Prop.
1995/96:8
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 13 juli 1995
Mats Hellström
Ingela Thalén
(J ordbruksdepartementet)
I propositionen föreslås vissa ändringar i fiskelagen (1993:787) och i la-
gen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripoliti-
ken. Ändringarna i fiskelagen rör föreskrifterna for fisket, uppgiftsskyldig-
heten för yrkesfisket, fisketillsynen och sanktionsbestämmelsema samt rät-
ten att fiska i enskilda vatten. De ändringar som görs i lagen om EG:s
förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken föranleds av att de
nationella bestämmelserna för fisket som nu finns i den lagen förs över
till fiskelagen.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 8
Prop. 1995/96:8
1 Förslag till riksdagsbeslut ........................ 3
2 Lagtext .................................... 3
2.1 Förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787) . . 3
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1709) om
EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripoliti-
ken ................................... 10
3 Ärendet och dess beredning....................... 12
4 Allmänt om behovet av en översyn av fiskelagen........ 13
5 Föreskrifter for fisket ........................... 16
6 Tillsyns- och sanktionsbestämmelser rörande fiske....... 18
7 Fiskerätten i enskilda vatten....................... 21
8 Författningskommentar .......................... 22
8.1 Förslaget till lag om ändring i fiskelagen
(1993:787).............................. 22
8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1709) om
EG:s forordningar om den gemensamma fiskeripoliti-
ken ................................... 25
Bilaga 1 Remissinstanser som yttrat sig över
Fiskeriverkets skrivelse ”Erfarenheter rörande
tillämpningen av den nya fiskelagstiftningen”...... 27
Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag.................. 28
Bilaga 3 Lagrådets yttrande......................... 37
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 juli 1995 . . 39
Rättsdatablad...................................... 40
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i fiskelagen (1993:787),
2. lag om ändring i lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den
gemensamma fiskeripolitiken.
Prop. 1995/96:8
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787)
Härigenom föreskrivs i fråga om fiskelagen (1993:787)
dels att 43 § skall upphöra att gälla,
dels att 19, 22-24, 34, 35, 40 och 47 §§ samt bilagan skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far meddela
föreskrifter för fiskevården som förbjuder eller begränsar
1. användningen av fiskemetoder
eller fiskeredskap,
2. fiske inom vissa områden, efter
vissa fiskarter eller för vissa ända-
mål,
3. fångst, ilandföring, införsel till
landet och saluhållande av fisk som
inte har en viss minsta storlek eller
som har fångats med otillåten
fiskemetod eller otillåtet redskap,
eller
4. användningen av redskap, agn,
båtar eller annat som kan sprida
kräftpest eller någon annan sjuk-
dom.
1. fisket med avseende på vilken
fisk som får fångas,
2. användningen av fiskefartyg,
fiskemetoder eller fiskeredskap,
3. fiske inom vissa områden eller
för vissa ändamål,
4. användningen av redskap, agn,
båtar eller annat som kan sprida
kräftpest eller någon annan sjuk-
dom.
Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får också
meddelaföreskrifterförfiskevården
som avser förbud mot att behålla
fisk som fångats, bearbeta fisk
ombord, förvara fisk i sump eller
att omlasta, föra i land, fora in i Prop. 1995/96:8
landet eller saluhålla fisk.
22
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om skyldighet
för den som bedriver yrkesmässigt
fiske att lämna uppgifter om fångst,
redskap och fångstområde.
23
Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer far meddela
föreskrifter om hur fiskeredskap
och vattenbruksanläggningar skall
märkas ut samt hur fiskeredskap
skall märkas med innehavarens
namn eller något annat igenkän-
ningstecken.
24
Föreskrifter meddelade med stöd
av 19, 20, 22 och 23 §§ skall även
tillämpas vid svenskt havsfiske i
internationellt vatten utanför
Sveriges ekonomiska zon.
§
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om skyldighet
för den som bedriver yrkesmässigt
fiske att lämna uppgifter om
1. fiskefartyg, fiskeredskap,
fiskemetod, fångst, tid och plats för
fångsten, omlastning, landning, för-
säljning, och
2. andra förhållanden rörande
fisket som är av betydelse för till-
lämpningen av EG:s förordningar
om den gemensamma fiskeripoliti-
ken.
§
Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om hur fiskeredskap
och vattenbruksanläggningar skall
märkas ut samt hur fiskeredskap
och fisksump skall märkas med in-
nehavarens namn eller något annat
igenkänningstecken.
§
Föreskrifter meddelade med stöd
av 19-23 §§ skall även tillämpas
vid svenskt havsfiske i internatio-
nellt vatten utanför Sveriges ekono-
miska zon.
34 §
För tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter meddelade
med stöd av lagen får regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer utse fisketillsynsmän.
För kontroll av efterlevnaden av
denna lag och föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen får
fisketillsynsman som förordnats
därtill eller annan behörig tjänste-
man undersöka fisk, fiskeredskap,
fisksump eller fiskefartyg vilket an-
vänts vid fiske.
För kontroll av efterlevnaden av
denna lag och föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen samt
föreskrifter om fisket i EG:s förord-
ningar om den gemensamma fis-
keripolitiken har fisketillsynsman
som förordnats därtill eller annan
tjänsteman i vars uppgifter det in-
går att övervaka efterlevnaden av Prop. 1995/96:8
bestämmelser om fiske rätt att
1. få tillträde till fartyg, fordon,
områden, anläggningar, byggnader,
lokaler och andra utrymmen där
fisk och utrustning för fisket förva-
ras eller hanteras för att där göra
de undersökningar och ta de pro-
ver som behövs för tillsynen utan
att ersättning lämnas,
2. på begäran få de upplysningar
och handlingar som behövs för till-
synen, och
3. få den hjälp som behövs för
tillsynen av den som är föremål för
åtgärden.
En fisketillsynsman far även ges förordnande att ta egendom i beslag
enligt 47 §.
35
De myndigheter som regeringen
bestämmer far meddela de före-
lägganden och forbud som behövs
för att denna lag eller föreskrifter
som meddelats med stöd av lagen
skall efterlevas. I beslut om före-
läggande eller förbud far myndig-
heten sätta ut vite.
Vid tillsyn for kontroll av efter-
levnaden av EG:s förordningar om
den gemensamma fiskeripolitiken
gäller bestämmelserna i andra
stycket också för EG:s institutio-
ner och av institutionerna utsedda
inspektörer.
§
De myndigheter som regeringen
bestämmer far meddela de före-
lägganden och förbud som behövs
för att denna lag, föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen eller
föreskrifter om fisket i EG: s för-
ordningar om den gemensamma
fiskeripolitiken skall efterlevas. I
beslut om föreläggande eller förbud
får myndigheten sätta ut vite.
Om någon inte rättar sig efter lagen eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen eller inte följer ett meddelat föreläggande, får Fiskeri-
verket eller länsstyrelsen besluta om rättelse på hans bekostnad. I bråds-
kande fall får ett sådant beslut meddelas utan föregående föreläggande.
40
Den som med uppsåt eller av
oaktsamhet bryter mot föreskrifter
som meddelats med stöd av
1 * Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 8
Den som med uppsåt eller av
oaktsamhet bryter mot föreskrifter
som meddelats med stöd av 19 £
19-23 genom att
1. fiska med otillåten fiskemetod,
otillåtet redskap eller i otillåten
omfattning,
2. fiska där det råder fiskeförbud,
3. fiska efter sådana fiskarter som
det inte är tillåtet att fiska,
4. behålla, föra i land, föra in till
landet eller saluhålla fisk som inte
uppfyller föreskrivna minimimått,
5. föra i land, föra in till landet
eller saluhålla fisk som har fångats
med otillåten fiskemetod eller otill-
låtet redskap,
6. foderfiska förbjuden art,
7. låta bli att märka ut fiske-
redskap eller vattenbruksanlägg-
ning eller att märka fiskeredskap
på föreskrivet sätt, eller
8. åsidosätta krav som uppställts
for att hindra spridning av kräft-
pest eller annan sjukdom
döms till böter eller fängelse i
högst sex månader, om inte annat
följer av 41 §.
20 § första stycket eller 21-23 §§ Prop. 1995/96:8
döms till böter eller fängelse i
högst sex månader, om inte annat
följer av 41 §.
Till samma straff döms den som
med uppsåt eller av grov oaktsam-
het bryter mot EG:s förordningar
om den gemensamma fiskeripoliti-
ken genom otillåtet fiske eller ge-
nom att behålla fisk ombord, bear-
beta fisk ombord, förvara fisk i
sump eller omlasta, föra i land,
föra in i landet eller saluhålla
fångst i strid mot bestämmelserna
eller genom att bryta mot bestäm-
melser om förvaring av fiskered-
skap ombord eller om anmälnings-
eller uppgifisskyldighet. Vad nu
sagts gäller bara om inte annat
följer av 41 §.
Till ansvar enligt första eller and-
ra stycket skall inte dömas om gär-
ningen är ringa.
Den som gör sig skyldig till försök eller förberedelse till brott som avses
i första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
47 § Prop. 1995/96:8
Om någon ertappas på bar gärning när han begår brott enligt denna lag,
får beslag göras av fisk, redskap, fiskefartyg eller andra föremål som
1. skäligen kan antas ha betydelse för utredning av brottet, eller
2. kan antas bli föremål för förverkande enligt denna lag.
Befogenheter enligt första stycket
tillkommer fisketillsynsman som
förordnats därtill eller annan behö-
rig tjänsteman och, om fisket krän-
ker enskild fiskerätt, den som inne-
har fiskerätten eller den som före-
träder honom.
Befogenheter enligt första stycket
tillkommer fisketillsynsman som
förordnats därtill eller annan tjäns-
teman i vars uppgifter det ingår att
övervaka efterlevnaden av bestäm-
melser om fiske och, om fisket
kränker enskild fiskerätt, den som
innehar fiskerätten eller den som
företräder honom.
Om egendom har tagits i beslag enligt första stycket skall detta skynd-
samt anmälas till polis- eller åklagarmyndigheten. Den som tar emot an-
mälan skall förfara som om han själv gjort beslaget.
Om innehavaren av enskild fiskerätt eller den som företräder honom har
tagit fisk i beslag, får dock fiskerättshavaren behålla fisken utan att anmä-
la det, om beslaget bara grundar sig på denna lag.
Fisk som tagits i beslag och som
uppenbarligen börförklaras förver-
kad skall omedelbart efter beslaget
släppas ut i det vattenområde där
den fångats, om den är levnads-
duglig och det kan ske utan sär-
skilda kostnader eller besvär.
Nuvarande lydelse
Bilaga
Svenska medborgares rätt att fiska i enskilt vatten
OMRÅDE TILLÄTNA TILLÅTNA SÄRSKILDA
______________REDSKAP FISKSLAG_______BESTÄMMELSER
Vid kusten i Handredskap Alla Fiskemetoden som
Östhammars sådan får inte kräva
kommun i Uppsala användning av båt.
län och vid kusten
i Stockholms och
Södermanlands län
Vid kusten i Handredskap Alla
Östergötlands län
och i Kalmar län
norr om Kråkelund
Fiskemetoden som
sådan får inte kräva
användning av båt.
Vid kusten i Handredskap Alla
Kalmar län söder
om Kråkelund och
Blekinge läns östra
kust (norr om
Torhamnsudde)
Fiskemetoden som
sädan får inte kräva
användning av båt.
Prop. 1995/96:8
|
Vid kusten i |
Handredskap |
Alla |
Fiskemetoden som |
|
Vid Blekinge läns |
Handredskap |
Alla |
Fiskemetoden som |
|
I Vänern |
Handredskap |
Alla |
Fiskemetoden som |
|
I Vättern |
Handredskap |
Alla |
Fiskemetoden som |
|
I Mälaren |
Handredskap |
Alla |
Fiskemetoden som |
|
I Hjälmaren |
Handredskap |
Alla |
Fiskemetoden som |
|
1 Storsjön i |
Handredskap |
Alla |
Fiskemetoden som |
Föreslagen lydelse
Bilaga
Svenska medborgares rätt att fiska i enskilt vatten
|
OMRÅDE |
TILLÅTNA |
TILLÅTNA |
SÄRSKILDA |
|
Vid kusten i |
Handredskap |
Alla |
Fiskemetoden som |
Prop. 1995/96:8
Vid kusten i Handredskap Alla
Östergötlands län
och i Kalmar län
norr om Kråkelund
Fiskemetoden som
sådan får inte kräva
användning av båt
eller utgöras av
angeldonsfiske eller
liknande metod.
Vid kusten i Handredskap Alla
Kalmar län söder
om Kråkelund och
Blekinge läns östra
kust (norr om
Torhamnsudde)
Fiskemetoden som
sådan får inte kräva
användning av båt
eller utgöras av
angeldonsfiske eller
liknande metod.
Vid kusten i
Gotlands län
Handredskap Alla
Fiskemetoden som
sådan får inte kräva
användning av båt
eller utgöras av
angeldonsfiske eller
liknande metod.
Vid Blekinge läns Handredskap Alla
södra kust (väster
om
Torhamnsudde)
Fiskemetoden som
sådan får inte kräva
användning av båt
eller utgöras av
angeldonsfiske eller
liknande metod.
|
I Vänern |
Handredskap Alla Fiskemetoden som sådan får inte kräva |
|
1 Vättern |
Handredskap Alla Fiskemetoden som sådan får inte kräva |
|
I Mälaren |
Handredskap Alla Fiskemetoden som sådan får inte kräva |
användning av båt
eller utgöras av
angeldonsfiske eller
liknande metod
|
I Hjälmaren |
Handredskap Alla Fiskemetoden som Prop. 1995/96:8 sådan får inte kräva användning av båt |
|
I Storsjön i |
Handredskap Alla Fiskemetoden som sådan får inte kräva |
eller utgöras av
angeldonsfiske eller
liknande metod.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1709) om
EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken
Härigenom föreskrivs att 2, 3, 4, 11 och 12 §§ lagen (1994:1709) om
EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får i fråga om
EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken meddela före-
skrifter som far finnas som komplettering till förordningarna eller som be-
hövs för verkställigheten av förordningarna.
3
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far före-
skriva att en näringsidkare som fis-
kar eller på annat sätt tar befatt-
ning med fisk eller fiskprodukter
som omfattas av EG:s förordningar
om den gemensamma fiskeripoliti-
ken skall lämna uppgifter om
Första stycket gäller inte föreskrif-
ter angående frågor som avses i
fiskelagen (1993:787).
§
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far, for
verksamhet som inte utgör yrkes-
mässigt fiske enligt fiskelagen
(1993:787), föreskriva att en nä-
ringsidkare som tar befattning med
fisk eller fiskprodukter som omfat-
tas av EG:s förordningar om den
gemensamma fiskeripolitiken, skall
lämna uppgifter om
Prop. 1995/96:8
1. fiskefartyg, fiskeredskap, fiskemetod, fångst, tid och plats for fångs-
ten, omlastning, landning, inköp, försäljning, import och export, och
2. andra forhållanden av betydelse for tillämpningen av förordningarna.
4
Tillsyn och annan kontroll av
efterlevnaden av reglerna i EG:s
forordningar om den gemensamma
fiskeripolitiken och av föreskrifter
meddelade med stöd av denna lag
utövas av den eller de myndigheter
regeringen bestämmer.
Tillsyn och annan kontroll av
efterlevnaden av andra regler i
EG:s förordningar om den gemen-
samma fiskeripolitiken än bestäm-
melser om fisket och av föreskrifter
meddelade med stöd av denna lag
utövas av den eller de myndigheter
som regeringen bestämmer.
Regeringen får föreskriva att en tillsynsmyndighet får överlåta åt någon
annan myndighet att utöva viss tillsyn.
Om tillsynen överlåts, skall vad som sägs om tillsynsmyndighet i lagen
gälla även den myndighet till vilken tillsynen överlåts.
11 §'
Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet bryter mot EG: s förordningar om den gemen-
samma fiskeripolitiken eller föreskrifter meddelade med stöd av denna lag
i fråga om
1. uppgiftsskyldighet,
2. kvalitetsnormer och andra bestämmelser för handeln med fisk och
fiskprodukter.
Till böter eller fängelse i högst
sex månader döms den som uppsåt-
ligen eller av grov oaktsamhet bry-
ter mot EG:s förordningar om den
gemensamma fiskeripolitiken ge-
nom otillåtet fiske eller genom att
behålla, omlasta, fora i land, fora
in i landet eller saluhålla fångst i
strid mot förordningarna.
Den som begår brott enligt andra
stycket genom att bedriva ett otill-
låtet trålfiske döms till böter, lägst
ettusen kronor och högst ett krontal
som motsvarar etthundra gånger
antalet hästkrafter (DIN) i motorn
på det fiskefartyg som använts för
'Ändringen innebär att andra-fjärde styckena upphävs.
11
bogsering av trålen, eller till fäng-
else i högst sex månader.
Vid brott enligt andra stycket
tillämpas bestämmelserna i fiske-
lagen (1993:787) om särskilda
rättsverkningar m.m.
Prop. 1995/96:8
12 §
Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud döms
inte till ansvar enligt denna lag för den gärning som omfattas av före-
läggandet eller förbudet.
Till ansvar enligt denna lag skall
inte heller dömas om gärningen är
ringa eller belagd med straff enligt
brottsbalken eller lagen (1960:418)
om straff för varusmuggling.
Till ansvar enligt denna lag skall
inte heller dömas om gärningen är
ringa eller belagd med straff enligt
brottsbalken, lagen (1960:418) om
straff för varusmuggling eller fiske-
lagen (1993:787).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
Under våren 1993 fattade riksdagen beslut om en ny fiskelag
(prop.1992/93:232, bet. 1992/93JoU23, rskr. 1992/93:428). Fiskelagen
(1993:787) och följdförfattningama till lagen trädde i kraft den 1 januari
1994.
Som en följd av den nya lagen förenklades och minskades det samman-
tagna regelverket för fisket kraftigt. Bl.a. ersattes ca 45 författningar för
fiskevården utfärdade av Fiskeriverket och länsstyrelserna med tre huvud-
författningar utfärdade av verket. Den nya lagstiftningen har inneburit
att redskapsanvändningen för fritidsfisket har begränsats. Det yrkes-
mässiga fisket har gjorts beroende av yrkesfiskelicens.
Under år 1994 har vissa ändringar gjorts i fiskelagen (prop.
1993/94:158, bet. 1993/94 JoU24, rskr. 1993/94:274). Lagstöd har införts
för föreskrifter om särskilda tillstånd för användningen av fartyg vid
yrkesmässigt fiske. Vidare kan miljökonsekvensbeskrivningar krävas i
fråga om fiskemetoder och utsättning av fisk.
Sedan årsskiftet omfattas Sverige som medlem i Europeiska unionen av
den gemensamma fiskeripolitiken. Detta har föranlett vissa komplette-
ringar av fiskerilagstiftningen genom lagen (1994:1709) om EG:s förord-
ningar om den gemensamma fiskeripolitiken (prop. 1994/95:75, bet.
12
1994/95 JoU7, rskr. 1994/95:126). Prop.
Fiskeriverket har i skrivelsen ”Erfarenheter rörande tillämpningen av
den nya fiskelagstiftningen” sammanfattat erfarenheterna av det första året
med den nya fiskelagen. Skrivelsen innehåller vissa förslag till ändringar
i lagen.
Skrivelsen har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
finns i bilaga 1. Remissyttrandena finns i Jordbruksdepartementet (dnr
Jo95/265).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 8 juni 1995 att inhämta Lagrådets yttrande över
de lagförslag som finns i bilaga 2.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 3.
De synpunkter som Lagrådet har anfört har beaktats av regeringen i
enlighet med vad som redovisas i de avsnitt som berörs av synpunkterna.
Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.
Den nya fiskelagen har varit i kraft ca ett och ett halvt år. Syftet med den
nya lagstiftningen var bl.a. att modernisera och förenkla den drygt fyrtio-
åriga lagen om rätt till fiske (1950:596) med följ dförfattningar. Den nya
lagen har inneburit en radikal förenkling av lagstiftningen på området.
Emellertid har också nya regler för fisket tillkommit. Under året som gått
har Sverige blivit medlem i EU och omfattas därmed av den gemensam-
ma fiskeripolitiken. Nödvändig lagstiftning har under hösten beslutats med
anledning av medlemskapet. Dit hör lagen (1994:1709) om EG:s förord-
ningar om den gemensamma fiskeripolitiken.
Fiskeriverket framför i sin skrivelse att den nya fiskelagen i huvudsak
uppfyller de mål som åsyftats med reformen. Lagen har mottagits positivt
av allmänheten. Under året har verket emellertid kunnat konstatera att det
finns vissa tillämpningsproblem när det gäller bemyndigandena att med-
dela föreskrifter för fisket. Problem har också uppkommit i fråga om möj-
ligheterna att beivra vissa överträdelser av fiskebestämmelsema.
Lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeri-
politiken innehåller bestämmelser som behövs för att politiken skall kunna
genomföras i Sverige. I lagen bemyndigas regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer att meddela de föreskrifter som far finnas som
komplettering till EG:s förordningar eller som behövs för verkställigheten
av förordningarna. Vidare innehåller lagen regler om uppgiftsskyldighet,
tillsyn och sanktioner mot överträdelser av EG-förordningama. Dessa reg-
ler är mer långtgående än fiskelagens motsvarande bestämmelser. Bestäm-
melserna innebär att det numera förekommer en viss parallellreglering på
fiskeområdet. För att undanröja all oklarhet om vilken nationell lag som
1995/96:8
13
1** Riksdagen 1995/96. 1 sand. Nr 8
skall tillämpas är det enligt Fiskeriverket angeläget att lagbestämmelserna Prop. 1995/96:8
koordineras. I sammanhanget kan noteras att i stort sett alla regeringens
fiskeriföreskrifter redan samlats i förordningen (1994:1716) om fisket,
vattenbruket och fiskerinäringen.
Remissinstanserna uppfattningar varierar i fråga om det angelägna i att
redan efter ett drygt år se över vissa delar av den nya fiskelagen. Riks-
åklagaren anser att frågan är för tidigt väckt. Även Statskontoret anser att
en mer omfattande och genomarbetad översyn bör anstå till dess ytter-
ligare erfarenheter vunnits men tillägger att de ändringar som är ound-
gängligen nödvändiga bör vidtas nu.
Kustbevakningen förespråkar att åtgärder vidtas i fråga om de brister
som Fiskeriverket pekar på. Enligt Kustbevakningen finns det skäl att för-
söka arbeta samman fiskelagen med lagen om EG:s förordningar om den
gemensamma fiskeripolitiken. Särskilt påföljdsreglema bör ses över.
Fiskeriverkets uppfattning att lagstiftningen till övervägande delen fatt
ett positivt mottagande delas av de flesta myndigheter och organisationer
som arbetar med fiskefrågor. Vissa regionala och lokala organisationer har
emellertid synpunkter på bl.a. centraliseringen av normgivningsmakten
och redskapsbegränsningama för fritidsfisket.
En fritidsfiskare får i dag använda ett begränsat antal redskap vid fiske
i vatten där alla far fiska. Reglerna finns i förordningen (1994:1716) om
fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. En fritidsfiskare far använda nät,
burar, ryssjor, långrevar med högst 100 krokar, handredskap och håv.
Fiskaren får använda högst sex redskap av dessa slag samtidigt och den
sammanlagda nätlängden får inte överstiga 180 meter. Antalsbegräns-
ningen gäller dock inte handredskap. Vidare finns det en särskild bestäm-
melse som för hummerfiske tillåter ytterligare 14 burar (hummertinor).
Fiskeriverket och Sveriges Fiskares Riksförbund förespråkar en minsk-
ning av antalet hummertinor. Länsstyrelsen i Blekinge län och länets
Kust- och Skärgårdsförening föreslår att tobisnot och ålsax skall tillåtas
för fritidsfiske. Husbehovsfiskarena i Bohuslän anser också att mindre
vadredskap bör tillåtas. Vidare bör de tillåtna gamlängdema ökas.
Remissinstanserna framför också en del synpunkter som rör enskildheter
i lagstiftningen och som det finns anledning att återkomma till i det
följande.
Regeringen delar uppfattningen att den nya fiskelagen och den förenk-
ling av fiskelagstiftningen som genomförts liksom de nu etablerade prin-
ciperna för fördelningen av fisket fungerar väl. Regeringen instämmer
också i att någon mera omfattande lagöversyn inte bör göras nu. Rege-
ringen avser att göra en mer samlad utvärdering av lagstiftningen när
ytterligare erfarenheter vunnits av dess tillämpning och av deltagandet i
den gemensamma fiskeripolitiken. En sådan utvärdering kommer natur-
ligen att omfatta också redskapsbegränsningama för fritidsfisket.
Fiskeriverket har emellertid pekat på vissa oklarheter i lagstiftningen
som det är angeläget att undanröja redan nu. Dit hör bl.a. vissa brister när
det gäller fiskelagens sanktionsbestämmelser och den överlappande regle-
ring som är en följd av den lagstiftning som beslutades i anledning av
EU-medlemskapet. I det följande föreslår regeringen därför vissa änd- 14
ringar i fiskelagen och lagen om EG:s förordningar om den gemensamma
fiskeripolitiken. De ändringar som föreslås i fiskelagen rör föreskrifterna Prop. 1995/96:8
för fisket, bestämmelserna om skyldighet att lämna uppgifter om fisket
samt tillsyns- och sanktionsbestämmelsema. Förslagen syftar till att
undanröja de oklarheter som påtalats. Vidare samlas genom ändringarna
i fiskelagen och de ändringar som föreslås i lagen om EG:s förordningar
om den gemensamma fiskeripolitiken alla lagbestämmelser som rör det
nationella fisket - även bestämmelser som sammanhänger med EU-
medlemskapet - i fiskelagen.
Vissa frågor som Fiskeriverket behandlar i skrivelsen är inte av sådan
art att de föranleder några ändringar i fiskelagen. Regeringen finner ändå
anledning att i detta sammanhang beröra några av frågorna. Dit hör regle-
ringen av fisket i Torne älvs fiskeområde, redskapsbegränsningama för
fritidsfisket och vilken myndighet som skall besluta om miljökonsekvens-
beskrivningar.
I Torne älvs fiskeområde tillämpas fiskelagen med följ dförfattningar
endast om de inte strider mot de särskilda föreskrifterna för fisket i om-
rådet. Fiskeriverkets föreskrifter för Östersjön med angränsande sötvatten-
områden gäller fullt ut i vattenområden som omger Torne älvs fiskeom-
råde. Inom detta område gäller föreskrifterna däremot bara i den mån
motsvarande regler saknas i gränsälvsöverenskommelsen.
Regeringen anser att det från förenklingssynpunkt finns goda skäl för
att sammanföra de parallella regelverken för fisket. Vid fiskelagens till-
komst genomfördes detta i fråga om övriga författningar som hade sin
grund i internationella överenskommelser om fisket. Gränsälvsöverens-
kommelsen med Finland avser dock mer än regleringen av fisket i älvom-
rådet. Frågan om regleringen av fisket i Torne älvs fiskeområde bör ingå
som en del i en allmän översyn av gränsälvsfrågan. Inom Miljödeparte-
metet övervägs f.n. en sådan översyn.
I enlighet med regeringens uttalanden i propositionen 1993/94:158 Vissa
fiskeripolitiska frågor är det för närvarande Fiskeriverket som beslutar om
miljökonsekvensbeskrivningar i ärenden om användningen av fiskemeto-
der och om utsättning av fiskarter. I de flesta fall, exempelvis samtliga
ärenden om utplantering, flyttning och odling av fisk, är det länsstyrel-
serna som handlägger ärenden som kan föranleda behov av sådana be-
skrivningar. Fiskeriverket kommer in i handläggningen först när ett ären-
de överklagas.
Fiskeriverket föreslår att länsstyrelserna far besluta i ärenden om miljö-
konsekvensbeskrivningar medan verket utfärdar tillämpningsföreskrifter
för handläggningen. Remissinstanserna redovisar inte någon avvikande
uppfattning i frågan.
Regeringen delar verkets uppfattning och avser att under året ändra för-
ordningen om fisket vattenbruket och fiskerinäringen så att besluts-
befogenheten flyttas till länsstyrelserna.
15
Regeringens förslag: Bemyndigandena i fiskelagen vidgas så att
alla föreskrifter som rör fiskevården och skyldighet att lämna
uppgifter om fisket kan meddelas med stöd av den lagen.
Promemorians förslag: Fiskeriverket föreslår att 19 § fiskelagen bör
ses över så att paragrafen ger stöd för nationella regler som kompletterar
EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är i allmänhet positiva till att
bemyndigandet att meddela föreskrifter för fisket vidgas och att EG-
lagens bemyndigande i detta avseende inordnas i fiskelagen.
Kustbevakningen föreslår att bemyndigandet kompletteras med möjlig-
het att meddela föreskrifter för fiskets bedrivande.
Skälen för regeringens förslag: EG:s fiskeripolitik omfattar enligt
artikel 1 i förordningen (EEG) nr 3760/92 av den 20 december 1992 om
ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk alla vatten inom ett med-
lemslands sjöterritorium. Politiken är emellertid i huvudsak inriktad på det
yrkesmässiga fisket från fartyg i havet. Således regleras i princip inte
insjöfisket. Dessutom ankommer det på medlemsstaterna själva att reglera
fritidsfisket på ett sådant sätt att detta fiske inte äventyrar bevarandet och
skyddandet av fiskeresursema.
Enligt artikel 10 i den nämnda förordningen tillåts avvikande nationella
bestämmelser om dessa avser uteslutande lokala bestånd. En förutsättning
är att bestånden bara är av intresse för fiskare från den berörda medlems-
staten eller att reglerna är tillämpliga bara på fiske som bedrivs av med-
lemsstatens fiskare. Reglerna far inte heller stå i strid med den gemensam-
ma fiskeripolitiken eller vara mindre ingripande än EG:s regler. Liknande
bestämmelser finns även i rådets förordning (EEG) nr 3094/86 av den
7 oktober 1986 om vissa tekniska åtgärder för bevarandet av fiskeresurser-
na och rådets förordning (EEG) nr 1866/86 av den 12 juni 1986 om vissa
tekniska åtgärder för bevarande av fiskeresurser i Östersjön, Bälten och
Öresund. Således kan Sverige för sina egna fiskare föreskriva om hårdare
regler i vissa avseenden.
Vidare reglerar EG:s förordningar inte alltid fisket i havet ända in till
stranden. Ett exempel på detta är den nämnda förordningen nr 1866/86
som avser fisket i vattnen utanför baslinjerna. Av denna anledning har
motsvarande föreskrifter för kustområdet i Östersjön meddelats av
Fiskeriverket i dess föreskrifter för Östersjön med angränsande sötvatten-
områden.
Stöd för regeringen att meddela nationella föreskrifter om fisket finns
som nämnts både i fiskelagen och i lagen om EG:s förordningar om den
gemensamma fiskeripolitiken. Dessa befogenheter förs f.n. vidare till
Fiskeriverket genom samlade bemyndiganden i förordningen (1994:1716)
om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen.
Fiskevårdsbemyndigandet i fiskelagen ger möjlighet att meddela olika
typer av föreskrifter såsom förbud eller begränsningar när det gäller red-
Prop. 1995/96:8
16
skapsanvändningen, fiskemetoder, fisket inom vissa områden eller efter Prop. 1995/96:8
vissa arter eller för vissa ändamål. Vidare kan verket förbjuda eller be-
gränsa fångst, ilandföring, införsel till landet och saluhållande av fisk som
inte håller en viss minsta storlek eller som har fångats med otillåten fiske-
metod eller otillåtet redskap. Härutöver kan även användningen av före-
mål som kan sprida kräftpest eller annan sjukdom begränsas.
I lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeri-
politiken som innehåller de bestämmelser som behövs för att EG:s gemen-
samma fiskeripolitik skall kunna genomföras i Sverige finns också ett be-
myndigande som kan utnyttjas för att reglera fisket. Det ger regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer möjlighet att meddela de före-
skrifter som får finnas som komplettering till förordningarna eller som be-
hövs för att verkställa dessa.
Att regleringen av fisket sker med stöd av två lagar leder till vissa
tillämpningssvårigheter. Bl.a. är bemyndigandena att utforma föreskrifter
för fisket inte lika långtgående i fiskelagen som i lagen om EG:s förord-
ningar om den gemensamma fiskeripolitiken. Fiskeriverket anser att det
är angeläget att bemyndigandena att meddela nationella bestämmelser med
stöd av fiskelagen vidgas så att det bl.a. blir möjligt att meddela före-
skrifter om individuell fördelning av fiskekvoter, förbud att ilandföra fisk
i kapat skick och att förvara hummer. Bemyndigandena i 19 § fiskelagen
bör därför ändras och bli mer allmänt hållna.
Regeringen delar verkets uppfattning i frågan. Bemyndigandena att
meddela föreskrifter för fisket bör samlas i 19 §. Föreskrifterna bör dess-
utom göras mer heltäckande och därigenom bättre ägnade att skapa förut-
sättningar för en god vård av bestånden med bra kontrollmöjligheter för
fisketillsynen.
Även beträffande föreskrifterna om uppgiftsskyldighet på fiskeområdet
finns det skillnader mellan de två lagarna. Det är naturligt att även dessa
bestämmelser blir enhetliga och samlas i fiskelagen till den del de rör
uppgifter som skall lämnas av den som bedriver yrkesmässigt fiske.
Förslaget innebär att alla nationella regler för själva fisket samlas i
fiskelagen. Övriga frågor rörande den gemensamma fiskeripolitiken d.v.s
marknads- och strukturfrågor på fiskeriområdet regleras även i fortsätt-
ningen i lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripoliti-
ken.
Kustbevakningen föreslår i sitt remissyttrande att ett allmänt bemyn-
digande att meddela föreskrifter för fiskets bedrivande skall införas i
fiskelagen.
Den föreslagna utvidgningen av bemyndigandena att meddela föreskrif-
ter för fisket löser emellertid till stor del behovet av att reglera frågor som
traditionellt anses röra fiskets bedrivande, exempelvis sumpning och han-
tering av fisk ombord. Vidare gäller att en fördelning av fiskemöjligheter
mellan olika kategorier fiskande kan ske med stöd av bemyndigandet om
fartygstillstånd i fiskelagen. Bemyndigandet kan utnyttjas för att fördela
de svenska fiskemöjlighetema mellan dem som fiskar yrkesmässigt. Inom
ramen för bemyndigandet är det möjligt att meddela behövliga föreskrifter
om förutsättningarna att få tillstånd och om villkor för tillstånden. 17
Bestämmelser kan också meddelas om återkallande av tillstånd när fisket
inte sker i enlighet med föreskrivna villkor. Bestämmelserna möjliggör för Prop. 1995/96:8
Fiskeriverket att meddela de föreskrifter som behövs nationellt för genom-
förandet av EG:s bestämmelser om fartygslicenser och särskilda fiske-
tillstånd för fiskefartyg med licens. Allmänna ordningsregler för fisket
finns dessutom i 25 och 26 §§ fiskelagen.
Avsikten med den nya lagstiftningen har bl.a. varit att begränsa och för-
enkla regelverket. Det är därför inte lämpligt att nu utvidga föreskrifts-
rätten till att gälla också fiskets bedrivande om det inte finns mycket
starkt vägande skäl för en sådan utvidgning. Enligt regeringens mening
finns det inte några sådana skäl.
Den närmare utformningen av den föreslagna lagstiftningen behandlas
i författningskommentaren.
Regeringens förslag: Bestämmelser om tillsyn och sanktioner
rörande fisket finns för närvarande både i fiskelagen och i lagen om
EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.
Bestämmelserna förs över till och samlas i fiskelagen.
Sanktionsbestämmelsema förtydligas.
Promemorians förslag: Fiskeriverket föreslår att straffbestämmelserna
i fiskelagen ändras för att ge flexibilitet vid ändringar av reglerna för
fisket. Vidare anser verket att Kustbevakningens övervakningsområde bör
utvidgas till att omfatta även Hjälmaren och Vättern.
Remissinstanserna: Riksåklagaren (RÅ) anser att frågan om ändringar
av sanktionsbestämmelsema egentligen är för tidigt väckt. Fiskeriverkets
förslag till utformning av reglerna är dock enligt RÅ rimliga.
Hovrätten över Skåne och Blekinge ansluter sig till uppfattningen att
tillämpliga straffstadganden i lagen bör ges en mer generell utformning
samt att påföljderna i de två lagarna bör ses över för att stämma överens.
Inte heller ser hovrätten något hinder mot att återinföra en bestämmelse
om hur det skall förfaras med beslagtagen fisk.
Även Länsstyrelsen i Blekinge tillstyrker ändringsförslagen liksom
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.
Kustbevakningen instämmer i uppfattningen att det finns tillämpnings-
svårigheter när det gäller att beivra vissa brott mot fiskebestämmelsema.
Svårigheterna har sin grund i den valda lagstiftningstekniken med specifi-
cerade straffvärda beteenden. Av den anledningen finns det enligt Kust-
bevakningen skäl att se över påföljdssystemet i fiskelagen. De olika långt
gående reglerna i fiskelagen och lagen om EG:s förordningar om den
gemensamma fiskeripolitiken rörande befogenheter vid tillsyn och kontroll
samt olikheterna i straffbestämmelserna talar vidare för att lagarna bör
arbetas samman till en enhetlig lag. Liksom övriga remissinstanser tillstyr-
18
ker Kustbevakningen också att regeln om beslagtagen fisk återinförs. Prop. 1995/96:8
Kustbevakningen avstyrker däremot att myndighetens bevakningsområde
utvidgas. Riksrevisionsverket efterlyser en analys av vilka merkostnader
som en utvidgning av Kustbevakningens bevakningsområde skulle med-
föra och förslag till finansiering av dessa kostnader.
Skälen för regeringens förslag:
Tillsynen
Fiskeriverket tar i promemorian upp den bristande fisketillsynen i vissa
sjöar. Verket föreslår att Kustbevakningens övervakning av fisket utökas
till att omfatta även Vättern och Hjälmaren. Kustbevakningen avstyrker
en sådan utvidgning. Tillsynen över fisket är ett väsentligt inslag i all
fiskevårdande verksamhet. Regeringen anser att de brister som finns
beträffande fisketillsynen i sjöarna bör lösas i anslutning till att frågorna
om fiskevårdens framtida finansiering prövas. Regeringen har nyligen
lämnat förslag om införande av en allmän fiskevårdsavgift (prop.
1994/95:231 om allmän fiskevårdsavgift m.m.). Enligt regeringens mening
bör Fiskeriverkets förslag inte genomföras.
För att underlätta för den befintliga fisketillsynen finns det däremot skäl
att se över tillsynsbestämmelsema i fiskelagen och lagen om EG:s förord-
ningar om den gemensamma fiskeripolitiken. Syftet bör vara att samordna
bestämmelserna om de befogenheter som gäller vid tillsyn över fisket.
Kustbevakningen kontrollerar inom sitt verksamhetsområde efterlevna-
den av bestämmelser om fiske till sjöss och vid landning. Kustbevak-
ningens befogenheter vid brottsförebyggande verksamhet regleras i 1 §
lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervak-
ning. Vidare utförs fisketillsynsuppgifter av förordnade fisketillsynsmän,
av polis och av fiskevattenägare. De tillsynsuppgifter rörande fisket som
framförallt ankommer på kustbevakningen är reglerade i två lagar, dels
fiskelagen, dels lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeri-
politiken. De åtgärder som far vidtas vid utövandet av tillsyn skiljer sig
åt mellan lagarna.
Kustbevakningen konstaterar i sitt remissyttrande att allmänt sett gäller
att tillsyn av fiskelagstiftningen far ske rutinmässigt utan att det föreligger
någon brottsmisstanke. I fiskelagen anges att undersökning får ske av fisk,
fiskredskap, fisksump och fiskefartyg för kontroll av lagen och föreskrifter
meddelade med stöd av denna. Enligt lagen om EG:s förordningar om den
gemensamma fiskeripolitiken har tillsynsmyndigheten rätt att fa tillträde
till fartyg, fordon, områden, anläggningar, byggnader och andra utrymmen
där fisk och fiskprodukter hanteras för att där göra de undersökningar som
behövs för tillsynen. Vidare har tillsynsmyndigheten rätt att fa de upplys-
ningar och den hjälp av den kontrollerade som behövs. Kustbevakningen
kan inte se några skäl för dessa skillnader i befogenheter.
Regeringen delar Kustbevakningens uppfattning. Det är lämpligt att
anpassa de två lagarna till varandra så att befogenheterna vid tillsyn av
fisket blir desamma oavsett om fisket regleras av EG:s förordningar eller
av nationella bestämmelser. En sådan gemensam tillsynsbestämmelse för
fisket bör placeras i fiskelagen och utformas så att den täcker de behov Prop. 1995/96:8
som följer av Sveriges åtaganden som medlem i EU.
Den närmare utformningen av bestämmelserna om tillsyn behandlas i
författningskommentaren.
Straffbestämmelserna
Lagen om rätt till fiske (1950:596) innehöll ett blankettstraffbud som
föreskrev påföljd för överträdelser av föreskrifter om fiskets vård och
bedrivande som meddelats med stöd av lagen. I den nya fiskelagen har
straffbestämmelserna fatt en annan och snävare utformning. Som en följd
av detta har åtal ogillats och brottsmisstankar avskrivits med motiveringen
att en viss bestämmelse som begränsar fisket inte omfattats av någon
påfölj dsbestämmelse. Främst har straffbestämmelsen om fiske efter sådana
arter som det inte är tillåtet att fiska (40 § första stycket 3 fiskelagen)
vållat tolkningsproblem. Ett exempel är att förbud mot fångst av röd-
spättehonor inte ansetts sanktionerat genom detta straffbud. Det har vidare
satts i fråga i vilken utsträckning föreskrifter om bifångster är sanktio-
nerade
För att undanröja de påtalade oklarheterna bör fiskelagens straffbestäm-
melser ges en mer generell utformning. Vidare bör straffbestämmelserna
som rör fisket i lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeri-
politiken föras över till fiskelagen.
Fiskeriverket har föreslagit en skärpning av påföljden för brott mot den
uppgiftsskyldighet som kan föreskrivas med stöd av fiskelagen. Kust-
bevakningen delar Fiskeriverkets uppfattning.
Regeringen föreslår att den särskilda straffbestämmelsen som är knuten
till uppgiftsskyldigheten upphävs. För brott som rör skyldighet att lämna
uppgifter bör i stället i fortsättningen gälla samma påföljd som för andra
brott mot fiskebestämmelsema.
Förfarande med beslagtagen fisk
Enligt 47 § fiskelagen har fisketillsynsman och annan behörig tjänsteman
befogenhet att beslagta fisk m.m. Enligt den numera upphävda fiskeriför-
ordningen (1982:126) kunde fisk som tagits i beslag och som uppen-
barligen borde förklaras förverkad omedelbart släppas ut i det vattenom-
råde där den fångats. Förfarandet förutsatte att fisken var levnadsduglig
och att utsättandet kunde ske utan särskilda kostnader eller besvär. Någon
sådan bestämmelse finns inte i dag. Detta har tolkats så att det får förut-
sättas att fisken alltid skall överlämnas till polisen i stället.
Fiskeriverket ifrågasätter om inte den tidigare regeln om att beslagtagen
fisk under vissa förutsättningar får återutsättas bör återinföras. Remiss-
instanserna tillstyrker att så sker.
Regeringen delar remissinstansernas uppfattning. Det bör således finnas
en skyldighet för den som tagit fisk i beslag att i klara fall återföra fisken
till vattenområdet. Denna skyldighet gäller endast om tjänstemannen är 20
övertygad om att den beslagtagna fisken har fångats i det aktuella vatten-
området. Det är lämpligt att denna ordning återinförs och bestämmelsen Prop. 1995/96:8
bör infogas i själva fiskelagen.
Regeringens förslag: I bilagan till fiskelagen preciseras omfatt-
ningen av det fria handredskapsfisket genom ett tillägg att fisket
inte får bedrivas som angeldonsfiske eller med liknande metod.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna som yttrat sig i frågan tillstyrker
i princip hela förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Allmänhetens rätt att fiska i enskilda
vatten regleras i bilagan till fiskelagen. De vatten som omfattas är kus-
terna och de fem stora sjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren, Mälaren och
Storsjön i Jämtland. Bland fiskerättighetema enligt bilagan finns för kust-
sträckan från Östhammars kommun i norr till och med blekingekusten i
söder samt de nämnda sjöarna angivet att fiske med handredskap är tillåtet
om fiskemetoden som sådan inte kräver användning av båt.
Handredskap definieras i 7 § fiskelagen som spö, pilk och annat lik-
nande redskap som är utrustat med lina och högst tio krokar. Den sär-
skilda definitionen infördes i fiskelagen eftersom den är av betydelse för
avgränsningen av redskapsbegränsat fritidsfiske och för beskrivningen av
utlänningars fiskerätt. I fiskelagen talas emellertid inte bara om handred-
skap utan också om handredskapsfiske. I bilagan till fiskelagen beskrivs
det fria handredskapsfisket på ostkusten och i de stora sjöarna. Det är vik-
tigt att understryka att handredskapsfiske i det sammanhanget inte är lik-
tydigt med allt fiske med handredskap. Undantag görs nämligen för fiske
som kräver användning av båt.
Ett angeldon består av en pinne med lina och krok samt fjäderanordning
och ibland knallskott för att markera napp. De vitala delarna av redskapet
utgör tillsammans utan tvekan ett handredskap med hänsyn till hur ett så-
dant definieras i lagen och även med beaktande av vad som enligt
Fiskeriverket är den traditionella synen på redskapet.
Som Fiskeriverket påpekar leder begreppsanvändningen i fiskelagen till
att angeldonsfiske skulle kunna betraktas som ett tillåtet fiske för allmän-
heten i de vatten som omfattas av det fria handredskapsfisket.
Ett fiske med angeldon kan emellertid avse samtidig användning av
åtskilliga redskap som placeras ut på isen. Fiskemetoden angeldonsfiske
har därmed föga gemensamt med vad som ses som handredskapsfiske i
den meningen att det vid sådant fiske är underförstått att redskapet skall
föras från handen och endast tillfälligtvis hanteras på annat sätt.
När det fria handredskapsfisket infördes år 1985 föreslogs i
lagrådsremissen att det skulle röra sig om redskap ”som förs från hand”.
Lagrådet ansåg dock uttryckssättet mindre väl valt eftersom det skulle
21
kunna inläsas att redskapet ovillkorligen skulle hållas i handen hela tiden Prop. 1995/96:8
medan fisket pågick. Det ansågs inte finnas något hinder mot att en
kortare stund sätta fast spöet eftersom meningen med bestämmelserna
främst var att ange vilket fiskeredskap som fick användas och att utesluta
övriga redskapstyper, exempelvis ståndkrokar på is, från tillämpningsom-
rådet. Enligt lagrådets mening skulle det vara tillräckligt att i stället for
”liknande redskap som fors från handen” skriva enbart ”liknande red-
skap”. Bestämmelsen utformades i enlighet med lagrådets förslag (se
prop. 1984/85:107 om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske m.m.).
Det råder ingen tvekan om att ett sådant fiske som angeldonsfiske, som
innebär att man inte endast tillfälligt placerar ut redskapet på isen, inte
innefattades i beslutet om det fria handredskapsfisket år 1985. Detta
innebär bl.a. att fiskerättsinnehavare kan upplåta sina vatten för angel-
donsfiske genom kortförsäljning. Fiskelagens definition av handredskap
kan uppenbarligen leda till tolkningen att ”handredskapsfiske” betyder
också fiske med angeldon, om inte någon preciserad begränsning införs
i lagen.
Fiskeriverket föreslår att den nuvarande beskrivningen av det fria hand-
redskapsfisket förses med ett tillägg. Till den nuvarande begränsningen att
fiskemetoden inte far kräva användning av båt bör fogas "eller utgöras
av s.k. angeldonsfiske eller liknande metod”.
För att undanröja den oklarhet om rättsläget som föreligger rörande
angeldonsfisket anser regeringen att bestämmelserna i bilagan till fiske-
lagen bör förtydligas på det sätt som Fiskeriverket föreslår.
Med en sådan lösning kommer angeldon även fortsättningsvis att vara
ett handredskap i fiskelagens mening. Fiskemetoden ”handredskapsfiske”
kommer emellertid så som det var avsett när det fria handredskapsfisket
infördes att ges en sådan avgränsning att bl.a. angeldonsfisket utesluts.
Vissa synpunkter har även framförts angående angeldonsfisket på väst-
kusten efter öring. Med den föreslagna lösningen inskränks inte detta
fiske. Eventuella olägenheter för öringbestånden till följd av bristande
selektivitet vid fiske med angeldon bör lämpligen regleras via föreskrifter
för fiskevården med stöd av 19 § fiskelagen.
8.1 Förslaget till lag om ändring i fiskelagen (1993:787)
19 §
Enligt första stycket 1 kan föreskrifter meddelas med avseende på vilken
fisk som far fångas. Punkten innebär en omformulering av bemyndigandet
som gör det möjligt att reglera fisket både i fråga om fiskarter och när det
gäller olika slags fisk inom en art, t.ex rombärande honor. Bemyndigandet
omfattar dessutom föreskrifter om minimimått och om bifangster.
Genom det tillägg som gjorts i första stycket 2 blir det möjligt att
meddela föreskrifter om användningen av fiskefartyg. En sådan reglering
kan bl.a. innebära att fisket begränsas för fiskefartyg över en viss storlek.
22
Större fartyg är mindre beroende av väderförhållandena och kan därför Prop. 1995/96:8
bedriva ett omfattande fiske när andra delar av fiskeflottan tvingas ligga
still. Fartygsstorleken är således vid sidan av redskap och metod av
betydelse för utnyttjandet av fiskeresursema. I vilken utsträckning olika
fartyg far användas är därför en naturlig komponent när det gäller möjlig-
heterna att reglera fisket.
I ett nytt andra stycke i paragrafen införs möjlighet att av fiskevårdsskäl
föreskriva förbud mot att behålla fisk som fångats, bearbeta fisk ombord,
förvara fisk i sump eller att omlasta, föra i land, föra in till landet eller
saluhålla fisk. Dessa förfaranden är inte direkt förknippade med fisket i
den meningen att de utgör moment som syftar till att fånga eller döda fritt
levande fisk men har ändå ett naturligt samband med föreskrifter för
fiskevården. Det är nämligen av stor betydelse att kunna reglera också
hanteringen av fisken för att säkerställa syftet med de restriktioner som
gäller för själva fisket. Hanteringen av fisken kan i vissa fall försvåra
kontrollen av fångstbestämmelsema. Fiskevårdsskäl kan därför motivera
förbud mot att fisk för vilken det gäller bestämmelser om minimimått
kapas eller att den lastas om till ett annat fartyg. Ett ytterligare exempel
är ett förbud mot att fisk sumpas i syfte att förhindra att fisk fångad under
otillåten tid saluförs. Genom tilläggen kompletteras de hittillsvarande
regleringsmöjlighetema så att bemyndigandet bättre överensstämmer med
regleringstekniken inom den gemensamma fiskeripolitiken.
22 §
Paragrafen innehåller i dag ett bemyndigande att meddela föreskrifter om
skyldighet för den som bedriver yrkesmässigt fiske att lämna uppgifter om
fångst, redskap, och fångstområde. I 3 § lagen om EG:s förordningar om
den gemensamma fiskeripolitiken finns ett motsvarande bemyndigande
som dock är betydligt mer detaljerat vad gäller uppgiftsskyldigheten.
Ändringen innebär att de två bestämmelserna om uppgiftsskyldighet sam-
manförs till en enda bestämmelse som tas in i fiskelagen. Den har utfor-
mats i huvudsak som det nuvarande bemyndigandet i lagen om EG:s för-
ordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. Härigenom blir det möj-
ligt att ålägga den som bedriver yrkesmässigt fiske samma uppgifts-
skyldighet rörande allt fiske oberoende av om det sker inom ramen för
reglerna för den gemensamma fiskeripolitiken eller inte. Det tidigare be-
myndigandet i fiskelagen vidgas till att gälla uppgifter om fartyg, fiske-
metod, tidpunkt för fisket, omlastning, landning och försäljning. Den
gemensamma fiskeripolitiken utvecklas emellertid ständigt. Det kan därför
bli nödvändigt att i framtiden inhämta också andra uppgifter än de som
omfattas av uppräkningen. Ett tillägg i paragrafen gör det möjligt att ut-
vidga uppgiftsskyldigheten till att gälla andra förhållanden rörande fisket
som är av betydelse för tillämpningen av EG:s förordningar om den
gemensamma fiskeripolitiken.
Bemyndigandet i paragrafen kommer genom ändringen att ömfatta all
uppgiftsskyldighet för det yrkesmässiga fisket till den punkt när fiskaren
lämnar i från sig fisken. Övrig uppgiftsskyldighet för fiskerinäringen reg-
leras däremot även i fortsättningen i annan lagstiftning.
23
23 § Prop. 1995/96:8
Genom ett tillägg i paragrafen blir det möjligt att meddela föreskrifter om
hur fisksump skall märkas med innehavarens namn eller något annat igen-
känningstecken. Ändringen är en naturlig konsekvens av att det i fortsätt-
ningen skall vara möjligt att med stöd av 19 § meddela föreskrifter om
förvaring av fisk i sump.
24 §
Genom ändringen i paragrafen blir föreskrifter meddelade med stöd av
21 § tillämpliga vid svenskt havsfiske i internationellt vatten utanför
Sveriges ekonomiska zon. Föreskrifterna rör begränsning av redskapsan-
vändningen för andra än bl.a. yrkesfiskare och krav på särskilt tillstånd för
användning av fartyg för yrkesmässigt fiske. Genom ändringen förhindras
att andra än yrkesfiskare använder redskap som är förbehållna yrkesfisket
på internationellt vatten. Vidare blir det möjligt att komplettera EG-
förordningamas bestämmelser om fartygslicenser och särskilda fisketill-
stånd för fiskefartyg med nationella föreskrifter.
34 §
Tillägget i paragrafens andra stycke innebär att den tillsyn som utövas
med stöd av fiskelagen kommer att gälla allt fiske, också det fiske som
regleras av EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.
Omformuleringen av stycket syftar vidare till att ge en bättre beskrivning
av de tjänstemän som svarar för fisketillsynen. Dit hör främst tjänstemän
vid Kustbevakningen och vid polisen.
Ändringen i övrigt av andra stycket innebär att den som utövar tillsyn
ges rätt att företa undersökningar av fisk och fartyg m.m. Bestämmelsen
är mer omfattande än den nuvarande och överensstämmer med
motsvarande bestämmelser om tillsyn i 6 § första och andra styckena
lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. I
fortsättningen skall samma tillsynsbestämmelser gälla för all fisketillsyn
i landet som utförs av fisketillsynsmän och av myndigheter med uppgift
att kontrollera efterlevnaden av fiskebestämmelser. Även vid tillsyn som
sker enligt fiskelagen kommer det att finnas en skyldighet att lämna de
uppgifter som behövs och den hjälp som begärs av den som utövar
tillsynen.
I ett nytt fjärde stycke föreskrivs att andra stycket skall gälla också för
EG:s institutioner och dess inspektörer när dessa kontrollerar EG:s
fiskebestämmelser. Bestämmelsen har såvitt gäller tillsynen över fisket
förts över från lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den
gemensamma fiskeripolitiken.
35 §
Ändringen i första stycket innebär att förelägganden och förbud även far
avse föreskrifter om fisket i EG:s förordningar om den gemensamma
fiskeripolitiken. Motsvarande bestämmelser finns i dag i 5 § lagen om
EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.
24
40 § Prop.
I paragrafen i dess nya lydelse straffbeläggs i första stycket överträdelser
av föreskrifter meddelade med stöd av 19 §, 20 § första stycket och 21-
23 §§. Genom en sådan utformning av straffbestämmelserna undviks de
oklarheter som de nuvarande mera preciserade bestämmelserna lett till.
Genom andra stycket förs i fiskelagen in bestämmelser om straff också för
överträdelser av EG:s fiskeföreskrifter. Straffbestämmelsen har hämtats
från lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.
Bestämmelsen har dock vidgats till att omfatta även överträdelser av
föreskrifter om anmälningsskyldighet, bearbetning av fisken ombord och
om förvaring av fisk i sump samt om förvaring av fiskeredskap ombord.
I ett nytt tredje stycke görs undantag för ringa fall. För överträdelser av
EG:s förordningar gäller detta redan i dag. Eftersom bestämmelsen i första
stycket om överträdelser av nationella fiskebestämmelser blir mer generell
än tidigare är det befogat att införa motsvarande begränsning även vid
sådana överträdelser.
47 §
I andra stycket har gjorts motsvarande redaktionella ändring som i 34 §
för att bättre beskriva de tjänstemän som har till uppgift att övervaka
efterlevnaden av bestämmelser om fiske.
Det nya femte stycket innebär att beslagtagen fisk under vissa förut-
sättningar omedelbart skall sättas ut igen. I fiskeriförordningen (1982:126)
som upphävdes vid den nya fiskelagstiftningens tillkomst fanns en mot-
svarande bestämmelse. Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 6.
Bilagan
I fråga om det fria handredskapsfisket på ostkusten och i de stora sjöarna
har det tillägget gjorts att fiskemetoden inte far utgöras av angeldonsfiske
eller liknande metod. Med liknande metod avses fiske som utövas med
hjälp av redskap som enligt fiskelagens definition är ett handredskap men
som bedrivs på ett sådant sätt att redskapet inte förs från handen. Dit
räknas dock inte ett fiske som innebär att den fiskande tillfälligt ställer
ifrån sig redskapet.
8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1709) om
EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken
2§
Av ett nytt andra stycke följer att bemyndigandet i första stycket inte
omfattar föreskrifter angående frågor som avses i fiskelagen (1993:787).
Det innebär att själva fisket och verksamheten fram till landningen och
fiskarens rapportering av fångsten regleras med stöd av fiskelagen.
Bemyndigandet i första stycket i förevarande paragraf kommer därmed att
gälla föreskrifter som rör den gemensamma fiskeripolitikens marknads-
och strukturfrågor. Bestämmelsen i det nya andra stycket har utformats i
1995/96:8
25
enlighet med Lagrådets förslag.
Prop. 1995/96:8
3§
Ändringen innebär att från uppgiftsskyldigheten enligt lagen undantas
verksamhet som utgör yrkesmässigt fiske. En fiskare skall således lämna
uppgifter om sitt fiske enligt bestämmelserna i fiskelagen. Ändringen är
en följd av att samtliga nationella föreskrifter om fisket samlas i fiske-
lagen.
4§
Ändringen innebär att föreskrifterna om tillsyn och kontroll i lagen inte
gäller efterlevnaden av EG:s bestämmelser om fisket. Ändringen är på
samma sätt som ändringen i 3 § en följd av att samtliga nationella
bestämmelser rörande fisket samlas i fiskelagen.
11 §
Ändringen innebär att andra-fjärde styckena upphävs. I och med att sank-
tionsbestämmelsema i fiskelagen ändras så att de täcker överträdelser
rörande föreskrifter om fisket i EG:s förordningar om den gemensamma
fiskeripolitiken har bestämmelserna blivit överflödiga.
12 §
Ändringen har gjorts på förslag av Lagrådet. Den syftar till att förhindra
att den som bryter mot en bestämmelse om uppgiftsskyldighet i EG:s
förordningar straffas enligt den förevarande lagen, när försummelsen är
straffbar enligt 40 § fiskelagen
26
Remissyttranden har avgivits av Justitiekanslem, Riksåklagaren, Rikspolis-
styrelsen, Statens naturvårdsverk, Kustbevakningen, Kammarkollegiet,
Statskontoret, Riksrevisionsverket, Svenska kommunförbundet, Hovrätten
över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Stockholm, Länsstyrelserna i
Göteborgs och Bohus län, Blekinge län, och Norrbottens län, Sveriges
Fiskares Riksförbund, Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund, Vatten-
brukarnas Riksförbund och Västkustens husbehovsfiskares förbund.
27
1 Förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787)
Härigenom föreskrivs i fråga om fiskelagen (1993:787)
dels att 43 § skall upphöra att gälla,
dels att 19, 22-24, 34, 35, 40 och 47 §§ samt bilagan skall ha följande
lydelse.
Prop. 1995/96:8
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter för fiskevården
som förbjuder eller begränsar
1. användningen av fiskemetoder
eller fiskeredskap,
2. fiske inom vissa områden, efter
vissa fiskarter eller för vissa ända-
mål,
3. fångst, ilandföring, införsel till
landet och saluhållande av fisk som
inte har en viss minsta storlek eller
som har fångats med otillåten
fiskemetod eller otillåtet redskap,
eller
4. användningen av redskap, agn,
båtar eller annat som kan sprida
kräftpest eller någon annan sjuk-
dom.
22
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far
meddela föreskrifter om skyldighet
för den som bedriver yrkesmässigt
fiske att lämna uppgifter om fångst,
redskap och fångstområde.
Föreslagen lydelse
19 §
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter för fiskevården
som förbjuder eller begränsar
1. fisket med avseende på vilken
fisk som får fångas,
2. användningen av fiskefartyg,
fiskemetoder eller fiskeredskap,
3. fiske inom vissa områden eller
för vissa ändamål,
4. användningen av redskap, agn,
båtar eller annat som kan sprida
kräftpest eller någon annan sjuk-
dom.
Föreskrifterna enligt första
stycket får också avse förbud mot
att behålla fisk som fångats, be-
arbeta fisk ombord, förvara fisk i
sump eller att omlasta, föra i land,
fora in till landet eller saluhålla
fisk.
§
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far
meddela föreskrifter om skyldighet
för den som bedriver yrkesmässigt
fiske att lämna uppgifter om
1. fiskefartyg, fiskeredskap,
fiskemetod, fångst, tid och plats for
fångsten, omlastning, landning, för-
säljning, och
2. andra förhållanden rörande
fisket som är av betydelse för
tillämpningen av EG:s förord-
ningar om den gemensamma
fiskeripolitiken.
Prop. 1995/96:8
Bilaga 2
23
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far
meddela föreskrifter om hur
fiskeredskap och vattenbruksan-
läggningar skall märkas ut samt hur
fiskeredskap skall märkas med
innehavarens namn eller något
annat igenkänningstecken.
24
Föreskrifter meddelade med stöd
av 19, 20, 22 och 23 §§ skall även
tillämpas vid svenskt havsfiske i
internationellt vatten utanför Sve-
riges ekonomiska zon.
§
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far
meddela föreskrifter om hur
fiskeredskap och vattenbruksan-
läggningar skall märkas ut samt hur
fiskeredskap och fisksump skall
märkas med innehavarens namn
eller något annat igenkännings-
tecken.
§
Föreskrifter meddelade med stöd
av 19-23 §§ skall även tillämpas
vid svenskt havsfiske i internatio-
nellt vatten utanför Sveriges ekono-
miska zon.
34 §
För tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer utse fisketillsynsmän.
För kontroll av efterlevnaden av
denna lag och föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen får
fisketillsynsman som förordnats
därtill eller annan behörig tjänste-
man undersöka fisk, fiskeredskap,
fisksump eller fiskefartyg vilket
använts vid fiske.
För kontroll av efterlevnaden av
denna lag och föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen samt
föreskrifter om fisket i EG:s förord-
ningar om den gemensamma fis-
keripolitiken har fisketillsynsman
som förordnats därtill eller annan
tjänsteman i vars uppgifter det
ingår att övervaka efterlevnaden
av bestämmelser om fiske rätt att
1. få tillträde till fartyg, fordon,
områden, anläggningar, byggnader,
lokaler och andra utrymmen där
fisk och utrustning för fisket för-
varas eller hanteras för att där
göra de undersökningar och ta de
prover som behövs för tillsynen
utan att ersättning lämnas,
2. på begäran få de upplysningar
och handlingar som behövs för
tillsynen, och
3. fö den hjälp som behövs för
tillsynen av den som är föremål för
åtgärden.
En fisketillsynsman far även ges förordnande att ta egendom i beslag
enligt 47 §.
Prop. 1995/96:8
Bilaga 2
Vid tillsyn för kontroll av efter-
levnaden av EG:s förordningar om
den gemensamma fiskeripolitiken
gäller bestämmelserna i andra
stycket också för EG:s institutio-
ner och av institutionerna utsedda
inspektörer.
35
De myndigheter som regeringen
bestämmer far meddela de före-
lägganden och förbud som behövs
för att denna lag eller föreskrifter
som meddelats med stöd av lagen
skall efterlevas. I beslut om före-
läggande eller förbud får myndig-
heten sätta ut vite.
§
De myndigheter som regeringen
bestämmer får meddela de före-
lägganden och förbud som behövs
för att denna lag, föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen eller
föreskrifter om fisket i EG:s för-
ordningar om den gemensamma
fiskeripolitiken, skall efterlevas. I
beslut om föreläggande eller förbud
får myndigheten sätta ut vite.
Om någon inte rättar sig efter lagen eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen eller inte följer ett meddelat föreläggande, får Fiskeri-
verket eller länsstyrelsen besluta om rättelse på hans bekostnad. I bråds-
kande fall får ett sådant beslut meddelas utan föregående föreläggande.
40 §
Den som med uppsåt eller av
oaksamhet bryter mot föreskrifter
som meddelats med stöd av
19-23 genom att
1. fiska med otillåten fiskemetod,
otillåtet redskap eller i otillåten
omfattning,
2. fiska där det råder fiskeförbud,
3. fiska efter sådana fiskarter som
det inte är tillåtet att fiska,
4. behålla, föra i land, föra in till
landet eller saluhålla fisk som inte
uppfyller föreskrivna minimimått,
5. föra i land, föra in till landet
Den som med uppsåt eller av
oaktsamhet bryter mot föreskrifter
som meddelats med stöd av 19 £
20 § första stycket eller 21-23 §
döms till böter eller fängelse i
högst sex månader, om inte annat
följer av 41 §.
eller saluhålla fisk som har fångats
med otillåten fiskemetod eller otill-
låtet redskap,
6. foderfiska förbjuden art,
7. låta bli att märka ut
fiskeredskap eller vattenbruksan-
läggning eller att märka fiskered-
skap på föreskrivet sätt, eller
8. åsidosätta krav som uppställts
for att hindra spridning av kräft-
pest eller annan sjukdom
döms till böter eller fängelse i
högst sex månader, om inte annat
följer av 41 §.
Prop. 1995/96:8
Bilaga 2
Till samma straffsom anges ovan
döms den som med uppsåt eller av
grov oaktsamhet bryter mot EG:s
förordningar om den gemensamma
fiskeripolitiken genom otillåtet fiske
eller genom att behålla fisk om-
bord, bearbeta fisk ombord, för-
vara fisk i sump eller omlasta, fora
i land, föra in i landet eller salu-
hålla fångst i strid mot bestämmel-
serna eller genom att bryta mot be-
stämmelser om förvaring av fiske-
redskap ombord eller om anmäl-
nings- eller uppgiftsskyldighet.
Till ansvar enligt första och
andra stycket skall inte dömas om
gärningen är ringa.
Den som gör sig skyldig till försök eller förberedelse till brott som avses
i första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
47 §
Om någon ertappas på bar gärning när han begår brott enligt denna lag,
får beslag göras av fisk, redskap, fiskefartyg eller andra föremål som
1. skäligen kan antas ha betydelse för utredning av brottet, eller
2. kan antas bli föremål för förverkande enligt denna lag.
Befogenheter enligt första stycket
tillkommer fisketillsynsman som
förordnats därtill eller annan behö-
rig tjänsteman och, om fisket krän-
ker enskild fiskerätt, den som inne-
har fiskerätten eller den som före-
träder honom.
Befogenheter enligt första stycket
tillkommer fisketillsynsman som
förordnats därtill eller annan
tjänsteman i vars uppgifter det in-
går att övervaka efterlevnaden av
bestämmelser om fiske och, om fis-
ket kränker enskild fiskerätt, den
som innehar fiskerätten eller den Prop. 1995/96:8
som företräder honom. Bilaga 2
Om egendom har tagits i beslag enligt första stycket skall detta skynd-
samt anmälas till polis- eller åklagarmyndigheten. Den som tar emot an-
mälan skall förfara som om han själv gjort beslaget.
Om innehavaren av enskild fiskerätt eller den som företräder honom har
tagit fisk i beslag, far dock fiskerättshavaren behålla fisken utan att anmä-
la det, om beslaget bara grundar sig på denna lag.
Fisk som tagits i beslag och som
uppenbarligen bör förklaras för-
verkad skall omedelbart efter be-
slaget släppas ut i det vattenom-
råde där den fångats, om den är
levnadsduglig och det kan ske utan
särskilda kostnader eller besvär.
Bilaga
Svenska medborgares rätt att fiska i enskilt vatten
|
OMRÄDE |
TILLÄTNA |
tillAtna |
SÄRSKILDA |
|
Vid kusten i |
Handredskap |
Alla |
Fiskemetoden som Fiskemetoden som |
användning av båt
eller utgöras av
angeldonsfiske eller
liknande metod.
Vid kusten i Handredskap Alla
Östergötlands län
och i Kalmar län
norr om Kråkelund
Fiskemetoden som
sådan får inte kräva
användning av båt.
Fiskemetoden som
sådan får inte kräva
användning av båt
eller utgöras av
angeldonsfiske eller
liknande metod.
32
Vid kusten i Handredskap Alla
Kalmar län söder
om Kråkelund och
Blekinge läns östra
kust (norr om
Torhamnsudde)
Fiskemetoden som
sådan får inte kräva
användning av båt.
Fiskemetoden som
sådan får inte kräva
användning av båt
eller utgöras av
angeldonsfiske eller
liknande metod.
Prop. 1995/96:8
Bilaga 2
Vid kusten i
Gotlands län
Handredskap Alla
Fiskemetoden som
sådan får inte kräva
användning av båt.
Fiskemetoden som
sådan får inte kräva
användning av båt
eller utgöras av
angeldonsfiske eller
liknande metod.
Vid Blekinge läns
södra kust (väster
om
Torhamnsudde)
Handredskap Alla
Fiskemetoden som
sådan får inte kräva
användning av båt.
Fiskemetoden som
sådan får inte kräva
användning av båt
eller utgöras av
angeldonsfiske eller
liknande metod.
1 Vänern
Handredskap Alla
Fiskemetoden som
sådan får inte kräva
användning av båt.
Fiskemetoden som
sådan får inte kräva
användning av båt
eller utgöras av
angeldonsfiske eller
liknande metod.
I Vättern
Handredskap Alla
Fiskemetoden som
sådan får inte kräva
användning av båt.
Fiskemetoden som
sådan får inte kräva
användning av båt
eller utgöras av
angeldonsfiske eller
liknande metod.
33
I Mälaren Handredskap Alla
Fiskemetoden som
sådan får inte kräva
användning av båt.
Fiskemetoden som
sådan får inte kräva
användning av båt
eller utgöras av
angeldonsfiske eller
liknande metod.
Prop. 1995/96:8
Bilaga 2
I Hjälmaren
Handredskap Alla
Fiskemetoden som
sådan får inte kräva
användning av båt.
Fiskemetoden som
sådan får inte kräva
användning av båt
eller utgöras av
angeldonsfiske eller
liknande metod.
I Storsjön i
Jämtland
Handredskap Alla
Fiskemetoden som
sådan får inte kräva
användning av båt.
Fiskemetoden som
sådan får inte kräva
användning av båt
eller utgöras av
angeldonsfiske eller
liknande metod.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1709) om
EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken
Härigenom föreskrivs att 2, 3, 4 och 11 §§ lagen (1994:1709) om EG:s
förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken skall ha följande
lydelse.
34
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:8
Bilaga 2
2 §
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer far i fråga om
EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken meddela före-
skrifter som får finnas som komplettering till förordningarna eller som
behövs för verkställigheten av förordningarna.
3
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får före-
skriva att en näringsidkare som fis-
kar eller på annat sätt tar befattning
med fisk eller fiskprodukter som
omfattas av EG:s förordningar om
den gemensamma fiskeripolitiken
skall lämna uppgifter om
Första stycket gäller inte före-
skrifter som avser fiskevården, för
vilka det finns bemyndigande i
fiskelagen (1993:787).
§
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får, för
verksamhet som inte utgör yrkes-
mässigt fiske enligt fiskelagen
(1993:787), föreskriva att en
näringsidkare som tar befattning
med fisk eller fiskprodukter som
omfattas av EG:s förordningar om
den gemensamma fiskeripolitiken,
skall lämna uppgifter om
1. fiskefartyg, fiskeredskap, fiskemetod, fångst, tid och plats för fångs-
ten, omlastning, landning, inköp, försäljning, import och export, och
2. andra förhållanden av betydelse för tillämpningen av förordningarna.
4
Tillsyn och annan kontroll av
efterlevnaden av reglerna i EG:s
förordningar om den gemensamma
fiskeripolitiken och av föreskrifter
meddelade med stöd av denna lag
utövas av den eller de myndigheter
regeringen bestämmer.
§
Tillsyn och annan kontroll av
efterlevnaden av andra regler i
EG:s förordningar om den gemen-
samma fiskeripolitiken än bestäm-
melser om fisket och av föreskrifter
meddelade med stöd av denna lag
utövas av den eller de myndigheter
regeringen bestämmer.
Regeringen får föreskriva att en tillsynsmyndighet får överlåta åt någon
annan myndighet att utöva viss tillsyn.
Om tillsyn överlåts, skall vad som sägs om tillsynsmyndighet i lagen
gälla även den myndighet till vilken tillsynen har överlåtits.
11 §'
Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen
1 Ändringen innebär att andra-fjärde styckena upphävs.
35
eller av grov oaktsamhet bryter mot EG: s förordningar om den gemen-
samma fiskeripolitiken eller föreskrifter meddelade med stöd av denna lag
i fråga om
1. uppgiftsskyldighet,
2. kvalitetsnormer och andra bestämmelser för handeln med fisk och
fiskprodukter.
Till böter eller fängelse i högst
sex månader döms den som uppsåt-
ligen eller av grov oaktsamhet
bryter mot EG:s förordningar om
den gemensamma fiskeripolitiken
genom otillåtet fiske eller genom
att behålla, omlasta, föra i land,
föra in i landet eller saluhålla
fångst i strid mot förordningarna.
Den som begår brott enligt andra
stycket genom att bedriva ett otill-
låtet trålfiske döms till böter, lägst
ettusen kronor och högst ett krontal
som motsvarar etthundra gånger
antalet hästkrafter (DIN) i motorn
på det fiskefartyg som använts för
bogsering av trålen, eller till fäng-
else i högst sex månader.
Vid brott enligt andra stycket
tillämpas bestämmelserna i fiske-
lagen (1993:787) om särskilda
rättsverkningar m.m.
Prop. 1995/96:8
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
36
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-06-16
Närvarande: justitierådet Torkel Gregow, justitierådet Lars Å. Beckman,
regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt en lagrådsremiss den 8 juni 1995 (Jordbruksdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i fiskelagen (1993:787),
2. lag om ändring i lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den
gemensamma fiskeripolitiken.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Daniel
Samuelson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet'.
Förslaget till lag om ändring i lagen om EG:s förordningar om den
gemensamma fiskeripolitiken
2§
Beträffande denna paragraf föreslås att det skall införas ett nytt andra
stycke. Enligt paragrafen i dess nuvarande lydelse - första stycket enligt
förslaget - far regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer i
fråga om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken med-
dela föreskrifter som far finnas som komplettering till förordningarna eller
som behövs för verkställigheten av förordningarna. I det nya andra stycket
anges att första stycket inte gäller föreskrifter som avser fiskevården, för
vilka det finns bemyndigande i fiskelagen.
Med förslaget åsyftas att från tillämpningsområdet för förevarande para-
graf undanta av regeringen eller viss myndighet meddelade föreskrifter
inom fiskelagens område, vilka utgör sådana bestämmelser för vilka det
krävs bemyndigande enligt 8 kap. 7 § regeringsformen eller som utgör
verkställighetsföreskrifter. I fråga om verkställighetsföreskrifter till fiske-
lagen torde det emellertid i princip inte komma att finnas bemyndiganden,
eftersom det inte krävs bemyndigande i fråga om verkställighetsföre-
skrifter. Med den föreslagna lydelsen kommer därför syftet inte att uppnås
fullt ut. Bestämmelsen bör på grund härav jämkas.
Mot bakgrund av det anförda förordar Lagrådet att andra stycket i 2 § ges
följande lydelse:
Prop. 1995/96:8
Bilaga 3
”Första stycket gäller inte föreskrifter angående frågor som avses i fiske-
lagen (1993:787).”
37
11 §
Lagrådet har ingen erinran mot forslaget att andra-fjärde styckena upp-
hävs. Lagrådet ifrågasätter emellertid om inte denna ändring och änd-
ringarna i 40 § fiskelagen bör föranleda en ändring i förevarande lag för
att förebygga att den som bryter mot bestämmelser i EG:s förordningar
om uppgiftsskyldighet kan komma att straffas enligt förevarande lag, när
försummelsen är straffbar enligt 40 § fiskelagen. Erforderlig ändring kan
göras i 12 § förevarande lag genom att paragrafens andra stycke ges
följande lydelse:
”Till ansvar enligt denna lag skall inte heller dömas om gärningen är
ringa eller belagd med straff enligt brottsbalken, lagen (1960:418) om
straff för varusmuggling eller fiskelagen (1993:787).”
Förslaget till lag om ändring i fiskelagen
Förslaget lämnas utan erinran.
Prop. 1995/96:8
Bilaga 3
38
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 juli 1995
Prop. 1995/96:8
Närvarande: statsrådet Hellström, ordförande, och statsråden Thalén,
Freivalds, Tham, Johansson
Föredragande: statsrådet Thalén
Regeringen beslutar proposition 1995/96:8 Ändringar i fiskelagen, m.m.
39
Prop. 1995/96:8
Författningsrubrik
Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande
Celexnummer för
bakomliggande EG-
regler
Lag om ändring i 19, 22, 23 §§
fiskelagen
Lag om ändring i lagen 2, 3, 4 §§
om EG:s förordningar
om den gemensamma
fiskeripolitiken
392R3760 m.fl.
392R3760 m.fl.
gotab 49011. Stockholm 1995
40