Prop.
1995/96:64
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 25 oktober 1995
Ingela Thalén
Göran Persson
(Finansdepartementet)
Regeringen föreslår i propositionen att ett nytt statsbidrags- och ut-
jämningssystem för kommuner och landsting införs år 1996. Förslaget
till utjämningssystem innebär att en utjämning av skillnader i skatte-
inkomster (inkomstutjämning) och för skillnader i strukturella för-
hållanden (kostnadsutjämning) görs så att de kommuner och landsting
vars skattekraft eller mätbara strukturella förhållanden är sämre än
genomsnittet för riket får ett utjämningsbidrag från staten. Kommuner
och landsting vars skattekraft eller mätbara strukturella förhållanden är
bättre än genomsnittet för riket betalar en utjämningsavgift till staten.
Avgiften bör beräknas så att de sammanlagda avgiftsinkomsterna i
princip blir lika stora som utjämningsbidraget.
Eftersom såväl bidrag som avgift baseras på skattekraft respektive
strukturella förhållanden var för sig kan en kommun eller ett landsting
komma att samtidigt såväl få bidrag som betala avgift.
Regeringen föreslår också att det, vid sidan av utjämningsbidraget
och utjämningsavgiften, införs ett generellt statsbidrag till kommuner
och landsting som betalas ut med ett enhetligt belopp per invånare. Detta
bidrag avses bl.a. fungera som ett instrument för generella ekonomiska
regleringar mellan staten och kommuner respektive landsting. Därmed
kommer inte det nuvarande invånarbaserade avdraget från kommunernas
respektive landstingens skatteinkomster att behövas. Därför förlängs inte
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 64
detta system. Regeringen föreslår att särskilda införanderegler tillämpas Prop. 1995/96:64
åren 1996-2003 avseende det nya bidrags- och utjämningssystemet.
Därutöver föreslår regeringen att ett nytt system för återbetalning av
mervärdesskatt till kommuner och landsting införs. Systemet har till
syfte att skapa konkurrensneutralitet mellan kommunal verksamhet be-
driven på entreprenad respektive kommunal verksamhet i egen regi. Ett
annat syfte är att undvika en automatisk ökning av statens kostnader för
systemet.
Regeringen föreslår vidare att det individuella avräkningsförfarande
som för närvarande tillämpas för utbetalning av kommunal- och lands-
tingsskattemedel avskaffas. I stället föreslås ett kollektivt avräknings-
förfarande gentemot samtliga kommuner respektive landsting.
Prop. 1995/96:64
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 5
2 Lagtext.................................. 6
2.1 Förslag till lag om generellt statsbidrag till
kommuner och landsting................. 6
2.2 Förslag till lag om utjämningsbidrag till
kommuner och landsting................. 7
2.3 Förslag till lag om utjämningsavgift för kommuner
och landsting ........................ 9
2.4 Förslag till lag om införande av lagen (1995:000)
om generellt statsbidrag till kommuner och lands-
ting, lagen (1995:000) om utjämningsbidrag till
kommuner och landsting och lagen (1995:000)
om utjämningsavgift för kommuner och landsting 11
2.5 Förslag till lag om mervärdesskattekonton
för kommuner och landsting.............. 14
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt, m. m........ 16
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:417) om
utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i
rikets indelning i kommuner, landsting och
församlingar......................... 19
3 Ärendet och dess beredning .................... 21
3.1 Förslag till nytt bidrags- och utjämningssystem
i kompletteringspropositionen............. 21
3.2 Förslag till nytt system för återbetalning av
mervärdesskatt till kommuner och landsting
i kompletteringspropositionen............. 22
3.3 Riksdagens beslut ..................... 22
3.4 Uppdrag till Statistiska centralbyrån......... 23
3.5 Lagrådets yttrande över det föreliggande förslaget 23
4 Principiella aspekter på utjämningen av ekonomiska
förutsättningar mellan kommuner respektive landsting . . 24
4.1 Utgångspunkterna för regeringens förslag i
kompletteringspropositionen .............. 24
4.2 Uttalanden i samband med riksdagsbehandlingen
om förslagets förenlighet med regeringsformen . 25
4.3 Regeringens överväganden vid utformningen av
ett nytt förslag ....................... 26
5 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting ..... 30
6 Ett nytt utjämningssystem för kommuner och landsting . 32
6.1 Utgångspunkter....................... 32
6.2 Utjämningsbidrag till kommuner och landsting . 32
6.3 Utjämningsavgift för kommuner och landsting . . 38
6.4 Utjämningssystemets fortlevnad, m.m........ 40
7 Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet . . 43
7.1 Riksdagens uttalanden i samband med
kompletteringspropositionen.............. 43
7.2 Begränsning av bidragsförändringar......... 43
7.3 Finansiering av införandereglema........... 48
8 Anpassning av avräkningsförfarandet vid utbetalning av
kommunalskattemedel........................ 50
9 Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till
kommuner och landsting ...................... 52
9.1 Utgångspunkter....................... 52
9.2 Utformning av systemet för konkurrenskorrigering 53
9.3 Ekonomisk reglering ................... 55
10 Vissa anslagsfrågor.......................... 56
11 Författningskommentarer...................... 57
11.1 Lagen om generellt statsbidrag till kommuner
och landsting ........................ 57
11.2 Lagen om utjämningsbidrag till kommuner
och landsting ........................ 58
11.3 Lagen om utj ämningsavgift för kommuner
och landsting ........................ 60
11.4 Lagen om införande av lagen (1995:000) om
generellt statsbidrag till kommuner och landsting,
lagen (1995:000) utjämningsbidrag till kommuner
och landsting, och lagen (1995:000) om
utjämningsavgift för kommuner och landsting . . 61
11.5 Lagen om mervärdesskattekonton för kommuner
och landsting ........................ 64
11.6 Lagen om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt, m. m........ 66
Bilaga 1 Lagrådsremissens lagförslag .............. 67
Bilaga 2 Lagrådets yttrande..................... 76
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den
25 oktober 1995 ...................... 87
Prop. 1995/96:64
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om generellt statsbidrag till kom-
muner och landsting,
2. antar regeringens förslag till lag om utjämningsbidrag till kom-
muner och landsting,
3. antar regeringens förslag till lag om utjämningsavgift för kommuner
och landsting,
4. antar regeringens förslag till lag om införande av lagen (1995:000)
om generellt statsbidrag till kommuner och landsting, lagen (1995:000)
om utjämningsbidrag till kommuner och landsting och lagen (1995:000)
om utjämningsavgift för kommuner och landsting.
5. antar regeringens förslag till lag om mervärdesskattekonton för
kommuner och landsting,
6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering
av skatt, m.m,
7. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1979:417) om
utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i
kommuner, landsting och församlingar,
8. till Generellt statsbidrag till kommuner på tilläggsbudget till stats-
budgeten för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 14 250 000 000 kronor,
9. till Generellt statsbidrag till landsting på tilläggsbudget till stats-
budgeten för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 4 750 000 000 kronor,
10. till Utjämningsbidrag till kommuner och landsting på tilläggsbudget
till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag på 21 245 000 000 kronor,
11. under en ny inkomsttitel på statsbudgeten, Utjämningsavgift för
kommuner och landsting, för budgetåret 1995/96 beräknar
21 245 000 000 kronor.
Prop. 1995/96:64
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Generellt statsbidrag till kommuner fördelas med ett enhetligt belopp
per invånare i kommunen den 1 november året före det år bidraget
betalas ut.
2 § Generellt statsbidrag till landsting fördelas med ett enhetligt belopp
per invånare i landstinget den 1 november året före det år bidraget
betalas ut.
3 § De kommuner som inte ingår i ett landsting får statsbidrag enligt
1 och 2 §§.
4 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer
beloppen enligt 1 och 2 §§.
5 § Skattemyndigheten fastställer statsbidragets storlek samt lämnar
senast den 25 januari bidragsåret uppgift till vaije kommun och lands-
ting om storleken av dess bidrag.
6 § Statsbidraget skall betalas ut i samband med och på motsvarande sätt
som gäller för utbetalning av kommunalskattemedel enligt 4 § lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelserom kommuns och annan menig-
hets utdebitering av skatt, m.m.
7 § Skattemyndighetens beslut enligt denna lag far överklagas hos
regeringen.
Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (1995:000)
om införande av lagen (1995:000) om generellt statsbidrag till kommu-
ner och landsting, lagen (1995:000) om utjämningsbidrag till kommuner
och landsting och lagen (1995:000) om utjämningsavgift för kommuner
och landsting.
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Kommuner och landsting kan för inkomst- och kostnadsutjämning få
utjämningsbidrag från staten enligt denna lag.
2 § I denna lag används följande termer i den betydelse som anges här:
Bidragsår. Det år under vilket bidraget betalas ut.
Uppräknat skatteunderlag'. De sammanlagda beskattningsbara in-
komsterna för en kommun eller ett landsting enligt skattemyndighetens
årliga taxeringsbeslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) om
taxering till kommunal inkomstskatt året före bidragsåret, uppräknade
med uppräkningsfaktorema enligt 4 § tredje stycket lagen (1965:269)
med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m.
Uppräknad medelskattekraft. Totalsumman av uppräknade skatteunder-
lag för hela landet, dividerad med antalet invånare i landet den 1 no-
vember året före bidragsåret.
Garanterat skatteunderlag'. De beskattningsbara inkomster för en kom-
mun eller ett landsting som motsvarar den uppräknade medelskattekraft-
en, multiplicerad med antalet folkbokförda invånare i kommunen eller
landstinget den 1 november året före bidragsåret.
Standardkostnad'. En för vaije kommun eller landsting beräknad teo-
retisk kostnad för var och en av de verksamheter och kostnadsslag som
anges i 3 §, varvid kostnaden beräknas med utgångspunkt i faktorer som
är av särskild betydelse för att belysa de strukturella förhållandena.
Strukturkostnad'. Summan av standardkostnadema för kommunen eller
landstinget.
Med landsting avses i denna lag i tillämpliga delar också kommuner
som inte ingår i ett landsting.
3 § För vaije kor beräknas standardkostnad för barnomsorg, äldre-
omsorg, indi. familjeomsorg, grundskola, gymnasieskola, vatten
och avlopp, gator och vägar, näringslivs- och sysselsättningsfrämjande
åtgärder, byggkostnader, uppvärmningskostnader, kallortstillägg, mer-
kostnader till följd av befolkningsminskning och svagt befolkningsunder-
lag samt administration, resor och räddningstjänst.
För vaije landsting beräknas standardkostnad för hälso- och sjukvård,
högskoleutbildning och kallortstillägg.
Standardkostnad beräknas också för kollektivtrafik. Kostnaden fördelas
mellan kommuner och landsting enligt bestämmelser som regeringen
meddelar.
4 § Kommuner och landsting vars garanterade skatteunderlag överstiger
det uppräknade skatteunderlaget har rätt till ett bidrag som motsvarar
mellanskillnaden, multiplicerad med en skattesats som fastställs enligt Prop. 1995/96:64
7 § andra stycket.
5 § Kommuner och landsting vars strukturkostnad per invånare över-
stiger den för landet genomsnittliga strukturkostnaden per invånare har
rätt till ett bidrag som motsvarar mellanskillnaden, multiplicerad med
antalet invånare i kommunen eller landstinget den 1 november året före
bidragsåret.
6 § Ändras indelningen av kommuner eller landsting, beräknas bidraget
på grundval av den indelning som gäller vid bidragsårets ingång.
7 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om beräkningen av bidragen enligt 4 och 5 §§.
Regeringen skall fastställa de skattesatser som skall tillämpas enligt
4 §. När regeringen fastställer skattesatserna skall hänsyn tas till över-
enskommelser mellan landstinget och kommunerna inom landstingsom-
rådet om en ändrad fördelning av uppgifterna inom området och den
ändrade fördelning av den sammanlagda landstings- och kommunal-
skatten som följer av överenskommelserna.
8 § Statistiska centralbyrån skall senast den 10 september året före
bidragsåret lämna uppgift till vaije kommun och landsting om preli-
minära bidrag enligt 4 och 5 §§.
9 § Skattemyndigheten fastställer bidragens storlek samt lämnar senast
den 25 januari under bidragsåret uppgift till vaije kommun och landsting
om storleken av dess bidrag.
10 § Bidraget skall betalas ut i samband med och på motsvarande sätt
som gäller vid utbetalning av kommunalskattemedel enligt 4 § lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menig-
hets utdebitering av skatt, m.m.
11 § Skattemyndighetens beslut enligt denna lag far överklagas hos
regeringen.
Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (1995:000)
om införande av lagen (1995:000) om generellt statsbidrag till kommu-
ner och landsting, lagen (1995:000) om utjämningsbidrag till kommuner
och landsting och lagen (1995:000) om utjämningsavgift för kommuner
och landsting.
2.3 Förslag till lag om utjämningsavgift för kommuner Prop. 1995/96:64
och landsting
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Kommuner och landsting skall under de förutsättningar som anges i
denna lag betala en utjämningsavgift till staten.
2 § I denna lag används följande termer i den betydelse som anges här:
Avgiftsår. Det år under vilket avgift betalas.
Uppräknat skatteunderlag'. De sammanlagda beskattningsbara inkomst-
erna för en kommun eller ett landsting enligt skattemyndighetens årliga
taxeringsbeslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) om taxering
till kommunal inkomstskatt året före avgiftsåret, uppräknade med upp-
räkningsfaktorema enligt 4 § tredje stycket lagen (1965:269) med sär-
skilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av
skatt, m.m.
Uppräknad medelskattekrafr. Totalsumman av uppräknade skatteunder-
lag för hela landet, dividerad med antalet invånare i landet den 1 no-
vember året före avgiftsåret.
Garanterat skatteunderlag'. De beskattningsbara inkomster för en kom-
mun eller ett landsting som motsvarar den uppräknade medelskattekraft-
en, multiplicerad med antalet folkbokförda invånare i kommunen eller
landstinget den 1 november året före avgiftsåret.
Standardkostnad'. En för vaije kommun eller landsting beräknad teo-
retisk kostnad för var och en av de verksamheter och kostnadsslag som
anges i 3 §, varvid kostnaden beräknas med utgångspunkt i faktorer som
är av särskild betydelse för att belysa de strukturella förhållandena.
Strukturkostnad'. Summan av standardkostnadema för kommunen eller
landstinget.
Med landsting avses i denna lag i tillämpliga delar också kommuner
som inte ingår i ett landsting.
3 § För vaije kommun beräknas standardkostnad för barnomsorg, äldre-
omsorg, individ- och familjeomsorg, grundskola, gymnasieskola, vatten
och avlopp, gator och vägar, näringslivs- och sysselsättningsfrämjande
åtgärder, byggkostnader, uppvärmningskostnader, kallortstillägg, mer-
kostnader till följd av befolkningsminskning och svagt befolkningsunder-
lag samt administration, resor och räddningstjänst.
För vaije landsting beräknas standardkostnad för hälso- och sjukvård,
högskoleutbildning och kallortstillägg.
Standardkostnad beräknas också för kollektivtrafik. Kostnaden fördelas
mellan kommuner och landsting enligt bestämmelser som regeringen
meddelar.
4 § Kommuner och landsting vars garanterade skatteunderlag understiger Prop. 1995/96:64
det uppräknade skatteunderlaget skall betala en avgift som motsvarar
mellanskillnaden, multiplicerad med en skattesats som fastställs enligt
7 § andra stycket.
5 § Kommuner och landsting vars strukturkostnad per invånare under-
stiger den för landet genomsnittliga strukturkostnaden per invånare skall
betala en avgift som motsvarar mellanskillnaden, multiplicerad med an-
talet invånare i kommunen eller landstinget den 1 november året före
avgiftsåret.
6 § Ändras indelningen av kommuner eller landsting, beräknas avgiften
på grundval av den indelning som gäller vid avgiftsårets ingång.
7 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om beräkningen av avgiften enligt 4 och 5 §§.
Regeringen skall fastställa de skattesatser som skall tillämpas enligt
4 §. När regeringen fastställer skattesatserna skall hänsyn tas till över-
enskommelser mellan landstinget och kommunerna inom landstingsom-
rådet om en ändrad fördelning av uppgifterna inom området och den
ändrade fördelning av den sammanlagda landstings- och kommunal-
skatten som följer av överenskommelserna.
8 § Statistiska centralbyrån skall senast den 10 september året före av-
giftsåret lämna uppgift till vaije kommun och landsting om preliminära
avgifter enligt 4 och 5 §§.
9 § Skattemyndigheten fastställer avgifternas storlek samt lämnar senast
den 25 januari under avgiftsåret uppgift till vaije kommun och landsting
om storleken av dess avgift.
10 § Avgiften skall betalas genom avräkning i samband med och på
motsvarande sätt som gäller vid utbetalningen av kommunalskattemedel
enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelserom kommuns
och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
11 § Skattemyndighetens beslut enligt denna lag far överklagas hos
regeringen.
Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (1995:000)
om införande av lagen (1995:000) om generellt statsbidrag till kom-
muner och landsting, lagen (1995:000) utjämningsbidrag till kommuner
och landsting och lagen (1995:000) om utjämningsavgift för kommuner
och landsting.
10
2.4 Förslag till lag om införande av lagen (1995:000) om Prop. 1995/96:64
generellt statsbidrag till kommuner och landsting, lagen om
utjämningsbidrag till kommuner och landsting och lagen
(1995:000) om utjämningsavgift för kommuner och landsting
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Lagen (1995:000) om generellt statsbidrag till kommuner och lands-
ting, lagen (1995:000) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting
och lagen (1995:000) om utjämningsavgift för kommuner och landsting
och denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2 § Genom lagen (1995:000) om generellt statsbidrag till kommuner och
landsting, lagen (1995:000) om utjämningsbidrag till kommuner och lands-
ting och lagen (1995:000) om utjämningsavgift för kommuner och lands-
ting upphävs
1. lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner,
2. lagen (1992:671) om skatteutjämningsbidrag till landsting.
3 § De upphävda lagarna enligt 2 § gäller dock fortfarande i fråga om stat-
ligt utjämningsbidrag och skatteutjämningsbidrag för år 1995 och tidigare
år.
4 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer ett
referensbidrag för vaije kommun och landsting.
5 § Vad som i denna lag benämns bidragsminskning eller bidragsökning
utgörs av skillnaden mellan referensbidraget enligt 5 § och summan av
kommunens eller landstingets statsbidrag enligt lagen (1995:000) om
generellt statsbidrag till kommuner och landsting och bidrag eller avgift
enligt lagen (1995:000) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting
eller lagen (1995:000) om utjämningsavgift för kommuner och landsting,
om dessa lagar skulle ha gällt för år 1995.
6 § Vad som i denna lag sägs om landsting tillämpas också i fråga om
kommuner som inte ingår i ett landsting.
7 § Den sammanlagda bidragsminskningen per år för åren 1996-2003 får
uppgå till högst 2 000 kronor per invånare i kommunen den 1 november
1994.
För de kommuner vars uppräknade skattekraft för år 1993 översteg ga-
rantinivån i det statliga utjämningsbidraget år 1993 enligt lagen (1992:670)
11
om statligt utjämningsbidrag till kommuner gäller att den sammanlagda Prop. 1995/96:64
bidragsminskningen per år för åren 1996-2003 får uppgå till högst 4 000
kronor per invånare i kommunen den 1 november 1994.
8 § Den sammanlagda bidragsminskningen begränsas årligen genom att ett
fast införandetillägg betalas ut till de kommuner som får beräknade sam-
manlagda bidragsminskningar som överstiger beloppsgränsema enligt 7 §.
Ett fast införandetillägg motsvarar skillnaden mellan beloppsgränsema
enligt 7 § och den beräknade totala bidragsminskningen.
9 § En årlig begränsning av bidragsminskningen görs för de kommuner
vars beräknade bidragsminskning överstiger 250 kronor per invånare.
Dessa kommuner får ett rörligt införandetillägg, som uppgår till ett belopp
som
- för år 1996 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 250 kronor,
- för år 1997 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 500 kronor,
- för år 1998 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 750 kronor,
- för år 1999 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 1 000 kronor,
- för år 2000 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 1 250 kronor,
- för år 2001 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 1 500 kronor, och
- för år 2002 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 1 750 kronor.
10 § En årlig begränsning av bidragsminskningen görs för de kommuner
vars uppräknade skattekraft för år 1993 översteg garantinivån i det statliga
utjämningsbidraget år 1993 enligt lagen (1992:670) om statligt utjäm-
ningsbidrag till kommuner. Dessa kommuner får ett rörligt införande-
tillägg, som uppgår till ett belopp som
- för år 1996 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 500 kronor,
- för år 1997 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 1 000 kronor,
- för år 1998 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 1 500 kronor,
- för år 1999 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 2 000 kronor,
- för år 2000 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 2 500 kronor,
- för år 2001 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 3 000 kronor, och
- för år 2002 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 3 500 kronor.
12
11 § En begränsning av bidragsökningen görs från och med år 1996 till Prop. 1995/96:64
och med år 1998 för de kommuner som får en beräknad bidragsökning
genom att dessa kommuner får ett rörligt införandeavdrag. Det rörliga
införandeavdraget uppgår till ett belopp som
- för år 1996 är 704 kronor eller, om bidragsökningen är mindre än 704
kronor, den faktiskt beräknade ökningen,
- för år 1997 är 304 kronor eller, om bidragsökningen är mindre än 304
kronor, den faktiskt beräknade ökningen, och
- för år 1998 är 112 kronor eller, om bidragsökningen är mindre än 112
kronor, den faktiskt beräknade ökningen.
12 § Den sammanlagda bidragsminskningen per år för åren 1996-2003 får
uppgå till högst 1 200 kronor per invånare i landstinget den 1 november
1994.
13 § Den sammanlagda bidragsminskningen begränsas årligen genom att
ett fast införandetillägg betalas ut till de landsting som får beräknade sam-
manlagda bidragsminskningar som överstiger beloppsgränsen enligt 13 §.
Ett fast införandetillägg motsvarar skillnaden mellan beloppsgränsen
enligt 12 § och den beräknade totala bidragsminskningen.
14 § En årlig begränsning av bidragsminskningen görs för de landsting
vars beräknade bidragsminskning överstiger 150 kronor per invånare i
landstinget. Dessa landsting får ett rörligt införandetillägg, som uppgår till
ett belopp som
- för år 1996 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 150 kronor,
- för år 1997 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 300 kronor,
- för år 1998 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 450 kronor,
- för år 1999 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 600 kronor,
- för år 2000 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 750 kronor,
- för år 2001 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 900 kronor, och
- för år 2002 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 1 050 kronor.
13
Härigenom föreskrivs följande.
Prop. 1995/96:64
1 § För reglering av kommuners och landstings kostnader för viss mer-
värdesskatt skall det hos Riksgäldskontoret finnas två räntebärande kon-
ton, ett för kommunernas räkning (kommunkontot) och ett för lands-
tingens räkning (landstingskontot).
2 § Vaije kommun och landsting skall göra inbetalningar till kommun-
kontot respektive landstingskontot. Inbetalning görs efter avräkning i
samband med och på motsvarande sätt som gäller vid utbetalning av
kommunalskattemedel enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestäm-
melser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
3 § Riksskatteverket skall senast den 10 september vaije år fastställa ett
enhetligt belopp per invånare för kommunerna och ett enhetligt belopp
per invånare för landstingen (tillskott), som skall ligga till grund för
kommunanas och landstingens inbetalningar till kontona för det närmast
följande året. Inbetalningarna skall för vaije år motsvara det fastställda
tillskottet multiplicerat med antalet invånare i kommunen eller lands-
tinget den 1 november året före inbetalningsåret.
För kommuna som inte ingår i ett landsting utgörs tillskottet av sum-
man av de båda fastställda tillskotten.
4 § Riksskatteverket skall beräkna tillskotten så att inbetalningarna till
ett konto inklusive räntan på kontot så nära som möjligt motsvarar ut-
betalningarna från kontot.
5 § Kommuner och landsting har efter ansökan rätt till ersättning från
kontona för ingående mervärdesskatt som inte dragits av enligt mer-
värdesskattelagen (1994:200).
Kommunalförbund har efter ansökan rätt till ersättning från kommun-
kontot och landstingskontot för ingående mervärdesskatt som inte dragits
av enligt mervärdesskattelagen. Fördelningen mellan kontona görs i
föihållande till kommunernas och landstingens deltagande i kostnaderna
för förbundets verksamhet.
14
6 § Vid utbetalning av ersättning enligt 5 § tillämpas bestämmelserna i Prop. 1995/96:64
8 kap. 9, 10, 15 och 16 §§ mervärdesskattelagen (1994:200).
7 § Kommuner och landsting har efter ansökan rätt till ersättning från
kontona för de ökade kostnader som till följd av bestämmelserna om
mervärdesskatt uppkommer vid upphandling avseende verksamhet inom
sjukvård, tandvård, social omsorg och utbildning. Rätt till ersättning
föreligger också när kommunen och landstinget lämnar bidrag till
näringsidkare för dennes verksamhet inom nämnda områden.
Ersättning enligt första stycket utgår även till kommunalförbund och
sådant beställarförbund som bedriver försöksverksamhet enligt lagen
(1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning
mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst.
Storleken av ersättningar som avses i denna paragraf beräknas enligt
schablon. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer med-
delar föreskrifter om schablonberäkningen.
8 § Skattemyndigheten i Kopparbergs län beslutar om utbetalning från
kontona.
9 § Skattemyndighetens eller Riksskatteverkets beslut enligt denna lag
får överklagas hos regeringen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996, då lagen (1994:1799) om
kommuners och landstings hantering av mervärdesskatt för år 1995 skall
upphöra att gälla. Den äldre lagen tillämpas dock fortfarande i fråga om
förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1996.
2. För år 1996 uppgår tillskotten enligt 3 § för kommuner till 1 614
kronor per invånare och för landsting till 538 kronor per invånare den 1
november 1995.
15
Prop. 1995/96:64
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m.m.1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4§2
Vad som i denna paragraf sägs om kommun och kommunalskattemedel
tillämpas också i fråga om landsting och landstingsskattemedel.
En kommun har rätt att under
visst år (beskattningsåret) av staten
uppbära preliminära kommunal-
skattemedel med ett belopp som
motsvarar produkten av antalet
skattekronor i kommunen enligt
skattemyndighetens beslut enligt
4 kap. 2 § taxeringslagen
(1990:324) om taxering till kom-
munal inkomstskatt (skatteunder-
laget) året före beskattningsåret,
den skattesats som har beslutats för
beskattningsåret och de uppräk-
ningsfaktorer enligt tredje stycket
som har fastställts i december året
före beskattningsåret.
En kommun har rätt att under
visst år (beskattningsåret) av staten
uppbära preliminära kommunal-
skattemedel med ett belopp som
motsvarar produkten av de sam-
manlagda beskattningsbara för-
värvsinkomsterna i kommunen en-
ligt skattemyndighetens beslut en-
ligt 4 kap. 2 § taxeringslagen
(1990:324) om taxering till kommu-
nal inkomstskatt (skatteunderlaget)
året före beskattningsåret, den
skattesats som har beslutats för be-
skattningsåret och de uppräknings-
faktorer enligt tredje stycket som
har fastställts i december året före
beskattningsåret.
I december varje år skall regeringen, eller den myndighet regeringen
bestämmer, fastställa två uppräkningsfaktorer som skall svara mot den
uppskattade procentuella förändringen av skatteunderlaget i riket. Den ena
skall avse förändringen mellan andra och första året före beskattningsåret.
Den andra skall avse förändringen mellan året före beskattningsåret och
beskattningsåret.
Vad som återstår, sedan avräk-
ning har skett enligt 52 § uppbörds-
lagen (1953:272), 12 § lagen
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare och 8 §
lagen (1987:560) om skatteutjäm-
ningsavgift, skall skattemyndighet-
en fördelat per månad utanordna
till kommunen den tredje vardagen
räknat från den 17 i månaden, var-
vid dag som enligt 2 § lagen
Innan skattemyndigheten betalar
ut kommunalskattemedel till kom-
munerna skall avräkning göras en-
ligt 52 § uppbördslagen (1953:272),
12 § lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare,
10 § lagen (1995:000) om utjäm-
ningsavgift för kommuner och
landsting och 2 § lagen (1995:000)
om mervärdesskattekonton för kom-
muner och landsting. Vidare skall
1 Lagen omtryckt 1973:437
2 Senaste lydelse 1994:314
16
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:64
(1930:173) om beräkning av lag-
stadgad tid jämställs med allmän
helgdag inte skall medräknas. Är
kommunens fordran inte uträknad
vid utbetalningstillfallena i månad-
erna januari och februari, skall ut-
betalningarna dessa månader grund-
as på samma belopp som utbetal-
ningen i december månad det före-
gående året. När särskilda skäl för-
anleder det får skattemyndigheten
dock förordna att utbetalningen
skall grundas på ett annat belopp.
Om något av de belopp som utbe-
talningen i månaderna januari och
februari grundats på inte motsvarar
en tolftedel av kommunens fordran,
skall den jämkning som föranleds
av detta ske i fråga om utbetalning-
en i mars månad.
tillägg göras för bidrag enligt 10 §
lagen (1995:000) om utjämningsbi-
drag till kommuner och landsting
samt för bidrag enligt 1 och 2 §§
lagen (1995:000) om generellt
statsbidrag till kommuner och
landsting. Det belopp som fram-
kommer skall betalas ut med en
tolftedel per månad den tredje var-
dagen räknat från den 17 i månad-
en, varvid dag som enligt 2 § lagen
(1930:173) om beräkning av lag-
stadgad tid jämställs med allmän
helgdag inte skall medräknas. Är
kommunens fordran inte uträknad
vid utbetalningstillfallena i månad-
erna januari och februari, skall ut-
betalningarna dessa månader grund-
as på samma belopp som utbetal-
ningen i december månad det före-
gående året. När särskilda skäl för-
anleder det får skattemyndigheten
dock förordna att utbetalningen
skall grundas på ett annat belopp.
Om något av de belopp som utbe-
talningen i månaderna januari och
februari grundats på inte motsvarar
en tolftedel av kommunens fordran,
skall den jämkning som föranleds
av detta ske i fråga om utbetalning-
en i mars månad.
En delavräkning av de prelimi-
nära kommunalskattemedlen skall
ske när den årliga taxeringen under
beskattningsåret har avslutats. Del-
avräkningen sker med utgångspunkt
i ett belopp motsvarande produkten
av skatteunderlaget enligt nämnda
taxering, den skattesats som har be-
slutats för beskattningsåret och
uppräkningsfaktom för beskatt-
ningsåret (omräknade preliminära
kommunalskattemedel). Om detta
belopp överstiger det belopp som
kommunen har uppburit enligt
andra stycket, skall skattemyndig-
heten betala ut överskjutande be-
lopp till kommunen. I motsatt fall
skall kommunen återbetala mellan-
skillnaden. Utbetalning eller åter-
betalning skall göras i januari året
efter beskattningsåret.
17
2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 64
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:64
En slutavräkning av kommunal-
skattemedlen skall ske när den år-
liga taxeringen under året efter be-
skattningsåret har avslutats. Pro-
dukten av skatteunderlaget enligt
den taxeringen och den skattesats
som har beslutats för beskattnings-
året utgör de slutliga kommunal-
skattemedlen. Om dessa överstiger
de omräknade preliminära kom-
munalskattemedlen enligt femte
stycket skall skattemyndigheten be-
tala ut överskjutande belopp till
kommunen. I motsatt fall skall kom-
munen återbetala mellanskillnaden.
Utbetalning eller återbetalning skall
göras i januari andra året efter
beskattningsåret.
En slutavräkning av kommunal-
skattemedlen skall ske när den år-
liga taxeringen under året efter be-
skattningsåret har avslutats. Pro-
dukten av skatteunderlaget enligt
den taxeringen och den skattesats
som har beslutats för beskattnings-
året utgör de slutliga kommunal-
skattemedlen. Om summan av dessa
överstiger summan av de prelimi-
nära kommunalskattemedlen enligt
andra stycket skall skillnaden be-
talas ut till kommunerna med ett
enhetligt belopp per invånare den 1
november året efter beskattnings-
året. I motsatt fall skall skillnaden
återbetalas av kommunerna med ett
enhetligt belopp per invånare den 1
november året efter beskattnings-
året. Utbetalning eller återbetalning
skall göras i januari andra året efter
beskattningsåret.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om utbetalning av kommunalskattemedel för år 1995
och tidigare år.
18
Härigenom föreskrivs att 2 - 4 §§ lagen (1979:417) om utdebitering och
utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner, landsting
och församlingar1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §2
Om en kommuns område har änd-
rats eller en ny kommun bildats
skall från och med det beskatt-
ningsår då indelningsändringen
träder i kraft preliminära kommu-
nalskattemedel och omräknade
preliminära kommunalskattemedel
enligt 4 § andra och sjätte
styckena lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kom-
muns och annan menighets utde-
bitering av skatt, m.m., när det är
möjligt, beräknas med hänsyn
tagen till den förändring av skatte-
underlaget i kommunen som indel-
ningsändringen medfört. I andra
fall skall medlen beräknas med
hänsyn tagen till den förändring av
invånarantalet i kommunen som
indelningsändringen medfört.
Om en kommuns område har änd-
rats eller en ny kommun bildats
skall från och med det beskatt-
ningsår då indelningsändringen
träder i kraft preliminära kommu-
nalskattemedel enligt 4 § andra
stycket lagen (1965:269) med sär-
skilda bestämmelser om kommuns
och annan menighets utdebitering
av skatt, m.m., när det är möjligt,
beräknas med hänsyn tagen till
den förändring av skatteunderlaget
i kommunen som indelnings-
ändringen medfört. I andra fall
skall medlen beräknas med hänsyn
tagen till den förändring av in-
vånarantalet i kommunen som in-
delningsändringen medfört.
§3
I fråga om ett område som har
överförts från en kommun till en
annan skall vid avräkning av
preliminära kommunalskattemedel
som beräknats på grundval av
taxeringarna under året innan in-
delningsändringen träder i kraft
och det följande året fordran hos
eller skuld till staten påföras den
kommun till vilken området har
hört enligt den äldre indelningen.
3
I fråga om ett område som har
överförts från en kommun till en
annan skall vid avräkning av pre-
liminära kommunalskattemedel
och omräknade preliminära kom-
munalskattemedel som beräknats
på grundval av taxeringarna under
året innan indelningsändringen
träder i kraft och det följande året
fordran hos eller skuld till staten
påföras den kommun till vilken
området har hört enligt den äldre
indelningen.
Om en kommun har delats, skall en sådan fordran eller skuld påföras
kommunerna enligt den nya indelningen i förhållande till de olika
delarnas andel av skatteunderlaget i den odelade kommunen under det
år taxeringen avser.
19
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:64
En fordran eller skuld, som avser en kommun som har lagts samman
med en annan kommun, skall påföras den kommun som bildats genom
sammanläggningen.
4 §4
Vad som har sagts i denna lag om
kommun och kommunalskatt skall
gälla också för landsting och
landstingsskatt. Bestämmelserna i
1 och 3 §§ skall gälla också för
församling och församlingsskatt.
Vad som har sagts i denna lag om
kommun och kommunalskatt skall
gälla också för landsting och
landstingsskatt. Bestämmelserna i
1 § skall gälla också för försam-
ling och församlingsskatt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Äldre bestämmelser skall
fortfarande tillämpas i fråga om slutavräkning av kommunalskattemedel
för år 1995 och tidigare år samt i fråga om församlingsskatt.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1992:1588.
2 Senaste lydelse 1994:1985.
3 Senaste lydelse 1992:1588.
4 Senaste lydelse 1992:1588.
20
Regeringen lade i kompletteringspropositionen våren 1995 bl.a. fram
förslag till ett nytt bidrags- och utjämningssystem för kommuner och
landsting samt förslag till ett nytt system för återbetalning av mervärdes-
skatt till kommuner och landsting (prop. 1994/95:150 bil. 7, bet.
1994/95 :FiU 19, rskr. 1994/95:416 och 1994/95:417).
Förslaget byggde i huvudsak på förslagen i betänkandet Utjämning av
kostnader och intäkter i kommuner och landsting (SOU 1994:144). Det
nya systemet avsågs träda i kraft den 1 januari 1996.
Regeringens förslag innebar att en inomkommunalt finansierad in-
komst- respektive kostnadsutjämning och ett nytt generellt statsbidrag till
kommuner respektive landsting skulle införas.
Inkomstutjämningen skulle i princip inte kräva statliga tillskott utan
finansieras genom att kommuner respektive landsting med en beskatt-
ningsbar inkomst per invånare överstigande riksgenomsnittet skulle er-
hålla ett avdrag från skatteinkomsterna, medan kommuner respektive
landsting med en beskattningsbar inkomst understigande riksgenomsnittet
skulle erhålla ett tillägg till skatteinkomsterna. Även kostnadsutjäm-
ningen skulle i princip vara självfinansierad genom att kommuner
respektive landsting med ogynnsamma strukturella förhållanden skulle
erhålla ett tillägg till skatteinkomsterna, medan kommuner respektive
landsting med en gynnsam struktur skulle erhålla ett avdrag från skatte-
inkomsterna.
Vid sidan av inkomst- och kostnadsutjämningen skulle generella stats-
bidrag betalas ut till kommuner respektive landsting. Statsbidragen skulle
bl.a. fungera som ett instrument för generella ekonomiska regleringar
mellan staten och kommunsektorn, och fördelas med ett enhetligt be-
lopp per invånare. Därmed skulle inkomst- och kostnadsutjämningen inte
påverkas av nivån på statsbidragen till kommuner och landsting.
Regeringen föreslog vidare att fr.o.m. den 1 januari 1996 skulle följan-
de statsbidrag och ersättningar avskaffas: det statliga utjämningsbidraget
till kommuner, skatteutjämningsbidraget till landsting, bidraget till miss-
brukarvård och ungdomsvård samt ersättningen för sjukresor till sjuk-
vårdshuvudmännen. Även det invånarbaserade avdraget från kommun-
ernas respektive landstingens skatteinkomster, som för närvarande an-
vänds som ett medel för ekonomiska regleringar mellan staten och kom-
muner respektive landsting föreslogs avskaffat fr.o.m. den 1 januari
1996.
Särskilda införanderegler föreslogs för åren 1996-2003. Dessa regler
skulle begränsa de inkomstförändringar för enskilda kommuner och
landsting som systemomläggningen beräknades medföra, genom sär-
skilda införandetillägg och införandeavdrag till vissa kommuner och
landsting. Dessa tillägg och avdrag skulle successivt minska.
Prop. 1995/96:64
21
Sedan skattereformen år 1991 har för kommuner och landsting gällt sär-
skilda regler för att motverka mervärdesskattens snedvridande effekter
på konkurrensen vid val mellan verksamhet i egen regi och i extern regi.
Kommuner och landsting fick då rätt att inom mervärdesskattesystemets
ram få återbetalning av ingående skatt i verksamhet som inte medför
skattskyldighet till mervärdesskatt. Denna rätt slopades år 1995 till följd
av att den inte var förenlig med EG:s sjätte mervärdesskattedirektiv.
Återbetalning av den ingående skatten i skattefri verksamhet sker i
stället i särskild ordning enligt lagen (1994:1799) om kommuners och
landstings hantering av mervärdesskatt för år 1995. Lösningen är pro-
visorisk. I kompletteringspropositionen föreslog regeringen att den pro-
visoriska lösningen fr.o.m. år 1996 skulle ersättas av ett permanent
system, som bygger på kommunal självfinansiering. Avsikten var att sy-
stemet skulle vara stabilt och inte ge upphov till ökade kostnader för
staten.
Under riksdagens behandling av kompletteringspropositionen inhämtades
Lagrådets yttrande över förslaget till lag om utjämning av skatteinkomst-
er och kostnader i kommuner och landsting. Lagrådet avstyrkte förslaget
med motiveringen att det inte var förenligt med bestämmelsen i 1 kap. 7
§ andra stycket regeringsformen. Konstitutionsutskottet yttrade sig både
över förslaget till nytt bidrags- och utjämningssystem och över Lagrådets
yttrande. Konstitutionsutskottet hänvisade till den praxis som utvecklats
på detta område och pekade på en alternativ lagteknisk lösning.
Riksdagen ställde sig bakom de grundläggande principerna för ett nytt
bidrags- och utjämningssystem vad gäller syfte, inriktning, omfattning
och införande som regeringen föreslagit i kompletteringspropositionen
(bet. 1994/95:FiU 19, rskr. 1994/95:416 och 1994/95:417 ). På grund av
de oklarheter som råder vid tolkningen av regeringsformen vad gäller
den kommunala beskattningsrätten ansåg emellertid riksdagen att en
annan lagstiftningsteknik bör väljas för att uppnå de utjämningseffekter
som förslaget i kompletteringspropositionen eftersträvar och uttalade att
regeringen bör återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag i sådan
tid att det kan träda i kraft den 1 januari 1996. Det nya förslaget skall i
princip ge samma utfall för enskilda kommuner och landsting som
förslaget i kompletteringspropositionen.
När det gäller förslaget till lagteknisk reglering av systemet för
konkurrenskorrigering konstaterade finansutskottet att detta i likhet med
det av utskottet tidigare behandlade lagförslaget om inkomst- och kost-
nadsutjämning bygger på kommunal självfinansiering. Även om de två
22
lagförslagen är helt olikartade borde de enligt utskottets mening över- Prop. 1995/96:64
vägas i ett sammanhang. Regeringen bör återkomma till riksdagen även
i denna fråga i sådan tid att systemet kan träda i kraft den 1 januari
1996. Riksdagen avslog således lagförslaget.
Riksdagen uttalade, med anledning av de ovan redovisade ställnings-
tagandena, att kommuner och landsting för sin planering ändå skall
kunna utgå från de förutsättningar som hittills har presenterats av
regeringen för år 1996.
Enligt nu gällande lagstiftning skall kommunerna erhålla preliminärt
besked om statligt utjämningsbidrag för nästkommande år senast den 10
september. Mot denna bakgrund gav regeringen i juni Statistiska central-
byrån (SCB) i uppdrag att inför år 1996 göra preliminära beräkningar
för både kommuner och landsting med förslaget till nytt utjämnings-
system som grund. SCB har därefter meddelat kommuner och landsting
uppgifter om preliminärt statsbidrag för år 1996.
Regeringen beslutade den 28 september 1995 att inhämta Lagrådets
yttrande över lagförslag som innebär en annan lagteknisk utformning av
ett nytt bidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting samt
ett förslag om system för konkurrenskorrigering. De till Lagrådet
remitterade lagförslagen finns i bilaga 1.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 2.
Lagrådet har framfört vissa synpunkter på lagtexten. Efter att bl.a. ha
påpekat att den föreslagna lagstiftningen kan sägas ge uttryck för en
konstitutionell praxis som har utvecklats som utfyllnad av grundlags-
regleringen har Lagrådet sammanfattningsvis uttalat att Lagrådet inte vill
motsätta sig att de föreliggande lagförslagen läggs till grund för lag-
stiftning.
Regeringen har i propositionen i allt väsentligt följt Lagrådets syn-
punkter. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.
Förslagen till lag om generellt statsbidrag till kommuner och landsting,
lag om införande av lagen om generellt statsbidrag till kommuner och
landsting, lag om utjämningsbidrag till kommuner och landsting och
lagen om utjämningsavgift för kommuner och landsting samt lag om
ändring i lagen (1979:417) om utdebitering och utbetalning av skatt vid
ändring i rikets indelning i kommuner, landsting och församlingar har
inte granskats av Lagrådet. Riksdagen har ställt sig bakom principerna
för ett nytt bidrags- och utjämningssystem som regeringen föreslagit i
kompletteringspropositionen.
23
Det förslag till nytt bidrags- och utjämningssystem som regeringen lade
fram i årets kompletteringsproposition hade som huvudsyfte att skapa
likvärdiga ekonomiska förutsättningar för alla kommuner och landsting
att bedriva sin verksamhet. På så sätt kan den kommunala självstyrelsen
ges ett reellt innehåll även för de kommuner och landsting som har en
svag skattekraft eller som på andra sätt är missgynnade i strukturellt
hänseende.
Regeringens förslag hade föregåtts av ett omfattande utredningsarbete.
Vid riksdagsbehandlingen konstaterade finansutskottet att förslaget var
väl avvägt i förhållande till de många olikartade krav som kan ställas,
och att det i sina grunddrag har en bred förankring såväl bland riks-
dagens partier som i den kommunala världen.
Finansutskottet uttryckte också mycket tydligt att riksdagen stod ba-
kom de mål och krav på vilka regeringens förslag byggde. Likvärdiga
ekonomiska förutsättningar bör skapas genom en långtgående utjämning
av skillnader i beskattningsbara inkomster och för strukturellt betingade
kostnadsskillnader. Såväl inkomst- som kostnadsutjämningen skall om-
fatta samtliga kommuner och landsting och även ha en likartad uppbygg-
nad för såväl kommuner som landsting. Utjämningssystemet måste vid-
are ges en konstruktion som är långsiktigt hållbar och inte beroende av
nivån på de statliga bidragen. Detta skall främst ses mot bakgrund av
statens behov av att kunna göra generella ekonomiska regleringar bl.a.
till följd av finansieringsprincipen.
Regeringens förslag innebar i korthet följande. Utjämningen av skatte-
inkomsta- och för strukturellt betingade kostnadsskillnader konstruerades
som två i princip fristående system. Både systemet för utjämning av in-
komster och systemet för utjämning av strukturella kostnadsskillnader
byggde på tillägg till och avdrag från skatteinkomsterna, där avdrag från
vissa kommuner och landsting finansierade tillägg till andra. Båda sy-
stemen skulle således vara inomkommunalt finansierade, och i princip
inte föranleda någon kostnad för staten. Det statliga bidraget skulle för-
delas efter antalet invånare och därvid även kunna fungera som instru-
ment för generella ekonomiska regleringar.
Prop. 1995/96:64
24
Vid riksdagsbehandlingen av förslaget till nytt bidrags- och utjämnings-
system inhämtades, som tidigare nämnts, Lagrådets yttrande över för-
slaget om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och
landsting. Lagrådet avstyrkte lagförslaget och anförde därvid följande.
"Mot denna bakgrund framstår det som helt främmande att betrakta
skatt, som av en kommun eller ett landsting tas ut för att tillföras
andra kommuner eller landsting, som uttagen för skötseln av veder-
börande kommuns eller landstings uppgifter. Den ordning beträffan-
de utjämning av skatteinkomster som har tillämpats under senare år
kan inte föranleda någon annan bedömning. Uttagandet av skatt i
kommuner och landsting, som far vidkännas avdrag, kommer där-
med att strida mot vad som i 1 kap. 7 § andra stycket regerings-
formen anges om ändamålet med den kommunala beskattningen.
Det kan tilläggas att syftet med den föreslagna lagen möjligen
kan, åtminstone delvis, tillgodoses med någon annan teknik av-
seende avgifter och bidrag, vilken inte skulle strida mot regerings-
formens bestämmelser. Detta kan dock inte anses inverka på
bedömningen av det nu förevarande förslaget."
Konstitutionsutskottet yttrade sig över både förslaget till lag om utjäm-
ning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting och
Lagrådets yttrande. I sitt yttrande gjorde utskottet en ingående redovis-
ning av den praxis som utvecklats under många år i fråga om kommunal
beskattningsrätt, kommunal skatteutjämning och avgränsningen av den
kommunala kompetensen. Konstitutionsutskottets sammanfattande be-
dömning av regeringens förslag till utjämningssystem löd på följande
sätt.
"Sammantaget finns det således flera omständigheter som ger ut-
rymme för en annan tolkning (av regeringsformen) än den Lagrådet
gjort. Som framhölls i förarbetena till regeringsformens bestäm-
melser om lagprövning (KU 1978/79:39 s.13) är det naturligt att
riksdagen som grundlagsstiftare är den instans som är bäst ägnad att
pröva om en viss föreskrift är grundlagsenlig. Enligt konstitutions-
utskottets mening är det emellertid mycket angeläget att det inte
finns någon tveksamhet kring tillämpningen av regeringsformen.
Utskottet vill därför förorda den möjlighet med en annan teknik än
den föreslagna som Lagrådet pekar på för att uppnå det eftersträvade
syftet. En tänkbar lösning kan vara att avdragen och tilläggen om-
vandlas till avgift respektive statligt utjämningsbidrag. En sådan ord-
ning är klart godtagbar och förenlig med den konstitutionella praxis
som utvecklats som utfyllnad till grundlagsregleringen. Samtidigt
innebär ordningen att det i den kommunala skattesatsen inte direkt
ligger ett uttag för skötseln av en annan kommuns uppgifter."
25
Finansutskottet anförde följande när det gäller frågan om grundlags- Prop. 1995/96:64
enligheten i den lagtekniska lösningen.
"Mot bakgrund av den analys av grundlagsfrågan som konstitutions-
utskottet presenterat anser finansutskottet att det i och för sig är
möjligt för riksdagen att godkänna det nu föreliggande förslaget. Ut-
skottet anser emellertid - bl.a. mot bakgrund av de synpunkter som
konstitutionsutskottet har anfört om en alternativ utformning - att
man i första hand bör välja en annan lagstiftningsteknik för att upp-
nå de utjämningseffekter som det nu föreliggande regeringsförslaget
eftersträvar. Regeringen bör således återkomma till riksdagen med
ett nytt lagförslag i sådan tid att det kan vara i kraft fr.o.m. den 1
januari 1996.
Därför är det också angeläget att det nya förslag som regeringen
återkommer till riksdagen med efter lagteknisk bearbetning i princip
skall ge samma utfall för de enskilda kommunerna och landstingen
som det nu föreliggande förslaget. De lagtekniska förändringarna
bör därvid inte innebära några sakliga förändringar av de av
regeringen föreslagna införandereglema."
Det finns i vårt land en mycket bred politisk enighet om att kommuner
och landsting, inom ramen för en stark kommunal självstyrelse, är bäst
skickade att sköta den vård, omsorg och utbildning som utgör kärnan i
den svenska välfärden. Riksdagsbehandlingen av regeringens förslag till
nytt bidrags- och utjämningssystem i kompletteringspropositionen visar
att det också finns en bred enighet om att alla kommuner och landsting
måste ges sådana ekonomiska och andra förutsättningar att de kan er-
bjuda sina invånare en verksamhet av så god kvalitet att målen för väl-
färden kan uppnås.
Den kommunala självstyrelsen och kommunernas beskattningrätt är
fastslagna i regeringsformen. Självstyrelsens faktiska innehåll påverkas
därutöver av lagstiftning på olika områden samt av de allmänna förut-
sättningarna i övrigt, inte minst de ekonomiska, som gäller för den kom-
munala verksamheten. Det är av stor vikt att självstyrelsen ges ett
materiellt innehåll för att intentionerna i regeringsformen om kommunal
självstyrelse skall uppnås.
I kraft av den kommunala självstyrelsen och med sin demokratiska
förankring har kommunerna och landstingen successivt anförtrotts allt
fler verksamheter av stor nationell betydelse, främst skola, vård och om-
sorg. En förutsättning för att landet skall kunna ha ett decentraliserat an-
svar för nationellt betydelsefulla verksamheter inom självstyrelsens ram
26
är emellertid att kommuner och landsting har reella förutsättningar att
bedriva de aktuella verksamheterna på ett önskvärt sätt. Skillnader i de
ekonomiska förutsättningarna kommer annars att leda till alltför stora
skillnader i verksamhetens standard, vilket inte är acceptabelt i ett
nationellt fördelningspolitiskt perspektiv.
Den kommunala beskattningsrätten utgör en viktig del av den kom-
munala självstyrelsen. Beskattningsrätten har emellertid olika innebörd
for olika kommuner och landsting eftersom medborgarnas beskattnings-
bara inkomster varierar starkt över landet; något som återspeglar sig i
stora skillnader i relativ skattekraft, dvs. beskattningsbara inkomster per
invånare i relation till genomsnittet för landet. Det finns också stora
skillnader i strukturella förhållanden vilka har stor betydelse för de kom-
munala kostnaderna. En helt avgörande förutsättning för att själv-
styrelsen skall fa ett substansiellt innehåll är därför att kommuner och
landsting ges likvärdiga ekonomiska förutsättningar, vilket ställer krav
på en utjämning. En sådan har också skett under lång tid, med brett
parlamentariskt stöd.
Under de senaste åren har stora förändringar ägt rum när det gäller de
ekonomiska förutsättningarna för kommunsektorn samt de ekonomiska
relationerna mellan staten och sektorn. Ett nytt system för statsbidrag
och utjämning infördes år 1993, som bl.a. innebar en renodling av bi-
dragets syfte till att avse utjämning av ekonomiska förutsättningar, en
minskad detaljstyrning av kommunal verksamhet samt en övergång till
ett "nettoflöde" av bidrag från staten till kommuner och landsting.
Omläggningen sammanföll med en kraftig lågkonjunktur, som bl.a. inne-
bar att utvecklingen av de kommunala intäkterna totalt sett blev mycket
svag samtidigt som de statliga finanserna kraftigt försämrades. Det finns
inte utrymme för en ökning av statsbidragen. Det har därför blivit allt
svårare att åstadkomma en stabil och över tiden hållbar utjämning. Om
det skall vara möjligt att upprätthålla en långtgående utjämning krävs
därför att alla kommuner och landsting solidariskt medverkar i ett
nationellt statligt system för utjämning.
En långtgående utjämning ligger väl i linje med vad som tydligt ut-
trycks i Europarådets konvention om kommunal självstyrelse som
Sverige anslöt sig till år 1989. Konventionen behandlar bl.a. frågan om
kommunernas ekonomiska resurser. Bl.a. understryks behovet av ekono-
misk utjämning mellan kommuner. Det sägs att skyddet av ekonomiskt
svagare kommuner kräver inrättande av förfarande för ekonomisk utjäm-
ning eller liknande åtgärder som är avsedda att rätta till effekterna av
den ojämna fördelningen av möjliga inkomstkällor och ekonomiska
bördor.
Det är mot bakgrund av vad som nu sagts som regeringens förslag i
det följande skall ses.
Lagrådet avstyrkte regeringens förslag i kompletteringspropositionen
med motiveringen att skatt som tas ut av en kommun inte kan anses ut-
tagen för skötsel av kommunens uppgifter om den tillförs andra kom-
muner. Regeringen kan instämma i Lagrådets bedömning att ett inom-
kommunalt system faktiskt innebär en överföring av skatteinkomster
Prop. 1995/96:64
27
mellan kommuner respektive landsting som kan öppna för en otydlighet Prop. 1995/96:64
i fråga om hur och för vilka ändamål kommunala skatteinkomster kan
disponeras. Samtidigt kan regeringen konstatera att skillnaderna i ekono-
miska förutsättningar mellan kommuner respektive landsting är mycket
stora och att en utjämning av dem innebär stora kostnader som måste
finansieras utan att statens finanser försvagas. Lagrådet pekar emellertid
också på möjligheten att, åtminstone delvis, uppnå samma syfte som
regeringsförslaget med en annan teknik avseende avgifter och bidrag.
Lagrådet utesluter således inte att någon form av avgift införs i syfte att
finansiera utjämningen.
Vidare har riksdagen begärt att regeringen skall lämna ett nytt förslag
och har mycket tydligt angett att utfallet av det omarbetade förslaget
skall bli detsamma som det tidigare förslaget. Innebörden av det är att
en långtgående utjämning av ekonomiska förutsättningar mellan kom-
muner respektive landsting skall ske genom en utjämning som inte bara
kompenserar dem som är minst gynnade i fråga om skattekraft och
strukturella förhållanden utan även genom att de som är mest gynnade
får bidra med en del av sina intäkter. Regeringen tolkar riksdagens be-
slut som ett klart ställningstagande för det resultat som utjämningen
skall åstadkomma, men att den tekniska lösningen måste vara en annan
än den föreslagna.
Regeringen föreslår i det följande en sådan lagteknisk lösning som
konstitutionsutskottet pekat på i sitt yttrande. Lösningen innebär att de
kommuner och landsting som har sämre förutsättningar än genomsnittet
i fråga om skattekraft och mätbara strukturella förhållanden ges ett stat-
ligt bidrag i syfte att jämna ut skatteinkomster och strukturellt betingade
kostnadsskillnader. Samtidigt far de kommuner och landsting som har
bättre förutsättningar än genomsnittet i fråga om skattekraft respektive
strukturella förhållanden erlägga en utjämningsavgift till staten. Däri-
genom kommer ingen kommun och inget landsting att ta ut skatt för
skötseln av en annan kommuns eller ett annat landstings uppgifter.
Bidraget och avgiften bör totalt sett, vara beloppsmässigt ungefär lika
stora. Därigenom skapas en finansiell stabilitet som inte äventyrar
saneringen av statens finanser.
Med denna konstruktion kommer förslaget att ansluta till den konstitu-
tionella praxis som utvecklats när det gäller ekonomisk utjämning i
kommunsektorn. Det skulle också uppfylla riksdagens beslut att det skall
ge samma effekter för vaije kommun respektive landsting som det för-
slag regeringen presenterade i kompletteringspropositionen. Förslaget
uppnår därigenom också de mål för utjämningssystemet som riksdagen i
bred parlamentarisk enighet har ställt sig bakom. Förslaget innebär där-
till att den kommunala självstyrelsen ges ett reellt innehåll för alla kom-
muner och landsting.
Regeringen anser sammanfattningsvis att förslaget är förenligt med
regeringsformens bestämmelser och att det bidrar till att uppfylla
regeringsformens intentioner i fråga om den kommunala självstyrelsen.
Lagrådet har vid sin granskning av de nu aktuella förslagen konstaterat
att de anknyter till tidigare lagstiftning om kommunal skatteutjämning.
28
Lagrådet konstaterar vidare att denna lagstiftning kan sägas ge uttryck
för en konstitutionell praxis som utvecklats till utfyllnad av grundlags-
regleringen. Lagrådet vill därför inte motsätta sig att de nu föreliggande
lagförslagen läggs till grund för lagstiftning, men hälsar med tillfred-
ställelse att en särskild kommitté (dir. 1995:111) tillsatts med uppgift att
närmare analysera grundlagsregleringen.
I sitt yttrande över regeringens förslag till nytt bidrags- och utjäm-
ningssystem framhöll också konstitutionsutskottet att det är angeläget att
grundlagsbestämmelserna inte ger utrymme för så skilda bedömningar
som nu framkommit. Utskottet förordade därför att frågan om innebörd-
en av den kommunala självstyrelsen och beskattningsrätten och dess för-
hållande till utformningen av grundlagsbestämmelserna blir föremål för
en analys och ett eventuellt förtydligande. Mot bakgrund härav har
regeringen tillkallat ovan nämnda kommitté med uppgift att analysera
innebörden av den kommunala självstyrelsen och beskattningsrätten och
dess förhållande till grundlagsbestämmelserna. Om kommittén finner att
det behövs förtydliganden av eller ändringar i grundlagsbestämmelserna
om den kommunala självstyrelsen och beskattningsrätten, skall kom-
mittén lämna förslag till sådana ändringar.
Mot bakgrund av den diskussion som har förts om regeringens förslag
till inomkommunal utjämning skall kommittén enligt direktiven bl.a
uppmärksamma hur olika former av inomkommunal inkomstutjämning
förhåller sig till grundlagsbestämmelserna om den kommunala själv-
styrelsen och beskattningsrätten. Kommittén skall ta del av de alternativa
former för kommunal inkomstutjämning som redovisas i betänkandet
Kommunal inkomstutjämning - alternativa modeller (Ds 1993:68) samt
bedöma de olika modellerna i förhållande till regeringsformen. Detta
innebär att kommittén bl.a. skall pröva om den så kallade biytpunkts-
modellen eller ett system med statskommunal basskatt är förenliga med
regeringsformen.
Prop. 1995/96:64
29
Regeringens förslag: Från och med år 1996 avskaffas det statliga ut-
jämningsbidraget till kommuner och skatteutjämningsbidraget till
landsting.
Två nya statsbidrag införs år 1996: generellt statsbidrag till kom-
muner och generellt statsbidrag till landsting. Bidragen fördelas med
ett för kommuner respektive ett för landsting enhetligt belopp per in-
vånare den 1 november året före bidragsåret.
De kommuner som inte ingår i ett landsting betraktas i bidragshän-
seende som både en kommun och ett landsting.
Skälen för regeringens förslag: Utjämningen av kostnader och intäkt-
er mellan kommuner respektive mellan landsting skall enligt regeringens
förslag fr.o.m. år 1996 ske genom ett statligt utjämningsbidrag till kom-
muner och landsting samt genom en utjämningsavgift som kommuner
och landsting betalar till staten. Vid sidan av det statliga utjämningsbi-
draget föreslår regeringen att två nya statsbidrag inrättas, ett generellt
statsbidrag till landsting och ett generellt statsbidrag till kommuner. De
landstingsfria kommunerna betraktas i detta sammanhang som både
kommun och landsting, dvs. de erhåller bidrag i båda delsystemen.
Statsbidragen bör fördelas med ett fast belopp per invånare för kom-
muner och ett fast belopp per invånare för landsting. Beloppen fastställs
årligen utifrån de bidragsmedel som anslås av riksdagen och utifrån an-
talet invånare den 1 november året före bidragsåret.
Riksdagen har tidigare, i enlighet med regeringens förslag i komplette-
ringspropositionen (prop. 1994/95:150, bil. 7) beslutat att medel mot-
svarande det nuvarande utjämningsbidraget till kommuner, skatteutjäm-
ningsbidraget till landsting, ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen för
sjukresor samt statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård bör
tillföras det föreslagna generella bidraget till kommuner respektive
landsting, samt att de nuvarande avdragen från skatteinkomsterna kvittas
bort genom en motsvarande minskning av de generella statsbidragen.
Regeringen föreslog också att de generella statsbidragen skulle ökas
med ytterligare 14 250 miljoner kronor för kommunerna och med 4 750
miljoner kronor för landstingen för att ekonomiskt reglera den före-
slagna omläggningen av systemet för återbetalning av mervärdesskatt till
kommuner och landsting. Enligt förslaget skulle ett för kommuner och
landsting självfinansierat system införas. För att uppnå kostnadsneutrali-
tet vid införandet skulle ett belopp motsvarande tillskotten från kom-
muner och landsting tillföras de generella statsbidragen. Förslaget till
nytt system för återbetalning av mervärdesskatt borde emellertid enligt
riksdagen övervägas i ett sammanhang tillsammans med förslaget till
nytt system för utjämning av skatteinkomster och för strukturella
30
skillnader. Riksdagen avslog således förslaget. Regeringen lägger i denna
proposition fram förslag till nytt utjämningsystem för kommuner och
landsting, samt förslag till nytt system för återbetalning av mervärdes-
skatt till kommuner och landsting. Regeringen förslår därför i det följan-
de att anslaget för generellt statsbidrag till kommuner tillförs 14 250
miljoner kronor och att anslaget för generellt statsbidrag för landsting
tillförs 4 750 miljoner kronor.
År 1993 infördes ett invånarbaserat avdrag från kommunernas och
landstingens skattemedel. Bakgrunden till avdragen infördes var att det
nya bidragssystem som infördes för kommunerna år 1993 byggde på
tanken om en “nettoström” av statsbidrag från staten till kommunerna
och att ekonomiska regleringar skulle göras via statsbidraget. Vissa kom-
muner med hög skattekraft omfattades emellertid inte av det nya bi-
dragssystemet, och skulle därmed inte heller omfattas av ekonomiska
regleringar om dessa gjordes via statsbidraget. Motsvarande problem
fanns även för landstingen. Därför infördes år 1993 ett avdrag i kronor
per invånare från kommunernas och landstingens skattemedel i syfte att
göra generella ekonomiska regleringar mellan staten och kommun-
sektorn. Avdragsbeloppen har ändrats vid flera tillfallen. I samband med
införandet av ett nya bidrags- och utjämningssystem år 1996 behöver
inte avdragen längre göras från skattemedlen, utan kan i stället kvittas
bort mot de generella statsbidragen.
Prop. 1995/96:64
31
För att åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar krävs ett sy-
stem för långtgående utjämning mellan kommuner respektive landsting.
Systemet måste utformas så att det blir långsiktigt stabilt och hållbart
både vad gäller utjämningseffekter och finansiering.
Regeringen föreslår att en utjämning av skatteinkomster (inkomstut-
jämning) och för skillnader i strukturella förhållanden (kostnadsut-
jämning) görs enligt följande:
- De kommuner och landsting vars skattekraft eller mätbara strukturella
förhållanden är sämre än genomsnittet för riket får ett utjämningsbidrag
från staten.
- De kommuner och landsting vars skattekraft eller mätbara strukturella
förhållanden är bättre än genomsnittet för riket betalar en utjämnings-
avgift till staten. Avgiften bör beräknas så att de sammanlagda avgifts-
inkomsterna i princip blir lika stora som utjämningsbidraget.
En utjämning görs därmed genom två separata system. Eftersom såväl
bidrag som avgift baseras på både skattekraft och strukturella förhållan-
den kan en kommun eller ett landsting komma att både fa bidrag och
betala avgift samtidigt.
Prop. 1995/96:64
Regeringens förslag: En kommun eller ett landsting kan för in-
komst- och kostnadsutjämning få utjämningsbidrag från staten.
En kommun eller ett landsting vars garanterade skatteunderlag
övastiger kommunens respektive landstingets eget uppräknade skatte-
underlag har rätt till ett bidrag som motsvarar skillnaden mellan det
garanterade skatteunderlaget och det egna uppräknade skatteunder-
laget, multiplicerad med en av regeringen fastställd skattesats.
En kommun eller ett landsting vars strukturkostnad per invånare
överstiger den för landet genomsnittliga strukturkostnaden per invå-
nare har rätt till ett bidrag som motsvarar mellanskillnaden, multipli-
cerad med antalet invånare i kommunen eller landstinget den 1 no-
vember året före bidragsåret.
En kommuns eller ett landstings strukturkostnad utgörs av summan
av standardkostnadema. Standardkostnaden är en för vaije kommun
eller landsting beräknad teoretisk kostnad för var och en av de verk-
samheter och kostnadsslag som anges nedan, varvid kostnaden
beräknas med utgångspunkt i faktorer som är av särskild betydelse
för att belysa de strukturella förhållandena.
32
För vaije kommun beräknas standardkostnad för barnomsorg,
äldreomsorg, individ- och familjeomsorg, grundskola, gymnasieskola,
vatten och avlopp, gator och vägar, näringslivs- och sysselsättnings-
fiämjande åtgärder, byggkostnader, uppvärmningskostnader, kallorts-
tillägg, merkostnader till följd av befolkningsminskning och svagt be-
folkningsunderlag samt administration, resor och räddningstjänst.
För vaije landsting beräknas standardkostnaden för hälso- och
sjukvård, högskoleutbildning och kallortstillägg.
Standardkostnad beräknas också för kollektivtrafik. Kostnaden för-
delas mellan kommuner och landsting enligt bestämmelser som
regeringen meddelar.
Skälen för regeringens förslag: Det finns stora skillnader i skatte-
kraft och därmed också i skatteinkomster mellan kommuner respektive
landsting. Framför allt gäller detta kommunerna.
Skillnaderna i redovisade kostnader mellan kommuner respektive
landsting kan också vara stora för samma verksamhet. En del av kost-
nadsskillnaderna kan sannolikt hänföras till skillnader i servicenivå, grad
av avgiftsfinansiering och effektivitet. En stor del av kostnadsskillnad-
erna beror dock på skillnader i fråga om behov och strukturella för-
hållanden, vilka i stor utsträckning är opåverkbara för enskilda kom-
muner och landsting. Det är de senare skillnaderna som ett system för
kostnadsutjämning bör ta sikte på, i syfte att skapa likvärdiga ekono-
miska förutsättningar.
Som tidigare framhållits är en långtgående utjämning av såväl skatte-
inkomster som strukturellt betingade kostnadsskillnader av avgörande
betydelse för möjligheterna att åstadkomma likvärdiga ekonomiska förut-
sättningar för kommuner och landsting.
Med ett fungerande utjämningssystem kommer skillnader i skattesatser
mellan olika kommuner respektive landsting att främst vara ett uttryck
för skillnader i standard, ambitionsnivå, effektivitet och avgiftspolitik.
Regeringens förslag innebär att kommuner och landsting för inkomst-
utjämning och kostnadsutjämning kan få utjämningsbidrag från staten.
Bidraget beräknas enligt följande.
Utjämningsbidrag för inkomstutjämning
Kommuner och landsting med en beskattningsbar inkomst per invånare
som understiger den genomsnittliga beskattningsbara inkomsten per in-
vånare i riket får utjämningsbidrag för inkomstutjämning.
Antalet invånare i kommunen respektive landstinget mutlipliceras med
den uppräknade medelskattekraften för riket, varvid kommunens respek-
tive landstingets garanterade skatteunderlag erhålls. Om det garanterade
skatteunderlaget överstiger det egna uppräknade skatteunderlaget, er-
håller kommunen respektive landstinget ett bidrag, som uppgår till
3 Riksdagen 1995/96. 1 samt. Nr 64
Prop. 1995/96:64
33
skillnaden mellan skatteunderlagen multiplicerad med en av regeringen Prop. 1995/96:64
fastställd skattesats.
Kommuner och landsting som har en beskattningsbar inkomst per in-
vånare som överstiger den genomsnittliga beskattningsbara inkomsten
per invånare i riket får inget utjämningsbidrag.
Vid beräkning av bidraget tillämpas skattesatser som fastställs av
regeringen och som således är opåverkbara för den enskilda kommunen
eller det enskilda landstinget. Skattesatserna fastställs länsvis men med
utgångspunkt i de för riket genomsnittliga skattesatserna för kom-
munerna respektive landstingen.
Regeringen föreslår att de genomsnittliga skattesatserna som ligger till
grund för beräkning av de länsvisa skattesatserna, reduceras med fem
procent. Det ger en s.k. kompensationsgrad på 95 procent. Kompensa-
tionsgraden kan beskrivas som den del av den genomsnittliga skattesats-
en, eller av skillnaden mellan det egna skatteunderlaget och det garan-
terade skatteunderlaget, som skall ligga till grund för beräkningen av ut-
jämningsbidrag. En hög kompensationsgrad innebär en långtgående in-
komstutjämning. En avvägning har gjorts mellan å ena sidan de negativa
marginaleffekterna av en hög kompensationsgrad för vissa kommuner,
och å andra sidan kravet på en långtgående inkomstutjämning.
De för landet genomsnittliga skattesatserna för kommuner respektive
landsting bör differentieras mellan olika län. Orsaken är att skatte-
satserna för såväl kommuner som landsting skiljer sig mellan länen be-
roende på stora skillnader i växlade skattesatser. Sådana skatteväxlingar
har främst gjorts till följd av överföringar av huvudmannaskapet för
äldreomsorg, omsorger om psykiskt utvecklingsstörda och särskolan från
landstingen till kommunerna.
En samordning bör ske mellan utjämningsbidragen till kommuner
respektive landsting i den del som avser inkomstutjämning. Den sam-
manlagda genomsnittliga skattesats som skall tillämpas för kommunerna
och landstinget i ett län får inte avvika från den som gäller för riket.
Den länsvisa skattesatsen för kommuner respektive landsting erhålls
genom att den för riket genomsnittliga skattesatsen för respektive kollek-
tiv, efter reducering med fem procent, minskas eller ökas med skillnaden
mellan de i länet fastställda och de för landet genomsnittliga skatteväx-
lingssatsema avseende äldreomsorg, omsorger om psykiskt utvecklings-
störda och särskola. En motsvarande länsvis skattesats, beräknad enligt
liknande principer, tillämpas i det nu gällande utjämningssystemet för
kommuner.
Utjämningsbidrag för kostnadsutjämning
Utgångspunkterna för en utjämning av strukturellt betingade kostnads-
skillnader mellan kommuner respektive landsting bör enligt regeringen
vara följande:
- Alla kommuner respektive landsting skall efter kostnads- och inkomst- Prop. 1995/96:64
utjämning ha likvärdiga förutsättningar att bedriva verksamheten.
- Kostnadsutjämningen skall inte kompensera för skillnader i service-
nivå, kvalitet, avgiftssättning och effektivitet.
- Kostnadsutjämningen skall baseras på mätbara, och för kommuner och
landsting opåverkbara, faktorer som mäter strukturella kostnads-
skillnader.
Som metod för kostnadsutjämning föreslår regeringen att den s.k.
standardkostnadsmetoden tillämpas, enligt vilken kostnadsskillnader
mellan kommunerna analyseras för en verksamhet i taget. I nu gällande
utjämningssystem för kommuner tillämpas den s.k. totalkostnadsmetod-
en. Denna metod syftar till att förklara skillnader i kommunernas totala
kostnader med ett fåtal faktorer. Det har emellertid visat sig vara förenat
med stora svårigheter att förklara kostnadsskillnader mellan kommunerna
med totalkostnadsmetoden, eftersom den kommunala verksamheten är
mycket komplex. Det är ofta helt olika faktorer som styr kostnaderna i
de olika verksamheterna. Standardkostnadsmetoden är därför bättre
lämpad att användas i ett system för utjämning av kommunala kostnads-
skillnader.
Ett annat skäl att välja standardkostnadsmetoden är att den möjliggör
en mer korrekt justering vid huvudmannaskapsförändringar mellan kom-
muner och landsting eller vid ändrad ansvarsfördelning mellan staten
och kommunsektorn.
Kostnadsutjämningen bör innefatta både obligatoriska och vissa fri-
villiga verksamheter, samt vissa icke verksamhetsspecifikakostnadsslag.
Kostnadsutjämningen bör baseras på opåverkbara faktorer. I några fall
är faktorerna mer av “bedömningskaraktär” men har valts för att de har
stor betydelse för att fånga vissa typer av strukturella skillnader.
Regeringen uttalade i kompletteringspropositionen att systemet för
kostnadsutjämning måste bli föremål för en löpande uppföljning och ut-
värdering. Mot bakgrund av detta samt av den debatt som förts kring
kostnadsutjämningens utformning, framför allt valet av faktorer, har
regeringen tillsatt en parlamentarisk kommitté (dir. 1995:118) med upp-
gift att följa upp och utveckla det nya utjämningssystemet för kommuner
och landsting. Uppdraget är främst inriktat på kostnadsutjämningen.
Kommittén är oförhindrad att föreslå sådana förändringar i införande-
reglerna som anses påkallade med anledning av förslag till förändringar
i kostnadsutjämningen. Enligt direktiven bör kommittén bedriva sitt
arbete så att förslag till förändringar kan läggas fram för riksdagen i
sådan tid att de kan träda i kraft år 2000. Förslag om förändringar som
kommittén finner bör träda i kraft redan år 1998 bör presenteras senast
den 15 oktober 1996.
Regeringen föreslår att de kommuner och landsting som har relativt
sett ogynnsamma strukturella förhållanden får ett utjämningsbidrag av
staten.
Bidraget beräknas enligt följande.
35
För vaije kommun och landsting beräknas en strukturkostnad per invå- Prop. 1995/96:64
nare. Strukturkostnaden är summan av standardkostnadema för kom-
munen eller landstinget. Standardkostnaden är en för vaije i kostnadsut-
jämningen ingående verksamhet eller motsvarande teoretiskt beräknad
kostnad, avsedd att fånga upp en kommuns eller landstings strukturella
förhållanden. En kommun eller ett landsting vars strukturkostnad per in-
vånare överstiger den för landet genomsnittliga strukturkostnaden per in-
vånare har rätt till ett bidrag som motsvarar mellanskillnaden multipli-
cerad med antalet invånare i kommunen eller landstinget den 1 novem-
ber året före bidragsåret.
Kommuner och landsting vars strukturkostnad understiger den för riket
genomsnittliga strukturkostnaden får inget bidrag.
Regeringens bedömning: Följande verksamheter och faktorer ligger till
grund för kostnadsutjämningen för kommuner respektive landsting.
|
Verksamhet (motsv.) |
Faktorer |
|
Kommuner | |
|
Barnomsorg |
Åldersstruktur, föräldrarnas för- |
|
Äldreomsorg |
Åldersstruktur, könsfördelning, |
|
Individ- och familjeomsorg |
Ensamstående kvinnor med |
|
Grundskola |
Åldersstruktur, glesbygd samt |
|
Gymnasieskola |
Åldersstruktur, inackorderings- |
|
Vatten och avlopp |
Gleshet i bebyggelsen, geo- |
|
Gator och vägar |
Trafik och klimatberoende |
36
|
Näringslivs- och syssel- sättningsfrämjande åtgärder |
Arbetslöshet. Prop. 1995/96:64 |
|
Byggkostnader |
Index baserat på faktiska |
|
Uppvärmningskostnader |
Index baserat på faktiska |
|
Kallortstillägg |
Beräknade merkostnader |
|
Merkostnader till följd av |
Befolkningsminskningen under |
|
Merkostnader till följd av svagt |
Befolkning inom 3 resp. 9 mils |
|
Administration, resor och rädd- |
Folkmängd, antal inv. per km2, |
Landsting
|
Hälso- och sjukvård |
Åldersstruktur, medellivslängd, |
|
Högskoleutbildning |
Inskrivna studenter. |
|
Kallortstillägg |
Beräknade merkostnader. |
Verksamheter med delat huvudmannaskap
|
Kollektivtrafik |
Bebyggelsetäthet, arbetsplats- |
Skälen för regeringens bedömning: I kompletteringspropositionen
(prop. 1994/95:150, bil. 7, s. 42-52) gavs en utförligare redovisning av
de i den föreslagna kostnadsutjämningen ingående verksamheterna och
faktorerna.
Förutom ovan nämnda verksamheter kan även ytterligare verksamheter
komma att föreslås inordnas i den nationella kostnadsutjämningen, t. ex.
viss verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade samt psykiatri. Ett eventuellt inordnade av dessa verk-
samheter bör dock föregås av ytterligare utredningsarbete.
37
Prop. 1995/96:64
Regeringens förslag: En kommun eller ett landsting skall under de
förutsättningar som anges nedan betala en utjämningsavgift till staten.
En kommun eller ett landsting vars garanterade skatteunderlag
understiger kommunens respektive landstingets eget uppräknade
skatteunderlag skall betala en avgift till staten som motsvarar
skillnaden mellan skatteunderlagen, multiplicerad med en av
regeringen fastställd skattesats.
En kommun eller ett landsting vars strukturkostnad per invånare
understiger den för landet genomsnittliga strukturkostnaden per in-
vånare skall betala en avgift till staten som motsvarar mellan-
skillnaden multiplicerad med antalet invånare i kommunen eller
landstinget den 1 november året före avgiftsåret.
En kommuns eller ett landstings strukturkostnad utgörs av summan
av standardkostnadema. Standardkostnaden är en för vaije kommun
eller landsting beräknad teoretisk kostnad för var och en av de verk-
samheter och kostnadsslag som anges nedan, varvid kostnaden
beräknas med utgångspunkt i faktorer som är av särskild betydelse
för att belysa de strukturella förhållandena.
För vaije kommun beräknas standardkostnad för barnomsorg,
äldreomsorg, individ- och familjeomsorg, grundskola, gymnasieskola,
vatten och avlopp, gator och vägar, näringslivs- och sysselsättnings-
fiämjande åtgärder, byggkostnader, uppvärmningskostnader, kallorts-
tillägg, merkostnader till följd av befolkningsminskning och svagt be-
folkningsunderlag samt administration, resor och räddningstjänst.
För vaije landsting beräknas standardkostnaden för hälso- och
sjukvård, högskoleutbildning och kallortstillägg.
Standardkostnad beräknas också för kollektivtrafik. Kostnaden för-
delas mellan kommuner och landsting enligt bestämmelser som
regeringen meddelar.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i det föregående
redovisat sin syn på vikten av en långtgående utjämning av ekonomiska
förutsättningar mellan kommuner respektive landsting. En sådan utjäm-
ning är, som framhållits, en förutsättning för att ge den kommunala
självstyrelsen ett reellt innehåll för alla kommuner och landsting.
En långtgående utjämning uppnås enligt regeringens förslag genom att
kommuner och landsting som har en skattekraft eller strukturella för-
hållanden sämre än genomsnittet far ett särskilt utjämningsbidrag. Där-
utöver föreslår regeringen att alla kommuner och landsting skall få ett
generellt statsbidrag efter antalet invånare i kommunen eller landstinget.
Alla kommuner och landsting garanteras på så sätt en viss miniminivå i
38
fråga om ekonomiska förutsättningar för att kunna erbjuda sina med- Prop. 1995/96:64
borgare en kommunal service.
För att minska påfrestningen på statens finanser och för att ge
systemet en över tiden stabil och hållbar finansiering föreslår regeringen
dessutom att de kommuner och landsting som har en skattekraft respek-
tive strukturella förhållanden som är bättre än genomsnittet, solidariskt
skall medverka i ett statligt system för nationell utjämning. Detta bör
ske genom att de far betala en särskild utjämningsavgift till staten.
I det följande beskrivs hur och enligt vilka kriterier den föreslagna
avgiften bör beräknas.
Utjämningsavgift för inkomstutjämning
Kommuner och landsting med en beskattningsbar inkomst per invånare
som överstiger den genomsnittliga beskattningsbara inkomsten per invå-
nare i riket skall betala en utjämningsavgift till staten. Avgiften beräknas
enligt följande.
Antalet invånare i kommunen respektive landstinget mutlipliceras med
den uppräknade medelskattekraften för riket, varvid kommunens respek-
tive landstingets garanterade skatteunderlag erhålls. Om det garanterade
skatteunderlaget understiger det egna uppräknade skatteunderlaget, be-
talar kommunen respektive landstinget en utjämningsavgift till staten.
Utjämningsavgiften beräknas som skillnaden mellan skatteunderlagen
multiplicerad med en skattesats.
Kommuner och landsting som har en beskattningsbar inkomst per in-
vånare som understiger den genomsnittliga beskattningsbara inkomsten
per invånare i riket betalar inte någon utjämningsavgift till staten.
Vid beräkning av avgiften tillämpas skattesatser som fastställts av
regeringen och således är opåverkbara för kommunerna och landstingen.
Dessa tillämpas på samma sätt som vid beräkning av utjämningsbidrag
till kommuner och landsting.
Utjämningsavgift för kostnadsutjämning
Regeringen föreslår att de kommuner och landsting som har relativt sett
gynnsamma strukturella förhållanden erlägger en utjämningsavgift till
staten. Utjämningsavgiften beräknas enligt följande.
För vaije kommun och landsting beräknas en strukturkostnad per invå-
nare. En kommun eller ett landsting vars strukturkostnad per invånare
understiger den för landet genomsnittliga strukturkostnaden per invånare
bör erlägga en utjämningsavgift till staten som motsvarar mellan-
skillnaden multiplicerad med antalet invånare i kommunen eller lands-
tinget den 1 november året före avgiftsåret.
39
Regeringen föreslår att samma verksamheter eller motsvarande samt Prop. 1995/96:64
tillhörande faktorer som för utjämningsbidrag avseende kostnadsutjäm-
ning (avsnitt 6.2) skall ligga till grund för beräkning av utjämningsavgift
för kommuner respektive landsting.
Kostnadsutjämningens anpassning till verksamhetsförändringar m.m.
Regeringens bedömning: Betydande förändringar i kommunernas
eller landstingens åtaganden bör föranleda motsvarande förändringar
i kostnadsutjämningen.
Förändring i huvudmannaskap för en verksamhet mellan kom-
muner och landsting skall föranleda motsvarande förändring i kost-
nadsutjämningen om verksamheten omfattas av denna. Förändringen
i kostnadsutjämningen görs det år då huvudmannaskapsförändringen
är genomförd i hela riket.
Skälen för regeringens bedömning: Den föreslagna kostnadsutjäm-
ningen syftar till att skapa likvärdiga förutsättningar för kommuner
respektive landsting att bedriva de verksamheter man är ålagda samt
vissa s.k. frivilliga verksamheter.
Förändringar i kommunernas eller landstingens åtaganden bör också
föranleda motsvarande ändring i kostnadsutjämningen om förändringen
gäller en verksamhet som omfattas av denna. Om förändringen t. ex.
innebär ett ökat kommunalt ansvar för en verksamhet bör verksamhetens
tyngd i kostnadsutjämningen öka på motsvarande sätt. En förutsättning
för att göra sådana förändringar i kostnadsutjämningen som här avses
bör emellertid vara att förändringen är betydande. De främsta skälen till
detta är dels administrativa dels att systemet måste ha en rimlig
stabilitet.
Kostnadsutjämningen baseras bl.a. på den genomsnittliga kostnaden för
olika verksamheter som bedrivs av kommuner respektive av landsting.
När huvudmannaskapet för en verksamhet som ingår i kostnadsutjäm-
ningen flyttas mellan kommuner och landsting bör kostnadsutjämningen
också ändras på motsvarande sätt. Detta bör ske samtidigt som själva
huvudmannaskapsförändringen. Om förändringen av huvudmannaskapet
för en verksamhet sker successivt, så som skett t. ex. när det gäller om-
sorgsverksamheten, bör kostnadsutjämningen ändras vid det tillfälle då
alla län har genomfört förändringen. Fram till denna tidpunkt bör en till-
fällig kostnadsutjämning kunna ske inom ett län som gjort förändringen.
40
Kostnadsutjämningens aktualitet
Prop. 1995/96:64
Regeringens bedömning: Kostnadstutjämningen baseras på kommu-
nernas respektive landstingens genomsnittskostnader för de i kost-
nadsutjämningen ingående verksamheterna två år före bidrags-
respektive avgiftsåren. En framskrivning till bidrags- respektive
avgiftsårets nivå görs av beräknade bidrag och avgifter avseende
kostnadsutjämning utifrån den beräknade utvecklingen av netto-
priserna enligt nettoprisindex, NPI.
De kommun- och landstingsvisa faktorerna i kostnadsutjämningen
bör dateras upp årligen när det gäller åldersstruktur. Övriga faktorer
bör uppdateras med rimliga tidsintervall och efter vad omständig-
heterna medger.
Skälen för regeringens bedömning: Prisnivån i kostnadsutjämningen
bör anpassas till utjämningsårets nivå enligt samma modell som i det nu-
varande statliga utjämningsbidraget till kommuner. Det innebär att kost-
nadsutjämningen baseras på genomsnittliga kostnader för de i kostnads-
utjämningen ingående verksamheterna två år tidigare, vilka sedan skrivs
fram två år utifrån den prognostiserade utvecklingen av nettopriserna.
Beräkningen av de genomsnittskostnader som skall ligga till grund för
kostnadsutjämningen för såväl kommuner som landsting bör dateras upp
årligen utifrån de senast tillgängliga kostnadsunderlagen. Därmed kom-
mer såväl kostnadsutvecklingen totalt som utvecklingen när det gäller
fördelningen av kostnader mellan olika verksamheter att successivt på-
verka systemet. Därigenom slår såväl demografiska som andra föränd-
ringar igenom i kostnadsutjämningen även om det sker med två års
eftersläpning. Även de skillnader som finns mellan olika verksamheter
när det gäller volym- och produktivitetsutveckling m.m. fångas upp, om
än med viss eftersläpning, genom den årliga uppdateringen av genom-
snittskostnaderna.
De kommun- och landstingsvisa faktorer som ligger till grund för be-
räkningen av tillägg och avdrag i kostnadsutjämningen bör vara så akt-
uella som möjligt. En balans bör dock eftersträvas mellan aktualitet och
stabilitet. För vissa faktorer, främst åldersstrukturen, bör en årlig upp-
datering ske. För andra faktorer bör en bedömning göras av hur ofta en
uppdatering bör ske, vilken bör grundas dels på tillgången till aktuell
statistik, dels på hur snabbt förändringar sker av respektive faktors
värde.
Skatteväxlingar
Skatteväxlingar mellan kommuner och landsting i ett län skall föranleda
en motsvarande förändring i de skattesatser som tillämpas i utjämnings-
systemet.
41
Under åren 1992-1995 har skatteväxlingar ägt rum mellan kommuner
och landsting till följd av huvudmannaskapsförändringar inom äldreom-
sorg, psykiatri samt omsorger inklusive särskola.
De hittills gjorda skatteväxlingarna har beräknats utifrån de samman-
lagda skatteunderlag, dvs. eget och tillskjutet, som gäller med nuvarande
utjämningssystem för kommuner och landsting. Skatteväxlingen i
respektive län har vanligen baserats på det sammanlagda skatteunderlaget
för landstinget i länet. Kommunernas garanterade skatteunderlag kan
p.g.a att de olika systemen ha varit ett annat. Vissa landsting har haft en
hög egen skattekraft eller ett högt garanterat skatteunderlag. Den växlade
skattesatsen har blivit lägre ju högre skatteunderlaget är. När det nya ut-
jämningssystemet träder i kraft år 1996 blir skatteunderlaget för dessa
landsting lägre än nu, eftersom det nya systemet bygger på att alla kom-
muner och landsting i praktiken far ett skatteunderlag som motsvarar ge-
nomsnittet för riket. Det innebär att skatteväxlingssatsen, om den räknas
om med det nya skatteunderlaget, skulle bli högre än tidigare. Om
skatteväxlingen inte ändras, kommer landstinget därmed att fa högre
skatteinkomster i det nya systemet, medan kommunerna på motsvarande
sätt far lägre skatteinkomster. Den omvända situationen kan också upp-
stå.
Om det i några län visar sig uppstå betydande effekter liknande den
som här beskrivits är det, mot denna bakgrund, rimligt att göra en över-
syn av de skatteväxlingar som gjorts år 1993 eller senare.
Administration av systemet
Prop. 1995/96:64
Regeringens förslag: Bidrags- och utjämningssystemet för kom-
muner och landsting administreras av Statistiska centralbyrån och
skattemyndigheterna.
Skälen för regeringens förslag: På samma sätt som för det nuvarande
systemet bör det nu föreslagna systemet för statsbidrag och utjämning
administreras av Statistiska centralbyrån och skattemyndigheterna.
42
Prop. 1995/96:64
Regeringen föreslog i kompletteringspropositionen att det nya bidrag- och
utjämningssystemet skulle träda i kraft den 1 januari 1996 och införas
successivt. Införandetiden föreslogs omfatta en period om åtta år. Den
långa övergångstiden syftar till att undvika drastiska förändringar i bi-
dragstilldelningen för enskilda kommuner och landsting och underlätta en
omställning till en annan bidragsnivå.
Riksdagen tillstyrkte de grundläggande principerna för regeringens för-
slag till nytt utjämningssystem, och uttalade att den begärda lagtekniska
omarbetningen av utjämningen inte borde innebära några sakliga för-
ändringar i de föreslagna införandereglema (bet. 1994/95 :FiUl 9, s. 29).
Enligt riksdagens mening var förslaget till införanderegler väl avvägt såväl
när det gäller genomförandetiden som begränsningarna av bidragsföränd-
ringar. Riksdagen ställde sig också bakom principerna för finansieringen.
I det följande föreslår regeringen därför samma införanderegler som
redovisades i kompletteringspropositionen.
Regeringens förslag: Bidrags- och utjämningssystemet införs
successivt fr.o.m. år 1996, under en period om åtta år. Under införande-
tiden begränsas bidragsökningama och bidragsminskningama enligt
följande.
Med bidragsökning eller -minskning avses skillnaden mellan ett
referensbidrag i 1995 års nivå och det nettobidrag/nettoavgift som kom-
munen eller landstinget skulle ha fått år 1995 om det föreslagna
systemet hade gällt detta år.
Kommuner
För kommuner begränsas den sammanlagda bidragsminskningen för
hela perioden till 2 000 kronor per invånare. För de kommuner vars
uppräknade skattekraft för år 1993 översteg garantinivån i det statliga
utjämningsbidraget samma år, begränsas den totala bidragsminskningen
till högst 4 000 kronor per invånare.
Den sammanlagda bidragsminskningen begränsas årligen genom ett
fast införandetillägg som betalas ut till de kommuner som får beräknade
sammanlagda bidragsminskningar överstigande ovan nämnda belopps-
gränser. Det fasta införandetillägget motsvarar skillnaden mellan
respektive beloppsgränser och den beräknade sammanlagda bidrags-
minskningen.
43
En årlig begränsning görs dessutom för de kommuner vars beräknade
bidragsminskning överstiger 250 kronor per invånare. Dessa kommuner
får ett rörligt införandetillägg som uppgår till ett belopp som för år
1996 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminskningen,
minskad med det fasta införandetillägget, och 250 kronor. År 1997
uppgår motsvarande beloppsgräns till 500 kronor per invånare, år 1998
till 750 kronor per invånare, år 1999 till 1 000 kronor per invånare, år
2000 till 1 250 per invånare, år 2001 till 1 500 kronor per invånare och
år 2002 till 1 750 kronor per invånare.
För de kommuner vars uppräknade skattekraft år 1993 översteg
garantinivån i statliga inkomstutjämningen samma år görs en årlig be-
gränsning av bidragsminskningen för de kommuner vars beräknade
bidragsminskning överstiger 500 kronor per invånare. Dessa kommuner
får ett rörligt införandetillägg som för år 1996 motsvarar skillnaden
mellan den beräknade bidragsminskningen, minskad med det fasta in-
förandetillägget, och 500 kronor per invånare. Motsvarande belopps-
gränsen uppgår för år 1997 till 1 000 kronor per invånare, för år 1998
till 1 500 kronor per invånare, för år 1999 till 2 000 kronor per
invånare, för år 2000 till 2 500 kronor per invånare, för år 2001 till
3 000 kronor per invånare och år 2002 till 3 500 kronor per invånare.
En årlig begränsning av bidragsökningen görs åren 1996-1998 för de
kommuner som får en beräknad bidragsökning. Dessa kommuner får ett
rörligt införandeavdrag, som för år 1996 uppgår till 704 kronor per
invånare eller, om bidragsökningen är mindre, den faktiskt beräknade
ökningen. Motsvarande belopp är 304 kronor per invånare för 1997 och
112 kronor per invånare för år 1998.
Landsting
För landstingen begränsas den sammanlagda bidragsminskningen för
hela perioden till 1 200 kronor per invånare. Landsting vars samman-
lagda bidragsminskning överstiger detta belopp får ett fast införande-
tillägg som motsvarar skillnaden mellan beloppet och den faktiska
bidragsminskningen.
En årlig begränsning görs dessutom för de landsting vars beräknade
bidragsminskningar överstiger 150 kronor per invånare. Dessa lands-
ting får ett rörligt införandetillägg som för år 1996 motsvarar skillnaden
mellan den beräknade bidragsminskningen, minskad med det fasta in-
förandetillägget, och 150 per invånare. Motsvarande beloppsgränser
uppgår för år 1997 till 300 kronor per invånare, för år 1998 till 450
kronor per invånare, för år 1999 till 600 kronor per invånare, för år
2000 till 750 kronor per invånare, för år 2001 till 900 kronor per
invånare och för år 2002 till 1 050 kronor per invånare.
För de kommuner som inte ingår i landsting tillämpas införande-
reglerna för landsting på motsvarande sätt.
Prop. 1995/96:64
44
Skälen för regeringens förslag: Det föreslagna bidrags- och utjäm- Prop. 1995/96:64
ningssystemet föreslås träda i kraft den 1 januari 1996. Systemet bör in-
föras successivt för att undvika drastiska effekter för enskilda kommuner
och landsting.
Regeringen föreslår en införandeperiod om åtta år för att skapa utrymme
för de i vissa fall ganska stora omställningar som kommer att krävas av
kommuner och landsting till följd av det nya systemet.
Regeringen föreslår en teknisk konstruktion av införandereglema som
innebär att bidragsförändringar som uppstår till följd av det nya systemet
jämfört med det nuvarande systemet, minskas genom särskilda införande-
tillägg och -avdrag som successivt trappas ned under införandetiden.
Bidragsförändringarna skall överstiga en viss nivå för att omfattas av in-
förandereglema. Bidragsförändringar som beror på förändringar i skatte-
kraft och struktur bör dock slå igenom redan år 1996.
Den bidragsförändring som ligger till grund för beräkningen av infö-
randetilläggen och -avdragen för hela införandetiden uttrycks i 1995 års
nivå. Skälet till detta är att det krävs ett referensbidrag, med vilket utfallet
av det nya systemet skall jämföras för att den bidragsförändring, som är en
effekt av själva systemomläggningen, skall kunna beräknas. Referensbi-
draget måste rimligen utgöras av det faktiska bidrag som kommunen eller
landstinget erhåller i nuvarande system, vilket är bidraget för år 1995. Ett
annat skäl för att beräkna införandetilläggen och -avdragen i 1995 års nivå
är att skapa bättre planeringsförutsättningar för kommuner och landsting
genom att ge ett stabilt underlag för inkomstprognoser under införande-
perioden. Ytterligare ett skäl, som också nämnts ovan, är att de för-
ändringar som sker av skattekraft och struktur efter år 1995 bör slå igenom
vid beräkningen av bidraget för att systemet skall få avsedd utjämnings-
effekt redan från år 1996. Detta kan endast ske om referensen är uttryckt i
1995 års nivå. För att kunna beräkna införandetilläggen och - avdragen
krävs, mot denna bakgrund, att en teoretisk bidragsberäkning görs för år
1995, som om det nya systemet hade gällt detta år. Skillnaden mellan det
bidrag som kommunen eller landstinget faktiskt har år 1995 och det man
skulle få med det nya systemet samma år uttrycker effekten av själva
systemomläggningen och ligger därför till grund för beräkning av inför-
andetillägg och -avdrag för hela införandeperioden, utifrån de belopps-
gränser m.m. som redovisas i det följande.
Bidragsförändringarna mäts således som skillnaden mellan ett referens-
bidrag som regeringen fastställer för varje kommun och landsting och det
bidrag i 1995 års nivå som det föreslagna bidrags- och utjämningssystemet
skulle ge för vaije kommun och landsting. Därigenom kan såväl införande-
tilläggen som -avdragen fastställas redan under år 1995 för hela införande-
perioden.
Vid en jämförelse mellan SCB:s preliminära beräkningar för år 1996 och
tidigare gjorda beräkningar av utfallet av det föreslagna systemet framgår
att relativt stora förändringar kan ske i såväl inkomst- som kostnadsutjäm-
ningen från ett år till ett annat. Som exempel kan nämnas de ganska stora
förskjutningar i relativa skattekrafter som skett mellan 1994 och 1995 års
taxeringar, och som kan få stora effekter på den enskilda kommunens bi-
45
drag eller avgift år 1996. I detta fall sker dock en motsvarande förändring Prop. 1995/96:64
i skatteinkomsterna varvid den sammanlagda effekten för enskilda kom-
muner och landsting i princip blir neutral om man ser till summan av
bidrags- och skatteintäkter.
När det gäller kostnadsutjämningen är det framför allt förskjutningar i
åldersstrukturen som kan få relativt stor betydelse för bidragets storlek.
Sådana förskjutningar motsvaras emellertid av en motsvarande förändring
i behovsbilden, och bör därför slå igenom. Den nämnda utredningen (dir.
1995:118) bör bl.a. överväga om effekten av förändringar i de i kostnads-
utjämningen ingående faktorerna bör begränsas för att ge systemet en
större stabilitet.
Referensbidraget för kommuner utgörs av summan av det statliga utjäm-
ningsbidraget till kommuner för år 1995, bidraget år 1995 för att mildra
skattereformens effekter samt bidraget för missbrukarvård och ungdoms-
vård, minskad med det avdrag som görs från kommunernas skattein-
komster.
Referensbidraget för landsting utgörs av summan av skatteutjämnings-
bidraget för år 1995 och bidrag för sjukresor m.m., minskad med det
avdrag som görs från landstingens skatteinkomster.
Vad som här sägs om landsting tillämpas på motsvarande sätt för kom-
muner som inte ingår i landsting. Dessa kommuner betraktas således i
detta sammanhang som både kommun och landsting.
Bidragsminskningar
Regeringen föreslår att bidragsminskningama, både totalt för hela
perioden och de årliga bidragsminskningama, begränsas genom införande-
tillägg till berörda kommuner och landsting. Dessa tillägg både beräknas
och fastställs i 1995 års nivå för hela införandeperioden. Innebörden av
detta är att den verkliga bidragsförändringen för en kommun eller ett
landsting respektive år blir en annan än de beloppsgränser som anges
nedan, till följd av systemets anpassning till verkliga förändringar i skatte-
kraft och strukturella förhållanden.
Begränsningen av den totala bidragsminskningen för hela perioden för
kommuner och landsting sker genom att ett fast införandetillägg årligen ut-
betalas till de kommuner och landsting som får beräknade totala bidrags-
minskningar överstigande de i det följande angivna beloppsgränsema. Det
fasta införandetillägget motsvarar skillnaden mellan nämnda belopps-
gränser och den i 1995 års nivå beräknade totala bidragsminskningen.
På motsvarande sätt begränsas de årliga bidragsminskningama för kom-
muner och landsting genom att berättigade kommuner och landsting er-
håller ett rörligt införandetillägg för respektive år som motsvarar skillna-
den mellan den beräknade bidragsminskningen, minskad med det fasta
införandetillägget, och den angivna högsta tillåtna bidragsminskningen
respektive år.
Den totala bidragsminskningen för hela införandeperioden föreslås
begränsas till 2 000 kronor per invånare för kommuner. Det innebär att
46
ingen kommun skall kunna få en sammanlagd bidragsminskning för hela Prop. 1995/96:64
perioden som överstiger 2 000 kronor per invånare, uttryckt i 1995 års
bidragsnivå.
För de tre kommuner vars uppräknade skattekraft år 1993 översteg
garantinivån i det statliga utjämningsbidraget sätts motsvarande gräns till
4 000 kronor per invånare.
För landsting föreslås den totala bidragsminskningen för hela införande-
perioden begränsas till 1 200 kronor per invånare.
För kommuner begränsas därutöver också den årliga bidragsminsk-
ningen enligt följande. För år 1996 begränsas bidragsminskningen till 250
kronor per invånare, för år 1997 till 500 kronor per invånare, för år 1998
till 750 kronor per invånare, för år 1999 till 1 000 kronor per invånare, för
år 2000 till 1 250 kronor per invånare, för år 2001 till 1 500 kronor per
invånare och för år 2002 till 1 750 kronor per invånare.
För de tre kommuner vars uppräknade skattekraft år 1993 översteg
garantinivån i det statliga utjämningsbidraget samma år begränsas bidrags-
minskningen år 1996 till 500 kronor per invånare, för år 1997 till 1 000
kronor per invånare, för år 1998 till 1 500 kronor per invånare, för år 1999
till 2 000 kronor per invånare, för år 2000 till 2 500 kronor per invånare,
för år 2001 till 3 000 kronor per invånare och för år 2002 till 3 500 kronor
per invånare.
För landsting begränsas bidragsminskningen till 150 kronor per invånare
år 1996, till 300 kronor per invånare år 1997, till 450 kronor per invånare
är 1998, till 600 kronor per invånare år 1999, till 750 kronor per invånare
år 2000, till 900 kronor per invånare år 2001 och till 1 050 kronor per
invånare år 2002.
Bidragsökningar
Även de kommuner som får bidragsökningar i det nya systemet bör om-
fattas av införandereglema. För dessa föreslås dock begränsningen av
bidragsökningen bli mindre än den föreslagna begränsningen av bidrags-
minskningama, eftersom många av de kommuner som får bidragsökningar
har ekonomiska problem och stora behov som inte har beaktats i det
tidigare systemet.
För kommunerna föreslår regeringen att bidragsökningama begränsas de
tre första åren. Begränsningarna av bidragsökningama görs genom att ett
införandeavdrag införs. År 1996 uppgår detta till 704 kronor per invånare,
eller om bidragsökningen understiger 704 kronor per invånare den faktiska
bidragsökningen. De kommuner som år 1996 får en bidragsökning över-
stigande 704 kronor per invånare får således endast ut den del av ökningen
som överstiger 704 kronor per invånare. För åren 1997 och 1998 uppgår
motsvarande belopp till 304 kronor per invånare respektive 112 kronor per
invånare. Därefter sker inte längre några begränsningar av bidragsökning-
ama genom införandeavdrag.
För landstingen sker ingen begränsning av bidragsökningama genom in-
förandeavdrag, eftersom de som får stora ökningar har stora behov och en
47
mycket svår ekonomisk situation. Det gäller främst Göteborgs och Malmö Prop. 1995/96:64
kommuner, som omfattas även av landstingens bidrags- och utjämnings-
system.
Regeringen har tidigare pekat på behovet av att följa upp och uteckla det
föreslagna bidrags- och utjämningssystemet och har, som tidigare nämnts,
tillsatt en parlamentarisk kommitté med denna uppgift. Om kommittén
föreslår förändringar i kostnadsutjämningen har man också möjlighet att
föreslå förändringar i införandereglema.
Regeringens förslag: Om summan av de föreslagna införandetilläggen
till kommuner för ett visst år överstiger summan av de föreslagna
införandeavdragen för kommuner, skall mellanskillnaden finansieras ur
det föreslagna generella bidraget till kommuner för det aktuella året.
De föreslagna införandetilläggen till landsting skall för respektive år
finansieras ur det föreslagna generella bidraget till landsting för det
aktuella året.
Skälen för regeringen förslag: Regeringens förslag till införanderegler
innebär en ytterligare begränsning av de årliga bidragsminskningama för
kommuner och landsting samt en förlängd införandeperiod i förhållande
till det utredningsförslag som låg till grund för förslagen i kompletterings-
propositionen. I det ursprungliga förslaget var grundtanken att summan av
införandetilläggen respektive -avdragen i princip skulle gå jämnt ut de
första tre åren, varvid ingen särskild finansiering skulle ha krävts. De av
regeringen föreslagna modifieringarna av införandereglema; främst en mil-
dare infasning för de kommuner och landsting som får bidragsminskningar
i det nya systemet, kan innebära att kostnaden för införandetilläggen
kommer att överstiga intäkterna från införandeavdragen. För mellan-
skillnaden krävs således en finansiering. Sammantaget beräknades i kom-
pletteringspropositionen att de ökade kostnaderna till följd av regeringens
förslag till modifierade införanderegler skulle uppgå till ca 1 500 miljoner
kronor för år 1996. Kostnaden skulle sedan öka under ett par år, för att
därefter minska successivt. Regeringen föreslog också vissa förändringar i
kostnadsutjämningen, vilka beräknades innebära ökade kostnader om drygt
500 miljoner kronor per år.
Regeringen föreslog i kompletteringspropositionen att kostnadsökningen
till följd av de ändrade övergångsreglerna samt ändringarna i kostnads-
utjämningen skulle finansieras ur de medel som fr.o.m. år 1996 skulle åter-
föras till kommunsektorn till följd av införandet av en allmän löneavgift
samt höjningen av de särskilda löneskatterna för att finansiera EU-av-
giften. Dessa medel beräknades uppgå till 2 435 miljoner kronor år 1996.
Regeringen föreslog att 2 035 miljoner kronor av dessa skulle tillföras det
generella bidraget för kommuner respektive landsting med en fördelning
48
mellan kollektiven som baseras på de beräknade kostnaderna för respek-
tive kollektiv för justeringarna i införanderegler och kostnadsutjämning.
Riksdagen antog detta förslag, och beloppen tillfördes de föreslagna an-
slagen för generella statsbidrag för kommuner respektive landsting.
Resterande 400 miljoner kronor tillfördes ett anslag för särskilda insatser
för vissa kommuner och landsting.
Rent tekniskt fungerar införandereglema på följande sätt. Det underskott
som uppstår till följd av att summan av införandetilläggen överstiger sum-
man av införandeavdragen, täcks genom att det generella bidraget till
kommuner respektive landsting minskas ända tills det når den nivå då
systemet "går ihop" med beslutad bidragsram och med tillämpning av de
beloppsgränser som de beslutade införandereglema innebär.
De kostnader som i kompletteringspropositionen kunde beräknas för de
ändrade införandereglema var endast preliminära. Regeringen lämnade
därför en reservation med innebörden att om de verkliga kostnaderna
skulle visa sig bli högre än beräknat, borde merkostnaden finansieras ur de
400 miljoner kronor som avsattes för särskilda insatser. Regeringens
bedömning är dock att de medel som avsatts för särskilda insatser inte bör
reduceras. Eventuella kostnadsökningar för införandereglema i förhållande
till tidigare beräkningar får i stället finansieras ur de generella stats-
bidragen.
4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 64
Prop. 1995/96:64
49
Prop. 1995/96:64
Regeringens förslag: Den för vaije kommun och landsting indivi-
duella del- och slutavräkning som görs i nuvarande system för ut-
betalning av kommunal- och landstingsskattemedel, avskaffas fr.o.m.
taxeringsåret 1997. Såväl del- som slutavräkning skall ske enligt
tidigare regler för åren till och med taxeringsåret 1996.
En kollektiv avräkning av kommunal- och landstingsskattemedel
mellan staten och kommuner respektive landsting görs fr.o.m. tax-
eringsåret 1997. Skillnaden mellan preliminära och slutliga kom-
munal- och landstingsskattemedel regleras med ett enhetligt belopp
per invånare i kommunen eller landstinget den 1 november året före
beskattningsåret. Regleringen skall göras i januari andra året efter
beskattningsåret.
Skälen för regeringens förslag: Det föreslagna utjämningsbidraget till
kommuner och landsting och den föreslagna utjämningsavgiften beräknas
utifrån motsvarande uppräknade skatteunderlag, som används vid beräk-
ning av preliminära kommunalskattemedel. Utjämningsbidraget och ut-
jämningsavgiften bör således beräknas utifrån de beskattningsbara in-
komsterna i kommunen eller landstinget enligt taxeringen året före ut-
jämnings- respektive avgiftsåret. Dessa beskattningsbara inkomster
räknas upp till bidrags- respektive avgiftsårets nivå med de uppräknings-
faktorer som fastställs av Riksrevisionsverket.
I nuvarande system är alla beräkningar för bidrags- respektive be-
skattningsåret, både i fråga om kommunalskattemedel (med kommunal-
skattemedel avses i det följande även landstingskattemedel) och utjäm-
ningsbidraget till kommuner, preliminära fram till dess de slutliga be-
skattningsbara inkomsterna är kända. Undantag gäller för utjämnings-
bidraget för år 1995. Två för vaije kommun individuella avräkningar,
delavräkning och slutavräkning, görs därför med hänsyn till nya
prognoser samt den faktiska utvecklingen av de beskattningsbara in-
komsterna.
För det nuvarande skatteutjämningsbidraget till landsting görs ingen
del- eller slutavräkning.
Om ett individuellt avräkningsförfarande skulle tillämpas i såväl det av
regeringen nu föreslagna utjämningssystemet som i systemet för utbetal-
ning av kommunalskattemedel, skulle den sammanlagda effekten av av-
räkningama för en kommun eller ett landsting, i förhållande till den
genomsnittliga effekten, bli marginell. Orsaken är det samband som
finns mellan de båda systemen, där t. ex. en ökning av de slutliga skatte-
inkomsterna i förhållande till de preliminära skulle kompenseras av en
motsvarande minskning av utjämningsbidraget eller en ökning av utjäm-
ningsavgiften. Vissa mindre effekter skulle dock kunna uppstå på grund
50
av skillnader mellan den egna skattesatsen och den länsvisa skattesats
som tillämpas vid beräkning av utjämningsbidrag och utjämningsavgift.
Regeringen föreslår att utjämningsbidragen och utjämningsavgifterna
skall vara slutgiltiga. Några del- och slutavräkningar skall således inte
göras.
Regeringen föreslår också att det nuvarande avräkningsförfarandet för
kommunalskattemedel mot vaije enskild kommun och vaije enskilt
landsting avskaffas fr.o.m. taxeringsåret 1997, och att det ersätts med ett
kollektivt avräkningsförfarande för kommuner respektive landsting.
Detta syftar till att totalt sett tillförsäkra att sektorn far de skattein-
komster som följer av bestämmelserna i bl.a. kommunalskattelagen
(1928:370).
Ett kollektivt slutavräkningsförfarande för kommunalskattemedel före-
slås därför ske mellan staten och kommunerna respektive landstingen,
varvid en återbetalning av skattemedel sker från staten om de utbetalda
preliminära kommunalskattemedlen understiger de slutligt beräknade. En
återbetalning sker på samma sätt från kommuner respektive landsting till
staten om de utbetalda preliminära kommunalskattemedlen överstiger de
slutligt beräknade. Slutavräkningen görs efter två år, när de slutliga
skatteinkomsterna för beskattningsåret är kända. Någon delavräkning
görs inte.
Regleringen av slutavräkningsbeloppen bör ske med ett enhetligt
belopp per invånare i kommunen eller landstinget den 1 november året
före beskattningsåret. Slutavräkningsbeloppen betalas ut eller återbetalas
i januari andra året efter beskattningsåret
Prop. 1995/96:64
51
Prop. 1995/96:64
Regeringens förslag: Ett nytt system för konkurrenskorrigering av-
seende kommunernas och landstingens kostnader för ingående mer-
värdesskatt infors fr.o.m. år 1996. Systemet skall bygga på kommunal
självfinansiering.
En ekonomisk reglering görs genom att kommunerna och lands-
tingen tillförs medel via de generella statsbidragen.
Skälen för regeringens förslag: Sedan skattereformen år 1991 härför
kommuner och landsting gällt särskilda regler för att motverka mervärdes-
skattens konkurrenssnedvridande effekter vid val mellan verksamhet i
egen regi och i extern regi. Kommuner och landsting fick då rätt att inom
mervärdesskattesystemet få återbetalning av ingående skatt i verksamhet
som inte medför skattskyldighet till mervärdesskatt. Denna rätt slopades år
1995 till följd av att den inte var förenlig med EG:s sjätte mervärdes-
skattedirektiv. Återbetalning av den ingående skatten i skattefri verksam-
het sker i stället i särskild ordning enligt lagen (1994:1799) om kom-
muners och landstings hantering av mervärdesskatt för år 1995. Lösningen
har införts som ett provisorium. I vårens kompletteringsproposition före-
slog regeringen att den provisoriska lösningen skulle ersättas av ett perma-
nent system som skulle genomföras fr.o.m. år 1996 och bygga på kom-
munal självfinansiering. Avsikten var att systemet skall vara stabilt och
inte ge upphov till ökade kostnader för staten.
Vid riksdagsbehandlingen konstaterade finansutskottet (bet.
1994/95:FiU 19 s.37) att förslaget till lagteknisk reglering av systemet för
konkurrenskorrigering i likhet med det av utskottet tidigare behandlade
lagförslaget om inkomst- och kostnadsutjämning byggde på inomkom-
munal finansiering. Även om de två lagförslagen hade helt olikartade
syften borde de enligt utskottets mening övervägas i ett sammanhang.
Regeringen borde således återkomma till riksdagen i denna fråga i sådan
tid att systemet kunde träda i kraft den 1 januari 1996. Riksdagen avslog
således lagförslaget, och även den föreslagna regleringen av förändringen
via en ökning av de generella statsbidragen till kommuner och landsting.
Regeringen har nu övervägt den lagtekniska konstruktionen av systemet
för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting i perspek-
tivet av vad som framkommit vid riksdagens behandling av komplet-
teringspropositionen, och har därvid kommit fram till följande.
Det föreslagna systemet för konkurrenskorrigering bygger på kommunal
självfinansiering, dvs. att systemet finansiellt skall fungera självständigt
genom att kommuner respektive landsting skall göra inbetalningar till det
för ändamålet inrättade mervärdesskattekontot vilka skall täcka de ut-
betalningar från samma konto som görs för kompensation av mervärdes-
52
skattekostnader. Kriteriet för inbetalningen (visst belopp per invånare) är Prop. 1995/96:64
inte detsamma som kriteriet för utbetalningen (faktiska mervärdesskatte-
kostnader) och däri ligger själva konkurrenskorrigeringen. Att systemet är
självfinansierat innebär inte att det finns skäl att föra fram samma prin-
cipiella invändningar som riktats mot det i kompletteringspropositionen
föreslagna utjämningssystemet. En avgörande skillnad är att konkurrens-
korrigeringssystemet inte är en metod för omfördelning. Detta systems
enda syfte är att så långt som möjligt och utan statligt stöd begränsa den
konkurrenssnedvridning inom de mervärdesskattefria områdena som
annars kan uppstå beroende på om verksamheten bedrivs i kommunal regi
eller i privat regi. En inte oväsentlig skillnad mot det tidigare föreslagna
utjämningssystemet är vidare att statens ekonomiska reglering av för-
ändringen av systemet för konkurrenskorrigering innebär att effekten för
den enskilda kommunen och det enskilda landstinget i princip blir helt
neutral i det ögonblick systemet införs. Varje kommun och landsting be-
talar alltså in lika mycket till mervärdesskattekontona som man kompen-
seras för via de generella statsbidragen. Det är först över tiden som pro-
portionerna mellan inbetalningar och utbetalningar kan ändras för enskilda
kommuner och landsting. Totalt sett kommer dock inbetalningarna över
tiden inte att överstiga utbetalningarna.
Regeringen kan inte förorda någon alternativ lösning på systemet för
konkurrenskorrigering, om ambitionen är att systemet skall uppfylla de
eftersträvade målen att dels vara konkurrenskorrigerande, dels leda till att
den kostnadsökning som systemet för närvarande innebär för staten skall
brytas. Om det nuvarande systemet skulle behållas kommer staten att få
svara för hela den ökning av kostnaderna för systemet som uppstår över
tiden. Detta rimmar enligt regeringens mening inte med ambitionen att få
bättre kontroll över statens utgifter.
Mot denna bakgrund återkommer regeringen med i princip samma för-
slag till lagteknisk lösning för systemet som lades fram i kompletterings-
propositionen.
Förslaget har varit föremål för yttrande från Lagrådet som därvid bl.a har
anfört följande." Systemet som det är utformat i lagförslaget innebär där-
för, om det ses isolerat, att en viss överföring av medel kan komma att ske
mellan kommuner och mellan landsting.” Lagrådet framförde dock inga
erinringar mot förslaget.
Förslaget beskrivs i det följande.
53
Prop. 1995/96:64
Förslaget till ny kompensationsordning innebär att återbetalningarna för
ingående mervärdesskatt i verksamheter som inte medför skattskyldighet
bör ske inom ett av kommunerna respektive landstingen självfinansierat
system. Systemets tänkta utformning redovisas nedan.
Det skall hos Riksgäldskontoret finnas två räntebärande konton, ett för
kommunernas räkning (kommunkontot) och ett för landstingens räkning
(landstingskontot). Vaije kommun och landsting skall betala in ett visst
belopp till respektive konto. Inbetalningarna till kontona skall motsvara
ett enhetligt belopp per invånare i kommunen eller landstinget, multi-
plicerat med antalet invånare i kommunen respektive landstinget. Kom-
muner, landsting, kommunalförbund och beställarförbund har rätt att
efter ansökan få ersättning från kontona till ett belopp motsvarande den
ingående mervärdesskatt som inte omfattas av mervärdesskattelagens be-
stämmelser och det s.k. särskilda bidraget vid upphandling av eller
bidragsgivning till tjänster producerade inom de mervärdesskattefria
områdena sjukvård, tandvård, social omsorg och utbildning. Utbetalning-
arna av ersättningen avses ske i huvudsak enligt de rutiner som gäller år
1995. Utbetalningarna till de landstingsfria kommunerna skall i sin hel-
het regleras mot kommunkollektivets konto. Utbetalningarna till kom-
munalförbund eller beställarförbund, som bedriver försöksverksamhet
enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell sam-
ordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst, bör
regleras mot landstingskollektivets konto. Beträffande kommunalför-
bunden i övrigt föreslås, till skillnad mot vad som nu gäller, att för-
bunden själva far ansöka om utbetalning av ingående skatt i skattefri
verksamhet från både kommun- och landstingskontot i proportion till
medlemmarnas - kommunernas respektive landstingens - deltagande i
kostnaderna för förbundets verksamhet.
De belopp som sammanlagt skall betalas in på vart och ett av kontona
skall i princip motsvara de sammanlagda belopp som kommunerna och
landstingen beräknas ha rätt att få utbetalt från kontona. På så sätt
skapas ett stabilt system som inte ger upphov till kostnadsökningar för
staten. Tillskotten utformas så att de inte är kopplade till den enskilda
kommunens eller det enskilda landstingets faktiska kostnader för ingå-
ende mervärdesskatt. Annars uppnås inte den avsedda konkurrens-
neutraliteten.
Tillskotten till kommunkontot föreslås, som tidigare nämnts, ske med
ett årligen fastställt belopp per invånare som är lika för alla kommuner.
För landstingen fastställs årligen ett motsvarande belopp per invånare,
som skall tillföras landstingskontot. De landstingsfria kommunerna skall
betala båda beloppen till kommunkontot. Beloppen fastställs av Riks-
skatteverket senast den 10 september före inbetalningsåret. Vidare
föreslås att betalning av beloppen sker efter avräkning i samband med
skattemedelsutbetalningamamed en tolftedel varje månad för kommun-
respektive landstingskontot.
54
Kontona skall göras räntebärande i form av särskilda hos Riksgälds- Prop. 1995/96:64
kontoret inrättade räntekonton med kredit. Såväl fordrings- som skuld-
ränta bör regleras mot kontona.
Vid fastställandet av beloppen för kommande år skall hänsyn tas till
såväl upplupna som prognostiserade över- och underskott. Därvid skall
framgå kontonas ställning avseende det avslutade verksamhetsåret och
vilka prognosantaganden som har gjorts. Systemet bör, som nuvarande
system, administreras av staten genom skattemyndigheten i Kopparbergs
län.
Revision av kontona bör utföras av Riksrevisionsverket.
En övergång till ett av kommunerna och landstingen självfinansierat
system för konkurrenskorrigering bör på motsvarande sätt som när den
generella avdragsrätten infördes medföra en ekonomisk reglering, men
denna gång från staten till kommunerna respektive landstingen. Re-
geringen anser att regleringen bör göras så att kommunernas och lands-
tingens kostnader för att finansiera systemet täcks vid övergången.
Regleringsbeloppen bör därför avse motsvarande kostnader som i dag
åvilar staten enligt 1-2 §§ lagen (1994:1799) om kommuners och lands-
tings hantering av mervärdesskatt för år 1995, dvs. återbetalning av
ingående mervärdesskatt som inte är avdragsgill enligt mervärdesskatte-
lagen och det s.k. särskilda bidraget. Avsikten är att regleringen i ut-
gångsläget, dvs. vid ingången av år 1996, skall vara statsfmansiellt
neutral. Mot bakgrund av vissa osäkerheter i underlaget är det för när-
varande svårt att fastställa nivån på den reglering som bör göras för att
uppnå den avsedda neutraliteten. Därför bör en uppföljning göras av den
reglering som nu föreslås när säkrare uppgifter finns att tillgå.
Mot bakgrund av det redovisade gör regeringen bedömningen att kom-
munerna år 1996 bör tillföras 14 250 miljoner kronor och landstingen
4 750 miljoner kronor. Vid fördelningen mellan kommuner och lands-
ting har antagits att det särskilda bidraget fördelar sig på respektive
kollektiv på samma sätt som fördelningen beträffande den ingående mer-
värdesskatten, efter avdrag för den ingående mervärdesskatt som be-
dömts vara hänförlig till skattepliktig verksamhet. Vid fördelningen har
vidare hänsyn tagits till de huvudmannaskapsförändringar som är
genomförda eller avses att genomföras år 1996. Regleringen föreslås ske
genom att de generella statsbidragen som regeringen föreslår fr.o.m. år
1996 till kommuner respektive landsting, tillförs motsvarande belopp.
55
Prop. 1995/96:64
De hittillsvarande generella statsbidragen till kommuner och landsting
har finansierats över de båda förslagsanslagen Statligt utjämningsbidrag
till kommuner och Skatteutjämningsbidrag till landsting. I statsbudgeten
för budgetåret 1995/96 är anslagen uppförda med 19 036 miljoner
kronor respektive 3 768 miljoner kronor. I de båda fallen är anslagen
beräknade för att täcka utgifterna under andra halvåret 1995.
De nya formerna för utjämningen av kommunernas och landstingens
ekonomiska förutsättningar är avsedda att tillämpas från och med bi-
dragsåret 1996. Till det nya bidrags- och utjämningssystemet måste del-
vis nya anslag anvisas för budgetåret 1995/96. För de generella bidragen
till kommuner och landsting finns redan i statsbudgeten två förslags-
anslag anvisade. Anslaget Generellt statsbidrag till kommuner är uppfört
med 30 490 miljoner kronor och anslaget Generellt statsbidrag till lands-
ting är uppfört med 7 298 miljoner kronor. I det föregående har
regeringen förslagit ett nytt system för återbetalning av mervärdesskatt
till kommuner och landsting. Denna förändring föreslås regleras genom
en ökning av de generella statsbidragen till kommuner och landsting
ökas med 14 250 miljoner kronor respektive 4 750 miljoner kronor.
Även om de båda befintliga anslagen på statsbudgeten är förslagsvis
betecknade - och alltså kan merbelastas så länge de används för sitt av
riksdagen avsedda ändamål - anser regeringen, mot bakgrund av de stora
anslagsbelopp som det rör sig om och de även procentuellt sett be-
tydande merbelastningama utöver den beräknade statsbudgeten, att riks-
dagen bör anvisa erforderliga medel på tilläggsbudget. För enkelhetens
skull bör detta ske över två tilläggsbudgetanslag, ett för kommun-
bidragen och ett för landstingsbidragen.
I propositionen har regeringen vidare föreslagit ett nytt statligt utjäm-
ningsbidrag till kommuner och landsting. Detta bidrag motsvaras volym-
mässigt av en utjämningsavgift, som kommuner och landsting skall be-
tala till staten. Utjämningsavgiften bör redovisas på en särskild inkomst-
titel på statsbudgetens inkomstsida. På statsbudgetens utgiftssida bör
samtidigt ett förslagsanslag finnas för utjämningsbidraget till kommuner
och landsting. Detta anslag bör anvisas på tilläggsbudget under inne-
varande budgetår och beräknas till totalt 21 245 miljoner kronor, varav
12 565 miljoner kronor avser kommuner och 8 680 miljoner kronor av-
ser landsting. Inkomsttiteln bör beräknas till det sammanlagda beloppet,
dvs. 21 245 miljoner kronor. Beloppen har beräknats utifrån Statistiska
centralbyråns preliminära beräkningar (se avsnitt 3.4). Statistiska central-
byrån kommer att göra definitiva beräkningar avseende utjämningsbidrag
och utjämningsavgifter i böljan av år 1996. De slutliga beloppen kan
därför komma att avvika från ovan redovisade belopp. En förändring av
utjämningsbidraget kommer emellertid att motsvaras av en lika stor för-
ändring av utjämningsavgiften. Den sammanlagda effekten blir därmed
statsfinansiellt neutral.
56
Prop. 1995/96:64
Paragraferna innehåller bestämmelser om att generellt statsbidrag till
kommuner och landsting fördelas mellan kommuner respektive landsting
med ett fast belopp per invånare i kommunen eller landstinget den 1
november året före bidragsåret.
Beloppet bestäms årligen av regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer utifrån de medel som riksdagen har anslagit för
generellt statsbidrag till kommuner respektive landsting och antalet
invånare den 1 november året före bidragsåret.
Enligt paragrafen skall de landstingsfria kommunerna betraktas som
både kommuner och landsting och de far därför bidrag enligt denna lag
både som kommun och landsting.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer
beloppen enligt 1 och 2 §§.
Skattemyndigheten fastställer bidragets storlek samt meddelar senast den
25 januari bidragsåret vaije kommuner och landsting om storleken av
dess bidrag.
Paragrafen anger hur bidraget skall betalas ut och motsvarar 14 § i den
nuvarande lagen om statligt utjämningsbidrag till kommuner och 10 § i
lagen om skatteutjämningsbidrag till landsting.
Enligt denna paragraf får skattemyndighetens beslut överklagas hos
regeringen.
Den nya lagen träder i kraft den 1 januari 1996 och bestämmelser om
detta finns i lagen (1995:000) om införande av lagen (1995:000) om
57
generellt statsbidrag till kommuner och landsting, lagen (1995:000) om Prop. 1995/96:64
utjämningsbidrag till kommuner och landsting och lagen (1995:000) om
utjämningsavgift för kommuner och landsting.
Paragrafen innehåller den grundläggande bestämmelsen om att kom-
muner och landsting kan fa utjämningsbidrag av staten för inkomst- och
kostnadsutj ämning.
Paragrafen innehåller definitioner av vissa termer som används i lagen.
En del av dessa har förts över i princip oförändrade från 2 § lagen
(1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner och 3 § i lagen
(1992:671) om skatteutjämningsbidrag till landsting.
Begreppen standardkostnad och strukturkostnad är nya. De förklaras
närmare i avsnitt 6.2.
De kommuner som inte ingår i ett landsting skall enligt denna parpgraf
betraktas som såväl en kommun som ett landsting. Detta innebär att en
kommun som inte ingår i ett landsting kan få bidrag både som en
kommun och ett landsting.
Enligt denna paragraf beräknas en kommuns eller ett landstings struktur-
kostnad som summan av standardkostnadema för vissa särskilt angivna
verksamheter och icke verksamhetsanknutna kostnader.
För kollektivtrafik beräknas också standardkostnaden. Regeringen
meddelar bestämmelser om hur kostnaden skall fördelas mellan kom-
muner och landsting.
Enligt denna paragraf far en kommun eller ett landsting som har ett
garanterat skatteunderlag som överstiger det uppräknade skatteunderlaget
ett bidrag av staten. För att kunna beräkna en kommuns bidrag måste
först det garanterade skatteunderlaget för kommunen fastställas och detta
görs på följande sätt. Antalet invånare i kommunen multipliceras med
den uppräknade medelskattekraften. Detta belopp minskas sedan med
kommunens uppräknade skatteunderlag. Skillnaden mellan dessa belopp
multipliceras med den skattesats som fastställts enligt 8 § andra stycket,
varvid bidraget erhålles. Bidraget till ett landsting beräknas på samma
sätt.
58
Om skillnaden blir negativ far kommunen eller landstinget inget Prop. 1995/96:64
bidrag.
Paragrafen motsvaras av 3 § lagen (1992:670) om statligt utjämnings-
bidrag till kommuner, men den garanterade nivån är annorlunda
definierad.
En kommun eller ett landsting kan enligt denna paragraf fa ett bidrag av
staten om den beräknade strukturkostnaden per invånare överstiger den
för hela landet genomsnittliga strukturkostnaden per invånare. Skillnaden
mellan dessa belopp multipliceras med antalet invånare i kommunen
eller landstinget den 1 november året före bidragsåret, varvid bidraget
fas.
Om skillnaden blir negativ far kommunen eller landstinget inget
bidrag.
Paragrafen motsvarar 10 § i den nuvarande lagen om statligt utjämnings-
bidrag till kommuner och 7 § i lagen om skatteutjämningsbidrag till
landsting.
Paragrafen motsvarar 11 § i den nuvarande lagen om statligt utjämnings-
bidrag till kommuner och 6 § andra stycket i lagen om skatteutjämnings-
bidrag till landsting.
Paragrafen motsvarar 12 § i den nuvarande lagen om statligt utjämnings-
bidrag till kommuner och 8 § i lagen om skatteutjämningsbidrag till
landsting med den skillnaden att den uppgift som avses här är uppgiften
om de preliminära bidragen.
Paragrafen motsvarar 13 § andra stycket i den nuvarande lagen om
statligt utjämningsbidrag till kommuner och 9 § andra stycket i lagen om
skatteutjämningsbidrag till landsting med den skillnaden att uppgiften
som här avses är uppgiften om bidragens storlek.
Paragrafen motsvarar 14 § i den nuvarande lagen om statligt utjämnings-
bidrag till kommuner och 10 § i lagen om skatteutjämningsbidrag till
landsting.
59
11 § Prop. 1995/96:64
Paragrafen motsvarar 15 § i den nuvarande lagen om statligt utjämnings-
bidrag till kommuner och 11 § i lagen om skatteutjämningsbidrag till
landsting.
Den nya lagen träder i kraft den 1 januari 1996 och bestämmelser om
detta finns i lagen (1995:000) om införande av lagen (1995:000) om
generellt statsbidrag till kommuner och landsting, lagen (1995:000) om
utjämningsbidrag till kommuner och landsting och lagen (1995:000) om
utjämningsavgift för kommuner och landsting.
Enligt denna paragraf skall en kommun eller ett landsting under vissa
förutsättningar som framgår av lagens bestämmelser betala en utjäm-
ningsavgift till staten.
Denna paragraf innehåller samma definitioner som 2 § lagen om utjäm-
ningsbidrag till kommuner och landsting dock med den skillnaden att
bidragsåret i stället benämns avgiftsår.
Denna paragraf överensstämmer med 3 § i lagen om utjämningsbidrag
till kommuner och landsting.
Enligt denna paragaf skall en kommun eller ett landsting som har ett
garanterat skatteunderlag som understiger det uppräknade skatteunder-
laget betala en avgift till staten. Avgiften beräknas på följande sätt. An-
talet invånare i en kommun multipliceras med den uppräknade medel-
skattekraften för riket, varvid kommunens garanterade skatteunderlag
fås. Om detta understiger kommunens uppräknade skatteunderlag skall
kommunen betala en utjämningsavgift till staten. Avgiften motsvarar
skillnaden mellan skatteunderlagen multiplicerad med skattesatsen enligt
7 § andra stycket. Avgiften för ett landsting beräknas på samma sätt.
60
5 § Prop. 1995/96:64
Om en kommuns ello- ett landstings beräknade strukturkostnad per invå-
nare understiger den för hela landet genomsnittliga strukturkostnaden per
invånare skall kommunen eller landstinget enligt denna paragraf betala
en avgift till staten. Avgiften beräknas på följande sätt. Skillnaden mel-
lan kommunens strukturkostnad per invånare och den för landet genom-
snittliga strukturkostnaden per invånare multipliceras med antalet invå-
nare i kommunen eller landstinget den 1 november året före avgiftsåret.
Dessa paragrafer överensstämmer med paragraferna 6 - 11 §§ i lagen om
utjämningsbidrag till kommuner och landsting dock med den skillnaden
att bidragsåret i stället benämns avgiftsår och att bidrag ersatts med av-
gift.
Den nya lagen träder i kraft den 1 januari 1996 och bestämmelserom
ikraftträdande av lagen finns i lagen (1995:000) om införande av lagen
(1995:000) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting, lagen
(1995:000) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting och lagen
(1995:000) om utjämningsavgift för kommuner och landsting.
11.4 Förslag till lag om införande av lagen (1995:000) om
generellt statsbidrag till kommuner och landsting, lagen
(1995:000) om utjämningsbidrag till kommuner och
landsting och lagen (1995:000) om utjämningsavgift för
kommuner och landsting
1 §
Paragrafen innehåller bestämmelse om att lagen (1995:000) om generellt
statsbidrag till kommuner och landsting, lagen (1995:000) om utjäm-
ningsbidrag till kommuner och landsting och lagen (1995:000) om ut-
jämningsavgift för kommuner och landsting samt lagen om införande av
denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första
gången i fråga om bidrags- och avgiftsåret 1996.
Enligt denna paragaraf upphävs dels nuvarande lagen (1992:670) om
statligt utjämningsbidrag till kommuner dels nuvarande lagen (1992:671)
om skatteututjämningsbidrag till landsting.
61
3 § Prop. 1995/96:64
Enligt denna paragraf gäller att i fråga om statligt utjämningsbidrag och
skatteutjämningsbidrag för år 1995 och tidigare år skall de upphävda
lagarna fortfarande tillämpas.
Enligt denna paragraf skall regeringen, eller den myndighet regeringen
bestämma', fastställa ett referensbidrag för vaije kommun respektive för
vaije landsting. Referensbidraget för en kommun utgörs av summan av
det statliga utjämningsbidraget till kommunen för år 1995, bidraget för
år 1995 med anledning av skattereformens effekter (prop. 1993/94:150,
bil. 7) samt bidraget till missbrukarvård och ungdomsvård minskad med
det avdrag som görs från kommunens skatteinkomster. Ett landstings
referensbidrag utgörs av summan av skatteutjämningsbidraget för år
1995 samt ersättningar för sjukresor minskad med det avdrag som görs
från landstingets skatteinkomster.
Paragrafen anger att vad som senare i lagen benämns bidragsminskning
eller bidragsökning är skillnaden mellan en kommuns eller ett landstings
referensbidrag och det bidrag eller avdrag som kommunen eller lands-
tinget skulle fatt om lagen (1995:000) om generellt statsbidrag till kom-
muna och landsting, lagen (1995:000) om utjämningsbidrag till kommu-
ner och landsting och lagen (1995:000) om utjämningsavgift för kom-
muner och landsting hade gällt redan för år 1995.
Enligt denna paragraf skall vad som sägs i denna lag om landsting också
tillämpas i fråga om kommuner som inte ingår i något landsting.
7§
Enligt första stycket begränsas den sammanlagda bidragsminskningen per
år för åren 1996-2003 till 2 000 kr per invånare i en kommun den
1 november 1994.
För de kommuner vars uppräknade skattekraft för år 1993 översteg
garantinivån i det statliga utjämningsbidraget år 1993 enligt lagen
(1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner gäller enligt
andra stycket att den sammanlagda bidragsminskningen per år för hela
införandeperioden far uppgå till högst 4 000 kr per invånare i en kom-
mun den 1 november 1994.
62
8 § Prop. 1995/96:64
Paragrafen innehåller en bestämmelse om att den sammanlagda bidrags-
minskningen också begränsas årligen genom att de kommuner som far
beräknade sammanlagda bidragsminskningar som överstiger 2 000 kr
eller 4 000 kr får ett fast införandetillägg.
Enligt andra stycket motsvarar det fasta införandetillägget skillnaden
mellan beloppsgränsema enligt 7 § och en kommuns sammanlagda be-
räknade bidragsminskning.
Enligt denna paragraf begränsas bidragsminskningen ytterligare på så
sätt att de kommuner vars beräknade bidragsminskningar årligen över-
stiger 250 kronor per invånare i kommunen får ett rörligt införande-
tillägg som succesivt trappas ned under införandeperioden.
Enligt denna paragraf begränsas bidragsminskningen för de kommuner
vars uppräknade skattekraft för år 1993 översteg garantinivån i det stat-
liga utjämningsbidraget år 1993 enligt lagen (1992:670) om statligt ut-
jämningsbidrag till kommuner. Även dessa kommuner far ett rörligt
införandetillägg.
Enligt denna paragraf begränsas den årliga bidragsökningen per invånare
för åren 1996-1998 på så sätt att för de kommuner som får beräknade
bidragsökningar införs ett rörligt införandeavdrag. Införandeavdraget för
år 1996 är 704 kronor eller, om bidragsökningen är mindre än detta be-
lopp, den faktiskt beräknade ökningen. För år 1997 är avdraget 304
kronor eller, om bidragsökningen är mindre än detta belopp den faktiskt
beräknade ökningen. För år 1998 är avdraget 112 kronor eller, om
bidragsökningen är mindre än detta belopp den faktiskt beräknade
ökningen.
Landsting
Denna paragraf innebär att den sammanlagda bidragsminskningen per år
för åren 1996-2003 begränsas för ett landsting till 1 200 kronor per
invånare i landstinget den 1 november 1994.
63
13 § Prop. 1995/96:64
Enligt första stycket begränsas bidragsminskningen på så sätt att de
landsting som får sammanlagda bidragsminskningar som överstiger 1
200 kronor far ett fast införandetillägg.
Enligt andra stycket motsvarar det fasta införandetillägget skillnaden
mellan beloppsgränsen enligt första stycket och landstingets sammanlag-
da beräknade bidragsminskning per år.
Enligt denna paragraf införs en årlig begränsning av bidragsminskningen
för ett landsting som innebär att minskningen inte får överstiga 150
kronor per invånare. Om bidragsminskningen överstiger detta belopp så
får landstinget ett rörligt införandetillägg.
Inledande bestämmelser
Enligt denna paragraf skall det för reglering av kommuners och lands-
tings kostnader för ingående mervärdesskatt som inte har dragits av en-
ligt bestämmelserna i mervärdesskattelagen (1994:200) hos Riksgälds-
kontoret finnas två stycken räntebärande konton. Det skall finnas ett
konto för kommunerna och ett för landstingen. Kontona kallas för kom-
munkonto respektive landstingskonto.
Inbetalningar till kontona
Första meningen har getts samma lydelse som i lagrådsremissen. Den
formuleringen uttrycker bättre den grundläggande skyldigheten för kom-
munerna och landstingen att betala in till kontona. Att inbetalningen i
praktiken görs av skattemyndigheten framgår av andra meningen i
paragrafen.
Paragrafen innebär att alla kommuner och landsting skall betala in
medel till kommunkontot respektive landstingskontot. Inbetalningarna till
respektive konto görs efter att beloppet har dragits av i samband med
och på motsvarande sätt som gäller för utbetalning av kommunal-
skattemedel enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
64
3 § Prop. 1995/96:64
Riksskatteveiket skall enligt första stycket senast den 10 september vaije
år fastställa ett belopp per invånare för kommuner respektive ett belopp
per invånare för landstingen (tillskott) avseende nästkommande år. Be-
loppen per invånare är således lika för alla kommuner respektive för alla
landsting. Inbetalningarna till respektive konto skall för ett år motsvara
det av Riksskatteveiket fastställda tillskottet multiplicerat med antalet in-
vånare i kommunen eller landstinget den 1 november året före in-
betalningsåret.
För de kommuner som inte ingår i ett landsting gäller enligt andra
stycket att tillskottet utgörs av summan av de båda fastställda tillskotten.
Riksskatteveiket skall beräkna tillskotten så att kommunernas och lands-
tingens inbetalningar till respektive konto med hänsyn tagen till räntan
på kontot så nära som möjligt motsvarar utbetalningarna från kontot.
Avräkning för tidigare år skall göras i samband med att tillskotten för
kommande år fastställs. Sett över tiden skall summan av inbetalningarna
motsvara summan av utbetalningarna.
Ersättning från kontona
Av första stycket framgår att kommuner och landsting kan ansöka om
ersättning från kontona för den ingående mervärdesskatt som inte är
avdragsgill enligt bestämmelserna i mervärdesskattelagen (1994:200).
Enligt andra stycket får kommunalförbund ansöka om ersättning från
både kommun- och landstingskontot för ingående mervärdesskatt som
inte är avdragsgill enligt mervärdesskattelagen. Fördelningen mellan
kommun- respektive landstingskontot görs i förhållande till kommun-
ernas och landstingens deltagande i kostnaderna för förbundets verksam-
het. Detta är en ändring jämfört med den nuvarande lagen (1994:1799)
om kommuners och landstings hantering av mervärdeskatt för år 1995.
6 §
Enligt denna paragraf skall bestämmelserna i 8 kap. 9, 10, 15 och 16 §§
mervärdesskattelagen (1994:200) tillämpas vid utbetalning.
7§
Enligt första stycket far kommuner och landsting ansöka om ersättning
från kontona för de ökade kostnader som till följd av bestämmelserna
om mervärdesskatt uppkommer vid upphandling avseende egen verksam-
het inom sjukvård, tandvård, social omsorg och utbildning. Ersättning
till kommun och landsting kan även utgå då kommunen och landstinget
5 Riksdagen 1995/96. 1 samt. Nr 64
65
lämnar bidrag till näringsidkare för dennes verksamhet inom nämnda Prop. 1995/96:64
områden. Första stycket överensstämmer i princip med 2 § i den nu-
varande lagen om kommuners och landstings hantering av mervärdeskatt
för år 1995.
Av andra stycket framgår att utbetalning görs på motsvarande sätt till
kommunalförbund och sådant beställarförbund som bedriver försöksverk-
samhet enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finan-
siell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och social-
tjänst. Detta stycke överensstämmer i princip med 2 § i den nuvarande
lagen.
Tredje stycket motsvarar 3 § i den nuvarande lagen om kommuners och
landstings hantering av mervärdesskatt för år 1995.
Skattemyndigheten i Kopparbergs län skall enligt denna paragraf även
fortsättningsvis, liksom nu, administrera systemet och besluta om ut-
betalning från kontona.
Överklagande
Skattemyndighetens eller Riksskatteverkets beslut enligt denna lag far
överklagas hos regeringen.
Den nya lagen träder i kraft den 1 januari 1996. Lagen (1994:1799) om
kommuners och landstings hantering av mervärdesskatt för år 1995 skall
dock gälla i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1
januari 1996.
De för kommunerna och landstingen angivna tillskotten som skall be-
talas in till respektive konto har beräknats med utgångspunkt i de totala
belopp som kommunerna respektive landstingen beräknas komma att
tillföras år 1996 vid införandet av det nya systemet (avsnitt 9.3).
Andra stycket har ändrats redaktionellt.
Ändringen i fiärde stycket innebär dels att hänvisningen till lagen
(1987:560) om skatteutjämningsavgift inte finns kvar på grund av att
lagen upphörde att gälla vid utgången av år 1993, dels att nya hänvis-
66
ningar har lagts in i lagen om mervärdesskattekonton för kommuner och Prop. 1995/96:64
landsting, lagen om utjämningsavgift för kommuner och landsting, lagen
om utjämningsbidrag till kommuner och landsting samt lagen om
generellt statsbidrag till kommuner och landsting.
Femte stycket har upphävts eftersom delavräkning av preliminära kom-
munalskattemedel som görs i dagens system avskaffas fr.o.m. taxerings-
året 1997.
Ändringen i sjätte stycket innebär att en kollektiv avräkning av kom-
munalskattemedel mellan staten och kommunerna respektive landstingen
skall göras fr.o.m taxeringsåret 1997.
67
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Kommuner och landsting kan för inkomst- och kostnadsutjämning fa
utjämningsbidrag från staten enligt denna lag.
2 § I denna lag används följande termer i den betydelse som anges här:
Bidragsår. Det år under vilket bidraget betalas ut.
Garanterat skatteunderlag'. De beskattningsbara inkomster för en kom-
mun eller ett landsting som motsvarar den uppräknade medelskattekraf-
ten, multiplicerad med antalet folkbokförda invånare i kommunen eller
landstinget den 1 november året före bidragsåret.
Uppräknat skatteunderlag'. De sammanlagda beskattningsbara in-
komsterna enligt skattemyndighetens årliga taxeringsbeslut enligt 4 kap.
2 § taxeringslagen (1990:324) om taxering till kommunal inkomstskatt
året före bidragsåret för en kommun eller ett landsting, uppräknade med
uppräkningsfaktorema enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestäm-
melser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
Uppräknad medelskattekraft'. Totalsumman av uppräknade skatteunder-
lag för hela landet, dividerad med antalet invånare i landet den
1 november året före bidragsåret.
Standardkostnad'. Teoretiskt beräknad kostnad för vissa verksamheter
eller icke verksamhetsanknutna kostnader.
Strukturkostnad'. Summan av standardkostnadema för kommunen eller
landstinget.
Med landsting avses i denna lag i tillämpliga delar också kommuner
som inte ingår i ett landsting.
3 § Kommuner och landsting vars garanterade skatteunderlag överstiger
det uppräknade skatteunderlaget har rätt till ett bidrag som motsvarar
mellanskillnaden, multiplicerad med en skattesats som fastställs enligt
8 § andra stycket.
4 § Kommuner och landsting vars strukturkostnad per invånare
överstiger den för landet genomsnittliga strukturkostnaden per invånare
har rätt till ett bidrag som motsvarar mellanskillnaden, multiplicerad
ned antalet invånare i kommunen eller landstinget den 1 november året
ire bidragsåret.
Prop. 1995/96:64
Bilaga 1
68
5 § En kommuns eller ett landstings strukturkostnad utgörs av summan
av standardkostnadema för var och en av följande verksamheter och icke
verksamhetsanknutna kostnader:
För kommuner. Barnomsorg, äldreomsorg, individ- och familjeomsorg,
grundskola, gymnasieskola, vatten och avlopp, gator och vägar, närings-
livs- och sysselsättningsfrämjande åtgärder, byggkostnader, uppvärm-
ningskostnader, befolkningsminskning, svagt befolkningsunderlag, kall-
ortstillägg samt administration, resor och räddningstjänst.
För landsting: Hälso- och sjukvård, högskoleutbildning och kallorts-
tillägg.
Delat huvudmannaskap: Kollektivtrafik.
6 § Vid fördelning inom ett län av bidrag för kollektivtrafik mellan
kommuner och landsting skall dessa få hälften var.
7 § Ändras indelningen av kommuner eller landsting, beräknas bidraget
på grundval av den indelning som gäller vid bidragsårets ingång.
8 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om beräkningen av bidragen enligt 3 och 4 §§.
Regeringen skall fastställa de skattesatser som skall tillämpas enligt
3 §. När regeringen fastställer skattesatserna skall hänsyn tas till
överenskommelser mellan landstinget och kommunerna inom landstings-
området om en ändrad fördelning av uppgifterna inom området och den
förändrade fördelning av den sammanlagda landstings- och kommunal-
skatten som följer av överenskommelserna.
9 § Statistiska centralbyrån skall senast den 10 september året före
bidragsåret lämna uppgift till vaije kommun och landsting om
preliminära bidrag enligt 3 och 4 §§.
10 § Statistiska centralbyrån fastställer den uppräknade medelskatte-
kraften senast den 31 december året före bidragsåret.
Skattemyndigheten fastställer bidragens storlek samt lämnar senast den
25 januari bidragsåret uppgift till vaije kommun och landsting om
bidragets storlek.
11 § Bidraget skall under bidragsåret betalas ut i samband med och på
motsvarande sätt som gäller för utbetalningen av kommunalskattemedel
enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelserom kommuns
och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
12 § Statistiska centralbyråns eller skattemyndighetens beslut enligt
denna lag får överklagas hos regeringen.
Prop. 1995/96:64
Bilaga 1
Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (1995:000)
om införande av lagen (1995:000) om utjämningsbidrag till kommuner
69
och landsting och lagen (1995:000) om utjämningsavgift för kommuner
och landsting.
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Kommuner och landsting skall under de förutsättningar som anges i
denna lag betala en utjämningsavgift till staten.
2 § I denna lag används följande termer i den betydelse som anges här:
Avgiftsär: Det år under vilket avgift betalas.
Garanterat skatteunderlag'. De beskattningsbara inkomster för en kom-
mun eller ett landsting som motsvarar den uppräknade medelskatte-
kraften, multiplicerad med antalet folkbokförda invånare i kommunen
eller landstinget den 1 november året före avgiftsåret.
Uppräknat skatteunderlag'. De sammanlagda beskattningsbara inkomst-
erna enligt skattemyndighetens årliga taxeringsbeslut enligt 4 kap. 2 §
taxeringslagen (1990:324) om taxering till kommunal inkomstskatt året
före avgiftsåret för en kommun eller ett landsting, uppräknade med upp-
räkningsfaktorema enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestäm-
melser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
Uppräknad medelskattekraff. Totalsumman av uppräknade skatteunder-
lag för hela landet, dividerad med antalet invånare i landet den 1
november året före avgiftsåret.
Standardkostnad: Teoretiskt beräknad kostnad för vissa verksamheter
eller icke verksamhetsanknutna kostnader.
Strukturkostnad'. Summan av standardkostnadema för kommunen eller
landstinget.
Med landsting avses i denna lag i tillämpliga delar också kommuner
som inte ingår i ett landsting.
3 § Kommuner och landsting vars garanterade skatteunderlag understiger
det uppräknade skatteunderlaget skall betala en avgift som motsvarar
mellanskillnaden, multiplicerad med en skattesats som fastställs enligt
8 § andra stycket.
4 § Kommuner och landsting vars strukturkostnad per invånare
understiger den för landet genomsnittliga strukturkostnaden per invånare
skall betala en avgift som motsvarar mellanskillnaden, multiplicerad med
antalet invånare i kommunen eller landstinget den 1 november året före
avgiftsåret.
Prop. 1995/96:64
Bilaga 1
70
5 § En kommuns eller ett landstings strukturkostnad utgörs av summan
av standardkostnadema för var och en av följande verksamheter och icke
verksamhetsanknutna kostnader:
För kommuner. Barnomsorg, äldreomsorg, individ- och familjeomsorg,
grundskola, gymnasieskola, vatten och avlopp, gator och vägar, närings-
livs- och sysselsättningsfrämjande åtgärder, byggkostnader, uppvärm-
ningskostnader, befolkningsminskning, svagt befolkningsunderlag, kall-
ortstillägg samt administration, resor och räddningstjänst.
För landsting'. Hälso- och sjukvård, högskoleutbildning och kallorts-
tillägg.
Delat huvudmannaskap: Kollektivtrafik.
6 § Vid fördelning inom ett län av avgift för kollektivtrafik mellan kom-
muner och landsting skall dessa betala hälften var.
7 § Ändras indelningen av kommuner eller landsting, beräknas avgiften
på grundval av den indelning som gäller vid avgiftsårets ingång.
8 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om beräkningen av avgiften enligt 3 och 4 §§.
Regeringen skall fastställa de skattesatser som skall tillämpas enligt
3 §. När regeringen fastställer skattesatserna skall hänsyn tas till över-
enskommelser mellan landstinget och kommunerna inom landstings-
området om en ändrad fördelning av uppgifterna inom området och den
förändrade fördelning av den sammanlagda landstings- och kommunal-
skatten som följer av överenskommelserna.
9 § Statistiska centralbyrån skall senast den 10 september året före
avgiftsåret lämna uppgift till vaije kommun och landsting om
preliminära avgifter enligt 3 och 4 §§.
10 § Statistiska centralbyrån fastställer den uppräknade medelskatte-
kraften senast den 31 december året före avgiftsåret.
Skattemyndigheten fastställer avgiftens storlek samt lämnar senast den
25 januari avgiftsåret uppgift till vaije kommun och landsting om
avgiftens storlek.
11 § Avgiften skall under avgiftsåret dras av i samband med och på
motsvarande sätt som gäller för utbetalningen av kommunalskattemedel
enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelserom kommuns
och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
12 § Statistiska centralbyråns eller skattemyndighetens beslut enligt
denna lag far överklagas hos regeringen.
Prop. 1995/96:64
Bilaga 1
Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (1995:000)
om införande av lagen (1995:000) om utjämningsbidrag till kommuner
71
och landsting och lagen (1995:000) om utjämningsavgift för kommuner
och landsting.
Härigenom föreskrivs följande.
1 § För reglering av kommuners och landstings kostnader för viss
mervärdesskatt skall det hos Riksgäldskontoret finnas två räntebärande
konton, ett för kommunernas räkning (kommunkontot) och ett för lands-
tingens räkning (landstingskontot).
2 § Vaije kommun och landsting skall göra inbetalningar till kommun-
kontot respektive landstingskontot.
3 § En kommuns eller ett landstings inbetalningar för ett år skall mot-
svara ett av Riksskatteverket fastställt tillskott enligt 5 § multiplicerat
med antalet invånare i kommunen eller landstinget den 1 november året
före inbetalningsåret.
4 § Inbetalning till ett konto skall göras genom att ett belopp enligt 3 §
dras av i samband med och på motsvarande sätt som gäller för utbetal-
ning av kommunalskattemedel enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m.m.
5 § Riksskatteverket skall senast den 10 september vaije år fastställa ett
belopp för kommunerna och ett belopp för landstingen (tillskott), som
skall ligga till grund for kommunernas och landstingens inbetalningar till
kontona för det närmast följande året.
För kommuner som inte ingår i ett landsting utgörs tillskottet av
summan av de båda fastställda tillskotten.
6 § Riksskatteverket skall beräkna tillskotten så att inbetalningarna till
ett konto inklusive räntan på kontot så nära som möjligt motsvarar
utbetalningarna från kontot. Inbetalningarna skall över tiden motsvara
utbetalningarna.
Prop. 1995/96:64
Bilaga 1
72
7 § Kommuner och landsting får ansöka om utbetalning från kontona för
ingående mervärdesskatt som inte dragits av enligt mervärdesskattelagen
(1994:200).
Kommunalförbund får ansöka om utbetalning från kommunkontot och
landstingskontot för ingående mervärdesskatt som inte dragits av enligt
mervärdesskattelagen. Fördelningen mellan kontona görs i förhållande
till kommunernas och landstingens deltagande i kostnaderna för
förbundets verksamhet.
8 § Vid utbetalning enligt 7 § tillämpas bestämmelserna i 8 kap. 9, 10,
15 och 16 §§ mervärdesskattelagen (1994:200).
9 § Kommuner och landsting får ansöka om utbetalning från kontona för
de ökade kostnader som till följd av bestämmelserna om mervärdesskatt
uppkommer vid upphandling avseende verksamhet inom sjukvård, tand-
vård, social omsorg och utbildning. Utbetalning till kommun och lands-
ting skall göras även när kommunen och landstinget lämnar bidrag till
näringsidkare för dennes verksamhet inom nämnda områden.
Utbetalning enligt första stycket får på motsvarande sätt göras till kom-
munalförbund och sådant beställarförbund som bedriver försöksverksam-
het enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell
samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst.
10 § Utbetalningsbeloppet enligt 9 § beräknas enligt schablon.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar före-
skrifta- om schablonberäkningen och om förfarandet vid ansökan om ut-
betalning.
11 § Skattemyndigheten i Kopparbergs län beslutar om utbetalning från
kontona.
12 § Skattemyndighetens eller Riksskatteverkets beslut enligt denna lag
får överklagas hos regeringen.
Prop. 1995/96:64
Bilaga 1
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Lagen (1994:1799) om kommuners och landstings hantering av mer-
värdesskatt för år 1995 gäller fortfarande i fråga om särskilt bidrag för
tiden fram till den nya lagens ikraftträdande.
3. För år 1996 uppgår beloppen enligt 5 § för kommuner till 1 614
kronor per invånare och för landsting till 538 kronor per invånare den 1
november 1995.
6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 64
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m.m.1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §2
Vad som i denna paragraf sägs om kommun och kommunalskattemedel
tillämpas också i fråga om landsting och landstingsskattemedel.
En kommun har rätt att under
visst år (beskattningsåret) av staten
uppbära preliminära kommunal-
skattemedel med ett belopp som
motsvarar produkten av antalet
skattekronor i kommunen enligt
skattemyndighetens beslut enligt
4 kap. 2 § taxeringslagen
(1990:324) om taxering till kom-
munal inkomstskatt (skatteunder-
laget) året före beskattningsåret,
den skattesats som har beslutats
för beskattningsåret och de
uppräkningsfaktorer enligt tredje
stycket som har fastställts i
december året före beskattnings-
året.
En kommun har rätt att under
visst år (beskattningsåret) av staten
uppbära preliminära kommunal-
skattemedel med ett belopp som
motsvarar produkten av de sam-
manlagda beskattningsbara för-
värvsinkomsterna i kommunen en-
ligt skattemyndighetens beslut en-
ligt 4 kap. 2 § taxeringslagen
(1990:324) om taxering till kom-
munal inkomstskatt (skatteunder-
laget) året före beskattningsåret,
den skattesats som har beslutats
för beskattningsåret och de upp-
räkningsfaktorer enligt tredje
stycket som har fastställts i
december året före beskattnings-
året.
I december vaije ar skall regeringen, eller den myndighet regeringen
bestämmer, fastställa två uppräkningsfaktorer som skall svara mot den
uppskattade procentuella förändringen av skatteunderlaget i riket. Den
ena skall avse förändringen mellan andra och första året före
beskattningsåret. Den andra skall avse förändringen mellan året före
beskattningsåret och beskattningsåret.
Vad som återstår, sedan avräk-
ning har skett enligt 52 § upp-
bördslagen (1953:272), 12 § lagen
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare och 8 §
lagen (1987:560) om skatteutjäm-
ningsavgift, skall skattemyndig-
heten fördelat per månad
utanordna till kommunen den
tredje vardagen räknat från den 17
Vad som återstår, sedan avräk-
ning har skett enligt 52 § upp-
bördslagen (1953:272), 12 § lagen
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare och 4 §
lagen (1995:000) om mervärdes-
skattekonton för kommuner och
landsting, skall skattemyndigheten
fördelat per månad utanordna till
kommunen den tredje vardagen
Prop. 1995/96:64
Bilaga 1
1 Lagen omtryckt 1973:437.
2 Senaste lydelse 1994:314.
74
1 månaden, varvid dag som enligt
2 § lagen (1930:173) om beräk-
ning av lagstadgad tid jämställs
med allmän helgdag inte skall
medräknas. Är kommunens
fordran inte uträknad vid utbetal-
ningstillfällena i månaderna januari
och februari, skall utbetalningarna
dessa månader grundas på samma
belopp som utbetalningen i
december månad det föregående
året. När särskilda skäl föranleder
det får skattemyndigheten dock
förordna att utbetalningen skall
grundas på ett annat belopp. Om
något av de belopp som utbetal-
ningen i månaderna januari och
februari grundats på inte motsvarar
en tolftedel av kommunens
fordran, skall den jämkning som
föranleds av detta ske i fråga om
utbetalningen i mars månad.
En delavräkning av de prelimi-
nära kommunalskattemedlen skall
ske när den årliga taxeringen
under beskattningsåret har av-
slutats. Delavräkningen sker med
utgångspunkt i ett belopp mot-
svarande produkten av skatte-
underlaget enligt nämnda taxering,
den skattesats som har beslutats
för beskattningsåret och upp-
räkningsfaktorn för beskattnings-
året (omräknade preliminära kom-
munalskattemedel). Om detta
belopp överstiger det belopp som
kommunen har uppburit enligt
andra stycket, skall skattemyndig-
heten betala ut överskjutande be-
lopp till kommunen. I motsatt fall
skall kommunen återbetala mellan-
skillnaden. Utbetalning eller åter-
betalning skall göras i januari året
efter beskattningsåret.
En slutavräkning av kommunal-
skattemedlen skall ske när den år-
liga taxeringen under året efter be-
skattningsåret har avslutats. Pro-
dukten av skatteunderlaget enligt
den taxeringen och den skattesats
som har beslutats för beskattnings-
året utgör de slutliga kommunal-
skattemedlen. Om dessa överstiger
de omräknade preliminära kommu-
räknat från den 17 i månaden,
varvid dag som enligt 2 § lagen
(1930:173) om beräkning av
lagstadgad tid jämställs med
allmän helgdag inte skall med-
räknas. Är kommunens fordran
inte uträknad vid utbetalnings-
tillfällena i månaderna januari och
februari, skall utbetalningarna
dessa månader grundas på samma
belopp som utbetalningen i
december månad det föregående
året. När särskilda skäl föranleder
det får skattemyndigheten dock
förordna att utbetalningen skall
grundas på ett annat belopp. Om
något av de belopp som utbetal-
ningen i månaderna januari och
februari grundats på inte motsvarar
en tolftedel av kommunens ford-
ran, skall den jämkning som föran-
leds av detta ske i fråga om ut-
betalningen i mars månad.
Prop. 1995/96:64
Bilaga 1
En slutavräkning av kommunal-
skattemedlen skall ske när den år-
liga taxeringen under året efter be-
skattningsåret har avslutats. Pro-
dukten av skatteunderlaget enligt
den taxeringen och den skattesats
som har beslutats för beskattnings-
året utgör de slutliga kom-
munalskattemedlen. Om summan
av dessa överstiger summan av de
75
nalskattemedlen enligt femte
stycket skall skattemyndigheten
betala ut överskjutande belopp till
kommunen. I motsatt fall skall
kommunen återbetala mellan-
skillnaden. Utbetalning eller
återbetalning skall göras i januari
andra året efter beskattningsåret.
preliminära kommunalskattemed-
len enligt andra stycket skall över-
skjutande belopp betalas ut till
kommuner. I motsatt fall skall
kommuner återbetala mellan-
skillnaden. Utbetalning eller åter-
betalning skall ske genom ökning
eller minskning av det generella
statsbidraget till kommuner enligt
lagen (1995:000) om generellt
statsbidrag till kommuner och
landsting andra året efter
beskattningsåret.
Prop. 1995/96:64
Bilaga 1
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om utbetalning av kommunalskattemedel
för år 1995 och tidigare år.
76
LAGRÅDET
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-10-13
Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i Försäk-
ringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.
Enligt en lagrådsremiss den 28 september 1995 (Finansdepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om utjämningsbidrag till kommuner och landsting,
2. lag om utjämningsavgift för kommuner och landsting,
3. lag om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting,
4. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelserom
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av expeditions och rättschefen
Nils Dexe och departementsrådet Agneta Rönn-Diczfalusy.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslagen till lag om utjämningsbidrag till kommuner och landsting och
lag=om=utiämningsavgifi_för^ommuner_ocMandsting
I kompletteringspropositionen våren 1995 (prop. 1994/95:150) lade
regeringen bl.a. fram förslag till en lag om utjämning av skatteinkomster
och kostnader i kommuner och landsting. Lagen innebar att kommuner
och landsting med en beskattningsbar inkomst per invånare som var
mindre än riksgenomsnittet skulle erhålla ett tillägg till skatteinkomster-
na, medan kommuner och landsting med en beskattningsbar inkomst per
invånare överstigande riksgenomsnittet skulle få vidkännas ett avdrag.
Vidare skulle kommuner respektive landsting med ogynnsamma struktu-
rella förhållanden erhålla ett tillägg till sina skatteinkomster, medan
kommuner och landsting med en gynnsam struktur skulle få vidkännas
ett avdrag. Såväl inkomst- som kostnadsutjämningen skulle i princip
vara självfinansierad och alltså inte kräva några statliga tillskott. Tillägg
och avdrag skulle betalas ut eller dras av i samband med utbetalningen
av kommunalskattemedel enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda be-
stämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m.m.
I samband med riksdagens behandling av kompletteringspropositionen
inhämtades Lagrådets yttrande över det angivna lagförslaget. Lagrådet
fann skäl att i första hand undersöka om förslaget var förenligt med
regeringsformens bestämmelser om den kommunala beskattningsrätten.
Lagrådet beaktade därvid främst bestämmelsen i 1 kap. 7 § andra stycket
regeringsformen, enligt vilken kommunerna får ta ut skatt "för skötseln
av sina uppgifter".
Lagrådets resonemang utmynnade i att det föreslagna systemet inte
kunde anses stå i överensstämmelse med det angivna lagrummet. Enligt
Prop. 1995/96:64
Bilaga 2
77
Lagrådets mening var det helt främmande att betrakta skatt, som togs ut
av en kommun eller ett landsting för att tillföras andra kommuner eller
landsting, som uttagen för skötseln av vederbörande kommuns eller
landstings uppgifter. Lagrådet avstyrkte därför lagförslaget. Lagrådet
tilläde emellertid att syftet med den föreslagna lagen möjligen kunde,
åtminstone delvis, tillgodoses med någon annan teknik avseende avgifter
och bidrag, vilken inte skulle strida mot regeringsformens bestämmelser.
Riksdagens konstitutionsutskott yttrade sig över såväl det berörda lag-
förslaget som Lagrådets yttrande (se finansutskottets betänkande
1994/95:FiU 19 s. 103 ff.) I sitt yttrande gjorde konstitutionsutskottet en
genomgång av den praxis som utvecklats sedan 1960-talet i fråga om
kommunal beskattningsrätt, kommunal skatteutjämning och avgränsning-
en av den kommunala kompetensen. Utskottet kom fram till att det
fanns flera omständigheter som gav utrymme för en annan tolkning av
regeringsformen och dess förhållande till lagförslaget än den som
Lagrådet hade gjort. Enligt utskottets mening var det emellertid mycket
angeläget att det inte fanns någon tveksamhet kring tillämpningen av
regeringsformen. Utskottet förordade därför den möjlighet med en annan
teknik som Lagrådet hade pekat på för att uppnå det eftersträvade syftet.
En tänkbar lösning kunde vara att avdragen och tilläggen omvandlades
till avgift respektive statligt utjämningsbidrag.
Finansutskottet (bet. 1994/95:FiU 19 s. 27 ff.) konstaterade för sin del
att, mot bakgrund av konstitutionsutskottets analys av grundlagsfrågan,
riksdagen i och för sig skulle kunna godkänna det föreliggande lagför-
slaget. Finansutskottet anslöt sig emellertid till åsikten att man borde
välja en annan lagstiftningsteknik för att uppnå de eftersträvade utjäm-
ningseffekterna. Utskottet anförde att regeringen borde återkomma till
riksdagen med ett nytt lagförslag som, efter en lagteknisk bearbetning, i
princip skulle ge samma utfall för de enskilda kommunerna och lands-
tingen som det föreliggande förslaget.
Riksdagen följde finansutskottets förslag.
De båda lagförslag som nu har förelagts Lagrådet har utformats för att
tillgodose riksdagens önskemål. Enligt det ena lagförslaget erhåller de
kommuner och landsting som har sämre förutsättningar än genomsnittet
i fråga om skattekraft och mätbara strukturella förhållanden ett statligt
bidrag som syftar till att utjämna skillnaderna. Den andra lagen innebär
att de kommuner och landsting som har bättre förutsättningar än
genomsnittet i fråga om skattekraft och strukturella förhållanden far er-
lägga en utjämningsavgift till staten. Avsikten är att bidragen och
avgifterna, totalt sett, skall vara beloppsmässigt ungefär lika stora.
Den huvudsakliga förändringen i förhållande till det lagförslag som
presenterades i kompletteringspropositionen är alltså att det inte längre
föreskrivs att en kommun eller ett landsting skall få ett tillägg till eller
vidkännas ett avdrag från sina skatteinkomster utan att kommunerna och
landstingen skall ha rätt till ett statligt bidrag eller vara skyldiga att
erlägga en avgift till staten.
Sett från de enskilda kommunernas och landstingens synpunkt har
ändringen knappast någon praktisk betydelse. Det ekonomiska utfallet
Prop. 1995/96:64
Bilaga 2
78
för kommunerna och landstingen avses bli detsamma som enligt det tidi-
gare förslaget. Sättet för utbetalning av bidrag och uppbörd av avgifter
överensstämmer också med vad som i kompletteringspropositionen före-
slogs beträffande tillägg till och avdrag från skatteinkomsterna. Det före-
slås sålunda att bidragen skall betalas ut i samband med utbetalningen av
kommunalskattemedel och att avgifterna på motsvarande sätt skall be-
talas genom avräkning från kommunalskattemedlen. Det innebär, såvitt
gäller avgifterna, att kommunerna och landstingen aldrig kommer att
disponera över de medel som tas i anspråk för betalning av avgifterna.
Även om alltså skillnaden mellan det tidigare förslaget och de nu före-
liggande inte har så stor praktisk betydelse utan huvudsakligen är av
teknisk natur, kan den tekniska lösningen inte frånkännas betydelse när
det gäller att bedöma förslagens förenlighet mned regeringsformen.
Bestämmelsen i 1 kap. 7 § andra stycket regeringsformen kan sägas
innebära ett grundlagsskydd för kommunernas rätt att utkräva skatt för
att täcka sitt medelsbehov (se prop. 1973:90 s. 190 f.). Som framhölls
av Lagrådet i dess yttrande över kompletteringspropositionens förslag
kan det emellertid vara tveksamt hur långt detta grundlagsskydd sträcker
sig (jfr. Hans-Heinrich Vogel, Om den kommunala beskattningsrätten i
Förvaltningsrättslig Tidskrift 1993 s. 59 ff, särskilt s. 109 f.).
Lagrådet har i ett yttrande år 1990 diskuterat räckvidden av grundlags-
skyddet för den kommunala beskattningrätten. Yttrandet föranleddes av
ett förslag om införande av en begränsning av kommuners och försam-
lingars rätt att ta ut skatt. Såväl kompletteringspropositionens lagförslag
som den lagstiftning som det nu är fråga om är av ett annat slag. Man
kommer här främst in på innebörden av det andra ledet i 1 kap. 7 §
regeringsformen, dvs. att en kommun far ta ut skatt "för skötseln av sina
uppgifter".
Vad som utgör en kommuns eller ett landstings befogenheter och
åligganden kan enligt 8 kap. 5 § regeringsformen regleras i lag. Bestäm-
melser om kommunernas och landstingens allmänna befogenheter finns
i 2 kap. 1 § kommunallagen (1991:900). Vid sidan om kommunallagen
finns ett stort antal speciella lagar med föreskrifter om kommunernas
och landstingens befogenheter och skyldigheter på olika områden.
Den nu nämnda lagstiftningen kan sägas utgå från lokaliserings-
principen, dvs. att en kommun eller ett landsting inte skall handha andra
angelägenheter än som har anknytning till kommunens eller landstingets
område eller dess medlemmar. Lokaliseringsprincipen har emellertid,
som framgår av konstitutionsutskottets yttrande, genombrutits vid flera
tillfällen efter regeringsformens införande.
Lagrådets ställningstagande till kompletteringspropositionens lagförslag
grundades, som tidigare nämnts, på att en skatt som togs ut av en kom-
mun eller ett landsting för att tillföras andra kommuner eller landsting
inte kunde betraktas som uttagen för skötseln av vederbörande kommuns
eller landstings uppgifter. Detta medförde att lagförslaget stred mot 1
kap. 7 § andra stycket regeringsformen. Ett system med avgifter och
bidrag skulle emellertid enligt Lagrådets mening eventuellt kunna anses
tillåtligt. Konstitutionsutskottet har för sin del uttalat att en sådan
Prop. 1995/96:64
Bilaga 2
79
ordning är "klart godtagbar" från grundlagssynpunkt.
Det förhållandet att en kommun eller ett landsting betalar en avgift till
staten täcks formellt inte av ordalagen i 1 kap. 7 § andra stycket
regeringsformen. Även om de avgifter som en kommun eller ett lands-
ting åläggs att betala ytterst syftar till att åstadkomma en förstärkning av
andra kommuners och landstings ekonomi, innebär ett avgiftssystem inte
att det sker någon direktfinansiering genom skattemedel av andra kom-
muners och landstings verksamhet.
Till detta kommer att ett system med avgiftsuttag anknyter till tidigare
lagstiftning om kommunal skatteutjämning. Konstitutionsutskottet har i
sitt yttrande gjort en genomgång av denna lagstiftning. Lagrådet vill sär-
skilt fasta uppmärksamheten på den lag om skatteutjämningsavgift som
infördes år 1985 (SFS 1985:533) och som innebar att kommuner och
landsting med en särskilt hög skattekraft blev skyldiga att erlägga en
progressiv avgift. Skatteutjämningsavgiften skärptes senare (se bl.a. SFS
1987:561).
Avsikten med skatteutjämningsavgiften var, liksom när det gäller den
nu aktuella avgiften, att finansiera statliga bidrag till kommuner och
landsting med låg skattekraft. Det är också att märka att sättet för uttag-
ande av skatteutjämningsavgiften var detsamma som föreslås beträffande
den avgift som det nu är fråga om. Skatteutjämningsavgiften betalades
således genom avräkning från kommunalskattemedlen.
Av intresse är också bestämmelserna i 42 kap. kyrkolagen (1992:300)
om ekonomisk utjämning mellan pastoraten. Utjämningen sker genom en
ordning med avgifter och bidrag, delvis liknande den som nu är aktuell.
Det är att märka att 1 kap. 7 § andra stycket regeringsformen är till-
lämpligt även på kyrkliga kommuner (se punkt 13 i övergångsbestäm-
melserna till regeringsformen).
Den nu berörda lagstiftningen om ekonomisk utjämning har i och för
sig tillkommit utan föregående lagrådsgranskning. Även med beaktande
härav kan lagstiftningen, som konstitutionsutskottet har hävdat, sägas ge
uttryck för en konstitutionell praxis som har utvecklats som utfyllnad av
grundlagsregleringen.
Med hänsyn till det anförda vill Lagrådet inte motsätta sig att de före-
liggande lagförslagen läggs till grund för lagstiftning. Det far emellertid
anses tillfredsställande att en särskild kommitté har tillsatts med uppgift
att närmare analysera innebörden av den kommunala självstyrelsen och
beskattningsrätten och dess förhållande till grundlagsbestämmelserna.
Enligt direktiven (dir. 1995:111) har kommittén bl.a. möjlighet att föreslå
sådana grundlagsändringar som kan visa sig behövliga.
Lagrådet går därmed över till att närmare granska de särskilda
bestämmelserna i de aktuella lagförslagen.
2_§
2 § i de båda lagförslagen innehåller vissa definitioner. Bl.a. definieras
begreppet "garanterat skatteunderlag". Eftersom definitionen bygger på
definitionerna av "uppräknat skatteunderlag" och "uppräknad medel-
skattekraft" är det lämpligt att den placeras efter dessa båda andra
Prop. 1995/96:64
Bilaga 2
80
definitioner.
I 2 § definieras också begreppet standardkostnad. Enligt den
remitterade lagtexten avses härmed en teoretiskt beräknad kostnad för
vissa "verksamheter eller icke verksamhetsanknutna kostnader". Vilka
verksamheter och kostnader som det är fråga om anges i 5 §.
Det framgår av motiven att det skall göras särskilda standardkostnads-
beräkningar för vaije kommun eller landsting och att kostnadsberäk-
ningarna skall utgå från vissa speciella faktorer som är av särskild be-
tydelse för att belysa de strukturella förhållandena. Vad som sålunda har
sagts i motiven bör komma till uttryck i lagtexten. Lagrådet förordar
därför att definitionen av begreppet standardkostnad byggs ut.
5_å
I 5 § görs en uppräkning av de verksamheter och icke verksamhetsan-
knutna kostnader för vilka det skall göras kostnadsberäkningar. Till de
verksamheter som räknas upp hör kollektivtrafik. Enligt den remitterade
lagtexten skall kostnader för kollektivtrafik beaktas vid "delat huvud-
mannaskap".
Av bestämmelserna i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss
kollektiv persontrafik följer att huvudmannaskapet för kollektivtrafik kan
åvila inte bara ett landsting och kommunerna i länet gemensamt utan
också enbart kommunerna eller ett enskilt landsting eller en enskild
kommun. Det torde inte vara avsett att, om kollektivtrafiken i ett område
bara har en huvudman, det inte skall göras någon standardkostnads-
beräkning. Med hänsyn härtill bör den aktuella bestämmelsen ändras.
För sådana fall då huvudmannaskapet för kollektivtrafiken är delat
behövs en regel om fördelningen av den framräknade standardkostnaden
mellan berörda kommuner och landsting. Med hänsyn bl.a. till de skift-
ande huvudmannaförhållanden som kan förekomma (jfr prop.
1994/95:150 bil. 7 s. 52) bör det få ankomma på regeringen att meddela
bestämmelser om hur fördelningen skall ske.
De bestämmelser som har tagits in i 5 § i de remitterade förslagen har
ett nära samband med definitionen av begreppet standardkostnad i 2 §.
Bestämmelserna bör alltså placeras närmast efter den paragrafen.
6_§
En bestämmelse om kollektivtrafik finns också i 6 §, där det sägs att vid
fördelningen inom ett län av bidrag för kollektivtrafik mellan kommuner
och landsting dessa skall få hälften var.
Enligt Lagrådets mening finns det inte skäl att, vid sidan av en be-
stämmelse om fördelning av standardkostnaden för kollektivtrafik, också
ha en regel om hur bidraget för kollektivtrafik skall fördelas. Här blir de
allmänna reglerna om kommuners och landstings rätt till bidrag med
hänsyn till strukturkostnader tillämpliga. 6 § i de remitterade lag-
förslagen kan därför utgå.
Om 6 § utgår, far en omnumrering göras av de följande paragraferna.
Prop. 1995/96:64
Bilaga 2
81
IknfiUrädande
Beträffande ikraftträdandet av de föreslagna lagarna anges i lagförslagen
endast att föreskrifter om ikraftträdandet meddelas i en annan lag. Ett
förslag till en sådan lag finns i prop. 1994/95:150 bil. 7. Något mot-
svarande lagförslag har emellertid inte remitterats till Lagrådet.
Prop. 1995/96:64
Bilaga 2
Vid sidan om de ändringar i de aktuella lagförslagen som nu har för-
ordats bör vissa andra justeringar göras. Lagrådet föreslår att de båda
lagförslagen får den lydelse som framgår av en bilaga till Lagrådets
yttrande.
Förelagrtfill_lag=om_meggdesskattekontonfö£^ommuncr^ch_l^dsting
Enligt den föreslagna lagen om mervärdesskattekonton skall vaije kom-
mun och landsting betala in ett visst belopp på konton hos Riksgälds-
kontoret, ett kommunkonto för kommunerna och ett landstingskonto för
landstingen. Inbetalningarna skall motsvara ett på visst sätt bestämt be-
lopp per invånare i kommunen eller landstinget, multiplicerat med an-
talet invånare i kommunen respektive landstinget. Beloppet skall vara
enhetligt för alla invånare i kommunerna respektive landstingen. Från
kontona har vaije kommun och landsting rätt att få utbetalat ett belopp
som motsvarar kommunens eller landstingets icke avdragsgilla mer-
värdesskatt jämte ersättning för vissa andra kostnader som uppkommer
till följd av bestämmelserna om mervärdesskatt.
De belopp som sammanlagt skall betalas in på ett vart av kontona
skall i princip motsvara de sammanlagda belopp som kommunerna och
landstingen beräknas ha rätt att få utbetalt från kontona.
Det i lagrådsremissen angivna syftet med det föreslagna systemet är
att så långt som möjligt och utan statligt stöd begränsa den konkurrens-
snedvridning inom de mervärdesskattefria områdena som annars kan
uppstå beroende på om verksamheten bedrivs i kommunal regi eller i
privat regi. Något inslag av överföring av skattemedel från vissa kom-
muner och landsting till några andra anges inte skola finnas.
Lagrådet konstaterar att det enligt de föreslagna bestämmelserna inte
kommer att finnas något direkt samband mellan det belopp som en kom-
mun eller ett landsting skall betala in på mervärdesskattekontona och
den ersättning som kommunen eller landstinget har rätt att fa från
respektive konto. En kommun eller ett landsting som har lägre kostnader
för mervärdesskatt än de genomsnittliga kommer att få en lägre er-
sättning från kontot än vad kommunen eller landstinget har betalat in till
kontot. I det motsatta fallet kommer kommunen eller landstinget att få
en högre ersättning än vad kommunen eller landstinget har betalat in.
Systemet som det är utformat i lagförslaget innebär därför, om det ses
isolerat, att en viss överföring av medel kan komma att ske mellan
kommuner och mellan landsting.
Av den allmänna motiveringen (avsnitt 7.1 och 7.3) och av vad som
82
upplysts vid föredragningen framgår dock att regeringen senare kommer
att föreslå riksdagen att besluta att det generella statsbidrag som skall
länmas till vaije kommun och landsting skall ökas med belopp som för
det första år då systemet tillämpas motsvarar vad kommunen respektive
landstinget skall betala in på mervärdesskattekontona. Härigenom blir
det ingen slutlig överföring av medel mellan kommuner och mellan
landsting under det första året. Det är emellertid ett uttalat önskemål att
bryta den kostnadsökning som det nuvarande systemet innebär för staten.
Avsikten synes därför vara att det generella statsbidraget inte skall höjas,
även om kommunernas och landstingens kostnader för mervärdesskatt
ökar. Detta innebär att det kan bli en viss överföring av medel mellan
kommuner och mellan landsting.
Lagrådet anser att bestämmelserna i den föreslagna lagen i vissa delar
kan utformas tydligare och enklare. Lagrådets förslag i dessa avseenden
behandlas i det följande. Därutöver förordar Lagrådet att vissa redaktio-
nella ändringar görs i den föreslagna lagtexten. Lagrådets förslag till
utformning av lagtexten framgår av bilagan.
I 2 § anges att vaije kommun och landsting skall göra inbetalningar till
kommunkontot respektive landstingskontot. Inbetalningen skall enligt
den föreslagna 4 § ske genom avdrag från utbetalningen av kommunal-
skattemedel. Eftersom inbetalningarna i praktiken kommer att göras av
den skattemyndighet som disponerar över kommunalskattemedlen bör 2
§ utformas så att inbetalningar skall göras "för" vaije kommun och
landsting.
Vad som föreskrivs i den föreslagna 4 § har ett omedelbart samband
med bestämmelsen i 2 §. Enligt Lagrådets mening bör därför bestäm-
melsen i 4 § flyttas och bilda en andra mening i 2 §.
Bestämmelserna i de båda paragraferna hör samman och kan enligt Lag-
rådets uppfattning bilda en paragraf, 3 §. För tydlighetens skull bör
anges att de tillskott som skall fastställas av Riksskatteverket utgörs av
ett enhetligt belopp per invånare för kommunerna och ett enhetligt
belopp per invånare för landstingen.
Föreskriften i paragrafens andra mening om att inbetalningarna skall
över tiden motsvara utbetalningarna säger enligt Lagrådets uppfattning
inte mer än vad som följer av paragrafens första mening. Den andra
meningen bör därför utgå. Till följd av vad Lagrådet förordat
beträffande 2 - 5 §§ blir denna paragraf 4 §.
I dessa paragrafer anges att kommuner, landsting och kommunalförbund
"får ansöka om utbetalning" från mervärdesskattekontona. Lagrådet anser
att bestämmelserna i stället bör utformas så att kommuner, landsting och
Prop. 1995/96:64
Bilaga 2
83
kommunalförbund efter ansökan har rätt till ersättning från kontona.
Paragraferna bör betecknas 5 och 7 §§.
Bestämmelserna om att utbetalningsbelopp enligt 9 § beräknas enligt
schablon och att regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer meddelar föreskrifter om schablonberäkningen kan lämpligen
bilda ett tredje stycke i 7 § i Lagrådets förslag. Den föreslagna befogen-
heten för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att
meddela föreskrifter om förfarandet vid ansökan om utbetalning behöver
inte regleras i lag. Bestämmelsen härom kan därför utgå ur lagen.
Lagrådet föreslår, utöver vissa redaktionella ändringar, att det särskilt
anges att lagen (1994:1799) om kommuners och landstings hantering av
mervärdesskatt för år 1995 skall upphöra att gälla vid den nya lagens
ikraftträdande men att den äldre lagen fortfarande skall tillämpas i fråga
om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.
Förslaget till lag om ändring i lagen med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m,
1 4 § fjärde stycket regleras utanordningen till kommuner och landsting
av de skattemedel som tillkommer dem sedan olika avräkningar gjorts. I
konsekvens med att avräkning enligt lagen om mervärdesskattekonton
för kommuner och landsting särskilt anges i bestämmelsen bör även av-
räkning respektive tillägg enligt de föreslagna lagarna om utjämnings-
bidrag och utjämningsavgift anges. Vidare bör paragrafen ändras redak-
tionellt.
Paragrafens fjärde stycke bör enligt Lagrådets mening ges följande
lydelse:
"Innan skattemyndigheten betalar ut kommunalskattemedel till kommu-
nerna skall avräkning göras enligt 52 § uppbördslagen (1953:272), 12 §
lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 10 §
lagen (1995:000) om utjämningsavgift för kommuner och landsting och
2 § lagen (1995:000) om mervärdeskattekonton för kommuner och
landsting. Vidare skall tillägg göras för bidrag enligt 10 § lagen
(1995:000) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting. Det be-
lopp som framkommer skall betalas ut med en tolftedel per månad den
tredje vardagen efter den 17 i månaden, varvid dag som enligt 2 § lagen
(1930:173) om beräkning av lagstadgad tid jämställs med allmän
helgdag inte skall medräknas. Är kommunens fordran inte uträknad vid
utbetalningstillfällena i januari och februari, skall utbetalningarna dessa
månader grundas på samma belopp som utbetalningen i december det
föregående året. När särskilda skäl föranleder det, far skattemyndigheten
Prop. 1995/96:64
Bilaga 2
84
dock förordna att utbetalningen skall grundas på ett annat belopp. Om
något av de belopp som utbetalningarna i januari och februari grundats
på inte motsvarar en tolftedel av kommunens fordran, skall den jämk-
ning som föranleds av detta ske i fråga om utbetalningen i mars."
Prop. 1995/96:64
Bilaga 2
85
Utdrag ur bilaga till Lagrådets protokoll 1995-10-13
2.3 Förslag till lag om mervärdesskattekonton för kommuner och
landsting
Härigenom föreskrivs följande:
1 §
För reglering av kommuners och landstings kostnader för viss mer-
värdesskatt skall det hos Riksgäldskontoret finnas två räntebärande
konton, ett för kommunernas räkning (kommunkontot) och ett för lands-
tingens räkning (landstingskontot).
2 §
För vaije kommun och landsting görs inbetalning till kommunkontot
respektive landstingskontot. Inbetalning görs efter avräkning i samband
med och på motsvarande sätt som gäller vid utbetalning av kommunal-
skattemedel enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelserom
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
3 §
Riksskatteverket skall senast den 10 september vaije år fastställa ett
enhetligt belopp per invånare för kommunerna och ett enhetligt belopp
per invånare för landstingen (tillskott), som skall ligga till grund för
kommunernas och landstingens inbetalningar till kontona för det närmast
följande året. Inbetalningarna skall för vaije år motsvara det fastställda
tillskottet multiplicerat med antalet invånare i kommunen eller lands-
tinget den 1 november året före inbetalningsåret.
För kommuner som inte ingår i ett landsting utgörs tillskottet av
summan av de båda fastställda tillskotten.
4 §
Riksskatteverket skall beräkna tillskotten så att inbetalningarna till ett
konto inklusive räntan på kontot så nära som möjligt motsvarar
utbetalningarna från kontot.
5 §
Kommuner och landsting har efter ansökan rätt till ersättning från
kontona för ingående mervärdesskatt som inte dragits av enligt mer-
värdesskattelagen (1994:200).
Kommunalförbund har efter ansökan rätt till ersättning från kommun-
kontot och landstingskontot för ingående mervärdesskatt som inte dragits
av enligt mervärdesskattelagen. Fördelningen mellan kontona görs i för-
hållande till kommunernas och landstingens deltagande i kostnaderna för
Prop. 1995/96:64
Bilaga 2
86
förbundets verksamhet.
6§
Vid utbetalning av ersättning enligt 5 § tillämpas bestämmelserna i 8
kap. 9, 10, 15 och 16 §§ mervärdesskattelagen (1994:200).
7§
Kommuner och landsting har efter ansökan rätt till ersättning från
kontona för de ökade kostnader som till följd av bestämmelserna om
mervärdesskatt uppkommer vid upphandling avseende verksamhet inom
sjukvård, tandvård, social omsorg och utbildning. Rätt till ersättning
föreligger också när kommunen och landstinget lämnar bidrag till
näringsidkare för dennes verksamhet inom nämnda områden.
Ersättning enligt första stycket utgår även till kommunalförbund och
sådant beställarförbund som bedriver försöksverksamhet enligt lagen
(1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning
mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst.
Storleken av ersättningar som avses i denna paragraf beräknas enligt
schablon. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om schablonberäkningen.
8§
Skattemyndigheten i Kopparbergs län beslutar om utbetalning från
kontona.
9 §
Skattemyndighetens eller Riksskatteverkets beslut enligt denna lag får
överklagas hos regeringen.
Prop. 1995/96:64
Bilaga 2
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996, då lagen (1994:1799) om
kommuners och landstings hantering av mervärdesskatt för år 1995 skall
upphöra att gälla. Den äldre lagen tillämpas dock fortfarande i fråga om
förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1996.
2. För år 1996 uppgår tillskotten enligt 3 § för kommuner till 1 614
kronor per invånare och för landsting till
538 kronor per invånare den 1 november 1995.
87
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 oktober 1995
Närvarande: Statsrådet Thalén, ordförande, och statsråden, Persson,
Heckscher, Hedborg, Nygren
Föredragande: Statsrådet Persson
Regeringen beslutar propositionen 1995/96:64 Ett nytt utjämningssystem
för kommuner och landsting, m.m.
gotab 49111, Stockholm 1995
88