Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 10 oktober 1995
Mona Sahlin
Jan Nygren
(F inansdepartementet)
Propositionen innehåller en rad olika förslag som syftar till ökad
konkurrens på bankmarknaden.
I propositionen föreslås en tydligare definition av vad som avses med
bankrörelse enligt bankrörelselagen (1987:617). Mottagande av kundmedel
på konto för kundens framtida betalningar av ett företags varor eller
tjänster skall inte betraktas som inlåningsverksamhet om behållningen på
kontot begränsas till 15 000 kronor. Vidare föreslås att inlånings- och
finansieringsverksamhet som sker i vissa mindre ekonomiska föreningar
skall falla utanför det tillståndspliktiga området. Förslaget innebär även
att de ekonomiska föreningar som bedriver sparkasseverksamhet skall få
fortsätta med det under en övergångsperiod i avvaktan på en särskild
lagstiftning for denna verksamhet.
Propositionen innehåller också ett förslag till en ny lag om medlems-
banker. Lagen medför att det blir möjligt att bedriva bankverksamhet i
ekonomisk förening.
Vidare innehåller propositionen förslag om vidgning av möjligheten för
icke-finansiella företag att äga banker. Dessutom föreslås utökade möj-
ligheter för bankerna att distribuera banktjänster genom ombud.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996 med undantag för
den del som avser icke-finansiella ägare till banker. Den ändringen
föreslås träda i kraft den 1 juli 1996.
1 Riksdagen 1995/96. I sand. Nr 74
1 Förslag till riksdagsbeslut......................... 5
2 Lagtext ..................................6
2.1 Förslag till lag om medlemsbanker...............6
2.2 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617) ............................ 37
2.3 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617) ............................ 55
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om
kreditmarknadsbolag.......................56
2.5 Förslag till lag om ändring i bankaktiebolagslagen
(1987:618) ............................ 58
2.6 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen
(1987:619) ............................ 59
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank ........................60
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt .......................62
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för
utländska försäkringsföretag att bedriva försäkrings-
rörelse i Sverige .........................64
2.10 Förslag till lag om ändring i skogskontolagen
(1954:142) ............................ 65
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande
av pensionsutfästelse m.m....................66
2.12 Förslag till lag om ändring i ackordslagen (1970:847) .. 67
2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:262) om under-
stödsföreningar ................. 68
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:611) om upphovs-
mannakonto............................69
2.15 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713) ............................ 70
2.16 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) . . 72
2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:1245) om
styrelserepresentation för de privatanställda.........73
2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter...............75
2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:765) om statligt
stöd till banker och andra kreditinstitut ...........77
2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1538) om
periodiseringsfonder.......................78
2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1539) om avdrag för
underskott av näringsverksamhet ...............79
2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1540) om
återföring av skatteutjämningsreserv .............81
2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2004) om kapital- Prop. 1995/96:74
täckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag .....................82
2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2015) om ändring i
lagen (1991:981) om värdepappersrörelse..........83
2.25 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappers-
bolag ................................84
3 Ärendet och dess beredning
87
4 Konkurrensen på bankmarknaden....................88
5 Bankrörelsedefinitionen .........................91
5.1 Allmänt ..............................91
5.2 EG-rätten .............................93
5.3 Behovet av lagstiftning .....................94
5.4 Ny bankrörelsedefinition....................95
5.4.1 Inlåningsverksamhet.....................96
5.4.2 Insättning av kundmedel ..................98
5.4.3 Allmänhetsbegreppet, sparkassorna och mindre sparlåne-
föreningar ......................... 103
6 Finansiell verksamhet i föreningsform................ 108
6.1 Allmänt ............................. 108
6.2 Bankverksamhet i ekonomisk förening........... 109
6.3 Ny lag om medlemsbanker.................. 111
6.4 Finansieringsverksamhet i ekonomisk förening...... 119
7 Banktjänster genom ombud ...................... 121
7.1 Inledning ............................ 121
7.2 Nuvarande ordning ...................... 122
7.3 Överväganden och förslag .................. 125
7.3.1 Banks verksamhet från bankkontor
(huvudregel) ........................ 125
7.3.2 Utvidgning av möjligheten att tillhandahålla
banktjänster genom ombud ............... 126
7.3.3 Kontotjänster och betalningsförmedling genom
ombud ........................... 130
7.3.4 Andra banktjänster genom ombud ........... 136
8 Icke-finansiella bankägare....................... 139
9 Justering av lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank ...... 146
10 Övergångsbestämmelser m.m..................... 147
11 Ekonomiska konsekvenser...................... 147
12 Författningskommentar ....................... 149 Prop. 1995/96:74
12.1 Förslaget till lag om medlemsbanker.......... 149
12.2 Övriga lagförslag ..................... 156
12.2.1 Förslagen till lag om ändring i bankrörelse-
lagen (1987:617) ................. 157
12.2.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1610)
om kreditmarknadsbolag............. 161
12.2.3 Förslaget till lag om ändring i bankaktiebolags-
lagen (1987:618) ................. 162
12.2.4 Förslaget till lag om ändring i lagen
(1988:1385) om Sveriges riksbank ...... 162
12.2.5 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713)..................... 162
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser (SOU 1994:66) . . 163
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser (Icke-finansiella
ägare) ............................ 165
Bilaga 3 De till Lagrådet remitterade lagförslagen ....... 166
Bilaga 4 Lagrådets yttrande.....................251
Utdrag ur protokoll vid regeringens sammanträde den 10 oktober 1995
Prop. 1995/96:74
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om medlemsbanker,
2. två lagar om ändring i bankrörelselagen (1987:617),
3. lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag,
4. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),
5. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),
6. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
7. lag om ändring i lagen (1947:526) om statlig inkomstskatt,
8. lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska för-
säkringsföretag att bedriva försäkringsrörelse i Sverige,
9. lag om ändring i skogskontolagen (1954:142),
10. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsut-
fästelse m.m.,
11. lag om ändring i ackordslagen (1970:847),
12. lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,
13. lag om ändring i lagen (1979:611) om upphovsmannakonto,
14. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),
15. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
16. lag om ändring i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation
för de privatanställda
17. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter
18. lag om ändring i lagen (1993:765) om statligt stöd till banker
och andra kreditinstitut,
19. lag om ändring i lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder,
20. lag om ändring i lagen (1993:1539) om avdrag för underskott
av näringsverksamhet,
21. lag om ändring i lagen (1993:1540) om återföring av skatte-
utjämningsreserv,
22. lag om ändring i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och
stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag,
23. lag om ändring i lag (1994:2015) om ändring i lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse,
24. lag om ändring i lagen (1995:000) om årsredovisning i kreditin-
stitut och värdepappersbolag.
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om hur en medlemsbank bildas
och om dess organisation m.m. Bestämmelser om den rörelse som en
medlemsbank får driva samt andra bestämmelser som är gemensamma för
bankaktiebolag, sparbanker och medlemsbanker finns i bankrörelselagen
(1987:617).
2 § En medlemsbank är en ekonomisk förening som har till ändamål att
främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att driva bankverk-
samhet i vilken medlemmarna deltar genom att använda bankens tjänster
som insättare eller på annat sätt.
Bestämmelser i andra författningar om ekonomiska föreningar gäller
även medlemsbanker, om inte annat följer av denna lag eller i övrigt är
särskilt föreskrivet.
Prop. 1995/96:74
3 § För en medlemsbanks förpliktelser svarar endast bankens tillgångar.
4 § Varje medlem skall betala insats i medlemsbanken i enlighet med
vad som föreskrivs i stadgarna. Betalningen skall alltid fullgöras i pengar.
En medlemsbank skall när bankens rörelse påbörjas ha ett bundet eget
kapital som vid tidpunkten för beslut om oktroj motsvarar minst fem
miljoner ecu. I 5 kap. 4 § 5 lagen (1995:000) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag finns bestämmelser om vad som
utgör bundet eget kapital.
Om balansomslutningen i den planerade verksamheten kan beräknas
uppgå till högst etthundra miljoner kronor, får regeringen medge att
bolaget har lägre bundet eget kapital än det som anges i första stycket,
dock lägst motsvarande en miljon ecu.
5 § En medlemsbank är moderföretag och en annan juridisk person är
dotterföretag, om medlemsbanken
1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar
i den juridiska personen,
2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av Prop. 1995/96:74
avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av röst-
erna för samtliga aktier eller andelar,
3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse
eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse, eller
4. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att
ensam utöva ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal
med den juridiska personen eller på grund av föreskrift i dess bolagsord-
ning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar.
Vidare är en juridisk person dotterföretag till moderföretaget, om ett
annat dotterföretag till moderföretaget eller moderföretaget tillsammans
med ett eller flera andra dotterföretag eller flera andra dotterföretag
tillsammans
1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar
1 den juridiska personen,
2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller andelar, eller
3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse
eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsva-
rande ledningsorgan.
Om ett dotterföretag äger aktier eller andelar i en juridisk person och
på grund av avtal med denna eller på grund av föreskrift i dess bolags-
ordning, bolagsavtal eller därmed jämförliga stadgar har rätt att ensamt
utöva ett bestämmande inflytande över den juridiska personen, är även
denna dotterföretag till moderföretaget.
Moderföretag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.
6 § I de fall som avses i 5 § första stycket 1-3 och andra stycket skall
sådana rättigheter som tillkommer någon som handlar i eget namn men
för en annan fysisk eller juridisk persons räkning anses tillkomma den
personen.
Vid bestämmandet av antalet röster i ett dotterföretag beaktas inte de
aktier eller andelar i dotterföretaget som innehas av företaget självt eller
av dess dotterföretag. Detsamma gäller aktier eller andelar som innehas
av den som handlar i eget namn men för dotterföretagets eller dess
dotterföretags räkning.
1 § En medlemsbank skall ha minst tre medlemmar. Medlemmarna skall
anta stadgar samt välja styrelse och revisorer.
2 § Medlemsbankens stadgar skall stadfastas. Till ansökan om stadfastel-
se skall en plan för verksamheten fogas.
Stadfastelse av stadgar meddelas av regeringen. Prop. 1995/96:74
Vid behandlingen av en ansökan om stadfästelse av stadgar prövas dels
att stadgarna överensstämmer med denna lag, bankrörelselagen
(1987:617) och andra författningar samt dels om och i vad mån det
behövs särskilda bestämmelser med hänsyn till omfattningen och arten av
medlemsbankens verksamhet.
Regeringen skall stadfästa stadgarna och bevilja oktroj, om
1. den planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven på en
sund bankverksamhet, och
2. det inte kan antas att de som kommer att äga ett sådant kvalificerat
innehav i banken som avses i 1 kap. 3 § 2 bankrörelselagen, kommer att
motverka en sund utveckling av verksamheten i banken.
Oktroj får inte vägras på den grunden att det inte behövs någon ytter-
ligare bank.
3 § Om stadgarna ändras skall även ändringen stadfästas.
Regeringen kan uppdra åt Finansinspektionen att pröva frågor om stad-
fästelse av ändring av stadgarna i sådana fall som inte är av principiell
betydelse eller i övrigt av synnerlig vikt.
4 § Stadgarna skall ange
1. medlemsbankens firma,
2. den ort i Sverige där styrelsen skall ha sitt säte,
3. de rörelsegrenar som banken avser att driva,
4. villkoren för medlemskap i banken,
5. den insats med vilken varje medlem skall delta i banken och i vilken
utsträckning medlemmar får delta i banken med insats utöver vad de är
skyldiga att delta med,
6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer
samt eventuella suppleanter, som skall utses av stämman, samt tiden för
deras uppdrag,
7. för det fall att fullmäktige enligt 7 kap. 12 § skall finnas, deras
befogenhet, hur de skall utses och tiden för deras uppdrag,
8. inom vilken tid och hur föreningsstämman skall sammankallas samt
hur andra meddelanden skall komma till medlemmarnas eller fullmäktiges
kännedom,
9. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma,
10. vad som skall ske med bankens behållna tillgångar när den upp-
löses, samt
11. för det fall att förlagsinsatser som avses i 5 kap. skall förekomma,
vad som skall gälla för dessa.
5 § En nybildad medlemsbank skall anmälas för registrering senast fyra
månader efter det att dess stadgar har stadfästs.
För registrering krävs att medlemsbanken har minst tre medlemmar och Prop. 1995/96:74
att dessa har betalt in insatsbelopp enligt stadgarna.
För registrering av en medlemsbank krävs att banken har ett så stort
bundet eget kapital som föreskrivs i 1 kap. 4 §.
Frågan om medlemsbankens bildande har fallit, om anmälan för regi-
strering inte har skett inom den tid som anges i första stycket eller om
Finansinspektionen genom beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit
en sådan anmälan eller vägrat registrering. I sådant fall svarar styrelse-
ledamöterna solidariskt för återbetalningen av insatser och uppkommen
avkastning, med avdrag för kostnader på grund av åtgärder enligt 6 §
första stycket tredje meningen.
6 § Innan en medlemsbank har registrerats, kan den inte förvärva
rättigheter eller ta på sig skyldigheter. Den kan inte heller föra talan inför
domstolar eller andra myndigheter. Styrelsen kan dock föra talan i mål
rörande bankens bildande och i övrigt vidta åtgärder för att få in utfästa
insatser.
Om en förpliktelse uppkommer genom en åtgärd på medlemsbankens
vägnar före registreringen, svarar de som har beslutat om eller deltagit
i åtgärden solidariskt för förpliktelsen. Vid registreringen övergår
ansvaret på banken, om förpliktelsen har tillkommit efter det att banken
har bildats.
Har före registreringen ett avtal för medlemsbanken slutits med en med-
kontrahent som visste att banken var oregistrerad kan denne, om inte
annat följer av avtalet, frånträda detta endast om frågan om bankens bild-
ande har fallit enligt 5 § fjärde stycket. Om medkontrahenten inte visste
att banken var oregistrerad, kan han frånträda avtalet innan banken har
registrerats.
7 § Den nybildade medlemsbanken skall genom kungörelse i Post- och
Inrikes Tidningar tillkännage när den börjar sin rörelse. Banken skall till
Finansinspektionen anmäla vilken dag som kungörande har skett.
I § En medlemsbank får inte vägra någon inträde som medlem, om det
inte finns särskilda skäl för det med hänsyn till arten eller omfattningen
av bankens verksamhet eller bankens syfte eller annan omständighet.
En juridisk person som en medlemsbank har ett dominerande inflytande
i får inte vara medlem i banken.
Styrelsen skall pröva en ansökan om inträde, om inte annat följer av
stadgarna. I stadgarna får det föreskrivas att inträdesansökan skall göras
skriftligen och att ansökningshandlingen skall vara försedd med sökan-
dens bevittnade namnunderskrift.
2 § Den som genom bodelning, arv eller testamente har förvärvat en Prop. 1995/96:74
medlems andel har rätt att efter anmälan inträda som medlem i medlems-
banken, om inte annat följer av 1 § andra stycket eller föreskrivs i
stadgarna.
Anmälan om inträde skall, vid förvärv av en avliden medlems andel,
göras senast sex månader efter dödsfallet eller vid den senare tidpunkt då
dödsboet avgår ur medlemsbanken enligt 5 §.
I annat fall än det som avses i andra stycket skall anmälan göras senast
sex månader efter det att andelen vid bodelning har lagts ut på andra
makens lott. Ansöker förvärvaren inte om inträde inom denna tid, skall
medlemmen därmed anses ha sagt upp sig till utträde. Förvärvaren har
i sådant fall den rätt som tillkommer en avgången medlem enligt 4 kap.
1 §, med den skyldighet som följer av 4 kap. 2 §.
3 § Den som genom överlåtelse har förvärvat en medlems andel skall
ansöka om inträde i medlemsbanken inom sex månader efter överlåtelsen.
Om han antas, inträder han som medlem i överlåtarens ställe. Ansöker
han inte om inträde inom föreskriven tid eller avslås hans ansökan, skall
överlåtaren därmed anses ha sagt upp sig till utträde. Förvärvaren har i
sådant fall den rätt som tillkommer en avgången medlem enligt 4 kap.
1 §, med den skyldighet som följer av 4 kap. 2 §.
4 § En medlem har rätt att säga upp sig till utträde ur medlemsbanken.
I stadgarna får det föreskrivas att en uppsägning skall göras skriftligen
och att uppsägningshandlingen skall vara försedd med medlemmens
bevittnade namnunderskrift.
I stadgarna får det även föreskrivas att uppsägning inte får göras förrän
efter viss tid, högst två år, från inträdet. Tiden får utsträckas till högst
fem år, om Finansinspektionen medger det. Föreskrifter i stadgarna om
att uppsägning får göras först efter viss tid gäller inte i fall som avses i
7 kap. 15 § tredje stycket och 10 kap. 3 § andra stycket.
En medlem får uteslutas ur medlemsbanken på sådan grund som anges
i stadgarna. Föreningsstämman skall besluta om uteslutningen, om inte
något annat föreskrivs i stadgarna.
5 § Avgång ur en medlemsbank sker, utom i fall som avses i 7 kap.
15 § tredje stycket samt 10 kap. 3 § andra stycket, vid utgången av det
räkenskapsår som slutar tidigast en månad eller den längre tid, dock
högst sex månader, som har bestämts i stadgarna, efter det att med-
lemmen har sagt upp sig till utträde eller uteslutits eller någon annan
omständighet som föranlett avgången har inträffat.
En medlem som har uteslutits ur medlemsbanken förlorar genast sin rätt
att delta i överläggningar och beslut om bankens angelägenheter.
10
6 § Styrelsen skall föra en medlemsförteckning. Förteckningen skall Prop. 1995/96:74
innehålla uppgift om
1. varje medlems namn och postadress,
2. det sammanlagda beloppet inbetalda medlemsinsatser enligt den
senast fastställda balansräkningen, samt
3. summorna av medlemsinsatsbelopp som efter utgången av det räken-
skapsår balansräkningen avser har återbetalats eller högst skall återbetalas
enligt 4 kap. 1 och 3 §§ och om tiden för återbetalningarna.
Medlemsförteckningen kan bestå av ett betryggande lösblads- eller
kortsystem. Den kan också föras med automatisk databehandling eller på
annat liknande sätt.
Medlemsförteckningen skall hållas tillgänglig hos medlemsbanken för
var och en som vill ta del av den.
Varje medlem har rätt att på begäran få skriftlig uppgift av banken om
sitt medlemskap och om sina inbetalda insatser.
1 § En medlem som har avgått ur en medlemsbank har rätt att sex måna-
der efter avgången få ut sina inbetalda medlemsinsatser. Beloppet får
dock inte överstiga hans andel i förhållande till övriga medlemmar av
bankens egna kapital enligt den balansräkning som hänför sig till tiden
för avgången. Vid beräkning av bankens egna kapital skall man bortse
från reservfonden, fonden för orealiserade vinster, uppskrivningsfonden
och förlagsinsatserna.
Den avgångne har vidare rätt att på samma sätt som övriga medlemmar
få ut sin andel av beslutad vinstutdelning.
Träder medlemsbanken i likvidation inom sex månader från avgången
eller meddelas inom samma tid beslut om att försätta banken i konkurs,
skall den avgångnes rätt att få ut medlemsinsatser bedömas enligt
grunderna för reglerna om skifte av bankens tillgångar.
En medlems rätt enligt första-tredje styckena kan begränsas i stadgarna.
Detta gäller dock inte i sådana fall som avses i 7 kap. 15 § tredje stycket
eller 10 kap. 3 § andra stycket.
2 § Om medlemsbanken försätts i konkurs på en ansökan som har gjorts
inom ett år från en medlems avgång, är denne skyldig att betala tillbaka
vad han har fått ut av sina medlemsinsatser i den utsträckning det behövs
för att bankens skulder skall kunna betalas.
3 § En medlem som deltar i medlemsbanken med högre insatsbelopp än
han är skyldig att delta med, har rätt att efter uppsägning få ut överskju-
tande belopp utan att avgå ur banken. Beträffande uppsägningen samt
medlemmens rätt att få ut det uppsagda beloppet och hans skyldighet att
betala tillbaka vad han har fått ut tillämpas 1 och 2 §§ samt 3 kap. 4 §
11
första stycket. Sexmånadersfristen enligt 1 § skall därvid räknas från Prop. 1995/96:74
utgången av det räkenskapsår som efter det att uppsägningen har gjorts
slutar tidigast en månad eller den längre tid, dock högst sex månader,
som har bestämts i stadgarna. Dessutom gäller att sådant insatsbelopp får
betalas ut endast om det kan ske med hänsyn till bestämmelserna om
kapitaltäckning i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora
exponeringar för kreditinstitut och värdepappersföretag.
1 § En medlemsbank kan i stadgarna föreskriva att kapital får tillskjutas,
utöver vad som följer av 2 kap. 4 § första stycket 5, genom särskilda
insatser (förlagsinsatser) och att sådana insatser får tillskjutas även av
andra än medlemmar.
Förlagsinsatser får tillskjutas med högst ett så stort belopp att summan
av gjorda förlagsinsatser efter tillskottet uppgår till högst det belopp som
svarar mot summan av andra då inbetalda insatser än förlagsinsatser i
medlemsbanken.
2 § Stadgarna får innehålla föreskrifter om begränsningar i fråga om
vem som har rätt att tillskjuta förlagsinsatser och genom överlåtelse
förvärva de rättigheter som är förenade med förlagsinsatserna (förlagsan-
delar). För redan gjorda insatser får inte strängare begränsningar införas
än vad som gällde när insatsen gjordes.
Förvärv av förlagsandelar i strid mot föreskrifter som avses i första
stycket är ogiltiga.
3 § Om medlemsbanken upplöses och det vid upplösningen finns över-
skott, har innehavarna av förlagsandelar rätt att så långt överskottet
räcker få förlagsinsatserna inlösta med belopp motsvarande insatsernas
storlek, innan utbetalning sker för andra ändamål. Finns det flera för-
lagsinsatser och förslår inte överskottet till full betalning av samtliga,
skall överskottet fördelas på insatserna i förhållande till deras storlek.
4 § För varje förlagsinsats skall medlemsbanken utfärda ett förlagsan-
delsbevis. Beviset skall ställas till viss person, till innehavaren eller till
viss person eller order och innehålla uppgift om
1. bankens firma,
2. nummer eller annan beteckning för beviset,
3. insatsens storlek,
4. den rätt till utdelning som insatsen medför,
5. det sätt på vilket utdelning skall betalas ut och inlösen ske,
6. föreskrifter som avses i 2 § första stycket, samt
7. upplysning om vad 2 § andra stycket innehåller.
12
Förlagsandelsbeviset skall undertecknas av banken. Styrelseledamöters Prop. 1995/96:74
eller firmatecknares namnteckning får återges genom tryckning eller på
liknande sätt.
5 § I fråga om förlagsandelsbevis tillämpas, om inte annat följer av
denna lag, vad som föreskrivs i lagen (1936:81) om skuldebrev. Bevis
som har ställts till viss person jämställs med enkelt skuldebrev, och bevis
till innehavaren eller till viss person eller order jämställs med löpande
skuldebrev. Den som innehar ett förlagsandelsbevis ställt till viss person
eller order och som enligt medlemsbankens anteckning på beviset är
ägare till förlagsandelen är likställd med den som enligt 13 § andra
stycket samma lag förmodas ha rätt att göra skuldebrevet gällande. An-
teckning på beviset skall göras endast om innehavaren styrker sitt förvärv
av den förlagsandel som beviset avser.
6 § Styrelsen skall föra en förteckning över samtliga förlagsinsatser.
Denna kan bestå av betryggande lösblads- eller kortsystem eller föras
med automatisk databehandling eller på annat liknande sätt. Förteck-
ningen skall innehålla uppgift om storleken på varje förlagsinsats, om
tidpunkten för vatje insats och om den rätt till utdelning som insatsen
medför. Förteckningen skall hållas tillgänglig för var och en som vill ta
del av den.
7 § Den som innehar en förlagsandel har rätt att få förlagsinsatsen inlöst
tidigast fem år efter tillskottet under förutsättning att han skriftligen säger
upp beloppet minst två år i förväg.
Medlemsbanken får lösa in en förlagsinsats tidigast fem år efter till-
skottet under förutsättning att banken skriftligen säger upp beloppet minst
sex månader i förväg.
Inlösen enligt denna paragraf sker till det belopp som utgör insatsens
storlek enligt förlagsandelsbeviset. Beloppet får dock inte överstiga
innehavarens andel i förhållande till övriga förlagsinsatser av medlems-
bankens egna kapital enligt den senast fastställda balansräkningen, utan
anlitande av reservfond eller uppskrivningsfond. Om banken försätts i
konkurs på en ansökan som görs inom ett år efter inlösen, skall vad som
föreskrivs i 4 kap. 2 § om återbetalning tillämpas i fråga om förlagsinsat-
sen.
1 § En medlemsbank skall ha en styrelse med minst fem ledamöter.
Styrelsen skall förvalta bankens angelägenheter i enlighet med vad som
föreskrivs i denna lag och bankrörelselagen (1987:617).
Styrelsen väljs av föreningsstämman, om det inte föreskrivs i stadgarna Prop. 1995/96:74
att en eller flera styrelseledamöter skall utses på annat sätt. Särskilda be-
stämmelser om att styrelseledamot kan utses av annan än stämman finns
i 4 §.
En styrelseledamots uppdrag gäller för den tid som anges i stadgarna.
Uppdragstiden får inte omfatta mer än fyra räkenskapsår och skall be-
stämmas så att uppdraget upphör vid slutet av den ordinarie förenings-
stämma på vilken styrelseval förrättas.
Vad som sägs i denna lag och bankrörelselagen om styrelseledamöter
skall i tillämpliga delar gälla även suppleanter.
Bestämmelser om arbetstagarrepresentanter finns i lagen (1987:1245)
om styrelserepresentation för de privatanställda.
2 § Ett uppdrag som styrelseledamot upphör i förtid, om ledamoten eller
den som har utsett ledamoten begär det. Anmälan om avgång skall göras
hos styrelsen och, om en ledamot som inte är vald på föreningsstämma
vill avgå, även hos den som har tillsatt ledamoten.
Om en styrelseledamots uppdrag upphör i förtid eller hinder enligt 3 §
uppkommer för honom att vara styrelseledamot och det inte finns någon
suppleant som kan inträda i hans ställe, skall övriga styrelseledamöter
vidta åtgärder för att en ny styrelseledamot tillsätts för den återstående
mandattiden. Sådana åtgärder behöver dock inte vidtas, om den förutvar-
ande ledamoten var arbetstagarrepresentant som avses i lagen
(1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda. Skall leda-
moten väljas på föreningsstämma, kan valet vänta till nästa ordinarie
stämma på vilken styrelseval förrättas, om styrelsen är beslutför med
kvarstående ledamöter och suppleanter och deras antal inte understiger
fem.
Om en styrelseledamot som enligt stadgarna skall tillsättas i annan
ordning än genom val av föreningsstämman inte har utsetts, skall
Finansinspektionen förordna en ersättare på ansökan av en styrelseleda-
mot, medlem, borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av
att det finns någon som kan företräda banken.
3 § Minst hälften av styrelseledamöterna skall vara bosatta inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Finansinspektionen i särskilda fall tillåter
något annat. Den som är underårig eller i konkurs eller som har
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara styrelseledamot.
Att detsamma gäller den som är underkastad näringsförbud följer av 6 §
lagen (1986:436) om näringsförbud.
Styrelseledamöterna skall vara medlemmar i medlemsbanken, om inte
stadgarna i särskilt angivna fall tillåter annat. Den som enligt lag är
ställföreträdare för en medlem eller, om en juridisk person är medlem,
den som är ledamot av styrelsen för den juridiska personen eller delägare
14
i denna får dock vara styrelseledamot utan att vara medlem i banken, Prop. 1995/96:74
även om stadgarna saknar föreskrift om det.
Bestämmelserna i andra stycket gäller inte arbetstagarrepresentanter
som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de
privatanställda.
Av styrelseledamöterna får högst en för varje påbörjat femtal vara
anställd i medlemsbanken. Vid denna beräkning skall hänsyn inte tas till
arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen om styrelserep-
resentation för de privatanställda.
4 § Styrelsen skall utse en eller, om det behövs, flera verkställande
direktörer att under styrelsens inseende leda verksamheten i banken.
Styrelsen får även utse ställföreträdare för verkställande direktör. Om
någon annan än en styrelseledamot utses till verkställande direktör, skall
han ingå som ledamot i styrelsen. Om någon annan än en styrelseledamot
eller en styrelsesuppleant utses till ställföreträdare för verkställande direk-
tör, skall han ingå som suppleant i styrelsen. Verkställande direktör skall
vara bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen i
särskilda fall tillåter något annat.
Vad som sägs i denna lag om verkställande direktör skall i tillämpliga
delar gälla också för ställföreträdare för verkställande direktör.
5 § När en styrelseledamot tillträder sitt uppdrag, skall han för införing
i aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncern
som medlemsbanken, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i
aktieinnehavet skall anmälas inom en månad.
Första stycket gäller inte, om anmälningsskyldighet föreligger enligt
insiderlagen (1990:1342).
6 § Styrelsen får, med den inskränkning som följer av 7 §, uppdra åt
verkställande direktör eller någon annan att ensam eller tillsammans med
annan vidta sådana åtgärder som det annars är styrelsens uppgift att vidta.
En person som har fått ett sådant uppdrag kallas delegat.
Delegation enligt första stycket får även ske till särskilda ledningsorgan
för visst område (regionstyrelse) eller för ett eller flera bankkontor
(kontorsstyrelse).
Styrelsen skall i en instruktion meddela föreskrifter om de befogenheter
som verkställande direktör och andra delegater skall ha. Instruktionen
skall fastställas för ett år i sänder. Avser uppdraget att bevilja kredit,
skall grunderna för kreditgivningen fastställas. Om det har utsetts flera
verkställande direktörer, skall instruktionen ange hur ledningen av med-
lemsbankens verksamhet skall fördelas mellan dem. Styrelsen skall så
snart det kan ske sända en kopia av instruktionen till Finansinspektionen
15
samt, när ändringar vidtagits i instruktionen, underrätta inspektionen om Prop. 1995/96:74
detta.
Uppdrag som avses i första stycket kan när som helst återkallas eller
inskränkas. Även om styrelsen har lämnat delegatuppdrag får styrelsen
själv avgöra ärenden av varje slag.
7 § Styrelsen får inte uppdra åt en enskild styrelseledamot eller någon
annan att avgöra ärenden som är av principiell betydelse eller i övrigt av
större vikt.
Styrelsen får inte i något fall uppdra åt en enskild styrelseledamot eller
någon annan att bevilja kredit till fysisk eller juridisk person som
omfattas av bestämmelserna i 2 kap. 17 § bankrörelselagen (1987:617).
Trots bestämmelserna i andra stycket får styrelsen uppdra åt någon
annan att inom fastställda gränser bevilja kredit i och för en rörelse som
drivs av låntagaren.
Styrelsen får endast i enlighet med de föreskrifter som regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen meddelar uppdra åt
en enskild styrelseledamot eller någon annan att ensam eller i förening
med annan bevilja kredit till andra anställda och delegater än sådana som
avses i andra stycket och till fysiska eller juridiska personer som står i
ett sådant förhållande till dem som anges i 2 kap. 17 § första stycket 6
och 7 bankrörelselagen.
Bestämmelserna i denna paragraf om kredit gäller även garantiför-
bindelse som medlemsbanken åtar sig.
8 § Verkställande direktör eller annan delegat som är anställd i en
medlemsbank får inte vara styrelseledamot i sådana företag vars huvud-
sakliga verksamhet består i att förvalta eller driva handel med aktier eller
som driver emissionsrörelse. I andra företag får de vara styrelseledamö-
ter, om bankens styrelse i varje särskilt fall ger sitt tillstånd. Den som
tillståndet avser får inte delta i styrelsens beslut i frågan.
Första stycket gäller inte om företaget ingår i samma koncern som ban-
ken.
9 § Om en medlemsbank har blivit moderföretag, skall styrelsen
meddela detta till dotterföretagets ledning. Dotterföretagets ledning skall
lämna styrelsen för banken de upplysningar som behövs för att bedöma
koncernens ställning och resultatet av koncernens verksamhet.
10 § Inom styrelsen skall en av ledamöterna vara ordförande. Styrelsen
skall välja ordförande om inte annat föreskrivs i stadgarna eller beslutas
av föreningsstämman. Styrelsen får även utse vice ordförande. Vid lika
röstetal avgörs valet genom lottning.
16
Verkställande direktör eller annan anställd i medlemsbanken får inte Prop. 1995/96:74
vara ordförande eller vice ordförande.
11 § Ordföranden skall se till att sammanträden hålls när det behövs. På
begäran av en styrelseledamot skall styrelsen sammankallas.
Vid styrelsens sammanträden skall det föras protokoll, som under-
tecknas eller justeras av ordföranden och den ledamot som styrelsen utser
till det. Styrelseledamot har rätt att få avvikande mening antecknad till
protokollet. Protokollen skall föras i nummerföljd och förvaras på
betryggande sätt.
12 § Styrelsen är beslutför, om mer än hälften av hela antalet styrelsele-
damöter eller det högre antal som föreskrivs i stadgarna är närvarande.
Beslut i ett ärende får dock inte fattas, om inte såvitt möjligt samtliga
styrelseledamöter fått tillfälle att delta i ärendets behandling och fått
tillfredsställande underlag för att avgöra ärendet. Om en styrelseledamot
inte kan komma och det finns en suppleant som skall träda in i hans
ställe, skall suppleanten ges tillfälle till det. Suppleant för arbetstagarleda-
mot som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation
för de privatanställda, skall dock alltid få underlag och ges tillfälle att
delta i ärendets behandling på samma sätt som en styrelseledamot.
Om inte stadgarna föreskriver särskild röstmajoritet, gäller som
styrelsens beslut den mening för vilken mer än hälften av de närvarande
röstar eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder. Är
styrelsen inte fulltalig, skall de som röstar för beslutet dock utgöra mer
än en tredjedel av hela antalet styrelseledamöter, om inte annat föreskrivs
i stadgarna.
Handlingar som enligt denna lag eller bankrörelselagen (1987:617)
skall undertecknas av styrelsen skall skrivas under av minst hälften av
hela antalet styrelseledamöter.
13 § En styrelseledamot eller en delegat får inte handlägga frågor om
avtal mellan honom och medlemsbanken. Han får inte heller handlägga
frågor om avtal mellan banken och tredje man, om han i frågan har ett
väsentligt intresse som kan strida mot bankens. Han får inte heller delta
i beslut om avtal mellan banken och tredje man, som han ensam eller till-
sammans med annan får företräda. Med avtal jämställs rättegång eller
annan talan.
14 § Styrelsen företräder medlemsbanken och tecknar dess firma.
Styrelsen kan bemyndiga en styrelseledamot eller någon annan att före-
träda medlemsbanken och teckna dess firma, om inte ett förbud mot
sådant bemyndigande har tagits in i stadgarna. Minst en av dem som
bemyndigas att företräda banken och teckna dess firma skall vara bosatt
17
2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 74
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte regeringen Prop. 1995/96:74
eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen i särskilda fall
tillåter något annat. I övrigt gäller i fråga om den som inte är styrelsele-
damot vad som sägs i 3 § första och andra styckena och 13 § om
styrelseledamot.
Rätten att teckna medlemsbankens firma får utövas endast av två eller
flera personer i förening. Ingen annan inskränkning får registreras.
Styrelsen kan när som helst återkalla ett bemyndigande som avses i
andra stycket.
Om medlemsbanken inte har någon behörig ställföreträdare som är bo-
satt i Sverige, skall styrelsen bemyndiga en person som är bosatt här att
på bankens vägnar ta emot delgivning. Ett sådant bemyndigande får inte
lämnas till någon som är underårig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken.
15 § Styrelsen eller annan ställföreträdare för medlemsbanken får inte
företa rättshandling eller annan åtgärd som är ägnad att bereda otillbörlig
fördel åt en medlem eller någon annan till nackdel för banken eller annan
medlem.
En ställföreträdare får inte följa sådana föreskrifter av förenings-
stämman eller annat föreningsorgan som inte är gällande därför att de står
i strid med denna lag, bankrörelselagen (1987:617), lagen (1995:000) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller stadgarna.
16 § Har en ställföreträdare överskridit sin befogenhet när han företog
en rättshandling för medlemsbanken, gäller inte rättshandlingen mot
banken, om den mot vilken rättshandlingen företogs insåg eller borde ha
insett att befogenheten överskreds.
17 § Medlemsbanken skall anmäla för registrering vem som har utsetts
till styrelseledamot, suppleant och firmatecknare och vem som enligt 14
§ bemyndigats att på bankens vägnar ta emot delgivning samt deras post-
adress och personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum. Om
någon ledamot eller suppleant har utsetts enligt lagen (1987:1245) om
styrelserepresentation för de privatanställda, skall detta anges. Banken
skall även anmäla för registrering vilka som tecknar bankens firma och
på vilket sätt detta skall ske.
Anmälan görs första gången när medlemsbanken enligt 2 kap. 5 § an-
mäls för registrering och därefter genast efter det att en ändring har in-
träffat i ett förhållande som har anmälts eller skall anmälas för registre-
ring enligt första stycket. Även den som anmälningen gäller har rätt att
göra anmälan.
Om medlemsbankens postadress ändras, skall banken genast anmäla det
för registrering.
18
Prop. 1995/96:74
1 § Föreningsmedlemmarnas rätt att besluta i medlemsbankens angelä-
genheter utövas vid föreningsstämman.
Varje medlem har en röst, om inte annat anges i stadgarna.
Av 12 § framgår att föreningsstämmans befogenheter helt eller delvis
kan överlämnas åt särskilt valda fullmäktige.
2 § En medlems rätt vid föreningsstämman utövas av medlemmen
personligen eller den som är medlemmens ställföreträdare enligt lag eller
genom ombud med skriftlig, dagtecknad fullmakt. Fullmakten gäller
högst ett år från utfärdandet. Ingen får som ombud företräda mer än en
medlem, om inte annat anges i stadgarna.
En medlem får vid föreningsstämman ha högst ett biträde.
3 § En medlem får inte själv eller genom ombud rösta i fråga om
1. talan mot honom,
2. hans befrielse från skadeståndsansvar eller annan förpliktelse
gentemot medlemsbanken, eller
3. talan eller befrielse som avses i 1 eller 2 beträffande någon annan,
om medlemmen har ett väsentligt intresse i frågan som kan strida mot
bankens.
Bestämmelserna i första stycket om medlem gäller även ombud för
medlem.
4 § Föreningsstämman skall hållas på den ort där styrelsen har sitt säte.
I stadgarna kan det dock föreskrivas att föreningsstämman skall eller kan
hållas på annan angiven ort. Om utomordentliga omständigheter
föranleder det, får stämman hållas på annan plats inom Sverige.
5 § Ordinarie föreningsstämma skall hållas inom fyra månader efter
utgången av varje räkenskapsår. Vid en sådan stämma skall styrelsen
lägga fram årsredovisningen och revisionsberättelsen samt, i en medlems-
bank som är moderföretag, koncernredovisningen och koncernrevisions-
berättelsen.
Vid stämman skall beslut fattas
1. om fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen samt, i
medlemsbank som är moderföretag, koncemresultaträkningen och
koncembalansräkningen,
2. om dispositioner beträffande vinst eller förlust enligt den fastställda
balansräkningen,
3. om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna, samt
4. i andra ärenden som ankommer på stämman enligt denna lag,
bankrörelselagen (1987:617) eller stadgarna.
19
Beslut i en fråga som avses i andra stycket 1-3 skall dock skjutas upp Prop. 1995/96:74
till en fortsatt stämma, om majoriteten eller en minoritet som består av
minst en tiondel av samtliga röstberättigade begär det. Den fortsatta
stämman skall hållas minst en och högst två månader efter den ordinarie
stämman. Något ytterligare uppskov är inte tillåtet.
6 § Extra föreningsstämma skall hållas när styrelsen finner skäl till det.
En sådan stämma skall även hållas när det för uppgivet ändamål
skriftligen begärs av flertalet av revisorerna eller av minst en tiondel av
samtliga röstberättigade eller det mindre antal som kan vara bestämt i
stadgarna. Kallelse skall utfärdas inom fjorton dagar från den dag då
begäran kom in till medlemsbanken.
7 § En medlem har rätt att få ett ärende behandlat vid en förenings-
stämma, om han begär det på det sätt och inom den tid som kan vara
bestämd i stadgarna. Saknar stadgarna sådana bestämmelser, skall med-
lemmen skriftligen framställa sin begäran hos styrelsen i så god tid att
ärendet kan tas upp i kallelsen till stämman. Den som har uteslutits ur
medlemsbanken har inte rätt att få ärende behandlat vid stämman, även
om han ännu inte har avgått ur banken.
8 § Styrelsen kallar till föreningsstämma. Kallelsen får utfärdas tidigast
fyra veckor före stämman. Om inte stadgarna föreskriver längre tid skall
kallelsen utfärdas senast två veckor före ordinarie och senast en vecka
före extra stämma. Om stämman skjuts upp till en dag som infaller
senare än fyra veckor efter det att stämman har inletts, skall kallelse
utfärdas till den fortsatta stämman. Om det enligt denna lag eller
stadgarna krävs att ett stämmobeslut skall fattas på två stämmor för att
det skall bli giltigt, får kallelse till den senare stämman inte utfärdas
innan den första stämman har hållits. I en sådan kallelse skall det anges
vilket beslut den första stämman har fattat.
Kallelse skall ske enligt stadgarna. Skriftlig kallelse skall dock alltid
sändas till varje medlem vars postadress är känd för medlemsbanken, om
1. ordinarie föreningsstämma skall hållas på annan tid än som före-
skrivs i stadgarna, eller
2. föreningsstämma skall behandla fråga om
a) sådan ändring av stadgarna som avses i 15 § första eller andra
stycket,
b) bankens försättande i likvidation, eller
c) bankens uppgående i en annan bank genom fusion.
I kallelsen skall de ärenden som skall förekomma på stämman anges
tydligt. Om stämman skall behandla ett ärende om medlemsbankens upp-
gående i en annan bank genom fusion eller ett ärende om bankens försätt-
ande i likvidation, skall förslaget och grunden för detta anges i kallelsen.
Om ett ärende avser ändring av stadgarna, skall det huvudsakliga innehål-
20
let av förslaget till ändringen anges i kallelsen. Ett fullständigt förslag till Prop. 1995/96:74
stadgeändringen skall efter det att kallelse har utfärdats hållas tillgängligt
för medlemmarna hos banken och genast sändas till medlemmar som
begär det och uppger sin postadress.
Under minst en vecka före den stämma som avses i 5 § skall redovis-
ningshandlingarna och revisionsberättelsen samt, i medlemsbank som är
moderföretag, koncemredovisningshandlingama och koncemrevisionsbe-
rättelsen eller kopior av dessa hållas tillgängliga för medlemmarna och
innehavarna av förlagsandelar hos banken och genast sändas till med-
lemmar och innehavare av förlagsandel som begär det och uppger sin
postadress.
9 § Om bestämmelser i denna lag, bankrörelselagen (1987:617) eller
stadgarna rörande kallelse till föreningsstämma eller tillhandahållande av
handlingar har åsidosatts i ett ärende, får stämman inte besluta i ärendet
utan samtycke av alla medlemmar som berörs av felet. Stämman får dock
även utan sådant samtycke avgöra ett ärende som inte har tagits upp i
kallelsen, om ärendet enligt stadgarna skall förekomma på stämman eller
omedelbart föranleds av ett annat ärende som skall avgöras. Den får
också besluta att extra föreningsstämma skall sammankallas för be-
handling av ärendet.
10 § Föreningsstämman öppnas av styrelsens ordförande eller av den
som styrelsen har utsett. Stämman utser ordförande vid stämman. I
stadgarna kan det dock bestämmas vem som skall öppna stämman och
vara ordförande vid denna.
Stämmans ordförande skall, om det behövs, upprätta en förteckning
över närvarande medlemmar, ombud och biträden (röstlängd). Uppgift
om medlemmarnas rösträtt skall lämnas i röstlängden, om det före-
kommer olika rösträtt bland medlemmarna. Sedan röstlängden har
godkänts av stämman, skall den tillämpas till dess att stämman beslutar
om ändring. Uppskjuts stämman till en senare dag än nästföljande
vardag, skall en ny röstlängd upprättas om det behövs.
Ordföranden skall se till att det förs protokoll vid stämman. I fråga om
protokollets innehåll gäller
1. att röstlängden skall tas in i eller fogas som bilaga till protokollet,
2. att stämmans beslut skall föras in i protokollet, samt
3. om röstning har skett, att resultatet skall anges i protokollet.
Protokollet skall undertecknas av ordföranden och minst en juster-
ingsman som utses av stämman. Senast tre veckor efter stämman skall det
justerade protokollet hållas tillgängligt hos medlemsbanken för med-
lemmarna och innehavarna av förlagsandelar. Protokollen skall förvaras
på betryggande sätt.
21
11 § Styrelsen skall, om en medlem begär det och styrelsen finner att Prop. 1995/96:74
det kan ske utan väsentlig nackdel för medlemsbanken eller nämnvärd
olägenhet för enskild, på föreningsstämman lämna upplysningar om
förhållanden som kan inverka på bedömandet av bankens årsredovisning
och dess ställning i övrigt eller av ett ärende på stämman. Ingår banken
i en koncern avser upplysningsplikten även bankens förhållande till andra
koncernföretag samt, om banken är moderföretag, koncernredovisningen
liksom sådana förhållanden som kan inverka på bedömningen av
dotterföretagens ställning.
Kan en begärd upplysning lämnas endast med stöd av uppgifter som
inte är tillgängliga på stämman, skall upplysningen inom två veckor
därefter hållas skriftligen tillgänglig för medlemmarna hos medlems-
banken samt sändas till de medlemmar som har begärt upplysningen.
Finner styrelsen att en begärd upplysning inte kan lämnas till med-
lemmarna utan väsentlig nackdel för medlemsbanken eller nämnvärd
olägenhet för enskild, skall upplysningen på medlemmens begäran i
stället lämnas till bankens revisorer inom två veckor efter stämman.
Revisorerna skall inom en månad efter stämman skriftligen yttra sig till
styrelsen om huruvida den begärda upplysningen har lämnats till dem
samt huruvida upplysningen enligt deras mening borde ha föranlett
ändring i revisionsberättelsen eller, beträffande bank som är moderför-
etag, i koncemrevisionsberättelsen, liksom huruvida upplysningen i övrigt
ger anledning till erinran. Om så är fallet, skall ändringen eller erinran
anges i yttrandet. Styrelsen skall hålla revisorernas yttrande tillgängligt
hos banken för medlemmarna samt sända en kopia av det till de med-
lemmar som har begärt upplysningen.
12 § I stadgarna får det bestämmas att föreningsstämmans befogenheter
helt eller delvis skall utövas av särskilt valda fullmäktige.
En fullmäktige får inte väljas för längre mandatperiod än tre år. Till
fullmäktig får utses endast medlem i medlemsbanken eller någon som
utan att vara medlem enligt 6 kap. 3 § andra stycket ändå kan väljas till
styrelseledamot.
Ett fullmäktigsammanträde anses som en föreningsstämma. I fråga om
fullmäktig gäller bestämmelserna i 1-11 §§ om medlem i medlemsbanken.
Dock får en fullmäktig inte rösta genom ombud.
Angående beslut av fullmäktige i ärenden som avses i 15 § eller
10 kap. 3 § skall medlemmarna underrättas på det sätt som stadgarna
föreskriver.
Även om fullmäktige har utsetts, har medlemmarna i medlemsbanken
sådan rätt som avses i 7 §, 8 § fjärde stycket och 10 § fjärde stycket
andra meningen.
13 § Föreningsstämmans beslut utgörs av den mening som har fått mer
än hälften av de avgivna rösterna eller, vid lika röstetal, den mening som
ordföranden biträder. Vid val anses den vald som fått de flesta rösterna.
22
Vid lika röstetal avgörs valet genom lottning, om inte annat beslutas av Prop. 1995/96:74
stämman innan valet förrättas.
Första stycket gäller inte, om annat följer av denna lag, bankrörelsela-
gen (1987:617) eller stadgarna. Beträffande beslut som avses i 14 och
15 §§ kan dock i stadgarna endast föreskrivas villkor som går längre än
som anges i dessa paragrafer.
14 § Beslut att ändra stadgarna fattas av föreningsstämman. Beslutet är
giltigt om samtliga röstberättigade har förenat sig om det. Beslutet är
även giltigt, om det har fattats på två på varandra följande före-
ningsstämmor och på den senare stämman biträtts av minst två tredjedelar
av de röstande eller den större majoritet som krävs enligt 15 §.
15 § Ett beslut om sådan ändring av stadgarna som innebär att en
medlems förpliktelse att erlägga insatser till medlemsbanken ökas eller att
hans rätt till årsvinst inskränks är giltigt, om beslutet på den senare
stämman enligt 14 § biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande.
Ett beslut om sådan ändring av stadgarna som innebär att en medlems
rätt till medlemsbankens behållna tillgångar vid dess upplösning inskränks
är giltigt, om beslutet på den senare stämman enligt 14 § biträtts av samt-
liga röstande. Detsamma gäller, om ändringen innebär en inskränkning
i en medlems rätt att återfå insats enligt 4 kap. 1 eller 3 § eller innebär
att en medlems utträde ur banken försvåras och ändringen skall gälla
även dem som var medlemmar i banken när frågan avgjordes.
Ett beslut om ändring av stadgarna i de hänseenden som avses i första
och andra styckena får inte tillämpas mot en medlem som inte har sam-
tyckt till ändringen och som säger upp sig till utträde ur medlemsbanken
inom en månad från det att slutligt beslut fattades eller, om beslutet
fattades av fullmäktige, från det medlemmen underrättades om beslutet.
I ett sådant fall får medlemmen, oavsett vad stadgarna föreskriver, ut-
träda ur banken vid utgången av det räkenskapsår som slutar tidigast en
månad efter uppsägningen. Vid utträdet har medlemmen den rätt som en
avgående medlem har enligt 4 kap. 1 § första och andra styckena.
16 § Ett beslut om ändring av stadgarna skall genast anmälas för
registrering sedan ändringen har stadfästs. Beslutet får inte verkställas
förrän registrering har skett.
Beslut som innebär nedsättning av medlemsinsatsemas belopp eller
annan lindring av medlemmarnas insatsskyldighet enligt stadgarna får inte
verkställas förrän ett år efter registreringen.
17 § Föreningsstämman får inte fatta beslut som är ägnade att ge otill-
börlig fördel åt en medlem eller någon annan till nackdel för medlems-
banken eller annan medlem.
Prop. 1995/96:74
18 § Om ett beslut av föreningsstämman inte har kommit till i behörig
ordning eller i övrigt strider mot denna lag, bankrörelselagen (1987:617),
lagen (1995:000) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappers-
bolag eller stadgarna, kan talan mot medlemsbanken om att beslutet skall
upphävas eller ändras föras av medlem, innehavare av förlagsandelar,
styrelsen eller styrelseledamot.
Talan skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Väcks
mte talan inom denna tid, är rätten till talan förlorad.
Talan får väckas senare än vad som sägs i andra stycket när
1. beslutet är sådant att det inte lagligen kan fattas ens med alla med-
lemmars samtycke,
2. samtycke till beslutet krävs av alla eller vissa medlemmar och sådant
samtycke inte har getts, eller
3. kallelse till stämman inte har skett eller de bestämmelser om kallelse
som gäller för medlemsbanken har eftersatts i något väsentligt avseende.
En dom varigenom föreningsstämmans beslut upphävs eller ändras
gäller även för de medlemmar och innehavare av förlagsandelar som inte
har fört talan. Rätten kan ändra föreningsstämmans beslut endast om det
kan fastställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft. Är
föreningsstämmans beslut sådant som enligt denna lag eller bankrörelse-
lagen skall anmälas för registrering, skall rätten underrätta Finansin-
spektionen för registrering, om beslutet har upphävts eller ändrats genom
en dom som har vunnit laga kraft eller rätten genom beslut under
rättegången har förordnat att föreningsstämmans beslut inte får verk-
ställas.
19 § Om styrelsen vill väcka talan mot medlemsbanken, skall styrelsen
sammankalla en föreningsstämma för val av ställföreträdare att föra
bankens talan i tvisten. Stämning delges med den ställföreträdare som har
valts.
Ett förbehåll i stadgarna att tvister mellan medlemsbanken och styrel-
sen, styrelseledamot, likvidator, medlem, innehavare av förlagsandel eller
röstberättigad som inte är medlem skall hänskjutas till skiljemän, har
samma verkan som ett skiljeavtal. Om styrelsen begär skiljemannaförfa-
rande mot banken, tillämpas första stycket. Är det fråga om en klanderta-
lan av styrelsen mot föreningsstämmans beslut, är rätten till talan inte
förlorad enligt 18 § andra stycket, om styrelsen inom den klandertid som
anges där har kallat till föreningsstämma enligt första stycket.
1 § Medlemsbankens medel får betalas ut till medlemmarna endast i
form av överskottsutdelning, återbetalning av medlemsinsatser enligt 4
kap., utbetalning vid nedsättning av medlemsinsatsemas belopp och Prop. 1995/96:74
utskiftning vid bankens likvidation.
Med överskottsutdelning avses i denna lag
1. gottgörelse i form av återbäringar eller liknande som grundas på
rörelsens resultat utan att ha räknats in i redovisade årsresultat, och
2. utdelningar från redovisade årsresultat i form av medlemsåterbäring
eller på annat sätt (vinstutdelning).
Att stadgarna skall innehålla bestämmelser om användningen av be-
hållna tillgångar vid medlemsbankens likvidation följer av 2 kap. 4 §.
2 § Vinstutdelning får inte överstiga vad som i den fastställda balansräk-
ningen och, i fråga om medlemsbank som är moderföretag, i den fast-
ställda koncembalansräkningen för det senaste räkenskapsåret redovisas
som bankens eller koncernens fria egna kapital med avdrag för
1. det belopp som enligt lag eller stadgarna skall avsättas till bundet
eget kapital eller, i fråga om bank som är moderföretag, det belopp som
av det fria egna kapitalet i koncernen enligt årsredovisningarna för
företag inom denna skall föras över till det bundna egna kapitalet, och
2. belopp som annars enligt stadgarna skall användas för något annat
ändamål än utdelning till medlemmarna.
Vinstutdelning som beräknas på annat sätt än i förhållande till den om-
fattning i vilken medlemmarna har deltagit i medlemsbankens verksamhet
eller i övrigt tagit denna i anspråk, får fastställas till högst en ränta för
år på inbetalda medlemsinsatser som motsvarar det av riksbanken
fastställda diskonto som gällde vid räkenskapsårets utgång med tillägg av
tre procentenheter.
3 § Gottgörelser som avses i 1 § andra stycket 1 får inte lämnas i vidare
mån än att föreskriven avsättning kan ske till reservfonden.
Överskottsutdelning får inte ske med så stort belopp att utdelningen
med hänsyn till medlemsbankens eller koncernens konsolideringsbehov,
likviditet eller ställning i övrigt står i strid med god affärssed.
4 § Gottgörelser och sådan vinstutdelning som beräknas i förhållande till
den omfattning i vilken någon har deltagit i medlemsbankens verksamhet
eller i övrigt tagit denna i anspråk får lämnas även till andra än med-
lemmar.
Även vinstutdelning av det slag som avses i 2 § andra stycket får
lämnas till innehavare av förlagsandelar. Därvid gäller inte den be-
gränsning i fråga om utdelningens höjd som anges där.
5 § Föreningsstämman fattar beslut om överskottsutdelning. Den får
uppdra åt styrelsen att fatta beslut om gottgörelser. Stämman får inte
25
besluta om utdelning av större belopp än styrelsen har föreslagit eller Prop. 1995/96:74
godkänt.
6 § Till reservfonden skall avsättas minst tjugofem procent av den del
av medlemsbankens nettovinst för året som inte går åt för att täcka en
balanserad förlust. Vid avsättning till reservfonden skall till nettovinsten
räknas även gottgörelser. Uppgår reservfonden till minst tio procent av
bankens utlåning vid utgången av det närmast föregående räkenskapsåret,
behöver sådan avsättning till reservfond som avses i detta stycke inte ske.
Till reservfonden skall vidare avsättas det belopp som
1. medlem vid avgång ur medlemsbanken inte får tillbaka av sina in-
satser,
2. förlagsandelsinnehavare inte får ut vid inlösen av en förlagsinsats,
3. enligt stadgarna skall avsättas till reservfonden,
4. enligt beslut av föreningsstämman i övrigt skall föras över från det
i balansräkningen redovisade fria egna kapitalet till reservfonden.
Reservfonden får enligt beslut av föreningsstämman sättas ned endast
för att täcka sådan förlust enligt den fastställda balansräkningen som inte
kan täckas av fritt eget kapital.
7 § Sker utbetalning till en medlem eller någon annan i strid mot denna
lag, skall mottagaren betala tillbaka vad han erhållit med ränta beräknad
enligt 5 § räntelagen (1975:635) från det att utbetalningen erhållits intill
dess att högre ränta skall betalas enligt 6 § räntelagen till följd av 3 eller
4 § samma lag. Detta gäller dock inte om mottagaren hade skälig an-
ledning att anta att utbetalningen utgjorde laglig överskottsutdelning.
För den brist som uppkommer vid återbetalningen ansvarar enligt 5
kap. 1-4 §§ bankrörelselagen (1987:617) de som medverkat till att besluta
om eller verkställa utbetalningen eller till att upprätta eller fastställa en
oriktig balansräkning som legat till grund för beslutet.
8 § Föreningsstämman får besluta om gåvor till allmännyttiga eller
därmed jämförliga ändamål, om det med hänsyn till ändamålet, medlems-
bankens ställning och omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.
Styrelsen får för sådana ändamål endast använda tillgångar som med
hänsyn till bankens ställning är av ringa betydelse.
Frivillig likvidation
1 § Föreningsstämman kan besluta att medlemsbanken skall träda i
likvidation.
26
Ett beslut om likvidation är giltigt endast om samtliga röstberättigade Prop. 1995/96:74
förenat sig om beslutet eller detta har fattats på två på varandra följande
stämmor och på den senare stämman biträtts av minst två tredjedelar av
de röstande. Längre gående villkor för att beslutet skall bli giltigt får
föreskrivas i stadgarna. Likvidationen inträder omedelbart eller den
senare dag som stämman beslutar.
Ett beslut om likvidation kan dock alltid fattas med enkel majoritet, om
det gäller ett beslut enligt 19 § andra stycket eller om det finns grund för
tvångslikvidation enligt 2 eller 4 §. Vid lika röstetal utgörs stämmans
beslut av den mening som ordföranden biträder. Ett beslut om likvidation
enligt detta stycke har omedelbar verkan.
Tvångslikvidation
2 § Om antalet medlemmar går ned under det lägsta antal som föreskrivs
i 2 kap. 1 §, skall styrelsen snarast möjligt till föreningsstämman
hänskjuta frågan huruvida medlemsbanken skall träda i likvidation.
Inträder inte ett tillräckligt antal medlemmar inom tre månader efter det
att antalet gått ned under det föreskrivna lägsta antalet, skall styrelsen,
om inte stämman beslutar att medlemsbanken skall träda i likvidation, hos
rätten ansöka att medlemsbanken försätts i likvidation. En sådan ansökan
kan även göras av en styrelseledamot, en revisor, en medlem eller en
innehavare av förlagsandel. En anmälan till rätten om samma för-
hållanden kan även göras av Finansinspektionen.
Görs ansökan eller anmälan enligt första stycket, förordnar rätten att
medlemsbanken skall träda i likvidation, om det inte under ärendets hand-
läggning i första instans styrks att det föreskrivna lägsta medlemsantalet
har uppnåtts.
3 § Om styrelseledamöterna underlåter att fullgöra sina skyldigheter
enligt 2 § första stycket, svarar de och andra som med vetskap om denna
underlåtenhet handlar på medlemsbankens vägnar solidariskt för de för-
pliktelser som uppkommer för banken. En styrelseledamot undgår dock
ansvar, om han visar att underlåtenheten inte beror på försummelse av
honom. Solidariskt ansvar för de förpliktelser som uppkommer för
banken inträder även för sådana medlemmar som med vetskap om att
banken är skyldig att träda i likvidation enligt 2 § första stycket ändå
deltar i beslut att fortsätta bankens verksamhet. Ansvarighet enligt denna
paragraf gäller dock inte för förpliktelser som uppkommer sedan likvida-
tionsfrågan har hänskjutits till rättens prövning eller sedan ett tillräckligt
antal medlemmar har inträtt efter den tid som anges i 2 § första stycket.
27
4 § Rätten skall besluta att medlemsbanken skall träda i likvidation, om Prop. 1995/96:74
1. medlemsbankens rörelse inte öppnats inom ett år från dess bildande,
2. oktrojen för medlemsbanken har återkallats, eller
3. medlemsbanken efter en konkurs som avslutats med överskott inte
inom föreskriven tid har fattat beslut om likvidation enligt 19 § andra
stycket.
Beslut om likvidation skall dock inte meddelas, om det styrks att
likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning i första
instans.
Fråga om likvidation enligt första stycket prövas på anmälan av Finans-
inspektionen eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, medlem eller
innehavare av förlagsandel. I det fall som avses i första stycket 3 prövas
frågan även på ansökan av borgenär eller av annan vars rätt kan vara be-
roende av att det finns någon som kan företräda medlemsbanken.
Förfarandet hos rätten
5 § Görs ansökan eller anmälan som avses i 2 eller 4 §, skall rätten
genast kalla medlemsbanken, Finansinspektionen samt de medlemmar och
borgenärer som vill yttra sig i ärendet att inställa sig för rätten på en
bestämd dag, då frågan om skyldighet för banken att träda i likvidation
skall prövas. Kallelsen skall delges banken, om det kan ske på annat sätt
än enligt 15-17 §§ delgivningslagen (1970:428). Rätten skall se till att
kallelsen kungörs i Post- och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra
månader före inställelsedagen.
6 § Har sökanden haft kostnader för delgivning eller kungörelse samt för
expeditioner i ett ärende enligt 2 eller 4 §, skall kostnaderna betalas av
medlemsbankens medel, om banken förpliktas träda i likvidation eller om
rätten i annat fall finner det skäligt. När anmälan har gjorts av Finansin-
spektionen skall dessa kostnader betalas av banken.
Genomförandet av likvidationen
7 § Föreningsstämman eller den domstol som beslutar att medlems-
banken skall träda i likvidation skall genast anmäla beslutet till Finansin-
spektionen för registrering. Finansinspektionen skall därvid utan dröjsmål
utse två eller flera likvidatorer. Likvidatorerna träder i styrelsens ställe
och har till uppgift att genomföra likvidationen.
8 § Bestämmelserna i denna lag och bankrörelselagen (1987:617) om
styrelse och styrelseledamöter skall tillämpas på likvidatorerna, i den
utsträckning inte annat följer av detta kapitel.
Ett uppdrag att vara revisor upphör inte genom att medlemsbanken Prop. 1995/96:74
träder i likvidation. Bestämmelserna om revision i 3 kap. bankrörel-
selagen skall tillämpas under likvidationen. I revisionsberättelsen skall
anges om likvidationen enligt revisorernas mening onödigt fördröjs.
9 § När föreningsstämma hålls under likvidation skall bestämmelserna
i denna lag och bankrörelselagen (1987:617) om föreningsstämma tilläm-
pas, om inte något annat följer av detta kapitel.
10 § När medlemsbanken har trätt i likvidation, skall styrelsen genast
lämna en redovisning för sin förvaltning av bankens angelägenheter under
den tid för vilken redovisningshandlingar inte förut har lagts fram på
föreningsstämma. Redovisningen skall läggas fram på stämman så snart
det kan ske. Bestämmelserna om årsredovisning och revisionsberättelse
skall tillämpas.
Om tiden även omfattar det föregående räkenskapsåret, skall en särskild
redovisning lämnas för detta år. I en medlemsbank som är moderföretag
skall denna särskilda redovisning även omfatta koncernredovisning.
11 § Likvidatorerna skall ansöka om kallelse på medlemsbankens okända
borgenärer.
12 § Likvidatorerna skall så snart det kan ske genom försäljning på
offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt förvandla medlemsbankens
egendom till pengar, i den utsträckning det behövs för likvidationen, samt
betala bankens skulder. Bankens rörelse får fortsättas, om det behövs för
en ändamålsenlig avveckling eller för att de anställda skall få skälig tid
på sig för att skaffa nya anställningar.
13 § Likvidatorerna skall för varje räkenskapsår lämna en årsredovis-
ning, som skall läggas fram på den ordinarie föreningsstämman för god-
kännande. I fråga om likvidatoremas redovisning och dess behandling på
stämman tillämpas inte 7 kap. 5 § andra stycket 1 och 2 denna lag.
Bestämmelserna i 5 kap. 17-23 §§ och 6 kap. 2 § årsredovisningslagen
(1995:000) samt 5 kap. 2 § 3 och 6 kap. 2 och 3 §§ lagen (1995:000) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag behöver inte heller
tillämpas.
I balansräkningen tas det egna kapitalet upp i en post, varvid insatska-
pitalet anges inom linjen och i förekommande fall delas upp på med-
lemsinsatskapital och förlagsinsatskapital.
Ingen tillgång får tas upp till ett högre värde än den beräknas inbringa
efter avdrag för försäljningskostnaderna. Om en tillgång kan beräknas in-
bringa ett väsentligt högre belopp än det värde som har tagits upp i
29
balansräkningen eller om det för en skuld eller en likvidationskostnad kan Prop. 1995/96:74
beräknas gå åt ett belopp som väsentligt avviker från den redovisade av-
sättningen eller skulden, skall vid tillgångs-, avsättnings- eller skuld-
posten det beräknade beloppet anges inom linjen.
14 § När den i kallelsen på okända borgenärer bestämda anmälningstiden
har gått ut och alla kända skulder blivit betalda, skall likvidatorerna skifta
medlemsbankens behållna tillgångar. Om det råder tvist om något skuld-
belopp eller om skuldbeloppet inte är förfallet till betalning eller av annan
orsak inte kan betalas, skall så mycket av bankens medel som kan
behövas för denna betalning behållas och återstoden skiftas.
De medlemmar eller innehavare av förlagsandelar som vill klandra skif-
tet skall väcka talan mot medlemsbanken senast tre månader efter det att
slutredovisningen lades fram på föreningsstämman.
Om en medlem eller innehavare av en förlagsandel inte inom fem år
efter det att slutredovisningen lades fram på föreningsstämman har anmält
sig för att lyfta vad han har fått vid skiftet, har han förlorat sin rätt till
detta. Om medlen är ringa i förhållande till de skiftade tillgångarna, kan
rätten på anmälan av likvidatorerna förordna att medlen skall tillfalla
Allmänna arvsfonden. I annat fall skall 17 § tillämpas.
15 § När likvidatorerna har fullgjort sitt uppdrag, skall de så snart det
kan ske avge en slutredovisning för sin förvaltning genom en för-
valtningsberättelse som avser likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall
även innehålla en redogörelse för skiftet. Redovisningshandlingar för hela
likvidationstiden skall fogas till berättelsen. Berättelsen och redovisnings-
handlingarna skall lämnas till revisorerna. Dessa skall inom en månad
därefter avge en revisionsberättelse över slutredovisningen och för-
valtningen under likvidationen.
Efter det att revisionsberättelsen har lämnats till likvidatorerna skall
dessa genast kalla medlemmarna till en föreningsstämma för granskning
av slutredovisningen. Slutredovisningen med bifogade redovisningshand-
lingar och revisionsberättelsen skall hållas tillgängliga och sändas till
medlemmar och innehavare av förlagsandelar enligt bestämmelserna i
7 kap. 8 § fjärde stycket samt läggas fram på stämman. Föreskrifterna i
7 kap. 5 § andra stycket 3 och tredje stycket om beslut på förenings-
stämma om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna skall tillämpas på
likvidatorerna.
16 § När likvidatorerna har lagt fram slutredovisningen är medlems-
banken upplöst. Detta skall genast anmälas för registrering.
En tiondel av samtliga röstberättigade kan dock begära hos likvidato-
rema att en föreningsstämma kallas in för att behandla en fråga om talan
skall väckas enligt 5 kap. 7 § bankrörelselagen (1987:617).
30
17 § Om det efter medlemsbankens upplösning enligt 16 § visar sig att Prop. 1995/96:74
den har tillgångar eller om talan väcks mot den eller om det av någon
annan orsak uppkommer behov av en likvidationsåtgärd, skall likvida-
tionen fortsättas. Detta skall genast anmälas av likvidatorerna för registre-
ring. Kallelse till första föreningsstämman efter återupptagandet skall
utfärdas enligt stadgarna. Därutöver skall skriftliga kallelser sändas till
varje medlem vars postadress är känd för medlemsbanken.
18 § Om en medlemsbank har trätt i likvidation på grund av förenings-
stämmans beslut, kan stämman sedan revisorerna avgivit yttrande besluta
att likvidationen skall upphöra och bankens verksamhet återupptas. Ett så-
dant beslut får dock inte fattas, om det finns anledning till likvidation på
grund av denna lag eller stadgarna, eller om utskiftning har ägt rum.
När beslut enligt första stycket fattas, skall en styrelse samtidigt väljas.
Föreningsstämmans beslut om likvidationens upphörande och val av en
styrelse skall likvidatorerna genast anmäla för registrering. Beslutet får
inte verkställas förrän Finansinspektionen lämnat tillstånd till detta och
registrering har skett.
Om ett likvidationsbeslut som avses i 1, 2 eller 4 § har blivit upphävt
genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft, skall likvidato-
rema genast anmäla detta för registrering samt kalla till föreningsstämma
för val av styrelse.
När likvidation har upphört enligt denna paragraf, skall 15 § tillämpas.
Konkurs
19 § Om en medlemsbank har försatts i konkurs och denna avslutas utan
överskott, är banken upplöst när konkursen avslutas.
Om det finns överskott, skall föreningsstämman inom en månad från
det att konkursen avslutades besluta att banken skall träda i likvidation.
Om inte ett sådant beslut fattas gäller 4 §.
Var medlemsbanken i likvidation när den försattes i konkurs, skall
likvidationen fortsättas enligt 17 §, om konkursen avslutas med överskott.
20 § Om en medlemsbank försätts i konkurs, skall tingsrätten sända en
underrättelse om beslutet till Finansinspektionen för registrering.
Under konkursen företräds banken som konkursgäldenär av den styrelse
eller de likvidatorer som finns vid konkursens början. Även under kon-
kursen gäller dock bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om ent-
ledigande och om nytillsättning.
När en konkurs har avslutats skall tingsrätten genast underrätta
Finansinspektionen om detta för registrering samt ange om överskott
finns eller inte. Tingsrätten skall även för registrering underrätta
Finansinspektionen när en överrätt genom beslut som vunnit laga kraft
har upphävt ett beslut att försätta medlemsbanken i konkurs.
31
Prop. 1995/96:74
Fusion genom absorption
1 § Enligt ett avtal om fusion kan en medlemsbank (den överlåtande
banken) gå upp i en annan medlemsbank (den övertagande banken). En
sådan fusion innebär att medlemmarna i den överlåtande banken blir med-
lemmar i den övertagande banken och att den överlåtande banken
upplöses utan likvidation samt att dess tillgångar och skulder övertas av
den övertagande banken. För att avtalet skall bli giltigt skall det
godkännas av föreningsstämman i den överlåtande banken. Fusion kan
ske trots att den överlåtande banken har trätt i likvidation. I ett sådant fall
skall likvidationen avslutas när tillstånd till fusionen enligt 5 § har regi-
strerats.
Följande handlingar skall hållas tillgängliga för de röstberättigade, med-
lemmarna och innehavarna av förlagsandelar i den överlåtande medlems-
banken under minst en vecka före den föreningsstämma vid vilken frågan
om godkännande av fusionsavtalet skall behandlas samt läggas fram på
stämman:
1. förslag till föreningsstämmans beslut,
2. fusionsavtalet,
3. en redogörelse av styrelsen för de omständigheter som kan vara av
vikt vid bedömningen av förslagets lämplighet för medlemsbanken och
insättama,
4. ett yttrande av revisorerna över styrelsens redogörelse enligt 3, samt
5. en kopia av den övertagande medlemsbankens årsredovisning för det
senaste räkenskapsåret, försedd med anteckning om föreningsstämmans
beslut rörande bankens vinst eller förlust, samt en kopia av revisionsbe-
rättelsen för samma räkenskapsår.
Skall den överlåtande medlemsbankens årsredovisning inte behandlas
på den stämma som anges i andra stycket eller har den övertagande ban-
kens årsredovisning för det senaste räkenskapsåret inte behandlats på en
stämma i den banken, skall i stället för de handlingar som anges i andra
stycket 5 följande handlingar hållas tillgängliga och läggas fram på den
förstnämnda stämman i enlighet med vad som anges i andra stycket:
1. en kopia av medlemsbankens senaste årsredovisning, försedd med
anteckning om föreningsstämmans beslut om bankens vinst eller förlust,
samt en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
2. en av styrelsen undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig
betydelse för bankens ställning som har inträffat efter det att årsredovis-
ningen har lämnats, samt
3. revisorernas yttrande över styrelsens redogörelse enligt 2.
Handlingarna skall genast sändas till varje röstberättigad, medlem eller
innehavare av förlagsandel som begär det och uppger sin postadress.
32
Fusion genom kombination
Prop. 1995/96:74
2 § Enligt ett avtal om fusion kan två eller flera medlemsbanker (de över-
låtande bankerna) förenas genom att bilda en ny medlemsbank (den över-
tagande banken). En sådan fusion innebär att medlemmarna i de överlå-
tande bankerna blir medlemmar i den nya banken och att de överlåtande
bankerna upplöses utan likvidation samt att den nya banken övertar deras
tillgångar och skulder. Avtalet skall för att bli giltigt godkännas av
föreningsstämman i varje överlåtande medlemsbank. Bestämmelsen i 1 §
första stycket fjärde meningen skall tillämpas.
De handlingar som anges i 1 § andra stycket 1-4 och tredje stycket
skall upprättas för varje överlåtande medlemsbank. De skall hållas till-
gängliga för de röstberättigade, medlemmarna och innehavarna av för-
lagsandelar i de överlåtande bankerna under minst en vecka före den
föreningsstämma vid vilken frågan om godkännande av fusionsavtalet
skall behandlas. Handlingarna skall genast sändas till röstberättigad, med-
lem och innehavare av förlagsandel som begär det och uppger sin postad-
ress. Handlingarna skall läggas fram på stämmorna.
Fusionsavtalet skall innehålla ett förslag till stadgar för den nya med-
lemsbanken och ange hur styrelse och revisorer skall utses. Om de över-
låtande bankerna godkänner fusionsavtalet, skall de samtidigt i enlighet
med avtalets bestämmelser utse styrelse och revisorer i den nya banken.
Fusionsförfarandet
3 § Ett beslut om godkännande av fusionsavtal är giltigt endast om det
på stämman har biträtts av samtliga röstberättigade eller har fattats på två
på varandra följande stämmor och på den senare stämman biträtts av
minst två tredjedelar av de röstande. I stadgarna får föreskrivas villkor
som går längre.
En medlem i en överlåtande medlemsbank, som inte har samtyckt till
fusionen, får säga upp sig till utträde inom den tid och på de villkor som
anges i 7 kap. 15 § tredje stycket.
4 § När fusionsavtalet har godkänts av föreningsstämman, skall det
anmälas av den överlåtande medlemsbanken för registrering. Om detta
inte har skett inom fyra månader från stämmans beslut eller om Finansin-
spektionen genom ett beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit en
sådan anmälan eller vägrat registrering av avtalet, har frågan om fusion
fallit.
Hinder mot registrering möter, om fusionen har förbjudits enligt kon-
kurrenslagen (1993:20) eller lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekono-
miskt samarbetsområde eller om prövning av fusionen pågår enligt någon
av dessa lagar.
3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 74
33
Om fusionsavtalet har godkänts av fullmäktige, skall registreringsan- Prop. 1995/96:74
mälan innehålla försäkran av styrelsen att underrättelse som avses i
7 kap. 12 § fjärde stycket skett.
5 § Senast två månader efter det att avtalet om fusion har registrerats
skall såväl överlåtande som övertagande medlemsbanker ansöka om
regeringens tillstånd att verkställa avtalet. Tillstånd att verkställa
fusionsavtalet skall meddelas, om fusionen kan anses förenlig med deras
intressen, som är insättare i de berörda bankerna eller i övrigt har
fordringar på dessa banker, samt om fusionen framstår som ändamålsen-
lig från allmän synpunkt.
När beslut om sådant tillstånd som avses i första stycket meddelas skall
stadgeändringar eller, i fall som avses i 2 §, den nybildade medlemsban-
kens stadgar stadfästas och oktroj beviljas.
Har inte ansökan om tillstånd att verkställa fusionsavtalet gjorts inom
den i första stycket föreskrivna tiden eller har ansökan avslagits, skall
Finansinspektionen förklara att frågan om fusion har fallit.
6 § Om en pensionsstiftelse eller en personalstiftelse hör till den över-
låtande medlemsbanken, gäller om stiftelsens överförande till den över-
tagande banken bestämmelserna i lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.
7 § När ett lagakraftvunnet beslut om tillstånd att verkställa fusions-
avtalet har registrerats och nödvändiga stadgeändringar eller, vid fusion
enligt 2 §, stadgar för den nybildade medlemsbanken har stadfästs och
oktroj har beviljats, anses fusionen genomförd och överlåtande medlems-
bank upplöst' Den överlåtande bankens medlemmar blir då medlemmar
i den övertagande banken, om inte uppsägning har skett enligt 3 § andra
stycket. Samtidigt övergår den överlåtande bankens tillgångar och skulder
till den övertagande banken.
Fusion mellan en medlemsbank och ett helägt dotteraktiebolag
8 § Om en medlemsbank äger samtliga aktier i ett dotterbolag, kan me-
dlemsbankens och bolagets styrelser träffa ett fusionsavtal som innebär
att dotterbolaget skall gå upp i medlemsbanken. Styrelserna skall anmäla
avtalet för registrering hos Finansinspektionen. Därvid gäller 5-7 §§ i
tillämpliga delar.
Dotterbolaget är upplöst när regeringens eller Finansinspektionens
beslut om tillstånd enligt 5 § har registrerats. Finansinspektionen skall
lämna uppgifter om fusionen till Patent- och registreringsverket, som
skall registrera tillståndet enligt 5 §.
34
Fusion enligt första stycket får ske även om det i dotterbolaget finns Prop. 1995/96:74
egendom som medlemsbanken inte får förvärva. Sådan egendom måste
avyttras senast ett år från registreringen. Om det finns särskilda skäl, kan
Finansinspektionen förlänga denna frist.
Inlösen av aktier i ett dotterbolag
9 § Om en medlemsbank själv eller tillsammans med ett eller flera
dotterföretag äger mer än nio tiondelar av aktierna med mer än nio
tiondelar av röstetalet för samtliga aktier i ett dotterbolag, har medlems-
banken rätt att av de övriga aktieägarna i bolaget lösa in de återstående
aktierna. Den som har aktier som kan lösas in har också rätt att få dessa
inlösta av medlemsbanken.
En tvist huruvida rätt eller skyldighet till inlösen föreligger eller om
lösenbeloppet prövas av tre skiljemän. Om inte annat följer av bestämmel-
serna i detta kapitel, gäller i fråga om skiljemännen och förfarandet inför
dem i tillämpliga delar vad som är föreskrivet i lagen (1929:145) om skil-
jemän. Bestämmelserna i 18 § andra stycket nämnda lag om den tid inom
vilken skiljedomen skall meddelas gäller dock inte. Kostnaderna för skilje-
mannaförfarandet skall bäras av medlemsbanken, om inte skiljemännen
av särskilda skäl ålägger en annan aktieägare att helt eller delvis svara för
dessa kostnader. En part som är missnöjd med skiljedomen har rätt att
väcka talan vid domstol inom sextio dagar från det att han fick del av
skiljedomen i original eller bestyrkt kopia. Rätt domstol är tingsrätten i
den ort där bolagets styrelse har sitt säte.
Har medlemsbanken förvärvat större delen av sina aktier i bolaget på
grund av att en vidare krets inbjudits att till banken överlåta sådana aktier
mot viss ersättning, skall lösenbeloppet motsvara ersättningen, om det
inte finns särskilda skäl för annat.
10 § Om en medlemsbank vill lösa in aktier i ett dotterbolag enligt 9 §
men en överenskommelse om detta inte kan träffas, skall banken hos
bolagets styrelse skriftligen begära att tvisten hänskjuts till skiljemän.
Banken skall samtidigt uppge sin skiljeman.
Görs en begäran enligt första stycket, skall bolagets styrelse genast
genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstid-
ningar som styrelsen bestämmer anmoda de aktieägare, mot vilka lös-
ningsanspråket riktas, att skriftligen uppge sin skiljeman till bolaget
senast två veckor från kungörelsen. Anmodan skall även sändas med brev
till vaije sådan aktieägare, om hans postadress är känd för bolaget.
Om inte samtliga aktieägare, vilkas namn är införda i aktieboken och
mot vilka lösningsanspråket riktas, inom den föreskrivna tiden har upp-
gett en gemensam skiljeman, skall bolagets styrelse begära hos rätten i
den ort där styrelsen har sitt säte att god man förordnas. Denne skall hos
samma rätt ansöka om förordnande av en sådan skiljeman och i tvisten
bevaka de frånvarande aktieägarnas rätt.
35
Prop. 1995/96:74
11 § Om en tvist om inlösen enligt 9 § prövas av skiljemän eller domstol
och det är ostridigt mellan parterna att det föreligger lösningsrätt eller om
det i en dom som har vunnit laga kraft har förklarats att sådan rätt
föreligger utan att lösenbeloppet samtidigt har fastställts är aktieägarna
skyldiga att till medlemsbanken överlämna sina aktiebrev med påskrift
om överlåtelse eller, när frågan är om aktier i ett avstämningsbolag, att
låta moderbolaget registreras som ägare till aktierna enligt bestämmelser-
na i aktiekontolagen (1989:827). Denna skyldighet föreligger dock endast
om medlemsbanken ställer sådan säkerhet för kommande lösenbelopp
jämte ränta som godkänns av skiljemännen eller, om tvisten är anhängig
vid domstol, av domstolen.
Aktieägarna har rätt till skälig ränta på lösenbeloppet för tiden från det
att säkerhet har ställts till dess att lösenbeloppet förfaller till betalning.
12 § Om ett fastställt lösenbelopp har erbjudits en aktieägare utan att
denne har överlämnat sina aktiebrev eller, i fråga om avstämningsbolag,
låtit medlemsbanken registreras som ägare, skall medlemsbanken utan
dröjsmål sätta ned lösenbeloppet enligt lagen (1927:56) om nedsättning
av pengar hos myndighet. Medlemsbanken får inte göra förbehåll om rätt
att återta det nedsatta beloppet.
13 § Medlemsbanken är ägare till aktierna, om säkerhet har ställts enligt
11 § eller om nedsättning har skett enligt 12 §. Innan aktiebreven i ett
dotterbolag som inte är avstämningsbolag har överlämnats till medlems-
banken medför breven i sådana fall endast rätt för innehavaren att mot
överlämnande av breven till banken eller länsstyrelsen få ut lösenbeloppet
med ränta.
Om ett aktiebrev inte har överlämnats inom en månad från det att med-
lemsbanken blev ägare till aktien, får det utfärdas ett nytt aktiebrev som
är ställt till banken. Det nya aktiebrevet skall innehålla uppgift om att det
ersätter det äldre brevet. Om det äldre brevet därefter överlämnas till
banken, skall det i sin tur lämnas vidare till bolaget för att makuleras.
Aktier i ett avstämningsbolag skall i fall som avses i första stycket
första meningen på begäran av medlemsbanken registreras med denna
som ägare enligt bestämmelserna i aktiekontolagen (1989:827).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996, då föreningsbankslagen
(1987:620) skall upphöra att gälla.
36
Prop. 1995/96:74
Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (1987:617),
dels att i 2 kap. 6 a och 8 §§, 3 kap. 2 och 15 §§, 5 kap. 8 § samt
6 kap. 3 § orden "central föreningsbank" och ordet "föreningsbank" i
olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet "medlemsbank" i motsva-
rande form,
dels att 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 3 a, 5, 6, 9, 10, 13, 17 - 19 §§,
3 kap. 1, 4, 5, 7 och 11 §§, 5 kap.l, 3 och 7 §§, 6 kap. 1 §, 7 kap. 4,
5, 10, 11, 13, 14, 21, 22 och 24 §§ samt 8 kap.l, 2, 4, 5 och 8 §§ skall
ha följande lydelse,
dels att det i 1 kap. skall införas nya bestämmelser, 2 a-c §§, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §'
Denna lag innehåller bestämmel-
ser om den rörelse som en bank
får driva samt vissa andra för
banker gemensamma bestämmel-
ser. Bestämmelser om hur en bank
bildas och om dess organisation
m.m. finns i bankaktiebolagslagen
(1987:618), sparbankslagen
(1987:619) och föreningsbanksla-
gen (1987:620).
Med bank förstås i denna lag
bankaktiebolag, sparbank och
föreningsbank (central förenings-
bank och lokal föreningsbank).
Med en banks stadgar förstås i
denna lag bolagsordning för bank-
aktiebolag, reglemente för spar-
bank och stadgar för förenings-
bank.
Denna lag innehåller bestämmel-
ser om den rörelse som en bank
får driva samt vissa andra för
banker gemensamma bestämmel-
ser. Bestämmelser om hur en bank
bildas och om dess organisation
m.m. finns i bankaktiebolagslagen
(1987:618), sparbankslagen
(1987:619) och lagen (1995:000)
om medlemsbanker.
Med bank förstås i denna lag
bankaktiebolag, sparbank och med-
lemsbank.
Med en banks stadgar förstås i
denna lag bolagsordning för bank-
aktiebolag, reglemente för spar-
bank och stadgar för medlemsbank.
För utländska bankföretags verksamhet genom filial i Sverige gäller be-
stämmelserna i denna lag i tillämpliga delar och i övrigt lagen (1992:160)
om utländska filialer m.m.
Denna lag gäller inte för verksamhet som bedrivs av Sveriges riksbank.
'Senaste lydelse 1992:1613.
37
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:74
2
Med bankrörelse avses i denna
lag verksamhet i vilken ingår in-
låning från allmänheten på sådan
räkning som bank allmänt använ-
der.
Bankrörelse får, efter tillstånd
(oktroj) av regeringen, drivas av
bankaktiebolag, sparbanker och
centrala föreningsbanker. Vidare
får bankrörelse drivas av utländska
bankföretag under de förutsättning-
ar som anges i 4 och 5 §§.
§2
Med bankrörelse avses i denna
lag verksamhet i vilken ingår inlå-
ning på konto om behållningen är
nominellt bestämd och tillgänglig
för insättaren med kort varsel.
Bankrörelse får drivas endast
efter tillstånd (oktroj) av regering-
en. Tillstånd får ges endast till
banker. Bestämmelser om utländ-
ska bankföretags rätt att driva
bankrörelse finns i 4 och 5 §§.
2 a §
Om ett företag tar emot kund-
medel på konto, utgör det inte så-
dan inlåning som avses i 2 § första
stycket, om behållningen för varje
kund uppgår till högst 15 000
kronor och behållningen är till-
gänglig för kunden endast
1. för betalning av varor och
tjänster som framställs eller säljs
av företaget eller av ett annat
företag som ingår i samma koncem
eller i samma företagsgrupp med
nära ekonomisk samhörighet, eller
2. i samband med att kontoför-
hållandet upphör.
2b §
Bankrörelse enligt 2 § första
stycket skall inte anses föreligga,
när en ekonomisk förening bedri-
ver inlåningsverksamhet, om före-
ningen
1. tar emot insättningar endast
från de egna medlemmarna,
2. har till ändamål endast att med
användande av medlemsinsättning-
ar tillgodose finansieringsbehov
hos medlemmarna,
3. antar endast fysiska personer till
medlemmar, samt
4. har högst 1 000 medlemmar
2Senaste lydelse 1992:1613.
38
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:74
2c§
Ett företag som erbjuder kon-
toinsättningar enligt 2 a eller 2 b §
skall vid annonsering, skyltning
och annan marknadsföring om
kontotjänsten informera om att
kontobehållningen inte omfattas av
insättningsgarantin enligt lagen
(1995:000) om insättningsgaranti.
Innan ett kontoavtal sluts enligt
2 a eller 2 b § skall det kontoför-
ande företaget informera insättaren
om att kontobehållningen inte om-
fattas av insättningsgarantin. Infor-
mationen skall lämnas skriftligen.
Om ett företag inte lämnar infor-
mation som anges i första eller
andra stycket eller som annars är
av särskild betydelse från konsu-
mentsynpunkt, gäller marknads-
föringslagen (1995:450).
2 kap.
3
Om det finns särskilda skäl får
regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen
tillåta att en bank låter verksam-
heten bedrivas av annan än ban-
kens egen personal och i andra
lokaler än bankens egna.
§3
En banks verksamhet skall drivas
av bankens egen personal och i
bankens egna lokaler. Uttag från
konto utan bankbok får dock till-
handahållas även på annat sätt.
Finansinspektionen får ge en
bank tillstånd att tillhandahålla
följande tjänster för bankens räk-
ning genom ombud utanför bankens
lokaler, nämligen
1. insättning på bankkonto,
2. uttag från konto med bankbok,
och
3. betalningsförmedling.
Finansinspektionen får också ge
en bank tillstånd att tillhandahålla
andra särskilt angivna tjänster än
de som anges i andra stycket ge-
nom visst eller vissa angivna om-
bud utanför bankens lokaler.
Tillstånd enligt andra och tredje
styckena får ges endast om
1. banken svarar för verksam-
heten mot kunden, och
3Senaste lydelse 1992:1613.
39
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:74
2. det kan antas att verksamheten
kommer att bedrivas under kontrol-
lerade och säkerhetsmässigt be-
tryggande former.
5 §4
En bank får förvärva ett bank-
aktiebolags eller en sparbanks
rörelse, om övertagandet inte kan
anses vara till skada för det all-
männa. Om förvärvet avser hela
eller en inte obetydlig del av rörel-
sen krävs det att regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen lämnar tillstånd
till förvärvet.
Ett bankaktiebolag får förvärva
en central föreningsbanks rörelse i
samband med ombildning enligt
11 kap. förenings banks lagen
(1987:620).
Efter tillstånd av regeringen
eller, efter regeringens bemyndi-
gande, Finansinspektionen får en
bank förvärva aktie i bankaktie-
bolag samt aktie eller andel i ut-
ländskt bankföretag och i svenskt
eller utländskt företag, vars ända-
mål kan anses vara till nytta för
bankväsendet eller det allmänna.
En bank får förvärva en annan
banks rörelse, om övertagandet
inte kan anses vara till skada för
det allmänna. Om förvärvet avser
hela eller en inte obetydlig del av
rörelsen krävs det att regeringen
eller, efter regeringens bemyndig-
ande, Finansinspektionen lämnar
tillstånd till förvärvet.
5
Efter tillstånd av regeringen
eller, efter regeringens bemyndi-
gande, Finansinspektionen får en
bank förvärva aktie eller andel i
svenskt eller utländskt bankföretag
och i svenskt eller utländskt före-
tag, vars ändamål kan anses vara
till nytta för bankväsendet eller det
allmänna.
Vad som sägs i första stycket gäller även i fråga om garantifondsbevis,
förlagsbevis eller förlagsandelsbevis som har utfärdats av företag som av-
ses i första stycket. Med banks förvärv av garantifondsbevis jämställs ut-
färdande av garantifondsförbindelse.
Beträffande förvärv av aktier eller andelar i försäkringsföretag gäller
6 a §.
4Senaste lydelse 1992:1059
5Senaste lydelse 1991:1768.
40
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:74
9 §6
Bestämmelser om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag.
En banks kapitalbas får inte
understiga det belopp som enligt
1 kap. 2 § tredje stycket bankaktie-
bolagslagen (1987:618), 2 kap. 2 §
andra stycket sparbankslagen
(1987:619) eller 1 kap. 4 § tredje
stycket föreningsbankslagen
(1987:620) krävdes när rörelsen
påbörjades.
10 §7
Ett bankaktiebolag, en sparbank
och en central föreningsbank skall
ha en med hänsyn till rörelsens art
och omfattning tillräcklig betal-
ningsberedskap.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela närmare föreskrifter om betalningsberedskapen.
En banks kapitalbas får inte
understiga det belopp som enligt
1 kap. 2 § tredje stycket bankaktie-
bolagslagen (1987:618), 2 kap. 2 §
andra stycket sparbankslagen
(1987:619) eller 1 kap. 4 § andra
eller tredje stycket lagen
(1995:000) om medlemsbanker
krävdes när rörelsen påbörjades.
En bank skall ha en med hänsyn
till rörelsens art och omfattning
tillräcklig betalningsberedskap.
13 §
Kredit får beviljas endast om låntagaren på goda grunder kan förväntas
fullgöra låneförbindelsen. Dessutom krävs betryggande säkerhet i fast
eller lös egendom eller i form av borgen. Banken får dock avstå från
sådan säkerhet om den kan anses obehövlig eller om det annars föreligger
särskilda skäl att avstå från säkerhet.
Bestämmelsen i 6 kap. 9 § första stycket bankaktiebolagslagen
(1987:618) om förbud för ett bankaktiebolag att som pant ta emot egen
aktie tillämpas också på förlagsbevis som bolaget utfärdat.
En sparbank får inte som pant ta emot förlagsbevis, som sparbanken
utfärdat, och inte heller bevis om tillskott till garantifond eller grundfond
i sparbanken.
En föreningsbank får inte som
pant ta emot förlagsbevis eller för-
lagsandelsbevis som har utfärdats
av en central föreningsbank eller
bevis om andel i eller tillskott till
föreningsbanken själv eller annan
föreningsbank.
En medlemsbank får inte som
pant ta emot förlagsbevis eller för-
lagsandelsbevis som banken ut-
färdat eller bevis om andel i eller
tillskott till banken.
6Senaste lydelse 1994:2007.
7Senaste lydelse 1991:1768.
41
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:74
4. annan aktie- eller andelsägare
än staten med ett innehav som
motsvarar minst tre procent av hela
kapitalet,
17 §8
En bank får inte på andra villkor än sådana som banken normalt ställer
upp lämna kredit till
1. styrelseledamot,
2. delegat i ledande ställning som ensam eller i förening med annan får
avgöra på styrelsens ankommande kreditärenden,
3. anställd som innehar en ledande ställning inom banken,
4. annan aktieägare än staten
med ett aÅtfzeinnehav som motsva-
rar minst tre procent av hela afaze-
kapitalet,
5. sådan revisor i banken som avses i 3 kap. 5 § femte stycket,
6. make eller sambo till person som avses under 1-5 eller
7. juridisk person i vilken sådan person som avses under 1-6 har ett
väsentligt ekonomiskt intresse i egenskap av delägare eller medlem.
En lokal föreningsbank får inte
utan tillstånd av den centrala före-
ningsbanken lämna kredit till per-
son eller företag som avses i första
stycket.
Finansinspektionen prövar om delegat eller anställd har sådan ledande
ställning som avses i första stycket 2 och 3.
Bankens styrelse skall i en förteckning föra in uppgifter om de krediter
som har beviljats personer eller företag som avses i första stycket.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, finansinspektionen får
utfärda föreskrifter om vilka uppgifter som skall antecknas i förteck-
ningen.
Första-jJrän/e styckena tillämpas
på motsvarande sätt beträffande
krediter mot säkerhet av borgen
eller fordringsbevis som utfärdats
av någon som avses i första styck-
et. Detsamma gäller för en fordran
som banken förvärvar och för vil-
ken någon som avses i första
stycket är betalningsskyldig.
Första-rreä/e styckena tillämpas
på motsvarande sätt beträffande
krediter mot säkerhet av borgen
eller fordringsbevis som utfärdats
av någon som avses i första styck-
et. Detsamma gäller för en fordran
som banken förvärvar och för
vilken någon som avses i första
stycket är betalningsskyldig.
18
Bestämmelserna om kredit i 13 -
17 §§ skall tillämpas också på
garantiförbindelser som banken
ikläder sig.
Bestämmelserna om kredit i 13 -
15 a och 17 §§ skall tillämpas
också på garantiförbindelser som
banken ikläder sig.
8Senaste lydelse 1991:1768.
42
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:74
19 §
Förfallotiden för lån skall bestämmas så att den är förenlig med vill-
koren för bankens förbindelser.
Ställs ett lån inte att betalas inom ett år, skall banken förbehålla sig rätt
att säga upp lånet till återbetalning senast inom den sagda tiden.
Banken får dock lämna ut lån med en längre löptid än ett år utan förbe-
håll enligt andra stycket till ett sammanlagt belopp som vid varje tidpunkt
svarar mot högst tjugofem procent av summan av, såvitt avser
1. bankaktiebolag, dess eget 1. bankaktiebolag och medlems-
kapital och dess inlåning bank, dess eget kapital och dess
inlåning,
2. sparbank, dess egna fonder och dess inlåning,
3. föreningsbank, den centrala
föreningsbankens och anslutna
lokala föreningsbankers eget kapi-
tal och den centrala föreningsban-
kens inlåning.
En lokal föreningsbank får bevil-
ja kredit som avses i tredje stycket
endast efter medgivande av den
centrala föreningsbanken.
Om staten, kommun eller därmed jämförlig samfallighet helt eller del-
vis svarar för betalningen av ett lån, gäller inte bestämmelserna i andra
och tredje styckena.
1 §9
En bank skall ha minst två revisorer. Revisorerna väljs av stämman om
det inte föreskrivs i stadgarna att en eller flera av dem, dock inte alla,
skall utses på annat sätt.
En revisors uppdrag gäller för den tid som anges i stadgarna. Om upp-
draget inte skall gälla tills vidare, skall tiden bestämmas så att uppdraget
upphör vid slutet av den ordinarie
förättas.
Stämman kan utse en eller flera
revisorssuppleanter. Bestämmelser-
na i denna lag, bankaktiebolagsla-
gen (1987:618), sparbankslagen
(1987:619) och föreningsbanksla-
gen (1987:620) om revisorer gäller
i tillämpliga delar om revisors-
suppleanter.
stämman på vilken revisorsval skall
Stämman kan utse en eller flera
revisorssuppleanter. Bestämmelser-
na i denna lag, bankaktiebolagsla-
gen (1987:618), sparbankslagen
(1987:619) och lagen (1995:000)
om medlemsbanker beträffande
revisorer gäller i tillämpliga delar
om revisorssuppleanter.
9Senaste lydelse 1992:1613.
43
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:74
4
Minst en av de revisorer som
stämman utser skall i ett bankaktie-
bolag, en sparbank och en central
föreningsbank vara auktoriserad
revisor och i en lokal förenings-
bank auktoriserad eller godkänd
revisor.
§
Minst en av de revisorer som
stämman utser i en bank skall vara
auktoriserad revisor.
Den kan inte vara revisor som
1. är styrelseledamot i banken eller dess dotterföretag eller delegat i
banken eller biträder vid bankens bokföring eller medelsförvaltning eller
bankens kontroll däröver,
2. är anställd hos banken eller på något annat sätt intar en underordnad
eller beroende ställning till banken eller till någon som avses under 1
eller är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder
banken vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bankens
kontroll däröver,
3. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller
nedstigande led till en person som avse under 1 eller är besvågrad med
en sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är
gift med den andres syskon, eller
4. står i låneskuld till banken eller annat företag i samma koncern eller
har förpliktelser för vilka banken eller ett sådant företag har ställt
säkerhet.
Vad som angetts i första stycket 4 gäller också när skulden eller för-
pliktelsen avser revisorns make eller sambo eller juridisk person i vilken
sådan person eller revisorn själv har ett väsentligt ekonomiskt intresse.
En revisor är obehörig också om det i övrigt finns någon särskild om-
ständighet som är ägnad att rubba förtroendet för hans oberoende.
Den som är huvudman i sparbank får inte vara sådan revisor som avses
i 4 §.
I fråga om annan revisor i en
föreningsbank än sådan som avses
i 4 § gäller vad som sägs i första
stycket 4 och andra stycket endast
om låneskulden eller säkerheten
går utöver vad som normalt sam-
manhänger med medlemskap i
föreningsbanken. Den som inte är
behörig att vara revisor i en före-
ningsbank kan inte heller vara
revisor i en annan föreningsbank.
Den som enligt denna paragraf inte är behörig att vara revisor i en
bank kan inte heller vara revisor i ett dotterföretag till banken.
I fråga om annan revisor i en
medlemsbank än sådan som avses i
4 § gäller vad som sägs i första
stycket 4 och andra stycket endast
om låneskulden eller säkerheten
går utöver vad som normalt sam-
manhänger med medlemskap i
banken.
44
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:74
Revisorerna får vid revisionen inte anlita någon som enligt denna para-
graf inte är behörig att vara revisor. Har banken anställda eller delegater
med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta bankens interna
revision, får revisorerna dock anlita dessa i den utsträckning det är för-
enligt med god revisionssed.
7 §
Styrelsen skall, om inte rättelse utan dröjsmål sker genom den som utser
revisor, göra anmälan hos Finansinspektionen om
1. auktoriserad eller godkänd revi- 1. auktoriserad revisor inte är
sor inte är utsedd enligt 4 §, utsedd enligt 4 §,
2. en revisor är obehörig enligt 3 § första stycket eller 5 § eller enligt
stadgarna, eller
3. en bestämmelse i denna lag eller stadgarna om antalet revisorer har
åsidosatts.
Var och en kan göra anmälan enligt första stycket.
Bestämmelser om Finansinspektionens möjligheter att åstadkomma
rättelse finns i 7 kap.
Lydelse enl. prop. 1995/96:10 Föreslagen lydelse
11 §
Revisorerna skall för vaije räkenskapsår avge en revisionsberättelse till
stämman. Berättelsen skall överlämnas till bankens styrelse senast två
veckor före den ordinarie stämman. Revisorerna skall inom samma tid till
styrelsen återlämna de redovisningshandlingar som har överlämnats till
dem.
Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande huruvida årsredovis-
ningen har upprättats i överensstämmelse med lagen (1995:000) om års-
redovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Innehåller inte års-
redovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt nämnda lag
skall revisorerna ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin
berättelse, om det kan ske.
Har revisorerna vid sin gransk-
ning funnit att någon åtgärd eller
försummelse, som kan föranleda
ersättningsskyldighet, ligger en
styrelseledamot till last eller att en
styrelseledamot på annat sätt hand-
lat i strid mot denna lag, lagen om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag, bankaktiebo-
lagslagen (1987:618), sparbanks-
lagen (1987:619) eller förenings-
bankslagen (1987:620) eller mot
Har revisorerna vid sin gransk-
ning funnit att någon åtgärd eller
försummelse, som kan föranleda
ersättningsskyldighet, ligger en
styrelseledamot till last eller att en
styrelseledamot på annat sätt hand-
lat i strid mot denna lag, lagen om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag, bankaktiebo-
lagslagen (1987: 618), sparbanks-
lagen (1987:619) eller lagen
(1995:000) om medlemsbanker
45
stadgarna, skall det anmärkas i
berättelsen. Revisionsberättelsen
skall även innehålla ett uttalande i
frågan om ansvarsfrihet för styrel-
seledamöterna. Revisorerna kan
även i övrigt i berättelsen anteckna
de upplysningar som de önskar
meddela aktieägarna, huvudmännen
eller medlemmarna.
eller mot stadgarna, skall det an-
märkas i berättelsen. Revisions-
berättelsen skall även innehålla ett
uttalande i frågan om ansvarsfrihet
för styrelseledamöterna. Revisorer-
na kan även i övrigt i berättelsen
anteckna de upplysningar som de
önskar meddela aktieägarna, hu-
vudmännen eller medlemmarna.
Prop. 1995/96:74
I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att
banken inte har fullgjort sin skyldighet
1. att göra avdrag för preliminär A-skatt eller kvarstående skatt enligt
uppbördslagen (1953:272),
2. att lämna uppgift enligt 54 § 1 mom. uppbördslagen eller 4 eller
11 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
eller
3. att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1-2.
Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att banken inte har
fullgjort någon sådan skyldighet som avses i fjärde stycket 1-3, skall
revisorerna genast sända in en avskrift av den till skattemyndigheten.
Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om fastställan-
de av balansräkningen och resultaträkningen samt om det förslag till dis-
positioner beträffande bankens vinst eller förlust som har lagts fram i
förvaltningsberättelsen.
I en moderbank skall revisorerna avge en särskild revisionsberättelse
beträffande koncernen. Härvid skall första-tredje och sjätte styckena
tillämpas.
I en central föreningsbank, till
vilken det finns anslutna lokala
föreningsbanker, skall revisions-
berättelsen innehålla särskilda
uttalanden om gruppen i dess hel-
het på grundval av den samman-
ställning som föreskrivs i 2 kap.
1 § fjärde stycket lagen om års-
redovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag.
1 §
Om en stiftare, huvudman, sty-
relseledamot eller delegat uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet skadar
banken då han fullgör sitt uppdrag,
skall han ersätta skadan. Detsamma
gäller när skadan vållas en aktie-
ägare, en medlem eller någon
annan genom överträdelse av denna
lag, lagen (1995:000) om årsredo-
visning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag, bankaktiebolags-
Om en stiftare, huvudman, sty-
relseledamot eller delegat uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet skadar
banken då han fullgör sitt uppdrag,
skall han ersätta skadan. Detsamma
gäller när skadan vållas en aktie-
ägare, en medlem eller någon
annan genom överträdelse av denna
lag, lagen (1995:000) om årsredo-
visning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag, bankaktiebolags-
46
lagen (1987:618), sparbankslagen
(1987:619) eller föreningsbanksla-
gen (1987:620) eller bankens stad-
gar.
lagen (1987:618), sparbankslagen Prop. 1995/96:74
(1987:619) eller lagen (1995:000)
om medlemsbanker eller bankens
stadgar.
3 §
En aktieägare är skyldig att ersätta den skada som han genom att med-
verka till överträdelse av denna lag, lagen (1995:000) om årsredovisning
i kreditinstitut och värdepappersbolag, bankaktiebolagslagen (1987:618)
eller bolagsordningen uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar bank-
aktiebolaget, en aktieägare eller någon annan.
En medlem i en föreningsbank
eller en röstberättigad som inte är
medlem är skyldig att ersätta den
skada som han genom att med-
verka till överträdelse av denna
lag, lagen (1995:000) om årsredo-
visning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag, föreningsbankslagen
(1987:620) eller stadgarna uppsåt-
ligen eller av grov oaktsamhet
tillfogar föreningsbanken, en med-
lem eller någon annan.
Nuvarande lydelse
7
Talan om skadestånd till en före-
ningsbank enligt 1-3 §§ kan väckas
om vid en föreningsbanksstämma
majoriteten eller en minoritet be-
stående av minst en tiondel av
samtliga röstberättigade har biträtt
ett förslag om att väcka skades-
tåndstalan eller har röstat mot ett
förslag om att bevilja någon styrel-
seledamot ansvarsfrihet. En upp-
görelse om skadeståndsskyldigheten
kan träffas endast av förenings-
banksstämman och bara under för-
utsättning att inte en tiondel av
samtliga röstberättigade röstar mot
förslaget till uppgörelse. Om en
medlem för skadeståndstalan för
föreningsbankens räkning, kan
någon uppgörelse inte träffas utan
hans samtycke. Talan mot en dele-
gat om skadestånd till förenings-
banken får utan hinder av vad nu
sagts väckas av styrelsen.
Talan om skadestånd till före-
ningsbanken får föras av röstbe-
rättigade som utgör minst en tion-
En medlem i en medlemsbank
eller en röstberättigad som inte är
medlem är skyldig att ersätta den
skada som han genom att med-
verka till överträdelse av denna
lag, lagen (1995:000) om årsredo-
visning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag, lagen (1995:000) om
medlemsbanker eller stadgarna
uppsåtligen eller av grov oaktsam
het tillfogar medlemsbanken, en
medlem eller någon annan.
Föreslagen lydelse
§
Talan om skadestånd till en med-
lemsbank enligt 1-3 §§ kan väckas
om vid en föreningsstämma majori-
teten eller en minoritet bestående
av minst en tiondel av samtliga
röstberättigade har biträtt ett för-
slag om att väcka skadeståndstalan
eller har röstat mot ett förslag om
att bevilja någon styrelseledamot
ansvarsfrihet. En uppgörelse om
skadeståndsskyldigheten kan träffas
endast av föreningsstämman och
bara under förutsättning att inte en
tiondel av samtliga röstberättigade
röstar mot förslaget till uppgörelse.
Om en medlem för skadeståndsta-
lan för bankens räkning, kan någon
uppgörelse inte träffas utan hans
samtycke. Talan mot en delegat om
skadestånd till banken får utan
hinder av vad nu sagts väckas av
styrelsen.
Talan om skadestånd till med-
lemsbanken får föras av röstberätti-
gade som utgör minst en tiondel av
samtliga röstberättigade. Om en
47
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:74
del av samtliga röstberättigade. Om
en röstberättigad sedan talan väckts
avstår från talan, kan likväl de
övriga fullfölja denna. Den som
har väckt talan svarar för rätte-
gångskostnaderna men har rätt till
ersättning av föreningsbanken för
den kostnad som täcks av vad som
kommit föreningsbanken till godo
genom rättegången.
Talan för föreningsbankens räk-
ning mot en styrelseledamot om
skadestånd på grund av ett beslut
eller en åtgärd under ett räken-
skapsår skall väckas senast ett år
från det att årsredovisningen och
revisionsberättelsen för räkenskaps-
året lades fram på föreningsbanks-
stämma.
Har ett beslut fattats om att be-
vilja ansvarsfrihet eller att inte föra
skadeståndstalan utan att det minsta
antalet röstberättigade som anges i
första stycket röstat mot beslutet
eller har tiden för talan försuttits
enligt tredje stycket, kan trots detta
talan enligt första eller andra styck-
et väckas, om det i årsredovisning-
en eller i revisionsberättelsen eller
på något annat sätt till förenings-
banksstämman inte har lämnats i
väsentliga hänseenden riktiga och
fullständiga uppgifter om det beslut
eller den åtgärd som ligger till
grund för talan.
Skadeståndstalan som grundas på brott kan alltid föras av styrelsen
röstberättigad sedan talan väckts
avstår från talan, kan likväl de
övriga fullfölja denna. Den som
har väckt talan svarar för rätte-
gångskostnaderna men har rätt till
ersättning av banken för den kost-
nad som täcks av vad som kommit
banken till godo genom rättegång-
en.
Talan för medlemsbankens räk-
ning mot en styrelseledamot om
skadestånd på grund av ett beslut
eller en åtgärd under ett räken-
skapsår skall väckas senast ett år
från det att årsredovisningen och
revisionsberättelsen för räkenskaps-
året lades fram på föreningsstäm-
ma.
Har ett beslut fattats om att be-
vilja ansvarsfrihet eller att inte föra
skadeståndstalan utan att det minsta
antalet röstberättigade som anges i
första stycket röstat mot beslutet
eller har tiden för talan försuttits
enligt tredje stycket, kan trots detta
talan enligt första eller andra styck-
et väckas, om det i årsredovisning-
en eller i revisionsberättelsen eller
på något annat sätt till förenings-
stämman inte har lämnats i väsent-
liga hänseenden riktiga och full-
ständiga uppgifter om det beslut
eller den åtgärd som ligger till
grund för talan.
6 kap.
Ett bankaktiebolags firma skall
innehålla ordet bank och ordet
aktiebolag eller förkortningen AB.
Ett publikt bankaktiebolags firma
skall åtföljas av beteckningen
(publ) såvida det inte av bolagets
firma framgår att bolaget är pub-
likt. En sparbanks firma skall
innehålla ordet sparbank, en cent-
Ett bankaktiebolags firma skall
innehålla ordet bank och ordet
aktiebolag eller förkortningen AB.
Ett publikt bankaktiebolags firma
skall åtföljas av beteckningen
(publ) såvida det inte av bolagets
firma framgår att bolaget är pub-
likt. En sparbanks firma skall
innehålla ordet sparbank. En med-
*°Senaste lydelse 1994:1939.
48
ral föreningsbanks firma orden lemsbanks firma skall innehålla Prop. 1995/96:74
central föreningsbank samt en lokal ordet medlemsbank.
föreningsbanks firma ordet före-
ningsbank.
Firman skall registreras i bankregistret.
Om firman skall registreras på två eller flera språk, skall vaije lydelse
anges i bankens stadgar.
4 §"
En banks styrelse är skyldig att genast låta upprätta en särskild balans-
räkning, om det finns anledning att anta att
1. ett bankaktiebolags eget kapital understiger nio tiondelar av det
registrerade aktiekapitalet,
2. en sparbank eller en central
föreningsbank med anslutna lokala
föreningsbanker inte kan uppfylla
kravet på kapitaltäckning enligt
lagen (1994:2004) om kapitaltäck-
ning och stora exponeringar i
kreditinstitut och värdepappers-
bolag.
Balansräkningen skall granskas av revisorerna. Om antagandet om ban-
kens ställning bekräftas skall styrelsen genast underrätta Finansinspek-
tionen.
2. en sparbank eller en medlems-
bank inte kan uppfylla kravet på
kapitaltäckning enligt lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning
och stora exponeringar i kreditin-
stitut och värdepappersbolag.
§12
Finansinspektionenskall förordna
en eller flera revisorer att med
övriga revisorer delta i revisionen
av en bank.
5
Finansinspektionen skall förordna
en eller flera revisorer att med
övriga revisorer delta i revisionen
av en bank. Inspektionen får dock
avstå från att förordna revisor i en
lokal föreningsbank.
Inspektionen får när som helst återkalla ett revisorförordnande och utse
en ny revisor.
Revisorn har rätt till skäligt arvode för sitt arbete av banken. Arvodets
storlek bestäms av inspektionen.
Finansinspektionen skall
förordnats av inspektionen.
utfärda en instruktion för revisor som
10 §13
Ett direkt eller indirekt förvärv Ett direkt eller indirekt förvärv
av aktier i en bankaktiebolag, som av aktier eller andelar i en bank,
**Senaste lydelse 1994:2007.
l2Senaste lydelse 1992:1613.
13Senaste lydelse 1992:1613.
4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 74
49
medför att förvärvarens samman-
lagda innehav utgör ett kvalificerat
innehav, får ske bara efter tillstånd
av Finansinspektionen. Detsamma
gäller förvärv som innebär att ett
kvalificerat innehav ökar så att det
uppgår till eller överstiger 20, 33,
eller 50 procent av aktiekapitalet
eller röstetalet för samtliga aktier
eller så att banken blir dotterföre-
tag.
som medför att förvärvarens sam-
manlagda innehav utgör ett kvalifi-
cerat innehav, får ske bara efter
tillstånd av Finansinspektionen.
Detsamma gäller förvärv som
innebär att ett kvalificerat innehav
ökar så att det uppgår till eller
överstiger 20, 33, eller 50 procent
av kapitalet eller röstetalet för
samtliga aktier eller andelar eller
så att banken blir dotterföretag.
Prop. 1995/96:74
11 §14
Finansinspektionen skall ge tillstånd till förvärv enligt 10 §, om det inte
kan antas att förvärvaren kommer att motverka en sund utveckling av
bankens verksamhet. Ett förvärv, som innebär att ett icke-finansiellt
företag blir moderföretag till en bank, skall dock tillåtas bara om det
finns synnerliga skäl.
Inspektionen får föreskriva en
viss tid inom vilken ett förvärv
skall genomföras. Ett tillstånd en-
ligt första stycket andra meningen
får förenas med villkor om skyl-
dighet att inom viss tid avyttra så
stor del av aktieinnehavet att ban-
ken upphör att vara dotterföretag.
Finansinspektionen skall meddela beslut i ett ärende enligt denna
paragraf inom tre månader från det att ansökan om tillstånd gjordes.
13
När ett bankaktiebolag får kän-
nedom om att aktier i banken blivit
föremål för ett sådant förvärv som
avses i 10 § eller för en sådan av-
yttring som avses i 12 §, skall ban-
ken snarast anmäla förvärvet eller
avyttringen till Finansinspektionen.
Ett bankaktiebolag skall årligen
till Finansinspektionen anmäla
namnen på de aktieägare som har
ett kvalificerat innehav av aktier i
banken samt storleken på inneha-
ven.
Inspektionen får föreskriva en
viss tid inom vilken ett förvärv
skall genomföras. Ett tillstånd en-
ligt första stycket andra meningen
får förenas med villkor om skyl-
dighet att inom viss tid avyttra så
stor del av innehavet att banken
upphör att vara dotterföretag.
§15
När ett bankaktiebolag eller en
medlemsbank får kännedom om att
aktier eller andelar i banken blivit
föremål för ett sådant förvärv som
avses i 10 § eller för en sådan av-
yttring som avses i 12 §, skall ban-
ken snarast anmäla förvärvet eller
avyttringen till Finansinspektionen.
Ett bankaktiebolag eller en med-
lemsbank skall årligen till Finans-
inspektionen anmäla namnen på de
ägare som har ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar i
banken samt storleken på inneha-
ven.
14Senaste lydelse 1992:1613.
l5Senaste lydelse 1992:1613.
50
14
Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier utövar eller kan
antas komma att utöva sitt inflytan-
de på ett sätt som motverkar en
sund utveckling av verksamheten i
banken, får Finansinspektionen be-
sluta att aktierna inte får företrädas
vid bolagsstämman.
Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier har underlåtit att
ansöka om tillstånd till ett förvärv
som avses i 10 § eller har förvär-
vat aktier i strid med inspektionens
beslut, får inspektionen besluta att
aktierna inte får företrädas vid bo-
lagsstämman eller att röster av-
givna för sådana aktier skall vara
ogiltiga.
Finansinspektionen får också
förelägga en aktieägare som sägs i
första och andra styckena att avytt-
ra så stor del av aktierna att in-
nehavet därefter inte är kvalifi-
cerat.
§16
Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar utö-
var eller kan antas komma att ut-
öva sitt inflytande på ett sätt som
motverkar en sund utveckling av
verksamheten i banken, får Finans-
inspektionen besluta att aktierna
eller andelarna inte får företrädas
vid stämman.
Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar har
underlåtit att ansöka om tillstånd
till ett förvärv som avses i 10 §
eller om förvärvet har skett i strid
med inspektionens beslut, får in-
spektionen besluta att aktierna eller
andelar inte får företrädas vid
stämman eller att röster avgivna
för sådana aktier eller andelar skall
vara ogiltiga.
Finansinspektionen får också
förelägga en ägare som sägs i för-
sta och andra styckena att avyttra
så stor del av aktierna eller ande-
larna att innehavet därefter inte är
kvalificerat.
Prop. 1995/96:74
21
Om någon tar emot inlåning på
räkning från allmänheten utan att
vara berättigad till det, skall Fi-
nansinspektionen förelägga honom
att upphöra med verksamheten.
Är det osäkert om verksamheten
omfattar inlåning, får inspektionen
förelägga den som driver verksamheten att lämna det upplysningar om
§17
Om någon driver bankrörelse
utan att vara berättigad till det,
skall Finansinspektionen förelägga
honom att upphöra med verksam-
heten.
verksamheten som behövs för att bedöma om så är fallet.
I fråga om utländska företag får ett föreläggande enligt denna paragraf
riktas mot såväl företaget som den som här i landet är verksam för
företagets räkning.
22 §18
Bankaktiebolag, sparbanker, cen-
trala föreningsbanker samt utländ-
ska bankföretag med filial här i
landet skall med årliga avgifter
Svenska banker samt utländska
bankföretag med filial här i landet
skall med årliga avgifter bekosta
Finansinspektionens verksamhet
16Senaste lydelse 1992:1613.
l7Senaste lydelse 1992:1613.
I8Senaste lydelse 1992:1613.
51
bekosta Finansinspektionens verk- enligt de närmare föreskrifter som Prop. 1995/96:74
samhet enligt de närmare föreskrif- regeringen meddelar.
ter som regeringen meddelar.
24 §19
Finansinspektionens beslut enligt 6 § och 21 § andra stycket får inte
överklagas.
Beslut som avses i 21 § första
stycket får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Inspektionens
beslut i övrigt enligt denna lag,
bankaktiebolagslagen (1987:618),
sparbankslagen (1987:619) och
föreningsbankslagen (1987:620) får
överklagas hos regeringen, om
annat inte är föreskrivet.
Beslut som avses i 21 § första
stycket får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Inspektionens
beslut i övrigt enligt denna lag,
bankaktiebolagslagen (1987:618),
sparbankslagen (1987:619) och
lagen (1995:000) om medlemsban-
ker får överklagas hos regeringen,
om annat inte är föreskrivet.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Inspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande eller
återkallelse skall gälla omedelbart.
1
Finansinspektionen skall föra ett
bankregister för registrering enligt
denna lag, bankaktiebolagslagen
(1987:618), sparbankslagen
(1987:619), föreningsbankslagen
(1987:620) eller andra författning-
ar.
,2°
Finansinspektionen skall föra ett
bankregister för registrering enligt
denna lag, bankaktiebolagslagen
(1987:618), sparbankslagen
(1987:619), lagen (1995:000) om
medlemsbanker eller andra för-
fattningar.
2 §21
Finansinspektionen skall utan dröjsmål kungöra i Post- och Inrikes
Tidningar vad som införs i bankregistret med undantag för registrering
av underrättelse enligt
1. 2 kap. 17 § bankaktiebolagsla-
gen (1987:618), 2 kap. 14 § spar-
bankslagen (1987:619) och 2 kap.
7 § föreningsbankslagen
(1987:620) om dagen för kungörel-
se om rörelsens öppnande,
2.10 kap. 20 § bankaktiebolags-
lagen, 6 kap. 19 § sparbankslagen
och 9 kap. 20 § föreningsbanksla-
gen från tingsrätten om att banken
blivit försatt i konkurs, att beslut
1. 2 kap. 17 § bankaktiebolagsla-
gen (1987:618), 2 kap. 14 § spar-
bankslagen (1987:619) och 2 kap.
7 § lagen (1995:000) om medlems-
banker om dagen för kungörelse
om rörelsens öppnande,
2. 10 kap. 20 § bankaktiebolags-
lagen, 6 kap. 19 § sparbankslagen
och 9 kap. 20 § lagen om med-
lemsbanker från tingsrätten om att
banken blivit försatt i konkurs, att
l9Senaste lydelse 1995:66.
^Senaste lydelse 1991:1768.
21Senaste lydelse 1994:1939.
52
om konkurs upphävts eller att
konkurs avslutats samt
3. 11 kap. 13 § bankaktiebolags-
lagen och 7 kap. 5 § sparbanksla-
gen om fusionstillstånd.
beslut om konkurs upphävts eller Prop. 1995/96:74
att konkurs avslutats samt
3. 11 kap. 13 § bankaktiebolags-
lagen, 7 kap. 5 § sparbankslagen
och 10 kap. 5 § lagen om med-
lemsbanker om fusionstillstånd.
En kungörelse som avser ändring i ett förhållande som tidigare har
införts i registret skall endast ange ändringens art.
4 g22
Om en sökande vid anmälan för registrering inte har iakttagit vad som
är föreskrivet om anmälan skall han föreläggas att inom viss tid avge
yttrande eller vidta rättelse. Detsamma gäller om Finansinspektionen
finner att ett beslut, som anmäls för registering och för vars giltighet
regeringens stadfästelse inte krävs, eller en handling som bifogas anmäl-
ningen
1. inte har tillkommit i behörig ordning,
2. till sitt innehåll strider mot denna lag eller annan författning eller
stadgarna, eller
3. i något viktigare hänseende har en otydlig eller vilseledande
avfattning.
Om sökanden inte rättas sig efter förläggandet, skall anmälningen
avskrivas. En underrättelse om denna påföljd skall tas in i föreläggandet.
Finns det även efter det att yttrandet har avgivits något hinder mot
registrering och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall
registrering vägras, om det inte finns anledning att ge sökanden ett nytt
föreläggande.
Bestämmelserna i första stycket
utgör inte hinder mot registrering
av ett beslut av stämman, om
rätten till talan mot beslutet har
gått förlorad enligt 8 kap. 16 §
andra stycket bankaktiebolagslagen
(1987:618), 4 kap. 17 § andra
stycket sparbankslagen (1987:619)
eller 7 kap. 18 § andra stycket
föreningsbankslagen (1987:620).
Bestämmelserna i första stycket
utgör inte hinder mot registrering
av ett beslut av stämman, om
rätten till talan mot beslutet har
gått förlorad enligt 8 kap. 16 §
andra stycket bankaktiebolagslagen
(1987:618), 4 kap. 17 § andra
stycket sparbankslagen (1987:619)
eller 7 kap. 18 § andra stycket
lagen (1995:000) om medlemsban-
ker.
5 §“
Finansinspektionen skall genast skriftligen underrätta banken när
inspektionen
1. nedsatt aktiekapitalet enligt 4 kap. 14 § andra stycket bankaktie-
bolagslagen (1987:618)
^Senaste lydelse 1991:1768.
^Senaste lydelse 1994:1939.
53
2. förklarat ett beslut om nedsättning av aktiekapitalet förfallet enligt
6 kap. 7 § tredje stycket bankaktiebolagslagen,
Prop. 1995/96:74
3. förklarat fråga om fusion
förfallen enligt 11 kap. 17 § ban-
kaktiebolagslagen 7 kap. 7 § tredje
stycket sparbankslagen (1987:619)
eller 10 kap. 5 § tredje stycket
föreningsbankslagen (1987:620),
3. förklarat fråga om fusion
förfallen enligt 11 kap. 17 § ban-
kaktiebolagslagen 7 kap. 7 § tredje
stycket sparbankslagen (1987:619)
eller 10 kap. 5 § tredje stycket
lagen (1995:000) om medlemsban-
ker,
4. förelagt vite enligt denna lag, eller
5. förklarat fråga om en spar- 5. förklarat fråga om en spar-
banks eller en föreningsbanks banks ombildning till bankaktiebo-
ombildning till bankaktiebolag lag förfallen enligt 8 kap. 8 § spar-
förfallen enligt 8 kap. 8 § spar- bankslagen.
bankslagen respektive 11 kap. 9 §
föreningsbankslagen.
Ett beslut av Finansinspektionen
som innebär att en anmälan av-
skrivits eller en registrering har
vägrats enligt 4 § andra stycket får
överklagas hos allmänförvaltnings-
domstol inom två månader från
beslutets dag detsamma gäller ett
sådant beslut av Finansinspektionen
som avses i 8 kap. 4 a § denna
lag, 4 kap. 14 § andra stycket,
6 kap. 7 § tredje stycket och
11 kap. 17 § bankaktiebolagslagen
(1987:618), 7 kap. 7 § tredje
stycket och 8 kap. 8 § sparbanksla-
gen (1987:619) samt 10 kap. 5 §
tredje stycket och 11 kap. 9 §
föreningsbankslagen (1987:620).
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Ett beslut av Finansinspektionen
som innebär att en anmälan av-
skrivits eller en registrering har
vägrats enligt 4 § andra stycket får
överklagas hos allmänförvaltnings-
domstol inom två månader från
beslutets dag detsamma gäller ett
sådant beslut av Finansinspektionen
som avses i 8 kap. 4 a § denna
lag, 4 kap. 14 § andra stycket,
6 kap. 7 § tredje stycket och
11 kap. 17 § bankaktiebolagslagen
(1987:618), 7 kap. 7 § tredje
stycket och 8 kap. 8 § sparbanksla-
gen (1987:619) samt 10 kap. 5 §
tredje stycket lagen (1995:000) om
medlemsbanker.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Sparkasseverksamhet som inte fordrade tillstånd enligt äldre lag får -
om den bedrivs i en ekonomisk förening med en icke-ftnansiell huvud-
verksamhet - fortsättas längst till den 31 december 1997.
54
Prop. 1995/96:74
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 11 § bankrörelselagen (1987:617) skall
ha följande lydelse.
Lydelse enl. lagförslag 2.2 Föreslagen lydelse
7 kap.
11 §'
Finansinspektionen skall ge till-
stånd till förvärv enligt 10 §, om
det inte kan antas att förvärvaren
kommer att motverka en sund ut-
veckling av bankens verksamhet.
Ett förvärv, som innebär att ett
icke-finansiellt företag blir moder-
företag till en bank, skall dock
tillåtas bara om det finns synnerli-
ga skäl.
Inspektionen får föreskriva en
viss tid inom vilken ett förvärv
skall genomföras. Ett tillstånd en-
ligt första stycket andra meningen
får förenas med villkor om skyldig-
het att inom viss tid avyttra så stor
del av innehavet att banken upphör
att vara dotterföretag.
Finansinspektionen skall meddela beslut i ett ärende enligt denna
paragraf inom tre månader från det att ansökan om tillstånd gjordes.
Finansinspektionen skall ge till-
stånd till förvärv enligt 10 §, om
det inte kan antas att förvärvaren
kommer att motverka en sund ut-
veckling av bankens verksamhet.
Inspektionen får förskriva en viss
tid inom vilken ett förvärv skall
genomföras.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
'Lydelse enligt denna proposition (avsnitt 2.2).
55
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § och 3 kap. 1 § lagen (1992:1610)
om kreditmarknadsbolag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §‘
Tillstånd krävs inte om finansieringsverksamheten
1. drivs av statlig eller kommunal myndighet,
2. avser finansiering endast i samband med avsättning av tjänster som
erbjuds eller varor som framställs eller säljs av företaget,
3. avser finansiering endast i samband med avsättning av tjänster som
erbjuds eller varor som framställs eller säljs av annat företag i samma
koncern eller med annat nära samband och medel för verksamheten inte
anskaffas från allmänheten,
4. tillgodoser finansieringsbehov endast inom en grupp näringsidkare
med ekonomisk intressegemenskap och medel för verksamheten inte
anskaffas från allmänheten,
5. utgör en normal likviditetsförvaltning och inte kan anses ha ett själv-
ständigt syfte vid sidan av företagets huvudsakliga verksamhet,
6. utgör pantbanksverksamhet enligt pantbankslagen (1995:1000)
7. ingår i verksamhet som står
under tillsyn av Finansinspektionen
i annan lag, eller
8. drivs av ett aktiebolag, om
7. ingår i verksamhet som står
under tillsyn av Finansinspektionen
enligt annan lag,
- bolaget med stöd av 1 § lagen (1994:77) om beslutanderätt för
regionala utvecklingsbolag har fått rätt att pröva frågor om stöd till
näringsidkare eller bolaget är moderbolag till ett sådant bolag,
- staten äger så många aktier i bolaget att staten har mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller bolaget är dotterbolag till ett bolag vari
staten äger aktier i den omfattningen, och
- medel för verksamheten inte
anskaffas från allmänheten.
- medel för verksamheten inte
anskaffas från allmänheten, eller
9. drivs av en ekonomisk före-
ning som
a) tar emot insättningar endast
från de egna medlemmarna,
b) har till ändamål endast att med
användande av medlemsinsättning-
ar tillgodose finansieringsbehov
hos medlemmarna,
c) antar endast fysiska personer till
medlemmar, samt
d) har högst 1 000 medlemmar.
'Senaste lydelse 1995:1003.
56
Nära samband, som avses i 3, skall anses föreligga om företagen leds Prop. 1995/96:74
av samma eller i huvudsak samma personer eller om vinsten av företag-
ens verksamhet helt eller till betydande del skall, direkt eller indirekt,
tillfalla samma eller i huvudsak samma personer.
1 §
Ett kreditmarknadsbolag får endast driva finansieringsverksamhet och
verksamhet som har ett naturligt samband därmed.
Kreditmarknadsbolaget får, med iakttagande av vad som föreskrivs i
detta kapitel, i sin verksamhet bland
1. låna upp medel, bland annat
genom att ge ut obligationer och
andra jämförbara fordringsrätter,
dock ej ta emot inlåning på räk-
ning från allmänheten,
2.
annat
1. låna upp medel, bland annat
genom att ge ut obligationer och
andra jämförbara fordringsrätter,
lämna och förmedla kredit, bland annat i form av konsumentkredit,
kredit mot panträtt i fast egendom och i fordringar,
3. medverka vid finansiering, bland annat genom att förvärva fordring-
ar och upplåta lös egendom till nyttjande (leasing),
4. förmedla betalningar,
5. tillhandahålla betalningsmedel,
6. ikläda sig garantiförbindelser och göra liknande åtaganden,
7. lämna ekonomisk rådgivning,
8. förvara värdepapper,
9. vara förvaringsinstitut för värdepappersfonder,
10. medverka vid försäljning av försäkringstjänster,
11. tillhandahålla inkassotjänster,
12. tillhandahålla värdefackstjänster,
13. driva valutahandel under de förutsättningar som föreskrivs i lagen
(1988:1385) om Sveriges riksbank, samt
14. lämna kreditupplysning under de förutsättningar som föreskrivs i
kreditupplysningslagen (1973:1173).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
57
Prop. 1995/96:74
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 2 kap. 1 § bankaktiebolagsla-
gen (1987:618) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Denna lag innehåller bestämmel-
ser om hur ett bankaktiebolag bil-
das och om dess organisation m.m.
Bestämmelser om den rörelse som
ett bankaktiebolag får driva samt
andra för bankaktiebolag, sparban-
ker och föreningsbanker gemen-
samma bestämmelser finns i bank-
rörelselagen (1987:617).
§
Denna lag innehåller bestämmel-
ser om hur ett bankaktiebolag bil-
das och om dess organisation m.m.
Bestämmelser om den rörelse som
ett bankaktiebolag får driva samt
andra för bankaktiebolag, sparban-
ker och medlemsbanker gemen-
samma bestämmelser finns i bank-
rörelselagen (1987:617).
1 §'
Ett bankaktiebolag skall bildas av en eller flera stiftare.
Stiftarna skall vara fysiska personer och bosatta inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet. Den som är underårig eller i konkurs
eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara
stiftare. Att detsamma gäller den som är underkastad näringsförbud följer
6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.
Utan hinder av andra stycket får ett bankaktiebolag bildas av
1. ett eller flera utländska bankföretag
2. en eller flera svenska sparban-
ker eller centrala föreningsbanker,
om bildandet av bankaktiebolaget
utgör ett led i en ombildning enligt
8 kap. sparbankslagen (1987:619)
respektive 11 kap. föreningsbanks-
lagen (1987:620).
Bestämmelserna i detta kapitel
stämmelsema om fusion i 11 kap. 2
2. en eller flera svenska sparban-
ker om bildandet av bankaktiebola-
get utgör ett led i en ombildning
enligt 8 kap. sparbankslagen
(1987:619).
äller inte om annat följer av be-
§■
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
fSenaste lydelse 1992:1611.
58
Härigenom föreskrivs att i 1 kap. 1 § och 4 kap. 2 § sparbankslagen
(1987:619)* ordet "föreningsbank” i olika böjningsformer skall bytas ut
mot "medlemsbank" i motsvarande böjningsform.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
‘Senaste lydelse av 4 kap. 2 § 1994:1948
59
Härigenom föreskrivs att 3 och 13 §§ lagen (1988:1385) om Sveriges
riksbank skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Med bankinstitut förstås i denna
lag bankaktiebolag, sparbanker,
centrala föreningsbanker och ut-
ländska bankföretag som med stöd
av 1 kap. 4 eller 5 § bankrörelsela-
gen (1987:617) driver bankrörelse
från filial här i landet.
Med kreditinstitut förstås bankin-
stitut, lokala föreningsbanker, kre-
ditmarknadsbolag,värdepappersins-
titut, allmänna pensionsfonden, för-
säkringsföretag med svensk kon-
cession, landshypoteks- och stads-
hypoteksinstitutionema, Svenska
skeppshypotekskassan samt utländ-
ska företag som med stöd av
2 kap. 8, 9 eller 10 § lagen
(1992:1610) om kreditmarknads-
bolag driver verksamhet från filial
i Sverige.
Med bankinstitut förstås i denna
lag bankaktiebolag, sparbanker,
medlemsbanker och utländska
bankföretag som med stöd av 1
kap. 4 eller 5 § bankrörelselagen
(1987:617) driver bankrörelse från
filial här i landet.
Med kreditinstitut förstås bankin-
stitut, kreditmarknadsbolag, värde-
pappersinstitut, allmänna pensions-
fonden, försäkringsföretag med
svensk koncession, landshypoteks-
och stadshypoteksinstitutionema,
Svenska skeppshypotekskassan
samt utländska företag som med
stöd av 2 kap. 8, 9 eller 10 § lagen
(1992:1610) om kreditmarknads-
bolag driver verksamhet från filial
i Sverige.
13 §2
I valutapolitiskt syfte får Riksbanken ta upp utländsk kredit och kredit
i utländsk valuta, bevilja kredit till annan centralbank och till Internatio-
nella valutafonden, bevilja kredit inom ramen för verksamheten i Banken
för internationell betalningsutjämning samt bevilja kredit för Europeiska
unionens system för medelfristigt finansiellt stöd.
Efter medgivande av riksdagen
får Riksbanken i valutapolitiskt
syfte bevilja kredit till andra in-
ternationella finansorgan som Sve-
rige är medlem i och sluta avtal
om långsiktiga internationella
låneåtaganden.
Efter medgivande av riksdagen
får Riksbanken i valutapolitiskt
syfte bevilja kredit till andra in-
ternationella finansorgan som Sve-
rige är medlem i och sluta avtal
med annan än centralbank om
långsiktiga internationella låneåta-
ganden.
‘Senaste lydelse 1992:1619.
2Senaste lydelse 1995:969
60
Riksbanken får också efter medgivande av riksdagen av egna medel Prop. 1995/96:74
tillskjuta insatskapital i Internationella valutafonden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
61
Härigenom föreskrivs att 2 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall ha följande lydelse.
2 § 41 mom.
Bestämmelserna i andra-åttonde styckena nedan gäller i fråga om
fusioner enligt
1. 14 kap. 22 § aktiebolagslagen (1975:1385),
2. 12 kap. 1, 3 och 8 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
3. 11 kap. 1 och 18 §§ bankaktiebolagslagen (1987:618),
4. 7 kap. 1, 2 och 8 §§ sparbankslagen (1987:619),
5. 10 kap. 1, 2 och 9 §§ före- 5. 10 kap. 1, 2 och 8 §§ lagen
ningsbankslagen (1987:620), (1995:000) om medlemsbanker,
6. 15 a kap. 1 och 18 §§ försäkringsrörelselagen (1982:713).
Har lager, fordringar och liknande tillgångar hos det övertagande före-
taget tagits upp till högre värde än det värde som i beskattningsavseende
gäller för det överlåtande företaget, skall det övertagande företaget ta upp
mellanskillnaden som intäkt.
Har byggnad, markanläggning, maskin eller annat inventarium, patent-
rätt, hyresrätt eller tillgång av goodwills natur övertagits skall vid beräk-
ning av värdeminskningsavdrag och av vad som återstår oavskrivet av
tillgångens anskaffningsvärde anses som om överlåtande och övertagande
företag utgjort en skattskyldig.
Har inventarier eller andra tillgångar som får skrivas av enligt reglerna
för räkenskapsenlig avskrivning övertagits och har dessa tillgångar i
räkenskaperna tagits upp till högre värde än vad som följer av tredje
stycket, har det övertagande företaget rätt att även efter fusionen tillämpa
räkenskapsenlig avskrivning. Som förutsättning gäller att mellanskillnaden
tas upp som intäkt under det beskattningsår då fusionen genomförs eller
med en tredjedel för nämnda beskattningsår och vart och ett av de två
närmast följande åren.
Har skog övertagits skall beträffande skogens anskaffningsvärde och
gällande ingångsvärde anses som om överlåtande och övertagande företag
utgjort en skattskyldig.
Har betalningsansvaret för framtida utgifter övertagits och har det över-
låtande företaget medgetts avdrag för utgifterna skall ett belopp som mot-
svarar avdraget tas upp som intäkt hos det övertagande företaget. Av-
dragsrätten för det övertagande företaget prövas med utgångspunkt i de
förhållanden som gäller vid utgången av beskattningsåret.
Fusionen skall inte leda till någon skattepliktig realisationsvinst eller
avdragsgill realisationsförlust för något av de deltagande företagen. Av-
yttras tillgångar som övertagits vid fusionen skall vid bedömandet av
frågan om skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsför-
*Senaste lydelse 1994:1859
62
lust uppkommit anses som om överlåtande och övertagande företag ut- Prop. 1995/96:74
gjort en skattskyldig. Vad nu sagts gäller också då ett försäkringsföretags
hela försäkringsbestånd övertagits av ett annat försäkringsföretag.
Det övertagande företaget har samma rätt till avdrag för underskott som
avses i 14 mom. som det överlåtande företaget skulle ha haft om fusionen
inte ägt rum. Om moderbolaget var ett fåmansföretag enligt punkt 14 av
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) vid utgången av
beskattningsåret eller dotterbolaget var ett sådant företag vid ingången av
det närmast föregående beskattningsåret krävs dock att moderbolaget ägde
mer än nio tiondelar av aktierna i dotterbolaget vid den sistnämnda tid-
punkten. Vid fusion mellan ekonomiska föreningar krävs att båda före-
ningarna är att anse som kooperativa enligt 8 mom.
Bestämmelserna i sjunde stycket första och andra meningarna gäller
också då en juridisk person icke yrkesmässigt överlåter egendom eller
rättighet som avses i 25-31 §§ till en annan juridisk person såvida över-
låtelsen sker med förlust och företagen är moderföretag och dotterföretag
eller står under i huvudsak gemensam ledning. Vidare gäller i nu avsedda
fall bestämmelserna om värdeminskningsavdrag m.m. i tredje och femte
styckena.
Bestämmelserna i sjunde stycket första och andra meningarna gäller
vidare — utöver vad som anges i nionde stycket - om aktie i aktiebolag
eller andel i handelsbolag, ekonomisk förening eller utländsk juridisk
person överlåts till ett svenskt företag inom samma koncern såvida
moderföretaget i koncernen är ett aktiebolag, en ekonomisk förening, en
sparbank eller ett ömsesidigt skadeförsäkringsföretag och den överlåtna
aktien eller andelen innehas som ett led i koncernens verksamhet. Sker
överlåtelsen till ett utländskt företag, kan regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer medge befrielse från beskattning för vinst.
I samband med sådan fusion som avses i första stycket skall uttagsbe-
skattning enligt punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 22 § kom-
munalskattelagen inte ske.
Har en tillgång delats ut till ett företag som är frikallat från skattskyl-
dighet för utdelningen enligt 7 § 8 mom. tillämpas bestämmelserna i
andra, tredje och femte styckena samt sjunde stycket första och andra
meningarna om det utdelande företaget inte uttagsbeskattats enligt punkt 1
fjärde stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
63
Härigenom föreskrivs att i 5 a § lagen (1950:272) om rätt för utländska
försäkringsföretag att bedriva försäkringsrörelse i Sverige1 ordet "före-
ningsbank" byts ut mot "medlemsbank".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
'Senaste lydelse 1987:632
64
Härigenom föreskrivs att i 1 och 10 §§ skogskontolagen (1954:142)’
ordet "föreningsbank" skall bytas ut mot "medlemsbank".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
‘Senaste lydelse av 1 § 1993:1550 och av 10 §, 1982:325.
65
5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 74
Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
§' ..
Övergår näringsverksamhet från
en arbetsgivare till en annan och
avtalas därvid att ansvaret för pen-
sionsutfästelse skall överflyttas på
efterträdaren, skall samtycke till
överflyttningen inhämtas från inne-
havaren av pensionsfordringen.
Tillsynsmyndigheten äger medge
att samtycke icke behöver inhäm-
tas, om efterträdaren kan anses god
för pensionsutfästelsen. Något sam-
tycke behövs inte vid ombildning
enligt 8 kap. sparbankslagen
(1987:619).
särskilda bestämmelser om tillvar-
23
Övergår näringsverksamhet från
en arbetsgivare till en annan och
avtalas därvid att ansvaret för pen-
sionsutfästelse skall överflyttas på
efterträdaren, skall samtycke till
överflyttningen inhämtas från inne-
havaren av pensionsfordringen.
Tillsynsmyndigheten äger medge
att samtycke icke behöver inhäm-
tas, om efterträdaren kan anses god
för pensionsutfästelsen. Något sam-
tycke behövs inte vid ombildning
enligt 8 kap. sparbankslagen
(1987:619) eller 11 kap. förenings-
bankslagen (1986:620).
Har det i författning meddelats
atagande av fordringsägares rätt vid fusion, gäller dessa i stället för reg-
lerna i första stycket. Innehavare av pensionsfordran behöver dock inte
underrättas eller kallas enligt 14 kap. 13, 16 och 26 §§ aktiebolagslagen
(1975:1385) eller förtecknas och kallas i ärende om fusion enligt 12 kap.
6 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, om tillsynsmyndigheten
medger det. Detsamma gäller i ärende om vinstutdelning enligt 6 kap.
5 § andra meningen, nedsättning av aktiekapitalet enligt 6 kap. 6 § och
nedsättning av reservfonden enligt 12 kap. 4 § tredje stycket 3 aktie-
bolagslagen.
Har ansvaret för pensionsutfästelse sålunda överflyttats, anses ut-
fästelsen ha samma rättsverkningar som om arbetstagaren varit anställd
hos efterträdaren från dagen för anställningen hos företrädaren. Efter
överflyttningen är företrädaren fri från ansvar för utfästelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
'Senaste lydelse 1994:805.
66
Härigenom föreskrivs att i 48 § ackordslagen (1970:847)' orden
"central föreningsbank" skall bytas ut mot "medlemsbank".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
‘Senaste lydelse av 48 § 1992:1617
67
Härigenom föreskrivs att i 24 § lagen (1972:262) om understödsföre-
ningar1 orden "central föreningsbank" och "föreningsbank" skall bytas
ut mot "medlemsbank".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
'Senaste lydelse av 24 § 1992:1624.
68
Härigenom föreskrivs att i 2 och 13 §§ lagen (1979:611) om upp-
hovsmannakonto1 ordet "föreningsbank" skall bytas ut mot "medlems-
bank".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
'Senaste lydelse av 2 § 1994:494
69
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 17 a § försäkringsrörelselagen
(1982:713) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap.
a
§*
Ett försäkringsbolag får enligt de
förutsättningar som anges i denna
paragraf förvärva aktier eller ande-
lar i företag som driver någon
form av finansiell verksamhet.
17
Ett försäkringsbolag får enligt de
förutsättningar som anges i denna
paragraf förvärva aktier eller ande-
lar i företag som driver någon
form av finansiell verksamhet. Ett
försäkringsbolag som är moderbo-
lag till ett bankbolag får inte vara
dotterföretag till något annat före-
tag än ett bankbolag.
För förvärv av aktier eller andelar som, tillsammans med försäkrings-
bolagets övriga aktier eller andelar i samma företag, motsvarar ett röste-
tal som överstiger fem procent av röstetalet för samtliga aktier eller
andelar i företaget krävs tillstånd av regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen. Om försäkringsbolaget ingår i en
koncern, skall första meningen tillämpas på koncernens samlade innehav.
Vid beräkningen av koncernens innehav skall dock, intill ett innehav mot-
svarande fem procent av röstetalet för samtliga aktier eller andelar, bort-
ses från aktier eller andelar som innehas av företag i koncernen som dri-
ver någon form av finansiell verksamhet eller av dotterföretag till sådana
företag.
Tillstånd enligt andra stycket får ges endast om värdet av de förvärvade
aktierna eller andelarna - tillsammans med det bokförda värdet av försäk-
ringsbolagets sammanlagda innehav av aktier och andelar som kräver till-
stånd enligt andra stycket samt av vad som skjutits till som aktiekapital
eller i annan form i ett annnat försäkringsbolag - inte överstiger summan
av
A. för livförsäkringsbolag
1. eget kapital och garantikapital samt
2. fyra procent av
- försäkringstekniska skulder,
- återbäringsmedel och
- femtio procent av övervärden i tillgångar,
'Senaste lydelse 1991:1767.
70
B. för skadeförsäkringsbolag
Prop. 1995/96:74
1. eget kapital, garantikapital, regleringsfond för trafikförsäkring och
utjämningsfond,
2. sjuttio procent av
- skatteutjämningsreserv och
- återstående del av uppskovsbeloppet enligt lagen (1990:655) om
återföring av obeskattade reserver samt
3. fyra procent av
- försäkringstekniska skulder,
- säkerhetsreserv och
- femtio procent av övervärden i tillgångar.
För tillstånd krävs att förvärvet ingår som ett led i organisationen av
verksamheten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
71
Härigenom föreskrivs att i 7 kap. 13 § och 9 kap. 5 § konkurslagen
(1987:672)' orden "central föreningsbank" i olika böjningsformer skall
bytas ut mot "medlemsbank" i motsvarande böjningsform.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
1 Senaste lydelse av 7 kap. 13 § och 9 kap. 5 § 1989:1084
72
Härigenom föreskrivs att 2 och 13 §§ lagen (1987:1245) om styrelse-
representation för de privatanställda skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §'
Med företag avses i denna lag aktiebolag, bank, hypoteksmstitut,
försäkringsbolag och ekonomisk förening.
Med koncem avses i denna lag
svenska juridiska personer som
enligt bestämmelserna i 1 kap. 5 §
aktiebolagslagen (1975:1385),
1 kap. 6 § bankaktiebolagslagen
(1987:618), 1 kap. 2 § sparbank-
slagen (1987:619), 1 kap. 8 § före-
ningsbankslagen (1987:620),
1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen
(1982:713) eller 1 kap. 4 § lagen
(1987:667) om ekonomiska före-
ningar är moderföretag och dotter-
företag i förhållande till varandra.
Med koncem avses i denna lag
svenska juridiska personer som
enligt bestämmelserna i 1 kap. 5 §
aktiebolagslagen (1975:1385),
1 kap. 6 § bankaktiebolagslagen
(1987:618), 1 kap. 2 § sparbank-
slagen (1987:619), 1 kap. 5 §
lagen (1995:000) om medlemsban-
ker, 1 kap. 9 § försäkringsrörelse-
lagen (1982:713) eller 1 kap. 4 §
lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar är moderföretag och
dotterföretag i förhållande till var-
andra.
13 §
En av arbetstagarrepresentantema får närvara och delta i överläggning-
arna när ett ärende, som senare skall avgöras av styrelsen, förbereds av
därtill särskilt utsedda styrelseledamöter eller befattningshavare i före-
taget.
Om ett beslut enligt 7 kap. 6 §
andra stycket bankaktiebolagslagen
(1987:618), 3 kap. 6 § andra
stycket sparbankslagen (1987:619)
eller 6 kap. 6 § andra stycket
föreningsbankslagen (1987:620)
innebär att ett uppdrag ges åt en
regionstyrelse eller ett motsvarande
organ i en region, har de anställda
inom regionen rätt att bestämma att
en representant för dem och en
suppleant skall omfattas av upp-
draget. En sådan representant har
motsvarande rätt som avses i första
stycket.
Om ett beslut enligt 7 kap. 6 §
andra stycket bankaktiebolagslagen
(1987:618), 3 kap. 6 § andra
stycket sparbankslagen (1987:619)
eller 6 kap. 6 § andra stycket
lagen (1995:000) om medlemsban-
ker innebär att ett uppdrag ges åt
en regionstyrelse eller ett motsva-
rande organ i en region, har de
anställda inom regionen rätt att
bestämma att en representant för
dem och en suppleant skall om-
fattas av uppdraget. En sådan
representant har motsvarande rätt
som avses i första stycket.
'Senaste lydelse 1994:1944
73
Om arbetstagarorganisationerna inte enas om annat, utses den represen- Prop. 1995/96:74
tant som avses i första och andra styckena av den organisation som före-
träder det största antalet kollektivavtalsbundna arbetstagare vid företaget
eller, i fråga om moderföretag, inom koncernen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
74
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 16 § lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 §’
Fåmansföretag och företag, som enligt 3 § 12 mom. nionde stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som fåmansföretag
skall i självdeklarationen lämna uppgifter om delägares eller honom när-
stående persons namn, personnummer och adress och i förekommande
fall aktie- eller andelsinnehav varvid, om det förekommer olika röstvär-
den för innehavet, dessa skall anges; dock behöver uppgifter inte lämnas
för närstående person, som inte uppburit ersättning från, träffat avtal med
eller haft liknande förhållande med företaget.
Delägare i ett handelsbolag skall lämna de uppgifter som behövs för att
beräkna det justerade ingångsvärdet för andelen i bolaget såsom andelens
ursprungliga ingångsvärde, tillskott och uttag.
Skall den skattskyldige enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen
(1994:200) redovisa mervärdesskatt i sin självdeklaration, skall han lämna
de uppgifter som behövs för att besluta om mervärdesskatten.
Dotterföretag enligt 1 kap. 5 §
aktiebolagslagen (1975:1385),
1 kap. 4 § lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar, 1 kap. 6 §
bankaktiebolagslagen (1987:618),
1 kap. 2 § sparbankslagen
(1987:619), 1 kap. 8 § förenings-
bankslagen (1987:620), 1 kap. 9 §
försäkringsrörelselagen (1982:713)
eller 1 kap. 1 § lagen (1980:1103)
om årsredovisning m. m. i vissa
företag, skall i självdeklarationen
lämna uppgift om namn och orga-
nisationsnummer för moderföretag
jämte aktie- eller andelsinnehav
med angivande av röstvärde samt,
i förekommande fall, uppgifter om
namn och organisationsnummer för
dettas moderföretag. Ägaruppgift-
ema skall avse förhållandena vid
senast avslutade beskattningsår.
Dotterföretag enligt 1 kap. 5 §
aktiebolagslagen (1975:1385),
1 kap. 4 § lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar, 1 kap. 6 §
bankaktiebolagslagen (1987:618),
1 kap. 2 § sparbankslagen
(1987:619), 1 kap. 5 § lagen
(1995:000) om medlemsbanker,
1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen
(1982:713) eller 1 kap. 1 § lagen
(1980:1103) om årsredovisning
m.m. i vissa företag, skall i själv-
deklarationen lämna uppgift om
namn och organisationsnummer för
moderföretag jämte aktie- eller
andelsinnehav med angivande av
röstvärde samt, i förekommande
fall, uppgifter om namn och orga-
nisationsnummer för dettas moder-
företag. Ägaruppgiftema skall avse
förhållandena vid senast avslutade
beskattningsår.
’Senaste lydelse 1994:1876.
75
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
Prop. 1995/96:74
76
Härigenom föreskrivs att i 13 och 14 §§ lagen (1993:765) om statligt
stöd till banker och andra kreditinstitut ordet "föreningsbank" byts ut mot
"medlemsbank".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
77
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen om periodiseringsfonder
(1993:1538) skall ha följande lydelse.
Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse
7 §
Vid fusion som avses i 2 §
4 mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
och vid ombildning enligt 8 kap.
sparbankslagen (1987:619) eller
11 kap. föreningsbankslagen
(1987:620) och vid övertagande
enligt 10 kap. 8 a § föreningsbank-
slagen och vid övertagande som
avses i 5 eller 6 § lagen
(1992:702) om inkomstskatteregler
med anledning av vissa omstruktu-
reringar inom den finansiella sek-
torn, m. m. samt vid ombildning
och tillskott enligt 2 § respektive
3 § första meningen lagen
(1994:758) om ombildning av
landshypoteksinstitutionen anses
överlåtande och övertagande före-
tag som ett företag. Har en ekono-
misk förening skiftat ut aktier
enligt 3 § 8 mom. tredje stycket
lagen om statlig inkomstskatt, skall
föreningen och det aktiebolag vars
aktier skiftats ut anses som ett
företag.
Vid fusion som avses i 2 §
4 mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
och vid ombildning enligt 8 kap.
sparbankslagen (1987:619) och vid
övertagande som avses i 5 eller 6 §
lagen (1992:702) om inkomstskat-
teregler med anledning av vissa
omstruktureringar inom den finans-
iella sektorn, m. m. samt vid om-
bildning och tillskott enligt 2 §
respektive 3 § första meningen
lagen (1994:758) om ombildning
av landshypoteksinstitutionen anses
överlåtande och övertagande före-
tag som ett företag. Har en ekono-
misk förening skiftat ut aktier
enligt 3 § 8 mom. tredje stycket
lagen om statlig inkomstskatt, skall
föreningen och det aktiebolag vars
aktier skiftats ut anses som ett
företag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
'Senaste lydelse 1994:1887.
78
Härigenom föreskrivs att 4 och 12 §§ lagen (1993:1539) om avdrag för
underskott av näringsverksamhet skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §'
Ett förlustföretag skall anses ha omfattats av en ägarförändring om ett
företag (den nya ägaren) fått bestämmande inflytande över förlustföre-
taget.
En ägarförändring skall även anses ha skett om ett förlustföretag eller
ett moderföretag till ett sådant företag fått bestämmande inflytande över
ett annat företag (det nya dotterföretaget).
Vid tillämpning av första och
andra styckena skall ett företag an-
ses ha ett bestämmande inflytande
över ett annat företag om det sena-
re företaget är dotterföretag till det
förra företaget enligt 1 kap. 5 §
aktiebolagslagen (1975:1385),
1 kap. 4 § lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar, 1 kap. 6 §
bankaktiebolagslagen (1987:618),
1 kap. 2 § sparbankslagen
(1987:619), 1 kap. 8 § förenings-
bankslagen (1987:620) eller 1 kap.
9 § försäkringsrörelselagen
(1982:713). Ett utländskt bolag
skall anses ha ett bestämmande in-
flytande över ett företag om före-
taget skulle ha varit ett dotterföre-
tag till det utländska bolaget om
detta varit ett svenskt aktiebolag.
Vid tillämpning av första och
andra styckena skall ett företag an-
ses ha ett bestämmande inflytande
över ett annat företag om det sena-
re företaget är dotterföretag till det
förra företaget enligt 1 kap. 5 §
aktiebolagslagen (1975:1385),
1 kap. 4 § lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar, 1 kap. 6 §
bankaktiebolagslagen (1987:618),
1 kap. 2 § sparbankslagen
(1987:619), 1 kap. 5 § lagen
(1995:000) om medlemsbanker
eller 1 kap. 9 § försäkringsrörel-
selagen (1982:713). Ett utländskt
bolag skall anses ha ett bestäm-
mande inflytande över ett företag
om företaget skulle ha varit ett
dotterföretag till det utländska
bolaget om detta varit ett svenskt
aktiebolag.
12
I fråga om sådan fusion som
anges i 2 § 4 mom. första stycket
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt, ombildning enligt
8 kap. sparbankslagen (1987:619)
eller enligt 11 kap. föreningsbank-
slagen (1987:620) och vid över-
tagande enligt 10 kap. 8 a § före-
ningsbankslagen och vid övertagan-
§2
I fråga om sådan fusion som
anges i 2 § 4 mom. första stycket
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt, ombildning enligt
8 kap. sparbankslagen (1987:619)
och vid övertagande som avses i
5 § lagen (1992:702) om inkomst-
skatteregler med anledning av vissa
omstruktureringar inom den finan-
1 Senaste lydelse 1994:1890.
2Senaste lydelse 1994:1889.
79
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:74
de som avses i 5 § lagen
(1992:702) om inkomstskatteregler
med anledning av vissa omstruktu-
reringar inom den finansiella sek-
torn, m.m. skall vid tillämpning av
denna lag det överlåtande och det
övertagande företaget anses som ett
och samma företag. Har en ekono-
misk förening skiftat ut aktier
enligt 3 § 8 mom. tredje stycket
lagen om statlig inkomstskatt, skall
föreningen och det aktiebolag vars
aktier skiftats ut anses som ett och
siella sektorn, m.m. skall vid till-
ämpning av denna lag det över-
låtande och det övertagande före-
taget anses som ett och samma
företag. Har en ekonomisk före-
ning skiftat ut aktier enligt 3 §
8 mom. tredje stycket lagen om
statlig inkomstskatt, skall förening-
en och det aktiebolag vars aktier
skiftats ut anses som ett och sam-
ma företag.
samma företag.
Det övertagande företaget har dock rätt till avdrag för gammalt
underskott först vid taxeringen för det sjätte beskattningsåret efter det
beskattningsår då fusionen, ombildningen eller övertagandet skedde.
Om det överlåtande och övertagande företaget ingick i samma koncem
före fusionen, ombildningen eller övertagandet gäller inte andra stycket.
Förelåg i sådant fall begränsning enligt 8 § avseende koncernbidrag
mellan företagen har dock det övertagande företaget rätt till avdrag för
gammalt underskott först vid den taxering då begränsningen skulle ha
upphört om fusionen inte ägt rum.
I fråga om fusion mellan ekonomiska föreningar gäller första stycket
endast om båda föreningarna är att anse som kooperativa enligt 2 § 8
mom. lagen om statlig inkomstskatt. I fråga om sådana fusioner som
anges i 12 kap. 1 eller 3 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar
gäller inte bestämmelserna i andra och tredje styckena.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
80
Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1993:1540) om återföring av
skatteutjämningsreserven skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 §
Vid fusion som avses i 2 §
4 mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
vid ombildning enligt 8 kap. spar-
bankslagen (1987:619) eller
11 kap. föreningsbankslagen
(1987:620) och vid övertagande
enligt 10 kap. 8 a § föreningsbank-
slagen och vid övertagande som
avses i 5 § lagen (1992:702) om
inkomstskatteregler med anledning
av vissa omstruktureringar inom
den finansiella sektom, m.m. anses
överlåtande och övertagande före-
tag som ett företag. Har en ekono-
misk förening skiftat ut aktier på
sätt anges i 3 § 8 mom. tredje
stycket lagen om statlig inkomst-
skatt, skall föreningen och det
aktiebolag vars aktier skiftats ut
anses som ett företag.
Vid fusion som avses i 2 §
4 mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
vid ombildning enligt 8 kap. spar-
bankslagen (1987:619) och vid
övertagande som avses i 5 § lagen
(1992:702) om inkomstskatteregler
med anledning av vissa omstruktu-
reringar inom den finansiella sek-
tom, m.m. anses överlåtande och
övertagande företag som ett före-
tag. Har en ekonomisk förening
skiftat ut aktier på sätt anges i 3 §
8 mom. tredje stycket lagen om
statlig inkomstskatt, skall förening-
en och det aktiebolag vars aktier
skiftats ut anses som ett företag.
Denna lag träder i kraft 1 januari 1996.
'Senaste lydelse 1994:1891.
6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 74
81
Härigenom föreskrivs att i 1 kap. 1 § och 2 kap. 6 § lagen (1994:2004)
om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepap-
persbolag ordet "föreningsbank" i olika böjningsformer skall bytas ut mot
"medlemsbank" i motsvarande böjningsform.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
82
Härigenom föreskrivs att i 1 kap. 2 § lagen (1981:981) om värdepap-
persrörelse i dess lydelse enligt lagen (1994:2015) om ändring i nämnda
lag ordet "föreningsbank" skall bytas ut mot "medlemsbank"
83
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:000) om årsredovisning
i kreditinstitut och värdepappersbolag,
dels att i 1 kap. 1 och 3 §§, 5 kap. 4 § samt 9 kap. 1 § orden "före-
ningsbank" eller "central föreningsbank" i olika böjningsformer skall
bytas ut mot "medlemsbank" i motsvarande böjningsform,
dels att 2 kap. 1 §, 6 kap. 2 §, 8 kap. 5 § samt 9 kap. 1 och 3 §§ skall
ha följande lydelse.
Lydelse enl. prop. 1995/96:10 Föreslagen lydelse
1 §
Utöver årsbokslut enligt 11 § bokföringslagen (1976:125) skall kredit-
institut och värdepappersbolag för vaije räkenskapsår upprätta årsredovis-
ning enligt denna lag.
I kreditinstitut eller värdepappersbolag som enligt 10 kap. 3 § andra
stycket aktiebolagslagen (1975:1385) eller 4 kap. 3 § första stycket lagen
(1980:1103) om årsredovisning i vissa företag m.m. är skyldiga att ha
auktoriserad revisor, skall även en finansieringsanalys ingå i årsredovis-
ningen.
I kreditinstitut och värdepappersbolag som omfattas av lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag, skall även en kapitaltäckningsanalys ingå i års-
redovisningen.
Årsredovisningen för en central
föreningsbank skall innehålla en
sammanställning av de egna och de
anslutna lokala föreningsbankemas
balansräkningar och resultaträk-
ningar.
6 kap.
2§
En föreningsbank skall i förvalt-
ningsberättelsen även ange
1. väsentliga förändringar i med-
lemsantalet och summorna av in-
satsbelopp som skall återbetalas
under nästa räkenskapsår enligt
4 kap. 1 och 3 §§ föreningsbanks-
lagen (1987:620),
2. den rätt till utdelning som gjorda förlagsinsatser medför, samt
3. summan av de förlagsinsatser som har sagts upp och skall lösas in
under de två närmast följande räkenskapsåren.
En medlemsbank skall i förvalt-
ningsberättelsen även ange
1. väsentliga förändringar i med-
lemsantalet och summorna av in-
satsbelopp som skall återbetalas
under nästa räkenskapsår enligt
4 kap. 1 och 3 §§ lagen
(1995:000) om medlemsbanker,
84
Lydelse enl. prop. 1995/96:10
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:74
En bank och ett hypoteksinstitut
skall ge in bestyrkta kopior av års-
redovisningen och revisionsberät-
telsen för det förflutna räkenskap-
såret till registreringsmyndigheten
så snart det kan ske efter det att
balansräkningen och resultaträk-
ningen blivit fastställda. En lokal
föreningsbank är dock skyldig att
ge in handlingarna endast om
registreringsmyndigheten begär
det.
Hos en lokal föreningsbank skall
bestyrkta kopior av årsredovisning-
en och revisionsberättelsen hållas
tillgängliga för envar senast en
månad efter det att balansräkning-
en och resultaträkningen blivit fast-
ställda. Envar skall ha rätt att på
begäran få kopior av handlingar-
na. Priset på sådana kopior får
inte överstiga administrationskost-
naden.
På kopian av årsredovisningen
som ges in till registreringsmyndig-
heten eller hålls tillgänglig enligt
andra stycket skall en styrelseleda-
mot teckna bevis om att balans-
räkningen och resultaträkningen
har fastställts med uppgift om
fastställelsedagen. Beviset skall
även innehålla uppgift om stäm-
mans beslut beträffande bankens
eller institutets vinst eller förlust.
8 kap.
En bank och ett hypoteksinstitut
skall ge in bestyrkta kopior av års-
redovisningen och revisionsberät-
telsen för det förflutna räkenskap-
såret till registreringsmyndigheten
så snart det kan ske efter det att
balansräkningen och resultaträk-
ningen blivit fastställda.
På kopian av årsredovisningen
som ges in till registreringsmyndig-
heten skall en styrelseledamot
teckna bevis om att balansräkning-
en och resultaträkningen har fast-
ställts med uppgift om fastställelse-
dagen. Beviset skall även innehålla
uppgift om stämmans beslut be-
träffande bankens eller institutets
vinst eller förlust.
3 §
De i 2 § angivna bestämmelserna i 9 kap. årsredovisningslagen
(1995:000) skall tillämpas med följande avvikelser:
1. Utöver vad som följer av 2 § första stycket om tillhandahållande av
delårsrapport skall delårsrapporten i banker och hypoteksinstitut genast
lämnas även till de huvudmän och medlemmar som begär det samt sändas
in till Finansinspektionen så snart det kan ske.
2. Uppgifter för koncem enligt
3 § andra stycket skall alltid läm-
nas av ett moderföretag som är
bank eller hypoteksinstitut. På mot-
svarande sätt skall en central före-
2. Uppgifter för koncem enligt
3 § andra stycket skall alltid läm-
nas av ett moderföretag som är
bank eller hypoteksinstitut.
85
ningsbank som har anslutna lokala
föreningsbanker lämna uppgifter
för gruppen.
3. I delårsrapport skall, utöver vad som anges i 3 §, lämnas uppgifter
om utvecklingen av inlåningen och utlåningen sedan föregående räken-
skapsårs utgång.
Prop. 1995/96:74
86
Prop. 1995/96:74
Våren 1992 tillkallades med stöd av regeringens bemyndigande en sär-
skild utredare (lagmannen Anders Nordström) med uppdrag att utreda be-
hovet av normgivning och tillsyn inom vissa delar av betalningsväsendet.
I tilläggsdirektiv hösten 1992 (dir. 1992:95) och våren 1993 (dir.
1993:56) utvidgades utredningens uppdrag till att omfatta en analys av
bankverksamhet som bedrivs i butik samt en översyn av den inlånings-
och finansieringsverksamhet som drivs av sparkassor och andra före-
ningar. Utredningen var närmast påkallad av den snabba datatekniska ut-
vecklingen inom betalningsväsendet, såväl nationellt som internationellt,
och av att en växande del av betalningsförmedlingen sköts av företag som
inte omfattas av Finansinspektionens tillsyn. Vad angår finansiell verk-
samhet i föreningsform härrörde utredningsbehovet från det faktum att ett
stort antal föreningar bedriver såväl in- som utlåningsverksamhet utanför
Finansinspektionens tillsyn. De möjligheter som den numera upphävda
finansbolagslagen erbjöd att bedriva finansieringsverksamhet i förenings-
form har inte tagits med i den år 1992 beslutade kreditmarknadsbolagsla-
gen. Med hänsyn också till de förpliktelser som Sverige i och med EES-
avtalet åtagit sig att respektera såvitt avser en harmonisering av de
europeiska regelsystemen på det finansiella området, ansåg regeringen att
det var nödvändigt att snarast utreda hur sparkassorna och de övriga före-
ningar som driver inlånings- eller finansieringsverksamhet skulle regleras
i framtiden.
Den 30 maj 1994 överlämnade utredningen ett delbetänkande, Finan-
siella tjänster i förändring SOU 1994:66, som behandlar bl.a. inlånings-
begreppet i bankrörelselagen samt sådan finansieringsverksamhet som
bedrivs i föreningsform. Vidare lämnas förslag om banktjänster genom
ombud. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning av remissin-
stanserna finns i bilaga 1. En sammanställning av remissyttrandena finns
tillgänglig i lagstiftningsärendet (Fi 94/1942).
Inom Finansdepartementet har utarbetats en promemoria, Ändringar i
lagstiftningen för kreditinstitut och värdepappersbolag med anledning av
nya EG-direktiv, m.m. (Ds 1994:78). Huvuddelen av promemorians för-
slag har lett till lagstiftning (prop. 1994/95:50, bet. 1994/95:NU12 och
rskr. 1994/95:164). Promemorian innehåller dock även förslag angående
icke-finansiella företag som ägare till banker. Promemorian har remissbe-
handlats. En förteckning över remissinstanser finns i bilaga 2. En sam-
manställning av remissyttrandena finns tillgänglig i lagstiftningsärendet
(Fi 95/1565).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 21 september 1995 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 3.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.
87
Lagrådet har framfört vissa synpunkter på lagtexten. Regeringen har Prop. 1995/96:74
följt Lagrådets förslag och synpunkter. Dessutom har vissa redaktionella
ändringar gjorts i lagtexten. Lagrådets synpunkter behandlas i för-
fattningskommentaren, avsnitt 12.
Generellt gäller att ju fler företag som uppträder på en marknad desto
mindre är risken för ett konkurrensbegränsande beteende, och desto
större är chansen till ett brett utbud av varor och tjänster av hög kvalitet,
till konkurrenspressade priser. På bankmarknaden betyder konkurrens-
pressade priser framför allt att konsumenterna får lägre utlåningsräntor
och högre inlåningsräntor - dvs. räntemarginalen minskar. En skarp kon-
kurrens på en marknad medför också, visar erfarenheten, att konsumen-
terna får större valfrihet och bättre service. Bankmarknaden utgör inget
undantag.
En ökad konkurrens på bankmarknaden kan således förväntas bidra till
bl.a. minskade räntemarginaler. Dessa har varit relativt höga under de
senaste åren. Den höga räntemarginalen kan främst förklaras av bank-
krisen, men även av att konkurrensen är ofullständig. Den svenska bank-
marknaden har av tradition dominerats av ett fåtal stora aktörer.
Det höga ränteläget har inneburit påfrestningar både på hushåll och
foretag. En ökad konkurrens och lägre marginaler är därför önskvärda
även ur ett bredare samhällsekonomiskt perspektiv. Härigenom kan den
ekonomiska tillväxten stimuleras genom ökad privat efterfrågan och
ökade investeringar.
Bankmarknaden kan dock inte lämnas helt oreglerad av flera skäl. Reg-
ler behövs för att främja det finansiella systemets stabilitet och ett gott
konsumentskydd. Stabilitetsmålet avser skyddet av betalningssystemet, så
att inte enskilda instituts problem via effekter på betalningssystemet
orsakar allvarlig skada för den ekonomiska aktiviteten i samhället. Det
är således olämpligt att formulera regler som skall ge ökad konkurrens
på bankmarknaden utan att samtidigt bevaka att de två andra målen till-
godoses. Konsumentskyddet och systemskyddet måste vara de vägledande
principerna vid utformningen av åtgärder som skall leda till ökad
bankkonkurrens.
Mycket tyder på att de negativa effekterna av den oligopolliknande
struktur som har kännetecknat den svenska bankmarknaden och som i
viss mån förstärkts av bankkrisen har minskat till följd av ökad konkur-
rens om framförallt inlåningstjänstema. Denna utveckling har bl.a.
orsakats av framväxten av en ny kategori banker som är mera specialise-
rade, s.k. nischbanker. Dessa banker använder nya och mindre kost-
nadskrävande distributionsvägar. Så har t.ex. ett antal nya s.k. telefon-
banker lyckats attrahera inlåningskunder från de etablerade bankerna
genom förmånligare villkor. Regeringen ser positivt på denna utveckling
eftersom den innebär en effektivisering av hanteringen av banktjänster,
vilket i slutändan kommer kunderna till godo. Denna utveckling har
88
tillsammans med andra faktorer lett till att räntemarginalen minskat något
den senaste tiden. Samtidigt är det viktigt att inte slå sig till ro med
uppfattningen att konkurrenssituationen inte kan förbättras ytterligare. Det
gäller att systematiskt söka efter företeelser i det finansiella systemet och
inslag i regelverket som begränsar konsumenternas möjligheter till
säkerhet, valfrihet och service till konkurrenspressade priser. Regeringen
anser att åtgärder behövs för att öka konkurrensen på bankmarknaden.
Denna proposition innehåller en rad olika förslag som skall bidra till att
regleringen av bankmarknaden blir ännu mer konsumentvänlig.
Den positiva utvecklingen med nya nischbanker kan förklaras med den
tekniska utvecklingen och med senare års liberaliseringar av ägar- och
verksamhetsregler. För att denna utveckling ytterligare skall befästas är
det lämpligt att de kvarvarande ägarrestriktionema ses över. Idag krävs
mycket starka skäl för att ett icke-finansiellt företag skall få äga en bank.
Motivet för detta har varit risken för intressekonflikter, för maktkon-
centration och för att blandade koncernbildningar kan medföra att bank-
lagstiftningens rörelse- och tillsynsregler får en begränsad verkan och
kringgås. Emellertid kan det hävdas att risken för intressekonflikter och
maktkoncentration inte nödvändigtvis är större i blandade koncerner än
i rena finansiella koncerner. Dessutom, med ökad internationalisering av
bankmarknaden, som bl.a. innebär att utländska banker med icke-
finansiella moderbolag kan vara verksamma med egna filialer i Sverige,
har dessa regler urholkats. Det finns därtill flera andra skäl till att
liberalisera reglerna om ägande av banker. Detta skulle förutom att
medverka till ökad mångfald och konkurrens även öppna nya möjligheter
till riskkapitalförsörjning för bankerna. Regeringen föreslår därför att det
nuvarande kravet om att det skall föreligga synnerliga skäl för att ett
icke-finansiellt företag skall få vara moderföretag till en bank skall tas
bort.
Den tekniska utvecklingen och ökad konkurrens medför vissa negativa
bieffekter såtillvida att kostnader för att ställa om verksamheter upp-
kommer, vilket kan påverka många enskilda individer på ett påtagligt
sätt. Detta kommer t.ex. till uttryck när bankerna till följd av ökade krav
på kostnadseffektivitet skär ned kontorsnäten. Även om det i växande ut-
sträckning är möjligt att nå bankernas tjänster utan att utnyttja bankkon-
tor, t.ex. via telefon, finns det en mängd tjänster som kan erhållas bara
på bankkontor. Utvecklingen mot färre bankkontor i landet riskerar att
leda till en sämre service till konsumenter och företag, framförallt i
glesbygdsområden. På orter där det inte bedöms som lönsamt att hålla ett
bankkontor finns det en allvarlig risk för utarmning av näringslivet sam-
tidigt som enskilda konsumenters dagliga liv försvåras. Det finns således
ett behov av åtgärder som motverkar denna försämrade situation för kon-
sumenterna. Därför lägger regeringen fram ett förslag om vidgade
möjligheter för bankerna att distribuera banktjänster genom ombud. Det
är lämpligt att bankerna i större utsträckning kan välja det sätt på vilket
man skall nå ut till sina kunder under förutsättning att verksamheten
uppfyller de erforderliga säkerhetskraven. Regeringen föreslår att
banktjänster skall kunna tillhandahållas i andra lokaler än bankens egna
Prop. 1995/96:74
89
och med annan personal än bankens över hela landet. Återigen skall Prop. 1995/96:74
dessa flexiblare rörelseregler samordnas med bestämmelser som
säkerställer kundens säkerhet - i detta fall genom krav på särskilt
tillstånd. Genom de nya reglerna ökar också sannolikheten för att
konsumenterna på många orter får en reell möjlighet att välja mellan
olika banker.
Ett annat inslag i en konkurrensfrämjande bankpolitik är att se över i
vilken utsträckning vissa företeelser verkligen måste omfattas av de
stränga bankrörelsereglema. Det saknas anledning att förbjuda de aktörer
som inte är banker att tillhandahålla vissa tjänster om det inte behövs av
systemskydds- eller konsumentskyddsskäl.
Den traditionella strukturen på den svenska bankmarknaden har föränd-
rats de senaste åren till följd av utvecklingen på elektronikens och data-
teknikens område. Företag som hittills inte omfattats av den finansiella
lagstiftningen tillhandahåller tjänster som liknar de som bankerna erbju-
der. Exempel på detta är att icke-finansiella företag inom t.ex. dagligva-
ruhandeln erbjuder sina kunder att göra insättningar på s.k. kundmed-
elskonton för användning till framtida köp av varor.
Regeringens bedömning är att denna utveckling i grunden är positiv
eftersom den ger konsumenten en bättre service och valfrihet. Kontokort
knutna till ett kundmedelskonto är ett praktiskt och bekvämt sätt för kon-
sumenterna att sköta betalningen av främst dagligvaror. Att kontona dess-
utom är räntebärande är en fördel för konsumenterna. Det är därför vik-
tigt att bara förbehålla banksektorn de kontoformer som är särskilt be-
tydelsefulla från ett systemskydds- och konsumentskyddsperspektiv.
Eftersom transaktionskonton är viktiga såväl för betalningssystemet som
för konsumenternas förmåga att effektivt utföra löpande betalningar bör
dessa inrymmas i inlåningsdefinitionen och därmed vara inordnade i
bankrörelselagstiftningen. Däremot kan inte insättningar på kundmedels-
konton betraktas som vitala för betalningssystemet. Dessa verksamheter
kan således undantas från bankrörelsedefinitionen under förutsättning att
säkerhetsintressen är tillvaratagna. För att mottagande av medel på kund-
medelskonto inte skall omfattas av begreppet inlåningsverksamhet och
därmed stå utanför kravet på oktroj bör begränsningar införas för högsta
tillåtna kontobehållning samt för vilket ändamål dessa insatta medel får
användas.
Även mindre spar- och låneföreningar kan undantas från bankrörelse-
definitionen. Dessa förutsätter normalt ett nära förhållande mellan med-
lemmarna och föreningen som innebär att medlemmarna förväntas delta
i verksamheten och därtill ha relativt stor insyn i rörelsen.
90
Prop. 1995/96:74
Sedan länge har enbart banker haft rätt att bedriva inlåningsverksamhet
från allmänheten. Skälet för denna ensamrätt är främst att bankernas inlå-
ningskonton utgör basen för det allmänna betalningssystemet. Genom att
ålägga bankerna en strängare reglering än andra finansiella företag har
lagstiftaren verkat för ett stabilt betalningssystem. Utöver detta s.k. sys-
temskyddsintresse motiveras bankernas inlåningsmonopol av ett konsu-
mentskyddsintresse i vanlig bemärkelse. Insättama är nämligen beroende
av att de företag som förvaltar deras transaktions- och sparmedel driver
en stabil verksamhet. Ett fallissemang i ett företag som förvaltar hus-
hållens transaktions- och sparmedel kan få allvarliga privatekonomiska
konsekvenser för berörda hushåll, som är beroende av medlen för sina
dagliga betalningstransaktioner och sitt långsiktiga kontosparande.
För att värna dessa intressen har lagstiftaren valt att förbehålla ban-
kerna - som ju kringgärdas av särskilt stränga regler - rätten att ta emot
insättningar från allmänheten. I själva verket är det just inlånings-
momentet som definierar vad som är bankrörelse. Med bankrörelse avses
nämligen enligt 1 kap. 2 § bankrörelselagen (1987:617) verksamhet i vil-
ken ingår inlåning från allmänheten på sådan räkning som bank allmänt
använder. Denna definition kan tyckas något oegentlig eftersom bankerna
vanligtvis erbjuder allmänheten ett bredare produktsortiment. Detta
kommer till uttryck i 2 kap. bankrörelselagen, där de verksamhetsgrenar
som är tillåtna för banker räknas upp. Hänvisningen till inlåningsverk-
samhet kan således inte sägas till fullo klargöra innebörden av begreppet
bankrörelse i en vidare bemärkelse. Om å andra sidan en definition skulle
utformas så att den omfattade alla de verksamheter som typiskt sett in-
ryms under bankrörelsebegreppet enligt gängse språkbruk skulle den
täcka ett större område än lagstiftaren funnit särskilt skyddsvärd.
Som antytts ovan träffas även andra finansiella företag av närings-
rättslig reglering. Särskilt kreditmarknadsbolagen, som ägnar sig åt till-
ståndspliktig finansieringsverksamhet utan att driva inlåningsrörelse, om-
fattas av ett regelverk som i stora stycken påminner om bankernas. Be-
träffande t.ex. förutsättningarna för kreditgivning och rätten att göra pla-
ceringar i andra företag har bankerna emellertid, av skäl som utvecklats
kortfattat ovan, ålagts mera ingripande restriktioner än kreditmarknads-
bolagen.
Insättningsgamnti
I regeringens proposition 1995/96:60 har föreslagits en ny lag om
insättningsgaranti avsedd att träda i kraft den 1 januari 1996. Det primära
syftet med att införa en garanti för insättningar är att stärka konsument-
skyddet för allmänhetens insättningar i bank och komplettera den övriga
91
skyddsreglering som omger bankerna. Därutöver är Sverige som med- Prop. 1995/96:74
lemsstat i EU skyldigt att införa ett system för insättningsgaranti i enlig-
het med EG:s direktiv (94/19/EEG) om system för garanti för insätt-
ningar.
Enligt regeringens förslag om insättningsgaranti kommer insättningar
i bank på sådana inlåningskonton som avses i 1 kap. 2 § bankrörelselagen
att ersättas i händelse av bankinstitutets konkurs upp till 250.000 kr.
Genom detta system kommer alltså skyddet för en av betalningssystemets
vitalaste delar, nämligen avistainlåningen, ytterligare att stärkas.
Nuvarande bankrörelsedefinition
Bankrörelsedefinitionen i 1 kap. 2 § bankrörelselagen har fått sitt huvud-
sakliga innehåll genom 1911 års banklagstiftning. I prop. 1990/91:154 an-
gående rörelseregler för bank anförde föredragande statsrådet bl.a. följ-
ande om inlåningsbegreppets innebörd (s. 52):
"Inlåningsverksamhet i bankrörelse kännetecknas av ett antal faktorer.
Den avser kontoinlåning från allmänheten med i princip likalydande
villkor för alla insättare. Behållningen är nominellt säker och helt lik-
vid. Inlåningen är inte förknippad med några skyldigheter för insättar-
na, och den är inte kopplad till någon annan typ av näringsverksamhet
eller rörelse. Det är viktigt att inlåningsverksamhet med dessa känne-
tecken förbehålls bankerna. Som auktorisationspliktig inlåningsverk-
samhet bör inte anses sådan inlåning till sparkassa som utan vinstsyfte
drivs av en förening, vars uppgift är att tillgodose finansieringsbehov
hos föreningens medlemmar. Den sparkasserörelse som KF och HSB
bedriver har således sedan länge ansetts falla utanför bankverksamhets-
begreppet eftersom insättama måste vara medlemmar i respektive
organisation. Andra former av kontoinsättningar med anknytning till
viss affärsverksamhet har blivit allt vanligare. Skiljelinjen mellan
sådana kontoinsättningar och inlåning i bank är inte alltid helt tydlig".
En företeelse som inte är ny men som under senare tid har ökat i omfatt-
ning är detaljhandelsföretags erbjudande till kontokortskunder att sätta in
medel på räntebärande konto. Sådana företag bedriver inte någon finan-
siell verksamhet mot allmänheten. Insatta medel är i samtliga fall avsedda
att användas vid köp av företagets varor eller tjänster. I flertalet fall är
rätten att sätta in pengar begränsad genom att tillgodohavandet får uppgå
till ett visst högsta belopp. Att beloppsbegränsning finns kan bero på att
företagen själva vill ha en beloppsbegränsning, men även på att Finansin-
spektionen i en skrivelse år 1991 på fråga från ICA Kort AB förklarade
att bolaget genom att ta emot insättning av medel på konto inte bedrev till-
ståndspliktig verksamhet enligt bankrörelselagen om bl.a. den högsta
tillåtna behållningen på kontot begränsades till 8 000 kr. I prop.
1990/91:154 uttalades (s. 52) att en förutsättning för att sådana kontoin-
sättningar skall falla utanför bankinlåningsbegreppet är att de har nära
92
anknytning till någon annan affärsverksamhet än bankrörelse eller annan
finansiell rörelse. En till inlåningsverksamhet gränsande företeelse utgör
mottagande av kundmedel på konto enligt lagen (1991:981) om värdepap-
persrörelse. Enligt 3 kap. 4 § i lagens lydelse från och med den 1 januari
1996 får värdepappersbolag och vissa utländska företag efter tillstånd från
Finansinspektionen ta emot kunders medel på konto för att underlätta
värdepappersrörelsen. Sådant tillstånd får endast meddelas tillsammans
med tillstånd att lämna kunder kredit mot säkerhet för placeringar i
finansiella instrument enligt 3 kap. 4 § p. 4 och 5 samma lag. För de
värdepappersföretag som avser att ta emot kundmedel gäller vissa sär-
skilda inskränkningar som i allt väsentligt har sin upprinnelse i EG-
rättens krav på reglering, varom mer nedan (avsnitt 5.2).
Ytterligare en verksamhet som tangerar bankrörelselagens inlåningsbe-
grepp är utgivning av s.k. kontobaserade obligationer. Obligationsmark-
naden har utvecklats så att gränsdragningen mellan inlåning och s.k. upp-
låning har blivit allt mindre tydlig. Vid obligationsutgivning har det blivit
vanligt att förvärvaren av obligationen endast registreras i ett ADB-
baserat kontoregister utan att erhålla något värdepapper av utgivaren.
Som bevis på registreringen erhåller förvärvaren i stället ett kontoutdrag.
För att uppfylla kraven på fondpapper enligt lagen (1991:980) om finan-
siella instrument fordras dock att det vid obligationsutgivningen sker en
utgivning av ett fysiskt värdepapper eller en offentlig registrering enligt
aktiekontolagen (1989:827). Vid sådan registrering sker ägarbyten genom
att registreringen ändras i stället för en tradering av ett fysiskt värdepap-
per. Registreringen fullgör de civilrättsliga funktioner som annars är
knutna till själva innehavet av värdepapper. Genom registreringsmöjlig-
heten är dessa obligationer omsättningsbara på värdepappersmarknaden.
Vissa av de på marknaden förekommande kontobaserade obligationerna
har dock ingen andrahandsmarknad. Benämningen obligation kan därmed
tyckas något oegentlig. Däremot kan de lösas in vid varje tillfälle hos ut-
givaren som, om räntan är bunden, tillgodogör sig eller betalar räntekom-
pensation vid förtida inlösen.
Prop. 1995/96:74
I EG-rätten finns bestämmelser som rör inlånings- och kreditgivnings-
verksamhet bl.a. i direktivet den 12 december 1977 om samordning av
lagar och andra författningar om rätten att starta och bedriva verksamhet
i kreditinstitut (77/780/EEG), det s.k. första banksamordningsdirektivet,
och direktivet av den 15 december 1989 om samordning av lagar och
andra författningar om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinsti-
tut (89/646/EEG), det s.k. andra banksamordningsdirektivet.
EG-rättens grundläggande principer kan i korthet sägas innehålla följ-
ande. En auktorisation som ett finansiellt företag erhållit i det med-
lemsland där företaget hör hemma skall ha giltighet i EU-området.
Genom EES-avtalet utsträcks giltighetsområdet till att avse hela EES-
93
området (EU:s medlemsländer samt Island, Liechtenstein och Norge). Prop. 1995/96:74
Företaget skall med stöd av denna enda auktorisation obehindrat kunna
erbjuda tjänster till mottagare i andra medlemsländer utan att det där
ställs krav på etablering eller särskilt tillstånd. Verksamheten skall - var
den än bedrivs inom EES - i princip stå under hemlandstillsyn, d.v.s.
hemlandets myndigheter skall ha huvudansvaret även för filialer
etablerade i andra EES-stater. En ordning med en enda auktorisation och
hemlandstillsyn förutsätter i princip att varje EES-land godtar övriga
EES-länders regler för finansiell rörelse och offentlig tillsyn som
tillräckliga för att tillgodose det egna landets anspråk på sundhet i
rörelsen. Denna ordning kallas för principen om ömsesidigt erkännande.
Därför har i direktivform - bl.a. de två banksamordningsdirektiven -
lagts fest vissa minimiregler som syftar till harmonisering av grund-
läggande regler för verksamheten i olika typer av finansiella företag.
EG:s banksamordningsdirektiv avser - såvitt nu är i fråga - främst
kreditinstitut enligt den definition som återfinns i första banksamordnings-
direktivet. Med kreditinstitut avses där ett företag vars verksamhet består
i att från allmänheten ta emot insättningar och andra återbetalningspliktiga
medel och att bevilja kredit för egen räkning. I ingressen till direktivet
förtydligas att definitionen omfattar företag som tar emot medel från all-
mänheten, antingen genom insättningar eller i annan form, såsom fort-
löpande utgivning av obligationer eller andra jämförbara värdepapper.
Definitionen träffer alltså såväl svenska banker som kreditmarknadsbolag
som bedriver upplåning från allmänheten. Från direktivens tillämpnings-
område har undantagits centralbanker, postgiroinstitut samt vissa namn-
givna kreditinstitut i olika medlemsstater.
Enligt EG-direktiven är det således kombinationen av inlåning eller
upplåning från allmänheten å ena sidan och kreditgivning å den andra
som skall vara föremål för särskild reglering. Därutöver skall medlems-
staterna enligt artikel 3 i andra banksamordningsdirektivet förbjuda per-
soner eller företag som inte är kreditinstitut att driva rörelse som omfattar
mottagandet av insättningar och andra återbetalningspliktiga medel från
allmänheten. Från förbudet undantas emellertid bl.a. verksamhet som
omfattas av nationell lagstiftning, under förutsättning att verksamheten är
underkastad regler och övervakning till skydd för insättare och investera-
re.
Som framgått av föregående avsnitt förekommer i institut utanför bank-
sektorn idag vissa verksamhetsformer som i mångt och mycket liknar in-
låningsverksamhet enligt bankrörelselagen i dess nuvarande lydelse. Allt
fler marknadsaktörer utanför banksfären tenderar att erbjuda allmänheten
kontoformer som ligger nära den traditionella bankinlåningstjänsten. Det
är därför angeläget att bankrörelsedefinitionen på ett klart och tydligt sätt
markerar gränserna mellan å ena sidan den särskilt skyddsvärda
94
bankinlåningen och å andra sidan övriga näraliggande finansiella tjänster. Prop. 1995/96:74
Såväl de som tillhandahåller tjänsterna, deras kunder och de berörda
myndigheterna är betjänta av att denna gränsdragning görs klar på ett sätt
som är lätt att tillämpa.
I takt med att inlåningsliknande verksamheter vuxit fram utanför bank-
sektorn har svagheterna hos den nuvarande inlåningsdefmitionen gjort sig
påminda. Enligt 1 kap. 2 § bankrörelselagen är bankrörelse - som alltså
förbehållits banker - verksamhet i vilken ingår inlåning från allmänheten
på sådan räkning som bank allmänt använder. Idén att koppla inlånings-
defmitionen till bankernas existerande kontoformer må ha fungerat väl i
en tid då det finansiella produktutbudet var mindre diversifierat än idag.
I takt med att bankerna nu får vidkännas ett högre mått av konkurrens
måste emellertid inlåningsdefmitionen förtydligas.
Vid sidan av svårigheterna att bestämma vad som menas med inlåning
i 1 kap. 2 § bankrörelselagens mening kan tillämpningsproblem upp-
komma också beträffande begreppet "allmänheten" i samma lagrum. Som
anförts i avsnitt 5.1 anses sedan länge att exempelvis KF:s och HSB:s
sparkasseverksamheter inte fordrar bankoktroj eftersom de endast bedrivs
gentemot medlemmarna, låt vara att medlemskap i föreningarna i princip
står öppet för envar.
Allmänhetsbegreppet, och dess tolkning, måste sedan Sverige anslutit
sig till det EG-rättsliga regelverket också ses i nytt ljus. Enligt andra
banksamordningsdirektivet får nämligen inga andra företag än kreditinsti-
tut ta emot inlåning från allmänheten. Vad som avses med allmänheten
i detta direktivs mening har inte närmare angetts i direktivet. Frågan har
inte heller prövats av EG-domstolen. Eftersom det inte är otänkbart att
en utomstående betraktare skulle kunna komma fram till att i vart fall de
stora kooperativen riktar sin sparkasseverksamhet mot allmänheten -
medlemskap står ju öppet för envar - finns det skäl att diskutera i vilken
mån den svenska uttolkningen av allmänhetsbegreppet i bankrörelselagen
är förenlig med de EG-rättsliga principerna.
I föregående avsnitt har beskrivits syftet med principen om bankernas
ensamrätt till inlåning från allmänheten. Såsom tidigare nämnts överens-
stämmer det regelverk som styr bankerna i stora stycken med de regler
som gäller för kreditmarknadsbolagen. Vissa skillnader kvarstår dock.
Som exempel kan nämnas bankrörelselagens regler om matchning av till-
gångar och skulder (2 kap. 19 § första stycket), inskränkningar i bankens
rätt att bevilja långfristiga lån (2 kap. 19 § andra stycket), begränsningar
av en banks rätt att förvärva aktier och fast egendom (2 kap. 4 och
15 a §§), kravet på säkerhet vid kreditgivning (2 kap. 13 §) samt bank-
smittobestämmelsen (1 kap. 11 §). Såsom Riksbanken har påpekat i sitt
remissvar kan det finnas skäl att ifrågasätta om skillnaderna är tillräckligt
betydande för att behålla en vattendelare mellan å ena sidan de inlånande
95
bankerna och å andra sidan övriga kreditinstitut. Regeringen vill emeller- Prop. 1995/96:74
tid inte i detta sammanhang överge principen att inlåning skall vara för-
behållen bankerna. En sådan fråga fordrar ingående överväganden. Ut-
vecklingen får visa om det även i framtiden krävs en särreglering för
bankerna i förhållande till andra företag som bedriver finansieringsverk-
samhet men som inte ägnar sig åt just inlåning från allmänheten.
Regeringens förslag:Inlåningsdefinitionen förtydligas. Med inlå-
ningsverksamhet enligt bankrörelselagen skall avses inlåning på
konto där behållningen är nominellt bestämd och tillgänglig för in-
sättama med kort varsel.
Utredningens förslag: Med inlåning skall avses insättning av medel på
konto om insättning kan ske fortlöpande och om kontobehållningen utgörs
av värdet av pengar och är disponibel för insättaren.
Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser som yttrat sig på denna
punkt har välkomnat ett tydliggörande av bankrörelsebegreppet. Finans-
inspektionen har föreslagit att till inlåningsdefmitionen fogas rekvisitet
"nominellt bestämt". Svenska Bankföreningen anser att den nuvarande de-
finitionen av bankrörelse skall behållas just därför att den förutsätter att
inlåning skall ske i bank. Advokatsamfundet anser att bankrörelse skall
definieras som verksamhet "vari ingår inlåning från allmänheten", och att
övriga tolkningsdata får inhämtas motivledes; annars blir definitionen
snart överspelad.
Skälen för regeringens förslag: Som redan berörts i det föregående
avsnittet måste bankrörelsedefinitionen tydliggöras, främst på grund av
att andra företag än banker i allt högre utsträckning driver inlåningslik-
nande verksamhet. I avsnittet om inlåningsbegreppets innebörd har
beskrivits skälen till att bankerna förbehållits rätten att ta emot inlåning
från allmänheten. Särskilt viktigt i detta sammanhang är samhällets
intresse av att upprätthålla ett stabilt och effektivt allmänt betalnings-
system. Det är sålunda särskilt de kontoformer som är ägnade att
integreras i detta betalningsystem som bör förbehållas banksektorn. Så är
fallet med de konton som är sammanlänkade med någon form av gene-
rellt betalningsinstrument, t. ex debetkort, check eller gireringsfunktion,
s.k. transaktionskonton. Inlåningsmonopolet är också motiverat av att de
flesta konsumenter är beroende av ett väl fungerande transaktionskonto
med låg risk för sina löpande betalningar. Även konsumentskyddsintresset
gör sig därför starkt påmint vad gäller transaktionskonton men är
naturligtvis också av stor betydelse för mer långsiktigt sparande.
Karaktäristiskt för transaktionskonton är att kunden deponerar, oftast
fortlöpande, pengars värde enligt på förhand standardiserade allmänna
96
villkor. Det inlånade beloppet är nominellt bestämt. Vanligtvis utgår ränta
på beloppet. Behållningen är oftast helt likvid i den bemärkelsen att
bankkunden har rätt att få ut pengarna på anfordran, låt vara att bankerna
för vissa kontotyper har förbehållit sig rätten till uttagsavgifter. Dessa
kännetecken bör tjäna som utgångspunkt för den närmare avgränsningen
av inlåningsbegreppet.
Med inlåning avses redan enligt gängse språkbruk någon form av
insättning av medel som insättaren ensam, eller tillsammans med annan
kontohavare, förfogar över. Det är således fråga om en deposition av
pengar på vilka insättaren har krav på återbetalning. Vidare förutsätts
någon form av kontoförhållande, dvs. ett ramavtal enligt vilket kontoha-
varen får göra fortlöpande insättningar. Storleken på de insatta beloppen
har inte bestämts på förhand. Härigenom skiljer sig inlåning från bl.a.
obligationsutgivning. Att en medlem i en ekonomisk förening låter åter-
bäring eller s.k. efterlikvid stå kvar på konto i föreningen bör inte betrak-
tas som insättning av medel på konto. I dessa fall avser insatta medel en-
dast medel som genererats från föreningens verksamhet.
Ett annat särdrag för de kontoslag som bör omfattas av inlåningsbe-
greppet är att behållningen är nominellt bestämd, vilket innebär att konto-
behållningen kan beräknas med utgångspunkt från insättningarnas nomi-
nella belopp; en insättning av 100 kronor motsvarar ett värde om
100 kronor, jämte eventuell ränta. Att behållningen är nominellt bestämd
innebär således att insättarens disponibla behållning aldrig kommer att
understiga det belopp eller summan av de belopp som han har satt in på
kontot.
Det kanske mest framträdande kännetecknet för insättningar som är rela-
terade till betalningssystemet är att insättaren har rätt att vid anfordran ta
ut insatta medel. Detta kan även uttryckas så att behållningen är
tillgänglig (disponibel) för insättaren eller, med ett annat ord, likvid.
Insatta medel är disponibla genom att de i normalfallet är omedelbart
tillgängliga för uttag vid anfordran. Detta moment i inlåningsavtalet gör
kontot särskilt ägnat att anslutas till ett eller flera generella betalningsin-
strument. Även en inlåningstjänst som tillåter uttag först efter en viss
kortare uppsägningstid kan fungera väl för deposition av transaktionsme-
del. Ju sämre tillgänglighet till följd av uppsägningstid, desto mindre är
sannolikheten att kontoformen integreras i betalningssystemet. Regeringen
bedömer att ett inlåningskonto med längre uppsägningstid än en månad
inte kommer att attrahera transaktionsmedel. Behållningen på sådana
konton bör därför inte bedömas som tillgängliga i bankrörelselagens
mening. Medlen anses dock vara disponibla för insättaren även om de är
tillgängliga endast under vissa förutsättningar. Exempel på sådana
förutsättningar kan vara att uttag endast får ske mot viss avgift eller efter
viss kortare uppsägningstid. Det bör inte vara någon skillnad om
insättaren själv gör uttag från kontot eller om kontohållaren verkställer
betalningen först efter anvisning - t.ex. en check - från insättaren.
Typiskt för idag förekommande bankinlåning är också att insättaren får
viss avkastning på insatta medel (vanligtvis i form av ränta), att inlå-
ningen erbjuder insättama likalydande villkor och att inlåningen inte inne-
Prop. 1995/96:74
97
7 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 74
bär några skyldigheter för insättama. Även dessa kriterier skulle kunna Prop. 1995/96:74
användas vid bestämningen av bankförbehållen inlåning. Eftersom samt-
liga i definitionen uppställda kriterier skall vara uppfyllda för att verk-
samheten skall anses utgöra bankrörelse kan enbart det förhållandet att
en kontoform är räntelös inte få till följd att insättningen faller utanför
definitionen. Det förhållandet att man väljer att erbjuda insättama villkor
som inte i alla avsenden är likalydande bör inte heller medföra att in-
sättningen faller utanför bankrörelsebegreppet. Även rekvisitet att inlå-
ningen inte får innebära några skyldigheter för insättama är mindre lämp-
ligt eftersom även detta kan skapa utrymme för ett kringgående av defini-
tionen. Inget av dessa tre kriterier bör alltså tas med vid bestämningen
av inlåningsdefmitionen.
Regeringens förslag: Mottagande av medel på konto omfattas inte
av begreppet inlåningsverksamhet om medlen får användas enbart för
betalning av varor och tjänster i det kontohållande företaget eller
annat företag med nära anknytning om behållningen på kontot är
högst 15 000 kr.
Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att kundmedelskonton
mte skall få vara räntebärande men inte heller vara förenade med något
tak beträffande högsta tillåtna behållning.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har tillstyrkt utred-
ningens förslag att tillåta näringsföretag att ta emot insättning av kund-
medel, dock med rätt för företaget att ge ränta på insatt belopp. Flera
remissinstanser, däribland Riksbanken, Bankstödsnämnden, Konsument-
verket och Konkurrensverket, Posten, LO och Företagarnas Riksorganisa-
tion har i stället för ränteförbud förordat att insättningar av kundmedel
tillåts ske till ett visst högsta belopp för varje insättare. Finansinspek-
tionen har avstyrkt förslaget om kundmedelskonton, främst på grund av
att man med den föreslagna konstruktionen riskerar att tillskapa en med
bankinlåning snarlik verksamhet, som inte kommer att omfattas av tillsyn
och på grund av sin förväxlingsrisk med bankinlåning kan medföra att
insättare tror att den omfattas av samma insättarskydd som bankernas.
Skälen för regeringens förslag: Såsom nämnts i avsnitt 5.1 under rub-
riken "nuvarande bankrörelsedefinition" förekommer idag att vissa detalj-
handelsföretag tar emot insättningar från sina kunder. I prop.
1990/91:154 anförde föredragande statsrådet (s. 52) att kontoinsättningar
med anknytning till viss affärsverksamhet faller utanför bankinlånings-
definitionen om insättningarna har nära anknytning till någon annan
affärsverksamhet än bankrörelse eller annan finansiell rörelse.
Regeringen anser alltjämt att sådana kundmedelskonton i normalfallet
skall hållas utanför inlåningsbegreppet i bankrörelselagen. Vid till-
98
lämpningen av den inlåningsdefinition som regeringen nu föreslår kan det Prop. 1995/96:74
uppstå viss tvekan om kundmedelsinsättningar skall anses utgöra till-
ståndspliktig inlåning eller inte. Det finns därför skäl att särskilt tydlig-
göra kundmedelskontonas ställning härvidlag och under vilka förutsätt-
ningar kundmedelskontona kan undantas från det tillståndspliktiga om-
rådet.
Enligt vad som framgått i föregående avsnitt företer kundmedelsinsätt-
ningar vissa likheter med bankinlåning. På behållningen utgår vanligtvis
ränta. Någon skyldighet att betala med insatta medel förekommer inte,
utan kunderna kan när som helst avsluta kontot och få ut kontobehåll-
ningen kontant. I detta avseende fungerar kontot som ett sparkonto i
bank. Enligt gällande praxis godtas s.k. kontantavrundning upp till 300
kr, vilket innebär att kunderna kan få 300 kr direkt i handen i samband
med att kontot belastas vid betalning av företagets produkter.
A andra sidan företer kundmedelskontona även betydande likheter med
en vanlig förskottsbetalning. Insättningarna är ju ägnade att användas just
för betalning av företagets produkter. Vidare sker insättningarna vanligt-
vis regelbundet, till täckande av konsumentens löpande behov. Insätt-
ningarna kan därmed i likhet med förskottsbetalningar sägas ske i anslut-
ning till själva köpet.
Redan det förhållandet att de kundmedelskonton, som idag förekommer
på marknaden, till sin karaktär ligger nära förskottsbetalningen talar för
att hålla denna verksamhet utanför inlåningsdefmitionen. Fördelarna med
dessa s.k. kundmedelskonton är i huvudsak följande. I likhet med
inlåning på bankkonto underlättar kundmedelskontona det löpande
betalningsförhållandet mellan sälj företaget och kunden. Kontosystemet
erbjuder även en rationell kassahanteringsrutin. Med kontotjänsten följer
också att insättaren får kontoutdrag med förteckning över gjorda inköp.
Därmed ges insättaren ökade möjligheter att planera sin ekonomi. För
näringsföretagen har kundkontona den fördelen att de bidrar till kart-
läggningen av kundernas köpbeteenden vilket underlättar företagens
planering av inköp och lagerhållning.
Kundmedelskonton erbjuder alltså såväl konsumenter som näringsföre-
tag utanför den finansiella sektorn betydande fördelar. Det finns mot den
bakgrunden ingen anledning för statsmaktema att förhindra förekomsten
av företeelsen. De närmare förutsättningarna för tillhandahållandet av
dessa kontotjänster bör bedömas med utgångspunkt från de system- och
konsumentrisker som motiverar bankernas inlåningsmonopol.
I vilka företag bör kundmedlen få användas för betalning?
Såsom framgått ovan syftar inlåningsmonopolet bl. a. till att värna betal-
ningssystemets stabilitet. Det är därför viktigt att kundmedelskontona inte
kopplas till några generella betalningsinstrument. De insatta medlen får
därför i princip användas enbart för betalning av de produkter det konto-
hållande företaget erbjuder. En kommersiell förutsättning för kundmedels-
kontotjänster torde emellertid i många fall vara att kunderna har möjlighet
99
att använda sina insatta medel för betalning i flera olika butiker. Prop. 1995/96:74
Kundmedelsinsättningar torde dessutom ha sin största praktiska betydelse
i dagligvaruhandeln som vanligtvis organiserar sig i större företags-
grupper där varje säljföretag är en egen juridisk person. Därutöver torde
investeringskostnaderna för ett kundmedelskontosystem kräva en för-
hållandevis stor företagsorganisation för att företeelsen skall bli lönsam.
Idag sker således kontoinsättningarna oftast i ett annat företag än det eller
de säljföretag som kunden betalar till. I vissa fall låter företagsgruppen
ett kreditmarknadsbolag, som inte ingår i samma företagsgrupp som
sälj företaget, administrera kontokortsverksamheten.
I de fall insättningarna sker i ett annat företag än sälj företaget blir för-
skottstanken inte lika tydlig. Det är därför viktigt att noga definiera den
koppling som krävs mellan det kontohållande företaget och sälj företaget
för att kundmedelskontona skall kunna anses ligga utanför det allmänna
betalningssystemet.
I 1 kap. 5 § aktiebolagslagen (1975:1385) och 1 kap. 4 § lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar anges förutsättningarna för att ett
koncemförhållande skall anses föreligga, som huvudregel. Företag som
ingår i samma koncem har således ett nära ekonomiskt samband. Insätt-
ningar i ett koncernföretag bör därför kunna användas för betalning av
produkter som tillhandahålls av andra koncernföretag.
Vissa företagsgrupper är uppbyggda så att en egentlig koncemgemen-
skap enligt 1 kap. 5 § aktiebolagslagen eller 1 kap. 4 § lagen om ekono-
miska föreningar inte föreligger mellan säljföretaget och det kontohål-
lande företaget, trots att företagen ändå har en mycket nära ekonomisk
samhörighet. Denna samhörighet består i att flera olika säljföretag i
samma handelsled tillsammans - direkt eller via andra mellanliggande
företag - äger och har inflytande över det kontoförande företaget. Även
i en sådan företagsgrupp finns det alltså en stark ekonomisk koppling
mellan företagen. Ett kontoförande företag som ingår i en sådan
företagsstruktur och som i sin helhet ägs direkt eller indirekt av sälj-
företagen gemensamt har ofta en så stark ekonomisk samhörighet att det
bör tillåtas att ta emot medel från ägarföretagens kunder. En förutsättning
härför måste emellertid vara att företagsgruppens huvudsakliga syfte är
att tillgodose andra intressen än kundmedelshanteringen. En sammanslut-
ning med huvudsakligt syfte att tillvarata medlemmarnas intressen utan
att samarbetet manifesteras i en väsentlig ekonomisk samverkan kan inte
skapa den nära anknytning som avses här. Samarbetet inom gruppen
måste utgöras av ekonomisk verksamhet och vara så pass ingående att
man kan tala om en nära ekonomisk samhörighet. Att företagsgruppens
huvudsakliga intresse inskränker sig till gemensamma marknadsförings-
insatser eller varumärkessamarbete kan därvid inte anses tillräckligt för
att företagen skall anses ha en tillräckligt nära anknytning.
För att erforderlig samhörighet skall anses föreligga måste också krävas
att det kontohållande företagets huvudsakliga verksamhet omfattar just
kundmedelshanteringen inom företagsgruppen eller någon annan
verksamhet som utgör grunden för samarbetet. Ett företag som vid sidan
av kundmedelsadministrationen huvudsakligen sysslar med annan verk-
100
samhet än sådan som är relaterad till företagsgruppens kärnverksamhet Prop. 1995/96:74
kan därför inte anses ha tillräcklig ekonomisk samhörighet i detta
avseende.
Av det ovan sagda följer att kundmedlen inte får användas för annat än
betalningar av varor och tjänster som tillhandahålls av företag i det
kontohållande företagets koncem eller av företag som har tillräcklig
ekonomisk samhörighet enligt vad som utvecklats ovan. En motsatt
ordning skulle föra alltför långt från den grundläggande förutsättningen
att kundmedlen skall utgöra förskottsbetalning och att kundmedelskontona
inte skall ingå i det allmänna betalningssystemet.
Konsumentskyddsaspekter
Kundmedelsmottagande företag blir enligt regeringens förslag inte till-
ståndspliktiga för den verksamheten och omfattas alltså inte av Finansin-
spektionens tillsyn. Eftersom kundmedelskontona i vissa avseenden
företer likheter med bankinlåning, men till skillnad från bankinlåning inte
skall omfattas av insättningsgaranti, bör ytterligare restriktioner införas
i syfte att begränsa de förluster en kund kan göra för det fall det
kontohållande företaget råkar i betalningssvårigheter. Betaltjänstutred-
ningen har föreslagit att kundmedelskontona inte skall medföra rätt till
ränta för att kunderna inte skall lockas till att ha alltför stora medel
innestående på kontona. Enligt utredningen skulle kontohavama i stället
kunna erbjudas rabatter och bonus i förhållande till kontoställningen.
Såsom Konsumentverket har anfört kan det finnas anledning att befara att
ett sådant system försvårar för konsumenterna att jämföra butikernas
prisnivåer samt i övrigt att bedöma de olika kontonas för- och nackdelar.
Räntan är däremot en mer konsumentvänlig form av ersättning som inte
påverkas negativt av att kunden gör sina inköp hos ett konkurrerande sälj-
företag. Rätten att ge ränta kommer därmed, vilket också Riksbanken och
Konkurrensverket har framhållit, sannolikt att stimulera konkurrensen.
Samtliga nu nämnda remissinstanser har i stället för ränteförbud förordat
ett beloppstak för kundmedelsinsättningar. En sådan begränsning framstår
enligt regeringens mening onekligen som mer ändamålsenlig än ett ränte-
förbud.
Utgångspunkten för bedömningen av hur stort belopp varje insättare
maximalt skall tillåtas ha innestående på ett kundmedelskonto bör vara
kontots karaktär av betalningsinstrument för varor och tjänster som till-
handahålls av sälj företaget. Det skall här understrykas att syftet med
själva kundmedelskontoföreteelsen är att underlätta kundernas betalnings-
rutiner vid köp av framför allt dagligvaror. Kontovillkoren bör däremot
inte vara utformade så att de attraherar sparmedel i egentlig mening.
Regeringen anser att 15 000 kr per person är en väl avvägd beloppsbe-
gränsning. Beloppet är relaterat till kontohavaren och inte till hushållet.
Några remissinstanser, däribland Konsumentverket och Konkurrensver-
ket, har föreslagit att ett försäkringsarrangemang bör övervägas till skydd
för insättama. Grundvalen för regeringens förslag är emellertid att insätt-
101
ningama på kundmedelskonton är att anse som förskottsbetalningar, låt
vara kontobaserade. Några regler om obligatorisk försäkring eller lik-
nande arrangemang finns inte beträffande andra typer av förskottsbetal-
ningar. Dessutom föreslår regeringen, som framgått, strikta begräns-
ningar för kundmedelskonton. Med hänvisning till det sagda anser rege-
ringen att det inte finns något behov av ytterligare skyddsregler. Det är
dock naturligtvis av största betydelse att kunderna på ett klart och tydligt
sätt informeras om att det kontohållande företaget inte omgärdas av de
skyddsregler som gäller för bankerna. Särskilt viktigt är detta med hän-
syn till att inlåningskonton på bank, till skillnad mot vad som gäller för
kundmedelskonton utanför banksektorn, är tänkta att omfattas av den av
regeringen föreslagna insättningsgarantin (prop. 1995/96:60). De företag
som vill erbjuda sina kunder kontoinsättningar skall således vid annonse-
ring, skyltning och annan marknadsföring beträffande kontotjänsten infor-
mera om att kontobehållningen inte omfattas av den insättningsgarantin.
Därutöver åligger det dessa företag att innan ett kontoavtal sluts skrift-
ligen lämna sådan information och övriga uppgifter som kan vara av be-
tydelse från konsumentsynpunkt. Efter förebild i 8 § konsumentkredit-
lagen (1992:830) bör en hänvisning göras till reglerna i marknadsförings-
lagen (1995:540) som ger Konsumentombudsmannen möjlighet att fram-
tvinga den föreskrivna informationen. Konsumentombudsmannen skall så-
ledes kunna väcka talan om vitesföreläggande i Marknadsdomstolen om
de kundmedelsmottagande företagen inte efterlever informationskravet.
Prop. 1995/96:74
102
Regeringens förslag: Även inlåningsverksamhet som inte riktar sig
mot allmänheten skall fordra bankoktroj. Ekonomiska föreningar
skall, i avvaktan på särskild reglering, få fortsätta nuvarande spar-
kasseverksamhet till den 31 december 1997. Vissa mindre spar- och
låneföreningars verksamhet undantas från bankrörelsedefinitionen.
Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att allmänhets-
rekvisitet skall tolkas så att inlåningsverksamhet i föreningar där
medlemskapet står öppet för envar skall kräva bankoktroj.
Remissinstanserna: Finansinspektionen, Bankstödsnämnden, Hovrätten
över Skåne och Blekinge, Konkurrensverket och Svenska Bankföreningen
har tillstyrkt utredningens förslag. Hovrätten, Kammarrätten i Sundsvall
och HSB har anfört att allmänhetsrekvisitet måste förtydligas i lagtexten.
Konsumentverket, som har sagt sig inte ha någon invändning mot
utredningens bankrörelsedefinition, har uttalat att inlåning bör kunna ske
i föreningar förutsatt att de är föremål för särskild reglering. Riksbanken
är av samma mening som Konsumentverket med tillägget att sådana
föreningar inte bör få bedriva någon finansieringsverksamhet.
Skälen för regeringens förslag: För att inlåningsverksamhet skall an-
ses utgöra bankrörelse krävs enligt 1 kap 2 § bankrörelselagen att inlå-
ningen sker från allmänheten. Allmänhetsrekvisitet infördes på tillskyndan
av bankoutskottet i samband med tillkomsten av 1911 års banklag. Lag-
stiftaren ville nämligen inte motverka den inlåning på sparkasseräkning
som i ganska stor utsträckning bedrevs av bruk och inrättningar för
mottagande av personalens besparingar, samt den kooperativa sparkasse-
rörelse som öppnats i skilda delar av landet. Det saknades nämligen an-
ledning att hämma dessa rörelser, vars - som det uttrycktes - nytta och
betydelse inte kunde förnekas. Sparkassorna inom den kooperativa rörel-
sen är nämligen tänkta att vara till nytta för såväl föreningarna som för
de enskilda medlemmarna. Genom att finansiera sin rörelse med spar-
kassemedel från medlemmarna stärks kooperationens finansiella självstän-
dighet i förhållande till externa finansiärer. Därutöver erbjuder sparkas-
sorna åt medlemmarna en alternativ inlåningstjänst utanför banksektorn,
ofta med konkurrenskraftig nominell ränta.
Frågan om vad som skall falla under begreppet allmänheten har varit
föremål för flera utredningar mot bakgrund särskilt av KF:s och HSB:s
expanderande sparkasseverksamheter. Hittills har dock dessa verksam-
heter inte ansetts utgöra bankrörelse eftersom de vänder sig enbart till
organisationernas medlemmar. Frågan om allmänhetsrekvisitet skall
finnas kvar i bankrörelsebegreppet, och i så fall, fastställandet av dess
innebörd, bör lämpligen behandlas med utgångspunkt från de skäl som
kan framläggas till stöd för att undanta viss begränsad inlåningsverksam-
het från den kontrollagstiftning som bankrörelselagen utgör.
103
Prop. 1995/96:74
Virför har inlåningsverksamhet som inte bedrivs gentemot allmänheten
hållits utanför bankrörelsedefinitionen?
Karaktäristiskt för den typ av inlåningsverksamhet som lagstiftaren velat
hålla utanför bankrörelsebegreppet är att den bedrivits inom den koopera-
tiva formens ram eller i starkt begränsad omfattning. Kännetecknande för
de stora kooperativen som bedriver sparkasseverksamhet är att dessa
föreningar har ett annat huvudsyfte än att erbjuda sina medlemmar inlå-
ningstjänster. På senare år har dock även bildats föreningar vars huvud-
syfte är att bedriva finansiell verksamhet, låt vara utan vinstsyfte. Dessa
föreningar behandlas utförligare nedan.
I de sammanhang som allmänhetsbegreppet tidigare varit uppe till be-
dömning har förutsatts att insättama - i den mån inte ansetts ingå i all-
mänhetskollektivet - haft insyn i verksamheten, antingen i egenskap av
medlemmar i den förening som bedrivit inlåningsrörelsen eller på annat
sätt, samt varit fullt införstådda med det faktum att sparkassorna i väsent-
liga avseenden skiljer sig från bankerna.
Att de sparkasseverksamheter som bedrivs i kooperativ form har hållits
utanför allmänhetsbegreppet har till stor del att göra med de ekonomiska
föreningarnas associationsrättsliga särart. Kännetecknande för den ekono-
miska föreningen är kravet på kooperativitet. Medlemmarna i föreningen
förväntas delta i verksamheten antingen som förbrukare, tjänstetillhanda-
hållare eller på annat sätt. Medlemskapet ger också rätt till viss insyn i
rörelsen. Till skillnad från vad som är fallet i aktiebolaget är medlemsin-
flytandet i normalfallet inte relaterat till det kapital som medlemmen del-
tar med. Om inte stadgarna föreskriver annat gäller principen en medlem,
en röst.
Det är alltså det nära samspel som förutsätts äga rum mellan medlem-
marna och föreningen som motiverat att vissa sparkassor hållits utanför
det tillståndspliktiga området. Det får dock antas att detta samspel och
dessa kontrollmöjligheter står i omvänd proportion till föreningens stor-
lek. Det finns därför skäl att tro att många sparare i de stora sparkassor-
na, t.ex. HSB:s och KF:s, jämställer sina insättningar med vanligt bank-
sparande. Sparkassemedel är oftast nominellt bestämda, likvida, ränte-
bärande etc. Insättaren kan därmed komma att bortse från de betydande
skillnader som faktiskt finns i det att bankernas verksamhet, till skillnad
från sparkassornas, kringgärdas av en omfattande skyddslagstiftning. Där-
utöver används de insatta medlen på helt olika sätt i bank respektive spar-
kassa. En bank placerar till övervägande delen insättningarna i krediter
med iakttagande av de regler som gäller för banker beträffande risk-
spridning, krav på säkerhet och kapitaltäckning m.m., allt under Finans-
inspektionens tillsyn. En sparkassa däremot saknar för närvarande mot-
svarande skyddslagstiftning. De inlånade medlen används ofta i företagets
rörelse, som normalt inte avser kreditgivning som i en bank. Dessa skill-
nader mellan bank och sparkassa kommer att ytterligare tydliggöras i och
med införandet av en lag om insättningsgaranti. Enligt propositionen om
insättningsgaranti har regeringen beslutat föreslå att sparkassorna inte
104
skall omfattas av den för bankerna obligatoriska insättningsgarantin. An- Prop. 1995/96:74
ledningen härtill är att det föreslagna garantisystemet är solidariskt. En
förutsättning för systemet är därmed att samtliga deltagare verkar under
samma regelsystem. En grundläggande princip i detta regelsystem är
bestämmelserna om riskspridning. Denna princip kan sägas strida mot
grundidén med sparkassorna, nämligen att de insatta medlen skall vara
till gagn för föreningens verksamhet. Regeringen har därför ansett det
mindre lämpligt att låta sparkassorna ingå i insättningsgarantisystemet.
Bör sparkassorna även fortsättningsvis hållas oreglerade?
Enligt vad som framgått ovan i avsnitt 5.2 har allmänhetsbegreppet en
EG-rättslig dimension. Enligt artikel 3 i andra banksamordningsdirektivet
(89/646/EEG) får sålunda inga andra företag än kreditinstitut ta emot
inlåning eller upplåning från allmänheten om inte verksamheten är före-
mål för särskild reglering och kontroll enligt den nationella lagstiftningen.
Även begreppet kreditinstitut definieras med hjälp av allmänhetsbe-
greppet. Ett kreditinstitut är sålunda ett företag vars verksamhet omfattar
både inlåning eller upplåning från allmänheten och kreditgivning för egen
räkning. De föreningar som ägnar sig både åt inlåning eller upplåning
samt kreditgivning kommer således att omfattas av EG:s bankdirektiv i
den mån deras inlåningsverksamhet anses riktad mot allmänheten.
De skäl som tidigare har funnits för att hålla sparkasseinlåning utanför
bankrörelsebegreppet har i takt med att medlemskadrama vuxit förlorat
sin bärkraft. Flera nordiska sparkassor har drabbats av uttagsanstorm-
ningar i samband med att föreningarna visat svaga resultat, vilket visar
att spararna inte uppfattar de sparade medlen som medlemmarnas bidrag
till föreningens - företagets - rörelsekapital. Detta har i sin tur ytter-
ligare försvagat föreningarnas ekonomiska ställning. Som ovan anförts
företer sparkasseverksamhet betydande likheter med bankinlåningsverk-
samhet, utan att omfattas av någon reglering till skydd för insättama.
Även om sparkassorna inte är integrerade i det allmänna betalningssyste-
met torde insättama i konsumentskyddshänseende vara lika skyddsvärda
som bankkundema. Vissa större sparkassor har nämligen åtskilliga in-
sättare och förvaltar betydande belopp. Det rör sig också om, i många
fall, ett långsiktigt sparande, ofta motiverat av ett socialt viktigt sparmål,
t.ex. bostadssparande. Dämtöver utgör de medlemsfinansierade koopera-
tiven en viktig del av samhällsekonomin. Det finns därför anledning att
se till att sparkassorna inordnas under ett regelsystem som är ägnat att
skapa förtroende bland medlemskollektivet, något som är till gagn för
hela den kooperativa rörelsen. Att låta sparkassorna inordna sig under
bankrörelselagens regler förefaller dock mindre välavvägt eftersom den
lagen är avpassad för just bankverksamhet som ju enligt vad som tidigare
sagts i grunden skiljer sig från icke-fmansiell verksamhet. Behovet av
regelsystem för sparkassorna har föranlett regeringen att tillkalla en sär-
skild utredare som enligt utredningsdirektiven (dir. 1995:100) skall utreda
vilka regler som bör gälla för ekonomiska föreningar som tar emot insätt-
105
ningar. Utredaren skall överväga vilka kvalitativa och kvantitativa krav Prop. 1995/96:74
som bör ställas på ekonomiska föreningar som tar emot insättningar och
som har en icke-finansiell huvudverksamhet. Vidare skall han bedöma i
vilken utsträckning offentlig kontroll över dessa föreningar skall utövas
och föreslå en rättslig reglering som tillfredsställer de krav och behov
som bedöms föreligga till skydd för insättama. Slutligen skall han över-
väga hur ett särskilt skydd för sparare i sparkassor kan utformas. Utreda-
ren skall presentera sitt förslag i december 1995.
Regeringen avser alltså att så snart som möjligt föreslå regler för
ekonomiska föreningar som bedriver sparkasseverksamhet. Allmänhets-
rekvisitet - som ju tillkommit för just sparkassornas skull - torde där-
med ha tjänat ut sin roll. Frågan är därför om man inte redan nu skall ut-
mönstra allmänhetsrekvisitet ur bankrörelsedefinitionen. Det är osäkert
om den nuvarande tolkningen av allmänhetsrekvisitet - nämligen att all
medlemsinlåning faller utanför det finansiella regelsystemet om inlåningen
enbart sker från medlemmarna - är förenlig med motsvarande be-
stämmelser i första och andra banksamordningsdirektiven om verksam-
heten har en betydande omfattning och medlemskap i föreningen står
öppet för envar. Att under en övergångsperiod införa en ny tolkning av
bankrörelselagens allmänhetsbegrepp framstår som mindre lämpligt.
Regeringen föreslår i stället att allmänhetsrekvisitet tas bort, men att de
föreningar som vid lagens ikraftträdande bedriver tillståndsfri sparkasse-
verksamhet - det vill säga när föreningen har en annan huvudverksamhet
än finansiell verksamhet - skall få fortsätta med det till och med den 31
december 1997. Före nämnda datum avser regeringen på grundval av den
nyss nämnda utredningen ha klargjort förutsättningarna för ekonomiska
föreningar att bedriva sparkasseverksamhet.
Koncemintema transaktioner
Det förekommer att företag inom samma koncem - eller liknande
företagsgrupper - samordnar sin likviditetsförvaltning på så sätt att ett
företag förvaltar ett annat företags överskott av likvida medel under
former som påminner om kontoinlåning. Det skulle vara främmande att
inordna denna koncemintema likviditetshantering under inlåningsbe-
greppet och därmed göra ett regelsystem som skapats av system- och
konsumentskyddskäl tillämpligt.
Mindre spar- och låneföreningar
Enligt vad som nämnts ovan har allmänhetsrekvisitet i bankrörelsedefini-
tionen sin största praktiska betydelse genom att det undantar de spar-
kassor som bedrivs i till exempel konsument- och bostadskooperationen
från kravet att omfattas av de näringsrättsliga regler som gäller för ban-
ker. Dessa sparkassor driver sin verksamhet integrerade i en ekonomisk
förening som har en icke finansiell huvudverksamhet. Att inlåningsverk-
106
samhet måste bedrivas gentemot allmänheten för att träffas av bankrörel-
sedefinitionen har emellertid också haft relevans för vissa ekonomiska
föreningar som bedriver en renodlad finansiell verksamhet. Enligt en
undantagsbestämmelse i den numera upphävda finansbolagslagen
(1988:606) kunde dessa föreningar bedriva tillståndsfri finansieringsverk-
samhet om Finansinspektionen efter särskild prövning fann att verksam-
heten drevs utan vinstsyfte och föreningens enda syfte var att tillgodose
medlemmarnas finansieringsbehov. Genom att föreningarna refinansierade
sig genom inlåningsverksamhet enbart från de egna medlemmarna - och
således inte från allmänheten - krävdes alltså ingen bankoktroj. I
samband med lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag tillkomst togs
undantagsbestämmelsen i finansbolagslagen bort med hänvisning till att
man inom regeringskansliet övervägde hur dessa föreningar - vars verk-
samhet närmast ansågs kunna jämställas med bankrörelse - skulle regle-
ras i framtiden (prop. 1992/93:89 s. 211).
I och med regeringens förslag om medlemsbanker kommer flera av de
större spar- och låneföreningama att kunna fortsätta med sin finansiella
verksamhet i bankform om de uppfyller de kvalitativa och kvantitativa
krav som uppställs i banklagstiftningen.
Flera remissinstanser, däribland Konkurrensverket, Konsumentverket,
Kooperativa Institutet och Nordiska Sparlån ek. för. har uttalat att det är
olämpligt att inlåning i vissa mindre spar- och låneföreningar där med-
lemskapet står öppet för envar skall fordra tillstånd enligt utredningens
förslag. Regeringen vill i den frågan anföra följande. Såväl lagen
(1992:1610) om kreditmarknadsbolag som den här föreslagna lagen om
medlemsbanker (se avsnitt 6.3) fordrar ett startkapital på minst en miljon
ecu för bank- respektive finansieringsverksamhet. Detta krav står i
överensstämmelse med EG:s första banksamordningsdirektiv och gäller
för kreditinstitut, det vill säga företag vars verksamhet består i att från
allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel och att
bevilja krediter för egen räkning (art. 1 dir. 77/780/EEG). Detta kapital-
krav omöjliggör verksamhet i de spar- och låneföreningar som är för små
för att uppbringa det erforderliga minimikapitalet. Även andra regler i
bankrörelselagen och lagen om kreditmarknadsbolag, t.ex tillstånds- och
tillsynsreglema, förefaller onödigt försvårande för dessa mindre före-
ningar. Såsom Konkurrensverket påpekat kan det ifrågasättas om det är
nödvändigt att samtliga föreningar, oavsett verksamhetens omfattning,
verkligen skall tvingas söka tillstånd. Vissa mindre spar- och låneföre-
ningar saknar nämnvärd betydelse från systemrisksynpunkt. Om medlem-
marna klart och tydligt informeras om föreningarnas särart i förhållande
till bankerna är även de konsumentpolitiska kraven uppfyllda. Rege-
ringen anser därför att mindre spar- och låneföreningar inte omfattas av
så starka skyddsintressen att de måste inordnas under den finansiella
lagstiftningen. Sådana föreningar bör alltså kunna bli föremål för en
undantagsregel i bankrörelselagen och lagen om kreditmarknadsbolag. En
förutsättning härför är emellertid att föreningarna inte får anses vända sig
till allmänheten i den mening som avses i första banksamordningsdirek-
tivet. Verksamheten bör därför bedrivas i just en ekonomisk förening
Prop. 1995/96:74
107
som inte är större än att de fördelar med föreningsformen beträffande
t.ex. insyn och medlemsinflytande som beskrivits i föregående avsnitt,
finns kvar. En förening med ett medlemsantal på högst 1 000 bör enligt
regeringens uppfattning kunna hållas utanför det reglerade området. För
att undvika att flera små spar- och låneföreningar slår sig samman i större
federationer utanför det reglerade området bör dessutom krävas att med-
lemskap i föreningen får beviljas endast fysiska personer. Motsvarande
undantagsregel bör också föras in i lagen om kreditmarknadsbolag.
Vissa mindre spar- och låneföreningar skall alltså lämnas utanför det
finansiella regelverket. Enligt vad som ovan anmärkts finns det dock ett
starkt konsumentpolitiskt intresse av att de medlemmar som väljer att
förlägga delar eller kanske till och med hela sitt sparande till en sådan
förening klart och tydligt informeras om att föreningen står utanför den
samhälleliga kontroll och det garantisystem som gäller för bankerna. In-
formationsplikten bör utformas på samma sätt som regeringen föreslår
beträffande kundmedelskontona, se avsnitt 5.4.2. En förening som erbju-
der sina medlemmar inlåningstjänster med stöd av undantagsbestämmel-
serna skall således vid annonsering, skyltning och annan marknadsföring
beträffande inlåningstjänsten informera om att kontobehållningen inte
omfattas av insättningsgarantin enligt den föreslagna lagen om insätt-
ningsgaranti. Samma information skall därutöver skriftligen överlämnas
till medlemmarna innan ett kontoavtal sluts. I fråga om underlåtelse att
lämna denna information och andra uppgifter som kan vara av betydelse
från konsumentskyddssynpunkt bör - efter förebild i 8 § konsument-
kreditlagen (1992:830) - en hänvisning göras till marknadsföringslagen
(1995:540). Denna hänvisning ger Konsumentombudsmannen möjligheter
att genom vitesföreläggande framtvinga den information som i olika fall
kan anses ha särskild betydelse från konsumentskyddssynpunkt.
Prop. 1995/96:74
Finansiell verksamhet i föreningsform har en lång tradition i landet.
Föreningarna har varierat såväl i fråga om verksamhetsinriktning som
medlemskategorier. De senaste årtiondena har bank- eller annan finansie-
ringsverksamhet bedrivits i huvudsak av föreningsbanksrörelsen och - till
en viss grad - av de tre hypoteksorganisationema Stadshypotek, Lands-
hypotek och Skeppshypotek. Utöver dessa institut har det länge funnits
föreningar av varierande storlek och verksamhetsinriktning som genom
att de har riktat sig endast till sina medlemmar inte har underkastats
auktorisationskrav och tillsyn.
De tre hypoteksinstituten har var för sig varit föremål för särskild
lagstiftning beträffande såväl verksamhet som organisationsform. Genom
lagändringar 1992 och 1994 har riksdagen emellertid beslutat att Stads-
hypotek och Landshypotek skall ombildas. Stadshypotek och Lands-
108
hypotek bedriver numera sin verksamhet huvudsakligen i aktiebolags-
form. Landshypotek skall emellertid, enligt riksdagens beslut, erbjudas
lagliga förutsättningar att verka i den ekonomiska föreningens form.
Även föreningsbankema har varit föremål för ombildning, något som
möjliggjordes efter en lagändring 1992. Deras verksamhet bedrivs nu-
mera i ett bankaktiebolag. Föreningsbanksrörelsen har sina rötter i jord-
brukskassorna som startades av jordbrukare 1915. Syftet var att genom
samverkan skapa en egen kreditinstitution som utjämnade sparande-
överskott och kreditbehov inom jordbruksrörelsen. Verksamheten bedrevs
från starten i ekonomiska föreningar och vände sig under en långsam men
stadig tillväxtperiod enbart till lantbrukare. Genom den nya banklagstift-
ningen 1969 öppnades möjligheter för jordbrukskassorna att vända sig till
andra kundgrupper. Föreningsbankema var fram till 1991 organiserade
i tre led: Lokala och centrala föreningsbanker; Sveriges Föreningsbankers
Förbund ek.för. samt bankaktiebolaget Föreningsbankemas Bank.
Lokalbankema var anslutna medlemmar i en central föreningsbank och
svarade för den huvudsakliga utlåningen och andra banktjänster.
Lokalbankema hade dock ingen inlåning, utan denna förmedlades till den
centrala föreningsbanken som hade bankoktroj.
Prop. 1995/96:74
Regeringens förslag: Möjligheten att bedriva bankverksamhet i eko-
nomisk förening skall finnas kvar.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I och med att föreningsbanksrörelsen
överförde sin verksamhet till ett bankaktiebolag finns det för närvarande
ingen bank som driver verksamhet enligt föreningsbankslagen. Förenings-
banksrörelsens historiska koppling till lantbruksnäringen har markerats i
ändamålsbestämmelsen i 1 kap. 2 § föreningsbankslagen. Enligt denna
bestämmelse har en föreningsbank till ändamål att bedriva bankverksam-
het och därvid, bl.a., särskilt främja utvecklingen inom lantbruket. I
propositionen med förslag till föreningsbankslagen (prop. 1986/1987:12
band 4 s. 1) anmärkte departementschefen att ändamålsbestämmelsen
samt föreskriften att föreningsbankemas verksamhetsområden skulle vara
åtskilda innebar att bankrörelse i den ekonomiska föreningens form även
framöver endast kunde bedrivas av den dåvarande föreningsbanks-
rörelsen.
I regeringens proposition om ombildning av föreningsbanker aviserade
föredragande statsrådet ett förslag om föreningsbankslagens avskaffande
efter det att ombildningen verkställts (prop. 1992/93:69). Uttalandet skall
delvis ses i ljuset av att föreningsbankslagen är en lagteknisk konstruktion
109
som avpassats efter den föreningsbanksrörelse som i och med om- Prop. 1995/96:74
bildningen övergivit den kooperativa organisationsstrukturen. Men även
om avsikten var att avskaffa förutsättningarna att driva bankverksamhet
i föreningsform finns det skäl att nu anlägga ett mer nyanserat synsätt
såvitt gäller den kooperativa organisationsformens lämplighet för
bankverksamhet.
Under våren 1994 behandlade riksdagen de kooperativa företagens
ställning i förhållande till andra företagsformer. Näringsutskottet hade
uttryckt sin positiva syn på den kooperativa företagsformen (bet.
1993/94:NU15). Enligt utskottets mening är det helt oacceptabelt om
statsmaktema genom utformning av regelsystem som missgynnar den
kooperativa företagsformen åstadkommer en styrning bort från denna
företagsform. Utskottet hemställde att riksdagen genom ett uttalande till
regeringen skulle klarlägga att de kooperativa företagen skall behandlas
likvärdigt med andra företag. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr.
1993/94:222).
Vid bedömningen om en viss associationsform skall accepteras som
grund för bankverksamhet är utgångspunkten att kravet på finansiell stabi-
litet inte får efterges. De krav som ansetts rimliga att ställa på finansiell
verksamhet har manifesterats genom bl. a. regler om startkapital,
rörelsens bedrivande och särskilda regler om avsättning till reservfond
eller motsvarande. Dessa krav kan ställas på föreningar i lika hög grad
som på aktiebolag.
De skäl som i olika sammanhang har anförts mot tanken att bedriva
bankverksamhet i föreningsform går huvudsakligen ut på att aktiebolaget
är överlägset föreningen beträffande förmågan att attrahera riskkapital.
Vidare sägs att aktiebolaget utgör en etablerad och välkänd företagsform,
vilket är en viktig förutsättning för all finansiell verksamhet. Det är i och
för sig riktigt att aktiebolagsformen har fördelar framför föreningsformen
när det gäller att från en bredare allmänhet uppbringa nytt riskkapital.
Detta förhållande kan emellertid inte utgöra ett tillräckligt skäl att katego-
riskt diskriminera föreningsformen i nu angivet avseende. Frågan om ett
visst företag är lämpat för en viss verksamhet får bedömas utifrån före-
tagets egna förutsättningar från fall till fall. Redan enligt gällande regler
och praxis beviljas oktroj bara om bankföretagets kapital bedöms vara
tillräckligt med hänsyn till den planerade verksamhetens omfattning och
inriktning, innefattande rörelsens risknivå. Därvidlag kommer inte för-
hållandet att vara annorlunda för ekonomiska föreningar än för t.ex bank-
aktiebolag.
110
Prop. 1995/96:74
Regeringens förslag: Föreningsbankslagen upphävs och ersätts av
en ny lag om medlemsbanker som i huvudsak överensstämmer med
den upphävda lagen. Distinktionen mellan lokala och centrala banker
tas bort. Startkapitalet i medlemsbanker vars balansomslutning i den
tilltänkta verksamheten uppgår till högst 100 miljoner kr får begrän-
sas till minst en miljon ecu. Regler om ägarprövning motsvarande
de som finns i bankrörelselagen och lagen om kreditmarknadsbolag
införs även för medlemsbanker. Ombildningsreglema i förenings-
bankslagen förs inte över till den nya lagen.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag, dock att utredningen föreslagit att minsta startkapital om minst
en miljon ecu får tillåtas endast om banken skall bedriva verksamhet bara
inom Sverige och rörelsen i allt väsentligt skall avse inlåning, kredit-
givning och därmed sammanhängande verksamhet. Utredningen har före-
slagit att bankformen skall betecknas andelsbank.
Remissinstanserna: Förslaget har antingen tillstyrkts eller lämnats utan
erinran. Kooperativa Institutet har efterlyst att förutsättningarna för när
startkapitalet i en medlemsbank kan begränsas till en miljon ecu tydlig-
görs, att reglerna om obligatorisk reservfondsavsättning mjukas upp samt
att vissa möjligheter som EG:s bankdirektiv erbjuder kooperativa banker
införlivas i den svenska banklagstiftningen. Institutet har också liksom
Svenska Bankföreningen hemställt att de regler som rör distinktionen
mellan lokala och centrala föreningsbanker bibehålls.
Skälen för regeringens förslag: I och med propositionen 1986/87:12
om ny banklagstiftning disponerades banklagstiftningen så att bankrörel-
selagen kom att innehålla sådana bestämmelser om bankverksamhet som
är gemensamma för de tre bankkategorier som då förekom på markna-
den, nämligen bankaktiebolag, sparbanker och föreningsbanker. Dessa tre
associationsformer tillägnades var sin egen lag som var för sig behandlar
i huvudsak associationsrättsliga regler. Som nämnts i det föregående ut-
gjorde föreningsbankslagen en anpassning till det förslag till ny lag om
ekonomiska föreningar (1987:667) som sedermera antogs av riksdagen.
Med hänsyn till den nära kopplingen till den alltjämt gällande lagen om
ekonomiska föreningar - som ju är tillämplig på såväl stora som små
föreningar - kan föreningsbankslagen tjäna som förebild för den nya
lagen, med de modifikationer som anges nedan. Såsom tidigare berörts
återspeglar föreningsbankslagen den dåvarande föreningsbanksrörelsens
federativa struktur. Föreningsbankslagen gör således en åtskillnad mellan
lokala och centrala föreningsbanker. De lokala föreningsbankema
ansvarade för utlåningsverksamheten, medan de centrala förenings-
bankema tog emot inlåning och var därigenom innehavare av bankoktro-
jen. Svenska Bankföreningen och Kooperativa institutet har uttalat att
distinktionen mellan lokala och centrala föreningsbanker bör behållas.
111
Möjligheterna att bygga upp en bankfederation bestående av flera Prop. 1995/96:74
medlemsbanker står emellertid öppen även utan denna indelning.
Beträffande frågan om lindringar i kapitalkrav för vissa banker som ingår
i en sådan federation hänvisas till avsnittet nedan om kapitalbasen i
medlemsbanker.
Namnfrågan
I samband med ombildningen av föreningsbanksrörelsen till aktiebolag
beslutades att det nybildade bolaget, efter medgivande från Finansin-
spektionen, skulle få behålla rätten att använda ordet "föreningsbank" i
sin firma, dock med rätt för inspektionen att återkalla medgivandet, t. ex.
vid ändrade ägarförhållanden. Det skulle i och för sig vara möjligt att nu
hänvisa Föreningsbanken till samma firmaregler som gäller för andra
bankaktiebolag och att använda ordet "föreningsbank" i den nu föreslagna
lagen. En sådan ändring skulle emellertid innebära betydande arbete och
kostnader för Föreningsbanken. Dessutom tillkommer att ordet "före-
ningsbank" som firma vid det här laget är väl inarbetat för den särskilda
verksamhetsinriktning som Föreningsbanken står för. Utredningen har
därför föreslagit beteckningen "andelsbank" på den nya bankformen. Så-
som Svenska Bankföreningen påpekat ger emellertid beteckningen "med-
lemsbank", som ju syftar till själva medlemskapet i den ekonomiska
föreningen, en naturligare association till den verksamhetsform som lagen
avser.
Regeringen anser därför att den kooperativa bankformen skall beteck-
nas medlemsbank. På samma sätt som gäller för bankaktiebolag och spar-
banker skall en medlemsbanks firma innehålla ordet medlemsbank.
Ägarprövningsregler
EG:s andra banksamordningsdirektiv (89/646/EEG) stadgar i artikel 11
skyldighet för länderna att föreskriva krav på förvärvare av kvalificerat
innehav i kreditinstitut att underrätta landets behöriga myndigheter om
förvärvet. Sådan underrättelse skall också lämnas om avsikten är att öka
ett kvalificerat innehav så att andelen av rösterna eller kapitalet kommer
att uppgå till 20, 33 eller 50 procent eller så att kreditinstitutet blir
dotterföretag. Myndigheten skall vidare enligt direktivet ha rätt att
motsätta sig förvärvet med hänvisning till att förvärvaren inte motsvarar
kravet på en sund och ansvarsfull ledning av kreditinstitutet.
Ägarprövningsregler har införts i bankrörelselagen och lagen om kre-
ditmarknadsbolag. Dessa regler är endast tillämpliga på aktiebolag och
bankaktiebolag. Frågan är om ägarprövningen kan och bör avse även
innehav i medlemsbanker. EG:s direktiv är associationsneutralt i detta
avseende. Vare sig den svenska lagen om ekonomiska föreningar eller
den nuvarande föreningsbankslagen stadgar något förbud mot att en
person, eller flera personer med internt samband, äger flera andelar i
föreningen. Inget hindrar heller att rösträttsreglema utformas på annat
112
sätt än enligt principen en medlem - en röst, även om detta är lagens Prop. 1995/96:74
huvudregel. Det finns inte heller något som hindrar att en förenings
medlemmar helt eller delvis består av juridiska personer, vare sig dessa
i sin tur bedrivs i form av ekonomisk förening, aktiebolag eller i annan
associationsform. Hur förhållandena kommer att vara i nya medlems-
banker går inte att förutsäga med någon bestämdhet. Några absoluta
restriktioner föreslås inte beträffande andels- eller röstinnehav i den nya
lagen. Man bör därför utgå från att det kan komma att finnas medlems-
banker som kontrolleras genom sådana innehav som avses i EG-
direktivet.
Finansdepartementet har i juni 1995 gett justitierådet Torkel Gregow
i uppdrag att göra en mer allmän översyn av ägarprövningsreglema i den
finansiella lagstiftningen, bl. a med anledning av ett nyligen antaget EG-
direktiv som bl. a. tar sikte på att förhindra uppkomsten av koncernstruk-
turer som kan försvåra tillsynen över finansiella företag, det s.k. BCCI-
direktivet (95/26/EEG). 1 uppdraget ingår också att närmare överväga
och lämna förslag till ägarprövningsregler för de nu föreslagna medlems-
bankerna liksom att se över motsvarande regler beträffande bankaktiebo-
lag. Med hänsyn till avfattningen av ägarprövningsreglema i det andra
banksamordningsdirektivet anser regeringen att ett införlivande av dessa
bör ske redan i förevarande lagförslag. De regler som berör ägarpröv-
ningen bör därför ändras så att de blir tillämpliga även på innehav i de
nu föreslagna medlemsbankerna. Eventuella justeringar föranledda av den
pågående översynen får göras senare.
Startkapitalfrågan
I överensstämmelse med vad som gäller enligt EG:s andra banksamord-
ningsdirektiv, innehåller såväl banklagstiftningen som lagen om kredit-
marknadsbolag bestämmelser om krav på minsta startkapital. För bank-
aktiebolagen gäller ett krav på eget bundet kapital om minst 5 miljoner
ecu. Samma krav ställdes på de förutvarande centrala föreningsbankema.
Minimikravet för sparbankerna är 1 miljon ecu, vilket grundar sig på en
särskild möjlighet i direktivet till undantag för "särskilda kategorier av
kreditinstitut". Detta minimikrav är således tillämpligt generellt för
sparbankerna, oavsett bankens storlek. När de nya reglerna om minsta
startkapital infördes för sparbankerna anfördes som skäl för deras sär-
behandling att det efter sparbanksrörelsens omstrukturering, som innebar
att de största sparbankerna sällat sig till bankaktiebolagskoncemen Spar-
banken Sverige, inte fanns några tungt vägande skäl mot att hindra till-
komsten av nya regionala banker inom en väl fungerande sparbanksstruk-
tur.
De nya medlemsbankerna skall kunna verka utan någon inbördes geo-
grafisk uppdelning. Med hänsyn till de senaste årens erfarenheter kan
förväntas att bankrörelse av större omfattning kommer att bedrivas av
bankaktiebolag. Det kan dock inte uteslutas att bankrörelse av större
omfattning i en del fall kan komma att bedrivas även av en medlems-
8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 74
113
bank. Det största värdet av den nya lagen kommer emellertid sannolikt
bestå i en ny möjlighet att bedriva bankrörelse inom ett visst område eller
med ett visst syfte. Det finns därför goda skäl att utnyttja den möjlighet
till ett lägre minsta startkapital som andra banksamordningsdirektivet
erbjuder. Bankrörelse i medlemsbank bör därför i vissa fall tillåtas med
ett lägsta startkapital om 1 miljon ecu. EG-direktivets undantagsbestäm-
melse avser särskilda kategorier av kreditinstitut. Med hänsyn härtill och
till undvikande av gränsdragningsproblem bör det lägre startkapitalet
kunna komma i fråga för medlemsbanker av viss begränsad storlek. Lik-
som är fallet i lagen om kreditmarknadsbolag bör värdet av tillgångarna
i bankverksamheten användas som måttstock för verksamhetens omfatt-
ning. Den gräns som gäller för kreditmarknadsbolag, nämligen en balans-
omslutning på högst 100 miljoner kronor, finner regeringen väl avvägd.
Prop. 1995/96:74
Regler om kapitalbas m.m. i medlemsbanker
På samma sätt som var fallet för föreningsbankema kommer de allmänna
rörelseregler som finns i banklagstiftningen att gälla även för de nya
medlemsbankerna i tillämpliga delar. Detta innebär att reglerna om
kapitalbas och kapitaltäckning som numera återfinns i lagen (1994:2004)
om kapitaltäckning och stora exponeringar i kreditinstitut och värdepap-
persbolag får samma tillämpning på medlemsbankerna som för övriga
banker och kreditinstitut. De krav som uppställts i denna lag motsvarar
de EG-rättsliga föreskrifter som intagits bl.a. i direktivet om kapitalbasen
i kreditinstitut (89/299/EEG) och direktivet om kapitaltäckningsgrad för
kreditinstitut (89/647/EEG). Syftet med dessa regler är att tillse att ett
kreditinstitut har en minsta kapitalbas i förhållande till dess kreditrisker
till skydd för insättama och för banksystemet i stort. Kapitalbasen utgörs
av summan av primärt och supplementärt kapital. Med primärt kapital
menas i medlemsbanker eget kapital med undantag för förlagsinsatser -
det vill säga ett slags förlagslån som kan tillskjutas av andra än bankens
medlemmar - samt kapitalandelen i skatteutjämningsreserv och periodise-
ringsfond. I det supplementära kapitalet får inräknas vissa förlagslån och
andra skuldförbindelser som uppfyller de i lagen angivna kraven.
Det har inte ingått i utredningens uppdrag att överväga eller föreslå
förändringar i reglerna om kapitalbas och kapitaltäckning i bankrörelsela-
gen och lagen . om kreditmarknadsbolag. Kooperativa institutet har
emellertid anfört att EG-direktiven om kapitalbasen i kreditinstitut medger
kooperativa banker att beräkna sin kapitalbas på ett sätt som tar hänsyn
till dessa instituts särart. Enligt kapitalbasdirektivet får i ett kooperativt
kreditinstituts kapitalbas i vissa fall inräknas sådana förpliktelser som
medlemmarna iklätt sig i förhållande till institutet, men som ej är
inbetalda. I första banksamordningsdirektivet finns vidare regler om
lättnader av kapitalkraven för vissa kreditinstitut som ingår i en central
företagsenhet vars verkställande ledning är bemyndigad att utfärda
instruktioner till den verkställande ledningen för det underställda institutet
(art. 2, punkt 4).
114
Vad först gäller möjligheterna för en medlemsbank att i sin kapitalbas Prop. 1995/96:74
räkna in ej inbetalda medlemsförpliktelser gör regeringen följande över-
väganden. En av grundprinciperna för de svenska reglerna om kapitalbas
är att de poster som får ingå i basen motsvaras av tillgångar som är
omedelbart tillgängliga för förlusttäckning. Karaktäristiskt för finansie-
ringsföretag är att deras kreditvärdighet är svårbedömd. Om en bank
skulle tillåtas att i sin kapitalbas inräkna garanterade men ännu inte in-
betalda insatser skulle bedömningen av bankens ekonomiska stabilitet
ytterligare försvåras. Kapitalbasen är tänkt att utgöra den hårda kärna
kring vilken bankens mer svårgenomlysta in- och utlåningsverksamhet
skall byggas. Bankens kapitalbas bör därför inte ens delvis ersättas av
poster som motsvaras av fordringar som varierar i säkerhet och dessutom
kan vara omständliga att driva in. Regeringen avvisar således Kooperati-
va Institutets förslag i denna del.
Beträffande frågan om lättnader i kapitalkraven för lokala medlems-
banker konstaterar regeringen att den bestämmelse som Kooperativa Insti-
tutet åsyftar tar sikte endast på sådana federationer som vid direktivets
ikraftträdande redan existerade. Som framgått av föregående avsnitt har
föreningsbanksrörelsen ombildats till aktiebolag. Någon annan kooperativ
bankfederation finns alltså inte för närvarande i Sverige. EG-direktiven
tillåter inte de lättnader i kapitalkraven som institutet föreslagit.
Kooperativa Institutet har även föreslagit att medlemmens rätt att låna
pengar i banken skall relateras till insatsbeloppets storlek. Låntagaren
skulle därmed vara tvungen att ha en viss summa av lånebeloppet
placerad som insatskapital i banken under hela lånetiden vilket skulle
främja bankens kapitaltäckning. Utredningen har avvisat en sådan ordning
med hänvisning till att det måste stå varje bank fritt att avgöra på vilket
sätt kapitaltäckningen skall upprätthållas. Regeringen delar utredningens
uppfattning i denna fråga. Ingenting hindrar sålunda att en medlemsbank
inför en sådan ordning i sina stadgar.
Reservfond
I 8 kap. 6 § föreningsbankslagen finns bestämmelser om bankens
reservfond. Reservfonden utgör vid sidan av insatskapital och upp-
skrivningsfond bankens bundna eget kapital som alltså inte är tillgängligt
för vinstutdelning. Till reservfonden skall avsättas minst tjugofem procent
av den del av föreningsbankens nettovinst för året som inte går åt för att
täcka en balanserad förlust. Vid avsättning till reservfonden skall till
nettovinsten räknas även gottgörelser, det vill säga ett slags överskottsut-
delning i form av återbäring eller liknande som grundas på rörelsens
resultat. Uppgår reservfonden till minst tio procent av föreningsbankens
utlåning vid utgången av det närmast föregående räkenskapsåret, behöver
någon avsättning till reservfond inte göras. I ett bankaktiebolag skall
avsättning till reservfond ske med endast tio procent av den del av
nettovinsten som inte går åt att täcka balanserad förlust, till dess att
fonden motsvarar tjugo procent av aktiekapitalet.
115
Kooperativa Institutet har hävdat att kraven på reservfondsavsätt-
ningama i betaltjänstutredningens förslag - vilket i denna del helt
överensstämmer med föreningsbankslagen - är alltför stränga. Instititutet
har pekat på de inlåsningseffekter som reservfondsavsättningarna medför.
Reservfonden måste nämligen byggas upp med medel som annars vore
tillgängliga för överskottsutdelning till medlemmarna. Inte förrän fondens
storlek uppnått erforderliga tio procent av bankens utlåning upphör
avsättningsskyldigheten. Detta skapar enligt Kooperativa institutet
orättvisor mellan olika medlemsgenerationer.
Förklaringen till att reservfondsreglema i föreningsbankslagen har fått
en annan utformning än motsvarande bestämmelse i bankaktiebolagslagen
är att insatskapitalet i en föreningsbank inte är bundet på samma sätt som
aktiekapitalet i ett aktiebolag. Aktiekapitalet får inte betalas tillbaka till
aktieägarna utan rättens tillstånd; rätten skall i sin bedömning ta hänsyn
till fordringsägarnas intressen.
En föreningsbank ansamlar alltså, till följd av de nyss nämnda reglema,
medel i reservfonden i betydligt större utsträckning än ett bankaktiebolag.
En bank med den senare associationsformen bygger snarare upp fritt eget
kapital, dvs. kapital som kan delas ut till ägarna. Reglema får alltså olika
effekter beroende på associationsform. Som redan nämnts anser rege-
ringen - liksom riksdagen, se bet. 1993/94:NU15, rskr. 1993/94:222 -
att kooperativa företag skall ges en likvärdig behandling jämfört med
andra företag. Mot den bakgrunden bör regeln om reservfondsavsätt-
ningar ses över. Det bör emellertid göras i samband med en analys av
om det finns anledning att ställa upp regler som syftar till att säkerställa
det primära kapitalets funktion som riskkapital om kapitaltäckningssitua-
tionen är ansträngd. Analysen bör inbegripa alla slags banker oavsett
associationsform. I väntan på denna översyn - regeringen avser att
återkomma till frågan i ett annat sammanhang - bör regeln i förenings-
bankslagen föras över till lagen om medlemsbanker utan saklig ändring.
Prop. 1995/96:74
Redovisningsfrågor
Enligt 11 § bokföringslagen (1976:125) skall för varje räkenskapsår den
löpande bokföringen avslutas med ett årsbokslut. Enligt 4 kap. 1 § bank-
rörelselagen skall banker för varje räkenskapsår avge årsredovisning. I
fråga om årsbokslut enligt bokföringslagen och årsredovisningen enligt
bankrörelselagen gäller förutom bestämmelserna i bokföringslagen övriga
bestämmelser i 4 kap. bankrörelselagen. Enligt 4 kap. 10 § bankrörelsela-
gen skall en moderbank för varje räkenskapsår avge en koncernredovis-
ning. Närmare bestämmelser om koncernredovisningen finns i 10 och
11 §§ samma kapitel.
Regeringen har i en nyligen avgiven proposition (prop. 1995/96:10)
föreslagit nya års- och koncemredovisningsregler för bl.a. banker och
andra kreditinstitut samt värdepappersbolag. Genom förslagen harmonise-
ras de svenska redovisningsreglerna med de regler som finns i EG:s direk-
tiv (86/635/EEG) om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker
116
och andra finansiella institut (bankredovisningsdirektivet). I nyss nämnda Prop. 1995/96:74
proposition föreslås bl.a. att en ny allmän redovisningslag som skall gälla
för aktiebolag och vissa handelsbolag tillkommer. Vidare innehåller den
förslag till två därtill anknutna redovisningslagar, dels en lag om årsredo-
visning i kreditinstitut och värdepappersbolag (ÅRKL), dels en lag om
årsredovisning i försäkringsföretag (ÅRFL). Förslagen innebär i ett flertal
avseenden förändringar i förhållande till de bestämmelser som i dag
gäller för års- och koncernredovisning. ÅRKL är avsedd att träda i kraft
för räkenskapsår som inleds den 1 januari 1996.
Bestämmelserna i den lag om medlemsbanker som regeringen nu före-
slår överensstämmer i allt väsentligt med den nuvarande i föreningsbanks-
lagen. Bortsett från vissa redaktionella ändringar innebär förslaget i
huvudsak endast vissa sakliga ändringar, nämligen att de särskilda reg-
lema om centrala och lokala föreningsbanker inte överförs till den nya
lagen om medlemsbanker och att termen "föreningsbank" ersätts med
"medlemsbank".
Vid utformningen av ÅRKL har inte här behandlade frågor om med-
lemsbanker kunnat beaktas. Däremot har justeringar föreslagits i före-
ningsbankslagen.
Mot den angivna bakgrunden kan bestämmelserna i ÅRKL relativt en-
kelt anpassas till den nya lagen om medlemsbanker. I huvudsak blir det
fråga om att dels i lagens tillämpningsområde ersätta hänvisningen till
lagen om föreningsbanker med en hänvisning till lagen om medlemsban-
ker, dels låta de bestämmelser i ÅRKL som avser föreningsbanker i
stället avse medlemsbanker och dels ta bort de bestämmelser i ARKL
som avser centrala och lokala föreningsbanker. I övrigt kommer med-
lemsbanker att i allt väsentligt jämställas med andra banker vid till-
lämpningen av den nya redovisningslagstiftningen. De regler för redovis-
ningen som kommer att gälla för medlemsbanker framgår närmare av för-
fattningskommentaren till förslag till ändringar i ÅRKL.
Införandet av ÅRKL förutsätter i sin tur ett flertal följdändringar i
banklagstiftningen. I prop. 1995/96:10 har till följd av ÅRKL bl.a. före-
slagits ändringar i föreningsbankslagen. Dessa ändringar har beaktas vid
utformningen av förslaget till lag om medlemsbanker. Nu angivna änd-
ringar framgår närmare av författningskommentaren till ÅRKL.
Ombildningsregler m.m
Genom lagändringar 1992 i bl.a. föreningsbankslagen infördes en möjlig-
het för föreningsbanksrörelsen att ombildas till bankaktiebolag. Syftet
med förändringen var att banken genom den nya associationsformen
skulle få bättre förutsättningar att klara kapitalförsörjningen och att säkra
en stabil utveckling av bankrörelsen. Utredningen har föreslagit att dessa
regler skall föras över till den nya lagen med hänsyn till samhällets in-
tresse av av ett stabilt finansiellt system.
Kooperativa institutet har invänt att dessa regler utgör en misstroende-
förklaring mot föreningsformen och att regleringen inte kan anses stå i
117
samklang med det riksdagsuttalande 1994 om att alla företagsformer skall Prop. 1995/96:74
behandlas lika.
Såsom nyss nämnts tillskapades ombildningsreglema i föreningsbanks-
lagen med anledning av de finansiella problem som den dåvarande
föreningsbanksrörelsen befann sig i. Reglema var delvis betingade av den
tvådelsorganisation som karaktäriserade den dåvarande föreningsbanks-
gruppen. Organisationen bestod således av en central föreningsbank -
Sveriges Föreningsbank - och 332 lokala föreningsbanker. Reglema
innebar bl a. att den centrala föreningsbanksstämman fick besluta att
banken tillsammans med de lokala föreningsbankema skulle upplösas utan
likvidation för att ombildas till aktiebolag. Ombildningen tillgick sedan
så att den centrala och de lokala föreningsbankemas samtliga tillgångar
och skulder överläts på ett nybildat bankaktiebolag. Som vederlag erhöll
föreningsbanken aktier i bolaget som sedan utskiftades till bankens med-
lemmar. Ombildningsreglema i föreningsbankslagen består delvis av rent
associationsrättsliga ändringar i föreningsbankslagen bl.a. av innebörd att
ett ombildningsbeslut fordrar en viss kvalificerad majoritet och att
medlem som motsätter sig ombildning under vissa förhållanden medges
rätt att säga upp sig till utträde eller, utan att utträde begärs, rätt att säga
upp ett eventuellt överskjutande insatsbelopp. Vidare innebär ombild-
ningsbestämmelsema att ombildningsbeslutet skall anmälas för registre-
ring hos Finansinspektionen och att tillstånd skall sökas hos regeringen
för att få verkställa ombildningen. Förutom dessa bestämmelser möjlig-
gjordes genom ändringar i bankrörelselagen och bankaktiebolagslagen att
en föreningsbank kan uppträda som stiftare av ett bankaktiebolag, att en
föreningsbanksrörelse kan överlåtas till ett bankaktiebolag samt att aktier
i ett bankaktiebolag redan i samband med nybildning kan tecknas mot
apport av den överlåtna rörelsen. Slutligen gjordes vissa förändringar på
skatteområdet i syfte att eliminera olämpliga skatteeffekter i samband
med ombildningen.
Regeringen anser att en ombildning från en associationsform till en
annan inte onödigtvis bör försvåras. En ombildning behöver inte nödvän-
digtvis vara föranledd av en medlemsbanks kapitalförsörjningsproblem -
något som ensamt kan motivera särskilda ombildningsregler - utan kan
vara ett naturligt led i en strukturförändring inom banksektorn. Flera av
de lagändringar som kom till stånd i samband med ombildningsreglemas
tillkomst bör kunna tillämpas även på medlemsbanker. Sålunda bör en
medlemsbanks rörelse kunna överlåtas till en annan bank efter rege-
ringens medgivande. Vidare bör en medlemsbank kunna teckna aktier
mot apport av den egna rörelsen. Vad gäller ombildningsförfarandet i
övrigt anser regeringen att medlemsbankerna bör inordnas under samma
principer som gäller för ekonomiska föreningar i allmänhet. Några
särskilda ombildningsregler har inte ansetts behövliga i föreningslagen.
Däremot återfinns särskilda skatteregler i 3 § 8 mom lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt samt 4 stycket första punkten anvisningarna till
22 § kommunal skattelagen (1928:370). Om föreningens tillgångar och
skulder överförs på ett aktiebolag mot betalning av aktier som sedan
utskiftas till föreningens medlemmar utgår varken någon uttagsskatt i
118
föreningen eller utskiftningsskatt hos medlemmarna. Dessa regler Prop. 1995/96:74
kommer att bli tillämpliga även på medlemsbankerna. Det innebär att om
behov av ombildning föreligger innehåller lagstiftningen inte några hinder
mot det. Sammanfattningsvis anser regeringen att det - utöver vad som
angetts ovan - inte finns något behov av några särregler för medlems-
bankernas ombildning till bankaktiebolag.
Den nya lagens innehåll i övrigt
Utöver de frågor som behandlats i detta avsnitt innebär den nya lagstift-
ningen för medlemsbanker i huvudsak endast redaktionella ändringar i
förhållande till föreningsbankslagen. Reglema om bankens bildande och
dess medlemmars förlagsinsatser, bankens ledning, föreningsstämma,
överskottsutdelning, likvidation och fusion m.m. har alltså överförts helt
utan materiella förändringar. En rad följdändringar - huvudsakligen för-
anledda av den nya bankbeteckningen - har införts i berörda lagar.
Enligt vad som utförligt beskrivits i avsnitt 5 är det just inlånings-
verksamheten som befunnits så skyddsvärd att den måste vara föremål för
den reglering - innefattande bl.a. krav på oktroj - som återfinns i
banklagstiftningen. Med bankoktrojen följer emellertid också rätt att
bedriva en rad andra finansiella verksamheter. En bank får således jämte
inlåningsverksamheten bl.a. lämna och förmedla krediter, medverka vid
finansieringsverksamhet och ikläda sig garantiförpliktelser. Ett företag
som vill bedriva tillståndspliktig finansieringsverksamhet utan att sam-
tidigt bedriva inlåningsverksamhet behöver dock inte ansöka om bank-
oktroj. Ett sådant företag måste i stället ha tillstånd enligt lagen om
kreditmarknadsbolag vars bestämmelser, enligt vad som beskrivits i av-
snitt 5.4, inte är lika begränsande som bankrörelselagens. Till skillnad
mot vad som gäller för bankverksamhet föreskriver lagen om kreditmark-
nadsbolag att endast aktiebolag kan komma i fråga för tillståndspliktig
finansieringsverksamhet.
I avsnitt 6.2 har beskrivits skälen för en associationsneutral banklag-
stiftning. Enligt vad som uttalats där är det förutsättningarna för det en-
skilda företaget och inte den associationsrättsliga verksamhetsformen som
skall avgöra om oktroj kan beviljas för den tilltänkta verksamheten.
Vidare har riksdagen uttalat att de kooperativa företagen skall behandlas
likvärdigt med andra företag.
Betaltjänstutredningen har i sitt betänkande föreslagit att verksamhet
som är tillståndspliktig enligt lagen om kreditmarknadsbolag skall få be-
drivas i associationsformen ekonomisk förening.
Regeringen anser att de skäl som talar för att bankverksamhet skall få
drivas i den ekonomiska föreningens form i lika hög grad gör sig gällan-
119
de beträffande finansieringsverksamhet som kräver tillstånd enligt den nu-
varande lagen om kreditmarknadsbolag. Frågan om möjligheten att be-
driva just finansieringsverksamhet i ekonomisk förening har dessutom be-
handlats av riksdagen i samband med dess beslut om ombildning av
Landshypoteksinstitutionen (prop. 1993/94:216). Riksdagen beslutade då
att Landshypoteks rörelse skall bedrivas i aktiebolag, men att om Lands-
hypotek så önskar och vissa kapitaltäckningskrav är uppfyllda, får insti-
tutet efter den 1 januari 1998 driva verksamheten i ekonomisk förening
(rskr. 93/94:446).
Mot bakgrund av det sagda anser regeringen att möjligheten att bedriva
tillståndspliktig finansieringsverksamhet utan inslag av inlåningsrörelse
bör göras associationsneutral. Detta görs lämpligen, såsom Betaltjänstut-
redningen föreslagit, genom att lagen om kreditmarknadsbolag görs till-
lämplig även på ekonomiska föreningar.
Regeringen lägger trots detta inte nu fram något förslag till lagändring.
Skälen till detta är följande.
Regeringen har, som nämnts tidigare i avsnitt 6.3, nyligen lämnat en
proposition till riksdagen om bl.a. nya års- och koncemredovisningsregler
för bl.a. banker och andra kreditinstitut samt värdepappersbolag (prop.
1995/96:10). Genom förslagen harmoniseras de svenska redovisningsreg-
lerna med de regler som finns i EG:s direktiv (86/635/EEG) om årsbok-
slut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella insti-
tut, det s.k. bankredovisningsdirektivet. Kreditmarknadsbolag är sådana
kreditinstitut som omfattas av bankredovisningsdirektivet och följaktligen
av den nya redovisningslagstiftning som regeringen föreslagit. Det samma
skulle gälla även ekonomiska föreningar som drev verksamhet enligt en
ändrad lag om kreditmarknadsbolag.
Betaltjänstutredningen har inte under sitt arbete haft möjlighet att
beakta de kommande nya reglema om redovisning. Inte heller har under
beredningen av redovisningsreglerna en associationsneutral lagstiftning
om kreditmarknadsverksamhet kunnat läggas till grund för det i proposi-
tionen föreslagna regelverket.
Vid utformingen av lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag har det beaktats att bankverksamhet kan drivas i en ekono-
misk förening enligt föreningsbankslagen, där också vissa följdändringar
föreslås. Det innebär att redovisningsreglerna relativt enkelt kunnat in-
fogas i den här föreslagna lagen om medlemsbanker. Förhållandet är ett
annat när det gäller kreditmarknadsverksamhet i ekonomisk förening.
Sådan verksamhet som avses i kreditmarknadsbolagslagen kan nu inte
drivas av en ekonomisk förening. Särskilda redovisnings- och redovis-
ningsrelaterade regler finns inte i kreditmarknadsbolagslagen. Inte heller
finns det några särskilda regler i lagen (1987:667) om ekonomiska före-
ningar som tillgodoser de behov som föranleds av att ett företag driver
finansiell verksamhet. Det innebär att det för närvarande inte finns någon
lagstiftning som är anpassad till ekonomiska föreningar som driver finan-
siell verksamhet.
Lagen om ekonomiska föreningar låter sig inte utan vidare användas
som grund för redovisningsregler för sådana föreningar som skulle driva
Prop. 1995/96:74
120
kreditverksamhet. Lagen är nämligen ännu inte anpassad till vederbörliga Prop. 1995/96:74
EG-direktiv, i synnerhet inte till bankredovisningsdirektivet. Det innebär
att ytterligare överväganden fordras för att det skall vara möjligt att skapa
ändamålsenliga redovisningsregler.
Med tanke på det behov som finns av en reform som gör det möjligt
att driva finansieringsverksamhet i den ekonomiska föreningens form
ämnar regeringen emellertid återkomma snarast till riksdagen med förslag
i ämnet. Regeringen föreslår emellertid redan nu ett undantag i kredit-
marknadsbolagslagen som möjliggör för vissa mindre ekonomiska före-
ningar att bedriva sparlåneverksamhet, se avsnitt 5.4.3.
Bankverksamheten genomgår för närvarande en stark förändring. Med
t.ex. nya tekniska lösningar som nu erbjuds kan mycket av det arbete
som i dag utförs på bankkontoren utföras till lägre kostnader. Kunder i
flera banker är genom telefonkontakter i kombination med elektroniska
hjälpmedel inte längre hänvisade till bankkontorens öppettider, utan kan
göra sina affärer vid vilken tid på dygnet som helst. Detta innebär att
banken inte nödvändigtvis behöver bära stora kostnader för ett omfattande
kontorsnät. Kontorsnätet, låt vara att det alltjämt i många fall utgör en
viktig konkurrensfaktor, spelar inte längre samma självklara roll.
Också detaljhandelsföretagen och bensinbolagen har tagit upp konkur-
rensen inom delar av bankmarknaden, främst inom områdena kontokorts-
verksamhet och kontobaserade förskottsbetalningar. Utvecklingen av-
seende kunders insättning av medel på konto inom detaljhandeln, som
kan förklaras med ny teknik och en förändrad syn på service för kun-
derna, har gått allt fortare under de senaste åren. Genom det spridda
butiksnät som finns inom detaljhandeln och butikernas ofta generösa
öppettider kan kunderna erbjudas kontokortstjänster på ett praktiskt och
ändamålsenligt sätt.
En hårdnad konkurrens kan förväntas leda till att bankerna i framtiden
tvingas bli än mer kostnadseffektiva. Detta kan i sin tur på sikt leda till
att fler bankers kontorsnät minskar i omfång. Men även om undersök-
ningar visar att dagens bankkunder besöker bankkontoren allt mer sällan,
kommer kunderna sannolikt även i framtiden att efterfråga möjligheten
till personlig kontakt med bankpersonal eller annan företrädare för ban-
ken. Detta gäller först och främst bankärenden av mer komplicerad natur.
Även för banktjänster av enklare slag kommer sannolikt viss personlig
service att efterfrågas.
121
Prop. 1995/96:74
Av en oskriven huvudregel framgår att en banks verksamhet skall bedri-
vas i bankens lokaler och av bankens anställda. Bankverksamheten skall
således bedrivas i bankkontor.
Någon uttrycklig bestämmelse som anger vad som skall förstås med
bankkontor finns inte i banklagstiftningen. Enligt 2 kap. 22 § bankrörel-
selagen är emellertid en bank som beslutat att inrätta ett bankkontor skyl-
dig att anmäla detta till Finansinspektionen. Enligt inspektionens allmänna
råd till banker angående bankkontors verksamhet och bankservice i butik
m.m. (BFFS 1987:22) är ett bankkontor ett bemannat expeditionsställe
där banken bedriver verksamhet som omfattar in- eller utlåning. Den
beskrivna verksamheten skall bedrivas från ett fast expeditionsställe med
särskilda tider för öppethållande. Dessa allmänna råd syftar till att ge
stadga åt verksamheten och underlätta kontrollen. Bankkontor kan enligt
de allmänna råden även finnas i andra lokaler än bankens egna under
förutsättning att bankverksamheten inte sammanblandas med annan verk-
samhet och att verksamheten bedrivs endast av bankens egen personal.
Undantag
För att tillgodose invånarnas behov av service i glesbygd har sedan ett
antal år enklare banktjänster, främst olika former för kontantuttag, till-
handahållits i andra lokaler än i bankens egna. Genom samverkan mellan
bank, post och butik har stordriftsfördelar och samhällsekonomiska vins-
ter kunnat uppnås. En kombination av tjänster har kunnat erbjudas till en
lägre kostnad än om tjänsterna skulle erbjudas separat.
Den 1 januari 1993 infördes genom bestämmelsen i 2 kap. 3 a § bank-
rörelselagen möjligheter för banker att tillhandahålla vissa enklare bank-
tjänster av annan än bankens egen personal och i andra lokaler än ban-
kens egna. Bestämmelsen, som utgör ett undantag från huvudregeln, gör
det möjligt för en bank att lägga ut vissa banktjänster på entreprenad. För-
utsättningen är att banken erhållit tillstånd av regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finansinspektionen. För att tillstånd skall beviljas
för att bedriva bankverksamhet av andra än bankanställda och i andra
lokaler än bankens egna krävs att det föreligger särskilda skäl. Enligt
motiven (prop. 1992/93:89 s. 173) kan sådant tillstånd ges endast för
verksamhet som bedrivs i glesbygd eller på mindre orter, allt under förut-
sättning att banken är rättsligt ansvarig gentemot kunden och att verksam-
heten organiseras på sådant sätt att den uppfyller tillfredsställande krav
på säkerhet. I förarbetena anges att aktuella banktjänster får tillhanda-
hållas i butik. Vad som närmare avses med butik anges dock inte.
122
Begreppet glesbygd
Prop. 1995/96:74
Vad som skall anses vara glesbygd respektive mindre ort anges inte i för-
arbetena. Begreppet glesbygd kan tolkas på olika sätt. Enligt förord-
ningen (1990:643) om glesbygdsstöd och enligt Glesbygdsdelegationen,
som har till uppgift att främja utvecklingen av servicen i glesbygd, avses
med glesbygd stora sammanhängande områden med gles bebyggelse och
långa avstånd till sysselsättning eller service samt skärgårdar och liknande
områden. Begreppet glesbygd har behandlats av Glesbygdsdelegationen
1 dess betänkanden (Ds I 1984:20 och Ds 1990:10). Statistiska central-
byrån (SCB) definierar tätort som en ort där det bor 200 invånare eller
fler. Övriga orter är enligt SCB:s definition glesbebyggelse.
Enklare banktjänster och säkerhetskrav
2 kap. 3 a § bankrörelselagen avser att göra det möjligt för en bank att
träffa avtal med en butik på en mindre ort om att det i butikslokalen skall
tillhandahållas vissa enklare banktjänster. Som exempel på enklare
banktjänster nämns insättning på bankkonto, uttag från bankkonto och
betalningsförmedling. Kreditupplysningsverksamhet anges däremot som
en sådan verksamhet som inte bör få utföras i en butik. Beslut om
kreditgivning skall fattas av banken själv.
I förarbetena till bestämmelsen (prop. 1992/93:89 s. 172) uttalas följ-
ande beträffande bl.a. säkerhetskraven.
"Banken och inte bankens ombud, butiksföretaget, måste i alla tran-
saktioner vara den som är rättsligt ansvarig gentemot kunden. Höga
krav måste också ställas på de butiker som erbjuder banktjänster.
Butikens personal bör genomgå den utbildning som krävs för en
professionell handläggning av bankärenden innefattande bl.a. att er-
forderlig sekretess iakttas. Kontroll av redovisning måste ske. Butiken
skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för skydd mot brott som
t.ex. rån och inbrott. Den bank som anlitar en butik måste följa upp
butikens arbetsmetoder och verksamhet. Föreskrifter i dessa avseenden
kan ges som villkor när tillstånd till bankverksamhet i en butik ges eller
inom ramen för Finansinspektionens allmänna föreskriftsrätt."
Behovet av att bedriva verksamhet på det sätt som anges i 2 kap. 3 a §
bankrörelselagen skall enligt förarbetena (prop. 1992/93:89 s. 188) av-
göras av banken. Inspektionens prövning skall vara inriktad på de säker-
hetsmässiga förutsättningarna. Av Finansinspektionens beslut skall klart
framgå vilka tjänster som omfattas av tillståndet.
123
Banktjänster på postkontor
Prop. 1995/96:74
I motiven till 2 kap. 3 a § bankrörelselagen anförde föredragande stats-
rådet att det redan fanns ett visst utrymme att bedriva bankverksamhet
utanför bankens egna lokaler eller av andra än bankens anställda (prop.
1992/93:89 s. 171). Därvid hänvisades till att statsmakterna verkat för
avtal om samarbete mellan Posten och Nordbanken. Samarbetsavtalet,
som ingicks 1991, innebär att vissa av Nordbankens tjänster kunnat nås
på de ordinarie postkontoren. Verksamheten har ansetts tillåten utan
särskild lagstiftningsåtgärd.
I propositionen om Postlag och en förändrad verksamhetsform för Post-
verket m.m. (prop. 1993/94:38) diskuterades förhållandet mellan den nya
bestämmelsen och bolagiseringen av Postverket. I propositionen anfördes
(s. 140) att det av förarbetena till 2 kap. 3 a § bankrörelselagen framgår
att avsikten inte varit att inskränka eller reglera den verksamhet som
bankerna enligt redan träffade avtal tillhandahåller på postkontoren. En
bolagisering av Postverket ansågs därför inte medföra någon ändring i
detta avseende. Det ansågs inte heller finnas skäl för att ändra be-
stämmelsen.
Banktjänster i post-i-butik
Posten bedriver för egen del verksamhet hos ombud bestående av t.ex.
butiker och bensinstationer. Inom ramen för det ovan angivna samarbets-
avtalet har Posten på Nordbankens vägnar även avtalat med butiksföretag
om uttagsservice vid dessa entreprenörsställen. Verksamheten har också
innefattat in- och utbetalningar över postgirot. Verksamheten bedrivs i en
avskild del av butiken över en separat postdisk av samma typ som finns
på Postens kontor. Posten står för investeringskostnaderna medan banken
är rättsligt ansvarig gentemot kunden. Post- och bankärendena utförs av
butikens personal, som utbildats av Posten.
Tillstånd som har meddelats
I den praktiska tillämpningen har uppkommit fråga på vilket sätt 2 kap.
3 a § bankrörelselagen skall tillämpas och tolkas. Finansinspektionen har
vid flera tillfällen prövat frågor om tillstånd till banktjänster genom
ombud.
Den 20 juni 1994 meddelade Finansinspektionen två tillstånd till Före-
ningsbanken att tillhandahålla banktjänster genom ombud. Inspektionen
har vidare genom beslut den 24 april 1995 meddelat Nordbanken resp.
Postgirot Bank tillstånd att tillhandahålla banktjänster i post-i-butik på
åtskilliga ställen. Inspektionen har emellertid i besluten rörande Nord-
banken och Postgirot Bank avslagit ansökningarna beträffande flertalet
orter. Genom beslut den 31 augusti 1995 har Postgirot Bank getts till-
124
stånd avseende ytterligare orter. Sparbanken Sverige har den 12 septem- Prop. 1995/96:74
ber 1995 fått tillstånd att driva bankverksamhet i butik i ett fall.
Regeringens förslag: Huvudprincipen att en banks verksamhet skall
tillhandahållas i bankens egna lokaler och av bankens egen personal
lagfästs.
Banktjänster som avser uttag från konto utan bankbok får dock till-
handahållas även på annat sätt.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har inte yttrat sig
över förslaget.
TCO tillstyrker att huvudprincipen lagfästs.
Riksbanken anser att det är olämpligt att i lagstiftningen slå fast vilken
produktionsteknik som skall användas vid utbjudande av olika banktjäns-
ter och avstyrker därför utredningens förslag att lagfästa var bankverk-
samhet skall ske och av vem den skall bedrivas. Även Konkurrensverket,
Svenska Bankföreningen och Bankkundemas Riksförbund ifrågasätter om
det behöver lagregleras i vilka lokaler m.m. som bank får bedriva
verksamhet.
Skälen för regeringens förslag: Det saknas uttryckliga bestämmelser
om i vilka lokaler en banks verksamhet skall bedrivas. Det är dock all-
mänt vedertaget att en banks verksamhet skall bedrivas i bankens egna
lokaler och av bankens egen personal. Finansinspektionen har i sina all-
männa råd dragit upp riktlinjerna för vad ett bankkontor är. Enligt rikt-
linjerna är ett bankkontor ett bemannat expeditionsställe där banken be-
driver verksamhet som omfattar in- eller utlåning. Bankkontor kan in-
rättas i andras lokaler under förutsättning att banktjänsterna inte samman-
blandas med annan verksamhet, att verksamheten bedrivs endast av bank-
personal och att särskilda öppethållandetider gäller.
Förutsättningarna för att bedriva bankverksamhet genom ombud i andra
lokaler än bankens utgår således från en i dag oskriven huvudregel. Det
finns anledning, särskilt som det råder en viss osäkerhet om under vilka
former banktjänster får tillhandahållas, att utgå från en huvudregel som
inte enbart bör komma till uttryck i Finansinspektionens rekommenda-
tioner utan uttryckas direkt i lag. En banks verksamhet skall således som
huvudregel drivas i bankens egna lokaler och av bankens egen personal.
Med egen lokal menas här inte bara bankkontor, d.v.s. lokal där in- och
utlåningsverksamhet, bl.a. kassatjänster förekommer, utan också repre-
sentationskontor eller s.k. bankbutik.
125
De krav som bör ställas på en banklokal skall bestämmas med utgångs-
punkt från 7 kap. 3 § bankrörelselagen och 2 kap. 3 § tredje stycket
bankaktiebolagslagen (1987:618). Av dessa bestämmelser och av motsva-
rande bestämmelser i 2 kap. 3 § sparbankslagen (1987:619) och 2 kap.
2 § i den föreslagna lagen om medlemsbanker (se avsnitt 6.3) följer att
bankverksamheten skall vara sund. Med stöd av sundhetskreteriet skall
bankens organisation, bolagsordning samt inre kontroll och säkerhetsupp-
byggnad prövas. Sundhetskravet innefattar även vissa standardkrav vad
gäller organisationsformerna för en banklokal och det sätt på vilket verk-
samheten bedrivs. Någon ändring bör inte ske i dessa grundläggande av-
seenden. Det är naturligtvis att märka att kraven i allt väsentligt gör sig
gällande beträffande bankkontor. Det måste vara fråga om en särskild
lokal eller del av lokal med ett fast expeditionsställe. Om bankens lokal
utgör en del av en större lokal skall bankens lokal vara avskild och tyd-
ligt avgränsad från annan verksamhet som bedrivs i samma lokal. Vidare
skall bankens verksamhet tillhandahållas av bankens egen personal. I ett
bankkontor kan all bankverksamhet bedrivas.
Av det nu sagda bör också följa att en bank måste ha ett kontor dit all-
mänheten och bankens kunder kan vända sig för att personligen uträtta
sina bankärenden.
Hittills har kontantuttag kunnat ske i olika former genom ombud utan
krav på särskilt tillstånd. Denna möjlighet finns oavsett om kontantuttag
sker i samband med betalning för en vara eller en tjänst eller utan sådant
samband. Endast för det fall att uttag sker från ett bankkonto med bank-
bok ställs krav på särskild hantering. Kontantservice som hittills inte ford-
rat tillstånd bör även i framtiden kunna erbjudas utanför bankkontor utan
krav på särskilt tillstånd. All kontantservice, med undantag för uttag som
sker från konto med bankbok, bör således kunna tillhandahållas av andra
än bankens egen personal och i andra lokaler än bankens egna.
Prop. 1995/96:74
Regeringens förslag: Möjligheten att låta ombud tillhandahålla vissa
banktjänster i andra lokaler än bankens egna skall kunna medges
även på andra orter än i glesbygd och mindre orter.
Om en bank tillhandahåller banktjänster genom ombud skall ban-
ken vara huvudansvarig för verksamheten mot kunden.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har inte yttrat sig
över förslaget.
Riksbanken tillstyrker att det inte bör föreligga några geografiska
begränsningar till glesbygd och mindre orter utan det bör vara bankerna
själva som avgör var och i vilken utsträckning banktjänster bör till-
126
handahållas. Sveriges Advokatsamfund, HSB Riksförbund och Lant- Prop. 1995/96:74
brukarnas Riksförbund tillstyrker att viss bankverksamhet får bedrivas
genom ombud. Även Svenska Bankföreningen tillstyrker förslaget
eftersom det medger en större flexibilitet när det gäller att tillhandahålla
vissa banktjänster och anför att den givna utgångspunkten att banken
ansvarar gentemot kunden är viktig att upprätthålla. Posten anger att det
är angeläget att osäkerheten kring bestämmelsens geografiska tillämpning
undanröjs. Valfrihet när det gäller olika former av bankservice har stor
betydelse i såväl glesbygd som i vissa storstäders ytterområden.
Finansinspektionen avstyrker förslaget eftersom, vid en avvägning
mellan å ena sidan intresset av att skydda insättama och att upprätthålla
ett stabilt betalningsväsende och å andra sidan intresset av att underlätta
tillgängligheten av enklare banktjänster i glesbygd och på mindre orter,
insättarskyddet annars får stå tillbaka för andra och inte lika tungt
vägande intressen.
Skälen för regeringens förslag: Det har skapats ökade möjligheter att
tillhandahålla banktjänster genom ombud utan att detta har fordrat särskilt
tillstånd. Som exempel kan nämnas dels kontantuttag från konto utan
bankbok (se avsnitt 7.3.1), dels att det inom ramen för vad som kan
kallas normal kontokortshantering skapats möjligheter att registrera insätt-
ningar på bankkonto. Även i övrigt finns behov av att närmare överväga
under vilka förutsättningar som banktjänster bör få tillhandahållas genom
ombud.
Nya tekniska lösningar kan förväntas leda till att allt fler banktjänster
kommer att kunna erbjudas bankkundema på elektronisk väg. Det är
emellertid inte sannolikt att utvecklingen kommer att gå så långt att det
över huvudtaget inte kommer att finnas behov av kundkontakt och ett
relativt utbrett kontorsnät. Bankkundema kommer även i framtiden att
efterfråga den traditionella direktkontakten med banken.
Det finns för närvarande möjlighet att via bankomattekniken göra in-
sättningar och betalningsöverföringar på ett sätt som liknar kontantuttag
vid kassadisk. På platser där det finns tillräckligt kundunderlag för att
bära kostnaderna för dylika investeringar kommer dessa tjänster troligtvis
att ersätta och i vissa avseenden att konkurrera ut tjänster som till-
handahålls genom personal, i vart fall vad gäller enklare banktjänster. På
orter där det inte är tillräckligt lönsamt varken att driva bankkontor eller
att installera automater kommer det sannolikt att bli svårt att upprätthålla
service till kunderna. Om banktjänster inte kan erbjudas i någon annan
form finns risk att även andra verksamheter, t.ex. dagligvaruhandeln och
annan service, blir lidande och i värsta fall försvinner från orten. Detta
kan på sikt medföra att vissa orter utarmas. Det var i syfte att förhindra
en sådan utveckling som bestämmelsen i 2 kap. 3 a § bankrörelselagen
infördes.
Bestämmelsen i 2 kap. 3 a § bankrörelselagen tar för närvarande sikte
enbart på banktjänster i glesbygd eller på mindre orter. Trots att det är
mest angeläget att tillgodose behovet av alternativa former för bankser-
vice på sådana orter kan behovet vara stort även på andra orter. De före-
tagsmässiga överväganden som styr etablering och bibehållande av kontor
127
har medfört att kundunderlaget ansetts vara för lågt även på vissa större Prop. 1995/96:74
orter, till och med i storstädernas ytterområden. På grund av ett glesare
kontorsnät kan det även på dessa orter vara svårt att nå ett bankkontor
under kontorets öppethållandetider. Dessa förhållanden talar för att möj-
ligheterna att bedriva bankverksamhet även på andra orter än glesbygd
och mindre orter borde utvidgas. Mot detta kan invändas att intresset av
att kunna tillhandahålla banktjänster genom ombud hittills inte varit så
stort. Det har emellertid rått en viss osäkerhet om på vilket sätt bestäm-
melsen i 2 kap. 3 a § bankrörelselagen skall tillämpas och vad som i
övrigt gäller för bankverksamhet som bedrivs utanför bankens lokaler. En
strävan att finna praktiska lösningar bör inte förhindras. Härtill kommer
att aktörerna på marknaden bör ha valfrihet när det gäller att finna olika
former av bankservice, allt under förutsättning att verksamheten håller en
hög säkerhetsnivå. En ökad valfrihet för bankerna i förening med en ökad
konkurrens på bankmarknaden kan bereda vägen för en utvidgad service.
Till gagn för såväl kunderna som bankerna bör därför bankerna i större
utsträckning än hittills få möjlighet att välja det sätt på vilket man vill nå
ut till sina kunder.
Till detta skall läggas att den nuvarande ordningen skapar en rad
gränsdragningsproblem. Det är förenat med vissa svårigheter att avgöra
vilka orter som skall hänföras till glesbygd och mindre orter. Även detta
talar för att det inte bör finnas någon formell begränsning såvitt avser den
ort på vilken banktjänster skall kunna tillhandahållas genom ombud.
Det anförda kan sägas utgöra så tungt vägande skäl för att utvidga möj-
ligheterna att tillhandahålla banktjänster genom ombud att de överväger
de risker som Finansinspektionen anför i sitt remissyttrande. Naturligtvis
skall insättama skyddas och ett stabilt betalningsväsende garanteras.
Dessa intressen får emellertid anses beaktade genom de krav på säkerhet
m.m. som är en förutsättning för att tillstånd skall kunna medges (se
avsnitt 7.3.3).
Det förefaller naturligt att bankerna som ombud i första hand väljer dag-
ligvarubutiker. I sådana butiker är sannolikt förutsättningarna störst för
en bred och daglig kundkontakt. Även andra lokaler kan vara intressanta
för ombudsverksamhet, t.ex. servicecentra, bensinstationer och kiosker.
Beträffande valet av ombud bör, på motsvarande sätt som gäller för val
av ort, inte uppställas några formella begränsningar.
Det bör understrykas att de förslag som lämnas i det följande inte tar
sikte på något annat än tillhandahållande av olika banktjänster genom
ombud. Avsikten är inte att vad som nu gäller om bankens inre ange-
lägenheter skall påverkas. Det är alltså inte så att ett bankföretag endast
skall vara en kuliss med oktroj som i själva verket drivs av ett annat före-
tag. Bankens styrelse skall vara fullt ansvarig för bankens verksamhet.
Banken måste givetvis ha en egen företagsledning och den egna personal
som behövs för skötseln av bankens egna angelägenheter. Ett ökat ut-
nyttjande av ombud för distribution av bankens tjänster får således - och
behöver - inte medföra att den interna kontrollen urholkas eller den
finansiella styrningen försämras.
128
Ombudets rättsliga ställning
Entreprenören kommer att inta ställning som ombud för banken. Detta
förutsattes även i förarbetena till 2 kap. 3 a § bankrörelselagen. Be-
nämningen ombud används här i dess strikt avtalsrättsliga betydelse.
Ett ombud företar rättshandlingar i huvudmannens namn och för dennes
räkning. Konsekvensen av detta är att huvudmannen omedelbart kommer
att stå i direkt partsförhållande till den gentemot vilken ombudet företar
rättshandlingen, dvs. kunden. Egenskapen av ombud kan framgå av en
separat handling i vilken huvudmannen deklarerar ombudets behörighet
(fullmakt). Den kan också framgå av innehållet i skriftliga handlingar
från avtalstillfället (anbud, kontrakt, kvitton e.d.), genom utformningen
av skyltning eller uniform eller på annat sätt.
Det avgörande för att inte ombudet själv skall bli bunden av avtalet är
att tredje man har anledning att uppfatta vederbörande som ombud och
inte som motpart. När en bank tillhandahåller sina tjänster genom ombud
bör det således alltid klart framgå för kunden att bankärendet handläggs
med direkt rättsverkan mellan banken och kunden och att den som hante-
rar ärendet endast är ombud för banken. Det torde räcka att detta framgår
av ett tilläggsavtal till kontoavtalet mellan kunden och banken.
I fråga om huvudmannens bundenhet gäller avtalslagens regler om full-
makt. Av fullmakten följer en behörighet för ombudet att företa rätts-
handlingar som faller inom behörighetens gränser. Ibland är befogenheten
inskränkt på ett sätt som inte framgår av fullmakten. När det gäller för-
hållandet till kunden är det då vad denne insett eller borde ha insett som
sätter den yttersta gränsen för ombudets befogenhet. Beträffande rättsför-
hållanden mellan en näringsidkare och en konsument har i rättspraxis
ställts stora krav på att avtalet utformas så att innebörden är klar för
konsumenten (jfr bl.a. NJA 1986 s. 596). Det innebär i huvudsak att det
anses att kunden borde ha insett att ombudet överskred sin befogenhet -
och banken därför inte blir bunden av ombudets rättshandling - bara om
mycket speciella omständigheter föreligger.
Om några oegentligheter skulle förekomma vid hanteringen av ett
bankärende, t.ex. om en terminal utsätts för manipulation eller om någon
obehörigen tar befattning med utrustningen och skada därvid uppkommer,
kan banken i vissa fall undgå ansvar gentemot kunden. För sådana fall
bör avtalsförhållandet mellan banken och kunden innehålla ett mer vid-
sträckt ansvar för banken. En begränsning av detta ansvar bör endast
komma i fråga när kunden medverkat till skadan eller underlåtit att före-
bygga eller minimera densamma. Tillstånd skall inte beviljas om inte
kunden tillförsäkras betryggande villkor i detta hänseende. Något behov
av särskild avtalsrättslig regel om detta anser regeringen inte finns.
Ombudet är som regel skyldigt att med tillgängliga medel skydda huvud-
mannens redovisningsfordran mot ombudets övriga borgenärer. Enligt
lagen (1944:181) om redovisningsmedel är huvudmannens fordran
skyddad om medel som tillkommer huvudmannen har satts in på särskilt
bankkonto eller på annat sätt avskilts och detta har skett "utan dröjsmål".
Så länge dröjsmål inte föreligger är huvudmannens fordran också skyddad
9 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 74
Prop. 1995/96:74
129
om medlen varit omedelbart tillgängliga för avskiljande. Detta kan ha Prop. 1995/96:74
betydelse om ombudet före avskiljandet försätts i konkurs eller drabbas
av utmätning. Av rättspraxis framgår att det inte krävs att medlen har
avskilts redan vid den tidpunkt då de mottogs av ombudet (NJA 1985
s. 836 och 1989 s. 781). Vad som nu sagts om skyldigheten att hålla
medlen avskilda eller om redovisningsskyldigheten utgör inte hinder mot
att ombudet kvittar sina fordringar mot huvudmannens. Det gäller oavsett
om ombudets fordringar härrör från fullmaktsförhållandet eller från ett
annat rättsligt mellanhavande (jfr NJA 1971 s. 122).
Ombudets skyldigheter i angivet avseende torde inte utgöra något hin-
der mot att i vissa fall hantera bankärenden sammanblandat med butikens
egen kassa. Avskiljande bör då ske när dagens arbete är slut (jfr NJA
1987 s. 517).
Regeringens förslag: Enklare banktjänster - insättning på bank-
konto, uttag från konto med bankbok samt betalningsförmedling-
skall banken kunna tillhandahålla i andra lokaler än bankens egna
och med annan personal än bankens efter särskilt tillstånd.
Tillstånd att bedriva enklare banktjänster i andra lokaler än bank-
ens egna och med annan än bankens egen personal ges av Finansin-
spektionen och får endast beviljas, om verksamheten bedöms kunna
bedrivas under kontrollerade former och med betryggande säkerhet.
Tillstånd att tillhandahålla banktjänster genom ombud får beviljas
den bank som ansöker om sådant tillstånd. Ett sådant tillstånd skall
ges generellt till banken för tillhandahållande av enklare banktjänster
hos ombud.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag utom
vad avser att utredningen föreslår att också kreditförmedling skall ingå
i de enklare banktjänsterna samt att utredningens förslag avser en indivi-
duell prövning av varje enskilt ombud.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har inte yttrat sig
över förslaget.
Pösten anser att det är lämpligt att begränsa de tjänster som får
förekomma genom ombud. Sveriges Köpmannaförbund har inget att
erinra mot att det i lagtexten tydliggörs vilken typ av tjänster som kan
tillhandahållas genom ombud och anser därvid att insättning på konto,
uttag från konto med bankbok, betalningsförmedling samt kreditförmed-
ling är naturliga och lämpliga.
Kammarrätten ansluter sig till utredningens förslag men menar att det
av lagtexten bör framgå att Finansinspektionen har bemyndigats att
meddela närmare föreskrifter. Sveriges Köpmannaförbund anför att det
bör klart anges för Finansinspektionen inom vilka ramar säkerhetskraven
130
skall ligga, med tanke på att de belopp som kommer att hanteras är Prop. 1995/96:74
relativt blygsamma och det alltid är banken som är rättsligt ansvarig
gentemot kunden. Glesbygdsmyndigheten förutsätter att villkoren för
tillståndsgivningen är flexibel och tar hänsyn till orten, verksamhetens
omfattning, ombudet, lokalen samt övriga förutsättningar för verksam-
heten. Posten menar att verksamheten skall bedrivas under kontrollerade
former och med betryggande säkerhet, men att kassaverksamheten för
post- och banktjänster anslutna till Postens redovisningsverksamhet måste
kunna utföras i samma expedition. Kravet på att in- och utbetalningar
omedelbart skall registreras maskinellt post för post är inte nödvändigt
för de ombud vars banktransaktioner inordnats i Postens redovisnings-
system.
Riksbanken anför att tillstånd även fortsättningsvis bör krävas för att via
ombud bjuda ut banktjänster. Enligt Posten bör en bank ges möjlighet att
efter ett generellt tillstånd tillhandahålla enklare banktjänster i butik.
Sveriges Köpmannaförbund och Kooperativa förbundet anser att
Finansinspektionens tillstånd inte behövs i varje enskilt fall eftersom en
sådan ordning är onödigt komplicerad. Det vore, enligt förbunden, att
föredra att inspektionen utfärdade generella regler för hur bankverksam-
heten utanför en banklokal skall bedrivas medan det åligger banken att
kontrollera att ombuden tillgodoser kraven.
Finansinspektionen uppger att det prövningsförfarande som i och med
förslaget åläggs inspektionen inte är förenligt med inspektionens nuva-
rande arbetssätt eftersom det blir en mycket detalj inriktad prövning
medan inspektionens tillsyn är anpassad utifrån behovet att inom tillsyns-
området formulera övergripande principer, identifiera stora systemrisker
m.m. TCO avstyrker förslaget eftersom den snabba tekniska utvecklingen
på bankområdet inte tillräckligt beaktats och det dessutom saknas per-
sonalutbildning, kompetens samt säkerhet förknippad med banktjänster
genom ombud.
Skälen för regeringens förslag: Nedan följer en redogörelse för vad
som avses med enklare banktjänster, vilka förutsättningarna är för till-
stånd för sådana banktjänster och tillståndets räckvidd. Även vilka krav
som bör ställas på den tekniska säkerheten för redovisning och kontroll,
den fysiska säkerheten, sekretessfrågor samt utbildning av personal
anges.
Enklare banktjänster
Bankrörelse får bedrivas endast efter särskilt tillstånd (oktroj). Beviljande
av sådant tillstånd föregås av en ingående prövning av verksamhet, säker-
het, organisation, kompetens m.m. Denna omfattande prövning syftar till
en sund och seriös bankverksamhet. Flera av de tjänster som bankerna
får tillhandahålla är av komplicerad natur och ställer stora krav på utbild-
ning och kompetens hos dem som skall utföra uppgifterna. Felaktigt han-
terade kan vissa av tjänsterna orsaka bankkundema ekonomiska förluster,
orsaka störningar på betalningssystemet samt ge bankerna ett dåligt
131
renommé hos allmänheten. Vissa av tjänsterna kräver också speciella Prop. 1995/96:74
säkerhetsarrangemang rent lokalmässigt. Mot denna bakgrund är det
naturligtvis väsentligt att de verksamhetsgrenar som generellt får komma
i fråga för entreprenad består av enklare banktjänster. Av banktjänsterna
som bör kunna tillhandahållas genom alla typer av ombud kan därför en-
dast de vara aktuella som bl.a. med hjälp av tekniska landvinningar kan
bedrivas med en tillräcklig grad av säkerhet. För att kvalitet och säkerhet
inte skall försämras är det också - inte minst för bankernas egen kontroll
- lämpligt att begränsa det antal tjänster till ett fåtal som generellt får
bedrivas på entreprenad. Vilka banktjänster som kan ifrågakomma bör
bestämmas med utgångspunkt från kundernas behov. Endast tjänster som
kunderna önskar ha tillgång till med viss regelbundenhet bör komma i
fråga.
Med hänsyn till vad som ovan anförts bör begränsning ske av de
banktjänster genom ombud som kan komma i fråga för alla typer av om-
bud. De tjänster som bör omfattas är insättning på bankkonto, uttag från
konto med bankbok och betalningsförmedling. Här har den tekniska ut-
vecklingen nått så långt att säkerhetsfrågorna kan lösas tillfredsställande.
För att en bank skall kunna tillhandahålla andra banktjänster än konto-
tjänster och betalningsförmedling genom ombud bör ställas andra och
högre krav (se avsnitt 7.3.4). Till sådana banktjänster bör räknas
kreditförmedling. Det bör ställas särskilda krav på kompetens hos
ombudet för kreditförmedling. Även om inte ombudet utan banken själv
fattar beslut om att bevilja krediten innefattar nämligen en förmedling
ofta frågor som är av stor betydelse för kunden, såsom totala lånekost-
nader och eventuella borgensmäns ansvar. Rådgivning om krediter bör
alltså inte förekomma bland de tjänster för vilka en bank kan erhålla ett
generellt tillstånd att anlita ombud. Att däremot bara tillhandahålla en
ansökningsblankett resp, att ta emot och vidarebefordra en färdig låne-
ansökan kan inte anses rymmas under begreppet kreditfömedling.
Förutsättningarna för tillstånd till enklare banktjänster
Undantagsbestämmelsen i 2 kap. 3 a § bankrörelselagen bör kunna
tillämpas flexibelt. Kraven bör kunna anpassas med hänsyn till den
tekniska utvecklingen, ortens beskaffenhet, verksamhetens omfattning och
övriga förutsättningar. Det är därför inte möjligt eller ens lämpligt att i
detalj slå fast vilka krav som skall gälla. Det är därför lämpligt att det
överlämnas till Finansinspektionen att genom föreskrifter eller genom
villkor vid tillståndsgivningen ange vilka krav som skall vara uppfyllda
för att distribution av banktjänster genom ombud skall få förekomma. Vid
utformningen av föreskrifterna kommer säkerligen olika intressen att
behöva balanseras mot varandra. Så kommer exempelvis kraven på säker-
het att ställas mot kravet på att reglema inte i alltför stor utsträckning
inskränker de positiva effekter i olika avseenden som distribution av bank-
tjänster genom ombud syftar till. Genom sin föreskriftsrätt kan Finansin-
spektionen anpassa kraven till bl.a. verksamhetens omfattning.
132
Förutsättningen för att få tillhandahålla banktjänster i andra lokaler än
bankkontor är att verksamheten kan förväntas bli bedriven på ett tillräck-
ligt säkert sätt. Banken, och inte bankens ombud, måste i alla transak-
tioner vara den som är rättsligt ansvarig gentemot kunden. Höga krav
måste därför ställas på ombuden. Kunden skall inte behöva utsättas för
större risker när banktjänster tillhandahålls genom ombud än när de till-
handahålls av bankens egen personal. Av betydelse vid bedömningen av
om verksamheten kan förväntas bli bedriven med tillräcklig säkerhet är
den tekniska säkerheten för redovisning och kontroll, den fysiska
säkerheten, utbildning av personal samt sekretessfrågor.
Finansinspektionen skall inte ha tillsyn över ombuden. Tillsynen skall
i stället omfatta banken eftersom det är banken som skall ta ansvar för
den verksamhet ombudet bedriver för banken och banken därvidlag står
ansvarig för de handlingar som ombudet företar. Innebörden av detta är
att banken på lämpligt sätt måste se till att ombuden uppfyller de krav
som ställs. Finansinspektionen skall därvid kunna kontrollera att banken
i sin tur utövar tillräcklig kontroll av ombudet. Vidare skall inspektionen
kunna göra stickprovskontroller hos både banken och ombudet för att
kontrollera att de uppfyller kraven. Detta handläggningsförfarande kan
inte anses vara oförenligt med Finansinspektionens arbetssätt eftersom
inspektionen även enligt nuvarande bestämmelse måste utföra granskning
av den tillståndspliktiga verksamhetens form och säkerhet.
Finansinspektionen bör kunna meddela föreskrifter om bankens kontroll
över ombudet, säkerhetskrav hos ombuden, utbildning av ombudets
personal samt krav på den redovisning som ombudet skall lämna. Enligt
Lagrådets mening har regeringen möjlighet att meddela sådana före-
skrifter, och även att överlåta åt Finansinspektionen att meddela dessa
föreskrifter, utan att det behöver anges i lag (se 8 kap. 13 § regerings-
formen). Regeringen delar den bedömningen. Något särskilt bemyndigan-
de att meddela föreskrifter behövs således inte. Nedan anges exempel på
frågor som kan komma att behandlas i föreskrifterna.
Prop. 1995/96:74
Den tekniska säkerheten för redovisning och kontroll
De allmänna kraven på säkerhet och en sund utveckling av bankverksam-
het innebär att vissa standardkrav måste upprätthållas vad gäller bl.a. det
sätt på vilket bankverksamheten skall hållas avskild från annan verksam-
het. Ett rimligt krav är att expeditionen hålls avskild från övrig ekono-
misk verksamhet i butiken. Denna avskildhet kan ordnas vid en särskild
disk i butiken där det inte sker andra ekonomiska transaktioner av någon
omfattning. Sådan expedition bör vara markerad med bankens beteckning
och bemannad endast med sådan butikspersonal som erhållit särskild
utbildning för att hantera bankärenden. Hos ombud där ett litet antal
ärenden med liten omsättning förekommer är en separering av bankären-
den från övriga verksamheter dock ofta ett alltför strängt krav. I sådana
fall kan man i stället tänka sig att transaktionerna sker i de vanliga
butikskassorna med samma utrustning som används för normal konto-
133
kortshantering. Frågan om att låta banktjänster utföras i butikskassan är Prop. 1995/96:74
också avhängig av vilka tjänster det är fråga om. Det bör i sådana fall
endast röra sig om insättningar och uttag som kan ske via kontokortster-
minalen. Detta innebär att, när det gäller betalningsförmedling, även
ombud med en mycket begränsad verksamhet såvitt avser banktjänster
bör ha en separat disk. Det krävs även tillgång till terminal för täcknings-
kontroll vid uttag från bankkonto/postgirokonto.
Kravet på redovisning har främst aktualitet när insättningar sker på
konto, men även vid olika former av betalningsförmedling. För att
banken skall kunna kontrollera redovisningen av transaktionerna måste
vissa krav ställas på redovisningen. In- och utbetalningar bör omedelbart
registreras maskinellt post för post.
Med hänsyn till teknikutvecklingen bör all maskinell registrering kunna
ske med direktuppkoppling till aktuell central enhet. Undantagsvis, och
då under en kortare övergångstid, bör övervägas om man som alternativ
skall kunna acceptera att inträffade affärshändelser fastställs i en manuell
rutin varvid kvitto på mottagna inbetalningar och noteringar i bankbok
undertecknas av två personer från butiken. Även i dessa fall bör dock en
öveigång till maskinell hantering vara en prioriterad fråga. I samband
med ansökan om tillstånd bör banken kunna ange när en övergång till
direktuppkopplad maskinell registering kommer att ske.
Posten AB har i sitt remissyttrande angett att lantbrevbärarlinjema inte
kan leva upp till ett krav på att in- och utbetalningar skall registreras
maskinellt omedelbart. Eftersom lantbrevbärare arbetar ensamma är det,
enligt Posten, inte heller möjligt att lämna ett kvitto som är undertecknat
av två personer. Posten uppger att de sedan lång tid tillbaka har mycket
väl fungerande kvitto- och kontrollrutiner för de manuella kassorna.
Lantbrevbäramas bank- och betalningstransaktioner registreras dessutom
normalt i kassaterminal av en postkassör när lantbrevbäraren har återvänt
till postkontoret. Med hänsyn till vad Posten har anfört bör det inte
föreligga någon skyldighet för Posten att ändra på sitt nuvarande
redovisningssystem för lantbrevbärama.
För den händelse bankkunder i något hänseende skulle drabbas på ett
negativt sätt krävs inte någon särskild sanktionsmöjlighet gentemot
butiken eftersom det är bankens ansvar när verksamheten bedrivs genom
ombud.
Den fysiska säkerheten
I olika sammanhang har framförts farhågor för att bankverksamhet i
butiker skulle kunna äventyra butikpersonalens fysiska säkerhet. Inte
minst har en ökad risk för rån nämnts.
I bankens skyldigheter ingår att vidta åtgärder för att förebygga och
förhindra brott. Härmed avses främst rånrisken. Säkerhetsrutinerna bör
kunna utformas olika beroende på lokala variationer. Försäkringsbolagens
krav bör dock alltid vara tillgodosedda. Säkerhetsåtgärder bör ta sikte på
larmanordningar, placering och utformning av kassaskrin och värdeskåp
134
samt säkerhetsglas och kamerabevakning. Behovet av säkerhetsåtgärder Prop. 1995/96:74
får anpassas efter lokalens förutsättningar och verksamhetens omfattning.
Det förtjänar också att anmärkas att vad som troligen blir en av de
vanligaste banktjänsterna, nämligen uttag av kontanter, bidrar till att
balansera den ökning av mängden pengar som andra tjänster leder till.
Sammanfattningsvis anser regeringen att kloka säkerhetskrav i tillräcklig
grad motverkar dessa risker som i och för sig inte skall undervärderas.
Sekretessfrågor
Enligt 1 kap. 10 § första stycket bankrörelselagen får enskildas för-
hållanden till bank inte obehörigen röjas. Enligt andra stycket i samma
paragraf tillämpas i det allmännas verksamhet i stället bestämmelserna i
sekretesslagen (1980:100). I 8 kap. 5 § sekretesslagen skyddas i första
hand affärs- eller driftsförhållanden i statlig myndighets verksamhet som
består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bl.a. bankväsendet.
För att inskärpa vikten av att sekretess iakttas i ombudets hantering av
bankärenden bör personalens utbildning alltid innehålla frågor om sekre-
tess. För att få hantera bankärenden bör personalen som genomgått er-
forderlig utbildning också underteckna en särskild sekretessförbindelse.
Den tekniska utrustningen bör vara så anordnad att personalen hos
ombudet inte kan ta del av andra uppgifter om kundens förhållanden med
banken än vad som krävs för genomförandet av transaktionen. När det
gäller tjänster utförda över kortterminaler behöver kontobehållningen
således inte göras åtkomlig för ombudet på annat sätt än vad som framgår
av att transaktionen accepteras eller inte accepteras.
Som nämnts tidigare ställs inte några begränsningar upp för vilka före-
tag som kan anlitas som ombud av en bank (annat än sådana som må
följa av en eventuell reglering av det företagets verksamhet). Det innebär
att andra finansiella företag, som i sig står under tillsyn, kan komma att
uppträda som ombud för en bank. En oundviklig följd av detta blir att
personal hos ombudet, som således driver finansiell verksamhet av ett
eller annat slag, i sin kontakt med bankens kund och vid hanteringen av
dennes ärende, får insyn i sådant som normalt är skyddat av banksekre-
tessen. Det är naturligtvis av största betydelse att ombudet inte genom
banken får tillgång till andra uppgifter än de som är absolut oundgängliga
för att kunna utföra den tjänst det är fråga om, låt vara att den kund som
väljer att anlita ett sådant ombud givetvis är medveten om att uppgifter
som rör hans relation till banken kommer ombudets personal till del. Lika
viktigt är att den som utfört tjänsten inte delar med sig av informationen
inom det egna företaget.
Utbildning av personal
Utgångspunkten för möjligheten att tillhandahålla vissa banktjänster
genom ombud är att verksamheten skall kunna bedrivas av ombudets per-
135
sonal. Förutsättningen för att detta skall kunna accepteras är att ombudets
personal genomgår den utbildning som krävs för att banktjänsterna skall
kunna handläggas professionellt. Nyss har nämnts den kunskap om sekre-
tess som krävs. Personalen måste också bl.a. få tillräckliga kunskaper om
insikter i regelverket om penningtvätt. Kraven på utbildning, inte minst
i banktekniska ämnen, får naturligtvis anpassas till de banktjänster som
ombudet skall tillhandahålla.
Tillståndets räckvidd för enklare banktjänster
En förutsättning för att enklare banktjänster skall kunna tillhandahållas
genom ombud skall vara att tillstånd beviljas av Finansinspektionen.
Det skall vara banken som ansöker om och beviljas tillstånd att
tillhandahålla banktjänster genom ombud. I tillståndsprövningen bör ingå
att pröva om förutsättningarna - kontrollerade former och betryggande
säkerhet - kommer att uppfyllas. Det är därvid banken som prövas och
inte de ombud som banken avser att anlita. Det är således en generell
prövning av banken och de system som banken har byggt upp resp, avser
att bygga upp för att trygga att ombudet uppfyller kraven på säkerhet,
kompetens och rapportering.
Prop. 1995/96:74
Regeringens förslag: Andra mer kvalificerade banktjänster än
kontotjänster och betalningsförmedling skall en bank kunna få sär-
skilt tillstånd att tillhandahålla hos ett eller flera särskilt angivna
ombud. Ansökan om tillstånd att tillhandahålla andra banktjänster
skall således beviljas för den bank ansökan avser.
Tillstånd att bedriva andra banktjänster i andra lokaler än bank-
ens egna och med annan än bankens egen personal ges av Finans-
inspektionen och får endast beviljas om verksamheten bedöms
kunna bedrivas under kontrollerade former och med betryggande
säkerhet.
Kraven ställs högre för andra banktjänster än kontotjänster och
betalningsförmedling.
Utredningens förslag innebär att kreditförmedling jämställ med konto-
tjänster och betalningsförmedling och att tillståndet för dessa skall lämnas
efter individuell prövning. Dessa tjänster är de enda tjänster som en
bank, enligt utredningen, skall kunna få tillstånd att låta ett ombud till-
handahålla.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har inte anfört något
i denna del.
136
Riksbanken och Svenska Bankföreningen anser att det i lagstiftningen
inte bör regleras vilka tjänster som skall kunna erbjudas genom ombud
men tillstånd bör, enligt Riksbanken, även fortsättningsvis krävas för att
via ombud bjuda ut banktjänster.
Posten förutsätter att Betaltjänstutredningens förslag inte innebär en
reglering av den bankverksamhet som tillhandahålls på postkontoren.
Vidare anser Posten att det bör vara möjligt att lämna en bank ett
generellt tillstånd att använda postkontoren som ombud. Möjligheten bör,
enligt Posten, stå till buds också när det gäller andra ombud under
förutsättning att banken följer ett genomgående upplägg och med en
genomgående säkerhetsstandard. Posten motsätter sig utredningens förslag
om det innebär inskränkningar i den bankverksamhet som i dag till-
handahålls på postkontor. Om förslaget innebär inskränkningar bör i
stället möjligheten att medge generella tillstånd för banker att till-
handahålla sina tjänster på postkontor övervägas. Postgirot Bank och
Nordbanken tillhandahåller i dag på postkontor andra banktjänster än de
som föreslås kunna tillhandahållas genom ombud.
Skälen för regeringens förslag: Nedan följer en redogörelse för vad
som avses med andra banktjänster, vilka förutsättningarna för tillstånd
bör vara för sådana banktjänster och tillståndets räckvidd.
Prop. 1995/96:74
Andra banktjänster
Med andra banktjänster avses här andra tjänster än de som behandlats i
avsnitt 7.3.3, dvs andra banktjänster än kontotjänster och betalningsför-
medling. I andra banktjänster ingår således kreditförmedling och de
övriga banktjänster som räknas upp i 2 kap. 2 § bankrörelselagen.
I sitt remissyttrande har Posten uppgett att Postgirot Bank och
Nordbanken i dag på postkontoren tillhandahåller även andra banktjänster
än de som föreslås kunna tillhandahållas genom ombud. Posten har
därvid uppgett att det på postkontoren i dag tillhandahålls i stort sett
samma banktjänster som Nordbankens kontor tillhandahåller åt privat-
personer, med undantag för kreditbeslut. Som exempel nämns att Posten
som ombud åt Postgirot Bank och Nordbanken för in räntor i bank-
böcker, öppnar och avslutar konton, utfärdar bankböcker, gör överfö-
ringar mellan konton, lämnar ut bankkort, förmedlar krediter, lämnar
rådgivning samt utför sälj aktiviteter.
Möjligheten att tillhandahålla vissa andra banktjänster än kontotjänster
och betalningsförmedling på postkontor har varit väsentliga inslag i förut-
sättningarna för Postens bolagisering och bildandet av Postgirot Bank
samt för Postens möjligheter att fullgöra åtagandet att tillhandahålla dag-
lig rikstäckande kassaservice. Det är banken som ansvarar gentemot kun-
derna. Verksamheten står under Finansinspektionens tillsyn. De bank-
tjänster som en lantbrevbärare utför jämställs med de banktjänster som
kan utföras på postkontoren. Det föreligger således i dag ett behov av att
tillhandahålla mer avancerade banktjänster på postkontoren. Det bör där-
137
för enligt regeringens mening tillåtas att banker tillhandahåller även andra
banktjänster än kontotjänster och betalningsförmedling på postkontoren.
Den framtida utvecklingen kan också medföra behov av att tillhanda-
hålla andra banktjänster än kontotjänster och betalningsförmedling genom
ombud även utanför postkontoren. I den mån bankerna vill utföra mer
avancerade banktjänster genom ombud bör detta därför vara möjligt. Det
bör således finnas en möjlighet för bankerna att erhålla tillstånd för att
tillhandahålla sådana banktjänster genom ombud. Någon begränsning av
de banktjänster som kan erbjudas bör inte finnas.
Den här föreslagna modellen för reglering av andra banktjänster genom
ombud är mer resurskrävande för Finansinspektionen än för enklare
banktjänster. Det är dock svårt att bedöma vilket intresse det finns för
sådan verksamhet, förutom vad gäller verksamheten på postkontor. Ut-
vecklingen får visa om det i framtiden kan behövas en annan uppläggning
av lagstiftningen om andra banktjänster genom ombud. En ändring kan
aktualiseras om denna föreslagna reglering skulle ställa alltför stora krav
på resurser för tillståndsprövning vid Finansinspektionen.
Prop. 1995/96:74
Förutsättningarna för tillstånd till andra banktjänster
Förutsättningarna för tillstånd att tillhandahålla andra banktjänster än
kontotjänster och betalningsförmedling utanför bankens lokaler och med
annan än bankpersonal bör bestämmas med utgångspunkt från de
förutsättningar som angetts i avsnitt 7.3.3. Kraven på banken och ombu-
den bör emellertid generellt ställas högre för de fall att ombudet skall
tillhandahålla andra banktjänster än kontotjänster och betalningsförmed-
ling. Det kan även finnas anledning att ställa olika höga krav på säker-
hetsnivån beroende på orten, kundunderlaget, verksamhetens omfattning,
organisatoriska förutsättningar och övriga säkerhetsarrangemang. Kraven
bör således utgå från ett mer flexibelt synsätt och differentieras mellan
olika ombud framför allt beroende på vilka tjänster banken planerar att
tillhandahålla genom ombudet. Ju mer avancerade banktjänster som avses
utföras genom ombudet, desto högre ställs kraven på den tekniska säker-
heten samt på vilken kompetens ombudets personal skall besitta. I vissa
fall kan det tänkas att höga krav på den fysiska säkerheten måste upp-
fyllas, medan i andra fall den aspekten inte är så framträdande.
Enligt propositionen om Postlag och en förändrad verksamhetsform för
Postverket m.m. (prop. 1993/94:38) var det inte avsikten att inskränka
eller reglera den verksamhet som bankerna enligt redan träffade avtal
tillhandahåller på postkontoren. Med den nu föreslagna lagändringen kan
tillstånd i stället meddelas för den verksamhet som tillhandahålls på
postkontoren. Den bankverksamhet som utövas på postkontoren jämställs
därigenom med alla andra banktjänster som sker genom ombud.
138
Tillståndets räckvidd för andra banktjänster
Prop. 1995/96:74
Förutsättningen för att andra banktjänster än kontotjänster och betal-
ningsförmedling skall kunna tillhandahållas genom ombud bör vara att
tillstånd beviljas av Finansinspektionen.
Det bör vara banken som ansöker om och beviljas tillstånd att till-
handahålla banktjänster genom ombud. I tillståndsprövningen ingår att
pröva om förutsättningarna - kontrollerade former och betryggande säker-
het - kommer att uppfyllas (se avsnitt 7.3.3).
Det bör normalt ske en individuell prövning av varje enskilt ombud och
dennes förutsättningar att vara ombud. Vilka krav som skall uppfyllas bör
vara beroende av vilka tjänster som ombudet skall tillhandahålla. Om
förhållandena är likartade hos flera ombud bör ett tillstånd kunna gälla
för alla dessa individuellt angivna ombud. Som exempel på ombud som
kan tänkas ha likartade förhållanden kan nämnas postkontoren.
Regeringens förslag: Bestämmelserna i 7 kap. 11 § bankrörelse-
lagen om att det krävs synnerliga skäl för förvärv som innebär att ett
icke-finansiellt företag blir moderföretag till en bank upphävs. Som
en följd av detta ändras bestämmelsen i 7 kap. 17 a § försäkrings-
rörelselagen så att även ett försäkringsbolag som är moderbolag till
en bank får vara dotterföretag till andra företag än banker.
Den s.k. banksmittobestämmelsen i 1 kap. 11 § bankrörelselagen
kvarstår oförändrad.
Promemorians förslag: Överensstämmer i princip med regeringens
förslag. Promemorian innehåller dock inte något förslag om följdändring
av försäkringsrörelselagen.
Remissinstanserna: Riksbanken, Konkurrensverket, Svenska Bankföre-
ningen och Sveriges Bankkunders Riksförbund har tillstyrkt förslaget.
Finansinspektionen har tillstyrkt förslaget under förutsättning att in-
spektionen får möjlighet att förhindra att en bank kommer att ingå i en
företagsgrupp som är så svåröverskådlig att en meningsfull tillsyn inte
kan bedrivas. Inspektionen har även anfört att den s.k. banksmittobestäm-
melsen bör kompletteras med en regel som ger inspektionen rätt att före-
skriva en lämplig koncernstruktur som villkor för att medge undantag
från bestämmelsen. LO, som har avstyrkt förslaget, anser i huvudsak att
de principiella betänkligheterna mot dominerande ägarandelar för icke-
finansiella företag - risken för intressekonflikter och maktmissbruk - är
så stora att någon ändring av nuvarande regler inte bör ske. Kammarrät-
ten i Jönköping har anfört att den föreslagna ändringen inte bör vidtas
utan att bankrörelselagen ses över i dess helhet.
139
Prop. 1995/96:74
Bakgrund
Före den 1 juli 1987 fanns det inte några regler som förbjöd koncern-
bildningar med bankbolag som dotterföretag. Sedan riksdagen antagit
prop. 1986/87:148 om finansiella koncerner m.m., som behandlades
parallellt med prop. 1986/87:12 om ny banklagstiftning, kom den nya
bankaktiebolagslagen (1987:618) att innehålla följande bestämmelse
(1 kap. 4 §).
"Ett bankaktiebolag får ingå som dotterbolag i en koncem endast om
ett annat bankbolag är moderbolag. Om det finns särskilda skäl får
regeringen medge undantag från första stycket."
I propositionen åberopades principen om att ägande och kreditgivning
skall hållas isär. Om en bank skulle ingå som dotterföretag i en koncem
skulle banken kunna utnyttja andra koncernbolag för verksamheter som
är förbjudna för banker. Andra koncernbolag skulle för egen del eller i
sin affärsverksamhet kunna dra fördel av att banken ingår i koncernen.
Allmänhetens förtroende för banken skulle kunna rubbas med hänsyn till
det nära organisatoriska sambandet. Enligt propositionen måste det all-
männa ha möjlighet att påverka en sådan koncerns sammansättning och
verksamhet. En koncem som inrymmer en bank måste präglas av stabi-
litet, säkerhet och sundhet och det allmänna måste kunna ställa krav på
koncernen i dess helhet och få rätt till insyn i koncernen.
Detta var bakgrunden till att det infördes ett förbud för bankaktiebolag
att ingå som dotterbolag i en koncem i vilken moderföretaget inte är
bank.
Från huvudregeln kunde undantag medges så att en bank kunde ingå i
en s.k. finansiell koncem. Enligt propositionen fick undantag medges av
regeringen endast om samtliga koncernföretag drev sådan finansiell verk-
samhet som en bank tillåts driva eller i övrigt utgjorde sådana företag
som en bank skulle kunna äga. Därmed kunde industri- och handelsföre-
tag inte ingå i en koncem som moder- eller systerföretag till bank. En
förutsättning för undantag var vidare att moderföretaget till banken inte
i sin tur var dotterföretag. Efter lagändring år 1991 tilläts även försäk-
ringsföretag vara moderföretag till en bank (prop. 1990/91:154, bet.
1990/91 :NU41, rskr. 1990/91:367).
De nu gällande bestämmelserna rörande finansiella koncerner trädde i
kraft den 1 januari 1993 (prop. 1992/93:89, bet. 1992/93:NU9, rskr.
1992/93:109). Förbudet för ett bankaktiebolag att ingå som ett dotterbo-
lag i en koncem i vilken moderföretaget inte är ett finansiellt företag togs
bort men det krävs synnerliga skäl för att en sådan koncem skall tillåtas.
Med begreppet icke-finansiellt företag förstås ett företag som inte står
under tillsyn av Finansinspektionen eller motsvarande utländsk tillsyns-
myndighet. Enligt propositionen är det befogat med stor återhållsamhet
vid tillståndsgivningen med hänsyn till risken för ett obehörigt utnyttjande
av en bank som ingår i en koncem med icke-finansiella företag. Det
pekas i propositionen bl.a. på att blandade koncernbildningar kan med-
föra risk för att banklagstiftningens rörelse- och tillsynsregler får en
140
begränsad verkan och blir föremål för kringgående. Exempelvis kan över- Prop. 1995/96:74
föringar och transaktioner mellan koncernbolagen vara svåra att kontrol-
lera. Det anges vidare att det är framför allt i situationer när en bank
behöver tillföras externt kapital som tillstånd kan ges.
Bestämmelserna om att det krävs synnerliga skäl för att ett icke-
finansiellt företag skall få vara moderföretag till en bank fördes in i
7 kap. 11 § bankrörelselagen, dvs. i anslutning till reglema om ägarpröv-
ning. Det angavs i propositionen att de möjligheter som bestämmelserna
om ägarprövning ger att förhindra ett obehörigt utnyttjande av en ställ-
ning som stark ägare samt den s.k. banksmittobestämmelsen minskar
betänkligheterna att tillåta att en bank ingår som dotterföretag i en icke-
finansiell koncem.
Banksmittobestämmelsen, som finns i 1 kap. 11 § bankrörelselagen,
innebär att om en bank ingår i en koncem skall bankrörelselagens
bestämmelser om banks rörelse och om tillsyn över bank gälla i tillämp-
liga delar för övriga företag i koncernen. Försäkringsföretag som ingår
i en sådan koncem omfattas emellertid inte av denna bestämmelse. För
dessa företag gäller i likhet med andra försäkringsföretag försäkrings-
rörelselagens rörelse- och tillsynsregler. Finansinspektionen kan även
medge undantag från banksmittobestämmelsen i andra fall om det finns
särskilda skäl. I samband med att möjligheten öppnades för icke-finan-
siella företag att vara moderföretag för en bank infördes också en upplys-
ningsskyldighet i förhållande till inspektionen för såväl moderföretaget
som övriga företag i koncernen. Även de företag inom koncernen som
själva står under tillsyn omfattas av denna upplysningsskyldighet som
avser uppgifter om företagets verksamhet och sådana därmed samman-
hängande omständigheter som inspektionen behöver för att kunna fullgöra
tillsynen över banken. Det bör dock understrykas att den upplysnings-
skyldighet som följer av banksmittobestämmelsen endast gäller om
banken ingår i ett koncemförhållande och inte om den ingår i en före-
tagsgrupp där ägandet till banken är mer spritt (koncernbegreppet är
enhetligt; se exempelvis koncemdefinitionen i 1 kap. 3 § bankaktiebo-
lagslagen).
Sedan de nu gällande bestämmelserna om finansiella koncerner trädde i
kraft den 1 januari 1993 har villkoren för bankernas verksamhet på-
verkats i olika avseenden. En serie lagändringar, senast genom införlivan-
det av EG:s båda banksamordningsdirektiv, har gjort det möjligt för
utländska banker att etablera inte endast dotterbanker utan även filialer
samt att driva gränsöverskridande verksamhet här. Detta har lett till en
ökad internationalisering av den svenska bankmarknaden.
Ägarreglema varierar ganska mycket mellan olika länder. Åtskilliga
länder i främst Europa har inga principiella förbud mot icke-finansiella
ägare till banker. I vissa länder krävs dock tillstånd för att inneha
kontrollposter. I andra länder finns absoluta gränser för icke-finansiella
141
företags ägarandelar i banker. Utan att bilden är entydig överväger Prop. 1995/96:74
antalet länder med mer liberala regler. Såvitt känt har det inte före-
kommit några allvarliga problem. Utländska banker med hemvist inom
EES-området kan numera vara verksamma med egna filialer här. De kan
även driva gränsöverskridande verksamhet från sitt hemland. Vem som
får äga en sådan bank regleras av hemlandets bestämmelser. Oavsett om
de svenska reglema tillåter icke-finansiella ägare eller inte kan det således
på den svenska marknaden komma att finnas bl.a. filialer till utländska
banker som ägs av andra än finansiella ägare.
Den finansiella krisen har inneburit stora påfrestningar för flertalet
banker i Sverige och medfört omstruktureringar på marknaden. Ägarna
till ett antal banker har skjutit till nytt kapital - i vissa fall med hjälp av
staten - för att rädda verksamheten. Flera banker har i samband härmed
haft anledning att se över sina system för riskhantering och intemkontroll
eftersom de visat sig vara bristfälliga.
Under de senaste åren har intresset för att starta bankrörelse ökat.
Regeringen har beviljat oktroj för flera nya banker.
Det finns flera skäl för att liberalisera reglema om ägande av banker.
Att en sådan liberalisering torde medverka till ökad mångfald och kon-
kurrens på marknaden talar starkt till förmån för nya regler. Dessutom
kan hävdas att starka ägare kan utöva en ansvarsfull och styrande ägarroll
på ett effektivare sätt. Erfarenheterna från bankkrisen visar att de tradi-
tionella ägarkategoriema i olika avseenden haft svårt att fullgott utöva en
styrande och kontrollerande ägarfunktion.
Ett annat skäl för en liberalisering är ökad tillgång till kapital. Även
om den till följd av finanskrisen uppkomna kapitalbristen i svenska
banker har funnit tillfredsställande lösningar har nyttan av en stark icke-
finansiell ägare i något fall tydligt demonstrerats.
Som nämnts är den oligopolstruktur som traditionellt varit gällande på
den svenska bankmarknaden och som i viss mån har förstärkts av bank-
krisen på väg att förändras genom att en ny kategori banker med smalare
affärskoncept etableras. Senare års liberaliseringar av ägar- och verksam-
hetsregler är en viktig förklaring till den utvecklingen, vilken inneburit
ökad konkurrens samt bättre service och valfrihet för kunderna. För att
denna i granden positiva utveckling ytterligare skall befästas finns skäl
att, såsom Konkurrensverket och Bankkunderna anfört, utvidga ägarkret-
sen.
Mot denna bakgrund är det motiverat att pröva om de motiv för nuva-
rande ägarrestriktioner som anförts i ovan redovisade propositioner allt-
jämt är relevanta och tillräckligt tungt vägande.
De principiella betänkligheterna mot dominerande ägarandelar för icke-
finansiella företag rör, som LO påpekat, i huvudsak risken för in-
tressekonflikter och maktmissbruk. Därtill kommer risken för att banken
smittas av problem i andra delar av företagsgruppen.
Att det finns latenta risker för intressekonflikter kan inte avfärdas. Det
torde dock kunna hävdas att dessa konfliktrisker inte är större eller av en
allvarligare art inom s.k blandade koncerner än inom olika former av nu
tillåtna finansiella koncerner. Sedan länge är de största svenska bankerna
142
universella i den meningen att de förenar utlåning med olika former av Prop. 1995/96:74
företagsfinansieringsverksamhet i vid bemärkelse, exempelvis emissions-
verksamhet och värdepappersrörelse. Här finns inbyggda intressekonflik-
ter som bankerna sedan länge måst anpassa sina interna regler och kont-
roll till. Inom nu existerande finansiella grupper där banker kan ägas av
exempelvis försäkringsbolag kan på liknande sätt föreligga intressekon-
flikter som måste kunna bemästras. Likaså måste även i dag intemtran-
saktioner som dränerar banken på kapital och motverkar en sund bank-
verksamhet kunna kontrolleras och förhindras.
En väsentlig fråga är om förekomsten av dominerande icke-finansiella
ägare i sig skulle innebära en förhöjd risknivå, dvs. i någon mening ut-
göra ett starkare incitament att utnyttja banken för osunda transaktioner
eller leda till ett osunt beroendeförhållande.
I banklagstiftningen finns regler som direkt begränsar riskerna för att
banken utnyttjas på ett sätt som i vid bemärkelse skulle skada dess ställ-
ning eller anseende. Hit hör reglema om ägarprövning och förbud för
banken att ge koncernbidrag utan Finansinspektionens medgivande; men
även nya regler om stora exponeringar (prop. 1994/95:50, bet.
1994/95: NU 12 och rskr. 1994/95:164). Enligt reglema om stora expone-
ringar begränsas bankens kreditgivning till en icke-finansiell ägare hår-
dare än till andra ägare. I stället för den normala gränsen 20 procent av
kapitalbasen gäller i dessa fall högst 10 procent. Det innebär således att
en banks exponeringar mot ett icke-finansiellt företag tillåts bli väsentligt
mindre om företaget är moderbolag till banken jämfört med ett utom-
stående företag. Av reglema följer vidare att en annan bank kan ha
väsentligt större exponeringar mot ett icke-finansiellt företag än vad en
dotterbank kan ha mot samma företag. Samma begränsning till 10 procent
gäller bankens exponeringar mot övriga företag i den icke- finansiella
koncernen såvida inte möjligheten finns att göra undantag till följd av
reglema om gruppbaserad tillsyn (mer om dessa tillsynsregler nedan).
Av mer principiell karaktär är frågan om en banks oberoende blir
svårare eller mer krävande att upprätthålla gentemot en dominerande
icke-finansiell ägare, inte minst om denne råkar i problem. Det kan inte
bortses från att banken, inom ramen för tillåtna exponeringar, potentiellt
utsätter sig för vissa risker att hamna i ett beroendeförhållande. I första
hand gäller detta den direkta kreditgivningen till ägaren. Här måste till-
synsmyndigheten i princip förlita sig på de allmänna regler som gäller för
en banks organisation, rutiner och kontrollsystem. I dessa fall kan en
tillsyn särskilt inriktad på tillämpningen av interna regler vara befogad.
Det är också angeläget att här fästa uppmärksamheten på betydelsen av
att personer med uttalad integritet från annat håll än ägarkretsen enga-
geras i styrelsearbetet. Detta kan nämligen vara ett viktigt inslag för att
upprätthålla balansen mellan de intressen banken i sig har och de som
ägaren har.
Vad gäller risken att banken som dotterbolag smittas av allvarliga prob-
lem i moderbolaget torde det i praktiken i hög grad vara bankens egen
ekonomiska och finansiella ställning som avgör i vad mån den skulle
påverkas av problem i moderföretaget. Detta oavsett om moderbolaget är
143
ett finansiellt eller ett icke-finansiellt företag. Det är dessutom tänkbart Prop. 1995/96:74
att problem inom en renodlat finansiell koncem får större smittoeffekter
än inom en koncern med blandad finansiell och kommersiell verksamhet.
Möjligheterna till en tillfredsställande insyn i icke-finansiella företag i
egenskap av dominerande ägare till en bank är en annan omständighet av
stor betydelse. Ett villkor bör vara att koncernens struktur och ägarför-
hållanden är så överskådliga att Finansinspektionens tillsyn av banken
inte förhindras. Som Finansinspektionen anför är det också av största vikt
att inspektionen har möjlighet att ingripa och förhindra att ett sådant svår-
överskådligt koncemförhållande uppstår.
Den 1 januari 1995 infördes regler om gruppbaserad tillsyn (prop.
1994/95:50, bet. 1994/95:NU12, rskr. 1994/95:164). Syftet är att utvidga
och förbättra tillsynen över koncerner och finansiella företagsgrupper. Ett
icke-finansiellt moderföretag och dess övriga dotterföretag skall lämna
sådan information till tillsynsmyndigheten som kan vara av betydelse för
tillsynen av banken, s.k. samlad information enligt 7 kap. 5 § lagen
(1994:2004) om kapital täckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag. Detta gäller, som angetts tidigare, redan enligt
den s.k. banksmittobestämmelsen i 1 kap. 11 § bankrörelselagen. Denna
bestämmelse kompletteras nu med en möjlighet för inspektionen att
genomföra undersökning för att kontrollera lämnade uppgifter. Om
moderföretaget eller något av dotterföretagen är beläget i ett annat EES-
land kan inspektionen begära hos behöriga myndigheter i det landet att
kontroll företas. Sammantaget innebär dessa regler att tillsynsmyndig-
hetens möjligheter till insyn i olika koncem- och gruppstrukturer avsevärt
förbättras.
Redan i dag ger, som nämnts ovan, ägarprövningsbestämmelsema i
7 kap. bankrörelselagen Finansinspektionen möjlighet att ingripa mot
ägaren till en bank om denne utövar eller kan antas komma att utöva sitt
inflytande så att en sund utveckling av bankens verksamhet äventyras.
Denna bestämmelse ger dock sannolikt inte inspektionen någon möjlighet
att ingripa och förhindra att en bank, efter det att oktroj beviljats,
kommer att ingå i en företagsgrupp som är så svåröverskådlig att en
meningsfull tillsyn inte kan bedrivas.
Europaparlamentet och Rådet har den 29 juni i år antagit ett direktiv,
som bl.a. tar sikte på att förhindra uppkomsten av svåröverskådliga kon-
cernstrukturer som kan försvåra tillsynen över en bank - direktiv
(95/26/EEG) om ändring av direktiv 77/780/EEG och och 89/646/EEG
om kreditinstitut, direktiv 73/239/EEG och 92/49/EEG om andra direkta
försäkringar än livförsäkringar, direktiv 79/267/EEG och 92/96/EEG om
direkta livförsäkringar, direktiv 93/22/EEG om tjänster inom värdepap-
persområdet och direktiv 85/611/EEG om företag för kollektiva
investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) i syfte att stärka
tillsynen på dessa områden - det s.k. BCCI-direktivet. Direktivet innebär
förstärkt tillsyn över koncerner och finansiella företagsgrupper. Direkti-
vets art. 2 behandlar "genomlysning" (transparency) för en grupp av
företag (definierat i direktivet) i vilken finansiella företag ingår.
Verksamhetstillstånd för ett finansiellt företag ingående i en sådan
144
företagsgrupp skall vägras om gruppens organisation hindrar en effektiv Prop. 1995/96:74
tillsyn. Direktivet förutsätter att tillsynsmyndigheten kan återkalla
tillståndet om koncernstrukturen blir svåröverskådlig ur tillsynssynpunkt.
Av nyss nämnd bestämmelse följer vidare att finansiella företag fort-
löpande skall underrätta tillsynsmyndigheten om ändrade organisatoriska
förhållanden så att tillsynsmyndigheten kan bevaka att en svåröverskådlig
koncernstruktur inte uppstår.
Det är givetvis väsentligt att Finansinspektionen har möjlighet att
ingripa och förhindra att en bank kommer att ingå i en företagsgrupp som
är så svåröverskådlig att en effektiv tillsyn inte kan bedrivas. Den
principen bör komma till klart uttryck i lagstiftningen. Mot bakgrund av
den osäkerhet som råder beträffande tillämpligheten av ägarprövningsbe-
stämmelsema på denna punkt, och med hänsyn till att frågan om vilka
åtgärder som bör vidtas av tillsynsmyndigheten om en svåröverskådlig
koncernstruktur uppkommer bör belysas, har finansministern uppdragit
åt en utredningsman (justitierådet Torkel Gregow) att bl.a. se över dessa
regler. Arbetet skall bedrivas med beaktande av BCCI-direktivets art. 2
och slutföras under hösten.
Någon allmän översyn av rörelsereglema för banker som Kammarrät-
ten i Jönköping har efterlyst anser regeringen i detta sammanhang inte
vara nödvändig. Regeringen har emellertid nyligen tillsatt en kommitté
- banklagskommittén - (Fi 1995:09, dir. 1995:86) som bl.a. skall utreda
behovet av ändringar i det regelverk som styr bankers och andra
kreditinstituts verksamhet. Kommittén skall även utreda behovet av
ändringar i tillsynens innehåll och inriktning på detta område. Om det är
lämpligt skall den föreslå ändringar av regelverket.
Sammanfattningsvis kan sägas att affärs- och konkurrensmiljön för
modem bankverksamhet i många avseenden har förändrats. Förändringar-
na inverkar även på bankägamas funktion. Det finns i dag starka skäl -
speciellt att ägarbreddningen torde leda till ökad mångfald och konkur-
rens - för att de restriktiva regler som ännu gäller för icke-finansiella
företags bankägande skall liberaliseras och likställas med reglema för
övriga ägarkategorier. Även om de principiella skälen mot ett icke-finan-
siellt ägande fortfarande i viss mån kan sägas vara gällande har de avse-
värt minskat i tyngd samtidigt som det är svårt att peka på negativa inter-
nationella erfarenheter av ett sådant ägande.
Mot den beskrivna bakgranden bör en ändring nu göras av bestämmel-
serna om finansiella koncerner. Kravet i 7 kap. 11 § bankrörelselagen om
att det skall föreligga synnerliga skäl för att ett icke-finansiellt företag
skall få vara moderföretag till en bank bör tas bort. Som en följd av detta
bör bestämmelsen i 7 kap. 17 a § försäkringsrörelselagen ändras så att
även ett försäkringsbolag som är moderbolag till en bank får vara
dotterföretag till andra företag än banker. På grand av vikten av att en
bank inte kommer att ingå i en koncernstruktur som är sådan att tillsynen
försvåras bör lagändringarna inte träda i kraft förrän den nyss nämnda
utredningen slutförts och regeringen kunnat lägga fram förslag om
erforderliga lagändringar.
145
10 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 74
Banksmittobestämmelsen (1 kap. 11 § tredje stycket bankrörelselagen) Prop. 1995/96:74
bör som i dag omfatta alla företag utom försäkringsföretag som ingår i
en koncern där också en bank ingår. När det gäller finansiella företag
inom koncernen torde bestämmelsen inte medföra några tillämpningspro-
blem. De icke-finansiella företagen som inte står under Finansinspektio-
nens tillsyn har däremot normalt svårigheter att uppfylla regeln. Inspek-
tionen har också möjlighet att medge undantag från bestämmelsen om
särskilda skäl föreligger. Det faktum att det nu föreslås att icke-finans-
iella företag skall kunna äga en bank bör dock inte medföra att kravet på
särskilda skäl för undantag från banksmittobestämmelsen tas bort. Även
om undantag från banksmittobestämmelsen vanligen medges för ett icke-
finansiellt företag bör det även i fortsättningen i varje enskilt fall noga
övervägas om och i vilken utsträckning, helt eller delvis, undantag från
bestämmelsen skall tillåtas. Något behov av att ändra regeln på sätt
Finansinspektionen föreslagit föreligger därför inte. Även om undantag
medges från alla eller vissa rörelse- och tillsynsregler så har samtliga
företag som ingår i koncernen en upplysningsskyldighet gentemot
Finansinspektionen när det gäller förhållanden som har relevans för
tillsynen av banken.
Förbudet för banken att ge koncernbidrag utan Finansinspektionens
medgivande (1 kap. 11 § fjärde stycket bankrörelselagen) bör finnas kvar
även i fortsättningen.
Regeringens förslag: 13 § andra stycket lagen (1988:1385) om Sve-
riges riksbank justeras så att bestämmelsen åter får den lydelse som
framgår av SFS 1994:2085.
Skälen för regeringens förslag: I en skrivelse till riksdagen
(1994/95 :RB2) föreslog fullmäktige i Sveriges riksbank att 13 § andra
stycket i riksbankslagen skulle ändras så att Riksbanken skulle kunna
medverka i ett valutasamarbete med andra centralbanker som innebär
långsiktiga internationella låneåtaganden. Finansutskottet tillstyrkte den
föreslagna lagändringen (bet. 1994/95:FiU6). Därmed gjordes, anförde
utskottet, klart att Riksbanken i valutapolitiskt syfte utan föregående
medgivande från riksdagen dels får ingå långsiktiga internationella
låneåtaganden med andra centralbanker, dels att Riksbanken får avtala om
eventuella förändringar i sådana låneåtaganden.
Riksdagen biföll den 20 december 1994 utskottets hemställan (rskr.
1994/95:147). Lagändringen trädde i kraft den 1 januari 1995 (SFS
1994:2058).
146
Vid en ändring av 13 § första och tredje styckena riksbankslagen (prop. Prop. 1995/96:74
1994/95:150, bet. 1994/95:FiU20, rskr. 1994/95:447) beaktades genom
ett förbiseende inte den ändring som skett i 13 § andra stycket riks-
bankslagen genom SFS 1994:2058. Ändringen av 13 § riksbankslagen
trädde i kraft den 1 juli 1995 (SFS 1995:969). 13 § andra stycket
riksbankslagen bör emellertid ändras så att bestämmelsen får den lydelse
som stämmer överens med SFS 1994:2085.
De föreslagna lagändringarna föreslås i huvudsak träda i kraft den 1
januari 1996. På grund av de skäl som angetts i avsnitt 8 bör ändringarna
i 7 kap. 11 § bankrörelselagen och 7 kap. 17 a § försäkringsrörelselagen
rörande icke-finansiella bankägare träda i kraft först den 1 juli 1996. Den
förstnämnda paragrafen måste emellertid ändras redan den 1 januari 1996
till följd av införandet av ägarprövningsregler i den föreslagna lagen om
medlemsbanker. Bestämmelserna i det avseendet kommer dock att förlora
sin aktualitet i och med den senare lagändringen.
Enligt vad som närmare har behandlats i avsnitt 4.4.3 erfordras
särskilda övergångsbestämmelser för de sparkassor som vid lagens
ikraftträdande bedriver verksamhet med stöd av nuvarande lag. Sådana
sparkassor skall få fortsätta med sin verksamhet till och med den 31
december 1997.
Gemensamt för samtliga de förslag som har redovisats är att de skall
bidra till en ökad konkurrens på bank- och finansieringsmarknadema.
Erfarenheten visar att en bättre konkurrens gynnar konsumenterna. De
positiva effekterna för konsumenterna kan bestå såväl i lägre priser som
ett utökat produktutbud. Det torde emellertid inte vara möjligt att här
försöka kvantifiera de vinster som konsumenterna bör kunna tillgodo-
räkna sig genom förslagen.
För befintliga och mindre konkurrenskraftiga institut kan en ökad kon-
kurrens givetvis innebära lägre vinstmarginaler och därmed försämrad lön-
samhet. Någon utslagning av institut till följd av förslagen är dock inte
att vänta.
För Finansinspektionens del torde förslagen innebära bl.a. följande. In-
ledningsvis kommer visst föreskriftsarbete att bli nödvändigt. Förslagen
kommer även att innebära att inspektionen åläggs att pröva och behandla
tillståndsansökningar. Kostnaden för detta arbetet bör finansieras genom
att en särskild avgift tas ut av de sökande. Avgiftens storlek bör bestämas
i enlighet med lämplig avgiftsklass enligt avgiftsförordningen (1992:191).
Avgiftsinkomsterna redovisas under en inkomsttitel på statsbudgeten.
147
Beträffande den löpande tillsynen innebär förslagen att omfattningen av Prop. 1995/96:74
Finansinspektionens uppgifter ökar, bl.a. kan nya tillsynsobjekt tillkomma
genom etablering av medlemsbanker. Vidare kan till följd av de liberali-
serade ägarreglema tillsynen komma att bedrivas i koncernstrukturer som
kan vara mer svåröverskådliga än vad som tidigare varit fallet.
Regeringen beslutade den 16 mars 1995 att inspektionen skall genomgå
fördjupad prövning inför perioden 1997-1999. Regeringen har för avsikt
att i en sådan prövning långsiktigt analysera ambitionsnivån och resursbe-
hov för den finansiella tillsynen. Regeringen avser att i det samman-
hanget återkomma till riksdagen i frågan om utökade anslag behövs för
inspektionen med anledning av de förslag som redovisats här.
148
1 §
1 paragrafen anges lagens huvudsakliga innehåll samt görs en hänvisning
till bankrörelselagen såvitt avser de för bankerna gemensamma bestäm-
melserna om hur rörelsen får bedrivas. Paragrafen överensstämmer i sak
med vad som stadgas i föreningsbankslagen.
2 §
Av paragrafen framgår att en medlemsbank är att betrakta som en ekono-
misk förening med den speciella verksamhetsinriktningen bankrörelse. I
förhållande till föreningsbankslagen innehåller paragrafen ett förtydlig-
ande av det kooperativa inslaget i verksamheten. Detta har skett i anslut-
ning till relevanta delar av motsvarande bestämmelse i lagen om ekono-
miska föreningar. Den särskilda kopplingen till lantbruksnäringen som
stadgades i föreningsbankslagen har inte överförts till den nya lagen.
3 §
Denna paragraf motsvarar 1 kap. 4 § första stycket föreningsbankslagen.
Av paragrafen framgår således att ansvaret för bankens förpliktelser är
begränsat till bankens tillgångar.
4 §
Paragrafen motsvarar i stort sett 1 kap. 4 § andra och tredje styckena
föreningsbankslagen. Här framgår det minsta startkapital som krävs för
en medlemsbank. Frågan om startkapital behandlas närmare i den all-
männa motiveringen (avsnitt 6.3).
5-6 §§
Paragraferna är föranledda av införandet av lagen om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag (se prop. 1995/96:10). De överens-
stämmer i sak med vad som i den propositionen har föreslagits beträff-
ande föreningbanker.
Prop. 1995/96:74
149
2 kap.
Prop. 1995/96:74
I paragrafen föreskrivs att en medlemsbank måste ha minst tre med-
lemmar. Genom att minsta antalet medlemmar bestäms till tre sker en
anpassning till lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. En
medlemsbank med få medlemmar är givetvis i viss mån sårbar om en
medlem med stor kapitalinsats lämnar banken. För att en medlemsbank
med få medlemmar skall kunna godtas måste därför normalt krävas att
stadgarna är så utformade att bankens fortlevnad inte hotas i händelse av
en eller flera medlemmars avgång. Att en medlemsbank måste likvideras
om medlemsantalet går under det här angivna följer av 9 kap. 2 §.
Paragraferna innehåller i sak samma som motsvarande bestämmelser i
föreningsbankslagen. Till skillnad från andra ekonomiska föreningar be-
höver alltså en medlemsbanks stadgar inte innehålla något om hur vinsten
skall fördelas. Detta motiverades för föreningsbankemas del av att ban-
ken inte borde bindas upp vid bestämmelser om vinstutdelning. Samma
gäller för medlemsbankerna.
Vidare ställs ett strängare tidskrav för registrering än för andra ekono-
miska föreningar, lyra månader i stället för sex månader.
Slutligen stadgas också krav på kungörande av att verksamheten påbör-
jats, vilket avses underlätta kontrollen härav. Detta gäller inte för andra
ekonomiska föreningar.
3 kap.
Paragrafen överensstämmer i stort sett med vad som stadgas i förenings-
bankslagen. Möjigheten för medlemsbanker att vägra någon inträde kan
tänkas få särskilt intresse för banker som bedriver sin verksamhet utifrån
olika ideologiska utgångspunkter, t.ex. miljömässiga eller religiösa. Det
bör finnas utrymme för sådana banker att vägra inträde för en person
som kan antas motverka den ideologi som banken står för.
För föreningsbankema ansågs det inte tillräckligt med ett förbud mot
medlemskap för juridiska personer i vilka den enskilda banken hade in-
flytande. På grund av det speciella sambandet mellan bankerna inom
föreningsbanksrörelsen beaktades även om banken tillsammans med
annan bank hade sådant inflytande. Genom att den nya lagen inte
kommer att avse en sammanhållen rörelse utan som regel sinsemellan
fristående banker, saknas anledning att tillämpa ett motsvarande synsätt.
Den föreslagna lagtexten innebär dock alltjämt att även andra samband
än direkta koncemförhållanden kan beaktas.
150
Prop. 1995/96:74
2 och 3 §§
Paragraferna anger närmare vad som skall gälla i vissa situationer av
övertagande av annans andelar i banken. Innehållet överensstämmer i sak
med motsvarande bestämmelser i föreningsbankslagen.
4 och 5 §§
Reglema om utträde, uteslutning och avgång ur banken övertas från före-
ningsbankslagen.
6§
Paragrafen anger vad som skall framgå av bankens medlemsförteckning.
Liksom för föreningsbankema, och till skillnad från andra ekonomiska
föreningar, behöver enligt förslaget inte framgå varje medlems insats. I
stället skall summan av de samlade insatserna framgå. Detta utgör en del
av integritetsskyddet för den enskilde. Bestämmelsen överensstämmer så-
ledes i sak med motsvarande bestämmelse i föreningsbankslagen.
1-3 §§
Paragraferna stadgar dels vad som skall gälla i fråga om medlemmens
rätt att återfå insatserna från föreningen, dels en återbetalningsskyldighet
till banken av insatser som utbetalats till medlem viss tid före en konkurs.
1-7 §§
Förutom språkliga ändringar i 1 § och i 4 § första stycket 7, överens-
stämmer de nya paragraferna med motsvarande i föreningbankslagen och
i lagen om ekonomiska föreningar. Paragraferna stadgar således vad som
gäller för utgivning av förlagsinsatser.
151
I och 2 §§
Paragraferna innehåller vissa språkliga anpassningar till begreppet med-
lemsbank. Till skillnad från andra ekonomiska föreningar, men i likhet
med föreningsbankema, gäller att styrelsen skall bestå av fem ledamöter.
Detta föranleds av de särskilda krav som ställs på insyn och kontroll över
hur bankverksamheten bedrivs. På föreningslagstiftningens område gäller
sedan länge det principiella kravet att styrelseledamöterna måste vara
medlemmar i föreningen. Detta bör gälla även för en medlemsbank. Ett
vedertaget undantag gäller den som enligt lag är ställföreträdare för en
medlem och den som är styrelseledamot eller delägare i en juridisk
person som är medlem. Dessa företrädare får vara styrelseledamot utan
att vara medlem i föreningen. Samma bör givetvis gälla för en medlems-
bank. Även i de fall då medlemsantalet understiger fem kan det finnas
behov att till styrelseledamot utse någon annan än en medlem. Medlems-
banken har möjlighet att i sina stadgar föreskriva undantag från kravet på
medlemskap i banken. En förutsättning för att en sådan stadgebestämmel-
se skall få införas är dock att stadgarna noga anger i vilka fall sådana
undantag medges. Det är alltså inte tillåtet att i stadgarna generellt medge
att styrelseledamöterna inte behöver vara medlemmar i banken.
3 §
I paragrafen har den s.k. femtalsregeln behållits, som innebär en begräns-
ning för anställda att vara styrelseledamöter. Syftet med denna är att
styrelseledamöternas kontroll över den löpande verksamheten skall kunna
ske fristående från påverkan av eget deltagande i denna. Någon anledning
att särbehandla bankrörelse av mindre omfattning finns inte.
4§
I den nya lagen har möjligheten att utse mer än en verkställande direktör
behållits. Lagen kan ge utrymme för banker inom olika delar av landet
att samordna sin verksamhet genom fusion eller på annat sätt. Det kan då
finnas ett behov av att inom de olika enheterna ha en fristående ledning
för den löpande verksamheten. Bibehållandet av denna möjlighet innebär
samtidigt att banken måste ha en särskild instruktion med fördelning av
ansvaret mellan direktörerna. Se närmare därom under 6 §.
5 §
Stadgandet överensstämmer med vad som gäller enligt föreningsbanksla-
gen och lagen om ekonomiska föreningar.
152
Prop. 1995/96:74
6 §
Utformningen av paragrafen har samband med 4 §. Med hänsyn till möj-
ligheten att utse mer än en verkställande direktör i banken, bör det krävas
att en särskild instruktion anger vilken ansvarsfördelning som gäller
mellan direktörerna. Ansvarsfördelningen skall även avse förhållandena
mellan verkställande direktör och andra delegater i banken. En sådan an-
svarsfördelning måste således upprättas även om endast en verkställande
direktör utses i banken.
7-12 §§
Paragraferna överensstämmer i sak med motsvarande bestämmelser i före-
ningsbankslagen.
13 §
Lagen om medlemsbanker föreslås, till skillnad mot vad som gäller enligt
lagen om ekonomiska föreningar och aktiebolagslagen, innehålla en be-
stämmelse om ställföreträdarjäv. En sådan bestämmelse har ansetts kunna
ställa till problem i koncemförhållanden vid allmän företagsamhet. För
bankområdet har emellertid denna synpunkt ansetts väga lättare än in-
tresset av att motverka ovidkommande hänsyn i affärsverksamheten. Be-
stämmelsen har funnits i föreningsbankslagen och finns även i bankaktie-
bolagslagen och i sparbankslagen. Den bör gälla även för de nya med-
lemsbankerna.
14-17 §§
Paragraferna överensstämmer i sak med motsvarigheterna i förenings-
bankslagen.
1-3 §§
Paragraferna överensstämmer i sak med motsvarigheterna i förenings-
bankslagen. Fullmäktigereglema kan tillämpas för att förhindra en geo-
grafisk koncentration av makten till den ort där banken har sitt säte.
153
4 §
Föreningsbankslagen stadgar att stämma skall hållas inom bankens verksam-
hetsområde. Detta var motiverat för att ge möjlighet att hålla stämman på
olika platser inom ett större geografiskt område. Här föreslås i stället att
stämman normalt skall hållas där styrelsen har sitt säte eller på annan ort
som framgår av stadgarna. Därigenom blir lösningen densamma som för
andra banker. Samma möjlighet till avvikelse från huvudregeln skall gälla
för medlemsbanker som för andra banker.
5 §
Paragrafen innebär att senaste tidpunkten för ordinarie stämma - fyra
månader efter räkenskapsårets utgång - blir densamma som för bank-
aktiebolag.
6-10 §§
Paragraferna överensstämmer i sak med motsvarande bestämmelser i före-
ningsbankslagen.
11 §
I paragrafen stadgas bl.a. att olägenheten för en enskild skall beaktas vid
ställningstagande om en fråga vid stämman kan besvaras öppet. Bestäm-
melsen innebär ingen förändring i förhållande till vad som gäller enligt
föreningsbankslagen.
12 §
Bestämmelsen ger utrymme för att som högsta beslutande organ inrätta
en representationsförsamling, fullmäktigesammanträde. Denna möjlighet
kan fylla en demokratisk funktion främst för föreningar i vilka medlem-
marna kommer från olika delar av landet. Bestämmelsen har funnits i
föreningsbankslagen och finns även i lagen om ekonomiska föreningar.
Möjligheten bör stå till buds även för medlemsbankerna.
13 §
Omröstningsreglema förslås bli desamma som enligt föreningsbankslagen.
Prop. 1995/96:74
154
14 §
Till skillnad från vad som gäller för andra ekonomiska föreningar får här
inga andra krav för stadgeändringar införas i stadgarna än de som anges
i lagen. Bestämmelsen innebär dock ingen ändring mot föreningsbanks-
lagen.
15-17 §§
Bestämmelserna överensstämmer med motsvarigheterna i föreningsbanks-
lagen.
Prop. 1995/96:74
18 §
Till skillnad från vad som föreskrivs i lagen om ekonomiska föreningar
har verkställande direktören ingen särskild talerätt mot stämmobeslut.
Detta innebär dock ingen ändring i förhållande till föreningsbankslagen.
19 §
Paragrafen innebär ingen ändring mot föreningsbankslagen.
1-4 §§
Paragrafen överensstämmer i sak med motsvarigheterna i föreningsbanks-
lagen.
5 §
Paragrafen innehåller, till skillnad från vad som gäller för andra ekono-
miska föreningar, men i likhet med föreningsbankslagen, bankaktiebolags-
lagen och aktiebolagslagen, att stämman inte får besluta större utdelning
än vad styrelsen föreslagit. Styrelsens insikt i verksamheten och
långsiktiga kontrollfunktion avses förhindra att medlemmarna äventyrar
stabiliteten i företaget för att kortsiktigt tillgodogöra sig en hög avkast-
ning.
155
Skyldigheten att göra avsättning till reservfonden föreslås bli densamma
som för föreningsbankema. Frågan behandlas i avsnitt 6.2.1 om reserv-
fond.
7 och 8 §§
Paragraferna överensstämmer i sak med motsvarigheterna i förenings-
bankslagen.
Kapitlet överensstämmer i sak med motsvarande regler i föreningsbanks-
lagen.
Bestämmelserna om förfarandet vid fusion m.m. överensstämmer i sak
med motsvarigheterna i föreningsbankslagen. Beträffande 10 kap. 8 och
8 a §§ föreningsbankslagen, vilka behandlar överlåtelser inom förenings-
banksrörelsen av del av en banks rörelse, kan noteras att något behov av
motsvarande reglering inte lär finnas för medlemsbankerna. Syftet med
bestämmelserna i föreningsbankslagen var väsentligen att möjliggöra änd-
ringar av den geografiska indelningen mellan de olika bankerna inom
rörelsen. De nya medlemsbankerna förutsätts vara sinsemellan oberoende
och kommer att kunna verka fritt inom varandras geografiska områden.
För behovet av att kunna överta en medlemsbanks rörelse hänvisas därför
dels till fusionsbestämmelsema i denna lag, dels till den generella över-
låtelsebestämmelsen i 2 kap. 5 § bankrörelselagen, vilken föreslås bli helt
associationsneutral.
I 11-13 §§ har intagits vissa följdändringar föranledda av aktiekontola-
gens (1989:827) bestämmelser om avstämningsbolag. Motsvarande regler
finns i bankaktiebolagslagen.
Förutom det som kommenteras nedan innebär förslagen att orden före-
ningsbank och central föreningsbank byts ut mot medlemsbank och att
hänvisningar gjorda till föreningsbankslagen i stället görs till lagen om
medlemsbanker. Förslagen innebär vidare att en del bestämmelser görs
associationsneutrala och att de bestämmelser som föranletts av att före-
ningsbanksrörelsen varit indelad i lokala och centrala föreningsbanker tas
156
bort samt att reglema om ombildning av föreningsbank till bankaktiebolag Prop. 1995/96:74
inte förs över till den nya lagen om medlemsbanker.
2 §
Paragrafen som definierar bankrörelsebegreppet har fått sin lydelse enligt
Lagrådets förslag. Beträffande vad som är att anse som sådan inlåning
som skall förbehållas bankerna är någon ändring i sak inte avsedd. S.k.
kundmedelskonton behandlas dock särskilt i 2 a § nedan.
Det bankförbehållna inlåningsbegreppet definieras med tre rekvisit. Det
måste för det första vara frågan om kontoinlåning, det vill säga en form
av varaktigt avtal mellan insättaren och mottagaren av medlen av inne-
börd att insättaren har rätt att göra fortlöpande insättningar. För det andra
måste behållningen vara nominellt bestämd. Insättaren skall, när han än
väljer att ta ut sina pengar, alltid ha rätt att få ut det nominella belopp
som han har satt in jämte överenskommen ränta. Någon inskränkning till
rätten att få ut det nominella beloppet, och som inte är att hänföra till en
sedvanlig uttagsavgift, får alltså inte förekomma om behållningen skall
anses nominell. För det tredje måste behållningen vara disponibel för
insättaren, det vill säga likvid, för att det skall vara fråga om bankförbe-
hållen inlåning. Behållningen måste alltså vara tillgänglig för insättaren
med förhållandevis kort varsel.
För att det enligt gällande lag skulle vara fråga om bankrörelse krävs
att inlåningsverksamheten bedrivs gentemot allmänheten. Allmänhetsbe-
greppet har emellertid tagits bort i förevarande förslag. Tillståndsfri
sparkasseverksamhet som vid lagens ikraftträdande bedrivs i ekonomiska
föreningar utan krav på oktroj enligt bankrörelselagen får emellertid
fortsätta till och med den 31 december 1997 om föreningen har en icke
finansiell huvudverksamhet (se också kommentaren till övergångsbe-
stämmelserna nedan). Bankrörelsebegreppet har behandlats utförligare i
avsnitt 5.4.
2a§
Paragrafen, som behandlar s.k. kundmedelskonton, har erhållit sin
lydelse enligt Lagrådets förslag. Genom bestämmelsen klargörs att
kundmedelskontona, som i vissa avseenden liknar bankernas inlånings-
konton, under i paragrafen angivna förutsättningar inte skall betraktas
som sådana inlåningskonton som är förbehållna bankerna. Kundme-
delskontoverksamhet fordrar inte i och för sig något tillstånd och är inte
157
föremål för Finansinspektionens tillsyn. Kundmedelskontona har be- Prop. 1995/96:74
handlats utförligt i avsnitt 5.4.2. Att kontantavrundning enligt hitills-
varande praxis förekommer förtar inte kundmedlen dess karaktär av för-
skottsbetalning.
Eftersom kundmedel enligt denna paragraf är att betrakta som förskotts-
medel skall de inte anses anskaffade från allmänheten enligt 1 kap. 3 § 3
lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag.
Ett företag som tar emot kundmedel utan att iaktta de begränsningar
som gäller enligt paragrafen skall anses bedriva bankrörelse om det är
fråga om sådan inlåning som avses i 1 kap. 2 § bankrörelselagen. Finans-
inspektionen skall i så fall vidta åtgärder enligt 7 kap. 21 § samma lag.
I 3 kap. 4 § 4 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse i dess lydelse
från och med den 1 januari 1996 finns särskilda bestämmelser om kund-
medelskonton i värdepappersföretag.
2b §
Innebörden av denna paragraf, som utformats i enlighet med Lagrådets
förslag, är att vissa mindre ekonomiska föreningar vars verksamhet har
till ändamål att tillgodose finansieringsbehov hos föreningens medlemmar
tillåts ta emot nominellt bestämda och likvida insättningar från sina
medlemmar utan att omfattas av bankrörelselagen. Detta förutsätter dock
att föreningen antar endast fysiska personer till medlemmar samt att
medlemsantalet inte överstiger 1 000.
2c §
Enligt vad som utvecklats i avsnitt 5.4.2 under konsumentskyddsaspekter
och 5.4.3 om små sparlåneföreningar är det väsentligt att kundmedels-
insättare och medlemmar i sparlåneföreningar tydligt informeras om att
deras insättningar inte omfattas av den insättningsgaranti som gäller i
banksektorn enligt lagen om insättningsgaranti, som enligt regeringens
förslag i lagrådsremiss den 21 juni 1995 skall träda i kraft den 1 januari
1996. En kontohållare som underlåter att lämna denna eller annan in-
formation som är av betydelse ur konsumentskyddssynpunkt kan bli
föremål för marknadsföringslagens sanktionsapparat efter förebild av 8 §
konsumentkreditlagen (1992:830). Konsumentombudsmannen kan sålunda
väcka talan i marknadsdomstolen mot en kontohållare som brister i sin
informationsplikt vid marknadsföring eller innan ett kontoavtal sluts.
158
Prop. 1995/96:74
3 a §
Paragrafens första stycke anger uttryckligen den huvudregel för banks
verksamhet som redan i dag anses gälla. När det gäller den verksamhet
som skall drivas i bankens egna lokaler avses främst kassatjänster. Andra
tjänster kan utföras på andra platser än bankens egna lokaler, utan att
detta strider mot huvudregeln, så länge det rör sig om tillfälliga före-
teelser (ex.vis i samband med en banktjänstemans besök hos en kund)
och verksamhetens bas finns i bankens egna lokaler. Vilka närmare krav
som bör ställas för att det skall anses vara ett bankkontor behandlas i
allmänmotiveringen (avsnitt 7.3.1). Uttag från bankkonto kan dock till-
handahållas på annat sätt under förutsättning att det inte är fråga om uttag
från konto med bankbok. S.k. kontantutbetalningsservice som sker bl.a.
med check och kontokort kan således tillhandahållas på annat sätt än på
bankkontor.
Ett ombud får för bankens räkning, enligt andra stycket, tillhandahålla
enklare banktjänster (se avsnitt 7.3.3). Banken erhåller ett generellt till-
stånd att låta ombud utföra kontotjänster och betalningsförmedling. Om-
budet handlar för bankens räkning och i bankens namn. Paragrafens nya
lydelse innebär därvidlag inte någon skillnad i förhållande till vad som
gäller för närvarande. Uttag från bankkonto med bankbok fordrar till
skillnad från uttag från konto utan bankbok särskilt tillstånd.
Enligt tredje stycket kan en bank få tillstånd att låta ett ombud utföra
mer avancerade banktjänster än de som anges i andra stycket (se avsnitt
7.3.4). Det blir en individuell prövning av varje ombud. Om för-
hållandena kan bedömas vara desamma för flera ombud kan ett tillstånd
gälla för flera särskilt angivna ombud.
Förutsättningen för att tillstånd skall beviljas är, som framgår av fjärde
stycket, att verksamheten kan antas bli bedriven på ett tillräckligt säkert
sätt. Tillståndsprövningen bör vara differentierad beroende på om det rör
sig om tillstånd enligt andra eller tredje stycket. En prövning enligt andra
stycket bör vara mer standardiserad medan prövningen enligt tredje
stycket bör vara mer flexibel och kunna anpassas beroende på ombudets
och lokalens förutsättningar. Ju mer avancerade tjänster som ombudet
skall tillhandahålla ju högre krav bör ställas på ombudet. Andra om-
ständigheter som har betydelse vid bedömningen är bl.a. verksamhetens
omfattning, orten och den tekniska hanteringen av aktuella tjänster.
Om det redan av en ansökan om oktroj framgår att enklare banktjänster
avses att tillhandahållas med utnyttjande av andra lokaler än bankens egna
och av annan personal än bankpersonalen och oktroj beviljas under dessa
förutsättningar, behövs inget ytterligare tillstånd för att enklare banktjäns-
ter skall få tillhandahållas på detta sätt. Om det däremot är fråga om
andra banktjänster än kontotjänster och betalningsförmedling krävs det ett
särskilt tillstånd för varje ombud som avser att tillhandahålla sådana tjäns-
ter.
159
Bestämmelsen gäller på motsvarande sätt som enligt nuvarande Prop. 1995/96:74
reglering för svenska banker såväl som för filialer till utländska banker.
5 §
Enligt den nuvarande lydelsen får en bank förvärva ett bankaktiebolags
eller sparbanks rörelse under vissa förutsättningar. Beträffande förenings-
bankema gäller att endast ett bankaktiebolag kan förvärva en central
föreningsbanks rörelse, och då endast i samband med ombildning enligt
11 kap. föreningsbankslagen.
Genom den föreslagna lydelsen tillåts alla banktyper förvärva en med-
lemsbanks rörelse, även om det inte sker i samband med en ombildning
till bankaktiebolag. Enligt vad som närmare behandlats i avsnitt 6.3
kommer ombildningsreglema i föreningsbankslagen inte att föras över till
den nya lagen.
6 §
Ändringen innebär att bank skall kunna förvärva - förutom aktier och
andelar i bankaktiebolag och utländska bankföretag - även andelar i en
svensk medlemsbank.
9 §
Paragrafen som föreskriver att en banks kapitalbas inte får underskrida
det minimibelopp som krävs för respektive bank har anpassats till
förslaget att en medlemsbank kan beviljas dispens från det ordinarie
kravet på minsta startkapital.
18 §
Paragrafen är ändrad enligt en anmärkning från Lagrådet. I och med att
2 kap 16 § har upphävts i ett tidigare lagstiftningsärende (se SFS
1994:2007) har paragrafen ändrats, så att det där talas om bestämmelsma
om kredit i 13 - 15a och 17 §§.
6 kap.
1 §
Ändringen innebär att en medlemsbanks firma skall innehålla ordet
medlemsbank.
160
10 §
Såsom närmare har berörts i avsnitt 6.3 om ägarprövningsregler kan även
andelarna i en medlemsbank kunna bli föremål för ett s.k. kvalificerat
förvärv. Ändringen innebär att sådana förvärv jämställs med förvärv av
aktier i bankaktiebolag.
11 §
Ändringen - i den del som träder i kraft den 1 juli 1996 - innebär att
kravet på att det skall föreligga synnerliga skäl för att ett icke-finansiellt
företag skall få vara moderföretag till en bank tas bort.
21 §
Ändringen är föranledd av att bankrörelsedefinitionen i 1 kap. 2 § fått en
ny lydelse.
Av skäl som utvecklats närmare i allmänmotiveringen, se avsnitt 5.4.3,
föreslås att tillståndsfri sparkasseverksamhet, som vid lagens ikrafträdan-
de bedrivs i ekonomiska föreningar utan krav på oktroj enligt bankrörel-
selagen, skall få fortsätta till och med den 31 december 1997 om
föreningen har en icke-finansiell huvudverksamhet. Vissa sparkassor
bedrivs i en ekonomisk förening som har som enda syfte att ta emot
medlemsdepositioner och placera dem i värdepapper. Också en sådan
förening bör omfattas av övergångsbestämmelsen om föreningen ingår i
en större organisation med icke-finansiell huvudverksamhet.
3 §
Ändringen innebär att undantagslistan för tillståndspliktig finansierings-
verksamhet har utökats med en ny punkt nio om vissa mindre sparlåne-
föreningars rätt att bedriva tillståndsfri finansieringsverksamhet. Bestäm-
161
11 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 74
melsen motsvarar 1 kap. 2 b § bankrörelselagen, se kommentaren till den Prop. 1995/96:74
bestämmelsen i avsnitt 12.2.1 ovan samt avsnitt 5.4.2.
1 §
Ändringen är påkallad av den nya definitionen av bankrörelse i 1 kap.
2 § bankrörelselagen (1987:617). Av detta lagrum följer att inte heller
kreditmarknadsbolag får ta emot sådan inlåning som är förbehållen
bankerna. Något särskilt påpekande om detta i lagen om kreditmark-
nadsbolag är inte erforderligt.
1 §
Enligt huvudregeln i denna paragraf får en bank stiftas endast av fysiska
personer. Undantag medges dock enligt den nuvarande lydelsen bl.a. för
centrala föreningsbanker i samband med ombildning enligt 11 kap. före-
ningsbankslagen. Eftersom ombildningsbestämmelsema inte skall föras
över till den nya lagen om medlemsbanker, se avsnitt 6.2.1, har undan-
taget beträffande centrala föreningsbankers rätt att uppträda som stiftare
tagits bort i förevarande paragraf.
Ändringen i 13 § har kommenterats i avsnitt 9 i den allmänna motivering-
en.
Ändringen innebär att ett försäkringsbolag som är moderbolag till en
bank får vara dotterföretag till andra företag en banker (jfr ändringen av
7 kap. 11 § bankrörelselagen).
162
Sveriges riksbank, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i
Sundsvall, Kommerskollegium, Bankstödsnämnden, Finansinspektionen,
Riksgäldskontoret, Konkurrensverket, Posten AB, Konsumentverket,
Kooperativa Rådet, Svenska Bankföreningen, Sveriges Allmänna Hypo-
teksbank och Landshypotek, Stadshypotek AB, Finansbolagens Förening,
Glesbygdsmyndigheten, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemän-
nens centralorganisation (TCO), SACO Sveriges akademikers centralor-
ganisation, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Företagarnas Riks-
organisation, Sveriges Industriförbund, Svenska kommunförbundet, Sveri-
ges köpmannaförbund, Svenska handelskammarförbundet, Grossistför-
bundet Svensk handel, Kooperativa förbundet, Sveriges Aktiesparares
Riksförbund, Allmänna pensionsfonden, första-tredje fondstyrelserna, All-
männa pensionsfonden, fjärde fondstyrelsen, Samhällsvetenskapliga fakul-
teten vid Göteborgs universitet, Juridiska fakulteten vid Uppsala universi-
tet, Sveriges Advokatsamfund, Obligationsfrämjandet, Föreningen Aukto-
riserade Revisorer (FAR), Handelns utredningsinstitut (HUI), American
Express Company AB, HSB Riksförbund, JAK - Jord Arbete Kapital -
ekonomisk förening, Sveriges Bankkunders Riksförbund, Konsumenternas
Bankbyrå, Forex AB, ICA Handlarnas AB, Kooperativa institutet, Nor-
diska Sparlån ekonomisk förening, Petroleumhandelns riksförbund, Riks-
byggen sparkassa ekonomisk förening, Samspar ekonomisk förening,
Sparkassan SOLA - Fria Kulturfonden ekonomisk förening, Stockholms
Kooperativa bostadsförening ekonomisk förening, Lantbrukarnas Riksför-
bund (LRF), Sweden Tax-Free Shopping STS AB (Eurochange), Valuta-
specialisten AB och Fristående Sparbankers Riksförbund.
Efter remiss har yttranden avgetts över Betaltjänstutredningens delbe-
tänkande (SOU 1994:66) Finansiella tjänster i förändring av Sveriges
riksbank, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Sundsvall,
Bankstödsnämnden, Finansinspektionen, Riksgäldskontoret, Konkurren-
sverket, Posten AB, Konsumentverket, Kooperativa Rådet, Svenska
Bankföreningen, Sveriges Allmänna Hypoteksbank och Landshypotek,
Finansbolagens Förening, Glesbygdsmyndigheten, Landsorganisationen
i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska
Arbetsgivareföreningen (SAF), Företagamas Riksorganisation, Sveriges
köpmannaförbund. Grossistförbundet Svensk handel, Kooperativa
förbundet, Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet,
Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Sveriges Advokatsamfund,
Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR), HSB Riksförbund, JAK -
Jord Arbete Kapital - ekonomisk förening, Sveriges Bankkunders
Riksförbund, ICA Handlarna AB, Kooperativa institutet. Nordiska
Prop. 1995/96:74
bilaga 1
163
Sparlån ekonomisk förening, Petroleumhandelns riksförbund, Riksbyggen
sparkassa ekonomisk förening, Sparkassan SOLA - Fria Kulturfonden
ekonomisk förening, Stockholms Kooperativa bostadsförening ekonomisk
förening och Lantbrukarnas Riksförbund (LRF). Yttranden har dessutom
inkommit från Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation, För-
säkringsförbundet, Skandia och Margareta Lidberg.
Prop. 1995/96:74
bilaga 1
164
Efter remiss har yttrande avgetts över promemorian Ändringar i lagstift-
ningen för kreditinstitut och värdepappersbolag med anledning av nya
EG-direktiv, m.m. (Ds 1994:78) - i den del som avser icke-finansiella
företag som ägare till banker - av Sveriges riksbank, Finansinspektionen,
Kammarrätten i Jönköping, Konkurrensverket, Landsorganisationen i
Sverige (LO), Svenska Bankföreningen och Sveriges bankkunders riksför-
bund.
Prop. 1995/96:74
bilaga 2
165
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs följande.
1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om hur en medlemsbank bildas och
om dess organisation m.m. Bestämmelser om den rörelse som en med-
lemsbank får driva samt andra bestämmelser som är gemensamma för
bankaktiebolag, sparbanker och medlemsbanker finns i bankrörelselagen
(1987:617).
2§
En medlemsbank är en ekonomisk förening som har till ändamål att
främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att driva bankverk-
samhet i vilken medlemmarna deltar genom att använda bankens tjänster
som insättare eller på annat sätt.
Bestämmelser i andra författningar om ekonomiska föreningar gäller
även medlemsbanker, om inte annat följer av denna lag eller i övrigt är
särskilt föreskrivet.
3 §
För en medlemsbanks förpliktelser svarar endast bankens tillgångar.
4 §
Varje medlem skall betala insats i medlemsbanken i enlighet med vad
som föreskrivs i stadgarna. Betalningen skall alltid fullgöras i pengar.
En medlemsbank skall när bankens rörelse påbörjas ha ett bundet eget
kapital som vid tidpunkten för beslut om oktroj motsvarar minst fem
miljoner ecu. I 5 kap. 4 § 5 lagen (1995:000) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag finns bestämmelser om vad som
utgör bundet eget kapital.
Om balansomslutningen i den planerade verksamheten uppgår till högst
etthundra miljoner kronor, får regeringen medge att bolaget har lägre
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
166
bundet eget kapital än det som anges i första stycket, dock lägst mot-
svarande en miljon ecu.
5 §
En medlemsbank är moderföretag och en annan juridisk person är
dotterföretag, om medlemsbanken
1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar
i den juridiska personen,
2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av röst-
erna för samtliga aktier eller andelar,
3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse
eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse, eller
4. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att
ensam utöva ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal
med den juridiska personen eller på grund av föreskrift i dess bolagsord-
ning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar.
Vidare är en juridisk person dotterföretag till moderföretaget, om ett
annat dotterföretag till moderföretaget eller moderföretaget tillsammans
med ett eller flera andra dotterföretag eller flera andra dotterföretag
tillsammans
1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar
i den juridiska personen,
2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller andelar, eller
3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse
eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsva-
rande ledningsorgan.
Om ett dotterföretag äger aktier eller andelar i en juridisk person och
på grund av avtal med denna eller på grund av föreskrift i dess bolags-
ordning, bolagsavtal eller därmed jämförliga stadgar har rätt att ensamt
utöva ett bestämmande inflytande över den juridiska personen, är även
denna dotterföretag till moderföretaget.
Moderföretag och dotterföretag utgör tillsammans en koncem.
6 §
I de fall som avses i 5 § första stycket 1-3 och andra stycket skall sådana
rättigheter som tillkommer någon som handlar i eget namn men för en
annan fysisk eller juridisk persons räkning anses tillkomma den personen.
Vid bestämmandet av antalet röster i ett dotterföretag beaktas inte de
aktier eller andelar i dotterföretaget som innehas av företaget självt eller
av dess dotterföretag. Detsamma gäller aktier eller andelar som innehas
av den som handlar i eget namn men för dotterföretagets eller dess
dotterföretags räkning.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
167
1 §
En medlemsbank skall ha minst tre medlemmar. Medlemmarna skall anta
stadgar samt välja styrelse och revisorer.
2 §
Medlemsbankens stadgar skall stadfästas. Till ansökan om stadfästelse
skall en plan för verksamheten fogas.
Stadfästelse av stadgar meddelas av regeringen.
Vid behandlingen av en ansökan om stadfästelse av stadgar prövas att
stadgarna överensstämmer med denna lag, bankrörelselagen (1987:617)
och andra författningar samt om det behövs särskilda bestämmelser med
hänsyn till omfattningen och arten av medlemsbankens verksamhet.
Regeringen skall stadfästa stadgarna och bevilja oktroj om
1. den planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven på en
sund bankverksamhet, och
2. det inte kan antas att de som kommer att äga ett sådant kvalificerat
innehav i banken som avses i 1 kap. 3 § 2 bankrörelselagen, kommer att
motverka en sund utveckling av verksamheten i bolaget.
Oktroj får inte vägras på den grunden att det inte behövs någon ytter-
ligare bank.
3 §
Om stadgarna ändras skall även ändringen stadfästas.
Regeringen kan uppdra åt Finansinspektionen att pröva frågor om stad-
fästelse av ändring av stadgarna i sådana fall som inte är av principiell
betydelse eller i övrigt av synnerlig vikt.
4 §
Stadgarna skall ange
1. medlemsbankens firma,
2. den ort i Sverige där styrelsen skall ha sitt säte,
3. de rörelsegrenar som banken avser att driva,
4. villkoren för medlemskap i banken,
5. den insats med vilken varje medlem skall delta i banken och i vilken
utsträckning medlemmar får delta i banken med insats utöver vad de är
skyldiga att delta med,
6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer
samt eventuella suppleanter, som skall utses av stämman, samt tiden för
deras uppdrag,
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
168
7. för det fall att fullmäktige enligt 7 kap. 12 § skall finnas, deras
befogenhet, hur de skall utses och tiden för deras uppdrag,
8. inom vilken tid och hur föreningsstämman skall sammankallas samt
hur andra meddelanden skall komma till medlemmarnas eller fullmäktiges
kännedom,
9. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma,
10. vad som skall ske med bankens behållna tillgångar när den upp-
löses, samt
11. för det fall att förlagsinsatser som avses i 5 kap. skall förekomma,
vad som skall gälla för dessa.
5 §
En nybildad medlemsbank skall anmälas för registrering senast fyra
månader efter det att dess stadgar har stadfästs.
För registrering krävs att medlemsbanken har minst så många medlem-
mar som anges i 1 § och att dessa har betalt in insatsbelopp enligt stad-
garna.
För registrering av en medlemsbank krävs att banken har ett så stort
bundet eget kapital som föreskrivs i 1 kap. 4 §.
Frågan om medlemsbankens bildande har fallit, om anmälan för regi-
strering inte har skett inom den tid som anges i första stycket eller om
Finansinspektionen genom beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit
en sådan anmälan eller vägrat registrering. I sådant fall svarar styrelse-
ledamöterna solidariskt för återbetalningen av insatser och uppkommen
avkastning, med avdrag för kostnader på grund av åtgärder enligt 6 §
första stycket tredje meningen.
6 §
Innan en medlemsbank har registrerats, kan den inte förvärva rättigheter
eller ta på sig skyldigheter. Den kan inte heller föra talan inför domstolar
eller andra myndigheter. Styrelsen kan dock föra talan i mål rörande
bankens bildande och i övrigt vidta åtgärder för att få in utfästa insatser.
Om en förpliktelse uppkommer genom en åtgärd på medlemsbankens
vägnar före registreringen, svarar de som har beslutat om eller deltagit
i åtgärden solidariskt för förpliktelsen. Vid registreringen övergår
ansvaret på banken, om förpliktelsen har tillkommit efter det att banken
har bildats.
Har före registreringen ett avtal för medlemsbanken slutits med en med-
kontrahent som visste att banken var oregistrerad kan denne, om inte
annat följer av avtalet, frånträda detta endast om frågan om bankens bild-
ande har fallit enligt 5 § fjärde stycket. Om medkontrahenten inte visste
att banken var oregistrerad, kan han frånträda avtalet innan banken har
registrerats.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
169
7 §
Den nybildade medlemsbanken skall genom kungörelse i Post- och Inrik-
es Tidningar tillkännage när den börjar sin rörelse. Banken skall till
Finansinspektionen anmäla vilken dag som kungörande har skett.
1 §
En medlemsbank får inte vägra någon inträde som medlem, om det inte
finns särskilda skäl för det med hänsyn till arten eller omfattningen av
bankens verksamhet eller bankens syfte eller annan omständighet.
En juridisk person som en medlemsbank har ett dominerande inflytande
1 får inte vara medlem i banken.
Styrelsen skall pröva en ansökan om inträde, om inte annat följer av
stadgarna. I stadgarna får det föreskrivas att inträdesansökan skall göras
skriftligen och att ansökningshandlingen skall vara försedd med sökan-
dens bevittnade namnunderskrift.
2 §
Den som genom bodelning, arv eller testamente har förvärvat en med-
lems andel har rätt att efter anmälan inträda som medlem i medlems-
banken, om inte annat följer av 1 § andra stycket eller föreskrivs i
stadgarna.
Anmälan om inträde skall, vid förvärv av en avliden medlems andel,
göras senast sex månader efter dödsfallet eller vid den senare tidpunkt då
dödsboet avgår ur medlemsbanken enligt 5 §.
I annat fall än det som avses i andra stycket skall anmälan göras senast
sex månader efter det att andelen vid bodelning har lagts ut på andra
makens lott. Ansöker förvärvaren inte om inträde inom denna tid, skall
medlemmen därmed anses ha sagt upp sig till utträde. Förvärvaren har
i sådant fall den rätt som tillkommer en avgången medlem enligt 4 kap.
1 §, med den skyldighet som följer av 4 kap. 2 §.
3 §
Den som genom överlåtelse har förvärvat en medlems andel skall ansöka
om inträde i medlemsbanken inom sex månader efter överlåtelsen. Om
han antas, inträder han som medlem i överlåtarens ställe. Ansöker han
inte om inträde inom föreskriven tid eller avslås hans ansökan, skall
överlåtaren därmed anses ha sagt upp sig till utträde. Förvärvaren har i
sådant fall den rätt som tillkommer en avgången medlem enligt 4 kap.
1 §, med den skyldighet som följer av 4 kap. 2 §.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
170
4 §
En medlem har rätt att säga upp sig till utträde ur medlemsbanken. I stad-
garna får det föreskrivas att en uppsägning skall göras skriftligen och att
uppsägningshandl ingen skall vara försedd med medlemmens bevittnade
namnunderskrift.
1 stadgarna får det även föreskrivas att uppsägning inte får göras förrän
efter viss tid, högst två år, från inträdet. Tiden får utsträckas till högst
fem år, om Finansinspektionen medger det. Föreskrifter i stadgarna om
att uppsägning får göras först efter viss tid gäller inte i fall som avses i
7 kap. 15 § tredje stycket och 10 kap. 3 § andra stycket.
En medlem får uteslutas ur medlemsbanken på sådan grund som anges
i stadgarna. Föreningsstämman skall besluta om uteslutningen, om inte
något annat föreskrivs i stadgarna.
5 §
Avgång ur en medlemsbank sker, utom i fall som avses i 7 kap. 15 §
tredje stycket samt 10 kap. 3 § andra stycket, vid utgången av det rä-
kenskapsår som slutar tidigast en månad eller den längre tid, dock högst
sex månader, som har bestämts i stadgarna, efter det att medlemmen har
sagt upp sig till utträde eller uteslutits eller någon annan omständighet
som föranlett avgången har inträffat.
En medlem som har uteslutits ur medlemsbanken förlorar genast sin rätt
att delta i överläggningar och beslut om bankens angelägenheter.
6 §
Styrelsen skall föra en medlemsförteckning. Förteckningen skall innehålla
uppgift om
1. varje medlems namn och postadress,
2. det sammanlagda beloppet inbetalda medlemsinsatser enligt den
senast fastställda balansräkningen, samt
3. summorna av medlemsinsatsbelopp som efter utgången av det räken-
skapsår balansräkningen avser har återbetalats eller högst skall återbetalas
enligt 4 kap. 1 och 3 §§ och om tiden för återbetalningarna.
Medlemsförteckningen kan bestå av ett betryggande lösblads- eller
kortsystem. Den kan också föras med automatisk databehandling eller på
annat liknande sätt.
Medlemsförteckningen skall hållas tillgänglig hos medlemsbanken för
var och en som vill ta del av den.
Varje medlem har rätt att på begäran få skriftlig uppgift av banken om
sitt medlemskap och om sina inbetalade insatser.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
171
1 §
En medlem som har avgått ur en medlemsbank har rätt att sex månader
efter avgången få ut sina inbetalade medlemsinsatser. Beloppet får dock
inte överstiga hans andel i förhållande till övriga medlemmar av bankens
egna kapital enligt den balansräkning som hänför sig till tiden före
avgången. Vid beräkning av bankens egna kapital skall man bortse från
reservfonden, fonden för orealiserade vinster, uppskrivningsfonden och
förlagsinsatserna.
Den avgångne har vidare rätt att på samma sätt som övriga medlemmar
få ut sin andel av beslutad vinstutdelning.
Träder medlemsbanken i likvidation inom sex månader från avgången
eller meddelas inom samma tid beslut om att försätta banken i konkurs,
skall den avgångnes rätt att få ut medlemsinsatser bedömas enligt
grunderna för reglema om skifte av bankens tillgångar.
En medlems rätt enligt första-tredje styckena kan begränsas i stadgarna.
Detta gäller dock inte i sådana fall som avses i 7 kap. 15 § tredje stycket
eller 10 kap. 3 § andra stycket.
2 §
Om medlemsbanken försätts i konkurs på en ansökan som har gjorts
inom ett år från en medlems avgång, är denne skyldig att betala tillbaka
vad han har fått ut av sina medlemsinsatser i den utsträckning det behövs
för att bankens skulder skall kunna betalas.
3 §
En medlem som deltar i medlemsbanken med högre insatsbelopp än han
är skyldig att delta med, har rätt att efter uppsägning få ut överskjutande
belopp utan att avgå ur banken. Beträffande uppsägningen samt med-
lemmens rätt att få ut det uppsagda beloppet och hans skyldighet att
betala tillbaka vad han har fått ut tillämpas 1 och 2 §§ samt 3 kap. 4 §
första stycket. Sexmånadersfristen enligt 1 § skall därvid räknas från
utgången av det räkenskapsår som efter det att uppsägningen har gjorts
slutar tidigast en månad eller den längre tid, dock högst sex månader,
som har bestämts i stadgarna. Dessutom gäller att sådant insatsbelopp får
betalas ut endast om det kan ske med hänsyn till bestämmelserna om
kapitaltäckning i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora
exponeringar för kreditinstitut och värdepappersföretag.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
172
1 §
En medlemsbank kan i stadgarna föreskriva att kapital får tillskjutas,
utöver vad som följer av 2 kap. 4 § första stycket 5, genom särskilda
insatser (förlagsinsatser) och att sådana insatser får tillskjutas även av
andra än medlemmar.
Förlagsinsatser får tillskjutas med högst ett så stort belopp att summan
av gjorda förlagsinsatser efter tillskottet uppgår till högst det belopp som
svarar mot summan av andra då inbetalda insatser än förlagsinsatser i
medlemsbanken.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
2 §
Stadgarna får innehålla föreskrifter om begränsningar i fråga om vem
som har rätt att tillskjuta förlagsinsatser och genom överlåtelse förvärva
de rättigheter som är förenade med förlagsinsatserna (förlagsandelar). För
redan gjorda insatser får inte strängare begränsningar införas än vad som
gällde när insatsen gjordes.
Förvärv av förlagsandelar i strid mot föreskrifter som avses i första
stycket är ogiltiga.
3 §
Om medlemsbanken upplöses och det vid upplösningen finns överskott,
har innehavarna av förlagsandelar rätt att så långt överskottet räcker få
förlagsinsatserna inlösta med belopp motsvarande insatsernas storlek,
innan utbetalning sker för andra ändamål. Finns det flera förlagsinsatser
och förslår inte överskottet till full betalning av samtliga, skall överskottet
fördelas på insatserna i förhållande till deras storlek.
4 §
För varje förlagsinsats skall medlemsbanken utfärda ett förlagsandels-
bevis. Beviset skall ställas till viss person, till innehavaren eller till viss
person eller order och innehålla uppgift om
1. bankens firma,
2. nummer eller annan beteckning för beviset,
3. insatsens storlek,
4. den rätt till utdelning som insatsen medför,
5. det sätt på vilket utdelning skall betalas ut och inlösen ske,
6. föreskrifter som avses i 2 § första stycket, samt
7. upplysning om vad 2 § andra stycket innehåller.
173
Förlagsandelsbeviset skall undertecknas av banken. Styrelseledamöters
eller firmatecknares namnteckning får återges genom tryckning eller på
liknande sätt.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
5 §
I fråga om förlagsandelsbevis gäller, om inte annat följer av denna lag,
i tillämpliga delar vad som föreskrivs i lagen (1936:81) om skuldebrev.
Bevis som har ställts till viss person jämställs med enkelt skuldebrev, och
bevis till innehavaren eller till viss person eller order, med löpande
skuldebrev. Den som innehar ett förlagsandelsbevis ställt till viss person
eller order och som enligt medlemsbankens anteckning på beviset är
ägare till förlagsandelen är likställd med den som enligt 13 § andra
stycket samma lag förmodas ha rätt att göra skuldebrevet gällande. An-
teckning på beviset skall göras endast om innehavaren styrker sitt förvärv
av den förlagsandel som beviset avser.
6 §
Styrelsen skall föra en förteckning över samtliga förlagsinsatser. Denna
kan bestå av betryggande lösblads- eller kortsystem eller föras med
automatisk databehandling eller på annat liknande sätt. Förteckningen
skall innehålla uppgift om storleken på varje förlagsinsats, om tidpunkten
för varje insats och om den rätt till utdelning som insatsen medför. För-
teckningen skall hållas tillgänglig för var och en som vill ta del av den.
7 §
Den som innehar en förlagsandel har rätt att få förlagsinsatsen inlöst
tidigast fem år efter tillskottet under förutsättning att han skriftligen säger
upp beloppet minst två år i förväg.
Medlemsbanken får lösa in en förlagsinsats tidigast fem år efter till-
skottet under förutsättning att banken skriftligen säger upp beloppet minst
sex månader i förväg.
Inlösen enligt denna paragraf sker till det belopp som utgör insatsens
storlek enligt förlagsandelsbeviset. Beloppet får dock inte överstiga
innehavarens andel i förhållande till övriga förlagsinsatser av medlems-
bankens egna kapital enligt den senast fastställda balansräkningen, utan
anlitande av reservfond eller uppskrivningsfond. Om banken försätts i
konkurs på en ansökan som görs inom ett år efter inlösen, skall vad som
föreskrivs i 4 kap. 2 § om återbetalning tillämpas i fråga om förlagsinsat-
sen.
174
1 §
En medlemsbank skall ha en styrelse med minst fem ledamöter. Styrelsen
skall förvalta bankens angelägenheter i enlighet med vad som föreskrivs
i denna lag och bankrörelselagen (1987:617).
Styrelsen väljs av föreningsstämman, om det inte föreskrivs i stadgarna
att en eller flera styrelseledamöter skall utses på annat sätt. Särskilda be-
stämmelser om att styrelseledamot kan utses av annan än stämman finns
1 4 §.
En styrelseledamots uppdrag gäller för den tid som anges i stadgarna.
Uppdragstiden får inte omfatta mer än fyra räkenskapsår och skall be-
stämmas så att uppdraget upphör vid slutet av den ordinarie förenings-
stämma på vilken styrelseval förrättas.
Vad som sägs i denna lag och bankrörelselagen om styrelseledamöter
skall i tillämpliga delar gälla även suppleanter.
Bestämmelser om arbetstagarrepresentanter finns i lagen (1987:1245)
om styrelserepresentation för de privatanställda.
2 §
Ett uppdrag som styrelseledamot upphör i förtid, om ledamoten eller den
som har utsett ledamoten begär det. Anmälan om avgång skall göras hos
styrelsen och, om en ledamot som inte är vald på föreningsstämma vill
avgå, även hos den som har tillsatt ledamoten.
Om en styrelseledamots uppdrag upphör i förtid eller hinder enligt 3 §
uppkommer för honom att vara styrelseledamot och det inte finns någon
suppleant som kan inträda i hans ställe, skall övriga styrelseledamöter
vidta åtgärder för att en ny styrelseledamot tillsätts för den återstående
mandattiden. Sådana åtgärder behöver dock inte vidtas, om den förutvar-
ande ledamoten var arbetstagarrepresentant som avses i lagen
(1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda. Skall leda-
moten väljas på föreningsstämma, kan valet vänta till nästa ordinarie
stämma på vilken styrelseval förrättas, om styrelsen är beslutför med
kvarstående ledamöter och suppleanter och deras antal inte understiger
fem.
Om en styrelseledamot som enligt stadgarna skall tillsättas i annan
ordning än genom val av föreningsstämman inte har utsetts, skall
Finansinspektionen förordna en ersättare på ansökan av en styrelseleda-
mot, medlem, borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av
att det finns någon som kan företräda banken.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
175
3 §
Minst hälften av styrelseledamöterna skall vara bosatta inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet, om inte regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande, Finansinspektionen i särskilda fall tillåter något annat.
Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 11
kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara styrelseledamot. Att detsamma
gäller den som är underkastad näringsförbud följer av 6 § lagen
(1986:436) om näringsförbud.
Styrelseledamöterna skall vara medlemmar i medlemsbanken, om inte
stadgarna i särskilt angivna fall tillåter annat. Den som enligt lag är
ställföreträdare för en medlem eller, om en juridisk person är medlem,
den som är ledamot av styrelsen för den juridiska personen eller delägare
i denna får dock vara styrelseledamot utan att vara medlem i banken,
även om stadgarna saknar föreskrift om det.
Bestämmelserna i andra stycket gäller inte arbetstagarrepresentanter
som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de
privatanställda.
Av styrelseledamöterna får högst en för varje påbörjat femtal vara
anställd i medlemsbanken. Vid denna beräkning skall hänsyn inte tas till
arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen om styrelserep-
resentation för de privatanställda.
4 §
Styrelsen skall utse en eller, om det behövs, flera verkställande direktörer
att under styrelsens inseende leda verksamheten i banken. Styrelsen får
även utse ställföreträdare för verkställande direktör. Om någon annan än
en styrelseledamot utses till verkställande direktör, skall han ingå som
ledamot i styrelsen. Om någon annan än en styrelseledamot eller en
styrelsesuppleant utses till ställföreträdare för verkställande direktör, skall
han ingå som suppleant i styrelsen. Verkställande direktör skall vara bo-
satt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen i särskilda fall
tillåter något annat.
Vad som sägs i denna lag om verkställande direktör skall i tillämpliga
delar gälla också för ställföreträdare för verkställande direktör.
5 §
När en styrelseledamot tillträder sitt uppdrag, skall han för införing i
aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncem
som medlemsbanken, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i
aktieinnehavet skall anmälas inom en månad.
Första stycket gäller inte, om anmälningsskyldighet föreligger enligt
insiderlagen (1990:1342).
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
176
6 §
Styrelsen får, med den inskränkning som följer av 7 §, uppdra åt
verkställande direktör eller någon annan att ensam eller tillsammans med
annan vidta sådana åtgärder som det annars är styrelsens uppgift att vidta.
En person som har fått ett sådant uppdrag kallas delegat.
Delegation enligt första stycket får även ske till särskilda ledningsorgan
för visst område (regionstyrelse) eller för ett eller flera bankkontor
(kontorsstyrelse).
Styrelsen skall i en instruktion meddela föreskrifter om de befogenheter
som verkställande direktör och andra delegater skall ha. Instruktionen
skall fastställas för ett år i sänder. Avser uppdraget att bevilja kredit,
skall grunderna för kreditgivningen fastställas. Om det har utsetts flera
verkställande direktörer, skall instruktionen ange hur ledningen av med-
lemsbankens verksamhet skall fördelas mellan dem. Styrelsen skall så
snart det kan ske sända en kopia av instruktionen till Finansinspektionen
samt, när ändringar vidtagits i instruktionen, underrätta inspektionen om
detta.
Uppdrag som avses i första stycket kan när som helst återkallas eller
inskränkas. Även om styrelsen har lämnat delegatuppdrag får styrelsen
själv avgöra ärenden av varje slag.
7 §
Styrelsen får inte uppdra åt en enskild styrelseledamot eller någon annan
att avgöra ärenden som är av principiell betydelse eller i övrigt av större
vikt.
Styrelsen får inte i något fall uppdra åt en enskild styrelseledamot eller
någon annan att bevilja kredit till fysisk eller juridisk person som
omfattas av bestämmelserna i 2 kap. 17 § bankrörelselagen (1987:617).
Trots bestämmelserna får styrelsen uppdra åt någon annan att inom
fastställda gränser bevilja kredit i och för en rörelse som drivs av låntaga-
ren.
Styrelsen får endast i enlighet med de föreskrifter som regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen meddelar uppdra åt
en enskild styrelseledamot eller någon annan att ensam eller i förening
med annan bevilja kredit till andra anställda och delegater än sådana som
avses i andra stycket och till fysiska eller juridiska personer som står i
ett sådant förhållande till dem som anges i 2 kap. 17 § första stycket 6
och 7 bankrörelselagen.
Bestämmelserna i denna paragraf om kredit gäller även garantiför-
bindelse som medlemsbanken åtar sig.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
177
12 Riksdagen 1995/96. 1 sand. Nr 74
8 §
Verkställande direktör eller annan delegat som är anställd i en medlems-
bank får inte vara styrelseledamot i sådana företag vars huvudsakliga
verksamhet består i att förvalta eller driva handel med aktier eller som
driver emissionsrörelse. I andra företag får de vara styrelseledamöter, om
bankens styrelse i varje särskilt fall ger sitt tillstånd. Den som tillståndet
avser får inte delta i styrelsens beslut i frågan.
Första stycket gäller inte om företaget ingår i samma koncem som ban-
ken.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
9 §
Om en medlemsbank har blivit moderföretag, skall styrelsen meddela
detta till dotterföretagets ledning. Dotterföretagets ledning skall lämna
styrelsen för banken de upplysningar som behövs för att bedöma kon-
cernens ställning och resultatet av koncernens verksamhet.
10 §
Inom styrelsen skall en av ledamöterna vara ordförande. Styrelsen skall
välja ordförande om inte annat föreskrivs i stadgarna eller beslutas av
föreningsstämman. Styrelsen får även utse vice ordförande. Vid lika
röstetal avgörs valet genom lottning.
Verkställande direktör eller annan anställd i medlemsbanken får inte
vara ordförande eller vice ordförande.
11 §
Ordföranden skall se till att sammanträden hålls när det behövs. På
begäran av en styrelseledamot skall styrelsen sammankallas.
Vid styrelsens sammanträden skall det föras protokoll, som under-
tecknas eller justeras av ordföranden och den ledamot som styrelsen utser
till det. Styrelseledamot har rätt att få avvikande mening antecknad till
protokollet. Protokollen skall föras i nummerföljd och förvaras på
betryggande sätt.
12 §
Styrelsen är beslutför, om mer än hälften av hela antalet styrelseleda-
möter eller det högre antal som föreskrivs i stadgarna är närvarande.
Beslut i ett ärende får dock inte fattas, om inte såvitt möjligt samtliga
styrelseledamöter fått tillfälle att delta i ärendets behandling och fått
tillfredsställande underlag för att avgöra ärendet. Om en styrelseledamot
178
inte kan komma och det finns en suppleant som skall träda in i hans
ställe, skall suppleanten ges tillfälle till det. Suppleant för arbetstagarleda-
mot som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation
för de privatanställda, skall dock alltid få underlag och ges tillfälle att
delta i ärendets behandling på samma sätt som en styrelseledamot.
Om inte stadgarna föreskriver särskild röstmajoritet, gäller som
styrelsens beslut den mening för vilken mer än hälften av de närvarande
röstar eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder. Är
styrelsen inte fulltalig, skall de som röstar för beslutet dock utgöra mer
än en tredjedel av hela antalet styrelseledamöter, om inte annat föreskrivs
i stadgarna.
Handlingar som enligt denna lag eller bankrörelselagen (1987:617)
skall undertecknas av styrelsen skall skrivas under av minst hälften av
hela antalet styrelseledamöter.
13 §
En styrelseledamot eller en delegat får inte handlägga frågor om avtal
mellan honom och medlemsbanken. Han får inte heller handlägga frågor
om avtal mellan banken och tredje man, om han i frågan har ett väsent-
ligt intresse som kan strida mot bankens. Han får inte heller delta i beslut
om avtal mellan banken och tredje man, som han ensam eller tillsammans
med annan får företräda. Med avtal jämställs rättegång eller annan talan.
14 §
Styrelsen företräder medlemsbanken och tecknar dess firma.
Styrelsen kan bemyndiga en styrelseledamot eller någon annan att före-
träda medlemsbanken och teckna dess firma, om inte ett förbud mot
sådant bemyndigande har tagits in i stadgarna. Minst en av dem som
bemyndigas att företräda banken och teckna dess firma skall vara bosatt
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen i särskilda fall
tillåter något annat. I övrigt gäller i fråga om den som inte är styrelsele-
damot vad som sägs i 3 § första och andra styckena och 13 § om
styrelseledamot.
Rätten att teckna medlemsbankens firma får utövas endast av två eller
flera personer i förening. Ingen annan inskränkning får registreras.
Styrelsen kan när som helst återkalla ett bemyndigande som avses i
andra stycket.
Om medlemsbanken inte har någon behörig ställföreträdare som är bo-
satt i Sverige, skall styrelsen bemyndiga en person som är bosatt här att
på bankens vägnar ta emot delgivning. Ett sådant bemyndigande får inte
lämnas till någon som är underårig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
179
15 §
Styrelsen eller annan ställföreträdare för medlemsbanken får inte företa
rättshandling eller annan åtgärd som är ägnad att bereda otillbörlig fördel
åt en medlem eller någon annan till nackdel för banken eller annan med-
lem.
En ställföreträdare får inte följa sådana föreskrifter av förenings-
stämman eller annat föreningsorgan som inte är gällande därför att de står
i strid med denna lag, bankrörelselagen (1987:617), lagen (1995:000) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller stadgarna.
16 §
Har en ställföreträdare överskridit sin befogenhet när han företog en
rättshandling för medlemsbanken, gäller inte rättshandlingen mot banken,
om den mot vilken rättshandlingen företogs insåg eller borde ha insett att
befogenheten överskreds.
17 §
Medlemsbanken skall anmäla för registrering vem som har utsetts till
styrelseledamot, suppleant och firmatecknare och vem som enligt 14 §
bemyndigats att på bankens vägnar ta emot delgivning samt deras post-
adress och personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum. Om
någon ledamot eller suppleant har utsetts enligt lagen (1987:1245) om
styrelserepresentation för de privatanställda, skall detta anges. Banken
skall även anmäla för registrering vilka som tecknar bankens firma och
på vilket sätt.
Anmälan görs första gången när medlemsbanken enligt 2 kap. 5 § an-
mäls för registrering och därefter genast efter det att en ändring har in-
träffat i ett förhållande som har anmälts eller skall anmälas för registre-
ring enligt första stycket. Rätt att göra anmälan har även den som anmäl-
ningen gäller.
Om medlemsbankens postadress ändras, skall banken genast anmäla det
för registrering.
1 §
Föreningsmedlemmarnas rätt att besluta i medlemsbankens angelägenheter
utövas vid föreningsstämman.
Varje medlem har en röst, om inte annat anges i stadgarna.
Av 12 § framgår att föreningsstämmans befogenheter helt eller delvis
kan överlämnas åt särskilt valda fullmäktige.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
180
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
2 §
En medlems rätt vid föreningsstämman utövas av medlemmen personligen
eller den som är medlemmens ställföreträdare enligt lag eller genom
ombud med skriftlig, dagtecknad fullmakt. Fullmakten gäller högst ett år
från utfärdandet. Ingen får som ombud företräda mer än en medlem, om
inte annat anges i stadgarna.
En medlem får vid föreningsstämman ha högst ett biträde.
3 §
En medlem får inte själv eller genom ombud rösta i fråga om
1. talan mot honom,
2. hans befrielse från skadeståndsansvar eller annan förpliktelse
gentemot medlemsbanken, eller
3. talan eller befrielse som avses i 1 eller 2 beträffande annan, om
medlemmen har ett väsentligt intresse i frågan som kan strida mot ban-
kens.
Bestämmelserna i första stycket om medlem gäller även ombud för
medlem.
4 §
Föreningsstämman skall hållas på den ort där styrelsen har sitt säte. I
stadgarna kan det dock föreskrivas att föreningsstämman skall eller kan
hållas på annan angiven ort. Om utomordentliga omständigheter
föranleder det, får stämman hållas på annan plats inom Sverige.
5 §
Ordinarie föreningsstämma skall hållas inom fyra månader efter utgången
av varje räkenskapsår. Vid en sådan stämma skall styrelsen lägga fram
årsredovisningen och revisionsberättelsen samt, i en medlemsbank som
är moderförening, koncernredovisningen och koncemrevisionsberättelsen.
Vid stämman skall beslut fattas
1. om fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen samt, i
medlemsbank som är moderförening, koncemresultaträkningen och
koncembalansräkningen,
2. om dispositioner beträffande vinst eller förlust enligt den fastställda
balansräkningen,
3. om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna, samt
4. i andra ärenden som ankommer på stämman enligt denna lag,
bankrörelselagen (1987:617) eller stadgarna.
181
Beslut i en fråga som avses i andra stycket 1-3 skall dock skjutas upp
till en fortsatt stämma, om majoriteten eller en minoritet som består av
minst en tiondel av samtliga röstberättigade begär det. Den fortsatta
stämman skall hållas minst en och högst två månader efter den ordinarie
stämman. Något ytterligare uppskov är inte tillåtet.
6§
Extra föreningsstämma skall hållas när styrelsen finner skäl till det. En
sådan stämma skall även hållas när det för uppgivet ändamål skriftligen
begärs av flertalet av revisorerna eller av minst en tiondel av samtliga
röstberättigade eller det mindre antal som kan vara bestämt i stadgarna.
Kallelse skall utfärdas inom ljorton dagar från den dag då begäran kom
in till medlemsbanken.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
7 §
En medlem har rätt att få ett ärende behandlat vid en föreningsstämma,
om han begär det på det sätt och inom den tid som kan vara bestämd i
stadgarna. Saknar stadgarna sådana bestämmelser, skall medlemmen
skriftligen framställa sin begäran hos styrelsen i så god tid att ärendet kan
tas upp i kallelsen till stämman. Den som har uteslutits ur medlems-
banken har inte rätt att få ärende behandlat vid stämman, även om han
ännu inte har avgått ur banken.
8 §
Styrelsen kallar till föreningsstämma. Kallelsen får utfärdas tidigast fyra
veckor före stämman. Om inte stadgarna föreskriver längre tid skall
kallelsen utfärdas senast två veckor före ordinarie och senast en vecka
före extra stämma. Om stämman skjuts upp till en dag som infaller
senare än fyra veckor efter det att stämman har inletts, skall kallelse
utfärdas till den fortsatta stämman. Om det enligt denna lag eller
stadgarna krävs att ett stämmobeslut skall fattas på två stämmor för att
det skall bli giltigt, får kallelse till den senare stämman inte utfärdas
innan den första stämman har hållits. I en sådan kallelse skall det anges
vilket beslut den första stämman har fattat.
Kallelse skall ske enligt stadgarna. Skriftlig kallelse skall dock alltid
sändas till varje medlem vars postadress är känd för medlemsbanken, om
1. ordinarie föreningsstämma skall hållas på annan tid än som före-
skrivs i stadgarna, eller
2. föreningsstämma skall behandla fråga om
a) sådan ändring av stadgarna som avses i 15 § första eller andra
stycket,
b) bankens försättande i likvidation, eller
182
c) bankens uppgående i en annan bank genom fusion.
I kallelsen skall de ärenden som skall förekomma på stämman anges
tydligt. Om stämman skall behandla ett ärende om medlemsbankens upp-
gående i en annan bank genom fusion eller ett ärende om bankens försätt-
ande i likvidation, skall förslaget och grunden för detta anges i kallelsen.
Om ett ärende avser ändring av stadgarna, skall det huvudsakliga innehål-
let av förslaget till ändringen anges i kallelsen. Ett fullständigt förslag till
stadgeändringen skall efter det att kallelse har utfärdats hållas tillgängligt
för medlemmarna hos banken och genast sändas till medlemmar som
begär det och uppger sin postadress.
Under minst en vecka före den stämma som avses i 5 § skall redovis-
ningshandlingarna och revisionsberättelsen samt, i medlemsbank som är
moderförening, koncemredovisningshandlingamaochkoncemrevisionsbe-
rättelsen eller kopior av dessa hållas tillgängliga för medlemmarna och
innehavarna av förlagsandelar hos banken och genast sändas till med-
lemmar och innehavare av förlagsandel som begär det och uppger sin
postadress.
9 §
Om bestämmelser i denna lag, bankrörelselagen (1987:617) eller
stadgarna rörande kallelse till föreningsstämma eller tillhandahållande av
handlingar har åsidosatts i ett ärende, får stämman inte besluta i ärendet
utan samtycke av alla medlemmar som berörs av felet. Stämman får dock
även utan sådant samtycke avgöra ett ärende som inte har tagits upp i
kallelsen, om ärendet enligt stadgarna skall förekomma på stämman eller
omedelbart föranleds av ett annat ärende som skall avgöras. Den får
också besluta att extra föreningsstämma skall sammankallas för be-
handling av ärendet.
10 §
Föreningsstämman öppnas av styrelsens ordförande eller av den som
styrelsen har utsett. Stämman utser ordförande vid stämman. I stadgarna
kan det dock bestämmas vem som skall öppna stämman och vara
ordförande vid denna.
Stämmans ordförande skall, om det behövs, upprätta en förteckning
över närvarande medlemmar, ombud och biträden (röstlängd). Uppgift
om medlemmarnas rösträtt skall lämnas i röstlängden, om det före-
kommer olika rösträtt bland medlemmarna. Sedan röstlängden har
godkänts av stämman, skall den tillämpas till dess att stämman beslutar
om ändring. Uppskjuts stämman till en senare dag än nästföljande
vardag, skall en ny röstlängd upprättas om det behövs.
Ordföranden skall se till att det förs protokoll vid stämman. I fråga om
protokollets innehåll gäller
1. att röstlängden skall tas in i eller fogas som bilaga till protokollet,
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
183
2. att stämmans beslut skall föras in i protokollet, samt
3. om röstning har skett, att resultatet skall anges i protokollet.
Protokollet skall undertecknas av ordföranden och minst en juster-
ingsman som utses av stämman. Senast tre veckor efter stämman skall det
justerade protokollet hållas tillgängligt hos medlemsbanken för med-
lemmarna och innehavarna av förlagsandelar. Protokollen skall förvaras
på betryggande sätt.
H §
Styrelsen skall, om en medlem begär det och styrelsen finner att det kan
ske utan väsentlig nackdel för medlemsbanken eller nämnvärd olägenhet
för enskild, på föreningsstämman lämna upplysningar om förhållanden
som kan inverka på bedömandet av bankens årsredovisning och dess
ställning i övrigt eller av ett ärende på stämman. Ingår banken i en
koncem avser upplysningsplikten även bankens förhållande till andra
koncernföretag samt, om banken är moderförening, koncernredovisningen
liksom sådana förhållanden som kan inverka på bedömningen av
dotterföretagens ställning.
Kan en begärd upplysning lämnas endast med stöd av uppgifter som
inte är tillgängliga på stämman, skall upplysningen inom två veckor
därefter hållas skriftligen tillgänglig för medlemmarna hos medlems-
banken samt sändas till de medlemmar som har begärt upplysningen.
Finner styrelsen att en begärd upplysning inte kan lämnas till med-
lemmarna utan väsentlig nackdel för medlemsbanken eller nämnvärd
olägenhet för enskild, skall upplysningen på medlemmens begäran i
stället lämnas till bankens revisorer inom två veckor efter stämman.
Revisorerna skall inom en månad efter stämman skriftligen yttra sig till
styrelsen om huruvida den begärda upplysningen har lämnats till dem
samt huruvida upplysningen enligt deras mening borde ha föranlett
ändring i revisionsberättelsen eller, beträffande bank som är moderför-
ening, i koncernrevisionsberättelsen, liksom huruvida upplysningen i
övrigt ger anledning till erinran. Om så är fallet, skall ändringen eller
erinrinan anges i yttrandet. Styrelsen skall hålla revisorernas yttrande till-
gängligt hos banken för medlemmarna samt sända en kopia av det till de
medlemmar som har begärt upplysningen.
12 §
I stadgarna får det bestämmas att föreningsstämmans befogenheter helt
eller delvis skall utövas av särskilt valda fullmäktige.
En fullmäktige får inte väljas för längre mandatperiod än tre år. Till
fullmäktig får utses endast medlem i medlemsbanken eller någon som
utan att vara medlem enligt 6 kap. 3 § andra stycket ändå kan väljas till
styrelseledamot.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
184
Ett fullmäktigsammanträde anses som en föreningsstämma. I fråga om
fullmäktig gäller bestämmelserna i 1-11 §§ om medlem i medlemsbanken.
Dock får en fullmäktig inte rösta genom ombud.
Angående beslut av fullmäktige i ärenden som avses i 15 § eller
10 kap. 3 § skall medlemmarna underrättas på det sätt som stadgarna
föreskriver.
Även om fullmäktige har utsetts, har medlemmarna i medlemsbanken
sådan rätt som avses i 7 §, 8 § fjärde stycket och 10 § ijärde stycket
andra meningen.
13 §
Föreningsstämmans beslut utgörs av den mening som har fått mer än
hälften av de avgivna rösterna eller, vid lika röstetal, den mening som
ordföranden biträder. Vid val anses den vald som fått de flesta rösterna.
Vid lika röstetal avgörs valet genom lottning, om inte annat beslutas av
stämman innan valet förrättas.
Första stycket gäller inte, om annat följer av denna lag, bankrörelsela-
gen (1987:617) eller stadgarna. Beträffande beslut som avses i 14 och
15 §§ kan dock i stadgarna endast föreskrivas villkor som går längre än
som anges i dessa paragrafer.
14 §
Beslut att ändra stadgarna fattas av föreningsstämman. Beslutet är giltigt
om samtliga röstberättigade har förenat sig om det. Beslutet är även
giltigt, om det har fattats på två på varandra följande föreningsstämmor
och på den senare stämman biträtts av minst två tredjedelar av de
röstande eller den större majoritet som krävs enligt 15 §.
15 §
Ett beslut om sådan ändring av stadgarna som innebär att en medlems för-
pliktelse att erlägga insatser till medlemsbanken ökas eller att hans rätt
till årsvinst inskränks är giltigt, om beslutet på den senare stämman enligt
14 § biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande.
Ett beslut om sådan ändring av stadgarna som innebär att en medlems
rätt till medlemsbankens behållna tillgångar vid dess upplösning inskränks
är giltigt, om beslutet på den senare stämman enligt 14 § biträtts av samt-
liga röstande. Detsamma gäller, om ändringen innebär en inskränkning
i en medlems rätt att återfå insats enligt 4 kap. 1 eller 3 § eller innebär
att en medlems utträde ur banken försvåras och ändringen skall gälla
även dem som var medlemmar i banken när frågan avgjordes.
Ett beslut om ändring av stadgarna i de hänseenden som avses i första
och andra styckena får inte tillämpas mot en medlem som inte har sam-
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
185
tyckt till ändringen och som säger upp sig till utträde ur medlemsbanken
inom en månad från det att slutligt beslut fattades eller, om beslutet
fattades av fullmäktige, från det medlemmen underrättades om beslutet.
I ett sådant fall får medlemmen, oavsett vad stadgarna föreskriver, ut-
träda ur banken vid utgången av det räkenskapsår som slutar tidigast en
månad efter uppsägningen. Vid utträdet har medlemmen den rätt som en
avgående medlem har enligt 4 kap. 1 § första och andra styckena.
16 §
Ett beslut om ändring av stadgarna skall genast anmälas för registrering
sedan ändringen har stadfästs. Beslutet får inte verkställas förrän registre-
ring har skett.
Beslut som innebär nedsättning av medlemsinsatsernas belopp eller
annan lindring av medlemmarnas insatsskyldighet enligt stadgarna får inte
verkställas förrän ett år efter registreringen.
17 §
Föreningsstämman får inte fatta beslut som är ägnade att ge otillbörlig
fördel åt en medlem eller någon annan till nackdel för medlemsbanken
eller annan medlem.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
18 §
Om ett beslut av föreningsstämman inte har kommit till i behörig ordning
eller i övrigt strider mot denna lag, bankrörelselagen (1987:617), lagen
(1995:000) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller
stadgarna, kan talan mot medlemsbanken om att beslutet skall upphävas
eller ändras föras av medlem, innehavare av förlagsandelar, styrelsen
eller styrelseledamot.
Talan skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Väcks
inte talan inom denna tid, är rätten till talan förlorad.
Talan får väckas senare än vad som sägs i andra stycket när
1. beslutet är sådant att det inte lagligen kan fattas ens med alla med-
lemmars samtycke,
2. samtycke till beslutet krävs av alla eller vissa medlemmar och sådant
samtycke inte har getts, eller
3. kallelse till stämman inte har skett eller de bestämmelser om kallelse
som gäller för medlemsbanken har eftersatts i något väsentligt avseende.
En dom varigenom föreningsstämmans beslut upphävs eller ändras
gäller även för de medlemmar och innehavare av förlagsandelar som inte
har fört talan. Rätten kan ändra föreningsstämmans beslut endast om det
kan fastställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft. Är
föreningsstämmans beslut sådant som enligt denna lag eller bankrörelse-
186
lagen skall anmälas för registrering, skall rätten underrätta Finansin-
spektionen för registrering, om beslutet har upphävts eller ändrats genom
en dom som har vunnit laga kraft eller rätten genom beslut under
rättegången har förordnat att föreningsstämmans beslut inte får verk-
ställas.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
19 §
Om styrelsen vill väcka talan mot medlemsbanken, skall styrelsen sam-
mankalla en föreningsstämma för val av ställföreträdare att föra bankens
talan i tvisten. Stämning delges med den valda ställföreträdaren.
Ett förbehåll i stadgarna att tvister mellan medlemsbanken och styrel-
sen, styrelseledamot, likvidator, medlem, innehavare av förlagsandel eller
röstberättigad som inte är medlem skall hänskjutas till skiljemän, har
samma verkan som ett skiljeavtal. Om styrelsen begär skiljemannaförfa-
rande mot banken, tillämpas första stycket. Är det fråga om en klanderta-
lan av styrelsen mot föreningsstämmans beslut, är rätten till talan inte
förlorad enligt 18 § andra stycket, om styrelsen inom den klandertid som
anges där har kallat till föreningsstämma enligt första stycket.
1 §
Medlemsbankens medel får betalas ut till medlemmarna endast i form av
överskottsutdelning, återbetalning av medlemsinsatser enligt 4 kap.,
utbetalning vid nedsättning av medlemsinsatsemas belopp och utskiftning
vid bankens likvidation.
Med överskottsutdelning avses i denna lag
1. gottgörelse i form av återbäringar eller liknande som grundas på
rörelsens resultat utan att ha räknats in i redovisade årsresultat, och
2. utdelningar från redovisade årsresultat i form av medlemsåterbäring
eller på annat sätt (vinstutdelning).
Att stadgarna skall innehålla bestämmelser om användningen av be-
hållna tillgångar vid medlemsbankens likvidation följer av 2 kap. 4 §.
2 §
Vinstutdelning får inte överstiga vad som i den fastställda balansräk-
ningen och, i fråga om medlemsbank som är moderförening, i den fast-
ställda koncembalansräkningen för det senaste räkenskapsåret redovisas
som bankens eller koncernens fria egna kapital med avdrag för
1. det belopp som enligt lag eller stadgarna skall avsättas till bundet
eget kapital eller, i fråga om bank som är moderförening, det belopp som
187
av det fria egna kapitalet i koncernen enligt årsredovisningarna för
företag inom denna skall föras över till det bundna egna kapitalet, och
2. belopp som annars enligt stadgarna skall användas för något annat
ändamål än utdelning till medlemmarna.
Vinstutdelning som beräknas på annat sätt än i förhållande till den om-
fattning i vilken medlemmarna har deltagit i medlemsbankens verksamhet
eller i övrigt tagit denna i anspråk, får fastställas till högst en ränta för
år på inbetalda medlemsinsatser som motsvarar det av riksbanken
fastställda diskonto som gällde vid räkenskapsårets utgång med tillägg av
tre procentenheter.
3 §
Gottgörelser som avses i 1 § andra stycket 1 får inte lämnas i vidare mån
än att föreskriven avsättning kan ske till reservfonden.
Överskottsutdelning får inte ske med så stort belopp att utdelningen
med hänsyn till medlemsbankens eller koncernens konsolideringsbehov,
likviditet eller ställning i övrigt står i strid med god affärssed.
4 §
Gottgörelser och sådan vinstutdelning som beräknas i förhållande till den
omfattning i vilken någon har deltagit i medlemsbankens verksamhet eller
i övrigt tagit denna i anspråk får lämnas även till andra än medlemmar.
Även vinstutdelning av det slag som avses i 2 § andra stycket får
lämnas till innehavare av förlagsandelar. Därvid gäller inte den be-
gränsning i fråga om utdelningens höjd som anges där.
5 §
Föreningsstämman fattar beslut om överskottsutdelning. Den får uppdra
åt styrelsen att fatta beslut om gottgörelser. Stämman får inte besluta om
utdelning av större belopp än styrelsen har föreslagit eller godkänt.
6§
Till reservfonden skall avsättas minst tjugofem procent av den del av
medlemsbankens nettovinst för året som inte går åt för att täcka en balan-
serad förlust. Vid avsättning till reservfonden skall till nettovinsten räknas
även gottgörelser. Uppgår reservfonden till minst tio procent av bankens
utlåning vid utgången av det närmast föregående räkenskapsåret, behöver
sådan avsättning till reservfond som avses i detta stycke inte ske.
Till reservfonden skall vidare det belopp avsättas som
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
188
1. medlem vid avgång ur medlemsbanken inte får tillbaka av sina in-
satser,
2. förlagsandelsinnehavare inte får ut vid inlösen av en förlagsinsats,
3. enligt stadgarna skall avsättas till reservfonden,
4. enligt beslut av föreningsstämman i övrigt skall föras över från det
i balansräkningen redovisade fria egna kapitalet till reservfonden.
Reservfonden får enligt beslut av föreningsstämman sättas ned endast
för att täcka sådan förlust enligt den fastställda balansräkningen som inte
kan täckas av fritt eget kapital.
7 §
Sker utbetalning till en medlem eller någon annan i strid mot denna lag,
skall mottagaren betala tillbaka vad han erhållit med ränta beräknad enligt
5 § räntelagen (1975:635) från det att utbetalningen erhållits intill dess att
högre ränta skall betalas enligt 6 § räntelagen till följd av 3 eller 4 §
samma lag. Detta gäller dock inte om mottagaren hade skälig anledning
att anta att utbetalningen utgjorde laglig överskottsutdelning.
För den brist som uppkommer vid återbetalningen ansvarar enligt 5
kap. 1-4 §§ bankrörelselagen (1987:617) de som medverkat till att besluta
om eller verkställa utbetalningen eller till att upprätta eller fastställa en
oriktig balansräkning som legat till grund för beslutet.
8 §
Föreningsstämman får besluta om gåvor till allmännyttiga eller därmed
jämförliga ändamål, om det med hänsyn till ändamålet, medlemsbankens
ställning och omständigheterna i övrigt kan anses skäligt. Styrelsen får
för sådana ändamål endast använda tillgångar som med hänsyn till ban-
kens ställning är av ringa betydelse.
Frivillig likvidation
1 §
Föreningsstämman kan besluta att medlemsbanken skall träda i likvida-
tion.
Ett beslut om likvidation är giltigt endast om samtliga röstberättigade
förenat sig om beslutet eller detta har fattats på två på varandra följande
stämmor och på den senare stämman biträtts av minst två tredjedelar av
de röstande. Längre gående villkor för att beslutet skall bli giltigt får
föreskrivas i stadgarna. Likvidationen inträder omedelbart eller den
senare dag som stämman beslutar.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
189
Ett beslut om likvidation kan dock alltid fattas med enkel majoritet, om
det gäller ett beslut enligt 19 § andra stycket eller om det finns grund för
tvångslikvidation enligt 2 eller 4 §. Vid lika röstetal utgörs stämmans
beslut av den mening som ordföranden biträder. Ett beslut om likvidation
enligt detta stycke har omedelbar verkan.
Tvångslikvidation
2 §
Om antalet medlemmar går ned under det lägsta antal som föreskrivs i
2 kap. 1 §, skall styrelsen snarast möjligt till föreningsstämman hänskjuta
frågan huruvida medlemsbanken skall träda i likvidation. Inträder inte ett
tillräckligt antal medlemmar inom tre månader efter det att antalet gått
ned under det föreskrivna lägsta antalet, skall styrelsen, om inte stämman
beslutar att medlemsbanken skall träda i likvidation, hos rätten ansöka att
medlemsbanken försätts i likvidation. En sådan ansökan kan även göras
av en styrelseledamot, en revisor, en medlem eller en innehavare av för-
lagsandel. En anmälan till rätten om samma förhållanden kan även göras
av Finansinspektionen.
Görs ansökan eller anmälan enligt första stycket, förordnar rätten att
medlemsbanken skall träda i likvidation, om det inte under ärendets hand-
läggning i första instans styrks att det föreskrivna lägsta medlemsantalet
har uppnåtts.
3 §
Om styrelseledamöterna underlåter att fullgöra sina skyldigheter enligt
2 § första stycket, svarar den och andra som med vetskap om denna
underlåtenhet handlar på medlemsbankens vägnar solidariskt för de för-
pliktelser som uppkommer för banken. En styrelseledamot undgår dock
ansvar, om han visar att underlåtenheten inte beror på försummelse av
honom. Solidariskt ansvar för de förpliktelser som uppkommer för
banken inträder även för sådana medlemmar som med vetskap om att
banken är skyldig att träda i likvidation enligt 2 § första stycket ändå
deltar i beslut att fortsätta bankens verksamhet. Ansvarighet enligt denna
paragraf gäller dock inte för förpliktelser som uppkommer sedan likvida-
tionsfrågan har hänskjutits till rättens prövning eller sedan ett tillräckligt
antal medlemmar har inträtt efter den tid som anges i 2 § första stycket.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
190
4 §
Rätten skall besluta att medlemsbanken skall träda i likvidation, om
1. medlemsbankens rörelse inte öppnats inom ett år från dess bildande,
2. oktrojen för medlemsbanken har återkallats, eller
3. medlemsbanken efter en konkurs som avslutats med överskott inte
inom föreskriven tid har fattat beslut om likvidation enligt 19 § andra
stycket.
Beslut om likvidation skall dock inte meddelas, om det styrks att
likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning i första
instans.
Fråga om likvidation enligt första stycket prövas på anmälan av Finans-
inspektionen eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, medlem eller
innehavare av förlagsandel. I det fall som avses i första stycket 3 prövas
frågan även på ansökan av borgenär eller av annan vars rätt kan vara be-
roende av att det finns någon som kan företräda medlemsbanken.
Förfarandet hos rätten
5 §
Görs ansökan eller anmälan som avses i 2 eller 4 §, skall rätten genast
kalla medlemsbanken, Finansinspektionen samt de medlemmar och borge-
närer som vill yttra sig i ärendet att inställa sig för rätten på en bestämd
dag, då frågan om skyldighet för banken att träda i likvidation skall prö-
vas. Kallelsen skall delges banken, om det kan ske på annat sätt än enligt
15-17 §§ delgivningslagen (1970:428). Rätten skall se till att kallelsen
kungörs i Post- och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra månader
före inställelsedagen.
6 §
Har sökanden haft kostnader för delgivning eller kungörelse samt för
expeditioner i ett ärende enligt 2 eller 4 §, skall kostnaderna betalas av
medlemsbankens medel, om banken förpliktas träda i likvidation eller om
rätten i annat fall finner det skäligt. När anmälan har gjorts av Finansin-
spektionen skall dessa kostnader betalas av banken.
Genomförandet av likvidationen
7 §
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
Föreningsstämman eller den domstol som beslutar att medlemsbanken
skall träda i likvidation skall genast anmäla beslutet till Finansinspektio-
nen för registrering. Finansinspektionen skall därvid utan dröjsmål utse
191
två eller flera likvidatorer. Likvidatorerna träder i styrelsens ställe och
har till uppgift att genomföra likvidationen.
8 §
Bestämmelserna i denna lag och bankrörelselagen (1987:617) om styrelse
och styrelseledamöter skall tillämpas på likvidatorerna, i den utsträckning
inte annat följer av detta kapitel.
Ett uppdrag att vara revisor upphör inte genom att medlemsbanken
träder i likvidation. Bestämmelserna om revision i 3 kap. bankrörel-
selagen skall tillämpas under likvidationen. Revisionsberättelsen skall
innehålla ett uttalande om huruvida likvidationen, enligt revisorernas
mening, onödigt fördröjs.
9 §
I fråga om föreningsstämma under likvidation skall bestämmelserna i
denna lag och bankrörelselagen (1987:617) om föreningsstämma tilläm-
pas, i den utsträckning inte annat följer av detta kapitel.
10 §
När medlemsbanken har trätt i likvidation, skall styrelsen genast lämna
en redovisning för sin förvaltning av bankens angelägenheter under den
tid för vilken redovisningshandlingar inte förut har lagts fram på före-
ningsstämma. Redovisningen skall läggas fram på stämman så snart det
kan ske. Bestämmelserna om årsredovisning och revisionsberättelse skall
tillämpas.
Om tiden även omfattar det föregående räkenskapsåret, skall en särskild
redovisning lämnas för detta år. I en medlemsbank som är moderföretag
skall denna särskilda redovisning även omfatta koncernredovisning.
H §
Likvidatorerna skall ansöka om kallelse på medlemsbankens okända
borgenärer.
12 §
Likvidatorerna skall så snart det kan ske genom försäljning på offentlig
auktion eller på annat lämpligt sätt förvandla medlemsbankens egendom
till pengar, i den utsträckning det behövs för likvidationen, samt betala
bankens skulder. Bankens rörelse får fortsättas, om det behövs för en
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
192
ändamålsenlig avveckling eller för att de anställda skall få skälig tid på
sig för att skaffa nya anställningar.
13 §
Likvidatorerna skall för varje räkenskapsår lämna en årsredovisning, som
skall läggas fram på den ordinarie föreningsstämman för godkännande.
I fråga om likvidatoremas redovisning och dess behandling på stämman
tillämpas inte 7 kap. 5 § andra stycket 1 och 2 denna lag. Bestämmelser-
na i 5 kap. 17-23 §§ och 6 kap. 2 § årsredovisningslagen (1995:000)
samt 5 kap. 2 § 3 och 6 kap. 2 och 3 §§ lagen (1995:000) om årsredo-
visning i kreditinstitut och värdepappersbolag behöver inte heller
tillämpas.
I balansräkningen tas det egna kapitalet upp i en post, varvid insatska-
pitalet anges inom linjen och i förekommande fall delas upp på med-
lemsinsatskapital och förlagsinsatskapital.
Ingen tillgång får tas upp till ett högre värde än den beräknas inbringa
efter avdrag för försäljningskostnaderna. Om en tillgång kan beräknas in-
bringa ett väsentligt högre belopp än det värde som har tagits upp i
balansräkningen eller om det för en skuld eller en likvidationskostnad kan
beräknas gå åt ett belopp som väsentligt avviker från den redovisade av-
sättningen eller skulden, skall vid tillgångs-, avsättnings- eller skuld-
posten det beräknade beloppet anges inom linjen.
14 §
När den i kallelsen på okända borgenärer bestämda anmälningstiden har
gått ut och alla kända skulder blivit betalda, skall likvidatorerna skifta
medlemsbankens behållna tillgångar. Om det råder tvist om något skuld-
belopp eller om skuldbeloppet inte är förfallet till betalning eller av annan
orsak inte kan betalas, skall så mycket av bankens medel som kan
behövas för denna betalning behållas och återstoden skiftas.
De medlemmar eller innehavare av förlagsandelar som vill klandra skif-
tet skall väcka talan mot medlemsbanken senast tre månader efter det att
slutredovisningen lades fram på föreningsstämman.
Om en medlem eller innehavare av en förlagsandel inte inom fem år
efter det att slutredovisningen lades fram på föreningsstämman har anmält
sig för att lyfta vad han har fått vid skiftet, har han förlorat sin rätt till
detta. Om medlen är ringa i förhållande till de skiftade tillgångarna, kan
rätten på anmälan av likvidatorerna förordna att medlen skall tillfalla
Allmänna arvsfonden. I annat fall skall 17 § tillämpas.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
13 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 74
193
15 §
När likvidatorerna har fullgjort sitt uppdrag, skall de så snart det kan ske
avge en slutredovisning för sin förvaltning genom en förvaltningsbe-
rättelse som avser likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall även inne-
hålla en redogörelse för skiftet. Till berättelsen skall redovisningshand-
lingar för hela likvidationstiden fogas. Berättelsen och redovisningshand-
lingarna skall lämnas till revisorerna. Dessa skall inom en månad därefter
avge en revisionsberättelse över slutredovisningen och förvaltningen
under likvidationen.
Efter det att revisionsberättelsen har lämnats till likvidatorerna skall
dessa genast kalla medlemmarna till en föreningsstämma för granskning
av slutredovisningen. Slutredovisningen med bifogade redovisningshand-
lingar och revisionsberättelsen skall hållas tillgängliga och sändas till
medlemmar och innehavare av förlagsandelar enligt bestämmelserna i
7 kap. 8 § fjärde stycket samt läggas fram på stämman. Föreskrifterna i
7 kap. 5 § andra stycket 3 och tredje stycket om beslut på förenings-
stämma om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna skall tillämpas på
likvidatorerna.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
16 §
När likvidatorerna har lagt fram slutredovisningen är medlemsbanken
upplöst. Detta skall genast anmälas för registrering.
En tiondel av samtliga röstberättigade kan dock begära hos likvidato-
rema att en föreningsstämma kallas in för att behandla en fråga om talan
skall väckas enligt 5 kap. 7 § bankrörelselagen (1987:617).
17 §
Om det efter medlemsbankens upplösning enligt 16 § visar sig att den har
tillgångar eller om talan väcks mot den eller om det av någon annan
orsak uppkommer behov av en likvidationsåtgärd, skall likvidationen fort-
sättas. Detta skall genast anmälas av likvidatorerna för registrering.
Kallelse till första föreningsstämman efter återupptagandet skall utfärdas
enligt stadgarna. Därutöver skall skriftliga kallelser sändas till varje
medlem vars postadress är känd för medlemsbanken.
18 §
Om en medlemsbank har trätt i likvidation på grund av föreningsstäm-
mans beslut, kan stämman sedan revisorerna avgivit yttrande besluta att
likvidationen skall upphöra och bankens verksamhet återupptas. Ett så-
dant beslut får dock inte fattas, om det finns anledning till likvidation på
grund av denna lag eller stadgarna, eller om utskiftning har ägt rum.
194
När beslut enligt första stycket fattas, skall en styrelse samtidigt väljas.
Föreningsstämmans beslut om likvidationens upphörande och val av en
styrelse skall likvidatorerna genast anmäla för registrering. Beslutet får
inte verkställas förrän Finansinspektionen lämnat tillstånd till detta och
registrering har skett.
Om ett likvidationsbeslut som avses i 1, 2 eller 4 § har blivit upphävt
genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft, skall likvidato-
rema genast anmäla detta för registrering samt kalla till föreningsstämma
för val av styrelse.
När likvidation har upphört enligt denna paragraf, skall 15 § tillämpas.
Konkurs
19 §
Om en medlemsbank har försatts i konkurs och denna avslutas utan
överskott, är banken upplöst när konkursen avslutas.
Om det finns överskott, skall föreningsstämman inom en månad från
det att konkursen avslutades besluta att banken skall träda i likvidation.
Om inte ett sådant beslut fattas gäller 4 §.
Var medlemsbanken i likvidation när den försattes i konkurs, skall
likvidationen fortsättas enligt 17 §, om konkursen avslutas med överskott.
20 §
Om en medlemsbank försätts i konkurs, skall tingsrätten sända en
underrättelse om beslutet till Finansinspektionen för registrering.
Under konkursen företräds banken som konkursgäldenär av den styrelse
eller de likvidatorer som finns vid konkursens början. Även under kon-
kursen gäller dock bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om ent-
ledigande och om nytillsättning.
När en konkurs har avslutats skall tingsrätten genast underrätta
Finansinspektionen om detta för registrering samt ange om överskott
finns eller inte. Tingsrätten skall även för registrering underrätta
Finansinspektionen när en överrätt genom beslut som vunnit laga kraft
har upphävt ett beslut att försätta medlemsbanken i konkurs.
Fusion genom absorption
1 §
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
Enligt ett avtal om fusion kan en medlemsbank (den överlåtande banken)
gå upp i en annan medlemsbank (den övertagande banken). En sådan
fusion innebär att medlemmarna i den överlåtande banken blir medlem-
195
mar i den övertagande banken och att den överlåtande banken upplöses
utan likvidation samt att dess tillgångar och skulder övertas av den över-
tagande banken. För att avtalet skall bli giltigt skall det godkännas av
föreningsstämman i den överlåtande banken. Fusion kan ske trots att den
överlåtande banken har trätt i likvidation. I ett sådant fall skall likvida-
tionen avslutas när tillstånd till fusionen enligt 5 § har registrerats.
Följande handlingar skall hållas tillgängliga för de röstberättigade, med-
lemmarna och innehavarna av förlagsandelar i den överlåtande medlems-
banken under minst en vecka före den föreningsstämma vid vilken frågan
om godkännande av fusionsavtalet skall behandlas samt läggas fram på
stämman:
1. förslag till föreningsstämmans beslut,
2. fusionsavtalet,
3. en redogörelse av styrelsen för de omständigheter som kan vara av
vikt vid bedömningen av förslagets lämplighet för medlemsbanken och
insättama,
4. ett yttrande av revisorerna över styrelsens redogörelse enligt 3, samt
5. en kopia av den övertagande medlemsbankens årsredovisning för det
senaste räkenskapsåret, försedd med anteckning om föreningsstämmans
beslut rörande bankens vinst eller förlust, samt en kopia av revisionsbe-
rättelsen för samma räkenskapsår.
Skall den överlåtande medlemsbankens årsredovisning inte behandlas
på den stämma som anges i andra stycket eller har den övertagande ban-
kens årsredovisning för det senaste räkenskapsåret inte behandlats på en
stämma i den banken, skall i stället för de handlingar som anges i andra
stycket 5 följande handlingar hållas tillgängliga och läggas fram på den
förstnämnda stämman i enlighet med vad som anges i andra stycket:
1. en kopia av medlemsbankens senaste årsredovisning, försedd med
anteckning om föreningsstämmans beslut om bankens vinst eller förlust,
samt en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
2. en av styrelsen undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig
betydelse för bankens ställning som har inträffat efter det att årsredovis-
ningen har lämnats, samt
3. revisorernas yttrande över styrelsens redogörelse enligt 2.
Handlingarna skall genast sändas till de röstberättigade, medlemmar
eller innehavare av förlagsandel, som begär det och uppger sin post-
adress.
Fusion genom kombination
2 §
Enligt ett avtal om fusion kan två eller flera medlemsbanker (de över-
låtande bankerna) förenas genom att bilda en ny medlemsbank (den över-
tagande banken). En sådan fusion innebär att medlemmarna i de överlå-
tande bankerna blir medlemmar i den nya banken och att de överlåtande
bankerna upplöses utan likvidation samt att den nya banken övertar deras
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
196
tillgångar och skulder. Avtalet skall för att bli giltigt godkännas av
föreningsstämman i varje överlåtande medlemsbank. Bestämmelsen i 1 §
första stycket fjärde meningen skall tillämpas.
De handlingar som anges i 1 § andra stycket 1-4 och tredje stycket
skall upprättas för varje överlåtande medlemsbank. De skall hållas till-
gängliga för de röstberättigade, medlemmarna och innehavarna av för-
lagsandelar i de överlåtande bankerna under minst en vecka före den
föreningsstämma vid vilken frågan om godkännande av fusionsavtalet
skall behandlas. Handlingarna skall genast sändas till röstberättigad, med-
lem och innehavare av förlagsandel som begär det och uppger sin postad-
ress. Handlingarna skall läggas fram på stämmorna.
Fusionsavtalet skall innehålla ett förslag till stadgar för den nya med-
lemsbanken och ange hur styrelse och revisorer skall utses. Om de över-
låtande bankerna godkänner fusionsavtalet, skall de samtidigt i enlighet
med avtalets bestämmelser utse styrelse och revisorer i den nya banken.
Fusionsförfarandet
3 §
Ett beslut om godkännande av fusionsavtal är giltigt endast om det på
stämman har biträtts av samtliga röstberättigade eller har fattats på två på
varandra följande stämmor och på den senare stämman biträtts av minst
två tredjedelar av de röstande. I stadgarna får föreskrivas villkor som går
längre.
En medlem i en överlåtande medlemsbank, som inte har samtyckt till
fusionen, får säga upp sig till utträde inom den tid och på de villkor som
anges i 7 kap. 15 § tredje stycket.
4 §
När fusionsavtalet har godkänts av föreningsstämman, skall det anmälas
av den överlåtande medlemsbanken för registrering. Om detta inte har
skett inom fyra månader från stämmans beslut eller om Finansinspektion-
en genom ett beslut har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registre-
ring av avtalet, har frågan om fusion fallit.
Hinder mot registrering möter, om fusionen har förbjudits enligt kon-
kurrenslagen (1993:20) eller lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekono-
miskt samarbetsområde eller om prövning av fusionen pågår enligt någon
av dessa lagar.
Om fusionsavtalet har godkänts av fullmäktige, skall registreringsan-
mälan innehålla försäkran av styrelsen att underrättelse som avses i
7 kap. 12 § fjärde stycket skett.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
197
5 §
Senast två månader efter det att avtalet om fusion har registrerats skall
såväl överlåtande som övertagande medlemsbanker ansöka om regering-
ens tillstånd att verkställa avtalet. Tillstånd att verkställa fusionsavtalet
skall meddelas om fusionen kan anses förenlig med deras intressen, som
är insättare i de berörda bankerna eller i övrigt har fordringar på dessa
banker, samt om fusionen framstår som ändamålsenlig från allmän syn-
punkt.
När beslut om sådant tillstånd som avses i första stycket meddelas skall
stadgeändringar eller, i fall som avses i 2 §, den nybildade medlemsban-
kens stadgar stadfästas och oktroj beviljas.
Har inte ansökan om tillstånd att verkställa fusionsavtalet gjorts inom
den i första stycket föreskrivna tiden eller har ansökan avslagits, skall
Finansinspektionen förklara att frågan om fusion har fallit.
6§
Om en pensionsstiftelse eller en personalstiftelse hör till den överlåtande
medlemsbanken, gäller om stiftelsens överförande till den övertagande
banken bestämmelserna i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsut-
fästelse m.m.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
7 §
När ett lagakraftvunnet beslut om tillstånd att verkställa fusionsavtalet har
registrerats och nödvändiga stadgeändringar eller, vid fusion enligt 2 §,
stadgar för den nybildade medlemsbanken har stadfästs och oktroj har be-
viljats, anses fusionen genomförd och överlåtande medlemsbank upplöst.
Den överlåtande bankens medlemmar blir då medlemmar i den övertagan-
de banken, om inte uppsägning har skett enligt 3 § andra stycket. Samti-
digt övergår den överlåtande bankens tillgångar och skulder till den över-
tagande banken.
Fusion mellan en medlemsbank och ett helägt dotteraktiebolag
8 §
Om en medlemsbank äger samtliga aktier i ett dotterbolag, kan medlems-
bankens och bolagets styrelser träffa ett fusionsavtal som innebär att
dotterbolaget skall gå upp i medlemsbanken. Styrelserna skall anmäla
avtalet för registrering hos Finansinspektionen. Därvid gäller 5-7 §§ i
tillämpliga delar.
Dotterbolaget är upplöst när regeringens eller Finansinspektionens
beslut om tillstånd enligt 5 § har registrerats. Finansinspektionen skall
198
lämna uppgifter om fusionen till Patent- och registreringsverket, som
skall registrera tillståndet enligt 5 §.
Fusion enligt första stycket får ske även om det i dotterbolaget finns
egendom som medlemsbanken inte får förvärva. Sådan egendom måste
avyttras senast ett år från registreringen. Om det finns särskilda skäl, kan
Finansinspektionen förlänga denna frist.
Inlösen av aktier i ett dotterbolag
9 §
Om en medlemsbank själv eller tillsammans med ett eller flera dotterföre-
tag äger mer än nio tiondelar av aktierna med mer än nio tiondelar av
röstetalet för samtliga aktier i ett dotterbolag, har medlemsbanken rätt att
av de övriga aktieägarna i bolaget lösa in de återstående aktierna. Den
som har aktier som kan lösas in har också rätt att få dessa inlösta av
medlemsbanken.
En tvist huruvida rätt eller skyldighet till inlösen föreligger eller om
lösenbeloppet prövas av tre skiljemän. Om inte annat följer av bestämmel-
serna i detta kapitel, gäller i fråga om skiljemännen och förfarandet inför
dem i tillämpliga delar vad som är föreskrivet i lagen (1929:145) om skil-
jemän. Bestämmelserna i 18 § andra stycket nämnda lag om den tid inom
vilken skiljedomen skall meddelas gäller dock inte. Kostnaderna för skilje-
mannaförfarandet skall bäras av medlemsbanken, om inte skiljemännen
av särskilda skäl ålägger en annan aktieägare att helt eller delvis svara för
dessa kostnader. En part som är missnöjd med skiljedomen har rätt att
väcka talan vid domstol inom sextio dagar från det att han fick del av
skiljedomen i original eller bestyrkt kopia. Rätt domstol är tingsrätten i
den ort där bolagets styrelse har sitt säte.
Har medlemsbanken förvärvat större delen av sina aktier i bolaget på
grund av att en vidare krets inbjudits att till banken överlåta sådana aktier
mot viss ersättning, skall lösenbeloppet motsvara ersättningen, om det
inte finns särskilda skäl för annat.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
10 §
Om en medlemsbank vill lösa in aktier i ett dotterbolag enligt 9 § men
en överenskommelse om detta inte kan träffas, skall banken hos bolagets
styrelse skriftligen begära att tvisten hänskjuts till skiljemän. Banken skall
samtidigt uppge sin skiljeman.
Görs en begäran enligt första stycket, skall bolagets styrelse genast
genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstid-
ningar som styrelsen bestämmer anmoda de aktieägare, mot vilka lös-
ningsanspråket riktas, att skriftligen uppge sin skiljeman till bolaget
senast två veckor från kungörelsen. Anmodan skall även sändas med brev
till varje sådan aktieägare, om hans postadress är känd för bolaget.
199
Om inte samtliga aktieägare, vilkas namn är införda i aktieboken och
mot vilka lösningsanspråket riktas, inom den föreskrivna tiden har upp-
gett en gemensam skiljeman, skall bolagets styrelse begära hos rätten i
den ort där styrelsen har sitt säte att god man förordnas. Denne skall hos
samma rätt ansöka om förordnande av en sådan skiljeman och i tvisten
bevaka de frånvarande aktieägarnas rätt.
11 §
Aktieägarna är skyldiga att till medlemsbanken överlämna sina aktiebrev
med påskrift om överlåtelse eller, när frågan är om aktier i ett av-
stämningsbolag, att låta moderbolaget registreras som ägare till aktierna
enligt bestämmelserna i aktiekontolagen (1989:827), om en tvist om in-
lösen enligt 9 § prövas av skiljemän eller domstol och det är ostridigt
mellan parterna att det föreligger lösningsrätt eller om det i en dom som
har vunnit laga kraft har förklarats att sådan rätt föreligger utan att
lösenbeloppet samtidigt har fastställts. Skyldighet enligt vad nu sagts
föreligger dock endast om medlemsbanken ställer sådan säkerhet för kom-
mande lösenbelopp jämte ränta som godkänns av skiljemännen eller, om
tvisten är anhängig vid domstol, av domstolen.
Aktieägarna har rätt till skälig ränta på lösenbeloppet för tiden från det
att säkerhet har ställts till dess att lösenbeloppet förfaller till betalning.
12 §
Om ett fastställt lösenbelopp har erbjudits en aktieägare utan att denne
har överlämnat sina aktiebrev eller, i fråga om anstämningsbolag, låtit
medlemsbanken registreras som ägare, skall medlemsbanken utan
dröjsmål sätta ned lösenbeloppet enligt lagen (1927:56) om nedsättning
av pengar hos myndighet. Medlemsbanken får inte göra förbehåll om rätt
att återta det nedsatta beloppet.
13 §
Medlemsbanken är ägare till aktierna, om säkerhet har ställts enligt 11 §
eller om nedsättning har skett enligt 12 §. Innan aktiebreven i ett dotter-
bolag som inte är avstämningsbolag har överlämnats till medlemsbanken
medför breven i sådana fall endast rätt för innehavaren att mot över-
lämnande av breven till banken eller länsstyrelsen få ut lösenbeloppet
med ränta.
Om ett aktiebrev inte har överlämnats inom en månad från det att med-
lemsbanken blev ägare till aktien, får det utfärdas ett nytt aktiebrev som
är ställt till banken. Det nya aktiebrevet skall innehålla uppgift om att det
ersätter det äldre brevet. Om det äldre brevet därefter överlämnas till
banken, skall det i sin tur lämnas vidare till bolaget för att makuleras.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
200
Aktier i ett avstämningsbolag skall i fall som avses i första stycket
första meningen på begäran av medlemsbanken registreras med denna
som ägare enligt bestämmelserna i aktiekontolagen (1989:827).
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 då föreningsbankslagen
(1987:620) skall upphöra att gälla.
201
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (1987:617),
dels att i 2 kap. 6 a och 8 §§, 3 kap. 2 och 15 §§, 5 kap. 8 § samt
6 kap. 3 § orden "central föreningsbank" och ordet "föreningsbank" i
olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet "medlemsbank" i motsva-
rande form,
dels att 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 3 a, 5, 6, 9, 10, 13, 17 och 19 §§,
3 kap. 1, 4, 5 och 11 §§, 5 kap.l, 3 och 7 §, 6 kap. 1 §, 7 kap. 4, 5,
10, 11, 13, 14, 21, 22 och 24 §§ samt 8 kap.l, 2, 4, 5 och 8 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att det i 1 kap. skall införas nya bestämmelser, 2 a-c §§, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §’
Denna lag innehåller bestämmel-
ser om den rörelse som en bank
får driva samt vissa andra för
banker gemensamma bestämmel-
ser. Bestämmelser om hur en bank
bildas och om dess organisation
m.m. finns i bankaktiebolagslagen
(1987:618), sparbankslagen
(1987:619) och föreningsbanksla-
gen (1987:620).
Med bank förstås i denna lag
bankaktiebolag, sparbank och
föreningsbank (central förenings-
bank och lokal föreningsbank).
Med en banks stadgar förstås i
denna lag bolagsordning för bank-
aktiebolag, reglemente för spar-
bank och stadgar för förenings-
bank.
Denna lag innehåller bestämmel-
ser om den rörelse som en bank
får driva samt vissa andra för
banker gemensamma bestämmel-
ser. Bestämmelser om hur en bank
bildas och om dess organisation
m.m. finns i bankaktiebolagslagen
(1987:618), sparbankslagen
(1987:619) och lagen (1995:000)
om medlemsbanker.
Med bank förstås i denna lag
bankaktiebolag, sparbank och med-
lemsbank.
Med en banks stadgar förstås i
denna lag bolagsordning för bank-
aktiebolag, reglemente för spar-
bank och stadgar för medlemsbank.
För utländska bankföretags verksamhet genom filial i Sverige gäller be-
stämmelserna i denna lag i tillämpliga delar och i övrigt lagen (1992:160)
om utländska filialer m.m.
Denna lag gäller inte för verksamhet som bedrivs av Sveriges riksbank.
'Senaste lydelse 1992:1613.
202
Nuvarande lydelse
2
Med bankrörelse avses i denna
lag verksamhet i vilken ingår in-
låning från allmänheten på sådan
räkning som bank allmänt använ-
der.
Bankrörelse får, efter tillstånd
(oktroj) av regeringen, drivas av
bankaktiebolag, sparbanker och
centrala föreningsbanker. Vidare
får bankrörelse drivas av utländska
bankföretag under de förutsättning-
ar som anges i 4 och 5 §§.
Föreslagen lydelse
§2
Med bankrörelse avses i denna
lag verksamhet i vilken ingår inlå-
ning på konto om behållningen är
nominellt bestämd och disponibel
för insättaren.
Bankrörelse får, efter tillstånd
(oktroj) av regeringen, drivas av
bankaktiebolag, sparbanker och
medlemsbanker. Vidare får bank-
rörelse drivas av utländska bank-
företag under de förutsättningar
som anges i 4 och 5 §§.
2 a §
Om ett företag tar emot kund-
medel på konto utgör det inte så-
dan inlåning som avses i 2 § första
stycket om behållningen
1. är disponibel för kunden en-
dast för betalning av varor och
tjänster som framställs eller säljs
av företaget eller ett annat företag
i samma koncern eller med annan
nära ekonomisk anknytning till
företaget, eller i samband med att
kontoförhållandet upphör samt
2. uppgår till högst 15 000 kr.
2b §
Tillstånd enligt 2 § andra stycket
krävs inte för en ekonomisk före-
ning som bedriver inlåningsverk-
samhet om föreningen
- tar emot insättningar endast från
de egna medlemmarna
- endast har till ändamål att med
användande av medlemsinsättning-
ar tillgodose finansieringsbehov
hos medlemmarna
- antar endast fysiska personer till
medlemmar samt
- har högst 1 000 medlemmar
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
2Senaste lydelse 1992:1613.
203
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2c$
Ett företag som erbjuder kon-
toinsättningar enligt 2 a § eller
2 b § skall vid annonsering, skylt-
ning och annan marknadsföring om
kontotjänsten informera om att
kontobehållningen inte omfattas av
insättningsgarantin enligt lagen
(1995:000) om insättningsgaranti.
Innan ett kontoavtal sluts enligt
2 a § eller 2 b § skall det kontoför-
ande företaget informera insättaren
om att kontobehållningen inte om-
fattas av insättningsgarantin. Infor-
mationen skall lämnas skriftligen.
Om ett företag inte lämnar infor-
mation som anges i första eller
andra stycket eller som annars är
av betydelse från konsumentsyn-
punkt, gäller marknadsföringslagen
(1995:450).
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
3
Om det finns särskilda skäl får
regeringen, eller efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen
tillåta att en bank låter verksam-
heten bedrivas av annan än ban-
kens personal och i andra lokaler
än bankens egna.
§3
En banks verksamhet skall drivas
av bankens egen personal och i
bankens egna lokaler. Uttag från
konto utan bankbok får dock till-
handahållas även på annat sätt.
Finansinspektionen får ge en
bank tillstånd att tillhandahålla
följande tjänster för bankens räk-
ning genom ombud
1. insättning på bankkonto,
2. uttag från konto med bankbok,
och
3. betalningsförmedling.
Finansinspektionen får också ge
en bank tillstånd att tillhandahålla
andra särskilt angivna tjänster än
de som anges i andra stycket ge-
nom visst eller vissa ombud.
Tillstånd enligt andra och tredje
styckena får ges endast om
1. banken svarar för verksam-
heten mot kunden, och
2. det kan antas att verksamheten
kommer att bedrivas under kontrol-
3Senaste lydelse 1992:1613.
204
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5
En bank får förvärva ett bank-
aktiebolags eller en sparbanks
rörelse, om övertagandet inte kan
anses vara till skada för det all-
männa. Om förvärvet avser hela
eller en inte obetydlig del av rörel-
sen krävs det att regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen lämnar tillstånd
till förvärvet.
Ett bankaktiebolag får förvärva
en central föreningsbanks rörelse i
samband med ombildning enligt
11 kap. föreningsbankslagen
(1987:620).
lerade och säkerhetsmässigt be-
tryggande former.
Regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande, Finansinspek-
tionen får meddela närmare före-
skrifter om kontroll-, säkerhets-,
sekretess- och utbildningskrav samt
om ombudets redovisning.
§4
En bank får förvärva en annan
banks rörelse, om övertagandet
inte kan anses vara till skada för
det allmänna. Om förvärvet avser
hela eller en inte obetydlig del av
rörelsen krävs det att regeringen
eller, efter regeringens bemyndig-
ande, Finansinspektionen lämnar
tillstånd till förvärvet.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
6
Efter tillstånd av regeringen
eller, efter regeringens bemyndi-
gande, Finansinspektionen får en
bank förvärva aktie i bankaktie-
bolag samt aktie eller andel i ut-
ländskt bankföretag och i svenskt
eller utländskt företag, vars ända-
mål kan anses vara till nytta för
bankväsendet eller det allmänna.
§5
Efter tillstånd av regeringen
eller, efter regeringens bemyndi-
gande, Finansinspektionen får en
bank förvärva aktie eller andel i
svenskt eller utländskt bankföretag
och i svenskt eller utländskt före-
tag, vars ändamål kan anses vara
till nytta för bankväsendet eller det
allmänna.
Vad som sägs i första stycket gäller även i fråga om garantifondsbevis,
förlagsbevis eller förlagsandelsbevis som har utfärdats av företag som av-
ses i första stycket. Med banks förvärv av garantifondsbevis jämställs ut-
färdande av garantifondsförbindelse.
Beträffande förvärv av aktier eller andelar i försäkringsföretag gäller
6 a §.
4Senaste lydelse 1992:1059.
5Senaste lydelse 1991:1768.
205
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9 §6
Bestämmelser om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
och värdepappersbolag.
En banks kapitalbas får inte
understiga det belopp som enligt
1 kap. 2 § tredje stycket bankaktie-
bolagslagen (1987:618), 2 kap. 2 §
andra stycket sparbankslagen
(1987:619) eller 1 kap. 4 § tredje
stycket föreningsbankslagen
(1987:620) krävdes när rörelsen
påbörjades.
10 §7
Ett bankaktiebolag, en sparbank
och en central föreningsbank skall
ha en med hänsyn till rörelsens art
och omfattning tillräcklig betal-
ningsberedskap.
En banks kapitalbas får inte
understiga det belopp som enligt
1 kap. 2 § tredje stycket bankaktie-
bolagslagen (1987:618), 2 kap. 2 §
andra stycket sparbankslagen
(1987:619) eller 1 kap. 4 § andra
eller tredje stycket lagen
(1995:000) om medlemsbanker
krävdes när rörelsen påbörjades.
En bank skall ha en med hänsyn
till rörelsens art och omfattning
tillräcklig betalningsberedskap.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela närmare föreskrifter om betalningsberedskapen.
13 §
Kredit får beviljas endast om låntagaren på goda grunder kan förväntas
fullgöra låneförbindelsen. Dessutom krävs betryggande säkerhet i fast
eller lös egendom eller i form av borgen. Banken får dock avstå från
sådan säkerhet om den kan anses obehövlig eller om det annars föreligger
särskilda skäl att avstå från säkerhet.
Bestämmelsen i 6 kap. 9 § första stycket bankaktiebolagslagen
(1987:618) om förbud för ett bankaktiebolag att som pant ta emot egen
aktie tillämpas också på förlagsbevis som bolaget utfärdat.
En sparbank får inte som pant ta emot förlagsbevis, som sparbanken
utfärdat, och inte heller bevis om tillskott till garantifond eller grundfond
i sparbanken.
En föreningsbank får inte som
pant ta emot förlagsbevis eller för-
lagsandelsbevis som har utfärdats
av en central föreningsbank eller
bevis om andel i eller tillskott till
föreningsbanken själv eller annan
föreningsbank.
En medlemsbank får inte som
pant ta emot förlagsbevis eller för-
lagsandelsbevis som banken ut-
färdat eller bevis om andel i eller
tillskott till banken.
6Senaste lydelse 1994:2007.
7Senaste lydelse 1991:1768.
206
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
17 §8
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
En bank får inte på andra villkor än sådana som banken normalt ställer
upp lämna kredit till
1. styrelseledamot,
2. delegat i ledande ställning som ensam eller i förening med annan får
avgöra på styrelsens ankommande kreditärenden,
3. anställd som innehar en ledande ställning inom banken,
4. annan aktieägare än staten
med ett aktieinnehav som motsva-
rar minst tre procent av hela aktie-
kapitalet,
4. annan aktie- eller andelsägare
än staten med ett innehav som
motsvarar minst tre procent av hela
kapitalet,
5. sådan revisor i banken som avses i 3 kap. 5 § femte stycket,
6. make eller sambo till person som avses under 1-5 eller
7. juridisk person i vilken sådan person som avses under 1-6 har ett
väsentligt ekonomiskt intresse i egenskap av delägare eller medlem.
En lokal föreningsbank får inte
utan tillstånd av den centrala före-
ningsbanken lämna kredit till per-
son eller företag som avses i första
stycket.
Finansinspektionen prövar om delegat eller anställd har sådan ledande
ställning som avses i första stycket 2 och 3.
Bankens styrelse skall i en förteckning föra in uppgifter om de krediter
som har beviljats personer eller företag som avses i första stycket.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, finansinspektionen får
utfärda föreskrifter om vilka uppgifter som skall antecknas i förteck-
ningen.
Första-j^ärrfe styckena tillämpas
på motsvarande sätt beträffande
krediter mot säkerhet av borgen
eller fordringsbevis som utfärdats
av någon som avses i första styck-
et. Detsamma gäller för en fordran
som banken förvärvar och för vil-
ken någon som avses i första
stycket är betalningsskyldig.
Första-tredje styckena tillämpas
på motsvarande sätt beträffande
krediter mot säkerhet av borgen
eller fordringsbevis som utfärdats
av någon som avses i första styck-
et. Detsamma gäller för en fordran
som banken förvärvar och för
vilken någon som avses i första
stycket är betalningsskyldig.
19 §
Förfallotiden för lån skall bestämmas så att den är förenlig med vill-
koren för bankens förbindelser.
Ställs ett lån inte att betalas inom ett år, skall banken förbehålla sig rätt
att säga upp lånet till återbetalning senast inom den sagda tiden.
8Senaste lydelse 1991:1768.
207
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
Banken får dock lämna ut lån med en längre löptid än ett år utan förbe-
håll enligt andra stycket till ett sammanlagt belopp som vid varje tidpunkt
svarar mot högst tjugofem procent av summan av, såvitt avser
1. bankaktiebolag, dess eget 1. bankaktiebolag och medlems-
kapital och dess inlåning bank eget kapital och dess inlåning
2. sparbank, dess egna fonder och dess inlåning,
3. föreningsbank, den centrala
föreningsbankens och anslutna
lokala föreningsbankers eget kapi-
tal och den centrala föreningsban-
kens inlåning.
En lokal föreningsbank får bevil-
ja kredit som avses i tredje stycket
endast efter medgivande av den
centrala föreningsbanken.
Om staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet helt eller del-
vis svarar för betalningen av ett lån, gäller inte bestämmelserna i andra
och tredje styckena.
1 §9
En bank skall ha minst två revisorer. Revisorerna väljs av stämman om
det inte föreskrivs i stadgarna att en eller flera av dem, dock inte alla,
skall utses på annat sätt.
En revisors uppdrag gäller för den tid som anges i stadgarna. Om upp-
draget inte skall gälla tills vidare, skall tiden bestämmas så att uppdraget
upphör vid slutet av den ordinarie
förättas.
Stämman kan utse en eller flera
revisorssuppleanter. Bestämmelser-
na i denna lag, bankaktiebolagsla-
gen (1987:618), sparbankslagen
(1987:619) och föreningsbanksla-
gen (1987:620) om revisorer gäller
i tillämpliga delar om revisors-
suppleanter.
stämman på vilken revisorsval skall
Stämman kan utse en eller flera
revisorssuppleanter. Bestämmelser-
na i denna lag, bankaktiebolagsla-
gen (1987:618), sparbankslagen
(1987:619) och lagen (1995:000)
om medlemsbanker beträffande
revisorer gäller i tillämpliga delar
om revisorssuppleanter.
Minst en av de revisorer som
stämman utser skall i ett bankaktie-
bolag, en sparbank och en central
föreningsbank vara auktoriserad
revisor och i en lokal förenings-
bank auktoriserad eller godkänd
revisor.
Minst en av de revisorer som
stämman utser i en bank skall vara
auktoriserad revisor.
9Senaste lydelse 1992:1613.
208
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
Den kan inte vara revisor som
1. är styrelseledamot i banken eller dess dotterföretag eller delegat i
banken eller biträder vid bankens bokföring eller medelsförvaltning eller
bankens kontroll däröver,
2. är anställd hos banken eller på något annat sätt intar en underordnad
eller beroende ställning till banken eller till någon som avses under 1
eller är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder
banken vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bankens
kontroll däröver,
3. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller
nedstigande led till en person som avse under 1 eller är besvågrad med
en sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är
gift med den andres syskon, eller
4. står i låneskuld till banken eller annat företag i samma koncem eller
har förpliktelser för vilka banken eller ett sådant företag har ställt
säkerhet.
I fråga om annan revisor i en
medlemsbank än sådan som avses i
4 § gäller vad som sägs i första
stycket 4 och andra stycket endast
om låneskulden eller säkerheten
går utöver vad som normalt sam-
manhänger med medlemskap i
banken.
Vad som angetts i första stycket 4 gäller också när skulden eller för-
pliktelsen avser revisorns make eller sambo eller juridisk person i vilken
sådan person eller revisorn själv har ett väsentligt ekonomiskt intresse.
En revisor är obehörig också om det i övrigt finns någon särskild om-
ständighet som är ägnad att rubba förtroendet för hans oberoende.
Den som är huvudman i sparbank får inte vara sådan revisor som avses
i 4 §.
I fråga om annan revisor i en
föreningsbank än sådan som avses
i 4 § gäller vad som sägs i första
stycket 4 och andra stycket endast
om låneskulden eller säkerheten
går utöver vad som normalt sam-
manhänger med medlemskap i
föreningsbanken. Den som inte är
behörig att vara revisor i en före-
ningsbank kan inte heller vara
revisor i en annan föreningsbank.
Den som enligt denna paragraf inte är behörig att vara revisor i en
bank kan inte heller vara revisor i ett dotterföretag till banken.
Revisorerna får vid revisionen inte anlita någon som enligt denna para-
graf inte är behörig att vara revisor. Har banken anställda eller delegater
med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta bankens interna
revision, får revisorerna dock anlita dessa i den utsträckning det är för-
enligt med god revisionssed.
14 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 74
209
Lydelse enl. prop. 1995/96:10
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
11 §
Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge en revisionsberättelse till
stämman. Berättelsen skall överlämnas till bankens styrelse senast två
veckor före den ordinarie stämman. Revisorerna skall inom samma tid till
styrelsen återlämna de redovisningshandlingar som har överlämnats till
dem.
Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande huruvida årsredovis-
ningen har upprättats i överensstämmelse med lagen (1995:000) om års-
redovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Innehåller inte års-
redovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt nämnda lag
skall revisorerna ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin
berättelse, om det kan ske.
Har revisorerna vid sin gransk-
ning funnit att någon åtgärd eller
försummelse, som kan föranleda
ersättningsskyldighet, ligger en
styrelseledamot till last eller att en
styrelseledamot på annat sätt hand-
lat i strid mot denna lag, lagen om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag, bankaktiebo-
lagslagen (1987:618), sparbanks-
lagen (1987:619) eller förenings-
bankslagen (1987:620) eller mot
stadgarna, skall det anmärkas i
berättelsen. Revisionsberättelsen
skall även innehålla ett uttalande i
frågan om ansvarsfrihet för styrel-
seledamöterna. Revisorerna kan
även i övrigt i berättelsen anteckna
de upplysningar som de önskar
meddela aktieägarna, huvudmännen
eller medlemmarna.
Har revisorerna vid sin gransk-
ning funnit att någon åtgärd eller
försummelse, som kan föranleda
ersättningsskyldighet, ligger en
styrelseledamot till last eller att en
styrelseledamot på annat sätt hand-
lat i strid mot denna lag, lagen om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag, bankaktiebo-
lagslagen (1987: 618), sparbanks-
lagen (1987:619) eller lagen
(1995:000) om medlemsbanker
eller mot stadgarna, skall det an-
märkas i berättelsen. Revisions-
berättelsen skall även innehålla ett
uttalande i frågan om ansvarsfrihet
för styrelseledamöterna. Revisorer-
na kan även i övrigt i berättelsen
anteckna de upplysningar som de
önskar meddela aktieägarna, hu-
vudmännen eller medlemmarna.
I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att
banken inte har fullgjort sin skyldighet
1. att göra avdrag för preliminär A-skatt eller kvarstående skatt enligt
uppbördslagen (1953:272),
2. att lämna uppgift enligt 54 § 1 mom. uppbördslagen eller 4 eller
11 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
eller
3. att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1-2.
Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att banken inte har
fullgjort någon sådan skyldighet som avses i fjärde stycket 1-3, skall
revisorerna genast sända in en avskrift av den till skattemyndigheten.
Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om fastställan-
de av balansräkningen och resultaträkningen samt om det förslag till dis-
210
positioner beträffande bankens vinst eller förlust som har lagts fram i
förvaltningsberättelsen.
I en moderbank skall revisorerna avge en särskild revisionsberättelse
beträffande koncernen. Härvid skall första-tredje och sjätte styckena
tillämpas.
/ en central föreningsbank, till
vilken det finns anslutna lokala
föreningsbanker, skall revisions-
berättelsen innehålla särskilda
uttalanden om gruppen i dess hel-
het på grundval av den samman-
ställning som föreskrivs i 2 kap.
1 § fjärde stycket lagen om års-
redovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag.
Lydelse enl. prop 1995/96:10 Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
5 kap.
1 §
Om en stiftare, huvudman, sty-
relseledamot eller delegat uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet skadar
banken då han fullgör sitt uppdrag,
skall han ersätta skadan. Detsamma
gäller när skadan vållas en aktie-
ägare, en medlem, eller någon
annan genom överträdelse av denna
lag, lagen (1995:000) om årsredo-
visning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag, bankaktiebolags-
lagen (1987:618), sparbankslagen
(1987:619) eller föreningsbanksla-
gen (1987:620) eller bankens stad-
gar.
Om en stiftare, huvudman, sty-
relseledamot eller delegat uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet skadar
banken då han fullgör sitt uppdrag,
skall han ersätta skadan. Detsamma
gäller när skadan vållas en aktie-
ägare, en medlem, eller någon
annan genom överträdelse av denna
lag, lagen (1995:000) om årsredo-
visning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag, bankaktiebolags-
lagen (1987:618), sparbankslagen
(1987:619) eller lagen (1995:000)
om medlemsbanker eller bankens
stadgar.
3 §
En aktieägare är skyldig att ersätta den skada som han genom att med-
verka till överträdelse av denna lag, lagen (1995:000) om årsredovisning
i kreditinstitut och värdepappersbolag, bankaktiebolagslagen (1987:618)
eller bolagsordningen uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar bank-
aktiebolaget, en aktieägare eller någon annan.
En medlem i en föreningsbank En medlem i en medlemsbank
eller en röstberättigad som inte är
medlem är skyldig att ersätta den
skada som han genom att med-
verka till överträdelse av denna
lag, lagen (1995:000) om årsredo-
visning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag, föreningsbankslagen
(1987:620) eller stadgarna uppsåt-
ligen eller av grov oaktsamhet
eller en röstberättigad som inte är
medlem är skyldig att ersätta den
skada som han genom att med-
verka till överträdelse av denna
lag, lagen (1995:000) om årsredo-
visning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag, lagen (1995:000) om
medlemsbanker eller stadgarna
uppsåtligen eller av grov oaktsam
211
Lydelse enl. prop. 1995/96:10
Föreslagen lydelse
tillfogar föreningsbanken, en med- het tillfogar medlemsbanken, en
lem eller någon annan. medlem eller någon annan.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
Talan om skadestånd till en före-
ningsbank enligt 1-3 §§ kan väckas
om vid en föreningsbanksstämma
majoriteten eller en minoritet be-
stående av minst en tiondel av
samtliga röstberättigade har biträtt
ett förslag om att väcka skades-
tåndstalan eller har röstat mot ett
förslag om att bevilja någon styrel-
seledamot ansvarsfrihet. En upp-
görelse om skadeståndsskyldigheten
kan träffas endast av förenings-
banksstämman och bara under för-
utsättning att inte en tiondel av
samtliga röstberättigade röstar mot
förslaget till uppgörelse. Om en
medlem för skadeståndstalan för
föreningsbankens räkning, kan
någon uppgörelse inte träffas utan
hans samtycke. Talan mot en dele-
gat om skadestånd till förenings-
banken får utan hinder av vad nu
sagts väckas av styrelsen.
Talan om skadestånd till före-
ningsbanken får föras av röstbe-
rättigade som utgör minst en tion-
del av samtliga röstberättigade. Om
en röstberättigad sedan talan väckts
avstår från talan, kan likväl de
övriga fullfölja denna. Den som
har väckt talan svarar för rätte-
gångskostnaderna men har rätt till
ersättning av föreningsbanken för
den kostnad som täcks av vad som
kommit föreningsbanken till godo
genom rättegången.
Talan för föreningsbankens räk-
ning mot en styrelseledamot om
skadestånd på grund av ett beslut
eller en åtgärd under ett räken-
skapsår skall väckas senast ett år
från det att årsredovisningen och
revisionsberättelsen för räkenskaps-
året lades fram på föreningsbanks-
stämma.
Talan om skadestånd till en med-
lemsbank enligt 1-3 §§ kan väckas
om vid en föreningsstämma majori-
teten eller en minoritet bestående
av minst en tiondel av samtliga
röstberättigade har biträtt ett för-
slag om att väcka skadeståndstalan
eller har röstat mot ett förslag om
att bevilja någon styrelseledamot
ansvarsfrihet. En uppgörelse om
skadeståndsskyldigheten kan träffas
endast av föreningsstämman och
bara under förutsättning att inte en
tiondel av samtliga röstberättigade
röstar mot förslaget till uppgörelse.
Om en medlem för skadeståndsta-
lan för bankens räkning, kan någon
uppgörelse inte träffas utan hans
samtycke. Talan mot en delegat om
skadestånd till banken får utan
hinder av vad nu sagts väckas av
styrelsen.
Talan om skadestånd till med-
lemsbanken får föras av röstberätti-
gade som utgör minst en tiondel av
samtliga röstberättigade. Om en
röstberättigad sedan talan väckts
avstår från talan, kan likväl de
övriga fullfölja denna. Den som
har väckt talan svarar för rätte-
gångskostnaderna men har rätt till
ersättning av banken för den kost-
nad som täcks av vad som kommit
banken till godo genom rättegång-
en.
Talan för medlemsbankens räk-
ning mot en styrelseledamot om
skadestånd på grund av ett beslut
eller en åtgärd under ett räken-
skapsår skall väckas senast ett år
från det att årsredovisningen och
revisionsberättelsen för räkenskaps-
året lades fram på föreningsstäm-
ma.
212
Har ett beslut fattats om att be-
vilja ansvarsfrihet eller att inte föra
skadeståndstalan utan att det minsta
antalet röstberättigade som anges i
första stycket röstat mot beslutet
eller har tiden för talan försuttits
enligt tredje stycket, kan trots detta
talan enligt första eller andra styck-
et väckas, om det i årsredovisning-
en eller i revisionsberättelsen eller
på något annat sätt till förenings-
banksstämman inte har lämnats i
väsentliga hänseenden riktiga och
fullständiga uppgifter om det beslut
eller den åtgärd som ligger till
grund för talan.
Skadeståndstalan som grundas på
Har ett beslut fattats om att be-
vilja ansvarsfrihet eller att inte föra
skadeståndstalan utan att det minsta
antalet röstberättigade som anges i
första stycket röstat mot beslutet
eller har tiden för talan försuttits
enligt tredje stycket, kan trots detta
talan enligt första eller andra styck-
et väckas, om det i årsredovisning-
en eller i revisionsberättelsen eller
på något annat sätt till förenings-
stämman inte har lämnats i väsent-
liga hänseenden riktiga och full-
ständiga uppgifter om det beslut
eller den åtgärd som ligger till
grund för talan.
brott kan alltid föras av styrelsen
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
6 kap.
Ett bankaktiebolags firma skall
innehålla ordet bank och ordet
aktiebolag eller förkortningen AB.
Ett publikt bankaktiebolags firma
skall åtföljas av beteckningen
(publ) såvida det inte av bolagets
firma framgår att bolaget är pub-
likt. En sparbanks firma skall
innehålla ordet sparbank, en cent-
ral föreningsbanks firma orden
central föreningsbank samt en lokal
föreningsbanks firma ordet före-
ningsbank.
Ett bankaktiebolags firma skall
innehålla ordet bank och ordet
aktiebolag eller förkortningen AB.
Ett publikt bankaktiebolags firma
skall åtföljas av beteckningen
(publ) såvida det inte av bolagets
firma framgår att bolaget är pub-
likt. En sparbanks firma skall
innehålla ordet sparbank. En med-
lemsbanks firma skall innehålla
ordet medlemsbank.
Firman skall registreras i bankregistret.
Om firman skall registreras på två eller flera språk, skall varje lydelse
anges i bankens stadgar.
4 §H
En banks styrelse är skyldig att genast låta upprätta en särskild balans-
räkning, om det finns anledning att anta att
1. ett bankaktiebolags eget kapital understiger nio tiondelar av det
registrerade aktiekapitalet,
10Senaste lydelse 1994:1939.
11 Senaste lydelse 1994:2007.
213
Nuvarande lydelse
2. en sparbank eller en central
föreningsbank med anslutna lokala
föreningsbanker inte kan uppfylla
kravet på kapitaltäckning enligt
lagen (1994:2004) om kapital täck-
ning och stora exponeringar i
kreditinstitut och värdepappers-
bolag.
Balansräkningen skall granskas av revisorerna. Om antagandet om ban-
kens ställning bekräftas skall styrelsen genast underrätta Finansinspek-
tionen.
Föreslagen lydelse
2. en sparbank eller en medlems-
bank inte kan uppfylla kravet på
kapitaltäckning enligt lagen
(1994:2004) om kapital täckning
och stora exponeringar i kreditin-
stitut och värdepappersbolag.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
§12
Finansinspektionenskall förordna
en eller flera revisorer att med
övriga revisorer delta i revisionen
av en bank.
5
Finansinspektionenskall förordna
en eller flera revisorer att med
övriga revisorer delta i revisionen
av en bank. Inspektionen får dock
avstå från att förordna revisor i en
lokal föreningsbank.
Inspektionen får när som helst återkalla ett revisorförordnande och utse
en ny revisor.
Revisorn har rätt till skäligt arvode för sitt arbete av banken. Arvodets
storlek bestäms av inspektionen.
Finansinspektionen skall utfärda en instruktion för revisor som
förordnats av inspektionen.
10
Ett direkt eller indirekt förvärv
av aktier i en bankaktiebolag, som
medför att förvärvarens samman-
lagda innehav utgör ett kvalificerat
innehav, får ske bara efter tillstånd
av Finansinspektionen. Detsamma
gäller förvärv som innebär att ett
kvalificerat innehav ökar så att det
uppgår till eller överstiger 20, 33,
eller 50 procent av aktiekapitalet
eller röstetalet för samtliga aktier
eller så att banken blir dotterföre-
tag.
§13
Ett direkt eller indirekt förvärv
av aktier eller andelar i en bank,
som medför att förvärvarens sam-
manlagda innehav utgör ett kvalifi-
cerat innehav, får ske bara efter
tillstånd av Finansinspektionen.
Detsamma gäller förvärv som
innebär att ett kvalificerat innehav
ökar så att det uppgår till eller
överstiger 20, 33, eller 50 procent
av kapitalet eller röstetalet för
samtliga aktier eller andelar eller
så att banken blir dotterföretag.
12Senaste lydelse 1992:1613.
13Senaste lydelse 1992:1613.
214
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
11 §14
Finansinspektionen skall ge tillstånd till förvärv enligt 10 §, om det inte
kan antas att förvärvaren kommer att motverka en sund utveckling av
bankens verksamhet.
Ett förvärv, som innebär att ett icke-finansiellt företag blir moder-
företag till en bank, skall dock tillåtas bara om det finns synnerliga skäl.
Inspektionen far föreskriva en
viss tid inom vilken ett förvärv
skall genomföras. Ett tillstånd en-
ligt första stycket andra meningen
får förenas med villkor om skyl-
dighet att inom viss tid avyttra så
stor del av atoeinnehavet att ban-
ken upphör att vara dotterföretag.
Finansinspektionen skall medde
paragraf inom tre månader från det
13
När ett bankaktiebolag får kän-
nedom om att aktier i banken blivit
föremål för ett sådant förvärv som
avses i 10 § eller för en sådan av-
yttring som avses i 12 §, skall ban-
ken snarast anmäla förvärvet eller
avyttringen till Finansinspektionen.
Ett bankaktiebolag skall årligen
till Finansinspektionen anmäla
namnen på de aktieägare som har
ett kvalificerat innehav av aktier i
banken samt storleken på inneha-
ven.
14
Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier utövar eller kan
antas komma att utöva sitt inflytan-
de på ett sätt som motverkar en
sund utveckling av verksamheten i
banken, får Finansinspektionen be-
sluta att aktierna inte får företrädas
vid bolagsstämman.
Inspektionen får föreskriva en
viss tid inom vilken ett förvärv
skall genomföras. Ett tillstånd en-
ligt första stycket andra meningen
får förenas med villkor om skyl-
dighet att inom viss tid avyttra så
stor del av innehavet att banken
upphör att vara dotterföretag,
beslut i ett ärende enligt denna
att ansökan om tillstånd gjordes.
§15
När ett bankaktiebolag eller en
medlemsbank får kännedom om att
aktier eller andelar i banken blivit
föremål för ett sådant förvärv som
avses i 10 § eller för en sådan av-
yttring som avses i 12 §, skall ban-
ken snarast anmäla förvärvet eller
avyttringen till Finansinspektionen.
Ett bankaktiebolag eller en med-
lemsbank skall årligen till Finans-
inspektionen anmäla namnen på de
ägare som har ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar i
banken samt storleken på inneha-
ven.
§16
Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar utö-
var eller kan antas komma att ut-
öva sitt inflytande på ett sätt som
motverkar en sund utveckling av
verksamheten i banken, får Finans-
inspektionen besluta att aktierna
eller andelarna inte får företrädas
vid stämman.
14Senaste lydelse 1992:1613.
l5Senaste lydelse 1992:1613.
16Senaste lydelse 1992:1613.
215
Nuvarande lydelse
Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier har underlåtit att
ansöka om tillstånd till ett förvärv
som avses i 10 § eller har förvär-
vat aktier i strid med inspektionens
beslut, får inspektionen besluta att
aktierna inte får företrädas vid bo-
lagsstämman eller att röster av-
givna för sådana aktier skall vara
ogiltiga.
Finansinspektionen får också
förelägga en aktieägare som sägs i
första och andra styckena att avytt-
ra så stor del av aktierna att in-
nehavet därefter inte är kvalifi-
cerat.
Föreslagen lydelse
Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar har
underlåtit att ansöka om tillstånd
till ett förvärv som avses i 10 §
eller om förvärvet har skett i strid
med inspektionens beslut, får in-
spektionen besluta att aktierna eller
innehavet inte får företrädas vid
stämman eller att röster avgivna
för sådana aktier eller innehav
skall vara ogiltiga.
Finansinspektionen får också
förelägga en ägare som sägs i för-
sta och andra styckena att avyttra
så stor del av aktierna eller ande-
larna att innehavet därefter inte är
kvalificerat.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
Om någon tar emot inlåning på
räkning från allmänheten utan att
vara berättigad till det, skall Fi-
nansinspektionen förelägga honom
att upphöra med verksamheten.
21 §17
Om någon driver bankrörelse
utan att vara berättigad till det,
skall Finansinspektionen förelägga
honom att upphöra med verksam-
heten.
Är det osäkert om verksamheten omfattar inlåning, får inspektionen
förelägga den som driver verksamheten att lämna det upplysningar om
verksamheten som behövs för att bedöma om så är fallet.
I fråga om utländska företag får ett föreläggande enligt denna paragraf
riktas mot såväl företaget som den som här i landet är verksam för
företagets räkning.
22
Bankaktiebolag, sparbanker, cen-
trala föreningsbanker samt utländ-
ska bankföretag med filial här i
landet skall med årliga avgifter
bekosta Finansinspektionens verk-
samhet enligt de närmare föreskrif-
ter som regeringen meddelar.
§18
Svenska banker samt utländska
bankföretag med filial här i landet
skall med årliga avgifter bekosta
Finansinspektionens verksamhet
enligt de närmare föreskrifter som
regeringen meddelar.
24 §19
l7Senaste lydelse 1992:1613.
l8Senaste lydelse 1992:1613.
19Senaste lydelse 1995:66.
216
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
Finansinspektionens beslut enligt 6 § och 21 § andra stycket får inte
överklagas.
Beslut som avses i 21 § första
stycket får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Inspektionens
beslut i övrigt enligt denna lag,
bankaktiebolagslagen (1987:618),
sparbankslagen (1987:619) och
föreningsbankslagen (1987:620) får
överklagas hos regeringen, om
annat inte är föreskrivet.
Beslut som avses i 21 § första
stycket får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Inspektionens
beslut i övrigt enligt denna lag,
bankaktiebolagslagen (1987:618),
sparbankslagen (1987:619) och
lagen (1995:000) om medlemsban-
ker får överklagas hos regeringen,
om annat inte är föreskrivet.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Inspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande eller
återkallelse skall gälla omedelbart.
1
Finansinspektionen skall föra ett
bankregister för registrering enligt
denna lag, bankaktiebolagslagen
(1987:618), sparbankslagen
(1987:619), föreningsbankslagen
(1987:620) eller andra författning-
ar.
§2°
Finansinspektionen skall föra ett
bankregister för registrering enligt
denna lag, bankaktiebolagslagen
(1987:618), sparbankslagen
(1987:619), lagen (1995:000) om
medlemsbanker eller andra för-
fattningar.
2 §21
Finansinspektionen skall utan dröjsmål kungöra i Post- och Inrikes
Tidningar vad som införs i bankregistret med undantag för registrering
av underrättelse enligt
1. 2 kap. 17 § bankaktiebolagsla-
gen (1987:618), 2 kap. 14 § spar-
bankslagen (1987:619) och 2 kap.
7 § föreningsbankslagen
(1987:620) om dagen för kungörel-
se om rörelsens öppnande,
2. 10 kap. 20 § bankaktiebolags-
lagen, 6 kap. 19 § sparbankslagen
och 9 kap. 20 § föreningsbanksla-
gen från tingsrätten om att banken
blivit försatt i konkurs, att beslut
om konkurs upphävts eller att
konkurs avslutats samt
3. 11 kap. 13 § bankaktiebolags-
lagen och 7 kap. 5 § sparbanksla-
gen om fusionstillstånd.
1. 2 kap. 17 § bankaktiebolagsla-
gen (1987:618), 2 kap. 14 § spar-
bankslagen (1987:619) och 2 kap.
7 § lagen (1995:000) om medlems-
banker om dagen för kungörelse
om rörelsens öppnande,
2. 10 kap. 20 § bankaktiebolags-
lagen, 6 kap. 19 § sparbankslagen
och 9 kap. 20 § lagen om med-
lemsbanker från tingsrätten om att
banken blivit försatt i konkurs, att
beslut om konkurs upphävts eller
att konkurs avslutats samt
3. 11 kap. 13 § bankaktiebolags-
lagen, 7 kap. 5 § sparbankslagen
20Senaste lydelse 1991:1768.
21Senaste lydelse 1994:1939.
217
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
och 10 kap. 5 § lagen om med-
lemsbanker om fusionstillstånd.
En kungörelse som avser ändring i ett förhållande som tidigare har
införts i registret skall endast ange ändringens art.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
4 §22
Om en sökande vid anmälan för registrering inte har iakttagit vad som
är föreskrivet om anmälan skall han föreläggas att inom viss tid avge
yttrande eller vidta rättelse. Detsamma gäller om Finansinspektionen
finner att ett beslut, som anmäls för registering och för vars giltighet
regeringens stadfästelse inte krävs, eller en handling som bifogas anmäl-
ningen
1. inte har tillkommit i behörig ordning,
2. till sitt innehåll strider mot denna lag eller annan författning eller
stadgarna, eller
3. i något viktigare hänseende har en otydlig eller vilseledande
avfattning.
Om sökanden inte rättas sig efter förläggandet, skall anmälningen
avskrivas. En underrättelse om denna påföljd skall tas in i föreläggandet.
Finns det även efter det att yttrandet har avgivits något hinder mot
registrering och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall
registrering vägras, om det inte finns anledning att ge sökanden ett nytt
föreläggande.
Bestämmelserna i första stycket
utgör inte hinder mot registrering
av ett beslut av stämman, om
rätten till talan mot beslutet har
gått förlorad enligt 8 kap. 16 §
andra stycket bankaktiebolagslagen
(1987:618), 4 kap. 17 § andra
stycket sparbankslagen (1987:619)
eller 7 kap. 18 § andra stycket
föreningsbankslagen (1987:620).
Bestämmelserna i första stycket
utgör inte hinder mot registrering
av ett beslut av stämman, om
rätten till talan mot beslutet har
gått förlorad enligt 8 kap. 16 §
andra stycket bankaktiebolagslagen
(1987:618), 4 kap. 17 § andra
stycket sparbankslagen (1987:619)
eller 7 kap. 18 § andra stycket
lagen (1995:000) om medlemsban-
ker.
5 §23
Finansinspektionen skall genast skriftligen underrätta banken när
inspektionen
1. nedsatt aktiekapitalet enligt 4 kap. 14 § andra stycket bankaktie-
bolagslagen (1987:618)
2. förklarat ett beslut om nedsättning av aktiekapitalet förfallet enligt
6 kap. 7 § tredje stycket bankaktiebolagslagen,
22Senaste lydelse 1991:1768.
23Senaste lydelse 1994:1939.
218
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3. förklarat fråga om fusion
förfallen enligt 11 kap. 17 § ban-
kaktiebolagslagen 7 kap. 7 § tredje
stycket sparbankslagen (1987:619)
eller 10 kap. 5 § tredje stycket
föreningsbankslagen (1987:620),
4. förelagt vite enligt denna lag, eller
5. förklarat fråga om en spar-
banks eller en föreningsbanks
ombildning till bankaktiebolag
förfallen enligt 8 kap. 8 § spar-
bankslagen respektive 11 kap. 9 §
föreningsbankslagen.
3. förklarat fråga om fusion
förfallen enligt 11 kap. 17 § ban-
kaktiebolagslagen 7 kap. 7 § tredje
stycket sparbankslagen (1987:619)
eller 10 kap. 5 § tredje stycket
lagen (1995:000) om medlemsban-
ker,
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
5. förklarat fråga om en spar-
banks ombildning till bankaktiebo-
lag förfallen enligt 8 kap. 8 § spar-
bankslagen.
8 §
Ett beslut av Finansinspektionen
som innebär att en anmälan av-
skrivits eller en registrering har
vägrats enligt 4 § andra stycket får
överklagas hos allmänförvaltnings-
domstol inom två månader från
beslutets dag detsamma gäller ett
sådant beslut av Finansinspektionen
som avses i 8 kap. 4 a § denna
lag, 4 kap. 14 § andra stycket,
6 kap. 7 § tredje stycket och
11 kap. 17 § bankaktiebolagslagen
(1987:618), 7 kap. 7 § tredje
stycket och 8 kap. 8 § sparbanksla-
gen (1987:619) samt 10 kap. 5 §
tredje stycket och 11 kap. 9 §
föreningsbankslagen (1987:620).
Ett beslut av Finansinspektionen
som innebär att en anmälan av-
skrivits eller en registrering har
vägrats enligt 4 § andra stycket får
överklagas hos allmänförvaltnings-
domstol inom två månader från
beslutets dag detsamma gäller ett
sådant beslut av Finansinspektionen
som avses i 8 kap. 4 a § denna
lag, 4 kap. 14 § andra stycket,
6 kap. 7 § tredje stycket och
11 kap. 17 § bankaktiebolagslagen
(1987:618), 7 kap. 7 § tredje
stycket och 8 kap. 8 § sparbanksla-
gen (1987:619) samt 10 kap. 5 §
tredje stycket lagen (1995:000) om
medlemsbanker.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Sparkasseverksamhet som inte fordrade tillstånd enligt äldre lag får -
om den bedrivs i en ekonomisk förening med en icke-finansiell huvud-
verksamhet - fortsättas längst till den 31 december 1997.
219
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 11 § bankrörelselagen (1987:617) skall
ha följande lydelse.
"Lydelse enl. lagförslag 2.2" Föreslagen lydelse
7 kap.
11 §*
Finansinspektionen skall ge till-
stånd till förvärv enligt 10 §, om
det inte kan antas att förvärvaren
kommer att motverka en sund ut-
veckling av bankens verksamhet.
Ett förvärv, som innebär att ett
icke-finansiellt företag blir moder-
företag till en bank, skall dock
tillåtas bara om det finns synnerli-
ga skäl.
Inspektionen får föreskriva en
viss tid inom vilken ett förvärv
skall genomföras. Ett tillstånd en-
ligt första stycket andra meningen
får förenas med villkor om skyldig-
het att inom viss tid avyttra så stor
del av innehavet att banken upphör
att vara dotterföretag.
Finansinspektionen skall ge till-
stånd till förvärv enligt 10 §, om
det inte kan antas att förvärvaren
kommer att motverka en sund ut-
veckling av bankens verksamhet.
Inspektionen får förskriva en viss
tid inom vilken ett förvärv skall
genomföras.
Finansinspektionen skall meddela beslut i ett ärende enligt denna
paragraf inom tre månader från det att ansökan om tillstånd gjordes.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
'Lydelse enligt denna lagrådsremiss (avsnitt 2.2).
220
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § och 3 kap. 1 § lagen (1992:1610)
om kreditmarknadsbolag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §'
Tillstånd krävs inte om finansieringsverksamheten
1. drivs av statlig eller kommunal myndighet,
2. avser finansiering endast i samband med avsättning av tjänster som
erbjuds eller varor som framställs eller säljs av företaget,
3. avser finansiering endast i samband med avsättning av tjänster som
erbjuds eller varor som framställs eller säljs av annat företag i samma
koncem eller med annat nära samband och medel för verksamheten inte
anskaffas från allmänheten,
4. tillgodoser finansieringsbehov endast inom en grupp näringsidkare
med ekonomisk intressegemenskap och medel för verksamheten inte
anskaffas från allmänheten,
5. utgör en normal likviditetsförvaltning och inte kan anses ha ett själv-
ständigt syfte vid sidan av företagets huvudsakliga verksamhet,
6. utgör pantbanksverksamhet enligt pantbankslagen (1995:1000)
7. ingår i verksamhet som står
under tillsyn av Finansinspektionen
i annan lag, eller
8. drivs av ett aktiebolag, om
7. ingår i verksamhet som står
under tillsyn av Finansinspektionen
enligt annan lag,
- bolaget med stöd av 1 § lagen (1994:77) om beslutanderätt för
regionala utvecklingsbolag har fått rätt att pröva frågor om stöd till
näringsidkare eller bolaget är moderbolag till ett sådant bolag,
- staten äger så många aktier i bolaget att staten har mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller bolaget är dotterbolag till ett bolag vari
staten äger aktier i den omfattningen, och
- medel för verksamheten inte - medel för verksamheten inte
anskaffas från allmänheten. anskaffas från allmänheten, eller
9. drivs av en ekonomisk före-
ning som
- tar emot insättningar från de
egna medlemmarna
- endast har till ändamål att med
användande av medlemsinsättning-
arna tillgodose finansieringsbehov
hos medlemmarna
- antar endast fysiska personer till
medlemmar samt
- har högst 1 000 medlemmar.
'Senaste lydelse 1995:1003.
221
Nära samband, som avses i 3, skall anses föreligga om företagen leds
av samma eller i huvudsak samma personer eller om vinsten av företag-
ens verksamhet helt eller till betydande del skall, direkt eller indirekt,
tillfalla samma eller i huvudsak samma personer.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
1 §
Ett kreditmarknadsbolag far endast driva finansieringsverksamhet och
verksamhet som har ett naturligt samband därmed.
Kreditmarknadsbolaget får, med iakttagande av vad som föreskrivs i
detta kapitel, i sin verksamhet bland
1. låna upp medel, bland annat
genom att ge ut obligationer och
andra jämförbara fordringsrätter,
dock ej ta emot inlåning på räk-
ning från allmänheten,
2. lämna och förmedla kredit, bland annat i form av konsumentkredit,
annat
1. låna upp medel, bland annat
genom att ge ut obligationer och
andra jämförbara fordringsrätter,
kredit mot panträtt i fast egendom och i fordringar,
3. medverka vid finansiering, bland annat genom att förvärva fordring-
ar och upplåta lös egendom till nyttjande (leasing),
4. förmedla betalningar,
5. tillhandahålla betalningsmedel,
6. ikläda sig garantiförbindelser och göra liknande åtaganden,
7. lämna ekonomisk rådgivning,
8. förvara värdepapper,
9. vara förvaringsinstitut för värdepappersfonder,
10. medverka vid försäljning av försäkringstjänster,
11. tillhandahålla inkassotjänster,
12. tillhandahålla värdefackstjänster,
13. driva valutahandel under de förutsättningar som föreskrivs i lagen
(1988:1385) om Sveriges riksbank, samt
14. lämna kreditupplysning under de förutsättningar som föreskrivs i
kreditupplysningslagen (1973:1173).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
222
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 2 kap. 1 § bankaktiebolagsla-
gen (1987:618) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
1 §
Denna lag innehåller bestämmel-
ser om hur ett bankaktiebolag bil-
das och om dess organisation m.m.
Bestämmelser om den rörelse som
ett bankaktiebolag får driva samt
andra för bankaktiebolag, sparban-
ker och föreningsbanker gemen-
samma bestämmelser finns i bank-
rörelselagen (1987:617).
Denna lag innehåller bestämmel-
ser om hur ett bankaktiebolag bil-
das och om dess organisation m.m.
Bestämmelser om den rörelse som
ett bankaktiebolag får driva samt
andra för bankaktiebolag, sparban-
ker och medlemsbanker gemen-
samma bestämmelser finns i bank-
rörelselagen (1987:617).
1 §'
Ett bankaktiebolag skall bildas av en eller flera stiftare.
Stiftarna skall vara fysiska personer och bosatta inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet. Den som är underårig eller i konkurs
eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara
stiftare. Att detsamma gäller den som är underkastad näringsförbud följer
6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.
Utan hinder av andra stycket får ett bankaktiebolag bildas av
1. ett eller flera utländska bankföretag
2. en eller flera svenska sparban-
ker eller centrala föreningsbanker,
om bildandet av bankaktiebolaget
utgör ett led i en ombildning enligt
8 kap. sparbankslagen (1987:619)
respektive 11 kap. föreningsbanks-
lagen (1987:620).
Bestämmelserna i detta kapitel
stämmelsema om fusion i 11 kap. 2
2. en eller flera svenska sparban-
ker om bildandet av bankaktiebola-
get utgör ett led i en ombildning
enligt 8 kap. sparbankslagen
(1987:619).
äller inte om annat följer av be-
§•
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
'Senaste lydelse 1992:1611.
223
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
Härigenom föreskrivs att i 4 kap. 2 § sparbankslagen (1987:619) ordet
"föreningsbank" skall bytas ut mot "medlemsbank".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
224
Härigenom föreskrivs att 3 och 13 §§ lagen (1988:1385) om Sveriges
riksbank skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Med bankinstitut förstås i denna
lag bankaktiebolag, sparbanker,
centrala föreningsbanker och ut-
ländska bankföretag som med stöd
av 1 kap. 4 eller 5 § bankrörelsela-
gen (1987:617) driver bankrörelse
från filial här i landet.
Med kreditinsitut förstås bankin-
stitut, lokala föreningsbanker, kre-
ditmarknadsbolag,värdepappersins-
titut, allmänna pensionsfonden, för-
säkringsföretag med svensk kon-
cession, landshypoteks- och stads-
hypoteksinstitutionema, Svenska
skeppshypotekskassan samt utländ-
ska företag som med stöd av
2 kap. 8, 9 eller 10 § lagen
(1992:1610) om kreditmarknads-
bolag driver verksamhet från filial
i Sverige.
Med bankinstitut förstås i denna
lag bankaktiebolag, sparbanker,
medlemsbanker och utländska
bankföretag som med stöd av 1
kap. 4 eller 5 § bankrörelselagen
(1987:617) driver bankrörelse från
filial här i landet.
Med kreditinsitut förstås bankin-
stitut, värdepappersinstitut, allmän-
na pensionsfonden, försäkringsföre-
tag med svensk koncession, lands-
hypoteks- och stadshypoteksinstitu-
tionema, Svenska skeppshypotek-
skassan samt utländska företag som
med stöd av 2 kap. 8, 9 eller 10 §
lagen (1992:1610) om kreditmark-
nadsbolag driver verksamhet från
filial i Sverige.
13 §2
I valutapolitiskt syfte får Riksbanken ta upp utländsk kredit och kredit
i utländsk valuta, bevilja kredit till annan centralbank och till Internatio-
nella valutafonden, bevilja kredit inom ramen för verksamheten i Banken
för internationell betalningsutjämning samt bevilja kredit för Europeiska
unionens system för medelfristigt finansiellt stöd.
Efter medgivande av riksdagen
får Riksbanken i valutapolitiskt
syfte bevilja kredit till andra in-
ternationella finansorgan som Sve-
rige är medlem i och sluta avtal
om långsiktiga internationella
låneåtaganden.
Efter medgivande av riksdagen
får Riksbanken i valutapolitiskt
syfte bevilja kredit till andra in-
ternationella finansorgan som Sve-
rige är medlem i och sluta avtal
med annan än centralbank om
långsiktiga internationella låneåta-
ganden.
'Senaste lydelse 1992:1619.
2Senaste lydelse 1995:969.
225
15 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 74
Riksbanken får också efter medgivande av riksdagen av egna medel
tillskjuta insatskapital i Internationella valutafonden.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
226
Härigenom föreskrivs att 2 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall ha följande lydelse.
2 § 4 mom.
Bestämmelserna i andra-åttonde styckena nedan gäller i fråga om
fusioner enligt
1. 14 kap. 22 § aktiebolagslagen (1975:1385),
2. 12 kap. 1, 3 och 8 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
3. 11 kap. 1 och 18 §§ bankaktiebolagslagen (1987:618),
4. 7 kap. 1, 2 och 8 §§ sparbankslagen (1987:619),
5. 10 kap. 1, 2 och 9 §§ före- 5. 10 kap. 1, 2 och 8 §§ lagen
ningsbankslagen (1987:620), (1995:000) om medlemsbanker,
6. 15 a kap. 1 och 18 §§ försäkringsrörelselagen (1982:713).
Har lager, fordringar och liknande tillgångar hos det övertagande före-
taget tagits upp till högre värde än det värde som i beskattningsavseende
gäller för det överlåtande företaget, skall det övertagande företaget ta upp
mellanskillnaden som intäkt.
Har byggnad, markanläggning, maskin eller annat inventarium, patent-
rätt, hyresrätt eller tillgång av goodwills natur övertagits skall vid beräk-
ning av värdeminskningsavdrag och av vad som återstår oavskrivet av
tillgångens anskaffningsvärde anses som om överlåtande och övertagande
företag utgjort en skattskyldig.
Har inventarier eller andra tillgångar som får skrivas av enligt reglema
för räkenskapsenlig avskrivning övertagits och har dessa tillgångar i
räkenskaperna tagits upp till högre värde än vad som följer av tredje
stycket, har det övertagande företaget rätt att även efter fusionen tillämpa
räkenskapsenlig avskrivning. Som förutsättning gäller att mellanskillnaden
tas upp som intäkt under det beskattningsår då fusionen genomförs eller
med en tredjedel för nämnda beskattningsår och vart och ett av de två
närmast följande åren.
Har skog övertagits skall beträffande skogens anskaffningsvärde och
gällande ingångsvärde anses som om överlåtande och övertagande företag
utgjort en skattskyldig.
Har betalningsansvaret för framtida utgifter övertagits och har det över-
låtande företaget medgetts avdrag för utgifterna skall ett belopp som mot-
svarar avdraget tas upp som intäkt hos det övertagande företaget. Av-
dragsrätten för det övertagande företaget prövas med utgångspunkt i de
förhållanden som gäller vid utgången av beskattningsåret.
Fusionen skall inte leda till någon skattepliktig realisationsvinst eller
avdragsgill realisationsförlust för något av de deltagande företagen. Av-
yttras tillgångar som övertagits vid fusionen skall vid bedömandet av
frågan om skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsför-
lust uppkommit anses som om överlåtande och övertagande företag ut-
227
gjort en skattskyldig. Vad nu sagts gäller också då ett försäkringsföretags
hela försäkringsbestånd övertagits av ett annat försäkringsföretag.
Det övertagande företaget har samma rätt till avdrag för underskott som
avses i 14 mom. som det överlåtande företaget skulle ha haft om fusionen
inte ägt rum. Om moderbolaget var ett fåmansföretag enligt punkt 14 av
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) vid utgången av
beskattningsåret eller dotterbolaget var ett sådant företag vid ingången av
det närmast föregående beskattningsåret krävs dock att moderbolaget ägde
mer än nio tiondelar av aktierna i dotterbolaget vid den sistnämnda tid-
punkten. Vid fusion mellan ekonomiska föreningar krävs att båda före-
ningarna är att anse som kooperativa enligt 8 mom.
Bestämmelserna i sjunde stycket första och andra meningarna gäller
också då en juridisk person icke yrkesmässigt överlåter egendom eller
rättighet som avses i 25-31 §§ till en annan juridisk person såvida över-
låtelsen sker med förlust och företagen är moderföretag och dotterföretag
eller står under i huvudsak gemensam ledning. Vidare gäller i nu avsedda
fall bestämmelserna om värdeminskningsavdrag m.m. i tredje och femte
styckena.
Bestämmelserna i sjunde stycket första och andra meningarna gäller
vidare — utöver vad som anges i nionde stycket — om aktie i aktiebolag
eller andel i handelsbolag, ekonomisk förening eller utländsk juridisk
person överlåts till ett svenskt företag inom samma koncem såvida
moderföretaget i koncernen är ett aktiebolag, en ekonomisk förening, en
sparbank eller ett ömsesidigt skadeförsäkringsföretag och den överlåtna
aktien eller andelen innehas som ett led i koncernens verksamhet. Sker
överlåtelsen till ett utländskt företag, kan regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer medge befrielse från beskattning för vinst.
I samband med sådan fusion som avses i första stycket skall uttagsbe-
skattning enligt punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 22 § kom-
munalskattelagen inte ske.
Har en tillgång delats ut till ett företag som är frikallat från skattskyl-
dighet för utdelningen enligt 7 § 8 mom. tillämpas bestämmelserna i
andra, tredje och femte styckena samt sjunde stycket första och andra
meningarna om det utdelande företaget inte uttagsbeskattats enligt punkt 1
fjärde stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
228
Härigenom föreskrivs att i 5 a § lagen (1950:272) om rätt för utländska
försäkringsföretag att bedriva försäkringsrörelse i Sverige ordet ”före-
ningsbank" byts ut mot "medlemsbank".
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
229
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
Härigenom föreskrivs att i 1 och 10 §§ skogskontolagen (1954:142)
ordet "föreningsbank" skall bytas ut mot "medlemsbank”.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
230
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
§' ..
Övergår näringsverksamhet från
en arbetsgivare till en annan och
avtalas därvid att ansvaret för pen-
sionsutfästelse skall överflyttas på
efterträdaren, skall samtycke till
överflyttningen inhämtas från inne-
havaren av pensionsfordringen.
Tillsynsmyndigheten äger medge
att samtycke icke behöver inhäm-
tas, om efterträdaren kan anses god
för pensionsutfästelsen. Något sam-
tycke behövs inte vid ombildning
enligt 8 kap. sparbankslagen
(1987:619).
särskilda bestämmelser om tillvar-
23
Övergår näringsverksamhet från
en arbetsgivare till en annan och
avtalas därvid att ansvaret för pen-
sionsutfästelse skall överflyttas på
efterträdaren, skall samtycke till
överflyttningen inhämtas från inne-
havaren av pensionsfordringen.
Tillsynsmyndigheten äger medge
att samtycke icke behöver inhäm-
tas, om efterträdaren kan anses god
för pensionsutfästelsen. Något sam-
tycke behövs inte vid ombildning
enligt 8 kap. sparbankslagen
(1987:619) eller 11 kap. förenings-
bankslagen (1986:620).
Har det i författning meddelats
atagande av fordringsägares rätt vid fusion, gäller dessa i stället för reg-
lema i första stycket. Innehavare av pensionsfordran behöver dock inte
underrättas eller kallas enligt 14 kap. 13, 16 och 26 §§ aktiebolagslagen
(1975:1385) eller förtecknas och kallas i ärende om fusion enligt 12 kap.
6 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, om tillsynsmyndigheten
medger det. Detsamma gäller i ärende om vinstutdelning enligt 6 kap.
5 § andra meningen, nedsättning av aktiekapitalet enligt 6 kap. 6 § och
nedsättning av reservfonden enligt 12 kap. 4 § tredje stycket 3 aktie-
bolagslagen.
Har ansvaret för pensionsutfästelse sålunda överflyttats, anses ut-
fästelsen ha samma rättsverkningar som om arbetstagaren varit anställd
hos efterträdaren från dagen för anställningen hos företrädaren. Efter
överflyttningen är företrädaren fri från ansvar för utfästelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
'Senaste lydelse 1994:805.
231
|
2.12 Förslag till ändring i ackordslagen (1970:847) |
Prop. 1995/96:74 |
Härigenom föreskrivs att i 48 § ackordslagen (1970:847) orden "central
föreningsbank" skall bytas ut mot "medlemsbank".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
232
Härigenom föreskrivs att i 24 § lagen (1972:262) om understödsföre-
ningar orden "central föreningsbank" och "föreningsbank" skall bytas ut
mot "medlemsbank".
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
233
|
2.14 Förslag till ändring i lagen (1979:611) om |
Prop. 1995/96:74 |
Härigenom föreskrivs att i 2 och 13 §§ lagen (1979:611) om upp-
hovsmannakonto ordet "föreningsbank” skall bytas ut mot "medlems-
bank".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
234
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 17 a § försäkringsrörelselagen
(1982:713) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap.
17
Ett försäkringsbolag får enligt de
förutsättningar som anges i denna
paragraf förvärva aktier eller ande-
lar i företag som driver någon
form av finansiell verksamhet. Ett
a§'
Ett försäkringsbolag får enligt de
förutsättningar som anges i denna
paragraf förvärva aktier eller ande-
lar i företag som driver någon
form av finansiell verksamhet.
försäkringsbolag som är moderbo-
lag till ett bankbolag får inte vara
dotterföretag till något annat före-
tag än ett bankbolag.
För förvärv av aktier eller andelar som, tillsammans med försäkrings-
bolagets övriga aktier eller andelar i samma företag, motsvarar ett röste-
tal som överstiger fem procent av röstetalet för samtliga aktier eller
andelar i företaget krävs tillstånd av regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen. Om försäkringsbolaget ingår i en
koncem, skall första meningen tillämpas på koncernens samlade innehav.
Vid beräkningen av koncernens innehav skall dock, intill ett innehav mot-
svarande fem procent av röstetalet för samtliga aktier eller andelar, bort-
ses från aktier eller andelar som innehas av företag i koncernen som dri-
ver någon form av finansiell verksamhet eller av dotterföretag till sådana
företag.
Tillstånd enligt andra stycket får ges endast om värdet av de förvärvade
aktierna eller andelama - tillsammans med det bokförda värdet av försäk-
ringsbolagets sammanlagda innehav av aktier och andelar som kräver till-
stånd enligt andra stycket samt av vad som skjutits till som aktiekapital
eller i annan form i ett annnat försäkringsbolag - inte överstiger summan
A. för livförsäkringsbolag
1. eget kapital och garantikapital samt
2. fyra procent av
- försäkringstekniska skulder,
- återbäringsmedel och
- femtio procent av övervärden i tillgångar,
'Senaste lydelse 1991:1767.
235
B. för skadeförsäkringsbolag
1. eget kapital, garantikapital, regleringsfond för trafikförsäkring och
utjämningsfond,
2. sjuttio procent av
- skatteutjämningsreserv och
- återstående del av uppskovsbeloppet enligt lagen (1990:655) om
återföring av obeskattade reserver samt
3. fyra procent av
- försäkringstekniska skulder,
- säkerhetsreserv och
- femtio procent av övervärden i tillgångar.
För tillstånd krävs att förvärvet ingår som ett led i organisationen av
verksamheten.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
236
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
Härigenom föreskrivs att i 7 kap. 13 § och 9 kap. 5 § konkurslagen
(1987:672) orden "central föreningsbank" i olika böjningsformer skall
bytas ut mot "medlemsbank" i motsvarande böjningsform.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
237
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
Härigenom föreskrivs att 2 och 13 §§ lagen lagen (1987:1245) om
styrelserepresentation för de privatanställda skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Med företag avses i denna lag aktiebolag, bank, hypoteksinstitut,
försäkringsbolag och ekonomisk förening.
Med koncem avses i denna lag
svenska juridiska personer som
enligt bestämmelserna i 1 kap. 5 §
aktiebolagslagen (1975:1385),
1 kap. 6 § bankaktiebolagslagen
(1987:618), 1 kap. 2 § sparbank-
slagen (1987:619), 1 kap. 8 § före-
ningsbankslagen (1987:620),
1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen
(1982:713) eller 1 kap. 4 § lagen
(1987:667) om ekonomiska före-
ningar är moderföretag och dotter-
företag i förhållande till varandra.
Med koncem avses i denna lag
svenska juridiska personer som
enligt bestämmelserna i 1 kap. 5 §
aktiebolagslagen (1975:1385),
1 kap. 6 § bankaktiebolagslagen
(1987:618), 1 kap. 2 § sparbank-
slagen (1987:619), 1 kap. 5 och
6 §§ lagen (1995:000) om med-
lemsbanker, 1 kap. 9 § försäk-
ringsrörelselagen (1982:713) eller
1 kap. 4 § lagen (1987:667)
om ekonomiska föreningar är
moderföretag och dotterföretag i
förhållande till varandra.
13 §
En av arbetstagarrepresentantema får närvara och delta i överläggning-
arna när ett ärende, som senare skall avgöras av styrelsen, förbereds av
därtill särskilt utsedda styrelseledamöter eller befattningshavare i före-
taget.
Om ett beslut enligt 7 kap. 6 §
andra stycket bankaktiebolagslagen
(1987:618), 3 kap. 6 § andra
stycket sparbankslagen (1987:619)
eller 6 kap. 6 § andra stycket
föreningsbankslagen (1987:620)
innebär att ett uppdrag ges åt en
regionstyrelse eller ett motsvarande
organ i en region, har de anställda
inom regionen rätt att bestämma att
en representant för dem och en
suppleant skall omfattas av upp-
draget. En sådan representant har
motsvarande rätt som avses i första
stycket.
Om arbetstagarorganisationerna inte enas om annat, utses den represen-
tant som avses i första och andra styckena av den organisation som före-
träder det största antalet kollektivavtalsbundna arbetstagare vid företaget
eller, i fråga om moderföretag, inom koncernen.
Om ett beslut enligt 7 kap. 6 §
andra stycket bankaktiebolagslagen
(1987:618), 3 kap. 6 § andra
stycket sparbankslagen (1987:619)
eller 6 kap. 6 § andra stycket
lagen (1995:000) om medlemsban-
ker innebär att ett uppdrag ges åt
en regionstyrelse eller ett motsva-
rande organ i en region, har de
anställda inom regionen rätt att
bestämma att en representant för
dem och en suppleant skall om-
fattas av uppdraget. En sådan
representant har motsvarande rätt
som avses i första stycket.
238
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
239
Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
16 §
Fåmansföretag och företag, som enligt 3 § 12 mom. nionde stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som fåmansföretag
skall i självdeklarationen lämna uppgifter om delägares eller honom när-
stående persons namn, personnummer och adress och i förekommande
fall aktie- eller andelsinnehav varvid, om det förekommer olika röstvär-
den för innehavet, dessa skall anges; dock behöver uppgifter inte lämnas
för närstående person, som inte uppburit ersättning från, träffat avtal med
eller haft liknande förhållande med företaget.
Delägare i ett handelsbolag skall lämna de uppgifter som behövs för att
beräkna det justerade ingångsvärdet för andelen i bolaget såsom andelens
ursprungliga ingångsvärde, tillskott och uttag.
Skall den skattskyldige enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen
(1994:200) redovisa mervärdesskatt i sin självdeklaration, skall han lämna
de uppgifter som behövs för att besluta om mervärdesskatten.
Dotterföretag enligt 1 kap. 5 §
aktiebolagslagen (1975:1385),
1 kap. 4 § lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar, 1 kap. 6 §
bankaktiebolagslagen (1987:618),
1 kap. 2 § sparbankslagen
(1987:619), 1 kap. 8 § förenings-
bankslagen (1987:620), 1 kap. 9 §
försäkringsrörelselagen (1982:713)
eller 1 kap. 1 § lagen (1980:1103)
om årsredovisning m. m. i vissa
företag, skall i självdeklarationen
lämna uppgift om namn och orga-
nisationsnummer för moderföretag
jämte aktie- eller andelsinnehav
med angivande av röstvärde samt,
i förekommande fall, uppgifter om
namn och organisationsnummer för
dettas moderföretag. Ägaruppgift-
ema skall avse förhållandena vid
senast avslutade beskattningsår.
Dotterföretag enligt 1 kap. 5 §
aktiebolagslagen (1975:1385),
1 kap. 4 § lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar, 1 kap. 6 §
bankaktiebolagslagen (1987:618),
1 kap. 2 § sparbankslagen
(1987:619), 1 kap. 5 § lagen
(1995:000) om medlemsbanker,
1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen
(1982:713) eller 1 kap. 1 § lagen
(1980:1103) om årsredovisning
m.m. i vissa företag, skall i själv-
deklarationen lämna uppgift om
namn och organisationsnummer för
moderföretag jämte aktie- eller
andelsinnehav med angivande av
röstvärde samt, i förekommande
fall, uppgifter om namn och orga-
nisationsnummer för dettas moder-
företag. Ägaruppgiftema skall avse
förhållandena vid senast avslutade
beskattningsår.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
240
|
2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:765) om |
Prop. 1995/96:74 |
Härigenom föreskrivs att i 13 och 14 §§ lagen (1993:765) om statligt
stöd till banker och andra kreditinstitut ordet "föreningsbank" byts ut mot
"medlemsbank".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
241
16 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 74
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen om periodiseringsfonder
(1993:1538) skall ha följande lydelse.
Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse
7 §
Vid fusion som avses i 2 §
4 mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
och vid ombildning enligt 8 kap.
sparbankslagen (1987:619) eller
11 kap. föreningsbankslagen
(1987:620) och vid övertagande
enligt 10 kap. 8 a § föreningsbank-
slagen och vid övertagande som
avses i 5 eller 6 § lagen
(1992:702) om inkomstskatteregler
med anledning av vissa omstruktu-
reringar inom den finansiella sek-
torn, m. m. samt vid ombildning
och tillskott enligt 2 § respektive
3 § första meningen lagen
(1994:758) om ombildning av
landshypoteksinstitutionen anses
överlåtande och övertagande före-
tag som ett företag. Har en ekono-
misk förening skiftat ut aktier
enligt 3 § 8 mom. tredje stycket
lagen om statlig inkomstskatt, skall
föreningen och det aktiebolag vars
aktier skiftats ut anses som ett
företag.
Vid fusion som avses i 2 §
4 mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
och vid ombildning enligt 8 kap.
sparbankslagen (1987:619) och vid
övertagande som avses i 5 eller 6 §
lagen (1992:702) om inkomstskat-
teregler med anledning av vissa
omstruktureringar inom den finans-
iella sektorn, m. m. samt vid om-
bildning och tillskott enligt 2 §
respektive 3 § första meningen
lagen (1994:758) om ombildning
av landshypoteksinstitutionen anses
överlåtande och övertagande före-
tag som ett företag. Har en ekono-
misk förening skiftat ut aktier
enligt 3 § 8 mom. tredje stycket
lagen om statlig inkomstskatt, skall
föreningen och det aktiebolag vars
aktier skiftats ut anses som ett
företag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
'Senaste lydelse 1994:1887.
242
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
Härigenom föreskrivs att 4 och 12 §§ lagen (1993:1539) om avdrag för
underskott av näringsverksamhet skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §'
Ett förlustföretag skall anses ha omfattats av en ägarförändring om ett
företag (den nya ägaren) fått bestämmande inflytande över förlustföre-
taget.
En ägarförändring skall även anses ha skett om ett förlustföretag eller
ett moderföretag till ett sådant företag fått bestämmande inflytande över
ett annat företag (det nya dotterföretaget).
Vid tillämpning av första och
andra styckena skall ett företag an-
ses ha ett bestämmande inflytande
över ett annat företag om det sena-
re företaget är dotterföretag till det
förra företaget enligt 1 kap. 5 §
aktiebolagslagen (1975:1385),
1 kap. 4 § lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar, 1 kap. 6 §
bankaktiebolagslagen (1987:618),
1 kap. 2 § sparbankslagen
(1987:619), 1 kap. 8 § förenings-
bankslagen (1987:620) eller 1 kap.
9 § försäkringsrörelselagen
(1982:713). Ett utländskt bolag
skall anses ha ett bestämmande in-
flytande över ett företag om före-
taget skulle ha varit ett dotterföre-
tag till det utländska bolaget om
detta varit ett svenskt aktiebolag.
12
I fråga om sådan fusion som
anges i 2 § 4 mom. första stycket
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt, ombildning enligt
8 kap. sparbankslagen (1987:619)
eller enligt 11 kap. föreningsbank-
slagen (1987:620) och vid över-
tagande enligt 10 kap. 8 a § före-
ningsbankslagen och vid övertagan-
Vid tillämpning av första och
andra styckena skall ett företag an-
ses ha ett bestämmande inflytande
över ett annat företag om det sena-
re företaget är dotterföretag till det
förra företaget enligt 1 kap. 5 §
aktiebolagslagen (1975:1385),
1 kap. 4 § lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar, 1 kap. 6 §
bankaktiebolagslagen (1987:618),
1 kap. 2 § sparbankslagen
(1987:619), 1 kap. 5 och 6 §§
lagen (1995:000) om medlemsban-
ker eller 1 kap. 9 § försäkrings-
rörelselagen (1982:713). Ett ut-
ländskt bolag skall anses ha ett
bestämmande inflytande över ett
företag om företaget skulle ha varit
ett dotterföretag till det utländska
bolaget om detta varit ett svenskt
aktiebolag.
§2
I fråga om sådan fusion som
anges i 2 § 4 mom. första stycket
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt, ombildning enligt
8 kap. sparbankslagen (1987:619)
och vid övertagande som avses i
5 § lagen (1992:702) om inkomst-
skatteregler med anledning av vissa
omstruktureringar inom den finans-
1 Senaste lydelse 1994:1890.
2Senaste lydelse 1994:1889.
243
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
de som avses i 5 § lagen
(1992:702) om inkomstskatteregler
med anledning av vissa omstruktu-
reringar inom den finansiella sek-
torn, m.m. skall vid tillämpning av
denna lag det överlåtande och det
övertagande företaget anses som ett
och samma företag. Har en ekono-
misk förening skiftat ut aktier
enligt 3 § 8 mom. tredje stycket
lagen om statlig inkomstskatt, skall
föreningen och det aktiebolag vars
aktier skiftats ut anses som ett och
iella sektorn, m.m. skall vid till-
ämpning av denna lag det över-
låtande och det övertagande före-
taget anses som ett och samma
företag. Har en ekonomisk före-
ning skiftat ut aktier enligt 3 §
8 mom. tredje stycket lagen om
statlig inkomstskatt, skall förening-
en och det aktiebolag vars aktier
skiftats ut anses som ett och sam-
ma företag.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
samma företag.
Det övertagande företaget har dock rätt till avdrag för gammalt
underskott först vid taxeringen för det sjätte beskattningsåret efter det
beskattningsår då fusionen, ombildningen eller övertagandet skedde.
Om det överlåtande och övertagande företaget ingick i samma koncem
före fusionen, ombildningen eller övertagandet gäller inte andra stycket.
Förelåg i sådant fall begränsning enligt 8 § avseende koncernbidrag
mellan företagen har dock det övertagande företaget rätt till avdrag för
gammalt underskott först vid den taxering då begränsningen skulle ha
upphört om fusionen inte ägt mm.
I fråga om fusion mellan ekonomiska föreningar gäller första stycket
endast om båda föreningarna är att anse som kooperativa enligt 2 § 8
mom. lagen om statlig inkomstskatt. I fråga om sådana fusioner som
anges i 12 kap. 1 eller 3 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar
gäller inte bestämmelserna i andra och tredje styckena.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
244
Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1993:1540) om återföring av
skattejämningsreserven skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
13 §
Vid fusion som avses i 2 §
4 mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
vid ombildning enligt 8 kap. spar-
bankslagen (1987:619) eller
11 kap. föreningsbankslagen
(1987:620) och vid övertagande
enligt 10 kap. 8 a § föreningsbank-
slagen och vid övertagande som
avses i 5 § lagen (1992:702) om
inkomstskatteregler med anledning
av vissa omstruktureringar inom
den finansiella sektorn, m.m. anses
överlåtande och övertagande före-
tag som ett företag. Har en ekono-
misk förening skiftat ut aktier på
sätt anges i 3 § 8 mom. tredje
stycket lagen om statlig inkomst-
skatt, skall föreningen och det
aktiebolag vars aktier skiftats ut
anses som ett företag.
Vid fusion som avses i 2 §
4 mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
vid ombildning enligt 8 kap. spar-
bankslagen (1987:619) och vid
övertagande som avses i 5 § lagen
(1992:702) om inkomstskatteregler
med anledning av vissa omstruktu-
reringar inom den finansiella sek-
torn, m.m. anses överlåtande och
övertagande företag som ett före-
tag. Har en ekonomisk förening
skiftat ut aktier på sätt anges i 3 §
8 mom. tredje stycket lagen om
statlig inkomstskatt, skall förening-
en och det aktiebolag vars aktier
skiftats ut anses som ett företag.
Denna lag träder i kraft 1 januari 1996.
'Senaste lydelse 1994:1891.
245
Härigenom föreskrivs att i 1 kap. 1 § och 2 kap. 6 § lagen (1994:2004)
om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepap-
persbolag ordet "föreningsbank" skall bytas ut mot "medlemsbank".
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
246
|
2.24 Förslag till ändring i lag (1994:2015) om ändring i |
Prop. 1995/96:74 |
Härigenom föreskrivs att i 1 kap. 2 § lagen (1981:981) om värdepap-
persrörelse i den lydelse enligt lagen (1994:2015) om ändring i nämnda
lag ordet "föreningsbank" skall bytas ut mot "medlemsbank"
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
247
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:000) om årsredovisning
i kreditinstitut och värdepappersbolag
dels att i 1 kap. 1 § och 3 §, 5 kap. 4 § samt 9 kap. 1 § orden "före-
ningsbank" eller "central föreningsbank" i olika böjningsformer skall
bytas ut mot "medlemsbank" i motsvarande böjningsform,
dels att 2 kap. 1 §, 6 kap. 2 §, 8 kap. 5 § samt 9 kap. 1 och 3 §§ skall
ha följande lydelse.
Lydelse enl. prop. 1995/96:10 Föreslagen lydelse
1 §
Utöver årsbokslut enligt 11 § bokföringslagen (1976:125) skall kredit-
institut och värdepappersbolag för varje räkenskapsår upprätta årsredovis-
ning enligt denna lag.
1 kreditinstitut eller värdepappersbolag som enligt 10 kap. 3 § andra
stycket aktiebolagslagen (1975:1385) eller 4 kap. 3 § första stycket lagen
(1980:1103) om årsredovisning i vissa företag m.m. är skyldiga att ha
auktoriserad revisor, skall även en finansieringsanalys ingå i årsredovis-
ningen.
I kreditinstitut och värdepappersbolag som omfattas av lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag, skall även en kapitaltäckningsanalys ingå i års-
redovisningen.
Årsredovisningen för en central
föreningsbank skall innehålla en
sammanställning av de egna och de
anslutna lokala föreningsbankemas
balansräkningar och resultaträk-
ningar.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
En föreningsbank skall i förvalt-
ningsberättelsen även ange
1. väsentliga förändringar i med-
lemsantalet och summorna av in-
satsbelopp som skall återbetalas
under nästa räkenskapsår enligt
4 kap. 1 och 3 §§ föreningsbanks-
lagen (1987:620),
En medlemsbank skall i förvalt-
ningsberättelsen även ange
1. väsentliga förändringar i med-
lemsantalet och summorna av in-
satsbelopp som skall återbetalas
under nästa räkenskapsår enligt
4 kap. 1 och 3 §§ lagen
(1995:000) om medlemsbanker
2. den rätt till utdelning som gjorda förlagsinsatser medför, samt
3. summan av de förlagsinsatser som har sagts upp och skall lösas in
under de två närmast följande räkenskapsåren.
248
Lydelse enl. prop. 1995/96:10
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
5 §
En bank och ett hypoteksinstitut
skall ge in bestyrkta kopior av års-
redovisningen och revisionsberät-
telsen för det förflutna räkenskap-
såret till registreringsmyndigheten
så snart det kan ske efter det att
balansräkningen och resultaträk-
ningen blivit fastställda. En lokal
föreningsbank är dock skyldig att
ge in handlingarna endast om
registreringsmyndigheten begär
det.
Hos en lokal föreningsbank skall
bestyrkta kopior av årsredovisning-
en och revisionsberättelsen hållas
tillgängliga för envar senast en
månad efter det att balansräkning-
en och resultaträkningen blivit fast-
ställda. Envar skall ha rätt att på
begäran få kopior av handlingar-
na. Priset på sådana kopior får
inte överstiga administrationskost-
naden.
På kopian av årsredovisningen
som ges in till registreringsmyndig-
heten eller hålls tillgänglig enligt
andra stycket skall en styrelseleda-
mot teckna bevis om att balans-
räkningen och resultaträkningen
har fastställts med uppgift om
fastställelsedagen. Beviset skall
även innehålla uppgift om stäm-
mans beslut beträffande bankens
eller institutets vinst eller förlust.
En bank och ett hypoteksinstitut
skall ge in bestyrkta kopior av års-
redovisningen och revisionsberät-
telsen för det förflutna räkenskap-
såret till registreringsmyndigheten
så snart det kan ske efter det att
balansräkningen och resultaträk-
ningen blivit fastställda.
På kopian av årsredovisningen
som ges in till registreringsmyndig-
heten skall en styrelseledamot
teckna bevis om att balansräkning-
en och resultaträkningen har fast-
ställts med uppgift om fastställelse-
dagen. Beviset skall även innehålla
uppgift om stämmans beslut be-
träffande bankens eller institutets
vinst eller förlust.
3 §
De i 2 § angivna bestämmelserna i 9 kap. årsredovisningslagen
(1995:000) skall tillämpas med följande avvikelser:
1. Utöver vad som följer av 2 § första stycket om tillhandahållande av
delårsrapport skall delårsrapporten i banker och hypoteksinstitut genast
lämnas även till de huvudmän och medlemmar som begär det samt sändas
in till Finansinspektionen så snart det kan ske.
2. Uppgifter för koncem enligt
3 § andra stycket, skall alltid läm-
nas av ett moderföretag som är
bank eller hypoteksinstitut. På mot-
svarande sätt skall en central före-
1. Uppgifter för koncem enligt
3 § andra stycket, skall alltid läm-
nas av ett moderföretag som är
bank eller hypoteksinstitut.
249
ningsbank som har anslutna lokala
föreningsbanker lämna uppgifter
för gruppen.
3. I delårsrapport skall, utöver vad som anges i 3 §, lämnas uppgifter
om utvecklingen av inlåningen och utlåningen sedan föregående räken-
skapsårs utgång.
Prop. 1995/96:74
bilaga 3
250
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-10-02
Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presi-
denten i Försäkringsöverdomstolen Leif Ekberg, regerings-
rådet Leif Lindstam.
Enligt en lagrådsremiss den 21 september 1995 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om medlemsbanker,
2. två lagar om ändring i bankrörelselagen (1987:617),
3. lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknads-
bolag,
4. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),
5. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),
6. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges
riksbank,
7. lag om ändring i lagen (1947:526) om statlig
inkomstskatt,
8. lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för
utländska försäkringsföretag att bedriva försäk-
ringsrörelse i Sverige,
9. lag om ändring i skogskontolagen (1954:142),
10. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.,
11. lag om ändring i ackordslagen (1970:847),
12. lag om ändring i lagen (1972:262) om understöds-
föreningar,
13. lag om ändring i lagen (1979:611) om upphovsmanna-
konto,
14. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),
15. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
16. lag om ändring i lagen (1987:1245) om styrelse-
representation för de privatanställda,
17. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter,
18. lag om ändring i lagen (1993:765) om statligt stöd
till banker och andra kreditinstitut,
19. lag om ändring i lagen (1993:1538) om periodiserings-
fonder,
20. lag om ändring i lagen (1993:1539) om avdrag för
underskott av näringsverksamhet,
21. lag om ändring i lagen (1993:1540) om återföring av
skatteutj ämningsreserv,
22. lag om ändring i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning
och stora exponeringar för kreditinstitut och värde-
pappersbolag,
Prop. 1995/96:74
bilaga 4
251
23. lag om ändring i lagen (1994:2015) om ändring i lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse,
24. lag om ändring i lagen (1995:000) om årsredovisning
i kreditinstitut och värdepappersbolag.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrätts-
assessorn Anders Cedhagen samt hovrättsassessorerna Eric Frieberg och
Tord Gransbo.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Lagförslaget överensstämmer i sak i stora delar med den hittillsvarande
föreningsbankslagen (1987:620). Även redaktionellt ansluter den nya
lagen nära till föreningsbankslagen.
Lagförslaget föranleder inte någon erinran från Lagrådets sida.
I kap. 2 § första stycket innehåller en definition av begreppet bank-
rörelse. Enligt det remitterade förslaget skall med bankrörelse avses
verksamhet i vilken ingår inlåning på konto, om beställningen är
nominellt bestämd och disponibel för insättaren.
När det gäller begreppet disponibel sägs i remissprotokollet att insatta
medel i normalfallet är disponibla genom att de är omedelbart tillgängliga
för uttag vid anfordran. Medel skall emellertid kunna anses disponibla
även om uttag kan ske först efter en viss kortare uppsägningstid.
Behållningar på konton med längre uppsägningstid än en månad bör
emellertid inte bedömas som disponibla i bankrörelselagens mening.
Vad som sålunda sägs i remissprotokollet kommer enligt Lagrådets
mening bättre till uttryck i lagtexten, om man, när man talar om
kontobehållning, använder orden "tillgänglig med kort varsel" i stället för
"disponibel". Lagrådet föreslår alltså att 1 kap. 2 § första stycket for-
muleras på följande sätt:
"Med bankrörelse avses i denna lag verksamhet i vilken ingår inlåning
på konto, om behållningen är nominellt bestämd och tillgänglig för
insättaren med kort varsel."
I 1 kap. 2 § andra stycket finns regler om förutsättningarna för att någon
skall få driva bankrörelse. För att det klarare än hittills skall framgå dels
an, när det gäller svenska institut, det krävs tillstånd (oktroj) av rege-
ringen, dels att tillstånd bara kan ges till banker, bör enligt Lagrådets
mening lagrummet omformuleras något (jfr
Prop. 1995/96:74
bilaga 4
252
1 kap. 2 § lagen, 1992:1610, om kreditmarknadsbolag). Vad som faller
under begreppet bank anges i 1 kap. 1 § andra stycket och behöver inte
upprepas här.
Lagrådet föreslår följande lydelse av 1 kap. 2 § andra stycket:
"Bankrörelse får drivas endast efter tillstånd (oktroj) av regeringen.
Tillstånd får ges endast till banker. I fråga om utländska bankföretags rätt
att driva bankrörelse finns bestämmelser i 4 och 5 §§."
I en ny 2 a § i samma kapitel har tagits in bestämmelser om insättning
på konto av kundmedel. Sådana medel skall inte anses omfattade av
begreppet inlåningsverksamhet, om behållningen för varje kund uppgår
till högst 15 000 kronor. Dessutom skall medlen i princip få användas
endast för betalning av varor och tjänster i det kontohållande företaget.
Lagrådet anser att den föreslagna paragrafen bör omformuleras så att
innebörden framgår klarare. Paragrafen kan lämpligen ges följande
lydelse:
"Om ett företag tar emot kundmedel på konto, utgör det inte sådan
inlåning som avses i 2 § första stycket, om behållningen för varje kund
uppgår till högst 15 000 kronor och behållningen är tillgänglig för kunden
endast
1. för betalning av varor och tjänster som framställs eller säljs av
företaget eller av ett annat företag som ingår i samma koncem eller i
samma företagsgrupp med nära ekonomisk samhörighet, eller
2. i samband med att kontoförhållandet upphör."
Vissa justeringar bör också göras i den nya 1 kap. 2 b §. som handlar om
inlåningsverksamhet som bedrivs av en del mindre spar- och
låneföreningar. Tanken är att verksamheten skall kunna bedrivas utan
krav på tillstånd (oktroj) av regeringen och att de föreningar som det är
fråga om inte skall anses som banker. Bägge sakerna uppnås enligt Lag-
rådets mening enklast, om man i paragrafen slår fast att
inlåningsverksamheten inte utgör bankrörelse i lagens mening.
Lagrådet föreslår att 1 kap. 2 b § utformas på följande sätt:
"Bankrörelse enligt 2 § första stycket skall inte anses föreligga, när en
ekonomisk förening bedriver inlåningsverksamhet, om föreningen
1. tar emot insättningar endast från de egna medlemmarna,
2. har till ändamål endast att med användande av medlemsinsättningar
tillgodose finansieringsbehov hos medlemmarna,
3. antar endast fysiska personer till medlemmar, samt
4. har högst 1 000 medlemmar.”
I 2 kap. 3 a § har tagits in bestämmelser som ger möjlighet för en bank
Prop. 1995/96:74
bilaga 4
253
att bedriva verksamhet genom ombud utanför bankens egna lokaler. I ett
sista stycke i det remitterade förslaget sägs att regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare före-
skrifter om kontroll-, säkerhets-, sekretess- och utbildningskrav samt om
ombudets redovisning.
Enligt Lagrådets mening har regeringen möjlighet att meddela sådana
föreskrifter som avses i sista stycket - och att överlåta åt
Finansinspektionen att meddela föreskrifterna - utan att det anges i lag (se
8 kap. 13 § regeringsformen). Sista stycket bör därför utgå.
Med hänsyn till att 2 kap. 16 § har upphävts i ett tidigare
lagstiftningsärende (se SFS 1994:2007) bör 2 kap. 18 § ändras, så att det
där talas om bestämmelserna om kredit i 13-15 a och 17 §§.
Som en följd av den nya bestämmelsen i 3 kap. 4 § om att minst en av
revisorerna i vatje bank skall vara auktoriserad bör en ändring göras i 3
kap. 7 §. Punkt 1 i paragrafens första stycke bör lyda: "1. auktoriserad
revisor inte är utsedd enligt 4 §".
1 den föreslagna punkt 9 i 1 kap. 3 § första stycket bör göras justeringar
motsvarande dem som Lagrådet har förordat beträffande 1 kap. 2 b §
bankrörelselagen.
I 1 kap. 1 § bör ordet "föreningsbanker" bytas ut mot "medlemsbanker".
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1995/96:74
bilaga 4
254
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 oktober 1995
Prop. 1995/96:60
Närvarande: statsråden Sahlin, ordförande, Peterson, Freivalds, Wall-
ström, Tham, Schori, Hedborg, Andersson, Uusmann, Nygren, Ulvskog,
Johansson
Föredragande: statsrådet Nygren
Regeringen beslutar proposition 1995/96:74 Ökad bankkonkurrens