Prop.
1995/96:81
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 12 oktober 1995
Ingvar Carlsson
Marita Ulvskog
(Civildepartementet)
I propositionen föreslås ett tillägg i den nya marknadsföringslagen
(1995:450) för att motverka negativa säljmetoder i form av s.k.
fakturaskojeri. Genom förslaget kompletteras den bestämmelse som finns
om förbud mot att vid marknadsföringen leverera produkter till någon
som inte uttryckligen har beställt dem och därvid vilseleda mottagaren
om dennes betalningsskyldighet. Förslaget innebär att det också i andra
fall blir förbjudet för en näringsidkare att vid marknadsföringen tillställa
någon fakturor, inbetalningsavier eller liknande meddelanden avseende
produkter som inte uttryckligen har beställts och därvid vilseleda
mottagaren om dennes betalningsskyldighet.
Den nya bestämmelsen föreslås träda i kraft samtidigt som den nya
marknadsföringslagen den 1 januari 1996.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 81
Prop. 1995/96:81
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 3
2 Lagtext ................................. 4
3 Ärendet och dess beredning .................... 5
4 Förbud mot fakturaskojeri i marknadsföringslagen....... 6
5 Författningskommentar........................ 10
Bilaga 1 Promemorian Förslag till reglering av s.k.
fakturaskojeri i marknadsföringslagen (1995:450) ... 12
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanserna ........... 24
Bilaga 3 Lagrådets yttrande ...................... 25
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 12 oktober 1995 ............................. 26
Prop. 1995/96:81
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i marknadsföringslagen (1995:450).
1 * Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 81
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1995/96:81
Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen
(1995:450)
Härigenom föreskrivs att 12 § och rubriken närmast före 12 §
marknadsföringslagen (1995:450) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Obeställda produkter
Föreslagen lydelse
Obeställda produkter m.m.
12 §
En näringsidkare får vid marknadsföringen inte leverera produkter till
någon som inte uttryckligen har beställt dem och därvid vilseleda
mottagaren om dennes betalningskyldighet.
En näringsidkare får vid mark-
nadsföringen inte heller i annat
fall tillställa någon fakturor,
inhetalningsavier eller liknande
meddelanden avseende produkter
som inte uttryckligen har be-
ställts och därvid vilseleda mot-
tagaren om dennes betalnings-
skyldighet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Övergångsbestämmelserna
till marknadsföringslagen (1995:450) skall tillämpas också i fråga om den
nya bestämmelsen i 12 § andra stycket.
Våren 1995 antog riksdagen en ny marknadsföringslag (prop.
1994/95:123, bet. 1994/95:LU16, rskr. 1994/95:267). Den nya lagen
(SFS 1995:450), som ersätter den nuvarande marknadsföringslagen
(1975:1418), träder i kraft den 1 januari 1996.
Riksdagen beslutade i detta sammanhang att ge regeringen till känna
vad lagutskottet anfört om s.k. fakturaskojeri i sitt betänkande i ärendet.
Enligt utskottet (bet. 1994/95:LU 16 s. 20) föreligger ett behov av lag-
stiftning som kan motverka negativa säljmetoder i form av fakturaskojeri
på ett effektivare sätt än vad straffbestämmelserna i brottsbalken och
generalklausulen om otillbörlig marknadsföring kan göra. Utskottet för-
ordade att regeringen snarast möjligt lägger fram ett förslag till rättslig
reglering i angivet syfte. Enligt utskottet är det önskvärt att den
förordade rättsliga regleringen kan träda i kraft samtidigt med den nya
marknadsföringslagen den 1 januari 1996.
Civildepartementet uppdrog den 29 juni 1995 åt jur. kand. Stig
Hagelstam att utarbeta ett förslag till rättslig reglering av frågan om s.k.
fakturaskojeri i enlighet med vad som anges i lagutskottets betänkande.
Uppdraget redovisades i augusti 1995 i promemorian Förslag till regle-
ring av s.k. fakturaskojeri i marknadsföringslagen (1995:450). Pro-
memorian återfinns som bilaga 1.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remiss-
instanserna finns i bilaga 2. Remissyttrandena finns tillgängliga i detta
lagstiftningsärende (C95/950/RÄ).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 28 september 1995 att inhämta lagrådets
yttrande över det förslag till ändring i marknadsföringslagen som
utarbetats i ärendet. Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 3. Det förslag som remitterades till
lagrådet är identiskt med propositionens lagförslag.
Prop. 1995/96:81
Regeringens forslag: Den nya marknadsföringslagen, som träder
i kraft den 1 januari 1996, kompletteras för att ge en rättslig
reglering som bättre motverkar negativa säljmetoder i form av s.k.
fakturaskojeri. En bestämmelse införs om förbud för näringsidkare
att vid marknadsföringen tillställa någon fakturor, inbetalningsavier
eller liknande meddelanden avseende produkter som inte uttryckli-
gen har beställts och därvid vilseleda mottagaren om dennes
betalningsskyldighet.
Den nya bestämmelsen skall träda i kraft samtidigt som den nya
marknadsföringslagen den 1 januari 1996.
Promemorians förslag: I promemorian föreslås ett förbud för en
näringsidkare att till någon som inte uttryckligen har beställt en produkt
ställa fakturor, inbetalningsavier eller liknande meddelanden avseende en
produkt som skall levereras senare och därvid vilseleda mottagaren om
dennes betalningsskyldighet. Förslaget är således begränsat till fall då
avsändaren avser att leverera produkten senare.
Remissinstanserna: Remissinstanserna anser överlag att en komplette-
rande bestämmelse behövs i marknadsföringslagen för att mera effektivt
komma till rätta med olika typer av marknadsföringsåtgärder som kan
hänföras till s.k. fakturaskojeri. Förslaget om att komplettera 12 § i den
nya lagen med ett nytt andra stycke har heller inte mött några in
vändningar. Flera remissinstanser har dock framfört kritiska synpunkter
mot utformningen av förslaget.
Förslaget tillstyrks helt av Svea hovrätt.
Marknadsdomstolen, som tillstyrker att en kompletterande bestämmelse
införs, framför vissa synpunkter på utformningen av förslaget. Domstolen
framhåller att med marknadsföring avses bl.a. avsättningsfrämjande
åtgärder, dvs. åtgärder ägnade att främja avsättningen av en näringsid-
kares produkter. Av definitionen framgår enligt domstolen att de
produkter som avses med åtgärderna skall levereras. Något ställnings-
tagande i fråga om en näringsidkares avsikter att leverera torde därför
inte behövas.
Genom den avgränsning som följer av marknadsföringsbegreppet faller
enligt Marknadsdomstolen mera renodlade bedrägeriliknande förfaranden
utanför paragrafens tillämpningsområde. Med hänsyn härtill bör enligt
domstolen orden "vid marknadsföringen" tas in också i det föreslagna
andra stycket. Marknadsdomstolen föreslår följande lydelse: "En
näringsidkare får vid marknadsföringen inte heller i annat fall än som
avses i första stycket tillställa någon fakturor, inbetalningsavier eller
liknande meddelanden avseende produkter som inte uttryckligen har
beställts och därvid vilseleda mottagaren om dennes betalningsskyldig-
het."
Marknadsdomstolen föreslår vidare att övergångsbestämmelserna till Prop. 1995/96:81
den nya marknadsföringslagen punkterna 2-4 skall gälla också i fråga om
ändringen.
Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet tillstyrker också
att 12 § nya marknadsföringslagen kompletteras med en lagbestämmelse,
sanktionerad med marknadsstörningsavgift, direkt riktad mot fakturasko-
jeri. När det gäller bestämmelsens motivering och närmare utformning
finner nämnden dock inte promemorians text och lagförslag helt
tillfredsställande. Kravet på att det skall vara fråga om en produkt som
skall levereras senare bör enligt nämnden utgå.
I fråga om förhållandet till brottsbalken framhåller fakultetsnämnden
att det faktum att fakturaskojeri ofta innefattar bedrägeribrott inte utgör
skäl mot att marknadsföringslagen tillhandahåller effektiva möjligheter att
ingripa mot företeelsen såsom en form av otillbörlig marknadsföring.
Uttalandet i promemorian att utsändande av fakturor utan avsikt att
tillhandahålla en produkt inte skulle vara marknadsföring, är enligt
fakultetsnämnden inte övertygande. Avgörande synes enligt nämnden
vara att bedömningen av vad som utgör marknadsföring skall ske från
mottagarens och inte från avsändarens synpunkt. Om avsändaren har en
avsikt att verkligen sälja en produkt är inte relevant.
Konsumentverket tillstyrker förslaget med vissa reservationer och
förslag till ändringar. Enligt verkets uppfattning betyder utformningen av
förslaget med en begränsning till fäll där det varit avsändarens avsikt att
leverera produkten senare att förbudsbestämmelsen i många fall inte kan
tillämpas. Utgångspunkten för bedömningen av om en faktura eller
liknande skall anses vara avsättningsfrämjande måste enligt verket ske
från en helhetsbedömning av presentationen av produkten. Avgörande är
vilken uppfattning om de utsända handlingarnas innehåll och konsekven-
ser vad gäller avtalsbundenhet och betalningsskyldighet som mottagaren
bibringas. Från marknadsrättslig synpunkt saknar det sålunda betydelse
om en avsikt att leverera produkten finns eller ej. Konsumentverket
föreslår en utformning av lagtexten så att det sägs att en näringsidkare
inte heller till någon som inte uttryckligen beställt en produkt får sända
fakturor, inbetalningsavier eller andra meddelanden, som ger sken av att
en produkt har levererats eller skall levereras senare, och därvid vilseleda
mottagaren om dennes betalningsskyldighet.
Sveriges Industriförbund föreslår en lagbestämmelse som i huvudsak
överensstämmer med Konsumentverkets förslag. Förbundet är starkt
kritiskt mot den tolkning av marknadsföringsbegreppet som görs i
promemorian. Tillämpningen av lagen bygger enligt förbundet på en
objektiv bedömning av de faktiska omständigheterna. Denna bedömning
sker med utgångspunkt från situationen hos den som marknadsföringen
riktas mot - främst hur mottagaren kan antas uppfatta förfärandet.
Mottagaren av fakturorna eller liknande handlingar utgår enligt förbundet
självfallet från att den som skickar handlingen kommer att leverera eller
- beroende på utformningen i det enskilda fallet - har levererat den
produkt som handlingen sägs gälla. Handlingen uppfattas därför av
mottagaren som ett led i en försäljning, dvs. som en marknad sfö ringså t- 7
gärd. Ett subjektivt rekvisit som enligt promemorian skall vägas in vid
1** Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 81
tolkningen av begreppet marknadsföring skulle enligt förbundet även Prop. 1995/96:81
kunna innebära risk att en rad aktiviteter som tveklöst uppfattas som och
även utgör marknadsföring faller utanför marknadsföringslagen.
Förbundet anser att ett tillägg till 12 § nya marknadsföringslagen i
enlighet med promemorians förslag skulle ha mycket marginell praktisk
betydelse. Ett tillägg, som i enlighet med lagutskottets betänkande tar
sikte på problemet med fakturaskojeri, måste enligt förbundet ha som
utgångspunkt att vad som skall anses utgöra marknadsföring skall bygga
på en objektiv bedömning av hur de aktuella förfarandena uppfattas av
den som utsätts för dem.
Stockholms Handelskammare, Internationella Handelskammarens
Svenska Nationalkommitté, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges
Köpmannaförbund, Näringslivets Delegation för Marknadsrätt och
Annonsöiföreningen instämmer i Industriförbundets yttrande.
Även Företagarnas Riksorganisation anser att promemorians tolkning
av marknadsföringsbegreppet är för snäv och framhåller att begreppet bör
tolkas med utgångspunkt från den som åtgärden riktas mot, i detta fall
mottagaren av fakturan. Denne uppfattar fakturan som ett led i för-
säljningen av produkten. Någon möjlighet att vid mottagandet av fakturan
avgöra om produkten kommer att levereras senare finns inte. Organisa-
tionen föreslår att lagtexten utformas så att det sägs att en näringsidkare
inte heller till någon som inte uttryckligen har beställt en produkt får
ställa fakturor, inbetalningsavier eller liknande meddelanden, som ger
sken av att en beställning har skett, och därvid vilseleda mottagaren om
dennes betalningsskyldighet.
Motorbranschens Riksförbund är också kritiskt till förslagets utformning
och anser att ett tillägg till 12 § bör utformas med utgångspunkt från att
vad som är marknadsföring tolkas utifrån hur mottagaren upplever
situationen.
Bakgrund
Fakturaskojeri
Fakturaskojeri är en form av vad som brukar kallas negativa säljmetoder
eller negativ avtalsbindning. Sådana metoder kännetecknas av att
marknadsföraren utnyttjar allmänhetens okunnighet om gällande
rättsregler för slutande av avtal till att skapa en oriktig föreställning om
att bindande avtal har kommit till stånd.
Vid fakturaskojeri tillställs konsumenter eller näringsidkare fakturor,
inbetalningsavier eller liknande meddelanden avseende produkter som
inte uttryckligen har beställts. Härigenom vilseleds mottagaren i frågan
om betalningsskyldighet föreligger. 1 många fall har räkningsmottagaren
inte ens fått någon vara levererad eller tjänst utförd.
Den nya marknadsföringslagen
Den nya marknadsföringslagen, som ersätter den nu gällande marknads-
föringslagen från 1975, tillämpas enligt 2 § första stycket då näringsid- Prop. 1995/96:81
kare marknadsför eller själva efterfrågar produkter i sin näringsverksam-
het. Med marknadsföring avses enligt 3 § reklam och andra åtgärder i
näringsverksamhet som är ägnade att främja avsättningen av och
tillgången till produkter.
1 4-13 §§ ställs krav på marknadsföringen. Enligt generalklausulen i
4 § första stycket skall marknadsföringen stämma överens med god
marknadsföringssed och även i övrigt vara tillbörlig mot konsumenter
och näringsidkare. En överträdelse kan leda till ett förbud att fortsätta
med marknadsföringen (14 §). Förbudet skall förenas med vite, om det
inte av särskilda skäl är obehövligt (19 §).
Vid sidan av den vitessanktionerade generalklausulen finns i 5-13
särskilda regler med förbud eller krav när det gäller vissa marknadsfö-
ringsåtgärder, de s.k. katalogreglerna. Överträdelse av dessa regler upp-
såtligen eller av oaktsamhet kan medföra att en näringsidkare åläggs att
betala en särskild marknadsstörningsavgift (22 §). Bland de särskilda
reglerna finns i 12 § under rubriken Obeställda produkter en bestämmelse
som innebär förbud för en näringsidkare att vid marknadsföringen
leverera produkter till någon som inte uttryckligen har beställt dem och
därvid vilseleda mottagaren om dennes betalningsskyldighet.
Marknadsföringsutredningen, vars betänkande Ny marknadsföringslag
(SOU 1993:59) låg till grund för den nya lagen, hade under rubriken
Negativa säljmetoder i 15 § första stycket ett förslag som motsvarar den
nyss nämnda 12 §. Utredningen föreslog emellertid som ett andra stycke
dessutom ett uttryckligt förbud mot att skicka fakturor och liknande
handlingar till någon som inte beställt en produkt och därigenom
vilseleda mottagaren i fråga om beställning har skett eller om betalnings-
skyldighet föreligger. Marknadsföringsutredningens förslag i denna de’
avvisades i propositionen med motiveringen att ett sådant förfarande i
den mån det är att bedöma som marknadsföring bör kunna förbjudas med
stöd av generalklausulen om otillbörlig marknadsföring. Någon uttrycklig
regel om detta ansågs därför inte motiverad (prop. 1994/95:123 s. 73).
Skälen för regeringens förslag: Negativa säljmetoder i form av s.k.
fakturaskojeri är i dag ett problem framför allt för företagen men kan i
ökad utsträckning även komma att drabba konsumenter. På senare tid har
konstaterats att även statliga myndigheter och kommuner utsätts för
skojeriförsök. Det är viktigt att marknadsföringsmetoder av detta slag
inte får fäste och stör den ordning som bör gälla på en öppen och fri
marknad.
Mot bakgrund av det utredningsarbete som nu har gjorts och de
yttranden som avgetts över promemorian anser regeringen att det finns
skäl att komplettera marknadsföringslagen så att den bättre täcker in olika
former av fakturaskojeri vid marknadsföring.
Vi vill till att börja med understryka att 12 § i den nya lagen är
tillämplig på vissa fall av fakturaskojeri. Förbudet i 12 § gäller för-
faranden som innebär att en näringsidkare levererar obeställda produkter
och därvid vilseleder mottagaren om dennes betalningsskyldighet. 9
Vilseledandet sker ofta genom att näringsidkaren bifogar en räkning, ett
inbetalningskort eller något liknande meddelande (se prop. 1994/95:123 Prop. 1995/96:81
s. 73 och 170).
För andra fäll av fakturaskojeri vid marknadsföring saknar däremot
marknadsföringslagen ett direktsanktionerat förbud. Förfarandena kan
endast angripas med stöd av generalklausulen om otillbörlig marknadsfö-
ring i 4 §. Enligt regeringens mening bör ett direkt förbud nu införas.
Det kan ske genom tillägg av ett nytt andra stycke i 12 §.
Enligt vår mening bör en bestämmelse utformas som ett förbud för
näringsidkare att även i andra fall än som avses i första stycket vid
marknadsföringen tillställa någon fakturor, inbetalningsavier eller andra
liknande meddelanden avseende produkter som inte uttryckligen har
beställts och därvid vilseleda mottagaren om dennes betalningsskyldighet.
Någon begränsning till fäll då det är avsändarens avsikt att leverera
produkten senare bör inte göras. Promemorians förslag i denna del
bygger på en för snäv tolkning av marknadsföringsbegreppet som leder
till att många fall av fäkturaskojeri vid marknadsföring skulle fälla
utanför bestämmelsens tillämpningsområde.
Med den komplettering av 12 § som regeringen nu föreslår kommer
flertalet fall av fakturaskojeri att omfättas av direktsanktionerade förbud.
En förutsättning är att förfarandet kan ses som en marknadsföringsåtgärd.
Avgörande för om utsändandet av en fäktura eller liknande skall anses
vara avsättningsfrämjande och därmed en marknadsföringsåtgärd i lagens
mening måste vara det helhetsintryck som presentationen ger. Det bör
således handla om en objektiv bedömning av vilket intryck som ett för-
farande ger, inte om avsändarens avsikt. En faktura eller liknande
handling måste i regel antas ge mottagaren en föreställning om betal-
ningsskyldighet, antingen för en produkt som redan är levererad eller för
en produkt som skall levereras.
Straffbestämmelser för bedrägeribrott finns i 9 kap. brottsbalken.
Många av de förfäranden som kommer att vara förbjudna enligt 12 § nya
marknadsföringslagen kan också vara straffbara enligt brottsbalkens
bestämmelser. Regeringen bedömer inte detta som någon olägenhet. Så
kan för övrigt vara fallet också med andra former av otillåten mark-
nadsföring, t.ex. vilseledande reklam.
Regeringens förslag till reglering av fäkturaskojeri i den nya marknads-
föringslagen bedöms inte komma att leda till några ökade kostnader.
Enligt 12 § nya marknadsföringslagen är det förbjudet för en näringsid-
kare att vid marknadsföringen leverera produkter till någon som inte
uttryckligen har beställt dem och därvid vilseleda mottagaren om dennes
betalningsskyldighet. Denna bestämmelse är tillämplig på vissa former
av s.k. fakturaskojeri. Vilseledandet sker nämligen ofta genom at*
näringsidkaren bifogar en räkning, ett inbetalningskort eller något
liknande meddelande (jfr prop. 1994/95:123 s. 170). Förbudet är
emellertid knutet till leverans av produkten och begränsas härigenom.
Det nya andra stycket innebär att det också i annat fall blir förbjudet Prop. 1995/96:81
för en näringsidkare att vid marknadsföringen tillställa någon fakturor,
inbetalningsavier eller liknande meddelanden avseende produkter som
inte uttryckligen har beställts och därvid vilseleda mottagaren om dennes
betalningsskyldighet. Bestämmelsen tar således sikte på marknads-
föringsmetoder som, utan att vara direkt förknippade med leverans av en
produkt, är ägnade att inge en oriktig föreställning om att betalnings-
skyldighet för en produkt föreligger.
Avgörande för tillämpningen är vilken uppfattning om de utsända
handlingarnas syfte och konsekvenser vad gäller avtalsbundenhet och
betalningsskyldighet som mottagaren bibringas. En utgångspunkt bör vara
att en faktura i sig måste antas ge en föreställning om betalnings-
skyldighet, antingen för en produkt som redan är levererad eller för en
produkt som skall levereras.
Det är inte bara fakturor, inbetalningsavier och liknande som kan
vilseleda mottagaren. Även offerter, ordererkännanden, annonskorrektur
etc. kan uppfattas som att beställning skett eller betalningsskyldighet
föreligger om inte mottagaren svarar.
Den nya bestämmelsens placering bland lagens s.k. katalogregler
(5-13 §§) innebär att en marknadsstörningsavgift kan ådömas den som
bryter mot förbudet (22 §). För detta krävs dock att överträdelsen skett
uppsåtligen eller av oaktsamhet. 1 ringa fall skall någon avgift inte dömas
ut (25 §). Detta skulle t.ex. kunna vara fallet då en faktura eller liknande
av misstag skickas ut utan föregående beställning. Det finns också en
möjlighet att efterge avgiften, om det finns synnerliga skäl för det (jfr
prop. 1994/95:123 s. 177).
De övergångsbestämmelser som gäller för den nya marknadsförings-
lagen föreslås gälla också den nya bestämmelsen i 12 § andra stycket.
11
Förslag till reglering av s.k. fakturaskojeri i
marknadsföringslagen (1995:450)
Prop. 1995/96:81
Bilaga 1
12
Riksdagen har uttalat att det föreligger ett behov av lagstiftning som kan
motverka negativa säljmetoder i form av s.k. fakturaskojeri
(1994/95 :LU 16).
Genom ett departementsbeslut den 29 juni 1995 uppdrogs åt under-
tecknad, Stig Hagelstam, att utarbeta ett förslag till rättslig reglering av
frågan om s.k. fakturaskojeri i enlighet med vad som anges i angivna
betänkande av lagutskottet.
Härmed överlämnas promemorian Förslag till reglering av s.k.
fakturaskojeri i marknadsföringslagen (1995:450).
Stockholm i augusti 1995
Stig Hagelstam
Prop. 1995/96:81
Bilaga 1
13
Prop. 1995/96:81
Bilaga 1
1 Förslag till lagtext ............................. 15
2 Inledning .................................. 16
3 Bakgrund .................................. 16
3.1 Fakturaskojeri ........................... 16
3.2 Den nya marknadsföringslagen ................ 17
3.3 Marknadsföringsutredningens slutbetänkande
Ny marknadsföringslag (SOU 1993:59) ........... 17
3.4 Regeringens proposition 1994/95:123
Ny marknadsföringslag ..................... 18
3.5 Riksdagsbehandlingen ...................... 18
4 Överväganden och förslag ........................ 19
5 Kostnader .................................. 23
6 Författningskommentar.......................... 23
14
Förslag till ändring i marknadsföringslagen (1995:450)
Härigenom föreslås att 12 § marknadsföringslagen (1995:450) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 §
En näringsidkare får vid marknadsföringen inte leverera produkter till
någon som inte uttryckligen har beställt dem och därvid vilseleda
mottagaren om dennes betalningsskyldighet.
En näringsidkare får inte heller
till någon som inte uttryckligen
har beställt en produkt ställa
fakturor, inbetalningsavier eller
liknande meddelanden avseende
en produkt som skall levereras
senare och därvid vilseleda
mottagaren om dennes betal-
ningsskyldighet.
Prop. 1995/96:81
Bilaga 1
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
15
Prop. 1995/96:81
Bilaga 1
1 Marknadsföringsutredningens slutbetänkande Ny marknadsföringslag
(SOU 1993:59) lades fram förslag till en ny marknadsföringslag, avsedd
att ersätta 1975 års marknadsföringslag. 1 en särskild bestämmelse om
negativa säljmetoder föreslogs förbud mot att skicka fakturor och
liknande handlingar och därigenom vilseleda mottagaren i fråga om att
beställning har skett eller om att betalningsskyldighet föreligger - s.k.
fäkturaskojeri.
I propositionen 1994/95:123 Ny marknadsföringslag togs inte upp
någon motsvarighet till den föreslagna bestämmelsen om fäkturaskojeri.
Regeringen ansåg att en uttrycklig regel om detta inte är motiverad.
Lagutskottet fänn vid behandlingen av propositionen (bet.
1994/95:LU 16) att det föreligger ett behov av lagstiftning mot faktura-
skojeri och förordade att regeringen snarast möjligt framlägger ett förslag
till sådan rättslig reglering.
I det följande skall undersökas i vad mån det finns ett behov av att
införa ett särskilt förbud mot fakturaskojeri och hur en förbudsbe-
stämmelse i så fall skall utformas.
3.1 Fakturaskojeri
Den negativa säljmetoden, som ibland betecknas som negativ avtals-
bindning, karaktäriseras av att marknadsföraren utnyttjar allmänhetens
okunnighet om gällande rättsregler för slutande av avtal till att skapa en
oriktig föreställning om att bindande avtal har kommit till stånd. Det kan
t.ex. ske på så sätt att en näringsidkare tillställer konsumenter eller
näringsidkare obeställda varor eller tjänster och därigenom inger
mottagaren uppfättningen att han är skyldig att betala den översända
produkten.
En annan form av negativa säljmetoder är det s.k. fakturaskojeriet.
Det innebär att konsumenter eller andra förbrukare tillställs fakturor eller
inbetalningsavier och liknande meddelanden och därigenom vilseleds i
frågan om beställning har skett eller om betalningsskyldighet föreligger.
Förfärandet är särskilt vanligt inom sådana sektorer av förlagsbranschen
där förlag ger ut företagsindex, telefonkataloger för företag eller
liknande. Säljmetoden går i dessa fäll ut på att sända ut räkningar för
abonnemang och ge sken av att räkningsmottagaren har abonnerat på
verket, trots att så inte är fallet. I många fall har räkningsmottagaren inte
ens fått någon vara levererad eller tjänst utförd.
Annonsörföreningen har sedan flera år upprättat en särskild lista,
"Gula meddelanden", i vilken varnas för förlagsföretag m.fl. som
uppträtt bedrägligt eller på annat sätt olämpligt gentemot medlemsföretag.
Vidare har Näringslivets Delegation för Marknadsrätt och Konsument-
16
verket år 1991 tagit fram information om hur man hanterar bedrägerilik -
nande annonsförsäljning m.m. Enligt bakgrundsbeskrivningen i denna
information kostar denna verksamhet företagen årligen miljonbelopp.
3.2 Den nya marknadsföringslagen
Riksdagen har den 19 april 1995 antagit en ny marknadsföringslag (prop.
1994/95:123, bet. 1994/95:LU16, rskr. 1994/95:267). Lagen träder i
kraft den 1 januari 1996.
Lagen har, såvitt är av intresse i det här sammanhanget, följande
uppbyggnad.
Lagen tillämpas enligt 2 § då näringsidkare marknadsför eller själva
efterfrågar produkter i sin näringsverksamhet. Med marknadsföring avses
enligt 3 § reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet som är ägnade
att främja avsättningen av och tillgången till produkter.
14-13 §§ ställs krav på marknadsföringen. Enligt 4 §, som innehåller
allmänna krav och är en generalklausul, skali marknadsföringen stämma
överens med god marknadsföringssed och även i övrigt vara tillbörlig
mot konsumenter och näringsidkare. En överträdelse kan föra med sig ett
förbud att fortsätta med marknadsföringen (14 §). Förbudet skall i princip
förenas med vite (19 §).
Vid sidan av den vitessanktionerade generalklausulen i 4 § finns i
5-13 §§ särskilda regler med konkreta förbud mot och krav på vissa
marknadsföringsåtgärder. Överträdelser av dessa regler på grund av
uppsåt eller oaktsamhet kan medföra att en näringsidkare ådöms en
direktverkande sanktion i form av en marknadsstörningsavgift (22 §).
Bland dessa särskilda regler finns under rubriken Obeställda produkter
följande bestämmelse i 12 §:
12 § En näringsidkare får vid marknadsföringen inte leverera
produkter till någon som inte uttryckligen har beställt dem och därvid
vilseleda mottagaren om dennes betalningsskyldighet.
3.3 Marknadsföringsutredningens slutbetänkande
Ny marknadsföringslag (SOU 1993:59)
Marknadsföringsutredningen lade i slutbetänkandet Ny marknadsförings-
lag (SOU 1993:59) fram ett förslag till ny marknadsföringslag.
På samma sätt som i den nya marknadsföringslagen fanns det i
utredningsförslaget en generalklausul om otillbörlig marknadsföring
(4 §), kompletterad med särskilda stadganden om otillåtna marknads-
föringsåtgärder (5-16 §§). Under rubriken Negativa säljmetoder fanns i
15 § följande bestämmelser:
15 § En näringsidkare får inte tillställa konsumenter eller andra
förbrukare obeställda varor eller tjänster under omständigheter som är
ägnade att inge en föreställning om att förbrukaren måste vidta någon
åtgärd för att undgå betalningsskyldighet, såsom att sända tillbaka
varan.
Prop. 1995/96:81
Bilaga 1
En näringsidkare får inte heller till konsumenter eller andra förbrukare
som inte har beställt några varor eller tjänster ställa fakturor,
inbetalningsavier eller liknande meddelanden som är ägnade att inge
en felaktig föreställning om att beställning skett eller att betalnings-
skyldighet annars föreligger.
Vid överträdelse av bl.a. bestämmelserna i 15 § skulle kunna beslutas att
näringsidkaren skall betala en särskild avgift, marknadsstörningsavgift.
3.4 Regeringens proposition 1994/95:123 Ny marknads-
föringslag
I regeringens proposition 1994/95:123 Ny marknadsföringslag togs inte
med någon motsvarighet till den av Marknadsföringsutredningen
föreslagna bestämmelsen om fakturaskojeri i 15 § andra stycket. Som
skäl härför anfördes i propositionen följande (s. 73):
Utredningen har också föreslagit ett uttryckligt förbud mot att skicka
fakturor och liknande handlingar och därigenom vilseleda mottagaren
i frågan om beställning har skett eller om betalningsskyldighet
föreligger. I den mån ett sådant förfärande är att bedöma som
marknadsföring bör det kunna förbjudas med stöd av generalklausulen
om otillbörlig marknadsföring. En uttrycklig regel om detta är därför
inte motiverad.
Det kan anmärkas att regeringens motivering i lagrådsremissen hade en
något annan formulering. Där anfördes att ett förfarande som avsågs i
den av Marknadsföringsutredningen föreslagna förbudsregeln enligt
regeringens mening inte kan anses utgöra en marknadsföringsåtgärd, om
det inte sker som ett led i försäljningen av en vara, utan främst som ett
försök att på ett orättmätigt sätt få betalt utan motprestation.
3.5 Riksdagsbehandlingen
Vid riksdagsbehandlingen uttalade Lagutskottet följande (bet.
1994/95:LU16 s. 20):
Enligt utskottets mening föreligger ett behov av lagstiftning som kan
motverka negativa säljmetoder i form av fakturaskojeri på ett
effektivare sätt än vad straffbestämmelserna i brottsbalken och
generalklausulen om otillbörlig marknadsföring kan göra. Utskottet
förordar att regeringen snarast möjligt framlägger ett förslag till
rättslig reglering i nu angivet syfte.
Enligt utskottet är det önskvärt att den förordade rättsliga regleringen kan
träda i kraft samtidigt med den nya marknadsföringslagen, den 1 januari
1996.
Prop. 1995/96:81
Bilaga 1
Föremål för övervägandena är förfaranden som betecknas som faktura-
skojeri. Med fakturaskojeri avser Lagutskottet förfaranden som omfattas
av den katalogregel som fanns upptagen i 15 § andra stycket i Marknads-
föringsutredningens förslag. Regeln innebar ett förbud mot att skicka
fakturor och liknande handlingar och därigenom vilseleda mottagaren i
fråga om beställning har skett eller om att betalningsskyldighet före-
ligger. Enligt Lagutskottet föreligger ett behov av lagstiftning som kan
motverka fakturaskojeri på ett effektivare sätt än vad straffbestämmelser-
na i brottsbalken och generalklausulen om otillbörlig marknadsföring kan
göra.
Här skall inledningsvis tas upp frågorna vilka förfaranden som avsågs
omfattade av den av Marknadsföringsutredningen föreslagna bestämmel-
sen om fakturaskojeri och den nya marknadsföringslagens tillämplighet
på dessa förfaranden.
Marknadsföringsutredningens förslag beträffande negativa säljmetoder
fanns upptagna i 15 §. Bestämmelserna var uppdelade på två fall. I första
stycket reglerades de fall då en näringsidkare tillställer en förbrukare
obeställda varor eller tjänster och i andra stycket reglerades de fall som
av Lagutskottet betecknas som fakturaskojeri. Detta andra stycke har
enligt ordalagen ett omfattande tillämpningsområde och synes täcka även
många av de fall som beskrivs i första stycket. När en obeställd vara
tillställs en konsument får det således antas att en faktura bifogas
samtidigt, varvid båda styckena i förslaget blir tillämpliga. Marknads-
föringsutredningen torde emellertid ha avsett att tillämpningsområdet för
bestämmelsen om fakturaskojeri i andra stycket skulle begränsas till
framför allt den variant av negativ säljmetod som förekommer inom vissa
sektorer av förlagsbranschen och som går ut på att sända ut räkningar för
t.ex. abonnemang och ge sken av att räkningsmottagaren har abonnerat
på verket, trots att så inte är fallet (jfr a. bet. s. 357). I sådana fåll kan
man vanligen inte tala om att en vara eller tjänst tillställs förbrukaren.
De fall av fakturaskojeri som således omfattas av den föreslagna
särskilda katalogregeln kan vara av i huvudsak två slag. Dels kan
fakturan avse en produkt som faktiskt har presterats, t.ex. en annons som
har förts in i en katalog. Dels kan emellertid fakturan helt sakna täckning
i en motprestation, någon annons har t.ex. aldrig publicerats. Marknads-
föringsutredningen synes ha avsett att båda dessa fall skulle omfattas av
bestämmelsen i 15 § andra stycket om fakturaskojeri. Utredningen anför
således följande:
Enligt utredningens förslag skall de två varianter som upptas i 15 §
inte tillåtas. De varianter som åsyftas är för det första att någon
tillställs en obeställd vara och vilseleds om betalningsskyldigheten, och
för det andra att någon tillställs fakturor, avier eller liknande med-
delanden och vilseleds om att beställning skett eller om betalnings-
skyldigheten. 1 det sistnämnda fallet kanske inte ens någon vara eller
tjänst presterats från den näringsidkare som skickar fakturan.
Prop. 1995/96:81
Bilaga 1
I propositionen om en ny marknadsföringslag (prop. 1994/95:123 s. 73)
19
förklaras att en uttrycklig regel med förbud mot sådana förfaranden som
avses i den av Marknadsföringsutredningen föreslagna bestämmelsen om
fakturaskojeri inte är motiverad. I den mån ett sådant förfarande är att
bedöma som marknadsföring bör det nämligen enligt regeringen kunna
förbjudas med stöd av generalklausulen om otillbörlig marknadsföring.
Med utgångspunkt från den tolkning av Marknadsföringsutredningens
förslag som redovisats ovan skulle uttalandena i propositionen kunna
förstås på följande sätt. De förfaranden som innebär att en faktura
tillställs någon utan motprestation är inte att betrakta som marknadsföring
och faller därför utanför lagens tillämpningsområde. Om däremot den
fakturerade produkten har presterats, är förfarandet att betrakta som
marknadsföring och därvid kan förfarandet förbjudas med stöd av
generalklausulen. Fakturaskojeri som omfattas av den av Marknads-
föringsutredningen föreslagna förbudsregeln skulle alltså i enlighet med
vad Lagutskottet anfört bara kunna motverkas med straffbestämmelserna
1 brottsbalken och generalklausulen.
Det är emellertid inte sannolikt att propositionsuttalandena skall förstås
på detta sätt. Regeringen torde nämligen ha utgått ifrån att den av
Marknadsföringsutredningen föreslagna bestämmelsen i huvudsak bara
omfattade rent bedrägeriliknande förfaranden där fakturan saknar
täckning i någon motprestation. Sådana förfaranden kan alltså enligt
regeringen inte betraktas som marknadsföring. Tillägget "I den mån ett
sådant förfarande är att bedöma som marknadsföring" kan antas åsyfta
vissa gränsfall såsom att fakturor eller orderbekräftelser skickas ut innan
någon produkt har färdigställts, men där avsikten ändå är att produkten
skall färdigställas senare. 1 propositionen berörs däremot inte uttryckligen
frågan hur nya marknadsföringslagen skall tillämpas på de övriga fall av
fakturaskojeri som omfattades av Marknadsföringsutredningens förbuds-
regel, således förfaranden där fakturan motsvaras av en motprestation
och som enligt regeringen får antas vara att betrakta som marknads-
föring.
Uttalandena i propositionen kan ha vållat missförstånd i fråga om nya
marknadsföringslagens tillämplighet på fakturaskojeri.
Bestämmelser om marknadsföringslagens tillämpningsområde finns i
2 § nya marknadsföringslagen. Där föreskrivs att lagen tillämpas då
näringsidkare marknadsför eller själva efterfrågar produkter i sin
näringsverksamhet. Med marknadsföring avses enligt 3 § reklam och
andra åtgärder i näringsverksamhet som är ägnade att främja avsättningen
av och tillgången till produkter.
Utsändande av en faktura eller liknande som ett led i försäljningen av
en vara måste betraktas som ett led i marknadsföringen. 1 de fall däremot
då det endast är fråga om utsändande av en faktura utan att det ens finns
någon avsikt att tillhandahålla en produkt torde man inte kunna tala om
marknadsföring. Åtgärden att sända ut en faktura är ju i ett sådant fall
inte ägnad att främja avsättningen av produkter. Dessa slag av åtgärder
måste således anses falla utanför marknadsföringslagens tillämpningsom-
råde, en uppfattning som också har kommit till uttryck i propositionen.
Härefter inställer sig frågan i vad mån bestämmelsen i 12 § om
obeställda produkter i den nya marknadsföringslagen är tillämplig på de
Prop. 1995/96:81
Bilaga 1
20
former av fakturaskojeri som omfattas av lagen. Denna fråga har, som
nämnts, inte uttryckligen berörts i propositionen.
Bestämmelsen i 12 § nya marknadsföringslagen är en motsvarighet till
15 § första stycket i Marknadsföringsutredningens förslag. Bestämmelsen
har emellertid erhållit en annan, mera generell formulering. Förbudet
avser således leverans av obeställda produkter.
Med produkter avses enligt 3 § nya marknadsföringslagen varor,
tjänster, fast egendom, arbetstillfällen och andra nyttigheter. En annons
eller liknande är uppenbarligen att betrakta som en produkt i lagens
mening.
Förbudet avser leverans av produkter. Begreppet leverans är inte
definierat i lagen. Begreppet torde emellertid ha en vid betydelse. Att
sätta in en annons för någons räkning måste således betraktas som en
leverans.
För att bestämmelsen skall vara tillämplig förutsätts också att
mottagaren av en obeställd produkt vilseleds om sin betalningsskyldighet.
Vilseledandet torde därvid inte nödvändigtvis behöva ske genom leverans
av produkten. Det måste antas vara tillräckligt att det sker genom
översändande av en faktura jämte t.ex. upplysning om att en annons har
publicerats. I bestämmelsen står det nämligen "därvid vilseleda" och inte
därigenom vilseleda.
Slutsatsen är således att 12 § nya marknadsföringslagen är tillämplig
på flertalet fall av fakturaskojeri som omfattas av lagens tillämpnings-
område. Som antyddes i de i det föregående redovisade propositionsut-
talandena kan lagen eventuellt omfatta även vissa gränsfall av fakturasko-
jeri, t.ex. fall där en faktura skickas ut och avsikten är att produkten
skall färdigställas senare. Sådana fall kan inte anses omfattade av
tillämpningsområdet för bestämmelsen i 12 § eftersom någon produkt
ännu inte har levererats. Som anförs i propositionen bör sådana
förfaranden dock kunna förbjudas med stöd av generalklausulen om
otillbörlig marknadsföring.
I förhållande till Marknadsföringsutredningens förslag innebär således
nya marknadsföringslagen att flertalet av de förfaranden som enligt
utredningsförslaget avsågs omfattade av den särskilda förbudsregeln om
fakturaskojeri har förts in under 12 § nya marknadsföringslagen, således
motsvarigheten till den av utredningen föreslagna bestämmelsen i 15 §
första stycket. Den mera generella utformningen av 12 § i lagen har
medfört att det inte finns något behov av en motsvarighet till den av
utredningen föreslagna särskilda förbudsbestämmelsen avseende
fakturaskojeri.
Det kan förefalla som om nya marknadsföringslagen skulle ha ett
snävare tillämpningsområde än bestämmelserna i Marknadsförings-
utredningens förslag. Den av utredningen föreslagna bestämmelsen om
fakturaskojeri omfattade, som framgår av redovisningen i det föregående,
samtliga former av fakturaskojeri, således även sådana förfaranden som
måste anses falla utanför nya marknadsföringslagens tillämpningsområde.
Tillämpningsområdet för den av utredningen föreslagna lagen var
emellertid i huvudsak detsamma som för nya marknadsföringslagen,
vilket innebär att den av utredningen föreslagna särskilda bestämmelsen
Prop. 1995/96:81
Bilaga 1
21
om fakturaskojeri inte kunde ha blivit tillämplig på flera former av
fakturaskojeri än som omfattas av nya marknadsföringslagen. Den
särskilda bestämmelsen kunde nämligen inte antas få ett vidare tillämp-
ningsområde än lagen.
Skillnaden i sak mellan nya marknadsföringslagen och utredningsför-
slaget synes således bara avse de gränsfall som nämnts i det föregående,
t.ex. fäll där leverans avses ske senare. Dessa fall kan alltså komma att
omfattas av nya marknadsföringslagens tillämpningsområde men falla
utanför tillämpningsområdet för 12 §. I Marknadsföringsutredningens
förslag skulle däremot även sådana förfaranden träffas av förbud enligt
den särskilda bestämmelsen om fakturaskojeri, eftersom tilllämpnings-
området för denna bestämmelse skulle sammanfalla med lagens tilllämp-
ningsområde beträffande fakturaskojerier.
För att det inte skall råda någon tvekan i fråga om tillämpningsområdet
för bestämmelsen i 12 § nya marknadsföringslagen bör bestämmelsen
förtydligas så att det framgår att den även är tillämplig på fakturaskojeri.
Ändringen i 12 § bör härvid utformas så att bestämmelsen även kommer
att omfatta förfaranden som består i att en faktura tillställs mottagaren
innan en avsedd leverans av produkten har skett och som är att bedöma
som marknadsföring.
Avslutningsvis skall här beröras möjligheten att vidga nya marknads-
föringslagens tillämpningsområde så att lagen blir tillämplig även på
mera renodlat bedrägeriliknande förfaranden som innebär att enbart en
faktura skickas ut och någon motprestation aldrig är aktuell. En sådan
utvidgning av lagens tillämpningsområde torde förutsätta att definitionen
av begreppet marknadsföring i 3 § ändras. Begreppet skulle t.ex. kunna
definieras som reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet som är
ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter eller som
avser krav på betalning. Den sålunda tillagda typen av åtgärder faller
emellertid helt utanför ramen for vad som traditionellt avses med
marknadsföring och för övrigt även vad som i normalt språkbnik avses
med begreppet.
Ingripanden mot förfaranden som består i att i vilseledande syfte
skicka ut räkningar som inte har något som helst samband med leverans
av en produkt kan i dag bara ske med stöd av bestämmelserna om
bedrägeri i brottsbalken. Det har pekats på svårigheterna vid tillämpning
av bedrägeribestämmelserna att styrka skada hos mottagaren och vinning
hos näringsidkaren. Dessa svårigheter torde emellertid framför allt gälla
fall där mottagaren har erhållit en motprestation. I de nu åsyftade fallen
torde bevissvårigheterna i detta hänseende vara mindre. Här görs den
bedömningen att det från principiell synpunkt inte är tillfredsställande att
utvidga tillämpningsområdet för en marknadsföringslag så att den även
ger stöd för ingripanden mot förfaranden som i huvudsak enbart är att
betrakta som brott. Något förslag till en sådan utvidgning av den nya
marknadsföringslagens tillämpningsområde läggs därför inte fram.
Prop. 1995/96:81
Bilaga 1
22
Det nu framlagda förslaget innebär bara den ändringen i nya marknads-
föringslagen att vissa förfaranden som enligt lagen i dess nuvarande
lydelse bara kan angripas med stöd av generalklausulen i 4 § skall kunna
angripas med stöd av en särskild förbudsbestämmelse i 12 § nya
marknadsföringslagen. Några ökade kostnader i förhållande till de
kostnader som föranleds av nya marknadsföringslagen bedöms inte
uppkomma.
Prop. 1995/96:81
Bilaga 1
Enligt 12 § nya marknadsföringslagen är det förbjudet att leverera
produkter till någon som inte uttryckligen har beställt dem och därvid
vilseleda mottagaren om dennes betalningsskyldighet. Denna bestämmelse
är enligt ordalydelsen tillämplig på bl.a. vissa former av s.k. fakturasko-
jeri, nämligen sådana förfaranden som t.ex. innebär att krav på betalning
framställs i en faktura eller liknande för en produkt - exemplevis
uppgifter införda i en katalog - som inte har beställts. Förbudet är
således anknutet till leverans av produkten.
Förslaget innebär att det i 12 § görs ett tillägg med ett andra stycke
enligt vilket förbud även gäller för att till en mottagare som inte
uttryckligen har beställt en produkt ställa fakturor, inbetalningsavier eller
liknande avseende en produkt som skall levereras senare och därvid
vilseleda mottagaren om dennes betalningsskyldighet. Förbudet är alltså
knutet till att en faktura eller liknande med krav på betalning skickas ut
till mottagaren. För att förbudet skall bli tillämpligt krävs härutöver att
det varit avsikten att leverera produkten senare. I annat fall kan
förfarandet inte vara att bedöma som marknadsföring.
23
Yttranden över promemorian Förslag till reglering av s.k. fakturaskojeri
i marknadsföringslagen (1995:450) har avgetts av:
- Svea hovrätt
- Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet
- Marknadsdomstolen
- Konsumentverket
- Stockholms Handelskammare
- Internationella Handelskammarens Svenska Nationalkommitté (ICC)
- Grossistförbundet Svensk Handel
- Sveriges Köpmannaförbund
- Sveriges Industriförbund
- Företagarnas Riksorganisation
- Motorbranschens Riksförbund
- Näringslivets Delegation för Marknadsrätt
- Annonsörföreningen.
En skrivelse i ärendet har dessutom inkommit från AB Svenska Katalog-
förlaget.
Prop. 1995/96:81
Bilaga 2
24
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-10-03
Närvarande: f.d. justitierådet Ulf Gad, justitierådet Gertmd Lennander,
regeringsrådet Rune Lavin.
Enligt en lagrådsremiss den 28 september 1995 (Civildepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
ändring i marknadsföringslagen (1995:450).
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av departementsrådet Gunnar
Herman son.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Prop. 1995/96:81
Bilaga 3
25
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 oktober 1995
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden
Sahlin, Peterson, Hellström, Thalén, Frei valds, Wallström, Tham,
Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg,
Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Ulvskog
Regeringen beslutar proposition 1995/96:81 Reglering av s.k. fiaktu-
raskojeri i marknadsföringslagen.
26
gotab 49082, Stockholm 1995