Prop.
1995/96:87
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 25 oktober 1995
Ingela Thalén
Göran Persson
(F inansdepartementet)
I propositionen föreslås att en lag införs om skatt på naturgrus. Avsikten
är att skatten skall verka för en bättre hushållning med natuigrus. Vidare
föreslås att det i naturvårdslagen skall införas en möjlighet för regeringen
att föreskriva om skyldighet för den som har täkttillstånd att hålla
länsstyrelsen underrättad om vem som exploaterar en täkt och en
möjlighet för regeringen att meddela föreskrifter om avgifter för
myndigheternas verksamhet enligt naturvårdslagen.
Lagen om skatt på natuigrus föreslås träda i kraft den 1 juli 1996 och
ändringarna i naturvårdslagen den 1 april 1996.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 87
Prop. 1995/96:87
1 Förslag till riksdagsbeslut..................... 4
2 Lagtext................................ 5
2.1 Förslag till lag om skatt på naturgrus.......... 5
2.2 Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen
(1964:822) ......................... 7
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151)
om punktskatter och prisregleringsavgifter....... 8
2.4 Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen
(1971:69) .......................... 10
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1072)
om förmånsberättigade skattefordringar m.m...... 13
3 Ärendet och dess beredning ................... 16
4 Bakgrund .............................. 16
4.1 Hur naturgrus bildas.................... 16
4.2 Tillgången på naturgrus.................. 17
4.3 Riktlinjer för hushållningen med naturgrus...... 18
4.4 Användning av sten- och grusmaterial ......... 19
5 Behovet av en naturgrusskatt................... 20
6 Utformningen av naturgrusskatten................ 21
6.1 Det skattemässiga begreppet naturgrus......... 21
6.2 Skattenivå...........................22
6.3 Skattskyldighet....................... 25
6.4 Skattskyldighetens inträde m.m.............. 27
6.5 Beskattningsförferandet .................. 28
6.6 Husbehovstäkter ...................... 29
6.7 Effekter ........................... 30
6.8 Ikraftträdande........................ 31
7 Författningskommentar ...................... 31
7.1 Förslaget till lag om skatt på naturgrus ........ 31
7.2 Förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen
(1964:822) ......................... 34
7.3 Övriga lagförslag...................... 35
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanserna........... 36
Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag ............... 37
Bilaga 3 Lagrådets yttrande..................... 40
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde Prop. 1995/96:87
den 25 oktober 1995 ........................... 42
Rättsdatablad................................ 43
1* Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 87
Prop. 1995/96:87
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om skatt på natuigrus,
2. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),
3. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och pris-
regleringsavgifter,
4. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),
5. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m.m.
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1995/96:87
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Skatt (natuigrusskatt) skall betalas till staten enligt denna lag för
brutet naturgrus om utvinningen av naturgruset
1. kräver tillstånd enligt 18 § naturvårdslagen (1964:822),
2. sker med stöd av tillstånd som lämnats enligt vattenlagen (1983:291)
och utvinningen sker för annat ändamål än markinnehavarens husbehov,
eller
3. sker med stöd av rätt till täkt på annans mark enligt 38 § väglagen
(1971:948).
2 § Med natuigrus avses naturligt sorterade jordarter som till över-
vägande del består av fraktionerna sand, grus, sten och block.
3 § Skatten tas ut med fem kronor per ton natuigrus.
4 § Skattskyldig är den som
1. exploaterar en täkt som kräver tillstånd enligt
18 § naturvårdslagen (1964:822),
2. för annat ändamål än markinnehavarens husbehov exploaterar en täkt
med tillstånd enligt vattenlagen (1983:291), eller
3. enligt 38 § väglagen (1971:948) har fått rätt till täkt på annans mark.
Har föreskrifter om skyldighet att lämna uppgift om vem som är
exploatör av täkten meddelats med stöd av 18 a § andra stycket natur-
vårdslagen, är tillståndshavaren tillsammans med exploatören skattskyldig
för tiden till dess sådan uppgift har lämnats.
5 § Den som är skattskyldig skall vara registrerad hos beskattnings-
myndigheten.
6 § Skattskyldighet inträder när
1. natuigrus levereras till en köpare,
2. naturgrus tas i anspråk för något annat ändamål än försäljning, eller
3. den skattskyldige avregistreras, varvid skattskyldigheten omfattar det
naturgrus som då ingår i hans lager.
7 § Skattskyldighet inträder inte för
1. naturgrus som används enbart för ändamål som är nödvändiga för
täktverksamhetens bedrivande, eller
2. naturgrus som används för efterbehandling av täkten.
8 § I en deklaration som avser naturgrusskatt får avdrag göras för skatt Prop. 1995/96:87
på sådant naturgrus
1. för vilket skattskyldighet tidigare inträtt, eller
2. som har tagits tillbaka i samband med återgång av köp.
9 § Regler för förfärandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
Härigenom föreskrivs i fråga om naturvårdslagen (1964:822)1
dels att 18 a § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf,
43 b §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
18 a
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om skyldighet
för den som driver täkiverksamhet
eller stenkrossrörelse att lämna de
uppgifter om verksamheten som
behövs som underlag för planering
av naturvården.
Föreslagen lydelse
§
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om skyldighet
för den som,
1. exploaterar en täkt som kräver
tillstånd enligt 18 §,
2. exploaterar en täkt med till-
stånd enligt vattenlagen
(1983:291), eller
3. bedriver stenkrossrörelse
att lämna de uppgifter om verk-
samheten som behövs som under-
lag för planering av naturvården.
Regeringen får föreskriva att den
som innehar tillstånd till täkt som
avses i första stycket 1 eller 2 skall
lämna uppgift till länsstyrelsen om
vem som är exploatör av täkten.
När uppgift saknas om vem som
är exploatör av en täkt för vilken
tillstånd getts skall vid tillämpning
av denna paragraf eller föreskrifter
som meddelats med stöd av para-
grafen tillståndshavaren anses som
exploatör av täkten.
43 b §
Regeringen får meddela före-
skrifter om avgifter för en myndig-
hets verksamhet enligt denna lag
eller enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen.
Regeringen får överlåta åt kommu-
nen att meddela föreskrifter om
sådana avgifter såvitt gäller kom-
munens verksamhet.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.
1 Lagen omtryckt 1991:641.
1 ** Riksdagen 1995/96. 1 samt. Nr 87
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.
Lydelse enligt bet. 1995/96:SkUl Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
Denna lag gäller för skatter och avgifter som tas ut enligt
1. lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen
(1957:262) om allmän energiskatt,
lagen (1961:372) om bensinskatt,
lagen (1961:394) om tobaksskatt,
lagen (1972:266) om skatt på an-
nonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel, lagen
(1973:37) om avgift på vissa dryc-
kesförpackningar, lagen
(1973:1216) om särskild skatt för
oljeprodukter och kol, bilskrot-
ningslagen (1975:343), lagen
(1977:306) om dryckesskatt, lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1978:144) om
skatt på vissa resor, lagen
(1982:691) om skatt på vissa kas-
settband, lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt på viss elekt-
risk kraft, lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa värde-
papper, lagen (1983:1104) om
särskild skatt för elektrisk kraft
från kärnkraftverk, lagen
(1984:351) om totalisatorskatt,
lagen (1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1984:405) om stämpelskatt på
aktier, lagen (1984:409) om skatt
på gödselmedel, lagen (1984:410)
om skatt på bekämpningsmedel,
lagen (1988:1567) om miljöskatt på
inrikes flygtrafik, lagen (1990:582)
om koldioxidskatt, lagen
(1990:587) om svavelskatt, 2 §
första stycket 6 lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på pensions-
medel, lagen (1990:662) om skatt
på vissa premiebetalningar, lagen
1. lagen (1928:376) om skatt på
lotteri vinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen
(1957:262) om allmän energiskatt,
lagen (1961:372) om bensinskatt,
lagen (1961:394) om tobaksskatt,
lagen (1972:266) om skatt på an-
nonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel, lagen
(1973:37) om avgift på vissa dryc-
kesförpackningar, lagen
(1973:1216) om särskild skatt för
oljeprodukter och kol, bilskrot-
ningslagen (1975:343), lagen
(1977:306) om dryckesskatt, lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1978:144) om
skatt på vissa resor, lagen
(1982:691) om skatt på vissa kas-
settband, lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt på viss elekt-
risk kraft, lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa värde-
papper, lagen (1983:1104) om
särskild skatt för elektrisk kraft
från kärnkraftverk, lagen
(1984:351) om totalisatorskatt,
lagen (1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1984:405) om stämpelskatt på
aktier, lagen (1984:409) om skatt
på gödselmedel, lagen (1984:410)
om skatt på bekämpningsmedel,
lagen (1988:1567) om miljöskatt på
inrikes flygtrafik, lagen (1990:582)
om koldioxidskatt, lagen
(1990:587) om svavelskatt, 2 §
första stycket 6 lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på pensions-
medel, lagen (1990:662) om skatt
på vissa premiebetalningar, lagen
Lydelse enligt bet. 1995/96:SkUl
(1990:1087) om lagerskatt på vissa
oljeprodukter, lagen (1990:1427)
om särskild premieskatt for grupp-
livförsäkring, m.m., lagen
(1991:1482) om lotteriskatt, lagen
(1991:1483) om skatt på vinstspa-
rande m.m., lagen (1992:1479) om
lagerskatt på viss bensin, lagen
(1992:1438) om dieseloljeskatt och
användning av vissa oljeprodukter,
lagen (1992:1439) om lagerskatt på
dieselolja, lagen (1994:1563) om
tobaksskatt, lagen (1994:1564) om
alkoholskatt, lagen (1994:1776) om
skatt på energi, lagen (1995:000)
om lagerskatt på dieselolja för
förbrukning i vissa motordrivna
fordon,
Föreslagen lydelse
(1990:1087) om lagerskatt på vissa
oljeprodukter, lagen (1990:1427)
om särskild premieskatt för grupp-
livförsäkring, m.m., lagen
(1991:1482) om lotteriskatt, lagen
(1991:1483) om skatt på vinstspa-
rande m.m., lagen (1992:1479) om
lagerskatt på viss bensin, lagen
(1992:1438) om dieseloljeskatt och
användning av vissa oljeprodukter,
lagen (1992:1439) om lagerskatt på
dieselolja, lagen (1994:1563) om
tobaksskatt, lagen (1994:1564) om
alkoholskatt, lagen (1994:1776) om
skatt på energi, lagen (1995:000)
om lagerskatt på dieselolja för
förbrukning i vissa motordrivna
fordon, lagen (1995:000) om skatt
på naturgrus,
Prop. 1995/96:87
2. lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område, lagen
(1974:226) om prisreglering på fiskets område, lagen (1990:615) om
avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m., lagen (1990:616) om införan-
de av lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m.,
lagen (1994:1704) om lageravgift på vissa jordbruksprodukter, lagen
(1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium.
Har i författning som anges i första stycket eller i författning som
utfärdats med stöd av sådan författning lämnats bestämmelse som avviker
från denna lag gäller dock den bestämmelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
Härigenom föreskrivs att 1 § skattebrottslagen (1971:69) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §*
Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligt
1. lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och
rättigheter, lagen (1927:321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags
tillgångar, kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1933:395) om
ersättningsskatt, lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, lagen
(1946:324) om skogsvårdsavgift, lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt, lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, lagen (1958:295)
om sjömansskatt, lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt, lagen
(1983:1086) om vinstdelningsskatt, lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt, lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för
livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser, lagen
(1989:346) om särskild vinstskatt, lagen (1989:471) om investeringsskatt
för vissa byggnadsarbeten, lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel, lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta, lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m. fl., lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskost-
nader, lagen (1993:1537) om expansionsmedel,
2. lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen
(1957:262) om allmän energiskatt,
lagen (1961:372) om bensinskatt,
lagen (1961:394) om tobaksskatt,
stämpelskattelagen (1964:308),
lagen (1972:266) om skatt på an-
nonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel, lagen
(1973:37) om avgift på vissa dryc-
kesförpackningar, vägtrafikskattela-
gen (1973:601), lagen (1973:1216)
om särskild skatt för oljeprodukter
och kol, bilskrotningslagen
(1975:343), lagen (1976:338) om
vägtrafikskatt på vissa fordon, som
icke är registrerade i riket, lagen
(1977:306) om dryckesskatt, lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1978:144) om
skatt på vissa resor, lagen
(1982:691) om skatt på vissa kas-
2. lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen
(1957:262) om allmän energiskatt,
lagen (1961:372) om bensinskatt,
lagen (1961:394) om tobaksskatt,
stämpelskattelagen (1964:308),
lagen (1972:266) om skatt på an-
nonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel, lagen
(1973:37) om avgift på vissa dryc-
kesförpackningar, vägtrafikskattela-
gen (1973:601), lagen (1973:1216)
om särskild skatt för oljeprodukter
och kol, bilskrotningslagen
(1975:343), lagen (1976:338) om
vägtrafikskatt på vissa fordon, som
icke är registrerade i riket, lagen
(1977:306) om dryckesskatt, lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1978:144) om
skatt på vissa resor, lagen
(1982:691) om skatt på vissa kas-
1 Senaste lydelse 1995:621.
10
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:87
settband, lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt på viss elekt-
risk kraft, lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa värde-
papper, lagen (1983:1104) om
särskild skatt för elektrisk kraft
från kärnkraftverk, lagen
(1984:351) om totalisatorskatt,
lagen (1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, lagen
(1984:405) om stämpelskatt på
aktier, lagen (1984:409) om skatt
på gödselmedel, lagen (1984:410)
om skatt på bekämpningsmedel,
lagen (1984:852) om lagerskatt på
viss bensin, fordonsskattelagen
(1988:327), lagen (1988:328) om
fordonsskatt på utländska fordon,
lagen (1988:1567) om miljöskatt på
inrikes flygtrafik, lagen (1990:582)
om koldioxidskatt, lagen
(1990:587) om svavelskatt, lagen
(1990:613) om miljöavgift på ut-
släpp av kväveoxider vid energi-
produktion, lagen (1990:662) om
skatt på vissa premiebetalningar,
lagen (1990:1087) om lagerskatt på
vissa oljeprodukter, lagen
(1990:1427) om särskild premie-
skatt för grupplivförsäkring, m.m.,
lagen (1991:1482) om lotteriskatt,
lagen (1991:1483) om skatt på
vinstsparande m.m., lagen
(1992:1479) om lagerskatt på viss
bensin, lagen (1992:1438) om
dieseloljeskatt och användning av
vissa oljeprodukter, lagen
(1992:1439) om lagerskatt på
dieselolja, mervärdesskattelagen
(1994:200), lagen (1994:1704) om
lageravgift på vissa jordbrukspro-
dukter, lagen (1994:1563) om
tobaksskatt, lagen (1994:1564) om
alkoholskatt, lagen (1994:1776) om
skatt på energi,
3.
allmänna egenavgifter.
settband, lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt på viss elekt-
risk kraft, lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa värde-
papper, lagen (1983:1104) om
särskild skatt för elektrisk kraft
från kärnkraftverk, lagen
(1984:351) om totalisatorskatt,
lagen (1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, lagen
(1984:405) om stämpelskatt på
aktier, lagen (1984:409) om skatt
på gödselmedel, lagen (1984:410)
om skatt på bekämpningsmedel,
lagen (1984:852) om lagerskatt på
viss bensin, fordonsskattelagen
(1988:327), lagen (1988:328) om
fordonsskatt på utländska fordon,
lagen (1988:1567) om miljöskatt på
inrikes flygtrafik, lagen (1990:582)
om koldioxidskatt, lagen
(1990:587) om svavelskatt, lagen
(1990:613) om miljöavgift på ut-
släpp av kväveoxider vid energi-
produktion, lagen (1990:662) om
skatt på vissa premiebetalningar,
lagen (1990:1087) om lagerskatt på
vissa oljeprodukter, lagen
(1990:1427) om särskild premie-
skatt för grupplivförsäkring, m.m.,
lagen (1991:1482) om lotteriskatt,
lagen (1991:1483) om skatt på
vinstsparande m.m., lagen
(1992:1479) om lagerskatt på viss
bensin, lagen (1992:1438) om
dieseloljeskatt och användning av
vissa oljeprodukter, lagen
(1992:1439) om lagerskatt på
dieselolja, mervärdesskattelagen
(1994:200), lagen (1994:1704) om
lageravgift på vissa jordbrukspro-
dukter, lagen (1994:1563) om
tobaksskatt, lagen (1994:1564) om
alkoholskatt, lagen (1994:1776) om
skatt på energi, lagen (1995:000)
om skatt på naturgrus,
lagen (1981:691) om socialavgifter och lagen (1994:1744) om
11
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:87
Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkommande
skatt som avses i uppbördslagen (1953:272).
Lagen tillämpas inte om skatten eller avgiften fastställs eller uppbärs
i den ordning som gäller för tull och inte heller beträffande dröjsmålsav-
gift, skattetillägg eller liknande avgift.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
12
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §*
Förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen (1970:979) följer med
fordran på
1. skatt och avgift, som anges i 1 § första stycket uppbördslagen
(1953:272), samt skatt enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för
särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958:295) om sjömansskatt,
kupongskattelagen (1970:624), lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt,
lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag,
understödsföreningar och pensionsstiftelser, lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel, lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta och lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,
2. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200),
3. skatt eller avgift enligt lagen
(1928:376) om skatt på lotterivins-
ter, lagen (1941:251) om särskild
varuskatt, lagen (1957:262) om
allmän energiskatt, lagen
(1961:372) om bensinskatt, lagen
(1961:394) om tobaksskatt, stäm-
pelskattelagen (1964:308), lagen
(1972:266) om skatt på annonser
och reklam, lagen (1972:820) om
skatt på spel, lagen (1973:37) om
avgift på vissa dryckesförpack-
ningar, lagen (1973:1216) om sär-
skild skatt för oljeprodukter och
kol, bilskrotningslagen (1975:343),
lagen (1977:306) om dryckesskatt,
lagen (1978:69) om försäljnings-
skatt på motorfordon, lagen
(1978:144) om skatt på vissa resor,
lagen (1982:691) om skatt på vissa
kassettband, lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt på viss elekt-
risk kraft, lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa värde-
papper, lagen (1983:1104) om
särskild skatt för elektrisk kraft
3. skatt eller avgift enligt lagen
(1928:376) om skatt på lotterivin-
ster, lagen (1941:251) om särskild
varuskatt, lagen (1957:262) om
allmän energiskatt, lagen
(1961:372) om bensinskatt, lagen
(1961:394) om tobaksskatt, stäm-
pelskattelagen (1964:308), lagen
(1972:266) om skatt på annonser
och reklam, lagen (1972:820) om
skatt på spel, lagen (1973:37) om
avgift på vissa dryckesförpack-
ningar, lagen (1973:1216) om
särskild skatt för oljeprodukter och
kol, bilskrotningslagen (1975:343),
lagen (1977:306) om dryckesskatt,
lagen (1978:69) om försäljnings-
skatt på motorfordon, lagen
(1978:144) om skatt på vissa resor,
lagen (1982:691) om skatt på vissa
kassettband, lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt på viss elekt-
risk kraft, lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa värde-
papper, lagen (1983:1104) om
särskild skatt för elektrisk kraft
1 Senaste lydelse 1995:622.
13
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:87
från kärnkraftverk, lagen
(1984:351) om totalisatorskatt,
lagen (1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, lagen
(1984:405) om stämpelskatt på
aktier, lagen (1984:409) om skatt
på gödselmedel, lagen (1984:410)
om skatt på bekämpningsmedel,
lagen (1984:852) om lagerskatt på
viss bensin, lagen (1988:1567) om
miljöskatt på inrikes flygtrafik,
lagen (1990:582) om koldioxid-
skatt, lagen (1990:587) om svavel-
skatt, lagen (1990:613) om mil-
jöavgift på utsläpp av kväveoxider
vid energiproduktion, lagen
(1990:662) om skatt på vissa pre-
miebetalningar, lagen (1990:1087)
om lagerskatt på vissa oljeproduk-
ter, lagen (1990:1427) om särskild
premieskatt för grupplivförsäkring,
m.m., lagen (1991:1482) om lotte-
riskatt, lagen (1991:1483) om skatt
på vinstsparande m.m., lagen
(1992:1479) om lagerskatt på viss
bensin, lagen (1992:1438) om
dieseloljeskatt och användning av
vissa oljeprodukter, lagen
(1992:1439) om lagerskatt på
dieselolja, lagen (1994:1563) om
tobaksskatt, lagen (1994:1564) om
alkoholskatt, lagen (1994:1776) om
skatt på energi,
från kärnkraftverk, lagen
(1984:351) om totalisatorskatt,
lagen (1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, lagen
(1984:405) om stämpelskatt på
aktier, lagen (1984:409) om skatt
på gödselmedel, lagen (1984:410)
om skatt på bekämpningsmedel,
lagen (1984:852) om lagerskatt på
viss bensin, lagen (1988:1567) om
miljöskatt på inrikes flygtrafik,
lagen (1990:582) om koldioxid-
skatt, lagen (1990:587) om svavel-
skatt, lagen (1990:613) om miljö-
avgift på utsläpp av kväveoxider
vid energiproduktion, lagen
(1990:662) om skatt på vissa pre-
miebetalningar, lagen (1990:1087)
om lagerskatt på vissa oljeproduk-
ter, lagen (1990:1427) om särskild
premieskatt för grupplivförsäkring,
m.m., lagen (1991:1482) om lotte-
riskatt, lagen (1991:1483) om skatt
på vinstsparande m.m., lagen
(1992:1479) om lagerskatt på viss
bensin, lagen (1992:1438) om
dieseloljeskatt och användning av
vissa oljeprodukter, lagen
(1992:1439) om lagerskatt på
dieselolja, lagen (1994:1563) om
tobaksskatt, lagen (1994:1564) om
alkoholskatt, lagen (1994:1776) om
skatt på energi, lagen (1995:000)
om skatt på naturgrus,
4. skatt enligt vägtrafikskattelagen (1973:601), lagen (1976:339) om
saluvagnsskatt, fordonsskattelagen (1988:327), lagen (1988:328) om
fordonsskatt på utländska fordon,
5. tull, särskild avgift enligt 39 § tullagen (1973:670) och avgift enligt
lagen (1968:361) om avgift vid införsel av vissa bakverk,
6. avgift enligt lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets
område, lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område, lagen
(1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m., lagen
(1990:616) om införande av lagen (1990:615) om avgifter på vissa
jordbruksprodukter m.m. och lagen (1994:1704) om lageravgift på vissa
jordbruksprodukter,
7. avgift som uppbärs med tillämpning av lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
14
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:87
8. avgift enligt lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens
område.
Förmånsrätten omfattar ej dröjsmålsavgift och liknande avgift som
utgår vid försummelse att redovisa eller betala fordringar och ej heller
skatte- eller avgiftstillägg och förseningsavgift.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
1*** Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 87
15
Regeringen aviserade i prop. 1994/95:203 Finansiering av medlemskapet
i Europeiska unionen att en skatt på naturgrus skall ingå som en del i
finansieringen av vårt medlemskap. Regeringen hade dessförinnan, i
december 1994, beslutat att tillkalla en särskild utredare (Fi 1995:01)
med uppdrag att utreda möjligheterna att införa en skatt på natuigrus
(Utredningen om Naturgrusskatt, m.m.). Utredningen har i juni 1995
överlämnat betänkandet Natuigrusskatt, m.m. (SOU 1995:67).
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstan-
ser som har yttrat sig över betänkandet finns i bilaga 1. En samman-
ställning över remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet,
dnr Fi95/4110.
I betänkandet Naturgrusskatt, m.m. har utredningen lämnat förslag om
en skatt på natuigrus. Regeringen avser nu att ta upp utredningens
förslag.
Enligt bestämmelser i naturvårdslagen (1964:822) fordras tillstånd för
vissa arbetsföretag. Av bestämmelser i naturvårdsförordningen
(1976:484) framgår i vilka fäll avgift tas ut. Vissa sådana arbetsföretag
bör stå under tillsyn av en myndighet. Efter förebild i miljöskyddslagen
(1969:387) tillfördes inför Lagrådets granskning en bestämmelse i
naturvårdslagen för att tydliggöra grunden för avgiftsuttaget. Den nu
föreslagna regleringen om avgiftsuttag för myndigheternas verksamhet
har inte till syfte att ändra rättsläget.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 12 oktober 1995 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 2. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 3. Lagrådet har föreslagit en viss ändring av 4 § lagen om skatt
på naturgrus. Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag.
När den senaste inlandsisen var som störst täckte den hela Sverige och
Finland samt större delen av Norge och Danmark. Där den var som
tjockast hade den en mäktighet på flera kilometer. Samtidigt som isen
ryckte fram påverkade den omgivningen. Löst material som låg ovanpå
den dåvarande berggrunden drogs med och krossades till en del under
isen. Isen kunde också rycka loss delar av beiget. Inuti isen samlades på
detta sätt material av olika storlekar och ursprung. Genom isens rörelser
transporterades detta inhomogena material av mycket blandat ursprung,
ofta långt ifrån den plats där det först fastnade i isen.
Prop. 1995/96:87
16
När klimatet blev varmare smälte isen och lämnade då kvar det Prop. 1995/96:87
material som den fört med sig. Detta material, avsatt av isen, kallas
morän. Morän finns i stort sett över hela det område som täcktes av
inlandsisen. Karaktäristiskt för morän är att materialet är en blandning av
många olika partikelstorlekar, är osorterat och att block, stenar och
mindre partiklar inte har väl avrundade kanter.
Under isen samlades smältvattnet till isälvar. På grund av den höga
vattenhastigheten drogs löst material med. Materialet rullades utmed
isälvens botten och blev genom nötning under transporten så småningom
avrundat och jämnt till formen. Då isälven minskade i vattenhastighet
kunde de största blocken inte längre transporteras med älven, utan
stannade vid bottnen. Isälvsmaterialet blev på så sätt sorterat efter storlek
och allt eftersom isen drog sig tillbaka täcktes de grövre blocken med allt
mindre stenar, grus och finare material. På detta sätt bildades rullstens-
åsama. De kan vara flera mil långa och avspeglar alltså en f.d. isälv i
dess längdriktning.
De minsta partiklarna var uppslammade i älven och höll sig flytande
långt efter det att isälven mynnat ut i havet eller i en lokal isdämd sjö.
Slutligen sjönk också dessa till bottnen och sedimenterade.
När inlandsisen smälte bort övertog "vanliga" vattendrag isälvamas roll
att transportera och avlagra sten- och grusmaterial. Materialet avlagrades
som älvterrasser och deltan. I områden som var utsatta for kraftiga vindar
plockade dessa upp sandkorn och mindre kom samt transporterade dem
vidare längre eller kortare sträckor. Detta vindtransporterade material
avsattes i form av sanddyner på platser som låg i lä för vinden. Dessa
processer - transport och avlagring via vatten eller vind - pågår alltjämt.
Sanddyner bildades på land och är följaktligen lättillgängliga för
människan. De älvterrasser och deltan som bildades utmed och i älvamas
lopp i dåvarande Östersjön har genom den pågående landhöjningen till
stor del lyfts upp ovanför vattenytan och på så sätt blivit lättillgängliga
även de.
Morän och isälvsavlagringar kan även ha påverkats genom vågverkan
och strömmar. En moränrygg som avsatts under havsytan kan senare, vid
den successiva landhöjningen, ha fått de minsta partiklama ursvallade så
att bara de grövre stenarna blir kvar. När ryggen genom landhöjningen
kommit över vattenytan har det därför efter hand bildats en kappa av
ursvallat material utmed sidorna. En annan typ av former är de strandval-
lar som byggts upp av främst kustströmmar i hav och insjöar. De består,
liksom rullstensåsama, av storlekssorterat och rundat material.
Det finns natuigrus över hela Sverige. Förekomsterna är emellertid
ojämnt fördelade över landet. Även områden med betydande natuigrustill-
gångar kan vara bristområden när det gäller att förse marknaden med
ballast (grus- och beigkrossmaterial) av god kvalitet. Orsaken härtill är
17
i inånga fäll naturvårds- eller vattenförsöijningsskäl men kan också vara Prop. 1995/96:87
att naturgruset har brister i kvalitetshänseende som gör det olämpligt som
ballast.
På 1950-talet uppskattade man Sveriges naturgrustillgångar till minst
75 miljarder ton. I slutet av 1982 beslutade riksdagen att en översiktlig
landsomfattande inventering av natuigrus och alternativa material
(beigkross, morän) skulle genomföras. Inventeringen delades upp i två
etapper, där den första avsåg att tillgodose de mest akuta kunskapsbe-
hoven. Det innebar inventering av områden kring tätorter med mer än
10 000 invånare, av grusbristområden i övrigt nedanför fjällregionen och
av sådana områden därutöver där det fanns starka naturvåidsintressen
eller markanvändningskonflikter. Denna första etapp är nu i stort sett
klar. Inventeringarna (kartor jämte beskrivningar) visar vilken typ av
material som finns och ungefär vilka mängder som, med hänsyn till andra
samhällsintressen, kan utnyttjas. Nyligen skärpta krav på dricksvattenkva-
litet kan dock väntas innebära större behov av att spara grusförekomster
som grundvattenmagasin än som kunnat beaktas i flertalet av de områdes-
eller länsvisa inventeringarna.
Sveriges geologiska undersökning har, med utgångspunkt i inventering-
arna, försökt att bedöma hur länge de tillgängliga natuigrustillgångama
kommer att räcka med nuvarande förbrukningstakt och med de restriktio-
ner som beaktats i inventeringarna. En rapport från 1994 visar att
natuigruset i ett 80-tal kommuner kommer att vara förbrukat inom 30 år.
För ett 40-tal av dessa kommuner är naturgruset slut redan inom 10 år.
De hushållningsplaner som hittills har upprättats inom olika län eller
kommuner tyder emellertid på att rapporten kan vara väl optimistisk.
Redan 1952 infördes i dåvarande naturskyddslag en möjlighet att
föreskriva tillståndsprövning för täkt inom ett visst område. Om täkt då
vägrades hade markinnehavaren rätt till ersättning. Vid tillkomsten av
nuvarande naturvårdslag 1964 föreskrevs en generell tillståndsprövning.
Skyldigheten att lämna ersättning vid vägrat täkttillstånd fanns då kvar,
men togs bort 1972.
Den som vill öppna en täkt för brytning av bl.a. sten, grus eller sand
måste, om brytningen sker för annat ändamål än markinnehavarens
husbehov, enligt 18 § naturvårdslagen (1964:822) först inhämta länssty-
relsens tillstånd. Om täkten kräver tillstånd enligt vattenlagen (1983:291)
eller enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln skall dock prövningen
göras enligt dessa lagar.
År 1983 infördes regler i 18 § naturvårdslagen som innebär att
länsstyrelserna skall ta hänsyn till om täkten behövs för materialfönsöij-
ningen inom det aktuella området.
Statens kostnader för prövning och tillsyn av täktverksamhet skall
täckas genom avgifter enligt förordningen (1984:381) om täktavgift.
18
Avgiften beräknas på den mängd material som får tas ut ur täkten och Prop. 1995/96:87
uppgår för naturgrusets del till 26 öre per ton. Den skall erläggas då
tillstånd meddelas men kan delas upp på flera år.
Områden som innehåller så värdefulla ämnen och material att de kan
anses vara synnerligen viktiga för vårt lands materialförsöijning kan
förklaras vara av riksintresse för materialförsöijning enligt 2 kap. 7 §
lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. Det innebär att
man kan förbjuda sådana åtgärder som skulle påtagligt försvåra en
utvinning av ämnen och material ur dem. Bland förslagen till förekomster
som bör utpekas som riksintressen för materialförsöijning finns ett litet
antal natuigrusförekomster med material som är speciellt lämpligt för
gjuteriverksamhet, vattenrening och betongtillverkning. Ett antal grus-
och bergförekomster har ansetts vara av riksintresse med hänsyn till såväl
naturvård som materialförsöijning.
Regeringen har tidigare i bl.a. prop. 1990/91:90 En god livsmiljö s. 38
i fråga om täktverksamhet framhållit att ändliga naturresurser skall nyttjas
så försiktigt att även framtida generationer får tillgång till råvaror. I
områden där det är ont om behövligt material eller där det föreligger
starka markanvändningskonflikter skall materialförsöijningen främst
inriktas mot beigtäkter eller andra alternativa material.
Statens naturvårdsverk ansåg i aktionsprogrammet Ett miljöanpassat
samhälle/ Miljö -93 (SNV Rapport 4234) att antalet takter som samtidigt
är öppna inte bör vara större än vad som svarar mot samhällets behov av
täktmaterial. I första hand skall sådant material utnyttjas som är ett fullt
acceptabelt alternativ till natuigrus och som medför mindre skador vid
utvinning och nyttjande. Som ett delmål angavs att beig skulle svara för
minst 30 procent av ballastproduktionen 1994. Samtidigt bedömdes att
70 - 80 procent av natuigrusproduktionen skulle kunna ersättas med
alternativa material, dvs. man bör ungefär kunna nå fram till propor-
tionerna 70/30 mellan beigkross och natuigrus.
Den kvantitativt mest omfettande användningen av ballastmaterial, dvs.
naturgrus, morän och krossmaterial, har hittills varit för vägbyggnad,
betongtillverkning och för utfyllnadsändamål.
Naturgrus har många användningsområden. Vid byggande används
naturgrus dels i markarbeten för utfyllnad, dränering, rörläggning och
plattsättning, dels i själva byggnaden som huvudbeståndsdel i betong och
för eventuell muming. Vissa gruskvaliteter används för formgjutning av
metall. Ett viktigt användningsområde är som filtersand vid rening av
såväl dricks- som avloppsvatten. Ren kvartssand är råmaterial vid
framställning av glas och glasfiber.
I många fell kan natuigruset ersättas av krossat beig, i viss utsträckning
även av grov morän. Krossat beig får man inte enbart från särskilda
beigtäkter. Även överskottsmassor från anläggnings- och byggnadsarbe-
19
ten kan krossas och användas, s.k. entreprenadberg. Slutligen kan man Prop. 1995/96:87
också ta till vara tidigare använt material, t.ex. vid rivningar. Av
kostnadsskäl har detta hittills förekommit bara i begränsad omfattning i
Sverige.
Efterfrågan på bergkrossmaterial har under senare år ökat markant. En
orsak till detta är den begynnande bristen på natuigrus. För att få
kvaliteter, som mer eller mindre är skräddarsydda för olika använd-
ningar, har marknaden i ökad utsträckning ställt skärpta krav på t.ex.
ballastmaterialets hållfasthet, vidhäftningsförmåga, densitet, motstånd mot
nötning samt sprödhetsvärden. Då är det ofta fördelaktigt att använda
berg som basmaterial, vilket ger en jämnare kvalitet än naturgrus.
Det finns emellertid några användningsområden där bergkross inte kan
ersätta naturgrus. Det gäller bl.a. gjuterisand, filtersand och i viss mån
s.k. kabel- och rörgravsgrus. För betongtillverkning har naturgruset
ansetts som - om än inte oumbärligt - överlägset bergkross. Det gäller
framför allt de finare fraktionerna.
Enligt beräkningar av Sveriges geologiska undersökning uppgick
produktionen av ballast 1994 till cirka 83 miljoner ton fördelat på 53
procent naturgrus, 35 procent bergkross och 12 procent annat material.
Tendensen har allt sedan 1987, då naturgrusproduktionen uppgick till
74,5 procent och bergkiossproduktionen till 21,5 procent av den totala
ballastproduktionen, varit en sakta minskande andel naturgrusproduktion
och ökad andel bergkrossproduktion.
Regeringens förslag: För att åstadkomma en bättre hushållning skall
en skatt på naturgrus införas.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna tillstyrker
eller lämnar förslaget utan erinran. Sveriges geologiska undersökning,
Grus och Makadamföreningen, Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska
Fabriksbetongföreningen, Svenska åkeriförbundet, Maskinentreprenörena
och AB Underås avstyrker förslaget. Som skäl anges bl.a. att en
tillräcklig hushållning med natuigrus kan uppnås inom ramen för
nuvarande tillståndsprövning, att skatten kommer att innebära utslagning
av små och medelstora företag och att en övergång till bergkross innebär
betydande miljöproblem. Riksrevisionsverket är tveksamt till om en skatt
är det lämpligaste sättet att uppnå det önskade målet. Även Riksskattever-
ket är tveksamt till skatten. Verkets principiella inställning är, när det här
slaget av skatter konstrueras, att det är viktigt att se till att antalet
skattskyldiga starkt begränsas till få skattskyldiga som vardera har stora
skattebelopp att erlägga och att det finns möjligheter att kontrollera
20
efterlevnaden av lagstiftningen. De föreslagna reglerna torde enligt Prop. 1995/96:87
Riksskatteverket vara problematiska i alla dessa avseenden.
Skälen för regeringens förslag: Naturgrus är en icke förnyelsebar
naturresurs. Som framgått av det tidigare avsnittet används naturgrus i
stor utsträckning för sådana ändamål där, från naturvårds- och naturre-
surssynpunkt men även tekniska synpunkter, lämpligare material står till
buds. Visserligen har en tydlig förändring skett i produktionsinriktningen.
Mot bakgrund av den brist på naturgrus som inom en nära framtid
kommer att uppstå i vissa områden är det dock regeringens uppfattning
att åtgärder måste vidtas för att ytterligare påskynda övergången från
natuigrus till alternativa material.
Den möjlighet som sedan 1983 funnits för länsstyrelserna att i samband
med tillståndsprövningen ta hänsyn till behovet av en täkt har inte gett
tillräcklig effekt.
En avgörande faktor för att naturgruset står för så stor del av ballast-
produktionen är kostnadsskäl. Som kommer att redogöras för i avsnitt 6.2
är kostnaderna för att producera naturgrus i genomsnitt 7 - 8 kr lägre per
ton än för jämförbart krossmaterial. En skatt på natuigrus som jämnar ut
dessa skillnader bör därför styra konsumenterna till att använda annat
material än natuigrus för sådana ändamål där det är möjligt.
Regeringens förslag: Med naturgrus skall avses naturligt sorterade
jordarter som till övervägande del består av fraktionerna sand, grus,
sten och block.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. I utredningens förslag ingick också att jordarterna i fråga om
bildningssätt och utseende skall kunna hänföras till någon av kategorierna
isälvsavlagringar, älvsediment eller vindavlagrade sediment.
Remissinstanserna: Sveriges geologiska undersökning, Länsstyrelsen
i Västernorrlands län och Statens naturvårdsverk tillstyrker utredningens
förslag. Statens väg- och transportforskningsinstitut och Länsstyrelsen i
Norrbottens län påpekar att även svallsediment bör omfattas av skatten
och Länsstyrelsen i Malmöhus län att såväl svall- som strandsediment bör
beskattas. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att hänsyn måste tas till
grustillgångamas användbarhet.
Skälen för regeringens förslag: I flera remissyttranden har framhållits
att det inte tillräckligt tydligt framgår att strandgrus- och svallgrus-
bildningar ingår i utredningens definition av natuigrus. Med svallgrus-
och strandgrusbildningar avses då dels de bildningar av ursvallat
isälvsmaterial som bildades genom vågverkan och kustströmmar under
21
landhöjningen efter isavsmältningen, dels den alltjämt pågående bild- Prop. 1995/96:87
ningen av strandvallar etc. genom vågor och kustströmmar i hav och
insjöar.
Flera remissinstanser anser dessutom att även svallgrusavlagringar från
morän bör beskattas eftersom en skatt på övrigt grus kan väntas öka
trycket mot sådana bildningar. Länsstyrelsen i Västernorrlands län
påpekar att cirka en tredjedel av grusproduktionen i länet utgörs av just
sådant material. På grund av svårigheterna att klart avgränsa dessa
svallbildningar från den anslutande moränen anser dock länsstyrelsen att
svallgrusavlagringar från morän inte bör beskattas.
Vid bestämmandet av vilket material som skall omfattas av natuigrus-
skatt måste hänsyn tas till hushållningsaspektema men även till att lagen
i möjligaste mån blir enkel att tillämpa. Enligt regeringens bedömning
uppnås detta bäst genom att i begreppet natuigrus innefatta alla naturligt
sorterade jordarter - som består av vissa fraktioner - oavsett bildningssätt.
Man bör inte genom inskränkningar i definitionen - t.ex. enbart
isälvsavlagringar - uppmuntra utvinning av annat från hushållnings-
synpunkt likvärdigt naturligt sorterat material. Således bör även
svallgrusavlagringar från morän omfattas av skatten. Visserligen kan just
dessa avlagringar eventuellt leda till tillämpningssvårigheter. Men även
beträffande svallgrusavlagringar från morän är det sorterade materialet
i många fäll klart avgränsat från anslutande och underliggande material.
Den skattemässiga bedömningen kan i dessa fäll underlättas av att
länsstyrelsen delar upp täkttillståndet i en del som avser natuigrus och en
del som avser annat material.
Genom den valda definitionen undantas jordarterna silt och ler vars
förekomster ofta inte är lönsamma att bryta och som i allmänhet inte
heller har samma skyddsintresse som övriga naturligt sorterade jordarter.
Avslutningsvis bör påpekas att de naturligt sorterade jordarter som skall
beskattas i flertalet fäll redan finns markerade på allmänna jordarts- och
kvartäigeologiska kartor samt i den redovisning som de regionala
grusinventeringama mynnat ut i.
Regeringens förslag: Skatten skall inledningsvis bestämmas till 5 lö-
per ton.
Skatten skall beräknas på produktionen av naturgrus.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran. Riksrevisionsverket anser att 7 kr per ton utgör
absolut lägsta skattenivå men anser 10 kr per ton som en rimlig nivå.
Även andra remissinstanser har påtalat att nivån kan vara något låg.
22
Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att skatten skall baseras på Prop. 1995/96:87
mängden tillståndsgivet material.
Vissa remissinstanser förespråkar en differentiering av skatten beroende
på materialets kvalitet eller användningssätt. Svenska kommunförbundet
menar att det skulle vara intressant att se närmare på möjligheterna att ta
ut en lokal avgift för att uppnå den önskade målsättningen i förhållande
till lokala och regionala förutsättningar och hushållningsplaner. Konkur-
rensverket anför att det, för att så långt det går undvika att snedvrida
konkurrensen mellan landets natuigrusproducenter, är viktigt att alla
tillverkare av naturgrus drabbas lika av skatten.
Bakgrunden till regeringens förslag: Saluvärdet av den svenska
produktionen av natuigrus och beigkross uppgår till ca 5 miljarder kr
årligen, vilket är större än saluvärdet av hela den svenska jämmalmspro-
duktionen. Kostnaderna för produktionen varierar beroende på råvarupris
- som i de flesta fåll bestäms genom arrendeavtal med markägaren -,
råvarans kvalitet, tillgången på grus och/eller berg i området och den
tidpunkt då arrendeavtalet slöts. I områden med relativt god tillgång på
lämpligt material kan råvarukostnaden enligt äldre avtal vara så låg som
1 kr per ton, medan den i nya avtal i storstadsområdena kan uppgå till
det tiofaldiga.
Beroende på dels råmaterialets beskaffenhet, dels köparens krav fordras
olika hög grad av förädling då grus- och bergmaterial utvinns. Vid
utvinning av natuigrus behövs vanligen färre behandlingssteg än vid
framställning av bl.a. bergkrossprodukter. Kostnaderna för framställning
av bergkrossprodukter blir ungefär dubbelt så hög som motsvarande
kostnader för naturgrusprodukter.
Skillnaden i kostnad per producerat ton natuigrus och bergkrossballast
påverkas således av en mängd olika faktorer och varierar över landet. De
uppskattningar av skillnaden som företrädare för branschen, konsulter och
länsstyrelser har gjort ligger genomsnittligt på 7 - 8 kr per ton, men
bedömningar från 5 till 10 kr och högre har förts fram.
Även om beigkross är dyrare att framställa kan det vid kortare trans-
portsträckor ändå utgöra ett ekonomiskt likvärdigt alternativ till natur-
grus. Det vanligaste transportmedlet är lastbil. Transportkostnaderna
varierar inom landet med hänsyn till bl.a. vägstandard och konkurrens på
vägtransportområdet. Vanligtvis kostar det mellan 50 öre och 1 kr att
transportera ett ton en kilometer, vartill ofta kommer en lastningskostnad
på ca 3 kr per ton. En transport på 25 km kostar således mellan ca
15 och 28 kr per ton. För enklare gruskvaliteter betingar transporten
redan efter 2-3 mil en lika hög kostnad som själva materialet.
Skälen för regeringens förslag: På grund av lägre produktionskost-
nader har produktionen av natuigrus för närvarande en fördel jämfört
med produktionen av bergkross.
Det är emellertid inte enbart produktionskostnaden som avgör vilket
material som en konsument väljer. Eftersom transportkostnaderna är så
pass höga i förhållande till materialkostnaden har avståndet till täkten en
23
stor betydelse. En skatt på naturgrus ökar det område inom vilket Prop. 1995/96:87
krossproduktema kan konkurrera.
Prisskillnaden mellan naturgrus och bergkross kan uppskattas till
åtminstone 7 kr per ton. Till detta bör kunna läggas 3 kr per ton for att
ytterligare öka konkurrensområdet för bergkross. Det motsvarar 3-6 km
transport av ett ton. För att uppnå den åsyftade styreffekten verkar
därför, från styrmedelssynpunkt, en skattenivå på 10 kr per ton vara
rimlig.
För de större företagen torde det inte innebära några problem att
övervältra skattekostnaden på konsumenterna eller bära den på annat sätt,
medan framför allt de mindre företagen kan få problem. Det är inte
förenat med en god hushållning om de små företagen slås ut och tvingas
till nedläggning innan deras täkter utnyttjats fullt ut.
Från hushållningssynpunkt bör skattenivån bestämmas så att den ger en
tillräckligt styrande effekt samtidigt som den inte får leda till att ett stort
antal redan påböljade täkter måste läggas ned. Regeringen delar mot
denna bakgrund utredningens bedömning att en lämplig avvägning mellan
dessa båda intressen uppnås om skatten inledningsvis bestäms till 5 kr per
ton.
Nuvarande tendens med minskad natuigrusproduktion och övergång till
beigkrossmaterial kan till viss del förklaras med den allmänna kon-
junkturnedgången. Men branschens ökade krav på ballastmaterialets
kvalitet och ökade kännedom om den begränsade tillgången på naturgrus
har förmodligen haft stor del i utvecklingen.
Till detta kommer nu naturgrusskatten, som - förutom att ändra konkur-
rensförhållandena mellan de olika materialen - ytterligare riktar upp-
märksamheten på nödvändigheten av att hushålla med naturgrus. Det
förefaller lämpligt att avvakta reaktionerna på den föreslagna skattenivån
och inte redan i detta sammanhang reglera en upptrappning.
Regeringen avser att noga följa utvecklingen på området. Visar det sig
att den låga skattenivån inte är tillräcklig för att uppnå den önskade
effekten skall förslag till nödvändiga förändringar snabbt kunna läggas
fram.
Några skattekonsekvenser bör inte inträda innan utvinning av naturgrus
skett. Regeringen delar således utredningens bedömning att skatten inte
bör beräknas på ett fiktivt underlag, exempelvis den mängd material som
får tas ut ur en viss täkt. Problem skulle uppstå om täkten inte visar sig
innehålla den förväntade mängden fyndigt material eller om det inte går
att få avsättning för materialet. Ett sådant system skulle också helt avvika
från vad som gäller för övriga punktskatter och det är svårt att överblicka
vilka tillämpningssvårigheter som skulle uppstå. Likaså utgör tillämp-
ningsproblem, men även konkurrensaspekter, skäl for att inte differentie-
ra skatten.
24
Prop. 1995/96:87
Regeringens förslag: Skattskyldighet skall åvila den som exploaterar
en naturgrustäkt for vilken det krävs tillstånd enligt 18 § naturvårds-
lagen (1964:822). Skattskyldighet skall även åvila den som med stöd
av vattenlagen (1983:291) exploaterar en naturgrustäkt under
förutsättning att utvinningen sker för annat ändamål än husbehov.
För den tid som det saknas uppgift om vem som är exploatör av
en täkt skall skattskyldigheten åvila tillståndhavaren och exploatören
solidariskt.
Den som med stöd av 38 § väglagen (1971:948) har fått rätt att ta
naturgrus från annans fastighet skall vara skattskyldig för det uttagna
naturgruset.
En möjlighet skall införas för regeringen att föreskriva att den som
innehar täkttillstånd skall anmäla vem som faktiskt bedriver
täktverksamheten.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Utredningen föreslog även att skattskyldighet skulle åvila den
som med stöd av 13 § lagen (1939:608) om enskilda vägar fått rätt att ta
natuigrus från annans fastighet. Utredningen ansåg att skyldigheten att
ange vem som bedriver täktverksamhet kunde föreskrivas i administrativ
ordning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslagen eller
lämnar dem utan erinran. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att
innehavaren av täkttillstånd skall vara skattskyldig.
Skälen för regeringens förslag: Genom förslaget undantas husbe-
hovstäkter från skattskyldighet. Orsakerna till denna begränsning av
skattskyldigheten kommer närmare att redovisas i avsnitt 6.6.
Den helt dominerande utvinningen av naturgrus sker efter tillstånd
enligt naturvårdslagen. Med hänsyn till hushållnings- och konkurrens-
aspekter bör dock även sådan utvinning som sker med stöd av vattenlagen
vara föremål för beskattning.
Täkttillstånd får förenas med villkor för att motverka företagets menliga
inverkan på naturmiljön. Täkttillstånd enligt naturvårdslagen får beviljas
endast om sökanden ställt säkerhet för de villkor som skall gälla för
tillståndet. Det är tillståndshavaren som ansvarar för täkten. Emellertid
exploateras täkten ofta av någon annan än tillståndshavaren.
Den som exploaterar natuigrusfyndigheten har skattekraften och den
faktiska kontrollen över såväl verksamheten som beskattningsunderlaget.
Exploatören bör därför vara den som är primärt skattskyldig.
Det kan tänkas att det i ett visst fäll saknas uppgift om exploatör. I
skattehänseende är det av intresse att det alltid finns någon som svarar för
skatten. Som redan tidigare framhållits är det tillståndshavaren som har
rätten att utvinna materialet och som har det fulla ansvaret för täkten.
Tillståndshavaren måste således ha kontroll över vem som egentligen
bedriver täktverksamheten. I flertalet fell är också tillståndshavaren och
25
exploatören samma person. För det fäll det inte finns uppgift om någon Prop. 1995/96:87
exploatör bör skattskyldigheten i sådana fäll därför, såsom Lagrådet
föreslagit, åvila tillståndshavaren och exploatören solidariskt.
I vissa lagar föreskrivs skyldighet för fästighetsägare att upplåta täkt åt
annan. Så anges i 38 § väglagen (1971:948) att länsstyrelsen i vissa fäll
kan föreskriva att rätt till täkt skall upplåtas om väghållare behöver ta
sten, grus, sand eller jord för drift av väg. Motsvarande rättigheter finns
i 13 § lagen (1939:608) om enskilda vägar och 51 § anläggningslagen
(1973:1149).
Skattens skyddssyfte och även rättviseskäl talar för att även dessa täkter
bör vara föremål för beskattning i de fäll materialet är natuigrus.
Riksskatteverket har dock framhållit att det från skatteadministrativ
synpunkt är praktiskt ogenomförbart att ta ut skatt i de fäll täkt sker med
stöd av lagen om enskilda vägar eller anläggningslagen. Verket pekar
bl.a. på att rätten till täkt enligt dessa lagar är knuten till fästigheten och
att det är svårt att uppskatta hur många som skulle bli skattskyldiga.
Skattebeläggning av sådan täkt skulle teoretiskt kunna innbära att
tusentals personer skulle bli skattskyldiga. Det skulle också komma att bli
mer eller mindre omöjligt att utreda vilka som är skattskyldiga och
därmed skall registreras. Det är även troligt att skatten för flertalet skulle
komma att vara så låg att den inte skulle behöva betalas in.
Mot bakgrund av de administrativa problem som Riksskatteverket pekat
på och eftersom tvångstäkter inte är vanligt förekommande, bör endast
tvångstäkter enligt 38 § väglagen omlättas av naturgrusskatten. Skattskyl-
dig i dessa fäll blir den som har fått rätt till täkten.
För att skattskyldigheten i möjligaste mån skall riktas endast mot
exploatören av en täkt bör en möjlighet införas för regeringen att
föreskriva att den som innehar täkttillstånd skall lämna in uppgift om vem
som är exploatör. Den föreslagna konstruktionen, där skattskyldigheten
läggs även på tillståndshavaren när uppgift om exploatör saknas, bör leda
till att uppgiftsskyldigheten fullgörs. En sådan föreskrift kan också vara
till nytta för länsstyrelsernas och kommunernas verksamhet enligt
naturvårdslagen. Ett bemyndigande för regeringen att föreskriva sådan
upplysningsplikt bör därför föras in i naturvårdslagen och gälla all
täktverksamhet som sker efter tillstånd enligt 18 § naturvårdslagen eller
motsvarande tillstånd enligt vattenlagen.
Det är regeringens avsikt att i naturvårdsförordningen (1976:484) införa
en bestämmelse om skyldighet för den som innehar tillstånd till täkt att
till länsstyrelsen lämna uppgift om vem som vid vaije tidpunkt är
exploatör av täkten. De uppgifter som länsstyrelsen erhåller beträffände
täkt av sand, grus, sten och block skall av länsstyrelsen vidarebefordras
till beskattningsmyndigheten.
26
Prop. 1995/96:87
Regeringens förslag: Skattskyldigheten skall inträda då naturgrus
levereras till en köpare eller tas i anspråk på annat sätt. Om den
skattskyldige avregistreras inträder skattskyldighet för det naturgrus
han då har i lager.
Skattskyldighet skall inte inträda för naturgrus som används enbart
för ändamål som är nödvändiga för täktens bedrivande eller som
används för efterbehandling av täkten.
Avdrag får göras för skatt på naturgrus som har tagits tillbaka i
samband med återgång av köp eller vid förvärv av naturgrus för
vilket skattskyldighet tidigare har inträtt.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller
lämnar förslagen utan erinran. Riksrevisionsverket anser att brytningstill-
fället bör vara den lämpligaste tidpunkten för skattskyldighetens inträde.
Banverket och Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser inte att en
avregistrering skall medföra att skattskyldighet inträder.
Skälen för regeringens förslag: Olika tidpunkter för skattskyldighetens
inträde kan tänkas; dels då själva brytningen sker, dels då materialet är
färdigbearbetat och lagt i upplag och dels då det säljs alternativt
förbrukas.
Naturvårdssyftet, dvs. hänsyn till naturmiljö och landskapsbild, talar
för att själva brytningen skall utlösa skattskyldighet. När brytning väl
skett kan materialet inte återläggas och fyndigheten återfå sin ursprungli-
ga form och funktion. Det är alltså viktigt att inte mer material bryts än
vad som verkligen behövs. Det måste dock också ligga i exploatörens
intresse att inte bryta mer material än han kan förvänta sig få avsättning
för.
En beskattning vid själva brytningen skulle innebära betydande problem
att bestämma beskattningsunderlaget eftersom materialet som regel inte
vägs förrän det levereras. Dessutom skulle likviditetsproblem kunna
uppstå för exploatören om han tvingas betala in skatten innan han har sålt
materialet.
Liknande problem uppstår om skattskyldigheten knyts till den tidpunkt
då materialet är färdigbearbetat och lagt i upplag.
Dessa praktiska överväganden gör att skattskyldigheten i likhet med
flertalet andra punktskatter bör inträda först då materialet säljs eller på
annat sätt tas i anspråk. Vidare bör - bl.a. för att skatten inte skall kunna
kringgås - beskattning utlösas om den skattskyldige låter avregistrera sig.
En del material kan komma att användas inom täkten, antingen för
efterbehandling eller för tillfälliga vägar m.m. Material som på detta sätt
tas i anspråk enbart för ändamål som är nödvändiga för att bedriva
täktverksamheten bör undantas från skattskyldighet.
Enligt vad som är gängse för punktskatter bör den skattskyldige i sin
deklaration få göra avdrag för skatt på sådant naturgrus som har tagits
27
tillbaka i samband med återgång av köp och vid förvärv av natuigrus för Prop. 1995/96:87
vilket skattskyldighet tidigare har inträtt.
Avdrag medges i punktskattesammanhang också regelmässigt när varor
exporteras. Med tanke på hushållningssyftet bör dock ett avsteg från den
ordningen göras for naturgrusskatten. Någon avdragsrätt för natuigrus
som exporteras skall således inte finnas.
Regeringens förslag: Reglerna för beskattningsförfarandet i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP) skall
gälla för naturgrusskatten. Skattemyndigheten i Kopparbergs län
skall vara beskattningsmyndighet.
Den som är skattskyldig skall vara registrerad hos beskattnings-
myndigheten.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslagen
utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Natuigrusskatten är en punktskatt. Det
är därför naturligt att beskattningsförfarandet är det samma som för
flertalet andra punktskatter. Något skäl att låta annan myndighet än
Skattemyndigheten i Kopparbeigs län vara beskattningsmyndighet har inte
framkommit. Natuigrusskatten bör således föras in under 1 kap. 1 §
första punkten LPP.
Den som är skattskyldig skall vara registrerad hos beskattningsmyndig-
heten.
Beskattningsmyndigheten bör som hjälpmedel vid granskningen av de
skattskyldigas deklarationer kunna använda sig av de uppgifter som enligt
27 a § naturvårdsförordningen årligen lämnas till länsstyrelserna.
Uppgifterna kontrolleras emellertid inte regelmässigt av länsstyrelserna,
varför det i vissa fåll kan finnas anledning att göra en fysisk kontroll. Vid
dessa förrättningar bör täkthandläggaren på länsstyrelsen kunna biträda
beskattningsmyndigheten. Täkthandläggaren bör ha tillgång till uppgifter
om hur täkten sett ut vid länsstyrelsens senaste besök och kan i så fäll
också ungefärligen beräkna de uttag som skett sedan dess. På grundval
av dessa beräkningar kan jämförelse göras med deklarationen, varvid en
uppenbart felaktig redovisning bör kunna medföra skönsbeskattning.
Även täkttillståndet kan vid revision eller skönsbeskattning tjäna som viss
ledning för en uppskattning av vilken mängd material som har tagits ut.
Liksom för flertalet övriga punktskatter bör skattebrottslagen (1971:69)
och lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m.
göras tillämplig på natuigrusskatten.
28
Prop. 1995/96:87
Regeringens förslag: Husbehovstäktema skall för närvarande inte
omfattas av naturgrusskatten.
Utredningens forslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar
förslaget utan erinran. Statens väg- och transportforskningsinstitut
ifrågasätter undantaget för husbehovstäkter. Riksrevisionsverket anser inte
att undantag bör göras för väsentliga uttag. Genom att fastställa ett visst
minsta årligt belopp som skatten måste uppgå till för att debiteras, torde
man enligt Riksrevisionsverket utan svårighet kunna undvika beskattning
av sådant husbehov för trädgårdsskötsel och liknande, som mindre
markägare kan tänkas ha. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att större
husbehovstäkter bör beskattas.
Bakgrunden till regeringens förslag: När regleringen av täktverksam-
heten infördes i naturvårdslagen uttalades i förarbetena att den borde
inriktas på sådana täkter som, med hänsyn till sin allmänna förekomst
och det sätt som de vanligen utförs på, medför särskilda vådor för
landskapsbilden. Täkt som tillgodoser markinnehavarens husbehov borde
dock inte omfattas av tillståndstvång. Med husbehov avsågs den
förbrukning som krävs för skötseln av en jordbruks- eller skogsfästighet,
men däremot inte exempelvis ett cementgj uteris grusuttag från egen
fastighet (prop. 1964:148 s. 74f).
I 18 § naturvårdslagen stadgas att tillståndsplikt endast gäller täkt för
annat ändamål än markinnehavarens husbehov. Paragrafens ordalydelse
innebär således en något vidare definition än vad som angavs i för-
arbetena. I rättspraxis har också ansetts att reglerna om husbehovstäkt
inte endast kan tillämpas på fastigheter med jord- och skogsbruk. I stället
får husbehovstäkt anses kunna ske på vaije slag av fastighet och det
avgörande är om det utbrutna materialet används inom fastigheten för
dess eget behov och inte avyttras (jämför RA 1993 ref. 4).
Den enda reglering i lag som direkt gäller husbehovstäkter återfinns i
20 § naturvårdslagen. Om arbetsföretag, som inte omfattas av tillstånds-
tvång, kan komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall - innan företaget
utförs - samråd ske med länsstyrelsen. Möjlighet finns att föreskriva att
inom landet eller del därav anmälan för samråd alltid skall göras i fråga
om särskilda slag av arbetsföretag, t.ex. husbehovstäkt. Beträffande
sådana arbetsforetag som kräver samråd får länsstyrelsen förelägga
företagaren att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller
motverka skada på naturmiljön. Om sådana åtgärder inte är tillräckliga
och det är nödvändigt från naturvårdssynpunkt, får länsstyrelsen förbjuda
företaget. Innebär förbud att pågående markanvändning avsevärt försvåras
inom berörd del av en fastighet är fastighetsägaren och innehavare av
särskild rätt till fastigheten, enligt 26 § naturvårdslagen, berättigade till
ersättning av staten för den skada de lider genom förbudet. I praktiken
29
medför det en betydande begränsning av möjligheterna att vägra Prop. 1995/96:87
husbehovstäkt.
Skulle material från en tidigare husbehovstäkt användas till annat än
fastighetens eget behov krävs tillstånd enligt 18 § naturvårdslagen innan
utvinningen sker. Att med uppsåt eller av oaktsamhet utföra täkt utan
behövligt tillstånd medför straffansvar enligt 37 § naturvårdslagen.
Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader. Vidare skall utbytet
av brottet förklaras förverkat om det inte är uppenbart oskäligt. Om
brottet har utförts med uppsåt och i övrigt är att anse som grovt skall
fängelse, högst två år, dömas ut.
Skälen för regeringens förslag: Från såväl hushållnings- som natur-
vårdssynpunkt men även till viss del av konkurrensskäl kan det finnas
anledning att beskatta husbehovstäktema.
På grund av att husbehovstäktema i stort sett är oreglerade saknas dock
för närvarande kännedom om i vilken omfattning husbehovstäkter
förekommer och hur mycket material som tas ut. Man bör dock kunna
utgå från att flertalet husbehovstäkter är av så ringa omfattning att en
generell beskattning inte är motiverad. Allt talar också för att be-
skattningsmyndighetens hanteringen av husbehovstäktema skulle bli
mycket kostsam i förhållande till skatteintäkterna.
Frågan om att kunna införa tillståndsplikt även för husbehovstäkter
utreds för närvarande av Miljöbalksutredningen. Enligt regeringens
bedömning finns anledning att avvakta den lagstiftning som Miljöbalksut-
redningens arbete kan leda fram till innan slutlig ställning tas beträffande
beskattning av husbehovstäktema. För närvarande bör de dock inte bli
föremål för beskattning.
Den önskvärda övergången till ökad användning av krossat beig leder till
en ökning av energiförbrukningen och i vissa fäll också till något längre
transporter. Utredningen har beräknat att branschens energiförbrukning,
i det extrema fall att all nuvarande naturgrusproduktion ersätts med
krossat berg, skulle öka från cirka 4 procent till cirka 6 procent av hela
industrins eneigiförbrukning.
De ökade föroreningsutsläpp som blir följden får dock bedömas vara
förhållandevis små och skall ställas mot förbrukningen av en ändlig
naturresurs med stor betydelse för bl.a. dricksvattenförsöijningen.
Energiförbrukning och utsläpp av föroreningar kan också efter hand
komma att minska i omfattning genom bl.a. teknisk utveckling. En
naturgrusförekomst däremot kan inte ersättas annat än möjligen som
formelement i landskapet. Om naturgruset tar slut framtvingas för övrigt
ändå en övergång till krossat berg med åtföljande miljöeffekter.
Även om skatten kommer att utgöra en relativt liten del av den totala
kostnaden för produktionen av naturgrus kan det inte uteslutas att vissa
30
täkter blir olönsamma och får läggas ned. Det rör sig då om små täkter Prop. 1995/96:87
i områden där tillgången på alternativa material är god.
Skatten kommer att innebära en viss ökning av produktionskostnaderna
för byggande. Antingen genom att naturgruset blir dyrare eller genom att
det ställer sig något dyrare att använda alternativa material. Fördymingen
är emellertid endast marginell.
Under 1994 svarade natuigrus för 53 procent av ballastproduktionen.
Utifrån denna förbrukning ger skatten årligen 220 miljoner kr i intäkter.
De ökade skatteintäkterna motsvaras av höjda kostnader inom bygg- och
anläggningsbranschen vilket i sin tur leder till reducering av andra
skattebaser. Vid oförändrad förbrukningsnivå kan nettobudgeteffekten
beräknas till ca 110 miljoner kr. Med utgångspunkt i att andelen
naturgrus sjunker till ca 30 procent kan den varaktiga budgetförstärk-
ningen på lång sikt uppskattas till 65 miljoner kr.
Regeringens förslag: Ändringen i naturvårdslagen skall träda i kraft
den 1 april 1996.
Lagen om skatt på naturgrus skall träda i kraft den 1 juli 1996.
Skälen för regeringens förslag: För att ge beskattningsmyndigheten
och de blivande skattskyldiga en rimlig tid att utarbeta administrativa
rutiner bör lagen om skatt på naturgrus träda i kraft den 1 juli 1996.
Genom att ändringen i naturvårdslagen träder i kraft redan den 1 april
bör beskattningsmyndigheten hinna skaffa sig en överblick över dem som
skall anses som skattskyldiga när lagen om skatt på natuigrus träder i
kraft. Följdändringarna i skattebrottslagen (1971:69), lagen (1971:1072)
om förmånsberättigade skattefordringar och lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter skall träda i kraft samtidigt med
lagen om skatt på naturgrus.
1 §
Som framgått av avsnitten 6.3 och 6.6 skall natuigrusskatten endast
omfatta tillståndspliktiga täkter. Genom hänvisningen i första punkten till
18 § naturvårdslagen undantas de s.k. husbehovstäktema. Någon
motsvarande inskränkning av tillståndsplikten finns inte i vattenlagen.
Därför har i andra punkten särskilt angetts att sådan utvinning av
naturgrus som sker efter tillstånd enligt vattenlagen är skattepliktig om
den sker för annat ändamål än markinnehavarens husbehov.
31
Skatten är således avsedd att träffa kommersiell täktverksamhet. Någon Prop. 1995/96:87
uppdelning av materialet från en tillståndspliktig natuigrustäkt på
kommersiell användning och användning för husbehov kan dock inte ske.
Bedrivs verksamheten till någon del kommersiellt uppkommer skatteplikt
även för det material som endast används för fastighetens behov, jämför
6 § andra punkten. Frågan om skatteplikt är naturligtvis inte beroende av
om tillstånd sökts eller ej.
Ledning för att närmare avgöra om en verksamhet är tillståndspliktig -
och därmed också skattepliktig - får hämtas ur förarbetena och praxis till
18 § naturvårdslagen (se avsnitt 6.6).
Av paragrafen framgår vidare att naturgruset blir skattepliktigt i och
med att det bryts. Det är således oväsentligt hur den skattskyldige sedan
förfar med gruset; i och med att det har brutits uppkommer en latent
skattskuld för materialet.
2§
I paragrafen definieras vad som från beskattningssynpunkt skall anses
som natuigrus.
För det första skall det röra sig om naturligt sorterade jordarter.
Sorteringen skall alltså ha skett genom naturliga processer t.ex. i
rinnande vatten, genom vågverkan eller vindverkan.
Vidare skall jordarten till övervägande del (dvs. mer än 50 procent)
bestå av fraktionerna sand, grus, sten och block. Den gängse geotekniska
indelningen i blockfraktion (större än 600 mm), stenfraktion (60 -
600 mm), grusfraktion (2 - 60 mm), sandfraktion (0,06 -2 mm), siltfrak-
tion (0,002 - 0,06 mm) och lerfraktion (mindre än 0,002 mm) får
användas här. För att fålla in under det skattemässiga begreppet skall
således jordarten till övervägande del består av komstorlekar från
0,06 mm och uppåt. Är så fallet blir även övrigt ingående material som
bryts (dvs. material med andra komstorlekar) skattepliktigt.
I ansökan till länsstyrelsen om tillstånd till täkt anges alltid vilken/vilka
materialkategorier som ansökan avser. Länsstyrelsen har i allmänhet
tillgång till faktaunderlag (såsom grusinventering, grushushållningsplan)
för att bedöma ansökningens definitioner. I flertalet fåll bör det därför
inte vålla några problem att bedöma om ett material i skattehänseende
skall definieras som natuigrus.
3 §
Skatten skall vara 5 kr per ton. De flesta som är verksamma i branschen
använder vågar för att mäta materialet. För dem uppstår inga problem att
fåstställa beskattningsunderlaget.
För dem som saknar vågar måste av praktiska orsaker en viss schablon-
mässighet accepteras vid bestämmande av beskattningsunderlaget. I de
fåll gruset inte kan vägas bör en omräkning från volym till vikt kunna
göras utifrån materialets sammansättning.
32
4 §
Här regleras vem som är skattskyldig. När det gäller tillståndspliktiga
täkter svarar exploatören för att skatten betalas. För tvångstäkter gäller
motsvarande skyldighet den som fått rätt till täkt enligt väglagen.
Andra stycket innebär att den som har tillstånd till täktverksamhet enligt
naturvårdslagen eller vattenlagen i vissa fåll, jämte exploatören, blir
skattskyldig även om han själv inte exploaterar täkten. För detta krävs att
tillståndshavaren försummat att korrekt ange vem den verklige ex-
ploatören är. Som framgått av avsnitt 6.3 kommer regeringen att
föreskriva att tillståndshavare skall anmäla vem som är verksam i täkten.
Tillståndshavaren kan alltså genom att på ett korrekt sätt följa den
bestämmelsen undvika att drabbas av skattskyldighet.
5 §
Paragrafen anger att skattskyldiga skall vara registrerade hos beskatt-
ningsmyndigheten, dvs. Skattemyndigheten i Kopparbeigs län. Att den
skattskyldige själv skall anmäla sig till beskattningsmyndigheten framgår
av 2 § förordningen (1984:247) om punktskatter och prisregleringsav-
gifter.
6 §
Tidpunkten för när skattskyldigheten inträder överensstämmer med vad
som är gängse för punktskatter. Således inträder skattskyldighet, enligt
första punkten, vid leverans till en köpare. Leveransbegreppet överens-
stämmer med köplagens regler om äganderättens övergång.
Uttrycket "tas i anspråk för något annat ändamål än försäljning" i
andra punkten avser i princip vaije sätt, utöver försäljning, som den
skattskyldige förfogar över materialet, såsom nyttjande i egen rörelse,
byte, gåvor osv.
Tredje punkten innebär att skattskyldighet inträder för det natuigrus
som den skattskyldige har i lager vid den tidpunkt då han avregistreras
som skattskyldig. Motsvarande regel finns i ett flertal andra punktskatte-
förfåttningar.
7 §
Paragrafen är ett undantag från regeln i 6 § andra punkten. Ett typiskt
exempel på "ändamål som är nödvändiga för täktverksamhetens
bedrivande" är tillfälliga vägar i täkten som byggs med naturgrus.
Undantaget från skattskyldighet gäller dock bara så länge naturgruset
används på detta sätt. Om materialet från vägen sedermera säljs eller tas
i anspråk på annat sätt inträder skattskyldighet.
I samband med att tillstånd ges till täktverksamhet fästställs också hur
täkten skall efterbehandlas. För naturgrus som används i denna efterbe-
handling inträder inte heller skattskyldighet. Skulle det även sedan
efterbehandling skett finnas kvar brutet natuigrus kvarstår skatteplikten
för detta. Väljer den skattskyldige i det läget att avregistrera sig som
skattskyldig inträder skattskyldighet enligt 6 § tredje punkten.
Prop. 1995/96:87
33
8 § Prop. 1995/96:87
I paragrafen regleras avdragsrätten i enlighet med vad som normalt gäller
i fråga om punktskatter, dock med undantag för avdragsrätt vid export
(jämför avsnitt 6.4). Avsikten med bestämmelsen är att undvika
dubbelbeskattning. Således kan en skattskyldig komplettera sitt sortiment
utan att materialet beläggs med skatt två gånger. Likaså kan natuigrus,
som återtas och för vilket köpeskillingen i sin helhet - inklusive skatt -
återbetalas eller krediteras till det fulla beloppet, säljas på nytt utan att
dubbelbeskattning sker.
9 §
Förferandebestämmelsema i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall tillämpas. Detta gäller reglerna om skattekon-
troll, beskattningsbeslut, betalning av skatt, överklagande m.m.
18 a §
Ändringen av första stycket är motiverad av det behov som föreligger av
att 18 a § begreppsmässigt skall överensstämma med lagen om skatt på
naturgrus.
Det nya andra stycket innebär en möjlighet för regeringen att föreskriva
att den som innehar ett täkttillstånd skall hålla länsstyrelsen underrättad
om vem som är exploatör, dvs. vem som faktiskt bedriver verksamheten
i täkten. Detta gäller oavsett om täkt sker med stöd av naturvårdslagen
eller vattenlagen. Bestämmelsen är straffeanktionerad genom 37 §
naturvårdslagen.
Av tredje stycket, som också är nytt, framgår att om exploatören av en
täkt är okänd så skall tillståndshavaren anses som exploatör vid tillämp-
ning av paragrafen eller av föreskrifter som meddelats med stöd av
paragrafen. Detta medför att det alltid finns någon person som är att anse
som exploatör av en tillståndsgiven täkt.
43 b §
I naturvårdslagen tas in en ny bestämmelse om avgifter för tillstånd och
tillsyn. En generell sådan bestämmelse saknas i naturvårdslagen. En
liknande bestämmelse finns i bl.a. 69 § miljöskyddslagen (1969:387).
Enligt bestämmelser i naturvårdslagen förekommer ansökningar om
tillstånd bl.a. när det gäller grustäkter, torvtäkter, markavvattning och
vilthägn.
När föreskrifter om avgifter beslutas måste gränsdragningen mellan
avgifter och skatter alltid beaktas. Avgiftskriteriema är uppfyllda i den
mån pålagan utgör ersättning för en myndighetsutövning som är riktad
direkt mot den avgiftsskyldige. Detta gäller t.ex. avgifter som tas ut för
kostnader för handläggningen av en ansökan eller en anmälan eller för
provtagning eller inspektion. Delegationsbestämmelsen i paragrafen får
34
inte användas för att besluta om avgifter som skall utgå om en verksam- Prop. 1995/96:87
het inte varit föremål för någon direkt åtgärd från myndigheternas sida,
eftersom en sådan avgift får anses ha karaktären av skatt.
Med stöd av bemyndigandet i paragrafen kan föreskrivas om de
avgifter som kan tas ut för en myndighets verksamhet med prövning och
tillsyn enligt lagen. Också anmälningsärenden kan avgiftsbeläggas enligt
denna bestämmelse.
Även kostnaden för en kommunal myndighets tillsyn kan tas ut med
stöd av bestämmelsen.
För tillståndsärendena betalas avgifterna av dem' som ansöker om
tillstånd. I tillsynsärendena bör den som ansvarar för den verksamhet som
föranleder tillsynen betala kostnaderna.
Den föreslagna lagen om skatt på natuigrus föranleder följdändringar i
1 kap. 1 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,
i 1 § skattebrottslagen (1971:69) och i 1 § lagen (1971:1072) om
förmånsberättigade skattefordringar.
35
Prop. 1995/96:87
Bilaga 1
Efter remiss har yttrande över betänkandet lämnats av
Svea Hovrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Kopparbergs län,
Kommerskollegium, Banverket, Vägverket, Statens väg- och transport-
forskningsinstitut, Statens geotekniska institut, Statskontoret, Riks-
revisionsverket, Riksskatteverket, Boverket, Riksantikvarieämbetet,
Närings- och teknikutvecklingsverket, Konkurrensverket, Sveriges
geologiska undersökning, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen
i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i
Malmöhus län, Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Västemorr-
lands län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Statens naturvårdsverk,
Koncessionsnämnden för miljöskydd, Miljöbalksutredningen
(M 1993:04), Grus och Makadamföreningen, Lantbrukarnas Riksförbund,
Svenska Fabriksbetongföreningen, Svenska geotekniska föreningen,
Svenska Kommunförbundet, Svenska åkeriförbundet och Tjänstemännens
Centralorganisation.
Yttrande har också kommit in från Maskinentreprenörema, AB
Underås, Byggentreprenörerna och Länsstyrelsen i Jämtlands län.
Sveriges Industriförbund åberopar yttrande från Byggentreprenörerna.
Länsstyrelsen i Hallands län har bifogat yttrande från Halmstads
kommun och Falkenbergs kommun.
Landsorganisationen i Sverige och Sveriges Akademikers Centralorga-
nisation har förklarat sig avstå från att svara.
36
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Skatt (naturgrusskatt) skall betalas till staten enligt denna lag för
brutet natuigrus om utvinningen av naturgruset
1. kräver tillstånd enligt 18 § naturvårdslagen (1964:822),
2. sker med stöd av tillstånd som lämnats enligt vattenlagen (1983:291)
och utvinningen sker for annat ändamål än markinnehavarens husbehov,
eller
3. sker med stöd av rätt till täkt på annans mark enligt 38 § väglagen
(1971:948).
2 § Med natuigrus avses naturligt sorterade jordarter som till över-
vägande del består av fraktionerna sand, grus och sten.
3 § Skatten tas ut med fem kronor per ton natuigrus.
4 § Skattskyldig är den som
1. exploaterar en täkt som kräver tillstånd enligt
18 § naturvårdslagen (1964:822),
2. för annat ändamål än markinnehavarens husbehov exploaterar en täkt
med tillstånd enligt vattenlagen (1983:291), eller
3. enligt 38 § väglagen (1971:948) har fått rätt till täkt på annans mark.
För den tid uppgift saknas om vem som är exploatör av en täkt för
vilken tillstånd getts skall dock tillståndshavaren anses som exploatör av
täkten.
5 § Den som är skattskyldig skall vara registrerad hos beskattnings-
myndigheten.
6 § Skattskyldighet inträder när
1. natuigrus levereras till en köpare,
2. naturgrus tas i anspråk för något annat ändamål än försäljning, eller
3. den skattskyldige avregistreras, och omfattar det naturgrus som då
ingår i hans lager.
7 § Skattskyldighet inträder inte för
1. naturgrus som används enbart för ändamål som är nödvändiga för
täktverksamhetens bedrivande, eller
2. naturgrus som används för efterbehandling av täkten.
8 § I en deklaration som avser naturgrusskatt får avdrag göras för skatt
på sådant naturgrus
1. för vilket skattskyldighet tidigare inträtt, eller
2. som har tagits tillbaka i samband med åteigång av köp.
Prop. 1995/96:87
Bilaga 2
37
9 § Regler för förfärandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.
Prop. 1995/96:87
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
38
Härigenom föreskrivs i fråga om naturvårdslagen (1964:822)'
dels att 18 a § skall ha följande lydelse,
Prop. 1995/96:87
Bilaga 2
dels att det i lagen skall införas en
43 b §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
18
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om skyldighet
för den som driver täktverksamhet
eller stenkrossrörelse att lämna de
uppgifter om verksamheten som
behövs som underlag för planering
av naturvården.
ny paragraf,
43
Föreslagen lydelse
a§
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om skyldighet
för den som,
1. exploaterar en täkt som kräver
tillstånd enligt 18 §,
2. exploaterar en täkt med till-
stånd enligt vattenlagen
(1983:291), eller
3. bedriver stenkrossrörelse
att lämna de uppgifter om verk-
samheten som behövs som under-
lag för planering av naturvården.
Regeringen får föreskriva att den
som innehar tillstånd till täkt som
avses i första stycket 1 eller 2 skall
lämna uppgift till länsstyrelsen om
vem som är exploatör av täkten.
När uppgift saknas om vem som
är exploatör av en täkt för vilken
tillstånd getts skall vid tillämpning
av denna paragraf eller föreskrifter
som meddelats med stöd av para-
grafen tillståndshavaren anses som
exploatör av täkten.
'§
Regeringen får meddela före-
skrifter om avgifter för en myndig-
hets verksamhet enligt denna lag
eller enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen.
Regeringen får överlåta åt kommu-
nen att meddela föreskrifter om
sådana avgifter såvitt gäller kom-
munens verksamhet.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.
1 Lagen omtryckt 1991:641.
39
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-10-20
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.
Enligt en lagrådsremiss den 12 oktober 1995 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om skatt på natuigrus och
2. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Rolf
Bohlin.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om skatt på naturgrus
4 §
I paragrafens andra stycke föreskrivs att tillståndshavaren skall anses som
exploatör av täkten för den tid uppgift saknas om vem som är exploatör.
Någon uppgiftsskyldighet beträffande vem som är exploatör för täkten
föreskrivs inte i det remitterade förslaget. Enligt 18 a § andra stycket i
förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) bemyndigas
emellertid regeringen att föreskriva om sådan uppgiftsskyldighet. Det
synes därför lämpligt att en hänvisning till uppgiftsskyldighet enligt det
bemyndigandet görs i förevarande paragrafs andra stycke.
På det sätt som andra stycket är utformat kommer endast tillståndshava-
ren att bli skattskyldig i den angivna situationen. Visserligen kan
tillståndshavaren undgå skattskyldighet genom att fullgöra den uppgifts-
skyldighet som regeringen kan komma att föreskriva. Så som påpekas i
lagrådsremissens allmänna motivering har emellertid den som exploaterar
en naturfyndighet skattekraften och den faktiska kontrollen över såväl
verksamheten som beskattningsunderlaget och bör därför vara den som
är primärt skattskyldig. Det kan därför enligt Lagrådets mening inte anses
rimligt att tillståndshavaren vid försummad uppgiftsskyldighet skall ensam
drabbas av skattskyldighet. Är tillståndshavaren och exploatören inte
samma person, bör skattskyldigheten åvila dem solidariskt.
Lagrådet föreslår på dessa skäl att 4 § andra stycket ges följande
lydelse:
"Har föreskrifter om skyldighet att lämna uppgift om vem som är
exploatör av täkten meddelats med stöd av 18 a § andra stycket natur-
vårdslagen, är tillståndshavaren tillsammans med exploatören skattskyl-
dig för tiden till dess sådan uppgift har lämnats".
Prop. 1995/96:87
Bilaga 3
40
Förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)
Förslaget lämnas utan erinran.
Prop. 1995/96:87
Bilaga 3
41
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 oktober 1995
Prop. 1995/96:87
Närvarande: statsrådet Thalén, ordförande, och statsråden Persson,
Heckscher, Hedborg, Nygren
Föredragande: statsrådet Persson
Regeringen beslutar proposition 1995/96:87 Lag om skatt på natuigrus.
42
Prop. 1995/96:87
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande häver eller upp- EG-regler repar ett normgiv- |
|
Lag om ändring i natur- |
18 a, 43 b §§ |
43
gotab 49110, Stockholm 1995