Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1995/96:37

Onsdagen den 13 december

Kl. 9.00 17.58

---

19.00 - 21.36

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

_________________________________________________________________________

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 7 december.

2 § Meddelande om plan för kammarens sam-
manträden

Talmannen meddelade att plan för kammarens
sammanträden hade delats ut.

3 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter

Konstitutionsutskottets betänkanden 1995/96:KU15
och KU17

Försvarsutskottets betänkande 1995/96:FöU2

Trafikutskottets betänkande 1995/96:TU12

Jordbruksutskottets betänkande1995/96:JoU15

4 § Vissa socialförsäkringsfrågor, m.m.

Föredrogs

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1995/96:SfU2

Vissa socialförsäkringsfrågor, m.m. (prop.
1995/96:69)

Anf. 1 GULLAN LINDBLAD (m)

Fru talman! God morgon denna luciamorgon när
vi fortfarande har de underbara luciasångerna kling-
ande i våra öron. Det är ljuv musik vi fått höra. Vi
skall nu diskutera kanske triviala men för de enskilda
människorna nog så viktiga frågor.

Regeringsförklaringen och sedermera proposi-
tionsförteckningen har varit ganska magra vad gäller
socialpolitiska frågor detta riksdagsår. Några reformer
enligt vedertagna begrepp kan knappast heller vara
aktuella med tanke på rikets finanser. Det har vi alla
förståelse för.

Det utskottsbetänkande som vi i dag skall behand-
la innehåller få nyheter. Det är närmast ett konfirme-
rande av den överenskommelse som tidigare har
gjorts mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet
om en 75-procentig ersättningsnivå inom flera av
socialförsäkringarna, med de lagändringar och för-
tydliganden som är nödvändiga. Vi moderater ställer
oss bakom förändringen, men jag vill säga att jag
beklagar att förändringen endast är en sänkning av
nivåerna. Systemet är inte uppbyggt som vi moderater
skulle önska, nämligen med ett sänkt skattetryck så att
utrymme ges för egna tilläggsförsäkringar. Nu handlar
det enbart om sänkta ersättningsnivåer, samtidigt som
människor pressas av att skattetrycket bibehålls och
egenavgifter dessutom införs.

Betänkandet innehåller också vissa följdändringar
vad gäller de förändringar av folkpensionen som in-
förs den 1 januari 1996, nämligen att gifta pensionärer
erhåller ersättning som om båda hade varit folkpen-
sionärer, vilket innebär en minskning per månad av
pensionen om ca 510 kr. Att detta knappast är ett
populärt förslag är förståeligt, och jag tror att många
av oss har fått brev från bekymrade pensionärer. Men
även detta förslag är föranlett av rikets dåliga finanser
och vår gemensamma strävan att komma till rätta med
budgetunderskottet. Låt mig nu uttrycka den för-
hoppningen att vi skall kunna ge pensionärerna litet
lugn och ro och inte skall drabba dem med fler be-
sparingar.

Fru talman! I en fråga vill jag verkligen uttrycka
min tillfredsställelse, nämligen när det gäller kostna-
den för läkemedelsinköp. Jag ställde i somras en fråga
till socialministern föranledd av information jag fått
per telefon och brev från väljare som blivit förtretade
när de upptäckt att de fått betala 60 kr för det andra
läkemedlet vid samtidiga inköp, oavsett om den verk-
liga kostnaden för läkemedlet var lägre.

Vi moderater gick ju emot den kraftiga höjningen
av läkemedlen i ett slag med upp till 140 %. Framför
allt var vi bekymrade över låginkomstpensionärernas
möjligheter att klara medicinköpen. Det här är frågor
som jag tror att vi kommer att få se på med allvar vid
kommande behandlingar av läkemedlen.

Vi ansåg att man i första hand borde spara inom
administrationen av försäkringen. Till yttermera visso
skulle i det nu aktuella fallet läkemedelsmonopolet,
Apoteksbolaget, ta mera betalt än vad läkemedlet
egentligen kostade. Socialministern svarade dess
bättre positivt på min fråga och sade att hon skulle
återkomma med ett ändringsförslag, som alltså nu
ligger på våra bord för behandling.

Fru talman! Jag övergår till att något kommentera
de moderata reservationerna i ärendet.

I reservation 5 anser vi moderater att ersättningen
inom föräldraförsäkringen bör vara densamma under
alla de tolv månader som ersätts med sjukpenning-
grundande inkomst. Vi anser att införandet av pappa-
och mammamånader är ett utslag av politisk styrning
av familjerna, och vi motsätter oss detta.

I reservation 7 anser vi att den s.k. havandeskap-
spenningen bör avskaffas och att föräldraförsäkringen
bör användas mer flexibelt. Det är viktigt att påpeka
att graviditet inte är någon sjukdom utan ett normalt
fysiologiskt tillstånd. Trots detta används sjukskriv-
ning under de sista graviditetsmånaderna i en fjärde-
del av fallen, även om det i Riksförsäkringsverkets
utredning visas att sjukskrivningarna något har mins-
kat. Vi menar att sjukskrivning bör tillgripas endast
när det står klart att kvinnan på grund av sjukdom
eller komplikationer under graviditeten inte kan eller
får arbeta. Vi anser att möjligheten att använda föräld-
raförsäkringen två månader före förlossningen bör
användas i ökad utsträckning.

I reservation 6 har uppstått ett litet fel. På ett ställe
står det "graviditet" när det skall stå "sjukdom". Ock-
så några andra småändringar behöver göras. Ett änd-
ringsförslag är på väg till kammaren.

I reservation 13 följer vi upp vårt förslag om yt-
terligare en karensdag i sjukförsäkringen fr.o.m. den 1
juli 1996. Vi vill att regeringen i så fall återkommer
med förslag rörande förhållandena för dem som arbe-
tar skift eller har flera arbetsgivare. Ingen skall ha fler
än två karensdagar i en och samma sjukperiod. Vi
anser också att möjligheten för småföretagare att
försäkra sig hos försäkringskassan bör anpassas till
två karensdagar. En ytterligare karensdag i försäk-
ringen skulle innebära 1,1 miljard i besparing.

I reservation 14 framför vi slutligen tillsammans
med kds representant att den sjukpenninggrundande
inkomsten skall räknas på medelvärdet av de senaste
24 månadernas inkomst fr.o.m. den 1 juli 1996 i stäl-
let för på beräknad inkomst. En sådan förändring av
SGI-beräkningen skulle medföra en besparing om 3,2
miljarder budgetåret 1995/96 och om ca 4 miljarder
1998. Vi tycker att det är lämpligt att yrka bifall till
detta förslag.

Vidare bara några ord om det särskilda yttrandet.
Vi moderater har tidigare reserverat oss mot avgift-
sväxlingen mellan sjukförsäkringsavgiften och ar-
betsmarknadsavgiften liksom mot en höjning av den
allmänna sjukförsäkringsavgiften. Vi ansåg att kon-
tantförmåner vid arbetslöshet även i fortsättningen
borde finansieras genom en egenavgift. Vi fick dock
inte gehör för vår uppfattning, och vi får nu acceptera
riksdagsmajoritetens beslut.

Vi återkommer dock i annat sammanhang om en
allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring i någon
form. Arbetslöshetsförsäkringen är en social försäk-
ring och borde rätteligen höra hemma i socialförsäk-
ringsfamiljen.

Vi accepterar tills vidare den höjda sjukförsäk-
ringsavgiften för arbetsgivarna på grund av den sänkta
nivån i sjuklönesystemet. Vi vill dock särskilt påtala
att de små företagen ofta har lägre sjukskrivningsfre-
kvens och att de höjda avgifterna kan slå snett mot
dem. Vi vill generellt understryka vikten av kostnads-
neutralitet vid förändringar i sjuklönesystemet.

Fru talman! Även om vi moderater naturligtvis
står för samtliga våra reservationer, ber jag att få yrka
bifall endast till reservation 5, för att senare kunna
begära votering i detta enda ärende. Jag yrkar också
bifall till de punkter i utskottets hemställan där vi är
eniga.

Anf. 2 SIGGE GODIN (fp)

Fru talman! I detta betänkande tillstyrker koali-
tionspartierna Socialdemokraterna och Centern den
sänkning av ersättningsnivån i socialförsäkringarna
som den socialdemokratiska regeringen föreslagit.

Vid ett studium av betänkandet finner man ingen
annan motivering för åtgärderna än att besparingarna
krävs. Utskottets majoritet för inget resonemang om
huruvida besparingarna kan tas hem eller om stora
delar av försäkringstagarna kan tvingas söka stöd via
socialhjälp eller andra system. Betänkandet ger inte
heller någon fingervisning om vilket sjukförsäkrings-
system som socialdemokraterna har tänkt sig. Skall
det vara ett robust, hållbart och långsiktigt system
med rimliga ersättningsnivåer, som en sjukskriven
kan klara sig hjälpligt på utan att tvingas söka hjälp på
annat håll, eller vad skall det vara?

Betänkandet innehåller visserligen på en punkt ett
försök till argumentation, när det gäller nivån för
pappamånaden, då ersättningen skall vara 10 % högre
än i sjukförsäkringen. Men något resonemang förs
inte om huruvida papporna, vilka som regel tjänar
mest i familjen, är beredda att ta ut pappamånaden för
en ersättning om 85 %. Om inte bortfaller sannolikt
en stor del av pappornas direkta ansvar för barnen.
Pappamånaden är ju inte avsedd att tvinga hem pap-
porna, utan avsikten är att stimulera papporna till att
ta ut ledighet för medverkan i vården av barnet under
det första levnadsåret.

Detta är alltså inte, som Gullan Lindblad säger, ett
ingrepp i familjernas valfrihet, utan de kan själva
välja, medan det är bra om man har positiva stimu-
lansåtgärder, så att föräldrarna kan dela på ansvaret
för barnen.

Fru talman! Folkpartiet liberalerna ser välfärds-
politiken som en del i tillväxtpolitiken. Denna skall vi
ju diskutera senare under riksmötet. Det är bra för
tillväxten om folkhälsan blir bättre, om kunskapsni-
vån höjs genom bra skolor, om alkohol- och narkoti-
kabruket kan trängas tillbaka, om kriminaliteten
minskar och inte minst om människorna kan lita på de
offentliga försäkringssystemen och på att vården
kommer att fungera då vi behöver den.

Folkpartiet anser att sjukförsäkringen skall ha ett
stort mått av försäkringsmässighet, dvs. att inbetalda
avgifter skall motsvaras av förmåner om man blir
sjuk. Vi har sedan lång tid tillbaka hävdat att man
också måste ta ett eget ansvar för försäkringen, och
därför behövs självrisk i form av en karensdag. I dag
fungerar försäkringen väl. Den ger en rimlig ersätt-
ning, som också innebär att det lönar sig att arbeta.
Det finns ett betydande överskott i sjukförsäkringen,
ett överskott som enligt min mening skall användas i
försäkringen och inte fylla något annat hål i budgeten.
I sådant fall uppstår enbart en skatt. Folkpartiet anser
därmed att försäkringen med ett visst mått av finjus-
tering, som nu görs i Sjuk- och arbetsskadekommit-
tén, kommer att vara stabil och långsiktig och kom-
mer att ge trygghet för den som blir sjuk. Att i detta
läge sänka nivån ytterligare för att använda försäk-
ringens medel till att sanera statsbudgeten anser jag
vara fel.

Det ligger helt i linje med vår politik att, som un-
der den förra mandatperioden, göra en serie trimning-
ar av välfärdssystemen. Det handlade om att införa
självrisk, att sänka ersättningsnivåerna samt att skapa
ett tydligare samband mellan inbetalda avgifter och
förmåner.

Fru talman! Jag kommer aldrig att glömma det hat
och de aktiviteter som drogs i gång mot den borgerli-
ga regeringen och kanske inte minst mot Anne Wibble
när nivåerna sänktes till 80 %. Då bussades arbetarna
till Mynttorget av LO. Min fråga är: Var är demon-
strationsbussarna i dag när Socialdemokraterna sänker
nivåerna ytterligare till 75 %?

Folkpartiets uppfattning är att nivåerna inte längre
är generösa. Genom den sänkning som Socialdemo-
kraterna och Centern i dag föreslår har man passerat
en gräns där man kan ifrågasätta om försäkringsmäs-
sigheten i systemen upprätthålls. Själva grundtanken
med en försäkring är att när man försäkrar sig mot det
som kan inträffa skall man få ut en sådan ersättning
att man på ett rimligt sätt kan leva vidare.

Att exempelvis ta en brandförsäkring som är så
låg att huset inte kan byggas upp om det brinner ner är
ganska poänglöst. Vi anser att nivån 75 % är för låg,
eftersom många människor får stora svårigheter att
under någon längre tid klara sin försörjning och betala
sina räkningar.

Fru talman! I dagens betänkande kan man också
studera den flora av förslag till sjukförsäkringslös-
ningar som står till buds. Där finns allt från Modera-
ternas och kds krav på två karensdagar till Miljöpar-
tiets brutna tak och Vänsterns flaggande för en nivå
på 90 %. Jag skulle vilja fråga Vänstern varför ni inte
föreslår 90 % när ni anser att de sjuka skall ha 90 %.
Ni brukar ju alltid ha pengar att betala med.

Höginkomsttagarna är som jag ser det en viktig
del för att stabilisera vår försäkring. Eftersom de
sällan är sjuka men betalar höga avgifter är de ett
nyttigt tillskott till försäkringen och hjälper till att
stabilisera den. Att i det läget göra som Miljöpartiet
föreslår, att bryta taket på låg nivå och däröver betala
ut endast 40 % i ersättning, är enligt mitt sätt att se
barockt. Alla skall tillhöra försäkringen. Men med
Miljöpartiets modell skall alla inte få en rimlig er-
sättning. Däremot skall man betala höga avgifter.

Fru talman! Regeringspartierna föreslår även i
detta betänkande - som Gullan Lindblad har sagt - en
avgiftsväxling mellan sjukförsäkringsavgifter och
arbetsmarknadsavgifter. Varför inte säga som det är,
Börje Nilsson? Arbetsgivarna skall enligt er mening
stå för kostnaderna för arbetslösheten och de sjuk-
skrivna skall betala sin sjukförsäkring. Vad är det för
ideologi att blanda bort korten när ni ändå vill kläm-
ma åt människorna? Vågar ni inte stå för att såväl
arbetslösheten som sjukfrånvaron kostar pengar och
att vi gemensamt måste stå för de finanserna?

Fru talman! Jag vill avslutningsvis ställa frågan:
Var står Centern? Har ni lämnat grundtrygghetsmo-
dellen, vilket är så förödande för många sjuka, och
anslutit er till inkomstbortfallsprincipen? Det är roligt
med regeringssamverkan. Men det är inte så roligt att
bli sjuk med den neddragning som Centern medverkar
till.

Fru talman! Detta har handlat mycket om nivåer.
Jag yrkar avslutningsvis bifall till reservationerna 1
och 6, men jag står självfallet bakom även reservation
10.

Anf. 3 ULLA HOFFMANN (v)

Fru talman! I dag kommer en riksdagsmajoritet
bestående av socialdemokrater och centerpartister att
fatta ett beslut om en sänkning av nivån i socialför-
säkringarna från 80 % till 75 %. Detta är ett tragiskt
beslut för svenska medborgare, och framför allt för
kvinnorna. Vi har haft den debatten tidigare i sam-
band med kompletteringspropositionen, men det för-
tjänar att sägas igen. Vänsterpartiet motsätter sig
denna nivåsänkning. Vi anser att 90 % är en rimlig
nivå, men vill i nuläget slå vakt om den nuvarande
nivån på 80 %. För de av kammarens ledamöter som
brukar hävda att vi inte finansierar våra förslag vill
jag hänvisa till vår ekonomiska motion. Till Sigge
Godin vill jag säga att Vänsterpartiet är ett ansvars-
kännande parti. Därför satsar vi pengarna på att för-
svara 80 procentsnivån.

En sänkning av nivåerna innebär att ytterligare
ekonomisk press läggs på kommunerna genom att en
stor del av befolkningen kommer att hamna under
socialbidragsnivån. Vi har tidigare visat att en kom-
munalanställd kvinna eller man med en månadslön på
13 000 kr med utskottets förslag hamnar under den av
Socialstyrelsen fastställda normen för socialbidrag.
Det är väl ändå inte meningen att en person som arbe-
tar heltid vid sjukdom skall belasta kommunernas
socialbidragskonto? Detta kan väl ändå inte kallas för
generell välfärd?

Föräldraförsäkringsnivån sänks också. Men till
skillnad från förändringarna i de andra delsystemen
kommer den sänkta ersättningsnivån att gälla retroak-
tivt, dvs. ersättningsnivån sänks även för de barn som
är födda före ikraftträdandet. Jag har fått ett antal brev
från upprörda föräldrar som i ett brev för inte så länge
sedan fick meddelande om att de inte skulle beröras
retroaktivt men som nu av försäkringskassan fått
motsatta besked. Det innebär att de föräldrar som
planerat sin föräldraledighet för att kunna vara till-
sammans med barnen så mycket som möjligt kommer
att förlora. För några kanske det blir fråga om att
avstå på grund av ekonomiska skäl

Det hävdades i debatten om flerbarnstilläggen att
människor inte skaffar barn av ekonomiska skäl. Men
för många kvinnor och män är det faktiskt så att man
noga tänker över innan man skaffar barn, helt enkelt
därför att man vill kunna sörja för deras uppväxt.
Något annat vore inte försvarbar, och det tyder på
ansvarstagande.

Många lever i dag på marginalen där hundralappar
spelar en roll. Betydelsen av fasta spelregler brukar
hävdas vad gäller marknaden. Men det är inte endast
marknaden och företagen som behöver fasta spelreg-
ler för att kunna planera. Även enskilda människor
har behov av att kunna planera för att kunna göra
långsiktiga åtaganden, som t.ex. att skaffa barn. Att
förändra förhållanden retroaktivt tycker inte Vänster-
partiet är att ge människor fasta spelregler. Vi motsät-
ter oss i första hand sänkningen av nivån i föräldraför-
säkringen, men också att sänkningen kommer att gälla
för de barn som är födda före den 1 januari 1996.

Fru talman! Statsrådet Hedborg har vid upprepade
tillfällen bedyrat att hon står fast vid inkomstbort-
fallsprincipen vad gäller socialförsäkringarna. Hon
har också rått svenska folket att inte ta privata pen-
sionsförsäkringar. Statsrådet har också hävdat att inte
förrän parterna kommit överens om utformningen av
tilläggsförsäkringar - där statsrådets krav är att de
skall utformas så att de generella försäkringarnas
effektivitet och jämlikhet uppnås - skall den s.k.
minskningsregeln försvinna.

I 3 kap. 4 a § lagen om allmän försäkring finns
den s.k. begränsningsregeln. Syftet är, om jag skall
tolka den lagstiftande församlingen välvilligt, att man
inte genom kollektivavtal skall kunna teckna avtal på
högre nivå än 10 % utöver den lagstiftade ersättningen
och därmed slå undan lagstiftningen om de nivåer
riksdagen beslutat.

Denna paragraf är ett bestraffande av det kollekti-
va sparandet, eftersom privata försäkringar, företags-
försäkringar eller kollektiva försäkringar under hu-
vudorganisationsnivå, dvs. klubbar och avdelningar,
inte berörs av den nuvarande eller den kommande
lagtexten. Där står nämligen: "avtal träffade mellan
arbetsmarknadens huvudorganisationer".

Genom att lagtexten är formulerad på detta sätt
begränsas indirekt kollektivavtalsrätten, och parternas
rätt att prioritera mellan lön eller andra trygghetslös-
ningar inskränks. Dessutom innebär det också - om
jag förstått det hela rätt - att avtal om tilläggsförsäk-
ringar som träffas mellan t.ex. Metallklubben på Vol-
vo och företaget inte omfattas av minskningsregeln.
Om statsrådet Hedborg menar vad hon säger bör hon
därför se över lagregeln.

Fru talman! Vänsterpartiet har vid flera tillfällen
påpekat brister vad gäller konsekvensanalyser i rege-
ringens olika förslag. Så sent som i betänkandet
1994/95:SfU20 påtalade utskottet detta med anledning
av riksdagens revisorers förslag Kontroll av socialför-
säkringen. Utskottet delade då revisorernas uppfatt-
ning att konsekvensanalyser i propositionerna är brist-
fälliga i olika avseenden. Riksdagen ställde sig också
bakom denna hemställan från utskottet. Trots detta
saknar den proposition som ligger till grund för det
betänkande vi nu behandlar ordentliga kon-
sekvensanalyser.

I en motion av Sven-Erik Österberg m.fl. framför
motionärerna en stor oro för vad egenavgifterna i det
nya pensionssystemet kommer att innebära. Jag delar
den oron, inte bara för de kommande egenavgifterna
utan även för de nuvarande redan befintliga. Genom
att egenavgifterna är avdragsgilla kostar de mindre för
höginkomsttagarna än för låginkomsttagarna.

Jag vill också ta tillfället i akt att återigen lyfta
fram det s.k. jämställdhetsdirektivet till samtliga
kommittéer och utredare att redovisa jämställdhets-
politiska konsekvenser av sina förslag. Jag anser att
riksdagen för att kunna fatta beslut och se konsekven-
serna av besluten måste ha ordentliga underlag. Att vi
sedan drar partipolitiskt olika slutsatser av analyserna
är en helt annan fråga. Under denna mandatperiod har
fattats en mängd olika beslut där inte någon kan
överblicka vad de kommer att få för konsekvenser för
den enskilda mannen eller kvinnan. Alla förslag till
förändringar från regeringen måste därför föregås av
ordentliga konsekvensanalyser, inklusive jämställd-
hetspolitiska sådana.

Vänsterpartiet har i sin motion till propositionen
motionerat om ytterligare ett tillkännagivande. Vi har
dock i utskottstexten blivit i stort tillgodosedda. Vi har
därför inte reserverat oss utan denna gång nöjt oss
med ett särskilt yttrande. Men vi avser att återkomma
i frågan.

Fru talman! Jag står självfallet bakom Vänsterpar-
tiets reservationer, men av hänsyn till kammaren
yrkar jag bifall endast till reservation 2 avseende
mom. 1.

Anf. 4 SIGGE GODIN (fp) replik

Fru talman! Jag är litet överraskad över Vänster-
partiets skrivning. Ni säger i er reservation om er-
sättningsnivåerna: "Enligt utskottets uppfattning är
90 % av den förmånsgrundande inkomsten den enda
rimliga ersättningsnivån i socialförsäkringarna".

Det är ganska ovanligt, Ulla Hoffmann, att skriva
det i en reservation när man menar 80 %. Eller rättare
sagt: det är populism i sin prydno. Det är verkligen
effektivt att i de första raderna i reservationen för
säkerhets skull skriva att det skall vara 90 %, men
långt ner i reservationstexten föreslå 80 %. Alltid är
det någon som studerar betänkandet och ser detta.

Jag är överens med Ulla Hoffmann att man skall
ha konsekvensanalyser. Men frågan är: Skall vi kan-
ske också göra en konsekvensanalys av den skrivna
texten i reservationen för att få reda på vad människor
ser, läser och får för sig? De allra flesta tror säkert att
Vänsterpartiet är det enda parti som verkligen står för
90 % sjukersättning - fast det i reservationen föreslår
80 %. Det tycker jag är att föra väljarna bakom ljuset.

Anf. 5 ULLA HOFFMANN (v) replik

Fru talman! Jag har med tanke på det Sigge Godin
just nu sade om ordet populism slagit upp det i en
ordbok och sett efter vad det betyder. Populism bety-
der att man förklarar sig på ett sätt så att människor
begriper. Det är alldeles klart och tydligt att Sigge
Godin inte begriper vad som står i reservationen.

Vi har skrivit att Vänsterpartiet tycker att en rim-
lig nivå för socialförsäkringarna är 90 %. Men i
dagsläget anser vi att ett ansvarstagande för ekonomin
i Sverige innebär att vi avsätter pengar för att försvara
och skydda den nuvarande nivån 80 %.

Anf. 6 SIGGE GODIN (fp) replik

Fru talman! Ulla Hoffmann och jag kan väl gå ut
på gator och torg tillsammans. Det tror jag dessutom
skulle vara trevligt. Vi kunde fråga människor vad de
tror om den här skrivningen. Jag tror att det är min
åsikt som gäller.

Människor tror att Vänsterpartiet är det enda parti
i Sveriges riksdag som vill ha 90 % sjukersättning.
Men så är inte fallet. Det är 80 % som gäller. Jag
tackar i och för sig för stödet att ni vill lägga nivån på
80 %, för där vill också Folkpartiet lägga nivån. Men
populism skall vi ägna oss åt vid något annat tillfälle,
och i varje fall inte här i kammaren.

Anf. 7 ULLA HOFFMANN (v) replik

Fru talman! Jag skulle mycket väl kunna tänka
mig att gå ut på gator och torg. Sigge Godin vill att vi
skall åka ut och titta på mycket. Varför inte göra slag i
saken och verkligen göra någonting utav det?

Jag vill också påpeka att Vänsterpartiet inte är det
enda parti som uttryckt att det vill att nivån skall ligga
kvar på 90 % och beklagar de sänkningar som görs.
Jag vill inte på något sätt ta andra partier i försvar vad
gäller nivåsäkningarna. Men nog är det så att de flesta
av kammarens ledamöter skulle önska att ersättning-
arna kunde ligga kvar på en högre nivå är den vi har i
dag.

När det sedan gäller konsekvensanalyserna tror jag
faktiskt att Sigge Godin förstår exakt vad som står i
det särskilda yttrandet och vad det innebär.

Anf. 8 RAGNHILD POHANKA (mp)

Fru talman! Det viktigaste beslutet i betänkande
SfU2 har riksdagen redan godkänt. Det gäller att
sjukpenning och sjuklön skall ge en ersättning på
75 %. Förslagen till lagändringar orsakade av nämnda
beslut kommer här.

De enhetliga ersättningarna gäller också föräldra-
penning, tillfällig föräldrapenning, havandeskapspen-
ning, rehabiliteringspenning, särskild sjukpenning
enligt lagen om statligt personskadeskydd och närstå-
endepenning. Det är alltså ett helt batteri.

Det är i och för sig bra att man försöker ha en en-
hetlig ersättning eftersom så många ramlar mellan
stolarna när det gäller olika ersättningar. Men det
finns ett undantag, och det är förstås karensdagen och
den 85-procentiga ersättningen under de 60 dagar som
kallas pappa- och mammamånader. Där finns då en
85-procentig ersättning.

Jag skall nämna några ändrade spelregler för hus-
hållen som sammantaget drabbar stora grupper alltför
hårt. Jag skall bara ta några. Det finns minst ett trettio-
tal. Några till kommer ytterligare i det här betänkan-
det.

Det är en begränsad uppräkning av basbeloppet,
värnskatt, avdragsgränsen för resor till och från arbe-
tet, höjda egenavgifter och så en positiv förändring,
nämligen återinfört statligt grundavdrag. Vidare är det
sänkta flerbarnstillägg, fryst bidragsförskott, slopat
vårdnadsbidrag, sänkt föräldrapenning för barn födda
fr.o.m. den 1 januari 1995, ändrad aktiebeskattning,
höjda inkomst- och hyresgränser för bostadsbidrag,
kommunalskatten höjd i ca 100 kommuner - det är
den största genomsnittliga kommunalskattehöjningen
sedan 1981. Jag kunde stå här länge och läsa så. Det
finns många fler. Men jag gör inte det eftersom det är
viktigt att man har litet balans i sitt anförande.

Jag har endast nämnt en del försämringar för hus-
hållen, såväl för pensionärshushåll, barnfamiljer och
par- eller ensamhushåll.

Behovet av konsekvensanalyser är skriande. Det
har hänt så mycket de senaste åren att man omöjligt
kan få en helhetsbild för olika grupper i samhället.
Miljöpartiet anser att man också bör ha en framför-
hållning. Ett försök till analyser och sammanvägning-
ar skall göras innan nya förändringar genomförs inom
bidragssystemen och vid avgiftshöjningar. Även för-
bättringar bör noga övervägas så att de träffar rätt.

Genom den ändrade skrivningen i betänkandet
avstod jag från att reservera mig. Men jag vill ändå
betona vikten av noggranna konsekvensanalyser ge-
nom ett särskilt yttrande.

Jag yrkar bifall till reservation 3 mom. 1 och re-
servation 12 mom. 14 och 15.

Genom de samlade neddragningarna och arbets-
lösheten har ca 40 % av befolkningen hamnat under,
på eller strax över socialbidragsnormen. 40 % - det är
helt enkelt oerhört. De lever under knapphetens ty-
ranni. Man säger att samhället väljer sina fattiga och
att fattigdomen är klädd i kvinnokläder. Det är kvin-
norna som har de lägsta lönerna. Det är kvinnorna
som oftast är ensamstående med barn. Men även
lågavlönade långtidssjuka eller arbetslösa män har
stora svårigheter.

Genom kommunernas minskande ekonomier
tvingas de också att spara och ifrågasätta. Kommu-
nerna kräver att de som söker socialbidrag skall vara
aktivt arbetssökande och inte bara stå till arbetsmark-
nadens förfogande. Det finns olika modeller för detta,
bl.a. Uppsalamodellen som är oerhört sträng. Man har
minskat socialbidragen på det sättet, men samtidigt
blir fler människor utslagna och fler tappar sitt själv-
förtroende och går på knäna.

Dessa människor har inte råd med barnomsorg.
Det finns kommuner som ger fri barnomsorg åt lågin-
komsttagare, men det är inget krav. Det är kommunen
som bestämmer det. Man måste ha en barnomsorgs-
plats för att aktivt kunna söka jobb. Det blir moment
22. 2 000 barn har på kort tid mist sin daghemsplats.
Tusentals barnfamiljer vräks. Förra året var det när-
mare 9 000. Vad händer med dem?

Vi vet att självmord och självmordsförsök finns
med i bilden som en yttersta konsekvens. Vad finns
inte då av hopplöshet och desperation i dessa grupper?
De mister sitt självförtroende, sitt hopp och orkar
varken med sig själva eller sina barn.

Sverige måste spara, och alla måste hjälpa till,
även de ekonomiskt svagaste grupperna, säger man.
Det anser inte Miljöpartiet vara den rätta vägen att gå.
Vi har sedan ett år försökt att föra fram en annan
modell som spar något mer än förslaget med en ut-
delning på 75 % i socialförsäkringarna. Vi kallar detta
för det brutna taket. Att vi råkar spara 500 miljoner -
det är en liten summa i de här sammanhangen -
handlar mer om att vi vill vara på den sidan eftersom
vi har ställt upp på besparingarna.

Med det brutna taket visar vi att det finns en annan
modell att spara. Just nu är det ganska låga tak. Vi kan
säga som Vänsterpartiet att vi gärna skulle vilja ha
högre tak, men vi har satt taket på 80 % av en lön på
upp till 4,2 basbelopp. Det följer alltså med om basbe-
loppet ändras. Det är 12 700 kr. Det är stora grupper
som ligger där. Det är just dessa grupper som halkar
under socialbidragsnormen med den 75-procentiga
ersättningen. Den del av inkomsten som överstiger
12 700 ger bara 40 %. Alla får 80 % på den första
delen, på resten får man 40 %. Det är en ganska skarp
neddragning. Men inte förrän man når upp till en
månadslön på 14 500 blir det mindre än Centerns och
Socialdemokraternas förslag.

Modellen visar att man kan spara på ett mer soli-
dariskt sätt. Siffrorna kan naturligtvis höjas, men vi
har som sagt var lovat att följa sparkraven, och då är
de ganska låga. Det kan man anmärka på, men vi har
dock skyddat de allra svagaste grupperna. Det är
avsikten.

Vår föreslagna ökning av barnbidraget till 1 000 kr
per månad och barn skulle ge barnfamiljer med låga
inkomster ytterligare en kraftig förbättring. Det be-
handlas alltså i socialutskottet, men om man vill ha en
helhetssyn måste det plockas in här.

Vi har dessutom förslag på ett grundskydd som
skulle ge en bastrygghet vid långvarig arbetslöshet,
sjukskrivning m.m. Det handlar alltså inte om det
första 1-3 åren. Vi har inte preciserat det.

Genom våra sammanlagda förslag hjälper vi stora
grupper att få behålla greppet över sina liv och slippa
söka socialbidrag. Det innebär ofta att man får vika ut
sig ekonomiskt. Man kan inte behålla några buffertar
utan man får göra sig av med dem först. Då är man
nästan redan utslagen.

900 000 människor står i dag helt eller delvis utan-
för välfärdssystemen. Där har vi börjat arbeta med
frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring då vi
inser att de största skillnaderna går mellan dem som
är inne i systemet och dem som är utanför. Även om
man för normerna upp och ned till 75 %, 80 % och
85 %, är det de som är utanför systemen som har det
allra värst, och det är så många i dag.

Tillhör man inte rätt grupp eller rätt fack, har bra
lön, är anställd på lämpligt företag eller om man inte
är frisk kan man få problem med försäkringar. Vi
säger ju ofta här i riksdagen att man kan tilläggsför-
säkra sig. Men tre av tio LO-fackmedlemmar har
ingen möjlighet att ta tilläggsförsäkringar. Det handlar
inte bara om att de kanske inte har råd, utan de blir
inte godkända eftersom de inte är tillräckligt friska.

Nu skall förändringar som är större än de olika
procentsatserna i socialförsäkringssystemen smygin-
föras. Man tvingas till privata försäkringar även om
man har låga löner. Det är motsatsen till de allmänna
obligatoriska försäkringarna. Där står tre av tio LO-
medlemmar av hälsoskäl utan möjlighet att teckna
försäkring. Förändringen innebär att man i tysthet
flyttar över från det offentliga systemet till det priva-
ta, och där får inte alla vara med. Vi måste alltså
värna om socialförsäkringarna, men också om avtals-
och grupplivförsäkringar.

Det är mycket viktigt att man ser till dessa männi-
skor, som står helt utanför.

I reservation 12, som gäller mom. 14 och 15, re-
dogör vi mera i detalj för den finansiering som Miljö-
partiet vill förorda. Vi menar att arbetsgivarnas sänkta
sjuklönekostnader inte bör följas av höjda arbetsgi-
varavgifter, utan av miljörelaterade skatter.

Vi motsätter oss också höjningen av den allmänna
sjukförsäkringsavgiften. Höjningen slår fördelnings-
politiskt orättvist, genom att högre inkomsttagare kan
tillgodogöra sig ett högre skatteavdrag, som nämnts
här tidigare, och den urgröper kommunernas skatte-
politik. Kommunernas och landstingens skatteinkoms-
ter minskar med över 2 miljarder, vilket kommer att
leda till ett ökat tvång att avskeda ytterligare männi-
skor inom kommunerna. Samtidigt får staten överta
betalningen genom ökade kostnader för arbetslöshet-
sersättning och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det
är bara en rundgång av pengar.

Sedan vill vi att koldioxidskatten inom industrin
skall höjas med 2 öre/kg, att skatten på elektrisk kraft
till hushåll och icke industriell verksamhet skall höjas
med 2,5 öre/kWh och att den särskilda skatten på
kärnkraftsel skall höjas med 2,5 öre/kWh.

Det finns alltså en möjlighet att finansiera de här
systemen även på andra sätt och att göra en solidarisk
fördelning.

Anf. 9 ULLA HOFFMANN (v) replik

Fru talman! Ragnhild Pohanka säger att hon och
Miljöpartiet vill värna socialförsäkringssystemen, och
där är vi helt eniga. Sedan är frågan på vilket sätt man
vill värna socialförsäkringssystemen.

Ragnhild Pohankas partiledare har kallat den för-
delningsprincip som är grunden för välfärden, dvs.
våra socialförsäkringar, idiotisk. Men vad Ragnhild
Pohanka glömmer att ta upp är att det är skärpta reg-
ler, nivåsänkningar och andra försämringar som till-
sammans har gjort att socialförsäkringarna inklusive
förtidspensionen går med mer än 20 miljarder i över-
skott i år. Det är intressant. Då hjälper det ju inte med
ett brutet tak, som Ragnhild Pohanka förespråkar.

Problemet med socialförsäkringarna är att det är a-
kassan som går med förlust, inte de andra. Men om
man lägger in a-kassan under socialförsäkringssyste-
met kommer det ju att leda till att vi avhänder oss
kampen mot full sysselsättning. Det är i och för sig
inte konstigt eller ologiskt att Miljöpartiet förespråkar
grundtrygghet, eftersom man genom att stödja rege-
ringens konvergenskrav därmed också gav upp kam-
pen för full sysselsättning.

Anf. 10 RAGNHILD POHANKA (mp) re-
plik

Fru talman! Jag är mycket ledsen, men jag hörde
väldigt litet av det Ulla Hoffmann sade, så jag har
svårt att svara på repliken.

Anf. 11 ULLA HOFFMANN (v) replik

Fru talman! Jag skall försöka komma ihåg vad jag
sade.

Jag sade att jag delar Ragnhild Pohankas uppfatt-
ning att vi måste värna socialförsäkringarna, men att
det finns olika vägar att värna systemet. Jag pekade på
att Miljöpartiets partiledare, eller språkrör, har kallat
den fördelningsprincip som är grunden för socialför-
säkringssystemen idiotisk.

Jag påpekade också att Ragnhild Pohanka glöm-
mer, när hon talar om det brutna taket, att nämna att
socialförsäkringarna inklusive förtidspensionen går
med mer än 20 miljarder i överskott i år. Man behöver
alltså inte sänka nivåerna. De pengarna går rakt in i
statskassan.

Om man lägger arbetslöshetsförsäkringen under
socialförsäkringstaket, som Miljöpartiet föreslår,
innebär det att vi avhänder oss kampen för full syssel-
sättning.

Jag sade också att jag inte tycker att det är konstigt
att Miljöpartiet förespråkar grundtrygghet, eftersom
man genom att stödja regeringens konvergensprogram
därmed också gav upp kampen för full sysselsättning,
som alltså är förutsättningen för den generella välfär-
den.

Anf. 12 RAGNHILD POHANKA (mp) re-
plik

Fru talman! Det är bra att vi är eniga i vissa frå-
gor. Jag känner till att socialförsäkringarna går med
ett så pass stort överskott, och man räknar med att det
skall bli ännu större nästa år. Jag har läst att det kan
bli 40 miljarder, men jag har inte kontrollerat det och
vet inte om det stämmer. Överskottet är alltså 20
miljarder i år, så visst finns det pengar för att behålla
nuvarande nivåer. Men vi har ställt upp på den här
besparingen, och då är det svårt att avvika från den.

Jag tycker inte alls att detta betyder att vi sätter
stopp för kampen mot arbetslösheten. Vi vill ha en
grundtrygghet för t.ex. dem som blir utförsäkrade. Det
finns ju människor som blir utförsäkrade i dag, och
vad skall de leva på? Skall de leva på socialbidrag?
Det kan inte vara ett bättre alternativ att de måste söka
socialbidrag än att de får en grundtrygghet. Man skall
naturligtvis fortsätta att aktivt försöka föra in männi-
skor i arbete igen.

Vi har inte heller lämnat inkomstbortfallsprinci-
pen, men vi menar att man lämnar den också genom
majoritetens förslag. Vad har de som har blivit utför-
säkrade? Grundtryggheten skulle vara ett skyddsnät
för dem.

Anf. 13 ULLA HOFFMANN (v) replik

Fru talman! Jag pekade just på lösningar, när det
gäller hur man nu vill värna socialförsäkringssyste-
men. Enligt våra beräkningar kostar det ungefär 600
miljoner kronor att behålla 80-procentsnivån. Det är
med andra ord de pengar som Ragnhild Pohanka säger
sig spara.

Jag tillhör dem som är inkomstbortfallsprincip-
fundamentalister, eftersom jag anser att den fördel-
ningsprincipen är den bästa för våra socialförsäkrings-
system. Jag delar alltså inte Ragnhild Pohankas och
Miljöpartiets uppfattning att ett brutet tak skulle lösa
våra problem. Tvärtom tror jag att det skulle bli ännu
fler privata försäkringar med ett sådant system.

Anf. 14 RAGNHILD POHANKA (mp) re-
plik

Fru talman! Jag tror att Ulla Hoffmann i det här
fallet inte har tänkt på de människor som står utanför
systemet. Det är ändå fråga om 900 000 människor i
dag. Vi måste tänka på dem också. Jag tror inte alls
att det brutna taket skulle innebära det som Ulla
Hoffmann säger.

Dessutom talar Ulla Hoffmann om de 500 miljo-
ner som vi säger att vi sparar. Jag har fått helt andra
siffror när det gäller dessa 5 %, nämligen mellan 2
och 3 miljarder. Men jag kan ha fått fel siffror.

Anf. 15 SIGGE GODIN (fp) replik

Fru talman! Eftersom Miljöpartiet har rest land
och rike runt och pläderat för den här linjen, som de
tror att folk tycker är jättebra, skulle jag vilja fråga
Ragnhild Pohanka: Var finns försäkringsmässigheten,
som innebär att människor som betalar avgifter till
försäkringen också får förmåner som motsvarar dem?

I dag pågår en debatt ute i samhället där SACO
flaggar för att gå ut i Europa och kollektivt köpa
tilläggsförsäkringar till sina medlemmar. Jag vet att
det finns flera fackförbund som tänker samma tanke.
Då uppstår det problem som jag nämnde i mitt anfö-
rande, dvs. att höginkomsttagarna försöker försäkra
sig på ett annat sätt, försöker komma ur den statliga
modellen. Vi behöver dem ju så väl - vi behöver alla i
försäkringen. Höginkomsttagarna har låg sjukfrånvaro
och betalar höga avgifter, och de bör också ha en
rimlig nivå om de skulle råka bli sjuka.

Alla som tjänar över 14 000 kr skall ni klämma åt.
Men det är inga höginkomsttagare, Ragnhild Pohanka,
utan det är låginkomsttagare. Tänk bara tanken att en i
familjen är arbetslös och den andre tjänar 14 000-
15 000 kr och blir sjuk. Det är då inte så enkelt att
klara de dagliga räkningar som skall betalas eller att
klara en rimlig standard.

Frågan är då: Hur har Miljöpartiet tänkt sig avgif-
terna för människorna i detta system? Skall de betala
långt över taket, upp till taket eller utifrån de förmå-
ner de har? Vad är det Miljöpartiet försöker säga till
svenska folket?

Anf. 16 RAGNHILD POHANKA (mp) re-
plik

Fru talman! Det är faktiskt så att mycket mer än
hälften av svenska folket har inkomster under 14 500
kr. Jag kan hålla med om att man kan tycka att det är
medelinkomsttagare. Det går an så länge det är två i
familjen, även om de är sjuka, därför att man klarar
sig mycket lättare då. Det är de ensamstående som har
det svårast att klara sig på de inkomsterna.

Vi menar att man skall fortsätta att betala sociala
avgifter upp till 7,5 basbelopp. Vi menar att det fort-
farande finns en motivation att göra det när man får
40 %. Man kan bedöma det olika, om man tycker att
den motivationen är tillräcklig.

Sedan kan ju faktiskt inte SACO bestämma att
man inte skall betala avgifter som är fastställda i lag;
det är ju omöjligt. Man får gärna försäkra sig ytterli-
gare. Det kan vi inte förbjuda någon.

Men det blir problem om vi tillämpar inkomstbort-
fallsprincipen redan för dem som har deltidsarbete
och t.ex. 8 000 kr i månaden. Vad skall de göra om de
bara får 75 %?

Anf. 17 SIGGE GODIN (fp) replik

Fru talman! Jag konstaterar att Miljöpartiet inte
tycker att det skall vara någon försäkringsmässighet i
våra system. När det gäller SACO och andra fackför-
bund får vi den här debatten i samhället. Vi får ett
antal människor, som inte ens är höginkomsttagare,
som tycker att det är orimligt att de skall betala till en
försäkring där de, om de blir sjuka, inte får ersättning
så att de hjälpligt kan klara sin dagliga standard.

Det är det Miljöpartiet säger, och det är den debat-
ten som jag inte tycker om. Om det blir så har vi inte
ett solidariskt försäkringssystem. Vi kommer att mista
det. Det är alltså Miljöpartiet som går i täten för att
säga till människor att vi skall ha ett så orättvist sys-
tem som möjligt, för det gagnar några få i samhället.
Och sedan försöker ni få människor att tro att ni
klämmer åt höginkomsttagarna medan de andra klarar
sig. Men så är inte fallet med ert förslag.

Anf. 18 RAGNHILD POHANKA (mp) re-
plik

Fru talman! Jag kan hålla med om att 80 % är för
lågt för att man skall klara sig bra om man är lågin-
komsttagare, men jag tror faktiskt att människor kan
klara sig på våra ersättningar om de inte har byggt in
sig i en för hög standard.

Vi värnar om det här socialförsäkringssystemet.
Vi anser att man får utdelning av det, även om den är
låg vid inkomster över 14 500 kr. Det håller vi med
om. Men vi anser att det här är ett sätt att mera soli-
dariskt försöka spara än när man ger samma bespa-
ringskrav åt låg- och höginkomsttagare. Det är ju
solidariteten vi är ute efter, inte tvärtom.

Anf. 19 ROSE-MARIE FREBRAN (kds)

Fru talman! Jag konstaterar, liksom en del talare
gjort tidigare, att det här betänkandet i stort sett inne-
håller lagändringar eller andra följdändringar av
principbeslut som redan fattats här i riksdagen. Ut-
skottsbehandlingen och debatten här i dag kan väl
närmast betraktas som någon form av repris. Man
skulle egentligen kunna fatta sig mycket kort.

Av respekt för alla de medborgare som på olika
sätt har hört av sig med sin oro inför de beslut som
skall fattas här i dag väljer jag ändå, precis som övri-
ga partiföreträdare, att utveckla de ställningstaganden
som vi har gjort i dessa frågor.

Den riktigt stora frågan är naturligtvis ersätt-
ningsnivåerna i socialförsäkringssystemen, där la-
gändringarna nu kommer som skall göra det möjligt
att sänkningarna sker den 1 januari 1996.

Vi kristdemokrater har alltså inte ställt oss bakom
förslaget till sänkningar av dessa nivåer. Därmed
stöder vi inte heller förslaget i dag att ändra lagarna så
att detta blir möjligt. Vi anser visserligen att en en-
hetlig ersättningsnivå, både i socialförsäkringssyste-
men och i arbetslöshetsförsäkringen, är bra, för att
inte säga nödvändig av olika skäl. Men vi håller på att
den ersättningen under det kommande året bör ligga
på 80 %. Jag skall strax nämna något om vad vi anser
om framtiden.

För dem som är riktigt lågavlönade vet vi alla att
det kan vara kämpigt att ens klara sig på 100 %, alltså
sin fulla lön. Även de månader, förhoppningsvis
många, under ett år när man inte har något avbräck,
inte blir sjuk, har man ändå svårt att klara sig. Redan
med den nivå vi hade tidigare, 90 %, kunde det vara
besvärligt för de lågavlönade. Sänkningen till 80 %
blev naturligtvis ytterst påfrestande för dessa grupper.
Nu kommer nästa sänkning, ned till 75 %.

Vad innebär detta? Jo, det innebär en oerhörd
ekonomisk stress för många människor. Jag skall inte
utveckla vad det kan leda till, men det är alltså en ny
riskfaktor i samhället. Det innebär också en stor ökad
kostnad för kommunerna när det gäller socialhjälp.
Då går jag tillbaka och tänker på hur det lät i valrörel-
sen. Socialdemokraterna deklarerade att det var verk-
samheten ute i kommunerna som skulle värnas, snara-
re än transfereringarna. Är det då så att man kan ha
vattentäta skott mellan olika system och olika eko-
nomiska ansvarsnivåer i samhället? Nej, det kan man
inte. Här ser vi att det är fråga om kommunicerande
kärl.

Om vi i riksdagen beslutar om sänkta nivåer i
transfereringssystemen leder det alltså till att kommu-
nerna får ökade kostnader för sina socialbidrag. Runt
om i landet, när man nu i höst har arbetat med sina
kommunala budgetar, har man kunnat göra beräk-
ningar på det här och tala om: Så här många miljoner
innebär det för vår kommun, och så här många miljo-
ner för vår kommun, i ökade socialbidragskostnader.

Var det det man menade när man sade att man
skulle värna verksamheten ute i kommunerna? Skall
socialbidrag inte längre vara ett yttersta skyddsnät för
våra medborgare? Skall det vara det som ligger när-
mast till när man får problem av olika slag? Jag tror
inte att det är så som vi egentligen har menat att det
borde vara i vårt välfärdsland.

När det gäller framtiden anser vi kristdemokrater i
likhet med Miljöpartiet att vi bör ha ett helt reforme-
rat system. Vi bör ha ett system med brutet tak, men
inte på de låga nivåer som Miljöpartiet har föreslagit
med ett brutet tak vid 4 basbelopp. Vi har sagt 5,5
basbelopp, det som i dag är taket i arbetslöshetsför-
säkringen, där jag inte vet att det är många som har
föreslagit någon ökning. Vi vill ha 80 % upp till den
nivån, för att sedan ha en lägre ersättning upp till 7,5
basbelopp, dock inte så låg som 40 %, men man kan
tänka sig 50 %.

Anledningen till detta är att vi inte vill dra ned
jämnt för alla, för låginkomsttagarnas skull. Detta är
oerhört viktigt.

Det gäller också föräldraförsäkringen. Vi anser att
den skall ligga på 80 %. Vi ställer alltså inte upp på
förslaget där.

När det gäller det förlängda barnbidraget har vi
motsatt oss den konstruktion av besparing som Soci-
aldemokraterna har föreslagit och beslutat med stöd
av vissa andra partier. Därför ställer vi inte heller upp
på den modellen när den nu föreslås även för det
förlängda barnbidraget.

En annan fråga där vi har en avvikande syn gäller
placeringsreglerna för Riksförsäkringsverkets fonder.
Vi har en reservation där. Vi föreslår att man skall få
möjlighet att placera även i utländska räntebärande
papper.

Vidare gäller det frågorna om arbetsgivaravgifter
och egenavgifter, där vi inte heller ställer upp på re-
geringens och utskottsmajoritetens förslag om en
ytterligare växling av avgifterna. Detta avvisar vi
alltså.

Slutligen vill jag återigen säga att kommunerna
drabbas oerhört hårt av statens besparingar, bl.a. ge-
nom införandet av de s.k. egenavgifterna. För att
begränsa de effekterna har vi kristdemokrater tidigare
föreslagit en begränsning av egenavgifterna till 2 %
för 1998. Av det skälet säger vi också nej till rege-
ringens förslag om en höjning av egenavgifterna i den
allmänna sjukförsäkringen.

Jag är också med på ett särskilt yttrande när det
gäller konsekvensanalyser. Jag konstaterar att det
saknas konsekvensanalyser i den proposition som
regeringen har lagt fram. Fortsättningsvis kan vi na-
turligtvis inte acceptera det.

Vi kristdemokrater står bakom alla våra reserva-
tioner - nr. 4, 9, 11, 13 och 14. Av respekt för kam-
marens ledamöter och vår tidspress yrkar jag endast
bifall till reservation 4 avseende mom. 1 beträffande
enhetlig ersättningsnivå.

Anf. 20 BÖRJE NILSSON (s)

Fru talman! Betänkandet om vissa socialförsäk-
ringsfrågor är, som många har påpekat, ett rent lag-
stiftningsärende. Man kan säga att det här är en repris
på de debatter i denna fråga som vi har haft tidigare
under året.

Som bekant har riksdagen strax före sommaruppe-
hållet och i samband med behandlingen av komplet-
teringspropositionen fattat ett principbeslut i alla de
här frågorna och lagt fast en enhetlig ersättningsnivå
på 75 % i sjuk- och föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1
januari 1996. Det fattades också beslut om att denna
nivå även skall införas i sjuklönesystemet samt om att
karensdagen skulle bibehållas i sjukersättningssyste-
met.

För de s.k. pappa- och mammamånaderna utges
dock enligt vårt förslag en förhöjd ersättning motsva-
rande 85 %. Den högre ersättningen motiveras med att
det är viktigt att denna reform får en sådan effekt att
det anses som naturligt såväl på arbetsplatsen, i sam-
hället som i familjen att mannen likaväl som kvinnan
tar det praktiska ansvaret för omsorg av barnen. Ut-
skottet anser därför - i motsats till moderaterna - att
reformen inte bör avskaffas vare sig det gäller själva
förbehållet eller den högre kompensationsnivån.

Utöver lagförslagen om ersättningsnivåer föreslår
regeringen att den särskilda minskningsregeln bibe-
hålls. Det innebär att den helt övervägande delen av
landets arbetstagare kommer att erhålla 85 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten fr.o.m. den femton-
de dagen t.o.m. den 90 dagen i varje sjukdomsfall.

För att förstärka finansieringen av arbetslöshets-
försäkringen blir det enligt betänkandet en växling
med 1,10 procentenheter mellan sjukförsäkringsavgif-
ten och arbetsmarknadsavgiften. Även detta är i en-
lighet med tidigare beslut i riksdagen. Samtidigt före-
slås i enlighet med tidigare ställningstagande att den
allmänna egenavgiften i form av sjukförsäkringsavgift
höjs med 1 procentenhet. Det finns nu också en lagre-
gel på den här punkten.

I betänkandet lämnas också en redovisning som
socialförsäkringsutskottet begärt angående kvinnors
sjukskrivning under senare delen av graviditeten och
sambandet med havandeskapspenningen. Mot bak-
grund av Riksförsäkringsverkets uppföljning ansluter
sig utskottet till regeringens bedömning att reglerna
inte för närvarande bör ändras.

När man studerar betänkandet litet närmare finner
man att oppositionen i stort sett upprepar sina förslag
från tidigare behandlingar i riksdagen då principbeslut
fattades om ersättningsnivå m.m. Dessförinnan hade
vi den 17 maj en ingående debatt om socialförsäk-
ringarna då direktiven till Sjuk- och arbetsskadebe-
redningen antogs. Det är alltså nu tredje gången vi
diskuterar samma frågor.

Liksom vid tidigare omgångar reserverar sig nu
Folkpartiet, kds och Miljöpartiet för en ersättningsni-
vå på 80 %. Man skall lägga märke till att totalt sett
kommer dessa förslag inte att ge mer ekonomiskt för
de försäkrade. De ger inte en enda krona mer för de
försäkrade.

Folkpartiet och kds drabbar t.ex. de försäkrade ge-
nom att dra in två miljarder i nya SGI-beräkningar.
Det innebär ungefär samma påfrestning för de försäk-
rade. Jag tror att man skall vara litet försiktig i debat-
ten. Man lägger ut besparingarna på ett annat sätt,
men för de försäkrade innebär det ekonomiskt ungefär
detsamma.

Vänsterpartiet föreslår t.o.m. 90 % och ser inga
som helst ekonomiska problem i Sverige i dag. Man
går hela tiden den enkla vägen. Man skall sänka ar-
betstiden, höja transfereringarna, förbättra den offent-
liga sektorn, sanera ekonomin och ha låga skatter. Allt
detta skall man göra utan att det kostar någonting. Det
är en politik som naturligtvis inte går ihop. Vänster-
partiet skjuter allt på framtiden till kommande gene-
rationer, till barn och barnbarn. Det är en oerhört
förrädisk väg. Jag tycker nog att man skall vara litet
försiktig i den här debatten.

Sigge Godin undrade var de som demonstrerade
mot a-kassesänkningarna är nu. Han syftade då på
demonstrationen den 15 december 1993. Det är na-
turligtvis en oerhört viktig skillnad på a-
kassesänkningar, Sigge Godin. Nu sänks ersättningen
i a-kassan för att sanera en dålig ekonomi, och det
förstår väldigt många. Under er tid i regeringen sänk-
tes ersättningen för att ge uttryck för skattesänkningar
för rika människor. Det var detta som hände. Sådant
retar arbetare, och då demonstrerar de också.

Verkligheten är sådan att det är nödvändigt att gö-
ra sådana här besparingar. Vi kan bara konstatera att
under den borgerliga regeringstiden lånade Sverige
lika mycket som under hela historien. Statsskulden
fördubblades. Hade man vid det tillfället hållit hårdare
om budgeten, hade vi sluppit att ta till sådana åtgärder
som vi i dag måste göra. Sverige befann sig i ett oer-
hört allvarligt läge 1994. Det är nu vårt ansvar att
ordna ekonomin, som betyder oerhört mycket för
välfärden och sysselsättningen. Vi måste naturligtvis
få kontroll över finanserna, och det återspeglas i de
förslag som vi nu antar.

Rose-Marie Frebran talade med indignation om
sänkningarna. Jag tror dock hon skall vara litet för-
siktigt. Hon vill ha ändrade SGI-beräkningar där man
gör försämringar på två miljarder. Rose-Marie Freb-
ran vill ha ytterligare en karensdag, vilket också drab-
bar de försäkrade. Det är således ingen större skillnad
på förslaget konsekvenser gentemot de försäkrade.

När man studerar betänkandet finner man att andra
besparingsförslag från oppositionen innebär ytterliga-
re en karensdag, höjd pensionsålder samt att vi be-
gränsar socialförsäkringarna till det grundtrygghets-
system som Miljöpartiet vill.

Enligt utskottets majoritet kan redan en karensdag
i sjukersättningssystemen för många försäkrade med-
föra oförutsedda och förhållandevis stora inkomst-
bortfall. Vi menar att om ytterligare en karensdag
skulle införas, bedömer utskottet att det skulle innebä-
ra alltför stora påfrestningar på redan utsatta grupper.
Därför avslår vi förslaget om ytterligare en karensdag.

Folkpartiet och kds reserverar sig också igen mot
växlingen mellan sjukförsäkringsavgiften och arbets-
marknadsavgiften. Jag ser det närmast som en ideo-
logisk markering från dessa partier. De har tydligen
svårt att acceptera den organisation av arbetslöshets-
försäkringen som riksdagen har fattat beslut om.

Vi kan också konstatera att oppositionen saknar
samsyn på socialförsäkringarna. De olika partiernas
förslag spretar åt olika håll. Moderaterna och Folk-
partiet är t.ex. ytterligheter när det gäller synen på
pappa- och mammamånaderna. Moderaterna avstyr-
ker reformen helt, medan Folkpartiet föreslår en er-
sättningsnivå på 90 %.

Majoriteten ser pappa- och mammamånaderna
som mycket viktig från jämställdhetssynpunkt och
anser därför att en högre kompensation skall lämnas
för de förbehållna dagarna även i fortsättningen.

I de inledande avsnitten i regeringens budgetpro-
position slås det fast att Sverige i framtiden skall vara
ett välfärdsland där människor har arbete och de of-
fentliga finanserna är i balans.

Att nu sänka ersättningar och göra besparingar i
socialförsäkringarna är inget mål i sig för oss social-
demokrater, utan det hänger ihop med det statsfinan-
siella läget. Vi måste komma till rätta med budgetun-
derskottet och få stopp på ökningen av statsskulden,
som bara under den borgerliga regeringstiden mer än
fördubblades. Det har jag sagt tidigare.

Det är genom att sanera statsfinanserna som vi kan
göra oss oberoende och återställa politikens och de-
mokratins handlingskraft. Om vi skall uppnå detta
mål kan vi inte bara höja skatter och avgifter. Men vi
kan heller inte bara sänka utgifter, som moderaterna
vill. För att få en rättvis fördelning av bördor som
budgetunderskott och statsskuld tvingar oss till är det
nödvändigt att vi både skär i utgifterna och höjer
skatter och avgifter.

Sålunda har vi tagit tillbaka moderaternas generö-
sa skattesänkning för de rika i landet under den bor-
gerliga regeringstiden.

Vi har som bekant också infört en värnskatt på in-
komster över 200 000 kronor. Skatten på stora ak-
tieutdelningar har höjts från 0 till 30 %. Skatten på
reavinster och på andra kapitalinkomster har också
ökat till 30 %. Vi behåller förmögenhetsskatten och
skärper avdragsreglerna för de stora pensionsförsäk-
ringarna.

Det är genom en sådan uppläggning som man kan
åstadkomma någorlunda rättvisa i och förståelse för
budgetsaneringen, vilket naturligtvis är synnerligen
viktigt.

Socialförsäkringarna omfattar över 300 miljarder
kronor per år och är en tung post i statsbudgeten. Det
motsvarar nästan 20 % av bruttonationalprodukten.
Socialförsäkringarna har därför mycket stor betydelse
för människorna i vårt land.

Det är naturligtvis ofrånkomligt att besparingarna
blir kännbara om de måste genomföras i en välfärd
som har byggts upp just för att skapa ökad jämlikhet.
Men sanningen är ju den att vi aldrig kan låna oss
fram till en trygg och bestående välfärd. Vi skär inte
för att minska välfärden, utan vi gör det för att rädda
den. Det är viktigt. Vi klarar inte socialförsäkringarna
och den gemensamma sektorn om vi inte har en stabil
och säker ekonomi. Alltså: För oss socialdemokrater
är budgetsaneringen ett medel att rädda välfärden och
skapa ökad sysselsättning.

Vi kan nu också se att den förda ekonomiska poli-
tiken, som riksdagen har beslutat om, börjar ge resul-
tat. Vi behöver låna allt mindre. Trots detta går det
inte att släppa greppet om budgeten. Under överskåd-
lig tid har vi att förvalta en enorm statsskuld; den
uppgår numera till närmare 1 400 miljarder.

I besparingstider är det extra viktigt att inte förstö-
ra grundprinciperna bakom vårt socialförsäkringssys-
tem. Sverige har väl utbyggda trygghetssystem som
skyddar från inkomstbortfall vid sjukdom, ålderdom
och i samband med att man får barn. Dessa försäk-
ringar fungerar i stort sett väl. Vi socialdemokrater
håller fast vid den inriktning och de principer som
försäkringarna har haft. Vi skall också i framtiden ha
en bra försäkring, som omfattar alla och som ger bra
trygghet. Den skall dessutom ha en gemensam finan-
siering. I Sjuk- och arbetsskadeberedningens uppdrag
ingår att skapa en effektiv och stabil socialförsäkring
som är lätt att förstå och som alla kan känna förtroen-
de för. Solidaritet och rättvisa skall också i fortsätt-
ningen genomsyra välfärdspolitiken.

Jag vill med detta, fru talman, yrka bifall till soci-
alförsäkringsutskottets betänkande.

Anf. 21 GULLAN LINDBLAD (m) replik

Fru talman! Först vill jag säga att jag sällar mig
till dem som poängterar behovet av konsekvensanaly-
ser när det gäller förändringar inom socialförsäkrings-
systemen och även andra system. Det kräver också
mitt parti. Men vi har i det här fallet inte lämnat något
särskilt yttrande eller någon reservation, eftersom
utskottet redan har begärt en konsekvensanalys. Jag
hoppas att denna begäran också effektueras av rege-
ringen.

Börje Nilsson återkom med den gamla visan - den
har vi hört många gånger från socialdemokratiskt håll
- att den borgerliga regeringen på tre års tid skulle ha
åstadkommit det stora budgetunderskottet och
statsskulden. Var och en med någon kännedom om
svensk ekonomi vet ju att dessa beror på att vi under
decennier har haft t.ex. ett socialförsäkringssystem
med timsjukpenningar och annat elände som full-
ständigt har raserat ekonomin. Ett felaktigt påstående
blir inte sannare för att det upprepas gång efter annan.
Visst var den borgerliga regeringen effektiv på många
sätt, men så effektiv var den inte att den kunde rasera
Sveriges ekonomi på mindre än tre år - det måste jag
säga.

Oppositionen upprepar sina förslag, sade Börje
Nilsson. Han sade också att vi i oppositionen saknar
samsyn. Ja, varje parti lägger här i kammaren fram sin
ideologiska syn på försäkringarna. Men jag skulle
gärna vilja fråga vilken ideologisk syn socialdemokra-
terna har. Den gamla synen är ju fullständigt bort-
blåst! Nu tvingas ni ju spara. Och den beredning Börje
Nilsson nämnde står ju mer eller mindre stilla, därför
att ni är oense inbördes. Jag vill därför fråga vad det
finns för samsyn inom socialdemokratin. Vad är er
ideologi när det gäller försäkringarna?

Anf. 22 BÖRJE NILSSON (s) replik

Fru talman! Det är klart att vi socialdemokrater
också måste ta ansvar för den situation som har upp-
stått. Men det är ju ändå så att statsskulden mer än
fördubblades under den borgerliga regeringstiden, och
det hänger ihop med att man inte höll hårdare i budge-
ten. Man borde ha angripit lågkonjunkturen som seg-
lade upp. Det var då som arbetslöshetssiffrorna steg.
Då borde man naturligtvis ha hållit hårdare i budgeten
och ingripit. Då hade vi kunnat undvika att ta i så hårt
som vi nu måste göra i budgetsaneringen.

När man gör en budgetsanering är det ändå viktigt
att den sker på ett någorlunda rättvist sätt. Ett av pro-
blemen under den borgerliga regeringstiden var att
man genomförde oerhört generösa skattesänkningar
till de rika. Dessa kraftiga skattesänkningar skapade
också ett hål i den statliga budgeten.

Nu kan vi se i en moderat motion i anslutning till
tillväxtpropositionen att man i stort sett håller fast vid
den gamla politiken. Där föreslår man ytterligare
utgiftsminskningar på netto 55 miljarder och skatte-
sänkningar på netto 37 miljarder. Jag tycker att det i
dag är ett bra tillfälle att redovisa detta, Gullan Lind-
blad. Vad är det för ytterligare 55 miljarder som man
skall dra in? Hur drabbar det enskilda människor?
Gullan Lindblad talade ju om konsekvensanalyser.
Jag hoppas att ni har gjort sådana i det här fallet. Hur
drabbar detta människor?

Vidare: Vem skall ha del av skattesänkningarna?
Det är en intressant fråga. Saneringen måste göras på
rättvisa grunder.

Anf. 23 GULLAN LINDBLAD (m) replik

Fru talman! Jag noterar att Börje Nilsson inte ger
något svar på frågan om vad Socialdemokraterna
egentligen vill med socialförsäkringarna, utan det är
en besparing här och en besparing där.

Vi har en klar ideologi när det gäller socialförsäk-
ringarna. Det handlar om ett mycket gott grundskydd,
ungefärligen på samma nivå som i dag och därutöver
sänkta skatter, så att enskilda människor har möjlighet
att själva skaffa sig tilläggsförsäkringar. Vi vill ta
vara på det personliga ansvaret detta förenat med en
viss självrisk i försäkringen.

Vi märker att människor lyssnar på signaler. T.ex.
en fjärdedel av LO:s medlemmar tecknar i dag nya
pensionsförsäkringar, som jag vid Gud hoppas att ni
inte stjäl från dem.

Börje Nilsson vill tala allmänt om ekonomi och
skattepolitik. Gärna för mig!

Vi har velat sänka skatterna på just arbete. Vi i
den borgerliga regeringen var nämligen genomsyrade
av strävan att underlätta för företagen att få fler ar-
betstillfällen till stånd. Där har ni totalt misslyckats.
Det är ju fortfarande samma höga arbetslöshet och
enligt Socialdemokraternas egna beräkningar skall
arbetslösheten 1998 ligga på 10 %.

Vi ville få fram jobb som skulle ha gjort att vi fick
ökade intäkter. Vad ni genom era återställare har
åstadkommit är att skatterna på just arbete och företa-
gande har höjts med mer än 30 miljarder kronor. För
oss alla har skatterna höjts med 60 miljarder kronor.
Detta är socialdemokratisk politik, men därav kom-
mer ingen välfärd och inga fler jobb! Vad ni i stället
tvingas till är att hela tiden skära. De som då drabbas
hårdast är de som har det allra svårast.

Nu har ni tydligen något på gång när det gäller
dem i den allra svåraste belägenheten -lagen om stöd
och service. Det är dock en annan debatt. Men efter-
som Börje Nilsson här tar upp andra saker kan också
jag göra det.

Anf. 24 BÖRJE NILSSON (s) replik

Fru talman! Gullan Lindblad undrar vad som är
vår ideologiska syn när det gäller socialförsäkringar-
na. Jag tycker att jag på den punkten uttryckte mig
ganska klart i mitt anförande. Jag gav där en deklara-
tion från vår sida.

Vi håller alltså fast vid grundprincipen att social-
försäkringarna skall vara hållbara och riktiga. Det
skall vara ett generellt välfärdssystem med en gemen-
sam finansiering. Välfärdssystemet skall bygga på
solidaritet. Detta är oerhört viktigt.

När det gäller ersättningsnivåerna har vi på grund
av samhällsekonomin tvingats till åtgärderna i fråga;
det är helt klart. Hade vi haft pengar skulle ersätt-
ningsnivåerna självklart ha varit högre, men nu får vi
ta oss igenom de här svåra åren.

Socialdemokraterna håller på att utforma ett fram-
tidsprogram. Där finns naturligtvis också socialför-
säkringarna med. Vi måste föra en debatt om var
nivån i fortsättningen skall ligga. Det får vi ta itu med
när vi har klarat ut den ekonomiska kris som vi har
efter er regeringstid. Det är uppläggningen från vår
sida.

Jag tycker att vi är oerhört tydliga när det gäller
grunderna för socialförsäkringarna och välfärden, och
det släpper vi inte.

Anf. 25 SIGGE GODIN (fp) replik

Fru talman! Börje Nilsson säger att oppositionen
upprepar sina förslag. Ja, Börje Nilsson, vi i Folkpar-
tiet vet vad vi vill med sjuk- och socialförsäkringarna.
Vi har en konsekvent linje. Det är alldeles riktigt att vi
håller fast vid den. Vilken linje Socialdemokraterna
har vet vi däremot inte. Det sägs ingenstans. Vi får
bara gissa.

I mitt anförande krävde jag ett resonemang om
vilka effekter 75-procentsnivån kommer att få. Vida-
re: Sker det överströmningar till andra system? Vad
blir nettobesparingen osv.? Om de sakerna vill Soci-
aldemokraterna inte tala. Det känns väl litet pinsamt.

Vi i Folkpartiet skall, enligt Börje Nilsson, akta
oss därför att vi kräver SGI-beräkningar för att kläm-
ma åt människorna. Detta har jag hört förut. Statsrådet
Anna Hedborg sade det för någon vecka sedan i en
debatt här i kammaren.

Men, Börje Nilsson, ni måste komma ihåg vad ni
föreslår! Anna Hedborg och regeringen skriver fak-
tiskt i direktiven till Sjuk- och arbetsskadekommittén
att den modell skall prövas som Folkpartiet talar om.

Vid nyår kommer ett delbetänkande. Vad det in-
nehåller skall jag inte avslöja här, men det kommer
ganska lämpligt i förhållande till sänkningen av nivån.
Människor kan då se vilken åsikt Socialdemokraterna
har. Jag tror inte att vi kommer att skilja oss särskilt
mycket åt när det gäller sättet att beräkna SGI eller
kanske när det gäller att föreslå att vi inte skall ha
någon SGI-beräkning; detta enligt de direktiv som
regeringen talar om.

Börje Nilsson säger att demonstrationerna handlar
om a-kassan, men de handlar också om sjukförsäk-
ringsnivåerna. Jag tror att Börje Nilsson skall få följa
med Ulla Hoffmann och mig ut i det verkliga livet.
Fråga människor om det är bättre att ha 75 % ersätt-
ning i a-kassan och sjukförsäkringen än att ha 80 %!
Då kan vi kanske klara ut den frågan.

Fortfarande kvarstår frågan: Har LO inga pengar
till demonstrationsbussarna?

Växlingen beträffande egenavgifterna mellan sjuk-
försäkringen och arbetsmarknadsförsäkringen är en-
ligt Börje Nilsson en ideologisk fråga. Ideologisk
fråga - jaha! Vi säger till människorna: Om du betalar
egenavgifter till sjukförsäkringen får du sjukersätt-
ning. Börje Nilsson tycker att det är ideologi att säga:
Skicka in pengarna till sjukförsäkringen, så för vi över
dem till a-kassan!

Det är ideologi!

Anf. 26 BÖRJE NILSSON (s) replik

Fru talman! Jag har ingen insyn i Sjuk- och arbets-
skadekommittén. Sigge Godin däremot sitter med där
och kan kommentera vad som kommer därifrån. Det
är dock ett viktigt arbete som bedrivs där.

Det är naturligtvis viktigt att eliminera över-
strömningarna inom socialförsäkringarna. Det är
också det som görs i och med att enhetliga ersätt-
ningsnivåer läggs fast. Detta är oerhört viktigt. Man
skall ju inte kunna hoppa mellan de olika systemen.

Sigge Godin, det finns ändå en väsentlig skillnad
när det gäller demonstrationerna. A-kassan sänks nu
för att sanera vår dåliga ekonomi. Många människor
förstår det. Jag kan också begripa att det är kännbart
för enskilda. Men innerst inne begriper människor att
det här är nödvändigt. Vi måste komma igenom detta,
eftersom ekonomin betyder oerhört mycket för väl-
färden.

Jag tycker att Sigge Godin för en mycket enkel
diskussion. Jag upprepar vad jag redovisade i mitt
anförande. Också Sigge Godin drabbar enskilda
människor väldigt hårt med sina besparingar genom
SGI-beräkningen, som kostar 2 miljarder. Vidare
föreslår Sigge Godin höjd pensionsålder. Där har vi
ytterligare ett förslag som drabbar enskilda människor
väldigt hårt.

Sigge Godin skall inte smita ifrån här. Debatten
förs med stor indignation, men det är en falsk indig-
nation. Ni drabbar ju enskilda på samma sätt. För oss
gäller det att få ordning på ekonomin. Vi gör inte som
vi gör därför att det är ett mål, utan vi gör det just för
att få ordning på ekonomin. Detta är alltså viktigt.

Vi får senare diskutera var ersättningsnivåerna
skall ligga i framtiden. Den debatten kan vi ta upp
först när vi har litet bättre kontroll över ekonomin.

Anf. 27 SIGGE GODIN (fp) replik

Fru talman! Låt mig börja med att klara ut detta
med Sjuk- och arbetsskadekommittén. Självklart skall
Börje Nilsson inte stå här och berätta vad han vet om
den kommittén. Jag talar om de direktiv som rege-
ringen gett kommittén. Jag är övertygad om att såväl
statsrådet Hedborg som Börje Nilsson vet vad det är
man har velat få utrett.

Jag instämmer med Gullan Lindblad. När det gäl-
ler ideologin kommer vi att kämpa till sista blods-
droppen för att de handikappade skall ha den service
som vi har gett dem, men det är en annan fråga. Där-
för får den frågan bli föremål för en annan debatt,
vilken kanske är väl så viktig som denna.

Jag återkommer då till demonstrationerna. Visst
skall vi spara till statens utgifter, Börje Nilsson! Men
det intressanta är ju att när jag frågar statsrådet Hed-
borg vad överskottet skall gå till så säger hon att det
väl alltid finns hål att stoppa i. Då vill jag fråga Börje
Nilsson: Skall det vara någon försäkringsmässighet i
sjukförsäkringen? Skall man veta att det man betalar
in till sjukförsäkringen också används i det systemet?
Alternativet är att man för människor bakom ljuset
och säger: Det spelar väl inte så stor roll; betala in
pengarna, gärna mycket, så använder vi dem till det
som vi politiker tycker är bäst, inte till det som väljar-
na vill ha dem till!

När det gäller demonstrationerna säger Börje Nils-
son vidare att det var för att den borgerliga regeringen
inte höll hårdare i budgeten. Vi sparade oerhört
mycket på den tiden. Det förra statsrådet sitter där
borta; han fick slita och släpa med de här försäkring-
arna för att det skulle fungera någorlunda bra.

Det är bra om Socialdemokraterna fullföljer den
linjen, men hur lät det på den tiden? Jag vill bara
nämna arbetsskadeförsäkringen och arbetsskadebe-
greppet som exempel på att ni inte orkade med att
föra en konsekvent linje när ni var i opposition. Det
får ni lida av i dag - sådana är politikens villkor.

Anf. 28 BÖRJE NILSSON (s) replik

Fru talman! Det är riktigt att det i dag finns ett
stort överskott i sjukförsäkringen. Under 80-talet var
det däremot ett mycket stort underskott. I dag har vi
ett stort underskott i arbetslöshetsförsäkringen i stäl-
let.

Vi måste se det här i ett sammanhang. I grunden
finns en samhällelig, statlig, finansiering. Det är klart
att det under perioder kan bli så här, och då kan man
"cleara", växla mellan avgifterna. Jag ser inte detta
som något märkligt.

Assistansersättningen till de handikappade är na-
turligtvis en oerhört viktig reform som har betytt
mycket för de enskilda. Den var dock underfinansie-
rad av Folkpartiet; det saknades 900 miljoner. Det är
naturligtvis viktigt att man kommer underfund med
finansieringen av denna reform, och det är det som
regeringen måste göra. Det är därför man har genom-
fört utredningen.

Ingela Thalén uttalade i slutet av förra veckan
mycket klart att det inte blir några större förändringar
på den här punkten - handikapporganisationerna hade
då inte tid. Sigge Godin bör notera det och inte fort-
sätta att angripa oss på den här punkten. Vi vill också
ha en bra reform, och det står vi för.

Anf. 29 RAGNHILD POHANKA (mp) re-
plik

Fru talman! Vad menar Börje Nilsson med att sä-
ga att vårt förslag inte ger mer till de försäkrade? Det
är riktigt att det som helhet inte ger mer till alla grup-
per försäkrade, men det ger mer till just dem som är
nära socialbidragsnormen. Där är det viktigt på vilken
sida av gränsen man ligger.

Vi vet att det är många som är nära socialbyråbe-
hovet. Det är stora grupper. Våra sammantagna för-
slag ger möjlighet att behålla den egna ekonomiska
kontrollen över livet för stora grupper. 9 000 barn-
familjer är vräkta. 2 000 barn är vräkta från dagis på
grund av bristande betalning - kanske är det delvis
samma familjer. Vad har s för planer för dessa männi-
skor?

Anf. 30 BÖRJE NILSSON (s) replik

Fru talman! Jag är medveten om att det kan vara
bekymmersamt för många i Sverige i dag. Det är
därför vi understryker att det är så viktigt att den här
konsekvensanalysen genomförs. På den punkten har
utskottet en mycket klar och bestämd skrivning.

Jag vill ändå ta upp själva grundidén i Miljöparti-
ets förslag. Man har ju nu svängt och för fram en
grundtrygghetsmodell. Jag vill då säga till Miljöpar-
tiet att jag tycker att det är viktigt att man behåller
försäkringens generella karaktär i trygghetssystemet.
Det gäller inkomstbortfallsprincipen och de höga
taken. Det är det som håller samman folket, de försäk-
rade, i samma system. Därmed skapar man lojalitet
och solidaritet med systemet på lång sikt.

Jag tror att Miljöpartiet har trätt in på en oerhört
farligt väg med de här nedbrytande förslagen, som
leder till mindre sammanhållning i det svenska sam-
hället. Jag rekommenderar faktiskt Miljöpartiet att
tänka om på den här punkten. Det är oerhört viktigt att
man har generella system, att man fångar in alla i
detta och bygger försäkringen på solidariska grunder.

Anf. 31 RAGNHILD POHANKA (mp) re-
plik

Fru talman! Vi har behållit den generella välfärds-
politiken, även om vi har ett brutet tak. Vi vill ha en
grundtrygghet för dem som ramlar utanför systemet.
Börje Nilsson säger att detta skall vara för alla, och
det är precis det vi också tycker. Vi behöver ett socialt
skyddsnät för alla. Det är inte meningen att socialbi-
dragen skall vara en långsiktig lösning på människors
ekonomiska problem, utan här har vi grundtryggheten
som en säkerhet när man faller genom maskorna.

Det fanns nyligen ett fall i Dalarna med en kvinna
som är för frisk för att få sjukpenning men för sjuk för
att kunna jobba. Samtidigt får hon inte längre social-
bidrag från kommunen, eftersom hon hör till antingen
försäkringskassan eller arbetslöshetsförsäkringen.
Hon ramlar emellan.

Vad skall hon göra? Vad skall de människor göra
som inte har någonting? Det är därför vi vill ha en
grundtrygghet, så att inte några ramlar igenom mas-
korna och blir helt chanslösa.

Vad säger Börje Nilsson om att han i det här fallet
är för att skydda de svaga genom att sänka bidragsni-
vån även för dem som har lägst inkomster? Det är
detta vi vill göra någonting åt. Vi vill att man skall
kunna klara sig och inte ramla igenom.

Den här gruppen av människor blir helt skyddslös.
De får vika ut sig, tigga eller stå med mössan i hand.
Det är precis detta som Socialdemokraterna har varit
emot i alla tider, och det är därför de har byggt upp
välfärden. Men sväng inte här! Behåll människors
självkänsla!

Anf. 32 BÖRJE NILSSON (s) replik

Fru talman! Jag tror att man klarar de svaga i
samhället allra bäst genom att samhället har en ordnad
ekonomi. Det är oerhört viktigt att det finns en stark
samhällsekonomi - hos staten, kommunerna och
landstingen. Det är grunden till det hela. Rasar eko-
nomin så blir det oerhört svårt för de svaga männi-
skorna. Det är därför vi genomför den här budgetsa-
neringen. Många vill smita ifrån den, men den är
oerhört viktig för välfärden och även för att få i gång
sysselsättningen. Det är viktigt att man förstår de här
ekonomiska sammanhangen.

Anf. 33 ULLA HOFFMANN (v) replik

Fru talman! Börje Nilsson låter, som Sigge Godin
redan påpekat, väldigt upprörd över att oppositionen
upprepar sina förslag från i våras. Jag tycker inte att
det är särskilt märkligt med tanke på att regeringen
inte har ändrat uppfattning. Socialdemokraterna
kommer ju inte heller med några nya förslag.

Något nytt som jag tog upp var minskningsregeln
och hur den slår genom att den är skriven och formu-
lerad så att den inte kommer att gälla under huvudor-
ganisationsnivå. Börje Nilsson berörde över huvud
taget inte detta eller om Socialdemokraterna har för
avsikt att göra någonting åt det. Om nu Socialdemo-
kraterna som de hävdar inte är för privata försäkringar
bör man göra någonting åt minskningsregeln. Jag
skulle vilja ha ett svar på den punkten.

Sedan faller Börje Nilsson in i någon sorts popu-
listisk socialdemokratisk argumentation och säger att
Vänsterpartiet inte ser några problem. Det heter att vi
vill ha sex timmars arbetsdag, vi vill höja transfere-
ringarna och vi vill sänka skatterna. Mycket kan man
nog anklaga oss för och mycket kan man nog anföra,
men ett skattesänkarparti har vi nog aldrig blivit kal-
lade tidigare.

Tvärtom vill vi ha högre förmögenhetsskatt, och vi
ville inte heller sänka matmomsen mot att vi fick en
sänkning av nivåerna. Vi tyckte att det skulle se ut på
det sättet, men det tyckte inte Socialdemokraterna.

Jag vill också påpeka att Börje Nilsson faktiskt sä-
ger själv att han skulle höja transfereringarna om han
hade pengar. Jag har just anvisat några sätt för Social-
demokraterna att klara höjda transfereringar.

Anf. 34 BÖRJE NILSSON (s) replik

Fru talman! Minskningsreglerna innebär för de
allra flesta arbetstagare att ersättning kommer att utgå
med 85 %. Det är viktigt att slå fast. Den fortsatta
konstruktionen skall Sjuk- och arbetsskadekommittén
se på. Det är en teknisk-ekonomisk fråga som måste
penetreras i det sammanhanget.

Jag måste ändå ta upp Vänsterpartiets agerande för
tillfället när det gäller sänkningarna och den ekono-
miska politiken. Jag tycker att Vänsterpartiet är ute på
en mycket farlig väg. Man skjuter allting på framti-
den. Man har ingen finansiering för sina förslag, det
är helt klart. Man skjuter allt till kommande genera-
tioner.

Jag undrar hur människorna reagerar när de ser att
det bara är luft i Vänsterpartiets alla förslag. Jag und-
rar hur människorna då kommer att agera, för i verk-
ligheten har ni ingen finansiering. Ni lever oerhört
farligt. Det finns ingen som helst trovärdighet i ert
agerande. Det är fel att hantera allvarliga politiska
frågor i ett för Sverige allvarligt ekonomiskt läge på
det sätt som Vänsterpartiet gör.

Anf. 35 ULLA HOFFMANN (v) replik

Fru talman! Börje Nilsson fortsätter med sin ar-
gumentation. Han varnar oss och säger att vi är på
farlig väg, att vi inte har någon finansiering för våra
förslag. Det argumentet har jag hört från socialdemo-
kraterna här i kammaren tidigare. Det har alltid visat
sig att de inte läst våra motioner. Jag skulle råda Börje
Nilsson att göra det innan han hävdar att vi inte fi-
nansierat våra förslag.

Sedan skulle jag vilja påpeka - för att nu gå från
ett ämne till ett helt annat - att det i vår motion står att
vi inte tycker att det är en rimlig nivå men att vi vill
slå vakt om den nuvarande nivån. Den formuleringen
finns inte med i reservationen - vi har bett att få ett
rättelseblad - men i motionen står det så.

Anf. 36 BÖRJE NILSSON (s) replik

Fru talman! Det som är oerhört viktigt är helheten
i regeringens agerande.

Jag kan konstatera att sedan april, då Vänsterpar-
tiet inte längre orkade stödja regeringen och inte hade
kraft att ställa upp på vårt förslag, har räntorna sjunkit
med närmare 2,5 %. För en familj med 500 000 kr i
lån betyder det en med nästan 9 000 kr förbättrad
ekonomi i form av skatteavdrag. Det är helheten som
måste bedömas när det gäller att få ned räntan, som ju
betyder så oerhört mycket för många låntagare.

Det är viktigt att man sanerar ekonomin på det sätt
som vi börjat med. Vi håller naturligtvis fast vid detta.
Vad som är väsentligt är att man ser till helheten i
saneringsprogrammet och i den ekonomiska politik
som partiet bedriver.

Anf. 37 INGRID SKEPPSTEDT (c)

Fru talman! Alla våra trygghetssystem tillkom i en
tid när vi trodde på ständig tillväxt. När vi nu kommit
in i en lågkonjunktur mycket snabbare än vi räknat
med har stora obalanser uppstått i de olika systemen.
Centerpartiet accepterar att något måste göras i det
läge vi nu befinner oss i, varför vi i våras ställde upp
på förändringarna i socialförsäkringssystemet. Som
tidigare har sagts är det ett konsekvensbeslut vi i dag
skall fatta.

Sigge Godin frågade var Centern står. Vår
grunduppfattning är att vi skall ha ett välfärdssystem
utifrån en grundtrygghetsmodell. Den generella väl-
färden skall omfatta alla. Vi kan inte fortsätta med ett
system som bygger på behovsprövade bidrag, och
som ensidigt bygger på inkomstskydd för dem som
kvalificerat sig genom att ha haft ett arbete. Trygghe-
ten skall bygga på att man är samhällsmedborgare.
Detta gör att ingen av dem som inte kvalificerat sig i
dagens system utestängs.

Centerpartiets förslag bygger på att vi ersätter da-
gens system med en försäkring - en arbetslivsförsäk-
ring - som skall gälla vid sjukdom, arbetslöshet och
funktionshinder. Dessutom föreslår vi ett familjestöd i
form av ett barnkonto, vilket också redovisades i
samband med behandlingen av socialutskottets ären-
den i förra veckan.

Arbetslivsförsäkringen skall omfatta alla mellan
18 och 65 år som står till arbetsmarknadens förfogan-
de. Ersättningen från försäkringen skall ge ekonomisk
grundtrygghet och ett visst inkomstskydd för den som
ofrivilligt tvingas avstå från arbete. Nivån på ersätt-
ningen skall sättas så att det alltid finns incitament -
rehabilitering eller aktivering - som uppmuntrar till
och syftar till förvärvsarbete.

En lägsta ersättningsnivå som är lika med en
grundpenning skall garanteras. Grundpenningens nivå
bör ligga på samma nivå som dagens kontanta ar-
betsmarknadsstöd, dvs. KAS-ersättningen. Denna
grundpenning utgör golvet i vårt förslag till arbetslivs-
försäkring. Ovanpå denna skall försäkringen erbjuda
ett försäkringsskydd vid inkomstbortfall som bör
motsvara 80 % av lönen upp till en normal inkomst.
Inkomstskydd ovanför denna nivå får tecknas utanför
den generella tryggheten genom avtal mellan arbets-
marknadens parter eller genom egna försäkringar.

Grundpenningen är ett fördelningspolitiskt inslag i
arbetslivsförsäkringen och finansieras genom att
höginkomsttagare får betala proportionerlig avgift
även för den del av lönen som överstiger taket i för-
säkringen. Det blir alltså en omfördelning från högin-
komsttagare till dem med låg eller ingen inkomst.

Arbetslivsförsäkringen skall i huvudsak finansie-
ras av avgifter som förvaltas utanför statsbudgeten i
ett fondsystem. Arbetsgivare och arbetstagare betalar
hälften var av avgifterna via arbetsgivaravgifter re-
spektive egenavgifter. Det sker genom en utväxling
som sänker arbetsgivaravgifterna och höjer bruttolö-
nerna.

Med vårt förslag blir det en ökad stabilitet. Sjuk-
och arbetsskadeersättningarna har normalt högst
belastning i högkonjunkturer, medan arbetslöshetsför-
säkringarna och lönegarantin relativt sett är mindre
belastade. Det omvända gäller i en lågkonjunktur. En
gemensam finansiering av dessa ersättningar bidrar
till att ge en jämnare belastning på denna del av väl-
färden.

Med vårt mål för välfärdspolitiken, byggd på
grundtrygghetsprincipen, skapas en i verklig mening
generell välfärd för den ekonomiska tryggheten. Det
innebär att betydande grupper som i dag uppbär be-
hovsprövade socialbidrag i stället flyttas över för att
ingå i den generella grundtryggheten. Systemföränd-
ringen innebär att en socialbidragsnorm inte behövs.
Den ersätts av grundpenningen i den av försäkrings-
kassan administrerade arbetslivsförsäkringen.

En sammanslagning av den nuvarande arbetslös-
hetsförsäkringen och socialförsäkringen till en arbets-
livsförsäkring som omfattar alla mellan 18 och 65 år
som står till arbetsmarknadens disposition och som
ger en normalinkomsttagare en 80-procentig kompen-
sation vid inkomstbortfall skulle ge såväl ett större
mått av trygghet som ett minskat utrymme och en
minskad motivation för bidragsfusk. Det är Center-
partiets slutsats.

Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till
hemställan i utskottets betänkande.

Anf. 38 RAGNHILD POHANKA (mp)

Fru talman! Jag skall bara påpeka en sak för Börje
Nilsson. Han riktar sig till oss i Miljöpartiet och säger
att vi skall vara medvetna om besparingarna.

Vårt förslag innebär att man sparar mer - inte
mycket mer, men dock mer - än vad Socialdemokra-
ternas och majoritetens förslag innebär. Vi behöver
inte bli upplysta om detta. Vi är medvetna om det - vi
har bara ett annat sätt att spara.

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

SfU2 Vissa socialförsäkringsfrågor m.m.

Mom. 1 (enhetlig ersättningsnivå)

1. utskottet

2. res. 1 (fp)

3. res. 2 (v)

4. res. 3 (mp)

5. res. 4 (kds)

Förberedande votering 1:

Kammaren biträdde res. 3 med acklamation.

Förberedande votering 2:

21 för res. 2

18 för res. 3

289 avstod

21 frånvarande

Kammaren biträdde res. 2.

Förberedande votering:

25 för res. 1

18 för res. 2

287 avstod

19 frånvarande

Kammaren biträdde res. 1.

Huvudvotering:

253 för utskottet

25 för res. 1

52 avstod

19 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 154 s, 75 m, 24 c

För res. 1: 25 fp

Avstod: 2 m, 18 v, 18 mp, 14 kds

Frånvarande: 7 s, 3 m, 3 c, 1 fp, 4 v, 1 kds

Mom. 2 (pappa- och mammamånaderna)

1. utskottet

2. res. 5 (m)

3. res. 6 (fp)

Förberedande votering:

79 för res. 5

25 för res. 6

225 avstod

20 frånvarande

Kammaren biträdde res. 5.

Huvudvotering:

223 för utskottet

77 för res. 5

29 avstod

20 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 154 s, 24 c, 17 v, 14 mp, 14 kds

För res. 5: 77 m

Avstod: 25 fp, 4 mp

Frånvarande: 7 s, 3 m, 3 c, 1 fp, 5 v, 1 kds

Mom. 14 och 15 (avgiftsväxling och höjd sjukförsäk-
ringsavgift och höjning av den allmänna sjukförsäk-
ringsavgiften)

1. utskottet

2. res. 12 (mp)

Votering:

275 för utskottet

18 för res. 12

37 avstod

19 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 154 s, 77 m, 24 c, 1 fp, 18 v, 1 kds

För res. 12: 18 mp

Avstod: 24 fp, 13 kds

Frånvarande: 7 s, 3 m, 3 c, 1 fp, 4 v, 1 kds

Isa Halvarsson (fp) anmälde att hon avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Beslut om samlad votering

På förslag av talmannen medgav kammaren att
konstitutionsutskottets betänkanden KU14 och KU19,
lagutskottets betänkanden LU4 och LU14 samt utri-
kesutskottets betänkanden UU3, UU1 och UU9 fick
avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.

5 § Översyn av vissa arvodesbestämmelser
inom riksdagsområdet

Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande 1995/96:KU14

Översyn av vissa arvodesbestämmelser inom riks-
dagsområdet (förs. 1995/95:RFK3)

Anf. 39 KENNETH KVIST (v)

Herr talman! Ibland kommer ärendena upp i
kammaren med en nästan slagkraftig symbolik i sin
ordningsföljd och på ett sätt som kanske tydliggör
politikens motsättningar.

Nyss diskuterades sociala nedskärningar som en
majoritet av riksdagens partier står bakom, nedskär-
ningar som för många drabbade kan innebära svåra
sociala och ekonomiska avbräck.

Nu skall vi diskutera - och här har en riksdagsma-
joritet kanske intagit en motsatt ståndpunkt till skill-
nad från när det gällde det förra ärendet - hur en rad
ersättningar för bättre bemedlade människor med
goda inkomster och höga och väl ansedda uppdrag
skall få kraftigt ökade arvoden för dessa uppdrag.

Som symbol för hur man i politiken lämnat pro-
portioner och rättviseideal talar detta förslag egentli-
gen för sig självt.

Riksdagsuppdraget är ett enhetligt uppdrag. Det är
därför svårt att införa någon form av prestationslöner
- eller om man skall kalla det prestigeersättningar -
inom riksdagen. Det är inte så att vissa uppdrag inom
riksdagen är förmer än andra uppdrag. Det är givet att
det finns personer med ansvar eller tyngre uppdrag
och att det i något fall kan vara befogat med en mo-
dest höjning av ersättningen. Men förvaltningskonto-
rets förslag, som majoriteten i konstitutionsutskottet
ställer sig bakom, leder över till alltmer av det som
kan kallas för specialdestinerade arvoden, beroende
på om man sitter i en nämnd som förutsätts samman-
träda litet mer på sommaren än andra. Då får vi snart
börja diskutera om vi skall gradera inkomsterna för
ledamöterna efter hur många sammanträdestimmar
olika utskott har, osv.

Jag tror att detta leder till orimligheter. Därför in-
stämmer vi helt i Miljöpartiets motionsförslag om att
man skall avvisa förvaltningskontorets förslag. I stäl-
let bör man där det är befogat diskutera om man möj-
ligen kan förstärka sekreterarhjälp och kanslihjälp för
att kompensera arbetsbelastningen för vissa uppdrag
eller göra så att den blir lika för alla.

Vi måste slå vakt om att riksdaguppdraget är ett
och samma. Det innehåller samma förpliktelser mot
väljarna för alla, när det gäller både aktivitet och
representation.

Vi anser också att vissa av de höjningar som skall
komma personer i riksdagens organ till del är orimli-
ga. Ibland handlar det om mer än fördubblingar av de
arvoden som man haft för de här uppdragen. Det
menar vi är orimligt. Förutom att det är orimligt står
det dessutom i bjärt kontrast till beslutet om sociala
nedskärningar som riksdagens majoritet fattade för
några minuter sedan. Visserligen ligger de totala be-
loppens storlek på en mycket lägre nivå här, men som
symbolhandling talar denna höjning för sig själv. Jag
yrkar därmed bifall till reservationen.

Anf. 40 PETER ERIKSSON (mp)

Herr talman! Arbetsvärdering är ganska svårt. Jag
tror att det är många som har lärt sig den läxan.

Riksdagens förvaltningskontor har gett sig in på
att försöka värdera riksdagsledamöternas olika arbe-
tinsatser. Man kommer i sin slutsats och i sitt förslag
till riksdagen fram till att de vice talmännen, utskott-
spresidierna - alltså ordförande och vice ordförande i
de olika utskotten i riksdagen - riksbanksfullmäktige,
EU-nämndens ledamöter och ytterligare några till är
underbetalda i förhållande till sina arbetsinsatser och i
förhållande till övriga riksdagsledamöter. Därför
krävs det en betydande höjning av dessa arvoden.
Konstitutionsutskottet håller med.

Miljöpartiets grundinställning är att riksdagsarbe-
tet är ett förtroendeuppdrag med ett stort mått av
självständigt arbete och ansvar. Man kan som riks-
dagsledamot faktiskt jobba mindre än 40 timmar per
vecka om man vill. Men man kan också lägga ned
väldigt mycket arbete och energi på att vara riksdags-
ledamot. Man kan jobba praktiskt taget dygnet runt
och ändå känna att man inte hinner med.

Därför skulle jag vilja säga att arbetsvärdering för
politiker är väldigt intressant men oerhört vanskligt.
De enda som i praktiken rimligen kan avgöra om en
riksdagsledamot har gjort ett bra arbete är väljarna i
allmänna val.

Om förvaltningskontoret verkligen skulle bemöda
sig om att genomföra en undersökning av hur mycket
olika riksdagsledamöter arbetar skulle resultatet an-
tagligen se helt annorlunda ut än vad man tycks före-
ställa sig.

Ledamöter i små partier arbetar t.ex. sannolikt
betydligt mer än ledamöter i större partier. Man har
en större arbetsbörda som ensam representant för sitt
parti i ett utskott jämfört med om man som socialde-
mokraterna har 8 eller 9 representanter i ett utskott.

Man kan föra flera liknande resonemang. En ny-
vald ledamot har det t.ex. sannolikt jobbigare än den
som har suttit länge i riksdagen, som lärt sig hela
proceduren och som vet hur man gör.

Det här innebär inte att t.ex. vi som representerar
ett litet parti som Miljöpartiet och som är nyinvalda
bör ha mer betalt än Anders Björck som är vice tal-
man. Så tycker jag inte att det bör vara. Men det inne-
bär inte att förvaltningsutskottets förslag är rimligt.

Ett annat argument för de här lönehöjningarna och
arvodeshöjningarna är att det inte har gjorts några
höjningar på många år. Läser man betänkandet ser
man att det är den här frågan som man hänger upp
diskussionen på. Det smärtar mig därför att säga att
det inte är sant. Det är t.ex. inte sant att de vice tal-
männen eller presidierna i utskotten inte fått någon
höjning av sina arvoden på många år. Sanningen är att
man fått flera höjningar. Den senaste kom härom
veckan när riksdagsledamöternas arvoden höjdes till
27 500 kr. De här arvodena sätts ju som en procent-
sats i förhållande till riksdagsarvodet. När nu riks-
dagsarvodet återigen har höjts så höjs också ersätt-
ningarna för t.ex. den som är ordförande i ett utskott.

Utskottsmajoriteten i KU menar väl ändå inte att
det är rimligt att procentsatsen skall höjas varje år?
Då blir det väldigt många procent till slut.

En annan knepig effekt av det förslag som ligger
på bordet är att arvodet för EU-nämndens ledamöter
och suppleanter skall höjas så att de får ett arvode på
600 kr i timmen. De har inte haft något speciellt arvo-
de tidigare.

EU-nämnden sammanträder på fredagar. Är fre-
dagar övertid i riksdagen? Är det så man resonerar?
Det kan ju inte vara så att man för att man har några
möten på sommaren skall ha 600 kr i timmen på hös-
ten.

Det finns ledamöter som bara sitter i EU-nämnden
och som inte är ordinarie ledamot i något annat ut-
skott i riksdagen.

Som vi ser det bör huvudprincipen för ersättning
till riksdagens förtroendevalda i stället vara att de
olika uppdragen i riksdagen ses som hedersuppdrag
som ingår i vad som är ett normalt arbete för en riks-
dagsledamot. Vi vill därför ha en ny genomgång av
riksdagsledamöternas ersättningar med inriktning på
att alla extra arvoden begränsas och att ersättningen i
stället utgörs av en fast arvodering som går till alla
riksdagledamöterna. Målet bör alltså vara att de sär-
skilda arvodena helt bortfaller.

Avslutningsvis tycker jag också att det är olyckligt
att riksdagen tycks vara så okänslig och kallsinnig
inför de sociala stämningar som finns i dag och inför
människors situation. Trots pågående strejk och det
ekonomiska läget i landet för enskilda människor
lägger man fram förslag som innebär höjningar på
flera hundra procent för vissa uppdrag. Det känns som
ett bevis på att något verkligt djupgående och allvar-
ligt har hänt, även om man inte i sak skall övervärdera
den här frågan. Kanske är det ett bevis på att man här
och bland samhällets elit har fått en gemensam sam-
syn som innebär att man inte längre ser stora lö-
neskillnader som ett problem - löneskillnader och i
förlängningen också klasskillnader. Man ser det kan-
ske i dag mer som ett nödvändigt och effektivt inslag i
samhället.

Jag yrkar bifall till vår reservation.

Anf. 41 WIDAR ANDERSSON (s)

Herr talman! Populism har ett oförtjänt dåligt
rykte, för det är faktiskt en väsentlig del av politiken i
den meningen att politiska partier efter förmåga bör
försöka ta tag i och vara lyhörd för missnöje, för-
väntningar, oro, gny och gnäll bland medborgarna.
Medborgarna har ju all anledning att hålla ett vakande
öga över oss folkvalda, våra vanor, löner, villkor och
över om våra värderingar förändras i takt med upp-
draget osv. Det är oerhört viktigt, därför att detta inte
är ett jobb vilket som helst. Det är inte ens ett arbete
utan ett förtroendeuppdrag, som vi erövrar vid de
allmänna valen. De bygger på ett medborgerligt för-
troende.

Populismen kan ibland bli för grov. Jag tycker nog
att något av de tidigare inläggen har tangerat gränsen.
Eftersom vi i riksdagens kammare inte brukar betyg-
sätta varandras begåvning - det brukar vara under
riksdagens värdighet - skulle jag ändå vilja uppmana
herr Kvist och herr Eriksson att vara noga med att
bära huvudbonad om ni går i skogar med mycket
hackspettar.

Det vi talar om här är att några som har befatt-
ningar i riksdagen som institution, de som faktiskt
utgör det parlamentariska smörjmedlet och som ser
till att riksdagen fungerar och kan leverera fram be-
slut, majoriteter och kompromisser, får höjningar av
det särskilda arvode som utgår. Det tycker jag är
rimliga höjningar.

På alla andra arbeten som jag haft, på Hasselakol-
lektivet, industrier och vilka platser det än har varit,
har jag som nyanställd sett det som självklart att de
som är erfarna och har jobbat längre har högre lön än
jag. Det är ju fullkomligt självklart. Här kommer jag
in som nyvald ledamot utan erfarenhet av riksdagens
sätt att fungera och skall ha samma fasta månadsarvo-
de som den som kanske har en 20-årig erfarenhet,
vilket betyder oerhört mycket för parlamentets sätt att
fungera. Det kan vara som ordförande, talman eller
någon annan viktig person i riksdagens utskott. Det är
ingen politisk bedömning av den ena eller den andra
politikerns värde, utan det är en bedömning av parla-
mentets faktiska behov av dessa nyckelfunktioner för
att fungera. Det kanske handlar om ett 30-40-tal
människor som är extra viktiga. Detta har ju ingenting
att göra med någon principiell syn på löneskillnader.
Jag är för lika lön för lika arbete. Men som vanlig
menig riksdagsledamot arbetar jag mindre i riksdagen
som institution än den som t.ex. är vice talman, ordfö-
rande eller vice ordförande i ett utskott. Det ser jag
inte på något vis som förnedrande för mig, att jag
skulle vara mindre värd eller så.

Den aktade fotbollsspelaren Glenn Hysén från
Göteborg spelade under en tid i Skottland i Dundee
United, tror jag det var. Han fick 4 miljoner eller
något liknande. När TV-sporten intervjuade honom
fick han frågan: Är du värd 4 miljoner? Du är inte
klok, sade Glenn Hysén. Ingen människa är väl värd
vare sig 1 krona eller 4 miljoner kronor. Ingen männi-
ska är väl mer värd i pengar än någon annan, men de
vill betala 4 miljoner. Jag är ju inte mer eller mindre
värd för det.

Själv har jag under de allra flesta år varit lågavlö-
nad. Jag har tjänat 9 000-10 000 kr på Hasselakollek-
tivet och på andra platser. Inte var jag mindre värd då
än nu som riksdagsman med en lön på 27 500 eller
vad det nu är. Människovärdet ligger ju inte i pen-
ningpåsen.

I bakgrunden till frågan ligger något som ni kan-
ske gäller igen från Berthold Brecht, nämligen ett
talesätt som jag tycker att det ligger oerhört mycket
visdom i. Han säger: Först mat, sedan moral. Jag tror
att det ligger en del djup människokunskap i det enkla
talesättet.

Som av en slump, herr talman, har vare sig Väns-
terpartiet eller Miljöpartiet någon ledamot i en sådan
befattning att arvodet kommer att höjas. Jag säger inte
att er indignation beror enbart på det. Men i bakgrun-
den bör finnas med: Först mat, sedan moral.

Således, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets
hemställan och ser fram mot ett eller annat replikskif-
te.

Anf. 42 KENNETH KVIST (v) replik

Herr talman! Nu är det faktiskt så, Widar Anders-
son, att jag själv råkar sitta i EU-nämnden, numera
som suppleant. Jag skulle alltså få en sådan höjning av
arvodet som jag yrkar avslag på, så det som Widar
Andersson säger stämmer ju inte.

Widar Andersson refererade till Berthold Brecht:
Först maten, sedan moralen. Tror Widar Andersson
verkligen att talmännens och utskottsordförandenas
moral höjs därför att vi kraftigt höjer deras arvoden?
Har vi inte valt dessa oförvitliga personer alldeles
oavsett storleken på arvodena. Hittills har det väl
knappast varit svårt att rekrytera ordförande till ut-
skott, talmän, vice talmän, ordförande i Riksbanks-
fullmäktige osv. I de fall då majoritetsförhållandena
inte har varit givna har det snarare varit strid om dessa
poster. Det är väl ingen som någonsin har avstått från
ett erbjudande om någon av dessa poster därför att
tilläggsarvodet, utöver det ordinarie riksdagsarvodet,
har varit för litet.

Det är en tråkig debatt som förs här i landet över
huvud taget. Så fort någon ställer sig upp och slåss för
de svaga och många i samhället och så fort någon
vägrar att gå med på att eliten beviljar sig ytterligare
privilegier samtidigt som man försämrar för många
människor beskylls man för att vara populist. Men jag
är gärna populist, för jag vill aldrig betecknas som en
elitist som ser till att de bättre bemedlade får mer och
mer och beviljas alltmer förmåner samtidigt som man
gör nedskärningar för de många och svaga.

Anf. 43 WIDAR ANDERSSON (s) replik

Herr talman! Herr Kvist! Som jag sade anser jag
att populismen är en viktig del av politiken. Förmod-
ligen utgör den ungefär hälften. Populism och retorik
utgör ena hälften, medan saklig behandling av ären-
dena utgör den andra. Det är inte alls så att jag beskyl-
ler Kvist för att vara populist. Den politiker som inte
är populist finns förmodligen inte. Sedan kan man
vara det i varierande grad och med varierande omdö-
me.

Att sätta löner och arvoden för förtroendevalda
politiker är naturligtvis en grannlaga syssla. Arvodet
får inte vara för lågt, i den meningen att bara den
bättre bemedlade som anser sig kunna leva på arvodet
kan göra sig besvär.

Det bör heller inte vara för högt, så att människor
söker sig till politiken bara för att tjäna pengar. Jag är
helt ense med Kenneth Kvist. Jag tror att människor
vill vara med både i riksbanksfullmäktige och i EU-
nämnden, med eller utan arvode.

Frågan är dock principiell på ett annat sätt än som
Kvist vill diskutera. Skall ett merarbete i riksdagens
tjänst, i parlamentarismens tjänst - nu talar jag inte
om politiska partier och vad vi gör utöver vårt värv
som enskilda riksdagsledamöter - innebära att man
får ett extra arvode? Jag anser det vara den naturligas-
te sak i världen. Tack.

Anf. 44 KENNETH KVIST (v) replik

Herr talman! Även om förevarande utskottsärende
avslås finns det faktiskt en extra arvodering av vissa
poster inom riksdagen. Men att de skall höjas så kraf-
tigt i en tid när man skär ned för många människor
menar jag är otillständigt och en symbolhandling som
bara är värd kritik.

Populism kan snarast definieras som att man stry-
ker okunniga fördomar medhårs. Men det är något
helt annat än att i politiken ta ställning efter en klar
klasståndpunkt för de många och svaga människornas
intressen. De har inget med varandra att göra. Men
det kanske är litet svårt för elitister att se politiken på
det viset.

Anf. 45 WIDAR ANDERSSON (s) replik

Herr talman! Med herr Kvists definition av popu-
lism måste jag nog säga att herr Kvist är populist.
Genom att sammanföra de här två olika sakerna och
säga att den majoritet som stöder förslaget om dessa
arvoden, som för sig inte har höjts sedan 1989, före-
träder en elitistisk politik är i så fall att stryka okunni-
ga opinioner medhårs, för att använda herr Kvists
egen definition. I den meningen får väl herr Kvist stå
ut med att vara populist.

Anf. 46 PETER ERIKSSON (mp)

Herr talman! Jag försökte ta upp några sakliga ar-
gument, Widar Andersson, som jag försökte hitta i det
betänkande som ni har backat upp. Jag har tagit upp
frågan om merarbete, där jag hävdar att om man sitter
som vice ordförande eller ordförande gör man mer
arbete än om man är vice talman eller sitter i EU-
nämnden som suppleant, som jag gör och därför får
del av de höjda löneförmånerna.

Min erfarenhet är inte att man gör mer arbete. Ti-
den är trots allt begränsad. Man måste då låta bli att
göra någonting annat. Det finns bara 24 timmar på
dygnet. Jag tror inte att det är sant att man gör mer
arbete för att man åtar sig uppdraget att vara vice
ordförande i ett utskott.

Den andra delen gäller att man inte har haft några
höjningar på så många år. Det försökte jag också
vederlägga. Vad gäller de här uppdragen rör det sig
om procentsatser i förhållande till riksdagsarvodet. De
har höjts varje år samtidigt som vi har fått höjning av
riksdagsarvodet.

Sakligt sett finns det inga argument för de här
höjningarna som håller. Men man vill naturligtvis
höja sina arvoden i alla fall. Det är det som blir effek-
ten av det här resonemanget. Har Widar Andersson
några egna argument utöver dem som jag tycker att vi
har slagit hål på för att genomföra de här höjningarna,
tycker jag att han skall presentera dem nu. Annars får
han vara glad över att vi inte ger betalt efter begåv-
ning.

Anf. 47 WIDAR ANDERSSON (s)

Herr talman! Det självklara argumentet för mig är
att jag anser att ett sjukvårdsbiträde, en bilmekaniker,
en pappersbruksarbetare, en läkare eller vad Eriksson
vill som arbetar mer på fabriken eller sjukhuset än de
andra skall ha mer betalt än de som arbetar mindre.

Med samma argument säger jag att riksdagen som
institution har vissa nyckelfunktioner. Med all respekt
för det arbete som Peter Eriksson och andra ledamöter
i mindre partier lägger ned, som vida överstiger 40
timmar, är det mer knutet till partiet än till riksdagen
som institution. Detta är en annan sak. Jag anser det
helt förenligt med alla lönepolitiska principer i detta
land att dessa funktioner också arvoderas.

Sedan 1989 har de för sig, vilket jag också sade i
det förra replikskiftet, inte höjts. Då blir det en iögon-
fallande höjning. Därför skriver också konstitutionsut-
skottet i sitt betänkande att de här arvodena bör ses
över mer regelbundet och att man hela tiden i den
översynen bör diskutera utformningen, huruvida det
skall vara fasta arvoden eller procentsatser. Men själ-
va principen att dessa funktioner skall arvoderas tyck-
er jag är självklar och absolut inget speciellt för riks-
dagen.

Anf. 48 PETER ERIKSSON (mp)

Herr talman! Problemet är att de redan är arvode-
rade, förutom EU-nämnden. Och Widar Andersson
svarade inte på om han tycker att det är övertid om
man arbetar på fredagarna.

Men totalt sett måste detta ändå ses principiellt. Vi
som riksdagsledamöter innehar ett förtroendeuppdrag.
Det har vi också när vi åtar oss uppdrag inom riksda-
gen. Det är knappast rimligt att ersätta detta utifrån
någon princip i arbetslivet om att man är effektiv om
man gör mer arbete eller annat. Det här är ett förtro-
endeuppdrag och det bör rimligen ersättas lika.

Jag är inte speciellt upprörd. Jag känner mig inte
förfördelad. Jag får ju ersättning, mer pengar. Princi-
pen gäller den övriga svenska befolkningen som kän-
ner att de får mindre pengar än tidigare. Vi ger dem
lägre ersättning när de är sjuka och när det händer
andra saker. Samtidigt ger vi oss själva högre ersätt-
ning. Det är detta som känns moraliskt jobbigt, även
om Widar Andersson tycker att många av oss inte har
fått tillräckligt med mat, så att vi måste vänta med
moralen tills vi får mer mat.

Anf. 49 WIDAR ANDERSSON (s)

Herr talman! Två saker vill jag återigen ta upp.
Det är ett förtroendeuppdrag att vara riksdagsledamot.
Det är helt riktigt. Vi är folkvalda. Från den dagen vi
är valda och godkända av Riksskatteverket, som jag
tror gör detta, är det upp till partierna och oss själva
att bestämma vad vi gör. En helt annan sak är riksda-
gen som institution. Man är inte folkvald till de olika
uppdragen i riksdagens olika organ, utan det är riks-
dagens eget inre liv som parlamentarismen behöver
för att fungera, och detta är en annan sak.

Avslutningsvis vill jag säga att Peter Erikssons
jämförelse mellan sjuka medborgare och arbetande
riksdagsledamöter är fullständigt horribel. Den riktiga
jämförelsen skall vara att arbetande medborgare också
får löneförhöjningar, likaväl som arbetande riksdags-
ledamöter. Sjuka riksdagsledamöter skall jämföras
med sjuka medborgare i övrigt. Och sjuka riksdagsle-
damöter får känna av de sänkningar i de allmänna
systemen som sjuka medborgare får känna av. Vi kan
inte jämföra äpplen och päron, herr Eriksson, även om
det är oerhört bekvämt att göra det ibland.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 11 §.)

6 § Lag om fortsatt giltighet av lagen om till-
fälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända
lokalradio

Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande 1995/96:KU19

Lag om fortsatt giltighet av lagen om tillfälliga be-
stämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalra-
dio

Anf. 50 BIRGIT FRIGGEBO (fp)

Herr talman! Nu blir det för en tid framöver de-
finitivt stopp för fördelning av nya privata radiostati-
oner. Det handlar om ännu en återställare i den långa
raden. Med den socialdemokratiska regeringen har
mediepolitiken gått i stå igen; ja den är t.o.m. på till-
bakagång.

På 14 månader har inte ett enda progressivt steg
tagits. I stället pågår nedrustningen. Privatradion
stoppas, och det kanske är följdriktigt. Socialdemokra-
terna har varit, och är, motståndare till en ökad frihet
i etern.

Mer förvånande är bantnigen av public service-
företagen. Men det kanske också är följdriktigt. Filo-
sofin tycks vara att om de fria kanalerna inskränks, så
kan också public service-verksamheten strypas. Det
borde egentligen vara precis tvärtom. Samtidigt som
friheten ökar behöver public service främjas.

Vår kulturminister, Margot Wallström, har sagt att
Socialdemokraterna inte har haft någon mediepolitik.
Med henne som kulturminister skulle det bli annor-
lunda. Men jag ser inget annorlunda, ingen ny social-
demokratisk strategi. 14 månader har gått, och allt
förblir vid det gamla.

Vad skall t.ex. hända med M4 och M5? Inga be-
sked ges. När skall vi få en rikstäckande kraftfull
privat konkurrent till Riksradion? Inga besked ges.
Det är tyst från Kulturdepartementet.

Förra hösten tog Socialdemokraterna initiativ till
stopplagen. Den skulle gälla till den 1 januari 1996.
Det bedömdes vara tillräckligt för att man skulle
hinna komma med nya regler. Men förmågan och
orken fanns inte. Först i september i år kom det di-
rektiv till en utredning, och inga förslag finns alltså nu
på bordet. I stället skall stopplagen i dag förlängas till
den 1 juli 1997.

Men man kanske skall vara positiv. Man kanske
skall försöka tolka det hela positivt. Stopplagen torde
få liten betydelse. De flesta frekvenserna är ju redan
utdelade. Socialdemokraterna har kanske också insett
att det inte är så bråttom. Det kan ju naturligtvis inte
bli tal om att gå in och ändra i gällande avtal. De
givna tillstånden gäller ju, och skall gälla fram till
mellan år 2001 och år 2003. De kan också förlängas
ytterligare. Det är dock oroande att det inte sägs nå-
gonting om detta i direktiven.

Herr talman! På ett område har regeringen visat en
viss aktivitet. Det gäller den digitala tekniken. Men
vad regeringen vill med denna på sikt, vet vi inte. För
en liberal betyder den digitala tekniken ett stort kliv
framåt när det gäller möjligheten till fri etablering i
etern. Tillståndsgivningen till privat lokalradio blir
förhoppningsvis enbart en parentes i mediepolitiken,
om än en viktig parentes - den andra liberala attacken
mot monopol och för frihet i etern.

Kurt Ove Johanssons utredning, han skall ju leda
den, kommer säkert i historiens ljus att visa sig vara
onödig och kanske t.o.m. obsolet. Tekniken springer
hela tiden ifrån Socialdemokraterna.

Herr talman! Socialdemokratisk mediepolitik
tycks dömd att ständigt hamna på historiens sophög.
Jag yrkar bifall till reservationen.

Anf. 51 KURT OVE JOHANSSON (s)

Herr talman! Proposition 1992/93:70, om privat
lokalradio, bär i hög grad Birgit Friggebos signum.
Den möttes när den lades på riksdagens bord med
stark kritik. Invändningarna från Socialdemokraterna
och Vänsterpartiet handlade bl.a. om att regelsystemet
vid auktioneringen av lokalradiofrekvenserna inte
skulle resultera i den mångfald och i den lokala för-
ankring som det så högtidligt talades om i propositio-
nen.

Verkligheten, Birgit Friggebo, har visat att kriti-
kerna hade rätt. Regelsystemet har lett till motsatsen
jämfört med vad som utlovades i propositionen. Re-
sultatet har blivit ökad maktkoncentration inom medi-
ebranschen. Den privata lokalradion kontrolleras i dag
av ett fåtal företagsgrupper, i flera fall med anknyt-
ning till andra existerande massmedieföretag.

Det var väl inte meningen, Birgit Friggebo, att ut-
vecklingen skulle bli sådan ? Vad man här skulle
kunna ge uttryck för, är att verkligheten faktiskt har
sprungit bort från Birgit Friggebo. Verkligheten i dag
är en annan än den som från början eftersträvades.

Mot den bakgrunden är det synnerligen märkligt
att Birgit Friggebo framhärdar i sitt försvar för en
undermålig proposition, för undermålig var den ju
verkligen redan när den lades fram.

Det är häpnadsväckande att Birgit Friggebo agerar
som om ingenting hade hänt. Hon tycks inte vilja
acceptera att riksdagen i dag är en annan än vad den
var när propositionen, med Ny demokratis hjälp skall
jag kanske tillägga, antogs av riksdagen. Den folkvilja
som kom till uttryck vid det senaste riksdagsvalet
betyder tydligen ingenting för Birgit Friggebo.

Om Birgit Friggebo hade varit en kraftfull kul-
turminister, hade det möjligen sett litet annorlunda ut.
Hade hon orkat försöka finna breda lösningar, hade de
turer som vi nu här i riksdagen har haft när det gäller
lokalradion inte behövts. Jag tror nämligen att man,
när det gäller att lösa frågor kring regelsystem för den
här typen av verksamhet, skall försöka finna lösningar
som håller även om det blir regimskifte. Eftersom
Birgit Friggebo inte hade kraft att finna dessa breda
lösningar, sitter vi nu i den här situationen.

Vad de som jobbar med den här typen av verk-
samhet behöver är naturligtvis vetskap om att de reg-
ler som gäller skall gälla under en lång tid framöver.
Detta blir inte helt säkert om man gör som Birgit
Friggebo gjorde. Hon genomförde, med Ny demokra-
tis hjälp, detta med minsta möjliga marginal i riksda-
gen. Har man kunskap och vetskap om att det faktiskt
kan bli förändringar i parlamentet efter ett val är det
ju klokt att eftersträva en bred lösning. Då hade vi
som sagt inte behövt sitta i den här situationen.

När riksdagen den 23 november förra året diskute-
rade lokalradiofrågan på konstitutionsutskottets ini-
tiativ, röstade 208 av riksdagens ledamöter för ett
stopp för fortsatt utauktionering av lokalradiofrekven-
serna, och 103 ledamöter röstade emot. Det gjorde
tydligen inget som helst intryck på Birgit Friggebo. I
det läget förvandlade hon regeln 2:12 i regeringsfor-
men till en obstruktionsparagraf och förhindrade en
överväldigande riksdagsmajoritet från att få föra sin
mediepolitik. Jag måste säga att känslan för demokrati
är inte särskilt väl utvecklad hos utskottets ordföran-
de. Nu kan Birgit Friggebo med de beslut som riksda-
gen fattar inte obstruera längre. Det tycker hon natur-
ligtvis inte om. Det kunde man märka i det anförande
som hon nyss höll. Surheten har nu så att säga tagit
över när fortsatt obstruktion inte är möjlig.

Detta moratorium skall användas till att få fram en
bättre tingens ordning. Förhoppningsvis skall då inte
endast de mest penningstinna kunna komma över de
mest intressanta lokalradiofrekvenserna.

Det är riktigt som Birgit Friggebo sade, nämligen
att jag av regeringen har utsetts till att vara ordförande
i den parlamentariska utredning som skall finna ett
rättvisare regelsystem och motverka fortsatt maktkon-
centration.

Jag kan försäkra Birgit Friggebo att jag skall göra
allt vad som står i min makt för att finna breda lös-
ningar för att inom lokalradion åstadkomma mångfald
och lokal förankring, varom det talades så vackert i
proposition 1992/93:70. Utredningen har ju redan
påbörjat sitt arbete och beräknas lägga fram sina för-
slag till kulturministern i oktober nästa år.

Redan nu börjar Birgit Friggebo yra om att man
inte skall ha så stora förväntningar på utredningens
resultat. Jag tycker att Birgit Friggebo inte skall ha
alltför bråttom på den punkten. Jag har emellertid en
bestämd känsla av att det finns goda förutsättningar i
den här utredningen att just finna breda lösningar. De
kontakter som jag hittills har haft med utredningens
ledamöter tyder på det. Jag tycker därför att Birgit
Friggebo skall lugna ned sig litet grand och avvakta
vad utredningen så småningom kommer fram till. Det
är möjligt att Birgit Friggebo kommer att bli positivt
överraskad.

Anf. 52 BIRGIT FRIGGEBO (fp)

Herr talman! Kurt Ove Johansson rekommenderar
att jag skall lugna ned mig litet grand. Om vi hade
hållit oss lugna hade vi inte haft någon större frihet i
etern. Om vi hade följt det socialdemokratiska lugnet
så hade allt förblivit vid det gamla. Om vi hade haft
en socialdemokratisk regering under den förra man-
datperioden så hade vi ännu inte haft någon privatra-
dio över huvud taget.

Jag kan försäkra Kurt Ove Johansson att jag aldrig
kommer att lägga ned kampen för en ökad frihet i
etern och lägga ned min talan. Att vi använder de av
riksdagen stipulerade reglerna för hur beslutsfattandet
kan gå till i detta rike skall Kurt Ove Johansson inte
kritisera oss för. Det tillhör demokratin att ha minori-
tetsregler, och de reglerna skall kunna få användas.

Kurt Ove Johansson talade om att privatradion har
inneburit en ökad maktkoncentration inom branschen
och inom medierna. Det är ju fullständigt absurt att
Kurt Ove Johansson, när vi bryter radiomonopolet och
får ett hundratal nya lokalradiostationer på ett fyrtiotal
orter i landet, börjar tala om maktkoncentration. Det
är verkligen att förvränga användningen av det svens-
ka språket.

Jag vill till sist ställa två frågor till Kurt Ove Jo-
hansson med anledning av det som han sade. Betyder
det här att utredningen kommer att förorda att man
skall bryta rättssäkerheten, dvs. att de ingångna avta-
len skall kunna brytas upp under tillståndsgivningsti-
den, eftersom Kurt Ove Johansson talar om att det
skall ske förändringar?

Min andra fråga är: Är inte också Kurt Ove Jo-
hanssons bedömning av den snabba utvecklingen när
det gäller t.ex. den digitala tekniken att vi kommer att
ha en möjlighet att ha etableringsfrihet i etern inom en
ganska snar framtid? Då blir denna tillståndsgivning
obsolet.

Anf. 53 KURT OVE JOHANSSON (s)

Herr talman! Birgit Friggebos beskrivning av
verkligheten och av den socialdemokratiska medie-
politiken håller naturligvis inte streck, utan Birgit
Friggebo trampar på, som jag sade i mitt inlednings-
anförande, i ett gammalt tänkande. Hon har tydligen
över huvud taget inte följt de diskussioner som har
förts inom mitt parti när det gäller den framtida medi-
epolitiken. Socialdemokraterna har faktiskt alltid haft
en bra mediapolitik. Vi har ständigt, mot bakgrund av
vad som händer på mediaområdet, anpassat våra poli-
tiska strategier. För bara några månader sedan antog
det socialdemokratiska partiet ett nytt medieprogram,
en ny medieinriktning. Det visar ju att mediefrågorna
hos oss intar en mycket viktig ställning.

Birgit Friggebo, det finns ju ingen anledning för
mig, som ordförande i den här utredningen, att gå
händelserna i förväg. Jag sade på det första utred-
ningssammanträdet att jag är beredd att åka runt till
en del av dessa lokalradioföretag och diskutera ut-
redningens uppläggning och försöka efterhöra deras
synpunkter på hur framtida lösningar skall se ut. I
motsats till Birgit Friggebo tänker inte vi, precis som
jag sade i mitt inledningsanförande, med några få
rösters majoritet tvinga igenom någonting i den
svenska riksdagen, utan vi kommer att eftersträva
breda lösningar.

Anf. 54 BIRGIT FRIGGEBO (fp)

Herr talman! Jag använde bara kulturministerns
egna ord när jag definierade den socialdemokratiska
mediepolitiken. Hon har sagt att Socialdemokraterna
aldrig har haft någon strategi när det gäller mediepo-
litiken men att det nu skall bli bättre. Men jag kan
notera att vi inte ser särskilt många spår av detta här i
riksdagen. Vi vet faktiskt inte vilken strategi Social-
demokraterna har för framtiden när det gäller medie-
politiken.

Vi liberaler strävar efter att i vår mediepolitik ha
så stor etableringsfrihet som möjligt inom etermedier-
na, på det sätt som vi har när det gäller det tryckta
ordet i riket. Detta är en grundläggande och viktig
hörnsten i vårt demokratiska och öppna samhälle.

Jag är säker på att Kurt Ove Johansson säkert
kommer att ha kontakter med olika intressenter. Men
den fråga som jag ställde gällde en grundläggande
principiell fråga, en rättssäkerhetsfråga, nämligen om
Kurt Ove Johansson är inriktad på att bryta upp de
avtal som är ingångna och som gäller fram till år 2001
och 2003 - olika årtal gäller för olika lokalradiosta-
tioner. Detta är en grundläggande rättssäkerhetsfråga
som över huvud taget inte har med mediepolitiken att
göra.

Dessutom beklagar jag att vi inte redan på 1960-
talet i detta rike fick en ökad frihet i etern. Då kanske
vi hade haft mindre turbulens och en mer lugn ut-
veckling, vilket Kurt Ove Johansson efterfrågade, när
det gäller utvecklingen framför allt inom radion. När
det sker en så här snabb avreglering blir det turbulens.
Men jag är övertygad om att om Socialdemokraterna
hade fortsatt att regera och det inte hade blivit några
borgerliga avbrott så hade vi ännu inte haft några
privata marksända TV-kanaler eller radiokanaler i
detta rike.

Anf. 55 KURT OVE JOHANSSON (s)

Herr talman! Jag sade tidigare att verkligheten
springer förbi Birgit Friggebo. Birgit Friggebo hänvi-
sar nu till ett uttalande av kulturministern om att so-
cialdemokraterna skulle sakna en mediepolitik. Birgit
Friggebo har tydligen inte följt med i det som har
hänt. Det gäller ett gammalt uttalande, som jag vill
minnas att en partivän till Birgit Friggebo använde
den 23 november förra året, när vi diskuterade denna
fråga. Det hade då hämtats ur en tidningsartikel.

Faktum är, som jag sade alldeles nyss, att vårt
parti har ett färskt medieprogram och att kulturminis-
tern har spelat en betydande roll i framtagandet av
detta. Hon har varit mycket aktiv i just denna fråga.

Birgit Friggebo påstår vidare i dagens debatt att
"stopplagen" skulle kunna få liten betydelse. Det vet
man egentligen ingenting om. Bl.a. kan utvecklingen
av digitaltekniken medföra att många frekvenser
skulle kunna öppnas. Jag tror därför att det är mycket
viktigt att stoppet får gälla under den tid när vi skall
utreda denna fråga för att få fram ett bättre regelverk,
som tillgodoser krav på mångfald och lokal förank-
ring. Det vore orimligt att binda sig för koncessioner
inom ett gammalt regelsystem medan man försöker
komma fram till en annan tingens ordning. Jag tror
egentligen att t.o.m. Birgit Friggebo begriper detta.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 11 §.)

7 § Års- och koncernredovisning

Föredrogs

Lagutskottets betänkande 1995/96:LU4

Års- och koncernredovisning (prop. 1995/96:10)

Anf. 56 STIG RINDBORG (m)

Herr talman! Ärade ledamöter! I detta ärende ser
vi vådan av att vi ej tidigare var med i Europeiska
unionen och Europeiska gemenskapen. Hade Sverige
liksom Danmark blivit medlem i början på 70-talet
hade vi kunnat påverka det nu aktuella direktivet.
Tillsammans med Danmark och med England skulle
kanske det anglosaxiska inflytandet ha blivit större
och direktivet ha sett annorlunda ut.

Det pågår nu ett arbete i EU på ett nytt direktiv för
redovisning. Det är viktigt att vi nu gör vår röst hörd
nere i Europa. Genom dagens direktiv anpassar vi oss
till EU med alla de bekymmer som det medför med
hänsyn till direktivets utformning, men härefter har vi
samma utgångspunkt som de övriga medlemmarna i
Europeiska gemenskapen. Det är viktigt att vi verkli-
gen sätter tryck på att få nya spelregler i ett nytt di-
rektiv.

Beträffande moderaternas reservationer vid betän-
kandet vill jag säga att de i stort sett är identiska med
Redovisningskommitténs förslag. Vi tycker att våra
reservationer är bättre än majoritetstexten i betänkan-
det. Vi kommer inte att begära votering, men jag vill
framhålla att vi tycker att de är så bra att de borde ha
godtagits.

Anf. 57 PER ROSENGREN (v)

Herr talman! Innehållet i propositionen innebär en
anpassning till ett antal EG-direktiv. Jag kan i och för
sig hålla med Stig Rindborg om att vi tvingas anpassa
oss ganska mycket efter EG-direktiv som vi tidigare
inte har haft någon möjlighet att påverka. Man kan
diskutera huruvida hur vi skall vara mycket mjuka i
ryggen och anpassa oss till allt eller om vi skall ob-
struera. Moderaterna väljer underligt nog i ganska
många fall att obstruera mot EU-direktiv.

De föreslagna nya årsredovisningslagarna innehål-
ler bestämmelser om hur årsredovisning och koncern-
redovisning skall upprättas. Här finns bestämmelser
om hur tillgångar och skulder skall värderas. Det finns
också regler om vilka ytterligare upplysningar som
skall lämnas i års- och koncernredovisning samt rikt-
linjer för hur en förvaltningsberättelse och en finansi-
eringsanalys skall vara utformade.

Propositionens förslag innebär också bl.a. den ny-
heten att utöver kravet på att redovisningen skall ske
enligt god redovisningssed skall års- och koncernre-
dovisning också ge en rättvisande bild av företagets
ställning och resultat. Jag återkommer senare till
denna nyhet.

Vänsterpartiet noterar med tillfredsställelse att re-
geringen på grund av den remisskritik som framförts
inte nu lägger fram något förslag i fråga om samban-
det mellan redovisning och beskattning för företag i
allmänhet. Vi instämmer till stora delar i den re-
misskritiken och anser att regeringen hittills gjort en
riktig bedömning i detta avseende.

I Vänsterpartiets motion med anledning av pro-
positionen framhåller vi att vi vill ha en integration i
årsredovisningen av företagens miljöräkenskaper. För
att gå tillbaka till kravet att års- och koncernredovis-
ningen inte bara skall ske enligt god redovisningssed
utan nu också skall ge en rättvisande bild av företa-
gets ställning och resultat vill jag säga att det är väl-
digt viktigt att miljöräkenskaperna redovisas i årsre-
dovisningen. Man kan naturligtvis diskutera huruvida
en eventuell miljöskuld då skall redovisas inom linjen
i balansräkningen eller helt tydligt i balansräkningen
och där också få en påverkan i resultaträkningen, dvs.
att man periodiserar de framtida miljökostnaderna.

Det vore intressant, Rune Berglund, att få höra vad
socialdemokraterna egentligen anser om denna dis-
kussion - skall redovisningen ske inom linjen eller
också med resultatpåverkan?

Vi har valt att inte reservera oss på denna punkt,
eftersom vi fått en ganska positiv skrivning i betän-
kandet. Vi hoppas att regeringen skyndsamt åter-
kommer i frågan, eftersom Justitiedepartementet
avser att ge Redovisningskommittén ett tilläggsdirek-
tiv. Kommittén skall få i uppdrag att överväga hur de
miljömässiga aspekterna på bolagens verksamhet bör
redovisas.

Vi tog i vår motion också upp jämställdhetsarbe-
tet. Företagens ansvar för att redovisa jämställdhet-
sarbetet är mycket viktigt, och dess fullgörande bör
enligt vår uppfattning redovisas i årsredovisnings-
handlingarna. Det är enligt vår mening angeläget att
företagens jämställdhetsarbete i skilda sammanhang
lyfts fram.

Man kan väl knappast kalla regeringens och soci-
aldemokraternas jämställdhetsarbete särskilt offensivt,
med tanke på att de inte ens är beredda att tillmötesgå
kravet på en så enkel åtgärd som den som föreslås i
reservation 2 av Tanja Linderborg. Propositionen
behandlades visserligen under den tid då ansvarigt
statsråd för jämställdheten hade tagit en time out, men
innebar det att också hela jämställdhetsarbetet drab-
bades av denna time out? Det verkar faktiskt inte
bättre.

För att fortsätta med idrottstermer kan man väl ka-
rakterisera läget i den socialdemokratiska jämställd-
hetspolitiken med uttrycket "ten and out". Vad säger
det socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande
Inger Segelström? Hon sitter faktiskt i lagutskottet,
men hon har inte deltagit i just detta ärende. Är det en
tillfällighet, eller har kvinnoförbundet faktiskt en
avvikande uppfattning i just denna fråga?

En tredje punkt som vi tycker är väldigt viktig är
kompetensutvecklingen i företagen. När det gäller
kompetensutvecklingsprogram är vi nöjda med den
skrivning som finns i betänkandet. Utskottet fick en
mycket intressant information om humankapitalet vid
en utskottsuppvaktning. Även dessa frågor kommer
att övervägas av Redovisningskommittén. I avvaktan
på dessa överväganden är vi nöjda med betänkandets
skrivning. Men vi hoppas att det så fort som möjligt
kommer förslag på riksdagens bord där det ställs krav
att kompetensutvecklingsprogrammen på något sätt
skall redovisas i årsredovisningen.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

Anf. 58 RUNE BERGLUND (s)

Herr talman! Detta betänkande behandlar års- och
koncernredovisningar. Det gäller redovisningslag-
stiftningen för aktiebolag, vissa handelsbolag, kre-
ditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsbolag.
Flertalet av förslagen är betingade av regler i EG:s
fjärde, sjunde eller elfte bolagsrättsliga direktiv eller
de redovisningsdirektiv som finns på bank och för-
säkringsområdet. Kreditinstitut, värdepappersbolag
och försäkringsföretag skall enligt förslaget tillämpa
den nya bestämmelsen fr.o.m. det räkenskapsår som
inleds den 1 januari 1996 eller senare under 1996.
Övriga företag som omfattas av lagstiftningen skall
börja tillämpa bestämmelsen ett år senare.

Betänkandet är till stora delar en anpassning till de
redovisningsprinciper som tillämpas inom EU-
länderna för att uppnå syftet att kunna avläsa ett före-
tags eller en koncerns resultat och ställning på ett
likartat sätt inom hela EU-området, att enligt det fjär-
de bolagsdirektivet uppställa likvärdiga minimikrav
på den ekonomiska informationen, att enligt det sjun-
de bolagsrättsliga direktivet upprätta en sammanställd
redovisning och en sammanställd förvaltningsberättel-
se och att enligt det elfte bolagsrättsliga direktivet
ställa krav på bolag som lyder under en medlemsstats
lagstiftning och som öppnar filial i annan medlemsstat
att offentliggöra vissa räkenskapshandlingar i den
andra staten.

Syftet med detta är att ge tredje man samma skydd
oavsett om ett bolag väljer att etablera sig i en med-
lemsstat genom dotterföretag eller genom filial. Mot-
svarande direktiv finns inom bank- och försäkrings-
området. Den svenska redovisningslagstiftningen
uppfyller på åtskilliga punkter inte direktivens krav.
Omfattande författningsändringar är därför nödvändi-
ga. Det är därför en mycket omfattande proposition
som utgör underlag till detta betänkande.

I motion L4 yrkar Yvonne Ruwaida att riksdagen
skall avslå propositionen med hänvisning till att Re-
dovisningskommitténs förslag borde inväntas. Utskot-
tets mening är att svensk lagstiftning bör anpassas till
EU:s utan ytterligare dröjsmål.

Bengt Harding Olson tar i motionen L2 upp frågan
om inte redovisningsområdet borde ha en internatio-
nell samordning och inte bara omfatta EU-området.
Utskottet kan hålla med om att ett standardiseringsar-
bete borde omfatta så många länder som möjligt. Det
ligger ett stort värde i att alla som gör affärer med
varandra borde ha samma redovisningsprinciper för
att likvärdigt kunna bedöma varandras ekonomiska
potens, oavsett om affärsområdet är EU, andra länder
i Europa eller andra länder i andra världsdelar. Det får
bli ett arbete för regeringen att via ministerrådet verka
för en harmonisering av redovisningsområdet i ett
vidare sammanhang. Enligt uppgift har det arbetet
redan påbörjats inom ramen för organisationen IASC,
International Accounting Standards Committe. Det
finns inte möjlighet att här i detta betänkande föreslå
några åtgärder i den riktningen.

I motionen L3 vill Rolf Dahlberg m.fl. att även
ekonomiska föreningar och andra juridiska personer
bör beredas möjlighet att använda sig av den nya
lagstiftningen och begär att riksdagen beslutar införa
en sådan bestämmelse i den föreslagna lagstiftningen.
Justitiedepartementet överväger att komma med för-
slag om att även ekonomiska föreningar skall få möj-
lighet att tillämpa den nya lagstiftningen. Det finns
dock inte tid att nu i detta betänkande överväga den
frågan.

I reservation 1 avseende mom. 4 yrkar Rolf Dahl-
berg m.fl. att mindre företag skall beredas möjlighet
att upprätta balansräkning i förkortad form utan att
inhämta prövningstillstånd av regeringen eller den
regeringen utser. Det finns emellertid farhågor för att
det skulle kunna leda till en ofullständig information
och negativa effekter ur konkurrenssynpunkt, efter-
som fler företag än de som har ett direkt behov av
förfaringssättet skulle kunna använda undantaget. Det
bör råda viss restriktivitet i det här fallet.

I reservation 3 avseende mom. 9 tas också frågan
om redovisning av pensionsförmåner upp. Motionä-
rerna vill att endast de förmåner som ligger utanför de
normala pensionsförmånerna skall redovisas. Utskot-
tets majoritet delar emellertid regeringens uppfattning
att en öppnare redovisning av pensioner och andra
förmåner måste ske. Uppgiftsskyldigheten bör också
omfatta tidigare verkställande direktörer eller styrelse-
ledamöter, redovisning av lån och ansvarsförbindelser
till VD eller styrelseledamot, avgångsvederlag samt
pensionsförpliktelser och andra förmåner till både
verksamma och föregående direktörer. Det betyder att
förutom det sammanlagda kapitaliserade värdet av
föreliggande pensionsförpliktelser skall också redovi-
sas de sammanlagda kostnader som uppkommit under
året. Upplysningskravet berör således både resultat-
och balansräkningarna.

Vidare vill motionärerna i reservation 4 avseende
mom. 10 att en möjlighet skall ges för bolag som
startar sin verksamhet fram till den 1 januari 1997 att
välja mellan de nya och de gamla reglerna för detta
räkenskapsår. Utskottet har bedömt att det för de i
förhållande till helheten få företag det gäller inte
skulle finnas någon kompletterande normgivning med
avseende på det nya regelsystemet att falla tillbaka på.
Jämförbarheten skulle bli åsidosatt om man parallellt
skulle tillåta två olika redovisningssystem.

Slutligen yrkas i reservation 5 avseende mom. 11
att det borde finnas en möjlighet för företag med
bokslutsdatum den 30 april och den 30 juni att använ-
da avsättningar till uppskrivningsfond för kvittning
mot nedskrivningar. Motionärerna anser att över-
gångsregeln är orättvis, eftersom vissa bolag beroende
på bokslutsdatum inte kommer att hinna anpassa sig.
Utskottet konstaterar att de nya reglerna om upp-
skrivning innebär att det inte längre är möjligt att
använda uppskrivningsfond för att kvitta mot ned-
skrivningar. Den nya regeln tillämpas emellertid inte
på belopp som har avsatts till en uppskrivningsfond
före lagens ikraftträdande.

Tanja Linderborg har i reservation 2 avseende
mom. 5 yrkat på att jämställdhetsarbetet i företagen
bör lyftas fram, att företagen i sin årsredovisning skall
lämna uppgifter om jämställdhetsarbetet, vad som har
gjorts för att förbättra kvinnorepresentationen i styrel-
sen och på ledande poster i företaget samt löneför-
handlingar, m.m. Jag tycker att idén kan verka tillta-
lande, men i det här betänkandet behandlas endast den
lagstadgade skyldigheten att på visst sätt upprätta och
offentliggöra ekonomiska förehavanden enligt aktie-
bolagslagen och lagen om års- och koncernredovis-
ning.

Förutom det jag tidigare sagt om att redovisnings-
området borde ha ett internationellt perspektiv finns
det två andra områden som borde bli föremål för
utredningar i framtiden inom redovisningsområdet.
Det ena gäller att någon form av miljöredovisning
borde ingå i förvaltningsberättelser. Enligt uppgift
kommer Justitiedepartementet att ge Redovisnings-
kommittén tilläggsdirektiv med avseende att undersö-
ka på vilket sätt de miljömässiga aspekterna på bola-
gens verksamhet bör redovisas. Det ser vi fram emot.

Den andra frågan som bör belysas är hur investe-
ringar i humankapitalet, dvs. människors kompetens
och insatser, skall kunna bli en del av en förvaltnings-
berättelse.

Redovisningssystemen har successivt anpassats
genom historien. Med tanke på att vi de senaste 150
åren har varit på väg in i eller befunnit oss i industri-
samhället, har vi i dag ett redovisningssystem som väl
uppfyller de krav man kan ställa. Redovisningssyste-
mens utveckling har följt den industriella utveckling-
ens krav på att kunna mäta och avläsa resultat. Det
går i dag att utläsa värdet av maskiner och kapitalin-
satser. Den hårda sidan av produktionsprocessen är
väl tillgodosedd när det gäller resultat och redovis-
ning.

Den mjuka sidan, dvs. det mänskliga kapitalet, har
ingen motsvarande redovisning. När vi nu går in i
informationssamhället finns det goda skäl att tro att de
mjuka investeringarna kommer att öka i betydelse.
Kompetens och kunskap blir allt viktigare, men fort-
farande är det så att hela kostnaden för en kompetens-
höjande insats måste tas ut det år insatsen genomförs,
trots att resultatet av kompetenshöjningen lever kvar i
ett företag under flera år. Däremot får inköp av ma-
skiner eller andra inventarier avskrivas under en be-
räknad livslängd.

Den invändning man hör är att ett företag inte äger
arbetskraften. Men om en person genom ökad kompe-
tens bidrar till en ny produktionsprocess lever ju hans
arbetsinsats kvar i företag under lång tid. Humankapi-
talet finns kvar även om personen inte gör det.

De tankar jag för fram kan möjligen också ha be-
tydelse när vi nästa år skall fatta beslut om en ny
lagstiftning som gäller företagsrekonstruktioner. Den
lagen är tänkt att förbättra möjligheterna att bedöma
om ett företag har en möjlighet att leva vidare i stället
för att gå i konkurs. En bedömning av personalens
kompetens kan vara en avgörande faktor när det skall
avgöras om ett företag kan rekonstrueras och leva
vidare eller om det skall försättas i konkurs.

Om vi i framtiden får ett redovisningssystem där
också humankapitalet är värderat, kan förmodligen
förutsättningarna för en företagsrekonstruktion eller
en eventuell konkurs bedömas bättre än i dag. Man
kan inte heller utesluta att en redovisning av human-
kapitalet skulle kunna ha betydelse vid en bedömning
av vilka rehabiliteringsinsatser som bör göras i företa-
gen.

Det jag nu har nämnt tillhör framtiden inom re-
dovisningsområdet. Jag tycker ändå att diskussionen
om hur vi möter informationssamhällets krav på re-
dovisningssystem måste starta. Det kan vara lämpligt
att vi just på luciadagen, den dag när ljusdrottningen
uppenbarar sig, får en föraning om att ljuset snart
skall segra över mörkret. Det kan vara den dagen då
vi kan hoppas att några företag i några branscher
frivilligt prövar idén om en redovisning av human-
kapitalet vid sidan om den lagstadgade årsredovis-
ningen. Då kan vi bygga upp en erfarenhetsbank med
syfte att på sikt ge oss nya och kompletterande sätt att
hantera våra räkenskaper.

Herr talman! Slutligen skulle jag vilja göra något
som kanske inte är så vanligt. Jag ser att vår kansli-
chef Karin Lindell sitter i kammaren. Jag skulle så här
offentligt från utskottets sida vilja tacka för hennes
insatser i lagutskottet och önska henne lycka till på
hennes nya jobb efter årsskiftet.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till
hemställan i betänkandet och avslag på samtliga mo-
tioner och reservationer.

Anf. 59 PER ROSENGREN (v) replik

Herr talman! Rune Berglund tycker ju att det kan
ligga någonting i Tanja Linderborgs reservation. Men
sedan säger han att betänkandet inte handlar om detta.
Nej, det är just därför som vi har reserverat oss.

Det är ju utskottet som bestämmer vad som skall
stå i betänkandet. Vi tycker att detta skulle ha varit
med i betänkandet. Vi tycker det är viktigt att vara
mycket tydlig när det gäller jämställdhetsarbetet. Det
tycker tydligen inte socialdemokraterna.

Jag har också några frågor när det gäller miljöre-
dovisningen. Anser Rune Berglund att det räcker med
en inom-linjen-redovisning i balansräkningen eller
skall miljökostnaderna periodiseras på ett sådant sätt
att de påverkar resultaträkningen också? Det vore
mycket intressant att höra vilken inriktning den här
redovisningstekniken kommer att få.

Anf. 60 RUNE BERGLUND (s) replik

Herr talman! När motionen om jämställdhet be-
handlades förra gången våren 1994 - det var visserli-
gen en annan regering och en annan utskottsmajoritet
då - kom man fram till att den frågan inte hör hemma
inom aktiebolagslagen, i alla fall inte i nuläget. Det är
ungefär samma ställningstagande vi gör nu. Däremot
kan man tänka sig att det finns många andra lagar i
det här landet som skulle kunna tillämpas för att re-
dovisa jämställdheten i företagen. Jämställdheten
påverkar ju inte det ekonomiska resultatet, i alla fall
inte direkt även om den kanske skulle kunna göra det
indirekt.

När det gäller frågan om miljöredovisningen skall
in i detta kan man svara både ja och nej. Det beror ju
på vilken typ av verksamhet det gäller. Det finns
naturligtvis många företag som bedriver verksamhet
som är ganska litet förstörande på miljön medan det
finns andra som förstör miljön väldigt mycket. Jag
tror att detta måste bli föremål för en omfattande
utredning innan vi tar ställning till hur vi skall hantera
den här frågan.

Anf. 61 PER ROSENGREN (v) replik

Herr talman! Det skrivs ju att det skall ges en
rättvisande bild av företagets lönsamhet osv. Det är ju
marknadsmässigt mycket viktigt att ha en bra jäm-
ställdhetspolitik i företagen. Detta kan ju direkt på-
verka resultatet. Frågan har faktiskt kommit upp på
flera bolagsstämmor. Det har varit mycket generade
direktörer och styrelseledamöter som har försökt att
försvara varför man inte har något jämställdhetsarbe-
te. Jag tror att det är oerhört viktiga signaler att jäm-
ställdhetsarbetet också skall redovisas enligt aktiebo-
lagens regler. Det finns ingen anledning att säga att
man inte behöver ta hänsyn till den delen.

Det är fullkomligt klart att det finns företag som
har mindre miljöskuld och det finns företag som har
betydligt större miljöskuld. Men det var inte den frå-
gan jag ställde. Jag ställde frågan om kostnaderna
skall periodiseras direkt eller om de bara skall redovi-
sas inom linjen i balansräkningen. Vi i Vänsterpartiet
anser faktiskt, även om det temporärt kan innebära
lägre skatteintäkter i och med att resultatet kommer
att sjunka, att man nog bör överväga att ha en periodi-
sering och att miljökostnaderna skall kostnadsföras
och därmed också skuldföras när man vet att det
kommer att bli kostnader i framtiden.

Anf. 62 RUNE BERGLUND (s) replik

Herr talman! Jag utesluter inte att Per Rosengren
har rätt i det fallet. Det är bara det att det är mycket
svårt att svara ja eller nej på den frågan i dag när vi
inte har någon riktig teknik för att klara ut hur det
skall gå till.

Jag tycker att vi skall titta på det här och försöka
hitta den tekniken. Om vi skulle bestämma oss för att
miljöräkenskaperna skall tas in och detta indirekt
påverkar företagsbeskattningen, så att staten får in
mindre skatteintäkter på grund av en periodiserad
miljöskuld, är det en väldigt stor fråga. Jag förutsätter
att den frågan kommer att när man tittar på detta.

Anf. 63 BENGT HARDING OLSON (fp)

Herr talman! Riksdagen skall nu behandla lagut-
skottets betänkande om års- och koncernredovisning.
Jag tänker självfallet inte gå in på allt i propositionen,
som omfattar mer än 1 500 sidor, utan jag begränsar
mig till två frågor av central och grundläggande bety-
delse.

I ett samhälle som bygger på marknadsekonomis-
ka grunder krävs bl.a. en godtagbar finansiell infor-
mation inom näringslivet, alltså en information om
företagens ekonomiska utveckling och deras ställning
vid vissa bestämda tidpunkter. Sådan ekonomisk
redovisning skall ge underlag för uppföljning av före-
tagens verksamhet. Denna information är i sin tur av
stor betydelse för företagens ägare, kreditgivare, leve-
rantörer, kunder och anställda. I en tilltagande inter-
nationalisering måste den nationella redovisningsreg-
leringen dessutom harmoniseras för att den finansiella
informationen, det finansiella språket, skall erhålla
internationell användbarhet.

Finansiell information handlar alltså främst om
regler eller normer för företagen beträffande årsredo-
visning, koncernredovisning och delårsrapporter. I
Sverige finns redan en omfattande lagstiftning och
annan normgivning. Men nu föreligger behov av
reformering. Dessutom ställs genom det svenska EU-
medlemskapet krav på en omfattande anpassning av
den svenska redovisningsregleringen till EU:s direk-
tiv.

Herr talman! Den nu aktuella redovisningsrefor-
men är utformad som en ramlagstiftning, där den
grundläggande redovisningsregeln är att ge en rättvi-
sande bild av företagets ställning med beaktande av
god redovisningssed. Ramlagen får sedan utfyllas
med normgivning i form av rekommendationer och
praxis. Reformen innebär en fullständig, yttre omges-
taltning av hela redovisningsregleringen, men de
sakliga ändringarna får inte överskattas. Vissa svens-
ka tillägg görs för att uppnå en mera rättvisande bild
och ett klarare koncernbegrepp. Beklagligtvis har vi
"tvingats" införa vissa ändringar till det sämre.

Det har gjorts mycket hårda beskrivningar av den
lagstiftning som vi lägger fram förslag om och beslu-
tar om, nämligen att denna redovisningsreglering
skulle innebära att svensk redovisningsstandard åter-
förs 20 år tillbaka i tiden.

Här uppkommer, mjukt uttryckt, onekligen åtskil-
liga problem. Förhoppningsvis kan dessa problem
åtminstone delvis avhjälpas genom en ny baskon-
toplan i avvaktan på en snar modernisering av redo-
visningsreglerna. Men detta kommer att skapa pro-
blem som vi lagstiftare med all säkerhet får höra talas
om under ett antal år framöver.

En europeisk harmonisering av redovisningsreg-
lerna enligt EU:s riktlinjer, som nu pågår, är långt
ifrån tillräcklig - helt otillräcklig, påstår jag i min
motion. Näringslivet, inklusive det svenska, blir allt-
mer internationellt inriktat, med verksamhet allt oftare
utanför EU. Det självklara målet måste då vara en
global samordning av redovisningsregleringen. Detta
är naturligtvis lättare att säga än att genomföra. Men
målet får i varje fall inte motverkas genom nationell
lagstiftning.

Ett internationellt samordningsarbete pågår på
många håll, som antytts från talarstolen, bl.a. inom
FN och OECD. Inom International Accounting Stan-
dards Committee, IASC, bedrivs ett synnerligen in-
tensivt standardiseringsarbete. Detta organ besitter en
stor sakkunskap, med bred internationell förankring,
och dess rekommendationer har fått stor acceptans i
många länder. Men nu föreligger en risk för konflikt
mellan EU och IASC. Detta är synnerligen olyckligt,
och en konfrontation måste undvikas. Här måste Sve-
rige aktivt bidra till att hitta en godtagbar lösning.

Naturligtvis föreligger ett stort behov av en bred
internationell samordning på redovisningsområdet,
och denna samordning måste givetvis omfatta mer än
EU-länderna - världen är faktiskt större än EU - och
innefatta även USA.

Mot denna bakgrund måste den nu föreslagna EU-
anpassningen, som vi skall besluta om i dag, ses en-
dast som ett steg på vägen för att uppnå en sådan
samordning. Men därutöver måste - och det betonas
starkt i min motion - Sverige kraftfullt verka för att
uppnå målet, alltså global samordning av redovis-
ningsregleringen. Nu föreligger alldeles rätt tillfälle,
eftersom t.o.m. EU har insett att man måste överväga
en ny strategi på redovisningsområdet. Här kan Sveri-
ge, med sin breda kompetens på redovisningsområdet,
göra en värdefull insats.

Herr talman! Jag vill komma in på ett annat områ-
de, som kanske är det mest centrala i hela detta ären-
de. Det är att det övergripande målet naturligtvis är att
uppnå optimal ekonomisk redovisning av företagens
verksamhet. Traditionell företagsredovisning har som
grundbult realkapital, alltså fastigheter, inventarier
och lager m.m. Men en modern redovisning borde
också omfatta humankapitalet, dvs. företagets mänsk-
liga resurser. Uppenbarligen är människan företagets
viktigaste tillgång, men detta återspeglas inte alls i
nuvarande redovisningspraxis. Där skiljer man på
investering i människor och investering i kapitalvaror.
Hårda investeringar, typ maskiner och skrivbord,
anses ha ett bestående värde. Hårda investeringar tas
upp som tillgångar i företagens balansräkningar, men
så icke mjuka, mänskliga resurser. Mjuka investering-
ar, typ kompetensutveckling, anses däremot sakna
varaktigt värde och behandlas därför snubblande likt
förbrukningsmaterial.

Med ett så föråldrat synsätt kommer bokföring och
verklighet successivt att glida isär. Företagen har i
sina resultat svårt att hantera en offensiv satsning på
investeringar i form av utbildning och informations-
teknologiska satsningar. Företag som har satsat på den
mjuka, mänskliga sidan "tvingas" av redovis-
ningspraxis att visa sämre resultatutveckling än de
som har satsat traditionellt hårt industriellt. En dold
tillgång av mjuka investeringar i näringslivets balans-
räkningar - jag vill understryka att jag talar om ba-
lansräkningar, inte om förvaltningsberättelser - inne-
bär att företagets rätta kreditvärde inte framgår av den
officiella balansräkningen. Enkelt och rakt uttryckt:
Nuvarande utformning av balans- och resultaträk-
ningar utgör en bromskloss för en utveckling av
svensk ekonomi.

Företagets potentiella förädlingsförmåga måste
vara den måttstock utifrån vilken företag värderas och
även styrs. Därför bör alla tillgångar som påverkar
produktiviteten kommande år vara värdemässigt syn-
liga i balansräkningen, dvs. såväl hårda som mjuka
värden. Genom att människan hanteras på samma
ekonomiska premisser som man hanterar dyrbar hård
investering på, stimuleras företagen att satsa på hu-
mankapitalet och dess kompetens. Därmed stimuleras
man att investera sig in i det mjuka framtida tjänste-
samhället.

Målet är att få ett nytt synsätt på mjuka investe-
ringar och att införa en värderingspraxis som dels är
anpassad till dagens verksamhetsstruktur, dels rätt kan
mäta "det mjukas" del i förädlingen och dels stimule-
ra till ökade satsningar på kompetensutveckling, in-
formationssystem och andra mjuka investeringar.
Sammanfattningsvis, på denna punkt, vill jag påstå att
en företagsredovisning som inte innefattar även hu-
mankapitalet med fog kan beskrivas som omänsklig.

Den nu aktuella reformen innefattar tyvärr inte
humankapitalet som en redovisningspost. Men lagut-
skottet har - äntligen, med anledning av min motion
den här gången, och det är jag djupt tacksam för -
kraftfullt och dessutom enhälligt betonat behovet av
att finna en modell för att värdesätta humankapitalet i
företagens redovisning. Det får nu bli Redovisnings-
kommitténs utomordentligt viktiga uppgift att - på
riksdagens tydliga beställning - utarbeta ett förslag
som efter vederbörlig behandling kan bli en nationell
rekommendation för företagsredovisning. Nästa steg
får bli ett svenskt initiativ i nämnda internationella
redovisningsorgan, med mål att uppnå en global rätts-
lig harmonisering i synen på humankapitalet som en
värdefull resurs i företagens ekonomiska redovisning.

Liberalismen har alltid satt individen i centrum,
och detta bygger på en tro på människan som i sin tur
motiverar en satsning på individen. En kraftfull sats-
ning på humankapitalet är en typiskt liberal åtgärd,
med stor genomslagskraft inom hela näringslivet, som
stimulerar tillväxten och därmed främjar den ekono-
miska politiken och garanterar vår framtida sociala
välfärd. Detta är stora ord, men de är sanna, och de
kommer att gälla.

Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag, med hän-
visning till vad utskottet har skrivit i sitt betänkande
och vad jag har anfört här i kammaren, bifall till pro-
positionen.

Anf. 64 YVONNE RUWAIDA (mp)

Herr talman! Redovisningslagstiftningen i dag är
alltför krånglig och föråldrad, och den är inte interna-
tionellt anpassad. Den har också andra brister. Den tar
t.ex. i dag inte upp miljöaspekter, investeringar i mju-
ka tillgångar, humankapital och hur man arbetar med
arbetsmiljön. Alla dessa faktorer påverkar företagens
framtidsutsikter. De är också viktiga redskap för före-
tagen att utvecklas i den riktning som är den bästa för
företagen, de anställda och samhället, och ger dess-
utom en bättre bild av företaget. Det är ett omodernt
synsätt att enbart se och värdera hårda tillgångar och
pengagenomströmning. Ändå är människan företa-
gens bästa tillgång.

Redovisningskommittén har i uppdrag att titta på
hur man skall förbättra redovisningslagstiftningen.
Den skall vara färdig under nästa år.

Nu har EU ett antal direktiv som drabbar delar av
redovisningslagstiftningen, nämligen års- och kon-
cernredovisningen. Det är EU:s fjärde, sjunde och
elfte bolagsrättsliga direktiv och redovisningsdirektiv
som finns på bank- och försäkringsområdet. EU-
direktiven bygger på ett föråldrat synsätt på redovis-
ning och är inte heller internationellt anpassade. De
bygger på ett ännu mer föråldrat synsätt än det man
haft i den tidigare redovisningslagstiftningen.

Regeringen och lagutskottet väljer att anpassa sig
till EU-direktiven på en gång. Regeringen har själv
sagt att det i och för sig hade varit önskvärt att be-
handla samtliga frågor om redovisning i ett samman-
hang. Det håller vi nog alla med om.

Miljöpartiet skrev en motion där det står att vi vill
att propositionen avslås. Vi vill begära att regeringen
återkommer med ett nytt förslag sedan Redovisnings-
kommittén har slutfört sitt uppdrag. Det hade man
haft stor nytta av, och Sverige hade under tiden kun-
nat arbeta med att påverka EU. Det är ju dessutom så
att man i EU just nu jobbar med en vidareutveckling
av redovisningsreglerna inom EU.

Det finns många skäl till varför ett EU-
medlemskap inte är bra. Detta är ytterligare ett. Nu
konstaterar regeringen och lagutskottet att vi är fast-
låsta, att Sverige inte har något alternativ och att det
finns ett svenskt åtagande. Vi måste. Rune Berglund
har här i talarstolen sagt att EU:s lagstiftning måste
implementeras utan dröjsmål.

EU kommer som sagt förmodligen med nya redo-
visningsregler, och vi har vår redovisningskommitté.
Borde vi inte ha väntat? Vi alla tycker ju att redovis-
ningslagstiftningen måste moderniseras.

Bengt Harding Olson har skrivit en väldigt bra
motion och talat väldigt bra i dag om bl.a. frågan om
humankapital. Vänsterpartiet har tagit upp frågan om
att man skall ha en lagstadgad skyldighet att ta upp
jämställdhetsaspekter. Det är en intressant idé, och jag
tror att det hjälper jämställdhetsarbetet framåt. Det är
också en bra förebild för företag i andra länder. Jag
anser att jämställdhetsaspekterna skulle kunna be-
handla både kön och etniskt ursprung.

Det är mycket bra att Justitiedepartementet kom-
mer att ge Redovisningskommittén tilläggsdirektivet
att titta på hur man skall redovisa de miljömässiga
aspekterna. Det är mycket bra. Men det är för mig
ytterligare ett argument för att ett samlat grepp vore
bättre. Man borde ha avvaktat Redovisningskommit-
tén.

Men nu har regering och utskott konstaterat att vi
måste anpassa oss till EU-direktiven. Jag kan bara
säga att jag tycker att det är beklagligt att vi är med-
lemmar av EU. Jag vill verkligen betona att Sverige
måste förbättra strategin gentemot EU, så att den blir
genomgripande och offensiv.

Sveriges jurister har ett rykte inom EU, att de tol-
kar EU-direktiven till Sveriges nackdel. Sverige har
en rättslig tradition av att bokstavstroget tolka inter-
nationella avtal, och inte lika innehållsmässigt. Det
kanske inte är rätt att i EU-sammanhang tolka lag-
stiftningen så bokstavstroget. EU är ju mer av en
statsform än av en internationell konvention.

Sverige lägger sig alltför ofta alltför platt inför
EU. Som medlemmar, och även om vi inte hade varit
det, vill vi ju påverka EU. Men jag är inte lika positiv
som Stig Rindborg, som tror att om Sverige hade varit
medlem tidigare hade direktiven sett annorlunda ut i
dag. Däremot skall man försöka påverka.

För företagens skull vill jag understryka vikten av
att den EU-anpassade baskontoplanen når ut till alla
företag i god tid innan det är dags att tillämpa den.

Rune Berglund hoppades på att Lucias ljus skulle
få företag att parallellt jobba med humankapital vid
sidan av den vanliga redovisningen.

Vad skall förutom Lucias ljuskrona få företagen
att påbörja arbetet med att redovisa humankapitalet?
Har Rune Berglund en plan för detta? Eller skall man
förvänta sig att företagen skall läsa riksdagens proto-
koll och därefter ta egna initiativ?

Anf. 65 RUNE BERGLUND (s) replik

Herr talman! Det är Luciadagen i dag, och då vill
jag skämta litet grand. Men jag tycker faktiskt att det
skulle vara oerhört intressant om det fanns ett antal
företag inom olika branscher som så att säga kunde
fundera litet på hur det här skulle gå till och göra
experiment. Det är inte säkert att det alltid är vi och
regeringen som har svaren på alla frågor. Jag förutsät-
ter dock att det här kommer att ordnas på något sätt.
Om det är någonting som det verkar finnas en rörande
enighet om i den här riksdagen så är det att human-
kapitalet har en framtid i Sverige.

Anf. 66 PER ROSENGREN (v) replik

Herr talman! Jag är litet förvånad över Miljöpar-
tiets otroligt passiva hållning när det gäller kravet på
miljöräkenskaper och redovisning av jämställdhetsar-
bete. Det är ju väl att man yrkar avslag på propositio-
nen och säger att regeringen skall återkomma när
Redovisningskommittén har lagt fram sitt förslag.
Men vi vet att det kan dröja ganska länge.

Jag tycker att det är mycket tråkigt att man inte
kommer med några konstruktiva förslag och inte
deltar i arbetet med en sådan här relativt viktig pro-
position. Man bara hänvisar till att man skall åter-
komma. Jag tycker att det skulle ha varit värdefullt
om Miljöpartiet i större utsträckning också skulle ha
deltagit i utskottets handläggning av den här typen av
propositioner.

Anf. 67 YVONNE RUWAIDA (mp) replik

Herr talman! Vi tycker att det skulle ha varit vär-
defullt att man i den här frågan hade kommit med ett
samlat grepp. Det handlar också om företagens vill-
kor. Skall de behöva ändra redovisningsregler varten-
da halvår framöver, eftersom vi vill göra ganska
många förändringar? På många områden vill vi fak-
tiskt se en förändring.

När det gäller miljöräkenskaperna utför man ett
arbete både nationellt och internationellt för att finna
gemensamma former. Då kanske det är bättre att
avvakta tills man har funnit det här. Jag tror att det
kommer att inträffa mycket snart. Jag tror inte att man
behöver vara så orolig från Vänsterpartiets sida.

Vi i Miljöpartiet kommer att rösta med er när det
gäller reservationen om jämställdhetsaspekter.

Anf. 68 PER ROSENGREN (v) replik

Herr talman! Jag tycker faktiskt att det är mycket
viktigt att riksdagen ger uttryck för att det här skall
komma tillbaka till oss så fort som vanligt. Det är
alltså mycket viktigt att vi ligger på hela tiden för att
föra de här frågorna framåt. Det gäller miljöredovis-
ningen och jämställdhetsarbetet. Det gäller faktiskt
också humankapitalet. Jag vill påpeka att propositio-
nen innehöll väldigt litet när det gäller humankapita-
let, vilket Bengt Harding Olson sade.

Utskottet, exklusive Miljöpartiet, har diskuterat
fram den här lösningen. Jag vill påpeka att Miljöpar-
tiet faktiskt måste vara mera aktivt i den här typen av
frågor om vi skall få en gemensam linje och bli hand-
lingskraftiga när det framför allt gäller miljöredovis-
ning och jämställdhetsarbete men även behandlingen
av humankapitalet. Det hade varit mycket roligare om
även Miljöpartiet hade varit med i det här arbetet.

Anf. 69 YVONNE RUWAIDA (mp) replik

Herr talman! Jag betonade i mitt tal i dag värdet
av miljöredovisning, jämställdhetsaspekter och av att
man tar upp mjuka tillgångar och humankapital - och
att man skall göra någonting snabbt. Jag vet inte rik-
tigt vad Per Rosengren från Vänsterpartiet menar.

Jag tror att vi har ganska lika inställning i de här
frågorna, förutom att Vänsterpartiet inte anser att vi
även skall ta upp aspekter som gäller representationen
och var man kommer ifrån. Man skall ha en represen-
tation i företag som inte bara tar hänsyn till kön utan
också till etniskt ursprung. I det avseendet skiljer vi
oss från Vänsterpartiet i den här frågan, men i övrigt
har vi nog samma vilja.

Anf. 70 BENGT HARDING OLSON (fp)

Herr talman! Det är klart att det är tacksamt att va-
ra EU-kritiker i dag och i det här ärendet. Det sätt
som EU har skött det här på är värt kritik. Direktiven
är dåliga och föråldrade. Vi svenska lagstiftare kom-
mer att ådra oss mycket mera kritik efterhand som
man på redovisningssidan uppmärksammar det här,
och det har man nu börjat göra.

EU har faktiskt insett problemet, och man tänker
om. Det blir inte fler direktiv på redovisningsområdet,
det kan jag lova Yvonne Ruwaida. Det blir i stället ny
normgivning genom IASC. Då tycker jag att man
skall kunna säga att det är bra att EU har ändrat sig.
Det visar på en styrka i organisationen att man kan
ändra sig och slå in på den rätta vägen. Nu är man där.
Men Sverige skall använda sin unika möjlighet att se
till att EU inte viker av från vägen utan håller sig på
den.

Herr talman! Låt mig slutligen säga att jag också
tycker att det är en särskild dag i dag. Rune Berglund
och jag brukar tycka lika i många avseenden, och jag
har verkligen uppskattat luciafirandet i dag. Vad jag
uppskattar ännu mer, utan all jämförelse i övrigt, är
den debatt vi har haft här i dag.

Jag tror nämligen att det är något unikt som håller
på att ske - att humankapitalet också kan åsättas ett
värde i en balansräkning. För de människor som inte
förstår annat än siffror är detta viktigt, och det kom-
mer att visa sig att det har en enorm dynamik. Därför
tror jag att det här betyder mycket. Nu gäller det att
Redovisningskommittén är beredd och har lyssnat på
det här. Det fanns åtminstone tidigare företrädare för
kommittén här. Jag hoppas att de har tagit det här
budskapet till sig.

Anf. 71 YVONNE RUWAIDA (mp)

Herr talman! Det som Bengt Harding Olson tar
upp om EU:s framtida hållning beträffande redovis-
ningslagstiftningen är för mig ytterligare ett argument
för att vi inte borde ha antagit EU-direktiven utan i
stället borde ha avvaktat ett tag. Vi skulle då ha kun-
nat ta ett samlat grepp senare och ta upp frågor ur
både miljö- och jämställdhetsaspekter samt frågor om
humankapital. Då skulle vi inte heller ha behövt utsät-
ta företag för den situation som de nu kommer att
utsättas för.

Jag vill hänvisa till vad Nancy Holmström vid
Långedrags Redovisningsbyrå i Göteborg undrade: Är
den nya årsredovisningslagen värd det pris som före-
tagen kommer att få betala för detta utslag av europe-
iskt samarbete? Det är faktiskt en fråga som jag också
vill ställa.

Bengt Harding Olson kanske tycker att man försö-
ker använda sig av den EU-negativa opinionen, men
så är det inte. Jag har varit EU-kritisk i hela mitt liv.
Jag är 25 år nu, och jag är fortfarande kritisk. Där-
emot skall vi nu när vi är medlemmar naturligtvis
jobba för att försöka påverka EU så mycket som möj-
ligt. Det är oerhört viktigt.

Jag är kritisk till det sätt på vilket Sverige anpassar
sig till alla EU-direktiv. Jag tycker att Sverige skulle
kunna göra det på ett bättre sätt, och jag hoppas att
Bengt Harding Olson håller med mig om det.

Anf. 72 BENGT HARDING OLSON (fp)

Herr talman! Jag håller med om att det här kunde
ha skötts på ett annat sätt från allra första början. Men
nu är det inte aktuellt, utan nu befinner vi oss i den
här situationen. Nu står vi inför det här beslutet.
T.o.m. Yvonne Ruwaida måste inse att det här är att
slåss mot väderkvarnar.

Om man skall se något positivt på detta kan man
säga att nationell lagstiftning i Sverige bara gäller i
Sverige. Varje harmonisering är ett steg i rätt riktning.
En europeisk harmonisering - en EU-harmonisering -
är ett steg i rätt riktning. Då kan vi åtminstone tala
"europeiska" när det gäller årsredovisningar. Det är
inte tillräckligt - jag har sagt det flera gånger tidigare,
och jag säger det igen - om vi skall ha det internatio-
nellt gångbara språket. T.o.m. EU har insett att det
språket talas av IASC. Jag är övertygad om att Sveri-
ge kommer att göra en god insats. Alla de experter
och sakkunniga som känner till det här är uppenbart
förgrymmade över att det har blivit på det här sättet.
Men den kraften och styrkan kan vi få ett bra system
till glädje för hela världen.

Anf. 73 YVONNE RUWAIDA (mp) replik

Herr talman! Men är harmoniseringen verkligen
värd priset att vi kastar svensk redovisningslagstift-
ning 20 år tillbaka i tiden - så är det enligt vissas
uppfattning - och ännu mer avlägsnar oss från de
internationella redovisningsreglerna? I och med den
här lagstiftningen fjärmar vi oss ju nu från de interna-
tionella reglerna - det har Bengt Harding Olson själv
sagt i sitt anförande.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 11 §.)

8 § Reglering av s.k. fakturaskojeri i mark-
nadsföringslagen

Föredrogs

Lagutskottets betänkande 1995/96:LU14

Reglering av s.k. fakturaskojeri i
marknadsföringslagen (prop. 1995/96:81)

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare
var anmäld.

(Beslut fattades efter 11 §.)

9 § En ny myndighet för kontroll över krigsma-
teriel och andra stratetigskt känsliga produkter

Föredrogs

Utrikesutskottets betänkande 1995/96:UU3

En ny myndighet för kontroll över krigsmateriel och
andra strategiskt känsliga produkter (prop.
1995/96:31)

Anf. 74 LARS HJERTÉN (m)

Herr talman! Utrikesutskottets betänkande
1995/96:3 behandlar regeringens proposition nr 31 för
innevarande verksamhetsår med rubriken Ny myndig-
het för kontroll över krigsmateriel och andra strate-
giskt känsliga produkter.

I propositionen föreslås att Krigsmaterielinspek-
tionen skall ombildas till en ny myndighet, en myn-
dighet som skall pröva de ärenden om kontroll över
krigsmateriel och andra strategiskt känsliga produkter
som regeringen eller ett statsråd i dag har till uppgift
att pröva. Som en följd av detta föreslås att Rådgivan-
de nämnden för krigsmaterielexportfrågor ombildas
till ett råd för samråd hos den nya myndigheten. Vissa
andra förslag som presenterades i propositionen åter-
kommer jag till senare.

Vid behandlingen av ärendet i utrikesutskottet har
vi moderater inte funnit några skäl att tillstyrka pro-
positionen. Om man skall ändra på något, särskilt om
man som här vill inrätta en ny myndighet, måste man
vara klar över att förändringen är till det bättre. Det
finns ingenting som talar för att så är fallet med det
här förslaget.

Kontrollen av krigsmateriel och av strategiska
produkter - de kallas här dual use-produkter - regle-
ras av två skilda lagar och bygger på fundamentalt
olika synsätt. Utförsel av krigsmateriel är i princip
förbjuden. Dual use-produkter däremot omfattas av
frihandel och tillhör de varor som kan röra sig fritt
inom Europeiska unionen. Detta är skäl nog för att
inte lägga prövningen av dessa två olika material och
produkter under samma myndighet. Det är tvärtom
bra och logiskt om dual use-produkter handläggs i
annan ordning än krigsmateriel.

Vi föreslår i enlighet med betänkandet Kontrollen
över export av strategiskt känsliga varor, SoU
1993:56, att tillståndsprövningen för dual use-
produkter skall delegeras från regeringen till Kom-
merskollegium. En rad tunga remissinstanser tillstyrk-
te det förslaget när det lades fram sommaren 1993.
Utredningen leddes av ambassadören Gunnar Lund.

Vi delar utredningens uppfattning. Vi menar att
den är väl underbyggd. Vad som är dual use-
produkter är inte fastställt en gång för alla. Bedöm-
ningen varierar, samtidigt som tekniken hela tiden
utvecklas. Vi anser därför att Kommerskollegiums
beslut skall gå att överklaga och att regeringen skall
vara den instans som man skall vända sig till vid ett
överklagande.

När det gäller kostnaden för den nya myndigheten
skall enligt förslaget en årlig avgift betalas av den
som har tillstånd att tillverka krigsmateriel eller som
tillverkar dual use-produkter.

Vi vänder oss starkt mot förslaget att till-
ståndsprövningen av dual use-produkter skall finansi-
eras av det aktuella företaget, inte främst för summans
storlek utan mer för att det är principiellt felaktigt att
införa en avgift eller en skatt, som det nästan blir, som
klart diskriminerar verksamhet i Sverige i förhållande
till motsvarande verksamhet i andra länder.

Sådana avgifter som nu föreslås finns inte i våra
nordiska grannländer, och inte heller i några EU-
länder, varför vi bestämt avvisar förslaget. Vilka som
skall betala och vilka som inte skall betala är svårt att
förklara och därmed försvara. Företag med tillverk-
ning utomlands skall inte betala. Företag som enbart
idkar handel drabbas inte heller av avgiften, trots att
dessa företag också belastar myndigheten med li-
censansökningar. Avgiften blir i praktiken en produk-
tionsskatt, som endast drabbar tillverkning i Sverige.

När det gäller krigsmateriel finns ett femtontal fö-
retag som har sin tillverkning i Sverige. Inom dual
use-området är det fråga om mångdubbelt fler, ca 800,
som kan behöva söka tillstånd. Några hundra är av
den storleken att de måste betala den föreslagna årliga
avgiften. Det är inte så lätt att avgöra var gränsen
egentligen går. Propositionen är inte särskilt tydlig på
den punkten.

Några frågor i sammanhanget: Skall ett svenskt
företags avgift baseras på dess tillverkning internatio-
nellt? Skall ett utländskt företags avgift baseras på
dess tillverkning i Sverige? Gemensamt för svaren är
att tillverkning i Sverige alltid blir en belastning vid
beräkning av avgiften. Min fråga till utskottsmajorite-
tens företrädare, Nils T Svensson blir: Kan det vara
rimligt att missgynna svensk produktion med hänsyn
till den stora arbetslöshet som råder just nu i Sverige?

När det så gäller tillsyn av krigsmateriel har vi
moderater inte funnit anledning att nu ändra den ord-
ning som gäller. Krigsmaterielinspektionen och Råd-
givande nämnden för krigsmaterielexportfrågor bör
även i fortsättningen finnas kvar med samma uppgif-
ter som i dag. Därför behövs heller ingen förändring i
lagen om krigsmateriel.

Till sist kan tilläggas att en myndighet inom ett
område där det krävs stor flexibilitet, eftersom förhål-
landena hela tiden ändras, rent principiellt måste ifrå-
gasättas. En myndighet styrs ju av vissa fastställda
lagar. Vi har inte funnit att den nya myndigheten är
efterfrågad av de producerande företagen. Det finns
knappast någon allvarlig kritik mot det nuvarande
systemet med det arbete som bedrivs av Krigsmate-
rielinspektionen och Rådgivande nämnden för krigs-
materielexportfrågor.

Fru talman! Jag står givetvis bakom hela den mo-
derata reservation som är fogad till utskottets betän-
kande, men jag nöjer mig med att yrka bifall till
mom. 1.

Anf. 75 LENNART ROHDIN (fp)

Fru talman! Bara de senaste dagarna har med all
önskvärd tydlighet visat hur känsliga frågorna om
svensk krigsmaterielexport ofta är - såväl inrikespoli-
tiskt som utrikespolitiskt. Jag avstår av förklarliga
skäl från att kommentera den aktuella debatten men
konstaterar att den faktiskt mycket klart har belyst att
det inte minst rör sig om vilket förtroende man har
anledning att ha för de inblandade aktörerna. Det
borde vara en varningssignal till oss, när vi skall dra
upp riktlinjer för hanteringen av dessa frågor i framti-
den.

Vi skall inte här i dag ta ställning till den större
frågan huruvida vi över huvud taget skall tillåta
svensk krigsmaterielexport, men jag misstänker att
även den kommer att beröras i den efterföljande de-
batten. Låt mig då bara säga att vår uppfattning är att
svenskt försvar bygger på bl.a. en kvalificerad svensk
krigsmaterielindustri. Den har varit av stor säkerhets-
politisk betydelse för vårt land. Möjligheten att expor-
tera krigsmateriel har därvid haft stor betydelse för
svensk försvarspolitik.

Alla stater har, precis som vi själva, rätt att be-
stämma över sin egen säkerhetspolitik, liksom i frå-
gan, om man ska ha ett militärt försvar eller ej. För att
det skall vara möjligt måste det ju finnas länder som
också är beredda att exportera vapen. Därmed bidrar
svensk krigsmaterielexport till ökad valfrihet för ett
tänkt köparland och även till att minska dess säker-
hetspolitiska beroende, särskilt av stormakter.

Däremot är det viktigt att svensk vapenexport inte
sker till stater som befinner sig i väpnad konflikt med
andra eller som har inre väpnade oroligheter. Frågan
om demokrati liksom om respekt för mänskliga rät-
tigheter och minoriteters rättigheter måste också
ovillkorligen beaktas. Av dessa skäl begränsas kretsen
av tänkbara exportländer betydligt, även om demo-
kratiseringen i Öst- och Centraleuropa givetvis något
har ökat den kretsen.

Fru talman! Export av krigsmateriel tillverkad i
Sverige är, som bekant, på förekommen anledning
föremål för en mycket restriktiv grundsyn, och skall
så förbli. En mer liberal dispensgivning får inte smy-
gas fram, utan den måste föregås av en bred parla-
mentarisk beredning som tar sin utgångspunkt i lång-
siktigt förändrade försvars-, säkerhets- och utrikes-
politiska förutsättningar.

Nu gällande riktlinjer, som regeringen redovisade
vid riksdagens behandling av propositionen Lag om
krigsmateriel och som riksdagen godkände i decem-
ber 1992, är enligt vårt synsätt helt till fyllest. Där-
emot kan man resa frågetecken inför hur riktlinjerna
har tillämpats.

Av dessa riktlinjer framgår att "tillstånd till utför-
sel av krigsmateriel, eller annan samverkan med nå-
gon i utlandet avseende krigsmateriel bör medges
endast om sådan införsel eller samverkan 1. bedöms
erforderlig för att tillgodose det svenska försvarets
behov av materiel eller kunnande eller i övrigt är
säkerhetspolitiskt önskvärd, samt 2. inte står i strid
med principerna och målen för Sveriges utrikespoli-
tik".

Det står helt klart att var och en av de båda be-
dömningsgrunderna står på egna ben, dvs.: Båda skall
vara uppfyllda för att export av krigsmateriel skall
kunna medges. Den oklarhet som på sina håll har
tyckts vidlåta regeringens nu föreliggande förslag har
undanröjts genom utskottets tydliga skrivningar i detta
avseende. Det är välkommet och bidrar till fortsatt
förtroende för denna hantering.

Likaså är det välkommet att utskottet efter förslag
från bl.a. Folkpartiet liberalerna skärper skrivningarna
i lagtexten om att den nya inspektionen skall över-
lämna ett ärende till regeringen för prövning, om
ärendet har principiell betydelse eller annars är av
särskild vikt. Ärenden av denna art måste alltid slutli-
gen bygga på en av regeringen gjord politisk bedöm-
ning.

Fru talman! Redan vid riksdagens behandling av
dessa frågor våren 1988 förde Folkpartiet fram tanken
på en fristående myndighet som skulle skapa tydligare
ansvarsförhållanden och ökad klarhet om regeringens
roll i kontroll- och tillsynsarbete. Det stora antalet
ärenden motiverar i dag också en delegering till en
fristående myndighet i enlighet med regeringens för-
slag, vilket vi i Folkpartiet tillstyrker.

På liknande sätt som vad gäller den år 1992 inrät-
tade utlänningsnämnden är det ytterst angeläget att
riktlinjerna blir klara och att regeringens möjligheter
liksom yttersta ansvar för praxisbildningen klarläggs.

Vid riksdagsbehandlingen våren 1988 aktualisera-
de Folkpartiet också behovet av en lagreglering av
riktlinjerna för dispensgivningen. Detta skulle med-
verka till att beslutsfattandet fick fastare former. När
nu dispensgivningen överförs från regeringen till en
självständig myndighet kommer frågan i ett nytt och
tydligare läge. En fristående myndighet bör styras av
en av Sveriges riksdag antagen lag.

Frågornas politiska känslighet och krav på orubbat
förtroende för hanteringen understryker betydelsen av
att klara och otvetydiga regler skapas. Regeringen
borde få riksdagens uppdrag att återkomma med för-
slag till lagreglering av riktlinjerna för krigsmaterie-
lexporten. Jag kan bara beklaga att Socialdemokrater-
nas bristande förståelse för, eller kanske rent av vilja,
att skapa största möjliga klarhet bara kommer att
bidra till den förtroendeklyfta som den aktuella debat-
ten visar på inför hanteringen av svensk krigsmaterie-
lexport.

Lagreglerade riktlinjer kan naturligtvis inte lösa
alla bedömningsfrågor. Förhållanden i enskilda länder
som kan komma i fråga för export liksom bedöm-
ningen av enskilda krigsmaterielslag kan givetvis
förändras. Det är då ytterst angeläget att regeringen
fortlöpande har möjlighet att styra den politiska prax-
isbildningen. Det kan lämpligen ske genom att rege-
ringen, även under andra förhållanden än de som
reglerats i lag, kan utfärda förordningar om vissa
länder och om visst krigsmaterielslag. Så vidmakt-
hålls regeringens politiska ansvar för hanteringen av
enskilda ansökningar om dispens för krigsmaterielex-
port.

Låt mig avslutningsvis få konstatera att frågan om
vad den nya myndigheten skall ha för namn givetvis
inte har någon substantiell betydelse. Däremot bidrar
detta naturligtvis till den signalverkan som ges. Även
här hade det för förtroendet till den nya hanteringen
varit av värde om det för alla klargörande namnet
Krigsmaterielinspektionen hade kunnat bibehållas.
Det nya namn som regeringen förordar, och som jag
ännu inte lärt mig, bidrar inte till en sådan klarhet.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 4
och 5 i betänkandet.

Anf. 76 EVA ZETTERBERG (v)

Fru talman! Vi har en mycket restriktiv lagstift-
ning vad gäller export av krigsmateriel. Sådan export
är i princip totalt förbjuden, men i praktiken är vi
långt därifrån. Vi i Vänsterpartiet önskar med all
tänkbar tydlighet att export av krigsmateriel även i
praktiken skulle vara totalt förbjuden.

Sättet för vapenexporten och de undantag som
getts vad gäller möjligheter till vapenexport är inte,
som Lars Hjertén här tidigare sagt, något som föregått
utan kritik. Tvärtom anser jag och Vänsterpartiet i
likhet med en rad organisationer och enskilda i vårt
land att det finns all anledning att rikta mycket kraftig
kritik mot KMI, mot den rådgivande nämnd som
hittills har fungerat och mot det sätt på vilket de här
frågorna har skötts.

Det är uppenbart att det beträffande de regler som
här gäller med tanke på möjligheterna till undantag
har funnits alltför många tolkningar. Villkoren har
definitivt inte varit entydiga. Från senare år finns det
otaliga exempel på att länder som varit mycket
olämpliga ändå fått bli mottagare av svensk krigsma-
teriel.

När vi nu har uppe till behandling just frågan om
den nya särskilda myndigheten för dessa frågor är det
bra att vi i riksdagen får en debatt om hur frågorna
skall skötas. Men huruvida detta kommer att fungera
bra eller inte blir i hög grad avhängigt av hur det till
myndigheten knutna rådet för samråd i exportkontroll-
frågor fungerar.

När det gäller det här förslaget ser jag det som
mycket positivt att det blir en fristående behandling
och att samtliga riksdagspartier får möjlighet både att
följa frågorna och att påverka behandlingen av frå-
gorna.

Men det finns naturligtvis också risker med att ge-
nomföra en sådan här förändring. En mycket uppen-
bar risk är att det kommer att tjäna som alibi för rege-
ringen att slippa ta kontroversiella beslut och att
skylla på rådet. Vi har en tänkbar parallell i Utlän-
ningsnämnden. Från regeringens sida har det ju vid
flera tillfällen hävdats att det inte är regeringens sak
och att man inte skall lägga sig i, utan Utlännings-
nämnden är en fristående myndighet. Därmed har
regeringen i flera uppmärksammade fall kommit
undan ansvaret. Jag vill därför understryka hur bety-
delsefullt det är att hela det politiska ansvaret ligger
kvar hos regeringen.

Det som har blivit bra när det gäller utskottets be-
handling av frågan är att regeringens "får" i proposi-
tionen, i frågor som gäller vad som skall eller inte
skall överlämnas till regeringen, har ändrats till
"skall". De skall överlämnas för principiell bedöm-
ning. Detta är en mycket positiv sak som hänt vid
behandlingen här i riksdagen.

Till skillnad från Lars Hjertén finner jag att avgif-
terna är något som är mycket positivt. Det är själv-
klart att företag som ägnar sig åt sådan här verksam-
het skall betala avgifter för vad själva kontrollen kos-
tar. Om samma system tillämpas i Europa eller inte
spelar väl ingen roll, Lars Hjertén! Snarare ligger vi
där före. Det ser jag som en klar fördel.

Efter att ha studerat ärendet litet närmare och efter
försvarsindustrins uppvaktning förstår jag att det finns
en rad företag som undgår avgiftsbeläggning men som
borde kunna erlägga avgifter här. Det gäller exem-
pelvis, som Lars Hjertén påpekade, företag som har
tillverkning utomlands. Jag beklagar att vi inte upp-
märksammade detta tillräckligt mycket redan i början,
för då hade det gått att få in mera finansiellt.

Jag skulle också, precis som Lennart Rohdin, vilja
ta upp frågan om namnet på den nya myndigheten.
Jag har försökt lära mig, till skillnad från Lennart
Rohdin, att det heter myndighet för strategiskt känsli-
ga produkter. Vad är det annat än ett försök att få
människor att tro att det handlar om något annat än
det gör? Det är ju en ren eufemism! Jag menar att
man i ärlighetens namn borde kunna tala om att det
handlar om krigsmateriel som skall exporteras. Jag
har svårt att förstå att det bara är Folkpartiet och
Vänsterpartiet som har den uppfattningen - inte ens
Miljöpartiet kan sälla sig till dem som tycker att det
vore rimligt.

Flera andra talare har varit inne på den senare ti-
dens diskussioner om krigsmateriel. Det har handlat
om förtroende. Regeringen anser sig illa behandlad i
flera debatter, Kockums anser sig vara utsatta för
förtal osv. Frågar sig inte berörda parter varför den
här debatten uppstår? Kan det vara en enskild persons
fel? Nej, problemet är att det inte finns öppenhet, att
regeringen eller försvarsindustrin inte lägger korten
på bordet. Det är därför som vi gång på gång får de
här diskussionerna.

Det gäller exempelvis vapenexport till Indonesien.
Mats Hellström har stått här i riksdagen och talat om
att han skall informera så fort något sådant uppkom-
mer. När då en ny frågeställning uppstår svarar inte
regeringens nya företrädare i de här frågorna förrän
han blir oerhört pressad och bekräftar då att någon
sådan export inte har skett.

Varför inte från början tala om att det är uteslutet
med export av krigsmateriel till Indonesien? Då hade
man sluppit den förtroendekris som det talas om.

Jag vill också ställa en fråga som oroar mig inför
framtiden men som jag inte kan få svar på, eftersom
ingen regeringsrepresentant är här: Hur går det nu
med de diskussioner som finns med Chile? Överväger
man att acceptera export även till Chile? Det finner
jag i så fall ytterst olämpligt.

Fru talman! När det gäller ett par andra frågor som
berörs i betänkandet - lagreglering av riktlinjer och
behovet av förordning om vissa länder - skall jag inte
upprepa det Lennart Rohdin redan har sagt. Där har vi
samma uppfattning. Jag vill bara instämma och hänvi-
sa till de reservationer som jag och Vänsterpartiet står
bakom.

Jag vill yrka bifall till reservation 3, som gäller
namnet, och reservation 9, som gäller reglering av
nämndens arbetsformer. Det räcker nämligen inte, fru
talman, med den representativitet som nämnden
kommer att ha, med representanter för samtliga parti-
er. Man måste också se till att nämnden kan fungera
och har något att säga till om.

Anf. 77 LARS HJERTÉN (m) replik

Fru talman! För att undvika misstag vill jag säga
att jag tidigare yrkade bifall till vår reservation 1
avseende mom. 1.

Det är klart, Eva Zetterberg, att det har före-
kommit mycket kritik från olika debattörer mot vape-
nexporten. Men det hänger ju inte så mycket ihop
med den organisation som vapenexporten finns under,
utan det beror på att många liksom Eva Zetterberg
inte vill ha någon vapenexport över huvud taget. Eva
Zetterberg sade här att hon inte ville ha någon vape-
nexport alls utan var för ett totalförbud. Där är vi dock
inte.

Oavsett vilken organisation vi har kommer det
alltid att förekomma kritik mot de beslut som fattas.
Jag tror inte att inrättande av en myndighet gör att
kritiken avtar på något vis. De som har samma upp-
fattning som Eva Zetterberg kommer nog att vara lika
aktiva i fortsättningen och att kontrollera varje vape-
nexport eller beslut om vapenexport precis som i dag.

Eva Zetterberg säger att det är bra att Sverige går
före när det gäller avgiften, och det kan man ju tycka.
Men de företag som drabbas och som kanske måste
säga upp personal tycker nog inte att det är så bra.
Man kan också ha uppfattningen att det inte spelar
någon roll om företagen får nya skatter eller ej. Jag
och mitt parti tycker däremot att det spelar en väldigt
stor roll. Man skall inte införa nya skatter, i alla fall
inte sådana som bara drabbar svenska företag.

Anf. 78 EVA ZETTERBERG (v) replik

Fru talman! Lars Hjertén säger att företagen skulle
tvingas säga upp folk. Ett annat sätt, Lars Hjertén, är
att de företag som ser det här framför sig tar behovet
av alternativ produktion på allvar och ser vilka andra
möjligheter man har. Där har man verkligen inte gjort
mycket på någon av de försvarsindustrier vi har i
Sverige.

Om den här lagstiftningen, inrättandet av en ny
myndighet och införandet av avgifter kan leda till
detta är jag oerhört glad. Om bara ett enda företag
lägger ned sin vapenproduktion och övergår till civil
produktion har vi vunnit väldigt mycket.

Jag skall så kommentera frågan om att över huvud
taget acceptera vapenexport. Det är riktigt att jag och
mitt parti verkar för en total nedläggning av svensk
försvarsindustri. Vi anser inte att den behövs, och det
behövs ingen vapenexport från Sverige över huvud
taget.

Men detta är något vi arbetar för på lång sikt. Vi
accepterar den lagstiftning som finns. Det vi framför
allt har kritiserat är att regeringen och den hittillsva-
rande rådgivande nämnden inte har följt sina egna
rekommendationer eller de löften regeringen har givit.
Detta kräver vi att de gör.

Det är här vår allvarligaste kritik kommer in. Det
andra handlar om ett mer långsiktigt mål: att se till att
all vapenexport från Sverige upphör, liksom för-
svarsindustrin totalt.

Anf. 79 LARS HJERTÉN (m) replik

Fru talman! Jag kan hålla med Eva Zetterberg om
att det naturligtvis på lång sikt vore bra om vi inte
behövde några vapen, inte tillverkade några vapen och
inte behövde köpa eller sälja några vapen. Men där är
vi inte än.

På kort sikt kan det här förslaget - om det går ige-
nom, vilket det säkert gör - innebära att svenska före-
tag kommer att säga upp folk. Men det betyder inte att
produktionen upphör, bara att den förläggs till ett
annat land än Sverige. Det tycker jag inte är särskilt
bra.

Anf. 80 EVA ZETTERBERG (v) replik

Fru talman! Varför, Lars Hjertén, har företagen
inte alternativet att satsa på annan produktion om de
är angelägna om sysselsättningen i Sverige? Det finns
företag, t.ex. Bofors, som har en viss liten andel annan
produktion. Det kan gälla de krockkuddar som man
producerar i Lindesberg. Men det finns också en
enorm marknad i världen - beklagligtvis, vill jag säga
- för minröjare och andra verktyg för att få bort mi-
nor. Varför inte satsa på dessa saker? Där tycker jag
att försvarsindustrin själv borde agera mer och också
ha stöd från Lars Hjertén och hans parti.

Anf. 81 PETER ERIKSSON (mp)

Fru talman! Frågorna kring svensk krigsmaterie-
lexport har varit stora politiska frågor under många år.
Just nu är det här naturligtvis en högaktuell fråga.

Ingen som har följt den här debatten kan väl säga
att vi har haft en bra organisation för kontrollen och
övervakningen av svensk krigsmateriel eller att de
lagar och riktlinjer som finns på området har följts
och skötts på ett bra sätt. Det har funnits mycket att
önska när det gällt att förbättra och förändra det här.

Men vad man framför allt slås av är att det handlar
om politiska ärenden, som är betydelsefulla för
svensk utrikespolitik, säkerhetspolitik och försvars-
politik. Sådana politiskt centrala frågor bör inte dele-
geras till myndigheter. Vi i Miljöpartiet har därför
skrivit en omfattande motion med ett stort antal för-
slag som syftar till att säkra ett politiskt inflytande
över tillståndsgivningen.

Det vore mycket olyckligt om vi fick en myndig-
het på krigsmaterielområdet som fungerar på samma
sätt som när det gäller invandrarfrågorna, som även
Eva Zetterberg var inne på, där politikerna binder upp
sig själva och står maktlösa inför de dumheter som
begås.

Det förslag om en ny myndighet för kontroll av
krigsmateriel som kom från regeringen för ett tag
sedan är helt oacceptabelt från dessa utgångspunkter.
Det finns möjligen en fördel med det, från politisk-
demokratisk synpunkt, och det är att vi får en situation
där fler partier blir representerade i den rådgivande
nämnden och att vi på det sättet stärker en demokra-
tisk politisk kontroll över krigsmaterielexporten.

Om det realiseras måste det innebära att vi får en
organisation som fungerar minst lika bra som den gör
i dag och att de tillståndsärenden som tas upp verkli-
gen går genom rådet. Rådet måste komma in på ett
tidigt stadium. I propositionen finns en del oklarheter
kvar.

Frågorna om krigsmaterielexport har behandlats
av flera utskott: utrikes-, försvars- och konstitutions-
utskott. Konstitutionsutskottet är det utskott som i stor
utsträckning haft hand om dessa frågor genom de
granskningsärenden som varit uppe de senaste åren.
Vi i konstitutionsutskottet fick yttra oss till utrikesut-
skottet. Vi träffade en uppgörelse i konstitutionsut-
skottet där vi blev överens om att ordet "får" skall,
som flera varit inne på tidigare, ändras till "skall" i 1
§ lagen om krigsmateriel. Det är en väldigt viktig
förändring. Det innebär att myndigheten är skyldig att
överlämna ärenden av principiell vikt. Enligt rege-
ringens förslag får myndigheten, om den vill, över-
lämna ärenden. Regeringen har ganska små möjlighe-
ter att själv påverka.

I det här avseendet följer utrikesutskottet uppgö-
relsen i KU. Det är bra.

En annan del i uppgörelsen var att det skall göras
en utvärdering efter ett år. Även där följer utrikesut-
skottet uppgörelsen i KU.

En tredje del var att alla ärenden skall föregås av
samråd i Exportkontrollrådet innan de avgörs av
myndigheten eller beslutas av regeringen, alltså sam-
råd på ett tidigt stadium i praktiskt taget alla ärenden.
Det är den situation som egentligen råder i dag.

Där har vi i Miljöpartiet ett yrkande som blev till-
godosett i KU men som utrikesutskottet nu avstyrker.
Det tycker jag är utomordentligt beklagligt. Det ska-
par igen en oklarhet om det är så att vi nu på ett
olyckligt sätt för över politiska beslut till en myndig-
het. Utrikesutskottet går därmed ifrån uppgörelsen i
KU. Vi i Miljöpartiet ser detta som en väldigt central
fråga. Vi hade fått det intrycket att socialdemokrater-
na hade mandat - man påstod det - från regeringen
och förankring i riksdagsgruppen för att träffa en
uppgörelse. Jag måste därför fråga vad som hänt. Kan
man inte längre lita på socialdemokraterna? För vår
del innebär det naturligtvis att vi måste följa upp den
motion som vi skrivit och reservationerna till betän-
kandet på ett tydligare sätt. Huvudreservationen, re-
servation 2, innebär avslag på propositionen. För den
händelse att reservationen faller har vi ett antal förslag
om hur det skall bli bättre och i stor utsträckning
tillgodose det självklara kravet på politiskt inflytande.

Vår reservation 4 handlar om att lagfästa de rikt-
linjer som finns. Det är naturligtvis också en viktig
fråga. Om man skall gå över till att ha en myndig-
hetsorganisation på det här området, där en myndighet
får ett stort ansvar och fattar beslut i viktiga politiska
frågor, är det avgörande att det finns en lag att vända
sig till. Men så är inte läget i dag. Det gör att hela
konstruktionen egentligen blir ytterst märklig.

Vänsterns representant berörde en reservation som
vi inte står bakom och som handlar om namnet på den
nya myndigheten. Den reservationen kommer vi
självklart att stödja om det blir votering på den punk-
ten.

Reservation 8 är en tredje reservation som vi
skrivit på det här området. Den handlar om att Ex-
portkontrollrådet skall komma in tidigt i princip i alla
ärenden. Det ger garantier för att myndigheten inte
skall bli ett sätt för politiker att sopa obekväma och
känsliga beslut under mattan för att slippa ta ställning.
Därför är det en väldigt viktig, helt enkelt avgörande,
fråga.

Fru talman! Vi i Miljöpartiet är oroliga för att in-
rättandet av den nya myndigheten skall innebära ett
led i en liberalisering på krigsmaterielexportområdet.
Det innebär i så fall att ännu fler svenska vapen
kommer att hamna i öppna konflikter och bidra till
nöd och död.

Om yrkandet om avslag på propositionen inte bi-
falls av riksdagen, yrkar jag bifall till reservationerna
2, 4 och 8, för att få en så bra organisation som möj-
ligt.

Anf. 82 EVA ZETTERBERG (v) replik

Fru talman! Jag har redan fått svar på mina frågor.

Anf. 83 LENNART ROHDIN (fp) replik

Fru talman! Jag har naturligtvis respekt för Miljö-
partiets grundläggande inställning till inrättandet av
den nya myndigheten. Icke förty har Miljöpartiet ändå
valt att ha synpunkter på hur den nya myndigheten
skall styras och regleras - och det välkomnar jag -
bl.a. vad gäller lagreglering av riktlinjerna.

Peter Eriksson gjorde jämförelse med Utlännings-
nämnden och påpekade både svårigheten att styra och
benägenheten för regeringen att krypa undan ansvar.
Det är en av anledningarna till att vi har föreslagit att
regeringen skall ges möjlighet att utfärda förordningar
utöver den lagstiftning som gäller när det gäller ut-
veckling i enskilda länder, enskilda vapenslag och
liknande för att på det sättet kunna styra praxisbild-
ningen politiskt. Det är en möjlighet, men det gör
också att man kan ställa regeringen till ansvar om den
inte gör detta. Det förvånar mig därför att Miljöpartiet
inte följt Folkpartiets och Vänsterpartiets reservation
på denna punkt. Med utgångspunkt i hur Miljöpartiet
valt att hantera frågan i övrigt undrar jag om man inte
även här, precis som i namnfrågan, borde stödja re-
servation 5.

Anf. 84 PETER ERIKSSON (mp) replik

Fru talman! Som jag sade tidigare har vi ett antal
yrkanden som innebär att det här skulle kunna styras
på ett politiskt mer tydligt sätt än i dag. Det räcker för
att det skulle fungera någorlunda bra. Eftersom vi inte
fått stöd för våra förslag är vårt huvudyrkande fortfa-
rande avslag på propositionen.

Anf. 85 LENNART ROHDIN (fp) replik

Fru talman! Jag förstår huvudlinjen, och jag har
respekt för den. Eftersom Miljöpartiet ändå på flera
punkter kommer att ta ställning till följdfrågor med
anledning av att det nu bildas en ny myndighet, förstår
jag inte riktigt varför man avstår på denna punkt.
Möjligen har man inte riktigt haft tid att sätta sig in i
frågan. Jag hoppas att den tid som återstår av debatten
ger utrymme för Miljöpartiet att läsa igenom vår
motion. Den tar faktiskt sikte på de brister som man
har kunnat konstatera i konstruktionen kring Utlän-
ningsnämnden, både dess agerande och regeringens
möjligheter respektive möjligheten att ställa regering-
en till ansvar för praxisbildningen i enskilda ärenden.
Den parallell som även Peter Eriksson i sitt huvudan-
förande var beredd att dra mellan den här myndighe-
ten och Utlänningsnämnden tycker jag logiskt sett
borde resultera i att Miljöpartiet stödjer reservationen.
Men det finns några minuter kvar att överväga frågan.

Anf. 86 PETER ERIKSSON (mp) replik

Fru talman! Jag tycker faktiskt att Miljöpartiets
förslag om att rådet skall komma in betydligt tidigare,
och i princip ha ett större inflytande över processen,
bättre tillgodoser det syfte som Folkpartiet är ute efter
än det förslag ni har redovisat i reservation 5. Det
förslaget innebär att regeringen skall kunna komma
med förordningar.

Miljöpartiet har löst denna fråga på ett bättre sätt,
och vi har också en bredare demokratisk förankring
för vår lösning.

Anf. 87 NILS T SVENSSON (s)

Fru talman! Utrikesutskottet tillstyrker i detta be-
tänkande regeringens förslag om att Krigsmaterielin-
spektionen ombildas till en ny myndighet som skall
heta Inspektionen för strategiska produkter. Denna
nya myndighet skall pröva de flesta av de ärenden om
kontroll över krigsmateriel som regeringen, eller ett
statsråd, i dag prövar.

Inrättandet av den nya myndigheten på detta om-
råde är en administrativ reform som inte ändrar de
riktlinjer som styr prövningen av ärenden som gäller
krigsmaterielexport. Jag vill understryka just detta:
man ändrar inte riktlinjerna som styr prövningen.

I dag prövas årligen upp emot 3 000 ärenden inom
det aktuella området på regeringsnivå. I detta sam-
manhang bör påminnas om att det länge har varit en
strävan att befria regeringen från förvaltningsärenden
av mer eller mindre rutinbetonad natur. Statsråden bör
ha möjlighet att ägna mer tid och kraft åt reformarbe-
te, övergripande planering och prioritering och annat
som kräver ett ställningstagande från regeringen som
politiskt organ. Under en följd av år har att stort antal
ärendegrupper på olika förvaltningsområden delege-
rats från regeringen till myndigheter under regeringen.

I ljuset av denna utveckling är det rimligt att för-
hållandena även på krigsmaterielexportområdet ses
över. Det räcker med att regeringen prövar de ärenden
som är viktiga för utvecklingen av praxis eller som är
svårbedömda.

En naturlig lösning är att Krigsmaterielinspektio-
nen ombildas till en ny myndighet för prövning av
ärenden enligt lagen om krigsmateriel och lagen om
strategiska produkter. Den nya myndigheten skall
alltså pröva ärenden både rörande kontroll av krigs-
materiel och ärenden som gäller s.k. dual use-
produkter, dvs. varor som har både civil och militär
användning.

Utskottet framhåller i betänkandet att det vid en
delegering till myndighetsnivå är nödvändigt att lyfta
fram de principer som regeringen har lagt fast i sin
praxis, och som på krigsmaterielområdet har kommit
till uttryck i regeringens riktlinjer för krigsmaterielex-
port och annan utlandssamverkan. Principerna innebär
att det är Sveriges utrikes-, säkerhets- och försvars-
politiska intressen som skall fälla utslaget i dessa
ärenden. När lagen om krigsmateriel antogs behand-
lades dessa riktlinjer av riksdagen.

I lagen om krigsmateriel föreskrivs att tillstånd
enligt lagen får lämnas endast om det finns säker-
hets- eller försvarspolitiska skäl för detta och om det
inte strider mot Sveriges utrikespolitik. Delegeringen
av ärenden från regeringsnivå till myndighetsnivå
innebär alltså inte att prövningen ändras i sak. De
riktlinjer som i dag styr tillståndsgivningen ligger fast.

När det gäller avgränsningen mellan de ärenden
som skall prövas på myndighetsnivå och de ärenden
som skall prövas av regeringen utformas reglerna så
att regeringen kan styra utvecklingen av praxis och
anpassa den till växlande utrikes-, säkerhets- och
försvarspolitiska krav. Dessutom måste regeringen ha
möjlighet att uppfylla kravet på samråd med Utrikes-
nämnden.

Det är givetvis viktigt att reglerna blir lätta att
förstå och tillämpa. Reglerna innebär att alla ärenden
skall väckas på myndighetsnivå. Myndigheten ser till
att varje ärende blir tillräckligt utrett och tar ställning
till om ärendet behöver prövas av regeringen.

I propositionen föreslogs att det i lagtexten skulle
stå att den nya myndigheten "får" överlämna ett ären-
de till regeringens prövning, om ärendet har princi-
piell betydelse eller annars är av särskild vikt. Utskot-
tet föreslår nu, och tillgodoser därmed ett antal mo-
tionskrav, att ordet "får" ändras till "skall". I prakti-
ken innebär detta inte någon skillnad jämfört med
regeringens förslag, men kravet på överlämnande till
regeringen när ett ärenden har principiell betydelse
eller annars är av särskild vikt kommer till tydligare
uttryck om det i lagen står att dessa ärenden "skall"
överlämnas i stället för att de "får" överlämnas.

I och med att en ny myndighet inrättas aktualiseras
frågan om en ombildning av den rådgivande nämnden
för krigsmaterielexportfrågor. Nämnden ombildas till
ett råd för samråd i exportkontrollfrågor hos den nya
myndigheten. Rådet får ett vidare verksamhetsområde
än den nuvarande nämnden. Arbetet i rådet skall ta
sikte inte bara på samråd. Det skall också tillföra
myndigheten sakkunskap och kontinuerlig inblick i
relevanta utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska
frågor.

Ledamöterna i rådet utses av regeringen efter för-
slag från de partier som är företrädda i Utrikesnämn-
den. Konstitutionsutskottet, som yttrat sig om propo-
sitionen, skriver att man på goda grunder kan anta att
det rådgivande organet får en framträdande roll när
det gäller beslut om vilka ärenden som skall avgöras
av myndigheten eller av regeringen. Vidare utgår man
ifrån att det arbetssätt som utvecklats under de tio år
som den rådgivande nämnden funnits kommer att
fortsätta att gälla, och att det faktum att en större krets
av partier kommer att vara med inte skall utgöra något
hinder för ett smidigt arbetssätt.

När det gäller den lagreglering av riktlinjerna som
krävts i några motioner och reservationer uttalar
konstitutionsutskottet att ett sådant förfarande är
onödigt. Utrikesutskottet påpekar att de utrikes-, sä-
kerhets- och försvarspolitiska intressena är mångskif-
tande, och att möjligheterna att förutse och på ett
smidigt sätt författningsreglera de olika situationer
som kan uppkomma gör att tillämpningen blir begrän-
sad. Utrikesutskottet menar därför att principerna för
prövningen även i fortsättningen bör utvecklas genom
regeringens praxis och inte genom lagstiftning.

Finansieringen av myndigheten skall ske med av-
gifter. Mot detta har inte utskottet någonting att erin-
ra. Med anledning av det som Lars Hjertén anförde
får man dock förutsätta att man hittar ett system för
hur dessa avgifter skall beräknas och tas ut som inte
innebär några onödiga krångligheter. Jag tror att för-
utsättningarna för att hitta sådana regler är goda.

Avslutningsvis skall det också erinras om att riks-
dagen varje år behandlar en redogörelse från rege-
ringen för svensk krigsmaterielexport. Utskottet förut-
sätter att regeringen, när skrivelsen presenteras nästa
gång, informerar om hur denna nya myndighet funge-
rar och naturligtvis också lämnar en redovisning för
avgifterna. Om det då visar sig vara nödvändigt med
förändringar får man ta upp detta till prövning.

Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
utskottets hemställan och avslag på reservationerna.

Anf. 88 EVA ZETTERBERG (v) replik

Fru talman! De skillnader i uppfattning som finns
mellan partierna framstår helt klart. Vi har reserverat
oss på vissa punkter. Jag tänker inte tala om dessa nu,
annat än vad gäller två avsnitt där jag har väldigt svårt
att förstå majoritetens ställningstagande.

Det ena gäller frågan om namnet. Hur kommer det
sig att Nils T Svensson och majoriteten inte vill ha ett
korrekt beskrivande namn på myndigheten, dvs.
Krigsmaterielinspektionen? Det ges inte någon som
helst förklaring till detta.

Det andra avsnittet jag har funderat på gäller den
nya nämndens arbetsformer. Nils T Svensson har ju
erfarenhet av den gamla rådgivande nämndens verk-
samhet. Det har varit många diskussioner, och man
har inte varit överens om hur man skall hantera frå-
gorna.

Jag undrar om inte Nils T Svensson ser det som en
oerhörd fördel att man tillmötesgår de krav som Mil-
jöpartiet och Vänsterpartiet har ställt, nämligen att
rådet skall kunna gå igenom ärendena innan några
förhandsbesked ges, och att man skall vara överens i
rådet innan några tillstånd ges över huvud taget. Då
skulle rådet ha en klar majoritet med alla bakom sig
innan några tillstånd ges. Skulle inte det vara en för-
del?

Anf. 89 NILS T SVENSSON (s) replik

Fru talman! Namnet på denna myndighet är väl
väldigt lämpligt, Inspektionen för strategiska produk-
ter, eftersom det är vad det handlar om. Så på den
punkten har jag svårt att förstå Eva Zetterbergs upp-
rördhet.

När det gäller rådets arbetssätt kommer formen
säkert att infinna sig när rådet har arbetat en tid. Men i
propositionen anges - vilket också återges i betänkan-
det - vilken inriktning detta skall ha. Det står klart
angivet att viktiga beslut skall föregås av samråd med
rådet. Det lämnas också en hel del andra anvisningar
om hur rådet skall arbeta. På den punkten tror jag inte
att Eva Zetterberg och ni andra behöver känna någon
oro. Det nya är ju, vilket jag trodde att ni skulle uttala
stor glädje över, att partier som hittills inte har varit
representerade i rådgivande nämnden, nu kommer att
bli representerade i detta råd.

Beträffande det förslag som Miljöpartiet har avise-
rat och som Eva Zetterberg nu tar upp är det väl gans-
ka anmärkningsvärt att begära att det skall införas
vetorätt, om man samtidigt kräver att alla skall vara
överens om någonting innan man kan gå vidare. Såvitt
jag vet förekommer vetorätt bara i FN:s säkerhetsråd.
Men här skall det tydligen förekomma, enligt Eva
Zetterberg.

Anf. 90 EVA ZETTERBERG (v) replik

Fru talman! Jag tror att det vore en oerhört stor
fördel. Då skulle vi få en betydligt bättre kontroll och
inte släppa igenom tillstånd för export till länder på
det sätt som har skett hittills - jag tänker t.ex. på In-
donesien.

Jag vill återkomma till frågan om namnet, Nils T
Svensson. Det här med uttrycket strategiska produkter
är ändå ett sätt att dölja sig bakom ord som inte klart
och tydligt talar om att det rör sig om krigsmateriel,
även om en del betraktas som krigsmateriel för strid
och andra som övrig krigsmateriel som kan användas
på annat sätt, t.ex. de s.k. dual use-produkterna. Var-
för inte stå för att det handlar om export och kontroll
och inspektion av krigsmateriel? Det tycker jag hade
varit betydligt ärligare.

Anf. 91 NILS T SVENSSON (s) replik

Fru talman! Jag tycker att det är ett bra namn. Det
handlar ju naturligtvis om krigsmateriel för strid och
övrig krigsmateriel och kommer att handla om dual
use-produkter. Det rör sig alltså om ett brett spektrum
av produkter som myndigheten skall besluta om och
som rådet skall uttala sig kring. Jag tycker nog att
namnet ganska bra återger vad det är fråga om.

Anf. 92 LENNART ROHDIN (fp) replik

Fru talman! Jag utgår ifrån att Nils T Svensson
och socialdemokraterna delar den principiella grund-
syn när det gäller svensk krigsmaterielexport som
även vi i Folkpartiet har. Skillnaden oss emellan lig-
ger i att vi i Folkpartiet liberalerna inte ser det som ett
normaltillstånd att man alltid innehar den exekutiva
makten. Verkligheten under senare år har ju visat att
detta också kan gälla socialdemokraterna. Då kan det
kanske vara bra med regler som medger att man,
oavsett om man innehar den exekutiva makten eller
ej, har full insyn i den hantering som sker. Detta är
bakgrunden till att vi tycker att det vore viktigt med
en lagregering av riktlinjerna.

Konstitutionsutskottets majoritet - det finns en
avvikande mening från Folkpartiet - säger att detta är
onödigt. Även om det är onödigt skulle det i praktiken
kanske ändå stärka förtroendet för hanteringen.

Nils T Svensson sade att saker och ting förändras
fort och att man inte kan hålla på att ändra lagen jämt
och ständigt. Detta vill jag vända mig emot. De rikt-
linjer som har gällt för svensk vapenexport och som
regeringen har fastställt och riksdagen har godkänt år
efter år har minsann inte ändrats jämt och ständigt. De
har tvärtom legat fast för mycket lång tid, ungefär så
som innehållet i svenska lagar gör. Detta kan alltså
inte vara någon invändning.

Däremot är det riktigt som Nils T Svensson sade,
att det finns företeelser som förändras snabbare, men
dessa har inget samband med riktlinjerna, utan de hör
hemma i den andra reservationen som jag har yrkat
bifall till. Det gäller möjligheten för regeringen att
mera omedelbart när det händer saker kunna utfärda
förordningar i de enskilda fallen.

Anf. 93 NILS T SVENSSON (s) replik

Fru talman! När det gäller den senare punkten, att
regeringen skulle vara förhindrad att komplettera
riktlinjerna är det i propositionen klart uttryckt att det
politiska ansvaret ytterst ligger hos regeringen. Rege-
ringen kan ta till sig ärenden, även om jag utgår ifrån
att det blir myndigheten och rådet som kommer att
uttala sig om vilka ärenden som man anser som prin-
cipiellt viktiga. Självfallet måste regeringen ha det
politiska ansvaret. Det handlar ju om viktiga frågor
för svensk utrikespolitik, försvarspolitik och säker-
hetspolitik. På den punkten sker det inga förändringar.
Regeringen har fortsatt möjlighet att fatta beslut och
komplettera de riktlinjer och den praxis som finns. På
den punkten behöver vi nog inte vara oroliga.

Jag tror inte heller att Lennart Rohdin och jag i
övrigt är så osams. Vi har dock inte funnit några
praktiska skäl till att lagreglera på det sätt som Folk-
partiet kräver och har krävt i tidigare sammanhang.
Den ordning som vi nu har är en bättre ordning.

Anf. 94 LENNART ROHDIN (fp) replik

Fru talman! Nej, jag tror inte att grundställningen
skiljer sig så mycket åt. Men det finns naturligtvis en
viktig principiell skillnad här, nämligen skillnaden
mellan ett liberalt och ett socialdemokratiskt synsätt.
Vi anser att på de punkter där det kan råda oklarhet
och där det gäller att ha kontroll över hanteringen
skall det uttryckas klart och tydligt i förordningar vad
som gäller. Det skall inte vara så att man litar eller
hoppas på att det här skall fungera ändå, särskilt om
man själv har det yttersta regeringsansvaret.

I det här sammanhanget är det oerhört viktigt att
man verkligen tar fasta på detta. Det handlar ändå om
att vi med dagens beslut överlämnar hanteringen av
utrikespolitiskt mycket känsliga frågor - jag har svårt
att se någon annan myndighetsuppgift av samma
känslighetsgrad i det svenska samhället - till en fri-
stående myndighet. Det normala är att fristående
svenska myndigheter styrs av lagar som har stiftats
och fastställts av Sveriges riksdag. Det finns så
mycket större anledning att förhållandet skall vara
detsamma i det här fallet. Det skulle skapa klarhet och
tydlighet och minska grunderna för ett undergrävt
förtroende för hanteringen, vilket skulle få väldigt
allvarliga följder.

Anf. 95 NILS T SVENSSON (s) replik

Fru talman! Det finns ju en rad instanser som har
anledning att hantera den här typen av frågor. Det nya
rådet får en bredare sammansättning genom att de
partier som är representerade i Utrikesnämnden
kommer att vara med i rådet. Utrikesnämnden har
också ett ansvar för sådana här frågor. Vi får varje år
en skrivelse från regeringen där krigsmaterielexporten
redovisas. Nu kommer den skrivelsen att utökas med
fler uppgifter genom att också dual use-produkterna
kommer med.

Utskottet hanterar sedan denna skrivelse. Därut-
över tillkommer frågor och interpellationer. Risken
för att riktlinjerna och praxis skulle förändras utan att
det inte kom till riksdagens kännedom är obefintlig,
mot bakgrund av vad jag här har sagt.

Jag kan ha förståelse för Lennart Rohdins syn-
punkter när det gäller lagregleringen och
utfärdandet av förordningar. Men det har
utvecklats en praxis under senare år. Faktum är att
Folkpartiet har varit representerat under alla år i
den rådgivande nämnden och haft insyn i
hanteringen.

Anf. 96 PETER ERIKSSON (mp) replik

Fru talman! Jag skulle vilja fortsätta diskussionen
med Nils T Svensson om hur det är tänkt att Export-
kontrollrådet skall arbeta. På vilket sätt skiljer det sig
från den rådgivande nämnd som finns idag?

Utgångspunkten är att vi i KU ansåg att det be-
hövdes en klarare reglering. Men majoriteten i utri-
kesutskottet, anförd av socialdemokraterna, ville inte
följa upp överenskommelsen i konstitutionsutskottet.
Jag skulle vilja veta hur Nils T Svensson ser på det.
På vilket sätt tycker han att den åsikt som socialde-
mokraterna har anfört i utrikesutskottet skiljer sig från
den som man har anfört i konstitutionsutskottet?

Innebär förslaget att det nya rådet kommer att
fungera på ett annorlunda sätt än det nuvarande rådet
vad gäller frågan om när rådet kommer in i bilden och
i vilken utsträckning? Kommer det att finnas en möj-
lighet för ledamöterna i rådet att ta upp i princip alla
frågor eller kommer myndigheten att ge förhandsbe-
sked innan frågorna kommer till rådet?

Anf. 97 NILS T SVENSSON (s) replik

Fru talman! I propositionen har man i tre punkter
angett hur detta samråd skall gå till.

Det sägs för det första att myndighetschefen med
jämna mellanrum informerar rådet om myndighetens
verksamhet på exportkontrollområdet. För det andra
föregås viktiga beslut av samråd med rådet. För det
tredje får myndigheten genom föredragningar känne-
dom om de länderbedömningar, bedömningar av
spridningsrisker m.m. som görs inom regeringskans-
liet med hjälp av internationellt informationsutbyte
och det kontaktnät som utlandsmyndigheterna utgör.

Man har alltså i tre punkter angett inriktningen.
Jag tror att inom ramen för dessa punkter kommer
ledamöterna i rådet att få tillgång till all tänkbar in-
formation och också kunna påverka de ärenden som
är under behandling.

Anf. 98 PETER ERIKSSON (mp) replik

Fru talman! Jag tycker att det som Nils T Svens-
son säger bekräftar den oro som bl.a. vi i Miljöpartiet
känner. Han säger att viktiga frågor kommer att tas
upp. Enligt dem som jag har talat med som liksom
Nils T Svensson är insatta på det här området finns
det i dag möjlighet att ta upp alla frågor från enskilda
ledamöter som sitter i den rådgivande nämnden.

Som vi tidigare var inne på fattar man i dag inte
bara majoritetsbeslut i den rådgivande nämnden, utan
i princip har alla ledamöter ett slags veto som innebär
att man kan föra frågan vidare till regeringen om man
inte är överens. Det borde också kunna vara en rimlig
ordning i den nya organisation, men det verkar som
om det även här finns en skillnad. Frågan är om det
också skiljer sig på den tredje punkten som jag var
inne på, nämligen om rådet kommer in först efter det
att ett förhandsbesked är givet.

Om det finns en skillnad på alla de här tre punk-
terna - jag tycker att det Nils T Svensson säger pekar
på det - innebär förslaget en stor förändring i förhål-
lande till hur det är i dag. Det innebär att vi får klart
minskade möjligheter att påverka centrala politiska
frågor i Sverige och att vi lägger över besluten på
myndigheter i stället. Risken är att vi i nästa steg får
ökade konflikter på området och en liberalisering och
att vi politiker känner oss bakbundna när debattens
vågor går höga i Svea rike.

Anf. 99 NILS T SVENSSON (s) replik

Fru talman! Jag har litet svårt att följa Peter Eriks-
sons argumentering. Jag trodde att han skulle uttrycka
tillfredsställelse över att Miljöpartiet som tidigare inte
ingått i den rådgivande nämnden nu kommer att göra
det. Det innebär att Miljöpartiets representant får ingå
i rådet och vara med i hanteringen av dessa ärenden
och naturligtvis också ta ansvar för de råd som rådet
ger till inspektören som är den som beslutar i det här
sammanhanget.

Eftersom Peter Eriksson inte har någon erfarenhet
av hur den nuvarande rådgivande nämnden fungerar
är det svårt att diskutera detta. Det är också svårt att
diskutera hur det nya rådet skall fungera. Jag har
refererat till de riktlinjer som nämns i propositionen.
Utifrån min erfarenhet hyser jag ingen oro om att det
inte skulle fungera på ett hyggligt sätt. Konstitutions-
utskottet, där också Peter Eriksson ingår, uttalade ju
att den rådgivande nämnden mot bakgrund av dess
tioåriga erfarenhet skulle kunna arbeta på ett bra och
rationellt sätt även om det kommer in fler partier i
rådet. Jag känner mig således förhoppningsfull.

Anf. 100 LARS HJERTÉN (m) replik

Fru talman! Nils T Svensson säger inrättandet av
den här myndigheten görs av administrativa skäl. Man
skall bl.a. befria statsråden från en mängd rutinären-
den. Däremot kommer det inte att ske någon föränd-
ring i tillämpningen av de regler som finns i dag.

Flera av de talare jag har hört har gjort jämförelser
med Utlänningsnämnden. Jag minns att jag för ett tag
sedan lyssnade till statsministern. Han sade att Ut-
länningsnämnden infördes därför att regeringen var
för feg för att avgöra ärendena. Han använde just det
ordet.

Jag menar förstås inte att den nuvarande regering-
en är feg. Men det är ändå så att regeringen måste
hålla i den här typen av mycket känsliga frågor och
inte bara i vissa av frågorna.

Vi tror att det hade varit bra om man hade behållit
den gamla organisationen. Man hade dessutom kunnat
bredda den genom att göra om den rådgivande nämn-
den på samma sätt som man nu inrättar det nya rådet
för samråd. Då hade man fått en större bredd utan att
man hade behövt inrätta en ny myndighet.

När det gäller avgifterna säger Nils T Svensson att
det inte kommer att bli så krångligt och att det nog går
att rätta till så att alla blir nöjda och belåtna. Vad som
däremot inte går att rätta till är att avgifterna vad
gäller dual use-produkter bara kommer att finnas i
Sverige och inte i andra jämförbara länder. Sverige
kommer alltså att diskrimineras när det gäller till-
verkning av sådana här varor. Det är det allvarligaste
skälet till att vi säger nej till förslaget.

Anf. 101 NILS T SVENSSON (s) replik

Fru talman! Det är inte enbart på det här området
som avgiftsbeläggning sker. Avgifterna får ses mot
bakgrund av det statsfinanasiella läget, och om det
kan vi ju ha en särskilt debatt.

Det är på det sättet att vi anser att den här typen av
verksamhet skall betalas av dem som untnyttjar den,
nämligen vissa företag. Det handlar om
11,5 miljoner kronor, så det är ju inte orimliga sum-
mor. När företagen var på besök i utskottet var det väl
inte summan som sådan man var bekymrad över. Det
var snarare tillämpningen och reglerna för att ta in
avgifterna som man hade synpunkter på.

Det är därför jag säger att det borde vara möjligt
att hitta en ordning som inte för med sig orimliga
konsekvenser när det gäller inlämnandet av den dekla-
ration som skall ligga till grund för avgiftsuttaget.

Det första som Lars Hjertén tog upp, nämligen att
det inte finns något behov en ändring, har väl i och för
sig redan kommenterats. Men det tillkommer ju ett
nytt område när det gäller dual use-produkterna som
blir alltmer omfattande. Då är det väl lämligt att man
för ihop dessa områden. Även om det handlar om
skilda lagområden kan de ju ändå hanteras av en och
samma myndighet. Det är väl inte orimligt eftersom
det ändå var fråga om att inrätta något slag av myn-
dighet för dessa dual use-produkter. På den punkten
tror jag nog att det skall bli ordning.

Anf. 102 LARS HJERTÉN (m) replik

Fru talman! Jag vill börja med det som Nils T
Svensson sade sist. Det är ändå en väldigt stor skill-
nad därför att dual use-produkter får ju finnas inom
hela frihandelsområdet medan krigsmaterielprodukter
i princip inte får exporteras. Det gäller alltså lagar
som är så olika som ljus och mörker eller eld och
vatten.

Avgiften innebär en extra kostnad för företagen.
När det gäller behandlingen av dessa ärenden såg jag i
en lagrådsremiss att de i dag kostar ungefär 4 miljoner
kronor. Det innebär en mycket kraftig kostnadsök-
ning. Precis som Nils T Svensson säger kommer
framför allt de större företagen att ha stora kostnader
för att att hitta administrativa rutiner för att sköta de
här avgifterna. Det kan bli så att de kostnaderna för
företagen blir större än själva avgiften. Det är ett
knepigt system att kostnaden för att driva in en avgift
är större än själva avgiften.

Anf. 103 NILS T SVENSSON (s) replik

Fru talman! Det låter väldigt dramatiskt när det
sägs att det är skillnad mellan de två lagområdena
som eld och vatten. Den uppfattningen delar jag inte.
Jag tror att det mycket väl går att hantera dessa frågor
inom samma myndighet. Dual use-produkterna ökar
ju i omfattning och gör att man många gånger behöver
ha en gemensam bedömning.

Som jag tidigare nämnde när det gäller avgifterna
får vi göra en redovisning av hur systemet fungerat
när skrivelsen kommer. Om det finns behov får vi
förutsätta att myndigheten vidtar de åtgärder som är
påkallade. Om det behövs får man väl inkomma till
riksdagen med förslag på ändringar. Konsekvenserna
får naturligtvis inte bli orimliga. Jag vill återigen
påpeka att det belopp som det är fråga om inte är
orimligt i sig.

Anf. 104 HELENA NILSSON (c)

Fru talman! Centerpartiet har haft ett antal viktiga
ingångsvärden vid behandlingen av regeringens pro-
position om den nya myndigheten för kontroll över
krigsmateriel och andra strategiskt känsliga produkter.
Ingångsvärdena gäller det parlamentariska inflytandet,
regeringens roll, hanteringen av dual use-ärenden
samt vikten av att behålla en strikt syn på krigsmate-
rielexport.

Vi vill öka den parlamentariska förankringen och
bredda antalet partier med insyn och delaktighet i
krigsmaterielfrågorna. Därför tycker vi att det är vik-
tigt att kds, Miljöpartiet och Vänsterpartiet blir delak-
tiga i det samrådsförfarande om krigsmaterielfrågor
som nu har föreslagits.

Jag vill i detta sammanhang påpeka att jag förvän-
tar mig att regeringen, i de fall ärenden remitteras dit
för avgörande, kommer att lyssna på samrådsgruppens
rekommendationer i lika hög grad som regeringen
hittills har lyssnat på den rådgivande nämnden.

Regeringen, och särskilt då enskilda statsråd, skall
minimera sina rutingöromål av förvaltningskaraktär.
Det är därför som vi i vårt land av tradition har starka
och självständiga statliga ämbetsverk och myndighe-
ter. Regeringen skall uttolka av riksdagen antagna
lagar - i detta fall lagen om krigsmateriel. Regeringen
skall i sin helhet ha ansvaret att avgöra känsliga ären-
den och därmed styra praxis. I sådana fall gäller även
framgent kravet på samråd med Utrikesnämnden.
Därför är den nya myndigheten, enligt Centerpartiet,
ett sätt att avbörda enskilt statsråd och regeringen en
stor arbetsbörda, i linje med allmän förvaltningsprax-
is, som det står i konstitutionsutskottets betänkande.

Centerpartiet har också sett det som viktigt att ex-
portärenden avseende dual use-produkter inrangeras
tillsammans med krigsmaterielärenden och att dessa
frågor hanteras inom samma myndighet. Namnet på
myndigheten, Inspektionen för strategiska produkter,
är enligt vår uppfattning mer adekvat, eftersom alla
produkter som myndigheten har att hantera i sitt arbe-
te inbegrips.

Det är också viktigt för Centerpartiet att en för-
ändring av hanteringen av krigsmaterielexport inte
innebär att vår förhållandevis strikta reglering av
denna export luckras upp. Fortfarande gäller att utför-
seltillstånd endast bör medges om det bedöms erfor-
derligt för att tillgodose det svenska försvaret eller vår
säkerhetspolitik och det inte står i strid med målen för
vår utrikespolitik.

En samlad redovisning av vår krigsmaterielexport
och av tillstånden för export av dual use-produkter
skall årligen ges till riksdagen. Jag förväntar mig att
regeringen, liksom tidigare, redovisar ett sådant do-
kument inför riksdagen och svenska folket. Det ger ju
riksdagen, vilket framkommit i debatten, fortsatta
möjligheter att ge synpunkter på de riktlinjer som
gäller för krigsmaterielexport och möjlighet till en
viktig årlig debatt i kammaren.

Eftersom Centerpartiets ingångskriterier för en ny
myndighet för kontroll av krigsmateriel och dual use-
produkter har tillgodosetts genom regeringens förslag
har vi inte några svårigheter att stödja propositionen.
Vi står därför bakom utskottets betänkande i sin hel-
het. Jag yrkar därför bifall till utskottets hemställan.

Anf. 105 INGRID NÄSLUND (kds)

Fru talman! Jag vill först yrka bifall till hemställan
i utrikesutskottets betänkande.

Vi tycker att det är en riktig utveckling att rege-
ringens tid inte upptas av rutinärenden. Det betyder
inte att vi menar att frågorna om krigsmaterielexport
och dual use-produkter inte är viktiga. Det är tvärtom
oerhört viktigt vilka beslut man fattar i de här frågor-
na. Hittills har många av dessa ärenden behandlats
rutinmässigt, och de har tenderat att bli allt fler. Det
kan inte vara rimligt att regeringen skall besluta om
de ärenden där vi alla är överens. I de ärenden där en
politisk avvägning måste göras är det viktigt att rege-
ringen har det politiska ansvaret och också tar detta
ansvar.

I propositionen och i betänkandet är det klart ut-
sagt att det bara är sådana ärenden som inte kräver ett
ställningstagande av regeringen som skall avgöras av
den nya myndigheten. Men de flesta ärendena är av
den karaktären att de kommer att prövas av den nya
myndigheten, Inspektionen för strategiska produkter.
Men de skall då prövas enligt de riktlinjer som rege-
ringen kommer att fastställa. Det är naturligtvis vik-
tigt att riktlinjerna blir så tydliga och klara att så få
missförstånd som möjligt uppstår. Förslagen innebär,
som vi redan har hört, att prövningen av ärendena inte
skall ändras i sak.

Vi kristdemokrater tycker att det är bra att Rådet
för samråd i exportkontrollfrågor, som nu ersätter den
rådgivande nämnden, får en bredare sammansättning
och att alla partier bereds tillfälle att delta i rådet samt
att det också blir fråga om ett vidare verksamhetsom-
råde. Vi räknar med att rådet skall ge partierna insyn i
och inflytande över myndigheternas arbete, även om
det är fråga om en rådgivande funktion.

För oss kristdemokrater är det väsentligt att rege-
ringen även i fortsättningen skall ha ansvaret för att
styra utvecklingen och forma en praxis på området.
Men regeringen skall också, som det sägs, kunna
anpassa praxis till växlande utrikes-, säkerhets- och
försvarspolitiska krav. Det är av stor vikt att regering-
en tar ansvar för och prövar de ärenden, där man kan
påverka den fortsatta utvecklingen av praxis. Det
gäller även de ärenden som visar sig vara svåra att
bedöma.

Det är bra att de principer som regeringen har lagt
fast i praxis och i de tidigare riktlinjerna för krigsma-
terielexport nu skall lyftas fram när de flesta ärendena
kommer att avgöras av myndigheten. Vi räknar alltså
med att det skall bli en kontinuitet i hanteringen. Det
bör bli en garanti för att den inställning som man
tidigare haft inte kommer att ändras i sak. Även vi har
varit tveksamma i en del ärenden som hittills har
avgjorts. Man får naturligtvis ständigt vara vaksam
och ha beredskap när det gäller de länder som vi ex-
porterar till. Detsamma gäller vid krissituationer och
förändringar som kan uppstå i omvärlden.

Vi kristdemokrater instämmer i konstitutionsut-
skottets krav på att myndigheten skall överlämna ett
ärende till regeringen, om ärendet har principiell eller
särskild betydelse. Det blir alltså tydligare om det står
"skall" i stället för "får", som föreslås i propositionen.
Det får inte råda något tvivel om att överlämnandet
till regeringen är ett krav när det gäller ärenden som
är av principiell betydelse eller av särskild vikt. Vi
konstaterar med tillfredsställelse att detta också har
blivit utrikesutskottets linje i betänkandet, vilket har
besparat oss en reservation.

Vi kristdemokrater menar också, fru talman, att
det är av stor vikt att regeringen har initiativrätt. Det
var en av de saker som jag var mest tveksam till, inte
minst utifrån de erfarenheter som Eva Zetterberg
nämnde när det gäller relationen mellan regering och
Utlänningsnämnd.

Jag har fått den uppfattningen att regeringen kan ta
till sig ärenden när de är svårbedömda eller när man
anser att den allmänna situationen är sådan att det
krävs i speciella fall. Jag skulle vilja säga att det är
nödvändigt att ansvaret för den politik som förs när
det gäller viktiga ärenden alltid vilar på regeringen i
yttersta hand. Det bör inte ens föreligga en misstanke
om att myndigheten och regeringen gör olika politiska
bedömningar i sådana här fall. Om en sådan miss-
tanke skulle finnas måste sådana fall övergå till rege-
ringens bedömning.

Det är viktigt att regeringen har rätt att utfärda yt-
terligare föreskrifter om överlämnande. Jag har redan
nämnt i vilka fall det kan tänkas uppkomma. Det är
inte säkert att alla de fallen är beskrivna här, men den
rätten bör verkligen ligga på regeringen.

Vi förutsätter också att rådet för samråd kan
komma att spela en viktig roll om det råder tveksam-
het om en fråga bör överlämnas till regeringen för
avgörande eller om den bör beslutas av myndigheten.
Därför menar vi att det är bra att alla partierna här har
insyn och inflytande.

Vi menar också att Utrikesnämnden i samråd med
regeringen kommer att ha inflytande över om rege-
ringen bör avgöra frågor i svåra situationer och även
över hur regeringen styr utvecklingen av praxis och
anpassar den till växlande utrikes-, säkerhets- och
försvarspolitiska krav. Här är det naturligt att alla
partier har rättighet och möjlighet att uttrycka sina
åsikter genom Utrikesnämnden. Det är just i svåra
lägen och kriser som denna nämnd sammanträder.

Härmed ber jag att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 11 §.)

10 § FN inför framtiden

Föredrogs

Utrikesutskottets betänkande 1995/96:UU1

FN inför framtiden (skr. 1995/96:40)

Anf. 106 EVA ZETTERBERG (v)

Fru talman! När vi är ute i skolor och pratar om
FN brukar eleverna genast fråga: Vad är FN? Vad gör
de egentligen där? Är det bara högtidliga deklaratio-
ner om människors lika värde? Är det bara oändliga
sammanträden och enorma, långa korridorer?

Det jag brukar ta upp och förklara är hur FN
framstår för mig. Det är hur jag ser FN vara verksamt
i Guatemala med att återföra flyktingar som under
många år tvingats leva utanför sitt land, i Mexico, och
som nu kan komma tillbaka till sitt hemland.

Det är hur FN genom Minugua i Guatemala över-
vakar mänskliga rättigheter, hur man tar upp vittnes-
mål om vad människor har blivit utsatta för och ser
till att de kommer till kännedom och förhoppningsvis
leder till rättsliga processer.

Det är det arbete FN lade ned på självständigheten
för Namibia och för att genomföra demokratiska val.

Det är sanktionerna mot apartheidsystemet i Syd-
afrika som ledde fram och bidrog till att apartheid föll
och att vi har en demokrati i Sydafrika.

Det är det enorma arbete som tusentals människor
inom Unicef och många andra organisationer har lagt
ned för att se till att miljoner barn har kunnat räddas
till liv genom vaccinationer och hälsoprogram.

Vi kan fortsätta att räkna upp alla dessa saker som
FN står för när det är som bäst. Men vi vet ju att den
andra sidan också finns. Ett byråkratiskt system,
misslyckande i Somalia. Vi har Västsahara, där man
ännu inte har lyckats få till stånd demokratiska val
och folkomröstning som under många år har krävts
och utlovats från FN:s sida, men där FN har svikit. Vi
har den gamla konflikten på Cypern. Vi har situatio-
nen i Östtimor. Vi har Gulfkriget, där man tillät stor-
makter, framför allt USA, att ta över. Vi kan dra fram
en rad av dessa områden, för att inte tala om det se-
naste problemet, situationen i f.d. Jugoslavien, där FN
inte på långa vägar räckte till för det uppdrag man
hade.

Men jag skall inte fördjupa mig i detta, utan vill,
vad gäller frågor om stormakternas spel, hänvisa till
det anförande som Björn Samuelson höll när skrivel-
sen var uppe för första gången den 25 oktober.

Jag vill hävda att vi har all anledning att vara
stolta över FN. Men om vi vill ha ett starkt FN, ett FN
enligt Dag Hammarskjölds vision 1961, där helheten
är någonting mer än bara summan av delarna - alla
medlemsländerna - så krävs det omfattande reformer.

Världen är i dag i stort sett befriad från kolonia-
lismen. Men kolonialismens effekter är inte utrotade,
och vi har definitivt inte kommit ifrån fattigdom och
förtryck.

FN är en omfattande verksamhet. Om man räknar
in alla delorganisationer kommer vi upp till över
60 000 anställda. Samtidigt skall vi ha proportionerna
klara för oss. Ungefär tre gånger fler arbetar på
McDonalds runt om i världen, och FN:s anställda är
färre än de som är anställda vid Disneyparkerna runt
om i världen.

Även om det inte är så många anställda inom FN
är finanserna, som vi vet, oerhört dåliga. Vi vet för
det första att flera länder inte betalar ens det de är
ålagda, än mindre deltar i de frivilliga åtagandena.
Det krävs alltså en omorganisering av betalningssys-
temet. Det har vi diskuterat utförligt i motioner och i
betänkandet.

FN:s generalsekreterare har föreslagit en särskild
konferens om finanser. Förhoppningsvis blir den av
under 1996. Det är synnerligen angeläget. För som det
citeras i Cilders och Urquharts bok Renewing the
United Nations Systems: "Aldrig har så många bety-
delsefulla människor grälat så länge om så lite peng-
ar."

Att USA, som är den nation som är sämst på att
betala, uppför sig som en stormakt kan vi se av enkla
exempel från 50-årsjubileet. New Yorks borgmästare
betedde sig på ett oerhört förolämpande sätt mot vissa
statschefer, exempelvis Arafat och Castro. I gengäld
behandlade man med full respekt representanter från
diktaturer som Indonesien och ett flertal andra länder
där människor dagligen mördas av politiska skäl.

Man kan fråga sig, när nu USA som värd för FN
inte sköter det här åtagandet bättre, om man kanske
skulle diskutera om det är nödvändigt att huvudkvar-
teret skall ligga i New York. Man kanske skulle före-
slå att det flyttas till Nairobi eller till Strasbourg, i
stället för Europaparlamentet. Jag menar att man
måste sätta en oerhört hård press på USA att sköta
sina åligganden, både när det gäller FN:s ekonomiska
affärer och hur man beter sig mot inbjudna statsche-
fer.

Men jag vill också understryka att några minskade
svenska bidrag naturligtvis inte kan komma i fråga. Vi
har reda dragit ned tillräckligt på det multilaterala
biståndet.

Men det här räcker ju inte. Det krävs nya in-
komstkällor, och i den utmärkta rapporten från Carls-
son-Ramphal om vårt globala grannskap finns de
förslagen. Ingvar Carlsson tog upp dem på 50-
årsjubileet i New York. Men de finns inte i regering-
ens skrivelse. När vi behandlade detta i utskottet sade
man bara att det skall utredas vidare.

Jag tycker att detta är mycket märkligt. Jag har
förvisso fått sakliga förklaringar, nämligen att man då
är rädd att man inte kan utöva tillräckliga påtryck-
ningar på de länder som i dag inte betalar. Det skulle
vara ett fullgott skäl för att inte gå vidare och agera
mer kraftfullt för att få nya inkomster. Men dessa
saker står inte i någon som helst motsatsställning till
varandra. Man måste göra både och. Därför förstår
jag inte riktigt varför regeringen är så svag på den här
punkten.

Moderaterna, som knappt vill utreda möjligheten
till nya inkomster genom internationell valutaskatt,
skatt på flygresor, m.m., vill jag fråga: Tycker inte ni
att det behövs nya inkomster till FN? Vilka andra
alternativ har ni? Jag har i alla fall hittills inte hört
några andra alternativ till att få in mer pengar till FN.

Fru talman! Det andra jag vill ta upp i samman-
hanget som exempel på reformer är sambandet mellan
FN och Bretton Woods- institutionerna. I takt med att
FN har fått sämre finanser har ju allt fler arbetsuppgif-
ter tagits över av Världsbanken och liknande institu-
tioner.

Kritiken har under årens lopp varit mycket hård
mot Världsbanken. Den har gällt bristande hänsyn till
de sociala kosekvenserna av strukturanpassningsåt-
gärder. Den har också gällt storskaliga industriprojekt
som har genomförts utan att de miljömässiga beting-
elserna undersökts. Vi vet att mycket har förbättrats i
Världsbankens policy, men fortfarande är sambandet
med andra verksamheter inom FN mycket svagt. Det
är UNDP som skall samordna allt FN-bistånd, men
UNDP har inte särskilt stort inflytande över Bretton
Woods- institutionerna. Där måste alltså reformer
komma till stånd.

Jag vill också i sammanhanget understryka en
tredje sak. Vi har här i riksdagen haft flera diskussio-
ner om hur vi tillsammans med regeringen skall kun-
na ställa krav i fråga om Världsbanken, IMF och de
andra institutionerna. Regeringen, i form av Göran
Persson och Pierre Schori, har hittills dock varit
mycket kallsinnig och ointresserad av förslag från
riksdagen. Man har inte ens sett detta som något posi-
tivt och självklart. Därför tycker jag att det är oerhört
bra att vi i utskottets betänkande klart uttrycker att
riksdagen måste få information och att det måste bli
ett samråd mellan riksdag och regering.

En fjärde sak som jag vill komma in på, är de pre-
ventiva insatserna. FN har ju ansvar för att bidra till
att lösa konflikter, men man har också ansvar för att
se till att konflikter inte skall bryta ut. Därför menar
jag att frågor om vapenhandel, vapenexport och vape-
nutveckling måste bli ett av FN:s huvudområden.

I en rapport från Mahbub ul Haq, som är särskild
rådgivare till UNDP och som tidigare var premiärmi-
nister i Pakistan, finns mycket intressanta uppgifter.
Han visar t.ex. att de fem permanenta medlemmarna i
säkerhetsrådet står för 86 % av världens vapenexport.
Det är mycket anmärkningsvärt att de länder som är
mest ansvariga för säkerheten i världen exporterar så
pass mycket vapen.

Mahbub ul Haq har också lyft fram att en väldigt
stor del av de utvecklade ländernas bistånd är militärt
biståndet. Av det s.k. bistånd - även om jag inte tyck-
er att bistånd är ett adekvat namn - som USA ger, är
två tredjedelar militärt bistånd. Sådant bistånd verkar i
fel riktning.

Han har också tagit upp att man borde införa en
"codes of conduct" när det gäller vapenhandeln och
vapenexporten. Där borde Sverige lägga ned ett väl-
digt stort arbete. Jag tror också att det är nödvändigt
att FN:s arbete med vapenregister fungerar och får
fortsätta.

Men man måste också se längre. I Vänsterpartiets
motion har vi tagit upp problemet med FN:s fredsbe-
varande styrkor. Vi hade naturligtvis önskat att FN
hade haft egna resurser till en stående styrka. Då hade
man kanske sluppit den situation som uppkommit i
f.d. Jugoslavien, där ju FN inte kan leva upp till de
krav vi ställer. Men det får vi diskutera närmare på
fredag, när det betänkandet kommer upp.

Vad som nu ändå behöver sägas, är att FN måste
fatta beslut om, och stå för ledningen av, olika fredso-
perationer, även om man sedan inte själv klarar av att
gå i land med dem. I det här betänkandet diskuterar vi
också de farhågor som både Vänsterpartiet och Miljö-
partiet har framfört för att Sverige, inom ramen för
VEU eller NATO, skulle ställa sig bakom militära
operationer utan FN-beslut.

Utskottet har i den här frågan citerat utrikesminis-
tern från den 27 oktober 1994. Utrikseministern sade:
"Vår alliansfrihet består. Medlemskap i VEU kan
följaktligen inte komma i fråga för svensk del - - -
Sverige kommer alltså inte att gå in i ett förpliktande
samarbete på försvarsområdet."

Men, fru talman, sådana här diskussioner före-
kommer ju. EU:s reflexionsgrupp och dess rapport
visar tydligt att fungerande diskussioner pågår. Jag
menar därför att det är väsentligt att understryka att
Sverige inte skall acceptera något närmande till, eller
att ingå i, VEU.

För det femte krävs det en reformering av FN:s
säkerhetsråd. Vi har i vår motion pekat på det nöd-
vändiga i att fler länder blir medlemmar i detta, och
av att u-länderna får bättre representation och större
inflytande.

För det sjätte anser vi, och det har även utskottet
skrivit bra om, att ett ekonomiskt säkerhetsråd är
nödvändigt för att ta upp de frågor som handlar om
den orättvisa fördelningen av jordens resurser. U-
länderna måste få ett större inflytande i detta avseen-
de. Även frågorna som gäller skuldlättnader och skul-
davskrivningar för u-länder måste komma in i det
sammanhanget.

För det sjunde gäller det frågan om den internatio-
nella, permanenta brottsmålsdomstolen. Sverige har
lagt ned ett viktigt och bra arbete på detta område.
Detta måste fortsätta, och Sverige måste se till att få
fler länder med sig.

För det åttonde handlar det om tjänstetillsättning-
arna inom FN. De problem som Vänsterpartiet tar upp
i motionen håller på att åtgärdas inom FN-systemet.
Däremot går det väldigt långsamt när det gäller jäm-
ställdheten. Det finns program för detta inom FN,
men det finns få kvinnliga chefer på hög nivå. FN har
satt upp som mål att 25 % av cheferna och 35 % av
handläggarna skall vara kvinnor. Man är dock väldigt
långt därifrån. Jag undrar naturligtvis när det kommer
en kvinna som generalsekreterare. Jag hoppas att det
inte dröjer alltför länge.

Till de krav som Sverige kan driva hör en fortsatt
reformering av FN-systemet, och att vi skall bli med-
lem av säkerhetsrådet 1997. Vi kan också driva krav
när det gäller nedrustningsfrågor och frågor om
mänskliga rättigheter, MR-frågor. Jag vill särskilt
verka för insatser för att få en särskild FN-rapportör
från Colombia. Det är oerhört väsentligt. Vi vet ju att
situationen i Colombia inte har förbättrats. Det är min
förhoppning, och jag har förstått att jag har utskottet
med mig, att Sverige, när frågan kommer upp på nytt
vid MR-komissionen i Genève runt mars-april i vår,
aktivt skall verka för att få en MR-rapportör till Co-
lombia.

Jag vill också, fru talman, understryka att Sverige
måste driva på när det gäller folkrörelseperspektivet
och ungdomarnas roll i FN-arbetet. Vi vet att IPU,
och vi som parlamentariker, genom ett FN-beslut har
fått observatörsstatus. Men det räcker inte. Att Sveri-
ge har en parlamentarikerdelegation är väldigt bra -
det är få länder som har det. Men det krävs också att
vi tillsammans med folkrörelserna i Sverige driver
dessa frågor. Ungdomarna skall inte bara få vara med
och komma med synpunkter, utan de skall faktiskt få
vara delaktiga och själva agera.

Fru talman! På FN:s 50-årsdag i New York avslu-
tade Nelson Mandela sitt tal så här, i fri översättning:
Omständigheterna kan fresta oss att böja oss för
trycket av realpolitik. Men vi står, liksom grundarna,
inför uppgiften att säkra oss när det gäller överens-
stämmelse mellan ord och handling. När FN går in i
ett nytt tusental är det vår uppgift att underlätta födel-
sen av en ny världsordning av fred, demokrati och
framgång för alla. På så sätt kan vi hedra minnet av
dem som dött i kampen för grundidealet och skydda
framtida generationer från de farsoter som krig, hung-
er, sjukdom, okunskap och miljöförstöring utgör. Det
är dags att handla nu.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till Vänsterpartiets
reservation. Jag vill också anknyta till att vi i dag har
firat lucia. I den skola där mina barn går sjöng barnen:
Vi tänder ljusen för fred och glädje. Jag vill vädja till
oss alla att vi gemensamt skall infria våra barns för-
hoppningar om en värld i fred och utveckling; en
värld med rättvisa och demokrati.

Anf. 107 BODIL FRANCKE
OHLSSON (mp)

Fru talman! År 1989 lade Miljöpartiet för första
gången fram motionen om en internationell miljö-
domstol. Det handlar om en miljödomstol där inte
endast stater utan också organisationer har talerätt.
Det finns några internationella domstolar som driver
miljömål, men bara för staters räkning. Det är med
hänvisning till dessa domstolar som motionen avslås.

Domstolen i Haag driver miljömål. En särskild
kammare har inrättats med sju domare. Och mandatet
för denna kammare tar slut den 5 februari 1997. Eu-
ropadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Stras-
bourg driver också miljömål. Även EG-domstolen i
Luxemburg gör det.

Det kan bildas skiljedomstolar ad hoc enligt regler
som finns i FN:s många miljökonventioner.

Vidare kommer en havsrättskonvention att träda i
kraft 1996, och i samband med det kommer en dom-
stol för havsrättsliga spörsmål att inrättas.

För 25 år sedan, år 1972, hölls FN:s första miljö-
konferens i Stockholm. En av rubrikerna var: God
miljö är lika viktig som fred och utveckling. De tre
grundbultarna är det som vi i dag framhåller som
fundamentalt viktigt, nämligen en hållbar utveckling.

Att miljöproblem blir olösta och orsakar svåra
konflikter har vi många exempel på. Jag väljer några
ur högen utan att göra en värdering av dem.

Dammbyggena vid Biobiofloden är ett känt exem-
pel. Tusentals människor blir utan försörjningsmöjlig-
heter därför att fisket har utarmas och vattenflödet i
floden nedströms blir oregelbundet, och både fisket
och lantbruket längs floden slås ut.

Aralsjön i Ryssland är också ett paradexempel.
Där fanns en befolkning som levde på fiske. Men nu
har vattnet dragit sig tio mil tillbaka från strandkan-
ten. Man avledde vatten från Aralflodens bifloder till
odlingarna, och vattenmängden började krympa. Be-
kämpningsmedelsrester läckte ut i floderna, och sjöns
vatten blev så småningom otjänligt.

Om miljön drabbas, så drabbas människorna. I
Aralsjöområdet är t.ex. barnadödligheten fyra gånger
större än i de övriga f.d. Sovjetrepublikerna, och en
stor del av människorna har andra sjukdomar, t.ex. är
strupcancer vanligt.

Ett par miljoner människor i befolkningen märkte
förändringarna. Men hur skulle de kunna hejda ut-
vecklingen mot en sämre miljö, när det egna landet
inte lyssnade på dem? Vart skulle de vända sig?

Ett av de mest aktuella exemplen är Ken Sa-
roWiwas kamp för Ogonifolket, en befolkningsgrupp
på en halv miljon människor, som han själv tillhörde.
Han krävde stopp för den miljöförstöring som pågick i
samband med oljeutvinning, och han krävde ekono-
misk ersättning till de drabbade människorna. Vi vet
alla hur det gick.

Här ser vi också tydligt de nära sambanden mellan
miljöförstöring och kränkning av de mänskliga rättig-
heterna. De följs nästan alltid åt.

En ursprungsbefolkning, minoritetsbefolkning,
och en folkgrupp i en region kan vara rättslösa gente-
mot sitt eget land. Och det är inte bara utsiktslöst att
försöka göra något åt det, det kan även vara direkt
farligt för den enskilde.

I regeringens skrivelse poängteras att Sverige all-
tid har ställt upp bakom synen på de mänskliga rättig-
heterna som individuella, dvs. knutna till individen
och dennes förhållande till statsmakten.

Oberoende organisationer, vare sig de är interna-
tionella parlamentarikerorganisationer, befolknings-
organisationer, miljöorganisationer, om de har med
världens livsmedelsförsörjning eller marin miljö att
göra, så talar man nu om deras medverkan, och man
talar t.o.m. om att de har och får tillträde till general-
församlingen.

Jag tror att konstruktionen med stater och repre-
sentanter för stater med en röst oberoende av landets
storlek och invånarantal är på väg att förändras och
kompletteras. Vi har sett länder upplösas och regioner
bli länder och tvärtom. Vi har sett NGO-
organisationer bli starka och få inflytande, och vi har
sett världskonferenser, som numera avhålles samtidigt
med en NGO-konferens, parallellt i tid och rum.

Jag tror inte att Miljöpartiets motion om en inter-
nationell miljödomstol, där också organisationer har
talerätt, kommer att bli en lång följetong i fortsätt-
ningen. Det dröjer inte många år innan det finns en
sådan domstol, och det skall bli spännande att se vil-
ket land som får äran av att ha initierat den.

Jag yrkar bifall till reservation 2, som har sin
grund i motion U5, om en internationell miljödomstol.

Jag skall därefter säga något om regeringens skri-
velse och utrikesutskottets betänkande. De är i många
avseenden identiska. En viktig mening är: Engage-
manget för FN utgör en hörnsten i svensk utrikespoli-
tik. Det står också: Det starka engagemanget har sin
utgångspunkt i en bredare säkerhetspolitisk bedöm-
ning än tidigare och i insikten om den praktiska bety-
delsen av internationell solidaritet. Sedan kommer den
mening som jag tycker är den kanske allra viktigaste.
Det är samma innehåll i skrivelsen, men i utskottets
betänkande har det fått mer skärpa: Bara en stark
global organisation som FN kan också möta de hot
mot människors säkerhet och välfärd som överskrider
nationalstaternas eller regionernas gränser.

För närvarande är FN nere i en svaghetssvacka.
Man talar om en ekonomisk kris och om en förtroen-
dekris. FN blir inte starkare om man ställer FN åt
sidan, så att FN:s roll försvagas ytterligare. Vi i Mil-
jöpartiet hoppas fortfarande att Sverige skall stödja
FN inte bara med ord utan också i handling och kräva
att FN skall få större representation i ledningen för
FN:s operation i f.d. Jugoslavien. Men detta är en
debatt för fredagen, och jag skall därför inte ta upp det
nu.

Regeringens skrivelse har titeln FN inför framti-
den. Det är en ambitiös och mycket positiv skrivelse
om FN. Och man får verkligen en stark känsla när
man läser den att FN har en framtid och att FN i dag
behövs mer än någonsin. FN är inte bara en organisa-
tion för ett otal arbetsuppgifter, ekonomiska, sociala,
diplomatiska och fredsfrämjande. Man skall komma
ihåg att det också är ett forum där länder möts, och
det finns inte så många sådana vanliga mötesplatser
där u-länder och i-länder kan mötas, och det är minst
lika viktigt.

Förväntningarna på FN har varit stora. Kritiken
när resultaten inte visar sig är i samma storleksklass,
och man glömmer att kraven inte får vara större än
motsvarande resurser. Och resurserna står medlem-
marna för tillsammans. Det är deras ansvar.

FN skall reformeras. Det har flera talare sagt här i
dag. USA:s utrikesminister rekommenderar radikala
nedskärningar överallt i FN:s organisationer i världen.
Ett sjuttiotal länder har lagt fram förslag om föränd-
ring av säkerhetsrådet. De vill ha ett större antal
medlemmar, så att t.ex. även utvecklingsländerna får
in fler representanter. En förändring av bidragssyste-
met finns också med bland förslagen, så att betal-
ningsbördan blir jämnare fördelad mellan medlem-
marna, liksom ett förslag om ett nytt finansieringssys-
tem för FN:s biståndsverksamhet.

Men om man gör ett tankeexperiment och går till-
baka till 1920 och NF, Nationernas förbund, kan man
konstatera att den organisationen inte klarade sig mer
än tio år. Sedan kom bakslagen. Förbundet kunde inte
hindra Japan från att anfalla Kina. Japan och Tyskland
lämnade NF. Italien lämnade också NF efter anfallet
på Abessinien. Och Sovjetunionen uteslöts på grund
av sitt angrepp på Finland. 1939 bröt kriget ut, och NF
upphörde. Men vad hände? Kriget hade inte mer än
tagit slut så startade man ett nytt förbund som var
nästan likadant som det gamla till sin organisation och
också till sin verksamhet. Man kan fråga sig varför.
Kunde man inte ha hittat på något bättre? Det kanske
trots allt är en god idé som ännu inte riktigt har funnit
sin fungerande form.

Om man läser skrivelsen FN inför framtiden, som
till största delen är en redogörelse för verksamheten
som handlar om fredsfrämjande insatser, konfliktfö-
rebyggande och humanitära, om nedrustning, mänsk-
liga rättigheter, utvecklingssamarbete, miljöarbete,
konferenser och inte minst konventioner, så inser man
att hur ofullständigt och bristfälligt det än är så be-
hövs allt detta. Det är livsnödvändigt och akut för en
del av oss i världen, och det är livsnödvändigt för de
flesta på sikt.

I avslutningsstycket i utrikesutskottets betänkande
sägs: FN är kanske det viktigaste av alla organ som
Sverige verkar inom och förtjänar ett större utrymme i
riksdagen. Detta instämmer Miljöpartiet i. Utskottet
föreslår också att regeringen mer regelbundet presen-
terar en skrivelse om verksamheten i FN, vilket också
är en mycket god idé.

Till sist vill jag yrka bifall till vår reservation 2,
och jag vill även yrka bifall till reservation 1.

Anf. 108 URBAN AHLIN (s)

Fru talman! Tänk om vi politiker världen över
kunde enas om en organisation som förenade all värl-
dens folk, en organisation som hade till uppgift att
förhindra att krig bryter ut, en organisation som kunde
hjälpa svältande barn och som kunde hjälpa flykting-
arna på vår jord. Tänk om vi kunde bilda en organisa-
tion som kunde bidra till mer demokrati på jorden och
till fler folks frihet. Men det är väl kanske för naivt att
inbilla sig att det skulle kunna gå att bilda en sådan
demokratisk sammanslutning av 185 länder som med
gemensamma ansträngningar skulle lindra människors
lidanden och umbäranden.

En sak är säker, och det är att en sådan organisa-
tion inte skulle sakna arbetsuppgifter. Den skulle t.ex.
kunna utrota smittkopporna från jorden, förhandla
fram hundratals lokala fredliga lösningar, varje år
rädda tre miljoner barn från sjukdomar genom olika
vaccinationer, kämpa för de mänskliga rättigheterna,
förbjuda kemiska och biologiska vapen, förhandla
fram nedrustning av kärnvapen. Ja, arbetsuppgifter
skulle det allt finnas för en demokratisk, global orga-
nisation, men det är väl en barnslig förhoppning att tro
att jorden en dag skall få uppleva en sådan.

Fru talman! Sanningen är den att en sådan organi-
sation redan finns. I år firar Förenta nationerna 50 år,
50 år i mänsklighetens tjänst, 50 år under vilka man
med en stor bredd hjälpt många människor i svåra
situationer. Låt oss bara för ett ögonblick blunda och
tänka oss en jord utan FN. Hur skulle den världen se
ut? Tanken förskräcker. Denna organisation borde stå
staty på vartenda torg över hela världen. Men hur
tacksamma är vi människor gentemot allt arbete FN
gjort? Hurdan är debatten i dag?

FN har hamnat i blåsväder på grund av en massiv
kritik mot bl.a. ineffektiva organisationer, utdragna
beslutsprocesser, dålig ledning och alltför mycket
dubbelarbete. Denna kritik är i mångt och mycket
riktig, men den överskuggar allt det som FN gör och
som man gör väldigt bra. Allt fler inser att vi lever i
en alltmer internationaliserad värld, som utan en glo-
bal organisation av FN:s slag skulle vara en betydligt
otrevligare plats att leva på.

Under många år i det kalla krigets skugga spelade
FN en undanträngd roll på grund av stormakternas
eviga utnyttjande av sin vetorätt. Det mest iögonfal-
lande exemplet är Vietnamkriget, som aldrig blev
föremål för någon sakdebatt i säkerhetsrådet. När
sedan äntligen det kalla krigets grepp släppte FN och
organisationen därmed kunde utföra insatser utan att
det fanns en stoppande stormakt, började staterna
kritisera FN. Sanningen är ju att kraven på FN och
dess aktiviteter har ökat våldsamt i omfång utan att
FN har fått resurser att möta behoven.

Åren 1945-1988, under FN:s första 43 år, inleddes
13 fredsbevarande operationer. Under de följande sju
åren har inte mindre än ytterligare 22 kommit till.
FN:s verksamhet på det fredsfrämjande området har
vuxit lavinartat. FN:s samlade budget på detta område
uppgick 1994 till 3,3 miljarder dollar, att jämföra med
1988 då siffran var 0,23 miljarder dollar. Mot denna
bakgrund känns det frustrerande att en del länder
håller inne sina medlemsavgifter för att utöva politisk
påtryckning mot FN. Att i detta sammanhang undvika
att nämna USA är omöjligt. USA skall betala sin
avgifter. Vilken annan förening skulle godta att en
medlem helt plötsligt själv bestämde sig för att mins-
ka sin medlemsavgift?

Fru talman! Vi skall naturligtvis inte skyla över de
brister som finns i FN-systemet. FN har i en del fall
dålig samordning, svag prioritering och en trög byrå-
krati. Men låt oss heller inte glömma bort att ansvaret
för FN:s misslyckanden ytterst vilar på medlemssta-
terna.

Vi behandlar i dag utrikesutskottets betänkande
över regeringens skrivelse FN inför framtiden. I skri-
velsen redovisar regeringen huvudlinjerna i sin syn på
FN-medlemskapet, vad regeringen vill göra för att
stärka FN och förutsättningarna för globalt samarbete
inför 2000-talet. Jag vill redogöra för några av håll-
punkterna.

Säkerhetsrådet har enligt FN-stadgan ansvaret för
att upprätthålla internationell fred och säkerhet, och
dess beslut är bindande för samtliga medlemsstater.
Rådets i dag, efter kalla krigets slut, effektiva be-
slutsprocess motsvaras emellertid inte av samma
effektivitet när det gäller genomförandet och respek-
ten för fattade beslut. Ett av skälen därtill är u-
ländernas kritik mot säkerhetsrådet för bristande re-
presentativitet. Sverige verkar för en utvidgning av
säkerhetsrådet med såväl nya icke ständiga medlem-
mar som ett mindre antal särskilt kvalificerade ständi-
ga medlemmar. Utskottet ställer sig också bakom
Sveriges kandidatur till säkerhetsrådet.

Rapporten En dagordning för fred presenterades
av generalsekreteraren i juni 1992. I rapporten fastslås
att FN:s främsta mål är att på ett tidigt stadium iden-
tifiera situationer som kan leda till konflikter och att
genom förebyggande diplomati undanröja konfliktor-
saker. I enlighet med generalsekreterarens förslag har
också en fredsbevarande operation initierats i Make-
donien, nämligen FN:s förebyggande styrka Unpre-
dep. Sverige deltar där med en pluton. Detta är ett
mycket lyckat engagemang, som manar till efterfölja-
re. Genom skapandet av försvarsmaktens internatio-
nella styrka har Sveriges ambition höjts vad gäller
bidrag till internationella fredsfrämjande insatser.

Fru talman! Det humanitära biståndet till civilbe-
folkningen i länder som drabbats av interna konflikter
överstiger i dag hjälpen till nödlidande efter naturka-
tastrofer och mellanstatliga krig. Detta har lett till
förändrade arbetsuppgifter och arbetsvillkor för de
humanitära organisationerna. Åtgärder i syfte att
stärka rättsstaten och öka respekten för individer är
centrala för att förebygga humanitära katastrofer.
Sverige arbetar aktivt för att FN och det multilaterala
systemet skall anpassas till dagens ändrade villkor och
för att åstadkomma en tydligare rollfördelning mellan
FN-organen på katastrofområdet.

FN:s finansiella kris är kanske det absolut allvarli-
gaste hotet mot FN:s framtid. Huvudorsaken är med-
lemsstaternas dåliga betalningsdisciplin. I avsikt att
förbättra betalningssystemet har Sverige presenterat
ett förslag om reformering av FN:s bidragsskalor.
Detta skulle förenkla nuvarande system och eliminera
uppenbara orättvisor. Till detta skall läggas förslag
om nya inkomstkällor, bl.a. skatt på valutatransaktio-
ner, 10 öres extra skatt på olika flygbiljetter och annat
som är väl värt att studera ytterligare.

Nedrustningsfrågorna är nära förbundna med FN:s
huvuduppgift, att upprätthålla internationell fred och
säkerhet. Det finns redan avtal om förbud mot kemis-
ka och biologiska vapen och förhoppningsvis i en inte
alltför avlägsen framtid ett förbud mot kärnvapen. Till
detta kommer kampen för ett fullständigt provstopp
för kärnsprängningar. Sverige är en aktiv och viktig
aktör i dessa förhandlingar såsom ordförande i den
kommitté som utarbetar metoder för kontroll av efter-
levnaden av ett provstopp. Så sent som i går beslutade
FN:s generalförsamling med stor majoritet att kräva
ett omedelbart kärnvapenprovstopp.

Fru talman! Det finns mycket att säga om FN:s
problem och FN:s framtid. Men låt oss inte förringa
att världens politiska ledare en gång kunde bilda den-
na globala organisation. Jag frågar mig om det hade
varit möjligt att göra i dag. Låt oss heller aldrig för-
ringa FN:s arbete, även om det finns mer att önska.
Ty FN har likt den nallebjörn vi alla ägt som små
efter några hårdhänta tag och äventyr litet skavanker
här och var. Men även om nallebjörnen var litet till-
tufsad efter några år var det ändå den som gav oss
trygghet när nattens mörker kröp inpå.

Med detta vill jag yrka bifall till utrikesutskottets
hemställan i betänkande 1995/96:UU1 och avslag på
alla reservationer.

Anf. 109 INGER KOCH (m)

Herr talman! När vi nu i dag återigen diskuterar
FN och dess framtida roll är det viktigt att komma
ihåg att FN har spelat en huvudroll när det gäller att
återställa freden eller skapa fredliga lösningar i t.ex.
konflikterna i Moçambique, El Salvador, Haiti och
Kambodja. Sedan grundandet 1945 har FN lyckats
med att förhandla fram fredliga lösningar på 145
lokala och regionala konflikter och gjort det möjligt
för innevånarna i 45 länder att delta i fria val. FN har
också genom olika biståndsinsatser bidragit till att
miljontals människor har räddats från att svälta ihjäl.
FN:s barnfond, Unicef, och Världshälsoorganisatio-
nen, WHO, har genom sina omfattande vaccinations-
program bidragit till att 3 miljoner barn om året kun-
nat räddas till livet.

FN har också bidragit till att stadfästa vikten av
respekt för mänskliga rättigheter och spelat en nyckel-
roll för att ge ett åttiotal länder självständighet. Detta
glöms ibland bort i den allmänna debatten när kraven
på organisationens reformering förs fram.

I den skrivelse som ligger till grund för utrikesut-
skottets betänkande redogör regeringen för sin syn på
FN och vad den vill göra för att stärka FN samt för
förutsättningarna för globalt samarbete inför 2000-
talet. Vi moderater kan instämma i en del av dessa
markeringar, men vi hade gärna sett en högre grad av
precision och prioritering när det gäller FN och FN-
systemets huvuduppgifter.

Vi anser att FN nu bör koncentrera sig på sina fyra
huvuduppgifter.

Den första och för framtiden avgörande uppgiften
är säkerhetsrådets roll och förmåga att upprätthålla
internationell fred och säkerhet. Här behövs det en
kraftfullt förbättrad ledningsförmåga, både när det
gäller de humanitära insatserna och när det gäller de
fredsbevarande operationerna. Det behövs också stör-
re resurser för att möta de framtida kraven på sådana
insatser. Därför är det nödvändigt att med kraft betona
vikten av att medlemsländerna fullgör sina förpliktel-
ser i detta avseende.

Den andra huvuduppgiften är att säkra folkrätten
och de grundläggande mänskliga rättigheterna. Vi har
här i kammaren vid många tillfällen nödgats konstate-
ra att det inte finns en världsdel där människors rät-
tigheter inte kränkts. I alltför många länder förekom-
mer fortfarande grova brott mot de grundläggande
mänskliga rättigheterna i form av tortyr, summariska
avrättningar, mord, försvinnanden och andra grova
övergrepp på enskilda människor.

Samtidigt kan vi konstatera att ett grundläggande
internationellt regelverk i dag finns för skyddet av de
mänskliga rättigheterna. Det fortsatta arbetet bör
därför koncentreras på att få världens länder att leva
upp till sina åtaganden och att få fler länder att under-
teckna de befintliga internationella konventionerna.
Att en majoritet av FN:s medlemsländer i dag är de-
mokratier eller på väg mot demokrati gör denna upp-
gift lättare. Vi moderater har därför i vår motion fö-
reslagit att generalförsamlingen bör bevaka läget
beträffande de mänskliga rättigheterna i medlemslän-
derna och varje år utförligt debattera läget i länderna.
Det är glädjande att även utskottet delar denna upp-
fattning.

En tredje huvuduppgift är det internationella sam-
arbete som bedrivs i FN:s många olika underorgan.
Här är det nödvändigt att verksamheten förbättras och
koncentreras till ett mindre antal betydelsefulla orga-
nisationer som bedriver ett viktigt arbete. Sverige bör
ta initiativ till att en översyn görs i syfte att avveckla
de fackorgan som anses mindre viktiga.

En fjärde huvuduppgift för FN-systemet är att
främja en uthållig och kraftig tillväxt i u-länderna,
som är nödvändig för att i snabb takt utrota fattigdo-
men. Världsbanken och IMF har här viktiga uppgifter
när det gäller dels att bidra till en förändrad inriktning
i länder som stagnerar i sin utveckling och där fattig-
domen ökar, dels att säkra det internationella betal-
ningssystemet och att minska bördan i hårt skuldsatta
u-länder på ett sätt som inte främjar vanskötsel och
korruption. Även Världshandelsorganisationen, WTO,
har en nyckelroll när det gäller att främja u-ländernas
tullfria tillträde till i-ländernas marknader.

FN-systemet måste också främst genom UNHCR
och Unicef ha en ständig beredskap att snabbt hjälpa
eller lindra verkningar av kriser och katastrofer.

Det är också viktigt att understryka att FN enligt
närhetsprincipen skall koncentrera sig på de offentliga
uppgifter som bäst kan lösas på global nivå och i
övrigt i ökad utsträckning delegera uppgifter till regi-
onala organ.

Kommissionen för globalt samarbete har bl.a. fö-
reslagit att ett ekonomiskt säkerhetsråd inrättas inom
FN-systemet med uppgift att bevaka världsekonomin
och verka för en stabil, balanserad och hållbar ut-
veckling. Utskottet finner att detta förslag bör diskute-
ras vidare.

Vi moderater delar inte denna uppfattning.

Inrättandet av ett ekonomiskt säkerhetsråd skulle
innebära att Världsbankens, IMF:s och WTO:s centra-
la uppgifter och ledande roller för den globala ut-
vecklingen när det gäller utvecklingsstrategier i u-
länder, det internationella betalningssystemet och
världshandeln fördes över till ett sådant nytt organ.
Hur detta skulle ske och vilken förbättring det skulle
innebära finns inte belyst i förslaget. Förslaget är
enligt vår mening för vagt och oprecist för att utgöra
underlag för vidare diskussioner.

Vi anser inte heller, herr talman, att förslaget om
en särskild skatt på internationella valutatransaktioner
eller avgifter på internationella flygbiljetter bör stude-
ras ytterligare, som utskottets majoritet föreslår.

Vi moderater anser att FN även i framtiden skall
finansieras genom avgifter från medlemsländerna. Det
är enligt vår mening principiellt fel att införa en be-
skattningsrätt för FN. Det är en uppgift för medlems-
länderna själva att finna de bästa formerna för att
finansiera sina medlemsavgifter. Det är inte en upp-
gift för FN.

En särskild skatt på internationella valutatransak-
tioner är direkt olämplig. Internationella valutatrans-
aktioner är viktiga, inte minst för att överföra sparan-
de från i-länder till u-länder. För de u-länder som har
ett stort tillflöde av utländskt kapital skulle en sådan
skatt bli mycket kostsam. Även för den svenska sta-
ten, som ju är en stor upplånare på den internationella
kapitalmarknaden, innebär förslaget en väsentligt
ökad kostnad.

Förslaget om en särskild avgift på internationella
flygbiljetter är lika olämpligt. Ett internationellt utby-
te mellan folk och länder bidrar i hög grad till att ge
kunskap och skapa förståelse för demokrati liksom till
respekt för mänskliga rättigheter och för betydelsen
av fred. Strävan bör därför vara att få ner kostnaderna
för sådana kontakter i stället för att med särskilda
avgifter driva upp dem.

Förslaget om skatt på valutatransaktioner eller
avgift på flygbiljetter är inte en lösning på FN:s fi-
nansiella kris och bör därför avvisas redan nu.

Med dessa kommentarer, herr talman, ställer vi
oss bakom hemställan i utrikesutskottets betänkande.

Anf. 110 EVA ZETTERBERG (v) replik

Herr talman! Jag ställde i mitt anförande en fråga
till moderaterna, men Inger Koch har inte besvarat
den. Att moderaterna inte vill ha några internationella
valutaskatter eller avgifter på flygbiljetter framgår
med all tydlighet här, men vad är alternativet? Anser
moderaterna att de inkomster som FN har - om vi
utgår från att de medlemsavgifter som i dag inte beta-
las kan drivas in - är tillräckliga? Anser ni inte att det
för att utveckla FN behövs ytterligare resurser och ett
nytt betalningssystem?

Anf. 111 INGER KOCH (m) replik

Herr talman! Visst är det viktigt - och det är en av
de angelägnaste uppgifter som vi nu skall ägna oss åt
- att driva in de avgifter som länderna redan har för-
bundit sig att betala. Det är fråga om mycket pengar.

Det finns olika sätt att gå till väga. Det har t.ex. i
olika sammanhang förts fram krav på att man skulle
begränsa rösträtten i FN för de länder som inte betalar
sina avgifter. Det är kanske ett sätt att få in de pengar
som FN har rätt till.

Det gäller vidare inte alltid att utöka sina utgifter.
Det gäller också att koncentrera FN:s uppgifter till de
huvuduppgifter som vi redan har redovisat. FN kanske
har för många institutioner. Det finns kanske för
många fackorgan.

Vi tycker att en sådan här översyn är mycket vik-
tig. En sådan har gjorts på andra håll. Nordiska rådet
har t.ex. gjort en översyn av alla sina organ, och man
kommer att föreslå en neddragning av många organ
som man i dag inte tycker fyller de ändamål som de
infördes för. Världen förändras ständigt, och vi måste
också alltid ha en beredskap att förändra det interna-
tionella samarbetet.

Vi kan t.ex. också delegera fler uppgifter än i dag
till regionala organ eller till enskilda länder. Även det
bidrar till att minska FN:s utgifter.

Anf. 112 EVA ZETTERBERG (v) replik

Herr talman! Vi kan konstatera att vi är alldeles
överens om betydelsen av att driva in medlemsavgif-
terna. Det är ett grundläggande krav.

Jag tror också att vi inom olika partier och i olika
länder från skilda synpunkter är överens om att effek-
tivisera och organisera om FN, men det betyder inte
att man skall lägga ned ett organ för att få nya forum.
Jag anser t.ex. att ett ekonomiskt säkerhetsråd, där
man får en total och gemensam ekonomisk bedöm-
ning, inte en uppsplittrad sådan, vore mycket värde-
fullt. Det är därmed inte sagt att man inte behöver mer
resurser. FN måste vara betydelsefullt även i framti-
den på en rad olika områden. Jag blir väldigt oroad
när Inger Koch här säger att man skall överlämna mer
ansvar till regionala organ. Det låter bra. Men jag
tänker på det ärende vi skall debattera på fredag.

Det handlar om att FN överlåtit till NATO och
andra organisationer att sköta det som borde vara
FN:s uppgift med återuppbyggnad av det civila sam-
hället men också fredsbevarande trupper i f.d. Jugo-
slavien. Från min utgångspunkt sett, och från väldigt
många andra människors utgångspunkt, vore önske-
målet att det var FN som helt och hållet var ansvarigt
för den typen av operationer. Det är i dag inte möjligt,
därför att FN inte har en organisation för att göra
någonting sådant.

Är det mer av den sortens operationer som Inger
Koch vill se beklagar jag det.

Anf. 113 INGER KOCH (m) replik

Herr talman! Jag tycker inte att FN i en framtid
skall bygga upp resurser för varje enstaka tillfälle.
Här finns organ som redan har en bred erfarenhet,
resurser och ledningsförmåga att klara en så stor och
övergripande insats som det nu är fråga om när det
gäller insatsstyrkorna i det forna Jugoslavien. Varför
skall man då inte använda en sådan möjlighet?

Besluten skall naturligtvis fattas i FN, och de skall
länderna vara överens om. Men jag ser inte något fel i
att överlåta utförandet till någon som verkligen kan
det.

Anf. 114 HELENA NILSSON (c)

Herr talman! Centerpartiet står bakom utskottets
betänkande, och jag yrkar härmed bifall till utskottets
hemställan. FN befinner sig i ett tillstånd där begrep-
pet kris inrymmer både hot och möjlighet. Utskottet
pekar på de framgångar som FN-samarbetet oreserve-
rat skall tillerkännas. Mat för dagen, frihet från all-
varliga sjukdomar, läs- och skrivförmåga, rätten att
växa upp och leva i fred och med demokrati, detta har
fler människor fått möjlighet till genom FN-
samarbetet. Det finns anledning att i debatten nyanse-
ra bilden av FN. Att inte enbart se problemen med
ekonomi och organisation utan i stället stå upp för allt
det värdefulla som FN de facto gjort för mänskliga
rättigheter, för barns och kvinnors ställning i världen,
för utveckling av hälsovård och utbildningsväsende,
för hjälp till flyktingar, för fred, nedrustning och de-
mokrati. Vid en bedömning av FN:s insatser måste
man ha i minnet att kraven på FN ökat enormt utan att
organisationen fått resurser nog att möta den nya
situationen.

En världskonferens 1998 kan vara det globala
samfundets avstamp inför kommande sekel. Insikten
om vårt gemensamma ansvar för vår planet bara ökar.
Naturens resurser finns där enbart för att bruka utan
att förbruka - ingenting försvinner, men ingenting nytt
kan heller skapas. I omvälvningars tid kan organisa-
tionsnivåer ifrågasättas. Län, kommuner men även
nationalstaten som indelning diskuteras. Få torde dock
göra en annan bedömning än att globalt samarbete -
där alla är med - blir viktigare och viktigare i tjugo-
hundratalets internationaliserade värld.

Herr talman! Jag vill lyfta fram två områden som
har stor betydelse för FN:s framtida utveckling. Det
gäller en tydlig regional nivå inom FN-systemet samt
frågan om hur världssamfundet bättre kan möta de
globala miljöproblemen.

Centerpartiet anser att FN behöver skapa kraftfulla
regionala nivåer som på mandat av generalförsam-
lingen och FN:s tre olika råd tar ansvar för, förtydli-
gar och implementerar fattade beslut. Det finns an-
ledning att förmoda att en ökad decentralisering inom
FN-systemet ökar legitimiteten för FN samtidigt som
verksamheten både rationaliseras och demokratiseras.
På det europeiska planet bör OSSE, Organisationen
för Säkerhet och Samarbete i Europa, utvecklas till en
regional FN-nivå.

Utskottet tar fasta på Centerpartiets resonemang
och uttalar sitt stöd för en mer rationell arbetsfördel-
ning mellan FN och en regional nivå. Detta är viktigt
och värdefullt. På det utrikes- och säkerhetspolitiska
området är OSSE den enda organisation som har eller
kan ha denna position i det internationella systemet.
Länkarna mellan FN och OSSE har - som utskottet
påpekar - stärkts genom att OSSE blivit observatör
vid FN:s generalförsamling. Det är uppenbart att
OSSE behöver ett starkare mandat och resurser att
agera tidigt i konfliktförebyggande syfte. OSSE måste
dessutom få en egen utrednings- och analyskapacitet.

För att hantera ekonomiska frågor på regional nivå
finns under Ecosoc på europeiskt plan ECE. För att
hantera de svåra ekologiska problem som vår konti-
nent brottas med ställer jag mig tveksam till om vare
sig ECE eller OSSE är rätt organisation. Det bör vara
en viktig fråga för den kommande världskonferensen
att stärka FN både centralt och regionalt. FN:s arbete
för en bättre miljö byggd på hållbar utveckling måste
vid denna konferens stå i främsta rummet.

Tyvärr tydliggjorde Riokonferensen FN-systemets
låga prioritering av miljö- och utvecklingsfrågorna.
Centerpartiet anser att FN-systemet bör organiseras i
enlighet med de tre huvuduppgifterna; säkerhet, miljö
och välfärd. För att skapa struktur och en sammanhål-
lande kraft för samtliga dessa tre pelare bör särskilda
råd - jämställda med nuvarande säkerhetsrådet - upp-
rättas också för miljömässigt hållbar utveckling och
välfärdsutveckling.

Utskottet hänvisar i detta fall till att Kommissio-
nen för globalt samarbete - den s.k. Carlssonkommis-
sionen - föreslagit att ett ekonomiskt säkerhetsråd
inrättas. Genom Carlssonkommissionens förslag pla-
ceras frågan om höga organ inom FN-systemet på
agendan för en FN:s världskonferens. Det är vår upp-
fattning inom Centerpartiet att Sverige när det gäller
miljön, välfärden och utvecklingen skall hålla en hög
profil och ta initiativ till inordnandet av FN:s civila,
humanitära och ekologiska arbete under ett FN:s råd
för hållbar utveckling samt ett råd för välfärdsutveck-
ling.

Vid Riokonferensen etablerades en FN:s egen när-
hetsprincip genom de lokala Agenda 21, handlings-
program för 21:a århundradet. De goda resultaten av
denna decentraliseringens metodik - inte minst här i
Sverige, där Agenda 21 engagerar många medborgare
i alla åldrar - manar till fortsatt tillämpning. FN bör
liksom EU utveckla en närhets- och delaktighetsprin-
cip för verksamheten. Det gäller att ta till vara och
uppmuntra människors skaparkraft och engagemang.
Detta också för att ge resultat av stolta deklarationer
från internationella världskonferensen.

Anf. 115 KARL-GÖRAN
BIÖRSMARK (fp)

Herr talman! Det är onekligen intressant att med
hjälp av riksdagsprotokollet ta del av den FN-debatt
som hölls här i kammaren den 25 oktober i år i sam-
band med FN:s 50-årsjubileum och med anledning av
den skrivelse regeringen då överlämnade till riksda-
gen och som vi behandlar här i dag. Det är väl sällan
som riksdagens partier är så eniga som just när det
gäller uppslutningen bakom FN, FN-tanken och FN:s
roll, och det är glädjande.

Gemensamt för alla partier vid debatten för sju
veckor sedan var den starka uppslutningen för FN:s
sak samtidigt som stor oro uttrycktes vad gäller FN:s
framtid, speciellt med hänsyn till FN:s stora ekono-
miska svårigheter. Jag ämnar inte här upprepa vad jag
och andra då sade rörande FN:s besvärliga ekonomis-
ka situation. Jag konstaterar bara att oron och osäker-
heten kvarstår och uppenbarligen kommer att så göra
under lång tid framöver, vilket också framgår av det
betänkande som behandlas här i dag.

Världssamfundet står inför enorma utmaningar
och uppgifter. De närmaste åren kommer att bli avgö-
rande för hur och om världssamfundets medlemslän-
der skall kunna ge våra barn och barnbarn en chans
till fred och överlevnad här på jorden. Huruvida detta
kommer att lyckas eller ej avgörs till stor del av hur
FN lyckas.

FN:s arbetsfält är vittförgrenat och omfattande.
Freden, miljön, mänskliga rättigheter, befolkningsfrå-
gan, utbildningen, vattenfrågan, demokratibyggande,
fredsfrämjande och konfliktförebyggande verksamhet,
sjukdomsbekämpningen, fattigdomsbekämpningen -
listan kan egentligen göras hur lång som helst var
gäller FN:s historiska uppdrag och roll.

När man säger att FN måste finna lösningar på
alla dessa uppgifter och fler därtill måste vi komma
ihåg att FN inte är något annat än summan av den
kraft dess medlemsländer besitter. Det är ur medlems-
ländernas samlade agerande som handlingskraften
skall komma. FN är inte något mer eller mindre ab-
strakt som förväntas kunna agera när internationella
problem uppstår eller nya uppgifter kallar på lösning-
ar. Nej, FN är något mycket konkret, men tyvärr ock-
så ofullkomligt. Ibland ombeds FN uträtta det som
kan tyckas vara nästintill omöjligt att finna någon
lösning på. Men det till synes omöjliga måste ändå
finna sin lösning.

Utan globalt samarbete kommer mänskligheten
aldrig att kunna ge freden och jordens överlevnad en
chans. Utan globalt solidariskt samarbete genom
nedmonterandet av gränser folk och länder emellan
kommer vi inte att lyckas. Utan en rättvisare fördel-
ning av jordens resurser än vad vi har i dag kommer
konflikter, uppror och flyktingströmmar bara att öka.
Utan utbildning och kunskap om tillståndet i världen
går det inte att komma vidare. Därför är FN:s arbete
på detta område så avgörande.

Nu gäller det att investera i rätt saker. Det gäller
att ge FN de resurser FN behöver för att kunna fullföl-
ja sina uppdrag. Som så många gånger har påpekats
från denna talarstol måste FN:s medlemsländer full-
följa sina ekonomiska förpliktelser fullt ut gentemot
sin egen organisation.

Herr talman! Utan folklig förankring klarar inte
FN sina uppgifter. Ett av de viktigaste arbetsredska-
pen FN har är de enskilda organisationernas hängivna
solidariska arbete. Precis som jag framhöll i debatten
den 25 oktober har Ingvar Carlssonrapporten Vårt
globala grannskap lyft fram just detta.

I rapporten står det att läsa att enskilda organisa-
tioner är bra exempel på effektiv användning av de
resurser som står till förfogande. Rapporten föreslår
ökat gemensamt arbete och ökad gemensam finansie-
ring mellan regeringar och enskilda organisationer.
Nu gäller det att också följa upp detta och ge idéerna
konkret innehåll.

Parallellt med de olika FN-konferenser som ägt
rum under senare år - jag tänker t.ex. på Riokonferen-
sen om miljön, Kairokonferensen rörande befolk-
ningsfrågan, det sociala toppmötet i Köpenhamn och
nu senast kvinnokonferensen i Peking - har enskilda
organisationer varit mycket aktiva. De har genom sitt
envisa och hängivna arbete kunnat vara med och
påverka och förbättra resultaten av dessa konferenser.

Bit för bit börjar FN förstå att det ligger ett stort
värde i en folklig förankring genom enskilda organi-
sationer. Det behövs för att man skall lyckas i sitt
arbete. Utan denna folkliga förankring kommer inte
FN att kunna fullfölja sitt historiska uppdrag. Det är
från alla dessa enskilda organisationers ideella arbete
som mycket av kraften kommer i det viktiga interna-
tionella engagemanget. Som jag påpekat tidigare har
Ingvar Carlssonrapporten Vårt globala grannskap på
ett förtjänstfullt sätt lyft fram just detta.

För några veckor sedan hade jag tillfälle att på
plats i Nicaragua studera vad svenska ungdomar
knutna till olika enskilda organisationer konkret uträt-
tar vad gäller internationellt solidaritetsarbete bland
gatubarn i Managua och León, för bondekooperativ
och skolbarn i Esteli osv. Hjälpen når fram till de
mest utsatta och svaga just genom enskilda organisa-
tioner. Så skapas folklig förankring och förståelse för
FN:s internationella solidaritetsarbete för en fredliga-
re och mänskligare värld.

Herr talman! Med dessa ord vill jag yrka bifall till
hemställan i betänkandet och avslag på de två reser-
vationerna.

Anf. 116 INGRID NÄSLUND (kds)

Herr talman! Jag har inte anmält så mycket tid här.
Anledningen är delvis att vi hade en ganska omfattan-
de debatt om FN när den här skrivelsen lades på riks-
dagens bord. Det betyder inte att det inte finns många
frågor som också kan debatteras i dag. Överensstäm-
melsen är också stor när det gäller FN:s betydelsefulla
arbete, som flera talare har påpekat. Jag vill ställa mig
bakom mycket av det som har sagts här i kammaren
av olika talare om allt det som har uträttats i FN:s
regi.

FN:s betydelse har inte minskat, trots att vi många
gånger talar om ett FN i kris. Det man kan beklaga är
att alltmer resurser måste användas för att vi skall
komma till rätta med de svåra konflikter som har tagit
sig militära uttryck i många delar av vår värld.

Jag kommer här huvudsakligen att ägna mig åt ett
par saker som vi vill lyfta fram som speciellt väsentli-
ga i den här debatten. Vi har också lyft fram dem i vår
motion med anledning av den här skrivelsen.

Något som skulle kunna vara oerhört viktiga
framsteg när det gäller FN:s arbete är om konflikterna
skulle kunna förebyggas, om världssamfundet skulle
kunna komma in på ett tidigare stadium och därige-
nom åstadkomma att konflikten aldrig bryter ut. Det
är någonting som utskottet har instämt i och som
naturligtvis har kommit fram från flera håll tidigare.

Vi har ju talat om att ha en ständig beredskap, att
kunna gripa in i olika områden där även militära in-
satser behövs för fredsbevarande och konfliktföre-
byggande insatser. Lika naturligt borde det vara att vi
har en mycket stark beredskap på det diplomatiska
området när det gäller att mycket tidigt upptäcka och
gå in för att medla och om möjligt undvika att en
militär konflikt bryter ut. Jag tror att detta är något
som vi alla är överens om. Vi skulle vilja att Sverige
intar en ledande och pådrivande roll i detta arbete och
utvecklar hur ett sådant arbete skall kunna gå till.

Den konflikt som är mest aktuell för oss alla är ju
den som utspelas inför våra ögon i Exjugoslavien.
Alla har ju önskat att det kunde ha gått på ett annat
sätt, att man inte skulle ha behövt se så många männi-
skoliv spillas, att den inte skulle ha pågått så länge
och att den helst aldrig skulle ha brutit ut.

Vi vet att man till sist alltid hamnar vid förhand-
lingsbordet. Man kan fråga sig om inte detta skulle
kunna ske på ett mycket tidigare stadium, helst innan
konflikten blir militär. På något sätt skulle man kunna
tvinga parterna till förhandlingsbordet redan då. Det
är dit de till sist ändå tvingas av världssamfundet.

Sedan skulle jag också vilja nämna de MR-
insatser som FN gör. De har betytt oerhört mycket på
många håll i världen. Men också de behöver intensifi-
eras, enligt vårt förmenande. Där skulle det också
behövas medel. Man borde bli mer konkret; ställa
konkreta krav på ett sådant sätt att det går framåt även
i de länder där vi nu måste konstatera att människors
mänskliga rättigheter inte respekteras. Det är någon-
ting som diskuteras även inom Europa, när handelsav-
tal skall utvidgas, när länder skall komma med i Eu-
roparådet eller när länder söker medlemskap i EU. Vi
skulle då gärna se att man på ett mycket tidigare sta-
dium ställer så konkreta krav att det blir möjligt att se
om de uppfylls, och en tidsfaktor skulle kunna komma
in som innebär att man säger att man inom ett halvår
eller ett år vill se vissa krav uppfyllda.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets hem-
ställan.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 11 §.)

11 § Verksamheten inom Europarådet

Föredrogs

Utrikesutskottets betänkande 1995/96:UU9

Verksamheten inom Europarådet (redog.
1995/96:ER1 och skr. 1994/95:215)

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.

Beslut

KU14 Översyn av vissa arvodesbestämmelser inom
riksdagsområdet

1. utskottet

2. res. (v, mp)

Votering:

279 för utskottet

34 för res.

36 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 150 s, 74 m, 20 c, 22 fp, 13 kds

För res.: 1 fp, 19 v, 14 mp

Frånvarande: 11 s, 6 m, 7 c, 3 fp, 3 v, 4 mp, 2
kds

KU19 Lag om fortsatt giltighet av lagen om tillfäl-
liga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända
lokalradio

1. utskottet

2. res. (m, fp)

Votering:

206 för utskottet

110 för res.

33 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 150 s, 21 c, 1 fp, 19 v, 15 mp

För res.: 74 m, 1 c, 22 fp, 13 kds

Frånvarande: 11 s, 6 m, 5 c, 3 fp, 3 v, 3 mp, 2
kds

LU4 Års- och koncernredovisning

Mom. 5 (jämställdhetsredovisning)

1. utskottet

2. res. 2 (v)

Votering:

281 för utskottet

35 för res. 2

33 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 150 s, 74 m, 22 c, 22 fp, 13 kds

För res. 2: 1 fp, 19 v, 15 mp

Frånvarande: 11 s, 6 m, 5 c, 3 fp, 3 v, 3 mp, 2 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

LU14 Reglering av s.k. fakturaskojeri i marknads-
föringslagen

Kammaren biföll utskottets hemställan.

UU3 En ny myndighet för kontroll över krigsma-
teriel och andra strategiskt känsliga produkter

Mom. 1 (avslag på propositionen)

Först företogs till avgörande hemställan beträffande
yrkande om avslag på propositionen och därefter
motiveringen.

Hemställan:

1. bifall till utskottets förslag

2. bifall till res. 1 (m) och res. 2 (mp)

Votering:

220 för utskottet

87 för res. 1 (m) och res. 2 (mp)

7 avstod

35 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 150 s, 22 c, 23 fp, 12 v, 13 kds

För res.: 73 m, 14 mp

Avstod: 7 v

Frånvarande: 11 s, 7 m, 5 c, 3 fp, 3 v, 4 mp, 2 kds

Motiveringen:

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Mom. 3 (namnet på den nya myndigheten)

1. utskottet

2. res. 3 (fp, v)

Votering:

244 för utskottet

56 för res. 3

15 avstod

34 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 150 s, 58 m, 22 c, 1 fp, 13 kds

För res. 3: 1 m, 21 fp, 19 v, 15 mp

Avstod: 15 m

Frånvarande: 11 s, 6 m, 5 c, 4 fp, 3 v, 3 mp, 2 kds

Mom. 6 (lagreglering av riktlinjerna)

1. utskottet

2. res. 4 (fp, v, mp)

Votering:

242 för utskottet

56 för res. 4

17 avstod

34 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 150 s, 57 m, 22 c, 13 kds

För res. 4: 23 fp, 19 v, 14 mp

Avstod: 17 m

Frånvarande: 11 s, 6 m, 5 c, 3 fp, 3 v, 4 mp, 2 kds

Mom. 7 (förordningar om vissa länder)

1. utskottet

2. res. 5 (fp, v)

Votering:

231 för utskottet

43 för res. 5

42 avstod

33 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 150 s, 46 m, 22 c, 13 kds

För res. 5: 1 m, 23 fp, 19 v

Avstod: 27 m, 15 mp

Frånvarande: 11 s, 6 m, 5 c, 3 fp, 3 v, 3 mp, 2 kds

Mom. 14 (samrådsorganets roll)

1. utskottet

2. res. 8 (v, mp)

Votering:

246 för utskottet

34 för res. 8

36 avstod

33 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 150 s, 38 m, 22 c, 23 fp, 13 kds

För res. 8: 19 v, 15 mp

Avstod: 36 m

Frånvarande: 11 s, 6 m, 5 c, 3 fp, 3 v, 3 mp, 2 kds

Mom. 15 (reglering av nämndens arbetsformer)

1. utskottet

2. res. 9 (v, mp)

Votering:

239 för utskottet

35 för res. 9

42 avstod

33 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 150 s, 32 m, 22 c, 23 fp, 12 kds

För res. 9: 19 v, 16 mp

Avstod: 42 m

Frånvarande: 11 s, 6 m, 5 c, 3 fp, 3 v, 2 mp, 3 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

UU1 FN inför framtiden

Mom. 4 (internationella transaktionsskatter)

1. utskottet

2. res.1 (v)

Votering:

282 för utskottet

35 för res. 1

32 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 150 s, 74 m, 22 c, 23 fp, 13 kds

För res. 1: 19 v, 16 mp

Frånvarande: 11 s, 6 m, 5 c, 3 fp, 3 v, 2 mp, 2 kds

Mom. 18 (internationell miljödomstol)

1. utskottet

2. res. 2 (mp)

Votering:

297 för utskottet

16 för res. 2

1 avstod

35 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 150 s, 73 m, 21 c, 22 fp, 19 v, 12
kds

För res. 2: 16 mp

Avstod: 1 c

Frånvarande: 11 s, 7 m, 5 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 3 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

UU9 Verksamheten inom Europarådet

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Beslut om samlad votering

På förslag av tredje vice talmannen medgav kam-
maren att trafikutskottets betänkanden TU5 och TU6
fick avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.

12 § Vissa frågor inom Luftfartsverkets
område m.m.

Föredrogs

Trafikutskottets betänkande 1995/96:TU5

Vissa frågor inom Luftfartsverkets område m.m.
(prop. 1995/96:65)

Anf. 117 TOM HEYMAN (m)

Herr talman! Det förekommer en ganska vildvux-
en flora av bolag och koncerner inom den statliga
affärsverkssektorn. Dess värre blir resultatet av alla
dessa bolag att insyn och kontroll försvåras, om inte
helt omöjliggörs, inte bara för riksdagen och allmän-
heten utan faktiskt också för regeringen och departe-
menten.

För ett land som internationellt har verkat så kraft-
fullt för större öppenhet och offentlighet i den statliga
förvaltningen som Sverige har gjort är dessa insyns-
skyddade företag knappast någon fjäder i hatten.

Vi skall nu besluta om en ny bolagskonstruktion
inom Luftfartsverkets område. Av de tre bolag som är
föremål för beslut i dag är Swedavia närmast ett in-
ternationellt konsultbolag, och bakom det vackert
svenskklingande namnet Airport Center AB döljer sig
egentligen bara en fastighet på Arlanda flygplats.
Strängt taget hör ingen av dessa verksamheter hemma
inom Luftfartsverkets naturliga affärsområde, och vi
tror det vore till fördel både för verket och för verk-
samheterna om bolagen skildes helt från staten och
fick arbeta fritt på marknaden.

Det personalmässigt största bolaget, LFV Hand-
ling AB, som bedriver ramp- och expeditionstjänst,
kunde också mycket väl fungera som ett självständigt
bolag.

Vi vill med vår reservation markera att vi anser att
dessa bolag skall säljas, separat eller tillsammans, så
snart omstruktureringen har genomförts.

Vidare begär regeringen bemyndigande att utfärda
fullmakt till Banverket och Luftfartsverket att utfärda
en obegränsad likviditets- och kapitaltäckningsgaranti
för A-Banan Projekt AB.

Vi tycker att det är principiellt orimligt att en en-
skild befattningshavare i ett statligt verk, även om det
är en generaldirektör, får fullmakt att för ett obegrän-
sat belopp teckna Konungariket Sveriges firma. En
sådan fullmakt måste, som vi ser det, begränsas till
vad som är ett rimligt åtagande i varje enskilt fall. Vi
avvisar därför förslaget om fullmakt i vår andra reser-
vation.

För tids vinnande, herr talman, nöjer jag mig i dag
med att yrka bifall till denna reservation, nr 2.

Anf. 118 KRISTER ÖRNFJÄDER (s)

Herr talman! På förslag av den dåvarande rege-
ringen beslutade riksdagen i april 1993 att bemyndiga
regeringen att överföra viss verksamhet inom Luft-
fartsverket till bolagsform. Beslutet fattades med
utgångspunkt i "behovet att finna nya effektivare och
flexiblare organisationsformer för den del av Luft-
fartsverkets verksamhetsområde som sker på affärs-
mässig basis". Utskottet ser den nya regeringens be-
slut i maj 1995 om bildande av LFV Handling AB och
dess föreliggande förslag om bildande av ett holding-
bolag m.m. inom Luftfartskoncernen mot bakgrund av
det uttalade behovet.

Med tillkomsten av LFV Handling AB har bo-
lagsandelen utökats i så hög grad att den utgör en
väsentlig del av den totala verksamheten. Det är där-
för angeläget från såväl styrsynpunkt som finansie-
rings- och skattesynpunkt att ett holdingbolag bildas
för att samordna LFV Airport Center AB, Handling
AB och Swedavia AB.

Utskottet har för sin del inte ändrat uppfattning i
frågan utan finner förslagen stå i överensstämmelse
med riksdagens önskemål i 1993 års beslut. Vi vill
därför tillstyrka förslagen.

I reservation nr 1 föreslås att holdingbolaget skall
privatiseras. Utskottet anser att detta yrkande skall
avslås. Vi vill erinra om den utgångspunkt som enligt
regeringen borde gälla vid bildandet av holdingbola-
get, nämligen att ägarstyrningen av den bolagsgrupp
som holdingbolaget avsågs kontrollera inte fick på-
verkas negativt. Utskottet delar den uppfattningen och
anser att frågan, om någon annan än staten bör utöva
denna styrning, inte har större aktualitet nu än våren
1993.

Vad avser reservation 2 vill utskottet påminna om
att riksdagen våren 1994 godkände vissa grundläg-
gande principer för Arlandabaneprojektets genomfö-
rande. Med den likviditets- och kapitaltäckningsga-
ranti som här föreslås uppfylls de åtaganden som
staten har i avtalet med A-Train AB.

Vidare har utskottet gjort det tillägget att det bör
framgå att garantin gäller A-Banan Projekt AB samt
att garantin gäller de förpliktelser som detta bolag har
enligt de avtal som regeringen godkänt med stöd av
riksdagens beslut.

Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till pro-
positionen och utskottets skrivningar samt avslag på
reservationerna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 13 §.)

13 § Köp av interregional persontrafik på järn-
väg

Föredrogs

Trafikutskottets betänkande 1995/96:TU6

Köp av interregional persontrafik på järnväg (prop.
1995/96:46)

Anf. 119 LARS BJÖRKMAN (m)

Herr talman! Regeringens proposition 1995/96:46
upptar en framställning om anslag för perioden från
den 1 juli 1996 t.o.m. den 31 december 1997 om 684
miljoner kronor för att klara ett bibehållande av den
befintliga trafiken på övre Norrland, inklusive Malm-
banan, samt på sträckorna Östersund-Storlien och
Sundsvall-Östersund. Som förutsättning för bidrag till
den sist nämnda sträckan gäller att avtal med regiona-
la intressenter skall tecknas för att trafikvolymerna
skall kunna upprätthållas.

I totalbeloppet ingår en ersättning om 94 miljoner
till SJ för de tjänster - benämnda gemensamma funk-
tioner - som SJ tillhandahåller på länsjärnvägsnätet.

Herr talman! Från moderat håll har vi vid motsva-
rande upphandlingar som tidigare genomförts haft
synpunkter på hur effektivt statens medel utnyttjats.
Vi har inte ifrågasatt behovet av rimliga kommunika-
tioner men väl ansett att regeringen bör pröva nya
vägar för upphandlingen. Resultatet av de upphand-
lingar som hitintills verkställts är att samtliga gått till
en entreprenör, SJ. Därmed har den konkurrens som
förväntades vid inledningen av den nu använda upp-
handlingstekniken totalt uteblivit.

Från vårt håll föreslås att upphandlingen genom-
förs på så sätt att olika trafikslag får konkurrera med
varandra, så att vi den vägen får pröva vilket/vilka
trafikslag som bäst kan tillgodose det totala trafikbe-
hovet. Med ett sådant tillvägagångssätt kan vi få svar
på två frågor: Vilket trafikslag är det ekonomiskt mest
rimligt att använda? Hur stor är kostnaden för det
alternativ till lösning som regeringen föreslår?

Vi är övertygade om att med en sådan upphand-
lingsmodell kan en betydande besparing göras. Däri-
genom kan anslaget minskas utan att kvaliteten på
trafikutbudet behöver förändras i negativ riktning.

Herr talman! Vidare konstaterar vi moderater att
vad den nu aktuella upphandlingen beträffar, liksom
varit fallet vid liknande upphandlingar tidigare, måste
vi vara kritiska till det förhandlingsmonopol och den
därmed följande konkurrensfördel som SJ har genom
att SJ självt svarar för all trafikledning. Den anmälan
till Konkurrensverket som av annan anbudsgivare
inlämnats mot SJ är, tyvärr, ännu inte färdigbehand-
lad. Men misstanke om missbruk i avsikt att försvåra
för eventuella konkurrenter föreligger från anmäla-
rens sida. Det är mycket angeläget att denna fråga
klarläggs. Vidare är det angeläget att Konkurrensver-
ket verkligen påskyndar slutförandet av det här ären-
det.

Utskottet kommer i ett betänkande som avhandlas
senare denna vecka att instämma i det krav som vi
sedan tidigare har om en förändring avseende trafik-
ledningen. Det ser jag som ett framsteg, även om
dessa nya tankegångar inte fått genomslag i det ären-
de som vi just nu avhandlar.

Herr talman! När det gäller kostnadsposten om
94 miljoner kronor till SJ, vilken avser att täcka kost-
naden för gemensamma funktioner på länsjärnvägar-
na, är det enligt vår mening fråga om ett alldeles för
stort anslag i förhållande till vad som krävs för att
fullgöra uppgiften. Vi föreslår en översyn av prissätt-
ningen av dessa tjänster i syfte att kunna minska sta-
tens kostnader. Med en upphandling i konkurrens, där
alla trafikslag ges möjlighet att konkurrera, känner vi
oss övertygade om att en anslagsminskning är klart
motiverad.

I vår reservation föreslår vi följaktligen en
minskning av det totala anslaget med sammanlagt
157 miljoner kronor avseende nästkommande trafikår.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till
reservation 1 från Moderaterna i detta betänkande.

Anf. 120 LENNART FREMLING (fp)

Herr talman! Redan 1963 beslutades om progres-
siva trafikpolitiska principer som utvecklats genom
besluten 1979 och 1988. Principerna innebär att våra
beslut skall medverka till att vi får den trafik som är
samhällsekonomiskt lönsam och regionalpolitiskt
motiverad. Vi måste få det samhällsekonomiska pers-
pektivet att slå igenom på ett sådant sätt att den som
beslutar om en resa eller en godstransport faktiskt
betalar marginalkostnaden. I de samhällsekonomiska
kalkylerna skall hänsyn tas till miljö, trafiksäkerhet
och slitage på infrastrukturen.

Den aktuella propositionen bygger inte på sam-
hällsekonomiska överväganden och redovisar inga
samhällsekonomiska kalkyler utan bygger på att ra-
men för statens köp skall vara en oförändrad kost-
nadsnivå. Regeringen har ju inte alls redovisat vilken
järnvägstrafik som inte är företagsekonomiskt lönsam
men som ändå bedöms vara samhällsekonomiskt
lönsam eller regionalpolitiskt motiverad.

Jag kan inte tro annat än att ett samhällsekono-
miskt synsätt i kombination med konkurrens på spå-
ren skulle leda till att bl.a. de omdiskuterade nattågen
mellan Gävle/Dalarna och Göteborg/Malmö återinförs
som ett effektivt färdmedel för många olika behov.
Behov finns av allt från tjänsteresor med hög servi-
cenivå till billiga privatresor. Ofta glömmer man i
debatten bort studerande och andra som veckopendlar
eller gör enstaka privatresor och som ingalunda har
råd att flyga. Dessa utgör ofta en trafikfara vid långa
nattliga bilresor. Nattågen skulle kanske rent av kunna
bli företagsekonomiskt lönsamma.

Regeringen måste återkomma med ett beslutsun-
derlag som gör det möjligt att fastställa en kostnads-
ram som bygger på samhällsekonomiska övervägan-
den, så att vi kan gå mot en mer optimal fördelning av
trafiken på olika trafikslag. Därför yrkar jag bifall till
reservation 2.

Samtidigt vill jag uttrycka en viss förvåning över
mina moderata och miljöpartistiska meddebattörer
som i sina reservationer utan närmare underlag kan
bestämma sig för att kostnadsramen bör minskas med
157 miljoner kronor respektive höjas med 130 miljo-
ner kronor.

Herr talman! För miljöns skull måste vi bygga upp
ett långsiktigt hållbart kretsloppssamhälle. Gentemot
kommande generationer har vår generation inte rätt
att låta nödvändiga ändringar i vår materiellt slösakti-
ga västerländska livsstil dra ut på tiden, årtionde efter
årtionde. Därför känner jag en förtvivlan när jag ser
riksdagens oförmåga att förverkliga de principer som
man beslutat om upprepade gånger sedan 1963.

1988 års trafikpolitik behandlades i trafikutskottets
betänkande 1987/88:13. Där framhåller bl.a. folkpar-
tisterna Olle Grahn och Hugo Bergdahl i en klok och
framsynt reservation att de förslag som presenterades
i den då aktuella propositionen inte skulle leda till att
målen uppnåddes. Vi kan se i dag hur rätt de hade.

Låt oss inte invänta ännu ett framtida riksdagsbe-
slut om nya trafikpolitiska principer för att först däref-
ter fatta de konkreta och ibland obekväma beslut som
vi förstår är nödvändiga, utan låt oss redan nu begära
nya förslag grundade på bättre underlag från regering-
en.

Anf. 121 LARS BJÖRKMAN (m) replik

Herr talman! Lennart Fremling uttrycker viss för-
våning över att vi har vågat precisera ett besparings-
belopp. Underförstått menar han att vi inte kan vara
riktigt klara över var man skulle hamna med en upp-
handlingsmodell av den typ som vi har föreslagit.

Utifrån de beräkningar som vi har vågat göra och
de kontakter som kan finnas på detta område intygar
vi att vi inte har tagit till en besparingsram i överkant.
Snarare torde det finnas ytterligare potentialer, om
man vågar pröva den här upphandlingsmodellen. Det
är kanske det första steget.

Jag känner mig inte ett dugg osäker, herr talman,
när det gäller detta med att beloppet skulle vara tillta-
get i överkant. Snarare kan vi våga plussa på, om
chansen bara ges att pröva det här.

Anf. 122 LENNART FREMLING (fp) re-
plik

Herr talman! Det beror litet på vilket syfte man
har. Jag förstod av Lars Björkmans anförande nyss att
moderat politik syftar till att minska statens utgifter,
inte till att få den trafik som är samhällsekonomiskt
lönsam och regionalpolitiskt motiverad såsom vi i
enhällighet har beslutat 1988. Jag tycker att man bor-
de se vad syftet är. Jag trodde att även Moderaterna
ställde sig bakom 1988 års trafikpolitiska principer.
Då är det rätt svårt att utan samhällsekonomiskt ut-
redningsunderlag bestämma att den kostnadsram som
minskas med 157 miljoner kronor är lagom.

Anf. 123 LARS BJÖRKMAN (m) replik

Herr talman! Ingen av oss kan väl fastställa vad
lagom innebär i det här fallet. Men vi får utgå från att
man i propositionen har ett rimligt antagande om
kostnader mot bakgrund av de förhandlingar som
varit.

Jag kan förstå att det är litet svårt att uppfatta vad
som sägs i en sådan här debatt, men just det som Len-
nart Fremling efterlyser redogjorde jag för i mitt in-
lägg. Jag säger att ett sådant tillvägagångssätt som vi
föreslår kan ge svar på två frågor: Vilket trafikslag är
ekonomiskt mest rimligt att använda och hur stor är
alternativkostnaden till den lösning som regeringen
föreslår?

Vi känner oss övertygade om att vi med en upp-
handlingsmodell kan åstadkomma en betydande be-
sparing. Därmed torde jag ha bemött Lennart Frem-
lings farhågor för att vi skulle lämna de regionalpoli-
tiska effekterna vid sidan av. Vi tar självklart ansvar
för 1988 års trafikpolitiska beslut och mål.

Anf. 124 LENNART FREMLING (fp) re-
plik

Herr talman! Jag känner mig fortfarande inte
övertygad om att Moderaterna har det mål som jag
uppfattat att vi har fastställt genom 1988 års trafik-
politiska beslut.

Lars Björkman säger att man måste utgå från att
propositionen bygger på ett rimligt antagande. Men
propositionen bygger faktiskt på det riksdagsbeslut
som vi fattade för ett år sedan om en oförändrad kost-
nadsnivå. Året innan hade vi också oförändrad kost-
nadsnivå. Det finns alltså inte något samhällsekono-
miskt övervägande här. Jag är orolig för att man i
praktiken inte tar tillräcklig hänsyn till miljökostnader
och trafikolyckskostnader. Min egen gissning på vad
man skulle komma fram till för belopp är att ett or-
dentligt underlag snarare skulle föra oss närmare
Miljöpartiets förslag än moderatförslaget.

Anf. 125 ELISA ABASCAL REYES (mp)

Herr talman! Jag vill börja med att besvara Len-
nart Fremlings fråga. Anledningen till att vi föreslagit
130 miljoner är att vi fått den uppgiften att det är den
summa som skulle behövas för att bekosta den trafik
som vi föreslår. Det skall jag gå in på så småningom.

Jag delar till viss del Lennart Fremlings syn, och
jag noterar att han inte föreslagit några anslag alls.
Men tanke på att detta bara gäller en speciell sträcka
kan jag hänvisa till den trafikpolitik som vi för i övrigt
och de anslag som vi har föreslagit i bl.a. den bud-
getmotion som Miljöpartiet lämnade in den 24 janu-
ari.

Herr talman! Nu behandlas statens upphandling av
interregional persontrafik. SJ bör enligt ägardirektiven
endast driva lönsam trafik, dvs. företagsekonomiskt
lönsam. Den trafik som staten i denna vända upphand-
lar för den föreslagna summan av 684 miljoner kronor
visar att det finns andra vinster som bör tas till vara,
även om de är företagsekonomiskt olönsamma. Vi
delar majoritetens uppfattning om att viss tågtrafik
bör finnas tillgänglig även om den inte går med eko-
nomisk vinst. Andra hänsyn än de som regeringen tar
bör tas, vill vi påpeka. Efterfrågan i förhållande till
den efterfrågandes plånbok skall vara ett viktigt in-
slag, liksom miljövinster och betydande regionalpoli-
tiska positiva effekter.

Miljöpartiet har förordat att anslaget höjs med 130
miljoner kronor för att nattågstrafiken mellan Dalar-
na, Göteborg och Malmö skall kunna återupptas. Det
är inte första gången Miljöpartiet har arbetat för att
värna denna trafik. Trafiken har nu legat nere i ett år
sedan förra beslutet. Konsekvenserna har tyvärr inte
låtit vänta på sig.

Då nattågen förut var fullbelagda bör man lämp-
ligtvis fråga sig var de resenärer som då åkte nattåg
nu har tagit vägen. Jag undrar om regeringen har ställt
sig den frågan. De affärsresenärer som tidigare reste
med nattåget till Göteborg tar nu flyget, och de som
inte har plånbok för att betala flyget får helt enkelt
stanna hemma. Vi har blivit kontaktade av personer
på Dalarnas forskningsråd som uttryckt sin besvikelse
över att de nu måste ta flyget i stället för nattåget till
Göteborg.

Godset, som tidigare till viss del fraktades med
detta nattag, går numera på lastbil. Det är självklart
inte heller bra ur miljösynpunkt. Det kan hända att
majoriteten har en annan syn än Miljöpartiet på det.

I nuvarande situation blir det svårare för resenä-
rerna att anpassa resandet efter sina behov. Vi menar
att denna nattågstrafik som egentligen kan verka vara
irrelevant varit viktig för helheten angående främst
Dalarnas kommunikationer.

Överlag väcker denna upphandling frågetecken.
Vi i Miljöpartiet har vid flera tillfällen uttryckt vår
vilja att sanera statens finanser och genomföra nöd-
vändiga besparingar. Att denna nattågstrafik nu lagts
ner, trots att tågen var fullbelagda, måste ses som en
följd av besparingsarbetet. Dock vill vi i detta sam-
manhang påminna om Arne Jernelövs utredning om
miljöskulden. Om trafik flyttas över från tåg till väg
och flyg, blir miljöeffekterna inte svåra att räkna ut.
Självklart kan man vifta bort med att det ändå rör sig
om bara en liten förändring. Då vill vi understryka att
det är helheten som är viktig och vilken politik som
ligger bakom.

Beslutet om att staten skulle upphandla olönsam
trafik fattades då staten inte hade lika krasslig eko-
nomi som nu. Detta är inte enda exemplet på sårbar-
heten i konstruktionen för olika verksamheters finan-
siering. Därför bör man ifrågasätta om det är rätt
direktiv för SJ att sätta lönsamheten först. Vi kan i
sammanhanget nämna problemet med kommunerna,
som inte har råd att betala SJ för tågstopp på den egna
stationen och därför tvingas ombesörja andra kom-
munikationssätt, t.ex. bussar.

Vilka prioriteringar skall göras beträffande lön-
samhet? Är det miljömässiga och regionalpolitiska
vinster eller rent ekonomiska? Vilket är bäst i det
långa loppet? Det måste ses över inför framtiden.
Dock har vi nu konstaterat att nattågstrafiken från
Dalarna söderut mot bl.a. Göteborg, där det fanns
såväl efterfrågan som miljövinster, nu lagts ned. Jag
skulle gärna vilja veta vilka prislappar detta haft och
om det i så fall varit värt det.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till Miljö-
partiets reservation 3 om trafikupphandling.

Anf. 126 LENNART FREMLING (fp) re-
plik

Herr talman! Vi i Folkpartiet vill värna miljön och
trafiksäkerheten. Vi vill göra det med marknadseko-
nomiska hjälpmedel. Det är därför som vi yrkar på att
regeringen bör återkomma med ett nytt förslag, utgå-
ende från nya kalkyler.

Jag skulle inte alls vilja ta för gott att den här tra-
fiken skulle kosta 130 miljoner kronor att bedriva. Jag
sade i mitt anförande att nattågen kanske rent av
skulle kunna bli företagsekonomiskt lönsamma. Det
är inte alls säkert att vi skulle behöva ta med dem i en
upphandling. Det är därför som jag är litet förundrad
över mina kolleger i debatten som så självsäkert säger
att vi skall ha det ena eller det andra beloppet. Vi
måste få mera underlag. Det har vi yrkat på i reserva-
tion 2.

Anf. 127 ELISA ABASCAL REYES (mp)
replik

Herr talman! Lennart Fremlings inlägg måste jag
tolka som att han och Folkpartiet ställer sig bakom
Miljöpartiets förslag om miljöskatter och skatteväx-
ling för att göra de trafikslag som är miljöekonomiskt
rent penningekonomiskt. Det är väl det bästa underlag
som vi kan få för att göra t.ex. nattågstrafiken före-
tagsekonomiskt lönsam.

Jag har inga problem med att tillstå att 130 miljo-
ner kan vara en summa som inte är helt riktig. Det är
den uppgift som vi har fått. Vi har ingen anledning att
betvivla det. Om Folkpartiet anser att det kan bli billi-
gare är det bara roligt om det blir pengar över. För
övrigt vill jag fortfarande hänvisa till den politik vi för
i övrigt vad gäller anslag till järnvägar, vägar osv.

Anf. 128 LENNART FREMLING (fp) re-
plik

Herr talman! Jag tror att det som Elisa Abascal
Reyes här framför ligger nära vår politik. Vi brukar
förorda miljöskatter och skatteväxling som effektiva
marknadsekonomiska styrmedel för att genomföra en
bra miljöpolitik.

För övrigt vill jag som riksdagsman från Dalarna
uttrycka min glädje över att det finns ett så stort in-
tresse för trafikförbindelserna med just Dalarna.

Anf. 129 JARL LANDER (s)

Herr talman! Det är återigen dags att behandla
statens köp av olönsam järnvägstrafik, sådan trafik
som är olönsam men regionalpolitiskt motiverad. Den
beredningsprocess som vi har i samhället för detta gör
att den här frågan behandlas två gånger varje år. Först
fattar vi beslut om vilken trafik som det skall finnas
riktlinjer för. Därefter anges i budgetpropositionen
ramarna för denna trafik. Detta är, som sagt, en fråga
som återkommer flera gånger varje år.

Det är kanske därför som Lennart Fremling stökar
till debatten litet grand. Han säger att det enligt 1988
års beslut skall vara fråga om samhällsekonomiskt
motiverad trafik. Det säger inte 1988 års trafikpolitis-
ka beslut. Det säger att köp av interregional person-
trafik på järnväg är det som finansierar persontrafik
som är regionalpolitiskt angelägen, men som inte kan
drivs på företagsekonomiska villkor. Däremot satsar
vi inom infrastrukturen som sådan utifrån samhälls-
ekonomiska förutsättningar. Det var bakgrunden till
den debatt som Lennart Fremling tidigare försökte dra
i gång.

Ansvaret för förhandlingarna om och administra-
tionen av den interregionala persontrafiken som körs
på järnväg innehas av en kommitté. Kommitténs arbe-
te och förslag bygger på de riktlinjer som denna
kammare lägger fast. Förra gången vi diskuterade det
här årets trafik fastställde vi riktlinjerna för nästkom-
mande år.

I den proposition som ligger till grund för betän-
kandet föreslås att regeringen bemyndigas att köpa
interregional persontrafik på järnväg inom en ram på
590 miljoner kronor för trafikåret 1996. Dessutom
bemyndigas regeringen att ersätta SJ för vissa gemen-
samma funktioner på länsjärnvägarna med 94 miljo-
ner kronor.

Det trafikår som vi diskuterar omfattar tiden från
mitten av juni 1996 till den 31 december 1997. Därför
blir det andra summor som gäller, men principen är
densamma, att vi bibehåller det som kammaren tidiga-
re har beslutat om som riktlinje för 1996 års trafik.
Det betyder i korta drag att vi bibehåller motsvarande
ram för statens köp, som vi tidigare har sagt att vi
skall göra.

Nu har det framförts kritik mot trafikförsörjningen
av bl.a. övre Norrland. Utifrån detta har SJ offererat
ett ytterligare tågpar på sträckan Vännäs-Luleå.
Nattågstrafiken på övre Norrland har ju utsatts för en
del rationaliseringar och produktionsneddragningar.
Trafiken har skurits ned i viss utsträckning, vilket har
gjort att lokala och regionala intressenter haft en hel
del invändningar mot trafikförsörjningen när det gäl-
ler övre Norrland.

Den trafiken har ju baserats på normal trafik, och
detta grundläggande behov har täckts. Däremot finns
det större efterfrågan under turistsäsong, under både
sommar och vinter, och då har de två tågparen inte
varit tillräckliga. Det som nu propositionen och
kommissionen föreslår och som utskottet ställer sig
bakom, att ytterligare del av ett tredje tågpar skall
kunna finansieras inom ramen, tillstyrks av trafikut-
skottet. På det sättet ger man större förutsättningar för
Norrlandstrafiken att kunna utvecklas.

Vi från utskottsmajoriteten säger också att om ef-
terfrågan på tågtrafik på Norrland fortsätter att öka
och om SJ:s ekonomi förbättras i samma takt som
hittills skall SJ kunna utföra ytterligare tågtrafik på
Norrland utifrån normala företagsekonomiska förut-
sättningar som då täcker resemarknadens behov. Des-
sa förutsättningar finns ju om kammaren går på det
förslag som vi har att behandla under slutet av veckan
under rubriken Nya förutsättningar för SJ.

Herr talman! I vårt förra betänkande i samma frå-
ga underströk utskottet och sedermera också riksda-
gen vikten av att trafikupphandlingen omfattar ett
ökat inslag av utvärdering och uppföljning. Därför har
nu regeringen genom den här propositionen gett SJ i
uppdrag att efter innevarande trafikår lämna trafik-
mässiga och ekonomiska uppgifter som kan ge ett
underlag för utvärdering och uppföljning av statens
köp av persontrafik på järnväg. Detta, Lennart Frem-
ling, betyder att det som han efterlyser i sitt anförande
kommer att bli tillgodosett genom att ett bredare un-
derlag som regeringen avser att återkomma till riks-
dagen med i en redovisning av riktlinjerna för 1998
års köp av olönsam järnvägstrafik.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
hemställan trafikutskottets betänkande nr 6 i dess
helhet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 130 ELISA ABASCAL REYES (mp)
replik

Herr talman! Jag vill först kommentera Jarl Lan-
ders anförande genom att tacka för att han själv nu så
duktigt understrukit att miljömässiga hänsyn inte tas
vid upphandlingen. Det skall vi notera.

Jag har också en fråga till Jarl Lander: Varför läg-
ger man ner en järnväg som i princip är fullbelagd,
om det inte är av besparingsskäl? Om det är av be-
sparingsskäl, är det i så fall socialdemokraternas syn
på långsiktigt hållbar trafikpolitik?

Anf. 131 JARL LANDER (s) replik

Herr talman! Det finns många olika svar på frågan
varför mycket av nattågstrafiken har försvunnit i
Sverige. Den största orsaken är att vi tidigare hade
miljöovänliga - om jag får uttrycka det så - sovvag-
nar. De var klädda med asbest invändigt. Alla dessa
sovvagnar har nu utsorterats ur SJ:s vagnspark. Det
har inte funnits ekonomiska förutsättningar för SJ att
kompensera sig för alla vagnar som har försvunnit.
Detta har varit en av orsakerna till att man på SJ har
varit tvungen att se till att klara nattågstrafiken på
annat sätt. Det har SJ gjort genom att utveckla andra
tågsystem, bl.a. mer snabbgående tåg, så att person-
transporterna kan ske på dagtid i stället för man skall
ligga i rullande hotellrum på natten, vilket har gett SJ
mycket stora kostnader. Detta är huvudorsaken.

Den tidigare nattågstrafiken från Dalarna betydde
är i och för sig borta, men det finns fortfarande goda
förutsättningar för de boende i Dalarna att nattetid ta
sig via Stockholm till både Göteborg och Malmö.

Anf. 132 ELISA ABASCAL REYES (mp)
replik

Herr talman! Jarl Lander har fortfarande inte till-
bakavisat påståendet om att det inte är miljön som styr
upphandlingen.

Att anföra att bristen på tågmateriel är en orsak, är
det en långsiktigt hållbar trafikpolitik? Frågan kvar-
står fortfarande.

Anf. 133 JARL LANDER (s) replik

Herr talman! Jag sade till Elisa Abascal Reyes i ett
tidigare inlägg att investeringar i infrastrukturen görs
utifrån samhällsekonomiska bedömningar. Det bety-
der att man gör en kraftig ansträngning för att se om
miljöpåverkan har en inverkan även där, vilket vi vet
att den har. Därför har vi bl.a. i denna kammare fattat
kraftfulla beslut om stora satsningar på järnvägens
område för att utveckla järnvägstrafiken, både vad
gäller person- och godstrafik. Det ligger alltså till
grund för beslutet att vi skall använda oss av mil-
jövänligare trafik.

Vad rent konkret gäller köp av olönsam järnvägs-
trafik tas det i princip inga miljöhänsyn, det måste
erkännas. Den trafiken tillkommer för att den regiona-
la balansen i landet skall upprätthållas, eftersom det
måste finnas förutsättningar även för människor i
glesbygder att ha tillgång till järnvägstrafik. Miljö-
hänsynen kommer in när infrastukturen bereds, inte
när olönsam järnvägstrafik upphandlas.

Anf. 134 LENNART FREMLING (fp) re-
plik

Herr talman! Jag blir litet förvånad när Jarl Lander
säger att upphandlingen bara skall sikta på att få fram
trafik som är regionalpolitiskt motiverad och att den
inte skall verka för en trafik som är samhällsekono-
miskt lönsam.

I det betänkande som behandlades i riksdagen
1988 anges att det övergripande målet för samhällets
trafikpolitik skall vara att erbjuda medborgarna och
näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande,
säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta
möjliga samhällsekonomiska kostnader.

Eftersom man har angivit ett så övergripande mål
och talat om samhällsekonomiska kostnader, där miljö
och trafiksäkerhet kommer in i bilden, tycker jag att
även en sådan här upphandling måste medverka till att
det övergripande trafikpolitiska målet nås. Jag kan
inte finna annat än att även de beslut som gäller trafi-
kupphandling skall syfta till en samhällsekonomiskt
vettig trafik.

Nåväl, jag gläds åt det som Jarl Lander säger, att
vi i framtiden kommer att få ett fylligare underlag
som tillgodoser de aspekter som jag har framhållit, så
att miljö och trafiksäkerhet bättre tillgodoses.

Anf. 135 JARL LANDER (s) replik

Herr talman! Det som Lennart Fremling tar upp,
att vi enbart skulle ha en samhällsekonomisk syn på
var det skulle finnas förutsättningar och vem som
skulle ha förutsättningar för bl.a. järnvägstrafik skulle
kunna leda till att mycket av den trafik som i dag
upphandlas på grund av att den är rent företagseko-
nomiskt olönsam försvann. Det är ju en viss skillnad
mellan att bedriva samhällsekonomisk verksamhet
och olönsam järnvägstrafik, som ändå är regionalpo-
litiskt motiverad.

Som jag sade i mitt inlägg till Elisa Abascal Reyes
sker just denna upphandling utifrån målet att vi skall
behålla den regionala balansen i landet i så stor ut-
sträckning som möjligt, inte direkt utifrån de sam-
hällsekonomiska aspekterna. I stället har vi utvecklat
infrastrukturen, vilken baseras på det samhällseko-
nomiska tänkandet.

Anf. 136 LENNART FREMLING (fp) re-
plik

Herr talman! Jag tror att det framgick av mitt an-
förande tidigare att jag menar att vi skall medverka
till att vi får en trafik som är samhällsekonomiskt
lönsam och regionalpolitiskt motiverad. Jag framhöll i
mitt anförande bägge dessa aspekter, så jag tror att
Jarl Landers syn skulle bli väl tillgodosedd.

Anf. 137 BIRGITTA GIDBLOM (s)

Herr talman! Vi socialdemokrater på Norrbottens-
bänken har väckt en motion, T25, angående tågtrafi-
ken på övre Norrland.

Problemet i dag är att inte alla de människor som
önskar besöka norra Sverige under turistsäsongen har
möjlighet att göra det, därför att den nuvarande tågka-
paciteten inte motsvarar de senaste årens efterfrågan.

Goda kommunikationer är för oss livsviktigt. Vi
har under de senaste åren kämpat för att få väl funge-
rande flygförbindelser. Men även tågtrafiken är vik-
tig. Alla varken kan eller vill flyga. Tåget är faktiskt
ett alternativ även för oss i norra Sverige som vill åka
söderut. Att åka tåg är ett bekvämt och billigt alterna-
tiv.

Med tanke på den arbetslöshetssituation som råder
i vår norra landsdel och de ambitioner som vi har att
öka sysselsättningen, bl.a. inom turistnäringen, bör
möjligheterna inte begränsas genom otillräckliga
kommunikationer.

Vi vill ta till vara de möjligheter som finns, näm-
ligen att människor i södra Sverige och i utlandet har
ett stort intresse av den nordliga landsdelen.

Det ökade intresset för Norrland borde resultera i
att alla de människor och företag som satsar ambitiöst
för att erbjuda turister en intressant, spännande och
kulturell upplevelse skulle få en ordentlig lönsamhet i
sin verksamhet. Nu är det inte så, eftersom alla turis-
ter inte har möjlighet att komma upp till Norrland på
ett miljövänligt och relativt billigt sätt, dvs. med tåg.

Tiotusentals resenärer har de senaste somrarna
valt andra turistmål endast därför att tågen till norra
Sverige har varit fullbokade flera månader i förväg.

Vi vill inte att dessa förhållanden skall fortsätta.
Vi vill inte uppleva ännu en sommar då turisterna inte
kan komma till Norrbotten i den utsträckning de vill.

Det är positivt att utskottet delar vår uppfattning
och också har agerat därefter. Tyvärr räcker det inte.
Vår förhoppning är att utskottet verkar för att SJ i
ännu större utsträckning tar sitt ansvar för att finna en
lösning på problemet med platsbristen.

Herr talman! Jag har inget eget yrkande. Men jag
vill framhålla att vi kommer att följa utvecklingen.
Jag ser också fram emot att Kommunikationskommit-
tén skall komma fram till en långsiktig och permanent
lösning i denna för vårt län så viktiga fråga.

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

TU5 Vissa frågor inom Luftfartsverkets område

Mom. 4 (likviditets- och kapitaltäckningsgaranti)

1. utskottet

2. res. 2 (m, c, fp)

Votering:

188 för utskottet

115 för res. 2

7 avstod

39 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 146 s, 2 c, 18 v, 10 mp, 12 kds

För res. 2: 73 m, 20 c, 22 fp

Avstod: 7 mp

Frånvarande: 15 s, 7 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 3 kds

Annika Nordgren, Gudrun Lindvall, Bodil Francke
Ohlsson, Barbro Johansson, (alla mp), anmälde att de
avsett att avstå från att rösta men markerats ha röstat
ja.

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

TU6 Köp av interregional persontrafik på järnväg

1. utskottet

2. res. 1 (m)

3. res. 2 (fp)

4. res. 3 (mp)

Förberedande votering 1:

24 för res. 2

17 för res. 3

272 avstod

36 frånvarande

Kammaren biträdde res. 2.

Förberedande votering:

77 för res. 1

23 för res. 2

212 avstod

37 frånvarande

Kammaren biträdde res. 1.

Huvudvotering:

200 för utskottet

75 för res. 1

38 avstod

36 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 148 s, 23 c, 18 v, 11 kds

För res. 1: 74 m, 1 kds

Avstod: 21 fp, 17 mp

Frånvarande: 13 s, 6 m, 4 c, 5 fp, 4 v, 1 mp, 3 kds

Beslut om uppskjuten votering

På förslag av tredje vice talmannen medgav kam-
maren att återstående ärenden fick avgöras vid ar-
betsplenum torsdagen den 14 december.

14 § Gotlandstrafiken

Föredrogs

Trafikutskottets betänkande 1995/96:TU7

Gotlandstrafiken (prop. 1995/96:44)

Anf. 138 TOM HEYMAN (m)

Herr talman! Det är för mig fullständigt självklart
att Gotland skall ha väl fungerande förbindelser med
resten av landet. Men det är för mig och mitt parti lika
självklart att detta inte uppnås genom ett detaljreglerat
statligt monopol.

Hela transportsektorn i Sverige har tidigare i his-
torien varit hårt reglerad och kontrollerad av både
statliga och kommunala myndigheter. Men efter hand
har den ena regleringen efter den andra avvecklats,
och därmed har effektiviteten kunnat öka och kostna-
derna sänkas, vilket vi alla har haft fördel av.

Men vid varje avreglering har också olyckskor-
parna förklarat att just denna mycket speciella verk-
samhet inte skulle kunna klara sig utan konkurrens-
hämmande regleringar, det må sedan ha gällt gods-
transporter för lastbilar, beställningstrafiken för bus-
sar eller taxitrafik, för att nu nämna några avregle-
ringar som är gjorda under gångna år.

Regleringen av Gotlandstrafiken har skapat en förbin-
delse som uppvisar de flesta avarter för statliga mo-
nopolreglerade verksamheter, nämligen orationella
investeringar, dåligt anpassade tidtabeller, missnöjda
kunder och höga kostnader.

Nu föreslår regeringen att den nuvarande lagen om
linjesjöfart på Gotland skall upphävas. Det är bra, och
Moderata samlingspartiet stöder helhjärtat den åtgär-
den.

Vidare avser regeringen att säga upp det nuvaran-
de trafikavtalet med Nordström & Thulin. Det är
också bra. Detta avtal, med alla sina hemliga
tilläggsklausuler, representerar ett lågvattenmärke när
det gäller svensk statlig upphandling, och ju förr det
förpassas till arkiven, desto bättre.

Men i stället föreslår regeringen en ny lag som gör
det möjligt att införa omfattande begränsningar för
trafiken på Gotland. Mot denna nya lagstiftning har vi
reserverat oss. Vi tycker att den föreslagna lagen är
onödig.

När frågan om lagreglering behandlades i Got-
landsutredningen konstaterade vi att EU:s cabotage-
regler som nu gäller i Sverige i huvudsak var direkt
utbytbara mot den nu gällande lagen, men utred-
ningsmajoriteten valde ändå att föreslå en lagreglering
för säkerhets skull, och regeringen väljer tyvärr att
följa utredningens förslag.

Vi delar, som sagt var, inte denna uppfattning. De
bestämmelser som finns i EU:s cabotageförordning
om s.k. allmän trafik ger fullt tillräckliga möjligheter
för staten att skapa betryggande garantier för en bra
och fungerande trafik till och från Gotland

Lagförslaget, å andra sidan, skapar mycket omfat-
tande möjligheter för regeringen att begränsa utbud
och konkurrens i trafiken, ungefär enligt nuvarande
mönster, något som vi anser vara varken önskvärt
eller nödvändigt. Vi anser alltså inte att denna nya
lagstiftning behövs.

När det sedan gäller själva upphandlingen så har
regeringen dess värre redan i propositionen skrivit fast
sig för en trafiklösning som väldigt mycket påminner
om den nuvarande och dessutom fastställt en årlig
kostnadsram på 175 miljoner kronor. Därmed riskerar
man att de kommande förhandlingarna med en ny
operatör till stor del kommer att handla om en detalj-
reglering av ett trafikavtal, med ungefär nuvarande
mönster, med konkreta och specifika krav på stan-
dard, tidtabell, taxor, osv. I stället borde man, enligt
min uppfattning, göra en mer funktionsinriktad upp-
handling och endast ange beräknade lastmängder och
passagerarvolymer. Då hade alternativa trafikupp-
läggningar kunnat få konkurrera friare, och staten
hade fritt kunnat välja den totallösning som var bäst i
sammanhanget.

För egen del är jag ganska övertygad om att gods-
och passagerartrafiken bör separeras i en framtida
lösning. Det skulle troligen ge lägre kostnader än med
det nuvarande systemet med kombinerade gods- och
passagerarfärjor. Tyvärr gjorde Gotlandsutredningen
aldrig någon detaljstudie på de ekonomiska konsek-
venserna av en sådan separering. Med den skrivning
som nu finns i propositionen får alternativa lösningar
svårt att göra sig gällande i en upphandlingssituation.
Det tycker vi är synd, vilket vi också har tagit upp i en
reservation.

Regeringen föreslår också ett upphävande av den
s.k. högstprisregleringen i godstrafiken. Detta är ock-
så bra. Genom högstprisregleringen har man skapat
ett oligopol med en klart skadlig inverkan på det got-
ländska näringslivet, eftersom en fungerande konkur-
rens i godstransporterna saknas.

Högstprisregleringen kan närmast jämföras med
någon modern sorts form av frälse, där ett antal en-
skilda företag tilldelats något som mest liknar be-
skattningsrätt för att täcka uppgivna merkostnader i
Gotlandstrafiken. Något krav på redovisning av kost-
nader och intäkter har aldrig funnits. Och när Riksre-
visionsverket häromåret begärde upplysningar om hur
medlen fördelats så ville, eller kunde, man på de ak-
tuella företagen inte redovisa detta. Det är en häp-
nadsveckande inställning. Jag finner hanteringen av
Gotlandstillägget helt oacceptabel, speciellt som var-
ken Riksrevisionsverket eller Gotlandsutredningen har
kunnat visa att det finns några direkta merkostnader
för trafiken. Sant är visserligen att stuverimonopolet
ger vissa extra kostnader genom en orationell hamn-
verksamhet, men därutöver finns inget konkret redo-
visat. Tvärtom anses i alla andra sammanhang sjö-
transport vara den mest kostnadseffektiva transport-
formen, och vägtransporter med lastbil den i särklass
dyraste - flygfrakt undantagen. Argumenten för mer-
kostnader för sjötransporten är därför svåra att styrka.

Ju förr detta oligopol avskaffas, desto bättre. Jag
vill gärna citera den uppmaning som Gotlands Åkeri-
central i ett brev har riktat till utskottet: "Slopa Got-
landstillägget med en gång."

Regeringen föreslår nu i stället en gradvis avveck-
ling över tre år. Vi kan inte se någon fördel i ett så-
dant arrangemang, det förlänger bara lidandet. Ju förr
oligopolet bryts, desto bättre, och en gradvis avveck-
ling innebär endast att konkurrens i trafiken förhind-
ras ytterligare under ett år eller två, till fortsatt men
för det gotländska näringslivet.

Fru talman! Moderata samlingspartiet står givetvis
bakom de tre reservationer som vi har fogat till
betänkandet, men för tids vinnande, vill jag yrka
bifall endast till vår reservation 1.

Anf. 139 KARIN STARRIN (c)

Fru talman! Vi skall nu här i dag diskutera riktlin-
jerna för upphandling av Gotlandstrafiken, och det
välkomnar jag verkligen, eftersom det är viktigt att vi
får säga upp det avtal som gäller i dag, det tioåriga
avtalet med Nordström & Thulin. Centerpartiet stöder
helhjärtat regeringens förslag på den punkten.

Det är enligt vår uppfattning staten som måste ga-
rantera en tillfredsställande trafik för de människor
som bor på Gotland och för de olika näringsverksam-
heter på Gotland som måste fungera. Tom Heyman
och jag har olika uppfattningar i den här frågan. I
Centerpartiet anser vi att det är statens skyldighet att
se till att det finns en väl fungerande trafik. Självfallet
måste vi då också vara beredda att subventionera eller
se till att täcka underskotten för en sådan trafik.

Vi välkomnar det som sägs i riktlinjerna, nämligen
att trafiken inte får kosta mer pengar för staten än vad
den kostar i dag, ca 175 miljoner kronor. Det är väl-
digt viktigt att den här trafiken blir effektiv och att vi
nu, med tanke på att vi har en öppning mot Östeuropa,
ser ytterligare möjligheter. Det är självfallet viktigt att
den växande näringsgren som turismen utgör får stöd i
en fungerande, effektiv trafikering. Vi vill se mer
flexibla lösningar och också speciella, kompletterande
lösningar. Vi är öppna för många olika förslag. Vi är
för s.k. via-trafik.

Vi säger i en reservation att den s.k. vägprisprinci-
pen skall gälla. Med det menar vi att det inte skall
kosta mer för vare sig persontrafiken eller godstrafi-
ken än det gör på fastlandet. Staten måste ta ansvar
för detta.

När vi diskuterar de nya riktlinjerna för upphand-
ling sägs det att förutsättningarna och villkoren måste
vara tydliga och klara. Det får inte råda någon osäker-
het kring vad de olika intressenterna skall räkna på.
Det här är självklart utifrån det som gäller nu. Hittills
har det varit en hel del hemlighetsmakerier, hemligt
avtal och en hel del förbehåll som inte har varit kända
för alla utövare. Det här får inte gälla fortsättningsvis.
Tydligt och klart måste det vara. Alla konkurrenter
skall kunna känna att de kan lämna ett pris och att de
då har samma förutsättningar som alla andra att delta.

Jag menar att vi redan här borde uttrycka vilka två
fastlandshamnar som vi talar om. Vi skall kunna ut-
trycka klart och tydligt att det är Nynäshamn och
Oskarshamn som gäller. Min fråga till Socialdemo-
kraterna och Håkan Strömberg blir: Varför kan vi inte
göra det redan nu? Jag tror att vi annars kan uppfattas
som luddiga och otydliga, och då får kritikerna vatten
på sin kvarn. Det här utvecklar vi i reservation 4,
vilken jag yrkar bifall till.

Vi är helt överens - regeringen, Moderaterna, alla
partier - om att Gotlandstillägget inte fungerar bra.
Det är en konstruktion som är svår att följa, och vi
måste se till att ändra systemet. Självfallet är det svårt
att exakt bedöma hur mycket mer det kostar att utöva
den här trafiken. Tom Heyman hävdar bestämt att det
inte kostar mer än fastlandstrafiken. Men hittills har
vi ju ändå använt oss av den här principen, och den
måste ju ha tagits fram mot bakgrund av olika beräk-
ningar.

I Centerpartiet vill vi inte att villkoren för den här
trafiken skall försämras. Vi menar att det är viktigt att
vi hittar ett system som täcker in merkostnaden. Vi
har föreslagit att man ser efter hur Norrlandsstödet
fungerar. Jag tycker att det fungerar bra. Företagen i
Norrland får göra ansökningar utifrån fasta fakturor,
och då kan det enligt min mening inte uppstå någon
osäkerhet eller några missförstånd. Vi har utvecklat
detta i reservation 12, vilken jag yrkar bifall till.

Utskottsmajoriteten skriver i det sammanhanget
att omedelbara åtgärder måste vidtas om det visar sig
att trafiken blir dyrare. Vad menas med
"omedelbara"? Är det inte risk att det då redan är för
sent?

Anf. 140 TOM HEYMAN (m) replik

Fru talman! Karin Starrin sade att staten måste va-
ra garant för Gotlandstrafiken och att hon i det sam-
manhanget hade en avvikande mening från den som
jag har redovisat. Det stämmer inte riktigt. Jag menar
att det är helt klart att staten skall vara garant. Jag är
inte så optimistisk att jag tror att Gotlandstrafiken
under hela året kan leva på egna villkor.

Möjligheterna i cabotageförordningen att deklare-
ra detta som s.k. allmäntrafik ger alltså fullgoda möj-
ligheter för staten både att garantera och att ge ett
bidrag för att täcka en bra trafik under årets trafiksva-
ga månader. Däremot skall man naturligtvis inte som i
dag subventionera även sommartrafiken.

Anf. 141 KARIN STARRIN (c) replik

Fru talman! Jag vill tacka Tom Heyman för det
klara beskedet. När jag lyssnade på hans huvudanfö-
rande fick jag intrycket att fri konkurrens helt och
hållet skulle råda i fråga om den här trafiken och att
detta då också skulle tolkas som att det inte skulle
behövas några statliga bidrag. Nu förstår vi var Mode-
raterna står i den här frågan.

Anf. 142 TORSTEN GAVELIN (fp)

Fru talman! Det är en självklarhet att de som bor
på Gotland har lika stort behov av bra kommunikatio-
ner som vi som bor i andra delar av Sverige. Vi i
Folkpartiet anser att det även framgent är en statlig
skyldighet att sörja för en basstandard i färjetrafiken,
att trygga trafikens fortbestånd även vid de tillfällen
då underlaget inte räcker till en företagsekonomiskt
lönsam trafik. Gotlandstrafiken har ju starka regional-
politiska motiv.

Vi delar i stort regeringens syn på dessa frågor och
hälsar med tillfredsställelse de ökade inslagen av
miljö- och säkerhetstänkande och öppnandet för viss
konkurrens.

Utgångspunkten för en beräkning av statens kost-
nader måste vara det trafikbehov som staten skall
garantera. Detta har i den utredning som föregått
propositionen uppskattats motsvara 140-160 miljoner
kronor, varför vi bedömer regeringens förslag om ett
oförändrat kostnadstak vid 175 miljoner kronor som
rimligt.

I vår motion tar vi upp några avvikande uppfatt-
ningar som rör det regionala inflytandet och Got-
landstilläggets avskaffande.

Vi anser att staten inte bör lägga sig i detaljerna i
hur trafiken bedrivs, t.ex. taxor, turlistor osv. I stället
bör gotlänningarna själva få huvudansvaret för trafi-
kens utformning inom de av staten givna ekonomiska
ramarna. Vi föreslår därför i vår motion att ett tra-
fikråd inrättas, med representanter för staten och de
gotländska intressenterna. Ett samrådsförfarande
förekommer redan, som utskottsmajoriteten anför,
men vi anser att det är viktigt att detta trafiksamråd
ges en fastare form och dessutom beslutsrätt.

Vad gäller högstprisregleringen och Got-
landstillägget tycker vi att det är bra att dessa på sikt
avskaffas. Sådana här system har en konserverande
verkan på befintliga verksamheter och förhindrar en
naturlig utveckling, effektivisering och kundanpass-
ning. Vi betonar dock starkt att avvecklingen inte får
ske på ett sådant sätt och i en sådan takt att villkoren
för godstransporterna drastiskt förändras. Detta är
speciellt viktigt i början av avvecklingsperioden, och
vi föreslår därför att när den första sänkningen av
Gotlandstilläggen genomförs 1997, bör en del av
merkostnaden kompenseras genom en samtidig sänk-
ning av längdmetertaxan.

Vi anser det mycket angeläget att avvecklingen
följs noggrant av regeringen och berörda myndighe-
ter. Regeringen bör därför redovisa för riksdagen en
gång varje avvecklingsår vilka effekter man kan utlä-
sa av Gotlandstilläggets och högstprisregleringens
borttagande.

Fru talman! Vi står givetvis bakom våra reserva-
tioner i utskottet, men för tids vinnande avstår jag från
att yrka bifall till dessa.

Anf. 143 KARL-ERIK PERSSON (v)

Fru talman! Trafikutskottet har gjort ett studiebe-
sök på Gotland, och vi träffade då bl.a. företrädare för
det gotländska näringslivet. Enligt de besked som vi
då fick genomgår Gotland för närvarande en stor
strukturförändring. Man drar framför allt ned på den
offentliga sektorn, och arbetstillfällena inom jord-
brukssektorn minskas, och man har på det sättet fått
en hög arbetslöshet. Också ungdomsarbetslösheten är
ganska hög på Gotland.

Man presenterade också något som kallades Got-
lands kommuns framtidsvision, Vision 2010, och där
pekade man på delar av de näringar där man tror att
man skall kunna bibehålla, utveckla och öka syssel-
sättningen på Gotland. Jag tror att utgångspunkten då
måste vara att klart och tydligt säga ifrån var och hur
transporterna skall kunna ske. På ett eller annat sätt
måste ett långsiktigt avtal slutas, så att man inom
näringslivet, den känsligaste faktorn på Gotland, vet
hur man skall investera.

Skall man över huvud taget investera på en ö? Jag
tillhör de olyckskorpar som tror att staten måste ha ett
starkt ägaransvar och ansvar för bibehållandet av
trafiken. Det finns ganska strikta regler för alla tra-
fikslag i dag i Sverige, både för järnväg och för väg-
trafik, och det är bra. Annars skulle, tror jag, full
anarki råda, och det skulle försvåra både för företags-
och för privatresandet.

Jag vill hänvisa till en partikamrat till Karin Star-
rin som en gång sade att en ö är en ö, fram till dess att
vi får en ny istid. Det är och förblir så att vi måste ha
en färjetrafik på Gotland. Det är därför oroväckande
att små prishöjningar kan få så förödande konsekven-
ser för utvecklingen av det gotländska näringslivet. Vi
allihop, och framför allt regeringen, har här ett stort
ansvar. Jag är litet grand bekymrad över detta.

Jag tycker propositionen är motsägande i vissa
stycken, framför allt när det gäller Gotlandstillägget.
Det anförs där att det bör avvecklas. Vad innebär
egentligen ordet "bör" här? Skall detta ske ganska
snabbt eller på lång sikt, eller kommer det aldrig att
ske?

På s. 20 i utskottets betänkande framhålls under
rubriken "Utskottets ställningstagande" att regeringen
avser att följa upp konsekvenserna av en avveckling.
Det kan närmast tolkas så att man tror att minskning-
en av Gotlandstillägget kommer att leda till försäm-
ringar men att man skall vänta till dess att olyckan har
inträffat och sedan skall man reparera den skada som
sker.

Jag tror att det svenska näringslivet fungerar så, att
om förutsättningarna börjar försämras gör man sina
investeringar på fastlandet och inte på Gotland. Det är
risk för detta, om man har en sådan här osäkerhet
hängande över sig, och då kommer Gotland att drab-
bas ganska hårt.

Turismen är en stor och väsentlig näring för Got-
land, men den är begränsad till en viss del av året. Det
finns kanske möjligheter att få en turism också under
andra delar av året, men det är svårt att få turister till
Gotland då. Man kan inte heller bygga näringslivet
enbart på turismen, utan annat måste komma till.

Fru talman! Vi har avgivit ett antal reservationer
vid betänkandet. För att spara på kammarens tid yrkar
jag bifall bara till reservationerna 7 och 10, även om
jag givetvis står bakom också våra övriga reservatio-
ner.

Anf. 144 ELISA ABASCAL REYES (mp)

Fru talman! I sammanfattningen av betänkandet
står det att läsa att utskottet har avstyrkt samtliga
motionsyrkanden. Men det anförs också att syftet med
flera av motionerna torde komma att tillgodoses. Det
framhålls vidare att det har fogats inte mindre än 13
reservationer till betänkandet. Miljöpartiet står bakom
4 av dem.

Trafiken på Gotland har totalt sett ökat de senaste
åren. Av de analyser som hittills gjorts har man kun-
nat utläsa att priset såväl på gods- som på person-
transporter spelat en stor roll för efterfrågan.

Vad gäller godset har priset varit vägledande i så
måtto att merkostnader som uppstått vid transporter
till och från ön blivit subventionerade av staten för att
det gotländska näringslivet inte skulle missgynnas. Vi
i Miljöpartiet tror på ett levande Gotland även när
turisterna har åkt hem och anser därför att det got-
ländska näringslivet bör stimuleras, så att det got-
ländska samhället i sin helhet kan utvecklas.

Vi kan hålla med om att den konstruktion som
funnits sedan 1971 möjligtvis fört med sig vissa
komplikationer i form av bristande kontroll av de
verkliga merkostnaderna, vilket också Tom Heyman
berörde i sitt anförande. Dock anser vi inte att stödet
kan avvecklas utan att det finns ett färdigt och dugligt
förslag till hur man på annat sätt skall kunna undvika
att merkostnaderna drabbar gotlänningarna.

Vill man ha ön bebodd, kan man inte straffa got-
länningarna ekonomiskt för deras geografiska utsatt-
het. Det bör alltså definitivt vara en angelägenhet för
staten att subventionera transporterna. Konsekvenser-
na av att ifrågasätta konkurrensneutraliteten blir med
största säkerhet att det gotländska näringslivet trots en
successiv avveckling drabbas negativt, vilket är nega-
tivt för hela Sverige. Utskottets mening är att en var-
sam utveckling skapar förutsättningar för att klara av
att integrera merkostnaderna i näringen på ett hållbart
sätt.

Vi tycker att det är bra att det finns optimister in-
om politiken. Men vi ställer inte upp på att riskera
Gotlands näringslivs utveckling på lång sikt. Helst
hade vi velat att regeringen redan i denna proposition
lagt fram ett förslag till hur Gotlandstillägget skulle
kunna bibehållas under annorlunda förutsättningar för
att undvika negativa konsekvenser av att ett proviso-
riskt stöd, med den provisoriska konstruktion det ändå
har, permanentas. Jag vill med detta fråga statsrådet
Ines Uusmann om regeringen har en plan B i rockär-
men om utvecklingen inte blir så smidig som utskottet
i betänkandetexten tänkt sig.

Vad gäller persontrafiken menar Gotlands nä-
ringsliv i samverkan att en prissänkning skulle kunna
öka trafiken betydligt. Med hänvisning till de redo-
visningar som har gjorts i frågan menar vi att person-
trafiktaxorna skulle kunna sänkas och differentieras
till att vara kapacitetsanpassade. Detta har vi utvecklat
i vår reservation i frågan.

Det måste anses som en självklarhet att bofasta
gotlänningar skall erbjudas lägre priser, eftersom
valfriheten i transportsätt inte är så värst stor. Miljö-
partiets förslag om att hålla ett visst antal platser re-
serverade för bofasta gotlänningar på färjan fram till
förslagsvis en timme före avgång - det kan förstås
ändras - har väckt en viss munterhet i olika läger.
Man har med anledning av förslaget även ifrågasatt
denna särbehandling och förirrat sig i diskussioner om
diskriminering av fastlänningar.

Låt oss därför klargöra att förslaget väckts på fö-
rekommen anledning. Det känns mycket onödigt att
behöva peka på den särskilda utsatthet som en öbo
lever under. Frågan om diskriminering kan istället
vändas till att handla om positiv särbehandling. Man
har även vänt sig mot att riksdagen inte skall detalj-
reglera på denna nivå. Det är förstås en tolkningsfrå-
ga. Om det är nödvändigt att frågan väcks i riksdagen
för att det skall bli genomfört må det vara hänt. Vi
menar också att det är en tolkningsfråga om det är en
detalj eller inte. Det beror på med vems ögon man ser
och vems behov man avser.

Vad gäller fastlandshamnar föreslår regeringen att
det fortsättningsvis skall vara två hamnar. Vi har
föreslagit att de, i enlighet med de önskemål som de
gotlänningar vi har haft kontakt med framfört, skall
vara Nynäshamn och Oskarshamn. Vi medger att de
hamnarna i och för sig inte har en infrastruktur och
service som t.ex. Oxelösunds hamn har. Men enligt
vår mening är Oxelösunds hamn i första hand ett
enhamnsalternativ och alltså inte aktuellt. Rent mil-
jömässigt och till viss del också ekonomiskt måste två
hamnar vara bättre än en hamn med hänsyn till trans-
portsträckan på väg.

Jag kommer nu till utgångspunkter inför upphand-
lingen. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner att
de ekonomiska ramarna fastställs till 175 miljoner
kronor. Med anledning av vissa uppgifter som fram-
kommit i samband med utskottets behandling vill jag
ifrågasätta denna ekonomiska ram. Varken jag eller
någon annan i Miljöpartiet har intresse av att leta fram
en syndabock. Men jag anser det vara min skyldighet
som folkvald att ställa vissa frågor till Ines Uusmann.

Miljöpartisterna på Gotland har länge kämpat för
att få ta del av avtalet mellan staten och rederiet
Nordström & Thulin men inte lyckats. Enligt de artik-
lar som publicerats i Svenska Dagbladet den 23 no-
vember löper staten dock risk att behöva betala ut
stora pengar till rederiet till följd av en klausul om
valutaförlusttäckning. Eftersom det rör sig om en
valutaförlust är det i denna stund svårt att precisera
summan som skulle vara aktuell, om den över huvud
taget är aktuell.

I Svenska Dagbladets artikel talar man om att sta-
ten i värsta fall skulle behöva täcka en förlust på upp
till 250 miljoner kronor. Vi från Miljöpartiet undrar
då följande. Var denna klausul känd för regeringen
när propositionen som ligger till grund för dagens
betänkande skrevs? Om tolkningen utfaller så att
staten blir skyldig att täcka rederiets valutaförlust,
varifrån skall de medlen tas? Kan kommunikations-
ministern garantera att den uppkomna situationen inte
drabbar Gotlandstrafiken i betydande negativ riktning
i framtiden?

Avser kommunikationsministern att återkomma
till riksdagen i frågan, och i så fall i vilket samman-
hang? Anser kommunikationsministern att en even-
tuell täckning av en valutaförlust kan ses som en un-
derbudgetering av den tidigare Gotlandstrafiken? Är
de ekonomiska ramarna som föreslagits inför kom-
mande upphandling i så fall hållbara? Slutligen skulle
jag också vilja veta: Avser kommunikationsministern
att verka för att nästa avtal mellan staten och det re-
deri som vinner upphandlingen blir offentligt?

Jag respekterar och har förståelse för om kommu-
nikationsministern i dag inte kan eller vill svara på
mina frågor i detta läge. Jag vore dock tacksam för
svar så långt det är möjligt, eftersom de stora summor
det kan komma att handla är en angelägenhet för
riksdagen. Det är dessutom av allmänt intresse, inte
minst för gotlänningarna, att ett klarläggande kan
göras i så stor utsträckning som möjligt.

Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till re-
servationerna 9 och 13. Men jag och Miljöpartiet står
självfallet bakom alla reservationer som av oss har
lagts till detta betänkande.

Anf. 145 HÅKAN STRÖMBERG (s)

Herr talman! Gotlandstrafiken är ett ämne som
ofta diskuteras inte bara här i riksdagen. Det finns ett
stort allmänt intresse för denna trafik. Det är inte
många som färdas med Gotlandsfärjorna utan att ha
synpunkter på trafiken. Redan på 1600-talet uttryckte
kung Gustaf II Adolf att"Rijkets Wälfärd näst Gudh,
beståår på seglatz och skepsfarten". Då skall vi kom-
ma ihåg att när kung Gustaf II Adolf uttryckte dessa
bevingade ord var sjöfarten och den internationella
handeln inte på långt när så omfattande som den är i
dag.

Att Gotland är en ö känner alla till. Men när det
gäller frakter kan hela vårt land betraktas om en ö,
eftersom allt gods som fraktas till och från Sverige till
95 % i någon del ligger på båt eller färja. För Gotland,
denna Östersjöns största ö, har sjöfarten alltid haft
stor betydelse. Under medeltiden byggde man murar
och utökade sjöfarten. Men då gjorde man det för att
skydda sig mot inkräktare och erövrare.

I dag ser vi dag ser vi inget hot i sjöfarten med
Gotland utan möjligheter för flera viktiga näringar på
Gotland genom en mer långsiktig och ändamålsenlig
sjöfartsförbindelse mellan Gotland och fastlandet. Det
bor 50 miljoner människor i länder som har förbindel-
se med Östersjön. Mitt i detta centrum ligger Gotland
med sina rikedomar i form av bl.a. ett mycket behag-
ligt klimat, i synnerhet under sommarmånaderna,
bördig åkermark och en kulturhistoria skapad av got-
länningarna. Den har i dagarna har blivit uppmärk-
sammad som ett av världens förnämsta bevarade
kulturhistoriska minnen.

Genom att också järnridån är förpassad till histori-
en vill alla länder runt Östersjön arbeta för öppnare
gränser och ökat samarbete. Därmed kan Gotland bli
ett värdefullt centrum för hela Östersjöområdet. Det
är med den utgångspunkten vi skall se det förslag
angående den framtida Gotlandstrafiken som utskottet
nu förelägger riksdagen för avgörande.

Utskottets ställningstagande är baserat på proposi-
tionen Riktlinjer för upphandling av den framtida
Gotlandstrafiken. Utskottet har inte haft några in-
vändningar mot propositionen, utan anser att de för-
slag som där föreligger är väl avvägda och bör kunna
ge en bättre anpassad passagerar- och godstrafik med
Gotland.

Vi har däremot inte funnit att innehållet i de mo-
tioner som väckts inför propositionsbehandlingen
skulle kunna förstärka förutsättningarna för Gotland-
strafiken utöver propositionens förslag. Principen när
det gäller det statliga stödet till Gotlandstrafiken är att
det inte skall vara dyrare att färdas eller frakta mellan
Gotland och fastlandet än det är att transportera sam-
ma sträcka på fastlandet.

Det var mot bakgrunden att det inte skall vara dy-
rare att färdas mellan Gotland och fastlandet som det
statliga stödet till Gotlandstrafiken infördes 1971. Då
omfattades endast trafiken från Gotland. Tre år senare
beslutades att färjetrafiken både till och från Gotland
skulle erhålla statligt stöd. För innevarande år är stö-
det 175 miljoner kronor, som här tidigare nämnts.
Nackdelen är naturligtvis - som det är för alla öboen-
de befolkningar utan fast landförbindelse, och med
undantag av flygtrafiken - att det tar längre tid att
färdas över vatten.

Därför finns också för närvarande ett högprisstöd
för godstrafiken, det s.k. Gotlandsstödet. Det är till för
att täcka kostnader för ökad tidsåtgång genom färje-
trafik och vissa hamn- och fartygsavgifter. Det är
svårt att beräkna resultatet och effekterna av denna
typ av stöd. Det är också svårt att beräkna merkostna-
derna för detta. Därför föreslås att Gotlandstillägget
successivt skall avvecklas.

Det är alltid svårt att gå in och ta bort tidigare giv-
na subventioner. Men jag vill betona att redan när det
infördes framhölls att det skulle vara provisoriskt och
verka under så kort tid som möjligt.

Jag vill också framhålla att utredningen om en
framtidsanpassad Gotlandstrafik föreslog att Got-
landstillägget borde avskaffas, bl.a. av den orsaken att
det är uppbyggt på felaktiga grunder.

Det är uppbyggt så att det bara är vissa åkerier
som bedriver fjärrtrafik på fastlandet som får ta ut
extra avgifter för dessa fjärrtransporter för att bedriva
transporter på Gotland. Detta betyder ju att ju mer
man kör i fastlandstrafik desto mer erhåller man i
Gotlandstillägg. Motsvarande åkeri på Gotland kan
inte tillgodoräkna sig Gotlandstillägget eftersom de
inte kör någon fjärrtrafik på fastlandet. Jag är överens
med Tom Heyman om att det här bör avskaffas. Där-
emot tror jag att det bör ske successivt.

Vi är också alla överens om att vi skall ge gotlän-
ningarna själva en bättre möjlighet att påverka trafi-
kutvecklingen. Det sade Gotlandsutredningen, det
säger propositionen och det säger också utskottsbe-
tänkandet. Här går vi från ord till handling. Vi har fått
brevet från Gotländska åkericentralen som Tom
Heyman redovisade. Där pekar man på att detta är
orättvist, och man vill att vi skall avskaffa det så
snabbt som möjligt. Vi följer principen att gotlänning-
arna själva skall ha möjligheter att påverka trafikut-
vecklingen och självfallet även priserna.

Fru talman! De tretton reservationer som fogats
till utskottets betänkande vill jag betrakta mer som att
man har velat markera egna principer än att tillföra
några nya och framåtsträvande åtgärder.

Moderatmotionen om lagreglering om avskaffande
av det nuvarande monopolet för stöd till Gotlandstra-
fiken och kommande trafikavtal samt en snabbare
avveckling av Gotlandstillägget skulle innebära en
betydligt osäkrare framtid för Gotlandstrafiken såväl
beträffande kostnaderna för transporterna som för
komforten för resenärerna.

När det gäller statens stöd till Gotlandstrafiken
tror jag tvärtemot de moderata reservanterna att det är
viktigt att nivån på det statliga stödet fastläggs redan
innan de nya förhandlingar som nu skall komma till
stånd börjar. Då vet man grundförutsättningarna för
trafikutövningen för den period under vilken avtalet
skall gälla. Det är också svar på Vänsterpartiets och
Miljöpartiets reservation nr 3.

Karin Starrin ställde en fråga till mig som gällde
fastlandshamnarna. Den frågan har diskuterats. Av
princip brukar inte riksdagen uttala sig i lokaliserings-
frågor. I det här fallet gäller det att lägga fast att man i
de kommande förhandlingarna skall förhandla om två
fastlandshamnar. Nuvarande system med anlöp av
Gotlandstrafiken till Nynäshamn och Oskarshamn har
ju visat sig vara lämpligt. Även om Nynäshamn är
helt dominerande vad gäller trafiken till Gotland kan
det med tanke på framtiden vara viktigt även med en
södergående trafik. Här har Oskarshamn visat sig vara
lämplig. Men det slutliga ställningstagandet bör riks-
dagen i dag avstå ifrån.

Ägandet och vem som skall inneha huvudmanna-
skapet tas upp i Vänsterpartiets reservationer.

Det är inte ägandet av tonnaget som är det viktiga.
Hur transporterna till Gotland skall ske är beroende av
vad som skrivs in i avtalet och vilka krav som kan
ställas på det företag som får bedriva trafiken till
fromma för resenärerna. Det är detta samt behovet av
godstransporter som skall vara avgörande.

Samma sak gäller huvudmannaskapet - Sjöfarts-
verket eller Vägverket? Eftersom det är Sjöfartsverket
som ansvarar för sjösäkerheten och farleder kan det
vara rimligt att de också praktiskt är huvudman. Där-
med kan man skaffa sig direkta erfarenheter av hur
sjöfart skall bedrivas för att nå största möjliga sjösä-
kerhet och en god komfort.

Fru talman! De övriga reservationerna som jag
inte nämnt här inryms i den skrivning som utskottet
lämnat till kammaren i betänkandet. Jag yrkar också
bifall till hemställan i betänkandet. Det betyder att jag
yrkar avslag på samtliga reservationer.

Anf. 146 TOM HEYMAN (m) replik

Fru talman! Låt mig bara säga helt kort till Håkan
Strömberg att möjligheterna att göra en s.k. deklara-
tion om allmän trafik till Gotland enligt den här cabo-
tageregeln ger fullgoda möjligheter att både göra en
statlig upphandling och definiera ett trafikbehov utan
att därmed behöva gå in på en detaljreglering. Det är
grunden till att vi anser att lagstiftningen inte behövs.
Det var egentligen också vad Gotlandsutredningens
jurister kom fram till. Den behövs egentligen inte.
Men för säkerhets skull har man satt in den i alla fall.
Men möjligheterna finns alltså redan i den befintliga
förordningen.

Anf. 147 HÅKAN STRÖMBERG (s) replik

Fru talman! Problemet med Gotlandstrafiken är
den är så ojämnt fördelad. Det är en intensiv som-
martrafik medan trafiken under vintern är mycket
svag.

Om man skulle släppa det här fältet fritt skulle det
innebära att det självfallet är intressant att trafikera
Gotland-fastlandet under sommaren, men under vin-
tern är det inte många som är intresserade av detta. Då
är det viktigt att man inte kastar bort det statliga an-
slaget och låter andra plocka russinen ur kakan. Det är
viktigt att man kan utforma en Gotlandstrafik där alla
vet vad som gäller, där man har den säkerheten att
man kan färdas till ön vilka tider som helst på året.

Anf. 148 TOM HEYMAN (m) replik

Fru talman! Våra kalla vintrar och dåliga säsonger
är ju ett generellt problem. Runt omkring våra kuster
har vi en mängd olika färjelinjer som klarar det här
problemet på ett bra sätt alldeles själva utan någon
statlig reglering.

Om vi tittar på trafiken från Göteborg varierar den
från två avgångar till Danmark i januari upp till fjor-
ton avgångar i juli. Det sker som sagt var utan någon
statlig reglering av verksamheten.

Jag tror faktiskt att detta kan fungera, och jag tror
inte att man skall bortse från att operatörerna också
skall ha ett ansvar för att behålla och driva sin trafik
på rimliga sätt.

Anf. 149 HÅKAN STRÖMBERG (s) replik

Fru talman! Men skillnaden är ju att i de andra
områdena där man bedriver färjetrafik finns det också
andra möjligheter, men från Gotland som är en ö mitt
i Östersjön finns inga andra möjligheter att färdas till
fastlandet än via båt och färja.

Anf. 150 KARIN STARRIN (c) replik

Fru talman! Min fråga till Håkan Strömberg gällde
det här med tydliga direktiv. När vi i Centerpartiet har
varit i kontakt med olika rederier och företag har de
sagt: Se nu till att det blir tydliga direktiv, att riktlin-
jerna blir så utformade att det går att lämna konkur-
renskraftiga priser och att de anbud som lämnas blir
jämförbara!

Det är den kopplingen jag gör när jag tycker att vi
i riksdagen i dag klart skulle kunna uttrycka vilka två
fastlandshamnar som vi avser. Vi skulle kunna säga
att vi avser Nynäshamn och Oskarshamn så att man
vet att det är detta som man skall lämna in sina anbud
på.

Min fråga kvarstår. Jag tycker inte att riksdagen
lämnar tydliga direktiv i dag. Jag vill medverka till att
vi får en konkurrenskraftig upphandling och att det
blir så tydligt och klart som möjligt.

Anf. 151 HÅKAN STRÖMBERG (s) replik

Fru talman! Jag tycker att direktiven är glasklara.
Vi talar om att man kan räkna med 175 miljoner kro-
nor i statligt stöd per år under den här avtalsperioden.
Vi talar om att det skall förhandlas om två fastlands-
hamnar, och vi talar om att gotlänningarna själva skall
vara med och ha synpunkter på vad trafiken skall
omfatta.

Att vi sedan inte lägger fast lokaliseringsorterna
beror på att vi sällan gör det här i riksdagen. Det är
inte en riksdagsfråga.

Det är den myndighet som har att avgöra den frå-
gan som fattar det avgörande beslutet. Vi ger ramarna,
dvs. två fastlandshamnar, och sedan får man förhandla
om vad som kan vara bäst.

Anf. 152 KARIN STARRIN (c) replik

Fru talman! Det är klart att vi här i kammaren
sällan anger detaljerade riktlinjer, men det är inte
heller ofta vi behandlar en så här stor och viktig fråga,
som den som gäller Gotlandstrafiken. Det är därför
som det här är så oerhört viktigt, utifrån den erfaren-
het som vi nu har från de tio år som gått.

Det skulle tydligt förstärka riksdagens beslut om
vi redan nu angav att Nynäshamn och Oskarshamn
skall vara de två fastlandshamnarna. Då skulle man
veta vad det är som gäller, vad man skall räkna på.

Därför tycker jag att man skall stödja vår reserva-
tion.

Anf. 153 HÅKAN STRÖMBERG (s) replik

Fru talman! I det läget när man sätter sig ned och
förhandlar vet man naturligtvis vilka anslutningsham-
nar på fastlandet som man skall diskutera. Men för-
handlingarna har ännu inte börjat. När avtalet sedan
skall skrivas kommer det att stå klart vilka hamnar det
blir.

Anf. 154 KARL-ERIK PERSSON (v) replik

Fru talman! Jag vill ta upp bl.a. Sjöfartsverkets
dubbla roller. I andra sammanhang brukar vi vara
ganska kritiska till att statliga verk och myndigheter
har dubbla roller i en sådan här situation. Men här har
det tydligen ingen betydelse, och det är ett märkligt
synsätt. Men det är väl så att man tar tillfället i akt när
det gagnar en bäst, och det är det som gäller för tillfäl-
let.

Håkan Strömberg sade att det skulle ske en snabb
avveckling när avtalet var undertecknat. Jag vet inte
hur jag skall kommentera det. Avtalet skrevs väl
1971, och Håkan Strömberg sade att det skulle ske en
snabb avveckling. Nu är det 1995.

Det har också talats om turismen och att Gotland
är en pärla i Östersjön. Det håller jag med om. Jag
tror också att turister från andra Östersjöländer skulle
ha möjlighet att turista på Gotland. Men det kräver att
Sverige aldrig skriver på Schengenavtalet, därför att
då är det stopp.

Anf. 155 HÅKAN STRÖMBERG (s) replik

Fru talman! Jag har tydligen uttryckt mig otydligt.
Jag har inte sagt att Gotlandstillägget har funnits se-
dan 1971. Det var då man införde det statliga stödet
för resor från Gotland. Tre år senare kom tur-och-
retur-färjorna att omfattas av det statliga stödet. Det
särskilda Gotlandstillägget tillkom betydligt senare.
Jag kan inte minnas riktigt vilket år det var.

Anf. 156 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s)

Fru talman! Vi har all anledning att tro att det är
många som följer den här debatten och det beslut som
riksdagen kommer att fatta. Det är nog inte bara got-
länningar utan också en stor mängd fastlänningar, som
på olika sätt har beröring med ön och både dess invå-
nare och dess näringsliv.

Det är självfallet viktigt för näringslivet och för de
fastboendes möjligheter att få sin försörjning på ön
hur vi ordnar trafiken till ön. Men det är också viktigt
för gotlänningarna att någon gång kunna ta sig till
fastlandet. Inte bara för dem som sitter i riksdagen
utan också för andra kan det vara en fördel att kunna
komma hit för att uträtta ärenden och besöka släkting-
ar osv.

Jag tror därför att detta beslut, som jag upplever
att det finns en bred enighet kring, har stor betydelse
för många människor.

Detta beslut började egentligen förberedas för
ganska länge sedan, i realiteten så tidigt som i juni
1991, när den dåvarande socialdemokratiska regering-
en gav Sjöfartsverket i uppdrag att genomföra en
översyn av Gotlandstrafiken.

Den rapport som kom från Sjöfartsverket 1992 in-
nehöll förslag om att staten på lång sikt skulle garan-
tera bastrafik till och från Gotland, men också att det
skulle ges möjlighet till kompletterande trafik i kon-
kurrens under högsäsong. Detta redovisades sedan i
budgetpropositionen 1993 och fick till följd att den
parlamentariska kommittén, som redovisade detta
betänkande från början, kom att lägga fram de förslag
som är basen till den nuvarande propositionen.

En sak som jag tror är särskilt bra och betyder
mycket för framtiden är att Gotland har varit mycket
väl representerat i kommittén och i arbetet, och det
har funnits goda möjligheter att ta hänsyn till de got-
ländska synpunkterna i hela beslutsprocessen.

Fru talman! För oss i regeringen har det varit
mycket viktigt att komma fram till ett förslag som är
det bästa möjliga. Självfallet kan man säga att det på
några punkter skulle ha kunnat vara annorlunda. Det
är alltid så när många parter är inblandade. Men det
här är grunden för en upphandling som skall starta om
riksdagen fattar beslutet. Det är viktigt att komma
ihåg att det här är principer, där själva upphandlings-
förfarandet inte skall vara alltför upplåst av en massa
detaljbeslut.

Det har funnits ett antal ledbegrepp i hela detta ar-
bete. Det har varit att grunden självfallet skall vara
bra förbindelser för passagerare och näringsliv, två
fastlandshamnar, miljön, säkerheten och slutligen att
kostnadsramen skall ligga fast.

Utifrån dessa ledord kan man säga att basen är att
staten också i fortsättningen skall garantera en till-
fredsställande person- och godstrafikförsörjning. Den
skall anpassas efter både näringslivets och passage-
rarnas behov.

Om jag börjar med det första ledordet, kan jag
konstatera att dagens trafik ganska väl tillfredsställer
näringslivets behov av transporter. Men det har också
inneburit att vissa avgångar sker på tider som inte är
så särdeles bekväma för passagerarna. Det faktum att
man nu kan ta större hänsyn till persontrafikens behov
tror jag därför kommer att ha stor betydelse, inte
minst för turistnäringen, som faktiskt också är en
viktig näring.

Gotlandskommittén föreslår en separering av
gods- och persontrafiken. Tom Heyman säger att han
tror på att separera på sikt. Jag tycker i och för sig
också att det är ett intressant förslag, inte minst med
tanke på den tekniska utvecklingen, som gör att vi
kommer att kunna se betydligt mer snabbgående fär-
jor i framtiden.

Men samtidigt har vi sagt att det skall finnas en
garanterad bastrafik, som skall vara stommen i trafi-
ken mellan Gotland och fastlandet. Jag tycker då att
man skall ta hänsyn till de sakerna i den kommande
upphandlingen. Det får nämligen inte bli så att den
konkurrerande trafiken leder till att bastrafiken orsa-
kar ökade kostnader, så att ramen om 175 miljoner
kronor, som också är ett mål, spräcks. Det var det
första ledordet.

Det andra ledordet handlar om två fastlandsham-
nar. Man kan fråga sig varför regeringen i dag inte
vågar säga vilka fastlandshamnar det skall vara.
Många har uttryckt det här i kammaren. Karin Starrin
säger att det nu är dags att uttala att det skall vara
Nynäshamn och Oskarshamn.

Jag vill säga samma sak i det här fallet - det vore
fel av riksdagen att i dag säga att det skall vara dessa
två fastlandshamnar. Det är också en fråga om att
åstadkomma bästa möjliga upphandling. Låser man
fast de här två hamnarna i dag har man också begrän-
sat möjligheterna till en optimal upphandling. Två
fastlandshamnar medför en möjlighet att minska ande-
len fastlandstrafik. Tom Heyman var inne på att det är
ganska billigt med sjötransporter. Det är helt riktigt.
Samtidigt är det ett miljömål i sig att vi skall minska
vägtrafiken.

Den tredje riktlinjen är kostnaden. Vi bedömer att
det går att ha en tillfredsställande transportlösning till
och från Gotland inom ramen 175 miljoner kronor.
Det finns också andra krav, inte minst statsfinansiella,
som säger att vi inte skall öka den ramen i dag och att
det inte finns några förutsättningar att göra det i
framtiden heller. Det skulle i så fall innebära att man
fick ta de pengarna från något annat anslag, Banver-
ket, Vägverket eller liknande. Även där är behoven
uppenbara.

Den fjärde riktlinjen gäller sjösäkerheten. Sjösä-
kerhetsfrågorna står högt på dagordningen. Det är ett
absolut krav att den nationella färjetrafiken, precis
som den internationella skall ha högsta, möjliga sä-
kerhet. Därför är det viktigt att man vid upphandling-
en tar hänsyn till de absolut högsta sjösäkerhetskraven
för den framtida Gotlandstrafiken.

Den femte riktlinjen handlar om miljön. Sjöfarten
är på många sätt ett utmärkt transportmedel, även för
miljön. Men vi skall komma ihåg att det finns uppen-
bara miljöproblem även med detta transportslag. Det
handlar framför allt om utsläppen av svavel och kvä-
vedioxider. Sjöfarten står faktiskt för en ganska stor
andel av de här utsläppen. Eftersom sjöfarten totalt
sett är en internationell näring, jobbar vi internatio-
nellt med både sjösäkerheten och miljöfrågorna. Vi
kommer inte att avstå från att ställa krav på sjöfarten
nationellt. Det handlar om krav på lågsvavligt far-
tygsbränsle på Gotlandstrafiken. Det här kravet finns
redan i dag, och det skall självfallet fortsätta att dri-
vas. Men det handlar också om att man bör ställa krav
på katalytisk avgasrening på Gotlandsfärjorna.

I upphandlingen kommer de här miljökraven,
precis som sjösäkerhetskraven, att vara mycket,
mycket högt ställda.

Fru talman! Jag kan inte undvika att diskutera
högstprisregleringen och Gotlandstillägget. Det här
tillägget infördes 1976 när det gamla sjötillägget slo-
pades. Det var då meningen att det skulle vara ett
provisorium - ett provisorium som har hållit i 20 år.
Det skulle ske genom frivillig samverkan och egentli-
gen inte genom reglering. Många har kritiserat det här
Gotlandstillägget. Alla har sagt att det är orättvist. Det
är svårt att kontrollera. Det går inte att göra en be-
dömning av om det verkligen gynnar Gotland.

Det är många som säger att det i verkligheten inte
gynnar Gotland utan de åkeriföretag som har mest
trafik på fastlandet. Andra säger återigen att Got-
landstillägget kanske inte är så bra men att de vill ha
kvar det tills de hittar något bättre. Problemet är att
det inte har funnits några chanser att hitta någonting
som är bättre. De som vill ha kvar tillägget medger
mycket ofta att det inte är bra. Jag tycker då att det är
ett anständighetskrav att man i så fall föreslår något
annat.

Man kan fråga varför man inte tar bort Got-
landstillägget på en gång, eftersom det vore lika så
bra att göra det. Regeringen har nu valt att successivt
ta bort detta med 0,2 procentenheter per år. Det
handlar helt enkelt om att det skall ske under rimlig
tid, eftersom det innebär ekonomiska förändringar.
Det skall då ske på rimliga villkor.

Det här innebär inte att all statlig subvention till
Gotlandstrafiken försvinner. Staten kommer även
fortsättningsvis att ge viss subvention till Gotland-
strafiken via transportstödet.

Det frågas om regeringen har någon plan B om det
här inte blir bra. Nej, regeringen har ingen plan B.
När det gäller förändringar av det här slaget är det
nämligen helt rimligt att man skall följa upp en av-
veckling och utvärdera den. Vi måste ändå förutsätta
att det här kommer att bli bra. Jag tror att det kommer
att ge ett bra resultat. Då finns det ingen anledning att
ha någon plan B i rockärmen.

Fru talman! Jag är övertygad om att det här beslu-
tet som riksdagen nu kommer att fatta kommer att ge
goda förutsättningar för att vi skall få en bra färjetra-
fik till och från Gotland också fortsättningen. Det ger
stor frihet vid upphandlingen, och det ger möjlighet
att skapa ett trafiksystem som är miljövänligt, säkert
och ger god trafikförsörjning. Vi behöver den här
lagstiftningen som en speciallag för att förtydliga
behovet av de garantier för Gotlands trafikförsörjning
som finns. Man kan också se det som en komplette-
ring till EU:s cabotageförordning. Det är en speciallag
till den.

Ajournering

Kammaren beslöt kl. 17.58 att ajournera förhand-
lingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

14 § (forts.) Gotlandstrafiken (forts. TU7)

Anf. 157 TOM HEYMAN (m) replik

Fru talman! Kommunikationsministern tog upp
frågan om separering av gods- och passagerartrafik. I
det sammanhanget tycker jag att det kan vara värt att
notera att det före monopollagstiftningens tid fanns en
konventionell lastlinje till Gotland från Stockholm -
den gick från Hammarbyhamnen. Det var en gammal,
konventionell och liten båt, och genom att lagstift-
ningen kom hindrades rederiet att utveckla sin verk-
samhet. Man kunde inte förnya sitt tonnage; man hade
bara koncession för att driva verksamheten med den
befintliga båten, och när den tog slut fick trafiken
läggas ned.

Hade en konventionell linje kunnat utvecklas och
drivas hade det funnits ett alternativ. Nu försvann det,
och som ett resultat av det hanteras farligt gods nu
med s.k. avlysta turer: En jättefärja, som har ett nypris
på ungefär 2 miljarder kronor, går iväg med full be-
sättning och någon enstaka lastbil ombord i båten.

Detta är ett exempel på hur felaktigt och kostnads-
drivande det här monopolavtalet har blivit för trafi-
ken. Jag hoppas därför att man vid den framtida upp-
handlingen noga undersöker möjligheterna att också
etablera konventionell linjetrafik som inte tar passage-
rare.

Anf. 158 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s)

Fru talman! Som jag sade i mitt anförande är tan-
ken att separera gods och passagerare inte ointressant,
men hur det i så fall skall gå till bör då diskuteras i
upphandlingsomgången.

Anf. 159 KARIN STARRIN (c) replik

Fru talman! Vi fick höra här av kommunika-
tionsministern att det gäller att skapa förutsättningar
för bästa möjliga upphandling och att det gäller att ge
tydliga och klara riktlinjer. Då kan inte jag och Cen-
terpartiet komma ifrån att det skulle vara mycket mer
tydligt och klart att redan nu ange vilka två fastlands-
hamnar det är fråga om, så att de företag som räknar
på det här kan jämföras på samma villkor.

En annan aspekt som jag vill ställa en fråga till
kommunikationsministern om är den klausul som
gäller i det nuvarande avtalet om avveckling av det
nuvarande avtalet och de valutaförluster som even-
tuellt kan uppstå. Hur kommer det att hanteras?
Kommer det att påverka den kommande upphandling-
en? Det är viktigt att vi lämnar tydliga besked om det
nu. Vi har i olika föredragningar från Kommunika-
tionsdepartementet fått höra att de skadestånden på
något sätt måste vägas in när man prövar den nya
upphandlingen. Jag är mycket, mycket angelägen att
vi får ett klart besked av kommunikationsministern på
den punkten.

Anf. 160 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s)

Fru talman! Jag är väl medveten om att Karin
Starrin och Centerpartiet tycker att riksdagen i dag
borde ta ställning till de två hamnarna. Nu är helhets-
bedömningen den att det här blir en fråga för upp-
handlingen - och det är uppenbarligen också det som
majoriteten i riksdagen har för avsikt att stödja. Jag
ser fördelar med det - det måste jag säga. Det innebär
att det blir större möjlighet för upphandlarna att disku-
tera bl.a. sådana saker som vi diskuterade i förra re-
plikskiftet, separering av gods och passagerare.

När det gäller skadeståndsfrågorna och eventuell
kompensation för valutaförlusterna pågår det en ana-
lys av det nuvarande kontraktet på departementet, och
jag kan inte säga någonting mer om det nu. Men en
sak är säker: Det kommer inte att påverka upphand-
lingen - det beskedet kan jag ge i dag.

Anf. 161 ELISA ABASCAL REYES (mp)
replik

Fru talman! När det gäller nationella miljökrav är
jag väldigt glad att kommunikationsministern kommer
att driva de krav som bl.a. Miljöpartiet har förordat,
inte minst i den sjöfartsmotion som vi lämnade in
under allmänna motionstiden. Där pratar vi just om
katalytisk avgasrening och lågsvavliga bränslen.

Kommunikationsministern påpekade att man
skulle lämna ett vettigare alternativ om man var emot
Gotlandstillägget. Det var ungefär så som vi uttryckte
det. Jag sade i mitt anförande att man borde hitta
någonting bättre innan man tar bort det helt. Då har vi
alltså samma åsikt - det är bara det att vår slutsats blir
annorlunda.

Jag vet inte om det är min eller Miljöpartiets
skyldighet att konstruera en modell och lägga fram ett
förslag, men det var ju bra att veta att vi har initiativ-
rätt på det området.

Jag kunde inte undgå att notera att jag inte fick
något svar av kommunikationsministern angående
valutaförlusterna. Jag har ändå delvis fått svar. Det
innebär att kommunikationsministern inte tänker
beröra dem - hon tiger som en mussla i det samman-
hanget. Det är också ett svar.

Anf. 162 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s)

Fru talman! När det gäller Gotlandstillägget kan-
ske jag skall klargöra min uppfattning. Jag tycker att
så många år har gått och det har inte kommit fram
något förslag om att man skulle göra ett mer rättvist
tillägg eller ett tillägg som skulle gynna åkerinäringen
eller transportköparna på Gotland. Det tycker jag
tyder på att tanken med Gotlandstillägget kanske inte
har varit så bärande som man kanske trodde. Från
början sade man ju att det skulle vara ett provisorium.

Jag tror att det är bra att riksdagen vågar ta ställ-
ning för att avveckla det stödet. Jag tror att det blir
bättre och schystare konkurrens på det sättet.

Anf. 163 ELISA ABASCAL REYES (mp)
replik

Fru talman! Jag noterar om igen att kommunika-
tionsministern inte kommenterar mina påpekanden
om valutaförluster.

Om man nu skall spekulera i varför man inte har
kommit på någonting när det gäller Gotlandstillägget
kan man lika gärna spekulera över varför ett perma-
nent stöd har funnits kvar i 20 år. Någon funktion
måste det ju ha fyllt - inte sant?

Anf. 164 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s)

Fru talman! Visst kan man spekulera över varför
det har funnits kvar så länge - det skulle jag kunna
ägna mig länge åt. Men det är ju bra att riksdagen nu
äntligen kommer till skott och vågar ta det här ansva-
ret.

Valutaförlusterna kommenterade jag i repliken till
fru Starrin. Jag sade att vi på departementet just nu
håller på med en analys, och under det pågående arbe-
tet kan jag inte gå in och ytterligare ta ställning i den
frågan.

Anf. 165 AGNE HANSSON (c)

Fru talman! Goda kommunikationer är en förut-
sättning för en positiv utveckling på Gotland. Med de
speciella förhållanden som gäller för Gotland som ö
och med dess näringslivsstruktur är det en självklarhet
att kommunikationerna är viktiga. Det är viktigt att
näringslivet på Gotland - småföretagen, servicenä-
ringen, jordbruket och övrig verksamhet - har samma
möjligheter att bedriva verksamhet och att utvecklas
som man har i övriga delar av landet.

Det är också viktigt att gotlänningar kan resa till
och från fastlandet till samma kostnad som vi fast-
länningar har för resor på likvärdiga avstånd på fast-
landet. Därför är beslutet om Gotlandstrafiken både
en viktig regionalpolitisk fråga och en jämställdhets-
fråga, inte minst för gotlänningarna. Detta har tagits
upp tidigare i den här debatten.

I betänkandet betonas det på flera ställen att staten
även fortsättningsvis skall garantera en tillfredsstäl-
lande person- och godstrafikförsörjning mellan fast-
landet och Gotland. Detta kan icke nog understrykas.
Just Gotlands möjligheter att utvecklas jämbördigt
med övriga landet har varit ett motiv för att staten
skulle påta sig det här ansvaret. Staten har det ansva-
ret sedan 1971. En bra färjetrafik är i det avseendet av
avgörande betydelse för statens möjligheter att uppfyl-
la detta åtagande.

Jag tycker inte att majoritetens förslag till fullo le-
ver upp till de krav som ställs när det gäller att forma
riktlinjerna för hur en sådan här upphandling skall gå
till. Alltför många frågor lämnas öppna. Det i sin tur
ger utrymme för osäkerhet och instabilitet. Just osä-
kerhet och instabilitet är livsfarliga för allt vad ut-
veckling heter. Företag och andra som är beredda att
arbeta vidare, utveckla och investera samt satsa på
Gotland måste veta vilka villkoren är och vad som för
framtiden gäller från trafik- och transportsynpunkt.
För att detta skall kunna uppfyllas bör riksdagsbeslu-
tet i dag också omfatta uppgifter om vilka hamnar
som trafiken skall gå på, hur det i framtiden blir med
Gotlandstillägget, hur vägprincipen skall tillämpas
och vilken flexibilitet som behöver finnas för att man
skall kunna möta dels topparna i trafiken sommartid,
dels den nya utveckling som pågår i öst, runt Gotland
och Östersjön.

Jag har funderat över det egentliga motivet för re-
geringen att inte ange vilka hamnar som skall trafike-
ras. Vi fick höra av kommunikationsministern att det
gäller att ekonomiskt osv. finna den bästa upphand-
lingen i den här situationen. Jag är dock inte säker på
att det bara är det som är motivet.

Är det kanske så att regeringen helt plötsligt, om
kostnaderna överskrids, kan ta bort trafiken från nå-
gon av de här hamnarna och hitta på andra destinatio-
ner? Det här är en mycket viktig fråga för stabiliteten
i trafiken i framtiden. Vi har sedan länge en tradition
när det gäller trafikföringen på Oskarshamn och Ny-
näshamn, vilken har visat sig vara effektiv. Detta ger
en klar hänvisning om en rationell trafikförsörjning i
nord-sydlig riktning på fastlandet, något som gynnar
inte minst Gotlandsintressena. Jag tycker att det är
naturligt att riksdagen här och nu slår fast att det här
skall behållas även i framtiden.

Om någon mot förmodan skulle vilja vara mindre
generös mot Gotland och genom det trafikpolitiska
beslutet här minska förutsättningarna för utveckling
på Gotland står inte utvecklingen runt Gotland, i Bal-
tikum och i övriga länder runt Östersjön, stilla. Detta
berörde Håkan Strömberg tidigare. Tvärtom händer
det mycket i nämnda område som kommer att främja
tillväxtmöjligheterna också på Gotland. Men det för-
utsätter att tillräcklig hänsyn tas till det vid utform-
ningen av Gotlands färjetrafik.

Mot bakgrund härav - men också av det skälet att
trafiken, särskilt sommartid - har mycket stora toppar
är det angeläget att inte utesluta flexibla lösningar
som fångar upp det här. En sådan åtgärd vore att inte
slå igen några dörrar för möjligheterna till s.k. viatra-
fik med Gotland.

I motioner har jag under många år vid flera tillfäl-
len fört fram möjligheten att öppna sommartrafik
mellan Gotland och Västervik men även mellan Öland
och Gotland. Det finns en lokal socialdemokratisk
motion från Kalmar län där man tar upp sådana frågor
som tas upp i samband med betänkandet.

Vidare finns det en bred lokal opinion för som-
martrafik mellan Västervik och Gotland och mellan
Öland och Gotland. En rad starka skäl talar för en
sådan sommartrafik. Jag utgår från att de är väl kända.
Av tidsskäl skall jag emellertid inte upprepa dem. Det
innebär inte att de inte skulle vara lika aktuella i dag
som de tidigare varit. Detta har också uppmärksam-
mats i utskottet av centerpartisten Karin Starrin. Re-
sultatet därav är en reservation - ett reservationsför-
slag som jag tycker också borde bli riksdagens beslut
här och nu. Om det blir riksdagens beslut skulle det
innebära en viktig komplettering och en styrka för
Gotlandstrafiken när trafikföretag finner ökade möj-
ligheter att utveckla Gotlandstrafiken.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 5 om
trafikuppläggning m.m.

Så några ord om högprisregleringen och Got-
landstillägget. Här föreslås en successiv avveckling.
Centern har ställt sig bakom det förslaget, och det kan
också jag göra. Det oroar naturligtvis gotlänningarna,
och inte minst näringslivet på Gotland, om de inte får
veta mer än att det skall ske en avveckling. Jag tror
inte att Gotlandstillägget går att avveckla utan vidare,
om man inte pekar på någon väg att hitta något annat i
dess ställe.

I centermotionen pekar vi på just möjligheten att
omsätta fraktstödet inom Norrlandstrafiken till got-
ländska förhållanden. Det är en viktig markering för
att säkerställa jämställdhetsaspekten och stabiliteten i
trafikförhållandena och för att Gotlands näringsliv
skall kunna fungera på villkor som är likvärdiga med
villkoren för övriga landet. Skulle ett borttagande av
Gotlandstillägget få konkurrensnackdelar för Gotland
måste åtgärder omedelbart vidtagas för att eliminera
nämnda nackdelar.

En annan viktig jämställdhetsfråga för Gotlands
del är hur staten ser på färjetrafiken i förhållande till
vägtrafiken på fastlandet. Det skall inte behöva kosta
en permanentboende gotlänning mera att åka färja än
det kostar att färdas motsvarande sträcka på väg med
bil. Den s.k. vägprincipen tas upp i centermotionen
1995/96:T21. Där föreslås också att färjelinjerna
anknyts till vägprincipen genom att de klassificeras
som riksvägar. Det ger ytterligare stabilitet åt trafik-
föringen och tyngd åt jämställdhetsaspekten.

Med det anförda, fru talman, ber jag att få in-
stämma i vad Karin Starrin sade i sitt anförande samt
i hennes yrkanden om bifall till reservationerna 4 och
12. Dessutom yrkar jag bifall till reservation 5. Be-
träffande övriga moment yrkar jag bifall till utskottets
hemställan i betänkandet.

Anf. 166 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s)

Fru talman! Ett par kommentarer till detta med
hamnar. Att riksdagen i dag avstår från att fatta beslut
om vilka dessa två hamnar skall vara, och det handlar
om två - det lät på Agne Hansson som att man skulle
kunna gå ifrån det, men det är inte möjligt - innebär
inte att vare sig Nynäshamn eller Oskarshamn är
utesluten. Om det skulle ge det bästa avtalet, och det
finns mycket som talar för det, bli de kvar. Men fines-
sen är att det ger en frihet att diskutera detta i anbuds-
förfarandet.

Precis som jag uppfattade att Agne Hansson var är
jag positiv till den s.k. viatrafiken - det har jag skrivit
också i propositionen - inte minst med tanke på ut-
vecklingen i våra östra grannländer men också med
tanke på den tekniska utveckling som vi kan se på
sjöfartsområdet.

Om effekterna av avvecklingen av högstpristilläg-
get skulle bli negativa, vilket jag inte tror, är vi bered-
da att återkomma till riksdagen i denna fråga efter en
utvärdering. Nu tror jag inte - det är min övertygelse
- att så blir fallet.

Anf. 167 AGNE HANSSON (c) replik

Fru talman! Jag har fortfarande väldigt svårt att
förstå finessen med att inte tala klarspråk när gäller
vilka hamnar det skall vara. Det måste ändå vara en
förutsättning för att nå ett bra och effektivt upphand-
lingsresultat. Jag förstår inte hur regeringen i en sådan
här situation kan bolla med olika hamnalternativ. Vi
vet att det redan finns kapital nedlagt på de aktuella
platserna. Vi vet att effektiv trafik pågår där. Jag har
väldigt svårt att förstå hur man skall lyckas att upp-
handla och få det effektivare i andra hamnar.

Jag tolkar kommunikationsministern välvilligt när
jag, underförstått, förstår att hon är inne på dessa två
alternativ. Det är nämligen inte oviktigt att man har
ett hamnfäste mot söder och ett mot norr för att få
rationalitet i trafikföringen också på fastlandet.

När det gäller viatrafiken har jag noterat den posi-
tiva inställningen. Jag hoppas att det skall gå att ut-
veckla den. Låt mig påminna: Glöm inte Västervik
och Öland i sammanhanget. De tillhör det koncept
som skulle kunna stärka detta trafikalternativ.

Slutligen noterar jag välvilligheten från kommuni-
kationsministern att återkomma om det skulle gå snett
med avvecklingen av Gotlandstillägget. Vi har noterat
det i vår motion. Vi har också anvisat en väg som
skulle stärka jämställdheten. Jag hoppas att det skall
vara möjligt att lösa det så.

Anf. 168 LILIAN VIRGIN (s)

Fru talman! Det är roligt att kunna konstatera att
det finns så stora kunskaper här i riksdagen och att det
sagts så många positiva saker om Gotland.

Gotlandstrafiken är den enskilt viktigaste frågan
för oss på Gotland. Trafikutskottet har i sitt betänkan-
de angett att staten, i likhet med vad regeringen före-
slagit, även fortsättningsvis bör ha ansvar för att det
finns en tillfredsställande trafikförsörjning med färja
till och från Gotland. Utskottet bedömer att de av
regeringen föreslagna riktlinjerna är väl ägnade att
främja en tillfredsställande utveckling av Gotland-
strafiken. Utskottet förutsätter att regeringen för riks-
dagen kommer att redovisa resultatet av trafikupp-
handlingen.

Regeringen föreslår i propositionen att utgångs-
punkten skall vara en av staten garanterad bastrafik på
två fastlandshamnar. Vi har i vår motion fört fram att
bastrafiken skall ske mellan hamnarna Visby-
Nynäshamn och Visby-Oskarshamn. Skälet till det är
att det efter långvarig utveckling visat sig att dessa
förbindelser är de som bäst svarar mot näringslivets
och befolkningens samlade behov.

Vi har också motionerat om att färjelinjerna skall
klassificeras som riksvägar och ges vägnummer. Våra
färjelinjer kan jämföras med de järnvägar och vägar
som finns i övriga landet. Eftersom vi ser färjetrafiken
som våra vägar, är det också naturligt att vi ser Väg-
verket som huvudman för trafiken. Staten har genom
Vägverket ansvaret för övriga vägar och färjor, och vi
anser att vår väg till Gotland genom färjetrafiken skall
ses på samma sätt. Som en följd av detta kan det ock-
så vara lämpligt att staten äger färjorna. Vi har åter-
igen i tidningarna blivit uppmärksammade på att
staten kan förlora kapital vid övergång till ny trafiko-
peratör.

Vi har även framhållit att Gotlandstillägget inte
kan avvecklas utan kompenserande åtgärder. En av-
veckling skulle få mycket svåra konsekvenser för det
gotländska näringslivet. Redan små kostnadsökningar
för godstransporterna kan för vissa viktiga produk-
tionsgrenar på Gotland innebära att konkurressituatio-
nen blir ohållbar. Här säger utskottet att regeringen
anser att staten även fortsättningsvis bör ha ett ansvar
för att godstrafiken till och från Gotland erbjuds till-
fredsställande villkor och utvecklingsmöjligheter och
att denna godstrafik även fortsättningsvis kommer att
subventioneras via transportstödet. Utskottet konstate-
rar att regeringen har uppmärksammat problemen
med fraktkostnaderna. Staten har möjlighet att omgå-
ende motverka uppkomsten av eventuella problem.
Detta tar vi som ett löfte.

Med anledning av det vi tar upp i vår motion om
att vägprincipen skall gälla och vårt förslag om att ett
kapacitetsanpassat vägpris kan vara en modell för att
genomföra detta, anför utskottet att utskottet förutsät-
ter att taxorna också fortsättningsvis kommer att vara
skäliga och rimliga men vill inte ange ytterligare
riktlinjer för taxesättningen.

Fru talman! Vi har fått vår motion avstyrkt, men
vi upplever ändå att trafikutskottet väl satt sig in i
problemen bl.a. genom besök på Gotland och vid
samtal med företrädare för samhälle och näringsliv.
Utskottet har också konstaterat att färjetrafiken har en
avgörande betydelse för Gotlands utvecklingsmöjlig-
heter och att det gäller såväl näringslivet som befolk-
ningen.

Det vi behandlar i detta ärende är riktlinjer för
upphandling av Gotlandstrafiken. Regeringens förslag
till riktlinjer är allmänt formulerade. Enligt utskottet
avser regeringen att, efter det att ett preliminärt trafi-
kavtal tecknats enligt angivna riktlinjer, återkomma
till riksdagen. Utskottet har understrukit att så bör ske
och förutsätter att regeringen därvid även redovisar
sin bedömning av konsekvenserna när det gäller kost-
nader, priser, trafik m.m. av upphandlingen.

Det kan kanske tyckas att vi skall vara nöjda med
denna behandling. I och för sig upplever vi att det i
förslaget till riktlinjer finns en vilja att få en tillfreds-
ställande utveckling av Gotlandstrafiken. Vi anser
också att inget i vår motion står i motsats till den av
regeringen och utskottet uttalade viljan till en lång-
siktig lösning.

Fru talman! Vi står naturligtvis bakom vår motion
men för tids vinnande yrkar jag bifall till vår motion
1995/96:T12 i hemställans mom. 6 och 8.

Anf. 169 INGIBJÖRG
SIGURDSDÓTTIR (s)

Fru talman! Hela Gotland skall leva! Tänk om
alla i länsbänkarna skulle gå upp i talarstolen när ett
hemläns ärende kommer upp på dagordningen. Det
skulle kunna bli en lång debatt i alla fall när det gäller
vissa län. Jag är ganska säker på att det inte skulle
uppskattas av kammaren.

Fru talman! Gotlandsbänken består av två ledamö-
ter, och vi tar oss friheten att gå upp båda två i detta
för oss så viktiga ärende.

Gotland är inte bara en paradisö på sommaren
även om det är just den tiden som de flesta kommer
till oss och kan njuta av sol och bad och kulturell
miljö.

Hansestaden Visby har för övrigt genom sina uni-
ka kulturvärden blivet antagen av UNESCO som en
del av världsarvet. Detta att vi har kommit med på
världsarvslistan tillsammans med ca 400 kultur- och
naturmiljöer i världen är vi naturligtvis omåttligt
stolta över.

Vi vill dela med oss och ser gärna att fler inte bara
besöker oss utan kanske stannar förhoppningsvis som
ett företag eller blivande företag. Arbetskraft finns.

Det är egentligen bara ett krux: vi har en massa
vatten mellan Gotland och fastlandet. Förutsättningar-
na för att vi skall kunna nå varann är att det finns bra
färjeförbindelser, och det har vi väl haft och kommer
väl att ha i fortsättningen också, men inget är så bra
att det inte kan förbättras.

Färjetrafiken är för oss vad järnväg och väg är för
fastlandet. Det är vår livsnerv med omvärlden kan
man säga utan att överdriva.

Förutsättningen för att hela Gotland skall leva är
färjetrafiken, det är ohjälpligt. Fungerar inte trafiken
eller riskerar den att drabbas av märkbara förändring-
ar i form av höjda taxor för både gods och persontra-
fik kan det slå hårt mot företagandet på Gotland.

Fru talman! Det var frestande att yrka på ett stat-
ligt ägt tonnage i vår motion, men vi valde att i det
rådande statsfinansiella läget inte göra det.

Att staten står för trafikens grundläggande in-
frastruktur på fastlandet anses som ganska naturligt
och borde vara det också vad gäller trafiken mellan
Gotland och fastlandet.

Men vi valde som sagt i nuläget att nöja oss med
yrkandet att färjelinjerna klassificeras som riksväg
och ges vederbörliga vägnummer.

Min förhoppning är att staten inom en inte alltför
avlägsen framtid kan bli ägare av tonnaget på samma
sätt som staten är ägare av de stora vägarna, men att
driften med fördel kan upphandlas i konkurrens.

Avvecklingen av högstprisregleringen och Got-
landstillägget är något som vi känner en stor oro inför.
Vilka konsekvenser kan det få för det gotländska
näringslivet? Alla är på det klara med att Got-
landstillägget behövs för att neutralisera fraktkostna-
derna. Det hindrar inte att alla samtidigt anser att
systemet inte är bra och då väljer man att avskaffa det
utan att hitta någon annan lösning.

Detta Gotlandstillägg är inte någon kostnad för
stadsbudgeten, det är vad man brukar kalla kostnads-
neutralt eftersom det tas ut via fraktföretagen i hela
landet.

I betänkandet lovar man att följa upp avvecklingen
och att årligen rapportera effekterna av densamma.
Om effekterna blir negativa för näringslivet på Got-
land är regeringen beredd att återkomma i frågan, och
det gör att jag känner mig lugnad.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag bara instämma
i Lilian Virgins yrkanden.

Anf. 170 CHATRINE PÅLSSON (kds)

Fru talman! Föregående talare sade att hela Got-
land skall leva. Jag väljer att inleda med att säga att
Hela Sverige skall leva. Det är ett uttryck som vi har
använt och använder många gånger. Det är bra. Men
det kräver också vissa åtgärder.

Gotland är en fantastisk ö som har många helt
unika rikedomar. Men jag är inte säker på att vi fast-
länningar alltid har förstått att ta vara på dem. Det är
snarare vanligare att vi åker utanför vårt lands grän-
ser, kanske söderöver, för att besöka öar som har en
speciell kultur.

För att Gotland skall kunna leva är det nödvändigt
med bra kommunikationer. Det är nödvändigt att
människor som bor på Gotland kan ta sig till övriga
landet med någorlunda regelbundenhet.

Det har sedan länge rått en misstro mellan fast-
länningar och gotlänningar när det gäller kommuni-
kationer. Misstänkliggöranden är aldrig positiva.

Fru talman! Vi kristdemokrater är inte med i trafi-
kutskottet. Men det var vi som under den förra man-
datperioden initierade den utredning som sedan kalla-
des Gotlandsutredningen. Det är en glädje för mig att
kunna säga att det är många av de andemeningar som
fanns med där som ligger till grund för betänkandet.

Kommittén arbetade för ett långsiktigt och hållbart
system för färjetrafiken. Man vägde olika aspekter när
det gäller såväl näringsliv som passagerare och tu-
rism. Man föreslog sedan tvåhamnsalternativet. Det
tycker jag är ett mycket bra alternativ.

Det är också roligt att se att många av de tanke-
gångar som Lars Svensk hade finns kvar från kommit-
téarbetet - Lars Svensk är kristdemokrat, och han
ledde denna kommitté.

Det är bra att man skiljer på gods och passage-
rartrafik, Det är också bra att det läggs fast att trafiken
måste vara statligt subventionerad.

När det gäller Sjöfartsverket, som tidigare har
gjort en utredning, har man bara sett till ekonomiska
aspekter. Det var då som man förespråkade en hamn.
Men, som sagt, detta har inte heller regeringen köpt.

Betänkandet är bra. Grundkonceptet i det här för-
slaget är ju att tillgodose näringslivets behov av trans-
porter, en fungerande bastrafik och även en utveckling
av turismen som är så oerhört viktig. Detta möjliggör
då en konkurrens inom persontrafiken med exempel-
vis snabbfärjor. Det är ett lyft för hela Gotland, och
det är säkert ett lyft för en del hamnar också på fast-
landet.

Fru talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till
reservation 4.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 14 december.)

15 § Finansiering av tilläggsavgift för mjölk-
kvoter, m.m.

Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkande 1995/96:JoU7

Finansiering av tilläggsavgift för mjölkkvoter, m.m.
(prop. 1995/96:76)

Anf. 171 INGVAR ERIKSSON (m)

Fru talman! I jordbruksutskottets betänkande nr 7
behandlas regeringens proposition Finansiering av
tilläggsavgift för mjölkkvoter. I betänkandet föreslås
att regeringen ges bemyndigande att utarbeta ett för-
slag till svenskt EG-stödprogram för skogliga åtgärder
inom jordbruket. Programmet, som avses läggas upp
inom ramen för rådets förordning av den 30 juni 1992,
gäller en gemenskapsordning för stöd till skogs-
bruksåtgärder inom jordbruket.

Fru talman! När det gäller förslaget om tilläggs-
avgift för mjölkkvoter och finansieringen av detta
menar vi moderater att staten självklart har ett ansvar
att medverka.

Vi ställer upp bakom regeringens förslag. Men vi
anser att staten har ett stort ansvar för att insatser
görs, enär mjölkproducenterna inte i tid erhöll besked
om tilldelad mjölkkvot. De har därför ej heller kunnat
ta ansvar för den eventuella överproduktion som hade
kunnat bli en följd.

Vi ställer alltså upp bakom regeringens förslag
men anser dock att det är principiellt felaktigt att
finansiera det hela med outnyttjade redan anslagna
medel för miljöinsatser. Detta måste vara en engångs-
företeelse, vilket vi också säger i utskottets betänkan-
de.

Sverige har inom EU erhållit en mjölkkvot om 3,3
miljoner kilo per år. Om denna kvot överskrids, skall
de producenter som bidragit till detta betala en
tilläggsavgift, ofta kallad straffavgift eller superavgift,
som den också har kallats. De skall alltså betala för
den mjölkmängd med vilken kvoten överskridits.
Avgiften skulle uppgå till 115 % av riktpriset på
mjölken. Normalt borde det ligga på näringens ansvar
att försöka styra produktionen inom givna ramar, så
att någon kostnad i form av tilläggsavgift inte skulle
uppkomma. Det är alltså fråga om en kolossalt dryg
avgift, vilket har lett till vissa effekter i mjölkproduk-
tionen som jag snart skall komma fram till.

Fru talman! Genom den långa raden av missgrepp
från den socialdemokratiska regeringens sida har inte
näringen givits möjlighet att ta det ansvar som jag
nämnde. Regeringen har skött frågan om mjölkkvo-
terna så katastrofalt illa att rättsprocesser nu är ett
faktum. De domslut som redan blivit följden indikerar
ytterligare problem. Det är alldeles uppenbart troligt
att kopplingen mellan kvoter och miljögodkännande
inte heller håller vid en prövning i EG-domstolen.
Därmed inte sagt att man inte kan ställa svenska mil-
jökrav inför en fortsatt produktion. Det är högst troligt
att rätten att sälja tilldelad kvot skulle beviljas efter
prövning i EG-domstolen, om producenten valt att
sluta producera i stället för att nyinvestera.

Redan innan valet 1994 lade den borgerliga rege-
ringen fram ett förslag till hur mjölkkvoterna skulle
fördelas samt ett förslag om fri handel med mjölkkvo-
ter. Om detta förslag hade antagits av riksdagen, hade
mjölkprocenterna redan i början av 1995 vetat vilka
produktionsförutsättningar de haft att rätta sig efter.
Dessutom hade de haft bättre möjligheter att omsätta
kvoter.

Den nya socialdemokratiska regeringen rev dock
upp förslaget, vilket naturligtvis skapade osäkerhet
bland mjölkproducenterna om de framtida villkoren.
Ännu värre var det att jordbruksministern dröjde
mycket länge med att presentera ett eget förslag. Fort-
farande i april 1995, då EU:s mjölkkvoter infördes,
fanns inget beslut om fördelningen av dem. När jord-
bruksministern sent om sider presenterade sitt förslag
innebar det ett dråpslag mot vissa mjölkproducenter.
Beräkningssättet skilde sig mot tidigare tankegångar,
så att kvoten blev mycket låg för de bönder som haft
låg produktion med anledning av sjukdom i besätt-
ningen eller om de gjort en ombyggnad eller nyinves-
tering. Många gjorde detta i tron på framtiden. När de
i sinom tid fick klart för sig att de inte fick ha samma
antal djur skapade detta en väldig oro.

Förslaget innebar också att den slutliga fördel-
ningen av kvoter kom att dröja mycket länge. Den är
ju inte definitivt klar än i dag. Ännu under denna höst
har det rått osäkerhet om produktionsramarna, och
ovissheten är fortfarande stor.

I maj månad, då regeringens förslag om mjölkkvo-
terna behandlades av riksdagen, insåg vi moderater
vilka problem förslaget skulle leda till. Därför före-
slog vi tillsammans med Folkpartiet att jordbruksut-
skottet skulle ta ett initiativ för att försöka rätta till
den felaktiga tillämpningen av miljöreglerna som
skapat denna försening. Utskottsmajoriteten röstade
dock mot förslaget.

När den slutliga fördelningen av mjölkkvoterna så
småningom blir färdig och i väntan på att mjölkkvot-
systemet inom EU framöver kan tänkas bli avvecklat
menar vi att frihandel med mjölkkvoter bör införas i
Sverige. På det sättet skulle en del av de negativa
effekterna med kvoterna kunna undvikas. En fri kvot-
handel skulle underlätta för näringen att hålla sig
inom de givna produktionsramarna och därmed mins-
ka risken för tilläggsavgift på grund av överskriden
kvot.

Genom fri kvothandel under fri prissättning skulle
också möjligheterna öppnas för en lokal handel med
mjölkkvoter, vilket inte är möjligt med det nuvarande
centralstyrda systemet. Mjölkproducenter kan överta
kvoter av varandra. Överlåtandet kan då ske till det
pris som producenterna själva bestämmer.

Det är uppenbart att det i dagsläget inte ens är sä-
kert att det administrativt satta priset är det rätta, utan
det kanske är för högt. Inte minst med hänsyn till det
försenade beskedet om mjölkkvoten borde man ta
ställning för att så snart som möjligt låta denna handel
bli fri.

Dagssituationen när det gäller mjölkproduktionen
är att invägningen nu ligger 2 %-5 % under kvoten,
varför en tilläggsavgift ej synes bli aktuell. Det hela är
förmodligen överspelat för den här gången. Det indi-
kerar också att något har hänt som har orsakat detta.
Det är uppenbart att oron och rädslan för att drabbas
av den s.k. superavgiften har lett till att många produ-
center har slaktat ut djur. Det har i sin tur lett till att
man kanske ett eller ett och ett halvt år framöver har
svårt att uppnå den kvot som vi har förhandlat oss till
i EU.

Svensk mejerinäring, som nu har lyckats etablera
sig på utlandsmarknaden med mycket värdefulla för-
säljningar, börjar nu att missa dem. Var och en begri-
per ju att detta innebär att vi förlorar produktionsmöj-
ligheter och sysselsättning. Vi har kanske också för
flera år framöver skadat en näring som borde ha
mycket goda möjligheter med de naturliga förutsätt-
ningar som dess produktion har i vårt land.

Jag vill med hänsyn till det allvarliga förhållandet
starkt kritisera handläggningen i detta ärende alltsedan
vi förlorade regeringsmakten.

Jag vill slutligen yrka bifall till reservation nr 2
som tar upp handeln av kvoter. I övrigt yrkar jag bifall
till utskottets hemställan.

Anf. 172 LEIF MARKLUND (s)

Fru talman! Då Sverige blev medlem i EU återin-
fördes ett system med mjölkkvoter, som vi avskaffade
redan 1989, efter att ha prövat det under några år och
även nått ett visst resultat. EG införde sin mjölkkvot
1984 och har till skillnad mot vad som är fallet med
den tidigare svenska modellen inte kunnat avskaffa
den, främst kanske beroende på att man inte lyckats
uppnå balans mellan utbud och efterfrågan.

Det råder en bred enighet om att kvotsystemet är
ett ineffektivt system, som också, i brist på konkur-
rens, bidrar till högre priser, låg förändringstakt inom
jordbruket och alltför höga kostnader, framför allt för
konsumenterna.

Vår uppfattning är att Sverige aktivt skall arbeta
för att detta kvotsystem avskaffas. Det ligger också i
det utredningsuppdrag som jordbruksministern har
gett för reformering av EU:s jordbrukspolitik.

Vi socialdemokrater har också med tillfredsställel-
se kunnat notera att en omprövning av EU:s jord-
brukspolitik inletts i kommissionen. Det är väldigt
viktigt att också kvoteringen inom produktionsområ-
dena kommer med i denna prövning. Vi är helt över-
tygade om att det skulle gynna såväl lantbrukare som
skattebetalare och inte minst sysselsättningen inom
svensk förädlingsindustri om denna reglering kunde
avskaffas. Därför är det väldigt viktigt att inte släppa
in den del av kvoteringssystemet som kanske har den
mest negativa effekten för avskaffandet, nämligen en
fri handel. Den skulle kapitalisera och få oerhört ne-
gativa effekter när det gäller mjölkkvoternas avskaf-
fande.

Ingvar Eriksson angriper den nuvarande socialde-
mokratiska regeringen ganska ordentligt för missköt-
sel vad beträffar hanteringen av EU:s regleringssys-
tem, som vi onekligen hamnade i då vi gick med i
EU. Det är kanske lätt att stå i talarstolen så här ef-
teråt och se effekterna, men jag är helt övertygad om,
Ingvar Eriksson, att vi kunde olika grader av EU-
reglerna vid införandet. Men det vi inte kunde, varken
moderater eller vi socialdemokrater, var EU:s arbets-
sätt. Vi kan bara konstatera i dag att vi inte har någon
byråkrati i Sverige, men att vi har kommit med i ett
byråkratiskt system.

Ingvar Eriksson försöker beskriva den stora nega-
tiva effekten av denna misskötsel. Men vi har inte
kunnat notera några stora avgångar inom jordbruket.
Vi tycker faktiskt att den modell som vi valde när det
gäller mjölkkvoternas hantering var betydligt bättre än
den tidigare regeringens förslag. Där fanns överväldi-
gande risker för att vi skulle ha åkt på superavgifter.
Vi skulle ha fått en överproduktion igen.

Men det står väl helt klart, och den saken är vi
eniga om, att införandet av EU:s mjölkkvoter har
inneburit stora ingrepp i den svenska mjölkreglering-
en. Det har varit ett tidsödande arbete, som också
pågår för närvarande, med att fördela dessa mjölkkvo-
ter på gårdsnivå. Denna tidskrävande arbetsinsats har
naturligtvis lett till att vi har fått osäkerhet hos mjölk-
producenterna, vilket vi också har uppmärksammat
och gemensamt tagit tag i. Det är den här frågan som
egentligen är grunden för dagens diskussion.

Regeringen träffade en uppgörelse med LRF om
finansieringen av superavgifterna. Där har man inte
heller haft något framhastande när det gällt den slutli-
ga fördelningen på gårdsnivå. Den tilläggsavgift på
upp till 160 miljoner under första kvotåret - och det
gäller bara första kvotåret - med fördelningen 80
miljoner på staten och 80 miljoner på LRF är vi över-
ens om i alla partier. Det fanns ingen oenighet om att
vi måste ge dessa signaler då vi märkte att vi inte
nyttjade den totala landskvoten.

Egentligen behöver vi inte diskutera den frågan.
Där var vi överens i utskottet. Däremot finns det and-
ra frågor vi inte är överens om.

Vi var också överens i utskottet när det gällde re-
geringens begäran om bemyndigande för att ta fram
ett nationellt program för skogliga åtgärder inom
jordbrukets område enligt rådets förordning 2080/92.
Ett enigt utskott har även ställt sig bakom denna begä-
ran. Den gäller naturligtvis plantering av lövskog på
nedlagd åkermark.

Till detta betänkande har fogats tre reservationer
som kanske fordrar någon kommentar. Reservation 1
av Folkpartiet beskriver en rad negativa effekter som
kvotsystemet medför. Men man är inte beredd att
avslå regeringens proposition.

Det är klart att det är lätt att hålla med om de ne-
gativa effekter som beskrivs. Däremot måste ut-
skottsmajoriteten avstyrka reservationen på grund av
att den egentligen avvisar användning av medel från
miljöprogrammet. Detta förslag har ju kommit till
därför att vi på grund av olika förseningsåtgärder även
på detta område inte kunnat nyttja anslaget fullt ut. De
pengar vi har kan vi inte lyfta över året, men de finns
disponibla. Då är det lämpligt att göra en avsättning.
Nu är risken mycket liten att vi behöver använda
dessa pengar, eftersom invägningen inte nått så nära
taket att vi känner någon ängslan.

I reservation 2 från Moderaterna upprepas kravet
från i höstas om frihandel med mjölkkvoter. Det mo-
tiv som man tidigare anfört används även här. Det är
ganska märkligt, om man har sett de stora negativa
effekterna i de länder där man har släppt kvoterna
fria.

Det administrativa pris som är satt i Sverige är satt
utifrån en bedömning av de länder där man har admi-
nistrativa priser men inte fått några negativa effekter.
Framför allt gäller det kapitaliseringen. Vi yrkar där-
med avslag på den reservationen.

I reservation 3 föreslås att man nyttjar den tid som
kvarstår av första kvotåret till att ta fram ett nytt för-
slag för tillämpning av mjölkkvotsreglerna. Men det
vore ganska förödande att nu sätta i gång en omfat-
tande utredning för att plocka fram ett nytt förslag, då
vi kanske har lugnat producenterna med att det nu
bara är att köra kvotåret ut. Sedan skall vi naturligtvis
ha fått i gång handel med kvoterna för att de som har
större kapacitet än de har kvoter skall kunna köpa
sådana till ett lämpligt pris. Vi avstyrker även den
reservationen.

Herr talman! Det blev en mycket märklig debat-
tordning. Lennart Brunander, som inte står för någon
reservation, har satts upp på talarlistan efter mig.

För säkerhets skull yrkar jag med det anförda bi-
fall till utskottets hemställan och avslag på samtliga
tre reservationer.

Anf. 173 INGVAR ERIKSSON (m) replik

Herr talman! Leif Marklund tar upp varför vi har
fått lov att acceptera mjölkkvoter. Vi moderater är
givetvis också medvetna om att det beror på att EU
har överskott och att vi, när vi nu har den jordbruks-
politiken, tvingas att anpassa oss till de kraven. Jag
delar Leif Marklunds uppfattning att vi skall arbeta
för att få bort de här mjölkkvoterna i EU så snabbt
som möjligt.

Men Leif Marklund tar också upp fri handel med
kvoter, som vi har föreslagit i det här skedet. Jag vill
erinra om att vi i inledningsskedet, under en över-
gångsperiod, också accepterade administrativt satta
priser på grund av att det var så komplicerat och svårt
att komma i gång. Men när nu det hela har försenats
och försvårats menar vi att vi måste ta nya grepp. Vi
har en situation i Sverige i dag utan någon överpro-
duktion. Därför borde man nu så snabbt som möjligt
överväga att välja den vägen.

Leif Marklund säger att vi inte riktigt kände till
EU:s arbetssätt. Vi visste ju att EU inte hade avregle-
rat, vilket vi gjorde 1990. Detta komplicerade den här
bilden.

Det allvarliga i sammanhanget är ju att många har
varit beredda att satsa på produktion, men nu i halvtid
har de kanske tvingats avstå på grund av rädsla för att
få straffavgifter. Det har lett till problemet att de i
stället ger upp. Det är därför som det har skett pro-
duktionsminskningar. Det är litet märkligt att rege-
ringen inte har insett denna fara. Därför förlorar man
både arbetstillfällen och produktions- och exportmöj-
ligheter. Det är det som vi moderater tycker är det
allvarligaste. Jag skulle gärna vilja ha en kommentar
till detta.

Anf. 174 LEIF MARKLUND (s) replik

Herr talman! Jag kan hålla med om att vår största
uppgift naturligtvis är att få bort den här regleringen.
Men om vi ser på de effekter som man har kunnat
spåra i andra länder, så är frihandel med kvoterna inte
önskvärt i vårt land. Kapitaliseringseffekterna skulle
nämligen bli förödande, och vi skulle få mycket svårt
att avskaffa kvotsystemet, eftersom vi skulle få en för
dyr mjölkproduktion.

Vi kan se vad som hände i Holland när det gäller
arealstöden, som var helt styrande åt fel håll, och man
fick helt andra effekter än man hade tänkt sig. Vi kan
också se på Holland som exempel i dag där man har
haft fri kvothantering på mjölken. Där är kostnaden
för mjölkhanteringen tio gånger större än i Sverige
med våra administrativa priser. Vi kan konstatera att
det kostade 15:50 kr per ko och kilo att producera
mjölk. Det innebär att en mjölkproducerande ko
kommer att kosta bortåt 155 000 kr. Är det den kapi-
taliseringseffekten som man vill ha ut, då har vi ham-
nat fel. Då kommer vi nämligen över huvud taget
aldrig att kunna avskaffa kvotsystemet. Det är en av
de viktigaste orsakerna till att vi säger nej till frihan-
del med kvoterna. Vi får aldrig belasta en mjölkgård
med dessa kostnader, eftersom vi då aldrig kommer
att få någon omsättning på en mjölkgård i framtiden.

Anf. 175 INGVAR ERIKSSON (m) replik

Herr talman! Leif Marklund fortsätter att försvara
det administrativa systemet, även om han själv här i
kammaren har sagt att han är beredd att arbeta för att
kvotsystemet över huvud taget bör tas bort. Jag anser
inte att vi kan jämföra förhållandena i Sverige med
förhållandena i vissa andra länder som har betydligt
större överskott. Vi har faktiskt i stort sett haft balans
i Sverige under de senaste åren. Men nu har vi under-
skott, och vi förlorar exportmarknader, vilket är be-
klagligt.

Detta är anledningen till att vi tog detta initiativ i
maj. Vi hade då vissa förhoppningar om att vi skulle
kunna åstadkomma en ny lösning, så att vi mer skulle
kunna anpassa kvoterna direkt till den aktuella pro-
duktionens storlek. Då skulle vi ha undvikit många
problem ute bland producenterna. Det är denna smi-
dighet som fullständigt har saknats i regeringens age-
rande.

Jag vill till sist, herr talman, beklaga att Leif
Marklund, som ju är en praktiskt lagd man, skall
behöva klä skott här i kammaren för regeringens age-
rande. Jag tror att han inser var problemen finns och
att det hade varit möjligt att komma fram till en bättre
uppgörelse. Då hade vi sluppit den här situationen
som innebär att man förlorar produktion och export-
möjligheter. Vi anser att det är mycket viktigt att vi
till varje pris försöker bevara möjligheterna till svensk
export på den här nya EU-marknaden. Här har vi
möjligheter. Och när kvoterna en gång blir fria, eller
inte finns, då har vi tagit oss in på en marknad där vi
kan hävda oss. Då tror jag inte att vi behöver något
kvotsystem i Sverige, utan då tror jag att vi i konkur-
rens med andra skall kunna klara detta och hävda den
svenska landsbygdens intressen i dessa sammanhang.
Där finns en mycket stor lämplighet för mjölkproduk-
tion.

Anf. 176 LEIF MARKLUND (s) replik

Herr talman! Jag tackar Ingvar Eriksson för hans
vänlighet, men jag har ingen annan uppfattning än
regeringen i den här frågan. Jag är helt övertygad om
att vi med de åtgärder som nu har vidtagits när det
gäller finansieringen av eventuella superavgifter har
gett sådana signaler till mjölkproducenterna så att vi
skall kunna utnyttja den landskvot som vi har. Då kan
vi också se till att vi kan öka den export som nu har
blivit intressant igen, framför allt på ost och liknande,
och hålla mejerierna med råvaror.

Det viktiga är emellertid att vi inte vidtar sådana
åtgärder som hämmar en avveckling av mjölkkvoter-
na. Det vore helt fel om de negativa effekter som
finns i vissa länder inte skulle uppmärksammas i vårt
land.

Jag skall nämna något som är märkligt. När vi
åker runt i landet anser ingen att det är något fel på
priset 1:50 kr. Det är helt accepterat. När man läser
LRF:s tidning Land får man precis samma uppfatt-
ning. Detsamma gäller när man läser Lantbrukarnas
affärer. Det enda som återkommer överallt är att
kvoterna måste bort. Vem tycker om kvoterna? Men
det finns också varningstecken när det gäller en fri
handel med kvoterna. Följaktligen måste det vara bara
Moderaterna i riksdagen som driver frågan. Vi får
nämligen inga signaler om att det är felaktigt med att
inte ha administrativa priser.

Anf. 177 LENNART BRUNANDER (c)

Herr talman! Mjölkkvoterna är ett stort bekym-
mer, vilket klart har framgått av de talare som har
varit i talarstolen före mig. Mjölkkvoterna är ett be-
kymmer framför allt för bonden, och i allra högsta
grad för den bonde, den mjölkkproducent, som har
investerat för att producera mjölk och satsat på att
förbättra sin anläggning och utöka sin verksamhet.
Men de är naturligtvis också ett problem för jord-
bruksministern och för Jordbruksverket, som skall
hantera detta. Jag skulle emellertid vilja påstå att
jordbruksministerns bekymmer i stor utsträckning är
självförvållade. Det krävs naturligtvis åtgärder för att
hantera detta. Hela arbetet är ju kraftigt försenat.

Det är nästan exakt ett år sedan som vi fattade be-
slut här i riksdagen om ett medlemskap i EU. Det var
meningen att detta skulle vara klart den 1 april i år.
Men det hela drog ut på tiden, och ingenting hände.
Jag vet inte om det berodde på beslutsångest att man
inte kom till skott och fick fram de regler som skulle
gälla. När dessa regler kom fram var de inte särskilt
gångbara.

Detta har lett till att det blev en rädsla ute bland
mjölkproducenterna för att de skulle få betala den
avgift som alla har talat om. Och ingen ville natur-
ligtvis göra det.

Under våren och fram på sommaren började man
se dessa tendenser ute hos mjölkproducenterna. Då
var det nödvändigt att göra något. Det var i det läget
som Centerpartiet och regeringen tog upp en diskus-
sion om möjligheten att samhället skulle stå för dessa
superavgifter i den mån de skulle bli verklighet, så att
rädslan bland mjölkproducenterna skulle försvinna.
Det ledde fram till en överenskommelse mellan rege-
ringen, LRF och mjölkproducenterna om att dessa 160
miljoner skulle satsas på detta.

Nu ändrar man ju inte något sådant så lätt. De kor
som har dött är döda, och de börjar inte mjölka igen.
Det tar två år innan man får en ny ko att mjölka. Nu
behöver det inte ta så lång tid, eftersom man kan
minska på övrig utslagning och på det sättet behålla
litet kor. Men detta har inte skett i tillräcklig ut-
sträckning. Därför kommer, såvitt jag förstår, denna
möjlighet inte att behöva utnyttjas. Man kommer inte
att komma över denna kvot, vilket man kan beklaga,
eftersom vi har möjlighet att avsätta den här produk-
tionen av mjölk och mjölkprodukter i dag.

Med det anförda vill jag yrka bifall till hemställan
i utskottets betänkande. Men problemet är därmed
inte löst, utan det kvarstår tills vi har fått en fördel-
ning av kvoter och ordnat upp detta på ett sådant sätt
att vi kan få lugn och harmoni och en produktion som
kommer upp till den här kvoten, och för det krävs en
hel del.

Jag kan understryka vad som står i regeringens
proposition. Där står följande: Regeringen anser det
önskvärt att de svenska jordbrukarna får en så smidig
övergång till det nya kvotsystemet som möjligt.

Jag vill livligt understryka dessa rader. Tyvärr har
vi inte sett så mycket av det än. Vi väntar på det. Det
är viktigt att det kommer till stånd, så att vi får den
här smidiga övergången, så producenter slipper vara
rädda.

Jordbruksministern sade vid ett informationstillfäl-
le för ett tag sedan att det i allt det här eländet behövs
positiva signaler till mjölkproducenterna. Också det
vill jag livligt understryka. Vi väntar nu på de positiva
signalerna, och det är viktigt att de kommer. Det in-
nebar en positiv signal när det här antogs, men det
räckte alltså inte, utan det behövs mer.

Kan vi inte utnyttja den här kvoten, kan vi inte ut-
nyttja våra möjligheter att producera, då får det nega-
tiva konsekvenser för den enskilde bondens inkomster
därför att han producerar för litet mjölk. Det får kon-
sekvenser i form av nedläggning av livsmedelsindust-
rier, kanske mejerier, och det får konsekvenser i form
av minskad sysselsättning. Det äventyrar också de
satsningar som är gjorda på exporten. Vi kan inte
fullfölja de satsningarna. Vi kan inte bevaka och be-
hålla våra marknader.

Det är viktigt att den här frågan får en så bra lös-
ning som möjligt så snabbt som möjligt. Det väntar vi
på, och vi hoppas att Jordbruksdepartementet och
resten av regeringen tar det här ad notam och ser till
att kvotfördelningen blir färdig och att den innebär att
de som har satsat på att producera mjölk också skall
kunna göra det.

Det finns också några reservationer till betänkan-
det.

Reservation 1 förstår jag inte riktigt vitsen med.

Jag yrkar avslag på samtliga reservationer.

Vad gäller reservation 2 delar jag Leif Marklunds
uppfattning att vi inte skall ha någon fri handel med
de här kvoterna. Vi vet inte hur det skulle fungera.
Det är möjligt att efterfrågan i varje fall just nu inte
skulle vara så stor. Rädslan för att köpa kvoter skulle
vara tillräckligt stor för att priset inte skulle gå upp -
men vi vet inte säkert att det är så, och det är onödigt
att ta de riskerna. Därför skall vi inte ha någon fri
prissättning på kvoterna. Den administrativa prissätt-
ningen är klart att föredra.

I reservation 3 talas det om vikten av en effektiv
administration, och det är naturligtvis viktigt, riktigt
och nödvändigt. Men jag tycker att detta är självklart.
Vi behöver inte ha något riksdagsbeslut på det, utan
det ligger i administrationens uppgift att vara så ef-
fektiv som möjligt.

Herr talman! Därmed yrkar jag bifall till utskottets
hemställan.

Anf. 178 LEIF MARKLUND (s) replik

Herr talman! Jag blir litet förvånad då jag hör
Lennart Brunanders kraftiga kritik mot jordbruksmi-
nistern, mot hennes handlande och den nuvarande
regeringens arbetssätt. Lennart Brunander borde ha
följt med så pass mycket under resans gång att han nu
kan konstatera att den förra regeringens förhandling
för vår del i Bryssel, som ansågs klar, definitivt bara
var halvgjord. Det är ett av de stora problem som vi
har haft vad gäller hanteringen av bl.a. mjölkkvoterna.
Det visade sig på område efter område att den förra
regeringen inte hade förhandlat klart, och det har
naturligtvis lett till att vi har tvingats förankra alla
frågor. Vi har återigen tvingats ta upp hela miljöpro-
grammet och andra program i Bryssel för att över
huvud taget får klarhet i dem. Lennart Brunander
måste väl medge att detta inte är den nuvarande rege-
ringens fel.

Jag förstår heller inte riktigt Lennart Brunanders
kritik i övrigt. Det kan ju vara så att Lennart Brunan-
der talar för Lennart Brunander och inte för Centern.
Jag tycker nämligen att vi har varit överens med
Centern i de här frågorna, och både Centern och So-
cialdemokraterna står ju för den uppgörelse som har
gjorts. Ändå får man av Lennart Brunander uppfatt-
ningen att allt inte är som det borde vara, samtidigt
som Lennart Brunander avslutade sitt anförande med
att yrka bifall till utskottets förslag.

Anf. 179 LENNART BRUNANDER (c) re-
plik

Herr talman! Det här är ju bara en liten del i det
som måste göras. Min kritik riktar sig mot handlägg-
ningen av frågan om mjölkkvoter. Detta har vi inte
varit överens om, Leif Marklund. Detta var ett beslut
ni fattade tillsammans med andra innan ni kom under-
fund med att det kanske var vettigt att komma överens
med oss i de här frågorna.

Det är litet synd att man inte jobbar litet snabbare
med den här frågan. Det hade underlättat det hela.
Pinan blir ju värre om den blir lång och utdragen än
om den blir kort. Nu är det viktigt att man löser de här
frågorna på ett bra sätt.

Miljöprogram och annat har ju inte med mjölkkvo-
terna att göra, utan det är just mjölkkvoterna vi disku-
terar i dag. Dessa är inte bra hanterade. Det var därför
vi var tvungna att gå in och hjälpa till i somras, för att
ändå få en lindring till stånd.

Anf. 180 INGVAR ERIKSSON (m) replik

Herr talman! Mjölkkvoterna är ett bekymmer för
bonden, för jordbruksministern och för Lantbruksver-
ket, säger Lennart Brunander. Det är riktigt. Lennart
Brunander säger också att det är viktigt att de här
problemen löses så fort som möjligt. Men, Lennart
Brunander, varför ville då inte Centern medverka till
en snabbare lösning när vi moderater tillsammans
med Folkpartiet i maj ville ta ett utskottsinitiativ för
att rensa bort problemen och ge producenterna klara
besked mycket snabbt? Då satt ni tysta, och jag vill
fråga varför.

Lennart Brunander tar också upp handeln med
kvoter. Även i den borgerliga regeringens förslag
fanns ju en fri kvothandel med. I det första betänkan-
det som vi skrev var vi också överens om att en fri
handel med kvoter egentligen var det rätta, men under
en övergångstid accepterade t.o.m. vi moderater ett
administrativt satt pris under själva starten.

Jag tror att ett fullföljande av förslaget från den
förra borgerliga regeringen, där Karl Erik Olsson var
jordbruksminister, hade varit lyckligare för mjölkpro-
ducenterna, för konsumenterna, för Sveriges mejeri-
industri och för Sverige som handelspartner, inte
minst vad gäller våra möjligheter i utlandet.

Anf. 181 LENNART BRUNANDER (c) re-
plik

Herr talman! Jag håller med Ingvar Eriksson om
att det förslag som den borgerliga regeringen lade
fram sammantaget var bättre. Däremot tycker jag inte
att förslaget om fri handel på kvoter var bättre. Det
var inte heller då en synpunkt som Centerpartiet stod
för - tvärtom. Precis alla förslag som den borgerliga
regeringen lade fram var väl heller inte bra, eftersom
vi i utskottet flera gånger gjorde ändringar och för-
bättringar i förslagen. Även i den regeringens förslag
fanns saker att ändra, och detta är ett sådant exempel.

Ingvar Eriksson frågar varför vi inte medverkade
till att föra upp frågan och göra om den i våras. Ja, vi
motverkade inte detta. Det var en majoritet av social-
demokrater, miljöpartister och vänsterpartister som
tillbakavisade förslaget. Det vet Ingvar Eriksson ock-
så.

Anf. 182 INGVAR ERIKSSON (m) replik

Herr talman! Lennart Brunander säger att Centern
inte motarbetade förslaget. Nej, men ni medverkade
inte heller, Lennart Brunander, och det är det väsent-
liga i sammanhanget. Hade ni medverkat vid detta
tillfälle hade de här problemen kanske kunnat lösas ett
halvt år tidigare. Jag vill bara beklaga detta.

Jag konstaterar att Lennart Brunander säger att
den förra borgerliga regeringens förslag var bättre
men att han sedan säger att alla förslag kanske inte
var så bra. Han flyger på det sättet från höger till
vänster och vet inte riktigt var han skall hamna. Jag
beklagar detta. Det hade nog varit lyckligare om vi
gemensamt hade ställt upp i maj månad och rättat till
de här problemen.

Socialdemokraterna rörde till det hela och rensade
nästan bordet när de tog över, därför att de inte kunde
acceptera ett borgerligt förslag. Det värsta är ändå att
också Centern medverkade. Av den anledningen fick
ni sedan göra en brandkårsutryckning i somras. Detta
var för oss moderater något fullständigt självklart. Har
inte staten givit exempel och regler som producenter-
na kan följa, kan självfallet inte producenterna lastas,
utan då får staten ta konsekvenserna. Det allvarliga är
att vi nu tappar mjölk och att vi tappar exportmöjlig-
heter.

Så jag tycker nog att Lennart Brunander något
skall rannsaka sitt samvete.

Anf. 183 LENNART BRUNANDER (c) re-
plik

Herr talman! Det som hände i somras var inte mer
självklart för Moderaterna än att de på olika sätt har
försökt beskriva det som något felaktigt. Man får
naturligtvis inte ta av miljöpengarna, men de pengar-
na används i alla fall inte, eftersom det tar tid att
komma in i det systemet, och då är det ju bra dumt att
bråka om en sådan sak.

Det spelar ingen roll om man tar de pengarna eller
om man tar några andra pengar. Alltihop är budget-
pengar.

Jag håller med om att det förslag som den borger-
liga regeringen lade fram var bättre, men på den här
punkten, vad gäller fri handel med kvoter, motionera-
de Centerpartiet, som Ingvar Eriksson vet, om att det
inte skulle någon fri handel. Vi var inte heller i höstas
med på någon reservation av den innebörden.

Ingvar Eriksson vet lika väl som jag hur matema-
tiken hade fungerat, om vi hade agerat i våras för att
frågan skulle ha tagits upp då igen. Det fanns ingen
möjlighet att rösta igenom detta då. Det fanns en
majoritet, som tog sitt beslut vid den här tiden förra
året, strax före jul, om att hantera mjölkkvoterna så
som skedde. Det är felaktigt att påstå något annat. Det
var den majoriteten som tillbakavisade ett återuppta-
gande, ingen annan majoritet.

Anf. 184 EVA ERIKSSON (fp)

Herr talman! Den här debatten visar med all tyd-
lighet att vi och regeringen har begått misstag när det
gäller tilldelningen av mjölkkvoter i kvotsystemet. Jag
har inte mycket att tillägga. Såväl Ingvar Eriksson och
Leif Marklund som Lennart Brunander har kritiserat
systemet. De har olika utgångspunkter, men de är alla
eniga om att systemet inte fungerar. Också jord-
bruksministern tycker att det är ett krångligt system,
som inte fungerar. Vi har i dag haft en redovisning i
utskottet om detta, och jag tycker att vi kan enas om
denna uppfattning.

Vi har nu diskuterat mjölkkvoterna sju, åtta gånger
i kammaren, och jag måste säga att jag ganska väl
känner igen debatten. Eftersom jag kommit in litet
sent i den här debatten och inte har haft möjlighet att
begära replik tidigare, tänker jag, herr talman, ägna
mig mycket åt dessa frågor.

Jag kan inte låta bli att göra den reflexionen att det
vore bra, om vi när vi i framtiden här i kammaren
skall diskutera jordbrukspolitiken hade en litet
annnorlunda vision. Vi borde göra en liten om-
världsanalys och inse att det utanför EU finns miljar-
der människor som är beroende av livsmedelsförjning,
inklusive mjölkproduktion. Det skulle ge oss en litet
annorlunda infallsvinkel på det här problemet.

De föregående talarna har pekat på det hopplöst
absurda i kvotsystemet i EU:s jordbrukspolitik. Vi har
alla här i kammaren fattat beslut om att vi skall för-
ändra och avreglera den. Det finns också klara signa-
ler från kommissionens sida om att man är enig om att
komma fram till ett system för att avreglera EU:s
jordbrukspolitik, och det är bra.

Till Lennart Brunander vill jag säga att det är trå-
kigt att han inte förstår vad som anförs i reservation 1.
Där redovisas precis det som jag tycker är allvarligt
med den träffade uppgörelsen. Det som jag från Folk-
partiets sida vill understryka i den reservationen är att
det riksdagsutskott som är satt att handha de jord-
brukspolitiska frågorna inte blivit informerat och att
det har fattas ett beslut i korporativ anda i jordbruks-
politiken.

När det gäller reservation 3 vill jag säga till Leif
Marklund att jag förstod att han skulle yrka avslag på
den och att han tycker att det är dumt att gå in i ett
system för att sedan försöka förändra det och hitta nya
vägar. Jag kan inte acceptera den uppfattningen, även
om jag respekterar den.

Jag skulle ändå vilja att Leif Marklund sade att
man kunde begära av regeringen att under 1996 åter-
komma till riksdagen med en skrivelse genom vilken
riksdagen får tillfälle att analysera mjölkkvotssyste-
met och att peka på konsekvenser och möjligheter att
göra något för att få jordbruksnäringen att fungera, så
att vi kan utnyttja vår landskvot. Det är allvarligt när
det går så långt att vår mejerinäring börjar tala om att
importera mjölk för att klara bl.a. tillverkning av ost
och om att man inte klarar att tillgodose den export-
marknad som den svenska mejerinäringen har. Det
skulle kunna riktas en begäran till riksdagen om att
utarbeta en rapport om detta.

Vi hade vidare uppe ett förslag under våren i ut-
skottet, men vi såg redan då problemet med mjölkkvo-
terna. Ingvar Eriksson påpekar mycket riktigt att vi då
tog ett initiativ i utskottet som avvisades av de andra
partierna där. Det fanns då ändå möjlighet att ta ett
initiativ till att börja ett samtal med departementet om
att göra justeringar i kvotsystemet som kanske hade
lett till att man inte hade haft den stora oro som i dag
förekommer inom näringen.

Man valde att vänta och att under sommaren träffa
en uppgörelse med LRF i stället för att tala med riks-
dagens utskott, som har att handlägga frågorna. Vi
tycker från Folkpartiets sida att detta är mycket all-
varligt. Det är synd att Lennart Brunander inte förstår
detta, som jag har försökt att tydliggöra i den folkpar-
tistiska reservationen 1.

Anf. 185 LENNART BRUNANDER (c) re-
plik

Herr talman! Jag gick inte närmare in på denna re-
servation, men eftersom Eva Eriksson tar upp den här
frågan igen, får jag väl göra det.

I reservationen anförs bl.a. följande: "Tyvärr är
kvotsystemet ett nödvändigt inslag i dagens produk-
tionsdrivande system som utan hänsyn till livsmedel-
skonsumenternas efterfrågan garanterar mjölkbönder-
na ett givet pris."

Detta är inte riktigt sant, men min fråga är: Tycker
Folkpartiet att mjölkproducenterna får för mycket
betalt för mjölken i dag? I så fall är det bättre att säga
det rätt ut. Lönsamheten i mjölkproduktionen är inte
sådan att man kan göra ett sådant direkt påstående.
Det är möjligt att man skulle kunna komma fram till
något system som får ned priserna, men jag tror att de
bönder som man nu vill värna om i olika resonemang
då skulle må ännu sämre.

Litet längre ned heter det:

"Den överenskommelse som regeringen träffat
med Lantbrukarnas riksförbund för att undvika ovan
nämnda problem har ingåtts utan föregående kontak-
ter med utskottet och förstärker de korporativa insla-
gen i jordbrukspolitiken."

Jag tycker inte att det är så konstigt om regeringen
tar upp ett samtal med en grupp som har bekymmer.
Jag tycker inte att det är riktigt att säga att den inte
skall göra det.

Det som Eva Eriksson, Folkpartiet, här skriver är:
Bönderna göre sig icke besvär! Det tycker jag inte är
särskilt bra.

Det är vidare knappast så att regeringen ens någon
gång vänder sig till utskottet och frågar om proposi-
tioner som den skall lägga fram. Den har ett ansvar
för att hantera dessa frågor, men för att kunna göra
något måste den vända sig till riksdagen för godkän-
nande av sina förslag.

Alla här i diskussionen, också jag, har sagt att
kvotsystemet inte är bra, men vi skall akta oss för att
komma in i något ännu värre. Vi måste ha ett funge-
rande system. Man kan inte bara säga: Avskaffa det
här och gör något annat! Innan vi tar bort det måste vi
veta vad vi skall göra.

Anf. 186 EVA ERIKSSON (fp) replik

Herr talman! Nej, nu tycker jag att Lennart Bru-
nander går för långt. Jag har aldrig sagt att bönderna
inte skall göra sig något besvär. Bönderna borde i
stället ha gjort sig mycket större besvär och sett till att
få det system som de är förtjänta av. Småföretagare
som driver en verksamhet som skall producera och
överleva måste naturligtvis ingå i ett system som
klarar detta.

I dag bestämmer inte marknaden mjölkpriset. Det
hade kanske varit bättre om man hade haft en fri
marknad. Då hade man kanske fått betalt för det som
mjölken kostar att producera. Jag vet att man i dag
inte får det.

Lennart Brunander borde vara mycket väl medve-
ten om att jag inte alls har det sätt att se på detta som
han menade.

Herr talman! Jag glömde i mitt anförande att
framföra mitt yrkande, och jag ber att få göra det i
denna replik i stället. Jag står bakom mina reservatio-
ner men yrkar bifall bara till reservation 3. I övrigt
tillstyrker jag utskottets hemställan.

Anf. 187 LEIF MARKLUND (s) replik

Herr talman! Jag hoppas att jag inte använde ordet
"dumt", Eva Eriksson - i så fall vill jag be om ursäkt.
Jag kan inte se något dumt i reservation 3, där Eva
Eriksson anvisar en annan väg.

Vi i utskottsmajoriteten har tyckt att den rätta sig-
nalen till mjölkproducenterna är att det tas ut en avgift
under det första kvotåret. Då kvotåret är slut skall vi
förhoppningsvis vara klara, och det kommer vi enligt
Jordbruksverket och departementet också att vara.

Då har vi fördelningen klar på gårdsnivå och skall
förhoppningsvis också kunna nyttja den landskvot
som vi är tilldelade fullt ut. Det är också bra för för-
ädlingsindustrin, för sysselsättningen och för hela
näringen.

Jag vill än en gång upprepa att vi har två skilda
vägar. Men jag vill definitivt inte kalla reservation 3,
som Eva Eriksson står för, dum.

Anf. 188 EVA ERIKSSON (fp) replik

Herr talman! Från Folkpartiets sida tycker vi ock-
så att staten skall ta sitt ansvar när det gäller superav-
giften. Det enda vi pekar på är att vi inte tycker att det
är ett bra sätt att ta miljöstödspengarna. Vi tycker att
man skulle anvisat en annan väg att finansiera det.

Jag ställde en fråga till Leif Marklund om han
tyckte att det fanns någon rimlighet i att man om man
avstyrker reservation 3 ändå begär att regeringen
återkommer till riksdagen med en skrivning där det
görs en konsekvensanalys och man pekar på åtgärder
för att komma till rätta med problemet i mjölkkvots-
systemet.

Anf. 189 LEIF MARKLUND (s) replik

Herr talman! Jag tycker att det är rimligt. Men jag
tycker däremot inte att det är rimligt att riksdagen
skall ge tillkänna detta i en reservation när jord-
bruksministern så sent som i dag stått inför utskottet
och gjort en bra redovisning av hanteringen och lovat
att vi skall få en kontinuerlig redovisning av jordbru-
kets utveckling och de frågor som ligger inom hennes
beredningsområde.

Anf. 190 GUDRUN LINDVALL (mp)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
utskottets hemställan. Miljöpartiet har inte några
reservationer.

Detta är två ärenden som i och för sig är ganska
lustiga. Båda två härrör nämligen från det olyckliga
beslut vi har fattat i Sverige att gå med i EU. Det
börjar bli allt fler i Sverige som skulle vilja byta E:et i
EU mot ett B. Jag förstår det. Framför allt förstår jag
att många lantbrukare numera börjar känna sig alltmer
skeptiska.

Det är en oerhört krånglig byråkrati med kvoter
och regleringar som vi nu har och som inte visar sig
fungera i svensk jordbrukspolitik. Detta är bara ett
exempel. Att staten går in och garanterar en del av
tilläggsavgiften är såvitt vi kan bedöma den enda
möjligheten att i dag hantera detta i dagens läge. Men
som det ser ut kommer inte en enda krona att behöva
tas i anspråk, eftersom mjölkproduktionen är så låg.

Det är också intressant att konstatera att ett av de
starka skälen för att många ville gå med i EU var att
man tänkte sig att Sverige skulle börja exportera ost.
Har man fått en mjölkproduktion som är ca 3,3 miljo-
ner ton, vilket är ungefär vad vi producerade innan vi
gick med, finns det inte mjölk att göra den osten av.
Det är alldeles självklart att mjölkproducenterna inte
har någon gyllene möjlighet att expandera på markna-
den i och med att kvoten är satt som den är satt. Det
beklagar vi i Miljöpartiet. Vi hade gärna sett att Sve-
rige hade fått en betydligt högre mjölkkvot. Då hade
det funnits en litet grand utvecklingsmöjlighet för
mjölkproducenterna i Sverige, och det gör det inte i
dag.

Det jag vill poängtera är att vi härmed har stadfäst
en princip, nämligen att det går att flytta pengar för
miljöersättning inom jordbruket till annat. I och med
att dessa pengar inte behövs har man sagt att de skulle
kunna gå att flytta till detta ändamål. Då borde man
också kunna tänka sig att flytta pengarna som blir
över till andra ändamål.

Vi vet att de 80 miljoner som nu flyttas till detta
ändamål inte kommer att behövas, eftersom man inte
kommer att behöva betala någon superavgift. Det
finns ett område i Sverige där det faktiskt saknas
pengar. Vi har fattat ett beslut om att 10 % av Sveri-
ges åkrar skall vara alternativodlade till år 2000. Med
dagens miljöstöd finns det inte pengar för att utveckla
den ekologiska odlingen. Det finns inte forsk-
ningspengar.

Enligt de direktiv som finns till de miljöstöd som
vi har i dag får de inte användas till forskning. Skall
vi nå målet 10 % ekologisk odling till år 2000 behövs
det forskas. Det behövs tas fram nya grödor och me-
toder för att komma till rätta med ogräs, osv. Här
behövs pengar, och det behövs pengar akut. Det finns
många forskningsprojekt som inte kan överleva om vi
inte får fram pengar.

Den beräkning jag har hört är att det behövs 25
miljoner för nästa odlingssäsong. Om det nu visar sig
att dessa pengar - de 80 miljoner som vi nu avsatt för
superavgiften - inte kommer att behövas hoppas jag
att regeringen återkommer och använder miljö-
stödspengarna till andra mycket angelägna ändamål.
Att få pengar till forskning inom ekologisk odling är
mycket angeläget.

Det andra vi skall hantera är också en sådan där
fantastisk EU-grej, nämligen att Sverige skall ha ett
program för skogliga åtgärder i jordbruket. I ett land
som har 7 % åker, 1,5 % betesmark och resten mark
bevuxen med skog känns det inte så väldigt angeläget
att ha ett program för hur man skall få mer skog på
åker. Men nu är EU så fyrkantigt att alla länder skall
ha ett program för hur vi skall få mer skog på åker.
Detta är naturligtvis angeläget i länder som Irland och
Italien, som har varit skogbevuxna men som i dag är
kala med åtföljande jorderosion, t.ex. Men i Sverige
är det ett program som vi egentligen inte har något
behov av.

Jag tycker att regeringen har löst den här frågan
mycket bra. Man säger att stödet skall gå till södra
Sverige där vi har monokulturer med mycket öppna
landskap. Här skall man se till att i första hand plante-
ra inhemska lövträd. Ett förslag som finns är att man
skall utveckla skogsbrynen för att få övergångszoner,
som är mycket betydelsefulla både för fauna och
flora.

Jag hoppas att påhittigheten är större. Man skulle
mycket väl kunna tänka sig att bryta det monotona
slättlandskapet genom att plantera skogsridåer utefter
de diken som finns kvar. Man kunde kombinera våt-
marker med skog. Det skulle kunna finnas möjligheter
inom programmet, som det här är uppsatt, att öka den
biologiska mångfalden i de mycket biologiskt utarma-
de markerna som dessa monokulturer är, dvs. slättland
med konventionellt odlad åker.

Jag hoppas att programmet - trots att det verkar
litet vansinnigt att vi skall ha ett program för plantera
skog på åker - kan bli positivt just genom att man
poängterar att det skall vara lövskog i framför allt det
som kallas för helåkersbygd. Vi kommer att följa
utvecklingen av programmet med stort intresse. Det
skulle kunna bli något bra.

Samtidigt känns det inte som det mest angelägna
att ha ett sådant program i Sverige, där det snarare är
betydligt angelägnare att få stöd till att bibehålla öpp-
na ängar och hagar. Vi kan se att det redan i dag finns
vissa problem med de stödformer som finns och som
inte riktigt tar hänsyn till hur det ser ut. Man har t.ex.
svårt att få stöd till ängar och hagar som har hassel
som naturligt inslag och ängar och hagar i skärgården
där det finns för litet gräshål, som man säger.

EU är enormt byråkratiskt och enormt fyrkantigt.
Detta är ett exempel. Det finns ett bra sätt att komma
till rätta med det som mitt parti har föreslagit. Vi kan
jobba för en uteslutningsparagraf.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 14 december.)

16 § Ändringar i bostadsrättslagen m.m.

Föredrogs

Bostadsutskottets betänkande 1995/96:BoU3

Ändringar i bostadsrättslagen m.m. (prop.1995/96:17)

Anf. 191 STEN ANDERSSON (m)

Herr talman! Jag skall göra talmän, stenografer
och kammarens ledamöter glada genom att tala om att
vi moderater givetvis står bakom alla våra reservatio-
ner, men vi kommer i morgon enbart att begära vote-
ring och rösträkning på reservation nr 1.

Herr talman! När jag kom in i bostadsutskottet i
fjol tyckte jag att det var ett litet grand statiskt utskott
och att det inte hände så mycket. Vad man visste
handlade det i stort sett bara om bostadsbidrag. Men
jag måste säga att det faktiskt är ett mycket spännande
och mycket intressant utskott.

Jag såg i kväll på text-TV att man inom den sek-
torn inte vet vad som händer. Där är nu för en del
fascinerande synpunkter på gång, och för en del andra
kanske något skrämmande. Jag såg i kväll att man
inom departementet har funderingar på att t.ex. i dessa
tider, när vi har diskuterat intensivt som fastighets-
skatten, spara 2,1 miljarder. Om man äger en bostad
kan det tänkas att taxeringsvärdet i framtiden skall
kunna räknas som lön, givetvis i avsikten att minska
eventuella bostadsbidrag.

Jag kan inte säga om detta är rätt eller fel. Jag no-
terar bara att sådana tankegångar finns i ett departe-
ment där ett parti regerar som i valrörelsen stod för
"litet bättre, men mycket rättvisare". Jag är inte helt
säker på att det gäller fortfarande.

Herr talman! Jag tycker att det betänkande som vi
nu skall behandla och avgöra i morgon andas upp-
fattningar och åsikter som visar att socialdemokrater-
na i första hand tänker på de stora organisationerna.
Man tänker i första hand på HSB, Riksbyggen och
hyresgäströrelsen, inte att förglömma. Enligt vår
uppfattning tänker man mindre på lokala föreningar
och deras medlemmar. Det har vi klargjort i våra
reservationer nr 1 och 2.

I nr 3 tar vi upp förbudet mot dubbelupplåtelse.
Vad det handlar om står dels i betänkandet, dels i vår
reservation. Men jag skulle vilja fråga Carina Moberg
hur det kan komma sig att ni för inte så länge sedan
var med på ett gemensamt utskottsinitiativ där man
ville häva det här förbudet. Vad berodde det på att ni
den gången var överens med oss andra i utskottet? Det
finns bara två alternativ. Antingen visste ni inte vad ni
gick med på eller så kände ni att det skulle vara trev-
ligt att klippa till regeringen. Det skulle vara bra att få
den frågan besvarad.

Herr talman! Jag diskuterade bostadsbidraget här i
kammaren för några månader sedan. Då ställde jag en
fråga som jag inte fick svar på. Nu har man haft när-
mare fem månaders betänketid.

Våren 1994 hade vi en intensiv debatt i kamma-
ren. Då fick socialdemokraterna stöd från det parti
som de inte vill ha stöd ifrån, nämligen nydemokra-
terna, för förslaget om att inrätta ett bostadsdeparte-
ment. Den som vill kan läsa det protokollet och notera
att debattens vågor gick ganska höga vid det tillfället.
Men det finns fortfarande inget bostadsdepartement.
Det tycker jag som moderat är bra, men kan Carina
Moberg tala om för mig, för kammaren och för proto-
kollet varför det fanns en så stor entusiasm för den här
frågan för drygt ett år sedan? I dag ligger intresset
närmare nollpunkten.

Anf. 192 OWE HELLBERG (v)

Herr talman! Vänsterpartiet stöder i huvudsak in-
nehållet i betänkandet. Att klargöra spelreglerna vid
försäljning av bostadsrätter, vare sig det gäller norma-
la förvärv eller tvångsförsäljning, är bra. Handfasta
stabila regler för bostadspolitiken är det som skall
gälla i framtiden.

Att stärka bostadsrättens värde som pant, och
därmed ge juridiska personer möjligheter att överta
bostadsrätten under en övergångstid är också accepta-
belt om det stärker bostadsrättens pantvärde och där-
med sänker låneräntorna. Någon större förändring av
låneräntorna är nog dock inte att förvänta sig.

Vänsterpartiets reservation är föranledd av en mo-
tion från den allmänna motionstiden där vi känt oss
upprörda över några fall i Stockholm där man ombil-
dat hyresrätter till bostadsrätter och där bostadsrätt-
sinnehavaren snabbt sålt sin bostadsrätt till ett betyd-
ligt högre pris än det ursprungliga.

Vänsterpartiet värnar bostaden som en social rät-
tigheten och vägrar se bostaden som en marknadsvara
vilken som helst.

Att kunna göra klipp och tjäna pengar på männi-
skors behov av en bostad måste aktivt bekämpas ge-
nom lagar och skattesystem. Därför är det viktigt att
ta itu med problem som uppstår och som alltid förvär-
ras i tider av bostadsbrist och därmed ett ökat tryck på
bostadsmarknaden. Detta kan vara ett faktum inom
några år, särskilt i våra storstadsområden. När speku-
lationsmöjligheterna ökar kommer naturligtvis om-
bildningen av hyresrätter till bostadsrätter att ta ny
fart igen.

I utskottets skrivning pekar man på de möjligheter
som tidigare fanns i form av en rätt för de s.k. folkrö-
relsekooperativa bostadsrättsföreningarna att skriva in
i sina stadgar om förbehåll för återköp och inlösen av
föreningens bostadsrätter vid försäljning. Den togs
bort 1992. Rätten avskaffades av tänkbara skäl som
inlåsningseffekter för människor som inte var speku-
lanter utan sålde av ekonomiska eller sociala skäl. Jag
tror inte att detta var huvudanledningen. Jag tror att
det fanns en klar borgerlig uppfattning om att bosta-
den är att betrakta som en handelsvara vilken som
helst och att det är den s.k. marknaden som alltid vet
bäst.

Utskottet säger sig känna till problemet med spe-
kulationsmöjligheterna och att de finns till, men ger
upp eftersom det hittills inte gått att lösa problemet så
att negativa konsekvenser inte har kunnat undvikas.
För mig är det ett konstigt sätt att närma sig ett pro-
blem. Man utgår redan från början från att det inte
finns någon lösning. Så har jag aldrig jobbat politiskt,
och jag tänker inte göra det i fortsättningen heller.

Vänsterpartiet har pekat på några möjligheter att
lösa problemet, men tar inte ställning för vilken lös-
ning som skall gälla. Vi hänvisar den frågan till en
utredning. Det är ett mycket rimligt krav som bör ges
regeringen till känna. Alla former av spekulation med
människors rätt till en bostad för en social trygghet
bör beivras.

Herr talman! Därför yrkar jag bifall till reservation
5.

Anf. 193 CARINA MOBERG (s)

Herr talman! Det här betänkandet handlar om
ändringar i bostadsrättslagen. Det behandlar också de
motioner som rör bostadsrätten som väckts under den
allmänna motionstiden 1995 och två motioner som
väckts med anledning av propositionen.

Propositionens lagförslag avser främst att stärka
bostadsrättens värde som pant. Förslagen omfattar
även införandet av rätten för en bostadsrättsförening
att förvärva småhus för ombildning från hyresrätt till
bostadsrätt och föreslår att formkraven vad gäller
överlåtelse av en bostadsrätt får samma innehåll som
när det gäller fast egendom.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag, men fö-
reslår ett par ändringar av lagtextens utformning. Jag
återkommer till dem.

Eftersom bostadsrätten många gånger både upplåts
och överlåts till värden som kan vara betydande finns
det ofta ett behov för förvärvaren att lånefinansiera
förvärvet och därmed vanligen utnyttja bostadsrätten
som pant. Därför är det angeläget att lagstiftningen är
sådan att bostadsrättens värde som pant kan utnyttjas
på bästa sätt.

Av propositionen framgår att man inte kan förbätt-
ra rättsställningen för den som har lämnat lån mot
säkerhet i bostadsrätten utan att det medför en mot-
svarande försämring av bostadsrättsföreningen och
därmed de övriga bostadsrättshavarnas ställning.

Därför föreslås att föreningens fordran mot bo-
stadsrättshavaren skall förenas med en legal panträtt
med bästa förmånsrätt i bostadsrätten. Denna panträtt
skall enbart avse föreningens fordran på obetalda
avgifter i form av insats, årsavgift samt, i förekom-
mande fall, upplåtelse-, överlåtelse- och pantsätt-
ningsavgift.

I olika motioner framförs krav som går ut på att
både öka och minska omfattningen av den legala
förmånsrätten, men i enlighet med vad utskottet kon-
staterar innebär regleringen av frågan en avvägning
mellan intressen som står mot varandra.

Vårt, som vi tycker väl avvägda, förslag innebär
därför - precis som regeringens förslag - en förbätt-
ring av panthavarens ställning, medan bostadsrättsför-
eningen får en motsvarande försämring.

Den som förvärvar en bostadsrätt vid tvångsför-
säljning eller exekutiv försäljning skall inte ha något
personligt betalningsansvar för den förre bostadsrätts-
havarens betalningsförpliktelser till föreningen. Den
ansvarsfriheten föreslås göras till huvudregel. Som ett
undantag skall dock gälla att förvärvaren skall svara
för sådana förpliktelser när en bostadsrätt har övergått
genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller
liknande förvärv.

Utskottet tycker att det här är ett bra förslag men
vill, för att undvika missförstånd, poängtera att det
bör framgå av den nya lydelsen av 6 kap. 8 § bostads-
rättslagen att förvärvaren skall svara för sådana för-
pliktelser som den tidigare innehavaren haft som har
med bostadsrätten som sådan att göra. Det bör också
framgå att ansvaret endast skall vara solidariskt.

I propositionen föreslår regeringen att en förening
som inte har underrättat panthavaren om bostadsrätts-
havarens betalningsförsummelse skall förlora sin
företrädesrätt till betalning även vid exekutiv auktion.
I dag gäller en sådan regel bara vid offentlig auktion.

I den föreslagna bestämmelsen om föreningens le-
gala panträtt sägs att denna vid utmätning eller kon-
kurs skall jämställas med handpanträtt. Den föreslag-
na bestämmelsen skall uttryckligen avse exekutiv
försäljning och tvångsförsäljning.

Denna bestämmelse innehåller inte något om för-
lust skall ske även vid försäljning enligt konkurslagen.
I propositionen berörs inte heller denna fråga. Enligt
utskottets mening kan detta leda till olyckliga konsek-
venser.

Utskottet förutsätter därför att regeringen i lämp-
ligt sammanhang överväger om det finns behov av
regelförändringar och, om så är fallet, återkommer till
riksdagen och redovisar sin uppfattning i frågan och
med eventuella förslag. Med detta uttalande tillstyrker
utskottet regeringens förslag.

Den som en bostadsrätt övergått till får inte för-
vägras inträde i föreningen, om de villkor för med-
lemskap som föreskrivs av stadgarna uppfylls. En
juridisk person kan ändå förvägras inträde, och det har
sin grund i hänsynen till bostadsförsörjningen och till
föreningarnas och medlemmarnas intresse.

I förarbetena till bostadsrättslagen uttalas att bo-
stadslägenheter i första hand bör tillhandahållas en-
skilda och familjer för att tillgodose ett behov av
permanentbostad och att det är en förutsättning för en
fungerande förening att medlemmarna verkligen bor i
sina lägenheter och deltar i föreningens angelägenhe-
ter.

Enligt propositionen skall en juridisk person ges
möjlighet att under tre år utöva bostadsrätten utan att
vara medlem i föreningen under vissa förutsättningar.
Under denna period skall en sådan juridisk person ha
rätt att upplåta lägenheten i andra hand utan styrelsens
samtycke. Förslaget syftar till att möjliggöra en för-
säljning under ett gynnsammare konjunkturläge.

I likhet med regeringen anser utskottet att övervä-
gande skäl talar för att i bostadsrättslagen införa reg-
ler som motsvarar jordabalkens regler.

Utskottet anser att regeringsförslaget bör genom-
föras, dock med en justering. I förslaget till ny lydelse
av 6 kap. 4 § bostadsrättslagen anges att köpehand-
lingen skall innehålla uppgift om "priset". "Priset"
bör ersättas med "ett pris", i syfte att bättre ge uttryck
för när ett förvärv skall anses ogiltigt på grund av
bristfälligt angiven prisuppgift.

Utskottet föreslår därför med anledning av pro-
positionen att riksdagen antar utskottets förslag i fråga
om lydelsen.

Vad gäller själva övergångsbestämmelserna före-
slår utskottet med anledning av propositionen att
riksdagen antar utskottets förslag till sådana såvitt
avser punkt 6.

Förbudet mot dubbelupplåtelse innebär att bo-
stadsrätt inte får upplåtas till en lägenhet som är upp-
låten med hyresrätt. Bostadsrätt kan dock upplåtas till
en hyresgäst som vill att lägenheten skall omvandlas
till bostadsrätt.

Bostadsrättslagstiftningens förbud mot dubbelupp-
låtelse har behandlats vid många olika tillfällen. Efter
regeringsskiftet har frågan setts över ännu en gång -
precis som sades i det tillkännagivande, som vi stod
bakom, som utskottet gjorde under förra mandatperi-
oden - och vi har kommit fram till att det, som fram-
går av departementspromemorian om s.k. bostads-
rättsoptioner m.m. och som skulle kunna leda till
rättsförluster för hyresgäster i bostadsrättslägenheter,
kan bli ett problem oavsett om förbudet tas bort helt
eller delvis.

Moderaterna tror bevisligen, enligt motionen, att
ett slopande av dubbelupplåtelsen avseende upplåtelse
till kommun eller kommunalt bostadsbolag skulle vara
av särskild betydelse i ensidigt sammansatta bostads-
områden. Det skulle i enlighet med vad som anförs i
motionen motverka segregationstendenser. Man går
inte in på hur detta skulle ske, så den frågan står obe-
svarad.

Genom att behovet av att införa ett förbud för
kommunen eller det kommunala bostadsbolaget att
överlåta bostadsrätten i sin tur då skulle bli aktuellt,
blir valet att inte föreslå någon ändring av förbudet.

Moderaterna talar sig ofta varma för att bostads-
politiken skall bestämmas av hushållens önskemål och
inte genom politisk styrning. Ändå föreslår man i sin
motion att riksdagen, dvs. politikerna, skall besluta att
ogiltigförklara andra villkor för ändring av stadgarna
för bostadsrättsföreningen än de som framgår av bo-
stadsrättslagen.

Det är mycket inkonsekvent. Jag vill trycka på att
utskottets bedömning är den att medlemmarna i en
bostadsrättsorganisation själva bör få avgöra om or-
ganisationen skall ha inflytande över sina egna stad-
gevillkor.

Vänsterpartiet tar i sin motion upp behovet av åt-
gärder mot spekulation vid ombildning från hyresrätt
till bostadsrätt. Införandet av hembud eller ändrade
skatteregler skulle kunna vara tänkbara åtgärder, och
man vill tillsätta en utredning i frågan.

Problematiken med spekulation är inte ny. Hem-
budsförfarandet har redan prövats och visat sig med-
föra nackdelar, som inlåsningseffekter och annat. Vi
frågar oss också om det skulle vara bättre med kol-
lektiv spekulation än enskild. Visst är det väl så att det
är endast i fall där det finns en brist på varor som
spekulation uppstår? Utskottet anser inte att frågan
behöver utredas på nytt.

Till Owe Hellberg vill jag säga att vi socialdemo-
krater anser att bostaden är en social rättvisa. Där
behöver han inte vara orolig för att vi har ändrat in-
ställning.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem-
ställan, som innebär att vi tillstyrker regeringens för-
slag med de ändringar som framgår av betänkandet,
samt avslag på samtliga motioner och reservationer.

Anf. 194 STEN ANDERSSON (m)

Herr talman! Det måste föreligga något missförs-
tånd. Vi har ju sagt att det är de enskilda föreningarna
och deras medlemmar som skall bestämma, inte cent-
ralorganisationerna. Det höll nu Carina Moberg med
om, och det är bra att vi åtminstone är överens i det
fallet.

När det gäller dubbelupplåtelse måste jag säga att
jag noterar att Carina Mobergs parti - hon skall i och
för sig inte skyllas för det - tydligen inte visste vad
man medverkade till när man tog detta initiativ från
utskottets sida.

Jag skulle vilja fråga varför man har valt just tre år
när det gäller panthavarens rätt till medlemskap och
andrahandsupplåtelse.

Till sist vore jag tacksam om Carina Moberg kun-
de göra min okunskap något mindre genom att säga
några ord om betydelsen av ordet "handpanträtt".

Anf. 195 CARINA MOBERG (s) replik

Herr talman! När det gäller synen på bostads-
rättsorganisationen som sådan och möjligheten att
själv bestämma över sina stadgar kan sägas att bo-
stadsrättsorganisationen består av människor gruppe-
rade efter olika demokratiska strukturer. Från social-
demokratiskt håll anser vi att man inom en organisa-
tion själv är kapabel att bestämma vilka stadgar och
vilka tilläggsstadgar man eventuellt skall ha. Det är
inte beslut som vi skall fatta här i riksdagen.

Beträffande tidsperioden på tre år är det precis
som jag sade i mitt anförande. Vi anser att vi har gjort
en ganska bra avvägning mellan olika intressen i de
olika frågorna. Vi tror att det är ganska lagom med en
treårsperiod.

Så till frågan om dubbelupplåtelse. Den absolut
bästa möjligheten för en samling människor som vill
ombilda från hyresrätt till bostadsrätt uppstår om
förslaget så att säga kommer nerifrån. Om männi-
skorna som bor i huset med hyresrätt vill ombilda till
bostadsrätt har man den bästa möjligheten. Utifrån de
principerna vill vi försöka se på det här ärendet.

Anf. 196 STEN ANDERSSON (m) replik

Herr talman! Jag har inget emot det som Carina
Moberg yttrade, framför allt inte det sista. Jag noterar
ändå att man tydligen inte visste vad man skrev på då
man för drygt ett år sedan deltog i ett gemensamt
utskottsinitiativ.

Jag vet nog också att en bostadrättsförening består
av människor. Jag kan inte tänka mig att några andra
får lov att teckna hyreskontrakt. Det är det vi vill. Det
är de enskilda medlemmarna i de lokala föreningarna
som skall bestämma innan och ha ett större inflytande
än de centrala organisationerna.

I mitt huvudanförande ställde jag en fråga till Ca-
rina Moberg, även om hon inte var medskyldig till
beslutet ifråga. Jag ställde frågan mot bakgrund av
den debatt man hade vid det tillfället då man från
Carina Mobergs partis sida högljutt ställde krav, och
fick eldunderstöd av Ny demokrati, på att det skulle
inrättas ett bostadsdepartement. Det har förvisso inte
gjorts. Den här frågan glömdes bort i och med att
partiet vann valet. Har Carina Moberg någon rimlig
förklaring till varför aktiviteten i den frågan är så låg i
dag?`

Anf. 197 CARINA MOBERG (s)

Herr talman! Även om Sten Andersson upplever
att aktiviteten i vårt parti skulle vara dålig, kan jag
förvissa honom om att så inte är fallet. Jag är social-
demokrat, och som sådan är jag invald i riksdagen.
Jag står för den politik som mitt parti för - både den
politik som har förts tidigare och den politik som förs
i dag.

Jag kan bara säga till Sten Andersson att många av
oss fortfarande anser att det bör inrättas ett bostadsde-
partement, och vi jobbar för det.

Anf. 198 OWE HELLBERG (v)

Herr talman! Carina Moberg, en bostad är inte ba-
ra en social rättvisa utan en social rättighet. Det var
kanske det Carina Moberg menade i sitt anförande.
Den uppfattningen delar jag naturligtvis.

Däremot tycker jag att Carina Moberg hade en
mycket lam motivering för att avfärda vår motion.
Man kan inte försvara en spekulationsmöjlighet ge-
nom att säga att vi tycker lika illa om kollektiv som
enskild spekulation. Den uppfattningen delar vi natur-
ligtvis i Vänsterpartiet också.

Carina Moberg sade att det här är något som upp-
står vid brist på bostäder. Om några år kanske vi står
inför den situationen igen - med den låga produk-
tionstakten inte minst i Stockholmsområdet.

Det är möjligt att de gamla metoderna inte var bra.
Men då får man naturligtvis försöka hitta nya för att
komma åt och lösa sådana här problem. Det är inte till
gagn för någon - fastighetsägarna eller de som köper
bostadsrätter - att man trissar upp priserna på bo-
stadsmarknaden. Vi kan då inte leva upp till att bosta-
den är en social rättighet. Det hade varit bra om vi
hade sett över det här problemet, försökt utreda det
och försökt hitta nya vägar för att lösa det.

Anf. 199 CARINA MOBERG (s)

Herr talman! Jag tycker att den reservation som
Vänsterpartiet och Owe Hellberg står bakom innehål-
ler en hel del bra synpunkter och sådant som vi måste
ha med oss i det fortsatta arbetet i bostadsutskottet här
i riksdagen. Till grund för den reservationen ligger en
motion. Vi har besvarat kraven utifrån det sätt på
vilket motionen är skriven.

Det finns säkert all anledning att återkomma och
fortsätta diskutera de här frågorna. Som läget är för
tillfället anser vi inte att det behövs någon utredning
som specifikt studerar hembud, vilket motionen fak-
tiskt kräver.

Anf. 200 OWE HELLBERG (v)

Herr talman! Carina Moberg, man behöver inte
hänga upp sig på enstaka ord. Vad vi faktiskt begär i
slutändan är en utredning. Jag förstår inte varför Cari-
na Moberg och hennes parti vill vänta på den. Varför
skall vi fördröja det här? Skall vi återkomma nästa år
med samma krav och skriva litet vänligare eller på ett
sådant sätt som faller er på läppen? Varför inte ta
chansen redan i dag?

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 14 december.)

17 § Ansvaret för fastighetsbildningsverksam-
heten, m.m.

Föredrogs

Bostadsutskottets betänkande 1995/96:BoU4

Ansvaret för fastighetsbildningsverksamheten, m.m.
(prop. 1995/96:78 och 1995/96:47)

Anf. 201 STIG GRAUERS (m)

Herr talman! Vägledande för den moderata synen
på ansvaret för fastighetsbildningsverksamheten är
rättssäkerhetsaspekten. Fastighetsbildningsverksamhet
är enligt vår mening en mycket grannlaga uppgift, där
skilda intressen skall mötas och vägas mot varandra.

Det betänkande som vi nu skall ta ställning till in-
nebär dels att det övergripande ansvaret - och jag
inkluderar i detta bl.a. ansvaret för rättssäkerheten - i
sista hand åvilar staten, dels att sakägarnas tillgång till
lokal service tillgodoses. Vidare innebär beslutet att
sambandet med och behovet av ökad samordning
mellan fastighetsbildningsverksamheten och den
kommunala plan- och byggprocessen tillgodoses.

I ett avseende är vi moderater inte till freds just ur
rättssäkerhetssynpunkt. Det gäller beträffande led-
ningsformen för det nya Lantmäteriverket.

I bostadsutskottets betänkande, som vi nu behand-
lar, hänvisar utskottet i fråga om ledningsformen till
ett betänkande från konstitutionsutskottet
1995/96:KU1. I detta betänkande noterar konstitu-
tionsutskottet beträffande statliga myndigheters led-
ningsform dels att förutsättningarna för ordning med
intresserepresentation för vissa myndigheter behöver
utredas ytterligare, dels att konstitutionsutskottet
finner en sådan representation värdefull och utgår från
att regeringen återkommer till riksdagen i den frågan.

I vår reservation nr. 1 som även Folkpartiet står
bakom avvisar vi dessa tankar, just med hänvisning
till rättssäkerheten. Vi kan inte tänka oss att i ledning-
en för en myndighetsutövning i en så grannlaga verk-
samhet som fastighetsbildning ha företrädare för
särintressen. Det är, menar vi, en helt felaktig inrikt-
ning i en rättsstat.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1 i
detta betänkande.

Anf. 202 ERLING BAGER (fp)

Herr talman! Helt kort: Jag tycker att det är väl-
digt positivt att vi i utskottet har kunnat bli överens
om hur ansvaret för fastighetsbildningsverksamheten
skall organiseras.

De krav som vi i folkpartimotionen har ställt om
stor stabilitet och stor rättssäkerhet för den nya orga-
nisationen har utskottet i huvudsak ställt upp på. Det
gäller också våra krav vid inrättande av kommunala
lantmäterimyndigheter. Utskottet har därmed i allt
väsentligt tillgodosett folkpartimotionens krav, vilket
var mycket klokt gjort av utskottet, får jag tillägga.

Slutligen finns det dock en reservation som jag vill
yrka bifall till, och det är den för Folkpartiet och Mo-
deraterna gemensamma reservationen, som gäller
ledningsformen för nya Lantmäteriverket. Vi är i
denna reservation kritiska mot att någon form av
intresserepresentation nu övervägs i styrelser för vissa
myndigheter. Enligt vår mening bör medborgarinfly-
tande och kontroll av förvaltningar utövas av folkval-
da organ. När frågan om vilken ledningsform som
skall väljas för nya Lantmäteriet skall avgöras bör
därför de här framförda åsikterna vara utgångspunk-
ten.

Anf. 203 LILIAN VIRGIN (s)

Herr talman! Betänkandet behandlar regeringens
förslag i proposition 1995/96:78 om ansvaret för fas-
tighetsbildningsverksamheten. Det har lagts tre mo-
tioner med anledning av propositionen.

Riksdagen fattade våren 1994 beslut om ny orga-
nisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamhe-
ten. Beslutet innebär att en ny central myndighet -
Lantmäteriverket - bildas av Centralnämnden för
fastighetsdata och delar av nuvarande Statens lantmä-
teriverk. Den nya myndigheten kommer att bedriva
både myndighets- och uppdragsverksamhet. De olika
uppgifterna skall hållas väl isär. Den nya organisatio-
nen gäller fr.o.m. den 1 januari 1996.

Under våren 1995 har riksdagen fattat beslut om
finansieringsprinciperna för lantmäteri- och fastig-
hetsdataverksamheten. Arbete pågår nu med förbere-
delserna för den nya lantmäteriorganisationen. Rege-
ringen har aviserat sin avsikt att besluta om instruk-
tion för det nya Lantmäteriverket och de statliga
lantmäterimyndigheterna samt om de övriga föreskrif-
ter som behövs för den nya organisationen.

Riksdagens beslut våren 1994 innebar att frågan
om huvudmannaskapet för fastighetsbildningen skulle
beredas ytterligare. I de riktlinjer som bostadsutskottet
och riksdagen drog upp betonades att rättssäkerheten
skulle utgöra grunden för en reformerad organisation.

Regeringen beslutade i januari 1995 att en särskild
utredare skulle bereda frågan om huvudmannaskapet
för fastighetsbildningen, den s.k. Huvudmanna-
skapsutredningen. Avsikten var att skapa en väl fun-
gerande och över tiden stabil organisation för fastig-
hetsbildningen.

I Huvudmannaskapsutredningen har som sakkun-
niga deltagit riks- och kommunalpolitiska företrädare
för olika partier och företrädare för kommunerna och
det statliga lantmäteriet. Utredningen har i mycket
haft karaktären av förhandling, där syftet har varit att i
sakfrågorna finna gemensamma och i verksamheten
väl förankrade lösningar. Samtliga politiska företräda-
re står eniga bakom utredningens förslag, och det är
det förslaget som huvudsakligen ligger till grund för
propositionen.

Regeringsförslaget innebär att ansvaret för fastig-
hetsbildningen i princip skall åvila staten, men en
kommun skall kunna få tillstånd att inrätta en kom-
munal lantmäterimyndighet under förutsättning att
vissa villkor är uppfyllda. Det innebär att staten även
fortsättningsvis ges det övergripande ansvaret för
fastighetsbildningsverksamheten. Om en kommun ges
tillstånd att svara för verksamheten innebär det inte
någon begränsning av det statliga ansvaret.

Även den kommunala myndighetens verksamhet
skall styras av fastighetsbildningslagens regelsystem
och bedrivas på det sätt som krävs i en myndighets-
funktion. Det betyder att man skall beakta allas likhet
inför lagen och iaktta saklighet och opartiskhet.

De krav som ställs på de kommunala myndighe-
terna är desamma som de som ställs på de statliga.
För att ytterligare stärka rättssäkerheten för den en-
skilde har det intagits en bestämmelse som innebär att
ärenden där kommunen är sakägare skall lämnas över
till den statliga myndigheten om kommunen eller
sakägaren begär det.

Herr talman! Enligt utskottets mening innebär det
här att de högt ställda krav på rättssäkerhet i fastig-
hetsbildningen som har varit en grundläggande förut-
sättning för reformeringen av verksamheten är upp-
fyllda.

För att en kommun skall få tillstånd att inrätta en
kommunal lantmäterimyndighet skall verksamheten
ha sådan omfattning att en nödvändig kompetens kan
upprätthållas. Minst två personer inom myndigheten
skall ha den kompetens och erfarenhet som krävs för
att utöva ett eget ansvar för förrättningar.

Omfattningen på verksamheten skall också vara
sådan att myndigheten bör ha en personalstyrka mot-
svarande minst fem årsarbetskrafter och att arbets-
uppgifterna väsentligen begränsas till förrättnings-
verksamhet och myndighetsservice i anslutning till
denna. Myndigheternas informationssystem skall
också ha sådan teknisk standard som säkrar utbyte och
information mellan stat och kommun inom lantmäte-
riområdet.

Ett ytterligare villkor är att den kommunala lant-
mäterimyndigheten skall ha hela kommunen som
verksamhetsområde och att kommuner inte får inrätta
lantmäterimyndighet i samverkan. De förutsättningar
som skall gälla för att kommunal myndighet skall få
inrättas regleras i en ny lag.

Det innebär att en kommun skall kunna ansöka om
att svara för fastighetsbildningsverksamheten i kom-
munen under förutsättning att vissa villkor är uppfyll-
da: Ansökan skall göras hos Lantmäteriverket, som
med eget yttrande överlämnar kommunens ansökan
till regeringen. Regeringen gör en samlad bedömning
av om tillstånd skall lämnas. Det är således regering-
en som prövar frågan om tillstånd.

Det finns nu 41 kommunala fastighetsbildning-
smyndigheter. Av dem är det 14 som har hela kom-
munen som verksamhetsområde.

De nya reglerna träder i kraft den 1 januari 1996.
Men för att underlätta omställningen till det nya sys-
temet kommer kommuner som den 31 december 1995
inte har egen fastighetsbildningsmyndighet att få
inrätta kommunal lantmäterimyndighet först den 1
januari 1999. Det innebär att i första omgången bara
de 41 kommuner som i dag har egen fastighetsbild-
ningsmyndighet får möjlighet att söka tillstånd enligt
den nya lagen. Beslut avseende dessa kommuner
kommer att meddelas under år 1996, och de nya
myndigheterna inrättas den 1 januari 1998. Övriga
kommuner kommer att få sina ansökningar prövade
först under 1997, och myndigheterna kan inrättas den
1 januari 1999.

Herr talman! I propositionen föreslås att formen
enrådighetsverk skall väljas som ledningsform för
Lantmäteriverket och att frågan prövas på nytt sedan
myndigheten har verkat någon tid. Utskottet delar inte
denna bedömning och gör därför i betänkandet ett
tillkännagivande om att ledningsformens styrelse bör
väljas.

Enligt betänkande 1995/96KU1, som nyligen har
behandlats i kammaren, skall huvudregeln vara att
statliga myndigheter normalt skall ha en lekmannasty-
relse vid sidan av myndighetschefen. Ett absolut krav
på styrelsen bör enligt konstitutionsutskottet bl.a.
gälla för myndigheter som arbetar under affärsliknan-
de förhållanden och har en verksamhet som innebär
stort finansiellt ansvar, liksom för myndigheter där
tidigare undantag gjorts från ordningen med enrådig-
hetsverk.

De båda verk som vid årsskiftet kommer att bilda
Lantmäteriverket har i dag lekmannastyrelse. Det nya
verket kommer dessutom att ha såväl affärsliknande
som ren affärsverksamhet av betydande omfattning.
Därför bör ledningsformen med en styrelse vid sidan
av myndighetschefen väljas. Bostadsutskottet har
också som yttrande till konstitutionsutskottet inför
dess ställningstagande angett att det är av stor vikt att
den medborgerliga insynen kan garanteras när det
gäller förvaltningsmyndigheternas ledningsformer.

Moderaternas och Folkpartiets representanter i ut-
skottet har reserverat sig mot utskottets tillkännagi-
vande om ledningsformen. I reservationen sägs det att
medborgarinflytande över och medborgarkontroll av
förvaltningen bör utövas av folkvalda organ, att det är
av avgörande betydelse för en effektiv och väl funge-
rande förvaltning att den inte styrs av organisationer
och andra särintressen utan av allmänna intressen och
att det bör vara utgångspunkten för vilken lednings-
form som skall väljas.

Jag kan inte se någon skillnad mellan utskottets
förslag, att ledningsformen styrelse skall väljas, och
reservanternas förslag. Alla säger vi att det är av stor
vikt att den medborgerliga insynen kan garanteras.

I de båda särskilda yttrandena från Eskil Erlands-
son respektive Per Lager betonas kraven på rättssä-
kerheten i fastighetsbildningsverksamheten. Det är
enligt utskottets uppfattning så att de högt ställda
kraven på rättssäkerhet i fastighetsbildningen, som
varit en grundläggande förutsättning för reformering-
en av verksamheten, skall uppfyllas. Utskottet menar
att kraven är uppfyllda genom regeringsförslaget.
Genom att dessutom välja ledningsformen styrelse
garanteras den medborgerliga insynen.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
utskottets hemställan och avslag på reservationen.

Anf. 204 STIG GRAUERS (m) replik

Herr talman! Det är glädjande att höra hur mycket
Lilian Virgin betonar rättssäkerhetsfrågan. I fråga om
beslut av det här slaget tycker jag att man skall göra
det. Men samtidigt yrkar Lilian Virgin på vår reser-
vation, vilken stöds av Folkpartiet. I grunden gäller
det rättssäkerheten. Man hänvisar till konstitutionsut-
skottet. Regeringen förklarar där att den anser det
vara värdefullt med någon form av intresserepresen-
tation i styrelserna. Syftet skall vara att främja intres-
seavvägning och samförstånd.

Då undrar jag: Hur kan Lilian Virgin få detta att
stämma överens med rättssäkerhet i den bemärkelse
som hon själv talade om i sitt anförande?

Anf. 205 LILIAN VIRGIN (s) replik

Herr talman! När det gäller rättssäkerheten har vi
ingen annan uppfattning. Men jag undrar vad reser-
vanterna menar när de säger att det skall vara med-
borgarinflytande etc., men att de är rädda för intresse-
organisationer. Vad står det här med intresseorganisa-
tioner egentligen för? Vi är inte rädda för medborga-
rinflytandet. Vi kan ju se hur Lantmäteriets styrelse i
dag ser ut. Där finns ledamöter från riksdagen och
Kommunförbundet - inga andra.

Anf. 206 STIG GRAUERS (m) replik

Herr talman! Rättssäkerheten garanteras bäst om
folkvalda representanter sitter med i styrelsen. Men
det står att läsa att regeringen vill utreda förutsätt-
ningarna för en sådan ordning, och man anser att detta
behöver utredas ytterligare. Då frågar jag: Har rege-
ringen för avsikt att tumma på rättssäkerheten?

I fråga om de organ som här avses - ledningsor-
gan och ledningsformer - har vi samma krav på rätts-
säkerhet som när det gäller oss medborgarvalda i
riksdagen.

Det uttalas tydligt att särintressen skall utredas och
undersökas. Vidare gäller det deras representation i en
ledningsform som är mycket viktig för hela rättssä-
kerheten i samhället. Då är det väl inte underligt att vi
i reservationsform påtalar att det här strider mot en
etablerad rättssäkerhet i en demokrati.

Anf. 207 LILIAN VIRGIN (s) replik

Herr talman! Jag tror ändå att det finns ett litet
missförstånd här. Det som behandlas i konstitutions-
utskottets betänkande när det gäller detta med intres-
seinsyn avser, såvitt jag kunnat utläsa, att man velat
pröva det vidare när det gäller AMS styrelse. När det
gäller övriga former har man däremot inte sagt något
sådant. Därför menar jag att det inte finns någon
skillnad mellan reservanternas och vårt förslag.

Vi menar att det skall vara insyn och att det kravet
kan uppfyllas genom en styrelse.

Anf. 208 PER LAGER (mp)

Herr talman! Jag kände tveksamhet inför förslaget
i ett inledningsskede. Men under utskottsbehandlingen
har mina önskemål i stort sett blivit tillgodosedda. Jag
har därför inte reserverat mig.

Vad jag tyckt vara viktigast, och flera har pekat på
det här och det är också nämnt i mitt särskilda yttran-
de, är att rättssäkerhetsaspekten blir tillgodosedd när
en kommun har ansvaret för fastighetsbildningen.
Kommunen som markägare kan så att säga hamna på
två eller tre stolar samtidigt och företräda flera intres-
sen i ett och samma ärende. Den enskilde har kanske
inte alltid kraft att fullt ut hävda den rätt som lagen
ger. Jag ser alltså en risk här. Den är inte så stor, men
det är ändå en risk.

Ett sätt att öka och trygga rättssäkerheten skulle
kunna vara att en ordning skapas som innebär att det
blir obligatoriskt att överlämna ett ärende till den
statliga lantmäterimyndigheten när kommunen själv
är sakägare. Alternativt kunde detta vara en huvud-
princip som bara frångås när parterna är helt överens.

Herr talman! Jag kommer med intresse att följa
utvecklingen på det här området. Om det skulle visa
sig erforderligt återkommer Miljöpartiet förstås till
riksdagen med förslag likt det som jag nyss skisserat.

Anf. 209 LILIAN VIRGIN (s) replik

Herr talman! Hudmannaskapsutredningen har tittat
på möjligheten att lämna över ett ärende till en annan
myndighet eller att ha det som ett obligatorium. Man
har övervägt detta och stannat för att en bra rättssä-
kerhet garanteras när möjligheten finns att när som
helst under ett ärendes gång överlämna det till den
statliga lantmäterimyndigheten.

Ett skäl till att man valde den här vägen och inte
gjorde det till ett obligatorium - dvs. om kommunen
var sakägare skulle ärendet överlämnas - är att man
menar att myndighetsstrukturen på det sättet blir
oklar. Det har också visat sig att det inte gått att peka
på några rättsliga svårigheter på det området.

Anf. 210 ULF BJÖRKLUND (kds)

Herr talman! Även jag kommer att något beröra
rättsäkerhetsfrågorna.

Redan när riksdagen våren 1994 beslutade om en
ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdata-
verksamheten betonades särskilt att rättssäkerheten
skulle utgöra grunden i ett kommande förslag till en
reformerad organisation av den framtida fastighets-
bildningsverksamheten. Nu har vi förslaget på riksda-
gens bord.

Den kritik som ofta riktats mot den statliga organi-
sationen om dubbla roller genom en omfattande upp-
dragsverksamhet inom det fastighetsekonomiska
området har redan beaktats genom att den här verk-
samheten enligt riksdagens beslut ombildats och över-
förts till ett fristående aktiebolag.

I en motion från några kristdemokrater tas rättssä-
kerhetsfrågorna upp. Vi förutsätter att det även i fort-
sättningen skall finnas underlag till en statlig lantmä-
terimyndighet i varje län. Tillståndsgivningen till
kommunala lantmäterimyndigheter får inte dra undan
förutsättningarna för en statlig verksamhet av hög
kompetens och kvalitet. Vi välkomnar inriktningen
från Huvudmannaskapsutredningen, att myndigheten
bör ha en personalstyrka motsvarande fem årsarbets-
krafter av rätt sort för att göra det möjligt att upprätt-
hålla kompetens och kvalitet på verksamheten. En
förutsättning för att en kommun skall få tillstånd att
inrätta en kommunal lantmäterimyndighet är natur-
ligtvis också att verksamheten skall ha en sådan om-
fattning att en nödvändig kompetens kan upprätthål-
las.

Det är också bra att utskottet så tydligt uttrycker
att regeringens prövning före inrättandet av kommu-
nala myndigheter ges en sådan bredd och inriktning
att en stabil och effektiv verksamhet på både statlig
och kommunal nivå ändå garanteras.

Sammanfattningsvis innebär således föreliggande
förslag att tillstånd till inrättande av kommunal lant-
mäterimyndighet kommer att prövas genom en re-
striktiv och samlad bedömning av frågan om tillräck-
liga skäl verkligen föreligger.

Herr talman! Med de förtydliganden och skriv-
ningar som utskottet presenterar i det här betänkandet
är vi kristdemokratiska motionärer således nöjda.
Dessutom är det bra med den breda enighet som före-
ligger i de här något komplicerade frågorna.

Anf. 211 ESKIL ERLANDSSON (c)

Herr talman! Inte heller jag kan låta bli att säga
några ord om rättssäkerheten i detta sammanhang.

Fastighetsindelningen i det här landet utgör dels
grunden för samhällsredovisningen av äganderätten,
dels grunden för styrningen av mark- och vattenan-
vändningen i landet. Fastighetsindelningen sker ge-
nom en fastighetsindelningsförrättning. Det svenska
förrättningsinstitutet har sin grund i mycket gamla
rättstraditioner. Lagstiftningen på området har efter
hand moderniserats bl.a. på grund av den fortgående
utvecklingen i vårt samhälle. Successivt har ett effek-
tivt och rättssäkert instrument utvecklats för att avgö-
ra ofta mycket komplicerade frågor, frågor som är
komplicerade ur rättslig synvinkel, ur ekonomisk
synvinkel eller ur teknisk aspekt.

Jag anser att kravet på rättssäkerheten i fastig-
hetsbildningsverksamheten alltid måste framhållas
och betonas. Den organisatoriska uppbyggnad av
verksamheten som vi har fått ett förslag om måste
tillförsäkra parterna en rättvis och rättssäker behand-
ling. Oavsett om verksamheten bedrivs i kommunal
eller i statlig regi måste den enskildes säkerhet garan-
teras. En absolut förutsättning för att den förordade
ordning som skall gälla skall svara mot rättssäker-
hetskravet är därför att de kommunala fastighetsbild-
ningsmyndigheterna ges den självständiga roll som
förutsätts i betänkandet och att självständigheten
verkligen ges i praktiken av de kommuner som har
denna verksamhet. Särskilt viktigt är detta då kom-
munen är eller kan komma att bli sakägare i en för-
rättning.

Herr talman! Jag förutsätter att utvecklingen följs
på detta område, och det med uppmärksamhet. Jag
vill för tids vinnande i övrigt hänvisa till det särskilda
yttrande som jag avlämnat i ärendet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 14 december.)

18 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades

Propositioner

1995/96:116 Antalet ledamöter i Högsta domstolen
och Regeringsrätten m.m.

1995/96:117 Tystnadsplikt inom enskild familjeråd-
givning

Näringsutskottets betänkanden

1995/96:NU8 Ändringar i kapitaltäckningsreglerna
m.m.

1995/96:NU9 Ökad bankkonkurrens

1995/96:NU10 Säkrare finansiering av framtida kär-
navfallskostnader m.m.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1995/96:AU5 Viss fråga om arbetsplatsintroduktion
för ungdomar

19 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 12 december

1995/96:39 av Ingrid Näslund (kds) till statsrådet
Leif Blomberg om uppehållstillstånd på humanitär
grund

Interpellationen redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 23 januari
1996.

20 § Kammaren åtskildes kl. 21.36.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets början t.o.m. vote-
ringen kl. 11.08,

av förste vice talmannen därefter t.o.m. 9 § anf. 74
(delvis),

av andre vice talmannen därefter t.o.m. 10 § anf. 109
(delvis),

av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 14 § anf. 138
(delvis),

av talmannen därefter fram till ajourneringen kl.
17.58,

av andre vice talmannen därefter t.o.m. 15 § anf. 172
(delvis) och

av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.