Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 2 november 1995
Ingvar Carlsson
Göran Persson
(Finansdepartementet)
I propositionen föreslås att bestämmelserna om clearingverksamhet i
lagen om börs- och clearingverksamhet utvidgas och att tillståndsplikt
införs för clearingverksamhet avseende aktier, obligationer och andra
finansiella instrument samt betalningar inkl, valuta. Clearingverksamhet
som bedrivs av banker och värdepappersbolag undantas från det tillstånds-
pliktiga området liksom clearingverksamhet som huvudsakligen allmän-
heten deltar i.
Kravet på tillstånd från Finansinspektionen för att vara kontoförande
institut föreslås slopas. I stället överlåts åt Värdepapperscentralen VPC
AB att på samma sätt som clearingorganisationer avgöra vilka institut
som skall få delta i den kontohållning centralen anordnar.
Kretsen av clearingmedlemmar som får delta i clearingverksamheten
för annans räkning begränsas till svenska och utländska institut som
regelmässigt bedriver sådan verksamhet och som står under tillsyn.
Samma begränsning skall gälla för rätt att som kontoförande institut vidta
registreringsåtgärder för annans räkning. Någon begränsning till vissa
särskilda institut införs inte för möjligheten att bli kontoförande institut
eller clearingmedlem för egen räkning.
Reglerna om förvaltarregistrering förenklas. En generell möjlighet att
registrera utländska förvaltare införs för såväl aktier som skuldförbindel-
ser. Även för andelar i värdepappersfonder införs en möjlighet till för-
valtarregistrering.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 50
Beträffande ersättningsansvaret för fel enligt aktiekontolagen föreslås Prop. 1995/96:50
att det delas upp på så sätt, att Värdepapperscentralen och de konto-
förande instituten var och en ansvarar för skador som är att hänföra till
den egna kontrollsfären. Värdepapperscentralen skall dock alltid svara
solidariskt med det kontoförande institutet för skador intill fem miljoner
kronor.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 april 1996.
Prop. 1995/96:50
1 Förslag till riksdagsbeslut.........................7
2 Lagtext ....................................8
2.1 Förslag till lag om ändring i aktiekontolagen
(1989:827) .............................8
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet........................18
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder .......................24
2.4 Förslag till lag om ändring i i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter ............26
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om
allemanssparande.........................30
2.6 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385)............................ 31
2.7 Förslag till lag om ändring i bankaktiebolagslagen
(1987:618) ............................ 33
2.8 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713) ............................ 35
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1914:45) om
kommission............................37
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:829) om
Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag...........38
3 Ärendet och dess beredning.......................39
4 Allmänna utgångspunkter ........................40
4.1 Inledning .............................40
4.1.1 Risker vid clearing och avveckling..............41
4.1.2 Hantering av riskerna vid clearing och avveckling.....43
4.1.3 Utvecklingen i Sverige och utomlands............51
4.2 Behovet av offentlig reglering .................56
4.3 Regleringens inriktning.....................59
4.4 Utestående frågor ........................62
5 Clearingverksamhet............................64
5.1 Tillståndspliktig clearingverksamhet .............64
5.2 Krav på clearingorganisationer.................78
5.3 Clearingmedlemskap och kontoförande institut.......88
5.4 Krav på clearingmedlemmar och kontoförande institut . . 99
6 Ändringar i aktiekontolagen m.m................... 104
6.1 Förvaltare och förvaltarregistrering............. 104
6.2 Ersättning för skador ..................... 108
6.3 Insyn i skuldboken m.m.................... 114
6.3.1 Insyn i skuldboken....................... 114 Prop. 1995/96:50
6.3.2 Rättelse av anteckning på konto............... 116
6.3.3 Underrättelser till kontohavare................ 117
6.4 Kommissionslagen....................... 118
7 Värdepappersfonder........................... 120
7.1 Förvaltarregistrering av andelar i värdepappersfond ... 120
7.2 Överlåtelse och pantsättning av fondandelar........ 123
7.3 Kontrolluppgiftsskyldighet avseende andelar i värde-
pappersfond ........................... 124
7.4 Allemansfonder......................... 126
8 Ekonomiska effekter av förslagen................... 128
9 Författningskommentar......................... 129
9.1 Förslaget till lag om ändring i aktiekontolagen
(1989:827) ........................... 129
9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:543) om börs-
och clearingverksamhet.................... 136
9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder ...................... 143
9.4 Förslaget till lag om ändring i i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter ........... 145
9.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:890) om
allemanssparande........................ 146
9.6 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385)........................... 146
9.7 Förslaget till lag om ändring i bankaktiebolagslagen
(1987:618) ........................... 146
9.8 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713) ........................... 146
9.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1914:45) om
kommission........................... 147
9.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:829) om
Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag.......... 147
Bilaga 1 Clearingutredningens sammanfattning av betänkandet . . 148
Bilaga 2 Clearingutredningens lagförslag .............. 160
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser.............. 185
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag................. 186
Bilaga 5 Lagrådets yttrande.......................219
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
Rättsdatablad
Prop. 1995/96:50
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),
2. lag om ändring i lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,
3. lag om ändring i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,
4. lag om ändring i i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
5. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,
6. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
7. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),
8. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),
9. lag om ändring i lagen (1914:45) om kommission,
10. lag om ändring i lagen (1989:829) om Värdepapperscentralen VPC
Aktiebolag.
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1995/96:50
Härigenom föreskrivs i fråga om aktiekontolagen (1989:827)'
dels att 3 kap. 3 § och 9 kap. 10 § skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 3 kap. 2 § skall betecknas 3 kap. 3 §,
dels att 1 kap. 5 §, 2 kap. 6 §, 3 kap. 1 och 4 §§, 4 kap. 11 §, 5 kap.
1 §, 7 kap. 1, 2 och 5 §§, 8 kap. 1-5 och 7-9 §§, 9 kap. 5 och 9 §§ skall
ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in tre nya paragrafer, 3 kap. 2, 5 och
6 §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
5
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer med-
delar närmare föreskrifter om
registerföring enligt denna lag och
om tillsyn över kontoförande insti-
tut.
§
Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela närmare föreskrifter
om registerföring enligt denna lag.
2 kap.
6 §
Värdepapperscentralen skall ansvara för att avstämningsregistren förs på
ett sådant sätt som föreskrivs i denna lag eller annan författning.
Värdepapperscentralen är registeransvarig enligt datalagen (1973:289)
för avstämningsregistren.
I syfte att göra det möjligt får ett
utländskt företag att vara konto-
förande institut får personuppgift i
avstämningsregister lämnas ut för
att användas i automatisk databe-
handling i utlandet.
3 kap.
1 §2
Sveriges riksbank och Riksgälds- Sveriges riksbank och Riksgälds-
kontoret är inom sina verksam- kontoret har rätt att vara konto-
'Senaste lydelse av 3 kap. 3 § 1993:543.
2Senaste lydelse 1993:543.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:50
hetsområden kontoförande institut.
Tillstånd för någon annan att vara
kontoförande institut ges av rege-
ringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
förande institut. I övrigt avgör
Värdepapperscentralen vem som
har rätt att vara kontoförande
institut. Sådan rätt får medges
sådana institut och företag som
avses i 3 kap. 1 § första stycket 2-
4 lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet och även andra
företag. I samtliga fall krävs att
institutet eller företaget har be-
tryggande kapitalstyrka och teknisk
och juridisk sakkunskap samt i öv-
rigt bedöms vara lämpligt att delta
i kontoföringen hos centralen.
Värdepapperscentralen skall vid
sin prövning tillämpa principerna
om
—fritt tillträde, som innebär att
var och en som uppfyller de krav
som ställs i denna lag och av cent-
ralenfår delta i kontoföringen, och
— neutralitet, som innebär att av
centralen uppställda regler utfor-
mas och tillämpas på ett likformigt
sätt.
Av de kontoförande instituten skall minst ett vara helägt dotteraktie-
bolag till Värdepapperscentralen.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får ge
kontoförande institut tillstånd att
sätta annan i sitt ställe.
Ett kontoförande institut får vidta
registreringsåtgärder hos Värde-
papperscentralen för egen räkning.
Värdepapperscentralen får endast
medge svenska och utländska clea-
ringorganisationer eller centrala
värdepappersförvarare samt så-
dana institut som avses i 3 kap.
1 § första stycket 1-4 lagen
(1992:543) om börs- och clearing-
verksamhet att vidta registrerings-
åtgärder för annans räkning.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:50
4
Beslut enligt 1 § eller 3 § andra
eller tredje stycket av den myn-
dighet som regeringen bestämmer
får överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kam-
marrätten. Finansinspektionens be-
slut i frågor som rör tillsynen får
överklagas hos regeringen.
Ett beslut som avses i första eller
andra stycket skall verkställas även
om det har överklagats, om inte
den myndighet som har att pröva
överklagandet förordnar något
annat.
§3
Ett kontoförande institut skall
lämna Värdepapperscentralen de
upplysningar som behövs för att
centralen skall kunna fullgöra sina
uppgifter enligt denna lag och
andra författningar.
5 §
Om ett kontoförande institut inte
längre uppfyller de krav som anges
i 1 § första stycket, skall Värde-
papperscentralen besluta att insti-
tutet inte skall ha rätt att vara
kontoförande institut.
Värdepapperscentralen får med-
dela ett beslut som avses i första
stycket, om ett kontoförande institut
trots uppmaning från centralen
underlåter att fullgöra sin uppgifts-
skyldighet enligt 4 §.
6§
Kontoförande institut som inte står
under Finansinspektionens tillsyn
eller motsvarande tillsyn i hem-
landet är skyldiga att lämna inspek-
tionen de uppgifter den begär som
rör verksamheten som kontoförande
institut.
Om ett kontoförande institut inte
fullgör sin skyldighet enligt första
stycket, får Finansinspektionen
förelägga institutet att lämna de
begärda uppgifterna. Föreläggan-
det får förenas med vite.
3Senaste lydelse 1995:75.
10
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:50
4 kap.
11 §4
En anteckning på ett aktiekonto
skall rättas av den som har vidtagit
registreringsåtgärden, om anteck-
ningen innehåller någon uppenbar
oriktighet till följd av att den som
vidtagit registreringsåtgärden eller
någon annan har gjort sig skyldig
till skrivfel, räknefel eller liknande
förbiseende eller till följd av något
tekniskt fel. Tillfälle att yttra sig
skall lämnas den vars rätt berörs.
En anteckning på ett aktiekonto
skall rättas av den som har vidtagit
registreringsåtgärden, om anteck-
ningen innehåller någon uppenbar
oriktighet till följd av att den som
vidtagit registreringsåtgärden eller
någon annan har gjort sig skyldig
till skrivfel, räknefel eller liknande
förbiseende eller till följd av något
tekniskt fel. Tillfälle att yttra sig
skall lämnas den vars rätt berörs,
om inte rättelsen är till förmån för
denne eller yttrande annars är
uppenbart obehövligt.
5 kap.
§5
När en registreringsåtgärd har
verkställts genom anteckning på ett
aktiekonto skall Värdepappers-
centralen utan dröjsmål underrätta
alla som är registrerade på kontot
enligt 2 kap. 3 § första stycket 1
eller 2 eller 8 kap. 3 § 1, i den
mån de berörs av åtgärden.
1
När en registreringsåtgärd har
verkställts genom anteckning på ett
aktiekonto skall värdepappers-
centralen genast underrätta alla
som är registrerade på kontot enligt
2 kap. 3 § första stycket 1 eller 2
eller 8 kap. 3 § 1, i den mån de
berörs av åtgärden.
Var och en som är registrerad på ett aktiekonto enligt 2 kap. 3 § första
stycket 1 eller 2 eller 8 kap. 3 § 1 har rätt att på begäran få besked från
Värdepapperscentralen om kontots innehåll i den mån innehållet berör
hans rätt. I ett sådant besked skall på begäran även anges vilka rättsverk-
ningar som enligt denna lag är knutna till uppgifterna på kontot.
Värdepapperscentralen skall
varje år före den 31 januari lämna
innehavaren av ett aktiekonto be-
sked om kontots innehåll per den
31 december föregående år. Beske-
det skall, om inte innehavaren
medger annat, ange de föränd-
ringar på kontot som har ägt rum
under det sistnämnda året.
Underrättelser och besked enligt denna paragraf skall lämnas utan kost-
nad.
Värdepapperscentralen skall
varje år före utgången av januari
lämna innehavaren av ett aktie-
konto besked om kontots innehåll
per den 31 december föregående
år. Om innehavaren begär det,
skall beskedet ange de förändringar
på kontot som har ägt rum under
det sistnämnda året.
4Senaste lydelse 1991:205.
5Senaste lydelse 1990:970.
11
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:50
7 kap.
1 §
Om till följd av 6 kap. 3-5 §§ ett
förvärv av aktier gäller mot den
som ägde dem eller mot någon till
vars förmån en rådighetsinskränk-
ning gäller, har denne rätt till
ersättning av värdepapperscentralen
för sin skada till följd av förvärvet.
Om till följd av 6 kap. 4 § ett för-
värv av en aktie, beträffande vilken
äganderätten grundas på en hand-
ling som är förfalskad, gäller mot
den som ägde den eller mot någon
till vars förmån en rådighetsins-
kränkning gäller, har denne rätt till
ersättning av Värdepapperscentra-
len för sin skada till följd av för-
värvet.
Första stycket tillämpas också, om till följd av 6 kap. 6 § en pant-
sättning av aktier gäller mot den som äger aktierna eller mot någon till
vars förmån en rådighetsinskränkning gäller.
Om någon tillfogas skada till följd
av oriktig eller missvisande uppgift
i ett avstämningsregister eller i
annat fall genom fel i samband
med uppläggning eller förande av
ett sådant register, har han rätt till
ersättning av värdepapperscentra-
len, om inte värdepapperscentralen
visar att felaktigheten beror på en
omständighet utanför dess kontroll
vars följder den inte skäligen
kunde ha undvikit eller övervunnit.
Beror felaktigheten på ett konto-
förande institut, är värdepappers-
centralen fri från skadeståndsskyl-
dighet endast om också det konto-
förande institutet skulle vara fritt
enligt första stycket. Motsvarande
gäller om felaktigheten beror på
någon som har anlitats av värde-
papperscentralen eller av ett konto-
förande institut.
För skada till följd av en oriktig
eller missvisande uppgift i ett
avstämningsregister eller i annat
fall genom fel i samband med upp-
läggning eller förande av ett sådant
register svarar Värdepapperscent-
ralen eller, om felaktigheten kan
hänföras till ett kontoförande
institut, institutet. Skadestånds-
ansvar föreligger dock inte, om
Värdepapperscentralen respektive
institutet visar att felaktigheten
beror på en omständighet utanför
dess kontroll vars följder centralen
eller institutet inte skäligen kunde
ha undvikit eller övervunnit. Mot-
svarande gäller om felaktigheten
beror på någon som har anlitats av
centralen respektive institutet.
För skada som kan hänföras till
ett kontoförande institut svarar
Värdepapperscentralen solidariskt
med institutet. Centralens ansvar
är dock i sådant fall begränsat till
fem miljoner kronor för varje
skadefall. Centralen har rätt till
ersättning av institutet för vad den
har betalat till följd av det solida-
riska ansvaret.
12
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:50
Om ett kontoförande institut eller
annat företag genom vållande har
medverkat till en skada som avses
i 1-3 §§, har värdepapperscentralen
rätt att från företaget kräva tillbaka
utbetald ersättning i den mån det är
skäligt med hänsyn till skadans
orsak och omständigheterna i öv-
rigt.
8 kap.
1
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer skall
pröva frågor om auktorisation av
förvaltare och om tillstånd för
någon att införas i aktiebok enligt
3 kap. 10 § andra stycket aktie-
bolagslagen (1975:1385), 3 kap.
10 § andra stycket försäkrings-
rörelselagen (1982:713) och 3 kap.
11 § första stycket bankaktie-
bolagslagen (1987:618).
En auktorisation eller ett tillstånd
enligt första stycket får förenas
med särskilda villkor för att till-
godose allmänna och enskilda
intressen. Auktorisationen eller
tillståndet kan återkallas av den
myndighet som har meddelat aukto-
risationen eller tillståndet, om ett
villkor har åsidosatts och av-
vikelsen är betydande eller om
annars förutsättningar för aukto-
risation eller tillstånd inte längre
föreligger.
Beslut i frågor om auktorisation
eller tillstånd som har meddelats av
annan än regeringen får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Beslutet skall verkställas även om
det har överklagats, om inte dom-
stolen förordnar annat.
I fall som avses i 1 eller 3 § har
Värdepapperscentralen rätt att
kräva tillbaka utbetald ersättning
från den som genom vållande har
medverkat till skadan, i den mån
det är skäligt med hänsyn till
skadans orsak och omständigheter-
na i övrigt.
§6
Finansinspektionen skall pröva
frågor om tillstånd att registreras
som förvaltare enligt 9 kap. 5 §
denna lag, 3 kap. 10 § andra
stycket aktiebolagslagen
(1975:1385), 3 kap. 10 § andra
stycket försäkringsrörelselagen
(1982:713), 3 kap. 11 § första
stycket bankaktiebolagslagen
(1987:618) och 31 § lagen
(1990:1114) om värdepappers-
fonder.
Ett tillstånd att registreras som
förvaltare får förenas med sär-
skilda villkor för att tillgodose
allmänna och enskilda intressen.
Ett tillstånd skall återkallas av
Finansinspektionen, om ett villkor
för tillståndet har åsidosatts och
avvikelsen är betydande eller om
annars förutsättningarna för tiZ/-
ståndet inte längre finns.
Beslut i frågor om tillstånd får
överklagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Beslutet skall verkställas
även om det har överklagats, om
inte domstolen förordnar annat.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
6Senaste lydelse 1995:75.
13
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:50
En auktoriserad förvaltare eller
den som har tillstånd enligt 1 §
skall ha ett eller flera aktiekonton
för de aktier i varje avstämnings-
bolag som han förvaltar (förvaltar-
registrerade aktier). Kontona skall
öppnas av ett eller flera konto-
förande institut som avses i 3 kap.
Den auktoriserade förvaltaren eller
tillståndshavaren eller, i fall som
avses i 4 kap. 2 §, det emitterande
bolaget bestämmer vilket eller
vilka institut som skall anlitas.
Den som har tillstånd att regist-
reras som förvaltare skall ha ett
eller flera aktiekonton för de aktier
i varje avstämningsbolag som han
förvaltar (förvaltarregistrerade
aktier). Kontona skall öppnas av ett
eller flera kontoförande institut
som avses i 3 kap. Förvaltaren
eller, i fall som avses i 4 kap. 2 §,
det emitterande bolaget bestämmer
vilket eller vilka institut som skall
anlitas.
§7
3
Ett aktiekonto för förvaltarregistrerade aktier skall innehålla
1. den auktoriserade förvaltarens
eller tillståndshavarens namn, per-
sonnummer eller annat identifie-
ringsnummer samt postadress,
2. anmärkning att aktierna förvaltas för annans räkning,
3. de uppgifter som avses i 2 kap. 3 § första stycket 3-7 samt andra
och tredje styckena.
1. förvaltarens namn, person-
nummer eller annat identifie-
ringsnummer samt postadress,
Om den som äger aktier som för-
valtas av en auktoriserad förvaltare
vill delta i en bolagsstämma, skall
han på begäran tillfälligt föras in i
aktieboken. När bolagsstämman
har ägt rum, skall aktieägaren föras
av från aktieboken.
Om den som äger förvaltarregist-
rerade aktier vill delta i en
bolagsstämma, skall han på be-
gäran tillfälligt föras in i aktie-
boken. När bolagsstämman har ägt
rum, skall aktieägaren föras av
från aktieboken.
5 §
För förvaltarregistrerade aktier tillämpas 6 kap.
Vad som sägs i 6 kap. 1 och
4 §§ om den som är antecknad på
ett aktiekonto som ägare till en
aktie skall dock i stället avse den
auktoriserade förvaltaren eller den
som har tillstånd enligt 1 §.
Underrättas den auktoriserade
förvaltaren eller tillståndshavaren
om att en förvaltarregistrerad aktie
har överlåtits eller pantsatts, in-
träder samma rättsverkningar som
Vad som sägs i 6 kap. 1 och
4 §§ om den som är antecknad på
ett aktiekonto som ägare till en
aktie skall dock i stället avse
förvaltaren.
Underrättas förvaltaren om att en
förvaltarregistrerad aktie har över-
låtits eller pantsatts, inträder
samma rättsverkningar som om
överlåtelsen eller pantsättningen
7Senaste lydelse 1992:1244.
14
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:50
om överlåtelsen eller pantsätt- hade registrerats i avstämnings-
ningen hade registrerats i avstäm- register.
ningsregister.
Om en aktieägare anmäler till den
auktoriserade förvaltaren eller den
som har tillstånd enligt 1 § att en
aktie inte längre skall vara för-
valtarregistrerad, skall förvaltaren
eller tillståndshavaren genast an-
mäla sådana förhållanden som av-
ses i 2 kap. 3 § till det av aktie-
ägaren utsedda kontoförande insti-
tutet.
Om en aktieägare anmäler till för-
valtaren att en aktie inte längre
skall vara förvaltarregistrerad, skall
förvaltaren genast anmäla sådana
förhållanden som avses i 2 kap.
3 § till det av aktieägaren utsedda
kontoförande institutet.
På begäran av värdepapperscentra-
len skall en auktoriserad förvaltare
lämna uppgifter till värdepappers-
centralen om de aktieägare vars
aktier han förvaltar. Uppgifterna
skall avse aktieägarnas namn, per-
sonnummer eller annat identifie-
ringsnummer samt postadress. För-
valtaren skall dessutom uppge det
antal aktier av olika slag som varje
aktieägare äger. Uppgifterna skall
avse förhållandena vid den tidpunkt
som värdepapperscentralen bestäm-
mer.
På begäran av Värdepapperscentra-
len skall en förvaltare lämna upp-
gifter till Värdepapperscentralen
om de aktieägare vars aktier han
förvaltar. Uppgifterna skall avse
aktieägarnas namn, personnummer
eller annat identifieringsnummer
samt postadress. Förvaltaren skall
dessutom uppge det antal aktier av
olika slag som varje aktieägare
äger. Uppgifterna skall avse för-
hållandena vid den tidpunkt som
Värdepapperscentralen bestämmer.
Värdepapperscentralen skall på begäran av ett avstämningsbolag kräva
in sådana uppgifter beträffande bolagets aktieägare som avses i första
stycket.
Avstämningsbolag har rätt att hos Värdepapperscentralen få tillgång till
de uppgifter som har lämnats beträffande bolagets aktieägare.
Hos värdepapperscentralen skall
för varje avstämningsbolag finnas
en sammanställning över aktieägare
med mer än femhundra sådana ak-
tier i bolaget som förvaltas av
auktoriserad förvaltare. Samman-
ställningen skall innehålla de
uppgifter som anges i 8 § första
stycket. En utskrift av samman-
ställningen skall hållas tillgänglig
för var och en på bolagets huvud-
kontor och hos värdepapperscentra-
len. Utskriften får inte vara äldre
Hos Värdepapperscentralen skall
för varje avstämningsbolag finnas
en sammanställning över aktieägare
med mer än femhundra förvaltar-
registrerade aktier i bolaget.
Sammanställningen skall innehålla
de uppgifter som anges i 8 § första
stycket. En utskrift av samman-
ställningen skall hållas tillgänglig
för var och en på bolagets huvud-
kontor och hos Värdepapperscent-
ralen. Utskriften får inte vara äldre
än sex månader. Var och en har
15
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:50
än sex månader. Var och en har
rätt att mot ersättning för kost-
naderna få en utskrift av samman-
ställningen från värdepappers-
centralen.
rätt att mot ersättning för kostna-
derna få en utskrift av samman-
ställningen från Värdepapperscent-
ralen.
9 kap.
5 §
Har en borgenär lämnat skuldför-
bindelser till någon annan för
förvaltning, kan denne på borge-
närens uppdrag föras in i avstäm-
ningsregistret i stället för borge-
nären, om han fått tillstånd till
registrering som förvaltare.
Ett konto för skuldförbindelser som är förvaltarregistrerade skall utöver
vad som anges i 4 § 2-6 innehålla de uppgifter som avses i 8 kap. 3 § 1
och 2.
En utfärdare av skuldförbindelser
har rätt att på begäran få följande
uppgifter från värdepapperscentra-
len om varje konto som ingår i
avstämningsregistret, nämligen
1. borgenärens namn, person-
nummer eller annat identifierings-
nummer samt postadress,
2. skuldbelopp och lånevillkor
samt, i förekommande fall, antalet
skuldförbindelser och dessas nomi-
nella belopp.
Om betalning av kapitalbelopp
eller ränta på grund av en skuld-
förbindelse som registrerats hos
Värdepapperscentralen skall göras
utan förmedling av centralen, har
utfärdaren rätt att fä de uppgifter
från centralen som behövs för att
betalningen skall kunna fullgöras.
Utfärdaren av en skuldförbindel-
se som är registrerad hos Värde-
papperscentralen har rätt att få
sådana uppgifter även när han
begär att registreringen av skuld-
förbindelsen skall upphöra eller då
registreringen upphör av någon
annan anledning.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.
2. Ett tillstånd att vara kontoförande institut som gäller vid ikraft-
trädandet medför rätt att vara kontoförande institut även efter ikraft-
trädandet till dess Värdepapperscentralen har prövat om institutet upp-
fyller de krav som anges i 3 kap. 1 § i dess nya lydelse, dock längst till
utgången av september 1996. Under denna tid gäller fortfarande äldre be-
stämmelser i 1 kap. 5 § samt 3 kap. 3 och 4 §§.
3. Den som vid lagens ikraftträdande har auktorisation som förvaltare
enligt 8 kap. 1 § skall anses ha fått tillstånd enligt lagrummets nya
lydelse. Den som vid lagens ikraftträdande har tillstånd enligt 8 kap. 1 §
att föras in i aktiebok i stället för en ägare som är bosatt i utlandet, får
fortsätta att vara registrerad som förvaltare till utgången av 1996 eller,
16
om ansökan om tillstånd enligt de nya bestämmelserna då har gjorts, till Prop. 1995/96:50
dess ansökan har prövats slutligt. Under denna tid gäller inte de nya be-
stämmelserna i 8 kap. 4, 8 och 9 §§.
4. För skuldförbindelser som har registrerats i avstämningsregister
innan ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser i 9 kap. 9 och 10 §§.
17
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:543) om börs- och clea-
ringverksamhet
dels att nuvarande 8 kap. 7 § skall betecknas 8 kap. 8 §,
dels att 1 kap. 1 och 4 §§, 8 kap. 1 och 4-6 §§, 9 kap. 1, 2 och 6 §§
samt 11 kap. 8-10 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in tre nya paragrafer, 8 kap. 7, 9 och
10 §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
Företag som driver verksamhet i syfte att åstadkomma regelbunden
handel med finansiella instrument kan få auktorisation som börs eller
marknadsplats enligt denna lag.
Clearingverksamhet får drivas
endast av företag som har fått till-
stånd som clearingorganisation en-
ligt denna lag.
Clearingverksamhet får yrkes-
mässigt bedrivas endast av Sve-
riges riksbank och av företag som
fått tillstånd som clearingorganisa-
tion enligt denna lag. Tillstånd
behövs dock inte för clearingverk-
samhet som huvudsakligen allmän-
heten deltar i.
Frågor om auktorisation och tillstånd prövas av Finansinspektionen.
Tillstånd enligt andra stycket
behövs inte om företaget har till-
stånd enligt 1 kap. 2 § bankrörel-
selagen (1987:617) eller enligt
1 kap. 3 § 1, 2 eller 4 lagen
(1991:981) om värdepappers-
rörelse.
4 §*
I denna lag betyder
1. börs: företag som har fått auktorisation enligt 2 kap. att driva verk-
samhet som syftar till att åstadkomma regelbunden handel med finansiella
instrument mellan till verksamheten anslutna medlemmar,
2. börsmedlem: den som av en börs har fått tillåtelse att delta i handeln
vid börsen,
3. auktoriserad marknadsplats: företag som har fått auktorisation enligt
7 kap. att driva verksamhet som syftar till att åstadkomma regelbunden
handel med finansiella instrument,
4. clearingverksamhet: verksam- 4. clearingverksamhet: fortlöpande
het som består i att yrkesmässigt i verksamhet som består i
'Senaste lydelse 1992:1712.
18
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:50
options- eller terminsavtal träda in
som part eller på annat sätt garan-
tera att avtalet fullgörs,
a) att på clearingmedlemmarnas
vägnar göra avräkningar beträff-
ande deras förpliktelser att
leverera finansiella instrument eller
att betala i svensk eller utländsk
valuta, eller
b) att genom inträdande som part
eller som garant ta över ansvaret
för förpliktelsernas fullgörande,
eller
c) på annat väsentligt sätt sörja
för att förpliktelserna avvecklas
genom överförande av likvid eller
instrument,
5. clearingorganisation: företag som har fått tillstånd enligt 8 kap. att
driva clearingverksamhet,
6. clearingmedlem: den som av
en clearingorganisation har fått delta i clearingverksamheten hos en
tillåtelse att delta i clearingen hos clearingorganisation,
organisationen,
7. option: en rätt att till ett bestämt pris i framtiden få köpa eller sälja
tillgångar eller en rätt att vid en framtida tidpunkt få ett belopp som
räknas ut på grundval av ändringar i ett kursindex eller liknande,
8. termin: ett avtal om köp av tillgångar som mot ett i avtalet bestämt
pris skall levereras vid en framtida tidpunkt eller ett avtal om att betal-
ning mellan parterna i framtiden skall ske på grundval av ändringar i ett
kursindex eller liknande,
6. clearingmedlem: den som får
9. finansiellt instrument och fondpapper: vad som anges i 1 kap. 1 §
lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,
10. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
8 kap.
En clearingorganisation skall driva
sin verksamhet så att allmänhetens
förtroende för värdepappersmark-
naden upprätthålls och enskildas
kapitalinsatser inte otillbörligen
äventyras samt i övrigt så att
verksamheten kan anses sund.
§
En clearingorganisation skall driva
sin verksamhet så att allmänhetens
förtroende för värdepappersmark-
naden upprätthålls och enskildas
kapitalinsatser inte otillbörligen
äventyras samt i övrigt så att
verksamheten kan anses sund. En
clearingorganisation skall till-
godose de säkerhetskrav som är
förenade med verksamheten.
Clearingorganisationen skall därvid tillämpa principerna om
fritt tillträde, som innebär att var och en som uppfyller de krav som
ställs i denna lag och av clearingorganisationen får delta i clearingen, och
neutralitet, som innebär att av clearingorganisationen uppställda regler
tillämpas på ett likformigt sätt gentemot alla clearingmedlemmar.
19
2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 50
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:50
4
Bestämmelserna i 2 kap. 3 § om
ansökan innan bolaget eller före-
ningen har registrerats, i 2 kap.
4 § om godkännande av bolagsord-
ningen eller stadgar, i 2 kap. 5 §
om kapital, i 2 kap. 6 § om styrel-
sens storlek och vekställande direk-
tör och i 2 kap. 8 § om sekretess
skall tillämpas även i fråga om
clearingorganisation.
5
En clearingorganisation skall ha
kapital, garanti, försäkring eller
liknande som ger kunderna ett till-
fredsställande skydd mot förluster
som kan drabba dem till följd av
clearingverksamheten.
§
Bestämmelserna i 2 kap. 3 § om
ansökan innan bolaget eller före-
ningen har registrerats och om
verksamhetsplan, i 2 kap. 4 § om
godkännande av bolagsordningen
eller stadgar, i 2 kap. 5 § om kapi-
tal, i 2 kap. 6 § om styrelsens
storlek och vekställande direktör
och i 2 kap. 8 § om sekretess skall
tillämpas även i fråga om clearing-
organisation.
/ sin verksamhetsplan skall en
clearingorganisation beskriva de
huvudsakliga risker som är före-
nade med verksamheten och hur
dessa risker skall hanteras (risk-
hanteringsplan).
§
En clearingorganisation skall ge-
nom eget kapital, garanti eller för-
säkring eller på annat liknande sätt
ha en tillfredsställande beredskap
att uppfylla ett sådant betalnings-
ansvar som kan uppkomma för
organisationen till följd av clea-
ringverksamheten .
6 §
(första och andra stycket)2
En clearingorganisation får som
medlem ha endast den som har en
betryggande kapitalstyrka och som
i övrigt bedöms vara lämplig att
delta i clearingen hos organisa-
tionen.
En clearingorganisation som an-
ordnar clearing av optioner eller
terminer som handlas vid en börs
eller auktoriserad marknadsplats är
skyldig att till clearingmedlem anta
sådana institut och företag som av-
ses i 3 kap. 1 § första stycket 2-4,
om de uppfyller av clearingorga-
nisationen uppställda krav.
En clearingorganisation får som
medlemmar ha sådana institut och
företag som avses i 3 kap. 1 §
första stycket 7-4 och även andra
företag. I samtliga fall krävs att
institutet eller företaget har en
betryggande kapitalstyrka, ända-
målsenlig organisation av verksam-
heten, nödvändiga riskhanterings-
rutiner, säkra tekniska system och
i övrigt bedöms vara lämpligt att
delta i clearingverksamheten hos
organisationen.
2Lydelse enligt 1994:2017.
20
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:50
(6 § tredje och fjärde stycketf
Om en clearingmedlem inte längre
uppfyller de krav som anges i
första stycket, skall clearingorgani-
sationen besluta att medlemskapet
skall upphöra.
Har ett clearingmedlemskap upp-
hört på grund av beslut enligt
tredje stycket, får medlemmen, om
det finns särskilda skäl, ändå vidta
åtgärder i förhållande till clearing-
organisationen för att skydda upp-
dragsgivare mot förlust.
En clearingorganisation skall ha
ändamålsenliga regler för hur clea-
3Lydelse enligt 1994:2017.
7§
En clearingmedlem får delta i
clearingverksamheten för egen
räkning. En clearingorganisation
får medge svenska och utländska
clearingorganisationer eller
centrala värdepapp ersförvarare
samt sådana institut och företag
som avses i 3 kap. 1 § första
stycket 1-4 att delta i clearing-
verksamheten för annans räkning.
9 §
Om en clearingmedlem inte längre
uppfyller de krav som anges i 6 §,
skall clearingorganisationen besluta
att medlemskapet skall upphöra.
En clearingorganisation får be-
sluta att medlemskapet skall upp-
höra, om en clearingmedlem trots
uppmaning från organisationen
underlåter att fullgöra sin upp-
giftsskyldighet enligt 8 §.
Har ett clearingmedlemskap upp-
hört på grund av ett beslut enligt
första eller andra stycket, får
medlemmen, om det finns särskilda
skäl, ändå vidta åtgärder i för-
hållande till clearingorganisationen
för att skydda uppdragsgivare mot
förlust.
70 §
Clearingmedlemmar som inte står
under Finansinspektionens tillsyn
eller motsvarande tillsyn i hem-
landet är skyldiga att på inspek-
tionens begäran lämna uppgifter
omförhållanden som rör deltagan-
det i clearingverksamheten. Inspek-
tionen får förelägga en sådan clea-
ringmedlem att lämna de begärda
uppgifterna.
9 kap.
1 §
En clearingorganisation skall ha
ändamålsenliga regler för hur clea-
21
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:50
ringen hos organisationen skall gå
till.
Clearingen skall ske under för-
hållanden som överensstämmer
med denna lag och andra författ-
ningar samt med god sed på värde-
pappersmarknaden.
ringverksamheten hos organisa-
tionen skall gå till.
Clearingverksamheten skall ske
under förhållanden som överens-
stämmer med denna lag och andra
författningar samt med god sed på
värdepappersmarknaden.
En clearingorganisation skall se till
att det vid clearingen ställs betryg-
gande säkerhet för gjorda åtganden
och att sådan säkerhet vidmakthålls
så länge ett åtagande består.
Säkerhet skall anses betryggande om det kan antas att åtagandet kan av-
vecklas utan att ytterligare kapital behöver tillskjutas.
En clearingorganisation som in-
träder som part i handeln eller
garanterar förpliktelser skall se till
att det vid clearingverksamheten
ställs betryggande säkerhet för
gjorda åtaganden och att sådan
säkerhet vidmakthålls så länge
åtagandet består. Vid annan clea-
ringverksamhet skall clearing-
organisationen se till att det ställs
säkerhet för gjorda åtaganden i
den utsträckning det behövs.
6 §
En clearingorganisation får, utöver clearingverksamhet, i företaget driva
endast sådan verksamhet som har nära samband med den.
/ syfte att underlätta clearing-
verksamheten får en clearingorga-
nisation, efter tillstånd av Finans-
inspektionen, inom kretsen av clea-
ringmedlemmar förmedla lån av
finansiella instrument och lämna
kredit mot säkerhet.
Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen tillåta en clearing-
organisation att driva även annan verksamhet.
Om någon driver clearingverksam-
het utan att ha tillstånd till det,
skall Finansinspektionen förelägga
honom att upphöra med detta. Det-
samma gäller om någon i handel
med finansiella instrument an-
vänder någon av beteckningarna
börs och auktoriserad marknads-
plats utan att vara auktoriserad som
sådan.
11 kap.
8 §
Om någon driver clearingverksam-
het som kräver tillstånd enligt
denna lag utan att ha sådant till-
stånd, skall Finansinspektionen
förelägga honom att upphöra med
detta. Detsamma gäller om någon
i handel med finansiella instrument
använder någon av beteckningarna
börs och auktoriserad marknads-
plats utan att vara auktoriserad som
sådan.
22
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:50
Är det osäkert om en viss verksamhet omfattas av tillståndsplikt enligt
denna lag, får Finansinspektionen förelägga den som driver verksamheten
att lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma
om lagen är tillämplig.
Ett föreläggande enligt denna paragraf som avser ett utländskt företag
får riktas såväl mot det utländska företaget som mot den som här i landet
är verksam för företagets räkning.
För prövning av ansökan om auk-
torisation eller tillstånd enligt
denna lag skall sökanden betala
avgift enligt de närmare före-
skrifter som regeringen meddelar.
Om Finansinspektionen för bedöm-
ning av en viss fråga i prövningen
behöver anlita någon med särskild
fackkunskap, skall kostnaden för
detta betalas av sökanden.
För prövning av ansökan om auk-
torisation eller tillstånd enligt
denna lag skall sökanden betala
avgift enligt de närmare före-
skrifter som regeringen meddelar.
Om Finansinspektionen för bedöm-
ning av en viss fråga i prövningen
eller vid den löpande tillsynen
behöver anlita någon med särskild
fackkunskap, skall kostnaden för
detta betalas av sökanden eller det
företag som tillsynen avser.
Företag som står under tillsyn enligt denna lag skall med årliga avgifter
bekosta Finansinspektionens verksamhet enligt de närmare föreskrifter
regeringen meddelar.
Om Finansinspektionen meddelar
föreläggande eller förbud enligt
denna lag, får inspektionen före-
lägga vite.
10 §
Om Finansinspektionen meddelar
föreläggande eller förbud enligt
8 kap. 10 § eller 11 kap. 6-8 §§
denna lag, får inspektionen före-
lägga vite.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.
2. Sådan tillståndspliktig clearingverksamhet som bedrivs vid lagens
ikraftträdande och som dessförinnan har fått bedrivas utan tillstånd får
fortsätta efter ikraftträdandet till utgången av juni 1996 eller, om en an-
sökan om tillstånd då har gjorts, till dess ansökan har prövats slutligt.
23
1995/96:50
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:1114) om värdepappers-
fonder
dels att 31 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 32 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Fondbolaget skall föra eller låta
föra ett register över samtliga inne-
havare av andelar i fonden. Om
registret förs med hjälp av auto-
matisk databehandling gäller bes-
tämmelserna i datalagen (1973:289)
för ett sådant register.
31 §
Fondbolaget skall föra eller låta
föra ett register över samtliga inne-
havare av andelar i fonden. Om
registret förs med hjälp av auto-
matisk databehandling, gäller bes-
tämmelserna i datalagen (1973:289)
för ett sådant register.
År aktiekontolagen (1989:827)
tillämplig på andelarna i fonden,
förs registret av Värdepappers-
centralen VPC Aktiebolag. Fond-
bolaget har rätt till insyn i
registret.
Fondbolaget skall till varje enskild fondandelsägare skriftligen bekräfta
att hans fondandelsinnehav registrerats. Av bekräftelsen skall framgå vär-
depappersfondens beteckning, fondbolaget och förvaringsinstitutet samt
var informationsbroschyren, årsberättelser och halvårsredogörelser för
fonden finns att få tag i.
Har en fondandelsägare lämnat
sina andelar till någon annan för
förvaltning, kan denne på andels-
ägarens uppdrag föras in i det
register som avses i första stycket
i stället för andelsägaren, om han
fått tillstånd till registrering som
förvaltare. 1 registret skall särskilt
anmärkas att fondandelen förvaltas
för annans räkning. Förvaltaren
skall tillställa andelsägaren den
information förvaltaren får från
fondbolaget, om inte andelsägaren
avsagt sig sådan information. På
begäran av fondbolaget eller den
som på bolagets uppdrag för
registret skall förvaltaren lämna
fondbolaget uppgifter om dels
andelsägarens namn, person-
nummer eller annat registrerings-
nummer och postadress, dels det
24
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:50
antal fondandelar som fondandels-
ägaren äger.
32 a §
Är aktiekontolagen (1989:827) inte
tillämplig på andelarna i fonden,
gäller i fråga om överlåtelse eller
pantsättning av en fondandel be-
stämmelserna i 31 § lagen
(1936:81) om skuldebrev i tillämp-
liga delar. Härvid skall vad som i
den bestämmelsen sägs om gälde-
nären gälla fondbolaget eller, om
fondandelarna är förvaltarregistre-
rade, förvaltaren.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.
25
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 22, 27, 28 och 32 a §§ lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
22 §*
Kontrolluppgift om inkomstränta och fordran skall lämnas av
1. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,
2. den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkes-
mässigt ombesörjt att pengar blivit räntebärande,
3. den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden,
4. förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning,
5. Riksgäldskontoret i fråga om statens sparobligationer,
6. valutahandlare och värdepappersinstitut hos vilka utländskt fondpap-
per eller rättighet eller skyldighet som anknyter till sådant fondpapper för-
varas i depå eller kontoförs,
7. Bankstödsnämnden.
Kontrolluppgift skall lämnas för den som gottskrivits ränta eller till
vilken ränta betalats ut (borgenär) och den som har varit antecknad som
innehavare av utländskt räntebärande fondpapper eller rättighet eller skyl-
dighet som anknyter till sådant fondpapper oavsett om ränta utgått. Kont-
rolluppgiften skall ta upp den ränta som den uppgiftsskyldige sammanlagt
gottskrivit eller betalat ut till borgenären, dennes sammanlagda fordran
på den uppgiftsskyldige vid årets utgång och avdragen preliminär skatt.
I fall som avses i första stycket 6 skall uppgift lämnas om ränta som ut-
betalats eller gottskrivits samt om innehavet i depån eller den kontoförda
fordringen vid årets utgång. Kontrolluppgift skall vidare lämnas för upp-
lupen men inte förfallen avkastning (räntekompensation) vid avyttring av
fordran eller andel i sådan värdepappersfond som avses i 27 § 6 mom.
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas
lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den upp-
giftsskyldige. I fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte redo-
visas enligt bestämmelserna i 57 § andra stycket skall dock den totala
räntan och fordran redovisas utan fördelning.
Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldige
inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta det
sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.
En skattskyldig, som uppdrar åt
en utländsk förvaltare att i sådan
'Lydelse enligt prop. 1995/96:60.
26
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:50
egenskap föras in i det register
som förs av Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolag enligt aktiekonto-
lagen (1989:827), skall utan dröjs-
mål till Riksskatteverket lämna ett
skriftligt medgivande till insyn i
depå eller konto som han har hos
förvaltaren.
27 §2
Kontrolluppgift om utdelning och innehav skall lämnas av
1. den som utbetalt utdelning på aktie i svenskt aktiebolag som är av-
stämningsbolag enligt 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap.
8 § försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 3 kap. 8 § bankaktiebolags-
lagen (1987:618),
2. förvaringsinstitut som avses i
1 § lagen (1990:1114) om värde-
pappersfonder och som utbetalt ut-
delning på andel i svensk värde-
pappersfond,
3. fondbolag som avses i 1 §
lagen om värdepappersfonder och
som förvaltar svensk värdepappers-
fond,
4. den som utbetalt utdelning
från utländsk juridisk person, om
utdelningen utbetalats genom
Värdepapperscentralen VPC Aktie-
bolags försorg,
5. valutahandlare och värde-
pappersinstitut hos vilka utländskt
fondpapper eller rättighet eller
skyldighet som anknyter till sådant
fondpapper förvaras i depå eller
kontoförs.
2. den som utbetalt utdelning på
andel i svensk värdepappersfond
som avses i 1 § lagen om värde-
pappersfonder (1990:1114),
3. den som utbetalt utdelning
från utländsk juridisk person, om
utdelningen utbetalats genom Värde-
papperscentralen VPC Aktiebolags
försorg,
4. valutahandlare och värde-
pappersinstitut hos vilka utländskt
fondpapper eller rättighet eller
skyldighet som anknyter till sådant
fondpapper förvaras i depå eller
kontoförs.
Kontrolluppgift skall lämnas för
a) fysisk eller juridisk person som är berättigad att lyfta utdelning för
egen del vid utdelningstillfället och
b) fysisk person som hos den uppgiftsskyldige varit antecknad som
innehavare av aktie eller andel i värdepappersfond eller utländsk juridisk
person eller utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper.
Kontrolluppgift enligt andra stycket a skall ta upp utbetald utdelning till
den del den är skattepliktig och avdragen preliminär skatt och innehållen
utländsk källskatt som belöper på utdelningen. Kontrolluppgift enligt
andra stycket b skall ta upp innehavet vid årets utgång.
2Lydelse enligt prop. 1995/96:97.
27
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:50
Uppgiftsskyldighet enligt denna paragraf föreligger inte för tillgångar
på pensionssparkonto eller för utdelning på sådana tillgångar.
En skattskyldig, som uppdrar åt
en utländsk förvaltare att i sådan
egenskap föras in i det register
som förs av Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolag enligt aktiekonto-
lagen (1989:827), skall utan dröjs-
mål till Riksskatteverket lämna ett
skriftligt medgivande till insyn i
depå eller konto som han har hos
förvaltaren.
28 §3
Särskild uppgift om utdelning eller ränta skall lämnas av
1. den som har fått utdelning på aktier i svenskt aktiebolag, som inte
är avstämningsbolag enligt 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385),
3 kap. 8 § försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 3 kap. 8 § bankaktie-
bolagslagen (1987:618), samt
2. den som i Sverige har fått
a) utdelning på andelar i svensk
ekonomisk förening, eller, om ut-
delningen inte har betalts ut genom
Värdepapperscentralen VPC Aktie-
bolag eller gäller fall som avses i
27 § första stycket 5, från utländsk
juridisk person, eller
b) ränta som har erlagts mot att
kupong eller kvitto lämnats och
inte har betalts ut genom Värde-
papperscentralen VPC Aktiebolag
eller gäller fall som avses i 22 §
första stycket 6, på obligation,
förlagsbevis eller någon annan för
den allmänna rörelsen avsedd för-
skrivning.
2. den som i Sverige har fått
a) utdelning på andelar i svensk
ekonomisk förening, eller, om ut-
delningen inte har betalts ut genom
Värdepapperscentralen VPC Aktie-
bolag eller gäller fall som avses i
27 § första stycket 4, från utländsk
juridisk person, eller
b) ränta som har erlagts mot att
kupong eller kvitto lämnats och
inte har betalts ut genom Värde-
papperscentralen VPC Aktiebolag
eller gäller fall som avses i 22 §
första stycket 6, på obligation,
förlagsbevis eller någon annan för
den allmänna rörelsen avsedd för-
skrivning.
Särskild uppgift skall lämnas när utdelningen eller räntan tas emot.
Lyfts beloppet för någon annans räkning, och överlämnas inte därvid en
av denne angiven särskild uppgift, skall en sådan i stället lämnas av den
som lyfter beloppet. Därvid skall uppges namn och hemvist på den för
vars räkning beloppet lyfts. Om någon får utdelning eller ränta mot
kupong, som han har förvärvat utan det värdepapper kupongen tillhör,
skall också namn och hemvist uppges på den från vilken kupongen har
förvärvats.
3Senaste lydelse 1994:1874.
28
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:50
Särskild uppgift avfattas på blankett enligt fastställt formulär och
lämnas till den som betalar ut utdelningen eller räntan. Denne skall se till
att uppgift lämnas innan betalning sker.
32
Kontrolluppgiftomrealisationsvinst
eller realisationsförlust vid av-
yttring av andel i värdepappersfond
skall lämnas av fondbolag som av-
ses i 1 § lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder. Detsamma
gäller annan som med tillstånd en-
ligt 3 § samma lag bedriver sådan
verksamhet som där avses.
a§4
Kontrolluppgiftomrealisationsvinst
eller realisationsförlust vid av-
yttring av andel i värdepappersfond
skall lämnas av fondbolag som av-
ses i 1 § lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder. Detsamma
gäller annan som med tillstånd en-
ligt 3 § samma lag bedriver sådan
verksamhet som där avses. Är an-
del förvaltarregistrerad skall för-
valtaren lämna fondbolaget de upp-
gifter som behövs för uppgifts-
lämnandet.
Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person och dödsbo som har av-
yttrat andel i värdepappersfond som inte är tillgång på pensionssparkonto.
Kontrolluppgiften skall ta upp realisationsvinst eller realisationsförlust till
den del den är skattepliktig respektive avdragsgill, slag av fond, fondens
organisationsnummer och uppgift om fonden är marknadsnoterad. Saknas
uppgift om ersättning vid avyttring, får vid uppgiftslämnandet i stället
användas andelens marknadsvärde på avyttringsdagen eller, om den inte
är känd för uppgiftslämnaren, dagen då avyttringen registrerades.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1996 och tillämpas första gången
vid 1997 års taxering.
4Senaste lydelse 1995:576.
29
Prop. 1995/96:50
Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1983:890) om allemanssparande1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §2
En allemansfond är en fond för sparande huvudsakligen i svenska aktier
och andra svenska värdepapper.
I fråga om allemansfonder gäller vad som föreskrivs i lagen
(1990:1114) om värdepappersfonder och annan författning i fråga om
värdepappersfonder med de avvikelser som följer av denna lag och lagen
(1994:1851) om skattelättnader för sparande i allemansfond.
Aktiekontolagen (1989:827) är
inte tillämplig på andelar i en alle-
mansfond.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.
'Lagen omtryckt 1986:522.
2Lydelse enligt prop. 1995/96:63.
30
Prop. 1995/96:50
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 10 § aktiebolagslagen (1975:1385)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
10 §*
I avstämningsbolag införes aktie-
ägarna i aktieboken med uppgift
om personnummer eller annat iden-
tifieringsnummer och postadress.
För varje ägare anges det antal
aktier han äger av olika slag.
Aktieboken föres med maskin för
automatisk databehandling eller på
annat liknade sätt.
I avstämningsbolag kan bank
eller värdepappersinstitut, som är
auktoriserad som förvaltare av
aktier, införas i aktieboken i stället
för ägaren till de aktier som om-
fattas av lämnat förvaltningsupp-
drag. År aktier i avstämningsbolag
föremål för handel vid utländsk
fondbörs, kan, efter särskilt till-
stånd, i bolagets aktiebok, i stället
för aktieägare som är bosatt utom-
lands, införas den som fått upp-
drag att i utlandet förvalta hans
aktier.
I aktieboken skall i fall som av-
ses i andra stycket anmärkas att
aktien innehas för annans räkning.
Beträffande förvaltaren antecknas i
aktieboken samma uppgifter som
enligt första stycket skall införas
om aktieägare.
För rätt till registrering som
förvaltare kräves utöver vad som
sägs i andra stycket att förvaltaren
uppfyller de villkor som gäller för
införing av ägare i aktieboken. I
aktiekontolagen (1989:827) finns
bestämmelser om auktorisation och
tillstånd enligt denna paragraf, om
förvaltares åligganden, om skyldig-
het för bolaget och värdepappers-
I avstämningsbolag förs aktie-
ägaren in i aktieboken med uppgift
om personnummer eller annat iden-
tifieringsnummer och postadress.
För varje ägare anges det antal
aktier han äger av olika slag.
Aktieboken förs med hjälp av auto-
matisk databehandling eller på
annat liknande sätt.
Har en aktieägare i ett avstäm-
ningsbolag lämnat sina aktier till
någon annan för förvaltning, kan
denne på aktieägarens uppdrag
föras in i aktieboken i stället för
aktieägaren, om han fått tillstånd
till registrering som förvaltare.
I aktieboken skall i fall som av-
ses i andra stycket anmärkas att
aktien innehas för annans räkning.
Beträffande förvaltaren antecknas i
aktieboken samma uppgifter som
enligt första stycket skall föras in
om aktieägare.
För rätt till registrering som
förvaltare krävs, utöver vad som
sägs i andra stycket, att förvaltaren
uppfyller de villkor som gäller för
införing av ägare i aktieboken. I
aktiekontolagen (1989:827) finns
bestämmelser om tillstånd enligt
andra stycket, om förvaltares
åligganden, om skyldighet för bo-
laget och Värdepapperscentralen att
'Senaste lydelse 1991:985.
31
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:50
centralen att för envar hålla till-
gänglig sammanställning av upp-
gifter från förvaltare om aktie-
ägare, som har mer än femhundra
aktier i bolaget registrerade i för-
valtares namn, samt om tillfällig
införing i aktieboken av ägare till
förvaltarregistrerade aktier.
hålla tillgänglig sammanställning
av uppgifter om aktieägare med
mer än femhundra förvaltarregist-
rerade aktier samt om tillfällig
införing i aktieboken av ägare till
förvaltarregistrerade aktier.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.
32
Prop. 1995/96:50
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 11 § bankaktiebolagslagen (1987:618)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
11 §'
Har aktier i ett avstämningsbolag
lämnats till förvaltning hos en bank
eller värdepappersinstitut, som är
auktoriserad som förvaltare av
aktier, kan, i stället för aktie-
ägaren, banken eller värdepappers-
institutet föras in i aktieboken. År
aktier i avstämningsbolag föremål
för handel vid utländsk fondbörs,
kan, efter särskilt tillstånd, i
bolagets aktiebok, i stället för
aktieägare som är bosatt utom-
lands, införas den som fått upp-
drag att i utlandet förvalta hans
aktier.
Har en aktieägare i ett avstäm-
ningsbolag lämnat sina aktier till
någon annan för förvaltning, kan
denne på aktieägarens uppdrag
föras in i aktieboken i stället för
aktieägaren, om han fått tillstånd
till registrering som förvaltare.
I aktieboken skall anmärkas att aktien innehas för annans räkning. Be-
träffande förvaltaren antecknas i aktieboken samma uppgifter som enligt
10 § skall föras in om aktieägaren.
För rätt till registrering som
förvaltare krävs, utöver vad som
sägs i första stycket, att för-
valtaren uppfyller de villkor som
gäller för införande av ägaren i
aktieboken. I aktiekontolagen
(1989:827) finns bestämmelser om
auktorisation och tillstånd enligt
denna lag, förvaltarens åligganden,
skyldighet för bolaget och värde-
papperscentralen att för var och en
hålla tillgänglig en sammanställ-
ning av uppgifter från förvaltare
om de aktieägare som har mer än
femhundra aktier i bolaget regist-
rerade i förvaltarens namn samt
tillfällig införing i aktieboken av
ägare till förvaltarregistrerade
aktier.
För rätt till registrering som
förvaltare krävs, utöver vad som
sägs i första stycket, att förvaltaren
uppfyller de villkor som gäller för
införande av ägaren i aktieboken. I
aktiekontolagen (1989:827) finns
bestämmelser om tillstånd enligt
första stycket, om förvaltarens
åligganden, om skyldighet för bo-
laget och Värdepapperscentralen att
hålla tillgänglig sammanställning
av uppgifter om aktieägare med
mer än femhundra förvaltarregist-
rerade aktier samt om tillfällig
införing i aktieboken av ägare till
förvaltarregistrerade aktier.
'Senaste lydelse 1991:996.
33
Prop. 1995/96:50
Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.
34
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 10 § försäkringsrörelselagen
(1982:713) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
10 §'
I avstämningsbolag förs aktie-
ägarna in i aktieboken med uppgift
om personnummer eller annat iden-
tifieringsnummer samt postadress.
För varje ägare anges det antal
aktier av olika slag som denne
äger. Aktieboken förs med maskin
för automatisk databehandling eller
på något annat liknande sätt.
Har aktier i ett avstämningsbolag
lämnats till förvaltning hos en bank
eller ett värdepappersinstitut, som
är auktoriserad som förvaltare av
aktier, kan i stället för aktieägaren
banken eller värdepappersinstitutet
föras in i aktieboken. Är aktierna i
ett avstämningsbolag föremål för
handel vid en utländsk fondbörs,
kan, efter särskilt tillstånd, i
bolagets aktiebok, i stället för en
aktieägare som är bosatt utom-
lands, föras in den som fått upp-
drag att i utlandet förvalta hans
aktier.
I aktieboken skall anmärkas att
aktien innehas för någon annans
räkning. Beträffande förvaltaren
antecknas i aktieboken samma upp-
gifter som enligt första stycket
skall föras in om aktieägaren.
För rätt till registrering som för-
valtare krävs utöver vad som sägs
i andra stycket att förvaltaren
uppfyller de villkor som gäller för
införande av ägaren i aktieboken. I
aktiekontolagen (1989:827) finns
bestämmelser om auktorisation och
tillstånd enligt denna paragraf, om
förvaltares åligganden, om skyl-
I avstämningsbolag förs aktie-
ägaren in i aktieboken med uppgift
om personnummer eller annat iden-
tifieringsnummer och postadress.
För varje ägare anges det antal
aktier han äger av olika slag.
Aktieboken förs med hjälp av auto-
matisk databehandling eller på
annat liknande sätt.
Har en aktieägare i ett avstäm-
ningsbolag lämnat sina aktier till
någon annan för förvaltning, kan
denne på aktieägarens uppdrag
föras in i aktieboken i stället för
aktieägaren, om han fått tillstånd
till registrering som förvaltare.
I aktieboken skall i fall som av-
ses i andra stycket anmärkas att
aktien innehas för annans räkning.
Beträffande förvaltaren antecknas i
aktieboken samma uppgifter som
enligt första stycket skall föras in
om aktieägare.
För rätt till registrering som för-
valtare krävs, utöver vad som sägs
i andra stycket, att förvaltaren
uppfyller de villkor som gäller för
införing av ägaren i aktieboken. I
aktiekontolagen (1989:827) finns
bestämmelser om tillstånd enligt
andra stycket, om förvaltares å-
ligganden, om skyldighet för bo-
'Senaste lydelse 1991:990.
35
3 Riksdagen 1995/96.1 samt. Nr 50
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:50
dighet för bolaget och värde-
papperscentralen att för var och en
hålla tillgänglig en sammanställ-
ning av uppgifter från förvaltare
om de aktieägare, som har mer än
femhundra aktier i bolaget regist-
rerade i förvaltares namn samt om
tillfällig införing i aktieboken av
ägaren till förvaltarregistrerade
aktier.
laget och Värdepapperscentralen att
hålla tillgänglig sammanställning
av uppgifter om aktieägare med
mer än femhundra förvaltarregist-
rerade aktier samt om tillfällig
införing i aktieboken av ägare till
förvaltarregistrerade aktier.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.
36
Prop. 1995/96:50
Härigenom föreskrivs att 31 § lagen (1914:45) om kommission1 skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
31 §2
Försäljningskommissionär, som givit kommittenten förskott å köpe-
skillingen eller som eljest i anledning av uppdraget har fordringsrätt hos
kommittenten, äge i det gods, som lämnats honom till försäljning, pant-
rätt till säkerhet för sådan fordran, såvida han själv eller genom annan är
i besittning av godset eller av konossement eller sådan fraktsedel därå,
att avsändaren icke utan företeende av densamma äger förfoga över god-
set.
Bestämmelserna om panträtt i
första stycket tillämpas även på
rättigheter som registreras enligt
aktiekontolagen (1989:827). I så-
dana fall krävs i stället för besitt-
ning att panträtten registreras enligt
sistnämnda lag.
Bestämmelserna om panträtt i
första stycket tillämpas även på
rättigheter som registreras enligt
aktiekontolagen (1989:827). I så-
dana fall krävs i stället för besitt-
ning att panträtten registreras enligt
sistnämnda lag. Sådan registrering
krävs dock inte i fråga om rättig-
heter som är förvaltarregistrerade.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.
'Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:352.
2Senaste lydelse 1992:1311.
37
Prop. 1995/96:50
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1989:829) om Värdepappers-
centralen VPC Aktiebolag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ■
5 §
Värdepapperscentralen skall med en årlig avgift bekosta Finansinspek-
tionens verksamhet enligt de närmare föreskrifter som regeringen med-
delar.
Värdepapperscentralen skall med belopp som Finansinspektionen be-
stämmer betala ersättning till en revisor som Finansinspektionen förordnat
enligt bolagsordningen.
Om Finansinspektionen för be-
dömning av viss fråga vid den
löpande tillsynen behöver anlita
någon med särskild fackkunskap,
skall kostnaden för detta betalas av
Värdepapperscentralen.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.
38
Prop. 1995/96:50
I januari 1992 förordnades med stöd av regeringens bemyndigande justi-
tierådet Johan Munck som särskild utredare med uppdrag att göra en
översyn av clearing samt betalning och leverans på värdepappersmarkna-
den. Experter från värdepappersmarknaden har biträtt utredningen som
antog namnet Clearingutredningen (Fi 91:10). I utredningens uppdrag in-
gick bl.a. att göra en översyn av gällande regler för clearing och av-
veckling. Översynen omfattade vidare aktiekontolagens regler för
kontoföring av aktier och andra fondpapper.
Clearingutredningen överlämnade i januari 1994 betänkandet Konto,
clearing och avveckling (SOU 1993:114). Betänkandet har remissbehand-
lats. Utredningens förslag till utvidgning av möjligheterna att registrera
finansiella instrument enligt aktiekontolagen har redan lett till lagstiftning
(prop. 1993/94:232, bet. 1993/94:LU37, rskr. 1993/92:352, SFS
1994:505). Utredningens förslag till reglering av hållbarheten av s.k.
nettningsavtal togs upp i prop. 1994/95:130 Avtal om avräkning (nett-
ning) vid handel med finansiella instrument och valuta. Propositionen har
antagits av riksdagen (1994/95 NU16, rskr. 1994/95:1901) och ändringen
i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument trädde i kraft
den 1 april 1995 (SFS 1995:318).
1 detta ärende behandlas huvuddelen av utredningens förslag i avsnittet
om clearingorganisationer (kap. 7), förslagen i avsnittet om andelar i
värdepappersfonder (kap. 8) samt vissa av förslagen i avsnittet om aktie-
kontolagen (kap. 6). Vissa frågor i utredningens betänkande kräver
emellertid fortsatta överväganden. Den fortsatta beredningen av Clearing-
utredningens betänkande behandlas i avsnitt 4.4.
Utredningens sammanfattning av betänkandet i de delar som nu behand-
las finns i bilaga 1. Utredningens lagförslag i dessa delar redovisas i
bilaga 2. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En
sammanställning av remissytttrandena finns tillgänglig i Finansdeparte-
mentet (dnr Fi 284/94).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 5 oktober 1995 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
Lagrådet har lämnat ett antal synpunkter på utformningen av lagtexten.
Synpunkterna är huvudsakligen av redaktionell art, men avser även sak-
frågorna. Regeringen har i propositionen i allt väsentligt följt Lagrådets
förslag.
Efter lagrådsgranskningen har punkten 4 i övergångsbestämmelserna till
aktiekontolagen lagts till. På grund av tilläggets beskaffenhet anser rege-
ringen att Lagrådets hörande i denna del skulle sakna betydelse.
39
Prop. 1995/96:50
Lagstiftningen om clearingverksamhet bör syfta till att minska risker-
na på den finansiella marknaden och därigenom förstärka det finan-
siella systemets stabilitet. En viktig utgångspunkt vid clearingverk-
samhet är att eventuella problem kan hanteras av aktörerna - clea-
ringorganisationer och clearingmedlemmar - samt att riskerna för
att problem sprider sig till andra marknader och i värsta fall till det
finansiella systemet begränsas så långt som är möjligt och rimligt.
Riskerna vid clearingverksamhet bör därför vara väl identifierade
och noggrant begränsade.
Reglerna för clearingverksamhet bör vara utformade så att de på
ett ändamålsenligt sätt kan möta utvecklingen på den finansiella
marknaden. Dessutom bör regelverket medverka till att konkurrensen
på den svenska marknaden ökar. Endast på detta sätt kan de svenska
institutens konkurrenskraft på sikt förstärkas och regelverket bidra
till att dessa institut kan hävda sig väl på en alltmer intemationalise-
rad finansiell marknad.
I Sverige och i andra länder handlas dagligen finansiella instrument och
valuta för mycket betydande belopp. Enbart i Sverige uppgår den dagliga
omsättningen till 100-300 miljarder kronor. Kopplingarna mellan värde-
pappersmarknaden och valutamarknaden är starka. För dessa marknader
används i fortsättningen samlingsbegreppet den finansiella marknaden.
Denna marknad har också starka kopplingar till betalningssystemet, efter-
som de stora betalningsflöden som genereras av handeln i olika finan-
siella instrument och i valuta, svarar för en betydande del av det samlade
flödet i det kommunikationsnät och i de fordringsrättsliga kedjor mellan
banker, clearingorganisationer och centralbanker som betalningssystemet
utgör.
Den finansiella marknadens stora betydelse för ett lands ekonomi är
oomstridd. Vid handel på denna marknad föreligger det emellertid bety-
dande risker. I det avslutande ledet vid denna handel, vanligen kallat
clearing och avveckling, förekommer några av de allvarligaste riskerna
för deltagarna men även för det finansiella systemet.
I detta avsnitt skall, som bakgrund till regeringens överväganden, de
risker som uppkommer vid clearing och avveckling och hanteringen av
riskerna beskrivas. Denna beskrivning bygger i huvudsak på motsvarande
avsnitt i Clearingutredningens betänkande. I betänkandet har utvecklingen
i Sverige och utomlands i frågor rörande kontohållning, clearing och av-
40
veckling beskrivits. Som komplement till denna beskrivning redogörs Prop. 1995/96:50
kortfattat för den utveckling som skett efter det betänkandet avlämnades.
Vidare skall avslutningsvis några av den senaste tidens viktigare händel-
ser på de finansiella marknaderna behandlas.
Beträffande de olika leden i en affär på värdepappersmarknaden, från
avslut till leverans och likvid, kan hänvisas till beskrivningen i Clearing-
utredningens betänkande (s. 56-60). Vid denna handel med finansiella
instrument eller valuta skiljer man traditionellt mellan sådan handel som
sker på börs eller annan marknadsplats och den handel som sker direkt
mellan parterna eller deras ombud. Denna sistnämnda kallas OTC-handel
från uttrycket "Over The Counter". Med en annan infallsvinkel, nämligen
vilka risker som föreligger och hur dessa är fördelade, kan man skilja
mellan "clearad" och ”icke clearad" handel. Detta gäller derivathandeln
men distinktionen kan med fördel även utnyttjas för avistahandeln. Med
clearad handel avses därvid sådana affärer som avvecklas med hjälp av
en central organisation, en clearingorganisation. Den icke clearade
handeln är sådan som inte är föremål för central clearing, i stället sköter
parterna eller deras ombud såväl clearing som avveckling. Vad som
nedan sägs om riskerna och riskhanteringen tar i första hand sikte på den
situationen att affärerna avvecklas genom en clearingorganisation. Det
bör emellertid understrykas att vad som därvid sägs i mycket hög grad
även äger sin giltighet beträffande den icke clearade handeln. Därtill bör
tilläggas att den följande beskrivningen inte direkt tar sikte på den verk-
samhet som består i att administrera ett kontosystem vari finansiella
instrument är registrerade, t.ex. Värdepapperscentralen VPC AB:s (VPC)
kontohållning med stöd av aktiekontolagen. Denna gränsdragning är dock
inte helt enkel eftersom registreringen av bl.a. ägarförändringar till följd
av en affär kan ske i ett kontosystem. En kontohållare kan dessutom vid
sidan av kontoföringen bedriva olika former av clearingverksamhet.
Kontohållare, som i likhet med VPC ansvarar för kontoföringen av alla
eller en betydande del av de finansiella instrumenten i ett land, kallas
ibland centrala värdepappersförvarare efter den engelska termen central
securities depository (CSD).
Riskerna vid clearing och avveckling kan indelas på olika sätt. En indel-
ningsgrund är motpartsrisker, som är kopplade till brister hos motparten,
och andra risker. Med andra risker avses exempelvis operativa, admini-
strativa och legala risker.
Motpartsriskema kan i sin tur indelas efter flera kriterier. Kreditrisken
innebär risken att motparten inte alls kan stå för sina förpliktelser, likvidi-
tetsrisken innebär att fullgörandet av förpliktelsens inte sker i rätt tid.
Med en annan infallsvinkel kan man skilja på kapitalrisk och ersättnings-
kostnadsrisk eller marknadsrisk. Den första risken innebär risken att för-
lora hela det värde som affären gällt. Den andra innebär att om den ena
41
parten fallerar, den andra parten inte behöver fullgöra sin del av avtalet
men måste kanske göra en ersättningsaffar till ett annat, sämre pris.
Kreditrisken kan om man inte tillämpar ett system där levererans sker
endast om motprestationen samtidigt fullgörs innebära en kapitalrisk.
Tillämpas ett system för samtidig leverans mot betalning (DVP, delivery
versus payment) kan risken reduceras till en ersättningskostnadsrisk.
Likviditetsrisken innebär normalt en ersättningskostnadsrisk. Det går
oftast visst tid mellan en affär överenskoms, "avslut”, och avvecklingen
av affären. Under denna tid föreligger vanligen inte någon kapitalrisk
men väl en ersättningskostnadsrisk. Man använder ibland begreppet av-
vecklingsrisk för vad som kan inträffa vid avvecklingen.
De nu behandlade riskerna kan medföra förluster för den eller de parter
som har affärer med en fallerande part. Sådana förluster kan i sin tur
leda till att andra aktörer inte kan fullgöra sina förpliktelser mot tredje
part. En sådan störning kan sprida sig till övriga aktörer och till andra
marknader (s.k. dominoeffekf). I värsta fall kan en sådan störning hota
det finansiella systemets stabilitet. Denna risk kallas för systemrisk.
En grundläggande fråga vid analysen av motpartsriskerna vid clearing
och avveckling är hur clearingen är organiserad och vilka aktörer som
har direkta affärs- och avtalsförhållanden med varandra. Om en clearing-
organisation tar del i clearing och avveckling kan förhållandena se ut en-
ligt följande.
1. Partsförhållande föreligger mellan clearingorganisationen och med-
lemmarna, t.ex. värdepappersinstitut och större institutionella investerare.
2. Clearingmedlemmama kan ha avtal med, förutom clearingorganisa-
tionen, motparterna i sådana affärer som hanteras av clearingorganisa-
tionen, t.ex. börsmedlemmar. Dessutom har clearingmedlemmama avtal
med sina kunder. De senare kan vara clearingmedlemmens kunder men
de kan också vara s.k. indirekta clearingmedlemmar, exempelvis värde-
pappersbolag eller institutionella investerare som av ett eller annat skäl
inte deltar i clearingverksamheten.
3. Kunderna i värdepappersaffärema har partsförhållande direkt eller
indirekt med en clearingmedlem.
Denna beskrivning är förenklad, exempelvis kan en clearingorganisa-
tion, som OM Stockholm AB (OM), ha direkta avtalsförhållanden med
kunderna. Utöver clearingmedlemmama och clearingorganisationen kan
andra aktörer ta del i clearingen och avvecklingen på sådant sätt att risk-
bilden påverkas. Exempelvis kan en clearingorganisation hantera leve-
ransförpliktelsema medan avvecklingen av betalningsåtagandena genom-
förs via banksystemet. I det sistnämnda fallet har partema att beakta
risken för fallissemang hos den eller de banker som hanterar betalningar-
na. Banker, värdepappersbolag och andra aktörer kan även på andra sätt
ta del i avvecklingsprocessen, t.ex. genom att förmedla betalningar, ställa
garantier för värdepappersaffärer eller för clearingorganisationens åtagan-
de och vara s.k. depåbank.
Operativa risker är risker för störningar i sådana system, t.ex. data-
och kommunikationssystem, som är kritiska för att clearing och avveck-
ling skall fungera. Om exempelvis någon komponent i ADB- eller kom-
Prop. 1995/96:50
42
munikationssystemet inte fungerar hos en clearingorganisation eller hos Prop. 1995/96:50
en clearingmedlem kan det resultera i en försening av avvecklingen och
att likviditetsproblem därigenom uppstår. Operativa problem kan även
öka kreditrisken. Ett exempel på detta är om systemet för övervakning
och kontroll av positionerna i handeln inte fungerar. En annan risk är den
legala risken vid handel med finansiella instrument. Motpartens behörig-
het att ingå en affär avseende en viss typ av instrument eller med ett viss
innehåll kan t.ex. bli ifrågasatt. Även lagligheten av en transaktion med
finansiella instrument kan i vissa fall komma att ifrågasättas. Vidare kan
följderna för en affär eller för ett clearing- och avvecklingssystem vara
svåra att förutse av att en part ställer in betalningarna eller går i konkurs.
(Se om riskerna bl.a. SOU 1993:114 s. 157-163).
För att hantera och begränsa de i föregående avsnitt behandlade riskerna
vid clearing och avveckling krävs att deltagarna har väl fungerande risk-
hanteringssystem. Sådana system skall förebygga och begränsa de kredit-,
likviditets- och operativa risker som föreligger samt förhindra att det
uppkommer en systemrisk.
Riskhanteringssystemet skall förebygga den risk som kan uppstå om
någon av parterna vid clearing och avveckling saknar förmåga att infria
sina förpliktelser att leverera och betala. Av väsentlig vikt är därvid att
det medger en kontinuerlig övervakning av de egna positionerna samt mot-
parternas finansiella ställning samt att uppkommande finansiella och
operativa problem snabbt kan åtgärdas med hjälp av riskhanteringssyste-
met. Om clearing och avveckling sker genom en clearingorganisation är
det ett vanligt krav att organisationen skall ha tillräckliga resurser för att
i vart fall klara av att genomföra avvecklingen på utsatt tid även om en
av clearingmedlemmama ställer in betalningarna. Resurserna kan vara
clearingorganisationens egna men kan också, i ett decentraliserat system,
vara garantier och andra åtaganden från medlemmarna. Ett riskhante-
ringssystem skall även omfatta tillförlitligheten av de operativa system
som är kritiska för clearingen och avvecklingen, t.ex. ADB-, kommu-
nikations- och adminstrativa system.
För ett tillfredsställande riskhanteringssystem krävs en analys av vilka
risker som finns vid clearing och avveckling för den egna organisationen.
Vilka risker som föreligger beror bl.a. på hur clearing och avveckling är
organiserad och på den specifika marknadens struktur, t.ex. typ av instru-
ment, omsättning, omsättningshastighet, kursrörlighet (volatilitet), likvidi-
tet, kreditfaciliteter och typ av aktörer. Riskerna bör i analysen identifie-
ras, mätas och värderas samt dokumenteras i en plan för hanteringen av
dem. I riskhanteringsplanen bör åtgärder och metoder för hantering av
riskerna specificeras.
En viktig fråga för alla riskhanteringssystem är hur ansvaret för syste-
met är avvägt. Det viktiga är därvid att det är klart och tydligt fastlagt
43
vem eller vilka som är ansvariga för riskhanteringen och att det är väl Prop. 1995/96:50
känt var ansvaret ligger.
Åtgärder enligt ett riskhanteringssystem i en krissituation skall kunna
sättas in mycket snabbt. För att bibehålla förtroendet för clearingen och
avvecklingen på den finansiella marknaden bör riskhanteringssystem
konstrueras så att eventuella problem kan åtgärdas med stor skyndsamhet.
I de följande skall några metoder för reducering av riskerna vid clea-
ring och avveckling diskuteras.
Central clearingorganisation
En clearingorganisation kan genom att garantera förpliktelserna i handeln
eller gå in som central motpart bidra till en säker och effektiv clearing
och avveckling. Med central motpart avses att en clearingorganisation går
in i varje avtal som motpart, dvs. som säljare gentemot köparen och som
köpare gentemot säljaren (substitution). Det ursprungliga avtalet mellan
köpare och säljare ersätts av nya avtal mellan clearingorganisationen och
köparen resp, säljaren (novation). En annan form, är att clearingorganisa-
tionen garanterar förpliktelserna, vilket kan fylla funktionen av att minska
riskerna vid clearing och avveckling men kan medföra att clearingorga-
nisationens och parternas förhållande till varandra blir något mer komp-
licerat eftersom parternas ursprungliga avtal kvarstår.
Även om clearingorganisationen inte går in som motpart eller garant
kan organisationen bidra till en säker och effektiv clearing och avveckling
genom att exempelvis räkna ut parternas förpliktelser att leverera och
betala, övervaka deltagarnas positioner och exponering i handeln samt
administrera ett säkerhetssystem. Vidare kan en clearingorganisation på
parternas vägnar sköta ett nettningsförfarande, dvs. en avräkning av
medlemmarnas förpliktelser att betala och leverera som resulterar i att
kraven på utväxling av prestationer minskas.
Vanligen garanterar en clearingorganisation endast de direkta clearing-
medlemmamas affärer medan förhållandet mellan clearingmedlem och
kund inte ingår i garantin. Undantag förekommer givetvis. Till exempel
har OM ett system med direkta åtaganden från organisationens sida gente-
mot kunderna. Även den tidpunkt från vilken en clearingorganisation
garanterar affärer kan variera. En clearingorganisation kan, utöver att gå
in som motpart eller garant, bidra till säkerheten och effektiviteten vid
clearing och avveckling genom
att centralisera riskhanteringen och bedömningen av motpartsrisker,
att centralisera övervakningen av de deltagande aktörernas finansiella
ställning och exponering i handeln,
att att vara den som i första hand hanterar eventuella förluster när en
deltagare inte kan fullföja sina åtaganden,
att administrera ett nettningsförfarande.
Emellertid medför ett system med en central motpart eller garant inte
bara fördelar ur risksynpunkt. Visserligen minskas riskerna för deltagarna
men clearingorganisationen är som central motpart eller garant utsatt för
44
både kredit- och likviditetsrisker från båda sidor av affären. Det sker så-
ledes en koncentration av risk hos denna organisation. Därtill kommer att
en clearingorganisations finansiella resurser är begränsade. Det kan dess-
utom finnas risk i vissa clearing- och avvecklingssystem att medlemmarna
är mindre försiktiga i sitt agerande eftersom ett fallissemang i första hand
tas om hand av clearingorganisationen, och medlemmen i ett sådant sys-
tem endast riskerar en mindre del av kostnaden för ett fallissemang.
Clearingorganisationen försöker därför trygga sin ställning genom sådana
åtgärder som beskrivs i detta avsnitt.
Sammanfattningsvis är bedömningen att förekomsten av en clearing-
organisation kan bidra till att avsevärt minska riskerna för deltagarna vid
clearing och avveckling. Emellertid beror graden av riskreducering på
clearingorganisationens finansiella och operativa styrka. Om tvivel skulle
uppstå i fråga om organisationens förmåga att hantera avvecklingen och
avvecklingsproblem kan svåra konsekvenser uppkomma för bl.a. clearing-
medlemmama. En clearingorganisations oförmåga att hantera avveck-
lingen har i den internationella diskussionen pekats ut som en potentiell
orsak till en systemkris. Det sagda innebär att krav bör ställas på en
clearingorganisation som hanterar risker. Sådana krav kan avse orga-
nisationens finansiella styrka, operativa kapacitetet och riskhanterings-
system.
Prop. 1995/96:50
Leverans mot likvid
Kapitalrisken innebär att en part riskerar att förlora hela värdet av de
finansiella instrument eller den betalning som har överförts till motparten
om den senare kommer på obestånd och inte kan fullfölja sina åtaganden.
Ett clearing- och avvecklingssystem som tillåter en sådan risk kan i värsta
fall medföra en systemrisk. Det är därför väsentligt att minska faran för
kapitalrisk vid clearing och avveckling. Ett system där överföringarna av
likvider och finansiella instrument sker samtidigt och båda överföringarna
är oåterkalleliga och slutliga är det säkraste sättet att undvika att förluster
uppkommer på grund av kapitalrisken. Att komma så nära som möjligt
denna situation genom leverans mot likvid är därför av väsentlig vikt vid
konstruktionen av clearing- och avvecklingssystem.
På uppdrag av kommittén för betalnings- och avvecklingssystem, tillsatt
av centralbankscheferna i G 10-ländema, har en arbetsgrupp gjort en
studie av de modeller för leverans mot likvid vid värdepappersaffärer
som förekommer eller planeras i G 10-ländema. Gruppens rapport, van-
ligen kallad DVP-rapporten, finns presenterad i Clearingutredningen
liksom de tre modeller för likvid mot leverans som har identifierats.
Enligt DVP-rapporten är det från riskhanteringshänseende viktigare hur
en viss modell hanterar riskerna, kapital-, kredit- och likviditetsrisker, än
vilken av modellerna som utnyttjas (SOU 1993:114 s. 165-167).
Beträffande avvecklingen på valutamarknaden föreligger betydande
problem med att få till stånd en samtidig avveckling av de båda leden. I
en affär med amerikanska dollar mot svenska kronor kan dollarledet
45
komma att avvecklas i USA i en tidszon, medan kronorna överförs i Prop. 1995/96:50
annan tidszon och faktiskt vid en annan tidpunkt. Bristen på samstämmig-
het vid avvecklingen medför att en av parterna under viss tid kan vara
exponerad för risken att förlora hela värdet av den levererade valutan
utan att erhålla motprestationen. Kapitalrisken vid valutahandeln kallas
ofta "cross-currency settlement risk". Eftersom avvecklingen regelmässigt
sker i det land valutan är utgiven och slutligt ofta i landets central-
bankssystem utgör dessa systems öppethållande en väsentlig faktor vid
avvecklingen på valutamarknaden. En annan, hittills ofta förbisedd faktor
är rådande betalningsrutiner och betalningsarrangemang inom och mellan
bankerna, som gör att den faktiska tidsutdräkten ofta blir längre än vad
som betingas av centralbankernas öppethållandetider.
Förkortning av awecklingstiden
Tiden mellan avslut och avveckling varierar världen över liksom sättet att
avveckla. Risken för att avvecklingen av en affär misslyckas liksom er-
sättningskostnadsrisken tenderar att bli lägre vid en kort avveckling-
period, dvs. tiden mellan avslut samt leverans och betalning. Betydande
variationer beträffande tiden för avveckling förekommer. Trettio-gruppen
är en privat sammanslutning av experter från de finansiella marknaderna
(Se SOU 1993:114 s. 145-148). Gruppens rekommendationer rörande
clearing och avveckling samt derivathandeln har fått stor betydelse.
Enligt Trettiogruppen bör avvecklingen av aktieaffärer ske senast tre
dagar efter avslutet (T+3).
En förkortning av avvecklingsperioden kan som redovisats ovan minska
riskerna vid clearing och avveckling. Av väsentlig betydelse för aktörerna
vid clearing och avveckling är också att matchningen av gjorda avslut
sker snabbt och att korrekt information tas fram om aktuella åtaganden
att leverera och betala. På så sätt kan de inblandade aktörerna på ett
tidigt stadium av clearing- och avvecklingsprocessen överblicka de kom-
mande åtagandena och bedöma behovet av exempelvis kompletterande
affärer, värdepapperslån och kredit. Ett snabbt och korrekt matchnings-
förfarande kan således väsentligt bidra till en säker och effektiv av-
veckling.
Nettning
Det är relativt vanligt att det sker en avräkning av förpliktelserna mellan
två parter (bilateral), men det kan även förekomma avräkning mellan
flera parter (multilateral). Denna avräkning kallas nettning, eller netting
som är det anglosaxiska uttrycket. Det bör anmärkas att begreppet multi-
lateral nettning har kommit att användas för sådan nettning som juridiskt
sett är att betrakta som bilateral nettning, nämligen den nettning som sker
genom en central motpart. Om nettning endast sker mellan en part och
den centrala motparten utan att en tredje parts förpliktelser berörs är det
46
ur juridisk synvinkel fråga om bilateral nettning. Multilateral blir Prop. 1995/96:50
nettningen först när B:s skuld till A avräknas genom en avräkning av B:s
fordran på C.
Genom nettning kan kraven på utväxling av prestationer, t.ex. finan-
siella instrument eller betalningar inkl, valuta, minskas i betydande om-
fattning. Om nettningen är juridiskt hållbar och parterna har avtalat om
hur uppkommande problem skall hanteras samt är väl medvetna om inne-
börden av nettningen kan den minska riskerna vid handeln på de finan-
siella marknaderna. För att säkerställa den juridiska hållbarheten av
bilateral nettning genomfördes våren 1995 en lagreglering av sådan
nettning. I prop. 1994/95:130 som föregick lagstiftningen behandlas
nettning utförligt.
Säkerheter
En part eller en clearingorganisation kan skydda sig mot riskerna vid
handeln på den finansiella marknaden genom att kräva säkerhet av mot-
parten resp, clearingmedlemmama för förpliktelsernas fullgörande.
Ett sätt att skydda sig mot ersättningskostnadsrisken (marknadsrisken)
är att, efter avslut har träffats, kräva säkerheter från motparten för risken
för förändringar av marknadsvärdet på dels instrument som avslutet av-
ser, dels sådana instrument som godtas som säkerheter. Sådan säkerhet
krävs regelmässigt av en clearingorganisation som går in som central
motpart eller garant i affärer, men det är inte helt ovanligt att likartade
säkerhetskrav ställs även vid handel direkt mellan parter eller deras
ombud. Tidpunkten för skyldigheten att erlägga sådan säkerhet, ibland
kallad initial säkerhet, kan variera men är ofta knuten till tidpunkten och
villkoren för clearingorganisationens åtagande.
Efter det att initial säkerhetet har ställts går det vanligen viss tid till av-
vecklingen. Detta gäller främst vid derivathandeln, där tiden mellan
avslut och avveckling kan vara mycket lång, kanske flera år, men även
vid avistahandeln kan betydande variationer förekomma, från avveckling
dagen efter avslut till avveckling flera veckor efter det att avslutet har
träffats. Under denna tid kan givetvis värdet på de aktuella instrumenten
eller valutan förändras och därmed partens position och exponering. För
att bevara skyddet under tiden fram till avvecklingen kräver vanligen
clearingorganisationen ytterligare säkerheter, s.k. marginalsäkerheter, om
de inledningsvis ställda säkerheterna inte täcker värdeförändringarna över
tiden. Storleken av marginalsäkerhetema räknas vanligen ut genom en
marknadsvärdering av clearingmedlemmamas positioner. Kravet på
marginalsäkerhet påverkas, förutom av instrumentets aktuella mark-
nadsvärde, vanligen av marknadens och instrumentets historiska kursrör-
lighet.
Vilken position skall då ligga till grund för beräkningen av marginalsä-
kerhetskravet? Ett sätt är att göra en nettoberäkning av medlemmens posi-
tion i handeln. Beräkningen av marginalsäkerheten kan även bygga på en
bruttobedömning, som innebär att säkerhet fordras för varje enskild
47
position med negativt värde. Vidare kan bedömningen utgå från medlem- Prop. 1995/96:50
mens position i handeln med ett instrument eller medlemmens samman-
lagda position beträffande flera liknande instrument. Även s.k. cross-
clearing (korsclearing) förekommer. Med detta uttryck avses beräkning
av säkerhetskraven på basis av en medlems position avseende flera olika
instrument, t.ex. optioner och terminer, vid en marknadsplats. Uttrycket
kan också avse system som möjliggör beräkning av säkerhetskraven på
basis av deltagarnas sammanlagda position på skilda marknader. Valet av
beräkningsmetod för säkerhetskraven påverkar givetvis riskerna i syste-
met, deltagarnas kostnader samt fördelningen av dessa risker och
kostnader. Det bör anmärkas att det även vid den s.k. oclearade handeln
med finansiella instrument och valuta i växande omfattning förekommer
krav på att säkerheter skall ställas, bl.a. marginalsäkerheter.
Av väsentlig vikt är möjligheten att i en krissituation snabbt kunna
realisera säkerheterna. Endast likvida tillgångar bör därför godtas som
säkerheter. Kontanta medel motsvarar i princip detta krav. Är det så att
clearingorganisationen godtar säkerheter i form av utländsk valuta måste
kursrisken beaktas vid värderingen av den utländska valutan ifråga. Vad
gäller finansiella instrument som säkerhet görs vanligen ett avdrag från
marknadsvärdet vid bestämmande av instrumentets säkerhets- eller belå-
ningsvärde. Storleken av avdraget varierar, från några få procent be-
träffande s.k. guldkantade papper, t.ex. statsobligationer, till avdrag med
40-50 % på OTC-aktier. Avdraget bör bl.a. täcka risken för kursfall vid
en försäljning av instrumentet i en krissituation.
Det bör nämnas att en bedömning också bör ske av säkerhetsmassans
sammansättning, t.ex. hur stor andel av en clearingorganisations säker-
heter som bör få bestå av bankgarantier och hur stor del av sådana
garantier som i sin tur får bestå av garantier från ett och samma institut.
Samma diskussion kan i viss mån också föras om hur stor andel av den
sammanlagda säkerhetsmassan som bör få utgöras av ett och samma inst-
rument eller typ av instrument, dels med beaktande av möjligheten att
snabbt omsätta detta instrument (likviditeten på just detta instruments
marknad), dels med hänsyn till risken för att emittenten ställer in
betalningarna.
Kravet på att ställda säkerheter och lämnade garantier skall vara snabbt
tillgängliga innebär att clearingorganisationens legala rätt att i en kris-
situation utan dröjsmål tillgodogöra sig säkerheten eller erhålla garantera-
de medel bör stå utom allt tvivel.
Ett ytterligare sätt för clearingorganisationen att skydda sig är att kräva
säkerhet i form av panträtt i det eller de instrument som är föremål för
clearing och avveckling, även benämnt säkerhet i förvärvsobjektet. Även
andra instrument, än de instrument som förekommer i den aktuella
affären, kan självfallet godtas som pant. För att undanröja eventuellt
tvivel om clearingorganisationens rätt till ställd pant kan panträtten lag-
fästas, s.k. legalpant.
48
Krav på clearingmedlemmar
Prop. 1995/96:50
Ett annat sätt att begränsa riskerna vid clearing och avveckling är att
ställa upp krav för medlemskap i ett clearingsystem. Såväl clearingorga-
nisationer som clearingmedlemmar har berättigade krav på att medlems-
kretsen begränsas. Eftersom problem vid clearing och avveckling kan på-
verka det finansiella systemet har även staten ett intresse av vilka krav
som uppställs för medlemskap i ett clearing- och avvecklingssystem.
Medlemskap i ett sådant system kan emellertid innebära konkurrens- och
kostnadsfördelar för en medlem gentemot indirekta medlemmar och
andra. På grund härav bör kriterierna för medlemskap i ett clearing- och
avvecklingssystem vara öppet redovisade och icke-diskriminerande. Det
vanliga är att kraven i första hand avser medlemmarnas finansiella styrka
och operativa kapacitet.
Kraven på finansiell styrka varierar givetvis beroende på hur clearing-
verksamheten är organiserad, vilka risker som föreligger och hur dessa
är fördelade samt den aktuella marknadens struktur. Kraven kan också
variera beroende på i vilken omfattning medlemmen deltar i clearingverk-
samheten. En medlem kan delta i clearingen endast för egna affärer eller
för egna affärer och kunders affärer. Andra medlemmar, ibland kallade
direkta clearingmedlemmar, kan cleara också för s.k. indirekta clearing-
medlemmar. En indirekt clearingmedlem kan exempelvis vara en börs-
medlem som den direkta clearingmedlemmen utför clearingtjänster åt.
Liksom börserna ställer även clearingorganisationer krav på visst minimi-
kapital för medlemsskap. Eftersom själva handeln i princip är mindre
riskfylld än avvecklingen är det vanligt att clearingorganisationer ställer
ett högre krav på kapital än t.ex. den börs som organisationen är knuten
till. Medlemskretsen i en börs och i en clearingorganisation kan därför
skilja sig åt på det sättet att endast särskilt finansiellt starka institut är
direkta clearingmedlemmar.
Utöver finansiell styrka ställs vanligen krav på att clearingmedlemmar-
na skall ha den operativa och administrativa kapacitet som behövs för
deltagande i clearingverksamheten. Därvid avses till en början att perso-
nalen har erfarenhet av och kunskaper om clearingverksamhet samt att
den avdelning som hanterar clearingfrågoma, vanligen back-office, har
nödvändiga resurser och rutiner för att kunna hantera uppkommande prob-
lem och risker. Vidare bör medlemmarna ha väl fungerande riskhante-
ringssystem. Kraven på operativ kapacitet avser vidare medlemmarnas
data- och kommunikationsutrustning. Dessa faciliteter skall tillfredsställa
högt ställda krav på tillförlitlighet.
Övervakningen av medlemmarnas positioner
På samma sätt som en part måste övervaka sina motparters finansiella
ställning måste det ske en kontinuerlig övervakning av medlemmarna i en
clearingorganisation. Denna övervakning bör omfatta medlemmarnas
positioner och exponering i handeln och kontroll av deras finansiella
49
styrka genom exempelvis regelbundna redovisningar av finansiella Prop. 1995/96:50
nyckeltal. Även tekniska system, administrativa rutiner och säkerhets-
systemens funktion bör kontinuerligt kontrolleras. Ett särskilt problem är
i detta sammanhang ansvaret för övervakningen av medlemmarna och hur
denna övervakning skall organiseras och koordineras.
Aktörerna på denna marknad, främst banker, värdepappersbolag,
börser och clearingorganisationer står, liksom visssa av de institutionella
investerarna, t.ex. försäkringsbolag och värdepappersfonder, vanligen
under löpande tillsyn av en myndighet. Vidare övervakar clearingorganisa-
tionen sina medlemmar. Därtill kommer att medlemmarna bör övervaka
varandra, särskilt om clearing- och avvecklingssystemet innebär att mot-
partsriskema helt eller delvis kvarstår för medlemmarna eller om ingen
clearingorganisation finns.
Den tilltagande internationaliseringen har medfört en fokusering på
övervakningsfrågor. Förutom problemet med att övervaka en clearings-
medlems aktiviteter på skilda marknader tillkommer att sådana aktiviteter
kan komma att bedrivas under skilda jurisdiktioner. Övervakningen av
clearingmedlemmars finansiella styrka och exponering är en komplex
fråga. En clearingorganisation kan oftast endast erhålla snabb och korrekt
information om medlemmens position på en viss marknad, nämligen den
marknad clearingorganisationen betjänar. Det vanliga är emellertid att en
clearingmedlem är aktiv på flera olika marknader och därmed kan ha posi-
tioner på t.ex. aktie-, penning-, derivat-, OTC- och valutamarknaden.
Detta medför givetvis svårigheter för tillsynsmyndigheter, clearing-
organisationen och andra clearingmedlemmar att göra en snabb och
korrekt bedömning av clearingmedlemmens totala exponering och aktuella
finansiella styrka. Därtill kommer att medlemmens handel på andra mark-
nader kan ske genom en annan juridisk person.
Sammanfattningvis kan konstateras att den snabba utvecklingen på de
finansiella marknaderna och internationaliseringen ställer betydande krav
på övervakande myndigheters kompetens och resurser. Riskerna och risk-
hanteringen på dessa marknader innebär att det finns ett starkt behov av
ett nära samarbete och informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter i
skilda länder. Det är därvid av särskild vikt att nödvändiga kontakter
snabbt kan tas i en krissituation. Vad som nu sagts om samarbete och in-
formationsutbyte är i stora delar även tillämpligt på kontakter mellan till-
synsmyndigheter och clearingorganisationer samt kontakter mellan
clearingorganisationer.
Överenskommelser om hantering av förluster m.m.
Det kan vid clearing och avveckling finnas en överenskommelse mellan
clearingmedlemmama och clearingorganisationen om hur förluster i verk-
samheten skall hanteras och fördelas. Ett clearing- och avvecklingssystem
kan också vara uppbyggt med en clearingfond vars medel är avsedda att
täcka förluster som uppkommer när en medlem inte kan fullfölja sina
åtaganden. Uppbyggnaden av fonden kan ske på olika sätt, t.ex. genom
50
årliga insättningar av clearingmedlemmama eller genom att clearing- Prop. 1995/96:50
organisationen avsätter överskott i rörelsen till fonden. En annan form är
att medlemmarna gentemot clearingorganisationen har åtagit sig att lämna
bidrag, eventuellt i form av riskkapital, till organisationen om en förlust
skulle uppkomma.
Det bör anmärkas att system för att hantera och fördela förluster vid
clearingverksamhet kan vara utsatta för risken att en medlem i sitt risk-
tagande utnyttjar systemets ofullständigheter. Genom att sätta gränser
eller limiter för en deltagares positioner och exponering gentemot varje
enskild motpart eller mot clearingorganisationen kan denna risk i viss
mån begränsas. En annan lösning är att fördela eventuella förluster på
sådant sätt att medlemmarna har kvar incitament att hela tiden pröva
motparternas finansiella styrka. Detta kan ske genom att förluster till
följd av en medlems fallissemang inte fördelas solidariskt mellan clearing-
medlemmama utan efter varje medlems andel av affärer med den falle-
rande medlemmen.
Förutom det egna kapitalet och stöd från medlemmarna kan en clearing-
organisation ha ekonomiskt stöd från andra institut. Det kan vara fråga
om ekonomiskt starka ägare som i avtal åtagit sig att stödja clearingverk-
samheten. Ett exempel är när clearingorganisationen ägs av ett konsor-
tium av banker och andra finansiellt starka institut på marknaden. En
clearingorganisations ekonomiska styrka kan också stå utom allt tvivel
genom åtaganden eller garantier från centralbanken. Olika former av för-
säkringslösningar kan också bidraga till clearingorganisationens förmåga
att klara av förluster i rörelsen. Vid en prövning av en clearingorganisa-
tions ekonomiska styrka bör självfallet även nu nämnda resurser beaktas.
Resurserna måste vara tillgängliga i en krissituation och således verkligen
kunna bidra till att lösa clearingorganisationens akuta ekonomiska prob-
lem.
Sverige
Sedan Clearingutredningen lämnade sitt betänkande i början av år 1994
har inga större förändringar inträffat beträffande clearing och avveckling
i Sverige. VPC intar en central ställning vad avser kontohållning,
clearing och avveckling av instrument, i första hand aktier och obliga-
tioner, registrerade i VPC:s kontosystem. Övergången på penning-
marknaden från det pappersbaserade systemet till VPC:s system för
hantering av affärer på penningmarknaden har fortlöpt utan problem.
Omläggningen har resulterat i en kraftig ökning av de dagliga värden
VPC hanterar. Beträffande VPC kan noteras att bolagets verksamhet de
senaste åren gett betydande överskott som har utnyttjats till att stärka
centralens egna kapital som för närvarande uppgår till ca 70 miljoner
kronor. Det bör också anmärkas att avvecklingen av obligationsaffarer
51
4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 50
sedan i juni 1995 sker efter tre dagar mot tidigare fem dagar efter
avslutet.
På derivatmarknaden intar OM en central ställning genom att bolaget
dels clearar de derivatinstrument som handlas på OM:s börs, dels clearar
en betydande del av de derivatinstrument som handlas direkt mellan
parterna eller deras ombud på penningmarknaden, främst ränteterminer.
Det bör också noteras att det i Clearingutredningen beskrivna bolaget
SwedeSettle AB som hade långt framskridna planer på att bli en aktör på
den svenska clearingmarknaden lades ned våren 1994.
I juli 1994 offentliggjorde Riksbanken studien Den svenska derivat-
marknaden — omfattning och systemrisker. En viktig utgångspunkt för
studien var om handeln på en viss delmarknad var "clearad" eller inte.
Med clearad handel avsågs därvid de affärer som avvecklas med en
clearingorganisation som central motpart, t.ex. OM eller The London
Clearing House som clearar affärerna vid derivatbörsema i London. En
arman skiljelinje var om instrumenten är standardiserade eller inte. Av
studien framgår att derivatmarknadema för instrument med valuta resp,
räntebärande papper som underliggande tillgång är de klart största och att
aktiederivatmarknaden är av betydligt mindre omfattning. Den månatliga
omsättningen har under år 1993 beräknats till ca 700 miljarder kronor för
valutaderivat och ca 800 miljarder kronor för räntederivat. Siffran för
aktiederivat var 6 miljarder kronor. Råvaruderivatmarknaden har bedömts
vara av än mindre omfattning. I studien konstateras vidare att någon
clearing inte förekommer av valutahandeln i Sverige. Detta gäller både
avistahandeln och handeln med derivat. Undersökningen tyder på att om-
kring 50 % av handeln med räntederivat clearas, medan ca 78 % av
derivathandeln med aktier sker i clearade former. Det kan också noteras
att studien visar att koncentrationsgraden på valutamarknaden är mycket
hög. De fyra största aktörernas marknadsandel av handeln med valuta var
86 % för avistahandeln och 85 % för derivathandeln år 1993. En stor del
av handeln på valutamarknaden sker med en svensk bank och en utländsk
bank som parter (81 % av avistahandeln och 59 % av derivathandeln).
I studien har också en riskvärdering gjorts av den svenska derivatmark-
naden. Bedömning har därvid skett av operativa och legala risker samt
marknads-, likviditets- och motpartsrisker inom de olika delmarknaderna.
Sammantaget anses riskerna vara under genomsnittet för sådan handel
som är föremål för central clearing medan riskerna är över genomsnittet
för icke-clearad handel med icke-standardiserade derivatinstrument (kallas
genuin OTC). Risken för systemstömingar på derivatmarknaden anses
vara mest påtaglig inom handeln med valutaderivat men även inom den
icke-clearade handeln med räntederivat föreligger systemrisker. Inom
dessa två områden är omsättningen hög och handeln är koncentrerad till
ett fåtal stora banker. En slutsats i studien är att de stora bankernas risk-
hanteringssystem och aktiviteter inom dessa områden måste följas för att
förebygga systemrisker. För sådan derivathandel som är föremål för
central clearing sägs att intresset från systemrisksynpunkt bör riktas mot
den aktuella clearingorganisationen. Enligt studien är det således viktigt
att OM har hög kvalité i sin riskhantering samt att OM omfattas av en
Prop. 1995/96:50
52
tillsyn som tillfredsställer högt ställda krav. Den genuina OTC-handeln Prop. 1995/96:50
som från risksynpunkt har uppmärksammats internationellt anses inte
representera någon påtaglig systemrisk i Sverige till följd av sin ringa
omfattning. Studien visar vidare att svenska icke-finansiella företag i all-
mänhet är inriktade på att använda derivatinstrument i syfte att skydda
sina positioner (hedging). Slutsatsen i studien är att på den svenska
derivatmarknaden bör de stora bankerna och OM stå i fokus i system-
risksammanhang.
Finansinspektionen har under hösten 1994 gett ut allmänna råd avseen-
de styrning, information och intern kontroll inom kredit- och värde-
pappersinstitut (FFFS 1994:35). I dessa råd betonas bl.a. styrelsens
ansvar för verksamheten i ett institut och att styrelsen bör försäkra sig om
att det för de risker som inryms i institutets centrala verksamhetsområden
fastställs interna instruktioner för styrning och intern information.
Dessutom bör styrelsen försäkra sig om att det fastställs riktlinjer för hur
den interna kontrollen skall vara organiserad. I övrigt kan nämnas att
rådet innehåller riktlinjer för styrning och uppföljning av risker samt
vilka risker som bör kontrolleras.
Betaltjänsteutredningen har i augusti 1995 lämnat sitt slutbetänkande
Betaltjänster (SOU 1995:69). I betänkandet föreslås en lag om betal-
tjänster innehållande näringsrättsliga och civilrättsliga regler. Den före-
slagna lagen innehåller bl.a. regler om auktorisation och tillsyn av företag
som yrkesmässigt tillhandahåller allmänheten betaltjänster. Från dessa
regler undantas emellertid svenska företag som står under Finansinspek-
tionens tillsyn enligt annan lagstiftning samt vissa utländska företag.
Tyngdpunkten i betänkandet ligger på sådana betaltjänster som används
av privatpersoner och på mindre företags betalningstransaktioner.
Utomlands
Det förhållande att störningar vid clearing och avveckling på värdepap-
persmarknaden kan sprida sig till andra marknader och till betalnings-
systemet medför att centralbankerna har ett betydande intresse av dessa
funktioners tillförlitlighet. På uppdrag av kommittén för betalnings- och
avvecklingssystem, tillsatt av centralbankscheferna i G 10-ländema
(Belgien, Frankrike, Italien, Japan, Kanada, Nederländerna, Schweiz,
Storbritannien, Sverige, Tyskland och USA) har en arbetsgrupp gjort en
studie, Cross-Border Securities Settlements, av avvecklingen vid gräns-
överskridande värdepappersaffärer. Gruppens rapport kan ses som en
fortsättning på det arbete som resulterade i den i föregående avsnitt
behandlade DVP-rapporten. I DVP-rapporten analyseras riskerna vid
avvecklingen av värdepappersaffärer i nationella avvecklingssystem. I den
nu föreliggande rapporten om avvecklingen av gränsöverskridande värde-
pappersaffärer behandlas riskerna när partema i en värdepappersaffär
kommer från olika länder. I rapporten konstateras att analyserna och
bedömningarna i DVP-rapporten är tillämpliga även på gränsöverskridan-
de affärer. Skillnader i riskhänseende föreligger främst i två avseenden,
53
nämligen beträffande den legala risken och att det vid gränsöverskridande Prop. 1995/96:50
avveckling tillkommer en valutarisk. Avvecklingen av gränsöverskridande
affärer medför regelmässigt att flera rättssystem kan vara tillämpliga.
Lagvals- och lagkonfliktsfrågor kan därvid uppstå som komplicerar
analysen av den legala risken. Gruppens rapport bekräftar att utländska
aktörer utan fast driftsställe i ett land mycket sällan deltar direkt i
avvecklingen i det landets nationella system. I stället avvecklar de
utländska aktörerna huvudsakligen sina affärer genom en "lokal agent"
eller mellanhand, dvs. ett värdepappersinstitut med direkt tillträde till det
nationella systemet. Förfarandet med mellanhänder är vanligt även vid
avveckling av affärer mellan inhemska aktörer men det typiska för
avvecklingen av gränsöverskridande affärer är just att ett antal mellanhän-
der är inblandade vid avvecklingen. I rapporten konstateras också att
avvecklingen av en gränsöverskridande affär vanligen sker i värdepappe-
rets utgivningsland. Detta gäller både om en av parterna eller båda
parterna i affären har driftställe utanför utgivningslandet. Det bör
emellertid noteras att den gränsöverskridande handeln med statspapper
utgivna av länder i Europa har ökat enormt och att stora volymer av
sådana papper numera avvecklas i Belgien (Euroclear) eller Luxemburg
(Cedel). Det innebär att de internationella clearingorganisationema på ett
mycket påtagligt sätt konkurrerar med de nationella clearingorganisatio-
nema.
I gruppens rapport har fem olika typer av länkar för avveckling av
gränsöverskridande värdepappersaffärer identifierats. Utgångspunkten för
de olika länkarna är att minst en av partema, nedan den utländska ak-
tören, i affären inte har driftställe i det land instrument i fråga har
utgivits. De olika länkarna är följande. Länk 1 innebär att den utländske
aktören från driftstället i utlandet har direkt tillträde, t.ex. som clearing-
medlem eller kontoförande institut, till clearingorganisationen eller den
nationella kontohållaren (centrala värdepappersförvararen). Denna typ av
länk förekommer hos OM Stockholm. Hos Värdepapperscentralen före-
kommer inga utländska institut som kontoförande institut. I detta sam-
manhang bör nämnas att Stockholms Fondbörs har utländska börsmed-
lemmar, från Danmark, Norge och Storbritannien, som inte har fast drift-
ställe i Sverige. Länk 2 innebär att den utländske aktören utnyttjar en
lokal aktör som mellanhand för avveckling av värdepappersaffärer ut-
givna i det landet. Länk 3 innebär att den utländske aktören utnyttjar ett
och samma institut för avveckling av samtliga eller en stor del av sina
värdepappersaffärer. Detta institut, en s.k. global custodian, använder i
sin tur på de olika nationella marknaderna lokala institut. Genom att
utnyttja en global custodian slipper exempelvis institutionella investerare
av typen pensionsfonder och värdepappersfonder bygga upp en egen
organisation för avvecklingen av sina världsomspännande affärer. Den
fjärde typen av länk — länk 4 — utgör en uppkoppling mot en av de inter-
nationella clearingorganisationema Euroclear och Cedel. Förutom banker
och värdepappersbolag har flera nationella clearingorganisationer/konto-
hållare länkar till Euroclear eller Cedel. Slutligen finns det kopplingar —
54
länk 5 — mellan skilda länders nationella clearingorganisatio- Prop. 1995/96:50
ner/kontohållare.
Gruppens slutsats i rapporten är att centralbankerna ur systemrisksyn-
punkt inte bara bör bevaka de nationella clearingorganisationemas och
kontohållamas riskhantering utan också riskhanteringen och effekterna av
problem hos övriga aktörer, t.ex. stora banker, som spelar en central roll
som mellanhänder vid avvecklingen av gränsöverskridande värdepappers-
affärer.
Beträffande centralbankerna i G 10-ländema bör också nämnas att
Baselkommittén för banktillsyn under år 1994 har gett ut riktlinjer för
hanteringen av risker avseende derivatinstrument. Även i dessa riktlinjer
betonas betydelsen av att styrelsen och ledningen har en tillfredsställande
uppsikt över det egna institutets derivathandel. För att minska riskerna
vid derivathandeln betonas i riktlinjerna att ett institut skall ha ett adekvat
riskhanteringssystem och en omfattande intem kontroll och revision.
I slutet av februari 1995 kraschade den anrika engelska banken Bärings
Bank. Hos en filial till ett av bankens dotterbolag hade samlats förluster
i storleksordningen 830 miljoner pund (ca 10 miljarder kronor). Förlust-
erna kom från handel med derivatinstrument avseende Tokyo-börsens
Nikkei-index. Kraschen i Bärings Bank har analyserats i ett antal rappor-
ter. Av dessa framgår bl.a. följande. Förlusterna orsakades av icke
tillåtna affärer som hade dolts och att allvarliga brister förelåg i Bärings
kontrollsystem samt att oklarheter och förvirring i Bärings ledning ledde
till att de riktiga positionerna inte blev kända i tid. Det kan vidare
konstateras att varken externa revisorer eller tillsynsmyndigheter upp-
täckte de riktiga positionerna. I den engelska rapporten, Report of the
Board of Banking Supervisors: Inquiry into the Circumstances of the
Collapse of Bäring, framförs bl.a. följande slutsatser.
1. Ledningen i ett institut har en skyldighet att förstå den affärsverk-
samhet de är satta att styra.
2. Ansvaret för varje affärsverksamhet måste vara klart och känt.
3. Separation av uppgifter inom ett institut är fundamentalt för varje
effektivt kontrollsystem. Handlaren i Singapore var ansvarig för både
front- och back-office. (Back-office är det vanliga namnet på den av-
delning hos en bank eller ett värdepappersbolag som sköter registreringen
och kontrollen av affärerna som handlama — front-office — har genom-
fört. Back-office ansvarar oftast även för clearing och avveckling av
dessa affärer.)
4. Det måste finnas en intem kontroll och en självständig riskhantering
för varje affärsverksamhet.
5. Ledningen i institutet måste försäkra sig om att väsentliga svagheter
som upptäcks snabbt åtgärdas.
Bärings kollaps ledde till att aktieägarna förlorade sina medel liksom
till förluster för långivare till Bärings. Däremot kunde positionerna i
Asien avslutas eller föras över till andra börs- och clearingmedlemmar
utan förluster för övriga medlemmar eller deras kunder. Inte heller vid
börserna och clearingorganisationema i London orsakade Baringkollapsen
några förluster.
55
Sammanfattningsvis kan konstateras att Baringskraschen visar vikten av Prop. 1995/96:50
att varje finansiellt institut har en väl fungerande intern kontroll och led-
ning. Vidare visar kraschen att en central clearing med ett adekvat säker-
hetssystem kan skydda en fallerande aktörs motparter. I rapporterna och
i den s.k Windsor-deklarationen betonas en mycket aktuell fråga, med
hänsyn till direktivet 93/22/EEG om investeringstjänster på värdepappers-
området (investeringstjänstedirektivet), som träder i kraft den 1 januari
1996, nämligen betydelsen av information och samarbete över gränserna
mellan främst tillsynsmyndigheterna. Windsor-deklarationen tillkom vid
ett möte i maj 1995 i Storbritannien mellan tillsynsmyndigheter från 16
länder.
För att förbättra säkerheten vid handeln på valutamarknaden har det
länge funnits önskemål, bl.a. från centralbankerna, om en centraliserad
clearing av denna handel. Exchange Clearing House, vanligen kallat
ECHO, är en clearingorganisation för nettning och avveckling av valuta-
affärer mellan i första hand stora, internationellt verksamma banker.
ECHO har säte i London och ägs av ett antal stora banker, bl.a. SE-
Banken och Sparbanken. Bank of England har tillsammans med central-
bankerna i aktuella länder tillsyn över ECHO. Som tidigare berörts med-
för ett system med en central motpart inte bara fördelar utan också nack-
delar ur riskhanteringshänseende. Visserligen minskas riskerna för del-
tagarna men clearingorganisationen är som central motpart utsatt för både
kredit- och likviditetsrisker från båda sidor av affären. Det sker således
en koncentration av risk hos denna organisation. Med hänsyn härtill och
till de svåröverblickbara konsekvenser ett fallissemang från ECHO:s sida
skulle få för de finansiella marknaderna har Bank of England som till-
synsmyndighet ställt upp höga krav på ECHO, bl.a. avseende den juri-
diska säkerheten. ECHO fick i augusti 1995 tillstånd av Bank of England
att starta sin verksamhet.
Vid prövningen av svenska bankers deltagande i ECHO har diskuterats
om säkerheter ställda till en clearingorganisation enligt svensk rätt kan
återvinnas eller inte. Med hänvisning till den stora betydelse säkerheter
har i clearing- och avvecklingssystem på de finansiella marknaderna har
riksbanksfullmäktige överlämnat en framställan till Finansdepartementet
(dnr Fi 5147/95) om ändring i konkurslagen (1987:612). Grunden för
framställan är att erforderlig klarhet inte kan åstadkommas på annat sätt
än genom lagstiftning.
Inledning
I Sverige har de senaste åren väsentliga delar av regelsystemet på värde-
pappersmarknaden reviderats. Därvid har eftersträvats att inte bara an-
passa regelsystemet till de nuvarande förhållandena utan också att beakta
den pågående utvecklingen av såväl den svenska som de internationella Prop. 1995/96:50
marknaderna (se bl.a. prop. 1990/91:142 s. 73).
Lagstiftningen om clearingverksamhet omfattar endast clearing av op-
tioner och terminer. Skälet för att någon mer heltäckande lagstiftning inte
genomfördes vid tillkomsten av lagen om börs- och clearingverksamhet
var att det då saknades beslutsunderlag för en sådan reglering av
clearingverksamhet. Genom Clearingutredningens betänkande är denna
brist numera undanröjd. I det följande skall redovisas regeringens
allmänna utgångspunkter beträffande behovet av en offentlig reglering av
clearingverksamhet och inriktningen av en sådan reglering (avsnitt 4.3).
Skyddsintressen
En huvuduppgift för det finansiella systemet är att upprätthålla ett effek-
tivt betalningssystem. En kris i banksektorn anses utgöra det största hotet
mot det finansiella systemets stabilitet (se prop. 1992/93:135 s. 14 och
15). Värdepappersmarknaden och även valutamarknaden saknar emeller-
tid inte betydelse i detta sammanhang. På dessa marknader avvecklas
dagligen affärer i storleksordningen 100-300 miljarder kronor enbart i
Sverige. Dessa affärer avvecklas mellan banker, värdepappersbolag och
andra aktörer, med eller utan medverkan av en clearingorganisation. I
första hand bankerna men även värdepappersbolag och clearingorganisa-
tioner kan ha viktiga uppgifter för att upprätthålla ett stabilt och säkert
betalningssystem. Värdepappersmarknaden och valutamarknaden har
starka kopplingar till betalningssystemet. Ett exempel på denna koppling
är att betalningarna för affärer med finansiella instrument i betydande
omfattning slutligt avvecklas i Riksbankens RlX-system. Om t.ex. en
bank skulle gå omkull kan detta leda till förluster för andra aktörer och
därmed en avsevärd risk för att problem vid clearing och avveckling på
värdepappersmarknaden eller valutamarknaden kan komma att påverka
betalningssystemet.
Det är särskilt följande situationer på de finansiella marknaderna som
har utpekats som tänkbara orsaker till en allvarlig kris. En clearingorga-
nisation intar en mycket central ställning inom handeln och kan om orga-
nisationen inträder som motpart eller garant bära en väsentlig del av an-
svaret för hanteringen av riskerna vid clearing och avveckling. Problem
för en sådan clearingorganistion medför med all sannolikhet betydande
störningar på den aktuella marknaden men också risk för störningar på
andra marknader och kanske i hela det finansiella systemet.
Vid OTC-handeln med derivatinstrument och valuta är det fråga om
mycket stora affärer och stora aktörer, i huvudsak bankinstitut. Om en
sådan aktör skulle få problem att klara av sina förpliktelser kan detta
sprida sig till andra marknader och andra aktörer samt i värsta fall fort-
planta sig i det finansiella systemet. För svensk del har Clearingutred-
ningen anmärkt att ett fallissemang på penningmarknaden skulle, med hän-
syn till affärernas storlek och aktörernas betydelse, kunna utgöra ett tänk-
bart hot mot det svenska finansiella systemets stabilitet. Med samma
57
måttstock skulle även ett fallissemang på valutamarknaden kunna medföra Prop. 1995/96:50
likartade problem.
I Riksbankens derivatundersökning konstateras att clearing och avveck-
ling genom en clearingorganisation kan medföra flera fördelar ur risk-
hanteringssynpunkt men också att det sker en koncentration av riskerna
hos en sådan clearingorganisation som går in som central motpart. Slut-
satsen i undersökningen är att en sådan clearingorganisation bör stå i
fokus i systemrisksammanhang. Utöver en clearingorganisations fallisse-
mang är bedömningen i derivatundersökningen att risken för systemstör-
ningar inom den svenska derivatmarknaden får anses mest påtaglig inom
sådan handel som inte omfattas av central clearing och som kännetecknas
av stora affärer och en koncentration av handeln till de stora bankkon-
cemema. Handeln med valuta och valutaderivat och den handeln med
räntederivat som inte är föremål för central clearing har på dessa grunder
pekats ut som särskilt riskfyllda ur systemrisksynpunkt.
En clearingorganisations centrala ställning och organisationens ansvar
för riskhanteringen talar, sammanfattningsvis, för att en övergripande
offentlig reglering av sådana institut bör ske.
Stärka den finansiella marknadens funktion
En clearingorganisations ställning på de finansiella marknaderna medför
att det är av mycket stor vikt att aktörerna har förtroende för clearingor-
ganisationens förmåga att sköta clearingen och avvecklingen. Om aktörer-
na skulle förlora förtroendet för en clearingorganisation kan det medföra
stora problem för handeln på dessa marknader.
För att värdepappersmarknaden skall kunna uppfylla sina uppgifter —
skaffa fram riskkapital och lånekapital samt effektivt fördela sparandet i
ekonomin — krävs att marknaden har aktörernas förtroende och att detta
förtroende upprätthålls genom det sätt handel och andra verksamheter,
t.ex. clearing och avveckling, bedrivs på värdepappersmarknaden. Att det
på denna marknad är säkerställt att leveranserna av finansiella instrument
och likvidutväxling kan ske på ett säkert och kostnadseffektivt sätt torde
ha stor betydelse för svenska och utländska investerare som överväger att
göra placeringar på denna marknad.
Hantering av olika risker är en väsentlig uppgift för det finansiella
systemet. Den finansiella marknaden fyller därvid en viktig funktion. En
del av dessa risker, som exempelvis ränterisken och risken för valuta-
kursförändringar, kan hanteras på denna marknad genom olika typer av
derivatinstrument. En väl fungerande clearing och avveckling kan reellt
förbättra marknadens möjlighet att fylla denna funktion och därmed på
ett väsentligt sätt bidra till den svenska finansiella marknadens konkur-
renskraft.
Vad som nu anförts gäller i tillämpliga delar även clearing och avveck-
ling i betalningssystem. Därtill kan tilläggas att den finansiella marknaden
också har stor betydelse för möjligheten att bedriva penningpolitik vilket
58
utgör ett ytterligare skäl till att det finns behov av viss offentlig reglering Prop. 1995/96:50
av clearing och avveckling.
Internationell anpassning
Med stöd av investeringstjänstedirektivet skall vissa kreditinstitut och
värdepappersföretag med säte inom EES kunna få möjlighet till tillträde
till clearing- och avvecklingsverksamhet i andra länder än i hemlandet.
Direktivet om investeringstjänster har utförligt behandlats i prop.
1994/95:50 Nya kapitaltäckningsregler m.m. De nya bestämmelser som
införts i bl.a. lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och lagen
(1992:543) om börs- och clearingverksamhet på grundval av direktivet
om investeringstjänster träder i kraft den 1 januari 1996. I den nämnda
propositionen har förutskickats att om Clearingutredningens förslag
genomförs beträffande clearing- och avvecklingsverksamhet så påverkar
detta även bestämmelserna om deltagande (medlemskap) i sådan verk-
samhet. De ändringar som i detta avseende kan behöva göras får, enligt
propositionen, övervägas vid den fortsatta beredningen av Clearingut-
redningens betänkande. En sådan prövning bör ske nu och det bör därvid
också prövas om möjligheten att få tillträde till clearing- och avveck-
lingsverksamhet även omfattar Värdepapperscentralens system för konto-
hållning av finansiella instrument (se prop. 1994/95:50 s. 122 och 123).
Av betydelse för en reglering av clearingverksamhet är, utöver EG:s
regler, de åtagande Sverige har gjort inom OECD och GATS.
Vid en reglering av clearingverksamhet och kontohållning bör det dess-
utom övervägas hur sådana regler kan bidra till att öka den svenska
marknadens och de svenska aktörernas konkurrenskraft på områden som
tidigare varit mer eller mindre skyddade från konkurrens men som i allt
högre grad numera utsätts för konkurrens från utlandet. Ett annat viktigt
övervägande är hur reglerna kan bidra till att även den gränsöverskridan-
de handeln kan avvecklas på ett säkert och effektivt sätt. Det finns därvid
ett klart behov av ett regelsystem som på ett flexibelt sätt skapar
utrymme för nya, kostnadseffektiva länkar för avveckling av gränsöver-
skridande handel utan att ge avkall på säkerhetskraven.
I föregående avsnitt har konstaterats att det föreligger betydande risker
vid clearing och avveckling och att problem vid sådan verksamhet kan
sprida sig till clearingmedlemmama och till andra aktörer samt även till
andra marknader. Det är därför ett väsentligt allmänt intresse att sådan
verksamhet inte innehåller oacceptabla risker för deltagarna, för de finan-
siella marknaderna och för det finansiella systemet. Detta intresse riktar
sig i första hand mot de direkt deltagande aktörerna, nämligen clearingor-
ganisationer och clearingmedlemmar. De senare är normalt professionella
59
aktörer, t.ex. banker, värdepappersbolag, försäkringsbolag och andra, Prop. 1995/96:50
större institutionella investerare.
En reglering av clearing och avveckling bör vara inriktad på att till-
godose detta skyddsintresse. Clearingverksamhet bör bedrivas på ett så-
dant sätt att riskerna är väl identifierade och noggrant begränsade. Därvid
bör verksamheten innehålla rutiner och säkerhetsåtgärder för hantering
av eventuella problem och risker. En viktig utgångspunkt för en reglering
bör vara att clearing och avveckling skall ske på ett sådant sätt att even-
tuella problem kan hanteras av aktörerna — clearingorganisationer och
clearingmedlemmar — vid denna verksamhet samt att risken för att prob-
lem sprider sig till andra marknader och i värsta fall till det finansiella
systemet begränsas så långt som är möjligt och rimligt.
För det fall clearing och avveckling sker på ett sådant säkert sätt med-
för det självfallet att säkerheten förbättras även för de investerare som
har tillgång till clearing- och avvecklingstjänster genom en mellanhand.
Mellanhändernas verksamhet regleras genom lagen om värdepapper-
srörelse. Genom de olika krav som i den lagen och i lagen (1994:2004)
om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag ställs på mellanhänderna och den verksamhet som de
bedriver, har investerarnas behov av rimligt skydd vad avser det ledet i
värdepappershandeln tillgodosetts. Skyddet för investerarna i nästa led,
nämligen vid avvecklingen av affärer, bör i första hand ske genom en
reglering av att clearing och avveckling inte innehåller oacceptabla risker
och sker på ett godtagbart sätt. En diskussion om vilka krav som bör
ställas vid clearing och avveckling bör därför främst omfatta de direkt
medverkande, dvs. i regel clearingorganisationer och clearingmedlemmar.
Det bör därvid anmärkas att det anförda gäller clearing och avveckling
och inte den kontoföring som sker i system där de finansiella instrumen-
ten är dematerialiserade eller immobiliserade. Vid sådan kontohållning
föreligger ett betydande intresse av att skydda de investerare vars finan-
siella instrument är kontoförda hos kontohållare som t.ex. Värdepappers-
centralen.
Med hänsyn till den ställning clearing och avveckling intar på de finan-
siella marknaderna bör enligt regeringens mening de grundläggande verk-
samhetsreglema uppställas i lagstiftningen. Dessa bör ta sikte på verk-
samhet som är förenad med betydande risker. Sådana regler utgör också
ett led i anpassningen till de internationella kraven på säkerhet vid handel
på de finansiella marknaderna. De grundläggande verksamhetsreglema
bör dessutom innehålla incitament till en säker och effektiv clearing och
avveckling.
En offentlig reglering kan emellertid inte ersätta marknadens egna ruti-
ner och regler för en säker clearing och avveckling. Av avgörande vikt
för säkerheten vid clearing och avveckling är institutens egna system för
hanteringen av riskerna vid clearing och avveckling. Institutens egna
system måste kunna hantera riskerna på ett tillfredsställande och ansvars-
fullt sätt. Det är inte minst viktigt mot bakgrund av att en väsentlig del
av handeln på de finansiella marknaderna inte är föremål för någon
central clearing. I stället sker clearingen och avvecklingen direkt mellan
parterna och deras ombud. Som berörts tidigare anses denna handel sär-
60
skilt riskfylld ur systemrisksynpunkt. Vad som i det följande sägs om Prop. 1995/96:50
riskerna och riskhantering vid clearing och avveckling med stöd av en
clearingorganisation kan i väsentliga delar även tillämpas beträffande den
clearing och avveckling som exempelvis sker i banker och värdepappers-
bolag utan stöd en clearingorganisation.
I lagen om börs- och clearingverksamhet har uppställts vissa grund-
läggande krav på clearingverksamhet. Prövning skall därvid ske av orga-
nisationen av verksamheten, uppbyggnaden av den inre kontrollen och
säkerheten samt organisationens verkställande ledning och större ägares
förmåga att driva verksamheten (se prop. 1990/91:142 s. 115, 116 och
156 samt prop. 1991/92:113 s. 59). Därtill uppställs krav på säkra
tekniska system, fritt tillträde, neutralitet och att en clearingorganisation
skall se till att medlemmarna ställer säkerhet för gjorda åtaganden (prop.
1991/92:113 s. 59-62). Enligt Clearingutredningen bör dessa krav gälla
generellt och således inte endast för den mera speciella clearingverksam-
het som för närvarande är lagreglerad. Regeringen delar utredningens
bedömning i denna del. När det gäller den interna kontrollen och i övrigt
frågan om inriktningen och utformningen av en reglering i fråga om clea-
ringverksamhet vill vi betona några huvudpunkter.
Med hänsyn till de risker som förekommer vid clearing och avveckling
bör hanteringen av dessa ägnas särskild uppmärksamhet. En utgångspunkt
bör vara att krav uppställs på att clearingorganisationer och clearingmed-
lemmar själva identifierar och mäter de väsentliga risker som föreligger
vid deras clearing och avveckling. Denna analys bör sedan ligga till
grund för institutens hantering av riskerna. Förutom att säkerställa
riskmedvetenheten i de aktuella organisationerna och bidra till att dessa
har incitament till att upprätta nödvändiga riskhanteringsrutiner kan en
sådan ordning medföra ökade möjligheter för en effektiv tillsyn av säker-
heten vid clearing och avveckling. Kravet på riskhanteringsrutiner som
har föregåtts av en riskanalys och dokumenterats i en riskhanteringsplan
är enligt regeringen av sådan betydelse att det bör lagfästas.
Beträffande riskhanteringen och den interna kontrollen i ett institut
anser regeringen att det finns skäl att betona följande. I Clearingutred-
ningens betänkande pekas på behovet av att varje institut har en väl
fungerande intern kontroll av riskerna i verksamheten, att ansvaret för
riskhanteringen är klart fastställt, att den enhet som har ansvaret för risk-
hanteringen också har de befogenheter som erfordras och också den själv-
ständighet i förhållande till andra enheter inom institutet, t.ex. handels-
eller affärssidan, som behövs samt att ledningen i ett institut är väl med-
veten om riskerna vid clearing och avveckling och hur dessa skall
hanteras. Vad Clearingutredningen anfört i dessa frågor överensstämmer
i väsentliga delar med vad Finansinspektionen meddelat i allmänna råd
avseende styrning, information och intern kontroll inom kredit- och
värdepappersinstitut (FFFS 1994:35) samt även Baselkommittén för bank-
tillsyns riktlinjer för hanteringen av risker vid derivathandeln. Att ett
institut har en riskhantering och intern kontroll som uppfyller dessa
riktlinjer är enligt vår mening en grundläggande förutsättning för att få
bedriva verksamhet på de finansiella marknaderna. Brister i detta
avseende kan för det första få allvarliga konsekvenser för institutet i fråga
61
vilket inte minst händelserna i Bärings Bank tydligt visar. Än värre är att Prop. 1995/96:50
brister i ett institut kan leda till följdförluster för andra institut och hota
förtroendet för en viss typ av institut eller en marknad. Enligt regeringens
bedömning bör därför allvarliga brister i nu diskuterat avseende leda till
en omprövning av ett instituts, i första hand clearingorganisationer och
clearingmedlemmar, fortsatta deltagande i clearing och avveckling. Efter-
som dessa riktlinjer är så viktiga och grundläggande för säkerheten på de
finansiella marknaderna bör dessa även kunna tillämpas på sådan clearing
och avveckling som sker utan stöd av en central clearingorganisation och
brister i detta avseende bör, enligt vår mening, regelmässigt leda till att
verksamhetstillståndet omprövas.
Det bör i detta sammanhang tilläggas att det är av stor vikt att clearing-
organisationer och clearingmedlemmar avsätter resurser för att fortlöpan-
de analysera och förbättra sina riskhanteringssystem.
Clearing och avveckling kan vara organiserad på skilda sätt. Som
tidigare berörts kan en clearingorganisation gå in som central motpart
eller garant och därmed överta en stor del av ansvaret för riskerna och
riskhanteringen. Vid andra former av clearing och avveckling kan detta
ansvar vara fördelat på annat sätt. Om en clearingorganisation tar ett mer
administrativt ansvar för clearingverksamheten kan riskerna vid denna
verksamhet i betydande omfattning ligga på clearingmedlemmama. Hur
riskerna och ansvaret är fördelat vid clearing och avveckling påverkar
självfallet vilka krav som bör ställas på clearingorganisationer och
clearingmedlemmar. På en clearingorganisation som går in som central
motpart kan det finnas skäl att ställa betydligt högre krav än på en
clearingorganisation som endast tar ett administrativt ansvar. I stället kan
det i sistnämnda fall finnas anledning att öka kraven på clearingmedlem-
mama.
Reglerna för clearingverksamhet bör vidare vara så utformade att de på
ett ändamålsenligt sätt, utan att säkerhetsaspekterna efterges, kan möta
utvecklingen på de finansiella marknaderna. De bör vara generella och
utformade så att de skapar utrymme för sådana nya former av clearing
och avveckling som kan förbättra säkerheten och effektiviteten vid sådan
verksamhet. Reglerna bör också bidra till en ökad konkurrens så att de
svenska aktörerna har incitament att anpassa verksamheten till internatio-
nella krav och marknadens förändringar. En reglering av clearingverk-
samhet bör dessutom som tidigare nämnts stå i överensstämmelse med
den internationella utvecklingen på de finansiella marknaderna, varvid
EG:s regler utgör en utgångpunkt. Detta är inte minst viktigt när det
gäller möjligheten för svenska clearingorganisationer och clearingmed-
lemmar att verka på internationella marknader och den svenska markna-
dens förutsättningar att attrahera utländska aktörer.
Frågor om kontohållning av finansiella instrument har nära samband med
frågor om clearing och avveckling. Som framgått av avsnitt 3 föreslås i
detta ärende vissa ändringar i den för kontohållning av dematerialiserade
instrument gällande lagstiftningen. Flera remissinstanser, bl.a. Aktiespa- Prop. 1995/96:50
rarna, Finansinspektionen, OM Stockholm AB och — i gemensamt yttran-
de — Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen har
gjort gällande att det finns ett behov av en mer generell lagstiftning vad
gäller kontohållning av finansiella instrument än aktiekontolagens regler
och att denna fråga bör utredas ytterligare. Enligt regeringens mening bör
det under den fortsatta beredningen av betänkandet prövas om en sådan
utredning är nödvändig. En annan fråga, som återstår att pröva, är om
man i ett och samma bolag kan förena en skyddad verksamhet med en
som är utsatt för konkurrens. Dessa frågor och andra återstående frågor
i betänkandet, exempelvis den om införandet av en legal panträtt, samt
vissa frågor som har aktualiserats vid remissbehandlingen avser
regeringen att behandla i ett senare sammanhang.
63
Prop. 1995/96:50
Regeringens förslag: Begreppet clearingverksamhet i lagen ombörs-
och clearingverksamhet utvidgas till att omfatta clearing, nettning
och avveckling. Tillståndskrav införs för sådan verksamhet som
innebär ett övertagande av risker eller ett väsentligt ansvar för risk-
hantering. Clearingverksamhet avseende aktier, obligationer och
andra finansiella instrument samt betalningar inkl, valuta omfattas av
tillståndskravet.
Clearingverksamhet som bedrivs av banker och värdepappersbolag
undantas från det tillståndspliktiga området. Även clearingverksam-
het som huvudsakligen allmänheten deltar i undantas.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att det tillståndspliktiga
området delas upp i två verksamheter, nämligen clearingverksamhet och
avvecklingsverksamhet. Enligt utredningens förslag skall Finansinspek-
tionen kunna medge undantag från det generella kravet på tillstånd för
clearing- och avvecklingsverksamhet.
Remissinstanserna: Remissinstanserna delar utredningens bedömning,
att det med hänsyn till riskerna vid clearing- och avvecklingsverksamhet
föreligger goda skäl att utvidga tillståndsplikten. Flera remissinstanser
anser emellertid att det av utredningen föreslagna området för tillstånds-
plikt bör inskränkas, särskilt beträffande rena betalningssystem och
valuta. Riksbanken föreslår att tillståndsplikten begränsas till sådana
områden och aktiviteter som har en påtaglig betydelse för stabiliteten i
det finansiella systemet. Finansinspektionen, Svenska Bankföreningen,
Svenska Fondhandlareföreningen, OM och SwedeSettle AB anser att de-
finitionerna av det tillståndpliktiga området bör förändras och att
betalningar inkl, valuta inte bör omfattas. Flera av dessa remissinstanser
menar vidare att det tillståndspliktiga området bör begränsas på sådant
sätt att samma eller likartad verksamhet bedriven av banker eller värde-
pappersbolag inte omfattas av den särskilda tillståndsplikten enligt lagen
om börs- och clearingverksamhet.
Gällande lagregler
En första lagreglering av clearingverksamhet genomfördes år 1991 i lagen
(1991:980) om handel med finansiella instrument (prop. 1990/91:142,
NU37). I den lagen definierades clearingverksamhet som verksamhet vid
handel med finansiella instrument som går ut på att räkna ut parternas
64
förpliktelser att betala eller leverera eller att garantera att dessa Prop. 1995/96:50
förpliktelser fullgörs. Lagstiftningen avsåg emellertid endast sådana
optioner och terminer som var föremål för handel på en reglerad marknad
eller föremål för clearingverksamhet. Krav på betryggande säkerhet upp-
ställdes för gjorda åtaganden i denna handel och detta krav fick efterges
av en clearingorganisation endast om det var uppenbart att sådan säkerhet
inte behövdes.
Reglerna om clearingverksamhet har därefter förts över till lagen om
börs-och clearingverksamhet (prop. 1991/92:113, bet. 1991/92:NU26).
I den nya börs- och clearinglagstiftningen, som trädde i kraft den 1
januari 1993, utvidgades regelsystemet för företag som bedriver clea-
ringverksamhet. I lagen om börs- och clearingverksamhet definieras
clearingverksamhet som verksamhet som består i att yrkesmässigt i
options- eller terminsavtal träda in som part eller på annat sätt garantera
att avtalet fullgörs. Sådan verksamhet som gick ut på att räkna ut
parternas förpliktelser att betala eller leverera utmönstrades således från
definitionen av clearingverksamhet. I förarbetena angavs att det saknades
behov att för närvarande ha kvar en så vid definition av clearing-
verksamhet. Denna reglering var emellertid endast avsedd som ett pro-
visorium i avvaktan på resultatet av Clearingutredningens arbete och
definitionen av clearingverksamhet kunde därför, liksom regelverket i
övrigt, komma att ändras i anledning av utredningens arbete (se prop.
1991/92:113 s. 122 och 172).
Clearingutredningen
Clearingutredningen har betonat betydelsen för värdepappersmarknaden
och även för det finansiella systemet av en säker och effektiv clearing
och avveckling. Enligt utredningens bedömning bör sådan clearingverk-
samhet på värdepappersmarknaden som på ett eller annat sätt innehåller
väsentliga risker vara föremål för reglering och tillsyn. Den centrala
ställning på värdepappersmarknaden som clearing och avveckling har
talar enligt utredningen också för att en sådan reglering bör ske. Även
språkliga och systematiska skäl talar enligt utredningen för en utvidgning,
eftersom den nuvarande definitionen i lagen varken enligt svenskt juri-
diskt språkbruk eller internationell terminologi täcker sådan verksamhet
som vanligen hänförs under begreppet clearing.
Clearingutredningen har med utgångspunkt från denna bedömning disku-
terat det tillståndspliktiga området. Därvid har utredningen anfört
följande.
"När det med denna utgångspunkt till en början gäller att ta ställning
till vilka slags finansiella instrument som definitionen bör ta sikte på
anser utredningen anledning saknas att som nu begränsa räckvidden
till options- och terminsavtal. Lagen bör omfatta finansiella instru-
ment i allmänhet och således både avistainstrument och andra deri-
vatprodukter än optioner och terminer under förutsättning att det är
fråga om finansiella instrument. Men definitionen bör också omfatta
65
clearing av betalningsförpliktelser och detta oberoende av om det är
fråga om betalning för finansiella instrument eller inte. Det är här att
märka att lagen (1991:98O) om handel med finansiella instrument om-
fattar termins- och optionshandel med valuta som underliggande till-
gång men inte valuta i sig (prop. 1990/91:142 s. 141). Eftersom det
finns starka kopplingar mellan valuta- och värdepappersmarknaden
och en clearingverksamhet avseende valuta har väsentliga likheter
med en motsvarande verksamhet beträffande finansiella instrument,
t. ex. beträffande riskerna (se bl.a. Lamfalussy-rapporten i avsnitt
3.5.1), bör även clearing av valutaaffärer vara underkastad ett
tillståndskrav. Detta resultat uppnås om clearing av betalningsför-
pliktelser generellt omfattas av den nya definitionen.
För att clearingverksamhet skall anses föreligga bör krävas att
verksamheten går ut på att på parternas vägnar utjämna förpliktelser
att betala eller att leverera finansiella instrument. Begreppet bör
vidare, liksom för närvarande, omfatta verksamhet som består i att
yrkesmässigt träda in som part eller på annat sätt garantera att
affärerna fullgörs. Detta bör gälla vare sig fråga är om derivat- eller
avistainstrument. Det är vidare att beakta att en definition av
clearingverksamhet bör utformas på det sättet att inte sådan tillfällig
clearingliknande verksamhet som ofta bedrivs av kreditinstituten
ryms inom definitionen. På samma sätt som när det gäller lagens de-
finition av begreppet börs bör förutsättas att det är fråga om en
verksamhet som en särskild organisation bedriver regelbundet och
fortlöpande.
Enligt internationellt språkbruk omfattar begreppet clearing främst
sådan verksamhet som består i att på de i förfarandet deltagande
parternas vägnar räkna ut betalningsförpliktelser och förpliktelser att
leverera finansiella instrument. Den definition som gavs i lagen om
handel med finansiella instrument i dess urprungliga lydelse avsåg
sådan verksamhet.
Att en verksamhet har denna karaktär bör dock enligt utredningens
mening inte vara tillräckligt för att clearingverksamhet skall anses
föreligga; i så fall skulle begreppet komma att omfatta verksamhet
som inte rimligen bör vara underkastad de särskilda reglerna om
clearing. Inte heller kan det anses vara en nödvändig förutsättning för
att clearingverksamhet skall anses föreligga att verksamheten om-
fattar själva uträkningen av förpliktelserna — det förekommer i praxis
exempel på clearinginstitut som hanterar utjämning av förpliktelser
sedan dessa räknats ut på annat håll.
Eftersom den verksamhet som består av uträkning av förpliktelser
således inte är en vare sig tillräcklig eller nödvändig förutsättning för
att en verksamhet skall karakteriseras som clearingverksamhet, bör
definitionen av begreppet clearingverksamhet inte lämpligen inbe-
gripa uträkningsverksamheten.
Från dessa utgångspunkter anser utredningen att en definition i
lagen lämpligen kan utformas så, att med clearingverksamhet förstås
en av en clearingorganisation bedriven fortlöpande verksamhet som
består i att antingen på clearingmedlemmamas vägnar utjämna för-
pliktelser för dem att betala eller att leverera finansiella instrument
till varandra eller också i att genom inträdande som part eller på
annat sätt garantera att sådana förpliktelser fullgörs.
En clearingen näraliggande verksamhet är avveckling — settlement
— dvs. överförande av likvid och finansiella instrument till upp-
fyllande av clearingmedlemmamas förpliktelser i den mån dessa
Prop. 1995/96:50
66
kvarstår efter ett utjämningsförfarande. En clearingorganisation Prop. 1995/96:50
hanterar vanligen även sådan verksamhet, men som påpekas redan i
utredningens direktiv hänförs den enligt internationellt vedertaget
språkbruk i allmänhet inte under själva clearingbegreppet. Även om
det skulle vara förenat med lagtekniska fördelar att låta en definition
av clearingverksamhet inbegripa även avvecklingen skulle man häri-
genom alltför mycket avvika från det språkbruk som är gängse inom
branschen. Den senare verksamheten bör i lagstiftningen lämpligen
benämnas avvecklingsverksamhet. I princip bör samma regler gälla
för avvecklingsverksamhet som för clearingverksamhet." (SOU
1993:114 s. 239-241).
Terminologi
Sedan ett avslut kommit till stånd på de finansiella marknaderna skall
leverans och betalning ske. Mellan avslutet och avvecklingen går van-
ligen viss tid. Vid avistaaffärer sker avvecklingen i de flesta fall två till
fem dagar efter avslut medan det kan gå betydligt längre tid, ibland flera
år, mellan avslutet och den tidpunkt vid vilken en derivattransaktion
slutligt avvecklas. Den fortsatta hanteringen av en affär efter avslutet kan
variera men den efterföljande processen innehåller vanligen något eller
några av följande moment, nämligen matchning, clearing, nettning och
avveckling. Parterna kan själva vidta vissa eller samtliga av dessa
moment men det är vanligt att några av momenten eller samtliga på
parternas vägnar vidtas av en bank eller ett värdepappersbolag eller av
ett särskilt institut. Den vanliga termen för ett sådant, särskilt institut är
clearingorganisation eller clearinghus.
Som utredningen liksom flera remissinstanser konstaterat är ovan-
nämnda begrepp inte helt entydiga. Detta gäller främst begreppet clearing
som kommit att beteckna ett flertal olika företeelser. Därtill kommer
problemet med gränsdragningen mellan registerföring/kontoföring och av-
veckling. Inledningsvis skall nämnda begrepp beröras liksom gränsdrag-
ningsfrågan.
Kontrollen av att parterna är överens om villkoren för affären, såsom
slag av instrument, priset, mängden och dag för likvid och leverans kallas
matchning. Denna granskning och viktiga kontroll av avslutsinforma-
tionen kan administreras, förutom av parterna själva, av deras ombud
eller av marknadsplatsen eller av clearingorganisationen.
Nettning innebär avräkning av ömsesidiga betalnings- och leveransför-
pliktelser mellan två eller flera parter (bilateral resp, multilateral
nettning). I propositionen 1994/95:130 Avtal om avräkning (nettning) vid
handel med finansiella instrument och valuta har nettning behandlats
utförligt (se s. 7-11).
Begreppet clearing kan beteckna uträkningen, sammanställningen och
redovisningen av parternas betalnings- eller leveransförpliktelser men kan
också utnyttjas som sammanfattande begrepp för de avslutande momenten
67
5 Riksdagen 1995/96. 1 samt. Nr 50
efter en affär på de finansiella marknaderna. Därtill kommer att ordet Prop. 1995/96:50
clearing, såväl i Sverige som i andra länder, har kommit att användas
som prefix vid beteckningar på institut eller verksamheter på detta
område, t.ex. clearingorganisation och clearingverksamhet. I detta
sammanhang bör nämnas att Clearingutredningen har påpekat att det inte
finns någon skarp gräns mellan nettning och clearing; i grunden är det
enligt utredningen fråga om samma eller liknande förfaranden (SOU
1993:114 s. 19). Riksbanken har därvid anmärkt att utredningens påståen-
de äger sin giltighet som beskrivning på hur flertalet värdepapperssystem
fungerar men att resonemanget blir mindre adekvat om man vidgar per-
spektivet till clearing- och avvecklingsverksamhet utanför värdepappers-
området. Den diskussion som förs beträffande clearing, nettning och av-
veckling av stora betalningar handlar nämligen i väsentliga delar om att
undvika nettning inom ramen för centralbankernas clearing- och avveck-
lingssystem för stora betalningar och i stället avveckla dessa brutto i
realtid (Real Time Gross Settlement, RTGS). Ett exempel inom värde-
pappersområdet på clearingverksamhet som inte innehåller någon nettning
är den verksamhet som bedrivs av de internationella clearingorganisa-
tionema Euroclear och Cedel.
Med avveckling, dvs. vad som på engelska kallas settlement, förstås
vanligen lösande av betalnings- eller leveransförpliktelser på de finan-
siella marknaderna genom att betalningsmedel, inkl, valuta, eller finan-
siella instrument överförs från en part till en annan. När det gäller
avvecklingen uppkommer en annan gränsdragningsfråga nämligen gente-
mot registerföring/kontohållning. Leveransen av finansiella instrument
kan ske genom att dessa fysiskt överlämnas av säljaren till köparen. Såväl
i Sverige som i de flesta andra länder med en utvecklad finansiell mark-
nad sker emellertid leveransen av finansiella instrument genom att en
överföring sker från säljarens konto till köparens konto i ett kontosystem.
I ett sådant system finns instrumenten registrerade på konton, och en
överföring genom registrering på ett konto fyller samma funktion och har
i princip samma rättsverkningar som ett överlämnande av instrumenten
i fysisk form (tradition). Ett sådant kontosystem kan beroende på de
legala förutsättningarna vara så konstruerat att det i botten finns ett eller
flera grundläggande instrument i fysisk form och att registreringarna på
konton formellt representerar andelar av detta instrument. Man brukar då
tala om att de underliggande dokumenten är immobiliserade, dvs. de har
gjorts orörliga. Det eller de finansiella instrument som utgör bärare av
de grundläggande rättigheterna ligger nämligen vanligen i förvar i den för
kontosystemet ansvariga organisationens valv. Denna ordning har gett
upphov till termerna värdepappersförvarare, värdepappersregistrerare och
värdepapperscentral för den organisation som ansvarar för systemet. Ett
alternativ till immobilisering av finansiella instrument är att de är
dematerialiserade, dvs. något underliggande dokument existerar inte utan
de rättsverkningar som är förenade med ett finansiellt instrument är helt
och hållet knutna till registreringen på konto i ett kontosystem. Den
svenska aktiekontolagen bygger som bekant på principen om demateriali-
68
sering. Utvecklingen av kontosystem utgör en av förutsättningarna för Prop. 1995/96:50
den moderna, gränsöverskridande handeln med finansiella instrument.
I vissa fall är även gränsen mellan nettning och avveckling mindre
skarp. Ett system som avvecklar affärerna med finansiella instrument
eller valuta efter ett oåterkalleligt nettningsförfarande innebär i realiteten
att det först sker en avveckling av parternas förpliktelser genom nett-
ningsförfarandet och därefter avvecklas de återstående nettoförpliktelsema
mellan parterna (se prop. 1994/95:130 s. 17). Detsamma gäller för en av-
veckling av betalningar som innehåller ett oåterkalleligt nettnings-
förfarande.
Gränsen mellan kontoföring och avveckling kan vara svår att dra men
kontoföringen kännetecknas av att kontohållaren på uppdrag av t.ex. ett
kontoförande institut registrerar förändringar i äganderätten eller andra
rättigheter avseende de finansiella instrument som finns registrerade i
kontohållarens kontosystem. Vid kontoföringen tar kontohållaren oftast
inte något annat ansvar för avvecklingen än den kontroll som sker av
institutets behörighet och att erforderliga instrument finns registrerade på
konto.
Som beteckning på den organisation som administrerar kontosystem
förekommer bl.a. termerna värdepappersförvarare, värdepappersregist-
rerare och värdepapperscentral. I stället för någon av dessa termer har i
texten begreppet kontohållare utnyttjats. Eftersom begreppet kontohållare
är relativt vidsträckt bör anmärkas att det i vissa sammanhang bör göras
åtskillnad mellan den kontohållning eller kontoföring som sker hos
mellanhänderna och kontohållningen i ett nationellt system där alla finan-
siella instrument i ett land eller en viss marknads instrument är konto-
förda i ett centralt register. Sådana institut som t.ex. VPC betecknas
ibland som centrala värdepappersförvarare. De finansiella instrumenten
i den centrala värdepappersförvararens eller nationella kontohållarens
kontosystem kan som nämnts vara immobiliserade eller dematerialiserade.
Det är mycket vanligt, särskilt i internationella sammanhang men även
nationellt, att en mellanhand är registrerad som förvaltare av ett finan-
siellt instrument i den centrala värdepappersförvararens kontosystem och
att äganderätten till instrumenten först framgår av mellanhandens konto-
system eller, om denne i sin tur är ombud för en annan mellanhand, i
den sistnämndes kontosystem. Som anmärkts i avsnitt 4.1 förekommer
regelmässigt flera mellanhänder vid den gränsöverskridande handeln.
Tillståndspliktig verksamhet
En clearingorganisation hanterar vanligen clearing, nettning och avveck-
ling. Clearingutredningen har övervägt att låta en definition av clearing-
verksamhet inbegripa även avvecklingen men funnit att man härigenom
skulle avvika från det språkbruk som är gängse inom branschen. Att låta
definitionen av clearingverksamhet omfatta även avvecklingen har dock,
som utredningen också påpekat, lagtekniska fördelar. Språkbruket kan
inte enligt vår mening anses så fast att hinder föreligger mot en gemen-
69
sam beteckning. Därtill kommer att begreppen clearing och clearing- Prop. 1995/96:50
verksamhet en längre tid utnyttjats i Sverige som sammanfattande beteck-
ning för de avslutande momenten. Även i utlandet används clearing på
samma sätt som i Sverige, nämligen som en del av namnet på sådana
organisationer som ansvarar för de avslutande momenten, exempelvis
clearingorganisation och clearinghus. Det föreligger fördelar med att
endast behöva använda en beteckning vid exempelvis lagtextens utform-
ning. Därtill kommer att några gränsdragningsfrågor inte behöver upp-
komma mellan t.ex. tillståndspliktig clearing- och avvecklingsverksamhet.
Med hänsyn härtill anser regeringen att begreppet clearingverksamhet
även fortsättningsvis kan utnyttjas som samlingsbegrepp för sådan clea-
ring, nettning och avveckling på de finansiella marknaderna som kräver
tillstånd.
Frågan, om vilken clearingverksamhet som skall kräva tillstånd, kan
delas upp i två spörsmål. För det första, frågan om vilka typer av sådan
clearingverksamhet på de finansiella marknaderna som skall kräva till-
stånd och om sådan eller liknande verksamhet som bedrivs med stöd av
t.ex. tillstånd enligt värdepappersrörelselagen eller bankrörelselagen
(1987:617) skall omfattas av tillståndskravet enligt lagen om börs- och
clearingverksamhet. Den andra frågan utgör vilka marknader och instru-
ment som skall omfattas av kravet på tillstånd.
När det gäller att avgöra om en verksamhet skall kräva tillstånd och stå
under tillsyn bör riskerna som är förknippade med verksamhet för del-
tagarna och marknaden stå i förgrunden. Det väsentliga är vilket ansvar
för riskerna och för riskhanteringen en viss verksamhet innebär. Det
innebär att en begränsning bör ske, som Riksbanken har betonat, till
sådana områden och aktiviteter som har en påtaglig betydelse för stabili-
teten i det finansiella systemet. Därvid kan inledningsvis konstateras att
verksamhet som enbart omfattar uträkning, sammanställning och redovis-
ning av parternas betalnings- eller leveransförpliktelser inte är av sådan
karaktär att tillstånd bör krävas (jfr SOU 1993:114 s. 240 och prop.
1992/93:113 s. 172).
Fördelarna och nackdelarna med nettning vid handel med bl.a. valuta
och finansiella instrument har de senaste åren analyserats ingående av
exempelvis arbetsgrupper tillsatta av centralbankerna i G 10-ländema.
Sammanfattningsvis är slutsatsen av dessa studier att nettning utgör en
synnerligen viktig verksamhet på de finansiella marknaderna och att den
kan medföra betydande fördelar för deltagarna och marknaden men
också, om nettningen inte uppfyller högt ställda krav på säkerhet i vid
mening, vara förenad med väsentliga risker (se prop. 1994/95:130 s. 8
och 9). Clearingutredningen har föreslagit att tillståndskrav införs för
nettningsverksamhet. Regeringen delar denna bedömning.
En organisation kan vid nettning eller avveckling, i likhet med OM, gå
in som central motpart eller, i likhet med vad som var avsikten med
PmC, vid en viss tidpunkt inträda som garant för förpliktelsernas avveck-
ling. Vid sådana förhållanden övertar organisationen ansvaret för för-
pliktelsernas avveckling. Övertagandet av ansvaret innebär att riskerna
koncentreras till denna organisation och att deltagarna har att bedöma
70
risken för att garanten eller den centrala motparten fallerar i stället för Prop. 1995/96:50
den ursprungliga motparten. Vid verksamhet som central motpart eller
garant påtar sig organisationen också ett väsentligt ansvar för risk-
hanteringen. Med hänsyn till den centrala ställning en sådan organisation
intar på den finansiella marknaden och till de risker som är förenade med
verksamheten som central motpart eller garant bör dessa verksamheter
kräva tillstånd och stå under tillsyn.
Det dominerande vid börshandeln med derivatinstrument är att börsen
eller en till börsen knuten clearingorganisation tar ansvaret som central
motpart eller garant för förpliktelsernas avveckling. Numera förekommer
det också beträffande instrument och valuta som handlas direkt mellan
parterna eller deras ombud att en clearingorganisation går in som central
motpart. Som exempel kan nämnas den clearingverksamhet OM bedriver
avseende ränteterminer och ECHO:s verksamhet beträffande valuta och
valutaderivat.
Det är mindre vanligt vid handeln med aktier eller obligationer att en
särskild organisation går in som central motpart vid clearingverksamhet.
En clearingorganisation kan emellertid genom andra åtaganden inta en
central roll vid avvecklingen av förpliktelser på de finansiella mark-
naderna och således sörja för att förpliktelserna avvecklas på ett säkert
sätt. Som exempel kan nämnas följande.
- Organisationen kan administrera och bevaka avvecklingsprocessen på
parternas vägnar genom att kontinuerligt kontrollera medlemmarnas förut-
sättningar att fullfölja sina åtaganden. Vidare kan organisationen ad-
ministrera nödvändiga åtgärder om problem uppstår vid avvecklingen,
exempelvis på grund av att en medlem inte kan leverera eller betala.
- Organisationen kan administrera en skyldighet för medlemmarna att
ställa säkerheter för sina åtaganden vid clearing och avveckling.
- Organisationen kan även administrera ett system med garantiåtagan-
den från medlemmarnas sida eller en överenskommelse mellan medlem-
marna och organisationen om hur eventuella förluster skall fördelas.
- Organisationen kan vara nettningsarrangör utan att gå in som central
motpart eller garant.
Vid nu beskrivna verksamheter ligger motpartsriskema i princip kvar
på clearingmedlemmama och deras kunder men organisationen har ett be-
tydande ansvar för hanteringen av riskerna vid nettning och avveckling.
Med hänsyn härtill och den betydelse sådana verksamheter har på den
finansiella marknaden bör även dessa enligt vår bedömning kräva tillstånd
och stå under tillsyn.
Det är inte ovanligt att en organisation genom utlåning av finansiella
instrument eller genom kreditgivning bidrar till att underlätta för-
pliktelsernas avveckling. Om sådan verksamhet bedrivs fristående eller
när det är fråga om förmedling av lån eller kredit föreligger inte
tillräckliga skäl för att kräva tillstånd enligt lagen om börs- och
clearingverksamhet. Om verksamheten å andra sidan bedrivs tillsammans
med exempelvis uträkning, sammanställning och redovisning av parternas
förpliktelser bör tillstånd fordras enligt nyss nämna lag eftersom
71
organisationen vid en helhetsbedömning får anses på ett väsentligt sätt Prop. 1995/96:50
sörja för förpliktelsernas avveckling.
Sammanfattningsvis anser regeringen att tillstånd enligt lagen om börs-
och clearingverksamhet bör krävas av en organisation som går in som
motpart eller garant vid förpliktelsernas avveckling eller sköter ett
nettningsförfarande eller på annat väsentligt sätt sörjer för förpliktelsernas
avveckling.
Finansinspektionen har påpekat att liknande verksamhet som den vi
nyss ansett bör kräva särskilt tillstånd kan bedrivas av värdepappers-
institut. Enligt inspektionen bedrivs tillståndsprövningen enligt lagen om
börs- och clearingverksamhet på i princip samma sätt som enligt lagen
om värdepappersrörelse. Finansinspektionen har med hänsyn härtill före-
slagit att verksamhet som omfattas av lagen om värdepappersrörelse eller
verksamhet som auktoriserad förvaltare enligt aktiekontolagen (1989:827)
inte skall omfattas av tillståndsplikt enligt lagen om börs- och clea-
ringverksamhet. Clearingutredningens uppfattning är att det ur säkerhets-
synpunkt skulle vara en fördel om tillstånd till bl.a. clearingverksamhet
bedöms enligt lagen om börs- och clearingverksamhet i stället för enligt
annan lagstiftning. Vi anser för egen del att det finns systematiska skäl
som talar för den av utredningen förespråkade linjen. Därtill kommer
också att likartad verksamhet i ett värdepappersinstitut kan ha en mycket
betydande omfattning. Finansinpektionens förslag har emellertid flera
fördelar. Det kan uppstå tveksamheter om huruvida en viss verksamhet
faller under lagen om värdepappersrörelse eller lagen om börs- och
clearingverksamhet. Sådana gränsdragningsproblem blir av mindre be-
tydelse med den av inspektionen förespråkade lösningen. En fokusering
sker också på att verksamheten kräver tillstånd och skall stå under tillsyn.
Kraven överensstämmer också i många delar, t.ex. beträffande den risk-
hantering som vi behandlar i nästa avsnitt. Eftersom olika krav trots allt
kan komma att ställas på en verksamhet beroende på om den är att hän-
föra till värdepappersrörelse eller går in under börs- och clearinglagen,
är frågan inte helt enkel. I ett nyligen avlämnat lagförslag i Danmark har
föreslagits att tillsynsmyndigheten (Finanstilsynet) skall få i uppdrag att
i tveksamma fall avgöra om en viss verksamhet är att anse som tillstånds-
pliktig clearingverksamhet eller inte. Med hänsyn till följderna av ett
sådant avgörande är vi tveksamma till en sådan lösning för svensk del.
Regeringen är därför tills vidare beredd att gå på Finansinspektionens
linje. Vi föreslår således att verksamhet som omfattas av lagen om värde-
pappersrörelse eller bankrörelselagen undantas från tillståndsplikt enligt
lagen om börs- och clearingverksamhet.
Det är av vikt att den föreslagna lösningen inte medför att en konkur-
rens på skilda villkor, särskilt vad gäller kravet på säkerhet i verksam-
heten, uppkommer mellan en clearingverksamhet som bedrivs med stöd
av tillstånd enligt lagen om börs- och clearingverksamhet och liknande
verksamhet som bedrivs med stöd av värdepappersrörelselagen eller bank-
rörelselagen. Finansinspektionen bör därför som tillsynsmyndighet följa
utvecklingen på detta område vad gäller den allmänna konkurrenssitua-
tionen och även uppmärksamma om skillnader uppkommer beträffande
72
riskhanteringen mellan clearingverksamheter som bedrivs med stöd av Prop. 1995/96:50
skilda tillstånd.
Finansiella instrument, valuta och betalningar
Regeringen delar Clearingutredningens bedömning att tillståndskravet i
lagen bör utvidgas och omfatta clearingverksamhet avseende samtliga
typer av finansiella instrument. Det innebär att clearingverksamhet be-
träffande fondpapper som exempelvis aktier och obligationer, samt andra
derivatinstrument än optioner och terminer bör kräva tillstånd. Som
berörts i prop. 1994/95:130 förekommer det instrument som handlas
huvudsakligen mellan två parter och att det därför kan råda tveksamhet
om dessa är att anse som finansiella instrument enligt definitionen av
detta begrepp (s. 21 och 22). I dag erbjuds clearingtjänster även be-
träffande sådana instrument, t.ex. av OM Stockholm AB. Även sådan
clearingverksamhet kan vara förenad med icke oväsentliga risker. Det är
exempelvis vanligt att det inte finns någon andrahandsmarknad för sådana
instrument och att dessa därför är svåra, för att inte säga omöjliga, att
omsätta eller ersätta. Även clearingverksamhet beträffande sådana instru-
ment bör därför omfattas av tillståndskravet.
Som inledningsvis berörts har flera remissinstanser föreslagit att till-
ståndskravet för clearingverksamhet inskränks till de båda leden av en
transaktion med finansiella instrument, nämligen leverans- och betalnings-
förpliktelserna. Begreppet finansiella instrument omfattar derivatinstru-
ment med valuta som underliggande tillgång men inte valuta. Avista-
handeln med valuta inbegrips inte i en reglering som omfattar clearing-
verksamhet avseende finansiella instrument. Gränsdragningen mellan
avistahandeln med valuta och derivathandeln med valuta är oklar. Tradi-
tionellt räknas sådan handel som avvecklas några dagar efter avslutet till
avistahandeln. Praxis vid den internationella valutahandeln är att av-
vecklingen sker två dagar efter avslutet. Affärer med valuta som av-
vecklas ytterligare några dagar eller någon vecka efter avslutet räknas
däremot som derivathandel, t.ex. en kort terminsaffär, och omfattas
således av begreppet finansiella instrument. Det dominerande på valuta-
marknaden är att valuta och valutaderivat handlas direkt mellan parterna
eller deras ombud, vanligen stora banker. Även clearingverksamheten
sköts vanligtvis av dessa banker. Beträffande den handel som sker med
valutaderivat vid vissa derivatbörser sköter emellertid börsen eller en till
denna knuten clearingorganisation clearingverksamheten för dessa affärer.
Riskerna vid valutahandeln har behandlats i en rad rapporter från
arbetsgrupper tillsatta av centralbankerna i G 10-ländema. Bland dessa
kan nämnas Report on Netting Schemes (Angell-rapporten) från februari
1989 och Report of the Committee on Interbank Netting Schemes of the
Central Banks of the Group of Ten Countries (Lamfalussy-rapporten) från
november 1990. I dessa två rapporter analyseras och diskuteras för-
delarna och nackdelarna med nettning vid gränsöverskridande valutaffärer
och stora betalningar. Lamfalussy-rapporten innehåller bl.a. förslag till
73
"minimikrav” för nettnings- och avvecklingssystem beträffande gräns- Prop. 1995/96:50
överskridande transaktioner i skilda valutor (beträffande Lamfalussy-
kriteriema se prop. 1994/95:130 s. 8 och 9). På uppdrag av kommittén
för betalnings- och avvecklingsystem har en arbetsgrupp gjort en studie
av riskerna vid avveckling av värdepappersaffärer. Arbetsgruppens
rapport Delivery Versus Payment in Securities Settlement Systems (DVP-
rapporten) publicerades i september 1992. Enligt DVP-rapporten före-
ligger grund för antagandet att systemrisken är mindre vid värdepap-
persavveckling än vid nettning av gränsöverskridande betalningsåtaganden
i skilda valutor. Problem vid nettning och avveckling kan i sistnämnda
fall, enligt Lamfalussy-rapporten, snabbt bli mycket stora och sprida sig
på de finansiella marknaderna.
Riksbanken har som beskrivits i avsnitt 4.1 under år 1994 kartlagt den
svenska derivatmarknaden. Någon börshandel eller central clearingverk-
samhet finns inte för närvarande i Sverige för valuta eller valutaderivat.
Av Riksbankens undersökning framgår att merparten av handeln på den
svenska valutamarknaden sker med en svensk och en utländsk bank som
parter (81 % av avistahandeln och 59 % av derivataffärema). Koncentra-
tionsgraden är hög på valutamarknaden. De fyra största bankerna svarade
år 1993 för 85 % av all valutaderivathandel. Enligt Riksbankens derivat-
undersökning är riskerna lägre vid s.k. clearad handeln än vid s.k.
oclearad, men det sker en koncentration av riskerna vid clearad handel
hos clearingorganisationen som därför bör övervakas noga.
Clearingutredningen har, med hänvisning till de starka kopplingarna
mellan valuta- och värdepappersmarknaden och till att en clearingverk-
samhet avseende valuta har väsentliga likheter med en motsvarande verk-
samhet beträffande finansiella instrument, t.ex. vad gäller riskerna, före-
slagit att även clearingverksamhet avseende valutaaffärer skall vara
underkastad ett tillståndskrav. Flera remissinstanser har kritiserat detta
förslag på den grunden att utredningen inte har haft tillräckligt underlag
för att bedöma valutamarknaden i Sverige och konsekvenserna av utred-
ningens förslag. Enligt regeringens mening har emellertid Clearingutred-
ningens skäl för en reglering betydande tyngd. Den slutsats som dragits
i DVP-rapporten, att typerna av risker och orsakerna till riskerna är
desamma inom handeln med valuta som vid värdepappershandeln, talar
starkt för en reglering av clearingverksamhet avseende valuta efter
samma mönster som för finansiella instrument.
En clearingverksamhet avseende valuta kan tveklöst bidra till att
förbättra säkerheten på valutamarknaden och även förbättra genomlys-
ningen av denna marknad. I Sverige och utomlands erbjuds numera
clearingtjänster beträffande instrument och valuta som handlas direkt
mellan parterna. Som exempel kan nämnas OM:s clearingverksamhet av-
seende ränteterminer och för valutaclearing, FXNET i London. Vidare
har ECHO i augusti 1995 påbörjat clearingverksamhet avseende valuta-
affärer, avista och derivat, mellan stora, internationellt verksamma
banker. Genom nettning och organisationens egna säkerhetssystem kan
en clearingorganisation bidra till en säker avveckling av förpliktelserna
på de finansiella marknaderna. Därtill kommer att en clearingorganisation
74
kan medverka till att hantera den särskilda risk som föreligger vid Prop. 1995/96:50
avveckling av valutaaffärer, nämligen att avvecklingen inte sker samtidigt
på grund av att förpliktelserna avvecklas i skilda tidszoner (cross-
currency settlement risk).
Vår bedömning är att en clearingverksamhet avseende valuta kan bidra
på ett väsentligt sätt till säkerheten på valutamarknaden men att det
därmed också sker en koncentration av riskerna hos organisationen och
att en sådan organisation behöver övervakas. Denna bedömning stöds av
slutsatserna i Riksbankens derivatundersökning. Sammanfattningsvis anser
regeringen att övervägande skäl talar för att en clearingverksamhet
avseende valuta skall omfattas av tillståndskravet. På samma sätt som
beträffande finansiella instrument bör tillståndskravet riktas mot en
särskild organisation och inte mot samma eller likartad verksamhet som
redan i dag bedrivs av institut under tillsyn, främst banker.
Vad avser Clearingutredningens förslag att betalningsförpliktelser
generellt skall omfattas av defintionen av clearingverksamhet och således
utgöra tillståndspliktig verksamhet kan konstateras att remissinstansernas
kritik i huvudsak har varit riktad mot att definitionerna blivit för vida och
även kommit att omfatta vad som kan kallas ordinär betalningsverksam-
het. Det är endast för clearingverksamhet rörande stora betalningar
(large-value payments) mellan i första hand finansiella institut som det
med hänsyn till riskerna för det finansiella systemet kan finnas skäl att
diskutera om tillståndskrav bör införas. När det gäller arbetet på att
förbättra säkerheten vid clearingverksamhet avseende stora betalningar
kännetecknas utvecklingen av två linjer. För sådan clearingverksamhet
som bedrivs av centralbanker är det klart uttalade målet av central-
bankscheferna i EU att förpliktelserna skall avvecklas brutto i realtid
(Real Time Gross Settlement) och att medlemmarna skall ställa säkerhet
för eventuella krediter eller exponeringar. Bruttoavveckling i realtid har
bedömts som det säkraste sättet att avveckla betalningsförpliktelser och
något nettningsförfarande bör inte förekomma vid centralbanksclearingen.
Vid sidan av centralbanksclearingen förekommer det att särskilda organi-
sationer, vanligtvis ägda eller drivna av banker, bedriver clearing-
verksamhet rörande stora betalningar. Ett exempel på en sådan organisa-
tion är Bankgirot. Det vanliga är att dessa organisationer på ett eller
annat sätt har kopplingar till centralbanksclearingen och att nettot av
clearingverksamheten förs vidare för slutlig avveckling i centralbankens
system. Beträffande sådana underliggande betalningssystem och andra
system som bedriver clearingverksamhet rörande stora betalningar före-
ligger det inte något krav på att avveckling skall ske brutto i realtid. För
att förbättra säkerheten av dessa system är arbetet inriktat på vissa
väsentliga delmoment, exempelvis nettningsförfaranden, säkerhetssystem
och om en betalning i ett sådant system kan återkallas.
Nettningsförfarande förekommer vid avveckling av stora betalningar
liksom att en särskild organisation på annat väsentligt sätt, t.ex. genom
kreditgivning eller ett säkerhetssystem, sörjer för betalningsförpliktel-
sernas avveckling. Även beträffande betalningar bedrivs således sådan
verksamhet som ovan har bedömts beträffande finansiella instrument och
75
valuta vara så riskfylld att den bör kräva tillstånd och stå under tillsyn. Prop. 1995/96:50
Det internationella arbetet tar främst sikte på gränsöverskridande betal-
ningar och de särskilda svårigheter som föreligger vid clearingverksamhet
avseende betalningar över gränserna. Som exempel på sådana svårigheter
kan nämnas de tekniska och administrativa problem som uppstår när två
betalningssystem skall kopplas ihop samt att clearingverksamheten kan
beröra två eller flera rättssystem med olikartade innehåll. För att sådan
gränsöverskridande clearingverksamhet skall kunna fungera på ett säkert
och effektivt sätt krävs det emellertid att de nationella systemen för
clearingverksamhet avseende stora betalningar uppfyller högt ställda krav.
Om clearingverksamhet rörande betalningar generellt omfattas av till-
ståndskravet så uppstår dessutom inte några gränsdragningsproblem be-
träffande betalningar avseende finansiella instrument och andra betal-
ningar. En ytterligare fördel är att samma principer kommer att gälla för
clearingverksamhet oavsett om den avser finansiella instrument, valuta
eller betalningar. Det är inte helt ovanligt att en organisation hanterar
clearingverksamheten avseende leveransledet vid en transaktion med
finansiella instrument medan en annan eller andra organisationer sköter
clearingverksamheten avseende betalningsledet inkl, eventuell valuta-
clearing.
Enligt vår bedömning bör således clearingverksamhet rörande stora be-
talningar kräva tillstånd. Kravet på tillstånd bör på samma sätt som för
finansiella instrument och valuta riktas mot en särskild organisation och
inte mot samma eller likartad verksamhet som redan i dag bedrivs av
institut under tillsyn, främst banker.
Vi har ovan tagit upp gränsdragningsfrågan mellan clearingverksamhet
och likartad eller identisk verksamhet som bedrivs med stöd av värde-
pappersrörelselagen eller bankrörelselagen och därvid föreslagit att denna
skall undantas från tillståndsplikt enligt lagen om börs- och clearingverk-
samhet. När det gäller clearingverksamhet avseende främst betalningar
inkl, valuta kan andra gränsdragningsproblem uppkomma. Nu aktuell lag-
stiftning riktar sig som angetts i avsnitt 4.3 mot de direkt deltagande,
nämligen clearingorganisationer och clearingmedlemmar. Syftet med lag-
regleringen är begränsat till sådana områden och aktiviteter som har en
påtaglig betydelse för stabiliteten i det finansiella systemet. Betal-
tjänstutredningen har i två betänkanden lagt fram förslag rörande bl.a.
valutaväxling och betaltjänster (SOU 1994:66 och SOU 1995:69). För-
slagens tyngdpunkt ligger på sådana tjänster som används av privatper-
soner och av mindre företag. Beredningen pågår av betänkandena. Det
kan uppkomma gränsdragningsproblem även gentemot dessa tjänster. Nu
aktuell lagstiftningen i lagen om börs- och clearingverksamhet riktar sig
mot större professionella aktörer på den finansiella marknaden medan
betaltjänstutredningens förslag till övervägande delen rör vad man kan
kalla konsumentledet eller allmänheten. En avgränsning bör ske även mot
sådan verksamhet. Med hänsyn härtill bör likartad eller identisk verksam-
het som huvudsakligen riktar sig till allmänheten undantas från nu aktuell
reglering.
76
Tillståndskravet för clearingverksamhet enligt det utvidgade verksam- Prop. 1995/96:50
hetsbegreppet innebär att VPC kommer att behöva tillstånd som clearing-
organisation enligt lagen om börs- och clearingverksamhet för centralens
clearingverksamhet. Olika krav ställs på clearingmedlemmar i förhållande
till kontoförande institut. Det kan också föreligga behov för ett visst
institut att vara kontoförande institut men inte att vara clearingmedlem
och vice versa. Detta medför med stor sannolikhet att de båda katego-
rierna av aktörer hos VPC, kontoförande institut och clearingmedlem,
kan komma att skilja sig åt. OM har för närvarande som enda organisa-
tion tillstånd att bedriva clearingverksamhet enligt lagen om börs- och
clearingverksamhet. Någon omprövning av OM:s tillstånd med anledning
av förändringarna av begreppet clearingverksamhet lär inte behövas.
Däremot kan den utvidgade definitionen medföra att OM behöver komp-
lettera sitt tillstånd. Någon tillståndspliktigt clearingverksamhet avseende
valuta enligt lagen om börs- och clearingverksamhet finns för närvarande
inte i Sverige. Det kan emellertid bli aktuellt för Bankgirocentralen BGC
AB att söka tillstånd såvitt avser centralens nettning av betalningar mellan
de deltagande bankerna.
Övergångsbestämmelser
För att underlätta en övergång till det utvidgade tillståndskravet för
clearingverksamhet bör övergångsbestämmelser föras in. I dessa bör före-
skrivas att den som vid lagens ikraftträdande bedriver tillståndspliktig
verksamhet får försätta verksamheten efter det att lagen trätt i kraft till
dess ansökan om tillstånd har prövats av Finansinspektionen. Det ut-
vidgade tillståndskravet kommer givetvis att medföra en hel del för-
beredelsearbete för Finansinspektionen och även för de organisationer
som nu behöver ansöka om tillstånd. Föreskrifterna avseende tillstånds-
givning för clearingverksamhet måste exempelvis ses över. För de orga-
nisationer som avser att ansöka om tillstånd måste en anpassning ske till
verksamhetsförutsättningama i lagen om börs- och clearingverksamhet.
För att detta arbete skall kunna genomföras i god ordning, utan onödig
tidspress, bör tidsfristen för en ansökan om tillstånd i enlighet med det
utvidgade kravet förlängas i förhållande till tidpunkten för ikraftträdandet.
För VPC innebär de föreslagna reglerna att centralens huvudsakliga
verksamhet i fortsättningen kommer att styras av två regelverk, dels lag-
stiftningen om clearingverksamhet, dels regelsystemet för aktiekontosyste-
met. Därtill kommer att VPC enligt förslag i ett följande avsnitt skall
överta prövningen av de kontoförande instituten. De institut som har till-
stånd som kontoförande institut deltar för närvarande i både kontohåll-
nings- och clearingverksamheten hos VPC. De lagändringar som föreslås
medför att antagningen, kontrollen och övervakningen samt regleringen
av ansvarsförhållandena mellan VPC och kontoförande institut/clearing-
medlemmar kommer att behöva regleras på ett nytt sätt. Det kan även bli
svårt för VPC och de kontoförande instituten/clearingmedlemmama att
i tid och i nödvändig omfattning anpassa organisation, rutiner och säker-
77
hetssystem. Även beträffande de föreslagna förändringarna i aktiekonto- Prop. 1995/96:50
lagens regelsystem bör därför föras in övergångsbestämmelser som under-
lättar övergången till de nya reglerna.
Regeringens förslag: En clearingorganisation skall tillgodose kravet
på säkerhet i vid mening. Häri ingår att clearingorganisationen skall
uppfylla högt ställda krav vad avser organisation och riskhanterings-
system samt säkra tekniska system.
En clearingorganisation får inte som sidoverksamhet bedriva annan
riskfylld verksamhet eller sådan verksamhet som kan medföra att
organisationens oberoende skulle kunna ifrågasättas.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens
förslag eller lämnar det utan erinran. Finansinspektionen föreslår att ut-
redningens restriktiva inställning till sidoverksamheter för en clearing-
organisation lindras. Även OM anser att förslaget i denna del är för
strängt.
Bakgrund: I lagen om börs- och clearingverksamhet har uppställts
vissa grundläggande krav på clearingverksamhet för att en sådan verk-
samhet skall kunna betraktas som sund. Med stöd av sundhetskriteriet
prövas organisationen av verksamheten, uppbyggnaden av inre kontroll
och säkerhet samt organisationens verkställande ledning och större ägares
förmåga att driva verksamheten (se prop. 1990/91:142 s. 115, 116 och
156 samt prop. 1991/92:113 s. 59). För clearingverksamhet gäller dess-
utom för att verksamheten skall kunna betraktas som sund följande krav,
nämligen säkra tekniska system, fritt tillträde, neutralitet och ett
säkerhetskrav (prop. 1991/92:113 s. 59-62). I 8 kap. anges förutsätt-
ningarna för tillstånd. Sundhetskravet återfinns i 8 kap. 1 §. I de
efterföljande paragraferna föreskrivs vissa villkor för tillstånd att bedriva
clearingverksamhet för svenska resp, utländska företag. I 9 kap. regleras
clearingorganisationens verksamhet varvid bl.a. föreskrivs att organisa-
tionen skall ha ändamålsenliga regler för hur clearingen hos organisa-
tionen går till. Vidare uppställs som huvudregel krav på att clearing-
organisationen skall se till att det vid clearingen ställs betryggande säker-
het för gjorda åtaganden och att sådan säkerhet vidmakthålls så länge ett
åtagande består. Om en clearingorganisation träder in som part i handeln
skall organisationen se till att dess riskmässiga ställning i handeln är
balanserad.
78
Clearingutredningen
Prop. 1995/96:50
Enligt Clearingutredningens bedömning motsvarar sundhetskraven väl de
grundläggande anspråk som bör ställas på en clearingverksamhet. Enligt
utredningen bör dessa krav gälla generellt och således inte endast för den
mera speciella clearingverksamhet som för närvarande är lagreglerad.
Enligt utredningen måste en clearingorganisation ha viss finansiell
styrka och dessutom tillgodose kraven på säkerhet i vid mening. Häri
ingår att clearingorganisationen skall uppfylla högt ställda krav vad avser
organisation och riskhanteringssystem samt säkra tekniska system. Vidare
skall verksamheten vila på en stabil juridisk grund. Utredningen anser att
dessa krav är så väsentliga att de bör lagfästas.
Enligt Clearingutredningens mening utgör en noggrann och ingående
riskanalys av den planerade verksamheten en första förutsättning för en
clearingorganisations verksamhet. Denna analys bör inte vara begränsad
till att avse de risker som organisationen själv ikläder sig utan bör också
ta sikte på de risker som är förenade med systemet som sådant för
parterna och därmed för marknaden och betalningssystemet. En sådan
riskanalys utgör i sin tur grunden för den beskrivning av hur dessa risker
skall hanteras (riskhanteringsplan) som varje clearingorganisation bör
upprätta.
Vilka krav bör då ställas på en clearingorganisations riskhanterings-
system? För hanteringen av riskerna är det enligt utredningen väsentligt
att en clearingorganisation har finansiell och operationell integritet.
Vidare anser utredningen att organisationens riskhanteringssystem skall
dels begränsa kreditförluster och likviditetsproblem vid en clearing-
medlems fallissemang, dels trygga att avvecklingen kan ske på utsatt tid
och att eventuella förluster kan täckas av övriga, dels trygga den
operationella tillförlitligheten av ADB- och kommunikationssystem som
är nödvändiga för clearingorganisationens fullgörande av avvecklingen.
Clearingutredningen har påpekat vikten av att de finansiella resurserna
liksom riskanalysen, riskhanteringsplanen och organisationsplanen hos en
clearingorganisation är föremål för återkommande granskning allteftersom
verksamheten ökar eller minskar i volym eller förhållandena ändras i
övrigt.
I riskhanteringsplanen bör det vara klart och tydligt fastlagt hur an-
svaret för riskhanteringen i institutet är fördelat. Det bör också vara
bestämt vilka befogenheter den ansvariga enheten har och vem eller vilka
av befattningshavarna i ett institut som i en krissituation har ansvaret för
att nödvändiga åtgärder vidtas. Vid bedömningen av hur dessa frågor
skall lösas är det lämpligt att det också prövas om den enhet som har
ansvaret för riskhantering bör vara åtskild från affärsenheterna.
Riskhanteringsplanen och ansvaret för hanteringen av riskerna vid
clearing- och avvecklingsverksamhet är av väsentlig betydelse inte bara
för clearingorganisationer utan också för värdepappersbolag, banker och
andra företag på de finansiella marknaderna. Enligt utredningens uppfatt-
ning är det därför av vikt att ledningen i nu diskuterade institut är väl
medveten om vilka risker som föreligger vid clearing- och avvecklings-
79
verksamhet och hur dessa risker skall hanteras. Beslut rörande riskhante- Prop. 1995/96:50
ringsplanen och ansvaret för riskhanteringen bör därför fattas av institu-
tens styrelse, åtminstone när det gäller grundläggande frågor. Dessa
beslut bör dessutom vara föremål för en regelbundet återkommande pröv-
ning av institutens styrelse och verkställande ledning.
Utredningen anser att en clearingorganisation utöver clearingverksam-
heten endast skall få bedriva sådan verksamhet som har nära samband
med den, exempelvis s.k. förvaringstjänster. Dessutom får en clearing-
organisation, efter särskilt tillstånd från Finansinspektionen, i syfte att
underlätta clearingverksamheten förmedla försträckning av finansiella
instrument (värdepapperslån) eller lämna kredit mot säkerhet. Däremot
anser utredningen inte att en clearingorganisation skall få bedriva förvalt-
ningstjänster. De risker sådana tjänster kan vara förenade med bör näm-
ligen inte träffa en clearingorganisation. Därtill kommer att en clearing-
organisations integritet i sådant fall skulle kunna ifrågasättas.
Enligt Clearingutredningen har det inte framkommit något under utred-
ningens arbete som ger anledning att ompröva säkerhetskravet i 9 kap.
2 § lagen om börs- och clearingverksamhet för en sådan clearingorga-
nisation som inträder som part i handeln eller garanterar förpliktelserna.
För bibehållande av detta säkerhetskrav talar enligt utredningen också den
centrala roll en sådan organisation intar på värdepappersmarknaden och
att ett fallissemang för en sådan organisation kan få svåra konsekvenser
för marknaden och följderna därav i värsta fall kan sprida sig i det finan-
siella systemet.
Beträffande sådana former av clearingverksamhet som inte innebär att
clearingorganisationen går in som central motpart eller garant kan enligt
utredningen, med hänsyn till de skilda former av sådan verksamhet som
kan förekomma, en lika kategorisk regel inte rimligen gälla. I fråga om
sådan clearing bör föreskrivas att säkerhet skall ställas i den utsträckning
som behövs. En sådan regel i förening med rätten för tillsynsmyndigheten
att meddela närmare föreskrifter om säkerhetskravet är enligt utred-
ningens bedömning ett ändamålsenligt sätt att reglera övriga former av
clearingverksamhet utan att lägga hinder för nytillkommande former av
sådan verksamhet.
Utgångspunkter
I avsnitt 4 har konstaterats att det föreligger betydande risker vid clearing
och avveckling och att ett materialiserande av dessa risker kan få all-
varliga konsekvenser för de finansiella marknaderna och i värsta fall även
för det finansiella systemets stabilitet. Det är därför ett väsentligt allmänt
intresse att sådan verksamhet inte innehåller oacceptabla risker för
deltagarna, för de finansiella marknaderna och för det finansiella syste-
met. Detta intresse riktar sig i första hand mot de direkt deltagande,
nämligen clearingorganisationer och clearingmedlemmar.
80
En reglering av clearingverksamhet bör vara inriktad på att tillgodose Prop. 1995/96:50
detta skyddsintresse. Clearingverksamhet bör bedrivas på ett sådant sätt
att risknivån begränsas på ett tillförlitligt sätt. Därvid bör verksamheten
innehålla rutiner och säkerhetsåtgärder för hantering av eventuella
problem och risker. En viktig utgångspunkt för en reglering bör vara att
clearingverksamheten skall ske på ett sådant sätt att eventuella problem
kan hanteras av clearingorganisationer och clearingmedlemmar vid denna
verksamhet samt att risken för att problem sprider sig till andra mark-
nader och i värsta fall till det finansiella systemet begränsas så långt som
är möjligt och rimligt.
Finansiell styrka
Med hänsyn till en clearingorganisations centrala ställning och de konsek-
venser en sådan organisations fallissemang skulle kunna få finns det från
allmän synpunkt ett starkt intresse av att en clearingorganisation har en
mycket god finansiell styrka. Från allmän synpunkt finns det också ett
befogat önskemål att clearingorganisationens verksamhet har en tillräcklig
varaktighet och stabilitet, så att man säkerställer att denna funktion
upprätthålls på marknaden i fråga. Beroende på hur verksamheten är
organiserad kan en clearingorganisation vara föremål för betydande
kredit- och likviditetsrisker samt även operativa och administrativa risker.
Dessa risker är särskilt påtagliga om en clearingorganisation inträder som
central motpart eller garanterar de affärer som är föremål för clearing
och avveckling. Utredningen har övervägt om inte ett uttryckligt krav på
aktiekapital borde ställas. En clearingorganisations finansiella styrka kan
vara uppbyggd på skilda sätt. Förutom eget kapital kan organisationen ha
garantier eller åtaganden från ägarna eller medlemmarna. Det kan också
förekomma att en organisation har byggt upp sin finansiella styrka genom
försäkringar eller på annat liknande sätt. Med hänsyn till att olika
lösningar för att uppnå finansiell styrka finns och till att riskerna vid
verksamheten kan vara fördelade på skilda sätt anser regeringen i likhet
med utredningen och den bedömning som gjordes vid lagens tillkomst
(prop. 1991/92:113 s. 126) att det inte finns skäl eller behov att fastställa
ett visst bestämt kapitalkrav. Det är emellertid väsentligt att frågan om
finansiell styrka är föremål för särskilda överväganden vid tillstånds-
prövningen och att prövningen sker med beaktande av riskerna vid verk-
samheten. Kravet på finansiella resurser bör dock uttryckligen knytas till
det betalningsansvar som kan drabba organisationen. Det är också viktigt
att prövningen av de finansiella resurserna sker kontinuerligt allteftersom
verksamheten ökar eller minskar i volym eller förhållandena ändras i
övrigt.
81
Säkerhet i verksamheten
Prop. 1995/96:50
Clearingutredningens förslag om att en clearingorganisation skall till-
godose kravet på säkerhet i vid mening har tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av remissinstanserna. Enligt regeringens mening bör detta grund-
läggande krav uppställas i lagstiftningen.
Regeringen delar som framgår av avsnitt 4.3 utredningens bedömning
att de grundläggande krav på clearingverksamhet som uppställts i lagen
om börs- och clearingverksamhet bör gälla generellt och således inte
endast för den mera speciella clearingverksamhet som för närvarande är
lagreglerad. I avsnitt 4.3 har vi också betonat att krav uppställs på att
clearingorganisationer själva identifierar och mäter de väsentliga risker
som föreligger vid deras clearingverksamhet samt att denna analys sedan
ligger till grund för institutens hantering av riskerna. Kravet på risk-
hanteringsrutiner som har föregåtts av en riskanalys och dokumenterats
i en riskhanteringsplan är av sådan betydelse att det bör lagfästas. Att en
clearingorganisation har en riskhantering och intern kontroll som upp-
fyller de riktlinjer som angetts i avsnitt 4.3 bör enligt vår mening utgöra
en grundläggande förutsättning för att få bedriva verksamhet på de finan-
siella marknaderna.
Det är väsentligt att en kontinuerlig prövning av säkerheten i verksam-
heten sker på samma sätt som för de finansiella resurserna allteftersom
verksamheten ökar eller minskar i volym eller förhållandena ändras i
övrigt. Det sagda innebär också ett krav på clearingorganisationer att
avsätta resurser för att fortlöpande analysera och anpassa sina riskhante-
ringssystem.
De grundläggande kraven på en clearingorganisation omfattar som be-
handlats i avsnitt 4.3 krav avseende organisationen av verksamheten och
på den verkställande ledningens förmåga att driva verksamheten. I samma
avsnitt har understrukits betydelsen av att ledningen i ett institut, t.ex. en
clearingorganisation, är väl medveten om riskerna vid clearingverksamhet
och har utarbetat strategier för hur dessa skall minimeras. Det nu anförda
aktualiserar, tillsammans med vad som i föregående stycke har betonats
beträffande riskhanteringen och den interna kontrollen, en väsentlig fråga,
nämligen i vilken omfattning ansvaret för dessa frågor bör vila på styrel-
sen? Enligt Clearingutredningen bör beslut rörande riskhanterings- planen
och ansvaret för riskhanteringen fattas av institutens styrelse, åtminstone
vad avser grundläggande frågor. Dessa beslut bör dessutom, enligt utred-
ningen, regelbundet omprövas av institutens styrelse och verkställande
ledning (SOU 1993:114 s. 245).
Det ansvar clearingverksamhet medför för riskerna och riskhanteringen
på den finansiella marknaden innebär att sådan verksamhet, enligt vårt
förslag, skall kräva tillstånd och stå under tillsyn. Syftet med en clearing-
organisations verksamhet är att bidra till att förpliktelserna på den
marknad organisationen betjänar avvecklas på ett säkert och effektivt sätt.
Identifieringen av de risker som är förenade med verksamheten och hante-
ringen av dessa är av grundläggande betydelse för en clearingorganisa-
tion. Styrelsen har, enligt aktiebolagslagen (1975:1385), ansvar för
82
bolagets organisation och förvaltningen av bolagets angelägenheter. Prop. 1995/96:50
Beträffande den löpande förvaltningen skall styrelsen ge verkställande
direktören riktlinjer och anvisningar (8 kap. 6 §). Mot denna bakgrund
bör, enligt vår mening, väsentliga beslut rörande organisationen av clea-
ringverksamheten och rutinerna för riskhanteringen fattas av styrelsen.
Det är därvid av särskild vikt att ansvaret för riskhanteringen klarläggs
på så sätt, att det är bestämt vilka befogenheter den ansvariga enheten har
och vem eller vilka befattningshavare som i en krisstituation har ansvaret
för att nödvändiga åtgärder vidtas.
Vad som nu anförts äger giltighet beträffande clearingorganisationer.
För clearingmedlemmar och kontoförande institut skall självfallet beslut
i de grundläggande frågorna rörande organisationen av verksamheten
fattas av styrelsen. När det gäller beslut om riskhanteringen är frågan inte
lika enkel. Vilken betydelse verksamheten som clearingmedlem eller
kontoförande institut har för ett institut kan variera betydligt, liksom vilka
risker som är knutna till denna verksamhet. Verksamheten som clearing-
medlem eller kontoförande institut kan, å ena sidan, utgöra en huvud-
uppgift för institutet. Å andra sidan, kan sådan verksamhet, t.ex. be-
driven endast för egen räkning, vara av mindre betydelse för ett annat
institut, i vart fall i jämförelse med detta instituts huvudsakliga
affärsområden. För finansiella institut som banker och värdepappersbolag
stämmer vad regeringen anfört väl överens med de principer och rikt-
linjer som Finansinspektionen arbetat fram i inspektionens allmänna råd
avseende styrning, intern information och intern kontroll inom kredit- och
värdepappersinstitut (FFFS 1994:35)’. Det bör emellertid anmärkas att
den kommitté som har i uppdrag att göra en översyn av vissa rörelse- och
tillsynsregler på bankområdet skall granska de särskilda regler som finns
om styrning och ansvarsfördelning inom banker (se dir 1995:86 s. 6). En
generell revidering av dessa regler som beaktar ansvaret för samtliga
verksamhetsområden inom ett finansiellt institut kan således komma att
ske.
Det avgörande för om ansvaret för riskhanteringen skall placeras hos
styrelsen bör, enligt regeringens mening, vara omfattningen av verksam-
heten som clearingmedlem eller kontoförande institut och riskerna vid
denna verksamhet. För de flesta banker och värdepappersbolag som är
aktiva för egen och annans räkning som clearingmedlem eller konto-
förande institut bör denna bedömning leda till att åtminstone beslut i de
grundläggande frågorna bör fattas av styrelsen.
Beträffande principerna för den nödvändiga organisationen av riskhanteringen i
värdepappersinstitut kan också hänvisas till Baselkommittén för banktillsyn i juli
1994 utgivna Risk Management Guidelines for Derivatives och Trettio-gruppens
studie Derivatives: Practise and Principles utgiven i juli 1993.
83
6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 50
Stabil juridisk grund och säkra tekniska system
Prop. 1995/96:50
Enligt lagen om börs- och clearingverksamhet skall en clearingorganisa-
tion ha ändamålsenliga regler för hur clearingen går till. Någon närmare
utveckling av denna regel finns inte i förarbetena. Det anges dock att
regeln innebär att det skall finnas föreskrifter om risk- och säkerhets-
hantering (prop. 1991/92:113 s. 72 och 124).
En av förutsättningarna för clearingverksamhet är självklart clearing-
organisationens egna regelverk. Utöver reglerna för själva clearingverk-
samheten behandlas, i det vanligen mycket detaljerade regelverket, för-
hållandet mellan clearingorganisationen och dess medlemmar. Som
nämnts kan clearingorganisationen även ha direkta avtal med clearing-
medlemmamas kunder såsom är fallet hos OM. I detta regelverk anges
bl.a. förutsättningarna för att en affär skall avvecklas genom clearing-
organisationen, vilka säkerheter som krävs och vilka åtgärder som kan bli
aktuella om regelverket inte följs. Sistnämnda spörsmål har samband med
den mycket viktiga frågan ur riskhanteringssynpunkt, nämligen vilka
åtgärder en clearingorganisation kan tillgripa om en aktör inte förmår att
fullfölja sina åtaganden. Bland sådana åtgärder kan nämnas rätten att
stänga medlemmens positioner och även överföra medlemmens åtaganden
för kunders räkning till andra clearingmedlemmar samt möjligheten för
organisationen att snabbt tillgodogöra sig lämnade säkerheter och ställda
garantier.
Regeringen delar utredningens bedömning, som torde vara oomstridd,
att det vid clearingverksamhet föreligger många, ibland mycket svåra,
juridiska spörsmål. Avvecklingen av gränsöverskridande affärer medför
regelmässigt att flera rättsystem blir tillämpliga. Internationaliseringen av
de nationella marknaderna innebär att utländska aktörer blir ett allt
vanligare inslag vid handel och clearing på dessa marknader. Denna ut-
veckling kommer med stor sannolikhet att accentueras när investerings-
tjänstedirektivet träder i kraft den 1 januari 1996. Detta direktiv innebär
som tidigare berörts att vissa kreditinstitut och värdepappersföretag med
säte inom EES skall kunna få medlemskap eller tillträde till reglerade
marknader i andra EES-länder via filialetablering, dotterbolag i det landet
eller gränsöverskridande verksamhet direkt från hemlandet. Nämnda
institut och företag skall också enligt direktivet kunna bli medlemmar i
eller få tillträde till de system för clearing och avveckling som till-
handahålls medlemmarna av en reglerad marknad.
Sammantaget innebär utvecklingen att de juridiska frågorna vid
clearingverksamhet i allt större omfattning kommer att få en ny, interna-
tionell dimension. Det är också som framgår av propositionen Avtal om
avräkning (nettning) vid handel med finansiella instrument och valuta ett
vanligt internationellt krav att clearingverksamhet skall bygga på en stabil
juridisk grund (prop. 1994/95:130 s. 14 f). Enligt regeringens mening
framgår den juridiska grundens betydelse redan av den gällande regle-
ringen för clearingverksamhet. Till detta kommer de förslag som nu
lämnas. Mot denna bakgrund är det inte nödvändigt att, som utredningen
föreslagit, föra in kravet på juridisk grund i lagtexten.
84
Beträffande kravet på säkra tekniska system har utredningen ansett att Prop. 1995/96:50
det är inte ändamålsenligt att i lagstiftning närmare precisera tekniska
krav som, med hänsyn till den snabba utvecklingen, inom en kort tid kan
bli inaktuella. I stället bör tillsynsmyndigheten i enlighet med vad som
angetts i propositionen Ny börslagstiftning m.m. pröva om de tekniska
systemen är utformade så att de uppfyller de krav som man tid efter
annan bör ställa (prop. 1991/92:113 s. 58). Regeringen delar denna
bedömning men vill för egen del betona att stora krav måste ställas på en
clearingorganisations data- och kommunikationssystem. Dessa system
skall tillfredsställa högt uppställda krav på tillförlitlighet, eftersom
störningar i sådana system kan förorsaka mycket allvarliga problem.
Även de tekniska systemen måste självfallet analyseras och behandlas i
den i föregående avsnitt angivna planen för en clearingorganisations
riskhantering.
Utredningen har diskuterat vilka krav som bör ställas på det reserv-
system som skall finnas om datasystemet skulle bli utslaget. Enligt
regeringens mening talar en clearingorganisations centrala ställning för
att organisationen bör ha tillgång till ett reservsystem på annat ställe än
det vanliga verksamhetsstället och att reservsystemet bör kunna sättas i
gång inom en mycket kort tid. Hur högt kraven bör ställas i dessa av-
seenden är givetvis beroende på vilken vikt den aktuella verksamheten
har för den finansiella marknaden.
Stora krav måste givetvis även ställas i fråga om fysisk säkerhet i form
av skalskydd och tillträdeskontroll och beträffande faciliteter för data-
skydd och kvalitetssäkerhet. Det väsentliga är därvid som utredningen
anför att högt ställda krav på säkerhet uppfylls. Säkerhets- och sårbar-
hetsfrågoma i nu diskuterat avseende har behandlats i propositionerna om
kontobaserat aktiesystem (1988/89:152 s. 167 och 168) och om konto-
baserat penningmarknadssystem (1990/91:106 s. 87 och 88). Härvid har
betonats vikten av att systemen granskas innan de tas i drift och att
systemen tillgodoser högt ställda krav på säkerhet.
Regeringen vill beträffande kravet på säkra tekniska system och vad
som anförts om säkerhets- och sårbarhetsfrågor tillägga att granskning i
dessa hänseenden måste ske inte bara vid tillståndsprövningen utan även
senare när en clearingorganisation vidtar väsentliga ändringar av ett
befintligt system eller inför ett nytt system.
Kopplingar till betalningssystem
I avsnitt 4.1 har konstaterats att värdepappersmarknaden och valuta-
marknaden har starka kopplingar till betalningssystemet, eftersom de
stora betalningsflöden som genereras av handeln i olika finansiella
instrument och i valuta, svarar för en betydande del av det samlade flödet
som betalningssystemet utgör. För närvarande avvecklas betalningsledet
hos både VPC och OM slutligt i Riksbankens avvecklingssystem för be-
talningar (RlX-systemet). För en väl fungerande avveckling krävs givet-
vis att såväl leveransledet som betalningsledet hos en clearingorganisation
85
uppfyller högt ställda krav på säkerhet och effektivitet. Rutinerna och Prop. 1995/96:50
arrangemangen för betalningsavvecklingen är minst lika viktiga som
motsvarande åtgärder för avvecklingen av leveransledet. Om en clearing-
organisation inte själv hanterar betalningsavvecklingen är det nödvändigt
för organisationen att, t.ex. i samarbete med banker eller en clearing-
organisation för betalningar, försäkra sig om att även betalningsledet
uppfyller de nu ställda kraven på bl.a. säkerhet i vid mening och säkra
tekniska system.
Sidoverksamhet
Finansinpektionen har påpekat att möjligheten för en börs att bedriva
annan verksamhet är mer vidsträckt än vad utredningen föreslår be-
träffande clearingorganisationer. Inspektionen menar att denna skillnad
kan vålla tveksamheter om börs- och clearingverksamhet bedrivs i samma
bolag och föreslår att den restriktiva inställningen beträffande clearing-
organisationen mildras.
Vad som tidigare anförts om en clearingorganisations centrala ställning
på de finansiella marknaderna medför enligt vår mening att utrymmet för
sidoverksamheter bör vara mer begränsat än vad som gäller för en börs.
Enligt regeringens mening finns det därför goda skäl för viss åtskillnad
mellan vilka sidoverksamheter en börs resp, clearingorganisation får
bedriva. I det av Finansinspektionen anförda exemplet bör således ut-
rymmet för den tillåtna sidoverksamheten bestämmas av den verksamhet
som är förenad med störst risker, nämligen clearingverksamheten. Något
hinder föreligger emellertid inte för börs- och clearingverksamhet att
bedrivas i samma bolag. Det är vanligt att en derivatmarknad är organi-
serad på detta sätt.
Utredningen anser inte att en clearingorganisation skall få bedriva
förvaltningstjänster eftersom de risker sådana tjänster kan medföra inte
bör träffa en clearingorganisation och även att organisationens oberoende
i sådana fall skulle kunna ifrågasättas. I det sammanhanget bör emellertid
ett klarläggande göras. För att förenkla avvecklingen, särskilt vid gräns-
överskridande avveckling, kan länkar finnas mellan clearingorganisa-
tioner, kontohållare och depåbanker. En förutsättning för en sådan länk
är ofta att någon av dessa kan få tillstånd att vara förvaltare hos en
clearingorganisation eller kontohållare för en viss emission eller ett visst
innehav. Enligt regeringens mening, som delas av utredningen, utgör det
som sagts om förvaltningstjänster inte något hinder för att sådana länkar
skapas. Clearingorganisationer och nationella kontohållare, såsom t.ex.
VPC, bör därför ha möjlighet att vara förvaltare vid sådana länkar.
Det bör slutligen anmärkas att något hinder inte föreligger, som utred-
ningen påpekat, för en clearingorganisation att ägna sig åt kontohållning
av finansiella instrument.
86
Säkerhetskravet
Prop. 1995/96:50
Det står utom allt tvivel att ett fallissemang för en clearingorganisation
som träder in som central motpart eller garant kan få mycket svåra kon-
sekvenser för marknaden. Följderna av kraschen i Bärings Bank, eller
rättare sagt att kraschen inte fick några följder för clearingorganisationer
och clearingmedlemmar, visar också med stor tydlighet vikten av ett
fungerande säkerhetssystem som kan hindra en störning att sprida sig till
de andra medlemmarna hos clearingorganisationen. Med hänsyn härtill
anser regeringen, i likhet med Clearingutredningen, att skäl saknas att
ompröva säkerhetskravet för en clearingorganisation som går in som
central motpart eller garant vid avvecklingen. Den roll en sådan organi-
sation intar på de finansiella marknaderna innebär att stora krav måste
ställas på organisationens finansiella styrka och system för att skydda sig
mot riskerna vid clearingverksamheten.
Även beträffande säkerhetskravet för övriga former av clearingverk-
samhet delar vi utredningens bedömning.
87
Prop. 1995/96:50
Regeringens förslag: En clearingorganisation skall liksom i dag få
avgöra vilka som får delta i den clearingverksamhet som organisa-
tionen anordnar, dvs. vilka som får vara clearingmedlemmar. Även
i fråga om den krets som får antas som clearingmedlemmar behålls
den nuvarande ordningen. Det innebär att — förutom sådana institut
och företag som kan bli medlemmar vid en börs och delta i handeln
vid en auktoriserad marknadsplats — skall även andra företag kunna
accepteras som clearingmedlem.
Kravet på tillstånd från Finansinspektionen för att få delta som
kontoförande institut hos Värdepapperscentralen tas bort. I stället
överlåts på Värdepapperscentralen att avgöra vilka som skall ha rätt
att vara kontoförande institut, dvs. få vidta registreringsåtgärder i det
kontobaserade system för värdepapper som centralen håller i. Sådan
rätt får medges samma krets av aktörer som kan bli clearingmed-
lemmar. Riksbanken och Riksgäldskontoret skall emellertid, liksom
för närvarande, vara tillförsäkrad rätt att vara kontoförande institut.
Som förutsättning för clearingmedlemsskap och deltagande som
kontoförande institut skall gälla att institutet/företaget uppfyller dels
kraven i lagen om börs- och clearingverksamhet resp, aktiekonto-
lagen, dels de krav som clearingorganisationen resp. Värdepappers-
centralen ställer upp.
Kretsen av clearingmedlemmar som får delta i clearingen för
annans räkning begränsas till institut som regelmässigt bedriver
sådan verksamhet och som står under tillsyn. En motsvarande be-
gränsning skall gälla i fråga om de kontoförande institut som får
vidta registreringsåtgärder för annans räkning. Någon begränsning
till vissa särskilda institut införs inte för möjligheten att bli
kontoförande institut eller clearingmedlem enbart för egen räkning.
Clearingmedlemmar och kontoförande institut som inte står under
tillsyn skall vara skyldiga att lämna Finansinspektionen de uppgifter
den begär rörande verksamheten som clearingmedlem eller konto-
förande institut.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
vad avser clearingmedlemskap. Distinktion mellan möjligheten att vara
clearingmedlem resp, kontoförande institut för egen räkning och för
annans räkning har inte närmare diskuterats av utredningen. Beträffande
möjligheten att bli kontoförande institut har utredningen föreslagit att en
sådan möjlighet införs generellt för utländska företag. För att vara konto-
förande institut har utredningen uppställt krav på dels tillstånd från
Finansinspektionen, dels överenskommelse med VPC.
Remissinstanserna: Övervägande antalet remissinstanser tillstyrker ut-
redningens förslag eller lämnar det utan erinran. Finansinspektionen för-
88
ordar att clearingmedlemmar och kontoförande institut skall stå under Prop. 1995/96:50
inspektionens tillsyn samt att en särreglering görs avseende Riksbanken,
Riksgäldskontoret och AP-fonden. Beträffande utländska företag föreslår
Finansinspektionen att möjligheten att utan etablering i Sverige ansluta sig
till en svensk clearingorganisation begränsas till utländsk clearingorga-
nisation som står under tillsyn i sitt hemland och utländskt företag som
är börsmedlem vid en svensk börs. Enligt Svenska Fondhandlare-
föreningen och Svenska Bankföreningen bör kretsen av kontoförande
institut begränsas till värdepappersinstitut. VPC ifrågasätter om det är
motiverat att ha kvar kravet på Finansinspektionens tillstånd i fråga om
kontoförande institut.
Remissinstansernas synpunkter på utredningens förslag om utländska
företag som kontoförande institut har redovisats i prop. 1993/94:232
(s. 9, 10 och 22-42).
Kontoförande institut enligt aktiekontolagen
Tillstånd att vara kontoförande institut meddelas enligt 3 kap. 1 §
aktiekontolagen av regeringen eller den myndighet som regeringen bes-
tämmer. Finansinspektionen har av regeringen bemyndigats att meddela
sådant tillstånd. I 3 kap. 3 § uppställs krav på att andra kontoförande
institut än Riksbanken och Riksgäldskontoret skall stå under tillsyn av
Finansinspektionen och att instituten skall lämna de upplysningar om sin
verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspek-
tionen begär.
Genom ett tillägg i 3 kap. 1 § våren 1991 erhöll kontoförande institut
möjlighet att få s.k. delegationsrätt, dvs. rätt att sätta annan i sitt ställe.
Ursprunget till införandet av delegationsrätten var en framställning från
sparbanks- och föreningsbanksrörelsema om sådan rätt. Av propositionen
framgår emellertid att även andra institut än banker kan få rätt att dele-
gera (prop. 1990/91:106 s. 45).
Genom lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1993 blev Riksbanken
och Riksgäldskontoret kontoförande institut inom sina resp, verksamhets-
områden. Riksbanken och Riksgäldskontoret står i sin egenskap av konto-
förande institut, enligt uttryckligt förordnande, inte under tillsyn av
Finansinspektionen (3 kap. 1 och 3 §§).
Vilka krav ställs på kontoförande institut? Utöver att de — med nyss
nämnda undantag — skall stå under Finansinspektionens tillsyn innehåller
aktiekontolagen inte några bestämmelser om de kontoförande institutens
resurser och organisation. I propositionen om kontobaserat aktiesystem
(prop. 1988/89:152 s. 102) anfördes följande beträffande de kontoförande
institutens egenskaper.
"Höga krav på ekonomiska, tekniska och juridiska resurser bör
ställas på den som skall få tillstånd att vara kontoförande institut. Ett
89
sådant institut kan ådra sig betydande skadeståndsansvar (se 7 kap.). Prop. 1995/96:50
Vidare måste institutet ha en teknisk utrustning som kan samordnas
med värdepapperscentralens datorsystem. Verksamheten hos ett konto-
förande institut kräver också tillgång till juridisk och teknisk
sakkunskap för bedömningen av frågor som den nya lagstiftningen
aktualiserar. Med hänsyn till det anförda torde i huvudsak endast
fondkommissionsbolag och banker komma i fråga som kontoförande
institut."
Det anges också i propositionen att ett tillstånd att vara kontoförande
institut kan begränsas dels till att avse aktier eller penningutfästelser som
utfärdats av en viss emittent eller vissa emittenter, dels till att avse egna
placeringar.
Clearingmedlem enligt lagen om börs- och clearingverksamhet
Enligt 8 kap. 6 § lagen om börs- och clearingverksamhet får medlemskap
i en clearingorganisation endast beviljas den som har en betryggande kapi-
talstyrka och som i övrigt bedöms vara lämplig att delta i clearingen hos
organisationen. I förarbetena till lagen uttalades att det borde överlåtas
på varje enskild clearingorganisation att avgöra vilka som skall få delta
i den clearing som organisationen anordnar (prop. 1991/92:113 s. 128).
Några särskilda bestämmelser för utländska rättssubjekts deltagande i
clearingverksamhet ansågs inte nödvändigt med hänsyn till att det av
principen om fritt tillträde följer att utländska rättssubjekt som söker med-
lemskap i en clearingorganisation skall prövas efter samma grunder som
svenska subjekt. Det framhölls att det för stabiliteten i clearingen måste
ställas krav på god soliditet hos den som är medlem i en clearing-
organisation.
För att att kunna uppfylla kraven i direktivet om investeringstjänster på
att bereda värdepappersföretag och kreditinstitut tillträde till system för
clearing och avveckling har vissa ändringar gjorts i lagen om börs- och
clearingverksamhet (prop. 1994/95:50, bet. 1994/95:NU 12, rskr.
1994/95:164, SFS 1994:2017). Dessa träder i kraft den 1 januari 1996.
I bestämmelserna har de företag och institut som omfattas av investe-
ringstjänstedirektivet pekats ut. Kretsen av företag har dock utvidgats i
förhållande till direktivets bestämmelser och överensstämmer med den
krets av aktörer som skall kunna få börsmedlemskap och tillträde till
handeln vid en auktoriserad marknadsplats. Under förutsättning att kraven
för medlemskap är uppfyllda är en clearingorganisation skyldig att som
clearingmedlem acceptera följande kategorier av aktörer: värdepappers-
institut med tillstånd enligt lagen om värdepappersrörelse att driva
kommissionsverksamhet, handel för egen räkning och förmedlingsverk-
samhet, företag från ett EES-land med tillstånd i hemlandet att driva
sådan verksamhet samt vissa andra företag från länder utanför EES som
i sitt hemland har rätt att driva någon av de nämnda typerna av verk-
samhet.
90
Enligt den gällande regleringen kan en clearingorganisation själv av- Prop. 1995/96:50
göra vilka som skall få delta i den clearing som organisationen anordnar
utöver de aktörer som organisationen enligt lagen är skyldig att anta som
medlem. Clearingorganisationen skall därvid tillämpa principen om fritt
tillträde. Därvid kan en rad andra företag bli aktuella som medlem, t.ex.
svenska eller utländska icke-finansiella företag. Det har således i lagen
inte uppställts något krav på att en clearingmedlem också måste inneha
ett börsmedlemskap.
De nuvarande reglerna om clearingverksamhet i lagen om börs- och
clearingverksamhet avser bara sådan clearing och avveckling som består
i att yrkesmässigt träda in som part i options- eller terminsavtal eller på
annat sätt garantera att avtalet fullgörs.
Direktivet om investeringstjänster
Direktivet om investeringstjänster skall förverkliga den inre marknaden
på värdepappersområdet och är utformat efter mönster av det andra bank-
samordningsdirektivet (89/646/EEG). I direktivet föreskrivs obligatorisk
auktorisation för juridiska — och vissa fysiska — personer som yrkes-
mässigt tillhandahåller investeringstjänster (värdepappersföretag).
Definitionerna av vad som utgör investeringstjänster överensstämmer i
huvudsak med det tillståndspliktiga området i lagen om värdepappers-
rörelse. Motsvarande gäller i stort för de sidoverksamheter som direktivet
omfattar.
Direktivet bygger på principen om hemlandsauktorisation, dvs. ett före-
tag som har auktorisation i sitt hemland får med stöd av denna erbjuda
sina tjänster i andra medlemsstater, genom etablering av filial eller över
gränserna, utan att krav på ytterligare tillstånd får ställas. I direktivet
föreskrivs dock viss anmälnings- och informationsskyldighet innan sådan
verksamhet får startas. Med stöd av hemlandsauktorisation skall ett
värdepappersföretag få tillträde till börser och andra reglerade marknader
samt till dessa anslutna clearing- och avvecklingssystem. Ansvaret för
tillsynen över ett värdepappersföretags verksamhet ligger i princip på
myndigheterna i företagets hemland. Detta gäller även sådana delar av
verksamheten som bedrivs i andra länder. 1 direktivet finns särskilda
regler om uppdelning av ansvar och samverkan mellan berörda tillsyns-
myndigheter.
Direktivet om investeringstjänster är nära kopplat till direktivet
93/6/EEG om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut.
Bland annat skall värdepappersföretag ha ett tillräckligt startkapital enligt
reglerna i kapitalkravsdirektivet. De ändringar i den svenska lagstift-
ningen som dessa både direktiv medför har behandlats av riksdagen under
hösten 1994 (prop. 1994/95:50, bet. 1994/95:NU12, rskr. 1994/95:164,
SFS 1994 2004-2026). De nya bestämmelserna i bl.a. lagen om värde-
pappersrörelse som grundas på direktivet om investeringstjänster träder
i kraft den 1 januari 1996. Detsamma gäller bl.a. bestämmelserna om
minsta startkapital för värdepappersföretag enligt kapitalkravsdirektivet.
91
Vid införlivandet av direktivet om investeringstjänster har förutskickats Prop. 1995/96:50
att ytterligare ändringar i den svenska lagstiftningen kan komma att ske
med hänsyn till den pågående beredningen av Clearingutredningens be-
tänkande (prop. 1994/95:50 s. 122 och 123). De ändringar som på grund-
val av utredningens betänkande har föreslagits i föregående kapitel om
tillståndspliktig clearingverksamhet påverkar även bestämmelserna om
deltagande (medlemskap) i sådan verksamhet.
Enligt artikel 15 i direktivet om investeringstjänster skall medlems-
länderna se till att sådana värdepappersföretag från andra medlemsländer
som har tillstånd att tillhandahålla investeringstjänster i form av handel
med finansiella instrument för annans eller för egen räkning skall kunna
bli medlem i eller få tillträde till reglerade marknader i det landet under
förutsättning att företaget tillhandahåller liknande tjänster där. Bestäm-
melsen gäller enligt artikel 2.1 även kreditinstitut vars auktorisation
omfattar någon av de nämnda värdepapperstjänstema. Företagen skall
kunna få medlemskap eller tillträde till reglerade marknader i värdlandet
via filialetablering, dotterbolag i det landet eller gränsöverskridande
verksamhet direkt från hemlandet.
Värdepappersföretag och kreditinstitut med en auktorisation som om-
fattar någon av de nämnda värdepapperstjänstema skall också kunna bli
medlemmar i eller få tillträde till de system för clearing och avveckling
som tillhandahålls medlemmar av en reglerad marknad. Detta gäller en-
ligt ingressen till direktivet även om dessa funktioner sköts av ett i
förhållande till marknaden — dvs. börsen eller marknadsplatsen — fris-
tående organ.
Villkoret för medlemskap vid eller tillträde till en reglerad marknad
enligt artikel 15 är att företaget uppfyller kraven på kapital och hemlands-
tillsyn enligt direktivet om kapitalkrav för värdepappersföretag och kredit-
institut. Ett värdland får ställa upp ytterligare krav på kapital endast i
fråga om sådant som inte regleras i kapitalkravsdirektivet.
Möjligheten till medlemskap eller tillträde förutsätter vidare att anslut-
ningen och deltagandet sker i enlighet med de regler som i olika avseen-
den gäller för marknaden. Därmed avses marknadens administrativa och
strukturella regler samt handelsreglerna. Också de regler och procedurer
som gäller i fråga om clearing och avveckling skall iakttas.
Enligt vad som sägs i ingressen skall till investeringstjänstedirektivet
de rättigheter som ges till värdepappersföretag genom direktivet inte
påverka den rätt som medlemsstaterna, centralbankerna och andra natio-
nella organ med likartade uppgifter har att välja sina motparter på
objektiva grunder utan särbehandling.
Clearingmedlem och kontoförande institut
Reglerna om clearingverksamhet i lagen om börs- och clearingverksamhet
avser för närvarande bara sådan clearing som består i att yrkesmässigt
träda in som part i options- eller terminsavtal eller på annat sätt garantera Prop. 1995/96:50
att avtalet fullgörs. Enligt den lagändring riksdagen beslutat om och som
träder i kraft den 1 januari 1996 är en clearingorganisation som anordnar
clearing av optioner eller terminer som handlas vid en börs eller aukto-
riserad marknadsplats skyldig att till clearingmedlem anta sådana institut
och företag som avses i 3 kap. 1 § första stycket 2-4, om de uppfyller av
clearingorganisationen uppställda krav (prop. 1994/95:50, bet.
1994/95:NU 12, rskr. 1994/95:164, SFS 1994:2017). De i avsnitt 5.1 före-
slagna reglerna om clearingverksamhet medför en utvidgning av det till-
ståndspliktiga området. Möjligheten för vissa institut och företag att bli
clearingmedlemmar bör justeras i enlighet med denna utvidgning till att
avse clearingorganisationer som anordnar clearing av finansiella instru-
ment.
Clearingutredningen har diskuterat om artikel 15 i direktivet om
investeringstjänster innefattar rätt för utländska företag med säte inom
EES att bli kontoförande institut. Utredningens bedömning är att det i
begreppet clearing- och avvecklingssystem enligt denna artikel sannolikt
inbegrips sådana kontosystem som t.ex. sköter överföring av finansiella
instrument vid avvecklingen. För att utländska banker och utländska
värdepappersföretag skall ha möjlighet att bli kontoförande institut har
utredningen förordat att aktiekontolagen kompletteras så att det uttryck-
ligen framgår att utländska företag har möjlighet att bli kontoförande
institut (SOU 1993:114 s. 220 och 221). Denna bedömning delas av bl.a.
Finansinspektionen.
Enligt regeringens mening bör det ges en möjlighet för utländska
företag hemmahörande inom EES att vara kontoförande institut. Däri-
genom skapas utrymme för nya, kostnadseffektiva länkar för avveckling
av gränsöverskridande handel. Till frågan om vilka krav som bör ställas
på den som skall bli kontoförande institut återkommer vi nedan (avsnitt
5.4).
Möjligheten att bli clearingmedlem eller kontoförande institut bör i
enlighet med den bedömning som gjorts i propositionen Nya kapitaltäck-
ningsregler m.m. gälla även utländska företag som inte hör hemma inom
EES och som bedriver kommissionsverksamhet, handel för egen räkning
och förmedlingsverksamhet, under förutsättning att företaget uppfyller av
clearingorganisationen ställda krav och står under betryggande tillsyn av
myndighet eller annat behörigt organ i hemlandet (prop. 1994/95:50 s.
114-123).
Av avsnitt 5.1 framgår att begreppet clearingverksamhet omfattar, ut-
över finansiella instrument, även sådan verksamhet avseende valuta och
betalningar. Det bör därför anmärkas att den ovan diskuterade bestäm-
melsen i investeringstjänstedirektivet endast gäller clearingverksamhet
resp, kontohållning avseeende sådana finansiella instrument som handlas
på en börs eller en auktoriserad marknadsplats.
Som framgått av avsnitt 4 förekommer vid den gränsöverskridande
handeln olika typer av länkar. För att förenkla och förbättra effektiviteten
vid den gränsöverskridande handeln bör enligt internationella rekommen-
dationer samarbete äga rum mellan olika länders centrala värdepappers-
93
förvarare. Sådant samarbete över gränserna äger även rum mellan, för- Prop. 1995/96:50
utom banker och värdepappersbolag, nationella och internationella clea-
ringorganisationer. Avgränsningsproblematiken mellan kontohållning och
avveckling såväl som det förhållandet att formerna för handel, konto-
hållning, clearing och avveckling i vår omvärld varierar talar för att
clearingorganisationer och centrala värdepappersförvarare bör beredas
möjlighet att bli clearingmedlemmar resp, kontoförande institut.
Clearingutredningen har förordat en generell möjlighet för utländska
företag att bli kontoförande institut. Någon begränsning av medlems-
kretsen vid clearing har utredningen inte föreslagit. För att kunna få en
heltäckande tillsyn av clearing- och avvecklingsprocessen har Finans-
inspektionen beträffande svenska institut föreslagit att det införs en
lagregel av innebörd att en clearingorganisation får som "svensk"
clearingmedlem (och kontoförande institut) endast anta den som redan
står under tillsyn av inspektionen. Beträffande Riksbanken, Riksgälds-
kontoret och AP-fonden har Finansinspektionen anmärkt att en sär-
reglering bör ske innebärande att dessa inte omfattas av kravet på tillsyn.
För utländska företag har inspektionen förordat att rätten till anslutning
till en svensk clearingorganisation utan etablering i Sverige begränsas till
utländsk clearingorganisation som står under tillsyn i sitt hemland och
utländskt företag som är medlem vid en svensk börs. Svenska Fondhand-
lareföreningen och Svenska Bankföreningen har i sitt remissyttrande
betonat vikten av övervakningen av clearingmedlemmama samt framhållit
att det är ur säkerhetssynpunkt viktigt att kretsen av kontoförande institut
begränsas på så sätt att endast värdepappersinstitut tillåts agera i den
egenskapen.
Medlemskretsen vid en börs är enligt lagen om börs- och clearingverk-
samhet begränsad till vissa institut. Som skäl för denna begränsning
anfördes vid bestämmelsens tillkomst att det fanns en viss risk att tilltron
till de svenska börserna kunde påverkas negativt om Sverige i detta hän-
seende skulle avvika från den utomlands gällande ordningen, dvs. att
endast auktoriserade mellanhänder, som bedriver kommissionärsverk-
samhet eller förmedlarverksamhet eller handlar för egen räkning, tillåts
agera direkt på börserna (prop. 1991/92:113 s. 79). Något skäl att om-
pröva detta ställningstagande ansågs inte föreligga vid införlivandet av
investeringstjänstedirektivets regler om börstillträde (prop. 1994/95:50 s.
118 och 119).
Enligt förarbetena till lagen om börs- och clearingverksamhet saknades
det skäl att vid clearingverksamhet begränsa medlemskretsen till de nyss
angivna aktörerna. Den internationella aspekten gjorde sig inte heller
gällande på samma sätt som för deltagande i börsverksamhet. Något krav
på att instituten skall stå under tillsyn eller att endast vissa institut äger
möjlighet att vara clearingmedlem finns således inte. Det är i stället
clearingorganisationen som på grundval av lagens krav och organisa-
tionens egna villkor prövar om ett institut skall få bli clearingmedlem.
Vid denna prövning skall clearingorganisationen iaktta principerna om
fritt tillträde och neutralitet. Inte heller enligt aktiekontolagen är kretsen
av kontoförande institut begränsad på samma sätt som medlemskretsen
94
vid börs. Vid aktiekontolagens tillkomst anfördes dock att i huvudsak Prop. 1995/96:50
endast fondkommissionärer och banker kunde komma i fråga som
kontoförande institut.
Vad Finansinspektionen anfört om vikten av en heltäckande tillsyn av
clearing- och avvecklingsprocessen talar för att clearingmedlemmar, lik-
som kontoförande institut, bör stå under tillsyn. En sådant förhållande
skulle också, som inspektionen har påpekat, leda till att informations-
utbytet mellan inspektionen och tillsynsmyndigheter i andra länder under-
lättas och blir effektivare. Fråga är emellertid om det är nödvändigt —
eller ens lämpligt — att uppställa ett sådant krav i lagstiftningen. De
ledande aktörerna vid kontohållning och clearing, såväl i Sverige som
utomlands, är centrala värdepappersförvarare, clearingorganisationer,
banker och värdepappersbolag, dvs. institut som regelmässigt står under
tillsyn. OM har bara banker och värdepappersbolag som clearingmedlem-
mar. För närvarande finns det drygt 50 kontoförande institut hos VPC.
Samtliga är svenska. Förutom banker, värdepappersbolag, Riksbanken
och Riksgäldskontoret är vissa försäkringsbolag och AP-fonden (första-
tredje fondstyrelserna) kontoförande institut för eget innehav. Vidare har
några emittenter av bostadsobligationer ett till egna emissioner begränsat
tillstånd att vara kontoförande institut. Riksbanken och Riksgäldskontoret
står som nämnts enligt direkt förordnande inte under tillsyn. Av övriga
kontoförande institut är det endast AP-fonden som inte står under
Finansinspektionens tillsyn.
Nya typer av institut kommer med stor sannolikhet att dyka upp i fram-
tiden liksom nya former för kontohållning och länkar mellan olika länder
och marknader. Reglerna bör därför vara så utformade att de på ett
ändamålsenligt sätt, utan att säkerhetsaspekterna efterges, kan möta
utvecklingen på den finansiella marknaden. En fråga som kan ställas är
om kretsen av clearingmedlemmar och kontoförande institut på något sätt
bör begränsas med hänsyn till vad Finansinspektionen anfört och med
beaktande av kravet på säkerhet vid clearingverksamhet och kontohåll-
ning. Regeringen anser emellertid att det finns nackdelar med en lag-
reglering som medför att vissa, särskilt angivna institut, får ensamrätt att
uppträda som clearingmedlem eller kontoförande institut. Det finns en
uppenbar risk att en sådan reglering leder till att dessa institut på grund
av den bristande konkurrensen inte ges tillräckliga incitament att anpassa
verksamheten till marknadens förändringar och att utveckla nya tekniker
och produkter (jfr prop. 1991/92:113 s. 62 och 63). En reglering bör i
stället, enligt vår bedömning, bidra till att förbättra konkurrensen vad
avser clearing- och kontohållningstjänster samt även medverka till att, i
ett internationellt perspektiv, öka den svenska finansiella marknadens
attraktivitet. Därtill kommer att en särreglering i enlighet med de
riktlinjer som har föreslagits av bl.a. Finansinspektionen, Svenska
Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen strider mot redan
antagna principer för clearingmedlemskap (se prop. 1991/92:113 s. 128
och prop. 1994/95:50 s. 121).
Internationellt sett är den dominerande ordningen att endast vissa
mellanhänder, i första hand banker och värdepappersbolag, har direkt till-
95
träde som medlem till clearingorganisationer och centrala värdepappers-
förvarare. Detta innebär att andra aktörer såsom institutionella investerare
på sådana marknader måste utnyttja en medlems tjänster för kontohållning
eller clearing. Banker och värdepappersbolag utför clearing- och konto-
tjänster såväl för egen som för annans räkning. Även clearingorganisa-
tioner och centrala värdepappersförvarare kan ha behov av att kunna ut-
föra sådana tjänster för annans räkning. Något väsentligt behov av att
utföra nu nämnda tjänster för annans räkning kan det däremot inte anses
föreligga för andra typer av aktörer såsom försäkringsbolag, pensions-
fonder och större icke-finansiella företag. För dessa aktörer kan det
främst finnas behov av att vara clearingmedlem eller kontoförande institut
för det egna innehavet samt att vara kontoförande institut för egna
emissioner. Skälet härtill kan exempelvis vara kostnaderna eller den egna
organisationen av verksamheten. En ändamålsenlig avgränsning mellan
vad som nyss sagts om hur reglerna på värdepappersmarknaden bör vara
utformade och de av Finansinpektionen framförda skälen synes vara att
begränsa kretsen av institut som kan utföra clearing- och kontotjänster för
annans räkning samt behålla möjligheten för envar att bli clearingmedlem
eller kontoförande institut för egen räkning. Med hänsyn till att mark-
naderna kan vara organiserade på skilda sätt bör inte något krav på
börsmedlemskap eller liknande uppställas för den generella möjligheten
att bli clearingmedlem eller kontoförande institut (jfr prop. 1994/95:50
s. 121 och prop. 1991/92:113 s. 128).
Prop. 1995/96:50
Vem skall besluta om clearingmedlemskap resp, rätten att vara
kontoförande institut?
Enligt 8 kap. 6 § lagen om börs- och clearingverksamhet får medlemskap
i en clearingorganisation endast beviljas den som har en betryggande kapi-
talstyrka och som i övrigt bedöms vara lämplig att delta i clearingen hos
organisationen. Det är den enskilda clearingorganisationen som avgör
vilka som skall få delta i den clearing som organisationen anordnar. Clea-
ringutredningen har inte föreslagit någon förändring av denna princip och
några skäl till ändring har inte heller framkommit vid beredningen av
utredningens betänkande.
Tillstånd enligt 3 kap. 1 § aktiekontolagen att vara kontoförande institut
meddelas av Finansinspektionen.
Clearingutredningen har föreslagit att Finansinspektionen även i fort-
sättningen skall meddela tillstånd att vara kontoförande institut och att ett
företag med sådant tillstånd skall kunna genom överenskommelse med
VPC tilläggas ställning som kontoförande institut hos centralen. Förslaget
har kritiserats av bl.a. Finansinspektionen som har ifrågasatt om ett
sådant tillståndskrav är förenligt med investeringstjänstedirektivet. Enligt
VPC borde centralen anses vara kompetent att handlägga ärenden om till-
stånd att vara kontoförande institut eftersom VPC, enligt utredningens
förslag, skall när det gäller deltagande i centralens clearingverksamhet
självständigt pröva frågor om en medlems kapitalstyrka, ändamålsenliga
96
organisation av verksamheten, erforderliga riskhanteringsrutiner och Prop. 1995/96:50
säkra tekniska system.
Den prövning som Finansinspektionen gör av den som ansöker om till-
stånd att vara kontoförande institut kan enligt regeringens mening lika väl
utföras av VPC. En sådan lösning överensstämmer med vad som gäller
börs- och clearingmedlemskap. Fördelning av ansvaret mellan VPC och
Finansinspektionen för det kontobaserade systemet blir också klarare med
denna lösning. VPC får på så sätt otvetydigt ansvaret för att konto-
hållningen bedrivs på ett effektivt och säkert sätt samt att de kontoförande
instituten är lämpliga att delta i kontohållningen. Att det sker en nog-
grann och ändamålsenlig prövning av de kontoförande instituten ligger i
VPC:s eget intresse. Finansinspektionens uppgift renodlas därmed till att
övervaka VPC och det kontobaserade systemet genom inspektionens
löpande tillsyn. Den föreslagna lösningen innebär att VPC även prövar
om ett kontoförande institut får sätta annan i sitt ställe. Denna prövning
bör i fortsättningen ske i enlighet med VPC:s regler och således inte
regleras i lag.
Vid prövningen av medlemskap skall en clearingorganisation enligt
8 kap. 1 § lagen om börs- och clearingverksamhet iaktta principerna om
fritt tillträde och neutralitet. Enligt förarbetena innebär fritt tillträde att
var och en som uppfyller vissa grundkrav bör få delta i clearing som
anordnas av en av staten godkänd börs. Det betonas emellertid i för-
arbetena att det är väsentligt att de som deltar i clearingen har erforderlig
finansiell styrka samt att de krav på sådan styrka och lämplighet i övrigt
måste bygga på objektiva grunder (prop. 1991/92:113 s. 60). Dessa krav
bör enligt regeringens mening även tillämpas vid VPC:s prövning av till-
stånd att vara kontoförande institut och därför slås fast i lag.
Lagrådet har inte haft någon erinran mot de överväganden som så långt
har gjorts i detta avsnitt. Däremot har Lagrådet haft vissa invändningar
mot utformningen av de aktuella bestämmelserna i aktiekontolagen och
i lagen om börs- och clearingverksamhet. Vi återkommer i författnings-
kommentaren till 3 kap. 1 § aktiekontolagen och 8 kap. 6 § lagen om
börs- och clearingverksamhet till detta. Det bör emellertid i detta
sammanhang beröras att utvidgningen av det tillståndspliktiga området
innebär att system för t.ex. avveckling av betalningar inkl, valuta kan
komma att omfattas av kravet på tillstånd och också av bestämmelserna
om tillträde till ett sådant system. Investeringstjänstedirektivets regler
omfattar endast clearingverksamhet avseende finansiella instrument. Det
vanliga är att tillträdet till system för avveckling av betalningar och
förpliktelser i samband med valutahandel är begränsat till bankinstitut.
Den nu diskuterade bestämmelsen i lagen om börs- och
clearingverksamhet och kravet på fritt tillträde i denna bestämmelse utgör
inte någor hinder för en clearingorganisation som hanterar betalningar
inkl, valuta att ställa som krav för deltagande i clearingverksamheten att
deltagarna t.ex. skall vara banker.
97
Prövningen av clearingmedlemmar och kontoförande institut
Prop. 1995/96:50
Det bör understrykas att det här är fråga om att i lagstiftningen reglera
möjligheten att bli clearingmedlem resp, kontoförande institut, inte att
införa en rättighet. För att kunna bli clearingmedlem eller kontoförande
institut måste sökanden uppfylla de lagstadgade kraven samt de krav som
ställs upp av den ansvariga organisationen. I avsnitt 5.4 behandlas
utförligt kraven på clearingmedlemmar och kontoförande institut. Dessa
krav kommer med nödvändighet att kompletteras och preciseras av den
ansvariga organisationen som också har att redovisa hur antagningspro-
cessen skall gå till. Prövningen av dessa krav och av antagningsprocessen
utgör en viktig del av Finansinspektionens tillståndsprövning för clearing-
verksamhet. Samma förfarande bör tillämpas även vad avser förutsätt-
ningarna för deltagande i VPC:s kontohållning. Utöver prövningen av
organisatörens antagningskrav kommer dennes tillämpning av kriterierna
för deltagande att vara föremål för Finansinspektionens löpande tillsyn.
Det ligger i organisatörens eget intresse att det blir fråga om en
ingående prövning av om den sökande uppfyller ovan nämnda krav. Inte
minst med hänsyn till att brister hänförliga till en clearingmedlem eller
ett kontoförande institut med stor sannolikhet har direkt negativ inverkan
på clearingorganisationen eller kontohållaren. Därtill kommer att sådana
brister även kan komma att påverka övriga deltagare vid clearingverk-
samhet eller kontohållning. Övriga deltagare har därför ett berättigat
intresse av att deltagarkretsen begränsas på ett adekvat sätt. Mot denna
bakgrund kan förutsättas att varje sökande kommer att bli föremål för en
mycket ingående och omsorgsfull prövning.
Det bör i detta sammanhang betonas att kraven i lagen om börs- och
clearingverksamhet, liksom i aktiekontolagen, för deltagande avses gälla
fullt ut även för ett institut eller företag som vill bli clearingmedlem eller
kontoförande institut för eget innehav. Det måste således finnas tillfreds-
ställande garantier för att dessa kan uppfylla sina åtaganden vid clearing-
verksamheten eller kontohållningen. Det enda undantaget är att dessa
institut och företag inte behöver stå under tillsyn. När det uppstår
problem vid clearing eller kontohållning är det oftast nödvändigt att det
snabbt kan åtgärdas. För att kunna vidta nödvändiga åtgärder har den
ansvariga organisatören eller tillsynsmyndigheten behov av att snabbt
kunna få kontakt med clearingmedlemmar eller kontoförande institut. Det
bör påpekas att kravet på tillgänglighet gäller i lika hög grad för företag
eller institut som inte står under tillsyn som för dem som står under
tillsyn.
Clearingmedlemmar och kontoförande institut som inte står under till-
syn bör dessutom enligt regeringens mening vara skyldiga att lämna
Finansinspektionen uppgifter om verksamheten som clearingmedlem eller
kontoförande institut.
98
Regeringens förslag: En clearingorganisation får som medlem
endast ha den som har betryggande kapitalstyrka, ändamålsenlig
organisation av verksamheten, nödvändiga riskhanteringssystem,
säkra tekniska system och som i övrigt bedöms vara lämplig att delta
i clearingen hos organisationen.
Värdepapperscentralen VPC AB får som kontoförande institut en-
dast ha den som har betryggande kapitalstyrka, teknisk och juridisk
sakkunskap samt som i övrigt bedöms vara lämplig att delta i
kontoföringen hos centralen.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens vad avser
kraven på clearingmedlemmar. Något förslag att lagfästa kraven för att
bli kontoförande institut har utredningen däremot inte lagt fram.
Remissinstanserna har beträffande kraven på clearingmedlemmar till-
styrkt eller lämnat utredningens förslag utan erinran. OM har påpekat att
olika krav kan ställas på clearingmedlemmar beroende på vilken modell
av clearing clearingorganisationen tillämpar.
Bakgrund: Enligt 8 kap. 6 § lagen om börs- och clearingverksamhet
får en clearingorganisation som medlem endast ha den som har en be-
tryggande kapitalstyrka och som i övrigt bedöms lämplig att delta i
clearingen hos organisationen. Utredningen har med hänsyn till de risker
som föreligger vid clearingverksamhet övervägt om inte ett högre kapital-
krav egentligen borde krävas för medlemskap i en clearingorganisation
än det som gäller för medlemskap på en börs eller auktoriserad mark-
nadsplats. Med hänvisning till det då pågående arbetet med införlivandet
av investeringstjänstedirektivet och kapitalkravsdirektivet har utredningen
inte lagt fram något förslag i denna del.
Beträffande lämplighetskravet för clearingmedlemmar har utredningen
föreslagit att det specificeras. Utredningen har därvid betonat vikten av
att clearingmedlemmar har en ändamålsenlig organisation av sin verk-
samhet, exempelvis vad gäller backoffice-verksamhet. För att en clearing-
medlem skall kunna uppfylla sina åtaganden fordras enligt utredningen att
medlemmen har system som medger kontinuerlig övervakning av aktuella
positioner och exponeringen i handeln. Enligt utredningen bör systemen
medge kontroll av såväl den egna exponeringen som kundernas expone-
ring och även vara så konstruerade att kontroll i möjligaste mån kan ske
även av de framtida åtagandena i avvecklingsprocessen. Att sådana
system fungerar tillfredsställande och kontinuerligt vidareutvecklas utgör
enligt utredningen en väsentlig faktor för en säker clearingverksamhet.
Den enhet hos en clearingmedlem som hanterar clearingfrågor skall en-
ligt utredningen ha nödvändiga rutiner och resurser för att kunna hantera
eventuella problem och risker. Utredningen anser att den enhet som har
ansvaret för riskhanteringen bör ha klara och tydliga befogenheter att
agera vid problem. Krav bör ställas på att en clearingmedlem skall ha väl
99
7 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 50
genomtänkta och dokumenterade riskhanteringsrutiner för att förebygga Prop. 1995/96:50
eventuella problem vid clearing och avveckling. Vidare skall en clearing-
medlem enligt utredningens bedömning ha säkra tekniska system såsom
data- och kommunikationssystem. Enligt utredningens bedömning bör
lämplighetskravet specificeras på så sätt att dessa krav lagfästs.
Kapitalkrav
Med hänsyn till de risker som kan föreligga vid clearingverksamhet
kunde, som utredningen har påpekat, det övervägas om inte ett högre
kapitalkrav egentligen borde krävas för medlemskap i en clearingorgani-
sation än det som gäller för medlemskap på en börs. Det är inte heller
ovanligt utomlands att endast vissa finansiellt starka institut har direkt
tillträde till clearingverksamhet som s.k. direkta clearingmedlemmar.
Direktivet om investeringstjänster innebär för vissa värdepappersföretag
och kreditinstitut att kravet på kapital bestäms av kapitalkravsdirektivet
och att hemlandsmyndighetema övervakar att detta krav efterlevs. Beträf-
fande dessa företag och institut får ett värdland ställa upp ytterligare
kapitalkrav bara i sådana hänseenden som inte regleras i kapitalkravs-
direktivet. För de institut och företag som vanligen uppträder som
clearingmedlemmar föreligger det således inte något egentligt utrymme
för ett högre krav på eget kapital (startkapital) och kapitalbas än vad som
föreskrivs i kapitalkravsdirektivet. Beträffande andra institut som kan
komma i fråga för clearingmedlemskap är det angeläget att det ställs krav
på god soliditet hos den som önskar bli medlem hos en clearingorganisa-
tion.
Som OM har påpekat kan emellertid olika krav behöva ställas på clea-
ringmedlemmar beroende på vilken modell av clearing clearingorganisa-
tionen tillämpar. Om clearingmedlemmama själva tar ett direkt ansvar för
riskerna vid clearingen genom att t.ex. lämna eller ställa garantier
föreligger som regel skäl för ett högre krav än om clearingorganisationen
genom att gå in som motpart eller garant vid clearingen tar det direkta
ansvaret för riskhanteringen. I det sistnämnda fallet sker det i stället en
betydande koncentration av riskerna hos clearingorganisationen.
Med hänsyn till att clearingverksamhet kan vara organiserad på skilda
sätt och att olika typer av institut kan komma i fråga som clearingmedlem
anser regeringen det lämpligt att behålla nuvarande bestämmelse om att
en clearingorganisation som medlem får ha endast den som har
betryggande kapitalstyrka.
För vissa företag och institut inom EES kommer den faktiska pröv-
ningen av om de uppfyller kravet på kapital för medlemsskap ske i hem-
landet. Ytterligare krav kan som nämnts endast ställas upp i sådana
hänseenden som inte regleras i kapitalkravsdirektivet. Vilka ytterligare
krav kan då ställas? En clearingorganisation kan ställa krav på att med-
lemmarna ställer säkerhet för sina åtaganden och exponeringar gentemot
100
organisationen, exempelvis i form av initial säkerhet och marginalsäker- Prop. 1995/96:50
het. Även krav på garantier från medlemmarna kan förekomma, liksom
att clearingorganisationen för medlemskap ställer krav på bidrag eller
kapitaltillskott till en clearingfond. För clearingmedlemskap kan även
krävas att medlemmar på ett eller annat sätt åtar sig att svara för
eventuella förluster vid clearingverksamheten. Direktiven om investe-
ringstjänster och kapitalkrav utgör inte något hinder mot att särskilda
krav kan ställas upp av en clearingorganisation beträffande säkerheter och
garantier för åtagandenas fullgörande. Det har särskilt anmärkts i investe-
ringstjänstedirektivet att tillträde till clearingverksamhet får villkoras av
regler och förfaranden för att säkerställa fullgörande av åtföljande för-
pliktelser. För att underlätta clearingverksamheten kan en clearingorgani-
sation erbjuda medlemmarna kreditfaciliteter och även lån av finansiella
instrument. Något hinder enligt investeringstjänstedirektivet föreligger
inte heller mot att ställa upp särskilda krav för sådana tjänster. En
förutsättning för nu diskuterade regler och förfaranden är att de tillämpas
på ett icke-diskriminerande sätt (jfr fjärde stycket i artikel 15 och artikel
28).
Utredningen har pekat på möjligheten att den som söker tillträde till en
clearingorganisation även skall kunna åläggas att bidra till tidigare ut-
gifter för systemuppbyggnaden. Enligt regeringens bedömning föreligger
inte något hinder att ta ut en sådan inträdesavgift under förutsättning att
det sker på ett icke-diskriminerande sätt.
Lämplighetskravet
Enligt EG:s regler får för tillträde till clearingverksamhet krävas att
företaget kan uppfylla reglerna och procedurerna för denna verksamhet.
Något hinder föreligger således inte enligt EG:s regler mot att ställa upp
lämplighetskrav.
Regeringen delar i allt väsentlig utredningens uppfattning vad avser
lämplighetskravet och anser, liksom Finansinspektionen, att de krav som
utredningen föreslagit, nämligen ändamålsenlig organisation av verksam-
heten, nödvändiga riskhanteringsrutiner och säkra tekniska system, utgör
en tillräcklig legal kravspecifikation. Den mer detaljerade utformningen
av kraven och själva antagningsprocessen som clearingorganisationen
måste redovisa i samband med ansökan om tillstånd bör utgöra en viktig
del av Finansinspektionens tillståndsprövning.
Hur ansvaret för frågor om organisationen av verksamheten och risk-
hanteringen hos en clearingmedlem bör vara fördelat har behandlats i
avsnitt 5.2.
Att avtal om nettning är hållbara i alla berörda jurisdiktioner är ett
internationellt krav på sådana clearing- och avvecklingssystem som inne-
håller ett nettningsförfarande (se t.ex. prop. 1994/95:130). Beträffande
utländska företag måste således en clearingorganisation som tillämpar ett
nettningsförfarande vid medlemsprövningen noga kontrollera att nett-
ningen är hållbar i det land där det ansökande företaget är etablerat.
101
För att kunna bli clearingmedlem behöver ett institut givetvis också ha Prop. 1995/96:50
arrangemang och rutiner för att kunna uppfylla sina betalningsförplikt-
elser. Detta är inte minst viktigt mot bakgrund av de svårbemästrade
situationer som kan uppkomma på den finansiella marknaden vid försena-
de betalningar. Att ett institut även kan uppfylla kraven i detta avseende
är en väsentlig fråga vid prövningen av clearingmedlemskap. Det nu an-
förda gäller även beträffande kontoförande institut.
Krav på kontoförande institut
Som tidigare nämnts anges i aktiekontolagen endast att kontoförande
institut, med undantag för Riksbanken och Riksgäldskontoret, skall stå
under Finansinspektionens tillsyn. I propositionen om kontobaserat
aktiesystem (prop. 1988/89:152 s. 102) har angetts att höga krav på
ekonomiska, tekniska och juridiska resurser bör ställas på den som skall
få tillstånd att vara kontoförande institut. Med hänsyn till det anförda
ansågs i nyss nämnda proposition att i huvudsak endast fondkommissions-
bolag (numera värdepappersbolag) och banker kunde komma i fråga som
kontoförande institut. Det angavs också i propositionen att ett tillstånd att
vara kontoförande institut kan begränsas dels till att avse aktier eller
penningutfästelser som utfärdats av en viss emittent eller vissa emittenter,
dels till att avse egna placeringar. Sådant begränsat tillstånd har getts
vissa försäkringsbolag och emittenter av bostadsobligationer samt AP-
fonden.
Enligt regeringens mening bör de krav som har uppställts i proposi-
tionen om kontobaserat aktiesystem nu lagfästas. På samma sätt som för
clearingorganisationer bör den mer detaljerade utformningen av kraven
ankomma på huvudmannen för organisationen, i detta fall VPC. Finans-
inspektion bör vid den löpande tillsynen av VPC pröva dessa krav. Det
är de operativa och adminstrativa riskerna som kommer i förgrunden vid
själva kontoföringen. Operativa risker är exempelvis störningar i sådana
system, t.ex. data- och kommunikationssystem, som är kritiska för att
kontoföringen skall fungera. Sådana system måste vara mycket tillförlit-
liga och även innehålla adekvata säkerhetsrutiner mot fel och brottsliga
förfaranden som bedrägerier, förfalskningar och olika typer av databrott,
exempelvis icke auktoriserade överföringar av finansiella instrument. Vad
som anförts beträffande lämplighetskravet för clearingmedlemskap och
om riskhanteringsrutiner bör i tillämpliga delar även gälla för konto-
förande institut.
Prövningen av om en sökande uppfyller kraven på ett kontoförande
institut skall givetvis ske på objektiva och sakliga grunder. Den får inte
vara diskriminerande i något avseende. Som angetts i avsnitt 5.3 bör
reglerna om fritt tillträde och neutralitet på samma sätt som för en
clearingorganisation gälla VPC i egenskap av kontohållare. Möjligheten
att vara kontoförande institut bör kunna begränsas på samma sätt som i
dag. Det innebär att ett medgivande att vara kontoförande institut kan av
102
VPC inskränkas till att avse exempelvis aktier och aktierelaterade Prop. 1995/96:50
instrument.
Tekniska hinder kan medföra begränsningar i tillträdet till konto-
föringen, t.ex. om VP-systemet vid viss tid inte har kapacitet som är
tillräcklig för att tillåta samtliga intresserade att delta. Skäl därvid att
göra annan bedömning än beträffande tillträdet till börser föreligger inte.
Det innebär att sådana hinder i princip bör vara temporära och att VPC
vidtar åtgärder så att centralen volym- och resursmässigt anpassar sig till
det intresse för deltagande i kontoföringen som finns. Om anslutnings-
möjligheterna är begränsade skall reglerna som rör begränsningssitua-
tionen vara neutralt utformade och även tillämpas på detta sätt (jfr prop.
1991/92:113 s. 81).
Principerna för hur ansvaret för frågor om organisationen av verksam-
heten och riskhanteringen hos ett kontoförande institut bör vara fördelat
har behandlats i avsnitt 5.2.
I anledning av att VPC tar över rätten att besluta om en uteslutning av
ett institut, har regeringen övervägt att föra in en bestämmelse om möj-
ligheten för ett sådant institut att vid en uteslutning vidta vissa åtgärder
för skydda sina kunder (jfr nuvarande 8 kap. 7 § i lagen om börs- och
clearingverksamhet). Att vara kontoförande institut innebär enligt aktie-
kontolagen att institutet direkt svarar för registreringsåtgärder på de
konton institutet hanterar. Mot denna bakgrund framstår det som mindre
lämpligt att ett institut även efter en uteslutning skall få vidta registre-
ringsåtgärder.
Det ligger i såväl VPC:s som det uteslutna institutets intresse att insti-
tutets samtliga transaktioner, egna och kunders, inom det kontobaserade
systemet avvecklas så att onödiga förluster på grund av uteslutningen
motverkas. Detta kan ske på olika sätt, exempelvis genom att kontona
överförs till ett annat institut eller att VPC genom centralens eget
kontoförande institut, VKI, tar över registreringen av det uteslutna
institutets transaktioner. Med hänsyn till att olika lösningar kan komma
i fråga framstår det som mindre lämpligt med en lagreglering. I stället
bör denna fråga regleras i anslutningsavtalet mellan VPC och ett
kontoförande institut.
103
Prop. 1995/96:50
Regeringens förslag: Reglerna för förvaltarregistrering förenklas.
En generell möjlighet att registrera utländska förvaltare införs för
såväl aktier som skuldförbindelser.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. I utredningens förslag ingår dock inte någon bestämmelse om
förvaltarregistrering av skuldförbindelser som förvaltas utomlands. Utred-
ningen har inte heller lämnat förslag om att kravet på bosättning utom-
lands vid utländsk förvaltarregistrering skall tas bort.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Finansinspektionen och Uppsala universitet framför dock synpunkter be-
träffande förvaltarregistrering av i utlandet förvaltade skuldförbindelser.
Finansinspektionen anser att en ordning där det på ett vanligt VP-konto
skulle kunna göras en anteckning om att instrumenten tillhör någon annan
innebär att en ny form av förvaltarkonton införs, vilket inte skulle vara
lämpligt. Uppsala universitet pekar på att den av utredningen föreslagna
lösningen stöter på problem om det framgår att ett utländskt värdepappers-
företag inte är ägare av en skuldförbindelse men trots detta legitimerar
sig som sådan. Riksskatteverket betonar att det bör vara en förutsättning
för att utländska förvaltare skall kunna få generellt tillstånd att registreras
som förvaltare av svenska aktier att förvaltaren medger verket insyn i
förvaltningen och förbinder sig att årligen avge kontrolluppgifter för
ägare bosatta i Sverige.
Bakgrund: Enligt aktiekontolagen kan en utländsk förvaltare registreras
som förvaltare för aktier men inte för skuldförbindelser. För registrering
av en utländsk förvaltning av aktier fordras särskilt tillstånd enligt 3 kap.
10 § aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap. 10 § försäkringsrörelselagen
(1982:713) eller 3 kap. 11 § bankaktiebolagslagen (1982:618).
För förvaltarregistrering av aktier som är föremål för förvaltning utom-
lands fordras det för närvarande — som regleringen har uppfattats i praxis
— dubbla tillstånd. För det första skall aktiebolaget ha tillstånd att införa
en utländsk förvaltare i aktieboken. För det andra skall ett tillstånd med-
delas den utländske förvaltaren.
I fråga om skuldförbindelser, såsom obligationer, statsskuldväxlar och
certifikat, konstaterades i propositionen om det kontobaserade systemet
endast att reglerna om tillstånd för utländsk förvaltare inte gäller skuld-
förbindelser (prop. 1988/89:152 s. 125).
Frågan togs upp i prop. 1990/91:106 om kontobaserat penningmark-
nadssystem, där en utvidgad möjlighet till förvaltarregistrering föreslogs.
Om skuldförbindelser var föremål för handel utomlands kunde, efter till-
stånd av Finansinspektionen, i stället för borgenär som är bosatt
104
utomlands den som i utlandet fått uppdrag att förvalta hans förbindelser
registreras som förvaltare på penningmarknadskonto. Skälen för detta
ställningstagande var att sådana lån som skulle komma i fråga inom
penningmarknadssystemet ofta placeras utomlands och att det därför fanns
ett påtagligt praktiskt behov av att tillåta registrering av utländsk
förvaltning i fråga om skuldförbindelser. Det fanns enligt propositionen
inte några principiella skäl som talade mot att tillåta detta (se
1990/91:106 s. 54 och 55). På grund härav föreskrevs i den numera upp-
hävda lagen om penningmarknadskonton att utländsk förvaltare (s.k.
nominee) efter särskilt tillstånd skulle kunna registreras som borgenär
(ägare) för sina kunders räkning, förutsatt att dessa var bosatta
utomlands.
Skälen för regeringens förslag: Enligt regeringens mening bör regler-
na för förvaltarregistrering av svenska aktier som förvaltas utomlands nu
förenklas. Enligt gällande bestämmelser är det en förutsättning för till-
stånd till förvaltarregistrering i dessa fall att aktien är föremål för handel
vid utländsk fondbörs. Utvecklingen på värdepappersmarknadema världen
över kännetecknas bl.a. av att handeln har tagit nya vägar och nya
former. En väsentlig del av handeln med finansiella instrument utomlands
sker också utanför de etablerade börserna. Med hänsyn härtill och då
kravet på handel vid utländsk fondbörs kan ge upphov till praktiska
problem vid exempelvis emissioner bör detta krav slopas.
Vidare delar regeringen utredningens bedömning att det är fullt till-
räckligt att kräva ett tillstånd, och då lämpligen för den utländske för-
valtaren. På samma sätt som en svensk förvaltare bör en utländsk för-
valtare kunna söka och erhålla ett generellt tillstånd att vara förvaltare för
svenska aktier.
En fråga som inte behandlas av utredningen är att det enligt gällande
regler är en förutsättning för utländsk förvaltarregistrering av aktier att
aktieägaren är bosatt utomlands. En konsekvens av gällande bestämmelser
blir att en aktieägare kan, oavsett om han är bosatt i Sverige eller utom-
lands, låta registrera en svensk förvaltare. För att en utländsk förvaltare
skall kunna registreras fordras emellertid att ägaren är bosatt utomlands.
Enligt vår uppfattning kan det sättas i fråga om inte regleringen kan upp-
fattas som en inskränkning av utländska förvaltares möjligheter att
erbjuda sina tjänster i Sverige. Det bör anmärkas att förvaltningstjänster
rent allmänt kan erbjudas över gränserna enligt lagen om värdepappers-
rörelse, förutsatt att förvaltaren i hemlandet har tillstånd att erbjuda
sådana tjänster och att han står under tillsyn i hemlandet. Vad här är
fråga om är endast under vilka förutsättningar en förvaltare kan
registreras i denna egenskap i det svenska kontobaserade systemet. Vi har
i avsnitt 5.3 föreslagit att vissa företag med säte inom EES, främst
utländska banker och värdepappersföretag, skall få möjlighet att bli
kontoförande institut. De aktuella företagens och institutens verksamhet
kännetecknas av att de i stor omfattning uppträder som ombud och utför
affärer för annans räkning på de finansiella marknaderna. Den föreslagna
möjligheten för dessa att bli kontoförande institut riskerar att bli utan
reell innebörd om inte dessa institut och företag kan få tillstånd som
Prop. 1995/96:50
105
förvaltare i kontosystemet. Utan denna möjlighet finns det också en
uppenbar risk att det rätta sakförhållandet, nämligen att det är ett innehav
av aktier för annans räkning, inte kommer att framgå av VPC:s konto-
system. Därtill kommer att den gällande regleringen kan framstå som
tveksam med hänsyn till EG:s regler om fri rörlighet för tjänster och
principerna i investeringstjänstedirektivet. En annan aspekt är att en ökad
konkurrens på detta område kan förväntas medföra positiva effekter för
aktieägarna genom att olika typer av förvaltningstjänster kan komma att
erbjudas till lägre priser. Kravet på att en aktieägare skall vara bosatt
utomlands för att en utländsk förvaltare skall få registreras i denna
egenskap bör därför slopas. Reglerna om förvaltarregistrering kommer
på detta sätt också att avsevärt förenklas.
Vilka krav bör ställas för tillstånd att registreras i egenskap av för-
valtare?
Det dominerande vid handeln på värdepappersmarknaden i Sverige och
utomlands är att bankinstitut och värdepappersföretag uppträder som för-
valtare. Utöver dessa kan det finnas behov för clearingorganisationer och
centrala värdepappersförvarare att kunna uppträda som förvaltare för att
på detta sätt skapa en länk mellan två marknader. Enligt regeringens
mening bör reglerna ge utrymme för nya former av länkar som uppfyller
kraven på säkerhet. Även andra institut bör därför kunna komma i fråga
som förvaltare under förutsättning att de har rätt att bedriva sådan
verksamhet i hemlandet och står under erforderlig tillsyn.
En förvaltare skall ha en betryggande bokföring över ägarnas aktieinne-
hav, eftersom denna är avgörande för aktieägarens och andra rättighets-
innehavares, såsom panthavares, rätt. I fråga om tillståndsprövningen för
en utländsk förvaltare måste också beaktas att svenska regler om skatt-
skyldighet och skattekontroll samt bestämmelserna i insiderlagen inte ur-
holkas. För att en utländsk förvaltare skall kunna få tillstånd att
registreras i denna egenskap bör därför ställas upp villkor om att för-
valtaren åtar sig att fullgöra samma skyldigheter som åligger svenska
förvaltare i dessa avseenden. Förvaltaren skall alltså förbinda sig att inför
taxeringen lämna kontrolluppgift om innehav, utbetald ränta och utdelning
samt avyttringar. Däremot är det av praktiska skäl inte aktuellt att även
kräva att den utländske förvaltaren skall göra avdrag för preliminär skatt.
Vad gäller insiderfrågor är svensk bank eller värdepappersinstitut enligt
18 § insiderlagen skyldig att i vissa fall på begäran lämna Finansinspek-
tionen uppgifter. En förutsättning är att det finns anledning att anta att det
skett en överträdelse av handelsförbudet i lagens 4 §. Det bör krävas att
även en utländsk förvaltare lämnar uppgifter vid misstanke om insider-
brott. Ett sådant åtagande skall därför vara en förutsättning för tillstånd.
Det bör också kunna komma i fråga att Finansinspektionen som villkor
för tillstånd ställer krav på att t.ex. få statistikuppgifter och andra
uppgifter som är av allmänt eller enskilt intresse. Det kan dock inte anses
lämpligt att även ställa som villkor att förvaltaren utan inskräkningar
medger Riksskatteverket insyn i förvaltningen. Skälet härtill är att ett
sådant medgivande endast bör kunna avkrävas en skattskyldig, inte en
utländsk förvaltare. I 3 kap. 27 a § lagen (1990:325) om självdeklaration
Prop. 1995/96:50
106
och kontrolluppgifter finns bestämmelser om att en skattskyldig som Prop. 1995/96:50
innehar utländska fondpapper m.m. är skyldig att bl.a. lämna Riksskatte-
verket en sådan rätt till insyn. För skattskyldiga som lämnar uppdrag åt
någon i utlandet att förvalta finansiella instrument som registreras enligt
aktiekontolagen samt väljer att ha instrumenten förvaltarregistrerade på
den utländska förvaltaren, finns samma behov för verket av rätt till insyn.
Sådana skattskyldiga bör därför åläggas att till verket lämna skriftligt med-
givande till insyn i depå eller konto som han har hos den utländske för-
valtaren. Vidare bör den uppgiftsskyldighet som i dag åvilar aukto-
riserade förvaltare enligt 8 kap. 8 § aktiekontolagen omfatta även ut-
ländska förvaltare. Detta innebär att även beträffande aktier som är
förvaltarregistrerade på en utländsk förvaltare bör möjlighet finnas för
ägare att tillfälligt föras in i aktieboken enligt 8 kap 4 §. VPC:s
skyldighet att föra en sammanställning över aktieägare med mer än
femhundra förvaltarregistrerade aktier enligt 8 kap. 10 § föreslås omfatta
även aktieägare som har sina aktier registrerade på en utländsk förvaltare.
När det gäller förvaltarregistrering av skuldförbindelser har utredningen
föreslagit att också utländska banker och värdepappersföretag skall kunna
få skuldförbindelser registrerade i eget namn även om förbindelserna till-
hör annan. Utredningen har dock i denna del föreslagit att något regel-
verk för förvaltarregistrering av skuldförbindelser som förvaltas utom-
lands inte skall tillskapas. I stället förordar utredningen att lagen i dess
nuvarande lydelse tillämpas så att ett utländskt värdepappersföretag, som
exempelvis legitimerar sig som borgenär i fråga om skuldförbindelser, i
registreringshänseende anses vara borgenär utan att någon särskild pröv-
ning görs av huruvida instrumenten tillhör någon kund. Något hinder
föreligger inte enligt utredningen mot att en anteckning görs om att
instrumenten tillhör annan. Utredningen pekar på att en sådan anteckning
kan ha betydelse för att säkerställa en separationsrätt och möjligen i vissa
länder kan krävas av utländsk tillsynsmyndighet.
De skuldförbindelser som var tänkta att registreras i det kontobaserade
penningmarknadssystemet är i dag i stor utsträckning registrerade hos
VPC enligt aktiekontolagen. Eftersom dessa skuldförbindelser ofta place-
ras utomlands finns det ett påtagligt praktiskt behov av att nu tillåta att
utländska förvaltare av dessa skuldförbindelser registreras i stället för
ägaren (jfr prop. 1990/91:106 s. 54 och 55). Enligt regeringens bedöm-
ning bör detta dock ske på ett förvaltarkonto. Aktiekontolagen bör därför
kompletteras med en bestämmelse enligt vilken förvaltarregistrering kan
ske även beträffande i utlandet förvaltade skuldförbindelser. I likhet med
vad som föreslagits beträffande förvaltarregistrering av aktier bör något
krav på bosättning utomlands för utländsk förvaltarregistrering inte
uppställas. En utländsk förvaltare bör även beträffande skuldförbindelser
kunna söka och erhålla ett generellt tillstånd att vara förvaltare för
skuldförbindelser och andra finansiella instrument än aktier. Vad gäller
de krav som bör uppställas för tillstånd hänvisas till vad som ovan anförts
i anslutning till förvaltarregistrering av aktier.
Lagrådet har påpekat att ingen av bestämmelserna i det till Lagrådet
remitterade förslaget anger i vilka fall tillstånd till registrering krävs.
107
Lagrådet har förordat att det bör finnas uttryckliga bestämmelser om att
det i vissa fall skall krävas tillstånd till registrering. Bestämmelserna har
utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Prop. 1995/96:50
Regeringens förslag: En ansvarsfördelning införs som innebär att
VPC och de kontoförande instituten var och en ansvarar för skador
som är att hänföra till resp, kontrollsfär. VPC skall dock alltid svara
solidariskt med det kontoförande institutet för skador intill ett belopp
av fem miljoner kronor för vaije skadefall.
VPC:s ersättningsansvar begränsas för skador som åsamkas en
rättighetsinnehavare till följd av godtrosförvärv.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen har dock föreslagit att de kontoförande institutens ansvar
skall vara begränsat till fall av vållande samt att VPC även skall äga rätt
att träffa avtal om ersättningsskyldighetens omfattning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran.
Några remissinstanser, bl.a. Penningmarknadsinformation PMI AB,
Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges
Aktiesparares Riksförbund och Sveriges Försäkringsförbund avstyrker i
huvudsak utredningens förslag. Andra, däribland OM, ställer sig huvud-
sakligen positiva till utredningens förslag men anser att några föränd-
ringar i ansvarsbestämmelserna inte bör göras så länge VPC:s monopol-
ställning på kontohållningen består och staten har kvar ett ägarintresse i
bolaget.
Uppsala universitet påpekar — i anledning av utredningens förslag om
ett begränsat ansvar för skador till följd av godtrosförvärv — att om en
överlåtelsehandling förfalskats har aktieägandet blivit mer riskabelt
genom övergången till ett kontobaserat system. Universitetet ifrågasätter
vidare om det föreligger något reformbehov avseende VPC:s ansvar för
skador som vållats av ett kontoförande institut.
Bakgrund: När det kontobaserade registreringssystemet infördes kons-
taterades att den enskildes situation vid aktie- och obligationshanteringen
skulle förändras väsentligt. Registreringsåtgärdema kom genom reformen
att bli helt avgörande för en rättighetshavares rättsställning. En avgörande
förutsättning för att ett sådant system skulle godtas var enligt förarbetena
att den enskilde fick fullgoda garantier för att hållas skadeslös vid för-
luster som uppkommer på grund av systemet (prop. 1988/89:152 s. 80).
I detta sammanhang uppmärksammades bl.a. riskerna för att skador kan
uppstå på grund av tekniska fel.
Risken för skador ansågs i propositionen i och för sig föreligga i än
högre grad inom ramen för den pappersbaserade ordning som dittills
gällt. Skador som uppkommer i ett sådant system beror emellertid van-
108
ligen på oaktsamhet hos någon av aktörerna, och i den mån någon Prop. 1995/96:50
drabbas av en skada kan denne kräva ersättning enligt allmänna regler.
I ett kontobaserat system kan emellertid tekniska och andra fel tänkas
uppstå utan att vållande till detta kan styrkas på något håll. En skada till
följd av ett sådant fel kan därför inte föras tillbaka till någon av
aktörerna. Möjligheterna till ersättning enligt allmänna regler är därmed
begränsade. Synpunkter av detta slag låg till grund för särskilda
överväganden om ersättningsansvaret för skador som är att hänföra till
kontohållningen (se prop. 1988/89:152 s. 79 f. och 114 f.).
Bestämmelserna i 7 kap. aktiekontolagen om rätt till ersättning omfattar
även andra instrument än aktier. Av 9 kap. 2 § framgår nämligen att
7 kap. skall tillämpas även på de instrument som registrerats med stöd av
bestämmelserna i 9 kap.
Av 7 kap. 1 § aktiekontolagen framgår att om ett förvärv av aktier till
följd av bestämmelserna om god tro (6 kap. 3-5 §§ aktiekontolagen)
gäller mot den som ägde aktierna, har denne rätt till ersättning av VPC
för sin skada. Detsamma gäller om ett förvärv blir gällande mot någon
till vars förmån en rådighetsinskränkning gäller, t.ex. en panthavare eller
någon som enligt lag eller villkor i en rättshandling skulle ha haft rätt att
motsätta sig förvärvet. De fall av rättsverkan av registrering som avses
är tvesalufall (6 kap. 3 § aktiekontolagen) och fall där förvärv gjorts från
någon som inte ägde den överlåtna aktien (6 kap. 4 § aktiekontolagen).
Enligt 7 kap. 1 § andra stycket gäller motsvarande även vid pantsättning.
Grunden för denna rätt till ersättning är alltså inte felaktighet vid
registrering utan det förhållandet att det inte är möjligt att göra någon
materiell prövning av ett förvärv när registrering söks (prop. 1988/89:152
s. 114).
För det fall någon tillfogas en skada till följd av oriktig eller miss-
visande uppgift i ett avstämningsregister eller i annat fall genom fel i
samband med uppläggning eller förande av ett sådant register regleras
rätten till ersättning i 7 kap. 2 § aktiekontolagen. Enligt denna bestäm-
melse har den drabbade rätt till ersättning av VPC, om inte VPC visar
att felaktigheten beror på en omständighet utanför dess kontroll och vars
följder VPC inte skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit. Beror
felaktigheten på ett kontoförande institut, är VPC fri från skadestånds-
skyldighet endast om också det kontoförande institutet skulle vara fritt
från ersättningsskyldighet enligt nyss nämnda grunder. Motsvarande
gäller om felaktigheten beror på någon som har anlitats av VPC eller ett
kontoförande institut. Paragrafen föreskriver ett s.k. kontrollansvar för
VPC, där kontrollsfären omfattar omständigheter som direkt eller indirekt
kan påverkas genom planering, organisation, styrning och övervakning
av den egna verksamheten. Även om det är fråga om en omständighet
som ligger utanför VPC:s kontroll blir VPC likväl ersättningsskyldig om
VPC skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit följderna av omständig-
heten.
Vidare finns regler om ersättning på grund av skada som vållats genom
beslut om omprövning (7 kap. 3 §) samt om jämkning vid medvållande
på den skadelidandes sida (7 kap. 4 §). Slutligen finns en bestämmelse
109
om regressrätt för VPC, som ger bolaget rätt att från kontoförande Prop. 1995/96:50
institut eller annat företag, som genom vållande har medverkat till en
skada, rikta återkrav för utbetalad ersättning i den mån det är skäligt med
hänsyn till skadans orsak och omständigheterna i övrigt (7 kap. 5 §).
Förutsättningar för omprövning av ersättningsansvaret
Utredningen har som förutsättning för att den tagit upp ersättningsfrågan
anfört dels att den föreslagit att utländska företag skall kunna bli konto-
förande institut, dels att staten på sikt lämnar ägarrollen i VPC och att
konkurrensen på registerföringsområdet släpps fri. Några remissinstanser,
däribland OM, menar att någon förändring av ersättningsbestämmelserna
inte bör göras så länge VPC:s monopol på kontohållning består. Finans-
inspektionen däremot anser att det finns skäl att se över ersättnings-
reglerna oavsett om bl.a. ägarfrågan i VPC avgjorts.
Ett tungt vägande skäl för att nu se över ersättningsreglerna är, enligt
regeringens bedömning, att den ökade internationaliseringen på värde-
pappersmarknaden inneburit att de förutsättningar som låg till grund för
utformningen av ersättningsreglerna har ändrats. Ansvarsfördelningen
inom det kontobaserade systemet kan därför inte längre ses som en rent
svensk fråga. Därtill kommer att VPC:s engagemang på penning- och
obligationsmarknaden i kombination med att omsättningen på värde-
pappersmarknaden har ökat markant under senare år, har medfört att de
ersättningsbelopp som i dag kan bli aktuella är avsevärt större än vad
som förutsattes vid aktiekontolagens tillkomst. Enligt regeringens mening
innebär dessa ändrade förutsättningar att den ansvarsfördelning som
aktiekontolagens bestämmelser bygger på bör omprövas. En omprövning
av ersättningsreglerna bör ha som utgångspunkt att — mot bakgrund av
dagens förutsättningar — skapa en adekvat ansvarsfördelning mellan å
enda sidan VPC och å andra sidan de kontoförande instituten och
emittentema.
Det förtjänar att påpekas att de ersättningsbestämmelser som nu om-
prövas endast reglerar VPC:s ansvar som registerhållare. Bestämmelserna
är således inte tillämpliga på den clearingverksamhet som bedrivs av
VPC.
Värdepapperscentralens principalansvar
Vad gäller VPC:s ansvar för fel begångna inom ramen för de konto-
förande institutens verksamhet anfördes i förarbetena till aktiekontolagen
(prop. 1988/89:152 s. 84) att det kunde synas bäst överensstämma med
principen om kontrollansvar att VPC inte slutligen skulle bära risken för
fel i andra företags verksamhet. Med hänsyn till att staten och de konto-
förande instituten står som aktieägare och garanter för systemet ansågs
110
emellertid detta argument ha mindre tyngd. Den omständigheten att Prop. 1995/96:50
någon egentlig intressekonflikt inte förelåg mellan VPC och övriga med-
verkande talade i stället för att VPC skulle bära risken.
Regeringen har i avsnitt 5.3 föreslagit att utländska företag, t.ex.
banker, värdepappersbolag och clearingorganisationer, skall få möjlig-
heter att bli kontoförande institut enligt aktiekontolagen. Det kan i
anledning härav ifrågasättas om inte ett alltför betungande ansvar läggs
på VPC, om VPC skall ha ett långtgående ansvar för fel begångna av
företag med säte i andra länder. Det bör också beaktas att en regressrätt
för VPC i praktiken kan bli svår att realisera, särskilt eftersom mot-
svarande regler om skadeståndsansvar saknas i jämförbara länder utanför
Norden.
Även i ett annat avseende har — som tidigare påpekats — förutsätt-
ningarna för VPC:s verksamhet förändrats sedan aktiekontolagen kom
till. Ersättningsbeloppen kan i dag bli mycket betydande i jämförelse med
vad som förutsattes vid lagens tillkomst.
Utredningen har mot denna bakgrund föreslagit att samma system
skulle införas på aktiekontolagens område som det som avsågs gälla
enligt lagen om penningmarknadskonton. Enligt utredningens förslag skall
VPC inte vara ersättningsskyldig för skador om centralen kan visa att ett
kontoförande institut vållat en skada.
Reglerna om rätt till ersättning enligt lagen om penningmarknadskonton
var — liksom aktiekontolagen — begränsade till att avse ansvaret till följd
av kontosystemet. Reglerna gällde alltså inte i fråga om likvidhanteringen
i annat fall än då någon skada i samband med denna hantering kan hän-
föras till en vidtagen eller underlåten registreringsåtgärd. I detta samman-
hang bör dock anmärkas att en av förutsättningarna för den ordning som
gällde för penningkontosystemet var att det systemet, i motsats till
aktiekontosystemet, avsåg en förhållandevis begränsad krets av aktörer
och knappast skulle komma att beröra några enskilda småsparares intres-
sen (prop. 1990/91:106 s. 43).
Några remissinstanser, bl.a. Svenska Bankföreningen, Svenska Fond-
handlareföreningen, Sveriges Aktiesparares Riksförbund och Uppsala
universitet ifrågasätter om den föreslagna reformen är motiverad.
Sedan aktiekontolagens tillkomst har betydande förändringar ägt rum
på värdepappersmarknaden av betydelse för reglerna om ersättningsskyl-
dighet. Internationaliseringen av handeln medför att utländska aktörer i
tilltagande grad konkurrerar med svenska aktörer på den svenska markna-
den. Andra förändringar är det ökade riskmedvetandet i den finansiella
sektorn och insikten om betydelsen av en klar ansvarsfördelning mellan
de deltagande aktörerna (jfr exempelvis de lagförslag som våren 1995
lagts fram i Danmark beträffande bl.a. ersättningsansvaret vid konto-
föring). Mot denna bakgrund framstår det enligt regeringens mening som
främmande att VPC i förhållande till såväl svenska som utländska företag
i alla situationer ansvarar fullt ut för fel som begåtts inom ramen för
dessa företags verksamhet. Enligt vår mening kan dessutom ifrågasättas
om den av utredningen föreslagna bestämmelsen utgör ett tillräckligt
incitament för att de i kontoföringen inblandade aktörerna på bästa sätt
111
skall vidta nödvändiga åtgärder för att förebygga risken för skador. En
ansvarsfördelning som innebär att VPC och de kontoförande instituten
var och en ansvarar för skador som är att hänföra till den egna kontroll-
sfären står i väsentligt bättre överensstämmelse med principen om en klar
och väl motiverad ansvarsfördelning mellan aktörerna på värdepappers-
marknaden. En sådan ansvarsfördelning utgör därtill ett tydligare
incitament för samtliga aktörer i det kontobaserade systemet att på ett
effektivt sätt hantera de på marknaden förekommande riskerna, i detta
sammanhang i första hand de operativa och administrativa riskerna.
Lagrådet har inte haft någon erinran mot de överväganden som har
gjorts i detta avsnitt. Däremot har Lagrådet haft vissa invändningar mot
utformningen av bestämmelsen. Vi återkommer till detta i författnings-
kommentaren till 7 kap. 2 § aktiekontolagen.
Enligt regeringens mening kan det dock inte godtas att enskilda, mindre
investerares möjligheter att få ersättning för skador försämras. Vi föreslår
därför att även om en skada faller inom det kontoförande institutets
kontrollsfar skall en sådan investerare alltid kunna vända sig mot VPC
och därifrån få ersättning med upp till fem miljoner kronor för varje
skadefall. VPC bör i sådana situationer ha rätt att rikta återgångskrav
utan att behöva styrka vållande hos det kontoförande institutets sida.
Med den föreslagna ansvarsfördelningen saknas det, enligt regeringens
mening, skäl att i detta sammanhang lägga fram ett förslag om att VPC
skall kunna träffa avtal om ersättningsansvaret. Det bör anmärkas att en
anslutning till det kontobaserade systemet innebär en omfattande avtals-
reglering mellan VPC och det kontoförande institutet. Ett krav som
därvid bör ställas av VPC gentemot utländska institut är att svensk lag
skall tillämpas på tvister som har samband med anslutningen till det
svenska kontobaserade systemet.
Prop. 1995/96:50
Ansvar för skador på grund av godtrosförvärv
Vid aktiekontolagens tillkomst lades ett mycket långt gående ansvar på
VPC för skador som uppkommer på grund av godtrosförvärv. Ansvars-
regeln för skador på grund av godtrosförvärv i 7 kap. 1 § aktiekontolagen
utformades delvis med 370 § sjölagen och 18 kap. 4 § jordabalken som
förebild (se prop. 1988/89:152 s. 114). Vid en jämförelse mellan regle-
ringen i aktiekontolagen och t.ex. i jordabalken kan konstateras att flera
skillnader föreligger. Genom nya jordabalken infördes en ordning enligt
vilken den formella registreringen av en överlåtelse tillägger den som är
registrerad som ägare (lagfaren ägare) legitimation gentemot godtroende
förvärvare. Vissa undantag har dock gjorts från denna princip, såsom för
fall då en överlåtelsehandling visar sig ha varit förfalskad (se 18 kap. 3 §
jordabalken). Genom balkens tillkomst blev det alltså möjligt för en
köpare, som förvärvat en fastighet i god tro, att via lagfart på fastigheten
utsläcka en äganderätt som rätteligen tillkommer annan.
Aktiekontolagen syftar till att i det dokumentlösa systemet låta
registreringen ersätta den besittningsövergång som sker vid överlåtelse i
112
fysisk form av aktier och skuldförbindelser av löpande skuldebrevs
karaktär. Vid överlåtelse av sådana handlingar i fysisk form kan olika
ogiltighetsanledningar utsläckas genom godtrosförvärv, se 14 § skulde-
brevslagen. Gentemot godtroende förvärvare kan sålunda rätte ägaren inte
göra gällande att handlingen kommit ur hans besittning genom exempelvis
svek, ocker eller sådant rättsstridigt tvång som avses i 29 § avtalslagen.
En sådan invändning kan inte heller på aktiekontolagens område fram-
ställas av rätte ägaren gentemot den som i god tro har förvärvat ett
instrument från någon som har registrerats som ägare. Men 7 kap. 1 §
aktiekontolagen får i den situationen anses ge den rätte ägaren möjlighet
att vända sig mot VPC och därifrån erhålla ersättning för sin skada.
Vidare torde om någon säljer ett och samma finansiella instrument till två
olika köpare, den av köparna som inte får sitt förvärv registrerat och
således inte sakrättsligt blir ägare av instrumentet, kunna vända sig mot
VPC för att få ersättning för sin skada.
Det sagda innebär att aktier och andra löpande skuldebrev även före
aktiekontolagens införande kunde extinktivt godtrosförvärvas från den
som hade aktien eller det löpande skuldebrevet i sin besittning. Rätte
ägaren har därför inte hamnat i ett sämre läge genom införandet av regi-
streringen enligt aktiekontolagen i stället för besittningsövergång som
legitimerande moment. Mot denna bakgrund är det inte orimligt att man
nu på aktiekontolagens område väljer en annan ordning än den som gäller
på sjölagens och jordabalkens område. Clearingutredningen har inte sett
något tillräckligt skäl för att behålla ersättningsbestämmelsen i 7 kap. 1 §
aktiekontolagen och därför förordat att bestämmelsen bör utgå.
Bland andra Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföre-
ningen har anfört att bestämmelsen i 7 kap. 1 § aktiekontolagen var
betydelsefull för att allmänheten skulle acceptera övergången till det
papperslösa registreringssystemet. Enligt föreningarnas uppfattning har
bestämmelsen medfört ett visst mått av trygghet för ägarna av värde-
papper. Med VPC:s monopol har ansvaret enligt föreningarna också varit
naturligt och någon förändring bör därför inte ske åtminstone så länge
någon fungerande konkurrens på kontohållningens område saknas.
Enligt regeringens mening bör beaktas att den osäkerhet som förelåg
vid övergången till ett nytt system inte längre gör sig gällande med
samma styrka. Den omständigheten att kretsen av aktörer är en annan
och att ersättningsbeloppen i dag kan bli mångfalt större än vid lagens
tillkomst leder till slutsatsen att VPC:s ersättningsansvar i denna del inte
bör behållas. Den omständigheten att VPC har monopol på kontohåll-
ningen föranleder enligt regeringens mening ingen annan bedömning.
På en punkt finns emellertid anledning till viss tveksamhet och det
gäller fallet att den överlåtelsehandling som ligger till grund för över-
låtarens registrering var förfalskad. Det är, som utredningen påpekat,
tveksamt huruvida extinktivt godtrosförvärv kan ske i denna situation.
Aktiekontolagen, liksom för övrigt aktiebolagslagen, saknar hänvisning
till sådana omständigheter som enligt 17 § skuldebrevslagen (1936:81)
medför ogiltighet av en skriftlig förbindelse. Enligt den bestämmelsen
kan en gäldenär, även om en borgenär förvärvat handlingen i god tro,
Prop. 1995/96:50
113
göra gällande bl.a. att den är förfalskad. Enligt Uppsala universitet är det
inte orimligt att VPC, eller ett kontoförande institut, ansvarar strikt för
skador som uppkommit på grund av registrering på grundval av en för-
falskad överlåtelsehandling, eftersom aktieägandet i detta avseende blivit
mer äventyrligt genom dematerialiseringen.
Att förfalska överlåtelsehandlingar är inte tillräckligt i ett pappers-
baserat system för att ett extinktivt godtrosförvärv skall komma till stånd.
Den förfalskande överlåtaren måste nämligen också ha aktien i sin besitt-
ning. I ett dematerialiserat system saknar rätte ägaren möjlighet att
skydda sig genom besittning av instrumentet. I detta fall har övergången
till ett kontobaserat system otvivelaktigt medfört en ökad risk för ägaren
av ett finansiellt instument. Det är därför enligt vår mening befogat att
regelsystemet erbjuder ett skydd mot risken för att förfalskade över-
låtelsehandlingar genom efterföljande godtrosförvärv leder till förluster
för rätte ägaren. Med hänsyn till omsättningen på värdepappersmarkna-
den och till de problem som skulle uppkomma om en godtroende köpares
fång inte skulle anses giltigt är det enligt regeringens mening inte
lämpligt att — efter mönster från jordabalken — införa ett undantag från
möjligheterna till extinktivt godtrosförvärv i denna situation. Nuvarande
ordning, där VPC ersätter rätte ägaren för skador till följd av förvärvet
får därför anses vara det bästa sättet att skydda den skadelidande från
ekonomisk förlust i dessa fall.
Regeringen föreslår således att bestämmelsen i 7 kap. 1 § aktiekonto-
lagen begränsas till att avse endast sådana fall där den rättmätige ägaren
har frånhänts sin rätt genom en förfalskad överlåtelsehandling som har
efterföljts av ett extinktivt godtrosförvärv. Detsamma bör gälla förvärv
som sker med hjälp av en förfalskad behörighetshandling.
Prop. 1995/96:50
Regeringens förslag: Emittenters rätt enligt aktiekontolagen att få
kännedom om sina borgenärers identitet begränsas.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnat det utan erinran.
Några remissinstanser, däribland Svenska Bankföreningen, Svenska Fond-
handlareföreningen och Industriförbundet menar dock att den föreslagna
begränsningen inte bör gälla för konvertibla skuldebrev och andra aktie-
relaterade instrument. Riksgäldskontoret betonar vikten av att kontoret har
möjlighet till insyn i skuldboken beträffande s.k. garantikonton. Fond-
bolagens förening anser det angeläget att fondbolag får rätt att avgöra om
bolaget skall få tillgång till uppgifter om andelsägare, om andelarna i en
värdepappersfond registreras enligt aktiekontolagen.
114
Bakgrund: Enligt 9 kap. 9 och 10 §§ aktiekontolagen har en emittent Prop. 1995/96:50
av skuldförbindelser generell rätt att få kännedom om borgenärernas iden-
titet. Detta gäller även om skuldförbindelserna är förvaltarregistrerade.
Den numera upphävda lagen om penningmarknadskonton utgick från
att en emittent inte hade någon sådan befogenhet att få information om
de borgenärer som placerat i hans skuldförbindelser. Endast i undan-
tagsfall förelåg en rätt att få kännedom om borgenärernas identitet. I
huvudsak gällde det när betalningar av kapitalbelopp eller ränta skulle
göras utan förmedling av penningmarknadscentralen. I propositionen om
kontobaserat penningmarknadssystem ansågs att en rätt för emittenten att
få reda på borgenärernas identitet inte fyller något legitimt ändamål och
skulle kunna ge en möjlighet till skadlig insyn i andra instituts
affärshemligheter. Dessutom anmärktes att en sådan insynsrätt saknar
motsvarighet i ett dokumentbaserat system (prop. 1990/91:106 s. 41).
Skälen för regeringens förslag: Normalt sett finns inte något behov
för en emittent att få kännedom om vilka borgenärer som har placerat i
de skuldförbindelser som emittenten har gett ut. Tvärtom kan en sådan
rätt ur konkurrenssynpunkt ge möjlighet till skadlig insyn, vilket också
påpekades i den ovan nämnda propositionen om kontobaserat penning-
marknadssystem. Endast om en emittent behöver uppgifter för betalningar
till borgenärerna bör denne med stöd av lag kunna erhålla uppgifter om
borgenärerna eller de förvaltare som förvaltar en skuldförbindelse.
Lagrådet har anfört att den föreslagna regeln inte är tillräcklig för att
göra det möjligt för gäldenären att själv ombesörja betalning av kapital-
belopp och ränta till borgenären eftersom bestämmelsen t.ex. inte medger
gäldenären rätt att få uppgifter om storleken av olika fordringar. Den av
utredningen föreslagna bestämmelsen medger inte heller — i likhet med
gällande bestämmelse — någon rätt för gäldenären att få uppgift om even-
tuella pantsättningar eller andra inskränkningar i borgenärens rätt (se
prop. 1988/89:152 s. 128). Enligt regeringens mening kan intresset av att
gäldenären inte skall få fler uppgifter än vad som är nödvändigt väl till-
godoses genom den av Lagrådet föreslagna utformningen av bestäm-
melsen. Bestämmelsen bör därför, som Lagrådet föreslagit, uttryckligen
ange att utfärdaren har rätt att få de uppgifter som behövs för att
betalningen skall kunna fullgöras. Den föreslagna bestämmelsen ger
därmed inte någon möjlighet för utfärdaren att få andra uppgifter än de
som är nödvändiga för att fullgöra betalningen. Dessutom bör en emittent
som lämnar det kontobaserade systemet ha rätt att erhålla nödvändiga
uppgifter. Emittentemas behov i övrigt av att kommunicera med borge-
närerna för utsändande av meddelanden m.m. bör kunna ske genom
VPC:s försorg. En emittent bör således alltid ha rätt att från VPC
beställa att VPC gör utskick till placerarna för emittentens räkning.
Genom ett sådant förfarande kan sekretessen behållas utan att emittentens
möjligheter att få ut information försvåras.
En fråga som uppmärksammats av några remissinstanser är behovet av
insyn i konton för aktierelaterade skuldförbindelser, t.ex. konvertibla
skuldebrev, och andra mellanformer mellan delägarrätter och fordrings-
rätter. Regeringen vill här framhålla att den föreslagna ordningen inte
115
8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 50
innebär något hinder för att en emittent av finansiella instrument — oav-
sett om det gäller renodlade skuldförbindelser eller aktierelaterade sådana
— vid utfärdandet förbehåller sig rätt att få kännedom om sådana upp-
gifter som nu är i fråga. I sådana fall kan självfallet VPC på emittentens
begäran lämna ut uppgifterna.
Frågan om ett fondbolags rätt till insyn i andelsägarregistret om en
värdepappersfond registreras enligt aktiekontolagens system behandlas i
avsnitt 7.1.
När det gäller VPC:s rätt att begära att en förvaltare lämnar uppgifter
om de borgenärer vars skuldförbindelser han förvaltar skall denna rätt ses
mot bakgrund av VPC:s skyldighet att i sin tur lämna uppgifter till en
emittent. I och med att det införs ett anonymitetsskydd för borgenärerna
gentemot en emittent saknas skäl att vidmakthålla skyldigheten för för-
valtarna att lämna uppgifter till VPC. Regeringen föreslår därför att
bestämmelsen i 9 kap. 10 § aktiekontolagen upphävs.
Prop. 1995/96:50
Regeringens förslag: Reglerna om rättelse av anteckning på aktie-
och skuldkonto anpassas till rättegångsbalkens regler om rättelse av
dom.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Bakgrund: Av 4 kap. 11 § framgår att en anteckning på aktiekonto
skall rättas av det kontoförande institut som har vidtagit åtgärden, om an-
teckningen innehåller en uppenbar oriktighet till följd av skrivfel, räkne-
fel, något annat förbiseende eller något tekniskt fel. Den vars rätt berörs
skall dock lämnas tillfälle att yttra sig innan rättelse sker. Enligt 9 kap.
2 § tillämpas bestämmelsen även på skuldkonton.
Vid en av Justitiedepartementet anordnad hearing i januari 1992 (se ut-
redningens betänkande bilaga 3) har bl.a. Svenska Fondhandlareföre-
ningen föreslagit en ändring av bestämmelsen i 4 kap. 11 §. Som skäl för
förslaget har anförts bl.a. att det på grund av tidsskäl finns ett behov av
att i vissa fall kunna vidta rättelser utan att yttrande måste inhämtas. Det
har t.ex. förekommit fall där dröjsmålet som föranletts av omgången med
yttrande varit mycket besvärande på grund av att felet avsett mycket stora
värden.
Skälen för regeringens förslag: Den betydelse en anteckning på aktie-
konto har för kontohavare och eventuella rättighetsinnehavare talar otve-
tydigt för att en innehavare och annan vars rätt berörs regelmässigt skall
underrättas innan en anteckning rättas. Vid rättelse av en domstols dom
på grund av skrivfel och liknande är domstolen enligt 17 kap. 15 § rätte-
gångsbalken skyldig att bereda parterna tillfälle att yttra sig. Domstolen
får dock utan parternas hörande vidta rättelse om det är uppenbart obe-
116
hövligt att inhämta sådant yttrande. Om ett fel uppkommit i konto- Prop. 1995/96:50
föringen kan tidsutdräkten i ett rättelseärende medföra såväl risker som
kostnader. Mot denna bakgrund anser regeringen att det saknas skäl att
i aktiekontolagen upprätthålla ett undantagslöst krav på att bereda den
vars rätt berörs tillfälle att yttra sig. Rättelse till nackdel för en
kontohavare bör emellertid aldrig få ske utan att denne beretts tillfälle att
yttra sig. Vi föreslår därför att bestämmelsen i aktiekontolagen om
rättelse ändras på så sätt att ett kontoförande institut får rätt att göra
rättelse utan att först inhämta yttrande i de fall yttrandet är uppenbart
obehövligt eller rättelsen är till fördel för kontohavare.
Regeringens förslag: Bestämmelserna om VPC:s skyldighet att
sända underrättelse till kontohavama ändras i syfte att minska antalet
meddelanden.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak förslaget eller lämnar det utan
erinran. En remissinstans, Riksskatteverket, avstyrker förslaget på grund
av att det ur skatteförvaltningens synpunkt medför en försämrad kontroll-
möjlighet. Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen
med vilka Penningsmarknadsinformation PMI AB instämmer förordar en
längre gående begränsning än den utredningen föreslagit.
Bakgrund: Enligt 5 kap. 1 § aktiekontolagen skall VPC dels sända
meddelanden till kontohavaren vid varje förändring på aktiekontot, dels
i samband med årsskiftet lämna besked om kontots innehåll vid utgången
av föregående år samt en sammanställning av de förändringar som under
året skett på kontot. Om kontohavaren medger annat behöver dock någon
sammanställning av förändringarna inte lämnas. Enligt 9 kap. 2 § aktie-
kontolagen tillämpas dessa bestämmelser även på skuldförbindelser.
Vid den i avsnitt 6.3.2 nämnda hearingen framförde bl.a. VPC följande
synpunkter (se utredningens betänkande bilaga 3). Danmark har i decem-
ber 1991 fattat beslut om att begränsa antalet meddelanden från VP till
värdepappersägama. Skälet härtill var att kontohavama inte känner något
behov av att erhålla meddelanden i den omfattning som sker. Vidare är
den möjlighet en kontohavare har att avstå från sammanställningen av
förändringar under året utnyttjad i ytterst begränsad omfattning. Till och
med bland dem som klagar på att VPC sänder ut denna redovisning ut-
nyttjas mycket sällan möjligheten att avstå härifrån.
Skälen för regeringens förslag: I ett dokumentlöst system är det vik-
tigt att den enskilde kontoinnehavaren har möjlighet att själv överblicka
sina rättigheter. För detta ändamål fordras att kontohavaren tillförsäkras
aktuell information om innehållet på hans konto och att han fortlöpande
erhåller uppgifter om förändringar på kontot. I princippropositionen om
117
införandet av det kontobaserade systemet anfördes att det var ett oefter- Prop. 1995/96:50
givligt krav att en kontoinnehavare har fullständig insyn i uppgifterna på
det egna kontot och att denna insyn skulle få utövas via det kontoförande
institut som för hans konto eller direkt hos VPC (prop. 1987/88:108 s.
44).
Enligt regeringens mening bör en kontoinnehavare alltid erhålla med-
delande vid en förändring på hans konto i den mån hans rätt berörs.
Vidare är det både lämpligt och praktiskt, inte minst av deklarationsskäl,
att en kontoinnehavare erhåller ett årsbesked om innehållet på hans konto
per den 31 december. I detta sammanhang bör anmärkas att VPC också
i vissa fall har skyldighet att lämna kontrolluppgift. Vidare har regeringen
i januari 1995 beslutat tillkalla en särskild utredare (dir. 1995:12) som
bl.a. skall undersöka möjligheterna att få till stånd en uppgiftsskyldighet
avseende reavinster på finansiella instrument.
Vad som nu har anförts stämmer i stort sett överens med nu gällande
bestämmelser. Endast i två avseende föreslår regeringen ändringar. För
det första finns inte skäl för fler underrättelser om en och samma affär
i ett dokumentlöst system än vad som förekommer i ett dokumentbaserat.
Detta innebär att principen bör vara den att endast en underrättelse skall
behöva sändas ut i vad som sakligt sett är ett och samma ärende. I detta
sammanhang vill regeringen anmärka att det inte finns något hinder mot
att denna underrättelse sker genom t.ex. elektronisk överföring. Ett
villkor härför är dock att parterna kommit överens om kommunikations-
metoden och att den uppfyller kravet på säkerhet.
För det andra bör en sammanställning av alla förändringar på kontot
under ett år behöva sändas ut endast om kontohavaren begär det. Det bör
ankomma på VPC att på lämpligt sätt ge kontoinnehavama praktisk möj-
lighet att framställa en sådan begäran. Med hänsyn till att kontohavare
även enligt nu gällande ordning kan avstå från denna information och att
regeringen tillsatt ovan nämnda utredning finns enligt regeringens mening
inga skattemässiga skäl mot den föreslagna ändringen.
Regeringens förslag: En förvaltare skall åtnjuta legal panträtt vid
kommission, beträffande finansiella instrument som registreras enligt
aktiekontolagen, utan att panträtten behöver registreras.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 31 § kommissionslagen har en
försäljningskommissionär panträtt i den egendom som har lämnats till
honom för försäljning. Panträtten utgör säkerhet för sådana fordringar
som kommissionären kan ha mot kommittenten på grund av uppdraget.
Normalt förutsätter denna legala panträtt att kommissionären har egen-
118
domen i sin besittning. I fråga om finansiella instrument som registreras Prop. 1995/96:50
enligt aktiekontolagen kan besittning i egentlig mening inte förekomma.
För sådana instrument krävs i stället enligt andra stycket i nämnda
lagrum att panträtten registreras enligt aktiekontolagen för att kommis-
sionärens legala panträtt skall uppkomma. Enligt 36 § kommissionslagen
gäller en motsvarande panträtt även för en inköpskommissionär i gods
som denne har köpt in för kommittentens räkning.
Beträffande förvaltarregistrerade instrument har den berörda regle-
ringen vållat viss osäkerhet i praktiken. Anledningen härtill är följande.
Registrering av bl.a. panträtt skall inte ske på aktiekonto i VPC:s register
utan genom bokföringsåtgärder hos förvaltaren (se 2 kap. 3 § 9 och
8 kap. 3 § samt prop. 1988/89:152 s. 120). Panträtten uppkommer
genom denuntiation av förvaltaren i stället för genom registreringen. En-
ligt 8 kap. 5 § andra stycket aktiekontolagen inträder nämligen samma
rättsverkningar om förvaltaren underrättas om att instrumentet har pant-
satts som om pantsättningen hade registrerats i avstämningsregistret.
Sistnämnda regel tar dock knappast sikte på fall då förvaltaren själv skall
tillförsäkras panträtt. I sådana fall måste i stället — i enlighet med vanliga
civilrättliga principer — själva pantförskrivningen vara tillräcklig. För-
valtaren kan ju i detta fall inte på något meningsfullt sätt åläggas att
underrätta sig själv.
Ett uttryckligt krav på registrering för att kommissionspant skall upp-
komma ställs emellertid upp i 31 § kommissionslagen. Motiven till
bestämmelsen talar i samma riktning (prop. 1988/89:152 s. 142).
På senare tid har kommissionspant minskat i betydelse inom ramen för
handel med finansiella instrument. Anledningen härtill är att affärerna i
allt större utsräckning görs i fast räkning, dvs. genom köp från värde-
pappersinstitutets eget lager. Ett annat skäl är att det är förenat med
praktiska svårigheter att registrera sådan pant i det kontobaserade
systemet. Oavsett denna utveckling har den legala panträtten vid kommis-
sion emellertid en väsentlig betydelse vid handel med finansiella instru-
ment och den måste givetvis kunna förekomma även i fråga om förvaltar-
registrerade instrument.
När det gäller förvaltarregistrerade instrument måste intresserade
borgenärer och andra rättighetsinnehavare alltid räkna med att det kan
finnas panträtter som inte framgår av avstämningsregistret utan endast av
förvaltarens bokföring. Detta har också påpekats i den juridiska littera-
turen (se Håstad, Den nya köprätten, 3 uppl. 1993 s. 301). Enligt
regeringens mening bör därför den ovan omtalade osäkerheten avhjälpas
genom att låta den legala panträtten enligt kommissionslagen gälla utan
att någon registreringsåtgärd enligt aktiekontolagen behöver vidtas när de
finansiella instrumenten är förvaltarregistrerade.
119
Prop. 1995/96:50
Regeringens förslag: För andelar i värdepappersfonder införs en
möjlighet till förvaltarregistrering.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran. Finansinspektionen anser emellertid att konse-
kvenserna av förslaget inte utretts tillräckligt och att en utförlig genom-
gång av värdepappersfondslagen krävs innan förvaltarregistrering av
fondandelar tillåts. Inspektionen anmärker bl.a. att utredningen inte be-
handlat frågor om upphörande av förvaltarregistrering samt vilken rätt in-
spektionen skall ha att infordra uppgifter från förvaltaren. Enligt
inspektionen bör det också övervägas om inte förvaltares skyldighet att
lämna information till ägare bör utvidgas i förhållande till vad utred-
ningen föreslagit. Fondbolagens Förening anser att det bör kunna över-
lämnas till andelsägaren att avgöra i vilken utsträckning förvaltaren skall
tillställa honom information. Föreningen menar vidare, med anledning av
utredningens förslag om begränsningar i insynen i skuldboken och möjlig-
heten att registrera fondandelar enligt aktiekontolagen, att fondbolaget
även i ett kontobaserat system skall få tillgång till uppgifter om andels-
ägarna.
Skälen för regeringens förslag: De svenska hushållens fondsparande
har ökat mycket kraftigt sedan början av 1980-talet. För närvarande finns
det ca 2,5 miljoner fondsparare. Dessa äger tillsammans ca 200 miljarder
kronor (inkl, utlandsfonder) fördelat på ca 500 fonder. Det dominerande
antalet fonder är aktiefonder. Av det totala fondkapitalet är drygt 70
procent placerat i aktiefonder. Resterande del utgörs av räntefonder och
biandfonder, dvs. fonder som placerar i både aktier och skuldförbindel-
ser. Med hänsyn till värdepappersfondernas omfattning och spridning är
det viktigt att det inte föreligger någon tveksamhet om fondandelarnas
juridiska status. Den frågan kommer att behandlas i avsnitt 7.2. Vidare
är det angeläget att regelsystemet tillåter en så ändamålsenlig förvaltning
av fondandelarna som möjligt.
Andelar i värdepappersfonder kan efter lagändring den 1 juli 1994
registreras enligt 9 kap. 1 § tredje stycket aktiekontolagen (prop.
1993/94:232, bet. 1993/94:LU37, rskr. 1993/94:352, SFS 1994:505).
Härigenom har även aktiekontolagens bestämmelser om förvaltarregistre-
ring kommit att gälla fondandelar som registreras enligt den lagen. Enligt
31 § lagen om värdepappersfonder kvarstår dock skyldigheten för fond-
bolag att föra eller låta föra ett register över samtliga innehavare av fond-
andelar. Den möjlighet aktiekontolagen ger till förvaltarregistrering har
därför en begränsad betydelse.
120
Önskemålet att kunna förvaltarregistrera fondandelar föreligger även
beträffande fondandelar som inte registreras enligt aktiekontolagen. Enligt
regeringens mening bör möjligheten till förvaltarregistrering göras till-
gänglig även beträffande sådana fondandelar. Härigenom ges värde-
pappersfonderna lika betingelser i det avseendet, samtidigt som önske-
målet att förvaltning av finansiella instrument i depåer inte onödigtvis
kompliceras tillgodoses. Vi föreslår därför att det i lagen om värde-
pappersfonder uttryckligen anges att det finns möjlighet att i innehavar-
registret, i stället för ägaren, anteckna att andelen förvaltas för annans
räkning och vem den förvaltas av. Härigenom får även möjligheten till
förvaltarregistrering enligt aktiekontolagen ökad betydelse för sådana
fondandelar som registreras enligt den lagen.
I de fall VPC för registret gäller, enligt 9 kap. 1 § tredje stycket
aktiekontolagen, lagens bestämmelser i 9 kap. om bl.a. insyn i skuld-
boken i tillämpliga delar även för fondandelar som registreras enligt den
lagen. Regeringen har i avsnitt 6.3 föreslagit inskränkningar i emitten-
temas rätt till insyn i registret. I dag har fondbolagen en fullständig insyn
beträffande andelsägarnas identitet. Något skäl att inskränka möjligheten
till insyn i dessa fall finns inte. Det bör därför enligt regeringens mening
införas en särskild bestämmelse i lagen om värdepappersfonder som i
dessa fall tillförsäkrar fondbolag en rätt att få uppgift om vem som äger
fondandelarna och vilket antal andelar denne äger.
Även förvaltarregistrerade fondandelar — såväl enligt aktiekontolagens
system som direkt enligt lagen om värdepappersfonder — bör omfattas av
fondbolagets rätt till insyn. En förvaltare bör därför åläggas upplysnings-
skyldighet gentemot fondbolaget eller den som på bolagets uppdrag för
registret. Skyldigheten bör omfatta uppgifter om vem som äger fondan-
delarna och vilket antal andelar denne äger.
En fråga som aktualiseras är emellertid vilka krav som bör ställas på
en förvaltare. Ett grundkrav bör vara att förvaltaren skall ha tillstånd
enligt 8 kap. 1 § aktiekontolagen. Vid en försäljning eller inlösen av för-
valtarregistrerade fondandelar kommer förvaltaren att förmedla uppdraget
till fondbolaget. Det får därför förutsättas att förvaltaren har tillstånd att
medverka vid transaktioner enligt 1 kap. 3 § 2 lagen om värdepappers-
rörelse. I övrigt hänvisas till vad som anförts i avsnitt 6.1 om krav på
tillstånd.
En fråga som bör uppmärksammas är vilka konsekvenser en utländsk
förvaltares konkurs får för andelsägaren. I föregående avsnitt har vi före-
slagit att det införs en uttrycklig bestämmelse om att rättsverkningarna
vid överlåtelse och pantsättning inträder genom underrättelse till
förvaltaren. Om en utländsk förvaltare försätts i konkurs får det inte råda
någon tveksamhet om att andelsägaren har separationsrätt i konkursen.
Det bör därför ankomma på Finansinspektionen att vid tillståndspröv-
ningen — genom ett juridiskt utlåtande eller på annat sätt — förvissa sig
om att fondandelarna är separerade i händelse av en förvaltares konkurs.
Finansinspektionen har ifrågasatt om inte lagen om värdepappersfonder
— i enlighet med vad som gäller enligt aktiekontolagen — bör komplette-
ras med en bestämmelse som reglerar fallet att ägaren till fondandelar
Prop. 1995/96:50
121
önskar att förvaltarregistreringen skall upphöra. Regeringen vill här fram- Prop. 1995/96:50
hålla att det är en självklarhet att ägarens vilja skall vara avgörande för
om en förvaltarregistrering skall upphöra. Enligt regeringens uppfattning
kan det förutsättas att förvaltaren anmäler ett upphörande samt lämnar er-
forderliga uppgifter till fondbolaget. Någon uttrycklig reglering av frågan
bör därför inte vara nödvändig.
Enligt 39 och 40 §§ lagen om värdepappersfonder har Finansinspek-
tionen möjligheter att infordra uppgifter och handlingar från fondbolag
och förvaringsinstitut. Finansinspektionen har anfört att den bör få samma
möjligheter att infordra uppgifter och handlingar från en förvaltare som
från fondbolag och förvaringsinstitut. Enligt regeringens mening är möj-
ligheten för Finansinspektionen att enligt 8 kap. 1 § andra stycket aktie-
kontolagen skriva in sådana villkor för tillstånd tillräcklig för att till-
godose inspektionens behov. Någon reglering härutöver bör inte vara
nödvändig.
Finansinspektionen har vidare ifrågasatt om inte förvaltarens uppgifts-
skyldighet gentemot ägaren av fondandelar skall utvidgas i förhållande till
vad utredningen föreslagit. Enligt regeringens mening är det en naturlig
utgångspunkt att ålägga förvaltaren att tillställa andelsägaren den infor-
mation förvaltaren erhåller från fondbolaget. Dock bör andelsägaren ha
en möjlighet att avsäga sig sådan information efter överenskommelse med
förvaltaren. Regeringen anser att lagtexten bör utformas i enlighet med
denna ordning. Härigenom kommer andelsägaren att tillförsäkras den
information han finner relevant.
En annan fråga som har uppmärksammats av Finansinspektionen är vad
som händer med avtal om förvaltarregistrering om förvaltningen av
fonden överlåts till annat fondbolag. I 37 § lagen om värdepappersfonder
regleras fallen då förvaltningen av en värdepappersfond övertas av eller
överlåts till ett annat fondbolag. Enligt bestämmelsen åläggs det nya
fondbolaget att fullgöra tidigare ingångna förbindelser samt i övrigt
inträda i den förutvarande förvaltarens ställe. Detta innebär för för-
valtarregistrerade fondandelar att det nya fondbolaget blir bundet av ett
avtal som träffats mellan den auktoriserade förvaltaren och den
förutvarande fondförvaltaren. Enligt regeringens mening kan det i övrigt
överlämnas till parterna att träffa de överenskommelser som erfordras för
att reglera t.ex. frågor om eventuella avgifter som den auktoriserade
förvaltaren kan vara skyldig att erlägga till fondbolaget.
Regeringen anser, mot bakgrund av vad som nu anförts, inte att någon
sådan ytterligare översyn av lagen om värdepappersfonder som Finans-
inspektionen efterlyst är nödvändig för att nu kunna tillåta förvaltarregi-
strering av fondandelar.
De nu föreslagna ändringarna för med sig följdändringar i lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, vilket behandlas i
avsnitt 7.3. Dessutom föreslås en ändring i lagen (1983:890) om allemans-
sparande, se vidare avsnitt 7.4.
122
Prop. 1995/96:50
Regeringens förslag: Lagen om värdepappersfonder kompletteras
med en regel som klargör att överlåtelse och pantsättning av fond-
andelar vinner sakrättsligt skydd i enlighet med skuldebrevslagens
regler om enkla skuldebrev. Om en fondandel är förvaltarregistrerad
skall rättsverkan inträda genom underrättelse (denuntiation) till
förvaltaren.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Finansinspektionen ifrågasätter dock från principiella utgångspunkter en
ordning där fondandelar får olika karaktär beroende av om de registreras
enligt aktiekontolagen eller inte. Uppsala universitet anser, beträffande
de värdepappersfonder vars andelar inte registreras enligt aktiekonto-
lagen, det vara ovisst huruvida det enligt allmänna principer uppkommer
sakrättsligt skydd för förvärv eller panträtt genom en underrättelse till
förvaltaren på sätt utredningen har anfört. Universitetet förordar därför
att det införs en uttrycklig bestämmelse i lagen av angiven innebörd.
Skälen för regeringens förslag: En andel i en värdepappersfond är
enligt 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument
att betrakta som fondpapper och därmed som ett finansiellt instrument.
Som framgår av prop. 1992/93:206 (s. 29 och 30) föreligger viss oklar-
het i fråga om vad som konstituerar äganderätt till en fondandel liksom
beträffande förutsättningarna för att en överlåtelse eller pantsättning av
en sådan andel skall få sakrättslig giltighet. Som anförts i avsnitt 7.1 kan
fondandelar numer registreras enligt aktiekontolagen. För sådana fondan-
delar gäller att registreringen på konto medför att en överlåtelse eller
pantsättning får sakrättslig giltighet.
Lagen om värdepappersfonder bör, enligt regeringens mening, tydligare
än vad nu är fallet ge anvisning om vad som gäller med avseende på
överlåtelse och pantsättning av fondandelar för de värdepappersfonder
som inte registreras enligt aktiekontolagen.
Som vi ser det finns det i huvudsak två tänkbara lösningar för vad som
skall vara avgörande för uppkomsten av en sakrättsligt giltig äganderätt
eller panträtt. Det ena alternativet är att — på samma sätt som aktiekonto-
lagen — låta registreringsåtgärden vara avgörande. Det andra är att låta
underrättelsen till fondbolaget vara avgörande.
Ett system där registreringen är avgörande skulle vara det lämpligaste
för att ge underlag för handel med fondandelar, av likartat slag som den
som sker exempelvis med noterade aktier. Samtidigt måste beaktas att en
övergång till ett sådant system skulle göra det ofrånkomligt att komp-
lettera lagen om värdepappersfonder med en reglering i fråga om rätts-
verkningarna av och förfarandet vid registreringar av ungefärligen samma
innehåll som den som nu finns i aktiekontolagen. För särskilt de mindre
fondbolagen skulle hanteringen i flera hänseende kompliceras på ett sätt
123
som skulle kunna uppfattas som överflödigt om det inte förekommer
någon egentlig handel med fondandelarna.
Till det sagda kommer även att intresset av en övergång till ett system
som ger reell möjlighet till handel med fondandelar har tillgodosetts
genom att aktiekontolagen gjorts tillämplig även på fondandelar. Önske-
målet av att inte i onödan komplicera hanteringen för fondbolag i all-
mänhet får därför enligt regeringens uppfattning fälla utslaget för vilken
ordning som bör gälla enligt lagen om värdepappersfonder. Lagen om
värdepappersfonder bör således kompletteras med en bestämmelse som
hänvisar till reglerna om enkla skuldebrev i lagen (1936:81) om skulde-
brev. Den omständigheten att fondandelar därigenom kommer att få olika
karaktär beroende av om de registreras enligt aktiekontolagen eller inte
bör knappast medföra några väsentliga praktiska problem. Detta är ju
något som redan för närvarande gäller för de flesta andra fondpapper,
t.ex. aktier.
Utredningen har för det fall en fondandel förvaltarregistrerats i fond-
bolagets register anfört att ett sakrättsligt skydd för en pantsättning enligt
allmänna regler uppkommer genom underrättelse till förvaltaren. Utred-
ningen har därför ansett att någon särskild bestämmelse inte behövs i
denna fråga. Uppsala universitet har emellertid framfört uppfattningen att
det finns en viss osäkerhet om gällande rätt har den innebörd som ut-
redningen hävdat. För att något tvivel inte skall råda på denna punkt
föreslår vi att det införas en uttrycklig bestämmelse som anger att sak-
rättsligt skydd uppkommer genom underrättelse till förvaltaren.
Prop. 1995/96:50
Regeringens förslag: Är en andel i värdepappersfond förvaltar-
registrerad skall förvaltaren lämna fondbolaget de uppgifter bolaget
behöver för att kunna lämna fullständig kontrolluppgift om realisa-
tionsvinst eller realisationsförlust.
Skyldighet att lämna kontrolluppgift om utdelning och innehav av
fondandelar skall åligga den som utbetalat utdelning på andelen.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag i
fråga om kontrolluppgift om utdelning och innehav. Utredningen har inte
behandlat frågan om kontrolluppgift vid avyttring.
Av remissinstanserna berör endast Riksskatteverket frågan om
kontrolluppgift. Verket anser det vara angeläget att förslagen om bl.a.
förvaltarregistrering inte medför att svenskar, genom utländsk mellan-
hand, ges möjlighet att inneha finansiella instrument utan att kontroll-
uppgift lämnas.
124
Prop. 1995/96:50
Avyttring av fondandelar
Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1995 utsträcktes den
obligatoriska skyldigheten för fondbolag enligt 3 kap. 32 a § lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter att lämna kontroll-
uppgift om reavinst resp, reaförlust vid avyttring av andel i allemansfond
till att omfatta även andra värdepappersfonder (prop. 1994/95:209, bet.
1994/95 SkU30, rskr. 1994/95:348, SFS 1995:576).
Lagändringen bygger på ett förslag av Utredningen om översyn av alle-
manssparandet. I utredningens betänkande Allemanssparandet — en över-
syn (SOU 1994:50) föreslogs bl.a. att särlagstiftningen för allemans-
fonderna skulle tas bort. Som en följd härav föreslog utredningen att en
skyldighet att lämna kontrolluppgift till ledning för taxeringen skulle in-
föras för samtliga värdepappersfonder.
Regeringens förslag att tillåta förvaltarregistrering av fondandelar (se
avsnitt 7.1) kan innebära att svårigheter uppstår för fondbolaget be-
träffande dess skyldighet att lämna kontrolluppgift vid avyttring av fond-
andelar. Om någon som avyttrat fondandelar haft sådan andel förvaltar-
registrerad kan fondbolaget riskera att inte få tillräcklig information för
att kunna räkna ut reavinst resp, reaförlust. Av regeringens förslag till
31 § tredje stycket lagen om värdepappersfonder följer visserligen en
skyldighet för förvaltaren att lämna fondbolaget eller annan registerförare
uppgift om andelsägare och det antal fondandelar som varje fondandels-
ägare äger. Fondbolaget kommer dock inte därigenom att få uppgift om
anskaffningsvärden m.m.
En tänkbar lösning av problemet med kontrolluppgiftsskyldighet vid av-
yttring av fondandelar skulle kunna vara att förvaltaren lämnar även för
detta ändamål erforderliga uppgifter vidare till fondbolaget. Fondbolagens
Förening har i sitt remissyttrande över betänkandet Allemanssparandet —
en översyn anfört att en sådan lösning är otänkbar. (Remissyttrandet finns
tillgängligt i lagstiftningsärendet Fi 93/1136.) En sådan uppgiftsskyldighet
skulle enligt föreningen i praktiken innebära att t.ex. banker lämnade in-
formation till varandra om sina kunders ekonomiska förhållanden, vilket
skulle vara ett avsteg från gällande sekretess.
Enligt regeringens mening är det angeläget att uppgiftslämnandet blir
så effektivt som möjligt. Det ligger också i den enskilde fondspararens
intresse att kontrolluppgiften avseende reavinst resp, reaförlust blir
korrekt. Det finns därför fog för uppfattningen att den enskilde kan antas
ställa sig positiv till att dessa uppgifter lämnas från förvaltaren till fond-
bolaget. Den invändning som har rests från Fondbolagens Förening har
därför enligt regeringens uppfattning mindre tyngd. En alternativ lösning
där kontrolluppgiften baseras på endast vissa innehav får mot denna bak-
grund anses vara mindre tilltalande. 3 kap. 32 a § lagen om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter bör därför kompletteras med en skyldighet för
en förvaltare att till fondbolaget lämna erforderliga uppgifter för be-
räkning av reavinst eller reaförlust.
125
Utdelning och innehav
Prop. 1995/96:50
Kontrolluppgift om utdelning och innehav skall bl.a. lämnas av förvarings-
institut som betalat ut utdelning och av fondbolag (3 kap. 27 § första
stycket 2 och 3 lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter). Som en
konsekvens av att fondandelar kan registreras enligt aktiekontolagen samt
till förslaget att andelar skall få förvaltarregistreras bör också VPC och
förvaltare omfattas av skyldigheten att lämna kontrolluppgift. Det bör
därför av lagen framgå att det är den som betalat ut en utdelning som
skall lämna kontrolluppgift för utdelning och innehav.
Med anledning av det av Riksskatteverket gjorda förbehållet vill rege-
ringen anföra följande. I avsnitt 6.1 har vi föreslagit att en förutsättning
för att en utländsk förvaltare skall få tillstånd att registreras i denna egen-
skap är att denne åtar sig att lämna bl.a. kontrolluppgift. Samma villkor
avses gälla även den som söker tillstånd att registreras som förvaltare av
fondandelar. Likaså gäller vad som anförts i avsnitt 6.1 om skyldighet för
den skattskyldige att lämna verket insyn i dennes depå eller konto hos
förvaltaren även fondandelar. Enligt vår mening förebyggs risken för att
förvaltarregistrering av fondandelar medför att svenskar, genom utländsk
mellanhand, ges möjlighet att inneha finansiella instrument utan att
kontrolluppgift lämnas.
Regeringens förslag: Lagen om allemanssparande kompletteras med
en regel som undantar allemansfonderna från möjligheten till
registrering enligt aktiekontolagen.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Av remissinstanserna är det endast Fondbolagens Förening som kom-
menterar utredningens förslag. Föreningen påpekar därvid att allemans-
fonderna varit föremål för utredning.
Skälen för regeringens förslag: Allemansfonderna, som infördes år
1984, var från början skattebefriade (prop. 1983/84:30). I samband med
skattereformen år 1990 infördes en begränsad skatteplikt för reavinst- och
utdelningsinkomster (prop. 1989/90:110). Därefter avskaffades skatte-
lättnaden helt år 1994 (prop. 1993/94:50).
Våren 1994 lämnade Utredningen om översyn av allemanssparandet sitt
betänkande Allemanssparande — en översyn (SOU 1994:50). När det
gäller allemansfonderna föreslog utredningen, huvudsakligen på grund av
att den skattemässiga fördelen hade tagits bort, att dessa skulle ombildas
till vanliga värdepappersfonder.
Regeringen återinförde skattelättnader för sparande i allemansfond
fr.o.m. år 1995. Skälen härtill var bl.a. att allemansfonderna främjar
126
företagens tillgång på riskkapital och att de bidrar till ett brett ägande av Prop. 1995/96:50
börsaktier (prop. 1994/95:25).
Vi anser således att det finns skäl att slå vakt om allemansfonderna.
Det är dock enligt vår uppfattning inte förenligt med de principer som
gäller i fråga om allemansfonderna att dessa kan bli föremål för hantering
enligt aktiekontolagen (se 9 kap. 1 § tredje stycket aktiekontolagen).
Exempelvis följer av 8 § första stycket i lagen om allemanssparande att
en sådan andel inte kan vara föremål för handel. Eftersom allemans-
fonderna kommer att firmas kvar bör i lagen införas en begränsning av
vilken följer att aktiekontolagen inte är tillämplig på andelar i en
allemansfond.
127
De föreslagna lagändringarna avseende clearingverksamhet syftar till att
minska riskerna vid handel med finansiella instrument, vilket i sin tur
förstärker det finansiella systemet. Lagändringarna rörande exempelvis
clearingmedlemskap, tillstånd att vara förvaltare och möjlighet att vara
kontoförande institut avser att förbättra konkurrensen på den svenska
finansiella marknaden. Den ökade konkurrensen kommer att på sikt för-
bättra de svenska institutens konkurrenskraft och därmed dessa instituts
förmåga att hävda sig på en alltmer intemationaliserad finansiell mark-
nad. Dessa förändringar kan sammantaget förväntas medföra ett ökat för-
troende för den svenska finansiella marknaden och även få positiva
effekter för den svenska ekonomin.
För vissa befintliga institut kan en ökad konkurrens på den svenska
finansiella marknaden innebära lägre vinstmarginaler och därmed sämre
lönsamhet.
För Finansinspektionens del är vårt förslag inte lika omfattande som
Clearingutredningens förslag. Exempelvis har avgränsningar gjorts mot
likartad och identisk verksamhet som bedrivs av banker och värdepap-
persbolag samt tillhandahålls allmänheten. Därtill kommer att förslaget
innebär att Finansinspektionens tillsyn beträffande clearingverksamhet och
kontohållningen koncentreras på den organisation som är ansvarig för
verksamheten. Förenklingen av reglerna om förvaltarregistrering medför
sannolikt, å ena sidan, att inspektionens administration av tillstånds-
givningen på sikt underlättas men, å andra sidan, med hänsyn till möjlig-
heten för utländska företag att bli förvaltare, en i vissa fall mer
arbetskrävande tillståndsprövning. Kostnaderna för arbetet med
tillståndgivning för förvaltare bör finansieras genom att en särskild avgift
tas ut av de sökande. Avgiften bör bestämmas i enlighet med lämplig
avgiftsklass enligt avgiftsförordningen (1992:191). Inkomsterna förs
därefter mot inkomsttitel på statsbudgeten.
Beträffande den löpande tillsynen innebär förslagen att Finansinspek-
tionens tillsynsuppgift i viss utsträckning, jämfört med vad som gäller för
närvarande, koncentreras till vissa institut. Det kan inte uteslutas att
inspektionen för denna, för det finansiella systemets funktion och
stabilitet viktiga uppgift, kan komma att behöva förstärka sin kompetens
på vissa områden, främst kanske beträffande clearingverksamhet avseende
betalningar inkl, valuta.
Regeringen beslutade den 16 mars 1995 att inspektionen skall genomgå
fördjupad prövning inför perioden 1997-1999. Regeringen har för avsikt
att i en sådan prövning långsiktigt analysera ambitionsnivån och resursbe-
hov för den finansiella tillsynen. Regeringen avser i det sammanhanget
återkomma i frågan om utökade anslag behövs för att inspektionen med
anledning av de förslag som redovisas här.
Finansinspektionens prövning beträffande kontoförande institut slopas,
vilket innebär att möjligheterna att överklaga Finansinspektionens till-
ståndsbeslut hos förvaltningsdomstol bortfaller.
128
Prop. 1995/96:50
(Bestämmelsen saknar motsvarighet i utredningens förslag)
Paragrafen har ändrats till följd av att Finansinspektionen inte längre skall
ha tillsyn över de kontoförande instituten enligt denna lag. Dessutom har
paragrafen justerats på så sätt att det uttryckligen framgår att ett bemyn-
digande avseende föreskriftsrätten kommer att rikta sig till Finansinspek-
tionen.
(Bestämmelsen saknar motsvarighet i utredningens förslag)
I paragrafen har tillagts ett nytt tredje stycke. Datainspektionen och
Kammarrätten i Jönköping har i sina remissyttranden påpekat att reglerna
i 11 § datalagen (1973:289) skulle kunna bli tillämplig på Värdepappers-
centralens lämnande av uppgifter till utlandet enligt aktiekontolagen.
Enligt Datainspektionen finns det från integritetssynpunkt knappast någon
invändning emot en uttrycklig särreglering om att nödvändigt uppgifts-
lämnande får ske till utlandet även när man kan anta att uppgifterna
kommer att ADB-behandlas där. För att undvika en situation där detta
uppgiftslämnande skulle kräva tillstånd från Datainspektionen anges i
tredje stycket att sådant uppgiftslämnande får ske. Syftet med bestäm-
melsen framgår av lagtexten, nämligen att möjliggöra för utländska
institut att kunna vara kontoförande institut.
(Bestämmelsen saknar motsvarighet i utredningens förslag)
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Paragrafen
har behandlats i avsnitt 5.3 och 5.4.
I första stycket har i enlighet med Lagrådets förslag angetts att Riks-
banken och Riksgäldskontoret har rätt att vara kontoförande institut. För
övriga institut och företag gäller att de skall uppfylla i stycket angivna
krav på kontoförande institut. Kraven på betryggande kapitalstyrka, tek-
nisk och juridisk sakkunskap har hämtats från propositionen om konto-
baserat system (prop. 1988/89:152 s. 102). Kraven på kontoförande insti-
tut har delvis en annan inriktning i jämförelse med de krav som ställs upp
129
i lagen om börs- och clearingverksamhet för clearingmedlemskap. För Prop. 1995/96:50
kontoförande institut ligger tyngdpunkten på institutets registrerings-
åtgärder enligt aktiekontolagen. För dessa åtgärder krävs säkra tekniska
system (data- och kommunikationssystem) och att institutet, med hänsyn
till registeringamas rättsverkan, har tillgång till juridisk kompetens.
Beträffande vissa företag och institut, nämligen de som omfattas av in-
vesteringstjänstedirektivets regler, får ett värdland ställa ytterligare
kapitalkrav bara i sådana hänseenden som inte regleras i kapitalkravs-
direktivet (se avsnitt 5.3). I avsnitt 5.2 har tagits upp vikten av att en
clearingorganisation har säkra arrangemang och rutiner för avvecklingen
av betalningsledet. Med hänsyn till den gränsdragning som har gjorts i
avsnitt 5.1 mellan kontohållning och clearingverksamhet är VPC:s admi-
nistration av likvidutväxlingen närmast att bedöma som en del av VPC:s
clearing (beträffande likvidhanteringen se prop. 1988/89:152 s. 153-162).
Oavsett hur den faktiska avgränsningen kommer att genomföras utgör
säkra arrangemang för betalningsledet en förutsättning för deltagande i
VPC:s verksamhet. Därtill kommer att ett kontoförande instituts ekono-
miska styrka bör vara sådan att institutet kan svara för det ersätt-
ningsansvar som kan drabba institutet till följd av verksamheten som
kontoförande institut. Detta krav skall inte uppfattas på det sättet att
institutet behöver ha täckning för alla krav som teoretiskt kan komma i
fråga; det är tillräckligt om institutet har en beredskap som enligt Värde-
papperscentralens bedömande kan anses tillfredsställande. Om ett konto-
förande institut också vill bli clearingmedlem skall en prövning ske enligt
lagen om börs- och clearingverksamhet huruvida institutet uppfyller de
krav ett clearingmedlemskap innebär.
Principerna om fritt tillträde och neutralitet i andra stycket gäller sedan
tillkomsten av lagen om börs- och clearingverksamhets för en clearing-
organisation. Som angetts i avsnitt 5.3 skall dessa regler gälla VPC i
egenskap av kontohållare. Principen om neutralitet har formulerats i
enlighet med Lagrådets förslag.
Tredje stycket motsvarar nuvarande andra stycket. Möjligheten att
öppna konto genom VPC:s kontoförande institut, VKI, regleras numera
i 3 §.
Om någon vill angripa beslut som fattas av VPC i fråga om möjlig-
heten att bli kontoförande institut gäller allmänna civil- och process-
rättsliga regler (jfr prop. 1991/92:113 s. 211). Det bör anmärkas att ett
sådant beslut kan bli föremål för prövning enligt konkurrenslagen
(1993:20) enligt de i den lagen angivna förutsättningarna. Vissa av kon-
kurrenslagens bestämmelser (t.ex. 19 §) förutsätter att fråga är om ett
företag med dominerande ställning på den svenska marknaden, och dessa
bestämmelser är under nuvarande förhållanden tillämpliga på såväl VPC:s
kontohållning som dess clearingverksamhet.
(Bestämmelsen saknar motsvarighet i utredningens förslag)
130
Bestämmelsen som är ny har utförligt behandlats i avsnitt 5.3. Vad som Prop. 1995/96:50
avses med utländska clearingorganisationer och central värdepappersför-
varare framgår av kommentaren till 8 kap. 7 § lagen om börs- och clea-
ringverksamhet.
(Bestämmelsen saknar motsvarighet i utredningens förslag)
Genom bestämmelsen som är ny har, efter förebild från lagen om börs-
och clearingverksamhet, införts en skyldighet för de kontoförande insti-
tuten att lämna VPC nödvändiga uppgifter.
(Bestämmelsen saknar motsvarighet i utredningens förslag)
Bestämmelsen i första stycket är en följd av att VPC övertar rätten att av-
göra vilka som skall få vara kontoförande institut hos VPC. Följdaktligen
är det även VPC som i fortsättningen skall besluta om ett institut inte
längre skall ha rätt att vara kontoförande institut.
Andra stycket har tillagts i enlighet med Lagrådets förslag. Bestämmel-
sen innebär att VPC får en uttrycklig rätt att vidta åtgärder mot ett konto-
förande institut som underlåter att fullgöra sin uppgiftsskyldighet enligt
4 §.
(Bestämmelsen saknar motsvarighet i utredningens förslag)
Bestämmelsen är ny. Beträffande innebörden av den hänvisas till kommen-
taren till 8 kap. 10 § och 11 kap. 10 § lagen om börs- och clearingverk-
samhet.
(Jfr 4 kap. 11 § i utredningens förslag)
Ändringen i paragrafens sista mening har behandlats i avsnitt 6.3.2. Änd-
ringen innebär att det införs en rätt för ett kontoförande institut att göra
rättelse utan att först inhämta yttrande i de fall där yttrandet är uppenbart
obehövligt eller rättelsen är till fördel för kontoinnehavare. Det bör dock
anmärkas att ett inhämtande av yttrande nästan aldrig kan vara obehövligt
om inte rättelsen är till fördel för kontoinnehavaren.
131
9 Riksdagen 1995/96. 1 samt. Nr 50
Prop. 1995/96:50
(Jfr 5 kap. 1 § i utredningens förslag)
I paragrafens första stycket har ordet "genast" bytts ut mot "utan dröjs-
mål". Syftet med denna ändring är att lagtexten skall ge utrymme för en
tillämpning som innebär att endast en underrättelse skall behöva sändas
ut i vad som sakligt sett är ett och samma ärende.
Av skäl som angetts i den allmänna motiveringen i avsnitt 6.3.3 inne-
bär ändringen i tredje stycket att besked innehållande alla förändringar på
kontot skall sändas ut endast om kontoinnehavaren begär det. Det får an-
komma på VPC att på lämpligt sätt ge kontoinnehavaren möjlighet att
framställa sådana önskemål.
(Bestämmelsen saknar motsvarighet i utredningens förslag)
Av skäl som anförts i avsnitt 6.2 har VPC:s ersättningsansvar mot rättig-
hetsinnehavare till följd skador på grund av godtrosförvärv begränsats.
Ansvaret enligt denna paragraf omfattar nu endast sådana fall där ägaren
av en aktie har förlorat sin rätt på grund av en förfalskad överlåtelse-
handling och ett därefter följande godtrosförvärv. Bestämmelsen omfattar
även fall där en behörighetshandling, t.ex. en fullmakt, har förfalskats.
Ersättningsskyddet gäller även för andra rättighetsinnehavare som går för-
lustig sin rätt. Skador till följd av godtrosförvärv kan i vissa fall även
falla in under bestämmelsen i 7 kap. 2 §.
(Jfr 7 kap. 1 § i utredningens förslag)
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Genom bestämmelsen i första stycket införs en ansvarsfördelning
mellan VPC och de kontoförande instituten för skador som uppkommer
till följd av oriktiga eller missvisande uppgifter i avstämningsregistret.
Bestämmelsen innebär att VPC svarar för skador som uppkommit inom
dess kontrollsfär. För skador som har sin orsak inom ett kontoförande
instituts kontrollsfär svarar däremot institutet. Uttrycket "om felaktigheten
kan hänföras till" har enbart valts för att markera uppdelningen av an-
svaret för fel mellan VPC och det kontoförande institutet. Däremot avses
inte med det valda uttrycket att lägga något ytterligare krav på bevisning
från den skadelidandes sida.
Den ändrade ansvarsfördelningen medför att en skiljelinje måste dras
så att det kan avgöras inom vems kontrollområde orsaken till en fel-
aktighet kan hänföras. När det gäller VPC:s kontrollsfär hänvisas till de
132
uttalanden som gjordes i prop. 1988/89:152 s. 115 och 116. Till ett Prop. 1995/96:50
kontoförande instituts kontroll ansvar hör sådana omständigheter som rör
hanteringen av institutets registreringsåtgärder och inrapporteringen av
dessa till VP-systemet. Som exempel på felaktigheter som faller inom de
kontoförande institutens ansvarsområde kan nämnas rena handläggningsfel
som begås hos ett kontoförarande institut och olika typer av tekniska fel
i ett kontoförande instituts utrustning.
Ett särskilt problem utgör felaktigheter som orsakas av fel i över-
föringen av registreringsuppgifter i VP-systemet mellan VPC och ett
kontoförande institut. I förarbetena till aktiekontolagen (prop.
1988/89:152 s. 115) nämns detta fall under orsaker som kan medföra en
skadeståndsskyldighet för VPC. På ett närliggande område finns dock
exempel på motsatt ståndpunkt. I lagen (1994:448) om pantbrevsregister
finns en skadeståndsreglering som har stora likheter med aktiekonto-
lagens. I nu diskuterade avseenden har Centralnämnden för fastighetsdata
(CFD) en roll som i princip motsvarar VPC:s. Enligt 21 § nämnda lag
är staten ersättningsskyldig för skador som kan hänföras till CFD:s
kontrollsfär. I detta fall omfattar kontrollansvaret dock inte felaktigheter
som beror på fel vid överföringen mellan ingivarna och CFD (prop.
1993/94:197 s. 73).
Felaktigheter till följd av fel i teleöverföringen mellan VPC och ett
kontoförande institut får hänföras till kontrollsfären för den av aktörerna
som i det enskilda fallet upphandlat överföringstjänsten eller på annat sätt
tagit ansvar för kommunikationssystemet. Detta innebär att VPC svarar
för fel som uppstår vid teleöverföringen om VPC anlitat teleoperatören.
Har det kontoförande institutet anlitat teleoperatören svarar å andra sidan
det kontoförande institutet för sådana fel, allt under förutsättning att felet
inte beror på en omständighet utanför VPC:s eller det kontoförande insti-
tutets kontroll vars följder de inte skäligen kunde ha undvikit eller över-
vunnit.
En enskild investerare som drabbats av en skada har mycket begränsa-
de möjligheter att kunna utreda orsaken till en skada för att därigenom
kunna hänföra skadan till antingen VPC:s eller det kontoförande institu-
tets kontrollsfär. Av detta skäl och för att en enskild, mindre investerare
inte skall vara beroende av ett kontoförande instituts betalningsförmåga
har i paragrafens andra stycke införts ett solidariskt ansvar för VPC för
skador som har sin orsak inom de kontoförande institutens kontrollsfär.
Detta ansvar är dock begränsat till högst fem miljoner kronor. Av ut-
trycket "varje skadefall" följer att beloppsgränsen gäller för varje särskild
händelse. Om en felaktighet i registret berör flera personer gäller belopps-
gränsen för varje enskild individ. Om VPC:s solidariska ansvar aktuali-
serats har VPC en regressrätt mot det kontoförande institutet. Denna
regressrätt är, till skillnad från vad som gäller enligt bestämmelsen i
7 kap. 5 §, oberoende av om vållande kan visas hos det kontoförande
institutet.
133
Prop. 1995/96:50
(Bestämmelsen saknar motsvarighet i utredningens förslag)
Ändringen följer av att det i 7 kap. 2 § andra stycket har införts en sär-
skild regel om regressrätt.
(Bestämmelsen saknar motsvarighet i utredningens förslag)
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Ändringen
innebär att uppdelningen på auktorisation och tillstånd tagits bort. Vidare
gäller paragrafen både svenska och utländska banker och värdepappers-
företag som kan komma i fråga som förvaltare. Som angetts i avsnitt 6.1
bör också svenska och utländska clearingorganisationer eller centrala
värdepappersförvarare kunna komma i fråga för förvaltarregistrering.
Vad som avses med clearingorganisationer och centrala värdepappersför-
varare framgår av kommentaren till 8 kap. 7 § lagen om börs- och clea-
ringverksamhet. Enligt bestämmelsen kan en förvaltare få ett generellt
tillstånd att registreras i denna egenskap för aktier samt för skuldför-
bindelser och andra finansiella instrument som registreras enligt 9 kap.
aktiekontolagen. Även tillstånd att registreras som förvaltare i det register
som enligt 31 § lagen om värdepappersfonder skall föras över andels-
ägarna skall prövas enligt den förevarande bestämmelsen. I avsnitt 6.1
har angetts vilka krav som en förvaltare skall uppfylla för att kunna
erhålla tillstånd att registreras i denna egenskap.
Med hänsyn till de nya villkor som ställs för att utländska förvaltare
skall få tillstånd till registrering kommer de nuvarande förvaltarnas till-
stånd att omprövas. (Se vidare övergångsbestämmelserna punkt 3.)
(Jfr 8 kap. 4 § i utredningens förslag.)
Ändringarna är en följd av att uppdelningen på auktorisation och tillstånd
slopats. Bestämmelserna i 4, 8 och 9 §§ har gjorts generellt tillämpliga
på förvaltare.
134
Prop. 1995/96:50
(Bestämmelsen i första stycket saknar motsvarighet i utredningens för-
slag)
Bestämmelsen i första stycket, som har utformats i enlighet med Lag-
rådets förslag, är ny och har delvis som förebild 3 kap. 1 § andra stycket
i den numera upphävda lagen om penningmarknadskonton. Genom bes-
tämmelsen införs en möjlighet för den som i utlandet förvaltar skuldför-
bindelser åt en borgenär att införas i registret i sådan egenskap. Av
9 kap. 1 § tredje stycket framgår att detta även skall tillämpas för andra
finansiella instrument än skuldförbindelser som registreras enligt bes-
tämmelserna i 9 kap. Något krav — i likhet med vad som gällde enligt
lagen om penningmarknadskonton — på att skuldförbindelserna skall vara
föremål för handel utomlands har dock inte ställts upp. På samma sätt
som gäller för förvaltarregistrering av aktier krävs inte vid utländsk
förvaltning att ägaren är bosatt utomlands. Bestämmelsen innebär vidare
att det tillstånd som krävs för förvaltaren skall kunna vara generellt och
inte knutet till viss skuldförbindelse. Tillståndsprövningen enligt denna
paragraf görs enligt 8 kap. 1 § av Finansinspektionen. I fråga om krav
samt uppställande av villkor för att få tillstånd att registreras som för-
valtare hänvisas till avsnitt 6.1.
(Jfr 9 kap. 9 § i utredningens förslag)
Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag och har
som förebild 6 kap. 2 § i den numera upphävda lagen om penningmark-
nadskonton. Frågorna har behandlats i avsnitt 6.3.1.
Enligt paragrafen har en emittent rätt att få uppgifter från VPC endast
om betalning av kapitalbelopp eller ränta skall ske utan förmedling av
VPC eller om VPC:s förvaltning av låneemissionen upphör. Bestämmel-
sen innebär att utfärdaren av en skuldförbindelse har rätt att få de
uppgifter som är nödvändiga, men ingenting mer. I de flesta fall då
uppgifterna behövs för en utbetalning utan förmedling av VPC bör det
vara tillräckligt att VPC lämnar uppgift om till vilket konto betalningen
skall göras samt om beloppet. Det får då ankomma på VPC att — om en
skuldförbindelse t.ex. är pantförskriven — lämna sådana uppgifter att
betalningen görs till panthavaren. Något behov av att upplysa emittenten
om att skuldförbindelsen är pantsatt föreligger inte i detta fall. Det
avgörande för uppgiftslämnandet blir således att emittenten skall få de
uppgifter som behövs för att han skall kunna betala med befriande
verkan. Om registreringen av en skuldförbindelse upphör har emittenten
enligt andra stycket rätt att på motsvarande sätt få nödvändiga uppgifter
för en övergång till en pappersbaserad ordning.
135
Som framhållits i avsnitt 6.3.1 bör borgenärernas anonymitetsskydd Prop. 1995/96:50
kunna avtalas bort i lånevillkoren. Någon särskild lagbestämmelse härom
har inte ansetts erforderlig. Likaså bör en emittent ha rätt att från VPC
beställa tjänster t.ex. om att VPC för dennes räkning gör utskick till
placerarna.
Har en värdepappersfond registrerats enligt förevarande lag finns sär-
skilda bestämmelser om fondbolags rätt till insyn i innehavarregistret i
31 § fjärde stycket lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.
Punkterna 2 och 3 har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Övergångsbestämmelsen i punkt 2 syftar till att underlätta övergången
från systemet med tillstånd från Finansinspektionen att vara kontoförande
institut till det nya systemet, där beslutsrätten och den primära tillsynen
av kontoförande institut har flyttats över på VPC. Behovet av övergångs-
bestämmelser har behandlats i avsnitt 5.1.
Syftet med övergångsbestämmelsen i punkt 3 är att underlätta över-
gången till en enhetlig tillståndsprövning av rätten att registreras som
förvaltare. Enligt bestämmelsen skall auktoriserade förvaltare anses ha
fått tillstånd enligt paragrafens nya lydelse. Däremot krävs nytt tillstånd
för utländska förvaltare. För dem införs dock en övergångstid för att ge
dem möjlighet att fortsätta med verksamheten tills nya tillstånd getts. Det
kan finnas utländska förvaltare som inte vill godta de villkor som är en
förutsättning för nytt tillstånd. Eftersom Finansinspektionen i sådant fall
skall återkalla nu gällande tillstånd kan olägenheter uppkomma för de
värdepappersinnehavare som måste byta förvaltare. Den övergångsperiod
som erfordras för att enskilda inte onödigtvis skall drabbas bör därför
inte vara alltför kort.
Enligt punkt 4 gäller de äldre reglerna om insyn i skuldboken för skuld-
förbindelser som har registrerats i avstämningsregistret innan denna lag
träder i kraft.
(Andra stycket: Jfr 1 kap. 1 § andra stycket i utredningens förslag;
Fjärde stycket: Bestämmelsen saknar motsvarighet i utredningens förslag)
I andra stycket föreskrivs för närvarande att clearingverksamhet inte får
bedrivas utan tillstånd. Även med den nya, utvidgade definitionen av be-
greppet clearingverksamhet i 1 kap. 4 § 4 skall detta i huvudsak gälla.
En avveckling av betalningar genom Riksbankens RlX-system skulle
136
kunna falla in under definitionen. Riksbankens verksamhet skall emeller- Prop. 1995/96:50
tid inte vara underkastad tillstånd eller tillsyn enligt förevarande lag.
Andra stycket har ändrats i enlighet härmed.
Regleringen av clearingverksamhet riktar sig mot sådan verksamhet
som är av betydelse för den finansiella marknaden och det finansiella
systemets stabilitet. Med den allmänna definition av clearingverksamhet
som här införs kan tänkas fall då tvekan uppstår huruvida en verksamhet
faller under definitionen samtidigt som det kan diskuteras om de särskilda
reglerna bör vara tillämpliga. Clearingverksamhet som huvudsakligen all-
mänheten deltar i har inte en sådan betydelse och skall därför inte om-
fattas av denna lagstiftning. Detta undantag liksom undantaget i fjärde
stycket har behandlats i avsnitt 5.1.
(Jfr 1 kap. 4 § i utredningens förslag)
I paragrafen, som innehåller definitioner av flera i lagen centrala
begrepp, har en väsentlig ändring skett av definitionen av clearingverk-
samhet. Vidare har en smärre justering gjorts i definitionen av clearing-
medlem.
Den nya definitionen av clearingverksamhet har utförligt behandlats i
avsnitt 5.1. Beträffande begreppet finansiella instrument hänvisas i denna
lag (1 kap. 1 § 9) till lagen om handel med finansiella instrument där detta
begrepp finns definierat. Gränsdragningen mellan sådana instrument som
är avsedda för handel på värdepappersmarknaden och instrument som inte
direkt är avsedda för sådan handel kan ibland vara svår att dra (se t.ex.
prop. 1994/95:130 s. 21 och 22). Därutöver omfattar begreppet clearing-
verksamhet sådan verksamhet avseende betalningar i svensk eller utländsk
valuta.
Tillståndskravet omfattar följande verksamheter. För det första ingår
att administrera ett nettningssystem, dvs. att på clearingmedlemmarnas
vägnar avräkna förpliktelser. För det andra omfattas att gå in som part
eller garant och därmed ta över ansvaret för förpliktelsernas fullgörande.
För det tredje inbegrips att på annat väsentligt sätt sörja för att för-
pliktelserna avvecklas genom överförandet av likvid eller instrument. Vad
som avses med att på annat väsentligt sätt sörja för avvecklingen har be-
handlats i avsnitt 5.1.
Det avgörande för om tillstånd behövs är vilket ansvar den bedrivna
verksamheten har för hanteringen av riskerna. Vid clearingverksamhet
avseende finansiella instrument är det inte ovanligt att en clearing-
organisation sköter huvuddelen av verksamheten men att den slutliga
avvecklingen, dvs. leveransen av de finansiella instrumenten, sker i ett
kontosystem som drivs av en annan organisation. En liknande situation
kan uppkomma vid clearingverksamhet avseende valuta när den slutliga
avvecklingen av valutaaffären sker i olika länder. Även om en orga-
nisation inte tar ansvaret för den slutliga avvecklingen av förpliktelserna
137
kan organisationens verksamhet omfattas av tillståndskravet. Det avgöran- Prop. 1995/96:50
de är om verksamheten innebär att organisationen under tiden mellan av-
slut och avveckling har tagit ansvar för riskerna eller för riskhanteringen
(jfr avsnitt 5.1). Om någon bedriver sådan, riskfylld clearingverksamhet
utan att ha tillstånd skall Finansinspektionen enligt 11 kap. 8 § förelägga
honom att upphöra med detta.
I definitionen av clearingmedlem har ordet clearing ersatts med clea-
ringverksamhet.
(Jfr 8 kap. 5 § i utredningens förslag)
Bakgrunden till tillägget om att clearingverksamhet skall bedrivas på ett
säkert sätt har behandlats i avsnitt 5.2.
(Jfr 8 kap. 4 § i utredningens förslag).
I första stycket har en hänvisning till verksamhetsplanen förts in.
Riktlinjerna för den riskhanteringsplan som det ställs upp krav på i det
nya andra stycket har behandlats i avsnitt 4.3 och 5.2.
(Jfr 8 kap. 5 § i utredningens förslag)
Paragrafen har ändrats på det sättet att kravet på finansiella resurser
uttryckligen relateras till det betalningsansvar som kan drabba clearing-
organisationen. Det rör sig här inte bara om sådana risker organisationen
exponerar sig för i det fallet att den inträder som part eller på annat sätt
garanterar avvecklingen utan också om ansvaret till följd av fel i verk-
samheten i övrigt.
En clearingorganisation behöver inte ha täckning för alla krav som teo-
retiskt sett kan kan kommma i fråga. Det är tillräckligt om den har en
beredskap som enligt tillsynsmyndigheterna kan anses tillfredsställande.
138
Prop. 1995/96:50
(Jfr 8 kap. 6 § i utredningens förslag)
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Prövningen av kraven för clearingmedlemskap har tagits upp i avsnitt
5.3. De krav som i bestämmelsen ställs upp för clearingmedlemskap har
behandlats i avsnitt 5.4. För clearingmedlemskap krävs att sökanden upp-
fyller dessa krav och av clearingorganisationen uppställda krav.
Bestämmelsen reglerar möjligheten att bli medlem eller få tillträde till
en clearingorganisation. I förhållande till den bestämmelse som riksdagen
har antagit och som träder i kraft den 1 januari 1996 (prop. 1994/95:50,
bet. 1994/95:NU 12, rskr. 1994/95:164, SFS 1994:2017) har vissa änd-
ringar gjorts. För att komma i fråga som clearingmedlem krävs att före-
taget eller institutet uppfyller de krav som anges i bestämmelsen och av
clearingorganisationen uppställda krav. Någon begränsning av vilka före-
tag eller institut som kan bli clearingmedlem har inte uppställts. Av 7 §
framgår emellertid att endast vissa företag och institut kan delta i clea-
ringverksamheten för annans räkning.
I avsnitt 5.3 har investeringstjänstedirektivet behandlats. Enligt detta
direktiv skall utländska företag, som har säte inom EES och som i hem-
landet har tillstånd att bedriva sådan verksamhet som anges i 1 kap. 3 §
1, 2 eller 3 i lagen om värdepappersrörelse, om de är börsmedlemmar
eller deltar i handeln på en auktoriserad marknadsplats, ha möjlighet att
bli clearingmedlemmar i en clearingorganisation som anordnar clearing-
verksamhet för de på börsen eller marknadsplatsen handlade finansiella
instrumenten. För sådana företag får i ett värdland endast ställas upp
ytterligare krav på kapital i fråga om sådant som inte regleras i kapital-
kravsdirektivet. Det innebär att en clearingorganisation beträffande dessa
företag inte kan ställa upp strängare kapitalkrav än kapitalkravsdirektivets
regler. Något särskild bestämmelse av denna innebörd har inte ansetts
nödvändig, bl.a. med hänsyn till att en clearingorganisations regler för
medlemskap skall bedömas av Finansinspektionen. Som har behandlats
i avsnitt 5.4 kan ytterligare krav på kapital för clearingmedlemmar ställas
i hänseenden som inte omfattas av kapitalkravsdirektivet. I detta avsnitt
har också lämnats exempel på sådana andra hänseenden. Som framgår av
artikel 15 i investeringstjänstedirektivet kan tillträdet till clearing- och
avvecklingssystem villkoras av att den sökanden efterlever de regler och
förfaranden som gäller för sådana system. Vad som nu anförts med anled-
ning av investeringstjänstedirektivet gäller endast en organisation som
driver clearingverksamhet avseende finansiella instrument.
I avsnitt 5.2 har behandlats vikten av att en clearingorganisation har
säkra arrangemang och rutiner för avvecklingen av betalningsledet. För
säkerheten vid clearingverksamhet krävs därför att en clearingmedlem har
nödvändiga ekonomiska resurser och arrangemang för att kunna uppfylla
clearingorganisationens krav i detta avseende. Det sagda gäller givetvis
såväl svenska som utländska medlemmar.
139
Kraven på ändamålsenligt organisation av verksamheten, nödvändiga Prop. 1995/96:50
riskhanteringsrutiner och säkra tekniska system utgör grundläggande för-
utsättningar för tillträde eller medlemskap.
(Bestämmelsen saknar motsvarighet i utredningens förslag)
Bestämmelsen har utförligt behandlats i avsnitt 5.3. Innebörden är att
endast vissa institut, nämligen svenska och utländska clearingorganisa-
tioner eller centrala värdepappersförvarare samt de i 3 kap. 1 § första
stycket 1-4 uppräknade instituten — värdepappersinstitut samt utländska
banker och värdepappersföretag — får delta i clearingverksamheten för-
utom för egna affärer även som ombud för andra, t.ex. slutkunder och
andra finansiella eller icke-finansiella företag som inte är clearing-
medlemmar. Eftersom behov skulle kunna uppkomma för Riksbanken att
delta i clearingverksamhet för annans räkning, i första hand som ombud
för andra centralbanker, har Riksbanken tagits med i uppräkningen. Be-
greppet utländska clearingorganisationer omfattar givetvis s.k. inter-
nationella clearingorganisationer som t.ex. Euroclear och Cedel. I be-
stämmelsen har valts att utnyttja begreppet central värdepappersförvarare
såsom beteckning på ett centralt institut som är ansvarig för ett konto-
system där de finansiella instrumenten är registrerade på konton i demate-
rialiserad eller immobiliserad form. Skälet härtill är att begreppet konto-
hållare i detta sammanhang är för vidsträckt. De institut som här kan
komma i fråga är sådana som ibland brukar betecknas central värde-
pappersförvarare efter den engelska termen central securities depository
(CSD). Exempel på sådana centrala värdepappersförvarare är Värde-
papperscentralema i Danmark och Norge, Kassenverein i Tyskland och
Sicovam i Frankrike. De institut som i övrigt brukar förekomma som
kontohållare är som regel banker och värdepappersbolag.
Vilka krav som ställs upp på clearingmedlemmar framgår av 6 §.
(Andra stycket: Bestämmelsens andra stycke saknar motsvarighet i utred-
ningens förslag)
Första och tredje styckena har flyttats från 8 kap. 6 § i dess lydelse
enligt SFS 1994:2017. I första stycket hänvisas numera till 6 §.
Andra stycket har tillagts i enlighet med Lagrådets förslag. Bestämmel-
sen innebär att en clearingorganisation, i likhet med motsvarande regel
i 3 kap. 5 § aktiekontolagen, får en uttrycklig rätt att vidta åtgärder mot
en clearingmedlem som underlåter att fullgöra sin uppgiftsskyldighet en-
ligt 8 §.
I tredje stycket har till följd av den nya regeln i andra stycket komp-
letterats med en hänvisning till beslut enligt andra stycket.
140
Prop. 1995/96:50
(Bestämmelsen saknar motsvarighet i utredningens förslag)
En clearingorganisation får som framgår av 6 och 7 §§ som clearingmed-
lem anta ett företag eller ett institut som inte står under tillsyn. Med
tillsyn avses därvid Finansinspektionens tillsyn eller, beträffande
utländska aktörer, motsvarande tillsyn i hemlandet. Även om inspek-
tionen utan problem bör kunna få in nödvändiga uppgifter om ett företag
som inte står under tillsyn, t.ex. genom clearingorganisationen eller
direkt från företaget, är det tänkbart att problem kan uppstå. Paragrafens
innebär att företagen i fråga är skyldiga att lämna inspektionen de upp-
gifter den begär som rör verksamheten som clearingmedlem.
Av 11 kap. 10 § framgår att ett föreläggande kan förenas med vite.
(Jfr 9 kap. 1 § i utredningens förslag)
I bestämmelsens första och andra stycke har begreppet "clearing" ersatts
med uttrycket "clearingverksamhet".
(Jfr 9 kap. 2 § i utredningens förslag)
I paragrafens första stycke har gjorts två ändringar. Den första är be-
tingad av den utvidgade definitionen av clearingverksamhet. Som motive-
rats i avsnitt 5.2 behålls det stränga säkerhetskravet för en clearing-
organisation som inträder som part i handeln eller garanterar förpliktel-
serna vid denna handel.
Den andra ändringen tar sikte på andra former av clearingverksamhet
än sådan som innebär att clearingorganisationen inträder som part eller
garant. Beträffande övriga former av clearingverksamhet kan, med hän-
syn till de skilda former av sådan verksamhet som kan förekomma, en
lika kategorisk regel inte gälla. Det föreskrivs därför att en clearing-
organisation vid sådan verksamhet skall se till att det ställs säkerhet för
gjorda åtaganden i den utsträckning som behövs. Behovet av säkerhet får
därvid prövas med hänsyn till vilka risker som föreligger vid clearing-
verksamheten och hur dessa hanteras (riskhanteringssystemet). Av 4 §
framgår att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finans-
inspektionen får meddela närmare föreskrifter om säkerhetskravet.
141
Prop. 1995/96:50
(Andra stycket: Jfr 9 kap. 6 § i utredningens förslag)
Det nya, andra stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Sidoverksamheter för clearingorganisationer har behandlats i avsnitt 5.2.
Det framgår av förarbetena till lagen om börs- och clearingverksamhet
att börs- och clearingverksamhet får bedrivas i samma företag (prop.
1992/93 s. 76 och 77). Därutöver får en clearingorganisation bedriva
kontohållning av finansiella instrument och annan verksamhet som har
nära samband med clearingverksamheten. Sådan annan verksamhet kan
t.ex. vara s.k. förvaringstjänster. När en clearingorganisation uppträder
som förvaltare vid en länk mellan organisationen och en svensk eller
utländsk clearingorganisation eller central värdepappersförvarare före-
ligger också ett sådant nära samband. Däremot saknar s.k. portfölj förvalt-
ning sådant nära samband med clearingverksamhet. Portfölj förvaltning
innefattar uppdrag att mot betalning efter vissa riktlinjer förvalta annans
finansiella instrument och kan innebära att förvaltaren med stöd av all-
mänt hållna riktlinjer gör de omplaceringar marknadsförhållandena kan
motivera eller endast de köp eller försäljningar som kunden särskilt
anger. Sådan förvaltning är tillståndspliktig enligt lagen om värdepappers-
rörelse. Det fordras således särskilt tillstånd för att en clearingorganisa-
tion skall få bedriva sådan förvaltning.
En clearingorganisation får för att underlätta clearingen och avveck-
lingen förmedla lån av finansiella instrument till clearingmedlemmama
för att exempelvis lösa leveransproblem. Vidare får en clearingorganisa-
tion lämna clearingmedlemmama kredit mot säkerhet eller förmedla kre-
dit. Nu nämnda verksamheter har visserligen nära samband med clearing
och avveckling men kan medföra icke obetydliga risker för en clearing-
organisation och kräver därför särskilt tillstånd från Finansinspektionen.
Verksamhet av annat slag får bedrivas om det finns särskilda skäl och
efter tillstånd av Finansinspektionen. I avsnitt 5.2 har förordats en
restriktiv inställning till sådan verksamhet för en clearingorganisation,
framför allt med hänsyn till vikten av att slå vakt om möjligheterna att
kontinuerligt övervaka och kontrollera organisationens finansiella ställ-
ning. Om det dessutom handlar om en riskfylld sidoverksamhet eller en
verksamhet som kan medföra att organisationens integritet kan komma att
ifrågasättas bör det föreligga mycket speciella omständigheter för att en
sådan verksamhet skall tillåtas.
(Bestämmelsen saknar motsvarighet i utredningens förslag)
Av 1 kap. 1 § framgår att clearingverksamhet kan bedrivas utan tillstånd
enligt denna lag. Bestämmelsen har ändrats på så sätt att det är endast
sådan clearingverksamhet som omfattas av denna lag som Finansinspek-
142
tionen kan ingripa mot med stöd av nu aktuell bestämmelse. Av 11 kap. Prop. 1995/96:50
10 § framgår att Finansinspektionen kan förena ett föreläggande med
vite.
(Jfr 11 kap. 9 § i utredningens förslag)
Finansinspektionens rätt att för bedömningen av viss fråga anlita någon
med särskild fackkunskap har utvidgats till att omfatta även sådan fråga
vid den löpande tillsynen.
Kostnaderna för den anlitade sakkunskapen skall betalas av det företag
tillsynen avser. Sistnämnda företag bör i sådana fall beredas tillfälle att
yttra sig och även ta del av offert eller liknande för att skaffa sig en upp-
fattning om den förväntade kostnaden.
(Bestämmelsen saknar motsvarighet i utredningens förslag)
Bestämmelsen har ändrats på så sätt att Finansinspektionen kan tillgripa
ett vitesförläggande för att få in uppgifter från clearingmedlem som inte
står under tillsyn. Enligt 8 kap. 10 § är nämligen clearingmedlem som
inte står under tillsyn skyldig att lämna Finansinspektionen de uppgifter
inspektionen begär om verksamheten som clearingmedlem.
Punkten 2 i övergångsbestämmelserna har utformats i enlighet med Lag-
rådets förslag. Punkten 2 har kommenterats i avsnitt 5.1.
(Jfr 31 § i utredningens förslag)
Som anförts i avsnitt 7.1 har aktiekontolagen gjorts tillämplig på värde-
pappersfonder. På samma sätt som gäller för aktiebok i ett aktiebolag
ankommer det på VPC att föra registret. För att någon oklarhet inte skall
finnas i förhållande till bestämmelserna i 9 kap. aktiekontolagen om insyn
143
i skuldboken ger bestämmelsen i andra stycket en uttrycklig rätt för Prop. 1995/96:50
fondbolaget till insyn i innehavarregister som förs av VPC.
Fjärde stycket, som är nytt, har utformats i enlighet med Lagrådets
förslag. Bestämmelserna tar i första hand sikte på fall då aktiekontolagen
inte har gjorts tillämplig på en värdepapperfond, men omfattar i tillämp-
liga delar även fall där en fond registreras enligt nyss nämnda lag. För-
valtarregistrering kan enligt stycket förekomma enligt de principer som
gäller enligt aktiekontolagen. Vilka krav som bör uppfyllas för att någon
skall få tillstånd att registreras i egenskap av förvaltare har utförligt
berörts i avsnitt 7.1. Om inte något annat överenskommits mellan fond-
andelsägaren och förvaltaren ankommer det på förvaltaren att tillställa
fondandelsägama information från fondbolaget. Förvaltaren är också
uppgiftsskyldig gentemot fondbolaget eller annan som fått bolagets upp-
drag att föra registret. De uppgifter som förvaltaren kan vara skyldig att
lämna är andelsägarnas namn, personnummer eller annat registrerings-
nummer samt postadress. Som framgår av bestämmelsen är förvaltaren
också skyldig att uppge det antal fondandelar som varje delägare innehar.
I lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter finns ytterligare
bestämmelser om förvaltares skyldighet att lämna uppgifter till fondbolag.
När det gäller frågan om förvaltarens eventuella uppgiftsskyldighet till
Finansinspektionen beror denna av vilka villkor inspektionen har uppställt
vid tillståndsprövningen enligt 8 kap. 1 § aktiekontolagen.
Några övergångsbestämmelser för det fall att aktiekontolagen görs
tillämplig på en värdepappersfond har inte ansetts nödvändiga med hän-
syn till att innehavare av andelar i en värdepappersfond enligt första
stycket skall finnas registrerade. För fondbolag som utfärdat fondandels-
bevis har ikraftträdandet av skyldigheten att föra register över inne-
havarna uppskjutits i omgångar, senast till den 31 december 1995. Rege-
ringen har i prop. 1995/96:73 föreslagit att slutdatumet flyttas fram till
den 1 mars 1996 i avvaktan på att bestämmelsen om förvaltarregistrering
införs. (Det får förutsättas att riksdagen ändrar datumet till den 1 april
1996 med tanke på att bestämmelsen om förvaltarregistrering skall träda
i kraft då.)
(Jfr 32 a § i utredningens förslag)
Paragrafen, som är ny, har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
När aktiekontolagen är tillämplig på fondandelar i en värdepappersfond
följer det av den lagen vilka sakrättsliga regler som gäller vid överlåtelse
och pantsättning. I annat fall skall de principer som gäller för enkla
skuldebrev tillämpas. Detta framgår av hänvisningen i till 31 § skulde-
brevslagen.
Av aktiekontolagen framgår att pantsättning av ett finansiellt instrument
som registreras enligt den lagen är fullbordad när förvaltaren underrättas
(se avsnitt 6.4 om kommissionslagen). Motsvarande gäller enligt paragra-
144
fens andra mening om förvaltarregistrering föreligger utan att aktiekonto- Prop. 1995/96:50
lagen gäller för värdepappersfonden.
(Bestämmelsen saknar motsvarighet i utredningens förslag)
Femte stycket, som är nytt, har behandlats i avsnitt 6.1 och 7.3.
(Jfr 3 kap. 27 § i utredningens förslag)
Den nya punkten 2 i första stycket ersätter punkterna 2 och 3 enligt
nuvarande lydelse. Genom ändringen klarläggs att det ankommer på den
som har gjort utbetalningen att lämna kontrolluppgift. Detta innebär att
det inte bara som för närvarande ankommer på fondbolaget eller förva-
ringsinstitutet utan också på VPC eller förvaltare att lämna kontroll-
uppgift.
Femte stycket, som är nytt, har behandlats i avsnitt 6.1 och 7.3.
(Bestämmelsen saknar motsvarighet i utredningens förslag)
Ändringen är en följdändring till 3 kap. 27 §.
(Någon motsvarande bestämmelse finns inte i utredningens förslag.)
Enligt 31 § andra stycket lagen om värdepappersfonder är en förvaltare
skyldig att lämna vissa uppgifter om ägaren av de fondandelar han för-
valtar. Av tillägget till första stycket i förevarande paragraf följer att
förvaltaren därutöver är skyldig att till fondbolaget lämna alla uppgifter
av betydelse för beräkning av reavinst resp, reaförlust vid avyttring av
fondandelar.
145
(Jfr 10 § i utredningens förslag)
Av paragrafens nya tredje stycke följer att andelar i allemansfond — till
skillnad från värdepappersfonder i övrigt — inte kan registreras enligt
aktiekontolagen.
(Jfr 3 kap. 10 § i utredningens förslag)
Bestämmelsen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, har
kommenterats i avsnitt 6.1 och innebär i fråga om registrering av för-
valtare för aktier som förvaltas utomlands att rekvisitet handel på ut-
ländsk fondbörs utgår, att kravet på att aktieägaren skall vara bosatt
utomlands slopas samt att det endast krävs ett tillstånd, nämligen det för
den utländske förvaltaren. Ett sådant tillstånd skall kunna vara generellt
och behöver alltså inte knytas till visst aktiebolags aktier.
Vidare har i paragrafen gjorts vissa redaktionella ändringar.
(Jfr 3 kap. 11 § i utredningens förslag)
Se kommentaren till ändringen i 3 kap. 10 § aktiebolagslagen.
(Jfr 3 kap. 10 § i utredningens förslag)
Se kommentaren till ändringen i 3 kap. 10 § aktiebolagslagen.
146
(Jfr 31 § kommissionslagen i utredningens förslag)
I paragrafens andra stycke har lagts till en tredje mening som innebär att
registrering enligt aktiekontolagen inte behövs för att kommissionspant
skall kunna gälla i förvaltarregistrerade finansiella instrument. Enligt
8 kap. 3 § aktiekontolagen kan nämligen inte registrering av panträtt ske
i fråga om förvaltarregistrerade instrument. Kommissionspanträtt upp-
kommer i stället genom denuntiation till förvaltaren för det fall denne inte
själv är kommissionären (8 kap. 5 § tredje stycket aktiekontolagen). Är
förvaltaren också kommissionären — vilket vanligen är förhållandet —
uppkommer panträtten utan någon särskild åtgärd. Självfallet skall dock
förvaltaren notera förekommande panträtter i sin bokföring av det för-
valtarregistrerade kontot (jfr prop. 1988/89:152 s. 120).
(Bestämmelserna saknar motsvarighet i utredningens förslag)
I paragrafen har tillagts ett nytt tredje stycke. För bedömning av viss
fråga, t.ex. beträffande data- eller kommunikationssystem, kan Finans-
inspektionen behöva utnyttja särskild sakkunskap. Den kostnad som där-
vid uppstår skall betalas av VPC. Beträffande förfarandet kan hänvisas
till vad som anförts i kommentaren till 11 kap. 9 § lagen (1992:453) om
börs och clearingverksamhet.
147
10 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 50
Bilaga 1
Efter bemyndigande från regeringen förordnade statsrådet Bo Lundgren
i januari 1992 justitierådet Johan Munck som särskild utredare med upp-
drag att göra en översyn av clearing samt betalning och leverans på
värdpappersmarknaden. Experter från värdepappersmarknaden har biträtt
utredningen som har antagit namnet clearingutredningen.
Bakgrunden till utredningens tillkomst var att de avslutande funk-
tionerna vid handel på värdepappersmarknaden, clearing och avveckling,
inte hade varit föremål för någon samlad översyn. I utredningens uppdrag
har ingått att kartlägga vilka former av clearing och avveckling som för
närvarande bedrivs i Sverige och även att studera utländska sådana samt
att överväga vilket eller vilka system som förmår att hantera riskerna
inom clearing och avveckling på ett säkert och effektivt sätt. I uppdraget
har också ingått att göra en översyn av gällande lagar och regler för
clearing och avveckling samt därvid överväga om behov föreligger av en
enhetlig och generell lagstiftning. Utredningens uppdrag har även om-
fattat aktiekontolagens regler för kontoföring av aktier och andra fond-
papper.
I direktiven betonades att det var viktigt att de svenska reglerna för
clearing och avveckling samt kontobaserade system blir internationellt
anpassade och att de överensstämmer med internationell praxis och inter-
nationella rekommendationer.
För de finansiella marknaderna har de senaste årtiondena inneburit en
period av enorma förändringar världen över. Välkända kännetecken för
denna utveckling är internationaliseringen och avregleringen av de finan-
siella marknaderna och den tekniska utvecklingen, t.ex. av data- och
kommunikationssystem. Information om de finansiella marknaderna
sprids numera ögonblickligen till mottagare världen över. Den ständiga
strömmen av nya instrument är ett annat kännetecken. Viktiga föränd-
ringar har också skett av handelstekniken och nya aktörer har tillkommit
— t.ex. institutionella investerare — på marknader som under lång tid
varit förbehållna banker och värdepappersbolag. En väsentlig utvecklings-
tendens, inte minst från clearing- och avvecklingssynpunkt, är att kopp-
lingarna mellan marknaderna har blivit starkare och även att gränserna
mellan marknaderna har blivit mindre skarpa än tidigare. Många aktörer
är också aktiva på skilda marknader både inom landet och utomlands.
Den nu i all korthet beskrivna utvecklingen har åtföljs av en påtaglig
ökning av omsättningen på dessa marknader och värdet av de tillgångar
som omsätts.
De nu berörda faktorerna och de förändringar som dessa medfört har
tillsammans med vissa händelser, bl.a. det kraftiga börsfallet världen över
i oktober 1987, kommit att påverka förutsättningarna för clearing och
avveckling. Man kan något förenklat säga att utvecklingen medfört att
clearing- och avvecklingsverksamhet, från att ha varit en föga uppmärk-
148
sammad verksamhet för vissa specialiserade organisationer och back-
office inom banker och värdepappersbolag, har kommit att stå i fokus för
diskussionerna om nödvändiga förändringar på de finansiella mark-
naderna. Detta hänger samman med insikten om att det är i detta led de
allvarligaste kvarstående riskerna vid värdepappershandel förekommer
och med den ökade riskmedvetenhet som utvecklingen fört med sig.
En av de risker som föreligger på de finansiella marknaderna är att en
störning, t.ex. en deltagares bristande förmåga att fullfölja gjorda
åtaganden att leverera eller betala, sprider sig till övriga deltagare i
clearingverksamhet och till andra marknader (s.k. dominoeffekt). I värsta
fall kan en sådan störning hota hela det finansiella systemets stabilitet.
Denna risk brukar kallas systemrisk.
Utredningen har gjort en relativt utförlig kartläggning av clearing- och
avvecklingssystemen i Sverige och riskhanteringen i dessa system. Därvid
har särskilt vikt lagts på hur clearing och avveckling går till på aktie- och
penningmarknaden.
Utredningen har också studerat hur clearing och avveckling går till i
några av de viktigaste länderna och regionerna. Förhållandena i Dan-
mark, Storbritannien och USA har bedömts vara av särskilt intresse.
Även EG:s regler och rekommendationer av betydelse för clearing och
avveckling har studerats. Därvid konstaterar utredningen att de båda
nyligen antagna direktiven om investeringstjänster och kapitalkrav med
all sannolikhet kommer att få stor betydelse för den framtida handeln med
värdepapper inom EES och också påverka regleringen av clearingverk-
samhet i Sverige. I direktiven regleras nämligen rätten till tillträde till
clearing- och avvecklingssystem och de krav som kan ställas på en aktör
för att denne skall få tillgång till ett sådant system.
Utredningen behandlar också det arbete som utförts beträffande clearing
och avveckling av andra internationella organisationer, bl.a. Trettio-
gruppen och centralbankerna inom G 10-ländema. Dessutom tar utred-
ningen upp den diskussion som för närvarande förs om riskerna vid
valutahandeln och OTC-handeln med derivatinstrument. På nämnda mark-
nader omsätts världen över mycket stora belopp. En uppskattning är att
den dagliga omsättningen på spotmarknaden för valuta ligger runt 1 000
miljarder USD och det har beräknats att vid utgången av år 1991 det
nominella värdet på utestående derivatinstrument som handlas OTC var
nästan 4 500 miljarder USD. Om även sådana derivatinstrument som
handlas på börs medräknas uppgick det sammanlagda beloppet till knappt
8 000 miljarder USD. För aktiemarknaden och obligationsmarknaden var
motsvarande belopp vid samma tidpunkt 10 000 resp. 15 000 miljarder
USD.
Utredningen behandlar relativt utförligt de olika riskerna vid clearing
och avveckling samt redovisar åtgärder som kan vidtas för riskbegräns-
Prop. 1995/96:50
Bilaga 1
149
ning. Bland åtgärderna kan nämnas följande; system som garanterar leve-
rans mot likvid, krav på clearingorganisationers och clearingmedlemmars
finansiella och operationella styrka, övervakning av medlemmarnas posi-
tioner i handeln, förkortning av avvecklingstiden, dvs. tiden mellan avslut
och avveckling, väl fungerande system för s.k. nettning (se om denna
term i det följande) och krav på säkerheter för gjorda åtaganden.
För att värdepappersmarknaden skall kunna fullgöra sin uppgift på ett
från alla synpunkter tillfredsställande sätt och tillgodose kravet på att
marknaden har allmänhetens och aktörernas förtroende krävs säkra och
effektiva clearing- och avvecklingssystem. Sådana system skall på ett
godtagbart sätt kunna hantera riskerna vid clearing och avveckling såsom
kredit- och likviditetsrisker samt operationella risker. Därtill kommer att
clearing och avveckling på värdepappersmarknaden skall ske på ett sådant
sätt att en eventuell kris kan hanteras inom systemet för clearing och
avveckling och att risken för att en sådan kris sprider sig till hela det
finansiella systemet kan minimeras.
Enligt utredningens mening talar den centrala ställning clearing och
avveckling intar på värdepappersmarknaden för att vissa grundläggande
verksamhetsregler bör uppställas i lagstiftningen. Detta är så mycket
mera motiverat som det är i detta led de mest betydande riskerna för det
finansiella systemet vid handel på värdepappersmarknaden föreligger.
Dessa grundläggande verksamhetsregler bör innehålla incitament till en
säker och effektiv clearing och avveckling.
En offentlig reglering kan emellertid inte ersätta marknadens egna
rutiner och regler för en säker och effektiv clearing och avveckling. Av
avgörande vikt för säkerheten vid clearing och avveckling är institutens
egna system för hanteringen av riskerna vid clearing och avveckling.
Sådana system måste kunna hantera riskerna på ett tillfredställande och
ansvarfullt sätt. Det är därför av väsentlig vikt att clearingorganisationer
och clearingmedlemmar avsätter resurser för att fortlöpande analysera och
förbättra sina riskhanteringssystem.
Vilka krav kan då ställas på ett clearing- och avvecklingssystem. Enligt
utredningens mening kan Trettio-gruppens rekommendationer i väsentliga
hänseende fungera som riktmärke för hur clearing och avveckling bör
fungera.
1. Matchningen av affärer mellan direkta marknadsaktörer (t.ex.
börsmedlemmar) skall ske senast dagen efter avslutsdagen.
2. Indirekta marknadsaktörer (t.ex. institutionella placerare) skall
vara medlemmar i ett matchningssystem som ger positiv bekräftelse
av avslutsvillkoren.
3. Varje land skall ha en effektiv och helt utvecklad central värde-
pappersförvarare (CSD), organiserad och ledd för att uppmuntra
bredast möjliga anslutning (direkt eller indirekt).
Prop. 1995/96:50
Bilaga 1
150
4. Varje land skall undersöka sin marknadsvolym och deltagande för
att utröna om ett nettningssystem skulle vara fördelaktigt med hänsyn
till riskreduceringen och för att öka effektiviteten. Om ett nettnings-
system är lämpligt skall det införas.
5. Leverans mot betalning (Delivery versus Payment, DVP) skall
vara infört som metod för avveckling av värdepapperaffärer.
6. Betalningar vid avveckling av värdepapper och förvaltningen av
värdepappersfortföljer skall vara likartad för alla instrument och alla
marknader genom tillämpning av konventionen om att mottagna
medel skall kunna disponeras samma dag (same day fund).
7. Ett rullande avvecklingssystem skall införas på alla marknader.
Slutlig betalning skall ske senast tre dagar efter affarsdagen.
8. Värdepapperslån skall stödjas som metod att underlätta avveck-
lingen av leveransförpliktelsema vid värdepappersaffärer. Existerande
juridiska eller skattemässiga hinder som förhindrar värdepapperslån
skall tas bort.
9. Varje land skall införa den standard för värdepappersmeddelande
som har utvecklats av den Internationella Standardiseringskommissio-
nen.
Beträffande VPC:s nya system för penningmarknaden anser utredningen
att det är en betydande fördel, som helt motsvarar internationella
rekommendationer (t.ex. Trettio-gruppens rekommendation nr 3) och den
moderna värdepappersmarknadens krav, att nu även obligationer och
andra instrument på penningmarknaden kan bli dematerialiserade i ett
kontosystem. För att riskhanteringen skall förbättras är det enligt
utredningen en naturlig vidareutveckling av VPC:s system att deltagarna
på penningmarknaden i en eller annan form tar ett mera juridiskt för-
pliktande ansvar för avvecklingen och riskhanteringen samt att ansvars-
fördelningen på ett tydligt sätt läggs fast.
Utredningen anser vidare att det är en fördel om VPC redan i nuvaran-
de läge erhåller kapitaltillskott och att garantierna från deltagarna ökas
reellt. Som strax berörs närmare föreslår utredningen att staten på sikt
lämnar ägarrollen i VPC. Om ägandet därvid sprids mellan deltagarna
och emittentema i systemet skulle detta innebära att de aktörer som är
aktiva i VP-systemet också får det direkta ansvaret för systemet.
VPC har för närvarande ensamrätt när det gäller kontoföring av de-
materialiserade finansiella instrument. Utredningen förordar att legal-
monopolet avskaffas och att det i aktiekontolagen tas in en särskild regel
som ger regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer möjlighet
att göra aktiekontolagens bestämmelser om VPC tillämpliga även på
andra företag. Genomförs en lagändring av angivet slag kommer det att
stå öppet för ett företag som har de erforderliga förutsättningarna att med
med tillämpning av aktiekontolagen starta ny verksamhet exempelvis vad
avser penningmarknadsinstrument eller OTC-aktier.
För andra företag än VPC som vill svara för kontobaserade system på
värdepappersmarknaden bör i princip samma krav gälla som de som en-
ligt statsmakternas beslut ställs på VPC.
I ett särskilt avsnitt diskuterar utredningen frågan om statens ägarroll
i kontosystem bl.a. mot bakgrund av 1992 års riksdagsbeslut om privati-
sering av statligt ägda företag. Något hinder föreligger inte mot att staten
Prop. 1995/96:50
Bilaga 1
151
åtminstone på någon sikt avyttrar sitt aktieinnehav i VPC, trots att inte
de förutsättningar gäller som anges i detta riksdagsbeslut. Om staten
väljer att behålla ett ägarinflytande anser utredningen det naturligast att
staten låter sig företrädas av Riksgäldskontoret.
Ovan har berörts det förslag utredningen lämnar om att avskaffa legal-
monopolet för VPC och öppna möjlighet till för andra företag än VPC att
registrera finansiella instrument enligt aktiekontolagen. I det följande
behandlas en rad andra ändringar i aktiekontolagen som utredningen före-
slår.
I aktiekontolagen anges uttryckligen vilka finansiella instrument VPC
får registrera med sådana rättsverkningar som följer av lagen. Erfaren-
heterna från den tid det kontobaserade systemet varit i bruk pekar på
behovet av en utvidgning som inte begränsas till vissa särskilt uppräknade
slag utan får en mer generell och flexibel utformning. Utredningen före-
slår därför att möjlighet ges att enligt aktiekontolagens regler registrera
alla svenska finansiella instrument som är föremål för handel på värde-
pappersmarknaden och även utländska finansiella instrument som är före-
mål för handel i Sverige.
För att förenkla gränsöverskridande handel och förbättra säkerheten och
effektiviteten vid sådan handel bör enligt internationella rekommenda-
tioner samarbete äga rum mellan olika länders kontosystem (värde-
pappersförvarare). Vikten av att lagstiftningen medger sådant samarbete
har också betonats i en rapport om nordiskt börssamarbete. Därtill
kommer utvecklingen av den inre marknaden i vilken ett värdepappers-
institut skall få rätt att med stöd av hemlandsauktorisation utan diskri-
minering utföra investeringstjänster i övriga medlemsländer via filial eller
genom gränsöverskridande verksamhet och även ha rätt till tillträde till
clearing- och avvecklingssystem som sköter denna verksamhet åt den
aktuella marknadsplatsen. Med hänsyn härtill förordar utredningen att
aktiekontolagen kompletteras på sådant sätt att det utryckligen framgår att
en generell möjlighet för utländska företag — exempelvis värdepappers-
förvarare och värdepappersinstitut — att bli kontoförande institut
föreligger.
Utredningen föreslår vidare att reglerna om utländsk förvaltare förenk-
las. Beträffande aktier bör endast ett tillstånd krävas och då lämpligen för
den utländske förvaltaren. Därutöver anser utredningen att något
regelverk för förvaltarregistrering av andra finansiella instrument, tex.
obligationer, inte bör tillskapas.
I linje med vad som gällde enligt den numera upphävda lagen om
penningmarknadskonton föreslår utredningen att en emittents rätt till
insyn i skuldboken enligt aktiekontolagen begränsas. Endast för det fall
en emittent behöver uppgifter för betalningar till borgenärerna bör denne
kunna erhålla uppgifter om borgenärerna eller de förvaltare som förvaltar
Prop. 1995/96:50
Bilaga 1
152
aktuell skuldförbindelse. Därtill kommer att en emittent som lämnar det
kontobaserade systemet behöver uppgifter om vilka som är borgenärer.
Utredningen tar också upp aktiekontolagens regler om ersättning för
skador samt därutöver en rad andra smärre frågor rörande aktiekontola-
gens utformning som aktualiserats vid översynen.
För närvarande omfattar bestämmelserna i lagen om börs- och clearing-
verksamhet endast sådan clearing och avveckling som består i att yrkes-
mässigt träda in som part i options- eller terminsavtal eller på annat sätt
garantera att avtalet fullgörs. I Sverige är det i dag bara OM som be-
driver clearingverksamhet av detta slag. Med hänsyn till den betydelse
en säker och effektiv clearing och avveckling har för värdepappersmark-
naden och även för det finansiella systemet anser utredningen att sådan
clearingverksamhet som på ett eller annat sätt innehåller väsentliga risker
bör vara föremål för reglering och tillsyn.
Utredningen föreslår en utvidgning av begreppet clearingverksamhet
och att ett nytt begrepp, avvecklingsverksamhet, skall införas i lagen
samt att clearing- och avvecklingsverksamhet inte skall få bedrivas utan
tillstånd. Eftersom det finns starka kopplingar mellan valuta- och värde-
pappersmarknadema och en clearingverksamhet avseende valuta har
väsentliga likheter med en motsvarande verksamhet beträffande finansiella
instrument, t.ex. beträffande riskerna, föreslår utredningen att även
clearing och avveckling av valutaaffärer skall vara underkastad ett
tillståndskrav.
Clearingverksamhet defineras som en av en clearingorganisation be-
driven fortlöpande verksamhet som består i att på clearingmedlemmamas
vägnar utjämna förpliktelser för dem att betala i svensk eller utländsk
valuta eller att leverera finansiella instrument till varandra eller i att
genom inträdande som part eller på annat sätt garantera sådana förpliktel-
ser. Avvecklingsverksamhet utgör enligt utredningens definition en av en
clearingorganisation bedriven fortlöpande verksamhet som består i att på
clearingmedlemmamas vägnar sörja för att förpliktelser för dem att betala
i svensk eller utländsk valuta eller att leverera finansiella instrument till
varandra avvecklas genom överförande av likvid eller instrument.
Dessa nya definitioner medför att VPC:s verksamhet i denna del blir
tillståndspliktig och även att SwedeSettles planerade verksamhet kommer
att omfattas av tillståndskravet.
Förutom att en clearingorganisation måste ha viss finansiell styrka är det
väsentligt att en sådan organisation tillgodoser kraven på säkerhet i vid
mening. I detta krav ligger att clearingorganisationen skall uppfylla högt
Prop. 1995/96:50
Bilaga 1
153
ställda krav vad avser organisation och riskhanteringssystem samt säkra
tekniska system. Vidare skall verksamheten vila på en stabil juridisk
grund. Utredningen anser att kravet på säkerhet i verksamheten är så
väsentligt att det bör nämnas särskilt i lagen.
Enligt utredningens mening utgör en noggrann och ingående riskanalys
av den planerade verksamheten en första förutsättning för en clearing-
organisations verksamhet. Denna analys bör inte vara begränsad till att
avse de risker som organisationen själv ikläder sig utan också ta sikte på
de risker som är förenade med systemet som sådant för parterna och där-
med för marknaden och betalningssystemet. En sådan riskanalys utgör i
sin tur grunden för den beskrivning av hur dessa risker skall hanteras —
riskhanteringsplan — som vaije clearingorganisation bör upprätta.
Vilka krav kan då ställas upp för en clearingorganisations riskhante-
ringssystem? För hanteringen av riskerna är det enligt utredningen
väsentligt att en clearingorganisation har finansiell och operationell
integritet. Vidare anser utredningen att följande krav som uppställts i
studien Clearance and Settlement in U.S. Securities Markets kan fungera
som riktmärke. Ett riskhanteringssystem skall dels begränsa kreditför-
luster och likviditetsproblem vid en clearingmedlems fallissemang, dels
trygga att avvecklingen kan ske på utsatt tid och eventuella förluster kan
täckas av övriga, dels trygga den operationella tillförlitligheten av
hårdvara, mjukvara och kommunikationssystem som är nödvändiga för
clearingorganisationens fullgörande av avvecklingen.
Liksom de finansiella resurserna bör riskanalysen, riskhanteringsplanen
och organisationsplanen hos en clearingorganisation vara föremål för åter-
kommande granskning allteftersom verksamheten ökar eller minskar i
volym eller förhållandena ändras i övrigt.
I riskhanteringsplanen bör det vara klart och tydligt fastlagt hur an-
svaret för riskhanteringen i institutet är fördelat. Det bör också vara
bestämt vilka befogenheter den ansvariga enheten har och vem eller vilka
av befattningshavarna i ett institut som i en krissituation har ansvaret för
att nödvändiga åtgärder vidtas. Vid bedömningen av hur dessa frågor
skall lösas är det lämpligt att det också prövas om den enhet som har
ansvaret för riskhantering bör vara åtskild från affärsenheterna.
Riskhanteringsplanen och ansvaret för hanteringen av riskerna vid
clearing- och avvecklingsverksamhet är av väsentlig betydelse för
clearingorganisationer, värdepappersbolag, banker och andra företag på
de finansiella marknaderna. Enligt utredningens uppfattning är det därför
av vikt att ledningen i sådana institut är väl medveten om vilka risker
som föreligger vid clearing- och avvecklingsverksamhet och hur dessa
risker skall hanteras. Beslut rörande riskhanteringsplanen och ansvaret för
riskhanteringen bör därför fattas av institutens styrelse, åtminstone när
det gäller grundläggande frågor. Dessa beslut bör dessutom vara föremål
för en regelbundet återkommande prövning av institutens styrelse och
verkställande ledning.
Utredningen anser att en clearingorganisation utöver clearingverksam-
het i företaget skall få bedriva endast sådan verksamhet som har nära
samband med den, exempelvis s.k. förvaringstjänster. Dessutom får en
Prop. 1995/96:50
Bilaga 1
154
clearingorganisation, efter särskilt tillstånd från Finansinspektionen, i
syfte att underlätta clearingverksamheten förmedla försträckning av
finansiella instrument (värdepapperslån) eller lämna kredit mot säkerhet.
Däremot anser inte utredningen att en clearingorganisation skall få
bedriva förvaltningstjänster. De risker sådana tjänster kan vara förenade
med bör nämligen inte träffa en clearingorganisation. Därtill kommer att
en clearingorganisations integritet i sådant fall skulle kunna ifrågasättas.
Även de institut som deltar i clearingen måste ha viss finansiell styrka.
Det är också av vikt att en clearingmedlem har en ändamålsenlig organi-
sation av sin verksamhet, exempelvis vad gäller back-officeverksamhet.
För att en clearingmedlem skall kunna uppfylla sina åtaganden och även
ha nödvändig framförhållning erfordras att medlemmen har system som
medger kontinuerlig övervakning av aktuella positioner och exponering
i handeln med finansiella instrument. Vidare uppställs krav på att
clearingmedlemmen skall ha väl genomtänkta och dokumenterade risk-
hanteringsrutiner för att förebygga eventuella problem vid clearing och
avveckling. Medlemmen skall även ha säkra tekniska system såsom data-
och kommunikationssystem. Enligt utredningens förslag bör lämplighets-
kravet i lagen om börs- och clearingverksamhet specificeras på så sätt att
nu behandlade krav lagfästs.
Utredningen betonar vidare vikten av övervakningen av clearingmed-
lemmar och ansvaret för övervakningen. Denna övervakning bör omfatta
bl.a. clearingmedlemmens finansiella styrka, organisation av verksam-
heten, exponering i handeln, riskhanteringsrutiner och tekniska system.
Vid clearing och avveckling bör samtliga intressenter ha incitament att
fortlöpande bevaka såväl motparter som clearingorganisationer. Vidare
måste självfallet clearingorganisationema själva kontinuerligt övervaka
sina medlemmar i nu aktuella hänseenden. Slutligen har med hänsyn till
den centrala roll clearing och avveckling intar på värdepappersmarknaden
självfallet de övervakande myndigheterna skäl att noga bevaka hante-
ringen av clearing- och avvecklingsfrågor.
För att säkerheten vid clearing och avveckling skall förbättras föreslår
utredningen en delvis ny form av legal panträtt. Enligt denna har en clea-
ringorganisation eller en clearingmedlem, som i enlighet med de för
clearing och avveckling gällande reglerna åtagit sig betalningsskyldighet
för annans förvärv av finansiella instrument, till säkerhet för sin åter-
gångsfordran gentemot förvärvaren panträtt i instrumenten under förut-
sättning att organisationen har besittning till dessa. Sådan panträtt kan
även tillkomma clearingorganisationen eller clearingmedlem till säkerhet
för fordran som uppkommit på grund av att clearingorganisationen eller
clearingmedlem har försträckt överlåtaren av finansiella instrument lik-
vida medel. I fråga om rättighet som registreras enligt aktiekontolagen
krävs i stället att panträtten registreras enligt denna lag. Sådan
Prop. 1995/96:50
Bilaga 1
155
registrering krävs dock inte i fråga om rättigheter som är förvaltar-
registrerade.
Utredningen påpekar särskilt att tillsynens av clearingverksamhet blir
en grannlaga uppgift i synnerhet när det gäller bedömningen av före-
kommande riskhanteringssystem, eftersom detta är ett område där olika
uppfattningar ofta gör sig gällande. Det är därför viktigt för en säker och
effektiv clearing och avveckling att Finansinspektionen har de nödvändiga
resurserna för den erforderliga tillsynen.
Nettning innebär utjämning av leverans- och betalningsförpliktelser an-
tingen mellan två parter (bilateral nettning) eller mellan flera parter
(multilateral nettning). Det bör anmärkas att någon skarp gräns mellan
nettning och clearing inte finns — i grunden är det fråga om samma och
liknande förfaranden. Enligt utredningens mening behöver nettning inte
införas som en ny term i lagstiftningen.
För närvarande är nettning ett mycket omdiskuterat ämne och betydel-
sen av väl fungerande nettningssystem för säkerheten i handeln på de
finansiella marknaderna har bl.a. framhållits av företrädare för central-
bankerna i G 10-ländema. Baselkommittén för banktillsyn har 1993
skickat ut ett förslag om tillägg till Baselöverenskommelsens regler om
kapitaltäckning. I detta tillägg föreslås bl.a. att bilateral nettning i större
utsträckning skall tillåtas i kapitaltäckningssammanhang. Ett av huvud-
kraven för nettning enligt de s.k. Lamfalussykriteriema är att nettnings-
system skall ha en välgrundad legal bas under alla jurisdiktioner. Flera
länder, bl.a. USA, har lagstiftningsvägen sökt undanröja eventuell
osäkerhet om hållbarheten av avtal om nettning.
- Genom att reducera antalet avslut som slutligt går till avveckling
kan nettning minska de operationella påfrestningarna vid avveck-
lingen och på clearingsystem samt kostnaderna vid clearing och
avveckling.
- Nettning kan reducera värdet på betalningsöverföringama som skall
ske vilket minskar likviditetskraven och riskerna för betalningsför-
seningar.
- Ett nettingssystem kan också reducera problemen med timingen av
in- och utflöden av finansiella instrument och likvider, vilket kan
minska riskerna vid avvecklingen.
- Nettning kan reducera motpartsexponeringen och därmed minska
kapitalrisken och ersättningskostnadsrisken.
- Slutligen kan nettning i vissa fall reducera kraven på kapital-
täckning för deltagarna i ett nettningsförfarande som tillsynsmyndig-
heterna har accepterat.
Det är särskilt två problem som kommer i förgrund när riskerna med
nettning har diskuterats. Det första är hur hållbar en överenskommelse
om nettning är om en nettningsdeltagare går i konkurs och vilka konsek-
Prop. 1995/96:50
Bilaga 1
156
venser konkursen i så fall får för de andra nettningsdeltagama och för de
affärer som är föremål för avtalet om nettning. Kan en konkursförvaltare
fritt välja vilka affärer denne vill fullfölja resp, avstå ifrån (s.k. cherry-
picking) och hur påverkas framtida utfallande förpliktelser som omfattas
av avtalet om nettning, t.ex. termins- och optionsaffärer? Det andra
problemet är hur en fallerande nettningsdeltagares affärer skall hanteras
i ett system med multilateral nettning. För det fall en partiell eller total
backning måste ske anses ett sådan förfarande kunna utgöra källa till risk
för hela det finansiella systemet.
Mot bakgrund av den betydelse väl fungerande nettningssystem kan ha
för de finansiella marknaderna och i synnerhet för en säker och effektiv
avveckling av affärer på dessa marknader har utredningen granskat nett-
ningsöverenskommelsers giltighet enligt svensk rätt. Utredningen kan för
sin del inte se att några problem föreligger i detta avseende annat än
möjligen just beträffande den fråga som enligt det nyss anförda uppmärk-
sammats även internationellt, nämligen för det fall en nettningsdeltagare
gått i konkurs, konkursboets ställning i fråga om skyldigheten att fullgöra
framtida förpliktelser.
Ett konkursbo har inte någon skyldighet och normalt inte heller någon
möjlighet att fullgöra samtliga gäldenärens åtaganden. Detta betyder
emellertid inte att konkursboet saknar rätt att inträda i ett avtal genom att
överta konkursgäldenärens rättigheter och förpliktelser. I 63 § första
stycket köplagen föreskrivs uttryckligen att konkursboet har en sådan
inträdesrätt, låt vara att boet om det begärs är skyldigt att ge besked inom
skälig tid och även att ställa säkerhet.
Mot bakgrund av den princip som sålunda gäller i fråga om konkurs-
boets inträdesrätt riskerar övriga deltagare i clearingen att konkurs-
förvaltaren för att ta tillvara borgenärernas intressen väljer att slutföra de
affärer som han bedömer lända boet till fördel men annullerar de övriga.
För de övriga deltagarna i clearingförfarandet och för systemet som
sådant kan härigenom mycket svårlösta situationer uppstå. För att prob-
lem av detta slag skall motverkas är det särskilt i internationella standard-
avtal vanligt att man i en eller annan form tar in en klausul som innebär
att ingen deltagares konkursbo skall ha rätt att delta i förfarandet, dvs.
att slutavräkning gentemot konkursboet/konkursgäldenären skall ske per
konkursdagen eller föregående dag (s.k. Close-out Agreement).
Frågan om en sådan överenskommelse är giltig enligt svensk rätt är
svårbedömd. Överenskommelser av detta slag förekommer i praktiken i
många olika sammanhang, inte bara när det gäller köp utan också i lea-
sing- och entreprenadförhållanden. Enligt utredningens mening talar
beaktansvärda skäl till förmån för uppfattningen att ett avtal av ifråga-
varande konstruktion normalt är bindande för konkursboet. Frågan är
emellertid så pass svårbedömd att det är omöjligt att generellt sett hävda
att den ena eller andra meningen måste vara den enda riktiga; möjligen
kan olika lösningar tänkas vara tillämpliga på skilda typer av avtal. I
cleraringsammanhang är skälen för att avtal av nu avsett slag skall anses
gälla mot konkursboet särskilt starka med hänsyn till att det i praktiken
är fråga om avtalskomplex från vilket partiellt utträde inte rimligen bör
Prop. 1995/96:50
Bilaga 1
157
få vara möjligt. Även om utredningen alltså hyser uppfattningen att avtal
av ifrågavarande slag enligt gällande rätt kan förutsättas vara bindande
för konkursboet, är det uppenbart att man från svensk sida inte minst i
internationella förhållanden måste ha en alldeles säker uppfattning i
frågan. I avsaknad av något vägledande rättsfall från Högsta domstolen
kan en sådan säkerhet inte åstadkommas utan lagstiftning.
Utredningen föreslår på grund av det anförda en regel av det innehållet
att ett förbehåll i en clearingöverenskommelse om att en clearingmedlems
eller clearingorganisationens konkursbo inte skall få delta i fortsatt
utjämning av förpliktelser gäller mot konkursboet. Innebörden av den för-
ordade regeln är att, om ett avtal av nämnt slag föreligger, konkursboet
inte får delta i clearingverksamheten eller att avräkning av utestående
förpliktelser skall ske.
Den fråga som nu har behandlats har i princip samma betydelse när det
är fråga om bilaterala nettningsöverenskommelser som träffas utan med-
verkan av någon clearingorganisation. Då föreligger med utredningens
definition inte någon clearingverksamhet. Även i dessa fall föreligger
emellertid en betydande osäkerhet om giltigheten av en close out-överens-
kommelse. Utredningen anser övervägande skäl tala för att även denna
fråga blir föremål för reglering och kan inte se några avgörande hinder
mot att det sker i samma bestämmelse. Lösningen bör givetvis vara den-
samma som när avtalet träffats under medverkan av en clearingorganisa-
tion.
De s.k. Lamfalussykriteriema kan utgöra referensram för bedömning
av clearing- och avvecklingssystem i de fall sådana system tillämpar nett-
ning av betalningsförpliktelserna eller leveransförpliktelsema eller av
bådadera. Det bör anmärkas att kriterierna enligt upphovsmännen är
minimikrav. Kriterierna är följande.
1. Nettningssystem skall ha en välgrundad legal bas under alla
aktuella jurisdiktioner.
2. Deltagarna i ett nettningssystem skall vara väl införstådda med
effekten av ett visst nettningssystem på var och en av de finansiella
risker som påverkas av nettningsprocessen.
3. Multilaterala nettningssystem skall ha klart definierade procedurer
för hanteringen av kredit- och likviditetsrisker vilka anger hur
ansvaret är fördelat mellan den som tillhandahåller nettningssystemet
och deltagarna. Dessa procedurer skall också säkerställa att samtliga
parter har både incitament och kapacitet för att hantera och behärska
varje risk de bär och att maximilimiter finns för varje deltagares
kreditexponering.
4. Multilaterala nettningssystem skall som ett minimikrav säkerställa
att den dagliga avvecklingen kan genomföras på utsatt tid även om
nettningsdeltagaren med den största nettoskuldpositionen inte kan
fullfölja sina åtaganden.
5. Multilaterala nettningssystem skall ha objektiva och offentliggjorda
kriterier för anslutning till systemet som medger tillgång utan diskri-
minering.
6. Alla nettningssystem skall säkerställa de tekniska systemens opera-
tionella tillförlitlighet och tillgången till backup-faciliteter med
kapacitet att klara av den dagliga processen.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 1
158
Utredningen föreslår att utrymme skapas för fondbolagen att tillämpa
aktiekontolagens regelsystem. Detta kan ske genom att VPC eller even-
tuellt annat utomstående organ som har fått tillstånd anlitas för ända-
målet. Med det finns också möjlighet för såväl förvaringsinstitut som
fondbolag att utverka tillstånd att registrera fondandelar enligt aktie-
kontolagen. I båda fallen blir emellertid aktiekontolagen generellt tillämp-
lig på fondandelarna, och regelsystemet blir därmed entydigt när det
gäller de sakrättsliga aspekterna. I den mån ett fondbolag inte önskar gå
över till en hantering enligt aktiekontolagen föreslår utredningen att lagen
om värdepappersfonder kompletteras med en bestämmelse som uttryck-
ligen hänvisar till skuldebrevslagens regler om enkla skuldebrev, vilket
innebär att nuvarande rättsläge — som utredningen uppfattat det — be-
hålls.
Utredningen föreslår också att förvaltarregistrering av fondandelar skall
bli möjlig. I den mån aktiekontolagens regelsystem görs tillämpligt på en
värdepappersfond kommer även lagens bestämmelser om förvaltar-
registrering att gälla. För sådana fondbolag som inte önskar tillämpa
aktiekontolagens regler föreslår utredningen att lagen om värdepappers-
fonder kompletteras med regler om förvaltarregistrering.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 1
159
Härigenom föreskrivs i fråga om aktiekontolagen (1989:827)
dels att 3 kap. 4 §, 7 kap. 1 §, 9 kap. 10 § och 10 kap. 2 § skall upp-
höra att gälla,
dels att nuvarande 7 kap. 2 och 3 §§ skall betecknas 7 kap. 1 och 2 §§,
dels att 1 kap. 1, 2 och 3 §§, 3 kap. 1, 2 och 3 §§, 4 kap. 11 §, 5 kap.
1 §, nya 7 kap. 1 §, 7 kap. 4 och 5 §§, 8 kap. 4 §, 9 kap. 1 och 9 §§,
10 kap. 1 § samt rubriken till 10 kap. skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in tre nya paragrafer, 1 kap. 6 § samt
7 kap. 3 och 6 §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:50
Bilaga 2
1 kap.
1 §
För avstämningsbolag som avses i aktiebolagslagen (1975:1385),
försäkringsrörelselagen (1982:713) och bankaktiebolagslagen (1987:618)
skall finnas register enligt denna lag (avstämningsregister).
Avstämningsregistren förs av Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag
(värdepapperscentralen) med hjälp av automatisk databehandling. I fall
som anges i 4 kap. vidtas registreringsåtgärder även av kontoförande
institut på värdepapperscentralens vägnar.
Av 6 § framgår att vad som i
lagen anges om värdepapperscent-
ralen kan avse annat företag som
omfattas av förordnande enligt
nämnda paragraf
2 §
I avstämningsregister skall registreras aktier i avstämningsbolag.
Bestämmelserna i denna lag om aktier tillämpas också på följande
rättigheter i avstämningsbolag, nämligen
1. företrädesrätt att delta i emission som avses i 4 kap. aktiebolagslagen
(1975:1385), 4 kap. försäkringsrörelselagen (1982:713) och 4 kap.
bankaktiebolagslagen (1987:618),
2. rätt på grund av teckning av aktier vid nyemission enligt 4 kap.
aktiebolagslagen, 4 kap. försäkringsrörelselagen och 4 kap. bankaktiebo-
lagslagen, samt
3. rätt på grund av nyteckning av aktier enligt 5 kap. aktiebolagslagen
och 5 kap. bankaktiebolagslagen.
I 9 kap. finns bestämmelser om
registrering i avstämningsregister
av ensidiga skuldförbindelser av-
sedda för allmän omsättning och
vissa andra rättigheter.
I 9 kap. finns bestämmelser om
registrering i avstämningsregister
av ensidiga skuldförbindelser av-
sedda för allmän omsättning och
andra finansiella instrument.
160
3 §
För rättigheter som skall registreras enligt denna lag får inte utfärdas
aktiebrev, emissionsbevis, interimsbevis eller optionsbevis som avses i
aktiebolagslagen (1975:1385), försäkringsrörelselagen (1982:713) eller
bankaktiebolagslagen (1987:618). Har en sådan handling utfärdats, gäller
inte bestämmelserna i dessa lagar för handlingen.
För sådana ensidiga skuldförbindelser avsedda för allmän omsättning
som registreras enligt denna lag får inte utfärdas skuldebrev.
Första och andra styckena
tillämpas inte i fråga om finan-
siella instrument utfärdade av
emittent med säte i annat land än
Sverige. Regeringen eller myndig-
het som regeringen bestämmer kan
förordna att första eller andra
stycket inte heller tillämpas i fråga
om svenskt finansiellt instrument,
om handel med instrumentet utom-
lands annars skulle försvåras.
Har skriftligt bevis eller skulde-
brev utfärdats för ett sådant instru-
ment som avses i tredje stycket,
skall handlingen vara inlämnad för
förvaring hos värdepapperscentra-
len eller hos annan för centralens
räkning, innan registrering i av-
stämningsregister får ske. Hand-
lingen skall vara kvar i sådant för-
var så länge instrumentet är regist-
rerat i avstämningsregister.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 2
6§
Regeringen eller en myndighet som
regeringen bestämmer får förordna
att vad som i denna lag föreskrivs
om värdepapperscentralen skall
avse även annat företag i den ut-
sträckning som anges i förordnan-
det. Sådant företag skall stå under
Finansinspektionens tillsyn.
Förordnande enligt första stycket
får meddelas endast om företaget
bedöms kunna tillgodose de krav
på säkerhet som är förenade med
ett kontobaserat system för regi-
strering av rättigheter som avses i
denna lag och ha en tillfredsstäl-
lande beredskap för att ersätta
eventuella skador för enskilda en-
ligt 7 kap. Förordnandet får före-
nas med villkor.
161
3 kap.
1 §’
Företag som har tillstånd enligt
andra stycket kan genom överens-
kommelse med värdepapperscentra-
len tilläggas ställning som konto-
förande institut enligt denna lag.
Värdepapperscentralen kan själv
åta sig uppgiften att vara konto-
förande institut.
Sveriges riksbank och Riksgäldskontoret är inom sina verksamhetsom-
råden kontoförande institut. Tillstånd för någon annan att vara kontoför-
ande institut ges av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.
Utländskt företag får vara konto-
förande institut under förutsättning
att det i sitt hemland står under be-
tryggande tillsyn av myndighet
eller annat behörigt organ.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får ge
kontoförande institut tillstånd att sätta annan i sitt ställe.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 2
2§
Värdepapperscentralen skall tillse
att minst ett av de kontoförande
instituten åtar sig skyldighet att på
begäran öppna aktiekonto för en-
var, om ej grund för avslag före-
ligger enligt denna lag eller annan
författning.
Värdepapperscentralen kan själv
åta sig skyldighet som ankommer
på kontoförande institut enligt
första stycket. I annat fall skall
sådant kontoförande institut vara
helägt dotteraktiebolag till värde-
papperscentralen.
Om någon begär att få öppna aktiekonto genom ett kontoförande institut
som är helägt dotteraktiebolag till värdepapperscentralen, får institutet
inte avslå en sådan begäran annat än om grund för avslag föreligger
enligt denna lag eller annan författning.
3
Andra kontoförande institut än
Sveriges riksbank och Riksgälds-
kontoret står under tillsyn av Fi-
nansinspektionen och skall lämna
§2
Andra kontoförande institut än
Sveriges riksbank och Riksgälds-
kontoret och utländska företag står
under tillsyn av Finansinspektionen
■'"Senaste lydelse 1993:543.
^Senaste lydelse 1993:543.
162
inspektionen de upplysningar om
sin verksamhet och därmed sam-
manhängande omständigheter som
inspektionen begär.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 2
och skall lämna inspektionen de
upplysningar om sin verksamhet
och därmed sammanhängande om-
ständigheter som inspektionen
begär.
Tillstånd att vara kontoförande institut kan återkallas av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer, om det kontoförande
institutet genom att överträda denna lag eller på annat sätt visar sig
olämpligt att utöva verksamhet som sådant institut.
Ett beslut om återkallelse av tillstånd att vara kontoförande institut får
fattas att gälla tills vidare i avvaktan på att ärendet avgörs.
En anteckning på ett aktiekonto
skall rättas av den som har vidtagit
registreringsåtgärden, om anteck-
ningen innehåller någon uppenbar
oriktighet till följd av att den som
vidtagit registreringsåtgärden eller
någon annan har gjort sig skyldig
till skrivfel, räknefel eller liknande
förbiseende eller till följd av något
4 kap.
11 §3
En anteckning på ett aktiekonto
skall rättas av den som har vidtagit
registreringsåtgärden, om anteck-
ningen innehåller någon uppenbar
oriktighet till följd av att den som
vidtagit registreringsåtgärden eller
någon annan har gjort sig skyldig
till skrivfel, räknefel eller liknande
förbiseende eller till följd av något
tekniskt fel. Tillfälle att yttra sig tekniskt fel. Tillfälle att yttra sig
skall lämnas den vars rätt berörs. skall lämnas den vars rätt berörs,
om inte rättelsen är till förmån för
denne eller yttrande annars är
uppenbart obehövligt.
5 kap.
§4
När en registreringsåtgärd har
verkställts genom anteckning på ett
aktiekonto skall värdepapperscent-
ralen skyndsamt underrätta alla
som är registrerade på kontot enligt
2 kap. 3 § första stycket 1 eller 2
eller 8 kap. 3 § 1, i den mån de
berörs av åtgärden.
1
När en registreringsåtgärd har
verkställts genom anteckning på ett
aktiekonto skall värdepapperscent-
ralen genast underrätta alla som är
registrerade på kontot enligt 2 kap.
3 § första stycket 1 eller 2 eller
8 kap. 3 § 1, i den mån de berörs
av åtgärden.
Var och en som är registrerad på ett aktiekonto enligt 2 kap. 3 § första
stycket 1 eller 2 eller 8 kap. 3 § 1 har rätt att på begäran få besked från
värdepapperscentralen om kontots innehåll i den mån innehållet berör
hans rätt. I ett sådant besked skall på begäran även anges vilka rättsverk-
ningar som enligt denna lag är knutna till uppgifterna på kontot.
Värdepapperscentralen skall Värdepapperscentralen skall
varje år före den 31 januari lämna varje år före utgången av januari
Senaste lydelse 1993:205.
^Senaste lydelse 1993:970.
163
11 Riksdagen 1995/96. 1 samt. Nr 50
innehavaren av ett aktiekonto be-
sked om kontots innehåll per den
31 december föregående år. Beske-
det skall, om inte innehavaren
medger annat, ange de förändring-
ar på kontot som har ägt rum
under det sistnämnda året.
Underrättelser och besked enligt
kostnad.
månad lämna innehavaren av ett
aktiekonto besked om kontots
innehåll per den 31 december
föregående år. För det fall inneha-
varen begär det skall beskedet ange
de förändringar på kontot som har
ägt rum under det sistnämnda året,
denna paragraf skall lämnas utan
Prop. 1995/96:50
Bilaga 2
2 §
Om någon tillfogas skada till följd
av oriktig eller missvisande uppgift
i ett avstämningsregister eller i
annat fall genom fel i samband
med uppläggning eller förande av
ett sådant register, har han rätt till
ersättning av värdepapperscentra-
len, om inte värdepapperscentralen
visar att relaktigheten beror på
omständighet utanför dess kontroll
vars följder den skäligen inte kun-
de ha undvikit eller övervunnit.
Beror felaktigheten på ett konto-
förande institut, är värdepapper-
scentralen fri från skadeståndsskyl-
dighet endast om också det konto-
förande institutet skulle vara fritt
enligt första stycket. Motsvarande
gäller om felaktigheten beror på
någon som har anlitats av värde-
papperscentralen eller av ett konto-
förande institut.
7 kap.
1 §
Om någon tillfogas skada till följd
av oriktig eller missvisande uppgift
i ett avstämningsregister eller i
annat fall genom fel i samband
med uppläggning eller förande av
ett sådant register, har han rätt till
ersättning av värdepapperscentra-
len, om inte värdepapperscentralen
visar att relaktigheten beror på
omständighet utanför dess kontroll
vars följder den skäligen inte kun-
de ha undvikit eller övervunnit.
Beror felaktigheten på ett konto-
förande institut, är värdepapper-
scentralen fri från skadeståndsskyl-
dighet om också det kontoförande
institutet skulle vara fritt enligt
första stycket. Motsvarande gäller
om felaktigheten beror på någon
som har anlitats av värdepappers-
centralen eller av kontoförande
institut.
Beror skada som avses i 1 eller 2 §
på ett kontoförande institut eller
någon som har anlitats av ett så-
dant institut, är värdepapperscen-
tralen fri från skadeståndsskyldig-
het, om centralen visar att det
kontoförande institutet eller den
som institutet har anlitat uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet har vållat
skadan.
Ersättning enligt 1-3 §§ kan efter
skälighet sättas ned eller helt falla
bort, om vållande på den skade-
lidandes sida har medverkat till
skadan.
Ersättning enligt 1 eller 2 § kan
efter skälighet sättas ned eller helt
falla bort, om vållande på den
skadelidandens sida har medverkat
till skadan.
164
Om ett kontoförande institut eller
annat företag genom vållande har
medverkat till en skada som avses
i 1-3 §§, har värdepapperscentralen
rätt att från företaget kräva tillbaka
utbetald ersättning i den mån det är
skäligt med hänsyn till skadans
orsak och omständigheterna i öv-
rigt.
Om ett kontoförande institut eller
annat företag genom vållande har
medverkat till en skada som avses
i 1 eller 2 §, har värdepapperscen-
tralen rätt att från företaget kräva
tillbaka utbetald ersättning i den
mån det är skäligt med hänsyn till
skadans orsak och omständigheter
i övrig.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 2
6§
\hd som föreskrivs i 1-5 §§ gäller
ej i den mån annat följer av avtal.
Innebär sådant avtal att värdepap-
perscentralens ersättningsansvar
enligt nämnda paragrafer begrän-
sas i förhållande till annan än
kontoförande institut, är avtalet
giltigt endast om det har godkänts
av Finansinspektionen.
Om den som äger aktier som för-
valtas av en auktoriserad förvaltare
vill delta i en bolagsstämma, skall
han på begäran tillfälligt föras in i
aktieboken. När bolagsstämman
har ägt rum, skall aktieägaren föras
av från aktieboken.
8 kap.
4 §
Om den som äger aktier som för-
valtas av en auktoriserad förvaltare
eller den som har tillstånd enligt
1 § vill delta i en bolagsstämma,
skall han på begäran tillfälligt föras
in i aktieboken. När bolagsstäm-
man har ägt rum, skall aktieägaren
föras av från aktieboken.
9 kap.
1
På begäran av den som vill utfärda
eller har utfärdat ensidiga skuld-
förbindelser avsedda för allmän
omsättning skall värdepapperscent-
ralen besluta att skuldförbindel-
serna skall registreras i ett avstäm-
ningsregister enligt bestämmelserna
i detta kapitel.
§5
På begäran av svensk fysisk eller
juridisk person som vill utfärda
eller har utfärdat ensidiga skuldför-
bindelser avsedda för allmän om-
sättning skall värdepapperscentra-
len besluta att skuldförbindelserna
skall registreras i ett avstämnings-
register enligt bestämmelserna i
detta kapitel.
Bestämmelserna i detta kapitel om skuldförbindelser skall i tillämpliga
delar även gälla
1. företrädesrätt att delta i emission som avses i 5 kap. aktiebolagslagen
(1975:1385) och 5 kap. bankaktiebolagslagen (1987:618),
^Senaste lydelse 1990:970.
165
2. konverteringsrätt och options-
rätt till nyteckning som avses i
5 kap. aktiebolagslagen och 5 kap.
bankaktiebolagslagen,
3. aktieägarens rätt gentemot den
som för hans räkning förvarar
aktiebrev i ett utländskt bolag,
samt
4. rätt gentemot ett aktiebolag att
av detta bolag förvärva aktie i ett
annat aktiebolag (inköpsrätt).
2. konverteringsrätt och options-
rätt till nyteckning som avses i
5 kap. aktiebolagslagen och 5 kap.
bankaktiebolagslagen.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 2
Värdepapperscentralen får be-
sluta att även andra finansiella
instrument avsedda för allmän om-
sättning än sådana som avses i
första eller andra stycket eller
1 kap. 2 § första eller andra styck-
et skall registreras i ett avstäm-
ningsregister. Bestämmelserna t
detta kapitel om skuldförbindelser
skall i tillämpliga delar gälla även
i fråga om sådana finansiella in-
strument.
9 kap.
9 §
En utfärdare av skuldförbindelser
har rätt att på begäran få följande
uppgifter från värdepapperscentra-
len om varje konto som ingår i av-
stämningsregistret, nämligen
1. borgenärens namn, person-
nummer eller annat identifierings-
nummer samt postadress,
2. skuldbelopp och lånevillkor
samt, i förekommande fall, antalet
skuldförbindelser och dessas nomi-
nella belopp.
Om betalning av kapitalbelopp
eller ränta på grund av skuldför-
bindelse skall göras utan förmed-
ling av värdepapperscentralen, har
utfärdaren av skuldförbindelsen
rätt att, i den mån det behövs för
detta ändamål, beträffande konton
för den skuldförbindelsen få upp-
gifter från värdepapperscentralen
om borgenärens eller förvaltarens
namn, personnummer eller annat
identifieringsnummer samt post-
adress.
Första stycket tillämpas också,
om värdepapperscentralens regi-
strering av skuldförbindelsen upp-
hör.
10 kap. Aktiekontonämnden
Hos värdepapperscentralen skall
finnas en särskild nämnd, aktie-
kontonämnden, vars reglemente
godkänns av regeringen.
Nämndens uppgift är att pröva
tvister med anledning av beslut
som värdepapperscentralen eller ett
10 kap. Överklagande
Beslut av förvaltningsmyndighet
enligt denna lag överklagas hos
kammarrätten. Sådant beslut får
verkställas omedelbart om inte
kammarrätten förordnar något
annat.
166
kontoförande institut har fattat med
stöd av denna lag. Nämnden skall
ge rekommendationer om hur tvis-
terna bör lösas.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 2
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Frågor om förordnande enligt 1 kap. 6 § kan prövas före ikraft-
trädandet.
167
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet
dels att 1 kap. 1 och 4 §§, 8 kap. 4, 5 och 6 §§, 9 kap. 1, 2 och 6 §§,
11 kap. 9 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föra in två nya paragrafer, 9 kap. 8 och 9 §§
samt närmast före 9 kap. 8 och 9 §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:50
Bilaga 2
1 kap.
1 §
Företag som driver verksamhet i syfte att åstadkomma regelbunden
handel med finansiella instrument kan få auktorisation som börs eller
marknadsplats enligt denna lag.
Clearingverksamhet får drivas
endast av företag som har fått till-
stånd som clearingorganisation
enligt denna lag.
Frågor om auktorisation och till-
stånd prövas av Finansinspektio-
nen.
Clearingverksamhet eller avveck-
lingsverksamhet får yrkesmässigt
bedrivas endast av Sveriges riks-
bank och av företag som har fått
tillstånd som clearingorganisation
enligt denna lag. \bd som i 8 och
9 kap. föreskrivs om clearing och
clearingverksamhet gäller även i
fråga om avveckling och avveck-
lingsverksamhet.
Frågor om auktorisation och till-
stånd prövas av Finansinspektion-
en. Finansinspektionen kan medge
undantag från kravet på tillstånd.
4 §'
I denna lag betyder
1. börs: företag som har fått auktorisation enligt 2 kap. att driva
verksamhet som syftar till att åstadkomma regelbunden handel med
finansiella instrument mellan till verksamheten anslutna medlemmar,
2. börsmedlem: den som av en börs har fått tillåtelse att delta i handeln
vid börsen,
3. auktoriserad marknadsplats: företag som har fått auktorisation enligt
7 kap. att driva verksamhet som syftar till att åstadkomma regelbunden
handel med finansiella instrument,
4. clearingverksamhet: verksam-
het som består i att yrkesmässigt i
options- eller terminsavtal träda in
som part eller på annat sätt garan-
4. clearingverksamhet: en av en
clearingorganisation bedriven fort-
löpande verksamhet som består i
att pä clearingmedlemmamas väg-
1 Senaste lydelse 1992:1712.
168
tera att avtalet fullgörs,
nar utjämna förpliktelser för dem
att betala i svensk eller utländsk
valuta eller att leverera finansiella
instrument till varandra eller i att
genom inträdande som part eller
på annat sätt garantera att sådana
förpliktelser fullgörs,
5. avvecklingsverksamhet: en av
en clearingorganisation bedriven
fortlöpande verksamhet som består
i att pä clearingmedlemmamas
vägnar sörja för att förpliktelser
för dem att betala i svensk eller ut-
ländsk valuta eller att leverera
Prop. 1995/96:50
Bilaga 2
5. clearingorganisation: företag
som har fått tillstånd enligt 8 kap.
att driva clearingverksamhet,
finansiella instrument till varandra
avvecklas genom överförande av
likvid eller instrument,
6. clearingorganisation: företag
som har fått tillstånd enligt 8 kap.
att bedriva clearing- eller avveck-
lingsverksamhet,
7. clearingmedlem: den som av
en clearingorganisation har fått
tillstånd att delta i clearing eller
avveckling hos organisationen,
6. clearingmedlem: den som av
en clearingorganisation har fått
tillåtelse att delta i clearingen hos
organisationen,
7. option: en rätt att till ett be-
stämt pris i framtiden få köpa eller
sälja tillgångar eller en rätt att vid
en framtida tidpunkt få ett belopp
som räknas ut på grundval av
ändringar i ett kursindex eller lik-
nande,
8. termin: ett avtal om köp av tillgångar som mot ett i avtalet bestämt
pris skall levereras vid en framtida tidpunkt eller ett avtal om att
betalning mellan parterna i framtiden skall ske på grundval av ändringar
i ett kursindex eller liknande,
9. finansiellt instrument och fondpapper: vad som anges i 1 kap. 1 §
lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,
10. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
8 kap.
4 §
Bestämmelserna i 2 kap. 3 § om ansökan innan bolaget eller föreningen
har registrerats, i 2 kap. 4 § om godkännande av bolagsordning eller
stadgar, i 2 kap. 5 § om kapital, i 2 kap. 6 § om styrelses storlek och
verkställande direktör och i 2 kap. 8 § om sekretess skall tillämpas även
i fråga om clearingorganisation.
I den i 2 kap. angivna planen för
verksamheten skall en clearingor-
ganisation beskriva de huvudsak-
liga risker som är förenade med
169
verksamheten och hur dessa risker
skall hanteras.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 2
En clearingorganisation skall ha
kapital, garanti, försäkring eller
liknande som ger kunderna ett till-
fredsställande skydd mot förluster
som kan drabba dem till följd av
clearingverksamheten.
En clearingorganisation skall ge-
nom eget kapital, garanti eller
försäkring eller på annat liknande
sätt ha en tillfredsställande bered-
skap för sådant betalningsansvar
som kan uppkomma för organi-
sationen till följd av clearingverk-
samheten. Organisationen skall
kunna tillgodose säkerhetskrav som
är förenade med verksamheten.
En clearingorganisation får som
medlem ha endast den som har en
betryggande kapitalstyrka och som
i övrigt bedöms vara lämplig att
delta i clearingen hos organisation-
en.
En clearingorganisation får som
medlem ha endast den som har
betryggande kapitalstyrka, ända-
målsenligt organisation av verk-
samheten, erforderliga riskhante-
ringsrutiner, säkra tekniska system
och som i övrigt bedöms vara
lämplig att delta i clearingen hos
organisationen.
Om en clearingmedlem inte längre uppfyller de krav som anges i första
stycket, skall clearingorganisationen besluta att medlemskapet skall
upphöra.
Har ett clearingmedlemskap upphört på grund av beslut enligt andra
stycket, får medlemmen, om det finns särskilda skäl, ändå vidta åtgärder
i förhållande till clearingorganisationen för att skydda uppdragsgivare mot
förlust.
9 kap.
1 §
En clearingorganisation skall ha
ändamålsenliga regler för hur clea-
ringen hos organisationen skall gå
till. Särskild uppmärksamhet skall
ägnas åt att reglerna är hållbara
från rättslig synpunkt.
En clearingorganisation skall ha
ändamålsenliga regler för hur clea-
ringen hos organisationen skall gå
till.
Clearingen skall ske under förhållanden som överensstämmer med
denna lag och andra författningar samt med god sed på värdepappers-
marknaden.
En clearingorganisation skall se till
att det vid clearingen ställs betryg-
gande säkerhet för gjorda åtagan-
den och att sådan säkerhet vid-
makthålls så länge ett åtagande be-
står.
En clearingorganisation som in-
träder som part i handeln eller
garanterar förpliktelser skall se till
att det vid clearingen ställs betryg-
gande säkerhet för gjorda åtagan-
den och att sådan säkerhet vid-
170
makthålls så länge åtagandet be-
står. Vid annan clearingverksamhet
skall en clearingorganisation se till
att det ställs säkerhet för gjorda
åtaganden i den utsträckning det
behövs.
Säkerhet skall anses betryggande om det kan antas att åtagandet kan
avvecklas utan att ytterligare kapital behöver tillskjutas.
6 §
En clearingorganisation får, utöver clearingverksamhet, i företaget driva
endast sådan verksamhet som har nära samband med den.
För verksamhet som består i att
i syfte att underlätta clearingverk-
samheten, förmedla försträckning
av finansiella instrument eller läm-
na kredit mot säkerhet fordras sär-
skilt tillstånd av Finansinspektio-
nen.
Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen tillåta en clearing-
organisation att driva även annan verksamhet.
Clearingorganisations och
clearingmedlems konkurs
Prop. 1995/96:50
Bilaga 2
S§
Har i avtal om clearingverksamhet
gjorts förbehåll om att, för det fall
clearingorganisationen eller clea-
ringmedlem försätts i konkurs, kon-
kursboet inte får delta i fortsatt
utjämning av förpliktelser eller att
avräkning av utestående förpliktel-
ser skall ske, gäller förbehållet mot
konkursboet. Xbd som har sagts nu
tillämpas på motsvarande sätt i
fråga om förbehåll i avtal om ut-
jämning av förpliktelser att betala
eller att leverera finansiella instru-
ment som har träffats utan med-
verkan av en clearingorganisation.
Förvärvspant
9§
Clearingorganisation, som i enlig-
het med de för clearing och av-
veckling hos organisationen gällan-
de reglerna har åtagit sig betal-
ningsskyldighet för annans förvärv
av finansiella instrument, har till
171
säkerhet för sin återgångsfordran
gentemot förvärvaren panträtt i
instrumenten, under förutsättning
att organisationen har besittning
till dessa. Ifråga om rättighet som
registreras enligt aktiekontolagen
(1989:827) krävs i stället för be-
sittning att panträtten registreras
enligt denna lag. Sådan registre-
ring krävs dock inte i fråga om
rättigheter som är förvaltarregi-
strerade. År clearingorganisationen
kontoförande institut enligt aktie-
kontolagen med behörighet att
verkställa registeringen gäller
panträtten utan hinder av att regi-
strering inte har skett men har i
sådant fall ej företräde framför
annan rätt som blivit föremål för
registrering.
Panträtt som avses i första styck-
et tillkommer också clearingorgani-
sationen i förhållande till överlåta-
re av finansiella instrument till
säkerhet för fordran som uppkom-
mit pä grund av att organisationen
försträckt denne medel motsvaran-
de förväntad betalning för över-
låtelsen.
Mid som i första och andra
styckena föreskrivs om clearing-
organisation gäller även ifråga om
clearingmedlem.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 2
11 kap.
9 §
För prövning av ansökan om auk-
torisation eller tillstånd enligt den-
na lag skall sökanden betala avgift
enligt de närmare föreskrifter som
regeringen meddelar. Om Finansin-
spektionen för bedömning av en
viss fråga i prövningen behöver
anlita någon med särskild fackkun-
skap, skall kostnaden för detta
betalas av sökanden.
Företag som står under tillsyn enligt denna lag skall med årliga avgifter
bekosta Finansinspektionens verksamhet enligt de närmare föreskrifter
regeringen meddelar.
För prövning av ansökan om auk-
torisation eller tillstånd enligt den-
na lag skall sökanden betala avgift
enligt de närmare föreskrifter som
regeringen meddelar. Om Finansin-
spektionen för bedömning av en
viss fråga i prövningen eller vid
den löpande tillsynen behöver an-
lita någon med särskild fackkun-
skap, skall kostnaden för detta
betalas av sökanden eller det före-
tag som tillsynen avser.
172
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Prop. 1995/96:50
2. Frågor om tillstånd för clearingverksamhet som dessförinnan har fått Bilaga 2
bedrivas utan tillstånd får prövas före ikraftträdandet.
173
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:1114) om värdepappers-
fonder
dels att 31 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 32 a §, av följande
lydelse.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
31 §
Fondbolaget skall föra eller låta föra ett register över samtliga innehavare
av andelar i fonden. Om registret förs med hjälp av automatisk databe-
handling gäller bestämmelserna i datalagen (1973:289) för ett sådant
register.
Fondbolaget skall till varje enskild fondandelsägare skriftligen bekräfta
att hans fondandelsinnehav registrerats. Av bekräftelsen skall framgå
värdepappersfondens beteckning, fondbolaget och förvaringsinstitutet
samt var informationsbroschyren, årsberättelser och halvårsredogörelser
för fonden finns att få tag i.
Den som har auktoriserats som
förvaltare enligt 8 kap. 1 § aktie-
kontolagen (1989:827) och som
förvaltar annans fondandelar får i
stället för denne införas i det
register som avses i första stycket.
Därvid skall särskilt anmärkas att
fondandelen förvaltas för annans
räkning. Förvaltaren skall tillställa
andelsägaren bekräftelse enligt
andra stycket samt information som
avses i 27 § andra stycket och
33 a § andra stycket. På begäran
av fondbolaget eller den som på
bolagets uppdrag för registret skall
förvaltaren lämna fondbolaget upp-
gifter om de andelsägare vilkas
fondandelar omfattas av förvalt-
ningen samt det antal fondandelar
som varje fondandelsägare äger.
Är aktiekontolagen (1989:827)
tillämplig på fondandelarna i vär-
depappersfonden, förs register som
avses i första stycket av Värdepap-
perscentralen VPC Aktiebolag eller
annan som omfattas av förordnan-
de enligt 1 kap. 6 § aktiekontola-
gen.
174
32 a §
År aktiekontolagen (1989:827) ej
tillämplig på fondandelarna i vär-
depappersfonden gäller i fråga om
överlåtelse av en fondandel 31 §
lagen (1936:81) om skuldebrev i
tillämpliga delar.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
175
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 27 § lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 2
Lydelse enligt
SFS 1993:945
Föreslagen lydelse
3 kap.
27 §
Kontrolluppgift om utdelning och innehav skall lämnas av
1. den som utbetalt utdelning på aktie i svenskt aktiebolag som är av-
stämningsbolag enligt 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap.
8 § försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 3 kap. 8 § bankaktiebolags-
lagen (1987:618),
2. förvaringsinstitut som avses i
1 § lagen (1990:1114) om värde-
pappersfonder och som utbetalt
utdelning på andel i svensk värde-
pappersfond,
3. fondbolag som avses i 1 §
lagen om värdepappersfonder och
som förvaltar svensk värdepappers-
fond,
4. den som utbetalt utdelning
från utländsk juridisk person, om
utdelningen utbetalats genom Vär-
depapperscentralen VPC Aktiebo-
lags försorg,
5. valutahandlare och värdepap-
persinstitut hos vilka utländskt
fondpapper eller rättighet eller
skyldighet som anknyter till sådant
fondpapper förvaras i depå eller
kontoförs.
2. den som utbetalt utdelning på
andel i svensk värdepappersfond
som avses i 1 § lagen om värde-
pappersfonder,
3. den som utbetalt utdelning
från utländsk juridisk person, om
utdelningen utbetalats genom Vär-
depapperscentralen VPC Aktiebo-
lags försorg,
4. valutahandlare och värdepap-
persinstitut hos vilka utländskt
fondpapper eller rättighet eller
skyldighet som anknyter till sådant
fondpapper förvaras i depå eller
kontoförs.
Kontrolluppgift skall lämnas för
a) fysisk eller juridisk person som är berättigad att lyfta utdelning för
egen del vid utdelningstillfället och
b) fysisk person som hos den uppgiftsskyldige varit antecknad som
innehavare av aktie eller andel i värdepappersfond eller utländsk juridisk
person eller utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper.
Kontrolluppgift enligt andra stycket a skall ta upp utbetald utdelning och
avdragen preliminär skatt samt i förekommande fall uppgift om utdel-
ningen avser sådan utbetalning som avses i punkt 2 tredje stycket av an-
visningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) eller 3 § 1 mom.
tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Kontrolluppgift
enligt andra stycket b skall ta upp innehavet vid årets utgång.
176
Uppgiftsskyldighet enligt denna paragraf föreligger inte för tillgångar
på pensionssparkonto eller för utdelnig på sådana tillgångar eller för
utdelning som inte utgör skattepliktig inkomst enligt lagen (1988:847) om
skattelättnader för allemanssparande.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
177
Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1983:890)’ om allemanssparande
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §2
En allemansfond är en fond för sparande huvudsakligen i svenska aktier
och andra svenska värdepapper.
I fråga om allemansfonder gäller vad som föreskrivs i lagen
(1990:1114) om värdepappersfonder och annan författning i fråga om
värdepappersfonder med de avvikelser som följer av denna lag och lagen
(1988:847) om skattelättnader för allemanssparande.
Aktiekontolagen (1989:827) är ej
tillämplig på andelar i en alle-
mansfond.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
'Lagen omtryckt 1986:522.
2Senaste lydelse 1992:1497.
178
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1989:828) om införande av aktie-
kontolagen (1989:827) skall införas en ny paragraf, 3 a §, av följande
Prop. 1995/96:50
Bilaga 2
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 a§
\bd som i denna lag föreskrivs om
Värdepapperscentralen VPC Aktie-
bolag (värdepapperscentralen)
skall även gälla annat företag i den
mån det följer av förordnande
enligt 1 kap. 6 § aktiekontolagen
(1989:827).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
179
12 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 50
Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (1975:1385)'
dels att 3 kap. 10 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 3 kap. 18 §, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:50
Bilaga 2
3 kap.
10 §2
I avstämningsbolag införes aktieägarna i aktieboken med uppgift om
personnummer eller annnat identifikationsnummer och postadress. För
varje ägare anges det antal aktier han äger av olika kag. Aktieboken föres
med maskin för automatisk databehandling eller på annat liknande sätt.
I avstämningsbolag kan bank
eller värdepappersinstitut, som är
auktoriserad som förvaltare av
aktier, införas i aktieboken i stället
för ägaren till de aktier som om-
fattas av lämnat förvaltningsupp-
drag. Är aktier i avstämningsbolag
föremål för handel vid utländsk
fondbörs, kan, efter särskilt till-
stånd, i bolagets aktiebok, i stället
för aktieägare som är bosatt utom-
lands, införas den som fått upp-
drag att i utlandet förvalta hans
aktier.
I avstämningsbolag kan bank
eller värdepappersinstitut, som är
auktoriserad som förvaltare av
aktier, införas i aktieboken i stället
för ägaren till de aktier som om-
fattas av lämnat förvaltningsupp-
drag. I stället för aktieägare som
är bosatt utomlands kan införas
den som i det främmande landet
har fått i uppdrag att förvalta hans
aktier och som har fått tillstånd att
införas i aktiebok i sådan egen-
skap.
I aktieboken skall i fall som avses i andra stycket anmärkas att aktien
innehas för annans räkning. Beträffande förvaltaren antecknas i aktie-
boken samma uppgifter som enligt första stycket skall införas om
aktieägare.
För rätt till registrering som förvaltare kräves utöver vad som sägs i
andra stycket att förvaltaren uppfyller de villkor spm gäller för införing
av ägare i aktieboken. I aktiekontolagen (1989:827) finns bestämmelser
om auktorisation och tillstånd enligt denna paragraf, om förvaltares
åligganden, om skyldighet för bolaget och värdepapperscentralen att för
envar hålla tillgänglig sammanställning av uppgifter från förvaltare om
aktieägare, som har mer än femhundra aktier i bolaget registrerade i för-
valtares namn, samt om tillfällig införing i aktieboken av ägare till för-
valtarregistrerade aktier.
'Lagen omtryckt 1993:150.
2Senaste lydelse 1991:985.
180
3 kap.
18 §
\hd som i denna lag föreskrivs om
Värdepapperscentralen VPC Aktie-
bolag (värdepapperscentralen)
skall även gälla annat företag i den
mån det följer av förordnande
enligt 1 kap. 6 § aktiekontolagen
(1989:827).
Prop. 1995/96:50
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
181
Prop. 1995/96:50
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 11 § bankaktiebolagslagen (1987:618)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
11 §'
Har aktier i ett avstämningsbolag lämnats till förvaltning hos en bank
eller värdepappersinstitut, som är auktoriserad som förvaltare av aktier,
kan, i stället för aktieägaren, banken eller värdepappersinstitutet föras in
i aktieboken. Är aktier i avstämningsbolag föremål för ahandel vid ut-
ländsk fondbörs, kan, efter särskilt tillstånd, i bolagets aktiebok, i stället
för aktieägare som är bosatt utomlands, införas den som fått uppdrag att
i utlandet förvalta hans aktier.
I aktieboken skall anmärkas att
aktien innehas för annans räkning.
Beträffande förvaltaren antecknas
i aktieboken samma uppgifter som
enligt 10 § skall föras in om aktie-
ägaren.
I aktieboken skall anmärkas att
aktien innehas för annans räkning.
I stället för aktieägare som är
bosatt utomlands kan införas den
som i det främmande landet har
fått i uppdrag att förvalta hans
aktier och som har fått tillstånd att
införas i aktiebok i sådan egen-
skap.
För rätt till registrering som förvaltare krävs, utöver vad som sägs i
första stycket, att förvaltaren uppfyller de villkor som gäller för införande
av ägaren i aktieboken. I aktiekontolagen (1989:827) finns bestämmelser
om auktorisation och tillstånd enligt denna lag, förvaltarens åligganden,
skyldighet för bolaget och värdepapperscentralen att för var och en hålla
tillgänglig en sammanställning av uppgifter från förvaltare om de aktie-
ägare som har mer än femhundra aktier i bolaget registrerade i förval-
tarens namn samt till fällig införing i aktieboken av ägare till förvaltar-
registrerade aktier.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
'Senaste lydelse 1991:996.
182
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 10 § försäkringsrörelselagen
(1982:713) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:50
Bilaga 2
3 kap.
10 §'
I avstämningsbolag förs aktieägarna in i aktieboken med uppgift om
personnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress. För
varje ägare anges det antal aktier av olika slag som denne äger.
Aktieboken förs med maskin för automatisk databehandling eller på något
annat liknande sätt.
Har aktier i ett avstämningsbolag
lämnats till förvaltning hos en bank
eller ett värdepappersinstitut, som
är auktoriserat som förvaltare av
aktier, kan i stället för aktieägaren
banken eller fondkommissionären
föras in i aktieboken. I stället för
aktieägare som är bosatt utomlands
kan införas den som i det främ-
mande landet har fått i uppdrag att
förvalta hans aktier och som har
fått tillstånd att införas i aktiebok i
sådan egenskap.
aktien innehas för någon armans
Har aktier i ett avstämningsbolag
lämnats till förvaltning hos en bank
eller en värdepappersinstitut, som
är auktoriserad som förvaltare av
aktier, kan i stället för aktieägaren
banken eller fondkommissionären
föras in i aktieboken. Är aktierna i
ett avstämningsbolag föremål för
handel vid en utländsk fondbörs,
kan, efter särskilt tillstånd, i bola-
gets aktiebok, i stället för en aktie-
ägare som är bosatt utomlands,
föras in den som fått uppdrag att i
utlandet förvalta hans aktier.
I aktieboken skall anmärkas att
räkning. Beträffande förvaltaren antecknas i aktieboken samma uppgifter
som enligt första stycket skall föras in om aktieägaren.
För rätt till registrering som förvaltare krävs utöver vad som sägs i
andra stycket att förvaltaren uppfyller de villkor som gäller för införande
av ägaren i aktieboken. I aktiekontolagen (1989:827) finns bestämmelser
om auktorisation och tillstånd enligt denna paragraf, om förvaltares
åligganden, om skyldighet för bolaget och värdepapperscentralen att för
var och en hålla tillgänglig en sammanställning av uppgifter från
förvaltare om de aktieägare, som har mer än femhundra aktier i bolaget
registrerade i förvaltares namn samt om tillfällig införing i aktieboken av
ägaren till förvaltarregistrerade aktier.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
'Senaste lydelse 1991:990.
183
Prop. 1995/96:50
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 31 § lagen (1914:45) om kommission skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
31 §'
Försäljningskommissionär, som givit kommittenten förskott å köpeskil-
lingen eller som eljest i anledning av uppdraget har fordringsrätt hos
kommittenten, äge i det gods, som lämnats honom till försäljning, pant-
rätt till säkerhet för sådan fordran, såvida han själv eller genom annan är
i besittning av godset eller av konossement eller sådan fraktsedel därå,
att avsändaren icke utan företeende av densamma äger förfoga över god-
set.
Bestämmelserna om panträtt i
första stycket tillämpas även på
rättigheter som registreras enligt
aktiekontolagen (1989:827). I såda-
na fall krävs i stället för besittning
att panträtten registreras enligt
sistnämnda lag.
Bestämmelserna om panträtt i
första stycket tillämpas även på
rättigheter som registreras enligt
aktiekontolagen (1989:827). I såda-
na fall krävs i stället för besittning
att panträtten registreras enligt
sistnämnda lag. Sådan registrering
krävs dock inte i fråga om rättig-
heter som är förvaltarregistrerade.
Är kommissionären kontoförande
institut med behörighet att verkstäl-
la registreringen gäller panträtten
utan hinder av att registrering inte
har skett men har i sådant fall ej
företräde framför annan rätt som
blivit föremål för registrering.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
1 Senaste lydelse 1992:1311.
184
Prop. 1995/96:50
Bilaga 3
Efter remiss har yttranden över Clearingutredningens betänkande Om
clearingverksamhet m.m. avgetts av Riksbanken, Finansinspektionen,
Riksgäldskontoret, Hovrätten för Övre Norrland, Kammarrätten i Jön-
köping, Bankstödsnämnden, Datainspektionen, Konkurrensverket, Riks-
revisionsverket, Riksskatteverket, Aktiefrämjandet, Sveriges Aktie-
sparares Riksförbund, Allmänna Pensionsfonden, första-tredje fondstyrel-
sen, Finansbolagens Förening, Fondbolagens Förening, Handelshögskolan
i Stockholm, Stadshypotek AB, Landsorganisationen i Sverige (LO), OM
Stockholm AB, Penningmarknadsinformation PMI AB, SACO Sveriges
Akademikers Centralorganisation, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag
(SBAB), Stockholms Fondbörs AB, Stockholms Handelskammare,
Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges
Advokatsamfund, Svenska Arbetsgivareförening (SAF), Sveriges Försäk-
ringsförbund, Sveriges Industriförbund, SwedeSettle AB, Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO), Uppsala Universitet, juridiska fakulteten,
Värdepapperscentralen VPC AB, Aktiebolagskommittéen, Aspling Kon-
sult AB.
185
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs i fråga om aktiekontolagen (1989:827)
dels att 8 kap. 1 § och 9 kap. 10 § skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 3 kap. 2 § skall betecknas 3 kap. 5 §,
dels att 1 kap. 5 §, 2 kap. 6 §, 3 kap. 1-4 §§, 4 kap. 11 §, 5 kap. 1 §,
7 kap. 1, 2 och 5 §§, 8 kap. 2-5 och 7-9 §§, 9 kap. 2, 5 och 9 §§ skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
5
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer med-
delar närmare föreskrifter om
registerföring enligt denna lag och
om tillsyn över kontoförande insti-
tut.
§
Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela närmare föreskrifter
om registerföring enligt denna lag.
2 kap.
6§
Värdepapperscentralen skall ansvara för att avstämningsregistren förs på
ett sådant sätt som föreskrivs i denna lag eller annan författning.
Värdepapperscentralen är registeransvarig enligt datalagen (1973:289)
för avstämningsregistren.
1 syfte att göra det möjligt får ett
utländskt företag att vara konto-
förande institut får personuppgift i
avstämningsregister lämnas ut för
att användas i automatisk databe-
handling i utlandet.
3 kap.
1
Sveriges riksbank och Riksgälds-
kontoret är inom sina verksam-
hetsområden kontoförande institut.
Tillstånd för någon annan att vara
kontoförande institut ges av rege-
ringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
§‘
Värdepapperscentralen avgör vem
som har rätt att vara kontoförande
institut. Rätt att vara kontoförande
institut får medges endast den som
har betryggande kapitalstyrka, tek-
nisk och juridisk sakkunskap samt
som i övrigt bedöms vara lämplig
att delta i kontoföringen hos
centralen.
Värdepapperscentralen skall där-
'Senaste lydelse 1993:543.
186
vid tillämpa principerna om
— fritt tillträde, som innebär att
var och en som uppfyller de krav
som ställs i denna lag och av cent-
ralen får delta i kontoföringen, och
— neutralitet, som innebär att av
centralen uppställda regler tilläm-
pas på ett likformigt sätt gentemot
alla kontoförande institut.
Om sådana institut som avses i
3 kap. 1 § första stycket 1-4 lagen
(1992:543) om börs- och clearing-
verksamhet, vid en börs eller
auktoriserad marknadsplats hand-
lar med finansiella instrument som
är registrerade i avstämnings-
register, har instituten rätt att bli
kontoförande institut om de upp-
fyller kraven i första stycket och de
krav som Värdepapperscentralen
ställt upp.
Av de kontoförande instituten skall minst ett vara helägt dotteraktie-
bolag till värdepapperscentralen.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får ge
kontoförande institut tillstånd att
sätta annan i sitt ställe.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 4
Ett kontoförande institut får vidta
registreringsåtgärder hos Värde-
papperscentralen för egen räkning.
Värdepapperscentralen får endast
medge svenska och utländska clea-
ringorganisationer eller centrala
värdepappersförvarare samt så-
dana institut som avses i 3 kap.
1 § första stycket 1-4 lagen
(1992:543) om börs- och clearing-
verksamhet att vidta registrerings-
åtgärder för annans räkning.
Ett kontoförande institut skall
lämna Värdepapperscentralen de
upplysningar som behövs för att
centralen skall kunna fullgöra sina
uppgifter enligt denna lag och
andra författningar.
187
3
Andra kontoförande institut än
Sveriges riksbank och Riksgälds-
kontoret står under tillsyn av
Finansinspektionen och skall lämna
inspektionen de upplysningar om
sin verksamhet och därmed sam-
manhängande omständigheter som
inspektionen begär.
Tillstånd att vara kontoförande
institut kan återkallas av rege-
ringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer, om det
kontoförande institutet genom att
överträda denna lag eller på annat
sätt visar sig olämpligt att utöva
verksamhet som sådant institut.
Ett beslut om återkallelse av
tillstånd att vara kontoförande
institut får fattas att gälla tills
vidare i avvaktan på att ärendet
avgörs.
4
Beslut enligt 1 § eller 3 § andra
eller tredje stycket av den myn-
dighet som regeringen bestämmer
får överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kam-
marrätten. Finansinspektionens be-
slut i frågor som rör tillsynen får
överklagas hos regeringen.
Ett beslut som avses i första eller
andra stycket skall verkställas även
om det har överklagats, om inte
den myndighet som har att pröva
överklagandet förordnar något
annat.
§2
Om ett kontoförande institut inte
längre uppfyller de krav som anges
i 1 § första stycket, skall Värde-
papperscentralen besluta att insti-
tutet inte skall ha rätt att vara
kontoförande institut.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 4
§3
Kontoförande institut som inte står
under Finansinspektionens tillsyn
eller motsvarande tillsyn i hem-
landet är skyldiga att lämna inspek-
tionen de uppgifter den begär som
rör verksamheten som kontoförande
institut.
Om ett kontoförande institut inte
fullgör sin skyldighet enligt första
stycket, får Finansinspektionen
förelägga institutet att lämna de
begärda uppgifterna. Föreläggan-
det får förenas med vite.
4 kap.
11 §4
En anteckning på ett aktiekonto
skall rättas av den som har vidtagit
registreringsåtgärden, om anteck-
ningen innehåller någon uppenbar
oriktighet till följd av att den som
vidtagit registreringsåtgärden eller
En anteckning på ett aktiekonto
skall rättas av den som har vidtagit
registreringsåtgärden, om anteck-
ningen innehåller någon uppenbar
oriktighet till följd av att den som
vidtagit registreringsåtgärden eller
2Senaste lydelse 1993:543.
3Senaste lydelse 1995:75.
4Senaste lydelse 1991:205.
188
någon annan har gjort sig skyldig
till skrivfel, räknefel eller liknande
förbiseende eller till följd av något
tekniskt fel. Tillfälle att yttra sig
skall lämnas den vars rätt berörs.
någon annan har gjort sig skyldig
till skrivfel, räknefel eller liknande
förbiseende eller till följd av något
tekniskt fel. Tillfälle att yttra sig
skall lämnas den vars rätt berörs,
om inte rättelsen är till förmån för
denne eller yttrande annars är
uppenbart obehövligt.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 4
5 kap.
§5
När en registreringsåtgärd har
verkställts genom anteckning på ett
aktiekonto skall Värdepappers-
centralen utan dröjsmål underrätta
alla som är registrerade på kontot
enligt 2 kap. 3 § första stycket 1
eller 2 eller 8 kap. 3 § 1, i den
mån de berörs av åtgärden.
1
När en registreringsåtgärd har
verkställts genom anteckning på ett
aktiekonto skall värdepappers-
centralen genast underrätta alla
som är registrerade på kontot enligt
2 kap. 3 § första stycket 1 eller 2
eller 8 kap. 3 § 1, i den mån de
berörs av åtgärden.
Var och en som är registrerad på ett aktiekonto enligt 2 kap. 3 § första
stycket 1 eller 2 eller 8 kap. 3 § 1 har rätt att på begäran få besked från
värdepapperscentralen om kontots innehåll i den mån innehållet berör
hans rätt. I ett sådant besked skall på begäran även anges vilka rättsverk-
ningar som enligt denna lag är knutna till uppgifterna på kontot.
Värdepapperscentralen skall
varje år före den 31 januari lämna
innehavaren av ett aktiekonto be-
sked om kontots innehåll per den
31 december föregående år. Beske-
det skall, om inte innehavaren
medger annat, ange de föränd-
ringar på kontot som har ägt
under det sistnämnda året.
Underrättelser och besked
kostnad.
Värdepapperscentralen skall
varje år före utgången av januari
lämna innehavaren av ett
aktiekonto besked om kontots inne-
håll per den 31 december före-
gående år. Om innehavaren begär
det, skall beskedet ange de för-
ändringar på kontot som har ägt
rum under det sistnämnda året.
enligt denna paragraf skall lämnas utan
rum
7 kap.
1 §
Om till följd av 6 kap. 3-5 §§ ett
förvärv av aktier gäller mot den
som ägde dem eller mot någon till
vars förmån en rådighetsinskränk-
ning gäller, har denne rätt till
ersättning av värdepapperscentralen
för sin skada till följd av förvärvet.
Om till följd av 6 kap. 4 § ett för-
värv av en aktie, beträffande vilken
äganderätten grundas på en hand-
ling som är förfalskad, gäller mot
den som ägde den eller mot någon
till vars förmån en rådighetsins-
kränkning gäller, har denne rätt till
ersättning av Värdepapperscentra-
len för sin skada till följd av för-
värvet.
5Senaste lydelse 1990:970.
189
Första stycket tillämpas också, om till följd av 6 kap. 6 § en pant- Prop. 1995/96:50
sättning av aktier gäller mot den som äger aktierna eller mot någon till Bilaga 4
vars förmån en rådighetsinskränkning gäller.
Om någon tillfogas skada till följd
av oriktig eller missvisande uppgift
i ett avstämningsregister eller i
annat fall genom fel i samband
med uppläggning eller förande av
ett sådant register, har han rätt till
ersättning av värdepapperscentra-
len, om inte värdepapperscentralen
visar att felaktigheten beror på en
omständighet utanför dess kontroll
vars följder den inte skäligen
kunde ha undvikit eller övervunnit.
Beror felaktigheten på ett konto-
förande institut, är värdepappers-
centralen fri från skadeståndsskyl-
dighet endast om också det konto-
förande institutet skulle vara fritt
enligt första stycket. Motsvarande
gäller om felaktigheten beror på
någon som har anlitats av värde-
papperscentralen eller av konto-
förande institut.
Värdepapperscentralen är ansvarig
för skada till följd av oriktig eller
missvisande uppgift i ett avstäm-
ningsregister eller i annat fall
genom fel i samband med upplägg-
ning eller förande av ett sådant
register, om inte Värdepappers-
centralen visar att felaktigheten
beror på omständighet utanför dess
kontroll vars följder den inte
skäligen kunde ha undvikit eller
övervunnit. Motsvarande gäller om
felaktigheten beror på någon som
har anlitas av Värdepappers-
centralen.
Kan felaktigheten hänföras till ett
kontoförande institut svarar det för
skadan, om inte institutet visar att
felaktigheten beror på omständig-
het utanför dess kontroll vars följ-
der det inte skäligen kunde ha und-
vikit eller övervunnit. Motsvarande
gäller om felaktigheten beror på
någon som anlitats av det konto-
förande institutet.
För skada som kan hänföras till
ett kontoförande institut svarar
Värdepapperscentralen solidariskt
med det kontoförande institutet.
Värdepapperscentralens ansvar är
dock begränsat till fem miljoner
kronor för varje skadefall. Värde-
papperscentralen har rätt till
ersättning av det kontoförande
institutet för vad Värdepappers-
centralen har betalat till följd av
det solidariska ansvaret.
Om ett kontoförande institut eller
annat företag genom vållande har
medverkat till en skada som avses
i 1-3 §§, har värdepapperscentralen
rätt att från företaget kräva tillbaka
utbetald ersättning i den mån det är
skäligt med hänsyn till skadans
orsak och omständigheterna i
övrigt.
I fall som avses i 1 eller 3 § har
Värdepapperscentralen rätt att
kräva tillbaka utbetald ersättning
från den som genom vållande har
medverkat till skadan, i den mån
det är skäligt med hänsyn till
skadans orsak och omständig-
heterna i övrigt.
190
8 kap.
2 §
Prop. 1995/96:50
Bilaga 4
En auktoriserad förvaltare eller
den som har tillstånd enligt 1 §
skall ha ett eller flera aktiekonton
för de aktier i varje avstämnings-
bolag som han förvaltar (förvaltar-
registrerade aktier). Kontona skall
öppnas av ett eller flera konto-
förande institut som avses i 3 kap.
Den auktoriserade förvaltaren eller
tillståndshavaren eller, i fall som
avses i 4 kap. 2 §, det emitterande
bolaget bestämmer vilket eller
vilka institut som skall anlitas.
Den som har tillstånd att regist-
reras som förvaltare enligt 1 kap.
6c § lagen (1991:981) om värde-
pappersrörelse skall ha ett eller
flera aktiekonton för de aktier i
varje avstämningsbolag som han
förvaltar (förvaltarregistrerade
aktier). Kontona skall öppnas av ett
eller flera kontoförande institut
som avses i 3 kap. Förvaltaren
eller, i fall som avses i 4 kap. 2 §,
det emitterande bolaget bestämmer
vilket eller vilka institut som skall
anlitas.
§6
3
Ett aktiekonto för förvaltarregistrerade aktier skall innehålla
1. den auktoriserade förvaltarens
eller tillståndshavarens namn, per-
sonnummer eller annat identifie-
ringsnummer samt postadress,
2. anmärkning att aktierna förvaltas för annans räkning,
3. de uppgifter som avses i 2 kap. 3 § första stycket 3—7 samt andra
och tredje styckena.
1. förvaltarens namn, person-
nummer eller annat identifie-
ringsnummer samt postadress,
Om den som äger aktier som för-
valtas av en auktoriserad förvaltare
vill delta i en bolagsstämma, skall
han på begäran tillfälligt föras in i
aktieboken. När bolagsstämman
har ägt rum, skall aktieägaren föras
av från aktieboken.
Om den som äger förvaltarregist-
rerade aktier vill delta i en
bolagsstämma, skall han på be-
gäran tillfälligt föras in i aktie-
boken. När bolagsstämman har ägt
rum, skall aktieägaren föras av
från aktieboken.
5 §
För förvaltarregistrerade aktier tillämpas 6 kap.
Vad som sägs i 6 kap. 1 och
4 §§ om den som är antecknad på
ett aktiekonto som ägare till en
aktie skall dock i stället avse den
auktoriserade förvaltaren eller den
som har tillstånd enligt 1 §.
Underrättas den auktoriserade
förvaltaren eller tillståndshavaren
om att en förvaltarregistrerad aktie
har överlåtits eller pantsatts, in-
Vad som sägs i 6 kap. 1 och
4 §§ om den som är antecknad på
ett aktiekonto som ägare till en
aktie skall dock i stället avse
förvaltaren.
Underrättas förvaltaren om att en
förvaltarregistrerad aktie har över-
låtits eller pantsatts, inträder
samma rättsverkningar som om
6Senaste lydelse 1992:1244.
191
träder samma rättsverkningar som
om överlåtelsen eller pantsätt-
ningen hade registrerats i avstäm-
ningsregister.
överlåtelsen eller pantsättningen
hade registrerats i avstämnings-
register.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 4
Om en aktieägare anmäler till den
auktoriserade förvaltaren eller den
som har tillstånd enligt 1 § att en
aktie inte längre skall vara för-
valtarregistrerad, skall förvaltaren
eller tillståndshavaren genast an-
mäla sådana förhållanden som av-
ses i 2 kap. 3 § till det av aktie-
ägaren utsedda kontoförande insti-
tutet.
Om en aktieägare anmäler till för-
valtaren att en aktie inte längre
skall vara förvaltarregistrerad, skall
förvaltaren genast anmäla sådana
förhållanden som avses i 2 kap.
3 § till det av aktieägaren utsedda
kontoförande institutet.
På begäran av värdepapperscentra-
len skall en auktoriserad förvaltare
lämna uppgifter till värdepappers-
centralen om de aktieägare vars
aktier han förvaltar. Uppgifterna
skall avse aktieägarnas namn,
personnummer eller annat identifie-
ringsnummer samt postadress. För-
valtaren skall dessutom uppge det
antal aktier av olika slag som varje
aktieägare äger. Uppgifterna skall
avse förhållandena vid den tidpunkt
som värdepapperscentralen bestäm-
mer.
På begäran av Värdepapperscentra-
len skall en förvaltare lämna upp-
gifter till Värdepapperscentralen
om de aktieägare vars aktier han
förvaltar. Uppgifterna skall avse
aktieägarnas namn, personnummer
eller annat identifteringsnummer
samt postadress. Förvaltaren skall
dessutom uppge det antal aktier av
olika slag som varje aktieägare
äger. Uppgifterna skall avse för-
hållandena vid den tidpunkt som
Värdepapperscentralen bestämmer.
Värdepapperscentralen skall på begäran av ett avstämningsbolag kräva
in sådana uppgifter beträffande bolagets aktieägare som avses i första
stycket.
Avstämningsbolag har rätt att hos värdepapperscentralen få tillgång till
de uppgifter som har lämnats beträffande bolagets aktieägare.
Hos värdepapperscentralen skall
för varje avstämningsbolag finnas
en sammanställning över aktieägare
med mer än femhundra sådana ak-
tier i bolaget som förvaltas av
auktoriserad förvaltare. Samman-
ställningen skall innehålla de
uppgifter som anges i 8 § första
stycket. En utskrift av samman-
ställningen skall hållas tillgänglig
för var och en på bolagets huvud-
kontor och hos värdepapperscentra-
len. Utskriften får inte vara äldre
Hos Värdepapperscentralen skall
för varje avstämningsbolag finnas
en sammanställning över aktieägare
med mer än femhundra förvaltar-
registrerade aktier i bolaget.
Sammanställningen skall innehålla
de uppgifter som anges i 8 § första
stycket. En utskrift av samman-
ställningen skall hållas tillgänglig
för var och en på bolagets huvud-
kontor och hos Värdepapperscent-
ralen. Utskriften får inte vara äldre
än sex månader. Var och en har
192
än sex månader. Var och en har
rätt att mot ersättning för kost-
naderna få en utskrift av samman-
ställningen från värdepappers-
centralen.
rätt att mot ersättning för kostna-
derna få en utskrift av samman-
ställningen från Värdepapperscent-
ralen.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 4
9 kap.
2 §
För skuldförbindelser enligt detta
kapitel tillämpas 2-7 kap. samt
8 kap. 2-3 §§, 5-7 §§ och 10 §
första stycket, dock med de av-
vikelser som anges nedan i detta
kapitel.
För skuldförbindelser enligt detta
kapitel tillämpas 2-7 kap. samt
8 kap. 2, 3 och 5-7 §§ och 10 §
första stycket, dock med de av-
vikelser som anges nedan i detta
kapitel.
I stället för borgenär kan i avstäm-
ningsregistret införas den som har
fått i uppdrag att förvalta hans
skuldförbindelser och som har till-
stånd enligt 1 kap. 6 c § lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse
att registreras som förvaltare.
Ett konto för skuldförbindelser som är förvaltarregistrerade skall utöver
vad som anges i 4 § 2-6 innehålla de uppgifter som avses i 8 kap. 3 § 1
och 2.
9
En utfärdare av skuldförbindelser
har rätt att på begäran få följande
uppgifter från värdepapperscentra-
len om varje konto som ingår i
avstämningsregistret, nämligen
1. borgenärens namn, person-
nummer eller annat identifierings-
nummer samt postadress,
2. skuldbelopp och lånevillkor
samt, i förekommande fall, antalet
skuldförbindelser och dessas nomi-
nella belopp.
§
Om betalning av kapitalbelopp
eller ränta på grund av skuld-
förbindelse skall göras utan
förmedling av Värdepapperscent-
ralen, har utfärdaren av skuldför-
bindelsen rätt att, om det behövs
för detta ändamål, få uppgifter
från Värdepapperscentralen om
borgenärens eller förvaltarens
namn, personnummer eller annat
identifieringsnummer samt post-
adress.
Första stycket tillämpas också,
om Värdepapperscentralens regist-
rering av skuldförbindelsen upp-
hör.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Ett företag som vid lagens ikraftträdande har tillstånd som konto-
förande institut får fortsätta att vara kontoförande institut intill dess att
Värdepapperscentralen prövat om företaget uppfyller de krav som anges
i 3 kap. 1 §, vilket skall ske senast den 1 juli 1996. Under denna tid
193
gäller fortfarande bestämmelserna i 1 kap. 5 §, 3 kap. 1, 3 och 4 §§ i sin Prop. 1995/96.50
äldre lydelse. Bilaga 4
194
Härigenom föreskrivs i fråga lagen (1992:543) om börs- och clearing-
verksamhet
dels att 8 kap. 7 § skall betecknas 8 kap. 9 §,
dels att den nya 8 kap. 9 § skall ha följande lydelse,
dels att 1 kap. 1 och 4 §§, 8 kap. 1, 4 och 5 §§, 9 kap. 1, 2 och 6 §§
samt 11 kap. 8-10 §§ skall ha följande lydelse.
dels att det i lagen skall föras in två nya paragrafer, 8 kap. 7 och 8 §§,
av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
Företag som driver verksamhet i syfte att åstadkomma regelbunden
handel med finansiella instrument kan få auktorisation som börs eller
marknadsplats enligt denna lag.
Clearingverksamhet får drivas
endast av företag som har fått till-
stånd som clearingorganisation
enligt denna lag.
Clearingverksamhet får yrkes-
mässigt bedrivas endast av Sve-
riges riksbank och av företag som
fått tillstånd som clearingorganisa-
tion enligt denna lag. Tillstånd
behövs dock inte för clearingverk-
samhet som huvudsakligen allmän-
heten deltar i.
Frågor om auktorisation och tillstånd prövas av Finansinspektionen.
Tillstånd enligt andra stycket
behövs inte om företaget har till-
stånd enligt 1 kap. 2 § bankrörel-
selagen (1987:617) eller enligt
1 kap. 3 § 1, 2 eller 4 lagen
(1991:981) om värdepappers-
rörelse.
4 §'
I denna lag betyder
1. börs: företag som har fått auktorisation enligt 2 kap. att driva
verksamhet som syftar till att åstadkomma regelbunden handel med
finansiella instrument mellan till verksamheten anslutna medlemmar,
2. börsmedlem: den som av en börs har fått tillåtelse att delta i handeln
vid börsen,
3. auktoriserad marknadsplats: företag som har fått auktorisation enligt
7 kap. att driva verksamhet som syftar till att åstadkomma regelbunden
handel med finansiella instrument,
'Senaste lydelse 1992:1712.
195
13 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 50
4. clearingverksamhet: verksam-
het som består i att yrkesmässigt i
options- eller terminsavtal träda in
som part eller på annat sätt garan-
tera att avtalet fullgörs,
4. clearingverksamhet: fortlöpande
verksamhet som består i
a) att på clearingmedlemmamas
vägnar göra avräkningar beträff-
ande deras förpliktelser att
leverera finansiella instrument eller
att betala i svensk eller utländsk
valuta, eller
b) att genom inträdande som part
eller som garant ta över ansvaret
för förpliktelsernas fullgörande,
eller
c) på annat väsentligt sätt sörja
för att förpliktelserna avvecklas
genom överförande av likvid eller
instrument,
Prop. 1995/96:50
Bilaga 4
6. clearingmedlem: den som får
5. clearingorganisation: företag som har fått tillstånd enligt 8 kap. att
driva clearingverksamhet,
6. clearingmedlem: den som av
en clearingorganisation har fått delta i clearingverksamheten hos en
tillåtelse att delta i clearingen hos clearingorganisation,
organisationen,
7. option: en rätt att till ett bestämt pris i framtiden få köpa eller sälja
tillgångar eller en rätt att vid en framtida tidpunkt få ett belopp som
räknas ut på grundval av ändringar i ett kursindex eller liknande,
8. termin: ett avtal om köp av tillgångar som mot ett i avtalet bestämt
pris skall levereras vid en framtida tidpunkt eller ett avtal om att
betalning mellan parterna i framtiden skall ske på grundval av ändringar
i ett kursindex eller liknande,
9. finansiellt instrument och fondpapper: vad som anges i 1 kap. 1 §
lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,
10. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
8 kap.
En clearingorganisation skall driva
sin verksamhet så att allmänhetens
förtroende för värdepappersmark-
naden upprätthålls och enskildas
kapitalinsatser inte otillbörligen
äventyras samt i övrigt så att
verksamheten kan anses sund.
Clearingorganisationen skall därvid tillämpa principerna om
fritt tillträde, som innebär att var och en som uppfyller de krav som
ställs i denna lag och av clearingorganisationen får delta i clearingen, och
neutralitet, som innebär att av clearingorganisationen uppställda regler
tillämpas på ett likformigt sätt gentemot alla clearingmedlemmar.
§
En clearingorganisation skall driva
sin verksamhet så att allmänhetens
förtroende för värdepappersmark-
naden upprätthålls och enskildas
kapitalinsatser inte otillbörligen
äventyras samt i övrigt så att
verksamheten kan anses sund. En
clearingorganisation skall till-
godose de säkerhetskrav som är
förenade med verksamheten.
196
4
Bestämmelserna i 2 kap. 3 § om
ansökan innan bolaget eller före-
ningen har registrerats, i 2 kap.
4 § om godkännande av bolagsord-
ningen eller stadgar, i 2 kap. 5 §
om kapital, i 2 kap. 6 § om styrel-
sens storlek och vekställande direk-
tör och i 2 kap. 8 § om sekretess
skall tillämpas även i fråga om
clearingorganisation.
5
En clearingorganisation skall ha
kapital, garanti, försäkring eller
liknande som ger kunderna ett till-
fredsställande skydd mot förluster
som kan drabba dem till följd av
clearingverksamheten.
(6 § första och andra stycket)2
En clearingorganisation får som
medlem ha endast den som har en
betryggande kapitalstyrka och som
i övrigt bedöms vara lämplig att
delta i clearingen hos organisa-
tionen.
En clearingorganisation som an-
ordnar clearing av optioner eller
terminer som handlas vid en börs
eller auktoriserad marknadsplats är
skyldig att till clearingmedlem anta
sådana institut och företag som av-
ses i 3 kap. 1 § första stycket 2-4,
om de uppfyller av clearingorga-
nisationen uppställda krav.
§
Bestämmelserna i 2 kap. 3 § om
ansökan innan bolaget eller före-
ningen har registrerats och om
verksamhetsplan, i 2 kap. 4 § om
godkännande av bolagsordningen
eller stadgar, i 2 kap. 5 § om kapi-
tal, i 2 kap. 6 § om styrelsens
storlek och vekställande direktör
och i 2 kap. 8 § om sekretess skall
tillämpas även i fråga om clearing-
organisation.
I sin verksamhetsplan skall en
clearingorganisation beskriva de
huvudsakliga risker som är före-
nade med verksamheten och hur
dessa risker skall hanteras (risk-
hanteringsplan).
§
En clearingorganisation skall ge-
nom eget kapital, garanti eller för-
säkring eller på annat liknande sätt
ha en tillfredsställande beredskap
att uppfylla ett sådant betalnings-
ansvar som kan uppkomma för
organisationen till följd av
clearingverksamheten.
7§
En clearingorganisation får som
medlem ha endast den som har en
betryggande kapitalstyrka, ända-
målsenlig organisation av verksam-
heten, erforderliga riskhanterings-
rutiner, säkra tekniska system och
som i övrigt bedöms vara lämplig
att delta i clearingverksamheten
hos organisationen.
En clearingorganisation som an-
ordnar clearingverksamhet av-
seende finansiella instrument som
handlas vid en börs eller auktorise-
rad marknadsplats är skyldig att till
clearingmedlem anta sådana institut
och företag som avses i 3 kap. 1 §
första stycket 1-4, om de uppfyller
i första stycket angivna krav och av
clearingorganisationen uppställda
krav.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 4
2Lydelse enligt 1994:2017.
197
(6 § tredje och fjärde stycketf
Om en clearingmedlem inte längre
uppfyller de krav som anges i
första stycket, skall clearingorgani-
sationen besluta att medlemskapet
skall upphöra.
Har ett clearingmedlemskap upp-
hört på grund av beslut enligt
tredje stycket, får medlemmen, om
det finns särskilda skäl, ändå vidta
åtgärder i förhållande till clearing-
organisationen för att skydda upp-
dragsgivare mot förlust.
S§
Om en clearingmedlem inte längre
uppfyller de krav som anges i 7 §,
skall clearingorganisationen besluta
att medlemskapet skall upphöra.
Har ett clearingmedlemskap upp-
hört på grund av beslut enligt
första stycket, får medlemmen, om
det finns särskilda skäl, ändå vidta
åtgärder i förhållande till clearing-
organisationen för att skydda upp-
dragsgivare mot förlust.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 4
(7§)
Clearingmedlemmar skall lämna
clearingorganisationen de upp-
lysningar som behövs för att
organisationen skall kunna fullgöra
sina uppgifter enligt denna lag eller
annan författning.
9 §
Clearingmedlemmar skall lämna
clearingorganisationen de upp-
lysningar som behövs för att
organisationen skall kunna fullgöra
sina uppgifter enligt denna lag eller
annan författning.
Clearingmedlemmar som inte
står under Finansinspektionens
tillsyn eller motsvarande tillsyn i
hemlandet är skyldiga att på
inspektionens begäran lämna upp-
gifter omförhållanden som rör del-
tagandet i clearingverksamheten.
Inspektionen får förelägga en
clearingmedlem att lämna de be-
gärda uppgifterna.
9 kap.
1 §
En clearingorganisation skall ha
ändamålsenliga regler för hur
clearingen hos organisationen skall
gå till.
Clearingen skall ske under för-
hållanden som överensstämmer
med denna lag och andra författ-
ningar samt med god sed på värde-
pappersmarknaden .
En clearingorganisation skall ha
ändamålsenliga regler för hur clea-
ringverksamheten hos organisa-
tionen skall gå till.
Clearingverksamheten skall ske
under förhållanden som överens-
stämmer med denna lag och andra
författningar samt med god sed på
värdepappersmarknaden.
En clearingorganisation skall se till
att det vid clearingen ställs betryg-
gande säkerhet för gjorda åtganden
och att sådan säkerhet vidmakthålls
så länge ett åtagande består.
En clearingorganisation som in-
träder som part i handeln eller
garanterar förpliktelser skall se till
att det vid clearingverksamheten
ställs betryggande säkerhet för
3Lydelse enligt 1994:2017.
198
gjorda åtaganden och att sådan
säkerhet vidmakthålls så länge
åtagandet består. Vid annan clea-
ringverksamhet skall clearing-
organisationen se till att det ställs
säkerhet för gjorda åtaganden i
den utsträckning det behövs.
Säkerhet skall anses betryggande om det kan antas att åtagandet kan av-
vecklas utan att ytterligare kapital behöver tillskjutas.
6 §
En clearingorganisation får, utöver clearingverksamhet, i företaget driva
endast sådan verksamhet som har nära samband med den.
I syfte att underlätta clearing-
verksamheten får en clearing-
organisation, efter tillstånd av
Finansinspektionen, förmedla för-
sträckning avfinansiella instrument
eller lämna kredit mot säkerhet.
Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen tillåta en clearing-
organisation att driva även annan verksamhet.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 4
11 kap.
8 §
Om någon driver clearingverk-
samhet utan att ha tillstånd till det,
skall Finansinspektionen förelägga
honom att upphöra med detta. Det-
samma gäller om någon i handel
med finansiella instrument an-
vänder någon av beteckningarna
börs och auktoriserad marknads-
plats utan att vara auktoriserad som
sådan.
Är det osäkert om en viss verksamhet omfattas av tillståndsplikt enligt
denna lag, får Finansinspektionen förelägga den som driver verksamheten
att lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma
om lagen är tillämplig.
Ett föreläggande enligt denna paragraf som avser ett utländskt företag
får riktas såväl mot det utländska företaget som mot den som här i landet
Om någon bedriver clearingverk-
samhet som kräver tillstånd enligt
denna lag utan att ha tillstånd till
det, skall Finansinspektionen
förelägga honom att upphöra med
detta. Detsamma gäller om någon
i handel med finansiella instrument
använder någon av beteckningarna
börs och auktoriserad marknads-
plats utan att vara auktoriserad som
sådan.
är verksam för företagets räkning.
För prövning av ansökan om auk-
torisation eller tillstånd enligt
denna lag skall sökanden betala
avgift enligt de närmare före-
skrifter som regeringen meddelar.
Om Finansinspektionen för bedöm-
ning av en viss fråga i prövningen
behöver anlita någon med särskild
För prövning av ansökan om aukto-
risation eller tillstånd enligt denna
lag skall sökanden betala avgift
enligt de närmare föreskrifter som
regeringen meddelar. Om
Finansinspektionen för bedömning
av en viss fråga i prövningen eller
vid den löpande tillsynen behöver
199
fackkunskap, skall kostnaden för anlita någon med särskild Prop. 1995/96:50
detta betalas av sökanden. fackkunskap, skall kostnaden för Bilaga 4
detta betalas av sökanden eller det
företag som tillsynen avser.
Företag som står under tillsyn enligt denna lag skall med årliga avgifter
bekosta Finansinspektionens verksamhet enligt de närmare föreskrifter
regeringen meddelar.
10 §
Om Finansinspektionen meddelar
föreläggande eller förbud enligt
denna lag, får inspektionen före-
lägga vite.
Om Finansinspektionen meddelar
föreläggande eller förbud enligt
8 kap. 9 § eller 11 kap. 6 - 8 §§
denna lag, får inspektionen före-
lägga vite.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Frågor om tillstånd för clearingverksamhet som dessförinnan har fått
bedrivas utan tillstånd får prövas före ikraftträdandet.
3. Ansökan om tillstånd av den som vid lagens ikraftträdande bedriver
tillståndspliktig verksamhet skall ha kommit in till Finansinspektionen
senast den 1 april 1996. Verksamheten får fortsätta efter det att lagen har
trätt i kraft till dess en ansökan om tillstånd har prövats.
200
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:1114) om värdepappers-
fonder
dels att 31 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 32 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
31 §
Fondbolaget skall föra eller låta föra ett register över samtliga innehavare
av andelar i fonden. Om registret förs med hjälp av automatisk data-
behandling gäller bestämmelserna i datalagen (1973:289) för ett sådant
register.
Fondbolaget skall till varje enskild fondandelsägare skriftligen bekräfta
att hans fondandelsinnehav registrerats. Av bekräftelsen skall framgå
värdepappersfondens beteckning, fondbolaget och förvaringsinstitutet
samt var informationsbroschyren, årsberättelser och halvårsredogörelser
för fonden finns att få tag i.
Den som har auktoriserats som
förvaltare enligt 1 kap. 6 c § lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse
får i stället för fondandelsägaren
införas i det register som avses i
första stycket. Därvid skall särskilt
anmärkas att fondandelen förvaltas
för annans räkning. Förvaltaren
skall tillställa andelsägaren den
information förvaltaren får från
fondbolaget om inte andelsägaren
avsagt sig sådan information. På
begäran av fondbolaget eller den
som på bolagets uppdrag för
registret skall förvaltaren lämna
fondbolaget uppgifter om de an-
delsägare vars fondandelar om-
fattas av förvaltningen samt det
antal fondandelar som varje fond-
andelsägare äger.
Är aktiekontolagen (1989:827)
tillämpligpåfondandelarna i värde-
pappersfonden, förs register som
avses i första stycket av Värde-
papperscentralen VPC Aktiebolag.
Fondbolaget har rätt till insyn i
registret.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 4
201
32 a §
Är aktiekontolagen (1989:827) inte
tillämpligpåfondandelama i värde-
pappersfonden, gäller i fråga om
överlåtelse av en fondandel be-
stämmelserna i 31 § lagen
(1936:81) om skuldebrev i tillämp-
liga delar. Är fondandelar för-
valtarregistrerade, inträder rätts-
verkningarna genom en under-
rättelse till förvaltaren.
Vid tillämpningen av första styc-
ket likställs pantsättning med över-
låtelse.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
202
Prop. 1995/96:50
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:981) om värdepappers-
rörelse att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 1 kap. 6 c §, av
följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 1 kap. 6c§ Finansinspektionen skall pröva Ett tillstånd att registreras som |
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. En förvaltare som vid lagens ikraftträdande har auktorisation eller
tillstånd enligt 8 kap. 1 § aktiekontolagen att föras in i avstämnings-
registret i stället för en ägare får fortsätta att vara registrerad som
förvaltare till utgången av år 1996 eller, om ansökan om tillstånd enligt
den nya lagen då getts in, till dess att ansökan har prövats slutligt. Under
denna tid gäller bestämmelserna i 8 kap. 1 § aktiekontolagen.
203
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 22, 27, 28 och 32 a §§ lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
22 §‘
Kontrolluppgift om inkomstränta och fordran skall lämnas av
1. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,
2. den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt
yrkesmässigt ombesörjt att pengar blivit räntebärande,
3. den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden,
4. förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning,
5. Riksgäldskontoret i fråga om statens sparobligationer,
6. valutahandlare och värdepappersinstitut hos vilka utländskt fond-
papper eller rättighet eller skyldighet som anknyter till sådant fondpapper
förvaras i depå eller kontoförs.
7. Bankstödsnämnden
Kontrolluppgift skall lämnas för den som gottskrivits ränta eller till
vilken ränta betalats ut (borgenär) och den som har varit antecknad som
innehavare av utländskt räntebärande fondpapper eller rättighet eller skyl-
dighet som anknyter till sådant fondpapper oavsett om ränta utgått.
Kontrolluppgiften skall ta upp den ränta som den uppgiftsskyldige
sammanlagt gottskrivit eller betalat ut till borgenären, dennes samman-
lagda fordran på den uppgiftsskyldige vid årets utgång och avdragen
preliminär skatt. I fall som avses i första stycket 6 skall uppgift lämnas
om ränta som utbetalats eller gottskrivits samt om innehavet i depån eller
den kontoförda fordringen vid årets utgång. Kontrolluppgift skall vidare
lämnas för upplupen men inte förfallen avkastning (räntekompensation)
vid avyttring av fordran eller andel i sådan värdepappersfond som avses
i 27 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas
lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den
uppgiftsskyldige. I fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte
redovisas enligt bestämmelserna i 57 § andra stycket skall dock den totala
räntan och fordran redovisas utan fördelning.
Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldige
inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta det
sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.
En skattskyldig, som uppdrar åt
en utländsk förvaltare att i sådan
'Lydelse enligt prop. 1995/96:60.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 4
204
egenskap föras in i det register
somförs av Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolag enligt aktiekonto-
lagen (1989:827), skall utan dröjs-
mål till Riksskatteverket lämna ett
skriftligt medgivande till insyn i
depå eller konto som han har hos
förvaltaren.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 4
27 §2
Kontrolluppgift om utdelning och innehav skall lämnas av
1. den som utbetalt utdelning på aktie i svenskt aktiebolag som är
avstämningsbolag enligt 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap.
8 § försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 3 kap. 8 § bankaktiebolags-
lagen (1987:618),
2. förvaringsinstitut som avses i
1 § lagen (1990:1114) om värde-
pappersfonder och som utbetalt ut-
delning på andel i svensk värde-
pappersfond,
3. fondbolag som avses i 1 §
lagen om värdepappersfonder och
som förvaltar svensk värdepappers-
fond,
4. den som utbetalt utdelning
från utländsk juridisk person, om
utdelningen utbetalats genom
Värdepapperscentralen VPC Aktie-
bolags försorg,
5. valutahandlare och värde-
pappersinstitut hos vilka utländskt
fondpapper eller rättighet eller
skyldighet som anknyter till sådant
fondpapper förvaras i depå eller
kontoförs.
2. den som utbetalt utdelning på
andel i svensk värdepappersfond
som avses i 1 § lagen om värde-
pappersfonder (1990:1114),
3. den som utbetalt utdelning
från utländsk juridisk person, om
utdelningen utbetalats genom
Värdepapperscentralen VPC Aktie-
bolags försorg,
4. valutahandlare och värde-
pappersinstitut hos vilka utländskt
fondpapper eller rättighet eller
skyldighet som anknyter till sådant
fondpapper förvaras i depå eller
kontoförs.
Kontrolluppgift skall lämnas för
a) fysisk eller juridisk person som är berättigad att lyfta utdelning för
egen del vid utdelningstillfället och
b) fysisk person som hos den uppgiftsskyldige varit antecknad som
innehavare av aktie eller andel i värdepappersfond eller utländsk juridisk
person eller utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper.
Kontrolluppgift enligt andra stycket a skall ta upp utbetald utdelning till
den del den är skattepliktig och avdragen preliminär skatt. Kontrollupp-
gift enligt andra stycket b skall ta upp innehavet vid årets utgång.
Uppgiftsskyldighet enligt denna paragraf föreligger inte för tillgångar
på pensionssparkonto eller för utdelning på sådana tillgångar.
En skattskyldig, som uppdrar åt
en utländsk förvaltare att i sådan
2Senaste lydelse 1994:1874.
205
egenskap föras in i det register
somförs av Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolag enligt aktiekonto-
lagen (1989:827), skall utan dröjs-
mål till Riksskatteverket lämna ett
skriftligt medgivande till insyn i
depå eller konto som han har hos
förvaltaren.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 4
28 §3
Särskild uppgift om utdelning eller ränta skall lämnas av
1. den som har fått utdelning på aktier i svenskt aktiebolag, som inte
är avstämningsbolag enligt 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385),
3 kap. 8 § försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 3 kap. 8 §
bankaktiebolagslagen (1987:618), samt
2. den som i Sverige har fått
a) utdelning på andelar i svensk
ekonomisk förening, eller, om ut-
delningen inte har betalts ut genom
Värdepapperscentralen VPC Aktie-
bolag eller gäller fall som avses i
27 § första stycket 5, från utländsk
juridisk person, eller
b) ränta som har erlagts mot att
kupong eller kvitto lämnats och
inte har betalts ut genom Värde-
papperscentralen VPC Aktiebolag
eller gäller fall som avses i 22 §
första stycket 6, på obligation,
förlagsbevis eller någon annan för
den allmänna rörelsen avsedd för-
skrivning.
2. den som i Sverige har fått
a) utdelning på andelar i svensk
ekonomisk förening, eller, om ut-
delningen inte har betalts ut genom
Värdepapperscentralen VPC Aktie-
bolag eller gäller fall som avses i
27 § första stycket 4, från utländsk
juridisk person, eller
b) ränta som har erlagts mot att
kupong eller kvitto lämnats och
inte har betalts ut genom Värde-
papperscentralen VPC Aktiebolag
eller gäller fall som avses i 22 §
första stycket 6, på obligation,
förlagsbevis eller någon annan för
den allmänna rörelsen avsedd för-
skrivning.
Särskild uppgift skall lämnas när utdelningen eller räntan tas emot.
Lyfts beloppet för någon annans räkning, och överlämnas inte därvid en
av denne angiven särskild uppgift, skall en sådan i stället lämnas av den
som lyfter beloppet. Därvid skall uppges namn och hemvist på den för
vars räkning beloppet lyfts. Om någon får utdelning eller ränta mot
kupong, som han har förvärvat utan det värdepapper kupongen tillhör,
skall också namn och hemvist uppges på den från vilken kupongen har
förvärvats.
Särskild uppgift avfattas på blankett enligt fastställt formulär och
lämnas till den som betalar ut utdelningen eller räntan. Denne skall se till
att uppgift lämnas innan betalning sker.
32 a §4
Kontrolluppgiftomrealisationsvinst Kontrolluppgiftomrealisationsvinst
eller realisationsförlust vid av- eller realisationsförlust vid av-
3Senaste lydelse 1994:1874.
4Senaste lydelse 1995:576.
206
yttring av andel i värdepappersfond
skall lämnas av fondbolag som av-
ses i 1 § lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder. Detsamma
gäller annan som med tillstånd
enligt 3 § samma lag bedriver
sådan verksamhet som där avses.
yttring av andel i värdepappersfond
skall lämnas av fondbolag som av-
ses i 1 § lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder. Detsamma
gäller annan som med tillstånd
enligt 3 § samma lag bedriver
sådan verksamhet som där avses.
År andel förvaltarregistrerad skall
förvaltaren lämna fondbolaget de
uppgifter som behövs för
uppgiftslämnandet.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 4
Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person och dödsbo som har av-
yttrat andel i värdepappersfond som inte är tillgång på pensionssparkonto.
Kontrolluppgiften skall ta upp realisationsvinst eller realisationsförlust till
den del den är skattepliktig respektive avdragsgill, slag av fond, fondens
organisationsnummer och uppgift om fonden är marknadsnoterad. Saknas
uppgift om ersättning vid avyttring, får vid uppgiftslämnandet i stället
användas andelens marknadsvärde på avyttringsdagen eller, om den inte
är känd för uppgiftslämnaren, dagen då avyttringen registrerades.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första gången
vid 1997 års taxering.
207
Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1983:890) om allemanssparande
i paragrafens lydelse enligt lagen (1995:000) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 1995/96:63 Föreslagen lydelse
10 §
En allemansfond är en fond för sparande huvudsakligen i svenska aktier
och andra svenska värdepapper.
I fråga om allemansfonder gäller vad som föreskrivs i lagen (1990:114)
om värdepappersfonder och annan författning i fråga om värdepappers-
fonder med de avvikelser som följer av denna lag och lagen (1994:1851)
om skattelättnader för sparande i allemansfond.
Aktiekontolagen (1989:827) är
inte tillämplig på andelar i en alle-
mansfond.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 4
208
Prop. 1995/96:50
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 10 § aktiebolagslagen (1975:1385)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I avstämningsbolag införes aktie-
ägarna i aktieboken med uppgift
om personnummer eller annat iden-
tifteringsnummer och postadress.
För varje ägare anges det antal
aktier han äger av olika slag.
Aktieboken föres med maskin för
automatisk databehandling eller på
annat liknade sätt.
I avstämningsbolag kan bank
eller värdepappersinstitut, som är
auktoriserad som förvaltare av
aktier, införas i aktieboken i stället
för ägaren till de aktier som om-
fattas av lämnat förvaltningsupp-
drag. Är aktier i avstämningsbolag
föremål för handel vid utländsk
fondbörs, kan, efter särskilt till-
stånd, i bolagets aktiebok, i stället
för aktieägare som är bosatt utom-
lands, införas den som fått upp-
drag att i utlandet förvalta hans
aktier.
3 kap.
10 §'
I avstämningsbolag/örs aktieägarna
in i aktieboken med uppgift om
personnummer eller annat identi-
fikationsnummer och postadress.
För varje ägare anges det antal
aktier han äger av olika slag.
Aktieboken förs med hjälp av auto-
matisk databehandling eller på
annat liknande sätt.
I avstämningsbolag kan den som
har tillstånd enligt 1 kap. 6 c §
lagen (1991:981) om värdepap-
persrörelse att registreras som för-
valtare av aktier föras in i aktie-
boken i stället för aktieägaren på
dennes uppdrag.
I aktieboken skall i fall som avses i andra stycket anmärkas att aktien
innehas för annans räkning. Beträffande förvaltaren antecknas i aktie-
boken samma uppgifter som enligt första stycket skall införas om aktie-
ägare.
För rätt till registrering som
förvaltare kräves utöver vad som
sägs i andra stycket att förvaltaren
uppfyller de villkor som gäller för
införing av ägare i aktieboken. I
aktiekontolagen (1989:827) finns
bestämmelser om auktorisation och
tillstånd enligt denna paragraf, om
förvaltares åligganden, om skyldig-
het för bolaget och värdepappers-
centralen att för envar hålla till-
gänglig sammanställning av upp-
För rätt till registrering som för-
valtare krävs utöver vad som sägs
i andra stycket att förvaltaren
uppfyller de villkor som gäller för
införing av ägare i aktieboken. I
aktiekontolagen (1989:827) finns
bestämmelser om förvaltares
åligganden, om skyldighet för bo-
laget och Värdepapperscentralen att
för envar hålla tillgänglig samman-
ställning av uppgifter från för-
valtare om aktieägare, som har mer
'Senaste lydelse 1991:985.
209
gifter från förvaltare om aktie-
ägare, som har mer än femhundra
aktier i bolaget registrerade i för-
valtares namn, samt om tillfällig
införing i aktieboken av ägare till
förvaltarregistrerade aktier.
än femhundra aktier i bolaget
registrerade i förvaltares namn,
samt om tillfällig införing i aktie-
boken av ägare till förvaltarregist-
rerade aktier.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
210
Prop. 1995/96:50
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 11 § bankaktiebolagslagen (1987:618)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
11 §'
Har aktier i ett avstämningsbolag
lämnats till förvaltning hos en bank
eller värdepappersinstitut, som är
auktoriserad som förvaltare av
aktier, kan, i stället för aktie-
ägaren, banken eller
värdepappersinstitutet föras in i
aktieboken. Är aktier i
avstämningsbolag föremål för
handel vid utländsk fondbörs, kan,
efter särskilt tillstånd, i bolagets
aktiebok, i stället för aktieägare
som är bosatt utomlands, införas
den som fått uppdrag att i utlandet
förvalta hans aktier.
I aktieboken skall anmärkas att aktien innehas för annans räkning. Be-
träffande förvaltaren antecknas i aktieboken samma uppgifter som enligt
10 § skall föras in om aktieägaren.
För rätt till registrering som
förvaltare krävs, utöver vad som
sägs i första stycket, att för-
valtaren uppfyller de villkor som
gäller för införande av ägaren i
aktieboken. I aktiekontolagen
(1989:827) finns bestämmelser om
auktorisation och tillstånd enligt
denna lag, förvaltarens åligganden,
skyldighet för bolaget och
värdepapperscentralen att för var
och en hålla tillgänglig en
sammanställning av uppgifter från
förvaltare om de aktieägare som
har mer än femhundra aktier i bo-
laget registrerade i förvaltarens
namn samt tillfällig införing i
aktieboken av ägare till förvaltar-
registrerade aktier.
Har aktier i ett avstämningsbolag
lämnats till förvaltning hos någon
som har tillstånd enligt 1 kap.
6 c § lagen (1991:981) om värde-
pappersrörelse att registreras som
förvaltare av aktier, kan förval-
taren föras in i aktieboken i stället
för aktieägaren på dennes uppdrag.
För rätt till registrering som
förvaltare krävs, utöver vad som
sägs i första stycket, att förvaltaren
uppfyller de villkor som gäller för
införande av ägaren i aktieboken. I
aktiekontolagen (1989:827) finns
bestämmelser om förvaltarens
åligganden, skyldighet för bolaget
och värdepapperscentralen att för
var och en hålla tillgänglig en
sammanställning av uppgifter från
förvaltare om de aktieägare som
har mer än femhundra aktier i bo-
laget registrerade i förvaltarens
namn samt tillfällig införing i
aktieboken av ägare till förvaltar-
registrerade aktier.
'Senaste lydelse 1991:996.
211
14 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 50
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 4
212
Prop. 1995/96:50
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 10 § försäkringsrörelselagen
(1982:713) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
10 §'
I avstämningsbolag förs aktieägarna in i aktieboken med uppgift om
personnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress. För
varje ägare anges det antal aktier av olika slag som denne äger.
Aktieboken förs med maskin för automatisk databehandling eller på något
annat liknande sätt.
Har aktier i ett avstämningsbolag
lämnats till förvaltning hos en bank
eller ett värdepappersinstitut, som
är auktoriserad som förvaltare av
aktier, kan i stället för aktieägaren
banken eller värdepappersinstitutet
föras in i aktieboken. Är aktierna i
ett avstämningsbolag föremål för
handel vid en utländsk fondbörs,
kan, efter särskilt tillstånd, i
bolagets aktiebok, i stället för en
aktieägare som är bosatt utom-
lands, föras in den som fått upp-
drag att i utlandet förvalta hans
aktier.
Har aktier i ett avstämningsbolag
lämnats till förvaltning hos någon
som har tillstånd enligt 1 kap.
6 c § lagen (1991:981) om värde-
pappersrörelse att registreras som
förvaltare av aktier, kan förval-
taren föras in i aktieboken i stället
för aktieägaren på dennes uppdrag.
I aktieboken skall anmärkas att aktien innehas för någon annans räk-
ning. Beträffande förvaltaren antecknas i aktieboken samma uppgifter
som enligt första stycket skall föras in om aktieägaren.
För rätt till registrering som
förvaltare krävs utöver vad som
sägs i andra stycket att förvaltaren
uppfyller de villkor som gäller för
införande av ägaren i aktieboken. I
aktiekontolagen (1989:827) finns
bestämmelser om auktorisation och
tillstånd enligt denna paragraf, om
förvaltares åligganden, om skyldig-
het för bolaget och värdepappers-
centralen att för var och en hålla
tillgänglig en sammanställning av
uppgifter från förvaltare om de
aktieägare, som har mer än fem-
För rätt till registrering som
förvaltare krävs utöver vad som
sägs i andra stycket att förvaltaren
uppfyller de villkor som gäller för
införande av ägaren i aktieboken. I
aktiekontolagen (1989:827) finns
bestämmelser om förvaltares ålig-
ganden, om skyldighet för bolaget
och värdepapperscentralen att för
var och en hålla tillgänglig en
sammanställning av uppgifter från
förvaltare om de aktieägare, som
har mer än femhundra aktier i bo-
laget registrerade i förvaltares
'Senaste lydelse 1991:990.
213
hundra aktier i bolaget registrerade
i förvaltares namn samt om till-
fällig införing i aktieboken av
ägaren till förvaltarregistrerade
aktier.
namn samt om tillfällig införing i
aktieboken av ägaren till förvaltar-
registrerade aktier.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
214
Prop. 1995/96:50
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 31 § lagen (1914:45) om kommission1 skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
31 §2
Försäljningskommissionär, som givit kommittenten förskott å köpe-
skillingen eller som eljest i anledning av uppdraget har fordringsrätt hos
kommittenten, äge i det gods, som lämnats honom till försäljning, pant-
rätt till säkerhet för sådan fordran, såvida han själv eller genom annan är
i besittning av godset eller av konossement eller sådan fraktsedel därå,
att avsändaren icke utan företeende av densamma äger förfoga över god-
set.
Bestämmelserna om panträtt i
första stycket tillämpas även på
rättigheter som registreras enligt
aktiekontolagen (1989:827). I
sådana fall krävs i stället för
besittning att panträtten registreras
enligt sistnämnda lag.
Bestämmelserna om panträtt i
första stycket tillämpas även på
rättigheter som registreras enligt
aktiekontolagen (1989:827). I
sådana fall krävs i stället för
besittning att panträtten registreras
enligt sistnämnda lag. Sådan
registrering krävs dock inte i fråga
om rättigheter som är förvaltar-
registrerade.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
'Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:352.
2Senaste lydelse 1989:835.
215
15 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 50
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 6 § lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet i paragrafens lydelse enligt lagen (1994:2017) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
6§
Prop. 1995/96:50
Bilaga 4
En clearingorganisation får som
medlem ha endast den som har en
betryggande kapitalstyrka och som
i övrigt bedöms vara lämplig att
delta i clearingen hos organisa-
tionen.
En clearingorganisation som
anordnar clearing av optioner eller
terminer som handlas vid en börs
eller auktoriserad marknadsplats är
skyldig att till clearingmedlem anta
sådana institut och företag som av-
ses i 3 kap. 1 § första stycket 2-4,
om de uppfyller av clearingorga-
nisationen uppställda krav.
Om en clearingmedlem inte
längre uppfyller de krav som anges
i första stycket, skall clearing-
organisationen besluta att medlem-
skapet skall upphöra.
Har ett clearingmedlemskap upp-
hört på grund av beslut enligt
tredje stycket, får medlemmen, om
det finns särskilda skäl, ändå vidta
åtgärder i förhållande till clearing-
organisationen för att skydda upp-
dragsgivare mot förlust.
Deltagande hos en clearingorga-
nisation kan avse clearingverk-
samhet för egen och för annans
räkning. En clearingorganisation
får endast medge svenska och ut-
ländska clearingorganisationer
eller centrala värdepappersför-
varare samt sådana institut som
avses i 3 kap. 1 § första stycket 1-
4 att delta i clearingverksamheten
för annans räkning.
216
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 9 § lagen (1991:981) om värde-
pappersrörelse i paragrafens lydelse enligt lagen (1994:2015) om ändring
i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 4
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 kap.
9 §
Tillstånd som enligt denna lag har lämnats ett värdepappersinstitut skall
återkallas av Finansinspektionen om:
1. institutet inte inom ett år från beviljande av tillstånd har börjat driva
sådan rörelse som tillståndet avser, eller om bolaget dessförinnan för-
klarat sig avstå från tillståndet,
2. institutet under en tid av minst sex månader inte drivit sådan verk-
samhet som tillståndet avser, eller
3. institutet genom att överträda denna lag eller föreskrift som med-
delats med stöd av lagen eller på annat sätt visat sig olämpligt att inte ut-
öva sådan rörelse som tillståndet avser.
Ett värdepappersbolags tillstånd skall dessutom återkallas om bolagets
kapitalbas understiger det minsta belopp som föreskrivs i 5 kap. 1 §
andra stycket och bristen inte har täckts inom tre månader efter det att
den blev känd för bolaget.
Tillstånd enligt 1 kap. 6 c § skall
återkallas av Finansinspektionen
om ett villkor för tillståndet har
åsidosatts och avvikelsen är be-
tydande eller om annars förutsätt-
ningarna för tillståndet inte längre
finns.
217
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1989:829) om Värdepapperscentra-
len VPC Aktiebolag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:50
Bilaga 4
5 §
Värdepapperscentralen skall med en årlig avgift bekosta Finansinspek-
tionens verksamhet enligt de närmare föreskrifter som regeringen med-
delar.
Värdepapperscentralen skall med belopp som Finansinspektionen be-
stämmer betala ersättning till en revisor som Finansinspektionen förordnat
enligt bolagsordning.
Om Finansinspektionen för be-
dömning av viss fråga vid den
löpande tillsynen behöver anlita
någon med särskild fackkunskap,
skall kostnaden för detta betalas av
Värdepapperscentralen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
218
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-10-25
Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i
Försäkringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.
Enligt en lagrådsremiss den 5 oktober 1995 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),
2. lag om ändring i lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,
3. lag om ändring i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,
4. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
5. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter,
6. lag om ändring i lagen (1995:000) om ändring i lagen (1983:890)
om allemanssparande,
7. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
8. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),
9. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),
10. lag om ändring i lagen (1914:45) om kommission,
11. lag om ändring i lagen (1994:2017) om ändring i lagen (1992:543)
om börs- och clearingverksamhet,
12. lag om ändring i lagen (1994:2015) om ändring i lagen (1991:981)
om värdepappersrörelse,
13. lag om ändring i lagen (1989:829) om Värdepapperscentralen VPC
Aktiebolag.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Lars Afrell och
hovrättsassessorn Gent Jansson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Enligt 3 kap. 1 § första stycket i det remitterade förslaget skall det
ankomma på Värdepapperscentralen att avgöra vem som skall få vara
kontoförande institut enligt aktiekontolagen. I första stycket anges också
vilka allmänna villkor som skall vara uppfyllda för att ett institut skall
kunna få en sådan rätt. Bestämmelserna kompletteras av vissa regler i
andra stycket, där det föreskrivs att Värdepapperscentralen vid sin pröv-
ning skall tillämpa principerna om fritt tillträde och neutralitet. Samma
principer skall enligt 2 kap. 1 § och 8 kap. 1 § lagen om börs- och
clearingverksamhet tillämpas vid sådan verksamhet som drivs av en börs
eller en clearingorganisation.
I 3 kap. 1 § tredje stycket i det aktuella lagförslaget ges sådana institut
som avses i 3 kap. 1 § första stycket 1-4 lagen om börs- och clearing-
verksamhet en uttrycklig rätt att att bli kontoförande institut. Till denna
krets hör Riksbanken och dessutom vissa värdepappersinstitut och ut-
Prop. 1995/96:50
Bilaga 5
219
ländska företag. Även för dessa institut och företag gäller emellertid att
kraven i paragrafens första stycke skall vara uppfyllda. Instituten och
företagen skall också uppfylla "de krav som Värdepapperscentralen ställt
upp".
Lagrådet anser till en början att Riksbanken, liksom även Riksgälds-
kontoret, bör kunna vara kontoförande institut utan föregående prövning
av Värdepapperscentralen (jfr nuvarande 3 kap. 1 § första stycket aktie-
kontolagen). När det i övrigt gäller sådana institut och företag som anges
i tredje stycket är att märka att de skall underkastas samma prövning som
alla andra som vill bli kontoförande institut. Med hänsyn härtill bör tredje
stycket kunna utgå. Det kan tilläggas att, som en följd av principen om
fritt tillträde i andra stycket, alla institut och företag som uppfyller kraven
i första stycket har rätt att få Värdepapperscentralens medgivande.
Om det föreslagna tredje stycket utgår är det, enligt vad som har upp-
lysts vid lagrådsföredragningen, av värde att i första stycket särskilt
nämna sådana institut och företag som avses i 3 kap. 1 § första stycket
2-4 lagen om börs- och clearingverksamhet för att markera att de inte får
utestängas från en tillståndsprövning.
Med hänsyn till vad som nu har sagts förordar Lagrådet att 3 kap. 1 §
aktiekontolagen får följande lydelse:
"Sveriges riksbank och Riksgäldskontoret har rätt att vara kontoförande
institut. I övrigt avgör Värdepapperscentralen vem som har rätt att vara
kontoförande institut. Sådan rätt får medges sådana institut och företag
som avses i 3 kap. 1 § första stycket 2-4 lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet och även andra företag. I samtliga fall krävs att
institutet eller företaget har betryggande kapitalstyrka och teknisk och
juridisk sakkunskap samt i övrigt bedöms vara lämpligt att delta i konto-
föringen hos centralen.
Värdepapperscentralen skall vid sin prövning tillämpa principerna om
- fritt tillträde, som innebär att var och en som uppfyller de krav som
ställs i denna lag och av centralen får delta i kontoföringen, och
- neutralitet, som innebär att av centralen uppställda regler utformas
och tillämpas på ett likformigt sätt.
Av de kontoförande instituten skall minst ett vara helägt dotteraktiebo-
lag till Värdepapperscentralen."
I nuvarande 3 kap. 2 § finns en bestämmelse som tar sikte på den
situationen att någon begär att få öppna aktiekonto genom ett kontoföran-
de institut som är helägt dotterbolag till Värdepapperscentralen. I lag-
rådsremissen föreslås att bestämmelsen skall bilda en ny 5 § i 3 kap.
Enligt Lagrådets mening är det emellertid naturligare att bestämmelsen
placeras närmast efter 3 kap. 2 § i det remitterade förslaget och att den
således får beteckningen 3 §.
I en ny 4 § bör lämpligen tas in de föreskrifter som enligt det remitte-
rade förslaget skall bilda ett andra stycke i 3 kap. 2 § och som handlar
om de kontoförande institutens uppgiftsskyldighet gentemot Värde-
papperscentralen.
Som en följd av vad som nu har förordats bör 3 kap. 3 och 4 §§ i det
remitterade förslaget betecknas 3 kap. 5 respektive 6 §.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 5
220
Enligt lagrådsremissens 3 kap. 3 § skall Värdepapperscentralen frånta
ett institut rätten att vara kontoförande institut, om institutet inte längre
uppfyller de krav som anges i 1 § första stycket. Bestämmelsen bör lämp-
ligen kompletteras med en regel som ger Värdepapperscentralen möjlig-
het att vidta åtgärder, om ett kontoförande institut underlåter att fullgöra
sin uppgiftsskyldighet enligt 3 kap. 2 § andra stycket (3 kap. 4 § enligt
Lagrådets förslag). Lagrådet förordar sålunda att det i 3 kap. 3 § (3 kap.
5 § enligt Lagrådets förslag) förs in ett nytt andra stycke med följande
lydelse:
"Värdepapperscentralen får meddela ett beslut som avses i första
stycket, om ett kontoförande institut trots uppmaning från centralen
underlåter att fullgöra sin uppgiftsskyldighet enligt 4 §."
I 7kap. 2 §, som reglerar frågan om skadeståndsskyldighet till följd av
en oriktig eller missvisande uppgift i avstämningsregister m.m., införs
enligt remissförslaget en ansvarsfördelning mellan Värdepapperscentralen
och de kontoförande instituten. Enligt Lagrådets mening bör paragrafen
redigeras om, så att den tänkta ordningen framgår klarare. Lagrådet före-
slår att paragrafen formuleras på följande sätt:
"2§
För skada till följd av en oriktig eller missvisande uppgift i ett avstäm-
ningsregister eller i annat fall genom fel i samband med uppläggning eller
förande av ett sådant register svarar Värdepapperscentralen eller, om fel-
aktigheten kan hänföras till ett kontoförande institut, institutet. Skade-
ståndsansvar föreligger dock inte, om Värdepapperscentralen respektive
institutet visar att felaktigheten beror på en omständighet utanför dess
kontroll vars följder centralen eller institutet inte skäligen kunde ha
undvikit eller övervunnit. Motsvarande gäller om felaktigheten beror på
någon som har anlitats av centralen respektive institutet.
För skada som kan hänföras till ett kontoförande institut svarar Värde-
papperscentralen solidariskt med institutet. Centralens ansvar är dock i
sådant fall begränsat till fem miljoner kronor för varje skadefall. Centra-
len har rätt till ersättning av institutet för vad den har betalat till följd av
det solidariska ansvaret."
8 kap. 1 § föreslås slopad och delvis bli ersatt av en ny paragraf,
1 kap. 6 c §, i lagen om värdepappersrörelse. Flera andra ändringsförslag
har samband med denna åtgärd. De syftar enligt remissen till att förenkla
reglerna för förvaltarregistrering och innebär därutöver att en generell
möjlighet införs att registrera utländska förvaltare av aktier och skuldför-
bindelser.
I den allmänna motiveringen (avsnitt 6.1) anges att "bestämmelserna
om tillstånd att registreras som förvaltare" flyttas från 8 kap. 1 § aktie-
kontolagen till 1 kap. 6 c § lagen om värdepappersrörelse. Ingen av de
nämnda bestämmelserna anger emellertid i vilka fall tillstånd till regist-
rering krävs eller under vilka förutsättningar tillstånd kan medges. I
1 kap. 6 c § lagen om värdepappersrörelse sägs endast att det är Finans-
inspektionen som skall pröva frågor om tillstånd enligt vissa angivna
bestämmelser.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 5
221
De bestämmelser i olika lagar till vilka 1 kap. 6 c § lagen om värde-
pappersrörelse hänvisar innehåller efter de ändringar som föreslås i re-
missen inte heller några regler om när tillstånd krävs. I flertalet av
bestämmelserna sägs att den som har tillstånd att registreras som för-
valtare enligt 1 kap. 6 c § får införas i ett visst register. Lagrådet anser
till en början att det i de olika lagarna bör finnas bestämmelser om att det
i vissa fall skall krävas tillstånd till registrering. Vidare är det enligt
Lagrådets uppfattning lämpligare att i princip behålla bestämmelserna om
tillståndsgivningen m.m. i aktiekontolagen än att flytta dem till lagen om
värdepappersrörelse. Lagrådet förordar därför att 8 kap. 1 § behålls och
ges följande lydelse:
"Finansinspektionen skall pröva frågor om tillstånd att registeras som
förvaltare enligt 9 kap. 5 § denna lag, 3 kap. 10 § andra stycket aktie-
bolagslagen (1975:1385), 3 kap. 10 § andra stycket försäkringsrörelse-
lagen (1982:713), 3 kap. 11 § första stycket bankaktiebolagslagen
(1987:618) och 31 § lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.
Ett tillstånd att registreras som förvaltare får förenas med särskilda
villkor för att tillgodose allmänna och enskilda intressen. Ett tillstånd
skall återkallas av Finansinspektionen, om ett villkor för tillståndet har
åsidosatts och avvikelsen är betydande eller om annars förutsättningarna
för tillståndet inte längre finns.
Beslut i frågor om tillstånd får överklagas hos allmän förvaltningsdom-
stol. Beslutet skall verkställas även om det har överklagats, om inte dom-
stolen förordnar annat.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten."
Godtas Lagrådets förslag beträffande 8 kap. 1 § aktiekontolagen, bör
i 8 kap. 2 § samma lag orden "enligt 1 kap. 6 c § lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse" utgå och bestämmelserna i 9 kap. 5 § aktiekonto-
lagen, 3 kap. 10 § aktiebolagslagen, 3 kap. 10 § försäkringsrörelselagen,
3 kap. 11 § bankaktiebolagslagen och 31 § lagen om värdepappersfonder
ges en sådan utformning att därav framgår att det krävs tillstånd för att
någon skall kunna registreras som förvaltare.
I 9 kap. 2 § har föreslagits den ändringen att hänvisningen till 8 kap.
1 § tas bort. Eftersom Lagrådet förordar att 8 kap. 1 § skall finnas kvar
behöver någon ändring inte göras i 9 kap. 2 §.
9 kap. 5 § bör i enlighet med vad Lagrådet tidigare uttalat ges följande
utformning:
"Har en borgenär lämnat skuldförbindelser till någon annan för förvalt-
ning, kan denne på borgenärens uppdrag föras in i avstämningsregistret
i stället för borgenären, om han fått tillstånd till registrering som för-
valtare. "
I 9 kap. 9 § regleras rätten för den som utfärdat en skuldförbindelse
som registrerats i ett avstämningsregister att i vissa situationer få
uppgifter från Värdepapperscentralen om borgenärens och förvaltarens
namn m.m. Bestämmelsen skall göra det möjligt för gäldenären att själv
ombesörja betalning av kapitalbelopp och ränta till borgenären. Enligt
Lagrådets uppfattning är den föreslagna regeln inte tillräcklig för att detta
skall vara möjligt. Så medger bestämmelsen t.ex. inte att gäldenären har
Prop. 1995/96:50
Bilaga 5
222
rätt att få uppgifter om storleken av olika fordringar. Syftet med bes-
tämmelsen uppnås bättre om gäldenären ges rätt att få de uppgifter som
behövs för att han skall kunna fullgöra sin betalning. Efter även vissa
redaktionella ändringar förordar Lagrådet att bestämmelsen ges följande
utformning:
"Om betalning av kapitalbelopp eller ränta på grund av en skuldför-
bindelse som registrerats hos Värdepapperscentralen skall göras utan
förmedling av centralen, har utfärdaren rätt att få de uppgifter från
centralen som behövs för att betalningen skall kunna fullgöras.
Utfärdaren av en skuldförbindelse som är registrerad hos Värde-
papperscentralen har rätt att få sådana uppgifter även när han begär att
registreringen av skuldförbindelsen skall upphöra eller då registreringen
upphör av någon annan anledning."
I punkt 2 av övergångsbestämmelserna anges att ett företag som vid
lagens ikraftträdande har tillstånd som kontoförande institut under viss tid
får fortsätta att vara kontoförande institut och att vissa av de äldre
bestämmelserna fortfarande skall gälla under denna tid. Punkten bör bl.a.
med hänsyn till Lagrådets förslag till utformning av 3 kap. 1 § aktie-
kontolagen ges en delvis annan lydelse.
Eftersom Lagrådet föreslår att 8 kap. 1 § aktiekontolagen skall behållas
bör en övergångsbestämmelse i huvudsaklig överensstämmelse med punkt
2 av de föreslagna övergångsbestämmelserna till förslaget om ändring i
lagen om värdepappersrörelse (lagförslag 2.4) tas in som en punkt 3 av
övergångsbestämmelserna till ändringen av aktiekontolagen.
Punkterna 2 och 3 av de nu behandlade övergångsbestämmelserna kan
enligt Lagrådets mening ges följande lydelse:
"2. Ett tillstånd att vara kontoförande institut som gäller vid
ikraftträdandet medför rätt att vara kontoförande institut även efter
ikraftträdandet till dess Värdepapperscentralen har prövat om institutet
uppfyller de krav som anges i 3 kap. 1 § i dess nya lydelse, dock längst
till utgången av juni 1996. Under denna tid gäller fortfarande äldre be-
stämmelser i 1 kap. 5 § samt 3 kap. 3 och 4 §§.
3. Den som vid lagens ikraftträdande har auktorisation som förvaltare
enligt 8 kap. 1 § skall anses ha fått tillstånd enligt lagrummets nya
lydelse. Den som vid lagens ikraftträdande har tillstånd enligt 8 kap. 1 §
att föras in i aktiebok i stället för en ägare som är bosatt i utlandet, får
fortsätta att vara registrerad som förvaltare till utgången av 1996 eller,
om ansökan om tillstånd enligt de nya bestämmelserna då har gjorts, till
dess ansökan har prövats slutligt. Under denna tid gäller inte de nya
bestämmelserna i 8 kap. 4, 8 och 9 §§."
I 8 kap. 7 § i det remitterade förslagen finns bestämmelser om vilka som
får bli medlemmar i en clearingorganisation. Bestämmelserna överens-
Prop. 1995/96:50
Bilaga 5
223
stämmer till stora delar med de tidigare berörda reglerna i 3 kap. 1 §
första och tredje styckena aktiekontolagen om vem som har rätt att vara
kontoförande institut enligt den lagen. Lagrådet föreslår att, på samma
sätt som har förordats beträffande 3 kap. 1 § tredje stycket aktiekonto-
lagen, andra stycket i 8 kap. 7 § lagen om börs- och clearingverksamhet
får utgå. Det återstående stycket i 8 kap. 7 § bör utformas efter modell
av 3 kap. 1 § första stycket aktiekontolagen. Det finns dock inte anled-
ning att här särskilt nämna Riksbanken eller något annat institut.
För att man skall få en överensstämmelse med ordningsföljden mellan
paragraferna i 3 kap. aktiekontolagen bör den nu förordade bestämmelsen
betecknas 8 kap. 6 §, medan den hittillsvarande 8 kap. 6 § bör betecknas
8 kap. 7 §.
Även i övrigt bör det göras ändringar i 8 kap. lagen om börs- och clea-
ringverksamhet, motsvarande vad Lagrådet har förordat beträffande
3 kap. aktiekontolagen. Lagrådsremissens bestämmelse om uppgiftsskyl-
dighet gentemot en clearingorganisation (9 § första stycket) bör således
placeras närmast efter 7 § och få beteckningen 8 §, medan reglerna om
sanktioner (8 § i remissförslaget) bör få bilda en ny 9 §. Sanktions-
reglema i det remitterade förslaget bör kompletteras med en bestämmelse
om åtgärder för det fallet att en clearingmedlem underlåter att fullgöra sin
uppgiftsskyldighet gentemot clearingorganisationen (jfr 3 kap. 5 § andra
stycket aktiekontolagen enligt Lagrådets förslag).
Lagrådsremissens bestämmelse om uppgiftsskyldighet gentemot Finans-
inspektionen (8 kap. 9 § andra stycket) bör tas in i en paragraf betecknad
8 kap. 10 §.
I enlighet med vad som nu har anförts bör 8 kap. 6-10 §§ lagen om
börs- och clearingverksamhet få följande lydelse:
"6 §
En clearingorganisation får som medlemmar ha sådana institut och före-
tag som avses i 3 kap. 1 § första stycket 1-4 och även andra företag. I
samtliga fall krävs att institutet eller företaget har en betryggande
kapitalstyrka, ändamålsenlig organisation av verksamheten, erforderliga
riskhanteringsrutiner, säkra tekniska system och i övrigt bedöms vara
lämpligt att delta i clearingverksamheten hos organisationen.
7 §
En clearingmedlem får delta i clearingverksamheten för egen räkning. En
clearingorganisation får medge svenska och utländska clearingorganisa-
tioner eller centrala värdepappersförvarare samt sådana institut och före-
tag som avses i 3 kap. 1 § första stycket 1 -4 att delta i clearingverksam-
heten för annans räkning.
8 §
Clearingmedlemmar skall lämna clearingorganisationen de upplysningar
som behövs för att organisationen skall kunna fullgöra sina uppgifter en-
ligt denna lag eller annan författning.
Prop. 1995/96:50
Bilaga 5
224
9 §
Om en clearingmedlem inte längre uppfyller de krav som anges i 6 §,
skall clearingorganisationen besluta att medlemskapet skall upphöra.
En clearingorganisation får besluta att medlemskapet skall upphöra, om
en clearingmedlem trots uppmaning från organisationen underlåter att
fullgöra sin uppgiftsskyldighet enligt 8 §.
Har ett clearingmedlemskap upphört på grund av ett beslut enligt första
eller andra stycket, får medlemmen, om det finns särskilda skäl, ändå
vidta åtgärder i förhållande till clearingorganisationen för att skydda
uppdragsgivare mot förlust.
10 §
Clearingmedlemmar som inte står under Finansinspektionens tillsyn eller
motsvarande tillsyn i hemlandet är skyldiga att på inspektionens begäran
lämna uppgifter om förhållanden som rör deltagandet i clearingverksam-
heten. Inspektionen får förelägga en sådan clearingmedlem att lämna de
begärda uppgifterna."
I lagrådsremissen föreslås att 9 kap. 6 § skall förses med ett nytt andra
stycke, där det sägs att en clearingorganisation, efter tillstånd av Finans-
inspektionen, skall få förmedla försträckning av finansiella instrument
eller lämna kredit mot säkerhet. Det framgår av motiven att sådana åt-
gärder som omnämns bara skall få vidtas inom kretsen av clearingmed-
lemmar. Detta bör uttryckligen framgå av lagtexten. Vidare bör uttrycket
"försträckning av finansiella instrument" ersättas med "lån av finansiella
instrument". Det framgår av remissprotokollet att sådana lån skall kunna
förekomma för att exempelvis lösa leveransproblem.
Lagrådet förordar således att 9 kap. 6 § får följande lydelse:
"I syfte att underlätta clearingverksamheten får en clearingorganisation,
efter tillstånd av Finansinspektionen, inom kretsen av clearingmedlemmar
förmedla lån av finansiella instrument och lämna kredit mot säkerhet."
I övergångsbestämmelserna har som en andra punkt tagits in en före-
skrift om att frågor om tillstånd för sådan clearingverksamhet som före
ikraftträdandet har fått bedrivas utan tillstånd får prövas före ikraft-
trädandet. Enligt Lagrådets mening skulle en sådan föreskrift knappast
komma att få någon praktisk betydelse. Lagrådet förordar därför att före-
skriften utgår.
Den föreslagna punkten 3 i övergångsbestämmelserna bör förtydligas
och ges följande lydelse:
"Sådan tillståndspliktig clearingverksamhet som bedrivs vid lagens
ikraftträdande och som dessförinnan har fått bedrivas utan tillstånd får
fortsätta efter ikraftträdandet till utgången av mars 1996 eller, om en
ansökan om tillstånd då har gjorts, till dess ansökan har prövats slutligt."
Prop. 1995/96:50
Bilaga 5
225
Det föreslagna fjärde stycket i 31 § hör naturligt samman med första
stycket och bör därför placeras närmast efter detta. Efter vissa andra
redaktionella ändringar förordar Lagrådet att paragrafen ges följande
utformning:
"Fondbolaget skall föra eller låta föra ett register över samtliga
innehavare av andelar i fonden. Om registret förs med hjälp av auto-
matisk databehandling, gäller bestämmelserna i datalagen (1973:289) för
ett sådant register.
Är aktiekontolagen (1989:827) tillämplig på andelarna i fonden, förs
registret av Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag. Fondbolaget har rätt
till insyn i registret.
Fondbolaget skall till varje enskild fondandelsägare skriftligen bekräfta
att hans fondandelsinnehav registrerats. Av bekräftelsen skall framgå
värdepappersfondens beteckning, fondbolaget och förvaringsinstitutet
samt var informationsbroschyren, årsberättelser och halvårsredogörelser
för fonden finns att få tag i.
Har en fondandelsägare lämnat sina andelar till någon annan för för-
valtning, kan denne på andelsägarens uppdrag föras in i det register som
avses i första stycket i stället för andelsägaren, om han fått tillstånd till
registrering som förvaltare. I registret skall särskilt anmärkas att fond-
andelen förvaltas för annans räkning. Förvaltaren skall tillställa andels-
ägaren den information förvaltaren får från fondbolaget, om inte andels-
ägaren avsagt sig sådan information. På begäran av fondbolaget eller den
som på bolagets uppdrag för registret skall förvaltaren lämna fondbolaget
uppgifter om dels andelsägarens namn, personnummer eller annat
registreringsnummer och postadress, dels det antal fondandelar som fond-
andelsägaren äger."
I 32 a §, som är ny, regleras förutsättningarna för vissa rättsverkningar
vid överlåtelse och pantsättning av fondandelar.
Lagrådet konstaterar att syftet med paragrafens andra stycke - att lik-
ställa pantsättning med överlåtelse - uppnås på ett enklare sätt om första
stycket omfattar "överlåtelse eller pantsättning". Andra stycket kan då
utgå.
Avsikten med bestämmelserna är att en underrättelse om överlåtelse
och pantsättning av fondandelar som lämnas till fondbolaget — eller, om
fondandelarna är förvaltarregistrerade, förvaltaren — skall få samma rätts-
verkningar som enligt 31 § skuldebrevslagen följer av en underrättelse till
gäldenären. Enligt Lagrådets uppfattning kommer denna avsikt tydligare
till uttryck i lagtexten om den ges följande utformning:
"Är aktiekontolagen (1989:827) inte tillämplig på andelarna i fonden,
gäller i fråga om överlåtelse eller pantsättning av en fondandel bestäm-
melserna i 31 § lagen (1936:81) om skuldebrev i tillämpliga delar. Här-
vid skall vad som i den bestämmelsen sägs om gäldenären gälla fondbo-
laget eller, om fondandelarna är förvaltarregistrerade, förvaltaren."
Prop. 1995/96:50
Bilaga 5
226
Med hänsyn till vad Lagrådet uttalat i anslutning till 8 kap. 1 § aktie-
kontolagen bör de två förslagen utgå.
I enlighet med vad Lagrådet utttalat i anslutning till 8 kap. 1 § aktie-
kontolagen bör 3 kap. 10 § andra stycket utformas på ett annat sätt än
enligt förslaget i remissen. Vidare bör i fjärde stycket göras vissa
redaktionella ändringar. Paragrafen bör därför ges följande utformning:
"I avstämningsbolag förs aktieägaren in i aktieboken med uppgift om
personnummer eller annat identifikationsnummer och postadress. För
varje ägare anges det antal aktier han äger av olika slag. Aktieboken förs
med hjälp av automatisk databehandling eller på annat liknande sätt.
Har en aktieägare i ett avstämningsbolag lämnat sina aktier till någon
annan för förvaltning, kan denne på aktieägarens uppdrag föras in i aktie-
boken i stället för aktieägaren, om han fått tillstånd till registrering som
förvaltare.
I aktieboken skall i fall som avses i andra stycket anmärkas att aktien
innehas för annans räkning. Beträffande förvaltaren antecknas i aktie-
boken samma uppgifter som enligt första stycket skall införas om aktie-
ägare.
För rätt till registrering som förvaltare krävs utöver vad som sägs i
andra stycket att förvaltaren uppfyller de villkor som gäller för införing
av ägare i aktieboken. I aktiekontolagen (1989:827) finns bestämmelser
om tillstånd enligt första stycket, om förvaltares åligganden, om skyldig-
het för bolaget och Värdepapperscentralen att hålla tillgänglig samman-
ställning av uppgifter om aktieägare med mer än femhundra förvaltar-
registrerade aktier samt om tillfällig införing i aktieboken av ägare till
förvaltarregistrerade aktier."
3 kap. 77 § bankaktiebolagslagen och 3 kap. 10 § försäkringsrörelselagen
bör ges en utformning som motsvarar den som Lagrådet förordat beträf-
fande 3 kap. 10 § aktiebolagslagen.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
227
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 november 1995
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham,
Schori, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren,
Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Persson
Regeringen beslutar proposition 1995/96:50 Clearingverksamhet m.m.
Prop. 1995/96:50
Författningsrubrik
Bestämmelser som Celexnummer för bakomliggande
inför, ändrar, upp- EG-regler
häver eller upprepar
ett normgivningsbe-
myndigande eller inför-
livar EG-regler med
svensk rätt
Lag om ändring i
aktiekontolagen
(1989:827)
Lag om ändring i
lagen (1992:543) om
börs- och clearing-
verksamhet
1 kap. 5 §
2 kap. 6 §
3 kap. 1 och 2 §§
8 kap. 1 §
8 kap. 6 och 7 §§
393L0022
393L0022