna? Hur
skall ni göra? Är det motionens och reservationens
politik som gäller, eller är det er galjonsfigur och
röstmagnet Jerzy Einhorns förslag som vi skall ta
fasta på? Mats Odell kan säkert ge besked till kamma-
rens ledamöter.

Sedan tycker jag faktiskt, Johan Lönnroth, att
Vänsterpartiet har återfallit till de gamla synderna.
Förra hösten och långt in på våren var ni beredda att
ta ansvar även för svåra och obekväma beslut, men
den tiden tycks nu vara förbi - i varje fall för tillfället.

Men, Johan Lönnroth, har ni inte fått tack förut så
har ni här tacket för att ni ställde upp. Tacket skulle
ha varit större om ni hade kunnat fortsätta.

Visst säger ni att budgeten måste saneras, men ty-
värr är det bara ord. Ni kommer med ett trettiotal
reformförslag utan att tala om hur de skall betalas.
Hur går det med räntorna med en sådan slapp budget-
politik, Johan Lönnroth? Orken och modet att fatta de
nödvändiga besluten är borta. Men om ni ändrar er,
Johan Lönnroth, är ni välkomna. Vi samtalar med alla
i denna riksdag.

Låt mig ställa upp bakom ett påstående som Johan
Lönnroth gjorde. Vi har två motståndare, och de är
säkert gemensamma: 1. arbetslösheten, 2. högern.

Herr talman! Till slut vill jag yrka bifall till fi-
nansutskottets hemställan och avslag på samtliga
reservationer.

Sedan vill jag kort sammanfatta. Sverige har nu
chansen. Vi är fast beslutna att ta den. Vi tycker det
ligger ett mycket stort värde i den politiska stabilitet
som nu finns. Bakom det här förslaget står en stor
majoritet i Sveriges riksdag.

Vi behöver tillväxt - för jobben, för ekonomin, för
jämställdheten, för jämlikheten, för miljön, för välfär-
den och för framtidstrons skull. Vår vision i arbetet
med det här kan sammanfattas i tre ord: arbete, väl-
färd och rättvisa.

Tage Erlander sade vid ett tillfälle att vad histori-
en lär oss är att människan gång på gång ställs inför
beslut som är avgörande för framtiden. Herr talman!
Vi i Sverige står nu inför sådana beslut.

Anf. 47 LARS TOBISSON (m) replik

Herr talman! Arne Kjörnsberg började med att
framhålla att Miljöpartiet står bakom betänkandet. Ett
tillväxtfientligt parti är väl förmodligen nöjt med att
tillväxten nu skall avta ända fram till år 2000, men
kan Arne Kjörnsberg vara nöjd med det? Kan han
vara nöjd med att strukturarbetslösheten förutsätts
bestå och ligga på 10 % vid sekelskiftet? Det är ju
långt över vad ni utlovade inför valet, nämligen att
komma under 5 %.

Det går bra för Sverige, säger Arne Kjörnsberg.
Arne Kjörnsberg var ju med när vi reste med fi-
nansutskottet till Nya Zeeland. Det är också ett land
som har gått in i väggen som välfärdsnation, med stor
arbetslöshet och sviktande levnadsstandard. Där ge-
nomförde man under socialdemokratisk ledning
strukturreformer, avreglerade och sänkte skatter. Det
har följts upp av den nuvarande regeringen, som har
reformerat arbetsrätten.

Vi kunde konstatera att produktionen där växer
med rekordfart. Man får låg inflation, och man får
minskande arbetslöshet. Häromdagen läste jag i tid-
ningen att man nu genomför en skattereform som
sänker skatten för lågavlönade. Detta har man fått
utrymme för.

Tog inte Arne Kjörnsberg intryck av detta, eller av
det förhållandet att man har reformerat riksbankens
ställning och givit den en klar möjlighet att arbeta för
låg inflation?

Nu har vi i Sverige samma förslag liggande i fi-
nansutskottet. Dessa avstyrker Arne Kjörnsberg. Var-
för gör ni det? Ett enigt fullmäktige i Riksbanken har
begärt just det slag av åtgärder som togs upp i bl.a.
moderata motioner i början av året. Förstår ni inte att
ni genom det uppträdandet riskerar att skicka en helt
felaktig signal, nämligen att ni faktiskt inte vill ha en
förändring av Riksbankens ställning som garanterar
den låga inflation som kan ge oss tillväxt och flera
jobb i framtiden?

Anf. 48 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik

Herr talman! Nu vill jag en gång för alla säga ifrån
om att Lars Tobisson, Mats Odell och, tror jag, även
fru Wibble säger att regeringen räknar med att arbets-
lösheten skall vara 10 % vid sekelskiftet, precis som
om det är våra planer. Så är det självklart inte!

Vi har räknat fram detta utifrån nuvarande förut-
sättningar, men denna regering har inte för avsikt att
avgå! Jag är säker på att Centerpartiet och Miljöpar-
tiet är beredda att ställa upp och arbeta med oss med
denna fantastiskt svåra fråga, denna massarbetslöshet
som faktiskt ni har ställt till med. Den här regeringen
kommer inte att abdikera under sin ämbetsperiod som
den förra gjorde.

Det är riktigt att jag var med i Nya Zeeland. Där
stod privatskolorna som spön i backen. Samtidigt har
Frälsningsarméns utdelning av matpaket ökat med
1 021 % de senaste fem åren. Det är en annan bild av
samma verklighet som den Lars Tobisson såg. Han
såg direktionsrummen på Riksbanken - jag såg även
det andra; jag såg båda sakerna.

Sedan, Lars Tobisson, är den svenska Riksban-
kens ställning mycket oberoende. Lars Tobisson åker
världen runt och försöker avläsa inflationen beroende
på hur oberoende ställning riksbanken har. Vi var
också i Singapore, där riksbanksfullmäktiges ordfö-
rande var finansminister och de övriga i riksbanks-
fullmäktige utsågs av regeringen. Bilden är alltså inte
så enkel, herr Tobisson.

Anf. 49 LARS TOBISSON (m) replik

Herr talman! Det är faktiskt så att den här rege-
ringen skall abdikera under sin mandatperiod. Vi har
alla fått höra att det kommer att bytas statsminister,
och detta förutsätter att regeringen avgår. Låt oss
hoppas att det blir en bättre regering efter detta. Låt
oss hoppas att vi får en regeringsförklaring som inne-
håller åtgärder mot den arbetslöshet på 10 % vid
sekelskiftet som förutses. Den nuvarande tillväxtpro-
positionen och det betänkande som Arne Kjörnsberg
skrivit under innehåller inte ett skvatt när det gäller att
göra någonting åt denna. Det är det som är det
grundläggande problemet.

Det var i det sammanhanget jag tog upp Nya Zee-
land, där man verkligen har kommit till rätta med
motsvarande problem. Och vad beträffar att Arne
Kjörnsberg såg privatskolor som stod som spön i
backen så är väl det bra! Det är jättebra om det finns
flera skolor att välja mellan.

Att det fanns ett bra och fungerande skolsystem
kunde vi konstatera, men såg Arne Kjörnsberg verkli-
gen den där matutdelningen i Frälsningsarméns regi?
När skulle det ha skett? Det såg inte jag. Men jag kan
tänka mig att det förekommer; det kan möjligen vara
ytterligare ett utslag av det slags medmänsklighet som
ingalunda behöver vara förträngd bara för att man
avreglerar och ser till att människor får större frihet
att tillgodose sin arbetslust och sin initiativkraft.

Sedan säger Arne Kjörnsberg att man inte behöver
göra Riksbanken mer självständig och hänvisar till att
vi har varit i Singapore där de har en ordning där
finansministern svarar för det här. Hämtar Arne
Kjörnsberg sina ideal från en om inte diktatur så åt-
minstone halvdiktatur som Singapore?

Anf. 50 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik

Herr talman! Jag förstod inte varför den församla-
de borgerligheten där borta i kammaren och även min
partivän Sören Lekberg skrattade när jag talade om att
den här regeringen inte har för avsikt att avgå. Nu,
efter herr Tobissons lektion, har jag förstått att det
berodde på det formella som måste ske när vårt parti
byter partiledare. Låt mig erkänna, herr Tobisson: Jag
hade fel på den punkten - formellt.

Jag tar inte Singapore som exempel. Det var bara
ett exempel på hur Lars Tobisson färdas världen runt
och pekar på att Riksbankens oberoende är en förut-
sättning för låg inflation. Det är inte riktigt, och det
var det jag tog Singapore som exempel på.

Om inte herr Tobisson i Nya Zeeland såg Fräls-
ningsarméns utdelning av matpaket kanske det beror
på att herr Tobisson och jag rör oss i skilda kretsar.

Anf. 51 ANNE WIBBLE (fp) replik

Herr talman! Jag konstaterar först att jag inte fick
något svar från Arne Kjörnsberg på frågan om det är
ett mål för Riksbanken att värna penningvärdet i riks-
bankslagen. Jag hade inte väntat mig det heller, men
tänk en gång till. Frågan kan besvaras med ja eller
nej. Klarar Arne Kjörnsberg att svara ja ungefär som
finansministern skulle det förenkla debattläget.

Sedan klagade herr Kjörnsberg över att Folkpar-
tiet bara vill både-och. Det är en väldigt vänlig be-
skrivning som jag tar som ett beröm. Vi är stolta över
vår liberala ideologi och anser att det är viktigt med
både frihet och rättvisa - med både företag och dagis.
Det är en alltför enkel bild av verkligheten som herr
Kjörnsberg håller på med om han tror att man kan
klara sig med ett av dessa båda ting. Det är ju i kom-
binationen frihet och rättvisa - företag och da-
gis/marknadsekonomi och social välfärd - som Folk-
partiet och styrkan i de liberala idéerna visar sig.

Jag förstår att Arne Kjörnsberg inte vill tala om
ideologi. Socialdemokrater brukar inte vara särskilt
stolta över den socialistiska ideologin. Det kan jag
gott förstå. Men man skall inte döma alla efter sig
själv.

Herr Kjörnsberg frågade om jag anklagar Social-
demokraterna för att ha medverkat till social oro och
t.o.m. till tendenser till nynazism. Ja, jag anser att
Socialdemokraternas opportunistiska inställning till
ekonomisk-politiska förslag under förra mandatperio-
den och de löften som utställdes men som man inte
har kunnat infria - vilket man måste ha vetat - har
medverkat till att en känsla av främlingskap mellan
medborgare och politiker skapats. Detta befäster
tendenser som finns i olika sammanhang, nämligen
tendenserna till främlingsfiendskap, social oro och
svåra problem. Där har Socialdemokraterna ett bety-
dande ansvar.

Anf. 52 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik

Herr talman! Det är nästan så att jag saknar ord.
Jag tillhör den partistyrelse som den 19 augusti 1994
antog ett valmanifest där en lång rad nedskärningar
presenterades. Vi socialdemokrater gjorde detta före
valet. Min partiordförande intervjuades av TV. Jag
tror att det var här utanför. Min partiordförande sade:
Jag kan inte ens lova att vi inte kommer att sänka
barnbidragen.

Trots det säger fru Wibble att vi inte innan sagt
vad vi skall göra efteråt. För mig var det emellertid
ingen överraskning, eftersom fru Wibble har sagt det
till mig tidigare. Hon har använt mycket starka ord
om mina påståenden om vad vi sade före valet.

Arbetslösheten är vårt stora problem ekonomiskt
och socialt, men den tredubblades under fru Wibbles
tid som finansminister. Glöm inte det!

När fru Wibble var finansminister uttalade hon sig
alltid fantastiskt optimistiskt. Men nu, när hon är i
opposition, är hon väldigt pessimistisk. Fru Wibble
slår, men fru Wibble träffar nästan aldrig rätt!

Anf. 53 ANNE WIBBLE (fp) replik

Herr talman! När jag sagt att Socialdemokraterna
avgett opportunistiska förslag och ställt ut vallöften
som inte kunnat infrias har jag gjort det, därför att jag
trott på den nuvarande statsministerns ord. Om Arne
Kjörnsberg studerar hans anförande i den avslutande
partiledardebatten före valet finner han att där fanns
långa inlägg om vikten av kommunal välfärd, lands-
tingskommunal vård o.d. Det angavs mycket tydligt
att med en socialdemokratisk regering skulle det min-
sann inte ha blivit samma ekonomiska svårigheter för
vård och omsorg som under den borgerliga regering-
en. Det om något var väl ett vallöfte?

Arbetslösheten har beskrivits av herr Kjörnsberg
själv i motioner här i riksdagen. Den skulle komma
ner under 5 % redan under år 1995. Men av det året
återstår nu tio dagar, och arbetslösheten ligger på
7,5 % eller något sådant. Om de räknas in som finns i
olika åtgärder ligger arbetslösheten på nästan 12 %.
535 000 personer är utan jobb. Är inte det ett svek?

Jag menar att socialdemokratin måste erkänna
dessa svek och att det var fel. Då kan ni kanske börja
om och skapa en förståelse för det som behöver göras.
Om man hela tiden skall släpa på tidigare utställda
opportunistiska vallöften kommer man att ha en full-
ständigt hopplös svekdebatt. Jag märker att Arne
Kjörnsberg blir upprörd till tusen, och jag förstår att
han blir det. Om detta måste ni göra upp med er själ-
va. Då kan ni kanske gå vidare.

Anf. 54 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik

Herr talman! Är det konstigt att jag blir upprörd
när fru Wibble, förra finansministern, i Sveriges riks-
dag står och säger att Socialdemokraterna - det parti
som jag tillhör - bär en avgörande skuld när det gäller
de våldstendenser och den nynazism som finns i det
svenska samhället? Är det alltså någonting konstigt att
jag blir upprörd? Jag tror att det bara är en - möjligen
två - i denna kammare som tycker det.

Anf. 55 MATS ODELL (kds) replik

Herr talman! Jag gläds självklart över att tillväxten
i Sverige i år kanske kommer upp till 4 %. Jag sade
att detta utgör en alltför kortvarig puckel i tillväxtkur-
van. Allt tyder på att tillväxten under de närmaste
åren i praktiken kommer att halveras. Det var det som
jag var inne på, Arne Kjörnsberg!

Poängen med vad jag sade är att samtidigt ligger
den socialdemokratiska tillväxtpolitiken inbäddad i ett
antal utredande långbänkar. Är Arne Kjörnsberg
beredd att ta fram en del av de här åtgärderna litet
snabbare för att möta den avmattning i konjunkturen
som faktiskt sker?

Jag hörde t.ex. att Arne Kjörnsberg är helt mot
alla reformer på arbetsrättens område. Eller finns det
trots allt något som kan reformeras? En ganska omfat-
tande utredningsverksamhet pågår faktiskt när det
gäller detta. Är alltså Arne Kjörnsberg beredd att
acceptera en modernisering av arbetsrätten?

Arne Kjörnsberg frågar om det är vår motion eller
om det är Jerzy Einhorn som gäller.

I vår motion presenterar vi vår politik och den in-
nehåller det som Jerzy Einhorn efterlyst, nämligen
ytterligare åtgärder för att sanera landets ekonomi. I
den motion som ligger till grund för dagens debatt
erbjuder vi ytterligare en budgetsanering på
ca 10 miljarder kronor, men vi har en annan fördel-
ningspolitik. Vi anser nämligen, liksom Jerzy Ein-
horn, att man nu gått över gränsen när det gäller ned-
skärningar inom vård och omsorg. Därför kommer
kammaren senare i dag att få ta ställning till ett yrkan-
de från vår sida om en ökning av statsbidragen på
detta område med upp till 4,8 miljarder kronor. Detta
har vi i vår budgetmotion finansierat till sista kronan.

Anf. 56 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik

Herr talman! Jag är beredd att acceptera föränd-
ringar i arbetsrätten. Men använd inte ordet moderni-
sering, Mats Odell, eftersom det ofta leder fel. Som
jag sade i mitt huvudanförande tror jag att det är bätt-
re att parterna kommer överens. Jag tror faktiskt på
resonemang och på samverkan. Jag tror att det är bra
för arbetsmarknaden och för parterna på denna. Där-
med är det bra för Sverige.

Sedan till det här med nedskärningar. Förra veck-
an sade vår talesman i socialförsäkringsutskottet i
samband med diskussionen om nedskärningar i er-
sättningsnivåerna: Vi gör inte detta därför att vi vill
eller för att vara elaka. Vi gör det därför att det är
ekonomiskt nödvändigt.

Vi har föresatt oss att göra allt vi kan för att för-
svara det som brukar kallas för verksamheten. Jag är
den förste att inse att det finns problem på en del håll.
Vi är beredda att göra allt vi kan, men vi måste få
ordning på ekonomin. Mats Odell, kom inte dragande
med att ni har en finansiering! Motionerna är ju redan
avslagna av riksdagen, så ni kan inte använda de
pengarna en gång till.

Anf. 57 MATS ODELL (kds) replik

Herr talman! Nu är Arne Kjörnsberg i alla fall in-
ne på att det finns ett behov av att ytterligare förbättra
statens finanser och av att värna om vård och omsorg
av framför allt gamla och sjuka. Då faller Arne
Kjörnsberg tillbaka på att riksdagen har avslagit mo-
tioner. Men vi har ju framtiden för oss! Vi kan väl
sätta oss ned och försöka lösa de här frågorna!

Jag säger som Jerzy Einhorn: Vi har i vår motion
ytterligare saneringsförslag, men vi har också en an-
nan fördelningspolitik för att klara omsorgen om våra
gamla och långvarigt sjuka.

När det gäller arbetsrätten vill jag ställa en kon-
kret fråga till Arne Kjörnsberg. I dag sägs många
visstidsanställda ungdomar upp efter sex månader, när
tiden för visstidsanställning går ut. Därefter måste det
bli fråga om tillsvidareanställning, men arbetsgivarna
törs inte tillsvidareanställa i dag. Är då Arne Kjörns-
berg beredd att, som vi föreslår i vår motion, förlänga
tiden upp till två år? Då kan de unga människor som
det ofta handlar om få fortsätta att arbeta, och arbets-
givarna behöver inte rutinmässigt säga upp folk -
något som ofta blir fallet på grund av de regler som
gäller efter återställaren ni gjorde tillsammans med
Gudrun Schyman.

Man behöver inte kalla det för modernisering.
Man kan kalla det för en anpassning till den verklig-
het som nu råder, till det konjunkturläge som vi nu
har.

Anf. 58 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik

Herr talman! Jag tycker att det vore fel, Mats
Odell, om jag hade någon uttalad åsikt om det här.
Parterna sitter ju nu i en utredning, och jag har stort
förtroende för båda parterna. Jag överlämnar detta
med varm hand till dem, och jag tror att det ligger i
goda händer. Jag tycker att det finns ett egenvärde i
att parterna blir överens.

Mats Odell sade precis det jag ville att han skulle
säga. Han sade: Låt oss sätta oss ned och resonera.

Välkommen in i värmen, Mats Odell! Vi är, som
jag sade i talarstolen, beredda att samtala med alla i
denna riksdag.

Anf. 59 JOHAN LÖNNROTH (v) replik

Herr talman! Jag skall börja med att tacka Arne
Kjörnsberg för tacket. Vi har faktiskt inte hört sådana
tongångar på ganska länge från er socialdemokrater.
Tvärtom får jag ofta höra från mina partikamrater runt
om i landet att det nästan verkar ha gått ut en cirkulär-
skrivelse inom socialdemokratin. Man skall nu säga
att Vänsterpartiet har fallit tillbaka i något slags op-
portunism, att de inte har några förslag och att de inte
inser att det är ekonomiskt nödvändigt att göra precis
på det ena eller andra sättet.

Jag kan i och för sig förstå varför dessa tongångar
har blivit så vanliga. Det finns ju en mycket stark
kritik i er egen rörelse mot de orättvisa sänkningarna
av a-kassan och mot att man tar pengar från kommu-
nerna. Det finns en upplevelse av att det faktiskt finns
alternativ. Vi lägger här i riksdagen alternativa förslag
om att sanera budgeten.

Jag vill fråga Arne Kjörnsberg om de siffror jag
drog från LO-rapporten. Siffrorna handlade om hur
inkomstklyftorna i Sverige har ökat. Är det sant, Arne
Kjörnsberg, att det är ekonomiskt nödvändigt att göra
på exakt det sätt som ni gör? Är det inte möjligt att
genomföra en budgetsanering med en skärpt fördel-
ningsprofil?

Anf. 60 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik

Herr talman! I den ekonomisk-politiska debatten i
juni stod jag i talarstolen och vände mig till Johan
Lönnroth. Jag sade: Ni gjorde en strong insats på
hösten och en bit in på våren. Sedan blev det annor-
lunda.

Det kanske inte var ett tack med fyra bokstäver,
men jag gav er i alla fall en komplimang för att ni
ställde upp.

Det har inte utgått några cirkulärskrivelser. Jag
tittar bara på verkligheten, Johan Lönnroth. Ni orkade
inte. Men fortfarande kvarstår för Johan Lönnroth
precis samma erbjudande som jag tidigare gav till
Mats Odell: Vi är beredda att samtala, och vi är be-
redda att samtala med alla i denna riksdag.

Sedan, Johan Lönnroth, säger jag som finansmi-
nistern har gjort vid flera tillfällen, även om jag kan-
ske formulerar det på ett annat sätt: Jag är inte beredd
att ta gift på att alla de åtgärder vi har fattat beslut om
är exakt riktiga. Det vore förmätet. Kunde man vara
säker på det vore man närmast en övermänniska. Man
skulle inte bara vara säker utan man skulle t.o.m. vara
självsäker intill dumhet om man påstod något sådant.

Det grundläggande kvarstår dock. Vi måste kom-
ma dithän att vi betalar för de utgifter vi har. Vi mås-
te, som på Gunnar Strängs tid, se till att vi helst har 1
krona och 2 öre för varje krona vi betalar ut. Det är
det vi strävar efter.

Anf. 61 JOHAN LÖNNROTH (v) replik

Herr talman! Ja, på den sista punkten är Arne
Kjörnsberg och jag helt överens. Jag är alldeles
övertygad om att vi måste gå in i nästa lågkonjunktur,
när den nu kommer, med en mycket stark offentlig
ekonomi.

Men det är inte riktigt att, som Arne Kjörnsberg
gör, säga att det var vi i Vänsterpartiet som inte orka-
de med i våras. Det var ni som av diverse taktiska och
strategiska skäl, en del av dem begriper jag i och för
sig, valde att gå ihop med Centerpartiet. Ni hade
kunnat träffa en minst lika billig uppgörelse om jord-
bruket med oss som ni gjorde med Centern. Ni valde
dock att göra upp med Centerpartiet.

Jag har tidigare sagt att jag hoppas och tror att ni
på er kongress i mars skall fatta beslut om att återigen
föra upp bl.a. a-kassan till en rimlig nivå igen. Jag
hoppas att ni då skall besluta om att förse kommuner
och landsting med en rimligare ekonomi än vad de har
i dag. Då kommer också förutsättningarna för ett
återupptaget vänstersamarbete att bli mycket bättre.

Men ni borde tala om för era partikamrater runt
om i landet att de skall sluta upp med den typ av ar-
gument som tydligen nu har blivit vanliga: Att vi
vänsterpartister inte orkade med och att vi inte insåg
nödvändigheten av att det eller det skulle göras.

Det var väldigt bra att Arne Kjörnsberg sade att
Socialdemokraterna kan ha haft fel på några punkter.
Jag emotser med spänning vad det betyder.

Anf. 62 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik

Herr talman! Jag tycker att jag är skyldig Johan
Lönnroth ett svar på utmaningen om att slå vad. Johan
Lönnroth, jag slår inte vad om politiken. Därför avbö-
jer jag det vadet, oavsett om det gällde en krona eller
tio kronor. Vi får resonera i stället.

Vi har många stora frågor framför oss i vårt land.
Vi måste enligt min bedömning komma överens över
ett brett fält. Johan Lönnroth och Vänsterpartiet är
välkomna att delta i arbetet med att försöka nå fram
till det. Det finns, utan att peka ut någon av de många
frågor det gäller, ett värde i att ha breda majoriteter i
Sveriges riksdag.

Låt mig sedan sluta med att säga någonting om
LO:s rapport om inkomstskillnader. Den har vissa
svagheter, men självklart läser man den med mycket
stort intresse och med väldigt stort allvar. Det finns
mycket kvar att göra i det svenska samhället för att
återskapa och komma tillbaka till det som jag i talar-
stolen kallade det goda Sverige. Det gäller att komma
tillbaka till det goda Sverige och till det folkhem som
vi vill ha.

Anf. 63 PER-OLA ERIKSSON (c)

Herr talman! I Dagens Industri fanns i fredags ru-
briken "Sverige i topp". Rubriken gällde en artikel
där BNP-tillväxten i olika stater jämfördes. Enligt de
senaste offentliggjorda siffrorna har Sveriges ekonomi
växt väsentligt mer än exempelvis USA:s, Tysklands,
Frankrikes och Storbritanniens ekonomier.

Det är framför allt stora överskott i utrikeshandeln
och betydande investeringar i näringslivet som är
förklaringen till den svenska tillväxten. Jag är förvå-
nad över att de inledande talarna i dag inte har förmått
glädja sig över de siffrorna. Vi kan också notera ett
ökat förtroende från omvärlden för Sverige och
svensk ekonomi.

Den starka tillväxten under det gångna året har
självklart ett samband med att den svenska kronan har
fått flyta sedan hösten 1992. Förändringarna i den
svenska valutakursen gentemot omvärlden har gjort
svensk produktion mera konkurrenskraftig. Långsik-
tigt kan vi naturligtvis inte räkna med att en lågt vär-
derad valuta skall kunna generera en positiv utveck-
ling för den svenska ekonomin. Vi behöver åtgärder
för att skapa en hållbar tillväxt.

Avgörande för de kommande åren är i stället hur
den inhemska efterfrågan utvecklas, att räntorna kan
fortsätta att sänkas och att vi får ordning och reda i
statsfinanserna. Framtidstron hos företag och enskilda
medborgare i det här landet avgör om förbättringen av
konjunkturen skall kunna förlängas genom att den
inhemska efterfrågan avlöser där de snabba ex-
portökningarna mattas av.

Tilltron till svensk ekonomi har förbättrats radikalt
sedan månadsskiftet mars/april då Centern och rege-
ringen inledde samarbetet om den ekonomiska politi-
ken. Bevisen på den punkten är många. Vi fick i april
som mest betala 5 kr och 40 öre för en tysk mark. I
dag kostar den ca 4 kr och 60 öre. Den femåriga
bundna villaräntan har sänkts med drygt 2,5 procen-
tenhet sedan april. Ytterligare sänkningar bör ligga
inom räckhåll om utvecklingen hålls stabil.

Den som i dag lägger om ett femårigt bundet vil-
lalån som togs upp i december 1990 på 500 000 kr får
i dag en förbättring av sin ekonomi med 1 270 kr i
månaden. Detta är en radikalt annorlunda och förbätt-
rad situation för många villaägare och låntagare runt
om i vårt land, men som dess värre inte alltid upp-
märksammas så mycket i den allmänna debatten. Man
fastnar i enskildheter och procentsatser i olika social-
försäkringssystem. Detta, ledamöter av riksdagen, är
en mycket viktig bit för många svenskar, nämligen att
skuldbördan minskar.

Förbättringen av statsfinanserna kan också avläsas
på många andra sätt. Det kan inte minst avläsas i
utvecklingen av statsskulden och i statens lånebehov.
Jag noterade att Arne Kjörnsberg var inne på samma
tema i sitt inledningsanförande. Det är naturligtvis en
framgång att vi lyckades stabilisera statsskulden två år
före den tidpunkt som Carl Bildt efterlyste att vi
skulle förplikta oss till i fjolårets valrörelse.

Det är också en framgång att statens lånebehov
begränsas till i storleksordningen 60-70 miljarder
kronor 1996 jämfört med nära 140 miljarder kronor
för innevarande år.

Ett annat mått på framgången för den samlade
ekonomiska politiken i Sverige är också att den fak-
tiska inflationen kunnat hållas nere. Inflationsför-
väntningarna har kunnat pressas tillbaka trots den
relativt sett höga tillväxttakten de senaste kvartalen.
Sänkningen av matmomsen, som genomförs om mind-
re än två veckor, bidrar också till att hålla tillbaka
inflationen nästa år. Det innebär dessutom en bra
fördelningspolitik.

Momssänkningen betyder som bekant mest för
flerbarnsfamiljer med låga inkomster. För en två-
barnsfamilj betyder det att matkostnaden kan sänkas
med i storleksordningen 400 kr per månad vid fullt
genomslag.

Det är obestridligt att det har skett en väsentlig
stabilisering i svensk ekonomi jämfört med den turbu-
lens som rådde i Sverige vårvintern detta år. Utsikter-
na för nästkommande år är inte bara väsentligt bättre
än vad många har fruktat - de är t.o.m. bättre än vad
nästan alla hade vågat hoppas på.

Även om landets finanser är bättre än på mycket
länge, innebär det inte att Sveriges ekonomiska situa-
tion är problemfri. Saneringen av statsfinanserna leder
till att många måste göra kännbara men ändå nöd-
vändiga uppoffringar.

Fortsatt stark tilltro till den ekonomiska politiken
förutsätter att gjorda åtaganden fullföljs konsekvent.
Steg för steg skall vi föra upp Sverige på fast mark
igen. Nu befinner vi oss inte vid en tidpunkt då det är
lämpligt att fatta beslut om exempelvis höjda ersätt-
ningsnivåer i försäkringssystemen eller beslut som
skulle eliminera andra viktiga inslag i budgetsane-
ringen. Tvärtom måste vi vara vaksamma så att ut-
giftstrycket i de offentliga finanserna pressas tillbaka
för att kunna ha ekonomisk-politisk handlingsfrihet i
en kommande lågkonjunktur. Oavsett vad vi vill på
den punkten kommer lågkonjunkturen förr eller sena-
re. Misstagen från 1980-talet får inte upprepas.

Herr talman! Jag anser att den allra största utma-
ningen för politiken under återstoden av 1990-talet är
att söka återskapa full sysselsättning på de nivåer vi
varit vana vid i Sverige. Det är dess värre på den
punkten som jag inte är helt nöjd med utvecklingen
under det gångna året och som jag hyser störst farhå-
gor för inför de kommande åren. Kampen mot arbets-
lösheten måste därför bli en förstahandsuppgift. För
att lyckas måste vi ha en serie av olika åtgärder, vilket
framgår av tillväxtpropositionen och finansutskottets
betänkande, för att kunna skapa en hållbar ekonomisk
tillväxt.

Sveriges roll som företagarnation måste stärkas. I
tillväxtpropositionen och i finansutskottets betänkan-
de - jag ber att få yrka bifall - finns viktiga förslag
när det gäller möjligheter till nyföretagande och ny-
satsningar i befintliga små och medelstora företag. Jag
tänker på kvittningsrätten för nystartade företag och
de möjligheter till riskkapitalavdrag som införs
fr.o.m. årsskiftet. Jag tänker också på förslaget till
enkelbeskattning som nu bereds och som skall träda i
kraft senast den 1 januari 1988. Från Centerns sida
värdesätter vi också att en ökad ram kommer att ges åt
de s.k. kvinnolånen som visat sig mycket efterfrågade
och effektiva. Från Centerpartiet ser vi det också som
en framgång att det system för särskilda företagsga-
rantier som vi efterlyste före valet 1994 nu utreds i en
statlig kommitté.

Ökad satsning på högre utbildning och forskning
är en nödvändig del i en politik för tillväxt. Därför är
det bra att kursen nu har lagts fast för en stor utbygg-
nad av små och medelstora högskolor för fler högsko-
leplatser i landet med särskild tyngdpunkt på Mitt-
högskolan, Bergslagen, Malmö och sydöstra Sverige.

Kunskapsproduktionen och den högre utbildning-
en spelar roll både för näringslivsutvecklingen och för
enskilda människors möjligheter att skaffa sig trygga
jobb. Det har vi exempel på kring flera av de befintli-
ga universiteten och högskolorna. Låt mig också pas-
sa på tillfället att uttrycka Centerns vilja att nästa års
forskningspolitiska proposition skall kunna innebära
att antalet universitet i Sverige utökas.

Det är också min övertygelse att de miljöpolitiska
satsningar som sker genom tillväxtpropositionen kan
ge avsevärda tillskott av nya jobb. Det är också ange-
läget att beslutet om en särskild delegation för miljö-
teknik och ett program för att upphandla miljövänlig
teknik och miljövänliga produkter verkställs på ett så
effektivt sätt som möjligt. Att satsningarna på förny-
bar energi, såväl inom som utanför Sveriges gränser,
utökas är värdefullt. Den politik för omställning av
energisystemet som nu är aktuell måste bedrivas så att
ett investeringsprogram på detta område kan ha god
fart och stor kraft inför den lågkonjunktur som vi vet
att vi har framför oss. Det bidrar till att kunna skapa
jobb igen för att häva lågkonjunkturens problem.

Under nästa år förutskickar tillväxtpropositionen
avgörande besked på två ytterst väsentliga punkter för
sysselsättningen och ekonomin: arbetsrätten och lö-
nebildningen.

Jag anser att det var ett misstag att regeringen
1994 genomdrev återställare när det gäller de refor-
meringar av arbetsrätten som åstadkoms under den
förra mandatperioden. Det är nu historia, och vi får
väl lägga det till handlingarna. Nu skall vi inte se
bakåt, nu får vi se framåt. Däremot var det klokt att
tillsätta Arbetsrättskommissionen. Vi har nu en vä-
sentligt förändrad arbetsmarknad jämfört med den vi
hade på 1970-talet då nuvarande arbetsrätt utforma-
des.

Vi vet att arbetsmarknaden kommer att förändras
avsevärt även under det kommande decenniet.

Det är min förhoppning att de parter som nu är fö-
reträdda i Arbetsrättskommissionen skall inse att den
nya arbetsmarknaden kräver en förnyad arbetsrätt. Jag
hoppas också att den insikten skall bidra till att båda
parter kan överge de barrikader som alltför länge har
stått i vägen för en förnyelse på det här området.

En arbetsrätt med ökad flexibilitet är inte ett hot
mot jobben utan en väsentlig förutsättning för att
största möjliga antal skall få trygga jobb i framtiden.
Jag hoppas att parterna på arbetsmarknaden inser
detta och att riksdagen sedan förmår fatta beslut base-
rat på denna insikt, snarast möjligt efter det att Ar-
betsrättskommissionen har avslutat sitt arbete i mars.

Även lönebildningen behöver reformeras - det vet
vi efter mer än två decenniers misslyckanden på den-
na punkt. Att de nominella löneökningarna efter årets
avtalsrörelse trots den stora arbetslösheten i Sverige
överträffar nivåerna i nästan alla andra industriländer
visar på nödvändigheten av en reformering av löne-
bildningen.

Det bästa är självfallet att det är parterna på mark-
naden som tar sitt ansvar utan statlig styrning. Re-
formbehovet är så uppenbart att parterna inte får
misslyckas med att före nästa års utgång gemensamt
redovisa hur de avser att förändra spelreglerna. Skulle
parterna misslyckas kan inte lagstiftningen i den del
som den påverkar spelreglerna förbli opåverkad.

Herr talman! Det är min absoluta övertygelse att
stabiliseringen av statsfinanserna har goda möjligheter
att fullföljas på ett lyckosamt sätt - inte minst genom
den framgång som samarbetet mellan regeringen och
Centerpartiet visat sig medföra.

Nu kan och måste vi forma en politik för en håll-
bar tillväxt. Det är viktigt att ansträngningarna att
främja nyföretagande och utveckling i små och me-
delstora företag verkligen har högsta prioritet. Sats-
ningarna på kompetensutveckling och högre utbild-
ning måste göras så att hela Sverige får bättre utveck-
lingsförmåga. Miljö- och energipolitiken måste an-
vändas för att stärka sysselsättning och ekonomi.

Beträffande energin och kärnkraften får jag göra
en kommentar med anledning av det Lars Tobisson
sade inledningsvis.

Jag är förvånad över och tycker att det är an-
märkningsvärt att de som i andra sammanhang efter-
lyser ett starkt omvandlingstryck i ekonomin, så fort
energin förs på tal främst vill konservera befintlig
struktur och förlita sig på den teknik som utvecklades
under 1950- och 1960-talen. Jag tycker att nytänkan-
det borde visa sig mera. Att förlita sig på att alltmer
åldrade reaktorer även skall svara för hälften av Sve-
riges elbehov långt in i nästa sekel är att spela eko-
nomisk hasard, till väsentligt högre risker än om vi
påbörjar avvecklingen med att ta flera reaktorer ur
drift under detta årtionde. Vi bör samlas kring ett
offensivt program för omställning av energisystemet.
Här kan många sysselsättningstillfällen komma fram.

Med en politik för arbete, trygghet och utveckling
kan vi skapa livskraft i alla delar av landet och värna
välfärdssamhället. Det är för mig och Centerpartiet
den viktigaste uppgiften de närmaste åren. Med da-
gens beslut om viktiga tillväxtåtgärder lägger vi en
god grund för det arbetet.

Jag ber att än en gång få yrka bifall till hemställan
i finansutskottets betänkande.

Avslutningsvis vill jag framföra en önskan om en
god jul och ett gott nytt år, även till de ledamöter som
inledde debatten i moll. Jag hoppas att de också skall
se möjligheterna och inte bara problemen. Vi ses
nästa år i nya debatter och tar nya tag för att fortsätta
saneringen av svensk ekonomi och skapa en bra platt-
form för resten av detta sekel.

Anf. 64 ANNE WIBBLE (fp) replik

Herr talman! Jag förmodar att Per-Ola Eriksson
ännu inte har hunnit läsa Energikommissionens be-
tänkande - annars kunde han inte gärna ha sagt det
han sade i slutet av sitt anförande.

Jag tänkte ställa tre ganska korta frågor, som jag
inte tror skall förta julhälsningen i slutet av Per-Ola
Erikssons anförande.

Den första frågan handlar om det som Per-Ola
Eriksson pratade ganska mycket om, dvs. budgetsa-
neringen, där han anser sig vara stolt över sin och
Centerpartiets medverkan. Är Centerpartiet och Per-
Ola Eriksson verkligen beredda att offra budgetsane-
ringen för en förtida avveckling av kärnkraften? Det
framgår nämligen med önskvärd tydlighet att det är
mycket stora kostnader för samhällsekonomin och
budgeten förenade med den inställning som Center-
partiet förespråkar.

Min andra fråga är om Per-Ola Eriksson också är
beredd att offra klimatkonventionen och koldioxidut-
släppen. Jag har annars trott något på Centerpartiets
omsorg om vår miljö, att det är viktigt att Sverige
lever upp till de klimatkonventioner som vi har skrivit
under och inte medverkar till att öka utsläppen av
koldioxid. Men den storskaliga gassatsning som cen-
terpartistiska förespråkare har gjort sig till tolk för
leder ju tyvärr, med mycket stor bestämdhet, till just
ökade utsläpp av koldioxid. Det stämmer inte med
min bild av Centerns miljöpolitik, men man kanske
har ändrat den.

Min tredje fråga hör mera konkret till dagens be-
tänkande. Har Centern ändrat sig på riktigt i fråga om
att förespråka AP-fondsägande i småföretag? Eller är
det något som ni bara har skrivit under på utan att
mena det?

Anf. 65 PER-OLA ERIKSSON (c) replik

Herr talman! Jag kan gärna föra en kärnkraftsde-
batt med Anne Wibble, och med många andra också
för den delen, men dagens tema kanske inte är kärn-
kraften i första hand. Jag tycker att Anne Wibble och
många andra som ansluter sig till hennes synsätt inte
ser möjligheterna att skapa ny sysselsättning och att få
dynamik i ekonomin genom att föra in någonting nytt
i stället för att hålla fast vid det gamla. Eftersom man
talar om förnyelse på många andra områden, behöver
man också kunna förnya synsättet och tänkandet när
det gäller energi, i stället för att hålla fast vid ett
gammaldags, konservativt synsätt. Det innebär inte att
man äventyrar budgetsaneringen om man tar fram det
som är hållbart. Däremot vore det att äventyra bud-
getsaneringen om man lade nya pengar i föråldrade
system, som kärnkraften utgör.

Beträffande CO2 vill jag ställa en fråga till Anne
Wibble: Är det så att Folkpartiet är intresserat att
tillsammans med Centerpartiet och även regeringen
medverka till att höja CO2-skatten för att styra bort
från användning av det som ger utsläpp i luften och
naturen, det som vi vill ha bort? Det är bra om det är
så. Men sedan måste man se på helheten.

Det finns en väldigt stor faktor som förstör luften
och skickar ut mycket utsläpp, och det är trafiken.
Samtidigt som vi förnyar energisystemet måste vi vara
beredda att radikalt förändra trafiksystemet, så att vi
får en bättre miljö.

Avslutningsvis vill jag säga att det är viktigt att
också använda AP-fondssystemet för att hitta blågula
lösningar, och när det behövs riskkapital och det görs
emissioner skall placeringen ske i Sverige så att
svenska sparare kan få vara med i den värdetillväxt
som vi ser framför oss.

Anf. 66 ANNE WIBBLE (fp) replik

Herr talman! På min första fråga, om man är be-
redd att offra budgetsaneringen, svarade Per-Ola
Eriksson egentligen bara med en massa ord och ing-
enting mera. Det var väl bra att han inte svarade ja
rätt upp och ned, men det hade varit bättre om han
hade svarat nej. Jag kan förstå att han inte ville svara
någonting.

Frågan om koldioxidutsläppen är uppenbarligen
mycket känslig för Centerpartiet. Jag kan förstå det.
Den hållning som Centerpartiet för närvarande intar i
fråga om en storskalig satsning på gas, innebär ju en
mycket betydande ökning av utsläppen av koldioxid,
som kommer att ställa till enormt stor skada inte bara
i Sverige utan i hela världen. Det strider ju mot det
som Centerpartiet tidigare har talat för. Men jag för-
modar att man gör en omsvängning till att bry sig
mindre om koldioxidutsläpp och miljö. Jag tycker att
det är tråkigt.

Det mest positiva man skulle kunna säga om Per-
Ola Erikssons anförande är att han, möjligen på grund
av bekymmer om ökade koldioxidutsläpp som effekt
av Centerns politik, nu tycks förorda en höjd bensins-
katt. Kan det vara tanken att man skall föra fram det
från Centerpartiet? Det kan vara en trevlig julklapp
till en del väljare, om det är Centerpartiets nya giv.

Anf. 67 PER-OLA ERIKSSON (c) replik

Herr talman! Man skall inte läsa in mer än vad
som är sagt, Anne Wibble. Vad vi vill åstadkomma är
en förnyelse av transportsystemet. Vi vill dels överfö-
ra betydande resurser som i dag går på landsväg till
järnväg - ett miljövänligare transportsystem - dels ha
bränslen som är miljövänliga. Anne Wibble är själv-
fallet välkommen i det arbetet.

Jag konstaterar, Anne Wibble, att det samtidigt
som vi byggde ut kärnkraftsprogrammet i detta land
också byggdes upp en statsskuld. Skulle vi inte nu
kunna vända på det hela och avveckla kärnkraften,
förnya energisystemet och minska statsskulden? Har
Anne Wibble snuddat vid tanken att vi kanske skall
vända på det hela? Under den tid vi byggde ut kärn-
kraftsprogrammet blev vi inte precis rikare. Det kan-
ske finns ett samband där emellan.

Jag tycker att vi nu, när Energikommissionen har
lagt fram sitt betänkande, skall fundera allvarligt på
hur vi kan forma en långsiktig energipolitik som kla-
rar energiförsörjningen till den elintensiva industrin.
Samtidigt skall vi också bygga nytt för att kunna ska-
pa ny sysselsättning och en hållbar tillväxt.

Om Anne Wibble tänker efter inser hon att det
finns betydande möjligheter som framför allt kan
engagera småföretagare, som jag vet att också Anne
Wibble känner för.

Anf. 68 LARS TOBISSON (m) replik

Herr talman! Vi moderater vill sätta omvandlings-
tryck på elproducenterna genom att låta marknaden
bestämma. Genom att använda kärnkraftverken så
länge det är ekonomiskt och säkerhetsmässigt för-
svarbart kommer vi också att se till att elproducenter-
na vet att det kommer en dag när det inte längre lönar
sig att underhålla aggregat, när andra förnybara ener-
gikällor har vuxit fram, och då kommer situationen att
lösas.

Genom att göra som Centerpartiet förordar - att
gå fram med regleringar - skapar man osäkerhet på
marknaden. Vi vet med säkerhet att detta slår ut jobb
här i Sverige.

Jag var förundrad över att höra hur Per-Ola Eriks-
son slår knut på sig själv när han skall vara regeringen
och Göran Persson till lags. Hur känns det egentligen
att i ett betänkande ha skrivit under på att den allmän-
na arbetslöshetsförsäkringen inte skall återinföras,
trots att det var ett centerstatsråd som genomdrev det i
förra regeringen? Hur kändes det att rösta emot möj-
ligheten att bevara bygderegementen? Hur kändes det
att rösta emot våra försök att inte försämra momsupp-
börden för småföretagare, något som är mycket vik-
tigt? Hur känns det nu att stödja förslag om att låta
AP-fonden köpa svenska aktier i en ny löntagarfond?
Det är ju exakt detsamma. De gamla löntagarfonderna
kallades just för AP-fonder. Hur känns det att stödja
en politik som innebär att vi har en avtagande tillväxt
och en strukturarbetslöshet på 10 % fram emot sekel-
skiftet? Det kan inte vara lätt att gå ut med detta.

Är enda avsikten med det att få sympatier och stöd
för en avveckling av kärnkraften? Då blir det bara
ännu värre med arbetslösheten framöver.

Anf. 69 PER-OLA ERIKSSON (c) replik

Herr talman! Det var värst vad Lars Tobisson var
grälsjuk i dag. Jag noterade också vad han sade i sitt
inledningsanförande. Jag vet inte vad det beror på.
Jag vet inte om det beror på att det har varit en trött-
sam höst och att han ensam har fått hålla ordning och
reda på Moderata samlingspartiet då partiordföranden
varit borta. Men Lars Tobisson använde ett tonläge
både i sitt inledningsanförande och även nu i repliken
som jag inte tycker bådar gott för framtiden.

Först och främst, Lars Tobisson, vill jag säga att
det vi tänker använda när det gäller AP-fonderna är
den fond som er tidigare partiordförande Gösta Boh-
man varit med om att inrätta, och även den som
Lundgren var med om att inrätta. Det som var rätt då
kan väl helt plötsligt inte ha blivit fel?

Eller är användande av AP-fonderna något som
Moderata samlingspartiet ägnar sig åt bara då man
sitter i regeringsställning? Så fort man är i opposition
är det som man har gjort i regeringsställning felaktigt.
Jag tolkar det så när Lars Tobisson med sådant enga-
gemang ifrågasätter.

Så till frågan om kärnkraften, Lars Tobisson. I dag
är det bevisat att kärnkraften inte håller för vanlig
marknadsekonomi och för försäkringssystemet. Om
marknadsekonomin skulle fungera på kärnkraftens
område skulle man också våga försäkra den. I dag är
det inte på det sättet. Det kanske finns ett samband
där emellan. Har Lars Tobisson funderat på den
punkten?

Jag tycker att Lars Tobisson mera skall se framåt,
och inte blicka bakåt. Alltför mycket av Lars Tobis-
sons anförande i dag var tillbakablickar. Se möjlighe-
terna! Se den nya tiden! Vila gärna under jul och
nyår, så tror jag att humöret blir något bättre efter
årsskiftet.

Anf. 70 ROY OTTOSSON (mp)

Herr talman! Nyligen fick vi en rapport från Na-
turvårdsverket som visar att praktiskt taget inget av de
miljömål som vi beslutat om här i riksdagen har upp-
nåtts - detta trots att dessa mål i sig inte var tillräckli-
ga. Andra rapporter om tilltagande miljöproblem
strömmar åter in till oss riksdagsledamöter. Nu senast
gällde det utarmningen av de sista resterna av natur-
skogarna i vårt land, som uppenbarligen inte har hej-
dats av den nya skogsvårdslagen och allt vackert tal
om miljön. Miljöskulden fortsätter att öka, tvärtemot
vad alla partier säger sig vilja.

Arbetslösheten biter sig fast på oacceptabelt höga
nivåer - detta trots att många nya jobb har tillkommit
under det sista året. Prognoserna pekar på fortsatt
sjunkande arbetslöshet, men det sker alltför långsamt,
och det är stor risk att den permanentas en bit över
femprocentsnivån. Den snabba ekonomiska tillväxten
i år ger inte nya jobb i samma utsträckning som förr,
och de som redan har jobb är måhända mer intresse-
rade av att höja sina löner än att dela på jobben.

Räntorna ligger fortfarande kvar på en onormalt
hög nivå trots att de har sjunkit en del under hösten,
och trots kraftigt förstärkt kronkurs, stabil och lång-
sam prisökningstakt, snabb ekonomisk tillväxt och
framgångsrik budgetsanering. De höga realräntorna
slår hårt på boendekostnader och på företag som i
första hand säljer på den inhemska marknaden. Rän-
torna utgör en effektiv broms för fortsatt återhämtning
av ekonomin. De har ett kvävande strypgrepp på stora
delar av näringslivet och hushållssektorn.

Herr talman! Den fortsatta miljöförstöringen, den
höga arbetslösheten och de fortsatt höga räntenivåer-
na är viktiga problem med avgörande betydelse för
vår, våra barns och våra barnbarns framtid. Det krävs
nu en strategi för en långsiktigt hållbar ekonomisk
utveckling, ur såväl social som ekologisk synpunkt.

Miljöpartiet de gröna har med regeringen över-
enskommit om vissa gemensamma riktlinjer i syfte att
främja en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling.
Denna överenskommelse fullföljs i detta betänkande.
Jag kan notera att vi på grund av detta angrips både
från höger och från vänster. Man förstår tydligen inte
riktigt, var och en på sitt sätt, vad en sådan uppgörelse
innebär. Vi och vår samarbetspartner har naturligtvis
skilda ideologiska utgångspunkter och olika målsätt-
ningar, så överenskommelsen är en kompromiss mel-
lan dessa.

Syftet med överenskommelsen är att skapa en var-
aktig och bred majoritet för en långsiktigt bra eko-
nomisk politik. Det är ett gemensamt intresse över
partigränserna att så snabbt som möjligt ta Sverige
och den svenska staten ur det ekonomiska moras som
vi fortfarande befinner oss i. Vi har visserligen skilda
uppfattningar om hur dessa ekonomiska problem har
uppkommit, vilka som bär det politiska ansvaret för
det, osv. Men för framtidens skull är det av avgörande
betydelse att snabbt ta oss ur det. Om vi inte gör det
leder det till att kommande generationer blir betydligt
fattigare, att välståndet snabbt urgröps och mil-
jöproblemen växer.

Den plattform som nu tre partier - Miljöpartiet,
Socialdemokraterna och Centerpartiet - står bakom
har den övergripande målsättningen att uppnå en
långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling. Det gäller
inte att uppnå maximalt hög tillväxt, eftersom det
regelmässigt leder till både miljöförstöring och social
och regional utslagning. I betänkandet, liksom pro-
positionen, framgår mycket klart att det nu gäller att
arbeta långsiktigt för att uppnå realekonomiska för-
bättringar med minskad miljöskuld, minskad arbets-
löshet och en positiv utveckling som kommer hela
landet till del.

För att uppnå detta mål om långsiktigt hållbar
ekonomisk utveckling utpekar vi i huvudsak fyra
åtgärdsområden. Det är fortsatt sanering av statsfinan-
serna, större satsning på utbildning, bättre villkor för
företagen och mer långtgående miljökrav. Jag hinner
knappast gå in djupare på alla dessa områden på den
korta tid som står till mitt förfogande. Men något kort
skall jag ändå säga.

Saneringen av statsfinanserna har varit ett kärt
ämne för denna riksdag under hela det senaste året.
Jag vill särskilt peka på betydelsen av det konver-
gensprogram som regeringen med stöd av Miljöparti-
et, Centerpartiet och kds skickade in till EU i juni
månad. Det sammanfattade rätt bra hur budgetsane-
ringen nu görs och skall fullföljas fram till sekelskif-
tet. Det går alltså längre än kompletteringspropositio-
nen i detta avseende. Genom det breda politiska stöd
som denna budgetsanering fått av riksdagspartierna,
har det också fått betydande effekter för att stärka
förtroendet för svensk ekonomi. Vi har också kunnat
inkassera detta stärkta förtroende i form av stärkt
kronkurs, lägre räntor, minskat statligt upplåningsbe-
hov och allmänt bättre ekonomi under sensommar och
höst. Vi är självklart, från Miljöpartiets sida, fast
beslutna att fullfölja budgetsaneringen.

Samtidigt måste vi ha klart för oss att budgetsane-
ringen innebär ett mycket stort besparingsprogram i
de statliga utgifterna. En del av dessa besparingar kan
komma att slå snett och drabba ekonomiskt utsatta
människor på ett orättfärdigt sätt. Vi måste därför
vara beredda på att justera en del av de åtgärder som
redan beslutats. Från Miljöpartiets sida anser vi bl.a.
att besparingarna i socialförsäkringarna kunde ha
gjorts så att låginkomsttagarna inte drabbats, och vi
anser att på tok för stora summor lagts på extremt
dyra skrytbyggen till broar och motorvägar.

Det råder också stor enighet om att vi skall satsa
mer på vuxenutbildning och framför allt högre ut-
bildning och forskning. Från Miljöpartiets sida vill
jag särskilt peka på vikten av att vuxenutbildningen
utvecklas och förstärks. Inslaget av arbetsmarknads-
politik bör minskas till förmån för permanenta resur-
ser för komvux men också för folkhögskolor och
folkbildning. Lärandet är inte något man gör färdigt i
ungdomen, tvärtom krävs i ökande utsträckning åter-
kommande utbildningsperioder i vuxen ålder.

Redan nu ser vi allvarliga utbildningsklyftor och
brister på den gymnasiala nivån hos vuxna. Interna-
tionellt sett har vi i Sverige en förhållandevis låg
utbildningsnivå vad gäller gymnasienivån. Det finns
många svenskar som skulle ha stor nytta och glädje av
att läsa in eller läsa färdigt sina gymnasiala studier på
komvux. Det skulle självklart vara till stor nytta för
näringsliv och offentlig sektor och också en viktig
förutsättning för att höja nivån på högre utbildning
och forskning. I detta sammanhang är det för vår del
en viktigt framgång att vi nu klargör att det blir be-
tydligt fler platser i högskolan och att det blir en kraf-
tig utbyggnad av bl.a. Mitthögskolan.

Företagen och företagandet behöver generösare
villkor. Den privata sektorn behöver bättre växtkraft
och måste i den meningen ges större tyngd i den poli-
tik vi fattar beslut om här i riksdagen. Riskkapitalav-
draget och kvittningsrätten är två aktuella pusselbitar
som nu blir verklighet. Ökade investeringsbidrag till
vindkraftverk, liksom satsningen på solenergi och
inomhusmiljö är andra pusselbitar som pekar på
framtida utvecklingsmöjligheter för företagen. Det
hade varit bra om också Energikommissionen med
kraft och framsynthet hade verkat med samma inrikt-
ning. Tyvärr är det inte riktigt fallet, vilket visar på
vikten av att inte nöja sig med de små steg som nu
anvisas i det här betänkandet.

Kommande partiöverläggningar om kärnkraftens
avveckling får stor betydelse för möjligheterna att
bedriva en framsynt näringspolitik som bidrar till att
minska miljöskulden. Skulle den miljöfarliga kärn-
kraften bli kvar onödigt länge och de miljöbättre
alternativen hållas borta från marknaderna ytterligare
ett antal år betyder det också eftersläpning i den eko-
nomiska utvecklingen och större miljökostnader i
framtiden.

Arbetsmarknadens funktionssätt är ett annat vik-
tigt problemkomplex som nu delvis tas upp genom
skärpningar i a-kassan, men det kommer att behand-
las på ett mer samlat sätt under våren 1996 efter det
att de många utredningar som nu arbetar på området
blivit färdiga.

Herr talman! Det är glädjande att en stor majoritet
av riksdagen nu står bakom vad som sägs i proposi-
tionen och betänkandet om miljödimensionen i en
politik för arbete, trygghet och utveckling. Miljökra-
ven ses nu som en av de viktigaste drivkrafterna för
en hållbar ekonomisk utveckling. De skapar ett för-
ändringstryck som leder till effektivare och mer eko-
nomisk användning av både naturresurser och arbets-
kraft. Miljöbranschen är i sig en viktig tillväxtbransch
med stora och växande möjligheter i framtiden. Ge-
nom en s.k. grön skatteväxling skapas förutsättningar
för minskad miljöskuld, ökad livskvalitet och fortsatt
välfärd. I såväl propositionen som i betänkandet er-
känns också att traditionell tillväxtfixerad politik i
praktiken kommit att ske på miljöns bekostnad. De
riktlinjer som nu slås fast för den ekonomiska politi-
ken innebär att den ekonomiska utvecklingen i fort-
sättningen skall ske på miljöns villkor. Det är viktigt
att detta också slagits fast i det s.k. konvergenspro-
gram som regeringen med stöd av bl.a. Miljöpartiet
inlämnat till EU.

För att verkligen fullfölja dessa ambitioner krävs
emellertid en lång rad ytterligare beslut i riksdagen.
De första har redan fattats. Ett exempel på det är den
omfattande satsningen på förbättrad inomhusmiljö
som blev resultatet av Miljöpartiets och regeringens
första uppgörelse som kom förra vintern. Den är i
pengar räknat sannolikt den största enskilda statliga
miljösatsningen hittills. Ett annat exempel är de nu
framlagda förslagen om ökad satsning på vind- och
solenergi som också de är resultat av uppgörelser
mellan Miljöpartiet och regeringen.

Nya konkreta miljömål och aktionsplaner måste
läggas fram i riksdagen. Den gröna skatteväxlingen
måste påskyndas. Resultaten av arbetet med gröna
räkenskaper i ekonomin måste utnyttjas i högre grad i
budgetarbete och ekonomisk planering i staten. En
rad omprioriteringar behöver göras i den statliga
budgeten. En förbättrad miljölagstiftning måste snart
bli verklighet. Sverige måste åter bli pådrivande och
föregångare i internationella sammanhang vad gäller
miljöpolitiken.

I anslutning till propositionen om en politik för
arbete, trygghet och utveckling har en lång rad förslag
väckts i motioner från andra oppositionspartier. Dessa
förslag går i många fall utöver vad propositionen
handlar om och uppgörelsen gäller och utgör också i
hög grad upprepningar av tidigare väckta förslag i
samband med budgetproposition och kompletterings-
proposition. Jag vill i sammanhanget påpeka att vi
självklart står fast vid de krav vi tidigare väckt i bud-
getsammanhang. Vi avser att återkomma med dem
inför nästa budget.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskot-
tets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 71 JOHAN LÖNNROTH (v) replik

Herr talman! Roy Ottosson sade att vi inte hade
förstått vad uppgörelsen mellan Miljöpartiet och re-
geringen innebar. Jag kan bara hålla med om det. Jag
har inte förstått vad uppgörelsen mellan Miljöpartiet
och regeringen dels om konvergensprogrammet, dels
om propositionen innebär.

Betyder uppgörelsen att ni har ställt upp på de
principer som är fastlagda i Maastrichtavtalet? Det
vägleder naturligtvis alla de konvergensprogram som
lämnas in och är också en grundbult i hela den pro-
position vi behandlar här i dag, inklusive alla föränd-
ringar vad gäller organiseringen av penningpolitik och
den ekonomiska politiken i stort. Ställer Miljöpartiet
upp på de institutionella förändringar som är på gång?
När man lyssnat på vad t.ex. Birger Schlaug sagt
tidigare här i kammaren, och/eller när han talat om
detta i största allmänhet ute på gator och torg, får man
ett helt annorlunda intryck.

Jag är mycket nyfiken på Roy Ottossons uttolk-
ning. Hur ser Miljöpartiet på de principer för avväg-
ningen av målkonflikten mellan inflations- och arbets-
löshetsbekämpningen som är fastlagda i Maastrichtav-
talet?

Anf. 72 ROY OTTOSSON (mp) replik

Herr talman! Jag tror att Vänsterpartiet och Johan
Lönnroth liksom svenska folket är medvetna om att
Miljöpartiet är mycket kritiskt till Maastrichtavtalet.

Som medlem är Sverige skyldigt att lämna in kon-
vergensprogrammet. Det handlar om att minska
statsskulden, hålla nere budgetunderskottet, ta ned
räntan och ha en låg och stabil prisutveckling. Det är
faktorer som är mycket viktiga för oss att klara om vi
skall kunna stanna utanför EMU och kanske t.o.m. gå
ur EU, som vi vill. Det är detta som är poängen.

Dessutom tillfogas det ytterligare två krav för vår
egen del till det konvergensprogram som Sverige
lämnat in. De skall klaras samtidigt som vi skall klara
de penningpolitiska målen. De är att få ned arbetslös-
heten och att inte öka miljöskulden. Vi bidrog aktivt
till uppgörelsen genom att vidga synsättet på detta.
Det är ett huvudproblem att man försöker göra kon-
vergenskraven till något slags övergripande krav för
hela den ekonomiska politiken. Så får det inte bli.
Därför har det varit mycket viktigt för oss att påverka
detta. Det har vi också gjort.

Det är uppenbarligen så att Johan Lönnroth inte
vet hur uppgörelser går till om han tror att jag skall
räkna upp varenda punkt i den här långa propositio-
nen där vi har påverkat och tala om exakt vad osv.
Detta är nämligen en diskussion mellan tre partier där
vi har försökt att komma överens om hur det skall gå
till. Då fungerar det inte på det sättet. Det är t.o.m. så
att jag har blivit kritiserad för att ändå ha talat om en
del saker, t.ex. vind- och solsatsningen som är mycket
miljöpartistisk till sin karaktär. Det ligger i förhand-
lingens natur att man försöker att komma överens.
Sedan går man inte omkring och talar om detaljer om
vem som har gjort vad under förhandlingarnas gång.

Anf. 73 JOHAN LÖNNROTH (v) replik

Herr talman! Det är ganska meningslöst att disku-
tera frågan om att försöka få ned räntan, inflationstak-
ten och statsskulden. Vi är alla rörande överens om att
vi skall försöka göra detta. Det var därför som Väns-
terpartiet ställde upp på den helt dominerande delen
av budgetsaneringen. Det är faktiskt vi som tillsam-
mans med regeringen har åstadkommit detta.

Men den här diskussionen handlar inte om det.
Den handlar om att det konvergensprogram som ni
har stått bakom bygger på att Sverige nu skall anpas-
sas till Maastrichtavtalets principer. De innebär just
att man har övergripande regler för hur den ekono-
miska politiken skall utformas. Det betyder att hur
många vackra ord man än formulerar kring att be-
kämpa arbetslösheten och få ned miljöskulden går
principerna om att bekämpa inflationen före. Det
andra får bli en restpost av dessa övergripande prin-
ciper.

Det är där jag fortfarande inte kan förstå hur Mil-
jöpartiet kan få ihop det. Å ena sidan har vi den oer-
hörda retoriken mot Maastrichtavtalet och EU i
största allmänhet som Birger Schlaug står för och å
andra sidan Roy Ottossons synnerligen lågmälda
uppslutning bakom regeringens linje i dessa frågor.

Anf. 74 ROY OTTOSSON (mp) replik

Herr talman! Retoriken får Vänsterpartiet stå för i
första hand i det här replikskiftet.

Men faktum är att Sverige är skyldigt att som
medlem i EU - det ville inte vi att vi skulle bli - läm-
na in ett konvergensprogram. Det är definierat vad det
skall innehålla. Vi har påverkat det innehållet genom
att bredda synsättet till att omfatta även sysselsättning
och miljösidan för Sveriges del när vi hanterar det
inhemskt.

Men vi har också noterat att dessa konvergenskrav
är precis sådana krav som vi behöver ställa på vår
egen ekonomi för att kunna stanna utanför. Vi skulle
alltså hamna i precis samma sakpolitik om vi inte var
med. Det är detta som är poängen. Jag tror att även
Johan Lönnroth inser detta och gärna hade varit med
och påverkat konvergensprogrammet.

Vi motarbetar Maastrichtavtalet, liksom hela den
gröna gruppen i EU-parlamentet gör. Vi skulle gärna
vilja skriva om det. Framför allt skulle vi gärna vilja
att Sverige lämnade EU. Men vi är inte så tokiga att vi
sätter oss och bara säger nej till allt och inte inser hur
vi måste agera ekonomiskt-politiskt för att kunna
utträda och för att kunna säga nej till EMU.

Om Johan Lönnroth fick igenom sin vilja skulle
det faktiskt bli svårare att säga nej till EMU framöver.
Det är ert problem i den här debatten. Med vår politik
blir det lättare att säga nej. Det är detta det går ut på.

Anf. 75 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Herr talman! Tillväxt skapas inte genom vidgade
klyftor och ökade motsättningar. Tillväxt och tillväxt-
politik bedrivs bäst i en miljö där människor samarbe-
tar och känner samhörighet. Därför är och förblir
välfärdspolitiken fundamentet för en uthållig tillväxt.
Välfärdspolitiken är i sin tur för sin funktion beroende
av att tillväxten fungerar och är uthållig och att eko-
nomin kan ge sitt bidrag.

Det är den här dubbla ansatsen som framför allt
Moderata samlingspartiet har haft så svårt att förstå.
Det är därför de har hamnat utanför inte bara den här
debatten utan också så mycket av konkret och prak-
tiskt arbete i svensk politik. Det är därför en stor del
av kammaren nu kan samlas bakom regeringens för-
slag. Värderingarna om tillväxten och välfärdspoliti-
ken är ingenting som enbart finns inom socialdemo-
kratin. De finns också i många av de övriga riksdags-
partierna. Vid sidan av står Moderata samlingspartiet.

När vi nu går till julledighet skall jag också passa
på att göra en kort värdering av det arbetsår vi har
bakom oss.

Jag skall börja med att tacka finansutskottet och
riksdagen för ett gott samarbete. Ett särskilt tack till
finansutskottets ordförande och till finansutskottets
representant i dagens debatt.

Jag skall också tacka Centerpartiet och Miljöpar-
tiet för ett konstruktivt samarbete kring tillväxtpro-
positionen.

Just vår förmåga att samarbeta brett över de gamla
blockgränserna har gjort att förtroendet för vår för-
måga att hantera de offentliga finanserna har växt,
inte bara här hemma hos Sveriges folk utan också ute
i världen. Tillväxten i förtroendet har varit förenad
med mycket av uppskattning här hemma i Sverige. I
Sverige finns också en tradition, djupt förankrad i
folkdjupet, att vi skall samarbeta. Det vi har gjort i
Sveriges riksdag under det här året har varit ett tydligt
uttryck för den hållningen.

Att man i utlandet ser att vi i besvärliga tider kan
fatta besvärliga beslut med breda majoriteter är också
ägnat att stärka förtroendet. Jag har fått använda väl-
digt mycket av mitt första arbetsår till internationella
dialoger, framför allt med dem som har haft att finan-
siera våra jättelika underskott.

När man hör den grälsjuka, gnälliga och perspek-
tivlösa ton som min företrädare använder här i debat-
ten och inser att mycket av den tonen tidigare också
fanns i Sverigebilden utomlands, begriper vi att det
har funnits en del att göra för att utomlands återskapa
det intryck av Sverige, Sveriges riksdag och det
svenska politiska systemet som långsiktigt skapar
förtroende. Detta har året ägnats åt, och framgångarna
har inte uteblivit.

Jag vill dock när jag värderar året säga att även
om statsfinanserna har förbättrats snabbare än vi trott,
är det fortfarande så, som Arne Kjörnsberg och Per-
Ola Eriksson har sagt, att vi har en situation som lätt
kan gå åt fel håll, om vi inte håller i den statsfinansiel-
la saneringen. Vi får inte andas ut och börja se det så
att problemen nu är över. Då är vi snart tillbaka i
problemen igen.

Nu gäller det att mobilisera de krafter som vi har
för att övertyga om vikten av att kunna fullfölja sane-
ringsarbetet, för att därigenom skapa bästa möjliga
ekonomiska förutsättningar för en uthållig tillväxt.
Den arbetsuppgiften ligger nu framför oss. Det skall
ske i samarbete och internationellt förtroende men
med fortsatt behov av att här hemma göra klart att det
ännu återstår mycket arbete.

Jag är övertygad om att vi också i fortsättningen
kommer att behöva den anda som har präglat riks-
dagsåret, om vi skall klara den helt dominerande
arbetsuppgift som nu ligger framför oss, nämligen att
pressa tillbaka arbetslösheten.

Jag skall inte polemisera mot någon eller några av
de överdrifter som tidigare har presenterats i debatten,
men jag vill säga att den som tror att ett eller annat
förfluget ord i en valrörelse eller i en tidigare riks-
dagsdebatt skulle vara grunden för sådant som tar sig
uttryck som främlingsfientlighet och andra vidriga
tendenser i samhället - den som tror det och blundar
för ungdomsarbetslöshet, massarbetslöshet och socia-
la motsättningar som växer ur den typen av förhållan-
den, den som tror att detta är det första som skapar
problemen - har inte en analys av samhällsutveck-
lingen som leder fram till handlingar som löser pro-
blemen. Det var kanske därför bra att människor med
den uppfattningen inte fick det avgörande inflytandet
över den mandatperiod som vi nu är inne i.

Främlingsfientlighet och andra uttryck för antide-
mokratiska tendenser bekämpas naturligtvis bäst
genom att välfärdssamhället hävdas, att sysselsätt-
ningen hålls uppe och att därmed också den demokra-
tiska kulturen och sammanhållningen i samhället kan
värnas. Där ligger grunden, ingen annanstans.

Vi har nu framför oss en propositionen om till-
växt, uttryckt i orden arbete, trygghet och utveckling.
Vi har aldrig gjort anspråk på att det skulle vara en
proposition där allting skulle läggas fram som klara
beslut. Tvärtom har regeringens samarbete med Mil-
jöpartiet och Centerpartiet syftat till att göra klart att
vi under de kommande åren av mandatperioden skall
ägna våra krafter åt en rad arbetsområden. Med da-
gens riksdagsbeslut sätts en dagordning för det som vi
litet slarvigt kallar tillväxtpolitiken.

Överst på den dagordningen står som punkt 1 ock-
så i fortsättningen att sanera de offentliga finanserna.
Utan trovärdig sanering av våra offentliga finanser
inga fallande räntor, inget bidrag den vägen till ökade
investeringar och en långsiktigt omöjlig situation när
det gäller att därmed hävda full sysselsättning. Stabila
offentliga finanser är punkt 1, och därför skall sane-
ringsarbetet fortsätta.

Punkt 2 på dagordningen heter Utbildning för
bättre kompetens. Vi har i tillväxtpropositionen an-
nonserat att vi skall satsa kraftfullt på den högre ut-
bildningen. Vi har pekat ut vissa regioner, som i det
sammanhanget också skall få ett regionalt stöd. Vi har
redan startat arbetet med att utreda förutsättningarna i
en organisationskommitté för ytterligare högskole-
satsning i Malmö.

Utbildning är effektiv ekonomisk politik. Utbild-
ning är också effektiv regionalpolitik. Utbildning är
det som kommer att avgöra om Sverige kan vara med
längst fram om att tävla om de svåra uppdragen, i en
världsekonomi där alltmer avgörs i ett sekundsnabbt
byte på öppna marknader. Utan en välutbildad arbets-
kraft går det inte. Det är på högskolesidan som det
brister i Sverige. Låt oss då koncentrera våra insatser
där under de kommande åren.

Men ingen högskoleutbyggnad med lånade peng-
ar, ingen högskoleutbyggnad på kredit, utan högsko-
leutbyggnad inom de ekonomiska ramar som vi för-
mår att mobilisera i denna kammare! Och jag är
övertygad om att det skall gå.

Nästa punkt på dagordningen kommer att heta Fö-
retagande för ökad sysselsättning. Det som vi nu gör i
tillväxtpropositionen vad gäller kvittningsrätt och
riskkapitalavdrag annonserar en översyn av hur vi
skall hantera utbildningsbeskattningen i företag, och
det är ett inslag i en sådan politik. Men vi kommer
inte att nöja oss med detta, utan en nödvändig ingre-
diens i de kommande årens ekonomiska politik och
politik för att pressa tillbaka arbetslösheten är natur-
ligtvis fler företag och fler företagare. Men också de
begriper att utan välutbildad arbetskraft och utan
statsfinanser i ordning är allt ett utanverk.

Nästa punkt på dagordningen kommer att heta Åt-
gärder för lägre arbetslöshet. Det är fråga om en fort-
satt aktiv arbetsmarknadspolitik, en översyn av alla de
regler och åtgärder som gäller inom arbetsmarknads-
politikens ram. Svartjobben skall motverkas, och vi
skall se till att arbetsmarknadens parter tar ett ansvar
för lönebildningen som gör att vi nästa gång som vi
sitter i en avtalsförhandling får en lönebildning som är
förenlig med att pressa tillbaka arbetslösheten. Årets
avtalsrörelse är på den punkten ett misslyckande.

Nästa punkt på dagordningen kommer att heta
Miljön nästa språng i tillväxten. De partier som står
bakom propositionen ser alla miljöfrågan som en
drivkraft för växt, som någonting som faktiskt stimu-
lerar nya produktionsmetoder, nya transportlösningar,
ny energiproduktion, ny materialhantering, ny kun-
skap, ny teknik - sådant som långsiktigt är förenligt
med vad naturen tål, sådant som inte bara Sverige
utan också andra utvecklade länder kommer att tving-
as att ställa om sig till. Nästa stora språng i tillväxten
tas just därför att vi tvingas göra den ekologiskt ut-
hållig. Det är ett oerhört spännande arbetsfält, en del i
politiken som kommer att få ett alltmer dominerande
genomslag.

Nästa punkt på dagordningen kommer att heta Eu-
ropasamarbete. Det gäller dels regeringskonferensen
- de saker som Ingvar Carlsson nyss talade om från
denna talarstol -och de möjligheter som Europa-
samarbetet ger, dels en ökad koncentration på våra
insatser i Östersjöregionen, vårt eget närområde, vår
egen del av Europa, med allt vad den regionen rym-
mer av näringspolitiska möjligheter, miljöpolitiska
utmaningar och säkerhetspolitiska dimensioner.

Vi kommer att som nästa punkt på dagordningen
ha ett möte med väljarna. Nu har vi lagt ut riktlinjerna
för de kommande åren. Sedan skall vi möta väljarna.
Vid 1998 års valrörelse skall vi dömas: Klarade den
sittande regeringen av att sanera statsfinanserna?
Klarade den sittande regeringen av att därmed åter-
skapa grunden för välfärdssamhället, stabila offentliga
finanser? Klarade regeringen av att ge signaler till
pensionärer, handikappade, människor som är bero-
ende av vård och omsorg, barn och ungdomar i ut-
bildning om att de system som vi byggt upp är lång-
siktigt hållbara därför att de offentliga finanserna är i
balans? Det skall väljarna få avgöra 1998. Det var
detta vi begärde mandatet för att få göra.

Det andra vi begärde mandatet för var att pressa
tillbaka arbetslösheten. Också den saken kommer att
avgöras i 1998 års valrörelse i mötet med väljarna.
Jag är övertygad om att vi, för att klara den uppgiften,
kommer att få pröva en lång rad nya förslag och åt-
gärder, men ingenting kan vara viktigare för ett sam-
hälle än att de unga bereds möjlighet till den delaktig-
het som arbete representerar. Ingenting kan vara vik-
tigare än att se till att de regioner som präglas och
hotas av långtidsarbetslöshet också får en chans att
vara med i det nationella bygget. Där kommer vi att
prövas, och där kommer vi att vägas.

Det här skall, herr talman, göras i en anda av sam-
arbete, som jag sade inledningsvis, samarbete över
blockgränser och över partigränser, samarbete för
Sverige. Det är vad det handlar om. Socialdemokratin
är där beredd att gå i spetsen. Med den här proposi-
tionen har vi lagt ut den dagordning vi anser bör do-
minera de kommande årens politiska arbete för att nå
de mål jag nyss talade om: stabila offentliga finanser
och tillbakapressad arbetslöshet.

Än en gång tack till utskottet för ett konstruktivt
samarbete! Också jag tar mig friheten att tillönska
talmannen och kammaren en god jul och ett gott nytt
år.

Anf. 76 LARS TOBISSON (m) replik

Herr talman! Trots att Göran Persson ville ställa
Moderaterna vid sidan av har jag inga svårigheter att
acceptera det inledande temat, att tillväxt ger välfärd.
Det är just därför vi är så oroliga för vad regeringen
själv förutser, nämligen ekonomisk stagnation och en
arbetslöshet på 10 % vid sekelskiftet. Tillväxtpoten-
tialen är, säger regeringen, 1,7 % om året. Det finns
förutsägelser om att den redan nästa år sjunker ner till
den nivån. När det gäller arbetslösheten tar man inga
strukturgrepp som gör att man kan göra något åt detta.
Finansministern kan väl inte mena att aktieköp i AP-
fonden eller höjd koldioxidskatt gör det?

Efter det att planerna på höjd koldioxidskatt hade
avslöjats gjordes det uttalanden bl.a. av Sten Hecks-
cher som sade: Här lägger vi fram en tillväxtproposi-
tion, och då är inte en höjning av koldioxidskatten det
som ligger närmast till.

Han uttryckte förhoppningar om att EU inte skulle
medge undantag. Kommer verkligen regeringen vid-
hålla en fördubbling av koldioxidskatten?

När det gäller de 16 miljarderna, som finansminis-
tern inte alls berörde i sitt anförande, är det inte bara
OECD och EU som har efterlyst preciseringar. Kjell-
Olof Feldt har sagt nyligen att konsekvenserna kan bli
allvarliga. Erfarenheten visar hur snabbt en balanse-
rad budget kan vändas i stora underskott i en lågkon-
junktur. Han hade flera goda råd: sänk inkomstskat-
ten, avskaffa förmögenhetsskatten och reformera
arbetsrätten.

Lars Calmfors har konstaterat att finansministern
alltför ensidigt koncentrerar sig på det kamerala och
tänker för litet på strukturförändringar. Det går i
samma riktning som Kjell-Olof Feldt var inne på.

Vi har tidigare talat om en kommission för fler ar-
beten. Lars Calmfors har ersatt Assar Lindbeck som
chef för Institutet för internationell ekonomi. Kan
finansministern tänka sig honom som ledare för en ny
kommission?

Anf. 77 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Herr talman! Jag blir litet brydd när jag hör Lars
Tobisson. Det ständiga åberopandet av vad andra har
sagt stärker i regel inte argumentationen. Hur argu-
menterar Tobisson själv? Hur ser tankegodset ut? Hur
hänger det ihop? Försök att prestera det.

Jag skulle också vilja peka på det något märkliga i
Moderaternas agerande. Först går de ut och kritiserar
tillväxtpropositionen som ju är, som jag sade förut, en
dagordning, en politisk inriktning över de arbetsfält
som vi skall arbeta med. Så säger de: Det är 40 nya
statliga utredningar. Sedan skall Moderaterna prestera
någonting eget, och då har man två förslag. Det ena är
att man skall ha ytterligare en utredning, visserligen
kallad kommission, och ledd av Assar Lindbeck eller
någon annan. Jag tycker att jag känner igen greppet.
Det var inte alldeles framgångsrikt förra gången hel-
ler. Det är inte särskilt imponerande, om man kritise-
rar regeringen för att ha tillsatt för många utredningar,
att själv som enda svar på kritiken ha att presentera
ytterligare en utredning.

Det andra, som Lars Tobisson går förbi och som
jag tycker skulle vara intressant om han ville utveckla
därför att han bjuder in kammaren i samarbetet, är
den moderata alliansen för förnyelse. Ni säger att ni
skall sänka utgiftstrycket till 50 %. Det innebär att
offentliga utgifter i storleksordningen 300-400 mil-
jarder kronor skall bort. Hur snabbt skall det gå, Lars
Tobisson? Var skall ni ta dessa 300-400 miljarder
kronor? Beskriv det Sverige som vi i så fall får. Be-
skriv också, Lars Tobisson, vilka ni moderater tror
skulle vara intresserade av den typen av tillväxtpoli-
tik.

Anf. 78 LARS TOBISSON (m) replik

Herr talman! Våra synpunkter på vad som behöver
göras har vi redovisat i partimotionen. Vi har sagt att
det är konkreta åtgärder som krävs. Vi har satt upp
mål, där målet är balans mellan offentlig och enskild
sektor i ekonomin. Det är ett långsiktigt mål, det
medger jag gärna. Men riktningen måste vara den
rätta, och det var den under den borgerliga regering-
sperioden. Det är den inte nu.

Vi har konstaterat att vi inte fått gehör för våra
förslag. Man har visat bort dem. Då säger vi att här
måste tas ett nytt grepp. Det är inte fråga om vanliga
parlamentariska utredningar där man sitter och kivas
om det ena eller det andra. Låt nu en fristående
kommission med erfarna och kunniga vetenskapsmän
sätta sig in i de här frågorna och komma med rekom-
mendationer, som Lindbeckkommissionen gjorde. Vi
menar att det gav bra resultat. Åtskilliga av de försla-
gen är nu genomförda, till det bättre. En del av dem
har ni tyvärr nu återställt. Men vi är beredda att arbeta
vidare i samma riktning.

Hur blir det med kärnkraften? Den frågan har inte
Göran Persson tagit upp. Jag frågade explicit hur det
går att förena avvecklingen med avsikten att sanera
Sveriges ekonomi. De representanter som Socialde-
mokraterna haft i Energikommissionen tror inte att det
går att stänga av kärnkraftverken till 2010. Det är
alldeles orimligt att tänka sig detta.

LO har här ett mycket bra yttrande. Jag hoppas
verkligen att Göran Persson kan hålla sig till den
kanten i sitt parti i fortsättningen. Att i förtid påbörja
avvecklingen är att ge helt fel signaler. Det innebär en
kapitalförstöring. Hur skall det kunna förenas med
strävan att uppfylla konvergenskraven, eller över
huvud taget att reparera samhällsekonomin och stats-
finanserna?

Jag måste ställa frågan: Finns det en gräns för hur
långt samarbetet med Centerpartiet och Miljöpartiet
kan drivas? Vi begär inte att vi skall få sitta i knäet på
regeringen och träffa uppgörelser. Vad vi begär är att
man försöker lösa Sveriges problem, att man lyssnar
på de förslag som vi har, att man ser vad som sker i
andra länder där motsvarande problem har hanterats.
Det är den vägen vi vill gå. Vi tycker att det är farligt
att göra som regeringen, att låsa upp sig vid ett sam-
arbete med partier som alla vet snarast är emot eko-
nomisk tillväxt, den tillväxt som enligt finansminis-
tern skall leda till välfärd.

Anf. 79 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Herr talman! Jag tycker nog att Lars Tobisson är
litet vårdslös med karakteristiken av Centerpartiet och
Miljöpartiet. Det var väl ändå så att Centerpartiet var
en del av ett regeringsunderlag när Lars Tobisson fick
chans att pröva de idéer som nu återigen lanseras
under begreppet förnyelseallians. Centerpartiet har i
den meningen visat att man orkar med väldigt svåra
saker.

Nu är det ett annat samarbete på gång för Sveriges
skull. Vid det tillfället när man tar steget för att kliva
över blockgränsen då passar det moderaterna att
omedelbart kritisera Centerpartiet som tar ansvar för
vårt fina land.

Det där låter ihåligt, Lars Tobisson. Det är ingen-
ting annat än ihålig moderat partitaktik, och det ge-
nomskådar de allra flesta.

Det är intressant detta med att uppehålla sig vid
det långsiktiga målet att sänka utgiftstrycket till 50 %.
I och för sig är ju det en bedrift med tanke på att Lars
Tobisson var med om att göra motsatsen, dvs. att höja
utgiftstrycket till nästan orimliga 74 %. Lars Tobisson
och Anne Wibble blev världsmästare i offentliga
utgifter under deras regeringskonsts utövande. Nu
skall man få ned utgiftstrycket till 50 %. Därmed
försvinner 300 - kanske 400 - miljarder av offentliga
utgifter, om det blir en samlad förnyelseallians om-
kring detta.

Nästa gång ni har möjlighet att bestiga riksdagens
talarstol berätta då Lars Tobisson hur ett sådant Sve-
rige ser ut. Berätta vad det är som skall försvinna i
pensionssystem eller i andra typer av sociala förmå-
ner! Berätta vad det är för skruv som ni skall dra åt
när det gäller de kommunala utgifterna! Ta fram det
och redovisa det, så att vi rätt kan bedöma Ny start för
Sverige, del 2.

Det är möjligen så att en känsla av ökat samarbete
sprider sig i kammaren, en insikt om att allt fler parti-
er kan samlas bakom en välfärdspolitik baserad på
sunda statsfinanser. Om den ställs mot det moderata
förnyelsealternativet kommer det att visa sig att det är
denna politik som samlar de absolut bredaste majori-
teterna, och därmed är det en hållbar politik.

Anf. 80 ANNE WIBBLE (fp) replik

Herr talman! Det är märkligt att Göran Persson
inte i en enda debatt om ekonomisk politik här i
kammaren kan låta bli att låtsas som att alla problem
skapades av den borgerliga regeringen. Detta är
trams, Göran Persson, rena rama tramset. Göran Pers-
son vet lika väl som jag att det var en evig tur för
Sverige att det var jag som var finansminister då och
inte Göran Persson själv. Det skulle ha funnits vä-
sentligt större budgetproblem och också andra pro-
blem om den opportunistiska s-linjen som bara bestod
av att säga nej hade fått bli verklighet.

Det var i själva verket ett av de svåra problemen,
inte minst internationellt, att den dåvarande opposi-
tionen i Sverige genom sina förslag så tydligt visade
att man inte hade förstått vidden av de problem vi
hade att hantera. I den meningen har Göran Persson
en oerhört mycket enklare situation, eftersom han har
en opposition som också vill budgetsanera på ett sätt
som t.o.m. är mycket snabbare än vad han själv vill.
Det är alldeles tydligt för alla internationella långivare
att hela Sverige nu förstår vidden av problemen, när
Göran Persson och hans parti väl har svängt. Nåväl,
detta om detta.

Det leder naturligtvis fram till nästa fråga: Är Gö-
ran Persson verkligen beredd att omintetgöra denna
budgetsanering, över vilken han är förhållandevis
stolt, genom en förtida avveckling av kärnkraften? Jag
tror att detta är av betydande intresse för de interna-
tionella långivare som han åberopade.

Sedan har Göran Persson gjort sig känd för att
kunna bestämma sig för att lyssna dåligt. Det är tyvärr
sant även i dagens debatt. Han måste ha lyssnat sär-
skilt illa. Jag talade just om massarbetslöshet som
grogrund för social oro och allehanda otrevliga kraf-
ter. Socialdemokraterna hade förespeglat människor
att massarbetslösheten kvickt skulle försvinna med en
socialdemokratisk regering. Detta har icke kunnat
infrias, och det skapar en mänsklig vanmakt.

Anf. 81 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Herr talman! Fru Wibble påstår att det som jag sä-
ger är trams. Det är det vanliga sättet från hennes sida
att betygsätta dem som inte har samma uppfattning
som hon själv har.

Men vi kan göra en jämförelse, fru Wibble, mellan
socialdemokratiska regeringsår och de regeringsår då
politiska krafter närstående fru Wibble har haft chans
att ta ansvar för Sverige och svensk ekonomi. Jag har
ett utomordentligt material framför mig där de social-
demokratiska åren från 1975 och framåt jämförs med
de borgerliga åren. När ni regerade, fru Wibble, gick
tillväxten ned. Inflationen gick upp. Investeringarna
sjönk. Exporten rasade. Statsfinanserna fördärvades.
Allting gick verkligen dåligt. Man kan ju skylla på att
man har haft otur. Det är möjligt att någonting sådant
också finns med i bilden. Men allt kan knappast skyl-
las på otur.

Den kompletteringsproposition som Anne Wibble
presenterade i maj månad förra året egentligen var en
sammanfattning av det borgerliga regeringsinnehavet,
nämligen att man inte orkade fatta svåra beslut. I maj
månad när vi så väl hade behövt en regering som
regerade, hade vi en regering som flydde. Det är klart
att det är sådant som har noterats i vår omvärld och
som många har reagerat över. Vi socialdemokrater har
egentligen aldrig haft svårigheter att motivera varför
vi vill ha stabila offentliga finanser. Vi tror nämligen
på välfärdssamhället. Vi är de som har byggt välfärds-
samhället. Vi vill att vanligt folk skall ha en anständig
tillvaro, och då skall man klara sådana långsiktiga
åtaganden som pensioner, vård och omsorg. Då krävs
det stabila offentliga finanser. På den punkten sviktar
vi inte, och på den punkten har vi utomordentligt hög
trovärdighet. Det är därför som vi klarar de offentliga
finanserna, för att vi vill slå vakt om välfärdssamhäl-
let.

Anf. 82 ANNE WIBBLE (fp) replik

Herr talman! Om man går litet tillbaka i tiden fin-
ner man att en av våra företrädare, Kjell-Olof Feldt,
var mycket tydlig när det gällde problemens natur på
80-talet. Det bäddade för arbetslöshetens stålbad.
Man byter regering när det går dåligt, och den nya
regeringen får då en del att tackla. Omsvängningen i
konjunkturen kom ungefär i mitten av 1993, och se-
dan har det fortsatt. Nu håller den tyvärr på att avmat-
tas, därför att den nuvarande regeringen har genom-
fört ett antal ganska dåliga förslag.

Det som jag reagerade emot och som jag sade var
trams - och det är trams - var att Göran Persson för-
söker att låtsas som att budgetsaneringen är hans egen
stora bedrift. Därför vill jag påminna om att hade
Göran Persson varit finansminister tidigare och sagt
nej till nytt bostadsfinansieringssystem, till en föränd-
rad arbetsskadeförsäkring, till en sänkning av a-
kasseersättningen från 90 till 80 % - som han röstade
för att man skulle göra - då hade budgetproblemen
varit väsentligt mycket värre. Nu har han ändrat sig,
och det är ju bra. Det vore bra om han kunde fullfölja
denna omändring så att budgetsaneringen kunde ske
på ett sätt som inte förstör den långsiktiga utveck-
lingskraften i svensk ekonomi. Annars kommer vi att
fastna i denna otrevliga massarbetslöshet. Jag tror inte
att Göran Persson vill det. Men det förefaller som att
han inte är kapabel att göra sig kvitt gammal barlast i
form av dåliga förslag. Det tycker jag är beklagligt,
inte bara för Göran Perssons egen skull utan mera för
den halva miljonen människor som saknar reguljärt
jobb i dag. Det är faktiskt deras rätt att kunna få en
politik som gör det möjligt för dem att få ett arbete.
Detta saknas tyvärr i dag.

De förslag som Göran Persson nämnde i talarsto-
len var vackra ord, men om sambandet mellan ord och
innehåll är detsamma som i tillväxtpropositionen blir
det ju ingenting. Då blir det bara tomt och massarbets-
lösheten består.

Anf. 83 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Herr talman! Om jag vore i Anne Wibbles situa-
tion skulle jag nog vara försiktig med att göra våld-
samma angrepp vad gäller arbetslösheten. Glöm inte
att det var under Anne Wibbles tid som finansminister
som arbetslösheten tilläts explodera.

Jag ställde egentligen också en fråga till Lars To-
bisson tidigare, som egentligen var avsedd som under-
lag för en fråga till Anne Wibble. Nu har inte Anne
Wibble någon replik kvar, så jag skall inte ställa frå-
gan till henne. I stället skall jag bara framföra en
stillsam fundering.

Med den säkra hand som Anne Wibble har fört
Folkpartiet in i skuggan av Moderaterna, skulle det
vara befriande för kammaren att få höra någon av de
folkpartister som kommer senare i debatten i dag
värdera den moderata förnyelsealliansen med sänkta
offentliga utgifter på i storleksordningen 300-400
miljarder kronor, låt vara inom en ospecificerad tid.
Är det en förnyelseallians på vilken Folkpartiet skall
offra de sista procenten ned till fyraprocentsspärren
eller är det en förnyelseallians som kommer att isolera
Moderaterna än mer i Sveriges riksdag? Det är ju en
fråga som inte får något svar av fru Wibble men rim-
ligen av någon annan folkpartist vid ett senare tillfälle
i debatten eller senare under mandatperioden. Var
Folkpartiet skall bestämma sig för att de hör hemma
hör ju nämligen till de mer spännande frågorna under
kommande år. Är det bland de politiska krafter som
står för en mer traditionell välfärdspolitisk linje med
sunda offentliga finanser i botten eller skall Folkpar-
tiet försöka med en ny start för Sverige del 2? Vi
väntar på svaret. Det blir ett oerhört intressant svar.

Anf. 84 MATS ODELL (kds) replik

Herr talman! Göran Persson säger att det aldrig
har varit regeringens tanke att tillväxtpropositionen
skulle uttömma alla de förslag som kan komma under
perioden för att åstadkomma tillväxt i Sverige. Däref-
ter räknar han upp sju punkter på en dagordning som
verkar fullt rimlig och som i stora delar överensstäm-
mer med den dagordning som jag tror att de flesta
partier som är företrädda i kammaren kan stå bakom.

Det som är litet förvånande är att denna dagord-
ning presenteras nu, tre timmar in i debatten. Hade det
inte varit bättre att försöka ladda tillväxtpropositionen
med litet mer skarpa åtgärder för att därmed kanske få
i gång de andra åtgärderna som nu ligger i träda, i
långbänkar eller vad vi skall kalla det? Man fick näs-
tan intrycket när Göran Persson talade att vi måste
avvakta den fortsatta budgetsaneringen innan vi kan
vidta åtgärderna. Är det vad som gäller eller saknas
det stöd här i kammaren för åtgärderna? Jag tror inte
att heller det är ett relevant svar. Då måste man söka
svaret någon annanstans. Jag kan förstå om det är en
intern debatt som kan behöva ta tid. Men vore det då
inte värt att nu gå ut med pedagogiska insatser för att
så fort som möjligt försöka åstadkomma dessa åtgär-
der i form av propositioner på riksdagens bord, så att
vi kan fatta beslut.

Göran Persson säger själv att det är mycket arbete
som återstår. När kan vi räkna med att få dessa skarpa
förslag på riksdagens bord, så att vi kan ta itu med
dem, fatta beslut och sjösätta dem?

Anf. 85 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Herr talman! Det har varit en mycket tydlig stra-
tegi från regeringens sida att allra först ta greppet om
de offentliga finanserna. Därigenom skapar vi nöd-
vändigt förtroende här hemma bland svenska med-
borgare och i världen runt omkring oss på marknader-
na för att därigenom sänka räntorna, få upp kronan
och stimulera till investeringar. Det har varit vår stra-
tegi.

Nu kan vi se att vi har kommit så långt att de of-
fentliga finanserna är under kontroll, även om det är
för tidigt att blåsa faran över. Då fokuseras politiken
på de områden som jag nyss presenterade på dagord-
ningen och som egentligen är ett extrakt av den till-
växtproposition som i dag ligger på riksdagens bord i
form av ett utskottsbetänkande. Läs betänkandet, för
det är dessa punkter som betänkandet handlar om. Att
beskriva dem från talarstolen i tydliga och klara ter-
mer var min uppgift här i dag.

Jag hälsar Mats Odell och kristdemokraterna väl-
komna i det arbetet, inte minst när vi skall ta tag i de
stora frågorna som exempelvis miljön och energipoli-
tiken. Eftersom Mats Odell har en replik kvar skulle
det vara intressant att mot bakgrund av Jerzy Einhorns
intressanta inlägg få höra Mats Odells synpunkt på
den moderata förnyelsealliansen. Är det någonting
som ligger kds varmt om hjärtat? Är det kds politik
som där skisseras? Är kds en del i den moderata för-
nyelsealliansen?

Kds har ju om möjligt ännu mindre marginal till
fyraprocentsspärren än Folkpartiet. Det är väl inte
bara jag som är intresserad av att få höra Mats Odells
svar utan säkert också andra. Berätta, Mats Odell, hur
kds ser på Moderaternas förnyelseallians. Är ni för
eller emot den?

Anf. 86 MATS ODELL (kds) replik

Herr talman! Jag är inte säker på att ett nära sam-
arbete med regeringen alltid är en genväg till förbätt-
rade opinionssiffror. Jag tror att Göran Persson kan
vända sig till Olof Johansson och Per-Ola Eriksson
för att få det bekräftat. Det är inte det som står i fo-
kus. Vi välkomnar ett konkret samarbete även under
en mandatperiod då vi är i opposition.

Det som står i Jerzy Einhorns artikel är att vi
kristdemokrater har en politik - den är presenterad
här i vår motion - som erbjuder en ökad insats för att
sanera statens finanser men också en annan fördel-
ningsprofil. I motionen tar vi också upp en annan sak
som Jerzy Einhorn är angelägen om, nämligen vikten
av att slå vakt om vården och omsorgen. Vi har fi-
nansierat resurser för att skjuta till pengar till ett riktat
bidrag till de delar av vård och omsorg som nu har
kommit i kläm, där man har gått för långt så att män-
niskor inte fullt ut får den vård och omsorg som de
behöver.

Jag vill gärna svara på frågan om den moderata
förnyelsealliansen att jag har läst om den. Jag har inte
fått någon inbjudan till den, men den är ungefär lika
konkret som Göran Perssons dagordning som lästes
upp här. Jag kan bara säga att vi inte kommer att ge
något öppet mandat åt något håll, utan vi kommer att
studera de olika förslag som kommer fram med öppet
sinne.

Anf. 87 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Herr talman! Mats Odell gör ett stort nummer av
att man i eftermiddag skall rösta för högre offentliga
utgifter för vård och omsorg. Det skall han göra också
därför att det är något som kds naturligtvis har be-
stämt sig för. Jag är inte så alldeles övertygad om att
kds har finansierat utgifterna. Men det är dock en
markering från kds sida om hur man ser på frågan.
Det är klart att detta blir litet svårt att förena med den
förnyelseallians som man eventuellt tänker luta sig
mot, i vilken man funderar på att dra in 300-400
miljarder kronor av de offentliga utgifterna. Antingen
röstar man för offentliga utgifter i kammaren och
vänder i så fall förnyelsealliansen ryggen eller också
är det förnyelsealliansen som gäller. I så fall blir det
ett nytt Sverige. Kds har att välja. Det är säkert inte
bara Jerzy Einhorn inom kds som bär den typen av
funderingar och tankar, utan det finns säkert fler. Vi
ser fram emot kds vägval det kommande året.

Herr talman! Låt mig avsluta med att säga att till-
växtpolitiken för vår del är förknippad med välfärds-
samhället, som jag sade i mitt inledningsanförande.
Människor som är trygga vågar ta steget in i det
okända. De vågar ta en risk.

Just välfärdssamhällets garanti till alla människor,
att man har skydd i olika skeden av livet, är kanske
den bästa förutsättningen för alla att vara med och
bidra till en uthållig tillväxt. För oss är det en djup
ideologisk övertygelse bakom välfärdssamhällets
koppling just till ekonomisk utveckling. Jämlikhet och
solidaritet är i den meningen starka drivkrafter för
äkta och uthållig tillväxt.

Anf. 88 JOHAN LÖNNROTH (v) replik

Herr talman! Jag skall börja med att helhjärtat in-
stämma i det som finansministern sade sist. Jag skall
också instämma i det han sade om utbildningens bety-
delse. Jag har den uppfattningen att speciellt skolans
kvalitet på grundutbildning, inte minst den kommuna-
la grundutbildningen i storstädernas ytterstadsdelar, är
avgörande. Vi hörde en duktig klass från Rinkeby
sjunga för oss i morse. Sådana stadsdelar finns även i
Göteborg.

Jag vill fråga finansministern: Det finns en be-
dömning som säger att 100 000 jobb skall försvinna
från kommuner och landsting fram till sekelskiftet, är
den här frågan med på dagordningen? Vad gör vi för
att klara en bra kvalitet på grundutbildningen samti-
digt som detta hot vilar över kommunerna?

Det andra jag vill fråga om gäller den LO-rapport
som jag redovisade i mitt huvudanförande. LO visar
att den genomsnittliga inkomsttagaren har tjänat unge-
fär 11 % i realinkomst efter skatt mellan 1980 och
1993, medan de 5 000 personerna med de högsta
inkomsterna har mer än fördubblat sina realinkomster
efter skatt. Mot den här bakgrunden och mot bak-
grund av att finansministern är överens med mig om
fördelningspolitikens betydelse vill jag fråga: Vad
funderar finansministern på att göra åt dessa växande
klassklyftor? Kan vi inte göra budgetsaneringen på ett
annat sätt, så att de här klyftorna minskar?

Anf. 89 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Herr talman! Jag tror att svaret på den sista frågan
framför allt är att vi i Sverige har haft en lång period
av ganska dålig tillväxt i ekonomin. Vi har haft en
period av ökande arbetslöshet. Med de faktorerna i
botten är det klart att man också får växande klyftor,
när lönebildningen har utvecklats som den har gjort i
Sverige de senaste åren.

Lönebildningen skall parterna på arbetsmarknaden
svara för. Det är deras uppgift. Det skall jag inte lägga
mig i, även om vi ber dem komma tillbaka och redo-
visa hur de tänker bedriva den inför kommande av-
talsrörelser.

De andra faktorerna är helt avgörande. Lyckas vi
inte pressa tillbaka arbetslösheten, lyckas vi inte få en
uthållig tillväxt kommer vi heller inte att klara för-
delningspolitiken. Det är naturligtvis en politiskt
mycket enklare uppgift att fördela en kaka som växer
än att sitta fast i en situation då kakan hela tiden
krymper. Uthållig ekonomisk tillväxt är också i pers-
pektivet av fördelningspolitik någonting som är vik-
tigt och nödvändigt.

Vi har utformat saneringsprogrammet på ett sådant
sätt att alla grupper skall vara med och bidra. Det
finns tydliga fördelningspolitiska studier på detta. En
sak är dock säker, vi kommer inte att vara tveksamma
om det visar sig att vi har gjort fel bedömningar i
något läge, att vissa grupper har kommit lindrigt un-
dan och att andra har fått bära en för stor börda. Hela
saneringspolitikens trovärdighet står och faller med
att bördorna fördelas på ett rimligt och rättvist sätt.
Det har varit utgångspunkten. Det har vi varit mycket
noga med när vi har formulerat programmet.

Däremot har väl Lönnroth en del att klara ut när
han redovisar sin egen motion. Det är den eviga
vänsterpartistiska förmågan att ge alla goda gåvor,
både i form av nya förmåner och som olika typer av
skatteförändringar, samtidigt som man talar om en
balanserad budget. Det är där ni kommer till korta.
Annars skulle det vara ganska lätt att följa en hel del
av ert resonemang.

Anf. 90 JOHAN LÖNNROTH (v) replik

Herr talman! Jag tror inte att det är riktigt så en-
kelt, Göran Persson, att enbart den bristande tillväx-
ten och den ökande arbetslösheten kan förklara att de
100 000 med de högsta inkomsterna har fått en real
inkomstökning på 61 %, medan genomsnittet ligger
på 11 %. Det räcker inte som förklaring. Det måste
också handla om t.ex. skattepolitiken, skattereformen.

Det saneringsprogram som löper fram till 1998 vi-
sar att gruppen med de allra högsta inkomsterna drab-
bas med ungefär 6 % minskade realinkomster. Det är
ungefär samma siffra som den allra lägsta inkomst-
gruppen. Vi kan strida om en eller annan procent,
faktum kvarstår, det är ingen förändring av denna
trend mot ökade klassklyftor. Återigen är min fråga:
Går det inte att lägga fram förslag som minskar dessa
klyftor?

Påståendet om Vänsterpartiet som de goda gåvor-
nas givare är någonting som vi hör från många social-
demokrater runt om i landet. Jag hade även ett me-
ningsutbyte med Arne Kjörnsberg. Jag skulle gärna
vilja att Göran Persson ägnade sitt sista inlägg åt att
litet grand konkretisera detta. Vi har alltså lagt fram
ett mycket tydligt, sammantaget förslag, där vi till
sista öret finansierar varje förslag det gäller. Göran
Persson är välkommen att redovisa, gärna i skrift och
litet senare, på vilken punkt det är som vi inte finansi-
erar våra förslag.

Jag förstår i och för sig behovet av att angripa oss,
på grund av den interna kritiken på den här punkten.
Det finns ett annat sätt att genomföra budgetsanering-
en, och det tror jag att Göran Persson innerst inne
också är medveten om. Det går att göra detta på annat
sätt. Göran Persson är välkommen till oss för att dis-
kutera hur vi skall klara detta.

Anf. 91 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Herr talman! Det går att läsa Vänsterpartiets mo-
tion. Den är som vanligt fylld med månghundramiljo-
nerssatsningar på olika grupper. Sedan försöker man
knyta ihop det hela genom att säga att det inte finns
särskilt mycket ytterligare utrymme för skattehöjning-
ar. Det är begränsat.

Om man lovar 520 miljoner kronor mer till pen-
sionärerna i ett inslag, om man talar om att man skall
lägga 100 miljoner kronor extra på vindkraft och 300
miljoner extra på ekologisk omställning är det klart att
det i Vänsterpartiets motionsförslag finns inslag av
den typ av överbudspolitik som vi har vant oss vid att
förknippa med Vänsterpartiet, men som vi förra hös-
ten såg ett avsteg från. Jag hoppas att Vänsterpartiet
snart kan komma tillbaka till ett läge där man är med
och tar ansvar.

Principerna ligger fast: En statsfinansiell sanering
för att klara välfärden, ekonomisk tillväxt för att klara
sysselsättning och fördelning. Allt detta utgående från
en princip för politiken som handlar om att bördorna
skall bäras på ett rättvist sätt. Den som är starkast
skall bära den tyngsta bördan. Det är klassisk social-
demokratisk politik, men också en politik som är
förankrad långt in i andra partier i denna kammare.
Det är därför det har varit möjligt att samla så breda
majoriteter. På den vägen tänker vi fortsätta. Men
lättsinnet, Johan Lönnroth, släpper vi inte in igen. Vill
Vänsterpartiet vara med får ni också orka fatta de
svåra besluten.

Anf. 92 BO LUNDGREN (m)

Herr talman! Göran Persson talade, med all rätt,
om behovet av att skapa framtidstro hos de ungdomar
som i dag går ut på arbetsmarknaden och av att klara
ut för dem att de har möjlighet att få arbete när de väl
är färdiga med sin utbildning. Men det intressanta är
ändå, tycker jag, att Göran Persson verkar väldigt litet
intresserad av att faktiskt skapa de förutsättningarna.

Förra veckan kommenterade Göran Persson i en
interpellationsdebatt frågan om när ungdomarna kan
känna att det finns arbeten. Göran Persson sade då:
När arbetsmarknaden väl kvicknar till, vilket den ju
gör när konjunkturen svänger.

Vi befinner oss nu på toppen av en konjunktur.
Den bedömning som regeringen själv gör är att vi
kommer att få en svängning neråt. Det innebär fak-
tiskt att situationen kommer att bli ännu värre än den
är i dag. Men Göran Persson har rätt. Det gäller ju att
utnyttja möjligheterna i en högkonjunktur. Det gäller
att skapa uthålliga högkonjunkturer med så hög till-
växt som möjligt. Det beklagliga är bara att det inte är
den politiken som regeringen för.

Trots alla löften i förra årets valrörelse är 12 %
arbetslösa eller sysselsatta i olika former av arbets-
marknadsåtgärder. Sammantaget - förtidspensionera-
de och flyktingar som inte fått jobb inräknade - är det
ungefär 1 miljon människor som inte har arbete. Detta
drabbar enskilda som är arbetslösa eller som saknar
jobb. De får en bristande självkänsla och sämre eko-
nomi. Men det drabbar också alla andra, som får stå
för kostnaderna i form av mindre produktion och
större bidrag.

Om man, lågt räknat, säger att varje arbetslös
kostar 100 000 kronor, blir det för oss alla en kostnad
på 100 miljarder, i genomsnitt 25 000 kronor per
hushåll. Det här är alltså inte bara ett problem för den
enskilde, utan det är ett problem för oss alla.

Varför är det så? De kortsiktiga problemen känner
vi väl till - konjunktursvackan och den enorma effek-
ten av 80-talets spekulationsekonomi som ledde till
finanskrisen och till en bristande efterfrågan och till
att en mängd jobb slogs ut. Men detta är inte det
grundläggande problemet, utan det är att svensk eko-
nomi sedan början av 50-talet netto inte har förmått
skapa några nya jobb i den privata sektorn. Det
handlar om omstruktureringar, förändringar, rationali-
seringar och effektiviseringar, men det är inte fler
anställda i den privata sektorn i dag än det var för
ungefär 40 år sedan. Däri ligger problemet.

Detta beror på ett antal hinder. Dessa hinder vill
regeringen inte riva. Det är minst sagt förvånansvärt.
Det är obegripligt att den socialdemokratiska rege-
ringen tillsammans med Centerpartiet förnekar arbets-
lösa och ungdomar som går in på arbetsmarknaden de
nya jobb som skulle kunna växa fram, om man var
beredd till en omprövning när det gäller detta med att
riva hinder.

Att man inte gör det tror jag till stor del beror på
de politiska låsningar som finns, framför allt hos
Socialdemokraterna - med största sannolikhet betyd-
ligt mindre hos Centerpartiet.

Mot den bakgrunden förespråkar vi att en kom-
mission utnämns som från en utanförståendes syn-
punkt skulle kunna gå igenom de hinder som finns för
att se vad som krävs för att arbetsmarknaden skall
kunna växa, för att jobben skall kunna växa till och
för att tillväxten skall kunna öka. En sådan kommis-
sion skulle kunna bryta just de här politiska låsning-
arna.

Göran Persson talade i sitt anförande om välfärds-
politiken som bl.a. en förutsättning i sig för tillväxten
och som en förutsättning för kampen mot rasismen,
vilken ofta är en följd av social oro och av att man
exempelvis fruktar jobben.

Problemet är egentligen inte det som Göran Pers-
son säger, utan problemet är hans definition av be-
greppet välfärd. Göran Perssons, liksom Socialdemo-
kraternas, stora misstag är att välfärd inte är detsam-
ma som offentlig verksamhet och offentliga transfe-
reringar. Det är alltså det stora socialdemokratiska
misstaget.

Välfärd i ordets egentliga bemärkelse är detsamma
som ekonomiskt och materiellt välstånd. Det är det-
samma som ekonomiskt oberoende för människor och
hushåll. Vi har ju nu sett vad som händer om det från
politiker - Socialdemokraterna och en del andra par-
tier - ges löften till medborgarna som lyder: Ge oss
skatteintäkter och lämna ifrån er av era inkomster till
oss, så skall vi se till att pensionerna fungerar, sjuk-
vården blir bra, arbetslöshetsersättningen blir hög etc.

Men så blev det inte. Man höll inte sina löften. De
som drabbas mest är de som på grund av de höga
skatterna är mest utlämnade åt att de offentliga syste-
men verkligen fungerar. Men dessa fungerade inte.

De enda som i Socialdemokraternas, och sannolikt
även Vänsterpartiets, Sverige har en chans att klara
sitt ekonomiska oberoende i grunden är de som har
tillräckligt höga inkomster och tillräckligt stora för-
mögenheter. De har alltid valfrihet och ekonomiskt
oberoende, till skillnad från vanliga människor -
tyvärr! Detta är en bit av vad som egentligen är väl-
färd. Det gäller alltså ett ekonomiskt oberoende för
vanliga hushåll och vanliga familjer.

Det gäller naturligtvis också tryggheten. Där har
det offentliga en väldigt viktig uppgift. Det är vår
gemensamma skyldighet att se till att alla i Sverige
kan erbjudas bra sjukvård och att man inte skall be-
höva vara rädd för att fara illa. Man skall faktiskt veta
att man har en chans att själv skapa sig en trygghet.
Det är det normala och rimliga. Men skulle den egna
ekonomin falla sönder finns alltid det gemensamma
skyddet där, men inte så överdrivet, kostnadskrävande
och obeständigt som det vi hittills haft.

Det här är några exempel på vad välfärd egentli-
gen är. Den välfärden kräver en helt annan politik än
den som regeringen är beredd att föra, och den välfär-
den skulle naturligtvis kunna gynna tillväxten och
skapa ett gott klimat rent allmänt i Sverige.

Det mål som vi moderater har när det gäller den
ekonomiska politiken är att skapa en god tillväxt som
ger så många nya jobb att långtidsarbetslösheten kan
elimineras. Jag skall veta att jag kan tappa ett jobb,
men också att jag kan komma ut på arbetsmarknaden
efter utbildning - det dröjer inte mer än rimlig tid tills
jag får ett nytt jobb. Samtidigt skall vi ha en sådan
tillväxt och en sådan utveckling att de nya jobben blir
rimligt välbetalda och att det blir en god reallöneut-
veckling. Detta är alltså vår målsättning.

Vi har i vår motion angett riktlinjerna för en poli-
tik som leder till det här målet. Det är en tillväxtmo-
tion i ordets egentliga bemärkelse. Den syftar just till
att riva de hinder som finns för tillväxt och nya jobb.

Som jag, och även Lars Tobisson, sagt i debatten:
Låt oss tillsätta en kommission som skulle kunna
bryta de politiska låsningarna. Det är möjligt att det
finns socialdemokrater som inser att det nog ligger
något i det som Moderaterna föreslår och att rätt
mycket av det som gjordes av den förra regeringen
nog var nödvändigt.

Den Göran Persson som nästintill demonstrerade
mot en sänkning av a-kassan från 90 % till 80 % talar
nu om 75-procentsnivån som nästan det allena salig-
görande.

Den Göran Persson som kallt konstaterade att
visst skall vi ha dubbelbeskattning säger nu: Ja, vi
kanske skulle hitta en annan teknik än den moderata
som kanske skulle leda i den riktningen.

I några andra frågor har man vänt. Man inser alltså
att det man gör är fel. Man ser det i effekterna på
ekonomin och även på arbetslösheten, vilken fortfa-
rande är hög.

Om en kommission utsågs skulle framför allt fyra
uppgifter på det ekonomiska området vara väsentliga
för den.

Det första att fundera kring är hur man genom oli-
ka ekonomiska åtgärder kan skapa förutsättningar för
varaktigt lägre räntor. Det är ju en av förutsättningar-
na för förtroendet för ekonomins utveckling hos hus-
hållen - för kostnaderna för investeringar i form av
riskkapital. Det är alltså en av de väsentliga fråge-
ställningarna.

Här är det viktigt att faktiskt fundera kring om det
är möjligt att förena behovet av varaktigt låga räntor
med en så stor offentlig andel av ekonomin som den
svenska. I den OECD-rapport som avlämnades för
några månader sedan rörande svensk ekonomi skriver
man på följande vis:

"Det är synnerligen viktigt att finna vägar att lyfta
den möjliga tillväxttakten i ekonomin utöver den nivå
som varit bestående sedan mitten av 1970-talet. En
viktig del i en sådan strategi måste vara att reducera
andelen offentliga utgifter och skatter av nationalin-
komsten. Ett högt skattetryck och generösa socialför-
säkringssystem medför potentiella, stora effektivitets-
förluster genom att motverka arbete och sparande,
och det är tveksamt om de offentliga verksamheterna
är effektiva eftersom marknadsmekanismerna i stort
sett saknas."

Detta är OECD:s bedömning av vad som skulle
krävas.

Hur man skall åstadkomma de förutsättningar som
krävs för varaktigt lägre räntor är en av de viktiga
uppgifterna för politiken och skulle vara det för en
arbetslöshets- eller snarare sysselsättningskommis-
sion.

En annan viktig frågeställning är hur man skall
kunna minska de snedvridningar som följer av Sveri-
ges höga skatteuttag, inte minst den höga skatten på
arbete. Skatten gör att kostnaden för att anställa blir
mycket stor. Det leder till att företagare tvekar och att
lönebildningen påverkas och skapar risk för långsik-
tigt inflationstryck i ekonomin. Det må så vara att det
inte finns i dag, men en lönebildning som inte funge-
rar är alltid ett hot och det kan också hindra den eko-
nomiska utvecklingen.

Hur skall man bära sig åt för att reducera de skat-
tekilar på arbete som skapar problem vad gäller nya
jobb? Det är en andra viktig frågeställning.

En tredje frågeställning, som egentligen hör sam-
man med den andra, gäller hur den privata tjänstesek-
torn skall få möjlighet att expandera. Vi vet att hus-
hållens efterfrågan av tjänster är i stort sett obefintlig,
om det inte är helt nödvändigt. Det beror i mycket
stor utsträckning på de stora skattekilarna på arbete -
inkomstskatt, mervärdesskatt och arbetsgivaravgift.

När det gäller hushållens efterfrågan av tapetse-
ring av en lägenhet, målning av ett hus och barnom-
sorg, för att ta några exempel, finns så gott som alltid
alternativet: Jag gör det själv, jag låter någon göra det
svart eller jag låter bli att göra det, eftersom det kostar
för mycket. Därmed tappar vi ett stort antal möjliga
jobb. Det här behöver upprepas, sannolikt till leda, i
den här kammaren så att fler och fler måste inse och
förstå det. Det finns positiva tecken i form av Folk-
partiets nu relativt positiva inställning till att man
skall göra något åt skattekilarna på arbete i det här
avseendet.

Det gäller emellertid att inte skada möjligheterna.
Björn Rosengren gjorde det häromdagen när han
försökte säga att det här är ett problem, men låt oss
välja att lösa det för vissa ungdomar och invandrar-
grupper. Man skall just där göra speciella insatser för
tjänstejobb som riktar sig till hushållssektorn. Det här
är ett generellt problem. Det är inte vi som skall peka
ut grupper och föra den debatten. Björn Rosengren
gjorde invandrarna och naturligtvis även saken i sig
en otjänst genom sin inriktning. Jag håller med om
detta i den kritik som har riktats.

Vi skall i stället lösa problemet generellt. Då
måste man fråga sig om vi har så höga skattekilar att
ingen expansion blir möjlig när det gäller hushållens
efterfrågan av privata tjänster. Om så är fallet måste
vi eliminera skattekilarna så långt vi kan. Skattekilen
uppgår sammantaget till, när det gäller inkomstskatt,
moms och arbetsgivaravgifter, mellan 50 och 75 %
för hushållen. Därför bör vi införa en skattereduktion.
Genom en skattereduktion på 50 % skapar man en ny
möjlighet till jobb. Det skall inte behöva vara perma-
nenta jobb. Men utgångspunkten är att det alltid är
bättre att arbeta än att vara arbetslös. Att ha ett rimligt
arbete med hyfsad betalning är bättre än att få ersätt-
ning från a-kassan. Den utgångspunkten kan man
fullfölja. Det är viktigt att en kommission också ser på
det.

En fjärde fråga är hur beskattningen av kapital
skall utformas så att dagens diskriminering av det
riskbärande, egna kapital som är grunden för varje
nytt jobb elimineras. Det går inte att gå till en bank
och bara säga att man skall starta ett företag, att man
behöver riskkapital och att pengar skall lånas ut. Så
var det på 80-talet. Under det 80-tal då Göran Persson
satt i en regering förra gången och då finanskrisen
grundlades, kunde man låna vad som faktiskt visade
sig vara riskkapital. Riskkapital är vad ägarna och
finansiärerna själva satsar. Det kapitalet som är grun-
den för varje nytt jobb och varje expansion diskrimi-
neras i dag. Det är givet att det är en viktig uppgift för
en kommission att klara ut hur dagens diskriminering
av riskkapital skall brytas. Kort sagt rör det sig om att
riva hinder.

Herr talman! Det är möjligt att låta tusentals, ren-
tav hundratusentals - av dem som i dag är arbetslösa
och som har ekonomiska problem och som kan förlo-
ra sin självkänsla - få jobb. Det är möjligt att få till-
växten ännu högre än vad regeringen bedömer. Men
det kräver omprövning och förnyelse - någonting som
dagens regering uppenbarligen inte är mäktig att klara
av på egen hand. Det gäller därför att, som Lars To-
bisson sade, skapa en allians för förnyelse. Om inte
riksdagens partier vill ställa upp, kommer människor-
na att tvinga fram det.

Anf. 93 KARIN PILSÄTER (fp)

Herr talman! Kära kolleger, åhörare och eventuel-
la TV-tittare! Vi liberaler har en vision. Vi har en
vision om ett annorlunda Sverige, där idéerna sprud-
lar, alla kommer till sin rätt och alla har en chans. Det
är ett Sverige med tillväxtkraft.

Den viktigaste utmaningen är därför att knäcka
massarbetslösheten - människor skall kunna komma i
arbete och kunna försörja sig själva och sin familj
genom anställning eller som företagare och då betala
skatt. Vi behöver den skatten för att finansiera alla
gemensamma åtaganden. Dagis, äldreomsorg, sjuk-
vård, skola och högre utbildning är inte tärande, utan
det är nödvändiga förutsättningar både för ett starkt
näringsliv och för en bra vardag för de allra flesta av
oss.

Jag skulle nu vilja svara på Göran Perssons fråga,
men han var visst inte intresserad av att höra det sva-
ret. Jag kan försäkra att Folkpartiet liberalerna inte
delar den vision om ett framtida avskaffande av den
offentliga sektorn som Moderaterna har. Jag vill hän-
visa till vad Anne Wibble sade i inledningen av sitt
anförande. Hon sade att för oss är välfärdspolitiken
inte ett skällsord utan ett instrument i anständighetens
och den mänskliga växtens tjänst.

Herr talman! Däremot kan inte politiken och poli-
tikerna skapa jobben och företagen. Det kan bara alla
enskilda människor som har idéer, kunskaper och
entreprenörsanda göra. Vi kan skapa bra förutsätt-
ningar. Skattepolitikens inriktning och utformning är
en viktig del.

Folkpartiet anser att skattepolitiken måste inriktas
på en satsning på nyföretagande. Fler företagare ger
fler företag som ger fler jobb. Beskattningen måste
vara utformad på ett sådant sätt att den inte upplevs
som en hämsko.

På den långa listan över regeringens skattehöj-
ningar finns en skattesänkning - på mat. Även om det
kan verka så i juletid, är det för oss liberaler ändå
uppenbart att vi inte kan äta oss ur den här krisen.
Skattesänkningarna måste läggas på andra områden.
Vi vill t.ex. ta bort den höjda marginalskatten som
med nyspråk kallas värnskatt. Den är dålig och inne-
bär ett avsteg från en grundläggande princip i skatte-
överenskommelsen.

Vi vill avskaffa dubbelbeskattningen på aktieut-
delning och förenkla beskattningen för fåmansaktie-
bolag, enskilda firmor och handelsbolag. Vi vill ha ett
bättre system för riskkapitalavdrag och vettiga regler
för momsredovisning. Vi vill således ha en företags-
beskattning som gör att fler väljer att starta och driva
företag så att det blir lättare att driva de här företagen
och att expandera samt att riskkapitalförsörjningen
förbättras.

Fru talman! Även på andra områden finns det en
del att säga. Jag tycker att det är skräp att ett förslag
till skärpt, rörlig beskattning av förmånsbilar inte har
kommit ännu. Finansministern har i förra veckan här i
kammaren lovat att ett förslag skall komma till våren.
Jag hoppas att det är ett ja som betyder ja. För säker-
hets skull kommer vi att yrka på en direkt beställning.
Systemet med schablonbeskattning av rena förmånsbi-
lar står i dålig samklang med de grundläggande prin-
ciperna för inkomstbeskattning. Det är dåligt för
statskassan. Det är ett system som nästan enbart gyn-
nar högavlönade män i storstäderna, och det är dåligt
för miljön.

En ambitiös miljöpolitik är en viktig del i en poli-
tik för uthållig utveckling. Genom EU-medlemskapet
har vi nu en verklig möjlighet att på internationell
nivå driva de gränsöverskridande miljöfrågorna, dit
koldioxidutsläppen verkligen hör. Regeringen har
hittills varit dålig på att ta vara på denna möjlighet.
Det går inte att mycket kraftigt, ensidigt höja den
svenska koldioxidskatten. Det skulle bara leda till att
verksamheten flyttar utomlands, att jobben försvinner
men att utsläppen består. Vi anser fortfarande att det
finns utrymme för en svensk höjning. Därför står vi i
Folkpartiet bakom propositionens höjning av koldiox-
idskatten. Vi tycker att det borde ha varit ett led i en
mer regelrätt skatteväxling. Vi föreslår en sänkning av
arbetsgivaravgifterna i tjänstesektorn.

Fru talman! Världens mest jämställda regering har
lyckats släppa ifrån sig en tillväxtproposition som
nästan helt bortser från att ett jämställt samhälle är ett
bättre samhälle. Världens mest jämställda regering
har missat all den inneboende kraft och den enorma
potential som Sveriges kvinnor har. Det är bedrövligt,
men inte helt oväntat. Regeringens jämställdhetspoli-
tik har hittills bedrivits på temat mycket snack och
litet handling. Det plötsliga borttagandet av barn-
tillägget i svux och svuxa är kanske ett mycket över-
tydligt exempel på det.

Just den här propositionen slutbearbetades i sam-
band med den s.k. Sahlinaffären och med en lamsla-
gen jämställdhetssektion i regeringen. Tydligen fanns
inget jämställdhetsperspektiv med i grundarbetet. Den
jämställdhetspolitiska kosmetikan blev pålagd efteråt
och på grund av Mona Sahlins frånvaro milt uttryckt
dåligt pålagd. Persson är uppenbarligen inte så tränad
med läppstiftet.

Jämställdhetsperspektivet måste finnas med hela
tiden. Det måste ges bättre möjligheter för kvinnor att
få utbildning, att starta företag och att använda sin
entreprenörsanda. En viktig förutsättning för att kvin-
nor skall vilja och kunna göra det är att de orättvisa
löneskillnaderna tas bort. Vi har föreslagit att en
kommission bör ta ett helhetsgrepp på frågan om
löneskillnader.

Fru talman! En politik för arbete, trygghet och ut-
veckling måste också bygga på att de offentliga mo-
nopolen bryts. I ett brev som många av oss nyligen
har fått från det kvinnliga fackförbundet SSR, poäng-
terar dess ordförande Agneta Bygdell att det finns ett
"klart samband mellan monopolarbetsgivare och
lönediskriminering". Det är där våra folkvalda styr
som lönediskrimineringen är som störst.

Att släppa loss den kvinnliga skaparkraften ger
bättre kvalitet för barn, sjuka och gamla, därför att de
kan välja det som passar dem själva bäst. Det leder
ofta till lägre kostnader för skattebetalarna och ofta
till utveckling inom den offentligt bedrivna verksam-
heten. Det leder till att kvinnor som arbetar inom
dessa sektorer får fler arbetsgivare att välja mellan.
Det leder till att kvinnor, på samma sätt som män gör
i de sektorer där de dominerar, kan förverkliga sina
egna idéer. Och det leder till möjligheter för
avknoppning eller expansion till en rent kommersiell
servicesektor.

Även om politiker varken kan skapa eller ens för-
utsäga var de framtida jobben finns, tyder ändå det
mesta på att det är en kraftig expansion av tjänstesek-
torn som måste till. Givetvis kan sådana tjänsteföretag
rikta sig såväl till andra företag som till privatperso-
ner.

Då krävs det minskade skattekilar. Inom tjänste-
sektorn slår skattekilarna mycket hårdare än inom
varusektorn, därför att alternativen är att göra det
själv, göra det svart eller strunta i det. Produktivi-
tetsökningar slår inte alls på samma sätt igenom, vil-
ket har gjort att kostnaderna har blivit proportionellt
sett högre. Därför föreslår vi sänkta arbetsgivaravgif-
ter inom just tjänstesektorn, konkurrensneutralt mel-
lan driftsformer. Det gör det billigare att anlita pro-
fessionella tjänsteproducenter både för andra företag
och för privatpersoner.

Fru talman! Det är klart att en stor potential för
expanderande tjänsteföretagande finns hos just alla de
kvinnor som arbetar eller har arbetat inom olika sek-
torer av vård, omsorg, service och utbildning inom
den offentliga sektorn. Om man släpper loss dem som
privata företagare kan man också uppnå en situation
där de, vid sidan av den offentligt subventionerade
och bekostade verksamheten, på rent kommersiell
basis kan sälja samma eller liknande tjänster till pri-
vatpersoner. Hemtjänsten kan helt kommersiellt sälja
samma tjänst t.ex. till en stressad småföretagare eller
en barnfamilj. Det ger ett bättre kundunderlag både
för det offentligt bekostade och för det privat efterfrå-
gade. Det skapar nya arbetstillfällen för kvinnor och
ger andra kvinnor möjlighet att köpa de tjänster de
behöver och efterfrågar.

Jag vet att den förda "pigdebatten" rör upp mycket
känslor. "Pigorna" påminner oss om ett gammalt
klassamhälle, som knappast någon vill ha tillbaka. En
liberal huvuduppgift är i stället att verka för ett mer
jämlikt och jämställt samhälle. Vi tycker inte att en
tillväxt i den s.k. hushållsnära tjänstesektorn, som är
den officiella beteckningen, skulle strida mot några
liberala principer - tvärtom. Det finns ingen anled-
ning att kategoriskt avfärda alla förslag som skulle
göra sådant lättare. Däremot finns det olika tekniska
lösningar som kan vara mer eller mindre bra.

Jag vill påminna om att ingen drog i gång en
"drängdebatt" när skatterabatt gavs för reparationer i
hemmet. Ingen tycker att det är konstigt att lämna
gardiner och kostymer på kemtvätt, äta färdiglagad
mat, få sängen i Riksdagshuset bäddad, gå till frisören
i stället för att klippa sig själv eller lämna in bilen på
verkstad. Det är inte ens konstigt att någon kommer
hem för att reparera diskmaskinen. Varför skulle det
då vara så negativt att betala någon för att utföra vissa
andra tjänster i hemmet eller för en privatperson? Kan
det hänga ihop med att det är traditionellt kvinnliga
ansvarsområden, traditionellt kvinnliga arbetsuppgif-
ter?

Professionaliteten och yrkeskunnandet hos dessa
tjänsteföretagare eller dessa kvinnor blir inte mindre
bara därför att många av oss utför dessa sysslor på
amatörbasis.

Fru talman! Jag vet att det så här i jultider är
många riksdagsledamöter som sitter här och känner
sig stressade över julstöket. Våra förslag här handlar
inte alls om att alla skall skaffa sig hembiträden som
klär julgranen och står med uppsträckta barn. Det är
inte det som den moderna människan är ute efter.

Fru talman! Mina kamrater från Folkpartiet kom-
mer senare i debatten att ta upp ytterligare aspekter på
tillväxt i arbetsmarknad, näringsliv och utbildning.

Jag vill yrka bifall till reservationerna 2, 14, 24,
41, 64 och 87.

Anf. 94 BO LUNDGREN (m) replik

Fru talman! Jag är ju tvungen att begära replik.
Det kan inte vara så att Karin Pilsäter tror på Göran
Persson. Men inte ens Göran Persson hävdar att vi vill
avskaffa den offentliga sektorn. Det var faktiskt det
som Karin Pilsäter sade i sitt anförande. Det är tvärt-
om så att jag för några minuter sedan i den här debat-
ten sedan sade - och det har vi moderater sagt i
många andra sammanhang - att det behövs en offent-
lig sektor, en stark men begränsad offentlig sektor.
Det kommer alltid att vara ett gemensamt ansvar att se
till att vi finansierar en bra sjukvård för alla i hela
Sverige. Hur den sjukvården sedan produceras kan
och bör naturligtvis alltid diskuteras. Det är ett ansvar
för oss alla att ingen far illa.

Karin Pilsäter kommer väl ihåg att Anne Wibble,
när vi tillträdde 1991, hade som en målsättning att
långsiktigt skapa förutsättningar för att varje hushåll
skulle kunna spara ihop en årslön, att ha som ekono-
misk buffert. Det förutsätter att man får behålla mer
av sina inkomster och att man har lägre skatter. Det
förutsätter att man har bufferten för att normalt, även
när inte något stort händer, kunna ta en extra kostnad
som kan uppkomma utan att man är utlämnad åt det
offentliga systemet - som inte håller.

Så blev det ju! De offentliga systemen, som inte
minst Folkpartiet i en förgången tid talade sig varmt
för, visade sig inte vara hållbara. Hagauppgörelserna i
början på 1970-talet skapade grogrunden för de eko-
nomiska problem som vi har.

Det vore ganska klädsamt om Karin Pilsäter bad
om ursäkt för det första, helt felaktiga uttalandet.

Det vi diskuterar är huruvida man skall kunna föra
ned den offentliga andelen av ekonomin från 60 till
50 %, i syfte att bereda utrymme för människor att
kunna bestämma över en större del av sin egen eko-
nomi och få ett större oberoende, men hela tiden,
också med vår politik, ha garantin av starka gemen-
samma insatser när de verkligen behövs.

Anf. 95 KARIN PILSÄTER (fp) replik

Fru talman! Om jag sade att Moderaterna vill av-
skaffa den offentliga sektorn skall jag verkligen be
om ursäkt. Jag menade att de vill avskaffa viktiga
delar av den offentliga sektorn, eller viktiga delar av
det som vi i dag offentligt betalar för.

Jag tror inte att jag helt har missuppfattat de olika
rapporter och förslag som har lagts fram från Modera-
ta samlingspartiet, som bl.a. handlar om att barnom-
sorgen skall läggas utanför den offentliga finansie-
ringen, som en långsiktig vision, likaså stora delar av
äldreomsorgen. Det är ett system som vi i Folkpartiet
liberalerna inte kan vara med om att genomföra, och
där har vi inte någon som helst gemensam vision.

Det är självklart bra om vi kan få en ekonomisk
tillväxt, så att fler människor kommer i jobb och kan
få reallöneförhöjningar, som gör att var och en kan
lägga undan mer pengar för egen trygghet osv. Men
visionen för oss är inte att låta grundtryggheten helt
och hållet styras av den typen av system som vi tycker
är dåliga.

Jag vet att ni har olika idéer om sjukvårdsförsäk-
ringar osv. Men vår vision handlar mer om att det är
den enskilda personen, individen, som skall ställas i
centrum, inte att man skall basera systemet på det lilla
kollektivet och ha familjen som grundenhet.

Anf. 96 BO LUNDGREN (m) replik

Fru talman! Jag tror att det - men det är Folkpar-
tiets interna debatt - långsiktigt kan vara ett problem
för Folkpartiet om visionen är att inom ramen för
stora offentliga system skall individen få större rörel-
sefrihet. Jag säger att det behövs ett gemensamt an-
svar för vissa saker, och det är naturligtvis på det
viset.

Jag kan ta barnomsorgen som exempel. Om vi
från början hade byggt upp ett system med avdragsrätt
för barnomsorgskostnader, med skatteregler som
innebar att barnfamiljerna beskattades efter försörj-
ningsbörda och att man hade ett ekonomiskt utrymme
för att själv skaffa barnomsorg på det sätt som passar
familjen bäst, vore det väl det allra bästa. Jag tror att
t.o.m. Karin Pilsäter i grunden kan medge det. Det är
rimligen inget självändamål att det är kommunerna
som huvudsakligen skall svara för barnomsorgen. Det
hade varit lika bra om föräldrarna hade haft samma
utrymme och samma möjligheter. Jag skulle i alla fall
gissa att det är så.

När det gäller äldreomsorgen har jag själv skrivit
en rapport om den kommunala ekonomin i framtiden,
där jag konstaterar att det är viktigt att just äldreom-
sorgen noteras som en av de grundläggande uppgif-
terna för kommunen. Till skillnad från barn, i de
flesta fall, har de äldre många gånger i ett rörligt sam-
hälle inte samma möjligheter att få stöd av de anhöri-
ga i dag. Då måste vi naturligtvis ta ett gemensamt
ansvar i det avseendet. Det är just grundtryggheten vi
moderater menar faktiskt skall finnas. Men utan att ge
individerna ett större eget utrymme att bestämma
över, utan min och Karin Pilsäters inblandning, får vi
inte det goda samhälle som kan ge både tillväxt och
större trygghet för individerna. Det är det som är min
poäng.

Avslutningsvis vill jag be er att fundera över
skattereduktion. Sänkta arbetsgivaravgifter är tekniskt
svårt, sannolikt omöjligt, att genomföra. Genom en
skattereduktion - den kan om ni vill väljas lägre,
kanske 50 % - tar man bort skattekilarna eller reduce-
rar dem kraftigt. Där skulle vi kunna mötas i någon-
ting som faktiskt gav nya jobb och ökade jämställdhe-
ten.

Anf. 97 KARIN PILSÄTER (fp) replik

Fru talman! Detta tenderar att bli en ideologisk
välfärdspolitisk debatt mellan företrädare för den
liberala visionen och för den moderata visionen. Jag
vill bara kort konstatera att jag har en annan vision,
som inte handlar om att man i praktiken återinför en
form av sambeskattning och att man i praktiken åter-
inför ett system där vi lönsamhetsprövas för att det
skall kunna avgöras om vi får vara ute på arbetsmark-
naden. Det är kort sagt ett system som i praktiken
innebär att man går väldigt många decennier tillbaka i
tiden - inte bara när det gäller jämställdhet utan också
kvinnors och mäns möjligheter att förverkliga sina
egna drömmar och gemensamt ta ansvar för sina barn.

Anf. 98 LARS BÄCKSTRÖM (v)

Fru talman! I en debatt behöver man försöka hålla
sig till ämnet. En debatt om en proposition bör ju då
handla om regeringens förslag. Men när det gäller
denna debatt blir det svårt att helt följa denna riktiga
princip.

I somras talade alla om tillväxtproppen. Det blev
tillväxtfloppen i stället. Det låter litet elakt att säga så,
men det är närmast sant. Det finns just inga förslag i
denna proposition. Det gäller i allmänhet, och det
gäller i all synnerhet på skatteområdet.

Mats Odell från kristdemokraterna har ju redan
påpekat att det mest liknar sagan om Tödde och
Mödde. Det bidde en tummetott. På skatteområdet
kallas totten "förslag till lag om ändring i lagen om
försäljningsskatt på motorfordon". Det är vad som
finns i propositionen. Möjligtvis skulle vi kunna dis-
kutera riskkapital och kvittning, men det ligger i en
annan proposition, och det har vi en särskild debatt
om. Det är inte mycket att diskutera vad gäller lag-
förslag. Lagen om lagen om ändring...nej, det går inte.
Vi får tala om något annat. Vi får tala om det som inte
står i propositionen eller koncentrera debatten kring
oppositionens förslag.

Ett annat uppslag som man kan överväga är att
tala mer principiellt om skattepolitik i stället, och
utvärdera den. Utvärdering är ju på modet här i riks-
dagen. Om vi gjorde det skulle vi rent av på förhand
kunna gendriva det TV-program som skall komma i
kväll, som skall handla om bristen på principiell de-
batt i riksdagen. Det är att mota Olle i grind. Låt oss
föra en principiell debatt om utvärdering!

Jag skall göra det genom att kommentera nuet,
men också genom att gå några år tillbaka och några år
framåt.

Om vi backar tre år kommer vi till 1992. Då hade
den borgerliga regeringen nyss höjt momsen till 25 %.
Man hade slopat avdragsrätten för fackföreningsav-
gift. Det var skattehöjningar på ungefär 7,5 miljarder.
Det var skattehöjningar med en väldigt dålig fördel-
ningsprofil. Det var skattehöjningar som drabbade
dem med lägst inkomster.

Men samtidigt, Karin Pilsäter, hade den borgerliga
regeringen med Folkpartiet och Moderaterna sänkt
matmomsen. Det gjorde man precis samtidigt. Det var
en kompensation, så det gick ganska jämnt ut.

Men fördelningsprofilen blev helt fel när man se-
dan sänkte kapitalskatter och avgifter för arbetsgivar-
na med 6 miljarder 1992, och för 1991 med 5 miljar-
der. Det var totalt sänkningar med 11 miljarder. Det
var skattesänkningar som kom de bäst ställda till
godo. Det var åtgärder som de fyra borgerliga partier-
na drev igenom. Det var efter det att man hade gjort
den stora skattereformen. Det är en skattereform som
vi nu har facit på, genom kommittén för utvärdering
av skattereformen. KUSK brukar man förkorta det.

Fru talman! Det finns de som säger att vi politiker
gärna överdriver i debatten. Det gör vi för att göra
skillnader tydliga. Men en helt annan variant är eu-
femismen eller underdriften. Innan jag talar om skat-
tereformen vill jag ge kammaren ett slags läsanvis-
ning. Jag vill göra det genom att hänvisa till en ut-
märkt publikation vi har här i riksdagen, Riksdags-
veckan, för denna vecka. Där talar man på s. 3 om
begreppet eufemism: "En eufemism är en förskönande
omskrivning för någonting som är skrämmande, stö-
tande eller obehagligt på annat sätt. Syftet med en
sådan språklig skönmålning är att skona läsarens eller
åhörarens känslor och kanske också skribentens eller
talarens egna."

Man ger ett exempel i Riksdagsveckan: "Om en
uppenbar lögn säger man exempelvis att beskrivning-
en inte helt täcker det verkliga förhållandet."

Jag skall komplettera beskrivningen med ett ut-
drag ur ett pressmeddelande från utredningen KUSK.
Det står så här: Villkoret att reformen skulle vara
statsfinansiellt neutral har däremot inte uppfyllts fullt
ut.

Det är en praktfull eufemism. På s. 91 i betänkan-
det kan man läsa följande: Skattereformen var under
de första åren underfinansierad med i storleksord-
ningen 25 miljarder, vartill kommer en mer osäker
effekt på 10 miljarder på grund av att reformen torde
ha bidragit till att fördjupa lågkonjunkturen.

Fru talman! Det handlar om 25-35 miljarder i un-
derfinansiering per år. Det är verkligen att inte uppfyl-
la finansieringen fullt ut. Det kan vara stötande eller
obehagligt på annat sätt för vissa av riksdagens parti-
er, som sade att vi hade fel när vi varnade för underfi-
nansiering av skattereformen.

Hur blev det med fördelningsprofilen? I press-
meddelandet står följande: Reformens utfall gav inte
heller exakt de fördelningspolitiska effekter som be-
räknades tidigare.

På s. 83 i KUSK:s betänkande kan man läsa om
den grupp som tjänar bäst - den tionde och högsta
decilen: Det innebär en ökning av den disponibla
inkomsten med omkring 3 %, mot 0,2 % enligt kalky-
lerna i propositionen.

De riktigt rika fick 15 gånger mer än beräknat i
inkomstförstärkning. Skillnaden i procent mellan 0,2
och 3,0 % blir faktiskt 1 500 %. Det blev, som det
stod i pressmeddelandet, inte exakt de fördelnings-
politiska effekter som beräknades tidigare. Detta är
praktfulla eufemismer - klassiska underdrifter - an-
tagligen tänkta att skona någons känslor.

Sammanfattningsvis vill jag, fru talman, säga att
regeringen under de borgerliga åren fortsatte att öka
de fördelningspolitiska orättvisor som redan skattere-
formen skapat. Men som tur var fortsatte regeringen
Bildt inte med några stora skattesänkningar under
1993 och 1994. Under dessa år fullföljde man visser-
ligen en del skattesänkningar, men man höjde också
en rad andra skatter. En del skattehöjningar dolde
man under begreppet egenavgifter.

Om man räknar samman nettot ser man att netto-
skattesänkningarna inte blir större än 8 miljarder
under de borgerliga åren. Det är en avsevärt lägre
nivå än de 30 miljarder man hade lovat.

Därigenom visade Carl Bildts regering med Anne
Wibble som finansminister och Bo Lundgren som
skatteminister i praktisk handling att man inte kunde
eller inte trodde sig om att styra sysselsättningen med
nettoskattesänkningar. I praktiken visade Bildt och
Lundgren att man inte kan styra fram fler jobb enbart
genom riktade skattesänkningar för kapital och före-
tag och höjningar för hushåll.

Så till 1995 - till nuet. Vad har hänt nu? Nu har
regeringen tillsammans med Vänsterpartiet tagit till-
baka många av de skattesänkningar som regeringen
Bildt genomdrev. Därigenom har en del av de skevhe-
ter som kom från Bildts tid undanröjts. Men det gör
inte att de skevheter som konstaterats av KUSK un-
danröjts. De kvarstår tyvärr. Tvärtom har regeringen
med vårt bistånd tvingats att låta en hel del av rege-
ringen Bildts skattehöjningar ligga kvar - de som vi
tidigare kritiserade. Då blir skevheterna i fördelnings-
politiken än större.

Vi vet nu också att även barnbidragshöjningarna,
som skulle kompensera för problem med skatterefor-
men vad gäller fördelningspolitiken, inte blir verklig-
het. Tvärtom har man sänkt barnbidragen ytterligare.
Då måste kritiken, även om man tillämpar eufemismer
och underdrifter, bli oerhört tung mot fördelningspo-
litiken i skattereformen.

Det finns ett stort behov av fördelningspolitiska
åtgärder inom skattepolitiken. Det är riktigt, fru tal-
man.

En åtgärd som sänkt matmoms kan vara en rimlig
metod. Det var ett av de förslag som vi i Vänsterpar-
tiet hade i samband med skattereformen. Men vi kan
inte se skattepolitiken isolerad från annan politik eller
från finanspolitiken, och den är ansträngd. Det är
därför som regeringen säger att man måste sänka
ersättningen i a-kassan och sjukförsäkringen till 75 %.

Det är ännu sämre fördelningspolitik att göra det-
ta. Det är så dålig fördelningspolitik att vi måste säga
nej till det. Det är inte något populistiskt ställningsta-
gande. Det är ett mycket hårt och tufft beslut från vår
sida, eftersom det är vi som har drivit förslaget i de-
cennier. Det handlandet från vår sida innebär den
politiska paradoxen att vi i Vänsterpartiet står närma-
re skattereformens grundprinciper än vad Socialde-
mokraterna gör.

Vad kan vi mer ta upp just nu? Jo, riskkapitalet
och kvittningen. Vi har sagt ja till en mycket begrän-
sad kvittningsrätt men nej till riskkapitalavdrag. Det
gör att vi även i den här frågan - och det är också en
paradox - står närmare den ursprungliga skatterefor-
men än vad Socialdemokraterna i dag gör. Det gör vi
därför att riskkapitalavdrag är ett så stort avsteg från
viktiga grundprinciper i skattereformen och därför att
riskkapitalavdrag öppnar så stora möjligheter för
skatteundandragande och skatteplanering.

Fru talman! Vi talar nu inte om att riva upp skatte-
reformen. Det har vi aldrig gjort. Men vi talar om att
renovera den och se till att den faktiskt uppfyller sina
egna villkor om att vara inkomst- och fördelningspo-
litiskt neutral.

Fru talman! Våra förslag är enkla. Tillämpa gene-
rellt 30 % i skatt på kapital, företag, bolag och för
statlig skatt. Se till att kommunerna ges sådana ramar
att de kan hålla kommunalskatten på ca 30 %. Det är
enkla principer.

Fru talman! Jag har använt mig av mina 10 minu-
ter anmäld taletid, och jag kommer att dra över den
med ca 2 minuter.

Vi kan möjligen kritiseras för att det skulle kunna
bli 60 % i marginaleffekt. Man skulle kunna fråga sig
om inte det är väl högt och om det är politiskt realis-
tiskt. Det kan diskuteras om det är det. Men vad säger
övriga partier här i kammaren om marginaleffekterna?
Man skall ju ha 15 % i egenavgifter, 20 % i statlig
skatt och kanske dryga 30-32 % i kommunalskatt. Då
kommer man ju upp på 60 % nivån i marginaleffekt.
Våra förslag är realistiska. De avviker inte från det
förslag som många andra partier här ställer sig bak-
om.

Slutligen skall jag tala om framtiden. Jag kan i och
för sig återkomma till det och mer hålla mig till den
anmälda taletiden. Men jag vill bara säga en sak. Kan
Socialdemokraterna gå till val på slopad värnskatt och
samtidigt säga att vi inte har statsfinansiellt utrymme
för att återställa nivåerna i sjuk- och a-kassa? Är det
möjligt? Är det möjligt att ha ett system med regressi-
va marginaleffekter genom 15 % egenavgifter, dvs. att
marginaleffekten blir mindre och skatten sjunker ju
högre inkomsten blir? Det är ett omöjligt system, men
det kan socialdemokraternas debattörer tala om.

Fru talman! Jag ställer mig bakom Vänsterpartiets
reservation vad gäller skattepolitiken, men jag yrkar
inte bifall till den. Det gör att vi kommer att avstå från
en slutlig votering i denna fråga.

Anf. 99 BO LUNDGREN (m) replik

Fru talman! Jag vill kommentera en del av det
Lars Bäckström sade. Det som kanske är mest an-
märkningsvärt är att han inte med ett ord berör den i
dag största fördelningspolitiska orättvisan av alla,
nämligen fördelningen av arbete mellan dem som får
och har arbete och dem som inget arbete har, de ar-
betslösa. Det är det problemet vi måste lösa. Det gör
man inte med den politik Lars Bäckström redovisar.

Vi moderater har aldrig sagt att det är enbart ge-
nom skattesänkning som man löser de problem som
har skapats i svensk ekonomi under några decennier.
Per Unckel, Karin Falkmer och Rune Rydén kommer
att peka på vad som krävs vad gäller arbetsmarknads-
politiken, utbildningspolitiken och näringspolitiken.
Det är en rad åtgärder som krävs.

Det finns ändå anledning att kommentera skatte-
sänkningarna. Det har betydelse vad det är för slags
skattesänkningar. Lars Bäckström har själv bidragit
till att hans parti numera inser att man inte skall ha
förmögenhetsskatt på s.k. arbetande kapital, eftersom
det skulle bli en för hög skattebelastning. Vi genom-
förde den skatteförändringen när vi kom i regerings-
ställning hösten 1991. Men den gynnar alldeles up-
penbart de välbeställda mer än de som är mindre
välbeställda. Det torde vi vara överens om.

Jag skulle vilja ställa en fråga till Lars Bäckström.
Lars Bäckström vill ha en dubbelbeskattning av ak-
tieutdelningar. Lars Bäckström inser väl att det kapital
som behövs för att expandera ett bolag eller för att
starta ett nytt bolag i botten är det egna kapitalet? Vad
blir det för effekter om man har en högre skatt på
avkastningen av den egna riskkapitalet än man har på
det lånade kapitalet? Vad blir det för effekter i eko-
nomin - för detta vill tydligen Lars Bäckström?

Allra sist visade kommittén om skattereformen på
en sak. Det man räknade som en underfinansiering är
prognosfel från sekretariatet om hur de olika skatteba-
serna skulle ha utvecklats. Läs själva betänkandet!
Det är prognosfel i baserna, och detta har med den
ekonomiska utvecklingen och felaktiga prognosmeto-
der att göra och ingenting annat.

Anf. 100 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik

Fru talman! Vad man säger i utredningen är att det
finns en del som har att göra med den ekonomiska
utvecklingen och att det finns en annan del. Siffran 35
miljarder gäller den sammanlagda effekten. Det är
riktigt att 10 miljarder beror på den ekonomiska ut-
vecklingen. Men det är alldeles uppenbart att utred-
ningen är överens om att skattereformen blir underfi-
nansierad. Det är ostridigt så. Jag är ledsen att vi fick
rätt när vi varnade för det. Det hade varit mycket
roligare att få fel på den punkten.

Grundproblemet med moderaternas skattepolitik
är att man försöker att uppnå för många saker med
skattepolitiken, och man försöker också uppnå fel
saker. Man tror att det är skattepolitiken som är hu-
vudreglator för sysselsättningen. Men så är det inte.
Det är möjligheten att utveckla produktionen, att
utveckla produktiviteten i företagen. Det är ute i före-
tagen och näringslivet och inte i riksdagens skattepo-
litik som den ekonomiska utvecklingen bestäms.

Det är givetvis så att man kan underlätta detta
skattesänkningar, självfallet. Om vi hade balans i
ekonomin skulle, allt annat lika, moderaternas skatte-
politik fungera utmärkt för att ge snabba stimulanser.
Men nu har vi inte sådan ekonomi att kan tillåta oss
detta. Bo Lundgren frågade om jag vill ha dubbelbe-
skattning. Nej, jag vill inte ha dubbelbeskattning. Men
jag har inte råd av fördelningspolitiska skäl och stats-
finansiella skäl att avstå från det Bo Lundgren kallar
dubbelbeskattning.

Tror jag det, att vi säkert skulle få mer investe-
ringar om vi sänkte kapitalbeskattningen till noll!
Ingen dubbelskattning alls, det är fritt och ett ännu
mer uttalat skatteparadis i detta land. Men det har vi
råd med, och det inser Bo Lundgren. Det är detta som
är felsynen. Man styr inte sysselsättningen med skat-
tesänkningar. Det försökte Bo Lundgren med senast,
och det gick - ursäkta fru talman - alldeles åt pip-
svängen.

Anf. 101 BO LUNDGREN (m) replik

Fru talman! Det utredningen om skattereformen
visade är att en del är att det blev dyrare att låna och
mer lönsamt att spara och att det bidrog till att man
fick ett snabbare skifte till sparande, vilket minskade
den inhemska efterfrågan. Man har räknat fram den
delen som en effekt på ekonomin.

Sedan finns frågan om baserna. Det är en prognos-
teknik hos sekretariatet som kritiseras. Man borde ha
förutsett att konsumtionen inte skulle ligga på en så
hög nivå som den gjorde 1989, 1990. Det var en
punkt för kritiken. Men det är en följd av en uppblåst
konsumtion som följts av en konjunkturnedgång och
en dramatisk minskning av konsumtionen. Detta har
med den ekonomiska utvecklingen att göra.

Visst är skattereformen underfinansierad med 10-
15 miljarder. Det visade mina medarbetare. Så är det.
Det är felräkningar av olika slag som ligger bakom
detta. Nu är underfinansiering i och för sig detsamma
som att tala om att medborgarna får lägre skatter. Det
är i grunden ganska bra, enligt mitt sätt att se det, om
man kompenserar det genom att utgifterna hålls nere.
Det är en förutsättning, eftersom vi är överens om
balansen.

Det är inte enbart skattepolitiken som leder till att
man uppnår förutsättningar för nya jobb. Men det är
nödvändigt med en strukturförändring. Skatterna
hindrar i dag nya jobb. Där är det intressant att höra
att Lars Bäckström håller med om att vi inte skall ha
en dubbelbeskattning. Han konstaterar att det blir mer
investeringar om man inte har en dubbelbeskattning.

Den reform jag genomförde finansierades inom
ramen för företagsbeskattningen. Inom ramen för
företagsbeskattningen fick vi en bättre struktur, efter-
som någon utgift behövdes justeras för att finansiera
det. Den bättre strukturen är uppriven av socialdemo-
kraterna. Det kan väl inte vara bra, Lars Bäckström?
Det gläder mig i så fall att vi är överens i denna fråga.

Det är strukturella förändringar som river hindren
för fler jobb. Det är det vi i detta sammanhang skall
använda skattesänkningarna till, inte stimulanser av
ekonomin. Vi skall ha balans i de offentliga finanser-
na, och den balansen skall bibehållas.

Anf. 102 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik

Fru talman! Bo Lundgren har inte tid att redogöra
för alla de nedskärningar som blir följden av den
moderata politiken. Det har jag förståelse för. Men
det leder till ett stort efterfrågebortfall. Det är inte
enbart efterfrågan som styr, men efterfrågan spelar
roll.

Sedan kan man stimulera sysselsättningen med
skattepolitiska åtgärder. Det är därför vi har föreslagit
reducerade egenavgifter för egenföretagare, skatte-
sänkning som kreditstöd till mindre företag som vill
investera, reducerade arbetsgivaravgifter inom kom-
munal och privat tjänstesektor och reducerade ar-
betsgivaravgifter för försök med kortare arbetstid.

Det går att på marginalen påverka sysselsättning-
en, men det är inte där grundbulten ligger, utan det är
ute i produktionen. Det gäller att få upp produktivite-
ten i företagen. Grundbulten ligger i kunskap, utveck-
ling och förmåga att ligga i marknadens frontlinje.
Man kan inte med politik åstadkomma det som inte
sker ute i produktionen. Det borde jag och Bo Lund-
gren vara överens om.

Anf. 103 HOLGER GUSTAFSSON (kds)

Fru talman! En riktigt konsekvent inriktning på
skattepolitiken kan endast den ha som inte har några
ambitioner till välfärdsomfördelningar. Närmast en
sådan hållning ligger kanske Moderata samlingspar-
tiet. Där gäller målet sänkt skatt i alla lägen, eftersom
det mest gynnar de egna grupperna. Det är mycket
konsekvent.

Kristdemokraterna har ambitionen att omfördela
ekonomiska resurser från den ekonomiskt starka till
den ekonomiskt svaga medborgaren i samhället bl.a.
genom att slå vakt om de sociala trygghetssystemen.

Den ekonomiska tillväxten är helt avgörande för
om det över huvud taget skall finnas en ekonomisk
välfärd att fördela med skattepolitik. Ur skattepolitisk
synpunkt är det så att den ekonomiska tillväxten acce-
lererar mest om den som tjänar pengar också får be-
hålla dem. Då blir moroten att producera allra störst.

Detta är oförenligt med en skattepolitik som har
ambitionen att åstadkomma en rimlig omfördelning av
de ekonomiska resurserna. Därför kommer det alltid
att vara en balansgång mellan den ideologiskt beting-
ade fördelningspolitiken och den ekonomiskt rationel-
la tillväxtpolitiken.

Eftersom alla medborgare är beroende av skatte-
politiken, antingen som givare eller som mottagare, är
det synnerligen angeläget att spelreglerna uppfattas
som etiskt godtagbara och att de är stabila för mark-
nadens aktörer.

Vi kristdemokrater anser att det nuvarande skatte-
trycket är alltför högt för att den ekonomiska tillväx-
ten skall kunna garantera våra trygghetssystem. Det
största hotet mot svensk ekonomi just nu är att delar
av socialdemokratin och hela Vänsterpartiet och
Miljöpartiet tror att vi med höjda skatter skall kunna
komma tillbaka till 70-talets köttgrytor.

Att utan en verklig stimulans till näringslivet öka
beskattningen månad efter månad är som att mjölka
en ko utan att ge den tillräckligt med mat och vatten.
Med en sådan skattepolitik kommer krafterna i svensk
industri snart att sina. Det är hög tid att prioritera
näringslivets ekonomiska tillväxt så att den kaka som
vi alla vill vara med och dela får bakas större innan vi
nu ställer krav på ytterligare fördelningar.

Fru talman! Med utgångspunkt i kds skattepolitik,
som grundas på långsiktighet, stabil ekonomisk till-
växt, en rättvis ekonomisk fördelning och krafttag mot
den ekonomiska brottsligheten, vill jag kommentera
regeringens skatteförslag i tillväxtpropositionen.

Låt mig börja med företagsbeskattningen. Innova-
tioner och uppfinningar som skulle kunna tas till vara
i den svenska industrin exporteras i dag till andra
länder för utveckling och produktion av bl.a. skatte-
mässiga skäl. Kristdemokraterna anser att royalty på
patenterade uppfinningar bör vara skattefri i två år.
Detta skulle höja innovationsexploateringen i Sverige
och minska viljan att sälja patent och produktion
utomlands.

För att främja ett ökat nyföretagande måste till-
gången på riskkapital öka. Vi välkomnar regeringens
förslag, men det är för svagt och dess temporära ka-
raktär skapar osäkerhet på marknaden. Vi anser för
vår del att stimulanser för ökad riskkapitalförsörjning
inte skall vara beroende av konjunktursvängningar.
Den måste ges långsiktigt stabila villkor.

Dubbelbeskattningen på riskvilligt företagskapital
måste bort. I dag beskattas denna avkastning med
51 % medan riskfria placeringar i t.ex. bank beskattas
med 30 %. Detta är en orimlig broms på näringslivet
och möjligheten att skapa nya arbetstillfällen.

Regeringens initiativ att låta Företagsbeskatt-
ningsberedningen genom tilläggsdirektiv få utforma
regler för enkelbeskattning är bra. Men att vänta till
den 1 januari 1998 är alltför länge. Varför vänta så
länge med ett så självklart beslut. Den ekonomiska
tillväxten måste slå rot i svensk ekonomi nu.

Fru talman! Kristdemokraterna välkomnar att re-
geringen vill återinföra kvittningsrätten mellan under-
skott i aktiv näringsverksamhet och överskott i in-
komst av tjänst för nyföretagare. Men att undanta året
1995 visar att regeringen inte har tillräcklig förståelse
för den beslutsprocess som föregår ett beslut att starta
ett eget företag. Det är inte rimligt att begära att en
entreprenör skall ligga och lurpassa med en före-
tagsstart till det år då regeringen råkar vara på gott
humör. Här skulle regeringen kunna visa att man vill
ta ansvar för långsiktighet och kontinuitet även i skar-
ven mellan två regeringar.

Dessutom vill jag ta tillfället i akt att beklaga att
regeringen valde att radikalt och i fel riktning lägga
om regelsystemet för momsinbetalning från näringsli-
vet till staten. För kortsiktiga likviditetsvinster till
staten ökar nu näringslivets likviditetskostnader, och
en ökad stress skapas i näringslivets administration.
Detta är ett stort steg i fel riktning, och det borde
rättas till.

Fru talman! Kravet på sänkt moms för den privata
tjänstesektorn drivs i dag både inom EU och inom
svensk opposition. Syftet med kravet är att skapa fler
arbeten genom expansion. Jag är medveten om gräns-
dragningsproblemen både inom företag och mellan
företag. Men frågan är så betydelsefull för svensk
arbetsmarknad att regeringen omedelbart bör tillsätta
en utredning som belyser problem och möjligheter i
sammanhanget.

Vi kristdemokrater har svårt att förstå varför vi i
Sverige inte skulle vilja öppna hushållsmarknaden för
ungdomar mellan 18 och 25 år vars alternativ är att gå
arbetslösa på bidrag. Skulle det inte var lika fint att
vara aupair i Sverige som i t.ex. USA och Frankrike.
För att öppna denna arbetsmarknad måste vi acceptera
en lägre beskattning från samhällets sida. Vårt förslag
är att införa en speciell ungdomsskattesedel med
väsentligt lägre beskattning. Denna skulle få användas
av ungdomar upp till 25 år vid tjänster som är riktade
till hushållssektorn. Rätt utformat skulle detta kunna
leda till att en svart sektor blev vit och att man rätt-
mätigt höjer statusen på många viktiga arbetsuppgifter
i hushållen.

Sedan vill jag ta upp detta med skatteundandra-
gande. Sedan 1992 har vi kristdemokrater i riksdagen
drivit kravet på hårdare tag mot den ekonomiska
brottsligheten på skatteområdet. Det handlar om
många miljarder som årligen genom brott undantas
statskassan. Vårt förslag är att regeringen tillsätter en
central myndighet med extraordinär kompetens och
med en enda uppgift, nämligen att jaga dessa krit-
strecksrandiga överklassbovar.

Jag vet att man från befintliga myndigheter på
justitieministerns fråga om behovet av en ny myndig-
het hävdar att resurserna för detta redan finns. Jag
menar att detta är ett revirtänkande, alldenstund skat-
temiljarderna ännu är på drift i den undre världen. Här
borde skapas konkurrens och tävlan om vem som bäst
kan slå hål på den omfattande brottsligheten.

Vad angår skatteväxling för miljön vill jag starkt
understryka vikten av den gröna skatteväxlingen, dvs.
höjda skatter/avgifter på miljöförstörande verksamhet
och lägre skatter/avgifter på arbete. Vi välkomnar en
höjd koldioxidskatt för industrin, men det är helt
oacceptabelt att höjningen inte kombineras med en
lika stor sänkning av arbetsgivaravgifterna. Detta ger
en mycket farlig snedvridning i konkurrenshänseende
för Sverige.

Beträffande beskattningen av förmånsbilar förut-
sätter utskottet att utredningsarbetet i regeringskans-
liet påskyndas, så att ett förslag snart kan föreläggas
riksdagen. Vi delar utskottets hållning, och vi förvän-
tar oss ett mera miljöanpassat förslag till förmånsbe-
skattning, med sänkt skatt på den fasta delen och en
höjd skatt på den rörliga delen, som är relaterad till
bränsleförbrukningen.

Vad slutligen gäller den sociala miljön kan vi
konstatera att Socialdemokraterna och Centern har
bestämt sig för att stimulera näringslivet med skattefri
bjudsprit. Detta är motbjudande både ur alkoholpoli-
tisk synvinkel och mot bakgrund av de krav på sociala
neddragningar som ställs i vårt land. Man drar in
barnbidraget och bjuder på en sup. Detta skulle aldrig
hända i en kristdemokratisk ekonomisk politik.

Fru talman! Med det anförda som grund vill jag
säga att jag står bakom samtliga kristdemokratiska
reservationer. Av tidsskäl avstår jag dock från att yrka
på dem, eftersom det redan är gjort.

Anf. 104 ROY OTTOSSON (mp) replik

Fru talman! Jag vill rätta Holger Gustafsson på en
punkt. Om jag hörde rätt påstod han på ett svepande
sätt att Miljöpartiet vill höja skatterna. Om Holger
Gustafsson läser innantill i de budgetförslag som
Miljöpartiet lagt fram i riksdagen, kommer han att
finna att motsatsen gäller.

Det förslag som vi lade fram i januari innebar
skattesänkningar, framför allt för företag. Också det
förslag som vi lade fram i samband med komplette-
ringspropositionen innebar totalt sett skattesänkning-
ar, även i det fallet i första hand för företagen. Å
andra sidan har vi också i viss mån velat minska bi-
dragen till företagen. Sedan har också andra partier
upptäckt att det är en klok politik.

Anf. 105 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik

Fru talman! Också Holger Gustafsson talar om
dubbelbeskattningen, och jag får då anledning att
fortsätta den debatt som jag tidigare förde med Bo
Lundgren men nu med en kristdemokrat.

Holger Gustafsson säger att det är orimligt att den
ena faktorn beskattas med 30 %. Låt mig fråga Holger
Gustafsson om han kan tänka sig att finansiera detta
med att höja företagsskatten till 30 %. Det är ganska
enkelt att svara ja eller nej på det. Med en sådan åt-
gärd får vi en likformighet.

Vi har vidare sagt, Holger Gustafsson, att vi kan
tänka oss lindringar, men på företagssidan. Ni krist-
demokrater vill ha sådana på ägarsidan. Holger Gus-
tafsson! Skatten på en inkomst av 100 000-120 000
kr uppgår till ungefär 30 % eller mer. Skall då aktie-
inkomster om ca 100 000 kr vara skattefria? Är det en
bra likformighet?

Anf. 106 HOLGER GUSTAFSSON (kds)
replik

Fru talman! Jag sade alldeles nyss i mitt anförande
att jag tyckte att den utredning som regeringen har
tillsatt i det här ärendet är en bra ansats. I den utred-
ningen undersöker man möjligheterna till reducering
av företagens beskattning med utgångspunkt i det som
har betalats ut till ägarna.

Det fel som Centerpartiet gör i det här samman-
hanget är att man inte förstår att sänkt skatt på sats-
ningar i form av riskkapital i företagen i förlängning-
en ger nya jobb. Det är det viktiga för svensk näring.
Då kan vi få in skatter från fler människor som har ett
riktigt arbete. Det ger faktiskt en dubbel effekt. De
som i dag lever på skattefinansierade bidrag kan då
försörja sig själva och dessutom medverka till att
täcka samhällets kostnader. Det är detta som vi måste
förstå när vi talar om hur mycket näringslivet skall
belastas med skatter.

Anf. 107 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik

Fru talman! För det första har bolagen i Sverige
inte högre utan lägre skatter än konkurrenterna. För
det andra fanns det tidigare ett Annellavdrag som
fungerade som en lättnad på företagssidan. Det var
den regering som kristdemokraterna ingick i som tog
bort detta och införde en lättnad på ägarsidan.

Nu säger kristdemokraterna att det är bättre att ut-
reda en lättnad i företagen. Det var alltså dålig politik
när ni satt i regeringen men blev bättre politik när ni
lämnade regeringen. Det är konsekvensen av resone-
manget, eller hur?

För det tredje vill ni sänka mervärdesskatten på
tjänster, Holger Gustafsson. Kristdemokraterna var ju
för EU, och Holger Gustafsson har varit nere i Brys-
sel. Det här är ju enligt EU:s regler förbjudet. Varför
framhärdar ni med detta förslag, när ni vet att den
ordningen är förbjuden i det system som ni förde oss
in i? Det får vara någon ordning på argumenteringen.

Anf. 108 HOLGER GUSTAFSSON (kds)
replik

Fru talman! Vårt program har naturligtvis inte till
100 % kommit till utförande i vår regeringsställning.
Vi har i många avseenden en annan hållning än den
som regeringskollektivet kom fram till, även i detta
sammanhang. Jag ställer mig därför i dag inte till
punkt och pricka bakom ett försvar av denna. Jag
håller mig till vårt program.

Vi tycker att det är viktigt att man går före när det
gäller tjänstemomsen. Det förs också inom EU en
mycket livlig diskussion om detta för att få en ökad
tillväxt och expansion på tjänste- och sysselsättnings-
sidan. Man försöker finna former för detta. Vi menar
att det är viktigt att också Sverige är med i detta
sammanhang, eftersom vi tror att tillväxten kan kom-
ma där.

Jag vill framför allt ytterligare en gång säga att det
farliga med vänsterpartiernas inställning är att de inte
förstår att en stimulans till näringslivet ger stora indi-
rekta effekter genom att skapa jobb. Vi får tillbaka
pengarna, och vi får dessutom en bättre jämställdhet
mellan dem som har och dem som icke har jobb.
Detta blundar ni för, och det tycker jag är mycket
beklagligt.

Anf. 109 INGER LUNDBERG (s)

Fru talman! En hållbar utveckling i ett modernt
samhälle byggs upp av trygga, kunniga, jämlika och
jämställda människor. Den gemensamma sektorn
spelar en viktig roll för att alla medborgare - inte bara
några - skall få del av välfärden. Den bidrar till att
skapa möjligheter till utveckling för barn och unga
från olika samhällsgrupper.

Medborgarna behöver säkra resurser för en god
infrastruktur i hela landet. Det krävs betydande till-
skott för de satsningar på kompetensutveckling och
utbildning som är avgörande för Sveriges långsiktiga
utveckling. Ett jämställt samhälle ställer krav på en
annan skattepolitik än ett samhälle där vård och om-
sorg helt bygger på oavlönat kvinnoarbete.

Skattepolitiken är också ett av flera viktiga in-
strument i den omställning av samhället som är nöd-
vändig om vi skall kunna säkra en god miljö och inte
äventyra kommande generationers livsvillkor.

Sverige är mitt inne i en omfattande sanering av
statsfinanserna. Den drabbar enskilda hårt. Jag kan
bara erinra om de beslut om sänkta barnbidrag och
ersättningar i sjuk- och a-kassa som riksdagen har
tagit under hösten. Det har varit nödvändiga bespa-
ringar. Samtidigt har skatterna höjts. Alla har fått vara
med om att bära ansvaret för att få Sverige på fötter
igen. När ett folk går igenom så stora omställningar
som det svenska är det en förutsättning för samman-
hållning och respekt människor emellan att man upp-
lever att bördorna bärs rättvist.

Moderata samlingspartiet väljer en annan väg.
Moderaterna vill skapa en gräddfil, där de av oss som
har goda inkomster, kapital eller förmögenhet skall gå
oskadda från den insats för att trygga välfärden som
hela svenska folket måste göra de närmaste åren.

Fru talman! Jag vill erinra kammaren om att alla i
det svenska samhället måste medverka i en så kraftig
budgetsanering som den som den socialdemokratiska
regeringen i samverkan med Centerpartiet nu tar an-
svar för. Genom kombinationen av skatter och bespa-
ringar på statsbudgeten har ansvaret kunnat fördelas
så att de 10 % av befolkningen som har de högsta
inkomsterna bär ca 28 % av kostnaderna för budget-
saneringen. Ändå är det viktigt att vi förstår, ända in i
hjärtat, att det inte är den gruppen som känner av
förändringarna hårdast. Vi som har hyggliga inkoms-
ter har alla en marginal, som gör att vi kan klara för-
ändringarna utan stora omställningar i vårt sätt att
leva.

Bo Lundgren har argumenterat med emfas för en
omedelbar sänkning av inkomstskatterna med 5 % för
alla som tjänar en bit över 20 000 kr i månaden.
Uppriktigt och ärligt, Bo Lundgren: Inte har högin-
komsttagarna jobbat mindre för att ha fått vara med
och bidra till budgetsaneringen, och inte kan de hög-
sta inkomsttagarna med någon som helst trovärdighet
påstå att de ändå inte har ett rejält utbyte av sin ar-
betsinsats.

Folkpartiet vill också avveckla värnskatten. Sam-
ma folkparti brukar i olika sammanhang sätta jäm-
ställdheten i fokus i den politiska debatten. Det gjorde
Karin Pilsäter på ett fint sätt i sina inlägg tidigare.
Men jag vill fråga Karin Pilsäter: Är det sjuksköter-
skorna, vårdbiträdena eller de affärsanställda kvin-
norna som bett Folkpartiet att ta avstånd från värns-
katten och ställa de högavlönade vid sidan om ansva-
ret för att lösa krisen i det svenska samhället?

På område efter område återkommer Moderata
samlingsparitet till samma politik, som var ett av
skälen till att Sverige under de borgerliga åren fick
uppleva en dramatisk ökning av statsskulden. Mode-
raterna vill avskaffa förmögenhetsskatten och därmed
tappa bortåt 3 miljarder kronor årligen i statsinkoms-
ter. Moderaterna vill sänka kapitalskatterna och där-
med öka utrymmet för dem som har stora förmögen-
heter. Den höjda kapitalskatten innebär samtidigt att
värdet på ränteavdragen minskar och betyder höjda
kostnader för villaägare och andra med stora ränte-
kostnader. Moderaterna vill återinföra möjligheterna
till minskad beskattning för dem som kan avsätta de
allra största beloppen till pensionsförsäkringar.

Moderaterna föreslår också att uttaget av fastig-
hetsskatt sänks med 0,2 procentenheter. De som skall
betala sänkningen av fastighetsskatten är de som bor i
de allra dyraste lägenheterna. Det är de som bor i nya
hus med räntebidrag. Det är de som inte har någon
omedelbar glädje av den sänkning av räntorna som
kommer oss andra till del. Den ideologiska niten hos
Moderaterna är så stor att man inte ens ser att sänkta
räntebidrag skulle vara förödande för fastighetsmark-
naden.

I förlängningen leder den moderata politiken till
ett annat samhälle än det Sverige som vi med rätta är
stolta över. De s.k. skarpa förslag om skattesänkning-
ar som Moderata samlingspartiet lagt fram omfattar
bortåt 40 miljarder kronor, med motsvarande krav på
besparingar i trygghetssystem och angelägen kommu-
nal verksamhet. I förlängningen vill Moderaterna gå
mycket längre. Skattekvoten skall sänkas till 40 % av
bruttonationalinkomsten. Det skulle i dag motsvara ca
200 miljarder kronor mindre i angelägen verksamhet i
stat, kommun och landsting. En sådan syn på den
gemensamma sektorn skulle ge oss ett annat Sverige.
Det finns länder som har valt den vägen. Förenta
staterna är ett exempel. Där står stora grupper av
befolkningen utanför välfärden. Där är sjukvården
handelsvara. I många stater har man så stora problem
i den allmänna skolan att vanliga medborgare inte
längre vågar se det som ett alternativ. Det som är
allvarligast av allt på lång sikt: i ett modernt samhälle
är vi människor ömsesidigt beroende av varandra.

Om samhället inte bygger på solidaritet lever vi
alla farligt. Det som upplevs som ökad frihet för några
kan leda till kriminalitet och otrygghet för alla, inte
bara för dem som lever på samhällets skuggsida.
Lyckligtvis är Moderata samlingspartiet ensamt i
riksdagen om att vilja bryta ned det solidariska sam-
hället. Andra partier - Centern, Miljöpartiet, Folkpar-
tiet, kds, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna -
ställer upp på en gemensam grundsyn, att värna väl-
färd och utveckling av ett samhälle för alla, även om
vägarna dit kan vara olika och synen på fördelnings-
frågorna ibland skiljer sig åt.

Fru talman! Vid en internationell jämförelse är de
svenska företagsskatterna konkurrenskraftiga. Det har
funnits en bred enighet i riksdagen om att förbättra
villkoren för de mindre och medelstora företagen.
Den kraftiga markering av viljan att stimulera syssel-
sättningen i näringslivet som görs i propositionen
följs av förslag till åtgärder för att minska skatteutta-
get på företagen. De preciseras i den proposition om
riskkapitalavdrag och kvittningsmöjligheter för ny-
startad verksamhet som följer efter riksdagsbehand-
lingen av tillväxtpropositionen. Det är regeringens
ambition att åstadkomma ett så stabilt och fast regel-
system för företagen som möjligt. Därför aviseras
också ett arbete inom 1992 års Företagskatteutredning
för att hitta en modell som långsiktigt underlättar
kapitalförsörjningen för företagen.

I betänkandet föreslås också en förändring av for-
donsskatten. Det tidigare beslutet om höjning av för-
säljningsskatten på motorfordon med 20 % återtas. I
stället höjs fordonsskatten med 10 %. Det är bra.
Sverige behöver förnya sin fordonspark med mil-
jövänligare och trafiksäkrare bilar, och det är inte bra
om en alltför hög försäljningsskatt hämmar den ut-
vecklingen. Samtidigt får inga förändringar vare på
utgifts- eller på inkomstsidan rubba den trovärdighet i
budgethanteringen som är ett villkor för låga räntor
och stabila statsfinanser.

Fru talman! I flera motioner vill man förändra be-
skattningen inom delar av tjänstesektorn. Jag vill
erinra kammaren om att Skatteväxlingskommittén har
i uppdrag att avväga beskattningen av arbete mot
andra produktionsfaktorer. Det förs nu en intensiv
diskussion om tjänstesektorns beskattning. Jag tycker
att det är angeläget att påminna om det skatteutskottet
säger, att om en sänkning av skatterna på olika tjäns-
ter skall kunna nå påvisbara effekter från sysselsätt-
nignssynpunkt krävs sannolikt kraftiga sänkningar av
skatterna på dessa områden, med motsvarande skatte-
bortfall som följd. Det parti som går längst i förslag
om minskad skatt på tjänstesektorn är Moderata sam-
lingspartiet, som vill införa ett skatteavdrag på 50 %
på vissa hushållstjänster. Partiets trovärdighet är låg.
Man vägrar ange finansiering, och man säger nej till
varje förslag om ökad beskattning av andra produk-
tionsfaktorer än arbete. Det såg vi senast i morse här i
kammaren då man lyckades med konststycket att på
bara ett par minuter säga nej till skatt på naturgrus,
bibehållen faktisk beskattning på folköl och beskatt-
ning av utländska kapitalförsäkringar.

Slutligen, fru talman, den kanske viktigaste frågan
av alla: miljöpolitiken. Många av oss orkar kanske
inte fullt ut att ta till oss vilka stora förändringar som
den industrialiserade världen står inför, om vi på lång
sikt skall kunna säkra att kommande generationer får
leva på en jord i ekologisk balans. Stefan Edman har
en gång sagt att det skulle krävas fyra jordklot om
hela världens befolkning skulle förbruka resurser i
den takt som vi gör i Västeuropa.

Tillväxtpropositionen innebär både möjligheter
och restriktioner när man slår fast att tillväxtpolitiken
måste stå i samklang med de övergripande miljömäs-
siga målen. Samtidigt visar propositionen att miljö-
perspektivet verkligen innehåller möjligheter för vårt
näringsliv och vår industri. Sveriges möjligheter beror
i hög grad på att vårt land tillhört föregångarna på
miljöområdet. Det är genom tuffa beslut, genom mil-
jöavgifter, genom framsynta politiker på både lokal
och riksnivå och en ökad insikt om miljöpolitikens
betydelse hos näringslivet som Sverige på flera områ-
den blivit föregångare inom EU. Ofta har det skett
efter vilda protester från Moderata samlingspartiets
företrädare.

Tyvärr verkar det som att de aldrig lär sig.

I partimotionen från moderaterna förutsätter man
att marknaden ensam skall lösa framtidens svåra mil-
jöproblem. Där vill man skjuta målet om minskade
koldioxidutsläpp på framtiden.

Fru talman! Slutligen: Tillväxtpropositionen visar
att Sverige efter några mycket svåra år och inför flera
jobbiga år för medborgarna är på väg mot en positiv
ekonomisk utveckling. Den anger på olika samhälls-
områden förslag som skall underlätta tillväxt och
sysselsättning i vårt land. Skattepolitiken spelar en
viktig roll för att säkra resurser för insatser på viktiga
samhällsområden. Regeringen lägger i propositionen
fram förslag till riktlinjer som skall underlätta de
mindre och medelstora företagens möjligheter, och
man understryker vikten av att alla samhällsområden
samverkar för att tillväxten skall kunna förenas med
en god hushållning av våra ändliga resurser.

Jag yrkar bifall till hemställan i finansutskottets
betänkande.

Anf. 110 BO LUNDGREN (m) replik

Fru talman! Jag vill ha ett annat Sverige. Jag vill
ha ett Sverige där långtidsarbetslösheten är elimine-
rad, där välståndet ökar och den ekonomiska utveck-
lingen ger utrymme för rejäla sänkningar av skatterna
för låg- och medelinkomsttagare. Jag vill ha ett Sveri-
ge som har en bra skola och som satsar på den högre
utbildningen. Jag vill ha ett Sverige där familjerna får
utrymme och möjlighet att skapa trygghet för barnen
så att vi slipper att ha tonåringar som tycker att det
häftigaste som de har upplevt är att ha sett en kamrats
dödskamp. Jag vill ha ett annat Sverige, ett bättre
Sverige i dessa avseenden.

Det som Inger Lundberg talar om och är stolt över
är ett Sverige där en miljon människor är utan arbete.
Det skadar dessa människor, gör det sämre för dem
och kostar oss alla väldigt mycket pengar i form pro-
duktionsbortfall och det stöd som är nödvändigt.

Inger Lundberg är stolt över en politik med en
förmögenhetsskatt som har lett till att bröderna Rau-
sing och Ingvar Kamprad har flyttat från Sverige. Det
är människor som skulle ha kunnat bidra mera till
Sveriges utveckling och människor vilkas förmögen-
heters avkastning vore intressant att kunna beskatta i
Sverige, men det kan man inte nu.

Inger Lundberg är stolt över den politik som under
70- och 80-talen ledde in i en finanskris som hittills
har gett 65 miljarder i kostnader för skattebetalarna -
en del kan kanske återvinnas. Men detta skadade
framför allt samhällsekonomin dramatiskt genom att
den inhemska efterfrågan sjönk.

Den politik som vi företräder är i huvuddrag
samma politik som den ekonomiska samarbetsorgani-
sationen OECD rekommenderar, att man skall dra ned
på nivån på de offentliga kostnaderna. Inger Lund-
berg, vad är det för fel på det som OECD säger? Har
OECD fel? Skall vi fortsätta att leva med lika stora
offentliga utgifter som vi har i dag?

Anf. 111 INGER LUNDBERG (s) replik

Fru talman! Göran Persson sade till Lars Tobis-
son, och jag - som befinner mig i division 2 - får väl
till Bo Lundgren säga att vi skall kanske själva ta den
här diskussionen och inte diskutera vad andra har
sagt.

Det är, Bo Lundgren, fel på en politik där man
sänker skatter och ökar budgetunderskottet. Det är fel
på en politik där man inte tar ansvar för statsfinanser-
na. Det var fel på den politik som Bo Lundgren var
med att ta ansvar för under de föregående tre rege-
ringsåren.

Bo Lundgren, det var under den perioden som ar-
betslösheten i Sverige uppgick till oanade höjder. Nu
har det tillkommit många nya jobb, 150 000 nya jobb
i Sverige. Det är långt ifrån tillräckligt. Det är sant
som Bo Lundgren implicit sade, att vi tappade
100 000 jobb i den privata tjänstesektorn när Bo
Lundgren var med och hade ansvaret för Sverige. Vi
tappade då 100 000 jobb i industrin, 100 000 jobb i
byggsektorn och 100 000 jobb i den offentliga verk-
samheten.

Den typ av politik som Bo Lundgren står för, den
förlamar och den minskar den gemensamma kakan.
Vad vi socialdemokrater med stolthet vill göra är att
driva en politik där näringsliv och gemensam sektor
samverkar. Det är en politik som bygger på rättvisa
och en politik - och det kan vara nyttigt för Bo Lund-
gren att lära sig - som bygger på sunda statsfinanser.

Anf. 112 BO LUNDGREN (m) replik

Fru talman! Jag kan föra den här debatten hur
länge som helst. Det finns en sak som är skrämmande
i det som Inger Lundberg säger, och det är att hon
antagligen tror på det själv. Jag tror inte att alla soci-
aldemokrater gör det.

Johnny Ahlqvist, som är socialdemokrat och ord-
förande i arbetsmarknadsutskottet, och jag diskutera-
de för en stund sedan. Han sade att sysselsättningen
var jättebra 1989 och att arbetslösheten då var 1,2 %.
Hur gick det sedan då? Ja, det är klart att arbetslöshe-
ten började att öka 1990-1991. Men han tyckte att vi
kunde ha gjort mera emot den.

Kunde man inte få socialdemokrater i kammaren
att någon enda gång försöka ha modet att stå för vad
ni gjorde fel under 70- och 80-talen? Problemet att
jag blir irriterad är mindre än att ni låses fast i en
politik som innebär att det inte blir några nya jobb.

Inger Lundberg berörde inte med ett enda ord hur
vi skall skapa förutsättningar för de nya jobben i
tjänstesektorn, när man säger nej till allting. Och jag
tror att det här nej:et står fast till skillnad från Göran
Perssons nej, tyvärr - det hade naturligtvis varit bättre
om förhållandet hade varit det omvända.

Det som Inger Lundberg måste klara ut är, om jag
koncentrerar mig på en enda fråga, hur dubbel skatt
på riskkapital kan ge nya jobb. Om man dubbelbe-
skattar det som är grunden till varje nytt jobb - och
det vill ju socialdemokraterna, eftersom man upphäv-
de den reform som vi genomförde - i alla nya företag
och i alla gamla företag, hur kan det då bli fler jobb?

Allra sist: Förklara för mig hur det kommer sig att
socialdemokraterna som talar så vackert om att redu-
cera koldioxidutsläppen nu genom att förtidsavveckla
kärnkraften är beredda att släppa igenom utsläpp som
sammantaget når över det tak som genom vårt förslag
antogs av riksdagen. Förklara hur den politik som ger
mer koldioxidutsläpp kan vara en positiv politik för
miljön!

Anf. 113 ANDRE VICE TALMANNEN

Jag vill erkänna att jag var vänlig mot Bo Lund-
gren som fick fortsätta eftersom repliken avsåg Inger
Lundberg och inte Johnny Ahlqvist.

Anf. 114 INGER LUNDBERG (s) replik

Fru talman! Jag för gärna en energidebatt med Bo
Lundgren vid ett annat tillfälle. Men just nu har vi en
skattedebatt. Vi har icke fått några tillfredsställande
svar från Bo Lundgren på frågan varför han motsätter
sig koldioxidskattehöjningen, när han vet hur allvarlig
situationen är och när han vet att potentialen för
energibesparing och minskad koldioxidanvändning i
första hand finns ute i företagen.

Sedan, Bo Lundgren, tror jag att det är dags att vi
för en allvarlig och inte alltför ytlig diskussion om
sysselsättningen och svårigheterna inför framtiden.
Det går det att göra med folkpartister här i kammaren,
med centerpartister och med kristdemokrater, men det
är tusan så svårt att göra det med det moderata sam-
lingsparti som är lika ideologiskt fixerat som bokstav-
spartierna var 1968.

Men visst var det en komplex verklighet det som
hände i början av 90-talet, men jag tror inte att någon
tvivlar på det faktum att ni i den borgerliga regeringen
förstärkte konjunkturnedgången och bidrog till att vi
tappade betydligt fler jobb än vad vi hade behövt att
tappa. Bo Lundgren som då var ansvarig för bostads-
frågorna tog fel grepp på byggsektorn när nedgången
var som djupast.

Försök för en gångs skull, Bo Lundgren, att ta till
sig litet grand kritik och litet grand funderingar kring
om inte tillvaron är mer komplicerad än vad de käcka
moderaterna företräder.

Bo Lundgren, visst är frågan om beskattning av
företagen komplicerad. Er lösning på problematiken
med dubbelbeskattningen var inte bra. Men vi är
beredda att pröva sakfrågorna.

Anf. 115 KARIN PILSÄTER (fp)

Fru talman! Inger Lundberg frågade mig om det
var sjuksköterskorna som hade bett oss att driva kra-
vet på 50 % marginalskatt. Nej, jag skall villigt er-
känna att det inte har kommit in någon speciell begä-
ran från SHSTF till Folkpartiet om att vi skall driva
den frågan.

Men det allmänna uppdraget från väljarna till oss
och alla andra är att vi skall bedriva en politik som
gör att människor får jobb och därmed kan betala in
skatt som kan gå till löner för sjuksköterskorna, som i
mitt tycke har ganska rättmätiga krav på löneökningar
dessutom.

Jag tror att ett bra skattesystem med bl.a. stabila
regler är en viktig del i skattepolitiken. För oss i
Folkpartiet är skattesystemet ett medel och inte ett
mål. Vi i Folkpartiet mår inte dåligt av att folk har det
bra, utan vi mår dåligt av att folk har det dåligt. Det är
framför allt det som driver oss i vår politiska gärning.

Jag vill ställa två frågor till Inger Lundberg. När
nu budgetsaneringen till så stor del har gjorts genom
skattehöjningar blir den ju väldigt konjunkturkänslig.
När nu konjunkturen kommer att gå ned kommer ni
då att stå fast vid att den s.k. värnskatten är tillfällig?
Tror Inger Lundberg att det finns ett samband mellan
företagsbeskattningens utformning och företagarnas
vilja att starta företag, expandera och anställa fler?
Det handlar inte bara om skatteprocent utan om han-
tering, krångel, ryckighet och allmän osäkerhet. Tror
Inger Lundberg att det finns ett sådant samband?

Anf. 116 INGER LUNDBERG (s) replik

Fru talman! Huvuddelen av programmet för sane-
ringen av statsfinanserna, som är i storleksordningen
64 miljarder kronor, utgörs av besparingar på olika
utgiftsområden. 55 miljarder kronor är inkomstför-
stärkningar i form av skatter. Besparingar spelar all-
mänt sett en viktig roll i saneringsprogrammet, men
där finns också skatterna som en tung post.

Sedan till Karin Pilsäter: Anledningen till att jag
ställde min fråga var inte att vara retorisk, utan det var
att vi har ett ansvar här i kammaren att verkligen
diskutera hur ansvaret för saneringen av statsfinanser-
na fördelas.

Vi är världens mest jämställda parlament. Hälften
av oss är kvinnor. Är det då inte rimligt att vi frågar
oss hur profilen blir så rimlig som möjligt från jäm-
ställdhetssynpunkt? Det kan inte vara så att en höj-
ning av marginalskatten med fem procentenheter för
dem som har de högsta inkomsterna är något som
motverkar kvinnornas intressen. Vi har ändå inte,
Karin Pilsäter, så höga marginalskatter att de allvar-
ligt minskar ekonomins funktionskraft.

Karin Pilsäter frågade mig hur vi långsiktigt
kommer att ställa oss till värnskatten. Värnskatten är
ett instrument i saneringen av statsfinanserna har
riksdagen deklarerat. Vi har också fått frågor av Lars
Bäckström här tidigare om hur vi skall göra i 1998 års
val. Det är inte nu, Lars Bäckström, vi lägger fast
valplattformen inför 1998 års val. Långsiktig skatte-
politik får vi naturligtvis diskutera långsiktigt liksom
förhoppningen om så stabila regler som möjligt. Men
inte något av partierna här kan ge absolut garanti för
varje inslag i framtidens skattepolitik.

Anf. 117 KARIN PILSÄTER (fp) replik

Fru talman! Jag hade hoppats att vi ändå skulle
kunna ha en framåtsyftande och givande diskussion i
stället för det eviga raspet om gångna tider, men det
gick tydligen inte.

Jag ställde två frågor till Inger Lundberg, men fick
inget vettigt svar på någon av dem. Jag ger nu Inger
Lundberg chansen att i sin sista replik svara på de två
frågorna.

Med tanke på hur mycket klockan är och att vi
befinner oss på talare nr 13 på talarlistan skall jag be
att få dra tillbaka mitt bifallsyrkande till reservatio-
nerna 24 och 87.

Anf. 118 INGER LUNDBERG (s)

Fru talman! Karin Pilsäter har fått svar på frågan
om värnskatten. Värnskatten är en tillfällig skatt med
avsikt att bidra till saneringen av statsfinanserna.

Beträffande den andra frågan om dubbelbeskatt-
ningen återkommer regeringen med ett förslag. Här
arbetar Företagsskatteutredningen med frågan om
beskattning av företagen. Som Karin Pilsäter väl
känner till från arbetet i skatteutskottet pågår en sådan
beredning. Det finns också tankar kring en modell för
att lösa problemet på lång sikt. Tanken är självfallet
att den skall vara stabil och långsiktig. Förhoppningen
är att det skall bli en bred uppslutning i riksdagen, så
att det inte blir så olyckligt som det blev under den
förra regeringsperioden. Då kastade man fram förslag
till förändringar i företagsbeskattningen utan att ha
någon bred förankring i kammaren. Man kunde i bästa
fall hoppas på nydemokraternas stöd.

Anf. 119 HOLGER GUSTAFSSON (kds)
replik

Fru talman! Inger Lundberg frågade tidigare om
vården skall bli en handelsvara, med tanke på opposi-
tionens synpunkter i olika frågor. Det är en viktig
fråga. Men jag skulle vilja rikta den till socialdemo-
kraterna i stället, därför att jag tycker att det vore mer
relevant.

Jag vill då peka på den stora momssänkningen på
livsmedel från 25 % till 12 %, som ni har betalat för
samarbetet. Det är en kostnad som är i storleksord-
ningen 8 miljarder kronor. Såväl riksdagsmän som
välsituerade och välmående människor i samhället får
en sänkning av livsmedelspriserna, trots att man inte
kan konsumera mer eller inte befinner sig i situatio-
nen att man inte har råd. Momssänkningen träffar
alltså över alla gränser. I stället skulle man kunna haft
rejält med pengar till andra ändamål, kanske till barn-
omsorg och till högre bostadsbidrag för pensionärer
eller varför inte till vården. Min fråga är: Är det så att
vården kommer att bli en handelsvara med den typen
av politik? Är det inte ett alltför högt pris att betala att
dessa 8 miljoner kronor som slår så brett?

Jag säger detta som företrädare för ett parti som
tidigare har drivit frågan om sänkt moms på mat. Men
det passar inte att genomföra en momssänkning i
dagens läge med den statsbudget som vi har.

Anf. 120 INGER LUNDBERG (s) replik

Fru talman! Jag uppfattar frågan på det sätt den
ställdes som retorisk. Men jag vill gärna gå in litet
grand på diskussionerna om matmomsen.

Nej, överenskommelsen mellan Socialdemokra-
terna och Centern vilar inte på så svag grund att vi
håller på och köper och säljer av varandra, utan vi
försöker komma fram till det som långsiktigt är bra
för Sverige.

Vi har fattat beslutet om sänkt moms på livsmedel
av flera olika skäl.

Det första är att de åtstramningar som har gjorts
på olika områden kan hämma hemmamarknaden samt
minska den privata konsumtionen och kan på så sätt
bidra till att konjunkturuppgången inte blir så kraftig
och positiv som möjligt.

Det andra skälet är att Sverige måste vara trovär-
digt när det gäller inflationsbekämpningen.

Momsen på livsmedel spelar stor roll för konsu-
mentprisindex. Vi räknar med kraftigt sänkta priser på
livsmedel vid årsskiftet, vilket är utomordentligt posi-
tivt för möjligheterna att klara inflationsmålet och för
att få del av låga räntor.

Det tredje är att en sänkning av moms på livsme-
del enligt min bedömning är den skattesänkning som
har den mest positiva fördelningspolitiska effekten.

Anf. 121 HOLGER GUSTAFSSON (kds)
replik

Fru talman! Det är just den sista meningen som
jag verkligen vill ifrågasätta. Vi allesammans i sam-
hället äter ju mat och denna förmån är till gagn över
alla gränser. Det är klart att alla kan vara tacksamma
och glada för detta. Men jag har ändå traditionellt en
känsla av att Socialdemokraterna vill stå upp för de
svaga och utsatta i samhället. Här breder man ut
pengar över hela svenska samhället, även till dem som
i dag inte behöver dem. Är det verkligen den profil
som man kan förvänta sig av Socialdemokraterna?
Borde inte de åtta miljarderna ha träffat utsatta grup-
per i samhället, t.ex. inom vården samt pensionärer
och barn som verkligen behöver ett stöd. Samtidigt
drar vi in bidrag och annat i den offentliga sektorn,
som gör att det i dag är väldigt tufft för dessa grupper.
Kan vi inte förvänta oss en sådan fördelningspolitik i
stället för att denna förmån skall smetas ut över hela
samhället?

Anf. 122 INGER LUNDBERG (s) replik

Fru talman! Hela grunden för socialdemokratisk
fördelningspolitik och också det synsätt som vi har
deklarerat för den gemensamma sektorn är den ge-
mensamma sektorns stora betydelse för medborgarna.
Vi har utifrån den situation vi befinner oss i här och
nu gjort den bedömningen att vi inte har ytterligare
utrymme för utgifter på samhällssidan. Vi menar då
att en insats som en sänkning av matmomsen ändå har
en betydligt bättre fördelningspolitisk effekt än t.ex.
en sänkning av inkomstskatterna eller andra åtgärder
på skattesidan.

Anf. 123 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik

Fru talman! Det är bra med en sänkning av mat-
momsen om man ser det skattemässigt isolerat. Men
detta är ju inte den bästa skattesänkningen. Socialde-
mokraterna och vi var tidigare överens om att det
bästa i så fall är att höja grundavdraget - det är ju
anledningen till införandet av den s.k. LO-rabatten i
skattereformen. En höjning av grundavdraget är det
skarpaste fördelningsinstrumentet på skattesidan.
Kombineras det sedan med sänkt eller slopat grun-
davdrag för dem som betalar statsskatt blir det oerhört
effektivt.

Vilken är Inger Lundbergs eller hennes partis upp-
fattning om den s.k. värnskatten? Den skall slopas vid
taxeringen 1999, och Socialdemokraterna skall alltså
1998 gå till val på att ta bort 5 % i extra skatt för dem
som tjänar ganska hyfsat. Är det vad ni skall säga i
valrörelsen? Vad som hittills står i böckerna är att det
är så ni skall göra. Det kan väl inte vara er mening?

Det kan väl heller inte vara Inger Lundbergs eller
socialdemokratins mening att ni skall ha 15 % i ege-
navgifter som är avdragsgilla, så att marginaleffekter-
na blir runt 60 % alldeles ovanför brytpunkten och
sedan sjunker över 7,5 basbelopp? Ni kan väl inte på
fullt allvar vidhålla att ni tänker införa ett sådant re-
gressivt, orättvist system?

Anf. 124 INGER LUNDBERG (s) replik

Fru talman! Lars Bäckström går händelserna i för-
väg, men låt vara för det. Frågan om egenavgifterna
kommer att diskuteras i riksdagen när Pensionsbe-
redningen kommer med sitt förslag. Lars Bäckström
för fram viktiga synpunkter i sin diskussion av hur
egenavgifterna faktiskt kan fungera, med avdragsef-
fekter, osv. Självfallet måste också detta finnas med i
diskussionen om egenavgifterna på lång sikt. Låt oss
återkomma till detta när egenavgifterna kommer upp
till diskussion i samband med Pensionsberedningens
förslag.

Jag har redan gett ett svar på Lars Bäckströms frå-
ga om värnskatten. Värnskatten är en tillfällig skatt.
Vi socialdemokrater kommer naturligtvis att diskutera
skattepolitiken inför 1998 års val, och då skall också
Lars Bäckström få besked om vilket skattepolitiskt
program vi kommer att lägga fram inför väljarna.

Anf. 125 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik

Fru talman! Jag tror nog att jag kommer att få be-
sked till den valrörelsen. Det blir antingen si eller så.
Jag betvivlar inte att jag någon gång kommer att få
besked. Poängen är att man borde ha litet framför-
hållning i politiken och att de skattskyldiga också
skall veta någonting med litet mer framförhållning.
Det vore alltså väsentligt.

Jag skall ge Inger Lundberg ett tips. Om ni vill få
fram effekter och öka skatteuttaget på högre inkoms-
ter kan ni ta bort grundavdraget för dem som betalar
statsskatt. Det blir då inte ens en höjning över den
heliga 50-procentsnivån, givet 30 % i kommunalskatt.
Det är ett oerhört skarpt fördelningspolitiskt vapen,
som vi länge har lanserat och som ger oerhört stora
skatteinkomster.

Jag vill, fru talman, avsluta den här repliken med
en kommentar till Inger Lundberg och hela socialde-
mokratin. En av Socialdemokraternas företrädare sade
tidigare i debatten att vi i Vänsterpartiet var välkomna
tillbaka. Men vi har aldrig flyttat, utan vi har alltid
bott i arbetarrörelsen. Vi bor i det s.k. folkhemmet.
Detta är emellertid väldigt stort, och det finns andra
som flyttar runt i rummen litet grand. Men vi sitter
kvar i huset, och om ni bara bestämmer er för att
slopa systemet med 15 % i egenavgifter som är av-
dragsgilla, om ni bara bestämmer er för att behålla
värnskatten eller slopa grundavdraget, så flyttar ni
närmare oss, och då kan vi träffas ganska ofta.

Ni rör er litet grand för mycket i olika lokaler ute i
huset nu. Ni får bjuda in vilka gäster ni vill. Vi har
inga synpunkter på gästlistan. Men vi skall nog kon-
centrera oss till de lokaler där vi brukade vara i arbe-
tarrörelsen, och då behövs det en progressiv inkomst-
beskattning, skatt efter bärkraft.

Anf. 126 INGER LUNDBERG (s) replik

Fru talman! Tyvärr, Lars Bäckström, är ni ganska
dyra inackorderingar.

Det händer ibland, fru talman, att man har litet
tråkigt här i kammaren. För ett par veckor sedan roa-
de jag mig en dag med att titta igenom de betänkan-
den som bara den dagen låg på bordet. I dessa ville
Vänstern ha tillkännagivanden om mer pengar till
rättshjälpen, högre barnbidrag, ingen tidningsmoms,
ett tillkännagivande om att regeringen borde försöka
få fram mer pengar till fisket och 100 miljoner till
lönebidragsanställningar utöver riksdagsmajoritetens
förslag. När ni nu är så dyra inackorderingar, Lars
Bäckström, kanske vi inte alltid lyssnar på er.

Däremot är det självfallet viktigt att föra en dis-
kussion om grundavdragen. Vi socialdemokrater i
skatteutskottet lyssnar på de seriösa förslag som
kommer fram, för det är naturligtvis önskvärt att vi
gemensamt, så långt det över huvud taget är möjligt,
kan göra så breda överenskommelser om skattepoliti-
ken som möjligt. Det gynnar skattebetalarna, och det
gynnar Sverige.

Anf. 127 ROLF KENNERYD (c)

Fru talman! Svensk ekonomi utvecklas för närva-
rande hyggligt. Ränteutvecklingen liksom utveckling-
en av kronkursen bekräftar detta. En av anledningarna
till denna positiva utveckling är att det nu förefaller
möjligt att ytterligare pressa ned budgetunderskottet.
Saneringen av statsfinanserna kräver uppoffringar av
alla i det svenska samhället. Det sker såväl genom
ökad skattebelastning för enskilda medborgare som
genom minskade ersättningar i de samhälleliga trans-
fereringssystemen.

Det är i grunden naturligt att så sker. De skulder vi
gemensamt samlat på oss måste vi också gemensamt
skapa resurser för att återbetala. I denna mening gäller
exakt samma förutsättningar i den offentliga ekono-
min som i familjeekonomin. När det är minus i stats-
kassan får alla medborgare i samhället hjälpas åt, på
samma sätt som alla medlemmar i familjen får hjälpas
åt när det är minus i familjekassan.

Denna enkla pedagogik borde alla kunna ställa
upp på och medverka till att sprida. Så sker också i
stor omfattning. Delar av den politiska oppositionen
förfaller dock ofta till att söka ge intryck av att det
finns enkla lösningar inom räckhåll för dessa svåra
och långsiktiga problem. Ofta vill man ge intryck av
att problemen kan lösas utan uppoffringar av enskilda
medborgare.

Så betedde sig Socialdemokraterna i opposition,
t.ex. när det gällde ersättningsnivåerna i sjuk- och
arbetslöshetsförsäkringarna. Nu ägnar sig främst Mo-
deraterna, men även företrädare för Folkpartiet och
kds, i opposition åt att ge intryck av att problemen
löses genom kraftiga skattesänkningar.

I en gemensam reservation till det betänkande vi
nu diskuterar pläderar de tre oppositionspartierna för
att det totala skattetrycket kraftigt skall sänkas. Mode-
raterna hänvisar i en egen reservation till sina tidigare
framförda krav på skattesänkningar om netto 37 mil-
jarder kronor. I Moderaternas motion föreslås bl.a. en
sänkning av skatten på kapitalinkomster, en sänkt
avkastningsskatt på pensionsförsäkringar, slopad
förmögenhetsskatt och sänkt statlig inkomstskatt.
Gemensamt för alla de här förslagen är att de i huvud-
sak gynnar individer med höga inkomster och/eller
tillgång till kapital.

Det är för övrigt betecknande för presentationen
av förslagen att man inte nämner att en sänkning av
skatten på kapitalinkomster med automatik innebär att
även avdragsrätten för låneräntor sänks med samma
procentsats.

Fru talman! Centerpartiet ägnar sig inte enbart åt
oppositionspolitik. Vi ägnar oss åt konstruktiv oppo-
sitionspolitik. Det innebär att vi i konkreta förhand-
lingar med regeringspartiet fått regeringen att överge
den s.k. vänstersvängen, dvs. samarbetet med Väns-
terpartiet. Dessa båda partier - regeringspartiet och
Vänsterpartiet - har ju, vilket ofta förbises i den all-
männa debatten, en kraftig majoritet i denna kamma-
re. Denna vår konstruktiva oppositionspolitik gäller
även på skatteområdet.

Det innebär t.ex. att vi förmått socialdemokraterna
att återställa sin egen återställare om kvittningsrätten,
att införa ett tillfälligt riskkapitalavdrag och att förbe-
reda marken för ett avskaffande av dubbelbeskatt-
ningen 1998. Vi förbereder nu också marken för att
påtagligt trappa upp takten i den skatteväxling som
innebär ökade miljöskatter och sänkta skatter på arbe-
te.

Ett ofta framfört argument mot en sådan skatte-
växling är att det ligger i sakens natur att skattebasen
för uttag av miljöskatter minskar. Det är ju obestrid-
ligt att så sker, det är ju t.o.m. avsikten med skatte-
växlingen att t.ex. de beskattade, miljöskadliga ut-
släppen skall minska. Dessa kritiker glömmer oftast
att det på andra sidan i ekvationen finns en annan
skattebas som kommer att öka, nämligen den ökade
sysselsättning som blir resultatet av lägre arbets-
kraftskostnader. Det är den andra viktiga avsikten
med att genomföra en skatteväxling.

Därmed kan på goda grunder hävdas att en skatte-
växling av den art vi förespråkar är statsfinansiellt
neutral. Ekvationen går ihop. Det gör inte flera av de
ekvationer som reservanterna presenterat med anled-
ning av detta betänkande.

Långsiktigt stabila resultat i den ekonomiska poli-
tiken uppnås inte genom käcka, hurtfriska tillrop i
motioner, reservationer och debatter. Nej, att åstad-
komma balans, stabilitet och resultat kräver tålmodigt,
långsiktigt arbete och samarbete mellan ansvarskän-
nande parter.

Det är på det sättet som också uppnådda resultat -
både nu och framöver - kommer att kunna delas av
alla. Det kommer att vara belöningen för de uppoff-
ringar som i det kortsiktiga perspektivet är och har
varit nödvändiga.

Anf. 128 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik

Fru talman! Helt kort vill jag säga till Rolf Ken-
neryd som Centerns representant att jag tycker att det
är bra att Centern har den här oerhört positiva andan
till samarbete nu och accepterar alla de skatteförslag
som blev proposition och som genomfördes förra
hösten då Centern kritiserade dem sönder och sam-
man. Jag tycker att det är väldigt bra att man har an-
slutit sig till den uppgörelse som vi då träffade med
regeringen. Det är oerhört positivt att många partier är
med på vagnen när det gäller skattepolitiken.

Anf. 129 PER UNCKEL (m)

Fru talman! För en dryg månad sedan hade jag
förmånen att med finansministern få diskutera den då
precis framlagda tillväxtpropositionen här i kamma-
ren. Vi konstaterade då att tillväxtspropositionens
kanske främsta bedrift var att prognosticera en halve-
ring av tillväxten under tiden fram till sekelskiftet
med hjälp av den politik som regeringen just hade
föreslagit.

När nu en månad har gått och utskotten har haft
sin behandling av förslagen får jag dess värre notera
att ingenting har inträffat som gör att man har anled-
ning att se mer positivt på det som regeringen och
socialdemokraterna hade att föreslå. Tillväxten kom-
mer alltså att halveras enligt regeringens egna be-
dömningar om kammaren om en stund följer rege-
ringens politik.

Följer kammaren regeringens politik kommer
dessutom arbetslösheten att lägga sig kring 10 %.
Under debatten här i dag har regeringsföreträdare,
med finansministern i spetsen, frenetiskt försökt att
värja sig mot påpekandet att det faktiskt är det som
regeringen själv säger. Det är inte vi från oppositio-
nen som hävdar, taget ut ur det blå, att det är detta
som är resultatet av regeringspolitiken. Det står i
propositionen att om vi accepterar förslagen stannar
arbetslösheten som lägst på 10 % vid sekelskiftet.

Det är inte att undra på, fru talman, att många är
kritiska till det socialdemokraterna har gjort för att
främja jobben och pressa arbetslösheten. För en kort
tid sedan skrev tidningen Arbetet om behovet av
strukturella åtgärder för att klara jobben, dvs. precis
den typ av åtgärder som vi från oppositionen frene-
tiskt har bönat och bett regeringen att acceptera för
länge sedan för att mildra arbetslöshetens konsekven-
ser.

Möjligen från den andra sidan av socialdemokra-
ternas interna politiska spektrum skriver Stig Malm i
LO-tidningen den 17 november att Socialdemokrater-
na inte har några förslag till full sysselsättning.

Fru talman! Propositionen förespråkar en politik
för arbete, trygghet och utveckling. Det blev alltså
inte så mycket arbete. Tidigare i dag har Mats Odell
påpekat att det kanske var synd att finansministern
inte fick göra mer. Jag skulle möjligen vilja volontera
en alternativ förklaring, nämligen att finansministern
inte har vetat mer vad han skulle göra än det som
propositionen faktiskt innehåller.

Låt mig, fru talman, alldeles klart slå fast att när
en regering prognosticerar arbetslösheten fyra år
framåt i tiden till 10 % är och förblir detta ett epokgö-
rande misslyckande. Det sker dessutom i en fråga av
central betydelse, inte bara för samhällsekonomin,
utan framför allt för alla de människor som drabbas
av arbetslöshetens gissel.

Att regeringen förefaller att ha fog för sina dystra
prognoser understryks dessutom av de siffror som nu
droppar in om arbetslöshetsutvecklingen under hös-
ten. Positivt räknat, fru talman, blir det inte sämre.
Många tror att t.o.m. detta är en för positiv bedöm-
ning.

Man brukade understryka från socialdemokrater-
nas sida att det har tillkommit så många arbeten trots
att arbetslösheten fortfarande är hög. Någon sade
detta här i kammaren för bara några ögonblick sedan.
Till detta vill jag bara säga två saker.

För den miljon människor, rätt räknat, som fortfa-
rande står utan arbete, som de gärna skulle vilja ha, är
det inte så rasande glädjefyllt att veta att någon annan
har fått ett jobb som de ville ha, trots att det inte kom
de i dag arbetslösa till del.

Dessutom ligger inte tillväxten av antalet arbeten i
närheten av vad som kommer att krävas för att få ned
arbetslösheten på en anständig nivå.

Varje regering som ser en sådan utveckling av ar-
betsmarknaden som den som nu tornar upp sig fram-
för oss i vitögat borde stämmas till åtminstone någon
liten ödmjuk eftertanke om den förda politikens håll-
fasthet, så dock inte regeringen Carlsson. I alla de
socialdemokratiska inläggen under dagen har talet
varit högstämt till förmån för ett flitigt arbete för att
skaffa fler arbeten i stil med det som arbetsmark-
nadsministern själv i ett högstämt crescendo i denna
avdelning utbrast i Dagens Nyheter den 27 januari:
Jag är nu på väg att föra landet ur massarbetslösheten.

Men det högstämda talet räcker inte. Vad är det
konkret som skall få ner arbetslösheten från de för-
skräckande 10 procenten? På den punkten har ingen
socialdemokratisk talare hittills gett något enda litet
besked. Kanske kommer det ett sådant i den fortsatta
debatten här i kväll.

Hittills har det till alla de förslag som andra har
presenterat sagts: Nej, nej, nej och åter nej. Detta är
absolut inte acceptabelt, utan det är att föra Sverige
tillbaka om inte till medeltiden så åtminstone till sek-
lets början.

Med den typen av attityd till politiken kommer
människor här utanför att få fortsätta att gå arbetslösa
när det nya seklet rings in. Kort och gott: Så här kan
det inte få fortsätta!

I stället flyr Socialdemokraterna till EU-
samarbetets möjligheter; detta som ett skydd undan
nationella kritiker. Inte heller det går emellertid så
rasande bra. När det svenska handlingsprogrammet
för sysselsättning, kraftigt försenat, så småningom
sändes till EU förra hösten, visade det sig att det inte
var ett program som regeringen skickade in. Försenat
skickade man in ett slags copy right av det s.k. pro-
gram som, och där har vi nu regeringens egna ord,
inte får ner arbetslösheten under 10 % - som om det
skulle vara ett bidrag till det europeiska arbetet för att
pressa ner arbetslösheten!

Därefter försöker regeringen få oss att tro att EU
trots detta skall kunna lösa de bekymmer i Sverige
som regeringen själv inte mäktar lösa.

Om vi för ett ögonblick så att säga lägger åt sidan
tilltron till Keynes - en tilltro som regeringen, det
framgår av en närmare analys, nog borde ta litet lätta-
re på - kan man fråga sig: Vad är det regeringen hop-
pas att EU skall göra för jobben i Sverige? Vad är det
som skall komma ut av det EU-samarbete på denna
punkt som regeringen uppenbarligen skall förlösa den
från det som inte klarats här?

Det kan rimligen inte vara europeiska AMS-kurser
som ligger bakom regeringens förkärlek för att till EU
försälja den s.k. aktiva svenska arbetsmarknadspoliti-
ken. Det är t.o.m. så att regeringen vägrar att lyssna
till de råd som EU ändå ger om vad regeringarna
nationellt skall göra för att klara fler arbeten - dvs.
sänka skatten på arbete, som Bo Lundgren tidigare
talat om, och avreglera arbetsrätten, något som många
av oss i arbetsmarknadsutskottet länge och ivrigt har
pläderat för.

Men, fru talman, hur skall man kunna ta en politik
på allvar som först missleder beträffande EU:s möj-
ligheter att rädda jobben i Sverige och som samtidigt
underkänner de rekommendationer som den europeis-
ka unionen från tid till annan ändå ger om vad rege-
ringarna skulle kunna göra för att skapa fler arbetstill-
fällen?

Fru talman! Vad borde då göras där regeringen
inte gör något?

För det första är det ofrånkomligt att göra något åt
den hårt reglerade svenska arbetsmarknaden. När man
säger detta får man genast till svar att det här innebär
ett ensidigt gynnande av arbetsgivaren. Därmed av-
färdas den idén.

Men vilken felsyn ger man inte uttryck för om
man tror att en avreglering av arbetsmarknaden är till
för att göra arbetsgivare lyckliga! Arbetsmarknaden
skall avregleras så att människor som i dag inte får ett
arbete får chansen att komma in på arbetsmarknaden i
stället för att stoppas därför att regleringarna lägger
oöverstigliga hinder i vägen.

För det andra måste lönebildningen göras mera
flexibel. Löneavtalen måste hållas på rimlig nivå, men
lönespridning måste också tillåtas mellan olika typer
av arbeten. Men då kommer omedelbart kritiken att
det innebär att sänka lönerna. Nej, det innebär inte att
sänka lönerna. Däremot innebär det att en arbets-
marknad öppnas för människor som i dag inte har
tillträde till arbetsmarknaden. Det innebär att arbeten
skapas som i dag inte kan utföras för beskattade
pengar. Därmed ges inte minst ungdomar möjligheter
att för första gången få in en fot på ett jobb.

För det tredje behövs en kunskapsuppbyggnad
som är produktiv och som byggs upp på ett sådant sätt
att den blir lönsam för dem som skall anställa mera
kunniga medarbetare och som ger dem ett utbyte som
är beredda att satsa på något som ger dem mera kun-
nande och högre kompetens.

Tyvärr verkar Socialdemokraterna inte vara in-
tresserade av någonting av detta. Vi tror inte på så-
dant, brukar det heta när man talar från denna talarstol
i samband med att vi försöker föreslå vägar för att
bryta arbetslösheten. Jag skulle kunna acceptera det
synsättet om våra förslag avslogs till förmån för något
som var konkret, handfast och som i varje fall Social-
demokraterna därmed satte tilltro till.

Men när man avslår varje förslag som läggs av
någon annan till förmån för platt ingenting är det inte
att ta ansvar för jobben. I stället är det att smita, där-
för att man själv inte har någon idé om hur man borde
göra. Fru talman, det är inte acceptabelt gentemot de
arbetslösa att bara fortsätta att säga nej.

Av det skälet har vi moderater aktualiserat tanken
på en kommission, fri från partierna, som skulle kun-
na bryta dödläget i arbetslöshetsfrågan. Vi säger inte
att de förslag som vi lagt fram i alla enskildheter är
färdiga. Vi tror på riktlinjerna och vi är övertygade
om att de skulle göra nytta. Men låt oss, om nu inte
andra tror på det här, backa ett halvt steg från alla
intagna positioner! Och låt dem som står fria från
partierna få tre månader på sig att formulera vad de
tror skulle kunna sätta människor i arbete!

Vi har i dag presenterat vad vi tycker är rimliga
frågor, inte lösningar, som föreslagna kommission
borde ta sig an. Men säkert som amen i kyrkan säger
Socialdemokraterna: Nej, nej, nej, nej!

Fru talman! Om man känner något ansvar för lan-
det och de människor som saknar arbete står det klart
att så här kan det inte fortsätta.

Anf. 130 ELVER JONSSON (fp)

Fru talman! I den socialdemokratiska retoriken
genom åren har det ofta i denna kammare ljudit: Ar-
bete åt alla. Vi är för den fulla sysselsättningens poli-
tik.

Då det var goda tider och allt rullade av sig självt
var harmlösa partipolitiska slagord inte särskilt stö-
rande. Men så kom 80-talet. Finansspekulanter och
finanshajar släpptes loss, och den dåvarande social-
demokratiska regeringen hängde aningslöst med i
svängarna. Sedan kom industrinedgången. Arbetsplat-
ser försvann. Investeringskapital flydde utomlands. Vi
kom i en djup svacka, vilken vi ännu inte kommit ur.

Hösten 1990, alltså för mer än fem år sedan, ru-
sade den öppna arbetslösheten i höjden. Kurvan bröts
inte förrän 1993. Då planades den ut och det vände.
Under 1994 var det en återhämtning. Men så kom det
socialdemokratiska valbudskapet om återställarna. Vi
skulle tillbaka till det som var förr. Men kartbilden
och, framför allt, verkligheten var helt annorlunda.
Därför blev regeringens återställare efter valet 1994
en medicin som förstärkte svårigheterna. Efter drygt
ett år med socialdemokratiskt styre kan vi nu för hela
arbetsmarknaden summera läget så här: Fler är arbets-
lösa. Var åttonde vuxen står utanför den reguljära
arbetsmarknaden. Fler är långtidsarbetslösa.

För ungdomarna innebär det att arbetslösheten för
dem som är under 25 år ligger på närmare 20 %. Av
dessa arbetslösa ungdomar är numera var tredje s.k.
långtidsarbetslös. Då räcker det inte med stolta pro-
klamationer om att ingen skall vara arbetslös i mer än
100 dagar. De stolta planerna faller platt till marken,
och propagandan ekar ihåligt.

Jag tror att vi behöver se sanningen i vitögat och
inse att vi har en ny situation på arbetsmarknaden. Vi
har en internationalisering, och förändringstakten är
snabb. Detta innebär att vi måste se till att det finns
verktyg så att vi kan hantera en situation som denna.
Ändå måste några grundläggande moment iakttas.

Jag har flera gånger i denna kammare påmint om
de tre ben som måste finnas för att vi skall få en fun-
gerande arbetsmarknad: en aktiv arbetsmarknadspoli-
tik, ett positivt näringsklimat samt sanerade och sunda
statsfinanser.

Regeringen sviktar när det gäller den aktiva ar-
betsmarknadspolitiken. Först prutade man ner det
statliga stödet till lönebidrag för arbetshandikappade.
När man sent omsider också här kom med en återstäl-
lare var det otillräckligt. I arbetsmarknadsutskottet
fick vi ta initiativ till en justering och en förstärkning
av det anslaget.

I fredags debatterade vi förändringen i regelsys-
temet för arbetsplatsintroduktionen, API, för ungdo-
mar. I det socialdemokratiska återställarpaketet är
krav införda som skulle göra det svårt, för att inte
säga omöjligt, att hjälpa nytillträdande ungdomar in i
arbetslivet.

Regeringens senfärdighet och okänslighet för
framför allt småföretagarnas psykologi har gett ödes-
digert resultat. I den proposition vi nu diskuterar finns
egentligen bara dagordningen. Beträffande de konkre-
ta punkter som gäller arbetslöshetsförsäkringen har
vårt utskott påtalat brister i förslagen till ändringar av
bestämmelserna. Det intryck man får, fru talman, när
det gäller regeringens sätt att sköta arbetsmarknads-
politiken är att regeringen för länge sedan har tagit
julledigt. Vi frågar oss var regeringen är och vad
arbetsmarknadsministern håller på med. Tyvärr är
frågan befogad.

Det andra benet om det positiva näringsklimatet
har råkat ut för flera kolliderande beslut. Regeringens
förslag om de s.k. korta momsinbetalningarna fick
stöd här i kammaren av såväl socialdemokrater som
centerpartister och miljöpartister. Det var ett hårt slag
mot framför allt många småföretagare. Det är bara ett
exempel på hur man från regeringshåll driver fram
beslut som kolliderar med en i övrigt positiv retorik
om småföretagens betydelse.

Den tredje punkten om de sunda statsfinanserna är
ett högaktuellt ämne som tar lång tid att arbeta ige-
nom. Hår får ingen möda sparas när det gäller att få
statsfinanserna i balans och pressa ner statsskulden.
Om det skulle lyckas, skulle det innebära ett positivt
resultat för främst en lägre räntenivå. Detta om nå-
gonting skulle vara gynnsamt för företagande och
människor i små omständigheter.

Nu står vi inför en situation där regeringen själv
bedömer att vid sekelskiftet kommer var tionde att stå
utanför den reguljära arbetsmarknaden. Detta, fru
talman, är en alldeles för låg ambition. Den centrala
frågan är hur den långsiktiga utvecklingskraften skall
öka. Det berörs tyvärr alltför litet i regeringens pro-
position. Den inskränker sig mest till allmänt välvilli-
ga formuleringar om betydelsen av utbildning och
allmän kompetenshöjning. Detta är i och för sig vär-
defullt, men de konkreta förslagen saknas tyvärr.
Därför är det viktigt att vi får en politik som medför
att andelen företagare ökar och att befintliga företag
nyanställer. Det är viktigt att se Sverige som en nation
av löntagare men också av företagare, där företagan-
det måste tillåtas växa. Om vi inte lyckas med det får
vi en nation med allt fler bidragstagare med allt sämre
och alltmera urholkade bidrag. Därtill kommer de
mänskliga och sociala förluster som följer i spåren för
varje arbetslöshet. Det gäller särskilt de långtidsar-
betslösa och ungdomar som har svårt att ta sig in på
arbetsmarknaden och få sitt första jobb. Vårt beslut
här nyss om att anställningskrav kopplas till bestäm-
melsen om arbetsplatsintroduktion för ungdom kan
vara en del i ett omtänkande när det gäller att få en
realistisk arbetsmarknadspolitik.

Från Folkpartiets sida har vi upprepade gånger
påtalat den negativa konsekvensen av att svux och
svuxa försämrats. Det är ett hårt slag mot framför allt
lågutbildade ensamföräldrar som redan utgör en hårt
drabbad grupp. Vi liberaler anser att barntillägget
snarast bör återinföras i avvaktan på att Studiestödsut-
redningen finner lösningar som förbättrar studiemöj-
ligheterna för dessa och andra vuxenstuderande. Vi
hade gärna sett att åtgärder snabbt hade vidtagits, så
att inte också vårterminen 1996 skall bli en förlorad
termin.

Fru talman! Därför vill jag yrka bifall till reserva-
tion 64 i finansutskottets betänkande nr 1.

Fru talman! Till sist vill jag säga att läget ändå
inte är hopplöst. Vi får inte glömma att vi lever med
paradoxen att arbetslöshet inte beror på arbetsbrist.
Det är i stället följande tre brister vi får dras med:
Brist på lönsamhet, brist på pengar i offentliga kassor
och brister i vår fantasi när det gäller att organisera
arbetslivet.

Skulle vi komma till rätta med dessa tre brister
skulle vi få en fungerande arbetsmarknad och många
nya jobb skulle skapas. Vi skulle få det vi kallar för
de riktiga jobben. Det skulle också ge en annan god
bieffekt. Vi skulle få råd att ta oss an uppgifter där det
i dag råder stora svårigheter inom t.ex. vård och om-
sorg. Vi skulle också kunna vidta åtgärder för att
förbättra miljön. Skall det bli möjligt måste vi stärka
arbetslinjen, komplettera reguljär utbildning, ge chans
till kompetenshöjande insatser, förenkla de arbets-
marknadspolitiska åtgärderna och förändra försäk-
ringssystemet till omställningsförsäkring i avsikt att
stärka just arbetslinjen. Flexibilitet på arbetsmarkna-
den behöver öka och krafttag måste tas mot långtids-
arbetslöshet.

Fru talman! Vi behöver ta ett förnyat socialt an-
svarstagande där arbetshandikappade, ungdomar och
nya svenskar får särskild stimulans och stöd för att
kunna fylla sin roll i arbetslivet. Vi får inte glömma
bort att arbetet har ett egenvärde för individen och för
hela samhället. Det är därför det är så viktigt att de-
batten förs om arbetslivets förnyelse och att det sker
utan besvärande skygglappar. Historien borde ha lärt
oss att vi inte skall upprepa misstag genom att reflex-
mässigt återställa. Ett gott arbetsliv behöver inslag av
både rationalitet och en rejäl portion social omtanke.

Anf. 131 INGRID BURMAN (v)

Fru talman! Liksom andra talare i dag tvingas jag
konstatera att Sveriges största problem är arbetslöshe-
ten. På samma sätt som andra kan jag också konstate-
ra att regeringens prognoser är att arbetslösheten skall
bestå och bestå och att den fortfarande skall vara
10 % vid sekelskiftet. Detta är helt oacceptabelt. Det
behövs alltså en mera aktiv och sysselsättningsbe-
främjande politik. Det handlar om olika delar. Det
handlar om näringspolitik och miljöinvesteringar
m.m. Tyvärr kan jag konstatera att tillväxtpropositio-
nen saknar tillräckliga förslag på de här områdena och
att det också saknas offensiva förslag i arbetsmark-
nadspolitiken. Regeringen har resignerat. Det enda
konkreta förslag som finns inom arbetsmarknadspoli-
tiken är ytterligare begränsningar i arbetslöshetsför-
säkringen. Detta har ingenting med tillväxtpolitik att
göra.

Det krävs större resurser och bättre precision i ar-
betsmarknadspolitiken. Politiken måste inriktas på att
hävda arbetslinjen och på att stödja särskilt utsatta
grupper. Arbetsgivarnas ansvar måste öka när det
gäller rehabilitering, handikappade, kompetensut-
veckling och praktikplatser.

Den kommunala sektorn måste få ett utökat eko-
nomiskt utrymme. Det finns ingen ekonomi i att låta
folk gå från den kommunala sektorn till arbetslöshet.
Det är bra att arbetsmarknadsministern öppnat för
lokala avtal mellan arbetsförmedlingen och kommu-
ner så att arbetslösa temporärt kan visstidsanställas i
kommuner och landsting. Men det räcker inte, med en
arbetslöshet på 10 % i fem år framåt krävs det mer
långsiktiga lösningar för att behålla arbeten i bl.a.
offentlig sektor.

Det behövs också ett omfattande kompetensut-
vecklingsprogram för alla dessa kvinnor som har
lämnat den kommunala sektorn och tvingats ut i ar-
betslöshet och för alla dessa kvinnor som har lämnat
den kontorsadministrativa sektorn. Ett har de gemen-
samt, deras yrken har bortrationaliserats och de riske-
rar långtidsarbetslöshet. Skall de ha en chans och en
möjlighet att återkomma i arbete krävs en bred och
djup kompetenssatsning som leder in på en ny ar-
betsmarknad.

Det krävs ett system för kompetensutveckling i ar-
betslivet för dem som redan finns där för att förhindra
att människor tvingas lämna sina arbeten bara för att
deras utbildning är föråldrad eller för att det finns en
ny arbetsorganisation. Vi i Vänsterpartiet har vid flera
tillfällen lyft fram vårt förslag. Vi kallar det framtids-
fonder. Fonderna finansieras via en höjd bolagsskatt,
och pengarna skall avsättas i lokala och regionala
fonder som arbetsgivarna och facket disponerar för
kompetensutveckling. Vänsterpartiets förslag skiljer
sig på en avgörande punkt från de borgerliga partier-
nas förslag om individuella utbildningskonton. Vårt
förslag verkar fördelningspolitiskt utjämnande mellan
företag och individer.

Det är också dags att begränsa det övertidsuttag
som i dag motsvarar mer än 130 000 nya arbetstillfäl-
len. Det är dags att lagstifta så att deltidsarbetslösa får
företräde till fler arbetstimmar.

Det är dags att ta det första steget för att förkorta
arbetstiden, så att fler får tillgång till arbetsmarkna-
den. I dag är det bara svenska politiker och svenska
ekonomer som hårdnackat vägrar att inse att en ar-
betstidsförkortning ger fler arbetstillfällen, samtidigt
som hela den europeiska arbetstidsdebatten handlar
om att minska arbetstiden för att skapa fler jobb. I
stället fortsätter vi att arbeta mest i Europa - dvs. de
som har jobb. Det finns naturligtvis flera andra goda
skäl för att förkorta arbetstiden, och det handlar om
jämställdhet, livskvalitet, arbetsmiljö och hälsa.

Det behövs obligatoriska praktikplatser med avta-
lad praktiklön, så att ungdomar får tillträde till ar-
betsmarknaden. Det är dags att låta arbetsgivarna ta
ett utökat ansvar för sin egen arbetskraftsförsörjning
och att öppna arbetsmarknaden för ungdomarna.

Det krävs dessutom särskilda insatser för ungdo-
mar som kan finansieras med otraditionella medel. Vi
har föreslagit att man skall kunna arbeta med Agenda
21, program i kommunerna, miljöinriktning, kurs-
verksamheter m.m.

Det krävs riktade insatser för invandrarna. Här
krävs ett system med både aspirantplatser och prak-
tikplatser, så att invandrarna får en chans på arbets-
marknaden. Det går inte att, som t.ex. Björn Rosen-
gren gör, klumpa ihop invandrarna i en grupp och
säga: Varsågod! Ni får städa - staten subventionerar.

Vi talar om en mångfacetterad grupp, där många
har hög kompetens inom olika områden, en begåv-
ningsreserv som samhället vägrar utnyttja och som
skulle kunna vara en tillväxtfaktor för Sverige.

Det krävs ett mer utvecklat samarbete mellan ar-
betsförmedling, försäkringskassa och kommunerna
lokalt. Kampen mot arbetslösheten måste bedrivas
med samhällets samlade resurser regionalt och lokalt,
inte sektorsuppdelat inom olika ansvarsområden.

I stället för att lägga fram konstruktiva förslag för
att motverka arbetslösheten föreslår regeringen ytter-
ligare begränsningar i arbetslöshetsförsäkringen. Man
signalerar om en bortre gräns i försäkringen. Tanken
bygger på den borgerliga regeringens gamla förslag
att göra arbetslöshetsförsäkringen till en ren omställ-
ningsförsäkring, i den meningen att den arbetslöse
hade ett år på sig att ställa om från löneinkomst till
socialbidragsberoende i de fall individen ej lyckades
finna nytt arbete inom perioden. Den skuldbelägger
individen, som om det var individens eget fel att han
eller hon var arbetslös.

Vänsterpartiet avvisar tanken på en bortre gräns i
arbetslöshetsförsäkringen. Det skulle vara skönt om
Johnny Ahlqvist också gjorde det här i dag.

Vi avvisar också förslagen om förändrade kvalifi-
kationsregler och skärpning av avstängningsreglerna
på samtliga punkter som redovisas i betänkandet,
utom på den punkt som handlar om fusk. Det är helt
klart att attityden mot fusk skall vara klar och be-
stämd. Vi har inget att erinra mot det förslaget, men vi
förutsätter bara att kriterierna för grov vårdslöshet
och fusk är sådana att inte mindre företeelser, rent
slarv, leder till lång avstängning.

Förslagen om de här förändringarna kommer sam-
tidigt som en a-kasseutredning sitter och skall se över
hela försäkringen. Förslaget är dåligt underbyggt.
Arbetsmarknadsutskottet har tidigare uttalat att ett
fullgott beslutsunderlag måste finnas om förändringar
i arbetslöshetsförsäkringen föreslås. Trots detta ställer
en bred majoritet upp på att återigen baxa igenom ett
förslag utan fullgoda konsekvensutredningar och där
det samlade resultatet blir svårbedömt.

Vi avvisar alltså förslaget.

Jag brukar lyfta fram en konstig konsekvens av
förslaget. Det gäller att man ändrar reglerna för att
kvalificera in sig. Tidigare var två månader av föräld-
raledigheten grund för kvalifikation. Det tar man nu
bort. Det är en regel som infördes på 1970-talet. Jag
ser detta som ytterligare ett bakslag för kvinnorna.
Förslaget är naturligtvis inte utvärderat ur jämställd-
hetssynpunkt. Det finns också andra absurda konsek-
venser av detta förslag.

Det finns alltså inte någon anledning att i dag fatta
oöverlagda beslut när det gäller den här försäkringen.
Frågan utreds, och det skulle vara anständigt att vi
väntade tills utredningen var klar.

Slutligen, herr talman, vill jag konstatera att även
om regeringen misslyckats att presentera en politik
som leder till tillväxt och minskad arbetslöshet, har
Moderaterna i stället presenterat en politik som leder
till ökade löneklyftor, minskar löntagarnas rättigheter
i arbetslivet och skuldbelägger den arbetslöse. Det är
en politik som leder till ett ännu starkare tudelat sam-
hälle, där tillväxten uteblir, inte minst på grund av
minskad inhemsk efterfrågan. Jag kan bara instämma i
min partikamrat Johan Lönnroths tidigare uttalande.
Vi har två fiender att bekämpa: arbetslösheten och
Moderaterna.

Herr talman! Andra har redan lämnat yrkanden för
Vänsterpartiets räkning. För att spara kammarens tid
skall jag avstå från fler yrkanden, men jag står natur-
ligtvis bakom samtliga av Vänsterpartiets reservatio-
ner.

Anf. 132 DAN ERICSSON (kds)

Herr talman! I den allmänpolitiska debatten den
12 oktober förde jag en diskussion med arbetsmark-
nadsministern om regeringens misslyckande på det
arbetsmarknadspolitiska området. Jag jämförde då
Socialdemokraternas vallöften med den bistra verk-
ligheten. Det handlade om det generella löftet att
arbetslösheten skulle vara nere i 5 % redan i år och att
alla ungdomar skulle ha arbete efter 100 dagar. Det
handlade också om att inte kasta ut kommunalt an-
ställd personal i öppen arbetslöshet, eftersom Social-
demokraterna i valrörelsen lovade att man inte skulle
röra verksamheterna i kommuner och landsting.

Dess värre, herr talman, är det den bistra verklig-
heten som gäller också i dag - en verklighet som är
likadan som för drygt två månader sedan.

Vi noterar fortsatt hög arbetslöshet, på ca 12 %,
inberäknat dem som är i åtgärder. Antalet varsel ökar.
Ungdomsarbetslösheten, som vi debatterade i fredags,
är fortsatt förskräckande hög.

På tal om den kommunala verksamheten, fick jag
just i dag Norrköpings kommuns egen tidning, som
toppar med just rubriken att de första uppsägningarna
av personal har skett. Runt om i landet börjar detta nu
verkställas, att människor friställs i kommuner och
landsting - något som är direkt mot vad Socialdemo-
kraterna sade i valrörelsen.

Från regeringens sida händer det dess värre inte så
mycket på det här området. Tvärtom är det arbets-
marknadsutskottet här i riksdagen som får ta initiativ,
precis som hände i fredags, då vi underlättade för
ungdomar att få praktikplats. Det är mot regeringens
och arbetsmarknadsministerns uppfattning.

Också i dagens betänkande gör utskottet ett antal
förändringar i de förslag som kommer från arbets-
marknadsministern, och det rör främst arbetslöshets-
försäkringen.

Man måste ju faktiskt, herr talman, ställa sig frå-
gan om det är Johnny Ahlqvist, vår ordförande i ut-
skottet, eller arbetsmarknadsministern som nu be-
stämmer om den socialdemokratiska politiken på det
arbetsmarknadspolitiska området. Elver Jonsson frå-
gade tidigare var regeringen är, om regeringen har
tagit ledigt. Uppenbarligen är det så att Johnny
Ahlqvist nu är ministerns stand-in.

På ett väsentligt område är dock Johnny
Ahlqvist - än så länge - lojal med sin minister. Det
handlar om inriktningen på de arbetsmarknadspolitis-
ka åtgärderna. Också på detta område behöver riksda-
gen korrigera en regering som är på fel kurs.

I en tillväxtrapport och i en arbetsmarknadspoli-
tisk rapport har vårt parti presenterat 25 förslag till en
ny politik som skulle skapa förutsättningar för att
snabbt få fler i arbete. Jag vill nämna några exempel
ur de här rapporterna just på det arbetsmarknadspoli-
tiska området.

Det första exemplet är ett lärlingssystem, som innebär
att ungdomar kan varva teori och praktik med stora
möjligheter att ha ett fast jobb när utbildningen är
slut. Utskottet har studerat det tyska systemet, och jag
skulle vilja fråga Johnny Ahlqvist hur han ser på det.
Är det något för Sverige? Kan vi hjälpas åt med att
införa ett sådant eller liknande system, just för att se
till att ungdomar inte hamnar i arbetslöshet utan fak-
tiskt kan ha utbildningen som avstamp för att sedan få
ett fast jobb?

En andra punkt handlar om effektiviseringen av
Arbetsmarknadsverket, exempelvis genom att dela
upp det regionvis eller, vilket nu såväl Aftonbladet
som SSU-ordföranden har varit inne på, göra ungefär
som man gjorde med SÖ. Man kan avveckla den stora
tunga strukturen och ha en liten, lätt och smidig or-
ganisation, och i stället prioritera fältarbetet.

Är det något för Johnny Ahlqvist? Kan vi samar-
beta kring att bryta ned strukturerna och få verksam-
heten effektivare?

Vi har ett antal andra exempel också. Jag kan
nämna arbetsmarknadsutbildningen, som bör styras in
i det reguljära utbildningssystemet, och ett sabbatsår
för personer mellan 45 och 55 år, just för att få fram
fler vikariatsplatser. Ett annat exempel är förändring
av arbetsrätten så att längre visstidsanställningar -
kalla det gärna för projektanställningar - tillåts. Detta
skulle vara till för att få fler företagare att våga anstäl-
la.

Också på denna punkt borde vi gemensamt kunna
finna kreativa lösningar så att vi kommer ur de gamla
låsningarna när det gäller just arbetsrätten. Det kanske
också kan vara någonting för Johnny Ahlqvist att
fundera på. Vi bör kunna hitta en kreativ lösning så
att vi underlättar för människor att få arbete.

Sist, herr talman, vill jag ta upp förändringarna i
arbetslöshetsförsäkringen. Den centrala frågan, om
ersättningsnivån, är inte uppe till behandling, men
från kristdemokraternas sida anser vi att 75-
procentsnivån är för låg. Socialdemokraternas och
Centerns beslut om sänkning av ersättningsnivån
drabbar enskilda människor betydligt värre än de
föreslagna förändringarna i arbetsvillkoret som vi i
dag skall behandla.

Samtidigt skall också sägas att det är ytterst be-
klagligt att vi återigen tvingas gå in och göra föränd-
ringar, trots att den utredning som arbetar med dessa
frågor ännu inte har presenterat sina förslag. Det hade
varit bättre att ta allting i sin helhet.

Givetvis tycker jag att det skulle ske till förmån
för en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
med en 80-procentig nivå i ersättningen.

Herr talman! Jag har inga yrkanden, men givetvis
står jag bakom samtliga de reservationer som krist-
demokraterna har i betänkandet.

Anf. 133 JOHNNY AHLQVIST (s)

Herr talman! Denna riksdag är faktiskt unik i Eu-
ropa. Inget annat lands parlament har förmått fatta
sådana omfattande beslut om sanering av statens
finanser. Det tycker jag faktiskt att vi kan känna en
stolthet över. Vi kan vara stolta, men inte nöjda.

Vi skall också vara stolta över att Sverige under
det gångna året haft en tillväxt som är den högsta på
25 år. Vi kan vara stolta, men inte nöjda där heller.

Vi kan också vara stolta över att sysselsättning-
sökningen är den starkaste sedan andra världskriget -
stolta, men inte nöjda. Vi skall vara stolta över att
arbetslösheten har vänt. Totalt är 48 000 personer
färre i åtgärder eller öppen arbetslöshet än för ett år
sedan.

Under det gångna året har vi tagit stora steg för att
skapa grundläggande förutsättningar för en uthållig
tillväxt, där det viktigaste har varit att få balans i
statens finanser. Med ordning och reda i statens finan-
ser ökar investeringarna. När investeringarna ökar går
sysselsättningen upp. Då ökar också tillväxten.

Så enkelt, herr talman, är det i teorin. Men nu
gäller det att sjösätta detta i praktiken.

Därför har vi socialdemokrater presenterat en
dagordning för ökad tillväxt - en genomgripande
strategi för att ge Sverige luft under vingarna under de
kommande decennierna, och en kraftsamling för att
kunna återvinna den fulla sysselsättningen.

Det är en dagordning där huvudpunkterna består
av tre viktiga förutsättningar.

Den första och helt grundläggande är att statsfi-
nanserna är under kontroll. Därför har vi tagit beslut
om både skattehöjningar och besparingar.

Den andra förutsättningen handlar om en aktiv ar-
betsmarknadspolitik och människors möjlighet till
utbildning och kompetensutveckling.

För det tredje handlar det om att företagen skall få
möjlighet och utrymme att växa och skapa jobb i
Sverige.

Herr talman! Den moderna arbetsmarknadspoliti-
ken har aldrig ställts inför så svåra krav som i dag.
Inte på 60 år har arbetslösheten nått sådana nivåer
som under de senaste åren. Aldrig tidigare har pröv-
ningarna varit större för oss som tror på den fulla
sysselsättningen.

För oss socialdemokrater är kampen mot arbets-
lösheten den i särklass viktigaste frågan. Det handlar
ytterst om att slå vakt om människovärdet, att alla
behövs och att alla har något att bidra med. Den vikti-
gaste resursen i samhällsbygget är allas vilja och
förmåga att dra sitt strå till stacken. Det är välfärds-
samhällets hela grund.

I bland har vi tendensen att tro att massarbetslös-
het kan lösas enbart genom arbetsmarknadspolitik och
att det handlar om att brassa på med olika former av
åtgärder. Det är en allvarlig felsyn.

Nya jobb växer inte på arbetsförmedlingen, vare
sig i Solna eller Sveg. Nya jobb kan bara komma fram
i växande företag i Södertälje eller Simrishamn.

Det är denna insikt som vägleder oss socialdemo-
krater i vårt arbete med att bygga Sverige starkt igen.
Det är företagen i Solna, Sveg, Södertälje och Simris-
hamn som har kraften att ge de arbetslösa jobb.

Arbetsmarknadspolitikens roll är en annan. Upp-
giften är att rusta de arbetslösa så att de kan konkurre-
ra om de nya jobben på samma villkor som de som
redan har jobb. Uppgiften är också att förmedla job-
ben - rätt kvinna eller man på rätt plats.

Ofta blandar vi ihop dessa politikområdens upp-
gifter. Det är därför Vänsterpartiet inte blir trovärdigt.
Man vill brassa på med åtgärder i tron att det löser
arbetslösheten.

Det är också därför moderaterna inte blir trovärdi-
ga. När de ledde regeringen - den regering som Per
Unckel ingick i - förstod de inte att det var tillväxten
som kunde skapa nya jobb. De valde i stället att blåsa
upp olika AMS-åtgärder till nivåer som vi aldrig
tidigare skådat i detta land.

Nu försöker moderaterna återigen med sina unkna
konservativa idéer. I det betänkande som kammaren
behandlar i dag pläderar moderaterna för avreglering
av arbetsmarknaden, för att riva upp löntagarnas
skydd på arbetsmarknaden och för att minska det
fackliga inflytandet på arbetsplatserna.

Herr talman! Moderaternas inställning till arbets-
marknadspolitik bygger på en grundläggande felsyn
om hur växande företag fungerar. Varför förstår inte
Moderaterna och Per Unckel att de framgångsrika
företagen har gått från en produktion styrd av pro-
duktionens egna villkor till en produktion styrd av
marknadens villkor? De har gått från hierarkiska
organisationer, där de anställda är utbytbara, till platta
organisationer, där alla medarbetare måste ha en
bredd. De framgångsrika företagen har gått från en
gammaldags syn på medarbetare som produktionsen-
heter som lyder order, till en modern syn på medarbe-
tare som företagets viktigaste resurs.

I detta förändringsarbete är fackföreningen på ar-
betsplatsen en mycket viktig medaktör. Det är till-
sammans med facket som företagen har ökat sin pro-
duktivitet, sina vinster och sina framgångar på mark-
naden.

I tider när fackföreningarna är viktigare än nå-
gonsin för företagens möjlighet till växtkraft kommer
moderaterna åter dragande med sin gamla fackföre-
ningsfientliga retorik. Med sina sedvanliga ideologis-
ka skygglappar ställer de samma gamla unkna krav
som de drev redan vid industrialismens genombrott:
Slopa kollektivavtal, avskaffa den fackliga a-kassan
och begränsa på alla sätt de anställdas inflytande över
utvecklingen!

Försvagat fack - försvagade medarbetare - kan
aldrig göra företagen framgångsrika.

Vi socialdemokrater har motsatt uppfattning.
Trygga medarbetare gör företagen framgångsrika.

Herr talman! I det betänkande som vi nu behand-
lar lägger vi fast en dagordning, som det sagts vid
många tillfällen i dag, för hur vi vill göra för att säkra
den höga tillväxttakten också i framtiden. Dagord-
ningen pekar också ut de områden som vi skall gå
vidare med.

Det gäller vidgad och förstärkt kompetensinveste-
ring och att arbeta vidare med att effektivisera och
förenkla arbetsmarknadspolitiken. Arbetsförmedling-
en utgör det viktigaste instrumentet när utsatta grup-
per skall få ökat stöd för att få ett arbete. Men det
gäller inte minst den enskildes ansvar.

Det gäller också hur vi i framtiden vill bredda an-
svaret för att klara sysselsättningen. Det är en sam-
verkan med flera aktörer, där kommunerna, Försäk-
ringskassan och arbetsförmedlingen skall samverka så
att åtgärderna blir mer effektiva och arbetslösheten
bekämpas bättre.

Arbetsmarknadspolitiken får inte bara vara en väg
till en ny ersättningsperiod i a-kassan. Därför måste
arbetslöshetsförsäkringens roll tydliggöras mer som
en omställningsförsäkring. Det räcker inte med da-
gens beslut att bara snäva in inträdet till försäkrings-
kassan, Ingrid Burman. Det gäller också att våga ta
diskussionen om arbetslöshetsförsäkringen skall vara
en inkomstgaranti.

Det finns också ett behov av att se över nuvarande
arbetsrättliga lagstiftning. Men inte med utgångspunk-
ten att försvaga löntagarnas ställning, utan helt enkelt
därför att arbetsmarknaden inte är densamma i dag
som när lagstiftningen infördes. På detta område
pågår ett arbete i Arbetsrättskommissionen. I kom-
missionen ingår också parterna som huvudaktörer för
att komma fram till en lösning inför framtiden. Jag
vill till Per Unckel, Elver Jonsson och Dan Ericsson
säga, att jag tycker att vi inte skall förekomma kom-
missionen, utan i stället avvakta vad den framöver
kommer fram till.

Beträffande övriga delar behandlas i tillväxtpro-
positionen för närvarande ett stort antal utredningar.
Det finns i dag ett tiotal utredningar med bärighet på
arbetsmarknadspolitiken. När dessa utredningar är
klara i början på nästa år kommer vi att lägga fram ett
förslag till förstärkning av arbetsmarknadspolitiken.
Dessa utredningar behandlar både AMS inriktning
och lärlingssystemet. Jag tycker att vi kan avvakta och
se vad utredningarna kommer fram till, Dan Ericsson.

Herr talman! Jag är som ordförande i arbetsmark-
nadsutskottet glad över att vi bakom våra delar i till-
växtpropositionen har en bred uppslutning kring den
inriktning som finns. Det bådar gott inför det beslut
som kommer att fattas i framtiden för att få ökad
tillväxt och fler i arbete. Där måste också vi politiker
ta vårt ansvar, även som det kan kännas svårt ibland.

Herr talman! Jag skulle önska att moderaterna
kunde ta av sig de ideologiska skygglapparna och
vara beredda att diskutera de verkliga problemen i
stället för att fortsätta ett retoriskt spel för gallerierna.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis ställa en fråga
till Elver Jonsson och Per Unckel, som minister i den
tidigare borgerliga regeringen. Känner inte Per
Unckel eller Elver Jonsson, som representerar de
regeringsbärande partierna under förra mandatperio-
den - något ansvar alls för den utvecklingen av ar-
betslösheten? Känner ni inget ansvar för de beslut
som ni fattade under den förra mandatperioden, då
arbetslösheten ökade? Har ni glömt vad som hände?
Var det inte era beslut, Elver Jonsson, som bäddade
för den höga arbetslöshet som i dag finns?

Jag vill också ställa en fråga till Per Unckel. Tror
Per Unckel att avreglering och sänkta skatter skall
lösa de problem som i dag finns på arbetsmarknaden?
Jag kan konstatera att det inte finns några andra alter-
nativ i moderaternas motion när det gäller tillväxtpro-
positionen än avreglering, sänkta skatter och att göra
det otryggare för de anställda.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem-
ställan i dess helhet.

Anf. 134 PER UNCKEL (m) replik

Herr talman! Johnny Ahlqvist vill att jag skall ta
av mig skygglappar, som han påstår att jag har. Jag
känner dem inte så påtagligt. Om Johnny Ahlqvist är
beredd att säga ja till att tillsätta en fristående expert-
kommission kanske också Johnny Ahlqvist kan bidra
till avtagandet av skygglappar, som han tycks ha i
övermåtta. Det är det första.

För det andra säger Johnny Ahlqvist att han är
stolt över att man nu har den högsta tillväxten på 25
år och skapat förutsättningar för en uthållig tillväxt.
Men vad man i denna proposition säger är, som jag
påpekade i mitt anförande, att tillväxten skall halveras
under de fyra år som nu ligger framför oss, under
förutsättning att riksdagen fattar beslut i enlighet med
regeringens förslag. Stoltheten bör nog inte pösa över
hos Johnny Ahlqvist när han granskar vad regeringen
faktiskt föreslår.

För det tredje tycks moderaterna inte förstå hur fö-
retagen fungerar, säger Johnny Ahlqvist, därav våra
förslag om bl.a. arbetsrätten. Tror jag det! Hela syftet
med den avreglerade arbetsmarknaden är just att
säkerställa att nya typer av företag kan utvecklas - de
företag som stoppas av dagens arbetsmarknadsregle-
ringar. Jag misstänkte i mitt huvudanförande att John-
ny Ahlqvist möjligen skulle anklaga mig för att föra
Sverige tillbaka till medeltiden. Nu blev det bara till
industrialismens början. Det tar sig, Johnny Ahlqvist!
Välkommen in i gänget när ni har skrivit fram histori-
en ett stycke till!

Låt mig emellertid fastslå mycket bestämt, att om
man tror att dagens arbetsmarknadsreglering bidrar
till att göra löntagarna trygga, har man på alla tänkba-
ra skygglappar på alla tänkbara ögon. Problemet är att
dagens arbetsmarknadsregleringar skapar otrygghet
därför att de stänger ute och slår ut. Rörligheten är
den nya arbetsmarknadens nya trygghet. Den går inte
att åstadkomma på annat sätt än genom avregleringen

Herr talman! Mitt fjärde påpekande är min ur-
sprungliga fråga. Vi går in i en period där regeringen
säger att vi skall få 10 % arbetslöshet vid sekelskiftet.
Vad är regeringens besked till alla som undrar vad ert
program egentligen är? Vi har lämnat vårt. Vi tror på
skattesänkning och avreglering.

Anf. 135 JOHNNY AHLQVIST (s) replik

Herr talman! Då fick jag till slut ett besked från
Per Unckel. Det enda som Per Unckel tror på är skat-
tesänkning och avreglering.

Herr talman! Jag kan inte någonstans i moderater-
nas motion hitta några förslag som innebär att man
skulle minska arbetslösheten. Det är som jag sade
inledningsvis. Det handlar bara om att göra det otryg-
gare för de anställda.

När det sedan gäller förslaget om arbetslöshets-
kommissionen, som moderaterna blåser upp så väldigt
starkt, förstår jag att man från Moderaterna driver den
frågan. Moderaterna anser att politikerna inte skall
lägga sig i eller ta något ansvar. Det är ett mycket sätt,
Per Unckel, att föra bort hela frågan från parlamentet
genom att säga: Tillsätt en arbetslöshetskommission,
så skall den lösa problemen. Vi politiker skall inte ta
ansvar för detta.

Jag anser att vi politiker är skyldiga att ta detta an-
svar, Per Unckel. Det är därför vi sitter här. Men jag
förstår att Per Unckel inte vill ta ansvar för vad som
hände under förra mandatperioden. Är det inte så, Per
Unckel, att ert förslag innebär att man skall sänka
skatterna till år 2000 med 280 miljarder? Det innebär
att denna skattesänkning kommer att slå oerhört hårt
mot den offentliga sektorn. Ni kommer att öka trycket
på den offentliga sektorn så att man får friställa ytter-
ligare människor.

Det var väl ändå så, Per Unckel, att det recept som
Moderaterna i dag pläderar för är det ni tillsammans
med Folkpartiet prövade under förra mandatperioden?
Hur lyckades då detta? Jag träffade inte en enda före-
tagare som efterlyste ytterligare skattesänkningar. Vad
de efterlyste var i stället nya order, vilket er politik
slog undan benen för, och att hemmamarknaden över
huvud taget fungerade.

Jag tror inte att skattelättnader hjälper för de före-
tagare som i dag i stället vill ha jobb. BNP sjönk med
5 % förra gången ni regerade. Det enda som växte
under er regeringsperiod, där Per Unckel ingick i
regeringen, var budgetunderskottet.

Anf. 136 PER UNCKEL (m) replik

Herr talman! Låt mig understryka att kammaren
fortfarande inte har fått reda på hur Socialdemokra-
terna vill ta ner Sverige under en arbetslöshet på
10 %. Jag tror på skattesänkningar och avreglering,
Johnny Ahlqvist. Jag inbillar mig nämligen med viss
säkerhet att det anställs fler människor om det är
billigare än om det är dyrt.

Det är vårt främsta skäl till att här i kammaren i
dag ställa under omröstning ett förslag om att nu på
allvar få fart på tjänstesektorn. Men sin vana trogen
säger naturligtvis Socialdemokraterna: nej, nej, nej -
absolut inte det. Vi vet att det skulle lösgöra mängder
av arbeten i morgon dag, om bara Socialdemokraterna
vågade. Det är ställt utom varje tvivel, att om arbete
görs billigare kommer fler människor i arbete.

Det är också ställt utom varje tvivel, att om det
blir lättare att anställa människor anställs det fler
människor. Det är detta som är syftet med avregle-
ringen, bland mycket annat, för att säkerställa att
hundratusentals människor inte skall berövas möjlig-
heten att över huvud taget komma in på arbetsmark-
naden, då företagen använder övertid därför att de
inte vågar ta ansvaret för sina anställda på lång sikt.

En annan syn på arbetsrätten minskar övertidsut-
tagen och ökar därvid möjligheterna att anställa fler.
Inte minst, herr talman lösgör det möjligheterna för
småföretag att expandera. Det är det som Johnny
Ahlqvist i sina högtidsstunder ändå säger är alldeles
nödvändigt.

Johnny Ahlqvist säger att vi moderater vill sänka
skatterna med 200 miljarder till sekelskiftet. Tänk om
det ändå vore så väl! Det rör sig om 40 miljarder, men
det är gott så. 40 miljarder redovisar vi och ställer
under omröstning här om en stund i kammaren. Fi-
nansieringen av den skattesänkningen är redovisad
ner till varje krona och hur förutsättningen för de nya
jobben skall skapas i verkligheten.

Herr talman! Slutligen till frågan om kommissio-
nen. Vi undandrar oss inte något ansvar för politiken.
Men vi är ödmjuka nog att inse att också vi som job-
bar i politiken kan ha nytta av att få råd från dem som
finns på utsidan. Vad är Johnny Ahlqvist så förtvivlat
rädd för när han säger nej till att låta fler människor
bidra med råd?

Anf. 137 JOHNNY AHLQVIST (s) replik

Herr talman! Det är tvära kast när Per Unckel de-
batterar. Vid det ena tillfället tycker han att det är bra
med en kommission, men när det gäller Arbets-
rättskommissionen vill han ta lärdom från dem som
befinner sig på utsidan.

När det gäller dagordningen tycker jag att Per
Unckel skall läsa tillväxtpropositionen. Där pekar vi
ut att detta är en dagordning. Vi kommer att göra
detta och detta under den tid som finns kvar av denna
mandatperiod.

Per Unckel vet lika bra som jag att det kommer en
förstärkning av arbetsmarknadspolitiken. Den kom-
mer kanske till våren eller till hösten, som jag sade i
mitt inledningsanförande.

Jag vet inte var Per Unckel får sina teorier ifrån
om att företagen anställer om det blir billigare att
anställa. Vi skapade ju en möjlighet för detta. Det
gjordes inom ett antal branscher här i landet genom
ett avtal där man sänkte ingångslönerna för ungdo-
marna. Det är något som moderaterna alltid har pläde-
rat för. Sänk ungdomslönerna så får de jobb! Hur
många arbetstillfällen har detta gett, Per Unckel? Det
har gett ett enda arbetstillfälle i hela Sverige. Jag tror
att det motsäger allt vad Per Unckel säger om att
sänkta löner skulle innebära att man anställer männi-
skor.

Jag tycker att det är hemskt när en f.d. minister
fortsätter att plädera för att arbetsrätten försvårar för
företag att anställa folk. Det är inte på det viset, Per
Unckel. Det är en vandringssägen som Per Unckel har
planterat och åter planterar här. Prata med småföreta-
garna! De har inte den uppfattningen om arbetsrätten.
Per Unckel tror mig kanske inte, men vi kan åtmins-
tone avvakta tills Arbetsrättskommissionen kommer
fram med sitt betänkande i mars månad innan vi gör
något åt detta.

Herr talman! Så här strax före jul tror jag inte att
svenska folket vill ha de julklappar som Per Unckel
aviserar i sin motion och som han har pläderat för här
i dag. Jag tror att svenska folket fick nog av moderata
julklappar under den förra mandatperioden. Och ty-
värr, Per Unckel, känns det gammalt och unket kring
de julklappar som ni försöker att dela ut.

Anf. 138 DAN ERICSSON (kds) replik

Herr talman! Jag noterade att Johnny Ahlqvist i
sitt anförande sade att för socialdemokraterna är kam-
pen mot arbetslösheten det viktigaste. Det har vi hört
förut. Vi har hört det i en valrörelse och vi har hört
det här i kammaren sedan den nya regeringen tillträd-
de, men problemet är att ute i verkligheten råder fort-
farande den stora arbetslösheten.

Just i dag fick jag, precis som jag sade i mitt anfö-
rande, en tidning från Norrköpings kommun. Det är
en tidning som går till alla anställda. Den toppar med
rubriken: Första uppsägningen av personal har skett.

Detta sker nu ute i kommuner och landsting. Det
är ett exempel som jag tycker visar att det här med att
ni säger att arbetslösheten är det viktigaste att bekäm-
pa klingar litet falskt när dessa uppsägningar samti-
digt kommer runt om i landet.

Sedan noterade jag, herr talman, en stor tillnykt-
ring i resonemanget. De nya jobben kommer i växan-
de företag. Vi kan inte lösa arbetslösheten bara med
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är precis vad vi
kristdemokrater har sagt under lång tid. Det är därför
vi har presenterat en rad tillväxtförslag som finns
omsatta i motioner och reservationer i det här betän-
kandet. Vi har också en rad förslag på det arbets-
marknadspolitiska området om hur vi skall förbättra
arbetsmarknadspolitiken, eftersom den också behövs.

Jag ställde några frågor tidigare till Johnny
Ahlqvist. Han hänvisar då till utredningar. Men jag
skulle kanske ändå kunna få någon liten fingervisning.
Tycker Johnny Ahlqvist att det lärlingssystem som vi
tittade på i Tyskland är någonting som vi skall titta
närmare på och försöka införa i Sverige och därmed
se till att ungdomar får fasta jobb?

Den andra frågan jag skulle vilja ställa är: Skall vi
förändra AMS? Skall vi göra något för att effektivise-
ra detta? Vad har Johnny Ahlqvist för uppfattning i
den frågan? Där sitter ingen utredning.

Arbetsrätten får vi lämna därhän i dag. En kom-
mission kommer att lägga fram ett förslag. Men jag
tror att ni även på den punkten måste komma ur de
gamla låsningarna, Johnny Ahlqvist. Vi är beredda att
diskutera hur vi skall hjälpas åt för att komma ur
dessa låsningar så att vi faktiskt kan förändra arbets-
rätten så att möjligheten för fler företag att anställa
fler öppnas upp.

Anf. 139 JOHNNY AHLQVIST (s) replik

Herr talman! Låt mig först säga något om lärlings-
systemet. Jag kan dela Dan Ericssons uppfattning. Jag
är den som har pläderat mest för att vi kanske skall ha
ett lärlingssystem som ett komplement till den vanliga
gymnasieskolan.

Men jag har också sagt att vi skall låta den här ut-
redningen titta på detta. Låt utredningen granska
detta! Det finns ett förslag till lärlingssystem i Norge
och ett i Tyskland. Jag fick inte den uppfattningen när
vi var i Tyskland att det tyska lärlingssystemet löser
alla problem. Låt utredningen arbeta fram ett förslag!
Jag vet att kristdemokraterna är representerade i ut-
redningen, så ni har ju alla möjligheter att framföra
era synpunkter där.

Jag sade i mitt inledningsanförande att man behö-
ver se över arbetsrätten. Jag förlitar mig på att parter-
na hittar en arbetsrätt som passar in i framtiden, Dan
Ericsson. Jag tror att varken jag eller kristdemokra-
terna vill ha ett system där man går till riksdagen och
river upp och återställer arbetsrätten beroende på vem
som har majoritet. Jag tycker faktiskt att det är parter-
na som har ansvaret för att hitta en hållbar arbetsrätt.
Det har man möjligheter att göra i Arbetsrättskom-
missionen.

För övrigt tycker jag att många av de förslag som
finns i den motion som kristdemokraterna har lagt här
är bra. Man skriver att arbetsförmedlingarna skall
stärkas. Jag har den uppfattningen att det är på plats-
förmedlingsverksamheten som man skall satsa ytterli-
gare resurser och inte genom AMS. Den arbetsmark-
nadspolitiska utredningen tittar även på detta. Jag tror
att man skall kunna hitta en bred majoritet för hur
man skall kunna förändra både AMS och arbetsför-
medlingarnas verksamhet i framtiden.

Anf. 140 DAN ERICSSON (kds) replik

Herr talman! Det var inte lätt att ta replik på detta
eftersom Johnny Ahlqvist i stort sett instämmer i våra
uppfattningar och våra förslag. Det ser positivt ut för
framtiden.

Herr talman! När det gäller arbetsrätten kan vi ju
hoppas att parterna skall kunna finna en lösning. Men
om de inte gör det - vi får väl veta resultatet av det
relativt snart, om några månader - vad tänker rege-
ringen göra då? Vad jag förstår är det numera Johnny
Ahlqvist som bestämmer mycket av regeringens ar-
betsmarknadspolitik. Därför vore det kanske bra om
Johnny Ahlqvist redan nu kan säga vad regeringen har
för handlingsplan i det läget.

Vi kan inte bara låta tiden gå. Vi måste komma ur
dessa låsningar. Det är riktigt som Johnny Ahlqvist
säger att det skulle vara bra om vi kunde skapa ett
robust system för detta som också överlever regim-
skiften. Men det skall vara ett robust system som ser
till att fler får möjlighet att komma i arbete. Då är
t.ex. detta med att förlänga visstidsanställningarna en
konkret förslag som skulle kunna underlätta.

Anf. 141 JOHNNY AHLQVIST (s) replik

Herr talman! För det första, Dan Ericsson, är det
inte så i vårt parti att det finns en människa som be-
stämmer om arbetsmarknadspolitikens utformning.
Jag vet inte om det är efter de principerna som man
jobbar inom det kristdemokratiska partiet, men i vårt
parti har vi en riksdagsgrupp som har ett stort infly-
tande över den politik som skall läggas fast.

Vi har inga handlingsplaner för detta med arbets-
rätten. Jag tror att alla förutsätter att arbetsmarkna-
dens parter nu tar sitt ansvar och kommer fram till en
hållbar arbetsrätt med en bärighet in på 2000-talet.
Jag tror att det är oerhört viktigt. Jag vill än en gång
markera att det inte kan vara så att man förändrar
förutsättningarna för företag och de anställda beroen-
de på vilka som för tillfället har majoritet i riksdagen.
Jag tror nog att vi kan hitta lösningar även på detta,
Dan Ericsson.

Anf. 142 INGRID BURMAN (v) replik

Herr talman! Det låter på Johnny Ahlqvist som om
han inte har lyssnat på mitt anförande från talarstolen,
och inte heller läst vår motion. Johnny Ahlqvist säger
att Vänsterpartiet tror att det är åtgärder som skall
lösa arbetslösheten. Så är inte fallet. Jag har redovisat
att här krävs det en aktiv näringspolitik, miljöinveste-
ringar, förändringar i vissa delar av skattepolitiken,
riskkapital till småföretag osv.

För att inte Johnny Ahlqvist nu skall fortleva med
dessa uppfattningar kommer jag att överlämna vår
motion till Johnny Ahlqvist och hoppas att han läser
den över jul. Då kan vi lägga den frågan åt sidan.

I stället vill jag fråga Johnny Ahlqvist om detta
med arbetslöshetsförsäkringen. Jag fick den uppfatt-
ningen av Johnny Ahlqvists inlägg att han i dag är
beredd att ställa upp på det som i betänkandet skrivs
som en bortre parentes. Detta är en mycket stor för-
ändring jämfört med förra året då både jag och John-
ny Ahlqvist ansåg att problemet med arbetslöshetsför-
säkringen var att det fanns för många i systemet. Vi
har en för hög arbetslöshet. Uppgift ett är att bekämpa
arbetslösheten så att få behöver befinna sig i arbets-
löshet och utnyttja arbetslöshetsförsäkringen.

Vi var då rörande eniga om att ett insättande av en
bortre parentes skulle innebära att staten övervältrade
ett stort antal miljarder i kostnader bl.a. till socialbi-
dragssystemen. Min fråga blir: Vad är det som har
ändrats sedan förra hösten?

Anf. 143 JOHNNY AHLQVIST (s) replik

Herr talman! Anledning till att jag sade det som
jag sade om Vänsterpartiet var att vi under den här
mandatperioden har höjt skatter men att det inte räck-
er med detta - vi måste också spara. Vi har höjt skat-
ter för dem som har de högsta inkomsterna, förmö-
genhetsskatten och aktieutdelningsskatten och infört
värnskatten för dem som tjänar över 200 000 kr. Men
det räcker alltså inte med detta, Ingrid Burman, utan
man måste också spara.

Jag menar att Vänsterpartiet tyvärr har alltför
många förslag som innebär att man bara brassar på.
Låt mig t.ex. peka på det som Ingrid Burman själv
efterlyste från kammarens talarstol, påplussningar på
övertidsuttaget, deltidsarbete och obligatoriska prak-
tikplatser.

I varenda debatt som vi för med Vänsterpartiet är
det tyvärr så, Ingrid Burman, att ni bara vill brassa på
ytterligare. Det är mycket beklagligt att Vänsterpartiet
inte orkar ta ansvar för Sveriges ekonomi.

Herr talman! Jag vill ställa en avslutande fråga till
Ingrid Burman. Man skriver i sin motion att det helt
och hållet är regeringens fel att det har blivit för höga
löner i vårt land. Anser Ingrid Burman och Vänster-
partiet att löneutvecklingen i vårt land och avtalsnivå-
erna är frågor för riksdagen?

Anf. 144 INGRID BURMAN (v) replik

Herr talman! Det är en gammal och god teknik att
prata om annat när man inte har svar på frågorna, och
det är det som Johnny Ahlqvist har gjort.

För det första säger han att en begränsning av
övertiden innebär högre kostnader för staten. Jag kan
inte tolka hans inlägg på något annat sätt. Han säger
att de övriga förslag som jag presenterade har något
att göra med statens budget. Det får stå för Johnny
Ahlqvist. Han undviker också att svara på min fråga
om vad som har gjort att han så radikalt har ändrat sin
syn på arbetslöshetsförsäkringen.

Vad gäller lönebildningen har vi i vår motion
kontrat mot skrivningen i regeringens proposition om
att facken och de fackliga organisationerna inte hade
tagit ansvar för lönebildningen. Vi har sagt att staten
kunde ha vidtagit åtgärder för att underlätta denna.
Man kunde ha underlättat lönebildningen genom att
vidta åtgärder i skattesystem och genom att ta bort
grundavdrag. Framför allt vill jag påstå att både rege-
ringens åtgöranden och det som vi har hört i kamma-
ren i dag om lönebildningen har givit en felaktig bild.
Jag kan redovisa följande siffror.

År 1990 gick 65 % av förädlingsvärdet i närings-
livet till löner och 35 % till vinster. Tre år senare hade
andelen löner sjunkit till 57 % och andelen vinst ökat
till 42 %. Jag tycker att de fackliga organisationerna
har tagit ansvar för lönebildningen.

Det må vara Johnny Ahlqvist och finansministern
fritt att påstå något annat, men vi har inte någon kritik
att rikta mot de fackliga organisationerna i det här
avseendet.

Anf. 145 JOHNNY AHLQVIST (s) replik

Herr talman! Jag vill be om ursäkt för att jag inte
svarade på frågan om den bortre parentesen. Vad vi
har gjort i vårt yttrande till finansutskottet, Ingrid
Burman, är att vi har uttalat att regeringen får åter-
komma med förslag, om den finner behov av en yttre
parentes, och att vi har satt upp ett antal staket runt
den bortre parentesen. Något annat har vi inte gjort.

Det är inte vi som skriver propositioner och lägger
fram dem i kammaren, utan det är faktiskt regeringen
som gör detta. Vi har sagt att man får återkomma, om
man har en uppfattning i den här frågan. Det är väl
rätt naturligt att agera på det sättet här.

Om inte Ingrid Burmans inlägg om ytterligare åt-
gärder hade någonting att göra med statens ekonomi,
begriper jag inte, herr talman, varför hon sade att
detta kan klaras genom att man höjer bolagsskatten
med x %. Ingrid Burman talade ju då själv om att man
skall förstärka statens inkomster på ett visst sätt. Även
utgifterna måste väl då i logikens namn kosta någon-
ting.

När det sedan gäller lönebildningen har vi inte
sagt att de fackliga organisationerna har gjort fel. Vad
som allmänt har uttalats är att parterna inte har orkat
leva upp till sitt ansvar. Det är bara för Ingrid Burman
att själv läsa om den grupp vilken tillsattes mellan
SAF och LO, i vilken man bedömde att en viss nivå
på löneutrymmet var den rätta.

Jag är faktiskt besviken över att Vänsterpartiet
inte orkar ta de allvarliga och besvärliga besluten i
detta sammanhang. Det blir i alla sammanhang där
Vänsterpartiet yttrar sig en form av överbudspolitik.
Det gäller kanske inte Ingrid Burman och Hans An-
dersson, som sitter i vårt utskott, men högre upp i
partiets ledning blir det så. Det är lätt att lova ut re-
former, men det är svårare att hålla löftena.

Med hänvisning till Per Unckels julklappar vill jag
säga till Ingrid Burman att jag säkert tror att Vänster-
partiets julklappar väcker en stor förväntan. Omslaget
på dem är oftast mycket vackert, men innehållet är
nog faktiskt lika tomt som Vänsterns alternativ här i
riksdagen.

Anf. 146 ELVER JONSSON (fp) replik

Herr talman! Ledordet i utskottsordförandens hu-
vudinlägg var "stolt men inte nöjd". Det blir kanske
mest korrekt om man lägger tyngdpunkten vid "inte
nöjd".

Vad gäller den närgångna frågan om Elver Jons-
son inte känner något ansvar för den arbetsmarknads-
politik som fördes under den gångna regeringsperio-
den - jag ingick ju ändå i regeringsunderlaget - vill
jag säga: Visst får jag ta min del av ansvaret.

Om någonting var fel var det bristen på tempo i de
förändringar som regeringen då gjorde. Flera sådana
åtgärder var oerhört gynnsamma. Det gällde underlät-
tandet för småföretagen, införandet av ungdomsprak-
tikplatser i en då oerhört nödvändig utsträckning och
genomförande av arbetslivsutveckling på ett sätt som
innebar att arbetslösa som var på väg att bli utstämp-
lade fick en kompetenshöjning i arbetslivet. Det inrät-
tades också en statlig a-kassa, som hade betydande
förtjänster. Vi anpassade vidare, låt vara försiktigt,
arbetsrätten så att den blev smidigare och mer gynn-
sam, särskilt för de mindre företagen.

Men problemet var i mycket att vi hade att dras
med sviter från 80-talet, då finansspekulationen fick
florera under den dåvarande socialdemokratiska re-
geringen. Vi fick en investeringsflykt, och vi hade
stelbenta arbetsrättsregler. Om jag själv skulle göra en
karakteristik av det som vi gjorde skulle det bli så
som också Johnny Ahlqvist sade: Jag är stolt men inte
helt nöjd.

Vill Johnny Ahlqvist till sist lätta på förlåten när
det gäller vikten av att se över arbetsrätten och det
tiotal utredningar som pågår? Jag tror att det är viktigt
att vi får tempo i detta arbete, och min fråga blir: Är
Johnny Ahlqvist beredd att medverka till en tempo-
höjning i det tiotal utredningar som han talade om?
Om det är bra förslag som de har att komma med, är
det naturligtvis mycket bråttom med tanke på den
katastrofala situationen på arbetsmarknaden.

Anf. 147 JOHNNY AHLQVIST (s) replik

Herr talman! Elver Jonsson säger att man gjorde
oerhört mycket för småföretagarna. Jag undrar om de
45 000 småföretagare som gick i konkurs under den
aktuella perioden uppfattade det så att den borgerliga
regeringen gjorde så oerhört mycket för just dem.

Elver Jonsson lyfter här ungdomspraktiken till
skyarna, på samma sätt som han gjorde i en debatt för
några dagar sedan. Problemet med ungdomspraktiken
var att vi här i riksdagen hade uttalat att den skulle
vara en sistahandsåtgärd, när man inte hade kunnat
lösa problemen på annat sätt, men att den i ett mycket
tidigt skede helt plötsligt blev en förstahandsåtgärd.
Ni ändrade helt inriktning på den punkten.

Jag tror att det är viktigt, som jag tidigare har sagt,
att det tiotal utredningar som pågår får möjlighet att
lägga fram sina synpunkter. Jag kan utan att säga för
mycket - det finns nog redan ett beslut om detta -
lova Elver Jonsson att dessa utredningar skall komma
ganska så omgående. Som jag sade i mitt inlednings-
anförande skall man återkomma med en stor arbets-
marknadspolitisk proposition, något som också har
aviserats i tillväxtpropositionen.

Elver Jonsson och jag kan fortsätta länge med att
diskutera olika frågor i detta sammanhang. Jag undrar
om Elver Jonsson bör framhålla den statliga a-kassan
som så oerhört bra. Jag tror att antalet medlemmar i
den statliga a-kassan kommer att kunna räknas unge-
fär på bägge händernas fingrar.

Anf. 148 ELVER JONSSON (fp) replik

Herr talman! Jag tackar för att Johnny Ahlqvist är
beredd att medverka positivt i de utredningar som nu
håller på. Jag skall uppriktigt säga att jag ställer stora
förhoppningar till dem, också till Arbetsrättskommis-
sionen. Jag tror att man i ett avspänt läge kommer att
föreslå saker som har bärighet.

Dock vill jag vidhålla att både ungdomspraktiken
och a-kassa hade betydande förtjänster. Anledningen
till att ungdomspraktiken kom till stor användning var
att läget var alarmerande svårt.

Ordföranden i arbetsmarknadsutskottet skall hållas
räkning för det han i sitt huvudinlägg sade om vad
som var förutsättningar för en bra arbetsmarknads-
politik. Jag kände faktiskt igen mycket av det. Jag
försökte säga det, med nu blev det i omvänd ordning.
Det handlar om att statens ekonomi måste bringas i
balans, att vi får en aktiv arbetsmarknadspolitik och
att vi får växande företag.

Min invändning var inte att det här är någonting
som inte behövs. Tvärtom, det är oerhört viktigt med
alla dessa tre saker. Min kritik var att regeringen t.ex.
när det gäller den aktiva arbetsmarknadspolitiken
försummat de arbetshandikappade. Det har vi i utskot-
tet och i kammaren fått stöd för.

När det gäller att få företag att utvecklas och växa
vill jag påstå att den tidigareladga momsinbetalningen
är olycklig, och det är fel signal. För en del småföre-
tag gör de det omöjligt att leva upp till ambitionerna
och de förhoppningar som ställs till dem. Sådana
kollisioner bör vi i framtiden undvika. De stolta parol-
lerna måste leda till harmoni i de åtgärder som sedan
beslutas.

Anf. 149 JOHNNY AHLQVIST (s) replik

Herr talman! Jag tror inte att det finns några gen-
vägar för att klara sysselsättningen. Jag tror att det är
genom ett idogt arbete som vi kan få fram förslag i
linje med det som pekas ut i tillväxtpropositionen.
Där har man ett brett spektrum över hela arbetsmark-
nadspolitikens område. När man väl kommit till skott
med alla punkterna där, tror jag faktiskt att man har
möjligheter att klara detta på ett bra sätt.

Jag vill göra en kommentar till Elver Jonssons in-
lägg. Han säger att vi inte skulle vara så snabba att
återställa. Ändå åberopar Elver Jonsson själv i en
motion att vi skulle gå tillbaka till det som den gamla
arbetsrättsutredningen föreslog. Nu har inte Elver
Jonssson möjlighet att utveckka detta, men vad är det
som säger att den arbetsrättsutredningen, som vi av-
skaffade, hade det bästa förslaget?

Samtidigt pläderar Elver Jonsson i sin motion för
att man skall ha mer flexibla arbetstider och med
avgörande på det lokala planet. Jag blir förvånad när
jag läser Folkpartiets motion. Där skriver Elver Jons-
son att arbetsgivarna skall helt tillmötesgå arbetsta-
garna i fråga om flexibla arbetstider. I nästa andetag
säger Elver Jonsson att man inte kan förlita sig på
arbetsmarknadens parter, utan man skall se vad Ar-
betsrättskommissionen kommer fram till.

Jag tror som sagt att vi skall kunna lösa detta ge-
nom idogt arbete i utskottet och kammaren.

Anf. 150 ELVING ANDERSSON (c)

Herr talman! Som jag har påpekat många gånger i
denna kammare när vi haft arbetsmarknadspolitiska
debatter är det inte inom arbetsmarknadspolitikens
ram som nya arbetstillfällen kan skapas. Det är inom
andra politikområden. Därför är det glädjande att vi
nu har ett betänkande om tillväxt att behandla. För det
är just genom tillväxt som förutsättningar skapas för
en bättre arbetsmarknad.

Trots att de flesta kurvor som belyser det ekono-
miska tillståndet pekar åt rätt håll, ger det inga rejäla
utslag på sysselsättningen. Vi har fortfarande, trots
högkonjunkturen, massarbetslöshet i vårt land.

När konjunkturnedgången kommer - vissa eko-
nomer hävdar att vändningen redan har skett - ham-
nar vi i ett utomordentligt bekymmersamt läge, om
arbetslösheten då ligger kvar på 10-11 %. Tyvärr
finns det i dag väldigt litet som säger att så inte skulle
vara fallet. Det innebär att det redan under den kom-
mande våren måste ske förändringar för att vi inte
permanent skall fastna i massarbetslöshetens gissel.

Det finns ett stort antal utredningar inom arbets-
marknadspolitikens område som arbetar intensivt och
som skall komma med delbetänkanden under våren.
Det gäller bl.a. a-kasseutredningen, Arbetsmarknads-
politiska utredningen och Arbetsrättskommissionen.
Det är viktigt att regeringen har en mycket hög bered-
skap för att mycket snabbt lägga fram konkreta för-
slag med anledning av dessa utredningar. Inte minst är
det brådskande att få en reformerad arbetsrätt, som är
modern och anpassad till de små och medelstora före-
tagens förutsättningar

I och med det beslut som vi nu skall fatta skapas
förutsättningar för en förbättrad tillväxt. Bl.a. är för-
slagen om förbättrad kapitalförsörjning för småföre-
tagen mycket viktiga.

Från Centerns sida tycker vi att det är viktigt att
sedan gå vidare med tillväxtfrämjande åtgärder som
samtidigt är miljöförbättrande. Jag tänker naturligtvis
på vårt gamla förslag om en skatteväxling på totalt 50
miljarder kronor under resten av 90-talet, med 25
miljarder i skattelättnader på arbete och 25 miljarder i
skatt och avgifter på miljöförstörande verksamhet och
förbrukning av ändliga naturresurser.

Det finns en sektor som har en mycket stor växt-
potential men som inte utnyttjas särskilt mycket. Det
är den som brukar kallas den gröna sektorn. Den
globala miljömarknaden var 1994 värd ca 210 miljar-
der dollar. År 2000 beräknas den vara värd ca 320
miljarder dollar. Det är alltså en oerhört snabbt väx-
ande marknad. Utvecklingen av miljömarknaden har
av World Watch Institute kallats för den andra in-
dustriella revolutionen. Men - och det är ett viktigt
"men" - enligt OECD kommer Sverige med sin nuva-
rande industristruktur bara att öka produktionen för
miljömarknaden med hälften av OECD-genomsnittet
och bara med en tredjedel av de bästa ländernas för-
måga. Detta är inte acceptabelt. Självklart borde Sve-
rige vara världsledande på miljömarknaden!

Herr talman! I det föreliggande förslaget görs flera
viktiga ställningstaganden som är positiva. Det gäller
bl.a. att tydligare göra arbetslöshetsförsäkringen till
en omställningsförsäkring. Det innebär att man skall
sätta ett bortre parantestecken för hur länge a-
kasseersättningen kan utgå. Evig rundgång skall inte
vara möjlig. Det är en signal om en återställare av en
återställare. Det är välkommet.

Vidare handlar det om att pröva att ytterligare öka
kommunernas roll i arbetsmarknadspolitiken för att
skapa större flexibilitet utifrån lokala förutsättningar,
och det handlar om kraftigt skärpta sanktioner mot
fusk och missbruk av systemen.

Det genomförs också omfattande förändringar i
det mycket komplicerade regelverk som omger arbets-
löshetsförsäkringen. Låt mig bara i detta sammanhang
konstatera att klokskapen i ett fall är större hos ma-
joriteten i finansutskottet än hos majoriteten i arbets-
marknadsutskottet. Det gäller frågan om att den som
redan har ett upparbetat arbetsvillkor skall få räkna in
inte bara beredskapsarbete och utbildningsvikariat i
arbetsvillkoret utan även tiden i näringsverksamhet
med starta-eget-bidrag. Här har finansutskottets ma-
joritet gått på den reservation som jag tillsammans
med Folkpartiet och kristdemokraterna hade i arbets-
marknadsutskottet.

Avslutningsvis: Med en tillväxtbefrämjande poli-
tik, satsning på de mindre och medelstora företagen,
utveckling av den s.k. gröna sektorn, skatteväxling
och en reformerad arbetsrätt kan antalet nya jobb öka
i väsentligt snabbare takt. Det är till gagn både för
vårt land om helhet och för alla de 100 000-tals män-
niskor som i dag står utanför den ordinarie arbets-
marknaden.

Anf. 151 INGRID BURMAN (v) replik

Herr talman! Min fråga till Elving Andersson
kommer att handla om den bortre parentesen och
detta att förtydliga att arbetslöshetsförsäkringen är en
omställningsförsäkring.

Jag vill börja med att tacka Elving Andersson för
det beskedet, eftersom Elving Andersson numera
ingår i den majoritet som utformar politiken. Eftersom
Johnny Ahlqvist var svävande i sitt svar får jag väl nu
ändå tacka för beskedet - även om jag inte uppskattar
det - att man nu kommer att genomföra en bortre
parentes. Man kommer att återställa arbetslöshetsför-
säkringen, och jag tycker kanske inte att det var den
roligaste julklappen att ge alla de arbetslösa så här
inför julen, men det må väl då stå för Socialdemokra-
terna, Centerpartiet och övriga som biträder förslaget.

Min fråga blir: Så sent som i går diskuterade vi
den kommunala ekonomin och det kommunala ut-
jämningsförslaget. Många talare, även från Center-
partiet, uppehöll sig då vid finansieringsprincipen, att
om vi överför kostnader på kommunen så skall staten
också skicka med pengar. Ett är i alla fall säkert, och
det är att den dag vi sätter en gräns för arbetslöshets-
försäkringen så kommer kommunernas socialbidrags-
kostnader att öka. Min fråga blir därför: Hur mycket
pengar avser Centerpartiet att skicka med till kommu-
nerna?

Anf. 152 ELVING ANDERSSON (c) replik

Herr talman! Beträffande den bortre parentesen
har jag bara dragit slutsatser av vad som står att läsa i
tillväxtpropositionen, där man pekar på behovet av
det här. Det tycker jag är ganska tydliga signaler.
Precis som Johnny Ahlqvist gjorde tidigare utgår jag
från att regeringen återkommer med konkreta förslag
till riksdagen.

Jag tror att det är bra att ha ett system som för-
hindrar en evig rundgång i a-kassesystemet. Det kan
inte heller vara Ingrid Burmans uppfattning - det tror
jag i alla fall inte - att det är positivt med en evig
rundgång, där de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
många gånger används i första hand för att kvalificera
för en ny a-kasseperiod, osv. Det mönstret måste
brytas genom olika åtgärder - med den aktiva arbets-
marknadspolitiken men också med en förändring av
reglerna för a-kasseförsäkring.

Hur det här sedan kommer att utformas och vad
det får för effekter och konsekvenser, var parentes-
tecknen skall sättas, osv. har jag en del uppfattningar
om, men det får vi diskutera när det finns konkreta
förslag att diskutera, när vi får se vad utredningarna
och regeringen kommer till för slutsatser på det här
området.

Anf. 153 INGRID BURMAN (v) replik

Herr talman! Jag är helt övertygad om att Elving
Andersson väl känner till att Vänsterpartiet föresprå-
kar en aktiv arbetsmarknadspolitik framför passivt
bidragsberoende, t.ex. att vi också sätter arbetslinjen
främst. Jag tror inte att det råder någon tvekan om det.

Det tråkiga när det gäller arbetslösheten och ar-
betslöshetsförsäkringen är, tycker jag, att det senaste
ett och ett halvt året har kännetecknats av att de åt-
gärder som majoriteten har satt in har varit riktade
mot de arbetslösa, inte mot arbetslösheten. Man har
gång på gång företagit regelförändringar för att för-
sämra för de arbetslösa, alltifrån att man har begränsat
deltidsarbetslösas rätt att utfyllnadsmarkera till att
man nu börjar prata om en bortre parentes.

Det skall naturligtvis inte vara så att människor
har arbetslöshetsersättningen som en livslång inkomst,
men när man börjar titta på arbetslöshetsförsäkringen
måste man samtidigt erbjuda alternativen, menar jag.
Alternativen heter arbete eller andra möjligheter att
försörja sig själv - alternativen heter inte kommuner-
nas socialbidragskonton. Hittills har ingen som har
pläderat för ytterligare försämringar i arbetslöshets-
försäkringen lyckats övertyga mig om att man har
några som helst andra alternativ än kommunernas
socialbidragskonton.

Anf. 154 ELVING ANDERSSON (c) replik

Herr talman! Att säga att alla åtgärder riktar sig
mot de arbetslösa och inte mot arbetslösheten, som
Ingrid Burman gjorde, var väl att ta i. Det är rätt så till
vida att även ersättningarna i arbetslöshetssystemen
har fått vara med och ta sin del av besparingarna, men
vi har ju ändå satsat i storleksordningen 26 miljarder
kronor på arbetsmarknadspolitiken, och det är ju just
för att medverka till en väl fungerande arbetsmark-
nadspolitik som skall kunna leda till jobb.

Mycket i det betänkande som vi har på bordet i
dag handlar ju om tillväxtfrågor, förbättrade möjlighe-
ter för småföretagen att få sin kapitalförsörjning tryg-
gad och annat, och det är ju den typen av åtgärder
som leder till nya, varaktiga jobb. Det åstadkommer
vi inte i första hand med arbetsmarknadspolitiken.

Avslutningsvis vill jag säga att jag tycker att det är
väldigt positivt att Ingrid Burman nu ändå säger att vi
inte skall ha möjlighet att ha en evig rundgång i a-
kassesystemet. Jag tolkar hennes uttalande så.

Min tolkning är att om vi är överens om den delen
krävs det någon form av ett bortre parentestecken i a-
kasseförsäkringen. Hur det skall utformas, vilka regler
det skall omgärdas med, får vi återkomma till när det
finns ett konkret förslag att diskutera.

Anf. 155 BARBRO JOHANSSON (mp)
replik

Herr talman! I de frågor som behandlas i regering-
ens proposition En politik för arbete, trygghet och
utveckling har vi i Miljöpartiet kommit överens med
regeringen och Centern. Vi står därför bakom riktlin-
jerna i propositionen.

Den stora arbetslösheten och långtidsarbetslöshe-
ten, som hotar att bli permanent, är en utmaning.
Arbetslösheten måste minskas. En flexibel arbets-
marknad och en ökning av arbetskraftens kompetens
behövs för att förhindra en permanent utslagning från
arbetslivet.

Det är viktigt att vakanstiderna minskas och att åt-
gärder sätts in för att minimera långtidsarbetslösheten.
Effektivare arbetsmarknadspolitik är en förutsättning
för detta. Att arbetslöshetsförsäkringen mer blir en
omställningsförsäkring är en följd av att arbetslinjen
som ett uppställt mål skall hållas. Att arbetsmark-
nadsutbildningen tydliggörs som yrkesutbildning är
också viktigt.

Herr talman! De frågor som tas upp i motionerna
och propositionen kommer, som vi har hört här tidiga-
re, att behandlas i ett sammanhang i en arbetsmark-
nadspolitisk proposition till våren. På en punkt har
Miljöpartiet lagt fram ett särskilt yttrande, och det är
när det gäller arbetstiden. Jag återkommer senare i
mitt anförande till hur Miljöpartiet ser på arbetstids-
frågan.

När det gäller motionerna från Folkpartiet och
Vänstern med uppmaning att följa jämställdhetsdirek-
tivet vill jag säga att Miljöpartiet hade motioner i den
frågan som behandlades i Arbetsmarknadsutskottets
betänkande AU1 om jämställdhet. De handlade om
könsuppdelad statistik och oskäliga löneskillnader.

Vid behandlingen i arbetsmarknadsutskottet och i
plenum var samtliga partier överens om att regeringen
skulle arbeta vidare med detta. Miljöpartiet avgav ett
särskilt yttrande om löneskillnader inom riksdagsför-
valtningens kanslier, och här pågår nu ett arbete för
att ändra på detta faktum. Vi ansåg att vi hade blivit
tillgodosedda i våra motioner, eftersom ett utveck-
lingsprojekt skulle ta hänsyn till intentionerna i mo-
tionerna.

I detta betänkande är texten också tillfredsställan-
de i viss mån, och det behövs nu en bevakning av att
texterna efterföljs, bl.a. i den arbetsmarknadspolitiska
propositionen, som är tänkt att läggas fram i vår.

Arbetslöshetsförsäkringen stramas upp i proposi-
tionen och inriktas mer på en omställning. Miljöpar-
tiet ställer upp på förändringarna, även om de inte är
idealiska i alla avseenden. Vi deltog i en diskussion
där vi medverkade till att få ned nivån på antalet ka-
rensdagar. Det behövs nu krafttag för att få människor
i arbete.

Herr talman! I Miljöpartiets särskilda yttrande om
arbetstiden visar vi på att den höga arbetslösheten kan
reduceras med hjälp av en sänkt arbetstid. En arbets-
tidsförkortning på två timmar per vecka, dvs. 100
timmars årlig arbetstidsförkortning, leder till ca
50 000 nya jobb. Årsarbetstiden i Sverige är nu 1 792
timmar. Motsvarande i Tyskland är 1 550 timmar -
alltså mer än 250 timmar mindre - och i Danmark
1 665 timmar. Svenskarna tillbringar sex veckor mer
på jobbet än tyskarna, fastän tyskarnas längre semes-
ter är inräknad.

Den genomsnittliga veckoarbetstiden bland Euro-
pas länder är nu 38,3 timmar mot Sveriges 40 timmar.
Den längre arbetstiden i vårt land kompenseras inte
heller av längre semester eller fler helger.

Fram till mitten av 80-talet var arbetstiden tämli-
gen likartad i Sverige, Tyskland, Finland och Dan-
mark. Därefter har arbetstiden minskat främst i Tysk-
land, men även i Danmark och Finland.

I dessa två nordiska grannländer ligger veckoar-
betstiden för närvarande på 37 respektive 37,8 tim-
mar. Det viktigaste argumentet i dessa länder för att
förkorta arbetstiden var den stigande arbetslösheten.

Sveriges tidigare låga arbetslöshet har motverkat
en motsvarande utveckling. Dessutom har arbetstiden
tidigare ändrats i form av längre semester och för-
längd föräldraledighet snarare än allmänna arbetstids-
förkortningar.

Det är lätt att fråga sig om minskad arbetstid kan
leda till ökad sysselsättning. Ett stort antal tyska un-
dersökningar visar entydigt att så är fallet. Dessa visar
att sysselsättningen har ökat med 35-80 % per tidsen-
het, alltså att 1 000 timmar ersätts med 350-800 nya
timmar.

Herr talman! Det finns flera argument för en ar-
betstidsförkortning. Till att börja med har Sverige
bland de längsta arbetsveckorna i Europa. Arbetstids-
förkortningen är också en viktig välfärdsreform som
tillgodoser de anställdas krav på ökad ledighet och
bidrar till högre livskvalitet med möjlighet till längre
tid för sina barn och ökad fritid.

Arbetstidsförkortning och en delning av jobben
förbättrar jämställdheten. Däremot förbättras inte
jämställdheten av tankegångarna att med statliga
pengar subventionera billig arbetskraft i hemmen.
Nej, härvidlag är en arbetstidsförkortning en mycket
bättre lösning.

Arbetstidsförkortningen leder till fler jobb, och
Miljöpartiet har beräknat att en sänkning av arbetsti-
den till 35 timmar i veckan ger ca 120 000 nya jobb.

Ett ökat inslag i arbetslivet av självstyrande grup-
per på företagen gör det lättare att ta ut ledighet på ett
sätt som tillgodoser både individen och produktionen.
I Tyskland visar det stora fackförbundet IG-metall att
produktiviteten ökar vid kortare arbetstid och att
sjukfrånvaron minskar betydligt.

Herr talman! Med det sagda vill jag härmed yrka
bifall till utskottets förslag.

Anf. 156 KARIN FALKMER (m)

Herr talman! Jag har alltsedan jag blev politiskt
aktiv förundrats över hur illa den socialdemokratiska
retoriken stämmer med det som detta parti genomför i
praktiken. Socialdemokraterna har fagert tal om små-
företagens betydelse för jobb och tillväxt, samtidigt
som man för en politik som hämmar företagande.

"Sverige behöver en småföretagens blomstrings-
tid", kan det låta. Men när ett företag lyckas, när
grenar växer ut och när lönsamhetens blommor börjar
blomma, då tas den socialdemokratiska skattesekatö-
ren fram och en hindermatta av regler rullas ut.
Blommorna rivs ner, och grenarna klipps av. Med en
sådan trädgårdsmästare är det inte konstigt att så få av
våra mindre företag vuxit sig stora.

Av Sveriges ca 460 000 företag har 95 % färre än
tio anställda. Många av dessa företag har bromsats i
sin verksamhet genom att ständigt tuktas av den soci-
aldemokratiska sekatören. Likt en gräsklippare har
socialdemokraterna mejat ner och begränsat företa-
gens växtkraft, och besprutningen med arbetsmarkna-
dens regler har likt DDT fått mången groende ent-
reprenöranda att vissna.

Tillsammans med förförande retorisk skönsång
om företagen har 36 miljarder kronor av sammanlagt
60 miljarder kronor i skattehöjningar drabbat dessa.
Skatt på näringsfastigheter och nya momsregler har
nu kommit som extra krydda inför julen.

Den skattechock som regeringen utsatt den enskil-
de företagaren för, återställaren på arbetsrättens om-
råde, oviljan mot avregleringar, förslaget om en ny
AP-fond som skall köpa aktier i småföretagen - allt
detta är utslag av socialistiskt trädgårdsmästeri som
ger en skörd av arbetslöshet.

Utan visioner och i brist på insikt om den nya ti-
dens krav har regeringen gett upp kampen mot arbets-
lösheten. Misslyckandet beror på oförmågan hos
socialdemokraterna att göra sig av med den hämman-
de gräsklipparmentaliteten.

Vi behöver fler individer som förverkligar sina
idéer och startar och driver företag. Det räcker inte att
bara tala väl om företagen. Det måste också föras en
politik som ger bästa möjliga villkor för företagande.

Vi måste också i Sverige bryta planhushållnings-
modellen och öppna för enskilt företagande, konkur-
rens och förnyelse inom barnomsorg, äldrevård, sjuk-
vård och skola. Inom hittills skyddad offentlig verk-
samhet måste en väl fungerande konkurrens skapas.
Regleringar och konkurrensbegränsningar som för-
svagat tillväxt och sysselsättning måste avvecklas.
Statlig företagsverksamhet måste konkurrensutsättas
och, om det inte gäller myndighetsutövning, privatise-
ras. Hindren mot en blomstrande tjänstesektor måste
också tas bort.

Samtidigt som regeringen förbiser den betydelse
som avreglering och konkurrensutsättning av offentlig
verksamhet har för tillväxten finns det i den social-
demokratiska retoriken en vers om konkurrensens
betydelse. Regeringen har också tillsatt ett antal ut-
redningar inom konkurrensens område. Det är bra. Än
mer bättre vore det om regeringen, när det bränner
till, i handling hade visat att man menar något med
alla de vackra orden om en väl fungerande konkur-
rens.

Jag tänker självfallet på den solkiga följetongen
Citymail och Citymails inbrytning i den tidigare
skyddade postsektorn. Det är nog fler än jag som med
förundran följer det skeende som skildras på nyhets-
sidorna. Posten köpte efter många turer 75 % av Ci-
tymails aktier. Nyligen fattades beslutet om att försät-
ta Citymail i konkurs. Detta är unikt. För första gång-
en har ett statligt majoritetsägt företag försatts i kon-
kurs. Regeringen sitter på åskådarläktaren, talar väl
om konkurrensens betydelse och tillsätter utredningar.
Statliga Posten AB är samtidigt det företag som har
flest anmälningar mot sig hos Konkurrensverket.

Andra områden där retoriken och praktiken inte
stämmer överens är energi- och miljöpolitiken. Höjd
koldioxidbeskattning, som försätter svenska företag i
en sämre konkurrenssituation än konkurrenterna i
andra länder, motiveras av miljöskäl. Hur detta skulle
kunna vara bra för miljö och tillväxt är en gåta. I all
synnerhet stämmer inte retoriken när man samtidigt
för en diskussion om förtida avveckling av kärnkrafts-
reaktorer som, om det skulle genomföras, skulle både
underminera tillväxten och tvinga fram energialterna-
tiv som skulle öka koldioxidutsläppen dramatiskt.

Herr talman! Den borgerliga regeringen som tog
vid efter valet 1991 såg det som en av sina viktigaste
uppgifter att återupprätta Sverige som en företagarna-
tion. Vi moderater vet att ett villkor för tillväxt är att
det måste vara lönsamt att arbeta, spara, starta och
driva företag.

Regeringens retorik om värdet av tillväxt rimmar
illa med avsaknaden av konkreta förslag som skulle
förbättra jordmånen för näringslivet. Den föränd-
ringsvilja som krävs för att åstadkomma den förnyelse
som är nödvändig för tillväxtens och jobbens skull
lyser med sin frånvaro.

Det viktigaste budskapet, att det är fint och heder-
värt att driva företag och tjäna pengar och att det
endast är lönsamma företag som skapar tillväxt och
jobb, har regeringen tyvärr inte förmått att formulera.

För tillväxtens och jobbens skulle måste den so-
cialdemokratiska gräsklipparen, skattesekatören och
sprutan med arbetsmarknadens DDT-regler bytas ut
mot modernare redskap, verktyg och medel som pas-
sar den nya tidens tjänste-, teknik- och informations-
samhälle.

Regeringen tycks ha gett upp. Socialdemokrater-
nas ovilja till förändringar som kan ge företagandet en
ny blomstringstid låser fast arbetslösheten på dagens
höga nivå. För att komma ur dödläget som regering-
ens oförmåga skapat föreslår vi moderater att en ny
kommission tillsätts som likt Lindbeckkommissionen
med friska ögon skall studera de frågor som vi i dag
diskuterar. Uppgiften skall vara att kartlägga de hin-
der som sätter käppar i hjulen för företagande, arbete
och välfärd. Vi behöver alla i vårt land hjälpas åt för
att göra Sverige till en blomstrande trädgård.

Herr talman! Jag avstår från att framställa yrkan-
den och avslutar med att önska Bo Bernhardsson
lycka och välgång i sitt fortsatta värv som chefredak-
tör för Aftonbladet, där han förhoppningsvis kommer
att skriva vänliga ledarsidor om Moderata samlings-
partiet.

Anf. 157 Tredje vice talman CHRISTER
EIREFELT (fp)

Herr talman!

Höjda arbetsgivaravgifter

Avskaffad kvittningsrätt

Höjd marginalskatt

Återinförd dubbelbeskattning

Nya momsregler som kostar företagen 8
miljarder nästa år

Återgång till den gamla krångliga arbetsrät-
ten

Detta är en del av den meritlista som regeringen
har hunnit skaffa sig sedan den tillträdde.

Det är en anmärkningsvärd förteckning, om man
skall uttrycka sig försiktigt och hövligt så här före jul.
Att det är absolut nödvändigt att få till stånd investe-
ringar som ger jobb är inte precis det första man
kommer att tänka på när man ser denna förteckning.

Men det finns fler logiska kullerbyttor. I proposi-
tionen redovisas ett slags plattform för regeringens
politik gentemot företagen.

"Näringspolitiken skall bidra till ett gott före-
tagsklimat", står det på första raden. "Den ekonomis-
ka politiken bör i möjligaste mån präglas av stabilitet
när det gäller företagandets villkor", kan också läsas i
propositionen. "Förändringar skall vara långsiktigt
hållbara", står det vidare.

Sätt dessa vackra ord i relation till de faktiska åt-
gärderna som har gjort det dyrare att anställa. Det har
inneburit att det blir mindre över för den som satsar,
utvecklar och tar personliga ekonomiska risker. De
har dessutom inneburit en återgång till en direkt
jobbfientlig arbetsrätt.

Det är inte konstigt att handlare Andersson, fabri-
kör Pettersson och datakonsult Lundström har litet
svårt att se något samband mellan vad regeringen gör
och vad man säger.

Problemet för Socialdemokraterna men framför
allt för de många arbetslösa, för företagen, konsumen-
terna och skattebetalarna är att det är ljusår mellan
vad regeringens företrädare säger och den politik som
man redan genomför.

Det går inte att skapa tillväxt med hjälp av några
tjusiga ordvändningar i en proposition. Det går inte
heller att prata eller skriva fram investeringar och
nyanställningar.

Morgondagens entreprenör, den blivande företa-
garen, behöver ha tydliga och rejäla skäl för att låta
sin affärsidé bli till ett nytt företag, med allt vad en
sådan satsning innebär av risktagande, arbete, be-
kymmer och oro, kanske i stället för en trygg karriär i
Ericsson och Astra.

Redan etablerade småföretagare måste finna det
meningsfullt att bygga ut verksamheten. Det skall
vara mödan värt att ta ytterligare risker och större
ansvar samt vara värt att acceptera mer arbete och
större utsatthet.

Det behövs ekonomiska incitament i stället för
höjda marginalskatter och dubbelbeskattning.

Det behövs stabilitet i regelverken i stället för
plötsliga ändringar i momsbestämmelserna, som na-
turligtvis är till företagarnas nackdel.

Det behövs garantier för att den avkastning som
man räknar med i sin investeringskalkyl inte drastiskt
skall försämras på grund av politiska beslut om t.ex.
nya skatter när väl tillverkningen har kommit i gång.

Det kanske viktigaste och uppenbarligen svåraste för
Socialdemokraterna är att förstå hur människorna
bakom verksamheten i ett litet företag känner och
tänker. Skall jag ta risken att investera och bygga ut
eller skall jag sitta nöjd? Skall jag sälja fabriken till
investmentbolaget eller låta döttrarna ta över?

Jag är rädd för att det är oförmågan att sätta sig in i
småföretagarens vardag som gör att Socialdemokra-
terna så ofta kommer snett i sin småföretagarpolitik.

I Folkpartiets reservationer utstakas en annan väg
än den som regeringen är inne på. Den leder till fler
och växande företag och därmed nya jobb.

Många av våra förslag handlar om skattepolitik,
t.ex. sänkta marginalskatter - en återgång till princi-
pen om hälften kvar för att stimulera företagaren att
satsa. Vi anser att slopad dubbelbeskattning i prakti-
ken är en straffskatt på nya jobb. Frågan har diskute-
rats tidigare i dag, men den är ett nödvändigt inslag
också i en näringspolitisk debatt.

Vidare föreslår vi förändringar i arbetsrätten i
syfte att underlätta för nya jobb. Vi pekar i vår motion
på behovet av effektivare konkurrens och på vad som
måste ske för att åstadkomma den, dvs. avreglering
och minskade subventioner bl.a.

Brister finns i både privat och offentlig verksam-
het. Mångfald är nyckelordet! Om den som tillhanda-
håller en vara eller en tjänst är för dyr eller ger dålig
service skall det finnas möjlighet för kunden att vända
sig till en annan leverantör.

Kravet på en effektiv konkurrens och mångfald i
näringsliv och offentlig service är ytterligare skäl för
att föra en politik som dels leder till nyföretagande
och dels gör att mindre företag kan växa och matcha
de större företagen, där det inte sällan finns just mo-
nopoltendenser.

Men inget av detta går att åstadkomma med rege-
ringens nuvarande politik. Tvärtom minskar nyföreta-
gandet, arbetslösheten ligger kvar på en helt oaccep-
tabel nivå och på vissa viktiga områden är konkurren-
sen svag.

Herr talman! Politik för företagande och jobb är
inte Socialdemokraternas bästa gren.

Anf. 158 GÖRAN HÄGGLUND (kds)

Herr talman! Möjligen kan man förvånas över att
en så tunn och innehållslös proposition kan tilldra sig
ett så oerhört stort intresse. Kanske kommer den att
svara för den längsta debatten under den här hösten.

Avsikten med mitt inlägg är att belysa kristdemo-
kraternas hållning i de frågor som berör näringsut-
skottets verksamhetsområde i betänkandet med an-
ledning av tillväxtpropositionen. Som tidigare talare
har uttalat innehåller den inte mycket av förslag från
regeringens håll att diskutera. Snarare har debatten
kommit att handla om de förslag som oppositionen
anser att regeringen borde haft med i betänkandet.

När vi i oppositionen gång på gång sedan 1994 års
val har presenterat våra förslag för att minska arbets-
lösheten och för att få fart på den ekonomiska tillväx-
ten har förslagen avvisats med hänvisning till tillväxt-
propositionen. Alla besparingar som har skett när det
gäller barnbidrag, a-kassa, sjukförsäkringar osv.
skulle växlas in i en politik för nya jobb. Men alla
förväntningar upplöstes nästan i intet den dag propo-
sitionen landade på riksdagens bord.

Tillväxtpropositionen visade sig vara närmast in-
nehållslös. De konkreta åtgärder som skulle kunna
vända utvecklingen uteblir, trots regeringens miss-
lyckande när det gäller arbetslösheten. Enligt de egna
siffrorna i propositionen förväntar man sig från rege-
ringshåll en arbetslöshet på över 10 % till 1900-talets
slut.

Det hade varit lättare att begripa varför socialde-
mokrater och centerpartister väljer att avslå alla för-
slag från oppositionen om vi hade s.k. full sysselsätt-
ning, men så är ju inte fallet i dag. Vi har tvärtom en
mycket hög arbetslöshet. Därför är det svårt att förstå
att alla konstruktiva förslag avvisas.

Man kan verkligen inte säga att regeringen gjort
tillräckligt för att få fart på tillväxten. Tvärtom har de
s.k. återställarna försämrat landets möjligheter att få
en bättre ekonomisk utvecklingskraft. Detta har flera
tidigare talare påvisat.

Regeringens förslag baserar sig också på en from
förhoppning om att nya lågkonjunkturer inte väntar
om hörnet. Det är en mycket riskabel politik, utan
några som helst marginaler.

Svensk ekonomi har under 25 års tid utvecklats
sämre än genomsnittet för OECD-länderna. Det här
måste vändas, inte minst för att fler människor skall få
arbete. Det är väl uppenbart för de allra flesta att nya
arbetstillfällen inte skapas genom direkta politiska
beslut utan blir följden av det klimat som vi som poli-
tiker möjligen kan lyckas skapa, ett klimat som gör
det möjligt för den enskilde medborgaren att säga att
det är värt mödan att starta ett företag eller utveckla
ett företag vidare. Det klimatet är vårt ansvar, och på
det området tycker jag att regeringen har misslyckats.

Socialdemokraterna har på olika sätt försökt känna
av opinionen inom partiet. Det har visat sig att det
inte fanns någon beredskap för att gå i den riktning
som, tror jag, regeringens ledning egentligen ville gå
i, utan man har tvingats stå på stället och marschera.

Vi kristdemokrater deltog i sonderande samtal
med Socialdemokraterna inför den här tillväxtpropo-
sitionen. Vi avbröt de diskussionerna, eftersom vi inte
vill ta ansvar för en politik som vi anser leder fel och
som inte löser de allvarliga problem som vi har att
hantera. Enligt regeringens prognoser kommer, också
med den här politiken, tillväxten att sjunka år efter år.

Med anledning av näringsutskottets yttrande till
finansutskottet finns några reservationer som vi är
delaktiga i. Christer Eirefelt har tidigare redogjort för
dem. Det handlar om företagandets villkor och vikten
av stabila spelregler. Det är naturligtvis mycket vik-
tigt för den som funderar på att starta ett företag eller
som driver ett företag att man har ganska klara regler
några år framåt - på den punkten finns mycket övrigt
att önska. Den kritiken kan gälla alla regeringar, men
som tidigare talare har belyst är den nuvarande rege-
ringen förmodligen en av de största syndarna på det
området.

Vi har också som reservanter motsatt oss förslaget
om en utökning av AP-fondernas placeringsrätt. Re-
geringen vill kunna placera ytterligare 10 miljarder
kronor för att det skall bli möjligt att köpa delar i
privata företag. Vi vill i stället satsa på en politik som
stimulerar enskilt sparande i hushållen, så att man på
det sättet får fram det nödvändiga riskvilliga kapitalet
- att få fram detta kapital är alltså skälet bakom rege-
ringens förslag.

Reservationen handlar utöver detta om riskkapital-
försörjningen för småföretag, teknikspridning, kon-
kurrens, avreglering och de statliga företagen. Jag
avstår från att gå in ytterligare på detta.

Jag tror att regeringen skulle kunna få ett brett
stöd för en politik som är nödvändig för att åstad-
komma en hög och beständig tillväxt, men man låter
tillfälle efter tillfälle försvinna. Detta är naturligtvis
ytterligt allvarligt, inte minst mot bakgrund av den
höga arbetslösheten.

Herr talman! Jag avstår från att yrka bifall till våra
förslag, men jag står självfallet bakom alla de reser-
vationer som kristdemokraterna har fogat till betän-
kandet.

Jag vill slutligen också tacka Bo Bernhardsson,
som kommer att lämna utskottet, för gott samarbete
under den här tiden. Jag vill önska honom lycka till på
det nya arbetet.

Anf. 159 BO BERNHARDSSON (s)

Herr talman! Det sägs att historien upprepar sig,
och det kan man väl säga också om de finans- och
näringspolitiska debatterna och de argument som
kommer till användning i de debatterna. Vi har under
den här dagen redan flera gånger fått lyssna till teorin
om hur de socialdemokratiska återställarna har för-
sämrat näringsklimatet och hämmat tillväxten och
utvecklingen i framför allt mindre och medelstora
företag. Senast framfördes detta av Karin Falkmer,
Christer Eirefelt och Göran Hägglund - men det var
alltså inte första gången i dag, utan detta har sagts
gång på gång i debatten.

Då får väl också jag upprepa mig. Jag har sagt
detta tidigare, i de debatter vi har haft i höst, och
måste alltså säga det igen, även om jag inte har något
större hopp om att moderater, kristdemokrater och
folkpartister skall ta till sig budskapet.

Det är naturligtvis viktigt för företagen, små som
stora, med stabila spelregler, men stabila spelregler
kan aldrig bygga på blockpolitik. Stabila spelregler
kan aldrig baseras på att en sida med maktfullkomlig
arrogans kör över den andra. Stabila spelregler kan
aldrig bygga på att man som den förra regeringen och
den dåvarande borgerliga riksdagsmajoriteten punkt
för punkt effektuerade beställningslistor från SAF och
samtidigt vägrade lyssna på fackföreningsrörelsens
synpunkter.

Det är i det perspektivet man skall se återställarna.

Stabila spelregler måste bygga på blocköverskri-
dandets princip och lösningar i vilka båda parterna på
arbetsmarknaden är involverade och har kommit till
tals. Egentligen är det ganska obegripligt att någon
kan tro att stabilitet och stabila spelregler för närings-
livet och i övrigt för medborgarna i samhället kan
baseras på någon sorts ensidighet eller på hårdnackat
blocktänkande.

I det ljuset måste man se återställarna.

Herr talman! Problemet med den tillväxtpolitik
som främst Moderaterna representerar är att den i
grunden baseras på ett antal myter. Jag vill påstå att
det är myter. Det är myten om att anställningstrygghet
hämmar företagande och tillväxt och att det följaktli-
gen skulle vara en viktig ingrediens i tillväxtpolitiken
att försämra anställningstryggheten.

En annan myt är den allmänna uppfattningen att
skattetrycket i Sverige - framför allt bolagsbeskatt-
ning och företagsbeskattning - i allmänhet skulle
motverka tillväxt och nya jobb. Det är den andra
myten. Det brukar då, bl.a. här i kammaren, framhål-
las - och det gjordes även här i debatten för en stund
sedan - att företagsstrukturen i Sverige är annorlunda
än den i andra industriländer, att vi har relativt många
småföretag men att få människor är sysselsatta i me-
delstora företag därför att skattetrycket och arbets-
rättsreglerna, eller vad det nu är, hindrar företagen
från att växa. Detta är en myt.

Jag vill i det sammanhanget rekommendera en
skrift som NUTEK har givit ut och som heter
"Småföretagen - Sveriges framtid?". Där kan man ta
reda på fakta på de här områdena. I Sverige startas
ungefär lika många nya företag per tusen invånare
som i andra jämförbara industriländer. Det berömda
timglaset som alla pratar om då man beskriver före-
tagsstrukturen återfinns även i andra industriländer
och ser då ut på samma sätt. Företagsstrukturen häng-
er i stället samman med den industriella utvecklings-
nivån. Det är den slutsats man kan dra. Jag rekom-
menderar NUTEK:s skrift "Småföretagen - Sveriges
framtid?".

En framgångsrik näringspolitik kan inte baseras på
de här myterna om skattetrycket och anställ-
ningstryggheten som en broms för utvecklingen. De
viktiga, de centrala uppgifterna inom tillväxtpolitiken
återfinns inte på de områdena. En annan sak är att det
kan finnas andra skäl att förändra arbetsrättslagstift-
ningen för att förenkla för mindre företag, osv. Det
kan också finnas skäl att se över skattesystemet för att
se om det inom skattesystemet - det gäller alltså inte
skattetrycket i sig - finns inslag som kan vara tillväxt-
hämmande eller för att se om det går att genomföra
förändringar av regler för att underlätta situationen för
företagen på vissa områden.

Men det är en annan historia. Det är ingen central
uppgift i en tillväxtpolitik.

Men socialdemokratin är alltså beredd att medver-
ka till sådana förändringar av t.ex. skattesystemet, där
man kan visa att det har negativa effekter eller där
förändringarna kan underlätta för företagen. Riskkapi-
talavdraget är ett sådant exempel. Den utökade kvitt-
ningsrätten är ett annat område och utredningen om
utdelningsskatten ett tredje.

Herr talman! Tillväxtpolitikens viktigaste ingredi-
ens vid sidan av de generella ekonomiska villkoren,
låga räntor och stabila spelregler är en satsning på
kompetenshöjning och förkovran i företagen. Sverige
skall konkurrera med ökad kvalitet, ökat kunskapsin-
nehåll och ökad vidareförädling. Näringspolitiken
måste vara vad jag skulle vilja kalla en offensiv inno-
vationspolitik. I det sammanhanget är insatserna för
att stödja teknikspridning, stöd till högteknologiska
företag särskilt viktiga att betona.

Vad det handlar om i det här perspektivet är inte
minst att på ett bättre sätt koppla samman forskar-
samhället och näringslivet, att påskynda steget från
idé till tillämpning. Det handlar om att inrikta före-
tagsstöden och den selektiva näringspolitik som vi
måste ha på att främja just sådant nyföretagande och
sådan företagsutveckling som innebär förkovran,
produkt- och produktionsutveckling, att vi tar tekno-
logiska språng. Det skall vara en näringspolitik som
sätter förnyelsen av näringslivet främst.

Grunden för en sådan politik har lagts genom
budgetsaneringen, därför att man på det sättet tar ned
räntorna och skapar ett allmänt bättre företagsklimat.
Till det kommer sedan en rad förslag på den selektiva
näringspolitikens område: insatser för att förbättra
tillgången till riskkapital, teknikspridning, stöd till
kvinnors företagande. Tillväxtpropositionen är ett
ytterligare steg på den här vägen och fler följer. Målet
är alltså en stark ekonomi, tillväxt och trygga jobb i
en allt hårdare internationell konkurrens.

Eftersom jag har fått en del välgångsönskningar
skall jag ta detta tillfälle att tacka mina kolleger i
näringsutskottet och i riksdagen i övrigt för gångna
debatter och för fyra trivsamma, inspirerande och
faktiskt mycket lärorika år.

Anf. 160 KARIN FALKMER (m) replik

Herr talman! Det är naturligtvis i Arbetet som jag
förväntar mig vänliga ledare om moderaterna.

Bo Bernhardsson har rätt i att historien upprepar
sig i denna kammare. Men det beror ju på att felaktig-
heterna i politiken fortgår, att det inte finns kraft hos
regeringen att ta itu med de strukturella förändringar
som krävs.

Vi behöver stabila spelregler, säger Bo Bern-
hardsson. Vi behöver stabila bra spelregler, vill jag
hävda. Bo Bernhardsson gör som strutsen, dyker ned i
sanden och säger att allt som moderaterna och andra
säger här i kammaren är myter. Har Bo Bernhardsson
träffat en småföretagare eller en entreprenör som
håller på att starta sin verksamhet, som ser att verk-
samheten börjar gå bra och står inför vägvalet om han
skall fortsätta att satsa och anställa? Har Bo Bern-
hardsson någonsin talat med en sådan person? Den
frågan ställer jag mig.

Det jag möter är att de mindre företagen i dag sä-
ger sig vara begränsade av hinder på två områden.
Det ena är skatteområdet. Inte minst har vi nu senast
momsförändringarna. Där innebar strutsmentaliteten
att det inte gjordes någon förändring.

Det andra är arbetsmarknadsreglerna. De försikti-
ga förändringar som den borgerliga regeringen gjorde,
som nu har återställts, hade faktiskt den funktionen att
de mindre företagen vågade anställa ungdomar och
andra. De vågade ta den där chansen i den osäkra
situationen där de inte visste riktigt om det skulle bära
hela vägen ut.

Så länge som inte socialdemokraterna lyssnar och
tar huvudet ur sanden kommer den här frågan att
diskuteras i kammaren.

Anf. 161 BO BERNHARDSSON (s) replik

Herr talman! Det sistnämnda är jag övertygad om,
att frågan kommer att fortsätta att diskuteras.

Det jag säger är inte att det inte kan finnas pro-
blem eller skäl att förändra arbetssätten. Det jag säger
är inte att det inte finns skäl att fortlöpande se över
skattesystemet i den mån det hindrar företagandet,
verkar hämmande på visst företagande eller är krång-
ligt. Det jag säger är att borgerligheten i stora delar
hänger upp sin tillväxtpolitik på detta och gör detta
till de stora insatserna för att skapa tillväxt i samhäl-
let. Det är det jag vänder mig emot. Det är detta man
har att bidra med. Man skall försämra anställ-
ningstryggheten och man skall sänka skatterna, då blir
det tillväxt. Detta är myter.

Jag skall berätta om ett besök på SAF:s regionkon-
tor i Malmö. SAF:s regionkontor redovisade en enkät
som man hade gjort bland småföretagarna i området.
Man hade tagit reda på de tio främsta problemen som
företagarna hade. På denna tio-i-top-lista över företa-
garnas problem fanns icke arbetsrättslagstiftningen
representerad. Så var det.

Jag försäkrar Karin Falkmer att jag har träffat en
hel del småföretagare under mina intressanta år i
näringsutskottet. Men jag ljuger inte om jag nu säger
att jag faktiskt inte mellan skål och vägg har träffat
särskilt många företagare som har sagt att detta är ett
jätteproblem. Det är min upplevelse. Däremot har
SAF och Moderaterna alltid gjort det till ett jätte-
problem. Det kan i sig vara ett problem. Man har
skapat bilden hos en del småföretagare av att det inte
går att avskeda folk och att det är krångligt. Det kan
vara ett problem.

Sedan kan det som sagt finnas andra skäl att se
över arbetsrättslagstiftningen än för att skapa tillväxt,
för på det området tror jag att det har en mycket mar-
ginell påverkan.

Anf. 162 KARIN FALKMER (m) replik

Herr talman! Ni som har följt den här långa debat-
ten i kammaren i dag vet nog att Moderata samlings-
partiet har många områden som vi vill förändra i det
svenska samhället, och det skulle just främja tillväx-
ten. Det vi diskuterar nu är det som mest handlar om
näringsutskottets ämnesområde, och det är företagens
villkor, som jag tycker att vi har ett särskilt ansvar för.

Kompetens är oerhört viktigt. Men där kommer vi
in på skolfrågorna, där det framför allt är viktigt att
stimulera våra ungdomar att se det meningsfulla i att
välja de långa krävande utbildningarna. Men det
kommer säkert i en debatt strax efter vår.

Bo Bernhardsson säger att det inte är särskilt
många företagare som har sagt det som jag påstår. Det
är i alla fall några uppenbarligen. Men det är väl ock-
så så, Bo Bernhardsson, att man vid olika besök tar
till sig budskap som man tycker är bra. Dem lägger
man här bak och kommer ihåg. Budskap som kanske
inte stämmer med den inställning man själv har för-
tränger man.

Jag har absolut den uppfattningen, och har fått den
genom att besöka mindre företag, att just den för-
längning av provanställningen som den borgerliga
regeringen genomförde har inneburit att man har
vågat anställa. Det fick jag bevis för hos mindre före-
tag i Västmanland. Denna lilla förändring den åter-
ställdes.

Jag tycker att det socialdemokraterna har gjort det
här året är att utöva ett maktspråk. Man har över hu-
vud taget haft något slags bokbålsmentalitet, -filosofi
eller -strategi när det gällt allt vad den borgerliga
regeringen rört vid och ändrat.

Vad det handlar om är tydligen att komma bort
från nuvarande läge och tillbaka till läget före 1991.
Sedan kan man börja prata om var vi kanske behöver
göra förändringar. Men då börjar man från ett sämre
läge än man hade behövt.

Anf. 163 BO BERNHARDSSON (s) replik

Herr talman! Det är ganska uppseendeväckande
att påstå att det är vi som utövat maktspråk genom att
återställa arbetsrätten. Historien är faktiskt den att den
förra regeringen, utan att ta hänsyn till fackets eller
Socialdemokraternas synpunkter, genomförde den ena
förändringen efter den andra - utan att alltså lyssna på
någon annan part på arbetsmarknaden än SAF och
utan att försöka få blocköverskridande lösningar.
Detta är sanningen.

Sedan har vi återställt, och nu jobbar Arbets-
rättskommissionen, där parterna är företrädda, med de
här frågorna - för att ta ett exempel. Vidare har vi
träffat överenskommelser över blockgränserna bl.a.
när det gäller skatter.

Om vi skall tala om maktarrogans eller maktfull-
komlighet tror jag att det inte kan riktas mot nuvaran-
de regering och riksdagsmajoritet.

Anf. 164 Tredje vice talman CHRISTER
EIREFELT (fp) replik

Herr talman! Först ett lycka till också från mig och
från Folkpartiets grupp i näringsutskottet när det gäl-
ler det nya arbetet och tack för ett trivsamt samarbete,
Bo Bernhardsson!

Det finns säkert myter. Jag utesluter inte att det
t.ex. finns en del sådana på arbetsrättens område. Det
finns emellertid också fakta, exempelvis att andelen
egenföretagare av den totala arbetskraften hela tiden
minskar. Bland OECD-länderna uppvisar vi i Sverige
i dag den lägsta siffran. Jag tror att det rör sig om
7 %. Dessutom minskar nyföretagandet, och det är
lika allvarligt - detta alltså i en situation med mycket
hög arbetslöshet.

Det är nog riktigt att det mesta har sagts. En hel
del av det som är centralt för företagen är naturligtvis
skattepolitiken, och den har ju tidigare diskuterats här.
En annan central del är arbetsrättsfrågorna.

Jag tänkte därför i stället ta fasta på det här med
företagsklimat och stabila spelregler. Sådana kan
skapas utan att man diskuterar frågan om blockpolitik
eller inte blockpolitik genom att man söker finna ut
vad företagen behöver. Det behövs nämligen goda
kunskaper om företagens villkor.

Vad är då ett gott företagsklimat? Jag tror att ock-
så de som inte har någon som helst erfarenhet av
företagande och t.o.m. de som har ett slags ideologisk
låsning och som tycker att alla företagare är bovar och
banditer inser ekonomiska fakta: Företagaren måste
ha en rimlig lön och företagsskatterna får inte vara
sådana att de omöjliggör verksamhet.

Jag tror att det svåra för Socialdemokraterna är en
sak som inte direkt kan mätas i pengar, nämligen att
sätta sig in i småföretagarens vardag. Jag är rädd att
det är sådana brister som gör att vi får en så dålig
regeringspolitik på detta område som den vi just nu
har.

Anf. 165 BO BERNHARDSSON (s) replik

Herr talman! De siffror som Christer Eirefelt
hänvisar till och som gäller företagsandelen skulle jag
hemskt gärna vilja titta närmare på.

Jag kan bara än en gång hänvisa till NUTEK:s
skrift. Där gås de här frågorna igenom och jämförel-
ser görs med andra industriländer när det gäller start
av nyföretagande, nyföretagande per 1 000 tusen
invånare, det berömda timglaset osv. Vad man i
NUTEK:s skrift kommer fram till är just att det inte
finns något som är vetenskapligt belagt och som visar
att vi skulle vara sämre eller att vi på ett avgörande
sätt skulle avvika på de här områdena jämfört med
andra industriländer i motsvarande situation, dvs. på
samma utvecklingsnivå. Jag skulle, som sagt, vilja
titta närmare på de siffror som nämnts.

Man måste inte diskutera blockpolitiken när det
gäller detta med stabila spelregler, sägs det här. Jo,
det tror jag att man måste göra. För att få stabila spel-
regler för företagen och medborgarna, och sådana
skall vi ha, kan vi inte ha samma situation som den vi
haft under de senaste decennierna med blockpolitiken.
Varje gång det blir regeringsskifte förändras villko-
ren. Jag tror faktiskt att det, om stabila spelregler
önskas, är nödvändigt att ifrågasätta blockpolitiken
och ensidigheten. Lösningarna skall vara stabila och
de måste bygga dels på ett blocköverskridande, dels
på att man lyssnar på de båda parter som finns före-
trädda på arbetsmarknaden. Jag tror faktiskt att det är
nödvändigt.

Anf. 166 Tredje vice talman CHRISTER
EIREFELT (fp) replik

Herr talman! Jo, det är viktigt att lyssna på båda
parterna, men det måste då finnas en minsta gemen-
samma nämnare som är densamma oavsett sittande
regering. Det måste finnas ett slags facit. Det är det
som jag eftersträvar att hitta. Jag tror att man gör det
dels genom kontakter, dels genom att skaffa sig goda
kunskaper framför allt om hur det ser ut i de mindre
och medelstora företagen.

De siffror som jag nämnt kan naturligtvis redovi-
sas. Jag har dem inte här. Vad jag sagt är alltså att
andelen egenföretagare av den totala arbetskraften
minskar. Jag vill minnas att den andelen har minskat i
många år, men det blir ju inte mindre allvarligt för
det. Att nyföretagandet minskar framgår av en alldeles
ny utredning, så det kan jag också redovisa senare för
Bo Bernhardsson.

Det här är naturligtvis allvarligt av alla de skäl
som vi varit inne på. Det gäller självklart arbetslös-
hetssiffrorna. Men det är också viktigt att se till att det
hela tiden i botten finns en grogrund för att få till
stånd nya och större företag. Det gäller ju också att få
företagen att växa. Det gäller även konkurrensaspek-
ten, t.ex. att vi får en mångfald i svenskt näringsliv.

Vi måste alltså se till att det finns ett intresse för
att utveckla en affärsidé och att de många duktiga
killar och tjejer som i dag finns ute i näringslivet och
som har en affärsidé vågar ta språnget ut i en ganska
riskfylld och ofta väldigt arbetssam tillvaro.

Anf. 167 BO BERHNARDSSON (s) replik

Herr talman! Bortsett från nämnda siffror som jag
inte är riktigt klar över kan jag i stort sett instämma i
det sista som Christer Eirefelt sade. Där har vi alltså
inte olika uppfattning.

Anf. 168 GÖRAN HÄGGLUND (kds)
replik

Herr talman! Bo Bernhardsson använder sig av en
något säregen debatteknik. Han går emot snart sagt
varje föreslagen förändring och anför de skäl som han
anser talar för hans hållning. Så småningom säger han
att en del kanske ändå behöver ändras, men inte just
nu.

Jag förstår att det är ganska knivigt för en social-
demokrat att på de här områdena företräda regeringen
i riksdagen. Det som var fel i går kan ju vara rätt i
morgon, och det som är rätt i dag kan vara fel i mor-
gon. Där har man som socialdemokratisk företrädare,
som sagt, en tuff uppgift här i riksdagen.

Bo Bernhardsson vill gärna i sitt anförande få det
hela att framstå så att de fyra partier som förra perio-
den bildade regering fungerade som ett slags beställ-
ningsautomat, där SAF stoppade in önskemål. Sedan
effektuerade regeringen dessa önskemål. Men det var
inte riktigt så. Tvärtom var det här resultatet av gans-
ka mycket funderande över hur vi bäst får en effektivt
fungerande ekonomi och hur vi skall kunna få ner
arbetslösheten och helst eliminera den helt och hållet.
Där finns det vissa punkter där vi inte är överens med
regeringen om vilka åtgärder som är bäst när det gäl-
ler att få fram fler arbeten.

Bo Bernhardsson går emot varje enskild åtgärd
och säger att det inte är fråga om något som vänder
utvecklingen. Det säger vi inte heller. Däremot säger
vi att det finns många små men viktiga åtgärder som
sammantaget kan ge det nya klimat där enskilda
människor finner det mödan värt att starta eller att
utveckla ett företag. Men Bo Bernhardsson går inte
gärna in i en diskussion om det.

Anf. 169 BO BERNHARDSSON (s) replik

Herr talman! Jag skall försöka förtydliga vad jag
sade, eftersom det verkade krångligt.

Tillväxtpolitik och nyföretagande behövs. Tekno-
logiutveckling och ökad konkurrenskraft i internatio-
nella sammanhang behövs också.

Jag går emot att främst Moderaterna men delvis
även kds hänger upp så mycket av sin tillväxtpolitik
på att försämra anställningstrygghetslagstiftningen
och göra ingrepp i arbetsrätten. Framför allt Modera-
terna hänger upp sin tillväxtpolitik på att skattetrycket
är högt, samtidigt som man själv medverkar till att
driva upp utgiftstrycket till det högsta någonsin i
industrivärlden. Man hänger upp sin tillväxtpolitik på
den typen av åtgärder - skattesänkningar och arbets-
rättsförsämringar.

Däremot kan det finnas andra skäl, t.ex. att det är
krångligt eller att det har blivit otidsenligt att förändra
arbetsrätten. Det skall göras på ett sådant sätt att man
lyssnar på båda parter på arbetsmarknaden. Det är
inte den stora tillväxtpolitiken, utan det har i så fall
relativt marginell betydelse på det området. Det är
detta jag vill säga.

Anf. 170 GÖRAN HÄGGLUND (kds)
replik

Herr talman! När det gäller detta med stabila spel-
regler som Bo Bernhardsson gärna talar om är det bra.
Han har dock till uppgift att försvara de återställare
som har skett och de åter-återställare som allteftersom
har gjorts. Det här är inte stabila spelregler. Kvitt-
ningsrätten upphävdes av Socialdemokraterna och
återinfördes. På arbetsrättens område upphävde man
de regler som infördes och tillsatte en utredning. Man
upphävde beslutet om enkelbeskattning och tillsatte
en utredning för att genomföra någon förändring av
detta. Detta är inte stabila spelregler. Man hade möj-
ligen kunnat låta de spelreglerna ligga kvar tills man
hade något bättre att sätta i stället. Det hade natur-
ligtvis varit en reträtt från de positioner som man
målade in sig i under valrörelsen och tiden i opposi-
tion.

Bo Bernhardsson kritiserar de som hänger upp sin
tillväxtpolitik för mycket på skattetryck och reglerna
på arbetsrättens område. Det är naturligtvis mycket
lätt att ironisera över de punkter som regeringen pre-
senterade i den här propositionen som handlar om
motorfordonsskatt etc. Det var tio ganska intetsägan-
de punkter som inte hade särdeles mycket med tillväxt
att göra. Det hade naturligtvis varit önskvärt att den
klarsyn som Bo Bernhardsson möjligen kan besitta
skulle ha kunnat utmynna i konkreta förslag från re-
geringen.

Anf. 171 BO BERNHARDSSON (s) replik

Herr talman! Jag tycker att det var principiellt rik-
tigt att göra återställarna mot bakgrund av det sätt på
vilket åtgärderna hade genomförts. Man gjorde det
utan att söka något sorts samförståndslösningar över
blockgränserna och utan att lyssna på mer än en part
på arbetsmarknaden. Det var faktiskt så - för att åter-
gå till SAF:s beställningslistor - att såvitt jag minns
berömde sig Per Westerberg i offentliga sammanhang
över hur mycket av dessa beställningslistor som han
hade effektuerat, så det var inte helt gripet ur luften.

Jag tycker att det var principiellt rätt att återställa,
eftersom åtgärderna hade genomförts som ett uttryck
för ensidighet. Man brydde sig varken om vilken
uppfattning socialdemokratin eller den andra parten
på arbetsmarknaden hade.

Efter återställarna kan vi börja om och diskutera
stabila spelregler utifrån en ambition att skapa
blocköverskridande lösningar och att lyssna på alla
inblandade parter på arbetsmarknaden.

Anf. 172 KJELL ERICSSON (c)

Herr talman! Det här betänkandet från finansut-
skottet har fått en övergripande roll. Innehållet berör
också en rad andra olika politikerområden, därför är
det bra att vi får en runda även här i näringsutskottet.

Många av de frågor som behandlas i det här be-
tänkandet berör i allra högsta grad det näringspolitis-
ka området.

Vi känner alla till vad som skedde under 1980-
talet med dess kasino- och spekulationsekonomi. Det
lönar sig bättre att tjäna pengar på pengar än att satsa
på långsiktig näringsverksamhet. Det ledde också till
en avgrund för svensk ekonomi.

Tiden efter kraschen i svensk ekonomi har åtgått
för att reparera skador från tidigare års många misstag
i den ekonomiska politiken. Tiden har varit smärtsam
både för företag och för den enskilde. Jag skall inte gå
in ytterligare på historiebeskrivningen utan hoppar
direkt till vårvintern 1995. Då var den svenska eko-
nomin i ordentlig gungning. Kronan sjönk och räntan
började stiga till mycket höga höjder. För att få sta-
bilitet i ekonomin ställde Centern upp på en omfat-
tande sanering av svensk ekonomi. Det innebar både
besparingar och stimulanser.

Arbetet med denna sanering slogs fast i vårens
kompletteringsproposition, där det också avviserades
en rad åtgärder som var till gagn för svenskt närings-
liv.

I det här betänkandet betonas vikten av långsiktiga
spelregler. Detta är bara att understryka. När företa-
gen gör långsiktiga investeringar bör de också veta
vilka spelregler som de har att rätta sig efter.

Det finns en samsyn i näringsutskottet om att nä-
ringspolitiken måste också ses mot bakgrund av den
ekonomiska politik som förs. Den måste innebära en
stram finanspolitik för låga räntor och en låg inflation.
En fortsatt sanering av statsfinanserna måste genom-
föras.

När vi talar om förutsättningar för näringslivet,
vill jag betona att befintliga företag bör ges möjlighe-
ter att växa och utvecklas. Vi har många bra företag
som kan utvecklas om de rätta förutsättningarna ges.
Det kan också ske avknoppningar ifrån de befintliga
företagen. Självfallet måste vi också satsa offensivt på
nyföretagande. Olika åtgärder som nu föreslås är till
gagn både för befintliga företag och för nyföretagan-
det. Men det måste komma till ytterligare åtgärder
längre fram, eftersom det här inte räcker.

Jag vill beröra några av de förslag som aviserades
redan i våras och som nu har lagts fram i olika pro-
positioner.

Riskkapitalavdraget är en åtgärd som vi från Cen-
tern tidigare har krävt, och nu införs den. Nu finns det
förslag till ett sådant avdrag. De som satsar pengar i
onoterade företag kan nu få dra 100 000 kr på skatten.
Det är en bra stimulans för småföretagen att stärka det
egna kapitalet.

Ett annat förslag som finns med är slopandet av
dubbelbeskattningen. Det är förvisso bara en utred-
ning, och jag beklagar att vi inte direkt kunde återin-
föra enkelbeskattningen. Men siktet är inställt på att
enkelbeskattningen skall införas fr.o.m. 1998. Jag
beklagar att dubbelbeskattningen över huvud taget
slopades. Jag anser inte att det är rimligt att man skall
betala skatt två gånger på avkastningen av aktier.

Sparande i aktier är ett av viktigaste instrumenten
för näringslivet att skaffa riskkapital. Men sparandet
innebär också betydande risker för den som sparar.
Att i detta läge ta ut dubbelbeskattning för sparande i
aktier är helt fel. Sparar man t.ex. i riskfria statliga
obligationer beskattas det bara en gång.

En av återställarna från 1994 är kvittningsrätten.
Jag tycker att det är glädjande att den återinförs.
Möjligheten att kvitta underskott av näringsverksam-
het mot inkomst av tjänst är ett gammalt bra sätt att
finansiera starten av ett företag. De flesta småföretag
startas i mindre skala, kanske på fritid eller deltid.
Många vill så att säga känna sig för. Under de första
åren är det också svårt att få någon lönsamhet i före-
taget. Då är kvittningsrätten ett bra och billigt sätt att
klara finansieringen.

I propositionen finns också en annan viktig fråga
medtagen, nämligen arbetsrätten. Arbetsrätten är som
jag sade tidigare anpassad till de stora företagen.
Därför behövs en flexiblare arbetsrättslagstiftning
som är anpassad till de små företagens villkor. Jag är
också besviken över att den försiktiga reformeringen
som skedde förra perioden har återställts. Nu gäller
det att gå vidare. Jag hoppas också att kommissionen
skall komma fram till bra förslag.

När det gäller riskkapitalförsörjningen i övrigt har
både Industrifonden och ALMI Företagspartner olika
möjligheter att bidra med riskvilligt kapital. Jag tror
också att det i framtiden är viktigt att man i stället för
statliga lån och bidrag mera inriktar sig på att lämna
garantier. Här finns också en utredning föreslagen om
företagsgaranti.

Betänkandet tar också upp frågan om kvinnligt fö-
retagande. Under den borgerliga regeringen infördes
de särskilda kvinnolånen. Dessa lån har blivit en suc-
cé. De har nu överförts till ALMI Företagspartner för
handläggning. I förslag avsätts nu också en särskild
ram för att stödja kvinnligt företagande, och det tyck-
er jag är bra.

Betänkandet innehåller även ytterligare stimulan-
ser för vindkraft och solenergi. Det är bra att det
kommer till stånd, och det innebär säkerligen också
nya arbetstillfällen.

Fru talman! Jag vill också i korthet beröra de två
motioner som jag lagt fram med anledning av denna
proposition.

Den första gäller försöket med en regional risk-
kapitalförsörjning. De pengar som satsas i aktier går i
huvudsak över Stockholmsbörsen. En del av dessa
medel och kanske också nya aktiesparare kan komma
till om man gav möjlighet att stimulera till placering
ute i olika regioner.

Här har Aktiefrämjandet, banker, ALMI m.fl.
förklarat sig intresserade av att starta ett försök i
Västerbotten. Det finns också liknande intressen i
Värmland.

Motionen anses i betänkandet tillgodosedd, i och
med att ett sådant arbete pågår i Näringsdepartemen-
tet, och jag får väl nöja mig med det svaret så länge.
Jag hoppas bara att det här försöket kommer till stånd.

Ett viktigt inslag i tillväxtpolitiken är en satsning
på kompetensutveckling och teknikspridning. Behovet
av kompetensutveckling är stort. Därför är det bra att
nya platser och insatser för forskning och utveckling
aviseras i propositionen.

Jag vill också samtidigt beröra en av mina gamla
käpphästar, nämligen forskning och utveckling för vår
skogsnäring. Det är inte ofta vi debatterar de möjlig-
heter som skogsnäringen ger oss. Det är egentligen
ganska konstigt, då skogen är vår i särklass största
inkomstkälla. Den har stor betydelse i skogsbruket,
för sågverken, i pappers- och massaindustrin, för
energiförsörjning och maskintillverkare m.fl. Den ger
också väldigt många nya arbetstillfällen. Trots detta
satsas det mycket litet samhällsmedel för att ytterliga-
re förädla vårt gröna guld. Jag hoppas att de kom-
mande forskningsinsatserna i högre grad riktar sig
mot skogsnäringen.

Sammanfattningsvis finns det, fru talman, viktiga
förslag till åtgärder i detta betänkande, och ytterligare
åtgärder aviseras. Det kommer också att behövas fler
åtgärder för att vi skall få ett gynnsamt klimat för
näringsverksamhet i detta land. Det är också det som
är det viktigaste för att vi skall få nya arbetstillfällen
och därmed en tryggad välfärd.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Jag vill också instämma i kören av lyckönskningar
till Bo Bernhardsson, till hans nya arbete, och jag vill
tacka för ett trivsamt samarbete.

Jag vill också tillönska alla en god jul och ett gott
nytt år.

Anf. 173 EVA GOËS (mp)

Fru talman! Detta betänkande heter En politik för
arbete, trygghet och utveckling. Miljöpartiet anser att
det övergripande målet för samhället måste vara en
långsiktigt hållbar utveckling. Detta skiljer sig från de
traditionella målen om ekonomisk tillväxt, eftersom vi
miljöpartister vill bygga på kvalitativa, kulturella och
andliga värden, inte kvantitativa, där solidaritet med
kommande generationer, naturen, fattiga i världen,
sjuka, handikappade, äldre och barn ligger oss var-
mast om hjärtat. "Small is beautiful", som Schuma-
cher sade. Ta t.ex. den lille trädgårdsmästarens träd-
gård, som är ett under av effektivitet och skönhet -
apropå Karin Falkmers symbolspråk.

Näringslivet skall leda till kretslopp, gynna en
småskalig och decentraliserad samhällsstruktur, lokala
och regionala försörjningssystem som minskar trans-
portbehov och resursförbrukning, uppmuntra person-
ligt engagemang och ansvarstagande. Det skall öka
människors medinflytande och lokal självtillit.

Att arbeta mindre och leva mer - det är en devis
som jag hörde första gången 1983 av den alternativa
ekonomen Kristian Venneröd från Norge. Hans tes
borde alla i denna kammare kunna anamma. Varför
producera mer och mer, arbeta mer och mer? Att dela
på jobben och producera efter behov är nödvändigt
för att Moder Jord skall kunna överleva.

Strävan efter ekonomisk tillväxt, utan att ställa
krav på tillväxtens innehåll, tenderar ofta att upp-
muntra produktion av varor och tjänster som innebär
slöseri med energi och andra naturresurser på fattiga
folks och kommande generationers bekostnad, dvs.
sådant som står i total motsättning till Riokonferen-
sens krav.

För att samhällsutvecklingen skall bli långsiktig
och bärkraftig krävs att utvecklingen av teknik och
näringsliv sker i samspel med naturens kretslopp,
inom de ekologiska ramarna - annars försämras möj-
ligheterna för mänskligt liv på vår jord. Vi människor
kan inte skapa någon egentlig värdeökning genom
vårt arbete om inte naturen kan bryta ned det som vi
inte kan återanvända eller återvinna. Det behövs en
helt ny världsbild! Och det har ungdomarna insett.
Det behövs en världsbild där dessa kvaliteter står i
centrum.

En hållbar utveckling innebär en helt ny livsstil,
med ökad livskvalitet. Det nu nämnda är Miljöpartiets
syn på näringslivet i komprimerad version.

I det betänkande som vi nu behandlar tycker jag
mig skymta ett visst genombrott för en långsiktigt
hållbar utveckling. Investeringsstöd går till sol och
vind, gröna jobb skapas och en satsning på framtiden
blir därmed verklighet. Dessa miljontals kronor måste
omsättas i praktisk och konkret handling. Det är en
försvinnande liten del, men ändå en början - en bör-
jan på en expansiv näringsgren.

Jag gläder mig också åt att småföretagens villkor
har förbättrats genom t.ex. riskkapitalförsörjning och
kvittning. Även nya ägarformer stimuleras, där lån till
kvinnor som avser att starta kooperativa företag upp-
märksammas.

Vi i Miljöpartiet har en viss förkärlek till koope-
rativ, på grund av att dessa är mer demokratiska än
andra ägarformer och lämpar sig mycket bra för kvin-
nor. Kvinnor går gärna ihop om projekt och satsar en
mindre summa för att vara på den säkra sidan. Det är
sällan kvinnliga företag går i konkurs. Kooperativa
och medarbetarägda former har, som det visat sig,
haft svårt att erhålla riskkapital. Medlemmarna är ofta
vanliga löntagare utan kapital. De satsar dock sig
själva. I dag finns inga speciella stödformer för dessa
kooperativa entreprenörer. Vi vill se en större del av
befolkningen ta del i nyföretagande, varför det är
viktigt att etablera anpassade stöd, som näringsutskot-
tet har markerat i sitt yttrande till betänkandet.

Fru talman! Miljöpartiets ursprungliga förslag om
s.k. närfonder har så gott som slagit igenom i det
upplägg som ALMI fått. Verksamheten består av
information, rådgivning och finansiering. Målgruppen
av små och medelstora företag med färre än 200 an-
ställda - med tyngdpunkt på färre än 50 anställda - är
helt i vår smak. ALMI-koncernen skall arbeta med
bl.a. riskfyllda lån, nyföretagarlån och företagarlån till
kvinnor. Det är bra. Här vill jag dock betona att det är
viktigt att lånen och stöden läggs upp så att det inte
blir en onödig ekonomisk börda för den sökande,
vilket ALMI själv har framhållit att det ofta blivit,
främst för de små företagen. Upplägget behöver inte
kosta så mycket som i dag, eftersom rutinen finns och
administrationen absolut inte kostar så mycket som
man tar ut i dag.

Vi gröna anser att mentorskap och rådgivning är
viktiga ingredienser vid startande av företag. Det
gäller för ett ungt företag att hitta partner som kan
komplettera den eldsjäl som har idén men som kanske
saknar erfarenhet av bokföring, marknadsföring eller
annat väsentligt för att få avsättning för produkten.

Här kommer den viktiga resursen in, som pensio-
nerade företagare, bankirer osv. De har kunskaper och
erfarenheter som får dubbel effekt när de tillvaratas.
De äldre kan fortsätta att överföra sina kunskaper och
känna sig behövda, samtidigt som de yngre företagar-
na får en otroligt god hjälp.

Nätverk i form av kompetenta rådgivare betyder
alltmer inom samhället, så även inom småföretagens
värld. Om detta nätverk kan stödja utvecklingen inom
företaget utan kostnader, är det en ovärderlig resurs
för företaget.

Näringsutskottet vill framhålla vikten av att det
skapas sunda och fasta spelregler för näringslivet. Det
gäller t.ex. det allmänna regelverket för företagen,
skattesystemet och energipolitiken, sägs det i utskot-
tet.

Vi i Miljöpartiet de gröna hävdar att den humane-
kologiska synen bör genomsyra näringspolitiken, där
höga miljökrav blir en konkurrensfördel samt socialt
och etiskt ansvar blir en marknadsfördel. Det gäller
även energipolitiken. Vi vill ha spelregler som är
ekologiskt hållbara, där miljö, hälsa och risker finns
inbyggda i de ekonomiska kalkyler som presenteras i
denna kammare såväl på energiområdet som på nä-
ringslivsområdet. Miljöpartiets förslag till skatteväx-
ling utmynnar just i detta.

Fru talman! På s. 85, bil. 9, del 2 i yttrandet till fi-
nansutskottet har Miljöpartiet och Vänsterpartiet en
avvikande mening, där vi kräver en snabbare ändring
av minerallagstiftningen. Avarter av den under den
borgerliga regeringen tillkomna nya lagen om mineral
har gjort att konkurrensen snarare kvävts än fått fritt
spelrum.

Under hösten 1994 har speciellt utländska dia-
mantprospektörer visat stort intresse för Sverige och i
synnerhet Norrland. De har sökt undersökningstill-
stånd på 55 % av Sveriges areal. Detta upplevs som
ett enormt hot för de boende. Det upplevs som kolo-
nialism. Ansökningarna blockerar totalt andra sökan-
de. Bergsmästaren i norra distriktet har också påtalat
bristen i rådande lag i en skrivelse till Näringsdepar-
tementet, och Miljöpartiet instämmer i hans utlåtande.

Diamantprospektörerna markerar revir, och detta
uppmanar till öppet missbruk. Minerallagen är allde-
les för löst utformad. Den har ingen övre gräns för
tillståndsområdets storlek, och den tvingar inte heller
prospektören att redovisa sina resultat från prospek-
teringsverksamheten, vilket sker på det internationella
fältet. De svenska lagarna håller inte internationell
standard. Vi har skrivit några förslag i den motion
som väcktes under den allmänna motionstiden.

Miljöpartiet de gröna anser att minerallagen bör
ses över, och vi avvaktar regeringens nya lagförslag,
som bör överensstämma med internationellt hårdare
regler för att skydda Sverige från exploatering, i en-
lighet med vad jag nämnt.

Fru talman! Det finns tillräckligt för varje männi-
skas behov men inte för hennes girighet, sade Gandhi.

Vi politiker har ett stort ansvar för att jordens
ändliga resurser inte överexploateras utan för att hitta
redskap som minskar hoten mot denna planet. Det
kommer generationer efter oss. Vi har världens chans
att visa att vi vill investera i dem och inte inteckna
deras framtid.

Med detta ställer jag mig bakom betänkandet.

Jag önskar också Bo Bernhardsson lycka till i hans
nya arbete och nya värv, och jag vill tacka för ett gott
samarbete.

Anf. 174 RUNE RYDÉN (m)

Fru talman! Regeringen säger sig i den tillväxt-
proposition som vi just nu debatterar vilja satsa på
kunskap som en motor i sin tillväxtstrategi. Den högre
utbildningen skall byggas ut, står det, men det följs
inte av reella och konkreta förslag. Inga siffror där,
inte!

Samtidigt aviseras en avveckling av mer tillfälliga
och ofta konjunkturmotiverade utbildningserbjudan-
den.

Naturligtvis välkomnar vi moderater regeringens
synpunkter på kunskapernas betydelse för att Sverige
framgångsrikt skall kunna möta den nya tidens krav.
Tyvärr har regeringen under det senaste året gjort det
svårt att uppfatta den insikten som gedigen. Försäm-
ring av villkoren för den högre utbildningen, den
nästan besinningslösa kampen mot de fristående bety-
delsefulla forskningsstiftelser som inrättades 1993
och 1994 samt jakten på friskolorna vittnar inte om
någon större förståelse för kunskapsutvecklingens
besvärliga villkor.

Utbyggnadsplanerna för den högre utbildningen i
propositionen är uppenbart tillsnickrade utan hänsyn
till kvalitetskraven. I dem framförs att expansionen
skall ske med utgångspunkt från regionala hänsyn.
Med kvaliteten underordnad regionalpolitiken blir
utbildningssatsningarna mindre verkningsfulla. Det är
min bestämda uppfattning.

Beklagligtvis avstår regeringen helt och hållet från
att diskutera vilka drivkrafter som behövs om utbild-
ningssatsningarna verkligen skall bli effektiva i sam-
hället. Helt kort kan sägas att regeringen saknar en
genomtänkt uppfattning om hur den nödvändiga kun-
skapstillväxten skall kunna åstadkommas.

Vi moderater anser att det behövs en strategi av ett
mer gediget slag än regeringens för att vi långsiktigt
skall kunna klara kompetensutmaningarna. Kun-
skapsutvecklingen måste göras till ett centralt element
för Sveriges utveckling. Vi moderater har satt upp en
strategi på 10 punkter för att uppnå det. Bland de
punkterna ingår ett nytt lönebildningssystem som
tillåter en mer variabel lönesättning. Det måste helt
enkelt löna sig bättre än för närvarande att skaffa en
högre utbildning.

En annan punkt är att undervisningen skall starta
tidigt. Inte minst språkinlärningen behöver börja tidigt
för att alla senare i livet skall kunna dra nytta av en
internationaliserad arbetsmarknads alla möjligheter.

Vidare behöver vi en skola i god konkurrens. Vi
förespråkar ett nationellt skolpengssystem där staten
ger resurser till skolor på lika villkor om de så är fria
eller kommunala.

Vi vill att utvecklingen skall vara flexibel och ut-
vecklande, att lärarnas roll skall förändras och förbätt-
ras och att vi får en helt ny lärarutbildning.

Viktigt är också att yrkesutbildningen kommer till
stånd. Vi föreslår att 20 000 platser i eftergymnasial
yrkesutbildning inrättas i samarbete med företagen.
Utbildningen skall kunna ha en varierad form beroen-
de på inriktningen och kombinera teoretisk vidareut-
bildning med avancerad yrkesutbildning.

Men framför allt behöver Sverige fler människor
med längre akademisk utbildning. Fru talman! Det
räcker med att se på riksdagen.

Inför ett mer konkret beslut om en fortsatt utbygg-
nad av den akademiska utbildningen måste de kvali-
tativa villkoren för en sådan utbyggnad analyseras
bättre än för närvarande. Det gäller naturligtvis också
var denna utbyggnad bör äga rum.

Vi har angivit var det finns möjligheter, men ock-
så påtalat de brister som finns i regeringens förslag.
Regeringen meddelade i propositionen att förutsätt-
ningarna för en högskola i Malmö skall utredas. Det
var inte en fråga om det skulle bli en högskola utan
hur den skulle komma till, enligt senare uttalanden.

Vi moderater finner inte att förslaget är väl ge-
nomtänkt. Bara utredningstiden visar det. Klart inom
kort, brukar man säga. Vad det inte den 1 mars? Hur
skall det kunna ske på ett genomlysande och allsidigt
sätt? Det övergår mitt förstånd.

Intrycket är att regeringen har bestämt sig, och det
innebär risker för kvaliteten både för den tänkta nya
högskolan i Malmö och vid Lunds universitet.

Vi förordar i stället en annan utveckling av den
högre utbildningen och forskningen i Skåne. Lunds
universitet borde, nu när man har bestämt sig för ett
sammanhållet storuniversitet, ges möjlighet att ut-
veckla såväl utbildning som forskning vid de fyra
olika enheterna i Skåne, samtliga inom samma av-
stånd, eller kortare, från varandra som sträckan
Stockholm-Uppsala. Jag tänker på Lund, Malmö,
Helsingborg och Kristianstad, som ligger nära varand-
ra och som bildar en enhet.

Den kvalitetsgaranti som århundraden av upp-
byggd erfarenhet ger skulle på så sätt kunna komma
hela regionen till godo på ett positivt sätt. Enade vi
stå, brukar man säga.

Vi förordar också att ytterligare minst ett större lä-
rosäte, gärna på det tekniska området, överförs från
staten till en fristående stiftelse. Uppenbart är att
Kungliga tekniska högskolan här i Stockholm skulle
kunna vara lämplig för det.

Fru talman! Det finns ytterligare punkter, som de
om de individuella utbildningskontona och framtids-
fonder liksom betydelsen av IT-utbildningen, som vi
på den borgerliga sidan med undantag av Centern
anser att majoriteten inte riktigt har förstått vikten av.
Det tycker vi är mycket beklagligt, så viktigt som IT-
kunskaper har blivit.

Fru talman! För tids vinnande avstår jag nu ifrån
att yrka bifall till våra reservationer, men det innebär
inte att jag anser att de är mindre viktiga.

Anf. 175 MARGITTA EDGREN (fp)

Fru talman! Det behövs förändringar på många ni-
våer. Folkpartiet ser med förväntan fram emot resulta-
ten av alla de utredningar som nu arbetar - utredning
om skolans inre arbete, gymnasieberedning, studi-
estödsutredning och utredning om lärarutbildningar-
na, inte minst.

Vi behöver en bättre lärlingsutbildning, och det är
viktigt att en större andel ungdomar får sina första-
handsval till gymnasieskolan tillgodosedda för att
avhopp och behovet av särskilda gymnasiestudier
skall minska.

Vårt mål är att minst hälften av varje årskull ung-
domar skall utbilda sig vidare genom universitetsstu-
dier. För att nå dit krävs inte bara förändringar i ut-
bildningsstrukturerna utan även att lönerna måste vara
rimliga i förhållande till individens investering.

Ökningen av omfånget av teknik och naturveten-
skap, som utlovats, är bra. Vi accepterar den priorite-
ringen, men för landets identitet och sammanhållning
långsiktigt är humanister, språkvetare och kulturarbe-
tare lika viktiga.

Det är också bra att regeringen nu inser att högre
utbildning inte kan och inte skall användas som drag-
spel i arbetsmarknadspolitiken utan har ett värde i sig.
Den bestående utökning som aviseras välkomnar vi.
Molnet är bara att regeringen skriver att det skall ske i
takt med att den kan finansieras. Vi menar att utök-
ningen måste prioriteras finansiellt.

Ett annat av våra mål är att lusten att lära skall
planteras tidigt i åren. Då kan vi tala om ett livslångt
lärande som ett praktiskt inslag i alla människors liv.
En tioårig grundskola blir en bra grund, sexårsstart
likaså. Men det måste genomföras på ett sätt som
integrerar förskole- och grundskolepedagogik, för att
lusten att lära skall stärkas från början.

Hur detta livslånga lärande praktiskt skall organi-
seras och finansieras kommer vi att ha många diskus-
sioner om. Det viktigaste är att människor förvärvar
och får behålla lusten att lära och att de har en sund
självkänsla, utvecklad genom skolåren, som säger:
Jag duger till det.

Borttagandet av barntillägget i svux och svuxa var
helt fel i detta perspektiv. Komvux och andra vux-
enutbildare har fått färre kvinnor i höstens utbildning-
ar, vilket tyvärr är vad vi i Folkpartiet befarade. Låt
det stödet återkomma. Det är läge för den nya folk-
skolan, en skola för folket och för ett livslångt läran-
de.

Jag yrkar bifall till reservation 49.

Högskolornas utveckling och kvalitet i utbildning-
ar och forskning berör alla yrkesarbetande, barn,
pensionärer, arbetsgivare och egenföretagare. Det är
en framtidsfråga. Alla initiativ och förslag skall upp-
muntras som bidrar till att skapa breda miljöer och
mötesplatser för människor engagerade i utbildning.

Alla högskolor har ett regionalt och ett nationellt
ansvar. De inrättas inte för viss ort eller för viss
bransch. I det regionala ansvaret ingår att sprida ut-
bildningarna så, att de människor som har förutsätt-
ningar för högskolestudier kan bedriva sådana obero-
ende av de bor långt ifrån eller nära högskoleorten.
Det finns många metoder, och fler kommer i takt med
att informationstekniken utvecklas.

Folkpartiet liberalerna är inte motståndare till att
etablera nya högskolor om det finns behov av det i ett
regionalt och nationellt perspektiv och det finns förut-
sättningar att det kan göras med bibehållen och ökad
kvalitet. Vi deltog t.ex. som parti 1988/89 i att inrätta
högskolan i Fyrstad, Trollhättan-Uddevalla, mot den
dåvarande regeringens önskan. Vi ansåg då att det
fanns starka skäl för den etableringen.

Nu har regeringen tillsatt en utredning som till
mars månad skall utreda hur en ny högskola i Malmö
skall etableras, inte om. Det kan finnas skäl ur strikt
Malmöperspektiv. Men en högskola är inte en lokal
angelägenhet. Vi menar att Lunds universitet har tagit
sitt regionala ansvar på stort allvar, vilket tydligt
markeras i strategiplanen.

I Malmö finns redan 6 000 studenter i tandläkar-
högskola, lärarhögskola, musik- och teaterhögskola,
konsthögskola och högskoleutbildning till ingenjörer.
Dessa högskolor har egna styrelser med egna rektorer.
Men de ingår samtidigt i Lunds universitet med dess
internationella goodwill och ämnesbredd, vilket ger
studenter en mycket stor flexibilitet i valet av kurser
och inrättningar.

Skall riksdagen införliva dessa högskolor i Malmö
i en ny högskola i Malmö menar vi att det krävs en
bredare och djupare utredning om behoven i landet
och behoven i Skåne. Inte minst behövs en analys av
ungdomars behov av studier som inte tillgodoses i
dag, dvs. en utredning som är baserad på mer material
än en skrivelse från Malmö stad till regeringen. Vi har
reserverat oss för en mer gedigen och förutsättnings-
lös utredning. Jag yrkar bifall till reservation 59.

Vi står självfallet bakom samtliga Folkpartireser-
vationer. Men efter milda påtryckningar från kammar-
ledningen har jag begränsat mig till yrka bifall till
reservationerna 49 och 59.

Anf. 176 BRITT-MARIE DANESTIG-
OLOFSSON (v)

Herr talman! Jag såg med förväntan fram mot
tilläggspropositionen, som jag trodde skulle ge klara
besked om kraftfulla åtgärder för att främja tillväxt
och sysselsättning. Tyvärr måste jag säga att jag blev
besviken. Propositionen innehåller trots omfånget
mycket få konkreta förslag. Inom utbildningsområdet
redovisar visserligen regeringen vad man avser att
göra under den återstående delen av mandatperioden,
men utan att ange hur reformerna skall finansieras
eller när de skall genomföras.

Trots detta stöder Vänsterpartiet regeringens in-
tentioner att genomföra en bred satsning på både
högre utbildning och vuxenutbildning. Fler utbild-
ningsplatser inom högskolan är en av många nödvän-
diga åtgärder för att på sikt lösa de strukturella pro-
blemen på arbetsmarknaden. Vänsterpartiet har också
i tidigare motioner föreslagit att antalet permanenta
utbildningsplatser byggs ut inom högskolan, särskilt
inom naturvetenskap och teknik.

För högskolorna är det viktigt att med förutsäg-
barhet så att kvaliteten säkras och planeringen inte
blir ryckig. Vi har också tidigare markerat att vi vill
att ökningen av antalet platser i huvudsak skall ske på
de mindre och medelstora högskolorna. Vi anser dock
att varken propositionen eller motionerna ger ett så-
dant underlag att riksdagen nu kan ta ställning till
någon prioritering mellan olika universitet och hög-
skolor.

Eftersom vi har upplevt att viss oklarhet råder om
hur pass bindande dagens beslut är, har vi i en reser-
vation angett att vi anser att fördelningen av utbild-
ningsplatser böra vara en öppen fråga tills dess att ett
konkret förslag presenterats för riksdagen under vå-
ren. Det är också utbildningsutskottets ställningsta-
gande, om vilket det råder full politisk enighet.

Jag vill också i mitt anförande beröra folkbild-
ningens ställning. Folkbildningens roll att ge både
allmän medborgerlig bildning och en höjd utbild-
ningsnivå är en mycket viktig tillgång. Jag ser folk-
bildningen som en motkraft mot uppkomsten av
tvåtredjedelssamhället, där de av folkbildningen pri-
oriterade grupperna hör till förlorarna. Jag tänker då
på de kortutbildade, de handikappade och invandrar-
na.

Den nödvändiga satsningen på högskolans område
måste följas av mycket kraftfulla utbildningsinsatser
för vuxna kortutbildade. I likhet med universiteten
måste folkhögskolorna och komvux få fler fasta ut-
bildningsplatser. Annars försvåras möjligheten både
till att säkra kvaliteten, utveckla materiel och kontinu-
erligt fortbilda personal, och då speciellt lärarna.

Nu säger regeringen i propositionen att utbild-
ningsinsatser av konjunkturell grund inte skall göras
efter vårterminen 1997. Jag hoppas att utbildnings-
ministern verkligen beaktar folkbildningens potential
när förslaget läggs fram om permanenta utbildnings-
platser efter 1997. Inte minst folkbildningen har stått
som framgångsrik anordnare av utbildning som staten
köpt åt arbetslösa. När det gäller det närmaste läsåret
råder det trots detta osäkerhet. Några nya medel har
ännu inte anslagits.

Det är mycket viktigt att regeringen lägger fram
ett förslag om att anvisa medel till folkbildningen
minst motsvarande vad som anvisats för de senaste
åren redan i början av nästa år. Risken är annars att
duktiga och kompetenta lärare måste varslas och
lokaler sägas upp. Det är en hopplös situation om man
verkligen vill verka för hög kvalitet och kontinuitet.

Jag vill också peka på att en del folkhögskolor i
likhet med komvux har kompetens för att utföra ba-
sårsutbildning. Även vissa av studieförbunden kan på
samma sätt genomföra behörighets- och kompetensgi-
vande utbildningar inom bl.a. det naturvetenskapliga
området. Med detta yrkar jag bifall till Vänsterpartiets
reservation nr 63 om folkbildning.

Så några ord om kompetensutveckling. Jag anser
att en av de stora fördelningspolitiska frågorna är just
kompetensutveckling. Det är också enligt min mening
viktigt att åtgärder vidtas som förebygger utslagning
ur arbetslivet. Jag har här tidigare pläderat för att
frågan om hur ansvaret och kostnaderna för nödvän-
dig kompetensutveckling skall fördelas mellan indi-
vid, samhälle och arbetsgivare måste utredas närmare.
Jag anser själv att arbetsgivarna måste ta ett större
ansvar än hittills för de anställdas kompetensutveck-
ling.

Vi inom Vänsterpartiet anser att det skall gälla alla
anställda. I dag omfattas enbart 30 % av de anställda
av olika personalutbildningsinsatser. Förändringstak-
ten är ju mycket hög inom de flesta av arbetslivets
sektorer. Ständig förnyelse och utveckling av nya
kunskaper krävs av de anställda. Det är orimligt att
anställda som en gång i tiden hade en utbildning som
var adekvat för arbetet sorteras bort av arbetsgivarna
efter ett antal år och kanske förpassas till arbetslöshet.
Sedan får samhället gå in och betala kostnaderna för
att individen skall få den utbildning som gör honom
eller henne ännu mer attraktiv på arbetsmarknaden.

För att möjliggöra kompetensutveckling för alla
arbetstagare under hela yrkeslivet har Vänsterpartiet
föreslagit en tänkbar modell som vi har valt att kalla
för framtidsfonder. Konstruktionen av de här fonder-
na har Ingrid Burman tidigare redogjort för.

Trots hög arbetslöshet sjunker antalet studerande
med vuxenstudiestöd kraftigt. Detta trots att stora
resurser satsats på att skapa nya utbildningsplatser
inom komvux och folkhögskola. Denna för regeringen
oväntade utveckling kommer att leda till att CSN
lämnar tillbaka 750 miljoner kronor av medlen avsed-
da för särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa till
statsmakten. Antalet studerande med svux har minskat
med 13 %, och 28 % färre studerar med svuxa.

Vänsterpartiet har gått ut och frågat komvux i
drygt 30 kommuner om rekryteringen av elever för-
ändrats hösten 1995 jämfört med tidigare år. Jag är
medveten om att undersökningen inte är vetenskaplig
i strikt mening, men liknande resultat gav också den
enkät som Folkbildningsrådet gjort och som besvarats
av 109 av landets folkhögskolor. Det visar sig, på
samma sätt som det gjorde med komvux, att skolorna
haft betydligt svårare att nu rekrytera gruppen äldre
korttidsutbildade, och inom den gruppen framför allt
kvinnor med barn. Det är ju faktiskt grupper som är
högt prioriterade av samhället. Deras möjligheter att
studera har alltså kraftigt beskurits.

Jag vill avsluta med att instämma i en tidigare re-
servation som har nr 64. Det är en gemensam reser-
vation från Folkpartiet, Vänsterpartiet och kds. För
övrigt står jag givetvis bakom Vänsterpartiets samtli-
ga reservationer men avstår på grund av den tidspress
som kammaren befinner sig i från att yrka bifall till
dessa.

Anf. 177 INGER DAVIDSON (kds)

Fru talman! Regeringen talar på ett mycket posi-
tivt sätt om vikten av utbildning och forskning och
behovet av en allmän kompetenshöjning för att Sveri-
ge skall utvecklas åt rätt håll. Det är en viktig insikt.
Jag tror att vi alla i kammaren delar den. Men det
räcker inte att tala om behovet utan att samtidigt kon-
kretisera och staka ut vägen för att nå det här målet.
Den stora svagheten med propositionen är att den
delen saknas. Jag är ju inte den första som påtalar
detta i dagens debatt.

Vi människor är olika. Vi har olika förutsättningar
och olika behov. Därför är grundförutsättningen för
att lyckas med en allmän kompetenshöjning att hela
utbildningsväsendet, från grundskolans lågstadium till
högre utbildning, forskning och vuxenutbildning,
präglas av flexibilitet, mångfald och valfrihet. Men
regeringen går åt motsatt håll. Genom att man försäm-
rar villkoren för de fristående skolorna finns det risk
för att den positiva utveckling som är på gång, både
inom den offentliga skolan och friskolorna, stryps.

Vuxenutbildning på bred front är en annan grund-
bult om man vill få till stånd en tillväxtfrämjande
kompetensutveckling hos arbetskraften. Nu har rege-
ringen nyligen ryckt undan möjligheten till vuxenut-
bildning för en stor grupp vuxenstuderande genom att
ta bort det särskilda barntillägget inom vuxenstudi-
estödet, svux och svuxa.

Det här har skapat stor förvirring och ekonomisk
osäkerhet hos studerande med försörjningsansvar,
dvs. i praktiken ensamstående mammor. Många av
dem har tvingats avsluta sina studier i förtid. Det är
verkligen att tala med kluven tunga att påtala behovet
av kompetenshöjning samtidigt som de praktiska
möjligheterna att genomgå en utbildning försämras
drastiskt för en grupp som verkligen skulle behöva
den.

Vi kristdemokrater har kämpat för att barntillägget
skall vara kvar och också angett förslag till finansie-
ring. Vi ser det som en fråga om jämställdhet, men
också som ett viktigt led i en allmän kompetenshöj-
ning som bidrar till välfärd för alla, och därmed beta-
lar sig på sikt.

Fru talman! Sverige har generellt sett en hög nivå
på sin utbildning. Den måste vi slå vakt om. Därför är
det viktigt att vi inte bara fastnar i kvantitativa termer
när vi talar om att satsa mer på utbildning. Det hand-
lar inte bara om att ett visst antal nya utbildningsplat-
ser skall tillkomma. Vi måste också ta med kvalitativa
aspekter. Hur blir innehållet i utbildningen? Hur ser
tillgången på välutbildade lärare ut? Kan lokalerna
svälja de nytillkomna eleverna?

Om kvaliteten skall kunna bibehållas på en hög
nivå får planeringen inte vara ryckig. En planmässig
utbyggnad med ett fastställt antal nya utbildningsplat-
ser per år är den enda realistiska vägen att gå. Bara då
får utbildningsanordnarna möjlighet att planera en
utbildning med hög och jämn kvalitet.

Det här gäller inte minst de utbildningssatsningar
som varit arbetsmarknadspolitiskt motiverade och
som regeringen nu vill omvandla till mer permanenta
lösningar. Inriktningen är bra, men komvux, de folk-
högskolor, studieförbund och andra utbildningsanord-
nare som på kort varsel tidigare har ställt upp och
tagit emot stora mängder elever som annars skulle ha
gått arbetslösa måste få besked om vad som gäller de
närmaste åren. Deras verksamhetsplanering påverkas i
högsta grad av den nya inriktningen. Måste de vänta
till budgetpropositionen i höst innan de får besked om
vad som gäller?

Att Sverige behöver många nya småföretagare om
tillväxten skall bli den vi önskar påtalades under den
föregående debattrundan här i kammaren. Det pers-
pektivet saknas nästan genomgående i svensk utbild-
ning. Alla elever utbildas för och förutsätts bli an-
ställda i någon verksamhet. Entreprenörsandan upp-
muntras mycket sällan.

Vi kristdemokrater tycker att det är viktigt att
skolan används som ett aktivt instrument för att stimu-
lera unga människor att efter avslutade studier kunna
och våga starta egna företag. Ytterligare ett nationellt
program med speciell inriktning på företagande i
gymnasieskolan och skräddarsydda utbildningar som
stimulerar nyföretagande vid folkhögskolorna är ett
par förslag som vi fört fram.

På universitets- och högskolenivå behöver goda
kontakter byggas upp med det lokala näringslivet. Då
förmedlas på ett enkelt och tydligt sätt vilka behov
som finns och vilken kompetens som efterfrågas sam-
tidigt som näringslivet kan dra nytta av forskning och
övrigt kunnande vid utbildningsanstalterna. Kontakten
kan också i sig bli en stimulans till nyföretagande.

Goda forskningsmiljöer är viktiga för att kunna
behålla forsknings- och utvecklingsverksamhet i Sve-
rige. Inom vissa områden finns det i dag en stor oba-
lans mellan utbud och efterfrågan när det gäller
grundutbildade och forskarutbildade från universitet
och högskolor. För att tillgodose behovet av fler ut-
bildningsplatser och därmed på sikt bevara och ytter-
ligare skärpa vår internationella konkurrenskraft är
det dags att påbörja planeringen av ytterligare ett
universitet i Sverige.

De ökade kraven på flexibilitet och fortlöpande
kompetenshöjning som ställs inom det moderna ar-
betslivet kräver också ekonomiska resurser. Det är
något som vi är överens om att Sverige har brist på i
dag.

Vi kristdemokrater vill därför öppna möjligheter-
na för individuella utbildningskonton. Tanken är att
både anställda och arbetsgivare löpande skall avsätta
pengar på kontona och ha rätt att göra skatteavdrag
för det. Den anställde kan sedan vid olika tillfällen
använda sig av pengarna på kontot för att finansiera
hela eller en del av sin vidareutbildning. Med ett
sådant system skulle utbildning bli en naturlig del av
arbetslivet, och det livslånga lärandet skulle inte bara
bli en vacker tanke som stupar på att varken staten,
arbetsgivaren eller den anställde anser sig ha råd att
stå för hela kostnaden.

Regeringens förslag om att inleda försöksverk-
samhet med kvalificerad eftergymnasial yrkesutbild-
ning är positivt. Men skrivningarna är alldeles för
vaga. Det finns redan stor efterfrågan på en sådan
utbildning. Frågan är utredd, och remissinstanserna är
positiva. Vi kristdemokrater tycker att det är dags att
inrätta en yrkeshögskola nu.

Fru talman! Sammanfattningsvis ser vi utbildning
och forskning som ett nyckelområde för att säkerställa
en tillväxtfrämjande och bärkraftig utveckling. Vi har
skrivit mer om det i vår motion. Vi har också ett antal
reservationer som också jag avstår från att yrka bifall
till på grund av tidsbrist. Men vi kommer givetvis att
fortsätta att arbeta i den riktning som reservationerna
anger.

Anf. 178 BENGT SILFVERSTRAND (s)

Fru talman! Lars Tobisson hänvisade tidigare i
dag till en OECD-rapport - till valda delar i den, vill
jag tillägga, till sådant som passar moderaternas syfte
att ständigt gnälla och uppträda som käringen mot
strömmen. Jag skall hänvisa till en annan OECD-
rapport, men jag gör det till rapporten i dess helhet.
Titeln är på originalspråket Literacy, economy and
society, och rapporten handlar om förmågan att förstå
och tillämpa tryckt information i dagliga aktiviteter i
hemmet, i skolan, på arbetsplatsen och i samhället i
övrigt. Det är den första i en serie internationella
studier som jämför den vuxna befolkningens läsför-
måga, läsförståelse m.m.

Sju länder deltar i denna undersökning, och Sveri-
ge står i särklass. 32,5 % av befolkningen klarar de
svåraste uppgifterna, som motsvarar högskoleprovets
läsdel. Inget annat land kommer över 25 %. Också de
lågutbildades förmåga skiljer sig markant till Sveriges
fördel jämfört med övriga länder.

Författarna till rapporten uttrycker förhoppningen
att rapporten skall ge de nationella beslutsfattarna
värdefulla insikter om betydelsen av utbildning och
utveckling av mänskliga resurser. Undersökningen
visar med all önskvärd tydlighet att Sverige lyckats
med ambitionen att nå framgång vad gäller både
bredd och kvalitet.

Men vilken slutsats drar moderaterna och för all
del också Folkpartiet, som tycks ha svårt att frigöra
sig från den moderata inflytelsesfären på utbildnings-
området? Skall vi satsa på den elitskola som går som
en blå tråd genom moderaternas partimotion? Eller
skall vi fortsätta den satsning på ett livslångt lärande
och en gemensam skola tillgänglig för alla som är ett
av de viktigaste fundamenten i en politik för arbete,
trygghet och utveckling?

Propositionen är en strategiplan för ett nationellt
kompetenslyft, för en satsning på utbildning och
forskning. Under resten av mandatperioden kommer
en rad konkreta förslag att föreläggas riksdagen. Jag
förstår inte det tal om att propositionen är tunn som ni
har upprepat hela dagen. Ni har fått klara besked, och
det anges i flera fall också mycket konkret vad försla-
gen kommer att omfatta. Det handlar om allt från
grundläggande utbildning till gymnasieskola och
högre utbildning.

Vi socialdemokrater kommer att fortsätta den ut-
veckling mot större valfrihet och mångfald liksom den
expansion av den högre utbildningen som inleddes av
en socialdemokratisk regering. Men vi kommer att
göra det ur ett perspektiv där de studerande sätts i
centrum, ett perspektiv där rättssäkerhet och valfrihet
vid antagning och resurstilldelning till studier sätts i
förgrunden. I en sådan strävan ingår också att vinna
demokratisk insyn över offentliga medel som låsts in i
privata forskningsstiftelser.

I detta sammanhang vill jag peka på en direkt fel-
aktighet i den moderata partimotionen, där det på s.
67 hävdas att den högre utbildningens villkor försäm-
rats genom vad man kallar en besinningslös kamp och
jakt mot fristående forskningsstiftelser och friskolor.
Man skall vara varsam med orden, brukar moderater-
na säga i andra sammanhang. Här har vi i dag hört om
besinningslös kamp, om gräsklipparmentalitet och om
bokbål. Har moderaterna alldeles tappat fattningen?

Vad för det första gäller den högre utbildningen
och forskningen får denna ett resurstillskott, om man
räknar samman de totala anslag som lämnas via fakul-
tetsanslag, forskningsråd och de privata forsk-
ningsstiftelser som tagit över offentliga pensionsme-
del. Flera högskolor, bl.a. vårt stora sydliga universi-
tet, går dessutom med stora överskott.

Vad för det andra gäller friskolorna vill jag gärna
bidra med en liten julklapp i form av ett citat hämtat
ur den senaste boken av moderaternas store favorit-
författare, flitigt citerad av bl.a. partiledaren i exil,
Carl Bildt. Så här skriver han, Kjell-Olof Feldt, i
Rädda välfärdsstaten:

"Vad jag talar om är således ett socialt, segregerat
utbildningsväsende som redan från början sorterar
´vinnare´ och ´förlorare´ i arbetslivet. Givetvis finns
det i ett socialt och ekonomiskt skiktat samhälle alltid
tendenser till en segregerad skola. Men staten får inte
förstärka denna tendens genom att tillåta eller t o m
uppmuntra ett socialt urval som bygger på föräldrars
betalningsvilja eller på de enskilda skolornas önskan
att rekrytera ´bästa möjliga´ elevmaterial. Tyvärr är
det vad som håller på att ske. Den borgerliga rege-
ringens ambition är uppenbarligen att antalet privat-
skolor skall växa på den kommunala skolans bekost-
nad, gynnade av förmånliga bidrag och socialt ambi-
tiösa föräldrars val. Jag ser det som en uppenbar risk
att den senaste ´valfrihetsreformen´, där skolorna för
sin ekonomi blir beroende av var föräldrarna placerar
den s.k. skolpengen, ökar avståndet mellan ´bra´ och
dåliga skolor. Och att urvalet av elever till dessa sko-
lor får ett starkt samband med deras sociala förutsätt-
ningar i övrigt."

Vad hela debatten om friskolorna ytterst handlar
om är att vi socialdemokrater tilltror lokala beslutsfat-
tare förmåga och omdöme att själva avgöra var knap-
pa lokala resurser på skolans område ger det bästa
utbytet och att dessa resurser tilldelas skolorna -
kommunala eller fristående - på lika villkor efter
deras faktiska resursbehov.

I propositionen aviseras en rad förslag som alla är
ägnade att låta utbildningspolitiken bli ett vassare
vapen än någonsin i strävan efter ekonomisk tillväxt.

Det handlar bl.a. om en fortsatt kraftfull utbygg-
nad av den högre utbildningen. Denna utbyggnad bör
ske främst vid de mindre och medelstora högskolorna
och med särskilda satsningar i Bergslagen, Sundsvall-
Härnösand-Östersund, sydöstra Sverige och Malmö.

Moderaterna ondgör sig i sin partimotion över
dessa markeringar och säger att "när kvaliteten un-
derordnas regionalpolitiken blir utbildningsinsatserna
mindre verkningsfulla" och att tanken på en ny hög-
skola i Malmö innebär en "stympning" av Lunds
universitet. Återigen "nyanserade" uttryckssätt och
ordval från moderaternas sida.

Får jag då först ställa frågan vilka bevekelsegrun-
der som låg bakom moderaternas starka uppslutning
och t.o.m. överbud i antal platser då riksdagen den 18
maj i år tog beslut om ytterligare en högskola i Stock-
holm? Är riskerna för kvalitetsförsämringar större om
högskolesatsningarna sker utanför Stockholmsområ-
det?

En kommitté har redan tillsatts för att utreda hur
en etablering av en ny högskola i Malmö skall genom-
föras. Bakgrunden är den strukturomvandling och
kraftiga åderlåtning av näringslivet som rikets tredje
stad upplevt under de senaste decennierna och den
stora betydelse både för regionen och landet som den
framtida utvecklingen i Malmö kommer att få. Tanken
bakom förslaget är ingalunda att Malmö skall konkur-
rera med Lunds universitet. I stället skall utbildning
och forskning i Malmö profileras mot näringslivet,
naturvetenskap och teknik, medier, miljö, Europakun-
skap m.m.

Talet om att stympa Lunds universitet vittnar där-
för mera om okunnighet från moderaternas sida, en
okunnighet som möjligen kan vara betingad av att
ingen av de moderata företrädarna fanns på plats då
utredningsarbetet inleddes den 15 november.

Fru talman! Jag yrkar bifall till finansutskottets
hemställan på samtliga punkter.

Anf. 179 RUNE RYDÉN (m) replik

Fru talman! Man kan först till Bengt Silfverstrand
ställa frågan: Varför ägna så mycket tid åt friskolorna,
som inte behandlas i den här propositionen? Har
Bengt Silfverstrand drabbats av sitt dåliga samvete
eller av eftertankens kranka blekhet, eller vad är det
fråga om?

Jag vill också bara säga till Bengt Silfverstrand att
ingen av friskolorna har varit överkompenserad, något
som det verkade som om Bengt Silfverstrand ville ge
intryck av.

Vidare delar jag väl Bengt Silfverstrands allmänna
glädje över att resultatet av undersökningen om läs-
förståelsen var så pass bra i Sverige. Det kan vi väl
alla ta åt oss äran av, skulle jag tänka mig. Den svens-
ka grundskolan har många fördelar, men ingenting är
så bra att det inte kan bli bättre, och det är helt klart
att det fortfarande finns en del i grundskolan som
behöver ändras.

Det som vi moderater eftersträvar är att man når
upp till en kompetens som är nationellt slagkraftig,
framför allt på vissa områden där man i dagsläget inte
riktigt hänger med.

Tyvärr ger den proposition som vi nu behandlar
inte klara besked om vart regeringen egentligen syf-
tar. Det finns inga besked om hur många platser den
förespråkade utbyggnaden skall omfatta, var den skall
ske osv.

Låt mig nämna ett exempel, Bengt Silfverstrand.
Det finns ingen uppgift om antalet doktorandtjänster
inom det tekniska och naturvetenskapliga området,
som man så vältaligt behandlar i propositionen.

Det vore väldigt bra om Bengt Silfverstrand kunde ge
bättre besked än vad som ges i propositionen på den
här punkten.

Vi har fått ett resurstillskott, det skall jag gärna
erkänna. Det är bra. Men de nedskärningar som gjor-
des i fjol på högskoleområdet var inte bra, dem lider
vi fortfarande av. Regeringen har säkert förstått att det
var fel. Det är bra att man nu har ändrat sig. Men vad
vi från oppositionens sida vill se är att de löften som
är uttalade i propositionen konkretiseras innan vi blir
nöjda. Tyvärr finns det väldigt litet av det i proposi-
tionstexten.

Anf. 180 BENGT SILFVERSTRAND (s)
replik

Fru talman! När det gäller friskolorna skall jag
återge kort vad som står i en motion från moderaterna.
Där står det att det bedrivs en besinningslös kamp mot
de fristående och betydelsefulla forskningsstiftelser
som inrättades 1993 och 1994 samt en jakt på frisko-
lorna.

Vad det handlar om, Rune Rydén, är att återgå till
ett system där man på den lokala nivån, i närmiljön
där man har den bästa överblicken och kunskaperna
om förhållandena, skall avgöra hur och var resurserna
skall fördelas på lika villkor - det uttrycket använde
Rune Rydén tidigare.

De klara beskeden finns på punkt efter punkt. Det
nämns regioner, platser. Rune Rydén ondgör sig över
att man satsar ytterligare i ett storstadsområde som ur
många olika synvinklar är utarmat. Samtidigt bjöd
hans parti t.o.m. över när det gällde en ny högskola i
Stockholm. Det är alltså en motsägelse som Rune
Rydén faktiskt närmare bör förklara.

Låt mig avslutningsvis säga att det Rune Rydén
säger om nedskärningarna är en myt. Lunds universi-
tet, vars styrelse Rune Rydén tidigare har tillhört och
där jag är ledamot, har en mycket stabil ekonomi. Nu
gäller det att sprida ut resurserna och också satsa på
annat. Då gäller det inte bara Malmöområdet, utan det
gäller sydöstra Sverige, Bergslagen och södra Norr-
land.

Sammantaget får forskningen nya friska miljoner
som en följd av den avkastning på de privata forsk-
ningsstiftelserna, där man genom ett konstigt riks-
dagsbeslut såg till att låsa in pengarna. Men det inne-
bär ändå att forskningen i Sverige får ett resurstill-
skott under de närmaste åren.

Anf. 181 RUNE RYDÉN (m) replik

Fru talman! Bengt Silfverstrand talade så väl om
den besinningslösa kamp som förs mot friskolorna.
Bengt Silfverstrand har ju varit en utomordentligt
duktig banerförare i kampen mot friskolorna. Jag skall
inte genera kammaren och Bengt Silfverstrand med
att dra upp olika citat ur det han har presterat under
åren. Vad Bengt Silfverstrand vill på det området är
kammaren utomordentligt klar över.

Bengt Silfverstrand talade också om att vi modera-
ter ondgör oss över att det inte föreslås tillräckligt
med satsningar i propositionen. Det är alldeles riktigt,
det gör vi. Vad värre är, Bengt Silfverstrand, finns det
inga siffror på var dessa satsningar skall göras, inga
detaljerade planer på hur de skall läggas ut. Det tyck-
er vi är beklagligt därför att högskolorna och universi-
teten måste på ett tidigt stadium veta hur man skall
planera för utvecklingen. Det får man ingen vägled-
ning för i propositionen. Man får antagligen vänta tills
en proposition läggs fram nästa höst, och det är allde-
les för sent.

Bengt Silfverstrand säger att de nedskärningar
som jag talade om är en myt. Det är de inte alls. De är
i allra högsta grad reella för praktiskt taget alla hög-
skolor och universitet. Jag tycker att Bengt Silfver-
strand skall komma upp till bevis i det fallet. Att re-
geringen nu har insett att det var en felaktig politik
och pytsar ut nya friska miljoner tycker vi självklart är
bra. Vi hoppas bara att det konkretiseras bättre än vad
som gjots i propositionen så att vi vet vad det rör sig
om.

Anf. 182 BENGT SILFVERSTRAND (s)
replik

Fru talman! Om jag är banerförare i kampen mot
friskolor är jag i gott sällskap med en annan banerfö-
rare som Moderaterna tydligen hyser ett väldigt stort
förtroende för i de flesta sammanhang, nämligen
Kjell-Olof Feldt. I det här fallet är jag faktiskt inte
otacksam för att vara i detta fina sällskap.

Konkretiseringar efterlyser Rune Rydén. Om man
drar upp en strategi för en satsning på forskning och
högre utbildning som vi alla tycks vara överens om är
viktig och sedan talar om på vilka områden denna
satsning kommer att göras, sedan pekar ut konkret var
geografiskt det kommer att göras, då tycker jag att
man verkligen varit konkret. Men det förpliktar na-
turligtvis. Vi kommer att återkomma. Rune Rydén
kommer att få svar på frågorna. Sannolikt kommer
Moderaterna också då, när de inte längre har rege-
ringsansvaret, att komma med överbud.

Slutligen noterar jag, när det gäller den frenetiska
kamp som Moderaterna på riksplanet inlett mot sats-
ningar i Malmöområdet, att den skrivelse som man
ironiserar över och som ingalunda var den första
länken i kedjan - det finns tankar om detta i bl.a.
Storstadsutredningen - är undertecknad av vice ord-
föranden i Malmö kommunstyrelse, partivän till Rune
Rydén. Till yttermera visso har en annan partivän,
som står ännu närmare för han finns någonstans i det
här huset, Bertil Persson, motionerat om en ny hög-
skola i Malmö. Tala om motsägelser, tala om bryderi-
er! Moderaterna är ute efter att politisera den här
frågan och än en gång skapa splittring i ett landskap
där vi mer än någonsin behöver sammanhållning för
att kunna tillgodogöra oss de nya satsningarna.

Anf. 183 MARGITTA EDGREN (fp) replik

Fru talman! Låt mig komplettera mitt anförande
med att säga att det finns också en vårdhögskola i
Malmö - jag råkade hoppa över det.

Bengt Silfverstrand har inte bara i dag utan även
tidigare talat om att expansionen av den högre ut-
bildningen inleddes av en socialdemokratisk regering.
Det var faktiskt inte så. Expansionen av den högre
utbildningen inleddes våren 1991 av utbildningsut-
skottet i stor enighet genom att vi tog de initiativ som
en socialdemokratisk regering inte hade gjort.

Vad gäller friskolorna har vi inte, Bengt Silfver-
strand, samma tilltro till lokala socialdemokratiska
politiker som ni när det gäller att värna friskolorna, av
erfarenhet. Vi är övertygade om att en schablon för
skolpeng garanterar deras överlevnad bättre än att de
utsätts för bedömningar hos olika kommuners olika
politiska majoriteter.

När det sedan gäller stiftelserna kan väl ändå
Bengt Silfverstrand erkänna att oerhört mycket depar-
tementsenergi går åt att minimera deras betydelse. Det
är väl tråkigt, det är en dålig användning av energi.
Man hade kunnat behöva det till t.ex. att här presente-
ra en strategi för användning av informationsteknik i
utbildningarna.

Till slut, fru talman, om etablering i Malmö. Kan
inte Bengt Silfverstrand ändå erkänna att det har gått
fort i svängarna? Var finns nytänkandet? Var finns
studenternas behov av breda utbildningar när Lunds
stora bredd utgör en avgörande tillgång? Var finns
viljan att göra någonting nytt, någonting som inte
finns någon annanstans? Var finns diskussionerna om
Kristianstad och Helsingborg? Var finns idéerna om
att med hjälp av IT göra något annorlunda i Sverige
och i Malmö?

Anf. 184 BENGT SILFVERSTRAND (s)
replik

Fru talman! Jag tycker att det är utomordentligt
positivt om utbildningsutskottet lyckades skapa så
stora satsningar på högskoleområdet under även en
socialdemokratisk regering förutom borgerliga rege-
ringar. Det var svårare, Margitta Edgren, på den tiden
då ni satt ihop med Moderaterna att samarbeta i ut-
bildningsutskottet. Jag vill inte ge Margitta Edgren
huvudansvaret för det. Men ni är antagligen ganska
starkt uppknutna till moderat utbildningspolitik och
utbildningsfilosofi.

Ytterligare en gång om friskolorna och schablo-
nen: Det gäller att tillskjuta resurser på lika villkor.
Det framgår alldeles klart och tydligt av Friskoleut-
redningen att det inte är fråga om att skära ned och
försämra för de friskolor som uppfyller förpliktelser-
na. Men det finns anledning att syna friskolorna när-
mare i sömmen, för de är av litet olika karaktär.
Kvalitetsskillnaderna är påtagliga. Vid den senaste
utvärderingen visade sig 40 % av lärarna vara obehö-
riga. Det strider väl ändå mot de krav på kvalitet som
Folkpartiet, Moderaterna och kds - ibland i alla fall -
pläderar för.

När det gäller Malmö vill jag slutligen säga att
sätter man startpunkten vid att kommunstyrelsen,
moderater och socialdemokrater, skriver brev till
regeringen är det naturligtvis ett oerhört kort perspek-
tiv. Men jag vill än en gång understryka att denna
diskussion har pågått mycket länge. Den startade mer
konkret, kan man säga, i Storstadsutredningen, där det
visade sig finnas ett påtagligt behov av att i högre
grad satsa på högre utbildning också i storstadsområ-
dena, även om det fanns högskolor där tidigare, bl.a. i
Stockholm. Det är märkligt att man inte skall kunna
ha samma syn när vi nu diskuterar den här frågan.

Sedan vill jag bara nämna för Margitta Edgren att
det kommer att ske satsningar också i Kristianstad,
och att Helsingborg nyligen har fått besked om en ny
multimedielinje.

Anf. 185 MARGITTA EDGREN (fp) replik

Fru talman! Vad moderaterna och folkpartisterna
före regeringsskiftet var överens om när det gällde
utbildningspolitiken var att något måste hända - att
hävda målstyrningen som princip, med alla de effekter
som det förde med sig, att hävda kvalitet i utbildning-
en vid högskola som på alla andra nivåer, att hävda
studenternas rätt att välja, att hävda sambandet mellan
utbildning och forskning, att hävda ansvaret för di-
stansutbildning och för regionens högskoleutbildning.
Detta var vi överens om. De förslag som vi i enighet
lade fram och drev igenom - ibland men inte alltid
mot socialdemokraternas vilja - är, menar jag, fortfa-
rande mycket bra och mycket relevanta.

I samband med Trollhättan/Uddevalla-
etableringen 1989 - vi har ju möjlighet att plocka
fram gamla debatter via Rixlex - var det enighet i
utbildningsutskottet om utskottets skrivning: "Med
hänsyn till att de begränsade resurserna för högsko-
leutbildning i landet inte kan splittras på alltför många
högskoleenheter utan att utbildningskvaliteten kan
komma att äventyras anser utskottet att riksdagen som
sin mening bör ge regeringen till känna att ytterligare
högskoleenheter av den karaktär, som den nu före-
slagna nya högskoleenheten har, inte skall inrättas."
Därför menar jag att det som nu skall inrättas måste
vara av en annan karaktär, något nytt, något annor-
lunda som bara kommer att finnas i Malmö och som
därigenom kan stärka Malmö som ort vid studenternas
val.

Anf. 186 BENGT SILFVERSTRAND (s)
replik

Fru talman! Det är utomordentligt bra att litet ofta-
re understryka vad vi faktiskt är överens om, och det
tycker jag att Margitta Edgren lyckades med i sin
senaste replik.

Det är viktigt att vi i allt väsentligt är överens om
att den stora utbildningssatsning som har gjorts under
90-talet är riktig. Det är den överpolitisering som i
första hand Moderaterna har gjort sig skyldiga till när
det gäller att välja vissa institutionella former som
riksdagen inte har någon demokratisk insyn i som vi
har reagerat mot.

När det sedan gäller hur man skall fördela resur-
serna har Lunds universitet i flera sammanhang åbe-
ropat att man inte kan göra särskilt mycket mer i
Lund, och det känner Margitta Edgren väl till. Alltså
handlar det här om satsningar i Malmö och Helsing-
borg. Det sker sådana satsningar i Helsingborg.

Det finns inte något sådant motsatsförhållande
mellan de här högskoleorterna som ni nu försöker
måla upp, utan det går att samverka. Det är riktigt att
de inte skall konkurrera - det finns ingen anledning
för Lund och Malmö att konkurrera, utan man skapar
en egen profil i Malmö, gärna med teknisk inriktning,
miljöinriktning, som man har pekat på i skrivelsen
och i andra sammanhang. Men vi skall också konsta-
tera att det finns en ganska bra stomme att bygga på.
Det finns en lärarhögskola, det finns konst-, teater-
och musikverksamheter - en konstverksamhet som
skall byggas upp. Det har vi varit överens om. Det är
en bra början, och det finns möjlighet att göra någon-
ting konstruktivt i det här området, under förutsätt-
ning att man bortser från snäv partitaktik, som Mode-
raterna inte gärna vill. Var Folkpartiet står i den här
frågan vet jag inte riktigt.

Anf. 187 INGER DAVIDSON (kds) replik

Fru talman! Livslångt lärande är en förutsättning
för arbete, trygghet och utveckling, och vi vill sätta de
studerande i centrum, sade Bengt Silfverstrand. Men
ryckighet skapar ingen trygghet, Bengt Silfverstrand.
Och det gör inte heller utfästelser som man inte lever
upp till, t.ex. när det gäller jämställdhetspolitiken.

Barntillägget i svux och svuxa är en väldigt liten
besparing ur statens synvinkel, men den får oerhörda
konsekvenser för dem som drabbas av den indrag-
ningen. Detta är en del av socialdemokraterna, och
ganska högt uppsatta sådana, medvetna om. Mona
Sahlin tillsatte någon liten grupp som skulle se över
om man kunde få en ändring till stånd. Marita Ulv-
skog uttryckte förskräckelse när hon hörde vilket
resultat den här besparingen hade fått under hösten.
Berit Andnor har stått här i kammaren och sagt att det
är ett misstag.

Nu vill jag gärna veta: Kan vi vänta oss en för-
ändring? Kommer man att återinföra barntillägget för
att kvinnor som har barn och som har stort behov av
vidareutbildning skall få möjlighet att få den?

När det gäller friskolorna citerade Bengt Silfver-
strand med vällust Kjell-Olof Feldt när han uttryckte
oro för den segregering som blir en följd av att betal-
ningsvilliga föräldrar väljer skola åt sina barn eller av
att lärare väljer ut vissa elever som de vill jobba med.
Den rädslan delar jag med Kjell-Olof Feldt. Det är
just därför vi behöver andra regler för friskolorna, så
att alla barn, även de som inte har betalningsvilliga
föräldrar eller tillhör en grupp som lärare vill ha, skall
kunna välja skola.

Anf. 188 BENGT SILFVERSTRAND (s)
replik

Fru talman! Rättssäkerheten är viktig på alla om-
råden. Inte minst viktigt är det att studenter kan kom-
ma in på olika utbildningsorter i Sverige när de har
samma förutsättningar och att inte snävt formella
meriter skall vara avgörande. Där har vissa högskolor
missbrukat den nya friheten.

Sedan skall jag gärna svara Inger Davidson klart
och tydligt när det gäller de försämringar som har
skett. Bakgrunden är ju att vi hade en regering i vil-
ken Inger Davidsons parti ingick och som lyckades
rasera statsfinanserna så till den milda grad att vi nu
har varit tvungna att gå igenom ett stålbad och ge-
nomföra försämringar som tyvärr måste drabba alla.
Men kds motsätter sig flera av de förändringar som
gäller beskattning av de bättre ställda i samhället. Det
är återigen en dubbelmoral, som kds har utvecklat till
mästerskap under den tid partiet har tillhört Sveriges
riksdag.

Situationen för många vuxenstuderande är allvar-
lig, och här kommer mitt klara och raka besked: Jag
har själv i många sammanhang när jag har besökt
exempelvis komvux fått uppleva att den beskrivning
som Inger Davidson gav i mångt och mycket är riktig.
Därför måste vi göra något för att förbättra de elever-
nas situation. Vi har en studiestödsutredning som är
väl medveten om den här problematiken och som
kommer att lägga fram sina förslag på det här området
någon gång i mars-april 1996.

Anf. 189 INGER DAVIDSON (kds) replik

Fru talman! Jag misstänkte nog att jag skulle få
standardsvaret, nämligen den förra regeringens rase-
rande av välfärden. Det är det svar man alltid får när
man försöker förändra något av det som socialdemo-
kraterna föreslår.

Det lät litet annorlunda när vi under den förra re-
geringens tid föreslog besparingar och genomförde
dem. Då sade socialdemokraterna nej till allting - då
behövdes det inga besparingar; då var det bara illvilja
från den borgerliga regeringen som gjorde att den
ville spara.

Studiestödsutredningen är nog bra, och det är bra
att den är medveten om de här problemen, men jag
tror knappast att de som redan har fått sluta sin ut-
bildning eller som kommer att få sluta under vårter-
minen nöjer sig med det beskedet. Det har bl.a. före-
kommit någonting som har kallats svuxaupproret av
mammor som har försökt att få en snabb ändring till
stånd. De nöjer sig inte med att det finns en utredning
som så småningom kommer att reda ut det här.

Sedan fick jag inget vidare svar när det gällde min
tolkning av Kjell-Olof Feldts oro. Jag tycker nämligen
att vi tolkar honom helt olika, och jag vill gärna ha en
kommentar till det.

Anf. 190 BENGT SILFVERSTRAND (s)
replik

Fru talman! Standardsvar är bra om de anknyter
till den verklighet som faktiskt rådde och råder. Det är
inte nog med att kds bidrog till raserandet av statsfi-
nanserna som i mycket stor utsträckning berodde på
att omvärlden inte hade något förtroende för den
regering som Inger Davidson tillhörde.

Dessutom spädde man på med ett ofinansierat
vårdnadsbidrag som ytterligare urholkade statsfinan-
serna. Man måste faktiskt kunna se människor i ögo-
nen även om man vet att de har bekymmer. Man bör
inte negligera ett utredningsarbete på det sätt som
Inger Davidson gör. Det finns inga ekonomiska förut-
sättningar att återställa på alla dessa områden där
människor med all rätt kan känna sig besvikna därför
att de har fått försämringar. Det är mycket märkligt att
kds i andra sammanhang kritiserar s.k. återställare,
men på en punkt där man tror att man kan inhämta
kortsiktiga politiska poänger skall det omedelbart
återställas. Det är mycket motsägelsefullt.

Vi uppfattar det som en skiktning och segregering
att flera friskolor bevisligen bara tar emot vissa ele-
ver. Det är en segregering att de har sämre lärarka-
pacitet och lärarbehörighet, och det är en segregering
att ta ut avgifter. Detta är alltså realiteter. Jag har
upplevt exempel bl.a. i min egen valkrets där man har
dragit ned på verksamhet i den kommunala grann-
skapsskolan och ökat elevantalet bara för att få råd att
ställa upp med en helt ny privat skola som kan hålla
halva elevantalet och på så sätt upprätthålla en bättre
kvalitet.

Vad är detta, Inger Davidson, om inte segregering
och uppdelning av människor efter plånboken?

Anf. 191 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m)

Fru talman! Med tanke på denna långa dags färd
mot natt och med tanke på att många kloka ord redan
har sagts om vikten av kunskap och kompetens tänker
jag utelämna stora delar av mitt anförande och fatta
mig ganska kort. Men det finns naturligtvis en risk för
att jag startar en regionalpolitisk debatt om var hög-
skoleutbyggnad skall ske. Trots detta kommer jag att
uppehålla mig vid Stockholmsregionen och Sö-
dertörn.

Följande kan få utgöra en kort bakgrund till varför
det behövs fler högskoleplatser i Stockholmsområdet.
Andelen högskoleutbildade i arbetskraften i Stock-
holmsområdet är 50 % högre än riksgenomsnittet.
Vidare är antalet sökande till universitet och högsko-
lor i Stockholms län mycket stort, men andelen hög-
skolenybörjare är lägre än riksgenomsnittet. Dess-
utom minskar antalet ungdomar under 1990-talet inte
lika mycket i Stockholmsregionen som i resten av
landet. Till detta kommer också en större andel in-
vandrare som efterfrågar högre utbildning.

När det gäller andelen av varje ungdomsgrupp
som genomgår högre utbildning har Sverige halkat
efter vid internationella jämförelser. Om det till ut-
bildning i universitet och högskolor läggs annan ef-
tergymnasial utbildning är det i Sverige ca 30 % som
påbörjar någon form av eftergymnasial utbildning. I
länder som USA och Canada når man 50-60 %.

I flera Södertörnskommuner - kommuner i södra
delen av Stockholms län - är det endast 20-22 % som
går vidare från gymnasiet till någon form av högre
utbildning, dvs. ca 10 % under riksgenomsnittet.

Frans-Henrik Schartau, VD för Handelskamma-
ren, skrev för två år sedan i Svenska Dagbladet under
rubriken Södertörn - självklart val: "På Södertörn är
problemet särskilt allvarligt. Där är andelen ungdomar
som söker sig vidare till högre utbildning lika låg som
i många glesbygdsregioner i Sverige."

Hur rätt hade han inte då och hur rätt har han inte i
dag?

Det är naturligtvis många faktorer som spelar in
varför en student väljer att studera vidare. Jag tänker
inte här gå djupare in på detta, utan jag konstaterar att
det är långsiktiga insatser som behövs. Men man skall
vara medveten om att frukterna av dessa insatser inte
kan skördas på många år.

Jag tänker bara kort beröra tre faktorer.

Medvetna tidiga insatser redan på grundskolenivå
för att motivera och uppmuntra till högre studier
kombinerat med ett samhällsklimat där det lönar sig
att satsa på högre utbildning kanske är grunden för att
man söker vidare.

Vidare skall nog inte närheten och atmosfären av
en högskola förringas för att en student skall ta steget
fullt ut och påbörja högre studier.

Redan i slutet av 80-talet visade en utredning be-
gärd av regeringen att huvuddelen av högskoleplat-
serna på Södertörn skulle förläggas till Haninge. Be-
slutet blev universitetsutbildning på Södertörn med
koncentration till Haninge men utan att riksdagen tog
ställning till omfattningen.

Ett antal Södertörnskommuner har i dag högsko-
leutbildning i varierande omfattning.

Fru talman! Ett stort hopp tändes för flera Sö-
dertörnskommuner när den av den borgerliga rege-
ringen med utbildningsminister Per Unckel i spetsen
tillsatta kommittén för att utreda förutsättningar för en
ny universitetsstruktur i södra Storstockholm i sep-
tember 1994 presenterade betänkandet SOU
1994:127 Kronan, Spiran och Äpplet.

Totalt skulle ca 11 000 högskoleplatser fördelas.
Kronan skulle lokaliseras till Kvarnholmen-Nacka
alternativt södra Hammarbyhamnen i Stockholm med
humanistisk- samhällsvetenskaplig inriktning. Spiran
skulle utgöras av Huddinge med medicinsk, biotek-
nisk m.m. inriktning. Äpplet skulle lokaliseras till
Haninge och ha teknisk och ekonomisk inriktning.

Dessa tre campus skulle utgöra ett nätverksuni-
versitet, ett morgondagens - 2000-talets - universitet
med ett stort utnyttjande av informationsteknik, IT.

I våras ändrades allt detta genom ett riksdagsbe-
slut, och i princip alla utbildningsplatser gick till
Huddinge. Socialdemokraterna var tillbaka till stor-
skaliga lösningar i form av stora mastodontkomplex i
stället för att ta till vara dagens utveckling och bygga
morgondagens universitet för 2000-talet, ett nät-
verksuniversitet. Då blev det i stället ett universitets-
byggande som hör hemma på 1600-talet.

För Haninges del blev det bara den berömda tum-
men, om ens det, kvar i form av den tillsatta organi-
sationskommittén. Jag citerar: "Särskilt bör beaktas
att viss utbildning skall förläggas till Haninge."

Såvitt jag har förstått förs det diskussioner mellan
Haninge och Utbildningsdepartementet om fler hög-
skoleplatser till Haninge.

I den s.k. tillväxtpropositionen som vi i dag disku-
terar finns det inte ett ord om utbyggnaden av den
högre utbildningen i Stockholmsregionen, än mindre
om Haninge. Det som omnämns är bl.a. Bergslagen,
Malmö, södra Norrland och sydvästra Sverige.

I motionerna Fi20 och Fi26 tas behovet av högre
utbildning i Stockholmsregionen, Södertörn och Ha-
ninge upp. Utbildningsutskottet anser i sitt yttrande
till finansutskottet att "riksdagen bör ta ställning till
utbyggnaden av universitet och högskolor utifrån ett
samlat förslag från regeringen". Detta är också försla-
get i finansutskottets betänkande. Därmed avstyrker
man dessa motioner.

Vad innebär detta för Stockholmsregionen och
möjligheterna att få fler högskoleplatser? Ja, fru tal-
man, varför antogs inte ett mer samlat förslag för
Stockholmsregionen i våras, eller var det det samlade
förslaget för Stockholmsregionen som riksdagen
antog i våras?

Och efter att ha lyssnat till finansminister Göran
Persson tidigare i dag är det tydligen så, dvs. att
Stockholmsregionen blir utan tillskott av högskole-
platser. Detta är ännu ett exempel på ett Stockholms-
fientligt förslag från regeringen.

Fru talman! Varför, om nu diskussionen med Ha-
ninge är seriös, finns inte Stockholmsregionen och
Haninge med i finansutskottets betänkande 1 En poli-
tik för arbete, trygghet och utveckling?

Behandlingen av motionerna är tråkig, inte för
mig som motionär men för studenterna i Stockholms-
regionen i allmänhet och i Södertörn och Haninge i
synnerhet. Men kanske skall skrivningen "att riksda-
gen bör ta ställning till utbyggnad av universitet och
högskolor utifrån ett samlat förslag från regeringen"
ses som hoppfullt.

Anf. 192 ISA HALVARSSON (fp)

Fru talman! I propositionen En politik för arbete,
trygghet och utveckling anger regeringen att man skall
återkomma med förslag till utbyggnad av den efter-
gymnasiala utbildningen med särskild inriktning på
naturvetenskapliga och tekniska utbildningar, bl.a. i
Bergslagen. I propositionen namnges vissa högskolor
men inte Karlstad högskola. Det är förvånande efter-
som högskolan i Karlstad på ett förtjänstfullt sätt kan
bidra till den regionala näringslivsutvecklingen, stötta
mindre och medelstora företag och bidra till den all-
männa kompetensutvecklingen i upptagningsområdet.

På det ekonomisk-samhällsvetenskapliga området
har under flera år utvecklats utbildningsprogram och
kurser för att försöka stötta de små och medelstora
företagen samt främja nyföretagande entreprenörskap
och nyskapande. Högskolan i Karlstad ingår i den
grupp av högskolor som omger Bergslagsområdet.
Man har där sedan tidigare god erfarenhet av samar-
bete för utvecklingen av Bergslagen. Detta samarbete
organiserades i slutet av 80-talet och i början av 90-
talet under namnet Bergslagens samverkande högsko-
lor.

Högskolan i Karlstad arbetar efter ett långsiktigt
utvecklingsprogram, där det övergripande målet är att
år 2000 ha en funktion som motiverar benämningen
Universitetet i Karlstad. Det innebär bl.a. att kvalitets-
frågorna sätts i centrum.

Fru talman! När regeringen senare återkommer
med förslag om utbyggnad av den högre utbildningen
måste Karlstad högskola finnas med i förslaget samt
också i riksdagens beslut.

Anf. 193 ULLA HOFFMANN (v)

Fru talman! I direktivet till samtliga kommittéer
och särskilda utredare, att redovisa jämställdhetspoli-
tiska konsekvenser står: "De förslag som läggs fram
av kommittéer och särskilda utredare skall alltid före-
gås av en analys och innehålla en redovisning av hur
förslagen kan förväntas påverka, direkt eller indirekt,
kvinnors respektive mäns villkor och därmed förut-
sättningarna för jämställdhet mellan könen.

Det gäller bl a förslag som rör den ekonomiska
politiken, sysselsättningen, förhållandena inom ar-
betslivet, den sociala välfärden inklusive hälso- och
sjukvårdsområdet och utbildningen. De brister i jäm-
ställdhet mellan kvinnor och män som kan finnas på
det aktuella området skall också redovisas, liksom en
bedömning av hur eventuella hinder kan undanröjas."

Vänsterpartiet har med anledning av tillväxtpro-
positionen motionerat, Fi49, om ett tillkännagivande
vad gäller jämställdhetsdirektivet, eftersom samtliga
områden som diskuteras i propositionen Arbete,
trygghet och utveckling omfattas av jämställdhetsdi-
rektivet.

Jämställdhetsdirektivet är ett av de viktigaste som
givits utredningar och kommittéer. Följs det i varenda
utredning och kommitté har jämställdheten kommit en
bra bit på vägen. Varje sittande och kommande ut-
redning och kommitté bör därför få jämställdhetsdi-
rektivet som ett tilläggsdirektiv. Vi anser också att
jämställdhetsdirektivet bör utsträckas att gälla alla
propositioner som lämnas.

Men det tycker inte finansutskottet. I stället ralje-
rar utskottet över svårigheterna att föra könsbaserad
statistik vad gäller dubbelbeskattningsavtalet med
Malta. En sådan redovisning skulle knappast ge detta
avtal en mer allsidig belysning, än mindre bidra till att
jämställdhetsarbetet förs framåt, säger utskottet.

Denna skrivning i betänkandet kommer att gå till
historien av många skäl, men kanske främst för att
den visar på den okunskap som finns i ämnet.

Det kanske inte finns något jämställdhetsperspek-
tiv på dubbelbeskattningsavtal, vare sig det kommer
från Malta eller något annat land. Men det kan inte
finansutskottet veta, eftersom utskottet inte gjort nå-
gon sådan prövning. Och jag vill återigen citera di-
rektivet: "Om kommittén eller utredaren bedömer att
en analys och en redovisning ur jämställdhetspers-
pektiv inte kan göras på ett meningsfullt sätt till följd
av bl.a. utredningsuppdragets eller ämnets karaktär,
skall detta anges och särskilt motiveras."

Detta gjorde Arbetstidskommittén i delbetänkan-
det om införlivandet av EU:s arbetstidsdirektiv. Däri-
genom har Arbetstidskommittén visat att man är med-
veten om att jämställdhetspolitiken är ett viktigt över-
gripande mål. Därmed har man också varit med om
att föra jämställdhetsarbetet framåt.

Fru talman! Direktivet innehåller en enda mening
som visar att man är medveten om jämställdhetsmålet
och att man anser att jämställdhet mellan kvinnor och
män är viktigt och skall tas på allvar.

Finansutskottet skriver också att det i den aktuella
tillväxtpropositionen finns flera utförliga redovisning-
ar av exempelvis fördelningen av kvinnor och män på
arbetsmarknaden. Jag har därför gått igenom de av-
snitt som behandlar arbetsmarknaden och funnit en-
dast ett diagram, diagram 3.1. Det är uppdelat efter
kön och visar sysselsättningsgraden för kvinnor re-
spektive män under åren 1970-1994. Där går att utlä-
sa att kvinnors sysselsättningsgrad sjunker mer än
männens - en uppgift som borde lett till en problema-
tisering och analys.

I avsnittet om den samlade arbetsmarknadspoliti-
ken redovisas sittande och kommande utredningar.
Jag hoppas att regeringen kommer att se till att dessa
utredningar följer jämställdhetsdirektivet. Om de inte
gör det, fullföljer de inte sitt uppdrag.

Fru talman! Jag har försökt att förhålla mig strikt
och inte ge några partipolitiska slängar för att möjlig-
göra för världens mest jämställda riksdag att rösta för
motion Fi49, som jag härmed yrkar bifall till.

Motionen handlar endast om tillkännagivande av
könsbaserad statistik, att vi skall följa det jämställd-
hetsdirektiv som getts till samtliga kommittéer och
särskilda utredare om att redovisa jämställdhetspoli-
tiska konsekvenser och att direktivet skall utvidgas till
att även gälla kommande propositioner.

Fru talman! Jag vill passa på att önska presidiet,
riksdagskollegerna och all personal en god jul och ett
gott nytt år.

Detta är för mig den sista debatten före jul. Det är
också den sista riksdagsdebatten som riksdagssteno-
graf Christina Nyman skriver ned. Hon kommer att
vara tjänstledig för att pröva annat arbete. Jag vill å
mina och Vänsterpartiets vägnar tacka Christina Ny-
man för alla fina protokoll, trots alla hummanden och
stakanden från oss ledamöter. Vi önskar Christina
lycka till!

I detta anförande instämde Ingrid Burman, Britt-
Marie Danestig-Olofsson, Charlotta L Bjälkebring,
Johan Lönnroth och Bengt Hurtig (alla v).

Beslut

FiU1 En politik för arbete, trygghet och utveckling
(prop. 1995/96:25)

Mom. 2 (riktlinjer för den ekonomiska politiken)

1. utskottet

2. res. 2 (m, fp, kds)

3. res. 3 (v)

Förberedande votering:

104 för res. 2

19 för res. 3

194 avstod

32 frånvarande

Kammaren biträdde res. 2.

Huvudvotering:

192 för utskottet

108 för res. 2

18 avstod

31 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 150 s, 25 c, 17 mp

För res. 2: 73 m, 23 fp, 12 kds

Avstod: 1 s, 17 v

Frånvarande: 10 s, 7 m, 2 c, 3 fp, 5 v, 1 mp, 3 kds

Mom. 6 (Riksbankens ställning)

Proposition ställdes först beträffande utskottets hem-
ställan och därefter i fråga om motiveringen.

Hemställan:

1. utskottets hemställan

2. hemställan i res. 10 (m, fp, kds)

Votering:

212 för utskottet

110 för res. 10

27 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 152 s, 25 c, 18 v, 17 mp

För res. 10: 75 m, 23 fp, 12 kds

Frånvarande: 9 s, 5 m, 2 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 3 kds

Motiveringen:

Godkännande av

1. utskottets motivering

2. motiveringen i res. 11 (v)

Votering:

193 för utskottet

18 för res. 11

107 avstod

31 frånvarande

Kammaren godkände utskottets motivering.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 149 s, 1 m, 24 c, 4 fp, 14 mp, 1 kds

För res. 11: 18 v

Avstod: 3 s, 74 m, 1 c, 17 fp, 1 mp, 11 kds

Frånvarande: 9 s, 5 m, 2 c, 5 fp, 4 v, 3 mp, 3 kds

Mom. 8 (inriktningen av skattepolitiken)

1. utskottet

2. res. 14 (fp)

3. res. 16 (kds)

Förberedande votering:

23 för res. 14

12 för res. 16

286 avstod

28 frånvarande

Kammaren biträdde res. 14.

Huvudvotering:

193 för utskottet

23 för res. 14

106 avstod

27 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 152 s, 24 c, 17 mp

För res. 14: 23 fp

Avstod: 75 m, 1 c, 18 v, 12 kds

Frånvarande: 9 s, 5 m, 2 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 3 kds

Mom. 18 (arbetstidsfrågor)

1. utskottet

2. res. 39 (v)

Votering:

266 för utskottet

18 för res. 39

37 avstod

28 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 152 s, 73 m, 23 c, 1 fp, 16 mp, 1 kds

För res. 39: 18 v

Avstod: 2 m, 2 c, 22 fp, 11 kds

Frånvarande: 9 s, 5 m, 2 c, 3 fp, 4 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 19 (jämställdhetsfrågor)

Yrkanden:

1. utskottet

2. res. 41 (fp)

3. mot. Fi49 (v)

Förberedande votering:

22 för res. 41

19 för mot.

278 avstod

30 frånvarande

Kammaren biträdde res. 41.

Huvudvotering:

281 för utskottet

23 för res. 41

18 avstod

27 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 152 s, 75 m, 25 c, 1 v, 17 mp, 11 kds

För res. 41: 23 fp

Avstod: 17 v, 1 kds

Frånvarande: 9 s, 5 m, 2 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 3 kds

Mom. 22 (skärpta villkor för rätt till arbetslöshetser-
sättning)

1. utskottet

2. res. 46 (v)

Votering:

229 för utskottet

18 för res. 46

73 avstod

29 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 151 s, 1 m, 25 c, 23 fp, 17 mp, 12 kds

För res. 46: 18 v

Avstod: 73 m

Frånvarande: 10 s, 6 m, 2 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 3 kds

Mom. 26 (den övergripande utbildningsstrategin)

1. utskottet

2. res. 49 (m, fp, kds)

Votering:

197 för utskottet

108 för res. 49

14 avstod

30 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 152 s, 25 c, 3 v, 17 mp

För res. 49: 74 m, 22 fp, 12 kds

Avstod: 14 v

Frånvarande: 9 s, 6 m, 2 c, 4 fp, 5 v, 1 mp, 3 kds

Mom. 32 (ny högskola i Malmö)

1. utskottet

2. res. 59 (fp, kds)

Votering:

211 för utskottet

36 för res. 59

75 avstod

27 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 152 s, 24 c, 18 v, 17 mp

För res. 59: 1 m, 23 fp, 12 kds

Avstod: 74 m, 1 c

Frånvarande: 9 s, 5 m, 2 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 3 kds

Mom. 38 (folkbildning)

1. utskottet

2. res. 63 (v)

Votering:

303 för utskottet

18 för res. 63

1 avstod

27 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 152 s, 74 m, 25 c, 23 fp, 17 mp, 12
kds

För res. 63: 18 v

Avstod: 1 m

Frånvarande: 9 s, 5 m, 2 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 3 kds

Mom. 39 (barntillägget i svux och svuxa)

1. utskottet

2. res. 64 (fp, v, kds)

Votering:

265 för utskottet

53 för res. 64

1 avstod

30 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 152 s, 74 m, 25 c, 14 mp

För res. 64: 23 fp, 18 v, 12 kds

Avstod: 1 mp

Frånvarande: 9 s, 6 m, 2 c, 3 fp, 4 v, 3 mp, 3 kds

Mom. 43 (AP-fondens placeringsrätt)

1. utskottet

2. res. 67 (m, fp, kds)

Votering:

211 för utskottet

109 för res. 67

29 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 152 s, 25 c, 17 v, 17 mp

För res. 67: 74 m, 23 fp, 12 kds

Frånvarande: 9 s, 6 m, 2 c, 3 fp, 5 v, 1 mp, 3 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Beslut om samlad votering

På förslag av talmannen medgav kammaren att
skatteutskottets betänkande SkU20, näringsutskottets
betänkande NU13 och konstitutionsutskottets betän-
kande KU18 fick avgöras i ett sammanhang efter
avslutad debatt.

9 § Skattelättnad för riskkapital, m.m.

Föredrogs

Skatteutskottets betänkande 1995/96:SkU20

Skattelättnad för riskkapital, m.m. (prop.
1995/96:109)

Anf. 194 CARL FREDRIK GRAF (m)

Herr talman! Företagens kapitalförsörjning och
riskkapitalförsörjning är en fråga som ofta diskuteras
och som har diskuterats en hel del även tidigare i dag
i denna kammare. Tyvärr har emellertid förslagen lyst
med sin frånvaro under den socialdemokratiska rege-
ringen. Nu lägger den fram ett temporärt förslag som
vi skall behandla. Jag vill först göra det allmänna
uttalandet att förutsättningar för tillväxt i mindre och
snabbväxande företag är beroende av ett skattesystem
som präglas av låga skattesatser och en enhetlig och
neutral behandling av olika inkomster. Mot den bak-
grunden är det särskilt olyckligt att socialdemokrater-
na avskaffade den av den borgerliga införda enkelbe-
skattningen av företagen och dess ägare.

Jag tror att om enkelbeskattningen hade fått finnas
kvar hade den medfört att vi hade fått en fungerande
kapitalmarknad. Det hade vuxit fram en miljö där det
blivit naturligt för privatpersoner och företag att på ett
frimodigare sätt och med högre riskbenägenhet place-
ra kapital i nya projekt.

De förslag regeringen nu har lagt fram och som
utskottsmajoriteten ställer sig bakom är alltför be-
gränsade både vad gäller belopp och tid. Det sägs att
det är ett temporärt förslag och att det därför är be-
gränsat. Denna uppläggning visar emellertid att rege-
ringen ingenting har lärt av betydelsen av långsiktiga
spelregler för näringslivet. I regel tar det längre tid än
två år innan en investering av det slag vi nu talar om
ger avkastning. Under den tiden kommer det att finnas
ett återkommande behov av nytt kapital. I vårt förslag
har vi därför yrkat på både högre belopp och längre
tid. Det är avgörande förbättringar som i kombination
med enkelbeskattning hade varit en bättre lösning för
en fungerande kapitalmarknad för företagen.

Vidare återkommer regeringen nu med förslag om
återinförd kvittningsrätt för nystartade företag. Det är
naturligtvis bra att det införs även om förslaget inte
heller i denna del är tillräckligt. Riksdagen har redan
en gång infört kvittningsrätt. Då tyckte socialdemo-
kraterna inte om förslaget. När man sedan flyttade in i
Rosenbad avskaffade man det direkt. Nu föreslår
samma socialdemokrater ånyo kvittningsrätt. Det är
inte konstigt att det inte går att spåra konsekvens och
riktning i den socialdemokratiska politiken. Det hade
varit logiskt att låta det tidigare systemet gälla även
under 1995 och framåt.

Det är beklagligt att regeringen i detta fall väljer
en försiktig och passiv form. Vi vill gå längre och
menar att det räcker med begränsningar som följer av
att det skall vara nystartad aktiv näringsverksamhet
och att reglerna skall gälla under de första fem åren.
Skall vi verkligen få människor att satsa i företagande
måste vi vara på det klara med att de stora satsningar-
na ofta ligger i initialskedet. Det förstår ej socialde-
mokraterna.

När det gäller fåmansbolagsreglerna bör en refor-
mering ha som utgångspunkt att enbart den inkomst
som är att beteckna som arbete bör beskattas som
arbetsinkomst. Övriga inkomster för fåmansföretags-
delägare bör i sin helhet betraktas som kapitalin-
komst. Vi anser därför att regeringen bör återkomma
med ett förslag till riksdagen i enlighet med detta.

Avslutningsvis vill jag nämna något om att Soci-
aldemokraterna underkänt förslaget från sin egen
regering vad gäller reducerad avdragsrätt för mål-
tidsutgifter i samband med representation. Regeringen
har i samband med en begränsning av avdragsrätten
föreslagit vissa förenklingar. Avdragsbeloppet knyts
till basbeloppet, och några begränsningar i övrigt görs
ej.

Utskottsmajoriteten har emellertid valt en annan
lösning och anger ett fast belopp, 180 kronor per
person. Det leder till krångel varje gång som nöd-
vändiga förändringar måste ske på grund av kost-
nadsökningar. Vi anser att man i denna del därför
borde ha följt regeringens förslag.

Fru talman! Med hänsyn till den begränsade tid
som får anses stå till kammarens förfogande i kväll
nöjer jag mig med detta kanske alltför förkortade
inlägg. Det hade onekligen varit intressant att få möj-
lighet att under mindre tidspress få lägga ut texten i de
viktiga frågorna om företagens riskkapitalförsörjning.

Jag står bakom samtliga moderata reservationer
men yrkar bifall endast till reservation nr 1.

Anf. 195 ISA HALVARSSON (fp)

Fru talman! En kraftig expansion i näringslivet är
nödvändig för att arbetslösheten skall minska. För
detta krävs betydande nyetableringar och att befintliga
företag växer. Miljön för företagande, för nyetable-
ringar och för företagstillväxt måste vara gynnsam,
mera gynnsam än den är i dag. Nystartade företag som
vill växa utgör det långsiktiga tillväxtkapitalet för
Sverige. Tyvärr ser verkligheten dyster ut i dag.

Nyföretagarbarometern från Jobs and Society
mäter det aktuella läget för nyföretagande i landet.
Nyföretagarbarometern visar att antalet nyregistrerade
företag fortsätter att minska jämfört med samma peri-
od föregående år. Minskningen beräknas bli hela
15 % för 1995. Detta är en alarmerande utveckling.

Ett vanligt klagomål från småföretagare är att de
tvingas kämpa med mycket krångel och byråkrati som
hämmar deras verksamhet. Ett av de regelsystem som
är mest komplicerat och vars verkningar det är svårast
att förutse är de särskilda skattereglerna för s.k. få-
mansföretag. De har, som de flesta regler, tillkommit i
ett gott syfte: att undvika att den lägre beskattningen
av kapital skall kunna utnyttjas av enskilda ägare för
att uppnå skattefördelar. Det är naturligtvis angeläget.
Men även regler med goda syften kan ha negativa
effekter på företagande och jobb.

Reglerna har nu några år på nacken. Vi anser att
det är dags att göra en principiell översyn av hela
regelverket. Huvudmålet skall vara att förenkla hela
fåmansföretagslagstiftningen liksom att sänka den
faktiska skattebelastningen för dessa företag. Vid en
sådan översyn bör bl.a. beräkningen av vad som är
kapitalinkomst göras mera generös. De föreslagna
reglerna för att undvika ett kringgående av 3:12-
reglerna måste ges en utformning som är enklare än
den i regeringens proposition.

Reglerna för fåmansföretag skall så långt som
möjligt vara desamma som för andra företag. Det är
de inte i dag. Fåmansföretagsreglerna diskriminerar i
dag ägare till mindre företag. Kapitalavkastning över
en viss nivå beskattas som lön med högre skatt som
följd. Summan av bolagsskatt och ägarens kapitalin-
komstskatt är t.ex. 2,5 gånger högre i Sverige än i
Frankrike.

En längre gående översyn av reglerna bör ske sna-
rast möjligt. Det övergripande syftet med en sådan
översyn skall alltså vara att undanröja den diskrimi-
nering som reglerna i många fall innebär för fåmans-
företagen.

Vi har tidigare föreslagit att riskkapitalavdrag in-
förs och välkomnar att så nu sker, men det borde inte
finnas en tidsbegränsning på två år. Dessutom bör
avdraget också gälla för aktier som handlas på nya
marknadsplatser för innovatörskapital.

Riskkapitalförsörjningen till nya innovationsföre-
tag har varit ett problem under en lång tid. Sedan
förra året finns nu en marknadsplats för placeringar
och handel i sådana företag, Innovationsmarknaden.
Att åstadkomma sådana marknadsplatser är ett viktigt
sätt att underlätta mötet mellan riskvilliga sparare och
innovationsföretag, vilka befinner sig i ett tidigt stadi-
um i sin utveckling. Vi menar att systemet med risk-
kapitalavdrag också bör omfatta aktier som handlas
på marknadsplatser av detta slag.

Vi befarar att regeringens förslag riskerar att stry-
pa denna framväxande marknadsplats för mötet mel-
lan riskvilliga sparare och innovationsföretag.

Vi vill också ge uppskov med bolagsskatten för
nystartade företag så länge pengarna inte tas ut. Nya
snabbt växande företag avstår ofta från utdelningar
och styrelsearvoden för att kunna satsa allt på snabb
tillväxt. Likväl bromsas tillväxten ibland av stora
skatteinbetalningar. Vi menar därför att man i sådana
fall bör kunna ge uppskov med bolagsskatten så länge
inte utdelningar sker. Det skulle underlätta situationen
för denna typ av företag - vi måste få många sådana
företag under de kommande åren.

I detta betänkande behandlas också regeringens
förslag att kostnader för vin och sprit skall få ingå i
avdragsramen för representation. Det är ytterst förvå-
nande att detta kommer som ett resultat av överens-
kommelsen mellan Socialdemokraterna och Center-
partiet i akt och mening att skapa riskkapital till före-
tagare. Sociala och medicinska skäl talar emot att på
skattebetalarnas bekostnad svara för företagens alko-
holrepresentation. Behovet av ett alkoholfritt arbetsliv
har vuxit sedan avdragsrätten för vin och sprit slopa-
des 1981. En införd avdragsrätt för vin och sprit ger
helt fel signaler till företagen. Lagen bör i stället så
strikt som möjligt inskärpa att alkohol och arbetsliv
inte hör ihop.

Fru talman! Jag står naturligtvis bakom alla reser-
vationer i detta betänkande som jag undertecknat,
men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservatio-
nerna nr 2 och 11.

Anf. 196 PER ROSENGREN (v)

Fru talman! Det betänkande som vi nu har att be-
handla innehåller förslag om skattereduktion samt om
underhållsavdrag och representationsavdrag - en
något underlig blandning, kan det tyckas.

När jag kom in i riksdagen trodde jag att förslag
som läggs fram här är väl förberedda och utarbetade
och även avstämda mot den politik som regeringen
och det statsbärande partiet står för. Efter propositio-
nen om RAS t.ex. vet jag bättre.

Jag anser att föreliggande proposition är ett bra
exempel på vad som kan karakteriseras som politisk
intellektuell ohederlighet. Man säger sig vilja lösa ett
problem, men man analyserar inte problemet utan tar
till ett förslag för att tillfälligt få tyst på en viss höger-
opinion.

Förslaget från Näringsdepartementet visar litet
grand, skulle jag vilja säga, på departementets totala
härdsmälta. Det är kanske en händelse som ser ut som
en tanke att näringsministern nu väljer att i stället bli
rikspolischef.

När det gäller propositionens innehåll avseende
riskkapitalavdraget gör vi i Vänsterpartiet ungefär
samma bedömning som regeringen, nämligen att det
finns ett behov av riskvilligt kapital till de små och
medelstora företagen, även om rapporter visar att det
finns gott om kapital inom den ordinarie kreditmark-
naden.

Speciellt inom de s.k. framtidsbranscherna är kapi-
talanskaffningsproblemen i och för sig ganska stora.

Dessa företag kan t.ex. befinna sig inom miljö-
tekniksektorn eller inom sektorer som satsar på den
nya tekniken och därför har stora investeringsbehov.

Det är vår uppfattning att alla förslag till lösningar
på det aktuella problemet måste ha ett företagarpers-
pektiv.

Regeringen har ett extremt placerarperspektiv.

Om man har ett företagarperspektiv ser man till ef-
fekterna i företagen och anpassar förslagen på så sätt
att företagens behov sätts i centrum. Ett placerarpers-
pektiv utgår från placerarens behov och önskemål om
gynnsam beskattning och andra subventioner.

Det grundläggande problemet är att regeringen
över huvud taget inte definierar begreppet riskkapital
i propositionen. Jag har inte heller sett att man gör det
någon annanstans.

Det föreliggande förslaget innebär att man inför en
ny skattesubvention för de personer som kan avstå
100 000 kr. De belönas med en direkt skattesubven-
tion på 30 000 kr. Man kan diskutera om Socialde-
mokraterna själva egentligen tror på det här förslaget.
Den här möjligheten avsätts bara i två år, och vad
skall hända sedan? Är det en försöksballong, eller är
det en eftergift åt Centerpartiet?

Eftersom det med detta förslag är tillåtet för få-
mansdelägare och anhöriga att satsa pengar i det egna
bolaget, innebär det att det t.o.m. blir lönsamt att låna
upp beloppet och sätta in det i bolaget. Reglerna in-
nebär ju i dag att man kan erhålla utdelning från bola-
get på upp till statslåneränta plus 5 %. Det är en högre
utdelning än den låneränta man skulle få om man
lånade upp de här pengarna.

Enligt förslaget skall pengarna investeras eller
förbrukas i bolaget. Detta är alltså inte knutet till en
investering, utan det är pengar som kan användas till
att eventuellt göra en amortering. På så sätt öppnar ju
regeringen för en ren spekulationsekonomi inom
denna sektor. Hur man kan betrakta ett sådant kapital
som riskkapital är helt obegripligt för oss.

Exemplet illustrerar hur illa det kan gå om man
inte definierar de begrepp man använder sig av.

Riskkapital är, enligt Vänsterpartiet, sådant kapital
som behövs för tillväxtföretag som ännu inte nått
tillräckligt hög avkastningsgrad, men som har till-
växtpotential. Det kan också vara kapital som behövs
i ett företag med relativt god lönsamhet, men som har
tillfälliga likviditetsproblem.

Det finns säkert ytterligare fall där kapital kan ka-
rakteriseras som riskkapital, men med dessa exempel
vill vi bara visa vart vi drar och att det finns en skill-
nad mellan vår syn och regeringens syn på begreppet
riskkapital.

Socialdemokraterna har tydligen fallit för den
borgerliga myten att företagens tillgångar på riskvil-
ligt kapital förutsätter kraftiga skattesubventioner för
placerare.

Vänsterpartiet har ett företagarperspektiv och vill
lyfta fram näringslivets ansvar för utvecklingen av det
svenska näringslivet, inte minst de små och medelsto-
ra företagen. Våra förslag har debatterats här förut,
och det finns ingen anledning att ta upp dem ytterliga-
re nu.

Vi menar att vårt system i högre grad skulle svara
mot de önskemål som framförts från näringslivshåll
om mindre bidrag till näringslivet. Med vårt system
hamnar näringslivets pengar inom den egna sektorn,
men de fördelas mera solidariskt och gynnar på så sätt
tillväxten inom näringslivet.

Bör inte regeringen ta lärdom av resultatet av den
stora skattereformen och ge skattesubventioner åt dem
som behöver det, i stället för att fortsätta att gynna de
redan välbeställda?

Frågan om underskottsavdragen har bollats hit och
dit. Just nu vet jag var Socialdemokraterna står, men
hur blir det om två år? Tar man bort underskottsav-
dragen då? Inom socialdemokratin vacklar man från
den ena uppfattningen till den andra i denna fråga.
Det skulle vara intressant att få reda på hur länge
Socialdemokraterna tänker stå kvar vid den nuvarande
uppfattningen. Förändringens vindar blåser ju väldigt
snabbt när det gäller underskottsavdragen.

När det gäller representationen med alkohol, in-
stämmer jag helt i Isa Halvarssons synpunkter. Detta
är att ge fel signaler. Visserligen har man dragit ned
på beloppet ganska ordentligt, till 180 kr, för repre-
sentation, men jag tycker ändå att det ger fel signaler
när man accepterar att alkohol skall ingå i representa-
tionen. Jag trodde att vi hade kommit längre i den
alkoholpolitiska debatten än att det skulle läggas fram
ett sådant här förslag. Det är litet oroande.

Slutligen vill jag, fru talman, yrka bifall till reser-
vation 3. Jag instämmer också i reservation 11, som
Isa Halvarsson har yrkat bifall till.

Anf. 197 MICHAEL
STJERNSTRÖM (kds)

Fru talman! För att möta ett ökat nyföretagande
måste tillgången på riskkapital öka. Speciellt måste de
onoterade, mindre och nya företagens finansierings-
behov säkras. Dessa mindre företags fortlevnad och
expansion är ytterst betydelsefulla för svensk ekono-
misk tillväxt och sysselsättning. Att kapitaltillförseln
till dessa företag ökar är alltså av största vikt.

I propositionen framgår att syftet är att "stimulera
de små och medelstora företagens försörjning av
riskkapital". Ambitionen är bra. Man lägger dock till
att de förslag man presenterar är tillfälliga åtgärder i
avvaktan på mer långsiktiga lösningar.

Generellt kan sägas att det för svenskt företagande
är av yttersta vikt att de regler som påverkar företa-
gens verksamhet och expansionsbeslut måste vara
långsiktiga till sin karaktär och inte ändras gång efter
annan, så att förutsättningarna blir helt andra.

De regler som den föregående regeringen införde
på företagarområdet syftade till att lägga grunden till
ett bättre företagsklimat i Sverige. De återställare som
den nya regeringen snabbt gjorde efter regeringsskif-
tet har skapat stor osäkerhet bland landets företagare.
Det är därför av detta skäl nödvändigt att de nu före-
slagna förändringarna sker permanent och med en så
smidig övergång som möjligt. Svenska företagare
måste kunna göra tillförlitliga bedömningar om fram-
tiden vad avser regelverken. I annat fall kommer
osäkerheten att få negativa konsekvenser för framtida
investeringar och rekryteringar.

Förslaget om skattereduktion har begränsats till att
gälla under åren 1996 och 1997. Kristdemokraterna
motsätter sig denna begränsning och föreslår ett per-
manent riskkapitalavdrag.

Vad avser beloppsgränsen för skattereduktion vill
Kristdemokraterna öka företagens möjligheter att få
riskkapital jämfört med regeringens förslag. Kristde-
mokraterna föreslår att beloppsgränsen sätts till den
nivå som föreslogs i promemorian, nämligen 300 000
kr.

Fru talman! Kristdemokraterna välkomnar rege-
ringens förslag att återinföra möjligheten att kvitta
underskott i aktiv näringsverksamhet mot inkomst av
tjänst under de fem första åren. Möjligheterna att i
liten skala och med små risker vid sidan om ordinarie
arbete kunna starta en verksamhet är betydelsefulla
för svenskt nyföretagande. Regeringen avskaffade
denna möjlighet vid sitt tillträde hösten 1994 med
verkan fr.o.m. 1995. Kvittningsrätten skall nu införas
och omfatta verksamheter som startats tidigast den 1
januari 1996. De företag - det är många - som har
påbörjat sin verksamhet under 1995 omfattas därmed
inte av någon möjlighet att kvitta underskott mot
förvärvsinkomst.

Kristdemokraterna finner att detta är mycket upp-
seendeväckande och ett hårt slag för alla de nya verk-
samheter som startat detta år. Förslaget innebär ju,
trots nya regler, att deras eventuella förluster 1996
inte får kvittas, medan ett företag som startat under
januari 1996 och framåt får denna möjlighet. Krist-
demokraterna menar att kvittningsrätten måste gälla
för verksamheter som startat även under 1995. Rege-
ringens retorik om vikten av kapitalförsörjning och
nyföretagande kommer ofta i konflikt med den prak-
tiska tillämpningen.

Utskottsmajoriteten bemöter Kristdemokraternas
krav på att kvittningsrätten även skall gälla dem som
startar verksamhet under 1995 med att det "inte finns
anledning att ge reglerna tillbakaverkande kraft".
Detta är en mycket svag argumentation. Man kan
fråga sig om regeringen har gjort ett misstag beträf-
fande det glapp på ett år som uppstår eller om man
skall tolka det som ren illvilja mot dem som startar
sin verksamhet under 1995. De som inte väntat på att
regeringen skulle komma på att den kvittningsrätt som
den borgerliga regeringen införde egentligen var bra
straffas nu.

Fru talman! Regeringen föreslår som en sista
punkt i propositionen att avdragsramen för måltids-
utgifter i samband med representation skall sänkas.
Utskottsmajoritetens förslag innebär att avdragsramen
sänks till 180 kr. Kristdemokraterna godtar denna
förändring.

Av förenklingsskäl föreslår regeringen och ut-
skottsmajoriteten också att vin och sprit skall ingå i
avdragsramen. Kristdemokraterna motsätter sig detta
förslag å det starkaste. Regeringens motivering är
mycket tunn i jämförelse med ambitionerna på det
alkoholpolitiska området att minska konsumtionen av
alkohol i Sverige med 25 % fram till år 2000. Detta
mål har av regering och riksdag ansetts så centralt och
så viktigt att man ställt sig bakom den handlingsplan
ett antal berörda myndigheter utarbetat.

Att man nu kan bortse från dessa ambitioner ter
sig för kristdemokraterna inkonsekvent och mycket
tragiskt. Lars U Granberg, som snart kommer att tala
för utskottsmajoriteten, har här i kammaren sagt sig
dela den målsättning om en minskning med 25 % av
alkoholkonsumtionen och talat i mycket kraftfulla
ordalag om att vi måste visa handlingskraft. Vad säger
Granberg i dag?

Kristdemokraterna har uppfattningen att staten
inte bör subventionera alkholkonsumtion. Alkohol-
konsumtion på arbetstid bör inte uppmuntras. Frånva-
ron av alkohol i arbetet bör i stället vara ett särskilt
viktigt delmål inom alkoholbekämpningen. Reglerna
om att inte inberäkna alkohol i avdragen för represen-
tation har lång tradition i Sverige och bör värnas.
Både arbetsgivare och restaurangbranschen är vana
vid nuvarande rutiner. Förenklingsskälen väger även i
detta perspektiv lätt.

Var tredje sjuksäng upptas i dag av människor
med alkohol- och tobaksskador. Regeringens förslag
kan ytterligare komma att öka på denna belastning på
sjukvården. Sjukvårdens resurser minskar, och kvali-
teten på vården hotas. Att mot bakgrund av detta
använda statsfinansiella resurser till att subventionera
alkoholkonsumtion är inte rimligt. Sjukvården behö-
ver inte ökad belastning och mer kostnader utan tvärt-
om ökade finansiella resurser. Målet att minska alko-
holkonsumtionen måste stå fast, med hänsyn både till
enskilda människors välbefinnande och finansiering
av den övriga, icke alkoholrelaterade sjukvården.

Det är mycket anmärkningsvärt att Centerpartiet
har gjort upp med regeringen om subventionerad
bjudsprit. Det innebär att Centerpartiet i framtiden
inte med trovärdighet kan tala och verka för minskad
alkoholkonsumtion, när man har genomdrivit beslutet
om bjudsprit som stimulerar konsumtionen.

Jag står bakom samtliga kristdemokratiska reser-
vationer i betänkandet, men yrkar endast bifall till
reservationerna 4, 7 och 11.

Anf. 198 LARS U GRANBERG (s)

Fru talman! Företag och företagande är en livs-
viktig ingrediens i ett lands välstånd. Livskraftiga
företag och visionära företagare är därför ett viktigt
inslag i en långsiktig välfärdspolitik. Det är utifrån det
som vi socialdemokrater ser näringspolitiken som en
av våra största och viktigaste politiska uppgifter.

Näringspolitiken är en spelplan där flera olika
faktorer spelar in: konjunkturer, räntor, skatter och
utgifter. Listan kan göras lång över vad som inverkar
på det näringsklimat vi har i landet. I skatteutskottets
betänkande nr 20 berör vi vissa för ett livskraftigt
företagande i sig viktiga delar.

I betänkandet föreslås ett s.k. riskkapitalavdrag -
en åtgärd just för att stärka små och medelstora före-
tag och i och med det ge dem en expansionsmöjlighet.
Vidare föreslås kvittningsrätt för underskott i aktiv
näringsverksamhet - återigen en åtgärd för att utjäm-
na problem under en kritisk period för nystartade
företag. Avslutningsvis i betänkandet finns förslag till
beskattning av ägare i fåmansföretag och till begrän-
sad avdragsram för representation.

Betänkandets huvudfråga är frågan om riskkapital
för företagen. Att döma av alla reservationer finns det
en bred uppslutning runt vikten av att nu kraftigt
införskaffa riskvilligt kapital till de svenska företagen.
På den punkten är vi överens, men sedan börjar åsik-
terna glida isär.

Nu börjar faktiskt en julsaga att tonas upp, fru
talman. Det hela börjar med något som liknar den
engelska julsagan A Christmas Carol. Moderaterna,
Folkpartiet och kds föreslår likt den elake Mr Scrooge
utökade ramar för riskkapitalavdrag och uppluckring
av beloppsgränser och andra restriktioner i kvittnings-
rätten. Avslutningsvis vill man också ge alla företag
lägre skatter generellt sett.

Det är samma givmildhet som under de tre år des-
sa partier styrde landet. Är det då enbart givmildhet,
eller handlar det om ren elakhet i Mr Scrooge-anda?
Frågan måste ställas. Hur kommer Moderaterna, kds
och Folkpartiet att finansiera dessa förändringar? Är
det måhända genom ytterligare neddragningar på
utgiftssidan - transfereringar och socialförsäkringar -
eller är det kommuner och landsting som skall spara
ihop till era julklappar?

Om så är fallet handlar min saga inte om några
givmilda tomtar utan just om Mr Scrooge, fast i en
svensk politisk tappning, förstås.

Fru talman! Nu sitter säkert Carl Fredrik Graf,
Michael Stjernström och Isa Halvarsson och tänker att
de åtminstone var mer givmilda mot företagen än vad
Socialdemokraterna någonsin kommer att bli.

Det är förvisso rätt. De var, fru talman, mer giv-
milda med skatterna, men inte mot företagen. Under
perioden 1991-1994 gick ca 45 000 företag i kon-
kurs.

Men företagsklimatet måste ju ändå ha varit
givmilt. Om man i det doktoranden vid Stockholms
universitet Roger Persson skriver i en debattartikel i
Svensk Skattetidning i början av 1994 kan hitta något
tecken på givmildhet får vi se: "Jag tycker däremot att
själva lagstiftningsproceduren i Finansdepartementet
bedrivits egendomligt. Kulmen på en väl aldrig tidiga-
re skådad lagstiftningsiver har troligen nåtts under
december månad 1993. Knappast någonsin förr, och
förhoppningsvis heller aldrig mer, kommer ett lag-
stiftningsmaskineri att användas på det sätt som skett.
Snart sagt varje formell möjlighet till användandet av
den reguljära processen har utnyttjats för att ändra
ursprungliga förslag, från förändringar tillkomna i
skatteutskottet till särskilda regeringsskrivelser till
riksdagen."

Nu har ni fått en viss inblick i förra mandatperio-
dens borgerliga tomteverkstad.

Jag går vidare, fru talman, till verkställande direk-
tören för företaget Agoris AB och hans syn på den
förda företagsskattepolitiken. På en debattsida från
den 19 april 1994 skriver han att svenskt näringsliv
behöver stabila spelregler grundade på sunt förnuft
och ej på ideologier.

Fru talman! Givmildhet eller inte, men visst gjorde
de en hel del skattesänkningar. Men jag undrar om de
missat att läsa näringslivets önskelista. I stället för att
vara givmilda blev de elaka likt Mr Scrooge i den
engelska julsagan A Christmas Carol.

Finns det då inga snälla och givmilda partier i min
julsaga? Jovisst gör det det, men dit hör inte Vänster-
partiet, fast man kan tro det. Vänsterpartiet, fru tal-
man, iklär sig åter rollen som den som fördelar sina
julklappar i form av förslag på det mest givmilda och
iögonenfallande sätt. Rödklädda i tomtedräkt påmin-
ner vänsterpartisterna utått sett nu klarare än någonsin
om kommunismens röda banér. Också deras julklap-
par till de svenska företagen går i den färgen.

De föreslår värnskatt på vinster i företagen - en
form av konfiskering av företagens vinster - och de
har en syn på riskkapitalanskaffning som är något helt
annat än den syn vi socialdemokrater har i frågan.

Det var roligt att höra hur Vänsterpartiet beskriver
ordet riskkapital, och inte minst deras syn på riskkapi-
talanskaffning. Nog för att Vänsterpartiet är givmilt
även i ett läge där pengarna är begränsade, men att nu
återigen lova något som staten inte har råd med får stå
för Vänsterpartiet.

Att Vänsterpartiet är emot allt som kallas spekula-
tion är inget nytt. Men hur skall man kunna förse de
små och medelstora förtagen med kapital? Det är
kapital som de så väl behöver för att växa och i fram-
tiden bli den dragkraft för sysselsättning som både
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är överens
om.

I stället för att konfiskera pengar genom värnskatt
på vinster skall man låta pengar ur företagens vinster
få fördelas den befintliga vägen och på så sätt bidra
till investeringar och även till riskkapital i andra
svenska företag. Det tycker vi socialdemokrater är
bra. Men här har Socialdemokraterna och Vänster-
partiet klart olika uppfattning.

Fru talman! Återigen kommer Vänsterpartiet dra-
gande med stora fina paket. Men tyvärr är de paketen
utan något som helst hållbart innehåll för svenskt
företagande och sysselsättning. Det är synd att man
spelar på givmildhet men gör någonting annat.

Fru talman! En julsaga utan sång är ingen riktig
julsaga. Jag kommer dock inte att sjunga, men jag
kommer avslutningsvis att citera den kända julvisan
Hej tomtegubbar!: "Hej tomtegubbar slå i glasen och
låt oss lustiga vara". I betänkandets sångkör hörs den
ljuva julsången i olika stämmor. Moderaterna sjunger
basstämman och Folkpartiet, Miljöpartiet, kds och
Vänsterpartiet de övriga stämmorna. Men deras sång
har litet olika mening.

Moderaterna vill hålla fast vid en möjlighet till
större avdrag för representation i framtiden, medan de
övriga partierna ser faran med att släppa lös möjlighe-
ten till avdrag för alkohol. Vi står nu inför en av de
helger på året då problemen med alkoholen blir som
tydligast. Men förslaget i betänkandet kommer enligt
utskottsmajoriteten inte att förvärra situationen vad
gäller alkoholskador.

Förslaget i sin helhet betyder att vi minskar av-
dragsramen från i dag 300 kr till 180 kr. Vad gäller
alkoholen får inte enbart alkohol förtäras för 180 kr,
utan avdraget gäller mat och till det alkohol eller
andra drycker. Så någon stor julskiva blir det inte tal
om. Men inför julen vill vi från utskottsmajoritetens
sida ändå säkerställa vårt beslut genom att följa upp
frågan. Om problem skulle uppstå får vi framöver
återkomma i ärendet.

Fru talman! Från alla oss socialdemokrater i skat-
teutskottet till er alla i Sveriges riksdag: En riktigt god
jul. Den givmilde socialdemokratiske tomten har
följande paket med sig i säcken: avslag på reservatio-
nen och bifall till utskottets hemställan.

Anf. 199 CARL FREDRIK GRAF (m)
replik

Fru talman! Det var mycket jullikt i Lars U Gran-
bergs anförande. Jag skall emellertid kommentera
några av de andra bitarna.

Den politik som fördes under den borgerliga re-
geringen gav resultat. Lars U Granberg sade att det
inte startades några nya företag. Faktum är att nyföre-
tagandet under 1994 ökade kraftigt i hela Sverige. Det
är en ökning med ca 60 % jämfört med året innan. Det
var den största ökningen som vi har kunnat notera
sedan NUTEK började mäta nyföretagandet på det
sättet. Nu har emellertid nyföretagandet minskat. Det
ser vi redan under första halvåret, enligt statistiken.
Återställarna börjar ge resultat - om det nu är den
typen av resultat som Lars U Granberg efterlyste.

För att inte inlåta mig i någon teknisk diskussion
kring utformandet av riskkapitalavdraget har jag någ-
ra frågor på temat långsiktighet till Lars U Granberg.
Han talade själv för övrigt om stabila spelregler, pa-
radoxalt nog. På vilket sätt är ett temporärt riskkapi-
talavdrag långsiktigt? På vilket sätt är kvittningsrätten
långsiktig när den gäller vartannat år? Kan vi räkna
med att den kommer att gälla också 1997 på samma
sätt som den nu avses att gälla för 1996? Eller kan
Lars U Granberg ge besked hur långsiktigt detta är?

Sedan en randanmärkning beträffande representa-
tionsavdraget. Lars U Granberg talar om att Modera-
terna nu vill släppa loss vad det nu var för krafter.
Men det är i varje fall ungefär samma krafter som
hans egen finansminister och regering ville släppa
loss. Det märkliga är att det handlar om en justering
på några kronor varje år. Lars U Granberg säger då att
utskottsmajoriteten minsann har tagit detta på allvar.
Det är litet märkligt att man inte har en tilltro till den
egna regeringens förslag i denna del.

Det handlar, som Lars U Granberg mycket väl vet,
om förenklingskäl och ingenting annat. Men jag är
tacksam för svar på mina frågor beträffande långsik-
tigheten. Det är mycket viktigt med stabila spelregler
för småföretagen i detta land.

Anf. 200 LARS U GRANBERG (s) replik

Fru talman! Carl Fredrik Graf ställde frågor om
långsiktighet på riskkapitalområdet. Jag tror, Carl
Fredrik Graf, att tanken hos oss socialdemokrater är
att det skall vara långsiktigt. Nu vet vi att man tittar
ytterligare på dessa frågor.

Om jag skulle ha den kristallkula som Carl Fredrik
Graf har kanske jag skulle kunna svara mer ingående.
Jag kanske egentligen inte skulle vilja ha en kristall-
kula. När jag ser vad man åstadkom med den under
den förra mandatperioden är det inte mycket att ha till
kristallkula.

I övrigt talades om förtroendet för regeringen och
finansminister Göran Persson. Göran Persson hade en
åsikt. Mig veterligt hade moderaterna i utskottet en
helt annan åsikt, tills frågan kom upp. Men då fanns
det visst intresse att gå på finansministerns linje. Tack
för att ni från Moderaterna en gång ställde upp på
Socialdemokraternas linje! Men den här gången
tyckte utskottsmajoriteten någonting annat.

Anf. 201 CARL FREDRIK GRAF (m)
replik

Fru talman! Det är betecknande för Socialdemo-
kraternas sätt att se på näringspolitiken att man tittar
in i en kristallkula och ser vad som eventuellt kan
komma ut av det. För egen del vill jag nog påstå att
den moderata politiken han en annan förankring i
verkligheten. Jag tycker nog att Lars U Granberg
borde ägna sig litet mer åt verklighetsstudier och
lyssna på företagsamheten.

Jag fick inte något klart besked beträffande lång-
siktigheten i riskkapitalavdraget. Man har nu lagt
fram ett förslag, och sedan får vi se hur länge det kan
bära. Ser man på kvittningsrätten tog man det ena året
bort den och återinförde den i ny form nästa år. Det
ger inte någon större tilltro till framtiden bland småfö-
retagarna.

Sedan återigen till frågan om representationsav-
draget och de 180 kronorna. Nu tror jag ändå att Lars
U Granberg var litet fel ute. Vi har i vår motion ingen
annan mening än den som är biträdd i regeringens
proposition. Men låt oss lämna den detaljen.

Jag kanske ändå kunde få ett litet klarare besked
om detta med långsiktigheten. Kommer riskkapitalav-
draget att gälla efter dessa två år? Kommer det sedan
något nytt förslag? Hur skall företagsamheten kunna
investera långsiktigt när man får leva under dessa
osäkra villkor?

Anf. 202 LARS U GRANBERG (s) replik

Fru talman! Carl Fredrik Graf skall få ett klart be-
sked. Vi brukar ha för vana i Sverige riksdag att inte
förbigå utredningar. Så långt kan jag ge Carl Fredrik
Graf besked. Detta ligger fast tills utredningen är
färdigt med sitt slutbetänkande.

Det talades om förankring i verkligheten. 45 000
företag har gått i konkurs, och Carl Fredrik Graf står
här i kammaren och säger: Vi som moderater hade
ingenting med det att göra. Är det förankring i verk-
ligheten, Carl Fredrik Graf?

Jag kan förstå att det kan vara svårt när man har
suttit i regeringsställning i tre år och inte skapat spe-
ciellt mycket annat än skattelättnader för dem som
hade det ganska bra och inte åstadkommit något
mycket mer. Vi har under denna korta period ändå
åstadkommit 100 000 nya jobb. Visst kan det vara
svårt, Carl Fredrik Graf.

Anf. 203 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds)
replik

Fru talman! Lars U Granberg försöker utmåla
kristdemokraterna som jultomtar i denna debatt. Inget
kunde vara mer felaktigt. Om Lars U Granberg hade
läst vårt budgetalternativ skulle han funnit att det är
10 miljarder starkare än regeringens förslag och be-
står mycket mer av besparingar och mindre av skatte-
höjningar.

När man hör Lars U Granberg beskriva oppositio-
nens alternativ tror man att det finns en avgrund mel-
lan förslagen. Men så är det inte. Det verkar nästan
som att han tror att hans egna förslag inte är speciellt
bra när han tar till så kraftiga ord som att släppa lös
olika krafter.

Min ambition är att hjälpa till att undvika ett glapp
i den kvittningsrätt som nu skall återinföras. Vad
säger Lars U Granberg till det företag som startar
verksamhet under 1995 och inte omfattas av den nya
kvittningsrätten? Vad är skälet till att de som startar
företag under just 1995 missgynnas? Vill Lars U
Granberg bara ge julklappar till dem som startar före-
tag 1996?

Anf. 204 LARS U GRANBERG (s) replik

Fru talman! Det verkar som att Michael Stjern-
ström tog det jag sade om jultomten väldigt hårt. Om
jag, Michael Stjernström, från talarstolen i denna sena
timme skall svara på alla frågor och gå in på alla
partiers område kommer det att dra ut på tiden.

I det här fallet tog jag de partier som ännu verkar
hålla ihop något så när inom det borgerliga blocket.
Jag måste få ge en eloge till Centerpartiet för att de
har ställt upp för detta.

Det må så vara att kds tror att ni får ert förslag att
gå ihop. Sedan måste jag också få ställa en fråga om
ert förslag. Hur är det med kontrollmöjligheten bl.a.
vad gäller spekulation? Det är detta som vi socialde-
mokrater är rädda för. Det är därför som vi har varit
restriktiva på det här området. Men vissa partier i den
här kammaren verkar tro och tycka att kontrollmöjlig-
heter vad gäller spekulationer och sådant inte är något
att bry sig om. I den fållan finns kds.

Anf. 205 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds)
replik

Fru talman! Det var inte mycket till svar. Jag upp-
repar frågan en gång till. Vad säger Lars U Granberg
till de företag som startat verksamhet under 1995 och
som inte omfattas av den nya kvittningsrätten. Är det
bara de som startar 1996 som skall få del av kvitt-
ningsrätten? Inser inte Lars U Granberg och utskotts-
majoriteten att det är en djup orättvisa som missgyn-
nar dem som inte har väntat, lagt ner verksamhet eller
avvaktat ett år för att regeringen skulle sitta och fun-
dera på om kvittningsrätt var bra eller inte? Vad finns
det egentligen för skäl? Är det prestige? Är det miss-
tag? Vad finns det egentligen för skäl till att göra det
här glappet som innebär att alla de företag som startar
under 1995 inte omfattas? Här hade man kunnat få en
ojämn och obruten serie. 1994 fanns det, 1995 fanns
det inte och 1996 finns det igen. Vad finns det för
skäl egentligen? Det här är en allvarlig fråga.

Anf. 206 LARS U GRANBERG (s) replik

Fru talman! Ja, vad säger jag åt dem? Det jag kan
säga åt dem är att vi tar det ganska lugnt jämfört med
det jag beskrev i mitt huvudanförande, nämligen en
regeringskoalition mellan de borgerliga partierna som
i ren beslutsiver drev fram en bristfällig företagspoli-
tik i Sverige. Vi gör något helt annat. Vi tar den tid
som behövs för att fatta långsiktiga beslut på dessa
områden.

Jag trodde faktiskt att de flesta visste, och jag
trodde att Michael Stjernström hade en insikt i, att
riksdagen inte fattar retroaktiva beslut. De beslut som
fattas gäller framåt, och inte retroaktivt.

Anf. 207 ISA HALVARSSON (fp) replik

Fru talman! Jag vill gärna upprepa julhälsningen
till samtliga ledamöter i skatteutskottet men också till
fru talmannen och riksdagspersonalen här i kamma-
ren.

Lars U Granberg talade väldigt mycket om jul-
klappar. Alldeles nyss gav ju socialdemokraterna en
julklapp till småföretagarna som de inte skall glömma
på länge, nämligen tidigareläggningen av momsinbe-
talningarna.

Anf. 208 LARS U GRANBERG (s) replik

Fru talman! Vi gav dem en julklapp, men det var
kanske på grund av ett enormt dåligt finansiellt läge i
Sverige.

Sedan kan vi alltid diskutera vilka julklappar
Folkpartiet varit med och gett. Folkpartiet borde kan-
ske ha hållit sig litet mer till skatteuppgörelsen med
socialdemokraterna i stället för att hoppa på tåget om
kvittningsrätt i ett läge när de borgerliga partierna
hela tiden strödde skattemedel över företagen. Det var
utifrån det perspektivet som socialdemokraterna en
gång sade nej till kvittningsrätten. Då tyckte vi att det
var nog med julklappar utdelade till företagen.

Nu har vi en annan syn på det. Vi har fortfarande
ett finansiellt svårt läge i Sverige. På grund av det
fattade vi beslut om julklappen om tidigareläggning
av momsinbetalningarna. Men nu ger vi också de små
och medelstora företagen en möjlighet att expandera
med den här julklappen.

Anf. 209 ISA HALVARSSON (fp) replik

Fru talman! Lars U Granberg slår sig väldigt för
bröstet och tycks vara alldeles nöjd med de stora
arbetslöshetstal som vi har i Sverige. Han tycks vara
nöjd med att nyföretagandet minskar i Sverige och att
småföretagarna i fåmansföretagen får betala väldigt
mycket mer i skatt än vad de stora företagen får göra.
Det är inte vi nöjda med. Vi menar att vi måste få ett
helt annat företagsklimat i Sverige.

Anf. 210 LARS U GRANBERG (s) replik

Fru talman! Jag tror inte att det finns någon i den
här kammaren som kan tro att någon är nöjd med de
siffror vi har. I så fall måste jag ställa frågan tillbaks
till Isa Halvarsson som satt i den här positionen under
den förra mandatperioden. Var Isa Halvarsson nöjd
med en ränta på 500 %? Var Isa Halvarsson nöjd med
45 000 företag i konkurs? Det är ju samma argumen-
tation, Isa Halvarsson.

Jag är inte nöjd. Det socialdemokratiska partiet är
inte nöjt med den arbetslöshetssiffra som finns. Det är
därför vi fattar dessa beslut för att få i gång företag-
samheten.

Anf. 211 PER ROSENGREN (v) replik

Fru talman! Efter Lars U Granbergs anförande kan
meddela att jag inte tror på tomten längre. Man kan
snarare karakterisera detta som skatteplanerarnas
julafton. De är nog mycket tacksamma för Lars U
Granbergs anförande här i dag. Men när Lars U
Granberg kommer ut till folk i allmänhet bör han
kanske bära mask efter det här förslaget.

För övrigt är det som Lars U Granberg säger i den
s.k. julsagan fullkomligt obegripligt. Det är lätt att stå
och prata om det förgångna och det som hände under
de borgerliga åren, men vi är faktiskt här för att disku-
tera en aktuell proposition som Vänsterpartiet finansi-
erar inom de 2 miljarder som är avsatta. Jag förstår
inte varifrån Lars U Granberg får den idén att vi på
något sätt skulle underbalansera den aktuella budge-
ten för att vi lägger vårt förslag som det är.

Men värnskatten på 5 % på vinster över 50 miljo-
ner betraktar Lars U Granberg som konfiskation. Med
den terminologin är all skatt konfiskation. Det kanske
är så att socialdemokraterna är på väg att tycka det,
men då kan ni väl ge uttryck för det här i kammaren. I
så fall är det en totalomvändning av den socialdemo-
kratiska politiken. Då är värnskatten under inkomst av
tjänst också en konfiskation.

De skattelättnader som nu inträder ger ju faktiskt
en öppning för ren spekulation, och hur skall ni kon-
trollera det?

Lars U Granberg säger att detta är långsiktigt. Den
kommer att gälla i två år. Nu har vi en definition på
den socialdemokratiska långsiktigheten också. Den är
två år.

Anf. 212 LARS U GRANBERG (s) replik

Fru talman! Per Rosengren talar om detta med
skatteplanering. I mitt huvudanförande sade jag att jag
förstår att Vänsterpartiet är skeptiskt till detta. Men
det skulle vara intressant att höra hur ni ser på risk-
kapitalanskaffningen. Skall staten stå för dessa peng-
ar? Vem skall stå för dem? Skall det vara möjligt att
aktier är riskkapital? Jag vet inte, men pratar vi om att
aktier är riskkapital är det väldigt svårt att bortse just
ifrån spekulation.

Jag tror inte att jag behöver bära mask så mycket.
Däremot har vi självfallet ett betydligt större och
tyngre ansvar att bära på axlarna än vad ett opposi-
tionsparti likt Vänsterpartiet har. Det har klart och
tydligt visat sig i kammaren. Den ena dagen står man
på en fot och sedan hoppar man över till nästa. Vi har
det inte så lätt som ni.

En sak till. Per Rosengren sade i sitt anförande att
det behövdes mer tid och att han tyckte att tiden var
för kort för dessa frågor och beredningsvägar. Men
det behövs kanske inte längre tid för förankring för
Vänsterpartiet. Jag minns en debatt som jag hade med
Per Rosengren. Då sade han att de lyssnade mer på
rörelsen ute. Varför skall vi ha en beredningstid i
sådana fall? Den ena stunden lyssnar ni på oss, och
nästa stund lyssnar ni inte alls utan fattar ett helt annat
beslut.

Anf. 213 PER ROSENGREN (v)

Fru talman! Antingen har jag svårt att förstå eller
så har Lars U Granberg svårt att förklara vad han
menar. Men jag skall fortsätta med att beröra propo-
sitionen. Det är faktiskt den som vi skall diskutera.

Hur är det med underskottsavdraget? Varför har ni
ena året en uppfattning, andra året en annan uppfatt-
ning? Hur länge skall detta underskottsavdrag finnas
kvar? Bör man vidare inte ha sin affärsidé ganska klar
för sig redan efter två tre år? Måste man verkligen
lägga ut den på fem år, som nu sker?

Låt mig dessutom ge ett hypotetiskt exempel. Om
jag funderar på att köpa en bil kan jag gå in till en
bilhandlare som har ett aktiebolag och säga: Du be-
höver kanske litet riskkapital i ditt bolag. Jag är villig
att sätta in 100 000 kr, för då bjuder staten mig på en
skattereduktion om 30 000 kr. Du kan använda de
pengarna som du vill inom bolagets ramar, till att
amortera av lån osv., men sedan kan du behandla mig
på ett visst sätt rabattmässigt. Du kan se det hela som
en del av köpeskillingen.

Det här är ett fullt realistiskt exempel. Hur kan det
komma sig att garvade revisorer är mycket upprörda
över det här förslaget om avdrag för riskkapital? Det
är mycket dåligt förankrat, både inom företagen och
framför allt inom revisorskåren. Där tycker man inte
precis att detta förslag är någon "höjdare". De hade
hellre sett helt andra förslag.

Hur ställer ni er till den kritiken, som är ganska
massiv? De pekar på att ni nu med detta förslag spär
på en spekulationsekonomi.

Anf. 214 LARS U GRANBERG (s) replik

Fru talman! Per Rosengren svarar inte riktigt på
min fråga hur Vänsterpartiet ser på riskkapitalan-
skaffningen. Man menar kanske att aktier och sådant
inte skall ingå i riskkapitalanskaffningen. Men vad är
aktier, Per Rosengren? De om något är väl riskkapital.

Vad gäller underskottsavdragen sade jag i en tidi-
gare replik att vi hade ett helt annat läge när det gällde
att acceptera det riskkapitalavdrag som var aktuellt
1993/94. I det dåvarande läget hade borgarna drivit
igenom stora skattelättnader för företagen, och det
ställde vi oss inte bakom. Vi tyckte, som jag sade till
Isa Halvarsson, att det var nog med julklappar.

Som jag sade i mitt huvudanförande förvånar det
mig inte att Vänsterpartiet har den syn som det har på
riskkapitalanskaffning, som en form av spekulation.

Anf. 215 ROLF KENNERYD (c)

Fru talman! Genom beslut i enlighet med föreva-
rande betänkande tas viktiga steg mot en bättre funge-
rande riskkapitalförsörjning. Vi återinför kvittnings-
rätten, vi inför riskkapitalavdrag, vi aviserar förslag
om enkelbeskattning efter ytterligare beredning men
genomför redan nu enkelbeskattning för ekonomiska
föreningar.

Det kunde naturligtvis hävdas att det vore önsk-
värt att ytterligare steg hade tagits i samma riktning.
Mot detta skall dock ställas behovet av att regelsys-
temen för t.ex. enkelbeskattning inom bolagssektorn
är så genomarbetade och utformade att de kan förbli
stabila även vid förändrade parlamentariska förhål-
landen.

Jag vill, fru talman, också kort kommentera för-
slaget om förändringar i representationsavdraget.

Jag hyser stor respekt för alla ideella krafter som
arbetar hårt för en minskning av alkoholkonsumtio-
nen. Jag vill därför markera att jag inte tyckte om
Lars U Granbergs raljanta argumentation i denna
fråga. Kritiken mot förändringarna i representa-
tionsavdraget synes dock till stora delar vara baserad
på bristande kännedom om fakta. Jag vill därför ge
några korta fakta i målet.

Nuvarande regler tillåter avdrag för representation
upp till 300 kr per person och tillfälle. Sprit eller vin
får inte ingå i avdraget. Fakturor där dessa drycker
ingår skall rensas från desamma. En icke oväsentlig
volym av svårkontrollerbart fusk anses förekomma.

De föreslagna reglerna innebär att avdrag tillåts
enbart upp till 180 kr per person och tillfälle. Kravet
på detaljredovisning inom varje faktura förs bort, och
därmed tillåts avdrag för sprit eller vin inom ramen
för det utrymme som uppstår mellan priset för mat
och tidigare nämnda 180 kr, vilket i realiteten är
praktiskt taget obefintligt.

Förändringarna beräknas tillföra statskassan 400
miljoner kronor årligen.

Flera talare har åberopat signalvärdet i den alko-
holpolitiska debatten som skäl för att avvisa förslaget.
För egen del anser jag det uteslutet att företagens
alkoholrepresentation skulle öka genom detta förslags
genomförande. Jag finner det snarare sannolikt att den
faktiska alkoholrepresentationen minskar, och det
tycker jag har ett större signalvärde än alla andra
åberopade signalvärden.

Fru talman! Av respekt för talmannens inledande
vädjan om aktsamhet med kammarens taletid ber jag
nu att få avveckla detta anförande i förtid.

Anf. 216 ELVER JONSSON (fp)

Fru talman! Också jag skall begränsa mitt inlägg,
till att avse det som regeringen och utskottsmajorite-
ten betecknar som en begränsning av avdragsramen
för representationsutgifter.

Det är ingen tillfällighet att denna del av ärendet
diskuteras proportionellt mer än andra delar av pro-
position och utskottsbetänkande. Många har reagerat
på avdragsrättens konstruktion, eftersom den går på
tvärs mot andra beslut, främst socialpolitiska sådana.
Jag vill trots vad Rolf Kenneryd sade påstå att det är
fel signal som ges.

I en huvudledare i Norra Västerbotten häromda-
gen framhålls: "Nu vill regeringen skicka notan för
företagens bjudsprit till vanliga skattebetalare. Ett
system som avskaffades i slutet av 70-talet ska återin-
föras. Helst i smyg, om man ska döma av proposition
1995/96:109 från finansdepartementet.

Propositionen har den oförargliga titeln
´Skattelättnad för riskkapital m.m.´ Förslagets inle-
dande sammanfattning talar vackert om åtgärder som
skall stimulera de små och medelstora företagens
försörjning av riskkapital.

Inte en rad om den alkoholpolitiska förändring av
stor principiell betydelse som göms i textmassan."

I propositionen framhålls att förenklingsskäl talar
för att även kostnader för vin och sprit skall få ingå i
avtalsramen. Vad har då riksdagen sagt? Låt oss, fru
talman, blicka i backspegeln ett kort ögonblick.

Den 22 november i år antog riksdagen följande
skrivning av socialutskottet:

"Totalkonsumtionens samband med alkoholska-
dorna i ett land har enligt utskottet stöd i såväl svensk
som internationell alkoholforskning. En ökad till-
gänglighet till alkohol medför en ökad konsumtion. Ju
mer alkohol det dricks i ett samhälle, desto fler stor-
konsumenter kommer det att finnas och desto fler
kommer att få skador av sitt drickande."

Det hette vidare: "Kostnaderna för samhället är
mycket höga, och lidandet för den enskilde och den-
nes anhöriga är mycket stort." Detta avsnitt avslutas
med följande ord: "Detta är anledningen till att Sveri-
ge sedan lång tid tillbaka för en restriktiv alkoholpo-
litik som bl.a. syftar till att begränsa den totala alko-
holkonsumtionen och därmed alkoholskadorna. Ut-
skottet vill ånyo ställa sig bakom denna målsättning
som ligger väl i linje med Världshälsoorganisationens
(WHO) strategi för Europa."

Ett ännu färskare uttalande, beslutat av riksdagen i
morse på skatteutskottets förslag, gäller beskattningen
av folköl. Där erinrar man om att riksdagen i våras
tog ett beslut om att sänka mervärdesskatten på livs-
medel från 21 % till 12 % den 1 januari nästa år.
Riksdagen gav som sin mening regeringen till känna
att detaljhandelspriset på folköl inte borde följa
sänkningen av mervärdesskatten och att frågan borde
övervägas av regeringen.

Regeringen föreslog också att mervärdesskatte-
sänkningen skulle motverkas genom en höjning av
alkoholskatt på folköl. Det är två förslag från social-
och skatteutskotten som riksdagen ställt sig bakom.
Alla partier, utom Moderata samlingspartiet, har ställt
sig bakom dessa mål. Till Moderaternas försvar skall
ändå sägas att de varit konsekventa. Man har motsatt
sig alla dessa riksdagens uttalanden som jag har cite-
rat.

Vad säger då socialdemokrater och centerpartis-
ter? Centerpartister har en tradition att främja en
socialt inriktad politik. För Socialdemokaterna, som
har ordet social i partinamnet, måste det kännas något
besvärande.

Jag tror att många människor ute i landet med sti-
gande förvåning följer det här ärendet om skattelätt-
nad för bjudspriten, samtidigt som begränsningar i
avdragsrätt diskuteras för t.ex. arbetsresor.

Riksdag och regering har gång på gång slagit fast
att vi skall ha en alkoholpolitik med en klart social
inriktning. Det är inte acceptabelt att alkoholkonsum-
tionen skall kosta samhället, som riksdagen har utta-
lat, omkring 100 miljarder om året. Som motivering
hade regeringen angett förenklingsskäl, någonting
som Rolf Kenneryd tog fasta på. Där har man klart
angivit att problemet kanske inte är så allvarligt. Kan
man lägga fram ett alkoholpolitiskt mycket tvivelak-
tigt förslag bara för att göra den administrativa hante-
ringen av företagens representationsvdrag enklare
bryr man sig inte särskilt mycket. En sak hade varit
om vi hade diskuterat införande av en ny ordning.
Men nu har vi en tradition och en ordning sedan fler
år tillbaka som är hanterbar. Därför är förslaget
mycket förvånande.

Jag vill säga att det redan av statsfinansiella skäl
är fel att återinföra avdragsmöjligheten, även om det
skulle innebära att en smärre förenkling i företagens
redovisning då skulle uppnås. Den största förenk-
lingseffekten uppnås emellertid om samhällets signal
är att avstå från alkoholförtäring också i representa-
tionssammanhang. Det är ett både överraskande och
ologiskt steg att medge skatteavdrag för representa-
tion med vin och sprit.

Slutsatsen blir alltså att vi går tvärtemot vårt utta-
lande att begränsa den totala alltför höga alkoholkon-
sumtionen. Vi har högtidligt, fru talman, lovat
Världshälsoorganisationen att vi skall ha restriktivitet
för att nå målen. Punktnykterheten, dvs. att t.ex. under
arbete avstå från alkohol, är någonting som statsrådet
Anna Hedborg talade varmt för häromdagen. Mot det
bryter vi nu också. Det finns även en rad andra
komplikationer.

Jag tror att det för många människor är stötande
att vi på nya områden medger avdrag, medan vi inom
andra, högst legitima för vårt uppehälle, är beredda att
begränsa avdragen. Därför vill jag, fru talman, yrka
bifall till reservation 11 av Isa Halvarsson m.fl.

Anf. 217 GÖRAN MAGNUSSON (s)

Fru talman! Förslaget om att medge avdrag för
vin- och spritkostnader i samband med företagens
representation är en främmande fågel i det förslag
som regeringen har lagt fram beträffande riskkapital.
För att anknyta till utskottsföreträdarens resonemang
om julklappssäck tycker jag att den här delen av jul-
klappssäcken är mindre lyckad. Den julklappen borde
vara förenad med bytesrätt.

Det är i och för sig tillfredsställande med en be-
gränsning av avdragsrätten. Det leder till en inkomst-
förstärkning för staten. Men det är enligt min upp-
fattning felaktigt att tillåta att vin- och spritkostnader-
na skall få ingå i underlaget. Jag tror att folk har svårt
att förstå att det skulle vara korrekt eller principiellt
riktigt att skattesubventionera alkoholförtäringen.
Ofta äger den dessutom rum på arbetstid eller åtmins-
tone i arbetssammanhang.

För att undanröja problemet helt och dessutom
öka skatteintäkterna ytterligare vore det bäst att inte
alls medge avdrag för representation. Då skulle dess-
utom kostnaderna för pubrundor, som blivit allt vanli-
gare även i representationssammanhang, helt få bäras
av företagen. Ölkonsumtionen var knappast något
problem när begräsningen i avdragsrätten infördes
1981/82. Ölkonsumtionen är av en helt annan om-
fattning i dag, liksom det normala beteendet på områ-
det är annorlunda.

Skatteutskottet har behandlat det här förslaget med
viss omsorg och med den insikt som skatteutskottet
har då man under många år hade ansvaret för alko-
holpolitiken. Förslaget att inte knyta det avdragsgilla
beloppet till basbeloppet leder ju till en successiv
urholkning av värdet av avdraget. Det ser jag som en
liten ljusglimt. Om regeringspolitiken kommer att
vara framgångsrik beträffande inflationsbekämpning-
en kommer dock urholkningen att gå långsamt. Det
finns därför anledning att i olika sammanhang åter-
komma till frågan.

Utskottet understryker att det inom avdragsramen
också skall rymmas mat och att det därför inte skall
bli så stort utrymme för skattesubventionerad alkohol.
Men det finns ingen uttrycklig bestämmelse, såvitt jag
kan se, om att det måste förtäras mat, att det exem-
pelvis skall vara en viss andel av detta. Därför är det
bra att utskottet skriver i sitt betänkande att om de nya
reglerna skulle få oönskade effekter får de prövas på
nytt.

När skatteutskottet 1981 föreslog begränsningen
av avdragsrätten skrev man så här: Att den slopade
avdragsrätten skulle medföra några direkta alkohol-
politiska verkningar har aldrig föresvävat utskottet.
Motiveringen till slopandet är närmast att riksdagen
funnit det stötande att vid representation medge av-
dragsrätt också för spritdrycker och vin samtidigt som
riksdagen angivit en begränsning av den alltför höga
konsumtionen som målsättning för alkoholpolitiken
och uttalat sig för en offentlig spritfri rerpresentation.

Den här ståndpunkten från skatteutskottet äger en-
ligt min mening alltjämt aktualitet. Huvudskälet för
förslaget enligt propositionens fåtaliga rader är att det
skall innebära en förenkling. Det finns anledning att
sätta frågetecken för detta. Även fortsättningsvis
fordrar representationsfakturorna en särskild hante-
ring i företagen. Totalramen skall klaras ut, och det
måste räknas moms på avdragsbeloppet eftersom
momsen ligger utanför avdragsbeloppet. Det blir,
såvitt jag kan bedöma det, inte vare sig svårare eller
enklare med eller utan alkohol. Det är alltså egentli-
gen ingen förenkling. Det har ibland i debatten anförts
att det förekommer dubbla notor och litet mera skum-
raskbetonade insatser i sammanhanget. Man får hop-
pas att företagen ändå har en sådan etik och moral att
man avstår från det - både restaurangen och det före-
tag som utövar representation.

Den verkliga förenklingen på det här området vore
naturligtvis, som jag tidigre sagt, att helt slopa skatte-
subventioneringen, att säga att om företagen vill re-
presentera får man gärna göra det, men man får ta
kostnaderna för den aktiviteten utan att man behöver
blanda in deklarationen och beskattningen av företa-
gen.

Jag tror att jag har anledning att återkomma till
frågan när det blir möjligheter att ånyo motionera i
dessa frågor.

Fru talman! Jag vill till sist säga att jag kommer i
en votering att stödja reservation 11, som tillgodoser
mitt motionsyrkande.

I detta anförande instämde Berndt Ekholm (s).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 11 §.)

10 § Exportinsatser för små och medelstora
företag, m.m.

Föredrogs

Näringsutskottets betänkande 1995/96:NU13

Exportinsatser för små och medelstora företag, m.m.
(prop. 1995/96:94)

Anf. 218 CHRIS HEISTER (m)

Fru talman! I denna sena timme tänker jag följa
talmannens uppmaning och avstå från att argumentera
för de moderata invändningarna när det gäller rege-
ringens förslag om exportinsatser för små och medel-
stora företag. De finns väl uttryckta i de moderata
reservationerna, som jag förutsätter att kammarens
ledamöter har tagit del av.

Jag står naturligtvis bakom alla de moderata re-
servationerna men begränsar mig till att yrka bifall till
reservation 1.

Med detta vill jag önska kammarens alla ledamö-
ter en god jul och ett gott nytt år.

Anf. 219 EVA FLYBORG (fp)

Fru talman! I riksdagsterminens sista skälvande
minuter skall vi diskutera regeringens proposition om
exportinsatser för små och medelstora företag m.m.
Så här i den sista debatten före juluppehållet finns det,
måste jag tillstå, ett visst kollegialt tryck på att inte bli
långrandig. Tåg, flyg och bussar väntar på att ta oss
till en välförtjänt vila och till litet tid för familjen. Jag
skall därför begränsa mitt inlägg till att konstatera att
Folkpartiets ställningstagande tydligt framgår av de
reservationer vi fogat till detta betänkande samt även
av tidigare debatter i kammaren. Vi anser - helt kort -
inte att ytterligare statliga bidrag är den väg vi skall
vandra för att stärka svenskt näringsliv.

Jag vill också passa på att tacka talmannen och
hennes nissar, förlåt, vice talmän, riksdagens personal
samt värderade riksdagsledamöter för det gångna året
och tillönska en riktigt god jul.

Jag står bakom samtliga Folkpartiets reservationer
men jag yrkar bifall bara till reservation nr 2.

Anf. 220 REYNOLDH FURUSTRAND (s)

Fru talman! När jag höll mitt jungfrutal i EU-
parlamentet hade jag tre minuter till mitt förfogande.
Jag började med att säga att jag skulle fatta mig kort.
Jag hade en politisk mentor som hade lärt mig att i
begränsningen döljer sig en mästare, och det sade jag.
Därefter gjorde jag en konstpaus, varpå ungefär 150
partikamrater applåderade - de trodde att anförandet
var slut. Det kändes mycket märkligt. Klockan tickade
i väg, och jag blev mer och mer nervös och överskred
naturligtvis tiden, med den kvinnliga talmannens
överseende.

Jag väntar mig inga applåder här i kammaren, fru
talman, men jag skall ändå fatta mig kort. Jag skall
bara be att få yrka bifall till näringsutskottets hemstäl-
lan och avslag på reservationerna och önska kamma-
ren och talmannen en mycket god jul.

Anf. 221 EVA GOËS (mp)

Fru talman! Från näringssynpunkt önskar jag fru
talmannen, kammaren och vice talmännen en riktigt
god jul med goda kravmärkta, lokalt producerade
livsmedel och ett gott nytt solvarv, där solens strålar
må spridas över alla på den här jorden, över både
grönska och människor, och fångas upp i solfångare
och solceller. Jag önskar också att vår miljöteknik
skall spridas ut över världen - det här ärendet handlar
nämligen om stöd till export av miljöteknik - så att
jorden tillfrisknar och grönskar. Med det yrkar jag
bifall till näringsutskottets hemställan.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 11 §.)

11 § Reform av spörsmålsinstituten

Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande 1995/96:KU18

Reform av spörsmålsinstituten (förs.
1995/96:TK1)

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.

Beslut

SkU20 Skattelättnad för riskkapital, m.m.

Mom. 1 (riskkapitalavdrag)

1. utskottet

2. res. 1 (m)

3. res. 2 i motsvarande del (fp)

4. res. 3 i motsvarande del (v)

5. res. 4 i motsvarande del (kds)

Förberedande votering 1:

19 för res. 3

14 för res. 4

283 avstod

33 frånvarande

Kammaren biträdde res. 3.

Förberedande votering 2:

24 för res. 2

18 för res. 3

279 avstod

28 frånvarande

Kammaren biträdde res. 2.

Förberedande votering:

75 för res. 1

24 för res. 2

220 avstod

30 frånvarande

Kammaren biträdde res. 1.

Huvudvotering:

193 för utskottet

74 för res. 1

54 avstod

28 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 151 s, 25 c, 17 mp

För res. 1: 74 m

Avstod: 24 fp, 18 v, 12 kds

Frånvarande: 10 s, 6 m, 2 c, 2 fp, 4 v, 1 mp, 3 kds

Mom. 2 (kvittning av underskott)

1. utskottet

2. res. 7 (kds)

Votering:

216 för utskottet

12 för res. 7

91 avstod

30 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 151 s, 25 c, 23 fp, 17 mp

För res. 7: 12 kds

Avstod: 74 m, 17 v

Frånvarande: 10 s, 6 m, 2 c, 3 fp, 5 v, 1 mp, 3 kds

Mom. 6 (kostnader för vin och sprit vid representa-
tion)

1. utskottet

2. res. 11 (fp, v, mp, kds)

Votering:

231 för utskottet

80 för res. 11

4 avstod

34 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 142 s, 71 m, 16 c, 2 fp

För res. 11: 8 s, 5 c, 21 fp, 17 v, 17 mp, 12 kds

Avstod: 3 c, 1 fp

Frånvarnade: 11 s, 9 m, 3 c, 2 sp, 5 v, 1 mp, 3 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

NU13 Exportinsatser för små och medelstora före-
tag, m.m.

Mom. 1 (ökade statliga exportinsatser)

1. utskottet

2. res. 1 (m, kds)

3. res. 2 (fp)

Förberedande votering:

86 för res. 1

24 för res. 2

211 avstod

28 frånvarande

Kammaren biträdde res. 1.

Huvudvotering:

210 för utskottet

87 för res. 1

24 avstod

28 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 151 s, 25 c, 17 v, 17 mp

För res. 1: 74 m, 1 fp, 12 kds

Avstod: 23 fp, 1 v

Frånvarande: 10 s, 6 m, 2 c, 2 fp, 4 v, 1 mp, 3 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU18 Reform av spörsmålsinstituten

I utskottsbetänkandet föreslogs ändringar i huvudbe-
stämmelser i riksdagsordningen. Av ändringsförsla-
gen framgick att ändringarna önskades bli genomför-
da med ett enda beslut. För bifall krävdes att minst tre
fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av
riksdagens ledamöter förenade sig om beslutet. Beslut
fattades genom omröstning med rösträkning.

Votering:

320 för bifall

29 frånvarande

Partivis fördelning av rösterna:

För bifall: 151 s, 74 m, 25 c, 23 fp, 18 v,
17mp, 12 kds

Frånvarande: 10 s, 6 m, 2 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 3 kds

Talmannen konstaterade att minst tre fjärdedelar av
de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamö-
ter hade röstat ja och kammaren hade således bifallit
utskottets hemställan.

Utskottets hemställan i övrigt

Kammaren biföll utskottets hemställan.

12 § Ledighet

Talmannen meddelade att Bo Finnkvist (s) hade
ansökt om fortsatt sjukledighet under tiden den 1
januari - den 29 februari 1996.

Kammaren biföll denna ansökan.

Talmannen meddelade att Frank Lassen (s) skulle
fortsätta tjänstgöra som ersättare för Bo Finnkvist.

13 § Ny riksdagsledamot

Enligt protokoll från Riksskatteverket hade till ny
riksdagsledamot för Västernorrlands läns valkrets
fr.o.m. den 19 december 1995 utsetts Åke Sundqvist
(m) efter Mona Ritzén.

14 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades

Proposition

1995/96:118 Ändringar i körkortslagen

Skrivelse

1995/96:93 Organisationen av den periodiska for-
donskontrollen

Kammaren biföll talmannens förslag att motionstiden
för ovan angivna proposition och skrivelse skulle
förlängas till den 26 januari 1996.

Motioner

med anledning av prop. 1995/96:35 En ny lag om
vissa internationella sanktioner

1995/96:U18 av Marianne Samuelsson och Bodil
Francke Ohlsson (mp)

med anledning av prop. 1995/96:110 Riktlinjer för
åklagarväsendets organisation

1995/96:Ju12 av Gun Hellsvik m.fl. (m)

1995/96:Ju13 av Barbro Andersson och Ingrid An-
dersson (s)

1995/96:Ju14 av Berit Andnor m.fl. (s)

1995/96:Ju15 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c)

med anledning av prop. 1995/96:115 En ny lag om
domstolsärenden

1995/96:Ju16 av Siw Persson och Bengt Harding
Olson (fp)

med anledning av förs. 1995/96:TK2 Skrivelse från
talmanskonferensen med förslag till indelning av
budgeten i utgiftsområden

1995/96:K13 av Peter Eriksson (mp)

med anledning av förs. 1995/96:RR3 Riksdagens
revisorers förslag angående samordnad länsför-
valtning

1995/96:Bo6 av Owe Hellberg och Björn Samuelson
(v)

15 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 19 december

1995/96:163 av Rose-Marie Frebran (kds) till stats-
rådet Jörgen Andersson om studentbostadsbidrag

1995/96:164 av Carina Hägg (s) till
justitieministern om nämndemännens roll

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll måndagen den 22 januari 1996.

16 § Avslutningsord

Anf. 222 TALMANNEN

Ärade kammarledamöter! Inom kort är höstens ar-
bete i riksdagen avslutat. Nu vill vi alla hem till familj
och vänner och till förberedelser inför helgerna som
väntar. Innan vi skiljs åt vill jag något sammanfatta
det arbete som vi tillsammans snart har klarat av men
framför allt blicka framåt mot det nya året.

Sveriges riksdag skall vara landets viktigaste poli-
tiska debattcentrum. Riksdagens talarstol skall vara
den plats där utspel, tunga debattinlägg och politiska
nyheter offentliggörs. Så är vi överens om att det skall
vara, men vi vet också att verkligheten inte alltid
motsvarar våra ambitioner.

Vi som arbetar i riksdagen har tillsammans med
det partipolitiska arbetet en viktig gemensam uppgift.
Jag syftar på försvaret av folkstyret och de demokra-
tiska institutionerna. Vi vet att förtroendet för riksda-
gen och för oss politiker behöver stärkas. Vi arbetar
för att bli bättre och för att bilden i massmedierna och
därmed många människors uppfattning om det poli-
tiska arbetet skall bli mer nyanserad. Vi är självfallet
beredda att ta kritik, men vi vet också alla hur tungt,
ja närmast övermäktigt, det kan kännas att utsättas för
kritik som är oberättigad och okunnig.

Jag måste erkänna att jag under den senaste tiden
vid upprepade tillfällen har reagerat mot den bild som
många gånger ges av riksdagsarbetet och av ledamö-
ternas insatser. Som talman har jag under de senaste
15 månaderna haft större möjligheter än de flesta att
följa vad som uträttas i denna kammare. Det intryck
jag har fått stämmer dåligt överens med den bild av
riksdagen som ofta ges i massmedierna.

Det är min bestämda uppfattning att det politiska
och demokratiska arbete som utförs här förtjänar
betydligt mer positiv uppmärksamhet. Här framförs
anföranden som genomgående är av god kvalitet, och
de framförs av väl förberedda, kunniga, kompetenta
och engagerade riksdagsledamöter. Jag vet att denna
min åsikt delas av mina företrädare. Jag undrar fak-
tiskt ibland om de som står för den onyanserade kriti-
ken verkligen har suttit i kammaren och lyssnat och
iakttagit.

Vi måste nu alla gå till offensiv mot den negativa
bild som många gånger ges av det politiska arbetet
och av arbetet i detta hus. Vi måste tillsammans arbe-
ta för bättre möjligheter för medborgarna att direkt,
på egen hand, bilda sig en uppfattning. Utökade och
förbättrade direktsändningar från riksdagen är en väg
att gå, ytterligare insatser på informationsområdet en
annan. Jag är övertygad om att det hos kammarleda-
möterna finns mängder av idéer och ambitioner att ta
vara på.

Men, ärade ledamöter, ramen och de yttre förut-
sättningarna för kammardebatten är inte oviktiga.
Kammaren är riksdagens ansikte utåt, mot medbor-
garna. Att vi ständigt tvingas kabla ut bilden av en
kammare som inte ens förmår locka sina egna ledamö-
ter är naturligtvis i längden destruktivt. Det är därför
med stor tillfredsställelse som jag konstaterar att vi
vid dagens manifestation, information och debatt haft
stundtals mycket god närvaro och att vi, genom de
förändringar av riksdagens frågeinstitut som kamma-
ren i dag på årets sista arbetsdag just har beslutat om,
har kommit en bit på väg.

Jag vill understryka att det inte handlar om att för-
sämra ledamöternas möjlighet att ställa statsråden till
svars. Tvärtom handlar det om att bygga vidare på det
som fungerar bra. Det handlar om att korta ned
svarstiderna för statsråden, särskilt vad gäller interpel-
lationerna. Det handlar om att intensifiera och stärka
de muntliga frågestunderna. Det handlar om att ut-
veckla de skriftliga frågorna med skriftliga svar. Den
färska kammarstatistiken öven höstens arbete visar ju
att de traditionella tisdagsfrågorna och interpellatio-
nerna har minskat med 50 % över en femårsperiod
och att den skriftliga frågeformen i somras fick en
glädjande uppmärksamhet, inte minst i medierna.

Nu återstår dock det mesta arbetet för att refor-
meringen av frågeinstitutet verkligen skall innebära en
förändring till det bättre. Om torsdagseftermiddagarna
skall bli den täta och intensiva debattdag vi hoppas på
krävs det engagemang från och närvaro av ledamöter,
regering och opposition.

Arbetet i kammaren får inte vara den uppgift som
hamnar längst ned på ledamotens och statsrådets
långa prioriteringslista. Det är i kammaren som leda-
möter, partier och regering har möjlighet och faktiskt
skyldighet att offentligt redovisa de fakta, de argu-
ment och de överväganden som ligger bakom riksda-
gens beslut. Detta är grundläggande, en förutsättning
för en fungerande demokrati.

Vi behöver alltså hjälpas åt med att utveckla riks-
dagens arbete på olika sätt. Den nya budgetprocessen
i höst blir en naturlig utgångspunkt för att förnya
arbetet i både kammare och utskott.

Ett annat viktigt krav på oss är att finna effektivare
former för att hantera EU-frågorna. Vi måste intresse-
ra oss för problemen och tvinga oss in i en delvis
ganska svår och svårhanterlig materia. Här har utskot-
ten och EU-nämnden ett stort ansvar. Ytterst gäller
det att garantera ett demokratiskt inflytande i EU:s
beslutsprocess.

Under våren får vi extra tid genom att budgetpro-
positionen kommer först i höst och genom att vi inte
får någon allmän motionstid i januari. Låt oss gemen-
samt utnyttja den tiden till att utveckla arbetet i riks-
dagen. Detta är en utmaning för oss alla.

Ärade ledamöter! Under hösten har ovanligt
många ledamöter lämnat riksdagen. Maj Britt Theo-
rin, Maj-Lis Lööw, Per Stenmarck, Karl Erik Olsson,
Hadar Cars, Ivar Virgin, Per Gahrton, Charlotte Ce-
derschiöld, Jan Andersson, Anneli Hulthén, Birgitta
Ahlqvist och Tommy Waidelich lämnar samtliga
riksdagen för ansvarsfulla uppgifter i EU-parlamentet.
Vi önskar dessa svenska pionjärer all framgång i
deras fortsatta politiska gärning.

Även Georg Andersson har efter 24 år lämnat
riksdagen för att bli landshövding. Han har gjort in-
satser i många utskott, inte minst som ordförande i
kultur- och utbildningsutskotten. Georg Andersson
blev också 1986 invandrarminister och 1989 kom-
munikationsminister.

Wiggo Komstedt, som kom in i riksdagen samma
år, 1971, har också han blivit landshövding efter
mångåriga insatser bl.a. inom trafik- och försvarsut-
skotten och i riksdagsgruppens ledning.

Både Georg Andersson och Wiggo Komstedt har
dessutom varit ordförande för riksdagens revisorer
och aktiva i det nordiska samarbetet.

Margaretha af Ugglas har efter drygt två decennier
avslutat sitt uppdrag som riksdagsledamot, som präg-
lats av betydelsefulla internationella insatser i utri-
kesutskottet och i Europarådet och åren 1991-1994
som utrikesminister.

Även Jan Sandberg, ledamot sedan 1986, har läm-
nat riksdagen för VD-posten på Svenska åkeriförbun-
det.

Vid årsskiftet lämnar Bo Bernhardsson efter fyra
år riksdagen för att återgå till journalistiken som chef-
redaktör för tidningen Arbetet.

Samtidigt kommer Bengt Lindqvist att avsluta sitt
uppdrag som riksdagsledamot, men han fortsätter sitt
engagemang för de handikappade, nu på heltid inom
FN. Vi tackar Bengt Lindqvist för att han, inte minst
under sina sex år som statsråd, lärt oss så mycket. Han
har i sin gärning visat att även det till synes omöjliga
är möjligt för en människa som med oförtröttlig
energi trotsar de hinder livet lagt i hans väg.

Ärade ledamöter! Avslutningsvis vill jag tacka
kammarens ledamöter för det arbete som har lagts ned
under hösten. Ett särskilt tack vill jag rikta till de vice
talmännen och till gruppledarna för gott och kon-
struktivt samarbete. Kvittningsmännen skall ha varmt
tack för aldrig sinande stränghet och mildhet. Jag vill
också tacka kammarens, utskottens och förvaltnings-
kontorets personal, vars engagerade arbete är avgö-
rande för att riksdagen skall fungera effektivt.

Nu väntar ett nytt arbetsår för Sveriges riksdag.
Inför det önskar jag er alla en riktigt god jul, med
välbehövlig vila, lugn och ro och ett gott nytt år.

Kammarens session är avslutad.

(Applåder)

17 § Kammaren åtskildes kl. 22.58.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 8 §
anf. 34 (delvis),

av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 62
(delvis),

av förste vice talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 93
(delvis),

av andre vice talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 131
(delvis),

av förste vice talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 172
(delvis),

av andre vice talmannen därefter t.o.m. voteringen kl.
21.07 och

av talmannen därefter till sammanträdets slut.