Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 2 november 1995
Ingvar Carlsson
Margareta Winberg
(J ordbruksdepartementet)
Prop.
1995/96:77
I propositionen föreslås att Sametinget skall kunna lämna partistöd till de
partier som är representerade i Sametinget. Bidraget skall bekostas inom
ramen for Sametingets anslag och fordelas på ett sådant sätt att inget parti
otillbörligt gynnas eller missgynnas. Hur stort belopp som far användas
för partistöd bestäms av regeringen. Vidare föreslås att ledamöter och er-
sättare i Sametinget skall fa rätt till den ledighet från sina anställningar
som behövs för att kunna fullgöra uppdraget i Sametinget, dess styrelse
och nämnder.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 april 1996.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 77
Prop. 1995/96:77
1 Förslag till riksdagsbeslut ........................ 3
2 Förslag till lag om ändring i sametingslagen (1992:1433) .. 4
3 Ärendet och dess beredning....................... 5
4 Sametinget................................... 5
5 Partistöd .................................... 7
6 Rätt till ledighet från anställning for ordinarie ledamot och
ersättare .................................... 10
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 november
1995 ....................................... 12
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag om ändring i sametingslagen (1992:1433),
2. godkänner vad regeringen förordar om rätt för Sametinget att lämna
partistöd (avsnitt 5).
Prop. 1995/96:77
1 * Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 77
Härigenom föreskrivs att det i sametingslagen (1992:1433) skall inforas
en ny paragraf, 2 kap. 3 a §, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
2 kap. Sametinget 3a§ Ledamöter och ersättare har rätt |
Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.
Sametinget är en statlig förvaltningsmyndighet och samtidigt ett samiskt
folkvalt organ. Sametingets verksamhet inleddes i augusti 1993.
Sametinget har hemställt att det i sametingslagen (1992:1433) införs be-
stämmelser om att partistöd skall kunna lämnas till partier som är repre-
senterade i Sametinget. Sametinget har vidare hemställt om en ändring i
sametingslagen så att ledamot får rätt till ledighet från sin anställning vid
utövande av uppdrag för Sametingets räkning.
I det följande behandlar regeringen dessa frågor.
Prop. 1995/96:77
I prop. 1992/93:32 om samema och samisk kultur m.m. anförde rege-
ringen bl.a. att även om många som räknade sig som samer hade ett bety-
dande intresse för den samiska kulturen var gruppen samer totalt sett så
liten att detta speciella inslag i landets kulturarv kunde riskera att utplå-
nas, om inte särskilda åtgärder vidtogs för att stödja en levande samisk
kultur. Samema hade själva skapat olika organisationer för att bevaka vad
de ser som samiska intressen, men enligt regeringen borde ett mer kraft-
fullt instrument för främjandet av den samiska kulturens utveckling skapas
genom en särskild statlig myndighet, Sametinget, med överblick över de
samiska frågorna. Detta under förutsättning att samema själva engagerades
i verksamheten.
För att få ett verkligt engagemang från den samiska befolkningen borde
enligt propositionen Sametinget göras annorlunda än ett traditionellt stat-
ligt verk. Samerättsutredningens förslag om en myndighet i form av ett
Sameting borde enligt regeringen följas. Denna lösning gav grund för ett
engagemang från samemas sida, den hade bred uppslutning från samema
och en sådan lösning hade framgångsrikt introducerats i Norge. Rege-
ringen var medveten om att lösningen var okonventionell när det gällde
en statlig myndighet, men den rymdes enligt regeringen inom gällande le-
gala ramar.
Det framhölls i propositionen att det förhållandet att ledamöter i statliga
myndigheters beslutande organ utsågs av enskilda subjekt hade före-
kommit i inte helt ringa omfattning. Sådant utseende av statliga befatt-
ningshavare utgör myndighetsutövning genom enskild och kräver stöd i
lag, vilket tillgodosågs genom den föreslagna Sametingslagen. I propo-
sitionen underströks den principiella betydelse det hade att detta organ för
samiska frågor offentligrättsligt fick ställning som en statlig myndighet
under regeringen. Det framhölls att det trots benämningen ”ting” inte var
fråga om något organ för självstyre, som skall verka i stället för riksdag
eller kommunfullmäktige eller i konkurrens med dessa organ. Enligt pro-
positionen deltar samer som är svenska medborgare i riksdags- och kom-
munalval som alla andra svenska medborgare. Det vore enligt regeringens
mening ytterst olyckligt om en del av Sveriges ursprungsbefolkning skulle
skiljas ut från landets styrelse och politiska liv.
Samerättsutredningen hade föreslagit att de valda ledamöterna, såsom Prop. 1995/96:77
i Finland, borde formellt förordnas av regeringen. Detta skulle markera att
Sametinget är en förvaltningsmyndighet under regeringen trots att dess
ledamöter väljs i särskilda val. Regeringen fann en sådan ordning mindre
tilltalande och föreslog i stället att vad som borde förbehållas regeringen
var att utse ordföranden för Sametinget bland tingets ledamöter och detta
efter förslag från tinget.
Enligt propositionen måste ledamöterna, eftersom det rörde sig om en
statlig myndighet som lyder under regeringen, vara svenska medborgare.
Tinget fick därmed enligt propositionen samma drag av kollegial myn-
dighet som exempelvis s.k. nämndmyndigheter som organiseras som råd
med ledamöterna som det egentliga beslutande organet.
I sametingslagen (1992:1433) ges bestämmelser om Sametinget, vars
uppgift enligt 2 kap. 1 § lagen främst är att bevaka frågor som rör samisk
kultur i Sverige. Sametinget skall verka för en levande samisk kultur och
därvid ta initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna
kultur. Till Sametingets uppgifter hör särskilt att besluta om fördelningen
av statens bidrag och av medel ur Samefonden till samisk kultur och
samiska organisationer samt av andra medel som ställs till samemas ge-
mensamma förfogande. Sametinget skall utse den styrelse för sameskolan
som aves i 8 kap. 6 § skollagen (1985:1100). Vidare skall Sametinget le-
da det samiska språkarbetet. Till Sametingets uppgifter hör också särskilt
att medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas,
däribland rennäringens intressen vid utnyttjande av mark och vatten. Slut-
ligen är det en särskild uppgift för Sametinget att informera om samiska
förhållanden.
Sametinget består av 31 ledamöter som utses genom val bland den
samiska befolkningen. Val skall hållas vart fjärde år. Sametingslagen träd-
de i kraft den 1 januari 1993 och det första valet till Sametinget hölls i
maj 1993. Sametinget påbörjade sin verksamhet i augusti 1993.
Rösträtt till Sametinget har den som är upptagen i sameröstlängd. I
3 kap. sametingslagen finns bestämmelser om valet. Den som har rösträtt
och är svensk medborgare är valbar till Sametinget. Kandidater till Same-
tinget skall anmälas till valnämnden senast den 25 mars valåret. Av an-
mälan skall framgå vilken grupp, vilket parti eller liknande samman-
slutning som kandidaterna tillhör. Anmälan skall också innehålla uppgift
på namn på minst tre kandidater i bestämd ordningsföljd. Sametingets val-
nämnd beslutar om registrering av grupper, partier eller liknande samman-
slutningar och kandidater. Andra än kandidater för registrerade grupper,
partier eller liknande sammanslutningar är inte valbara. Regeringen för-
ordnar, efter förslag av Sametinget, ordföranden för tinget. En av Same-
tinget utsedd styrelse sköter den löpande verksamheten.
Prop. 1995/96:77
Regeringens förslag: Partistöd skall kunna lämnas till de partier
som är representerade i Sametinget. Bidraget bekostas inom ramen
för Sametingets förvaltningsanslag och skall fördelas på ett sådant
sätt att inget parti otillbörligt gynnas eller missgynnas. Regeringen
bestämmer hur stort belopp som far användas för partistöd.
Bakgrund: Medel till Sametingets verksamhet anvisas under tionde hu-
vudtitelns anslag D 1. Sametinget. I årets budgetproposition (prop.
1994/95:100 bil. 10) redogjorde regeringen för att Riksrevisionsverket vid
sin granskning av Sametingets redovisning för räkenskapsåret 1993/94 in-
vänt mot att 494 000 kr av medel på anslaget har betalats ut som stöd till
partier representerade i Sametinget. Enligt verkets uppfattning far anslaget
inte disponeras för partistöd. Enligt villkoren i regleringsbrevet för bud-
getåret 1993/94 fick anslaget nämligen endast användas till lönekostnader,
arvoden till ledamöter i Sametinget, lokalkostnader och övriga förvalt-
ningskostnader.
Regeringen gjorde i budgetpropositionen den bedömningen att Same-
tingets medel inte bör få användas för partistöd eller andra bidrag till sa-
miska organisationer. För bidrag till samiska organisationer borde även i
fortsättningen användas de av Sametinget disponerade medlen ur bl.a.
Samefonden.
Riksdagen godtog regeringens förslag (bet. 1994/95 :KU37, rskr.
1994/95:244). Riksdagen konstaterade att Sametinget är en statlig förvalt-
ningsmyndighet vars 31 ledamöter utses genom val bland den samiska be-
folkningen. Riksdagen delade regeringens bedömning att Sametingets me-
del inte bör användas för partistöd eller andra bidrag till samiska orga-
nisationer. Den pågående översynen av det kommunala partistödet kunde
enligt riksdagen dock eventuellt ge underlag för en annan bedömning i
framtiden.
Med anledning av riksdagens beslut anges i regleringsbrevet för Same-
tinget för budgetåret 1995/96 som villkor att anslaget inte far användas
för partistöd eller liknande ändamål.
Sametinget har genom skrivelser till riksdagen och till Riksrevisions-
verket sammanfattningsvis utvecklat behovet av partistöd på följande sätt.
Sametinget är ett folkvalt organ. Ledamöterna i tinget utses genom val
bland den samiska befolkningen - inte av regeringen - även om Same-
tinget också är en särskild statlig förvaltningsmyndighet. Partistödet är in-
te en utgift tillhörande Sametingets myndighetsuppdrag, utan det utgår för
att partier som är representerade i Sametinget skall kunna fullgöra sina de-
mokratiska förpliktelser mot det samiska folket. Partistöd utbetalas i
Sverige till partier som finns representerade i folkvalda organ på såväl
riksnivå som på regional och lokal nivå och från vilka Sametinget inte av-
viker vare sig på det sätt valen förrättas eller i fråga om representativitet
och demokrati. Stödet skall inte sammankopplas med de bidrag som läm-
nas till samiska riksorganisationer och föreningar och som fördelas av
Sametingets kulturdelegation. Frågan om utbetalande av partistöd är i Prop. 1995/96:77
stället sammanbunden med Sametingets status som folkvalt organ. Demo-
kratin förutsätter enligt Sametinget att partierna i Sametinget, förutom att
aktivt delta i tingets möten, kan bedriva ett politiskt arbete mellan mötes-
tillfällena. Det är därför absolut nödvändigt att avsätta medel till stöd för
de partier som finns representerade i Sametinget för att dessa skall kunna
bedriva ett meningsfullt politiskt arbete såväl inåt mot tinget som utåt mot
det samiska samhället. Enligt Sametinget är det ytterst angeläget att den
politiska processen inte hindras av att partierna saknar medel för sin
verksamhet. Ett stort ansvar har lagts på de partier som är representerade
i Sametinget för att föra den politiska debatten såväl med sina egna
väljare som med andra. Insatsen begränsas naturligtvis om inte partierna
kan erhålla stöd för sin verksamhet. Enligt Sametinget är partistöd en
grundpelare i ett folkvalt styrelseskick och Sametinget är delaktigt i en
sådan ordning.
Sametinget har den 1 juni 1995 begärt en ändring av sametingslagen så
att ekonomiskt bidrag, partistöd, skall kunna lämnas till de partier som är
representerade i Sametinget. Partier representerade i Sametinget föreslås
att, i likhet med partier i andra folkvalda organ i Sverige, få en ekonomisk
grund för sin informations- och opinionsbildande verksamhet och däri-
genom verka för att stärka en demokratisk utveckling utan att vara be-
roende av enskilda bidragsgivare.
Stöd till partier som deltagit i riksdagsval
Till politiskt parti som deltagit i val till riksdagen lämnas stöd enligt lagen
(1972:625) om sådant stöd. Stödformerna är partistöd och kanslistöd.
Fråga om stöd prövas av partibidragsnär.mden.
Kommunalt partistöd
Kommuner och landsting far enligt 2 kap. 9 och 10 §§ kommunallagen
(1991:900) ge ekonomiskt bidrag och annat stöd (partistöd) till de poli-
tiska partier som är representerade i fullmäktige. Fullmäktige skall besluta
om partistödets omfattning och formerna för det. Stödet far inte utformas
så att det otillbörligt gynnar eller missgynnar ett parti. Stödet skall främja
partiernas informationsverksamhet och förbättra deras möjlighet att aktivt
medverka i opinionsbildningen bland medborgarna och därigenom stärka
den kommunala demokratin.
Stöd till partier i kyrkofullmäktige
Kyrkliga kommuner saknar däremot enligt 12 § lagen (1972:704) om
kyrkofullmäktigeval m.m. befogenhet att utge annat ekonomiskt stöd till
de politiska partierna än bidrag till valsedelskostnader. En församling far
besluta att ett parti som är eller genom valet blir representerat i kyrko-
fullmäktige i församlingen skall få bidrag av församlingen till partiets
kostnader för valsedlar. Beslutet skall innehålla att ersättning lämnas till Prop. 1995/96:77
varje sådant parti efter enhetliga grunder. Detsamma gäller för kyrkliga
samfalligheter där det ingår en församling med direktvalt kyrkoråd. Beslut
om bidrag skall därvid avse ett parti som är eller genom valet blir
representerat i kyrkorådet i församlingen. Riksdagen har nyligen (bet.
1994/95 :KU29, rskr. 1994/95:192) avslagit motioner med yrkande om att
möjligheten till ett kyrkokommunalt partistöd skall införas. Riksdagen
hänvisade till att den pågående översynen av det kommunala partistödet
kunde utgöra ett värdefullt underlag för bedömning av frågan om mot-
svarande stöd skall införas för de kyrkliga kommunerna. I avvaktan på re-
sultatet av översynen borde riksdagen inte ta ställning i frågan.
Den 25 augusti 1994 bemyndigade regeringen chefen för Civildeparte-
mentet att tillkalla en kommitté för att utreda vissa frågor om partierna
och de förtroendevalda i kommuner och landsting (dir. 1994:86). Kom-
mittén skulle bl.a. ha till uppgift att överväga formerna för det kommu-
nala partistödet. Det är denna översyn som enligt riksdagens uttalande kan
komma att ge underlag för en framtida bedömning om Sametinget skall
kunna lämna partistöd. Den 9 februari 1995 återkallade emellertid rege-
ringen bemyndigandet att tillkalla kommittén. Några andra direktiv om en
översyn av det kommunala partistödet har inte utfärdats. Det finns därför
ingen anledning att vänta med att ta ställning till frågan om Sametinget
skall kunna lämna partistöd.
Skälen för regeringens förslag: Sametinget är såväl ett samiskt
folkvalt organ som en statlig förvaltningsmyndighet under regeringen.
Trots att Sametingets ledamöter utses genom val är det inte något organ
för samiskt självstyre. Inte minst mot bakgrund av vad Sametinget anfört
om behovet av partistöd talar enligt regeringens uppfattning emellertid
övervägande skäl för att stöd bör kunna lämnas till de partier som är re-
presenterade i Sametinget. Ett sådant partistöd bör lämnas från tionde hu-
vudtitelns ramanslag Sametinget. För innevarande budgetår har anvisats
15 082 000 kr till Sametinget. Sametinget bestämmer hur anslaget för-
delas för olika ändamål. Partistödet får bekostas inom ramen för det ansla-
get. Ytterligare medel för ändamålet bör således inte anvisas. Regeringen
bör ange hur stor del av anslaget som högst far användas för partistöd.
Det bör stå Sametinget fritt att bestämma om stödet, i likhet med vad som
gäller för riksdagspartier, skall lämnas i form av kanslistöd, partistöd eller
en kombination av båda stödformerna. Stödet skall dock fördelas mellan
de partier som är representerade i Sametinget på ett sådant sätt att inget
parti otillbörligt gynnas eller missgynnas. Om kanslistöd lämnas bör det
därför ske med ett lika stort belopp för varje parti som är representerat i
Sametinget. Stöd i övrigt till partierna, partistöd, bör fördelas i förhållande
till det antal ledamöter som representerar partiet i Sametinget. Några
ändringar av sametingslagen behövs inte.
Regeringens forslag: I sametingslagen (1992:1433) infors en
bestämmelse om att Sametingets ledamöter och ersättare har rätt till
den ledighet från sina anställningar som behövs för att kunna full-
göra uppdragen i Sametinget, dess styrelse och nämnder.
Bakgrund: Sametingets 31 ledamöter är utsedda genom val. För leda-
möterna skall enligt 2 kap. 2 § sametingslagen (1992:1433) utses ersätta-
re. Ordförande och vice ordförande utses enligt paragrafens andra stycke
bland tingets ledamöter. Sametinget skall enligt 2 kap. 4 § bland tingets
ledamöter utse en styrelse om högst sju ledamöter och lika många er-
sättare. Enligt 2 kap. 5 § sametingslagen skall Sametinget dessutom till-
sätta en valnämnd och kan därutöver tillsätta de nämnder som i övrigt be-
hövs för beredning, förvaltning och verkställighet.
1 sametingslagen finns ingen bestämmelse om att ledamot eller ersättare
har rätt till ledighet från sin anställning för att fullgöra uppdrag som sa-
metingsledamot.
Sametinget har den 1 juni 1995 begärt en ändring av sametingslagen så
att ledamot av Sametinget har rätt till ledighet vid utövande av uppdrag
för Sametingets räkning. Sametinget har under det gångna arbetsåret sam-
manträtt tre gånger. Varje sammanträde tar minst fyra dagar inklusive
restid. Sametingets styrelse sammanträder 6-8 gånger om året. Ett sty-
relsesammanträde pågår normalt i två dagar. Dessutom uppdrar Same-
tinget åt ledamöter att ingå i arbetsgrupper av olika slag och att delta i
konferenser för Sametingets räkning. Uppdragen har medfört att ledamöter
ser sig tvungna att begära ledighet från sina anställningar för att kunna
fullgöra uppdragen. Framför allt från trygghetssynpunkt är det enligt
Sametinget angeläget att en ledamot som fullgör uppdrag för Sametingets
räkning har uttryckligt lagstöd för rätt till ledighet.
Rätt till ledighet för riksdagsledamöter
Riksdagsledamot och ersättare far enligt 4 kap. 6 § regeringsformen full-
göra uppdrag som ledamot utan hinder av tjänsteuppgift eller annan sådan
förpliktelse som åligger honom.
Rätt till ledighet för förtroendevalda enligt kommunallagen (1991:900)
Förtroendevalda har enligt 4 kap. 11 § kommunallagen (1991:900) rätt till
den ledighet som behövs för uppdragen. Med förtroendevalda avses enligt
4 kap. 1 § lagen ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige och lands-
tingsfullmäktige, nämnder och fullmäktigeberedningar samt revisorer och
revisorsersättare.
10
Rätt till ledighet för förtroendevalda enligt kyrkolagen (1992:300)
Förtroendevalda enligt kyrkolagen (1992:300) har enligt 12 kap. 10 § la-
gen samma rätt till ledighet som förtroendevalda enligt kommunallagen.
Med förtroendevalda avses enligt 12 kap. 1 § kyrkolagen valda ledamöter
och ersättare i kyrkofullmäktige, församlingsdelegerade, kyrkorådet och
övriga nämnder samt beredningar. Med förtroendevalda avses också revi-
sorer och revisorsersättare, ordföranden och vice ordföranden i kyrko-
stämma samt kyrkoherden eller någon annan präst som har utsetts till ord-
förande eller vice ordförande i kyrkorådet.
Skälen for regeringens förslag: Sametinget är såväl ett samiskt folk-
valt organ som en statlig förvaltningsmyndighet under regeringen. Same-
tinget är inte något organ för självstyre i vissa frågor. Det skiljer sig där-
vidlag från riksdag, borgerliga kommuner och kyrkofullmäktige. Trots
detta talar enligt regeringens uppfattning övervägande skäl for att mot-
svarande rätt till ledighet från anställning bör ges ledamot och ersättare
i Sametinget. Rätten bör gälla ledighet som behövs för att kunna fullgöra
uppdraget i Sametinget, dess styrelse och nämnder. Rätten till ledighet bör
således vara begränsad till uppdrag som är direkt knutna till Sametingets
verksamhet. Om en ledamot fullgör annat uppdrag som inte är en direkt
följd av uppdraget som ledamot eller ersättare, gäller således inte rätten
till ledighet. Det senare kan exempelvis avse förordnande som ledamot i
styrelsen for Samefonden, där regeringen enligt 24 § första stycket ren-
näringsforordningen (1993:384) utser tre av de sex ledamöterna efter för-
slag av Sametinget. Eftersom det inte finns något krav på att de före-
slagna skall vara ledamöter eller ersättare i Sametinget, bör rätten till le-
dighet inte omfatta ett sådant styrelseuppdrag. Förslaget föranleder en
ändring i sametingslagen.
Prop. 1995/96:77
11
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 november 1995
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson,
Tham, Schori, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann,
Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Winberg
Regeringen beslutar proposition 1995/96:77 Ändring i sametingslagen
(1992:1433) m.m.
gotab 49157, Stockholm 1995
12