Hemlig teleavlyssning och hemlig
teleövervakning vid förundersökning i brottmål
under år 1994
Skr.
1995/96:9
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 21 september 1995
Mona Sahlin
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
I skrivelsen redogörs för tillämpningen under år 1994 av bestäm-
melserna i rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig
teleövervakning vid förundersökning i brottmål.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 9
Skr. 1995/96:9
1 Ärendet och dess beredning .................... 3
2 Närmare om hemlig teleavlyssning ............... 3
3 Närmare om hemlig teleövervakning ............... 5
4 Slutsatser................................ 6
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 september
1995 ................................... 8
Bestämmelserna om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning
som tvångsmedel vid beivrande av brott finns i första hand i 27 kap.
rättegångsbalken. Sådana bestämmelser finns även i lagen (1952:98)
med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, lagen
(1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna
och domstolarna under krig eller krigsfara m.m. samt lagen (1991:572)
om särskild utlänningskontroll. Sistnämnda lag trädde i kraft den 1 juli
1991 och ersatte lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga
våldsdåd med internationell bakgrund, den s.k. terroristlagen.
I enlighet med riksdagens önskemål (bet. 1981/82:JuU54, rskr.
1981/82:298) redovisar regeringen årligen hur reglerna om
teleavlyssning i rättegångsbalken har tillämpats. I samband med att
reglerna om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning ändrades
den 1 september 1989 uttalades i lagstiftningsärendet (prop.
1988/89:124 s. 55) att regeringens redovisning till riksdagen angående
tillämpningen av bestämmelserna borde behållas och att en motsvarande
redovisning beträffande hemlig teleövervakning borde lämnas.
Regeringen lämnade den 15 september 1994 en redogörelse till
riksdagen för tillämpningen under år 1993 av bestämmelserna i
rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning
(skr. 1994/95:32, bet. 1994/95:JuU3, rskr. 1994/95:41). Regeringen
lämnar nu motsvarande redogörelse för år 1994.
Redogörelsen bygger på uppgifter som Rikspolisstyrelsen har lämnat
i en skrivelse till regeringen den 4 september 1995. Redogörelsen
omfattar samtliga fall av hemlig teleavlyssning och hemlig
teleövervakning enligt rättegångsbalkens regler under år 1994.
Skr. 1995/96:9
Hemlig teleavlyssning innebär att telemeddelanden, som befordras via
ett allmänt tillgängligt telenät till eller från en viss teleanläggning, i
hemlighet lyssnas av eller tas upp genom ett tekniskt hjälpmedel för
återgivning av innehållet i meddelandet. Tvångsmedlet kan användas
både för avlyssning av telefonsamtal och för upptagning av annan
telekommunikation än muntlig sådan, såsom telefax och
datakommunikation. Hemlig teleavlyssning får enligt 27 kap. 18 §
rättegångsbalken användas vid förundersökning i brottmål om
minimistraffet för brottet är två års fängelse och vid försök,
förberedelse eller stämpling till sådant brott, om gärningen är straffbar.
Dessutom krävs att någon är skäligen misstänkt för brottet och att
åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen.
Regeringen har den 18 maj 1995 överlämnat en proposition om
hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning till riksdagen (prop.
1994/95:227). I propositionen föreslås ändringar av ifrågavarande regler
i rättegångsbalken för att anpassa dem till den tekniska utvecklingen på
teleområdet och till förändringarna på telemarknaden. Hemlig Skr. 1995/96:9
teleavlyssning och hemlig teleövervakning skall enligt förslaget avse ett
telefonnummer, en kod eller annan teleadress - i stället för en
telefonapparat eller annan teleanläggning - som innehas eller annars kan
antas komma att användas av den misstänkte. Tillstånd till hemlig
teleavlyssning och hemlig teleövervakning skall i enlighet härmed
meddelas att gälla viss teleadress. Vidare föreslås att hemlig
teleavlyssning och hemlig teleövervakning med vissa begränsningar
skall kunna ske även utanför allmänt tillgängliga telenät.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.
För all tvångsmedelsan vänd ning anses gälla tre allmänna principer.
De tre principerna, som anknyter till innehållet i 2 kap. 12 §
regeringsformen, är ändamålsprincipen, behovsprincipen och
proportionalitetsprincipen. Ändamålsprincipen innebär att en myndighets
befogenhet att använda tvångsmedlet skall vara bunden till det ändamål
för vilket tvångsmedlet har beslutats. Behovsprincipen innebär att en
myndighet får använda ett tvångsmedel bara när det finns ett påtagligt
behov och en mindre ingripande åtgärd inte är tillräcklig.
Proportionalitetsprincipen, som är lagfäst i bl.a. 27 kap. 1 § tredje
stycket rättegångsbalken, innebär att en tvångsåtgärd i fråga om art,
styrka, räckvidd och varaktighet skall stå i rimlig proportion till vad
som står att vinna med åtgärden.
Rikspolisstyrelsens redogörelse visar att domstol under år 1994, när
det gäller förundersökning avseende grova narkotikabrott, har meddelat
tillstånd att i hemlighet lyssna av kommunikation till eller från
telefonapparater eller andra teleanläggningar som har innehafts eller
använts av 309 misstänkta personer. Som jämförelse redovisas nedan
antalet fall under åren 19691 - 1993.
|
1969 |
28 |
1978 |
102 |
1987 |
205 |
|
1970 |
39 |
1979 |
147 |
1988 |
210 |
|
1971 |
44 |
1980 |
220 |
1989 |
214 |
|
1972 |
34 |
1981 |
277 |
1990 |
214 |
|
1973 |
46 |
1982 |
313 |
1991 |
243 |
|
1974 |
44 |
1983 |
418 |
1992 |
258 |
|
1975 |
42 |
1984 |
414 |
1993 |
261 |
|
1976 |
64 |
1985 |
233 | ||
|
1977 |
122 |
1986 |
213 |
När det gäller andra grova brott där det enligt rättegångsbalken är
tillåtet att använda hemlig teleavlyssning har detta skett i 81 fäll under
år 1994. Det har gällt förundersökningar huvudsakligen rörande mord,
försök till mord, grovt rån, förberedelse till grovt rån, grov våldtäkt,
1 Möjligheten att använda hemlig teleavlyssning vid misstanke om grova
narkotikabrott infördes år 1969.
grov penningförfalskning, grovt sabotage, sabotage och grov Skr. 1995/96:9
utpressning samt grov alimänfarlig ödeläggelse. Antalet fall de närmast
föregående åren var följande (1986 års siffra innnefattar inte den
telefonavlyssning som det året ägde rum i utredningen av mordet på
statsminister Olof Palme).
|
1983 |
17 |
1987 |
15 |
1991 |
31 |
|
1984 |
13 |
1988 |
15 |
1992 |
61 |
|
1985 |
6 |
1989 |
24 |
1993 |
84 |
|
1986 |
15 |
1990 |
13 |
Den genomsnittliga avlyssningstiden år 1994 var 43 dagar. Motsvarande
siffror för tidigare år var i antalet dagar 43 (1993), 47 (1992), 44
(1991), 46 (1990), 44 (1989), 48 (1988), 54 (1987), 53 (1986) och 60
(1985). Avlyssningstiden varierar dock. Under år 1994 förekom fall där
avlyssningstiden var så kort som en dag, medan den i några fall har
pågått i över 4 månader. I ett fall har avlyssningen pågått i över 10
månader.
Avlyssningen har haft betydelse för förundersökningen i fråga om den
misstänkte i knappt 52 procent av fallen år 1994, vilket kan jämföras
med drygt 56 procent av fallen 1993, 47 procent 1992, 48 procent
1991, 47 procent 1990, 51 procent 1989, 44 procent 1988, 68 procent
1987, 64 procent 1986 respektive 77 procent 1985. Avlyssningen har
under år 1994 inte gett något resultat i fråga om den misstänkte i drygt
29 procent av fallen och avlyssningen har avbrutits med kvarstående
misstanke i knappt 19 procent av fallen.
I likhet med det föregående året har det under år 1994 inte
förekommit något fall där en domstol inte har bifallit en ansökan om
hemlig teleavlyssning. Rikspolisstyrelsen har även under den nu aktuella
tidsperioden tillämpat en viss förhandsprövning av avlyssningsärendena
(jfr prop. 1980/81:76 s. 277 och 278). Rikspolisstyrelsen har inte
lämnat negativt besked i något fall.
Hemlig teleövervakning innebär att uppgifter i hemlighet hämtas in om
telemeddelanden som har expedierats eller beställts till eller från en viss
teleanläggning som är ansluten till ett allmänt tillgängligt telenät eller att
en sådan anläggning stängs av för telemeddelanden. Tvångsmedlet får
enligt 27 kap. 19 § rättegångsbalken användas vid förundersökning i
brottmål, om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än
fängelse i sex månader och vid narkotikabrott med enbart fängelse i
straffskalan. I övrigt gäller motsvarande regler som för hemlig
teleavlyssning. Som tidigare nämnts har regeringen nyligen överlämnat
en proposition till riksdagen i vilken föreslås ändringar av bl.a. reglerna Skr. 1995/96:9
om hemlig teleövervakning (se avsnitt 2).
Av Rikspolisstyrelsens redovisning framgår att det under år 1994
lämnades tillstånd i 68 fall till hemlig teleövervakning. Av dessa avsåg
62 fäll narkotikabrott. Övriga fäll avsåg grov stöld, grovt häleri och
stämpling till grovt rån. Under år 1993 lämnades 60 tillstånd, varav 54
fäll avsåg narkotikabrott, 3 fäll mord och 3 fäll andra brott. Även under
år 1992 lämnades 60 tillstånd, varav 57 avsåg narkotikabrott och 3
avsåg grov stöld och grovt rån.
Den genomsnittliga tiden för teleövervakning under år 1994 var 44,8
dagar. Motsvarande siffra för år 1993 var knappt 35 dagar och för år
1992 drygt 47 dagar. Tiderna för teleövervakning under år 1994
varierar mellan tio dagar och fem månader.
Teleövervakningen har haft betydelse för förundersökningen i fråga
om den misstänkte i 28 procent av folien. Övervakningen har inte gett
något resultat i 44 procent av fällen och de fäll där åtgärden har
avbrutits med kvarvarande brottsmisstanke utgjorde 28 procent.
Motsvarande procentsatser för år 1993 var 35, 10 och 55 och för år
1992 25, 37 respektive 38.
Under år 1994 har det inte förekommit något fall där en domstol har
lämnat en ansökan om hemlig teleövervakning utan bifall och inte heller
något fäll där Rikspolisstyrelsen vid förhandsprövning har lämnat
negativt besked.
Av Rikspolisstyrelsens skrivelse framgår att tvångsmedlen, i likhet med
tidigare år, främst har använts i förundersökningar där det funnits starka
misstankar om organiserad eller annars omfattande handel med
narkotika. Hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning har
använts då andra spaningsmetoder har prövats utan resultat eller redan
från böljan visat sig otillräckliga. Huvudsyftet har alltjämt varit att
avslöja den mera omfättande narkotikasmugglingen till Sverige och
försäljningen av narkotika inom landet.
Regeringen konstaterar att antalet teleavlyssningar på grund av
misstanke om grov narkotikabrottslighet har ökat avsevärt sedan år
1969, då möjligheten att tillgripa detta tvångsmedel infördes. En
markant ökning av antalet tillstånd kan noteras under böijan av
1980-talet. Fram till år 1990 låg sedan antalet tillstånd på en ganska
konstant nivå motsvarande 1980 års nivå men har de senaste åren
återigen ökat. Jämfört med antalet tillstånd år 1993 har det skett en
ökning under år 1994 med 48 tillstånd.
Liksom tidigare år kan regeringen konstatera att antalet beslag av
främst heroin och amfetamin, liksom den mängd som har beslagtagits,
har ökat successivt under senare år. Antalet beslag under år 1994
avseende amfetamin har ökat något jämfört med år 1993.
Beslagsmängden amfetamin har dock ökat mycket kraftigt år 1994 och
är den högsta som någonsin redovisats. Antalet beslag avseende heroin Skr. 1995/96:9
har minskat jämfört med det föregående året men mängden beslagtagen
heroin är i stort sett densamma. Antalet beslag avseende kokain år 1994
är detsamma som år 1993. Mängden beslagtagen kokain har dock mer
än fördubblats.
Det är alldeles uppenbart att läget på narkotikaområdet alltjämt är
djupt oroande. Det kan därför inte komma i fråga att avstå från hemlig
teleavlyssning i den angelägna kampen mot narkotikabrottsligheten.
Hemlig teleavlyssning kan uppenbarligen inte heller avvaras i kampen
mot annan grov brottslighet. Den relativt omfattande avlyssning som
skett på grund av misstanke om bl.a. grovt rån bekräftar detta. Det nu
sagda innebär dock inte något ändrat ställningstagande när det gäller
vikten av att värna om den personliga integriteten. Det är alltjämt
angeläget att åtgärderna begränsas så långt som möjligt vad gäller både
antalet avlyssningar och den tid som avlyssningen pågår. Som tidigare
framhållits måste den framtida utvecklingen när det gäller hemlig
teleavlyssning följas noggrant. Det kan emellertid konstateras att den
hemliga teleavlyssningen även under år 1994 har varit framgångsrik.
Vad avser de redovisade siffrorna för hemlig teleövervakning är det
främst, i likhet med tidigare år, vid förundersökningar rörande
narkotikabrott som detta tvångsmedel kommer till användning. Det kan
konstateras att den hemliga teleövervakningen under år 1994 inte har
varit lika framgångsrik som under år 1993, trots att antalet tillstånd har
ökat något. Att hemlig teleövervakning inte är lika effektivt som hemlig
teleavlyssning är naturligt med tanke på tvångsmedlens olika
användningsområden. Hemlig teleövervakning utgör likväl en viktig del
i den brottsutredande verksamheten, inte minst i kampen mot
narkotikabrottsligheten.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 september 1995
Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Peterson,
Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Blomberg, Hedborg,
Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Johansson
Föredragande: statsrådet Freivalds
Regeringen beslutar skrivelse 1995/96:9 Hemlig teleavlyssning och
hemlig teleövervakning vid förundersökning i brottmål under år 1994.
gotab 49024, Stockholm 1995