Prop.
1995/96:37
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 15 februari 1996
Lena Hjelm-Wallén
Thage G Peterson
(Försvarsdepartementet)
Sverige anslöt sig i maj 1994 till NATO:s inbjudan om fredssamarbete
inom ramen för initiativet Partnerskap för fred (PFF). Inom PFF-
samarbetet har avtal utarbetats som reglerar de rättsliga frågorna om
status för personal m.m. mellan de deltagande staterna.
Regeringen har beslutat att Sverige skall underteckna avtalen. För att
Sverige skall kunna tillträda avtalen måste de godkännas av riksdagen
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner avtalen och att det görs
ändringar i brottsbalken, lagen (1994:588) om utbildning för
fredsbevarande verksamhet, lagen (1990:217) om skydd för
samhällsviktiga anläggningar m.m., lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall samt lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. De
föreslagna lagändringarna är nödvändiga för att Sverige skall uppfylla
sina förpliktelser enligt avtalen. Lagändringarna föreslås träda i kraft den
1 juli 1996.
I propositionen behandlas även ändringar i räddningstjänstlagen
(1986:1102), med anledning av ett par felaktiga paragrafhänvisningar i
den lagen, och en ändring i lagen (1990:217) om skydd för
samhällsviktiga anläggningar m.m. av innebörd att lagens regler om
skyddsobjekt även skall omfatta statschefens bostad. Även dessa
lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1996.
1 Riksdagen 1995/96. 1 samt. Nr 37
Prop 1995/96:37
1 Förslag till riksdagsbeslut......................... 4
2 Lagtext...................................... 5
2.1 Förslag till lag om ändring i brottsbalken ......... 5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:588) om
utbildning för fredsbevarande verksamhet ......... 6
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:217) om
skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m....... 7
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om
immunitet och privilegier i vissa fall ............ 8
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om
tullfrihet m.m............................. 9
2.6 Förslag till lag om ändring i räddningstjänstlagen
(1986:1102)............................. 10
3 Ärendet och dess beredning....................... 12
4 Bakgrund ................................... 14
5 Avtalen rörande rättsliga frågor.................... 16
5.1 Allmänt................................ 16
5.2 De enskilda bestämmelserna ................. 16
6 Godkännande av PFF-avtalet och tilläggsprotokollet...... 22
7 Behovet av lagstiftning.......................... 24
7.1 Allmänt................................ 24
7.2 Sändande av svensk trupp utomlands ........... 25
7.3 Tillträde till svenskt territorium för utländsk trupp . 26
7.4 Straffrättslig domsrätt m.m................... 28
7.4.1 Sverige såsom mottagande stat........... 28
7.4.2 Sverige såsom sändande stat............. 33
7.4.3 Frågor om internationell rättshjälp m.m..... 35
7.5 Skadestånd.............................. 38
7.6 Tillträde till område för övning m.m........... 42
7.7 Sekretess............................... 43
7.8 Bärande av uniform ....................... 44
7.9 In- och utförsel av materiel .................. 45
7.10 Beskattning ............................. 47
7.11 Häl so-och sjukvård ....................... 50
7.12 Körkort och förarbevis ..................... 51
7.13 Lösning av tvister......................... 52
8 Ändring i räddningstjänstlagen .................... 53
9 Statschefens bostäder kan vara skyddsobjekt........... 54
10 Kostnader................................... 55 Prop. 1995/96:37
11 Ikraftträdande ................................ 56
12 Författningskommentar.......................... 57
12.1 Lag om ändring i brottsbalken................ 57
12.2 Lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för
fredsbevarande verksamhet .................. 58
12.3 Lag om ändring i lagen (1990:217) om skydd för
samhällsviktiga anläggningar m.m.............. 59
12.4 Lag om ändring i lagen (1976:766) om immunitet
och privilegier i vissa fall ................... 60
12.5 Lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet
m.m................................... 60
12.6 Lag om ändring i räddningstjänstlagen
(1986:1102)............................. 60
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet
(SOU 1995:53) Samverkan för fred -
Den rättsliga regleringen .................... 61
Bilaga 2 Betänkandets förslag till författningstext......... 63
Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden över
betänkandet (SOU 1995:53) Samverkan för
fred - Den rättsliga regleringen................ 69
Bilaga 4 PFF-avtalets och tilläggsprotokollets text på engelska
och svenska ............................ 83
Bilaga 5 Länsstyrelsens i Kalmar län skrivelse ........... 124
Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag.................. 126
Bilaga 7 Lagrådets yttrande ........................ 133
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 15 februari 1996 ................................ 135
Regeringen föreslår att riksdagen
Prop. 1995/96:37
1. godkänner avtalet mellan de stater som är parter i Nordatlantiska
fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om
status för deras styrkor samt ett tilläggsprotokoll till avtalet, med
reservation när det gäller möjligheten för utländsk stat att utöva
domsrätt på svenskt territorium,
2. antar regeringens förslag till
- lag om ändring i brottsbalken,
- lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för
fredsbevarande verksamhet,
- lag om ändring i lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga
anläggningar m.m.,
- lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i
vissa fall,
- lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.,
- lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102).
2 Lagtext Prop. 1995/96:37
Regeringen har följande förslag till lagtext
Härigenom föreskrivs att det i brottsbalken skall införas en ny paragraf,
2 kap. 7 b §, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 2 kap. 7b § Om det vid besök i Sverige av en |
|
Denna lag träder i kraft den |
1 juli 1996 |
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:588) om utbildning för
fredsbevarande verksamhet
dels att i 1-3 §§ ordet "fredsbevarande" skall bytas ut mot
"fredsfrämjande",
dels att rubriken till lagen skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Lag om utbildning för freds- Lag om utbildning för freds-
bevarande verksamhet främjande verksamhet
4§
Om en utländsk fysisk eller
juridisk person som saknar hemvist
här i landet, i Sverige medverkar i
sådan utbildning för
fredsfrämjande verksamhet som
avses i denna lag, skall staten i
stället för den utländska personen
ersätta skada som uppkommer i
samband med utbildningen och för
vilken den utländska personen
annars skulle ha varit
skadeståndsskyldig enligt svensk
lag. Staten skall dock inte ersätta
skada som uppkommer hos en
sådan utländsk person.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1990:217) om skydd för
samhällsviktiga anläggningar m.m. skall ha följande lydelse.
Prop. 1995/96:37
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Som skyddsobjekt far förklaras
1. statliga förvaltningsbyggnader
samt statschefens residens och
statsministerns bostad,
1. statliga förvaltningsbyggnader,
statschefens residens och bostäder
samt statsministerns bostäder.
2. anläggningar och områden till vilka staten har äganderätten eller
nyttjanderätten och som disponeras av Försvarsmakten, Försvarets
materielverk eller Försvarets radioanstalt samt militära fartyg och
luftfartyg,
3. anläggningar eller områden som används eller är avsedda för ledning
av befolkningsskyddet och räddningstjänsten eller det civila försvaret i
övrigt, för energiförsörjning, vattenförsörjning, rundradioförsörjning,
radio- och telekommunikationer, transporter eller försvarsindustriella
ändamål,
4. områden där Försvarsmakten,
Försvarets materielverk eller
Försvarets radioanstalt tillfälligt
bedriver övningar, prov eller
försök, och
5. områden där Försvarsmakten har
4. områden där Försvarsmakten,
Försvarets materielverk eller
Försvarets radioanstalt tillfälligt
bedriver övningar, prov eller
försök,
5. områden där Försvarsmakten har
satts in för att möta ett väpnat
angrepp mot Sverige eller för att
hindra en kränkning av Sveriges
territorium.
satts in för att möta ett väpnat
angrepp mot Sverige eller för att
hindra en kränkning av Sveriges
territorium, och
6. områden där en främmande
stats militära styrka tillfälligt
bedriver övningar när den här i
landet deltar / utbildning för
fredsfrämjande verksamhet inom
ramen för internationellt
samarbete.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996
1 Senaste lydelse 1994:1735.
Prop. 1995/96:37
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall1 skall införas en ny paragraf, 7 §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7§
Främmande stals militära styrka
och dess personal som deltar i
utbildning för fredsfrämjande
verksamhet inom ramen för
samarbetet Partnerskap för fred i
enlighet med avtal som är i kraft i
förhållande till Sverige, åtnjuter
immunitet och privilegier i den
utsträckning som anges i avtalet
när det gäller import till och
export från Sverige.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
Lagen omtryckt 1994:717
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. skall
ha följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
4 §
Tullfrihet gäller för varor som förtullas för främmande stats beskickning
eller konsulat eller en beskicknings- eller konsulatsmedlem eller dennes
familj enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall
eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.
Tullfrihet gäller också för varor som förtullas för en internationell
organisation eller en person som är knuten till en sådan organisation, om
organisationen eller personen är upptagen i lagen om immunitet och
privilegier i vissa fall eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen
och är berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäller i
|
förhållande till Sverige. |
Vidare gäller tullfrihet enligt |
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
Härigenom föreskrivs att 70 och 71 §§ räddningstjänstlagen (1986:1102)'
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:37
70 §2
Om en utländsk fysisk eller
juridisk person som saknar hemvist
här i landet medverkar i en
räddningsinsats i Sverige på
begäran av regeringen, en kommun
eller en statlig myndighet enligt
65 § skall staten i stället för den
Om en utländsk fysisk eller
juridisk person som saknar hemvist
här i landet medverkar i en
räddningsinsats i Sverige på
begäran av regeringen, en kommun
eller en statlig myndighet enligt
69 § skall staten i stället för den
utländska personen ersätta skada
som uppkommer i samband med
räddningsinsatsen för vilken den
utländska personen annars skulle
ha varit skadeståndsskyldig enligt
svensk lag.
utländska personen ersätta skada
som uppkommer i samband med
räddningsinsatsen för vilken den
utländska personen annars skulle
ha varit skadeståndsskyldig enligt
svensk lag.
Staten skall även ersätta en utländsk fysisk eller juridisk person som
saknar hemvist i Sverige och som handlar för biståndsgivarens räkning
för personskada och skada på utrustning eller material som används vid
biståndsgivningen, om skadan har uppkommit i Sverige i samband med
räddningsinsatsen.
1 Lagen omtryckt 1992:948.
2 Senaste lydelse 1994:1722.
10
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:37
71 §3
Staten får kräva tillbaka
ersättning som betalats enligt 70 §
första stycket av den som har vållat
skadan uppsåtligen eller genom
grov vårdslöshet. För den som är
att anse som arbetstagare skall
dock ansvaret vara begränsat på det
sätt som sägs i 4 kap. 1 §
skadeståndslagen (1972:207).
Staten får kräva tillbaka
ersättning som betalats enligt 66 §
första stycket av den som har vållat
skadan uppsåtligen eller genom
grov vårdslöshet. För den som är
att anse som arbetstagare skall
dock ansvaret vara begränsat på det
sätt som sägs i 4 kap. 1 §
skadeståndslagen (1972:207).
Om rätt till återkrav för ersättning som har betalats för atomskada finns
särskilda bestämmelser i atomansvarighetslagen (1968:45).
Om utländskt bistånd har begärts
av en kommun, far staten av denna
kräva tillbaka vad staten har betalat
enligt 66 § eller enligt åtagande i
internationella överenskommelser
om sådant bistånd i den mån
kostnaden jämte kommunens egna
kostnader för räddningsinsatsen
inte överstiger självrisken enligt
37 §.
Om utländskt bistånd har begärts
av en kommun, far staten av denna
kräva tillbaka vad staten har betalat
enligt 70 § eller enligt åtagande i
internationella överenskommelser
om sådant bistånd i den mån
kostnaden jämte kommunens egna
kostnader för räddningsinsatsen
inte överstiger självrisken enligt
37 §.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
3 Senaste lydelse 1994:1722.
11
Vid sitt toppmöte den 10 och 11 januari 1994 inbjöd North Atlantic
Treaty Organisation (NATO) till en ny form av samarbete inom ramen
för initiativet Partnerskap för fred, PFF (Partnership for Peace). Inbjudan
riktades till deltagarländerna i North Atlantic Cooperation Council
(NACC), nämligen Albanien, Armenien, Azerbajdzjan, Bulgarien,
Estland, Georgien, Kazakstan, Kirgisistan, Lettland, Litauen, Moldavien,
Polen, Rumänien, Ryssland, Slovakien, Tadzjikistan, Tjeckien,
Turkmenistan, Ukraina, Ungern, Uzbekistan, Vitryssland samt till andra
stater inom den dåvarande Konferensen om säkerhet och samarbete i
Europa (ESK) - numera Organisationen för säkerhet och samarbete i
Europa (OSSE) - "som kan och vill bidra till programmet". Därmed
avsågs främst länder som Sverige, Finland och Österrike.
Regeringen har ställt sig positiv till NATO-staternas inbjudan och anser
att PFF kan utgöra ett viktigt steg mot en fredsordning för Europa
Regeringen har i en skrivelse till riksdagen den 24 mars 1994 (skr
1993/94:207 Sverige och Partnerskap för fred) närmare redogjort för PFF-
samarbetets innehåll. För ytterligare information om PFF och den svenska
medverkan hänvisas till denna skrivelse.
Genom lagen (1994:588) om utbildning för fredsbevarande verksamhet,
som trädde ikraft den 1 juli 1994, har det blivit möjligt för regeringen att
sända svenska väpnade styrkor utomlands för att delta i gemensamma
övningar för trupp.
Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade chefen för
Försvarsdepartementet den 14 november 1994 en särskild utredare,
hovrättslagmannen Rolf Holmquist, med uppdrag dels att kartlägga de
olika frågorna om rättslig status för personal, ansvar och skadestånd m.m.
som kan uppkomma vid försvarets fredsfrämjande samarbete i Sverige
eller utomlands, dels att lämna förslag om vilka frågor av rättslig natur
som Sverige bör söka reglera i avtal med andra länder, dels att lämna en
redogörelse för de ändringar av lagar och andra författningar som skulle
behövas med anledning av sådana avtal (dir. 1994:122).
I maj 1995 lade utredaren fram betänkandet Samverkan för fred - Den
rättsliga regleringen (SOU 1995:53). En sammanfattning av betänkandet
och utredningens lagförslag finns i bilaga 1 respektive bilaga 2
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena finns i
bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr
Fo95/992/RS).
En avtalstext, som reglerar de rättsliga frågorna om status för personal
m.m. mellan de deltagande staterna inom PFF-samarbetet (PFF-avtalet),
jämte ett tilläggsprotokoll som reglerar frågor om dödsstraff
(tilläggsprotokollet), framlades av NATO-staterna i juni 1995 för
undertecknande. PFF-avtalet har hittills undertecknats av USA, Norge,
Ungern, Danmark, Georgien, Tyskland, Slovenien, Slovakien, Estland,
Albanien, Canada, Bulgarien, Belgien, Tjeckien, Polen, Rumänien,
Frankrike, Litauen, Lettland, Nederländerna och Turkiet. Samtliga dessa
stater utom USA och Turkiet har också undertecknat tilläggsprotokollet.
Prop. 1995/96:37
12
PFF-avtalets och tilläggsprotokollets text på svenska och engelska finns Prop. 1995/96:37
i bilaga 4.
Regeringen har den 25 januari 1996 beslutat att Sverige skall
underteckna PFF-avtalet och tilläggsprotokollet, Fo96/143/SI. Därvid har
också beslutats att Sverige skall avge en reservation såvitt avser
möjligheten för utländsk stat att utöva domsrätt på svenskt territorium.
Regeringen avser nu att i ett sammanhang ta upp dels frågan om
godkännande av PFF-avtalet och tilläggsprotokollet, dels frågan om
lagändringar inför ett svenskt godkännande.
I detta sammanhang avser regeringen även att föreslå ändringar i
räddningstjänstlagen (1986:1102) med anledning av ett par felaktiga
paragrafhänvisningar i den lagen.
Regeringen behandlar i denna proposition även en skrivelse från
Länsstyrelsen i Kalmar län (Fo95/2021/RS), där det begärts en ändring
i lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. av
innebörd att lagens regier om skyddsobjekt även skall omfatta
statschefens bostad. Länsstyrelsens skrivelse finns i bilaga 5. Skrivelsen
har remitterats till H.M. Konungens Hovförvaltning, Försvarsmakten och
Rikspolisstyrelsen. Remissyttrandena finns tillgängliga i
lagstiftningsärendet.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 25 januari 1996 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 6.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Lagrådet har lämnat vissa
kommentarer rörande ett par av de föreslagna lagändringarna. Vi
återkommer till Lagrådets synpunkter i författningskommentaren till 2
kap. 7 b § brottsbalken och 4 § lagen (1994:588) om utbildning för
fredsbevarande verksamhet. Vissa smärre språkliga ändringar har gjorts
i lagtexten med anledning av vad som förekommit vid
lagrådsföredragningen
13
Utgångspunkten för deltagande i PFF-programmet är att varje stat själv
definierar de områden inom vilka den är beredd att samarbeta. PFF-
programmets totala omfattning har fastslagits i det ramdokument
(Partnership for Peace: Framework Document) som bifogades NATO-
statemas inbjudan.
PFF-programmet syftar till att:
- underlätta öppenheten i nationella försvarsplanerings- och
budgeteringsprocesser
- säkerställa demokratisk kontroll av väpnade styrkor
- upprätthålla förmågan och beredskapen att, efter vederbörliga
konstitutionella hänsyn, bidra till operationer under FN:s
bemyndigande och/eller ESK:s (numera OSSE:s) ansvar
- utveckla samarbetsinriktade militära relationer med NATO syftande
till gemensam planering, utbildning och övning för att förstärka
förmågan att genomföra operationer på det fredsbevarande området,
räddningsinsatser, insatser på det humanitära området och på andra
områden som parterna kan enas om
- på längre sikt utveckla stridskrafter som har större förmåga att
samarbeta med stridskrafter från Atlantpaktens medlemsstater.
Ramdokumentet anger vissa grundläggande principer för samarbete med
utgångspunkt i folkrätten, FN-stadgan och OSSE:s principer. Dessa
principer bekräftas genom att dokumentet undertecknas av samtliga
deltagarstater. Ramdokumentet är inte juridiskt bindande. Det innehåller
inga åtaganden om insatser från vare sig NATO:s eller partnerstatemas
sida. Utgångspunkten för och inriktningen av ett enskilt deltagarlands
medverkan inom PFF-programmets totala ram definieras av landet i ett
s.k. presentationsdokument (Presentation Document). Respektive land
anger där vilka former för samverkan som det vil! delta i, och vilka
resurser som det är berett att erbjuda för detta ändamål. Varje land
bekostar sin egen medverkan. NATO sammanställer varje år ett
arbetsprogram (Partnership Work Programme) som omfattar samtliga
aktiviteter som NATO erbjuder partnerländerna samt alla de aktiviteter
som partnerländema erbjuder. Presentationsdokumentet och nämnda
arbetsprogram utgör underlag för nästa steg, då de sexton NATO-statema
och respektive partnerstat samråder i syfte att enas om ett individuellt
partnerskapsprogram (Individual Partnership Programme) för en given
tidsperiod. Av detta program framgår målet för samarbetet under de
kommande två åren, vad landet utfäster sig att delta i och vilka resurser
som det ställer till förfogande.
Genom samrådsförfarandet skapas alltså ett för alla medverkande stater
gemensamt arbetsprogram, baserat på vad som är praktiskt möjligt med
hänsyn till de resurser som erbjuds och efterfrågas inom samarbetets ram.
Grundläggande för samarbetet är således att det bygger på unilaterala
presentationsdokument, vilka efter diskussion och inbördes avstämningar
formaliseras i bilaterala överenskommelser som förverkligas i multilateralt
samarbete med såväl NATO-statema som med andra partnerländer.
Sverige undertecknade Ramdokumentet den 9 maj 1994. Ett
Prop. 1995/96:37
14
övergripande och långsiktigt mål för Sveriges deltagande i Partnerskap Prop. 1995/96:37
för fred är att bidra till skapande av en ny säkerhetsordning i Europa.
Enligt presentationsdokumentet, som Sverige överlämnade i samband med
undertecknandet av ramdokumentet i maj 1994, är Sverige berett att bidra
med sin erfarenhet från det fredsbevarande området och andra områden,
som t.ex. räddningstjänstverksamhet. Det svenska samarbetet
konkretiseras i ett individuellt partnerskapsprogram (IPP) mellan Sverige
på den ena sidan och NATO-statema på den andra. Programmet kommer
att uppdateras årligen. Det IPP som är gällande för tillfället godkändes av
regeringen den 11 augusti 1994 och trädde i kraft den 26 augusti 1994.
Sverige deltog under hösten 1994 i två större övningar inom
Partnerskap för fred, Cooperative Venture och Cooperative Spirit.
Cooperative Venture var en marinövning och ägde rum första veckan i
oktober längs Norges atlantkust och i Skagerrak. Sverige deltog med fyra
fartyg och en helikopter, övningen syftade till att träna uppgifter som kan
bli aktuella i fredsbevarande operationer, t.ex. sanktionsövervakning.
Cooperative Spirit ägde rum i slutet av oktober i Holland. Till den
övningen sände Sverige ett kombinerat kompani, bestående av en
jägarpluton, en kustjägarpluton och en närskyddspluton Det huvudsakliga
syftet med Cooperative Spirit var att bidra till utvecklandet av en
gemensam syn på hur förband skall uppträda i fredsbevarande
operationer.
Under år 1995 har Sverige deltagit i ytterligare övningar inom
Partnerskap för fred, varav Cooperative Jaguar och Cooperative Challenge
har varit de största. Cooperative Jaguar var en övning med armé-,
marin- och flygförband som hölls i Danmark de första veckorna i
oktober. Sverige deltog dels i flygdelen med ett transportflygplan och en
helikopter, dels i marindelen med tre robotbåtar och en helikopter. Syftet
med övningen var att främja ömsesidig förståelse mellan NATO-ländema
och partnerstaterna rörande fredsbevarande insatser, räddningsövningar
och humanitära insatser. Cooperative Challenge ägde rum i Tjeckien i
slutet av september och början av oktober. Till övningen, som var en
stabsövning, sände Sverige 15 officerare. Övningen syftade till att samöva
en integrerad brigadstab med fredsbevarande uppgifter
En planeringsövning i PFF:s anda genomförs i Sverige under år 1996
och under år 1997 avses Sverige att vara värd för tre PFF-övningar med
förband.
I januari 1995 inleddes en ny delprocess inom Partnerskap för fred som
benämns Defence Planning and Review Process och som syftar till att
öka möjligheten till samverkan mellan NATO- och partnerstyrkoma
(interoperabiliteten) Genom denna planerings- och översynsprocess vill
NATO skapa en grund för att identifiera och bedöma de styrkor och
resurser som länderna inom Partnerskap för fred kan komma att
tillhandahålla för multinationella fredsbevarande övningar, annan
utbildning och insatser tillsammans med NATO-styrkor. Sverige har för
avsikt att delta i processen t o m. år 1996 i den utsträckning som
motiveras av vårt intresse att främja en effektiv samverkan för
fredsbevarande verksamhet, räddningstjänst och humanitära insatser.
15
Genom PFF-avtalet regleras den rättsliga statusen för de deltagande
staternas i Partnerskap för fred styrkor när de befinner sig på annan
deltagande parts område. Avtalet reglerar inte beslut att sända och ta
emot styrkor utan de besluten kommer även fortsättningsvis att göras till
föremål för särskilda avtal mellan berörda stater.
PFF-avtalet, som ingås mellan de stater som är medlemmar i NATO
och övriga stater som deltar i Partnerskap för fred, innehåller sex artiklar.
Genom artikel 1 stipuleras att om inte annat föreskrivs i avtalet eller
eventuella tilläggsprotokoll, skall alla parter i avtalet tillämpa
bestämmelserna i avtalet mellan parterna i Nordatlantiska fördraget om
status för deras styrkor (NATO SOFA)
NATO SOFA är en överenskommelse som varit gällande mellan
NATO-statema sedan år 1951 och som reglerar den rättsliga statusen för
ett NATO-lands styrkor när de befinner sig inom ett annat NATO-lands
territorium. Avtalet innehåller 20 artiklar. NATO SOFA är skriven att
gälla för gemensamma övningar samt styrkors längre stationeringar på
annat NATO-lands territorium. Samarbetet inom ramen för Partnerskap
för fred avser emellertid ett samarbete för gemensamma övningar för
fredsfrämjande verksamhet, insatser på det humanitära området och
räddningsinsatser. Sverige har anslutit sig till PFF-samarbetet för att
tillsammans med övriga deltagarländer förstärka förmågan att genomföra
nämnda operationer. De gemensamma övningar som hålls inom PFF-
samarbetet är i tid begränsade till högst någon vecka per övning.
Samarbetet inom ramen för Partnerskap för fred har således sådan
karaktär att de bestämmelser i avtalet som tar sikte på längre tids
stationering på annan stats territorium saknar relevans för svenskt
vidkommande.
Till PFF-avtalet finns vidare fogat ett tilläggsprotokoll.
PFF-avtalet respektive tilläggsprotokollet träder i kraft 30 dagar efter
det att tre signatärstater har deponerat sina ratifikations-, godtagande-,
eller godkännandedokument hos Förenta staternas regering. För varje
annan signatärstat träder avtalet i kraft 30 dagar efter dagen för
deponering av nämnda instrument.
PFF-avtalet
Ingressen
I avtalets ingress anges vilka stater som tillsammans utgör deltagande
stater i Partnerskap för fred. Vidare anges att styrkor från en part i avtalet
efter avtal kan sändas till och mottagas i en annan stats område samt
erinras det om att beslut att sända och mottaga styrkor även
fortsättningsvis skall göras till föremål för särskilda avtal mellan berörda
Prop. 1995/96:37
16
parter. Ytterligare anges i ingressen önskan att definiera statusen för Prop. 1995/96:37
styrkor när de befinner sig i annan parts område samt åberopas avtalet
mellan parterna i Nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor som
upprättades i London den 19 juni 1951.
Artikel 1
Artikeln anger att NATO SOFA utgör avtalsinnehåll.
Artikel 2
Artikeln anger att området för avtalets tillämpning är samtliga deltagande
parters territorium.
Artikel 3
I artikeln anges att vad som sägs i NATO SOFA om att krav skall
framläggas eller tvister hänskjutas till vissa namngivna organ, skall tolkas
så att berörda parter är skyldiga att förhandla inbördes utan hänvändelse
till någon utomstående myndighet
Artikel 4
Artikeln anger att avtalet kan kompletteras eller ändras i enlighet med
internationell rätt.
Artikel 5
Artikeln är uppdelad i tre punkter med bestämmelser om undertecknande,
ratificering och ikraftträdande.
Artikel 6
Artikeln anger att avtalet kan sägas upp och att uppsägningen far rättslig
verkan ett år efter det att skriftlig uppsägning skett i föreskriven ordning.
Tilläggsprotokollet
Tilläggsprotokollet reglerar frågor om dödsstraff. Genom tillägget fastslås
att för det fall att en stat har domsrätt enligt avtalet skall en stat som
biträtt tilläggsprotokollet inte verkställa en dödsdom mot medlem i
styrka från någon annan stat som är part i tilläggsprotokollet
17
2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 37
NATO SOFA
Prop. 1995/96:37
Artikel 1
Artikeln innehåller två punkter varav punkt 1 innehåller definitioner på
begrepp som förekommer i avtalet, t. ex. styrka, sändande stat,
mottagande stat. Punkt 2 anger att avtalet gäller för parternas lokala
myndigheter på samma sätt som det gäller för deras centrala myndigheter,
dock med förbehåll för att egendom som ägs av lokala myndigheter inte
skall betraktas som egendom tillhörig en part enligt artikel VIII (ang.
skadestånd).
Artikel II
Artikeln slår fast att den främmande statens trupper skall respektera den
mottagande statens lagar och att deltagarna i truppen skall avhålla sig
från bl. a. politisk verksamhet.
Artikel III
I artikeln görs vissa undantag från pass- och viseringsbestämmelser vid
inresa och utresa för en styrka och dess medlemmar. Vidare regleras
handhavandet vid hemsändande av främmande soldater från
mottagarlandet.
Artikel IV
Artikeln reglerar frågor om förarbevis. Det stadgas att körkort som har
utfärdats i den sändande staten skall godkännas även i den mottagande
staten.
Artikel V
Enligt artikeln skall den främmande truppen normalt bära uniform i den
mottagande staten samt skall tjänstefordon tillhörigt den sändande staten
vara försett med nationalitetsbeteckning.
Artikel VI
Artikeln ger den främmande truppen rätt att inneha och bära vapen inom
den mottagande statens territorium.
Artikel VII
Artikeln innehåller regler om straffrättslig domsrätt över dem som ingår
i den främmande styrkan. Utgångspunkten för regleringen är att staterna
har domsrätt i enlighet med respektive stats lagstiftning. Det finns dock
bestämmelser som anger att den sändande eller mottagande staten har
exklusiv domsrätt. Den sändande statens militära myndigheter har sådan
18
domsrätt beträffande brott som är straffbara enligt den statens Prop. 1995/96:37
militärlagstiftning men som inte är straffbara i mottagarlandet. Den
mottagande staten har exklusiv domsrätt i den omvända situationen.
Vidare regleras det fallet att båda staterna har jurisdiktion Den
sändande staten har domsrätt vid brott, som begåtts av en person som
ingår i truppen, mot den statens egendom, säkerhet eller styrkor. Vidare
har den sändande staten domsrätt beträffande en sådan person, för brott
som begåtts under utövning av tjänsten.
Artikeln innehåller vidare bestämmelser för samarbete mellan staterna
i fråga om utredning av brott och verkställighet av straff. Enligt punkt
7 a far den sändande staten inte verkställa ett dödsstraff i den mottagande
staten, om den staten saknar sådant straff för det aktuella brottet.
Vidare regleras frågor om domars rättskraft samt frågor om
rättssäkerhet under processer.
Ytterligare stadgas att reguljära militära förband som ingår i en styrka
har rätt att utöva polisiär myndighet i förläggningar, anläggningar och
andra utrymmen som de disponerar över. Styrkans militärpolis far vidta
alla lämpliga åtgärder för att säkerställa upprätthållandet av ordning och
säkerhet inom dessa lokaler. För anlitande av militär utanför lokalerna far
militärpolisen endast anlitas i kraft av avtal med myndigheterna i det
mottagande landet. Slutligen regleras i artikeln att varje part skall lägga
sig vinn om att införa sådan lagstiftning som anses nödvändig för att
trygga säkerhet och skydd i tillräcklig grad inom sitt territorium för
anläggningar, utrustning och dylikt.
Artikel VIII
Artikeln innehåller detaljerade bestämmelser för reglering av
skadeståndsanspråk Artikeln är uppdelad i 10 punkter, där 1-5 punkterna
avser skador under utövning av tjänst I 1 punkten finns bestämmelser om
skador på offentligt ägd egendom som används under övning.
Huvudregeln är att ingen av staterna är ersättningsskyldig mot den andra
för skador som uppkommer på sådan egendom Punkt 2 innehåller regler
om skador på annan offentligt ägd egendom. Ersättningskrav för sådana
skador avgörs genom förhandlingar mellan parterna (jämför artikel 3 i
PFF-avtalet). Ersättning utgår ej för skador som understiger ett visst
belopp. Enligt punkt 4 avstår staterna från krav mot varandra för
personskador och dödsfall. Personalens rätt till ersättning i sådana fall
bestäms av nationella regler.
Om den främmande truppen i tjänsten orsakar skada för tredje man, kan
denne yrka ersättning vid det egna landets domstolar enligt de regler som
är tillämpliga om skadan skulle ha orsakats av den mottagande statens
väpnade styrkor. Den mottagande staten utbetalar ersättningen till den
skadelidande tredje mannen. Avgörandet är bindande för den sändande
staten. Enligt särskilda regler om avräkning mellan staterna kan den
sändande staten fa svara för högst 75 procent av skadeståndet.
I punkt 6 finns bestämmelser om reglering av ersättningskrav på grund
av handlingar utanför tjänsten. Den skadelidande skall framställa sitt krav 19
till den mottagande staten som fastställer eventuell ersättning enligt den
egna lagstiftningen. Därefter underrättas den sändande staten som avgör Prop. 1995/96:37
om betalning skall ske "ex gratia". Om den skadelidande accepterar
beloppet sker betalningen av den sändande staten.
Vidare finns bestämmelser om att myndigheterna i den sändande och
mottagande staten skall samarbeta vid upptagning av bevis för en rättvis
rättegång.
Artikel IX
Artikeln innehåller bestämmelser om villkoren för vistelsen i värdlandet.
Artikeln avser bl. a. inköp av varor, sjukvård och mervärdesskatt. Enligt
punkt 5 kan den främmande styrkans personal få sjuk- och tandvård på
samma villkor som mottagarlandets personal, om sådan vård inte kan
anordnas tillfredsställande där styrkan är stationerad.
Artikel X
Artikeln stadgar att den främmande truppen inte skall anses bosatt i
värdlandet när det gäller betalning av skatt som utgår på grund av
bosättning. Personalen betalar inte skatt i mottagarlandet beträffande den
lön som utbetalas av sändarstaten.
Artikel XI
Artikeln innehåller tullbestämmelser. Huvudregeln är att den främmande
truppen lyder under den mottagande statens lagstiftning. Tullmyndigheten
i den mottagande staten har rätt att visitera den främmande personalen,
undersöka deras bagage och ta egendom i beslag. Fordon och annan
utrustning för tjänsten far dock tas in i och ut från värdlandet utan tull
Den främmande styrkan skall upprätta ett särskilt intyg beträffande sådan
utrustning, vilket skall uppvisas för tullmyndigheten i den mottagande
staten. Den främmande truppen far även ta in och föra ut personlig
utrusning samt möbler och bilar utan att betala tull Mottagarlandet skall
ordna så att drivmedel och oljor för bl.a. tjänstefordon kan levereras tull-
och skattefritt till den främmande styrkan.
Artikel XII
Artikeln innehåller bestämmelser som riktar sig till tullmyndigheterna i
den mottagande staten
Artikel XIII
I artikeln ges bestämmelser om samarbete mellan staterna när det gäller
visst utredningsarbete beträffande tull och skatt.
Artikel XIV
20
Artikeln innehåller valutaregler. Den sändande och mottagande staten kan
utfärda särskilda valutaregler för den främmande styrkan.
Prop. 1995/96:37
Artiklarna XV-XX
Dessa artiklarna reglerar frågor hänförliga till NATO-staterna och kan
inte anses ha relevans för PFF-samarbetet. Artikel XV anger att avtalet
skall gälla även om fientligheter riktas mot NATO-staterna. Artikel XVI
reglerar hur tvist om tolkning av avtal skall lösas (se ovan redogörelsen
för artikel 3 i PFF-avtalet). Artikel XVII anger att avtalet kan revideras
på begäran. Artikel XVIII innehåller ratifikationsbestämmelser. Artikel
XIX reglerar uppsägning av avtalet (jämför ovan artikel 6 i PFF-avtalet).
I artikel XX finns bestämmelser om utsträckningen av avtalets territoriella
tillämpning (jämför ovan redogörelsen för artikel 2 i PFF-avtalet)
21
Prop 1995/96:37
Regeringens förslag: PFF-avtalet och tilläggsprotokollet godkänns
med reservation när det gäller möjligheten för utländsk stat att
utöva domsrätt på svenskt territorium.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att ett statusavtal inom ramen
för Partnerskap för fred ingås av regeringen sedan riksdagen godkänt
överenskommelsen.
Remissinstanserna: Har i huvudsak godtagit utredningens förslag. Några
remissinstanser - däribland Försvarsmakten och Statens räddningsverk -
har haft invändningar mot att PFF-avtalet endast reglerar det militära
samarbetet inom Partnerskap för fred
Skälen for regeringens förslag: De gemensamma övningarna inom PFF-
samarbetet föranleder frågor om rättslig status för de deltagande staternas
styrkor. Hittills har dessa frågor inte varit reglerade i ett enhetligt avtal
mellan PFF-staterna. Vid de gemensamma övningar som förevarit inom
PFF-samarbetet har därför frågan fatt lösas från fall till fall, varvid
vanligtvis det arrangerande landet utfärdat en deklaration där det angetts
vilka rättsliga regler som skall vara gällande under övningen.
Ett så omfattande och kontinuerligt pågående samarbete som det som
äger rum inom ramen för Partnerskap för fred kräver dock att de rättsliga
frågor som uppstår till följd av samarbetet far en enhetlig och långsiktig
reglering. I syfte att åstadkomma en sådan enhetlighet och långsiktighet
i den rättsliga regleringen har NATO-staterna lagt fram det avtal och
tilläggsprotokoll som vi redogjort för i avsnitt 5.2.
Regeringen har den 25 januari 1996 beslutat att avtalet jämte
tilläggsprotokollet skall undertecknas, Fo96/56/SI, med en reservation
såvitt avser möjligheten för utländsk stat att utöva domsrätt på svenskt
territorium. Reservationen lyder enligt följande.
The Government of Sweden does not consider itself bound by Article I of the agreement
among the States Parties to the North Atlantic Treatv and the other States Participating in
the Partnership for Peace regarding the status of their Forces, to the extent that this Article
refers to the provisions of Article VII of the agreement between the Parties to the North
Atlantic Treaty regarding the status of their Forces, which gives sending States the right to
exercise jurisdiction within the territory of a receiving State, when Sweden is such a
receiving State. The reservation does not cover appropriate measures taken by the military
authorities of sending States which are immediately necessary lo ensure the maintenance
of order and security within the force
Beträffande innebörden av reservationen se vidare avsnitt 7.4.1
22
Sverige har deltagit och kommer att delta i övningar inom PFF- Prop. 1995/96:37
samarbetet. Sveriges avsikt är även att framöver stå som värd för
övningar inom ramen för detta samarbete. För Sveriges del är det därför
av stor betydelse att fa en enhetlig rättslig reglering av PFF-samarbetet.
Det av NATO-statema framlagda avtalet och tilläggsprotokollet innebär
en för Sverige godtagbar rättslig reglering av samarbetet på militär sida.
PFF-avtalet och tilläggsprotokollet innebär inte att fråga om beslut att
sända en styrka från en medlemsstat till en annan regleras utan dessa
avtal reglerar endast vad som gäller rättsligt när ett lands styrkor befinner
sig på ett annat lands territorium. Vissa remissinstanser har framhållit att
ett avtal bör omfatta även civilt samarbete. Självfallet skulle det vara en
fördel om en uttrycklig internationell reglering av allt samarbete inom
Partnerskap för fred nu kunde komma till stånd. NATO-staterna har dock
valt att för undertecknande lägga fram PFF-avtalet och tilläggsprotokollet,
vilka enligt ordalydelsen reglerar militärt samarbete. Det saknas för
närvarande möjlighet för Sverige att få till stånd ett avtal som
uttryckligen reglerar samarbetet även på civil sida. Denna brist bör dock
inte föranleda att Sverige avstår från att godkänna PFF-avtalet och
tilläggsprotokollet. Ett uteblivet godkännande skulle endast innebära att
Sverige skulle fa ett avtalslöst tillstånd såvitt avser hela PFF-samarbetet.
Dessutom kan PFF-avtalet få viss betydelse även för det civila
samarbetet. Man bör nämligen hålla i minnet att i åtskilliga stater bedrivs
sådan verksamhet som i Sverige är civil av respektive stats försvarsmakt.
Analogivis kan därför även t.ex. verksamhet på räddningstjänstens
område inom ramen för Partnerskap för fred anses reglerad i avtalet.
I PFF-avtalet - NATO SOFA - regleras, som nämnts i avnsitt 5.1, även
sådant som inte kan fa relevans i PFF-samarbetet De bestämmelser i
avtalet som reglerar annat än vad som föranleds av de övningar som
förekommer inom ramen för samarbetet Partnerskap för fred saknar därför
betydelse för svenskt vidkommande Regeringen återkommer i det
följande till vissa av dessa frågor.
Mot bakgrund av det anförda är det angeläget att Sverige godkänner
avtalet jämte tilläggsprotokollet, med reservation när det gäller
möjligheten för utländsk stat att utöva domsrätt på svenskt territorium.
PFF-avtalet och tilläggsprotokollet är av sådan betydelse att de bör
godkännas av riksdagen.
I vissa avseenden innebär bestämmelserna i PFF-avtalet att ändringar
måste göras i svensk lagstiftning Regeringen kommer i det följande att
redogöra för vilka lagändringar som erfordras.
23
I samband med ett svenskt godkännande av PFF-avtalet och
tilläggsprotokollet måste ställning tas till om de regler som Sverige på
detta sätt godkänner står i överensstämmelse med svensk lagstiftning. Om
så inte är fallet, måste övervägas vilka ändringar som bör göras i den
svenska lagstiftningen.
PFF-avtalet och tilläggsprotokollet har presenterats i avsnitt 5.2. En
genomgång av dessa dokument visar att det framför allt är på de straff-
och skadeståndsrättsliga områdena som det kan vara nödvändigt att
anpassa svensk lagstiftning till avtalens reglering. Även skyldigheten att
bereda främmande styrkor skydd för insyn i deras verksamhet kräver
lagändring, liksom immunitet och privilegier enligt avtalet såvitt avser
import och export.
Såvitt avser rätten att föra in vapen i samband med övningar i Sverige
har regeringen i proposition 1995/96:52 En ny vapenlag redan föreslagit
erforderlig lagstiftning. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 april
1996.
Åtskilliga frågor som regleras i PFF-avtalet föranleder inte någon
ändring i svensk lagstiftning. Regeringen kommer i det följande att
närmare utveckla skälen för att vi i vissa avseenden inte föreslår några
lagändringar.
Några remissinstanser, däribland Försvarsmakten, har hävdat att det
föreligger ett behov av att rättsligt reglera samtliga frågor som upp-
kommer inom samarbetet Partnerskap för fred, således även den civila
sidan av samarbetet. Även Statens räddningsverk har kritiserat att det
civila samarbetet lämnas utanför regleringen.
Såsom framhållits i det föregående har Sverige nu att ta ställning till
frågan om godkännande av PFF-avtalet och tilläggsprotokollet. I samband
härmed bör erforderliga lagändringar göras. Det saknas för närvarande
möjlighet för Sverige att fa till stånd ett internationellt avtal som
uttryckligen reglerar även samarbete på civil sida. Eftersom PFF-avtalet
i vissa avseenden - såsom framhållits i avsnitt 6 - kan fa betydelse även
för civilt samarbete bör lagändringarna dock göras på ett sådant sätt att
lagstiftningen - om inte annat är särskilt motiverat - blir tillämplig också
i fråga om civilt samarbete inom ramen för Partnerskap för fred.
24
Regeringens bedömning: Genom lagen (1994:588) om utbildning
för fredsbevarande verksamhet har regeringen bemyndigats att
sända väpnade styrkor utomlands för deltagande i utbildning för
fredsbevarande verksamhet inom ramen för internationellt
samarbete. Det finns inte behov av ytterligare lagstiftning för att
sända svenska väpnade styrkor utomlands för att delta i PFF-
övningar.
Regeringens förslag: Lagen om utbildning för fredsbevarande
verksamhet ändras så att den i fortsättningen avser utbildning för
fredsfrämjande verksamhet.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens
Utredningen har inte behandlat frågan om att utsträcka lagen till att avse
all fredsfrämjande verksamhet.
Remissinstanserna: Har inte haft något att erinra mot utredningens
bedömning. Försvarshögskolan har dock anfört att det bör övervägas att
i lagtext använda termen "fredsfrämjande" i stället för "fredsbevarande".
Skälen för regeringens bedömning och förslag: Enligt 10 kap 9 §
första stycket regeringsformen far regeringen sätta in Försvarsmakten eller
en del därav vid väpnat angrepp mot riket. I övrigt far en svensk väpnad
styrka sättas in i strid eller sändas till ett annat land endast om riksdagen
medger det (första punkten), om det är medgivet i lag som anger
förutsättningarna för åtgärden (andra punkten) eller om en skyldighet att
vidta åtgärden följder av internationell överenskommelse eller förpliktelse
som riksdagen har godkänt (tredje punkten).
Riksdagen måste således på något sätt godkänna att en svensk väpnad
styrka sänds utomlands. Enligt lagen (1992:1153) om väpnad styrka för
tjänstgöring utomlands finns möjlighet för regeringen att efter begäran av
FN eller efter beslut som fattas av OSSE ställa väpnad styrka till för-
fogande för fredsbevarande verksamhet utomlands. Denna lag har dock
inte någon relevans för PFF-samarbetet. Detta tar ju enbart sikte på
utbildning för fredsfrämjande verksamhet I 1 § lagen om utbildning för
fredsbevarande verksamhet stadgas att regeringen far sända en väpnad
styrka utomlands för att delta i utbildning för fredsbevarande verksamhet
inom ramen för internationellt samarbete. Av motiven till lagen (prop.
1993/94:244 s. 7f.) framgår att den tillkom främst för att möjliggöra ett
deltagande med svensk trupp utomlands vid övningar inom ramen för
Partnerskap för fred, utan att riksdagen skall behöva höras vid varje
tillfälle när en sådan övning blir aktuell.
Någon ytterligare lagstiftning erfordras inte såvitt avser möjligheterna
att sända svensk trupp utomlands för att delta i samarbete inom ramen för
Partnerskap för fred. Däremot bör lagen om utbildning för fredsbevarande
Prop. 1995/96:37
25
verksamhet ändras så att regeringen ges rätt att sända trupp utomlands för Prop. 1995/96:37
deltagande i utbildning inte bara för rent fredsbevarande verksamhet utan
även för annan fredsfrämjande verksamhet. De senaste åren har stora
förändringarna ägt rum i vår omvärld, varvid särskilt FN:s roll vid
internationella konflikter har stärkts. FN, vars tidigare insatser i princip
varit rent fredsbevarande vid lösning av internationella konflikter har vid
senare insatser kommit att bedriva även annan fredsfrämjande
verksamhet. Som exempel kan nämnas de senaste årens FN-insats i f.d.
Jugoslavien. Denna internationella förändring har även fatt återverkningar
i Sverige. Här kan nämnas dels riksdagens beslut med anledning av
prop. 1992/93:254 Svenskt deltagande i av FN:s säkerhetsråds beslutade
insatser för säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien, där svensk trupp
ställdes till FN:s förfogande som ett bidrag till av säkerhetsrådet beslutade
insatser för säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien (bet. 1992/93:UU35,
rskr. 1992/93:429), dels riksdagens beslut med anledning av prop
1995/96:113 Svenskt deltagande i fredsstyrka i f.d. Jugoslavien, där
svensk trupp ställdes till förfogande i en multinationell styrka (IFOR)
med uppgift att genomföra en fredsöverenskommelse mellan parterna i
konflikten i f.d. Jugoslavien (bet. 1995/96:UU4, rskr 1995/96:109). Även
övningar inom Partnerskap för fred kommer i framtiden att i större
utsträckning vara inriktade på fredsfrämjande insatser i stället för som
tidigare rent fredsbevarande insatser. Från svensk sida föreligger intresse
av att kunna delta även i dessa övningar, varför en lagändring bör göras.
Någon motsvarande ändring bör däremot inte göras i lagen om väpnad
styrka för tjänstgöring utomlands. Även i fortsättningen bör riksdagen
således i varje enskilt fall ta ställning till om svensk trupp skall sändas
utomlands för deltagande i operationer som inte är enbart fredsbevarande.
Regeringens bedömning: Gällande svensk lagstiftning om att
utländska trupper har tillträde till svenskt territorium och rätt att
vistas i landet tillgodoser de krav som samarbetet inom Partnerskap
för fred förutsätter. Någon ytterligare lagstiftning föranleds inte av
PFF-samarbetet.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning
Remissinstanserna: Statens invandrarverk har anfört att undantag från
skyldigheten att söka visum, uppehållstillstånd och arbetstillstånd inte bör
göras i form av enskilda beslut av regeringen utan att sådana undantag i
stället bör, liksom andra undantag för återkommande tillfällen, ges en
generell utformning i förordningsform - i förevarande fall
utlänningsförordningen (1989:547).
26
Skälen for regeringens bedömning: Regler om utländsk väpnad styrkas Prop. 1995/96:37
tillträde till svenskt territorium finns i olika författningar, nämligen
tillträdesförordningen (1992:118), förordningen (1982:756) om
Försvarsmaktens ingripande vid kränkning av Sveriges territorium under
fred och neutralitet, m.m. (IKFN-förordningen) och förordningen
(1994:528) om utländska besök vid Försvarsmakten och Försvarets
materielverk. Allmänna bestämmelser om utlänningars inresa, utresa och
vistelse i Sverige finns i utlänningslagen (1989:529). I lagen om skydd
för samhällsviktiga anläggningar m.m. finns regler som begränsar
utlänningars rätt att uppehålla sig inom militära skyddsområden.
Enligt huvudregeln i 4 § tillträdesförordningen krävs tillstånd för
tillträde till svenskt territorium av utländska statsfartyg, utländska
statsluftfartyg och utländska militära fordon. Utländska statsfartyg har
dock i enlighet med bestämmelserna i förordningens 3 § för genomfart
tillträde till svenskt territorialhav utan tillstånd. Utgångspunkten är att
regeringen avgör om tillstånd skall meddelas (6 §). Tillståndet skall
utverkas på diplomatisk väg. I vissa fall enligt 5 § har dock
Försvarsmakten rätt att meddela tillståndet. Det gäller bl.a. utländska
militära fordon på begäran av Generaltullstyrelsen (5 § första stycket 4).
Försvarsmakten far även på begäran av en kommun eller en statlig
myndighet som svarar för räddningstjänst meddela utländska statsfartyg,
statsluftfartyg och militära fordon tillstånd för tillträde till svenskt
territorium vid räddningsinsatser eller vid övning av sådana insatser (5
§ andra stycket).
Inom svenskt territorium far ett utländskt statsfartyg eller statsluftfartyg
endast med regeringens tillstånd bedriva skjutövningar eller andra
övningar än sådana som avses i 5 § andra stycket, om inte övningarna i
sin helhet kan genomföras inom fartyget eller luftfartyget (10 §).
Utländska militära fordon som befinner sig i Sverige efter tillstånd av
Försvarsmakten far däremot användas vid övning här utan tillstånd av
regeringen. Om besättningen från ett utländskt statsfartyg eller
statsluftfartyg, som befinner sig på svenskt territorium, lämnar fartyget
eller luftfartyget far besättningen inte utan regeringens tillstånd bära annat
vapen än blankt vapen som hör till uniformsdräkten (11 §).
Utöver de nu redovisade bestämmelserna finns i tillträdesförordningen
även särskilda stadganden för krigförande staters statsfartyg och
statsluftfartyg.
I IKFN-förordningen finns regler för den situationen att ett utländskt
statsfartyg, statsluftfartyg eller militärt fordon befinner sig på svenskt
territorium utan att bestämmelserna i tillträdesförordningen har iakttagits.
I sådana fall har Försvarsmakten till uppgift att upptäcka och avvisa
kränkningar av svenskt territorium (3 § 1). Enligt 11 § far inte militär
personal bära uniform inom Sveriges landområde utan tillstånd av
Försvarsmakten. Om ett utländskt militärt fordon påträffas inom svenskt
territorium utan att ha rätt att vara där, skall det hållas kvar. Om personal
som medföljer fordonet saknar rätt att inresa till eller vistas i riket, skall
personalen omhändertas och avväpnas. Förhållandet skall anmälas till
närmaste polismyndighet. 27
Enligt 1 § förordningen om utländska besök vid Försvarsmakten och
Försvarets materielverk skall Försvarsmakten ha Försvarsdepartementets Prop. 1995/96:37
tillstånd innan myndigheten anordnar besök av en utlänning vid vissa
staber och förband. Tillstånd krävs också, om utlänningen skall tjänstgöra
i en befattning vid en svensk militär enhet. Tillstånd behövs dock inte,
om besöket är föranlett av att utlänningen exempelvis skall förbereda,
delta i eller följa upp verksamhet inom ramen för överenskommelser
mellan Sverige och andra stater om samarbete inom försvarets område.
Allmänna bestämmelser om krav för utlänningars vistelse i Sverige
finns i 1 kap. utlänningslagen. Kraven avser pass (2 §), visum (3 §),
uppehållstillstånd (4 §) och arbetstillstånd (5 §). I samtliga fall far
regeringen föreskriva undantag från kraven. Det erfordas således ingen
ändring i utlänningslagen för att Sverige skall kunna uppfylla PFF-
avtalets krav på utländska truppers vistelse i Sverige. Övningar som
kommer att hållas i Sverige inom ramen för Partnerskap för fred kommer
att vara fa till antalet och omfatta högst någon vecka per övning. Vid
dessa förhållanden finner regeringen inte skäl att införa särskilda regler
i utlänningsförordningen utan det torde vara mer ändamålsenligt att
regeringen fattar beslut i frågan då tillträdesfrågan avgörs. Det far således
ankomma på regeringen att besluta om erforderliga undantag från vad
som föreskrivs i utlänningslagstiftningen.
Någon ytterligare lagstiftning erfordras således inte såvitt avser
möjligheten att mottaga utländska förband i Sverige för att delta i
samarbete inom ramen för Parnerskap för fred.
7.4.1 Sverige såsom mottagande stat
Regeringens forslag: Sverige reserverar sig mot bestämmelserna
i avtalet om rätten för en sändande stat att utöva sin domsrätt på
den mottagande statens territorium, med undantag av sådana
åtgärder som är omedelbart nödvändiga för att upprätthålla ordning
och säkerhet inom styrkan.
Åtal mot en medlem av den sändande statens styrka, eller mot en
annan person som omfattas av avtalet, för gärning som begåtts i
Sverige skall fa väckas endast efter förordnande av regeringen
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att en ny bestämmelse införs
i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall av innebörd
att immunitet skall gälla för den främmande statens personal i enlighet
med innehåll i avtal som är i kraft i förhållande till Sverige
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt
utredningens förslag eller lämnat det utan erinran.
Skälen for regeringens förslag:
Gällande rätt
Bestämmelser om tillämpligheten av svensk strafflag i internationella
sammanhang finns i 2 kap. brottsbalken. Beträffande brott som begåtts i
Sverige föreskrivs i 2 kap. 1 § brottsbalken att det i sådana fall skall
dömas efter svensk lag och vid svensk domstol. Denna regel gäller
oavsett gärningsmannens nationalitet. Enligt 2 kap. 7 § brottsbalken skall
emellertid i fråga om svensk lags tillämpning och svensk domstols
behörighet iakttas de begränsningar som följer av allmänt erkända
folkrättsliga grundsatser eller, enligt vad därom är särskilt stadgat, av
överenskommelse med främmande makt. Detta innebär att straffrättslig
immunitet som följer av folkrätten och är så etablerad att den kan sägas
utgöra en erkänd folkrättslig grundsats skall tillämpas direkt av svenska
domstolar. I andra fall måste bestämmelserna om immunitet ha
genomförts i svensk rätt för att vinna beaktande i Sverige.
Bestämmelser om immunitet på grund av internationella avtal som
Sverige har anslutit sig till finns bl.a. i lagen (1976:661) om immunitet
och privilegier i vissa fall. Lagen föreskriver immunitet för bl.a.
främmande staters beskickningar och beskickningsmedlemmar.
Som en ytterligare begränsning av möjligheten att lagfora brott
begångna i Sverige har för vissa fall föreskrivits krav på tillstånd för åtal
Enligt 2 kap. 5 a § tredje stycket brottsbalken far, om fråga om ansvar
för en gärning prövats genom dom meddelad i en främmande stat, åtal för
gärningen inte väckas i Sverige utan förordnande av regeringen eller den
regeringen bemyndigat därtill. Ett sådant bemyndigande har lämnats till
Riksåklagaren i förordningen (1993:1467) med bemyndigande för
Riksåklagaren att förordna om väckande av åtal i vissa fall
Vidare föreskrivs i 2 kap. 7 a § brottsbalken att om en utlänning begått
brott i utövningen av tjänst eller uppdrag som innefattat allmän ställning
hos annan stat eller mellanfolklig organisation, far åtal väckas endast efter
förordnade av regeringen. Detta gäller dock inte om gärningsmannen
genom vilseledande uppgifter, förklädnad eller på annat sätt sökt dölja i
vilken egenskap han har handlat. Bestämmelsen torde bl a ta sikte på
medlemmar i en främmande stats militära styrka.
Även en främmande stat kan enligt sin lagstiftning ha domsrätt
beträffande gärningar som har förövats i Sverige. Detta leder normalt inte
till någon konflikt mellan rättssystemen eftersom varje stat som regel
endast kan utöva sin domsrätt inom det egna territoriet. Detta följer av
staternas suveränitet. Regeringsformen bygger således på förutsättningen
att rättskipning och förvaltning i Sverige skall fullgöras av svenska
myndigheter. Främmande länders myndigheter kan alltså inte utan vidare
utöva några maktbefogenheter på svenskt territorium. Detta gäller även
om maktutövningen riktar sig mot det egna landets medborgare.
Enligt 10 kap. 5 § fjärde stycket regeringsformen kan emellertid
riksdagen under vissa förutsättningar genom beslut överlåta
förvaltningsuppgift till bl.a. en främmande stat. Ett sådant beslut måste
fattas antingen enligt den ordning som gäller för grundlagsändring eller
Prop. 1995/96:37
29
med kvalificerad majoritet.
PFF-avtalet
Enligt artikel VII i NATO SOFA skall både den sändande staten och den
mottagande staten ha domsrätt över brott som begås av styrkans
medlemmar på den mottagande statens territorium. En stats domsrätt skall
dock vara exklusiv när det gäller sådana gärningar, inklusive
lagöverträdelser med avseende på statens säkerhet, som är straffbara
enligt den statens lagstiftning men inte enligt den andras Med
lagöverträdelser som hotar en stats säkerhet menas förräderi mot staten,
sabotage, spionage eller överträdelse av någon lag med avseende på
statshemligheter eller försvarshemligheter i den staten.
Beträffande övriga fall, där domsrätt således tillkommer båda staterna,
föreskrivs i artikeln att militärmyndigheterna i den sändande staten skall
ha företräde att utöva sin domsrätt när det gäller brott med avseende
uteslutande på den statens egendom och säkerhet eller brott, som riktar
sig uteslutande mot egendom tillhörig en annan medlem i en styrka eller
civil personal från den staten eller anhöriga eller mot deras person, samt
beträffande lagöverträdelser, som härrör från någon handling eller
underlåtenhet som begåtts vid tjänsteutövning. I fråga om varje annan
lagöverträdelse gäller enligt artikeln att den mottagande staten skall ha
företräde till att utöva sin domsrätt.
I artikeln sägs vidare att myndigheterna i den stat som har företräde till
att utöva domsrätt skall välvilligt behandla en begäran från
myndigheterna i den andra staten att avstå från sin rätt om denna andra
stat anser att ett sådant avstående skulle vara av särskild betydelse.
När någon ställts inför rätta i enlighet med bestämmelserna i artikeln
av den ena statens myndigheter och blivit frikänd eller dömd och avtjänar
eller har avtjänat sitt straff eller blivit benådad far han, enligt punkten 8,
inte lagforas på nytt för samma förseelse inom samma territorium av en
annan parts myndigheter. Detta skall dock inte hindra att de militära
myndigheterna i den sändande staten från att åtala en medlem av sin
styrka för någon överträdelse av disciplinära regler som hänger samman
med gärningen
Enligt punkten 9 i artikeln skall, när en medlem av en styrka eller dess
civila personal eller anhöriga åtalas under en mottagande stats domsrätt,
den misstänkte ha vissa närmare angivna grundläggande rättigheter inom
ramen för förfarandet.
Av artikeln framgår vidare att den sändande staten, till skillnad från
andra situationer där två stater har domsrätt över samma gärning, skall ha
rätt att utöva sin domsrätt i den mottagande staten. Det skall således vara
möjligt att såväl döma till straff i den mottagande staten som att
verkställa domen där. Den enda begränsningen i detta avseende som
framgår av artikeln är att en dödsdom inte far verkställas i den
mottagande staten av den sändande statens myndigheter, om lagen i den
mottagande staten inte har dödsstraff för det aktuella fallet.
Enligt punkten 10 a skall reguljära militära förband som ingår i en
styrka ha rätt att utöva polisiär myndighet i förläggningar, anläggningar
Prop. 1995/96:37
30
och andra utrymmen som den disponerar enligt avtal med den mottagande Prop. 1995/96:37
staten. Styrkans militärpolis skall ha rätt att vidta alla lämpliga åtgärder
för att säkerställa upprätthållandet av ordning och säkerhet inom dessa
lokaler. Utanför dessa lokaler far dock, enligt punkten 10 b, militärpolis
anlitas endast med stöd av avtal med myndigheterna i den mottagande
staten.
Överväganden
Det föreliggande SOFA är ursprungligen avsett att gälla endast mellan
medlemsstaterna i NATO. Det är således utformat för att reglera rättsliga
förhållanden inom ramen för ett betydligt mer långtgående militärt
samarbete än Partnerskap för fred. Detta präglar också innehållet i avtalet.
Sålunda måste bl.a. bestämmelserna om rätt för den sändande staten att
utöva domsrätt och verkställa domar på den mottagande statens
territorium antas ha utformats med utgångspunkt i att den sändande staten
skall ha en styrka permanent förlagd i den mottagande staten.
Detta är emellertid inte avsikten med PFF. För Sveriges del kan PFF-
samarbetet på sin höjd antas föranleda någon enstaka övning per år och
varje övning kan beräknas pågå högst ett par veckor. Vid sådant
förhållande kan den sändande staten knappast ha något behov av att utöva
domsrätt på svenskt territorium. Eventuella brott som begåtts av en
styrkas medlemmar på den mottagande statens territorium och som faller
under den sändande statens domsrätt kan i stället beivras efter att styrkan
återvänt.
Att i svensk lag ge en främmande stat rätt att på svenskt territorium
svara för sådan ingripande myndighetsutövning som straffrättskipning
innebär skulle vidare kräva långtgående lagstiftningsåtgärder. Sådana kan
knappast anses vara motiverade enbart på grund av den begränsade
funktion som NATO SOFA har att fylla inom ramen för Partnerskap för
fred.
Det kan därutöver tilläggas att utövandet av en sådan domsrätt skulle
kunna komma i konflikt med svensk grundlag. I artikeln finns nämligen
inte någon bestämmelse som hindrar den sändande staten från att under
utövande av sin domsrätt döma till dödsstraff; artikeln innehåller endast
förbud mot verkställighet av sådana straff på den mottagande statens
territorium. Redan meddelandet av en dödsdom på svenskt territorium far
emellertid anses strida mot 2 kap 4 § regeringsformen enligt vilken
dödsstraff inte far förekomma.
Med hänsyn till det anförda är det regeringens uppfattning att Sverige
bör reservera sig mot bestämmelsen i artikel VII om rätt för den sändande
staten att på svenskt territorium utöva straffrättslig jurisdiktion eller att
verkställa påföljder för brott.
Ett beslut om att en främmande stats militära styrka far besöka Sverige
måste emellertid med nödvändighet anses innefatta en rätt för styrkan att
behålla sin befälsstruktur även under besöket. Däri far anses ligga att
ansvariga befäl har rätt att mot underlydande medlemmar av styrkan vidta
åtgärder för att upprätthålla ordning och säkerhet inom styrkan samt för 31
medföljande militärpolis att utöva polisiär myndighet inom
förläggningsområden och liknande. Det vore knappast möjligt att låta Prop. 1995/96:37
svenska myndigheter helt och hållet överta den uppgiften under besöket.
En sådan reservation som nyss föreslagits bör därför inte omfatta åtgärder
som behöver vidtas omedelbart för att upprätthålla ordning och säkerhet
inom styrkan. Den bör inte heller gälla den sändande statens rätt enligt
avtalet att utöva polisiär myndighet inom förläggningar och andra
utrymmen som styrkan ensam disponerar.
Rätten för den sändande statens styrka att internt utöva de befogenheter
som nu sagts far anses följa av vedertagna principer för internationellt
militärt samarbete och bör inte kräva någon uttrycklig bestämmelse i lag.
Det bör emellertid inte komma i fråga att sluta något sådant avtal som
avses i punkten 10 b om rätt för den sändande statens militärpolis att
ingripa även utanför sådana lokaler som disponeras av dess styrka. Ett
sådant avtal torde för övrigt vara att bedöma som överlåtelse av
förvaltningsuppgift enligt 10 kap. 5 § regeringsformen och kräva den
särskilda beslutsordning som föreskrivs där.
En reservation av det slag som nyss föreslagits inskränker inte den
sändande statens rätt att utöva domsrätt sedan styrkan återvänt till
hemlandet. Möjligheten att utöva domsrätten på det egna territoriet
påverkas inte av svensk lagstiftning. Någon lagstiftningsåtgärd behöver
heller inte vidtas för att den sändande statens domsrätt skall vara exklusiv
i de fall artikel VII föreskriver detta. Som ovan nämnts utgör ett av
kriterierna för exklusiv domsrätt enligt avtalet att gärningen inte är
straffbar enligt den andra statens lagstiftning. Eftersom Sverige endast
kan ha domsrätt över sådana förfaranden som är straffbara enligt svensk
rätt, blir den sändande statens domsrätt alltid exklusiv i dessa fall.
I de fall då den sändande staten enligt artikeln skall ha företräde vid
utövande av sin domsrätt kan de aktuella gärningarna vara straffbara
också enligt svensk rätt. En begränsning av möjligheten att döma till
ansvar också vid svensk domstol bör därför införas.
Utredningen har föreslagit att en ny bestämmelse skall införas i lagen
om immunitet och privilegier i vissa fall av innebörd att den sändande
statens personal skall åtnjuta immunitet och privilegier i enlighet med
innehållet i avtalet. Bestämmelsen var i första hand avsedd att medföra
straffrättslig immunitet för främmande staters styrkor avseende gärningar
begångna i Sverige under utövningen av tjänst. Emellertid innehåller
avtalet inga bestämmelser rörande detta som direkt föreskriver immunitet
I detta avseende bygger således utredningens förslag på andra
förutsättningar än de som visat sig komma att gälla Som nyss redovisats
föreskriver avtalet i stället en uppdelning av domsrätten beroende på typ
av gärning och mot vems intresse den riktat sig. I vissa fall blir den ena
statens domsrätt beroende av huruvida den andra staten utnyttjar sin
domsrätt eller inte. Detta talar för att omfattningen av den svenska
domsrätten i enskilda fall bör avgöras av regeringen. Ett ytterligare skäl
för en sådan ordning följer av bestämmelsen i avtalet enligt vilken
myndigheterna i den stat som har företräde välvilligt skall behandla en
begäran från den andra staten om att avstå från sin rätt. Denna fråga är
av sådant slag att prövningen bör ankomma på regeringen. Härutöver bör 32
beaktas att den sändande statens styrka kommer att vistas i Sverige endast
under en begränsad tid. Frågan om svensk domsrätt föreligger enligt Prop. 1995/96:37
avtalet måste därför kunna fa ett snabbt avgörande.
Med hänsyn till vad nu anförts är det enligt regeringens mening
lämpligare att möjligheten att döma till ansvar i Sverige begränsas genom
krav på tillstånd för att väcka åtal. Genom att införa ett sådant krav ges
också möjlighet att förhindra att åtal väcks i strid med artikel VII punkten
8 när den misstänkte redan lagförts i ett annat land för samma gärning.
Såvitt gäller brott som den sändande statens personal gjort sig skyldiga
till vid tjänsteutövningen föreligger redan enligt 2 kap. 7 a § brottsbalken
krav på förordnande från regeringen för att åtal skall fa väckas. Som
framgår av vad som tidigare anförts sträcker sig emellertid den sändande
statens företräde att utöva domsrätt längre än till att avse endast brott i
tjänsteutövning. Det är därför nödvändigt att i lag ytterligare reglera
frågan om väckande av åtal i nu aktuella fall. En särskild bestämmelse
om att åtal mot en medlem av en sändande stats styrka eller dess civila
personal inte far väckas utan förordnande av regeringen bör tas in i
brottsbalken. Bestämmelsen bör tas in i en särskild paragraf efter 2 kap
7a§.
Vid utövandet av svensk domsrätt bör i övrigt inga avvikande regler
gälla i fråga om förfarandet. Rättegångsbalkens bestämmelser om
förundersökning och handläggningen vid domstol far anses väl uppfylla
de grundläggade krav med avseende på den misstänktes rättigheter som
anges i artikel VII punkten 9 i avtalet.
7.4.2 Sverige såsom sändande stat
Regeringens bedömning: Brottsbalkens bestämmelser om svensk
lags tillämplighet och svensk domstols behörighet tillgodoser
behovet av domsrätt över en svensk styrka som besöker ett annat
land inom ramen för Partnerskap för fred. Bestämmelserna i avtalet
om den mottagande statens domsrätt föranleder inga särskilda
åtgärder i detta hänseende.
Utredningens bedömning överensstämmer i sak med regeringens
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna instämmer i utredningens
bedömning eller lämnar den utan erinran. Försvarsmakten påpekar dock
att det inte är tillfredsställande att, som utredningen föreslår, enbart förlita
sig på 2 kap. 3 § 2 brottsbalken vad gäller domsrätten över den svenska
styrkan. I stället borde enligt Försvarsmakten särskilda bestämmelser
införas, motsvarande dem som gäller för utlandsstyrkan. Uppsala
universitet har pekat på risken att svenska medborgare drabbas av
dödsstraff i en mottagande stat.
33
3 Riksdagen 1995/96. I samt. Nr 37
Skälen för regeringens bedömning: Bestämmelser om svensk lags Prop. 1995/96:37
tillämplighet och svensk domstols behörighet i fråga om brott som begåtts
utomlands finns i bl.a. 2 kap. 2 och 3 §§ brottsbalken. Sverige har enligt
3 § oinskränkt domsrätt bl.a. om brottet begåtts på svenskt fartyg eller på
svenskt luftfartyg eller annars i tjänsten av befälhavaren eller någon som
tillhörde besättningen på ett sådant fartyg, om brottet begåtts av någon
som tillhör Försvarsmakten på ett område där en del av Försvarsmakten
befann sig, om brottet begåtts vid tjänstgöring utomlands av någon som
är anställd i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten, om brottet förövats mot
Sverige, eller om det lindrigaste straff som i svensk lag är föreskrivet för
brottet är fängelse i fyra år. I fall som inte omfattas av 3 § har Sverige
enligt 2 § domsrätt beträffande brott som begåtts utomlands av svenska
medborgare eller utlänningar bosatta i Sverige under förutsättning att
gärningen är straffbar också enligt lagen på gärningsorten eller, om
brottet begåtts på ett område som inte tillhör någon stat, fängelse kan
följa på brottet enligt svensk lag.
Av de angivna bestämmelserna torde följa att Sverige har domsrätt över
i stort sett samtliga fall som i praktiken kan tänkas uppkomma i samband
med en övning. Vad som möjligen kan falla utanför är något mindre
allvarligt brott som begåtts utanför tjänsten och som inte är straffbart
enligt lagen på gämingsorten. I sådana fall torde det ofta vara möjligt att
i stället vidta någon disciplinär åtgärd. Enligt regeringens bedömning
finns det därför inte anledning att på grund av artikel VII utvidga den
svenska kompetensen.
Enligt 2 kap. 5 § andra stycket brottsbalken far åtal inte väckas för
brott som förövats utomlands utan förordnande av regeringen eller den
regeringen bemyndigat. Emellertid föreskrivs undantag från denna
bestämmelse bl.a. för det fall att brottet begåtts av någon som tillhör
Försvarsmakten på ett området där avdelning av Försvarsmakten befann
sig. Det kan med hänsyn härtill ifrågasättas om det finns tillräckliga
bestämmelser för att kunna tillförsäkra den mottagande staten företräde
att utöva sin domsrätt i enlighet med artikel VII i avtalet. I den mån den
mottagande staten vill använda sin företrädesrätt att utöva domsrätt, måste
initiativ till detta tas omedelbart medan den misstänkte ännu finns kvar
på den mottagande statens territorium. Vid sådant förhållande torde en
eventuell konkurrerande svensk domsrätt inte utgöra något hinder. I 2
kap. 5 a § finns bestämmelser som begränsar möjligheten att senare väcka
åtal även i Sverige för samma gärning. Enligt regeringens mening är det
inte påkallat att tillskapa någon ytterligare reglering
I de fall den mottagande staten med stöd av avtalet utövar sin domsrätt
mot en medlem av en svensk styrka, kommer lagen i den staten att
tillämpas och påföljder utdömas som föreskrivs däri. Bland de stater som
är aktuella att ingå i Partnerskap för fred finns sådana som alltjämt
använder sig av dödsstraff. Det finns inget formellt hinder i avtalet mot
att någon ur den sändande statens personal ådöms dödsstraff i den
mottagande staten. Enligt det i avsnitt 5.2 nämnda tilläggsprotokollet far
emellertid ett sådant straff inte verkställas med avseende på någon
medlem av en styrka eller dess civila personal och deras anhöriga från 34
någon stat som också är part i tilläggsprotokollet. Det står dock klart att
inte samtliga PFF-stater kommer att ansluta sig till tilläggsprotokollet. Prop. 1995/96:37
Såsom påpekats av Uppsala universitet kan alltså inte uteslutas att
svenska medborgare som deltagit i en PFF-övning i ett främmande land
ådöms dödsstraff för en gärning som begåtts utanför tjänsten. Situationen
är emellertid i princip inte annorlunda än när svenskar i andra
sammanhang fullgör offentliga uppdrag utomlands utan att åtnjuta full
immunitet. Risken att en svensk medborgare skall ådömas dödsstraff
utomlands har därvid inte ansetts utgöra något hinder mot svensk
medverkan i internationellt samarbete. Denna risk skall heller inte
överdrivas. Sådant straff kan i allmänhet komma i fråga endast för
utomordentligt grova brott och i många länder som formellt har dödsstraff
leder dessa sällan till verkställighet. Regeringen finner med hänsyn härtill
att endast det förhållandet att dödsstraff alltjämt tillämpas i en del av
PFF-statema inte bör utgöra något hinder mot ett fullt deltagande i
samarbetet. Mot bakgrund av bestämmelserna i avtalet om fördelning av
domsrätt måste emellertid, inför varje övning i ett främmande land,
övervägas om rättssäkerheten i den staten håller tillräckligt hög standard
för att garantera att styrkans medlemmar inte löper oacceptabla risker, om
de skulle bli misstänkta för brott
7.4.3 Frågor om internationell rättshjälp m.m.
Regeringens bedömning: Befintlig lagstiftning om internationell
rättshjälp m.m. far anses vara tillfyllest för ratifikation av avtalet
med avseende på dess bestämmelser om ömsesidigt bistånd med
anhållanden, utredning, bevisupptagning etc
Utredningens bedömning: Utredningen har av tidsskäl avstått från att
närmare analysera frågan.
Remissinstanserna har inte särskilt berört de aktuella frågorna. Uppsala
universitet har dock påpekat att utlämning enligt svensk rätt inte far ske
av någon som kan förväntas bli dömd till döden samt ifrågasatt om inte
utredningen i anledning härav bort diskutera behovet av en svensk
reservation till avtalet.
Skälen for regeringens bedömning: Enligt artikel VII punkten 5 a i
avtalet skall myndigheterna i de mottagande och de sändande staterna
bistå varandra med att anhålla medlemmar av en styrka eller dess civila
personal eller anhöriga inom den mottagande statens territorium och med
att överlämna dem till den myndighet som har domsrätt i enlighet med
de övriga bestämmelserna i avtalet Av punkten 5 c följer dock att en
anklagad medlem av en styrka eller dess civila personal över vilken den
mottagande staten skall utöva domsrätt skall, om han är i den sändande
statens förvar, kvarstanna där tills åtal väckts mot honom av den
mottagande staten.
35
I punkten 6 a föreskrivs bl.a. att myndigheterna i de mottagande och Prop. 1995/96:37
sändande staterna skall bistå varandra med utförande av all nödvändig
utredning av lagöverträdelser och upptagning och sammanställning av
bevisning inklusive beslagtagande av, och i förekommande fall,
överlämnande av föremål som sammanhänger med överträdelsen. För
sistnämnda fall far ställas villkor om återlämnande.
Den rätt som tillkommer den sändande statens militära myndigheter att
upprätthålla ordningen och lydnaden inom styrkan, och som beskrivits
under avsnitt 7.4.1, far anses innefatta möjlighet att även tvångsvis
återbörda styrkans medlemmar och dess civila personal till hemlandet
under övningen eller vid dess slut. Med hänsyn härtill bör ett
överlämnande av en person som tillhör styrkan från svensk myndighet till
styrkan när denna befinner sig i Sverige jämställas med en utlämning till
den sändande staten.
Bestämmelser om utlämning för brott finns såvitt avser de övriga
nordiska länderna i lagen (1959:254) om utlämning för brott til)
Danmark, Finland, Island och Norge (nordiska utlämningslagen) och
såvitt avser övriga länder i lagen (1957:668) om utlämning för brott
(utlämningslag). Enligt utlämningslagen far utlämning ske av en person
som i ett främmande land är misstänkt, tilltalad eller dömd för en där
straffbelagd gärning. Den gärning för vilken utlämning begärs skall
motsvara brott enligt svensk lag för vilket är föreskrivet fängelse i minst
ett år. Utlämning far dock inte ske för brott som avses i 21 kap
brottsbalken eller i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Detta innebär
att utlämning inte kan ske för typiska brott mot militär lagstiftning, såsom
ordervägran, rymning etc. Ytterligare ett antal hinder mot utlämning
föreskrivs i utlämningslagen, bl.a. far utlämning inte ske för politiska
brott, om den som begärs utlämnad riskerar förföljelse i hemlandet, om
utlämning skulle strida mot humanitetens krav eller om den som begärs
utlämnad riskerar att straffas med döden
Framställning om utlämning skall ges in till Utrikesdepartementet. Den
skall göras på diplomatisk väg om inte Sverige i förhållande till den
främmande staten har överenskommit att tillämpa en annan ordning.
Utlämning beslutas av regeringen efter inhämtande av yttrande från
Riksåklagaren. Om den som begärs utlämnad inte har samtyckt till
utlämning, skall frågan om utlämning lagligen kan ske prövas av Högsta
domstolen. I samband med ett beslut om utlämning far regeringen även
förordna att föremål som tagits i beslag skall överlämnas till den
främmande staten. I ett ärende om utlämning gäller samma regler om
tvångsmedel som i brottmål. Den som begärs utlämnad kan alltså bli
föremål för häktning och anhållande i enlighet med bestämmelserna
därom i rättegångsbalken. Dessutom föreskrivs i utlämningslagen att den
som i främmande stat är misstänkt, tilltalad eller dömd för brott, som
enligt lagen kan föranleda utlämning, far på begäran av myndighet i den
främmande staten eller med anledning av en där utfärdad efterlysning
omedelbart anhållas eller åläggas reseförbud eller anmälningsskyldighet
av åklagare.
Den nordiska utlämningslagen ger möjlighet att utlämna i vidare 36
omfattning än utlämningslagen, bl.a kan utlämning ske även för militära
brott. Utlämning far i vissa fall beslutas av åklagare eller av Prop. 1995/96:37
Riksåklagaren och i övriga fall av regeringen. Yttrande från Högsta
domstolen behöver inhämtas endast om regeringen skall besluta och
endast om det finns särskilda skäl. Tvångsmedel får användas i samma
omfattning som enligt utlämningslagen.
Genom reglerna i lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk
domstol (bevisupptagningslagen) kan alla sorters bevis som är tillåtna
enligt svensk rätt tas upp på begäran av en utländsk domstol. Genom en
lagändring, som trädde i kraft den 1 januari 1996, kan enligt 1 §
bevisupptagningslagen bevisupptagning även ske bl a. på begäran av
annan som enligt en internationell överenskommelse som är bindande för
Sverige far göra en sådan framställning (prop. 1995/96:4, bet
1995/96:JuU3, rskr. 1995/96:20, SFS 1995:1227). Som villkor för att
bevisupptagning i brottmål skall ske gäller enligt 1 § att den brottsliga
gärningen skall motsvara brott enligt svensk lag. Vidare gäller vissa
undantag för det fall den brottsliga gärningen har karaktär av politiskt
brott.
I lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på begäran av
främmande stat (tvångsmedelslagen) finns bestämmelser om bl a. beslag
och husrannsakan för bevisändamål. Framställning om en sådan åtgärd far
göras av myndighet i en främmande stat. Genom en hänvisning till vissa
bestämmelser i utlämningslagen gäller vissa villkor för att en
framställning från främmande stat skall kunna bifallas. I fråga om
framställning från annan stat än Danmark, Finland, Island eller Norge
gäller t.ex. att åtgärd inte far vidtas om den brottsliga gärningen inte
motsvarar brott, för vilket enligt svensk lag är stadgat fängelse i mer än
ett år. En sådan framställning får heller inte bifallas om gärningen nämns
i de föreskrifter i 16 kap brottsbalken som avser brott av krigsman eller
i 21 kap brottsbalken eller i lagen om totalförsvarsplikt, såvida inte
gärningen också innefattar brott för vilket utlämning far ske Beslut om
att ett föremål skall överlämnas fattas av regeringen. Enligt 4 §
tvångsmedelslagen far ett beslut om överlämnande förenas med förbehåll.
Av redogörelsen framgår att gällande bestämmelser om internationell
rättshjälp torde göra det möjligt att tillmötesgå de flesta framställningar
om anhållande och utlämning av en medlem av den sändande statens
styrka till den statens myndigheter eller om utredning, bevisupptagning
eller överlämnande av beslagtagna föremål. Emellertid är det också
möjligt att tänka sig fall som formellt omfattas av de angivna
bestämmelserna i artikel VII, men där gällande lagstiftning inte ger
utrymme att gå myndigheterna i den främmande staten till mötes. Den
situation som ligger närmast till hands i detta hänseende är att
myndigheterna i ett utomnordiskt land begär att medlem av en styrka som
i Sverige gjort sig skyldig till något militärt brott, som t.ex. rymning,
skall anhållas och överlämnas till myndigheterna. Som framgår av
redogörelsen för utlämningslagen skulle en sådan begäran inte kunna
beviljas.
Såsom anförts i avsnitt 7.4.1 måste emellertid vid en bedömning av
behovet av lagstiftning i anledning av avtalet beaktas att detta 37
ursprungligen är avsett för ett betydligt längre gående militärt samarbete
än Partnerskap för fred. Vidare måste beaktas att sedan avtalet tillkom Prop. 1995/96:37
betydande förändring har skett i många länder av karaktären hos den
militära utbildningen. Således har en strikt lydnadsplikt grundad på
omfattande bestraffningsmöjligheter ersatts av ett mera
anställningsliknande förhållande mellan befäl och underlydande. På grund
härav och med hänsyn till de förhållandevis korta tidsperioder som ett
främmande lands styrka kan antas komma att vistas i Sverige torde de
formella inskränkningar som gäller beträffande exempelvis militära brott
i reglerna om internationell rättshjälp i praktiken ha mycket liten
betydelse. Regeringen anser till följd härav att någon utvidgning av
bestämmelserna om internationell rättshjälp inte är påkallad i anledning
av avtalet.
När svensk styrka befinner sig på en annan stats territorium torde inte
föreligga några hinder för styrkan att samarbeta med den statens
myndigheter på sätt som föreskrivs i artikel VII punkterna 5 och 6 a. Om
en medlem av styrkan gör sig skyldig till brott över vilket den
mottagande staten har domsrätt enligt avtalet, bör denne alltså överlämnas
till myndigheterna i den staten om en begäran därom görs. Ett sådant
överlämnande bör inte vara att jämställa med utlämning, eftersom den
som överlämnas redan befinner sig på den främmande statens territorium.
På motsvarande sätt bör utredning kunna genomföras och föremål kunna
ställas till förfogande för beslag av den mottagande statens myndigheter
om detta begärs. Några lagstiftningsåtgärder i dessa hänseenden är enligt
regeringens mening inte erforderliga
Regeringens förslag: I lagen (1994:588) om utbildning för
fredsbevarande verksamhet införs en ny bestämmelse rörande
skadeståndsfrågor. Den nya bestämmelsen innebär att svenska
staten i stället för den utländska personen skall ersätta skador som
uppkommer i samband med utbildningen och som den utländska
personen annars skulle ha varit skadeståndsskyldig förenligt svensk
lag.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Utredningen har emellertid även föreslagit att svenska staten
skall svara för kostnader för skador som medlemmar ur de utländska
styrkorna vållar utanför tjänsteutövningen
Remissinstanserna: Kammarkollegiet har väckt vissa frågor i anslutning
till 17 § trafikskadelagen (1975:1410). Försvarsmakten har haft vissa
invändningar mot förslaget, vilka framgår av deras yttrande, se
underbilaga till bilaga 3. Statens järnvägar har hemställt att staten ställer
garantier för de kostnader som kan uppstå hos myndigheter och statliga
verk med anledning av uppkomna skador. Några remissinstanser,
38
däribland Riksåklagaren, har ifrågasatt betänkandets förslag att svenska Prop. 1995/96:37
staten skall stå för kostnader för skador som medlemmar i de utländska
styrkorna vållar utanför tjänsteutövningen.
Skälen for regeringens förslag: För svenskt vidkommande gäller som
huvudregel att behörig domstol i tvistemål är den inom vilkens domkrets
svaranden bor stadigvarande. Om målet gäller skadestånd, är också
domstolen i den ort där den skadegörande handlingen företogs eller där
skada uppkom behörig. Denna regel gäller oberoende av skadevållarens
medborgarskap. En utländsk medborgare som under tillfällig vistelse här
i landet vållar en personskada kan alltså av den skadelidande stämmas
in till domstolen i den ort där den skadegörande handlingen utfördes.
Genom olika internationella avtal har säkerställts att svaranden kan delges
domstolshandlingar såsom förelägganden, kallelser till förhandlingar etc.
även om han inte längre är kvar i Sverige På samma sätt har länder
också träffat överenskommelser som skall möjliggöra verkställighet av
domar från ett annat land.
Av allmänna folkrättsliga grundsatser följer att en stat i princip inte är
skyldig att svara vid domstol i ett annat land. En talan mot en utländsk
stat kan därför avvisas av domstolen utan att någon prövning av
sakfrågan görs. En domstol som enligt vad som redogjorts för i det
föregående är behörig att pröva ett skadeståndsanspråk med
internationella inslag - skadevållaren är t.ex. utländsk medborgare utan
hemvist här i landet - måste också ta ställning till vilket lands
skadeståndsregler som skall tillämpas på de olika momenten i målet,
vilken grad av oaktsamhet som skall krävas för skadeståndsskyldighet,
vad skadeersättning far avse, vilket belopp som skall bestämmas etc. I
vissa fall - främst när det rör sig om skadestånd i avtalsförhållanden eller
när ansvarsförsäkringar kommer in i bilden - kan det finnas en uttrycklig
överenskommelse om vilket lands lag som skall tillämpas på tvisten. I de
flesta fall avgörs frågan enligt den internationella privaträttens icke
lagreglerade principer. Dessa kan enkelt uttryckt sägas innebära att det
vanligtvis är lagen i det land där den skadebringande handlingen företogs
som skall tillämpas. Om en svensk medborgare skadar en annan svensk
medborgare under vistelse utomlands, kan det emellertid i vissa fall ligga
nära till hands för en svensk domstol som skali pröva saken att i stället
tillämpa svensk rätt.
Utanför kontraktsförhållanden kan skadeståndsfrågor i samband med
försvarsövningar mellan flera länder delas upp i två huvudgrupper:
ersättning för skador under övning, dvs. under utövningen av tjänst, och
ersättning för skador under annan tid Inom dessa huvudgrupper kan en
indelning göras i fall där den skadelidande är en annan samarbetande stat
och fall där den skadelidande är en utomstående, dvs. s.k.
tredjemansskador. PFF-avtalet innehåller detaljerade bestämmelser om
detta. Innehållet i artikel VIII i NATO SOFA har behandlats i avsnitt 5.2.
39
Skador hos annan samarbetande stat under övning
PFF-avtalet skiljer i denna del på skador som under övning vållats på
egendom som används av styrkorna, på skador som under övning vållats
på annan egendom som tillhör part samt på skador eller dödsfall som
under övning drabbat medlem i en styrka. Såvitt avser skador på
egendom som styrkorna använder under övning avstår staterna från att
kräva ersättning av varandra för detta Detsamma gäller för skador och
dödsfall som drabbar medlemmar i styrkorna. Fråga om ersättning för
skador som under övning vållats på annan egendom som tillhör en part
skall avgöras genom förhandlingar mellan berörda stater utan
inblandning av utomstående part.
PFF-avtalets reglering i dessa avseenden kräver inga svenska
lagstiftningsåtgärder.
Skador hos tredje man
Ersättning förtredjemansskador som uppstått under övning regleras enligt
PFF-avtalet i första hand av den mottagande staten. Denna lösning är
naturlig eftersom en främmande stat i princip inte är skyldig att svara i
en process inom den mottagande statens territorium PFF-avtalet
innehåller vidare regler för de regresskrav som kan uppstå mellan staterna
med anledning av ersättningar för dessa skador. Beträffande innehållet i
reglerna hänvisas till avsnitt 5.2.
Beträffande tredjemansskador orsakade av den främmande truppen
utanför tjänsten anges i artikeln ett förfarande där den sändande staten
skall avgöra huruvida man avser att ersätta dessa kostnader ex gratia.
I PFF-avtalet beskrivs, som nämnts, ingående hur skador på de
deltagande staternas egendom under övning skall regleras staterna
emellan. Detsamma gäller för skador och dödsfall som under övning
drabbar medlemmar i styrkorna. Det förhållandet att de deltagande
staterna genom att ansluta sig till PFF-avtalet förbundit sig att i vissa fall
avstå från att kräva ersättning av varandra är att se som folkrättsliga
åtaganden staterna emellan, vilka följer direkt av avtalet. Regleringen ger
därmed inte anledning till någon lagstiftningsåtgärd. Detta gäller även
beträffande de bestämmelser om regresskrav mellan staterna som gäller
direkt enligt PFF-avtalet.
Kammarkollegiet har i sitt remissvar anfört att ett tillägg bör införas
i anslutning till 17 § trafikskadelagen (1975:1410) som klargör att
bestämmelsens förbud mot avtal som inskränker rätten till
trafikskadeersättning inte skall avse PFF-avtalets regler om att de
deltagande staterna förbinder sig att avstå från anspråk. Såsom framhållits
ovan är regleringen staterna emellan i PFF-avtalet av folkrättslig karaktär
Staternas åtaganden sanktioneras därmed enligt det folkrättsliga
regelsystemet. Med hänsyn härtill bör inte något tillägg införas i
anslutning till 17 § trafikskadelagen eller några ändringar i övrigt göras
i det svenska interna rättssystemet som syftar till att reglera partemas
åtaganden enligt PFF-avtalet. Regeringen återkommer i det följande och
i författningskommentaren till 4 § lagen om utbildning för fredsfrämjande
Prop. 1995/96:37
40
verksamhet till vissa andra frågor avseende trafikskadelagen. Prop.
När det däremot gäller möjligheterna för en skadelidande tredje man att
rikta ersättningsanspråk mot svenska staten för skador orsakade av en
annan stat eller av en medlem i en utländsk styrka är situationen
annorlunda. För anspråk av detta slag krävs en rättslig grund. Regeringen
föreslår därför att den svenska statens ersättningsskyldighet gentemot
tredje man lagfästs. Utredningen har föreslagit att en sådan regel tas in
i lagen om utbildning för fredsbevarande verksamhet. Försvarsmakten har
hävdat att regleringen i stället bör ske i skadeståndslagen. Eftersom
ifrågavarande tredjemansskada för svenskt vidkommande endast kan
uppkomma då utländsk trupp befinner sig på svenskt territorium för
övning av fredsfrämjande verksamhet inom ramen för FN- eller PFF-
samarbetet, föreslår regeringen dock att regleringen tas in i lagen om
utbildning för fredsbevarande verksamhet som, enligt vad som anförts i
avsnitt 7.2, fortsättningsvis bör benämnas lagen om utbildning för
fredsfrämjande verksamhet. På motsvarande sätt regleras för övrigt i
räddningstjänstlagen (1986:1102) en liknande skyldighet för svenska
staten att ersätta en utländsk fysisk eller juridisk person för personskada
och skada på utrustning eller material som används vid en räddningsinsats
i Sverige som skett på begäran av regeringen, en kommun eller en statlig
myndighet; se 70 och 71 §§ räddningstjänstlagen. Skäl att utsträcka
svenska statens skadeståndsskyldighet, på sätt utredaren föreslagit, till att
även avse skador som vållats utom tjänsten föreligger inte med hänsyn
till den utformning som PFF-avtalets skadeståndsartikel fatt.
Den föreslagna bestämmelsen i 4 § lagen om utbildning för
fredsfrämjande verksamhet tar endast sikte på skadeståndsskyldighet
Bestämmelsen träffar därmed inte trafikskadeersättning enligt
trafikskadelagen, eftersom sådan ersättning inte betraktas som skadestånd
då den utgår på försäkringsmässig grund. Trafikskadelagen avser skador
i följd av trafik med motordrivet fordon. Ersättningssystemet bygger på
en i princip obligatorisk försäkringsplikt för fordonsägare och frågor om
vem som varit vållande till skadan är, särskilt när det gäller personskador,
av underordnad betydelse.
Enligt 3 § trafikskadelagen omfattas statligt ägda fordon inte av
försäkringsplikten. I 4 § anges vidare att regeringen kan föreskriva
undantag från försäkringsplikt beträffande motordrivet fordon som tillhör
viss främmande stat. Undantag har föreskrivits i 9 §
trafikförsäkringsförordningen (1976:359). I undantaget anges att fordon
som inte är registrerat i Sverige far föras hit och brukas i trafik här utan
svensk trafikförsäkring, om det tillhör stat som tillträtt den europeiska
konventionen den 20 april 1959 om obligatorisk försäkring mot
skadeståndsansvar. Beträffande fordon som på detta sätt undantagits från
försäkringsplikt gäller enligt 15 § trafikskadelagen att staten svarar för
den trafikskadeersättning som skulle ha utgått om försäkring funnits.
Såsom anförts i redogörelsen för NATO SOFA-regleringen (se avsnitt
5.2) är huvudprincipen för den mottagande statens ansvar i förhållande
till tredje man för skador orsakade av den främmande staten eller av
medlem av dess styrka, att tredje man skall kunna begära ersättning av
den egna staten enligt de regler som gäller för skador orsakade av den
1995/96:37
41
egna statens styrkor. Den närmast till hands liggande lösningen när det Prop. 1995/96:37
gäller trafikskador som uppkommer i samband med PFF-samarbetet, eller
i annat fall i samband med utbildning för fredsfrämjande verksamhet, är
mot denna bakgrund att staten - på sätt som gäller beträffande fordon
enligt den ovan berörda europeiska konventionen - påtar sig det ansvar
som annars åligger försäkringsanstalt. En sådan ordning bör åstadkommas
genom att ett tillägg, utgörande ett undantag enligt 4 § 1 trafikskadelagen
avseende fordon tillhöriga stat som här i landet medverkar i utbildning
för fredsfrämjande verksamhet, görs i trafikförsäkringsförordningen.
övningar i Sverige kommer att hållas vid högst något tillfälle per år
och då - som förut sagts - pågå endast någon vecka. Skäl att vid dessa
sällan förekommande och till kort tid begränsade övningar ställa garantier
för de kostnader som kan uppstå hos myndigheter och statliga verk med
anledning av uppkomna skador finner inte regeringen föreligga
Regeringens förslag: I lagen om skydd för samhällsviktiga
anläggningar m.m. införs en ny bestämmelse om främmande staters
militära styrkor. Den nya bestämmelsen innebär att område där
utländska militära styrkor bedriver övning kan förklaras som
skyddsobjekt, då styrkorna deltar i utbildning för fredsfrämjande
verksamhet inom ramen för internationellt samarbete
Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att en ny bestämmelse
införs som jämställer de utländska trupperna med Försvarsmakten vid
tillämpningen av lagen om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m
Remissinstanserna: Har inte haft något att erinra mot förslaget.
Skälen for regeringens förslag: Försvarsverksamhet i Sverige är
skyddad på olika sätt mot obehörig insyn och mot sabotage och annan
skadegörelse. Genom särskilda regler har också tillskapats ett skydd för
allmänheten så att den inte skall komma till skada till följd av militära
övningar osv. Vid sidan om reglerna i brottsbalken om spioneri, sabotage
osv. finns i lagen om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.
bestämmelser som syftar till att åtadkomma det skydd för bl.a
Försvarsmaktens verksamhet som inte ges genom annan lagstiftning. I
lagen finns särskilda bestämmelser som tar sikte på behovet av skydd för
allmänheten. Det skyddsbehov som finns för den svenska Försvarmaktens
verksamhet gör sig också gällande i fråga om utländsk militär verksamhet
som till följd av PFF-samarbetet bedrivs här i landet.
Enligt NATO SOFA artikel VII punkt 11 förbinder sig Sverige att
införa sådan lagstiftning som man anser vara nödvändig för att trygga
säkerhet och skydd i tillräcklig grad inom sitt territorium för bl.a.
42
anläggningar, utrustning och egendom. Prop. 1995/96:37
Enligt regeringens mening är det mest ändamålsenligt att i lagen om
skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. föra in en bestämmelse om
att områden där en främmande stats militära styrka bedriver övningar kan
förklaras som skyddsobjekt. På så sätt far förband ur en utländsk
försvarsmakt samma skydd som motsvarande enheter i den svenska
Försvarmakten har. Ett beslut om att ett övningsområde skall vara
skyddsobjekt innebär automatiskt förbud mot obehörigt tillträde till
området samt möjligheter att också förbjuda fotografering och annan
avbildning m.m.
För bevakning av skyddsobjekt far enligt lagen om skydd för
samhällsviktiga anläggningar m.m. anlitas polismän, militär personal och
annan särskilt utsedd personal. Den som bevakar ett skyddsobjekt och
inte är polisman benämns skyddsvakt. Skyddsvakterna har i nämnd lag
getts särskilda befogenheter när det gäller att avvisa och t.o.m. tillfälligt
omhänderta personer som överträder ett tillträdesförbud eller vägrar att
uppge vem han eller hon är. Den lagtekniska lösning som regeringen
föreslår innebär inga ändringar när det gäller bevakning av skyddsobjekt
Den utländska styrkans personal far således inte anlitas som skyddsvakter.
Lagen om skydd för samhällsviktiga anläggningar m m. förutsätter vissa
myndighetsbeslut, t.ex. beträffande vad som skall utgöra skyddsobjekt. I
viss utsträckning har det i förordningen (1990:1334) om skydd för
samhällsviktiga anläggningar m.m. lagts på Försvarsmakten att fatta
sådana beslut när det gäller militär verksamhet. I fråga om utländska
förband som bedriver verksamhet här i landet kan det inte komma i fråga
att ge förbandet eller dess chef motsvarande befogenhet. I stället bör
också för ett sådant förbands del beslut fattas av den svenska
Försvarsmakten. Det får ankomma på regeringen att utfärda de
föreskrifter som behövs i detta avseende
Regeringens bedömning: PFF-avtalets krav på säkerhet och
sekretess tillgodoses av sekretesslagens (1980:100) bestämmelser
om utrikessekretess och försvarssekretess.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Har inte haft något att erinra mot utredningens
bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: Inom PFF-samarbetet har NATO
utarbetat en särskild säkerhets- och sekretessöverenskommelse avsedd att
gälla i förhållande till de stater som inte är medlemmar av organisationen
("Security arrangements for partnership"). Samtidigt med beslutet om ett
individuellt partnerskapsprogram godkände regeringen säkerhets- och
43
sekretessöverenskommelsen med NATO. Detta gjordes i augusti 1994.
Bakgrunden till att NATO utarbetade en särskild överenskommelse om
säkerhet och sekretess var att staterna utanför NATO bl.a. inte hade
tillträde till lokalerna i NATO-högkvarteret. I överenskommelsen fick
därför dessa stater göra vissa utfästelser beträffande säkerhets- och
sekretessfrågorna. Överenskommelsen innebar bl.a. att NATO fick
uppgifter beträffande de personer som skulle ha tillträde till lokalerna.
NATO utfärdade därefter särskilda ID-handlingar för dessa personer.
Enligt överenskommelsen åtog sig staterna även långtgående skyldigheter
beträffande handhavandet av sådan sekretessbelagd information som
utväxlades med anledning av samarbetet.
Det svenska godkännandet av säkerhets- och
sekretessöverenskommelsen med NATO föregicks av en bedömning av
om överenskommelsen var förenlig med då gällande svensk rätt. Det
ansågs att reglerna om utrikes- och försvarssekretessen (2 kap. 1 och 2
§§ sekretesslagen) var tillräckliga för att Sverige skulle kunna uppfylla
åtagandena enligt överenskommelsen. Bedömningen gjordes sommaren
1994. Då gällde för uppgifter om bl.a. Sveriges förbindelser med annan
stat en presumtion för sekretess hos regeringen och inom
utrikesrepresentationen. Numera gäller även för dessa fall ett s.k. rakt
skaderekvisit. Det bedömdes emellertid då att ett sådant skaderekvisit var
tillräckligt för att exempelvis Försvarsmakten skall kunna uppfylla ett
svenskt åtagande enligt säkerhets- och sekretessöverenskommelsen.
Förhållandet för regeringen och utrikesrepresentationen kan anses vara
detsamma som redan gäller för Försvarsmakten. Skaderekvisiten i 2 kap
1 § sekretesslagen i dess lydelse sedan den 1 januari 1995 och i 2 kap.
2 § samma lag kan således alltjämt anses vara uppfyllda i fråga om den
information som utväxlas inom PFF-samarbetet. Försvarets
fredsfrämjande samarbete med andra länder bör i de situationer som här
är aktuella inte heller föranleda ändringar i svensk rätt avseende den
kommersiella sekretessen (8 kap. sekretesslagen).
Regeringens bedömning: PFF-avtalets bestämmelse om rätt för
utländsk trupp att vid vistelse i landet bära uniform tillgodoses
genom gällande svensk rätt. Behov av lagstiftning föreligger inte.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning
Remissinstanserna: Har inte haft något att erinra mot bedömningen.
Skälen för regeringens bedömning: Ett uttryck för staters suveränitet är
det allmänna förbudet för militära styrkor från ett land att i ett annat land
bära sin nations uniform. Enligt 11 § IKFN-förordningen far inte utländsk
militär personal bära uniform inom Sveriges landområde utan tillstånd
Prop. 1995/96:37
44
av Försvarsmakten. Vid militärt internationellt samarbete är det dock Prop. 1995/96:37
regelmässigt så att besökande staternas förband tillåts uppträda i uniform.
Detta framgår vanligen av en överenskommelse mellan länderna. Enligt
PFF-avtalet har den sändande statens styrkor rätt att bära uniform inom
den mottagande statens territorium. Ett sådant åtagande fordrar ingen
ändring i svensk rätt. Trots bestämmelsen i 11 § IKFN-förordningen om
att Försvarsmakten har rätt tillåta utländsk militär att bära uniform i
Sverige kan detta även beslutas av regeringen. Behov av lagändring för
att uppfylla PFF-avtalets krav på rätt att bära uniform föreligger därför
inte.
Regeringens förslag: I lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall och lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.
införs nya bestämmelser om främmande staters militära styrkor
som här i landet deltar i fredsfrämjande verksamhet inom ramen för
PFF-samarbetet. De nya bestämmelserna innebär att utländska
styrkor får tull- och skattefritt importera utrustning, förnödenheter,
förråd och annan egendom för eget bruk.
Utredningens bedömning: Utredningen har inte ansett lagändring
nödvändig för att Sverige skall kunna uppfylla avtalet såvitt avser
bestämmelser om tull utan har utgått från att tullagens regler om temporär
import är tillräckliga.
Remissinstanserna: Generaltullstyrelsen har dels anfört att tullagens
regler om temporär import inte kan utfyllas på sätt PFF-avtalet kräver,
dels föreslagit en lagändring som överensstämmer med regeringens
förslag, övriga remissinstanser har inte haft något att erinra mot
utredningens bedömning.
Skälen för regeringens förslag: Vid internationellt fredsfrämjande
samarbete är utgångspunkten att de varor och den utrustning som behövs
för samarbetet fritt skall kunna föras mellan länderna. Transporter skall
kunna äga rum utan att exempelvis tullförfarandet behöver iakttagas. Den
materiel som förs över gränserna i dessa sammanhang är huvudsakligen
vapen och annan krigsmateriel samt den utrustning i övrigt som truppen
behöver för utbildning.
Den europeiska gemenskapen (EG) är bl.a. en tullunion. Detta innebär
att tull och andra avgifter inte betalas då varor förs mellan länderna inom
gemenskapen. Det föreligger således ingen tull- eller skattepliktig import
av varor i sådana fall. Den nya tullagen (1994:1550) gäller därför endast
i fråga om import från och export till ett land utanför EG (1 § tullagen).
Medlemsländerna inom EG medges dock rätt att föreskriva om tullfrihet
för bl.a. diplomater och sådan personal som åtnjuter immunitet och
45
privilegier i enlighet med internationella avtal. Sverige har utnyttjat denna Prop. 1995/96:37
möjlighet och föreskrivit om tullfrihet för bl.a. dessa grupper i 4 § lagen
(1994:1547) om tullfrihet m.m. Av artikel 136 i rådets förordning (EEG)
nr 918/83 framgår att medlemsstaterna bemyndigas att medge tullbefrielse
bl.a. till väpnade styrkor som till följd av internationella
överenskommelser är stationerade inom en medlemsstats territorium utan
att tjäna dess fana. Sverige har inte tidigare utnyttjat denna möjlighet att
föreskriva om tullfrihet. Danmark har utnyttjat bemyndigandet genom att
i 5 § Toldloven delegera till "Skatteministeren" att utfärda regler på
området.
Utredningen har föreslagit att regler om temporär import skall tillämpas.
Reglerna om temporär import finns i rådets förordning (EEG) nr 2913/92
och kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93. Tillämpningen av
reglema om temporär import handhas av tullmyndigheten
Generaltullstyrelsen har anfört att det inte finns någon möjlighet för dem
att meddela utfyllande bestämmelser till tillämpningskodexen
(kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93) med stöd av ett
internationellt statusavtal. GeneraltulIstyrelsen har vidare anfört att den
möjlighet som finns att uppnå tull- och skattefrihet genom ett
internationellt statusavtal är genom 4 § andra stycket lagen om tullfrihet
m.m. jämfört med det förslag till ändring i lagen om immunitet och
privilegier i vissa fall som utredningen lagt fram.
I PFF-avtalet stadgas att en styrka tull- och skattefritt skall fa föra in
utrustning samt förnödenheter, förråd och andra varor för eget bruk.
Såvitt avser PFF-stater som samtidigt är medlemmar i EG föranleder inte
stadgandet behov av lagändring. Avseende PFF-stater som inte är
medlemmar i EG delar regeringen Generaltullstyrelsens bedömning att
tullagens regler om temporär import inte är tillräckliga för att uppfylla
PFF-avtalets krav på viss tullfrihet. Behov av lagändring föreligger därför
och regeringen finner att Generaltullstyrelsens förslag till lagändring väl
fyller PFF-avtalets krav på tullfrihet. Samarbetet inom ramen för
Partnerskap för fred är ett program inom NATO Bestämmelsen i 4 §
andra stycket lagen om tullfrihet m.m., som reglerar tullfrihet för
internationella organisationer, kan därför inte anses tillämplig.
Regeringen föreslår i stället att artikel 136 i rådets förordning (EEG) nr
918/83, som medger undantag för tull för stationerade väpnade styrkor,
utnyttjas för att skapa tullfrihet inom PFF-samarbetet. Artikel 136 har,
som tidigare nämnts, använts av Danmark för reglering av tullfrågor inom
NATO-samarbetet. Inom PFF-samarbetet kommer samma statusavtal för
styrkor (NATO SOFA) att gälla, som gäller för NATO. Regeringen finner
därför att gemenskapsrätten inom EG inte hindrar att tullfrihet tillskapas
för PFF-samarbetet. Regeringen föreslår att tullfrihet för samarbetet inom
Partnerskap för fred åstadkoms genom att ett tredje stycke införs i 4 §
lagen om tullfrihet m.m. och genom att en ny bestämmelse införs i lagen
om immunitet och privilegier i vissa fall
I 2 kap. 2 § lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m
föreskrivs, med vissa undantag, att om tullfrihet för en vara som övergår
till fri omsättning medges enligt bl.a. lagen om tullfrihet m m. skall även 46
skattefrihet medges. Det behövs därför inte någon ändring i nämnda lag
för att bevilja skattefrihet.
Regeringens bedömning: PFF-avtalets bestämmelse om utländska
militära styrkors rätt att vid övningar i Sverige förvärva drivmedel
skattefritt far tillgodoses genom att Försvarsmakten tillhandahåller
drivmedel utan punkt- och mervärdesskatt. Behov av ytterligare
lagstiftning föreligger inte.
Utredningens bedömning: Utredningen har föreslagit att kostnad for
drivmedel skall vara en kostnad för Sverige som värdland när övningar
hålls här.
Remissinstanserna: Har inte haft något att erinra mot utredningens
bedömning.
Skälen för regeringens bedömning:
Allmänt
Vid olika former av internationellt samarbete där personal förflyttar sig
mellan länderna avtalas det vanligen att beskattningen av lön o.dyl. som
utbetalas av den sändande staten, skall ske i den staten. Detta gäller även
i PFF-avtalet (se artikel X i NATO SOFA). Beträffande omsättnings- och
konsumtionsskatter är regleringen i internationella avtal ofta den motsatta
i förhållande till vad som gäller för inkomstskatt. Mervärdesskatt och
punktskatt betalas vanligen i den mottagande staten. Detta framgår ofta
av att avtalen inte innehåller några klausuler om undantag för den
sändande statens personal eller styrkor vad beträffar skyldigheten att
betala sådan skatt. I PFF-avtalet stadgas genom artikel IX i NATO SOFA
uttryckligen att den främmande personalen och styrkan inköper varor på
samma villkor som de boende i den mottagande staten.
Bestämmelser om skyldighet att betala inkomstskatt i Sverige finns i
53 § kommunalskattelagen (1928:379) och i 6 § lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt. Huvudregeln är att fysisk person är skattskyldig för
all inkomst, som förvärvats inom och utom riket, under den tid han varit
bosatt här i riket. Under tid en fysisk person inte varit bosatt här i riket
föreligger skattskyldighet bl.a. för inkomst av näringsverksamhet som
hänför sig till fastighet eller fast driftställe här i riket och för inkomst av
avyttring av vissa värdepapper För inkomst av tjänst gäller lagen
(1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, vari bl.a
stadgas att för den som inte är bosatt i Sverige och som inte vistas i
landet under mer än 183 dagar under en tolvmånadersperiod föreligger
inte skattepliktig för inkomst av tjänst i Sverige. Reglerna om skyldighet
Prop. 1995/96:37
47
att betala skatt i Sverige gäller oberoende av medborgarskap. Prop.
I anvisningspunkt 1 till 53 § kommunalskattelagen finns bestämmelser
för när en person skall anses bosatt här i riket Huvudregeln är att sådan
bosättning föreligger för den som här har sitt egentliga boende och
hemvist. Även den som utan att ha sitt hemvist i Sverige men som på
annat sätt har väsentlig anknytning hit anses som bosatt här. Härvid
beaktas svenskt medborgarskap, innehav av fastighet m.m.
Med hänsyn till den korta tid som övningar i Sverige kommer att
omfatta - högst någon vecka per gång - tillgodoser gällande svenska
regler om inkomstskatt redan PFF-avtalets stadgar om skattebefrielse.
PFF-avtalets artiklar om inkomstskatter föranleder därför inte behov av
ändring i svensk rätt.
Med punktskatter avses sådana indirekta skatter som tas ut vid
produktion, import, tillhandahållande etc. av vissa varor och tjänster. I
Sverige har sedan länge förekommit punktskatter på bl.a. oljeprodukter,
alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror. Inom EG har en harmonisering
skett av beskattningsförfarandet för sådana produkter och varor.
Punktskatter för bränslen och elektrisk kraft skall betalas i Sverige enligt
lagen (1994:1776) om skatt på energi. Förutom drivmedel till fordon
omfattas även flygbränslen och fartygsbränslen av lagen. Skattefrihet kan
dock förekomma beroende på användningssätt eller på vem användaren
är. Exempelvis kan beskattningsmyndigheteten, efter ansökan medge
återbetalning av skatt beträffande bränslen som förvärvas av bl.a.
utländska beskickningar och sådana internationella organisationer som
avses i lagen om immunitet och privilegier i viss fall
Mervärdesskatt skall betalas till svenska staten enligt bestämmelserna
i mervärdesskattelagen (1994:200). Med anledning av Sveriges
medlemskap i EG har omfattande ändringar och tillägg gjorts i lagen
(SFS 1994:1798). I 3 kap. 1 § mervärdesskattelagen finns huvudregeln
att all omsättning av varor och tjänster samt import är skattepliktig, om
inte annat anges i kapitlet. I 3 kap 23 § första stycket 4 nämnda lag
stadgas att från skatteplikt undantas flygbensin och flygfotogen. I 10 kap
mervärdesskattelagen finns emellertid bestämmelser om rätt för vissa icke
skattskyldiga till återbetalning av ingående skatt. Rätt till återbetalning av
sådan skatt har bl.a. utländska beskickningar och sådana internationella
organisationer som avses i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall
(6 §). I 22 kap. 9 § mervärdesskattelagen finns en dispensbestämmelse
där regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far medge
en skattskyldig nedsättning eller befrielse från skatt om det finns
synnerliga skäl. Regeringen har i 1 § förordningen (1978:407) om
befrielse från eller nedsättning av viss indirekt skatt, m.m. föreskrivit att
Riksskatteverket far meddela sådan dispens.
PFF-avtalet innehåller genom artikel XI punkt 11 i NATO SOFA en
bestämmelse om att mottagarlandet skall ordna så att drivmedel och oljor
kan levereras skattefritt till den främmande statens tjänstefordon,
luftfartyg och fartyg Utländska förband inom PFF-samarbetet är enligt
nuvarande lagstiftning inte undantagna från vare sig punktskatt eller
mervärdesskatt.
1995/96:37
48
Flygbränslen
Prop. 1995/96:37
Flygbränslen omfattas av lagen om skatt på energi men är, som nämnts
ovan, undantagna från skatteplikt enligt mervärdesskattelagen. Skattefrihet
förekommer dock i praktiken även enligt lagen om skatt på energi bl.a.
genom möjligheten i 8 kap 4 a § nämnda lag att mot försäkran köpa
flygbränsle skattefritt.
Fartygsbränslen och drivmedel i fordon
Gemenskapsrätten inom EG innebär att bränslen som förbrukas i fartyg
som används för privat ändamål skall punktbeskattas. Skattefrihet skall
däremot gälla för bränslen som förbrukas i fartyg som används till havs
för yrkesmässig verksamhet. Medlemsstaterna har vidare möjlighet att
medge skattelättnader för bränslen som förbrukas i fartyg som används
i insjöar och andra inlandsvattendrag. Inom gemenskapsrätten görs i de
nu nämnda hänseendena inte någon skillnad mellan olika slags av
fartygsbränslen. Enligt 8 kap. 3 § lagen om skatt på energi far diesel- och
eldningsoljor som förbrukas i skepp och som används yrkesmässigt
inköpas skattefritt mot försäkran. Skattefrihet för bensin som används i
fartyg och dieseloljor som används i båtar uppnås genom att återbetalning
av skatt sker i efterhand enligt 9 kap. 3 § lagen om skatt på energi.
Drivmedel som används i fordon beskattas både med punktskatter,
enligt lagen om skatt på energi, och mervärdesskatt, enligt
mervärdeskattelagen. De fordon som är registrerade i det militära
fordonsregistret använder samma högbeskattade drivmedel som
personbilar. Försvarsmakten i Sverige har emellertid rätt att återfå erlagd
mervärdesskatt.
Överväganden
Övningar inom ramen för PFF-samarbetet kommer att hållas vid högst
något tillfälle per år i Sverige och kommer att omfatta högst någon vecka
per gång. Det bränsle som de utländska trupperna kommer att efterfråga
vid övningar här i landet kommer att vara av begränsad mängd.
Vid beaktande av att övningar i Sverige kommer att vara fa till antalet
och relativt sällan förekommande anser regeringen att det mest praktiska
sättet att uppfylla åtagandet i artikel XI punkt 11 om skattefrihet från
punktskatter är att Försvarsmakten tillhandahåller de utländska militära
styrkorna bränslet punktskattefritt. Då Försvarsmakten vid inköp av
bränsle redan erlagt punktskatt uppkommer ingen skyldighet till
ytterligare beskattning när Försvarsmakten överlåter bränsle till de
utländska trupperna. Emellertid kommer förfarandet att medföra en viss
merkostnad för Försvarsmakten vid övningar som hålls i Sverige, varvid
kostnaden för erlagd punktskatt far betraktas som en övningskostnad och
far finansieras inom befintliga ekonomiska ramar. Avtalet motsäger inte
en sådan lösning utan snarare överensstämmer ett sådant förfarande med
ordalydelsen att bränsle skall tillhandahållas skattefritt. Någon ändring i
lagen om skatt på energi föreslås således inte.
4 Riksdagen 1995/96. 1 samt. Nr 37
49
Mervärdesskattelagen undantar således inte omsättning av annat bränsle
än flygbränsle. Försvarsmaktens tillhandahållande av fartygsbränsle och
drivmedel för fordon till utländska militära styrkor som är här i landet för
övning kan därför komma att omfattas av beskattning (jfr 4 kap. 6 §
mervärdesskattelagen). Som tidigare nämnts finns emellertid en möjlighet
för Riksskatteverket att ge dispens från mervärdesskatt om det finns
synnerliga skäl. Med hänsyn till att Sverige i artikel XI punkt 11 i PFF-
avtalet åtagit sig att förse de utländska styrkorna med skattefritt
drivmedel och till att det endast kan bli fråga om ett mycket begränsat
antal övningar i Sverige far det anses föreligga synnerliga skäl för en
skattebefrielse. En dispens av detta slag är av praktiska skäl och med
hänsyn till ordalydelsen i artikel XI punkt 11 i avtalet att föredra framför
att 10 kap. om återbetalning av mervärdesskatt till bl.a. internationella
organisationer görs tillämplig på de här aktuella bränsleinköpen.
Regleringen i 10 kap. tar dessutom sikte på tillhandahållanden av en
annan karaktär än de som det här är i fråga. Mot denna bakgrund föreslås
inte någon ändring i mervärdesskattelagen
Regeringens bedömning: PFF-avtalets bestämmelse om utländska
truppers rätt att fa hälso- och sjukvård samt tandvård när de vistas
i landet tillgodoses genom gällande regler i svensk rätt. Behov av
ytterligare lagstiftning föreligger inte.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Landstingsförbundet och Stockholms läns landsting
har hemställt om att regeringen ställer garantier för att landstingen
kompenseras för de sjukvårdskostnader som kan uppstå 1 övrigt har inte
remissinstanserna haft något att erinra mot bedömningen.
Skälen for regeringens bedömning: Det är naturligt att den stat som tar
emot främmande styrkor i samband med olika slag av internationell
utbildning erbjuder den sjukvård som kan behövas Det vore inte
ändamålsenligt om varje deltagande stat var tvungen att medföra
omfattande sjukvårdsresurser för den egna personalen. Således är
bestämmelserna inom PFF-avtalet utformade så att den främmande
styrkans personal får sjuk- och tandvård på samma villkor som
mottagarlandets personal, om sådan vård inte kan anordnas
tillfredsställande inom styrkan.
Utländska medborgare som tillfälligt befinner sig i Sverige har rätt till
omedelbar hälso- och sjukvård enligt 4 § hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763), om sådan skulle erfordras Detta gäller även tandvård enligt
6 § tandvårdslagen (1985:125). De övningar inom PFF-samarbetet som
kommer att hållas i Sverige kan beräknas pågå högst någon vecka. Den
Prop. 1995/96:37
50
sjuk- och tandvård som då kan komma i fråga är av akut slag. Efter Prop. 1995/96:37
avslutad övning förutsätts samtliga deltagande trupper lämna landet och
därmed medföra all sin personal. PFF-avtalets bestämmelser om sjuk- och
tandvård får därför anses vara uppfyllda genom den svenska lagstiftning
som gäller. Den främmande styrkans personal kommer att avkrävas de
patientavgifter som gäller för vård i Sverige. Övningar i Sverige kommer
att hållas vid högst något tillfälle per år och då - som förut sagts - pågå
endast någon vecka. Skäl att vid dessa sällan förekommande och till kort
tid begränsade övningar ställa garantier till landstingen för eventuella
kostnader finner regeringen inte föreligga.
Regeringens bedömning: PFF-avtalets bestämmelse om
erkännande av körtillstånd, körkort och militärt körtillstånd, som
utfärdats av de utländska staterna eller dessas myndigheter,
tillgodoses genom gällande svensk rätt Behov av ytterligare
lagstiftning föreligger inte.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Har inte haft något att erinra mot bedömningen
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 1 § förordningen (1981:96)
om godkännande och utbyte av utländska körkort gäller ett utländskt
körkort i Sverige i enlighet med sitt innehåll. I prop. 1995/96:118 om
ändringar i körkortslagen, som regeringen framlagt i riksdagen, men som
ännu inte är behandlad, inarbetas delar av nämnda förordning i
körkortslagen och föreslås att utländska körkort fortfarande skall gälla i
Sverige enligt sitt innehåll. I ovan nämnda förordning och det förslag till
ändringar i körkortslagen som lagts fram finns vidare bestämmelser om
hur det utländska körkortet - behörighetsbeviset - skall vara utformat för
att det skall godkännas, hur länge det är giltigt och anges dessutom
situationer då det inte skall godkännas.
Artikel IV i PFF-avtalet ger två alternativ när det gäller körtillstånd,
körkort eller militärt körtillstånd. Antingen skall den mottagande staten
utan förarprov eller avgift erkänna såsom giltigt körtillstånd, körkort eller
militärt körtillstånd utfärdat av sändande stat eller så skall den
mottagande staten själv utfärda motsvarande handlingar till medlem av en
styrka eller dess civila personal.
Möjligheten att utfärda körkort till utlänning som vistas i riket endast
under en eller två veckor är utesluten om riksdagen godtar det lagförslag
som finns i prop. 1995/96:118 och som innebär att ett krav på 185 dagars
folkbokföring eller minst sex månaders studier i riket för att körkort skall
kunna utfärdas (jfr artikel 7.1b i rådets direktiv 91/439/EEG om körkort)
De svenska körkortsförfattningarna har inget krav på förarprov eller
51
avgift för godkännande av utländska körkort. PFF-avtalets krav på ett Prop. 1995/96:37
godkännande kan därmed anses uppfyllt. De krav på
behörighetshandlingens utseende m.m. som finns i nuvarande och
föreslagna författningar kan inte anses stå i strid med avtalstexten. Några
ändringar i körkortsförfattningarna i deras nuvarande eller föreslagna
lydelse behöver därmed inte göras.
Regeringens bedömning: PFF-avtalets föreslagna förfarande för att
lösa tvister mellan deltagarländerna föranleder inte ändring av
svensk rätt.
Utredningens bedöm ning: överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Har inte haft något att erinra mot bedömningen.
Skälen for regeringens bedömning: I internationella avtal finns vanligen
bestämmelser om mekanismer för lösning av tvister mellan parterna
angående tillämpningen av det aktuella avtalet. Sådana bestämmelser
finns även i de avtal som ingås mellan länder om olika slag av militärt
samarbete. För svensk del kan som exempel nämnas avtalet mellan
Sverige och Storbritannien om upprättande av ett fältsjukhus i
Saudiarabien under Gulfkriget år 1991, där det bestämdes att varje
meningsskiljaktighet avseende tolkningen av avtalet skulle lösas i
samförstånd mellan parterna. Enligt PFF-avtalets artikel 3 skall tvister om
tolkningen och tillämpningen av avtalet lösas genom förhandlingar mellan
staterna. Detta är således en lösning som tillämpats i andra sammanhang
när Sverige ingått internationella avtal, och som har befunnits vara
ändamålsenlig. Eftersom PFF-avtalets föreslagna förfarande för lösning
av tvister är avsedd för parterna i avtalet, dvs. staterna, fordras inga
ändringar i svensk rätt.
52
Prop. 1995/96:37
Regeringens förslag: Felaktiga hänvisningar i 70 och 71 §§
räddningstjänstlagen (1986:1102) rättas till.
Skälen för regeringens förslag: I samband med utarbetningen av lagen
(1994:1720) om civilt försvar (prop. 1994/95:7) gjordes vissa ändringar
i räddningstjänstlagen (1986:1102). I lagen om civilt försvar är samlade
en stor del av de bestämmelser om den civila delen av totalförsvaret som
riksdagen beslutar om. Lagen reglerar bl.a. kommunernas övergripande
ansvar, hemskydd, verkskydd och befolkningsskydd. För vissa
verksamhetsområden, bl.a. räddningstjänst, regleras dock verksamheten
under höjd beredskap inte i lagen om civilt försvar utan i stället i
respektive speciallag; för räddningstjänstens del i räddningstjänstlagen.
Samtidigt med att riksdagen beslutade lagen om civilt försvar gjordes
åtskilliga ändringar i räddningstjänstlagen Bl.a. föreskrevs att de tidigare
65-68 §§ skulle betecknas 69-72 §§. I det sammanhanget företogs inte
erforderliga ändringar i de nya 70 och 71 §§ med följd att dessa
paragrafer innehåller felaktiga paragrafhänvisningar De felaktiga
hänvisningarna bör nu rättas till.
53
Regeringens förslag: Statschefens bostäder far enligt 4 § första
stycket 1 lagen om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.
förklaras som skyddsobjekt
Länsstyrelsens i Kalmar län förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har tillstyrkt länsstyrelsens förslag.
Skälen för regeringens förslag: Enligt lagen om skydd för
samhällsviktiga anläggningar m.m. far regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer besluta att anläggning, område, fartyg eller
luftfartyg skall utgöra skyddsobjekt. Ett beslut om skyddsobjekt innebär
bl.a. att obehöriga inte har tillträde till anläggningen. Enligt 4 § första
stycket 1 nämnda lag omfattas bl.a. statschefens residens och
statsministerns bostad av lagen. I förarbetena till lagen (prop. 1989/90:54
s. 62 Skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.) sägs att med kungens
residens avses Drottningholms slott och kungliga slottet i Stockholm. De
nu gällande reglerna om skyddsobjekt gör således skillnad mellan
statschefens och statsministerns bostäder När det gäller statsministern
finns möjlighet att förklara varje dennes bostad som skyddsobjekt, medan
motsvarande möjlighet beträffande statschefen inskränker sig till dennes
två residens. Skäl att göra annan bedömning av skyddsbehov för
statschefens bostad än för statsministerns bostad föreligger inte. Lagen
bör därför ändras så att även statschefens bostad omfattas av
lagstiftningen. Eftersom statschefen kan ha residens som inte utgör hans
eller hennes bostad - så är för närvarande fallet med Stockholms slott -
bör det även i fortsättningen uttryckligen framgå av lagen att även
statschefens residens kan utgöra skyddsobjekt. För att tydliggöra att såväl
statschefen som statsministern kan ha flera bostäder bör pluralformen
användas i lagen.
54
Prop 1995/96:37
Försvaret har bedrivit fredsfrämjande samarbete med andra länder i
många år. Hittills har det skett inom ramen för FN. Där är verksamheten
reglerad främst genom ett s.k. Status-of-forces agreement (SOFA) som
ingås mellan FN och den stat inom vars territorium en fredsfrämjande
insats äger rum. År 1994 utvidgades försvarets internationella samarbete
genom anslutningen till Partnerskap för fred som bl.a innebär att flera
länder bedriver gemensam utbildning för fredsfrämjande verksamhet.
PFF-avtalet visar att det i vissa fall blir aktuellt att reglera
verksamhetens kostnader mellan länderna. Detta gäller främst
skadeståndsanspråk av olika slag. PFF-avtalet reglerar att Sverige ibland
åtar sig att betala ersättning för skador som orsakas av en främmande
styrka. Med utgångspunkt att utbildningsverksamheten fördelar sig
någorlunda jämnt mellan deltagande stater i samarbetet kan regeringen
inte se att den rättsliga regleringen av PFF-samarbetet i sig medför ökade
kostnader. De förpliktelser som Sverige påtar sig genom PFF-avtalet
motsvaras av samma förpliktelser för de övriga deltagarländerna. Ett
svenskt betalningsansvar med anledning av en övning här i landet innebär
således en motsvarande lättnad då Sverige utomlands deltar i utbildning
för fredsfrämjande verksamhet. Viss merkostnad kommer emellertid att
uppkomma vid övningar i Sverige då Försvarsmakten skall tillhandahålla
de utländska trupperna drivmedel skattefritt. Även dessa merkostnader i
Sverige motsvaras av lättnader vid övningar utomlands
55
Prop 1995/96:37
Samtliga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 1996,
56
2 kap. 7 b §
Prop. 1995/96:37
Paragrafen utgör ett komplement till 7 a § i samma kapitel. Motiven för
bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 7.4.1.
Bestämmelsen är avsedd att omfatta samtliga personer som har någon
officiell funktion hos den främmande staten och som är knutna till
styrkan, således även civilanställd personal. Utanför tillämpningsområdet
faller personer som helt privat medföljer styrkan, exempelvis i egenskap
av familjemedlemmar, och som alltså inte är underkastade den militära
lagstiftningen i den främmande staten. Kravet på förordnande av
regeringen gäller åtal för alla typer av brott, oavsett om de har begåtts i
tjänsten eller utanför denna.
I tveksamma fall bör bestämmelsen tolkas extensivt. Tillstånd bör alltså
inhämtas, om det inte står helt klart att sådant inte behövs.
Lagrådet har påpekat att den nya paragrafen, som tillkommit med sikte
på det samarbete som avses ske med stöd av PFF-avtalet, enligt sin
avfattning blir tillämplig även i andra fall då en främmande militär styrka
befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt samarbete. Lagrådet
har med anledning härav påpekat att, om frågan inte som i PFF-avtalet
är särskild reglerad, personal tillhörig en främmande stats militära styrka
enligt vissa uttalanden i den folkrättsliga litteraturen anses åtnjuta en på
allmän folkrätt grundad immunitet gentemot straffrättliga åtgärder från det
mottagande landets sida, antingen generellt eller åtminstone för brott i
tjänsten. En uppfattning som dock - såsom Lagrådet framhåller - inte är
oomstridd. Lagrådet har tillagt att i den mån immunitet anses föreligga
gäller denna inte bara mot åtal utan också mot straffprocessuella åtgärder.
Slutligen har Lagrådet påpekat att de nu nämnda frågorna självfallet
måste beaktas, om en tillämpning av paragrafen skulle bli aktuell.
Regeringen, som ansluter sig till vad Lagrådet anfört, vill endast
tillägga att de av Lagrådet nämnda frågorna skall beaktas endast i de fall
då en tillämpning av paragrafen blir aktuell och en särskild reglering, som
den i PFF-avtalet, saknas.
57
Lagens rubrik
Lagens rubrik ändras. Bakgrunden till ändringen redovisas i avsnitt 7.2.
4§
Bestämmelsen, som är ny, anger att om en utländsk fysisk eller juridisk
person, som saknar hemvist här i landet, i Sverige medverkar i sådan
utbildning för fredsfrämjande verksamhet som avses i lagen, skall staten
i stället för den utländska personen ersätta skada som uppkommer i
samband med utbildningen och för vilket den utländska personen annars
skulle ha varit skadeståndsskyldig enligt svensk lag. Staten skall dock
inte ersätta skada hos en sådan utländsk person.
Bestämmelsen ger en skadelidande tredje man möjlighet att i svensk
domstol yrka ersättning av den svenska staten för skador som orsakats av
en främmande stats styrkor. Såsom Lagrådet påpekat skall således den
utländska staten i förevarande paragraf inbegripas i uttrycket utländsk
juridisk person.
Regeln är så generellt utformad att den omfattar både militär och civil
verksamhet som äger rum här i landet inom ramen för utbildning för
internationellt fredsfrämjande samarbete.
Förutsättningen att skadeståndsskyldighet skall ha förelegat enligt
svensk lag innebär inte att statens ansvar är uteslutet om skadevållaren
omfattas av immunitet. En bestämmelse om immunitet medför nämligen
endast att verkställighet är utesluten.
Genom att bestämmelsen avser skador som uppkommer i samband
med utbildningen far den skadelidande möjlighet att begära ersättning
även för skador som uppstått under annan tid än under den utländska
personens tjänsteutövning. Ett samband med den aktuella utbildningen
måste dock föreligga. Var gränsen går kan inte anges i förväg utan far
avgöras från fall till fall. Innanför gränsen för bestämmelsens tillämpning
faller dock skador som orsakats av den främmande styrkans personal
under exempelvis ett studiebesök i anslutning till övningen eller under
transport mellan olika övningsplatser.
Utanför bestämmelsens tillämpningsområde faller däremot skador som
uppstår hos den främmande staten under utbildningen. Detta är en
konsekvens bl.a. av villkoret att den utländska personen annars skulle ha
varit skadeståndsskyldig enligt svensk lag. Vidare är den svenska staten
inte ersättningsskyldig enligt PFF-avtalet i förhållande till den utländska
fysiska eller juridiska personen för ifrågavarande skador, om de orsakats
av en sådan utländsk fysisk person som avses i lagrummet
Frågan om skadeståndsskyldighet över huvud taget föreligger skali
bedömas enligt de i varje särskilt fall tillämpliga reglerna. Flera olika
regelverk kan därvid bli aktuella. Det bör noteras att skadeståndslagens
regler om medvållande blir tillämpliga liksom allmänna
skadeståndsrättsliga grundsatser.
1995/96:37
58
När det gäller skador i följd av trafik med motordrivet fordon innehåller Prop. 1995/96:37
trafikskadelagen bestämmelser om rätt till s.k. trafikskadeersättning.
Sådan ersättning betraktas inte som skadestånd utan utgår på
försäkringsmässig grund, se vidare vad som i denna del anförts i avnsitt
7.5.
Under förutsättning att ersättningsskyldighet föreligger enligt
trafikskadelagen erhåller en utomstående tredje man trafikskadeersättning
även för skador i följd av trafik med ett fordon som tillhör någon av de
stater som här i landet medverkar i utbildning för fredsfrämjande
verksamhet. Det saknas därför i regel skäl för tredje man att i anledning
av en trafikskada rikta skadeståndstalan mot staten med stöd av
bestämmelsen. Om den skadelidande emellertid, i enlighet med vad som
föreskrivs i 18 § trafikskadelagen, i stället väljer att kräva skadestånd,
aktualiseras bestämmelsen.
I 20 § trafikskadelagen anges att en försäkringsanstalt som utgett
trafikskadeersättning under vissa förutsättningar inträder i den
skadelidandes rätt till skadestånd av skadevållaren. Försäkringsanstalten
kan, om en sådan situation uppkommer, vända sig mot staten med stöd
av bestämmelsen.
4 §
I paragrafens första punkt görs tillägget att statschefens bostäder far
förklaras som skyddsobjekt. Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 9.
Med bostad avses inte t.ex. hotellrum där vistelsen endast är tillfällig
Lagen omfattar således samtliga de bostäder statschefen disponerar,
varvid bl.a. nuvarande konungens privata egendom Sollidens slott,
Borgholms kommun, omfattas av lagen. På motsvarande sätt kan även en
statsministers fritidsbostad utgöra skyddsobjekt. I detta avseende innebär
förslaget dock inte någon ändring i sak.
Enligt den nya sjätte punkten skall som skyddsobjekt kunna förklaras
område där en främmande stats militära styrka som här i landet deltar i
utbildning för fredsfrämjande verksamhet inom ramen för internationellt
samarbete tillfälligt bedriver övning. Bestämmelsen tillförsäkrar en
främmande stats militära styrkor ett skydd här i landet mot bl.a. obehörig
insyn och skadegörelse. Skyddet innebär förbud mot tillträde m.m. enligt
lagens 7 §.
59
7§
Paragrafen, som är ny, medför, vid övningar som hålls i Sverige inom
ramen för PFF-samarbetet, att främmande stats militära styrka och dess
personal åtnjuter immunitet och privilegier i den utsträckning som anges
i PFF-avtalet såvitt avser import och export i förhållande till Sverige.
Bakgrunden till den nya bestämmelsen redovisas i avsnitt 7.9.
4 §
Ändringen i bestämmelsen innebär att utländska styrkor och dessas
medlemmar vid övning i Sverige inom PFF-samarbetet, undantas från
tullagens regler. Bakgrunden till den nya bestämmelsen redovisas i avsnitt
7.9.
70 och 71 §§
Ändringarna innebär endast att felaktiga paragrafhänvisningar rättas till
60
Utredningen om rättsliga förhållanden m.m. i samband med försvarets
fredsfrämjande samarbete med andra länder har haft till uppdrag (Dir.
1994:122) att kartlägga de olika frågor om rättslig status för personal,
ansvar och skadestånd m.m. som kan uppkomma vid sådant samarbete i
Sverige eller utomlands. Utredningen skall lämna förslag om vilka frågor
av rättslig natur som Sverige bör söka reglera i avtal med andra länder
och vidare lämna en redogörelse för de ändringar av lagar och andra
författningar som skulle behövas med anledning av sådana avtal.
Det svenska försvaret har sedan många år deltagit i det fredsfrämjande
samarbetet inom FN. De rättsliga frågorna om status för personal m.m.
inom organisationen är reglerade genom olika konventioner om immunitet
och privilegier. Vid FN:s fredsbevarande insatser finns bestämmelser om
detta i ett särskilt avtal mellan FN och det land inom vars territorium
insatsen sker. Bakgrunden till utredningsuppdraget är således inte främst
Sveriges deltagande i FN-arbetet utan snarare behovet av rättslig reglering
med anledning av Sveriges anslutning under 1994 till NATO:s program
Partnerskap för fred. Vidare träffade de nordiska och baltiska staterna
samt Storbritannien i september 1994 en överenskommelse om
upprättande av en baltisk bataljon för fredsbevarande verksamhet
Utredningens kartläggningsuppgift har således huvudsakligen avsett de
behov som kan finnas inom dessa senare områden På grund av den
oklarhet som råder inom den internationella rätten om immunitet och
privilegier för markbundna styrkor som befinner sig i ett främmande land
för exempelvis övning, föreslår vi att samtliga förekommande rättsliga
frågor regleras i avtal mellan de inblandade länderna Sådana frågor är
straffrättslig jurisdiktion, skadeståndsansvar, in- och utförsel av materiel,
gränspassage för personal, beskattning, hälso- och sjukvård m.m
För att Sverige skall kunna uppfylla åtaganden i ett sådant allmänt
internationellt avtal om bl.a. rättslig status för personal fordras ändringar
i svensk författning. Detta gäller främst frågorna om straffrättslig
immunitet och om skadestånd. Vi förslår därför i betänkandet ändringar
i bl.a. lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall
Eftersom ett sådant internationellt statusavtal fordar ändringar i svensk
lag måste överenskommelsen godkännas av riksdagen Detta innebär att
det är nödvändigt med god framförhållning inför de kommande
övningarna inom exempelvis Partnerskap för fred För vinnande av tid
kan emellertid riksdagsbehandlingen påbörjas beträffande lagförslagen
samtidigt som förhandlingsarbetet pågår. Riksdagen kan även besluta om
lagförslagen innan förhandlingsarbetet är avslutat. Detta förutsätter
naturligtvis att överenskommelsens innehåll inte förväntas avvika från
våra förslag i något väsentligt avseende. En sådan överenskommelse
måste dock ändå godkännas av riksdagen, eftersom överenskommelsen
gäller ämnen som riksdagen enligt regeringsformen skall besluta om. I
betänkandet redovisas även gällande rättsläge i avsaknad av ett
internationellt statusavtal.
Prop. 1995/96:37
Bilaga 1
61
I begreppet försvarets fredsfrämjande samarbete med andra länder
inryms också det internationella civila samarbetet om bl.a. räddningstjänst
och humanitära insatser. Partnerskap för fred och suveränitetsstödet till
de baltiska staterna innehåller inte bara militärt samarbete utan även ett
betydelsefullt civilt program. Behovet av en rättslig reglering finns även
inom detta civila område. De konventioner som i dag finns, exempelvis
konventionen om bistånd i händelse av en kärnteknisk olycka eller
nödläge med radioaktiva ämnen, täcker endast delvis det utvidgade
internationella civila samarbetet. Vi har emellertid kunnat konstatera att
de frågor som behöver regleras rättsligt i allmänhet inte är specifikt
militära. Bestämmelser om straffrättslig jurisdiktion, skadestånd,
beskattning, hälso- och sjukvård etc. behövs både i militärt och civilt
samarbete. Vi lämnar därför inte några förslag som särskilt tar sikte på
det civila samarbetet. Det far i stället bli en uppgift i det kommande
förhandlingsarbetet att formulera bestämmelserna så att de kan fa en
allmän tillämpning.
Prop. 1995/96:37
Bilaga 1
62
Prop. 1995/96:37
1. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för
fredsbevarande verksamhet
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1994:588) om utbildning för
fredsbevarande verksamhet skall införas två nya paragrafer, 4 och 5 §§,
av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 4 § Om en utländsk fysisk eller juridisk Staten skall ersätta den utländska 5 § Bestämmelserom immmunitet och |
63
Denna lag träder i kraft den
Prop. 1995/96:37
Bilaga 2
64
2. Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall skall införas en ny paragraf, 7 §, av följande
lydelse.
Prop. 1995/96:37
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Främmande stats personal, som
deltar i utbildning för
fredsbevarande verksamhet inom
ramen för internationellt samarbete
i enlighet med ett avtal som är i
kraft i förhållande till Sverige,
åtnjuter immunitet och privilegier
i den utsträckning som anges i
avtalet.
Denna lag träder i kraft den
5 Riksdagen 1995/96. I samt. Nr 37
3. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:217) om skydd för Prop. 1995/96:37
samhällsviktiga anläggningar m.m. Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1990:217) om skydd för
samhällsviktiga anläggningar m.m skall införas en ny paragraf, 2 a av
följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 2 a § Vad som sägs i denna lag om |
Denna lag träder i kraft den
66
4. Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)
Härigenom föreskrivs att 44 § vapenlagen (1973:1176) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
44 §
Denna lag äger ej tillämpning på Denna lag gäller inte staten.
staten. Regeringen får besluta att lagen
inte skall gälla för en främmande
stats militära styrka, som besöker
Sverige inom ramen för
internationellt samarbete /
fredsbevarande verksamhet.
Prop. 1995/96:37
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den
67
5. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1990:1334) om
skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.
Härigenom föreskrivs att det i förordningen (1990:1334) oom skydd för
samhällsviktiga anläggningar m.m. skall införas en ny paragraf, 1 a §, av
följande lydelse.
1 a § Beslut som rör verksamheten hos en sådan främmande stats militära
styrka som avses 2 a § lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga
anläggningar m.m. skall fattas av Försvarsmakten, om inte beslutet enligt
denna förordning skall fattas av länsstyrelsen.
Prop. 1995/96:37
Bilaga 2
Denna förordning träder i kraft den
68
Prop. 1995/96:37
Bilaga 3
Remissinstanserna
Betänkandet (SOU 1995:53) Samverkan för fred - Den rättsliga
regleringen har tillställts totalt 55 remissinstanser. Efter remiss har svar
inkommit från följande myndigheter:
Justitiekanslem, Riksåklagaren, Göta hovrätt, Kammarrätten i Göteborg,
Helsingborgs tingsrätt, Länsrätten i Norrbottens län, Rikspolisstyrelsen,
Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Militärhögskolan,
Försvarshögskolan, Fortifikationsverket, Försvarets radioanstalt,
Totalförsvarets pliktverk, överstyrelsen för civil beredskap, Statens
räddningsverk, Kustbevakningen, Socialstyrelsen, Sjöfartsverket,
Luftfartsverket, Statens järnvägar, Vägverket, Generaltullstyrelsen,
Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Riksrevisionsverket,
Riksskatteverket, Kammarkollegiet, Arbetsgivarverket, Statens
invandrarverk och Länsstyrelsen i Kristianstads län.
Därutöver har yttrande inkommit från Stockholms läns landsting,
Landstingsförbundet, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Svenska
Officersförbundet och Officerarnas riksförbund. På eget initiativ har
Svenska Vämpliktsofficersförbundet i Västmanlands län avlämnat
yttrande.
Följande instanser har förklarat sig avstå från att svara:
Riksförsäkringsverket, Göteborgs stad, Svenska kommunförbundet,
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i
Sverige (LO), Sveriges Reservofficersförbund
Remissinstansernas svar
Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt förslaget Fyra instanser -
Räddningsverket, Kustbevakningen, Överstyrelsen för civil beredskap och
Försvarsmakten - har framfört kritik mot att den civila delen i PFF-
samarbetet inte finns genomgången i betänkandet, samt har
Räddningsverket framhållit att NATO:s framlagda avtalsförslag inte
klargör vilka statusregler som skall gälla i samband med de civila
verksamheterna. Försvarsmakten har, som redovisas nedan, i övrigt haft
ett flertal invändningar mot förslaget.
Justitiekanslem, Kammarrätten i Göteborg, Helsingborgs tingsrätt,
Länsrätten i Norrbottens län, Rikspolisstyrelsen, Militärhögskolan,
Försvarshögskolan, Fortifikationsverket, Totalförsvarets pliktverk,
Socialstyrelsen, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Vägverket,
GeneraltulIstyrelsen, Statens arbetsgivarverk, Länsstyrelsen i Kristianstads
län, Svenska officersförbundet och Officerarnas Riksförbund har samtliga
tillstyrkt förslaget i sak utan vidare kommentar
69
De remissinstanser som tillstyrkt förslaget har lämnat följande synpunkter.
Uppsala universitet har påtalat att utredningen dels borde ha diskuterat
behovet av en svensk reservation beträffande dödsstraffet, dels närmare
diskuterat alternativa svenska handlingsalternativ om Sverige med
NATO:s avtal som mall skall biträda avtalet. Försvarets materielverk har
påtalat att rekvisitet "i samband med utbildningen" i 4 § lagen om
utbildning för fredsbevarande styrkor ger utrymme för
gränsdragningsproblem. Försvarets materielverk framhåller att det i
lagmotiven bör utvecklas under vilka förhållanden staten skall ersätta
tredje man till följd av skador som uppkommit "i samband med tjänsten".
Försvarshögskolan anför att i betänkandet förs en diskussion om termerna
"fredsbevarande" och "fredsfrämjande" där det konstateras att den senare
termen har en något vidare innebörd än den första. I förslagen till ny
lagtext används emellertid fortfarande uttrycket "fredsbevarande". Det bör
övervägas att i kommande lagtext genomgående använda termen
"fredsfrämjande". Riksåklagaren påpekar att 4 § andra stycket lagen om
utbildning för fredsbevarande verksamhet sträcker sig för långt vad gäller
statens skadeståndsskyldighet. Statens järnvägar (SJ) påpekar att 4 §
andra stycket lagen om utbildning för fredsbevarande styrkor synes
utlösas också i de fall strikt skadeståndsansvar föreligger och omfattar då
i förekommande fall ersättning som uppkommer till följd av trafik här i
landet med motordrivet fordon tillhörigt utländsk fysisk eller juridisk
person. SJ påpekar vidare att det bör uttalas i lagmotiven att myndigheter
med konkurrensutsatt verksamhet äger kräva ersättning för skada av den
myndighet inom staten som på grund av sin verksamhet eller förhållande
till ifrågavarande utländska fysiska eller juridiska personer är närmare än
den skadedrabbade myndigheten att bära de ekonomiska konsekvenserna
av skadan, dvs. Försvarsmakten. Kammarkollegiet påtalar att det i
betänkandet har föreslagits att staterna i avtal förbinder sig att avstå från
anspråk mot varandra för skador som har uppstått hos personalen eller på
egendom under övning. Angående trafikskador gäller dock enligt 17 §
trafikskadelagen att en skadelidandes rätt till trafikskadeersättning endast
far inskränkas på grund av omständigheter som har inträffat efter skadan.
Trafikskadelagen måste således ändras. Statens invandrarverk förklarar
sig dela utredningens förslag att utländsk personal bör medföra pass vid
inresa till Sverige. Vidare anför Statens invandrarverk att de anser att
undantag från skyldighet att söka visum, uppehållstillstånd och
arbetstillstånd inte bör tas i enskilda beslut av regeringen. Sådana
undantag bör liksom andra undantag för återkommande tillfällen i stället
ges en generell utformninng i förordningsform - i förevarande fall i
utlänningsförordningen. Riksrevisionsverket påtalar att uppgifter om
ökade kostnader för staten saknas i betänkadet. Riksskatteverket anför att
den nya paragrafen (7 §) i lagen om immunitet och privilegier - för att
uppgifterna skall bli mer lättillgängliga - när så kan ske bör kompletteras
med uppgifter om internationella organ etc. på motsvarande sätt som sker
i de olika punkterna i bilagan till 4 § i lagen. Stockholm läns landsting
föreslår att staten lämnar garantier för att landstingen far ekonomisk
ersättning för den vård som lämnas utländska militära förband som övas
Prop. 1995/96:37
Bilaga 3
och utbildas i Sverige inom det fredsfrämjande samarbetet. Prop. 1995/96:37
Landstingsförbundet anför att betänkandets förslag till finansiering av Bilaga 3
sjukvårdsinsatsema i Sverige inte är tillräckligt genomarbetade mot
bakgrund av sjukvårdshuvudmännens behov av ett i detta sammanhang
stabilt och administrativt enkelt finansieringssystem. Göta hovrätt påpekar
att i flera fall, särskilt vad gäller straffrättslig jurisdiktion och skadestånd,
uppkommer frågeställningar av närmast praktisk natur, t.ex. utlämning
och förundersökning. Betänkandet bör enligt hovrätten kompletteras i den
delen. Då utländska styrkor skall likställas med svenska styrkor vad gäller
undantag från trafikföreskrifter bör enligt hovrättens mening ett särskilt
stadgande härom intas i den militära vägtrafikkungöreslen.
De remissinstanser som framfört kritik mot betänkandet på den grunden
att den civila delen av PFF-samarbetet inte finns genomgången i
betänkandet har framfört följande.
Kustbevakningen uppger att den i sin verksamhet inte ser något behov av
ändringar i svenska författningar och avtal inom de delar av civilt
internationellt samarbete som utredningen haft att bedöma. Överstyrelsen
för civil beredskap påpekar att de civila aspekterna av det utökade
internationella samarbetet inte blivit tillräckligt behandlade i betänkandet
och att denna fråga måste bli föremål för ökad uppmärksamhet, eftersom
NATO SOFA endast reglerar rätttslig status för väpnade styrkor.
Räddningsverket anför att enligt sitt uppdrag skulle utredaren i första
hand behandla militärt fredsfrämjande samarbete med andra länder men
också, i tillämpliga delar och om tillfredsställande lösningar i dag saknas,
behandla civilt internationellt samarbete inom angränsande område såsom
humanitär verksamhet och räddningstjänst. Enligt Räddningsverkets
uppfattning har utredningen i väl hög grad följt direktivens uppmaning
att i första hand behandla militärt samarbete. Behovet av och
förutsättningar för en rättslig reglering av relevanta civila verksamheter
har således inte blivit föremål för någon närmare analys Det saknas t.ex.
en systematisk genomgång av i vilken utsträckning dessa verksamheter
i nuläget är rättsligt reglerade genom konventioner eller sam arbetsavtal.
Utredningen har därmed i dessa delar inte fullföljt sin uttalade ambition
att betänkandet skall kunna tjäna som vägledning för den som i framtiden
kommer i kontakt med frågor om den rättsliga regleringen av det
fredsfrämjande samarbetet
Försvarsmakten - som framfört invändningar mot förslaget på ett flertal
punkter - framhåller att utredningen inte på ett tillfredsställande sätt
behandlat dels rättsliga frågor som uppkommer då enheter ur
Försvarsmakten befinner sig utom riket, dels rättsliga frågor i anledning
av civilt internationellt samarbete beträffande räddningstjänst och
humanitära insatser. Försvarsmakten vill med anledning av utredningens
förslag till författningsändringar föreslå att
- hela frågan om hur skadeståndsansvaret skall regleras vid
fredsfrämjande samarbete tas upp till en ordentlig genomlysning 71
och omarbetning,
- förslaget till ändring i lagen (1994:588) om utbildning för
fredsbevandande verksamhet ses över,
- införande i skadeståndslagen (1972:207) av skadeståndsrättslig
reglering i anledning av internationell fredsfrämjande verksamhet
övervägs,
- införande av en riskgaranti i lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd övervägs avseende särskilt farliga övningar,
straffrättsliga konsekvenser av NATO/PFF SOFA ses över,
förslaget till ändring i lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall ses över,
förslaget till ändring i lagen (1990:217) om skydd för
samhällsviktiga anläggningar m.m. och i den till lagen hörande
förordningen far en annan utformning.
Försvarsmaktens yttrande i sin helhet bifogas som underbilaga.
Prop. 1995/96:37
Bilaga 3
72
Försvarsmaktens remissyttrande
Yttrande över betänkandet (SOU 1995:53) Samverkan for fred -
Den rättsliga regleringen
Remissvaret har utformats mot bakgrund av utredningens förslag till
författningsändringar samt mot bakgrund av att utredningen uppfattat sitt
uppdrag så att betänkandet skall kunna användas som en vägledning för
den som i framtiden kommer i kontakt med rättsliga frågor i anledning
av internationellt fredsfrämjande samarbete (se betänkandet s. 21).
Remissvaret har disponerats så att det inleds med en sammanfattning
av Försvarsmaktens synpunkter på betänkandet. Efter sammanfattningen
följer allmänna kommentarer på betänkandet och därefter en mer
detaljerad redogörelse för Försvarsmaktens synpunkter på
författningsförslagen. Under rubriken "övrigt" lämnas mer detaljerade
synpunkter på delar av betänkandet som inte berörs av lämnade
författningsförslag.
Under remissbehandlingen har Försvarsdepartementet uttryckt önskemål
om att remissvaret bör inriktas mot det förslag till NATO/PfP SOFA som
NATO har lagt fram. Förslaget till NATO/PfP SOFA har tillkommit efter
det att kommittén lämnat sitt betänkande
Sammanfattning
Försvarsmakten välkomnar utredningens arbete, inte minst mot bakgrund
av att Försvarsmaktens deltagande i internationell verksamhet har ökat
markant under det senare året och troligen kommer att fortsätta att öka
under ytterligare en tid. Det är då inte bara insatserna inom FN som har
ökat och kanske kommer att öka ytterligare, utan även deltagandet i
Partnerskap för fred, Säkerhetsfrämjande insatser i Central- och Östeuropa
(tidigare suveränitetsstödet) samt deltagande i olika utbildningar
ochmöten. Härvidlag uppkommer nya situationer och behovet av rättslig
reglering av det fredsfrämjande samarbetet är stort.
Försvarsmakten anser att betänkandet ger en god överblick över de
rättsområden som berörs vid internationellt fredsfrämjande samarbete, och
att betänkandet underlättar för dem som i framtiden har att handlägga
sådan verksamhet.
Försvarsmakten instämmer med utredningens förslag om att Sverige bör
verka för att ett generellt statusavtal ingås mellan staterna inom
Partnerskap för fred. Det är enligt Försvarsmaktens uppfattning angeläget
att Sverige i detta syfte snabbt tar ställning til! förslaget till NATO/PfP
SOFA. Försvarsmakten bedömer att utredningens genomgång av den
rättsliga problematiken vid övningar med utländsk trupp i Sverige har
tagit sin utgångspunkt i NATOs SOFA-avtal och att utredningen därför
i stora delar täcker det behov av inventering som kan fordras inför en
eventuell ratifikation av NATO/PfP SOFA. (Dock bör ratifikation inte
ske innan svensk lag har hunnit anpassas till SOFAns bestämmelser).
Angående författningsförslagens utformning har Försvarsmakten
emellertid i vissa fall avvikande uppfattning.
Prop. 1995/96:37
Underbilaga till
Bilaga 3
Försvarsmakten vill samtidigt framhålla att utredningen inte på ett
tillfredsställande sätt behandlat rättsliga frågor som uppkommer då
enheter ur Försvarsmakten befinner sig utom riket. Samma sak gäller
utredningens behandling av rättsliga frågor i anledning av civilt
internationellt samarbete beträffande räddningstjänst och humanitära
insatser. En genomgång av betänkandet ger därför vid handen att
utredningen, med beaktande av utredningens avgränsning av sitt uppdrag,
inte gjort en fullständig och allsidig kartläggning av den rättsliga
problematiken i samband med internationellt fredsfrämjande samarbete.
Med den knappa tidsmarginal som stått till utredningens förfogande torde
det dock inte ha varit möjligt för utredningen att göra en fullständig och
mer allsidig kartläggning.
Försvarsmakten vill med anledning av utredningens förslag till
författningsändringar föreslå att;
* hela frågan om hur skadeståndsansvaret skall regleras vid
fredsfrämjande samarbete tas upp till en ordentlig genomlysning och
omarbetning (se sid 4-8).
* förslaget till ändring i lagen (1994:588) om utbildning för
fredsbevarande verksamhet ses över (se sid 4-8).
* införande i skadeståndslagen (1977:265) av skadeståndsrättslig
reglering i anledning av internationell fredsfrämjandeverksamhet
övervägs (se sid 4-8).
* införande av en riskgaranti i lagen om statligt personskadeskydd
övervägs avseende särskilt farliga övningar (se sid 4-8).
* straffrättsliga konsekvenser av NATO/PfP SOFA ses över (se sid 8-9)
* förslaget till ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier
i vissa fall ses över (se sid 8-9).
* ändringar i 2 kap. 3 och 5 §§ brottsbalken i enlighet med vad som
gäller för utlandsstyrkan övervägs såvitt avser personal deltagande i
internationellt fredsfrämjande samarbete (se sid 8-9).
* förslagen till ändringar i lagen (1990:217) om skydd för
samhällsviktiga anläggningar m.m. och till den hörande förordningen far
annan utformning (se sid 9).
Inledande synpunkter
Terminologi, definitioner m.m.
Försvarsmakten anser att det är olyckligt att utredningen inte inrättat en
användbar begreppsapparat. En sådan begreppsapparat hade skapat klarhet
avseende innebörden av författningsförslagen, där bland annat begreppet
"fredsbevarande verksamhet" synes ha givits en något oklar och
skönsmässig innebörd. En genomarbetad begreppsapparat hade även haft
betydelse för det framtida arbetet med den rättsliga regleringen vid
fredsfrämjande samarbete.
Utredningens, liksom utredningsdirektivens, definition av
"fredsfrämjande samarbete" innefattar olika typer av verksamheter
(betänkandet sidan 20-22). I huvuddrag utgörs dessa verksamheter av
militära fredsbevarande insatser, gemensamma militära övningar, militär
Prop. 1995/96:37
Underbilaga till
Bilaga 3
samverkan med andra länder samt civilt internationellt samarbete. I
praktiken består "fredsfrämjande samarbete" därför av högst varierande
aktiviteter, bland annat;
1) traditionella militära fredsbevarande operationer i FNs regi
2) militära fredsbevarande operationer med fredsframtvingande moment
i FN:s regi
3) fredsframtvingande verksamhet där FN är part i konflikten
4) militär övnings- och utbildningsverksamhet inför FN-uppdrag
5) militär övnings- och utbildningsverksamhet inom ramen för PfP
6) utbildningsverksamhet genom bilaterala åtaganden (exempelvis
utbildningen av baltiska officerare)
7) produktionsinriktad verksamhet genom bilaterala åtaganden
(exempelvis minsvepningen utanför Estlands kust)
8) civil humanitär verksamhet och räddningsverksamhet i FNs regi.
Till detta tillkommer även eventuella framtida fredsbevarande operationer
i OSSEs regi.
Betänkandet behandlar i stor omfattning dessa verksamheter som i
rättsligt hänseende jämförbara aktiviteter (se exempelvis sidan 125-127).
Härigenom lämnar betänkandet i viss utsträckning läsaren i oklarhet om
vilka särskilda övervägande som bör ligga till grund för bland annat
straff-, skadestånds-, hälso- och sjukvårdsregleringen då förband under
längre respektive kortare tid deltar i skilda typer av fredsfrämjande
samarbete, exempelvis fredsbevarande verksamhet, militära övningar,
utbildning eller produktionsinriktad verksamhet (t.ex. minröjning).
Analys av rättsliga och faktiska förhållanden
Försvarsmakten anser, mot bakgrund av att såväl de rättsliga som de
faktiska förhållandena vid olika typer av fredsfrämjande verksamhet
skiljer sig åt, att en djupgående analys (exempelvis i kapitel 4) av de
bakomliggande förhållanden som påverkar valet av reglering är
nödvändig. Som exempel kan anföras att utlandsstyrkan vid
fredsbevarande verksamhet skall genomföra viss ålagd tjänsteuppgift i ett
område med inre motsättningar, under det att personal vid deltagande i
PfP verksamhet skall delta i övning under fredmässiga förhållanden. Den
faktiska skillnaden i verksamheternas karaktär och omfattning återspeglas
i den internationella regleringen av förbandens (personalens) status. En
jämförelse mellan internationell reglering vid fredsbevarande verksamhet
respektive övningsverksamhet ger vid handen att den sändande staten vid
fredsbevarande verksamhet normalt har en exklusiv straffrättslig
jurisdiktion över personalen (se FNs SOFA), under det att mottagarstaten
vid övningsverksamhet då stationeringstiden i mottagarlandet kan
bedömas bli långvarig normalt har en förhållandevis omfattande
straffrättslig jurisdiktion över deltagande förbands personal (se NATOs
SOFA), samtidigt som sändande staten vid kortare tillfälliga övningar (2-
3 veckor) haft en exklusiv straffrättslig jurisdiktion genom ad hoc
reglering (se dansk deklaration avseende polsk trupp under övningen
Carbon Cap 1994). Eftersom betänkandet avser att vara vägledande för
dem som i framtiden kommer i kontakt med frågor som rör den rättsliga
Prop. 1995/96:37
Underbilaga till
Bilaga 3
regleringen vid fredsfrämjande verksamhet borde utredningen sålunda
mer djupgående ha analyserat de bakomliggande förutsättningarna, liksom
av vilka övervägandensom bör göras, vid valet av rättslig reglering vid
olika typer av fredsbevarande verksamhet
Försvarsmakten anser även att det hade varit önskvärt att utredningen
närmare diskuterat rättsliga frågor rörande nationella svenska
bestämmelsers tillämplighet vid svenska förband som deltar i olika typer
av fredsfrämjande verksamhet i utlandet, exempelvis vid olika former av
fredsframtvingande verksamhet, fredsbevarande verksamhet, övningar
och utbildning inom ramen för FN, OSSE, PfP, och Säkerhetsfrämjande
insatser i Central- och Östeuropa. Vilka svenska regler har endast
territoriell tillämplighet och vilka svenska regler skall förbanden
(personalen) följa även då de befinner sig i utlandet? Den rättsliga
problematiken i detta avseende kan vid ett första påseende verka enkel,
men vid en närmare studie framkommer behov av klargöranden.
Problemet med tillämpligheten av interna svenska bestämmelser
uppkommer i princip vid varje situation när ett svenskt förband fullgör
tjänsteåliggande utomlands, oavsett om det är fråga om fredsbevarande
verksamhet, övningar eller annan aktivitet. Att kartlägga i vad mån
inhemska svenska bestämmelser skall iakttas i utlandet av svenska
förband, i synnerhet vid risk för lagkonflikt, torde vara en central fråga
vid alla former av fredsfrämjande verksamhet, och torde utgöra grund för
fastställande av eventuella behov av reglering.
Särskilda synpunkter
Skadeståndsrätt (Betänkandet s 1 1-12, 75-78, 130-134, 174-177)
Försvarsmakten anser att utredningens förslag till ändring i lagen
(1994:588) om utbildning för fredsbevarande verksamhet, för att
därigenom i en enda paragraf täcka den komplexa skadeståndsrättsliga
problematiken i samband med fredsbevarande verksamhet, är ofullständig
och måste omarbetas.
Försvarsmakten ifrågasätter också det rimliga i att begränsa den
föreslagna skadeståndsrättsliga regleringen vid internationellt
fredsfrämjande samarbete till övningar inför fredsbevarande verksamhet.
Lagen om utbildning av utlandsstyrkan tar sikte på att "utbildningen är
ett led i förberedelserna inför senare medverkan i utlandsstyrkan för
fredsbevarande verksamhet" (prop. 1993/94:224 s.8). Betydelsen och
omfattningen av begreppet "fredsbevarande verksamhet" belyses bland
annat i prop. 1992/93:254 s.6 varav det framgår att begreppet
"fredsbevarande verksamhet" inte innefattar fredsbevarande verksamhet
som innehåller fredsframtvingande moment. Formellt sett faller således
bland annat utbildning av NORDBÅT 2 utanför tillämpningsområdet. Av
prop. 1993/94:244 s.7 framgår dock att begreppet "fredsbevarande
verksamhet" kan innefatta PfP-övningar för att utveckla
interoperabilitetsförmåga vid fredsbevarande operationer. Formellt sett
faller emellertid PfP-övningar som inte är övningar för fredsbevarande
verksamhet, dvs övningar vars karaktär och syfte är eftersökning- och
Prop. 1995/96:37
Underbilaga till
Bilaga 3
räddningsoperationer, humanitära operationer, utanför
tillämpningsområdet. Det rimliga i varför utbildning av NORDBÅT 2
samt sistnämnda PfP-övningar skall lämnas utanför tillämpningsområdet
är svårt att förstå.
Försvarsmakten ifrågasätter dessutom det lämpliga i att i lagen om
utbildning för fredsbevarande verksamhet gömma undan den föreslagna
4§. Visserligen hör den måhända bättre hemma där än i många andra
perifiera lagar, men en så väsentlig regel som avsevärt avviker från nu
gällande lagstiftning bör fa en mer framträdande plats. Det är enligt
Försvarsmaktens mening av betydelse att de som kan komma att drabbas
av skador även kan finna de lagregler som berör dessa frågor på en för
dem adekvat plats. Från den synpunkten torde den lämpligaste platsen
för den föreslagna ändringen av gällande skadeståndsrätt vara
skadeståndslagen (1972:237).
Försvarsmakten föreslår därför att skadeståndsrättsliga bestämmelser i
anledning av Sveriges fredsfrämjande samarbete införs i skadeståndslagen
och att dessa inte begränsas till att enbart omfatta fredsbevarande
verksamhet utan utformas så att även samtliga övningar inom ramen för
programmet Partnerskap för fred omfattas av bestämmelserna.
Ansvarets omfattning, skadereglering, regressrätt
Försvarsmakten beklagar att utredningen inte närmare har angivit
gränserna för omfattningen av statens ansvar för utländska personers
handlande. Det kan dock konstateras att utredningen tänkt sig ett vidare
och mer omfattande ansvar än vad som i dag åvilar staten i egenskap av
arbetsgivare. Detta far den märkliga effekten att staten kan komma att
ersätta skador som i samband med utbildning vållats av en utländsk
person under förhållanden där samma skador inte skulle ha ersatts om
de vållats av en svensk. Som ett exempel härpå kan nämnas att en
arbetsgivare inte har något ansvar för s.k. abnormhandlingar utförda av
en arbetstagare. Enligt förslaget skall dessa dock komma att ersättas om
skadevållaren är utländsk. Vidare kan man fråga sig hur ansvaret skall
fördelas i det fall både en utländsk och en svensk person är inblandade
i en skadebringande handling där det inte föreligger något
principalansvar. Skall staten då, i enlighet med reglerna om solidariskt
ansvar, först ersätta hela skadan och sedan regressa mot den svenska
personalen, men inte mot den från främmande makt? Försvarsmakten
anser att dessa frågor bör fa en bättre genomlysning än vad de hittills
fatt
Försvarsmakten vill, vad gäller frågan om statens ansvar gentemot
utländska personer på sätt som föreslagits i 4 § andra stycket, vidare
ifrågasätta om utredningen i övrigt tillräckligt övervägt vidden av
ansvaret och hur detta kommit till uttryck i lagtexten Den föreslagna
skrivningen innebär bl.a. att en skadelidande har rätt till ersättning för
ren förmögenhetsskada utan att det föreligger ett brott från
skadevållårens sida, vilket krävs enligt skadeståndslagen. Motsvarande
gäller dock inte enligt första stycket när skadan riktas mot annan än den
utländske personen som deltar i utbildningen.
En fråga som utredning inte besvarat och som inställer sig hos i vart
Prop. 1995/96:37
Underbilaga till
Bilaga 3
fall statliga myndigheter är om dessa även kommer att kompenseras för
skador förorsakade av en utländsk person. Om Försvarsmakten idag
vållar en skada för en annan statlig myndighet ersätts den myndigheten
på samma sätt som om det hade varit en enskild juridisk person som
drabbats av skadan. Detsamma borde även gälla om skadevållaren är en
utländsk person. Här inställer sig också frågan om vem som för statens
räkning skall handha skaderegleringen. Detta bör klarläggas och
fastställas. Försvarsmakten anser att den naturligen hör hemma hos
myndigheten som ju besitter en gedigen erfarenhet av skadereglering och
som ju i vart fall skall reglera skador som i samband med sådan
utbildning vållas av dess personal.
Personskador
Försvarsmakten vill framhålla att personskador som drabbar svensk
anställd respektive pliktpersonal, såväl vid övning som vid tjänstgöring,
ersätts på samma sätt som andra arbetsskador. En övning utomlands bör
normalt inte medföra större risker än en motsvarande övning i Sverige,
varför befintligt försäkringsskydd bedöms som tillfyllest Vid deltagande
vid särskilt farliga övningar/uppdrag, t.ex. som deltagande i minröjning,
bör däremot övervägas om staten inte bör ikläda sig en riskgaranti
motsvarande den som gäller anställd inom utlandsstyrkan. En sådan
riskgaranti bör även omfatta pliktpersonal. För fritidsskador utomlands
bör, såvitt inte mottagande stat påtar sig ansvar (ansvarsförsäkring),
möjligheterna för Försvarsmakten att teckna en kollektiv
fritidsolycksfallsförsäkring för verksamhet utomlands undersökas. Om det
inte är möjligt bör samtliga deltagare uppmanas att teckna sådan
försäkring.
Vad avser personskada åsamkad utländsk personal i tjänst är en lösning
i enlighet med NATOs SOFA rimlig För personskada åsamkad utländsk
personal utanför tjänsten är betänkandets förslag om ett slags
ansvarsförsäkring en rimlig lösning
Personskadeförsäkring
Försvarsmakten anser att vad som anförs i utredningen avseende
personskadeförsäkring är ofullständigt och delvis felaktigt I första stycket
på sidan 106 redogörs för förmåner enligt lagen om arbetsskadeförsäkring
(LAF). Utredningen har emellertid inte observerat att nämnda lag
genomgått genomgripande förändringar från den 1 juli 1993 En del av
de förmåner som räknas upp lämnas inte längre enligt lagen. Eftersom
lagen om statligt personskadeskydd hänvisar till LAF vad gäller
ersättning är utredningens uppgifter felaktiga. Avtal om ersättning vid
personskada (PSA) omfattar samtliga arbetsskador, inte enbart de som
inträffar utomlands (s. 107 f). Uppgifterna om vilka ersättningar som kan
lämnas enligt PSA är ofullständiga och enbart delvis riktiga Ett nytt
avtal träffades den 21 december 1994 och har publicerats i
Arbetsgivarverkets cirkulär 1995:A4. Eftersom cirkuläret publicerades
den 27 februari 1995 har utredningen inte kunnat ta hänsyn till det på
grund av tryckningsskäl. Det är emellertid inte enbart avsnittet om
försäkringar som är ofullständigt. En bra genomgång av gällande rätt
Prop. 1995/96:37
Underbilaga till
Bilaga 3
avseende ersättning vid personskada återfinns i betänkandet (SOU
1995:33) Ersättning för ideell skada vid personskada.
Trafikskador
Försvarsmakten anser att det är olyckligt att problematiken kring
trafikskador och regleringen av dessa inte närmare beaktats av
utredningen. Försvarsmakten tror sig dock av erfarenhet veta att dessa
trots allt kommer att vara den mest frekvent förekommande skadetypen.
Genom skrivningen "för vilken den utländska personen annars skulle ha
varit skadeståndsskyldig" har trafikskadoma, där det ju utges
trafikskadeersättning, kommit att undantas för det fall man möjligen inte
ansett att dessa inkorporeras i förslaget via 18 § trafikskadelagen. Hur
det härmed förhåller sig framgår inte av utredningen. Frågan man här
också ställer sig är om staten verkligen skall utge trafikskadeersättning
för skador förorsakade av främmande staters fordon. Det kan ju vara så
att det aktuella fordonet har en försäkring i hemlandet och då saknas
anledning för staten att gå in och reglera skadan.
Försvarsmakten vill i sammanhanget framhålla att främmande staters
personal som skadas i trafikolyckor här i landet i förekommande fall har
rätt till trafikskadeersättning enligt de svenska reglerna härom. Detta står
då i motsatsförhållande till förslaget i NATO/PfP SOFA och den
föreslagna lagändringen där vardera parten själva ansvarar för skador på
egen personal när skadan uppkommit i samband med utbildningen.
Försvarsmakten vill också framhålla det i och för sig självklara
förhållandet att den föreslagna ändringen inte fråntar en skadelidande
rätten att yrka ersättning enligt trafikskadelagens regler. Vad gäller
trafikskador och statens ansvar enligt andra stycket kan påpekas att i de
fall det inte föreligger något vållande på en bilist som skadar en här
aktuell utländsk person utgår det enligt förslaget ingen ersättning från
staten. Eftersom trafikskadelagen bygger på ett "no fault" system skulle
i motsvarande fall ersättning från försäkringen utgått om den
skadelidande inte var en i lagförslaget aktuell person Försvarsmakten
vill här ifrågasätta om staten verkligen skall överta
trafikförsäkringsbolagens ansvar på sätt som föreslagits och vad i så fall
vinsten med en sådan ordning skulle vara.
Straffrättslig jurisdiktion. (Betänkandet s. 13, 64-75, 125-129)
Försvarsmakten instämmer i huvudsak med utredningens uppfattning om
hur den straffrättsliga jurisdiktionen skall regleras då utländsk personal
deltar i utbildning i Sverige Enligt utredningens förslag till
författningsändring skall en ny 7 § införas i lagen (1976:661) om
immunitet och privilegier i vissa fall. Förslaget bygger på tanken att ett
avtal som reglerar den straffrättsliga immuniteten föreligger. Tillämpliga
avtal kommer i framtiden sannolikt att permanent finnas vad avser PfP
verksamhet genom NATO/PfP SOFA. Vid övningar inför fredsbevarande
verksamhet i FNs regi föreligger inget permanent avtal Sådan upprättas
för varje övningstillfälle för sig, och far mte blandas samman med FNs
SOFA. Särskilda avtal kan dock inte förväntas bli upprättat vid tillfälliga
Prop. 1995/96:37
Underbilaga till
Bilaga 3
utbildningar, exempelvis vid utbildning av militär personal samt
uppbyggande av kompetens beträffande kustbevakning, tull,
räddningstjänst och sjösäkerhet inom ramen för det tidigare
suveränitetsstödet. I dessa senare situationer regleras den rättsliga
relationen vanligen genom MoU eller av mottagarstaten utfärdade
ensidiga deklarationer. Enligt Försvarsmaktens uppfattning kan ett MoU
i förevarande fall möjligen jämställas med "avtal" i den föreslagna
författningstexten. Att MoU är ett avtal i enlighet med
författningsförslaget bör dock framgå av författningskommentaren. En
ensidigt utfärdad deklaration torde emellertid inte kunna utgöra tillräcklig
grund för att utgöra ett avtal i författningsförslagets mening, varför
utbildningar som bedrivs utan statusavtal eller MoU inte torde komma
att omfattas av den tänkta regleringen.
Det förhållande att den föreslagna texten därutöver endast refererar till
"fredsbevarande verksamhet" och inte till andra verksamheter inom ramen
för Sveriges fredsfrämjande samarbete är emellertid än olyckligare. Med
nuvarande skrivning kommer paragrafen inte att omfatta utbildning inom
ramen för PfP samt andra fredsfrämjande aktiviteter som ej är utbildning
för fredsbevarande verksamhet. Motsvarande invändning som gjorts ovan
avseende förslaget till ändring i lagen (1994:588) om utbildning för
fredsbevarande verksamhet gör sig därför också här gällande
Från Försvarsmaktens sida hade det också varit önskvärt om frågan om
deltagande svenska förbands straffrättsliga ställning vid
utlandsverksamhet, särskilt i samband med PfP-övningar, ytterligare hade
belysts. Att, som utredningen i detta fal) föreslår, tillämpa 2 kap. 3 § 2
brottsbalken på svenska förband som tjänstgör utomlands (betänkandet
s. 68) är dock ej tillfredsställande. Lämpligare vore att införa nya
bestämmelser motsvarande de som gäller för utlandsstyrkan Härigenom
undgås problemet med att definiera området inom vilket "avdelning av
försvarsmakten befann sig" kontra det område där brottet begicks liksom
vad avser svenska deltagare som ej tillhör Försvarsmakten, exempelvis
Räddningsverkets personal.
Tillträde till område för övning m.m. (Betänkandet s. 14, 116-120, 155-
156, 179)
Försvarsmakten bedömer att utredningens förslag till ändring i lagen
(1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.
(skyddslagen) samt förordningen (1990:1334) om skydd för
samhällsviktiga anläggningar mm (skyddsförordningen) i sak är lämpliga,
med undantag för begränsningen till fredsbevarande verksamhet.
Begränsningen medför att bestämmelserna inte blir tillämpliga vid
övningar inom ramen för programmet Partnerskap för fred som sker
inför humanitära operationer, eftersöknings- och räddningsverksamhet etc.
Försvarsmakten anser dessutom att utredningens förslag till ändringar
i skyddslagen bör utformas på annat sätt än vad som föreslagits.
Detsammagäller skyddsförordningen. Enligt Försvarsmaktens uppfattning
bör ändringarna utgöras av tillägg i nu befintliga paragrafer, i såväl
Prop. 1995/96:37
Underbilaga till
Bilaga 3
80
skyddslagen som skyddsförordningen. Författningarna kommer - enligt
myndighetens uppfattning - att genom en dylika utformning bli tydligare.
Det torde vara tillräckligt med tillägg i 4 och 9 §§ i skyddslagen och 2
§ i skyddsförordningen.
I 4 § 2 i skyddslagen anges att "militära fartyg och luftfartyg" får
förklaras som skyddsobjekt. Idag uppfattas denna bestämmelse så att
endast svenska militära fartyg och luftfartyg kan vara skyddsobjekt. Det
står dock klart att även fartyg och luftfartyg som tillhör en främmande
stats militära styrka som här i landet deltar i utbildning inom ramen för
Sveriges fredsfrämjande samarbete behöver kunna omfattas av t.ex
tillträdesforbud. Försvarsmakten bedömer dock att ett närmare
förtydligande i detta avseende inte är påkallat i själva författningstexten.
Övrigt
Sekretess (Betänkande s. 93-99, 144-146)
En fråga som gör sig gällande är om enheter ur utlandsstyrkan under den
tid de befinner sig utomlands är skyldiga att ta emot och behandla
framställningar från enskilda om att fa ta del av allmänna handlingar. Det
är värdefullt om kommande departementsarbete närmare belyser frågan
om offentlighetsprincipen medför att enheter ur utlandsstyrkan måste vara
beredda att handlägga dylika ärenden. Det kan i ett sådant sammanhang
vara värdefullt att ta ställning till om föreskrifterna i 25 § förordningen
(1994:642) med instruktion för Försvarsmakten även bör tillämpas på
enheter som tillhör utlandsstyrkan.
Säkerhetsbestämmelser för vapen och övrig utrustning (Betänkandet
s. 154-155)
Skall svensk trupp följa mottagarstatens bestämmelser rörande
vapenhantering och säkerhetsavstånd vid överskjutning av trupp etc., eller
skall svensk trupp alltjämt följa svenska säkerhetsbestämmelser? Vad
som anförs i betänkandet avseende säkerhetsbestämmelser för vapen och
övrig utrustning, kapitel 8.11, synes dessvärre skapa fler frågor än svar.
Utredningen synes vara av den uppfattningen att svenska
säkerhetsbestämmelser inte behöver iakttas av svenska förband vid
utlandstjänst. Att rättsförhållandet skulle vara sådant i alla situationer är
dock inte Försvarsmaktens uppfattning Enligt Försvarsmaktens
uppfattning är Försvarsmaktens interna säkerhetsbestämmelser, liksom
externa försvarsmaktsspecifika säkerhetsbestämmelser, direkt tillämpliga
vid svenska förband som deltar i fredsfrämjande verksamhet utom riket
oberoende av verksamhetens art, såvida inte dispens från bestämmelserna
har meddelats i särskild ordning.
Huruvida säkerhetsbestämmelser som har meddelats av annan
myndighet än Försvarsmakten, och som ej är försvarsmaktsspecifika,
behöver följas av enheter ur Försvarsmakten då dessa befinner sig utom
riket är oklart. Försvarsmakten har emellertid den principiella
ståndpunkten att sådana säkerhetsbestämmelser inte behöver följas vid
6 Riksdagen 1995/96. 1 samt. Nr 37
Prop. 1995/96:37
Underbilaga till
Bilaga 3
utlandstjänst.
I situationer då enheter ur Försvarsmakten deltar i övningar i utlandet,
där mottagarstaten har utfärdat övningsbestämmelser som är strängare än
de svenska säkerhetsbestämmelserna, skall Försvarsmaktens personal
iaktta även dessa. Någon rättsverkan kan dock inte knytas till sådana
övningsbestämmelser såvida dessa inte infogats i svensk rätt. Utan en
internationell överenskommelse på området har Försvarsmakten dock
inte en rättslig skyldighet att följa utländska säkerhetsbestämmelser. Rätt
för Sverige att delta i en viss övning kan emellertid vara knutet till att
Sverige förbinder sig att följa mottagarstatens säkerhetsbestämmelser.
För en sådan situation, liksom för den situationen att Sverige vid övning
inom landet vill att utländska förband följer svenska
säkerhetsbestämmelser är det angeläget att Försvarsmakten, såsom
utredningen föreslår, far rätt att ingå sådana avtal
Miljöfrågor (Betänkandet s. 110-112, 161)
Utredningen föreslår att det i ett internationellt avtal inför utbildning i
fredsbevarande verksamhet tas in bestämmelser om miljöskador och
regressansvar i händelse av skada vid s.k. miljöfarlig verksamhet. Enligt
Försvarsmaktens uppfattning är denna lösning inte acceptabel, inte minst
mot bakgrund av de speciella problem som är förbundna med
internationella förhandlingar i samband miljöfrågor Försvarsmakten
föreslår därför att arbetet med att ta fram särregler avseende miljön
bedrivs i särskild ordning, utan att knytas upp till övningar i samband
med fredsfrämjande samarbete.
Prop. 1995/96:37
Underbilaga till
Bilaga 3
82
PFF-avtalets och tilläggsprotokollets text på engelska och svenska
Agreement among the States
parties to the North Atlantic
Treaty and the other States
participating in the Partnership
for peace regarding the status of
their forces
The States Parties to the North
Atlantic Treaty done in
Washington on 4 April 1949 and
the States which accept the
invitation to Partnership for Peace
issued and signed by the Heads of
State and Government of the
member States of the North
Atlantic Treaty Organisation in
Brussels on 10 January 1994 and
which subscribe to the Partnership
for Peace Framework Document;
Constituting together the States
participating in the Partnership for
Peace,
Considering that the Forces of
one State Party to the present
Agreement may be sent and
received, by arrangement, into the
territory of another State Party,
Bearing in mind that the
decisions to send and to receive
Forces will continue to be the
subject of separate arrangements
between the States Parties
concemed;
Desiring, however, to define the
status of such Forces while in the
territory of another State Party,
Recalling the Agreement between
the States Parties to the North
Atlantic Treaty regarding the
status of their Forces done at
London on 19 June 1951;
Avtal mellan de stater som är
parter i Nordatlantiska fördraget
och de andra stater som deltar i
Partnerskap för fred om status
för deras styrkor
De stater som är parter i
Nordatlantiska fördraget upprättat i
Washington den 4 april 1949 och
de stater som har antagit inbjudan
till Partnerskap för fred som
utfärdades och undertecknades av
stats- och regeringscheferna i
medlemsstaterna i Nato i Bryssel
den 10 januari 1994, och som har
undertecknat ramdokumentet
avseende Partnerskap för fred,
som tillsammans utgör deltagande
stater i Partnerskap för fred,
som anser att styrkor från en part
i detta avtal kan sändas och
mottagas efter avtal till en annan
parts område,
som är medvetna om att beslut att
sända och motta styrkor även
fortsättningsvis skall göras till
föremål för särskilda avtal mellan
berörda parter,
som emellertid önskar definiera
status för sådana styrkor när de
befinner sig på annan parts
område,
som åberopar avtalet mellan
parterna i Nordatlantiska fördraget
om status för deras styrkor som
upprättades i London den 19 juni
1951,
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
83
Have agreed as follows:
Article 1
Except as otherwise provided for in
the present Agreement and any
additional protocol in respect to its
own parties, all States Parties to
the present Agreement shall apply
the provisions of the Agreement
between Parties to the North
Atlantic Treaty regarding the status
of their Forces, done at London on
19Junel951, hereinafter referred
to as the NATO SOFA, as if all
State Parties to the present
Agreement were Parties to the
NATO SOFA.
Article 2
1. In addition to the area to which
the NATO SOFA applies the
present Agreement shall apply to
the territory of all States Parties to
the present Agreement which are
not Parties to the NATO SOFA.
2. For the purposes of the present
Agreement, references in the
NATO SOFA to the North Atlantic
Treaty area shall be deemed also to
include the territories referred to in
paragraph 1 of the present Article,
and references to the North
Atlantic Treaty shall be deemed to
include the Partnership for Peace.
Article 3
For purposes of implementing the
present Agreement with respect to
matters involving Parties that are
not Parties to the NATO SOFA,
provisions of the NATO SOFA
that provide for requests to be
submitted, or differences to be
referred to the North Atlantic
Council, the Chairman of the North
har kommit överens om följande.
Artikel 1
Om inte annat föreskrivs i detta
avtal och eventuella
tilläggsprotokoll med avseende på
egna parter, skall alla parter i detta
avtal tillämpa bestämmelserna i
avtalet mellan parterna i
Nordatlantiska fördraget om status
för deras styrkor som upprättades i
London den 19 juni 1951,
härnedan benämnt NATO SOFA,
som om alla parter i detta avtal
vore parter i NATO SOFA.
Prop 1995/96:37
Bilaga 4
Artikel 2
1 Utöver det område på vilket
NATO SOFA har avseende skall
detta avtal tillämpas för alla
territorier tillhöriga parterna i detta
avtal vilka inte är parter i NATO
SOFA
2. Vid tillämpning av detta avtal
skall hänvisningar i NATO SOFA
till Nordatlantiska fördragets
område anses även innefatta de
områden som avses i punkt 1 i
denna artikel, och hänvisningar till
Nordatlantiska fördraget skall anses
omfatta Partnerskap för fred
Artikel 3
Vid uppfyllande av detta avtal med
avseende på förhållanden som
gäller stater som inte är parter i
NATO SOFA, skall de
bestämmelser i NATO SOFA som
föreskriver att
framläggas eller
hänskjutas till
ordföranden i
krav skall
tvister skall
Nato-rådet,
Nato-rådets
Atlantic Council Deputies or an
arbitrator shall be construed to
require the Parties concemed to
negotiate between or among
themselves without recourse to any
outside jurisdiction.
Article 4
The present Agreement may be
supplemented or otherwise
modified in accordance with
International Law.
Article 5
1. The present Agreement shall be
open for signature by any State
that is either a contracting Party to
the NATO SOFA, or that accepts
the invitation to the Partnership for
Peace and subscribes to the
Partnership for Peace Framework
Document.
2. The present Agreement shall be
subject to ratification, acceptance
or approval. Instruments of
ratification, acceptance or approval
shall be deposited with the
Government of the United States of
America, which shall notify all
signatory States of each such
deposit
ställföreträdareförsamling eller en
skiljedomare, tolkas så att berörda
parter är skyldiga att förhandla
inbördes utan hänvändelse till
någon utanförstående myndighet.
Artikel 4
Detta avtal kan kompletteras eller
ändras i enlighet med internationell
rätt
Artikel 5
1. Detta avtal skall vara öppet för
undertecknande av stat som
antingen är part i NATO SOFA
eller som antar inbjudan till
Partnerskap för fred och
undertecknar ramdokumentet
avseende Partnerskap för fred.
2. Detta avtal skall ratificeras,
godtas eller godkännas.
Ratifikations-, godtagande- och
godkännandeinstrument skall
deponeras hos Förenta staternas
regering som skall notifiera alla
signatärmakter om varje sådan
deponering
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
85
3. Thirty days after three signatory
States, at least one of which is a
Party to the NATO SOFA and one
of which has accepted the
invitation to the Partnership for
Peace and subscribed to the
Partnership for Peace Framework
Document, have deposited their
instruments of ratification,
acceptance or approval, the present
Agreement shall enter into force in
respect of those States. It shall
enter into force in respect of each
other signatory State thirty days
after the date of deposit of its
instrument.
Article 6
The present Agreement may be
denounced by any Party to this
Agremement by giving written
notification of denunciation to the
Government of the United States of
America, which will notify all
signatory States of each such
notification. The denunciation shall
take effect one year after receipt of
the notification by the Government
of the United States of America.
After the expiration of this period
of one year, the present Agreement
shall cease to be in force as
regards the Party that denounces it,
except for the settlement of
outstanding daims that arose before
the day on which the denunciation
takes effect, but shall continue to
be in force for the remaining
Parties.
In witness whereof, the
undersigned, being duly authorised
by their respective Governments,
have signed this Agreement.
3. Trettio dagar efter det att tre
signatärstater, av vilka minst en är
part i NATO SOFA och en har
antagit inbjudan till Partnerskap för
fred och undertecknat
ramdokumentet avseende
Partnersskap för fred, har deponerat
sina ratifikations-, godtagande-
eller godkännandedokument skall
detta avtal träda i kraft för dessa
stater. Det skall träda i kraft för
varje annan signatärstat trettio
dagar efter dagen för deponering
av dess instrument.
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
Artikel 6
Detta avtal kan sägas upp av varje
part i avtalet efter skriftlig
notifikation om uppsägning till
Förenta staternas regering som
skall notifiera signatärstaterna om
varje sådan notifikation
Uppsägningen skall fa rättslig
verkan ett år efter det att
notifikationen mottagits av Förenta
staternas regering. Efter utgången
av denna tidsfrist på ett år skall
avtalet upphöra att gälla för den
part som sagt upp det, utom vad
gäller avgörande av ej avgjorda
anspråk som härrör från tiden före
den dag då uppsägningen far
rättslig verkan, men skall fortsätta
att vara i kraft för övriga parter.
Till bekräftelse härav har
undertecknade, därtill
vederbörligen befullmäktigade av
sina regeringar, undertecknat detta
avtal.
86
Done in Brussels, this day of
,1995 in the English and
French languages, both texts being
equally authoritative, in a single
original which shall be deposited
in the Archives of the Government
of the United States of America.
The Government of the United
States of America shall transmit
certified copies thereof to all the
signatory States.
Som skedde i Bryssel den
1995 på engelska och franska
språken varvid båda texter är lika
giltiga i ett original som skall
deponeras i Förenta staternas
regerings arkiv. Förenta staternas
regering skall överlämna bestyrkta
kopior därav till alla signatärstater.
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
87
Additional Protocol to the
Agreement among the States
Parties to the North Atlantic
Treaty and the other States
participating in the Partnership
for Peace regarding the status of
their Forces
The State Parties to the present
additional Protocol to the
Agreement among the State
Parties to the North Atlantic Treaty
and the other States participating in
the Partnership for Peace
regarding the status of their Forces,
hereinafter referred to as the
Agreement;
Considering that the death
penalty is not provided for under
the domestic legislation of some
Parties to the Agreement,
Have agreed as follows:
Article I
Insofar as it has jurisdiction
according to the provisions of the
Agreement, each State Party to the
present additional Protocol shall
not carry out a death sentence with
regard to any member of a force
and its civilian component. and
their dependents from any other
State Party to the present
Additional Protocol.
Article II
1. The present Protocol shall be
open for signature by any signatory
of the Agreement.
Tilläggsprotokoll till avtalet
mellan de stater som är parter i
Nordatlantiska fördraget och de
andra stater som deltar i
Partnerskap för fred om status
för deras styrkor
Parterna i detta tilläggsprotokoll till
avtalet mellan de stater som är
parter i Nordatlantiska fördraget
och de andra stater som deltar i
Partnerskap för fred om status för
deras styrkor, vilket härnedan
benämns avtalet,
som konstaterar att dödsstraff inte
förekommer i vissa avtalsparters
nationella lagstiftning,
har kommit överens om följande.
Artikel 1
1 den mån den har domsrätt enligt
bestämmelserna i avtalet skall varje
stat som är part i detta
tilläggsprotokoll inte verkställa en
dödsdom med avseende på någon
medlem av en styrka eller dess
civila komponent och deras
anhöriga från någon annan stat som
är part i detta tilläggsprotokoll.
Artikel II
1 Detta protokoll skall vara öppet
för undertecknande av varje
signatärstat av avtalet
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
88
2. The present Protocol shall be
subject to ratification, acceptance
or approval. Instruments of
ratification, acceptance or approval
shall be deposited with the
Government of the United States of
America, which shall notify all
signatory States of each such
deposit.
3. The present Protocol shall enter
into force 30 days after the date of
deposit of the instrument of
ratification, acceptance or approval
by three signatory States, at least
one of which is a Party to the
NATO SOFA and one of which is
a State having accepted the
invitation to join the Partnership
for Peace and having subscribed
to the Partnership for Peace
Framework Document.
4. The present Protocol shall come
into force in respect of each other
signatory State on the date of the
deposit of its instrument of
ratification, acceptance or approval
with the Government of the United
States of America.
Done in Brussels, this day of
, 1995 in the English and
French languages, both texts being
equally authoritative, in a single
original which shall be deposited
in the archives of the Government
of the United States of America
The Government of the United
States of America shall transmit
certified copies thereof to all
signatory States.
2. Detta protokoll skall ratificeras,
godtas eller godkännas.
Ratifikations-, godtagande- eller
godkännandeinstrument skall
deponeras hos Förenta staternas
regering som skall notifiera alla
signatärstater om varje sådan
deponering.
3. Detta protokoll träder i kraft 30
dagar efter dagen för deponering
av ratifikations-, godtagande- eller
godkännandeinstrument av tre
signatärstater, av vilka minst en
skall vara part i NATO SOFA och
en skall vara en stat som har
antagit inbjudan att deltaga i
Partnerskap för fred och har
undertecknat ramdokumentet
avseende Partnerskap för fred.
4. Detta protokoll skall träda i kraft
med avseende på varje annan
signatärstat dagen för deponering
av dess ratifikations-, godtagande-
eller godkännandeinstrument hos
Förenta staternas regering
Som skedde i Bryssel den
1995 på engelska och franska
språken varvid båda texter är lika
giltiga i ett original som skall
deponeras i Förenta staternas
regerings arkiv. Förenta staterna
regering skali överlämna bestyrkta
kopior härav till alla signatärstater.
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
89
Agreement between the parties to
the North Atlantic Treaty
regarding the status of their
forces
London, 19 June, 1951
The Parties to the North Atlantic
Treaty signed in Washington on 4
April, 1949,
Considering that the forces of one
Party may be sent, by arrangement,
to serve in the territory of another
Party;
Bearing in mind that the decision
to send them and the conditions
under which they will be sent, in
so far as such conditions are not
laid down by the present
Agreement, will continue to be the
subject of separate arrangements
between the Parties concemed:
Desiring, however, to define the
status of such forces while in the
territory of another Party,
Have agreed as follows:
Article I
1. In this Agreement the
expression-
a. 'force' means the personnel
belonging to the land, sea or air
armed services of one Contracting
Party when in the territory of
another Contracting Party in the
North Atlantic Treaty area in
connexion with their official duties,
provided that the two Contracting
Parties concemed may agree that
certain individuals, units or
formations shall not be regarded
as constituting or included in a
'force' for the purposes of the
present Agreement;
Avtal mellan parterna i
Nordatlantiska fördraget om
status för deras styrkor.
London den 19 juni 1951.
Parterna i Nordatlantiska fördraget,
som undertecknades i Washington
den 4 april 1949,
som beaktar att styrkor från en
part efter överenskommelse kan
sändas för att tjänstgöra i annan
parts område,
som är medvetna om att beslut att
sända styrkor och om att villkor
under vilka de sänds, i den mån
dessa villkor inte bestäms i detta
avtal, fortsättningsvis skall göras
till föremål för särskilda avtal
mellan berörda parter,
som emellertid önskar fastställa
status för dessa styrkor när de
befinner sig i annan parts område,
har kommit överens om följande.
Artikel I
1. I detta avtal avses med
a. "styrka" den personal som tillhör
land-, sjö- eller luftstridskrafter
från någon part när den befinner
sig på tjänsteuppdrag inom en
annan parts territorium i Nato-
området med förbehåll för att de
två berörda parterna kan komma
överens om att vissa personer,
enheter eller förband inte skall
betraktas såsom utgörande eller
vara inbegripna i en "styrka" vid
tillämpningen av detta avtal,
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
90
b. 'civilian component' means the
civilian personnel accompanying a
force of a Contracting Party who
are in the employ of an armed
service of that Contracting Party,
and who are not stateless persons,
nor nationals of any State which is
not a Party to the North Atlantic
Treaty, nor nationals of, nor
ordinarily resident in, the State in
which the force is located;
c. 'dependent' means the spouse of
a member of a force or of a
civilian component, or a child of
such member depending on him or
her for support,
d. 'sending State' means the
Contracting Party to which the
force belongs;
e. 'receiving State' means the
Contracting Party in the territory of
which the force or civilian
component is located, whether it be
stationed there or passing in transit;
f. 'military authorities of the
sending State' means those
authorities of a sending State who
are empowered by its law to
enforce the military law of that
State with respect to members of
its forces or civilian components;
g. 'North Atlantic Council' means
the Council established by Article
9 of the North Atlantic Treaty or
any of its subsidiary bodies
authorised to act on its behalf.
b. "civil komponent" de
civilpersoner som medföljer en
styrka tillhörig någon part och som
är anställda i den partens
krigsmakt, och som inte är statslösa
personer eller medborgare i någon
stat som inte är part i
Nordatlantiska fördraget och inte
heller är medborgare i eller har
hemvist i den stat i vilken styrkan
tjänstgör,
c. "anhörig" maka eller make till
medlem av en styrka eller en civil
komponent eller barn till sådan
medlem som är beroende av
honom eller henne för sitt
uppehälle,
d. "sändande stat" den part som
styrkan tillhör,
e. "mottagande stat" den part i vars
territorium en styrka eller en civil
komponent är förlagd, vare sig den
är stationerad där eller befinner sig
på genomresa,
f. "den sändande statens
militärmyndigheter" de
myndigheter i en sändande stat på
vilka det lagligen ankommer att
trygga de militära lagarnas
efterlevnad i den staten med
avseende på medlemmar av dess
styrka eller civila komponent,
g. "Nato-rådet" det råd som
inrättats enligt artikel 9 i
Nordatlantiska fördraget eller något
av dess underlydande organ som
har befogenhet att handla på dess
vägnar.
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
91
|
2. This Agreement shall apply to |
2. Detta avtal gäller för parternas Prop. 1995/96:37 |
|
Article 11 |
Artikel II |
|
It is the duty of a force and its |
En styrka och dess civila |
|
Article III |
Artikel III |
|
1. On the conditions specified in |
1 Enligt de villkor som anges i anses ha rätt att vara stadigvarande |
permanent residence or domicile in
the territories of the receiving
State.
2. The following documents only
will be required in respect of
members of a force. They must be
presented on demand:
a. personal identity card issued by
the sending State showing names,
date of birth, rank and number (if
any), service, and photograph;
b. individual or collective
movement order, in the language
of the sending State and in the
English and French languages,
issued by an appropriate agency of
the sending State or of the North
Atlantic Treaty Organization and
certifying to the status of the
individual or group as a member or
members of a force and to the
movement ordered. The receiving
State may require a movement
order to be countersigned by its
appropriate representative.
3. Members of a civilian
component and dependents shall be
so described in their passports.
4. If a member of a force or of a
civilian component leaves the
employ of the sending State and is
not repatriated, the authorities of
the sending State shall immediately
inform the authorities of the
receiving State, giving such
particulars as may be required. The
authorities of the sending State
shall similarly inform the
authorities of the receiving State of
any member who has absented
himself for more than twenty-one
days.
bosatta i eller uppta hemvist inom
den mottagande statens territorium.
2. Endast följande handlingar
fordras för medlemmar av en
styrka, vilka skall uppvisas på
anmodan:
a. personligt identitetskort utfärdat
av den sändande staten varav
framgår namn, födelsedatum, grad
och registreringsnummer (i
förekommande fall), tjänstegren
samt fotografi;
b. individuell eller kollektiv
förflyttningsorder utfärdad på den
sändande statens språk samt på
engelska och franska av behörig
myndighet i den sändande staten
eller av Nato, varav framgår
individens eller gruppens status
såsom medlem av en styrka samt
typ av förflyttningsorder.
Mottagande stat kan begära att en
förflyttningsorder skall vara
kontrasignerad av behörig
företrädare för den staten.
3. Medlemmar av en civil
komponent och dess anhöriga skall
i passen betecknas som sådana.
4. Om en medlem av en styrka
eller en civil komponent lämnar sin
anställning i den sändande staten
och inte hemsändes, skall
myndigheterna i den sändande
staten omedelbart underrätta
myndigheterna i den mottagande
staten och lämna nödvändiga
upplysningar Myndigheterna i den
sändande staten skall likaledes
underrätta myndigheterna i den
mottagande staten om varje
medlem som har uteblivit olovligen
i mer än 21 dagar.
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
5. If the receiving State has
requested the removal from its
territory of a member of a force or
civilian component or has made an
expulsion order against an ex-
member of a force or of a civilian
component or against a dependent
of a member or ex-member, the
authorities of the sending State
shall be responsible for receiving
the person concemed within their
own territory or otherwise
disposing of him outside the
receiving State. This paragraph
shall apply only to persons who are
not nationals of the receiving State
and have entered the receiving
State as members of a force or
civilian component or for the
purpose of becoming such
members, and to the dependents of
such persons
Article IV
The receiving State shall either
a. accept as valid, without a
driving test or fee, the driving
permit or licence or military
driving permit issued by the
sending State or a sub-division
thereof to a member of a force or
of a civilian component; or
b. issue its own driving permit or
licence to any member of a force
or civilian component who holds a
driving permit or licence or
military driving permit issued by
the sending State or a sub-division
thereof, provided that no driving
test shall be required
5. Om den mottagande staten har
begärt att någon medlem av en
styrka eller en civil komponent
skall förpassas från dess territorium
eller har utfärdat en utvisningsorder
mot någon tidigare medlem av en
styrka eller en civil komponent
eller mot en anhörig till en medlem
eller tidigare medlem, skall
myndigheterna i den sändande
staten ta emot vederbörande person
inom sitt eget territorium eller på
annat sätt ombesörja att han
omhändertas utanför den
mottagande staten. Denna punkt
avser endast personer som inte är
medborgare i den mottagande
staten och som har kommit in i den
mottagande staten som medlemmar
av en styrka eller en civil
komponent eller i avsikt att bli
sådan medlem samt anhöriga till
sådana personer.
Artikel IV
Den mottagande staten skall
antingen
a. utan förarprov eller avgift
erkänna såsom giltigt ett
körtillstånd, körkort eller militärt
körtillstånd som har utfärdats av
den sändande staten eller av en av
dess myndigheter till en medlem av
en styrka eller en civil komponent
eller,
b. utan att kräva förarprov själv
utfärda körtillstånd eller körkort
till medlem av en styrka eller en
civil komponent som är innehavare
av körtillstånd, körkort eller
militärt körtillstånd utfärdat av den
sändande staten eller av dess
myndigheter
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
94
Article V
1. Members of a force shall
normally wear uniform. Subject to
any arrangement to the contrary
between the authorities of the
sending and receiving States, the
wearing of civilian dress shall be
on the same conditions as for
members of the forces of the
receiving State. Regularly
constituted units or formations of a
force shall be in uniform when
Crossing a frontier.
2. Service vehicles of a force or
civilian component shall carry, in
addition to their registration
number, a distinctive nationality
mark.
Article VI
Members of a force may possess
and carry arms, on condition that
they are authorized to do so by
their orders. The authorities of the
sending State shall give
sympathetic consideration to
requests from the receiving State
conceming this matter.
Article VII
1. Subject to the provisions of this
Article.
a. the military authorities of the
sending State shall have the right
to exercise within the receiving
State all criminal and disciplinary
jurisdiction conferred on them by
the law of the sending State over
all persons subject to the military
law of that State;
b. the authorities of the receiving
State shall have jurisdiction over
the members of a force or civilian
Artikel V
1. Medlemmar av en styrka skall
som regel bära uniform. Om inte
annat bestäms i avtal mellan
myndigheterna i de sändande och
mottagande staterna skall för
bärande av civila kläder gälla
samma villkor som för medlemmar
i den mottagande statens styrkor.
Reguljära förband som ingår i en
styrka skall bära uniform vid
gränspassering.
2. Tjänstefordon tillhörande en
styrka eller en civil komponent
skall utöver registreringsnumret
vara försett med tydlig
national i tetsbeteckning.
Artikel VI
Medlemmar av en styrka far inneha
och bära vapen om de har tillstånd
härtill enligt gällande
bestämmelser. Myndigheterna i den
sändande staten skall välvilligt
behandla begäran från den
mottagande staten i detta
hänseende.
Artikel VII
1 Enligt bestämmelserna i denna
artikel
a. skall militärmyndigheterna i den
sändande staten ha rätt att i den
mottagande staten utöva all
straffrättslig och disciplinär
domsrätt som tillkommer dem
enligt lagen i den sändande staten
över alla personer som lyder under
militär lag i den staten,
b. skall myndigheterna i den
mottagande staten ha domsrätt över
medlemmar av en styrka eller en
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
component and their dependents
with respect to offences committed
within the territory of the receiving
State and punishable by the law of
that State.
2. a. The military authorities of the
sending State shall have the right
to excercise exclusive jurisdiction
over persons subject to the military
law of that State with respect to
offences, including offences
relating to its security, punishable
by the law of the sending State,
but not by the law of the receiving
State.
b. The authorities of the receiving
State shall have the right to
exercise exclusive jurisdiction over
members of a force or civilian
component and their dependents
with respect to offences, including
offences relating to the security of
that State, punishable by its law
but not by the law of the sending
State.
c. For the purposes of this
paragraph and of paragraph 3 of
this Article a security offence
against a State shall include:
(i) treason against the State:
(ii) sabotage, espionage or
violation of any law relating to
official secrets of that State, or
secrets relating to the national
defence of that State.
3. In cases where the right to
exercise jurisdiction is concurrent
the following rules shall apply:
civil komponent och dess anhöriga
i vad avser lagöverträdelser som
har begåtts på den mottagande
statens territorium och som är
straffbara enligt detta lands lag.
2. a. Militärmyndigheterna i den
sändande staten skall ha exklusiv
domsrätt över personer som lyder
under militär lag i den staten
beträffande lagöverträdelser
inklusive lagöverträdelser med
avseende på den statens säkerhet,
vilka är straffbara enligt den
sändande statens lag men inte
enligt den mottagande statens lag.
b myndigheterna i den mottagande
staten skall ha exklusiv domsrätt
över medlemmar av en styrka eller
en civil komponent och dess
anhöriga beträffande
lagöverträdelser inklusive
lagöverträdelser med avseende på
den statens säkerhet vilka är
straffbara enligt den statens lag
men inte enligt den sändande
statens lag.
c. med avseende på denna punkt
och på punkt 3 i denna artikel skall
en lagöverträdelse som hotar en
stats säkerhet innefatta
i) förräderi mot den staten,
ii) sabotage, spionage eller
överträdelse av någon lag med
avseende på statshemligheter eller
försvarshemligheter i den staten.
3. I de fall där domsrätt tillkommer
båda staterna skall följande regler
gälla:
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
96
a. The military authorities of the
sending State shall have the
primary right to exercise
jurisdiction over a member of a
force or of a civilian component in
relation to
(i) offences solely against the
property or security of that State,
or offences solely against the
person or property of another
member of the force or civilian
component of the State or of a
dependent:
a. Militärmyndigheterna i den Prop. 1995/96:37
sändande staten skall ha företräde Bilaga 4
vid utövande av domsrätt över en
medlem av en styrka eller en civil
komponent beträffande
i) brott med avseende uteslutande
på den statens egendom och
säkerhet eller brott som riktar sig
uteslutande mot egendom tillhörig
en annan medlem i en styrka eller
en civil komponent från den staten
eller dess anhöriga eller mot deras
person,
(ii) offences arising out of any act
or omission done in the
performance of official duty.
b. In the case of any other offence
the authorities of the receiving
State shall have the primary right
to exercise jurisdiction.
c If the State having the primary
right decides not to exercise
jurisdiction, it shall notify the
authorities of the other State as
soon as practicable. The authorities
of the State having the primary
right shall give sympathetic
consideration to a request from the
authorities of the other State for a
waiver of its right in cases where
that other State considers such
waiver to be of particular
importance.
4. The foregoing provisions of this
Article shall not imply any right
for the military authorities of the
sending State to exercise
jurisdiction over persons who are
nationals of or ordinarily resident
in the receiving State, unless they
are members of the force of the
sending State.
ii) lagöverträdelser som härrör från
någon handling eller underlåtenhet
som begåtts vid tjänsteutövning.
b I fråga om varje annan
lagöverträdelseskall myndigheterna
i den mottagande staten ha
företräde till att utöva domsrätt.
c. Om den stat som har företräde
väljer att inte utöva domsrätten
skall den underrätta myndigheterna
i den andra staten så snart som
möjligt. Myndigheterna i den stat
som har företräde skall välvilligt
behandla begäran från
myndigheterna i den andra staten
att avstå från sm rätt om denna
andra stat anser att ett sådant
avstående skulle vara av särskild
betydelse.
4 Bestämmelserna i denna artikel
skall inte innebära någon rätt för
militärmyndigheterna i den
sändande staten att utöva domsrätt
över personer som är medborgare
eller har hemvist i den mottagande
staten annat än om de är
medlemmar av den sändande
statens styrka.
7 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 37
5. a. The authorities of the receiving
and sending States shall assist each
other in the arrest of members of
a force or civilian component or
their dependents in the territory of
the receiving State and in handing
them over to the authority which is
to exercise jurisdiction in
accordance with the above
provisions.
b. The authorities of the receiving
State shall notify promptly the
military authorities of the sending
State of the arrest ot any member
of a force or civilian component
or a dependent.
c. The custody of an accused
member of a force or civilian
component over whom the
receiving State is to exercise
jurisdiction shall, if he is in the
hands of the sending State, remain
with that State until he is charged
by the receiving State.
6. a. The authorities of the receiving
and sending States shall assist each
other in the carrying out of all
necessary investigations into
offences, and in the collection and
production of evidence, including
the seizure and, in proper cases,
the handing over of objects
connected with an offence. The
handing over of such objects may,
however. be made subject to their
retum within the time specified by
the authority delivering them
5. a. Myndigheterna i de
mottagande och sändande staterna
skall bistå varandra med att anhålla
medlemmar av en styrka eller en
civil komponent eller dess anhöriga
inom den mottagande statens
territorium och med att överlämna
dem till den myndighet som har
domsrätt i enlighet med
ovannämnda bestämmelser.
b. Myndigheterna i den mottagande
staten skall snarast underrätta
militärmyndigheterna i den
sändande staten om någon medlem
av en styrka eller av en civil
komponent eller deras anhöriga har
anhållits.
c. En anklagad medlem av en
styrka eller en civil komponent
över vilken den mottagande staten
skall utöva domsrätt skall, om han
är i den sändande statens förvar,
kvarstanna där tills åtal har väckts
mot honom av den mottagande
staten
6. a. Myndigheterna i de
mottagande och sändande staterna
skall bistå varandra med utförande
av all nödvändig utredning av
lagöverträdelser och upptagning
och sammanställning av bevisning
inklusive beslagtagande av, och, i
förekommande fall, överlämnande
av föremål som sammanhänger
med överträdelsen För
överlämnande av sådana föremål
kan emellertid ställas som villkor
att de skall återlämnas inom
angiven tid till den myndighet som
har överlämnat dem
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
98
b. The authorities of the
Contracting Parties shall notify one
another of the disposition of all
cases in which there are concurrent
rights to exercise jurisdiction.
7. a. A death sentence shall not be
carried out in the receiving State
by the authorities of the sending
State if the legislation of the
receiving State does not provide
for such punishment in a similar
case.
b. The authorities of the receiving
State shall give sympathetic
consideration to a request from the
authorities of the sending State for
assistance in carrying out a
sentence of imprisonment
pronounced by the authorities of
the sending State under the
provision of this Article within the
territory of the receiving State
8. Where an accused has been tried
in accordance with the provisions
of this Article by the authorities of
one Contracting Party and has been
acquitted, or has been convicted
and is serving, or has served, his
sentence or has been pardoned, he
may not be tried again for the
same offence within the same
territory by the authorities or
another Contracting Party.
However, nothing in this paragraph
shall prevent the military
authorities of the sending State
from trying a member of its force
for any violation of rules of
discipline arising from an act or
omission which constituted an
offence for which he was tried by
the authorities of another
Contracting Party.
b. Parternas myndigheter skall
underrätta varandra om vidtagna
åtgärder i sådana fall där ömsesidig
domsrätt föreligger.
7. a. En dödsdom skall ej
verkställas i den mottagande staten
av den sändande statens
myndigheter om lagen i den
mottagande staten inte har
dödsstraff för ett sådant fall.
b Myndigheterna i den mottagande
staten skall välvilligt pröva en
begäran från myndigheterna i den
sändande staten om biträde
avseende verkställande av
fängelsestraff som ådömts av
myndigheterna i den sändande
staten enligt denna artikel inom
den mottagande statens territorium.
8. När en anklagad har ställts inför
rätta i enlighet med
bestämmelserna i denna artikel av
den ena partens myndigheter och
har blivit frikänd eller dömd och
avtjänar eller har avtjänat sitt straff
eller har blivit benådad får han inte
lagforas ånyo för samma förseelse
inom samma territorium av en
annan parts myndigheter. Dock
skall bestämmelserna i denna punkt
inte hindra militärmyndighetema i
den sändande staten att åtala en
medlem av sin styrka för någon
överträdelse av disciplinära regler
som sammanhänger med en
handling eller en underlåtenhet som
utgör en lagöverträdelse för vilken
han har lagförts av den andra
partens myndigheter.
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
99
9. Whenever a member of a force
or civilian component of a
dependent is prosecuted under the
jurisdiction of a receiving State he
shall be entitled
a to a prompt and speedy trial;
b. to be informed, in advance of
trial, of the specific charge or
charges made against him;
c. to be confronted with the
witnesses against him;
d. to have compulsory process for
obtaining witnesses in his favour,
if they are within the jurisdiction
of the receiving State;
e. to have legal representation of
his own choice for his defence or
to have free or assisted legal
representation under the conditions
prevailing for the time being in the
receiving State;
f. if he considers it necessary, to
have the services of a competent
interpreter: and
g. to communicate with a
representative of the Government
of the sending State and, when the
rules of the court permit, to have
such a representative present at his
trial.
10. a. Regularly constituted military
units or formations of a force shall
have the right to police any camps,
establishments or other premises
which they occupy as the result of
an agreement with the receiving
State The military police of the
force may take all appropriate
measures to ensure the
maintenance of order and security
on such premises.
9. När en medlem av en styrka
eller en civil komponent eller dess
anhöriga åtalas under en
mottagande stats domsrätt skall han
ha rätt till följande:
a. en snar och snabb rättegång,
b. att före rättegången underrättas
om de anklagelser som har
framställts mot honom,
c. att konfronteras med dem som
vittnar mot honom,
d. att inkalla sådana vittnen till sin
förmån som befinner sig inom den
mottagande statens domsrätt,
e. att själv välja försvarare eller fa
kostnadsfritt biträde enligt samma
regler som gäller vid den aktuella
tidpunkten i den mottagande staten,
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
f. att, om han så anser nödvändigt,
få tillgång till en kompetent tolk,
samt
g. att få meddela sig med en
representant för den sändande
statens regering och, om
domstolens regler så medger, att ha
en sådan representant närvarande
vid rättegången.
10.a Reguljära militära förband
som ingår i en styrka skall ha rätt
att utöva polisiär myndighet i
förläggningar, anläggningar och
andra utrymmen som de disponerar
enligt avtal med den mottagande
staten. Styrkans militärpolis far
vidta alla lämpliga åtgärder för att
säkerställa upprätthållandet av
ordning och säkerhet inom dessa
lokaler
100
b. Outside these premises, such
military police shall be employed
only subject to arrangements with
the authorities of the receiving
State and in liaison with those
authorities, and in so far as such
employment is necessary to
maintain discipline and order
among the members of the force.
11. Each Contracting Party shall
seek such legislation as it deems
necessary to ensure the adequate
security and protection within its
territory ofinstallations, equipment,
property, records and official
information of other Contracting
Parties, and the punishment of
persons who may contravene laws
enacted for that purpose.
Article VIII
1. Each Contracting Party waives
all its claims against any other
Contracting Party for damage to
any property owned by it and used
by its land, sea or air armed
services, if such damage:
(i) was caused by a member or an
employee of the armed services of
the other Contracting Party in the
execution of his duties in
connection with the operation of
the North Atlantic Treaty; or
(ii) arose from the use of any
vehicle, vessel or aircraft owned by
the other Contracting Party and
used by its armed services,
provided either that the vehicle,
vessel or aircraft causing the
damage was being used in
connection with the operation of
the North Atlantic Treaty, or that
the damage was caused to property
being so used.
b. Utanför dessa lokaler skall sådan
militärpolis anlitas endast i kraft av
avtal med myndigheterna i den
mottagande staten och i samarbete
med dessa myndigheter och endast
i den utsträckning så erfordras för
att upprätthålla disciplin och
ordning bland medlemmarna av
styrkan.
11. Varje part skall lägga sig vinn
om att införa sådan lagstiftning
som den anser vara nödvändig för
att trygga säkerhet och skydd i
tillräcklig grad inom sitt territorium
för anläggningar, utrustning,
egendom, arkiv och offentliga
handlingar tillhörande andra parter
samt för att bestraffa den som
bryter mot dessa lagar.
Artikel VIII
1 Varje part skall avstå från
anspråk mot varje annan part för
skador som vållats på egendom
som den äger och som används av
dess land-, sjö- eller
luftstridskrafter om sådan skada
i) har vållats av en medlem eller
anställd i den andra partens styrka
under Nato-verksamhet, eller
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
ii) har vållats av fordon, fartyg
eller luftfartyg tillhörigt den andra
parten vid användning av dess
krigsmakt om fordonet, fartyget
eller luftfartyget som har vållat
skadan antingen användes i
samband med Nato-verksamhet
eller skadan har vållats på
egendom under användning i sådan
verksamhet.
101
Claims for maritime salvage by
one Contracting Party against any
other Contracting Party shall be
waived, provided that the vessel or
cargo salvaged was owned by a
Contracting Party and being used
by its armed services in connection
with the operation of the North
Atlantic Treaty.
2.a. In the case of damage caused
or arising as stated in paragraph 1
to other property owned by a
Contracting Party and located in its
territory, the issue of the liability
of any other Contracting Party
shall be determined and the amount
of damage shall be assessed, unless
the Contracting Parties concemed
agree otherwise, by a sole
arbitrator selected in accordance
with sub-paragraph b of this
paragraph. The arbitrator shall also
decide any counter-claims arising
out of the same incident.
b The arbitrator referred to in sub-
paragraph a. above shall be
selected by agreement between the
Contracting Parties concemed from
amongst the nationals of the
receiving State who hold or have
held high judical office. If the
Contracting Parties concemed are
unable, within two months, to
agree upon the arbitrator, either
may request the Chairman of the
North Atlantic Council Deputies to
select a person with the aforesaid
qualifications.
c. Any decision taken by the
arbitrator shall be binding and
conclusive upon the Contrating
Parties.
Anspråk på bärgarlön av någon
part gentemot någon annan part
skall frånträdas under förutsättning
att det bärgade fartyget eller lasten
ägdes av en part och användes av
dess väpnade styrkor i samband
med Nato-verksamhet.
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
2.a. Vid skada som vållats eller
uppkommit på sätt som anges i
punkt 1 avseende annan egendom
tillhörig en part och som befinner
sig inom dess territorium skall, om
inte de berörda parterna kommer
överens om annat, frågan om
annan parts ansvar avgöras och
skadeståndsbeloppet fastställas av
en ensam skiljedomare som skall
utses i enlighet med b. i denna
punkt. Skiljedomaren skall även
avgöra motanspråk hänförliga till
samma händelse.
b. Skiljedomare som avses i a.
härovan skall utses genom
överenskommelse mellan de
berörda parterna bland medborgare
i den mottagande staten som
innehar eller har innehaft ett högt
domarämbete. Om de berörda
parterna inte inom två månader kan
enas om en skiljedomare, kan
vilken som helst av parterna
anmoda ordföranden i Nato-rådets
ställföreträdarförsamling att utse en
person som innehar nämnda
kvalifikationer
c. Varje beslut som fattas av
skiljedomaren skall vara bindande
och slutgiltigt för parterna.
102
d. The amount of any
compensation awarded by the
arbitrator shall be distributed in
accordance with the provisions of
paragraph 5 e. (i), (ii) and (iii) of
this Article.
e. The compensation of the
arbitrator shall be fixed by
agreement between the Contracting
Parties concemed and shall,
together with the necessary
expenses incidental to the
performance of his duties, be
defrayed in equal proportions by
them.
f Nevertheless, each Contracting
Party waives its claim in any such
case where the damage is less than
Belgium: B.fr 70,000.
Canada: S 1,160.
Denmark: Kr. 9,670.
France: F. fr. 490,000.
Iceland: Kr. 22.800.
Italy: Li. 850,000.
Luxembourg: L. fr. 70.000.
Netherlands: Fl. 5.320.
Norway: Kr. 10.000.
Portugal: Es. 40,250.
United
Kingdom: £ 500.
United States: $ 1 400.
Any other Contracting Party whose
property has been damaged in the
same incident shall also waive its
claim up to the above amount. In
the case of considerable variation
in the rates of exchange between
these currencies the Contracting
Parties shall agree on the
appropriate adjustments of these
amounts.
d. Det belopp som beslutas av
skiljedomaren som ersättning skall
fördelas i enlighet med punkt 5 e
i), ii) och iii) i denna artikel.
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
e. Arvode till skiljedomaren skall
avtalas mellan parterna och skall
tillsammans med nödvändiga
utgifter som uppkommit vid
utövandet av hans uppdrag
bestridas i lika delar av partema.
f. Varje part skall dock avstå från
sina anspråk i de fall
ersättningsbeloppet understiger:
Belgien:
Canada:
Danmark:
Frankrike:
Island:
Italien:
Luxemburg:
Nederländerna:
Norge:
Portugal:
Förenade
Konungariket
Förenta staterna
BEF 70 000
CanD 1 460
DK 9 670
FFR 490 000
ISK 22 800
LIT 850 000
LFR 70 000
NLF 5 320
NK 10 000
ESC 40 250
L 500
USD 1 400
Varje annan part vars egendom har
skadats vid samma tillfälle skall
också avstå från sitt anspråk upp
till ovannämnda belopp. I händelse
av avsevärd variation i
växelkurserna mellan dessa valutor
skall parterna komma överens om
lämplig justering av dessa belopp.
103
3. For the purposes of paragraphs 1
and 2 of this Article the expression
"owned by a Contracting Party" in
the case of a vessel includes a
vessel on bare boat charter to that
Contracting Party or requisitioned
by it on bare boat terms or seized
by it in prize (except to the extent
that the risk of loss or liability is
bome by some person other than
such Contracting Party).
4. Each Contracting Party waives
all its claims against any other
Contracting Party for injury or
death suffered by any member of
its armed services while such
member was engaged in the
performance of his official duties.
5. Claims (other than contractual
claims and those to which
paragraphs 6 or 7 of this Article
apply) arising out of acts or
omissions of members of a force or
civilian component done in the
performance of official duty, or out
of any other act, omission or
occurrence for which a force or
civilian component is legal ly
responsible, and causing damage
in the territory of the receiving
State to third parties, other than
any of the Contracting Parties,
shall be dealt with by the receiving
State in accordance with the
following provisions:
a. Claims shall be filed, considered
and settled or adjudicated in
accordance with the laws and
regulations of the receiving State
with respect to claims arising from
the activities of its own armed
forces.
3. Vid tillämpningen av punkt 1
och 2 i denna artikel skall uttrycket
"tillhörande en part" innefatta
fartyg som inchartrats av part på
bare boat charter-basis eller fartyg
som har rekvirerats på sådana
villkor och på fartyg som har tagits
i beslag av den parten (utom i den
mån risken för förlust eller skada
bärs av annan person än sådan
part).
4. Varje part avstår från sina
anspråk mot varje annan part för
skada eller dödsfall som vållats
varje medlem av dess krigsmakt
under officiell tjänsteutövning.
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
5. Anspråk, (andra än
kontraktsbundna anspråk och
anspråk på vilka punkt 6 och 7 i
denna artikel har avseende) som
härrör från handlingar eller
underlåtenhet av medlem av en
styrka eller en civil komponent
som företagits i tjänsten eller från
varje annan handling, underlåtenhet
eller händelse för vilken en styrka
eller en civil komponent är lagligen
ansvarig och vilken vållar skada
inom den mottagande statens
territorium på tredje man annan än
någon av parterna, skall behandlas
av den mottagande staten i enlighet
med följande:
a. Anspråk skall registreras,
behandlas och avgöras genom
överenskommelse eller dom i
enlighet med den mottagande
statens rättsregler vad avser
anspråk som härrör från dess egna
styrkors verksamhet
104
b.The receiving State may settle
any such claims, and payment of
the amount agreed upon or
determinated by adjudication shall
be made by the receiving State in
its currency.
c. Such payment, whether made
pursuant to a settlement or to
adjudication of the case by a
competent tribunal of the receiving
State, or the final adjudication by
such a tribunal denying payment,
shall be binding and conclusive
upon the Contracting Parties.
d. Every claim paid by the
receiving State shall be
communicated to the sending
States concemed together with full
particulars and a proposed
distribution in conformity with
sub-paragraphs e. (i), (ii) and (iii)
below. In default of a reply within
two months, the proposed
distribution shall be regarded as
accepted.
e. The cost incurred in satisfying
claims pursuant to the preceding
sub-paragraphs and para. 2 of this
Article shall be distributed between
the Contracting Parties, as follows:
(i) Where one sending State alone
is responsible, the amount awarded
or adjudged shall be distributed in
the proportion of 25 per cent,
chargeable to the receiving State
and 75 per cent, chargeable to the
sending State.
(ii) Where more than one State is
responsible for the damage, the
amount awarded or adjudged shall
be distributed equally among them:
however, if the receiving State is
not one of the States responsible,
its contribution shall be half that of
each of the sending States.
b. Mottagande stat far träffa Prop. 1995/96:37
förlikning om varje sådant anspråk, Bilaga 4
och betalningen av det
överenskomna eller utdömda
beloppet skall erläggas av den
mottagande staten i dess egen
valuta.
c. Sådan ersättning skall vara
bindande och slutgiltig för parterna
vare sig den betalas till följd av en
uppgörelse, ett avgörande av
behörig domstol i den mottagande
staten eller ett slutligt avslag av
sådan domstol.
d. Uppgift om ersättning som
utbetalas av den mottagande staten
skall lämnas till berörda sändande
stater tillsammans med full
förklaring och alla detaljer och
förslag till fördelning i enlighet
med e i), ii) och iii) härnedan. Om
svar inte har inkommit inom två
månader skall förslaget till
fördelning betraktas som antaget.
e Det ersättningsbelopp som avses
i föregående stycken och punkt 2 i
denna artikel skall fördelas mellan
parterna på följande sätt:
i) När en sändande stat är ensam
ansvarig skall beloppet uppdelas i
andelen 25 procent för den
mottagande staten och 75 procent
för den sändande staten.
ii) Om mer än en stat är ansvarig
för skadan, skall beloppet fördelas
lika mellan dem; om emellertid
mottagande stat inte är en av de
ansvariga staterna skall dess andel
uppgå till hälften av vardera
sändande stats andel.
(iii) Where the damage was caused
by the armed services of the
Contracting Parties and it is not
possible to attribute it specifically
to one or more of those armed
services, the amount awarded or
adjudged shall be distributed
equally among the Contracting
Parties concemed: however, if the
receiving State is not one of the
States by whose armed services the
damage was caused, its
contribution shall be half that of
each of the sending States
concemed.
(iv) Every half-year, a statement of
the sums paid by the receiving
State in the course of the half-
yearly period in respect of every
case regarding which the proposed
distribution on a percentage basis
has been accepted, shall be sent to
the sending States concemed,
together with a request for
reimbursement. Such
reimbursement shall be made
within the shortest possible time, in
the currency of the receiving
State.
f. In cases where the application of
the provisions of sub-paragraphs b.
and e. of this paragraph would
cause a Contracting Party serious
hardship, it may request the North
Atlantic Council to arrange a
settlement of a different nature
g. A member of a force or civilian
component shall not be subject to
any proceedings for the
enforcement of any judgment given
against him in the receiving State
in a matter arising from the
performance of his official duties.
iii) När skadan har förorsakats av
parternas väpnade styrkor och den
inte kan hänföras till en viss eller
flera av dessa väpnade styrkor skall
beloppet fördelas jämnt mellan de
berörda parterna, om emellertid
den mottagande staten inte är en av
de stater vilkas väpnade styrkor har
vållat skadan, skall dess bidrag
vara hälften av vardera berörd
sändande stats bidrag.
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
(iv) Varje halvår skall till berörda
sändande stater överlämnas uppgift
om de belopp som har utbetalats av
den mottagande staten föregående
halvårsperiod för varje ärende för
vilket föreslagen fördelning på
procentbasis har godtagits; dessa
uppgifter skall åtföljas av en
begäran om återbetalning. Sådan
återbetalning skall göras snarast
möjligt i den mottagande statens
valuta.
f. Om tillämpningen av
bestämmelserna i b och e i denna
punkt skulle förorsaka en part
betydande börda kan den begära att
Nato-rådet föranstaltar en annan
uppgörelse
g. En medlem av en styrka eller en
civil komponent skall inte göras till
föremål för rättsliga åtgärder vad
gäller verkställande av dom som
har meddelats mot honom i den
mottagande staten i ärenden som
sammanhänger med
tjänsteutövning.
106
h. Except in so far as sub-
paragraph e. of this paragraph
applies to claims covered by
paragraph 2 of this Article, the
provisions of this paragraph shall
not apply to any claim arising out
of or in connexion with the
navigation or operation of a ship or
the loading, carriage, or discharge
of a cargo, other than claims for
death or personal injury to which
paragraph 4 of this Article does not
apply
6. Claims against members of a
force or civilian component arising
out of tortious acts or omissions in
the receiving State not done in the
performance of official duty shall
be dealt with in the following
manner:
a. The authorities of the receiving
State shall consider the claim and
assess compensation to the
claimant in a fair and just manner,
taking into account all the
circumstances of the case,
including the conduct of the
injured person, and shall prepare a
report on the matter.
b. The report shall be delivered to
the authorities of the sending State,
who shall then decide without
delay whether they will offer an ejr
gratia payment, and if so, of what
amount.
c. If an offer of ex gratia payment
is made, and accepted by the
claimant in full satisfaction of his
claim, the authorities of the
sending State shall make the
payment themselves and inform
the authorities of the receiving
State of their decision and of the
sum paid.
h. Utom i den mån bestämmelserna
i e i denna punkt är tillämpliga på
anspråk som avses i punkt 2 i
denna artikel skall dessa inte
tillämpas på anspråk som härrör
från, eller har uppstått i samband
med, framförande eller drift av ett
fartyg eller lastning, transport eller
lossning av last annat än anspråk
avseende dödsfall eller personskada
på vilka punkt 4 i denna artikel
inte är tillämplig.
6. Ersättningsanspråk mot
medlemmar av en styrka eller en
civil komponent som härrör från
åtalbara handlingar eller
försummelser i den mottagande
staten som inte har gjorts i tjänsten
skall handläggas på följande sätt:
a. Myndigheterna i den mottagande
staten skall behandla anspråk och
bestämma ersättning till käranden
på ett riktigt och rättvist sätt med
hänsyn tagen till alla
omständigheter i ärendet inklusive
den skadelidande personens
uppförande samt upprätta en
rapport i ärendet.
b. Nämnda rapport skall
överlämnas till myndigheterna i
den sändande staten vilka sedan
utan dröjsmål skall besluta om de
skall ge betalning ex gratia och,
om så är fallet, till vilket belopp
c. Om ett erbjudande om betalning
ex gratia görs och antas av
käranden som full gottgörelse för
hans anspråk skall myndigheterna
i den sändande staten själva
erlägga betalningen och meddela
myndigheterna i den mottagande
staten härom och om storleken på
det utbetalda beloppet.
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
107
d. Nothing in this paragraph shall
affect the jurisdiction of the courts
of the receiving State to entertain
an action against a member of a
force or of a civilian component
unless and until there has been
payment in full satisfaction of the
claim.
7. Claims arising out of the
unauthorized use of any vehicle of
the armed services of a sending
State shall be dealt with in
accordance with paragraph 6 of
this Article, except in so far as the
force or civilian component is
legally responsible.
8. If a dispute arises as to whether
a tortious act or omission of a
member of a force or civilian
component was done in the
performance of official duty or as
to whether the use of any vehicle
of the armed services of a sending
State was unauthorized, the
question shall be submitted to an
arbitrator appointed in accordance
with paragraph 2 b. of this Article,
whose decision on this point shall
be final and conclusive.
9. The sending State shall not
claim immunity from the
jurisdiction of the courts of the
receiving State for members of
force or civilian component in
respect of the civil jurisdiction of
the courts of the receiving State
except to the extent provided in
paragraph 5 g. of this Article.
d. Bestämmelserna i denna punkt
skall inte inverka på den
mottagande statens domstolars rätt
att vidta åtgärder mot en medlem
av en styrka eller en civil
komponent tills full ersättning har
erlagts.
7. Anspråk som härrör från otillåtet
bruk av ett fordon tillhörigt
krigsmakten i en sändande stat
skall behandlas i enlighet med
punkt 6 i denna artikel utom i de
fall en styrka eller en civil
komponent är lagligen ansvarig.
8. Om tvist uppstår om huruvida
en åtalbar handling eller
försummelse av en medlem av en
styrka eller en civil komponent har
skett i tjänsten eller om bruk av ett
fordon tillhörigt krigsmakten i den
sändande stat har skett olovligen
skall saken underställas en
skiljedomare utsedd i enlighet med
punkt 2 b i denna artikel, vars
beslut i ärendet skall vara
slutgiltigt bindande.
9 Den sändande staten skall inte
åberopa immunitet från
domstolarnas domsrätt i den
mottagande staten för medlemmar
av en styrka eller en civil
komponent med avseende på den
civilrättsliga domsrätt som
tillkommer domstolarna i den
mottagande staten, utom i den
utsträckning som avses i punkt 5 g
i denna artikel
Prop 1995/96:37
Bilaga 4
108
10. The authorities of the sending
State and of the receiving State
shall co-operate in the procurement
of evidence for a fair hearing and
disposal of claims in regard to
which the Contracting Parties are
concemed.
Article IX
1. Members of a force or of a
civilian component and their
dependents may purchase locally
goods necessary for their own
consumption, and such services as
they need, under the same
conditions as the nationals of the
receiving State.
2. Goods which are required from
local sources for the subsistence of
a force or civilian component shall
normally be purchased through the
authorities which purchase such
goods for the armed services of the
receiving State. In order to avoid
such purchases having any adverse
effect on the economy of the
receiving State, the competent
authorities of that State shall
indicate, when necessary, any
artides the purchase of which
should be restricted or forbidden
10. Myndigheterna i den sändande
och den mottagande staten skall i
fall som berör dem samarbeta vid
upptagning av bevisning för en
rättvis rättegång och vid
bestämmande av ersättning av
skada.
Artikel IX
1. Medlemmar av en styrka eller en
civil komponent och dess anhöriga
far köpa varor lokalt för eget bruk
och erforderliga tjänster på samma
villkor som medborgare i den
mottagande staten.
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
2. Lokala varuköp avsedda för
försörjning av en styrka eller en
civil komponent skall normalt ske
genom de enheter som upphandlar
sådana varor för krigsmakten i den
mottagande staten. För att undvika
att dessa varuköp far ogynnsam
verkan på ekonomin i den
mottagande staten skall
vederbörande myndigheter i denna
stat när så erfordras ange vilka
varor som ej far köpas eller som är
föremål för begränsningar.
109
3. Subject to agreements already in
force or which may hereafter be
made between the authorized
representatives of the sending and
receiving States, the authorities of
the receiving State shall assume
sole responsibility for making
suitable arrangements to make
available to a force or a civilian
component the buildings and
grounds which it requires, as well
as facilities and services connected
therewith. These agreements and
arrangements shall be, as far as
possible, in accordance with the
regulations governing the
accommodation and biileting of
similar personnel of the receiving
State. In the absence of a specific
contract to the contrary, the laws of
the receiving State shall determine
the rights and obligations arising
out of the occupation or use of the
buildings, grounds, facilities or
services.
4. Local civilian labour
requirements of a force or civilian
component shall be satisfied in the
same way as the comparable
requirements of the receiving State
and with the assistance of the
authorities of the receiving State
through the employment
exchanges. The conditions of
employment and work, in
particular wages, supplementary
payments and conditions for the
protection of workers, shall be
those laid down by the legislation
of the receiving State. Such
civilian workers employed by a
force or civilian component shall
not be regarded for any purpose as
being members ot that force or
civilian component
3. Med förbehåll för gällande avtal
eller avtal som härefter kan komma
att ingås mellan befullmäktigade
företrädare för de sändande och
mottagande staterna skall
myndigheterna i den mottagande
staten åta sig fullt ansvar för att
vidta lämpliga åtgärder för att till
en styrka eller en civil komponent
tillhandahålla de lokaler och de
utrymmen som denna behöver
liksom hithörande anordningar och
tjänster. Dessa avtal och
arrangemang skall i möjlig
utsträckning stå i överensstämmelse
med de regler som gäller för
förläggning och inkvartering av
liknande personal i den mottagande
staten. I avsaknad av särskilt avtal
med motsatt verkan skall lagarna i
den mottagande staten gälla
avseende vilka rättigheter och
skyldigheter som är förbundna med
besittningen eller användningen av
byggnaderna, marken,
anordningarna eller tjänsterna.
4. Behov av civil arbetskraft för en
styrka eller en civil komponent
skall tillgodoses på samma sätt
som motsvarande behov i den
mottagande staten och med biträde
av myndigheterna i den mottagande
staten genom dess
arbetsförmedling
Anställningsförhållanden och
arbetsförhållanden, särskilt löner,
övertidsersättning och
arbetarskyddsförhållanden skall
vara desamma som föreskrivs i den
mottagande statens lag.
Civilanställda som anlitas av en
styrka eller en civil komponent
skall inte på något sätt betraktas
som tillhörande denna styrka eller
denna civila komponent.
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
110
5. When a force or a civilian
component has at the place where
it is stationed inadequate medical
or dental facilities, its members and
their dependents may receive
medical and dental care, including
hospitalization, under the same
conditions as comparable personnel
of the receiving State.
6. The receiving State shall give
the most favourable consideration
to requests for the grant to
members of a force or of a civilian
component of travelling facilities
and concessions with regard to
fares. These facilities and
concessions will be the subject of
special arrangements to be made
between the Governments
concemed.
7. Subject to any general or
particular financial arrangements
between the Contracting Parties,
payment in local currency for
goods, accommodation and
services furnished under
paragraphs, 2, 3, 4 and, if
necessary, 5 and 6, of this Article
shall be made promptly by the
authorities of the force.
8. Neither a force, nor a civilian
component, nor the members
thereof, nor their dependents, shall
by reason of this Article enjoy any
exemption from taxes or duties
relating to purchases and services
chargeable under the fiscal
regulations of the receiving State.
5. När en styrka eller en civil
komponent på den ort där den är
stationerad har otillräckliga
medicinska och dentala faciliteter
far dess medlemmar och deras
anhöriga åtnjuta läkarvård och
tandvård inklusive intagning på
sjukhus under samma förhållanden
som motsvarande
personalkategorier i den
mottagande staten.
6. Den mottagande staten skall ge
välvilligast möjliga prövning av en
begäran att till medlemmarna av en
styrka eller en civil komponent ge
tillträde till transportmedel och
bevilja rabatter för färdbiljetter.
Dessa transportmedel och förmåner
skall vara föremål för särskilda
avtal mellan de berörda
regeringarna.
7. Om det inte föreligger några
allmänna eller särskilda finansiella
avtal parterna emellan skall
betalning för varor, inkvartering
och tjänster som tillhandahålles
enligt punkt 2, 3, 4 och, om så
erfordras, 5 och 6 i denna artikel
erläggas utan dröjsmål i lokal
valuta av styrkans myndigheter.
8. Vare sig en styrka eller en civil
komponent eller dess anhöriga eller
anställda skall kunna åberopa
denna artikel för att åtnjuta
befrielse från skatter och tullar vid
anskaffning av varor och tjänster
som omfattas av den mottagande
statens skattebestämmelser.
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
111
Article X
1. Where the legal incidence of
any form of taxation in the
receiving State depends upon
residence or domicile, periods
during which a member of a force
or civilian component is in the
territory of that State by reason
solely of his being a member of
such force or civilian component
shall not be considered as periods
ot residence therein, or as creating
a change of residence or domicile,
for the purposes of such taxation.
Members of a force or civilian
component shall be exempt from
taxation in the receiving State on
the salary and emoluments paid to
them as such members by the
sending State or on any tangible
movable property the presence of
which in the receiving State is due
solely to their temporary presence
there.
2. Nothing in this Article shall
prevent taxation of a member of a
force or civilian component with
respect to any profitable enterprise,
other than his employment as such
member, in which he may engage
in the receiving State, and, except
as regards his salary and
emoluments and the tangible
movable property referred to in
paragraph 1. nothing in this Article
shall prevent taxation to which,
even if regarded as having his
residence or domicile outside the
territory of the receiving State,
such a member is liable under the
law of that State.
3. Nothing in this Article shall
apply to 'duty' as defined in
paragraph 12 of Article XI.
Artikel X
1. I den mån beskattningen i den
mottagande staten beror av
uppehållsort eller hemvist skall
perioder under vilka en medlem av
en styrka eller en civil komponent
befinner sig i den statens
territorium enbart på grund av att
han ingår i en styrka eller en civil
komponent, inte betraktas som
vistelseperioder däri eller såsom
innebärande en ändring av
uppehållsort eller hemvist.
Medlemmar av en styrka eller en
civil komponent skall undantasfrån
beskattning i den mottagande staten
för lön och arvode som utbetalas
till dem i denna egenskap av den
sändande staten liksom från skatt
på materiell lös egendom, vilkens
befintlighet i den mottagande staten
helt och hållet beror på ägarens
tillfälliga vistelse där.
2. Ingenting i denna artikel skall
hindra beskattning av en medlem
av en styrka eller en civil
komponent med avseende på
vinstgivande verksamhet utöver
hans anställning som sådan; och,
utom vad beträffar hans lön och
arvode och den materiella
lösegendom som avses i punkt 1
härovan, skall ingenting i denna
artikel hindra beskattning som
omfattar en sådan person enligt
lagen i den staten, även om han
anses ha sin bosättningsort eller
hemvist utanför den mottagande
staten.
3. Ingenting i denna artikel skall
vara tillämpligt på "tull" enligt
definition i artikel XI punkt 12.
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
112
4. For the purposes of this Article
the term 'member of a force' shall
not include any person who is a
national of the receiving State.
Article XI
1. Save as provided expressly to
the contrary in this Agreement,
members of a force and of a
civilian component as well as their
dependents shall be subject to the
laws and regulations administered
by the customs authorities of the
receiving State. In particular the
customs authorities of the receiving
State shall have the right, under the
general conditions laid down by
the laws and regulations of the
receiving State, to search members
of a force or civilian component
and their dependents and to
examine their luggage and
vehicles, and to seize artides
pursuant to such laws and
regulations.
2. a. The temporary importation and
the re-exportation of service
vehicles of a force or civilian
component under their own power
shall be authorized free of duty on
presentation ot a triptyque in the
form shown in the Appendix to
this Agreement.
b The temporary importation of
such vehicles not under their own
power shall be governed by
paragraph 4 of this Article and the
re-exportation thereof by paragraph
8
c. Service vehicles of a force or
civilian component shall be exempt
from any tax payable in respect or
the use of vehicles on the roads
4. I vad avser denna artikel skall
beteckningen "medlem av en
styrka" inte inbegripa någon person
som är medborgare i den
mottagande staten.
Artikel XI
1. Med undantag för vad som
uttryckligen anges av motsatt
innebörd i detta avtal skall
medlemmar av en styrka eller en
civil komponent liksom deras
anhöriga följa de lagar och
förordningar som ges av
tullmyndigheterna i den
mottagande staten. Särskilt skall
tullmyndigheterna i den
mottagande staten ha rätt, i
enlighet med de allmänna villkor
som finns nedlagda i lagar och
förordningar i den staten, att
visitera en medlem av en styrka
eller en civil komponent och deras
anhöriga och att visitera deras
bagage och genomsöka fordon och
beslagta föremål i enlighet med
dessa lagar och förordningar.
2. a Tillfällig införsel och
återutförsel av tjänstefordon
tillhörigt en styrka eller en civil
komponent på egna hjul skall
tillåtas tullfritt vid uppvisande av
ett formulär som visas i bilagan till
detta avtal.
b. Vid tillfällig införsel av fordon
som inte sker på egna hjul skall
tillämpas bestämmelserna i punkt 4
i denna artikel och vid återutförsel
bestämmelserna i punkt 8.
c Tjänstefordon tillhöriga en
styrka eller en civil komponent
skall vara undantagna från alla
skatter som uttas för fordon i
vägtrafik
8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 37
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
113
3. Official documents under official
seal shall not be subject to customs
inspection. Couriers, whatever their
status, carrying these documents
must be in possession of an
individual movement order, issued
in accordance with paragraph 2 b
of Article III. This movement order
shall show the number of
despatches carried and certify that
they contain only official
documents.
3. Officiella handlingar under
officiell försegling skall inte göras
till föremål för tullinspektion
Kurir, vilken status han än må ha,
som medför dessa dokument måste
ha en individuell förflyttningsorder
utfärdad i enlighet med punkt 2 b
i artikel III. I denna
förflyttningsorder skall anges hur
många volymer som ingår och
intyg om att dessa endast
innehåller officiella dokument.
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
4 A force may import free of duty
the equipment for the force and
reasonable quantities of provisions,
supplies and other goods for the
exclusive use of the force and, in
cases where such use is permitted
by the receiving State, its civilian
component and dependents. This
duty-free importation shall be
subject to the deposit, at the
customs office for the place of
entry, together with such customs
documents as shall be agreed, of a
certificate in a form agreed
between the receiving State and the
sending State signed by a person
authorized by the sending State for
that purpose. The designation of
the person authorized to sign the
certificates as well as specimens of
the signatures and stamps to be
used, shall be sent to the customs
administration of the receiving
State.
5. A member of a force or civilian
component may, at the time of his
first arrival to take up service in
the receiving State or at the time of
the first arrival of any dependent to
join him, import his personal
effects and fumiture free of duty
for the term of such service
4. En styrka far tullfritt införa
utrustning samt en rimlig mängd
förnödenheter, förråd och andra
varor för uteslutande eget bruk
och, i de fall där så tillåtes av
mottagande stat, för bruk av dess
civila komponent samt anhöriga.
Denna tullfria import förutsätter
deposition hos tullmyndigheterna
på införselorten - jämte sådana
tullhandlingar varom avtal skall
ingås - av ett tulldokument av
utseende som har överenskommits
mellan den mottagande staten och
den sändande staten, undertecknat
av en för detta ändamål av den
sändande staten vederbörligen
befu 11 m äk t i g ad person
Utnämningshandlingen för den
person som är befullmäktigad att
underteckna intyget samt prov på
underskrifter och stämplar som
skall användas skall tillställas
tullmyndigheterna i den
mottagande staten.
5. En medlem av en styrka eller en
civil komponent far vid första
ankomsten för att tillträda sin
tjänstgöring i den mottagande
staten, eller vid den tid anhöriga
först anländer för att ansluta sig till
honom, införa personliga ägodelar
och möbler tullfritt för den tid som
uppdraget varar.
114
6. Members of a force or civilian
component may import temporarily
free of duty their private motor
vehicles for the personal use of
themselves and their dependents.
There is no obligation under this
Article to grant exemption from
taxes payable in respect of the use
of roads by private vehicles.
7. Imports made by, the authorities
of a force other than for the
exclusive use of that force and its
civilian component, and imports,
other than those dealt with in
paragraphs 5 and 6 of this Article,
effected by members of a force or
civilian component are not, by
reason of this Article. entitled to
any exemption from duty or other
conditions.
8 Goods which have been
imported duty-free under
paragraphs 2 b., 4, 5 or 6 above:
a. may be re-exported freely,
provided that, in the case of goods
imported under paragraph 4. a
certificate, issued in accordance
with that paragraph, is presented to
the customs office: the customs
authorities, however, may verify
that goods re-exported are as
described in the certificate, if any,
and have in fact been imported
under the conditions of paragraphs
2 b., 4, 5 or 6 as the case may be:
6. Medlemmar av en styrka eller en
civil komponent får tullfritt införa
motorfordon tillfälligt för eget och
anhörigas bruk. I denna artikel
finns inget åtagande att bevilja
befrielse från skatter för
privatfordon i vägtrafik.
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
7. Införsel som görs av en styrkas
myndigheter för annan användning
än för uteslutande användning av
densamma och dess civila
komponent, samt annan införsel än
sådan som avses i punkt 5 och 6 i
denna artikel, som görs av
medlemmar av en styrka eller en
civil komponent, är enligt denna
artikel inte berättigade till tullfrihet
eller andra förmåner.
8. Varor som har införts tullfritt
enligt punkt 2 b, 4, 5 eller 6
härovan
a. får återutföras fritt under
förutsättning att, med avseende på
varor som införts under punkt 4 a,
ett intyg utfärdat i enlighet med
den punkten uppvisas för
tullmyndigheten;tullmyndigheterna
äger emellertid rätt att kontrollera
att återutfört gods är i det skick
som uppges i intyget, om sådant
finnes, och att det verkligen har
införts enligt bestämmelserna i
punkt 2 b, 4, 5 eller 6, allt efter
omständigheterna
115
b. shall not normally be disposed
of in the receiving State by way of
either sale or gift: however, in
particular cases such disposal may
be authorized on conditions
imposed by the authorities
concemed of the receiving State
(for instance, on payment of duty
and tax and compliance with the
requirements of the Controls of
trade and exchange).
9. Goods purchased in the
receiving State shall be exported
therefrom only in accordance with
the regulations in force in the
receiving State.
10. Special arrangements for
Crossing frontiers shall be granted
by the customs authorities to
regularly constituted units or
formations, provided that the
customs authorities concemed
have been duly notified in advance.
11. Special arrangements shall be
made by the receiving State so that
fuel, oil and lubricants for use in
service vehicles, aircraft and
vessels of a force or civilian
component, may be delivered free
of all duties and taxes.
b. skall normalt inte kunna avyttras
i den mottagande staten vare sig
genom försäljning eller som gåva.
Emellertid kan i vissa särskilda fall
sådan avyttring tillåtas enligt de
villkor som föreskrivs av de
berörda myndigheterna i den
mottagande staten (t ex vid
erläggande av tull och skatter och
uppfyllande av de villkor som
gäller för kontroll av handel och
valuta).
9 Varor som inköpts i den
mottagande staten far utföras från
denna endast i enlighet med de
regler som gäller i mottagande stat.
10. Särskilda lättnader för
gränspassering skall medges av
tullmyndigheterna för militära
förband och enheter under
förutättning att tullmyndigheterna
vederbörligen har underrättats på
förhand.
11. Särskilda arrangemang skall
göras av den mottagande staten för
att drivmedel, oljor och
smörjmedel avsedda för
tjänstefordon, luftfartyg och fartyg
tillhörande en styrka eller en civil
komponent skall kunna
tillhandahållas tull- och skattefritt.
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
116
12. In paragraphs 1-10 of this
Article:
'duty' means customs duties and all
other duties and taxes payable on
importation or exportation, as the
case may be, except dues and taxes
which are no more than charges for
services rendered;
'importation' includes withdrawal
from customs warehouses or
continuous customs custody,
provided that the goods concemed
have not been grown, produced or
manufactured in the receiving
State.
13. The provisions of this Article
shall apply to the goods concemed
not only when they are imported
into or exported from the receiving
State but also when they are in
transit through the territory of a
Contracting Party, and for this
purpose the expression 'receiving
State' in this Article shall be
regarded as including any,
Contracting Party through whose
territory the goods are passing in
transit.
Article XII
1. The customs or fiscal authorities
of the receiving State may, as a
condition of the grant of any
customs or fiscal exemption or
concession provided for in this
Agreement, require such
conditions to be observed as they
may deem necessary to prevent
abuse.
12. I punkt 1 - 10 i denna artikel
avses med "tull" tullavgifter och
alla andra avgifter och skatter som
skall betalas vid införsel eller
utförsel, i förekommande fall med
undantag för avgifter och skatter
som inte är annat än betalning för
utförda tjänster,
"införsel” inbegriper
klareringskostnader från
tullområdet eller motsvarande
under förutsättning att godset inte
har odlats, tillverkats eller
framställts i mottagande stat.
13. Bestämmelserna i denna artikel
skall tillämpas på ifrågavarande
varor inte endast när de införes till
eller utföres från den mottagande
staten utan även när de befinner sig
i transit genom en parts territorium,
i det fallet innefattas i uttrycket
"mottagande stat" enligt denna
artikel varje part genom vars
territorium godset transiteras.
Prop 1995/96:37
Bilaga 4
Artikel XII
1. Tullmyndigheterna och
skattemyndigheterna i mottagande
stat far, som villkor för beviljande
av sådan tull- och skattefrihet eller
tull- och skattelättnad som avses i
detta avtal, kräva att de föreskrifter
om tullar och skatter skall följas
som de bedömer nödvändiga för att
förhindra missbruk.
117
2. These authorities may refuse any
exemption provided for by this
Agreement in respect of the
importation into the receiving State
of artides grown, produced or
manufactured in that State which
have been exported therefrom
without payment of, or upon
repayment of, taxes or duties
which would have been chargeable
but for such exportation. Goods
removed from a customs
warehouse shall be deemed to be
imported if they were regarded as
having been exported by reason of
being deposited in the warehouse.
Article XIII
1. In order to prevent offences
against customs and fiscal laws
regulations, the authorities of the
receiving and of the sending States
shall assist each other in the
conduct of enquines and the
collection of evidence.
2. The authorities of a force shall
render all assistance within their
power to ensure that artides liable
to seizure by, or on behalf of, the
customs or fiscal authorities of the
receiving State are handed to those
authorities.
3. The authorities of a force shall
render all assistance within their
power to ensure the payment of
duties, taxes and penalties payable
by members of the force or civilian
component or their dependents
2. Dessa myndigheter kan vägra att
bevilja undantag som anges i detta
avtal avseende införsel till den
mottagande staten av gods som
odlats, tillverkats eller framställts i
den staten vilket har utförts
därifrån utan erläggande av de
skatter och tullar - eller med
restitution av skatter och tullar -
som skulle ha kunnat uppbäras för
sådan utförsel i fall godset inte
hade utförts. Gods som har
utklarerats från tullupplag skall
betraktas som infört om det har
behandlats som utfört till följd av
att ha varit deponerat i
tullupplaget.
Artikel XIII
1. För att förhindra överträdelser av
lagar och bestämmelser avseende
tullar och skatter skall
myndigheterna i de mottagande och
sändande staterna biträda varandra
i utredningar och vid upptagning
av bevisning.
2. En styrkas myndigheter skall ge
allt biträde de kan för att
säkerställa att gods som skall
beslagtas av tullmyndigheterna
eller skattemyndigheterna i den
mottagande staten, eller på deras
vägnar, överlämnas till dessa
myndigheter
3. En styrkas myndigheter skall
med tillgängliga medel biträda med
indrivande av tullar, skatter och
böter som hänför sig till
medlemmar av en styrka eller en
civil komponent eller deras
anhöriga
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
118
4 Service vehicles and artides
belonging to a force or to its
civilian component, and not to a
member of such force or civilian
component, seized by the
authorities of the receiving State
in connection with all offence
against its customs or fiscal laws
or regulations shall be handed over
to the appropriate authorities of the
force concemed.
4. Tjänstefordon och egendom Prop. 1995/96:37
tillhörande en styrka eller en civil Bilaga 4
komponent och inte en medlem av
sådan styrka eller civilt element
och som beslagtagits av
myndigheterna i den mottagande
staten i samband med överträdelse
av dess lagar eller förordningar
avseende tullar och skatter skall
överlämnas till behörig myndighet
i ifrågavarande styrka.
Article XIV
Artikel XIV
1. A force, a civilian component
and the members thereof, as well
as their dependents, shall remain
subject to the foreign exchange
regulations of the sending State
and shall also be subject to the
regulations of the receiving State
2. The foreign exchange authorities
of the sending and the receiving
States may issue special regulations
applicable to a force or civilian
component or the members thereof
as well as to their dependents.
Article XV
1. Subject to paragraph 2 of this
Article, this Agreement shall
remain in force in the event of
hostilities to which the North
Atlantic Treaty applies, except that
the provisions for settling claims in
paragraphs 2 and 5 of Article VIII
shall not apply to war damage, and
that the provisions of the
Agreement, and, in particular of
Artides III and VII, shall
immediately be reviewed by the
Contracting Parties concemed, who
may agree to such modifications as
they may consider desirable
regarding the application of the
Agreement between them.
1 En styrka och dess civila
komponent och medlemmar härav
samt deras anhöriga skall förbli
underställda valutalagstiftningen i
den sändande staten och skall även
vara skyldiga att följa
förordningarna i den mottagande
staten.
2. Valutamyndigheterna i de
sändande och mottagande staterna
far utfärda särskilda förordningar
gällande en styrka eller en civil
komponent eller dess medlemmar
samt deras anhöriga.
Artikel XV
1. Med förbehåll för punkt 2 i
denna artikel skall avtalet förbli i
kraft om sådana fientligheter
utbryter som avses i Nordatlantiska
fördraget, med undantag för att
bestämmelserna för att avgöra
ersättningsanspråk i artikel VIII
punkt 2 och 5 inte skall tillämpas
för krigsskada, och att
bestämmelserna i detta avtal och
särskilt i artiklarna III och VII
omedelbart skall ses över av
berörda parter, vilka kan komma
överens om sådana förändringar
som de anser vara önskvärda
avseende tillämpningen av avtalet
mellan dem
119
2. In the event of such hostilities,
each of the Contracting Parties
shall have the right, by giving 60
days' notice to the other
Contracting Parties, to suspend the
application of any of the provisions
of this Agreement so far as it is
concemed. If this right is
exercised, the Contracting Parties
shall immediately consult with a
view to agreeing on suitable
provisions to replace the provisions
suspended.
Article XVI
All differences between the
Contracting Parties relating to the
interpretation or application of this
Agreement shall be settled by
negotiation between them without
recourse to any outside jurisdiction
Except where express provision is
made to the contrary in this
Agreement, differences which
cannot be settled by direct
negotiation shall be referred to the
North Atlantic Council.
Article XVII
Any Contracting Party may at any
time request the revision of any
Article of this Agreement. The
request shall be addressed to the
North Atlantic Council.
Article XVIII
1. The present Agreement shall be
ratified and the instruments of
ratification shall be deposited as
soon as possible with the
Government of the United States of
America, which shall notify each
signatory State of the date of
deposit thereof.
2. Vid sådana fientligheter skall
varje part ha rätt att för sitt
vidkommande med sextio dagars
varsel till de övriga parterna
upphäva tillämpningen av vilken
som helst av bestämmelserna i
detta avtal. Om denna rätt utövas,
skall parterna omedelbart samråda
i syfte att komma överens om
lämpliga bestämmelser som skall
ersätta de bestämmelser som har
upphävts.
Artikel XVI
Alla tvister mellan parterna
avseende tolkningen eller
tillämpningen av detta avtal skall
lösas genom förhandlingar dem
emellan utan hänvändelse till
någon utanförstående myndighet.
Utom i de fall där det finns
uttryckliga bestämmelser av
motsatt innebörd i detta avtal skall
tvister som inte kan lösas genom
direkta förhandlingar hänskjutas till
Nato-rådet.
Artikel XVII
Varje part far när som helst begära
översyn av varje artikel i detta
avtal Framställning härom skall
lämnas till Nato-rådet.
Artikel XVIII
1. Detta avtal skall ratificeras och
ratifikationsinstrumenten skall så
snart som möjligt deponeras hos
Förenta staternas regering som
skall notifiera varje signatärstat om
dag för deponeringen
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
120
2. Thirty days after four signatory
States have deposited their
instruments of ratification the
present Agreement shall come into
force between them It shall come
into force for each other signatory
State thirty days after the deposit
of its instrument of ratification.
3. After it has come into force, the
present Agreement shall, subject to
the approval of the North Atlantic
Council and to such conditions as
it may, decide, be open to
accession on behalf of any State
which accedes to the North
Atlantic Treaty. Accession shall be
effected by the deposit of an
instrument of accession with the
Government of the United States of
America, which shall notify each
signatory and acceding State of the
date of deposit thereof. In respect
of any State on behalf of which an
instrument of accession is
deposited, the present Agreement
shall come into force thirty days
after the date of the deposit of such
instrument.
Article XIX
1. The present Agreement may be
denounced by any Contracting
Party after the expiration of a
period of four years from the date
on which the Agreement comes
into force.
2. The denunciation of the
Agreement by any Contracting
Party shall be effected by a written
notification addressed by that
Contracting Party to the
Government of the United States of
America which shall notify all the
other Contracting Parties of each
such notification and the date of
receipt thereof.
9 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 37
2. Trettio dagar efter det att fyra
signatärstater har deponerat sina
ratifikationsinstrument skall detta
avtal träda i kraft för dem. Det
träder i kraft för varje signatärstat
trettio dagar efter deponeringen av
dess ratifikationsinstrument.
3. Sedan detta avtal har trätt i kraft
skall det, med förbehåll för
godkännande av Nato-rådet och på
sådana villkor som detta råd kan
besluta, vara öppet för anslutning
för varje stat som ansluter sig till
Nordatlantiska fördraget.
Anslutningen skall träda i kraft
genom deponering av ett
anslutningsinstrument hos Förenta
staternas regering, som skall
meddela varje signatärstat och
anslutande stat om datum för
deponeringen. I förhållande till stat
för vilken anslutningsinstrument
har deponerats, träder avtalet i kraft
trettio dagar efter dagen för
deponeringen av sådant instrument
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
Artikel XIX
1. Detta avtal kan sägas upp av
varje part efter utgången av en
tidsperiod på fyra år från dagen för
avtalets ikraftträdande
2 Uppsägning av avtalet av någon
part skall ske med skriftlig
notifikation från den parten till
Förenta staternas regering som
skall notifiera alla andra parter om
varje sådan notifikation och om
datum för dess mottagande.
121
3. The denunciation shall take
effect one year after the receipt of
the notification by the Government
of the United States of America.
After the expiration of this period
of one year, the Agreement shall
cease to be in force as regards the
Contracting Party which denounces
it, but shall continue in force for
the remaining Contracting Parties.
Article XX
1. Subject to the provisions of
paragraphs 2 and 3 of this Article,
the present Agreement shall apply
only to the metropolitan territory of
a Contracting Party.
2. Any State may, however, at the
time of the deposit of its
instrument of ratification or
acccession or at any time
thereafier, declare by notification
given to the Government of the
United States of America that the
present Agreement shall extend
(subject, if the State making the
declaration considers it to be
necessary, to the conclusion of a
special agreement between that
State and each of the sending
States concemed), to all or any of
the territories for whose
international relations it is
responsible in the North Atlantic
Treaty area. The present
Agreement shall then extend to the
territory or territories named
therein thirty days after the receipt
by the Government of the United
States of America of the
notification, or thirty days after the
conclusion of the special
agreements if required, or when it
has come into force under Article
XVIII, whichever is the later.
3. Uppsägningen träder i kraft ett
år efter det att Förenta staternas
regering har mottagit
notifikationen. Efter utgången av
denna tidsfrist på ett år skall
avtalet upphöra att gälla för den
part som säger upp det, men det
skall fortsätta att vara i kraft för de
övriga parterna.
Artikel XX
1. Med förbehåll för
bestämmelserna i punkt 2 och 3 i
denna artikel skall avtalet tillämpas
endast på en parts moderland
2. Varje stat kan emellertid vid
deponering av
ratifikationsinstrumentet eller
anslutningsinstrumentet, eller när
som helst därefter genom
notifikation som lämnas till Förenta
staternas regering förklara att
avtalet skall utsträckas (beroende
på om den stat som gör
förklaringen anser detta vara
nödvändigt för slutande av ett
särskilt avtal mellan den staten och
var och en av de berörda sändande
staterna) till alla eller något av de
territorier för vars internationella
förbindelser den staten är ansvarig
i Nato-området. Detta avtal skall då
utsträckas till det eller de territorier
som nämns däri trettio dager efter
det att Förenta staternas regering
har mottagit notifikationen, eller
trettio dagar efter slutande av
erforderliga särskilda avtal eller när
det har trätt i kraft enligt artikel
XVIII, beroende på vilken tidpunkt
som inträffar sist
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
122
3. A State which has made a
declaration under paragraph 2 of
this Article excending the present
Agreement to any territory for
whose intemational relations it is
responsible may denounce the
Agreement separately in respect of
that territory in accordance with
the provisions of Article XIX.
In witness whereof the undersigned
Plenipotentiaries have signed the
present Agreement.
Done in London this nineteenth
day of June, 1951, in the English
and French languages,both texts
being equally authoritative, in a
single original which shall be
deposited in the archives of the
Government of the United States of
America. The Government of the
United States of America shall
transmit cerified copies thereof to
all the signatory and acceding
States.
3. En stat som har gjort en
förklaring enligt punkt 2 i denna
artikel som utsträcker detta avtal
til) att omfatta ett territorium för
vars internationella förbindelser
den är ansvarig kan säga upp
avtalet uteslutande med avseende
på detta territorium i enlighet med
bestämmelserna i artikel XIX.
Till bekräftelse härav har
undertecknade befullmäktigade
undertecknat detta avtal.
Som skedde i London den 19 juni
1951 på engelska och franska
språken varvid båda texter är lika
giltiga i ett original som skall
deponeras i Förenta staternas
regerings arkiv. Förenta staternas
regering skall överlämna bestyrkta
kopior av det till alla stater som
undertecknar eller ansluter sig till
avtalet.
Prop. 1995/96:37
Bilaga 4
123
Länsstyrelsens i Kalmar län skrivelse
Förslag till ändring i lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga
anläggningar m.m.
I Kalmar län äger H. M. Konungen personligen Sollidens slott i
Borgholms kommun. Den kungliga familjen vistas periodvis på slottet
under sommarsäsongen. Besök av HMK förekommer även under andra
årstider. I praktiken fungerar slottet som HMK:s residens under omkring
en fjärdedel av året. Författningsmässigt torde emellertid slottet utgöra
HMK:s privata bostad.
Enligt förarbetena till rubr lag räknas endast Stockholms Slott och
Drottningholms slott till de kungliga residensen (prop 1989/90:54,
sid 62). Endast statschefens residens och statsministerns bostad far av
länsstyrelse med stöd 4 § 1 punkten i lagen förklaras som skyddsobjekt
(förutom statliga förvaltningsbyggnader). Sollidens slott omfattas därför
inte av den möjlighet till skydd som förklaring som skyddsobjekt innebär
Länsstyrelsen utfärdade 1989 med stöd av 10 §
länsstyrelseinstruktionen i sin tidigare lydelse ett vitetssanktionerat
tillträdesförbud avseende Solliden. Denna möjlighet finns inte längre.
Dessutom har genom övergångsbestämmelse till ordningslagen
(1993:1617) tidigare meddelade tillträdesförbud upphört att gälla Den
möjlighet som ges i 3 kap 11 § ordningslagen att meddela tillträdesförbud
avser att skydda allmänheten från faror och är alltså inte användbar i
förevarande sammanhang.
Sollidens slott omges av ett betydande inhägnat landområde som
gränsar till Kalmarsund. Genom att parken är öppen dagtid för besökare
och vissa närboende av hävd har rätt till passage under dagtid genom
parken, anses slottet allmänt sett vara svårbevakat Ibland görs gällande
att delar av det inhägnade området ligger utanför den s k hemfridszonen
och egentligen borde vara tillgängliga dygnet runt enligt allemansrätten.
Det torde mot denna bakgrund ställa sig ytterst svårt att lagfora någon
för t.ex. hemfridsbrott, tagande av olovlig väg eller liknande brott med
stöd av motsvarande bestämmelser i brottsbalken. Det vore därför av
säkerhetsmässigt värde om Sollidens slott kunde förklaras som
skyddsobjekt av Länsstyrelsen enligt lagen om samhällsviktiga
anläggningar. Det stora värdet med förklaringen som skyddsobjekt ligger
dels i att det inte längre går att påstå att allemansrätt gäller, dels i den
kraftfulla straffsanktionen som är kopplad till skyddsobjekten.
Förslag
Som ovan angetts kan Sollidens slott med stöd av nu gällande lagtext inte
av Länsstyrelsen förklaras som skyddsobjekt. För detta krävs ett tillägg
till lagtexten. Genom att i lagtexten efter "statschefens residens" lägga
till orden "och Sollidens slott, Borgholms kommun," skulle det
författningsmässiga hindret undanröjas.
Länsstyrelsen hemställer - efter samråd med företrädare för
hovförvaltningen - att Regeringen snarast föreslår Riksdagen nyssnämnda
Prop 1995/96:37
Bilaga 5
124
tillägg till 4 § 1 punkten i lagen om skydd för samhällsviktiga Prop. 1995/96:37
anläggningar, så att Sollidens slott kan förklaras som skyddsobjekt i god Bilaga 5
tid före 1996 års sommarsäsong
125
Regeringen har följande förslag till lagtext
Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Prop 1995/96:37
Bilaga 6
Härigenom föreskrivs att det i brottsbalken skall införas en ny paragraf,
2 kap. 7 b §, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 2 kap. Om det vid besök i Sverige av en |
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996
126
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för Prop. 1995/96:37
fredsbevarande verksamhet. Bilaga 6
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:588) om utbildning för
fredsbevarande verksamhet
dels att i 1-3 §§ ordet "fredsbevarande" skall bytas ut mot
" fredsfrämj ande",
dels att rubriken till lagen skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Lag om utbildning för freds-
bevarande verksamhet
Lag om utbildning för freds-
främjande verksamhet
4§
Om en utländsk fysisk eller
juridisk person som saknar hemvist
här i landet, i Sverige medverkar i
sådan utbildning för
fredsfrämjande verksamhet som
avses i denna lag, skall staten i
stället för den utländska personen
ersätta skada som uppkommer i
samband med utbildningen och för
vilken den utländska personen
annars skulle ha varit
skadeståndsskyldig enligt svensk
lag. Staten skall dock inte ersätta
skada som uppkommer hos en
sådan utländsk person.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
127
Förslag till lag om ändring i lagen (1990:217) om skydd för
samhällsviktiga anläggningar m.m.
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1990:217) om skydd för
samhällsviktiga anläggningar m.m. skall ha följande lydelse.
Prop. 1995/96:37
Bilaga 6
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Som skyddsobjekt far förklaras
1. statliga förvaltningsbyggnader
samt statschefens residens och
statsministerns bostad,
1. statliga förvaltningsbyggnader,
statschefens residens och bostäder
samt statsministerns bostäder,
2. anläggningar och omraden till vilka staten har äganderätten eller
nyttjanderätten och som disponeras av Försvarsmakten, Försvarets
materielverk eller Försvarets radioanstalt samt militära fartyg och
luftfartyg,
3. anläggningar eller områden som används eller är avsedda för ledning
av befolkningsskyddet och räddningstjänsten eller det civila försvaret i
övrigt, för energiförsörjning, vattenförsörjning, rundradioförsörjning,
radio- och telekommunikationer, transporter eller försvarsindustriella
ändamål,
4 områden där Försvarsmakten,
Försvarets materielverk eller
Försvarets radioanstalt tillfälligt
bedriver övningar, prov eller
försök, och
5. områden där Försvarsmakten har
satts in för att möta ett väpnat
angrepp mot Sverige eller för att
hindra en kränkning av Sveriges
territorium.
4. områden där Försvarsmakten,
Försvarets materielverk eller
Försvarets radioanstalt tillfälligt
bedriver övningar, prov eller
försök,
5. områden där Försvarsmakten har
satts in för att möta ett väpnat
angrepp mot Sverige eller för att
hindra en kränkning av Sveriges
territorium, och
6. områden där en främmande
stats militära styrka tillfälligt
bedriver övningar när den här i
landet deltar i utbildning för
fredsfrämjande verksamhet inom
ramen för internationellt
samarbete.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
128
Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall skall införas en ny paragraf, 7 §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7§
Främmande stats styrka och dess
personal som deltar i utbildning
för fredsfrämjande verksamhet
inom ramen för samarbetet
Partnerskap för fred i enlighet med
avtal som är i kraft i förhållande
till Sverige, åtnjuter immunitet och
privilegier i den utsträckning som
anges i avtalet när det gäller
import till och export från Sverige.
Prop. 1995/96:37
Bilaga 6
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
129
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.;
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §
Prop 1995/96:37
Bilaga 6
Tullfrihet gäller för varor som förtullas för främmande stats beskickning
eller konsulat eller en beskicknings- eller konsulatsmedlem eller dennes
familj enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall
eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.
Tullfrihet gäller också för varor som förtullas för en internationell
organisation eller en person som är knuten till en sådan organisation, om
organisationen eller personen är upptagen i lagen om immunitet och
privilegier i vissa fall eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen
och är berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäller i
förhållande till Sverige.
Vidare gäller tullfrihet enligt
villkor i avtal som är giltigt i
förhållande till Sverige för varor
som förtullas för en främmande
stats militära styrka som här i
landet deltar i utbildning för
fredsfrämjande verksamhet inom
ramen för samarbetet Partnerskap
för fred eller för en person som är
knuten till en sådan styrka.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
130
Förslag till lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102)
Härigenom föreskrivs att 70 och 71 §§ räddningstjänstlagen
(1986:1102) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:37
Bilaga 6
70 §
Om en utländsk fysisk eller
juridisk person som saknar hemvist
här i landet medverkar i en
Om en utländsk fysisk eller
juridisk person som saknar hemvist
här i landet medverkar i en
räddningsinsats i Sverige på
begäran av regeringen, en kommun
eller en statlig myndighet enligt
65 § skall staten i stället för den
utländska personen ersätta skada
som uppkommer i samband med
räddningsinsatsen för vilken den
utländska personen annars skulle
ha varit skadeståndsskyldig enligt
svensk lag.
räddningsinsats i Sverige på
begäran av regeringen, en kommun
eller en statlig myndighet enligt
69 § skall staten i stället för den
utländska personen ersätta skada
som uppkommer i samband med
räddningsinsatsen för vilken den
utländska personen annars skulle
ha varit skadeståndsskyldig enligt
svensk lag
Staten skall även ersätta en utländsk fysisk eller juridisk person som
saknar hemvist i Sverige och som handlar för biståndsgivarens räkning
för personskada och skada på utrustning eller material som används vid
biståndsgivningen, om skadan har uppkommit i Sverige i samband med
räddningsinsatsen.
131
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
71
Prop. 1995/96:37
Bilaga 6
Staten får kräva tillbaka
ersättning som betalats enligt 70 £
första stycket av den som har vållat
skadan uppsåtligen eller genom
grov vårdslöshet. För den som är
att anse som arbetstagare skall
dock ansvaret vara begränsat på det
sätt som sägs i 4 kap. 1 §
skadeståndslagen (1972:207).
Staten får kräva tillbaka
ersättning som betalats enligt 66 §
första stycket av den som har vållat
skadan uppsåtligen eller genom
grov vårdslöshet. För den som är
att anse som arbetstagare skall
dock ansvaret vara begränsat på det
sätt som sägs i 4 kap. 1 §
skadeståndslagen (1972:207).
Om rätt till återkrav för ersättning som har betalats för atomskada finns
särskilda bestämmelser i atomansvarighetslagen (1968:45).
Om utländskt bistånd har begärts
av en kommun, far staten av denna
kräva tillbaka vad staten har betalat
enligt 66 § eller enligt åtagande i
internationella överenskommelser
om sådant bistånd i den mån
kostnaden jämte kommunens egna
kostnader för räddningsinsatsen
inte överstiger självrisken enligt
37 §.
Om utländskt bistånd har begärts
av en kommun, far staten av denna
kräva tillbaka vad staten har betalat
enligt 70 f eller enligt åtagande i
internationella överenskommelser
om sådant bistånd i den mån
kostnaden jämte kommunens egna
kostnader för räddningsinsatsen
inte överstiger självrisken enligt
37 §.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
132
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-01-30
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.
Enligt en lagrådsremiss den 25 januari 1996 (Försvarsdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i brottsbalken,
2. lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för fredsbevarande
verksamhet,
3. lag om ändring i lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga
anläggningar m.m.,
4 lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i
vissa fall,
5. lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.,
6. lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Jan Nyrén
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Prop. 1995/96:37
Bilaga 7
Förslaget till lag om ändring i brottsbalken
2 kap.
7b§
Enligt den föreslagna paragrafen far åtal väckas endast efter förordnande
av regeringen, om brott har begåtts av personal tillhörande en främmande
stats militära styrka som befinner sig på besök i Sverige inom ramen för
internationellt samarbete Paragrafen har tillkommit med sikte på det
samarbete som avses ske med stöd av PFF-avtalet men blir enligt sin
avfattning tillämplig även i andra fall då en främmande militär styrka
befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt samarbete. Det
förtjänar med anledning härav erinras att, om frågan inte som i PFF-
avtalet är särskilt reglerad, personal tillhörande en främmande stats
militära styrka enligt vissa uttalanden i den folkrättsliga litteraturen anses
åtnjuta en på allmän folkrätt grundad immunitet gentemot straffrättsliga
åtgärder från det mottagande landets sida, antingen generellt eller
åtminstone för brott i tjänsten. Denna uppfattning är emellertid inte
oomstridd. (Se till det anförda exempelvis Gihl, Huvuddragen av den
allmänna folkrätten s. 160, DsJu 1984:6 s 92 ff och SvJT 1985 s. 162.)
I den mån immunitet kan anses föreligga gäller denna inte bara mot åtal
utan också mot straffprocessuella åtgärder. Dessa frågor måste självfallet
beaktas, om en tillämpning av paragrafen skulle aktualiseras.
133
Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för
fredsbevarande verksamhet
4 §
Bestämmelserna i denna paragraf om svenska statens
ersättningsskyldighet har sin motsvarighet i 70 § första stycket
räddningstjänstlagen (1986:1102). I specialmotiveringen till den
paragrafen (tidigare 66 §) angavs i prop. 1990/91:180 att uttrycket
"utländsk...juridisk person" avses omfatta även den biståndsgivande
staten, varför bestämmelsen innebär att svenska staten övertar även
skadeståndsskyldighet som den utländska staten kan ha ådragit sig under
räddningsinsatsen.
Lagrådet vill mot denna bakgrund endast understryka att den utländska
staten även i förevarande paragraf bör inbegripas i uttrycket utländsk
juridisk person. Detta medför bl.a. att reglerna i 3 kap. 1 §
skadeståndslagen om skadeståndsansvar för arbetsgivare och det allmänna
samt 4 kap. 1 § samma lag om arbetstagares skadeståndsansvar blir att
beakta, om skada har vållats av personal hos den utländska styrkan.
Övriga lagförslag
Förslagen lämnas utan erinran.
Prop. 1995/96:37
Bilaga 7
134
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 februari 1996
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden
Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Persson, Tham, Schori, Blomberg,
Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog,
Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Peterson
Regeringen beslutar proposition 1995/96:37 Rättslig reglering av
samverkan för fred.
135
gotab 49555, Stockholm 1996