Regeringens proposition
1995/96:71

Ändringar i pliktexemplarslagen

Prop.

1995/96:71

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 5 oktober 1995

Ingvar Carlsson

Ylva Johansson

(U tbildningsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i lagen (1993:1392) om pliktexemplar
av dokument. Ändringarna innebär att leveransplikten som avser
dokument för elektronisk återgivning flyttas över till den som har låtit
göra dokumentet tillgängligt för allmänheten här i landet. Därutöver
föreslås ytterligare ett par ändringar i lagen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.

1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 71

Innehållsförteckning

Prop. 1995/96:71

1      Förslag till riksdagsbeslut ........................ 3

2     Lagtext ..................................... 3

2.1   Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1392) om

pliktexemplar av dokument................... 3

3      Ärendet och dess beredning ...................... 5

4     Ändringar i pliktexemplarslagen.................... 6

4.1   Vem skall lämna pliktexemplar av dokument för

elektronisk återgivning ? .................... 6

4.2   Tillbehör i form av datorprogram .............. 10

4.3   Reklamblad ............................. 12

5     Kostnader ................................... 12

6     Författningskommentarer......................... 12

Bilaga 1 Förteckning över remissinstanserna............. 14

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 5 oktober 1995 ................................. 15

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:1392) om
pliktexemplar av dokument.

Prop. 1995/96:71

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1392) om
pliktexemplar av dokument

Härigenom föreskrivs att 9, 20, 21 och 32 §§ lagen (1993:1392) om
pliktexemplar av dokument skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

9 §

Skyldighet att lämna pliktexemplar enligt 5-8 §§ föreligger inte i fråga
om

1. visitkort, etikett, blankett, re- 1. visitkort, etikett, blankett och

klamblad och emballagetryck eller emballagetryck eller därmed jäm-
därmed jämförlig skrift,              förlig skrift,

2. protokoll, arbetspromemoria eller liknande skrift, som har framställts
hos myndighet,

3. skrift som har framställts i punktskrift och som har samma innehåll
som en tidigare framställd skrift eller som är en sammanställning av
utdrag ur tidigare framställda skrifter, under förutsättning att pliktexemplar
av den eller de tidigare framställda skrifterna lämnas i stället eller har
lämnats tidigare,

4. skrift som skall lämnas som tillbehör till pliktexemplar enligt 32 §.

20 §

Pliktexemplar av film skall läm-
nas av den som låtit göra filmen
tillgänglig för allmänheten här i
landet.

När det gäller film som har
granskats av Statens biografbyrå
och därvid inte godkänts för

Pliktexemplar av filmer eller
dokument för elektronisk återgiv-
ning skall lämnas av den som har
låtit göra filmerna eller dokumenten
tillgängliga för allmänheten här i
landet.

När det gäller filmer eller vi-
deogram som har granskats av Sta-
tens biografbyrå och därvid inte

visning skall pliktexemplar dock
lämnas av den som har begärt
granskningen hos byrån.

godkänts för visning skall pliktex-
emplar dock lämnas av den som
har begärt granskningen hos byrån.

Prop. 1995/96:71

21

Pliktexemplar av skrift i mikro-
form eller dokument för elektronisk
återgivning skall lämnas

1. om det har framställts här i
landet, av den som har framställt
skriften eller dokumentet,

2. om det har framställts utom-
lands, av den som har låtit föra in
skriften eller dokumentet till landet.

I fråga om videogram som har
granskats av Statens biografbyrå
och därvid inte godkänts för vis-
ning skall dock pliktexemplar läm-
nas av den som har begärt gransk-
ningen hos byrån.

§

Pliktexemplar av skrift i mikro-
form skall lämnas

1. om skriften har framställts här
i landet, av den som har framställt
skriften,

2.  om skriften har framställts
utomlands, av den som har låtit
föra in skriften till landet.

32 §

Pliktexemplar som skall lämnas enligt föreskrifterna i denna lag skall
även omfatta

1. bildband, diabilder och liknande material som utgör tillbehör till det
dokument av vilket pliktexemplar skall lämnas,

2. omslag, fodral, folder, broschyr och liknande mindre tillbehör som

följer med varje exemplar när detta

3. såvitt gäller dokument för elek-
tronisk återgivning, sådana särskil-
da anvisningar som kan fordras för
att användaren skall kunna tillgodo-
göra sig innehållet i dokumentet.

görs tillgängligt för allmänheten,

3. såvitt gäller dokument för elek-
tronisk återgivning, datorprogram
i maskinläsbar form eller andra så-
dana särskilda anvisningar som kan
fordras för att användaren skall
kunna tillgodogöra sig innehållet i
dokumentet.

Den som beställer framställning av ett dokument, som framställaren
skall lämna pliktexemplar av enligt 19 § 1 och 21 § 1, skall tillhandahålla
framställaren sådant material som enligt första stycket skall lämnas med
pliktexemplaret.

Pliktexemplar och tillbehör skall vara i samma skick som de exemplar
som är avsedda att göras tillgängliga för allmänheten.

1.  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. När samtliga omständigheter som grundar skyldighet att lämna
pliktexemplar av ett dokument har inträffat före ikraftträdandet tillämpas
de äldre bestämmelserna på det dokumentet.

3 Ärendet och dess beredning

Prop. 1995/96:71

Lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument, pliktexemplarslagen,
trädde i kraft den 1 januari 1994. Enligt lagen skall exemplar av skrifter,
fonogram och videogram m.m. lämnas till vissa bibliotek och arkiv för att
där bevaras och tillhandahållas för forskning och studier. Lagen ersatte
lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptag-
ningar.

Enligt den nya lagen skall pliktexemplar av dokument för elektronisk
återgivning (främst fonogram, videogram och CD-ROM-skivor) som har
framställts här i landet normalt lämnas av framställaren. Enligt 1978 års
lag skulle pliktexemplar av videogram som hade granskats av Statens
biografbyrå lämnas av den som hade påkallat granskningen. I övrigt skulle
pliktexemplar av videogram och fonogram som hade mångfaldigats inom
riket normalt lämnas av den som hade beställt mångfaldigandet. Det
förelåg inte leveransplikt avseende andra elektroniska dokument.

I en skrivelse till regeringen har Kungl. biblioteket (KB) och Arkivet
för ljud och bild (ALB), som är myndigheter som tar emot pliktexemplar
av elektroniska dokument, anmält att de har svårigheter med att få
leveranserna av pliktexemplar av inhemskt framställda sådana dokument
att fungera i enlighet med den nya lagen. De har föreslagit att lagen
ändras så att leveransplikten avseende pliktexemplar av elektroniska
dokument överflyttas till den som har gjort dokumentet tillgängligt för
allmänheten här i landet.

KB och ALB har i skrivelsen också föreslagit ändringar i pliktexem-
plarslagen vad avser leverans av tillbehör i form av datorprogram och
leverans av reklamtryck.

Skrivelsen har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
finns i bilaga 1. Remissyttrandena finns tillgängliga i Utbildnings-
departementet (dnr U95/23O9/FS).

Lagrådet

De upprättade förslagen är sådana som faller under Lagrådets gransk-
ningsområde. Förslagen är dock av enkel och okomplicerad beskaffenhet.
Ändringen vad avser vem som skall lämna pliktexemplar av elektroniska
dokument är i viss utsträckning en återgång till vad som gällde enligt
1978 års lag. Regeringen bedömer därför att lagförslaget är av sådan
beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

4 Ändringar i pliktexemplarslagen

4.1 Vem skall lämna pliktexemplar av dokument för elek-
tronisk återgivning ?

Regeringens förslag: I regel skall den som har låtit göra ett doku-
ment för elektronisk återgivning tillgängligt för allmänheten här i
landet lämna pliktexemplar av dokumentet.

Prop. 1995/96:71

KB:s och ALB:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna har i allmänhet varit positiva till förslaget. Svenska
bokförläggareföreningen har dock ansett att leveransplikten bör ligga kvar
på framställaren.

Skälen för regeringens förslag:

Nuvarande rättsläge

Med dokument för elektronisk återgivning avses enligt 2 § pliktexem-
plarslagen ett dokument som i fixerad form lagrar text, ljud eller bild och
vars innehåll kan återges enbart med hjälp av elektroniskt hjälpmedel.
Med fonogram och videogram avses enligt samma paragraf dokument för
elektronisk återgivning som lagrar uteslutande ljud respektive lagrar
rörliga bilder, med eller utan ljud, medan med skrift avses ett dokument
som lagrar text eller fast bild.

Enligt 1978 års pliktexemplarslag förelåg inte leveransplikt för andra
elektroniska dokument än fonogram och videogram. Pliktexemplar av
fonogram eller videogram, som hade mångfaldigats inom riket, skulle
lämnas av den som hade beställt mångfaldigandet, eller, om sådan
beställare inte fanns, av den som hade utfört mångfaldigandet. Pliktexem-
plar av fonogram eller videogram, som hade mångfaldigats utom riket,
skulle lämnas av den som hade låtit föra in exemplaret till riket.
Pliktexemplar av videogram som hade granskats av Statens biografbyrå
skulle dock lämnas av den som hade påkallat granskningen.

Under förarbetena till nuvarande pliktexemplarslag föreslog Plikt-
leveransutredningen att leveransplikten skulle utvidgas till att omfatta
även andra elektroniska dokument än fonogram och videogram. När det
gällde frågan om vem som skulle lämna pliktexemplar av fonogram och
videogram anförde utredningen (SOU 1992:92 s. 82 och 143 f.) bl.a.
följande.

”Enligt pliktexemplarslagen åligger det beställaren att leverera
fonogram och videogram som mångfaldigats inom riket. Ett
problem är att vem som helst kan vara beställare. ALB har
följaktligen otillräcklig överblick över vem som kan tänkas vara
leveransskyldig och går säkerligen miste om material på grund av
bristande kontrollmöjligheter.

En beställning går i allmänhet till ett företag som dels skapar ett
dokument i original, dels ofta men inte alltid mångfaldigar detta i

önskat antal, som kan vara tämligen litet. Detta företag kallas Prop. 1995/96:71
producent. Då en större upplaga önskas, överlåter producenten
mångfaldigandet till ett särskilt företag. Det har tidigare hävdats
från ALB att den som mångfaldigar, vare sig det sker i stor eller
liten skala, bör leverera. Sådana företag finns i begränsat antal, så
att det är möjligt att ha överblick över dem, vilket inte är fallet med
beställarna. Branschen har emellertid ställt sig tveksam till en sådan
ordning---. Man hävdar att mångfaldigandet ofta består i att man

nyproducerar utgivet material, som redan levererats till ALB och
alltså inte skall levereras på nytt, vilket de mångfaldigande
företagen har svårt att hålla reda på. Utan att utveckla saken
närmare har man också hävdat att risken för piratkopiering skulle
kunna öka. Senare har från ALB presenterats en uppfattning att
producenten bör leverera. Dessa företag, som alltså skapar origina-
let, finns i ett begränsat antal och känner till fonogrammets eller
videogrammets historia, varför det är lättare för dem att leverera
korrekt.

Skyldigheten att lämna pliktexemplar av---videogram som har

granskats av Statens biografbyrå åvilar enligt pliktexemplarslagen
den som har påkallat granskningen. Eftersom leveransskyldigheten
enligt mitt förslag skall kopplas bort från granskningen vid
biografbyrån måste subjektet för leveransskyldighet uttryckas på
något annat sätt.---När det gäller---videogram som har

granskats och inte godkänts bör nuvarande ordning behållas, vilket
alltså innebär att det är den som har påkallat granskningen som
skall lämna pliktexemplar.

Pliktexemplar av andra än granskade videogram skall enligt
gällande regler lämnas av den som har beställt mångfaldigandet.
Samma regel gäller beträffande fonogram.---ALB har framställt

önskemål om att leveransplikten skall överföras från beställaren till
producenten.

I det föregående har föreslagits att förutsättningen för plikt-
leverans beträffande film och videogram skall vara densamma,
nämligen att filmen eller videogrammet skall ha gjorts tillgängligt
för allmänheten. Nära till hands ligger då att även ha samma regler
om vem som skall lämna pliktexemplar. De önskemål som har
framförts av ALB och som måste anses ha fog för sig synes dock
inte bli tillgodosedda om man beträffande videogram anknyter
leveransplikten till den som har gjort videogrammet tillgängligt för
allmänheten. I stället borde leveransplikten åläggas producenten.

I pliktexemplarslagen talas inte i något sammanhang om pro-
ducenten utan om den som har mångfaldigat ett dokument. Detta
uttryck är emellertid olämpligt att använda i samband med video-
gram, såsom leveransplikten föreslås bli bestämd här. För leverans-
plikt skall nämligen inte förutsättas något visst minsta antal
framställda videogram. I den norska pliktleveranslagen har man
definierat begreppet utgivare och producent. Med utgivare avses                  7

den som för egen räkning tillverkar eller låter tillverka ett dokument

för att göra det tillgängligt för allmänheten. Med producent avses Prop. 1995/96:71
den som framställer ett exemplar av ett dokument för en utgivare.
Med denna terminologi skulle man kunna använda termen fram-
ställare som liktydig med termen producent. Med framställare av
t.ex. ett fonogram kan man emellertid avse både den som står för
själva inspelningen och den som därefter framställer kopior av
fonogrammet. Det är den förstnämnde som enligt ALB bör åläggas
pliktleverans.

Med hänsyn härtill bör leveransskyldighet beträffande videogram
och fonogram åläggas producenten, varvid detta begrepp skall ha
en snävare innebörd än enligt den norska lagen. Med producent bör
således avses den som har framställt det ursprungliga dokumentet
till skillnad mot den som bara framställer kopior.”

I fråga om fonogram och videogram som framställts utomlands föreslog
utredningen att pliktexemplar skulle lämnas av den som har låtit föra in
exemplaret till landet. När det gäller andra elektroniska dokument än
videogram och fonogram föreslog utredningen att framställaren skulle
lämna pliktexemplar om dokumentet har framställts här i landet och att
den som har låtit föra in exemplaret till landet skulle lämna pliktexemplar
om dokumentet har framställts utomlands.

I propositionen med förslaget till den nuvarande pliktexemplarslagen
(prop. 1993/94:10 s. 30) anförde departementschefen bl.a. följande om
vem som skall leverera.

”ALB:s önskemål om en mindre krets av leveranspliktiga måste
anses ha fog för sig. Ett stort antal företag, organisationer, myndig-
heter och föreningar, liksom musikgrupper, körer och enskilda
personer kan vara beställare av fonogram- och videogramproduk-
tioner. Med en så stor målgrupp måste informationsproblemet bli
stort. Leveransplikten bör enligt min mening läggas på den som
framställer dokumentet i fråga. Som framställare får rimligen anses
den som producerar videogrammet eller fonogrammet i den form det
görs tillgängligt. Skulle det sålunda vara skilda subjekt som
framställer ett masterexemplar eller motsvarande och den produkt
som skall spridas, är det framställaren av den slutliga produkten som
blir leveranspliktig. Framställningen av masterexemplar får snarare
ses som ett steg i produktionsprocessen och inte som den slutliga
framställningen av dokumentet. Beträffande sådana dokument som
har framställts utomlands bör den som låtit föra in exemplaret i
landet bli leveranspliktig.---Skrift i mikroform och andra doku-

ment för elektronisk återgivning än fonogram och videogram är inte
leveranspliktiga i dag. Jag anser att det bör vara framställaren som
skall lämna pliktexemplar av sådana dokument om de har framställts
här i landet. Beträffande dokument som har framställts utomlands
anser jag att den som låtit föra in exemplaren i landet skall lämna
pliktexemplaret.”

I 21 § pliktexemplarslagen regleras frågan om vem som skall lämna Prop. 1995/96:71
pliktexemplar av dels skrift i mikroform, dels dokument för elektronisk
återgivning. Enligt paragrafen skall pliktexemplar av dokument för
elektronisk återgivning lämnas, om det har framställts här i landet, av den
som har framställt dokumentet och, om det har framställts utomlands, av
den som låtit föra in dokumentet till landet. I fråga om videogram som
har granskats av Statens biografbyrå och därvid inte godkänts för visning
skall dock pliktexemplar lämnas av den som har begärt granskningen.

KB:s och ALB:s skrivelse

KB och ALB har anmält att de har svårigheter med att få leveranserna att
fungera i enlighet med den nya lagen. Svårigheterna gäller fonogram,
videogram och andra elektroniska dokument som har framställts här i
landet; i fråga om detta material får den nya lagen anses utpeka presseri-
ema och kopieringsföretagen som leveranspliktiga. De som tidigare var
skyldiga att leverera till ALB - i huvudsak beställarna - har visserligen
fortsatt att leverera, men i minskande omfattning. För KB - som jämte
universitetsbiblioteken skall ta emot pliktexemplar av skrift som utgör
elektroniskt dokument - har leveranserna över huvud taget inte kommit
igång trots omfattande information till framställama. Presseriema och
kopieringsföretagen har till KB och ALB fört fram invändningar av
praktisk och principiell natur. KB och ALB har begärt att leveransplikten
lyfts bort från ”framställaren av den slutliga produkten”, dvs. CD-
presserier, diskett- och kassettkopierare, till den som har låtit göra
dokumentet tillgängligt för allmänheten här i landet.

Regeringens överväganden

Med hänsyn till vad KB och ALB anfört om sina problem med att få
leveranserna att fungera bör nuvarande lagstiftning ändras. Det är viktigt
att leveranserna av pliktexemplar av elektroniska dokument fungerar. En
genomgående förutsättning för leveransplikt avseende de olika typerna av
elektroniska dokument är att dokumentet skall ha gjorts tillgängligt för
allmänheten här i landet. Leveransskyldigheten bör därför åvila den som
har låtit göra dokumentet tillgängligt på det viset. Detta bör gälla för såväl
dokument som har framställts här i landet som dokument som har
framställts utomlands. I fråga om videogram som har granskats av Statens
biografbyrå och därvid inte godkänts bör dock pliktexemplar även i
fortsättningen lämnas av den som har begärt granskningen.

Förslaget innebär att de regler om vem som skall leverera som gäller för
film kommer att gälla också för videogram, fonogram och andra
elektroniska dokument. I fråga om dokument som har framställts inom
landet torde den som har låtit göra dokumentet tillgängligt för allmän-
heten här i landet i de flesta fall vara den som har beställt mångfaldigan-
det eller, om sådan saknas, den som har utfört mångfaldigandet. I fråga
om dokument som har framställts utomlands torde det normalt vara den
som har låtit föra in exemplaret till Sverige som är den som har låtit göra                    9

dokumentet tillgängligt för allmänheten här i landet. Den föreslagna

lydelsen torde alltså regelmässigt medföra att den som var pliktleverans- Prop. 1995/96:71
skyldig avseende videogram och fonogram enligt 1978 års lag blir
pliktleveransskyldig avseende samtliga typer av elektroniska dokument.

Regeringens förslag kräver ändringar i 20 och 21 §§ pliktexemplarsla-

gen.

4.2 Tillbehör i form av datorprogram

Regeringens förslag: Det klargörs att ett datorprogram i
maskinläsbar form kan utgöra sådana särskilda anvisningar som kan
fordras för att användaren skall kunna tillgodogöra sig innehållet i
ett dokument för elektronisk återgivning. Sådana särskilda an-
visningar omfattas av leveransplikt.

KB:s och ALB:s förslag: Överensstämmer med regeringens. KB och
ALB har emellertid också föreslagit att datorprogram rent generellt skall
lämnas om det utgör tillbehör till ett dokument av vilket pliktexemplar
skall lämnas.

Remissinstanserna har i allmänhet inte haft några invändningar.
Bibliotekstjänst AB har dock anfört att arkivbibliotekens behov av CD-
ROM-material bör tillgodoses på något annat sätt än genom pliktleverans,
eftersom det skydd som lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk ger åt datorprogram sätter snäva gränser för möjlig-
heterna att använda programmen.

Skälen för regeringens förslag: I den nya pliktexemplarslagen infördes
leveransplikt avseende dokument för elektronisk återgivning.

I prop. 1993/94:10 s. 20 anförde departementschefen följande om
sådana dokument.

”Det är endast sådana dokument för elektronisk återgivning som har
gjorts tillgängliga för allmänheten här i landet i fixerad form och i
utgåvor som kan köpas, lånas osv. såsom CD-ROM och magnet-
band, som omfattas av leveransplikten. Jag delar utredarens
bedömning att information som görs tillgänglig i direktkopplade
databaser, s.k. on-lineförbindelse, undantas från leveransplikt. Inte
heller datorprogram, såsom operativsystem, kompilatorer, textbe-
handlingsprogram och administrativa program omfattas av leverans-
plikten. Sådana datorprogram kan inte definieras som ett dokument
som innehåller information av det slag som är av intresse i denna
lag, nämligen för senare läsning, avlyssning eller visning. De måste
i stället ses som redskap, med vars hjälp man utnyttjar datorn eller
behandlar informationen. Ett datorprogram är egentligen en logisk
följd av instruktioner som talar om för datorn hur den ska behandla
inmatat material.”

10

Datorprogram är således inte leveranspliktiga i sig. I 32 § pliktexemplars-
lagen regleras frågan om leveransplikt avseende tillbehör till pliktexem-
plar. Enligt första stycket 1 skall pliktexemplar omfatta även bildband,
diabilder och liknande material som utgör tillbehör till det dokument av
vilket pliktexemplar skall lämnas. Enligt första stycket 3 skall pliktexem-
plar av dokument för elektronisk återgivning omfatta även sådana
särskilda anvisningar som kan fordras för att användaren skall kunna
tillgodogöra sig innehållet i dokumentet.

KB och ALB har anfört att det bör klargöras att datorprogram i
maskinläsbar form ibland faller under 32 § första stycket 1 respektive 3.
Så har angivits vara fallet t.ex. när datorprogram utgör tillbehör till en
tryckt skrift respektive när tillgång till datorprogrammet är en förut-
sättning för att innehållet på en CD-ROM-skiva skall vara åtkomligt.

Om datorprogram skulle omfattas av leveransplikt redan på den grunden
att programmet utgör tillbehör till en tryckt skrift skulle datorprogram
omfattas av sådan plikt så snart de behandlas i t.ex. en manual som utgör
en tryckt skrift. En så vid leveransplikt avseende datorprogram är inte
förenlig med nyss återgivna uttalande i propositionen med förslag till ny
pliktexemplarslag och regeringen finner inte skäl att utvidga leveransplik-
ten på det sättet.

Annorlunda förhåller det sig när tillgång till ett datorprogram är en
förutsättning för att innehållet på en CD-ROM-skiva skall vara åtkomligt.
Av lagtexten framgår som nämnt att pliktexemplar av dokument för
elektronisk återgivning skall omfatta även sådana särskilda anvisningar
som kan fordras för att användaren skall kunna tillgodogöra sig innehållet
i dokumentet. Enligt prop. 1993/94:10 s. 51 avses här ”främst sådana
dokument där kunskapen om hur man återvinner dem inte är allmänt känd
eller då det fordras särskilda tekniska anvisningar”.

Enligt regeringens uppfattning bör klargöras att sådana anvisningar kan
ta formen av ett datorprogram i maskinläsbar form. Detta fordrar en
ändring i 32 § första stycket 3 pliktexemplarslagen.

När det gäller invändningen från Bibliotekstjänst AB om att upphovs-
rättsliga regler sätter snäva gränser för möjligheterna att använda
programmen vill regeringen anföra följande. Som påpekades av Plikt-
leveransutredningen (SOU 1992:92 s. 153) är det nödvändigt att de arkiv
och bibliotek som tar emot pliktexemplar tar hänsyn till de ofrånkomliga
begränsningar i användningen av materialet som följer av den upphovs-
rättsliga lagstiftningen. Att sådana begränsningar finns - och att gränserna
i vissa fall är snäva - är emellertid enligt regeringens uppfattning inte ett
tillräckligt skäl mot pliktleverans.

Prop. 1995/96:71

11

4.3 Reklamblad

Prop. 1995/96:71

Regeringens förslag: Leveransplikt avseende reklamblad införs.

KB:s och ALB:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna har i allmänhet inte haft några invändningar. Lunds
universitetsbibliotek har dock ansett att den föreslagna ändringen är en
onödig och kostnadsdrivande skärpning av pliktexemplarslagen.

Skälen för regeringens förslag: 1 1978 års pliktexemplarslag undantogs
reklamtryck från leveransskyldighet. I den nya lagen undantas reklamblad.
Ändringen avsågs innebära en inskränkning av undantaget så att det
endast skulle avse enkla reklamblad (prop. 1993/94:10 s. 39).

KB och ALB har anmält att en påtaglig nedgång i leveranserna av
reklammaterial har skett. De har påpekat att reklam i tryckt form utgör ett
mycket efterfrågat material och att det har stor betydelse för den framtida
forskningen om det nutida Sverige. De har föreslagit att undantaget för
reklamblad avskaffas.

Regeringen delar KB:s och ALB:s bedömning och föreslår en ändring
i 9 § 1 pliktexemplarslagen.

5 Kostnader

De föreslagna lagändringarna kan inte förväntas orsaka kostnader för det
allmänna.

6 Författningskommentarer

Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av
dokument

9 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 4.3. I första punkten har ”reklamblad”
strukits som ett av undantagen från leveransplikt.

20 §

Paragrafen innehåller i dag bestämmelser om vem som skall lämna
pliktexemplar av film. Som framgår av vad som anförs i avsnitt 4.1 skall
dessa regler också gälla för dokument för elektronisk återgivning. I första
stycket har därför ”dokument för elektronisk återgivning” tillagts och i
andra stycket har ”videogram” tillagts.

12

21 §

Prop. 1995/96:71

Ändringen i paragrafen beror på att bestämmelserna om vem som skall
lämna pliktexemplar av dokument för elektronisk återgivning har flyttats
till 20 §.

32 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 4.2. I tredje punkten har ”datorprogram
i maskinläsbar form” tillagts som ett förtydligande av att sådana program
kan vara sådana särskilda anvisningar som kan fordras för att en
användare skall kunna tillgodogöra sig innehållet i ett dokument för
elektronisk återgivning.

Övergångsbestämmelsen

En likalydande föreskrift förekommer som övergångsbestämmelse till
pliktexemplarslagen.

13

Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden inkommit från CD-Plant, DCM AB, HAO
Mediaföretagens arbetsgivarorganisation, SDC-Videobolaget AB, Sveriges
Film och Videoproducenters Förening, Bibliotekstjänst AB, Svenska
Bokförläggareföreningen, Stockholm universitet, Uppsala universitet,
Linköping universitet, Lunds universitet och Göteborgs universitet.

Prop. 1995/96:71

Bilaga 1

14

Utbildningsdepartementet                               Prop. 1995/96:71

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1995

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,

Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström,

Persson, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg,

Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson

Föredragande: statsrådet Johansson

Regeringen beslutar proposition 1995/96:71 Ändringar i plikt-
exemplarslagen.

15

gotab 49052, Stockholm 1995