Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1995/96:33

Torsdagen den 7 december

Kl. 12.00 14.24

---

14.30 - 17.55

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

------------------------------------------------------------------------

1 § Meddelande om val av en ställföreträdande
ombudsman vid JO-ämbetet

Talmannen meddelade att val av en ställföreträ-
dande ombudsman vid JO-ämbetet skulle äga rum vid
morgondagens sammanträde.

2 § Bordläggningsdebatt

Anmäldes skrivelse 1995/96:30 EU:s regerings-
konferens 1996.

Anf. 1 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)

Fru talman! Regeringen överlämnar i dag en skri-
velse med principiella ställningstaganden inför EU:s
regeringskonferens 1996 till riksdagen.

Redan tidigare har regeringen presenterat tre mål-
sättningar som står i förgrunden inför konferensen,
nämligen:

* att ge EU-samarbetet en starkare folklig för-
ankring,

* att bana väg för EU:s fortsatta utvidgning till
de nya demokratierna i Östeuropa och Centraleuropa
och

* att verka för en förstärkning av samarbetet på
för oss viktiga områden, särskilt när det gäller att
främja en hög tillväxt och sysselsättning i Europa och
en bättre miljö.

Vad är det då som har väglett arbetet med förbe-
redelserna inför regeringskonferensen? Regeringen
har valt en aktiv strategi. Det finns de som säger att
mindre länder inte kan driva sina egna frågor, utan
gör klokast i att reagera på de stora ländernas förslag.
Vi avvisar ett sådant synsätt. Regeringen vill i stället
offensivt engagera sig för att göra regeringskonferen-
sen till en viktig utvecklingsetapp i EU-samarbetet
som banar väg för EU:s utvidgning.

Regeringen har konsekvent hävdat att även sak-
politiska frågor bör spela en viktig roll vid konferen-
sen. För detta har vi fått utstå mycket kritik. Jag stod
här i kammaren för ungefär ett år sedan och var täm-
ligen ensam om att hävda att regeringskonferensen
borde behandla frågor som är av betydelse för männi-
skors vardag och som kräver europeiskt samarbete för
att kunna lösas, t.ex. arbete och miljö. Regeringen
blev beskylld för att inte begripa vad regeringskonfe-
rensen skulle handla om. Men denna linje som vi
drivit har vunnit gehör också hos många andra rege-
ringar. Detta synsätt finns i den s.k. reflexionsgrup-
pens, förberedelsegruppens, rapport inför regerings-
konferensen. Rapporten blev klar i förrgår. Där ägnas
stort utrymme åt de frågor som den svenska regering-
en anser vara av vikt, såsom sysselsättning, miljö,
jämställdhet och öppenhet.

Förra gången EU:s medlemsländer samlade sig till
en regeringskonferens gjordes mycket omfattande
förändringar av samarbetet, som utökades med två
nya områden: utrikes- och säkerhetspolitiken samt
inrikesfrågor och rättsliga frågor. Fem år efter Ma-
astrichtfördraget ställer sig medlemsländerna frågan
hur samarbetet på de nya områdena har fungerat.
Regeringens syn är att utrikes- och säkerhetspolitiken
kan bli betydligt effektivare, och arbetet med interna-
tionell brottsbekämpning och flykting- och invand-
ringspolitiken måste kunna fungera bättre. Jag åter-
kommer till detta senare.

För att EU skall kunna uppfylla alla de åtaganden
som vi som medlemmar vill krävs det naturligtvis att
det formella ramverket med institutioner och regler
för samarbetet fungerar. I regeringsskrivelsen har
dessa frågor sin givna viktiga plats, och jag vill så här
inledningsvis bara understryka att grunden för rege-
ringens ställningstaganden är att slå vakt om de små
och medelstora ländernas inflytande. De förslag som
har framkommit om att försämra vårt inflytande ge-
nom att t.ex. avstå från vår kommissionär kommer att
avvisas. Detta är också viktigt i ett utvidgningspers-
pektiv. Vi kan inte bjuda in de öst- och centraleurope-
iska länderna och samtidigt säga: Ni är välkomna till
oss som nya demokratier, men ni måste vänta tills vi
har minskat inflytandet för länder som era.

Jag kommer under dagens debatt att mera utförligt
redogöra för regeringens syn på dessa frågor.

Fru talman! Låt mig så gå in på några av EU:s
viktigaste framtidsfrågor. Det råder inom EU och,
såvitt jag förstår, här i Sverige enighet om att den
höga arbetslösheten är Europas största problem. Att
18 miljoner människor står utanför den ordinarie
arbetsmarknaden är oacceptabelt och ett enormt slö-
seri med mänskliga resurser. Arbetslösheten är ett hot
mot ekonomisk och social stabilitet och ytterst ett hot
mot vårt demokratiska styrelseskick.

Regeringen är övertygad om att det inte längre går
för ett land att ensamt bedriva en effektiv politik för
tillväxt och sysselsättning. Det behövs internationell
samverkan. Åtgärder i ett land skall inte motverka
utan stödja åtgärder i ett annat. Endast på så vis kan vi
utnyttja den samlade europeiska ekonomins potential.
En sådan samordning måste ske på europeisk nivå.

För att bana väg för en ambitiös och väl samord-
nad europeisk strategi för tillväxt och sysselsättning
vill regeringen införa ett nytt avsnitt om sysselsätt-
ningspolitik i fördraget. Ett sådant avsnitt skulle slå
fast gemensamma mål, gemensamma procedurer och
ett gemensamt åtagande att följa vissa principer för
sysselsättningspolitiken. Det skulle vidare läggas fast
en starkare samordning än i dag mellan finansminist-
rarna och arbetsmarknadsministrarna. Vi tror också
att EU behöver upprätta en särskild sysselsättnings-
kommitté, liksom man i dag har en monetär kommit-
té. Ändringarna i fördraget skall leda till att övervak-
ningen stärks av såväl medlemsländernas som hela
gemenskapens åtgärder för sysselsättning.

Förslaget går inte ut på att ändra i de s.k. konver-
genskriterierna, som är fastställda i den ekonomiska
och monetära unionen. Jag är övertygad om att en
ambitiös sysselsättningspolitik både kan och bör
komplettera EMU. Det skulle i stället innebära att
konvergenskriterierna blir lättare att uppnå. Med en
målsättning om att halvera arbetslösheten i EU fram
till år 2000, som Delors vitbok varit inne på, kommer
vi också att ha förstärkt EU-ländernas budgetar be-
tydligt, sannolikt med i storleksordningen någon pro-
cent av BNP.

Regeringens förslag har bemötts kallsinnigt från
flera håll här hemma. Moderaterna tror fortfarande att
med universalmedicinen ökade löneskillnader och
försämrad arbetsrätt löser sig detta av sig självt. Men
om det nu är så som vi socialdemokrater, en majoritet
i Reflexionsgruppen och flera andra hävdar - att det
går att skapa fler jobb genom samarbete på EU-nivå
och att det behövs ett sådant samarbete för jobbens
skull - är detta tydligen också ett hot mot hela Miljö-
partiets uppläggning av EU-frågan. Där vill man hell-
re angripa EU som en organisation där ingenting kan
göras än konstruktivt diskutera hur vi skall kunna få
fram nya jobb.

Regeringens idéer får däremot stöd från många
håll i den internationella debatten. Europaparlamentet
beslöt så sent som förra veckan att man vill se ett nytt
avsnitt om sysselsättning i det nya fördraget. Själv-
klart stödde Socialdemokraterna detta, men det är
intressant att också representanten för den konservati-
va gruppen, EPP, vill ha ett särskilt sysselsättningsav-
snitt. Relexionsgruppen, som alltså presenterade sin
rapport i förrgår, slår också fast att EU har ett ansvar
för att förutsättningar skapas för ökad sysselsättning,
och en majoritet av gruppen stöder förslag om att det
skall skrivas in i fördraget. En majoritet av gruppens
medlemmar understryker behovet av en starkare sam-
ordning av den ekonomiska politiken i EU och önskar
att fördraget klarare kommer att samordna insatserna
för att skapa jobb.

Miljöfrågorna spelar en viktig roll inför regerings-
konferensen. Sverige tillhör de mest aktiva länderna
för att stärka skrivningar om miljön i EU:s fördrag. I
skrivelsen säger vi att slutsatserna från Riokonferen-
sen om en hållbar utveckling måste återspeglas tydli-
gare än i dag. Miljömålen bör bli tydligare på vart och
ett av EU-samarbetets områden. Exempelvis bör ett
miljömål införas för den gemensamma jordbrukspoli-
tiken. Vi anser också att man skall diskutera hur fler
beslut på miljöområdet skall kunna fattas med majori-
tet.

I skrivelsen redogör regeringen för insatser för
ökad demokrati samt för öppenhet och jämställdhet
mellan män och kvinnor. Vi utvecklar också synen på
den nödvändiga utvidgningen till Öst- och Centraleu-
ropa.

Fru talman! EU:s kanske viktigaste insats har varit
att hålla medlemsländerna utanför krig i över fyra
decennier. De gamla fienderna Tyskland och Frankri-
ke kunde efter ständiga konflikter slutligen hålla
sams, eftersom de knöts samman i ett oupplösligt
ekonomiskt och politiskt samarbete. Så lätt vi glöm-
mer detta viktiga!

Men nu kräver allt fler att EU inte bara skall ta an-
svar för freden mellan medlemsstaterna inom unionen
utan också skall kunna göra insatser utanför själva
EU; detta särskilt med tanke på det vidriga kriget i f.d.
Jugoslavien på näthinnan. Regeringen delar den sy-
nen. Vetot är naturligtvis grundbulten i detta sam-
manhang. I frågor som rör vitala utrikes- och säker-
hetspolitiska frågor kommer inte Sverige att låta sig
röstas ner av en majoritet inom EU. Men man skapar
inte politik bara genom en grundbult. För det krävs
det verktyg och instrument för att få förmåga att före-
bygga och tidigt lösa kriser. Vi bör ha en öppen atti-
tyd för att kunna diskutera hur EU bättre skall kunna
fungera fredsfrämjande.

Fru talman! Samarbetet i rättsliga och inrikes frå-
gor fungerar inte bra. Syftet med samarbetet är att få
fri rörlighet för personer och trygghet och säkerhet för
medborgarna. För att uppnå det ställs stora krav på
insatser för att bekämpa internationell brottslighet,
och det ställs krav på samarbete i flykting- och in-
vandringsfrågor.

Men motsättningarna mellan medlemsländerna är
stora i fråga om hur man skall gå fram. Enligt rege-
ringens mening skall samarbetet i huvudsak förbli
mellanstatligt. Men vi anser att man kan använda
EU:s institutioner på ett bättre sätt för att göra samar-
betet mera effektivt. I dag står tyvärr stora delar av
det samarbetet stilla. Kommissionen bör kunna enga-
geras av medlemsländera för att driva på och lägga
fram förslag på olika områden.

Så, fru talman, kan vi bidra till ett Europa präglat
av demokrati, solidaritet och öppenhet - genom ett
EU där engagemanget handlar om människors behov
och problem i vardagslivet och som banar väg för
deltagande av de nya demokratierna i östra Europa.

Anf. 2 LARS TOBISSON (m)

Fru talman! Det är bra att regeringen i skrivelsen
anger utgångspunkter för EU:s regeringskonferens
nästa år. Det är likaledes bra att den inte låser sig i
fasta förhandlingspositioner utan mera anger intresse-
inriktning. Det är t.o.m. bra att skrivelsen kommer så
sent. Det gör att motionstiden löper över helgerna
fram till slutet av januari, och det ger oss i oppositio-
nen goda möjligheter att motionsvägen redovisa syn-
punkter. Konferensen kommer ju av allt att döma inte
att starta förrän i mars.

Min främsta invändning gäller den prioritering
som kommer till uttryck i skrivelsen. Den centrala
uppgiften för regeringskonferensen har mycket tydligt
angetts vara att genomföra de institutionella föränd-
ringar som krävs för att förbättra unionens sätt att
fungera. Men regeringen lägger huvudvikten vid vissa
favoritfrågor på hemmaplan, t.ex. sysselsättning,
konsumentpolitik och ungdomsfrågor. Med det äm-
nesvalet riskerar Socialdemokraterna att marginalisera
Sverige i debatten om EU:s framtid.

På sysselsättningsområdet förefaller regeringen
eftersträva dels en mellan medlemsstaterna samord-
nad aktiv konjunkturpolitik i Keynes anda och mera
av selektiva arbetsmarknadspolitiska insatser, dels ett
särskilt fördragsavsnitt i ämnet.

Det här projektet blir mycket svårt att förverkliga.
I en tid när alla medlemsländer strävar efter att ned-
bringa sina budgetunderskott i syfte att uppfylla kon-
vergenskraven för EMU är det inte läge för en ge-
mensam efterfrågestimulerande underbalansering av
finanspolitiken. Det står också alltmera klart för vår
omvärld att AMS-politik i svensk tappning inte har
varit särskilt framgångsrik för att skapa nya riktiga
jobb. Just därför att sådana framkommer genom en
ekonomisk politik som eftersträvar prisstabilitet och
tillväxt blir kampen mot arbetslösheten ett viktigt mål
för EU:s ekonomisk-politiska riktlinjer snarare än ett
politikområde som lever ett eget liv för sig och som
därmed motiverar ett eget fördragsavsnitt.

Den i särklass viktigaste frågan vid IGC 96 blir i
stället EU:s utvidgning till nya medlemsländer i öster
och söder. I de tidigare kommuniststyrda staterna i
Central- och Östeuropa är entusiasmen stor för med-
lemskap i EU. Liksom tidigare Spanien, Portugal och
Grekland ser dessa länder EU som ett verkningsfullt
vaccin mot återfall i diktatur. De nuvarande med-
lemsstaterna får inte visa de här nya ansökarländerna
ifrån sig. Från säkerhetspolitisk synpunkt vore det rent
dumdristigt. Det må vara att de central- och östeuro-
peiska länderna inte är fullt förberedda i ekonomiskt
avseende. Men det problemet kan lösas genom att de
beviljas rejäla övergångsperioder, under vilka de
successivt gör sig beredda att uppträda på den inre
marknaden och uppfylla andra förpliktelser.

Vi moderater har inga stora invändningar mot re-
geringens syn på ansvars- och uppgiftsfördelningen
mellan medlemsländerna i EU eller mellan EU:s olika
institutioner. Den nuvarande maktdelningen fungerar i
stort sett bra mellan en stark kommission på förslags-
och genomförandestadiet, ministerrådet, som beslutar
å medlemsstaternas vägnar och Europaparlamentet,
vars tyngdpunkt ligger på debatt och kontroll, men
som också har viss medbestämmanderätt. Från riks-
dagens sida har vi främst anledning att kräva längre
tidsfrister mellan förslag och beslut så att EU-
nämnden får reella möjligheter att påverka regerings
ställningstaganden. Men även från regeringens syn-
punkt borde det vara angeläget med längre förberedel-
setider inför beslut i ministerrådet.

Enligt Maastrichtfördraget skall översynskonfe-
rensen behandla oavslutade frågor beträffande andra
och tredje pelaren, vilket för enkelhetens skull kan
beskrivas som utrikes resp. inrikes angelägenheter. Vi
instämmer i regeringens förord för en förstärkning av
den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken men
delar samtidigt dess återhållsamhet beträffande efter-
gifter i beslutsproceduren i för medlemsländerna
viktiga ärenden. Vi noterar med tillfredsställelse att
Socialdemokraterna rör sig i vår riktning när det gäl-
ler hanteringen av vissa frågor inom den tredje pela-
ren. Det krävs större handlingskraft om t.ex. interna-
tionell brottslighet och narkotikahandel skall kunna
bekämpas med framgång. Ärenden som gäller rörlig-
het över gränserna, inklusive asyl- och flyktingfrågor,
borde hanteras efter samma regler som det ekonomis-
ka samarbetet.

Över huvud taget blir det en viktig uppgift för
IGC 96 att förenkla beslutsprocessen inom EU. Re-
geringens satsning på ökad öppenhet står vi helt bak-
om. Ett litet varningsord kan dock vara på sin plats.
Låt oss inte gå så frejdigt fram med för andra med-
lemsländer svårförklarliga inslag som t.ex. meddelar-
friheten. Det kan medföra ett bakslag som äventyrar
framsteg när det gäller viktiga principer som allmän-
hetens tillgång till officiella handlingar m.m.

Fru talman! Detta var några preliminära reflexio-
ner från moderat utgångspunkt. Vi kommer att bli
mera utförliga i den motion vi nu skall utarbeta. Vi
sätter också värde på uttalandet i regeringsskrivelsen
att det under de förhandlingar som förestår skall ske
ett fortlöpande samråd med EU-nämnden efter samma
mönster som gällde inför EES-avtalet och inför för-
handlingarna om medlemskap i EU.

Anf. 3 HELENA NILSSON (c)

Fru talman! Riksdagen ges genom regeringens
skrivelse möjlighet att i sammanhållen form påverka
de svenska positionerna inför EU:s medlemsstaters
regeringskonferens.

Regeringskonferensen är ingen helgsammankomst
där regeringarna efter föredragningslista röstar sig
fram till ett program utan i stället en dynamisk, ut-
sträckt förhandlingsprocess. Därför kan inte riksdagen
låsa detaljer eller spika fast svenska förhandlare med
villkorade mandat. Däremot har regeringen uttalat att
man - vilket vi uppskattar - fortlöpande och öppet
skall redovisa förhandlingsresultat, ge en lägesbe-
skrivning samt förankra positioner i EU-nämnden.
Det är enligt vår uppfattning en förutsättning för att en
bred parlamentarisk uppslutning skall finnas bakom
ett slutligt förhandlingsresultat.

Centerpartiet delar i flera avseenden regeringens
bedömningar. Engagemanget för ökad demokrati, för
öppenhet och insyn är av mycket stor betydelse och -
om än långsamt - vinner öppenheten insteg i EU-
samarbetet. Centerpartiet delar regeringens önskan att
förenkla EU-fördragen och skapa enklare och mer
lättförståeliga beslutsprocedurer. Däremot saknar jag
ett utvecklat resonemang om subsidiaritetsprincipen.
En striktare tillämpning av subsidiaritetsprincipen
ökar nämligen precis det som regeringen eftersträvar:
ökad demokrati, större folkligt deltagande och bättre
insyn. Centerpartiet önskar i samband med regerings-
konferensen se en fördragsrevision som också grans-
kar om dagens regler uppfyller subsidiaritetsprinci-
pen. Vi vill också att principen om lokal självstyrelse,
som Europarådets stadga definierar saken, skall skri-
vas in i EU-fördraget.

På miljöns område har regeringen och Mats Hell-
ström lyssnat till den kritik som Centerpartiet fram-
förde under den allmänpolitiska debatten i höstas. Då
kritiserade jag bristen på miljöinitiativ i regeringens
lilla röda skrift som kom ut i somras med principiella
ingångsvärden. Då fanns enbart med namns nämnan-
de kampen för en bättre miljö. Jag vill framföra ett
erkännande för god lyhördhet till regeringen och stats-
rådet Mats Hellström.

Det finns i skrivelsen viktiga krav som vi ställt ti-
digare, som överstatligt beslutsfattande med införande
av miniminivå med rätten för länder att gå före, krav
på stärkt skydd för människors hälsa, miljömål för
jordbruket, införande av substitutionsprincipen samt
en tydligare miljöprofil på Euratom.

Sverige skall ha som mål att utveckla EU-
samarbetet till ett effektivare instrument för att hindra
försurande utsläpp och andra gränsöverskridande
föroreningar. För detta krävs ökad överstatlighet med
beslut med kvalificerad majoritet. Slutsatserna från
FN:s stora miljökonferens i Rio kan och bör bli
grundvalar för EU-samarbetet, och hållbar utveckling
skall ses som ett överordnat mål. Kravet att Kommis-
sionen skall miljökonsekvensbedöma varje förslag
innebär att stolta paroller görs om till operativa verk-
tyg.

Projektet om den europeiska monetära unionen har
definitivt inte miljöprövats. Det saknas konvergenskri-
terier för miljöskuldens minskning. Regeringen kan
inte som nu exkludera EMU från kravet på hållbar
utveckling. Därför hoppas jag att regeringen är lyhörd
även för detta centerkrav.

Fru talman! Regeringens förslag om förändringar i
den andra pelaren, dvs. det mellanstatliga samarbetet
inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspoliti-
ken, fortsätter att oroa oss. Den klarhet och konkre-
tion som kännetecknar övriga områden i skrivelsen
lyser här med sin frånvaro. Här slås å ena sida fast:
"Ett borttagande av vetorätten i utrikes- och säker-
hetspolitiken är inte aktuellt." Fem rader längre ner är
regeringen däremot beredd att "pröva om enhällig-
hetsprincipen skulle kunna modifieras i frågor av
begränsad räckvidd".

Därför vill jag fråga statsrådet Mats Hellström:
Vilka är de frågor som inte något medlemsland defi-
nierar vara av vitalt utrikes- och säkerhetspolitiskt
intresse men som inte kan lösas i enighet i god soli-
darisk anda och som samtidigt kan bedömas ha
"begränsad räckvidd"?

Jag har svårt att förstå hur regeringens förslag på
detta område skulle förenkla arbetet inom den gemen-
samma utrikes- och säkerhetspolitiken. Det rimmar
utomordentligt illa med ambitionerna på andra områ-
den att förenkla och effektivisera beslutsprocesserna.
Om det införs blir det en tolkningsfråga för regering-
arna vad som är av vitalt intresse och begränsad
räckvidd. Därmed kommer de nationella parlamentens
möjlighet till inflytande att minska. Vi är inte intres-
serade av en sådan utveckling av den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken, GUSP. Vetorätten
skall finnas kvar ograverad som yttersta utväg om inte
kompromissandets solidariska givande och tagande
räcker för att nå enighet.

Fru talman! Bestämmelserna under tredje pelaren
har inte varit i kraft i mer än två år, och de svenska
erfarenheterna av EU-samarbete på detta område är
än mer begränsade. Det är därför alltför tidigt att
komma med bestämda besked om det mellanstatliga
samarbetet har en utvecklingspotential.

Centerpartiet har inga invändningar mot tanken på
fri rörlighet för personer. Vi stödjer den svenska an-
sökan om observatörskap i Schengensamarbetet. Det
är bra att det i regeringens skrivelse fastslås att förut-
sättningen för Schengensamarbetet är bibehållen
passunion i Norden, Norge och Island inbegripna, och
effektiva insatser mot narkotikabekämpningen. Vi
hyser heller inga principiella betänkligheter mot att
samarbeta på andra områden inom ramen för tredje
pelaren.

Anf. 4 BO KÖNBERG (fp)

Fru talman! Den europeiska unionen är till för att
lösa de problem som de enskilda medlemsländerna
vart och ett för sig inte kan lösa. EU är till för att
medborgarna i medlemsländerna skall få mer att säga
till om i alla de frågor som inte längre enbart kan
lösas inom nationalstatens ram. Fyra tunga sådana
områden är freden, miljön, jobben och den internatio-
nella brottsligheten.

Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Slo-
vakien, Ungern, Slovenien, Rumänien och Bulgarien.
Fram till för sex år sedan levde befolkningen i dessa
tio länder i kommunistiska diktaturer. I dag är de mer
eller mindre goda demokratier och marknadsekono-
mier.

Huvuduppgiften för EU:s regeringskonferens 1996
måste bli att bana väg för ett helt Europa. Ingen upp-
gift i Europa de närmaste åren är till närmelsevis så
viktig som att se till att vi inte slarvar bort möjlighe-
ten för de mer än 100 miljoner människorna i dessa
länder att få bli medlemmar i samma Europa som vi
lever i.

Såväl i Reflexionsgruppens slutrapport som i den
svenska regeringens skrivelse till riksdagen lyfts
glädjande nog helandet av Europa som en angelägen
fråga. Det är bra, men det räcker inte.

Den svenska regeringen och de övriga medlems-
ländernas regeringar måste också i sina länder argu-
mentera och agitera för att delmålet om ett EU med
25-30 medlemmar är värt ett antal uppoffringar från
det egna landets sida.

Det finns en risk att omfattningen av dessa änd-
ringar inte står klar ens för alla beslutsfattare och -
kanske värre - att den står klar för många beslutsfatta-
re, vilket kan få flera av dem att tveka inför såväl det
önskvärda som det möjliga i att inom de närmaste
åren klara av östutvidgningen.

Sedan vi hade vår förra EU-debatt för knappt två
månader sedan har några för utvidgningen negativa
signaler inkommit. Om dessa signaler är rätt uppfatta-
de blir det förstås än angelägnare för Sverige att sätta
in all kraft på att konferensen skall leda fram till att
östutvidgningen görs möjlig.

Unionen står öppen för europeiska demokratier.
En synnerligen viktig fråga har gällt och gäller hur
EU skall förhålla sig till Turkiets önskan om ett fram-
tida medlemskap och vägen dit. Vi i Folkpartiet libe-
ralerna har tyckt och tycker att den första delen av
frågan är enkel att besvara. Ett demokratiskt Turkiet
som respekterar de mänsklig fri- och rättigheterna,
som behandlar sina minoriteter väl och som gör sitt
för att lösa Cypernfrågan är lika välkommet som
andra europeiska demokratier.

Den svåra frågan är på vilket sätt EU - utöver ett
klart besked i medlemskapsfrågan - bäst bidrar till en
utveckling mot fulla mänskliga fri- och rättigheter i
Turkiet. Vi har hävdat att kränkningarna av dessa fri-
och rättigheter måste minska avsevärt för att tullunio-
nen mellan EU och Turkiet skulle kunna godkännas.
Vi gör nu den bedömningen att de förbättringar som
har ägt rum, tillsammans med det faktum att de kraf-
ter i Turkiet som strävar efter en utveckling i rätt
riktning eller aktivt arbetar med MR-frågorna önskar
ett godkännande av tullunionen, talar för ett sådant
godkännande från EU-parlamentets sida. Från det
liberala partiets sida i EU-parlamentet läggs nu fram
förslag om att en löpande uppföljning av MR-
situationen skall ske parallellt med den ekonomiska
uppföljningen av tullunionen.

Om freden i Europa är en gränsöverskridande frå-
ga så är mycket av miljöförstöringen det också. Sva-
velutsläppen över Sverige, koldioxidens påverkan på
klimatet och vattenkvaliteten i Östersjön är uppenbara
exempel på detta. Det är bra att regeringen i sin skri-
velse nämner frågan om fler majoritetsbeslut på mil-
jöområdet, men det är mycket beklagligt att regering-
en synes fortsätta kräva att alla länder skall ha vetorätt
mot beslut om miljöavgifter och miljöskatter. Vi anser
det som utomordentligt viktigt att EU i framtiden
skall kunna fatta majoritetsbeslut om sådana avgifter
som gäller allas vår miljö.

En direkt fråga till Europaministern blir därför:
Varför vägrar regeringen att driva frågan om möjlig-
heten att fatta majoritetsbeslut om en miniminivå för
koldioxidskatter inom EU? Vilka är de starka och
goda skälen för denna miljöfientliga position?

Ett annat allvarligt problem som definitionsmäs-
sigt är gränsöverskridande är den internationella
brottsligheten. Det är ingen tvekan om att framstegen
i internationellt samarbete har gått mycket snabbare
mellan brottslingar av olika slag än mellan poliskårer-
na i de olika medlemsländerna.

Det är därför förvånansvärt att regeringen är så
negativ till att föra över de delar av polissamarbetet
som rör kampen mot internationell brottslighet till det
vanliga regelsystemet i den s.k. första pelaren, vars
frågor liknar dessa. I stället tycks regeringen slå vakt
om att bibehålla det nuvarande systemet med allas
vetorätt. En direkt fråga till Europaministern blir:
Varför?

Det största inrikespolitiska problemet i vårt land
och många andra länder är arbetslösheten och den
bristande förmågan att förbättra förutsättningarna för
skapandet av nya jobb. Problemets allvar och svårig-
hetsgrad talar för att en mängd olika åtgärder måste
sättas in och på alla de nivåer som är tillgängliga för
att massarbetslösheten skall kunna knäckas. Vi är
därför positiva till att regeringen driver sysselsätt-
ningsfrågorna på EU-nivån. Vi är däremot mycket
negativa till det regeringen gör inom landet och till
det mycket svaga sysselsättningsprogram som rege-
ringen skickat till Bryssel.

Fru talman! Det finns många viktiga sakfrågor
som har beröring med EU-nivån. En central fråga
gäller hur medborgarna i vårt land skall kunna få
mesta möjliga insyn i och inflytande över de beslut
som fattas på EU-nivån. Dessa frågor är för oss libe-
raler klassiska. En fråga handlar om närhetspricipen
och om hur denna skall kunna förstärkas i program-
met. En annan fråga handlar om öppenheten, något
som regeringen glädjande nog driver. En tredje fråga
handlar om kontrollen från de nationella parlamentens
och EU-parlametets sida.

Fru talman! I regeringens skrivelse finns det flera
punkter som vi instämmer i. Förutom det som redan
nämnts gäller det förstås sådant som betoningen av
vikten av frihandel och av stark disciplin vad gäller
statsskulden.

Det är beklagligt att regeringen inte vill åstad-
komma mer vad gäller exempelvis möjligheten till
gemensamma golv för miljöskatter, ett förbättrat
polissamarbete och en förstärkt näringsprincip.

När det gäller den största frågan av dem alla, un-
derlättandet av östutvidgningen, är det vår förhopp-
ning att den svenska regeringen om så behövs kom-
mer att sätta den före de övriga frågorna. Vi i Folk-
partiet liberalerna kommer under alla förhållanden att
göra det.

Anf. 5 BENGT HURTIG (v)

Fru talman! Jag uppskattar att Mats Hellström så
kraftfullt markerade att arbetslösheten är ett av EU:s
största problem. Det har ju förts en debatt om det
detta inom unionen i tre, fyra fem år. Det har före-
kommit rapporter och beslut har fattats, men arbets-
lösheten har fortsatt öka.

Ett projekt som skulle minska arbetslösheten var
den inre marknaden. I själva verket ökade arbetslöshe-
ten. Förslagen från Jacques Delors om att halvera
arbetslösheten fram till år 2000, om att införa obliga-
tioner för att finansiera projekt och om att sänka rän-
tan har redan avvisats av ministerrådet. Egentligen har
inte ett enda förslag sedan 1957 kunnat genomföras
mot den europeiska högerns vilja. Jag önskar rege-
ringen lycka till i de här resonemangen, men proble-
men är jättestora.

De elva kritiska svenska EU-parlametarikerna i
Strasbourg får ibland höra att de är anti-européer. För
oss på vänsterkanten, som en gång i världen anklaga-
des för anti-sovjetism, väcker sådana uttalanden
egendomliga känslor. Inte bara EU-kritiker inser att
det gamla folkstyret är slut på de politikområden som
i dag ligger under EU:s kompetens. Normsystemet
ligger i princip fast vilken riksdag som än väljs. Par-
laments- och presidentval får alltmer sin karaktär av
att man med hjälp av marknadsföringskonsulter for-
mulerar slagord och budskap som lockar ett maximalt
antal väljare så att kandidater skall kunna sitta kvar
eller erövra nya maktpositioner. Den i verkligheten
förda politiken blir dock ungefär likartad oavsett
vilka partikonstellationer som har majoritet. Detta
uppfattas som att det har blivit en sport för partier och
politiker att lura folk. Frukterna av detta system skör-
dar man i dag i Frankrike. Tidigare har vi också skör-
dat dem i Sverige när vi hade EU-parlamentsval och
folk vägrade att gå och rösta.

Det är dessa grundläggande, konstitutionella EU-
problem regeringskonferensen borde ägna sig åt. Hur
skall man bära sig åt för att Europasamarbetet skall
kunna få en någorlunda demokratisk legitimitet? Hur
skall man kunna undvika att EU av vissa karakterise-
ras som ett nytt mjukis-Sovjet? I den föreliggande
skrivelsen berörs legitimitetsproblemet, men några
rejäla tag är det enligt min mening inte fråga om.

Kravet på öppenhet är ett steg i rätt riktning, men
varför nämns inte meddelarfriheten i skrivelsen? En
offentlighetsprincip måste också innebära diarieföring
av inkomna handlingar till EU:s institutioner. Detta
gäller exempelvis lobbygruppernas inlagor. Skulle det
dessutom till varje förslag fogas en förteckning över
vilka inlagor som finns i ärendet och över vilka som
rådfrågats, så skulle politiker få mer likvärdiga möj-
ligheter jämfört med byråkrater att granska beslutsun-
derlagen.

Förslag till nya regler borde i god tid översättas till
de officiella språken. Förekomsten av ett förslag bor-
de också kungöras i varje medlemsstat, kanske ett par
månader före det verkliga beslutet. Då skulle det
finnas tid och möjlighet till en vettig nationell bered-
ning i fackutskott och för ett remissförfarande. Vidare
kan de nationella parlamenten ges initiativet i EU-
relaterade frågor och naturligtvis också när det gäller
att välja kommissionärer.

Ett borttagande av artikel 235 skulle innebära att
unionen inte lika lätt som nu själv skulle kunna ta
beslut om att utvidga sina befogenheter. Varför verkar
inte Sverige för borttagande av artikel 235? Varför
verkar inte Sverige för en utträdesrätt utan bara för en
uteslutningsrätt? Varför tycks Sverige acceptera att
vapenexportpolitiken förs över från medlemsstaterna
till unionen?

På s. 22 i skrivelsen sägs att Sverige fäster särskild
vikt vid att regelverket tolkas och tillämpas på ett
enhetligt sätt, men när det gäller den största frågan av
alla, en gemensam valuta och centralbank, förbehåller
sig Sverige att ha en egen tolkning.

Vill vi i Sverige att traktaterna skall tolkas enhet-
ligt borde vi faktiskt begära ett juridiskt hållbart un-
dantag för att kunna avstå från tredje steget i EMU.
Nu skapas intrycket att de EMU-troende i Sverige
anser sig ha sådan majoritet att det inte finns någon
risk för ett nej i riksdagen. Den allmänna opinionen
kan få intrycket att det verkligen föreligger ett fritt
val.

Inför folkomröstningen om EU-medlemskapet
fick vi intrycket att vi då inte skulle ta ställning till
EMU-frågan. Den skulle ju tas komma upp på rege-
ringskonferensen. Nu slår man på s. 14 fast att EMU
inte blir ett ämne för konferensen. Undra på att många
känner sig lurade!

Utredningen om EMU har lyfts bort från 96-
kommittén, den kommitté som skulle stimulera debat-
ten i olika frågor. Detta ger ökade möjligheter för
ansvariga politiker att hänvisa till utredning och att
glida undan debatt. Det aviseras inte heller att det blir
fråga om någon folkomröstning om att avskaffa den
svenska valutan.

Vad gäller den gemensamma utrikes- och säker-
hetspolitiken slår man fast att Sveriges alliansfrihet
består, och det är bra. Men samtidigt förklarar man
sig vara beredd att acceptera majoritetsbeslut i frågor
med begränsad räckvidd. Varför inte utnyttja de möj-
ligheter som redan finns om att enigt besluta om att ta
majoritetsbeslut i enskilda frågor?

Regeringen förklarar sig också vara beredd att
delta i fredsbefrämjande uppdrag som VEU verkstäl-
ler på uppdrag av EU. Fredsbevarande och fredsfram-
tvingande åtgärder måste grunda sig på FN-beslut
innan Sverige deltar, men när det gäller fredsbefräm-
jande uppdrag är Sverige tydligen berett att agera
utanför FN:s ram. Anser regeringen att vi tillsammans
med VEU exempelvis skall kunna delta i väpnade
aktioner utanför EU:s territorium utan FN-beslut som
grund?

Det finns många frågor att ställa med anledning av
denna skrivelse, och vi återkommer till dem under
motionstiden.

Anf. 6 MARIANNE SAMUELSSON (mp)

Fru talman! Först vill jag uttrycka min uppfattning
att det bra att vi nu fått en skrivelse med motionsrätt
till riksdagen. Det är faktiskt bra att den kommer när
den gör så att vi får förlängd motionstid. Då kanske vi
kan få det som Mats Hellström var inne på i början,
nämligen någon form av folklig förankring. Det kan-
ske kan hinna bli en debatt omkring dessa frågor; den
debatt som EU 96-kommittén skall se till att få i gång,
även om det är något segt. Det underlättas i alla fall
naturligtvis av att vi nu har får en skrivelse som inne-
håller regeringens grundläggande ståndpunkter i fråga
om regeringskonferensen.

En hel del av skrivelsen läser jag samtidigt med
stigande förvåning. På många områden är det en posi-
tiv skrivelse, men tittar man "bakom kulisserna" blir
man något mer oroad av vad den egentligen innehål-
ler. I vissa fall ser det ut som rena försvarstalet av
regeringens ståndpunkter.

Utrikes- och säkerhetspolitiken är för mig en av de
stora viktiga frågorna som finns med i EU-samarbetet
och som också tas upp i skrivelsen. Jag blir faktiskt
mycket oroad när jag läser skrivningen, och det av
flera anledningar. Min uppfattning är att vi nu med
smygande hastighet är på väg att få en gemensam
utrikes- och säkerhetspolitik med EU-länderna - detta
var en total omöjlighet under folkomröstningen. Då
jag förde en debatt med Pierre Schori uttryckte han
det som att vi hade dubbel vetorätt när det gällde
utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Det skulle
självfallet utnyttjas av regeringen. Vi skulle inte ge
något som helst avkall på vår alliansfrihet och neut-
ralitet.

Men hur ser då verkligheten ut? Ja, med en Mr EU
som skall föra talan i utrikespolitiska frågor gemen-
samt för unionen, tror jag att det blir mycket svårt att
hävda att man är alliansfri och neutral. Man hamnar
naturligtvis i samma utrikespolitiska ställningstagan-
den som unionen gör. Utrikes- och säkerhetspolitiken
är mycket starkt förknippade med varandra. Det är
ändå omvärlden som skall bedöma om vi verkligen är
neutrala och alliansfria.

Jag skulle vilja höra hur man tänker utnyttja veto-
rätten. När det gäller sådant som rör vitala utrikes-
och säkerhetspolitiska intressen skall vetorätten an-
vändas. I övrigt är det litet mera vagt uttryckt huruvi-
da man tänker använda sig av den. Vapenhandeln och
artikel 223 ligger nu på nationalstaterna. Är detta en
fråga där Sverige kommer att utnyttja sin vetorätt?

Det framgår inte av dokumentet när man tänker
använda sig av vetorätten. Det är i och för sig förklar-
ligt, eftersom det är svårt att hävda vetorätten i en
förhandlingssituation. Det skulle kanske vara intres-
sant för oss här hemma att få höra vad som är viktiga
vitala utrikes- och säkerhetspolitiska intressen.

Jag hörde en debatt i USA. Där betraktas observa-
törskapet i VEU som en vänthall inför NATO-
medlemskapet. Man tyckte att det lät väldigt konstigt
när jag hävdade att vi har behållit vår neutralitet och
alliansfrihet. Omvärlden ifrågasätter nog den väg som
regeringen just nu väljer.

Det är självklart att vi i Miljöpartiet anser att ar-
betsmarknads- och sysselsättningsfrågorna är en vä-
sentlig del i samarbetet. Vi tycker att man borde ha
tagit med skatteväxling, sänkt arbetstid och ändrade
upphandlingsregler så att hänsyn kan tas till miljö-
och sysselsättningskrav. Tyvärr har jag hitintills inte
sett särskilt mycket av vad regeringen egentligen vill
göra på sysselsättningsområdet. Hur ställer man sig i
den frågan som i förhållande till EMU är så nära
sammankopplad? Man kan inte lägga sysselsättningen
i ett skikt och den ekonomiska politiken i ett annat
skikt. Dessa områden måste kopplas samman.

I EU 96-kommittén, som jag sitter med i, lyckades
vi inte få fram några dokument i den här frågan. Vi
visste inte heller hur vi skulle kunna få fram något
debattmaterial på området. Detta är ju sorgligt att
konstatera. Det måste vara svårt att vara drivande i en
fråga i EU om man inte har något eget material med
sig.

När det gäller demokrati- och inflytandefrågorna
är jag förvånad över att man inte har tagit upp frågan
om en utträdesparagraf när man samtidigt vet att det i
reflektionsgruppen har diskuterats en uteslutningspa-
ragraf. Med tanke på läget i den svenska opinionen
borde det vara självklart att man hävdade just en ut-
trädesparagraf.

Det är glädjande att det finns ett avsnitt om miljö-
frågorna. Jag saknar dock frågan om en energi- och
koldioxidskatt och något om hur man ser på den. Då
kan jag också konstatera att det inte längre ser ut att
vara så mycket med den miljögaranti som hävdades i
folkomröstningen.

Anf. 7 MATS ODELL (kds)

Fru talman! Vi kristdemokrater delar en hel del i
de uppfattningar som regeringen framför i sin skrivel-
se angående EU:s regeringskonferens. Detta gäller
faktiskt också - liksom för den kristdemokratiska
EPP-gruppen i Europaparlamentet - en gemensam
politik för ekonomisk tillväxt och sysselsättning, det
som i Sverige brukar kallas för en sysselsättningsuni-
on. Men bara om det får den inriktning och de verktyg
som verkligen ger nya och riktiga jobb. Ett sådant
projekt var ju t.ex. de fem punkter för sysselsättning
och tillväxt som EU:s stats- och regeringschefer enade
sig om vid toppmötet i Essen för ungefär ett år sedan.
Tyvärr har regeringen sedan i praktisk politik gått rakt
emot det som beslutades där. Detta måste verkligen
vara en besvärande punkt i regeringens meritlista i
kampen för en gemensam finanspolitik.

I den skrivelse som i dag läggs på riksdagens bord
pekar regeringen mycket riktigt på att endast om sam-
arbetet avser konkreta resultat som bidrar till männi-
skors trygghet och välstånd, då kan EU få den för-
ankring hos medborgarna som i dag är bristande. Mot
den bakgrunden är det något outgrundligt att regering-
en inte är beredd att ta i anspråk de medel och de
verktyg som skulle krävas för att uppnå sådana resul-
tat som människor nu faktiskt efterfrågar och där EU
skulle kunna leverera lösningar som förbättrade vår
vardag. Det är något märkligt att de som talar om en
sysselsättningsunion stannar vid ett svagt mellanstat-
ligt samarbete utan en förpliktande unionsprocess som
när det t.ex. gäller den inre marknaden och den fria
rörligheten. Är inte den ekonomiska tillväxten och
jobben lika viktiga som den fria rörligheten?

Samma tvehågsenhet gäller på miljösamarbetets
område, trots de berömmande orden från Helena
Nilsson. Men regeringen måste ju utforma en sam-
manhängande och tydlig miljöstrategi för Sveriges
agerande under regeringskonferensen och i det löpan-
de arbetet framöver.

Frågan är nu: Hur tänker regeringen hantera frå-
gan om miljöskatter? Det gäller t.ex. frågan om mi-
niminivåer för koldioxidskatt. Är inte detta, Mats
Hellström, rätt tillfälle att driva frågorna om en koldi-
oxidskatt och om en skatteväxlingsprincip? Krävs det
inte majoritetsbeslut på miljöskatteområdet för att
även få med motspänstiga medlemmar?

När det gäller de institutionella frågorna har rege-
ringen en utgångspunkt som med några undantag
delas av oss kristdemokrater. Utvidgningen av EU till
ansökarländerna i Baltikum, Öst- och Centraleuropa
är vår generations största utmaning. Sverige skall
också bli motorn i arbetet för ökad öppenhet och för-
enkling i hela EU-systemet.

Regeringen kommer av skrivelsen att döma att
motsätta sig en omviktning av rösterna i rådet. Det är
bra. Det är också bra att man kommer att driva kravet
att varje land skall ha en representant i kommissionen.
Men regeringen borde också motsätta sig de planer
som finns på att minska antalet ledamöter i parlamen-
tet, något som inte tas upp i skrivelsen. Det finns de
som hävdar att antalet ledamöter skall minskas till
700, vilket alltså bara är dubbelt så många som antalet
ledamöter i denna kammare. Vi representerar här
Sveriges 8,5 miljoner invånare. Det vore orimligt om
Sverige efter en utvidgning av EU skulle represente-
ras av kanske färre än tio parlamentariker.

När det gäller den gemensamma utrikes- och sä-
kerhetspolitiken och samarbetet inom den andra pela-
ren stöder vi kristdemokrater i huvudsak regeringens
position. Men vi motsätter oss bestämt att ytterligare
ett s.k. gemensamt ansikte utåt skall etableras vid
sidan av kommissionsordföranden och alla andra
ansikten, t.ex. utrikeskommissionärernas ansikten som
redan finns. Detta skulle ju enbart skapa ökad otyd-
lighet och fragmentisering av utrikesansvaret.

Fru talman! Men den verkligt tunga kritik som vi
kristdemokrater har är att regeringen har en alldeles
för passiv hållning i samarbetet inom den tredje pela-
ren. Tanken att det här arbetet skall fortsätta att vara
strikt mellanstatligt kommer att leda till fortsatt be-
svikelse över resultatet av samarbetet, t.ex. när det
gäller kampen mot den tunga narkotikabrottsligheten.
Där menar vi att det behövs överstatliga verktyg efter-
som knarksyndikatens verksamhet är överstatlig. Det
är något märkligt att regeringen håller fast vid detta.

När det gäller det straffrättsliga och polisiära sam-
arbetet tycker vi att kommissionen bör få initiativrätt.
Alla andra områden bör i princip kunna flyttas över
till den första pelaren.

Den här samarbetsmodellen används t.ex. som jag
nämnde när det gäller fri rörlighet för varor och
tjänster. Är det inte lämpligt att de åtgärder som skall
kompensera denna fria rörlighet också får samma
metoder? Låt vår egen kommissionär, Anita Gradin,
få de verktyg som hon själv kräver. Vem, om inte
Sveriges regering, borde arbeta för detta?

Anf. 8 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)

Fru talman! Jag delar Mats Odells och Bo Kön-
bergs uppfattning om att utvidgningen österut är en av
de viktigaste frågorna. Den kräver att vi aktivt och
engagerat agiterar och talar för den och driver den
under arbetets gång. Vi har gjort det. Vi har, tror jag
att man kan säga, genom Sveriges och Finlands insat-
ser sett till att staterna i Baltikum nu har samma möj-
ligheter som de andra östeuropeiska länderna att för-
handla. Jag delar den uppfattningen, att det är en av
de viktigaste frågorna.

EU behöver också reformera institutionerna för att
möjliggöra utvidgningen mot öst och syd. Men ännu
viktigare för en framgångsrik utvidgning än de insti-
tutionella frågorna är förändringar i budgetpolitiken,
jordbrukspolitiken och regionalpolitiken. Detta är
viktigt för att utvidgningen skall bli av och kunna ske
i rimlig tid.

Sverige är ett frihandelsland, starkt beroende av
omvärlden. Det kräver att den gemensamma markna-
den fungerar friktionsfritt, vilket i sin tur kräver att
regelverket tolkas lika i hela unionen. Därför behövs
det starka, effektiva och oberoende institutioner. Det
ligger alltså i vårt intresse att kommissionen har en
fortsatt stark roll. Detsamma gäller för revisionsrätten
och domstolen.

Regeringen kommer när det gäller de institutionel-
la frågorna att försvara - jag kommenterar också det
som har sagts här - de mindre och medelstora länder-
nas ställning. Det är självklart att varje land skall ha
rätt att utse en kommissionär och att alla länder får
ansvar för ordförandeskap. Den känsliga balans som
finns i dag mellan mindre och stora länder skall inte
undermineras. Jag delar Mats Odells uppfattning att
det naturligtvis vore orimligt med ett så begränsat
deltagande av svenska parlamentariker.

En annan fråga som inte minst gjort sig påmind
här i riksdagen vid åtskilliga tillfällen är de mötes-
och beslutsprocedurer som finns i EU. Jag delar Lars
Tobissons uppfattning att det är alltför korta tider
mellan den sista förberedelsen och det faktiska beslu-
tet. Det gör det svårt för oss och andra som har ett
system där det nationella parlamentet deltar aktivt i
beslutsprocessen. Arbetsformer och mötesformer
måste ändras så att parlamenten bättre kan delta. Jag
har samma uppfattning som Lars Tobisson där.

Jag delar däremot inte Lars Tobissons uppfattning
om att det i och för sig är svårare att få gehör för en
aktiv sysselsättningspolitik därför att länderna strävar
mot konvergens i EMU. Tvärtom: Genom sänkt ar-
betslöshet och ökad sysselsättning ökas också möjlig-
heterna för länderna att klara den finansiella stabilite-
ten. Det visar inte minst vår egen erfarenhet de senas-
te åren. Tvärtemot Lars Tobissons uppfattning menar
jag alltså att en aktiv sysselsättningspolitik på Euro-
panivå underlättar också för de länder som nu aktivt
jobbar med att klara sin konvergens.

Till Mats Odell vill jag i samma fråga säga att den
svenska regeringen förvisso handlar enligt det vi fö-
reslår EU och också i den anda som finns när nu sys-
selsättningen har kommit på bordet i Essen och Can-
nes. Vi har i vårt land skapat 100 000 nya jobb det
senaste året och i just den anda som besluten i Essen
och Cannes handlar om.

Till Helena Nilsson vill jag säga att subsidiariteten
säkerligen är någonting som vi har skäl att återkomma
till under konferensen och utveckla vidare. Jag tror
också, som Helena Nilsson, att frågan om dagens
beslutsformer kommer när det gäller vad som sker på
Europanivå, nationell nivå, regional nivå osv. Denna
fråga kommer att gås igenom på konferensen.

Både Helena Nilsson och Marianne Samuelsson
har tagit upp frågan om vetorätten. Jag skall ge ett
klart exempel på vad jag menar med begränsad räck-
vidd. Det är självklart att varje land självt definierar
vad som är vitala utrikes- och säkerhetspolitiska in-
tressen där man icke accepterar att bli överkörd av
andra.

Anf. 9 TALMANNEN

Det är någon som har en störande utrustning på
här inne. Var vänlig avlägsna den från kammaren.

Anf. 10 Statsrådet MATS
HELLSTRÖM (s)

Fru talman! Det är givetvis varje land självt som
definierar vad som är vitalt. Det kan ingen annan göra
åt en.

Vad menar vi då? Jo, vi har haft ett antal frågor
där man på enhällighetens basis har varit överens om
att ha ett utrikespolitiskt samarbete i en aktion. Sedan
kommer man till finansieringen, och då börjar trasslet.
Finansiering kan nämligen ligga i den första pelaren,
och redan i dag krävs då ingen enhällighet. Då gäller
kvalificerad majoritet, om frågan gäller biståndspeng-
ar. Då kommer först debatten om ifall finansieringen
skall klaras i första pelaren eller i andra pelaren. Ak-
tioner fördröjs och genomförandet trasslas till. Om
man är överens om en aktion med enhällighet skall
man också med enhällighet kunna bestämma att man
genomför aktionerna på ett enklare sätt. Det är unge-
fär så vi ser den frågan. Jag tror inte att det skall be-
höva leda till oenighet i Sverige.

Regeringen har i denna skrivelse klart uttryckt,
Marianne Samuelsson, att vi icke avser att bli med-
lemmar i VEU och att den militära alliansfriheten
består. Det finns alltså inget skäl att i debatten försöka
spela på oklarheter på den punkten.

En talesman är något som vi inte är särskilt intres-
serade av. Tvärtom har vi sagt att detta i så fall måste
vara av en begränsad karaktär. Talesmannafunktio-
nen, som vi inte ser som angelägen, måste utgå ifrån
beslut som fattas av de ordinarie organen. Det är alltså
helt fel att påstå att vi skulle vilja befrämja en sådan
talesman som i realiteten är en president som det har
sagts.

Efter att ha läst Miljöpartiets artikel i morse vill
jag fråga om Marianne Samuelsson är beredd att
dementera det som står i artikeln, på de många punk-
ter som innehåller direkta felaktigheter. När det gäller
sysselsättningsförslaget exempelvis säger Miljöpartiet
att vi i regeringen inte har stöd för detta ens hos soci-
aldemokraterna i Europa. Har inte Miljöpartiet - det
är ju dock en ledamot av parlamentet som har skrivit
under artikeln - uppmärksammat att Europaparlamen-
tet med såväl Socialdemokraternas som andra partiers
stöd just har uttalat sig för att ett sysselsättningskapi-
tel skall införas i fördraget? Jag skulle vilja ha en
kommentar från Marianne Samuelsson. Är hon be-
redd att ta avstånd från det hon skrev i Dagens Nyhe-
ter av i dag?

Anf. 11 TALMANNEN

Jag vill understryka att det icke är tillåtet att här i
kammaren medföra utrustning som på något sätt kan
störa våra överläggningar.

Anf. 12 LARS TOBISSON (m)

Fru talman! Jag vidhåller att Socialdemokraterna,
när de vill göra sin s.k. sysselsättningsunion till en
huvudfråga för regeringskonferensen, riskerar att
ställa Sverige vid sidan av de stora avgörandena. Hur
Mats Hellström kan finna stöd för sin linje hos Re-
flexionsgruppen förstår jag inte. Mig förefaller detta
myckna tal mest vara avsett för inhemsk konsumtion.

Jag har tidigare påtalat skillnaden mellan ord och
handling från regeringens sida när det gäller arbets-
lösheten och EU. I skrivelsen finns ytterligare exem-
pel. Där heter det att EU-länderna måste höja ambi-
tionen på detta område. Men syftet med EU:s åt-
gärdsprogram, som ju behandlats avmätt av regering-
en, är ändå att halvera arbetslösheten. Enligt tillväxt-
propositionen förutser regeringen en strukturarbets-
löshet i Sverige på 10 % ännu vid sekelskiftet utan att
sätta in några strukturella åtgärder däremot. Hur är det
egentligen med ambitionen, Mats Hellström?

Iakttagare från andra EU-länder har med en
blandning av förvåning och kritik konstaterat att Sve-
rige gärna kör i ett eget spår, att Sverige väljer frågor
och ståndpunkter där vi har små möjligheter att vinna
framgång.

Jag läste nyligen en intressant självbekännelse av
jordbruksminister Margareta Winberg. Det var en
anspråkslös nyhetsnotis i Svenska Dagbladet, men den
är värd att uppmärksammas. Jag vet att flera EU-
länders ambassadörer i Stockholm har skickat hem
bulletiner om detta.

Margareta Winberg säger att hon nog är benägen
att frångå en något extrem svensk linje för att kunna
påverka mer. Hon säger vidare: Att stå där vid sidan
av och säga nej blir ganska ensamt och man får aldrig
igenom någonting. Då har man drivit svenska åsikter,
men inte bidragit till någon konstruktiv debatt och
därmed inte någon konstruktiv utveckling.

Margareta Winberg lovade att en förändring av
taktiken skulle diskuteras i regeringen. Det vore bra
om Mats Hellström, som svarar för dessa frågor,
kunde ta ett sådant initiativ.

Jag vill understryka att jag inte motsätter mig att
Sverige driver svenska profilfrågor. Öppenhet i be-
slutprocessen är en sådan fråga, och där har jag redan
tillstyrkt att Sverige driver på. Inte heller menar jag
att alla sakfrågor skall vara bannlysta från reformde-
batten till förmån för institutionella angelägenheter de
närmaste åren.

Det är mycket angeläget att diskussionen om EU:s
gemensamma jordbrukspolitik liksom om regional-
politik och i och med det strukturfonder kommer i
gång. Mats Hellström nämnde också dessa områden.
Skälen är uppenbara, dels svarar de för mycket stora
delar av EU:s budget, dels är behovet av förändring
stort inför utvidgningen genom nya medlemsländer.
Jag är medveten om att inte heller dessa frågor har sin
plats vid IGC 96, men ett förberedande arbete kan
gärna dras i gång vid sidan av. Vilket stöd kan Mats
Hellström ge t.ex. jordbrukskommissionären Fischler
när han faktiskt nu börjar ta i de här frågorna.

Anf. 13 HELENA NILSSON (c)

Fru talman! Statsrådet Hellström förklarade sin
och regeringens syn på beslutsproceduren inom andra
pelaren. Jag tror säkert att vi under behandlingen av
skrivelsen här i riksdagen kommer att få många möj-
ligheter att diskutera olika partiers syn på beslutspro-
cessen.

Men vad Mats Hellström inte kommenterade och
som jag vill ta upp är frågan om fredsfrämjande insat-
ser, som Bengt Hurtig poängterade. Från Europapar-
lamentet framförs krav på att Maastrichtfördragets
option i artikel J 4 om att på sikt utforma "--- en ge-
mensam försvarspolitik som med tiden skulle kunna
leda till ett gemensamt försvar". Det är kanske inte
troligt att regeringskonferensen kommer att innebära
några klara steg mot ett gemensamt försvar, men jag
vill ändå höja ett varningens tecken för minsta lilla
snedsteg i denna riktning. I skrivelsen målar man
nämligen upp VEU som en fredsbevarande arm och
accepterar att EU kan besluta om militära fredsbeva-
rande insatser utan mandat av FN eller OSSE. Det var
precis detta som Bengt Hurtig poängterade. Här är det
viktigt att vi får klarhet i om detta är ett nytt krav från
regeringens sida. Enligt Centerpartiets syn är det
OSSE som skall vara Europas organ för fredsfräm-
jande insatser.

Fru talman! Utvidgningen av EU har högsta priori-
tet, och grunden för en utvidgning läggs under rege-
ringskonferensen, som det står i skrivelsen. Jag delar
också statsrådets uppfattning att det kräver föränd-
ringar när det gäller budgetpolitiken, jordbrukspoliti-
ken och regionalpolitiken.

Jag ser mycket positivt på att det i regeringens
skrivelse slås fast att arbetet för jämställdhet mellan
män och kvinnor skall förbättras inom EU-samarbetet
genom att Romfördraget förstärks. Vi stöder rege-
ringens arbete för att komma till rätta med arbetslös-
heten, därför att det är så, som det står i skrivelsen, att
om ingenting görs mot arbetslösheten kommer demo-
kratin i Europa att på sikt hotas genom att det blir en
instabil ekonomisk och social verklighet. Därför är
detta arbete viktigt. Vi är emellertid inte lika överty-
gade om att arbetet skall läggas fast i ett särskilt av-
snitt i fördraget utan hade hellre sett att kampen mot
arbetslösheten hade inrymts i det ekonomiska avsnit-
tet, precis som vi anser när det gäller miljöfrågorna.

Anf. 14 BO KÖNBERG (fp)

Fru talman! Det är utmärkt att vi från flera håll,
inklusive Europaministern, är så överens om att
östutvidgningen är den största av de frågor som vi står
inför under kommande år och att frågan naturligtvis
måste tillmätas största vikt.

Jag skulle vilja återkomma till några av de frågor
som jag tidigare tog upp. Skälet är då närmast att
statsrådet i sitt anförande inte hann gå in på de frågor
som jag ställde till honom. Det gäller framför allt
frågorna om miljöskatter och polissamarbete. Jag vill
bara påminna om frågorna och något utveckla dem.

Det som vi från Folkpartiets sida, i likhet med re-
geringen, eftersträvar på miljöområdet är mer av
majoritetsbeslut. Men såvitt jag förstår stannar rege-
ringen upp inför tanken på ett majoritetsbeslut om
införande av miljöskatter. Vi i Sverige kan naturligt-
vis när som helst bestämma vilken nivå vi vill ha på
koldioxidskatter. Det finns ingenting i EU-fördragen
som förbjuder oss att göra det. Problemet är att detta
förstås skulle få mycket negativa konsekvenser för
den svenska industrin, inte minst i Norrland. Därför
borde det vara ett mycket starkt svenskt intresse att av
miljöskäl och konkurrensskäl för svensk industri ha
möjlighet att fastställa en lägsta nivå för en koldiox-
idskatt, för att ta det exemplet. Därför tycker jag att vi
borde få klarhet om anledningen till att regeringen
inte vill vara med och driva denna fråga - helst i den
här debatten, annars i samband med motioner och
senare ställningstaganden. Om inte regeringen driver
frågan initialt, lär det väl inte heller bli lättare under
konferensens gång.

Den andra frågan som jag ställde till statsrådet
gällde frågan om behovet av ett bättre polissamarbete
i Europa mot knarksyndikat och andra som opererar
över gränserna i Europa. Jag uppfattar att statsrådet
och jag har samma verklighetsbild, nämligen att sam-
arbetet fungerar utomordentligt dåligt på den punkten.
Av nästan allt som EU sysslar med är det samarbetet
inom den tredje pelaren som fungerar sämst. Därför
borde vi kunna enas om att det är angeläget att föra
över de delar som har att göra med kampen mot inter-
nationell brottslighet till ett mer effektivt beslutsfat-
tande.

På demokratiområdet noterar jag att regeringen i
skrivelsen uttryckligen säger att man inte tror att det
behövs ytterligare fördragsfästande av den s.k. subsi-
diaritetsprincipen. Jag citerar: "Det synes inte vara
motiverat."

Såvitt jag förstår är den nuvarande principen och
dess lydelse av en sådan art att den verkligen behöver
ses över och åtgärdas, om man vill vara noga med att
EU bara skall ägna sig åt de frågor som EU verkligen
är bäst på. I den mån statsrådet hinner, annars får jag
återkomma, vill jag ha svar på frågan om varför man
från regeringens sida inte vill gå längre på denna
punkt för att få en tydlig ordning i Europa som klargör
vilka frågor som EU skall ägna sig åt och inte.

Anf. 15 BENGT HURTIG (v)

Fru talman! Det är ju inte bara arbetslösheten som
gör att människor känner tveksamhet och misstro
inför unionens verksamhet. Det är ju också den fattig-
dom som drabbar ca 50 miljoner människor i Europa,
vilka håller på att slås ut eller har slagits ut från sina
samhällen. Det är också de regionala klyftorna som i
vissa länder ökar i stället för att minska.

När det gäller sysselsättningen skall sysselsätt-
ningskommittén eller sysselsättningsunionen vara
någon sorts komplement till EMU, den monetära
unionen. Den monetära unionen har ju fem väldigt
exakta mål med procentsatser som har slagits fast,
vilka Riksbanker och finansministerier har att följa.
Men dom vi diskuterar när det gäller sysselsättningen
är traktatsändringar, ändringar av politiska principer
och några konkreta mål i form av siffror. Det handlar
inte om att man t.ex. skall halvera arbetslösheten, att
ungdomar under 25 år skall ha arbetslöshetsperioder
icke överstigande 100 dagar eller den typen av kon-
kreta målsättningar. Det tycker jag är en väsentlig
skillnad.

Jag fick inte särskilt mycket svar på mina frågor.
Jag frågade bl.a. om man hade släppt meddelarfrihe-
ten som en del av offentlighetsprincipen. Jag frågade
varför man inte verkar för att ta bort artikel 235 med
vilken unionen själv kan skaffa sig mer befogenheter
och varför man verkar för en uteslutningsrätt men inte
för en utträdesrätt för de länder som inte vill vara
med.

Jag frågade också hur det är med deltagandet i
väpnade aktioner tillsammans med VEU. VEU hade
ett möte i Madrid den 14 november där man definie-
rade vilka säkerhetsintressen som VEU har. Det är
förutom att man vill verka för de gemensamma vär-
dena mänskliga rättigheter, fred och demokrati också
att Europa har världsomfattande ekonomiska intres-
sen. Man behöver skydda sin försörjning av råvaror
från andra delar av världen. Man behöver skydda
europeiska medborgare som i kraft av sina jobb be-
finner sig i andra delar av världen. Är det aktioner av
den typen som Sverige tänker medverka i? Jag skulle
gärna vilja ha svar på den frågan. Kan man tänka sig
att delta i väpnade aktioner utomlands i samarbete
med VEU utan att något FN-beslut ligger till grund.

Jag skulle också gärna ställa en fråga om gemen-
sam valuta. Många ekonomer säger att när vi har en
gemensam valuta får vi välja mellan sänkta löner eller
att arbetskraften flyttar till annat land. Vilket alterna-
tiv föredrar Mats Hellström?

Anf. 16 MARIANNE SAMUELSSON (mp)

Fru talman! Mats Hellström svarade inte på så
många av mina frågor mer än den om vetorätten.
Dock sade han inte något om aspekterna på utträ-
desparagraf eller demokrati.

Jag tänker dock svara på Mats Hellströms fråga
om sysselsättningen. Jag tänker inte ta tillbaka det jag
har skrivit på DN Debatt, därför att jag anser att det är
sant. Jag var med i de förhandlingar vi hade om kon-
vergensrapporten, som skulle gå till EU. Vad var det
vi bestämde då? Jo, att sysselsättningen skulle likstäl-
las med de krav som fanns inom EMU. Och vad står
det i reflexionsgruppens rapport? Jo, det står att när
det gäller Maastrichtavtalet och den ekonomiska poli-
tiken tänker man inte ändra på något.

Okej, det är klart att man kan få gehör för att skri-
va in något vackert om sysselsättning, men blir det
något verkligt instrument? Naturligtvis inte, om det
inte blandas ihop med den ekonomiska politiken. Det
är det jag menar att man från svenskt håll inte har fått
gehör för inom EU. Om Mats Hellström har någon
annan uppfattning än att detta faktiskt hörde ihop med
den ekonomiska politiken - det var det vi var överens
om - tycker jag att han skall deklarera det här och nu,
så att vi får reda på att regeringen har ändrat stånd-
punkt när det gäller sysselsättningspolitiken inom EU.

Några andra frågor som jag skulle vilja ta upp
gäller Schengensamarbetet. Sverige vill ansluta sig till
det Schengensamarbete som finns. Schengenländerna
vill, såvitt jag kan förstå, överföra Schengenavtalet till
första pelaren. Då vill jag veta: Hur ställer sig rege-
ringen till detta? Först vill man vara med i Schenge-
navtalet och sedan vill man inte att fler av de här
rättsfrågorna skall flyttas över till första pelaren.
Kommer man att klara rollen att vara med och motar-
beta att det blir överstatlighet när det gäller bl.a. nar-
kotikafrågorna?

Schengensamarbetet tycker jag är en fråga som vi
borde debattera betydligt mer och som vi tydligare
borde få regeringens syn på. Det hänvisas väldigt ofta
till den nordiska passfriheten. Den nordiska passfrihe-
ten är inte detsamma som Schengenavtalet, som är
betydligt mer långtgående när det gäller rättsligt sam-
arbete och där även invandrar- och flyktingpolitiken
kommer in. Regeringen har sagt väldigt litet om vad
man egentligen anser, mer än att man vill vara med.

Anf. 17 MATS ODELL (kds)

Fru talman! Först skulle jag vilja kommentera en
fråga som Bengt Hurtig ställde. Han frågade varför
EU 96-kommittén har lyft bort utredningen om EMU.
Jag sitter i denna kommitté och jag kan säga att vi
hade en ganska ingående diskussion om detta. Den
utredning som regeringen har beställt, med 15 olika
expertrapporter, om jag minns rätt, tycker vi var till-
räckligt heltäckande. Det är också ett tillräckligt urval
av experter som utför denna utredning för att vi skall
kunna undvika att ha en dubbel utredning. Vi kommer
självfallet att kritiskt granska denna utredning.

Mats Hellström ville inte svara på frågan om mil-
jöskatterna. Men jag vill konkretisera mig. Krävs det
inte, Mats Hellström, majoritetsbeslut på miljöskatte-
området för att få med sig motspänstiga medlemmar?
Vilka andra styrmedel anser regeringen vara mer
effektiva än de som vi med stor kraft använder på vår
egen industri här hemma i Sverige? Har vi inte en
dubbel anledning att försöka hitta strategier som både
förbättrar miljön och skapar konkurrensneutralitet för
svensk industri? Varför är regeringen emot detta med
majoritetsbeslut, som borde vara en självklarhet och
som också, tror jag, skulle ge EU-projektet ökad legi-
timitet?

Den andra punkten som jag tänkte ta upp handlar
om att Mats Hellström sade att regeringen handlar i
Essenavtalets anda. Hur är det med punkterna om
sänkta löneskatter, som rekommenderades? Regering-
en höjde, tillsammans med Vänsterpartiet och Gudrun
Schyman, de skatterna med jag tror det var 53 miljar-
der kronor strax efter att man träffat avtalet.

Hur är det med punkten om ökad flexibilitet på ar-
betsrättens område? Regeringen gick i en återställare,
på nytt tillsammans med Vänsterpartiet, tillbaka till en
omodern och rigid ordning på arbetsrättens område.

Huvudfrågan gäller naturligtvis: Är regeringen be-
redd att överlämna suveränitet på finanspolitikens
område till EU?

Mats Hellström hann heller inte komma in på frå-
gan om varför kampen mot den tunga narkoti-
kabrottsligheten inte skall få samma vapen som kam-
pen för ökad rörlighet för varor, tjänster och kapital
inom EU. Är det inte så att just tredje pelaren är det
samarbete som skall kompensera denna fria rörlighet?
Är det då inte rimligt att samma redskap finns för att
kompensera de negativa effekterna av den fria rörlig-
heten som finns för att åstadkomma denna fria rörlig-
het? Jag tror att även detta skulle öka legitimiteten i
hela EU-projektet, om vi kunde gå en ordentlig
match, en samordnad aktion under gemensamt euro-
peiskt kommando, mot den stora knarkbrottsligheten.

Anf. 18 Statsrådet MATS
HELLSTRÖM (s)

Fru talman! Jag skall på de tre minuter som jag
har till mitt förfogande i alla fall försöka att svara på
en del av de frågor som olika partiföreträdare har
ställt. Jag är också övertygad om att många av frågor-
na kan behandlas vidare i den dialog vi skall ha med
riksdagen under arbetets gång inför regeringskonfe-
rensen.

En obligatorisk CO2- och energiskatt anser vi vara
nödvändig om vi skall kunna stabilisera utsläppen
inom unionen, men också för att kunna komma till
rätta med de konkurrensproblem som finns för svensk
industri. Vi har en mer omfattande bas för vår be-
skattning än andra. Majoritetsomröstning vore inte
bra.

När det gäller frågan om den samarbetsform som
har valts för den andra pelaren, utrikes- och säker-
hetspolitiken, så förstår jag inte riktigt Helena Nils-
sons och Bengt Hurtigs frågor. Det står nämligen
tydligt i regeringsskrivelsen att när det gäller freds-
främjande operationer kan regeringen enligt lag beslu-
ta om deltagande i fredsbevarande insatser endast om
dessa grundar sig på mandat från FN:s säkerhetsråd
eller OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbe-
te i Europa. Fredsframtvingande operationer, vilka
också regleras inom ramen för Petersbergdeklaratio-
nen, får enligt FN-stadgan endast genomföras om de
baseras på ett mandat från FN:s säkerhetsråd. Jag tror
att detta torde vara tydligt på den punkten.

I frågan om sysselsättningen noterar jag att Bengt
Hurtig ändå har en mer positiv inställning än den jag
har hört i en del tidigare uttalanden från vänsterpartis-
ter. Men både Bengt Hurtig och Marianne Samuels-
son gömmer sig bakom ett EMU som de egentligen
inte vill ha, för att slippa föra debatten om att man
faktiskt måste samarbeta också i den reala ekonomin
och göra åtaganden mellan länderna för att klara sys-
selsättningen.

De villkor och konvergenskrav som är bestämda
inom EMU, Marianne Samuelsson, är villkor om
finansiella begränsningar och restriktioner på rege-
ringarnas räntepolitik, underskott, etc.

Sysselsättningsinitiativet handlar om vad vi skall
göra för att skapa jobb i den reala ekonomin. Där
behövs självfallet också målsättningar utöver dem
som står i ett fördrag. Det handlar både om åtaganden
mellan länderna och om kommissionens roll för upp-
följning. Det handlar också om ministerrådets sätt att
fungera mellan Ekofin och arbetsmarknadsministrar-
na. Självfallet krävs där också annex för att precisera
det som inte hör hemma i ett fördrag och som får tas
upp under regeringskonferensen.

Jag vet inte riktigt var Bengt Hurtig var under
folkomröstningskampanjen. Var det så att han då
uppfattade att frågan om EMU skulle behandlas under
regeringskonferensen? Jag har i vart fall under hela
den debatt som förts i frågan, alltsedan medlemskaps-
förhandlingarna fördes, understrukit att EMU har det
egna spår som vi alla i regeringen och här i riksdagen
rimligen väl känner till.

Fru talman! Den här diskussionen har visat att när
partierna deklarerar sina ståndpunkter har de självfal-
let olika uppfattningar i vissa frågor. Men jag tycker
också att det finns en stor samstämmighet i många
frågor. Det är uppenbart att vi har möjlighet att finna
majoriteter mellan regering och riksdag - tror jag -
för frågor som är viktiga för Sverige.

Det handlar t.ex. om institutionernas roll, om sys-
selsättning, om miljö, om öppenhet och inte minst om
frågor som handlar om framtiden. Den måste vara det
som är viktigast för oss att kunna påverka, så att det
inte blir nya ridåer i Europa. Järnridån får inte ersättas
av en fattigdomsridå. Att bana väg för en vidgning av
EU-medlemskapet till demokratierna i Öst- och Cent-
raleuropa är någonting som alla här i kammaren står
bakom. Det är jag övertygad om.

Jag är också övertygad om att vi kommer att kun-
na finna så samlande positioner och ståndpunkter
mellan regering och riksdag att vi skall kunna göra ett
ordentligt intryck från svensk sida på den regerings-
konferens som handlar om EU:s framtid.

Överläggningen var härmed avslutad.

Skrivelsen bordlades.

3 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter

Konstitutionsutskottets betänkande KU12

Jordbruksutskottets betänkanden JoU5 och JoU6

4 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som
slutdebatterats den 6 december

JuU7 Tvåpartsprocess m.m. i de allmänna för-
valtningsdomstolarna

Mom. 1 (avslag på propositionen)

1. utskottet

2. res. (v)

Votering:

288 för utskottet

19 för res.

42 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 143 s, 75 m, 19 c, 24 fp, 15 mp, 12
kds

För res.: 19 v

Frånvarande: 18 s, 5 m, 8 c, 2 fp, 3 v, 3 mp, 3 kds

Moment 2-9

Kammaren biföll utskottets hemställan.

JuU8 Rwandatribunalen

Kammaren biföll utskottets hemställan.

JuU9 Frister vid anhållande och häktning

Mom. 1 (häktning m.m.)

1. utskottet

2. res. 1 (mp)

Votering:

295 för utskottet

15 för res. 1

39 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 146 s, 75 m, 19 c, 24 fp, 19 v, 12 kds

För res. 1: 15 mp

Frånvarande: 15 s, 5 m, 8 c, 2 fp, 3 v, 3 mp, 3 kds

Mom. 2

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Mom. 3 (häktning vid grova försöksbrott m.m.)

1. utskottet

2. res. 2 (m)

Votering:

234 för utskottet

75 för res. 2

40 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 19 c, 24 fp, 19 v, 15 mp, 12 kds

För res. 2: 75 m

Frånvarande: 16 s, 5 m, 8 c, 2 fp, 3 v, 3 mp, 3
kds

JuU10 Europarådets förverkandekonvention

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KrU4 Pliktexemplarslagen, m.m.

Kammaren biföll utskottets hemställan.

AU4 Anställning med lönebidrag

Mom. 2 (omfördelning av medel till utgifter för an-
ställning med lönebidrag)

1. utskottet

2. res. 1 (m)

3. res. 2 (v)

Förberedande votering:

77 för res. 1

20 för res. 2

214 avstod

38 frånvarande

Kammaren biträdde res. 1.

Huvudvotering:

219 för utskottet

75 för res. 1

14 avstod

41 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 19 c, 23 fp, 4 v, 16 mp, 12 kds

För res. 1: 75 m

Avstod: 14 v

Frånvarande: 16 s, 5 m, 8 c, 3 fp, 4 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 7 (lönebidragsnivån vid förlängning efter fyra
års anställning)

1. utskottet

2. res. 3 (c, fp, v)

Votering:

232 för utskottet

78 för res. 3

39 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 74 m, 1 fp, 12 kds

För res. 3: 1 m, 19 c, 23 fp, 19 v, 16 mp

Frånvarande: 16 s, 5 m, 8 c, 2 fp, 3 v, 2 mp, 3 kds

Carl G Nilsson (m) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats ha röstat nej.

Lars Bäckström (v) anmälde att han avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.

Mom. 8 (en särlösning för ideella organisationer)

1. utskottet

2. res. 4 (kds)

Votering:

298 för utskottet

12 för res. 4

1 avstod

38 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 75 m, 19 c, 24 fp, 19 v, 16 mp

För res. 4: 12 kds

Avstod: 1 s

Frånvarande: 15 s, 5 m, 8 c, 2 fp, 3 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 9 (bedömningen vid omprövning av lönebidrag)

1. utskottet

2. res. 5 (c, v, kds)

Votering:

259 för utskottet

49 för res. 5

41 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 75 m, 23 fp, 1 v, 16 mp

För res. 5: 19 c, 18 v, 12 kds

Frånvarande: 17 s, 5 m, 8 c, 3 fp, 3 v, 2 mp, 3 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU4 Barn och ungdom

Mom. 1 (FN:s konvention om barnets rättigheter)

1. utskottet

2. res. 1 (v, mp)

Votering:

274 för utskottet

36 för res. 1

39 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 146 s, 75 m, 19 c, 23 fp, 11 kds

För res. 1: 19 v, 16 mp, 1 kds

Frånvarande: 15 s, 5 m, 8 c, 3 fp, 3 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 4 (föräldrautbildning)

1. utskottet

2. res. 2 (m, c, fp, mp, kds)

Votering:

165 för utskottet

145 för res. 2

39 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 146 s, 19 v

För res. 2: 75 m, 19 c, 23 fp, 16 mp, 12 kds

Frånvarande: 15 s, 5 m, 8 c, 3 fp, 3 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 5 (fosterföräldrar)

1. utskottet

2. res. 3 (m, c, mp, kds)

Votering:

187 för utskottet

121 för res. 3

41 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 146 s, 22 fp, 19 v

För res. 3: 74 m, 19 c, 16 mp, 12 kds

Frånvarande: 15 s, 6 m, 8 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 15 (informations- och opinionsarbete)

1. utskottet

2. res. 6 (fp)

Votering:

284 för utskottet

24 för res. 6

41 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 75 m, 19 c, 19 v, 16 mp, 11 kds

För res. 6: 24 fp

Frånvarande: 17 s, 5 m, 8 c, 2 fp, 3 v, 2 mp, 4 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU6 Barnbidrag m.m.

Mom. 1-5 (det allmänna barnbidraget m.m.)

1. utskottet

2. utskottets hemställan med den ändring som föran-
leddes av bifall till res. 3 (fp)

3. utskottets hemställan med den ändring som föran-
leddes av bifall till res. 4 (v)

4. res. 1 (mp)

5. res. 2 (kds)

Förberedande votering 1:

17 för res. 1

12 för res. 2

279 avstod

41 frånvarande

Kammaren biträdde res. 1.

Förberedande votering 2:

27 för res. 4

17 för res. 1

267 avstod

38 frånvarande

Kammaren biträdde res. 4.

Förberedande votering:

25 för res. 3

19 för res. 4

266 avstod

39 frånvarande

Kammaren biträdde res. 3.

Agneta Ringman (s) anmälde att hon avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat nej.

Huvudvotering:

243 för utskottet

25 för res. 3

43 avstod

38 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 146 s, 74 m, 19 c, 3 v, 1 kds

För res. 3: 1 m, 24 fp

Avstod: 16 v, 16 mp, 11 kds

Frånvarande: 15 s, 5 m, 8 c, 2 fp, 3 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 6

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU7 Vissa ändringar i smittskyddslagen, m.m.

Mom. 1 (smittskyddslagens bestämmelser om hiv)

1. utskottet

2. res. 1 (v)

Votering:

289 för utskottet

20 för res. 1

1 avstod

39 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 74 m, 19 c, 24 fp, 16 mp, 11
kds

För res. 1: 1 m, 19 v

Avstod: 1 kds

Frånvarande: 16 s, 5 m, 8 c, 2 fp, 3 v, 2 mp, 3 kds

Gustaf von Essen (m) anmälde att han avsett att rösta
ja men markerats ha röstat nej.

Ingrid Näslund (kds) anmälde att hon avsett att rösta
ja men markerats ha avstått från att rösta.

Mom. 4 (anmälningspliktiga sjukdomar)

1. utskottet

2. res. 3 (fp)

Votering:

287 för utskottet

24 för res. 3

38 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 146 s, 75 m, 19 c, 19 v, 16 mp, 12 kds

För res. 3: 24 fp

Frånvarande: 15 s, 5 m, 8 c, 2 fp, 3 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 5 (identitetsuppgifter)

1. utskottet

2. res. 4 (m, fp)

Votering:

209 för utskottet

99 för res. 4

41 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 146 s, 18 c, 19 v, 14 mp, 12 kds

För res. 4: 75 m, 24 fp

Frånvarande: 15 s, 5 m, 9 c, 2 fp, 3 v, 4 mp, 3 kds

Mom. 7 (patientens kostnader)

1. utskottet

2. res. 6 (m)

Votering:

234 för utskottet

75 för res. 6

40 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 19 c, 24 fp, 19 v, 15 mp, 12 kds

För res. 6: 75 m

Frånvarande: 16 s, 5 m, 8 c, 2 fp, 3 v, 3 mp, 3 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU8 Ekonomisk reglering mellan landsting och
kommuner med anledning av ökat kommunalt
ansvar för psykiskt störda

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Beslut om samlad votering

På förslag av talmannen medgav kammaren att lagut-
skottets betänkanden LU7, 8 och 10 fick avgöras i ett
sammanhang efter avslutad debatt.

5 § Vissa ändringar i varumärkeslagen och
firmalagen

Föredrogs

Lagutskottets betänkande 1995/96:LU6

Vissa ändringar i varumärkeslagen och firmalagen
(prop. 1995/96:26)

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.

Beslut

Kammaren biföll utskottets hemställan.

6 § Borttagande av innehavsanteckningar från
inskrivningsregistret

Föredrogs

Lagutskottets betänkande 1995/96:LU12

Borttagande av innehavsanteckningar från inskriv-
ningsregistret (prop. 1995/96:84)

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.

Beslut

Kammaren biföll utskottets hemställan.

7 § Lag om skydd för beteckningar på jord-
bruksprodukter och livsmedel, m.m.

Föredrogs

Lagutskottets betänkande 1995/96:LU13

Lag om skydd för beteckningar på
jordbruksprodukter och livsmedel, m.m. (prop.
1995/96:88)

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.

Beslut

Kammaren biföll utskottets hemställan.

8 § Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige
och Sydafrika

Föredrogs

Skatteutskottets betänkande 1995/96:SkU8

Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Sydafri-
ka (prop. 1995/96:54)

Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

Beslut

Kammaren biföll utskottets hemställan.

9 § Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige
och Malta

Föredrogs

Skatteutskottets betänkande 1995/96:SkU9

Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och
Malta (prop. 1995/96:95)

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.

Beslut

Kammaren biföll utskottets hemställan.

10 § Konventionen om temporär import
(Istanbulkonventionen)

Föredrogs

Skatteutskottets betänkande 1995/96:SkU10

Konventionen om temporär import
(Istanbulkonventionen)(prop. 1995/96:32)

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.

Beslut

Kammaren biföll utskottets hemställan.

11 § EG:s andra förenklingsdirektiv och den
svenska mervärdesbeskattningen

Föredrogs

Skatteutskottets betänkande 1995/96:SkU13

EG:s andra förenklingsdirektiv och den svenska
mervärdesbeskattningen (prop. 1995/96:58)

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.

Beslut

Kammaren biföll utskottets hemställan.

12 § Ändringar i lagen om folkbokföringsregis-
ter, m.m.

Föredrogs

Skatteutskottets betänkande 1995/96:SkU14

Ändringar i lagen om folkbokföringsregister, m.m.
(prop. 1995/96:56)

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.

Beslut

Kammaren biföll utskottets hemställan.

13 § Finansiering av en världskongress år 1996
om kommersiell sexuell exploatering av barn

Föredrogs

Kulturutskottets betänkande 1995/96:KrU6

Finansiering av en världskongress år 1996 om kom-
mersiell sexuell exploatering av barn (prop.
1995/96:111)

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.

Beslut

Kammaren biföll utskottets hemställan.

14 § Ändring i lagen om statligt stöd till banker
och andra kreditinstitut

Föredrogs

Näringsutskottets betänkande 1995/96:NU6

Ändring i lagen om statligt stöd till banker och
andra kreditinstitut (prop. 1995/96:70)

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.

Beslut

Kammaren biföll utskottets hemställan.

15 § Ändring i lagstiftningen för värdepappers-
fonder

Föredrogs

Näringsutskottets betänkande 1995/96:NU12

Ändring i lagstiftningen för värdepappersfonder
(prop. 1995/96:73)

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.

Beslut

Kammaren biföll utskottets hemställan.

16 § Ändrade regler om bärgning

Föredrogs

Lagutskottets betänkande 1995/96:LU5

Ändrade regler om bärgning (prop. 1995/96:16)

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.

Beslut

Kammaren biföll utskottets hemställan.

17 § Vissa ändringar i föräldrabalken

Föredrogs

Lagutskottets betänkande 1995/96:LU9

Vissa ändringar i föräldrabalken (prop.
1995/96:47)

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.

Beslut

Kammaren biföll utskottets hemställan.

18 § Former för verksamhet som är beroende
av statligt stöd, m.m.

Föredrogs

Lagutskottets betänkande 1995/96:LU7

Former för verksamhet som är beroende av statligt
stöd, m.m. (prop. 1995/96:61)

Anf. 19 STIG RINDBORG (m)

Herr talman! Efter årtionden av utredande lades
förra året fram ett förslag om lagstiftning beträffande
stiftelser. Trots alla årens arbete och överväganden
förelåg inte några idéer om lösning för s.k. an-
slagsstiftelser. I betänkandet finns närmare redovisat
händelseförloppet och hur lagutskottet och riksdagen
1994 framhöll det angelägna i att regeringen lade
fram förslag om hur de verksamheter skulle regleras
som bedrivs som anslagsstiftelser. Trots detta kom-
mer nu beskedet att man tycker att denna typ av verk-
samhet kan bedrivas i antingen aktiebolag eller ideell
förening. Såväl kulturutskott som lagutskott har i
betänkandet påpekat att beställningen från förra året
fortfarande är i högsta grad aktuell. Regeringen har
inte åtgärdat utan har utan några grundade skäl non-
chalerat riksdagen.

I betänkandet framhålls bl.a. brister som föreligger
när det gäller bedrivande av verksamhet i ideell före-
ningsform. Rättsfiguren kan bli ansedd som ett enkelt
bolag med det personliga ansvar som följer av en
sådan bedömning. Ser man på aktiebolagen och önsk-
värdheten av att, som förekommit i många kommuner
och landsting, samarbeta med olika företag, frågar
man sig om dessa i sina redovisningar skall ta upp
aktiebolaget som intressebolag, koncernbolag, och om
dessa aktiebolag skall vara tvungna att konsolidera i
sina koncernbalanser. Fråga uppkommer vidare hur
det blir ur skattesynpunkt.

Det är en hel del frågor som tränger sig på, om
man skulle frångå den tidigare uppläggningen med
anslagsstiftelser. Det är därför angeläget att få fram en
rättsfigur som beaktar synpunkterna på att det blir en
avskild förmögenhetsmassa, som ej skall vara relate-
rad till den som har engagerat sig med bidrag och
liknande.

Det kan vidare noteras att om verksamheten be-
drivs i de föreslagna formerna, ideell förening och
aktiebolag, blir utan tvekan aktiviteten belastad med
mycket kortsiktigt perspektiv. Därigenom berövas
exempelvis kommuner och landsting det långsiktiga.
Bedrivs det i en helt självständig förmögenhetsmassa
med självständig verksamhet, kan inte ingångna för-
pliktelser helt plötsligt ändras. Bedrivs det som aktie-
bolag och förening kan däremot när som helst extra
bolagsstämma eller föreningsmöte sammankallas av
dem som är parter och som skall bistå med anslagen.

När det gäller ikraftträdandet fastlades förra året
att detta skulle ske den 1 januari 1996, sedan stiftelse-
lagen blivit kompletterad med regler för anslagsstif-
telser. Nu anger propositionen att frågan om ikraftträ-
dande beträffande stiftelser som är bildade av stat,
kommun och landsting - såväl anslagsstiftelser som
andra stiftelser - skall ikraftträdandet fördröjas till
den 1 januari 1997. Skälet torde vara att man från
regeringens sida räknar med en lagstiftning som får
retroaktiv verkan på stiftelser som bildats genom
kommuner, landsting och stat. Man räknar med att
villkoren för permutation skall ändras, vilket bl.a.
framgår av Justitiedepartementets skrift Ds 1995:63
om statliga och kommunala stiftelser.

I denna skrift anges redan i inledningen att ända-
målet för en stiftelses verksamhet som är bildad av
kommun, landsting eller stat, skall kunna ändras om
det tillgodoser angelägna allmänna intressen. Med
andra ord: Staten skall skönsmässigt kunna lägga
beslag på annans egendom. Skriften redovisar vidare
analyser av hur grundlagen kan trädas för när, och
klart är, utan tvivel, att skälet till fördröjande av
ikraftträdande för de här stiftelserna har sin grund i att
man arbetar på att försöka gå runt lagstiftning som
värnar om äganderätt efter vanliga regler i en rättsstat.

Tyvärr tycks det inte vara främmande för nuva-
rande regering att arbeta på gränsen till lagstiftning
och eventuellt ta risken att även trampa över gränsen.
Redan i dag finns ett märkligt exempel på hur rege-
ringsledamöter som var verksamma i HSB och Riks-
byggen överlät en halv miljard ur en stiftelse till
nackdel för intressen i stiftelsen. I det fallet var stats-
råden Nygren och Sundström delaktiga i regeringens
beslut, där man utan saklig motivering ändrade på
Kammarkollegiets avslag.

Dessa statsråd hade som sagt varit verksamma i
HSB och Riksbyggen vid den tidpunkt då åtgärden
vidtogs - en åtgärd som för övrigt revisorerna i stiftel-
sen förklarade sig inte kunna acceptera. Både stiftel-
sens revisorer och Kammarkollegiet gick således
emot den företagna åtgärden. Fallet finns refererat på
s. 14 i decembernumret, nr 8, av Tidskrift för Sveriges
Advokatsamfund, där frågan ställs huruvida åtgärden
är förenlig med EU:s regelverk.

Med detta vill jag yrka bifall till reservationerna 1
och 2, som är anförda i betänkandet.

Anf. 20 BIRGITTA CARLSSON (c)

Herr talman! Jag kan instämma i det Stig Rind-
borg har yttrat vad gäller betänkandet. Vi hade hop-
pats att det skulle bli ett annorlunda förslag. Jag kan
börja med att yrka bifall till reservation nr 1, som vi
från Centerpartiet står bakom.

Vi tycker att situationen beträffande användningen
av formen ideell förening sannolikt är mer problema-
tisk än vad man beskriver i regeringens förslag. I den
studie som Statens kulturråd låtit göra, och som kul-
turutskottet hänvisar till, pekas på den principiella
gränsdragningen i svensk rätt mellan bolag och före-
ningar. Bolaget anses som en organisation för ett mer
eller mindre bestämt antal medlemmar, medan före-
ningen är en organisation för ett växlande antal med-
lemmar.

Med utgångspunkt i den skiljelinje mellan bolag
och förening varnas i studien för den risk som kan
ligga i att en organisation som man antagit vara en
ideell förening kan komma att bli klassificerad som
ett enkelt bolag om medlemsantalet är statiskt. Det
skulle i så fall leda till att organisationen inte vinner
ställning som juridisk person och att den eller de som
företräder organisationen blir personligt ansvariga för
dess förpliktelser. Det anser vi vara felaktigt.

Vi anser att denna fråga, som inte har diskuterats i
propositionen, borde varit föremål för en närmare
analys. Uppenbarligen är det viktigt att tillse, om den
ideella föreningen skall användas som verksamhets-
form, att man skapar en organisation som har tillräck-
liga drag av ideell förening för att en sådan skall anses
föreligga också i juridisk mening.

Man kan inte utesluta att det slag av anpassningar
som i det syftet måste göras kan innebära att den
ideella föreningen inte blir en så användbar verksam-
hetsform för anslagsberoende verksamheter som re-
geringen har förutsatt vid utformningen av propositio-
nens förslag.

Vi anser att det är ytterligare skäl för att riksda-
gens begäran från 1994 om förslag till en alternativ
rättslig reglering, anpassad för sådan anslagsberoende
verksamhet som inte kan eller bör bedrivas i myndig-
hetsform, skall besvaras. Behovet av en sådan regle-
ring har också framhållits av flera remissinstanser.

Det är till följd härav som vi från reservanternas
sida anser att utskottet skall förorda att regeringen
lägger fram förslag om en rättslig reglering av det
slag som nu har diskuterats. Till dess får regeringens
förslag om användningen av aktiebolaget och den
ideella föreningen godtas.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reser-
vation nr 1.

Anf. 21 BENGT HARDING OLSON (fp)

Herr talman! Lagutskottets betänkande nr 7 be-
handlar den rättsliga regleringen av anslagsberoende
verksamhet. Enkelt uttryckt kan man säga att det
handlar om s.k. anslagsstiftelser.

De offentligrättsliga organen, såsom staten, lands-
tingen och kommunerna, utnyttjar allt oftare andra
verksamhetsformer än myndighetsformen. Detta före-
kommer särskilt då det finns skäl att samverka med
andra parter, exempelvis universitet och högskolor,
företag, teatrar och museer. Nu aktuell verksamhet är
ofta beroende av återkommande tilldelning av an-
slagsmedel. Sådan verksamhet har många gånger
bedrivits i privaträttslig form som s.k. anslagsstiftelse.
Denna verksamhetsform är i princip inte möjlig efter
den nya stiftelselagens ikraftträdande den 1 januari
1996.

I detta nya rättsläge gäller det att finna en lämplig
privaträttslig form för anslagsberoende verksamhet.
Därför efterfrågade riksdagen i betänkande
1993/94:LU12 en ny och alternativ associationsrätts-
lig form för sådan verksamhet.

Regeringen avvisar dock utskottets förslag och
hävdar att anslagsberoende verksamhet lämpligen kan
bedrivas i form av aktiebolag eller ideell förening.
Denna ståndpunkt kan inte anses som oomtvistlig.
Många invändningar har framförts från olika håll. Vi
har hört några från talarstolen tidigare. De nämnda
associationsformerna är inte avsedda för nu aktuell
verksamhet och därför inte heller anpassade för än-
damålet. Aktiebolagsformen är föremål för en syn-
nerligen omfattad reglering och främst lämpad för
institutioner med betydande del egenintäkter. Ideella
föreningar saknar central civilrättslig lagstiftning. Det
kan naturligtvis skapa problem, vilkas lösning kanske
kräver stiftandet av en särskild föreningslag. De anvi-
sade associationsformerna skapar särskilda problem
för kommuner och inom kulturområdet. För övrigt
saknas en grundläggande analys för att tillskapa en ny
och lämplig associationsform.

Mot denna bakgrund borde den logiska slutsatsen
bli att propositionen direkt avslås med begäran om
nytt förslag. Men med hänsyn till den tidspress som
föreligger beroende på ikraftträdandet av den nya
stiftelselagen måste en annan lösning väljas. Proposi-
tionen får godkännas och de där anvisade associa-
tionsformerna användas tills vidare. Samtidigt måste
riksdagen kräva nytt förslag i enlighet med sin tidiga-
re begäran för att erhålla en lämplig associationsform
för anslagsberoende verksamhet, som garanterar er-
forderlig långsiktighet, nödvändig flexibilitet och klar
ansvarsfördelning mellan medverkande parter - allt i
linje med min motion 1995/96:L20.

Herr talman! Det borde vara en konstitutionell
självklarhet att regeringen verkställer riksdagens
beslutade beställningar. Lika självklart bör det vara att
- om regeringen nonchalerar en sådan beställning -
riksdagen vidhåller sin tidigare beställning, särskilt
som enighet förelåg både i lagutskottet och i hela
riksdagen om denna beställning. Men efter ett lika
plötsligt som betänkligt åsiktsbyte framställs inte
någon sådan upprepad beställning av lagutskottet. Det
möjliggörs genom ett majoritetsbeslut av Socialde-
mokraterna och Vänsterpartiet. Detta kan lätt uppfat-
tas som att riksdagen inte hävdar sin parlamentariska
roll utan agerar som regeringens springpojke.

Dessutom är slutresultatet även fel i sak. Det finns
ovedersägligen ett behov av en särskild reglering för
anslagsberoende verksamhet. Detta tyckte enhälligt
både lagutskottet och kulturutskottet för ett och ett
halvt år sedan. Så tycker nu enhälligt kulturutskottet
och en stor minoritet i lagutskottet bestående av Mo-
deraterna, Centerpartiet, Folkpartiet, Miljöpartiet och
även kds, tror jag. Behovet av en sådan särskild reg-
lering utesluts inte ens av lagutskottets majoritet.

Ett beslut i enlighet med utskottsmajoritetens för-
slag skulle dessutom leda till oacceptabla konsekven-
ser. För det första skapas en rättslig röra. De gamla
anslagsberoende stiftelser som behålles efter årsskiftet
måste nämligen följa den nya lagens samtliga be-
stämmelser. Detta blir en chock, eftersom lagen inte
är anpassad till sådan verksamhet. För att undkomma
denna situation måste man övergå till bolags- eller
föreningsform. Då hamnar man i en ny, rättsligt osä-
ker situation, eftersom inte heller dessa associations-
former är anpassade till anslagsberoende verksamhet.

För det andra uppkommer ett allvarligt nedlägg-
ningshot mot nu existerande stiftelser. Det pågår
nämligen en statlig inventering av sådana stiftelser.
Resultatet kan bli en omfattande "slakt" av s.k. an-
slagsstiftelser, särskilt på kulturområdet. Det är inte
osannolikt att följden blir densamma i kommuner och
landsting. Denna situation av rättslig "röra" och be-
klaglig "slakt" hade kunnat undvikas om man hade
tillskapat en ny rättsfigur som även möjliggjort verk-
samhet i ekonomiskt bättre former.

Utskottsmajoriteten har en förhoppning om att re-
geringen vid behov skall återkomma med förslag till
en särskild rättsreglering. Men så blir uppenbarligen
inte fallet om inte regeringen själv anser att lagstift-
ningsbehov föreligger, trots att många andra inklusive
riksdagen anser att ett sådant behov finns. Även om
regeringen skulle återkomma med nytt lagförslag så
består nu aktuella skador, som jag har beskrivit.

För övrigt är det trist med den totala interna splitt-
ring som uppvisas inom både socialdemokratin och
Vänsterpartiet med kulturutskottets ledamöter och
lagutskottets ledamöter på direkt kollisionskurs. Detta
skapar också en onödig klyfta mellan rättspolitik och
kulturpolitik. De bör nämligen gå hand i hand - och
kan också göra det.

Herr talman! Avslutningsvis beklagar jag att slut-
resultatet av lagutskottets beredning av detta ärende
blev som det blev. Jag tvingas att med hänvisning till
det nu anförda yrka bifall till reservation nr 1.

(forts. 21 §)

Ajournering

På förslag av förste vice talmannen beslöt kamma-
ren kl. 14.25 att ajournera förhandlingarna till kl.
14.30 då den muntliga frågestunden skulle börja.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.30.

19 § Muntliga frågor till regeringen

Anf. 22 TREDJE VICE TALMANNEN

Kammaren övergår nu till nästa punkt på före-
dragningslistan, Muntliga frågor till regeringen. Föl-
jande statsråd deltar: statsrådet Jan Nygren, jord-
bruksminister Margareta Winberg, kulturminister
Margot Wallström, statsrådet Leif Blomberg och
statsrådet Jörgen Andersson. Statsrådet Jan Nygren
besvarar övergripande och allmänpolitiska frågor.
Frågorna till övriga statsråd förutsätts beröra deras
ansvarsområden inom regeringen.

Sesamprojektet

Anf. 23 LENNART FRIDÉN (m)

Herr talman! Jag riktar min fråga till kulturminis-
tern.

Vi har ju fått Sesampengarna nu, och det har glatt
väldigt många av våra museer. Det är ett välkommet
inslag som alla partier har stött. Jag betraktar det dock
som bara en början till någonting nytt när det gäller
att ta vara på våra kulturminnen.

Kulturvårdsstandarden har ju varit låg i Sverige,
eftersom vi saknat både utbildning och forskning. Nu
är det väldigt viktigt att detta kan fortsätta efter an-
vändandet av de här initiala pengarna, och då är det
också viktigt att det byggs upp en sådan kompetens på
några av våra universitet att det verkligen kan bli
meningsfullt.

Frågan är: Kan statsrådet, som egentligen är be-
ställare av det här på kultursidan, lova att göra någon-
ting för att påskynda en utveckling, t.ex. genom att
tala med sin kollega på utbildningssidan? Det är näm-
ligen samarbete som behövs. Det är det som saknas
för att vi skall kunna få upp den standard som behövs
för kulturvården.

Anf. 24 Kulturminister MARGOT
WALLSTRÖM (s)

Herr talman! Lennart Fridén är en av dem som jag
tycker kan ta åt sig äran för att det här projektet har
kommit till. Han är en av dem som har drivit de här
frågorna.

Det känns väldigt roligt att vi har fått sätta i gång
Sesamprojektet. Det kommer att betyda nya, menings-
fulla arbeten med att restaurera och tillgängliggöra
våra kulturskatter på museer, i arkiv m.m.

Naturligtvis är det en viktig fråga för framtiden
som Lennart Fridén tar upp. Jag skall naturligtvis, i
samband med att vi behandlar Kulturutredningens
förslag och i den proposition som kommer, se till att
vi överväger också frågan om hur utbildningen och
forskningen på det här fältet skall kunna fördjupas.
Jag tycker att frågan hör hemma i det här större sam-
manhanget, och jag har alls ingenting emot att tala
med min kollega om saken.

Anf. 25 LENNART FRIDÉN (m)

Herr talman! Det finns några ställen där man re-
dan har påbörjat en sådan här utbildning och forsk-
ning. Som jag ser det, och jag hoppas att statsrådet
håller med mig, är det väldigt viktigt att detta får
vidareutvecklas, eftersom de utbildningarna och de
forskningsinriktningarna har skett i samarbete med
kulturinstitutioner. På så sätt kan vi utnyttja det som
redan finns som ett embryo på det här området och se
till att det inte splittras. Det är oerhört väsentligt, när
vi har så litet av det, att det blir en koncentration.

Anf. 26 Kulturminister MARGOT
WALLSTRÖM (s)

Herr talman! Det är alldeles riktigt. Det är i Kiruna,
Göteborg, Stockholm och även på någon annan ort
som den här utbildningen av föremålsassistenter nu
kommer i gång. Det är helt riktigt att vi bör bygga på
den kompetens och utbildning som redan finns på de
här orterna och se till att vi använder dessa resurser
också framdeles.

Kockums Thailandsaffär

Anf. 27 LENA KLEVENÅS (s)

Herr talman! Jag vill rikta en fråga till statsrådet
Jan Nygren.

Det gäller de uppgifter som förekommit i mass-
medierna den senaste veckan om att Kockums har
betalat mutor till Thailands premiärminister för att få
en vapenexportorder. Vilka åtgärder vidtar regeringen
för att utreda de här anklagelserna?

Anf. 28 Statsrådet JAN NYGREN (s)

Herr talman! Den frågan fick statsrådet Mats
Hellström här i kammaren för någon eller möjligen
några dagar sedan, och den har han också svarat på.

Vad regeringen, via Krigsmaterielinspektionen, kan
göra är att förhöra sig om läget hos den som har
påstått att oegentligheter har förekommit. Man kan
också förhöra sig om läget hos det företag som har
anklagats för vissa saker. I nuläget kan varken rege-
ringen eller Krigsmaterielinspektionen göra särskilt
mycket mer.

Rovdjur

Anf. 29 PETER ERIKSSON (mp)

Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
Margareta Winberg om den svenska rovdjurspoliti-
ken.

Jag har sett en svag positiv trend de senaste åren
när det gäller bl.a. varg och lodjur i Sverige men inte
när det gäller järv. Vi vet utifrån internationella erfa-
renheter att det krävs lokal acceptans från lokalbe-
folkning, boskapsuppfödare och andra för att man
skall kunna ha en bra och livskraftig rovdjursstam.

Detta kräver i sin tur bra ersättningssystem. Men i
Sverige har vi under det senaste året fått se att den
nya regeringen, trots överenskommelser mellan bl.a.
sametinget och Naturvårdsverket om nya ersättnings-
system, inte är villig att sätta till pengar så att dessa
skall fungera.

Det här anser jag hotar den svenska rovdjurs-
stammen på ett allvarligt sätt. Är det verkligen så att
Sverige inte har råd med rovdjur i framtiden? Finns
det något hopp om att den enligt min mening tråkiga
och negativa politik som förts det senaste året kan
förändras under den närmaste tiden?

Anf. 30 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s)

Herr talman! Frågan som tas upp handlar om ett
nytt ersättningssystem när det gäller rovdjursrivna
renar. Detta bygger till skillnad från det tidigare på att
man skall göra en inventering, och därefter skall sa-
metinget få en ersättning som skall delas ut för det
skäliga värdet av de rovdjursrivna renarna.

I budgetpropositionen sade vi att den summa som
sametinget skulle kunna få är 7 plus 14 miljoner på ett
och ett halvt års basis, dvs. 14 miljoner per år. Vi gav
där också Naturvårdsverket och sametinget i uppdrag
att närmare bestämma formerna för hur både invente-
ringen och fördelningen av pengarna skulle gå till.

Det här uppdraget gjorde sametinget och Natur-
vårdsverket något större av än vad de hade i uppdrag
att göra, och de föreslog också ett ökat belopp. Riks-
dagen har godkänt beloppet 14 miljoner, och där står
vi i dag.

Jag skall emellertid i kväll träffa företrädare för
sametinget, Naturvårdsverket och de fyra nordliga län
som är involverade i det här för att närmare diskutera
frågan.

Anf. 31 PETER ERIKSSON (mp)

Herr talman! Det finns två delar som jag är orolig
för i det här. Det är dels frågan om ersättningssyste-
met till renskötarna, dels en ekonomiskt sett mycket
mindre fråga, nämligen ersättningssystemet när det
gäller tamdjur, exempelvis till fårägare. Det här har
handlat om några hundra tusen kronor om året, men
det är en viktig fråga för vargstammen.

Jag skulle också vilja fråga: Kommer ni att ta upp
båda dessa frågor på mötet i kväll, och kan ni ge sig-
nal om att det blir en förbättring?

Anf. 32 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s)

Herr talman! Det vi har talat om att ta upp är det som
rör de rovdjursrivna renarna. Jag kan inte i dag, här
och nu, lova att det blir en förändring. Riksdagen har
faktiskt fattat ett beslut i frågan.

Miljö- och allergisanering

Anf. 33 BENGT KRONBLAD (s)

Herr talman! Jag vänder mig till Jörgen Anders-
son.

Frågan gäller det anslag till miljö- och allergisa-
nering som riksdag och regering tidigare har beslutat
om. Det framkommer nu att de medlen är mycket lågt
utnyttjade. Jag vill därför fråga ministern: Vilka åt-
gärder avser ni att vidta för att öka utnyttjandet av
medlen för en bättre miljö men också för en ökad
sysselsättning?

Anf. 34 Statsrådet JÖRGEN
ANDERSSON (s)

Herr talman! Vi har i en överenskommelse med
Miljöpartiet fört över 800 miljoner från allergiansla-
get till ROT-anslaget för renovering av lägenheter. Vi
har samtidigt i den överenskommelsen varit överens
om att ha en kontrollstation i början av nästa år. Vi är
också överens om att intensifiera informationen till
kommunerna så att detta viktiga miljöanslag kan
användas till det som det är avsett för. Vid avstäm-
ningen i början av nästa år får vi se vilka åtgärder vi
då skall vidta.

Nynazistisk propaganda

Anf. 35 HÅKAN HOLMBERG (fp)

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Jan
Nygren om regeringens planer för att komma till rätta
med nynazistisk propaganda och nynazistiska vålds-
brott. Under de senaste dagarna har många uttalat sin
glädje över att t.ex. en polischef i Göteborg har givit
väldigt starka signaler om att man nu skall ta i på ett
helt annat sätt än tidigare vid de demonstrationer som
brukar äga rum varje höst. I dag säger en annan per-
son inom rättsväsendet, kammaråklagaren i Göteborg,
att det nog inte finns grund för några egentliga rättsli-
ga konsekvenser och att eventuella brott inte kan
dokumenteras därför att videofilmerna var för dåliga
på grund av att det var för mörkt. Det hela ger ett litet
tafatt och pinsamt intryck.

Det är allvarligt om det fortsätter på det här sättet.
Därför är det väsentligt att de åtgärder som har avise-
rats kan få någon materiell form ganska snart. Jag
undrar därför om Jan Nygren kan ge någon vägled-
ning i fråga om vad regeringen skall göra åt detta.

Anf. 36 Statsrådet JAN NYGREN (s)

Herr talman! Håkan Holmberg tar upp en fråga
som principiellt sett är oerhört viktig. Däremot vill jag
nog ändå inte betrakta den som en övergripande fråga,
eftersom Håkan Holmberg pekar på en diskussion
som pågår inom rättsväsendet. Jag skulle därför, herr
talman, vilja att frågan fick lov att vid annat tillfälle
ställas till justitieministern.

Anf. 37 HÅKAN HOLMBERG (fp)

Herr talman! Jag har förståelse för att Jan Nygren
inte vill gå in på de rättsliga aspekterna, men jag vid-
håller att frågan har så många andra komponenter att
den ändå måste betraktas som övergripande.

Jag tog diskussionen i Göteborg som ett exempel,
men det finns ju ett stort problemkomplex som har att
göra med hur myndigheter, representanter för det
officiella Sverige, statliga organ, kommunala organ,
osv., uppträder. Det visar sig ofta att de uppträder
väldigt olika sinsemellan och i olika delar av landet.
Vi kan i dag läsa i tidningen att man på en ort i Sveri-
ge tycks ha lämnat ut listor på invandrarelever till en
lokal nazistgrupp.

Jag tror nog ändå att det krävs ett sammanhållet
grepp och att man inte bara kan se det här som en
juridisk fråga.

Anf. 38 Statsrådet JAN NYGREN (s)

Herr talman! Jag känner inte till något om utläm-
nandet av listor.

I fråga om myndigheters agerande, vare sig det
gäller polischefer eller rektorer - vi kanske i det fallet
skall tala om "myndigheter" - är utgångspunkten för
möjligheten att agera juridisk. Det pågår en diskussion
om vad som är tillåtet och vad som inte är tillåtet. Vad
som är rimligt och lämpligt är mycket lättare att uttala
sig om.

Därför vill jag nog ändå framhärda i att hävda att
justitieministern bör vara närvarande om den här
diskussionen förs i kammaren.

Flyktingar med tillfälliga uppehållstillstånd

Anf. 39 ULLA HOFFMANN (v)

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Blom-
berg som gäller bosnierna med kroatiska pass. De
bosnier med kroatiska pass som befann sig i Sverige i
våras fick tillfälliga uppehållstillstånd, som har löpt ut
nu i november. Enligt uppgifter i pressen kommer de
att få stanna över jul på grund av arbetsbelastningen
hos Invandrarverket. Det finns emellertid ingen en-
hetlig uppfattning om när julen är över.

EU-kommissionären Anita Gradin har varnat bl.a.
Sverige för att ha för bråttom med att skicka hem
exjugoslaviska flyktingar. EU-medlaren Carl Bildt
säger samma sak - han tycker att de skall få sina
tillfälliga uppehållstillstånd förlängda.

Min fråga till statsrådet är därför: Avser regering-
en att förlänga de tillfälliga uppehållstillstånden för de
bosnier med kroatiska pass som befinner sig i Sveri-
ge?

Anf. 40 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)

Herr talman! Vi avser att hantera den här frågan så
att Sverige tillsammans med andra länder och
UNHCR kan göra det bästa för de här människorna i
den situation de just nu befinner sig. Vi kommer att
vara mycket noga med samordningen under UNHCR i
de här avseendena. Det indikerar väl ändå en viss
riktning på de beslut vi kan komma att fatta. För när-
varande ligger bollen hos Invandrarverket, och man
kommer kanske före jul att överlämna ett antal ären-
den som sedan regeringen får ta ställning till. Jag vill
inte föregripa regeringens ställningstagande i den här
frågan.

Fiskevård

Anf. 41 CARL G NILSSON (m)

Herr talman! Jag vill börja med att berömma jord-
bruksministern för det goda omdömet att återkalla
propositionen om allmän fiskevårdsavgift. I regering-
ens skrivelse står att motivet för återkallandet är att
regeringen har för avsikt att lägga fram förslag om
annan finansiering av fiskevårdsinsatser. Jag skulle
vilja fråga: Hur och när har man för avsikt att lägga
fram ett sådant förslag?

Anf. 42 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s)

Herr talman! Beredning av detta ärende pågår, och
vi har för avsikt att lägga fram det i tilläggsbudgeten.

Anf. 43 CARL G NILSSON (m)

Herr talman! I den återkallade propositionen skri-
ver regeringen mycket om behovet av och det ange-
lägna i att bilda fiskevårdsområden. Kan man också
tänka sig att en sådan form av åtgärd blir aktuell,
nämligen att nybildade fiskevårdsområden får vara
med och bidra till denna fiskevård?

Anf. 44 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s)

Herr talman! Den frågan kan jag inte svara på i dag.
Det som stod i propositionen om allmän fiske-
vårdsavgift var dels hur själva uppbördssystemet
skulle se ut, dels vad pengarna skulle användas till.
Pengarna skulle användas till fiskevård och t.ex. bil-
dandet av fiskevårdsområden. När vi nu har tagit
tillbaka propositionen och bereder det nya förslaget
är det i dag för tidigt att besvara en så detaljerad
fråga som den Carl G Nilsson ställer.

Kärnkraftsavvecklingen

Anf. 45 BENGT HARDING OLSON (fp)

Herr talman! Jag skulle vilja ställa en energipoli-
tisk fråga, som närmast gäller kärnkraften och kärn-
kraftens avveckling. Frågan är: Skall den avvecklas år
2010, eller skall den avvecklas efter år 2010?

Svenska folket upplever det i dag som att den tota-
la förvirringen har utbrutit. Inom regeringen säger P
att den skall avvecklas till år 2010, och A säger att
avvecklingen kan komma att ske någon gång efter år
2010. P står alltså för Göran Persson, och A står för
Jörgen Andersson. Båda finns nu närvarande i kam-
maren. Om jag har förstått saken rätt kan jag bara
ställa frågan till en på svarandebänken, och därför
nöjer jag mig med att ställa frågan till Jörgen Anders-
son. Kan svenska folket få ett klart besked? Är det
Anderssons eller Perssons linje som gäller?

Anf. 46 Statsrådet JÖRGEN
ANDERSSON (s)

Herr talman! Det här är inte så dramatiskt som det
kanske syns vid en första anblick. Vad finansminis-
tern har sagt är att folkomröstningsresultatet gäller,
och det står vi alla bakom. Vad finansministern också
har sagt är att riksdagsbeslut gäller och att de gäller
till dess att det fattas nya riksdagsbeslut.

Min bedömning är att vi inte kommer att klara den
totala omställning av den svenska energipolitiken till
år 2010, utan vi behöver litet längre tid på oss. Det är
den bedömning jag gör. Den 18 december får vi se
vilken bedömning Energikommissionen gör. Sedan
skall vi ha ett remissarbete, och så småningom skall vi
ha partiöverläggningar. Efter det tror jag att vi är
mogna för att anta ett brett samförstånd i energipoliti-
ken.

Anf. 47 BENGT HARDING OLSON (fp)

Herr talman! Det är inte så lätt för vare sig en
riksdagsledamot eller en allmän medborgare att förstå
de här subtila varianterna. Men låt mig ställa frågan
på ett litet annorlunda sätt, så kanske statsrådets svar
kan bidra till belysningen. Låt oss nu begränsa den
energipolitiska frågan till kärnkraften. Menar Jörgen
Andersson att kärnkraften kan avvecklas till år 2010?
Är svaret ja, har han uppenbarligen exakt samma
inställning som Göran Persson.

Anf. 48 Statsrådet JÖRGEN
ANDERSSON (s)

Herr talman! Återigen: Riksdagen har fattat ett
beslut om att kärnkraften skall vara avvecklad till år
2010, men riksdagen har också fattat en massa andra
energipolitiska beslut. Vi har varit överens över parti-
gränserna om att tillsätta en energikommission. Vi har
varit överens om direktiven. Nu skall Energikommis-
sionen lägga fram sitt betänkande för att de energi-
politiska knutarna skall lösas upp. Detta betänkande
skall läggas fram den 18 december.

På sakliga grunder och efter att ha tagit del av en
del information gör jag den bedömningen att vi på 14
år inte kommer att klara av den totala omställningen
av den svenska energipolitiken, utan vi behöver litet
mer tid på oss.

Anf. 49 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m)

Herr talman! Jag hade samma fråga som ställdes
tidigare, men jag vill ändå fortsätta debatten, därför
att jag tycker att förvirringen fortfarande är total bland
oss som sitter här i riksdagen och medborgarna i Sve-
rige. Jag lyssnade noga på finansminister Göran Pers-
sons uttalande i går, och han hänvisade bara till folk-
omröstningen. Såvitt jag vet talades det inte om 2010 i
folkomröstningen, utan om att avvecklingen skall vara
gjord när man har tagit hänsyn till sysselsättning och
välfärd.

Jag vill ha ett mycket rakare svar än vad statsrådet
Jörgen Andersson gav tidigare: Har statsrådet samma
uppfattning som Göran Persson eller inte? Vi har
fortfarande inte fått klarhet i det.

Anf. 50 Statsrådet JÖRGEN
ANDERSSON (s)

Herr talman! Vad som sades i folkomröstningen är
vi väl alla fullt medvetna om. Det var linje 2 som
vann. Det sades då att kärnkraften skall avvecklas i
takt med att vi kan få förnyelsebara energikällor in i
systemet och att det inte äventyrar sysselsättning och
välfärd.

Sedan har riksdagen beslutat att det skall vara av-
klarat 2010. Sedan har riksdagen beslutat att vi inte
får bygga ut vattenkraften. Sedan har riksdagen beslu-
tat att vi inte får öka koldioxidutsläppen. Sedan har
riksdagen beslutat att vi skall förse industrin med
konkurrenskraftig el.

Vi måste lösa upp den här knuten, och Energi-
kommissionen har alltså till uppgift att förse oss med
ett underlag.

Jag gör i dag den bedömningen att vi inte klarar
denna totala omställning, utan vi måste ändra en del
av riksdagsbesluten. En närmare precisering är jag
beredd att göra efter att Energikommissionen har
lämnat sitt betänkande.

Anf. 51 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m)

Herr talman! Får jag då uppfatta det så att statsrå-
det Jörgen Andersson fortfarande har - som jag har
uppfattat det tidigare - en mer avvaktande och en mer
realistisk inställning till kärnkraftsavvecklingen, med
hänsyn till Sveriges ekonomi och sysselsättningssi-
tuation, än vad finansminister Göran Persson gav
uttryck för i massmedierna i går?

Anf. 52 Statsrådet JÖRGEN
ANDERSSON (s)

Herr talman! Jag är ledsen, men Marietta de Pour-
baix-Lundin lyckas inte när hon försöker få till stånd
en splittring. Finansministern och energiministern är
fullständigt eniga.

Propositionsavlämnandet

Anf. 53 BJÖRN SAMUELSON (v)

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Ny-
gren.

Om tiden medgav skulle jag berätta historien om
en "gloppmaker", men det tar 20 minuter.

Det gäller regeringens avlämnande av propositio-
ner till riksdagen. Jag vet inte hur många olika bud vi
fick när det gällde tillväxtpropositionen. Detta försvå-
rar naturligtvis riksdagens och oppositionens arbete.
Men framför allt krånglar det till planeringen för oss
som är föräldrar.

Jag undrar nu vilka åtgärder statsrådet avser att
vidta så att vi kan få klarare besked när det gäller
avlämnandet av propositioner till riksdagen och vi
därmed kan leva ett ännu bättre liv som föräldrar och
aktiva politiker.

Anf. 54 Statsrådet JAN NYGREN (s)

Herr talman! Jag är självfallet beredd att uppmunt-
ra varje sådan ansträngning. Jag är möjligen litet
överrumplad av frågan. Såvitt jag kan minnas, har det
vid något eller möjligen ett par tillfällen varit diskus-
sioner om tidpunkten för avlämnandet. Med tillväxt-
propositionen var det så. Men den diskussionen har ju
förts i en dialog mellan regeringskansliet och riksda-
gen.

Jag skall naturligtvis ta till mig önskemålet och se
över om det är så att just diskussionen om tidpunkter
för propositioners avlämnande skulle vara extra stö-
rande för föräldraskapet. Det är inte min mening att
raljera, utan jag konstaterar bara att jag inte har mött
problemet med den vinklingen tidigare.

Anf. 55 BJÖRN SAMUELSON (v)

Herr talman! Jag vill då bara konstatera att Jan
Nygren och jag har två olika verklighetsbilder; han
från regeringsperspektivet och jag från riksdags- och
oppositionsperspektivet.

Det var så, Jan Nygren, att det gavs åtminstone tre
fyra olika datum för när denna proposition, som an-
sågs vara mycket viktig, skulle avlämnas till riksda-
gen. Man började redan i våras att resonera om när
den skulle läggas fram.

Anf. 56 Statsrådet JAN NYGREN (s)

Herr talman! Att Björn Samuelson och jag ibland
har två olika verklighetsbilder är ingen överraskning.
Men i det här fallet var det så att jag sade att jag inte
kan minnas att det har varit några ytterligare tillfäl-
len - möjligen något - än vid diskussionen om tid-
punkten för tillväxtpropositionens avlämnande. Jag
har alltså inte förnekat att det var på det sättet.

Det är naturligtvis inget som jag vill försvara i
kammaren, dvs. att vi ibland har problem med tid-
punkterna. Men det har trots allt inte varit så särskilt
ofta förekommande, och jag skall även fortsättnings-
vis gärna se till att minimera tillfällena då sådana
diskussioner kan uppstå.

Det statliga stödet till kulturlivet

Anf. 57 HENRIK S JÄRREL (m)

Herr talman! Jag har en fråga till kulturminister
Margot Wallström.

I en tid när samhället måste spara på alla nivåer, i
stat, kommun och landsting, gäller det även kultursek-
torn. Då är min undran om kulturministern är beredd
att också satsa på en effektivisering och en avbyrå-
kratisering av kulturlivet, så att de pengar - de relativt
ynka pengar - som går till kulturlivet också kommer
de kulturutövande, skapande konstnärerna till del i
högre grad.

Låt mig ta ett exempel, som gäller folkhögskolor-
na och studieförbunden. Vi har ett folkbildningsråd
och ett folkbildningsförbund, som i viss mån har
överlappande uppgifter. Min undran är om man inte
skulle kunna avskaffa folkbildningsrådet till förmån
för folkbildningsförbundet, som kunde få sköta sina
interna angelägenheter.

Anf. 58 Kulturminister MARGOT
WALLSTRÖM (s)

Herr talman! Jag är naturligtvis beredd att med-
verka till att kultursektorn skall utnyttja sina resurser
mycket effektivt och att man skall minska på all byrå-
krati till förmån för kulturutövarna.

Exemplet var kanske litet illa valt, därför att jag
har inte hand om folkbildningen och dessa organisa-
tioner, utan de ligger under Utbildningsdepartementet.
Men jag förstår frågan och kan gärna vidarebefordra
synpunkten.

Jag antar att bakgrunden är bl.a. rapporten från RRV,
som just påpekar att vi behöver bli effektivare när det
gäller mål- och resultatstyrning inom kultursektorn.
Vi skall dock komma ihåg att det inte alltid är så
enkelt att mäta de här sakerna inom kultursektorn.
Det får man ständigt ha med sig i ryggsäcken när man
skall titta på de här frågorna. Självfallet skall vi alltid
försöka bli ännu mer effektiva, så att pengarna kom-
mer dit de skall.

Barn- och ungdomslitteratur

Anf. 59 BJÖRN SAMUELSON (v)

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till kulturmi-
nister Margot Wallström.

För bara något år sedan, 1994, firade vi 400-
årsjubileet av utgivningen av den första barnboken här
i Sverige. Nu nås vi av rapporter om att utlåningen
och försäljningen av barn- och ungdomsböcker går
kraftigt nedåt.

Jag vill fråga: Ser man på den här problematiken
från Kulturdepartementets sida? Finns det planer för
att främja läsningen bland barn och ungdomar?

Anf. 60 Kulturminister MARGOT
WALLSTRÖM (s)

Herr talman! Jag kan lova att det finns sådana pla-
ner. Vi är lika bekymrade som Björn Samuelson över
dessa rapporter, som kommer både från biblioteken
och från olika håll där vuxna möter barn, i en profes-
sionell roll eller som förälder. Jag har därför gett i
uppdrag till Kulturrådet att särskilt titta på den här
frågan, vad vi skall göra för att gynna barnboken och
för att gynna läsning hos barn samt se till att det på
dagis och skolor finns tillräckligt med böcker. Jag
tycker att det hör till ett civiliserat samhälle att se till
att barn och ungdomar får lära sig läsa och har till-
gång till bra barnböcker.

Anf. 61 FÖRSTE VICE TALMANNEN

Då det nu inte tycks finnas fler frågor, tackar jag
statsråden för att de har kommit hit och svarat på
kammarens frågor.

Jag förklarar härmed denna frågestund avslutad.

20 § Information från regeringen om den fort-
satta reformeringen av budgetprocessen (forts.
LU7)

Anf. 62 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Herr talman! Jag skall ta kammarens tid i anspråk
för att redovisa regeringskansliets arbete med utveck-
lingen av budgetprocessen. Det kan tyckas perifert
och mindre viktigt. Men det är det inte, utan det är
fas 2 i vårt budgetsaneringsprogram. Fas 1 har ju varit
att ta saneringsbesluten i riksdagen - skattehöjningar
och besparingar, uppgående till nästan 120 miljarder
kronor.

Fas 2 är sedan att genomföra s.k. institutionella
förändringar som gör att vi inte skall behöva hamna i
samma problem en gång till. Däri ligger en bättre
budgetprocess, alltså en bättre styrning framför allt av
statens utgiftssida, och däri ligger också det som vi
har lanserat här i riksdagen efter förslag från Center-
partiet i en debatt i våras - det s.k. utgiftstaket.

Det är om de sakerna som jag i dag skall tala.

Bakgrunden är också att man, om man tittar ut
över Europa och andra delar av OECD-området med
jämförbara ekonomier, kan se att det finns länder som
har en svag budgetprocess. I de länderna har man
också haft en sämre utveckling, framför allt av
statsskulden. Det tycks finnas ett samband mellan en
svag budgetprocess och en statsskuldsuppbyggnad.

Dessutom: När man utomlands tittar på Sverige
beskrivs Sverige som ett land med en svag budgetpro-
cess, och det är en riktig beskrivning. Budgetproces-
sen tillhör på så sätt Sverigebilden när det gäller eko-
nomisk politik. Vi vill ändra på det av sakliga skäl,
därför att det är nödvändigt att kunna styra sina utgif-
ter och, naturligtvis, därför att den sakliga förändring-
en ger en bättre Sverigebild och därmed ett ökat för-
troende utomlands.

Att säga att vi skall göra detta är lättare än att göra
det. Det är ju stora förändringar som ligger framför
oss. Nu ingår de förändringarna i en konsekvent pro-
cess, som redan den tidigare regeringen i viss ut-
sträckning påbörjade. Riksdagen beslöt 1994 om
rambudgetprocessen. Sedan har vi också förlängt
mandatperioderna till fyra år. Det är ett oerhört viktigt
inslag i den ekonomiska politikens möjligheter att
komma till rätta med obalanserna.

I den budget som tagits i år har vi infört vad som
kallas för bruttobudgetering - vi skiljer mellan in-
komster på inkomsttitlar och utgifter på anslag. Man
får därmed ett bättre grepp över de totala utgifterna.
Detta är gjort i år.

Vidare har vi tagit långsiktiga beslut här i riksda-
gen, senast i anslutning till konvergensprogrammet,
om saldomål för de offentliga finanserna och om
stabiliseringsmål för desamma. Som jag sade förut tog
vi utgiftstaksbeslutet här under våren.

Det är alltså en process av det här slaget som rul-
lar. Den är konsekvent och den är inriktad på att detta
nu skall följas upp med att utgiftstaket får ett innehåll
och med att budgetprocessen ges sina slutliga drag.

När vi pratar om utgiftstaket måste vi vara klara
över att där ryms konflikter. Staten har ju åtaganden
av lagfäst natur, t.ex. barnbidragen. Det finns också
civilrättsligt bundna avtal, t.ex. garantier till närings-
livet. Om det skall gå att förena med ett utgiftstak kan
vi inte bara klippa av dessa åtaganden när det nomi-
nella utgiftstaket nås, utan vi måste ha en metod för
att hantera dessa åtaganden även om det för ett år
kommer i konflikt med utgiftstaket. Utgiftstaket får
alltså inte betraktas på det sättet att en kassamässig
bila faller, och därefter sker inga utbetalningar.

Lösningen på detta är att vi har ett utgiftstak som
kopplas till rambudgetering. Rambudgetering läggs
över en treårsperiod, och de ramar som överskrids
år 1 hämtar man igen år 2 genom att då göra ned-
dragningar på utgiftsslaget eller någon annanstans i
budgeten eller år 3 under perioden. Det gör att alla
överskridanden kan finansieras, och de som har an-
svar för anslagen får ett starkt incitament att hålla
igen och att se till att man klarar sina anslag; detta i
kontrast till dagens situation med försöksanslag som
täcker ungefär 70 % av statens utgiftssida där vi inte
har den typen av incitament. De försvinner nu med
det här nya sättet att budgetera kopplat till utgiftsta-
ket.

Det här utgiftstaket skall omfatta hela offentliga
sektorn - staten, socialförsäkringssystemet och kom-
munerna. Det sista kräver en extra förklaring. Kom-
munerna har ju sin grundlagsenliga rätt att sig själva
beskatta och kan på så sätt dra i väg på utgiftssidan.
Det är alltså svårt att, utan att komma i konflikt med
grundlagen, från riksdagen gå in och lägga ett utgift-
stak för kommunerna.

Vad vi på Finansdepartementet siktar på är att
komma överens med kommunsektorn om hur dess
intäkter skall utvecklas under de kommande åren och
att intäktssidan på så sätt indirekt blir det som begrän-
sar utgiftssidan. Samtidigt lägger vi ju en restriktion
på kommunerna - man skall balansera sina budgetar
och inte låna till driften. På så sätt klarar vi att hantera
den kommunala sektorn i en dialog, vilken resulterar i
att utgiftstaket också kan inrymma den kommunala
sektorn.

Ett annat område där det kan verka knepigt att få
in utgiftstaket är arbetsmarknadsutgifterna. Nu är det
inte så svårt som det verkar. Det mesta av konjunktur-
svängningarna när man lägger utgiftstaket är inte
förknippat med statens utgifter utan med inkomstsi-
dan. Utgifterna varierar mindre över konjunkturcy-
keln. Därför är det lättare att hantera utgiftstaket ock-
så i ett konjunkturperspektiv. Vi behöver alltså inte
göra avkall på en aktiv konjunkturpolitik bara därför
att vi har ett utgiftstak, utan också arbetsmarknadsut-
gifterna bör kunna gå in under utgiftstaket.

Till grund för budgeteringen ligger naturligtvis en
konjunkturbild. Det är den allra första grunden. Däref-
ter ligger som nästa, skulle jag vilja säga, dämpande
kraft i den här bedömningen att varje anslag har sin
reserv. Eftersom anslagen har sin reserv budgeterad
redan under året kan man sedan dessutom med ram-
budgeteringens metod förskjuta mellan åren - först en
reserv inom året och sedan en förskjutning mellan
åren. Dessutom har vi naturligtvis möjlighet att göra
omfördelningar på hela den statliga utgiftssidan.
Skulle detta inte räcka har vi möjlighet, och även
skyldighet, att gå tillbaka till riksdagen och tala om att
det inte höll, att vi behöver mera pengar.

Det ger ett tydligt ansvar och en tydlig signal, och
det skärper kravet på en politisk prioritering när man
driver den här typen av process - både i riksdagen och
i regeringskansliet. Därför skall arbetsmarknadsutgif-
terna in också i dessa åtgärder.

Som ni vet kommer vi när vi gör det här att också
vara tvungna att kraftigt förbättra vår prognos- och
uppföljningsverksamhet. Vi permanentar arbetsgrup-
per i regeringskansliet som kommer att följa de
27 utgiftsområdena varje månad vad gäller utfall. Vi i
regeringen kommer att varje kvartal följa utgiftsut-
vecklingen och vi kommer varje halvår att för riksda-
gen redovisa utvecklingen.

För att kunna hantera senare under budgetåret in-
komna utgiftskrav som inte täcks av tidigare beslut
kommer det att finnas en reservpott undanlagd i rege-
ringskansliet; detta för att vi skall kunna hantera ex-
empelvis EG-relaterade utgifter och även valutakurs-
förändringar och ränteförändringar som det kan vara
svårt att ta på respektive anslag. Statsskuldsräntorna
ligger helt utanför utgiftstaket.

Vi får, som ni vet, ett nytt budgetår. Budgetåret bli
ju ett kalenderår. Det innebär att vi kommer att gå till
riksdagen med budgetförslaget i september månad.
Det i sin tur innebär att det grova inriktningsbeslutet,
som drar upp riktlinjerna för budgeten, läggs till riks-
dagen under våren, närmare bestämt i april månad.

Det blir två stora budgetpropositioner, en i april
och en i september. Däremellan jobbar riksdagen och
regeringskansliet löpande med budgetprodukten.

Herr talman! Det handlar alltså om att vi nu kraf-
tigt stramar upp budgetprocessen. Det är del 2, som
man brukar säga, i saneringsprocessen. Vi kombinerar
budgetprocessen med ett utgiftstak. Det gör att vi nu
får en ordning på den svenska budgetprocessen som
ligger i linje med vad som gäller i de länder i Europa
som har bäst statsfinansiell ordning. Till den kretsen
börjar Sverige nu åter få räkna sig.

Anf. 63 JOHAN LÖNNROTH (v)

Herr talman! Självklart skall vi vara överens om
att försöka få en effektivare budgetprocess. Men fi-
nansministern brukar säga att kommunerna har varit
mycket bättre än staten på att sköta sin ekonomi. Mot
den bakgrunden tycker jag att det är underligt att vi
här i riksdagen skall fatta beslut om ett utgiftstak,
eller ett intäktstak, för kommunerna. Vi har i dag på
förmiddagen i finansutskottet avvisat borgerliga pro-
påer om olika typer av kommunala skattestopp.

Finansministern säger att regeringen skall vara
överens med kommunerna om detta. Jag har sett
uppgifter i pressen om att Margot Wikström, ordfö-
rande i Kommunförbundet, har sagt att hon inte kan
godta några ingrepp i det kommunala självstyret. Hon
säger att ett skattetak är lika illa som det tidigare
skattestoppet. Hon hänvisar till det kommunala själv-
styre som finns inskrivet i grundlagen.

Då skulle jag vilja fråga följande. Om regeringen
inte kommer överens med kommunerna, förutsätter
jag att hela projektet för kommunernas del faller. Har
jag rätt på den punkten?

Anf. 64 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Herr talman! Vi skall komma överens med kom-
munerna. Därför kommer projektet inte att falla. An-
ledningen till att jag kan uttala mig på det viset är att
vi häromdagen hade mycket konstruktiva samtal med
kommunförbunden omkring den här frågan. Vi har
aldrig haft ambitionen att reglera kommunernas ut-
giftssida. Däremot begriper kommunförbunden, precis
som statens företrädare, att vi sitter i ett läge där vi
har ett intresse av att få offentliga finanser i balans
och i ordning. Vi vet att vi har tagit det utrymme som
finns i ekonomin i anspråk för saneringsprogrammet.
Kommunala skattehöjningar som har kommit därut-
över som resultat av valrörelsen har vi fått acceptera.
Jag tror att vi har nått ett stopp på ytterligare kommu-
nala skattehöjningar under perioden. Om kommuner-
na ser framför sig att möjligheterna till skattehöjning-
ar i huvudsak är uttömda, vet de hur deras utgiftssida
kommer att utvecklas till följd av att avtalsrörelsen är
klar, och den är långsiktig. Vi har kontroll på inflatio-
nen.

Det gör att detta för kommunernas del inte är en
särskilt kontroversiell fråga. Jag tror faktiskt att det
kommer att visa sig att de övertoner som tidigare varit
i debatten kommer på skam.

Anf. 65 JOHAN LÖNNROTH (v)

Herr talman! Frågan kvarstår. Om vi är överens
om att kommunerna tar sitt ansvar, att landets kom-
munpolitiker är kapabla att själva göra bedömningar-
na om vad ekonomin tål, varför skall vi då påtvinga
kommunerna den ena eller den andra formen av skat-
testopp eller skattetak? Varför kan vi helt enkelt inte
lita på våra duktiga kommunpolitiker?

Anf. 66 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Herr talman! Jag litar på dem. Det gör jag mot
bakgrund av den förankring jag själv har i kommun-
sektorn. Det vore meningslöst att diskutera ett utgift-
stak för den offentliga ekonomin om vi uteslöt kom-
muner och landsting. Deras verksamhet är stor, och de
skall vara med. Kommuner och landsting har, särskilt
om de är angelägna om att behålla sin beskattnings-
rätt, allt intresse i världen att se till att vi får ordning
på de offentliga finanserna, så att den kommunala
skatteutvecklingen inte börjar rulla igen. Annars
kommer naturligtvis deras beskattningsrätt att ifråga-
sättas i den allmänna debatten.

Det vi har gjort - kommunal bokföringslag är un-
der utarbetande, balanskraven, förbudet att låna till
driften och diskussioner om hur vi skall hantera
kommuner som inte kan infria åtagandena mot det
finansiella systemet - tillsammans med den förbättra-
de samhällsekonomin gör att jag nu ser ganska opti-
mistiskt på den kommunala ekonomins utvecklings-
möjligheter. Jag tror inte heller att det rymmer en
särskilt stor konflikt mellan kommuner och stat att ta
in ett utgiftstak i den här formen.

Anf. 67 MARGIT GENNSER (m)

Herr talman! Man har sagt att utgiftstaket skall
läggas också för ATP-systemet. Det har förvånat mig
något, eftersom det är utformat så att det skall balans-
era på lång sikt. Här ligger väldigt mycket av rättssä-
kerhet, tilltron till att pensionssystemet är autonomt
och inte kan utsättas för ad hoc-inskränkningar. Där-
emot kan och bör den del av pensionssystemet som
ligger i statsbudgeten naturligtvis bli föremål för ett
utgiftstak. Men jag har kanske missuppfattat detta.

Jag ser också att ATP inte tillhör de områden som
socialförsäkringsutskottet skall ha hand om i framti-
den. Jag vill också påpeka att förtidspensionerna, som
det egentligen råder stor osäkerhet om, också kommer
att ligga någon helt annanstans.

Min fråga blir: Är det verkligen så att det nya re-
formerade konstruerade ATP-systemet skall ligga
under ett utgiftstak?

Anf. 68 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Herr talman! Pensionerna i den form som fru
Gennser beskriver dem tillhör trots allt det som är lätt
att prognosticera, lätt att bestämma i förväg. Jag ser
inga problem att plocka in den typen av utgifter under
ett utgiftstak. Där känner jag mig mycket säker.

Anf. 69 MARGIT GENNSER (m)

Herr talman! Det finns ett stort problem, nämligen
tilltron till systemet. Det är alltså ett psykologiskt
problem. Detta skall vara självständigt, det skall vara i
balans. Här skall man inte gå in med fördelningsåt-
gärder. Det gäller alltså det civilrättsliga skyddet, som
är större i premiereservdelen än i fördelningssystemet.
Det skall man vara väldigt rädd om.

Jag håller med om att problemen är ganska små.
Därför tycker jag inte att vi egentligen behöver ett
utgiftstak. Kan inte finansministern hålla med mig?

Anf. 70 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Herr talman! Jag håller gärna med fru Gennser i
andra sammanhang, dock icke i detta. Den förlust som
fru Gennser pekar på att man möjligen kan göra i
förtroendehänseende måste vägas emot den trovärdig-
het som utgiftstaket representerar för de offentliga
finansernas del. Det finns inget viktigare för pensio-
närer i dag och i framtiden än att vi har trovärdigt
skötta och välfungerande offentliga finanser, resulte-
rande i lägre räntor, stabil kronkurs och därmed också
uthållig tillväxt. Hela den funktion som vi eftersträvar
i samhällsekonomin är beroende av att de offentliga
finanserna sköts riktigt. Det finns ingen anledning att i
det sammanhanget - vi talar om utgiftstaket -undanta
det som är lätt prognosticerat, exempelvis pensions-
systemet.

Anf. 71 BJÖRN SAMUELSON (v)

Herr talman! Jag har två frågor.

I exemplet om arbetsmarknadspolitiken och dess
utgifter nämnde finansministern något om en anslags-
reserv. Min första fråga är: Skall denna reserv finnas
inom alla områden? Skall den variera, och vad är det i
så fall som avgör variationen?

Det krävs institutionella förändringar. I varje fall
jag ser att det här kräver förändringar i de centrala,
regionala och statliga organisationerna som myndig-
hetsstrukturer för att bl.a. öka samordningsmöjlighe-
terna och möjligheten till delaktighet i den politiska
processen. Min andra fråga är då: När kommer i så
fall denna förändring?

Anf. 72 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Herr talman! Den första frågan handlade om an-
slagsreserven. Det är rätt som Björn Samuelson säger,
att den kan vara olika stor i olika anslag. Vissa anslag
är lättare att budgetera, och då krävs en mycket liten
reserv. I fråga om andra anslag kan det vara svårt att
pricka rätt när det gäller nivån, och då krävs det en
större reserv.

Exempelvis arbetsmarknadsutgifterna är ju sådant
som skall fångas i den grundläggande bilden av den
ekonomiska utvecklingen. Vi vet ju vad som händer i
ekonomin om konjunkturen faller respektive går
uppåt. Det är när man bygger in den typen av scenario
som man får till stånd en vettig budgetering. Det finns
dock ingen garanti för att så alltid sker, att det hela
alltid blir rätt. Därför finns som en säkerhet i systemet
en reserv inom varje anslag, och den är olika stor
beroende på hur svårt detta är att budgetera. När det
gäller arbetsmarknadsutgifterna är den naturligtvis
större.

Herr talman! Det kommer att ske myndighetsför-
ändringar i den meningen att vi måste förbättra pro-
gnosarbetet och uppföljningsarbetet. Det är där som
svagheterna i systemet finns. Det förekommer påfal-
lande ofta och påfallande många fel, och det måste
rättas till. Om det har skall fungera för att man skall
få vettiga beslutsunderlag, måste man också veta
exakt var man står och var man kommer att hamna.

Anf. 73 BJÖRN SAMUELSON (v)

Herr talman! Också strukturen bör förändras om
man skall nå fram till vettiga resultat genom en för-
ändrad budgetprocess när det gäller regionala och
centrala myndigheter.

Jag vill återkomma till frågan om anslagsreserven.
Detta kräver naturligtvis också en bättre och en ökad
samordning inom regeringen. När det gäller t.ex.
vuxenstuderande utnyttjades inte anslaget. Hur kom-
mer samordningen att förbättras inom regeringskans-
liet? Vilken är det som avgör när anslagsreserven kan
flyttas från år till år? Ligger den fast under en treårs-
period, eller kan den flyttas mellan olika områden?

Det är viktigt för oss att få veta detta så att vi kan
lägga fram budgetpolitiska alternativ som ligger inom
ramen.

Anf. 74 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Herr talman! Det är naturligtvis regeringen som
avgör om man skall flytta mellan dessa anslag. Det är
beroende på hur utfallet ser ut. Det skall också stå i
samklang med de beslut som riksdagen har fattat och
gett utrymme för.

När det sedan återigen gäller detta med myndighe-
ter tror jag inte att Björn Samuelson är inne på rätt
spår. Det kan finnas anledning att förändra myndig-
hetsorganisationen, ja, men det behovet finns nog
oavsett om man förändrar budgetprocessen eller inte.
Budgetprocessens viktigaste krav på myndigheterna
kommer att vara att de får skärpa upp sina prognoser
och sin uppföljningsverksamhet. Detta är nödvändigt.
Den verksamheten har redan börjat, men den kan bli
mycket bättre.

Själv är jag anhängare av att revisionerna - det
sista steget i den här processen - skall utvecklas för
att man på så sätt verkligen skall kunna granska vad
man har fått ut och hur man har hanterat de resurser
som har ställts till förfogande.

Anf. 75 ANNE WIBBLE (fp)

Herr talman! Jag har en kommentar och två frå-
gor.

Till att börja med tycker jag att det var väldigt bra
att Göran Persson och den nuvarande regeringen full-
följer arbetet med en ny och bättre uppföljning och
därmed också med all säkerhet en stramare budget-
process, som ju inleddes redan tidigare. Det är inte så
ofta som det honoreras att det är fråga om ett fullföl-
jande av den tidigare regeringens arbete. Det var
trevligt att höra det.

Såvitt jag har förstått blir det nu tre utgiftstak. En
mycket intressant del i detta är naturligtvis nivån.
Utgiftstaket blir mindre praktiskt betydelsefullt om
nivån fastställs mycket högt med en mycket stor re-
serv. Min fråga är då om Göran Persson kan indikera
något om storleksordningen av de totala reserverna
och för vilka ändamål reserverna skulle kunna använ-
das. Jag tänker t.ex. på det ganska oförutsebara hän-
delseförloppet med fredsbevarande styrkor i Bosnien
och liknade som ju är svårt att budgetera i förväg. Jag
utgår ifrån att detta kan vara ett exempel där en reserv
behöver tas i anspråk. Annars omintetgörs ju ett
svenskt deltagande i sådana aktiviteter.

Den andra frågan gällde kommunerna. Jag hörde
att Göran Person var mycket optimistisk inför möjlig-
heterna att komma överens. Det kan man ju hoppas att
man gör, men icke desto mindre har man varit över-
ens tidigare och ändå har kommunerna gjort på ett
annat sätt. Jag vill därför fråga vilken sorts sanktion
som Göran Persson eventuellt har tänkt sig, om man
trots överenskommelser skulle finna att det inte blev
så som det var tänkt.

Anf. 76 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Herr talman! Jag börjar med den avslutande frågan
som är den som är den verkligt kritiska frågan. Vi har
tid på oss att diskutera saken med Kommunförbundet
och Landstingsförbundet. Ett frivilligt åtagande som
bryts är naturligtvis ingenting värt. Här handlar det
om att hitta ett sätt för att vi skall kunna bli överens
om vad som inträffar om kommunerna trots ett frivil-
ligt åtagande skulle höja skatterna. Vi skall presentera
detta i april nästa år, så att vi har tid på oss. För två
dagar sedan kom Kommunförbundet och Finansdepar-
tementet överens om att tillsätta en gemensam arbets-
grupp. Vi arbetar alltså vidare med den frågan.

Den andra frågan handlade om anslagsreserven.
Det är svårt i dag att precisera nivåer och storlekar. Så
långt har vi ännu inte kommit. Det sker ett utveck-
lingsarbete där vi får söka oss fram, eftersom det är
första gången. Det som är avgörande är naturligtvis de
totala offentliga utgifternas nivå, vilken i sin tur styrs
av de mål som är fastlagda, bl.a. i konvergenspro-
grammet, om hur den offentliga ekonomin skall ut-
formas, om vilka resultat som skall uppnås samt om
underskott och statsskuldsutveckling. Det är det första
som är styrande.

Sedan fastställer vi utgiftstaket i nominella tal,
vilket i sin tur skall brytas ner till tre stycken deltak.
Inom dessa deltak skall det finnas för statens del olika
utgiftsområden som skall inrymma anslag och reser-
ver. Hur stora de skall vara får vi titta på i budgetpro-
cessen. Hur stort det riktigt stora reservanslaget skall
vara vet jag inte i dag.

Det kommer naturligtvis att bli en dragkramp, ef-
tersom reserven skall skrapas ihop inom den totala
ramens utrymme. För varje krona som vi lägger till
den stora reserven måste vi ta av de andra anslagens
utrymme. Det blir den vanliga dragkampen mellan
fackdepartement som säkert vill ha en liten central
reserv och Finansdepartementet som vill ha en stor
central reserv.

Annars är tanken att extra utgifter som tillkommer
naturligtvis i möjligaste mån skall förutses. Fru
Wibble använde som exempel insatserna i Bosnien.
Det är en sådan utgift som vi i dag i och för sig har ett
särskilt anslag för och som vi förhoppningsvis inom
anslagets ram kan möta. Jag tror att det är värre med
räntefluktuationer, valutakursförändringar och EU-
budgetens inverkan på den svenska budgeten som
fastställs väldigt sent i vår budgetcykel. Det är sådant
som rimligen inte kan belasta varje enskilt anslag,
utan här måste det finnas ett sorts centralt dämpande
anslag. Hur stor det skall vara vet jag inte i dag, utan
det får förhandlas fram inom regeringskansliet nå-
gonting som riksdagen sist och slutligen får ta ställ-
ning till.

Anf. 77 ANNE WIBBLE (fp)

Herr talman! Just i frågan om storleken på reser-
verna noterade vi vid inledningen av denna process att
olika länder har gjort på litet olika sätt. De har också
preciserat möjliga användningsområden för reserven
på litet olika sätt. Detta är ganska komplicerat. Men
jag vill bara skicka med att jag tror att man skall akta
sig för att ha en för stor reserv eller, vad som kunde
vara samma sak, att ha för mycket luft i de budgetera-
de siffrorna. Därigenom mister den stramare proces-
sen mycket av sin effekt.

Min andra fråga om kommunerna och sanktioner-
na fick jag inget vidare svar på. Jag kan förstå att man
inte är färdig med sin lösning, men jag tycker ändå att
Göran Persson kunde säga någonting om vad han
tänker sig. I ett frågesvar häromdagen föreföll det att
vara någon sorts kollektiv bestraffningsmetod. Jag
tror att det kan finnas en hel del svårigheter med en
sådan, både från juridisk och från rent politisk ut-
gångspunkt.

Anf. 78 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Herr talman! Som jag sade tidigare är jag inte be-
redd att gå in i den diskussionen därför att vi skall
samråda med förbunden. Vi skall rimligen också se
till att vi blir överens med dem. Det vore dumt av mig
att i riksdagens talarstol binda mig för någon lösning
innan vi har träffat förbunden. Det finns olika tänkba-
ra tekniska lösningar, om vilka det har spekulerats.
Jag har väl också deltagit i den spekulationen, men vi
är inte på något sätt bundna av någon form av utfäs-
telser.

Sedan är reservens storlek naturligtvis en bedöm-
ningsfråga. Hur mycket skall man ta till? Hur påver-
kar den processens stramhet? Medger fackdeparte-
menten att vi bygger upp en reserv? Oavsett vilken
nivå vi hamnar på i central reserv, så tror jag att vi
kommer att ha dynamiken inbyggd i budgetarbetet, att
den centrala reserven av fackdepartementen alltid
kommer att uppfattas som för stor och av Finansde-
partementet som för liten.

Anf. 79 PETER ERIKSSON (mp)

Herr talman! Den centrala reserven innehåller ju
två delar. Finansministern har redogjort för budget-
processen. Jag hoppas att regeringen och finansminis-
tern inte underskattar problemen kring frågorna om
demokrati, parlamentarism och riksdagens möjlighe-
ter att utöva ett reellt inflytande, något som litet grand
faller bort i debatten. Men jag tycker att dessa frågor
är så pass viktiga att de inte bara får ses i kronor och
ören och hur vi skall kunna spara litet mer i framti-
den.

Den andra frågan om de kommunala intäkts- och
utgiftstaken är jag ännu mer bekymrad över. Jag ser
det som väldigt betänkligt och som en historisk cent-
ralisering i Sverige, om de verkligen skulle genomfö-
ras på det sätt som jag får intrycket att finansministern
har för avsikt att göra. Om det verkligen är så, varför
lägger då inte regeringen ett förslag om en grund-
lagsändring i stället för att besluta att regeringen,
staten och riksdagen skall ha rätten att styra över
kommunernas totala intäkter och utgifter?

Anf. 80 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Herr talman! Jag vet inte om det avslutande var
Peter Erikssons ståndpunkt, att vi skulle göra så. Om
det inte var det, tror jag inte att vi behöver argumente-
ra om saken eftersom det inte råder någon delad me-
ning. Vad det handlar om är att vi har trängda offent-
liga finanser, uruselt skötta under de senaste åren med
staten i spetsen. Det har försatt oss i en situation, där
vi måste göra saker för att inte återigen, när vi nu har
fått ordning på det hela, halka tillbaka i bekymren
igen. Att bara tänka bort en så stor del av utgifterna
som kommuner och landsting utgör i sammanhanget
går inte. Därmed inte sagt att vi skulle centralisera
eller gå beskattningsrätten för när. Den farligaste
formen av centralisering för kommuner och landsting
representeras av sönderkörda offentliga finanser, där
beslutanderätten i praktiken utövas på de finansiella
marknaderna. Det är den viktiga försvarskampen som
vi nu är inne i, och därför skall vi inte lockas att tro att
vi kan lämna kommuner och landsting åt sidan. Jag
tror att det går att hitta en bra kompromiss här.

I finansutskottet sade Peter Eriksson i våras när
man behandlade frågorna om utgiftstak och budget-
process att detta skulle komma att öka det parlamen-
tariska inflytandet i processen. Det är mot den bak-
grunden detta sker. Det skall ju inte vara så, att de
offentliga utgifterna i framtiden blir vad de blir. De
skall bli vad de demokratiska organen har beslutat att
de skall bli. Det är på så sätt ett återupprättande av
beslutsmakten i många parlamentariska församlingar
kring den offentliga ekonomin. Det är dithän vi strä-
var, och i den meningen står denna reform på mycket
goda demokratiska grunder.

Anf. 81 PETER ERIKSSON (mp)

Herr talman! Jag är medveten om att en upp-
stramning av budgetprocessen kan öka riksdagens
inflytande. Men det är långt ifrån givet att det blir så.
Det beror naturligtvis väldigt mycket på hur man i
praktiken genomför en sådan reform. Det är viktigt att
man under processen väldigt noga studerar hur riks-
dagen får sitt inflytande realiserat och vilka effekter
den har på parlamentarismens praktiska verklighet.

När det gäller den andra frågan vill jag inte ha en
grundlagsändring som kringskär kommunernas möj-
ligheter att styra sin egen vardag. Men jag tycker att
finansministerns redogörelse visar att man t.o.m. är
beredd att införa sanktioner om man inte går med på
de mellan Kommunförbundet och staten centrala
uppgörelserna. Det gör mig mycket orolig, för i prak-
tiken tycks det mig vara samma sak som att införa en
grundlagsändring som innebär att kommunernas
självständighet försvinner när det gäller beskattning.

Anf. 82 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Herr talman! Det sistnämnda är helt naturligt en
missvisande beskrivning. Men jag vill ta tillfället i
anspråk att för Peter Eriksson och andra inskärpa att
det naturligtvis finns ett tak för kommunala skatter.
Jag tror att de allra flesta kommuner har närmat sig
detta tak på ett mycket påtagligt sätt.

Vi tar ut mycket höga skatter i Sverige, och vi
kommer att fortsätta att göra det, därför att en så stor
del av den gemensamma välfärden är skattefinansie-
rad. Men när man höjer kommunalskatter och andra
skatter passerar man någonstans en gräns, som gör att
lojaliteten mot skattesystemet övergår i en vilja att
försöka sno sig undan. Ofta gäller det grupper som
redan har det hyfsat ställt. Detta är en farlig process,
och jag är inte alldeles utan bekymmer när jag hör
dem som tror att det är kommunala skattehöjningar
som är lösningen på våra välfärdsproblem. Driver
man den linjen för hårt och vidtar åtgärder i den rikt-
ningen för kraftfullt, kan man mycket väl få ett bak-
slag som äventyrar hela den ekonomiska grunden för
den kommunalt baserade välfärdspolitiken. Det tänker
jag inte medverka till. Därför bör kommunerna också
vara med i detta sammanhang och inte släppas åt
sidan.

Anf. 83 LARS BÄCKSTRÖM (v)

Herr talman! Finansministern, det nödvändiga är
ofta förenat med problem, så också med utgiftstaket.
Det är ju bara riksdagen som kan avgöra hur statens
pengar skall disponeras. Men innebär inte anslagsre-
serverna att regeringen får större kontroll över hur
statens pengar skall användas och att riksdagen får
mindre kontroll? Det är min första fråga.

Min andra fråga är: Skulle inte ett utgiftstak kunna
underlätta för en moderatledd regering att frångå den
generella välfärdspolitik som regeringen och Vänster-
partiet vill föra?

Min tredje fråga är: Vem skall fastställa de nöd-
vändiga inkomstprognoser och utgiftsprognoser som
måste förbättras? De kan ju bli väldigt styrande för
besluten. Vem det är som beslutar om fastställandet
av kalkylen eller prognosen blir då väldigt viktigt.

Anf. 84 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Herr talman! Jag tar den första frågan först. Den
s.k. makrobilden, dvs. den bild av ekonomins utveck-
ling som ligger till grund för bedömningen av inkoms-
ter och utgifter, tas ju fram i Finansdepartementet av
regeringskansliet. Där finns naturligtvis en osäkerhet.
Det har det alltid funnits och kommer alltid att finnas
eftersom man tittar på vad som skall hända under
ganska lång tid framåt.

Den redovisas för riksdagen. Den kan ifrågasättas
och granskas, men jag tror inte att det i den meningen
är något som kan användas som ett argument emot
den här modellen. Någon måste göra en bedömning
av vilken utveckling ekonomin tar. Någon måste
utifrån detta försöka bedöma vad det betyder för in-
komster och utgifter. Det sker första gången i rege-
ringskansliet.

Så till frågan om en moderatledd regering skulle
kunna rasera den generella välfärdspolitiken med
hjälp av budgetinstrumenten. Lars Bäckström borde
komma ihåg att det kan man göra även med dagens
budgetsystem.

Det handlar ju om att hävda folkligt förankrade
principer för offentlig ekonomi. Som exempelvis att
man skall passa sig för att låna till driften och att man
bör ha balans över konjunkturcykeln i offentliga fi-
nanser.

Om svenska folket röstar fram politiska krafter
som har en sådan inriktning att man kör sönder de
offentliga finanserna kan inget budgetsystem i världen
förhindra det. Det är i så fall ett politiskt systemskifte.
Det har vi kanske sett tendenser till tidigare, men just
nu, Lars Bäckström, går vi kraftfullt åt motsatt håll.

Anf. 85 LARS BÄCKSTRÖM (v)

Herr talman! Det är bra det. Innebär inte det här
förslaget mer makt till regeringen och mindre makt
till riksdagen? Det var den konkreta frågan.

Taket skall ju vara stumt nominellt. Om inkoms-
terna ökar skall det väl inte påverka taket? Är inte det
egenartat? I januari 1994 trodde vi att bolagsskatten
skulle ge 18 miljarder kronor i år. Nu vet vi att den
ger 48 miljarder kronor i ett läge med balans i eko-
nomin och en bra realekonomisk utveckling. Är det
rimligt att inte låta taket påverkas när nivån stiger?

Anf. 86 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Herr talman! Kom tillbaka med det inlägget när vi
inte har en statsskuld på 1 400 miljarder, Lars Bäck-
ström. Glöm för Guds skull inte bort hur situationen
ser ut. Att bara för att vi får överskott på några konton
omedelbart släppa loss en utgiftsexpansion är ett för-
hållningssätt som kommer att försätta oss i oerhörda
problem vid nästa lågkonjunktur.

Om regeringen skulle få mer makt i förhållande
till riksdagen vet jag inte. Det är inte ambitionen med
reformen. Det beror ju på styrkan hos organen. Vi rör
oss i en politisk sfär. Jag tror inte att man kan reglera
sådant. Intentionerna går definitivt inte i den riktning-
en.

Det kan ju vara så att riksdagen är sönderfallande
och kraftlös. Då kan t.o.m. en svag regering framstå
som oerhört potent. Det kan också vara så att rege-
ringen är sönderfallande och kraftlös. Då kan en svag
riksdag framstå som kraftfull. Allt sådant är relativt. I
processen ligger ingenting av vilja eller ambition att
förskjuta något maktförhållande mellan riksdag och
regering. Där stöder jag mig på finansutskottets be-
dömning av processen, vilken jag sätter stort värde på.

Anf. 87 LENNART HEDQUIST (m)

Herr talman! Jag har en fråga kring hur man gör
ett utgiftstak trovärdigt. Finansministern har ju disku-
terat frågan om eventuella buffertar i systemet.

Jag skulle i stället vilja fråga om det är en möjlig
väg att tänka sig att man beslutar om ett antal utgifts-
nedskärningar som träder i kraft om vissa utgifter,
som är svåra att förutse, ökar utöver ramen, för att
markera att den totala utgiftsramen på det viset kom-
mer att hållas.

Min andra fråga berör kommunerna. Vi har från
moderat håll presenterat en modell över hur de en-
skilda kommunerna skulle kunna bli helt ointresserade
av att höja skatten genom att man gör en samtidig
avräkning i samband med utbetalning av kommunal-
skattemedel via statsbidragen eller den s.k. neutrali-
seringsavgiften. Vad jag förstod av ett TT-telegram är
det en av de modeller som finansministern diskuterat
med Kommunförbundet. Jag vill få det bekräftat.

Anf. 88 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Herr talman! Det sista kan jag varken bekräfta el-
ler dementera. Vi har just öppnat samtalen. Vi får se
var vi slutar. Jag har bara sagt att en frivillig överens-
kommelse som omedelbart bryts är ingenting värd.
För att manifestera en sådan överenskommelse måste
vi diskutera vad vi gör om man börjar bryta mot den.
Det är tanken.

Dessa åtgärder vill och kan jag i dag inte gå in på.
De måste tas fram förtroendefullt.

När det gäller trovärdighet om utgiftstaket vill jag
säga att det naturligtvis är kärnfrågan. Man kan göra
vilka eleganta konstruktioner som helst. Det har i rätt
många länder gjorts försök av det slaget. Konstruktio-
nerna har i regel varit eleganta. Sedan spricker det.
Utgifterna blir större än man tänkt sig. Det får åter-
igen bli ett budgetförfall.

När väl en sådan situation inträffar - om man bud-
geterar så dåligt, eller anpassar sina utgifter till den
budget man har gjort så dåligt - finns det i systemet
inbyggt sätt att ta hand om den typen av överskridan-
den. Man skall passa sig för att i förväg peka ut olika
nedskärningskandidater om det eller det skulle inträf-
fa. Den modell som finns inbyggd i det här upplägget
tror jag är bättre.

Om man, å andra sidan, kör en process så långt att
man efter att ha uttömt reserven på anslaget och efter
att ha uttömt möjligheterna att inom det totala taket
hitta finansieringsmöjligheter, går tillbaka till riksda-
gen, är naturligtvis riksdagen fri att lyfta upp den typ
av förslag som Lennart Hedquist pekar på. Det är
kanske i så fall där debatten hör hemma.

Enklare omfördelningar har säkert redan tidigare
gjorts inom regeringskansliet.

Anf. 89 LENNART HEDQUIST (m)

Herr talman! Jag kan hålla med om och förstå be-
tydelsen av att riksdagen fattar de besluten. Samtidigt
vet vi ju alla att det kan ta sin tid innan riksdagen
kommer till skott med förslag som ju därutöver måste
komma från regeringen. Därför kan det vara en god
sak att man redan har beslutat om vissa åtgärder som
träder i kraft om utgifterna inom vissa områden ökar
mer än vad man har tänkt sig.

Min fråga gäller närmast om man för att göra ut-
giftstaket trovärdigt är beredd att resonera i de ter-
merna.

Anf. 90 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Herr talman! Eller också har det rakt motsatt ver-
kan, Lennart Hedquist, nämligen som om vi när vi
presenterar utgiftstaket säger: Vi tror inte på det här,
så redan nu talar vi om var vi skall spara extra när det
vi nu presenterar spricker. Det kan också komma att
uppfattas på det sättet.

Jag är inte alldeles säker på att det är en lösning
som Lennart Hedquist presenterar, utan kanske rent
av något som trasslar till det ytterligare. Jag förkastar
det inte, utan lägger det någonstans i bakhuvudet. Det
kan komma att prövas och vägas vid de tillfällen då
detta skall utformas. Men spontant känner jag ingen
större entusiasm för modellen.

Anf. 91 ANDRE VICE TALMANNEN

Jag har ingen ytterligare talare anmäld. Vi tackar
finansministern för den lämnade informationen och
för att han har svarat på kammarledamöternas frågor.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 23 §.)

21 § (forts. från 18 §)Former för verksamhet
som är beroende av statligt stöd, m.m.
(forts.LU7)

Anf. 92 EVA ARVIDSSON (s)

Herr talman! I den proposition vi nu behandlar fö-
reslår regeringen att när staten tillsammans med en
annan part engagerar sig i verksamhet som är beroen-
de av statligt stöd skall det ske främst genom att ett
aktiebolag eller en ideell förening bildas. Dessa verk-
samhetsformer fyller enligt regeringens uppfattning
även de behov som kommuner och landsting har av
privaträttsliga former för denna typ av verksamhet.

Regeringen föreslår också att bestämmelserna i 6
kap. stiftelselagen, 1994:1220, om ändring m.m. av
ett stiftelseförordnande skall börja tillämpas på stiftel-
ser bildade av offentliga rättsubjekt den 1 januari
1997, dvs. ett år senare än vad som har bestämts tidi-
gare.

Vidare föreslås en utvidgning av undantaget från
stiftelselagens tillämpningsområde i fråga om viss
kyrklig egendom av stiftelsekaraktär.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
hemställan i lagutskottets betänkande.

Riksdagen antog våren 1994 en stiftelselag som
skall träda i kraft den 1 januari 1996. Den nya lagen
innehåller en utförlig civilrättslig reglering av stiftel-
seinstitutet. Någon civilrättslig lagstiftning om stiftel-
ser har tidigare inte funnits i Sverige. Definitionen av
stiftelsebegreppet intar en central plats i den nya la-
gen. Genom definitionen fastställs ramarna för vilka
förmögenhetsbildningar som omfattas av stiftelsebe-
greppet. En stiftelse uppkommer genom att egendom
enligt förordnande an en eller flera stiftare avskiljs för
att varaktigt förvaltas som en självständig förmögen-
het för ett bestämt ändamål. Bedömningen av om
varaktighetskravet är uppfyllt skall ske med utgångs-
punkt i den egendom som avskilts för stiftelsen och
utan hänsynstagande till eventuella utfästelser i för-
ordnandet om ytterligare tillskott.

Med denna definition av begreppet stiftelse omfat-
tar den nya lagen i regel inte stiftelser som för sin
verksamhet är beroende av fortlöpande ekonomiskt
stöd. I sådana fall kan man nämligen inte anse att den
avskilda egendomen varaktigt skall förvaltas av stif-
telsen. I en övergångsbestämmelse till lagen före-
skrivs dock att anslagsberoende stiftelser som har
tillkommit före lagens ikraftträdande skall omfattas av
lagen. Några nya sådana stiftelser kommer emellertid
inte att kunna bildas sedan lagen trätt i kraft.

Konsekvenserna härav togs upp till en ingående
prövning i samband med behandlingen av förslaget
till stiftelselag. Övervägandena ledde till att lagutskot-
tet i sitt av riksdagens godkända betänkande,
1993/94:LU12, förordade att regeringen skulle åter-
komma till riksdagen med förslag till rättslig reglering
av sådan anslagsberoende verksamhet som till följd av
definitionen av stiftelsebegreppet i stiftelselagen inte
kommer att kunna anordnas i stiftelseform. En sådan
rättslig reglering borde tillhandahållas samtidigt med
stiftelselagens ikraftträdande. För att detta skulle vara
möjligt uppsköts ikraftträdandet av stiftelselagen från
den 1 januari 1995 till den 1 januari 1996.

Herr talman! Utredningen SOU 1994:147 har
funnit att statlig verksamhet bör bedrivas i myndig-
hetsform. När privaträttslig form krävs för statlig
verksamhet som är beroende av återkommande till-
delning av anslagsmedel skall enligt propositionen
främst formerna aktiebolag och ideell förening an-
vändas. Dessa verksamhetsformer är enligt vad rege-
ringen framhåller lämpliga också för motsvarande
verksamheter i kommuner och landsting.

Enligt utskottets mening kan det för närvarande
inte helt uteslutas att det kan komma att krävas en ny
rättslig form vid sidan av aktiebolaget och den ideella
föreningen för att helt tillfredsställa behovet av rätts-
lig reglering för de skilda verksamheter som är bero-
ende av fortlöpande stöd.

Utskottet utgår från att regeringen med uppmärk-
samhet följer frågan och om något år återkommer till
riksdagen med en redovisning härav samt förslag till
en ny rättslig reglering om ett sådant behov har visat
sig föreligga.

Herr talman! Utskottet avstryker därmed bifall till
motion L20.

I motion L21 pekar motionärerna på att många
kulturella verksamheter bedrivs i stiftelser som svarar
mot den nya lagens krav. Med tanke på stiftelsefor-
mens fördelar är det viktigt att dessa kan fortsätta i
denna form, men utan att stat, landsting eller kommu-
ner kvarstår som stiftare. Motionärerna menar att de
offentliga bidragen i stället kan regleras genom avtal
där stiftelsens ansvar och skyldigheter preciseras
liksom villkoren för lämnade anslag.

Regeringen framhåller också i propositionen att
kraven på hur de statliga medlen skall användas i
ökad utsträckning bör preciseras i tidsbegränsade
avtal Detta stämmer i viss utsträckning överens med
vad som anförs i motion L21.

I slutbetänkandet av Utredningen om verksamhe-
ter som är beroende av statligt stöd, Omprövning av
statliga åtaganden, SOU 1995:93, har utredaren redo-
visat en förutsättningslös översyn av bl.a. stiftelser
som fortlöpande är beroende av statliga medel samt
lämnat förslag om hur verksamheten bör vara organi-
serad och finansierad i framtiden.

Betänkandet har ännu inte remitterats. Den fråga
som motionärerna tar upp har ett uppenbart samband
med utredningsförslaget, och enligt utskottets mening
bör den fortsatta beredningen av utredningsförslaget
inte föregripas.

Herr talman! Utskottet avstryker därmed bifall till
motion L21.

Stiftelselagens 6 kap. innehåller regler om ändring
m.m. av föreskrifter i ett stiftelseförordnande. Stiftel-
selagens 6 kap. kommer att gälla för alla stiftelser.
Enligt huvudregeln i stiftelselagens 6 kap, som inne-
håller regler om ändring m.m. av föreskrifter i ett
stiftelseförordnande, får inte styrelse eller förvaltare
utan tillstånd av Kammarkollegiet ändra eller upphäva
eller i särskilt fall åsidosätta föreskrifter i stiftelseför-
ordnandet som avser bl.a. stiftelsens ändamål.

I propositionen föreslår regeringen att för sådana
stiftelser som är bildade av eller tillsammans med
staten, en kommun, ett landsting eller en kyrklig
kommun skall stiftelselagens 6 kap. börja tillämpas
först efter den 1 januari 1997, dvs. ett år efter det att
stiftelselagen trätt i kraft.

Förslaget skall ses mot bakgrund av att regeringen
överväger en annan ordning än den som anges i stif-
telselagen för ändring av förordnanden för stiftelser
som har bildats av offentliga rättsubjekt. I propositio-
nen anges att resultatet av dessa överväganden troli-
gen kommer att presenteras för riksdagen under våren
1996 och att eventuella lagändringar avses träda i
kraft den 1 januari 1997.

För att undvika att stiftelselagens bestämmelser
först börjar gälla för sådana stiftelser och sedan änd-
ras föreslår regeringen att 6 kap. stiftelselagen inte
skall börja tillämpas på stiftelser bildade av offentliga
rättssubjekt innan bestämmelserna kan träda i kraft i
sin nya lydelse. Den nuvarande ordningen kommer då
att gälla ytterligare ett år för dessa stiftelser.

Remisstiden för promemorian Statliga och kom-
munala stiftelser, Ds 1995:62, utgår den 2 februari.
Det finns alltså ingen anledning att debattera den
promemorian i kammaren i dag.

Utskottet avstyrker därmed även motion L22.

Önskemålen i motion L209 om att stiftelselagen
måste revideras när det gäller förutsättningarna för
permutation av stiftelser som har bildats under med-
verkan av staten är genom utskottets ställningstagande
tillgodosedda.

Herr talman! Med anledning av det anförda ber
jag att få yrka bifall till lagutskottets hemställan och
avslag på samtliga reservationer.

Anf. 93 BENGT HARDING OLSON (fp)
replik

Herr talman! Frågan om formerna för verksamhet
som är beroende av statligt stöd m.m. kan uppfattas
som en väldigt teknisk fråga, men den är oerhört vik-
tig. Den är viktig ur många synpunkter, särskilt rent
kulturpolitiskt. Den aktualiserar också det som jag
poängterat i mitt huvudanförande, nämligen ett konsti-
tutionellt övertramp.

Jag nöjer mig här med att i anledning av Eva Ar-
vidssons anförande ställa ett par enkla frågor. Det
handlar om det åsiktsbyte som har skett på bara ett
och ett halvt år. Socialdemokraterna tyckte tillsam-
mans med oss alla andra att det skulle vara en särskild
rättslig reglering. Nu ett och ett halvt år senare tycker
de tvärtom.

Min enkla fråga är: Varför har socialdemokraterna
ändrat sig?

Min andra fråga handlar om en annan sak som jag
också antydde, nämligen den interna splittringen i
socialdemokratin.

Socialdemokraterna i kulturutskottet tycker som vi
på den borgerliga sidan i lagutskottet, men socialde-
mokraterna i lagutskottet kör, kanske med berått mod,
över sina egna kolleger i kulturutskottet som rimligen,
åtminstone kulturpolitiskt, måste vara mycket mer
insatta i den frågan än vad vi i lagutskottet är. Jag
önskar svar ifrån Eva Arvidsson på dessa enkla frå-
gor.

Anf. 94 EVA ARVIDSSON (s) replik

Fru talman! Det är inte tal om någon splittring.
Skillnaden mellan majoritetens och minoritetens för-
slag i utskottet är inte så väldigt stor, Bengt Harding
Olson. Majoriteten uppmanar regeringen att uppmärk-
samt följa frågan, som jag sade, och återkomma om
man ser att detta inte räcker och att det behövs ytterli-
gare en ny associationsform. Då återkommer rege-
ringen med det.

Kulturutskottet och minoriteten i lagutskottet vill
att man redan nu skall göra ytterligare en ny beställ-
ning.

Vi tycker så här eftersom den utredning som jag
hänvisade till har funnit att dessa två associationsfor-
mer, aktiebolag och ideell förening, skall räcka. Om
det visar sig att det inte gör det får man återkomma.
Vi litar fullständigt på att regeringen följer den här
frågan.

Anf. 95 BENGT HARDING OLSON (fp)
replik

Fru talman! Eva Arvidsson säger att det inte är
någon stor skillnad. Det är nog faktiskt en mycket stor
skillnad. Det är lika stor skillnad som det är mellan ja
och nej.

Jag har inte fått någon närmare beskrivning - och
det får jag kanske inte heller - över hur socialdemo-
kratiska ledamöter i kulturutskottet känner sig efter att
ha blivit överkörda.

Jag vill också ta upp den framtida garantin för att
vi verkligen får en ny rättslig reglering här. Det är
tydligen regeringen som helt enväldigt avgör om det
finns behov eller inte. Alla vi andra har tyckt att detta
behövs, men de tycker enväldigt att det inte behövs.
De avgör alltså om vi över huvud taget får något. Jag
tycker att det lutar åt att vi inte får något.

Jag tycker också att det är ett svek emot kultur-
politiken att hantera frågan på det här sättet. Jag vet
att Socialdemokraterna likaväl som Folkpartiet har
kämpat för kulturpolitiken. Därför är jag extra förvå-
nad.

Socialdemokraterna är ju i gott sällskap därför att
Vänsterpartiet, som kanske är det parti som alltid har
legat i fronten när det gäller kulturpolitik, sviker så
kapitalt. Därför kan jag inte underlåta att säga både
till Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att jag
vädjar till varje kulturpolitiskt intresserad ledamot i
Vänsterpartiet att stödja den här motionen för den
svenska kulturpolitikens bästa.

Anf. 96 EVA ARVIDSSON (s) replik

Fru talman! Om Bengt Harding Olson hade lyss-
nat på mitt anförande hade han hört att jag sade att om
det behövs skall regeringen självfallet återkomma
med förslag till en ny associationsform. Det är svårt
att lämna garantier för att det blir en ny associations-
form. Det kan man ju inte veta. Man vet inte vad det
är man beställer - en ny associationsform. Det finns
ju ingen direkt beställning från er, utan det finns en
utredning om det.

Jag tycker inte att det är så stor skillnad på att följa
frågan och återkomma om det visar sig att det finns
behov och att beställa något när man inte vet vad man
beställer.

Anf. 96 STIG RINDBORG (m)

Fru talman! För ett och halvt år sedan klargjorde
en enig riksdag och ett enigt lagutskott vad vi beställ-
de. Det har inte effektuerats. När man då frågar om
skälet, sägs det bara att aktiebolag och ideell förening
är något som är bra. Jag pekade på omständigheter
som jag tycker borde ha belysts innan man kunde
påstå att de var så bra.

Hur skall de många stiftelser som finns ute i Sve-
rige tillsammans med landsting, kommuner och en-
skilda företag fungera? Hur skall dessa enskilda in-
tressen kunna fortsätta om man skall bedriva aktiebo-
lag, intressebolag, ihop med kommunerna i stället för
att ha stiftelser med kraftfullt avskilda egna förmö-
genheter?

Jag kan inte rå för att jag upplever att det som
kommer i nästa omgång i vår, och som jag nu har
föregripit, går ut på att man centralt skall dirigera
detta, trots vad Göran Persson sade om att man inte
skall sitta och göra detta. Det är bl.a. avsikten med
alla stiftelser som finns ute i kommuner och landsting.
De skall dirigeras av regeringen.

Vi har inte fått några besked i motsatt riktning.
Tills så blir fallet är jag av den här uppfattningen och
hävdar att detta är den bakomliggande avsikten.

Anf. 98 EVA ARVIDSSON (s)

Fru talman! Jag behöver inte upprepa vad jag sade
tidigare till Bengt Harding Olson. Jag vill bara tilläg-
ga till Stig Rindborg att den förra regeringen också
fick en beställning. De verkställde inte heller den.

Anf. 99 STIG RINDBORG (m)

Fru talman! Än värre att behöva upprepa beställ-
ningen. Men den beställningen hann ju inte den förra
regeringen effektuera, eftersom den kom på våren och
regeringen avgick i september-oktober.

Anf. 100 EVA ARVIDSSON (s)

Fru talman! Den utredning som har tittat på detta
föreslår dessa två associationsformer. Vi avvaktar och
ser om det behövs något ytterligare.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 23 §.)

22 § Vissa arrenderättsliga frågor

Föredrogs

Lagutskottets betänkande 1995/96:LU8

Vissa arrenderättsliga frågor (prop. 1995/96:43)

Anf. 101 ROLF DAHLBERG (m)

Fru talman! Under de senaste åren har riksdagen
fattat beslut om en rad ändringar i lagstiftningen på
arrendeområdet för jordbruk. Syftet med dessa änd-
ringar har varit att stärka arrendatorernas ställning,
och i motsvarande mån minska jordägarnas ställning,
i arrendeförhållandet.

De viktigaste ändringarna som genomfördes se-
nast var att vi fick ett direkt besittningsskydd för ar-
rendatorerna. När arrendetiden gick ut hade man ett
besittningsskydd när man förhandlade om ett nytt
arrendeavtal. Likaså fick vi nya regler om ett generellt
skydd för jordbruksarrendatorernas investeringar. Det
sistnämnda är utomordentligt viktigt och var en
mycket bra reform som vi moderater förde fram mo-
tionsvägen vid flera tillfällen.

I och med dessa förändringar gjorde vi den be-
dömningen att balansen mellan de två parterna i ett
arrendeförhållande var bra. Avvägningen var gjord på
ett rimligt sätt.

Nu har regeringen kommit med ett förslag om yt-
terligare några ändringar i arrendelagstiftningen. De
går också ut på, liksom tidigare förändringar, att stär-
ka arrendatorernas ställning på bekostnad av fastig-
hetsägaren eller jordägaren.

Vi för vår del är tveksamma till de nya förslagen.
Framför allt finns det en uppenbar risk att en jordäga-
re blir tveksam till om han skall arrendera ut den jord
som han har eller om han skall finna någon annan
lösning på brukningen av jorden. De inskränkningar i
förfoganderätten som lagen återigen tillför gör kanske
att han bedömer att det är bättre att avstå från att
arrendera ut. Det vore mycket olycklig om den ut-
vecklingen blev en följd av den här lagstiftningen.

Om vi tittar på det svenska jordbruket och jord-
brukarkåren ser vi att vad vi behöver i dag är en för-
nyelse och en föryngring av de yrkesverksamma jord-
brukarna.

De unga människor som går in för att starta ett
jordbruksföretag har ofta inte några stora kontanta
medel att sätta in i det. De kan sällan eller aldrig köpa
sig till ett stort jordbruksföretag, utan de startar ofta
med ett arrende. Om utbudet på marknaden på det här
viset skulle minska, skulle det vara olyckligt, eftersom
det skulle förhindra en föryngring på jordbrukarsidan.

Vår andra invändning gäller de enskilda förslagen.
Det skall erkännas att det är fråga om relativt små
förändringar, men sammantaget kan de få en brom-
sande effekt på möjligheterna att få fram arrenden på
marknaden. Vi tycker att det vore bättre om sådana
mindre frågor som tagits upp i propositionen kunde
lösas avtalsvägen mellan parterna. Då kan man ta till
vara de skiljaktigheter som finns i de enskilda fallen.

Det är uppenbart så att sådant som i ett fall kan
uppfattas som ett bekymmer, i ett annat fall över
huvud taget inte finns. I de mindre frågor som här är
aktuella är avtalsmöjligheten därför mycket bättre och
effektivare för att få till stånd en lösning mellan par-
terna i ett arrendeförhållande.

Fru talman! Vi har avgivit en reservation vid be-
tänkandet, och jag yrkar bifall till den.

Anf. 102 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s)

Fru talman! I lagutskottets betänkande
1995/96:LU8 behandlas vissa arrenderättsliga frågor.

Mycket kort sammanfattat kan sägas att detta be-
tänkande i huvudsak innebär att jordbruksarrendator
får ett ökat skydd gentemot den jordägare vars mark
jordbruksarrendatorn arrenderar. Jag tycker att det är
viktigt att inledningsvis poängtera detta i mitt anfö-
rande, eftersom detta är själva kärnan både i proposi-
tionen och i utskottets betänkande.

Utskottsmajoriteten har slagit fast sitt ideologiska
ställningstagande mycket klart, vilket har föranlett en
reservation just på denna punkt från Rolf Dahlberg
m.fl. moderater. Jag skall senare i mitt anförande
kommentera denna reservation.

Ökningen av skyddet för jordbruksarrendatorn
gentemot jordägaren kan sammanfattas på följande
sätt.

Om en brandskada har uppstått på fastigheten och
skadan inte är av en sådan omfattning att egendom
måste byggas om eller ersättas, är arrendatorn enligt
nu gällande lagstiftning skyldig att åtgärda skadan. I
betänkandet föreslås ett utvidgande av detta till att
även gälla vid skada som ej orsakats av brand. Enligt
betänkandet skall arrendatorn ges rätt till ersättning av
jordägaren för utfört arbete i de fall där han ej själv
har varit vållande till skadan.

Om arrendatorn inte har jakträtt, skall jordägaren
ansvara för förluster som drabbar arrendatorn på
grund av viltskador. Undantag gäller om jordägaren
kan påvisa att skadan inte har kunnat undvikas trots
rimlig ansträngning från dennes sida.

Vi kan här konstatera att detta endast gäller vid
skada som uppkommer av själva viltet och där jord-
ägaren har varit försumlig med en effektiv viltvård.
Skulle dock skada uppstå vid jaktens utförande, ge-
nom att växande gröda nedtrampas e.d., kan ersätt-
ning krävas för detta med stöd av skadeståndslagens
allmänna regler. Jag vill poängtera detta, då sådana
skador för arrendatorer under bl.a. de stora godsen i
södra Sverige inte alls är ovanliga vid s.k. klappjakter
o.d. på fågel.

Om en arrendator anser sig ha en motfordran som
han vill dra av från arrendeavgiften, ges enligt vad
som föreslås i betänkandet möjlighet att deponera det
belopp som motfordringen uppgår till hos länsstyrel-
sen. Han kan därigenom förhindra att arrenderätten
förverkas på grund av att beloppet inte betalas till
jordägaren. Möjligheten till deposition skall gälla vid
alla typer av arrende.

Vid ett arrende som är gemensamt för flera perso-
ner och som avser ett utvecklat eller utvecklingsbart
lantbruksföretag införs en möjlighet för var och en av
medarrendatorerna att överlåta sin rätt till en medar-
rendator som är make eller avkomling till överlåtaren.

I en motion från centerpartisten Lennart Brunan-
der samt i en motion från socialdemokraterna Bengt
Silfverstrand och Bo Nilsson understryker man att
denna rätt borde gälla generellt vid gemensamt arren-
datorskap, således inte endast mellan vissa närståen-
de.

Svea hovrätt har yttrat sig i denna fråga i samband
med remissbehandlingen av Arrendekommitténs be-
tänkande. Hovrätten anför att detta skulle vara oför-
enligt med nuvarande konstruktion av överlåtelsereg-
lerna i 9 kap. 31 § jordabalken. Regeringen anser
detsamma i sin proposition, och utskottet har beslutat
tillstyrka regeringens förslag i propositionen.

Om det däremot skulle visa sig att det uppkommer
problem vid förändrade konstellationer i andra arren-
dekollektiv, utgår utskottet från att regeringen på nytt
överväger den rättsliga regleringen.

Beträffande s.k. bostadsarrende har i motion från
Sören Lekberg och Björn Ericson anförts att det borde
göras ett tillkännagivande om kollektiv förhandlings-
rätt för bostadsarrendatorer. Utskottet konstaterar att
det på detta område ej har kommit till stånd något
frivilligt förhandlingssystem t.ex. motsvarande det
som finns på hyressidan. Någon av parterna själva
tillskapad förhandlingsordning som kan tjäna som
norm vid lagstiftande på området finns således inte.

Utskottet understryker dock att regeringen noga
bör följa utvecklingen inom detta område för det fall
att en förändrad situation kan komma att uppstå be-
träffande ovannämnda förhållanden.

I reservationen från Rolf Dahlberg m.fl., som jag
inledningsvis nämnde, uttrycker man som sin åsikt att
balansen mellan arrendator och jordägare med nuva-
rande lagstiftning är till fyllest, varför man anser att
ytterligare förstärkning av arrendatorns rätt inte bör
genomföras. Dessutom befarar man att utbudet av
arrendejordbruk allvarligt kan komma att inskränkas
på grund av den minskning av jordägarens rätt att fritt
disponera sin egendom som den nu föreslagna la-
gändringen innebär.

Jag kan här bara konstatera att de som står bakom
reservationen och de som tillhör utskottsmajoriteten
har olika syn på vem som har största behovet av ökat
skydd i ett arrendatorsförhållande. Vi har olika ideo-
logisk syn på denna fråga, och jag förutsätter att man
på båda sidor har respekt för detta.

Jag tror dessutom inte att dessa i sig inte alltför
våldsamma lagändringar kommer att medföra en
rubbning i ett jämnt utbud av lediga arrendejordbruk.
Alternativet för jordägaren skulle i så fall vara att
själv bruka jorden, vilket han i så fall med all säkerhet
redan gjorde, om detta var ett alternativ för honom.
Detta val har då med all säkerhet skett med utgångs-
punkt i andra skäl än just förhållandet mellan jordäga-
re och arrendator genom nuvarande arrendelagstift-
ning.

Fru talman! Jag vill med detta yrka bifall till ut-
skottets hemställan i dess helhet och avslag på reser-
vationen av Rolf Dahlberg m.fl. moderater.

Anf. 103 ROLF DAHLBERG (m) replik

Fru talman! Vi är väl i och för sig ganska överens
om att vart och ett av förslagen i propositionen inte
som sådana är speciellt ingående och omvälvande.
Många har en karaktär som gör att de egentligen är
mycket väl lämpade att klaras ut avtalsvägen mellan
de två parterna i ett förhållande.

Låt mig ta upp frågan om viltskador för att visa
hur besvärligt det blir, om man lagstiftar på ett områ-
de som detta.

Viltskador och jakt regleras numera i vårt land
oftast av det jaktområde som jordägarens mark ingår
i. Man har vissa bestämmelser för hur avskjutning av
vilt skall få gå till. Det ställs på dem som utövar jakt
krav att göra en rimlig avskjutning av olika typer av
vilt inom området.

Så kommer vi och lagstiftar om att en av parterna i
jaktvårdsområdet får extra tryck på sig. Han måste
skjuta av mera. I annat fall kommer han i konflikt
med den markarrendator som han har.

Att gå in lagstiftningsvägen är som gjort för att få
till stånd tvist och tråkigheter i ett område på lands-
bygden, i stället för att låta parterna bestämma hur
denna typ av frågor skall regleras när de gör upp avta-
let.

Anf. 104 SVEN-ERIK ÖSTBERG (s) replik

Fru talman! Jag kan till viss del ha förståelse för
Rolf Dahlbergs synpunkt just när det gäller frågan om
jaktvårsdområden. Visst kan det uppstå situationer av
det slag som Rolf Dahlberg nämner.

Men det går inte att komma ifrån det faktum att
lagstiftningen har kommit till just på grund av att man
inte har kunnat komma fram avtalsvägen på ett sätt
som har varit tillfredsställande för jordbruksarrendato-
rerna. Det går heller inte att komma ifrån, trots att det
som jag nämnde finns skäl som jag kan ha förståelse
för, att det är jordbruksarrendatorn som drabbas på ett
sätt som är besvärande för honom. Det blir viltskador
osv. Det är knappast till glädje för honom att man
konstaterar att det är en massa andra omständigheter
som gör att det blir så här. Hans skador är lika stora
ändå.

Lagstiftningen kommer till därför att man vill för-
stärka arrendatorns rätt att undvika denna typ av ska-
dor.

Jag har själv besökt södra Sverige och träffat jord-
bruksarrendatorer. Man har framfört detta problem
som väldigt besvärande, framför allt på de stora god-
sen där man bedriver jakt i en ganska avancerad form
och där vilttrycket är ganska högt. Det är besvärande
för dem som skall leva på det jordbruk som man har
arrenderat.

Anf. 105 BIRGITTA CARLSSON (s)

Fru talman! Vi diskuterar denna gång vissa arren-
derättsliga frågor. Arrende är en form som har funnits
väldigt länge. Genom 1907 års nyttjanderättslag in-
fördes arrende som ett enhetligt rättsinstitut i Sverige.
I och med den lagen lades grunden för arrenderätten.

Hur mycket mark som då arrenderades ut vet jag
inte, men 1993 var enligt Statistisk årsbok ungefär två
tredjedelar av all åkermark utarrenderad. Det är därför
väldigt viktigt att det finns klara och tydliga regler
som reglerar förhållandena mellan jordägare och
arrendatorer.

Under de senaste åren har det skett ganska stora
förändringar och förbättringar av villkoren för arren-
datorer. Dessa frågor har diskuterats många gånger
här i kammaren. Det förra förslaget, som vi antog i
våras, gällde investeringar i arrendejordbruket. I dag
gäller det vissa arrenderättsliga frågor. Jag hoppas att
detta är det sista förslaget på detta område, i alla fall
inom överskådlig tid. De förslag vi skall besluta om i
dag är de sista av de förslag som hänger samman med
1990 års arrendekommittés utredning. Alla dessa
beslut är viktiga både för jordägare och arrendatorer.

I förra betänkandet lyfte utskottet fram att arrende-
lagstiftningen i väsentliga stycken alltjämt bygger på
att man i första hand skall eftersträva frivilliga över-
enskommelser. Även i fortsättningen gäller att arren-
dator och jordägare skall vara överens. Det är bara när
man inte klarar av detta som det är viktigt att det finns
klara och tydliga regler som talar om för både jord-
ägare och arrendatorer vad som gäller för var och en
av dem.

Fru talman! Vi från Centerpartiet yrkar bifall till
hemställan i lagutskottets betänkande 8. Vi anser inte
att balansen i arrendeförhållandet förändras negativt i
någon större utsträckning för jordägaren.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 23 §.)

23 § Stöd till konsumentpolitiska åtgärder på
området finansiella tjänster

Föredrogs

Lagutskottets betänkande 1995/96:LU10

Stöd till konsumentpolitiska åtgärder på området
finansiella tjänster (prop. 1995/96:82)

Anf. 106 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m)

Fru talman! "Konsumenter är vi allihopa, du med
och jag med!" Denna inledning, särskilt passande när
det nu närmar sig juletid, får ge uttryck för att konsu-
mentpolitiken såväl i stort som i smått faktiskt handlar
om och berör oss alla. Vi är alla konsumenter med
olika behov och önskemål under skilda skeden i livet.
Vår efterfrågan handlar både om produkter och tjäns-
ter - såväl offentliga som privata.

Lagutskottets majoritet har i huvudsak ställt sig
bakom regeringens förslag om att Konsumentverket
skall tillföras ytterligare resurser genom viss omför-
delning av medel. Motivet till att minska anslaget
Utveckling av ideell verksamhet med tre miljoner
kronor och tillföra Konsumentverket dessa medel är
enligt regeringen och utskottet svårigheter för konsu-
menter att få överblick över utbudet av finansiella
tjänster.

Man pekar också på brister i informationen om
vilka alternativ som finns och på vilka villkor tjäns-
terna bjuds ut. Därför skall Konsumentverket öka
insatserna vad gäller att se över avtalsvillkor och
information på det finansiella området.

Till lagutskottets betänkande har fogats en reser-
vation från de moderata utskottsledamöterna. Reser-
vationen har inte tillkommit av ekonomiska skäl. Det
handlar ju inte om några stora summor. I stället är det
principiella vägval det handlar om.

Vi moderater anser att utskottsmajoriteten anläg-
ger samma traditionella synsätt som så länge utgjort
ett grundproblem både för samhällsekonomin och för
enskilda medborgares och familjers självständighet
och valfrihet. Detta synsätt bottnar tydligen i att det
nästan bara är offentliga insatser och resurser som kan
lösa samhällets och medborgarnas problem.

Moderat konsumentpolitik syftar till att öka den
konkurrensutsatta sektorn, vidga området för privat
näringsverksamhet, avveckla offentliga monopol,
underlätta för företag att driva sin verksamhet och
undanröja etableringshinder.

Moderat konsumentpolitik syftar också till att ska-
pa medvetna konsumenter som enskilt eller i frivillig
samverkan tar till vara sina intressen som konsumen-
ter. Kunniga och kritiska konsumenter är grunden för
varje väl fungerande marknad.

I Sverige har de offentliga institutionerna steg för
steg försvårat förutsättningarna för privata engage-
mang. För att konsumentsammanslutningar, andra
organisationer och intresseorganisationer skall kunna
växa och ta på sig större uppgifter är det nödvändigt
att begränsa det offentliga åtagandet.

Organisationer och enskilda motiveras bäst genom
att anförtros delaktighet och ansvar, medan näringsli-
vet motiveras bäst av förhoppningar om ökad efter-
frågan på varor och tjänster. Dessa funktioner kan
faktiskt fås att fungera tillsammans i en marknadse-
konomi där konsumenterna i fri konkurrens avgör den
verkliga efterfrågebilden. Ingrepp utifrån denna rela-
tion måste minimeras till sådant som rör liv, hälsa och
säkerhet.

I bl.a. Tyskland, Italien och Frankrike tillgodoses
konsumenternas intresse i hög grad genom frivilliga
organisationer. Även här i Sverige borde vi gradvis
överlåta åt de frivilliga organisationerna att själva öka
sitt engagemang och sin verksamhet. Det kan vara
viktigt att staten i ett uppbyggnadsskede bidrar med
visst ekonomiskt stöd för att lägga grunden för dessa
delvis nya verksamhetsformer.

På konsumentområdet i Sverige finns redan i dag
en del andra aktörer. Stiftelserna Konsumenternas
Bankbyrå och Konsumenternas Försäkringsbyrå är
öppna för alla och kan ge mycket avancerad rådgiv-
ning i t.ex. låne- och försäkringsfrågor. De kan även
ge råd vid problem eller tvister mellan konsumenterna
och banker och försäkringsbolag.

Ett annat exempel på en ideell förening är före-
ningen Underverket - Konsumenter i samverkan, som
har ett femtontal medlemsorganisationer inom fram-
för allt miljö- och hälsoområdet och ett stort antal
enskilda personer som stödmedlemmar.

Fru talman! Det framförs i många sammanhang
och nu senast i den s.k. tillväxtpropositionen hälso-
samma tankar om ändrade drifts- och verksamhets-
former, om avregleringar för att sänka kostnaderna
och om att förnyelsearbetet skall fortsätta. Detta tycks
dock i mina ögon - när det kommer till konkreta
ställningstaganden - mera vara en läpparnas bekän-
nelse än verklig handling.

Vi moderater har tilltro till enskilda medborgares
förmåga och vilja att själva ta ansvar. Det visar sig nu
på olika områden att det i många situationer inlärda
beteendet att man i snart sagt alla sammanhang begär
och förväntar sig statliga regler och offentlig styrning
håller på att rämna.

En del människor känner sig vilsna, men påfallan-
de många har också vaknat upp och inser att de själva
har både förmåga och vilja att reda ut situationer och
ta ansvar själva eller i frivillig samverkan med andra.

Jag anser att detta utskottsbetänkande tar fel väg i
ljuset av den rådande utvecklingen. Det handlar åter-
igen om ett litet steg på vägen att lämna över till det
offentliga det som de enskilda medborgarna kan och
vill svara för själva.

Om regeringen och utskottet anser att det finns ett
inslag av myndighetsutövning som endast Konsu-
mentverket kan ta hand om borde det naturliga ha
varit att verket fick göra omprioriteringar för att skapa
utrymme för andra aktörer inom de områdena. Det
skulle också innebära att resurser frigörs för medbor-
gargrupper till vilka speciell hänsyn måste tas.

Fru talman! Jag vill med stöd av vad jag har anfört
yrka bifall till reservation 1 från moderaterna.

Anf. 107 KARIN OLSSON (s)

Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i lagut-
skottets betänkande nr 10 och avslag på reservationen.

Vi, dvs. alla konsumenter, lever med en alltmer
komplicerad omvärld som kännetecknas av snabba
förändringar, vilket leder till stora svårigheter för
konsumenterna. Det är nästan omöjligt att överblicka
hela utbudet av de finansiella tjänster som finns på
marknaden. Dessutom är inte informationen om vilka
alternativ som finns särskilt god.

Enskilda konsumenter har mycket små möjligheter
att påverka utformningen av marknadens tjänster. Det
kan också medföra problem för konsumenterna med
alla tekniska lösningar som numera finns, inte minst
inom betaltjänstområdet.

För att konsumenterna skall kunna dra fördel av
den förbättrade konkurrensen krävs det att någon med
utgångspunkt i konsumenternas intressen kritiskt
granskar utbudet av tjänster.

Det krävs också att någon i större utsträckning än i
dag kan företräda konsumenterna i domstol i syfte att
påverka rättsutvecklingen till ledning för de myndig-
heter och andra organ som arbetar med förebyggande
och rådgivande insatser för konsumenterna. Det pågår
för närvarande en utredning om detta.

Konsumentverket måste öka insatserna för att se
över avtalsvillkor och information på det finansiella
området. Detta gäller naturligtvis även andra berörda
organ.

Insatserna skall gälla vilka krav som kan ställas på
den information som banker, försäkringsbolag och
andra aktörer tillhandahåller till sina kunder plus en
översyn av avtalsvillkoren. Det finns också behov av
att i större utsträckning än i dag väcka talan i Mark-
nadsdomstolen enligt avtalsvillkorslagen, marknads-
föringslagen och konsumentkreditlagen. Denna lag-
stiftning är ny och prejudikatbildning är viktig för
konsumentskyddet.

Med anledning av att både detaljhandeln och ben-
sinbolagen har tagit upp konkurrensen i fråga om
kontokort har också tillsynsbehovet ökat.

Det är viktigt att ge konsumenterna ett starkare
stöd för att göra det möjligt för dem att ta till vara sina
rättigheter. Konsumenterna skall göras aktivare på
området.

Åtgärder som måste komma till stånd är av tradi-
tionell myndighetskaraktär, och därför är det naturligt
att Konsumentombudsmannen och Konsumentverket
blir ansvariga för dessa.

Konsumentverket har enligt sin instruktion för-
fattningsenliga möjligheter att utarbeta riktlinjer för
näringsidkarnas marknadsföring och utformning av
varor och tjänster samt för deras tillämpning av kon-
sumentkreditlagen.

Konsumentombudsmannen har det yttersta ansva-
ret för tillsynen av de konsumenträttsliga lagarna.
Konsumentombudsmannen kan i vissa fall själv med-
dela förbud eller ålägganden.

Vi socialdemokrater anser att det är viktigt att det
primära ansvaret för konsumentpolitiken ligger på det
offentliga, dvs. på staten och även på kommunerna.
Vi socialdemokrater anser också att de frivilliga kon-
sumentorganisationerna är ett mycket viktigt kom-
plement till Konsumentverkets och Konsumentom-
budsmannens verksamheter.

Vi har här i riksdagen redan beslutat att för inne-
varande budgetår anslå drygt 6 miljoner. Dessa peng-
ar fördelas med 2,9 miljoner till Sveriges konsumen-
tråd för att bl.a. företräda konsumenterna i Europaar-
betet och med 3,2 miljoner till konsumentorganisatio-
ner för att deras arbete skall aktivera och bredda en-
gagemanget på konsumentområdet och för att infly-
tandet för konsumenterna och deras organisationer
också skall öka.

Dessutom har regeringen fördelat 5,6 miljoner till
40 olika projekt inom livsmedelssektorn. I budgeten
fastställdes att Jordbruksdepartementet skulle satsa
pengar på konsumentåtgärder inom livsmedelssek-
torn.

Dessa pengar har delats ut till:

riksorganisationer som når ut lokalt, t.ex. Kon-
sumenter i samverkan, Sveriges konsumentråd och
Astma- och allergiförbundet,

mindre lokala organisationer, t.ex. Hushållssko-
lan i Bräkne-Hoby och den biologiska odlarförening-
en i Vallentuna,

kooperativa projekt,

projekt riktade till socialt svaga grupper, och

projekt med viss EU-inriktning.

Frivilligorganisationerna kommer självfallet också
att på området finansiella tjänster vara ett utomor-
dentligt komplement till Konsumentverkets och Kon-
sumentombudsmannens verksamheter.

För att klara de nya åtaganden som det handlar om
behöver Konsumentverkets budget förstärkas. Detta
föreslås ske genom omfördelning inom Civildeparte-
mentets område.

Eftersom belastningen av anslaget Utveckling av
ideell verksamhet inte blir av den omfattningen som
riksdagen utgått från finns det inget hinder mot att
Konsumentverket och Konsumentombudsmannen får
disponera tre miljoner av detta anslag under inneva-
rande verksamhetsår.

Utskottet tänker inte närmare gå in på hur pengar-
na skall disponeras men vill ändå peka på ett speciellt
område. Det gäller att även konsumenter med svag
ekonomi skall uppmärksammas, eftersom de i regel
inte kan dra fördel av den ökande konkurrensen på det
finansiella området.

Vi socialdemokrater står på dessa konsumenters
sida och utgår från att regeringen följer upp detta.

Jag yrkar således bifall till utskottets hemställan
och avslag på den moderata reservationen.

Anf. 108 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m)

Fru talman! Med anledning av Karin Olssons an-
förande kan jag bara konstatera att socialdemokrater-
na står för ett mycket traditionellt tänkande. Att anse
att t.ex. stiftelserna Konsumenternas Bankbyrå och
Konsumenternas Försäkringsbyrå bara är komplement
tycker jag inte är att se det på rätt sätt.

Stiftelsen Konsumenternas Försäkringsbyrå tar
t.ex. fram helt utmärkta sammanställningar, där man
går igenom alla försäkringsbolag som finns i Sverige
och vilka villkor de har. Som konsument kan man få
precis alla uppgifter man vill ha. Denna stiftelse är
ganska gammal. Den har funnits sedan 1979. Drygt
12 000 människor ringer varje år för att få informa-
tion, råd och även stöd när de t.ex. skall processa mot
ett försäkringsbolag. Konsumenternas Bankbyrå är
däremot nyare och infördes under den borgerliga
tiden. Den har bara funnits i cirka ett och ett halvt år,
men redan nu ringer 4 000 personer om året för att få
stöd när det gäller just finansiella tjänster.

Anf. 109 KARIN OLSSON (s)

Fru talman! Stödet till konsumentpolitiken har
ökat genom att frivilligorganisationerna har fått mer
pengar under innevarande budgetår. Även om fru de
Pourbaix-Lundin inte är av den uppfattningen anser vi
socialdemokrater fortfarande att det är det offentliga
som skall vara ansvarigt för grunden i konsumentpo-
litiken. Det är vår bestämda uppfattning att det ger
den bästa utdelningen för de konsumenter som är i
störst behov av den hjälp och vägledning som faktiskt
kan behövas.

Anf. 110 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m)

Fru talman! Om alla de bidrag som Karin Olsson
räknar upp har gått till frivilliga organisationer borde
man ju ha kunnat lyfta bort ganska mycket från Kon-
sumentverket. Det vi diskuterar i dag hade alltså
egentligen rymts inom Konsumentverkets budget.

Anf. 111 KARIN OLSSON (s)

Fru talman! Jag tror att det under en lång rad av år
kommer att krävas ytterligare pengar för att vi skall
bistå de konsumenter som behöver det och aktivera
den konsumentpolitik som förs i det här landet. Ju
kärvare ekonomin är, desto svårare kommer det att
bli. Vi behöver inte vara oroliga för att Konsument-
verket inte behöver de pengar som vi nu avser att fatta
beslut om, utan de pengarna kommer väl till använd-
ning. Dessutom har de frivilliga organisationerna fått
så mycket att de enligt min mening kompletterar
varandra väl.

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

LU5 Ändrade regler om bärgning

Kammaren biföll utskottets hemställan.

LU9 Vissa ändringar i föräldrabalken

Kammaren biföll utskottets hemställan.

LU7 Former för verksamhet som är beroende av
statligt stöd, m.m.

Mom. 1 (verksamhetsformer för statlig verksamhet)

1. utskottet

2. res. 1 (m, c, fp, mp)

Votering:

174 för utskottet

126 för res. 1

49 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 1 c, 18 v, 11 kds

För res. 1: 71 m, 18 c, 23 fp, 14 mp

Frånvarande: 17 s, 9 m, 8 c, 3 fp, 4 v, 4 mp, 4 kds

Mom. 3 (ikraftträdandet av 6 kap. stiftelselagen)

1. utskottet

2. res. (m)

Votering:

230 för utskottet

71 för res. 2

48 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 19 c, 23 fp, 18 v, 15 mp,
11 kds

För res. 2: 71 m

Frånvarande: 17 s, 9 m, 8 c, 3 fp, 4 v, 3 mp, 4 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

LU8 Vissa arrenderättsliga frågor

Mom. 1 (propositionens lagförslag)

1. utskottet

2. res. (m)

Votering:

230 för utskottet

73 för res.

46 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 19 c, 24 fp, 18 v, 15 mp,

10 kds

För res.: 72 m, 1 kds

Frånvarande: 17 s, 8 m, 8 c, 2 fp, 4 v, 3 mp, 4 kds

Mom. 2

Kammaren biföll utskottets hemställan.

LU10 Stöd till konsumentpolitiska åtgärder på
området finansiella tjänster

1. utskottet

2. res. (m)

Votering:

232 för utskottet

70 för res.

1 avstod

46 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 2 m, 19 c, 24 fp, 18 v, 15 mp,
10 kds

För res.: 70 m

Avstod: 1 kds

Frånvarande: 17 s, 8 m, 8 c, 2 fp, 4 v, 3 mp, 4 kds

Beslut om uppskjuten votering

På förslag av andre vice talmannen medgav kam-
maren att de ärenden som hann debatteras färdigt
under återstoden av dagens sammanträde fick avgöras
i ett sammanhang vid morgondagens arbetsplenum.

24 § Mervärdesskatt på allmänna nyhetstid-
ningar

Föredrogs

Skatteutskottets betänkande 1995/96:SkU12

Mervärdesskatt på allmänna nyhetstidningar (prop.
1995/96:45)

Anf. 112 BO LUNDGREN (m)

Fru talman! Den fråga som kammaren har att av-
göra nu rör huruvida man kan uppnå balans mellan
olika aspekter, bedömningen av dagstidningarnas,
eller allmänna nyhetstidningarnas, roll för debatten
och opinionsbildningen för det fria ordet, mellan
kravet på ett rimligt skattesystem utan snedvridningar
och naturligtvis kravet på statsfinanser i balans.

När man läser konstitutionsutskottets yttrande och
dess bedömning av regeringens proposition finner
man att där står följande:

"När det gäller hur förslaget om införande av
mervärdesskatt kan tänkas påverka villkoren för opi-
nionsbildningen konstaterar utskottet att det inte finns
någon helt klarläggande bild av dessa effekter. I ut-
redningen och vissa motioner som väckts med anled-
ning av propositionen redovisas skäl som talar både
för och mot vissa tidningsföretags förmåga att klara
kostnadsökningarna och intäktsminskningarna samt
hushållens möjligheter att klara de ökade kostnaderna
för tidningsläsning. Utskottet har inte haft möjlighet
att göra en egen analys av dessa förhållanden."

Ett bristfälligt underlag, ett underlag som inte har
gett konstitutionsutskottet möjlighet att göra denna
rimliga bedömning; redan detta dömer ju förslaget i
sig självt.

Regeringen lägger alltså fram förslaget om infö-
rande av moms utan hänsyn till presstödet, dess ut-
formning och omfattning, och utan hänsyn till reklam-
skatten - en skatt som för övrigt inte längre egentligen
kan upprätthållas - och hur den verkar för olika medi-
er, i det här fallet för allmänna nyhetstidningar.

Mycket besvärligare än så behöver man inte göra
det hela. Det finns ingen grund för att bifalla försla-
get, och därför yrkar jag bifall till den moderata-
borgerliga reservationen och Vänsterpartiets reserva-
tion, för att ta alla partier i detta avseende.

Fru talman! Dessutom har man inte genom försla-
get på något vis uppnått ett resultat som innebär att
man undviker den snedvridning som finns genom det
sätt på vilket dagstidningarna har ägnat sig åt att göra
bilagor av olika slag som direkt konkurrerar med
tidskrifter, som är belagda med 25 % mervärdesskatt.
Man konstaterar att skillnaden mellan 0 och 25 är
större än skillnaden mellan 6 och 25; snedvridningen
minskar alltså. Men här har vi en konkurrenssituation
som är helt ohållbar.

Samtidigt som man avstyrker förslaget om mer-
värdesskatt, eftersom det är så dåligt underbyggt att
t.o.m. konstitutionsutskottet anger detta, bör man se
till att begära av regeringen att komma med ett par-
tiellt förslag, som innebär att man uppnår konkurrens-
neutralitet vad gäller den här typen av bilagor.

Jag yrkar alltså bifall till reservationerna 1 och 3.

I detta anförande instämde Per Lager (mp).

Anf. 113 ISA HALVARSSON (fp)

Fru talman! Det behövs enligt Folkpartiet libera-
lerna en positiv särbehandling av dagspressen, därför
att den intar en särställning i vårt demokratiska liv.

Dagspressen är - vilket också framgick av exper-
trapporten Dagspressen i 1990-talets medielandskap -
en oumbärlig institution i vårt samhälle. Genom den
uppfylls behovet hos den enskilde medborgaren av
information och debatt. Dagspressen agerar som en
självständig granskare med individuella synpunkter,
och den förmedlar politiska och lokala opinioner.

Enligt vår uppfattning behövs alltså en statlig
presspolitik för att säkra tidningarnas ställning i fram-
tiden. Men den stimulansen bör vara generellt utfor-
mad och inte utgå som direkt presstöd till enskilda
tidningar.

Vi har lagt fram ett förslag om en halvering av det
direkta presstödet till 1998. Det går nämligen inte att
komma ifrån det faktum att subventioner till vissa
marknadsaktörer är en form av reglering.

Den som i dag vill starta en tidning måste konkur-
rera med andra tidningar som får presstöd, och den
tidning som vill ha presstöd måste uppfylla vissa krav
och anpassa sig till vissa regler. Det är en vanlig upp-
fattning bland pressforskare att presstödet har konser-
verat tidningsmarknaden och hämmat utvecklingen av
tidningsmediet.

Stödet till dagspressen måste således vara så ut-
format att det främjar konkurrens och mångfald. Det
måste kanaliseras mera till branschen än till den en-
skilda hotade tidningen. Det viktigaste instrumentet i
det sammanhanget är just den generella befrielsen
från mervärdesskatt. Genom att behålla den indirekta
förmånen stärks dagspressen som medium. Vi säkrar
också konkurrensrättvisan och stimulerar därmed
förnyelse och utveckling.

Folkpartiet avvisar alltså förslaget om att införa
6 % mervärdesskatt på nyhetstidningar.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1.

Anf. 114 LARS BÄCKSTRÖM (v)

Fru talman! Detta betänkande handlar om en
ganska liten och obetydlig förändring - en mervärdes-
skatt på väldigt låg nivå. Det blir ju därmed litet mera
enhetligt och litet bättre rättvisa mellan olika tidningar
och tidskrifter, så egentligen är det väl inte så mycket
att bråka om.

Jo, fru talman, jag tycker att det är väldigt mycket
att bråka om när det gäller det här betänkandet.

Hur har betänkandet kommit till? Jo, det bygger
på en kombinationen av kraftfull budgetpolitik - och
det är väl bra att ha en sådan - och total frånvaro av
en sammanhållen mediepolitik. Denna kombination
blir väldigt olycksalig i en tid då medierna genomgår
en total revolution. Vi får nya medier, nya produkter.
Jag tror inte att vi politiker förstår med vilken kraft
den här omvandlingen sker. Förstod vi den kraften,
skulle en majoritet av oss i denna kammare inte bifal-
la regeringens proposition och utskottsmajoritetens
förslag.

Vad säger betänkandet egentligen i en förläng-
ning? Jo, att det fria ordet väl är en vara eller tjänst
vilken som helst. Men, fru talman, det är precis vad
det fria ordet inte är! Det är inte en vara eller tjänst
vilken som helst. Det fria ordet är ju grundbulten för
hela vårt demokratiska system. Det är ju därför som vi
har tryckfriheten reglerad i våra grundlagar, och det är
därför som det fria ordet inte är en vara eller tjänst
vilken som helst.

Jag kom in i riksdagen 1988. På medieområdet har
det sedan dess blivit en total förändring. Vem kunde
1988 tänka sig att vi i Sverige skulle ha kommersiell
reklamfinansierad TV och kommersiella lokala sta-
tioner fyllda med reklam? Vi håller ju helt och hållet
på att få den mediesituation som man länge haft i
USA. Vi vet dess konsekvenser och betydelse för det
politiska livet: Till stor del har utvecklingen, tyvärr,
varit av ondo.

Vad är det som händer? Jo, man får en politisk de-
batt och information som skall vara underhållande.
Tyvärr är det så att informationsvärdet och under-
hållningsvärdet inte stiger samtidigt. Många gånger är
det nästan tvärtom.

Vad hännder nu i dagarna? Ja, vi börjar få gra-
tisutdelade nyhetstidningar. 6 % på priset är väl inte
särskilt farligt, kan man säga. Nej, men det är svårt
för en seriös nyhetstidning att priskonkurrera med en
gratisutdelad tidning. Det är väldigt svårt att i en så-
dan situation bedriva priskonkurrens - i varje fall för
den som tar betalt för sin produkt, och det är ju en
seriös tidning tvungen att göra.

Fru talman! Om det inte fanns alternativ till fram-
lagda förslag och om vi vore tvungna att göra på det
sätt som det här talas om, skulle förslagen vara för-
ståeliga. Men vi är inte tvungna att vidta en sådan här
åtgärd så snabbt för EU:s skull; det är inte sant. Vi har
nämligen dispens för hela 1996. Och om vi sedan inte
är överens inom EU-processen fortsätter dispensre-
geln automatiskt att gälla. Nämnda skäl är alltså obso-
let, för att använda ett fint ord. Det är alltså inte san-
ningen, utan det är något annat. Nämnda skäl är alltså
inte korrekt.

Att säga att det här är nödvändigt för statsfinan-
sernas skull är däremot ett starkt skäl, men naturligt-
vis går det att få in motsvarande summa pengar på
annat sätt. Om något måste ske på detta område, finns
det då någon annan möjlighet att peka på? Ja, vi har ju
reklamskatten. Den är oerhört olika utformad för olika
produkter. Vissa produkter är skattefria och vissa har
en hög skattesats. Det är alltså formligen ett träsk av
assymetrier. Här finns det möjligheter att klara finan-
sieringen.

Det är inte lätt för alla i denna kammare att känna
till alla möjligheter. Alla ledamöter kan inte i detalj
sätta sig in i alla frågor. Men skatteutskottet har fått
underlag från Föreningen Svensk fackpress genom
Östen Johansson, en mycket känd publicist och en
mycket duktig man, som har kunnat redovisa att det
går att bredda reklamskatten och göra den likformig.
Om man så skulle önska, och det gör jag, skulle det
t.o.m. gå att befria det fria ordet - de tidning-
ar/publikationer som lyder under tryckfrihetslagen -
från mervärdesskatt och göra det hela statsfinansiellt
fullständigt neutralt. Den möjligheten finns, men man
vill inte gå den vägen. Det är det allvarliga här.

Vad som händer här, fru talman, är att den vänstra
handen, kulturministern, inte vet vad den högra han-
den gör, finansministern. Det är knepigt att Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet och Mil-
jöpartiet måste förenas för att värna det fria ordet och
en sammanhållen lösning. Ni socialdemokrater där-
emot går på, tyvärr, och fullföljer er trista historia på
mediepolitikens område. Varför lär ni er inte och
skaffar fram en sammanhållen mediepolitik i stället
för att upprepa misstag efter misstag?

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1
och 4 angående reklamskatten.

Anf. 115 RONNY KORSBERG (mp)

Fru talman! Det här betänkandet är en litet märk-
lig historia så till vida att man föreslår att införa en
skatt på det fria ordet. När man läser i betänkandet
finner man bl.a. följande:

"Momsundantaget för dagstidningar har framför
allt motiverats av tidningarnas framskjutna roll i den
demokratiska processen. Att tidningar och andra
massmedier skall kunna fullgöra sina uppgifter till
förmån för fri åsiktsbildning, granskning av samhälls-
organen m.m. är naturligtvis av grundläggande bety-
delse i en väl fungerande demokrati."

De allra flesta skulle mot bakgrund av texten dra
slutsatsen att man borde se till att inte lägga några
hinder i vägen för det fria ordet och den demokratiska
processen med tanke på den vikt som det har för sam-
hället. Men tvärtom - man säger att man, bortsett från
allt det viktiga, måste ta in pengar. Då är detta inte
värt någonting.

Det är egentligen en logisk kullerbytta att å ena si-
dan föra resonemanget om den oerhörda vikten för
demokratin och å andra sidan i nästa andetag säga att
det inte spelar någon roll när vi behöver pengar. Om
man verkligen värnar demokratin och tänker efter
litet, förstår man att om man lägger ytterligare en
skatt på tidningar måste det rimligtvis leda till att en
del människor kommer att sluta att läsa tidningar.
Redan i dag avstår väldigt många från den dagliga
tidningen. Det är ett allvarligt demokratiskt problem
att många ställer sig utanför åsiktsbildningen och
debatten i samhället. Redan några procents minskning
i frekvensen för läsandet av dagstidningar är allvarlig
och olycklig. Då måste man naturligtvis tänka: Finns
det något annat sätt att ta in pengar?

Vi har full förståelse för att man självklart måste
se till att vi får in pengar och kan sanera vår ekonomi.
Det motsätter vi oss inte, tvärtom tycker vi att det är
bra. Men det är oerhört viktigt att man gör detta på ett
sådant sätt att man inte skadar andra väsentliga värden
i samhället. Då måste man se efter om det finns annat
man kan göra. Då faller sig frågan naturlig: Vad är det
mer som påverkar den här sfären? Det är självklart
reklamskatten. Vi har föreslagit att man, i stället för
att lägga en moms på dagstidningarna, höjer reklam-
skatten.

Det är också så olyckligt att man gör sådana här
saker litet då och då. Nu föreslås att momsen skall
höjas. Sedan kan man så småningom ta itu med re-
klamskatten. När kommer frågan om presstödet att
aktualiseras?

Det vore rimligt att samla ihop dessa frågor som
alla har betydelse för tidningarnas ekonomi och där-
med för möjligheten till en samhällsdebatt via tid-
ningar. Det är inte särskilt stora budgeteffekter det rör
sig om, så det borde inte kräva så stora ansträngningar
att komma fram till en annan lösning.

Vi tycker att det hade varit rimligt med ett mer
samordnat förslag för att ta in pengar i den här sfären.
Vi tycker egentligen att tidpunkten för förslaget är
helt fel vald. Vi har ingen brådska med att öka på
momsen på tidningar, som framgått av tidigare inlägg
här. Därför borde man ha avstått.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reserva-
tionerna 1 och 4.

Anf. 116 HOLGER GUSTAFSSON (kds)

Fru talman! Den nuvarande momsdifferentiering-
en mellan dagstidningar, tidskrifter och böcker ska-
par, som redan tidigare har påpekats i debatten, sned-
vridningar på den litterära marknaden i Sverige.

Riksdagens mål bör vara att på sikt få bort denna
snedvridning. Det kan ur tryckfrihetssynvinkel inte
vara rimligt att främja s.k. dagspress framför annan
press och böcker. Det enda rimliga motivet för en
skattereduktion från den allmänna nivån på 25 % är
att man vill främja läsandet av vissa böcker eller tid-
ningar som varande bättre än de andra. Tanken att
staten eller någon annan institution skulle avgöra vad
som är god litteratur och som därmed bör bli föremål
för lägre moms är sannolikt en främmande tanke för
oss alla.

Fru talman! Av denna anledning anser kristdemo-
kraterna att momsnivån bör vara lika för alla tidning-
ar, tidskrifter och böcker. I syfte att främja det lästa
ordet är vår målsättning att momsskattenivån skall
vara så låg som möjligt. Helst skulle vi se att momsen
är noll för alla tidningar, böcker och tidskrifter.

Med hänsyn till det statsfinansiella läget är vi be-
redda att i nuläget acceptera en momsnivå på 5-10 %
på såväl dagstidningar som tidskrifter och böcker.
Därför har vi inget problem att stödja regeringens
förslag i betänkandet att belägga dagstidningar med
en moms på 6 %. Men vårt mål är att alla tidskrifter
skall ligga på samma skattenivå, dvs. så lågt som det
statsfinansiella läget medger.

Fru talman! Härmed ber jag att få yrka bifall till
reservation 3.

Anf. 117 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik

Fru talman! Jag vill bara fråga kristdemokraternas
representant: Är det verkligen rimligt att på det
presspolitiska området tillämpa principen att alla i
jämlikhetens namn bör få det sämre?

Anf. 118 ULLA RUDIN (s)

Fru talman! Egentligen är det att slå in öppna dör-
rar att föra en debatt om det fria ordets betydelse. Det
finns säkert ingen här som inte delar åsikten om dags-
pressens stora betydelse vad gäller information,
granskning och upprättande av diskussionsforum för
olika åsiktsriktningar.

Trots en enorm utveckling på medieområdet
kommer dagspressens särställning med största sanno-
likhet att bestå under överskådlig tid. Statsmakternas
övergripande ansvar för att den grundlagsskyddade
yttrandefriheten verkligen kan utnyttjas i praktiken
har snarare ökat än minskat. Staten måste även i fort-
sättningen stödja dagstidningarna, för utan stöd finns
det en påtaglig risk för en minskad mångfald, vilket
naturligtvis vore förödande för opinionsbildningen.

Så långt är de flesta av oss överens.

Det vi däremot inte tycks vara eniga om är att vårt
land befunnit sig i en akut ekonomisk kris och att ett
fullföljande av budgetsaneringen är en nödvändighet.
Inte någon politiker kommer i längden ifrån ansvaret
för helheten. Även vi måste lära oss att prioritera
bland utgifterna.

Det tryckta ordet, den fria debatten tillhör mina
hjärtefrågor. Att stärka Sveriges finansiella läge är en
annan sådan fråga. Att göra rätt avvägningar är svårt,
men enligt min mening har regeringen lyckats med
det i sin proposition 45.

Pressutredningen konstaterar i sitt betänkande att
den ansträngda statsfinansiella situationen gör att
stödet till dagstidningarna noga måste prövas i alla
sina delar, dvs. att medvärdesskattesubventionen,
reklamskattesubventionen och det direkta presstödet
måste vägas mot varandra.

Utredningen uttalar klart att en minskning av mer-
värdesskattesubventionen är den besparingsform som
är minst ofördelaktig. Det är nämligen de stora tid-
ningarna som drar mest nytta av det förmånliga
momssystem som vi har i dag. För andratidningarna -
som är så viktiga för mångfalden - är det direkta
presstödet livsviktigt.

Dessutom anser utredningen att dagstidningsbran-
schens ekonomiska situation i dess helhet inte är så-
dan att en generell mervärdesskattesubvention är
särskilt rimlig.

Argumentationen mot 6 % moms och för en hal-
vering eller ett helt avskaffande av presstödet faller
därmed, fru talman, i alla fall om syftet är att bevara
mångfalden och minska ägandekoncentrationen av
pressen.

Flera motionärer vill att regeringen skall avvakta
med det här beslutet. Jag vill då säga att regeringen
verkligen har beaktat utredningens förslag. Även
momssatsen har lagts på den nivå som Pressutred-
ningen har föreslagit. Skatteutskottets betänkande
knyter alltså väl an till Pressutredningen. Dessutom -
med tanke på frågans storas vikt - remitterade skat-
teutskottet ärendet till KU för yttrande med avsikt att
få förslagets förenlighet med tryckfrihetsförordningen
bedömt.

Som vi hörde vill moderaterna avstyrka betänkan-
dets förslag. De vill visserligen ha moms på dagstid-
ningar, men de vill också avskaffa presstödet och
reklamskatten. Problemet är bara det att om presstödet
avskaffas så dör, som sagt, andratidningarna ut. Av-
skaffas reklamskatten tappar vi 1 miljard ur statskas-
san.

Flera motionärer trycker också på den konkur-
renssnedvridning som råder mellan dagstidningar och
övrig press. Ja, dagstidningarna har en särställning i
vårt samhälle - därmed inte sagt att facktidskrifter
och böcker skulle vara oviktiga. Men, fru talman, det
var det där med att ta ansvar och att våga göra nöd-
vändiga prioriteringar.

Till sist vill jag kommentera reklamskatten. Mode-
raterna vill ta bort den, andra motionärer vill höja och
bredda den. Reklamskatten är ett bekymmer. Det är
problem med att den inte är konkurrensneutral. Dess-
utom är den svåradministrerad, men det är ju välkänt.
Samtidigt ger den ett inte obetydligt tillskott till stats-
kassan.

Inom regeringskansliet pågår nu överväganden
vad gäller en förändring av reklamskatten. Låt oss
avvakta den propositionen.

Med förtroende för regeringens, Pressutredning-
ens, konstitutionsutskottets och skatteutskottets be-
dömningar vill jag härmed yrka bifall till hemställan i
skatteutskottets betänkande nr 12 samt avslag på
samtliga reservationer.

Anf. 119 BO LUNDGREN (m) replik

Fru talman! Ulla Rudin talade om momssubven-
tion och reklamskattesubvention. Det är ganska avslö-
jande för hur en socialdemokrat ser på förhållandet
mellan beskattning och icke beskattning av - i det här
sammanhanget -företag. Om man inte tar ut en skatt,
är det en subvention? Skall vi vara tacksamma för det
som inte blir beskattat? Det var bara en notering om
utgångspunkten för en socialdemokrat i en sådan här
debatt.

Sedan sade Ulla Rudin att regeringen har lyckats
göra en bra avvägning. Det vore intressant att höra
Ulla Rudin utveckla på vilket sätt som regeringen har
lyckats göra en bra avvägning. Ulla Rudin hänvisade
till konstitutionsutskottet som skriver när det gäller
det strikt tryckfrihetsförordningsmässiga, som är en
detalj i sammanhanget, att utskottet inte har haft möj-
lighet att göra en egen analys av dessa förhållanden,
därför att de inte är belysta. Då frågar jag Ulla Rudin:
Är det rimligt att införa mervärdesskatt på allmänna
nyhetstidningar utan att konsekvenserna är fullstän-
digt belysta - de är inte ens delvis belysta - utan hän-
syn till hur presstödet skall utvecklas eller hur re-
klamskatten skall se ut eller om den skall avskaffas?
Min andra fråga är: Varför vill inte socialdemokrater-
na ta bort den snedvridning som finns i ett mycket
klart avseende, nämligen mellan bilagorna till allmän-
na nyhetstidningar och tidskrifter i övrigt?

Anf. 120 ULLA RUDIN (s) replik

Fru talman! En sak vet vi. Med moderaternas för-
slag kommer konsekvenserna att bli färre tidningar
och en ökad ägarkoncentration. Vi socialdemokrater
hyser större respekt för det fria ordet än så.

Är Bo Lundgren medveten om dessa konsekven-
ser? Och i så fall, hur har ni tänkt att hantera det de-
mokratiska underskott som kommer att bli följden av
det här förslaget?

Anf. 121 BO LUNDGREN (m) replik

Fru talman! Jag tackar för det utförliga och ut-
tömmande svaret på mina frågor. Men jag kan uppre-
pa dem.

Konstitutionsutskottet säger att man nu inte riktigt
kan klara av det här eftersom de inte har något under-
lag för att kunna göra en bedömning av annat än
tryckfrihetsförordningen. Ulla Rudin säger att hon
tycker att regeringen har gjort en bra avvägning. Kan
Ulla Rudin berätta litet om varför hon tycker det?

Den andra frågan löd: Är det rimligt att utan kon-
sekvensanalys och utan hänsyn till vad som skall
hända med presstödet och reklamskatten isolerat ge-
nomföra denna åtgärd?

Min tredje fråga var: Varför vill inte socialdemo-
kraterna ta bort den uppenbara snedvridning som
finns och som man mycket snabbt skulle kunna åtgär-
da?

Detta är mina tre konkreta frågor.

Sedan talade Ulla Rudin om moderaternas sam-
manhållna tankar i det här avseendet. Alla vet ju att
presstödet har växt fram utifrån ett intresse från soci-
aldemokraterna - och med stöd från Centerpartiet -
att hitta lösningar som gör att de egna partitidningarna
överlever. Så har det varit genom decennierna. Det är
inte ens en hemlighet att det är så.

Det intressanta är ju att skapa en bra balans och se
till att det fria ordet fungerar. Då kan man inte bara se
på pressen utan man måste se på medierna i största
allmänhet. Socialdemokraterna skall här vara synner-
ligen försiktiga. De vill ju t.o.m. gå in och stoppa den
ytterligare utbyggnad av den fria radion som inleddes
under den borgerliga tiden. Man skall nog hålla tyst i
det avseendet. Vi vill ha ett rättvist och rimligt system
för såväl beskattning som andra ramar för mediernas,
inklusive nyhetstidningarnas, verksamhet, men utan
de konkurrenssnedvridningar som vi har i dag.

Nu har jag svarat på den frågan. Vill Ulla Rudin
då vara så vänlig och svara på mina frågor.

Anf. 122 ULLA RUDIN (s) replik

Fru talman! Jag tror att jag måste upplysa Bo
Lundgren om att KU:s uppgift var att pröva förslagets
förenlighet med tryckfrihetsförordningen och inget
annat.

I och med dagens förslag fullföljs den priorite-
ringsordning som vi en gång har valt, nämligen att
särbehandla dagspressen. Om vi prioriterar konkur-
rensneutraliteten på presstödets bekostnad blir kon-
sekvenserna att andratidningarna försvinner. Jag vill
återigen fråga: Hur kommer moderaterna att hantera
det demokratiska underskott som kommer att bli följ-
den?

Anf. 123 RONNY KORSBERG (mp) replik

Fru talman! Av debatten att döma är det inte så
svårt att förstå resonemanget bakom förslaget och
Ulla Rudins stöd för det. Men det var en sak som Ulla
Rudins sade som intresserar mig, nämligen att vi
måste lära oss att prioritera utgifterna. Då undrar jag:
Tycker Ulla Rudin att vi också måste lära oss att
prioritera intäkterna? Är hon i så fall beredd att göra
dessa prioriteringar kopplade till demokratiaspekter,
dvs. är hon beredd att diskutera att det kanske hade
varit rimligt att se förslaget ur demokratiperspektiv
och överväga andra intäktsmöjligheter och därmed
prioritera på ett annat sätt på intäktssidan?

Anf. 124 ULLA RUDIN (s) replik

Fru talman! Intäkter är alltid intressanta, speciellt i
det här statsfinansiella läget.

Anf. 125 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik

Fru talman! Ulla Rudin talade om att slå in öppna
dörrar. Alla är ju ense om vad en fri press är. Det är
nog sant att det är att slå in öppna dörrar. När det
gäller behovet av att sanera statsfinanserna är vi så
eniga att det inte ens finns några dörrar, så det är inte
det frågan gäller.

Men sedan säger Ulla Rudin att staten måste
stödja dagstidningarna även i fortsättningen. Ulla
Rudin, ökar eller minskar behovet av presstöd i fort-
sättningen om man inför en pressmoms? Enligt min
teori kommer en ny sådan skatt att öka behovet av
presstöd. Det är vad jag tror. Därför är förslaget inte
så bra. Kan Ulla Rudin ha någon annan uppfattning än
jag i frågan om behovet av presstöd ökar genom
momsen? Det är väl ändå inte möjligt?

Det går att lösa det finansiella problemet. I dag har
vi en reklamskatt på 4 % med 12 miljoner kronor i
fribelopp för dagspress, 11 % för tidskrifter med 6
miljoner kronor i fribelopp och 0 % i reklamskatt för
andra medier. Om man har 14 % reklamskatt för alla
medier, strikt neutralt, får man in ungefär lika mycket
som regeringssidans förslag ger. 14 % reklamskatt
med 12 miljoner i fribelopp ger ett bra, enkelt och
hållbart system som är neutralt. Men ni öppnar för en
ny procentsats, 6 % den här gången.

Nästa gång det blir problem med budgeten så jus-
terar man litet grand så blir det 12 % eller något an-
nat. Det var så det gick till en gång när momsen intro-
ducerades. Inte var momsen 25 % från början inte,
men den stiger efter hand.

Anf. 126 ULLA RUDIN (s) replik

Fru talman! Om vi tidigare i år hade följt Vänster-
partiets förslag, så hade vi tvingats till en momssats
på 12 % på dagstidningarna i stället för nuvarande
6 %.

I och med sänkningen av matmomsen, som Väns-
terpartiet gick emot, frigjordes en momssats.

Anf. 127 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik

Fru talman! Detta är så fel som det över huvud ta-
get kan bli. Det är ju inte alls nödvändigt att anpassa
sig så slaviskt katolskt till EU. Det Ulla Rudin säger
är ju inte korrekt. Det finns dispensregler som gäller
fram till 1996. Därest man inte är överens om gemen-
samma mervärdesskatteregler efter 1996 års utgång
prolongeras befintliga regler. Det var den information
vi i skatteutskottet fick av Finansdepartementets före-
dragande. Det är den information man får inom EU-
processen. Så är det.

Sedan var det ju inte helt nödvändigt att sänka
momsen på mat i nuvarande statsfinansiella läge. Vi
är ju så överens om att vi inte skall slå in några öppna
dörrar, och då är väl statsfinanserna alltid lika viktiga
att tänka på.

Anf. 128 ROLF GUNNARSSON (m)

Fru talman! Att ha en egen dagstidning, en lokal-
tidning, är viktigt för alla hushåll i dag. Enligt en
undersökning saknar ca 600 000 LO-arbetare en egen
dagstidning. Detta måste ses som allvarligt.

Det är ju många som i denna talarstol ofta talar om
klassfrågor i samhället. Detta är en mycket allvarlig
och omfattande klassfråga. Men det stora och vikti-
gaste problemet med förslaget är att det, som Bo
Lundgren var inne på, saknar en totalbild av medie-
politiken när det gäller skatter och pålagor som mer-
värdesskatt och reklamskatt och det saknar en samlad
framtidsbild över presstödet. Det måste till en medie-
politik på lång sikt innan sådana här snabba beslut
fattas.

Det är inte bara många LO-hushåll som saknar
dagstidning i dag utan även ensamstående med barn är
en grupp som enligt undersökningen saknar en egen
dagstidning och som därmed har svårigheter att nå
den dagliga informationen - all den värdefulla och
t.o.m. nödvändiga information som en dagstidning
kan ge.

Jag tror att många kanske främst i storstäderna
underskattar dagstidningarnas och lokaltidningarnas
betydelse. Det finns från många håll - dock inte från
alla här i riksdagen - en stor rädsla över att klyftan
mellan informerade och oinformerade människor och
hushåll skall öka. En undran man har är varför dags-
tidningarna nu skall klämmas åt när andra medier,
många med Tutti-Frutti-liknande program, skall gå
fria.

Jag skall senare återge en debattartikel i en social-
demokratisk länstidning. Det var verkställande direk-
tören som där beskrev förslaget om tidningsmoms.
Han, den socialdemokratiske tidningsledaren, ställde
en fråga som man kan instämma i. Rubriken var:
Finns en socialdemokratisk presspolitik? Med den
splittrade bild som visas fram är förstås svaret nej.

Hela momsfrågan borde bedömas i ett enda sam-
manhang, inte ryckas loss på det sätt som nu föreslås.
Klart är att nya pålagor i många fall läggs på redan
höga prenumerationspriser. Därmed kommer troligt-
vis ännu fler att avstå från sin dagstidning.

Det finns annat man kan göra inom medieområdet
för att få in pengar till staten, vilket några här har varit
inne på tidigare, så att staten kan behålla pengar i
stället för att ge bidrag till dagstidningar. Momsbefri-
elsen bör bibehållas i nuläget. I stället kan andra typer
av stöd utgå. Presstödsnämnden kan läggas ned t.ex.
Detta var förslag på besparingar som kan göras.

Fru talman! Jag skall ytterligare återge något av
vad den socialdemokratiske direktören skriver: Jag vet
inte hur många ministrar som talar om tidningarnas
oersättlighet. De behövs för demokratin, ger kunska-
per och ger möjlighet till en seriös debatt i angelägna
samhällsfrågor. Makten har inget emot att granskas,
och tidningarna behövs för att ge nödvändiga upplys-
ningar. Så säger man, men hur handlar man då i verk-
ligheten?

Den fråga som den socialdemokratiske tidnings-
chefen ställde var alltså hur man handlar i verklighe-
ten.

Detta är bara ett tydligt och klart bevis på att det
saknas en samlad mediepolitik. En dagstidning ger
inte bara samhällsinformation utan ger en bild av
riksfrågor, regionala frågor, väldigt lokala frågor samt
också en bild av världsfrågor. Det är att jämföra med
andra medier med annat utbud.

Det är glädjande att också många skolor i dag an-
vänder dagstidningen i sitt dagliga arbete. Att ha en
dagstidning i skolarbetet är viktigt.

Att vissa hushåll drabbas hårdare än andra av det
nya förslaget och därför säger upp sina prenumeratio-
ner på dagstidningar är allvarligt. Momspålagan
kommer med största sannolikhet att läggas ovanpå
prenumerationspriset. Det ser vi redan i dag av den
bild som ges.

Men nu tycks inte klassfrågorna intressera. Nu är
det skatte- och momspålagor som är det viktigaste.
Om LO genomför en undersökning om tre fyra år, så
skall vi se om inte siffran 600 000 har ökat.

Ulla Rudin kallade förslaget för "att slå vakt om
det fria ordet". Detta är alltså socialdemokraternas
sätt att slå vakt om det fria ordet.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1
och 3.

Anf. 129 ULLA RUDIN (s) replik

Fru talman! Rolf Gunnarsson talar om brist på
presspolitik. Om vi skulle följa moderaternas förslag,
skulle vi inte behöva någon presspolitik.

Anf. 130 ROLF GUNNARSSON (m) replik

Fru talman! Ulla Rudin och jag, socialdemokra-
terna och moderaterna, har definitivt olika syn på
frågan om förslaget är ett sätt att slå vakt om det fria
ordet.

Anf. 131 ULLA RUDIN (s) replik

Fru talman! Äntligen är vi överens - vi har olika
syn på förslaget.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 8 december.)

25 § Insättningsgaranti

Föredrogs

Näringsutskottets betänkande 1995/96:NU7

Insättningsgaranti (prop. 1995/96:60)

Anf. 132 OLA KARLSSON (m)

Fru talman! Banksystemet är sedan mycket lång
tid tillbaka reglerat i olika lagrum. Vi har sedan lång
tid tillbaka en bankrörelselag och en bankaktiebolags-
lag och har haft en föreningsbankslag samt särskilda
kapitaltäckningsregler som på olika sätt syftat till att
garantera bank- och kreditssystemets stabilitet.

Orsaken är kanske inte så svår att lista ut, nämli-
gen att bank- och kreditväsendet har en mycket stor
betydelse i samhället. Väl fungerande betalningssys-
tem är litet grand av blodomloppet eller ett smörjsys-
tem i det moderna samhället. Det underlättar och ger
möjlighet till effektiva handelsströmmar och betal-
ningsströmmar.

En annan orsak till banksystemets lagreglering är
självfallet också själva banksystemets affärsmodell
med normalt kortsiktig upplåning eller inlåning och
långfristig utlåning, som ställer särskilda krav på
garanti- och systemsäkerhet. Det är också därför som
lagstiftarna på olika sätt har reglerat bankväsendet.

Vi har nyligen, under den s.k. bankkrisen i början
av 90-talet, kunnat konstatera vidden av de effekter
som fallissemang i den finansiella sektorn kan leda
till. Då infördes också den s.k. bankgarantin, som
syftade till att garantera insättarnas medel i bankrörel-
ser och ytterst garantera banksystemets fortbestånd.

Det vi debatterar i dag och skall besluta i morgon
är en insättningsgaranti som delvis går tillbaka på
våra erfarenheter från bankkrisen, men som också
mer direkt följer av ett EU-direktiv. Förslaget innebär
att vi garanterar insättningar upp till 250 000 kr per
insättare och bank. Om behovet av garantin är vi i
utskottet överens.

Några tvistefrågor finns ändock. En av dem gäller
självrisk, där utskottsmajoriteten och propositionen
argumenterar utifrån att det dels är svårt för fru An-
dersson att bilda sig en uppfattning om kreditvärdig-
heten hos olika bankföretag, dels om att självrisken
kan leda till ett felaktigt beteende, s.k. run on the
bank.

Vi moderater, som står tillsammans med Finansin-
spektionen och Riksbanken, tycker ändå att det finns
starka skäl att införa bitar som premierar ett gott bete-
ende för insättaren men också för bankerna själva. Jag
skulle vilja citera Finansinspektionens remissvar:

"Frågan om insättargarantisystemet skall innehålla
ett inslag av självrisk eller ej är långsiktigt av mycket
stor betydelse. För det första påverkar graden av
självrisk incitamenten för risktagande i systemet,
vilket i slutändan återverkar på statens finansiella
åtagande i systemet. För det andra påverkas konkur-
rensförhållandena i marknaden kraftigt mellan olika
aktörer.

Enligt inspektionen föreligger bärande skäl att in-
föra en självrisk på grund av att en självrisk i systemet
på ett positivt sätt påverkar bankernas benägenhet att
ta risker. Vid frånvaron av självrisk kan risken för att
banker väljer kortsiktiga vinststrategier baserade på
högriskplaceringar som kortfristigt ger en hög av-
kastning förväntas öka, vilket i sin tur leder till att
man kan erbjuda höga inlåningsräntor under skydd av
en hundraprocentig statsgaranti. Exempel på detta
finns bl.a. i USA där banker i svårigheter ökade sitt
risktagande genom att erbjuda bättre räntevillkor i
syfte att dra till sig kunder. Detta har påverkat kostna-
derna för insättargarantisystemet avsevärt."

Även vad gäller run on the bank visar erfarenhe-
terna från bankkrisen att det är de större aktörerna
som snabbt försöker ta ut sina pengar, medan småspa-
rarna agerar långsammare. Run on the bank-
problemet har vi även i ett system utan självrisk. Vi
moderater vill här ha en självrisk på 5 % i enlighet
med reservation 2.

Den andra stridsfrågan har varit den om de årliga
avgifterna till fondsystemet, ut till garantisystemet.
Där kan vi konstatera att propositionens och utskottets
förslag om 0,25 % i årlig avgift inte är en försumbar
kostnad. Det finns stor risk att den här kostnaden
överförs på bankkunderna via lägre inlåningsräntor
eller högre utlåningsräntor och att den påverkar kon-
kurrensen mellan olika placeringsalternativ.

Också här befinner vi oss i det goda sällskapet av
Finansinspektionen och Riksbanken, som båda menar
att den årliga avgiften bör begränsas till 0,15 % och
att man bör låta fonduppbyggnaden ta litet längre tid.

Det finns också skäl att notera att insättargarantin
inte är något systemskydd. Det är inget skydd för
banksystemet. Det är ett renodlat skydd för konsu-
menterna. Skall vi garantera och trygga systemet och
skall vi öka tilltron till bankväsendet och kreditsyste-
met är det viktigt att också se över lagstiftningen på
andra områden, t.ex. vad gäller vårdslös kreditgiv-
ning, som tas upp i en motion av Bo Lundgren. Ut-
skottet konstaterar här att det pågår ett utredningsarbe-
te, och därför avstyrker vi den här viktiga motionen.
Men jag utgår från att frågan senare återkommer på
riksdagens bord.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till re-
servation 2. Jag begränsar mig till den, även om det är
roligt att votera. Jag yrkar avslag på Miljöpartiets
reservation 1 och i övriga delar bifall till utskottets
hemställan.

Anf. 133 ROY OTTOSSON (mp)

Fru talman! Vi har från Miljöpartiets sida i stort
sett varit nöjda med regeringens förslag till skydd för
enskilda människor som sätter in pengar på bank.
250 000 kr i insättargaranti är en bra nivå. Men det
finns ett problem, nämligen när man som enskild gör
en större affär. Säg att man säljer sin villa. Man får en
större summa pengar som sätts in på banken under
tiden man köper en ny villa eller en ny lägenhet på ett
nytt ställe. Om man då har oturen att råka ut för att
banken går i konkurs kan man förlora väldigt mycket
pengar.

Just för den här typen av litet speciella problem,
när enskilda personer har större tillfälliga summor på
banken borde det också finnas ett skyddsnät, en form
av insättargaranti.

Det här har kort berörts i propositionen, och det
berörs även i svaret på vår motion i det här betänkan-
det. Enligt utskottet har inte regeringen tittat tillräck-
ligt nära på den problematiken. Vi tror att det skall
kunna vara möjligt att hitta ett sätt att klara detta.

Skälet till att utskottet avvisar vårt förslag om att
man skulle kunna ha något slags garanti även för den
här typen av större tillfälliga summor som privatper-
soner har på bank är ju att man tror att det kan vara
krångligt. Man ser inte direkt hur det skulle gå till.
Vårt förslag går emellertid ut på att regeringen skall
titta närmare på frågan, och vi vidhåller detta. Därför
yrkar jag bifall till reservation 1.

Anf. 134 SYLVIA LINDGREN (s)

Fru talman! Jag är glad över att vi fått en bred
politisk enighet i det betänkande om insättningsga-
ranti som vi nu behandlar. Jag tänker inte ta upp en
debatt om turerna kring bankkrisen och den tid då
karusellen på fastighets- och finansmarknaden snurra-
de som fortast. Däremot vill jag återigen betona vik-
ten av att vi måste få till stånd ett starkt förtroende för
banksystemet i sin helhet. Det är oerhört viktigt för
såväl skattebetalare som låntagare, aktieägare, banker
och, inte minst, för kunderna och omvärlden.

När bankerna får etablera filialer i andra länder
och därigenom bidra till ökad konkurrens och effek-
tivitet är det viktigt att ha ett så kallat insättarskydd.
Det är ett EG-direktiv som bestämmer den gemen-
samma lägstanivån, minimiregeln. I huvudsak inriktas
skyddet mot ett renodlat konsumentskydd.

Det svenska garantisystemet föreslås omfatta in-
sättningar på konto i bank upp till 250 000 kronor per
insättare och bank. För att en insättning skall omfattas
av insättningsgarantin krävs att den är nominellt be-
stämd och tillgänglig för insättaren med kort varsel.

I huvudsak är vi alltså överens i näringsutskottet
om detta betänkande. Det finns dock tre reservationer,
två från moderaterna och en från Miljöpartiet.

Moderaterna vill införa en självrisk om 5 %, vilket
också EG-direktivet ger möjligheter till. Men det är
nationerna själva som bestämmer om man vill ha en
självrisk eller inte, och den kan också uppgå till 10 %.
Man kan dock inte åberopa det ena eller det andra
landet och göra jämförelser eftersom garantisystemen
i sin helhet skiljer sig. Det har också utskottet diskute-
rat mycket ingående.

Det finns både för- och nackdelar med att ha en
självrisk. Man måste ställa sig frågan: Ökar t.ex. små-
spararens uppmärksamhet och vaksamhet när det
gäller den egna bankens kreditgivning om man inför
en självrisk? Svaret på den frågan måste bli: Knap-
past.

Man måste också fråga sig: Hur mycket spelar
antaganden och rykten in? Skapar det oro i systemet
genom onödiga omflyttningar? För- och nackdelar
med självrisk har diskuterats fram och tillbaka. Efter
noggranna överväganden har det inte framkommit
några synnerliga, välmotiverade skäl för införandet av
självrisk. Jag tycker inte heller att jag i inledningen av
debatten i dag har fått några ytterliga sådana skäl.

Den andra moderata reservationen gäller avgiftens
storlek. Det är den avgift som bankerna skall svara
för. Det är ett belopp som motsvarar 0,25 % av det
garanterade insättningsbeloppet. Moderaterna vill ha
ett lägre belopp, nämligen 0,15 %. Därmed skulle
fonduppbyggnaden spridas över en längre tidsperiod.
Även här kan man naturligtvis ha antaganden som
väger för och emot, men majoriteten i utskottet - alla
utom moderaterna - anser att regeringens avväganden
och resonemang är väl genomtänkta.

Beträffande Miljöpartiets reservation skall jag vil-
ligt erkänna att jag har viss sympati för den. Men det
insättarskydd som vi nu diskuterar och är beredda att
anta skall utgöra ett grundskydd. Stora behållningar,
om än kortvariga, kräver en ökad medvetenhet hos
insättarna om eventuella risker. Någonstans måste
man också dra gränser. Reglerna måste vara tydliga,
inte godtyckliga, vilket lätt kan bli fallet när man skall
försöka dra gränser för vad som ryms inom ett socialt
kriterium.

Fru talman! Som jag sade i min inledning måste vi
ha förtroende för banksystemet i dess helhet. Däri
ligger självfallet att vi också måste skapa regler som
är tydliga och inte kan misstolkas.

Jag är ändå glad, fru talman, över att vi nu får en
insättargaranti som skyddar småspararna, konsumen-
terna, och deras intresse.

Jag yrkar bifall till näringsutskottets betänkande nr
7 och avslag på samtliga reservationer.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 8 december.)

26 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades

Motioner

med anledning av prop. 1995/96:113 Svenskt delta-
gande i fredsstyrka i f.d. Jugoslavien

1995/96:U13 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

1995/96:U14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

1995/96:U15 av Ingrid Näslund (kds)

1995/96:U16 av Erik Arthur Egervärn (c)

1995/96:U17 av Peter Eriksson m.fl. (mp)

27 § Kammaren åtskildes kl. 17.55.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets början t.o.m. vote-
ringen kl. 13.13,

av förste vice talmannen därefter t.o.m. 20 § anf. 90
(delvis) och

av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.