Regeringens proposition
1995/96:63

Ändringar i lagen om allemanssparande, m.m.

Prop.

1995/96:63

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 5 oktober 1995

Ingvar Carlsson

Göran Persson

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i bl.a. reglerna för allemanssparandet.
Genom ändringar i placeringsbestämmelsema i lagen (1983:890) om
allemanssparande skapas utrymme för vanliga allemansfonder och för
företagsanknutna fonder att förvärva utländska värdepapper i samband
med att ett svenskt bolag som fonden placerar i köps upp av ett utländskt
företag. För de företagsanknutna fondema krävs dispens från Finansin-
spektionen, om det svenska bolaget är det företag som fonden är knuten
till. Det föreslås även vissa smärre justeringar i lagen (1988:846) om
ungdomsbosparande och lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.

1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 63

Innehållsförteckning

Prop. 1995/96:63

1   Förslag till riksdagsbeslut................... 3

2  Lagtext.............................. 4

2.1   Förslag till lag om ändring i lagen

(1983:890) om allemanssparande........... 4

2.2   Förslag till lag om ändring i lagen

(1988:846) om ungdomsbosparande ........ 8

2.3   Förslag till lag om ändring i lagen

(1990:1114) om värdepappersfonder......... 9

3  Ärendet och dess beredning..................10

4  Bakgrund.............................11

5  Ändringar i lagen om allemanssparande ..........12

5.1   Allemanssparutredningens förslag ..........12

5.2  Allemansfondernas placeringsregler .........13

5.3   Företagsanknutna allemansfonder...........15

5.4  Kretsen av allemanssparare ..............17

5.5  Förmedlare av allemansspar..............18

5.6   Överlåtelse och pantsättning av allemans-

konton...........................19

6  Ändringar i lagen om värdepappersfonder .........19

7  Ekonomiska effekter......................20

8  Författningskommentar ....................21

8.1   Förslaget till lag om ändring i lagen

(1983:890) om allemanssparande...........21

8.2   Förslaget till lag om ändring i lagen

(1988:846) om ungdomsbosparande.........23

8.3   Förslaget till lag om ändring i lagen

(1990:1114) om värdepappersfonder.........23

Bilaga 1 Sammanfattning av Allemanssparutredningens betänkande

(SOU 1994:50) ..................... 24

Bilaga 2 Utdrag ur utredningens lagförslag ..........25

Bilaga 3 Sammanställning över remissinstanserna ......31

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1995

1 Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1995/96:63

Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till

1.  lag om ändring i lagen (1983:890) om
allemanssparande,

2.  lag om ändring i lagen (1988:846) om
ungdomsbosparande,

3. lag om ändring i lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder.

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Prop. 1995/96:63

2.1. Förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om
allemanssparande

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:890) om allemanssparan-
de1

dels att 2 § skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 15 a § skall betecknas 15 b §,

dels att 1, 3, 8, 10, 15 b och 22 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 15 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

1
I denna lag behandlas den särskilda
sparform (allemanssparande) som
är förenad med skattelättnader en-
ligt 2 § lagen (1988:847) om skat-
telättnader för allemanssparande.
Lagen gäller, med de undantag
som anges i andra stycket, även för
sådant sparande som sker i andelar
i allemansfond enligt lagen
(1993:931) om individuellt pen-
sionssparande.

Föreslagen lydelse

§2

I denna lag behandlas den särskilda
sparformen allemanssparande, som
görs på allemanssparkonto eller i
allemansfond. Sparande i alle-
mansfond är förenat med skattelätt-
nader enligt lagen (1994:1851) om
skattelättnader för sparande i alle-
mansfond. Lagen gäller, med de
undantag som anges i andra styck-
et, även för sådant sparande som
sker i andelar i allemansfond enligt
lagen

(1993:931) om individuellt pen-
sionssparande.

Bestämmelserna i 3 § andra-fjärde styckena, 4, 6, 8, 8a, 9 och 19-28
§§ skall inte tillämpas i fråga om sådant sparande i allemansfond som
sker enligt lagen om individuellt pensionssparande.

3
Sparmedlen skall sättas in i en
svensk bank som enligt överens-
kommelse med Riksgäldskontoret
förmedlar allemanssparande. En
sparare får inte spara på mer än
ett allemanssparkonto och i fler
än två allemansfonder. Han får
flytta sina sparmedel inom alle-
manssparandet.

§3

Sparmedlen skall sättas in i en
bank som enligt överenskommelse
med Riksgäldskontoret förmedlar
allemanssparande. En sparare får
inte spara på mer än ett allemans-
sparkonto och i fler än två alle-
mansfonder. Han får flytta sina
sparmedel inomallemanssparandet.

1 Lagen omtryckt 1986:522.

2 Senaste lydelse 1993:934.

3 Senaste lydelse 1993:548.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:63

Den bank eller det fondbolag som ombesörjer en överföring är
berättigad till ersättning med högst 150 kronor av spararen för sina
kostnader för överföringen. Någon uttagsavgift enligt 6 § skall inte
betalas.

Vad som föreskrivs i första stycket och annars i denna lag i fråga om
bank gäller, med undantag för bestämmelserna om lån för förvärv av
bostad och för bosättning i övrigt (bosparlån) i 8 a och 26-28 §§, också
i fråga om sparkassa.

För visst sparande på sparkonto hos HSB:s Riksförbunds Sparkassa
(HSB:s Sparkassa) samt för visst sparande som är anordnat av Riks-
byggen ekonomisk förening gäller särskilda bestämmelser enligt 24 och
25 §§.

8 §4
Om rätten till sparmedlen genom
överlåtelse eller på annat sätt
övergår till någon annan eller om
spararen pantsätter sin fordran,
skall innestående medel betalas
ut.

Om rätten till medel som sparas i
en allemansfond genom överlåtelse
eller på annat sätt övergår till nå-
gon annan eller om spararen pant-
sätter sin fordran, skall innestående
medel betalas ut.

Om en sparare överskrider de begränsningar som gäller enligt 3 §
första stycket eller 4 §, skall de oriktigt insatta sparmedlen betalas ut till
honom. Någon ränta eller värdeökning på dessa medel skall ej gottskrivas
spararen. Om det för sparmedlen har förvärvats andelar i en allemans-
fond och om andelsvärdet därefter har sjunkit, skall beloppet jämkas i
motsvarande mån.

Vid utbetalning enligt första stycket skall uttagsavgift enligt 6 §
erläggas.

10 §5

En allemansfond är en fond för sparande huvudsakligen i svenska aktier

och andra svenska värdepapper.

I fråga om allemansfonder gäller
vad som föreskrivs i lagen
(1990:1114) om värdepappersfon-
der och annan författning i
fråga om värdepappersfonder med
de avvikelser som följer av
denna lag och lagen (1988:847)
om skattelättnader för alle-
manssparande.

I fråga om allemansfonder gäller
vad som föreskrivs i lagen
(1990:1114) om värdepappersfon-
der och annan författning i fråga
om värdepappersfonder med de
avvikelser som följer av denna lag
och lagen (1994:1851) om skatte-
lättnader för sparande i allemans-
fond.

4 Senaste lydelse 1986:522.

5 Senaste lydelse 1992:1497.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:63

15 a §

Ett fondbolag får, utöver vad som
anges i 15 §, till en fond förvärva
aktier eller andra värdepapper
utgivna av ett utländskt företag mot
vederlag av sådana av ett svenskt
aktiebolag utgivna värdepapper
som anges i 15 § första stycket 1-3
och 5, omförvärvet görs på grund
av ett offentligt erbjudande från det
utländska företaget att köpa samt-
liga aktier i det svenska bolaget.

Ytterligare förvärv av värdepap-
per som ges ut av det utländska
företaget får endast göras om det
sker utan vederlag.

Utöver vad som anges i 15 § får

15 b §6

1. i en allemansfond ingå andelar
i andra fonder i enlighet med vad
som sägs i 22 § lagen (1990:1114)
om värdepappersfonder,

Utöver vad som anges i 15 och 15
a§§får

2. ett fondbolag för en allemans-
fond handla med optioner och
terminskontrakt eller liknande fi-
nansiella instrument i enlighet med
vad som sägs i 25 § samma lag.

1. i en allemansfond ingå andelar
i andra fonder i enlighet med vad
som sägs i 22 § lagen (1990:1114)
om värdepappersfonder,

2. ett fondbolag för en allemans-
fond handla med optioner och

fi- terminskontrakt eller liknande fi-
led nansiella instrument i enlighet med
vad som sägs i 25 § samma lag.

22 §7

Minst tjugofem procent av en företagsanknuten allemansfonds värde skall
placeras i sådana värdepapper som avses i 15 § och som har utfärdats av
det aktiebolag i vilket de som tillskjuter kapital till fonden är anställda
eller - om bolaget ingår som moderbolag i en koncern - i vars dotterbo-
lag de är anställda.

Till en företagsanknuten alle-
mansfond får, efter medgivande av
Finansinspektionen, mot vederlag
av sådana värdepapper som anges
i första stycket förvärvas aktier
eller andra värdepapper utgivna av
ett utländskt företag, om förvärvet
görs på grund av ett offentligt
erbjudande från det utländska före-

Senaste lydelse av förutvarande 15 a § 1992:1319.

7 Senaste lydelse 1990:1116.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:63

taget att köpa samtliga aktier i det
svenska bolaget. Medgivande skall
lämnas om det kan anses förenligt
med fondandelsägamas intressen
att förvärvet genomförs. Medgivan-
det skall avse även senare förvärv
av värdepapper utgivna av det
utländska företaget.

Den i 23 § första stycket lagen (1990:1114) om värdepappersfonder
föreskrivna begränsningen i fråga om en värdepappersfonds innehav av
värdepapper utfärdade av samme emittent gäller ej för en företagsanknu-
ten allemansfond.

Av fondens beteckning skall framgå vilket företag den är anknuten till.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Bestämmelserna i 15 a och
22 §§ i sin nya lydelse får tillämpas på förvärv som skett före lagens
ikraftträdande.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:846) om Prop. 1995/96:63
ungdomsbosparande

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1988:846) om ungdomsbosparande
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om ungdomsbosparande.
I lagen avses med                   I lagen avses med

1. ungdomsbosparande den sär-
skilda sparform som är förenad
med skattelättnader enligt 3 § la-
gen (1988:847) om skattelättnader
för allemanssparande och ung-
domsbosparande,

2. bank en svensk bank eller
sparkassa, och

3. bosparkonto ett sparkonto i
bank eller sparkassa, avsett för
sparande som är knutet till en tu-
rordning för bostadsförvärv.

1. bank en svensk bank eller
sparkassa, och

2. bosparkonto ett sparkonto i
bank eller sparkassa, avsett för
sparande som är knutet till en tur-
ordning för bostadsförvärv.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:63

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder

Härigenom föreskrivs att 43 § lagen (1990:1114) om värdepappersfonder
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

43 §
Finansinspektionen skall återkalla
tillstånd att utöva fondverksamhet
om

1. fondbolaget har förlorat en
tredjedel av sitt aktiekapital och
bristen inte täcks inom tre månader
efter det den blev känd, eller

2. fondbolaget genom att över-
träda denna lag eller på annat sätt
visat sig olämplig att utöva verk-
samheten.

Finansinspektionen skall återkalla
ett tillstånd att utöva fondverksam-
het eller sådan annan näringsverk-
samhet som anges i 3 § om

1. fondbolaget har förlorat en
tredjedel av sitt aktiekapital och
bristen inte täcks inom tre månader
efter det den blev känd, eller

2. fondbolaget eller den som er-
hållit tillstånd enligt 3 § att utöva
annan näringsverksamhet genom
att överträda denna lag eller på
annat sätt visat sig olämplig att
utöva verksamheten.

Inspektionen får bestämma att ett beslut om återkallelse skall gälla
omedelbart.

Om det är tillräckligt får inspektionen, i de fall som avses i första
stycket 2, i stället för att återkalla tillståndet meddela varning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

1 Senaste lydelse 1992:1320.

1 * Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 63

3 Ärendet och dess beredning

I januari 1994 förordnades med stöd av regeringens bemyndigande en
särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av lagstiftningen som
rör allemanssparandet. Utredningsuppdraget lämnades mot bakgrund av
att den skattemässiga särbehandlingen av sparformen då hade upphört. I
utredningens uppdrag (dir. 1993:128) ingick att lägga fram förslag om
hur en avveckling av de särskilda spar- och placeringsreglema som finns
i lagen om allemanssparande kunde genomföras. Utredningen överläm-
nade den 30 mars 1994 betänkandet Allemanssparandet - en översyn
(SOU 1994:50). Betänkandet har remissbehandlats.

En sammanfattning av utredningens betänkande finns i bilaga 1,
utredningens lagförslag i de delar som berörs i detta ärende finns i
bilaga 2 och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En
sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom Finansdeparte-
mentet och finns tillgänglig där (dnr Fi 94/1270).

I detta sammanhang behandlas även en skrivelse från Fondbolagens
Förening med hemställan om att utrymmet för insättningar i allemansspa-
randet vidgas (dnr Fi 94/3818). Vidare tas upp en skrivelse från det
fondbolag som förvaltar den företagsanknutna allemansfonden Akzo
Nobel (dnr Fi 94/4242). I skrivelsen hemställs om en lagändring som gör
det möjligt för företagsanknutna allemansfonder att i vissa speciella fall
förvärva aktier i ett utländskt bolag.

Riksbanken, Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Svenska Bankföre-
ningen, Svenska Fondhandlareföreningen och Fondbolagens Förening har
- efter remissbehandlingen av betänkandet SOU 1994:50 - beretts
tillfälle att lämna synpunkter på de förslag som tas upp i propositionen.

Lagrådet

Förslaget om ändring i lagen om värdepappersfonder faller inom
Lagrådets granskningsområde. Den föreslagna ändringen avser ett tillägg
i en bestämmelse som tidigare har granskats av Lagrådet. Ändringen är
av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande över den skulle sakna
betydelse. Yttrande från Lagrådet har därför inte inhämtats över
förslaget.

Prop. 1995/96:63

10

4 Bakgrund

Prop. 1995/96:63

Lagstiftningen om allemanssparandet infördes den 1 april 1984 (prop.
1983/84:30, bet. 1983/84:FiU13, rskr. 1983/84:32). Sparande kan ske
på allemanssparkonto i bank och vissa andra institut (allemansspar) och
i högst två allemansfonder där sparade medel placeras i aktier och andra
värdepapper. Allemanssparandet blev omedelbart en mycket populär
sparform. Inledningsvis dominerade sparande i allemansspar men efter
hand växte fondsparandet och år 1990 var antalet konton i fond och spar
ungefär lika många. I samband med introduceringen av det premiegrun-
dande allemanssparandet i september 1992 ökade antalet fondkonton med
ca en tredjedel. Vid utgången av juli 1995 uppgick antalet konton inom
allemanssparandet till ca 3,5 miljoner, varav 2,1 miljoner var allemans-
fondkonton. Antalet sparare var drygt 2,7 miljoner.

Räntan på allemansspar och värdestegringen i allemansfond var
ursprungligen skattefria, men i samband med 1990 års skattereform
infördes fr.o.m. inkomståret 1991 (taxeringsåret 1992) en begränsad
skatteplikt för ränte- och utdelningsinkomster samt realisationsvinster.
Detta medförde att två tredjedelar av räntan, utdelningen resp, vinsten
togs upp till beskattning (prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, rskr.
1989/90:356). Avdragsgrundande realisationsförlust på fondandelar
begränsades på motsvarande sätt. Reglerna innebar att den faktiska
skattesatsen blev 20 %.

Som en del i krisuppgörelsen mellan socialdemokraterna och den
tidigare borgerliga regeringen under hösten 1992 om åtgärder för att
stabilisera den svenska ekonomin beslöts att de särskilda skattelättnader
som gällt för inlåning på allemanssparkonto skulle slopas med verkan
fr.o.m. år 1993, dvs. taxeringsåret 1994 (prop. 1992/93:50 bil. 5, bet.
1992/93:FiUl och 1992/93:SkU 18, rskr. 1992/93:158). Den allmänna
kapitalskattesatsen på 30 % infördes därmed. Vid detta tillfälle ändrades
emellertid inte beskattningen av försälj ningsvinster och utdelning på
andelar i allemansfonder. Frågan om förändrad beskattning av sistnämnda
sparande togs upp i propositionen Fortsatt reformering av företagsbe-
skattningen (prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15, rskr 1993/94:108)
och innebar att även den i beskattningshänseende gynnade ställning som
sparandet i allemansfond åtnjutit upphörde helt vid utgången av år 1993.

Skattelättnader för sparande i allemansfond återinfördes emellertid
fr.o.m. år 1995 (taxeringsåret 1996) då det bedömdes som ett värdefullt
bidrag för den svenska ekonomin att allemansfonderna främjar företagens
tillgång på riskkapital. Syftet var vidare att gynna ett brett ägande av
börsaktier. Betydelsen av att småsparama kan göra sina röster hörda på
de s.k. andelsägarstämmoma och genom att majoriteten i fondstyrelserna
utses av andelsägarna på dessa stämmor framhölls också som motiv
(prop. 1994/95:25 s. 55).

11

5 Ändringar i lagen om allemanssparande           ProP- 1995/96:63

5.1 Allemanssparutredningens förslag

Regeringens bedömning: Några genomgripande förändringar i
lagstiftningen som reglerar allemanssparandet bör inte göras.

Utredningens förslag innebär att lagstiftningen om allemanssparandet
successivt avvecklas.

Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak utredningens förslag eller
lämnar det utan erinran.

Skälen för regeringens bedömning: De förslag som Allemanssparut-
redningen lagt fram i betänkandet Allemanssparandet - en översyn (SOU
1994:50) innebär att lagstiftningen om allemanssparandet successivt tas
bort. Beträffande sparande på inlåningskonto (allemansspar) sägs att
sparformen i och för sig kan leva vidare utan att behöva vara lagreglerad.
Det bör enligt utredningen ankomma på Riksgäldskontoret att avgöra om
allemansspar bör drivas vidare och under vilka former detta i så fall skall
ske. Allemansfonderna bör enligt utredningens förslag ombildas till
vanliga värdepappersfonder efter en ettårig anpassningsperiod.

Allemanssparandet har blivit en stor framgång. Möjligheten att kunna
spara i allemansfonder har lett många småsparare in i ett aktiesparande
som troligen annars inte kommit till stånd. På grund av placerings-
reglemas utformning - med inriktning på svenska aktier - har svenskt
näringsliv erhållit ett betydelsefullt tillskott av riskkapital.

Sparande på inlåningskonto (allemansspar) har varit och får alltjämt
sägas vara av stor betydelse för statens upplåning. Den samlade be-
hållningen i allemansspar uppgick den sista juli 1995 till knappt 50
miljarder kronor. Trenden i detta sparande har emellertid under senare
år varit nedåtgående.

Allemanssparutredningen tillsattes och lämnade sina förslag mot
bakgrund av att några skattesubventioner inte längre fanns knutna till
allemanssparandet. Skälen för en särskild lagreglering av sparandet
ansågs därför ha försvunnit. Förutsättningarna har numera ändrats genom
att skattelättnader för sparande i allemansfond återinförts fr.o.m. år 1995
(taxeringsåret 1996). Den återinförda skattesubventionen av sparandet i
allemansfonderna gör det motiverat att behålla den särskilda regleringen
av dessa fonder som finns i lagen (1983:890) om allemanssparande. Med
hänsyn till bl.a. de kopplingar som finns mellan det allemanssparande
som sker på inlåningskonto i bank och fondsparandet bör även särreg-
leringen för den förra sparformen finnas kvar.

Även om några genomgripande förändringar av regelverket av det slag
som Allemanssparutredningen föreslagit inte är aktuella, bör en del
mindre ändringar ändå göras. Dessa ändringar, som i några fall har sitt
ursprung i utredningens betänkande, behandlas i det följande.

12

Fondbolagens Förening har i en skrivelse till Finansdepartementet Prop. 1995/96:63
hemställt att gränsen för de månatliga insättningarna i allemanssparandet
höjs från 2 000 till 3 000 kronor och att det skall bli möjligt att göra
extra insättningar i allemansfond. I rådande ekonomiska läge föreligger
enligt regeringens mening dock inget behov av att stimulera hushållens
sparande ytterligare. Vi anser det därför inte befogat att tillmötesgå
föreningens hemställan.

5.2 Allemansfondernas placeringsregler

Regeringens förslag: Till en allemansfond får förvärvas aktier eller
andra värdepapper utgivna av ett utländskt företag, om förvärvet
görs på grund av ett offentligt erbjudande från det utländska
företaget att köpa samtliga aktier i ett svenskt bolag som fonden
har aktier i.

Bakgrund: Som tidigare nämnts innebär Allemanssparutredningens
förslag att särlagstiftningen för allemansfonderna tas bort och att fondema
får göras om till vanliga värdepappersfonder. Därigenom skulle fondema
bl.a. få möjlighet att placera i aktier utgivna av utländska företag. Frågan
om allemansfondernas placeringsregler har efter det att utredningen
presenterat sina förslag fått förnyad aktualitet genom de planer på
samgående som nyligen aviserats mellan det svenska läkemedelsbolaget
Pharmacia AB och det amerikanska läkemedelsbolaget Upjohn.

Allemansfonderna äger i dag ca 4 % av aktierna i Pharmacia som
motsvarar ett värde av ca 2 miljarder kronor. Samgåendet mellan de båda
bolagen sker dels genom ett offentligt erbjudande till aktieägarna i
Pharmacia om att byta aktierna mot aktier i ett nybildat amerikanskt
bolag (Pharmacia & Upjohn Inc.), dels genom en fusion i USA.
Åtgärderna medför att både Pharmacia och Upjohn inledningsvis blir
dotterbolag till det nya amerikanska bolaget. De för allemansfonderna
gällande placeringsbestämmelsema innebär att de fonder som har aktier
i Pharmacia inte kan utnyttja ett sådant erbjudande utan tvingas att sälja
sina innehav.

Skälen för regeringens förslag: Sparandet i allemansfonder in-
troducerades som ett led i att öka basen för hushållens sparande och för
att ge en möjlighet att tillföra svenskt näringsliv riskkapital (prop.
1983/84:30 s. 38). Sistnämnda ändamål utgjorde skäl för en skattesub-
ventionering av fondsparandet. I enlighet med sitt syfte fick allemans-
fonderna därför endast placera sina tillgångar i svenska aktier och andra
svenska värdepapper. Inriktningen på den svenska aktiemarknaden har
upprätthållits under årens lopp även om vissa smärre förändringar i place-
ringsreglema har gjorts för att skapa bättre anpassning till den utveckling
som skett på finansmarknaden.

13

Särregleringen av allemansfonderna i andra delar än vad gäller place- Prop. 1995/96:63
ringsbestämmelsema har gradvis minskat genom åren så att reglerna
blivit mera lika de som gäller för vanliga värdepappersfonder. Ett visst
närmande har emellertid skett även i fråga om placeringsbestämmelsema.

De nuvarande placeringsbestämmelsema innebär att huvuddelen av
tillgångarna i en allemansfond skall vara placerade i svenska aktier och
aktierelaterade instrument . Upp till 25 % av fondtillgångama får placeras
i svenska räntebärande värdepapper och högst 5 % i andelar i andra
värdepappersfonder eller i utländska fondföretag.

Med undantag av den möjlighet som finns att förvärva andelar i
utländska fondföretag kan inte en allemansfond förvärva aktier eller andra
värdepapper som getts ut av ett utländskt företag. Denna restriktion får
uppenbara konsekvenser för en allemansfonds handlingsutrymme i de fall
ett svenskt aktiebolag som fonden har aktier i blir föremål för en
internationell företagsaffär. Fonden kan i sådana fall tvingas sälja sitt
innehav i det svenska bolaget. Det planerade samgåendet mellan
Pharmacia och det amerikanska företaget Upjohn utgör, om det genom-
förs på det sätt som aviserats, ett exempel på ett sådant fall där place-
ringsreglema utlöser den nämnda effekten för allemansfonderna.

En påtvingad utförsäljning av betydande aktieposter kan förväntas leda
till störningar på aktiemarknaden och även medföra negativa effekter för
allemansfondens andelsägare. För att undvika sådana negativa verkningar
bör det göras möjligt för allemansfonderna att i vissa fall som vederlag
för svenska värdepapper kunna byta till sig utländska värdepapper. Detta
kan åstadkommas genom en justering av placeringsbestämmelsema. Med
hänsyn till allemansfondernas inriktning på placeringar i svenska företag
och den skattesubvention som är knuten till fondsparandet bör ingreppet
i placeringsbestämmelsema minimeras.

Fondbolagens Förening, Svenska Bankföreningen och Svenska
Fondhandlareföreningen har förordat en lösning som innebär att det
skapas ett generellt utrymme för allemansfonderna att göra placeringar
i utländska företag.

Regeringen anser emellertid att en sådan lösning är alltför vittgående.
Möjligheten att placera i utländska aktier eller andra värdepapper bör
reserveras för sådana fall då ett utländskt företag lämnar ett offentligt
erbjudande om att förvärva samtliga aktier i ett svenskt bolag; detta är
den situation som aktualiserats i Pharmaciafallet. En allemansfond som
innehar aktier eller andra värdepapper i ett svenskt bolag som blir
föremål för ett sådant erbjudande bör få möjlighet att byta ut dessa mot
aktier eller andra värdepapper som ges ut av det utländska företaget.

Möjligheten att förvärva aktier m.m. i ett utländskt företag bör vara
begränsad till sådant förvärv som sker i samband med övertagandet. Det
blir med andra ord frågan om att vid dessa tillfällen byta de svenska
värdepapperen mot utländska sådana. Några ytterligare investeringar i det
utländska företaget efter övertagandet bör, med hänsyn till allemans-
fondernas inriktning på placeringar i svenska värdepapper, inte kunna

14

göras. Detta bör gälla oavsett om fonden ligger kvar med det innehav Prop. 1995/96:63
som erhölls vid utbytet eller om den senare reducerar innehavet.

Det skulle kunna hävdas att fonden inom den ram som den erhållit
utländska aktier m.m. i utbyte mot svenska värdepapper borde ha
möjlighet att genomföra köp och försäljningar av samma slag av
värdepapper. En sådan möjlighet skulle t.ex. innebära att fonden kunde
sälja ut hela stocken av sina aktier i ett utländskt företag för att vid ett
senare tillfälle förvärva nya aktier i företaget. För fonden skulle därige-
nom skapas en typ av "ficka" för placeringar i utländska aktier, om än
begränsad till aktier i ett visst utländskt företag. Affärer av denna typ bör
enligt regeringens mening dock inte vara tillåtna. Flera skäl talar för
detta, bl.a. skulle det bli svårt att kontrollera att fonden håller sig inom
tillåten ram. Det kan vidare ifrågasättas varför vissa fonder på detta sätt
skulle få en vilande rättighet att inneha utländska värdepapper som inte
andra fonder har.

Att fonden inte får göra några nyinvesteringar i det utländska företaget
bör inte hindra att den får delta i fondemissioner, splittar eller liknande
förfaranden som innebär att fondens ägarandel i företaget inte ökar.

Regeringen har övervägt att införa en maximigräns för en allemans-
fonds sammanlagda innehav av utländska värdepapper förvärvade i sådant
fall som här behandlats men ansett det för närvarande inte vara nödvän-
digt. Skulle det emellertid visa sig att förvärven blir mer frekventa - och
fondema därigenom får mer betydande innehav av utländska tillgångar
- får frågan tas under nytt övervägande.

5.3 Företagsanknutna allemansfonder

Regeringens förslag: En företagsanknuten allemansfond får, efter
dispens från Finansinspektionen, förvärva aktier eller andra
värdepapper utgivna av ett utländskt företag om förvärvet görs på
grund av ett offentligt erbjudande från det utländska företaget att
köpa samtliga aktier i det svenska bolag som fonden är knuten till.
Dispensen skall omfatta även senare förvärv av värdepapper utgivna
av det utländska företaget.

Bakgrund: De företagsanknutna allemansfonderna regleras av lagen
(1983:890) om allemanssparande. I lagen finns vissa specialregler för
dessa fonder, bl.a. avseende fondens placeringar. Sparande i företagsank-
nutna allemansfonder är sedan år 1995 återigen skattegynnat.

Bestämmelser om företagsanknutna fonder infördes vid årsskiftet
1980/81 genom en ändring i den dåvarande lagen om aktiesparfonder. En
specialbestämmelse i lagen öppnade möjlighet för anställda i börsnoterade
företag att spara i särskilt inrättade aktiesparfonder. Dessa fonder skulle
placera sina medel till 100 % i det egna företagets aktier. I samband med

15

att allemanssparandet introducerades år 1984 sänktes dock detta krav, Prop. 1995/96:63
eftersom det ansågs alltför stelbent. Placeringsreglema ändrades på så sätt
att minst 25 % av fondförmögenheten skall placeras i sådana värdepapper
som har utfärdats av det bolag i vilket spararen (fondandelsägaren) är
anställd eller - om bolaget ingår som moderbolag i en koncern - i vars
dotterbolag spararen är anställd.

I en skrivelse till Finansdepartementet har det fondbolag som förvaltar
den företagsanknutna allemansfonden Akzo Nobel hemställt om att lagen
om allemanssparande ändras så att det blir möjligt för företagsanknutna
allemansfonder att förvärva aktier i utländska bolag. Till följd av det
samgående som skedde mellan det nederländska bolaget Akzo N.V.
(Akzo) och Nobel Industrier AB år 1994 har de aktier som fonden hade
i Nobel bytts ut mot aktier i Akzo Nobel N.V. (Akzo Nobel).

Skälen för regeringens förslag: Genom de företagsanknutna fondema
har anställda getts möjlighet till ett skattesubventionerat sparande i det
egna företaget (eller dess moderbolag) för att öka sin delaktighet i
verksamheten och bidra till företagets behov av riskkapital. Den upp-
mjukning av kravet på att fondtillgångama skall vara placerade i det egna
företaget som skedde år 1984 medförde att anknytningen mellan fonden
och företaget kom att minska. I dag finns det ett knappt tjugotal
företagsanknutna fonder. Fondema uppvisar stora variationer både vad
gäller storleken på fondförmögenhet och den andel av denna som är
placerad i det egna företaget. De företagsanknutna fondernas sammanlag-
da fondförmögenhet uppgår för närvarande till drygt 600 miljoner kronor.
Några fonder har hela fondförmögenheten placerad i det egna företaget,
medan andra kan ha problem att uppfylla lagens krav på 25 %. Dessa
variationer kan främst förklaras med att fonder i framgångsrika företag
väljer att placera hela eller en stor del av fondförmögenheten i det egna
företaget, medan fonder anknutna till företag som är mindre framgångs-
rika strävar efter att placera så litet som möjligt i det företag som
spararna är anställda i.

Den situation som den företagsanknutna allemansfonden Akzo Nobel
hamnat i genom att det svenska bolag som fonden varit knuten till gått
samman med ett utländskt företag aktualiserar i princip samma pro-
blemställning som den som behandlats i avsnitt 5.2. En skillnad är dock
att situationen för en företagsanknuten fond blir något mer prekär,
eftersom den rör det företag som fonden måste placera en stor del av sina
tillgångar i. Lagen kräver ju, som nämnts, att fonden skall ha minst 25
% av fondtillgångama placerade i det svenska företag som den är knuten
till. Det är också denna koncentration av placeringarna som i grunden
särskiljer de företagsanknutna fondema från de vanliga allemansfonderna.

De skäl som ligger bakom tillskapandet av möjligheten att spara i
företagsanknutna fonder äger enligt regeringens mening alltjämt
aktualitet. Den omständigheten att ett bolag genom exempelvis ett uppköp
blir ett helägt dotterbolag till ett utländskt företag förändrar inte synen på
att det är värdefullt att anställda genom sparande i en företagsanknuten

16

fond investerar i ett företag som de genom anställningen har anknytning Prop. 1995/96:63
till. Den framtida utvecklingen torde också gå i riktning mot ett ökat
antal internationella företagsaffärer, varför en sådan situation som
uppstått för Akzo Nobels allemansfond i framtiden mycket väl kan
komma att inträffa för någon annan företagsanknuten fond.

Det bör enligt regeringens mening skapas utrymme för företagsanknut-
na fonder att kunna leva vidare även om det svenska företag som den är
knuten till övergår i utländsk ägo. Det alternativ som annars står till buds
för dessa fonder - om man inte vill avveckla verksamheten eller anpassa
sig till de allmänna regler som gäller för allemansfonder - är att fonden
ombildas till en s.k. nationell fond enligt de regler som finns i 3 § i lagen
(1990:1114) om värdepappersfonder.

De företagsanknutna allemansfondernas koncentration av placeringarna
i det företag som fonden är knuten till gör att det, av hänsyn till an-
delsägarnas intressen, finns anledning att vara särskilt försiktig. Det kan
därför inte anses tillfyllest med en lösning helt likt den som föreslagits
för de vanliga allemansfonderna. En företagsanknuten fonds förvärv av
aktier och andra värdepapper i ett utländskt företag bör prövas av
Finansinspektionen i samband med att uppköpet genomförs. Det innebär
alltså att förvärvet kommer att kräva en dispens.

Dispensprövningen bör göras med utgångspunkt i att fondandelsägarnas
intressen inte får åsidosättas om fonden placerar en betydande del av,
eller kanske t.o.m. hela, fondförmögenheten i ett utländskt företag. En
viktig aspekt i sammanhanget är att de utländska värdepapperen är
tillräckligt likvida. Allra helst bör värdepapperen vara noterade eller
avses bli noterade vid en börs eller någon annan reglerad marknad. En
fondandelsägare skall ju ha möjlighet att i princip omgående få sina
andelar i fonden inlösta. En bedömning av likviditeten i de utländska
värdepapperen bör därför ingå som ett viktigt moment i den prövning
som Finansinspektionen skall göra.

En företagsanknuten fond bör, till skillnad från de vanliga allemans-
fonderna, inte hindras från att göra nyinvesteringar i det utländska
företaget efter ett uppköp. För sådana ytterligare förvärv bör inte krävas
någon ny dispens eftersom en företagsanknuten fond enligt gällande
regler har möjlighet att placera mellan 25 och 100 % av sina tillgångar
i ett enda företag.

5.4 Kretsen av allemanssparare

Regeringens förslag: Kravet på att den som får ansluta sig till
allemanssparandet skall vara folkbokförd här i landet slopas.

Utredningen behandlar inte frågan i sitt betänkande.

17

Skälen för regeringens förslag: Huvudmotivet för att det i lagen togs
in ett krav på att den som vill ansluta sig till allemanssparandet måste
vara folkbokförd i Sverige var att detta medförde att alla sparare hade ett
personnummer (prop. 1983/84:30 s. 24). Personnumret har gjort det
lättare för Riksgäldskontoret, som är den myndighet som sköter admini-
stration och kontroll av sparformen, att kontrollera att spararna iakttar
de begränsningar som gäller bl.a. beträffande antal konton och storleken
av insättningarna. Lagen anger bl.a. att en sparare endast får lov att spara
på ett allemanssparkonto och i högst två allemansfonder. I den nämnda
propositionen betonades att syftet med det nya sparsystemet "allemans-
sparande" var att så breda grupper av befolkningen som möjligt skulle få
tillfälle att ansluta sig. I specialmotiveringen till lagbestämmelsen (s. 52)
angavs att något särskilt bevis om kyrkobokföring (sedermera ändrat till
folkbokföring) inte skulle avkrävas den som ville gå med i allemansspa-
randet. Vidare anfördes "Om spararen uppger att han är bosatt här i
landet bör detta regelmässigt vara tillräckligt för att låta honom gå med
i allemanssparandet. Kravet på kyrkobokföring innebär endast att
spararen skall vara kyrkobokförd här i landet vid det tillfälle då han
ansluter sig till allemanssparandet".

Regeringen gör nu den bedömningen att kravet på att en sparare måste
vara folkbokförd här i landet för att få lov att ansluta sig till allemansspa-
randet bör kunna tas bort. Kravet framstår nämligen inte som nödvändigt
för att upprätthålla erforderlig kontroll av anslutna sparare.

Prop. 1995/96:63

5.5 Förmedlare av allemansspar

Regeringens förslag: Även utländska banker skall kunna förmedla
allemansspar.

Utredningens förslag innebär att sådana utländska banker som är
etablerade här i landet genom filial bör få förmedla sparformen.

Remissinstanserna yttrar sig inte i denna fråga.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen ser ingen anledning att ha
kvar den begränsning som innebär att endast svenska banker får vara
förmedlare av allemansspar, särskilt som det kan ifrågasättas om en sådan
restriktion är förenlig med EG:s bestämmelser om fritt marknadstillträde.
Möjlighet bör därför öppnas för utländska banker, oberoende av om de
har filial i Sverige, att förmedla allemansspar. Även utländska förmedlare
skall givetvis vidarebefordra medel som sätts in på ett allemanssparkonto
till Riksgäldskontoret.

18

5.6 Överlåtelse och pantsättning av allemanskonton

Prop. 1995/96:63

Regeringens förslag: Förbudet att pantsätta och överlåta ett
allemanssparkonto tas bort.

Utredningen föreslår att förbudet slopas även beträffande sparande i
allemansfond.

Remissinstanserna: Endast Pensionärernas Riksorganisation (PRO)
kommenterar förslaget och tillstyrker därvid att förbudet tas bort.

Skälen för regeringens förslag: Förbudet mot att överlåta eller
pantsätta allemanssparkonton har sin grund i att sparformen har varit -
och delvis fortfarande är - förenad med skattelättnader. Från början var
sparformen helt skattefri. Det ansågs inte vara godtagbart att ett sparkapi-
tal som byggts upp på detta sätt skulle kunna överlåtas eller pantsättas
(prop. 1983/84:30 s. 55).

För närvarande är det endast sparande i allemansfond som är skatte-
mässigt gynnat. Förbudet att överlåta eller pantsätta dessa konton bör
därför finnas kvar. Däremot finns inte tillräckliga skäl att behålla
förbudet såvitt avser sparande i allemansspar.

6 Ändringar i lagen om värdepappersfonder

Regeringens förslag: Lagen om värdepappersfonder kompletteras
med bestämmelser om återkallelse av tillstånd att driva sådan annan
näringsverksamhet som avses i 3 § samma lag (förvaltning av
nationell fond).

Skälen för regeringens förslag: I 43 § lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder anges i vilka fall Finansinspektionen skall återkalla
ett tillstånd för ett fondbolag att driva fondverksamhet.

I 1 § samma lag definieras värdepappersfond som en fond bestående av
fondpapper och andra finansiella instrument, som bildats genom kapital-
tillskott från allmänheten och ägs av dem som skjutit till kapital. Där
definieras också begreppen fondverksamhet och fondbolag. Med
fondverksamhet avses den förvaltning av en värdepappersfond och den
försäljning och inlösen av andelar i fonden som utövas av ett fondbolag.
Fondbolag är ett svenskt aktiebolag som fått tillstånd att utöva fondverk-
samhet.

Av 2 § framgår att lagen endast omfattar värdepappersfonder vars
andelar kan lösas in på begäran av andelsägare. Med detta menas att
fondema skall vara öppna.

19

I 3 § öppnas en möjlighet för såväl ett fondbolag som för annan som
står under tillsyn av Finansinspektionen att få tillstånd att bedriva annan
näringsverksamhet som inte är fondverksamhet och där allmänheten
erbjuds att för gemensam räkning delta i förvärv och förvaltning av
fondpapper och andra finansiella instrument. Den angivna verksamheten
brukar benämnas förvaltning av nationell fond. Av motiven till lagbe-
stämmelsen (prop. 1989/90:153 s. 37) framgår bl.a. att dessa fonders
placeringsbestämmelser skall skilja sig markant från de som gäller för
vanliga värdepappersfonder. De nationella fondema kan till skillnad från
vanliga värdepappersfonder även vara slutna. För nationella fonder gäller
i övrigt samma bestämmelser som för vanliga värdepappersfonder i den
mån undantag inte medgetts av Finansinspektionen i det särskilda fallet.

Ett tillstånd för ett fondbolag att utöva fondverksamhet kan, som
nämnts, återkallas enligt 43 § lagen om värdepappersfonder. Däremot
omfattas inte tillstånd att förvalta en nationell fond, dvs. sådan verksam-
het som avses i 3 § samma lag, av bestämmelsen om återkallelse. Denna
ordning är inte avsiktlig och det finns inte några sakliga motiv för en
sådan skillnad. Lagen bör därför kompletteras med bestämmelser som gör
det möjligt för Finansinspektionen att återkalla ett tillstånd som meddelats
enligt 3 §, om den som fått tillståndet visar sig olämplig att utföra
verksamheten i fråga.

Prop. 1995/96:63

7 Ekonomiska effekter av förslagen

De föreslagna lagändringarna förväntas inte leda till några statsfinansiella
kostnader. Finansinspektionen erhåller genom de nya bestämmelserna en
ytterligare arbetsuppgift som innebär att inspektionen skall pröva frågor
om dispens för företagsanknutna allemansfonder att inneha utländska
värdepapper. Arbetet kan dock inte förväntas bli av sådan omfattning att
inspektionen behöver tillföras ytterligare resurser.

Inspektionens arbete med att godkänna nya fondbestämmelser för de
fonder som behöver vidta förändringar i dessa på grund av den föreslagna
möjligheten till förvärv av utländska värdepapper kan i ett inlednings-
skede medföra visst merarbete för inspektionen. Regeringen gör
emellertid den bedömningen att inte heller detta arbete kan motivera
ytterligare resurser.

20

8 Författningskommentar

Prop. 1995/96:63

8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:890) om
allemanssparande

1 §

I första stycket har gjorts en redaktionell ändring i anledning av att lagen
(1988:847) om skattelättnader för allemanssparande har upphört att gälla
och ersatts av lagen (1994:1851) om skattelättnader för sparande i
allemansfond.

3 §

Ändringen i första stycket innebär att även utländska banker ges
möjlighet att förmedla allemansspar, dvs. inlåning på konto.

På utländska förmedlare skall ställas samma krav som på inhemska
förmedlare av sparformen vad beträffar leverans av sparmedel och
kontrollmaterial till Riksgäldskontoret.

Riksgäldskontoret har föreskriftsrätt i frågor som gäller administration
och kontroll av allemanssparandet. De föreskrifter som Riksgäldskontoret
meddelar med stöd av sitt bemyndigande skall även gälla utländska
förmedlare.

De villkor som i övrigt skall gälla mellan Riksgäldskontoret och en
utländsk förmedlare av sparformen får regeleras i de avtal som kontoret
sluter med sina resp, förmedlare.

8 §

Ändringen i första stycket har sin grund i att förbudet att överlåta eller
pantsätta sparmedel som finns innestående på ett allemanssparkonto, dvs.
på ett inlåningskonto, skall upphöra att gälla. Förbudet att överlåta eller
pantsätta tillgångar som finns på fondkonto kvarstår alltjämt.

10 §

I första stycket har gjorts en redaktionell ändring i anledning av att lagen
(1988:847) om skattelättnader för allemanssparande har upphört att gälla
och ersatts av lagen (1994:1851) om skattelättnader för sparande i
allemansfond.

21

15 a §

Prop. 1995/96:63

Paragrafen är ny.

De nya bestämmelserna innebär att det blir möjligt för en allemansfond
som innehar svenska aktier eller andra värdepapper som räknas upp i 15
§ första stycket 1-3 och 5 att byta ut dessa mot utländska värdepapper i
de fall då ett utländskt företag gör ett offentligt erbjudande om att
förvärva samtliga aktier i ett svenskt bolag. Skulle ett sådant erbjudande,
efter det att en allemansfond har godtagit och blivit bunden av ett byte till
aktier m.m. i det utländska företaget, komma att ändras så att det
omfattar mindre än samtliga aktier i det svenska bolaget får fonden ändå
göra förvärvet.

Den rätt att förvärva utländska aktier som paragrafen ger innefattar
även depåbevis. Med depåbevis avses ett värdepapper som representerar
den rätt som en aktieägare har gentemot en bank eller värdepappersföre-
tag som för hans räkning förvarar aktier i ett utländskt bolag (se bl.a.
prop. 1990/91:142 s. 141).

Ett innehav av aktier i ett utländskt företag som har förvärvats med
stöd av bestämmelserna i den nya paragrafen kan ändras bara i en
riktning, nämligen mot ett minskat ägande.

Vid ett sådant förvärv av utländska värdepapper som behandlas i
paragrafen kan fondbestämmelsema för allemansfonden behöva ändras.

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.2.

15 b §

Paragrafen motsvarar nuvarande 15 a §. Ändringen i paragrafen är en
följdändring föranledd av den nya 15 a §.

22 §

Paragrafen har lagts in ett nytt andra stycke.

Tillägget i paragrafen ger en företagsanknuten allemansfond möjlighet
att, efter dispens av Finansinspektionen, förvärva aktier m.m. i ett
utländskt företag som erbjudit sig att förvärva samtliga aktier i det
svenska bolag som fonden är knuten till. Skulle ett sådant erbjudande,
efter det att fonden har godtagit och blivit bunden av ett byte till aktier
m.m. i det utländska företaget, komma att ändras så att det omfattar
mindre än samtliga aktier i det svenska bolaget får fonden ändå göra
förvärvet.

För förvärv som fonden efter uppköpserbjudandet gör av värdepapper
utgivna av det utländska företaget krävs ingen ny dispens.

Vid ett sådant förvärv av utländska värdepapper som behandlas i det
nya andra stycket kan fondbestämmelsema för den företagsanknutna
fonden behöva ändras.

22

8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:846) om Pr0P- 1995/96:63
ungdomsbosparande

1 §

En redaktionell ändring har gjorts i anledning av att lagen (1988:847) om
skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbosparande har upphört
att gälla.

8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder

43 §

Ändringarna har kommenterats i avsnitt 6.

23

Sammanfattning av Allemanssparutredningens
betänkande

Utgångspunkten för utredningen var dels att reglerna för allemanssfond
helt skulle integreras med dem som gäller för vanliga värdepappersfonder,
dels att förändringarna i allemansspar inte skulle framkalla ett stort
utflöde av sparmedel.

Allemansfond

Beträffande allemansfond konstaterar utredningen att nuvarande place-
ringsregler ger allemansfonderna ett sämre utgångsläge vad gäller
möjligheterna att erhålla en hög avkastning och att sprida riskerna jämfört
med de regler som gäller för vanliga värdepappersfonder.

Utredningen bedömer att de invändningar som tidigare rests mot
förslaget att likställa allemansfondernas regler med dem som gäller för
vanliga värdepappersfonder inte längre äger någon bärighet. Mot denna
bakgrund föreslår utredningen att allemansfonderna ombildas till vanliga
värdepappersfonder. För att dé anpassningar i allemansfondernas
placeringar som blir nödvändiga genom ändrade regler inte skall leda till
några förluster för spararna, föreslås en anpassningsperiod på ett år.

I lagen om allemanssparande garanteras fondspararna ett visst inflytande
genom att andelsägarna har rätt att välja delar av fondens styrelse.
Utredningen anser att det finns nackdelar med att slopa fondandelsägamas
inflytande utan att några andra ändringar genomförs. Ett sådant förfarande
kan leda till ökad maktkoncentration i näringslivet. Utredningen anser
därför att denna fråga bör bli föremål för särskild utredning och bli belyst
ur ett vidare perspektiv nämligen om fondernas ägaransvar i allmänhet.

Allemansspar

Utredningen konstaterar att en lagreglering inte är nödvändig på sikt.
Samtidigt som utredningen i enlighet med detta föreslår att lagregleringen
upphör, finns det ur statens synvinkel ingen anledning att avveckla
allemansspar. Därför bör Riksgäldskontoret i avsaknad av en framtida
lagstiftning, upprätta långsiktiga samarbetsavtal med bankerna.

I avvaktan på att sådana avtal föreligger bör allemansspar regleras
genom lag. Samtidigt anser utredningen att ett slutdatum för lagstiftningen
bör fastställas. Detta bland annat för att klargöra vad som gäller om det
skulle visa sig att det saknas grund för ett långsiktigt samarbete mellan
Riksgäldskontoret och bankerna. Utredningen föreslår att lagen om
allemanssparande upphävs vid utgången av 1997. Detta innebär att om
Riksgäldskontoret och bankerna inte kommer överens om en fortsättning -
och om Riksgäldskontoret inte fortsätter i egen regi eller med någon
annan samarbetspartner - så avslutas allemansspar enligt utredningens
förslag 1997/98. De medel som vid den tidpunkten kvarstår på allemans-
sparkonton föreslås då bli utbetalda till spararna.

Prop. 1995/96:63

Bilaga 1

24

Utdrag ur Allemanssparutredningens lagförslag

Författningsförslag

1. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:890) om allemanssparan-
de1

dels att 8 a, 26-28 §§ skall upphävas

Prop. 1995/96:63

Bilaga 2

dels att 1, 3, 8, 9 och 25 §§ skall

Nuvarande lydelse

1
I denna lag behandlas den särskilda
sparform (allemanssparande) som
är förenad med skattelättnader
enligt 2 § lagen (1988:847) om
skattelättnader för allemanssparan-
de. Lagen gäller, med de undantag
som anges i andra stycket, även för
sådant sparande som sker i andelar
i allemansfond enligt lagen
(1993:931) om individuellt pen-
sionssparande.

Bestämmelserna i 3 § andra -
fjärde styckena, 4, 6, 8, Sa, 9
och 19-28 §§ skall inte tillämpas
i fråga om sådant sparande i alle-
mansfond som sker enligt lagen om
individuellt pensionssparande.

3
Sparmedlen skall sättas in i en
svensk bank som enligt överens-
kommelse med Riksgäldskontoret
förmedlar allemanssparande. En
sparare får inte spara på mer än ett
allemanssparkonto och i fler än två
allemansfonder. Han får flytta sina
sparmedel inom allemanssparan-
det.

ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

§2

I denna lag behandlas den särskilda
sparformen allemanssparande.
Lagen gäller, med de undantag
som anges i andra stycket, även för
sådant sparande som sker i andelar
i allemansfond enligt lagen
(1993:931) om individuellt
pensionssparande.

Bestämmelserna i 3 § andra -
fjärde styckena, 4, 6, 8, 9 och
19-25 §§ skall inte tillämpas i fråga
om sådant sparande i allemansfond
som sker enligt lagen om in-
dividuellt pensionsparande.

§3

Sparmedlen skall sättas in i en
bank som enligt överenskommelse
med Riksgäldskontoret förmedlar
allemanssparande. En sparare får
inte spara på mer än ett allemans-
sparkonto och i fler än två alle-
mansfonder. Han får inte flytta
sina sparmedel mellan allemans-
spar och allemansfond. Om en
bank upphör att förmedla al-
lemanssparande får en sparare
överföra sin behållning på alle-

‘Lagen omtryckt 1986:522.

2Senaste lydelse 1993:934.

3Senaste lydelse 1993:548.

25

Den bank eller det fondbolag
som ombesörjer en överföring är
berättigad till ersättning med högst
150 kronor av spararen för sina
kostnader för överföringen. Någon
uttagsavgift enligt 6 § skall inte
betalas.

Vad som föreskrivs i första styc-
ket och annars i denna lag i fråga
om bank gäller, med undantag för
bestämmelserna om lån för förvärv
av bostad och för bosättning i
övrigt (bosparlån) i 8 a § och 26 -
28 §§, också i fråga om sparkassa.

konto i annan bank.

Den bank eller det fondbolag
som ombesörjer en överföring är
berättigad till ersättning med högst
150 kronor av spararen för sina
kostnader för överföringen. Vid en
överföring enligtförsta stycket sista
mening skall dock ingen överfö-
ringsavgiftutgå. Någon uttagsavgift
enligt 6 § skall inte betalas.

Vad som föreskrivs i första stycket
och annars i denna lag i fråga om
bank gäller också i fråga om spar-
kassa.

Prop. 1995/96:63

Bilaga 2

För visst sparande på sparkonot hos HSB:s Riksförbunds Sparkassa
(HSB:s Sparkassa) samt för visst sparande som är anordnat av Riksbyggen
ekonomisk förening gäller särskilda bestämmelser enligt 24 och 25 §§.

8 §

Om rätten till sparmedel genom
överlåtelse eller på annat sätt över-
går till någon annan eller om spa-
raren pantsätter sin fordran, skall
innestående medel betalas ut.

Om en sparare överskrider de begränsningar som gäller enligt 3 § första
stycket eller 4 §, skall de oriktigt insatta sparmedlen betalas ut till honom.
Någon ränta eller värdeökning på dessa medel skall ej gottskrivas
spararen. Om det för sparmedlen har förvärvats andelar i en allemansfond
och om andelsvärdet därefter har sjunkit, skall beloppet jämkas i
motsvarande mån.

Vid utbetalning enligt första
stycket skall uttagsavgift enligt 6 §
erläggas.

9 §<

De medel som sätts in på ett allemanssparkono skall överföras från
banken till Riksgäldskontoret.

På de medel som satts in på ett
allemanssparkonto utgår årlig ränta
som skall motsvara lägst det av
riksbanken fastställda, vid varje tid
gällande diskontot, minskat med tre

På de medel som sätts in på ett
allemanssparkonto utgår årlig ränta.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer med-
delar närmare föreskrifter om vil-

‘Senaste lydelse 1989:510.

26

riksbanken fastställda, vid varje tid
gällande diskontot, minskat med tre
procentenheter. Regeringen eller
den myndighet regeringen bestäm-
mer meddelar närmare föreskrifter
om vilken räntesats som vid varje
tidpunkt skall gälla.

dighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om
vilken räntesats som vid varje tid-
punkt skall gälla.

Prop. 1995/96:63

Bilaga 2

25
Den som bosparar i HSB eller
Riksbyggen får under det kalender-
år han fyller 28 år överföra hela
eller en del av sparandet enligt 24
§ till allemanssparkonto eller alle-
mansfond.

§

Den som bosparar i HSB eller
Riksbyggen får överföra hela eller
del av sparandet enligt 24 § till al-
lemanssparkonto eller al-
lemansfond.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:890) om allemanssparande1
dels att 10-25 §§ skall upphävas

dels att 1, 3, 4, 6 och 8 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 §2

I denna lag behandlas den särskilda I denna lag behandlas den särskilda
sparformen allemanssparande. La- sparformen allemanssparande.
gen gäller, med de undantag som
anges i andra stycket, även för
sådant sparande som sker i andelar

i allemansfond enligt lagen

(1993:931) om individuellt pen-

sionsparande.

Bestämmelserna i 3 § andra-

fjärde styckena, 4, 6, 8, 9 och

19-25 §§ skall inte tillämpas i
fråga om sådant sparande i alle-
mansfond som sker enligt lagen om
individuellt pensionssparande.

‘Lagen omtryckt 1986:522.

2Senaste lydelse 1994:000.

27

3 §’

Sparmedlen skall sättas in i en bank som enligt överenskommelse med
Riksgäldskontoret förmedlar allemanssparande. En sparare får inte spara
på mer än ett allemanssparkonto i fler än två allemansfonder. Han får inte
flytta sina sparmedel mellan allemansspar och allemansfond. Om en bank
upphör att förmedla allemanssparande får en sparare överföra sin
behållning på allemanssparkonto till sådant konto i annan bank.

Den bank eller det fondbolag som ombesörjer en överföring är
berättigad till ersättning med högst 150 kronor av spararen för sina
kostnader för överföringen. Vid en överföring enligt första stycket sista
mening skall dock ingen överföringsavgift utgå. Någon uttagsavgift enligt
6 § skall inte betalas. Vad som föreskrivs i första stycket och annars i
denna lag i fråga om bank gäller också i fråga om sparkassa.

För visst sparande på sparkonto
hos HSB. s Riksförbunds Sparkassa
(HSB:s Sparkassa) samt för visst
sparande som är anordnat av Riks-
byggen ekonomisk förening gäller
särskilda bestämmelser enlig 24
och 25 §§.

Prop. 1995/96:63

Bilaga 2

4 §
Varje sparare får sätta in högst
2 000 kronor i månaden i allemans-
sparandet.

Varje sparare får sätta in högst

2 000 kronor i månaden i allemans-
sparandet eller det lägre belopp
regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrift om.

6 §4
Vid uttag betalar spararen till ban-
ken eller fondbolaget en avgift
motsvarande en procent av det
uttagna beloppet, dock minst 20
kronor.

8 §5
Om en sparare överskrider de be-
gränsningar som gäller enligt 3 §
första stycket eller 4 §, skall de
oriktigt insatta sparmedlen betalas
ut till honom. Någon ränta eller
värdeökning på dessa medel skall
ej gottskrivas spararen. Om det för
sparmedlen har förvärvats andelar

Vid uttag betalar spararen till ban-
ken en avgift motsvarande en pro-
cent av det uttagna beloppet, dock
minst 20 kronor.

Om en sparare överskrider de be-
gränsningar som gäller enligt 3 §
första stycket eller 4 §, skall de
oriktigt insatta sparmedlen betalas
ut till honom. Någon ränta på dessa
medel skall ej gottskrivas spararen.

’Senaste lydelse 1994:000.

‘Senaste lydelse 1993:548.

5Senaste lydelse 1994:000.

28

i en allemansfond och om andels-

värdet därefter har sjunkit, skall
beloppet jämkas i motsvarande
mån.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.

2. Placeringsregeln i 16 § andra stycket första meningen gäller för
allemansfonderna intill utgången av mars 1996.

3. Om en företagsanknuten allemansfond före den 1 april 1995 har ansökt
om tillstånd till annan näringsverksamhet enligt 3 § lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder skall bestämmelserna i lagen (1983:890) om
allemanssparande gälla så länge tillståndsprövningen pågår.

4. Någon uttagsavgift enligt 6 § skall inte utgå i anledning av att reglerna
om allemansfond upphävs.

Prop. 1995/96:63

Bilaga 2

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:846) om ungdomsbosparande

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1988:846) om ungdoms-
bosparande skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse

Denna lag innehåller bestämmelser
om ungdomsbosparande.

I lagen avses med

1. ungdomsbosparande den särskil-
da sparform som är förenad med
skattelättnader enligt 3 § lagen
(1988:847) om skattelättnader för
allemanssparande och ung-
domsbosparande

2. bank en svensk bank eller spar-
kassa, och

3. bosparkonto ett sparkonto i bank
eller sparkassa, avsett for sparande
som är knutet till en turordning for
bostadsförvärv.

Föreslagen lydelse

§

Denna lag innehåller bestämmelser
om ungdomsbosparande.

I lagen avses med

1. bank en svensk bank eller spar-
kassa, och

2. bosparkonto ett sparkonto i bank
eller sparkassa, avsett for sparande
som är knutet till en turordning för
bostadsförvärv.

29

Sparmedlen skall sättas in i bank,
på räntebärande konto anslutet till
ungdomsbosparandet. Till spar-
andet får anslutas bosparkonton
och andra sparkonton av sådant
slag som banken erbjuder kunder i
allmänhet, dock ej allemansspar-
konto och vinstsparkonton. En spa-
rare får inte samtidigt spara på mer
än två konton.

Sparmedlen skall sättas in i bank,
på räntebärande konto anslutet till
ungdomsbosparandet. Till spar-
andet får anslutas bosparkonton
och andra sparkonton av sådant
slag som banken erbjuder kunder i
allmänhet, dock ej vinstsparkonton.
En sparare får inte samtidigt spara
på mer än två konton.

Prop. 1995/96:63

Bilaga 2

Inga andra konton än bosparkonton får vid anslutning till ungdoms-
bosparandet visa något tillgodohavande för spararen.

Konton av viss typ får anslutas till ungdomsbosparandet efter anmälan
från banken till Riksgäldskontoret.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.

30

Förteckning över remissinstanser som har avgett Pr0P- 1995/96:63
yttrande över betänkandet Allemanssparandet - en BllaSa 3
översyn (SOU 1994:50)

Riksbanken, Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i Stockholm,
Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Riksskatteverket, Konkurrensver-
ket, Konsumentverket, Aktiefrämjandet, Sveriges Aktiesparares Riksför-
bund, Svenska Bankföreningen, Sveriges Försäkringsförbund, Svenska
Fondhandlareföreningen, Fondbolagens Förening, Stockholms Fondbörs
AB, Penningmarknadsinformation PMI AB, Sveriges Industriförbund,
Pensionärernas Riksorganisation, Sveriges Bankkunders Riksförbund och
HSB Riksförbund.

Yttrande har också inkommit från fondbolaget Sparbankernas Sjätte
Allemansfond AB.

31

Finansdepartementet                                  ProP- 1995/96:63

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1995

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,

Hjelm-Wallén, Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Wallström,

Persson, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg,

Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson

Föredragande: statsrådet Persson

Regeringen beslutar proposition 1995/96:63 Ändringar i lagen om
allemanssparande, m.m.

gotab 49073, Stockholm 1995

32