Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1995/96:102

Torsdagen den 30 maj

Kl. 12.00 16.16

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

---------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 24 maj.

2 § Anmälan om kompletteringsval till soci-
alutskottet

Förste vice talmannen meddelade att Centerns
riksdagsgrupp fr.o.m. den 1 juni anmält Karin Israels-
son som suppleant i socialutskottet efter Anna Cors-
hammar-Bojerud.

Förste vice talmannen förklarade vald till

suppleant i socialutskottet

Karin Israelsson (c)

3 § Meddelande om kammarens arbete den 10-
13 juni

Förste vice talmannen anmälde att meddelande om
kammarens arbete den 10-13 juni delats ut till kam-
marens ledamöter.

4 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Motioner

1995/96:A45 och A46 till arbetsmarknadsutskottet

5 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slut-
debatterats den 29 maj

UU18 Jämställdhet som ett nytt mål för Sveriges
internationella utvecklingssamarbete

Mom. 1 (ett jämställdhetsmål i biståndspolitiken)

1. utskottet

2. res. 1 (m)

Votering:

228 för utskottet

70 för res. 1

51 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 141 s, 24 c, 22 fp, 17 v, 15 mp, 9 kds

För res. 1: 68 m, 2 kds

Frånvarande: 20 s, 12 m, 3 c, 4 fp, 5 v, 3 mp, 4 kds

Inger Davidson (kds) anmälde att hon avsett att rösta
ja men markerats ha röstat nej.

Mom. 5 (en utredning om biståndsmålen)

1. utskottet

2. res. 2 (m, fp)

Votering:

210 för utskottet

90 för res. 2

49 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 141 s, 1 m, 24 c, 17 v, 16 mp, 11 kds

För res. 2: 67 m, 23 fp

Frånvarande: 20 s, 12 m, 3 c, 3 fp, 5 v, 2 mp, 4 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KrU15 Statlig garanti för anordnande av olympis-
ka sommarspel i Sverige år 2004

Mom. 1 (avslag på proposition 1995/96:189)

1. utskottet

2. res. 1 (v)

3. res. 2 (mp)

Förberedande votering:

24 för res. 1

17 för res. 2

257 avstod

51 frånvarande

Kammaren biträdde res. 1.

Huvudvotering:

252 för utskottet

24 för res. 1

23 avstod

50 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 139 s, 61 m, 23 c, 19 fp, 1 v, 9 kds

För res. 1: 4 m, 3 fp, 16 v, 1 mp

Avstod: 1 s, 3 m, 1 c, 1 fp, 15 mp, 2 kds

Frånvarande: 21 s, 12 m, 3 c, 3 fp, 5 v, 2 mp, 4 kds

Annika Jonsell (m) anmälde att hon avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 2 (en statlig ekonomisk garanti för genomfö-
rande av de olympiska sommarspelen i Stockholms
kommun år 2004)

1. utskottet

2. res. 3 (fp)

3. res. 5 (mp)

Förberedande votering:

18 för res. 3

15 för res. 5

266 avstod

50 frånvarande

Kammaren biträdde res. 3.

Huvudvotering:

237 för utskottet

16 för res. 3

47 avstod

49 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 140 s, 61 m, 24 c, 1 fp, 2 v, 9 kds

För res. 3: 16 fp

Avstod: 1 s, 7 m, 6 fp, 15 v, 16 mp, 2 kds

Frånvarande: 20 s, 12 m, 3 c, 3 fp, 5 v, 2 mp, 4 kds

Mom. 3 (permanent förläggning av olympiska som-
marspel till Aten)

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Beslut om samlad votering

På förslag av förste vice talmannen medgav kam-
maren att återstående ärenden på dagens föredrag-
ningslista fick avgöras i ett sammanhang efter avslu-
tad debatt.

6 § Beskattningen av vissa förmåner, m.m.

Föredrogs

Skatteutskottets betänkande 1995/96:SkU25

Beskattningen av vissa förmåner, m.m. (prop.
1995/96:152)

Anf. 1 CARL ERIK HEDLUND (m)

Herr talman! De ärenden som vi skall diskutera
och besluta om i dag tillhör förvisso inte de stora
ekonomiska frågorna. I propositionen har också an-
givits att de ekonomiska effekterna för den offentliga
sektorn vad avser värderingen av förmånen av resor,
slopande av skattefriheten för trohetsrabatter inom
flygbranschen samt åtgärden att inte beskatta förmå-
nen av utbildning och liknande inför omstrukturering-
ar av företag endast är mycket marginella. Men just
det faktum att de är mycket marginella gör de här
förslagen speciellt intressanta.

Här läggs alltså fram förslag inom beskattningsrät-
ten som inte har sitt ursprung i att förstärka den of-
fentliga sektorns ekonomi. Förslagen måste då rim-
ligtvis ha en stark ideologisk koppling. Varför skulle
regeringen och riksdag annars behandla frågorna,
speciellt i en tid när arbetet här i riksdagen och i re-
geringskansliet borde fokuseras på de verkligt stora
frågorna? Hur skall vi få till stånd en ekonomisk till-
växt och en sjunkande arbetslöshet? På dessa områ-
den har riksdagsmajoriteten inte kunnat komma med
några konstruktiva idéer. Vi i moderaterna anklagar
majoriteten för att blunda för verkligheten. Vi har i
olika förslag utformat en alternativ strategi.

Riksdagsmajoriteten har byggt sina ställningsta-
ganden på en i grunden förlegad ideologi och en skev
uppfattning av vad som skapar välstånd. Men vad har
nu detta med dagens ärenden att göra. Jo, i all sin
enkelhet blottar de majoritetens inställning till med-
borgarna, och framför allt visar de hur man egentligen
betraktar företagare.

Låt oss först granska förslaget om att skattebefria
förmånen av utbildning och liknande åtgärder i sam-
band med omstruktureringar. Det kunde ha varit ett
bra förslag - konstruktivt och offensivt. Men man har
gjort ett stort undantag, och det är här som majorite-
tens egentliga inställning till småföretagen avslöjas.
Man kan skriva vackra ord i regeringsförklaringar och
göra tjusiga appeller om småföretagarna som dagens
hjältar, men verkligheten i dag visar sanningen. Och
sanningen är att man nu, såsom tidigare, misstror
företagarna, och då främst de 300 000 fåmansföreta-
gen i landet.

Om man är anställd i ett fåmansföretag och dess-
utom äger en aktie i bolaget kommer man att få skatta
för den utbildning som arbetsgivaren kan bekosta i
samband med att man blir uppsagd från arbetet och
måste söka sig till nya områden. Alla andra anställda i
det bolaget slipper beskattning och naturligtvis alla
anställda i andra typer av företag. Det är alltså frågan
om en ren diskriminering. Det rimmar mycket dåligt
med de stolta deklarationer som lämnats från den här
talarstolen av företrädare för regeringen och de olika
riksdagspartierna.

Det är ju inom småföretagen som tillväxten skall
komma, hävdar alla. Men när vi skall genomföra en så
marginell förbättring av skattelagarna som den aktuel-
la då kommer bockfoten fram. Tänk om småföreta-
garna skulle missbruka den föreslagna regeln! Majori-
teten tycks inte ha något större förtroende för dem
som arbetar i fåmansföretag och som dessutom valt
att ta en personlig risk och köpt en eller annan aktie i
bolaget. Det som annars anses vara så bra är egentli-
gen någonting misstänkt och skumt, tycks det. På
något annat sätt kan man inte tolka utskottsmajorite-
tens förslag.

Nu är det ännu värre. I den utredning som legat till
grund för förslaget, SOU 1995:94, var man klokare.
Där föreslogs att skattefrihet skulle gälla generellt.
Dock krävdes för företagsledare, delägare eller när-
stående i fåmansföretag eller i fåmansägt handelsbo-
lag att den skattskyldige arbetat minst halvtid och
under minst två för att inkluderas i dessa regler. De
allra flesta remissinstanserna hade ingen erinran mot
förslaget. Regeringen däremot tycker att bestämmel-
serna kan missbrukas och därför följs inte utredning-
ens förslag.

Skattelagarna skall stå i överensstämmelse med
den allmänna rättsuppfattningen. Hittills har faktiskt
förmånen av fri utbildning varit skattepliktig, men
ingen har egentligen uppfattat det så. Skattemyndighe-
terna har varit påfallande passiva. Det kunde alltså ha
varit ett riktigt bra förslag, som jag sade tidigare, men
nu har vi fått den här diskriminerande inskränkningen.
Då ställer jag frågan: Hur tror man att det skall gå att
skapa ett positivt företagsklimat när man gång på
gång visar hur man i grunden misstror företagarna?

Herr talman! Jag yrkar därför avslag på hemställan
i SkU25 vad gäller mom. 1 och hemställer om bifall
till reservation 1.

En annan för det allmänna mycket marginell in-
komstökning ger förslaget att ändra skattebestämmel-
serna för värderingen av förmåner av resor för an-
ställda i flygbolag. Detta är en gammal fråga. Den
styrs inte heller av några statsfinansiella skäl utan är
ett uttryck för en avundsjuka som många känner inför
flygbolagsanställdas möjligheter att kunna resa ut till
ett relativt lågt pris.

Vad många då inte tänker på är de mycket rigorö-
sa begränsningar som denna förmån är försedd med.
Under mina år i näringslivet har jag träffat många
förtvivlade strandsatta flygbolagsanställda som helt
enkelt inte har kunnat komma hem på avsedd tid där-
för att alla plan är fullbokade. Jag rekommenderar alla
som är avundsjuka att tillbringa en söndagseftermid-
dag eller söndagskväll på Kastrup. Då får ni kanske
en något annan inställning. Att vara stand-by och inte
veta om man kommer med ett plan inskränker alla
möjligheter att kunna planera t.ex. sin semester riktigt
bra. Man vet inte om man kommer fram i tid. Därför
kan man inte boka hotell om man inte är villig att
betala för logit även om man inte utnyttjar det osv.
Det går kanske an att åka på det sättet för ensamma,
men för familjer är det sannerligen ingen sinekur.

Flygbolagsanställda borde väl som alla andra kun-
na få erhålla personalrabatter, vilket som bekant är
skattefritt om de håller sig inom rimliga gränser. Men
i propositionen har man slagit fast att man inte kan
betrakta reseförmånen som en personalrabatt. Motivet
är att stand-by resor inte ingår i flygbolagets ordinarie
sortiment. Ergo så är det ingen personalrabatt. Detta
är hårklyveri.

En flygresa är en färskvara. När planet lyft är
möjligheten att kunna sälja ytterligare platser borta.
Om man strax innan avgång kan konstatera att det
faktiskt finns några tomma platser kvar har dessa
inget marknadsvärde. Man kan inte gärna annonsera
ut dem. Flygbolaget får alltså inga extra kostnader
och den anställde får en möjlighet att komma utom-
lands till ett lågt pris, men med stora begränsningar
och utan garanti för hemresa.

Ett annat skäl till att vi inte bör fatta något beslut i
dag är att en relativt stor andel av de SAS-anställda
använder sina ID-resor - det är så de kallas i bran-
schen - för resor mellan bostadsorten och statione-
ringen. Personalen förflyttas under en kortare eller
längre tid och utför sitt arbete på annan ort. I en inter-
nationaliserad värld, och i ett skandinaviskt företag är
denna rörlighet naturlig. Denna typ av resor skall vara
undantagna från beskattning. Men de kommer enligt
detta förslag att ingå i beräkningsunderlaget för
schablonberäkningen. Vem skall åläggas att hålla reda
på om det är fråga om enskilda resor, eller resor som
sammanhänger med placeringsorten?

Herr talman! Vi har i dag ett schablonvärde för de
flygbolagsanställdas reseförmåner. Vi kan gott ha
kvar det till dess att regeringen kan presentera ett
rimligare förslag. Det bör vara mindre byråkratiskt,
och det bör innebära mycket mindre av administrativt
arbete. Detta berör speciellt de mindre flygbolagen,
som kommer att få mycket stora problem om den nu
föreslagna åtgärden blir lag. Med det nuvarande för-
slaget kommer det att bli svårt eller omöjligt att dek-
larera förmånerna på ett korrekt sätt eftersom den
skattskyldige självt inte kan vare sig beräkna underla-
get eller kontrollera beräkningarna. Detta är ett tung-
rott administrativt system för att uppnå - ja, vad vill
man egentligen uppnå med den föreslagna reformen?

Herr talman! Även nästa förslag är ett utslag av
missriktad nit. I en allt hårdare konkurrens mellan de
internationella flygbolagen har olika typer av trohets-
rabatter introducerats. Det var till en början de ameri-
kanska bolagen som erbjöd sina kunder bonuspoäng
som sedan kunde omvandlas till resor. SAS tvingades
följa efter, efter det att American Airlines genom att
erbjuda bonus konkurrerat ut SAS på linjen till Chi-
cago.

Regeringen och utskottsmajoriteten anser att det
rätteligen är arbetsgivaren som har fått trohetsbonu-
sen, och att det är arbetsgivaren som skall lämna
kontrolluppgift när någon utnyttjar bonusen för privat
bruk. Det blir alltså arbetsgivaren som drabbas av
ökade kostnader för att hålla reda på hur trohetsbo-
nussystemet, som är ett avtal mellan flygbolaget och
resenären, tillämpas.

Lagrådet har ansett att dessa mycket komplicerade
förhållanden måste studeras betydligt mer ingående
innan kontrolluppgiftsskyldigheten regleras. Vi mode-
rater anser att det är helt oacceptabelt att arbetsgivar-
na under straffansvar blir ålagda ansvar för såväl
kontrolluppgifter som arbetsgivaruppgifter om förmå-
ner som arbetsgivaren dels inte har utgivit, dels inte
på något sätt kan kontrollera. Detta är oacceptabelt i
en rättsstat.

Herr talman! Regeringen vill också ge skatte-
myndigheterna ytterligare en månad, november må-
nad, på sig för att under taxeringsåret kunna fatta
beslut till den skattskyldiges nackdel. Detta innebär
att skattemyndigheterna får ytterligare tid till sitt för-
fogande, utan att den skattskyldige fått motsvarande
tid för att förbereda sig.

Vi moderater tycker därför att det vore rimligt att
också den som lämnar särskild självdeklaration skulle
få ytterligare en månad på sig. Som det är i dag är det
lätt hänt att någon uppgift blir felaktig eller bortglömd
på grund av tidspressen. Följderna för den enskilde
blir som bekant mycket hårda. Det vore därför rimligt
att fastställa den 2 maj som en gemensam dag för alla
typer av deklarationer. Samtidigt bör skattemyndighe-
terna få den begärda extra månaden för granskning.
Vårt förslag överensstämmer för övrigt med ett för-
slag från Riksskatteverket. Det är så enkelt att det inte
behöver utredas ytterligare.

Herr talman! Jag står givetvis bakom samtliga de
reservationer som Moderaterna har avgett, men vill
för tids vinnande endast yrka bifall till reservationerna
1 och 4.

Anf. 2 ISA HALVARSSON (fp)

Herr talman! Det är en riktig "krångelpropp" som
vi nu skall behandla. Regeringen och utskottsmajorite-
ten krånglar till det för företagen.

Det första förslaget t.ex. handlar om förmånen av
fri utbildning och andra åtgärder i samband med upp-
sägning och omplacering och att detta inte skall be-
skattas hos mottagaren. De flesta har nog inte förstått
att denna utbildning har varit beskattad! Effekten blir
bara en enorm försämring. Det finns fall där en del-
ägare i ett fåmansföretag har haft närstående i denna
belägenhet. Detta andas en förfärlig småaktighet och
misstro mot delägare i fåmansföretag.

För mig är det fullständigt obegripligt att alla sä-
ger att antalet småföretagare skall öka, att de skall
anställa fler och att nya företag skall bildas. Vi i
Folkpartiet är också för detta. Men det kommer att bli
fåmansbolag som bildas, är inte Socialdemokraterna
medvetna om det? Det är ju dem som Socialdemokra-
terna misstror så till den milda grad. Hur skall man få
3 000 nya jobb i veckan om man misstror småföreta-
garna på detta sätt? Det behövs en helt annan form av
kulturförändring.

Jag har suttit med i den arbetsmarknadspolitiska
utredningen. Vi tryckte där mycket hårt på vikten av
att man vid uppsägningar av personal så tidigt som
möjligt kompetensutvecklar dem som är uppsagda.
Helst skall detta ske redan under uppsägningstiden -
just för att undvika långa arbetslöshetsperioder och
för att kunna effektivisera förmedlingsarbetet. Detta
är alltså till fördel för samhället.

När man läser det liggande förslaget om förmåns-
beskattning av flygresorna, och historiken bakom
detta, ser man att hanteringen av detta är mycket
märklig. Man kan lätt inse vad en sådan som komi-
kern Robert Gustafsson skulle kunna göra av detta.
Lars Hedfors, ordföranden i skatteutskottet, har tidi-
gare sagt att reglerna kommer att bli mycket krångliga
för både arbetsgivare och arbetstagare. För arbetsgi-
varen blir systemet dessutom mycket dyrt att admi-
nistrera, och för skattemyndigheterna leder det till
ökade kontrollproblem. Man avslår alltså denna typ
av individuell beskattning. Svante Öberg, statssekre-
terare, har sagt att vi snarast skall ta fram en lagråds-
remiss med en schablonbeskattning av reseförmåner-
na helt enkelt på grund av krånglet med och de krafti-
ga protesterna emot denna individuella beskattnings-
modell.

Ändå har nu detta förslag om en individuell be-
skattning lagts fram för tredje gången. Jag tycker inte
att det är ägnat att inge någon respekt för det politiska
systemet. Det enda rätta är att yrka bifall till reserva-
tion nr 2.

Krångel är det också med trohetsrabatterna för kun-
der. Man får tycka vad man vill om dessa rabatter.
Det är ju ett konstigt system som naturligtvis fördyrar
resandet. Arbetsgivarna har egentligen anledning att
tycka att sådana här trohetsrabatter inte borde finnas.
De har ingen möjlighet att kunna kontrollera om, när
och hur deras anställda har utnyttjat en bonus för
privat bruk. Lagrådet har därför förordat ytterligare
överväganden innan regleringen av kontrolluppgifts-
skyldigheten införs. Det är helt enkelt omöjligt för
företagen att kontrollera, och sådant skall man inte
införa.

Däremot är det viktigt att arbeta internationellt för
att få bort den här typen av trohetsrabatter. Men vi får
heller inte göra så att de svenska flygbolagen hamnar i
en sämre konkurrenssituation än utländska flygbolag.

Vi har också en reservation där vi menar att det
skulle ge en rationell hantering av deklarationerna om
alla lämnade in dem gemensamt den 2 maj. Det är
något vi förordar.

Jag står naturligtvis bakom alla reservationer, men
för att vinna tid yrkar jag enbart befall till nummer 2.

Anf. 3 LARS BÄCKSTRÖM (v)

Herr talman! Vänsterpartiet kan i princip ställa sig
bakom de flesta av regeringens förslag i propositionen
och det utskottsbetänkande som finns här.

Det finns egentligen bara ett undantag, där vi har
en avvikande mening. Det gäller mom. 5, taxerings-
beslut i november. Många av oss har läst i tidningarna
att Riksskatteverket minsann har gott om pengar.

Nu är det ju inte så. Riksskatteverket har stora
sparbeting. Men om man kan använda sparade medel
från tidigare år och effektivisera sin verksamhet, kan
man kanske klara sparbetingen och samtidigt bibehål-
la effektiviteten.

En av de åtgärder som Riksskatteverket behöver
vidta för att effektivisera är just att ha en gemensam
deklarationsdag. Vi anser från Vänsterpartiets sida
därför att det finns tillräckligt underlag för att riksda-
gen nu skall kunna besluta i denna fråga.

Det syns i utskottstexten att utskottsmajoriteten in-
ser att vi har rätt, men man vågar inte ta steget. Ibland
behöver man dock inte göra det enkla komplicerat.
Den här frågan är enkel och beredd; det är dags att
besluta.

Herr talman! Det finns en annan fråga som är rik-
tigt komplicerad, inte lagstiftningsmässigt men när
lagen skall möta verkligheten i levande livet. Det
gäller skattefrågor vid tjänstgöring inom EU.

Riksdagen skall i dag besluta om en ny lagtext.
Den finns i propositionen på sid. 11. Den lyder: "Den
fasta resekostnads- och traktamentsersättning som
betalas av Europaparlamentet till företrädare i Euro-
paparlamentet skall inte tas upp som skattepliktig
intäkt, såvida den inte kan antas väsentligen överstiga
de kostnader den är avsedd att täcka."

Det är en fullt rimlig lag som vi skall fatta beslut
om i riksdagen. Den stämmer överens med det all-
männa rättsmedvetandet och är i teknisk mening fullt
riktig. Men det blir något mer komplicerat om man
läser vad regeringen skriver på sid. 69 i propositio-
nen:

"Sammantaget kan nivån på den av Europaparla-
mentet erhållna ersättningen inte antas väsentligen
överstiga kostnaderna för den genomsnittlige företrä-
daren." Så är det alltså.

Men låt oss tänka. Det är ju många från detta par-
lament som nu är i Europaparlamentet. Vi riksdagsle-
damöter bör besöka Bryssel; det har fru talman sagt.
Kanske inte en gång i veckan men i alla fall en gång
om året. Det är viktigt. Men vad får vi som riksdags-
ledamöter när vi besöker Bryssel? Om jag minns rätt
är schablonen för traktamentet 458 kronor.

Det räcker för mig när jag är i Bryssel. Det är vis-
serligen dyrt i Bryssel, och det har förekommit att
folk har slösat väldigt med allmänna medel där. Men
sådana är ju inte vi, eller hur? För oss räcker dessa
pengar.

Men vad behöver en Europaparlamentariker för
att klara en dag i Bryssel? Jo, 2 000 kr. Varför är de
så mycket dyrare i drift än vi ledamöter?

Då skulle man ju kunna lösa problemet genom att
likställa oss med dem och höja våra ersättningar till
2 000 kr. Men jag tycker att jag klarar mig på 458 kr,
och jag tror att de flesta ledamöter kan göra det. Vi
får ju dock login betald, liksom resekostnader utöver
det. Ibland kan man få välja en litet billigare restau-
rang, men det kan man väl göra?

En gång åt jag inte frukost på Hilton utan på ett
annat ställe för att spara. Jag ville inte betala över 200
kr för frukosten. Det behöver man inte göra, tycker
jag.

Häri ligger problemet. Vi säger nu att detta är en
skälig kostnad, och det bör vi inte säga. Om det skulle
vara en skälig kostnad, skulle det vara skäligt att
betala 1 500 per natt, varje natt i en månad. Det skulle
bli väldigt höga hyreskostnader. Jag tycker inte att
man skall behöva bo för 45 000 kr i månaden, inte ens
i Bryssel.

På grund av detta är Vänsterpartiets särskilda ytt-
rande viktigt. Vi säger att vi förutsätter att regeringen
kommer att verka för en ändrad inställning inom EU i
dessa frågor. Vi konstaterar att vi genom dessa regler
riskerar att grundläggande rättsprinciper luckras upp.

Detta är ju tillämpningsfrågor och inte direkta
lagstiftningsfrågor. Jag tror att vi politiker bör vara
mycket vaksamma på det här. Vi skall inte unna oss
något som vi inte unnar medborgarna i gemen. Herr
talman, som tjänstgör nu, har levt under dessa villkor
och varit djupt internationellt engagerad, och han har
klarat av det. Vi andra ledamöter har också klarat det.
Varför skulle inte Europaparlamentariker klara det vi
i Sveriges riksdag klarar? Det är min synpunkt i frå-
gan.

Anf. 4 HOLGER GUSTAFSSON (kds)

Herr talman! Regeringen föreslår att förmån i
form av fri utbildning och andra åtgärder i samband
med uppsägning och omplacering inte skall bli beskat-
tade hos mottagaren under förutsättning att utbild-
ningen eller åtgärden är av väsentlig betydelse för att
den skatteskyldige skall kunna fortsätta att förvärvs-
arbeta.

Detta är sympatiskt och visar omtanke om den
skatteskyldige som står på tröskeln till att förlora sitt
arbete och som vill ta nya tag för att finna ett nytt
arbete och en utkomst för sin familj.

Här borde regeringen ha satt punkt, dvs. låtit för-
slaget omfatta alla människor som hamnar i denna
svåra situation. I stället väljer regeringen att göra
åtskillnad mellan personer som står på arbetslöshetens
tröskel genom en diskriminering. Diskrimineringen
tar sin utgångspunkt i vilken typ av sysselsättning
personen har haft fram till dess att denna befinner sig
på tröskeln till arbetslöshet.

Regeringen föreslår och utskottets majoritet har
beslutat att diskrimineringen skall slå till "om den
anställde är företagsledare eller delägare i företaget
eller närstående till sådan person".

Regeringen och utskottets majoritet anser att det
föreligger "en risk för att reglerna missbrukas om de
utvidgas på detta sätt". Självklart finns det en risk för
missbruk. Det skulle väl också finnas en risk för
missbruk om det fanns en anställd eller tjänsteman
med i sammanhanget?

Herr talman! Här visar regeringen och utskottets
majoritet vilka personer man vill visa förtroende för
och tillit till. På ett mycket tydligt sätt väljer man att
markera ut arbetsgivaren och dennas representanter.
Inte nog med det - också deras närstående skall dis-
krimineras inför den förestående arbetslösheten.

Vilka företagare kan detta handla om? Sannolikt
många gånger en f.d. arbetstagare som gjort en stor
ekonomisk ansträngning för att starta ett eget företag i
syfte att förverkliga ett projekt eller en produktidé och
vid framgång skapa sysselsättning både för sig själv
och andra. Trots ansträngningen kanske man inte
lyckades - företaget måste läggas ner - och nu står
man på tröskeln till arbetslöshet.

Då väljer regeringen och utskottets majoritet att
markera ut ägaren och dennes familj som icke tro-
värdiga till ett litet skatteavdrag för att hjälpa till att
hitta ny sysselsättning. Och skälet är att man har varit
egen företagare! Tror regeringen och utskottets ma-
joritet att denna familj någonsin mer känner samhäl-
lets stöd att starta ett nytt företag?

Regeringens representanter talar vitt och brett i
salongerna om småföretagandets betydelse för ökad
sysselsättning, men så handlar man i rakt motsatt
riktning. Eller finns det småföretag utan företagare?
Man säger ett och gör ett annat. Räkna med att nä-
ringslivet reagerar med utgångspunkt från vad rege-
ringen gör, inte vad den säger att den gör. Vi kristde-
mokrater instämmer i motionärernas förslag att de nya
begränsningarna för fåmansföretagare m.fl. skall
avvisas. De är fel.

Herr talman! Beträffande förmånsbeskattningen av
flygresor som anställningsförmån har vi den uppfatt-
ningen, att i den mån en individuell beskattning skall
införas för fria flygresor bör den grunda sig på enkla
schabloner. De förslag som lagts fram under den
borgerliga regeringsperioden och som i stora delar
sammanfaller med en lagrådsremiss våren 1995 inne-
håller utgångspunkter för att nå fram till en godtagbar
förenklad lösning.

Den här typen av beskattning bör inte bedrivas
med en överambition för att nå millimeterrättvisa. Vi
kristdemokrater anser att regeringen bör återkomma
med ett nytt förenklat förslag, och i avvaktan härpå
bör den nuvarande schablonen tillämpas även vid
1998 års taxering. Vi motsätter oss majoritetens be-
slut i vår reservation.

Herr talman! Med utgångspunkt från vad jag har
anfört yrkar jag bifall till reservationerna 1, 2 och 4.

Anf. 5 INGIBJÖRG SIGURDSDÓTTIR (s)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
utskottets hemställan och avslag på samtliga reserva-
tioner.

Skattereglerna rörande förmånsbeskattning har
varit föremål för översyn ett antal gånger de senaste
åren. Syftet har varit och är att åstadkomma neutral
beskattning mellan kontantlön och andra förmåner.
Nuvarande regler innebär att förmåner i form av ut-
bildning av olika slag är skattepliktiga såvida de inte
kan jämställas med fullgörande med tjänsten.

Det nu föreliggande förslaget innebär att arbetsta-
garen vid risk att bli arbetslös på grund av omstruktu-
rering, personalavveckling eller liknande inte skall
beskattas för förmån av fri utbildning om utbildningen
är av väsentlig betydelse för att den anställde skall
kunna fortsätta att förvärvsarbeta,

Förslaget innebär också att den anställde blir be-
rättigad till avdrag för de ökade levnadsomkostnader
och resekostnader som är orsakad av utbildningen.
Avdraget medges under högst ett år efter utgången av
uppsägningstiden.

Dessa nu föreslagna bestämmelser skall tills vida-
re inte gälla fåmansföretagare och deras närstående.
Anledning till att de nya reglerna inte skall gälla få-
mansföretagare och deras närstående är att det inte
finns något tvåpartsförhållande. Delägarna skulle
därför själva kunna besluta om förmåner för sig själva
eller sina närstående. Dessutom skulle det kunna
öppna möjligheter för missbruk. Regeringen avser att
ytterligare utreda frågan om beskattning och avdrag i
fåmansföretag.

Inte oväntat är det reseförmånsförändringarna som
har dragit på sig den största uppmärksamheten också
denna gång. Resebranschen har sedan undantaget från
skatteplikt slopades i och med skattereformen 1990
riktat kritik mot gällande provisoriska regler.

Hösten 1995 avstyrkte Lagrådet att det då fram-
lagda förslaget lades till grund för lagstiftning. Den
allvarligaste invändningen var enligt Lagrådet att
resultatet av Schablonberäkningarna var orättvis för
de skattskyldiga. Den då föreslagna metoden innebar
bl.a. att den enskilde skulle beskattas för samma för-
månsbelopp oavsett reslängd eller antalet resor. Enligt
Lagrådets mening var ett system där förmånsvärdet
var individuellt för varje resenär klart att föredra
utifrån sakliga skäl. Det resulterade i att frågan om
värdering av reseförmåner blev föremål för ytterligare
beredning.

Nuvarande schablonsystem är ett provisorium som
innebär att den anställde som utnyttjar en reseförmån
beskattas för ett belopp som är grundad på ett genom-
snittsvärde för personalstabens resande.

Det nu framlagda förslaget har fått godkänt av
Lagrådet. Det bygger på att personal inom SJ får
schablonvärde för förmån av inrikes resor. Förmåns-
värdet skall tas upp till 5 % av marknadsvärdet av ett
årskort för motsvarande resor. När det gäller utrikes
resor skall de värderas individuellt för varje resa.

Förmån av flygresor skall enligt nu föreliggande
förslag värderas till 40 % av normalpriset för en resa
om det finns inskränkande villkor för resans genomfö-
rande som t.ex. stand-by-villkor. Övriga resor skall
värderas till 75 % av normalpriset. Vad som menas
med normalpris är normalt det lägsta förekommande
marknadspris som en konsument har fått betala under
perioden fr.o.m. oktober andra året före beskatt-
ningsåret t.o.m. september året före beskattningsåret
för motsvarande bokningsbara resa utan inskränkande
villkor.

Det föreslås att det undantag som gällt för be-
skattning av s.k. trohetsrabatter inom flygbranschen
skall slopas. Som skäl anges att huvudregeln för be-
skattning är att det som utgår i tjänsten skall vara
skattepliktig inkomst. Det är trots allt arbetsgivaren
som betalar tjänsteresorna som ligger till grund för de
rabatter det här är fråga om, och då är det arbetsgiva-
ren som skall ha rabatten.

Vill sedan arbetsgivaren ge denna förmån, som det
egentligen handlar om, till sin anställde är det inget
som hindrar. Men då skall denna förmån beskattas,
och arbetsgivaren skall betala sociala avgifter för
förmånen. Regeringen har för avsikt att återkomma
med förslag till regler som klargör att det är arbetsgi-
varen och inte flygbolagen som blir ansvariga för att
kontrolluppgift lämnas.

Herr talman! Så till frågan om taxeringsbeslutet.
Det förbud som finns för skattemyndigheterna att fatta
beslut till den skattskyldiges nackdel under november
månad föreslås slopad.

Om detta förbud slopas, får skattemyndigheterna
mer tid för granskning av deklarationerna, och det är
naturligtvis avsikten med slopandet. Inte helt oviktigt
är också att en längre granskningsperiod skulle gene-
rera betydande skatteintäkter.

Majoriteten i utskottet är överens i denna fråga.
De övriga partierna anser att slopandet av detta för-
bud skall kombineras med en gemensam sista inläm-
ningsdag för deklarationer, nämligen den 2 maj. Den
frågan ingår dock i det arbete som Skattekontrollut-
redningen ännu bedriver. Utredningen förväntas läm-
na sitt förslag i slutet av året. Utskottsmajoriteten
anser därför inte att det finns anledning att föregripa
denna utredning.

Herr talman! Till sist vill jag säga att det i detta
betänkande också behandlas en del andra förslag. På
dessa punkter är utskottet dock samstämmigt, och
kommentarer är därför överflödiga.

Anf. 6 CARL ERIK HEDLUND (m) replik

Herr talman! Ingibjörg Sigurdsdóttir tog i sitt an-
förande upp frågan om fåmansbolagen och citerade
både propositionen och utskottets betänkande vad
gäller risken för missbruk. Varför skall vi ha ett sys-
tem som exkluderar de anställda i de 300 000 få-
mansbolagen från möjligheterna till en skattefri ut-
bildning? Det är ju lika synd om dem.

Anställda kan vara delägare i småföretag. Nisse
som är anställd i t.ex. ett rörläggningsföretag kan ha
köpt in aktier i detta när byggbranschen går ned. Var-
för skulle man inte i det företaget kunna säga att han
behöver en sådan här utbildning? Det positiva är att
man inte kan ta pengarna med sig, utan man får en
utbildning. Riksdagen har i andra sammanhang beslu-
tat om att arbetslösa skall kunna få studera på uni-
versitet osv. Varför skall vi diskriminera de anställa i
fåmansföretag? Det är min första fråga.

Jag har vidare gjort en intressant iakttagelse.
Ingibjörg Sigurdsdóttir förlitar sig på Lagrådets utta-
landen när det gäller reseförmåner för de anställda
men kommenterar inte att Lagrådet icke tycker att
systemet med trohetsrabatter, s.k. frequent flyer-
rabatter, bör genomföras på det sätt som nu är före-
slaget, helt enkelt därför att arbetsgivaren saknar
möjligheter att kontrollera det.

Dessutom är det fem års giltighetstid på en sådan
här bonus. Vad händer under fem år? Man slutar, och
man hamnar någon annanstans. Hur skall jag som
arbetsgivare kunna veta vad som händer under fem år
framåt med den som har varit anställd för mig? Det är
en omöjlighet, och därför skall det här förslaget avvi-
sas.

Anf. 7 INGIBJÖRG SIGURDSDÓTTIR (s)
replik

Herr talman! Eftersom Carl Erik Hedlund har re-
serverat sig mot att småföretagen skall undantas från
den här regeln, motsätter han sig naturligtvis detta.
Jag vill egentligen vända på saken. Carl Erik Hedlund
menar att regeringen missgynnar och misstror småfö-
retagen, men man kan göra en rakt motsatt tolkning.
Det gagnar inte småföretagen att reglerna blir sådana
att misstankar om missbruk kan förekomma, och det
är därför viktigt att eliminera möjligheter till miss-
bruk.

Vi skall försöka fatta beslut om sådana regler och
bestämmelser att missförstånd och missbruk i möjli-
gaste mån undviks. Jag undrar om Carl Erik Hedlund
anser att ett otydligt förslag skulle gynna småföreta-
gen, om ett bifall till det skulle leda till att de kan
misstänkas för missbruk. Jag tycker att det är viktigt
att vi inför klara regler, så att företagare inte riskerar
att utsättas för kritik i detta sammanhang.

Anf. 8 CARL ERIK HEDLUND (m) replik

Herr talman! Det är ganska enastående att införa
ett system där man exkluderar en grupp personer av
omtanke om att de inte skall kunna misstänkas för
missbruk. Jag tycker att det är en helt ny definition av
både rättssäkerheten och uppfattningen om medborga-
re och individer.

I själva verket har man inom socialdemokratin en
mycket lång tradition av misstro mot småföretagare,
och det är den som har kommit till uttryck här. An-
ledningen till att jag kan vara så säker på den punkten
är att en statlig utredning har kommit med ett vettigt
förslag, nämligen att de personer som det gäller kunde
få samma förmån som alla andra, dock under två
förutsättningar. Den ena är att de har varit anställda
minst två år i företaget, och den andra är att de har
arbetat minst halvtid. Därmed skulle de likställas med
alla andra.

Min fråga är fortfarande: Varför skall småföreta-
gare och i småföretag anställda som har satsat egna
pengar i dessa företag diskrimineras i en i övrigt vet-
tig lagstiftning? Jag tycker att det framlagda förslaget
är signifikativt för hur regeringen och det regerande
partiet tänker.

Anf. 9 INGIBJÖRG SIGURDSDÓTTIR (s)
replik

Herr talman! Nu mår Carl Erik Hedlund natur-
ligtvis väl, när han kan utmåla oss som ett slags syn-
dabockar inför småföretagare. Det stämmer ingalun-
da. Vi tror på företagande och även på småföretagan-
de, men vi skall inte rusa sta och sätta upp regler som
vi inte kan se konsekvenserna av. Det är därför viktigt
att man utreder denna fråga ytterligare innan någon-
ting görs. Jag tror att det gagnar företagandet i vårt
land.

Anf. 10 HOLGER GUSTAFSSON (kds) re-
plik

Herr talman! Jag vill återkomma till frågan om rätt
till avdrag för utbildning. Ingibjörg Sigurdsdóttir sade
tidigare att motivet för att denna möjlighet inte ges till
företagsledare, delägare och närstående skulle vara att
det inte finns något tvåpartsförhållande och därmed
ingen möjlighet till kontroll.

Detta är inte relevant. Det fattas hundratals beslut
i de här företagen utan att det föreligger något två-
partsförhållande men där vi godkänner avdragsmöj-
ligheter. Vid varje tillfälle då en företagare fattar
beslut om en investering eller en satsning i företaget
som är avdragsgill gör han eller hon detta helt själv-
ständigt och har skattebetalarnas förtroende att också
utnyttja exempelvis avdragsregler. Det är ingen skill-
nad i detta sammanhang.

Varför vill regeringen och utskottets majoritet
stämpla ut en sådan här familj som står på arbetslös-
hetens tröskel, när det är som mest kännbart i sam-
manhanget, samtidigt som den i övrigt åtnjuter förtro-
ende? Det är min fråga.

Anf. 11 INGIBJÖRG SIGURDSDÓTTIR (s)
replik

Herr talman! Det låter som om alla de 300 000
småföretagarna skulle vara på fallrepet eller som om
deras anställda och närstående snart skulle vara utan
arbete. Jag upprepar att även om det kanske redan nu
finns regler av denna typ för de här småföretagen,
behöver man inte utöka dem och därmed riskera att de
utsätts för en onödig kritik. Jag tycker att det borde
kunna accepteras att regeringen avser att komma igen
i den här frågan. Jag tycker att också Holger Gustafs-
son borde känna att det här är fråga om att värna om
de här företagen, men han väljer uppenbarligen att
göra den tolkningen att det helt och hållet är fråga om
ett missgynnande.

Anf. 12 HOLGER GUSTAFSSON (kds) re-
plik

Herr talman! Jag fick inte svar på min fråga om
varför man gör åtskillnad. Vid ett visst tillfälle har
den lilla företagaren förtroendet att så att säga dispo-
nera skattemedel enligt lagens paragraf. Men i en
situation då företagaren är väldigt pressad och inte har
några möjligheter att fortsätta sitt arbete men vill
skapa förutsättningar för detta också för sina anhöriga
och anställda - då har företagaren inte förtroendet.

Jag vill ställa ytterligare en fråga. Jag hoppas att
jag får svar på den. Är det inte viktigt att man har en
god attityd till företagande och ett bibehållet förtro-
ende för just de små företagen? Ni talar ju så ofta om
att de skall skapa sysselsättning. Tror majoriteten i
utskottet att detta ger en miljö som gör att man vill
satsa igen och som gör att man känner att man har
samhällets stöd, när lagstiftningen inte är konsekvent?
Är det inte viktigt med attityder? Jag vill foga den
frågan till de frågor jag ställde tidigare.

Anf. 13 INGIBJÖRG SIGURDSDÓTTIR (s)
replik

Herr talman! Jodå, Holger Gustafsson, det är
mycket viktigt med attityder. Men för den skull behö-
ver vi inte gå åstad och stifta bestämmelser som kan
misstänkliggöra företagen.

Jag är den första att säga att Sverige är ett före-
tagarvänligt land med en företagarvänlig regering, så
det handlar inte om det. Men Holger Gustafsson väl-
jer fortfarande att tyda det så att vi inte vill ställa upp.
Jag anser att det är av omtanke om företagen som man
avser att utreda frågan ytterligare och att komma igen.

Anf. 14 ISA HALVARSSON (fp)

Herr talman! Det är rörande att höra att Ingibjörg
Sigurdsdóttir har en sådan omsorg om företagande
och företag. Jag lade märke till att hon inte använde
ordet företagare - en person av kött och blod som gör
en samhällsnyttig insats - en enda gång.

Företagare är inga spekulanter, de är inga småfiff-
lare, som missbrukar regler. Det finns vansinnigt
många särregler för fåmansföretag, alldeles för
många. Det är ett hinder. Nu vill regeringen öka på
antalet. Förutsättningen för att få den här skattefrihe-
ten är ju att utbildningen eller åtgärden bedöms vara
av väsentlig betydelse för att den skattskyldige skall
kunna fortsätta att förvärvsarbeta. Det är ett krav som
är uppställt och som därför inte kan missbrukas. Tax-
eringsmyndigheterna kan kontrollera att reglerna inte
missbrukas. Det är bara av ren "kelighet" som man
påstår det.

När det gäller förmånen av flygresor tycker jag att
det vore ganska intressant att veta vad det är som på
några månader har ändrats. Ni har ju tidigare också
tyckt att reglerna med individuell beskattning är
krångliga för både arbetsgivare och arbetstagare, att
de är dyra att administrera och att de leder till ökade
kontrollproblem.

Vi vill att man tar fram ett nytt förslag med en
godtagbar förenklad lösning. De små bolagen, spe-
ciellt de utländska, har mycket svårt att ställa upp på
kraven. Från de anställdas sida protesterar man också
mot att det blir orättvist. De anställda kan nämligen
beställa sina biljetter i utlandet. Det blir alltså inte
fråga om någon ökad rättvisa.

Anf. 15 INGIBJÖRG SIGURDSDÓTTIR (s)

Herr talman! Jag vet inte vad Isa Halvarsson
egentligen menar när hon talar om rättvisa när det
gäller resor.

På hösten förra året förvisade Lagrådet det förslag
som fanns då. Motivet var att det var orättvist därför
att det drabbade alla lika oavsett resans längd och
antalet resor. Jag tycker inte att det är ett bra förslag.
Därför har vi tittat på förslaget om schablon som
Lagrådet också har förordat i det sammanhanget,
eftersom det skulle vara mer rättvist för de anställda.

Jag skall ge ett exempel på vad en förmån egentli-
gen innebär. För en resa som betingar en kostnad av
4 000 kr för oss vanliga - det kommer man ganska
långt på - är värdet av förmånen 75 % av priset, om
resan är bokningsbar. Den anställde på flygbolaget får
betala 930 kr för en resa som vi andra betalar 4 000 kr
för. Gäller det en biljett med stand by-villkor är pro-
centsatsen 40. Då blir kostnaden för den anställde 496
kr. Skillnaden i pris är med andra ord ganska stor. Jag
tycker nog att en rabatt på 3 000 kr eller 3 500 kr är
ganska rimlig.

Anf. 16 ISA HALVARSSON (fp)

Herr talman! Man har från de anställdas sida ock-
så pekat på hur orättvist det blir vid individuell be-
skattning. En vanlig resenär kan ju beställa en resa
från A till B. För de anställda kan det dock bli nöd-
vändigt att ta sig fram på många olika sätt för att
komma till B. Kanske måste de åka via både X och Y
och ibland kanske också via Z. Kanske får de också
stå över.

Lagrådet lade i oktober 1995 fram ett alternativt
förslag till lagtext om schablonbeskattning som man
ansåg vara ett bättre alternativ än det som låg till
grund för det dåvarande förslaget.

Det har utskottet inte på något sätt tagit ad notam.
I stället har man lagt fram den nya texten, som full-
ständigt förkastas av hela flygbranschen, både företa-
gen och de anställda. Reglerna är mycket krångliga,
de leder till omöjliga kontrollproblem och är dess-
utom orättvisa.

Anf. 17 INGIBJÖRG
SIGURDSDÓTTIR (s)

Herr talman! Det blir svårt att kontrollera och
hantera, säger Isa Halvarsson. Men majoriteten i
utskottet är överens om förslaget. Utskottet framhåller
att regeringen och Riksskatteverket noga bör följa
erfarenheterna av den praktiska tillämpningen och
föreslå justeringar av reglerna om man kan visa att det
är motiverat. Jag tycker därför att man har garderat
sig för att det skall kunna fungera.

Det har klart och tydligt sagts att om man måste
förflytta sig från en punkt till en annan via omvägar
på grund av stand by-villkor så betingar det värdet av
det pris som skulle ha gällt för en resa från punkt A
till B utan dessa stopp. Det problemet är därför redan
löst.

Anf. 18 LARS BÄCKSTRÖM (v)

Herr talman! Jag vill göra en sista kommentar till
frågan om traktamentsreglerna för EU-
parlamentariker. När jag tog upp den frågan gav det
inte upphov till någon replik eller kommentar från
övriga meddebattörer.

Ibland säger man att en tystnad kan vara talande.
Jag är inte säker på att det är så den här gången. Det
kan vara så att övriga debattörer ger ett tyst medgi-
vande. Det kan också vara så att man för tillfället inte
har några bra argument för att förklara det här för
mig. Men det kan även finnas en tredje för mig okänd
anledning. Det kanske beror på att det drar sig mot
lunch, vad vet jag. Jag kan bara konstatera att det är
stor skillnad mellan vad man anser att en riksdagsle-
damot skall klara sig på i Bryssel och vad man anser
att en EU-parlamentariker måste ha. Det tycker jag är
konstigt.

Lagen är däremot rimlig. Nu får vi se vad som
händer vid tillämpningen i det verkliga livet.

Anf. 19 RONNY KORSBERG (mp)

Herr talman! Jag hade egentligen inte för avsikt att
gå upp i den här debatten, eftersom vi i huvudsak står
bakom de förslag som regeringen har framlagt. Delvis
på anmaning av herr Bäckström vill jag gärna dekla-
rera att vi från Miljöpartiets sida delar den uppfatt-
ning som Lars Bäckström har framfört angående EU-
parlamentarikernas ersättningsnivåer. Vi tycker också
att de är ganska kraftigt tilltagna. Dessutom framgår
det att man från EU tycker att det här är en fråga som
inte Sverige skall lägga sig i. Det är ett federalistiskt
tänkande som vi motsätter oss. Jag vill gärna under-
stryka att vi har ungefär samma syn som Vänsterpar-
tiet i denna fråga.

Jag kan väl passa på, när jag nu ändå är uppe i ta-
larstolen, att göra en liten kommentar till debatten,
som jag tycker litet gått i stå. Man kan få intrycket av
att regeringen driver en företagspolitik som består i
att man med piska och brännjärn försöker jaga i väg
de stackars småföretagarna. Min erfarenhet genom
åren är inte den. Tvärtom har Sverige ett ganska bra
klimat för företagande som är ganska gynnsamt för
dem som väljer att starta företag. Det betyder inte att
man behöver krångla till tillvaron för dem som väljer
att bedriva egna företag. Den som har ett företag har
ganska stora möjligheter att skaffa sig en utbildning
inom de ramar som finns. Att just den här regeln
skulle innebära att man på något väsentligt sätt skulle
förändra klimatet för företagarna har jag litet svårt att
se. Jag tycker att det är fel proportioner i diskussio-
nen, litet övertoner, när man försöker framställa för-
slagen som företagsfientliga. Det finns så oerhört
mycket annat för gynnar dem som är småföretagare.
Det tycker jag att man kan framhålla i det här sam-
manhanget.

Angående reseförmånerna: Jag förstår inte varför
en del partier så våldsamt värnar vissa grupper i sam-
hället och vill att de skall kunna ha förmåner som
andra inte har. Carl Erik Hedlund framställer en sön-
dag eftermiddag på Kastrup som någonting fruktans-
värt. Jag har en känsla av att en sådan söndag efter-
middag för de flesta kanske inte skulle framstå som
någonting som skulle platsa i någon skräckfilmsfesti-
val direkt. Det är ett ganska trevligt ställe att vara på
en söndag eftermiddag. Där finns restauranger, det är
en internationellt trevlig miljö där man kan träffa folk
från hela världen. Man kan dricka gott danskt öl, man
kan shoppa och göra mycket annat. Det är tveksamt
om toleransnivån är så hög hos den som har sådana
förmåner men som inte är beredd att göra en liten
uppoffring om man blir strandsatt några timmar nå-
gonstans i stället för att komma hem.

Jag tycker att förslagen i huvudsak är ganska väl
avvägda. I övrigt har jag inget att anföra.

Anf. 20 CARL ERIK HEDLUND (m)

Herr talman! Ronny Korsberg tycker att småföre-
tagarna har det rätt så bra i Sverige. Den uppfattning-
en delar faktiskt inte småföretagarna. Det har gjorts
stora utredningar. Inom Arbetsgivareföreningen har
man frågat alla sina delägare, över 50 000. Den ut-
redningen har Ronny Korsberg och jag fått. Det är
bara att läsa i den för att se vad småföretagarna tycker
om företagarklimatet. Företagarnas riksförbund har på
samma sätt talat om punkt för punkt hur företagskli-
matet för framför allt småföretagare har försämrats
sedan regimskiftet för två år sedan.

Regeln om utbildning är, som jag tycker och som
jag sagt tidigare, symbolisk därför att den visar att
man inte kan inbegripa de anställda i fåmansföretag
om de är delägare. Man ser framför sig att de äger
hela företaget. Men det räcker faktiskt att man har
några aktier i bolaget för att vara diskvalificerad.

Då frågar man sig: Varför inrättas en sådan här
sak när det samtidigt skrivs att det ur ekonomisk syn-
punkt är försumbart, marginellt? Är det då inte ett
uttryck för misstänksamhet? Det tycker jag.

Vi kan naturligtvis diskutera hur trevligt det är på
Kastrup med en massa barn som springer runt och
man vet inte om man kommer hem i tid till skolan på
måndag, men det är en annan fråga.

Anf. 21 RONNY KORSBERG (mp)

Herr talman! Det var inte min avsikt att förlänga
debatten i någon större utsträckning.

Jag delar Carl Erik Hedlunds uppfattning att det
finns saker som kan rättas till. Vi har från Miljöpartiet
påpekat många gånger att det finns anledning att för-
söka förenkla för småföretagandet i det här landet.
Vad jag menade med mitt inlägg var att det är fel att
beskriva det så att just den här regeln skulle vara ett
uttryck för någon sorts allmän företagarfientlighet.

Jag minns en debatt för inte så länge sedan där vi
diskuterade de nya momsreglerna. Det infördes en
väldigt kraftig förbättring för gruppen enmansföreta-
gare som omsätter under en miljon. De fick möjlighe-
ten att redovisa momsen bara en gång om året, vilket
påtagligt förbättrade villkoren och förenklade för
småföretagen. Då var samma partier oerhört kraftfullt
emot den förenklingen av väldigt dunkla skäl.

Man kan naturligtvis diskutera om förslaget om
utbildning också skulle gälla den här kretsen, men det
är alltid en avvägning. Det finns väldigt rigorösa
regler om vad småföretagarna får ha i bokföringen i
övriga sammanhang. Det finns revisorer som granskar
och ser till att man inte petar in det ena och det andra.
Det här ligger i gränslandet. Visst kan man göra en
annan bedömning från en annan utgångspunkt och
tycka att de borde finnas med, men man kan också
komma till den slutsats som redovisats här, att det
kanske finns anledning att undanta dem och i så fall
gynna dessa företagare på ett annat sätt.

Anf. 22 CARL ERIK HEDLUND (m)

Herr talman! Det intressanta, Ronny Korsberg, är
att det inte gynnar företagen och inte heller företagar-
na. Det är faktiskt ett positivt rekvisit som skall in,
nämligen att det är fråga om utbildning för sådana
som inte längre platsar i det företaget beroende på
omstrukturering eller andra omständigheter.

Min enkla fråga, som jag nyss ställde till Ingibjörg
Sigurdsdóttir, är: Står Ronny Korsberg och Miljöpar-
tiet bakom uppfattningen att detta inte är diskrimine-
rande? Det låter som så.

Vi måste se hur diskussionen har varit i dag.
Ingibjörg Sigurdsdóttir sade ungefär att det är av
omtanke om småföretagarna så att de inte skulle
misstänkas. Delar Ronny Korsberg den uppfattning-
en?

Anf. 23 RONNY KORSBERG (mp)

Herr talman! Jag tycker inte att frågan gäller dis-
kriminering eller inte. Om man skall göra något vä-
sentligt för småföretagsamheten i landet är det inte att
skapa regler som vanliga människor kan uppfatta som
litet märkliga. Fåmansföretagen har helt andra förut-
sättningar att själva besluta om utbildningsförmåner-
na, och det är någonting som många människor ställer
sig tveksamma till. Det är förmåner som de själva inte
kan komma i åtnjutande av. Visserligen har de inte
drivit företag, men det är ändå i gränslandet.

Jag tycker att det är onödigt att ytterligare spä på
de åsikter som ändock finns i samhället om att företa-
gare har så många förmåner och kan göra som de vill,
men det skall betalas av skattebetalarna. Jag har litet
svårt att se att det är den vägen vi skall gå när vi skall
gynna företagsamheten. Därför blir det här inte för
mig en fråga om diskriminering eller inte. Jag tycker
att det är bättre att vi jobbar med förenklingsregler i
stället, ser till att det blir enklare att vara småföretaga-
re och lättare att starta och driva företag. Det skall
inte omges av en mängd regler och möjligheter till
skattefria förmåner och annat.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 11 §.)

7 § Vissa regionalpolitiska frågor

Föredrogs

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1995/96:AU7

Vissa regionalpolitiska frågor (prop. 1995/96:201)

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare
var anmäld.

(Beslut fattades efter 11 §.)

8 § Lönebidragsmedel inom allmännyttiga
organisationer

Föredrogs

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1995/96:AU15

Lönebidragsmedel inom allmännyttiga organisationer

Anf. 24 SONJA FRANSSON (s)

Herr talman! Under budgetåret 1994/95 översteg
förbrukningen av medel för lönebidrag på anslaget
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade som riks-
dagen anvisat med 208 miljoner kronor. För att inte
nya anställningar med lönebidrag helt skulle upphöra
under lång tid framöver på grund av det här överskri-
dandet beslutade riksdagen enligt betänkande
1995/96:AU4 att omfördela 275 miljoner till löne-
bidrag från anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der.

Dessutom beslutade riksdagen att införa ytterliga-
re 50 miljoner kronor, som öronmärktes till gruppen
långtidsarbetslösa äldre över 60 år. Totalt överfördes
alltså 325 miljoner kronor från arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder till lönebidrag.

Herr talman! Lönebidragets syfte är att ge arbets-
givaren kompensation för den minskning av arbets-
förmågan som orsakas av den anställdes funktions-
hinder. Strävan är att var och en så långt som möjligt
skall ingå i arbetsgemenskapen och ha lön för vad
som faktiskt utförs med de kunskaper och den förmå-
ga som vederbörande besitter.

Det är i många fall så att de lönebidrag som ges
till föreningar och statliga arbetsgivare med dagens
regler innebär en överkompensation. Med andra ord:
Den anställde kan i många fall göra en mycket större
insats än vad lönebidragsnivån antyder. Detta är en
kvarleva sedan tiden före 1991, då reformen om
flexibla lönebidrag infördes. Dessförinnan anvisades
de funktionshindrade under beteckningen arkivarbeta-
re till statliga myndigheter och organisationer som
extra gratis arbetskraft.

Herr talman! I betänkande 1995/96:A4 skärptes
kraven på de arbetsgivare som inte hade anpassat sig
till de regler som 1991 infördes med ett flexibelt
lönebidrag. Riksdagen beslöt att efter hand justera
ned överkompensationen till organisationer och statli-
ga arbetsgivare genom att sätta ett tak på maximalt
80 % för dem som varit anställda i minst fyra år. Det
var fråga om en tidigareläggning av en nivå som så
småningom skulle ha inträtt som en följd av ett tidiga-
re beslut om att den högsta bidragsnivån för nya lö-
nebidrag inte får överstiga 80 %, utom för vissa grup-
per med mycket svåra funktionshinder; detta för att ge
möjlighet för fler funktionshindrade att få ett arbete
med lönebidrag inom de ekonomiska ramar som riks-
dagen fastslagit. I sig är det inte fråga om en liten
summa. För närvarande handlar det om 9,5 miljarder
kronor under budgetåret 1995/96 och
ca 85 000 personer som är anställda med lönebidrag.

Herr talman! Det var naturligtvis svårt att veta om
de förslag som då antogs av riksdagen skulle räcka för
att ge tillräckligt utrymme för nyanställningar med
lönebidrag under budgetåret eller vad som skulle
hända med den personal som var anställd inom all-
männyttiga organisationer eller statliga verk då vi
anpassade bidragen efter de regler som i praktiken
gällde. Därför ansåg utskottet att regeringen borde
återkomma till riksdagen med en redogörelse för hur
situationen när det gäller lönebidragsanställningar
utvecklades.

Herr talman! Enligt den information som utskottet
fått har särskilt de allmännyttiga organisationerna haft
svårt att bära den utgiftsökning som riksdagen beslöt
om.

I mitten av februari i år rapporterades om
600 varsel samt om att antalet varsel beräknades öka
efter hand - ungefär 1 000 varsel i april. Dock visade
det sig finnas stora variationer i landet. Endast ett
fåtal varsel har verkställts. Trots detta, herr talman, är
man i utskottet oroad över utvecklingen av varsel och
uppsägningar för arbetshandikappade och har därför, i
avvaktan på förslag om en mera långsiktig lösning
från den utredning som arbetsmarknadsministern
tillsatt och som gäller en översyn av hela lönebidrags-
systemet, beslutat om en temporär insats under 1996
för att förhindra uppsägningar av anställda inom all-
männyttiga organisationer, dvs.: Ett lönebidrag för en
arbetshandikappad, som varit anställd i minst fyra år
inom en allmännyttig organisation och som erhållit
mer än 80 % av lönekostnaden, skall i samband med
omförhandling kunna lämnas med oförändrat belopp
t.o.m. december månad.

Utskottet betonar samtidigt att det är ytterst viktigt
att offentliga arbetsgivare, som för närvarande har
arbetshandikappade anställda med de högsta bidrags-
nivåerna, agerar på ett socialt ansvarsfullt sätt.

Herr talman! Med detta som bakgrund yrkar jag
bifall till hemställan i betänkandet i dess helhet.

Anf. 25 ANNA ÅKERHIELM (m)

Herr talman! Jag har inte för avsikt att ha en lång
utläggning i detta ärende. Vi har, som sagt, vid flera
tillfällen under det senaste året här i kammaren disku-
terat just lönebidragen, och så mycket nytt har egent-
ligen inte tillkommit.

I dagens betänkande, 1995/96:A15, behandlas ett
utskottsinitiativ som syftar till att förhindra att varsel
verkställs och att arbetshandikappade sägs upp inom
de allmännyttiga organisationerna. Förslaget måste,
enligt min uppfattning, ses som en engångsföreteelse.
Det är alltid olyckligt att tvingas till kortsiktiga och
akuta insatser som ändå inte löser problemet på längre
sikt.

Problemet i det här fallet är att de allmännyttiga
organisationerna, som i stor utsträckning finansierar
sin verksamhet med offentliga medel och som till
mycket ringa del har inkomster från annat håll, inte
har hunnit anpassa sin verksamhet utifrån den eko-
nomiska verklighet som råder i dag.

Det är också viktigt, tycker jag, att i det här sam-
manhanget påminna om vad arbetsmarknadsministern
sagt, nämligen "att det flexibla lönebidraget är ett
individuellt riktat arbetsmarknadspolitiskt stöd". Vi-
dare säger arbetsmarknadsministern att "de arbetsgi-
vare som vid en omförhandling kommer att få lägre
bidragnivåer måste överväga nya lösningar och priori-
tera i sin verksamhet".

Tidigare debatter har handlat om volymer, pro-
centsatser, svårigheter i fråga om avgränsning och
bedömning samt anslagets storlek. Personkretsen har
dessutom utvidgats. Allt detta sammantaget har gjort
att arbetsförmedlingarna ställts inför stora tillämp-
ningsproblem, och svårigheterna har medverkat till att
ramarna sprängts, som Sonja Fransson framhöll.

Tvärtemot intentionerna bakom det flexibla löne-
bidraget - det gällde naturligtvis framför allt att un-
derlätta för fler handikappade att liksom andra få
tillträde till reguljärt arbete, att bidragen skulle kom-
pensera för nedsatt arbetsförmåga och egentligen inte
mer än så och att inom en given budgetram skapa
utrymme för nya lönebidragsanställningar - pekar,
som sagt, utvecklingen åt ett annat håll. Detta är oro-
ande.

Herr talman! Genom detta utskottsinitiativ skapar
vi ett andningshål fram till årsskiftet. Det ställer vi
moderater oss bakom. Men tiden går fort och vi vill
på det bestämdaste markera att vi nu förväntar oss ett
underlag för beslut om långsiktigt hållbara åtgärder.
Arbetsmarknadsministern lovade i en interpellations-
debatt den 18 april en utredning om lönebidragen och
Samhall, om hur hela det offentliga stödet till arbets-
handikappade fungerar och om hur de offentliga re-
surserna effektivare kan utnyttjas. Detta är, som jag
ser det, positivt för att vi skall få åtgärder som bäst
hjälper den enskilde individen och som är effektivast i
ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Med detta, herr talman, har jag inte mer att tilläg-
ga i denna debatt. Jag yrkar bifall till hemställan i
betänkandet.

Anf. 26 ELVING ANDERSSON (c)

Herr talman! Många arbetshandikappade känner
en stor oro inför framtiden. Det gäller alla dem som
varit anställda med lönebidrag och som nu varslats
om uppsägning. Vi ledamöter i arbetsmarknadsutskot-
tet - det gäller kanske också andra riksdagsledamöter
- har fått en mängd bevis för detta i form av bl.a. brev
och uppvaktningar.

Jag förstår de här människornas oro. Som arbets-
marknaden i dag ser ut är det ju inte lätt för någon att
komma in på arbetsmarknaden. För personer som
dessutom har handikapp av olika slag är utsikterna
naturligtvis ännu mörkare om de blir avskedade.

I samband med att omläggningen genomfördes -
vilket också Sonja Fransson har redovisat - var vi
många som varnade för att just denna utveckling
skulle komma till stånd, nämligen att människor med
olika former av handikapp och med lönebidrag som
var anställda framför allt av ideella organisationer
skulle drabbas av uppsägningar. Det finns inget eko-
nomiskt utrymme hos de flesta av dessa organisatio-
ner att ta på sig en större lönekostnad. De farhågor
som vi framförde har nu dess värre besannats. Därför
är det bra att utskottet, efter ett initiativ från Folkpar-
tiet, tar ett initiativ för att ge dessa människor respit
fram till årsskiftet. Då utgår vi ifrån att det under
hösten skall komma förslag från regeringen som gör
att man långsiktigt kan lösa situationen.

Det hävdas ibland - också Anna Åkerhielm snud-
dade vid det - att den del av lönebidraget som går ut
till arbetsgivare inom de allmännyttiga organisatio-
nerna är en form av organisationsstöd i stället för ett
individuellt arbetsmarknadspolitiskt stöd. Jag kan till
en del instämma i den kritiken. Lönebidraget har
kommit att utvecklas på det sättet. Samtidigt är situa-
tionen sådan den är. Det handlar ju om enskilda
människor som vi inte kan behandla på det här sättet.
Det hänger samman med att det i dessa organisationer
över huvud taget inte finns utrymme för en ökad lö-
nekostnad. Då får man utgå från den verklighet som
finns och se till att människor med lönebidrag inte
kastas ut i stor otrygghet.

Sedan skall vi långsiktigt finna nya system för
detta. Men vi måste hela tiden se till att de människor
som redan finns inom systemet inte drabbas alltför
hårt under omstruktureringsperioden. Nya regler får
kanske i första hand gälla nytillkommande löne-
bidragsanställningar.

Jag vill också understryka det som utskottet säger
om olika offentliga arbetsgivare. Vi har fått en del
exempel oss till handa som inte är särskilt tilltalande
om hur olika offentliga arbetsgivare har hanterat den
uppkomna situationen. Jag vill därför gärna citera en
mening ur utskottsbetänkandet på s. 2: "Det är enligt
utskottets mening särskilt viktigt att offentliga ar-
betsgivare som för närvarande har handikappade
anställda med de högsta bidragsnivåerna agerar på ett
socialt ansvarsfullt sätt." Med hänvisning till vad som
har förekommit på en del håll tycker jag att det finns
anledning att understryka den meningen.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
hemställan i arbetsmarknadsutskottets betänkande nr
5.

Anf. 27 SIRI DANNAEUS (fp)

Herr talman! Jag kan inte undvika att börja med
att tala om arbetsmarknadssituationen över huvud
taget. Den blir alltmer oroande för varje dag som går.
AMS statistik för vecka 21 visar att ytterligare 500
personer om dagen blir arbetslösa. Nu är det 313 700
personer som är öppet arbetslösa, och detta redan
innan skolorna har slutat för terminen. Det mest oro-
ande är kanske att AMS dessutom säger att det under
1996 inte kommer att skapas några nya jobb alls. I
princip skulle det behövas 3 000 jobb per vecka om
regeringens uppsatta mål skall kunna nås. Hittills i år
ligger nivån på antalet varsel om uppsägningar högt
över fjolårets nivå. Man kan verkligen undra hur lång
tid det skall ta innan regeringen vaknar upp ur sin
handlingsförlamning. Det går inte att sitta och vänta
på att andra skall lösa den situation som vi befinner
oss i.

Vi i Folkpartiet kunde inte vänta längre. I slutet av
april tog vi ett initiativ i utskottet. Då var över 1 000
lönebidragsanställda varslade. De arbetshandikappade
är en kategori som drabbas hårdare än vi andra vid
arbetslöshet. Deras enda alternativ på arbetsmarkna-
den är i princip att bli utan jobb.

För Folkpartiet är omtanken om de svaga grup-
perna en hjärtefråga. Det var därför naturligt att vi i
en motion redan i höstas avstyrkte förslagen i rege-
ringens proposition om att sänka bidragsnivån till
80 % då de arbetshandikappades lönebidrag skulle
omprövas efter fyra år. Till detta kan också läggas att
majoriteten i riksdagen redan våren 1995 mot Folk-
partiets vilja beslutade om att sänka nya lönebidrag
från 90 % till 80 %. Många arbetshandikappade med
lönebidrag har med rätta varit mycket oroade ända
sedan i juli 1995.

Det har tyvärr blivit som både de och vi befarade.
De ideella föreningar som nu skall betala 20 % av
lönen, kanske mer, har ofta inte pengar till detta. De
tvingas då varsla de anställda. Därför är det 1 000
lönebidragsanställda som i dag är varslade.

Vilka är då de lönebidragsanställda? Ja, det kan
vara MS-sjuka personer, personer med olika reuma-
tiska besvär, psoriasissjuka, personer med psykiska
besvär osv. Jobbet är för dessa viktigare än för oss
andra. De gör en viktig arbetsinsats i samhället. De
har riktiga jobb, det är ingen terapi. Jobbet är ett
fönster ut mot världen som dessa personer nu upple-
ver håller på att stängas. Mister de arbetshandikappa-
de sina jobb går de troligtvis ut i en livslång arbets-
löshet. Ytterst få får nya jobb. För de flesta återstår
det a-kassa, så småningom utförsäkring och till sist
socialbidrag. Från att ha varit i aktivt arbete med
lönebidrag hamnar de i passivt bidragsberoende.

Vi hör nu alltför ofta att alla måste hjälpa till att
spara. Men frågan är om detta innebär ett sparande
eller tvärtom ett slöseri med mänsklig kraft och också
med pengar. Många hamnar i ett utanförskap, vilket
kan leda till psykosomatiska sjukdomar. Kostnaden
hamnar då i stället i vården, hos försäkringskassan
och kanske också hos kommunerna. Här kan den
överenskommelse som staten har med kommunerna
hamna litet grand i riskzonen.

Dess bättre är arbetsmarknadsutskottet mer hand-
lingskraftigt än vad regeringen är. Ett enigt utskott har
beslutat att föreslå riksdagen att ge regeringen till
känna att tillfälligt under 1996 lösa den svåra situa-
tionen för lönebidragsanställda genom en omfördel-
ning av medel, 40 miljoner kronor. Och detta, herr
talman, yrkar jag naturligtvis bifall till.

Men det samlade anslaget är uppenbart otillräck-
ligt. Det återkommer vi i Folkpartiet till vid behand-
lingen av budgeten. Vi är naturligtvis glada över att
utskottet har ställt sig positivt till vårt initiativ, men vi
tycker ändå att utskottet borde ha sträckt sig längre.
Vi förväntar oss nu att den ensamutredare som snabbt
skall ta fram en mer långsiktig lösning tillgodoser de
arbetshandikappades möjligheter att komma ut på
arbetsmarknaden.

Men det är bråttom. Arbetslösheten väntar inte.
Därför måste regeringen snabbt agera så att de arbets-
handikappade också kan känna trygghet och tillfreds-
ställelse i arbetslivet.

Anf. 28 SONJA FRANSSON (s) replik

Herr talman! Siri Dannaeus låter i sitt anförande
som att alla lönebidragsanställda i hela landet är
varslade. Men det är ca 1 000 av 85 000 personer som
är anställda med lönebidrag som har varslats. Sum-
man är faktiskt 9,5 miljarder, och det är ingen liten
summa, även om inte heller dessa pengar ser ut att
räcka.

Siri Dannaeus nämner i sitt anförande dem som
riskerar att bli arbetslösa. Det handlar om 1 000
varslade, men det är 130 personer som har blivit av
med jobben. Alla varslade blir ju inte av med jobben,
som bekant, för så går det ju inte till. Dessutom näm-
ner inte Siri Dannaeus någonting om dem som står i
kö för att få komma in i systemet, dvs. de arbetshan-
dikappade som på gå grund av att det inte finns mer
resurser inte har en möjlighet att få en ny anställning
med lönebidrag. Detta skulle jag vilja veta litet mer
om.

Anf. 29 SIRI DANNAEUS (fp) replik

Herr talman! Det är alldeles riktigt, vilket jag just
sade, att det är 1 000 personer som är varslade. Dess-
bättre är det bara 130 uppsägningar som har verk-
ställts. Det tror jag beror på det initiativ som utskottet
tog, som var helt riktigt.

Många står i kö, säger Sonja Fransson. Det är helt
klart att Samhall har jätteproblem med att få ut sina
anställda för omställning i samhället. Det krävs mer
medel för detta, för vi tjänar varje dag på ett ytterliga-
re antal arbetshandikappade kan få komma ut i ar-
betslivet. Jag tror att Samhall har tagit fram uppgiften
att det blir 50 000 kr billigare för staten, om man ser
till att dessa personer kommer ut i samhället. 1 000
personer gör 50 miljoner, så här tjänar vi genast 10
miljoner.

Anf. 30 SONJA FRANSSON (s) replik

Herr talman! Siri Dannaeus säger att det handlar
om att pengarna inte räcker. Det stämmer ju. Jag
skulle också önska att vi hade omättliga resurser, så
att vi verkligen kunde satsa på dessa grupper. Det
tycker jag att vi också gör. Men vi måste också an-
vända de resurser vi har på ett klokt sätt. Då är det
inte rimligt att den som har ett lättare funktionshinder
skall ha en ersättning på 90 %, därför att det är ändå
fråga om en individuell åtgärd, som skall bygga på att
man inte kan utföra en viss uppgift på en arbetsplats.

Jag har mött flera funktionshindrade, som har varit
anställda i organisationer eller statlig verksamhet,
vilka känner sig utnyttjade och att de faktiskt inte får
lön för vad de kan utföra. Det är inte tillfredsställan-
de. På längre sikt är det därför rimligt att ta hänsyn till
den enskilda människan, så att man känner att man får
lön för det man utför.

Dessutom tycks Siri Danneaus ha omättliga resur-
ser att satsa på dessa grupper, och det tycker jag låter
bra. Det skulle vara bra om vi fick ta del av hur
mycket det handlar om.

Anf. 31 SIRI DANNAEUS (fp) replik

Herr talman! Som jag sade i mitt anförande före-
slår Folkpartiet i budgeten 200 miljoner kronor extra
årligen, och detta har vi finansierat.

Beträffande de individuella åtgärderna och det
flexibla lönebidraget är det helt riktigt som Sonja
Fransson säger, att man naturligtvis skall avgöra från
person till person. Men vad jag tidigare försökte säga
är att dessa människor ofta hamnar i något annat bi-
dragsberoende. Om det då krävs t.ex. a-kassa, förtids-
pension eller annat, så är det också en kostnad för
staten. Det kan i många fall bli mycket dyrare än om
de arbetshandikappade får lönebidrag. Om detta har
Samhall gjort en utredning, som jag rekommenderar
för läsning. Den visar tydligt att detta lönar sig
mycket bra.

Anf. 32 INGRID BURMAN (v)

Herr talman! Redan i januari 1995 motionerade
Vänsterpartiet mot besparingarna inom anslaget Sär-
skilda åtgärder för arbetshandikappade. Vi pekade då
på att besparingar leder till ökad arbetslöshet och
drabbar de svagaste av alla på arbetsmarknaden, dvs.
de arbetshandikappade.

I stället för att upprätthålla en anständig nivå på
anslaget till arbetshandikappade och säkra arbetstill-
fällena, återkommer regeringen med neddragningar.
Man sänkte bidragsnivån och avvecklade den be-
stämmelse som innebar att arbetsförmedlingen inte
kunde förhandla ned bidragsnivån, om det fick till
följd att den arbetshandikappade sades upp.

Vi reserverade oss mot besluten och varnade för
att åtgärderna skulle innebära att arbetshandikappade
i mängder skulle slås ut från arbetsmarknaden och
tvingas in i långtidsarbetslöshet och förtidspensione-
ring. I dag har vi facit i hand: 600 kända varsel i feb-
ruari, 1 000 i april, och i dag den 30 maj har vi inte
fått några nya uppgifter, men sannolikt är det fler.

En av dem som var först ut med att lägga ett
massvarsel var Uppsala universitet, som lade ett
samlat varsel på samtliga 121 lönebidragsanställda -
ett varsel som sedan minskades till 41. I dag pågår
förhandlingar om uppsägning.

Uppsala universitet är ett väldigt speciellt fall, ef-
tersom verksamheten i sin helhet går med överskott i
budgeten. Men universitetets ledning vägrar att ta sitt
personalansvar och agerar inte på ett socialt ansvars-
fullt sätt. Det tragiska är att det är de lönebidragsan-
ställda som får betala priset. De förlorar jobben.

Utskottet skriver i sitt betänkande att offentliga
arbetsgivare skall agera på ett socialt ansvarsfullt sätt.
Jag uppfattar faktiskt detta som en direkt uppmaning
till Uppsala universitet att återta varslen. Jag skulle
uppskatta om regeringspartiets representant, Sonja
Fransson, utnyttjade sin replikrätt till att kommentera
detta.

Ett flertal länsarbetsnämnder har i dag inga medel
till nya lönebidragsanställningar. Vissa länsarbets-
nämnder har t.o.m. stoppat omförhandlingar av be-
fintliga lönebidrag, på grund av att det inte funnits
medel till att förlänga anställningarna.

Detta innebär att ett stort antal personer hålls kvar
i a-kassa, leds in till sjukskrivningar eller annat bi-
dragsberoende, trots att det har funnits tillgång till
lönebidragsgrundande anställningar och trots att de är
klassade som arbetshandikappade och egentligen
berättigade till lönebidrag. Detta är ett vansinnigt
slöseri med mänskliga och ekonomiska resurser.

I det här läget har arbetsmarknadsutskottet tagit ett
initiativ som innebär en temporär insats för att stoppa
uppsägningar av lönebidragsanställda inom allmän-
nyttiga organisationer. Vi stöder naturligtvis initiati-
vet. Men det känns angeläget att betona att detta inte
räcker. Beslutet innebär att lönebidraget för en ar-
betshandikappad, som varit anställd med lönebidrag
under minst fyra år och som fått bidrag om minst
80 %, skall ha möjlighet till bibehållen nivå året ut.
Det handlar alltså om sex sju månaders förlängning.
Vad som händer sedan vet man inte. Hotet om upp-
sägning skjuts framåt, och ovissheten om vad som
händer sedan kvarstår.

Sammanlagt berör förslaget knappt 8 000. Övriga,
drygt 40 000 - jag inkluderar då inte dem som har
anställning på Samhall - berörs inte. Förslaget gäller
alltså en mycket temporär insats för en mycket be-
gränsad grupp.

Enligt AMS egen rapport till regeringen blir 1996
ett återtågets år när det gäller insatser för arbetshandi-
kappade. Situationen är alltså ytterst alarmerande.

Vänsterpartiet har i samband med vårpropositio-
nen motionerat om att bidragsnivån på 90 % måste
återinföras som ett alternativ till uppsägning.

Medel måste snarast anvisas. Det skulle ge större
volym än lönebidrag och därmed fler arbetshandikap-
pade i arbete redan under innevarande budgetår. Ty-
värr har vi inte fått gehör för detta i arbetsmarknads-
utskottet. Övriga partier har avvisat förslaget.

Samtidigt som arbetshandikappade tvingas ut i ar-
betslöshet på grund av medelsbrist drar regeringen in
3 miljarder från AMS budget, med motivet att AMS
inte har uppnått tillräcklig volym. Jag skulle uppskatta
om Sonja Fransson kommenterade även detta, efter-
som hon så energiskt har visat på den medelsbrist vi
har. 3 miljarder drog regeringen in från AMS budget.
Det var pengar det.

Det finns arbetstillfällen för arbetshandikappade.
Men medelsbristen är akut. Att i detta läge dra in 3
miljarder från AMS i stället för att omfördela och
värna de arbetshandikappade, tycker jag nästan är
cyniskt.

Herr talman! Vänsterpartiet står som sagt bakom
utskottsinitiativet. Men det är enligt vår uppfattning
inte tillräckligt. I juni kommer vårpropositionen att
behandlas i denna kammare. Samtliga partier som i
dag har talat så varmt för de arbetshandikappade och
deras rätt till arbete har då möjlighet att gå från ord
till handling genom att stödja Vänsterpartiets reserva-
tioner, där vi tar upp både bidragsnivå och medel. Jag
hoppas att många av er kommer att göra det - inte för
Vänsterpartiets skull eller av partipolitiska skäl, utan
för att det faktiskt gäller de arbetshandikappades rätt
och möjlighet till arbete. Där har vi alla ett gemen-
samt ansvar, om vi vill skydda dem som har det sämst
på arbetsmarknaden.

Herr talman! Med detta yrkar jag liksom andra bi-
fall till utskottets hemställan.

Anf. 33 SONJA FRANSSON (s) replik

Herr talman! Ingrid Burman uttrycker sig nästan
en aning vulgärt. Hon säger att 137 personer har blivit
av med sitt arbete och påstår att det är mängder av
arbetshandikappade som blir arbetslösa. Det är tråkigt
nog att de blivit av med sitt arbete. Men jag kan inte
inse att 137 personer är några mängder. Det är oerhört
tråkigt för de personer det gäller, det håller jag med
om.

Jag tycker inte att Uppsala universitet tar sitt ar-
betsgivaransvar. Också den som har lönebidragsan-
ställning omfattas av LAS. Universitetet är skyldigt
att ta hänsyn till lagen om anställningsskydd. Jag
förstår inte riktigt hur man kan avskeda enbart löne-
bidragsanställda. Jag undrar hur facket har agerat. Jag
hoppas verkligen att man ser över detta och ser till att
de som är varslade har möjlighet att finnas kvar.

Ingrid Burman undrar varför det inte finns pengar.
Det kan man fråga sig. Vi har satsat 9,5 miljarder.
Dessutom har vi tillskjutit 325 miljoner kronor extra
detta budgetår i lönebidrag. Vi tycker att det är en
viktig satsning. 85 000 personer är anställda med
lönebidrag. Det är oerhört viktigt att den möjligheten
att komma ut på arbetsmarknaden finns. Men vi har
inte resurser till hur mycket som helst. Det gäller att
använda pengarna så väl man kan. Kan vi få ned kost-
naderna för lönebidragen finns det mer resurser för
andra.

Anf. 34 INGRID BURMAN (v) replik

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Sonja
Fransson för svaret när det gäller Uppsala universitet.
Det var tydligt och bra. Enligt den information jag har
fått har facket agerat ansvarsfullt. Man driver det hela
till centrala förhandlingar. Däremot har inte Uppsala
universitet agerat ansvarsfullt. Det är viktigt att påtala
detta inför framtiden. Riksdag och regering måste
markera för andra offentliga arbetsgivare att detta är
oacceptabelt.

Ja, Sonja Fransson, jag tycker att 1 000 varsel i
april är mängder. Jag vet inte hur många varsel det
blir i maj, men troligtvis är siffran mycket högre.
Både Sonja Fransson och jag vet att det är en för-
dröjning innan varsel faller ut och blir till uppsäg-
ningar. Jag tillhör inte den skara som vill sitta passiv
och vänta på att varsel blir till uppsägningar och ar-
betslöshet. Jag föredrar att agera innan detta blir
verklighet.

Jag vill upprepa min fråga till Sonja Fransson om
medelsbristen. Regeringen har faktiskt dragit in 3
miljarder från AMS eftersom AMS inte har uppnått
tillräcklig volym när det gäller åtgärder. Men det går
att uppnå större volym i fråga om lönebidragsanställ-
da. Det är medelsbristen som hindrar det. Jag har inga
nya siffror. Sonja Fransson kanske har det. Tiotusen-
tals människor står i kö för att bli utplacerade. Sam-
hall behöver pengar till det. Här kan vi uppnå större
volym. Varför kan vi inte överföra medel?

Anf. 35 SONJA FRANSSON (s) replik

Herr talman! De pengar som har dragits in är inte
lönebidragspengar. Det är helt andra pengar. Även
Ingrid Burman vet att det inte är pengar som vi har
bara för att de finns med i vår budget. Vi lånar till vår
verksamhet. Staten, hela Sverige, lånar till verksamhe-
ter. Det är därför vi måste göra besparingar. Det är
självklart att det är så.

Det är riktigt att vi måste ha medel till arbetshan-
dikappade och funktionshindrade över huvud taget.
Vi har medel i dag. Det gäller att använda dem på ett
klokt sätt. Visst vore det bra om vi kunde öka voly-
merna något, det håller jag med om. Men vi måste i
första hand se till att vi använder medlen på ett klokt
och riktigt sätt. Det gör vi framför allt genom att se
till att lönebidragen används på rätt sätt. Lönebidrag
är en enskild åtgärd för den handikappade och inte ett
bidrag till en organisation. Sedan är det möjligt att vi
får ge stöd till organisationer på annat sätt. Men vi
skall inte göra det genom lönebidrag. Det kan inte
vara rimligt i längden, inte för den enskilde heller.
Man skall känna att man får lön för vad man kan
utföra som anställd och att man inte blir utnyttjad.

Anf. 36 INGRID BURMAN (v) replik

Herr talman! Det är riktigt som Sonja Fransson
säger, att vi inte skall låna till verksamheter. Här rör
det sig om 3 miljarder som var budgeterade och rikta-
de till AMS, som man sedan tar tillbaka med motivet
att AMS inte har uppnått tillräcklig volym. Samtidigt
finns det behov hos de lönebidragsberättigade. Där
kan man uppnå större volym. Det handlar inte om att
låna mera pengar. Det handlar om att omfördela.
Detta är ett aktivt val som man kan göra: inte låna
mera, men omfördela.

Vi kan diskutera vad som är klokt och riktigt. Jag
tycker också att vi skall använda våra medel på ett
klokt och riktigt sätt. Ett sätt är att se till att de arbets-
handikappade finns på arbetsmarknaden i stället för i
de olika bidragssystemen. Det tycker jag är ett klokt
och riktigt sätt att använda pengarna på.

När det gäller organisationerna har Sonja Frans-
son och jag säkert samma uppfattning i grunden.
Problemet är att organisationerna står för en tredjedel
av de lönebidragsberättigades arbetsmarknad. Drar vi
undan fundamentet för den arbetsmarknaden utan att
ersätta det med en ny arbetsmarknad eller nya ar-
betstillfällen är det de lönebidragsanställda, de ar-
betshandikappade som får betala priset. Jag tycker
inte att detta är rätt.

(forts. 11 §)

9 § Frågestund

Anf. 37 TALMANNEN

Vi övergår nu till frågestunden. Frågor besvaras i
dag av statsminister Göran Persson, försvarsminister
Thage G Peterson, justitieminister Laila Freivalds,
näringsminister Anders Sundström, statsrådet Pierre
Schori, statsrådet Maj-Inger Klingvall och statsrådet
Ulrica Messing.

Statsminister Göran Persson besvarar övergripan-
de frågor och övriga statsråd besvarar frågor från
deras respektive ansvarsområden. Jag får be regering-
ens ledamöter att ta plats.

Jag vill påminna om att frågestunden avbryts så snart
den fråga som är under besvarande kl. 15.00 är
färdig. Därmed lämnar jag ordet fritt för frågor.

Arbetslösheten

Anf. 38 LARS TOBISSON (m)

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsminis-
tern. Det har ju från regeringens sida sagts att man
skall göra allt för att få ned arbetslösheten. Före 1994
års val lovade man att om man bara fick komma till
makten, skulle arbetslösheten föras ned under 5 %.
Den är nu mellan 7 % och 8 %. Ser man till den totala
arbetslösheten är den bortåt 13 %.

Det har också sagts att detta problem skulle åtgär-
das via en sysselsättningsproposition som skulle ha
lagts fram i förrgår. Den uteblev. Arbetsmarknadsmi-
nistern lär vara på semester.

Vi moderater tycker att man inte bara kan lämna
detta åt sidan. Det måste komma förslag om åtgärder
för fler jobb som vi kan besluta om så snabbt som
möjligt. Vi håller på med en partimotion som kommer
att väckas före riksmötets slut.

Min fråga till statsministern är nu: Är statsminis-
tern beredd att medverka till att det kan bli beslut här
i kammaren genom ett avbrott i sommaruppehållet
redan i juli månad? Kommer regeringen i så fall själv
att bidra med förslag som kan behandlas parallellt
med dem som kommer från oppositionen?

Anf. 39 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Arbetslösheten i Sverige exploderade
under några år i början av 90-talet. Vi delar detta
problem med de flesta av medlemsstaterna i den eu-
ropeiska unionen och med många OECD-länder. Det
finns en tendens att arbetslösheten biter sig fast när
den väl har accepterats som ett faktum.

Nu har vi från regeringens sida satt upp målet att
arbetslösheten skall pressas tillbaka. Vi har, tycker vi
i dag, lagt ribban högt; 4 %. I början av 90-talet hade
det varit en alltför måttlig ambition. Där ser man hur
snabbt det går.

Regeringen kommer, innan riksdagen skiljs åt, att
presentera sitt förslag för hur arbetslösheten skall
pressas tillbaka. Det meddelade jag också häromda-
gen i klartext. Vi har också tagit initiativ till att bjuda
in ett annat av riksdagens partier till samtal omkring
hur detta skall utformas praktiskt. Om riksdagen väl-
jer att sammanträda i sommar, så är det riksdagens
beslut, inte regeringens. Det är en fråga som riksda-
gen äger. Den skall jag inte ha uppfattningar om.

Anf. 40 LARS TOBISSON (m)

Fru talman! Nej, statsministern, det är tvärtom så
att regeringen har möjlighet att inkalla riksdagen
också under uppehåll för att fatta viktiga beslut. Vi
anser att detta med arbetslösheten, att få till stånd en
utveckling inom företagsamheten som ger fler jobb, är
så viktigt att beslut skall fattas så snart som möjligt.

Jag tolkar statsministerns besked så att det inte blir
någon proposition. Däremot är man beredd att redovi-
sa någonting. Det är beklagligt, för om man bara
redovisar i största allmänhet, och inte lägger fram en
proposition, är det faktiskt inte något som riksdagen
förmår att behandla tillsammans med de förslag som
kommer från oppositionen.

Låt mig så ta upp frågan om arbetsrätten. Det har
sagts att orsaken till att sysselsättningspropositionen
uteblev var att Arbetsrättskommissionens arbete bröt
samman. Nu har man t.o.m. tillsatt en medlingskom-
mission för att medla mellan parter som skall utforma
en lagstiftningsprodukt. Men arbetsrätt är lagstiftning,
det är något för oss politiker att bestämma!

Jag har sett att det har sagts att parterna skall vara
färdigmedlade - en omöjlig uppgift som jag ser det -
till den 23 augusti. Det betyder i så fall att ett förslag
om uppmjukning av arbetsrätten, om att återställa
återställarna eller om andra åtgärder som kan ge fler
jobb inte kan åstadkommas med beslut i sommar,
eftersom ni inte förmår komma till beslut om hur ni
vill utforma ett politiskt förslag.

Anf. 41 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Jag tror att vi skall passa oss väldigt
noga för att gå in i den idealsituation som Lars Tobis-
son måla upp, nämligen att riksdagen skall ta över
relationer som skall gälla på arbetsmarknaden. Det
kommer att resultera i att vi ständigt i denna kammare
kommer att resa krav på att besluta om sådant som
parterna rimligen själva skall kunna klara ut. Det
skapar inte arbetsro. Det skapar inte stabilitet. Det
skapar ingen god grogrund för framtida tillväxt och
investeringar.

Vi har gett parterna en chans att under sommaren
möta varandra och träffa ett avtal. Det är ingenting
som på något sätt strider mot den tradition som låg till
grund för den period då Sverige hade som starkast
ekonomisk tillväxt.

Det är rätt att det skall bli en lag så småningom.
Men lagen skall vara grundad på att parterna sinse-
mellan har kommit överens om hur man ser på regel-
verket. Då blir lagstiftningen stabil, och kan ligga till
grund för den typ av utveckling som vi nu vill se
framför oss.

Sedan, fru talman, vill jag också säga att Lars
Tobisson nu reser kravet att regeringen skall inkalla
parlamentet i sommar. Vi följer noga vår utstakade
väg. Vi kommer, som vi har sagt, att redovisa för
riksdagen hur vi ser på det här.

Jag trodde att det var Lars Tobisson som härom-
dagen gjorde ett nummer av att det var Moderaterna
som tänkte inkalla parlamentet i sommar. Jag tycker
att Lars Tobisson skall se till att det blir gjort. Det kan
vara ett värdefullt sätt att redovisa hur de olika meto-
derna för att pressa tillbaka arbetslösheten ser ut. Vi
får väl se vad Lars Tobisson kan skrapa ihop för typ
av majoritet bakom sina förslag - förslag som redan
har prövats i praktisk politik i Sverige och utomlands
och som resulterat i massarbetslöshet.

Anf. 42 LARS TOBISSON (m)

Fru talman! Jag och mitt parti kommer att se till
att det blir ett sammanträde i sommar då vi får en
ordentlig debatt om arbetslösheten och om åtgärder
mot denna. Är det så att inte regeringen vill medverka
till detta, utan tvärtom försöker bromsa utvecklingen,
så går det ut över de arbetslösa i Sverige, inte över oss
moderater.

När statsministern säger att det är parternas sak att
fatta beslut om frågor som rör arbetsmarknaden så
håller jag med. Jag och mitt parti har länge drivit att
löner och anställningsvillkor skall förhandlas fram
mellan parterna. Men regelsystemet som bestämmer
under vilka omständigheter detta sker är en fråga för
politiker att avgöra.

Jag får än en gång fråga statsministern: Statsminis-
tern är alltså inte beredd att, förrän det har träffats
någon form av uppgörelse mellan arbetsmarknadens
parter, lägga fram lagförslag om arbetsrätten så att vi
kan få fler jobb i Sverige?

Anf. 43 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Det vore en mycket märklig signal om
arbetsmarknadens parter - som representerar ett par
miljoner organiserade löntagare, akademiker, tjänste-
män och arbetare å ena sidan, och Arbetsgivareföre-
ningen å den andra, liksom Arbetsgivarverket, kom-
munerna och landstingen - sade sig vilja göra ett
försök att reformera villkoren för arbetsrätten och att
vi sedan från riksdagen sade att trots att ni nu gör ett
sådant försök griper vi in och lagstiftar och struntar i
praktiken i vad ni tycker och tänker.

Tror någon i denna kammare att det skulle skapa
en situation som var fördelaktig för tillväxt och ut-
veckling? Då skulle vi återigen hamna i det läge som
Sverige har befunnit sig i alldeles för länge, nämligen
att det är här i kammaren man ständigt reser krav på
att saker och ting skall återställas - än från den ena
sidan, än från den andra. Det är ju det vi skall bort
ifrån, och jag är övertygad om att parterna är beredda
att ta sitt ansvar. Ytterst vilar naturligtvis lagstift-
ningsansvaret på denna församling, men det finns en
svensk modell för hur detta skall skötas. Det är att
lagstiftningen skall förankras bland dem som direkt
berörs av den; arbetsgivare och löntagare ute på våra
arbetsplatser.

Anf. 44 ANNE WIBBLE (fp)

Fru talman! Min fråga riktar sig också till stats-
ministern och rör bristen på jobb.

Socialdemokraterna och regeringen har lovat att
arbetslösheten skulle halveras till sekelskiftet. För att
detta skall kunna ske krävs det 3 000 nya jobb varje
vecka ända fram till sekelskiftet. I själva verket sker
precis motsatsen. Under det senaste året har det blivit
1 000 färre jobb varje vecka med regeringens politik.
Senast i dag kom det uppgifter om att hushållen blir
alltmer pessimistiska och tror att arbetslösheten
kommer att fortsätta att öka. Regeringens politik leder
fel, och något behöver ändras.

Min fråga är, med anledning av det statsministern
nyss sade, följande: Är det en riktig tolkning av rege-
ringens politik att några förslag från regeringens sida
icke kommer att föreläggas riksdagen förrän till hös-
ten? Detta är en uppseendeväckande passivitet.

Anf. 45 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Så skall det inte tolkas, och så har jag
heller inte sagt. Det är fru Wibble som gärna ser att
det skulle tolkas på så sätt. Det finns ett inslag i fru
Wibbles frågeställning som rymmer litet av skade-
glädje: Nu kommer regeringen att misslyckas med
arbetslöshetsbekämpningen.

Jag kan trösta andra i kammaren med att jag inte
tror att den skadeglädjen kommer att få upplevas fullt
ut. Vi skall pressa tillbaka arbetslösheten, men vi
råder inte över internationell konjunktur. När jag
träffar Helmut Kohl, Juppé eller andra europeiska
premiärministrar inser jag att de sysslar med exakt
samma debatt som vi gör i denna kammare. De möter
också en opposition som hävdar att det är den natio-
nella regeringens fel att det ser ut som det gör. Jag
tror att vi får vara litet mer vidsynta än så.

Vi har just nu en internationell konjunkturned-
gång. Den drabbar Sverige hårt. Efter en konjunktur-
nedgång kommer en uppgång. När de jobben kommer
är jag säker på att ni kommer att stå här i kammaren,
fru Wibble, och säga att det inte är regeringens för-
tjänst - det är konjunkturuppgångens. Men när kon-
junkturnedgången nu kommer är det regeringens fel,
och det beror inte på konjunkturen.

Jag tror att vi skall passa oss för att göra för
mycket partipolitik av detta. Läget är allvarligt. Re-
geringen tänker lägga fram förslag. Vi redovisar dem,
som jag sade häromdagen, för riksdagen före som-
maruppehållet. Vi kommer inte att på något sätt släp-
pa målet att halvera arbetslösheten till år 2000.

Anf. 46 ANNE WIBBLE (fp)

Fru talman! Det var en lång beskrivning över den
dåliga utlandskonjunkturen. Det leder mig att tro att
regeringens enda förslag och enda förhoppning är att
konjunkturen skall gå bättre utomlands. Jag tycker att
det är en uppseendeväckande passivitet från regering-
ens sida. Jag kan inte förstå hur regeringen skall kun-
na medverka till att behandla förslag före eller under
sommaren om man inte lägger fram förslag i en pro-
position. Det leder mig till min följdfråga.

Vi har från Folkpartiets sida föreslagit omedelbara
förändringar i den aktuella politiken för att få flera
jobb nu: dels lagstiftning i fråga om förändrad arbets-
rätt till småföretagens fromma, dels kraftigt sänkta
arbetsgivaravgifter så att flera människor skall kunna
anställas.

Är det något av dessa områden som regeringen
skulle kunna tänka sig att biträda, så att riksdagen kan
fatta beslut som inte bara bygger på utlandsförhopp-
ningar, utan tvärtom bidrar till att skapa flera jobb för
i dag arbetslösa?

Anf. 47 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Så var det då återigen den gamla Slö-
sa som talade: kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter i ett
läge då vi just har fått näsan ovanför vattenytan, fått
ned räntor och återfått förtroendet för den svenska
valutan. Direkt går kravmaskinen i gång. Direkt skall
problemen lösas genom att vi skall fördärva budget-
saldot igen. Anne Wibble som mer än någon annan i
denna kammare bär ett personligt ansvar för den si-
tuation vi just nu håller på att ta oss ur borde, tycker
jag, vara försiktig när hon skriver ut medicinen att
återigen försvaga statsfinanserna.

Vi vet att statsfinanserna nu är under kontroll. Det
greppet släpper vi inte. Ju längre vi orkar hålla det
greppet, desto större blir vår frihet att bekämpa ar-
betslösheten med offensiva insatser. Regeringen tän-
ker hålla ut. Vi tänker lägga fram en politik som inte
bara fungerar för ett möte i sommar. Vi tänker lägga
fram en politik som fungerar för resten av mandatpe-
rioden och för åren fram till år 2000. Det är det pers-
pektivet vi skall ha.

Att reducera det till något slags möte som skulle
innebära att man ställer ut frikostiga löften om den
ena nya förmånen efter den andra, som drabbar stats-
finanserna, vore att falla tillbaka i ett budgetbeteende
som en gång i tiden bar Anne Wibbles signum.

Anf. 48 HANS ANDERSSON (v)

Fru talman! Jag vill också ställa min fråga till Gö-
ran Persson. Jag kan fortsätta där de tidigare frågestäl-
larna har slutat. Det kom inget riktigt svar.

Det är en mycket allvarlig situation som råder,
statsministern. Regeringen har visat förvånansvärd
passivitet. Det gäller näringspolitiska initiativ, det
gäller kompetensområdet och det gäller hela arbets-
marknadspolitiken. Det gäller många frågor. Det som
nu inträffar har vi från Vänsterpartiet varnat för. Vi
har också sagt att vi är beredda att diskutera alterna-
tiv. Vi har lagt fram ett 20-miljardersprogram för
jobben.

Nu får vi höra att regeringen tänker redovisa ett
förslag. Det är bra. Men kommer det propositioner?
På vilka områden kommer de? Kommer arbetsrätt,
lönebildning och annat som nu diskuteras att uteslu-
tas?

Vad som nu händer är att det blir ett slags pajas-
verksamhet i riksdagen. Borgerliga partier lägger
fram förslag som är deras skötebarn - ideologiskt
betingade - som förutsätter försämrad arbetsrätt och
social nedrustning för att man skall kunna lösa arbets-
löshetsproblemet. Den typen av debatt genereras av
regeringens passivitet.

Min fråga är kort och gott följande: Vad gör rege-
ringen konkret för att vi i riksdagen skall få realistiska
möjligheter att verkligen penetrera dessa frågor med
rimlig beredning, så att vi inte stimulerar den paj-
kastning som just nu är på väg?

Anf. 49 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Här har vi det andra 20-
miljarderspaketet som skall levereras, visserligen med
förtecknen att man ändå förstår att det är arbetsmark-
nadens parter som skall hantera arbetsrätten i första
hand.

Jag gjorde väl klart och tydligt alldeles nyss att vi
inte tänker intervenera i den process som arbetsmark-
nadens parter nu konstruktivt sitter i. De har fått tid
fram till den 23 augusti. Löser man frågorna är oer-
hört mycket vunnet för svensk arbetsmarknad. Det är
naturligtvis någonting som alla är beroende av.

Vi kommer att lägga fram förslag, och vi kommer
att lägga fram dem innan vårriksdagen skiljs åt. Vi
kommer att göra det i samverkan med åtminstone ett
av de partier som finns i riksdagen. Exakt hur försla-
gen ser ut kommer att redovisas för riksdagen innan ni
skiljs åt. Förslagen kommer att vara av sådant slag att
de faktiskt kräver riksdagens ställningstagande.

Anf. 50 HANS ANDERSSON (v)

Fru talman! Jag tolkar det så att det kommer att
läggas fram propositioner som kräver riksdagens
ställningstagande. Det innebär förmodligen att det blir
mycket kort tid för riksdagen för behandling.

Kommer t.ex. a-kassesystemet att behandlas där,
trots att remissbehandlingen egentligen inte är klar
och trots att vi inte har haft en rejäl debatt kring det?
Det kunde gälla ett flertal frågor: företagsskatterna,
grön tillväxt, kompetens, aktiv näringspolitik i kom-
bination med regionalpolitiska initiativ, a-kassan och
avregleringarna i samband med arbetsmarknadspoli-
tik. Är det dessa frågor som skall snabbehandlas?

Anf. 51 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Man får bestämma sig från riksdagens
sida. Antingen vill man ha förslag och behandla dem
eller så vill man det inte. 28 maj, 8 juni eller 10 juni
gör för riksdagens del ingen större skillnad i det avse-
endet. Det hade ändå inte varit möjligt att fatta beslut
om de sakerna under våren.

Exakt vad propositionen kommer att innehålla vill
jag inte gå in på här i dag. Jag bjöd i går in ytterligare
ett parti att vara med och utforma programmet. Det
gör att vi faktiskt gemensamt får diskutera den saken.

Arbetsrättsfrågorna sköts i förhandlingar just nu, och
andra frågor som har koppling till arbetslöshets-
diskussionen kommer att vara möjliga att ta upp. En
del av de frågeställningar som Hans Andersson reste
kan säkert vara föremål för proposition i slutet av
vårsessionen.

FN:s kris

Anf. 52 VIOLA FURUBJELKE (s)

Fru talman! I februari i år hade jag en debatt med
statsrådet Schori om den finansiella krisen i det multi-
laterala samarbetet här i kammaren. Då var läget
mycket allvarligt. Vi fick löfte om att vi skulle få en
återrapportering till riksdagen.

Nu synes vårt arbetsschema för resten av våren
inte medge detta, så jag undrar om statsrådet vill ge
oss en kortfattad rapport här och nu.

Anf. 53 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)

Fru talman! Krisen för FN-systemet kvarstår,
framför allt beroende på att den amerikanska kongres-
sen kraftigt vill skära ned USA:s anslag till FN. Sedan
februari har emellertid en del positiva saker inträffat,
men krisen kvarstår ändå.

Till de positiva sakerna hör att Clintonadministra-
tionen, dvs. presidenten själv men inte kongressen,
vill förbättra USA:s anseende vad gäller inbetalningar
till FN. Man har också redovisat en plan för en ganska
kraftig återbetalning av skulderna. Frågan är nu när
man kommer att sätta i gång med detta. Redan i höst
kommer kanske FN inte ens att kunna betala ut löner.
Vi känner igen situationen. Detta är dock ett steg i rätt
riktning.

En annan positiv sak är det som IDA, en organi-
sation som håller i s.k. mjuka lån, dvs. lån på goda
villkor till tredje världen, kom fram till vid sin senaste
påfyllnadsdiskussion. Tyvärr hinner jag inte gå när-
mare in på det eftersom taletiden nu är slut.

Anf. 54 VIOLA FURUBJELKE (s)

Fru talman! Det framgår av det lilla som vi här
fick oss till dels att det händer en del positiva saker,
även om det fortfarande är väldigt kritiskt. Men jag
undrar: Vilken är Sveriges roll i det här? Jag utgår
från att vi kommer att fullfölja våra åtaganden gente-
mot FN-organisationen.

Anf. 55 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)

Fru talman! Det jag var på väg att nämna förut var
alltså en påfyllnad av IDA 11, som rör sig om 150
miljarder svenska kronor i lånemöjligheter. Just här
spelade Sverige en aktiv roll, bl.a. genom att bidra till
upprättandet av en regel som säger att de länder som
inte betalar sina skulder och inte sköter sina inbetal-
ningar inte heller får vara med i den upphandling som
sker i anslutning till långivningen. Här drabbas alltså
USA, som inte får vara med och upphandla. Den
sanktionen är nu genomförd med svensk hjälp. Jag
tror att den är bra och kan leda till att USA och andra
betalar in i tid.

Slutligen vill jag säga att Sverige på EU:s bi-
ståndsministermöte i tisdags drev igenom att EU skall
utarbeta en reformpolitik för FN. EU behövs också i
den rollen.

Omhändertagande av barn

Anf. 56 INGER DAVIDSON (kds)

Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Maj-
Inger Klingvall.

När socialtjänsten måste gå in och omhänderta ett
barn är det en väldigt grannlaga uppgift. Det kan
tyckas att det då borde vara naturligt att man ser sig
om bland dem som står barnet nära när man söker
personer som kan ta över vårdnaden av barnet. Men
på sista tiden har det förekommit ett antal fall där far-
eller morföräldrar har velat gå in och bli vårdnadsha-
vare för sina barnbarn men förvägrats detta av social-
tjänsten, ofta med mycket kryptiska motiveringar.

Jag vet att statsrådet inte kan gå in på enskilda
fall, men min fråga är av principiell karaktär: Anser
statsrådet att far- och morföräldrar är lämpliga vård-
nadshavare när barnets egna föräldrar antingen har
avlidit eller av andra skäl inte kan ta hand om sina
barn?

Anf. 57 Statsrådet MAJ-INGER
KLINGVALL (s)

Fru talman! Det är en mycket intressant fråga som
ställs. Tyvärr tillhör den inte mitt område. Det är
socialministern som har att hantera frågor som gäller
LVU, lagen om vård av unga.

Skogsindustrin

Anf. 58 BIRGITTA HAMBRAEUS (c)

Fru talman! Jag har en fråga till Anders Sund-
ström.

Skogsindustrin är ju den kanske viktigaste export-
näringen i landet - vår oljeindustri, skulle man kunna
säga. Den drog förra året in 70 miljarder kronor netto
till Sverige. Det finns nu en utredning, en PM från
Wallin, om skogsindustrins framtida organisation när
det gäller forskning och högre utbildning.

Vad tänker Anders Sundström göra för att
skogsindustrin skall få igenom sin önskan: en kraftfull
satsning på skogsforskning, förmodligen lämpligast i
form av en självständig skogshögskola?

Anf. 59 Näringsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)

Fru talman! Regeringen förbereder en forsknings-
politisk proposition som kommer när riksdagen sam-
las i höst. Där kommer också frågan upp hur mycket
som skall användas till forskning för specifika bran-
scher. Jag vill därför bara hänvisa till att det nu
pågår en beredning i regeringen om fördelningen av
de forskningspolitiska anslagen.

Valet i Albanien

Anf. 60 URBAN AHLIN (s)

Fru talman! Jag har en fråga till biträdande utri-
kesminister Pierre Schori.

Jag deltog som observatör för OSSE:s räkning vid
valet i Albanien. Ett omfattande valfusk, politiskt
kontrollerad TV och polisvåld präglade valet. Så sent
som i dag nåddes jag av beskedet att en student har
dödats av polis i Tirana.

Min fråga är: Vad anser regeringen om valet i Al-
banien? Ämnar regeringen använda vårt medlemskap
i bl.a. EU och Europarådet för att kunna få upp Al-
banien på den demokratiska vägen igen?

Anf. 61 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)

Fru talman! Jag vill å regeringens vägnar tacka
Urban Ahlin för att han deltog som valobservatör.
Den bild han ger här bekräftas tyvärr också av andra
valobservatörer. Det har i Albaniens andra demokra-
tiska och fria val förekommit ett omfattande valfusk.
Det har varit systematiskt och välregisserat. Det har
sträckt sig från valförrättare till de poliser som var
med och övervakade, och det har varit till fördel för
det sittande regeringspartiet. Det här är oacceptabelt.

Vi kommer nu att på olika sätt reagera mot detta,
inom EU och på andra sätt. Detta är naturligtvis ett
mycket allvarligt streck i räkningen för Albaniens nya
väg mot demokrati.

Tandvårdsförsäkringen

Anf. 62 ROLAND LARSSON (c)

Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Maj-
Inger Klingvall. Det gäller tandvårdsförsäkringen.

Det förslag till ny tandvårdsförsäkring som lades
fram i riksdagen för en tid sedan föll ju, eller drogs
tillbaka, av olika anledningar. Nu har det kommit till
min kännedom att man trots detta tillämpar den typ av
samordnad taxa som var en del av detta förslag, dvs.
en samordning av taxan för tandtekniska åtgärder med
taxan för andra tandvårdsåtgärder. Det här är alltså
något som det inte finns täckning för i nuvarande
bestämmelser.

Jag skulle vilja höra med statsrådet om det här är
något påbud som har utgått från regeringen eller om
det har tillkommit i annan ordning. Det har som sagt
inte fattats något beslut i den här riktningen.

Anf. 63 Statsrådet MAJ-INGER
KLINGVALL (s)

Fru talman! Det här är ytterligare en fråga som inte
berör mitt beredningsområde. Jag kan bara svara att
detta icke är något påbud.

Landstingens ekonomi

Anf. 64 CHATRINE PÅLSSON (kds)

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till Maj-Inger
Klingvall med hopp om att det skall vara rätt område.
Om det inte är det så kanske det är statsministerns
område.

I går presenterade Landstingsförbundet på nytt en
prognos. Landstingsförbundet ser med stor oro på
framtiden. Man tror nu att landstingen kommer att
tvingas spara ytterligare 9 miljarder. Köerna kommer
att öka, och äldrevården kommer med sannolikhet att
bli mycket sämre.

Min fråga till ansvarigt statsråd är då: Hur tänker
regeringen göra för att se till att de människor som har
de absolut största behoven skall få dem uppfyllda
även i framtiden?

Anf. 65 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Jag skall översända arbetsfördelning-
en inom regeringen till kammaren så att den blir känd.
Det är socialminister Margot Wallström som svarar
för frågor kring sjukvården. Men frågan har allmän-
politisk betydelse och allmänpolitiskt intresse, så jag
kan göra några kommentarer för regeringens del.

Landstingsförbundet och Kommunförbundet re-
dovisar regelbundet prognoser. Dessa har inslag av
intresseorganisationers bevakning. Det har ofta inträf-
fat att det som beskrivs i dessa prognoser sedan inte
har mött verkligheten. Jag vill säga detta först, så att
vi inte bygger en debatt på att det är så här det kom-
mer att se ut.

Låt oss ändå säga att det som de påstår skulle vara
rätt. Då har vi naturligtvis ett bekymmer. Det är inte
ett bekymmer i den meningen att vi vill effektivera
och rationalisera den gemensamma sektorn. Det är en
verksamhet som vi sitter med och kommer att fortsätta
med, och alla i den här kammaren är nog överens om
att det är nödvändigt.

Problemet är att det kanske går för fort. Problemet
är vidare, fru talman, att det här kanske sker i ett
konjunkturläge som är utomordentligt olämpligt. Vi
tittar därför på frågan inte minst i det perspektivet.

Anf. 66 CHATRINE PÅLSSON (kds)

Fru talman! Jag vill ställa en följdfråga till stats-
ministern.

Många människor här i Sverige vet att det redan
nu är långa köer. Det finns enormt stora vårdbehov
inom många områden. Vi vet att antalet äldre äldre
ökar. Socialstyrelsen har uppskattat att det kommer att
krävas ett resurstillskott på 23 % för att man skall
kunna behålla den standard som fanns 1993.

Med anledning av detta måste jag fråga statsminis-
ter Göran Persson om regeringen inte avser att ompri-
oritera inom något samhällsområde med tanke på de
människor som har de allra största vårdbehoven. Vård
och omsorg är de facto en avgörande faktor för män-
niskors fortsatta liv. Finns det inga planer på att pri-
oritera om i regeringens budget?

Anf. 67 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Det är i huvudsak inte statliga pengar
vi rör oss med. Detta är faktiskt en resurs som taxeras
ut via landstingsskatt. Statsbidragen till landstingen är
ju försumbara i dag.

Menar fru Pålsson att regeringen skall driva ett ar-
bete med att skära ner någon annanstans i de offentli-
ga utgifterna och ta fram 9 miljarder kronor och ge
som statsbidrag till landstingen? Det tror jag blir
svårt. Däremot kan naturligtvis den tidpunkt då
landstingets ekonomi skall vara i balans diskuteras
mot bakgrund av konjunkturläget.

Sedan vill säkert varken fru Pålsson eller jag att
landstingsskatten skall höjas. Det är en annan restrik-
tion. Dessutom brukar det inte vara helt enkelt att få
tag i kandidater när man skall omfördela resurser av
det här slaget inom budgeten.

Jag är medveten om att detta är en grupp som är
särskilt utsatt. Om det kommer bra förslag och en bra
diskussion tänker regeringen lyssna. Fru Pålsson och
andra är välkomna att hjälpa till.

OS och sysselsättningen

Anf. 68 EWA LARSSON (mp)

Fru talman! Jag har en fråga till herr statsminister.

I går debatterades här i kammaren statliga garanti-
er till ett eventuellt OS i Stockholm. Projektet be-
skrevs bl.a. nästan lyriskt som en räddningsplanka för
arbetsmarknaden i hela Sverige.

Jag undrar om statsministern har andra visioner
om arbetsmarknaden i Sverige?

Anf. 69 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Det är inte utan att det finns andra vi-
sioner än olympiska spel. Jag tror att man skall vara
väldigt försiktig när man beskriver effekterna av den
här typen av internationella arrangemang.

Jag tror att de har en positiv effekt. Jag tror att de
bidrar till utveckling och optimism, men man skall
heller inte blunda för att det finns en hel del runt om-
kring sådan här verksamhet som också drar åt andra
hållet. Vid en sammantagen bedömning har regering-
en sagt att detta är någonting som vi tror på och vill
medverka till.

Arbetslösheten i Sverige kommer att pressas tillbaka,
framför allt genom en tillväxt i den privata sektorn.
Där kommer det att bli många nya jobb, troligen
inom tjänstesektorn. OS, som vi nu talar om, faller
kanske inom den ramen. Men OS kommer inte att
lösa våra arbetslöshetsproblem. Kanske hjälper OS
oss litet på vägen, så att det går åt rätt håll. Framför
allt ger OS många andra positiva effekter för Sverige
som gör att det går att motivera en statlig garanti.

Situationen i vården

Anf. 70 GULLAN LINDBLAD (m)

Fru talman! Jag vet mycket väl att det som jag
kommer att ta upp ligger under socialministerns an-
svarsområde. Jag har ställt en interpellation till henne
om patientens rätt i vården. Hon anser sig inte ha tid
att svara på den under det här riksmötet. Därför går
min fråga till statsministern.

Jag är, precis som Chatrine Pålsson, mycket oroad
över vården och de sjuka människornas situation. Vi
får dagligen höra att akutplatser och hela sjukhus
läggs ner. Vårdköerna växer. Människor får inte vård
i tid. Om man har starr får man bara operera ett öga
även om båda ögonen är sjuka osv.

Jag har ställt interpellationer tidigare, och jag har
kommit med en rad förslag. Men jag tycker inte att
jag har fått något vidare svar. Socialministern säger i
Dagens Politik att smärtgränsen är nådd. Hon förordar
skattehöjningar. Statsministern har ju sagt att det inte
skall bli några kommunala skattehöjningar. Villkoret
är att man inte säger upp någon personal.

Nu vill jag veta vad regeringen tänker göra för att
man skall kunna klara av vårdsituationen och sjuka
människor skall få vård i tid.

Anf. 71 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Detta är, som fru Lindblad säger, so-
cialministerns fråga. Men eftersom frågan ges en
vinkling mot statsfinanser och ekonomi kan jag svara
på den.

Först och främst vore det bra att få veta fru Lind-
blads egen position. Är hon för eller emot att lands-
tingen tillförs ytterligare resurser via skattehöjningar?
Det är där kritiken mot socialministern grundas, så att
säga.

Jag undrar om fru Lindblad - om hon är emot
skattehöjningar i landstingen och ändå pläderar för
större resurser - ser ett ökat statsbidrag framför sig.
Eller hur ser lösningen ut?

Jag har problematiserat att det i kommuner och
landsting pågår en utveckling av verksamheten. Man
strukturerar om, effektiviserar och får ut alltmer vård
och omsorg för de pengar som man sätter in. Detta
har naturligtvis sin begränsning. Dessutom är det
utomordentligt besvärligt i det här konjunkturläget.
Men om problemen i vården skall lösas genom ett
ytterligare resurstillskott vore det intressant att höra
om någonting annat än höjda landstingsskatter står att
finna.

Anf. 72 GULLAN LINDBLAD (m)

Fru talman! Nu var det faktiskt så, herr statsminis-
ter, att det var jag som ställde frågan. Jag vill att re-
geringen för en gångs skull skall komma med ett
besked. Vad tänker regeringen göra?

Jag har kommit med en rad förslag. Jag kan kom-
ma med några nu också. Vi förordar från moderat håll
att vården i stället skall finansieras via socialförsäk-
ringarna. Det skulle bli stora samordningsvinster med
rehabilitering, vård och pensioner i en pott. I dag
motverkar faktiskt dessa system delvis varandra.

Under den borgerliga regeringen infördes vårdga-
rantin. Den har mer eller mindre tagits bort eftersom
man inte anser sig kunna uppfylla den. Vi hade eta-
bleringsfrihet. Vi utnyttjade sjukgymnaster och läkare
i den privata vården. Detta har blivit föremål för s.k.
återställare. Det här är en billig och effektiv vård.

Nu är vården helt monopoliserad till landstingen.
Vi förordar en något ökad frihet, så att det även kan
bli en konkurrens inom vården.

Varsågod herr statsminister!

Anf. 73 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Fru Lindblad frågar med en anklagan-
de ton och gör sig till tals för att hon vill ha ökade
resurser samtidigt som hon företräder ett parti som
vill sänka dessa landstingsskatter. Då är det inte ovik-
tigt med en retorisk fråga: Hur ser hon själv på lös-
ningarna?

Svaret kom. Detta skall betalas via socialförsäk-
ringarna, precis som om det fanns mer pengar där.
Det går kanske att hitta en och annan samordnings-
vinst. Det är vi inte främmande för. Det vill vi arbeta
för. Vi skall ju inte låtsas som att det går att ställa ut
löften om nya förmåner och en förbättrad kvalitet utan
att samtidigt faktiskt peka på att det kan komma att
kosta nya resurser.

Vi har sagt att vi har en restriktion. Det blir inte
högre skatteuttag. För ett parti som självt hävdar att
skatteuttaget skall sänkas blir det, lindrigt uttryckt, en
del problem med argumentationen. Det var det som
jag försökte påpeka.

Bidrag till mansjourer

Anf. 74 LENNART KLOCKARE (s)

Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till det
statsråd som är ansvarigt för jämställdheten, nämligen
Ulrica Messing.

Jag blev häromdagen kontaktad av landets äldsta
mansjour. Den blev tio år förra året. Den finns i Lu-
leå. Under de tio år som mansjouren har verkat har
man haft ett statsbidrag på 25 000-30 000 om året.
Nu har man fått besked om att det bidrag som man nu
har fått är det sista.

Jag undrar vad det finns för skäl till att man vill
dra in bidraget till mansjourerna?

Jag tycker att kvinnojourerna skall ha det bidrag
som de får. De gör ett förtjänstfullt och mycket bra
arbete. Jag tycker alltså inte att det här skall ske på
bekostnad av de kvinnojourer som finns.

Jag vill också säga att i den här mansjouren i Lu-
leå är 10 % kvinnor.

Jag vill fråga statsrådet vad skälet är till att man-
sjouren inte får ytterligare medel i framtiden.

Anf. 75 Statsrådet ULRICA MESSING (s)

Fru talman! Det är precis som Lennart Klockare
säger, att både mansjourerna och kvinnojourerna gör
ett väldigt bra arbete. Det är till viss del olika typer av
arbeten. Medan mansjourerna riktar in sig på att hjäl-
pa män som kommer i kris, ofta psykisk kris, erbjuder
kvinnojourerna ofta ett skydd för kvinnor som blivit
utsatta för våld.

Den kvinnovåldskommission som har arbetat föreslår
att mansjourerna årligen skall få 2 miljoner för sin
verksamhet. Det är Socialstyrelsen som beviljar
pengarna. Kvinnovåldskommissionens förslag har
just varit ute på remiss, och vi sitter nu i regeringen
och utvärderar de remissynpunkter som har kommit
in. Jag har för avsikt att bevaka frågan och får
återkomma.

Organisationernas biståndsarbete

Anf. 76 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)

Fru talman! Jag har en fråga till biståndsministern.

Strax efter det att ett femtiotal svenska enskilda
organisationer drog i gång den s.k. enprocentskam-
panjen - det var Lutherhjälpen, Rädda Barnen, Röda
korset, Diakonia, Caritas, osv. - fick de en ganska
kraftig örfil av biståndsministern när de fick reda på
att man skulle göra precis tvärtom och sänka biståndet
med miljardbelopp. Just enskilda organisationer har
ju en stark förankring bland svenska folket, och
många vill se biståndet slussas just genom dem.

Jag kommer då till frågan: När man skall göra så
här kraftiga nedskärningar i biståndet, kommer stats-
rådet att lyckas hålla de enskilda organisationerna i en
fredad zon, så att de kan fortsätta sitt effektiva bi-
ståndsarbete?

Anf. 77 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)

Fru talman! Jag har stor respekt för alla de frivilli-
ga organisationer och enskilda människor som enga-
gerar sig för internationell solidaritet. Jag delar inte ut
örfilar till dem. Däremot skulle jag vara beredd att
göra det till de politiker som har medverkat till Sveri-
ges ekonomiska kris, som har tvingat regeringen att
göra nedskärningar också på biståndsområdet.

I det arbete som nu pågår skall vi försöka se till att
väsentliga verksamheter inte drabbas. Fattiga männi-
skor skall inte drabbas, eller dö, som det påstås
ibland, utan vi kommer att sätta fattigdomsbekämp-
ning i första hand, och de neddragningar som vi måste
göra under det första året kommer i stället att gå ut
över mellaninkomstländer. 25 % av våra anslag till
bilateralt bistånd går genom svenska enskilda organi-
sationer, och de kommer att uppskattas som hittills i
positiv bemärkelse. Huruvida det kommer att ske en
justering uppåt eller nedåt kan jag ännu inte svara på,
och jag ber att få återkomma, gärna direkt, skriftligt
eller muntligt, till Karl-Göran Biörsmark.

Anf. 78 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)

Fru talman! Först skulle jag vilja lyfta fram det ar-
gument som biståndsministern tar fram, nämligen att
det är nedskärningar på biståndet som skall sanera
svensk ekonomi. Det är knappast de fattiga folken i u-
länderna som har förstört svensk ekonomi. Det är ett
försåtligt resonemang. Det är vi här hemma i Sverige
som skall ta konsekvenserna av detta. Hela enpro-
centstanken var ju att vi skulle hålla den fredade zo-
nen och sköta ekonomin här hemma, inte att det skulle
drabba de allra fattigaste.

Jag tar ändå den lilla delen av lillfingret som ett
löfte om att biståndsministern skall försöka göra allt
för att de enskilda organisationerna skall kunna ha
kvar sitt bidrag. Det är de som gör ett gott biståndsar-
bete och har en stark förankring bland svenska folket.
Jag tar det alltså som ett litet löfte.

Anf. 79 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)

Fru talman! Jag vill gärna säga till dem som inte
har hört det förut, att Sverige har ingen anledning att
klä sig i säck och aska. Vi tillhör de tre främsta län-
derna i världen när det gäller internationell solidaritet,
och det kommer vi att fortsätta att göra.

Jag kommer just från Beirut och flyktinglägren
där, och jag kan säga att Sveriges anseende är mycket
högt. Vi är den femte största bidragsgivaren till flyk-
tingverksamhet i världen, och den näst största till
UNDP:s verksamhet tillsammans med de nordiska
länderna.

Det är klart att vi som sitter i regeringen måste ta ett
kollektivt ansvar för att rädda Sveriges ekonomi och
därigenom också lägga grunden för en hållbar
internationell solidaritet. Solidaritet förutsätter solidi-
tet.

Arbetstidsförkortning

Anf. 80 INGRID BURMAN (v)

Fru talman! Min fråga vill jag ställa till statsrådet
Ulrica Messing.

Den socialdemokratiska kongressen beslöt att en
arbetstidsförkortning är önskvärd och skall genomfö-
ras och att arbetstidsförkortningen i första hand skall
genomföras avtalsvägen. Regeringen har tidigare tagit
initiativ till att parterna träffas och diskuterar arbets-
rätt och att parterna träffas och diskuterar lönebild-
ning. Statsrådet har under de senaste dagarna träffat
parterna.

Min fråga till statsrådet blir: Har frågan om en ar-
betstidsförkortning lyfts i de här sammanhangen och,
om inte, när kommer statsrådet att väcka frågan?

Anf. 81 Statsrådet ULRICA MESSING (s)

Fru talman! Som Ingrid Burman vet, har regering-
en tagit initiativ till diskussioner kring arbetstidsför-
kortning, nämligen genom att tillsätta den arbetstids-
kommitté där Ingrid Burman själv sitter med och där
parterna är representerade.

Ert arbete är inte avslutat ännu, utan ni har t.o.m.
fått förlängd tid och kommer att fortsätta till septem-
ber. Jag utgår från att ni kommer att belysa den här
frågan väldigt bra.

Anf. 82 INGRID BURMAN (v)

Fru talman! Det är helt rätt, som statsrådet säger,
att det nu sitter en arbetstidskommitté och tittar över
lagstiftningen. Då uppfattar jag statsrådets svar så, att
om man inte går fram lagstiftningsvägen - tvärtemot
den rekommendation som regeringspartiet har läm-
nat - kommer statsrådet att ta initiativ till att parterna
träffas för att titta på frågan avtalsvägen. Är det rätt
uppfattat?

Anf. 83 Statsrådet ULRICA MESSING (s)

Fru talman! Både på partikongressen och i tidigare
debatter i denna kammare har jag sagt att regeringens
utgångspunkt är att frågan om en eventuell arbetstids-
förkortning i första hand skall ligga på parterna. Om
parterna i kommande avtalsrörelser tar den här frågan
på allvar eller inte vet vi inte ännu. Men jag tror att
det i sådana fall inte bara kommer att handla om en
arbetstidsförkortning. Vi vet också att valet står mel-
lan detta och löneökning eller kanske större satsningar
på kompetensutveckling.

Jag har inte i dag ambitionen att tala om för män-
niskor vilka val man skall göra i de kommande avtals-
rörelserna, utan vi har en tro på att parterna själva
driver de här frågorna utifrån sina intressen. Vi vill
låta dem göra det.

Våld mot kvinnor

Anf. 84 MONICA GREEN (s)

Fru talman! Jag har en fråga till justitieministern
angående den skamfläck som våldet mot kvinnorna
kan betraktas som i ett jämställt samhälle. Det finns
ett utbrett våld mot kvinnor, och ändå hävdar vi att vi
har ett mycket jämställt samhälle.

Det är tillräckligt bekymmersamt att många känner
sig oroliga på gator och torg, men ännu mer oroväck-
ande är det att kvinnor känner oro och att många blir
slagna i hemmen, av någon som de själva känner väl.

Nu har jag tagit del av de remissvar som har
kommit in på Kvinnovåldskommissionens förslag,
som Ulrica Messing tidigare hänvisade till i en annan
debatt. Man kan bli litet chockerad över de remissvar
som har kommit in, över de patriarkala svar som har
givits av en del remissinstanser. Jag tycker att svaren
är bra både på hälso- och sjukvårdsområdet och på
socialtjänstens område, men när det gäller den rättsli-
ga delen är det ett problem som man vill blunda för.
Man vill gömma sig bakom en fasad av ett jämställt
samhälle.

Min fråga är: Var befinner sig arbetet just nu, och
vad tänker justitieministern göra för att komma till
rätta med de här problemen och för att få en lagstift-
ning mot kvinnofridsbrott?

Anf. 85 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Fru talman! Det är en riktig beskrivning som Mo-
nica Green ger av problematiken kvinnovåld. Det är
ett omfattande och svårt problem att hantera. Kvinno-
våldskommissionen har behandlat frågan på olika sätt,
och det har skett en remissbehandling. Remissarbetet
ligger inte i Justitiedepartementet utan i Socialdepar-
tementet, men vi kommer att ha ett samarbete mellan
departementen där vi tar fasta på de förslag från ut-
redningen som kan föra den här frågan vidare. Det är
bl.a. frågan om förändringar i brottsbalken när det
gäller brott som riktar sig mot kvinnor.

Jag vill också peka på att det sitter en annan ut-
redning, som har stor betydelse i sammanhanget, och
det är den utredning som har till uppgift att se över
samhällets åtgärder när det gäller skydd för brottsof-
fer över huvud taget. Jag hoppas att det även i den
utredningen kommer fram förslag som innebär att vi
kan ge ett ökat skydd till utsatta kvinnor.

Anf. 86 MONICA GREEN (s)

Fru talman! Eftersom det blir fler olika områden
tänker jag fråga: Hur kommer detta att presenteras?
Kommer det att bli en samlad proposition, blir det ett
rejält grepp över huvud taget, så att man får en hel-
hetssyn när det gäller våldet mot kvinnor, eller kom-
mer det att plottras ut på olika ställen? Det är mina
frågor.

Anf. 87 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Fru talman! Det blir en helhetssyn. Det blir inget
plotter. Men hur vi rent lagtekniskt går fram med den
här frågan har vi inte tagit ställning till ännu.

Jag kan se att det är naturligt att dela upp den efter
de kompetensområden som finns inom departementet,
även om jag har den uppfattningen att det här är ett
område där man egentligen måste samarbeta mycket
tätt över departementsgränserna. Det är icke enbart
rättsliga frågor, utan det har att göra med hur samhäl-
let är organiserat när det gäller möjligheten till hjälp
och stöd. Där går det över departementsgränserna.

Hur den tekniska formen av de förslag som rege-
ringen kommer med kommer att ha vet jag inte ännu.

Samarbete mellan sjukvården och försäkringskassan

Anf. 88 EVA ERIKSSON (fp)

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till socialför-
säkringsministern.

Under de senaste åren har sjukvården och försäk-
ringskassan i landet haft ett stort samarbetsprojekt
genom att man avsatt Dagmarpengar och rehabilite-
ringspengar till att korta köerna, korta sjukskriv-
ningstiderna och öka möjligheterna att komma tillba-
ka till arbetet. Detta har gett goda resultat.

Nu ser jag med oro framåt, eftersom regeringen
har aviserat att man kommer att minska summan re-
habiliterings- och Dagmarpengar till försäkringskas-
sorna. Därmed minskar man också möjligheterna till
ett tätt och nära samarbete.

Jag vill ställa frågan till socialförsäkringsminis-
tern: Vore det inte bättre att man i stället övervägde
att använda sig av detta instrument och öka summan
till försäkringskassorna?

Anf. 89 Statsrådet MAJ-INGER
KLINGVALL (s)

Fru talman! Frågan om rehabilitering är naturligt-
vis oerhört väsentlig. Vi har tyvärr tvingats att skära
en del i anslaget till rehabilitering och även i Dag-
marpengarna i vårbudgeten. Vi vill använda tiden då
vi ligger på ett lägre belopp - tanken är att vi sedan
skall gå upp till ett högre belopp - till att utvärdera
insatserna, bl.a. till att titta på försäkringskassornas
köp av rehabiliteringstjänster.

Anf. 90 EVA ERIKSSON (fp)

Fru talman! Kan socialförsäkringsministern säga
att jag kan se det här svaret som ett bevis för att det
här har varit ett viktigt och bra instrument och att
regeringen har för avsikt att i framtiden också använ-
da sig av detta instrument när det gäller att korta sjuk-
skrivningstider och se till att människor slipper stå i
långa köer?

Anf. 91 Statsrådet MAJ-INGER
KLINGVALL (s)

Fru talman! Avsikten med en utvärdering är na-
turligtvis att värdera effekter och resultat. Innan vi är
klara med det vill jag inte lägga fast fortsättningen.
Men naturligtvis är rehabilitering ett mycket värde-
fullt inslag.

Lobbying inom EU

Anf. 92 MARIANNE SAMUELSSON (mp)

Fru talman! Jag har en fråga till statsministern.
Den gäller de uppgifter som i går kom fram i den
danska tidningen Börsen om industrins sammanslut-
ning för att minska möjligheterna till en aktiv miljö-
politik inom EU. Man pekade bl.a. på att olje- och
kemiindustrin slog sig samman för att sabotera möj-
ligheterna till höjda miljöskatter.

Jag läste sedan i en tidning att miljöministern hade
kommenterat detta med att hon om så skulle vara
fallet ser detta som både allvarligt och fruktansvärt
anmärkningsvärt. Vi har ju länge påpekat riskerna
med den lobbyistverksamhet som vi vet förekommer
inom EU.

Jag vill då höra: Vad gör statsministern inför
kommande statsministermöte när det gäller att öka
öppenheten i den här frågan, och hur kommer stats-
ministern att aktivt bevaka att EU:s miljöprogram
kommer att kunna genomföras?

Anf. 93 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! När det gäller det här speciella ex-
emplet har jag helt enkelt för dålig kunskap om det
påstådda beteendet. Jag får försöka att svara allmänt
på frågan.

Först och främst frågan om lobbyister. Ja, det är
ett inslag som finns, inte bara i den europeiska politi-
ken. Det finns också i denna förnämliga byggnad av
och till. Det där breder ut sig. Det finns anledning att
se upp med avarterna, och det finns anledning att inse
att ekonomiska resurser här kan spela en politisk roll
som inte är synlig. Det är allvarligt, och det finns
ingen anledning att underskatta kraften i den proces-
sen.

Ökad öppenhet och genomlysning är naturligtvis
det botemedel som måste användas. Det är en av de
frågor som Sverige driver inför regeringskonferensen,
precis som vi också naturligtvis sätter miljöfrågorna
högt på regeringskonferensen. Men beträffande den
första frågan, om lobbyisterna, delar jag Marianne
Samuelssons oro. Ökad öppenhet är enda möjlighe-
ten.

Miljöfrågorna är en fråga för regeringskonferensen
och där har Sverige en mycket hög profil.

Personminor

Anf. 94 CARINA HÄGG (s)

Fru talman! Ett vällovligt initiativ har tagits inför
höstens generalförsamling i FN. Man avser att presen-
tera en resolution som uppmanar världens länder att
införa ett nationellt moratorium som förbjuder per-
sonminor. Ett resolutionsutkast har redan cirkulerat.
Men Sveriges regering vill avvakta ett förberedande
möte innan ett svenskt ställningstagande görs.

Vad kommer försvarsministern att arbeta för att få
in i resolutionsförslaget inför FN:s generalförsamlings
möte i höst?

Anf. 95 Försvarsminister THAGE G
PETERSON (s)

Fru talman! Jag har flera gånger, både i korres-
pondens med Carina Hägg och i debatten i riksdagens
kammare, pekat på att frågan om de svenska person-
minorna kommer att behandlas i den försvarspolitiska
proposition som kommer att läggas fram på riksda-
gens bord den 20 september. Jag tycker att just riks-
dagen skall få ta ställning till den frågan.

Sedan kommer vi envist att fortsätta att driva det
internationella förbudet mot personminor. Även om vi
inte nådde det resultat vi hade hoppats på i Genève,
kommer vi ändå att fortsätta det arbetet. Glädjande
nog har USA också anslutit sig till ett internationellt
förbud.

Detta betyder inte att inte minfrågan kan komma
upp i många andra fora. Carina Hägg har pekat på
FN:s generalförsamling. Jag har också mycket tydligt
understrukit att jag är glad över det arbete som både
Rädda Barnen och Röda korset gör genom sina inter-
nationella organisationer.

Målet för oss alla måste vara en minfri värld. Då
får vi inte tillåta att man fattar beslut som inte leder
till en minfri värld, utan som bara är temporära beslut
och innebär att man möjligen skall ersätta personmi-
nor med andra kanske lika skadliga vapen.

För mig har det hela tiden varit fråga om att få en
minfri värld, att göra rent hus med personminorna.
Då handlar det om det internationella förbudet. Det
kan vi arbeta för i många olika sammanhang, både
Carina Hägg och jag. FN:s generalförsamling är ett
viktigt forum.

Nedskärningar i vården

Anf. 96 MIKAEL ODENBERG (m)

Fru talman! Jag har en fråga till statsministern. I
regeringsförklaringen den 22 mars framhöll statsmi-
nistern att: "En hög kvalitet i den kommunala verk-
samheten är grunden för den svenska välfärden- - -
." Därför skulle också, enligt statsministerns ord i
regeringsförklaringen, den kommunala verksamheten
i vård, omsorg och skola prioriteras framför bidrag
och transfereringar.

Här i Stockholms län vill socialdemokraterna ge-
nomföra en veritabel slakt på sjukvård. Det är 6 000
tjänster som skall bort, varav 4 000 i akutsjukvården.
Jag skulle mot bakgrund av vad som sades i rege-
ringsförklaringen gärna vilja ha en kommentar från
statsministern om hur den här politiken överensstäm-
mer med regeringens intentioner. Jag undrar också om
statsministern skulle kunna tänka sig att skicka över
ett exemplar av regeringsförklaringen till den social-
demokratiska ledningen i Stockholms läns landsting.

Anf. 97 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Det är inte så, herr Odenberg, att re-
geringen styr landstingen. Landstingen har själva att
ta ansvar för den här verksamheten.

Vi har i en statsfinansiell avvägning sagt, att när
det gäller att välja vilka utgifter som är viktigast tyck-
er vi att utgifter för vård, omsorg och skola är viktiga-
re än de som finns i transfereringssystemen. Det är det
som skrivningarna handlar om.

Sedan vet säkert Odenberg, precis som jag, att den
offentliga sektorns ekonomi är ansträngd. Odenberg
vet säkert också, precis som jag, att stockholmarna
inte har några statsbidrag till sin sjukvård. Det är
landstingsskatt alltihop.

Han vet säkert också, precis som jag, att det inte
finns pengar över i landstingsekonomin för att expan-
dera verksamheten.

Så ser problemen ut. De som har att hantera detta
gör denna bedömning. Jag har ingen anledning att
ompröva den. Jag vill erinra om att Stockholms läns
landsting har ungefär 60 000 anställda och att den här
reduktionen skall ske under en treårsperiod. Jag har
fullt förtroende för den bedömning som görs av dem
som har ansvar för verksamheten.

Anf. 98 MIKAEL ODENBERG (m)

Fru talman! Det är naturligtvis riktigt att statsmi-
nistern inte har ansvar för politiken i Stockholms läns
landsting, men det finns heller inte några vattentäta
skott.

Dagen före valet 1994 höll Ingvar Carlsson torg-
möte i Stockholms city. Kampanjledningen på Svea-
vägen hade då räknat ut att moderat politik i lands-
tinget skulle innebära att 76 tjänster försvann från
Södersjukhuset. Vid torgmötet beskrevs det som so-
cial nedrustning.

Jag har läst i tidningen att statsministern lär besitta
vissa pedagogiska talanger som folkbildare. Jag und-
rar om statsministern skulle kunna utnyttja den ta-
langen för att förklara hur moderat borttagande av 76
tjänster i vården kunde innebära social nedrustning,
medan en slakt på 6 000 tjänster i samma sjukvård
kan innebära att man prioriterar den kommunala verk-
samheten i vård och omsorg, som det står i regerings-
förklaringen.

Anf. 99 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Det krävs nog en ganska god pedagog
för att Mikael Odenberg skall förstå sambanden. Jag
skall göra ett tappert försök.

Det handlar ju om att den landstingsledning som
nu sitter har, precis som nuvarande regering, fått ärva
en situation som är långtifrån ekonomiskt lysande.
Den är katastrofal. Vi attackeras dessutom av olika
krafter, bl.a. av Mikael Odenbergs parti, som kräver
skattesänkningar också i landstinget för att den vägen
tillföra fler resurser till landstinget. Det är den mode-
rata bedriften i sammanhanget.

Vi tänker ta vårt ansvar för att få de offentliga ut-
gifterna i balans. Jag har i dag här i kammaren lyssnat
på alla från höger till vänster som har krävt mer peng-
ar. Det har handlat om sänkta arbetsgivaravgifter, mer
pengar till vården, högre insatser i biståndet, mer
pengar till mansjourer - jag skulle kunna räkna upp
mer.

Vi befinner oss inte i det läget i svensk offentlig
ekonomi att dessa resurser finns att ta till. Det gäller
för kammaren att inse den restriktionen. Det har gällt
för Stockholms läns landstings beslutande församling
att inse detta. De har tagit sitt ansvar. Jag har respekt
för det. Det har inte varit lätta beslut. Jag är säker på
att när de så småningom utvärderas kommer man att
se att vi trots allt, när vi gjorde avvägningen, föredrog
att spara mer pengar i transfereringarna än i vård,
omsorg och utbildning. Det var det grova val som
regeringsdeklarationen handlade om.

Om Mikael Odenberg nu tar till sig detta är det väl
uttryck för en pedagogisk framgång. Men jag tvivlar
på att det har nått ända fram.

Anf. 100 TALMANNEN

Med detta så är riksdagens frågestund denna gång
avslutad.

10 § Information från regeringen om Öster-
sjömötet i Visby

Anf. 101 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Länge låg Östersjöns vattenspegel i
kommunismens skugga. Det gick inte att segla till
Baltikums, Polens, Östtysklands eller Sovjetunionens
hamnar. Det gick inte att färdas fritt mellan grannlän-
der. Det gick inte att mötas. Vi levde i skilda världar.

I dag är det annorlunda. Drömmen om Östersjön
som fredens hav kan nu för första gången under 1900-
talet bli verklighet. Ryssland och Polen, det förenade
Tyskland, de baltiska staterna Estland, Lettland och
Litauen, de nordiska länderna Danmark, Finland,
Norge, Island och Sverige - alla dessa demokratiska
stater kan tillsammans klara uppgiften att på nytt
binda samman Östersjöns folk och nationer.

En viktig del av denna snabba och spännande för-
ändring var det toppmöte som ägde rum i Visby den 3
och 4 maj. Ledarna för samtliga länder runt Östersjön
och de nordiska länderna träffades. Alla regeringsche-
ferna var där, liksom EU-kommissionens ordförande
Jaques Santer och dåvarande ordföranden i europeis-
ka rådet Lamberto Dini.

Det var ett synnerligen lyckat möte. Vi kunde
manifestera de senaste årens intensifierade samarbete
runt Östersjön och lägga grunden till ett fortsatt och
fördjupat samarbete. Mötet ledde till två slags resul-
tat.

För det första: den politiska dimensionen. För
första gången någonsin kunde demokratiskt valda
regeringschefer från alla Östersjöländer mötas i en
gemensam dialog om problem och möjligheter i vår
region. Därutöver gav mötet tillfälle till värdefulla
kontakter mellan enskilda länder.

För det andra: de konkreta resultaten. En rad sak-
frågor avhandlades på det historiska mötet i Visby.
Mötet stödde de baltiska staternas och Polens EU-
närmande. Det är mycket viktigt. Alla länder i regio-
nen står bakom detta. Det känns litet märkligt att vi,
när vi diskuterar den svenska EU-politiken och det
svenska EU-medlemskapet av och till fortfarande
ifrågasätter EU-medlemskapet. När vi ser hur dessa
nya demokratier på andra sidan Östersjön längtar dit
och hur hett de vill vara med förstår vi den sanna
naturen i den europeiska unionen. Den är ett bålverk
för fred och demokrati. Det är därför den en gång har
byggts. Det är därför det är så viktigt att dessa stater
runt Östersjön har vårt fulla stöd att bli fullvärdiga
medlemmar i den europeiska unionen.

Vi enades om att EU:s partnerskaps- och samar-
betsavtal med Ryssland skyndsamt bör ratificeras. Vi
var överens om att stärka medborgarnas säkerhet och
att förbättra samarbetet mellan polis, tull, gränsbe-
vakning, immigrationsmyndigheter och rädd-
ningstjänst. Vi pekade på behovet att påskynda
gränspassage- och tullprocedurer mellan länderna. Vi
beslutade att utveckla det mellanfolkliga samarbetet,
studentutbytet, samarbetet mellan utbildningsanstalter
samt kulturutbytet. Vi har satt som mål att ömsesidigt
erkänna universitetsexamina. Vi pekade på behovet
av ökat samarbete på energi- och kärnsäkerhetsområ-
dena.

Detta var ändå inte, fru talman, det viktigaste re-
sultatet av toppmötet. Jag är övertygad om att det
viktigaste i det långa loppet ändå var den atmosfär i
vilken vi kunde mötas. Det var inga upplästa deklara-
tioner och stela former. Det var ett faktiskt samtal,
vilket är ovanligt i internationella sammanhang.

Det är en arbetsmetod som alltmer växer fram i
den europeiska unionen: avspända, öppna, informella
samtal runt ett bord med likaberättigade parter. Den
arbetsmetoden togs också in i Visbykonferensen. Den
visade sig vara mycket fruktbar.

Diskussionerna kom att röra sig om tre huvudäm-
nen. Det första ämnet var EU:s Östersjöpolitik.
Kommissionens ordförande Santer presenterade
kommissionens Östersjöinitiativ. Efter diskussionen i
Visby skall han utveckla sitt förslag och presentera
det för EU-toppmötet i Florens i sommar.

Det andra ämnet var en diskussion om mellan-
folkligt samarbete med den polske premiärministern
Cimoszewicz som inledare.

Under denna punkt diskuterades inte minst det ut-
omordentligt allvarliga problemet med den organise-
rade brottsligheten runt Östersjön. Regeringscheferna
beslutade att utse var sin personlig representant som
tillsammans i en aktionsgrupp skall fördjupa samarbe-
tet mot denna form av kriminalitet.

Jag har inbjudit dessa representanter till ett första
möte här i Stockholm den 13 juni. Min personliga
representant är ledamoten i riksdagens justitieutskott
Pär Nuder.

Det tredje huvudämnet handlade om ekonomiskt
samarbete och utveckling. Det inleddes av Rysslands
premiärminister Viktor Tjernomyrdin. Det föregicks
av en kort presentation av resultatet av det närings-
livsinitiativ, Baltic Sea Business Summit, som hölls i
Stockholm veckan före Visbymötet. Näringslivets
förslag presenterades av Peter Wallenberg.

Utöver dessa tre huvudämnen hade vi också en in-
formell middag där bara regeringscheferna var närva-
rande. Tysklands förbundskansler Kohl inledde en
diskussion om Östersjöregionens framtid. Resultatet
av denna diskussion vill jag inte precisera just därför
att den var helt och hållet informell och oss emellan.
Det fattades inga beslut, utan det var ett fritt utbyte av
åsikter och faktiskt också, vilket inte minst är viktigt,
en möjlighet att lära känna varandra och en möjlighet
att stater emellan informellt tala om sådant som det
kanske inte talas så ofta om. Det var en mötesplats där
stater kunde mötas och diskutera sådant som kanske
inte har diskuterats den senaste tiden. Det är viktigt att
ha den typen av forum.

Fru talman! Den ekonomiska potentialen är oer-
hört stor i denna del av Europa. De enskilda männi-
skor, de företag och branscher, de föreningar och
organisationer, kommuner och landsting som vågar
satsa på ökat samarbete med våra grannar i öst har
väldigt mycket att vinna på sikt. På samma sätt som
regeringscheferna beslutade att kontinuerligt och
regelbundet träffas gäller för andra aktörer att bredda
och fördjupa samarbetet. Nu gäller det att gå vidare
på bred front och på olika nivåer med en rad aktivite-
ter.

Som bekant fick jag personligen de andra rege-
ringschefernas uppdrag att tills vidare ansvara för
koordineringen av Östersjösamarbetet. Det är ett
hedrande och spännande uppdrag. Detaljerna kring
hur samordningen mellan länderna skall ordnas är
ännu av naturliga skäl inte klara.

Jag kan däremot i dag ge riksdagen till känna att
ett Statsministerns Östersjöråd kommer att inrättas i
statsrådsberedningen. Följande personer skall ingå i
det rådet: Direktör Percy Barnevik, den förre danske
EU-kommissionären Henning Christophersen, förre
ordföranden för LRF Bo Dockered, författaren och
biologen Stefan Edman, universitetsrektorn i Lund
Boel Flodgren, justitieminister Laila Freivalds, riks-
dagsledamoten Pär Nuder som kommer att vara Ös-
tersjörådets verkställande ledamot samt förre finske
justitie- och utbildningsministern Christoffer Taxell.

Statsministerns Östersjöråd kommer att vara det
centrala forumet inom den svenska statsapparaten för
samordning och utveckling av den svenska Östersjö-
politiken. Rådet skall kunna initiera debatt och skapa
medvetenhet kring behovet av ett närmare samarbete i
vår region. Det skall också fungera som referensgrupp
i mitt uppdrag att koordinera det mellanstatliga Ös-
tersjösamarbetet. Rådet skall naturligtvis också funge-
ra vid sidan av det Östersjöråd som finns, som är
formaliserat och som leds av utrikesministrarna i
respektive land.

Detta råds verksamhet skall i hög grad vara kon-
kret och resultatinriktad och syfta till att intensifiera
utbytet över Östersjön. Arbetet kommer att koncentre-
ras till fem huvudområden.

1. Det behövs ett ökat svenskt engagemang inom
livsmedelssektorn i andra Östersjöländer. Det kräver i
sin tur en ökad samverkan mellan livsmedelsindustrin
och staten.

2. Olika länders energisystem behöver knytas
samman. Sverige och svenska intressen bör ta ytterli-
gare initiativ på detta område.

3. Fler svenskar behöver lära sig språk - de språk
som talas på andra sidan Östersjön. Samtidigt måste
Sverige kunna erbjuda fler studenter från andra Ös-
tersjöländer att ta del av utbudet från våra universitet
och högskolor.

4. De unga demokratiernas infrastruktur måste
stärkas. Det gäller inte minst betalningssystemen som
i det närmaste måste byggas upp från grunden. Här
kan Sverige bidra.

5. Stora steg har tagits för att rädda miljön i och
runt Östersjön. Ytterligare initiativ måste emellertid
tas som bygger på ett nära samarbete mellan regering-
en och det svenska näringslivet.

Inom vart och ett av dessa fem områden, livsme-
del, energi, utbildning, betalningssystem och miljö,
kommer regeringen att presentera konkreta projekt
utöver vad som redan sker i dag. Statsministerns Ös-
tersjöråd kommer att fungera som ett instrument för
ledning, avrapportering och övergripande samordning
också av alla övriga Östersjörelaterade aktiviteter i
det svenska regeringskansliet.

Fru talman! Den som tvivlar på Sveriges möjlighe-
ter att spela en viktig och positiv roll i internationella
sammanhang borde ha varit med i Visby. Där mani-
festerades nämligen vår betydelse när vi tar initiativ
och driver frågor med all önskvärd tydlighet. Det är
min fasta övertygelse att rollen inte hade varit lika
påtaglig om Sverige hade stått utanför EU. Visbymö-
tet innebar att EU nu accepterar Östersjösamarbetet
som en legitim regional samarbetsform. EU står bak-
om Östersjösamarbetet. Det gör Östersjösamarbetet
starkare, och det stärker också EU.

Sverige är berett att ta på sig en ledande roll i Ös-
tersjösamarbetet, och jag har känt det angeläget att för
riksdagen redovisa vad som framkommit så här långt
och regeringens planer för framtiden.

Anf. 102 MARIANNE
SAMUELSSON (mp)

Fru talman! Tack för rapporteringen från mötet
och dess innehåll.

Jag reagerade inte helt positivt på Statsministerns
Östersjöråd, inte därför att jag tycker att det var fel att
bilda ett sådant utan utifrån jämställdhetsaspekten.
Tidigare har vi fått höra att regeringen alltid priorite-
rar jämställdheten och alltid skall ha minst en kvinna
och en man nominerad till samtliga uppdrag som
regeringen skall utse personer till. Här får vi höra att
regeringen under statsministern har utsett sitt eget lilla
Östersjöråd bestående av män förutom en kvinna. Jag
tycker att det var mycket anmärkningsvärt, även om
jag kan inse att personerna i fråga är kompetenta på
området.

Sedan tycker jag att miljödelen har fått en något
undanskymd roll där det visserligen sägs att det skall
tas fram ett miljöprogram, men när det gällde priori-
teringarna hamnade miljön på femte plats. Var det
någonting som var symtomatiskt för statsministerns
syn på miljön i Östersjösamarbetet?

Anf. 103 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Det sista var fullkomligt obegripligt.
Att man i en uppräkning av fem projekt skulle få för
sig att de därmed var turordnade eller rangordnade i
betydelse är totalt förvirrat. Detta är fem centrala
arbetsprojekt som naturligtvis skall angripas paral-
lellt. Det är att göra billig partipolitik av allt om Mil-
jöpartiet ser detta som att miljöfrågorna skulle ned-
värderas. Det är naturligtvis gripet helt ur luften.

Jag kan dela kritiken mot sammansättningen av
rådet. Visserligen hade Marianne Samuelsson fel. Det
är inte en kvinna i rådet. Det är två kvinnor, Laila
Freivalds och Boel Flodgren. Sammansättningen har
styrts av att vi har velat ha med en fast koppling till
EU, och Henning Christophersen har funnits tillgäng-
lig. Vidare har vi velat ha en koppling till Finland och
till finsk statsförvaltning och finskt näringsliv. Där har
vi lyckats engagera en oerhört intressant och erfaren
politiker och näringslivsledare, Christoffer Taxell.
Han är svensk folkpartist.

Anf. 104 MARIANNE
SAMUELSSON (mp)

Fru talman! Det var faktiskt inte för att göra parti-
politik som jag tog upp detta med miljön. Det var
faktiskt för att påpeka regeringens egen prioritering,
framför allt när det gällde jämställdheten. Vi måste
nog hålla ett vakande öga på statsministern och hans
agerande där. Det gäller naturligtvis också frågan om
miljön. Jag tyckte att det var fullt riktigt att ställa
frågan. Var står miljön i det här sammanhanget? Vil-
ken prioritering gör regeringen?

Om vi skall skapa det som statsministern uttryckte
i sitt tal som nyvald partiordförande, nämligen ett
ekologiskt hållbart samhälle, måste miljöfrågorna upp
på dagordningen i ett tidigt skede.

Anf. 105 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Miljöpartiets kritik blev inte klarare
av detta, för att uttrycka sig försiktigt. Jag upplever
trots allt att Marianne Samuelsson retirerar något. Då
skall inte jag bråka. Jag skall bara konstatera att mil-
jöfrågorna är och förblir ett av de dominerande moti-
ven till varför hela det svenska samhället vill engage-
ra sig i Östersjösamarbetet. Vi delar hav, vi delar luft
och vi delar på så sätt gemensamma livsbetingelser.
Vi vet att ett direkt arbete från svensk sida i t.ex.
Baltikum inte bara hjälper i Baltikum utan också i
Sverige. Att inte se att detta är en av utgångspunkter-
na för arbetet tycker jag är att förblindas av partipoli-
tisk nit.

Till rådet har engagerats Stefan Edman, författare
och biolog, på grund av sin stora personliga kapacitet
och erfarenhet. Han kommer säkert att se till att dessa
frågor lyfts fram med full kraft. Jag är glad att han har
tagit på sig detta arbete.

Anf. 106 ANNE WIBBLE (fp)

Fru talman! Det är riktigt trevligt att någon gång
kunna få berömma regeringen, och Göran Perssons
insatser. Jag vill gärna börja med att göra det. Jag tror
att Göran Persson har ett genuint intresse för ett starkt
Östersjösamarbete. Jag tror också att det är väldigt
viktigt för Sverige.

Egentligen vill jag bara kommentera några saker,
och ställa några frågor. För det första gäller det den
punkt i samarbetsfrågan som rör energisystem. Vi i
Folkpartiet har önskat att ett program för ökad kärn-
kraftssäkerhet och bättre energihushållning skulle
ingå i det kommande energibeslutet. Jag tolkar det
faktum att energisystemen ingår som en av de fem
punkterna i statsministerns Östersjöråd så att han är
fullt beredd att arbeta efter den linjen. Jag tror inte att
detta hör till de svåra punkterna.

För det andra delar jag statsministerns uppfattning
att den ekonomiska potentialen för samarbete mellan
Östersjöländerna är väldigt stor. Riksdagen har an-
slagit medel för just ekonomiskt samarbete av olika
slag, bl.a. för att utveckla infrastruktur. Även detta
ingick i de fem punkterna. Dessa pengar tar slut 1998.
Regeringens företrädare i riksdagen, dvs. socialdemo-
krater och centerpartister, verkar vara ovilliga att tala
om vad som skall hända efter 1998.

Jag vill ge statsministern tillfälle att i kammarens
protokoll få stadfäst att det är regeringens avsikt att
också föreslå sådana omprioriteringar, så att ett eko-
nomiskt östsamarbete kan fortsätta även efter 1998.
Detta trots att det ännu inte finns några pengar, och
trots att socialdemokrater och centerpartister här i
riksdagen inte vill tala om detta.

Anf. 107 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Jag tar den sista frågan först. Det är
bra att Anne Wibble nämner Centerpartiet. Om det är
något parti som aktivt har arbetat i framför allt Balti-
kum, så är det Centerpartiet. Inte minst har den kopp-
ling som finns mellan Centerpartiet och jordbrukets
intressen tagit sig uttryck i att väldigt många svenska
bönder på ett mycket praktiskt sätt har gjort en bi-
ståndsinsats i Baltikum. Där finns ett djupt och äkta
engagemang.

Budgetfrågan i riksdagen får vi lösa när vi kom-
mer så långt. Självfallet vill jag inte försätta mig själv
eller detta arbete i en situation där vi står utan resur-
ser. Samtidigt vet fru Wibble att man inte skall lova ut
i förtid vad som skall komma i kommande budgetar.
Det får bli föremål för normal behandling. Som
statsminister vill jag inte föregripa den avvägning som
finansministern gör.

Det är snarast detta som är grunderna till att rege-
ringen i dag inte ställer ut nya pengar som löfte. Som
sagt avser vi att engagera oss, och då kan det behövas
resurser. Om jag uttrycker mig så, är det tämligen
klart var regeringen står.

Energifrågan rymmer kärnsäkerhetsfrågorna, men
också en del frågor om fossilbränsle, som är allt annat
än attraktivt i ett miljöperspektiv. Det finns behov av
en infrastruktur när det gäller exempelvis elförsörj-
ning i regionen. Detta är i allra högsta grad är påkallat
som projekt. Det finns stora insatser att göra på ener-
giområdet i hela Östersjöregionen. Om vi skulle gå
över på en sådan enkel sak som exempelvis hur man
sparar energi, skulle vi också där hitta en mängd goda
projekt att lägga ned tid och resurser på.

Jag vill inte föregripa samtalen i energiberedning-
en, utan bara säga att jag inte tror att det som har sagts
om kärnsäkerhet på andra sidan Östersjön är partipo-
litiskt kontroversiellt i Sverige. Vi har anledning att
hjälpas åt med detta.

Jag sätter också naturligtvis värde på Anne
Wibbles berömmande ord. De var särskilt värmande
med tanke på att de kommer från en person som inte
brukar vara i den positionen annars. Det sätter jag
stort värde på. Tack för de orden.

Anf. 108 BENGT HURTIG (v)

Fru talman! I hela Sverige tycker man att Öster-
sjösamarbetet är positivt och bra, och att det rör sig
framåt.

Men åtminstone i norra Sverige finns det en stark
oro för att i synnerhet samarbetet med Ryssland på
kärnsäkerhetsområdet kommer att bli allt för tafatt när
det gäller Barentsregionen. I dag kommer rapporter
från ryska och svenska forskare där det sägs att risken
för att det skall inträffa allvarliga kärnkraftsolyckor,
antingen i reaktorer eller i sådana avfallslager som
finns i denna region, är upp emot 25 % inom den
närmaste tioårsperioden. Kärnkraftsreaktorer och
kärnkraftslager rostar. Man har svårt att betala ut
löner till bevaknings- och driftspersonal.

Det finns naturligtvis också en stark oro bland den
stora befolkningen i detta område av Ryssland. Detta
är ett gigantiskt miljöproblem för hela norra Skandi-
navien, och även för Bottenviken och Östersjön. Om
det inträffar en olycka, och vindarna blåser från fel
håll, kan vi effekter motsvarande Tjernobylolyckans.

Detta problem måste ägnas betydligt större upp-
märksamhet. De ekonomiska insatser som behövs är
så stora att jag inte tror att EU ensamt kan göra dem.
Resurser från Ryssland, USA och Japan - kanske hela
OECD-området - måste sammanfogas med EU:s
resurser för att man skall kunna komma i gång med
dessa insatser.

Min första fråga är: Berördes detta på Östersjömö-
tet? Den andra frågan är: Vilka initiativ är regeringen
beredd att ta för att stärka miljöskyddet inom Barents-
regionen?

Anf. 109 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Jag tror att Bengt Hurtig sade någon-
ting som är ganska viktigt att stryka under. Han pekar
på att Barentsarbetet inte är någonting som EU en-
samt kan klara av. Det är inte så tokigt att vara med i
EU. Eller hur, Bengt Hurtig? Det finns faktiskt en del
kvaliteter som kan mobiliseras också den vägen.

Det som skiljer Barentssamarbetet från Östersjö-
samarbetet är att när Barentsrådet bildades var Sveri-
ge inte medlem i EU. Norge var det inte då, och är det
inte heller nu. Finland var inte heller medlem. EU
spelade ingen roll i det sammanhanget. När vi nu
träffas i Östersjösamarbetet, i Visby, är EU med. I
Florens skall nu ett Östersjöinitiativ lanseras.

Självfallet har vi allt intresse i världen av att suc-
cessivt också omfatta Barentsområdet och de problem
som finns där. Barentssamarbetet och Barentsarbetet
var också uppe i samtalen på mötet i Visby. Men i
första hand diskuterades det som rör den baltiska
dimensionen. Det finns ingen målkonflikt här emel-
lan. Det finns rimligen inte heller någon dragkamp om
resurser. Det ena får inte förskjuta det andra.

Jag har vid flera tillfällen fört samtal med Gro
Harlem Brundtland om detta. Fru Brundtland har som
norsk statsminister ett direkt inflytande över det Ba-
rentsråd som finns i dag, och där Norge spelar en
pådrivande roll. Norge spelar en pådrivande roll i det
arbetet, på samma sätt som Sverige spelar en pådri-
vande roll i Östersjösamarbetet. Vi har anledning att
hjälpas åt, att samla våra resurser och mobilisera
framför allt EU:s resurser både kring Östersjön och i
Barentsområdet för att därigenom få en möjlighet att
gå vidare internationellt och att mobilisera ytterligare
resurser.

Det finns ingen anledning att sätta Barentsarbetet
emot Östersjöarbetet. Båda är lika viktiga och lika
dramatiska understrykande risken med åldrande kärn-
kraft. Mot den bakgrunden tycker jag också att Vis-
bymötet platsar i detta sammanhang.

Anf. 110 BENGT HURTIG (v)

Fru talman! Såvitt jag förstår nämndes inte mil-
jöproblemen i Barentsområdet på Östersjökonferen-
sen. Så tolkar jag svaret. Men jag hoppas att man så
snart som möjligt kommer att ta initiativ som visar att
man tänker driva på miljöarbetet inom Barentsregio-
nen.

Samarbetet i Barentsregionen går inte att överlåta
till den privata företagsamheten i Europa. Då kan det
bli precis tvärtom - att miljön i stället tar skada av
den exploateringsverksamhet som de avser att dra i
gång där.

Anf. 111 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Det är märkligt! Jag sade ju i klartext
att vi också diskuterade Barents. Det var långtifrån
huvudämnet för mötet, men självfallet berördes det.

Bengt Hurtig och jag får nog göra vad vi kan för
att mobilisera offentligt kapital för att hantera situa-
tionen i Barents, men också på andra ställen runt
omkring i vår region. I detta sammanhang kommer vi
nu att ha mycket större möjligheter, när vi har tillgång
till EU:s samlade resurser. Också i det här perspekti-
vet finns det anledning att fundera över vikten av ett
EU-medlemskap.

Anf. 112 LENNART BRUNANDER (c)

Fru talman! Jag vill gratulera statsministern till det
av allt att döma goda resultatet av mötet. Som stat-
ministern själv sade, är det viktigt att statscheferna för
länderna runt Östersjön kan sitta ned och prata med
varandra och på det sättet komma överens om sådant
som är viktigt.

Jag vill fråga på vilket sätt miljöfrågorna togs upp
vid detta möte. Om jag inte har fel, var det meningen
att miljöministrarna skulle ha träffats och förberett
vissa saker före statsministrarnas möte. Detta blev av
olika skäl inte av, utan de kommer att mötas senare,
tror jag.

Men det är oerhört viktigt att vi hos de olika stats-
cheferna planterar de synpunkter och uppfattningar vi
har om Östersjöns betydelse, både för oss och för
dem. Vi måste också ta upp vad som måste göras för
att man skall kunna få en fungerande ekologisk ba-
lans.

Anf. 113 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Det är riktigt som Lennart Brunander
sade. Miljöministrarna kommer att mötas och diskute-
ra ett Agenda 21-initiativ för regionen.

Vi har ibland i Sverige en tendens att anse att det
bara är vi som begriper oss på miljöpolitik och är
miljöengagerade. Det är inte riktigt sant. De politiker
jag möter ifrån Baltikum är, oavsett partifärg, djupt
engagerade i miljöfrågan. Politiker jag möter ifrån
Polen är också djupt engagerade. De sitter ju i sam-
hällen som till följd av fattigdomsproblem inte alltid
har samma politiska tryck i miljöfrågan som vi har. Vi
har ju ibland råd att välja direkt.

Det är ingen tvekan om att miljön kommer att vara
en dominerande samarbetsfråga. Vi är inte mer ärligt
engagerade än andra. Vi har däremot en annan eko-
nomisk situation än andra och kan kanske ställa större
resurser till förfogande. Men engagemanget har vi
gemensamt.

Det är lika smärtsamt för en balt att se det förore-
nade vattnet nå havet som det är för en svensk att inse
att det så småningom sköljs upp vid exempelvis de
sörmländska kusterna. Vi äger det tillsammans, och
engagemanget kommer att växa. Det är jag övertygad
om.

Anf. 114 INGA-BRITT JOHANSSON (s)

Fru talman! Jag vill tacka för den information vi
har fått. Den har varit oerhört intressant och stimule-
rande.

Den fråga som jag vill ta upp kan kanske verka
något udda. Det är alldeles utmärkt att alla grupper i
samhället blir inblandade: kommuner, näringsliv,
organisationer, ungdomar - alla.

Vi möter dock en grupp som efterlyser praktiskt
och handgripligt engagemang från oss, från riksdags-
gruppen. De saknar möjligheter att komma åt infor-
mation och annat, och de litar kanske inte helt och
fullt på sina regeringar och myndigheter, som vi av
tradition är vana att kunna göra.

De vill alltså att vi praktiskt skall delta i arbetet,
komma över och informera parlamenten om hur man
jobbar praktiskt med att få till stånd en lagstiftning
och hur man får fram information.

Nu kan statsministern säga att riksdagen själv kan
besluta om riksdagsledamöternas möjligheter att arbe-
ta. Det är givetvis sant. Det är dock inte helt lätt och
tar tid. Jag vill därför fråga om statsministern är be-
redd att se till att även vi riksdagsledamöter får möj-
lighet att svara positivt på alla de förfrågningar vi får
om att delta i arbetet i Östersjöområdet.

Anf. 115 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Jag svarar gärna ja på en sådan fråga,
men egentligen gav Inga-Britt Johansson själv svaret.
Det är rimligen riksdagen själv som skall hantera
formerna för riksdagsledamöternas engagemang.

Jag tror helt enkelt inte att det går att hålla riks-
dagsledamöterna borta från det här. Det är så lockan-
de. Jag tror att alla som sitter i kammaren inser den
politiska kraften i detta, och då vill man vara med. Ni
kommer att få vänner i Polens parlament, i S:t Peters-
burgs kommunfullmäktige eller i Litauens regering.
Den typen av relationer kommer att växa fram.

Självfallet förfogar riksdagen över sina egna re-
surser för utländskt engagemang och utländsk besöks-
verksamhet. Jag kan inte se annat än att detta borde
vara något som riksdagen själv rimligen borde kunna
lösa. Riksdagsledamöterna är i allra högsta grad väl-
komna.

Anf. 116 INGA-BRITT JOHANSSON (s)

Fru talman! När det finns delprojekt där de re-
spektive parlamenten önskar vår medverkan, skulle
statsministern då kunna hjälpa oss att delta, intill dess
att vi har lyckats lösa dessa frågor inom riksdagen?

Anf. 117 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Jag har i princip ingen möjlighet att
svara nej på en sådan fråga. Det skulle vara bisarrt.
Frågan är bara hur det skall lösas praktiskt. Jag tror
nog trots allt att riksdagsdirektör Grenfors i större
utsträckning än statsministern praktiskt och snabbt
kan lösa problemet. Skulle han gå bet, lovar jag att stå
som en sista utpost.

Anf. 118 EVA ERIKSSON (fp)

Fru talman! Även jag skall börja med att tacka och
gratulera statministern till den fina insats som gjordes
i Visby.

Det är fantastiskt härligt att höra statsministern be-
skriva arbetsformerna, att man sitter och samtalar runt
bord, tar upp frågor som skall diskuteras och problem
som skall lösas och att man har en ambition att göra
det gemensamt. Statsministern underströk också tyd-
ligt Sveriges betydelse i internationella sammanhang.
Det är den stora kraften som kommit av Visbymötet.

Man kan då fråga sig hur vi skall använda oss av
den kraften. Jag tycker det vore intressant att utveckla
Bengt Hurtigs fråga. Östersjön har ju inte bara avrin-
ningsområden från de nära balitska staterna och
Ryssland, utan också från ett stort område som vi
aldrig tidigare haft tillgång till. Det öppnas nu för oss,
och vi får vara med och utveckla ett hållbart ekolo-
giskt samhälle genom att också tala om hela Mur-
manskområdet och Barentsregionen.

Med anledning av statministerns inledning och av
de svar som givits här i dag vill jag ställa en fråga till
statsministern. I ett sådant här råd har man ju tillgång
till representanter för alla länder som finns i regionen.
Finns det då inte möjlighet att lyfta fram frågorna som
gäller Murmansk, Barents och hela det arktiska områ-
det, som ju har stor betydelse för om vi skall kunna
klara av miljöproblemen i hela den östeuropeiska
delen?

Anf. 119 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Visst finns möjligheterna, om vi tyck-
er att det är lämpligt och riktigt att göra det. Det är
inte svårt att beskriva hur det skall kopplas ihop.

Vi skall komma ihåg att det redan pågår ett Ba-
rentssamarbete där Norge är mycket djupt engagerat
och har tagit på sig uppgiften att samordna och koor-
dinera insatserna, och vi skall inte springa i vägen för
varandra. Detta går säkert att lösa. Både Sverige och
Norge är engagerade på båda ställena. Jag har inget
som helst emot att det kopplas ihop. Det hänger na-
turligt ihop.

Anf. 120 EVA ERIKSSON (fp)

Fru talman! Jag tackar för det beskedet. Jag vill
ändå i detta sammanhang passa på att vädja att man
lyfter upp dessa frågor på bordet i diskussionerna.
När det gäller Barentsregionen, Murmansk, och hela
det Arktiska samarbetet har inte de frågorna haft en så
hög status i den diskussion som vi ändå har haft i det
svenska parlamentet. Jag ställer nu min förhoppning
till statsministern att den här frågan kommer upp på
bordet igen.

Anf. 121 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Det är sant att Barentsfrågorna inte
har varit så dominerande i debatten och så uppmärk-
sammade som Östersjöinitiativet har varit. Det inne-
bär inte att det är mindre viktigt. Låt oss gemensamt
fundera på hur det skall kopplas ihop. Låt oss inse att
just därför att vi nu har tillgång till de samlade resur-
ser som finns i EU kan vi göra saker som vi förut inte
trodde vara möjligt. Det är inte oviktigt som en illust-
ration till medlemskapets betydelse.

Anf. 122 KRISTER ÖRNFJÄDER (s)

Fru talman! Även jag vill tacka statsministern för
ett gott initiativ och för en bra redovisning. Jag är
medveten om att en sådan relativ kort redovisning inte
kan rymma allt. Vad jag är intresserad av just nu är
hur kommuner och landsting inom ramen för dessa
projekt kan fortsätta sitt positiva arbete med utveck-
lingen och samarbetet runt Östersjön.

Anf. 123 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Det är en av de saker som kanske inte
behöver så mycket av statligt stöd, eftersom det växer
underifrån med en våldsam kraft just därför att många
är så glada över att möjligheterna öppnas. Krister
Örnfjäder känner situationen i sin valkrets. Där man
har kust vänder man sig naturligt mot exempelvis de
baltiska staterna och Polen.

Om Krister Örnfjäder skulle räkna de initiativ som
har tagits exempelvis i Västervik med omnejd för att
bygga ut dessa kontakter blir det en mycket impone-
rande uppräkning. Det gäller inte bara Västervik. Det
sker också i inlandet och runt omkring i Sverige.

Den processen skall vi ge bästa möjliga förutsätt-
ning inte genom att ge statsbidrag och göra den typen
av insatser utan genom att bidra i kampen mot den
organiserade brottsligheten. Är det någonting som
vanligt folk är ängsligt för är det just rapporterna som
kommer om organiserad brottslighet i exempelvis
Polen, S:t Petersburgsområdet eller i Baltikum. Det
gör att man är rädd för att åka dit.

Kampen mot den organiserade brottsligheten blev
därför ett av de uttryck som denna konferens tog sig
när vi ville underlätta det mellanfolkliga samarbetet.
När Polens premiärminister Cimoscewicz hade gått
igenom det mellanfolkliga samarbetet slutade stats-
ministrarnas och premiärministrarnas resonemang i att
vi inte kan riskera att våra medborgare inte kan känna
sig säkra.

Den ekonomiska och den organiserade brottslighe-
ten växer med våldsam kraft och fart. Vi ligger hela
tiden efter. Skall mellanfolkligt utbyte kunna utveck-
las måste vi klara av den här saken. Så togs initiativet
att direkt med personliga representanter från statsmi-
nistrarna få igång ett aktionsprogram mot den organi-
serade brottsligheten.

Utarbetandet av det programmet börjar nu vid ett
första sammanträde i Stockholm den 13 juni där Sve-
rige står värd. Det är ett initiativ som jag tycker är
meningsfullt att vi arbetar med på vår nivå. Sedan
kommer det andra att växa av egen kraft, eftersom det
är så rätt.

Anf. 124 YVONNE SANDBERG-
FRIES (s)

Fru talman! Också jag vill verkligen tacka Göran
Persson för hans personliga engagemang i dessa frå-
gor. Jag hör till dem som själv är väldigt engagerad,
och det har jag varit under många år. Genom statsmi-
nisterns så tydliga och engagerade hållning i den här
frågan har vi äntligen kommit dithän att vi fått en bred
insikt över allt i Sverige om vilken potential och vilka
möjligheter som ligger i Östersjöregionen. Det vi talar
om är Europas nya tillväxtområde.

Jag vill också vittna om att det finns ett utomor-
dentligt starkt engagemang runt om i landet. I den del
av Sverige som jag kommer ifrån ser vi dagligen
exempel på det. Det handlar om kommuner, företag,
organisationer och enskilda människor som gör insat-
ser.

Jag är en ganska praktisk person. Många gånger
finns det fler idéer, projekt, uppslag och vilja att göra
någonting än vad det finns resurser för att genomföra
allt det goda man vill göra. Därför skulle jag vilja
skicka med statsministern: Se nu till att de pengar som
vi faktiskt kommer åt via EU-systemet - där vi just nu
talar om nya pengar i form av det som kallas för Inte-
reg 2 c, artikel-10-pengar, osv. - fördelas på ett så-
dant sätt i Sverige att vi med hjälp av dem kan ge
också ekonomiskt stöd. Jag tror - och jag är överty-
gad om att också statsministern inser det - att det
behövs för att vi skall få ordentlig fart på detta samar-
bete.

Anf. 125 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Jag tar till mig vad Yvonne Sandberg-
Fries säger. Hon har själv ett omfattande engagemang
i den här frågan. Den aspekt hon reser finns anledning
att beakta. Vi får se upp med den saken.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 §(forts. från 8 §) Lönebidragsmedel inom
allmännyttiga organisationer (forts. AU15)

Anf. 126 BARBRO JOHANSSON (mp)

Fru talman! Som miljöpartist har jag en vision om
den informella sektorn. Jag tänker mig ett samhälle
där det finns plats för alla och där alla verkligen kan
hjälpa till efter bästa förmåga. I dag ser inte Sverige
ut så. Ideella och allmännyttiga organisationer kämpar
i motvind och i en ekonomisk snålblåst där de som vi
borde värna mest om är de som drabbas hårdast.

Solidariteten känns mycket avlägsen när arbets-
handikappade, långtidssjuka och andra som eventuellt
kan behöva en liten extra skjuts från statens sida för
att kunna tillförsäkra sig en sysselsättning är de som
sägs upp. Var finns tryggheten i dag när ersättnings-
nivåer förändras och försämras snabbare än männi-
skor hinner med att uppfatta? Är det en löne-
bidragsanställning statligt finansierad till 100 %,
90 %, 80 % eller kanske till 75 %?

Vad som verkligen är sant är att det bakom varje
siffra döljer sig ett antal människor som på grund av
just denna neddragning blev av med sitt arbete. För
mig står det helt klart att i dagens ekonomiska och
politiska klimat måste ett annat system byggas. Endast
i en samverkansmodell med stark lokal förankring
med samlade ekonomiska medel och med en given
plats för de allmännyttiga organisationerna kan vi
skapa en någorlunda beständig trygghet för arbets-
handikappade, långtidssjukskrivna och andra.

Fru talman! Att hitta sin plats i tillvaron är oerhört
viktigt. Om en arbetshandikappad person har hittat en
anställning där han eller hon är behövd och användbar
måste staten ta ansvar för att anställningen inte upp-
hör. Det handlar i många av de arbetshandikappades
fall om att rätt person till sist hittat till rätt plats. Jag
är övertygad om att jag har utskottet med mig när jag
hävdar att rätt plats för en människa inte är förtids-
pensionering bara därför att lönebidragsanställningen
står på spel.

Det talas så vitt och brett i dag om att vi skall
hjälpa till att göra passiva pengar till aktiva. Det är i
precis vad jag konkret menar i det här fallet. Låt oss
se om vi kan trygga anställningar med lönebidrag
lokalt genom ett utvidgat och förstärkt samver-
kansprojekt. Vi måste kunna lämna över ansvaret till
kommunerna och låta dem ta en helhetsgrepp över
försäkringskassa, arbetsförmedling, primär sjukvård
och socialtjänst.

Det är där det finns kompetens nog att hitta litet
ovanliga, kreativa och oväntade lösningar.

Vi här i riksdagen kan av förklarliga skäl inte, hur
gärna vi än skulle vilja det, ha samma överblick, men
visst anser Miljöpartiet att arbetsmarknadsutskottets
initiativ är lovvärt och nödvändigt. Jag yrkar givetvis
bifall till utskottsinitiativet. Men, fru talman, det är en
tillfällig lösning, litet av lappande och lagande, som
förhoppningsvis klarar situationen under hela 1996
för de 8 000 människor som berörs.

Jag vill slutligen säga att det måste till mer, att vi
måste börja tänka på ett helt nytt sätt. Fru talman! Ta
t.ex. lilla Forshaga kommun i Värmland! Där har
kommunen, socialförvaltningen och AMI i samverkan
ordnat med 21 lönebidragsanställningar i ett kommu-
nalt projekt. Den del av lönekostnaden som inte täcks
av statliga medel betalas av socialförvaltningen, efter-
som de som ges dessa anställningar först och främst är
socialmedicinskt handikappade, för vilka kommunen
annars har ett stort ekonomiskt ansvar. Kommunerna
kan och vill, om det bara ges en vettig och ärlig möj-
lighet till nytänkande.

Fru talman! Från Miljöpartiets sida önskar vi att
den utlovade utredningen om offentligt stöd till ar-
betshandikappade också tar hänsyn till de lösningar
som vi föreslår.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till arbets-
marknadsutskottets hemställan.

Anf. 127 SONJA FRANSSON (s) replik

Fru talman! Jag håller med Barbro Johansson om
att det är viktigt med samverkan. Såvitt jag förstår av
Barbro Johanssons synpunkter när hon talar om sam-
verkan mellan försäkringskassan, arbetsförmedlingen
och kommunen gäller det till en del de förslag som
har kommit från Arbetsmarknadspolitiska kommittén.
Jag tror att det är oerhört viktigt att vi får fram de
olika förslagen.

Men det som jag tänkte höra litet grand med Bar-
bro Johansson om rör hennes uttalande att det är vik-
tigt att vi har arbetsplatser åt handikappade inom
organisationer, i kommuner och i samverkan med
kommuner. Vad jag skulle vilja peka på som viktigt är
att vi skall ha arbetsplatser för handikappade över
hela arbetsmarknaden. Det är viktigt att den som är
arbetshandikappad har möjlighet att välja arbetsplats
också inom privata företag, inom kommuner, i lands-
ting, i näringslivet - överallt. Man skall inte som förr i
tiden enbart vara hänvisad till organisationer. Jag tror
att det skulle innebära en tillbakagång.

Jag undrar hur Barbro Johansson ser på den frå-
gan.

Anf. 128 BARBRO JOHANSSON (mp) re-
plik

Fru talman! Jag håller med om att vi skall ha ar-
betshandikappade över hela arbetsfältet. Men jag
talade också om att vi genom utskottsinitiativet får ett
tillskott i de ideella organisationerna för att lösa de
första problemen. Jag håller med Sonja Fransson om
att det är så vi skall arbeta. Mer kan jag inte säga.

Anf. 129 DAN ERICSSON (kds)

Fru talman! Anledningen till dagens betänkande är
att riksdagen återigen måste korrigera regeringen och
Arbetsmarknadsdepartementet. Det visar sig ju att
regeringen Perssons byte av ministrar i Arbetsmark-
nadsdepartementet i det avseendet inte har lett till
någon förändring. Riksdagen har tidigare gång på
gång gjort förändringar i de propositioner som har
lagts fram. I det här fallet handlar det om ett rent
utskottsinitiativ.

När lönebidragsfrågan senast behandlades i riks-
dagen i slutet av 1995 reserverade vi kristdemokrater
oss för att en särlösning skulle genomföras för ideella
organisationer. Jag vill citera ur vår reservation:

"Ideella organisationer har börjat säga upp löne-
bidragsanställd personal. Särskilt allvarlig är situatio-
nen i handikapporganisationerna. Faran är överhäng-
ande att de som sägs upp kommer att bli passiva bi-
dragsmottagare. Detta strider mot den uppfattning
som utskottet gett uttryck för, nämligen att arbetslin-
jen skall hävdas och att förtidspensioneringar skall
undvikas."

Vidare skrev vi i reservationen att det fanns skäl
för riksdagen att ompröva ställningstagandet när det
gällde bidragsnivån. Framför allt borde ideella orga-
nisationer undantas från en sänkning.

Fru talman! Sedan dess har vi kristdemokrater
fortsatt med att i riksdagen driva frågan om en om-
prövning av sänkningen av lönebidragsnivån, framför
allt för ideella organisationer där varsel och uppsäg-
ningar ökat i omfattning. Ansvarig minister, arbets-
marknadsminister Margareta Winberg, sade i kam-
mardebatter här den 28 mars och den 18 april att det
inte fanns pengar till en särlösning där ideella organi-
sationer skulle undantas från sänkningen.

I det läget har riksdagens arbetsmarknadsutskott
tagit ett initiativ för att lindra effekterna av de varsel
och uppsägningar som nu finns. Detta initiativ ligger i
linje med vad vi kristdemokrater har sagt om att en
särlösning tillskapas för de ideella organisationerna.
Det är bra att det här initiativet nu kommer. Tillfälligt
gör det att man någorlunda klarar situationen det här
året. Riksdagens kommande beslut blir en kraftig
anmärkning mot regeringen och arbetsmarknadsminis-
terns sätt att hantera frågan.

Fru talman! Från Kristdemokraternas sida vill jag
peka på två punkter där vi tycker att man skulle ha
kunnat gå litet längre.

För det första - jag hade hoppats att utskottet
skulle ställa sig bakom detta, men så blev det inte -
handlar det om att vi redan i det här skedet skulle
besluta om ett återställande av § 17 a i lönebidrags-
förordningen. Det skulle innebära att man vid omför-
handling av lönebidragsnivån tog hänsyn till om det
fanns en påtaglig risk när det gäller den anställdes
möjligheter att få behålla sin anställning. Det här
avskaffade ju regeringen, vilket har försvårat situatio-
nen för många arbetshandikappade.

För det andra skulle utskottet redan nu ha slagit
fast att en långsiktig lösning för lönebidragsanställda
måste innebära fortsatta möjligheter till anställning i
nuvarande form och med nuvarande lönebidragsnivå
hos de ideella organisationerna; detta för att få en
permanent lösning. Nu blev det inte så, men vi har
löst detta för innevarande år, 1996. Vi får nöja oss
med det tills vidare. Vi kristdemokrater kommer ock-
så fortsättningsvis att driva de här kraven. Vi åter-
kommer närmast i samband med behandlingen av
1997 års budget.

Allra sist, fru talman, vill jag understryka en sak
som flera talare tidigare har tagit upp. Det gäller vad
utskottet säger om offentliga arbetsplatser och om
deras ansvar för de arbetshandikappade. Jag utgår
från att dessa offentliga arbetsplatser och institutioner
tar del av detta betänkande och av den debatt som
varit här liksom att regeringen noga följer vad som
händer på nämnda arbetsplatser när det gäller arbets-
handikappade.

Anf. 130 SONJA FRANSSON (s)

Fru talman! Dan Ericsson säger att han och kds
skulle vilja gå längre och bl.a. besluta om ett återinfö-
rande av § 17 a. Men, Dan Ericsson, § 17 a är ju en
av de paragrafer som gjort att organisationer och
föreningar inte har haft möjlighet att anpassa sig till
just de regler som gäller i fråga om flexibelt löne-
bidrag. Arbetsförmedlingen har inte kunnat förhandla
om och se till att det för just de här människorna un-
der en högkonjunktur med många jobb fanns möjlig-
heter till jobb på andra ställen samt möjligheter för
organisationerna att ta in en som är gravt handikap-
pad, för vilken man kan få ett högt bidrag.

Detta är en av anledningarna till att nämnda för-
ändring inte har kunnat ske. I stället sker den nu, och
det är mycket olyckligt, i en lågkonjunktur. Därför är
man oroad i utskottet. Det är ju svårt att just nu få ett
annat arbete. Om det hade varit öppet på marknaden i
övrigt skulle många av de här människorna ha fått en
möjlighet till arbete på den öppna marknaden med ett
lägre lönebidrag.

Fortfarande är det vår principiella åsikt att löne-
bidrag är ett individuellt stöd till en enskild handikap-
pad - inte ett föreningsbidrag.

Anf. 131 DAN ERICSSON (kds)

Fru talman! § 17a skulle ha kunnat förhindra att
det trots det initiativ vi nu tar ändå kommer att ske en
del uppsägningar. Det beror på att det finns grupper
som inte omfattas av initiativet.

Just ideella organisationer har stora ekonomiska
problem att hantera. Så är verkligheten. Som Sonja
Fransson snuddade vid är verkligheten dessutom den
att det för dessa grupper inte finns någon arbetsmark-
nad att gå till om man blir uppsagd. Det är i stället ett
sätt att fylla på arbetslöshetskön. Under den senaste
veckan hamnade 3 000 nya människor där. Varför
skall vi då också ställa arbetshandikappade personer
där? Det kan kanske undvikas om vi har en helhetssyn
på detta.

Jag är övertygad, fru talman, om att verkligheten
kommer att tvinga regeringen och majoriteten att
tänka om också på denna punkt.

Anf. 132 SONJA FRANSSON (s)

Fru talman! Vi har inte delade åsikter när det gäl-
ler den nuvarande lågkonjunkturen och svårigheterna
att få nya arbeten. Det är riktigt. Det är därför vi för
närvarande också är med på ett utskottsinitiativ. Men
framtiden får, genom den utredning som pågår, utvisa
vad som kommer att hända med organisationerna.
Alla organisationer är inte fattiga, Dan Ericsson. En
del är det. Handikapporganisationerna är som regel
det.

Men vi kan fortfarande tänka oss att i stället se
över föreningsbidrag. Det kan ju finnas andra som
kan gå in och stötta föreningarna. Det behöver inte
bara ske via lönebidrag. Lönebidraget är individuellt
och inte ett organisationsstöd.

Anf. 133 DAN ERICSSON (kds)

Fru talman! Alla organisationer är inte fattiga.
Men dess värre är det så att om man inte kan bära
den ekonomiska delen därför att kostnaderna ökar
vid en omförhandling, så kommer det att innebära
varsel och uppsägningar. Så är verkligheten.
Därför tror jag att regeringen och majoriteten
kommer att göra en omprövning också på den här
punkten.

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

SkU25 Beskattningen av vissa förmåner, m.m.

Mom. 1 (utbildning vid personalavveckling, m.m.)

1. utskottet

2. res.1 (m, fp, kds)

Votering:

187 för utskottet

100 för res. 1

62 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 137 s, 18 c, 16 v, 16 mp

För res. 1: 68 m, 21 fp, 11 kds

Frånvarande: 24 s, 12 m, 9 c, 5 fp, 6 v, 2 mp, 4 kds

Mom. 3 (förmån av flygresor)

1. utskottet

2. res. 2 (m, fp, kds)

Votering:

191 för utskottet

98 för res. 2

1 avstod

59 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 139 s, 20 c, 16 v, 16 mp

För res. 2: 67 m, 20 fp, 11 kds

Avstod: 1 fp

Frånvarande: 22 s, 13 m, 7 c, 5 fp, 6 v, 2 mp, 4 kds

Carl Erik Hedlund (m) anmälde att han avsett att rösta
ja men markerats vara frånvarande.

Mom. 5 (taxeringsbeslut i november, m.m.)

1. utskottet

2. res. 4 (m, fp, v, mp, kds)

Votering:

160 för utskottet

131 för res. 4

58 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 139 s, 20 c, 1 kds

För res. 4: 68 m, 21 fp, 16 v, 16 mp, 10 kds

Frånvarande: 22 s, 12 m, 7 c, 5 fp, 6 v, 2 mp, 4 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

AU7 Vissa regionalpolitiska frågor

Mom. 1 (antagande av lagförslaget)

I utskottsbetänkandet föreslogs antagande av lag om
överlåtelse av en förvaltningsuppgift till en interna-
tionell övervakningskommitté. Eftersom den uppgift
som överläts innefattade myndighetsutövning krävdes
att riksdagens beslut fattades antingen genom att
minst tre fjärdedelar av de röstande förenade sig om
beslutet eller i den ordning som gällde för stiftande av
grundlag. Av förslaget framgick att lagen önskades bli
antagen i ett enda beslut. Beslut fattades genom om-
röstning med rösträkning.

Votering:

290 för bifall

0 för avslag

59 frånvarande

Talmannen konstaterade att minst tre fjärdedelar av
de röstande hade röstat ja och kammaren hade således
bifallit utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För bifall: 139 s, 68 m, 19 c, 21 fp, 16 v, 16 mp,
11 kds

För avslag

Frånvarande: 22 s, 12 m, 8 c, 5 fp, 6 v, 2 mp, 4 kds

Mom. 2

Kammaren biföll utskottets hemställan.

AU15 Lönebidragsmedel inom allmännyttiga or-
ganisationer

Kammaren biföll utskottets hemställan.

12 § Anmälan om skriftliga frågor

Anmäldes att följande skriftliga frågor framställts

den 29 maj

1995/96:483 av Owe Hellberg (v) till arbetsmark-
nadsministern

Lokal samverkan mot arbetslösheten

1995/96:484 av Owe Hellberg (v) till näringsminis-
tern

Bidrag till solvärmeanläggningar

1995/96:485 av Maud Björnemalm (s) till statsrådet
Pierre Schori

Uppehållstillstånd för anhöriga

den 30 maj

1995/96:486 av Erling Bager (fp) till utbildningsmi-
nistern

Chalmers Tekniska Högskola

1995/96:487 av Carina Hägg (s) till inrikesministern

Elektronisk handel

1995/96:488 av Carina Hägg (s) till kommunika-
tionsministern

Hjälmkravet vid färd på moped

1995/96:489 av Ola Karlsson (m) till finansministern

Socialavgifter

1995/96:490 av Ola Karlsson (m) till kommunika-
tionsministern

Internetadress

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 4 juni.

13 § Anmälan om svar på skriftliga frågor

Anmäldes att följande svar på skriftliga frågor in-
kommit

den 29 maj

1995/96:455 av Sonja Fransson (s) till justitieminis-
tern

Konkursförvaltning

1995/96:458 av Inge Carlsson (s) till justitieministern

Förbud mot kränkande musiktexter

den 30 maj

1995/96:445 av Birger Schlaug (mp) till statsminis-
tern

EU-kommissionens säkerhetstjänst

1995/96:450 av Carina Hägg (s) till försvarsminis-
tern

Personminor

1995/96:459 av Nils T Svensson (s) till finansminis-
tern

Avdrag för avgift till arbetslöshetsförsäkring

1995/96:460 av Chatrine Pålsson (kds) till finansmi-
nistern

Oriktiga uppgifter i folkbokföringen

1995/96:472 av Carina Hägg (s) till utrikesministern

EU och Albanien

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 4 juni.

14 § Kammaren åtskildes kl. 16.16.

Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen från
sammanträdes början t.o.m. 8 § anf. 36,

av talmannen därefter t.o.m. 11 § anf. 130 (delvis)
och

av andre vice talmannen
därefter till sammanträdets
slut.