Prop.
1995/96:89
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 19 oktober 1995
Ingvar Carlsson
Y Iva Johansson
(Utbildningsdepartementet)
I denna proposition föreslås att utbildningsmöjligheterna i Sverige för
utlandssvenska barn och ungdomar breddas och garanteras genom ett
statsbidragssystem som omfattar alla skolformer från och med årskurs 7
i grundskolan eller motsvarande till och med gymnasieskolan eller
motsvarande. Statsbidraget skall lämnas till anordnaren av utbildningen
och följer den enskilde eleven oavsett skolform. Eleven skall vidare ges
ett bidrag för inackordering.
Den nuvarande utbildningsformen riksintematskola behålls under en
övergångstid. Regleringen anpassas dock i riktning mot vad som gäller för
fristående skolor. Staten träffar avtal om statsbidrag till dessa skolor under
övergångstiden och om formerna för verksamheten. Statsbidrag lämnas för
alla utlandssvenska elever dock minst för ett i avtalet garanterat antal
årselevplatser.
En riksintematskola skall liksom tidigare även kunna ta emot elever
bosatta i Sverige. Hemkommunen skall vara skyldig att fördela resurser
för en sådan elev på samma sätt som om eleven gick i en fristående skola.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 89
Prop. 1995/96:89
1 Förslag till riksdagsbeslut.................... 3
2 Lagtext ................................ 4
3 Ärendet och dess beredning .................. 9
4 Nuvarande reglering ....................... 9
5 Förändrat system.......................... 11
6 Författningskommentar...................... 16
Bilaga 1 Sammanfattning av Promemorian Ändring av regle-
ringen för riksintematskolor, utarbetad av en arbets-
grupp inom Utbildningsdepartementet ........... 18
Bilaga 2 Sammanställning av remissinstanser och yttranden
över promemorian Ändring av regleringen för
riksintematskolor.......................... 22
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 oktober 1995 28
Rättsdatablad...................................... 29
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100),
2. godkänner det som regeringen förordar om statsbidrag till
utlandssvenska elevers utbildning (avsnitt 5).
Prop. 1995/96:89
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100)
Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (1985:1100)'
dels att nuvarande 10 kap. 1 a § skall betecknas 10 kap. 1 b §,
dels att 5 kap. 33 §, 9 kap. 6 och 8 §§ samt 10 kap. 1 § skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 1 kap. 17 § och
10 kap. 1 a och 1 c §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
17 §
Med utlandssvensk elev avses i
denna lag en elev vars vårdnadsha-
vare stadigvarande vistas i utlandet
och av vilka minst en är svensk
medborgare.
Regeringen får meddela föreskrif-
ter om att också annan skall räk-nas
som utlandssvensk elev.
5 kap.
33 §2
Till elever i gymnasieskolan som behöver inackordering till följd av
skolgången skall hemkommunen lämna ekonomiskt stöd. Skyldigheten
gäller till och med det första kalenderhalvåret det år då ungdomarna fyller
tjugo år. Stödet skall avse boende, fördyrat uppehälle och resor till och
från hemmet. Stödet skall ges kontant eller på annat lämpligt sätt enligt
kommunens bestämmande. Om stödet ges kontant, skall det utgå med lägst
1/30 av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för varje
hel kalendermånad under vilken eleven bor inackorderad. Beloppet får
avjämnas till närmast lägre hela tiotal kronor.
Första stycket gäller dock inte de
elever som avses i 27 § och som
genom statens försorg får särskilda
omvårdnadsinsinsatser.
Första stycket gäller dock inte de
elever som avses i 27 § och som
genom statens försorg får särskilda
omvårdnadsinsinsatser. Första styc-
1 Lagen omtryckt 1991:1111.
Senaste lydelse av 10 kap. 1 a § 1994:739.
Senaste lydelse 1993:800.
ket gäller inte heller i fråga om
utlandssvenska elever som erhåller
inackorderingstillägg enligt studie-s-
tödslagen (1973:349).
9 kap.
6 §’
En fristående skola, som är godkänd för elever som har vanlig skolplikt,
skall tilldelas bidrag för verksamheten av elevernas hemkommuner. För
varje elev skall lämnas ett belopp som motsvarar den genomsnittliga
kostnaden per elev i hemkommunens grundskola det pågående kalenderåret
på den årskurs som eleven tillhör. Vid tilldelningen får kommunen göra
ett avdrag som uppgår till högst 25 procent av den framräknade genom-
snittskostnaden. När kommunen bestämmer avdragets storlek skall den
beakta bland annat om den fristående skolan har särskilda kostnader på
grund av
1. att skolan drivs av en enskild fysisk eller juridisk person och inte
av kommunen,
2. att skolans åtagande omfattar elever med behov av särskilda stöd-
insatser,
3. att skolan erbjuder skolhälsovård.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får medge ett
större avdrag än 25 procent, om det finns särskilda skäl.
Tilldelningen beräknas för ett bidragsår i sänder. Varje bidragsår börjar
den 1 juli. Tilldelningen grundas på antalet elever från kommunen i den
fristående skolan den 15 september under bidragsåret. Bidraget skall
utbetalas med en tolftedel varje månad. Utbetalningarna i juli-september
avpassas efter ett beräknat antal elever och reglering görs vid utbetalning
i oktober. För en skola som är nystartad, får bidrag, som avser tiden ju-
li-september månad, betalas ut samlat i september. För att en nystartad
skola skall ha rätt till bidrag gäller dock att skolan skall ha ansökt om att
bli godkänd för vanlig skolplikt före den 1 april kalenderåret innan
bidragsåret börjar.
Om en elev slutar i den fristående skolan efter den 15 september bi-
dragsåret är hemkommunen inte skyldig att tilldela skolan bidrag för längre
tid än till och med kalendermånaden efter den då eleven slutade.
Utbetalning av bidrag enligt andra stycket får grundas på den kostnad
som hemkommunen fastställt i sin budget för respektive kalenderår. Om
det slutliga utfallet skulle bli högre än det i budgeten fastställda har den
fristående skolan rätt att få ut motsvarande mellanskillnad. Sådan
slutreglering skall ske senast två månader efter det att kommunens
årsredovisning för det aktuella kalenderåret har lämnats över till
fullmäktige.
3 Senaste lydelse 1995:816. 5
Paragrafen föreslås också ändrad genom prop. 1994/95:212.
Vad som sägs i första-fjärde
styckena gäller inte de fristående
skolor för vilka regeringen har
beslutat om statsbidrag genom sär-
skilda föreskrifter eller andra sär-
skilda beslut och inte heller skolor,
för vilka huvudmannen skriftligen
avstått från medelstilldelning eller
sådana skolor som Statens skolverk
enligt 7 § förklarat sakna rätt till
bidrag.
Vad som sägs i första-fjärde
styckena gäller inte de fristående
skolor för vilka regeringen har
beslutat om statsbidrag genom sär-
skilda föreskrifter eller andra sär-
skilda beslut och inte heller skolor,
för vilka huvudmannen skriftligen
avstått från medelstilldelning eller
sådana skolor som Statens skolverk
enligt 7 § förklarat sakna rätt till
bidrag. Första-fjärde styckena gäller
inte heller om statsbidrag lämnas
för en utlandssvensk elevs utbild-
ning.
8 §4
Regeringen får i fråga om viss utbildning förklara en fristående skola
berättigad till sådant bidrag som avses i andra stycket, om utbildningen
ger kunskaper och färdigheter som till art och nivå väsentligen svarar mot
de kunskaper och färdigheter som gymnasieskolan förmedlar och skolan
även i övrigt väsentligen svarar mot gymnasieskolans allmänna mål.
Härvid skall särskilt beaktas de krav som anges i 1 kap. 2 § andra och
tredje styckena. Förklaring skall dock inte lämnas i fråga om utbildning
som skulle innebära påtagliga negativa följder för gymnasieskolan inom
det offentliga skolväsendet i regionen.
Om en sådan förklaring som avses i första stycket lämnats, skall ele-
vernas hemkommuner lämna bidrag till skolan. Kommunens skyldighet
gäller endast utbildning för sådana elever som hemkommunen var skyldig
att erbjuda gymnasieutbildning vid den tidpunkt då utbildningen började.
Kommunens skyldighet enligt
andra stycket att lämna bidrag till
skolan gäller inte om statsbidrag
lämnas för en utlandssvensk elev.
Om den fristående skolan inte kommer överens om annat med elevernas
hemkommuner skall dessa erlägga det belopp som regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämt har föreskrivit.
10 kap.
1 §5
En internatskola kan på framställning från huvudmannen ges ställning
av riksintematskola genom beslut av regeringen. Kommuner och enskilda
kan vara huvudmän för riksintematskolor.
4 Senaste lydelse 1993:800.
5 Senaste lydelse 1993:800.
En riksintematskola skall ha till
uppgift att anordna utbildning, som
motsvarar grundskolan och gym-
nasieskolan eller endera av dessa
skolformer, för i första hand barn
och ungdomar som har utlands-
svenska föräldrar eller har behov av
miljöombyte eller som är från gles-
bygd och inte kan beredas till-
fredsställande inackordering.
I den del en riksintematskola
motsvarar grundskolan skall den i
fråga om rätten att fullgöra skol-
plikt där anses vara en enligt 9 kap.
1 § första och andra styckena god-
känd fristående skola I fråga om
riksintematskolomas organisation
och tillsynen över dem meddelas
föreskrifter av regeringen eller den
myndighet som regeringen be-
stämmer.
För fristående skolor som har
getts ställning av riksintematskola
gäller inte bestämmelserna i 9 kap.
En riksintematskola skall ha till
uppgift att anordna utbildning, som
motsvarar grundskolan och gym-
nasieskolan eller endera av dessa
skolformer, för i första hand ut-
landssvenska elever.
För fristående skolor som har
getts ställning av riksintematskola
gäller inte bestämmelserna i 9 kap.
om inte annat följer av 1 c § .
1 a§
I den del som en riksintematskola
motsvarar grundskolan skall den i
fråga om rätten att fullgöra skol-
plikten där anses vara en fristående
skola som godkänts enligt 9 kap. 1
§ första och andra styckena Rege-
ringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får meddela
föreskrifterom riksintematskolomas
organisation och tillsynen över dem.
1 c§
En kommun skall lämna bidrag
till en riksintematskola för en elev
som inte är att anse som utlands-
svensk. Därvid skall bestämmel-
serna i 9 kap. 6 § om bidrag till
fristående skolor tillämpas i fråga
om elever som går i den del av
riksintematskolan som motsvarar
grundskolan och bestämmelser i
9 kap. 8 och 9 §§ i fråga om elever
som går i den del som motsvarar
gymnasieskolan. Om eleven går en
utbildning som leder fram till In-
ternational Baccalaureate (IB) skall
bestämmelserna i 5 kap. 26 a § til-
lämpas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
2. En kommuns skyldighet att lämna bidrag enligt 10 kap. 1 c § gäller
inte i fråga om elever som har påbörjat sin utbildning före ikraftträdandet,
om statsbidrag lämnas för utbildningen.
I 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 9, punkt A 15)
anförde regeringen att en översyn av reglerna för riksintematskolor borde
göras. Översynen skulle ha som syfte att anpassa regleringen för
riksintematskoloma till vad som gäller för fristående skolor. Med hänsyn
till dels att skolorna kan behöva omställningstid för denna förändring, dels
att nuvarande förordnandeperiod för styrelserna för skolorna löper ut den
30 juni 1996 borde en förändring ske först den 1 juli 1996. Vidare anförde
regeringen att vi avsåg att senare återkomma till riksdagen i denna fråga.
En arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet har övervägt hur barn
och ungdomar till svenskar bosatta i utlandet kan garanteras
utbildningsmöjligheter i Sverige om nuvarande reglering för
riksintematskolor upphävs. Arbetsgruppen har presenterat sina förslag i
en promemoria som i sammanfattning finns i bilaga 1. Promemorian har
remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av remissyttrandena finns i bilaga 2.
Riksdagens ställningstagande till förslagen i propositionen om
riksintematskolor (prop. 1970:73, bet.l970:SU134 och rskr. 1970:297)
utgör basen för de nuvarande reglerna för riksintematskolor. Förslagen i
propositionen grundade sig på 1964 års utlands- och
intematskoleutrednings betänkande Skolgång borta och hemma -
Utlandssvenska barns skolgång - skolinackordering - skolgång för vissa
minoriteters bam (SOU 1966:55). Utredningen utgick från
inackorderingsbehovet för ett av utredningen kallat "riksklientel" dvs.
utlandssvenskars bam och elever i behov av radikalt miljöbyte.
Propositionen, som i huvudsak följde utredningens förslag, angav som
förutsättning för att en skola skulle kunna få ställning som riksintemat att
den kunde ge undervisning som motsvarar den vid grundskolan och
gymnasieskolan samt kunna erbjuda ett brett urval av gymnasieskolans
studievägar antingen vid skolan eller genom samarbete med skolor i den
kommun där skolan är belägen eller med en närliggande internatskola. En
elev som antagits i en riksintematskola skulle vid behov kunna beredas
skolgång i en kommunal skola. Som intematelev i riksintematskola skulle
endast få antas bam och ungdomar som har utlandssvenska föräldrar eller
har styrkt behov av miljöbyte eller är från glesbygd. Av intematkapaciteten
skulle 60% av platserna förbehållas utlandssvenskars bam. För att främja
elevernas sociala utveckling skulle vidare en riksintematskola vara öppen
för extematelever från den kommun där skolan finns och från närliggande
kommuner.
Enligt 10 kap. skollagen (1985:1100) är en riksintematskola en särskild
utbildningsform. Regeringen kan enligt 10 kap. 1 § skollagen - på
framställning från huvudmannen - ge en internatskola ställning som
riksintematskola. En riksintematskola skall ha till uppgift att anordna
1 * Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 89
utbildning, som motsvarar grundskolan och gymnasieskolan eller endera
av dessa skolformer, för i första hand barn och ungdomar som har
utlandssvenska föräldrar eller har behov av miljöombyte eller som är från
glesbygd och inte kan beredas tillfredsställande inackordering. I den del
en riksintematskola motsvarar grundskolan skall den i fråga om rätten att
fullgöra skolplikt där anses vara en enligt 9 kap. 1 § första och andra
styckena skollagen godkänd fristående skola. I fråga om
riksintematskolomas organisation och tillsyn över dem gäller bestämmelser
som regeringen meddelar.
Förordningen (1991:1080) om riksintematskolor innehåller bestämmelser
om verksamheten vid sådana skolor, om styrelse och skolledning. Där
finns bestämmelser om behörighet att tas in i riksintematskola, betyg,
intagning, intagningsnämnd och statsbidrag m.m. När det gäller innehållet
i undervisningen hänvisas i stor utsträckning till vad som gäller för
grundskolan och gymnasieskolan. En riksintematskola får statsbidrag som
omfattar bidrag till undervisning, elevhemsverksamhet och bidrag för
utlandssvenskars bam. Statsbidraget till undervisningen lämnas för ett visst
antal årselevplatser inom en ram som regeringen fastställer årligen samt
med ett av regeringen fastställt belopp per sådan årselevplats. I stats-
bidragsunderlaget ingår därvid också andra elever än de med utlands-
svenska föräldrar.
Grännaskolan och Sigtunaskoian Humanistiska Läroverket har sedan
starten varit de statligt garanterade alternativen för utlandssvenskars bam.
Regeringen gav dessutom i maj 1994 Lundsbergs skola ställning som
riksintematskola fr.o.m. den 1 juli 1994. För Lundsbergs skola gäller dock,
i avvaktan på ställningstagande till i avsnitt 3 redovisad översyn,
bestämmelserna om riksintematskolor med viss begränsning; så t.ex. gäller
ej bestämmelserna om styrelse och skolan erhåller statsbidrag endast till
undervisningen.
Bestämmelser om fristående skolor finns i 9 kap. skollagen. Statens
skolverk kan - på ansökan - enligt 9 kap. 1 § skollagen under vissa
förutsättningar godkänna en fristående skola för fullgörande av skolplikt.
Regeringen får enligt 9 kap. 8 § skollagen - på ansökan - förklara viss
utbildning över grundskolenivå vid en fristående skola berättigad till bidrag
från elevernas hemkommuner. Godkända fristående grundskolor respektive
fristående gymnasieskolor tilldelas resurser från elevens hemkommun
under förutsättning av sådana beslut. Av förordningen (1993:884) om
offentligt stöd till fristående skolor framgår att en fristående gymnasieskola
skall ha en läroplan samt kurs- och timplaner och att eleverna skall få
betyg eller intyg över utbildningen.
10
Regeringens förslag: Statsbidrag lämnas för utlandssvenska barns
och ungdomars utbildning i alla skolformer från och med årskurs 7
i grundskolan eller motsvarande till och med gymnasieskolan eller
motsvarande. Statsbidraget lämnas till anordnaren av utbildningen
och skall följa den enskilde eleven oavsett skolform. Bidrag till
inackordering lämnas i enlighet med bestämmelserna om studiestöd.
Den särskilda utbildningsformen riksintematskola behålls under en
övergångstid om längst fem år under vilken en utvärdering av det
föreslagna systemet skall ske. Staten träffar avtal om statsbidrag till
dessa skolor under övergångstiden liksom om formen för
verksamheten. Statsbidrag lämnas för alla utlandssvenska elever
dock minst för ett i avtalet garanterat antal årselevplatser.
En riksintematskola skall liksom tidigare även kunna ta emot andra
än utlandssvenska elever. Hemkommunnen ges skyldighet att
fördela resurser för sådana elever på samma sätt som om eleverna
gick i en fristående skola.
Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppen föreslår att den nuvarande
regleringen för riksintematskolor avskaffas. Gruppen anser att staten även
fortsättningsvis skall garantera möjligheten till utbildning i Sverige för
bam och ungdomar vars vårdnadshavare är svenska medborgare bosatta
i utlandet. Detta kan enligt gruppen ske enligt två alternativ, antingen
genom att staten träffar avtal med ett antal skolhuvudmän eller genom ett
system med statsbidrag som följer eleven oavsett vilken skola denne väljer.
Gruppen förordar att möjligheten för studier i Sverige för denna elevgrupp
utökas till att omfatta alla de skolformer inom det offentliga skolväsendet
som står till buds för bam och ungdomar från årskurs 7 till och med
gymnasieskolan och motsvarande skolformer i fristående skolor. I valet
av vägar att tillförsäkra utlandssvenskarnas bam och ungdomar utbildning
i Sverige förordar arbetsgruppen alternativ 2, dvs. ett system med enbart
statsbidrag.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna avstyrker förslaget
att avskaffa nuvarande reglering för riksintematskoloma. En del befarar
risk för segregation om statsbidrag ges endast för utlandssvenska elever
och vissa anser att det behövs ytterligare utredning om konsekvenserna av
en förändring innan beslut tas i frågan. Några remissinstanser, t.ex.
Sveriges Industriförbund, anser att det system som slutligen väljs bör
karakteriseras av möjlighet att börja skolan utan långa administrativa
procedurer före beslut, barnets familjs ekonomiska status har försumbar
betydelse, skolorna ifråga kan fungera som ett uthålligt alternativ till
familjehemmet, utlandssvenskars bam blandas väl med andra kategorier,
erfarenhet av de särskilda kategorier av bam det är fråga om tillvaratas och
att såväl skolundervisning som altemativhemsmiljö har god kvalitet
anpassad till de aktuella kategorierna bam.
11
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om såväl det offentliga
skolväsendet som fristående skolor har ändrats i grunden under senare år.
Från att tidigare ha karakteriserats av en utpräglad detaljreglering gäller
numera ett mål- och resultatinriktat styrsystem för skolväsendet. Hela
skolverksamheten är numera kommunaliserad och det tidigare
specialdestinerade bidraget ersatt av ett generellt statsbidrag för all
kommunal verksamhet. Det nuvarande statsbidraget till riksintematskolor
omfattar också elever bosatta i Sverige. Dessa elever ingår samtidigt i
befolkningsunderlaget för beräkningen av det statliga utjämningsbidraget
till kommunerna, vilket innebär att dubbelt statsbidrag utgår för dem. Den
nuvarande regleringen för riksintematskoloma är fortfarande
förhållandevis detaljerad och mot denna bakgrund otidsenlig och bör
ändras. Motivet för tillkomsten av nuvarande system för riksintematskolor
var den ökande internationaliseringen och det därav följande behovet av
att anordna undervisning på högstadie- och gymnasienivån för
utlandssvenskars bam. I allt högre grad är det vanligt att svenskar för
längre eller kortare tid tjänstgör i andra länder och att familjerna därför
är bosatta utomlands. Regeringen anser att det finns anledning att staten
också i fortsättningen aktivt stöder möjligheten till utbildning av god
kvalitet och till ett brett utbildningsutbud i Sverige för bam och ungdomar
till svenskar som stadigvarande vistas i utlandet. En utlandssvensk elev,
som har rätt till utbildning i Sverige, bör definieras som en elev vars
vårdnadshavare stadigvarande vistas i utlandet och av vilka minst en är
svensk medborgare. Definitionen bör framgå av skollagen. Någon koppling
till var eleven eller hans eller hennes vårdnadshavare är folkbokförda görs
däremot inte. Detta har betydelse eftersom exempelvis en utlandssvensk
elev vars föräldrar är utsända för anställning på utländsk ort i svenska
statens tjänst under denna tid fortfarande är folkbokförda i Sverige och på
den ort där familjen senast var bosatt. Bedömningen av om eleven tillhör
gruppen utlandssvenska elever bör göras utifrån förhållandet när eleven
börjar utbildningen och bör gälla hela skolgången i årskurserna 7-9 av
grundskolan respektive hela tiden i gymnasieskolan och motsvarande
skolformer även om de faktiska förhållandena för eleven ändras.
Regeringen bör mot den bakgrunden få ett bemyndigande att föreskriva
att också andra elever än de som omfattas av lagens definition skall ingå
i kategorien utlandssvensk elev.
Regeringen anser att det bör införas en generell möjlighet till statsbidrag
om en utlandssvensk elev väljer att få sin utbildning i Sverige.
Statsbidraget skall utbetalas till utbildningsanordnaren oavsett skolform.
Denna förändring, som ligger i linje med strävan om ökad valfrihet, utökar
i avsevärd grad möjligheterna för utlandssvenska elever att fullfölja sin
utbildning i också andra skolor än riksintematskoloma. Förslaget innebär
att statsbidrag skall utgå till alla skolhuvudmän för utbildning från och
med årskurs 7 i grundskolan (eller motsvarande) till och med gym-
nasieskolan (eller motsvarande). Vidare skall inackorderingskostnadema
kunna ersättas för andra former av boende än vid dagens riksintematskolor.
Därför föreslås att bidrag för inackorderingskostnader lämnas av statliga
medel i form av inackorderingstillägg enligt bestämmelserna om
studiestöd. Om en elev får sådant inackorderingstillägg skall den inte få
12
ekonomiskt stöd till inackordering från hemkommunen. Detta bör framgå
av 5 kap. 33 § skollagen. Regeringen förutsätter att om behov visar sig
föreligga av undervisning motsvarande den obligatoriska särskolan eller
gymnasiesärskolan, denna kan ske inom det offentliga skolväsendet. Något
behov av särskolundervisning för denna grupp har enligt uppgift hittills
inte visats föreligga.
Enligt 9 kap. 6 och 8 §§ skollagen (1985:1100) skall en elevs
hemkommun tilldela en fristående skola bidrag för verksamheten.
Regeringens förslag innebär att en fristående skola får statsbidrag för en
elev som enligt definitionen av utlandssvenska elever ingår i denna grupp
även om eleven har en hemkommun i Sverige. Statsbidraget får anses
täcka kostnaderna för elevens utbildning. Den nyssnämnda skyldigheten
för hemkommunen att betala, bör därför inte gälla om det är fråga om en
utlandssvensk elev. Detta bör uttryckligen framgå av bestämmelserna i
skollagen. Eftersom kommunerna får statsbidrag för dessa elever bör inte
heller interkommunal ersättning enligt 4 kap. 8 § eller 5 kap. 22 och 23
§§ skollagen kunna komma ifråga om en utlandssvensk elev som är
folkbokförd i en kommun går i en annan kommuns eller ett landstings
skola. När det gäller möjligheten för en elev att tas in på en utbildning
gäller olika regler för grundskolan respektive för gymnasieskolan. Idag har
enligt 6 kap. 2 § grundskoleförordningen (1994:1194) ett bam som räknas
som bosatt i utlandet hos sina vårdnadshavare samma rätt till skolgång i
grundskolan som bam bosatta i Sverige, om vårdnadshavama eller en av
dem är svensk medborgare. En fristående grundskola skall i princip vara
öppen för alla elever och om den enligt regeringens förslag kommer att
få statsbidrag för en utlandssvensk elev bör denna elev ha samma
möjligheter som en elev bosatt i Sverige har att bli intagen. Några problem
för eleven att tas in i grundskolan eller i en fristående grundskola bör inte
föreligga.
Enligt 11 kap. 1 § gymnasieförordningen (1992:394) skall ungdomar
under 18 år som räknas som bosatta i utlandet hos sina vårdnadshavare
likställas med sökande från den kommun där den sökta gymnasieut-
bildningen anordnas, om vårdnadshavama eller en av dem är svensk
medborgare. Eleven kan dock få problem att komma in på utbildningen
eftersom den utlandssvenske eleven i vissa fall inte har betyg som kan
jämföras med de betyg en elev som har gått i grundskolan har. I dessa fall
kan eleven bli intagen på den s.k. fria kvoten. Här kan endast ett begränsat
antal elever per utbildning tas in och eleverna kan behöva söka till ett
flertal skolor för att vara säkra på en plats på en önskad utbildning. Till
den fria kvoten förs de som på grund av särskilda omständigheter bör ges
företräde framför de övriga eller som kommer från skolor vilkas betyg inte
utan vidare kan jämföras med betygen från grundskolan. För att underlätta
för utlandssvenska elever att tas in på en utbildning avser regeringen att
i gymnasieförordningen föra in en bestämmelse som innebär rätt att
utvidga den s.k. fria kvoten om utlandssvenska elever söker en utbildning.
När det gäller fristående gymnasieskolor finns det ingen bestämmelse om
hur intagningen skall ske men i princip skall skolan följa de intagnings-
principer som gäller för gymnasieskolan.
13
Vidare bör det i förordningarna för den obligatoriska särskolan
respektive för gymnasiesärskolan föras in bestämmelser som ger
utlandssvenska elever möjlighet att tas in där.
Flera av de utlandssvenska eleverna kommer fortfarande att välja
intematboende. Mot den bakgrunden föreslår regeringen att skolformen
riksintematskolor övergångsvis behålls som en säkerhet för att utlands-
svenska elever skall få ett intematboende kopplat till sin utbildning. Staten
bör kunna träffa avtal med de nuvarande riksintematskoloma om att
anordna utbildning och erbjuda intematboende. Avtalet skall omfatta ett
garanterat antal årselevplatser för utbildning från motsvarande grundsko-
lans årskurs 7 till och med gymnasieutbildning motsvarande antingen ett
nationellt eller ett specialutformat program eller utbildning som leder fram
till IB-examen. Det avtalade antalet årselevplatser bör dock successivt
avtrappas under övergångstiden.
För att motverka social segregering bör riksintematskoloma även
fortsättningsvis kunna ta emot elever bosatta i Sverige. En riksintematskola
kan alltså även i fortsättningen vara ett alternativ för elever från glesbygd
som behöver bo inackorderade eller för en elev som kan ha behov av
miljöbyte. Kommunernas ansvar för att bam och ungdomar bosatta i
kommunen får en adekvat utbildning gäller också elever som väljer att gå
i riksintematskolor. Detta bör återspeglas i skyldigheten att fördela resurser
till den av eleven valda skolan. Regeringen föreslår därför att det i
skollagen (1985:1100) införs en bestämmelse som innebär att en
hemkommun blir skyldig att fördela resurser för elev i riksintematskola
på samma sätt som om eleven valt att gå i en fristående skola. Till dessa
elever bör det även kunna lämnas inackorderingstillägg enligt bestämmel-
serna för studiestöd. En elev som börjat på riksintematskolan som icke
utlandssvensk elev bör - om vårdnadshavaren flyttar utomlands - kunna
övergå till gruppen utlandssvenska elever och således berättiga skolan till
statsbidrag.
Det nu föreslagna systemet bör träda i kraft den 1 juli 1996. Det är dock
rimligt att hemkommunens skyldighet att betala för en elev i riks-
intematskola införs successivt så att bestämmelserna böijar tillämpas för
en elev som börjar undervisningen vid skolan läsåret 1996/97. Det betyder
att statsbidraget i oförändrad omfattning lämnas för elever i grundskolans
årskurser 8 och 9 samt gymnasieskolans årskurser 2 och 3. En övergångs-
bestämmelse av denna innebörd bör därför införas i skollagen (1985:1100).
Statens skolverk bör vidare ges i uppdrag att följa utvecklingen av det
nu föreslagna systemet. Uppdraget bör omfatta en femårsperiod varunder
erfarenheter kan nås av valet av skolform och utvecklingen av antalet
utlandssvenska elever i svensk skola med hänsyn bl.a. till Sveriges
medlemskap i EU och att många svenskar får sin tjänstgöring förlagd till
EU-institutioner. Uppdraget bör främst innefatta utvärdering av elevutveck-
lingen, hur elever väljer, möjligheterna att bli intagen, den sociala och
pedagogiska miljön på skolan, boendeformer samt om kvaliteten i
skolgången och intematverksamheten svarar mot de behov som dessa
elever har. Utvärderingen bör syfta till att i god tid ge underlag för
ställningstagande om den nu föreslagna förändringen eventuellt behöver
14
ändras och om ytterligare behov finns att införa bestämmelser som gör det
möjligt att prioritera utlandssvenska elever vid intagning.
Närmare bestämmelser
Det bör ankomma på regeringen att utfärda de närmare bestämmelserna
enligt den nu föreslagna ordningen. Regeringen vill dock för riksdagens
information redovisa huvuddragen i dessa bestämmelser. Statsbidrag för
en utlandssvensk elev som väljer att få sin utbildning i Sverige utanför
riksintematskoloma utbetalas av Skolverket på rekvisition av utbildnings-
anordnaren.
Bidrag till kostnader för boende för utlandssvenska elever lämnas i form
av inackorderingstillägg oavsett om utbildningen sker i det offentliga
skolväsendet eller i en fristående skola eller en riksintematskola.
Bestämmelse härom införs i studiestödsförordningen (1973:418).
Regeringen avser att se över bestämmelserna i nuvarande förordning
(1991:1080) om riksintematskolor och anpassa dessa till i huvudsak vad
som gäller för fristående skolor. Regeringen ser dock behov av vissa
avvikelser härifrån så bör t.ex. undervisningen följa bestämmelserna i
grundskole- respektive gymnasieförordning och läroplanen för det
obligatoriska skolväsendet respektive för det frivilliga skolväsendet. Därav
följer att betyg som ges bör ha lika värde som betyg från utbildning i
kommunal grundskola eller gymnasieskola. Skolverket bör ha tillsyn över
såväl undervisning som intemat vid riksintematskolan. Vidare skall
statsbidraget lämnas för dels det i avtalet garanterade antalet årselevplatser
dels också för utlandssvenska elever dämtöver. Bidraget bör vidare
beräknas som ett belopp per årselevplats som regeringen fastställer för
vaije år. Statsbidraget skall naturligtvis omfatta såväl undervisning som
intemat vid alla tre skolorna.
Avtalen med skolorna kan vidare innehålla bestämmelser om att staten
skall ha en representant i styrelsen. Några bestämmelser i förordning om
detta behövs däremot inte.
Ekonomiska konsekvenser
Utlandssvenska elever får i dag huvudsakligen sin utbildning vid dagens
riksintematskolor. Det antal elever som kommer att omfattas enligt detta
förslag torde vara i stort sett detsamma som i dagens system. Mot den
bakgrunden bör de kostnadskonsekvenser som utvidgningen till hela det
offentliga skolväsendet och fristående skolor bli marginell.
Det nuvarande statsbidraget till riksintematskoloma omfattar som tidigare
nämnts extematelever och andra elever med hemkommun och med rätt att
tas emot i riksintematskola. Staten har alltså på detta sätt subventionerat
utbildningskostnaderna för vissa kommuner. Denna subvention skall
således upphöra.
Det föreslagna systemet innebär en renodling av kommunernas ansvar
för ungdomarnas utbildning. Staten tar dock samtidigt fortsatt ansvar för
att utlandssvenska elever kan få utbildning i Sverige.
15
Förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100)
17 §
I första stycket ges en definition av vad som avses med utlandssvenska
elever i denna lag. Det krävs således att elevens båda vårdnadshavare, eller
om eleven endast har en vårdnadshavare denne, stadigvarande vistas
utomlands. Om en vårdnadshavare vistas utomlands men den andre är
bosatt i Sverige ingår eleven inte i kategorien utlandssvensk elev. Någon
koppling till var eleven eller hans eller hennes vårdnadshavare är
folkbokförda görs inte. Det som är betydelsefullt är var vårdnadshavama
stadigvarande vistas. Vidare krävs att minst en av vårdnadshavama är
svensk medborgare.
I andra stycket ges ett bemyndigande till regeringen att föreskriva att
även annan än den som enligt definitionen är utlandssvensk elev skall
räknas som sådan. Det kan exempelvis vara föreskrifter om att en elev som
är utlandssvensk enligt definitionen vid utbildningens böljan skall få
fortsätta att räknas in i den kategorien så länge som han eller hon
exempelvis går kvar i riksintematskolans gymnasiedel även om de faktiska
förhållandena ändras. De faktiska förhållandena kan ändras på olika sätt,
exempelvis kan vårdnadshavama flytta tillbaka till Sverige.
33 §
I andra stycket har ett undantag gjorts från bestämmelsen i första stycket
om hemkommunens skyldighet att lämna ekonomiskt stöd till in-
ackordering. Detta innebär att en utlandssvensk elev som går i en
kommunal gymnasieskola och som får inackorderingstillägg enligt
bestämmelserna i studiestödslagen inte dessutom skall få ekonomiskt stöd
till inackorderingen från kommunen.
6 och 8 §§
I dessa paragrafer införs en bestämmelse om att i det fall den fristående
skolan får statsbidrag för en elevs utbildning får skolan inte kräva elevens
eventuella hemkommun på bidrag till utbildningen. I vissa fall kan en elev
ingå i kategorien utlandssvenska elever enligt 10 kap. 1 § och dessutom
ha en hemkommun i Sverige. Detta gäller t.ex. en utlandssvensk elev vars
föräldrar är utsända för anställning på utländsk ort i svenska statens tjänst
och som även fortsättningsvis folkbokförs där familjen senast varit bosatt.
I detta fall har således eleven en hemkommun men denna blir inte skyldig
att betala ersättning till den fristående skolan.
16
1 §
Ändringen i andra stycket innebär att den kategori elever som skall tas
emot i första hand har begränsats och nu endast består av utlandssvenska
elever. Tidigare tillhörde även sk. glesbygdselever och elever som hade
behov av miljöombyte denna kategori. Dessa elever kan dock fortfarande
tas in på skolan.
1 a §
Paragrafen är ny men motsvarande bestämmelse fanns tidigare i 10 kap.
1 § tredje stycket.
1 c §
Bestämmelsen är ny och innebär att för de elever som inte tillhör
kategorien utlandssvenska elever skall elevens hemkommun lämna bidrag
till utbildningen. Härvid skall de bestämmelser som gäller för motsvarande
utbildning vid en fristående skola tillämpas. Om eleven går på den del av
riksintematskolan som motsvarar grundskolan skall bestämmelserna som
gäller fristående grundskolor i 9 kap. 6 § tillämpas när det gäller
ersättningens storlek och tilldelningen. På motsvarande sätt skall
bestämmelserna för fristående gymnasieskolor i 9 kap. 8 och 9 §§
tillämpas för de elever som går på den del av riksintematskolan som
motsvarar gymnasieskolan. Om riksintematskolan anordnar utbildning som
leder fram till IB-examen skall bestämmelserna om ersättning till
anordnaren av denna utbildning i 5 kap. 26 a § tillämpas.
2.
Bestämmelsen innebär att hemkommunens skyldighet enligt 10 kap. 1 c
§ gäller de elever som läsåret 1996/97 eller senare börjar utbildning på den
del av en riksintematskola som motsvarar grundskolan respektive
gymnasieskolan. Om en elev har gått i grundskolan på riksintematskolan
inträder hemkommunens skyldighet att lämna bidrag när eleven senare
börjar på gymnasieskolan. För de elever som redan har påbörjat sin
utbildning vid en riksintematskola kommer statsbidrag att utgå på samma
sätt som tidigare så länge eleven går kvar på den del av riksintematskolan
som motsvarar grundskolan respektive gymnasieskolan.
17
Sammanfattning av Promemorian Ändring av regle- Prop. 1995/96 89
ringen för riksintematskolor, utarbetad av en arbets- Bilaga 1
grupp inom Utbildningsdepartementet
En arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet har haft till uppgift att
lämna förslag till hur undervisningen i Sverige för utlandssvenskars bam
skall kunna behållas samtidigt som den särskilda regleringen för
riksintematskolor slopas.
Arbetsgruppens förslag innebär att detta kan ske antingen genom att
staten träffar avtal med ett antal skolhuvudmän (alternativ 1) eller också
genom ett system med enbart statsbidrag (alternativ 2). Arbetsgruppen har
förordat en lösning enligt alternativ 2. Några grundläggande frågor är
gemensamma för båda alternativen nämligen vilka bam och ungdomar som
skall ges rätt till utbildning i Sverige och vilka utbildningar som skall
omfattas av den nya regleringen.
Arbetsgruppen valde som övergripande princip för arbetet att söka
lösningar som medför att de som ingår i den aktuella elevgruppen så långt
det är rimligt ges samma möjligheter att få en utbildning som stämmer
överens med de behov och önskemål som andra svenska bam och
ungdomar har. Arbetsgruppen föreslår därför en viss utvidgning när det
gäller de skolformer som omfattas av det nya systemet.
Det nya systemet bör - oavsett alternativ - omfatta utbildning i
grundskolan, den obligatoriska särskolan, specialskolan, gymnasieskolan
(alla tre typer av program), gymnasiesärskolan, godkända fristående skolor
som motsvarar grundskolan, grundsärskolan eller specialskolan samt
sådana fristående skolor som har utbildningar motsvarande gymnasieskolan
eller gymnasiesärskolan under förutsättning att regeringen har förklarat
utbildningarna berättigade till offentligt stöd. Arbetsgruppen föreslår att
undantag görs för sameskolan.
Elever som omfattas av de nya bestämmelserna
Hemkommunen har ansvar för att bam och ungdomar som är bosatta i
Sverige får utbildning. Bestämmelser om vilken kommun som är
hemkommun för den som anses bosatt i landet finns i 1 kap. 15 §
skollagen. Huvudregeln är att hemkommun är den kommun där vederbö-
rande är folkbokförd. Bam och ungdomar som har en hemkommun i
Sverige har alltid rätt att bli mottagna på den utbildning som denna
erbjuder. De har också, under vissa förutsättningar, rätt att bli mottagna
i en skola i en annan kommun inom det offentliga skolväsendet för bam
och ungdom. Rätten att bli mottagen i en fristående skola är inte knuten
till vilken hemkommun eleven har. Det nya systemet bör därför - till
skillnad mot vad som gäller i dag - inte till någon del omfatta sådana bam
och ungdomar som har en hemkommun i Sverige.
I stället bör de nya reglerna bara avse bam och ungdomar som saknar
hemkommun därför att de inte är bosatta i Sverige men som - när de
påböljar utbildningen - har minst en vårdnadshavare som är svensk
medborgare.
18
Den nu redovisade ordningen stämmer överens med de särskilda
behörighetsregler som finns för bam och ungdomar som inte är bosatta i
landet när det gäller grundskolan och gymnasieskolan. Den angivna
gruppen är således enligt 6 kap. 2 § andra stycket grundskoleförordningen
(1994:1194) och 11 kap. 1 § gymnasieförordningen (1992:394) behöriga
att tas emot i grundskolan respektive gymnasieskolan trots att de räknas
som bosatta hos sina vårdnadshavare i utlandet. Förslaget medför att
motsvarande regler om behörighet och rätt att bli mottagen måste införas
även för de övriga aktuella skolformerna inom det offentliga skolväsendet
för att även dessa skolformer skall bli öppna för denna elevgrupp.
Även om prövningen av om eleven har någon svensk vårdnadshavare
bara skall göras när utbildningen påbörjas, skall bedömningen av om
eleven saknar svensk hemkommun göras årligen. Detta innebär att elever
som av någon anledning blir folkbokförda i Sverige under utbildningens
gång därigenom inte längre tillhör här aktuell grupp elever. Genom
folkbokföringen blir normalt den nya hemkommunen skyldig att sörja för
elevens fortsatta utbildning. Det finns då inte längre någon anledning för
staten att stå för denna garanti. Regler om vilken kommun som skall anses
som en elevs hemkommun finns, som redan nämnts, i skollagen.
När det gäller nedre åldersgräns för elever i riksintematskoloma
innehåller dagens författningssystem inte någon uttrycklig sådan. Däremot
finns i förordningen om riksintematskolor en bestämmelse som begränsar
möjligheten till statsbidrag till årskurserna 7 - 9. Med anledning av den
omläggning av grundskolan som den nya timplanen medför bör det
föreslagna nya systemet omfatta utbildning från och med årskurs 6.
Däremot finns det för närvarande inte någon anledning att sänka denna
gräns ytterligare.
Förslaget enligt alternativ 1 innebär att regeringen sluter avtal med en
eller flera skolhuvudmän om att deras skolor - mot särskild ersättning -
tillhandahåller utbildning (och boende) för bam och ungdomar ur den
aktuella elevgruppen. Avtal, som kan slutas med både huvudmän för skolor
inom det offentliga skolväsendet och med huvudmän för fristående skolor,
föreslås innebära att skolan åtar sig att tillhandahålla ett visst antal
utbildningsplatser för vissa utbildningar samt intematplatser för bam och
ungdomar med utlandssvenska vårdnadshavare. Statsbidrag (för utbildning
och för intemat) lämnas till skolhuvudmannen för det garanterade antalet
elevplatser oavsett om de är helt utnyttjade eller inte. Om skolan tar emot
fler bam än de garanterade elevplatsema bör huvudmannen få extra
ersättning för detta. Statsbidraget bör lämnas med ett visst av regeringen
årligen fastställt belopp för sådan garanterad elevplats.
En förutsättning för avtal är att skolorna uppfyller vissa grundkrav.
Skolan skall erbjuda möjlighet till intematboende och eleverna måste ha
möjlighet att kunna bo kvar på intematet under kortare lov och helger.
Vidare bör skolan erbjuda ett brett utbud av utbildningar. När det gäller
utbildning på gymnasienivå är det inte nödvändigt för huvudmännen att
de själva anordnar alla utbildningar. En offentlig huvudman kan mycket
väl ha samverkansavtal med andra offentliga skolhuvudmän om vissa
utbildningar. En huvudman för en fristående skola kan ha motsvarande
avtal med en annan huvudman för en fristående skola. Möjligen kan en
Prop. 1995/96:89
Bilaga 1
19
fristående skola även ha avtal med en offentlig skolhuvudman om att Prop. 1995/96:89
denne skall svara för viss undervisning av elever vid den fristående skolan Bilaga 1
utan att dessa för den skull skall anses som elever i någon skolform som
ingår i det offentliga skolväsendet. För att motverka isolering och främja
elevernas sociala utveckling bör skolan inte vara inrättad för endast
utlandssvenskars bam utan den bör även ta emot andra elever i såväl
intemat som externat.
Eftersom specialskolan har staten som huvudman krävs inget avtal
avseende sådan undervisning utan samma effekt kan uppnås genom
ändring av specialskolförordningen så att elevgruppen har rätt att gå i
denna skolform. Resursutrymme skapas här genom sedvanligt budgetför-
farande.
Det måste antas att antalet bam och ungdomar som i det nu föreslagna
systemet önskar särskoleutbildning blir synnerligen begränsat varför avtal
om sådan utbildning bör kunna anstå till dess behov uppstår och träffas
avtal då för varje enskild elev för sig.
Enligt alternativ 2 inrättas ett särskilt statsbidrag avseende utbildnings-
och inackorderingskostnader för den aktuella elevgruppen. Vaije
skolhuvudman som anordnar någon av de utbildningar som omfattas av
systemet och som har elevhem vid vilka eleverna har möjlighet att bo kvar
även under kortare lov och helger får särskilt statsbidrag för dels
utbildning dels inackordering för de elever ur elevgruppen som de tar emot
i sin skola och på sitt elevhem. Skolhuvudmän som inte har elevhem och
som tar emot elever ur denna elevgrupp ges således statsbidrag enbart för
utbildningskostnaderna. Eftersom eleven i sådant fall valt att anordna sin
inackordering på annat sätt ges bidrag för inackorderingskostnadema enligt
detta alternativ till elevens vårdnadshavare. Det bör ankomma på
regeringen att besluta om nivån för bidraget för såväl utbildningen som
för boendet liksom de närmare bestämmelserna för bidraget.
Förslaget innebär att det särskilda statsbidraget ersätter dagens direkt
riktade statsbidrag till riksintematskoloma för denna elevgrupp. Det kan
alltså inte anses strida mot grunderna för det samlade bidraget till
kommunerna dvs. det allmänna kommunala bidraget.
Det nya systemet bör införas från och med läsåret 1996/97.
De elever som dessförinnan har startat sina studier vid någon av de
nuvarande riksintematskoloma har påbörjat dessa under vissa förut-
sättningar, såsom att de - i enlighet med bestämmelserna i förordningen
om riksintematskolor - skall betygssättas som om de gick i grundskolan
respektive gymnasieskolan. Detta innebär att eleverna har haft rätt till
betyg med samma rättsliga verkan som om dessa varit satta inom det
offentliga skolväsendet. Betyg med denna verkan kan inte sättas vid
fristående skolor enligt 9 kap. skollagen. Av hänsyn till dessa elever bör
därför övergångsvis föreskrivas att de före detta riksintematskoloma skall
vara skyldiga att tillämpa grundskole- respektive gymnasieförordningens 2
betygsregler för de elever som vid skolan påbörjat grundskolestudier i de
tre högsta årskurserna eller gymnasiestudier före de nya reglernas Prop. 1995/96:89
ikraftträdande.
De nuvarande riksintematskoloma, Grännaskolan under förutsättning att
ändring av huvudman sker så att skolan drivs av enskild huvudman, bör
genom en övergångsbestämmelse kunna godkännas som fristående skolor
som motsvarar grundskolan eller förklaras vara berättigade till kommunalt
bidrag för viss utbildning som motsvarar gymnasieskolan.
Skolverket bör få i uppdrag att följa hur utbudet av utbildningar och
inackorderingsmöjligheter för denna elevgrupp utvecklas. Skulle det visa
sig att tillgången på intematplatser blir för liten i förhållande till behoven
sedan det nya systemet införts, måste ytterligare åtgärder övervägas.
21
Sammanställning av remissinstanser och yttranden Prop. 1995/96:89
över promemorian Ändring av regleringen för riks- Bi,asa 2
internatskolor
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av
1. Statens skolverk
2. Riksrevisionsverket (RRV)
3. Centrala studiestödsnämnden (CSN)
4. Riksskatteverket (RSV)
5. Grännaskolan
6. Lundsbergs skola
7. Sigtunaskolan humanistiska läroverket
8. Jönköpings kommun
9. Storfors kommun
10. Sigtuna kommun
11. Svenska kommunförbundet
12. Föreningen Svenskar i världen (FSU)
13. Sveriges akademikers centralorganisation (SACO)
14. Tjänstemännens centralorganisation (TCO)
15. Friskolekommittén
16. Exportrådet
17. Industriförbundet
18. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF).
Dessutom har yttranden inkommit från Svenska Utlandsskolors förening,
Lärarnas Riksförbund, Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund sektionen
vid Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket, Riksförbundet Hem och
Skola, Hem & Skola föreningen vid Grännaskolan, samt Telefonaktiebola-
get LM Ericsson (publ).
Statens skolverk instämmer med promemorian att staten med tanke på den
ökande internationaliseringen också i fortsättningen bör garantera
möjligheten till utbildning i Sverige för bam och ungdomar med svenska
föräldrar som är bosatta i utlandet. Skolverket instämmer också i att den
nuvarande regleringen av riksintematskoloma avskaffas men tar inte
ställning till vilket av alternativen som bör väljas. Skolverket instämmer
i att förslaget bör omfatta alla skolformer som anordnar undervisning
fr.o.m. årskurs 7 då det ökar valfriheten för eleverna och föräldrarna att
finna lämplig skolgång för sina bam, med eller utan intematboende.
Skolverket anser att det nya förslaget bör införas tidigast fr.o.m. läsåret
1996/97 med beaktande av förslag och ev. ändringar i skollag och
förordningar från Friskolekommittén och Utredning om fristående
22
gymnasieskolor. Direkta överläggningar föreslås ske med nuvarande tre Prop. 1995/96:89
riksintematskolor för en successiv övergång till ny skolform och nya Bilaga 2
bidragsregler. Verket bedömer det viktigt att ta hänsyn till föräldrarnas och
barnens behov av trygghet när det gäller de utlandssvenska elevernas
undervisning och boende. Intematverksamheten bör få ekonomiska
förutsättningar att bedrivas på ett acceptabelt sätt. Verket tillstyrker vidare
förslaget att verket får i uppdrag att följa hur utbudet av utbildningar och
inackorderingsmöjligheter för denna elevgrupp utvecklas om förslagen
enligt promemorian införs.
Riksskatteverket (RSV) Promemorians förslag att barnets folkbokföring
får betydelse för om barnets plats vid en svensk skola är berättigad till
statsbidrag eller ej är olyckligt. Det kan leda till att föräldrarna söker
undvika att barnet folkbokförs i Sverige för att barnets plats vid skolan
skall vara berättigad till statsbidrag. Folkbokföringsreglema är inte ägnade
att avgränsa elevgruppen utlandssvenska bam på det sätt som förutsätts
i promemorian. RSV anser därför att barnets folkbokföring inte bör vara
helt avgörande för regleringen av statsbidrag för utbildning.
Centrala studiestödsnämnden (CSN) delar uppfattningen att det är viktigt
att garantera möjligheten till utbildning i Sverige för bam och ungdomar
vars föräldrar är svenska medborgare bosatta i utlandet. CSN förordar
förslaget enligt alternativ 2 eftersom detta ger största utbudet av skolor och
utbildningar.
När det gäller inackorderingsbidrag anser CSN att bidraget bör utbetalas
av CSN oavsett om elev som går i fristående skola valt att bo på elevhem
eller i annat boende. Detta för att få en enhetlig och rättvis behandling av
studerande vid fristående skolor. CSN föreslår vidare - när det gäller elever
1 gymnasieutbildning inom det offentliga skolväsendet - att statsbidraget
som avses lämnas till huvudmannen skall avse både utbildnings- och
inackorderingskostnader även om huvudmannen inte har elevhem utan
eleven ordnar sin inackordering på annat sätt. Den kommun som erbjuder
utbildningsplatsen bör även ge stöd till inackordering enligt reglerna om
det kommunala stödet för inackordering.
Grännaskolans styrelse avstyrker förslaget till förändring av regleringen
för riksintematskolor. Om förändringar ändå måste göras förordas en
allsidig utredning och analys av riksintematskolomas nuvarande funktion
och effektivitet under minst ett läsår. Om förändringar till varje pris skall
göras enligt promemorians förslag uppfattas alternativ 1 som minst skadligt
för verksamheten och som en rimligare form av förändring än alternativ
2 eftersom alternativ 1 ändå ger någon form av planeringsförutsättningar.
Jönköpings kommun avstyrker de i promemorian föreslagna föränd-
ringarna. De vägande skälen för föreslagen kan till stor del tillgodoses
inom nuvarande reglering. Kommunen uttalar viljeyttringen att diskutera
förändringar av Grännaskolans juridiska status i framtiden. Lundsbergs
skola avstyrker promemorians förslag till förändring av nuvarande
reglering av riksintematskoloma.
Storfors kommun anför att riksintematskoloma erbjuder en helhet mellan
skola och fritid samt en social forstran som inte andra skolformer ger.
Skolan är ett tryggt alternativ för föräldrar med utlandsuppdrag samt yrken 23
som medför bortavaro från hemmet.
Statens nuvarande kostnader för riksintemat kan inte vara skäl till att
nuvarande regler slopas och endast ersätts med regler för utlandssvenskars
bam. De negativa ekonomiska konsekvenserna bl.a. för Storfors kommun
överstiger vida vad statsbidragen minskar om riksintematen i nuvarande
form upphör.
Ett genomförande av förslagen medför ökad segregering då de två
kategorier som återstår för riksintematskoloma blir utlandssvenskars bam
samt bam till föräldrar med mycket god ekonomi.
Storfors är en av Sveriges minsta kommuner med drygt 5000 invånare.
Lundsbergs skola är en mycket viktig arbetsplats med ca 100 anställda.
Dessutom inverkar skolan också på samhället i övrigt som t.ex. behov av
service av olika sektorer.
Sigtunaskolan Humanistiska Läroveiket (SSHL). Styrelsen för SSHL
avstyrker de förslag till förändringar som redovisats i departements-
promemorian. För att garantera utlandssvenska elever möjlighet till
mångkulturell svensk miljö förordar styrelsen för SSHL ett alternativ
innebärande
* en specifik förordning för riksintematskolor i princip motsvarande den
som gäller nu,
* att staten även i fortsättningen låter sig representeras i styrelserna för
riksintematskoloma,
* att nuvarande bidragsmodell med bidrag per årselevplats behålls i sin
helhet,
* att skyldighet införs för hemkommun att betala interkommunal
ersättning (faktisk kostnad för riksintematskolan/elev med avdrag för
statsbidrag/elev), dock högst den nivå som av statsmakterna fastställs
för utbildning i fristående skolor,
* att inackorderingstillägg utbetalas direkt från CSN till berörda
målsmän,
* att de utlandssvenska elever som väljer andra svenska alternativ än
riksintematskola även fortsättningsvis erhåller stöd enligt nuvarande
regler.
Sigtuna kommun accepterar att nuvarande reglering av riksintematskolor
avskaffas men motsätter sig de föreslagna alternativen till ny reglering. När
Sigtuna kommun under senare delen av 1970-talet erhöll statsbidrag till
uppförande av ny gymnasieskola i Märsta klargjorde statsmakterna att det
var av riksintresse att kommunen sökte finna former för samarbete mellan
Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket (SSHL) och gymnasieskolan i
Märsta. Statsbidraget till den nya gymnasieskolan förutsatte en gemensam
gymnasieplanering med den nyupprättade riksintematskolan. Den nya
gymnasieskolan dimensionerades därför för ca 900 elever vilket väsentligt
understeg och understiger kommunens behov av gymnasieplatser.
Kommunen föreslår att överläggningar upptas mellan staten, huvudmannen
för SSHL och kommunen i syfte att finna ändamålsenliga former för
fortsatt samverkan mellan gymnasieskolan i Sigtuna kommun och SSHL.
Svenska Kommunförbundet har ingen principiell invändning mot den
föreslagna förändringen. Kommunsektorn måste i enlighet med finansie-
ringsprincipen kompenseras för den kostnadsförskjutning från stat till
kommun som förslaget innebär avseende de elever vars vårdnadshavare
Prop. 1995/96:89
Bilaga 2
är skrivna inom landet. Särskilt yttrande har bifogats kommunförbundets
yttrande varav framgår att de arbetsmarknadspolitiska konsekvenserna bör
beaktas särskilt med den korta införandetiden som föreslås.
SACO som har uppdragit åt Lärarnas Riksförbund (LR) att yttra sig över
promemorian instämmer i LR:s bedömning. LR avstyrker förslaget i sin
helhet eftersom förbundet anser att promemorians förslag leder till att
kvaliteten på landets internatskolor kommer att äventyras, segregeringen
på internatskolor ökar, den enkla administration som finns idag ersätts av
en ökad byråkrati, statens insyn minskar och att underlaget måste breddas
innan eventuella beslut om förändringar tas.
TCO förordar alternativ 2 och tillstyrker även övriga förslag som
presenteras i promemorian.
Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund sektionen vid SSHL (SKTF)
anser att nuvarande regleringar för riksintematskolor skall behållas och
avstyrker i huvudsak bestämt förslagen i departementspromemorian med
två undantag. SKTF anser nämligen att det är bra med intentionen av ökad
valfrihet men att det inte får ske genom ekonomiska bestraffningar av
nuvarande riksintematskolor samt att det är bra med någon form av tillsyn
av riksintematskolomas verksamhet. SKTF är vidare mån om arbetstill-
fällena.
Föreningen Svenskar i världen anför att för utlandssvenska bam och
ungdomar föreligger alldeles speciella behov av utbildning i Sverige med
möjlighet till intematboende. Det är en trygghet för ungdomar och
föräldrar att både utbildning och boende sköts av personer med erfarenhet
av dessa barns och ungdomars specifika behov och problem. Dessa bam
stöttar också varandra i sina gemensamma erfarenheter av utlandsboende
och andra utbildningsformer. Avreglering och möjligheter till större urval
av utbildningslinjer ser föreningen som positivt, men det är viktigt att den
kompetens som byggts upp på riksintematen inte försvinner eller urvattnas.
Svenska Utlandsskolois förening (SUF) menar att utgångspunkten för
vilka former av utbildning som skall erbjudas måste vara de behov som
utlandssvenskars bam och ungdomar har. SUF förordar en särskild
förordning för riksintematskolor med garantier för att elev som påbörjat
utbildningen också skall kunna fullfölja studierna vid den aktuella skolan
och en förordning som ger andra skolor rätt till bidrag för utbildning av
utlandssvenska ungdomar och vårdnadshavare rätt till bidrag för
inackordering för elever som väljer annan skolform än ett riksintemat.
Friskolekommittén anser att en viss risk för kostnadsökningar finns vid
val av alternativ 2. Kommittén vill inte förorda någotdera av alternativen
utan anser att istället är en kombination av de båda alternativen att föredra.
Staten skulle alltså sluta avtal enligt alternativ 1 med en skola eller
möjligen två, detta för att garantera erfarenhet och kontinuitet när det
gäller undervisning och boende för utlandssvenska elever. Kommittén
instämmer i förslaget att det nya systemet bör införas fr.o.m. läsåret
1996/97 men anser att systemet bör prövas i form av försöksverksamhet
under fyra år, innan slutlig ställning tas till en permanent förändring.
Riksförbundet Hem och Skola (RHS) uppfattar föreslagna förändringar
principiellt viktiga och att de i hög grad påverkar föräldrarna. För RHS
är det viktigt att vårdnadshavama ges de bästa förutsättningarna att finna
Prop. 1995/96:89
Bilaga 2
25
lösningar som passar just deras bam. Detta skulle tala för alternativ 2 med Prop. 1995/96:89
utökade möjligheter att finna andra inackorderingsaltemativ än skolornas Bilaga 2
elevhem t.ex. möjlighet att bo kvar i hemmiljön genom att bo hos nära
vänner eller släktingar. RHS är dock tveksamma till om detta blir ett bra
alternativ. Erfarenheterna från riksidrottsgymnasier har visat att
inackorderingsverksamheten inte alltid ger önskad trygghet och tillsyn och
att ungdomar tvingas ta ett vuxenansvar som de många gånger inte är
mogna för. RHS är också tveksamma till om anhöriga eller andra in-
ackorderingsfamiljer orkar ta på sig det stora ansvar som krävs för att
skapa en socialt trygg och stabil miljö. Vad händer om de inte klarar av
sitt ansvar på ett tillfredsställande sätt? På riksintematen finns ofta en stab
av personal med speciell kompetens inriktade på att ta hand om bam och
ungdomar hela dygnet. Detta skapar en stor känsla av trygghet hos de
föräldrar som arbetar utanför Sveriges gränser.
Eftersom förslaget innebär att skolorna endast ges statsbidrag för ut-
landssvenska elever leder detta troligen till att många av de övriga elever-
na kommer att välja andra skolor. Detta kan resultera i en avgränsad
social krets av elever med risk för social segregering. RHS tar inte ställ-
ning till riksintematskolomas existens eller ej men anser att promemorian
inte innehåller tillräckligt underlag för att fatta beslut. En grundlig ut-
redning och analys av riksintematskolomas nuvarande verksamhet och en
breddning av beslutsunderlaget förordas innan beslut tas i frågan. Hem &
Skola föreningen på Grännaskolan (HSG) har i särskilt yttrande ställt sig
bakom vad RHS anfört. HSG har vidare betonat att de valmöjligheter som
promemorian anför som målsättning för förändringarna finns redan genom
dagens riksintematskolor. Den ökade valfriheten som åsyftas blir därför
förment valfrihet.
Sveriges Industriförbund framhåller att Sveriges framtida konkurrens-
kraft är i hög grad beroende av den utbildning våra bam och ungdomar
får. Förbundet avstår från att kommentera detaljer i departementspro-
memorian men anser att det system som slutligen väljs bör så långt möj-
ligt karakteriseras av att
* bam kan börja skolan utan långa administrativa procedurer före
beslut,
* barnets familjs ekonomiska status har försumbar betydelse,
* skolorna ifråga kan fungera som ett uthålligt alternativ till familje-
hemmet,
* utlandssvenskars bam blandas väl med andra kategorier, inklusive
dagelever,
* erfarenhet av de särskilda kategorier av bam det är fråga om tillvara-
tas,
* såväl skolundervisning som altemativhemsmiljö har god kvalitet
anpassad till de aktuella kategorierna bam.
Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) anför att de frågor promemorian
behandlar är av stor vikt för svensk exportindustri och dess anställda
utomlands. Vid rekrytering för utlandstjänst är de former för utbildning
som erbjuds bam till utlandsställda en av nyckelfrågorna. SAF avstyrker
de två förslag som redovisats i promemorian eftersom båda innebär för- 2
sämrade förutsättningar för och i realiteten ett hot mot den skolform som
trygg miljö för eleverna. De ungdomar som är bam till utlandsanställda Prop. 1995/96:89
och som återvänder till Sverige för i första hand gymnasieutbilning, väljer
sålunda i huvudsak internatskola. Det är viktigt att man väljer en lösning
som gör att riksintematkoloma kan bibehållas i sin nuvarande form. I
övrigt delar SAF de remisssvar som angetts av styrelsen för Svenska
Utlandsskolors förening och Telefonaktiebolaget LM Ericsson (publ).
Telefonaktiebolaget LM Ericsson (publ) anför att vid rekrytering för
utlandstjänst är skolfrågan en av de viktigaste att lösa på ett för alla parter
tillfredsställande sätt. Att inackordera sitt bam i en internatskola med lång
erfarenhet att ta emot tonårsbarn känns tryggt för föräldrarna. Att som elev
komma till en miljö där man möter kamrater i samma situation ger en
snabb anpassning till intematlivet. Det viktigaste för föräldrar och elever
är att intematen ger eleven en hemliknande situation, det egna rummet,
husfar och husmor, läxhjälp, fritidssysselsättningar etc. dvs. trygghet i
händerna på erfaren personal. I flera länder saknas en tillfredsställande
undervisning på gymnasienivå. De elever som återvänder till Sverige för
i första hand gymnasieutbildning väljer nästan undantagslöst internatskola.
Dels för att dessa skolor har insikt i och kunskap om olika länders
skolsystem och speciellt de s.k. internationella skolomas uppläggning av
studierna, dels att de eventuella kunskapsluckor en elev har snabbt kan
upptäckas och åtgärdas. Av de nuvarande tre riksintematskoloma har
Grännaskolan och SSHL de vanligaste programmen dessutom är de inte
rena internatskolor utan hälften av eleverna är extematelever vilket ger en
bra social elevsammansättning. Ericsson avstyrker förslaget att internatsko-
lorna omvandlas till friskolor. Den trygghet och kontinuitet som dagens
riksintemat ger torde inte kunna vidmakthållas om nuvarande regler
avskaffas och skolorna jämställs med fristående skolor. En särskild
förordning bör fortsättningsvis gälla för riksintematen samt att dagens
möjlighet till inackorderingsbidrag för utlandssvenska elever kvarstår.
ABB-Support, Electrolux, Pair Ltd, Pharmacia, Scania, SKF och Volvo
Trucks har i gemensamma diskussioner ställt sig bakom av Ericsson
framförda synpunkter.
27
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 oktober 1995
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Hellström, Freivalds, Persson, Tham, Hedborg,
Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh,
Johansson.
Föredragande: statsrådet Johansson
Regeringen beslutar proposition 1995/96:89 Utbildning i Sverige för
utlandssvenska bam och ungdomar.
28
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som inför, Celexnummer för bak- ändrar, upphäver eller omliggande EG-regler upprepar ett normgiv- |
|
Lag om ändring i skol- |
1 kap. 17 §, 10 kap. 1 a § |
29
gotab 49103, Stockholm 1995