Prop.
1995/96:25
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 31 oktober 1995
Ingvar Carlsson
Göran Persson
(F inansdepartementet)
I propositionen redovisar regeringen en dagordning för sitt arbete de
närmaste tre åren för att främja tillväxt och sysselsättning. Politiken
inriktas på tre områden: att bibehålla en stark makroekonomisk grund för
tillväxten, att ge goda förutsättningar för näringslivet samt att ge
individerna möjligheter att stärka sina kunskaper och sin kompetens.
Vidare ingår åtgärder som bidrar till att stärka samhällsmoralen genom att
motverka skattefusk och överutnyttjande av bidragssystemen. En bärande
princip i arbetet med propositionen har varit att de offentliga finanserna
inte får försvagas.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 25
Prop. 1995/96:25
1 Politikens inriktning.................................. 4
2 Den ekonomiska utvecklingen.......................... 22
2.1 Sveriges ekonomiska tillväxt i ett historiskt, långsiktigt
och internationellt perspektiv...................... 22
2.2 Den internationella utvecklingen................... 25
2.3 Utvecklingen i Sverige........................... 26
2.4 Utvecklingen till och med år 2000 .................. 31
2.5 Avstämning av konvergensprogrammet.............. 36
3 Tillväxtens förutsättningar............................. 39
3.1 Tillväxtens drivkrafter............................ 40
3.2 Den goda grunden............................... 41
3.3 Den nya utmaningen............................. 43
4 En politik för tillväxt och sysselsättning.................. 51
4.1 Finanspolitiken................................. 51
4.2 Penning-och valutapolitiken....................... 61
4.3 Lönebildningen................................. 64
4.4 Arbetsmarknadspolitiken......................... 65
4.5 Utbildning, kompetensutveckling och
forskningspolitik................................ 72
4.6 Kulturen ...................................... 79
4.7 Närings-och energipolitik ........................ 81
4.8 Miljöpolitiken.................................. 102
4.9 Europeiska unionen ............................. 110
4.10 En svensk agenda för Östersjöområdet.............. 114
5 Finansdepartementets verksamhetsområde................ 120
5.1 Ärendet och dess beredning....................... 120
5.2 Upprättade lagförslag............................ 120
5.3 Författningskommentar .......................... 120
5.3.1 Förslaget till lag om ändring i lagen
(1995:915) om ändring i lagen (1978:69)
om försäljningsskatt på motorfordon.......... 120
5.3.2 Förslaget till lag om ändring i
fordonsskattelagen (1988:327)............... 121
6 Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde........ 122
6.1 Starkare betoning av arbetslinjen i arbets-
löshetsförsäkringen .............................. 122
6.2 Upprättade lagförslag............................ 130
7 Näringsdepartementets verksamhetsområde............... 131
7.1 Ärendet och dess beredning....................... 131
7.2 Stöd till vindkraft ............................... 131
7.3 Stöd till solenergiområdet......................... 132
7.4 Användning av alternativa drivmedel ............... 134
7.5 Användning av medel för förbättring av
inomhusmiljön ................................. 136
7.6 Klimatpolitiska åtgärder i Baltikum och Östeuropa .... 137
8 Lagtext ............................................ 139
8.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:915) om
ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon ................................... 139
8.2 Förslag till lag om ändring i fordonsskatte-
lagen (1988:327)................................ 143
8.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring........................... 151
8.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd....................... 156
8.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:409) om
arbetslivsutveckling ............................. 161
9 Förslag till riksdagsbeslut.............................. 162
Prop. 1995/96:25
Bilagor:
Bilaga 1 Svensk ekonomi. Konjunkturbedömning och medelffistiga
scenarier
Bilaga 2 Avstämning av det svenska konvergensprogrammet
Bilaga 3 Remissvaren på 1995 års Långtidsutredning
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 31 oktober 1995
Prop. 1995/96:25
Regeringen lägger härmed fram en proposition med en politik för arbete,
trygghet och utveckling. Propositionen är den första i en serie förslag
och redovisar en dagordning för regeringens arbete de närmaste tre åren
för att stärka tillväxten och sysselsättningen. Regeringens utgångspunkt
för detta arbete är att det är med trygga, kunniga, jämlika och jämställda
människor Sverige som nation kan utvecklas och nå en effektivare pro-
duktion och fler i arbete.
Regeringen och Centerpartiet träffade våren 1995 en över-
enskommelse om bland annat kompletteringspropositionen. 1 syfte att
vidareutveckla flera av förslagen i kompletteringspropositionen och
beträffande de riktlinjer och förslag som redovisas i denna proposition
har överläggningar förts med Centerpartiet som därför står bakom
propositionen. Miljöpartiet, som också stod bakom vårens kon-
vergensprogram, står även bakom de riktlinjer och förslag som nu
föreläggs riksdagen för beslut.
En långsiktigt hållbar ekonomisk tillväxt är av grundläggande
betydelse för samhällets fortsatta utveckling. En tillräcklig ekonomisk
tillväxt kan skapa de resurser som är nödvändiga för att hushållen skall
kunna få ökad köpkraft, för att bevara och utveckla de allmänna
försäkringssystemen och för att den offentliga sektorn skall klara sina
åtaganden när det gäller vård, omsorg, utbildning och andra viktiga
samhällsfunktioner. En ekonomisk tillväxt som kommer till stånd genom
en ökad sysselsättning är vidare avgörande för möjligheterna att främja
jämställdhet och att motverka växande ekonomiska och sociala klyftor.
Samhällsutvecklingen har emellertid fler dimensioner än enbart den
ekonomiska. För en hållbar utveckling mot ökad välfärd krävs inte bara
en ekonomisk tillväxt utan också en tillfredsställande mänsklig, social
och ekologisk utveckling. Om den ekonomiska tillväxten kommer till
stånd genom att föröda samhällets mänskliga, sociala och ekologiska
tillgångar kommer de sammantagna utvecklingen att innebära en
minskad välfärd.
Regeringens politik vilar på övertygelsen att ekonomisk tillväxt,
rättvisa, jämlikhet och god miljö inte bara går att förena, utan också är
beroende av varandra. Tillsammans förmår de att skapa en god cirkel för
utvecklingen av det svenska samhället och det svenska näringslivet.
Tillväxtpolitiken kommer att utformas så att den står i samklang med de
övergripande sociala och miljömässiga målen.
Regeringen avvisar således synsättet att en väl utvecklad välfärd,
aktiva jämlikhetssträvanden och ambitiösa miljökrav skulle utgöra hinder
för en ekonomisk tillväxt. En tillväxt som leder till miljöskador är inte
uthållig. En tillväxt till priset av utarmad välfärd och växande klyftor
kommer inte att i längden få folkligt stöd. Ett väl fungerande
välfärdssamhälle som tar tillvara både kvinnors och mäns vilja att arbeta
och utvecklas är däremot en bra grund för tillväxt. Genom att bryta
könsuppdelningen på arbetsmarknaden kan outnyttjade resurser hos
kvinnor bättre bidra till ökad produktivitet.
För att erhålla en ökad tillväxt i Sverige måste hela landets resurser
tas tillvara. Goda förutsättningar måste skapas så att näringslivet kan
utvecklas över hela landet. För detta krävs en rikstäckande infrastruktur.
Det är dessutom av betydelse att det finns goda möjligheter till högre
utbildning i hela landet. Det fortsatta arbetet med tillväxtffågoma måste
präglas av ett synsätt som ger god utveckling i hela landet.
Den djupa lågkonjunkturen i början av 1990-talet har på ett tydligt
sätt visat vilka problem som uppkommer i en krympande ekonomi.
Under åren 1991-1993 minskade BNP med 5 procent. Mer än 500 000
arbeten försvann. Den öppna arbetslösheten steg till 8 procent och den
totala arbetslösheten, där man inräknar personer i arbets-
marknadspolitiska åtgärder, till 13 procent. Underskottet i de offentliga
finanserna steg till över 13 procent av BNP, större än i något annat
industriland. Sverige var i kris.
Prop. 1995/96:25
Den goda grunden
Den ekonomiska politiken och näringslivets återhämtning har lagt en
god grund för en stark ekonomi med god tillväxt och hög sysselsättning.
Budgetpolitiken har inriktats på att hejda skulduppbyggnaden och att
eliminera underskottet i de offentliga finanserna. Ett omfattande
budgetsaneringsprogram har beslutats. Det uppgår till 118 miljarder
kronor, vilket motsvarar 7,5 procent av BNP.
Denna politik har varit nödvändig för att sanera statsfinanserna, öka
förtroendet för den svenska ekonomin, få ned räntorna och få igång
tillväxten. Genom en kombination av skattehöjningar och besparingar
har bördorna fördelats rättvist. Den femtedel av hushållen som har den
högsta standarden bidrar med 40 procent av budgetförstärkningen,
medan den femtedel som har den lägsta standarden bidrar med 13 pro-
cent.
Statsfinanserna är nu under kontroll. Underskottet i de offentliga
finanserna minskar snabbt. Det beräknas minska från 13,4 procent av
BNP år 1993 till 4,4 procent av BNP år 1996. De offentliga finanserna
beräknas vara i balans 1998 även utan budgetförstärkningar utöver det
budgetsaneringsprogram som redan har beslutats. Statsskulden som andel
av BNP beräknas stabiliseras redan i år och börja minska nästa år.
Stabiliseringen av statsskulden sker därmed ett år tidigare än regeringen
räknade med i kompletteringspropositionen och två år tidigare än enligt
budgetpropositionen.
I det svenska konvergensprogram som överlämnades till Europeiska
unionen (EU) i juni 1995, redovisade regeringen hur Sverige skulle
kunna uppfylla EU:s så kallade konvergenskriterier. Programmet hade
ett brett parlamentariskt stöd. Den granskning som gjordes av
kommissionen och EU-ländemas finansministrar resulterade i mycket
positiva omdömen om den svenska ekonomiska politiken. Den
uppföljning som nu görs av konvergensprogrammet visar att den
allmänna ekonomiska utvecklingen är bättre än tidigare beräknat och att
de offentliga finanserna förbättras, till och med snabbare än enligt
konvergensprogrammet. Det är regeringens bedömning att det inte finns
någon anledning att nu föreslå ytterligare budgetförstärkningar. En ny
prövning kommer emellertid att ske våren 1996.
De positiva effekterna av den ekonomiska politiken blir allt mer
påtagliga. Tillväxten är stark och sysselsättningen ökar snabbt. BNP
beräknas öka med 3,5 procent i år. Sysselsättningen beräknas öka med
ca 70 000 personer mellan årsgenomsnitten 1994 och 1995. Dock
minskar arbetslösheten betydligt långsammare eftersom allt fler söker
arbete i takt med att läget på arbetsmarknaden förbättras. Bytesbalansen
uppvisar betydande överskott. Räntan på 5-åriga statsobligationer har
sjunkit från ca 11 procent i april till ca 9 procent i oktober. Kronan har
stärkts med ca 10 procent mot D-marken sedan i april. Förtroendet för
den svenska ekonomin blir allt bättre både internationellt och här
hemma.
Även i flera andra avseenden är förutsättningarna för en god tillväxt
i Sverige gynnsamma. Sverige har ett internationellt inriktat näringsliv
med flera stora företag som står sig väl i konkurrensen på världs-
marknaden. Vi har en arbetskraft med god utbildning och kompetens. På
områden som forskning och utveckling (FoU), industrirobotteknik och
datormognad ligger vi väl framme. Den svenska företagsbeskattningen är
låg i internationell jämförelse. Sverige är socialt och politiskt stabilt. Det
svenska välfärdssystemet ger arbetstagarna trygghet att möta strukturella
förändringar i den svenska ekonomin och medverkar till en hög
förvärvsfrekvens bland både män och kvinnor, bland annat genom en väl
utbyggd barn- och äldreomsorg.
Den ekonomiska politiken går nu in i en ny fas där huvuduppgiften är
att ta vara på dessa goda förutsättningar och säkerställa att åter-
hämtningen i den svenska ekonomin åtföljs av en bestående hög tillväxt.
Återhämtningen är redan stark i den exportinriktade industrin och de
delar av den privata tjänstesektorn som är industriinriktade. Den sprider
sig nu också till andra delar av ekonomin. Byggbranschen har lämnat
bottennivån och en uppgång förutses nästa år. Hemmamarknaden har
också stärkts påtagligt under senare tid. Förutsättningarna är goda för att
återhämtningen skall utvidgas till allt fler delar av ekonomin och att
tillväxttalen blir relativt höga även de närmaste åren.
I de bedömningar som redovisas i denna proposition beräknas tillväx-
ten i det så kallade huvudalternativet bli i genomsnitt drygt 2 procent
per år de närmaste fem åren. I detta alternativ skulle sysselsättningen
komma att öka med närmare 300 000 personer under perioden 1994-
2000 och den öppna arbetslösheten sjunka från 8 procent till 6 procent.
Huvudalternativet får betraktas som en försiktig beräkning med hänsyn
till den djupa konjunktursvacka den svenska ekonomin just har
genomgått. I propositionen redovisas därför också ett så kallat
Prop. 1995/96:25
tillväxtaltemativ med en genomsnittlig tillväxt på drygt 2,5 procent per roP’
år. I detta alternativ skulle sysselsättningen komma att öka med närmare
400 000 personer under perioden 1994-2000 och den öppna
arbetslösheten sjunka till 5 procent.
Det är regeringens bestämda ambition att inrikta de närmaste årens
politik på att stärka tillväxten. Förutsättningarna att nå den högre
tillväxtbanan bedöms som goda, och därmed även förutsättningarna att
nå högre sysselsättning samt lägre arbetslöshet. Det är samtidigt viktigt
att klargöra att krisen i den svenska ekonomin ännu inte är övervunnen.
Statens budgetunderskott är fortfarande mycket stort och arbetslösheten
är ännu mycket hög. Det kommer därför att krävas fortsatta insatser från
regering och riksdag för att stärka tillväxten och det kommer att krävas
en medverkan och uppslutning omkring tillväxtpolitiken från andra
parter i det svenska samhället.
Ett hot mot en god utveckling är att olika delar av samhället i förtid
intecknar ett kommande utrymme för standardförbättringar. Kraven på
att få del av den växande produktionen kan bli för stora. Tillväxten kan
tas ut på olika sätt: som stigande vinster, som stigande reallöner, som
förbättrade offentliga finanser, som utökad offentlig verksamhet, som
förbättrade sociala förmåner, som kortare arbetstid m.m. Men den räcker
inte till allt på en gång. Därför måste kraven hållas inom rimliga
gränser. För närvarande måste högsta prioritet ges åt att förbättra de
offentliga finanserna. Statsskulden som andel av BNP måste minska så
att svensk ekonomi står bättre rustad för kommande lågkonjunkturer och
internationella kriser.
En dagordning för tillväxt
I denna proposition presenteras en ekonomisk politik för att stärka till-
växten samtidigt som inflationen hålls nere på en låg nivå. Den är
inriktad på tre områden: att bibehålla en stark makroekonomisk grund
för tillväxten, att ge goda förutsättningar för näringslivet att växa och att
ge individerna möjligheter att stärka sina kunskaper och sin kompetens.
Vidare ingår åtgärder som bidrar till att stärka samhällsmoralen genom
att motverka skattefusk och överutnyttjande av bidragssystemen. En
bärande princip i arbetet med propositionen har varit att de offentliga
finanserna inte får försvagas.
Till det första området hör en fortsatt budgetsanering, en fast
penning- och valutapolitik, en förbättrad lönebildning och en fortsatt
reformering av välfärdspolitiken. Till det andra området hör en före-
tagsvänlig närings- och skattepolitik, en miljöpolitik som bidrar till
näringslivets förnyelse, en långsiktigt hållbar energipolitik och de nya
möjligheter som ges av EU-medlemskapet och öppnandet av
marknaderna i Central- och Östeuropa. Till det tredje området hör en
aktiv arbetsmarknads- och utbildningspolitik som bl.a. bör inriktas på att
bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden så att både kvinnors och mäns
resurser bätttre tas tillvara i arbetslivet.
Prop. 1995/96:25
Finanspolitiken
Det viktigaste för tillväxten är även i fortsättningen att hålla fast vid
saneringen av de offentliga finanserna. Budgetunderskottet är fortfarande
stort och landet är fortfarande sårbart vid internationella kriser.
Budgetdisciplinen måste förbli sträng. Det kan inte bli tal om vare sig
ökade utgifter eller ofinansierade skattesänkningar. Målen för
budgetpolitiken ligger fast: statsskuldens andel av BNP skall stabiliseras
1996 och de offentliga finanserna skall vara i balans 1998. Med
nuvarande beräkningar kommer det första målet rörande statsskuldens
stabilisering att nås redan i år. Trots att statsskulden stabiliseras kvarstår
emellertid stora obalanser i de offentliga finanserna, inte minst till följd
av de mycket stora ränteutgifterna för statsskulden..
Regeringen kommer att fortsätta arbetet med att strama upp
budgetprocessen. Riksdagen fattade 1994 ett principbeslut om att införa
en rambudgetprocess i riksdagen samtidigt som mandatperioden
förlängdes till fyra år och kalenderbudgetår infördes. Regeringen avser
att genomföra motsvarande uppstramning av andra delar av
budgetprocessen med början våren 1996. Regeringen kommer dessutom
i detta sammanhang att föreslå ett flerårigt utgiftstak för den offentliga
sektorn och pröva om det krävs ytterligare budgetförstärkningar för att
nå de budgetpolitiska målen enligt konvergensprogrammet. Slutligen
kommer krav att återinföras på att kommunerna måste balansera sina
budgetar.
Regeringen genomför för närvarande en genomgripande översyn av
de svenska välfärdssystemen. Det övergripande målet för reformarbetet
är att förbättra systemens effektivitet och att stärka drivkrafterna för
arbete, samtidigt som inriktningen på trygghet och rättvisa bibehålls.
Förändringarna berör i stort sett alla transfereringssystem: förtids-
pensioner, sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, socialbidrag, familje-
stöd, studiestöd etc.
Regeringen avser också att genomföra förändringar som motverkar
överutnyttjande och missbruk av de offentliga transfereringssystemen.
Det är väsentligt för välfärdssystemens legitimitet och fortbestånd, inte
minst i tider av resursknapphet. Mot bakgrund av de offentliga
utgifternas omfattning är det lika viktigt att bidragssystemen inte
missbrukas som att av riksdagen beslutade skatter och avgifter erläggs
av de skattskyldiga. Det reformarbete som nu bedrivs kommer att
minska möjligheterna till och drivkrafterna för överutnyttjande och fusk.
I detta arbete kommer även möjligheterna att prövas att öka utbytet av
information mellan myndigheterna.
Det säkerhetspolitiska läget möjliggör besparingar inom försvaret.
Regeringen har i en uppgörelse med Centerpartiet (prop. 1995/96:12
Totalförsvar i förnyelse) föreslagit besparingar om sammanlagt fyra mil- r0P'
jarder kronor jämfört med budgetåret 1994/95. Besparingarna genomförs
med två miljarder kronor fram till budgetåret 1998 samt med ytterligare
två miljarder kronor t.o.m. budgetåret 2001.
Statsskuldspolitiken kommer att ses över. Räntorna på statsskulden är
den enskilt största utgiften på statsbudgeten. De beräknas i år uppgå till
över 101 miljarder kronor och även en liten förändring i genomsnittlig
räntenivå motsvarar mycket stora belopp. En utredning som skall
analysera formerna för och konsekvenserna av olika alternativ för den
statliga upplåningen kommer att tillsättas .
Regeringen avser att i det korta perspektivet fortsätta upplåningen i
utländsk valuta. Det minskar påfrestningarna på den inhemska upp-
åningen och markerar att regeringen inte har för avsikt att låta
inflationen urholka statsskulden. Riksgäldskontoret skall under 1995 låna
minst 30 miljarder kronor netto i utländsk valuta. Därutöver har
Riksgäldskontoret möjlighet att i viss utsträckning låna i utländsk valuta,
i den mån goda fmansieringsvillkor kan erhållas på den internationella
kapitalmarknaden. Riksgäldskontoret kommer inom kort att få i uppdrag
att genomföra en fortsatt nettoupplåning i utländsk valuta även under
1996.
Statsskuldens ökning begränsas de närmaste åren av vissa
organisatoriska förändringar och försäljningar av statliga tillgångar. I
konvergensprogrammet beräknades sådana förändringar reducera
statsskulden med ca 80 miljarder kronor under perioden 1995-2000. Det
gällde bland annat en förändring rörande de statliga bostadslånen, vilken
minskar statsskulden med ca 30 miljarder kronor. I höst tillkommer
försäljningen av en del av Nordbanken, vilket tillsammans med en extra
utdelning reducerar statsskulden med ca 8 miljarder kronor. Nästa år
överflyttas kämbränslefonden från Riksbanken till Riksgäldskontoret,
vilket minskar statsskulden och upplåningsbehovet med ca 18 miljarder
kronor.
Skattepolitiken har det senaste året präglats av behovet av att sanera
de offentliga finanserna. Det har varit nödvändigt att höja skatteuttaget
både för att minska de mycket stora budgetunderskott som uppstod i
början av 1990-talet och för att få en rimlig fördelningsprofil i
budgetsaneringen. Samtidigt har det varit nödvändigt att begränsa
skattehöjningarna så långt som möjligt för att inte i onödan försvaga den
inhemska efterfrågan och försämra ekonomins funktionssätt. Utrymmet
för fler skattehöjningar är nu ytterst begränsat.
Ett antal skatteförändringar sker nästa år, varav några kommenteras
nedan. Den 1 januari 1996 sänks mervärdesskatten på livsmedel från 21
till 12 procent. Detta gynnar särskilt barnfamiljer, pensionärer och
låginkomsttagare, vilka i allmänhet använder en relativt stor andel av sin
hushållsbudget till matinköp. Genom att matmomsen sänks beräknas
ökningen av konsumentprisindex bli ca en procentenhet lägre under
1996. Regeringen har tillsatt en priskommission, som kommer att följa
upp skattesänkningen för att säkerställa att den leder till lägre matpriser.
Regeringen kommer att ta en rad initiativ för att motverka skattefusk roP‘ ‘ $
och ekonomisk brottslighet. Tilltron till skattepolitiken - och därmed
ytterst till möjligheterna att bevara det svenska välfärdssamhället -
förutsätter både en bred uppslutning kring skattereglerna och ett effektivt
debiterings- och uppbördssystem. Två utredningar arbetar med att stärka
skattekontrollen och de skall vara klara före utgången av 1996. Inom
regeringskansliet finns dessutom en ekobrottsberedning, vilken behandlar
den fortsatta frågan om bekämpning av ekonomisk brottslighet.
Penning- och valutapolitiken
Sveriges medlemskap i EU har förändrat förutsättningarna för penning-
och valutapolitiken. Sverige har nu möjligheter att efter eget val delta i
det europeiska valutasamarbetet och skall senare ta ställning till
deltagande i den europeiska växelkursmekanismen (ERM) och den
monetära unionens tredje etapp (EMU). Sverige har vidare anslutit sig
till EG-fÖrdraget, som innehåller konvergenskriterier för bl.a.
inflationen. Dessa kriterier har medlemsländerna åtagit sig att uppfylla.
Det ligger i Sveriges eget intresse att uppfylla dessa konvergenskriterier,
oavsett ställningstagande till EMU:s tredje etapp. Sverige har också ställt
sig bakom gemensamma allmänna mål för den ekonomiska politiken,
inklusive mål för inflationen. Inriktningen i fördraget är att
penningpolitiken utan att åsidosätta målet om prisstabilitet bör bidra till
att uppfylla övriga mål för den ekonomiska politiken såsom hållbar
tillväxt och hög sysselsättning. Fördraget innebär också vissa åtaganden
rörande Riksbankens ställning. Detta har också uppmärksammats av
Riksbanksfullmäktige, som i en skrivelse till riksdagens finansutskott
begär en översyn av den svenska lagstiftningen rörande Riksbanken.
Den ekonomiska politiken i Sverige har vunnit ett allt större för-
troende och därmed bidragit till en förstärkning av kronan och lägre
obligationsräntor. Prisstegringen under loppet av 1995 beräknas nu bli en
halv procentenhet lägre än enligt kompletteringspropositionen och
inflationsförväntningarna har minskat. Delvis är dämpningen av
inflationen en följd av att kronan har stärkts.
En stabilitet i växelkursutvecklingen är önskvärd, men måste för att
vara robust underbyggas med låg inflation och god balans i de offentliga
finanserna. Det är inte aktuellt att knyta kronan till ERM.
Penningpolitiken bedrivs självständigt av Riksbanken och har som
övergripande uppgift att säkerställa prisstabilitet. Det är av yttersta vikt
for tillväxten att Sverige kan ha en prisstabilitet på god europeisk nivå.
Riksbanksfullmäktige har definierat målet prisstabilitet som att
ökningen i konsumentpriserna skall begränsas till två procent med en
tolerans om en procentenhet uppåt och nedåt. Penningpolitiken verkar
med lång eftersläpning. Erfarenheten visar att det tar ett till två år innan
en penningpolitisk åtgärd får full effekt. Därför kan det inte vara dagens
inflationstakt som ligger till grund för bedömningen av penning-
10
politikens uppläggning. I stället är det den framtida inflationen som roP‘
enligt Riksbanken står i centrum. Riksbankens mål ligger väl i linje
med vad som kan bedömas vara en god europeisk nivå.
Regering och riksdag kommer senare att fä ta ställning till frågan om
ett svenskt deltagande i EMU. Sverige deklarerade i medlems-
förhandlingarna att ett slutligt svenskt ställningstagande avseende
övergången från den andra till den tredje etappen av EMU kommer att
göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med fördraget.
Såvitt nu kan bedömas kommer ett sådant beslut att behöva fattas av
riksdagen våren 1997 eftersom ett beslut i EU om vilka länder som skall
ingå i EMU den 1 januari 1999 väntas vid eller strax efter årsskiftet
1997/98. Det är viktigt att beslutet förbereds väl med både faktaunderlag
och en bred allmän debatt. Regeringen har därför nyligen tillsatt en
expertutredning för att ta fram underlag inför beslutet. Den skall vara
klar i oktober 1996.
Sverige har för närvarande en annan ordning än övriga EU-länder när
det gäller ansvarsfördelningen avseende valutapolitiken. I Sverige är det
Riksbanken som beslutar om växelkursregimen medan motsvarande be-
slutskompetens ligger hos regeringen i övriga EU-länder. Sådana
skillnader kan försvåra samarbetet med andra länder inom EU. Mot
denna bakgrund vore det naturligt att ansvaret för dessa frågor ligger hos
regeringen.
Mot bakgrund av alla nya förutsättningar för penning- och
valutapolitiken som beskrivits ovan avser regeringen att förbereda de
förändringar i lagstiftningen som är motiverade i den nya situationen.
Lönebildningen
I kompletteringspropositionen uttalade regeringen att det vore ytterst
värdefullt om den lönenorm som konstruerats av den så kallade Edin-
gruppen kunde upprätthållas. Edingruppen, som bestod av ekonomer från
de fackliga organisationerna och arbetsgivarorganisationerna, kom fram
till att lönekostnaderna i Sverige inte får öka snabbare än i de
europeiska OECD-ländema de närmaste åren. Den genomsnittliga
timlönen beräknas nu öka med ca 5 procent per år under de närmaste två
åren. Löneökningstakten i Sverige väntas därmed överstiga den i övriga
Europa. Det är svårt att förena löneökningstal på denna nivå med en
prisstabilitet på god europeisk nivå.
Om lönebildningen även fortsättningsvis fungerar på detta sätt
kommer det att vara mycket svårt att väsentligt pressa ned
arbetslösheten. Alltför stora nominella löneökningar riskerar att bromsa
den ekonomiska tillväxten i förtid och att permanenta arbetslösheten på
en hög nivå.
Förhandlingarna om löneavtal har under 1995 genomförts utan central
samordning. Därigenom har avtalsperiodernas längd kommit att variera
11
från ett till tre år. Detta kan innebära en risk för att de först tecknade roP’
avtalen blir golv för kommande avtal vid nästa avtalsrörelse.
Regeringen kommer att under år 1996 ta kontakt med arbets-
marknadens parter för att få deras syn på den framtida lönebildningen.
Bland annat bör parterna gemensamt inom ett år redovisa hur löne-
bildningen i Sverige ska ge en lönekostnadsutveckling på god europeisk
nivå vid låg arbetslöshet.
Arbetsmarknadspolitiken
De första åren av 1990-talet ökade arbetslösheten på den svenska
arbetsmarknaden kraftigt. Sverige hade fram till i början av 1990-talet
den högsta sysselsättningsgraden av samtliga OECD-länder. Mellan år
1991 och 1994 minskade emellertid sysselsättningen med över 500 000
personer och den öppna arbetslösheten steg till 8 procent. Denna
utveckling har medfört att arbetsmarknadspolitiken har utsatts för
mycket stora påfrestningar.
Utvecklingen har nu vänt och sysselsättningen ökar. Arbets-
marknadsstyrelsens prognoser pekar på en förbättring av läget på
arbetsmarknaden nästa år. De prognoser som redovisas i denna
proposition tyder också på en positiv utveckling. Detta ger en möjlighet
att utveckla och förnya arbetsmarknadspolitiken.
Arbetsmarknadspolitiken har av tradition en central roll i den
ekonomiska politiken. Den skall främja tillväxt och sysselsättning genom
att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden, motverka inflationsdrivande
bristsituationer, stärka arbetskraftens kompetens och förebygga perma-
ent utslagning av personer från arbetslivet. Den skall också bidra till en
trygghet för arbetstagarna vid förändringar i samhällsekonomin. Det
stärker flexibiliteten och gör att den enskilde vågar ta de steg som krävs
för att utvecklas. I första hand bör denna flexibilitet uppnås genom
aktiva insatser för kompetensutveckling och för att främja övergång till
reguljär sysselsättning.
Om det trots insatser av detta slag inte är möjligt att få ett arbete
måste det finnas en försäkring som skyddar mot inkomstbortfall. Men
arbetslöshetsförsäkringen får inte utvecklas till en försörjningsförsäkring.
Arbetslöshetsnivån är fortfarande mycket hög och nivån faller för
långsamt. Detta gör att allt fler riskerar att bli arbetslösa under långa
perioder. Regeringen anser därför att ytterligare åtgärder krävs för att
minimera förekomsten av långa arbetslöshetsperioder. Samtidigt är det
nödvändigt att ytterligare understryka arbetslöshetsförsäkringens roll som
omställningsförsäkring. Det måste finnas en bortre parentes. Detta
förutsätter dock ökade insatser från samhället för att individen skall få
arbete eller utbildning.
Även om arbetslösheten nu faller så är den fortfarande mycket hög.
Det ställer ökade krav på en tydligare gränsdragning mellan
arbetsmarknadspolitik och reguljär utbildning. Den höga arbetslösheten
12
belastar arbetsmarknadspolitiken för hårt. Regeringen avser att tidigast r0P'
möjligt återkomma med förslag för att göra skiljelinjen tydlig mellan
reguljär utbildning och omställningsutbildning.
Det finns vidare en risk att arbetslöshetsersättningen överutnyttjas.
Arbetslöshetsförsäkringens karaktär av omställningsförsäkring bör stärkas
genom att arbetsvillkoret skärps och reglerna för arbets-
löshetsersättningen stramas upp. Arbetsvillkoret för att få ersättning
skärps och avstängningstiden för en person som säger upp sig själv
utökas från 20 till 40 dagar och till 60 dagar för dem som avvisar
lämpliga arbeten. I de fall individen säger upp sig på grund av
kränkande särbehandling gäller dock inte dessa avstängningstider. De
som ertappas med att fuska med arbetslöshetsersättningen avstängs från
rätten till ersättning till dess personen haft ett reguljärt arbete under 80
dagar.
De analyser av arbetsmarknadspolitiken, som nu pågår inom olika
utredningar, bör redovisa överväganden och förslag i centrala frågor i
februari 1996. Regeringen avser att därefter återkomma till riksdagen
med förslag till en fortsatt förnyelse av arbetsmarknadspolitiken.
Dessutom kommer regeringen inom kort att tillsätta en ungdomspolitisk
utredning. Även i detta sammanhang kommer arbetsmarknadspolitiska
frågor att beröras.
Arbetsrätten behöver förändras. Arbetsrätten skall ge den enskilde
löntagaren ett gott rättsskydd och medbestämmande på arbetsplatsen
samt stimulera det utvecklande arbetet. Den skall dock också vara
utformad så att den inte försvårar för företagen att expandera och
nysatsa. Arbetsrättskommissionen, med företrädare för arbetsmarknadens
parter, diskuterar den fortsatta utvecklingen inom detta område. I
kommissionens arbete ingår att se över anställningsformerna, exempelvis
tiderna för visstidsanställning vid arbetsanhopning, och reglerna för
återanställning. I första hand skall kommissionen söka avtalslösningar på
de problem den diskuterar. Kommissionen skall vara klar i början av
1996.
I anslutning till denna proposition redovisar regeringen ett flerårigt
sysselsättningsprogram. Detta kommer att överlämnas till EU i
november för att tillsammans med andra länders sysselsättningsprogram
utgöra ett underlag för Europeiska rådets möte i Madrid i december
1995. I det svenska sysselsättningsprogrammet redovisas regeringesn
ekonomiska politik för att återskapa balans i ekonomin och en stabil
grund för tillväxt och sysselsättning. Programmet redovisar särskilt den
svenska arbetsmarknadspolitiken och dess bidrag till att främja
sysselsättningen.
Utbildnings- och forskningspolitiken
Arbetskraftens kunskaper och kompetens är en avgörande förutsättning
för produktivitetsutveckling och tillväxt. Att Sverige under 1900-talet så
snabbt kunde utvecklas från fattigdom till ett välfärdssamhälle berodde
till stor del på en tidig insikt om betydelsen av att lyfta hela folkets
utbildningsnivå. Som ett led i politiken för att stärka tillväxten avser
regeringen att under de kommande åren genomföra en bred satsning på
utbildning och kompetensutveckling, i takt med att en sådan kan
finansieras. Utbildning och kompetensutveckling är också betydelsefullt
ur många andra aspekter. Särskilt i ett skede med snabba forändringar i
arbetsliv och samhälle får utbildning och kompetens en viktig
fordelningspolitisk roll. Skall Sverige kunna undvika problem liknande
dem som finns i USA med stora grupper mycket lågavlönade och de
som finns i Europa med stora grupper arbetslösa, måste utbildnings- och
kompetenssatsningama omfatta hela arbetskraften. En hög kunskapsnivå
är därför avgörande för våra möjligheter att bekämpa arbetslösheten och
förhindra utslagning. En hög kunskapsnivå bidrar till en utveckling av
kulturlivet och till ett bättre samhällsklimat präglat av tolerans och
solidaritet. Ny kunskap och kompetens krävs för att vi skall få till stånd
en miljömässigt hållbar utveckling. Utbildning och kunskaper ger den
enskilde bättre förutsättningar för ett rikare liv, med möjligheter till ett
större inflytande och utveckling i arbetslivet.
Sverige ligger långt framme i internationella jämförelser när det
gäller förskolan, grundskolan, gymnasieskolan och en väl utbyggd
vuxenutbildning. Denna internationella tätposition bör vi behålla. Därför
avser regeringen att vidta ytterligare åtgärder för att vidmakthålla och
förbättra kvaliteten i den grundläggande utbildningen. Ett livslångt
lärande måste grundläggas redan i skolan. Regeringen avser att under
våren 1996 ta ställning till en tioårig grundskola. 1 beredningen ingår
bland annat att analysera de ekonomiska konsekvenserna utifrån
finansieringsprincipens tillämpning.
Däremot har Sverige en for låg andel ungdomar som går vidare till
kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning och högskolestudier. Det
innebär att Sverige kan få allt svårare att konkurrera om de kvali-
ficerade arbetsuppgifterna. Internationell statistik visar dessutom att
utbudet av tekniskt och naturvetenskapligt högskoleutbildade hittills har
varit lägre i Sverige än i andra OECD-länder. Det beror framför allt på
att intresset for de tekniska och naturvetenskapliga utbildningarna på
gymnasienivå är alltför lågt i Sverige.
Regeringen har för läsåret 1995/96 avsatt arbetsmarknadsmedel på
högre utbildning, kommunal vuxenutbildning, gymnasieutbildning och
folkbildning. Regeringen avser att återkomma med förslag gällande
omfattning och inriktning av dessa åtgärder läsåret 1996/97. På längre
sikt är det dock inte rimligt med satsningar inom utbildningsområdet på
konjunkturell grund.
Regeringens politik kommer därför att inriktas på att under återstoden
av mandatperioden inleda en utbyggnad av den högre utbildningen och
vuxenutbildningen, särskilt på de naturvetenskapliga och tekniska
områdena.
Prop. 1995/96:25
14
Utöver att lyfta Sveriges konkurrenskraft är en utbyggnad av den roP’
högre utbildningen en stark regionalpolitisk faktor. Det kan
exemplifieras med vad etableringen av universitet och högskolor har
betytt för utvecklingen i Linköping, Umeå och Luleå. Huvuddelen av
den utbyggnad som nu bör komma till stånd bör ske vid de mindre och
medelstora högskolorna med särskild tyngd på Bergslagen, Malmö och
Sundsvall-Hämösand-Östersund. Dessutom bör en utbyggnad ske i
sydöstra Sverige. En kommitté tillsätts för att utreda hur en etablering av
en ny högskola i Malmö skall kunna genomföras.
Av stor vikt för att möta näringslivets ökade kompetenskrav och
därmed undvika risken for flaskhalsar är att det finns tillgång till arbets-
kraft med kvalificerad yrkesutbildning. För att tillgodose detta
kompetensbehov är det viktigt att ge möjligheter för både ungdomar och
äldre med några år på arbetsmarknaden att ta del av kvalificerad
eftergymnasial yrkesutbildning. En försöksverksamhet med kvalificerad
eftergymnasial yrkesutbildning bör också inledas under mandatperioden
Samtidigt som antalet behöriga sökande som inte får plats i högskolan
ökar, är det alltför få sökande till naturvetenskapliga och tekniska
utbildningar. För att bredda rekryteringen till dessa utbildningar och i
syfte att motverka den sociala snedrekryteringen avser regeringen att
utveckla systemet med så kallad behörighetsgivande förutbildning
(basåret). Ett särskilt mål med denna utbildning är också att stimulera
kvinnor att söka sig till de naturvetenskapliga och tekniska områdena.
Regeringen avser vidare att genomföra en särskild satsning i syfte att
höja kvaliteten i grund- och gymnasieskolan genom att utveckla och
förbättra undervisningen i teknik och naturvetenskap samt stimulera
intresset for dessa ämnen. Utbyggnaden av högskolan måste också
kompletteras med en utökning av antalet doktorandtjänster inom de
naturvetenskapliga och tekniska områdena.
Reglerna för behörighet och urval till högre studier påverkar
möjligheterna att rekrytera studerande. Regeringen avser att under våren
presentera förslag om nya behörighets- och urvalsregler.
För att kunskapslyftet skall komma hela befolkningen till del,
kommer regeringen även att föreslå en fortsatt kraftfull satsning på
vidareutbildning och kompetensutveckling för vuxna. Insatser för att
stödja kompetensutvecklingen för verksamma inom i första hand små-
och medelstora företag görs också i EU:s program på området. Det är
också viktigt att egen- och småföretagare ges möjlighet till
kompetensutveckling i anslutning till detta program. När det gäller
kompetensutvecklingen för vuxna har näringslivet ett avgörande ansvar.
Regeringen kommer därför att inbjuda arbetslivets företrädare till sär-
skilda överläggningar om kompetensutvecklingen.
Satsningen på vuxenutbildning och kompetenshöjning är inte minst
viktig ur ett jämställdhetsperspektiv. Den offentliga sektoms försämrade
ekonomi de senaste åren har inneburit att antalet arbetstillfällen har
minskat. Eftersom kvinnor dominerar bland de anställda har de drabbats
särskilt hårt av denna utveckling. Utbildning och annan kompetensut-
15
veckling spelar en central roll för att stödja och stimulera dessa kvinnor
att skaffa sig arbete inom andra expansiva delar av arbetsmarknaden.
Genom att utnyttja utbildningsvikariaten i offentlig sektor kan en
kompetensutveckling ske för personalen, samtidigt som arbetslösa kan få
vikariat. Vidare är det viktigt att ta tillvara den kompetens som utbildade
och yrkeserfama invandrare har. Genom en kompletterande utbildning
kan tillträdet till lediga arbeten inom växande branscher underlättas.
En forskningspolitisk proposition kommer att presenteras för
riksdagen hösten 1996. Forskningspolitiken är av stor betydelse i ett
tillväxtperspektiv. Såväl nationella som internationella forskningsresultat
måste spridas i högre utsträckning och nyttiggöras för att främja
utvecklingen av alla samhällssektorer. Möjligheten för näringslivet att
utnyttja forskningsresultat är i hög grad beroende av utbildningsnivån i
företagen, bland annat representerad av högskoleutbildade tekniker och
naturvetare. Av dessa skäl är det angeläget att främja olika former av
samverkan mellan universitet/ högskola och näringsliv. Regeringen
kommer att tillsätta en utredning för en översyn av nuvarande
samverkansformer. Det är bland annat viktigt att de mindre och medel-
tora företagen får möjligheter att ta del av forskningsresultat. För att
möjliggöra detta är forskningen vid de små och medelstora hög-
skolorna angelägen.
Näringspolitiken
Näringspolitiken skall bidra till ett gott företagsklimat och ett starkt
omvandlingstryck. Därigenom skapas betingelser för förnyelse och
utveckling inom näringslivet. Investeringskvoten behöver ligga på en
hög nivå för att återuppbygga produktionskapaciteten efter de senaste
årens tillbakagång och för att långsiktigt skapa utrymme för en ökad
produktion och sysselsättning inom industrin och tjänstesektorn.
Stabilitet och fasta spelregler när det gäller företagandets villkor och en
mer positiv syn på företagsamhetens roll för samhällsutvecklingen är
viktiga faktorer i detta sammanhang.
En annan förutsättning för företagsamhetens gynnsamma utveckling är
ett väl fungerande rättsväsen. Det behövs goda mekanismer för
tvistlösning och effektiva sanktioner mot osund näringsverksamhet. Inte
minst viktigt är att de civilrättsliga regelsystemen anvisar väl avvägda
lösningar när olika intressen står mot varandra. Det är också angeläget
att reglerna är utformade så att de inte motverkar företagens behov av
långsiktig planering. Det betyder bland annat att reglerna skall vara så
tydliga och väl genomtänkta att de kan stå sig under lång tid utan större
ändringar.
Under hösten 1995 kommer Energikommissionen att lägga fram sina
förslag till hur omställningen av energisystemet skall genomföras. Efter
remissbehandling avser regeringen att under hösten 1996 lägga fram
förslag om den framtida energiförsörjningen. Regeringen eftersträvar en
Prop. 1995/96:25
16
bred parlamentarisk enighet kring både omställningen som sådan och ett r0P‘
konkret åtgärdsprogram. Detta är nödvändigt för att näringslivet skall
kunna planera för framtiden.
Internationella jämförelser tyder på att konkurrensen är svag, särskilt
i stora delar av tjänstesektorn. Regeringen tar nu ett antal initiativ för
att åstadkomma en effektivare konkurrens. Tillämpningen av konkur-
renslagstiftningen kommer att ses över. Privata, statliga och kooperativa
företag skall konkurrera på likvärdiga villkor. Två utredningar kommer
att tillsättas om konkurrenssituationen inom livsmedelsektom, dels vad
avser handeln, dels vad avser livs-medelsindustrin.
En väl utvecklad infrastruktur är en förutsättning för stabil ekonomisk
tillväxt. Den beslutade nivån på investeringar i vägar och järnvägar
kommer att fullföljas i linje med inriktningen mot ett miljöanpassat
transportsystem. Det är samtidigt viktigt att vidmakthålla det nedlagda
kapitalet i vägnätet, i synnerhet vad gäller underhåll och bärighet i de
vägar som är av särskilt stor betydelse för industrin. Regeringen kommer
under 1996 att lägga förslag om en ny inriktning av infrastruktur-
investeringarna. Regeringen förbereder dessutom ett nytt beslut om
framtida inriktning av transport och kommunikation, en nationell plan
för kommunikation i Sverige, som skall presenteras för riksdagen 1997.
Regeringen kommer också att ta ytterligare initiativ for att stärka
utvecklingen och användningen av informationsteknik (IT).
Informationsteknik - datateknik, mikroelektronik och teleteknik - är ett
snabbt expanderande område där Sverige ligger väl till genom ett
utvecklat telenät och en hög grad av datormognad. IT-kommissionen
arbetar med att analysera hur informationstekniken förändrar näringsliv
och samhälle och vilka ytterligare initiativ staten kan behöva ta på detta
område. Särskild uppmärksamhet ägnas åt skillnader mellan olika
socialgrupper liksom mellan kvinnors och mäns användning av IT.
Regeringen avser att i början av år 1996 överlämna en proposition till
riksdagen med förslag till åtgärder för att ytterligare bredda
användningen av IT.
De svenska företagsskatterna är konkurrenskraftiga vid en
internationell jämförelse. Ändå finns det skäl att undersöka
möjligheterna att förbättra de skattemässiga förutsättningarna för en
fortsatt expansion av näringslivet. 1992 års foretagsskatteutredning får i
uppdrag att pröva en omlägggning av beskattningen, som skulle kunna
stimulera investeringarna. Omläggningen skulle bestå i att bolagsskatten
reduceras med den skatt ägarna har betalat på utdelningar och reavinster.
Den skulle finansieras genom andra förändringar inom bolags-
beskattningen. En sådan omläggning skulle stärka svenskt ägande och
vara särskilt förmånlig för små och medelstora företag. Om en generell
metod visar sig ha avgörande svagheter ska kommittén lägga fram
förslag om lättnad för enbart små och medelstora företag. Förslaget
måste rymmas inom den ram på 2 miljarder kronor som har avsatts för
skattelättnader på företagskatteområdet.
Regeringen kommer vidare att föreslå att ett tillfälligt risk-
2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 25
17
kapitalavdrag införs, att avdraget för insatsutdelning i kooperativa ProP- 1995/96.25
föreningar återinförs och att enskilda näringsidkare ges en möjlighet att
kvitta underskott i nystartad aktiv näringsverksamhet mot tjänste-
inkomster. Regeringen avser dessutom att tillsätta en utredning om
företagsgaranti.
Vissa andra skatteförändringar för näringslivet sker den 1 januari
1996. En fastighetsskatt införs för industrifastigheter. Den tidigare
beslutade höjningen av försäljningsskatten på motorfordon ersätts med
en höjning av fordonsskatten. Detta görs för att undvika en prishöjning
på nya bilar och för att stimulera en snabbare förnyelse av bilparken. En
översyn av vägtrafikens samlade beskattning görs ur miljö- och
trafiksäkerhetssynpunkt.
Regeringen föreslår också att AP-fonden ges möjlighet att köpa aktier
för ytterligare 10 miljarder kronor. Detta kan på sikt ge AP-fonden en
högre avkastning. Jämförelser över längre perioder visar att aktier har
högre avkastning än räntebärande tillgångar. Denna ändring av AP-
fondens placeringsregler kommer dessutom att öka utbudet av
riskkapital, vilket är särskilt viktigt mot bakgrund av att behovet av
riskkapital blir större vid försäljning av Nordbanken och andra statliga
tillgångar.
Även på andra sätt stärks kapitalförsörjningen till näringslivet. Genom
olika insatser förstärks småföretagens riskfinansiering. Industrifonden ges
ökad möjlighet att medverka i finansiering av projekt som knoppas av
från större företag. ALMI bör avsätta ökade resurser för lån till
kvinnliga företagare.
Regeringen har tillsatt en utredning för att göra en översyn av det
statliga företagsstödet och dess effekter på det svenska näringslivet.
Utredningen skall bland annat överväga möjliga alternativ till finansiella
stöd och se över möjligheterna att omfördela företagsstödet till andra
ändamål, som exempelvis utbildning, kompetenssatsningar och ökad
teknikspridning. Möjligheterna till regional utveckling skall särskilt
beaktas.
Miljöpolitiken
Tillväxten måste ske utan ökad förslitning av natur samt miljö och så att
resursbasen för framtida generationer inte äventyras. Klara gränser måste
finnas för att skydda miljön i vid bemärkelse. Ekonomiska styrmedel bör
användas i större utsträckning inom miljöpolitiken. Producenter bör ta
ett ökat miljöansvar för varor och tjänster och alla bör som konsumenter
beakta miljöaspekter i vardagen. Därmed skapas förutsättningar för ett
fungerande kretslopp.
Miljön utgör emellertid inte bara en begränsning för tillväxten utan
också en potential för tillväxt. Allmänhetens miljömedvetande ökar
kraftigt, både i Sverige och internationellt. Marknader skapas för
miljörelaterade produkter. Miljöargumentet blir i allt större utsträckning
18
en konkurrensfaktor för företagen. Miljörelaterade varor, tjänster och r0P-
produktionsmetoder kan bidra till att stimulera ekonomisk tillväxt och ge
nya exportmöjligheter. Miljösektom bedöms idag utgöra ett av de
områden som kommer att uppvisa högst marknadstillväxt under
kommande decennier. Särskilt höga tillväxtsiffror noteras på nya
marknader i Asien, Östeuropa och Latinamerika, men också på
traditionella marknader i Västeuropa - särskilt inom marksanering samt
vatten och avlopp.
Regeringen eftersträvar en ökad användning av ekonomiska styrmedel
i miljöpolitiken. För att dämpa utsläppen av koldioxid höjs den allmänna
koldioxidskatten den 1 januari 1996 från ca 34 till ca 37 öre per kilo
koldioxid i enlighet med redan fattade beslut. Vattenkraftsskatten läggs
om till fastighetsskatt bland annat för att undvika snedvridningar i
utnyttjandet av vattenkraften, samtidigt som skatteuttaget höjs. Även
kämkraftsskatten och elskatten höjs.
För närvarande är industrins koldioxidskatt reducerad till en fjärdedel
av den generella nivån. Regeringen anser att denna nedsättning bör
minskas till hälften. Dock bör skatteuttaget för energitung industri hållas
nere. Regeringen avser att inom kort anmäla denna förändring till EG-
kommissionen med sikte på att de nya reglerna skall kunna träda i kraft
den 1 juli 1996.
Regeringen avser vidare att med kraft driva miljöfrågorna i EU.
Miljöproblemen är i hög grad internationella. Exempelvis förorsakar
luftföroreningar från andra länder betydande problem i Sverige. Enligt
EG-fördraget skall gemenskapen främja en hållbar tillväxt som tar
hänsyn till miljön. Ambitionsnivån inom det miljöpolitiska området bör
emellertid höjas inom EU-samarbetet. Regeringen verkar bland annat för
att en koldioxidskatt införs i högre utsträckning i EU-ländema och för
införande av en obligatorisk miniminivå för energi- och koldioxid-
beskattning inom EU. Utöver att detta har miljöpolitisk betydelse skulle
det relativt sett stärka det svenska näringslivets konkurrenskraft.
Regeringen avser att inrätta en delegation för miljöteknik, bland annat
för att utarbeta ett program för miljömedveten upphandling. Syftet är att
bidra till industriell förnyelse och bättre miljö.
Regeringen avser vidare att pröva möjligheterna till en så kallad grön
skatteväxling. Sverige ligger redan långt framme när det gäller att med
skattepolitik begränsa miljöstörande verksamheter, men ytterligare steg i
denna riktning bör vara möjliga. I ett långsiktigt perspektiv är det
önskvärt att sänka skatterna på arbete. Samtidigt är det uteslutet med
ofinansierade skattesänkningar. En grön skatteväxling skulle innebära att
en sänkning av skatterna på arbete finansieras med en höjning av
skatterna på miljöskadlig verksamhet. Utrymmet för en ökad
miljörelatering av det svenska skattesystemet undersöks för närvarande
av Skatteväxlingskommittén, vilken skall avsluta sitt arbete i juni 1996.
Koncessionsnämnden för miljöskydd kommer att få utökade resurser
för att handlägga ärenden enligt miljöskyddslagen. Målet är att förhindra
att det i innevarande uppgång i ekonomin uppstår flaskhalsar som
19
riskerar att dämpa uppgången i sysselsättningen. NUTEK kommer att få roP' 95/96.25
ett resurstillskott för att underlätta för små och medelstora företag att
ansluta sig till EU:s program för miljörevision och miljöstyrning i
industriföretag (EMAS). Miljöstymingsrådet kommer att ges ökade re-
surser för att kunna informera om EMAS.
Intresset för investeringar i vindkraft har ökat. Den utbyggnad som
skett under senare år bör inte avbrytas. Regeringen föreslår därför att
NUTEK tillförs ytterligare 100 miljoner kronor för bidrag till
investeringar i vindkraftverk. Vidare föreslår regeringen att sammanlagt
100 miljoner kronor används till investeringsstöd för solvärme i bostäder
samt för forskning och utveckling inom solenergiområdet.
Europeiska unionen
Sveriges medlemskap i EU och deltagandet i EU:s inre marknad har
skapat nya förutsättningar både för svensk ekonomi och för svenskt
inflytande på utformningen av EU:s politik. Det finns tydliga tecken på
ett ökat intresse för Sverige som investeringsland och Sveriges
uppfattningar i olika frågor tillmäts större betydelse. I vissa andra
avseenden har dock de positiva effekterna av medlemskapet ännu inte
slagit igenom.
På sikt kommer resultaten att bli mer tydliga. Förutsättningarna för-
bättras för mindre företag att nå ut på de europeiska marknaderna. Nya
exportmöjligheter nås genom helt nya förutsättningar för svenska företag
att samarbeta i Europa. Härtill kommer den öppna offentliga
upphandlingen inom EU, att den regionala utvecklingen stimuleras
genom den gemensamma struktur- och regionalpolitiken, att möjligheter
ges att öka öppenheten i EU:s handelspolitik och att påverka EU:s
jordbrukspolitik och forskningsprogram, etc. Regeringen kommer de
närmaste åren att verka för att de nya förutsättningar som EU-
medlemskapet ger, tas till vara fullt ut. Miljöpolitiken är ett av de
områden som regeringen prioriterar i detta avseende.
Kampen mot arbetslösheten måste ges ännu större tyngd i det
europeiska samarbetet. Regeringen kommer därför att följa upp sina
initiativ för att åstadkomma en sysselsättningsunion. EU:s fördragstexter
bör utvidgas med ett särskilt avsnitt om sysselsättning. EU-ländema bör
pröva möjligheterna att tillsammans utforma en ekonomisk politik för att
åstadkomma en högre och jämnare tillväxt. Länderna måste utforma
gemensamma ambitioner för arbetsmarknadspolitiken och se till att
framtidsinvesteringar koordineras över gränserna.
Regeringen stöder aktivt målsättningen att utvidga EU österut.
Närmandet mellan väst och öst i Europa har öppnat stora möjligheter för
svenskt näringsliv med ökad tillgänglighet till betydande marknader med
en avsevärd tillväxtpotential. Svenska företag har sett denna potential
tidigt och de är verksamma på bred front i de tidigare centralplanerade
länderna. Tio central- och östeuropeiska länder har ingått Europaavtal
20
med EU. Dessa avtal utgör ramen för ett fördjupat samarbete på de
politiska, ekonomiska, kulturella och rättsliga områdena. Regeringen
verkar för att återstående hinder för ett fritt utbyte av varor och tjänster
med dessa länder tas bort snarast möjligt.
Östersjöområdet
Regeringen söker också i andra former särskilt främja samarbetet med
länderna kring Östersjön. De nordiska länderna omfattar tillsammans
med norra Tyskland, norra Polen, de baltiska staterna samt S:t
Petersburgs- och Kaliningradsregionema, nära 50 miljoner invånare. En
förbättrad ekonomisk situation runt Östersjön skulle medföra en positiv
utveckling i norra Europa som helhet och innebära nya export-
möjligheter för svenska företag, bl.a. av miljövänlig teknik och
miljövänliga investeringar. Detta skulle även stärka Sveriges
attraktionskraft som investeringsland. Sverige är ordförandeland i
Östersjörådet 1995/96 och statsministern har inbjudit sina kollegor i
Östersjöregionen och EU-kommissionens ordförande till ett toppmöte i
Visby i maj 1996.
Regeringen intensifierar nu sina initiativ för att stärka relationerna
med länderna runt Östersjön. Dessa kommer i första hand att inriktas på
följande områden: förstärkt program för energieffektivisering, insatser på
bland annat lagstiftningsområdet för att undanröja hinder för ett utökat
handelsutbyte, ett program för att ge svenskar möjlighet att studera språk
i andra Östersjöländer och att ge studenter från Östersjöländer möjlighet
att studera i Sverige. Regeringen avser att tillsätta en projektgrupp med
erfarenhet från näringslivet och organisationer med uppgift att lägga
förslag inom detta område.
Prop. 1995/96:25
21
Prop. 1995/96:25
2.1 Sveriges ekonomiska tillväxt i ett historiskt, långsiktigt och
internationellt perspektiv
Sverige har under de senaste drygt hundra åren haft en stadig ekonomisk
tillväxt. Tillväxten tog fart i samband med industrialiseringen under
andra halvan av 1800-talet. Från 1870 och hundra år framåt växte BNP
per arbetad timme med i genomsnitt 2,8 procent per år. Sverige var
1870 ett av de fattigaste länderna i Europa med en BNP per arbetad
timme - produktivitet - som endast var 40 procent av den i
Storbritannien, det då rikaste landet i Europa. År 1970 var BNP per
capita i Sverige åtta gånger högre än hundra år tidigare. Sverige,
tillsammans med USA, Kanada och Schweiz, utgjorde då de rikaste
länderna i världen. Den höjda levnadstandarden är ingen abstraktion.
Människor äter, klär sig och bor bättre än tidigare. Tillgången till
sjukvård, kultur och utbildning har ökat. Folkhälsan har förbättrats och
medellivslängden har ökat. Arbetstiden är bara drygt hälften av vad den
var i slutet av 1800-talet. Förvärvsfrekvensen for kvinnor är i stort sett
lika hög som for män. Dessutom har den ökade välfärden, i ett
internationellt perspektiv, fördelats jämlikt. Kvinnor och män, unga och
gamla samt olika samhällsklasser har alla fått del av den höjda
levnadsstandarden.
En jämförelse mellan sexton av dagens OECD-länder visar att till-
växten i BNP per arbetad timme under perioden 1870 till 1950 var
högre i Sverige än i något annat land. Mellan 1890 och första
världskriget hade Sverige den näst snabbaste tillväxten i BNP per
arbetad timme av de sexton länderna och under 1930- och 1940-talen
var tillväxten i Sverige dubbelt så hög som genomsnittet för de övriga
länderna i jämförelsen. Under efterkrigstiden har Sveriges relativa
position fÖrsämrats.Tillväxten i absoluta tal var hög under 1950- och
1960-talen men tillväxttakten i BNP per arbetad timme var i Sverige
under genomsnittet for OECD-ländema.
22
Tabell 2.1 Ökning i BNP per arbetad timme i Sverige jämfört med 16 Prop. 1995/96:25
industrialiserade länder 1870-1970
|
Sverige |
Genomsnitt i 16 länder* | |
|
1870-1880 |
1,8 |
1,6 |
|
1880-1890 |
2,0 |
1,4 |
|
1890-1900 |
2,8 |
1,6 |
|
1900-1913 |
2,6 |
1,8 |
|
1913-1929 |
2,4 |
2,1 |
|
1929-1938 |
2,7 |
1,5 |
|
1938-1950 |
3,4 |
1,7 |
|
1950-1960 |
3,4 |
3,8 |
|
1960-1970 |
4,8 |
4,9 |
* De sexton länderna är Sverige, Australien, Belgien, Kanada, Danmark, Finland,
Frankrike, Tyskland, Italien, Japan, Nederländerna, Norge, Schweiz, Storbritannien, USA
och Österrike.
Källa: Drivkrafter för produktivitet och välstånd. Produktivitetsdelegationens betänkande,
SOU 1991:82, tabell 6.3
De senaste tjugofem åren har tillväxttakten varit lägre. Den första
halvan av 1970-talet uppvisade dock fortfarande en relativt hög tillväxt,
i genomsnitt 2,5 procent per år. Därefter sjönk tillväxttakten till en i
historiskt perspektiv låg nivå. Högkonjunkturen under den andra halvan
av 1980-talet medförde en högre tillväxt, där BNP i genomsnitt ökade
med drygt två procent per år. Den lågkonjunktur som sedan följde var
den värsta sedan 1930-talets depression. Under åren 1991 och 1993
sjönk BNP med sammanlagt 5 procent.
Tabell 2.2 Genomsnittlig årlig procentuell tillväxt i real BNP
|
Sverige |
OECD |
OECD-Europa | |
|
1960-1973 |
4,1 |
4,9 |
4,7 |
|
1973-1979 |
1,8 |
2,8 |
2,5 |
|
1979-1990 |
1,9 |
2,7 |
2,3 |
Källa: OECD, Historical Statistics, 1992 tabell 3.1
Den snabba tillväxten under 1950- och 1960-talen var resultatet av en
rad omständigheter. Den ekonomiska tillväxten berodde bland annat på
förändringen av antalet arbetade timmar och produktivitetsutvecklingen.
Återuppbyggnaden efter kriget medförde en stark efterfrågan, särskilt på
investeringsvaror vilket gynnade svensk industri. Industrin och närings-
livet genomgick en omfattande omvandling till följd av ny teknik och
stordrift från arbetskraftsintensiv till kapitalintensiv produktion. Genom
mekanisering och en ökad kapitalintensitet ökade produktiviteten snabbt.
Arbetsutbudet ökade snabbt genom arbetskraftsinvandring och
23
Prop. 1995/96:25
Diagram 2.1 BNP-tillväxt, 1970-1995
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
genom att kvinnor gick ut på arbetsmarknaden. Med hjälp av en effektiv
arbetsmarknadspolitik kunde arbetskraft överföras från jordbruk och
andra då lågproduktiva sektorer till industrin. En ytterligare förklaring
till den relativt höga tillväxten på 1960-talet var den snabba expansionen
av den offentliga sektorn, vilken främst skedde genom en ökad kvinnlig
förvärvsfrekvens.
Arbetskraftens andel av befolkningen i en internationell jämförelse
har varit stor i Sverige under hela efterkrigstiden. Däremot sjönk antalet
arbetade timmar under 1960- och 70-talen. Det berodde delvis på att de
kvinnor som gick in i arbetskraften ofta arbetade deltid, men även på de
relativt goda möjligheterna till frånvaro från arbetet.
Sedan 1970-talet har drivkrafterna bakom den snabba tillväxten
försvagats. Visserligen har det faktiska antalet arbetade timmar per
anställd ökat sedan 1980, men Sverige har inte längre några arbets-
kraftsresurser i jordbruket eller i en låg förvärvsfrekvens. Sverige har i
likhet med flertalet andra industriländer gått in i en utvecklingsfas där
sysselsättningsökningen varit snabbare inom tjänstesektorn än inom
industrin. Industri- och tjänstesektorerna blir samtidigt alltmer
sammanvävda. Som exempel kan nämnas att bland de anställda inom
industrin arbetar i dag mer än 30 procent med tjänsteproduktion. En stor
del av den rena tjänstesektorn är också direkt knuten till industri-
produktion.
Med en större andel tjänsteproduktion tenderar produktivitetsökningen
i ekonomin som helhet att avta. Den långsiktigt svaga tillväxten har sin
huvudsakliga grund i en låg produktivitetstillväxt. Den stora svenska
offentliga sektorn gör bilden speciell för Sverige i ett internationellt
perspektiv, eftersom dess produktivitetsutveckling är svår att mäta och
24
sätts till noll i nationalräkenskaperna. De utvärderingar som har gjorts ProP- 1995/96:25
pekar på att stora produktivitetsförbättringar har skett i den offentliga
sektorn under det senaste årtiondet. Genom att fortsätta med arbetet att
förfina metoderna för att utvärdera produktiviteten, genom att
konkurrensutsätta delar av verksamheten och genom bättre fungerande
upphandling kan förbättringar i produktiviteten uppnås inom den
offentliga sektorn. I ett land som Sverige kan en sådan utveckling få ett
påtaglig betydelse för den ekonomiska tillväxten.
Industriföretagen svarar idag för mindre än 20 procent av det totala
förädlingsvärdet i ekonomin. Förutom att industrins andel av ekonomin
fallit tillbaka, avstannade övergången till en mer kunskapsintensiv
produktionsstruktur under 1980-talet. Trots stora investeringar i
forskning och utveckling har Sveriges världsmarknadsandelar inom kun-
skapsintensiv produktion sjunkit. Övergången till en mer kunskap-
intensiv produktionsstruktur hämmades av bland annat devalveringarna
under 1970 och 1980-talen, vilka medförde ett minskat om-
vandlingstryck. Ett annat problem var otillräckliga förutsättningar för
uppkomst och tillväxt av nya och små företag.
I Långtidsutredningen 1995 (LU 95) analyseras de två mest akuta
problemen i svensk ekonomi de senaste åren: arbetslösheten och
budgetunderskottet. Utredningen behandlar två övergripande fråge-
ställningar: förutsättningar för att öka den ekonomiska tillväxten och för
att öka den ekonomiska politikens handlingsutrymme. I utredningen
presenteras också scenarier över den ekonomiska utvecklingen i Sverige
fram till år 2010. Utvecklingen som beskrivs styrs i hög grad av
antaganden som görs om ett antal ekonomiska variabler såsom räntenivå,
arbetslöshet och produktivitetsförbättringar. Utifrån de antaganden som
görs, presenteras en utveckling där den svenska ekonomin återhämtar sig
förhållandevis väl från de senaste årens lågkonjunktur, för att därefter
hamna på en långsiktig tillväxtbana på en historiskt genomsnittlig nivå.
Enligt Långtidsutredningen kan Sverige se fram emot en relativt god
tillväxt de närmaste åren. BNP kommer enligt LU 95 att växa med 2,7
procent per år under perioden 1994-1998. Efter 1998 förutspås en
långsammare tillväxttakt. BNP förväntas då öka med i genomsnitt 1,7
procent per år under perioden 1998-2010. Sysselsättningsökningen sker
till största del i näringslivet, där sysselsättningen förväntas öka med 0,7
procent per år. I stort sett äger hela denna ökning rum i den
kunskapsintensiva industrin och i tjänstesektorn.
Remissvaren på LU95 redovisas i bilaga 3 till denna proposition.
2.2 Den internationella utvecklingen
Konjunkturen inom OECD-området är nu inne i en stabil tillväxtfas.
Stigande kapacitetsutnyttjande och fallande räntenivåer har gett upphov
till en påtaglig investeringsexpansion. Denna torde leda till att
världsekonomin kan fortsätta att växa den närmaste tiden utan risk för
överhettning och stigande inflation.
25
Prop. 1995/96:25
Tabell 23 Internationella förutsättningar
Ärlig procentuell förändring
|
1993 |
1994 |
1995 |
1996 | |
|
BNP | ||||
|
EU |
-0,6 |
2,8 |
2,9 |
2,8 |
|
OECD |
1,0 |
3,0 |
2,5 |
2,5 |
|
Konsumentpriser | ||||
|
EU |
3,3 |
3,0 |
3,2 |
3,1 |
|
OECD |
2,7 |
2,3 |
2,5 |
2,7 |
|
Arbetslöshet | ||||
|
EU |
H.l |
11,5 |
11,1 |
10,9 |
|
OECD |
8,0 |
8,1 |
7,8 |
7,6 |
Källa: OECD och Finansdepartementet.
De finansiella marknaderna kännetecknades under våren 1995 av stor
osäkerhet. Dollarns värde har sedan dess stärkts, vilket har bidragit till
ökad stabilitet. Delvis är den starkare dollarn ett resultat av samordnade
insatser av de stora industriländernas centralbanker. Ett flertal valutor
har följt dollarn och i viss mån återhämtat den tidigare försvagningen
gentemot D-marken. Den stabilare situationen har också tagit sig uttryck
i fallande obligationsräntor i de flesta länder.
Vårens finansiella oro har inneburit att den internationella tillväxten
blir något lägre än väntat. En ökad försiktighet hos hushållen har
medfört en svagare utveckling av den privata konsumtionen. Denna
effekt torde dock endast vara av tillfällig karaktär. BNP-tillväxten i EU
beräknas bli knappt 3 procent såväl 1995 som 1996. Den höga öppna
arbetslösheten inom EU-området beräknas minska från ca 11,5 procent
1994 till ca 11 procent 1996. Det förbättrade arbetsmarknadsläget tar sig
också uttryck i ett ökat arbetskraftsdeltagande. Inflationen i EU förutses
ligga kvar på nivån drygt 3 procent.
Den ekonomiska utvecklingen i andra delar av industrivärlden är
svagare än i EU och inrymmer vissa risker. Problemen i det japanska
finansiella systemet utgör ett osäkerhetsmoment för utvecklingen av
världsekonomin. Flera banker och finansinstitut i Japan har redan gått i
konkurs. En expansiv inriktning av såväl finans- som penningpolitik har
syftat till att lindra dessa problem men fortfarande kvarstår risker för en
fördjupad kris. Aktiviteten i den amerikanska ekonomin har nu mattats
efter några år av stark tillväxt. Någon betydande risk för en mer påtaglig
konjunkturnedgång föreligger dock knappast.
2.3 Utvecklingen i Sverige
Efter överhettningen under senare delen av 1980-talet genomgick den
svenska ekonomin under början av 1990-talet en exceptionellt djup
lågkonjunktur. Den totala produktionen i ekonomin minskade med
sammanlagt 5 procent under åren 1991-1993. Denna utveckling ledde till
26
en mycket kraftig ökning av arbetslösheten och undergrävde de ProP- 1995/96:25
offentliga finanserna. Ett finansiellt överskott på drygt 4 procent av BNP
år 1990 förvandlades till ett underskott motsvarande mer än 13 procent
av BNP år 1993.
Under 1994 inleddes en återhämtning i ekonomin. BNP steg med 2,2
procent. Det kraftigt minskade värdet på kronan efter det att den
lämnade sin fasta kurs gentemot ecun hösten 1992 innebar
konkurrensfördelar för exportindustrin, vilka resulterade i ökad produkti-
on och ökade investeringar under slutet av 1993 och 1994.
Kraften i återhämtningen har förstärkts under 1995 trots perioder av
finansiell oro under första halvåret. Enligt Statistiska centralbyråns
preliminära siffror var BNP under första halvåret i år 4,4 procent högre
än under motsvarande period föregående år. Den senaste tidens
utveckling med fallande räntor och stärkt krona tyder på ett förbättrat
förtroende för den svenska ekonomin. Därigenom har också goda
förutsättningar skapats för en fortsatt stabil återhämtning. BNP beräknas
nu växa med ca 3,5 procent år 1995.
Nästa år förutses en något lägre tillväxt i och med att ökningstakten
för exporten blir mer måttlig, samtidigt som lagercykeln går över i en
mer tillväxtdämpande fas. De svenska hushållens förtroende för den
ekonomiska utvecklingen och den finansiella situationen har stärkts
under senare tid. Den privata konsumtionen väntas öka successivt, vilket
innebär att den tidigare så markanta tudelningen av ekonomin avtar.
Den svenska inflationstakten reducerades kraftigt i samband med
stabiliseringsavtalet 1991. Trots en betydande inflationsimpuls från den
kraftiga deprecieringen av kronan har den i ett svenskt historiskt
perspektiv låga, men i ett europeiskt perspektiv normala, inflationstakten
hittills kunnat befästas. Inflationsförväntningarna har sjunkit. Detta kan
tolkas som tecken på att den svenska ekonomin blivit mindre
inflationsbenägen än tidigare.
De faktiskt registrerade ökningarna av konsumentpriserna (KPI) har
hittills i år varit lägre än vad som förutsågs i komplette-
ringspropositionen. KPI-ökningen under loppet av 1995 torde stanna vid
2,7 procent, varav en icke obetydlig del beror på höjda indirekta skatter
och reducerade subventioner.
27
Tabell 2.4 Försörjningsbalans och nyckeltal 1993-1996
Procentuell förändring i 1991 års priser
Prop. 1995/96:25
|
1993 |
1994 |
1995 |
1996 | |
|
BNP |
-2,6 |
2,2 |
3,5 |
2,7 |
|
Import |
-2,8 |
13,2 |
8,5 |
6,9 |
|
Privat konsumtion |
-3,7 |
0,5 |
0,7 |
1,5 |
|
Offentlig konsumtion |
-0,6 |
-1,0 |
-1,1 |
-0,7 |
|
Bruttoinvesteringar |
-17,6 |
-0,4 |
10,4 |
9,8 |
|
Lagerinvesteringar1 |
-0,3 |
1,4 |
-0,1 |
-0,3 |
|
Export |
7,6 |
13,8 |
13,0 |
7,8 |
|
Inhemsk efterfrågan |
-5,6 |
1,4 |
1,5 |
1,9 |
|
Nyckeltal: | ||||
|
Timlön |
3,3 |
3,5 |
3,6 |
5,6 |
|
KPI, dec.-dec. |
4,1 |
2,6 |
2,7 |
2,9 |
|
Disponibel inkomst |
-3,5 |
1,0 |
-1,4 |
1,1 |
|
Sparkvot, nivå |
7,9 |
8,3 |
6,3 |
5,9 |
|
Öppen arbetslöshet2 |
8,2 |
8,0 |
7,5 |
6,4 |
|
Total arbetslöshet2 |
12,5 |
13,0 |
12,0 |
11,6 |
|
Bytesbalans, % av BNP |
-2,2 |
0,3 |
2,7 |
3,4 |
|
Ränta, femåriga statsobligationer |
8,0 |
9,1 |
10,0 |
8,7 |
|
ECU-index (1991=100) |
123,0 |
123,8 |
126,8 |
119,5 |
' Förändring i procent av föregående års BNP.
21 procent av arbetskraften.
Källa: Finansdepartementet.
Diagram 2.2 KPI-utvecklingen i Sverige och inom EU, 1980-2000
Källor: Statistiska centralbyrån, OECD och Finansdepartementet.
28
KPI-ökningen under nästa år väntas bli ungefär lika stor som i år. ProP- 1995/96:25
Drivkrafterna är dock något annorlunda. Det inhemskt genererade
inflationstrycket väntas stiga något till följd av högre lönekost-
nadsökningar och en starkare hushållsefterfrågan. Samtidigt beräknas
importprishöjningama bli betydligt lägre än i år, bl.a. till följd av en
fortsatt förstärkning av kronan. Effekten från indirekta skatter minskar.
Detta illustreras av att nettoprisindex beräknas öka med 2,4 procent
under loppet av 1996 mot 1,6 procent i år. Vårens och sommarens oro
på de finansiella marknaderna bidrog till en dämpad utveckling av den
privata konsumtionen under det första halvåret 1995. Den senaste tidens
markanta förbättring av ränteläge och växelkurs förefaller ha bidragit till
ökad tillförsikt och därmed ökad konsumtion. Med början under det
andra halvåret i år bedöms konsumtionen öka successivt. Det finns en
betydande potential för en konsumtionsökning genom att hushållens
behov av nya kapitalvaror sannolikt är stort efter en lång tid av mycket
låga inköp. En fortsatt stram finanspolitik samt en fortsatt hög
arbetslöshet verkar dock återhållande. Mätt som helårsgenomsnitt
beräknas konsumtionen öka med 0,7 procent i år och med 1,5 procent
nästa år. Detta innebär att hushållen i viss mån minskar sitt stora
finansiella sparande.
Investeringsaktiviteten i näringslivet är inne i en mycket expansiv fas.
De totala bruttoinvesteringarna i näringslivet bedöms öka med
sammanlagt ca 35 procent åren 1995 och 1996. Motsvarande ökning för
industrin är ca 65 procent. Expansionen måste dock ses mot bakgrund av
mycket låga investeringsnivåer under lågkonjunkturen i början av 1990-
talet samt de stora krav på nyinvesteringar som ställs av den
strukturomvandling som ekonomin nu genomgår. Det mycket låga
bostadsbyggandet bidrar till att investeringarnas andel av BNP endast
uppgår till 15,5 procent 1996. Detta kan jämföras med genomsnittet för
1980-talet som uppgick till 19,4 procent.
Bytesbalansen uppvisar nu betydande överskott. Exporten har fortsatt
att öka mycket kraftigt i år. En snabb prisökning på världsmarknaden på
viktiga svenska exportprodukter bidrar också till att öka värdet av den
svenska exporten. Importens ökningstakt har dämpats betydligt, trots den
högre tillväxten i ekonomin. Bytesbalansen beräknas i år uppgå till 45
miljarder kronor mottsvarande 2,8 procent av BNP. Överskottet i
utrikeshandeln kommer nästa år att stiga ytterligare. En fortsatt stark
marknadstillväxt väntas bidra till en exportökning med drygt 7 procent,
samtidigt som importökningen avtar ytterligare, till följd av lägre
efterfrågetillväxt. År 1996 beräknas överskottet i handelsbalansen till 7,5
procent av BNP och överskottet i bytesbalansen till 3,5 procent.
En viss utplåning av industrikonjunkturen har kunnat skönjas under
våren. Trots detta torde industriproduktionen under år 1995 öka med
mer än 11 procent. Industrins kapacitetsutnyttjande har inte ökat i
motsvarande utsträckning. Detta speglar den betydande flexibilitet i
produktionen som industrin uppvisat under den innevarande uppgången
men också den kapacitetsutbyggnad som nu sker. Möjligheterna för en
fortsatt stabil och hög tillväxt av industriproduktionen är också goda. En
29
betydande kapacitetsutbyggnad sker nu samtidigt som planerna på ProP- 1995/96:25
nyanställningar är omfattande enligt Konjunkturinstitutets barometer.
Arbetsmarknadsläget förbättras successivt. Sysselsättningen i närings-
livet ökar starkt. Den öppna arbetslösheten är dock fortfarande hög.
Detta beror till stor del på en kraftig ökning av antalet personer i arbets-
kraften. Andra viktiga förklaringar är att produktivitetsökningen i
ekonomin har varit starkare än beräknat och att den genomsnittliga
arbetstiden har fortsatt att öka. Dessutom deltar färre personer i
arbetsmarknadsåtgärder än beräknat. Den totala ökningen av
sysselsättningen beräknas uppgå till ca 70 000 respektive 80 000 per-
soner under 1995 och 1996. Den öppna arbetslösheten väntas falla från
8 procent av arbetskraften år 1994 till 6,4 procent år 1996.
Under lågkonjunkturen steg arbetslösheten betydligt snabbare bland
män än bland kvinnor. År 1994 var arbetslösheten bland män 9,1
procent mot 6,7 procent bland kvinnor. Det beror på att syssel-
sättningsminskningen i stor utsträckning ägde rum inom mans-
dominerade sektorer som industri och byggverksamhet. I takt med att
sysselsättningen har stigit, och till följd av att ökningen till stor del skett
inom de mansdominerade sektorerna, har skillnaden i mäns och kvinnors
arbetslöshet minskat. Under tredje kvartalet i år var arbetslösheten bland
män 8,4 procent och 7,7 procent bland kvinnor. Denna utveckling kan
antas fortgå under prognosperioden.
Den ekonomiska återhämtningen och de omfattande budget-
förstärkningarna har inneburit en påtaglig förbättring för de offentliga
finanserna. Underskottet i det offentliga finansiella sparandet uppgick
till 13,4 procent av BNP 1993 och till 10,4 procent av BNP 1994.
Minskningen berodde främst på att det omfattande stödet till
banksektorn under 1993 (ca 3 procent av BNP) föll bort år 1994.
Underskottet beräknas nu minska till 6,8 procent av BNP 1995 och till
4,6 procent av BNP år 1996. Jämfört med bedömningen i
kompletteringspropositionen är underskottet nu ca 36 miljarder kronor
lägre för år 1995. Denna förbättring beror på såväl lägre utgifter som
högre inkomster. Nedjusteringen av utgifterna beror, förutom på lägre
ränteutgifter (5,5 miljarder kronor), i huvudsak på att avgiften till EU
och utgifterna för den offentliga konsumtionen blir lägre än väntat. Ett
överskott i EU:s budget för 1994 har medfört en nedsättning av
medlemsländernas avgifter för 1995. Den svenska avgiften reduceras
också av lägre avgiftsunderlag i form av tullar och jordbruksavgifter.
Dessa två faktorer innebär en tillfällig minskning av EU-avgiften på ca
4 miljarder kronor för år 1995. Utgifterna för den offentliga
konsumtionen har räknats ned med ca 7 miljarder kronor. Det beror på
dels en oväntat stark volymminskning av den statliga konsumtionen, dels
löneavtalens tidsprofil. Att de hittills avtalade löneökningarna blivit
större än väntat och att utbetalningarna i huvudsak sker nästa år medför
emellertid en uppjustering av utgifterna för den offentliga konsumtionen
1996.
Förbättringen av det offentliga underskottet med 8,8 procentenheter
mellan åren 1993 och 1996 har få motsvarigheter i OECD-ländema i
30
modem tid. I Danmark skedde en förstärkning med 10,6 procentenheter ProP- 1995/96:25
från 1983 till 1986 medan Irland förstärkte de offentliga finanserna med
9,2 procenteneheter från 1986 till 1989. Förutom dessa två
internationellt uppmärksammade fall finns det inga andra exempel med
tillnärmelsevis så kraftiga budgetförstärkningar i OECD-ländema.
Finland, som också uppmärksammats i detta sammanhang, förbättrar det
offentliga finansiella sparandet med 7,3 procentenheter från 1993 till
1996 enligt det nyligen framlagda konvergensprogrammet för Finland.
Utvecklingen av underskottet i kombination med försäljning av delar
av Nordbanken och apprecieringen av kronan har medfört att stats-
skulden nu beräknas bli närmare 80 miljarder kronor lägre vid årsskiftet
1995/96 än vad som tidigare beräknats. Som andel av BNP väntas
statsskulden uppgå till 84,9 procent vid utgången av 1995 för att sedan
börja sjunka under 1996. Det innebär att statsskulden stabiliseras redan
1995. Skulden definierad enligt EU:s konvergenskriterium når ett
maximum år 1995 på en nivå motsvarande 79,8 procent av BNP.
Den senaste tidens gynnsamma utveckling på de finansiella
marknaderna med fallande obligationsräntor och förstärkt krona innebär
förbättrade förutsättningar för låg inflation och en minskad tudelning av
den svenska ekonomin. Om denna utveckling består och förstärks finns
goda förutsättningar för en starkare återhämtning av den inhemska
efterfrågan, främst den privata konsumtionen. En riskfaktor i motsatt
riktning ligger i alltför höga nominella löneökningar och därmed
tilltagande inflationsförväntningar.
2.4 Utvecklingen till och med år 2000
Även om osäkerheten är stor kan man utifrån vissa grundläggande
antaganden ge en översiktlig beskrivning av den ekonomiska utveck-
lingen t.o.m. år 2000. I bilaga 1 om den ekonomiska utvecklingen
presenteras två olika scenarier. Det s.k. huvudalternativet ligger till
grund for regeringens uppföljning i bilaga 2 av det i juni presenterade
konvergensprogrammet. I det sammanhanget är det av vikt att de
grundläggande förutsättningarna för beräkningarna är av försiktig
karaktär. Vid något gynnsammare antaganden om hur snabbt förtroendet
för den samlade ekonomiska politiken förbättras och avseende
arbetsmarknadens funktionssätt, kan en påtagligt starkare tillväxt uppnås.
Detta illustreras i det s.k. högtillväxtaltemativet.
Huvudalternativet
Huvudalternativet baseras i hög grad på samma förutsättningar som i
konvergensprogrammet. Den kortsiktiga utvecklingen av tillväxt, ränta,
växelkurs och offentliga finanser har dock varit betydligt gynnsammare
än väntat. Det innebär en mer fördelaktig utgångspunkt för den fortsatta
utvecklingen. Lönerna ökar emellertid snabbare och arbetslösheten
31
sjunker långsammare än förutsett. Den mindre fördelaktiga utvecklingen
i dessa avseenden har motiverat en i huvudalternativet något försiktigare
bedömning av sysselsättningens och därmed arbetslöshetens utveckling i
ett medelfristigt perspektiv.
Den underliggande BNP-tillväxten bedöms i huvudalternativet
försiktigtvis uppgå till 1,7 procent. Under perioden 1996 till 1998 antas
tillväxten vara något högre så att den konjunkturbetingade eller cykliska
arbetslösheten därmed elimineras. BNP antas därefter växa med den
underliggande tillväxttakten. Detta medför en tillväxt på i genomsnitt 2,1
procent under åren 1996 till 2000.
Löneökningarna antas uppgå till 4,7 procent och inflationen till 2,8
procent i genomsnitt per år. Utrikeshandeln uppvisar stora överskott.
Därigenom stärks förtroendet för svensk ekonomi. Detta tar sig uttryck i
att växelkursen apprecieras successivt och att räntan faller. Hushållens
finansiella sparande minskar och produktionsapparaten byggs ut i en
sådan omfattning att inflationsdrivande flaskhalsar kan undvikas.
Prop. 1995/96:25
Tabell 2.5 Försörjningsbalans och nyckeltal
Genomsnittlig ärlig procentuell förändring, 1996-2000
|
Huvudalternativ |
Högtillväxtaltemativet | |
|
BNP |
2,1 |
2,6 |
|
Import |
6,6 |
7,1 |
|
Privat konsumtion |
1,8 |
2,3 |
|
Offentlig konsumtion |
-0,6 |
-0,4 |
|
Bruttoinvesteringar |
6,5 |
7,4 |
|
Lagerinvesteringar |
0,0 |
0,0 |
|
Export |
6,1 |
6,4 |
|
Inhemsk efterfrågan |
1,7 |
2,3 |
|
Nyckeltal: | ||
|
Timlön |
4,7 |
4,0 |
|
KPI, genomsnitt |
2,8 |
2,3 |
|
Real disponibel inkomst |
1,4 |
1,6 |
|
Sysselsättning, antal personer |
1,0 |
1,5 |
|
Nivåer år 2000: | ||
|
Hushållens nettosparkvot |
4,3 |
3,0 |
|
Bytesbalans, % av BNP |
1,7 |
1,5 |
|
Öppen arbetslöshet |
6,2 |
5,0 |
|
Total arbetslöshet |
10,0 |
8,0 |
|
Ränta, femåriga statsobligationer |
8,0 |
7,0 |
Källa: Finansdepartementet.
32
Prop. 1995/96:25
Tabell 2.6 Arbetsmarknad
1000-tal personer
|
1994 |
Förändring till 2000 | ||
|
Huvudalternativ |
Högtillväxtaltemativ | ||
|
Sysselsättning |
3 927 |
27 7 |
377 |
|
Reguljär sysselsättning |
3 861 |
273 |
388 |
|
Arbetslösa |
340 |
-62 |
-112 |
|
Konjunkturberoende åtgärder |
226 |
-56 |
-91 |
|
Utbud |
4 266 |
25 |
265 |
|
Underliggande utbud |
4 427 |
155 |
184 |
Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.
Sysselsättningen stiger i dessa beräkningar med närmare 300 000 per-
soner mellan åren 1994 och 2000. Att nedgången i arbetslösheten inte
blir större är bland annat en följd av att arbetsutbudet stiger när
arbetsmarknadssituationen förbättras. Den öppna arbetslösheten minskar
från 8 procent år 1994 till ca 6 procent år 2000. Den totala
arbetslösheten, dvs. öppet arbetslösa inklusive personer i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, kvarstår dock på historiskt sett höga
nivåer och uppgår till ca 10 procent år 2000.
Den offentliga sektorns finansiella underskott beräknas uppgå till 111
miljarder kronor 1995, vilket motsvarar 6,8 procent av BNP. Enligt
kalkylen är Sveriges offentliga underskott eliminerat 1998 och år 2000
visar den offentliga sektorn ett överskott motsvarande knappt 2 procent
av BNP. Jämfört med 1994 har då de offentliga utgifterna som andel av
BNP minskat med ca 10 procentenheter medan inkomsterna som andel
av BNP ökat med drygt 2 procentenheter. Statsskulden som andel av
BNP minskar från 85 procent till drygt 74 procent år 2000. Den
offentliga skulden, mätt enligt EU:s konvergenskrav, har år 2000 sjunkit
till 69 procent av BNP.
Tabell 2.7 Offentliga finanser, huvudalternativ
Löpande priser, procent av BNP
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Inkomster |
60,1 |
61,2 |
61,5 |
61,3 |
62,0 |
62,1 |
62,5 |
|
Utgifter |
70,5 |
68,0 |
66,0 |
63,8 |
62,0 |
61,4 |
60,8 |
|
Finansiellt sparande |
-10,4 |
-6,8 |
-4,6 |
-2,5 |
0,0 |
0,6 |
1,7 |
|
Primärt sparande1 |
-9,6 |
-5,6 |
-2,5 |
-0,4 |
2,0 |
2,7 |
3,6 |
|
Statens lånebehov, mdr kr |
185 |
135 |
79 |
65 |
22 |
12 |
-7 |
|
Nettoskuld |
23,3 |
26,2 |
28,6 |
29,8 |
28,5 |
26,8 |
24,2 |
|
Konsoliderad bruttoskuld2 |
79,7 |
79,8 |
79,1 |
78,3 |
75,6 |
72,7 |
68,9 |
|
Statsskuld |
84,9 |
84,9 |
84,1 |
83,3 |
80,7 |
78,0 |
74,5 |
' Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomster och ränteutgifter.
2 Enligt definition i Maastricht-villkoren.
Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
33
3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 25
Prop. 1995/96:25
Diagram 23 Offentligt finansiellt sparande, 1970-2000
Källor. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Högtillväxtaltemativet
I högtillväxtaltemativet illustreras en utveckling där förtroendet för den
samlade ekonomiska politiken förbättras snabbare samt där arbets-
marknaden och lönebildningen fungerar bättre än i huvudalternativet.
Det förstärkta förtroendet för den ekonomiska politiken leder till lägre
räntor, en starkare krona samt låga nominella löneökningar. Under dessa
förutsättningar kan sysselsättningen öka och arbetslösheten sjunka
betydligt utan att överhettningstendenser uppstår. Tillväxten är i
genomsnitt 2,6 procent under åren 1996 till 2000. Inflationen sjunker
under perioden, främst till följd av en icke inflationsdrivande
lönebildning, och uppgår år 2000 till ca 2 procent. Den öppna
arbetslösheten faller från 8 procent år 1994 till ca 5 procent år 2000.
Den totala arbetslösheten uppgår dock till ca 8 procent år 2000. I
högtillväxtaltemativet beräknas ca 100 000 fler personer vara syssel-
satta år 2000 än i huvudalternativet.
Effekterna på de offentliga finanserna av en högre tillväxt, högre
sysselsättning och lägre ränta är mycket markanta. Kommunerna får
högre skatteintäkter och lägre utgifter för bl.a. socialbidrag än i
huvudalternativet. Dessa bättre förutsättningar skapar utrymme för högre
kommunal konsumtion, dvs. bättre skola, omsorg och sjukvård. Om hela
detta utrymme tas i anspråk för ökad konsumtion motsvarar det ca
25 000 fler kommunalt anställda.
De förbättrade förutsättningarna innebär också att den offentliga
sektorns finansiella sparande visar ett överskott på ca 3,5 procent av
BNP år 2000 jämfört med knappt 2 procent i huvudalternativet.
34
Förbättringen sker främst på utgiftssidan. Kostnaderna för direkt Pr0P- 1995/96:25
arbetsmarknadsstöd minskar i takt med den sjunkande arbetslösheten.
Lägre räntenivåer tillsammans med de snabbt förbättrade statsfinanserna
leder till lägre utgifter för statsskuldsräntor. Den snabbt ökande
sysselsättningen förstärker skatteinkomsterna.
Statsskulden i relation till BNP faller betydligt snabbare i detta
scenario till följd av en ännu hastigare förbättring av de offentliga
finanserna, den högre tillväxten och den starkare kronan. Värdet av
statens skuld i utländsk valuta, vilken utgör knappt en tredjedel av
skulden, blir lägre vid en starkare krona. Den konsoliderade
bruttoskulden uppgår till ca 63 procent av BNP år 2000, vilket är drygt
5 procentenheter lägre än i huvudalternativet och nära den nivå som
anges i EU:s konvergenskriterier.
Tabell 2.8 Offentliga finanser, högtillväxtalternativ
Löpande priser, procent av BNP
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Inkomster |
60,1 |
61,2 |
61,4 |
61,2 |
61,7 |
61,4 |
61,8 |
|
Utgifter |
70,5 |
68,0 |
65,9 |
63,3 |
60,8 |
59,4 |
58,3 |
|
Finansiellt sparande |
-10,4 |
-6,8 |
-4,5 |
-2,1 |
0,9 |
2,0 |
3,4 |
|
Primärt sparande” |
-9,6 |
-5,6 |
-2,4 |
0,1 |
2,9 |
4,0 |
5,2 |
|
Statens lånebehov, mdr kr |
185 |
135 |
79 |
57 |
4 |
-19 |
-46 |
|
Nettoskuld |
23,3 |
26,2 |
28,4 |
28,9 |
26,7 |
23,5 |
19,2 |
|
Konsoliderad bruttoskuld2’ |
79,7 |
79,8 |
78,8 |
77,4 |
73,6 |
69,0 |
63,4 |
|
Statsskuld |
84,9 |
84,9 |
83,8 |
82,4 |
78,8 |
74,5 |
69,3 |
”Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomster och ränteutgifter.
2> Enligt definition i Maastricht-villkoren.
Källor. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
35
Prop. 1995/96:25
Diagram 2.4 Brutto- och nettoskuld i offentlig sektor 1980-2000
Sammanfattningsvis ger dessa kalkyler vid handen att svensk ekonomi
inom påfallande många områden kraftigt kommer att fortsätta att stärkas.
Det enskilt svåraste problemet - arbetslösheten - minskas dock inte ens i
högtillväxtaltemativet i en tillfredsställande takt. Även om både
internationell och inhemsk erfarenhet ger vid handen att den snabba
uppgången i arbetslösheten, i kombination med de stora finansiella
underskotten, är mycket svår att bekämpa har regeringen som ambition
att uthålligt och kraftigt öka sysselsättningen. Kalkylerna visar också på
betydelsen av att få till stånd en högre tillväxt i den svenska ekonomin.
2.5 Avstämning av konvergensprogrammet
Som ny medlem i EU presenterade Sverige i juni 1995 för första gången
ett konvergensprogram. Programmet byggde på de kalkyler som
presenterades i kompletteringspropositionen i april 1995. I programmet
angavs att regeringen skulle göra en avstämning varje halvår med början
hösten 1995. I bilaga 2 till denna proposition redovisas den första
avstämningen med reviderade kalkyler över den ekonomiska ut-
vecklingen fram till år 2000 samt slutsatserna vad avser uppfyllandet av
konvergenskriterierna för svensk del.
Avstämningen visar på en i många avseenden mer gynnsam bild av
den ekonomiska utvecklingen än vad som förutsågs i konvergens-
programmet. Tillväxten av BNP för år 1995 har reviderats upp med en
procentenhet. Prisökningstrycket har avtagit och inflationsförvänt-
ningarna dämpats. Inflationstakten under loppet av 1995 har justerats
ned med 0,6 procentenheter. Obligationsräntorna har fallit snabbare och
den svenska kronan har stärkts mer än vad som antogs i den tidigare
36
kalkylen. Negativa inslag i bilden är dock att den öppna arbetslösheten Pr0P- 1995/96:25
har sjunkit långsammare än beräknat samt att löneökningarna nu väntas
bli högre än tidigare beräknat. Arbetslösheten för år 1995 har reviderats
upp med 0,5 procentenheter. Denna nivåhöjning ökar sedan något under
kalkylperioden.
Sammantaget bidrar dessa förändringar till att skapa ett gynnsammare
utgångsläge för den fortsatta förbättringen av de offentliga finanserna.
Således tyder de reviderade beräkningarna på att den offentliga sektorns
finansiella underskott i år stannar på 6,8 procent av BNP, vilket innebär
en förbättring gentemot konvergensprogrammet med 2,2 procentenheter.
Underskottet i de offentliga finanserna beräknas underskrida
referensvärdet på 3 procent av BNP enligt konvergenskriterierna redan
år 1997 utan ytterligare åtgärder än det program för konsolidering av de
offentliga finanserna som redovisades i konvergensprogrammet. År 1998
beräknas balans ha uppnåtts. Den konsoliderade bruttoskulden stabi-
liseras som andel av BNP redan i år för att börja sjunka redan nästa år
och sedan gradvis reduceras till 69 procent år 2000, vilket är 6,6
procentenheter lägre än vad som redovisades i konvergensprogrammet.
Nettoskuldens andel av BNP beräknas nu sjunka till 24 procent år 2000
mot 31 procent i konvergensprogrammet, se tabell 2.9.
Tabell 2.9 Offentliga finanser
Löpande priser
Differenser mot konvergensprogrammet i procentenheter av BNP
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Inkomster |
0,0 |
0,7 |
0,3 |
-0,1 |
0,1 |
0,4 |
0,8 |
|
Utgifter |
0,0 |
-1,6 |
-0,4 |
-1,1 |
-0,9 |
-0,4 |
-0,2 |
|
Finansiellt sparande |
0,0 |
2,2 |
0,7 |
1,0 |
1,0 |
0,8 |
1,0 |
|
Primärt sparande" |
0,0 |
1,6 |
0,3 |
0,7 |
0,8 |
0,8 |
0,9 |
|
Statens lånebehov, mdr kr |
0 |
-32 |
-27 |
-14 |
-18 |
-17 |
-23 |
|
Nettoskuld |
0,0 |
-5,2 |
-5,8 |
-6,0 |
-6,2 |
-6,6 |
-6,6 |
|
Konsoliderad bruttoskuld2’ |
0,7 |
-4,5 |
-5,7 |
-5,6 |
-5,7 |
-6,0 |
-6,6 |
|
Statsskuld |
0,1 |
-5,3 |
-7,2 |
-7,0 |
-7,0 |
-7,2 |
-7,8 |
11 Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomster och ränteutgifter.
2) Enligt definition i Maastricht-villkoren.
KäUor. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Det program för konsolidering av de offentliga finanserna som
redovisades i konvergensprogrammet beräknades ge en sammantagen
förstärkning av de offentliga finanserna år 1998 med ca 118 miljarder
kronor i 1994/95 års priser. Siffran avser ett nettobelopp, dvs. hänsyn
har exempelvis tagits till att regeländringar som minskar beskattade
transfereringar också minskar skatteintäkterna. Beloppet inkluderar även
de åtgärder på ca 18 miljarder kronor som riksdagen har beslutat under
föregående mandatperiod och som träder i kraft 1995 eller senare. Som
exempel kan nämnas införande av en egenavgift till pensionssystemet
från och med 1995 samt successivt lägre initiala räntebidrag för
37
tillkommande årgångar av nyproducerade bostäder.
I detta program, som godkänts av riksdagen, ingår poster där
regeringen inte preciserat i detalj hur budgetförstärkningarna skall ge-
nomföras, utan i stället angivit belopp och uttalat inom vilket område
åtgärderna ska vidtas.
Av det samlade konsolideringsprogrammet på ca 118 miljarder kronor
föreligger sålunda riksdagsbeslut på ca 91 miljarder kronor. Under
hösten 1995 kommer regeringen att förelägga riksdagen propositioner
med konkretiseringar av budgetförstärkningar på ytterligare knappt 9
miljarder kronor, varav 4,7 miljarder kronor avser höjd egenavgift till
sjukförsäkringen 1996. Därutöver kommer propositioner att lämnas om
höjda egenavgifter under de påföjande åren, till ett sammanlagt belopp
av 9,4 miljarder kronor. Under den närmaste tiden kommer vidare ett
antal utredningar som regeringen har tillsatt att lämna betänkandet med
budgetförstärkningsförslag. Dessa beräknas omfatta ca 6 miljarder
kronor. Den del av konsolideringsprogrammet som därefter återstår att
precisera uppgår därmed endast till ca 2 miljarder kronor. Dessa
återstående delar av programmet kommer att konkretiseras i budget-
proposition för år 1997, vilken skall föreläggas riksdagen i september
1996. En mer detaljerad redovisning av beslutslaget för budget-
förstärkningarna återfinns i bilaga.
Det är regeringens bedömning att den här redovisade avstämningen
inte ger anledning till att nu föreslå ytterligare budgetförstärkande
åtgärder utöver dem som redovisades i konvergensprogrammet.
Regeringen kommer att, i enlighet med vad som angavs i konver-
gensprogrammet, göra en ny avstämning under våren 1996 och då
återkomma till frågan om det krävs ytterligare åtgärder.
Prop. 1995/96:25
38
Prop. 1995/96:25
Sverige har under långa perioder förenat god ekonomisk tillväxt med
liten lönespridning och generellt jämn fördelning. Det har gettt alla del
i det välstånd som tillväxten har skapat. Under de senaste åren av
ekonomisk kris har röster höjts för ökade löneskillnader och försämrad
social trygghet för att ekonomin skall kunna växa och arbetslösheten
pressas ned. Regeringen avvisar detta synsätt. Det finns ingen
motsättning mellan en väl fungerande välfärdsstat och goda
förutsättningar för tillväxt. En god välfärd är en bra bas för en hög
tillväxt och dessutom en avgörande faktor for att tillväxten skall komma
alla till del. Men för att tillväxten skall bli uthålligt hög måste grunden
för all välfärd - det produktiva arbetet - värnas.
De perioder med mycket stark tillväxt som Sverige har upplevt har
varit intimt sammankopplade med en stor förmåga till omvandling.
Regeringens ambition är att modernisera Sverige och stärka förmågan
till fortsatt omvandling och förnyelse.
Ett starkt näringsliv är en förutsättning for god tillväxt och väl
utbyggd välfärd. Men sambandet går också åt det motsatta hållet.
Utbildningens roll för tillväxten är väl dokumenterad. Även den sociala
och kulturella infrastrukturen i övrigt är tillväxtfrämjande. I den svenska
välfärdsmodellen finns starka drivkrafter till arbete för både kvinnor och
män, vilket även gynnar näringslivet. Det är av största vikt att bygga
vidare på denna arbetslinje.
Svensk ekonomi genomgick en djup kris i början av 1990-talet.
Under tre år i rad minskade den samlade produktionen. Det produktiva
arbetet trängdes undan och landet blev fattigare. Nu har återhämtningen
påbörjats. Regeringens dagordning för tillväxt syftar till att befästa och
stärka denna återhämtning.
Den första uppgiften för tillväxtpolitiken är att medverka till att den
export- och investeringsledda uppgången understöds och fortplantas till
hemmamarknaden; i privat tjänstesektor, i byggverksamheten och så
småningom i offentlig sektor. Sysselsättningen skall öka och arbets-
lösheten minska.
Den andra uppgiften är att omvandla återhämtningen till en ekologiskt
uthållig och varaktig ekonomisk tillväxt. En växande produktion i
samhället är nödvändig för att minska arbetslösheten, uppnå rättvis
fördelning och finansiera väl fungerande trygghetssystem. Utan tillväxt
begränsas resurserna for framtidsbyggandet.
Stabilitet i samhällsutvecklingen och i den framtida välfärden är
avgörande for såväl företagens beslut om investeringar, produktion och
sysselsättning som hushållens beslut om konsumtion och arbete. En väl
fungerande tillväxtpolitik måste därför ha sin grund i sunda offentliga
finanser. Den ekonomiska politiken det senaste året har lagt en god
grund för en hög tillväxttakt genom att skapa förutsättningar for
framtida stabilitet och för att eliminera underskottet i de offentliga
finanserna till 1998.
39
3.1 Tillväxtens drivkrafter
Prop. 1995/96:25
Svensk ekonomi befinner sig nu i en återhämtningsfas med goda
tillväxttal. Samtidigt får inte uppgången skymma att den långsiktiga
tillväxttrenden har varit alltför låg de senaste decennierna. Detta tillväxt-
problem har förvärrats under lågkonjunkturen genom utslagning av
produktionskapacitet, genom utträde från arbetsmarknaden och genom
ökad strukturell arbetslöshet.
Den viktigaste förklaringen till den förhållandevis svaga tillväxt-
utvecklingen sedan början av sjuttiotalet är den ogynnsamma pro-
duktivitetsutvecklingen. För att bryta denna trend krävs förändringar
inom många områden: Det handlar om att ta till vara och främja positiva
drivkrafter till företagande, att människor aktivt och långsiktigt
engagerar sig på arbetsplatsen och i samhället, att få såväl arbetsgivare
som den enskilde individen att investera i utbildning och att genom
konkurrens på inhemska och internationella marknader skapa och
vidmakthålla ett omvandlingstryck i ekonomin som främjar en produk-
ti vitetshöj ande strukturomvandling.
I den klassiska Rehn-Meidnermodellen innebär strukturomvandling
både att befintliga verksamheter utvecklas och att kapital och arbetskraft
överförs från lågproduktiva företag och branscher till högproduktiv
verksamhet. I detta sammanhang spelar den aktiva arbetsmark-
nadspolitiken en central roll som ett stöd for människors omställning på
arbetsmarknaden. Strukturomvandling handlar även om att ha en god
omvandlingsförmåga i företag och organisationer, så att de kan möta och
anpassa sig till det omvandlingstryck som en föränderlig omvärld
utsätter dem för.
Allt detta förutsätter en dynamik i samhället som inte kan manas fram
med centrala direktiv och statliga åtgärdspaket. Den ekonomiska tillväx-
ten genereras på alla nivåer i samhället: på marknaderna, på arbets-
platserna samt i regioner och kommuner runt om i landet. Individer,
företag, offentlig verksamhet och organisationer kan driva på
tillväxtprocessen genom ett lokalt och regionalt samarbete där
innovatörer och entreprenörer bör ha en framträdande plats.
De politiska besluten om bland annat rättsregler, transfereringssystem
och offentlig verksamhet kan förbättra förutsättningarna för en dynamisk
tillväxtprocess genom att skapa stabila och ändamålsenliga institutionella
förhållanden. De offentliga aktörerna kan vidare fungera som
katalysatorer for ökad tillväxt genom insatser, bl.a. for att underlätta
teknikspridning, innovationer, kompetensförsörjning och kunskaps-
utveckling.
Denna proposition behandlar de beslut och insatser som naturligt
ligger inom den statliga sfären. En varaktigt förbättrad tillväxt förutsätter
dock att även andra aktörer tar sitt ansvar och förmår att bidra till att
skapa starka och dynamiska tillväxtprocesser. Företag och före-
tagsledningar måste svara upp mot behovet av att utveckla och omvandla
produktionen i takt med ändrade förutsättningar. Arbetsmarknadens
parter måste tillsammans skapa både en ökad flexibilitet inom företagen
40
och en väl fungerande arbetsmarknad och lönebildning. De lokala, ProP- 1995/96:25
regionala och offentliga aktörerna måste åstadkomma attraktiva miljöer
för utveckling, investeringar och företagande. Regeringens ambition är
att de kommande åren vidareutveckla dialogen med dessa aktörer i en
strävan att förbättra förutsättningarna för tillväxt.
Det är dessa grundläggande faktorer som avgör produkti-
vitetsutvecklingen i ekonomin. Tillsammans med tillgången på kapital
och arbetskraft bestämmer produktivitetsutvecklingen ekonomins
underliggande tillväxtförmåga. En hög investeringsnivå i kombination
med hög förvärvsfrekvens och sysselsättning baserad på en god
kompetensnivå krävs för att få till stånd en varaktigt hög tillväxt i
svensk ekonomi.
3.2 Den goda grunden
Sverige har i flera avseenden ett gott utgångsläge för en framtida hög
tillväxt. Den sociala infrastrukturen - utbildning, kultur, barnomsorg
och föräldraförsäkring, sjukvård och äldreomsorg, pensionssystem och
övriga transfereringssystem - är viktig för individernas välfärd. Men
den är även betydelsefull för människors möjligheter att fullt ut delta i
arbetslivet. En hög förvärvsfrekvens och ett högt arbetsutbud gynnar
näringslivets tillgång till arbetskraft och därmed tillväxten.
Ett väl utbyggt utbildningssystem av hög kvalitet ger en kvalificerad
arbetskraft med kompetenta individer som aktivt kan medverka i
samhällslivet och i näringslivets omvandling och utveckling. Den
likvärdiga skolan av hög kvalitet är en grundpelare i det svenska
utbildningssystemet. Sverige har därför i en internationell jämförelse
mycket små skillnader i utbildningsresultat mellan olika skolor och goda
resultat i förhållande till andra länder. I grundskola och gymnasieskola
läggs grunden för ett livslångt lärande. Genom decentralisering, lokalt
ansvarstagande och högt ställda kvalitetskrav, finns förutsättningar för en
god utveckling. Kulturpolitiken ger förutsättning för insatser som
främjar människans kreativitet och lust att utvecklas.
Familjepolitiken och en bra barnomsorg som ger kvinnor och män
goda möjligheter att kombinera förvärvsarbete och ansvar för hem och
barn bidrar till en hög förvärvsfrekvens. Både kvinnor och män vågar
satsa på utbildning och vidareutveckling i arbetslivet när de vet att de
kan behålla arbetet även när de har små barn.
Den sociala infrastrukturen är väl utbyggd i Sverige och en styrka för
svensk ekonomi i förhållande till andra länder som har utbyggnaden
framför sig. Sverige har lämnat det tunga utbyggnadsskedet av barn- och
äldreomsorg bakom sig. Det ger utrymme för en relativ förskjutning av
sysselsättningen mot andra delar av ekonomin med snabbare pro-
duktivitetsutveckling.
Det pågår sedan flera år ett ambitiöst förnyelsearbete i många
kommuner och landsting. Detta arbete handlar om allt från ändrade
verksamhets- och driftsformer till nya och effektivare metoder att styra
41
den kommunala verksamheten. Det är utomordentligt viktigt att detta
arbete kan fortsätta för att medborgarna ska få ut mera av varje insatt
skattekrona i olika kommunala verksamheter. En parlamentarisk
kommitté är tillsatt för att göra en samlad utvärdering av förny-
elsearbetet. Utredningen skall lägga förslag till åtgärder som kan
utveckla detta arbete.
Det pågår också ett genomgripande reformarbete inom trans-
fereringssystemen i syfte att långsiktigt säkerställa trygghet för
individerna och för att förbättra systemens effektivitet, träffsäkerhet och
rättvisa samtidigt som drivkrafterna för arbete stärks.
Även inom andra områden har under de senaste åren ett antal
reformer genomförts. Effekterna av dessa har ännu inte fått fullt
genomslag. Den djupa lågkonjunkturen har bidragit till att fördröja de
positiva bidrag till en bättre fungerande ekonomi som dessa reformer
medför.
Med 1990 års skattereform ersattes det gamla skattesystemet med ett
nytt, enhetligt och bredbasigt skattesystem med måttliga marginalskatter.
Därigenom minskades skattesystemets snedvridande effekter avsevärt.
Samtidigt skedde en skatteväxling genom att flera miljöskatter infördes,
exempelvis koldioxidskatt och svavelskatt. Det nya skattesystemet sti-
mulerar i större utsträckning till arbete och sparande samt till
hushållning med naturresurser. Det är också mer rättvist genom att
möjligheterna till skatteplanering minskat och avdragsmöjlighetema för
låneräntor jämnats ut. Det stärker respekten för skattesystemet och viljan
att följa dess regelverk.
Det har också genomdrivits flera reformer och lagändringar i syfte att
skärpa konkurrens och omvandlingstryck och förbättra enskilda
marknaders funktionssätt. Den viktigaste förändringen är deltagandet i
EU:s inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och
arbetskraft. En ny telelag har skapat en av Europas öppnare
telemarknader vilket främjat en dynamisk utveckling inom data- och
telekommunikation. En ny ellag, som ger förutsättningar för en väl
fungerande och konkurrensutsatt elmarknad, träder i kraft den 1 januari
1996. En ny skärpt konkurrenslag har införts liksom en lag om offentlig
upphandling. Dessa regelverk bidrar till konkurrens och ett starkare
omvandlingstryck i ekonomin. Dessa förbättringar kommer att stärka
ekonomin när den nu reser sig ur de senaste årens ekonomiska kris.
Tillväxtpolitiken måste utformas med hänsyn till de betingelser som
formas av omvärlden och av grundläggande utvecklingstendenser i
samhället. Den ökade internationaliseringen, vårt EU-medlemskap och
utvecklingen av det europeiska samarbetet förändrar villkoren för
ekonomin. Den allt större användningen av informationsteknik och mera
avancerade produktionsprocesser ställer ökade krav på kunskap och
kompetens hos arbetskraften. Medborgarnas krav på god natur- och
kulturmiljö och ett ekologiskt hållbart produktionssystem bidrar till
förnyelsen. Näringslivet omvandlas från ett traditionellt industrisamhälle
till ett kunskapssamhälle där olika näringsgrenar blir allt mer integrerade
med varandra. Det gäller också omvandlingen av den offentliga sektorn.
Prop. 1995/96:25
42
Organisation och arbetsformer behöver utvecklas för att svara mot både ProP- 1995/96:25
medborgarnas förväntningar och tillgängliga resurser. I ett mer
kortsiktigt perspektiv minskar antalet arbetstillfällen. Många av dem
som arbetat i eller utbildat sig för arbeten i den offentliga sektorn
kommer att behöva söka sig till andra delar av tjänstesektorn eller andra
expansiva sektorer på arbetsmarknaden. Det kommer att behövas
åtgärder för att underlätta för dem att klara denna omställning.
3.3 Den nya utmaningen
Det svenska samhället befinner sig i en övergångsfas från ett traditionellt
industrisamhälle till ett samhälle där såväl varu- som tjänsteproduktion
präglas av högt kunskapsinnehåll. Fram till mitten av 1980-talet var
svensk näringspolitik i hög grad inriktad mot storföretagen. Det svenska
välståndet byggde i stor utsträckning på att de stora svenska företagen
under en följd av år var mycket framgångsrika på den internationella
marknaden. Sedan början av 1980-talet har storföretagen fortsatt att vara
framgångsrika i termer av volym- och resultatökningar, men tillväxten
ledde inte till någon motsvarande ökning av sysselsättningen. De stora
företagen har genomfört mycket omfattande rationaliseringar och
minskat antalet anställda i Sverige under den senaste femårsperioden.
Storföretagen kommer även att framöver spela en stor och avgörande
roll i svensk ekonomi. En allt större andel av sysselsättningen har de
senaste åren skett i de små och medelstora företagen. Det är sannolikt att
denna trend kommer att förstärkas ytterligare, vilket ställer krav på en
omprövning när det gäller näringspolitikens mål och medel.
En stor del av de små och medelstora företagens utveckling är direkt
beroende av hur de större exportföretagen utvecklas. En stor del av
tjänstesektorns tillväxt under senare år kan exempelvis förklaras med s.k.
avknoppning av verksamheter som skett inom de stora företagen. Det
finns ett ömsesidigt beroendeförhållande mellan de stora exportföretagen
och de små och medelstora företagen. En näringspolitik för tillväxt
måste se till helheten.
Undersökningar tyder på att det endast är 10-15 procent av alla
småföretag som faktiskt växer. De flesta av de drygt 400 000 små-
företagen varken kan eller vill växa. Drygt 60 procent av företagen har
överhuvudtaget ingen anställd utöver ägaren. Ungefär två tredjedelar av
den sysselsättningstillväxt som har skett i små och medelstora företag
under senare år har åstadkommits genom att redan existerande företag
har expanderat. En av näringspolitikens uppgifter är att i möjligaste mån
undanröja hinder för företagens tillväxt och höja andelen tillväxtföretag.
Snabbast effekter på sysselsättningen får man alltså genom att stimulera
tillväxten i redan befintliga företag. Samtidigt måste det betonas att
dagens nyföretagare är morgondagens potentiella tillväxtföretag.
Informationstekniken har redan förändrat industrin i Sverige och på-
verkat näringslivets investeringar. Förändringen har skett successivt men
är ändå påtaglig och märkbar. Mikroelektroniska tillämpningar
43
förekommer i allt fler produkter. Den mer traditionella, råvarubaserade
industrin använder idag processer och utrustning som inte skulle ha
kunnat utvecklas utan den nya tekniken. Många företag har fått bättre
tillgång till data och information också för sitt utvecklingsarbete. Därtill
kommer de industrier som utvecklar och tillverkar olika system, pro-
dukter, programvaror och komponenter.
Men förändringen är djupare än så. Tjänstesektorn ökar och Sverige
är inte längre den traditionella industrination som vi under lång tid vant
oss vid. Mindre än 20 procent av den svenska arbetskraften är idag
direkt sysselsatt i industriarbete. Råvaruindustrin med dess olika
förädlingsled står emellertid för mer än hälften av värdet av Sveriges
nettoexport och industriell produktion kommer även i framtiden att vara
av stor betydelse för ekonomins utveckling. Det bör t.ex. erinras om att
råvaruindustrin med dess olika förädlingsled, främst skog och malm, står
för mer än hälften av värdet av Sveriges nettoexport. Men infor-
mationsutbyte och kunskapsförsörjning får en växande betydelse, såväl
för industrin som för andra verksamheters utveckling. Produktion och
distribution av kultur är i dag växande näringsgrenar, som även har
betydelse för vårt lands export.
En välutbildad befolkning är en nations viktigaste tillgång. För att
främja en positiv utveckling i samhället krävs att utbildningsnivån är
god inom alla samhällssektorer och på alla nivåer. Försummelser av
utbildningsinsatser inom vissa sektorer eller inom vissa befolk-
ningsgrupper har en negativ påverkan på förutsättningarna att uppnå
utveckling och tillväxt. Dessa insikter har varit vägledande för svensk
utbildningspolitik under årtionden.
I dag ställs vi inför stora utmaningar. Internationaliseringen med
skärpt konkurrens, informationsteknikens nya möjligheter och den höga
arbetslösheten innebär att vi måste höja våra ambitioner inom
utbildningens område. De nationella kunskapslyft som måste
åstadkommas skall präglas av de grundläggande idéer om allmän
tillgänglighet och bredd som tidigare visat sin bärkraft.
Prop. 1995/96:25
Sysselsättning
Den uppgift som Sverige står inför på sysselsättningens område är
betydligt större och allvarligare än följderna av en vanlig lågkonjunktur.
Mellan åren 1990 och 1994 försvann över 500 000 arbeten, dvs.i stort
sett vart åttonde arbetstillfälle på den svenska arbetsmarknaden.
Samtidigt som den öppna arbetslösheten ökade med ca 265 000 personer
så minskade arbetskraften med drygt 270 000 personer. Fallet i
arbetskraften var jämnt fördelat mellan män och kvinnor. Sverige
behöver före sekelskiftet tillräckligt många nya arbetstillfällen för att
kunna ge plats åt inte bara den normala årliga ökningen av arbetskraften,
utan också åt dem som nu är öppet arbetslösa och åt dem som kommer
tillbaka till arbetskraften när förutsättningarna for att finna arbete för-
bättras. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt kvinnors arbetsmarknad.
44
Regeringens politik syftar till att avsevärt öka sysselsättningen och Pr0P- 1995/96:25
minska arbetslösheten. Det är en krävande uppgift, men nödvändig för
att klara höga välfärdspolitiska ambitioner. Det ställer stora krav på
arbetskraftens kvalifikationer och rörlighet, på arbetsmarknadens
funktionssätt inklusive lönebildningen, på omvandling och utbyggnad av
produktionsapparaten och på en allmänt dynamisk utveckling i det
svenska samhället. Arbetskraftsdeltagandet är fortfarande mycket högt i
Sverige jämfört med övriga EU, men ambitionen är att det skall öka
ytterligare. Regeringens strävan är att förvärvsfrekvensen skall återgå till
de nivåer som krävs för att Sverige åter skall kunna sägas vara ett
samhälle med full sysselsättning för män och kvinnor. För att
åstadkomma detta är det inte tillräckligt med en allmän ekonomisk
expansion. Det krävs därutöver åtgärder på två olika områden.
Digram 3.1 Sysselsättningsgrad för kvinnor och män 1970-1994
För det första måste Sveriges förmåga att producera
konkurrenskraftiga varor och tjänster stärkas och produktionsapparaten
byggas ut kraftigt. Behovet av att skapa och vidmakthålla sunda
offentliga finanser medför att det i första hand är den privata sektorn
som åter måste byggas ut. Därför behövs åtgärder för att underlätta för
inhemska företag att expandera, och för att intressera transnationella
företag att förlägga en ökad del av sin verksamhet till Sverige. I takt
med att den privata verksamheten expanderar ökar möjligheterna att
vidmakthålla den offentligt finansierade tjänsteproduktionen.
Den framgångsrika svenska strukturomvandlingen under 1950- och
1960-talen byggde på ett starkt omvandlingstryck, men också på en hög
omvandlingsförmåga. Genom en solidarisk lönepolitik och en aktiv
arbetsmarknads- och utbildningspolitik skapades förutsättningar för att
45
strukturomvandlingen kunde genomföras utan att stora grupper slogs ut
ur arbetslivet. Tillväxt- och sysselsättningspolitiken måste även denna
gång utformas så att alla blir delaktiga i vinsterna av struktur-
omvandlingen och så att inte vissa grupper lämnas vid sidan av och
tvingas bli hänvisade till bidragsberoende eller till lågproduktiva arbeten.
För det andra krävs parallellt med detta ökade insatser för att
säkerställa att det alltid finns ett tillräckligt utbud av arbetskraft med de
kvalifikationer och den kompetens som krävs. De jobb som nu skapas
återkommer inte i samma branscher eller på samma orter som de som
försvann. Dessutom innebär de nya krav på kunskap och kompetens.
Därmed ställs ökade krav på rörlighet. De arbetssökande måste vara
beredda att överväga såväl omskolning till nya yrken och branscher som
arbete på annan ort än den där de är bosatta. Möjligheten till
decentraliserade arbetsplatser med hjälp av modem tele- och datateknik,
bör utnyttjas fullt ut. Kvinnor och män måste också bryta stereotypa
könsmönster och söka nya arbetsuppgifter även inom sådana områden
som domineras av motsatt kön.
Prop. 1995/96:25
Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Konjunkturinstitutet och
Finansdepartementet.
Regeringens politik börjar ge resultat. Under 1995 har
sysselsättningen ökat starkt, särskilt när den mäts som antalet arbetade
timmar. Samtidigt har emellertid den genomsnittliga arbetstiden ökat,
delvis som en följd av en svag reallöneutveckling. Sysselsättningen mätt
i antalet personer beräknas trots det växa med ca 70 000 personer,
vilket är mer än under något enstaka år under hela 1970- och 80-talen.
Genom att ett betydande antal personer som tidigare inte räknats till
arbetskraften nu återupptar sitt arbetssökande minskar emellertid den
46
öppna arbetslösheten i en långsammare takt.
Sysselsättningen beräknas öka med närmare 300 000 personer mellan
åren 1994 och 2000 enligt det huvudalternativ som presenteras ovan.
Med mer gynnsamma tillväxtbetingelser beräknas ytterligare 100 000
personer vara sysselsatta år 2000. Även om detta är ett stort framsteg
så finns det ingen anledning att se detta som ett slutresultat. Tvärtom
måste arbetet på att trygga och vidareutveckla sysselsättningsmöjlig-
heterna fortsätta. Den genomsnittliga årliga ökningen av sysselsättningen
måste under lång tid vara högre än tidigare.
Det finns ingen enskild enkel lösning på sysselsättningsproblemet. En
återgång till en hög och full sysselsättning kräver en bred nationell
koncentration på denna uppgift. Det svenska näringslivet måste bevara
en tillräcklig konkurrenskraft och utvecklingsförmåga för att kunna växa.
För att sysselsättningspolitiken skall vara framgångsrik krävs därför
också att fackföreningarna prioriterar en ökad sysselsättning. Ett
misslyckande skulle sannolikt innebära att samhället splittras i en
sysselsatt majoritet och en arbetslös eller utslagen minoritet. Under åren
1995 till 2 000 beräknas sysselsättningen öka med ca 280 000 personer.
Internationaliseringen
Internationaliseringen och globaliseringen av världsekonomin skapar
gränsöverskridande marknader och gränsöverskridande produktion. Den
allt mer genomgripande internationaliseringen har blivit möjlig tack vare
framsteg i kommunikationer och transporter, men också av en fredlig
utveckling och genom ökade språkkunskaper och ett ökat kulturutbyte.
Den liberalisering som ägt rum med slopande av hinder för handel och
investeringar, såväl regionalt som inom ramen för ett multilateral re-
gelverk, har naturligtvis haft stor betydelse.
Det växande handelsutbytet med omvärlden har utgjort en viktig
drivkraft for den svenska ekonomins utveckling. Genom att exportera
varor som producerats till konkurrenskraftiga kostnader inom landet och
importera det som kunnat produceras till en lägre kostnad utomlands har
Sverige kunnat tillgodogöra sig den internationella specialiseringens
vinster. Handelsutbytet har också påverkat produktivitetens utveckling.
Sektorer som varit utsatta för internationell konkurrens har haft en högre
produktivitetstillväxt än genomsnittet.
Samspelet med omvärlden har vidgats till att omfatta allt större flöden
av kapital, teknologi och i viss mån arbetskraft. Svenska företag och
hushåll har i växande utsträckning investerat utomlands samtidigt som
utländska placerare har direktinvesterat i Sverige samt ökat sitt innehav
av svenska aktier och obligationer. Den svenska ekonomin har
därigenom gradvis blivit alltmer integrerad i världsekonomin. Det skapar
nya betingelser for ekonomisk utveckling och konkurrensförmåga.
Nationen blir mer beroende av gränsöverskridande företag och deras
beslut om produktion och lokalisering. Möjligheterna att utforma regler
och begränsa skadliga aktiviteter blir allt mer beroende av internationellt
Prop. 1995/96:25
47
samarbete och överenskommelser. Den ekonomiska politiken måste ProP- 1995/96:25
utformas i en internationell miljö.
En väsentlig del av den svenska ekonomins kontaktyta mot omvärlden
utgörs av medlemsländerna i den Europeiska unionen. Genom EU-
medlemskapet skapas förutsättningar för en aktiv svensk medverkan i
utformningen av de gemensamma besluten inom EU. Den inre mark-
naden och dess framtida utveckling skapar nya betingelser för en
effektivare resursfördelning och arbetsspecialisering vilket bidrar till att
öka tillväxten i medlemsländerna. Deltagandet i den inre marknaden har
positiva effekter på den svenska ekonomins produktionsförmåga och
tillväxt. Det ökar konkurrenstrycket och förstärker drivkrafterna för
teknisk utveckling och förnyelse av arbetsorganisation. I samma riktning
arbetar också de nätverk av små och medelstora företag som på regional
och unionsnivå uppmuntras av EG-kommissionen. Detta förverkligas
t.ex. genom förslagen till program för mindre och medelstora företagt
och europeiska kooperativa föreningar.
Genom EU-medlemskapet förbättras möjligheterna för Sverige att
attrahera utländskt investeringskapital. Från tillväxtsynpunkt är det
särskilt angeläget att skapa förutsättningar för investeringar som ger
upphov till positiva externa effekter i form av teknik- och annan
kunskapsspridning. Det finns redan tydliga tecken på ett ökat intresse för
Sverige som investeringsland. Den nyligen inrättade myndigheten, Invest
in Sweden Agency, syftar till att ytterligare stimulera utländska
investeringar i Sverige.
EU:s utvidgning österut och Östersjösamarbetet öppnar avsevärda
möjligheter för svenskt näringsliv med betydande marknader med en stor
tillväxtpotential. En förbättrad ekonomisk situation i Central- och
Östeuropa, och särskilt i Östersjöområdet, skulle medföra en positiv
dynamik i norra Europa som helhet. Det innebär nya exportmöjligheter
för svenska företag och skulle stärka Sveriges attraktionskraft som inves-
teringsland. Men det ställer också krav på anpassning och flexibilitet i
svensk ekonomi och näringsliv för att möjliggöra ett ömsesidigt utbyte
av den internationella arbetsfördelningen.
Även länder i andra delar av världen inlemmas alltmer i den
internationella ekonomin. Omfattande reformer i marknadsekonomisk
riktning har inneburit att en lång rad u-länder nu deltar i det
internationella handelsutbytet på ett helt annat sätt än tidigare. Dessa
länder ansluts i ökad utsträckning till och accepterar det multilaterala
regelverket i världshandelsorganisationen WTO. Denna utveckling ger
en betydande potential i form av nya och många gånger snabbt växande
marknader för svensk exportindustri. Svenska exportföretag kan ha stor
nytta av invandrare i Sverige med språkkunskaper, kontakter och
kunskaper om affärskulturen i hemlandet, för att etablera sig på nya
exportmarknader.
48
Teknisk utveckling
Prop. 1995/96:25
Kunskapsutvecklingen och den teknologiska utvecklingen är särskilt
betydelsefulla för produktivitetsökning och tillväxt. Den nya tekniken kan
underlätta införandet av ny och effektivare arbetsorganisation inom företag
och organisationer. Den moderna teknologin ställer löntagarnas kunskaper
och kompetens i fokus. Teknikens spridning och användande förutsätter att
de besitter tillräckliga kunskaper. Utvecklingen går snabbt, vilket innebär
att kunskaper snabbt åldras. För att verkligen kunna ta tillvara de
möjligheter som den tekniska utvecklingen skapar måste tillväxtpolitiken
främja företags och individers möjligheter och incitament till att investera
i återkommande kompetensutveckling. En viktig faktor är att arbets-
organisationen är så utformad att de anställdas kunskaper och erfarenheter
utnyttjas och så att initiativ och medbestämmande uppmuntras. Politiken
ska också inriktas på att underlätta införandet av flexibla och
anpassningsbara arbetsorganisationer som främjar hög produktivitet och
nyttiggörandet av teknologiska landvinningar och som kan frigöra arbets-
kraftens totala kunskap och kompetens.
Den mycket snabba utvecklingen inom informationsteknikens område
innebär att industristruktur, arbetsliv och levnadsmönster är på väg att
förändras. Avstånden krymper. Företag, förvaltningar och organisationer
får nya verktyg. Människor kan arbeta och utbilda sig på distans.
Ekonomins internationalisering understryks ytterligare. När teknik och
kapital är fritt rörliga över nationsgränserna blir arbetskraftens kompetens
och de inhemska och lokala kunskapsmiljöemas utvecklingsförmåga och
attraktivitet alltmer styrande för produktionens lokalisering och för
företagens investeringar. Sveriges framtida konkurrenskraft och tillväxt är
därför i mycket hög grad beroende av vår förmåga att hålla en hög
kunskaps- och kompetensnivå och av vår förmåga att få en bred spridning
av ny teknik i företag, förvaltning och i samhället som helhet.
Det yrkeskunnande som finns på arbetsplatserna, inom näringslivet och
i samhället i stort är avgörande för våra möjligheter att rationellt och
effektivt utnyttja våra samlade resurser och skapa nya. Men det är inte
tillräckligt att löntagarna har goda kunskaper och rika erfarenheter.
Arbetet måste också organiseras så att kvinnor och män stimuleras till och
ges möjlighet att förvärvsarbeta, ta ansvar samt genom samarbete och
medbestämmande utveckla sin kompetens. Medvetenheten om skill-
naderna mellan kvinnor och män måste öka för att kunna använda dessa
skillnader i syfte att stimulera till kreativitet och utveckling. Blandade
arbetsplatser är ett effektivt sätt att öka produktivitet, lönsamhet och
därmed tillväxt. För att främja kompetensutveckling och en hög
förvärvsfrekvens krävs att arbetsvillkoren upplevs som rättvisa och att
förändringarna kommer alla till del.
För att åstadkomma en god samhällsutveckling och en ökad tillväxt av
de samlade resurserna finns det således ett starkt behov av att ytterligare
stärka förändringsbenägenheten i arbetslivet, bygga ut utbildnings-
resurserna och bättre utnyttja de samlade resurserna för att stödja
kompetensutvecklingen i näringslivet.
49
4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 25
Miljö
Prop. 1995/96:25
Regeringens politik är inriktad på att åstadkomma en långsiktigt hållbar
tillväxt och en god hushållning med gemensamma resurser. Regeringen
avvisar synsättet att en hög tillväxt är oförenlig med en god miljö.
Tillväxten måste emellertid ske så att den inte medför en ökad
förslitning på natur- och kulturmiljö eller så att resursbasen för framtida
generationer äventyras. Hög tillväxt och god miljö kan gå hand i hand.
En långsiktig hushållning med landets mark- och vattenresurser erford-
ras.
Allmänhetens miljömedvetenhet både i Sverige och internationellt
ökar kraftigt. Dessa förändringar av människors värderingar leder till
skärpta krav på höjda ambitioner i miljöpolitiken. Människor ställer
också miljökrav på produkter, tjänster och produktionsprocesser. Denna
ökade medvetenhet innebär en potential för näringslivet genom att
miljöargumentet i allt större utsträckning blir en konkurrensfaktor för
företagen. Marknader skapas för miljörelaterade produkter, tjänster och
produktionsprocesser, vilket kan bidra till att stimulera ekonomisk
tillväxt och exportmöjligheter. Konsumenterna bidrar i ökande
utsträckning till att driva utvecklingen i rätt riktning.
Det är nödvändigt att tillväxtpolitiken utformas så att den främjar en
ekologiskt hållbar utveckling och är förenlig med de miljöpolitiska
målen i övrigt. Miljöpolitiken är viktig för att säkerställa att tillväxten är
långsiktigt hållbar och förenlig med andra samhälleliga mål. Huvudsyftet
är att förbättra miljön och säkerställa en god miljö för kommande
generationer. Detta innebär att tillväxtpolitiken också måste utformas så
att man begränsar eller eliminerar de sidoeffekter av tillväxten som
uppstår t.ex. i form av ökade avfallsmängder, ökade koldioxidutsläpp,
ökade markanspråk eller i övrigt ökad användning av ändliga
naturresurser.
På sikt kan man anta att konsumenternas efterfrågan på miljö-
anpassade varor, regeringens förmåga att utforma effektiva och
marknadsanpassade ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken samt en
väl fungerande dialog mellan olika myndigheter och mellan myndigheter
och industri kan ha stor betydelse för att stimulera utvecklingen av nya
produkter och produktionsprocesser.
50
Prop. 1995/96:25
En stabil makroekonomisk miljö är en nödvändig förutsättning för god
tillväxt i ekonomin. En politik för tillväxt och sysselsättning måste be-
fästa saneringen av de offentliga finanserna och fortsätta arbetet med att
åstadkomma hållfasta monetära förhållanden med prisstabilitet på god
europeisk nivå och en stabil valuta. Inflationsmönstret skall inte tillåtas
återkomma i svensk ekonomi.
För att skapa förutsättningar för en återgång till en ekonomi med full
sysselsättning krävs dessutom långsiktigt verkande insatser för att stärka
drivkrafterna för tillväxt. Detta åstadkoms genom att främja väl funge-
rande marknader, en väl fungerande lönebildning, en stark arbetslinje,
drivkrafter för yttre och inre strukturomvandling och teknisk förnyelse.
Politiken skall bidra till goda förutsättningar för näringslivet. Den
skall också stärka individernas ställning i samhället och i arbetslivet
genom goda möjligheter till inflytande, utbildning och kompetensutveck-
ling. Dessa mål uppnås genom en väl fungerande arbetsmarknad, en
aktiv arbetsmarknadspolitik och effektiva trygghetssystem.
4.1 Finanspolitiken
Den djupa lågkonjunkturen i början av 1990-talet och krisen i det finan-
siella systemet medförde en kraftig försvagning av de offentliga finan-
serna. Vikande sysselsättning och produktion resulterade i lägre in-
komster, samtidigt som utgifterna ökade kraftigt till följd av växande
arbetslöshet och den finansiella krisen. År 1989 uppvisade den offentliga
sektom ett överskott på ca 4 procent av BNP. På fyra år vände detta
överskott till ett rekordstort underskott på 13,4 procent av BNP år 1993.
Underskott av denna storlek är inte förenliga med en hållbar ekonomi.
Underskotten förstärker de ekonomiska aktörernas farhågor för en för-
svagad krona och ökad inflation, vilket leder till högre räntor. En sådan
utveckling är ett allvarligt hot mot en varaktig återhämtning i svensk
ekonomi. Den försvårar för uppgången inom exportindustrin att sprida
sig till hemmamarknaden, till den privata tjänstesektorn och till den
offentliga sektom.
För att bryta denna utveckling har regeringen initierat ett omfattande
program för att sanera de offentliga finanserna. Programmet har genom-
förts i fyra steg sedan november 1994 och uppgår till totalt 118
miljarder kronor. Förstärkningen av de offentliga finanserna har till
stärre del skett genom utgiftsminskningar, men också genom skatte- och
avgiftshöjningar. Huvuddelen av utgiftsminskningarna avser transfere-
ringar till hushållen och statlig konsumtion. Däremot har de kommunala
verksamheterna utbildning, hälso- och sjukvård samt vård och omsorg
värnats.
Statsfinanserna är nu under kontroll. Det utsatta läget kräver emeller-
tid fortsatt starkt ekonomisk medvetande. Den ekonomiska politikens
51
fokus skiftar därmed från budgetsanering till att ge förutsättningar för att °P’
den pågående återhämtningen omvandlas till en varaktigt hög tillväxt.
För att denna process skall vara möjlig måste sunda offentliga finanser
även i fortsättningen vara en grund för den ekonomiska politiken. Rege-
ringen är fast besluten att fullfölja saneringen av de offentliga finanser-
na.
Offentliga utgifter
Storleken på de offentliga utgifterna är på sikt avgörande för de offent-
liga finanserna och för skatteuttagets storlek. För att undvika återkom-
mande underskottsproblem krävs att de offentliga utgifterna hålls under
strikt kontroll.
För att säkerställa att budgeten hålls inom de anvisade ramarna följer
regeringen utvecklingen av statsbudgetens utgifter noggrant. I samband
med övergången till en ny budgetprocess och att ett tak införs för de
offentliga utgifterna kommer en kraftig åtstramning av budgetuppfölj-
ningen att göras. I vårens kompletteringsproposition togs ett första steg
emot ökad budgetdisciplin genom att konstaterade budgetförsvagningar
kompenserades med budgetforstärkande åtgärder på motsvarande belopp.
Denna skärpta uppföljning och bevakning av budgeten kommer, som
aviserades i kompletteringspropositionen, att fortsätta under innevarande
budgetår.
Ökade utgifter i förhållande till statsbudgeten kan uppstå av flera
skäl: nya utgifisåtaganden, felaktiga prognoser över enskilda utgifts-
anslag eller justeringar i riksdagen av regeringens förslag. Regeringens
uppfattning är att överskridanden av budgeterade utgifter skall finansie-
ras, främst genom åtgärder inom det politikområde där överskridandet
ägt rum, och i andra hand på något annat område. En första genomgång
av utvecklingen av innevarande års utgifter har därför gjorts, och ett
antal befarade överskridanden har identifierats.
På två områden, bostadsbidragen och arbetslöshetsersättningen, före-
ligger risk för betydande anslagsöverskridanden. Enligt aktuella beräk-
ningar av utgifterna för bostadsbidrag beräknas dessa överskrida vad
som angavs i statsbudgeten for budgetåret 1995/96 med ca 610 miljoner
kronor, beräknat per helår. Mot bakgrund av att endast fyra månader
ännu har förflutit av de 18 månader som anslaget är beräknat för, kan
beloppet komma att justeras efterhand som utfallet blir säkrare. Under
alla omständigheter avser regeringen att finansiera ett eventuellt ytterli-
gare överskridande på bostadsbidragen och lämna förslag till riksdagen
så att beslut kan fattas under våren 1996. Bakgrunden till den fortsatt
kraftiga utgiftsökningen bör analyseras av Bostadsbidragsutredningen.
Det är nödvändigt att noggrant granska den sammantagna ekonomiska
situationen för bostadsbidragstagama. Bostadsbidragsutredningen kom-
mer med anledning av detta att ges tilläggsdirektiv att pröva ytterligare
besparingar motsvarande det prognosticerade överskridandet. Prövningen
52
av de 1 500 miljonor kronor som de nuvarande direktiven anger kvar-
står.
Inom Arbetsmarknadsdepartementets område bedöms utgifterna för
arbetslöshetsersättningar under innevarande budgetår bli ca 2,5 miljarder
kronor högre än vad som beräknats i statsbudgeten. Detta beror bl.a. på
att den öppna arbetslösheten nu bedöms minska i något lägre takt än i de
beräkningar som gjordes för statsbudgeten. Därutöver har antalet per-
soner i åtgärder som finansieras under anslaget för arbetslöshetsersätt-
ersättningar ökat mer än beräknat. Samtidigt bedöms för närvarande
färre personer än beräknat delta i insatser som finansieras över anslaget
för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Regeringen anser det angeläget att följa upp att utgifterna för arbets-
löshetsförsäkringen hålls inom budgeterade ramar. Regeringen avser att
återkomma i denna fråga.
Förändrade prognoser av anslagsförbrukningen föreligger nu för ett
antal anslag. Dessa beräkningar föranleder en ytterligare skärpt bevak-
ning av dessa områden. Om senare beräkningar styrker att överskridan-
den är att vänta avser regeringen att återkomma med preciserade förslag
till hur dessa skall finansieras.
Prop. 1995/96:25
|
Anslag |
Överskridanden |
Överskridanden |
|
Sjukpenning |
230 |
ca 1,1% |
|
Bostadstillägg till | ||
|
pensionärer |
170 |
ca 1,7% |
|
Räntebidrag |
800 |
ca 2,7% |
På följande punkter har riksdagsbehandlingen av kompletteringspropo-
sitionen lett till ofinansierade ökningar av utgifterna (siffrorna nedan
avser 18 månader).
Utbildningsdepartementet (främst studiehjälp) 27 miljoner kr
Näringsdepartementet (SGU) 10 miljoner kr
Beträffande de högre utgifterna för studiehjälp avser regeringen att
återkomma med förslag till finansiering. Näringsdepartementets utgifts-
ökning är engångsvis finansierad. Förslag till varaktig finansiering kom-
mer i budgetpropositionen för år 1997.
Som framgår av avstämningen av konvergensprogrammet uppgår den
opreciserade delen av saneringsprogrammet för de offentliga finanserna
till drygt 2 miljarder kronor. Denna kommer att konkretiseras i budget-
propositionen för år 1997, vilken skall föreläggas riksdagen i september
1996. Regeringens budgetpolitik för den återstående delen av mandatpe-
rioden innebär också att regeringen inte kommer att föreslå ofinansierade
utgiftsökningar eller skattesänkningar.
53
Prop. 1995/96:25
I denna proposition föreslås eller aviseras ett antal åtgärder vilka påver-
kar budgeten. Utbildningsinsatsningar inom östersjöprogrammet, klimat-
insatser i Baltikum, ytterligare medel för vindkraft och solenergi, åtgär-
der rörande exportinsatser för små och medelstora företag samt turism
innebär vissa nya i huvudsak engångsvisa utgifter. Samtliga dessa utgif-
ter finansieras inom befintliga budgetramar och innebär därmed inte
någon försvagning av de offentliga finanserna. Regelförändringar som
föreslås inom arbetslöshetsersättningen innebär en förstärkning av stats-
budgeten i förhållande till nuvarande regler. Den så kallade A/U ramen
som disponeras för konjunkturberoende ändamål, förlängs till att omfatta
även läsåret 1996/97. Denna förlängning innebär en engångsvis ökning
av utgifterna. Regeringen återkommer i tilläggsbudget med förslag till
omfattning om inriktning av hur ramen skall disponeras. Även på skat-
tesidan föreslås i denna proposition, eller i särskilda propositioner under
innevarande höst, ett antal åtgärder vilka sammantagna ger en viss för-
stärkning av de offentliga finanserna. Den reserv som avsattes i
ekonomiska-politiska propositionen hösten 1994 för lättnader i företags-
beskattningen, kommer inte att tas i anspråk fullt ut under 1996 och
1997. Den sammantagna effekten av alla dessa förändringar innebär en
viss förstärkning av de offentliga finanserna både 1996 och varaktigt.
Utgiftskvoten beräknas minska från över 70 procent av BNP år 1994
till 62 procent år 1998, vilket är i nivå med utgiftskvoten före den eko-
nomiska nedgången år 1991. Reduceringen är en följd av saneringspro-
grammet, en i övrigt återhållsam utgiftsutveckling och en tillväxt av
BNP.
Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
54
Sverige har under lång tid normalt haft betydande offentliga över- r0P‘
skott, ofta på nivån 4 procent av BNP. Detta har varit en stor styrka
och är en av anledningarna till att landet nu kan återhämta sig relativt
snabbt från krisen i början av 1990-talet. Senast år 1998 bör balans i de
offentliga finanserna uppnås. Det är önskvärt att det finns ett finanspoli-
tiskt manöverutrymme för att möta en kommande lågkonjunktur utan att
betydande underskott åter uppstår.
I kompletteringspropositionen presenterade regeringen ett förslag om
tak för de offentliga utgifterna. Taket avses bli flerårigt, nominellt och
omfatta hela den offentliga sektorn, dvs. staten, socialförsäkringarna och
kommunerna. Systemet med ett flerårigt utgiftstak kompletterar de tidi-
gare riksdagsbesluten rörande den rambudgetprocess som träder i kraft
under 1996 och restriktioner rörande statsskuldsutvecklingen.
Riksdagen ställde sig bakom regeringens förslag om utgiftstak (bet.
1994/95:FiU20, rskr. 1994/95:447). Beslutet är ett principbeslut, och
riksdagen noterar i sin kommentar att åtskilliga tekniska frågor återstår
att lösa innan systemet med utgiftstak kan tas i bruk. Dessa frågor be-
reds för närvarande i regeringskansliet. Regeringen avser att före vårpro-
positionen 1996 presentera för riksdagen hur den nya rambudgetproces-
sen inklusive utgiftstaket bör utformas.
För budgetåret 1995/96, som omfattar 18 månader, gäller inget for-
mellt utgiftstak. Regeringen har emellertid för avsikt att upprätthålla de
strama budgetpolitiska principer som etablerades i och med komplette-
ringspropositionen. Som finansutskottet noterade i sitt betänkande skiljer
sig denna proposition från tidigare regeringsförslag genom att regeringen
har pekat ut större anslagsöverskridanden och redovisat hur den avser att
komma till rätta med dem.
Ett antal principer för finansiering har legat till grund för regerings-
kansliets arbete med kompletteringspropositionen. Överskridanden på
förslagsanslag finansieras med regeländringar inom det berörda fackde-
partementets område. Tillfälliga finansieringskällor får alltså endast ut-
nyttjas för tillfälliga överskridanden. Utdelningar eller inleveranser får
inte utnyttjas för att finansiera nya utgifter. Som en huvudregel gäller
också att automatiska minskningar av anslagsbelastning som beror på
oberoende volymminskningar inte anses som en finansieringskälla.
Dessa principer överensstämmer i stort med dem som lades fast i
Riksdagsutredningens betänkande Reformera riksdagsarbetet 2
(1993/94:TK2, s. 25 f.) och som avses ligga till grund för riksdagens
egen beredning av framtida budgetförslag när rambudgetprocessen
etablerats. Regeringen avser att under den 18-månadersperiod som löper
fram till dess att det nya regelverket träder i kraft tillämpa den budget-
politiska disciplin som dessa regler ger uttryck för.
I Sverige är den dominerande delen av försäkringssystemen som ger
ekonomisk trygghet vid sjukdom och ålderdom organiserade i offentlig
regi. Dessa utgör en betydande del av det offentliga åtagandet. Utbetal-
ningar från socialförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen m.m. utgör ca
en tredjedel av de samlade offentliga utgifterna och motsvarar ca en
55
fjärdedel av BNP.
En god ekonomisk tillväxt är en förutsättning för att de allmänna och
omfördelande försäkringarna skall vara finansiellt hållbara och kunna
behålla sin trovärdighet. Sambandet går även i andra riktningen. Omfatt-
ningen och utformningen av försäkringssystemen spelar stor roll för de
beslut som individer fattar om bl.a. arbetsutbud och sparande. Systemen
påverkar därmed i hög grad ekonomins funktionssätt och förutsättningar-
na för tillväxt.
Ersättningen vid sjukdom, arbetslöshet, ålderdom och föräldraledighet
baseras i hög grad på förvärvsinkomst. Därigenom stimuleras delaktighet
i arbetslivet. Socialförsäkringen har, i kombination med bl.a. subventio-
nerad barnomsorg, starkt bidragit till det höga arbetskraftsdeltagandet i
Sverige. Genom att de generella försäkringarna dominerar blir försäk-
ringsvillkoren likartade. Detta förhindrar inlåsning till branscher eller
enskilda arbetsgivare. Försäkringsskyddet for den enskilde är detsamma
oavsett bransch eller individuella särdrag. Det bidrar till att stödja rörlig-
heten på arbetsmarknaden. Man kan byta arbete utan att det påverkar
försäkringsskyddets omfattning eller kostnad. Därtill kommer att kost-
naderna för att administrera en generell socialförsäkring är låga.
Dessa grundprinciper för den generella välfärdspolitiken kommer att
vara vägledande for regeringens reformarbete även under de kommande
åren. Detta innebär dock inte att de offentliga försäkringssystemen varit
problemfria. Även bortom den akuta statsfinansiella krisen måste kont-
rollen över utgifterna förstärkas. Grundprincipen för att kunna ha höga
utgifter - att varje skattekrona skall användas effektivt och till avsedda
ändamål - måste ständigt värnas. Det har funnits inslag i systemen som
verkat för ett utnyttjande av försäkringarna som inte varit avsett och som
inte är långsiktigt hållbart. Glidningar i prövningen av rätten till ersätt-
ning ledde t.ex. till att förtidspensioneringen och arbetsskadeförsäkringen
fick en större omfattning än vad som kan anses rimligt.
Socialförsäkringen har allmänt sett haft en dålig följsamhet med sam-
hällsekonomins betalningsförmåga, vilket i kombination med ett omfat-
tande försäkringsskydd gjort systemen sårbara vid en längre tid av låg
ekonomisk tillväxt. En svagare ekonomisk utveckling ger underskott och
tvingar fram besparingsåtgärder. Detta ger i sin tur upphov till legitimi-
tetsproblem for försäkringen. Villkoren upplevs inte längre som stabila.
Under senare år har en rad åtgärder vidtagits inom ramen för social-
försäkringen. Därvid har inriktningen inte bara varit att förbättra det
statsfinansiella läget utan att även göra systemen mer robusta och ända-
målsenliga. Även pensionssystemet är föremål för en total översyn med
sikte på att åstadkomma en samhällsekonomiskt hållbar konstruktion.
Under 1970- och 1980-talen ökade trendmässigt sådan frånvaron från
arbete som berättigade till ersättning i form av sjukpenning eller arbets-
skadeersättning liksom utträdet från arbetsmarknaden med förtidspen-
sion. Mest tydlig var denna trend i slutet på 1980-talet och i början av
1990-talet. Den unika situationen på arbetsmarknaden ledde till att från-
varon och utträdet från arbetsmarknaden blev exceptionellt högt. Ande-
Prop. 1995/96:25
56
len förtidspensionerade bland befolkningen i yrkesaktiv ålder ökade från r0P’
3 procent år 1963 till 7 procent i början på 1990-talet. Bakom denna
utveckling finns en kombination av bl.a. förändringar i arbetslivet och
ökad forvärvsgrad. Ersättningssystemens utformning spelade dock också
en roll.
Mot bakgrund av denna utveckling har under senare år en rad åtgär-
der vidtagits inom sjukförsäkringen i syfte att få bättre kontroll över
utgiftsutvecklingen och förstärka arbetslinjen. Bland annat har en sjuklö-
neperiod införts, den särskilda arbetsskadesjukpenningen slopats och
begreppet arbetsskada getts en snävare innebörd. Ersättningsnivåerna har
sänkts och en karensdag har införts. Genom reformen i arbetsmiljölag-
stiftningen skärptes kraven på arbetsgivarna vad gäller det förebyggande
arbetet och for arbetsanpassning samt rehabilitering. Dessa åtgärder har
resulterat i en påtaglig nedgång i både kortvariga och långvariga ersätt-
ningsfall.
Ett arbete som syftar till att sammanföra och renodla sjukförsäkring
och förtidspension till en ohälsofÖrsäkring har inletts. Detta har bl.a.
tagit sig uttryck i att sjukdomsbegreppet i sjukförsäkringen vid prövning
av arbetsförmågan har justerats för att tydliggöra att arbetsmarknadsmäs-
siga, ekonomiska, sociala eller liknande förhållanden inte skall vara
grund för sjukersättning. Åtgärder har vidtagits for att förbättra det un-
derlag som ligger till grund for beslut om förtidspension och sjukpen-
ning. De s.k. äldrereglema, som innebär utvidgade möjligheter för äldre
att få förtidspension, avskaffas den 1 januari 1997.
Regeringen har gett Sjuk- och arbetsskadekommittén nya direktiv
som innebär att arbetet att forma en mer ändamålsenlig och effektiv
ohälsofÖrsäkring drivs vidare. Kommittén skall bl.a. se över reglerna for
beräkning av formånsgrundande inkomst och kriterierna for rätt till er-
sättning. Vidare skall kommittén analysera samspelet mellan ohälsofÖr-
säkring, arbetsmarknadspolitiska insatser och arbetslöshetsförsäkringen i
syfte att renodla rollfördelningen dem emellan. I uppdraget ingår även
att precisera arbetsgivarens rehabiliteringsansvar och föreslå åtgärder
som kan göra rehabiliteringen effektivare.
Förändringsarbetet vad gäller ohälsoforsäkringen syftar till att förhin-
dra tidigt utträde ur arbetslivet. Kraven på individen att i möjligaste mån
anpassa sig till förändringar i arbetslivet och om nödvändigt byta arbete
skärps. Men även kraven på arbetsgivarna att anpassa arbetsmiljön och
arbetsorganisationen till de anställdas förutsättningar, kommer att höjas.
Ersättningsnivåerna inom sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring och
föräldraförsäkring kommer generellt att sänkas till 75 procent av den
förmånsgrundande inkomsten den 1 januari 1996. Detta är motiverat
främst av statsfinansiella skäl.
Vad gäller bostadsbidragen utreds reformer som skall förbättra möj-
ligheterna att förutse utnyttjandet och därmed förbättra utgiftskontrollen.
Bostadsbidragen är inkomstprövade och ger upphov till betydande mar-
ginaleffekter för barnfamiljer, speciellt for ensamföräldrar. Eftersom
bidragen prövas mot hushållens samlade inkomster och tillgångar kan
57
det dessutom skapa ekonomiska motiv för sammanboende att faktiskt °P' $ 96.25
eller fiktivt bo åtskilda. I kompletteringspropositionen aviserades bespa-
ringar på bostadsbidragen med ett årligt belopp på 1 500 miljoner kro-
nor. Som tidigare redovisats kommer Bostadsbidragsutredningen att ges
tilläggsdirektiv med innebörden att pröva ytterligare besparingar. Utred-
ningen kommer att lägga fram sitt betänkande den 15 december 1995.
Besparingen skall träda i kraft den 1 juli 1996.
Inte heller socialtjänsten skall vara undantagen från arbetslinjen. Re-
geringen kommer i senare i år att i en lagrådsremiss om socialtjänstlagen
redovisa förslag om att kommunerna får ett ökat inflytande över ersätt-
ningsnivåerna för ekonomiskt bistånd.
Det är viktigt att bibehålla socialbidragens karaktär av individuellt
anpassade åtgärder. Kommunerna bör därför få ökad frihet att anpassa
bidragssystemet till lokala förutsättningar samt ställa krav som förstärker
arbetslinjen som t.ex. krav på aktivt arbetssökande eller aktiva studier.
Kommunerna bör således i högre utsträckning medverka till att den som
får socialbidrag kommer i en situation där han eller hon försörjer sig
själv. Det är framför allt bland ensamstående ungdomar som mottagan-
det av socialbidrag ökar. Det är bl.a. mot den bakgrunden som regering-
ens politik syftar till att inom arbetsmarknads- och utbildningsområdena
förbättra utsikterna för ungdomar att gå från passivt kontantstöd till
aktivitet, främst inom det reguljära utbildningsväsendet.
Bidragssystemen måste - i likhet med skattesystemet - utformas på
ett sådant sätt att risken för fusk och icke avsett utnyttjande minimeras
- för att upprätthålla en legitimitet för det omfattande trygghetssystem vi
har och av kostnadsskäl. För att skatte- och bidragssystemen på sikt ska
vara hållbara krävs att individerna har tilltro till och respekt för syste-
men och deras regelverk.
Riksrevisionsverket, RRV, har i en nyligen redovisad rapport kartlagt
fusket inom social- och arbetslöshetsförsäkringarna. Rapporten tyder på
att kostnaderna för fusk, överutnyttjande och systembrister kan uppgå till
så mycket som 5-7 miljarder kronor. De vanligaste formerna av fusk,
vid sidan av överutnyttjande av systemen, är att vitt respektive svart
arbete utförs samtidigt som olika typer av bidrag mottas. För att bibehål-
la ett högt skatteuttag och en stark välfärd måste denna tendens stävjas.
En hög samhällsmoral är en förutsättning för starka välfärdssystem.
Mot bakgrund av bland annat detta har regeringen för avsikt att ge-
nomföra förändringar för att stävja överutnyttjande och missbruk. Som
ett led i dessa strävanden kommer regeringen, med utgångspunkt från
den studie som RRV gjort av försäkringssystemen, att se över dem i
syfte att så långt möjligt eliminera olika möjligheter till missbruk. I
arbetet skall särskilt frågorna om utbyte av information mellan myndig-
heter beaktas. En utgångspunkt bör därvid vara att den som tar emot en
ersättning eller ett bidrag från staten eller kommunen skall vara medve-
ten om att uppgifter som är av betydelse för bidragsgivningen i princip
är tillgängliga för andra myndigheter. Syftet är att förhindra att felaktiga
utbetalningar görs.
58
Flera studier visar att den tidigare negativa produktivitetsutvecklingen
i kommuner och landsting har vänts till en positiv utveckling under de
senaste åren. Inom vissa verksamheter, t.ex. barnomsorgen och sjukvår-
den har produktivitetsförbättringen varit mycket påtaglig. Denna utveck-
ling visar att det är möjligt att med hjälp av ett ambitiöst förnyelsearbete
öka nyttan av de resurser som används i den kommunala sektorn.
Kommunernas förnyelsearbete bedrivs i många olika former. Det kan
handla om ändrade drifts- och verksamhetsformer, avreglering av och
ändrade metoder för att styra olika kommunala verksamheter. För att
öka produktiviteten och sänka kostnaderna för den kommunala verksam-
heten anser regeringen att det är viktigt att detta förnyelsearbete fortsät-
ter.
Regeringen har också som tidigare angetts tillsatt en parlamentarisk
kommitté som har till uppgift att göra en samlad utvärdering av förnyel-
searbetet och föreslå åtgärder som kan bidra till att utveckla detta arbete.
Statlig upplåning
Statens stora budgetunderskott har under 1990-talets början medfört att
statsskulden som andel av BNP steg från ca 45 procent i slutet av 1990
till ca 85 procent vid utgången av 1994. Den höga skuldsättningen inne-
bär en stor belastning på statsbudgeten. Räntorna på statsskulden uppgår
i år till över 110 miljarder kronor och är den enskilt största utgiftsposten
i budgeten. Statsskuldens ökning har lett till att statsskuldspolitiken har
fått en ökad betydelse. En stor statsskuld minskar flexibiliteten i finansi-
eringen av tillkommande underskott och i förvaltningen av statsskulden.
Dessutom ökar statsfinansernas känslighet för ränte- och valutakursförän-
dringar. Det är därför angeläget att de riktlinjer och strategier som ligger
till grund för upplåningen är väldefinierade och i linje med den övriga
ekonomiska politiken.
Mot denna bakgrund avser regeringen att tillkalla en särskild utredare
med uppgift att kartlägga vilka faktorer som bör vara styrande för stats-
skuldens räntebindningstid, löptid och struktur, att analysera för- och
nackdelar med upplåning i utländsk valuta ur ett risk- och kostnadsper-
spektiv samt att kartlägga vilka faktorer som bör styra valutaupplåning-
ens omfattning och sammansättning.
Skattepolitiken
Det senaste årets skattepolitik har präglats av behovet att sanera de of-
fentliga finanserna. De förändrade skattereglerna har också bidragit till
att återupprätta den avvägning mellan fördelningspolitiska mål och kra-
ven på en samhällsekonomiskt effektiv beskattning som gjordes i 1990
års skattereform.
Utrymmet för ytterligare skattehöjningar är starkt begränsat. Varje
Prop. 1995/96:25
59
skattehöjning reducerar hushållens reala inkomster. Redan fattade beslut ProP- 1995/96.25
om höjda avgifter och skatter, varav en del visserligen är tidsbegränsade,
innebär en betydande begränsning av de disponibla inkomsterna under
de närmaste åren och fortsatta skattehöjningar skulle därför allvarligt
undergräva löntagarnas möjligheter till förbättrade reallöner. Med beslu-
tade förändringar efter skattereformen, t.ex. urholkningen av indexering-
en av skatteskalan och höjda egenavgifter, finns det också risk för att
stora grupper av löntagare återigen drabbas av kraftiga marginaleffekter
när olika skatter på arbete höjs, vilket försämrar ekonomins funktions-
sätt. Inriktningen på det fastlagda saneringsprogrammet är också ett
uttryck för denna syn på utrymmet för skattehöjningar genom att det
domineras av åtgärder på utgiftssidan. Förändringar inom ramen för den
planerade utvecklingen av skatteuttaget kommer dock att behöva genom-
föras, exempelvis inom företagsbeskattningen och för att stärka miljöpo-
litiken.
Skattepolitiken påverkas av utvecklingen i vår omvärld. Det handlar
såväl om det utrymme som finns för ett enskilt land att vidta åtgärder
eller att behålla vissa skatteregler som önskvärdheten av internationell
samordning. De internationella kraven skall vägas samman med kraven
på likformighet i skatteuttaget på näraliggande skattebaser. Vårt EU-
medlemskap ger här särskilda förutsättningar. Stora delar av skattesyste-
met, särskilt inkomstbeskattningen, kan visserligen utformas självständigt
av de enskilda staterna. På dessa områden handlar de internationella
övervägandena i stället om de ekonomiska krav som följer av internatio-
naliseringen av olika marknader, i första hand av kapitalmarknaderna.
På andra områden, exempelvis när det gäller indirekta skatter på varor
och tjänster, ställer däremot medlemskapet särskilda krav.
För att medborgarna skall ha tilltro till skattepolitiken krävs en bred
acceptans av innehållet i skattereglerna. Sunda offentliga finanser och en
stark budgetpolitik kräver också att de skatter som beslutats av riksdagen
faktiskt debiteras och inbetalas. Sverige har en väl fungerande skatteför-
valtning men betydande belopp undanhålls ändå genom skattefusk och
genom underlåtenhet att inbetala fastställd skatt. Skattefuskets omfatt-
ning är svår att bedöma men uppskattningar tyder på att det rör sig om
betydande belopp. På grund av utebliven inbetalning av skatt även efter
påminnelser och indrivningsförfaranden avskrivs i genomsnitt skatteskul-
der motsvarande ca 8 miljarder kronor per år. Skattefusk liksom underlå-
tenhet att betala in fastställd skatt innebär att vissa undandrar sig finansi-
eringen av våra gemensamma åtaganden. Det leder till att andra betalar
motsvarande mer. Skattefusk liksom underlåtenhet att betala in fastställd
skatt medför därmed betydande orättvisor. Skattekontroll och bekämp-
ning av ekonomisk brottslighet är i grunden en fråga om moral. Alla bör
bidra efter förmåga till finansieringen av gemensamma åtaganden. Men
det handlar också om att undvika att olika skattebaser holkas ur. Urhol-
kade skattebaser innebär snedvridningar och effektivitetsförluster som i
sin tur medför en sämre fungerande ekonomi med negativa effekter på
den ekonomiska tillväxten.
60
Det är av största vikt att kampen mot skattefusk och mot den ekono- r0P’
miska brottsligheten skärps och effektiviseras. Det gäller bl.a. åtgärder
mot fusk med mervärdesskatt och en effektivare skattekontroll. I gräns-
landet mot ekonomisk brottslighet fyller den återinförda generalklausu-
len mot skatteflykt en viktig funktion. I syfte att finna effektivare former
för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten har regeringen gett Eko-
brottsberedningen i uppdrag att se över de organisatoriska formerna för
ekobrottsbekämpningen. Ett förslag till ny struktur beräknas vara klart
efter årsskiftet. Vidare pågår ett intensivt arbete i syfte att förbättra skat-
tekontrollen. Dit hör översynen av de regler som bestämmer formerna
för skatterevisioner, skattetillägg och förseningsavgifter. Även den pågå-
ende översynen av generalklausulen mot skatteflykt syftar till att stävja
det otillbörliga skatteundandragandet. I ett flertal av dessa frågor kom-
mer förslag att presenteras under våren.
4.2 Penning- och valutapolitiken
Penningpolitiken bedrivs självständigt av Riksbanken och har som över-
gripande uppgift att säkerställa prisstabiliteten. Det är av yttersta vikt
att Sverige kan bibehålla en prisstabilitet på god europeisk nivå. Prissta-
bilitet stärker möjligheterna att uppnå en hög, stabil och långsiktigt håll-
bar tillväxt och en varaktigt hög sysselsättning. Låg och stabil inflation
tenderar att dämpa konjunktursvängningarna i ekonomin. Därmed min-
skar risken för att arbetslösheten ökar i lågkonjunkturer på ett sådant sätt
att den sedan stannar kvar på en hög nivå. Länder med etablerad prissta-
bilitet har lägre och stabilare räntor och är mindre sårbara vid oro på de
internationella finansmarknaderna än länder som har haft en hög infla-
tionstakt. Endast genom att slå vakt om prisstabiliteten kan vi undvika
problem av dessa slag.
Riksbanksfullmäktige har definierat målet prisstabilitet som att ök-
ningen i konsumentpriserna skall begränsas till två procent med en tole-
rans om en procentenhet uppåt och nedåt. Om inflationen avviker från
målet skall politiken utformas så att inflationen förs tillbaka inom tole-
ransintervallet. Penningpolitiken måste säkra att avvikelserna blir tillfäl-
liga och att de inte får bestående effekter på vare sig inflationstakten
eller inflationsförväntningarna. Om inflationsmålet riskerar att överskri-
das måste det finnas en beredsak för styrräntehöjningar. Omvänt kan
man förvänta sig lättnader om den framtida inflationsutvecklingen be-
döms rymmas väl inom målets toleransintervall. Penningpolitiken verkar
emellertid med lång eftersläpning. Erfarerenheten visar att det tar ett till
två år innan en penningpolitisk åtgärd får full effekt. Därför kan det inte
vara dagens inflationstakt som ligger till grund för bedömningen av
penningpolitikens uppläggning. I stället är det enligt Riksbanken den
framtida inflationen som står i centrum. Riksbankens mål ligger väl i
linje med vad som kan bedömas vara en god europeisk nivå.
Sverige har ställt sig bakom både EU:s allmänna mål och riktlinjer
61
för den ekonomiska politiken och EU:s konvergenskriterier. I de roP‘
allmänna målen anges bland annat att gemenskapen skall sträva efter en
hållbar icke-inflatorisk tillväxt. Riktlinjerna för den ekonomiska politi-
ken innebär när det gäller inflationen att medlemsländerna skall sträva
efter en inflationsnivå på högst mellan 2 och 3 procent, samtidigt som
länder som ligger i detta intervall bör sträva efter att minska inflationen
till 2 procent eller därunder. Konvergenskravet avseende inflationen
stipulerar att inflationen skall vara mindre än 1,5 procentenheter över
inflationen i de högst tre länder som har lägst inflation. Denna övre
gräns väntas uppgå till 3,3 procent 1995. Vidare kan nämnas att den
genomsnittliga inflationen i EU väntas uppgå till 3,2 procent i år enligt
EU-kommissionens prognoser. I Tyskland, som är kärnan i det europeis-
ka valutaområdet, låg inflationen under de senaste 12 månaderna på 1,8
procent i september 1995. Både Tyskland och Frankrike har som impli-
cit respektive explicit målsättning att uppnå en inflation på högst 2 pro-
cent i ett medelfristigt perspektiv. Prisstabilitet på god europeisk nivå
kan mot denna bakgrund tolkas som en inflation på omkring 2 procent.
Sverige har sedan november 1992 en flytande växelkurs. I början av
december 1994 skrev Riksbanken under avtalet om det europeiska mone-
tära systemet (EMS-avtalet). Det innebar emellertid inte någon föränd-
ring av valutapolitiken. Flertalet av EU:s medlemmar deltar i växelkurs-
mekanismen ERM, som innebär ett gemensamt fastställande av central-
kurser för deltagande valutor och ömsesidiga åtaganden för att upprätt-
hålla pariteterna. En stabilitet i växelkursutvecklingen är önskvärd, men
måste for att vara robust underbyggas med låg inflation och god balans
i de offentliga finanserna. Det är inte aktuellt att knyta kronan till
ERM.
Sommaren 1994 lades penningpolitiken om i en mer restriktiv rikt-
ning. Sedan augusti 1994 har Riksbanken höjt styrräntan vid ett flertal
tillfällen med sammantaget ca två procentenheter i syfte att motverka
stigande inflationsförväntningar och tendenser till stigande priser.
Den ekonomiska politiken i Sverige har vunnit ett allt större förtroen-
de och därmed bidragit till en förstärkning av kronan och en sänkning
av de långa räntorna. Sedan kompletteringspropositionen i april har kro-
nan stärkts med ca 10 procent mot D-marken och räntan på femåriga
stats-obligationer har sjunkit från ca 11 till ca 9 procent. Prisstegringen
under loppet av 1995 beräknas nu bli en halv procentenhet lägre än
enligt kompletteringspropositionen och inflationsförväntningarna har
minskat.
Regeringens bedömning är att den svenska kronan är undervärderad
även efter det senaste halvårets förstärkning. Förbättrade statsfinanser,
betydande överskott i bytesbalansen och en bibehållen låg inflation vän-
tas leda till en fortsatt förstärkning av kronan och lägre räntor samt till
en ökad stabilitet i räntor och växelkurs.
Sveriges medlemskap i EU har förändrat förutsättningarna för
penning- och valutapolitiken. Sverige har nu möjligheter att delta i det
europeiska valutasamarbetet och skall senare ta ställning till deltagande
62
i ERM och i den tredje etappen av den europeiska monetära unionen r0P'
(EMU). Fördraget innebär också vissa åtaganden rörande centralbankens
ställning, som för svensk del kräver vissa lagändringar. Dessa föränd-
ringar har uppmärksammats av Riksbanksfullmäktige som i en skrivelse
till finansutskottet har föreslagit att riksdagen hos regeringen skall begä-
ra en översyn av den svenska lagstiftningen rörande Riksbanken.
Sverige har en mycket självständig Riksbank. Det stärker förtroendet
for penningpolitiken. Riksbankens oberoende har ökat under senare år.
Denna utveckling ligger i linje med utvecklingen i många andra länder.
Delvis är det ökade oberoendet ett resultat av den nya riksbankslag som
trädde i kraft 1989. Lagändringen innebar bland annat att ordföranden i
riksbanksfullmäktige inte längre utses av regeringen och att riksbanks-
chefens mandatperiod numera är 5 år och inte sammanfaller med riksda-
gens mandadperiod. I konvergensprogrammet uttalde regeringen att den
avser att senare lägga fram förslag om de återstående förändringar i
dessa avseenden, som skall ske under etapp 2 av EMU.
Riksbanken har i sin skrivelse även berört frågan om målet for sin
verksamhet. Riksbanken menar att målet bör utformas så att det inte är
någon tvekan om att huvudmålet bör vara att värna penningvärdet eller
att upprätthålla prisstabilitet. Samtidigt refererar Riksbanken till det mål
som avses gälla for den europeiska centralbanken (ECB). Det innebär att
prisstabilitet bör vara penningpolitikens huvudmål. Utan att målet om
prisstabilitet åsidosätts bör penningpolitiken bidra till att uppfylla övriga
mål för den europeiska unionen såsom hållbar tillväxt och hög syssel-
sättning. Det finns därför skäl att överväga en motsvarande målformule-
ring för Riksbanken.
Sverige har en annan ordning än övriga EU-länder när det gäller
ansvarsfördelningen avseende valutapolitiken. I Sverige är det Riksban-
ken som beslutar om växelkursregimen. I övriga EU-länder vilar ansva-
ret för denna typ av beslut huvudsakligen på regeringen. På motsvarande
sätt har EU-rådet, dvs. företrädare for EU-ländemas regeringar, enligt
fördraget rätt att fastställa riktlinjer for den gemensamma valutapolitiken
i den monetära unionen. Sådana skillnader mellan länderna i be-
slutskompetens kan försvåra Sveriges samarbete med andra länder inom
EU. Valet av växelkursregim och frågor rörande valutasamarbete med
andra länder, inklusive fastställande av centralkurser inom ERM, är
centrala frågor inom den ekonomiska politiken. Mot denna bakgrund
vore det därför naturligt att ansvaret for dessa frågor ligger hos regering-
en.
Mot bakgrund av alla de nya förutsättningarna for penning- och valu-
tapolitiken som beskrivits ovan avser regeringen att förbereda de föränd-
ringar i lagstiftningen som är motiverade i den nya situationen.
Regering och riksdag kommer senare att få ta ställning till frågan om
ett svenskt deltagande i den tredje etappen av EMU. Sverige deklarerade
i medlemskapsförhandlingama att ett slutligt svenskt ställningstagande
avseende övergången till den tredje etappen av EMU kommer att göras
i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med fördraget. Ett
63
Pron 1995/96-25
beslut om vilka länder som skall ingå i den tredje etappen av EMU p'
fr.o.m. den 1 januari 1999 torde komma att fattas av EU-rådet vid års-
skiftet 1997/98 eller i början av 1998. Såvitt nu kan bedömas kommer
riksdagen därför att behöva ta ställning till ett svenskt deltagande i den
tredje etappen av EMU under våren 1997.
Det är väsentligt att detta ställningstagande förbereds väl. För detta
krävs både ett fullgott beslutsunderlag samt en bred och aktiv allmän
debatt. Regeringen har nyligen tillsatt en expertutredning för att lämna
ett bidrag till faktaunderlaget. Utredningen skall studera fyra frågor,
nämligen de allmänna konsekvenserna av EMU, effekterna av ett svenskt
deltagande i EMU, åtgärder för att främja en god ekonomisk utveckling
både vid och utan deltagande i EMU samt lämpliga växelkursarrange-
mang för de länder som deltar i EMU och de länder som inte deltar.
Utredningen skall vara klar i oktober 1996.
4.3 Lönebildningen
Återhämtningen i ekonomin innebär att situationen på arbetsmarknaden
långsamt förbättras och att sysselsättningen ökar. Efterfrågan på
arbetskraft stiger men har bara till en del kunnat kompensera för det
dramatiska fallet i sysselsättningen som ägde rum i början av 1990-talet.
Arbetslösheten är fortfarande mycket hög för stora grupper. Andelen
långtidsarbetslösa har minskat men ligger kvar på en hög nivå.
Den så kallade Edingruppen, som bestod av ekonomer från de fackli-
ga organisationerna och arbetsgivarorganisationerna, kom inför 1995 års
avtalsförhandlingar fram till en norm för löneökningarna som innebär att
löneökningarna inte får överskrida löneökningarna i europeiska OECD-
länder. Alla avtal för år 1995 är ännu inte klara. Såvitt nu kan bedömas
kommer den genomsnittliga timlönen inklusive löneglidning att öka med
ca 5 procent (12-månaderstal) de närmaste två åren. Det samlade utfallet
av avtal och lokal löneglidning blir dock känt först när lönestatistik
föreligger. Den bedömning som nu kan göras är att löneökningstakten i
Sverige kommer att överstiga löneökningstakten i Europa.
Det är regeringens strävan att väsentligt minska arbetslösheten. För att
regeringen framgångsrikt skall kunna fullfölja denna ambition och för att
uppnå en varaktigt högre sysselsättning är det nödvändigt att sysselsätt-
ningen kan öka utan att löner och priser utvecklas på ett sätt som är
oförenligt med pristabilitet på god europeisk nivå.
Alltför stora löneökningar - allmänt eller i stora delar av ekonomin -
riskerar att bromsa konjunkturuppgången, minska förtroendet för infla-
tionsmålet och därmed på sikt hota den ekonomiska utvecklingen. Löne-
bildningen är avgörande för att regeringens ekonomiska politik skall bli
framgångsrik och för att en varaktig hög sysselsättning skall kunna upp-
nås.
I kompletteringspropositionen uttalade regeringen att den ansåg att det
vore ytterst värdefullt om arbetsmarknadens parter förmådde att etablera
64
och upprätthålla Edingruppens lönenorm. Såvitt nu kan bedömas kom-
mer denna norm emellertid att överskridas. Om lönebildningen även
fortsättningsvis fungerar på det sättet kommer det att vara mycket svårt
att väsentligt pressa ned arbetslösheten.
Det finns en lång tradition av samhällsekonomiskt ansvarstagande och
vilja till samförstånd på den svenska arbetsmarknaden. Den s.k. svenska
modellen, med ett system av centraliserade förhandlingar mellan parter-
na, har emellertid alltmer luckrats upp sedan 1970-talet. Förutsättningar-
na for lönebildningen har därmed förändrats. Parterna som har ansvaret
för lönebildningen står därför nu inför nya utmaningar.
Regeringen kommer mot denna bakgrund att ta kontakt med arbets-
marknadens parter for att få deras syn på den framtida lönebildningen.
Bland annat bör parterna gemensamt inom ett år redovisa hur lönebild-
ningen i Sverige skall ge en lönekostnadsutveckling på god europeisk
nivå vid låg arbetslöshet.
4.4 Arbetsmarknadspolitiken
En politik för tillväxt och sysselsättning förutsätter ett samhälle där
förmågan till omvandling och förnyelse är stark. Den aktiva arbetsmar-
knadspolitiken spelar en central roll för att främja en flexibel arbetsmar-
knad, förebygga inflation, stärka arbetskraftens kompetens och förhindra
en permanent utslagning från arbetslivet. Dessutom har den en viktig
fördelningspolitisk uppgift. Målet är att göra en hög och full sysselsätt-
ning möjlig.
Den uppgift som regeringen står inför på arbetsmarknadens område är
gigantisk. All erfarenhet från jämförbara länder visar att när arbetslöshe-
ten tillåtits stiga är risken stor att den permanentas. Efter den kraftiga
ökningen av arbetslösheten under åren 1990-1993 är utmaningen för
Sverige att undvika denna arbetslöshetsfälla.
Det tidiga 1990-talets ekonomiska problem återspeglas fortfarande i
den höga arbetslöshetsnivån. Men återhämtningen har påbörjats, kon-
junkturen är god. Export- och investeringsökningen börjar nu sprida sig
till den inhemska ekonomin. Regeringen räknar med att antalet sysselsat-
ta ökar med 75 000 personer i genomsnitt under åren 1995 och 1996,
vilket reducerar den öppna arbetslösheten från 8,0 procent år 1994 till
6.4 procent år 1996. AMS prognoser pekar mot en något bättre utveck-
ling med 6,1 procent öppet arbetslösa år 1996.
5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 25
Prop. 1995/96:25
65
Prop. 1995/96:25
Diagram 4.2 öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende åtgärder 1963-
1995
Den underliggande kraften i återhämtningen är stark. Sysselsättnings-
ökningen är i ett historiskt perspektiv mycket hög. Inte sedan andra
världskrigets slut har ökningstakten varit så stark. Det är också en dub-
belt så snabb sysselsättningsökning som för genomsnittet i EU:s
medlemsländer. Men i takt med att ekonomin återhämtar sig söker sig
också allt fler ut på arbetsmarknaden samtidigt som den genomsnittliga
arbetstiden ökar. Det gör att sysselsättningsökningen inte motsvaras av
en lika snabb nedgång i arbetslösheten. Därför är situationen på
arbetsmarknaden fortfarande mycket allvarlig. Arbetslösheten är alltför
hög och minskar i alltför liten utsträckning. De goda år som ligger fram-
för oss minskar inte kraven på en fortsatt aktiv arbetsmarknadspolitik.
Tvärtom. Behovet av att utveckla och förnya den är nu som störst.
Tabell 4.1 Andelen långtidsarbetslösa mer än 6 resp. 12 månader
|
Mer än 6 månader |
Mer än 1 år | |
|
1990 |
15,6 |
4,5 |
|
1991 |
17,5 |
4,1 |
|
1992 |
25,5 |
8,1 |
|
1993 |
31,9 |
10,9 |
|
1994 |
38,4 |
17,2 |
|
1995* |
36,1 |
16,0 |
‘Prognos.
Åfd//a:Statis(iska centralbyrån.
66
Men arbetsmarknadspolitiken kan inte ensam återställa läget på ar- roP'
betsmarknaden. Utan en långsiktig politik för ökad tillväxt blir syssel-
sättningspolitiken inte framgångsrik. Ökad sysselsättning och minskad
arbetslöshet är en gemensam uppgift och inriktning för politikens samtli-
ga områden. För arbetsmarknadspolitiken måste en fokusering göras på
korta vakanstider, minskad långtidsarbetslöshet och en mobilisering av
arbetskraften.
En förstärkt arbetsmarknadspolitik
Det pågår en förnyelse av arbetsmarknadspolitiken. Politiken fokuseras
på att återupprätta arbetslinjen, förbättra flexibiliteten på arbetsmarkna-
den och att motverka långtidsarbetslösheten. I propositionen, “En effekti-
vare arbetsmarknadspolitik m.m.” (1994/95:218), föreslog regeringen en
rad åtgärder för att effektivisera arbetsmarknadspolitiken.
En effektiv arbetsförmedling är en förutsättning för en framgångsrik
arbetsmarknadspolitik. Förmedlingens huvuduppgift är att snabbt tillsätta
lediga platser. En omprioritering av resurser har gjorts från åtgärdsmedel
till tillfälliga personalförstärkningar. Arbetslösheten bland invandrare och
flyktingar är mycket hög och måste motverkas. Det är av yttersta ange-
lägenhet att ta till vara den kompetens och den vilja till arbete som de
erbjuder. Särskild personalförstärkning av arbetsförmedlingen sker därför
i invandrartäta områden.
En förenkling av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har genom-
förts bland annat genom att en ny åtgärd, arbetsplatsintroduktion, har
införts. Den har ersatt flera olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder: in-
vandrarpraktik, akademikerpraktik, vidgad arbetsprövning, arbetspröv-
ning inom Arbetsmarknadsinstitutet och praktikdelen inom ungdomsin-
troduktionen. Avsikten är att ge arbetslösa möjlighet att praktisera på en
arbetsplats och få utbildningsbidrag under tiden.
Under de senaste åren har en rad åtgärder vidtagits för att öka effekti-
viteten inom arbetsmarknadspolitiken. Dessa åtgärder har kompletterats
med en utbyggnad av den reguljära utbildningen. Ett resultat är att fler
personer erbjuds ett alternativ till passivt kontantstöd inom ramen för
givna resurser. Arbetslinjen har stärkts. Personer som riskerar en perma-
nent utslagning har tydligare prioriterats genom att åtgärderna i ökad
utsträckning riktats mot långtidsarbetslösa och de som riskerar utförsäk-
ring. Denna inriktning på politiken har också gett resultat. Sedan början
av 1995 har antalet långtidsarbetslösa minskat och de långtidsarbetslösas
andel av samtliga arbetslösa har fallit.
En rad åtgärder har vidtagits inom arbetslöshetsförsäkringen i syfte att
tydliggöra dess karaktär av omställningsförsäkring. Den arbetslöse skall
stå till arbetsmarknadens förfogande och aktivt söka arbete för att erhålla
arbetslöshetsersättning. Detta är en grundläggande princip sedan den
nuvarande arbetslöshetsförsäkringen infördes, som måste tydliggöras.
Den svenska arbetsmarknadspolitiska traditionen är att utifrån en
67
grundläggande trygghet för individen skapa ett samhälle berett till om-
vandling och förändring. Men den dramatiska utvecklingen på arbets-
marknaden har utsatt arbetsmarknadspolitiken för stora påfrestningar.
Läget är idag väsentligt annorlunda än när huvuddragen utformades. Det
är därför angeläget att reformeringen av arbetsmarknadspolitiken fortgår.
En förstärkt arbetslinje
När fler än 500 000 arbeten försvinner under några få år blir problemen
på arbetsmarknaden oerhört svåra. Det behövs flera år av hög tillväxt
enbart för att ersätta de arbetstillfällen som gick förlorade under första
delen av 1990-talet. Den långsamma nedgången i arbetslösheten under-
stryker ytterligare behovet av att alla möjligheter nu måste tas tillvara
för att utnyttja uppgången till att ge de arbetslösa en chans att komma in
i eller komma tillbaka till arbetslivet. Detta innebär att kraven på arbets-
marknadspolitiken ökar samtidigt som den enskilde individens förmåga
till omställning blir allt viktigare. En aktiv arbetsmarknadspolitik stöder
individen i svåra omställningsperioder och underlättar strukturomvand-
lingen. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har i praktiken fyllt det
dubbla syftet att både ge de arbetslösa kompetens och förhindra en per-
manent utslagning från arbetsmarknaden. Härigenom har arbetslinjen
värnats. Syftet är att individen åter skall finna ett reguljärt arbete.
En god arbetsmarknadspolitik innebär ett ömsesidigt åtagande mellan
samhället och medborgaren. Samhället ikläder sig skyldigheter gentemot
individen endast i den mån individen uppfyller sitt ansvar. Det egna
ansvaret ligger i att anta utmaningen att utveckla kompetensen och aktivt
söka arbete. Förmåga till omställning och flexibilitet kan inte kommen-
deras fram, utan måste nås i ett samspel mellan de möjligheter som
samhället erbjuder och individens eget ansvar. Men också arbetsgivarna
har ett ansvar bland annat för att satsa på de anställdas utbildning.
Arbetslösheten är alltid ovälkommen och mycket sällan självförvållad.
Tusentals och åter tusentals familjer och enskilda förlorar sin trygghet
och många gånger framtidstro och självtillit. Därför måste arbetsmar-
knadspolitiken utformas så att man tar tillvara och stimulerar människors
naturliga intresse att så snart som möjligt få ett arbete som man trivs
med och kan utvecklas i. Arbetslinjen är avgörande.
Vetskapen att man som arbetslös inte hamnar utanför samhällsgemen-
skapen gör att man vågar ta de kliv som behövs. För att våga ta de
ibland mycket svåra beslut som man står inför är en försäkring som
skyddar mot inkomstbortfall central. Tryggheten är viktig.
Den höga arbetslösheten och stora åtgärdsvolymen ställer dock arbets-
marknadspolitiken inför nya krav. Problem kan uppkomma som tidigare
varit försumbara. Om arbetslöshetsförsäkringen förvandlas från en om-
ställningsförsäkring till en långsiktig försörjning hotas grundbulten i den
aktiva arbetsmarknadspolitiken - arbetslinjen.
Det finns tecken på att åtgärder endast används till kvalificering för
Prop. 1995/96:25
68
en ny ersättningsperiod. Detta måste tas på allvar. Det är ett stor slöseri r0P'
med mänskliga resurser och inhumant för de enskilda som drabbas av
denna rundgång i systemet. Att fastna i bidragsberoende och passivitet är
den sämsta lösningar för de arbetslösa. Regeringens bestämda uppfatt-
ning är att den aktiva arbetsmarknadspolitiken inte får nedgraderas till
att enbart vara en väg till en ny ersättningsperiod. Då hotas kvaliteten.
Åtgärderna skall vara en del i en individuell handlingsplan för en åter-
gång till den reguljära arbetsmarknaden. Därför finns skäl att tydliggöra
arbetslöshetsförsäkringens roll som en omställningsförsäkring. Det måste
finnas en bortre parentes. Detta ställer ökade krav på framför allt sam-
hällets del av det ömsesidiga åtagandet. Kraftfulla åtgärder måste då
sättas in för att individer så snabbt som möjligt får ett reguljärt arbete.
Möjligheterna till utbildning och kompetenshöjning måste då öka. Indi-
videns resurser måste fullt ut tas tillvara. Dessa och andra frågeställning-
ar som är viktiga for den framtida arbetsmarknadspolitiken bereds i ett
antal utredningar. Regeringen avser ta ställning till deras förslag i ett
sammanhang.
Regeringen föresår nu - i enlighet med vad som tidigare aviserades i
kompletteringspropositionen - vissa förändringar av arbetslöshetsför-
säkringen för att stärka arbetslinjen. Riksdagen ställde sig bakom inrikt-
ningen. Regeringen föreslår nu mot den bakgrunden följande:
För rätt till en första ersättningsperiod med arbetslöshetsersättning
skall ff.o.rn. den 1 januari 1996 arbetsvillkoret endast kunna uppfyllas
genom huvudsakligen reguljärt arbete, (se vidare avsnitt 6).
Regeringen föreslår dessutom att avstängningstiden vid avvisande av
erbjudet arbete eller arbetsmarknadspolitisk åtgärd utökas från 20 dagar
till 60 dagar. Vid egen uppsägning utökas avstängningstiden från 20
dagar till 40 dagar. Den arbetstagare som lämnat sin anställning på
grund av att han eller hon har blivit utsatt for kränkande särbehandling,
exempelvis mobbing, får anses ha haft giltig anledning att lämna arbetet
under förutsättning att sådant förhållande styrkts t.ex. genom läkarintyg
eller liknande och att konstruktiva försök gjorts att komma till rätta med
problemen. I de fall individen uppenbarligen ej vill ta ett arbete föreslår
regeringen att avstängningstiden förlängs till dess personen förvärvsarbe-
tat under 80 dagar på den reguljära arbetsmarknaden.
Vidare föreslår regeringen i denna proposition att regler införs som
innebär att de som ertappas med att fuska med arbetslöshetsersättningen,
t.ex genom att arbeta svart eller uppbära dubbla ersättningar, avstängs
till dess att personen haft ett reguljärt arbete under 80 dagar.
Gränsdragningen
Det har riktats kritik mot oklara gränsdragningar och bristande samord-
ning mellan olika politikområden. Denna kritik är till viss del berättigad.
För arbetsmarknadspolitikens del kan en av huvudorsakerna vara den
höga belastningen på arbetsmarknadspolitiken som oundvikligen leder
69
till effektivitetsproblem. Ett exempel på gränsdragningsproblem gäller roP‘ ' $
arbetsmarknadsutbildning och reguljär utbildning.
Under lågkonjunkturen fick arbetsmarknadsutbildningen allt större
inslag av grundläggande utbildning. Sådan utbildning är synnerligen
viktig för grupper med svag formell utbildningsbakgrund. Den får emel-
lertid inte generellt ersätta det reguljära utbildningsväsendet. Därför
behövs en tydligare gränsdragning mellan arbetsmarknadsutbildning och
reguljär utbildning. Arbetsmarknadsutbildningen skall i första hand ses
som en omställningsutbildning och renodlas mot yrkesutbildning.
Personer med mycket kort utbildning bör ges möjlighet att komplette-
ra till gymnasiekompetens. Sådan grundläggande utbildning inklusive
gymnasienivå skall i allt väsentligt ske i det reguljära utbildningssyste-
met. Regeringen avser därför att tidigast möjligt återkomma med förslag
om tydliggörande av skiljelinjen mellan reguljär utbildning och
omställningsutbildning. Förändringar av detta slag kan behöva åtföljas av
anpassningar i studiefinansieringen.
Regeringen kommer efter samråd med Svenska kommunförbundet att
klargöra kommunernas ansvar för gymnasieutbildning för vuxna. Vidare
avser regeringen att ge till den parlamentariska kommittén för översyn
av studiestödssystemet i uppdrag att senast den 29 februari 1996 lämna
underlag i berörda delar så att förslagen kan prövas tillsammans med
förslagen på arbetsmarknadsområdet.
Regeringen har tidigare föreslagit en ökad roll for kommunerna i
arbetsmarknadspolitiken och det finns skäl att överväga ytterligare steg i
den riktningen. Kommunerna spelar idag en viktig roll inte bara för
utvecklingen av sysselsättningen utan också för genomförandet av den
samlade arbetsmarknadspolitiken. Kommunerna har dessutom det yttersta
försöijningsansvaret för medborgarna. En samverkan mellan kommuner,
försäkringskassa och arbetsförmedling skulle kunna leda till en effektiva-
re arbetslöshetsbekämpning.
Samtidigt som en decentralisering kan medföra en ökad samordning
och förbättrad effektivitet är en sådan utveckling inte invändningsffi.
Möjligheten att erbjudas arbetsmarknadspolitiska åtgärder liksom kva-
liteten i dessa får inte vara avhängig av var man bor. Vid upprättande av
de individuella handlingsplanerna kan dock samverkan med kommunen
men också med försäkringskassan och arbetslöshetskassan vara till stor
fördel. För att pröva en ytterligare decentralisering av arbetsmarknadspo-
litiken avser regeringen att medverka till att särskilda projekt kan ge-
nomföras i ett antal kommuner. Syftet med dessa försök skall vara att
uppnå en bättre samordning mellan bland annat försäkringskassa och
arbetsförmedling.
En ännu starkare lokal förankring av arbetsmarknadspolitiken skulle
också bidra till en större träffsäkerhet och därmed en mindre risk for
överutnyttjande av systemen. En förutsättning för ett effektivt bekäm-
pande av fusk är att arbetsmarknadens parter aktivt medverkar. Den som
starkast försvarar ett väl utbyggt välfärdssamhälle är den som har störst
anledning att vara noggrann med att det inte missbrukas. Regeringen
70
kommer noggrant att bevaka utvecklingen och eventuellt återkomma
med ytterligare förslag.
Prop. 1995/96:25
Samlad arbetsmarknadspolitik
Regeringen har initierat ett omfattande utredningsarbete. Arbetsmarknad-
spolitiska kommittén (A 1994:1) har ett brett uppdrag att utreda arbets-
marknadspolitikens roll, omfattning, inriktning och avgränsning. Utred-
ningsuppdraget skall vara slutfört innan utgången av 1995.
Av stor betydelse är också utredningen om arbetslöshetsförsäkringen
(A 1995:2). Utredaren skall senast den 29 februari 1996 lämna en del-
rapport och senast den 30 september 1996 avlämna en slutrapport.
Arbetsrättskommissionen diskuterar för närvarande hur arbetsrätten
bör förändras och hur dessa förändringar skall genomföras. Kommissio-
nen skall vara klar med sitt uppdrag senast den 1 mars 1996.
Även flera andra utredningsuppdrag berör arbetsmarknadspolitiken.
Det gäller invandrarpolitiska kommittén, översynen om kvinnors arbets-
marknad, Kunskapslyftskommittén, arbetstidsutredningen, utredningen
om företagsstöd samt sjuk- och arbetsskadekommittén.
Alla dessa utredningar har stor betydelse för den framtida reforme-
ringen av arbetsmarknadspolitiken. Det finns starka skäl till att ta ställ-
ning till deras förslag i ett sammanhang. Regeringen avser därför att be
utredarna att redovisa överväganden och förslag i centrala frågor i febru-
ari 1996. Därefter återkommer regeringen till riksdagen med förslag till
en fortsatt förnyelse av arbetsmarknadspolitiken.
71
4.5 Utbildning, kompetensutveckling och forskningspolitik
Prop. 1995/96:25
Utbildning och andra kompetenshöj ande åtgärder är av avgörande bety-
delse för en fortsatt utveckling av Sverige och en förutsättning för en
permanent och långsiktigt hög tillväxt. Sverige har redan idag en i inter-
nationell jämförelse hög utbildningsstandard. En viktig förutsättning är
en likvärdig och kvalitativt god utbildning tidigt i livet. Förskola, grund-
skola, gymnasieskola, högskola samt en omfattande vuxenutbildning och
vidareutbildning i arbetslivet utgör nödvändiga byggstenar för att ett
livslångt lärande skall kunna prägla varje medborgares liv.
Det är regeringens ambition att fortsätta satsningarna på ett högt kva-
lificerat utbildningsväsende. Detta är också en förutsättning för en god
internationell konkurrenskraft där den klara ambitionen är att konkurrera
med ett högproduktivt arbetsliv. Därigenom kan en grund skapas för en
kunskapsintensiv produktion, så att andelen lågproduktiva och lågavlöna-
de arbetstillfällen hålls låg och utslagningen från arbetsmarknaden mini-
meras.
Den informationsteknologiska utvecklingen får inte leda till ett sam-
hälle med en del av befolkningen som är invigd och resten okunnig.
Hela utbildningsväsendet kan göra viktiga insatser för att motverka en
sådan utveckling. Tekniken kan också, rätt använd, bli ett kraftfullt
hjälpmedel för pedagogisk utveckling. Det är också viktigt att utnyttja
de nya möjligheterna som tekniken ger till utveckling av hjälpmedel för
studerande med funktionshinder. Regeringen avser att återkomma med
förslag härvidlag.
Diagram 43 Examinerade från minst treåriga naturvetenskapliga och tekniska
högskoleutbildningar per 100 000 av arbetslraften i åldern 25-35 år
Källa'. OECD, Education at a Glance 1992 och 1995.
OECD
Sverige
72
Svenskt utbildningsväsende behöver kvantitativt och kvalitativt för-
stärkas i flera avseenden. Andelen unga som har högskoleutbildning ökar
för närvarande men är fortfarande för låg i ett internationellt perspektiv.
En långsiktigt hållbar utveckling förutsätter en förbättrad tillgång på
naturvetenskapligt och tekniskt kunnande i arbetskraften. Internationella
jämförelser visar att andelen människor med teknisk eller naturvetenska-
plig utbildning hittills varit lägre i Sverige än i många andra OECD-
länder. Vi riskerar att i början av nästa sekel få brist på tekniskt och
naturvetenskapligt utbildad arbetskraft. Ett skäl är det låga intresset för
de tekniska och naturvetenskapliga utbildningarna i gymnasieskolan.
Alltför få flickor väljer teknisk utbildning.
Regeringen har läsåret 1995/96 med arbetsmarknadsmedel satsat ca 6
miljarder kronor på högre utbildning, kommunal vuxenutbildning, g-
ymnasial utbildning samt folkbildning. Regeringen avser att återkomma
med förslag gällande omfattning och inriktning av dessa åtgärder under
läsåret 1996/97.
Behovet av ytterligare satsning inom utbildningsområdet är stort. På
längre sikt är det dock inte rimligt med stora satsningar inom utbild-
ningsområdet på konjunkturell grund. Regeringens avsikt är därför att en
ytterligare förlängning efter läsåret 1996/97 inte bör komma till stånd.
Regeringen avser i stället att återkomma med förslag till permanenta
satsningar. Inriktningen av dessa kommer att vara en fortsatt utbyggnad
av den eftergymnasiala utbildningen med särskild inriktning på naturve-
tenskapliga och tekniska utbildningar, liksom en förbättring av vuxnas
möjligheter till vidareutbildning och kompetensutveckling. I enlighet
med regeringens tidigare redovisade politik kommer särskilda insatser att
göras för att främja rekiyteringen av kvinnor till N/T-utbildningama.
Takten i denna utbyggnad avgörs av möjligheterna till permanent finan-
siering.
Högre utbildning
Utbyggnaden av den högre utbildningen bör fortsätta. Detta är på sikt av
avgörande betydelse för tillväxten. För att tillgodose det framtida beho-
vet av välutbildade inom alla sektorer i samhället måste andelen ungdo-
mar som efter gymnasieskolan går över till högre utbildning öka. I slutet
av 1980-talet var övergångsfrekvensen lägre än i många andra länder
inom OECD. Den kraftiga utbyggnaden av den högre utbildningen under
slutet av 1980-talet och hittills under 1990-talet har bl.a. inneburit att
antalet som går till högre utbildning från gymnasiet ökat markant. Av
samtliga 19-åringar påbörjar omkring 25 procent högskolestudier inom
tre år. Av de ungdomar som har genomgått 3/4-åriga gymnasielinjer
påbörjar 60 procent högskolestudier inom tre år.
Antalet sökande till högskolan har fördubblats sedan hösten 1991, och
trots den kraftiga utbyggnaden av den högre utbildningen får många
behöriga sökande inte plats i högskolan. Preliminära uppgifter visar att
Prop. 1995/96:25
73
antalet sökande som inte kom in i högskolan 1995 var minst 40 000. Av r0P’
dessa är en stor andel ungdomar under 25 år.
En fortsatt utbyggnad av den högre utbildningen är därför nödvändig
för att dels bereda fler ungdomar plats, dels ge möjlighet för vuxna att
antingen genomgå en grundläggande högskoleutbildning eller att vidare-
utbilda sig. Utbyggnaden är också en förutsättning för att högskolan
skall kunna ta emot de stora ungdomskullama några år in på 2000-talet.
För att möta behovet i näringslivet av hög kompetens inom naturve-
tenskap och teknik bör inriktningen på utbyggnaden vara att minst hälf-
ten av platserna avser naturvetenskapliga och tekniska utbildningar. Det
är också angeläget att försöka skapa utrymme för fler doktorandtjänster
inom dessa områden de närmaste åren.
Utöver att en utbildningssatsning bidrar till att stärka Sveriges inter-
nationella konkurrenskraft har en fortsatt högskoleutbyggnad även en
stor regionalpolitisk betydelse. Erfarenheter av etablering av universitet
och högskolor i Umeå, Luleå, Linköping och på andra nyare högskoleor-
ter visar vilken viktig roll högskolan kan ha för en dynamisk utveckling
i den egna regionen.
Utbyggnaden av den högre utbildningen bör ske främst vid de mindre
och medelstora högskolorna med en särskild tyngd på Bergslagen, Mal-
mö och Sundsvall-Hämösand-Östersund. Dessutom bör en utbyggnad ske
i sydöstra Sverige. I västra Mälardalen och Bergslagen finns 6 procent
av landets befolkning men endast 2 procent av landets högskoleutbild-
ningar. Övergången från gymnasium till högre utbildning är mycket
liten. Detta förhållande gäller även i södra Norrland. Cirka 85 procent
av högskoleresursema i hela Norrland finns i de två nordligaste länen
och endast 15 procent i de tre länen i södra Norrland. Malmö har som
rikets tredje stad och sin ställning i Sydsverige stor betydelse för utveck-
lingen i såväl regionen som i landet. Strukturomvandlingen och en låg
utbildningsnivå har skapat betydande problem i Malmö. För att främja
näringsliv och sysselsättning men också för utvecklingen av samhället i
övrigt är utbildning och forskning och en välutbildad arbetskraft av
central betydelse. Detta har också anförts i en skrivelse till regeringen
från Malmö stad. Mot denna bakgrund bör en kommitté tillkallas för att
utreda hur en etablering av en ny högskola i Malmö skall kunna genom-
föras.
Förändringarna av arbetets organisation, utvecklingen mot en alltmer
kunskapsintensiv produktion samt den informationstekniska utvecklingen
ökar kraven på de anställdas kunskaper och färdigheter. Det finns en stor
efterfrågan på en kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning med en
stark arbetsplatsintegrering. Också ur skolans synvinkel är utvecklingen
av en kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning viktig. Genom att det
utvecklas för arbetsmarknaden relevanta och efterfrågade eftergymnasiala
yrkesutbildningar minskar risken för att vissa av gymnasieprogrammen
skall bli återvändsgränder. Man skapar möjligheter för vidare utbildning
och nya utbildningsvägar för ungdomar som inte upplever den hittills-
varande högskoleutbildningen som ett alternativ. Detta bidrar till att
74
minska risken för social snedrekrytering till eftergymnasial utbildning roP‘
samtidigt som yrkesutbildningens status höjs. En kvalificerad eftergym-
nasial yrkesutbildning är önskvärd också som en grund för fortbildning
och vidareutbildning av redan yrkesverksamma. Regeringens avsikt är att
under mandatperioden inleda en försöksverksamhet med kvalificerad
eftergymnasial yrkesutbildning.
Grundskolan och gymnasieskolan
Dagens och framtidens samhälle ställer allt större krav på medborgarnas
kunskaper, vilja och förmåga att välja och ta ställning. Ett mångkultu-
rellt och pluralistiskt samhälle förutsätter trygga och självständiga män-
niskor. Att lära barnen att lära, stödja deras utveckling och ge dem kun-
skapens verktyg är ett uppdrag för grundskolan redan under det första
skolåret. Tillkortakommanden från skolans sida på dessa punkter är
oacceptabla eftersom de får förödande konsekvenser i ett samhället präg-
lat av livslångt lärande. Därför behövs också insatser för barn med sär-
skilda behov. Eleverna i dagens skola behöver en utbildning som är en
god grund för ett snabbt föränderligt, kunskapsbaserat samhälle. Synen
på det livslånga lärandet måste genomsyra samtliga skolreformer.
Den läroplansreform som beslutats innebär kvalitetsförstärkningar och
präglas av en kunskapssyn som inte skiljer på teori och praktik, som
betonar perspektiv och sammanhang, som ser kunskap som en kombina-
tion av fakta, förståelse, förtrogenhet och färdighet. Kvalitetsförstärk-
ningama omfattar även naturvetenskap och teknik. Ämnet teknik har
introducerats i de tidigare årskurserna. Insatser behöver dock göras för
att skolan skall ges förutsättningar att genomföra läroplaner och kurspla-
ner samt för att förbättra måluppfyllelsen inom ämnena naturvetenskap
och teknik. Det intresse för naturvetenskap och teknik som kan befästas
under de tidiga skolåren bidrar till den nödvändiga allmänbildningen
som krävs i det moderna samhället. Detta intresse avgör också våra
möjligheter att utbilda tillräckligt många civilingenjörer, ingenjörer,
tekniker och naturvetare i övrigt.
Det är väsentligt att satsa på att det första steget i grundutbildningen
har mycket hög kvalitet för att uppnå hög måluppfyllelse i senare utbild-
ningar. Sverige har inte råd att släppa ut ungdomar med bristande för-
kunskaper. Regeringen avser därför att under våren 1996, i stället för
som tidigare utlovats under hösten 1995, ta ställning till frågan om en
tioårig grundskola. I den pågående beredningen ingår bl.a. att analysera
de ekonomiska konsekvenserna utifrån finansieringsprincipens tillämp-
ning.
De stora förändringar som gymnasieskolan genomgått de senaste åren
motiveras av alla ungdomars rätt till en bred gymnasiekompetens som
ger dem goda grundläggande allmänteoretiska och kommunikativa fär-
digheter och förändringsberedskap. I den reformerade gymnasieskolan är
alla studieprogram treåriga och alla program innehåller kärnämnen som
75
skall ge allmänteoretisk grund. Den tidigare tudelningen i studie- respek- roP’ ’ $
tive yrkesförberedande utbildningar har ersatts av mer intressestyrda
utbildningar, kompletterade med större valmöjligheter. I karaktärsämne-
na, som i högre grad än andra ämnen syftar till att förena teori och prak-
tik, är undervisningen delvis förlagd till arbetslivet genom så kallad
APU: arbetsplatsforlagd utbildning. Till skillnad från tidigare utbildning-
ars praktikperioder innebär APU att arbetslivet måste bli delaktigt i
själva utbildningen. Därutöver behöver skolan öppna sig mot samhället i
övrigt och utnyttja omvärlden och i synnerhet närsamhället som en re-
surs i undervisningen.
De ökade kvalitetskraven på den nya gymnasieskolan är inte utan
problem. De många och snabba förändringarna ställer stora krav inte
minst på skolpersonalen. Regeringen följer utvecklingen noga och kom-
mer att lägga de förslag som kan bli nödvändiga för att fullfölja kvali-
tetshöjningen.
Genom att öka intresset for kulturen höjs den allmänna bildningsni-
vån. Regeringen vill betona kulturens roll i skolan för att främja kreati-
vitet och utveckling. Utrymme for konstnärligt skapande i skolan stärker
elevernas förmåga att hantera sin livssituation i vårt komplexa samhälle
och gör det lättare att utveckla ett analytiskt och kritiskt betraktelsesätt,
vilket är av avgörande betydelse for kunskapssamhällets fortsatta utveck-
ling. Kulturdepartementet har därför tillsatt en arbetsgrupp med uppgift
att leda arbetet med att utarbeta en ny strategi for kultur i skolan.
Vuxenutbildning
Vuxenutbildningen är ett väsentligt instrument for att erbjuda möjlig-
heter till en bred tillväxtbefrämjande kompetenshöjning hos arbetskraf-
ten. De senaste årens kraftiga satsningar på vuxenutbildningen bör ses i
detta perspektiv.
Kunskapens betydelse som konkurrensmedel ökar dramatiskt. Vår
enda möjlighet att förbereda oss för detta är att öka lärandet och vår
förmåga till utveckling. Vi är övertygade om att ett ökat kunnande i
samhället också genererar ökad tillväxt. Att lämna vissa människor utan-
för denna utveckling skulle ge oacceptabla förluster både mänskligt och
ekonomiskt. Regeringen har därför nyligen tillsatt en kommitté som
skall föreslå mål för ett nationellt kunskapslyfit for vuxna som ett led i
en strategi för ett livslångt lärande.
I dag deltar en stor del av befolkningen i vuxenutbildning i någon
form. Utan omfattande satsningar på vuxenutbildning skulle vi haft ett
sämre utgångsläge för framtiden och ett långt mer segregerat samhälle.
För många med kort utbildning har vuxenstudier varit början till ett
förändrat liv med ett nytt arbetsinnehåll. För invandrare utgör svensk-
undervisning och annan kompletterande utbildning en förmedlande länk
in i det svenska samhälls- och arbetslivet. För arbetslösa utgör vuxenut-
bildningen en viktig chans att stärka möjligheterna att på nytt få fotfäste
76
på arbetsmarknaden.
Men utvecklingen bär också med sig hot om större skillnader mellan
människors utbildning och levnadsförhållanden. Trots omfattande sats-
ningar på vuxenutbildning finns det nära en miljon människor i åldern
20-54 år som i formell mening endast har folkskole- eller grundskoleut-
bildning. Att höja dessa människors kompetensnivå är en investering i
tillväxt. Det råder fortfarande stora skillnader i utbildningsnivå mellan
män och kvinnor, mellan olika kategorier av arbetstagare, mellan an-
ställda i olika företag och organisationer, mellan befolkningen i olika
regioner. Utbildningsklyftorna måste utjämnas för att hindra uppkom-
sten av ett starkt segregerat samhälle, där en stor del av befolkningen på
grund av bristande utbildning är hänvisad till kortvariga lågavlönade
arbeten eller långvarig arbetslöshet.
Vuxenutbildningen har också stor betydelse for att förbereda för efter-
gymnasial utbildning. Sedan några år finns inom högskolan ett s.k.
basår. Syftet är att ge de studerande med allmän behörighet de särskilda
förkunskaper som krävs for en teknisk eller matematisk/na-
turvetenskaplig utbildning samtidigt som den studerande är tillförsäkrad
en plats i denna utbildning. Ett särskilt mål med denna utbildning har
också varit att stimulera kvinnor till att söka sig till de naturvetenskapli-
ga och tekniska områdena. Erfarenheterna av basåret inom högskolan är
i allt väsentligt goda. Ungefär 70 procent av studerande fullföljer utbild-
ningen och av dessa går två tredjedelar vidare till naturvetenskapligt
eller tekniskt inriktad utbildning. Från och med innevarande år finns
också ett motsvarande basår inom den kommunala vuxenutbildningen.
Fördelarna med att anordna basårsutbildningen inom komvux är bl.a. att
utbildningen på så sätt kan spridas geografiskt. Denna form av basår bör
vidareutvecklas. Bland annat bör basåret i högre grad anpassas till de
studerandes skiftande förutsättningar och tidigare utbildningar. Ett syfte
med det är att vidga möjligheterna till högre studier för grupper som nu
inte har någon lämplig väg till det.
En bred kompetenstillväxt, förbättrad rekrytering till högre utbildning
och en tydligare gränsdragning mellan reguljär utbildning och arbetsmar-
knadsutbildning är behov som motiverar en översyn av vuxenutbildning-
ens dimensionering. Ytterligare skäl är framtiden för de arbetsmarknad-
spolitiska insatserna, liksom de lägre volymerna av reguljär komvux. Till
dessa kommer de särskilda bekymmer som rör påbyggnadsutbildningar-
nas framtid. Dessa problem och frågeställningar är i stor utsträckning
sådana som kunskapslyftskommittén skall behandla. Flera av frågorna är
akuta och behöver övervägas i ett kortare perspektiv. Regeringen avser
att sätta i gång en skyndsam process i nära samband med kommittén.
Kompetensutveckling i arbetslivet
Den allt snabbare och intensivare omställningstakten i samhälle och
arbetsliv medför att lärande måste ske under hela livet. Människors vilja
1995/96:25
77
och förmåga till omställning, ansvar, initiativ och beslutsfattande kan r0P
stärkas. Viljan och förmågan att lära är en grundläggande förutsättning
för människors möjligheter att fungera väl i samhälle och arbetsliv.
Samhällets tillväxt kommer i stor utsträckning bero av förutsättningarna
för kontinuerlig utveckling av kunnande och kompetens under individens
hela förvärvsliv.
I ett längre tidsperspektiv har utbildningspolitiken inriktats på att
bygga en likvärdig och sammanhållen skola. I ett tillväxtperspektiv utgör
det svenska utbildningssystemet en god grund att bygga på för att ytter-
ligare höja ambitionen för ett livslångt lärande. Kommittén för ett natio-
nellt kunskapslyft för vuxna har här en central roll eftersom dess uppgift
är att utgå från såväl den enskildes, samhällets som arbetslivets perspek-
tiv.
För att ytterligare underlätta och stödja förändringsviljan och insatser-
na för kompetensutveckling i näringslivet har regeringen inom ramen för
Europeiska socialfonden utarbetat Mål 4-programmet “Växtkraft Mål
4”. Programmet kommer att genomföras med början under hösten 1995
fram till utgången av 1999. Strategin i programmet är att stärka ställ-
ningen för de anställda i företagen och på arbetsmarknaden genom att
koppla ihop åtgärder för att stimulera kompetensutveckling, arbetsorga-
nisatorisk utveckling och företagsutveckling.
Målgruppen är i första hand verksamma i små och medelstora företag,
inklusive egenföretagare. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas
anställda som, om de inte får del av företagens kompetensutveckling,
löper risk att få sin ställning i företaget eller på arbetsmarknaden försva-
gad. Behov som anställda med kort eller gammal basutbildning har
skall särskilt beaktas. I programmets utformning har hänsyn också tagits
till att kvinnors utvecklingsmöjligheter skall prioriteras och tas tillvara.
I syfte att stödja utvecklingen kommer efterfrågan på fÖrändringskun-
skap och kompetensutveckling att stimuleras genom kompetens resurser.
Regionala program kommer att krävas för att få tillgång till resurserna.
Den svenska staten satsar ca 350 miljoner kronor om året och EU lika
mycket inom ramen för den europeiska socialfondens mål 4. Regeringen
avser också att lägga stor vikt vid de svenska projekt inom programmen
för Adapt, Leonardo och Sokrates. Dessa ger Sverige möjlighet till sam-
verkan med andra länder i Europa for att utbyta erfarenheter och utveck-
la framtidsinriktat kunnande, kompetens och yrkesutbildning.
Ett livslångt lärande ställer nya krav på utbildare och stöd till kompe-
tensutveckling på arbetsplatserna. I den anpassning och utveckling som
ett kompetenslyft för hela nationen kräver har arbetslivets företrädare en
väsentlig roll. Regeringen kommer att att inbjuda till överläggningar om
kompetensutveckl ing.
Forskningspolitik
Regeringen kommer under hösten 1996 att presentera förslag till forsk-
1995/96:25
78
ningspolitisk inriktning för de närmaste åren. Dessa förslag kommer att roP' ’ $$ 96.25
innefatta åtgärder som syftar till att främja ekonomisk tillväxt.
Regeringen har som en förberedelse för forskningspropositionen till-
satt flera utredningar. Dessa skall bl.a. se över strukturen för forsknings-
finansiering (dir. 1995:41), åtgärder som främjar kvinno- och jämställd-
hetsforskningen (dir. 1995:8) samt åtgärder för att förnya industri-
forskningsinstituten (dir. 1994:62 och dir. 1995:27). Regeringen har
också i de gemensamma direktiven för myndigheternas fördjupade an-
slagsframställningar i fråga om forskning och utveckling för de kom-
mande åren uppdragit åt myndigheterna att bedöma vilka åtgärder som
krävs för att fullt ut utnyttja de möjligheter som forskningen ger.
De mindre och medelstora högskolorna har i många fall haft relativt
lätt att utforma sin verksamhet efter det regionala näringslivets behov.
Det är väsentligt att dessa högskolor, med bibehållen identitet i utbild-
ningen och kvalitet i den forskning som nu byggs upp, stimuleras till att
ytterligare vidareutveckla samspelet med näringslivet.
För närvarande finns en rad olika former för samarbete mellan uni-
versiteten, högskolorna och näringslivet, bl.a. kontaktsekretariat, kontakt-
forskare, forskarbyar och teknikparker. Nyligen har teknikbrostiftelser
och holdingbolag inrättats. Holdingbolagen har till uppgift att öka möj-
ligheterna att kommersialisera forskningsresultat från högskolorna. Rege-
ringen kommer att bevaka att de resurser som tillskapats också sam-
verkar för att nå största möjliga effekt. Regeringens forskningsberedning
utvecklar dessutom idéer av betydelse inför arbetet med den forsknings-
politiska propositionen. En sådan viktig fråga är forskningens relevans
för samhälle och näringsliv. Sverige deltar, utöver i en rad andra inter-
nationella samarbetsprojekt, i EG:s gemensamma forskningsprogram.
Forskningsprogrammens främsta syfte är att stärka näringslivets konkur-
renskraft i medlemsstaterna genom att skapa förutsättningar for ett ökat
samarbete mellan företag, universitet och högskolor samt forskare. Sam-
bandet mellan det nationella forskningsprogrammet och EG:s forsknings-
program skall utvecklas ytterligare i syfte att få ett ökat utbyte av de
ekonomiska resurser som ställs till förfogande.
Villkoren for stödgivningen via Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK) till näringsliv och högskolor kommer att anpassas till de reg-
ler som gäller inom EU. Det gör att några av de villkor som tidigare
gällt och som varit grundade på riksdagsbeslut måste upphöra vid ut-
gången av år 1995.
4.6 Kulturen
Det finns ett nära samband mellan ett rikt och mångsidigt kulturliv och ett
öppet demokratiskt samhälle. Kulturen och medierna intar en särställning
genom sin roll som samhällets minne och spegel, genom sina bidrag till en
vidgad yttrandefrihet och fördjupad demokrati.
Konstnärlig verksamhet bygger på att personer får möjlighet att utveck-
79
la sin kreativa talang och sina idéer. På så sätt liknar konstnärens och ve- ProP- 1995/96.25
tenskapsmannens arbetsvillkor varandra. Konstens utveckling, liksom
vetenskapens, är en fråga om frihet, integritet och kunskap. Men medan
vetenskapen kan utvecklas inom forskarsamhället är konstarterna beroende
av ett samspel med en publik.
För individen är en förtrogenhet med de olika konstarternas uttryckssätt
en fråga om personlig utveckling, reflektion och ett vidgat perspektiv.
Kunskaper om kulturarvet, det egna och andras, är ett viktigt medel för att
skapa förståelse och tolerans mellan människor.
För ett samhälle som präglas av humanistiska värden är kulturen en
viktig bas för olika utvecklingssträvanden. Ett fritt och vitalt kulturliv kan
verka som en varningssignal när utvecklingen riskerar att glömma att män-
niskan är alltings mått.
Kulturen låter sig inte primärt definieras som en nyttighet - förutsätt-
ningarna för ett fungerande kulturliv är att konsten är fri och obunden. I
sina olika tillämpningar bidrar dock kulturen på olika sätt till ett mer väl-
fungerande samhälle, som mer kreativa skolor, tryggare bostadsområden
eller trevligare arbetsplatser. Mångsidiga och kreativa medarbetare bidrar
till högre kvalitet i olika verksamheter, kanske också till ökad lönsamhet
och produktivitet.
Det regionala utvecklingsarbetet erbjuder många exempel på kulturens
roll som motor i utvecklingen tillsammans med utbildning och teknik.
Kulturen har visat sig vara av stor betydelse för invånarna i en region när
det gäller att kraftsamla och uppbåda gemensam styrka i ett skede av stag-
nation och nedgång. En rik och stimulerande yttre kulturmiljö och ett rikt
kulturutbud är viktiga konkurrensmedel ifråga om en regions attraktivitet,
både vad gäller val av lokaliseringsort för näringslivsinvesteringar och
enskilda personers val av bosättningsort. Framför allt uppger kvinnor ofta
att tillgången till kulturaktiviteter i närområdet är av stor betydelse när de
väljer var de ska bo.
Intresset för kultur har ökat inom turismen. Besöksmål som är rika på
kultur och kulturhistoria har goda möjligheter att mäta sig med turistattrak-
tioner av mer konventionellt slag. Kulturturism har förutsättningar att bli
bärkraftig och regionalekonomiskt betydelsefull i Sverige liksom den har
blivit det i många andra europeiska länder. Det ger också arbetstillfällen i
många regioner med vikande sysselsättning. Särskilt viktig är en utveck-
ling av kulturturismen för kvinnornas sysselsättning.
Byggnadstraditionerna i vårt land ger ett viktigt bidrag till den lokala
och regionala särprägeln. Att sprida kännedom om äldre tiders byggande,
metoder, material och färger är en viktig fråga för framtiden. Det kan ge ett
miljövänligt byggande och ökad återvinning. Äldre material och metoder
ger friska hus.
Med ny teknik ökar möjligheterna att sprida kunskaper om konstarterna
och kulturarvet till en vidare krets. Information om museernas samlingar
kan göras tillgänglig genom offentliga databaser. För att underlätta till-
gången till information på kulturområdet för olika användare, kommer
förutsättningarna för ett "Kulturnät Sverige" att utredas.
80
Ny teknik ändrar förutsättningarna för radio- och TV-verksamheten.
Genom digitalisering av såväl sändning som mottagning av radio och -
TV-kanaler kommer nya tjänster att kunna erbjudas. Regeringen har tillsatt
en utredare som skall beskriva tekniska förutsättningar för och konsekven-
serna av en övergång till digital teknik för marksänd TV. I slutet av sep-
tember 1995 fattade regeringen beslut om försöksverksamhet med digital
ljudradio. Både Sveriges Radio och privata programföretag får genom
detta möjlighet att sända inte bara ljud, utan också text och enkla stillbil-
der. Detta gör att Sverige tillsammans med Storbritannien ligger först med
utvecklingen av digitala radiosändningar.
Den kommersiella delen av kulturen, "kulturindustrin", omsätter årligen
betydande summor och sysselsätter ett stort antal människor, till stor del
ungdomar. Inte minst den tekniska utvecklingen och den ökade internatio-
naliseringen bidrar till att utveckla både kulturproduktionen och kulturdi-
stributionen ytterligare. Inom den exportinriktade delen av näringslivet
spelar kulturindustrin en inte obetydlig roll. För svensk del kan exporten
av populärmusik, barnfilmer och barnböcker framhållas. År 1993 svarade
svenska musikgrupper för ca en miljard kronor i export.
4.7 Närings- och energipolitik
För att understödja och främja drivkrafterna för tillväxt inriktas närings-
politiken på att ytterligare förbättra näringsklimatet i Sverige, att upprät-
thålla ett starkt omvandlingstryck i svensk ekonomi och att tillhandahålla
en infrastruktur av hög kvalitet. Energipolitiken skall ge förutsättningar
för en uthållig energiförsörjning och en långsiktigt säker tillgång på
elektricitet till internationellt konkurrenskraftiga priser. Med sådana
förutsättningar skapas betingelser för en snabb förnyelse och utveckling
inom näringslivet.
Investeringsnivån måste vara fortsatt hög för att återuppbygga den
produktionskapacitet som gått förlorad under den gångna lågkonjunktu-
ren. Investeringskvoten behöver också långsiktigt ligga på en hög nivå
för att produktionen och sysselsättningen skall kunna öka inom industrin
och tjänstesektorn.
Den ekonomiska politiken bör i möjligaste mån präglas av stabilitet
när det gäller företagandets villkor. Det minskar osäkerheten för företa-
gare som satsar tid, pengar och engagemang på riskfyllda projekt. Att
starta och driva företag är ett risktagande, där många osäkra kommersi-
ella faktorer måste bedömas och hanteras. Det finns ett värde i sig att
staten försöker bidra till att minska denna osäkerhet genom att i största
möjliga utsträckning se till att de institutionella förutsättningarna är
förutsägbara. Detta kräver i sin tur att förändringar rörande exempelvis
skatter, arbetsrätt, stödsystem m.m. genomförs under så bred politisk
enighet som möjligt för att säkerställa att förändringarna är långsiktigt
hållbara. De förändringar som görs måste genomföras på ett sådant sätt
att företagen ges en rimlig tid till anpassning. Olika företagsformer skall
Prop. 1995/96:25
81
6 Riksdagen 1995/96. 1 sand. Nr 25
behandlas likvärdigt. Med dessa utgångspunkter avser regeringen att
regelmässigt ta initiativ till diskussioner med övriga riksdagspartier,
fackliga organisationer och berörda företagsorganisationer innan större
förändringar sker.
Prop. 1995/96:25
Diagram 4.4 Bruttoinvesteringar samt nettoinvesteringar exklusive bostäder som
andelar av BNP 1950-2000
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Expansiva och innovativa företagare är en viktig förutsättning for att
Sverige skall kunna arbeta sig ut ur krisen. För att en företagare skall
vara beredd att satsa pengar och sitt engagemang måste det finnas möj-
ligheter att få en rimlig avkastning på satsade resurser.
Regeringen har under det gångna året vidtagit flera åtgärder för att
främja ett gott näringslivsklimat. Särskild uppmärksamhet har ägnats
förutsättningarna för små och medelstora företag. Dessas förutsättningar
och förmåga att växa kommer att vara avgörande för både ekonomisk
tillväxt och sysselsättningsökning. Bland de åtgärder som redan vidta-
gits kan nämnas sådana som rör kapitalförsörjningen för små och medel-
stora företag.
82
Prop. 1995/96:25
Diagram 4.5 Antal anställda i företag med 0-199 anställda
Källa'. Nutek Analys och Statistiska centralbyrån.
ALMI och Industrifonden har fått förbättrade utlåningsmöjligheter då
riskbenägenheten tidigare varit alltför begränsad. Denna förändring
motverkar också bankernas allmänna återhållsamhet. Ramen för lån till
kvinnliga företagare har utökats väsentligt. De små och medelstora före-
tagen har fått tillgång till den utlåning som sker via Europeiska investe-
ringsbanken. För att främja utländska investeringar i Sverige finns en
ny myndighet, Invest in Sweden Agency, i funktion sedan halvårsskiftet.
Teknikutveckling och produktförnyelse är två områden av strategisk
betydelse för den svenska konkurrenskraften. Ett första steg i en satsning
på detta område har tagits genom att medel avsatts för teknikspridning
till små och medelstora företag. Regeringen har gett NUTEK i uppgift
att genomföra ett program för tekniköverföring till små och medelstora
företag. I uppgiften ingår dels att uppmuntra efterfrågan på ny teknik
hos dessa företag, dels att fä de instanser som har kunskap om ny teknik
att förmedla denna. NUTEK har till uppgift att skapa och vidmakthålla
nätverk för att underlätta överföringen av information om ny teknik
mellan högskolor/universitet, industriforskningsinstitut, Patent- och
registreringsverket, andra statliga institutioner samt mindre och medel-
stora företag. Regeringen har också tillkallat en särskild utredare med
uppgift att kartlägga möjligheterna till teknikupphandlingar från offentli-
ga sektorns sida. Delar av den svenska industrin har utvecklats som ett
resultat av teknikupphandlingar. Regeringens ambition är nu att identifi-
era nya områden för teknikupphandling. Av särskilt intresse är upphand-
ling riktad till IT- och miljöområdet.
Tillväxt- och arbetsffämjande åtgärder intar i dag en central plats i
den kommunala verksamheten, vilket manifesterats bl.a. genom de
närings- och IT-politiska strategier som tas fram i kommunerna. Sådana
strategier har ökat markant under senare år och förutsätter bl.a. en när-
mare samverkan med närbelägna högskolor. Regeringen har uppmärk-
83
sammat att dessa strategier i vissa kommuner redan resulterar i konkret roP‘ $ ' $
samverkan mellan kommun, högskola, statliga myndigheter, storföretag,
småföretag med flera. Dessa och liknande initiativ kan komma att få stor
betydelse för såväl de befintliga småföretagens utveckling som för stor-
företagens möjligheter att utveckla underleverantörer och att avknoppa
verksamheter.
De mindre och medelstora högskolornas geografiska spridning innebär
att de utgör en strategisk resurs för den regionala kunskapsförsörjningen
och för näringslivets utveckling. Det lokala, ofta småfÖretagsdominerade,
näringslivets och kommunernas ökade insikter om kompetensens bety-
delse för långsiktig konkurrenskraft och tillväxt, kommer att öka kraven
på högskolans roll som motor för den regionala kompetensförsörjningen.
Drivkrafterna för ökad samverkan mellan staten, regionala organ, kom-
munerna och näringslivet är därför starkare i dag än de varit tidigare.
Regeringen avser att utforma ett program för att stimulera denna utveck-
ling.
Företagsbeskattningen
På kapital- och företagsbeskattningens område har utvecklingen varit
mycket instabil de senaste åren. Detta är olyckligt. I synnerhet beslut om
investeringar sker under en betydande osäkerhet och det är angeläget att
oklarhet om skattereglerna inte adderas till denna. Regeringen presente-
rar i denna proposition dels vissa riktlinjer för det fortsatta arbete som
skall resultera i ett stabilt regelverk, dels vissa konkreta förslag.
De svenska företagsskattereglema är konkurrenskraftiga vid en inter-
nationell jämförelse. Av bl.a. en OECD-studie från 1991 framgår att de
generella villkoren för investeringar i Sverige är mycket goda. Samtidigt
medförde den omläggning som beslutades hösten 1993 ett ökat skatteut-
tag på företagen. Regeringen har därför tidigare uttalat att skatteuttaget
på detta område skall sänkas, samt avsatt en ram för detta på två miljar-
der kronor. Skattelättnader för företagssektorn och dess ägare kan utfor-
mas på olika sätt och det är angeläget att förändringarna görs så att
stimulansen för investeringar och tillväxt blir så stor som möjligt. 1994
års regler med en generell lättnad i beskattningen av utdelningar och
reavinster medförde högst osäkra effekter på investeringarna, samtidigt
som de innebar betydande skattelättnader för privatpersoner med stora
aktieinnehav. Det fortsatta arbetet på detta område skall syfta till att
stimulera företagens nyinvesteringar och försörjning med riskkapital.
Lättnader på bolagsnivå är från investeringssynpunkt principiellt sett att
föredra, samtidigt som de kan förenas med ett tillfredsställande fördel-
ningsmässigt utfall.
Traditionellt har lättnader på bolagsnivå tagit sig form av avdrag för
utdelad vinst. Så gällde för det s.k. Annellavdraget som tillämpades
t.o.m. inkomståret 1993. En avdragsmodell har emellertid vissa nackde-
lar i relation till utlandet och innebär bl.a. risker för export av skattebas
84
utan balanserande positiva effekter på investeringar i Sverige. Genom att r0P'
avdraget en gång avskaffats med retroaktiv verkan är det dessutom svårt
att åter få tilltro till det.
I debatten på senare tid har presenterats en modell för en generell
lättnad på företagsnivå som innebär en möjlighet att undvika avdragsmo-
dellens nackdelar. Den presenterade modellen innebär att företagen vid
betalningen av bolagsskatt får tillgodoräkna sig de skatter som betalats
på utdelningar och reavinster av ägare som är skattskyldiga i Sverige.
Genom avräkning även for skatt på reavinst uppnås i princip en större
neutralitet i behandlingen av olika finansieringskällor än vad som gäller
för traditionella lättnader i den ekonomiska dubbelbeskattningen, som
enbart inriktas på utdelade vinster. Den presenterade modellen aktualise-
rar emellertid en lång rad komplicerade överväganden av såväl ekono-
miskt som tekniskt slag.
Regeringen har i dag beslutat om tilläggsdirektiv till 1992 års före-
tagsskatteutredning (dir. 1995:130) som skall pröva den refererade mo-
dellen och utforma ett förslag om den närmare prövningen motiverar
det. I statsfinansiellt avseende ryms inte en generell lättnad på bolagsni-
vå inom den avsatta ramen om två miljarder kr. Tillkommande finansie-
ringsbehov måste tillgodoses inom ramen för företagsbeskattningen. För
övrigt skall utredningen undersöka vilka andra förändringar som är moti-
verade av ekonomiska och skattesystematiska skäl vid den generella
lättnaden. Utredningen skall vidare pröva modellens förenlighet med
våra internationella åtaganden, bl.a. i relation till dubbelbeskattningsav-
tal. Utredningsarbetet skall bedrivas så att de nya reglerna skall kunna
gälla fr.o.m. inkomståret 1998.
Det är värdefullt med så generella regler som möjligt inom företags-
och kapitalbeskattningen. Selektiva regler aktualiserar olika gränsdrag-
ningsproblem och tröskeleffekter. I det fall en generell modell visar sig
ha avgörande svagheter bör dock möjligheten till selektiva lättnader
undersökas. Utredningen skall i så fall lägga fram förslag om en selektiv
lättnad för onoterade bolag. Även i detta fall bör i första hand en lättnad
på bolagsnivå undersökas. En lättnad på ägamivå kan dock utgöra ett
alternativ. Selektiva åtgärder for små och medelstora företag motiveras
av att dessa i vissa avseenden arbetar under sämre villkor än storföreta-
gen. De senare har i allmänhet goda möjligheter att finansiera sina inve-
steringar på de internationella kapitalmarknaderna. Små och medelstora
företag har en sämre ställning på kapitalmarknaden, särskilt på markna-
den för riskvilligt kapital, bl.a. beroende på brister i informationen om
dessa företag. Detta bidrar i allmänhet till en lägre soliditet än for stor-
företagen, något som bl.a. ökar sårbarheten vid en nedgång i efterfrågan.
Regeringen avser att lägga förslag i denna fråga så att förändringen kan
träda i kraft den 1 januari 1998.
Som en följd av tidigare överenskommelser kring 1995 års komplette-
ringsproposition lämnas nu förslag dels om ett riskkapitalavdrag, dels
om en utvidgad kvittningsrätt för enskilda näringsidkare. Riskkapitalav-
draget innebär att en beloppsbegränsad skattereduktion medges vid d-
85
eltagande i nyemissioner i onoterade aktiebolag. Skattereduktionen inne-
bär en stimulans av försörjningen med externt riskkapital. För att
motverka skatteplanering skall särskilda begränsningsregler gälla. Risk-
kapitalreglema skall tillämpas vid 1997 och 1998 års taxeringar (inkom-
ståren 1996 och 1997). Avsikten är alltså att riskkapitalavdraget skall
avlösas av permanenta lättnadsregler som skall utredas av 1992 års
företagsskatteutredning. I ekonomiskt och skattesystematiskt avseende är
de båda typerna av åtgärder svåra att förena, eftersom det inte är lämp-
ligt att samtidigt ge skattelättnader såväl vid tillskott av kapital som vid
beskattningen av kapitalets avkastning. Ekonomiska föreningar omfattas
inte av riskkapitalavdraget. För dessa återinfÖrs i stället avdragsrätten för
insats-utdelningar och för utdelning på förlagsinsatser.
Regeringen föreslår vidare att det tidigare aviserade förslaget om
kvittningsrätt nu genomförs. Den utvidgade kvittningsrätten for enskilda
näringsidkare innebär att företagare med nystartad aktiv verksamhet ges
möjlighet att kvitta underskott i verksamheten mot tjänsteinkomster.
Typiskt sett startar en företagare sin verksamhet som en enskild firma
och under de första åren ger den utvidgade kvittningsrätten en förstärkt
likviditet.
Förslagen om riskkapitalavdrag har redovisats i en remiss som rege-
ringen nyligen överlämnat till Lagrådet. Förslaget om utvidgad kvitt-
ningsrätt tas upp i den proposition som inom kort kommer att överläm-
nas till riksdagen.
Reglerna för beskattning av fåmansföretag har kritiserats på grund av
att de blivit alltför komplicerade. Regeringen har noterat kritiken och tar
den på allvar. Det står samtidigt klart att det inte finns några enkla lös-
ningar på problemen. Till bilden hör emellertid att regeringen idag be-
slutar om tilläggsdirektiv till 1992 års företagsskatteutredning. Resultatet
av utredningens arbete kan komma att påverka de förutsättningar som
skattereglerna i fråga bygger på. En översyn blir således aktuell även av
det skälet. I det sammanhanget bör även möjligheterna att förenkla reg-
lerna prövas.
Förenklingar av uppgiftslämnande och redovisning är särskilt viktiga
för mindre företag som drivs som enskild näringsverksamhet. Förenk-
lingar kan frigöra resurser för både de skattskyldiga och för skatteför-
valtningen. Samtidigt är det även i framtiden angeläget med likformiga
regler som förhindrar skatteanpassning och skatteundandraganden.
AP-fonden
AP-fonden har till uppgift att förvalta de medel som bidrar till finansie-
ringen av de allmänna tilläggspensionerna. Förvaltningen av fondens
medel handhas av fem fondstyrelser och av avvecklingsstyrelsen (Fond
92-94). Första till tredje fondstyrelserna skall enligt gällande placerings-
bestämmelser i första hand placera förvaltade medel på penning- och
obligationsmarknaden, medan fjärde och femte fondstyrelserna har rätt
Prop. 1995/96:25
86
att placera medel i aktier. Avvecklingsstyrelsens uppgift har varit att r0P'
förvalta de tillgångar och skulder som förvaltades av de år 1992 av den
tidigare regeringen avvecklade löntagarföndsstyrelsema.
Målet för fondförvaltningen är att i ett långsiktigt perspektiv maxime-
ra avkastningen på tillgångarna. För fondstyrelserna gäller att medlen
skall förvaltas så att kraven på bl.a. en långsiktigt hög avkastning och
god riskspridning tillgodoses.
AP-fondens totala fondkapital uppgick vid årsskiftet 1994/95 till 562
miljarder kronor. Detta förvaltas till 92 procent av första till tredje fond-
styrelserna och till 7 resp. 1 procent av fjärde och femte fondstyrelserna.
Detta innebär att AP-fonden har drygt 90 procent av sina tillgångar
investerade i tillgångsslag som är direkt beroende av ränteutvecklingen.
Som jämförelse kan nämnas att försäkringsbolagen har valt att placera
omkring en tredjedel av sina tillgångar i aktier. För att bättre uppfylla
kravet på god riskspridning, och därmed bidra till en ökad avkastning på
fondens kapital, bör en omfördelning göras av de medel som fonden
förvaltar så att fonden får förvärva aktier för ytterligare 10 miljarder
kronor. Detta gynnar också den svenska ekonomins utveckling och till-
växt genom att näringslivet får tillgång till ytterligare riskvilligt kapital,
både för börsnoterade bolag och för onoterade företag.
Statens företagsåtagande
Regeringen anser att staten bör bli en mer professionell och aktiv före-
tagsägare. Detta är nödvändigt för att bättre kunna tillvarata de enskilda
företagens utvecklingsmöjligheter och därigenom bidra till tillväxten i
näringslivet samt förräntningen av det statskapital som är bundet i före-
tagssektorn. En mer professionell ägarutövning från statens sida kan
även bidra till ökad mångfald och komplettering av ägarstrukturen i
näringslivet. I 1995 års budgetproposition redovisades ett förslag som
bl.a. innebar att regeringen skulle bemyndigas att besluta i vissa frågor
som rör förvaltningen av statligt ägda företag. Näringsutskottet bordläde
frågan i avvaktan på en till hösten 1995 aviserad justering av regering-
ens förslag (prop. 1994/95:100, bil. 13 moment 2 punkt A12, NU 19).
Regeringen avser med anledning därav att senare återkomma med en
proposition som innehåller vissa kompletteringar och justeringar av det
nämnda förslaget.
Småföretagens riskfinansiering
Staten vidtar åtgärder på olika plan när det gäller att förbättra småföreta-
gens möjligheter att utvecklas. Det gäller bl.a. riktade insatser för att
förbättra företagens tillgång på riskvilligt kapital. Exempel på sådana
insatser är lån från ALMI:s regionala utvecklingsbolag, projektstöd från
87
Industrifonden samt innovationsstöd från NUTEK och Stiftelsen Innova- ProP- 19 5 .5
tionscentrum.
När det gäller att finansiera utveckling av innovationer och nya pro-
dukter i mycket tidiga skeden har staten en roll att spela. Det finns
trösklar i fråga om information och risktagande vid finansiering som gör
att marknaden inte helt fungerar i dessa tidiga skeden. Genom statlig
medverkan kan utvecklingen bedrivas vidare i sådan utsträckning att
projekten mognar och kan utvärderas av privata aktörer på den finansiel-
la marknaden. Lån eller medelstillskott till riskprojekts tidiga skeden
lönar sig inte för banker och riskkapitalföretag. Samhället kan i många
fall vinna på att stärka tillförseln av medel till riskprojekt, exempelvis
genom att med små belopp dela risken i lovande utvecklingsprojekt.
Sådan finansiering bedrivs för närvarande av bl.a. NUTEK.
De förutvarande länsvisa utvecklingsfonderna har ersatts av regionala
utvecklingsbolag. Staten innehar genom moderbolaget ALMI Företags-
partner AB minst 51 procent i dessa regionala bolag. Moderbolaget har
till uppgift att bl.a. äga och förvalta de statliga medlen för finansierings-
verksamheten och avgöra hur dessa resurser skall fördelas över landet
för att på bästa sätt bidra till att finansiera små och medelstora företag.
ALMl-koncemen arbetar med bl.a. riskfyllda lån, nyföretagarlån och
speciella lån till kvinnliga företagare. Enligt nuvarande riktlinjer skall
ALMI arbeta på en risknivå som innebär att det samlade kapitalet beva-
ras nominellt intakt, vilket innebär att ALMI-bolagen i många fall kan
acceptera risker som bankerna inte är beredda att ta. Regeringen har
nyligen genom så kallade ägardirektiv närmare preciserat ALMI:s upp-
gifter.
Stiftelsen Industrifonden arbetar med främst projektstöd till industri-
företag för att dela risken med företagen i samband med företagens mer
betydande produktutvecklings- och marknadsföringsprojekt. Liksom
ALMI har fonden fått förbättrade utlåningsmöjligheter. För att förstärka
samverkan mellan små och större företag vad gäller produktutveckling
samt för att stimulera avknoppningar från större företag bör Industrifon-
den ges ökad möjlighet att stödja sådana gemensamma projekt. Fonden
bör överväga att avsätta en särskild medelsram för detta ändamål.
Under 1994 ökade antalet nyetableringar med drygt 60 procent. Det
finns anledning att även framöver verka för att nyetableringarna hålls
på en hög nivå. Inte minst gäller det att underlätta för kvinnor att starta
egen verksamhet. Därför har statsmakterna avsatt medel för lån till
kvinnliga företagare som avser att starta företag eller som driver mindre
företag. Medlen för denna verksamhet disponeras av ALMI Företagspart-
ner AB. Efterfrågan på medel har varit hög. För att öka resurserna för
lån till kvinnliga företagare bör ALMI avsätta en särskild ram inom den
totala kapitalmängd som står till bolagets förfogande. I detta samman-
hang bör lån till kvinnor som avser att starta kooperativa företag upp-
märksammas. Den företagskooperativa utredningen (dir. 1994:05) arbetar
f.n. med frågor som rör kapitalförsörjningen i kooperativa företag. Ut-
redningen förväntas presentera sina förslag under våren 1996. Regering-
88
Proo 1995/96’25
en avser också att låta utreda frågan om företagsgaranti, dvs att genom E’
för ändamålet särskilt bildade bolag tillhandahålla riskkapital för framfö-
rallt nybildade småföretag.
Konkurrens
En väl fungerande konkurrens är nödvändig för att skapa ett tillräckligt
omvandlingstryck i ekonomin. Därigenom motiveras olika aktörer att
successivt introducera nya och bättre produktionstekniker, produktions-
former, produkter och marknadsföringsformer för att på bästa sätt till-
mötesgå konsumenternas krav på kvalitet, pris och andra egenskaper på
efterfrågade varor och tjänster. Ett starkt omvandlingstryck driver på
strukturomvandlingen i ekonomin så att produktionsresurser flyttas från
lågproduktiv verksamhet till högproduktiv. Det stärker därutöver både
drivkrafterna för teknisk utveckling och incitamenten för inre struktu-
romvandling i företag och organisationer genom utveckling av arbetsor-
ganisation och arbetstagarnas kompetens.
För en öppen och internationellt beroende ekonomi som den svenska
är det dessutom väsentligt att effektiviteten i det svenska näringslivet
hålls på en internationellt konkurrenskraftig nivå. God internationell
konkurrenskraft i det svenska näringslivet, i såväl den hemmamarknad-
sorienterade som i den exportinriktade delen, är viktig för sysselsättning-
en. Deltagande i den internationellt finansierade projektmarknaden -
Världsbanken, FN, EU och regionala institutioner, inklusive de nordiska
- spelar här en viktig roll. Ett projektexportsekretariat har inrättats inom
Utrikesdepartementet med uppgift att verka för att den svenska andelen
av de multilaterala organens upphandling skall kunna öka. Detta skall
ske inom ramen för gällande principer om obundet bistånd. Sekretaria-
tets roll är i huvudsak analyserande, initiativtagande och informationsgi-
vande.
Sverige har sedan 1 juli 1993 en ny konkurrenslag med möjligheter
till kraftfulla tvångsåtgärder och sanktioner. Lagen har betydligt förbätt-
rat förutsättningarna för en effektiv konkurrenstillsyn. Kartellbildningar
med prissamarbete, uppdelning av marknader eller annat konkurrenshäm-
mande samarbete måste motarbetas, liksom missbruk av marknadsdomi-
nans. Regeringen har beslutat om en granskning av konkurrenslagens
tillämpning mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts hittills. Genom
organisationsförändringar vid Konkurrensverket kommer också resurser
att frigöras för en aktivare lagtillämpning med uppföljning och egna
initiativ. Regeringen anser att det är viktigt att länsstyrelserna involve-
ras mer aktivt i den konkurrensfrämjande verksamheten.
Regeringen kommer också att tillsätta två utredningar om konkur-
rensförutsättningarna i livsmedelssektorn. Den ena skall behandla kon-
kurrensen inom handel med livsmedel medan den andra skall analysera
konkurrensförhållandena inom livsmedelsindustrin.
Utgifterna för livsmedel utgör en stor andel av hushållens utgifter.
89
Förhoppningarna om att den öppna marknaden skulle medföra lägre roP’
matpriser var inför medlemskapet i EU stora i konsumentleden. Även
om de beräkningar som gjordes inför medlemskapet inte förutsåg några
större, omedelbara prissänkningar, har de svenska konsumenterna i bred
omfattning troligen väntat sig större prissänkningar än de som hittills
skett. Sveriges medlemskap i EU bedöms också av regeringen kunna öka
konkurrensen på livsmedelsmarknaden med ett större utbud och lägre
priser som följd. Att konsumenternas förväntningar ännu inte förverkli-
gats beror bl.a. på att det fortfarande finns betydande hinder för att de
positiva effekterna av EU-medlemskapet ska få verkningskraft också på
de svenska matpriserna. Exempelvis har den lågt värderade kronan drivit
upp priserna på utländska livsmedel. Inträdeshindren för nya aktörer på
den svenska marknaden är flera. Den svenska detaljhandeln kontrolleras
därtill av ett fåtal stora aktörer. För att öka konkurrenstrycket på den
svenska marknaden kommer regeringen att förbättra informationen om
prisnivån.
Livsmedelsindustrin svarar för drygt 13 procent av industriproduk-
tionen och är således en betydande del av den svenska industrin. Endast
en mindre del av näringen har varit utsatt för internationell konkurrens.
Genom medlemskapet i EU ges förutsättningar att förändra den situatio-
nen. Den inre marknaden omfattar också handeln med jordbruksproduk-
ter och livsmedel vilket bör ställa livsmedelsindustrin inför en helt annan
konkurrenssituation än tidigare.
Det är mycket allvarligt om svensk livsmedelsindustri inte är rustad
för att klara ett ökat konkurrenstryck från den inre marknaden. Ett teck-
en på att så kan vara fallet är industrins svaga produktivitetsutveckling.
Så sent som 1994 sjönk produktiviteten i livsmedelsindustrin med nästan
2 procent samtidigt som den ökade med drygt 5 procent för hela
tillverkningsindustrin. De senaste årens svaga produktvitetsutveckling
inom livsmedelsindustrin i förhållande till industrin i övrigt speglar san-
nolikt att hemmamarknaden utvecklas väsentligt mindre gynnsamt än
exporten. Avgörande är dock att omvandlingstrycket varit alltför svagt
genom bristande internationell och inhemsk konkurrens. Visserligen har
importen ökat sedan 1992, men från mycket låga nivåer. En ökad kon-
kurrens inom livsmedelsindustrin är nödvändig för att en långsiktigt
uthållig internationell konkurrenskraft skall komma till stånd.
I detta sammanhang bör också nämnas att regeringen avser att verka
för en reformering av EU:s gemensamma jordbrukspolitiken, CAP.
Regeringen har nyligen tillsatt en kommitté (dir. 1995:109) med uppgift
att lämna ett samlat förslag till reformer i syfte att marknadsorientera,
miljöanpassa och avreglera CAP.
I syfte att skärpa konkurrensen bedriver regeringen också ett arbete
för att få till stånd en översyn av användningen av antidumpninginstru-
mentet i EU. Detta bör användas mer restriktivt än vad som hittills varit
fallet. Det kan också bli aktuellt att närmare granska konkurrensförhål-
landena i andra branscher för att försöka motverka marknadsimperfektio-
ner. Här kan byggsektorn särskilt framhållas. Arbetet med att avskaffa
90
tekniska handelshinder inom sektorn måste också drivas vidare med roP‘
kraft, bl.a. inom det europeiska samarbetets ram. En fördjupad analys av
kvarstående handelshinder liksom av standardiseringsarbetets eventuella
konkurrenspåverkande roll kommer att genomföras inom ramen för ett
samprojekt mellan Kommerskollegium, Konkurrensverket och NUTEK.
Etableringen av nya produktionsmetoder och företag bör underlättas.
Den av regeringen tillsatta bostadspolitiska utredningen (dir. 1995:20)
studerar byggkostnadsutveckl ingen och kreditkostnader.
Överhuvudtaget ser regeringen det som angeläget att löpande och
systematiskt motverka att offentliga regleringar bidrar till att i onödan
sänka konkurrenstrycket. Regeringen startade på 1980-talet ett program
för god regelkvalitet och införde senare krav på att myndigheterna ana-
lyserar konsekvenserna av sina regler. Arbetet med detta program har
nyligen intensifierats. Departementen arbetar sedan årsskiftet med en
systematisk genomgång av de regler som berör företagen. Syftet är att
belysa de enskilda regelsystemens effekter på marknaden och att motver-
ka onödiga kostnader. Programmet är särskilt inriktat på att motverka att
de mindre företagen missgynnas i förhållande till de större och mer
resursstarka företagen. Arbetet sker i nära samarbete med näringslivets
organisationer och företrädare för de centrala arbetsgivar- och arbetsta-
garorganisationerna. Konkret information inhämtas om enskilda reglers
effekter på marknaden.
Regeringen fortsätter arbetet med att se över företagens uppgiftsläm-
nande i syfte att åstadkomma förenklingar. I betydande omfattning er-
sätts nu nationella uppgiftsinsamlingar med sådana som krävs till följd
av samarbetet inom EU. Enligt regeringens mening har rationaliserings-
frågor ej blivit tillräckligt uppmärksammade i detta arbete. Regeringen
avser därför att på olika sätt medverka till att företagens arbetsbörda
med uppgiftslämnande beaktas i ökad omfattning.
Regeringen har nyligen tillsatt en utredning om begränsning och ef-
fektivisering av statliga stöd till näringslivet (dir. 1995:124). Utredning-
en ska behandla stödformer inom flera olika politikområden och bl.a.
överväga hur stöden bättre kan samordnas och om det finns alternativa
metoder att bättre utnyttja medlen. Utredningen skall även överväga
möjliga alternativ till finansiella stöd. Det kan t.ex. gälla utbildning för
utveckling av företagens och arbetskraftens kompetens och ökad teknik-
spridning.
Regeringen antog i april 1995 en strategi för samlade åtgärder mot
den ekonomiska brottsligheten. Strategin redovisades i en skrivelse till
riksdagen (skr. 1994/95:217 bet. 1994/95: JuU25 rskr. 1994/95:412). För
att samordna åtgärderna har ett särskilt beredningsorgan inrättats inom
regeringskansliet, Ekobrottsberedningen. Förstärkta insatser mot den
ekonomiska brottsligheten är av väsentlig betydelse för att främja ett
gott näringslivsklimat med väl fungerande marknader. Insatserna måste
av samma skäl utformas så att seriösa näringsidkare får verka så ostört
som möjligt. Rätt utformade insatser mot den ekonomiska brottsligheten
91
bidrar påtagligt till att stärka marknadens funktionssätt genom konkur- roP’ 96.25
rens på likvärdiga villkor.
Som ett led i strategin mot ekonomisk brottslighet har regeringen
antagit direktiv om en översyn av företagsbot (dir. 1995:95). Regeringen
avser vidare tillsätta en utredning om branschsanering. Avsikten är att
identifiera i vilka branscher det finns behov av särskilda åtgärder. Åtgär-
derna skall utformas med beaktande av intresset av väl fungerande mark-
nader. En särskild utredare har nyligen sett över lagen om näringsförbud
(SOU 1995:1). Förslagen har remissbehandlats. Regeringen avser att till
pågående riksmöte lämna förslag om en effektivare näringsförbudslag-
stiftning. Därigenom förbättras ytterligare möjligheterna att undanröja
störande inslag på marknaden. Åtgärderna på dessa områden är mycket
viktiga inslag i näringspolitiken, bl.a. med hänsyn till den allmänna
företagsmoralen, liksom för förutsättningarna för en konkurrens på lik-
värdiga villkor.
Innovationsfrågor
Olika utredningar har visat att en utvecklad patentstrategi är ett viktigt
konkurrensmedel av stor betydelse for enskilda företag. Om svenska
företag blir mera medvetna om de möjligheter som ligger i patentsyste-
met skulle detta leda till en mera konkurrenskraftig industri. Patent- och
registreringsverket har förutom sin traditionella myndighetsroll utvecklat
olika former av stöd samt service åt näringslivet och andra intressenter.
Regeringen ger nu Patent- och registreringsverket ett särskilt uppdrag
att, inom ramen for befintliga resurser, aktivt informera näringslivet om
patentsystemets möjligheter.
Patent är avsedda att vara effektiva immaterialrättsliga skydd. Det har
emellertid blivit vanligare med medvetna patentintrång. En patent-
intrångsforsäkring ger en patentinnehavare med små ekonomiska resurser
en möjlighet att hävda sin rätt även i kostnadskrävande rättsprocesser.
Inom EU-kommissionen övervägs en försäkring på europeisk nivå, men
denna kan bli verklighet först om två till fem år. Regeringen avser att
undersöka möjligheterna till en svensk övergångslösning, byggd på kom-
mersiella grunder.
Till skillnad från förhållandena i många andra länder äger svenska
universitetslärare, om inget annat avtalats, rätten till sina forskningsresul-
tat. Det saknas av bl.a. det skälet incitament för universitet och högsko-
lor att delta i och främja exploateringen av lärarens uppfinningar. I an-
slutning till utvecklingen av olika nya samverkansformer mellan forskare
och forskningsfinansiärer ingås numera regelmässigt olika typer av avtal
vilka ger arbetsgivaren och forskningsfinansiären vissa rättigheter att
förvärva patenterbara uppfinningar. Denna praxis ansluter sig även till
vad som tillämpas internationellt. För närvarande tillämpas således ett
flertal olika villkor for immaterialrätten beroende på vem som finansie-
rat forskningen och vilka avtal som ingåtts.
92
Pron 1995/96-25
Det är viktigt att öka drivkraften för såväl lärare och forskare som
högskola att nyttiggöra forskningsuppfinningar och andra resultat som
kan öka näringslivets konkurrenskraft. Det är angeläget att detta sker
utan att kärnverksamheten vid universitet och högskolor - utbildning och
forskning - blir lidande. Regeringen tillsätter mot denna bakgrund nu en
utredning av nuvarande samverkansformer mellan universitet, högskolor
och industrin. Utredaren skall överväga om den samlade fördelningen av
resurser för att öka nyttiggörandet av forskningsresultat kan behöva för-
ändras i någon riktning. Utredaren skall också se över det undantag som
i dag gäller för lärare i 1949 års lag om rätten till arbetstagarens
uppfinningar och lämna förslag till eventuella förändringar.
Mineralfrågor
Enligt regeringens uppfattning bör tillgången på geologisk information
för framtida prospektering ökas i syfte att förbättra tillväxtmöjligheterna
för gruvnäringen. En ändring av minerallagen (1991:45) bör därför göras
så att skyldighet införs att redovisa framkomna resultat från undersök-
ningsarbeten till statlig myndighet i de fall undersökaren inte avser att
söka bearbetningskoncession. En viss harmonisering med andra länders
lagstiftning skulle därmed uppnås. I samband med framläggandet av
denna proposition har regeringen därför beslutat om en lagrådsremiss i
denna fråga.
Mineralfrågoma är för närvarande föremål för översyn och övervä-
gande inom regeringskansliet. Bl.a. följer regeringen löpande vad som
händer inom prospekteringsområdet. Detta arbete kan leda till att rege-
ringen återkommer till riksdagen med ytterligare förslag inom minera-
lområdet i syfte att stimulera utvecklingen inom gruvnäringen.
Småföretagens kompetens
Många små och medelstora företag bör kunna växa och utvecklas snab-
bare om de får hjälp med att undanröja olika hinder och flaskhalsar. Ett
sådant hinder är ofta att småföretagens ledare och andra nyckelpersoner
saknar erforderlig kompetens på viktiga områden såsom teknik och
marknadsföring, där förändringar sker snabbt. De regionala utvecklings-
bolagen (ALMI) och andra samhällsorgan arbetar med att undanröja
sådana hinder. Det finns skäl för de statliga organen, i första hand då
NUTEK och ALMI, att intensifiera sådana fortbildningsinsatser som
riktas till de små företagen. Insatserna bör ske i samverkan med närings-
livets egna organisationer, med närbelägna högskolor och med berörda
kommuner.
Ett verksamt inslag i arbetet med att höja kompetensen är att stimule-
ra till ett kvalificerat styrelsearbete i småföretagen. Det bör kunna ske
genom att statens organ - inom ramen för befintliga resurser - anordnar
93
vidareutbildning av personer med stor allmän näringslivserfarenhet, så
att de kan ges en särskild inblick i vad det innebär att leda mindre före-
tag. Staten bör också på olika sätt stimulera de mindre företagen att
vidga sin kompetens genom att bland annat rekrytera externa styrelsele-
damöter.
Ett viktigt konkurrensmedel och ett sätt att öka kompetensen, inte
minst för små och medelstora företag är en god industridesign. Staten
stöder på olika sätt sådan verksamhet. Stiftelsen Svensk Industridesign
verkar for att stärka designarbetet bland svenska företag i hela landet
och därigenom också stärka möjligheterna för lönsamhet och tillväxt.
Vidare kan ALMI Företagspartner AB:s regionala utvecklingsbolag läm-
na finansiellt stöd med mindre belopp till småföretag för att delfinansie-
ra användandet av konsulter på designområdet.
Det finns även i landet 20 st lokala kooperativa utvecklingscentra
(LKU) som arbetar med rådgivning inför nyetablering av kooperativ
verksamhet. Efterfrågan på rådgivning ökar ständigt. LKU:na bedöms av
regeringen ha en stor betydelse for etablering av kooperativa företag.
Exportkrediter
Exportkreditfinansiering erbjuds av exportörer för att köpare i andra
länder skall kunna finansiera inköp av kapitalvaror och projekt. I så gott
som samtliga kapitalvaruexporterande länder har staten engagerat sig i
verksamheten på olika sätt för att stödja företagens exportansträngningar.
Samarbetet inom OECD och EU på exportkreditområdet är f.n. inne
i ett aktivt skede. OECD-arbetet syftar till att åstadkomma internationel-
la riktlinjer for premier och andra faktorer vid exportkreditgivning. Inom
EU diskuteras dels förslag om begränsningar av statens roll vad gäller
konkurrensutsatt exportkreditförsäkring, dels harmonisering av villkor
vid medellång och lång kreditgivning.
Sverige deltar aktivt i detta arbete som är av stor betydelse för Ex-
portkreditnämnden, EKN, och för möjligheterna att uppnå ökad konkur-
rensneutralitet. I Sverige sker den statliga medverkan vid export- och
kreditfinansiering bl.a. genom EKN, som tillhandahåller garantier mot
utebliven betalning m.m., och AB Svensk Exportkredit, som erbjuder
statsstödda exportkrediter. Ett väl fungerande exportkreditsystem är en
viktig positiv faktor for tillväxten i industrin. Den svenska företagsstruk-
turen ändras snabbt. Köpare av kapitalvaror och projekt ställer nya krav
på finansiering i olika avseenden. Ett nytt inslag i samband med större
projekt är att finansieringen i ökad utsträckning avser projektrisker, ofta
i mer kreditvänliga länder. EKN:s verksamhet har nyligen varit föremål
for granskning av Riksrevisionsverket, RRV. Resultatet har redovisats i
en rapport - Exportkreditnämndens garantigivning (RRV 1995:19) - som
for närvarande bereds i regeringskansliet.
Prop. 1995/96:25
94
Exportinsatser för småföretag m.m.
Prop. 1995/96:25
Många mindre företag har en produktion av varor och tjänster som läm-
par sig for export. Av olika skäl har företagen ofta begränsat sin verk-
samhet till hemmamarknaden och i vissa fall till de nordiska länderna.
Bristande erfarenhet och kompetens kan vara skäl till att företagen inte
går ut på exportmarknaden. En annan orsak kan vara att företagen är
underleverantörer och har stora svenska kunder.
För att åstadkomma tillväxt är det dock nödvändigt att även små och
medelstora företag försöker utöka sin marknad genom att t.ex. söka
samarbetspartners i andra länder och utöka sin försäljning på utlands-
marknader. Sådana satsningar är riskfyllda, och för att underlätta företa-
gens internationalisering finns det anledning för staten att medverka. Det
är angeläget att även i detta avseende utnyttja de nya möjligheter som
EU-medlemskapet ger.
Den stimulans som kan riktas till de mindre företagen kan vara av
olika karaktär. I vissa fall kan det röra sig om mer allmänna presentatio-
ner utomlands av olika branscher eller produktområden. Ett exempel kan
vara en gemensam presentation av svensk möbelindustri eller trähusindu-
stri. I ett annat fall kan det gälla en presentation av svensk design. Det
kan också handla om miljöteknik. Statens insatser bör dock inte begrän-
sas till enskilda branscher. Skapande av nätverk av mindre företag bör
stimuleras. Individuella företagsinriktade åtgärder for exportstöd är däre-
mot inte motiverade och skulle också kunna stå i direkt strid med EG:s
konkurrensregler.
Det är med hänsyn till det fördelaktiga konkurrensläget för svenskt
näringsliv angeläget att de föreslagna åtgärderna genomförs snarast möj-
ligt. För detta ändamål bör staten tillföra särskilda medel.
Statlig finansiering av kollektiva exportsatsningar skall ske med krav
på egenfmansiering av företagen till minst hälften av projektkostnaderna
och i övrigt inom de ramar som Romfördraget lägger fast.
De aktuella åtgärderna bör genomföras av de organisationer som arbe-
tar med företagsutveckling och export i små och medelstora företag,
nämligen ALMI Företagspartner AB och Sveriges Exportråd. Dessa
organ samverkar i dag och håller for närvarande på att bygga upp regio-
nala exportcentra riktade till små och medelstora företag. För den in-
hemska verksamheten svarar ALMI och Exportrådet gemensamt, men all
utländsk verksamhet genomförs av Exportrådet.
Turismen är en växande näring, som bl.a. kännetecknas av att den
domineras av små företag, samtidigt som marknadsföringen kräver att
företagen står i direkt kontakt med sina exportmarknader. För att klara
detta krävs en utveckling av informationsteknik som är avpassad till
behoven. Data-svar och Data-fax är exempel på en sådan teknik som
finns idag men som inte utnyttjas inom den svenska turistnäringen.
För de nämnda ändamålen, exportinsatser for småföretag samt infor-
mationsteknik för turistföretag, bör ett anslag om sammanlagt 50 miljo
95
ner kronor för budgetåret 1995/96 engångsvis föras upp under tolfte roP’
huvudtiteln.
I detta sammanhang är det också viktigt att erinra om den nyligen
inledda verksamheten med att underlätta för utländska investerare att
etablera verksamhet i Sverige. Sådana etableringar kan verksamt bidra
till att främja den ekonomiska tillväxten i vårt land. Verksamheten hos
den nya myndigheten Invest i Sweden Agency, ISA, är av långsiktig
karaktär, och regeringen avser att noga följa aktiviteterna under de första
åren för att se om inriktningen kan behöva förändras.
Infrastruktur
En väl utvecklad och miljöanpassad infrastruktur är en förutsättning för
en stabil ekonomisk tillväxt samt för sysselsättning och välfärd i landets
olika delar. Infrastrukturen - anläggningar för transporter, energi och
data- och telekommunikationer - är en viktig del av det samlade kapita-
let i samhället. En tillräcklig och fungerande infrastruktur för transpor-
ter och kommunikation är en förutsättning för att kapital och arbetskraft
skall kunna utnyttjas effektivt. I ett allt mer integrerat Europa är kom-
munikationerna viktiga för Sverige, inte minst med tanke på landets
stora utrikeshandel och geografiska läge i förhållande till de stora ex-
portmarknaderna.
Statens ansvar för infrastrukturens utbyggnad och underhåll har länge
varit omfattande även om de offentliga investeringarna i infrastruktur
varierat i omfattning under olika perioder. Under 1970- och 1980-talen
fick infrastrukturen, med undantag av energisektorn och telekommunika-
tionerna, stå tillbaka för andra offentliga utgifter. Sedan slutet av 1980-
talet har investeringarna i transportinfrastruktur åter ökat. Riksdagens
beslut våren 1991 om ökade anslag till utbyggnad av infrastruktur lade
grunden för den nu pågående satsningen på investeringar i järnvägar,
vägar och kollektivtrafikanläggningar.
Det pågående utbyggnadsprogrammet inom väg- och jämvägssektom,
i kombination med den nu pågående budgetsanseringen, innebär att det
inte nu är aktuellt att föra fram några nya stora investeringssatsningar i
transportsystemet. Åtgärder behövs för att förbättra transportsystemen
som helhet bl.a. från miljösynpunkt. Informationstekniken integreras
alltmer i transportsystemet och kan bidra till att skapa ett effektivare
resursutnyttjande i transportsektorn.
De mål och riktlinjer som ligger till grund för dagens trafikpolitik
beslutades av riksdagen år 1988. Kompletterande beslut om investeringar
i transportinfrastrukturen har fattats av riksdagen åren 1991 och 1993.
Regeringen har tidigare aviserat att det är tid att förbereda ett nytt
kommunikationspolitiskt ställningstagande. Det finns flera skäl att utar-
beta ett nytt innehåll i politiken inom transport och kommunikationssek-
torn. Ett skäl är att skapa ytterligare grund för miljöanpassning. Rege-
ringen avser att kraftigt driva på arbetet med att begränsa miljöpåverkan
96
från transporterna. Ett annat skäl är att skapa bättre förutsättningar för
att effektivt kunna utnyttja av den transportinfrastruktur som nu byggs
ut. Vid beslut om investeringar i kommunikationssystemet är det nöd-
vändigt att se kommunikationssystemet som en helhet och utifrån denna
helhetssyn ta ställning till avvägningen mellan nyinvesteringar, reinveste-
ringar och drift och underhåll i de olika kommunikationsslagen. Inte
minst samspelet mellan transporter och informationsteknologin samt dess
ökade betydelse och utvecklingspotential i samhället talar for detta. Ett
ytterligare skäl är det statsfinansiella läget och möjligheterna att på sikt
finansiera särskilt infrastrukturens utbyggnad och behovet av underhåll.
Mot den bakgrunden måste de framtida investeringarna i kommunika-
tionssystemet ske så att de ger största möjliga samhällsekonomiska nyt-
ta. Den fortgående integrationen både inom EU och Östeuropa bör beak-
tas vid ett nytt kommunikationspolitiskt ställningstagande.
Mot den bakgrunden tillkallade regeringen i december 1994 en kom-
mitté med uppdrag att utarbeta en nationell plan för kommunikationerna
i Sverige. Kommitténs uppgift är att utarbeta ett förslag till ett miljöan-
passat kommunikationssystem som bidrar till ökad välfärd och hållbar
tillväxt i landets olika delar (K 1995:01, dir. 1994:140). Kommittén
skall presentera ett delbetänkande med förslag till inriktning av investe-
ringsplanen för åren 1998-2007 i mars 1996. Kommitténs slutbetänkan-
de, som skall läggas fram senast den 1 december 1996 skall presentera
ett förslag till nationell plan för kommunikationerna. Regeringen avser
att lägga förslag till riksdagen om en ny inriktning för infrastrukturin-
vesteringama under år 1996. Ett förslag till nationell plan for kommuni-
kationerna i Sverige skall presenteras for riksdagen under år 1997.
Infrastrukturen är en viktig del av ett fungerande samhälle. En funge-
rande infrastruktur måste finnas i landets alla delar. Under den föregåen-
de vintern och våren drabbades vissa län i norra Sverige av betydande
skador på grund av översvämningar, vilket även omfattade vägarna i
dessa län. Vägverket har under året vidtagit de akuta insatser som krävts
för att reparera de uppkomna skadorna. Verket har kunnat göra det ge-
nom omfördelningar inom ramen for befintliga anslag vilket inneburit att
kostnaderna for de uppkomna skadorna inte har behövt belasta enbart de
drabbade länen. Regeringen anser vidare att medel som riksdagen anvisat
for drift och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1995/96 avsedda
att disponeras under år 1996, bör kunna få disponeras av Vägverket
redan under år 1995.
Riksdagen har under de senaste åren särskilt uppmärksammat de sär-
skilda behov som funnits av åtgärder för drift och underhåll av det stat-
liga vägnätet. Mot bakgrund av behovet av sysselsättningspolitiska åtgär-
der har under åren 1992 till 1995 därför anvisats nästan 10 miljarder
kronor, utöver ordinarie driftsanslag, till underhållsåtgärder för vägar
och järnvägar. Åtgärderna har i huvudsak inriktats mot länsvägar och
länsjämvägar för bl.a. bärighet och framkomlighet. Bl.a. har man genom
dessa åtgärder delvis kunnat tillmötesgå skogsindustrins krav på förbätt-
ringar av länsvägar.
Prop. 1995/96:25
97
7 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 25
Det har också under en knapp tioårsperiod funnits särskilda medel för r0P’
bärighetshöjande åtgärder av vägar i skogslänen, den s.k. bärighetspla-
nen. En ny sådan plan kommer att behandlas av Kommunikationskom-
mittén vid upprättandet av den övergripande Kommunikationsplanen.
Kommittén bör särskilt uppmärksamma de problem som skogsindustrin
har, trots de åtgärder som vidtagits, när det gäller råvaruförsörjningen
och leveranser och kommittén bör beakta hur den kommande planerings-
periodens investeringar kan anpassas för att möta dessa behov.
Sjöfartens roll för Sveriges utrikestransporter är central. Ca 95 pro-
cent av den svenska utrikeshandeln, mätt i ton gods, transporteras direkt
eller indirekt på lastfartyg eller färjor. Den infrastruktur som skall betjä-
na sjöfarten är av strategisk betydelse för att åstadkomma kostnadseffek-
tiva transportlösningar. Inom ramen för ett nationellt kommunikations-
system bör sjöfartspolitiken ingå som en del i den samlade transportpoli-
tiken. Regeringen vill betona säkerhets- och miljöfrågorna inom sjö-
fartspolitiken. Regeringen har tillsatt en kommitté för att utreda hur
Sveriges behov av sjöburen utrikeshandel bäst skall tillgodoses i ett
långsiktigt perspektiv. Kommittén skall bl.a. kartlägga den svenska sjö-
fartens marknadssituation och konkurrensförutsättningar samt analysera
hur svensk sjöfart skall kunna utvecklas och ingå som en naturlig del i
den övriga närings- och transportpolitiken. Även sjöfartspolitikens bety-
delse från miljö- och säkerhetssynpunkt skall analyseras. Regeringen
avser att lägga fram ett förslag om en långsiktig sjöfartspolitik för riks-
dagen under den innevarande mandatperioden.
Sverige befinner sig sedan den 1 juli 1993 i en internationellt sett
unik situation med en öppen telemarknad med flera aktörer och operatö-
rer. Den snabba utvecklingen av nya tjänster på tele- och datamarknaden
förutsätter en avancerad överföringsteknik. Nätutbyggnaden i Sverige är
i stora drag tillfredsställande och håller en internationellt sett hög nivå.
Den nuvarande telelagstiftningen ses nu över i syfte att pröva om
lagstiftningen, och de telepolitiska målen, är tillräckliga och ändamålsen-
liga mot bakgrund av den snabba utvecklingen inom IT-området. Under
hösten genomförs också en översyn av förutsättningarna för statlig tekni-
kupphandling som ett medel att ytterligare utveckla och bredda använd-
ningen av informationstekniken i samhället. Därvid bör även betydelsen
för den regionala utvecklingen analyseras.
Genom uppbyggnad av samt ökad tillgång och tillgänglighet till geog-
rafiska databaser skapas bl.a. förutsättningar för olika GIS-tillämpningar,
den del av IT-sektom som i USA bedöms vara den snabbast växande
och som i hög grad befrämjar tillväxt och utveckling inom såväl den
offentliga förvaltningen som det privata näringslivet.
Regeringen har tillkallat en kommission för att främja en bred an-
vändning av informationsteknik (SB 1995:1, dir 1995:1), IT-kommissio-
nen. Denna kommission skall vara rådgivande till regeringen men också
ta egna initiativ som kan undanröja hinder för och påskynda spridningen
av informationsteknik, t.ex. inom utbildningsområdet samt i offentlig
sektor. Kommissionen har lämnat en första rapport i juni i år (IT-kom-
98
missionens arbetsprogram, SOU 1995:68). Arbetsprogrammet innehåller r0P'
ett antal studier, projekt och utåtriktade aktiviteter som kommissionen
avser att driva under det närmaste året. Särskild uppmärksamhet ägnas åt
skillnader mellan olika socialgruppers respektive mellan kvinnors och
mäns användning av IT. IT-kommissionen har inlett ett arbete rörande
elektroniska marknadsplatser. Inom den offentliga förvaltningens sam-
verkansorgan om IT-frågor (Toppledarforum) pågår ockå ett arbete med
att infora elektronisk upphandling.
Regeringen avser att lämna en proposition till riksdagen i början av år
1996 med förslag till åtgärder för att ytterligare bredda användningen av
IT. Avsikten är att formulera en plattform för regeringens arbete med att
främja användningen av informationsteknik i Sverige. I ett sådant arbete
berörs flera departement och politikområden, t.ex. utbildningsområdet,
lagstiftning och den offentliga förvaltningens IT-användning.
Byggsektorn
Det ekonomiska sammanbrottet i Sverige fick särskilt drastiska följder
inom byggområdet. Från ett närmast överhettat investeringsklimat i slu-
tet av 1980-talet sjönk byggnadsinvesteringarna från år 1992 till år 1994
med över 35%. Trots att ROT-insatsema ökades på olika sätt, minskade
nivån för den totala byggproduktionen under dessa tre år med över 22%.
Den öppna byggarbetslösheten pendlade vid olika tidpunkter under året
1994 mellan 22 och 32%.
För att undvika en permanent utslagning av byggarbetskraft och före-
tagskapacitet och därmed förhindra framtida flaskhalsar i byggproduktio-
nen har regeringen vid två tillfällen lagt fram stora stimulanspaket för
byggandet. I dessa ingår bl.a. stöd till ROT-åtgärder inom bostadssek-
torn och stöd till miljöförbättringar i bostäder med sammanlagt 5,3 mil-
jarder kronor. Beredskapen att utnyttja detta stöd har visat sig mycket
stor, men skiftar mellan stödformerna. För att snabbt få ned den fortsatt
mycket höga byggarbetslösheten - som vid utgången av september låg på
över 21% - kommer regeringen att föreslå riksdagen att de samlade
medlen får användas där de ger snabbast resultat.
Energipolitiken
En uthållig energiförsörjning är av grundläggande betydelse för en ut-
vecklad industrination som Sverige. En långsiktigt säker tillgång på el är
en viktig förutsättning för en positiv utveckling av näringslivet, för eko-
nomisk tillväxt och för social utveckling. Dessa förutsättningar bör beva-
ras. För att uppnå en uthållig ekonomisk tillväxt är det nödvändigt att
det finns tillräcklig kapacitet i elproduktionen och att vi har en effektivt
fungerande elmarknad. Särskilt för elintensiva basnäringar som t.ex.
pappers- och massaindustrin, gruvindustrin och stålindustrin är detta
avgörande.
99
Riksdagen beslutade våren 1991 om riktlinjer för energipolitiken ProP- 1995 96.25
(prop. 1990/91:88, bet. 1990/9UNU40, rskr. 1990/91:373). Beslutet
grundade sig i allt väsentligt på en överenskommelse mellan företrädare
för Socialdemokraterna, Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet. Energi-
politikens mål är, enligt 1991 års riktlinjer, att på kort och lång sikt
trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrens-
kraftiga villkor. Härigenom främjas en god ekonomisk och social ut-
veckling i Sverige. Energipolitiken skall utgå ifrån vad natur och miljö
kan bära.
Riksdagen beslutade våren 1993 om riktlinjer för den svenska klimat-
politiken (prop. 1992/93:179, bet. 1992/93, JoU19, rskr. 1992/93:361).
En nationell strategi bör enligt riksdagsbeslutet vara att koldioxidutsläp-
pen från användningen av fossila bränslen stabiliseras till 1990 års nivå
år 2000 för att därefter minska. Beslutet omfattar också en klimatstrate-
gi, som bl.a. rör energiområdet. Såväl kostnaderna för utsläppsminsk-
ningar som betalningsförmågan för åtgärder skiljer sig mellan länder. En
utgångspunkt för klimatstrategin är därför att klimatpolitiken också mås-
te utformas i ett internationellt perspektiv och i internationellt samarbete.
Sverige är pådrivande för beslut om obligatoriska koldioxidskatter inom
EU. Först därigenom kan kraven på kostnadseffektivitet och en rimlig
fördelning av kostnadsansvaret för åtgärderna tillgodoses. Med denna
utgångspunkt är det möjligt att förena klimatpolitiska insatser med en
politik för ökad tillväxt.
Riksdagen har nyligen beslutat om nya regler för elförsörjning (prop.
1994/95:122, bet. 1994/95:NU00, rskr. 1994/95:00). Den nya ellagstift-
ningen innebär konkurrens i handeln med el som ökar valfriheten för
elkonsumentema och skapar förutsättningar för en ökad pris- och kost-
nadspress inom elförsörjningen.
Sommaren 1994 tillkallades energikommissionen (N 1994:04, dir.
1994:67, dir. 1994:120). Kommissionen har parlamentarisk sammansätt-
ning och skall enligt direktiven granska de pågående energipolitiska
programmen för omställning och utveckling av energisystemet och ana-
lysera behovet av förändringar och ytterligare åtgärder. Kommissionen
bör också lägga fram förslag om program med tidsangivelser för om-
ställningen av energisystemet.
Energikommissionen skall enligt sina direktiv redovisa slutresultatet
av sitt arbete senast den 1 december 1995. Regeringen avser att under
hösten 1996 återkomma till riksdagen med förslag till riktlinjer för ener-
gipolitiken. En utgångspunkt för regeringen är att omställningen och
utvecklingen av energisystemet bör grundas på långsiktigt hållbara poli-
tiska beslut som framstår som trovärdiga över tiden. Regeringen avser
därför att söka parlamentariskt samförstånd inför det kommande riks-
dagsbeslutet.
Intresset för vindkraftinvesteringar har ökat sedan år 1994. I områden
med bra vindlägen svarar vindkraften redan idag för en stor del av elför-
sörjningen. Den utbyggnad som skett under de gångna åren bör inte
avbrytas. Regeringen föreslår därför att NUTEK tillförs ytterligare 100
100
miljoner kronor för bidrag till investeringar i vindkraftverk.
Intresset för solvärme och solenergi har likaledes ökat under den
senaste tiden. Vad gäller stöd till investeringar i solvärme förväntas
medlen som finns vid Boverket gå åt under innevarande budgetår. För
att säkerställa att den ökade efterfrågan kan tillgodoses inom ramen för
innevarande budgetår föreslår regeringen att ytterligare 25 miljonor kro-
nor satsas av staten för investeringsstöd för solvärme i bostäder.
Det är viktigt att kostnaderna för solvärmetekniken på sikt minskas
kraftigt så att anläggningarna kan bli kostnadseffektiva för användaren.
Därför bör investeringsstödet kombineras med satsningar på forskning
och teknikutveckling. För forskning och utveckling kring solvärme fö-
reslår regeringen därför att Energiteknikfonden tillförs 30 miljonor kro-
nor.
Regeringen föreslår vidare att 5 miljonor kronor anslås till teknikupp-
handling för tillämpningar inom tappvärmesystem för småhus samt att
40 miljonor kronor anslås för en tidsperiod om 5 år för forskning och
utveckling inom solcellsområdet.
I syfte att fullfölja det program för demonstartion av alternativa driv-
medel som löper vid Kommunikationsberedningen (KFB) sedan år 1991
föreslår regeringen att KFB får disponera återstående medel i Energitek-
nikfonden inom den ursprungliga ramen, vilken utgjorde 120 miljonor
kronor, fram t.o.m. utgången av budgetåret 1997. De återstående medlen
beräknas till ca 60 miljonor kronor.
Prop. 1995/96:25
101
4.8 Miljöpolitiken
Prop. 1995/96:25
Ett centralt mål för tillväxtpolitiken är en varaktigt hög och ekologiskt
långsiktigt hållbar tillväxt. Miljöpolitikens mål är att skydda människors
hälsa, att bevara den biologiska mångfalden, att främja en långsiktig
hushållning med naturresurserna samt att värna natur- och kulturlandska-
pen.
Sambandet mellan ekonomisk tillväxt och miljö är mångdimensionellt
och har ändrat karaktär under de senaste årtiondena. Under en lång pe-
riod, dominerad av industrialiseringen, har själva tillväxten i produk-
tionen ofta lett till ökade utsläpp av miljöfarliga ämnen och därmed till
en negativ miljöpåverkan. Under de senaste decennierna har förändringar
i tillväxtmönstret, samtidigt med ökat miljömedvetande och höjd utbild-
ningsnivå, tenderat att luckra upp sambandet mellan produktionstillväxt
och negativa miljöeffekter.
Många miljöproblem kan endast lösas genom en teknisk och ekono-
misk utveckling med mer resurssnål teknik samt ökad återvinning och
återanvändning. Miljöpolitiken utgör också en allt större del av det om-
vandlingstryck som det svenska näringslivet utsätts för och som är driv-
kraften för utvecklingen av nya produktionsprocesser, nya produkter och
nya marknader. Miljöpolitiken kan därför också ge tillväxtpolitiken möj-
ligheter som det gäller att tillvarata. Regeringens ambition är att de in-
slag inom miljöpolitiken som driver på den ekonomiska utvecklingen
och förnyelsen av svenskt näringsliv skall kunna utnyttjas också inom
tillväxtpolitiken.
Sedan 1960-talet har allmänhetens miljömedvetande ökat kraftigt,
både i Sverige och internationellt. Miljöargument blir i allt större ut-
sträckning en konkurrensfaktor för företagen. Från en situation där mil-
jöhänsyn i första hand har uppfattats som en faktisk restriktion för till-
växten har miljöfaktorn blivit en potentiellt viktig drivkraft för tillväxt
och strukturomvandling. Miljöanpassade varor och tjänster och produk-
tionsmetoder kan därigenom bidra till att stimulera ekonomisk tillväxt
och ge nya exportmöjligheter.
Miljöpolitikens uppgift i ett tillväxtperspektiv är att samspela med
och kanalisera samt förstärka effekterna av de grundläggande värderings-
förändringama hos allmänheten. Flertalet av de exempel på miljöanpass-
ning av produkter samt produktionsteknik och på framväxt av miljötek-
nikbranscher, som finns både i Sverige och internationellt, visar på bety-
delsen av ett effektivt samspel mellan värderingsförändringar och miljö-
politiken.
Andra miljöproblem förutsätter att tillväxten anpassas så att ökad
förslitning eller utarmning av naturen motverkas. Tillväxtpolitiken måste
därför också innehålla inslag av restriktioner och hänsynstagande som på
kort sikt kan synas som uppoffringar men som på längre sikt är nödvän-
diga för att skydda naturen och dess natur- samt kulturlandskap för kom-
mande generationer. Det gäller skogen, odlingslandskapet, fjällen, skär-
gårdarna och stadsmiljön. De olika dimensionerna hos miljöpolitiken
102
medför att olika handlingsalternativ måste analyseras och att åtgärder roP'
inom olika sektorer samordnas, bl.a. med en långsiktigt hållbar markan-
vändningspolitik.
Producentansvar har införts för förpackningar, tidningspapper och
bildäck. Konsekvenserna för den kommunala renhållningen och renhåll-
ningslagen ses nu över inom Miljöbalksutredningen. En avfallsskatt
utreds just nu och förslag lämnas vintern 1996. Miljöbalksutredningen
ser också över möjligheterna av att använda miljöskyddslagen för att
mera direkt styra det s.k. icke branschspecifika industriavfallet. Natur-
vårdsverket har fått i uppdrag att lägga fram förslag till kvantitativa mål
för avfallspolitiken. Omvandlingstrycket i riktning mot ökad återvinning
och återanvändning kommer att stärkas. Uttaget av ändliga naturresurser
kommer successivt att kunna minska samt kopplingen mellan råva-
ruutvinning och ekonomisk tillväxt att kunna brytas. En fortsatt utveck-
ling av producentansvaret ger ökade incitament att utveckla varor som är
förenliga med en ekologiskt hållbar utveckling.
Tillväxten kan ge negativa effekter på välfärden om den kommer till
stånd med metoder som sliter på natur och människor. Kostnaden för att
reparera miljöskadorna ökar och miljöskulden hotar att växa. Klara grän-
ser måste finnas för att skydda miljön i vid bemärkelse och bryta miljö-
skuldens ökning. Ekonomiska styrmedel bör användas i större utsträck-
ning inom miljöpolitiken. Kretsloppssamhället ger såväl miljövinster
som möjlighet för nya företag och nya arbetstillfällen.
Producenter bör ta ett ökat miljöansvar för varor och tjänster. Alla
måste som konsumenter beakta miljöaspekter i vardagen. Arbetet med
kommunala handlingsprogram, s.k. lokala Agenda 21-planer, kan bli ett
stöd för enskilda som medborgare och som konsumenter.
Ur miljösynpunkt kan internationell handel vara av godo, eftersom
den skapar förutsättningar för effektiv resursanvändning. En förutsätt-
ning för denna positiva effekt är att handeln följs av en effektiv miljöpo-
litik. Utan en sådan riskerar de negativa miljöeffekterna av ökade trans-
porter liksom den ökade miljöbelastning som kan följa av ökad tillväxt
att väga över handelns positiva miljöeffekter.
Internationaliseringen av ekonomin påverkar förutsättningarna för att
driva en effektiv miljöpolitik. Den ökade rörligheten av kapital och
varor gör att arbetet för att förbättra miljön i högre grad än tidigare
måste bedrivas på internationell nivå för att åtgärderna skall vara kost-
nadseffektiva. Detta minskar emellertid inte behovet av en aktiv miljö-
politik även på nationell nivå. I dag ökar miljömedvetandet snabbt hos
våra konkurrentländer och på många av de viktigaste marknaderna. Sve-
rige bör fortsätta att driva en aktiv miljöpolitik inom EU och andra
internationella fora. Detta bidrar till en bättre miljö och skapar samtidigt
nya marknader för miljöteknik. Det är mot denna bakgrund som Sverige
arbetar för att en koldioxidskatt införs i högre utsträckning i EU-länder-
na och för införande av en obligatorisk miniminivå för energi- och kol-
dioxidbeskattning inom EU.
Ett starkt medborgerligt engagemang har varit en förutsättning för
103
miljöpolitiken. Detta engagemang slår nu igenom också direkt på mark- roP’ ^9$ 96.25
naden med stora konsekvenser för enskilda företag. Företag som förmår
hävda sig och ligga före sina konkurrenter med t.ex. miljöanpassad pro-
duktion och miljöanpassade produkter kan snabbt skörda stora marknad-
sandelar. Företag som av olika skäl varit mindre förutseende i detta
avseende kan med kort varsel få problem. Internationellt arbetande mi-
ljöorganisationer och en internationell mediabevakning förstärker denna
känslighet, inte minst för de stora internationella företagen. Kostnaderna
av att handla fel ökar snabbt.
I Sverige och internationellt har frågan om s.k. grön skatteväxling
diskuterats alltmer. Skatteväxlingen innebär att sänkta skatter på arbete
finansieras med en höjning av skatterna på miljöskadlig verksamhet.
Sverige genomförde i och med 1990 års skattereform som första land i
Europa en skatteväxling, då ett antal miljöskatter infördes och skatten på
arbete sänktes. EU-kommissionen har konstaterat att detta kan vara en
möjlig väg för att förena tillväxt, sysselsättning och en god miljö. En
förändring av skattestrukturen kan öka omvandlingstrycket i näringslivet
i en ekologiskt hållbar riktning.
Förutsättningarna för en ökad miljörelatering av det svenska skatte-
systemet utreds för närvarande av Skatteväxlingskommittén och Ener-
gikommissionen. Dessa kommittéer genomför en bred analys av ett kom-
plext område. Förutom effekter på miljön och sysselsättningen behandlar
utredningarna bl.a. effekterna på den internationella konkurrenskraften
och inkomstfördelningen. Regeringen avser att avvakta resultaten från
dessa båda kommittéer innan några mer omfattande åtgärder vidtas på
detta område.
Koldioxidskatten är ett viktigt miljörelaterat inslag i skattesystemet.
För industrin är skatten nedsatt till en fjärdedel av den generella nivån.
Sedan en tid har diskussioner förts om att minska denna nedsättning till
hälften. Frågan aktualiserades inför propositionen om finansieringen av
medlemskapet i Europeiska unionen (prop. 1994/95:203). I de övervä-
ganden som då gjordes ansågs det angeläget att finanseringen också
skulle bäras av produktionen, bl.a. i form av ett höjt uttag av koldioxid-
skatt på industrin. Frågan lämnades dock öppen med hänvisning till
behovet av fortsatta analyser.
Frågan om koldioxidskattens differentiering kommer att aktualiseras i
Skatteväxlingskommitténs arbete. Den gäller om det är önskvärt att i ett
miljöpolitiskt perspektiv och i ett konkurrenskraftsperspektiv tillämpa
skilda skattesatser för varor i privat konsumtion och för insatsvaror i
produktionen. Utan att föregripa kommitténs analyser och ställningsta-
ganden anser dock regeringen att storleken på skattesatsen för industrin
bör kunna omprövas.
Regeringen anser att koldioxidskatten för industrin bör höjas till hälf-
ten av den nivå som gäller allmänt. Önskemålet om att dämpa utsläppen
är centralt i detta sammanhang. Som Naturvårdsverket har visat i en
rapport har koldioxidutsläppen ökat de senaste åren och gjorda prognoser
tyder på svårigheter att uppfylla målet att stabilisera koldioxidutsläppen
104
till år 2000. Regeringen avser att föreslå nedsättningsregler för energiin-
tensiv industri så att inte de nedsatta skattesatserna leder till konkurrens-
nedvridningar. Avsikten är att på så sätt tillgodose de klimatpolitiska
målen utan att förutsättningarna för sysselsättning och produktion under-
grävs. Regeringen avser att i januari 1996 meddela EU-kommissionen de
föreslagna åtgärderna. Förutsatt att EU:s ministerråd inte har några in-
vändningar bör de nya reglerna kunna träda i kraft den 1 juli 1996.
Regeringen anser att arbetet med att miljöanpassa transportsystemet
bör intensifieras. Ytterligare åtgärder krävs som begränsar utsläppen från
trafiken och som åstadkommer en transportstruktur som är långsiktigt
hållbar. Det pågår ett omfattande arbete med denna inriktning, särskilt
inom ramen för den vid årsskiftet tillsatta Kommunikationskommittén
och inom det s.k. MaTs-arbetet. I MaTs-arbetet deltar bland andra
trafikverken och Naturvårdsverket.
Biltrafikens utsläpp minskar i takt med att kraven skärpts på bränslen
och fordonsteknik. Fortsatta åtgärder krävs emellertid samtidigt som det
blir mer och mer angeläget att ytterligare åtgärder även genomförs på
sjöfarts- och luftfartsområdet samt för fordon som ännu inte omfattas av
några utsläppskrav, t.ex. snöskotrar. Utsläppen från arbetsmaskiner är
också omfattande. Naturvårdsverket har i uppdrag att ge förslag till
åtgärder för minskade buller- och luftföroreningar från sådana maskiner.
Regeringen avser att göra en översyn av vägtrafikens samlade
beskattning omfattande såväl lätta som tunga fordon. Området beskattas
i dag på flera olika sätt. Vid försäljning av bilar utgår en särskild skatt,
bilinnehav beskattas genom fordonskatten och vidare beskattas den
löpande användningen genom uttag av energi- och koldioxidskatt.
Analysen skall koncentreras till vad som är den lämpliga avvägningen
mellan försäljningsskatt, fordonsskatt, energi- och koldioxidskatt i syfte
att förbättra den samlade styreffekten med avseende på trafiksäkerhet
och miljö. Däremot bör beskattningen av bilförmån inte aktualiseras i
detta sammanhang.
Regeringen föreslår också att den nivåhöjning om 20 procent av
försäljningsskatten på vissa motorfordon, som riksdagen beslutade om
våren 1995, återtas och ersätts med en höjning av fordonsskatten fr.o.m.
år 1996. En lägre nivå på försäljningsskatten stimulerar förnyelsen av
bilparken vilket har positiva effekter på miljön.
Miljöpolitikens del i omvandlingstrycket har hittills huvudsakligen
utövats via en tillståndsreglerande och kontrollerande lagstiftning.
Myndigheterna har successivt drivit fram allt mer slutna produk-
tionsprocesser, ny motorteknik, renare bränslen och mindre skadliga
kemiska produkter. Detta har skett med hjälp av miljöskyddslagen,
bilavgaslagen och lagen om kemiska produkter.
Tillståndsprövningen av produktionsanläggningar enligt miljöskydds-
lagen har lett till kraftigt minskade utsläpp från industriella anläggningar
(inklusive energi- och avfallsanläggningar). Tillstånden kan omprövas
efter tio år vid förändrade förhållanden. I prop. 1990/91:90 formulerades
målet för fortsatt tillståndsgivning och omprövning som att utsläppen
Prop. 1995/96:25
105
skall ned till en sådan nivå att miljön inte tar skada och hälsan inte roP‘
påverkas. Detta skulle nås till år 2000. I Naturvårdsverkets lägesrapport
från 1994 anges att målet kommer att nås för vissa anläggningar och
anläggningstyper. Arbetet med att begränsa industriutsläppen måste
fortsätta och anpassas till ny kunskap om miljöeffekterna samt ny teknik.
Det historiska sambandet mellan ökad industriell produktion och en
alltmer förorenad natur kommer snart att vara brutet för flera olika
föroreningar. Klimatpåverkan är kanske det viktigaste undantaget.
Den snabba uppgången av industriinvesteringarna leder nu till en
mängd nya ärenden hos prövningsmyndighetema inte minst hos
Koncessionsnämnden för miljöskydd. En försenad miljöprövning kan få
negativa effekter för utrikeshandel och sysselsättning. Regeringen har
därför i prop 1995/96:107, Åtgärder för att främja företags deltagande i
system med miljöstyrning och miljörevision, föreslagit att nämnden skall
tillföras ytterligare resurser. Naturvårdsverket får i uppdrag att redovisa
omprövningsprogrammets effekter på teknikutveckling och sysselsättning
1 den lägesrapport som skall redovisas den 1 juli 1996.
Miljöskyddslagen ses nu över av Miljöbalksutredningen med syfte att
bl.a. se över hur tillståndsgivningen i ökad utsträckning kan behandla de
industriella anläggningarnas avfallsströmmar och kemikalieanvändning.
Förslag till ny miljöbalk skall lämnas sommaren 1996.
Reningskraven skärptes tidigare i Sverige än i andra länder. Det gav
svensk industri en konkurrensfördel när det gäller teknikutveckling. I
dag är skillnaderna i reningskrav mellan Sverige och jämförbara länder
inte längre så påtagliga.
Kraven på att minska produktionsanläggningamas miljöpåverkan har
hittills kommit via tillståndslagstiftningen. I och med EMAS - EU:s
system för miljöstyrning och miljörevision - utvecklas nu också
möjligheterna för företag att ställa krav på varandra vid t.ex.
upphandling. EMAS innehåller både krav på successiva förbättringar och
på öppenhet.
Regeringen föreslår därför i prop. 1995/96:107 att 5 miljoner kronor
skall anvisas till NUTEK som ett engångsbelopp för att underlätta för
små och medelstora företag att ansluta sig till EMAS. Därmed öppnas
möjligheter för företag och offentlig förvaltning att ställa krav på
miljöredovisningar vid inköp och upphandling. EMAS omfattar i första
hand enskilda anläggningar inom tillverkningsindustrin samt energi- och
avfallsektorema. Naturvårdsverket har redovisat hur systemet kan
utvecklas till fler branscher, vilket regeringen avser att ta ställning till
under våren.
AB Svenska miljöstymingsrådet har bildats av staten, Kommun-
förbundet, Industriförbundet och Företagarnas Riksorganisation för att
vara huvudman vid införandet av EMAS i Sverige. Rådet är
registreringsorgan och har vissa del informationsuppgifter. För att
möjliggöra att detta arbete fullföljs föreslår regeringen i prop.
1995/96:107 att företaget skall få ett villkorat aktieägartillskott om
2 miljoner kronor.
106
Regeringen avser också att tillsätta en utredare med uppdrag att ge roP’
förslag på hur miljöindex för företag kan utvecklas. Ett sådant index
bör kunna användas vid såväl kreditprövning som kreditplacering.
Därmed skapas bättre förutsättningar för bl.a. bankerna att bedöma
företag ur miljösynpunkt.
Trycket att utveckla miljöanpassade produkter har ökat snabbt under
senare år och tenderar att bli en allt större del av det totala
omvandlingstryck som miljöpolitiken utgör på näringslivet. Ett tidigt
exempel var kravet på att snabbt finna ersättningar till de freoner som
skadar ozonskiktet. Andra exempel gäller kraven på mindre skadliga
bekämpningsmedel och rengöringsmedel. Kemikalieinspektionen har i
uppdrag att lägga fram förslag till åtgärder för att begränsa riskerna med
en lång rad olika kemiska ämnen. Under år 1996 skall inspektionen
redovisa förslag till åtgärder mot tillsatser i PVC-plast.
Arbetet inom kemikalieområdet drivs också fram av en ökande
internationell oro for upplagringen av stabila konstgjorda organiska
ämnen. Vid den fjärde Nordsjökonferensen enades miljöministrarna (med
undantag av Storbritannien) om att arbeta för att halterna av konstgjorda
organiska ämnen i Nordsjön skall vara praktiskt taget noll inom en
tjugofemårsperiod. Omvandlingstsrycket på den kemiska industrin
kommer att vara fortsatt högt under många år. Substitutionsprincipens
tillämpning ses nu över av Miljöbalksutredningen (M 1993:04) med
syftet att ytterligare driva på kemikaliearbetet. Det historiska sambandet
mellan industriell produktion och ökad kemikaliebelastning är ännu inte
brutet, men utvecklingen är på god väg.
Avfallspolitiken ökar ytterligare omvandlingstrycket vilket leder till
nya produkter. Målet är att kraftigt minska avfallsmängderna och kraftigt
öka återvinning samt återanvändning av material och energi. Dessutom
skall mängderna farliga ämnen i avfallet minskas kraftigt.
Exempel på sådana miljöfarliga ämnen är tungmetaller, som inte
minst förekommer i batterier. Insamlingen av kvicksilver och bly-
batterier går bra, medan insamlingen av nickel-kadmium-batterier
fungerar dåligt. Detta är allvarligt eftersom kadmium är särskilt giftigt
och användningen av nickel-kadmium-batterier ökar snabbt. En särskild
utredare lämnar förslag under hösten på hur insamlingen skall kunna
förbättras.
För att driva på utvecklingen mot nya miljöanpassade tjänster och
produkter kommer en översyn att göras av behovet, inriktningen av och
möjligheterna till ökad användning av miljökriterier vid offentlig
upphandling. En viktig uppgift är hur den offentliga upphandlingen kan
styras mot miljöanpassade varor och tjänster i syfte att stimulera
marknaden for sådana produkter. Statskontoret lämnar under oktober i år
en utredning om miljöstymingssystem för statlig förvaltning till
M i lj övårdsberedn ingen.
Offentlig upphandling är ett kraftfullt verktyg för att tillse att
miljöhänsyn tas i produktion och konsumtion. Genom mer enhetliga och
tydliga miljökrav från offentlig sektor får producenterna incitament att
107
styra mot en mer miljöanpassad utveckling, vilket kan bidra till att
svenska företags exportmöjligheter ökar. För att skapa en miljömedveten
upphandlingsstrategi har en särskild utredare tillkallats som skall
kartlägga vilka varu- och tjänsteområden i offentlig upphandling som har
väsentlig betydelse för miljö (dir. 1995:114). Kartläggningen skall sedan
utgöra grunden för bedömningar av vilka miljökrav som bör ställas vid
en offentlig upphandling. Regeringen har gett Ingenjörsveten-
skapsakademin (IVA) i uppdrag att kartlägga miljösektoms sam-
mansättning, vilket avser både miljöteknikföretag i snäv mening och
företag där miljön blivit en drivande faktor för teknikutveckling.
Kartläggningen skall bl.a. belysa vilka hinder och möjligheter till
tillväxt och sysselsättning det finns för svenska företag i denna sektor .
I Sverige finns flera exempel på hur en kompetent och framåtsyftande
offentlig upphandling spelat en viktig roll för den industriella förnyelsen
och därmed tillväxt och sysselsättning. Det gäller exempelvis
utvecklingen inom områdena telekommunikation, elkraft, kollektivtrafik
och sjukvård. Denna utveckling har inte bara gett vårt land en
framstående infrastruktur utan också medverkat till att flera
Sverigebaserade företag nått tätpositioner internationellt inom branscher
med god internationell tillväxt och hög lönsamhet.
Regeringen avser nu att inrätta en delegation för miljöteknik med
uppgift att bidra till introduktion av ny teknik, så att angelägna
miljöproblem snabbare kan åtgärdas. Delegationen bör knytas till
Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK. Delegationen bör även
samverka med Statens naturvårdsverk.
Delegationens arbete skall syfta till att ett program for upphandling
av miljöteknik upprättas. Programmet skall omfatta den offentliga
sektorns verksamhet, men också erbjuda möjligheter for näringslivet att
delta i och dra nytta av verksamheten. En utgångspunkt är att på
grundval av gjorda utredningar och egna överväganden, samt i
samverkan med pågående utredningar, identifiera områden där tillgång
till ny miljöteknik är särskilt angelägen. Delegationen bör också
överväga hur staten genom att bidra till en samordning och effek-
tivisering av upphandlingen kan främja att den önskvärda teknik-
utvecklingen kommer till stånd. Erfarenheter på detta område finns
bland annat genom den verksamhet som sedan slutet av 1980-talet
bedrivits på grundval av förordningen (1988:806) om statligt stöd till
utveckling, teknikupphandling och introduktion av energieffektiv teknik.
Syftet med programmet för upphandling av miljöteknik är att samordna
olika beställarkrav och på så sätt stimulera utvecklingen av ny miljö-
teknik. Delegationen bör arbeta så att verksamheten enligt ett program
for upphandling av miljöteknik kan startas den 1 januari 1997. Frågan
om eventuellt ekonomiskt stöd till verksamheten bör prövas i samband
med att regeringen utarbetar budgetförslag for år 1997.
Regeringen avser också att låta en utredare se över hur utvecklingen
av ny miljöteknik kan stimuleras.
Exportrådet bör i ökad utsträckning sprida information om svensk
Prop. 1995/96:25
108
kompetens på miljöområdet, i synnerhet när det gäller små och
medelstora företag.
Miljömärkning spelar en viktig roll för att driva på marknaden för
miljöanpassade produkter. Det finns två officiella miljömärkningssystem
i Sverige, den nordiska Svanmärkningen och EU-blomman. Därutöver
finns Naturskyddsföreningens Bra Miljöval och ett antal företags-
märkningar. I dag dinns omkring 1000 svanmärkta produkter på den
nordiska marknaden. På den europeiska marknaden finns endast en
produkt märkt med EU-blomman.
I den pågående utredningen (Dir. 1995:46) om konsumenterna och
miljön skall utredaren utarbeta en åtgärdsinriktad handlingsplan för hur
miljömålet i konsumentpolitiken skall uppnås. Handlingsplanen skall
bl.a. ge förslag till åtgärder som stimulerar företagen att få fram
miljöanpassade produkter.
En ekologiskt hållbar tillväxt ställer särskilda krav på de areella
näringarna. Den omläggning av jordbrukspolitiken som EU-med-
lemskapet innebär kan leda till högre läckage av bl a näringsämnen till
Östersjön och Nordsjön. Riksdagens beslut från 1988 om en halvering
av utsläppen av näringsämnen till 1995 har ännu inte uppnåtts.
Naturvårdsverket kommer att lämna förslag om ytterligare åtgärder
våren 1996.
Den svenska skogsindustrin har mycket stor betydelse för det svenska
folkhushållet. Den senaste högkonjunkturen har skapat förutsättningar för
investeringar i miljövänliga produktionsmetoder, t.ex. nya blek-
ningsprocesser och slutna tillverkningssystem. Skogsbruksmetoderna har
på senare tid utvecklats i riktning mot att bli mera naturvårdsanpassade.
Den svenska skogspolitiken innebär att skogsbruket skall bedrivas på ett
sådant sätt att den biologiska mångfalden bevaras. Exportmarknaden
efterfrågar i allt större utsträckning skogsprodukter som har producerats
med miljövänliga metoder. För närvarande pågår en diskussion om en
s.k. miljöcertifiering av skogsprodukter.
Omställningen av samhället till en hållbar utveckling kommer under
en lång tid involvera omfattande resurser i form av kapital, kunskaper
och arbetskraft, och kan samtidigt stimulera den ekonomiska ut-
vecklingen. Arbetsmarknadspolitiken kan i detta sammanhang vara ett
viktigt medel. Regeringen har under det senaste året avsatt betydande
belopp för arbetsmarknadspolitiska åtgärder inom miljösektom.
Regeringen och delegationen för ekologisk omställning fördelar under
hösten 1995 100 miljoner kronor som tidigare anslagits, och er-
farenheterna från detta arbete kommer att ligga till grund för eventuella
framtida initiativ på området. Regeringen kommer även fortsättningsvis
att inom de arbetsmarknadspolitiska ramarna överväga möjligheterna att
bekämpa arbetslösheten genom satsningar på miljöområdet.
Statens naturvårdsverk utvecklar ett system med s.k. miljöindex.
Statistiska centralbyrån arbetar med förslag till fysiska miljöräkenskaper.
Det längst fortskridna arbetet bedrivs inom Konjunkturinstitutet som fått
i uppdrag att utarbeta monetära miljöräkenskaper som skulle kunna
Prop. 1995/96:25
109
komplettera de traditionella nationalräkenskaperna. Pågående utredningar roP'
handlar i många avseenden om en grundläggande kunskapsuppbyggnad,
där det kommer att dröja innan en heltäckande och systematisk
redovisning blir möjlig. En effektiv sammanvägning av miljömål och
övriga mål för den ekonomiska politiken torde förutsätta detaljerade
analyser på olika delområden. Även om det finns ett värde i globala
mått på miljöpåverkan och miljökostnader, kan dessa vara svårtolkade
och ge begränsad vägledning för politikens inriktning. Därför är det
angeläget att i ett kortare tidsperspektiv på delområden tillvarata de
kunskaper som nu kan tillämpas.
4.9 Europeiska unionen
Sveriges deltagande i EU:s inre marknad och Sveriges medlemskap i EU
har skapat nya förutsättningar för svensk ekonomi.
Vi ingår nu tillsammans med flertalet av våra viktigaste han-
delspartners i en gemensam hemmamarknad - den inre marknaden - där
fri rörlighet för människor, tjänster, varor och kapital skall råda. Att
denna marknad fullbordas och fungerar väl är av största betydelse för
den svenska tillväxten. Samtidigt som de svenska företagens hem-
mamarknad blivit väsentligt större så har också omvandlings- och
utvecklingstrycket stärkts.
Samtidigt kan Sverige nu aktivt delta i utformningen av de
gemensamma besluten inom EU. Regeringen kommer att verka för att
de nya förutsättningar som EU-medlemskapet ger tas till vara fullt ut.
Genom ändamålsenliga gemensamma beslut skapas förutsättningar för en
väl fungerande inre marknad och en starkare ekonomisk och social
utveckling inom hela unionen, och därmed också för Sveriges del. För
att en sådan gynnsam utveckling inte skall äventyras är det viktigt att
inre-marknadsaspekter noga beaktas innan nationella bestämmelser
beslutas.
Demokratiffågoma måste ges en framskjuten plats i reformeringen av
EU:s institutioner och arbetssätt. Öppenheten måste öka. En väl
fungerande demokrati med brett folkligt stöd är en viktig förutsättning
för att uppnå en långsiktigt hållbar och stark ekonomisk tillväxt såväl i
Sverige som inom EU. Sverige skall vara en stark och pådrivande kraft
för ökad öppenhet inom EU. Sverige kommer att med kraft driva
sysselsättnings- och miljöfrågorna. EU har, bl.a. som resultat av Sveriges
insatser, redan gjort kampen mot arbetslöshet och arbetet för
jämställdhet mellan kvinnor och män till en överordnad arbetsuppgift,
och antagit en handlingsplan for tillväxt, konkurrenskraft och
sysselsättning. De nationella medelfristiga sysselsättningsprogram som
nu läggs fram är en uppföljning av dessa handlingsplaner. Ett
jämställdhetsperspektiv skall integreras i uppföljningsarbetet. Det
svenska sysselsättningsprogrammet presenteras i anslutning till denna
proposition.
110
Regeringen anser emellertid att ambitionen måste höjas ytterligare. roP‘
Sysselsättningsfrågorna måste få större betydelse för unionens arbete.
Det bör vara ställt utom allt tvivel att gemenskapen inte bara tar
arbetslöshetsproblemet på fullaste allvar, utan också att medlemsländerna
för en kraftfull politik i syfte att pressa tillbaka arbetslösheten. Denna
politik måste också resultera i att arbetslösheten minskar från dagens
oacceptabelt höga nivåer.
Sverige kommer att aktivt driva frågan om en sysselsättningsunion
vid EU:s kommande regeringskonferens som ett mellanstatligt initiativ.
Regeringen har redan tagit initiativ i syfte att söka komplettera EU:s
grundfördrag med ett särskilt avsnitt om sysselsättning. Vidare har
Sverige fått gehör for att undersöka de ömsesidigt gynnsamma effekter
som kan nås av en ökad samordning av den ekonomiska politiken och
strukturpolitiken och därmed förbättra förutsättningarna för att kunna
möta en kommande lågkonjunktur.
Utvecklingen på sysselsättningsområdet måste således följas mer
noggrant än hittills och vara föremål för fördjupad analys från
gemenskapens sida. Olika länders erfarenheter måste tillvaratas på ett
bättre sätt än for närvarande. Medlemsländerna måste lära av varandras
framgångar och misstag. Åtgärder som visat sig framgångsrika i ett land
skulle med fördel kunna prövas i andra länder. Sverige vill bidra till de
gemensamma europeiska ansträngningarna med sina erfarenheter av en
aktiv arbetsmarknadspolitik. Strävan bör vara att nå fram till en samsyn
om lämpliga åtgärder på sysselsättningsområdet.
Ansvaret för sysselsättningen skall emellertid ligga kvar på nationell
nivå. Sverige skall således också fortsättningsvis bestämma hur den egna
sysselsättningspolitiken skall utformas. Olika länder har olika för-
utsättningar och erfarenheter vilket kan leda till att man i sin
bekämpning av arbetslösheten lägger betoningen vid olika slags åtgärder.
Att kompetensen skall ligga kvar på nationell nivå betyder också att
man bör vara mycket restriktiv när det gäller att kanalisera utgifter för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder genom den gemensamma EG-budgeten.
Det skulle kunna leda till påtagliga effektivitetsförluster att skapa nya
finansiella mekanismer. Erfarenheterna från den gemensamma jord-
brukspolitiken är inte av det slaget att de uppmuntrar till nya initiativ
om gemensamma regler och gemensam finansiering. Höjda ambitioner
för sysselsättningen får inte resultera i höjda transfereringar över EG-
budgeten.
Miljön är ett prioriterat område i Sveriges EU-samarbete. Luft-
föroreningar och havsfÖroreningar känner inga gränser. Utsläpp av
klimatgaser drabbar alla oavsett var utsläppskälloma är belägna. Sverige
skall eftersträva att EU blir ett effektivt instrument for att hindra
försurande utsläpp och andra gränsöverskridande föroreningar. En aktiv
europeisk miljöpolitik förbättrar inte bara miljön. Den kan också leda till
ökad konkurrenskraft och tillväxt inom EU. Investeringar i miljö-
anpassade transporter, energisystem och livsmedelsproduktion kan bidra
till ökad tillväxt och sysselsättning.
111
Gemenskapens ambitioner på det ekonomiska och monetära området roP‘
står inte i motsatsställning till sysselsättning och tillväxt. Tvärtom
förutsätter en långsiktigt hållbar utveckling när det gäller sysselsättning
och tillväxt en sådan stabilitet som EU-ländema gemensamt eftersträvar.
De konvergenskriterier som har formulerats i Maastrichtfördraget -
balanserade offentliga finanser, låg skuldsättning, prisstabilitet, stabila
växelkurser och låga räntor - beskriver målsättningar som måste gälla
för alla utvecklade ekonomier, inklusive Sverige oavsett medlemskap i
den ekonomiska och monetära unionen, EMU. Regeringen har inte för
avsikt att söka uppnå några ändringar i regelverket om EMU. Enligt det
svenska konvergensprogrammet syftar regeringens politik till att uppfylla
såväl konvergenskriterierna som sysselsättnings- och miljömål.
Regeringen har tillsatt en kommitté som före utgången av oktober
1996, skall redovisa effekterna av ett svenskt deltagande i den tredje
etappen i EU:s ekonomiska och monetära union jämfört med att inte
delta.
Regeringen söker främja EUs utvidgning österut. Tio central- och
östeuropeiska länder har ingått Europaavtal med de Europeiska
gemenskaperna och deras medlemsländer. Dessa avtal utgör ramen för
ett fördjupat samarbete på de politiska, ekonomiska, kulturella och
rättsliga områdena. Vid Europeiska rådets möte i Essen i december 1994
antogs en strategi för hur dessa länder skall kunna anpassa sin
ekonomisk-rättsliga struktur till EU:s inre marknad och förberedas för
ett framtida medlemskap i unionen. Inom EU söker Sverige främja
denna anpassningsprocess. Det ligger i Sveriges intresse att samarbetet
ökar med dessa länder. Medlemskapsperspektivet bidrar till att utsträcka
stabilitet och välstånd österut. Samtidigt ställer utvidgningen nya krav
av institutionell och finansiell natur. Samarbetets form och innehåll
behöver därför ses över. Detta utgör ytterligare ett argument för en
reform av den gemensamma jordbrukspolitiken och strukturpolitiken
inom EU.
Miljön är också ett skäl för utvidgning. En anpassning till EG:s
miljöregler skulle innebära stora miljöfördelar för bl.a. Östersjön.
Regeringen föreslår som en del av en svensk agenda för Östersjöområdet
fortsatta insatser för att stimulera användningen av förnyelsebara
energikällor i Baltikum. Ett närmande till EU har skapat ekonomiska
förutsättningar för bättre miljö i Central- och Östeuropa, inklusive
Baltikum.
Som EU-medlem skall Sverige verka för att stärka frihandeln. Sverige
har länge varit aktivt både i det multilaterala arbetet för ökad frihandel i
GATT - numera Världshandelsorganisationen, WTO - och i det
regionala Europasamarbetet. När dagordningen för fortsatt multilateral
handelsliberalisering läggs fast vid WTO:s första ministermöte i
Singapore i december 1996 skall Sverige verka för en så ambitiös
dagordning som möjligt. Sverige verkar också för att frågan om handel
och miljö får en framträdande roll i internationella diskussioner.
Regional liberalisering skall ses som ett betydelsefullt komplement till
112
WTO-arbetet. De marknadsöppningar som gjorts till följd av °P‘
associationsavtalen och de s.k. Europa-avtalen med länderna i Central-
och Östeuropa bör byggas på. Återstående hinder för ett fritt flöde av
varor och tjänster bör fasas ut snarast möjligt. Ett nära samarbete mellan
EU och USA, världens två viktigaste ekonomiska aktörer, är vidare en
förutsättning för fortsatt frigörelse av världshandeln. Det transatlantiska
ekonomiska samarbetet bör därför konkretiseras och fokusera på en
avveckling av återstående handelshinder, inte minst på hög-
teknologiområdet. Sverige har på dessa områden redan intagit en aktiv
och pådrivande roll i EU och regeringen avser fortsatt verka för detta.
Det är likaså ett starkt svenskt intresse att EU:s tillämpning av
gällande handelsregler ses över för att öka konkurrensen och för att
stärka konsumenternas ställning. Det är exempelvis regeringens
målsättning att få till stånd en översyn av antidumpingreglema i EU och
fortsatta liberaliseringar av jordbrukshandeln kan bedömas få en
betydande tillväxtbeffämjande effekt. Det är vidare viktigt att vara
pådrivande i det fortsatta harmoniserings- och avregleringsarbetet inom
EU.
Medlemskapet ger möjligheter att låna i Europeiska inves-
teringsbanken (EIB) till konkurrenskraftiga villkor till såväl privata som
offentliga investeringar. Förutsättningarna för mindre företag att komma
ut på de europeiska marknaderna förbättras, bl.a. genom EG:s små-
företagsprogram. De fristående småföretagen svarar för ca en femtedel
av den svenska exporten. Den öppna offentliga upphandlingen inom EU
skapar viktiga exportmöjligheter för Sverige. Etablerandet av
transeuropeiska nätverk (TEN) kan också ge möjligheter för svenska
företag. EU-medlemskapet innebär att Sverige deltar i den gemensamma
struktur- och regionalpolitiken. EU betonar genom denna politik strävan
att stimulera en regional utveckling inom hela unionen. Regeringen gör
bedömningen att EG:s strukturfonder ger unika möjligheter att vitalisera
det lokala arbetet och utveckla samarbetet med breda medborgargrupper.
Genom EU-samarbetet ställs krav på Sverige att ha en hög ambition för
en nationell regionalpolitik. Svenska insatser kombinerade med ett
återflöde från EG-budgeten ökar insatserna för att stimulera en hållbar
regional utveckling för sysselsättning, företagande och tillväxt.
Regeringen avser att särskilt uppmärksamma småföretagandets villkor,
med tonvikt på det kvinnliga företagandet. I enlighet med EU:s
intentioner skall program- och projektarbetet organiseras med största
möjliga medverkan av lokala och regionala parter.
Medlemskapet ger oss möjlighet att påverka inriktningen och
utformningen av EG:s forskningsprogram. I nära samråd med
universitet, högskolor, sektorsorgan, forskningsråd, näringsliv och de
fackliga organisationerna bör regeringen definiera vilka områden som
Sverige särskilt bör föra fram i diskussioner om det kommande
ramprogramet.
8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 25
113
4.10 En svensk agenda för Östersjöområdet
Prop. 1995/96:25
Den svenska ekonomins öppenhet har varit en viktig faktor bakom
landets starka ekonomiska utveckling och tillväxt. Genom att delta i ett
internationellt handelsutbyte och möta konkurrens från företag i andra
länder har de svenska företagen utsatts för ett starkt omvandlingstryck
som gynnat modernisering, hög produktivitet och expansion. Genom det
svenska medlemskapet i den Europeiska Unionen och den gemensamma
inre marknaden förstärks dessa för tillväxten positiva faktorer.
Den svenska ekonomin har därmed också blivit mer beroende av
förhållanden i vår omvärld. Samarbetet med andra länder på nordisk,
europeisk och global nivå har fått ökad betydelse för vår egen tillväxt
och ekonomiska utveckling. En stark ekonomisk utveckling i vårt
närområde och på andra viktiga exportmarknader skapar gynnsamma
förutsättningar också för Sveriges ekonomi.
Under det senaste decenniet har förutsättningarna för en sådan
ekonomisk utveckling i vårt närområde förbättrats väsentligt. De
Central- och Östeuropeiska länderna genomgår nu både en politisk
demokratisering och en integration i den internationella mark-
nadsekonomin. För vår egen del är utvecklingen i Östersjöländerna -
Ryssland, Estland, Lettland, Litauen och Polen - av särskild betydelse.
Genom deras utveckling i demokratisk och marknadsekonomisk riktning
återskapas naturliga förutsättningar för ett brett politiskt och
mellanfolkligt samarbete mellan länderna kring Östersjön.
De nordiska staterna, norra Tyskland, norra Polen, de baltiska
staterna, samt Kaliningrad- och S:t Petersburgsregionema i Ryssland
utgör tillsammans ett marknads- och produktionsområde med nära
50 miljoner invånare. Denna Östersjöregion utgör också en naturlig
brygga till andra delar av Ryssland.
Den ekonomiska kartan i Europa domineras av ett litet antal
dynamiska, expansiva och gränsöverskridande regioner. Så länge som de
totalitära och slutna samhällssystemen i Sovjetunionen och i de med
Sovjetunionen allierade staterna bestod befann sig Sverige i en både
ekonomisk och geografisk periferi i förhållande till dessa länder.
Genom den politiska och ekonomiska omvandlingen i Östersjöländerna
skapas nu förutsättningar för att Östersjöregionen skall kunna mäta sig
med dessa mer centralt belägna områden. En ökad ekonomisk integration
inom regionen kan leda till en stark och dynamisk utveckling i de olika
länderna i regionen och skapa en attraktiv miljö för produktion och
annan näringsverksamhet.
Betydelsen för Sverige av en positiv utveckling i Östersjöländerna kan
inte nog betonas. En högre och stabilare tillväxt skulle skapa snabbt
växande marknader. Det svenska näringslivet skulle på grund av sin närhet
och sitt starka inslag av produktionsvaruindustri ha goda förutsättningar att
dra kraftig nytta av denna utveckling. Ju tätare relationer Sverige har med
de andra Östersjöländerna, och ju mer ekonomiskt integrerad Öster-
sjöregionen är, desto starkare blir stimulanseffekten för den svenska
114
ekonomin. Miljön är också ett viktigt skäl för ett närmare °P'
Östersjösamarbete.
Den politiska, sociala och samhälleliga utvecklingen inom Öster-
sjöländerna kommer också att vara av stor betydelse för möjligheterna att
skapa en dynamisk Östersjöregion. Den demokratisering som Öster-
sjöländerna genomgått måste befästas och konsolideras. Deras arbete på att
skapa stabila och ändamålsenliga institutionella och rättsliga förhållanden
behöver fullföljas. En ökad social och samhällelig integration och en
förstärkning av de folkliga kontakterna och det folkliga utbytet i olika
former och inom olika områden är därmed en viktig del av utvecklingen
inom Östersjöregionen.
Stöd till den politiska och ekonomiska omvandlingsprocessen i
Östersjöländerna
Övergången till en demokratisk samhällsform och en modem mark-
nadsekonomi i de forna planekonomierna sker inte utan svårigheter. De
förändringar som är nödvändiga för en långsiktigt gynnsam utveckling kan
på kort sikt för många av ländernas medborgare innebära försämringar och
ökad otrygghet. De påfrestningar som detta medför både för de
demokratiska strukturerna och för den samhälleliga gemenskapen kan
minskas genom ett aktivt och engagerat stöd från andra näraliggande
länder. Omfattningen och inriktningen av de svenska insatserna har
tidigare redovisats i regeringens proposition (1994/95:160) om Sveriges
samarbete med Central- och Östeuropa. Av denna framgår att Sverige
prioriterar insatser vad gäller demokrati, marknadsekonomi, miljö och
säkerhetsgemenskap. Dessa prioriteringar är också väsentliga som
förutsättningar för regionens ekonomiska utveckling.
En central förutsättning för en långsiktigt positiv utveckling och tillväxt
i de forna planekonomierna är att uppbyggnaden av moderna och
ändamålsenliga institutioner fortsätter och att nödvändiga strukturreformer
genomförs. De inledande framstegen måste följas upp med en fortsatt
omstrukturering av företag och finansiella institutioner. Vidare behöver
organisationer och andra delar av det civila samhället stärkas. Sverige
medverkar genom både offentliga och privata insatser till en omfattande
kunskapsöverföring för att stödja och stärka denna omvandling.
Omvandlingen av Östersjöländernas ekonomier förutsätter stora
infrastrukturinvesteringar. Multilaterala institutioner som Världsbanken,
EBRD, NEFCO och NIB har en betydelsefull roll inom detta område.
Genom medlemskapet i EU deltar Sverige i verksamheten inom
Europeiska Investeringsbanken, som sannolikt kommer att vara en av de
viktigaste finansiärerna på detta område. Sverige har - i vissa fall
tillsammans med övriga nordiska länder - tagit initiativ till fortsatta
insatser från de multilaterala institutionerna sida. Regeringen kommer att
verka för fortsatta insatser från dessa institutioners sida inom
Östersjöregionen.
115
Stöd till de Östersjöländer som strävar efter och förbereder sig för ProP' 1995/96.25
medlemskap i den Europeiska Unionen
De länder kring Östersjön som inte tillhör EU har uttryckt starkt intresse
för ett fördjupat samarbete på de politiska, ekonomiska, kulturella och
rättsliga områdena. Flertalet av dem har öppet uttalat att de strävar efter
fullt medlemskap i unionen.
De Europaavtal som flera av Östersjöländerna har ingått med EU utgör
en ram för en fortsatt fördjupning av samarbetet. Vid det Europeiska rådets
sammanträde i Essen i december 1994 antogs en strategi för hur dessa
länder skall kunna anpassa sin ekonomi och sitt rättssystem till EU:s inre
marknad, och hur de skall kunna förbereda sig för ett framtida
medlemskap i unionen.
Regeringen stöder aktivt målsättningen att utvidga EU österut. Sverige
kommer i samarbete med EG-kommissionen att medverka till denna
anpassningsprocess i den takt och omfattning de medlemssökande
länderna önskar. Bakom denna strävan ligger att medlemskapsperspektivet
bidrar till att förbättra förutsättningarna för en fredlig och stabil utveckling
samt en bättre miljö i denna del av Europa. Vidare skulle det bidra till att
skapa en dynamisk Östersjöregion och därmed förbättra förutsättningarna
för en gynnsam svensk utveckling. En förutsättning är givetvis att länderna
själva i enlighet med sina egna demokratiska procedurer fullföljer sina
medlemskapsansökningar och förbereder sig för medlemskapets
förpliktelser. För att möjliggöra EU-utvidgningen måste samarbetet i
unionen utvecklas. Bland annat bör EG:s jordbruks- och strukturpolitik
förändras för att göra utvidgningen finansiellt acceptabel.
Sverige kommer att inom EU verka för en fortsatt utveckling av
frihandeln inom Östersjöregionen. De marknadsöppningar som uppnåtts
genom associationsavtalen, de s.k. Europaavtalen bör utvidgas. Åter-
stående hinder för ett fritt flöde av varor och tjänster bör fasas ut snarast
möjligt. Sverige kommer också att verka för att Partnerskaps- och
samarbetsavtalet mellan de Europeiska gemenskaperna och Ryssland
tillämpas på ett sätt som gynnar ekonomiskt samarbete och tillväxt.
Stärk Östersjöregionen som en dynamisk europeisk tillväxtregion
För att Östersjöregionen skall bli en dynamisk tillväxtregion krävs både
en positiv ekonomisk utveckling i länderna kring Östersjön och en starkare
integration av de olika ländernas ekonomier. Regionen måste utveckla
handeln och samverkan mellan företag. En förutsättning för detta är som
tidigare nämnts att Östersjöländerna förmår att utveckla och tillämpa de
tillförlitliga och ändamålsenliga rättsregler och institutioner som är en
nödvändig förutsättning för ett starkt och dynamiskt näringsliv.
Regeringen avser därför att inom ramen för dagens insatser utveckla och
öka sitt stöd.
Då den ekonomiska tillväxten bland annat kommer att härröra från
116
nystartade privata småföretag i Östersjöländerna är det nödvändigt att r0P'
betalningssystem och kreditmarknad fungerar. Regeringen har därför
genom olika insatser stärkt de finansiella sektorerna genom att stödja
affärsbankernas roll i framväxandet av en kreditmarknad.
Som stöd för handel och investeringar lämnas statliga export-
kreditgarantier på gängse villkor till flertalet Östersjöländer. För de
baltiska länderna och Ryssland, där riskbedömningen inte har medgett
garantier inom ramen för den reguljära verksamheten, har staten iklätt sig
betalningsansvar i form av statsgarantier. Riksdagen beslutade i våras att
utöka den särskilda ramen från en till två miljarder kronor. Regeringen
förutser en ökad efterfrågan på garantier. Regeringen avser att återkomma
till riksdagen med förslag till ny ram och till storleken på nödvändiga
avsättningar för förlustrisker senast i 1997 års budgetproposition.
För att öka handeln krävs ofta investeringar i fastigheter. Om
ägarstrukturen är oklar medför investeringen en stor risk för företagen.
Regeringen anser det som en angelägen uppgift att bistå länderna inom
Östersjöregionen med insatser gällande fastighetsregistrering.
För att ytterligare stärka näringslivsutvecklingen inom regionen har
regeringen tillsatt en samrådsgrupp med representanter från företag och
olika organisationer inom det svenska samhället. Gruppen är i första hand
ett forum för information och diskussion. Vid sidan av denna grupp avser
regeringen att uppdra åt en liten grupp av personer med bakgrund i
näringslivet och organisationsvärlden att lägga fram de förslag till åt-
gärder som bedöms angelägna för att stärka den ekonomiska utvecklingen
och integrationen inom Östersjöområdet. De två grupperna skall löpande
hålla varandra informerade och ha ett nära samarbete. Genom en nära
samverkan mellan staten och det svenska näringslivet främjas ett aktivt
engagemang när det gäller utvecklingen av näringslivet i Central- och
Östeuropa.
Sverige har bidragit till att inom EU lyfta fram Östersjöregionens
betydelse för EU. Kommissionen har utarbetat en skiss för sitt
engagemang i Östersjöregionen och skall i kommande rapporter mer i
detalj redovisa sin Östersjöpolitik. Östersjösamarbetet länkar ihop länder
med skiftande EU-status och bidrar till ökad stabilitet och välfärd i
regionen. Kommissionen medverkar i Östersjöområdet och kan genom de
ekonomiska samarbetsprogrammen för Central- och Östeuropa och för
Ryssland, PHARE respektive TACIS, understödja det regionala
samarbetet. EG:s bistånd kommer särskilt att beakta områden såsom
handelsffämjande åtgärder, förbättrad infrastruktur, energiförsörjning och
kärnsäkerhet.
Det gemensamma intresset av en miljömässigt hållbar utveckling intar
också en central plats i det fortsatta samarbetet inom Östersjöregionen.
Arbetet inom HELCOM med åtgärdsprogrammet för Östersjön är i det
arbetet av avgörande betydelse. Insatserna för kärnsäkerhet och för
utvecklingen av alternativa energikällor bör stärkas inom ramen för ett
bredare internationellt samarbete.
Programmet för energieffektivisering och ökad användning av
117
förnybara energikällor i Baltikum och Östeuropa ingår som en del av den
svenska klimatpolitiken på energiområdet. SIDA har av regeringen tidigare
fåttt i uppdrag att under innevarande budgetår, i samråd med NUTEK, ta
fram förslag på inriktning och former för energiinsatser som också är
intressanta inom ramen för den försöksperiod för s.k. gemensamt
genomförande under FN:s ramkonvention om klimatförändringar som nu
pågår. 50 miljoner kronor kommer att avsättas till Näringsdepartementets
anslag Eli, Åtgärder för energieffektiviseringar m.m. i bland annat
Baltikum och Östeuropa.
För att Östersjöregionen skall kunna vara en funktionellt sammanhållen
region krävs en förstärkt gemensam infrastruktur och förbättrade
möjligheter till kommunikationer och transporter inom regionen. Ett fritt
flöde av varor och tjänster förutsätter inte bara att undanröjande av
onödiga byråkratiska och andra administrativa hinder vid gränspassager
undanröjs, utan också en väl fungerande infrastruktur. Utöver investeringar
i nya transportleder behövs också modernisering och underhåll av
befintlig infrastruktur.
Energiförsörjningsfrågoma har även en central plats inom infra-
strukturen. Samtidigt som sektorn är eftersatt inom framför allt de baltiska
staterna så har Sveriges kraftföretag en stark kompetens på området. I
första hand bör de svenska insatserna inriktas på elförsörjningen och på att
knyta samman elnäten i länderna runt Östersjön genom till-räckliga stam-
och överförings ledningar. Regeringen kommer på olika sätt att få ta
initiativ inom området för att framföra vikten av infra-strukturinvesteringar
inom elförsörjningsområdet.
Utveckla och stärk de mellanfolkliga förbindelserna kring Östersjön
Östersjöregionen har inget gemensamt språk Även om man tar hänsyn till
att några språk är nära besläktade finns sju olika språk representerade
(svenska/danska, finska/estniska, lettiska, litauiska, ryska, polska och
tyska). Genom att Sverige - inte minst under kriget och efterkrigsåren -
tagit emot en betydande invandring från andra delar av Östersjöregionen
har Sverige redan idag en värdefull tillgång på personer med kunskaper i
andra Östersjöspråk och om förhållandena i andra Östersjöländer.
Kontakterna mellan högskolor och universitet i Sverige och Öster-
sjöländerna har ökat allt mer. Vidare har de flesta universitet och
högskolor någon form av samarbetsavtal med Östersjöländerna. Det finns
utbildningar på högskolenivå i östersjöspråken vid svenska universitet och
högskolor. EG:s utbildningsprogram Tempus omfattar nu även de
östeuropeiska staterna. Det pågår också diskussioner om att utvidga EG:s
Sokrates-program till att omfatta även de östeuropeiska staterna.
Den fortsatta ekonomiska utvecklingen och integrationen inom
Östersjöregionen underlättas genom insatser på språkutbildning och
kulturbyte. Sedan en tid utvecklas ett funktionellt regionalt samarbete
mellan svenska kommuner och landsting och motsvarande lokala och/eller
Prop. 1995/96:25
118
regionala organ i andra länder. Här spelar vänortssamarbetet en aktiv och r0P'
betydelsefull roll. Svenska folkrörelse- och enskilda organisationer
utvecklar också ett samarbete och utbyte med motsvarande organisationer
i Östersjöländerna. En fortsatt utveckling och ett stärkande av detta icke-
statliga samarbete är av stor betydelse för Östersjöregionens fortsatta
utveckling.
Regeringen vill avsevärt öka omfattningen av dagens samarbete
mellan staterna. En målsättning är att från hösten 1996 skapa
förutsättningar för arbetsmarknadsutbildning och högskoleutbildning, där
huvudinriktningen skall vara att ge svenskar möjlighet att studera språk
i andra östersjöländer samt att ge studenter från östersjöländer möjlighet
att studera i Sverige.
En förändring i regelverket för arbetsmarknadsutbildningen kommer
att genomföras så att utbildning i Sveriges närområde och språkstudier i
Östersjöländerna blir möjlig.
Svenska högskolestuderande har redan idag möjlighet att studera
språk i andra östersjöländer bland annat genom olika samarbetsavtal.
Dessa möjligheter kommer att utvecklas. Svenska institutets verksamhet
kommer att utvidgas så att antalet studenter från Östersjöländerna kan
bli fler.
Regeringen beräknar att dessa åtgärder kommer att omfatta minst
1000 personer under en treårsperiod, och regeringen avser att återkomma
till riksdagen med en redovisning av hur åtgärderna genomförs.
Finansiering kommer att ske inom ramen för befintliga medel.
Stärk och vitalisera det mellanstatliga samarbetet kring Östersjön
Sverige är ordförandeland i Östersjörådet under 1995/96. Statsministern
har inbjudit sina kollegor i Östersjöregionen och EG-kommissionens
ordförande till ett toppmöte i Visby i maj 1996. Toppmötet kommer att
användas för att ge ytterligare kraft och styrka åt samarbetet.
119
5.1 Ärendet och dess beredning
I avsnitt 4.8 Miljöpolitiken har redogjorts for regeringens förslag avseende
en förändring av uttaget av försäljningsskatt på motorfordon respektive
fordonsskatten. Förslaget medför ändringar i två lagar, som båda hör till
Finansdepartementets verksamhetsområde.
I propositionen Finansieringen av medlemskapet i Europeiska Unionen
(prop. 1994/95:203) föreslog regeringen att försäljningsskatten på
personbilar samt bussar och lastbilar med en totalvikt av högst 3 500
kilogram samt motorcyklar skulle höjas med 20 procent. Detta förslag var
en del av de åtgärder som föreslogs för att finansiera vårt medlemskap i
EU. Ändringen i försäljningsskattelagen (1978:69) skulle träda i kraft den
1 januari 1996.
I det följande föreslås att höjningen av försäljningsskatten återtas och
ersätts med en höjning av fordonsskatten. Detta innebär ändringar i
fordonsskattelagen (1988:327) som medför att fordonsskatten höjs med
10 procent för samtliga motorcyklar, personbilar, bussar och lastbilar.
Ändringen förslås träda i kraft den 1 januari 1996.
Utformningen av författningsförslagen har skett i samråd med företräda-
re för Riksskatteverket.
5.2 Upprättade lagförslag
Inom Finansdepartementet har upprättats förslag till
1. lag om ändring i lagen (1995:915) om ändring i lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon,
2. lag om ändring i fordonskattelagen (1988:327).
Lagförslagen finns i avsnitt 8.
Lagrådet
Lagförslagen är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna
betydelse. Yttrande från Lagrådet har därför inte inhämtats.
5.3 F örfattningskommentar
5.3.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:915) om ändring i
lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon
8§
Den tidigare beslutade höjningen av försäljningsskatten har nu förts över
till fordonsskatten. Bestämmelsen om höjningen av skattesatserna i
120
försäljningsskattelagen, som ännu inte har trätt i kraft, har därför ändrats Prop. 1995/96:25
så att tidigare skattesatser gäller.
5.3.2 Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)
Fordonsskatt tas ut för motorcyklar, personbilar, bussar, lastbilar,
traktorer, tunga terrängvagnar, motorredskap och släpvagnar enligt
fordonsskattelagen (1988:327). Fordonsskatten är en fast skatt som för
registrerade, ej avställda fordon tas ut med ett visst belopp. Fordons-
skatten varierar beroende på fordonsslag, skattevikt, drivmedel och
konstruktion. För personbilar, motorcykel, traktor och motorredskap är
tjänstevikten skattevikt. För buss, lastbil, tung terrängvagn och släpvagn
är totalvikten skattevikt. Skatten tas ut med ett grundbelopp och ett
tilläggsbelopp för varje helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i
klassen.
I propositionen Finansiering av medlemskapet i Europeiska Unionen
(prop. 1994/95:203) föreslog regeringen bl.a. att försäljningsskatten för
lätta fordon och motorcyklar skulle höjas med 20 procent för att bidra till
finansieringen av vårt medlemskap i EU. Den höjda försäljningsskatten
beräknades ge en varaktig nettoeffekt på 0,36 miljarder kronor.
Det här framlagda förslaget innebär att höjningen av försäljningsskatten
skall föras över till fordonsskatten. För att få samma varaktiga nettoeffekt
krävs att fordonsskatten höjs med 10 procent för samtliga motorcyklar,
personbilar, bussar och lastbilar.
121
Prop. 1995/96:25
6.1 Starkare betoning av arbetslinjen i
arbetslöshetsersättningen
1 1995 års kompletteringsproposition (prop. 1994/95:150 bil. 10) aviserade
regeringen att den med hänsyn till det statsfinansiella läget och som ett led i
att stärka arbetslinjen skulle föreslå ytterligare förändringar inom arbetslös-
hetsersättningens område.
Regeringen anförde att för att beviljas ersättning under en första er-
sättningsperiod skall krävas att den arbetslöse uppfyllt ett arbetsvillkor som
endast består av förvärvsarbete.
I samma proposition angavs också att det för närvarande finns regler om
avstängning från rätten till ersättning som bland annat säger att den som
frivilligt lämnat sitt arbete utan giltig anledning skall avstängas från
ersättning i 20 ersättningsdagar. För att kraftfullt hävda arbetslinjen ansåg
regeringen att denna avstängningstid bör utökas till 60 ersättningsdagar.
I kompletteringspropositionen aviserade regeringen också att den under
hösten 1995 skulle komma med förslag om arbetsvillkoret och
avstängningstiden i arbetslöshetsersättningen.
Inom Arbetsmarknadsdepartementet har utarbetats förslag om föränd-
ringar på dessa båda punkter. Regeringen har också funnit anledning att
föreslå en skärpning av sanktionerna för den som på ett obehörigt sätt
tillskansar sig arbetslöshetsersättning.
122
Arbete skall prioriteras
Prop. 1995/96:25
Regeringens förslag: Arbetslöshetsersättning lämnas första gången till
den som blivit arbetslös efter att ha utfört reguljärt förvärvsarbete. Med
förvärvsarbete avses även tid då den sökande med helt eller delvis bibe-
hållen lön, har haft semester eller varit ledig av annan anledning än
sjukdom, tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt
eller barns födelse. Med utfört förvärvsarbete avses dock för en första
ersättningsperiod inte en anställning som arbetsgivaren finansierat med
stöd av lagen (1995:411) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691)
om socialavgifter ( utbildningsvikariat ) eller förordningen (1987:411)
om beredskapsarbete. Med utfört förvärvsarbete avses inte heller tid då
den sökande bedrivit egen näringsverksamhet med stöd av förordningen
(1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverk-
samhet. Vid fortsatt eller senare arbetslöshet får för uppfyllandet av
arbetsvillkoret för en ny ersättningsperiod tillgodoräknas även arbete i
ovan nämnda arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Skälen för regeringens förslag: Den som har en anställning som omfat-
tar i genomsnitt minst 17 timmar i veckan eller driver egen rörelse kan,
genom att gå in i en arbetslöshetskassa, försäkra sig för den händelse han
eller hon skulle bli arbetslös. Ersättning från arbetslöshetskassan lämnas vid
arbetslöshet om man har varit medlem i kassan under minst ett år (för
företagare 2 år) och under den senaste 12 månadersperioden arbetat under
minst 80 dagar. Som arbete räknas i dag tid då den ersättningssökande på
grund av sin arbetslöshet, som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, fått en med
statliga medel subventionerad anställning. Som med arbete jämställd tid
räknas tid då den arbetslöse, deltagit i och fullföljt arbetsmarknadsutbildning
eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag utgått.
Även viss tid av fullgjord totalförsvarsplikt eller tid med föräldrapenning
jämställs med arbete. Dagens regler innebär att man vid en tillfällig
anställning på kanske bara någon månad kan få inträde i en
arbetslöshetskassa och efter drygt ett års medlemskap få
arbetslöshetsersättning grundad på ett arbetsvillkor som helt uppfylls med
annat än reguljärt förvärvsarbete. Det kan t.ex. röra sig om ett
beredskapsarbete eller en arbetsmarknadsutbildning. Samma arbets-
marknadspolitiska åtgärder kvalificerar till kontant arbetsmarknadsstöd
enligt det s.k. arbetsvillkoret.
Regeringen finner det rimligt att för att få arbetslöshetsersättning första
gången skall sökanden ha varit etablerad på arbetsmarknaden. Detta bör
komma till uttryck genom att ett visst mått av reguljärt förvärvsarbete skall
krävas. Med förvärvsarbete bör i detta sammanhang räknas tid, med helt
eller delvis bibehållen lön, i form av semester eller ledighet av annan
anledning än sjukdom, totalförsvarsplikt eller barns födelse. I likhet med vad
som gäller för närvarande är tid med semesterlön att ses som förvärvsarbete
123
eftersom det rör sig om lön under anställningstiden. Regeringen föreslår
dock att vissa arbeten för vilka statligt stöd lämnats inte skall kvalificera till
en första ersättningsperiod. Dessa är utbildningsvikariat och beredskaps-
arbeten samt egen verksamhet med starta-eget-bidrag.
Regeringens förslag gör att det försäkringsmässiga inslaget i arbetslös-
hetsförsäkringen framträder tydligare genom att reguljärt arbete ges en
central roll för att kvalificera för en första period med arbetslöshetser-
sättning. En person har reguljärt arbete i form av tillsvidareanställning eller
visstidsanställning, försäkrar sig mot arbetslöshet och förlorar sedan arbetet.
Därför lämnas arbetslöshetsersättning.
Samma regler bör gälla för det kontanta arbetsmarknadsstödet. Även där
bör krävas att man utfört reguljärt förvärvsarbete för att kvalificera sig till
stöd första gången enligt arbetsvillkoret med de undantag som angetts ovan.
Rätten till kontant arbetsmarknadsstöd genom att man uppfyllt
studievillkoret föreslås dock kvarstå.
För att få fortsatt ersättning skall en ny ersättningsperiod grundad på med
arbete jämställd tid alltså ha föregåtts av en ersättningsperiod i
arbetslöshetskassa uppfylld genom främst reguljärt förvärvsarbete. Den
ersättningsperioden kan ligga långt tillbaka i tiden. I fråga om det kontanta
arbetsmarknadsstödet bör dock liksom nu undantag göras dels om en första
ersättningsperiod uppfyllts genom studievillkoret, dels för den som blivit
utförsäkrad från arbetslöshetsförsäkringen efter fyllda 60 år.
Vid fortsatt eller senare arbetslöshet skall arbetsvillkoret för en ny
ersättningsperiod kunna uppfyllas även med tid som är jämställd med
arbetad tid. Man skall alltså, genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder i form
av anställning för vilket arbetsgivaren eller man som egen företagare har fått
någon form av statlig subvention eller vid arbetsmarknadspolitiska åtgärder
för vilka utbildningsbidrag utgått, vid fortsatt arbetslöshet kunna kvalificera
sig till nya ersättningsperioder med arbetslöshetsersättning. Även viss tid
med föräldrapenning eller totalförsvarsplikt skall vara tid jämställd med
arbetad tid för att uppfylla arbetsvillkoret. Det blir alltså möjligt genom
regeringens förslag att efter att ha fatt ersättning i en första period grundad
på främst reguljärt förvärvsarbete fa flera på varandra följande
ersättningsperioder som uppfyllts med tid i olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Dessutom tillgodoräknas viss tid med föräldrapenningförmån
respektive tid i totalförsvarsplikt.
Den arbetslöse skall ha uppfyllt ett arbetsvillkor bestående av reguljärt
förvärvsarbete för att ersättning från arbetslöshetskassan skall lämnas även
om han eller hon tidigare har fått kontant arbetsmarknadsstöd. Motsvarande
föreslås gälla för den som först fått kassaersättning och sedan ansöker om
kontant arbetsmarknadsstöd med undantag av vad som anges i 1 § tredje
punkten lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. Rätten till
arbetslöshetsersättning i form av kontant arbetsmarknadsstöd grundad på
avslutad utbildning, det s.k. studievillkoret, kvarstår oförändrad.
De nu föreslagna ändringarna föranleder vissa följdändringar i lagen
(1995:409) om arbetslivsutveckling. Tid i arbetslivsutveckling kommer
alltså att ingå bland de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som vid fortsatt
arbetslöshet kan kvalificera till ytterligare ersättningsperioder. Dessutom
Prop. 1995/96:25
124
sker en anpassning till de ändringar som från den 1 juli 1995 gäller för Prop. 1995/96:25
arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet.
Kontraktet mellan den enskilde och samhället skall stärkas
Regeringens förslag: Ordet frivilligt föreslås slopas i 29 § lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring respektive 26 § lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. Den som har lämnat sitt
arbete utan giltig anledning skall avstängas under 40 ersättningsdagar.
Skulle arbetet ha varat högst 5 arbetsdagar eller mer än 5 men högst 10
dagar är avstängningstiden 10 respektive 20 ersättningsdagar. Den som
har blivit utsatt för kränkande särbehandling kan under vissa
förhållanden anses ha haft giltig anledning att lämna sitt arbete.
Den arbetslöse skall stängas av från arbetslöshetsersättning under 60
ersättningsdagar om han eller hon har skilts från arbetet på grund av
otillbörligt uppförande, avvisat erbjudet lämpligt arbete eller utan att
uttryckligen ha avvisat sådant arbete ändå genom sitt uppträdande upp-
enbarligen vållat att anställning inte kommit till stånd. Skulle arbetet ha
varat högst 5 arbetsdagar eller mer än 5 men högst 10 dagar är avstäng-
ningstiden 20 respektive 40 ersättningsdagar.
Är det uppenbart att den sökande inte vill anta lämpligt arbete skall
den sökande vara avstängd till dess att han eller hon har arbetat under
80 dagar.
Skälen för regeringens förslag: I dag är avstängningstiden vid självför-
vållad arbetslöshet normalt 20 ersättningsdagar. Skulle arbetet ha varat
högst 5 eller mer än 5 men högst 10 dagar är avstängningstiden 5 respektive
10 ersättningsdagar. Den sökande skall avstängas från rätt till ersättning om
han eller hon har lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning eller skilts
från arbetet på grund av otillbörligt uppförande. Detsamma gäller om den
sökande avvisat erbjudet lämpligt arbete eller utan att uttryckligen ha avvisat
sådant arbete ändå genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat att
anställning inte kommit till stånd. Är det uppenbart att en sökande inte vill
anta lämpligt arbete skall den sökande vara avstängd till dess han eller hon
har arbetat under 20 dagar.
Frågan om vad som skall anses vara giltig anledning att lämna ett arbete
och vad som skall anses vara ett lämpligt arbete ingår i uppdraget för
utredningen Arbetslöshetsersättningen - en omställningställnings-ersättning
(A 1995:12) och behandlas därför inte här utom när det gäller frågan om
giltig anledning att lämna arbete på grund av man blivit utsatt för kränkande
särbehandling.
En grund för avstängning är i dag att den arbetslöse lämnat sitt arbete
frivilligt utan giltig anledning. Genom att på egen begäran lämna sitt arbete
utan giltig anledning eller uppträda så att man fatt lämna arbetet på grund av
125
otillbörligt uppförande och i stället ansöka om arbetslöshetsersättning
utlöser den sökande ett försäkringsfall. En väl fungerande arbetsmarknad
kräver att alla aktörer tar sitt ansvar. Det gäller även den enskilde
arbetssökanden. Den som frivilligt avstår från de möjligheter till arbete som
finns bör inte omedelbart kunna komma i åtnjutande av
arbetslöshetsersättning som alternativ till en arbetsinkomst. Denna princip
har gällt länge för rätten till arbetslöshetsersättning. De avstängningstider
som nu gäller har sitt ursprung i en helt annan arbetsmarknadssituation och
ett helt annat statsfmansiellt läge än vad som nu gäller. De resurser som
samhället ställer till förfogande för att komma till rätta med arbetslösheten
måste utnyttjas fullt ut för att hjälpa alla de arbetslösa som ofrivilligt har fatt
lämna sina arbeten eller som inte ges en chans att komma in på
arbetsmarknaden. Ett verksamt sätt att visa detta är att förlänga
avstängningstidema. En förlängning av dessa torde bl.a. öka intresset hos
arbetstagaren att tillsammans med arbetsgivaren och den fackliga
organisationen försöka komma till rätta med orsaken till att han eller hon vill
lämna sin arbetsplats och på så sätt förhindra att arbetslöshet uppstår. Att
uppträda så på arbetsplatsen att man far lämna anställningen på grund av
otillbörligt uppförande är allvarligt och bör också leda till förlängning av
avstängning från arbetslöshetsersättningen.
När det gäller avstängning från arbetslöshetsersättning i anledning av att
den arbetslöse tackat nej till erbjudet lämpligt arbete eller genom sitt
uppträdande uppenbarligen vållar att anställning inte kommer till stånd finns
anledning att se mycket allvarligt på sådana awisanden eller uppträdanden
som förlänger arbetslösheten. Reglerna inom arbetslöshetsersättningen
måste ges en sådan utformning att den arbetslöse så snart som möjligt åter
kommer i arbete. Frågan om vad som skall anses vara ett lämpligt arbete är,
som nämnts ovan, föremål för utredning (A 1995:12).
Regeringen anser att 40 dagars avstängning i de fall den enskilde lämnar sitt
arbete på egen begäran utan giltig anledning är en rimlig avvägning mellan
flera intressen. Förlängningen innebär en besparing av medlen för
arbetslöshetsersättningen samtidigt som den utgör en markering av vikten av
att inte lämna sitt arbete förrän man funnit ett nytt arbete. I anslutning till
detta föreslår regeringen att den som lämnat sin anställning på grund av att
han eller hon har utsatts för kränkande särbehandling, t.ex. trakasserier eller
mobbning skall anses ha haft giltig anledning att lämna arbetet. En
förutsättning är att förhållandet styrkts med läkarintyg eller liknande och att
konstruktiva försök gjorts för att komma till rätta med problemen. Har den
sökande lämnat sin anställning av detta skäl har det varken varit frivilligt
eller utan giltig anledning. Den förändrade bedömningen som skall ske i
sådana fall kommer till uttryck genom att man i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring och i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd slopar ordet frivilligt.
Regeringen föreslår alltså att avstängningstiden för den som lämnat sitt
arbete utan giltig anledning förlängs. Skulle det arbete som lämnats ha varat
högst 5 dagar eller mer än 5 men högst 10 eller mer än 10 dagar är
avstängningstiden 10, 20 respektive 40 ersättningsdagar. I avstängningstiden
inräknas endast dagar för vilka karenstid skulle ha tillgodoräknats eller
Prop. 1995/96:25
126
dagpenning skulle ha lämnats, om avstängningen inte hade skett, eller dagar Prop. 1995/96:25
under vilka den sökanden har utfört förvärvsarbete. Den totala
avstängningstiden får dock inte överstiga 28, 56 respektive 112
kalenderdagar. Sättet att lägga ut avstängningstiden följer den teknik som
gäller i dag. Den innebär att den som omgående anmäler sig till
arbetsförmedlingen och där söker arbete fullgör sin avstängningstid
snabbare än den som väntar med att anmäla sig på arbetsförmedlingen.
Regeringen anser att avstängningstiden för den som är arbetslös och
avvisar erbjudet lämpligt arbete respektive uppträder så att han eller hon inte
får anvisat arbete eller skilts från sitt arbete på grund av otillbörligt
uppförande bör avstängas längre tid än den som utan giltig anledning lämnar
sitt arbete dels som en besparing av medlen för arbetslöshetsersättning, dels
för att understryka vikten av att personen i fråga på alla sätt skall sträva efter
att komma ur sin arbetslöshet. Skulle det erbjudna eller lämnade arbetet ha
varat högst 5 dagar eller mer än 5 men högst 10 eller mer än 10 dagar är
avstängningstiden 20, 40 respektive 60 ersättningsdagar. Även här skall i
avstängningstiden inräknas endast dagar för vilka karenstid skulle ha
tillgodoräknats eller dagpennning skulle ha lämnats om avstängningen inte
skett, eller dagar under vilka sökanden har utfört förvärvsarbete. Den totala
avstängningstiden får i dessa fall inte överstiga 56, 112 respektive 168
kalenderdagar.
Är det uppenbart att en ersättningssökande inte vill ta lämpligt arbete,
såsom då han eller hon vid upprepade tillfällen antingen har avvisat erbjudet
sådant arbete eller lämnat sitt arbete utan giltig anledning, skall sökanden
vara avstängd till dess han eller hon har arbetat under 80 dagar.
Redan i dag gäller att den som blivit avstängd från ersättning från
arbetslöshetskassa inte får ersättning från det kontanta arbetsmarknads-
stödet. Samma princip bör också gälla vid avstängning från det kontanta
arbetsmarknadsstödet. Med tanke på att det är möjligt för en medlem i
arbetslöshetskassa att få kontant arbetsmarknadsstöd till dess att med-
lemmen uppfyller medlemsvillkoret, som är 12 eller 24 månader från
senaste inträdet i kassan, bör det också vara så att om sökanden blivit
avstängd från ersättning från det kontanta arbetsmarknadsstödet bör han
eller hon också vara avstängd från ersättning från arbetslöshetskassa även
om han eller hon skulle uppfylla medlemsvillkoret under avstängningstiden.
I samband med att den statliga arbetsmarknadskassan tillkom infördes
motsvarande regler vilka för arbetslöshetsförsäkringens del slopades när den
statliga kassan lades ned. Behovet av att avstängningen slår igenom också i
arbetslöshetsförsäkringen ökar när längre avstängningstider nu genomförs.
127
Åtgärder mot fusk med arbetslöshetsersättning
Prop. 1995/96:25
Regeringens förslag: Finner en arbetslöshetskassa att en medlem som
medvetet eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig eller vilseledande upp-
gift om ett förhållande av betydelse för hans eller hennes rätt till ersätt-
ning inte bör uteslutas ur kassan enligt 48 § lagen (1973:370) om ar-
betslöshetsförsäkring skall kassan frånkänna honom eller henne rätt till
ersättning under minst 130 ersättningsdagar. Om det finns särskilda skäl
far kassan besluta att frånkännandet av rätt till ersättning skall omfatta
färre ersättningsdagar. Medlemmen skall då också ha utfört arbete med
minst tre timmar per dag under 80 dagar för att ersättning åter skall
utbetalas. Med arbete avses här arbete enligt 6 § lagen ( 1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring.
Den som uteslutits från medlemskap i en arbetslöshetskassa skall inte
ha rätt till kontant arbetsmarknadsstöd under en tid av ett år från uteslut-
ningen.
I fråga om det kontanta arbetsmarknadsstödet skall länsarbetsnämn-
den dra in stödet på samma grunder som vid frånkännande inom
arbetslöshetsförsäkringen. Indragningen skall omfatta minst 130 stöd-
dagar. Om det finns särskilda skäl far länsarbetsnämnden besluta om
indragning under färre dagar. Även här skall den sökande skall ha utfört
arbete minst 3 timmar per dag under 80 dagar för att stödet åter skall
utbetalas. Med arbete avses här arbete enligt 6 § lagen ( 1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd. Under tiden för indragning får ersättning
från arbetslöshetsförsäkringen inte lämnas till personen i fråga.
Den möjlighet som i dag finns att som ett alternativ till indragning
nedsätta det kontanta arbetsmarknadsstödet slopas.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler för arbetslös-
hetsförsäkringen får en arbetslöshetskassa från medlemskap utesluta en
medlem som medvetet eller av grov vårdslöshet har lämnat oriktig eller
vilseledande uppgift angående förhållande av betydelse för hans eller hennes
rätt till medlemskap eller ersättning.
Denna bestämmelse används i mycket begränsad omfattning. Under första
halvåret 1995 uteslöts 1 av 3,7 miljoner medlemmar i arbetslöshetskassorna.
Enligt 34 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring kan kassan i
stället för att utesluta medlemmen frånkänna honom eller henne rätt till
ersättning för en tid av högst ett år.
Inom det kontanta arbetsmarknadsstödet gäller att stöd far indragas eller
skäligen nedsättas om stödtagaren medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar
oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande som är av betydelse
för rätten till stöd.
Under det första halvåret 1995 beslutade arbetslöshetskassorna att från-
känna kassamedlemmar sammanlagt 5 680 ersättningsdagar. För samma tid
128
återkrävdes ersättning för 31 700 ersättningsdagar. Under en följd av år har
den längsta frånkännandetiden i praktiken uppgått till högst 60
ersättningsdagar vilket motsvarar ungefär 3 månader.
Riksrevisionsverket (RRV) har i en rapport Fusk - systembrister och fusk
i välfärdssystem (RRV 1995:32) uppskattat att 6-10 procent av det
utbetalade beloppet i arbetslöshetsersättning går till personer som uppbär
ersättning och utför arbete för vilket de är medvetna om att varken skatt eller
sociala avgifter kommer att betalas (svartjobb). RRV gör också antaganden
om att arbetslöshetsersättning i viss utsträckning utbetalas till personer som
för samma tid utför ordinarie heltidsarbete.
Regeringen anser att det finns anledning att, förutom genom rättslig
prövning, på ett kraftfullt sätt ingripa mot de personer som fuskar till sig
ersättning som de inte har rätt till. Regeringen föreslår därför att en
skärpning av sanktionsbestämmelsema bör ske i sådana fall.
En arbetslöshetskassa som finner att en medlem medvetet eller av grov
vårdslöshet har lämnat en oriktig eller vilseledande uppgift angående
förhållande som har betydelse för bedömning av hans eller hennes
ersättningsrätt och kassan bedömer att medlemen inte bör uteslutas skall
frånkänna medlemmen rätt till ersättning. Tiden för frånkännandet bör
spegla samhällets syn på att den arbetslöse har missbrukat förtroendet och
otillbörligen skaffat sig ekonomiska fördelar. Regeringen föreslår därför att
tiden för ffånkännande sätts till minst 130 ersättningsdagar, vilket motsvarar
ca 6 månader. En viss möjlighet till minskning av denna tid bör emellertid
finnas. Har den oriktiga eller vilseledande uppgiften, som lämnats medvetet
eller av grov vårdslöshet, lett till ersättning under endast enstaka dagar vid
något tillfälle bör frånkännandet kunna bestämmas till färre
ersättningdagar.
När det gäller det kontanta arbetsmarknadsstödet anser regeringen att
samhället även här bör markera sin syn på fusk med ersättningen. Någon
uteslutning kan inte komma i fråga eftersom det inte finns något med-
lemskap. I lagen om kontant arbetsmarknadsstöd finns inte någon längsta tid
för indragning eller nedsättning av stödet angiven. Regeringen föreslår att, i
likhet med förslaget om ffånkännande i arbetslöshetsförsäkringen, att
länsarbetsnämnden skall dra in stödet under minst 130 stöddagar med
möjlighet att bestämma att indragning skall omfatta färre dagar enligt de
principer som angetts ovan för arbetslöshetsförsäkringen.
Frånkännande respektive indragning av rätt till ersättning innebär i likhet
med vad som gäller för närvarande att dagarna i ersättningperioden tas i
anspråk.
I detta sammanhang förslår regeringen, som en förenkling, att nedsättning
av kontant arbetsmarknadsstöd slopas. Nedsättning av kontant ar-
betsmarknadsstöd innebär att länsarbetsnämnden som sanktion kan besluta
att i stället för att dra in hela stödbeloppet sätta ned det till ett lägre belopp
under en tid. Denna möjlighet har inte använts av länsarbetsnämnderna på
många år. Därmed blir också reglerna desamma inom
arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet.
Den som är medlem i en arbetslöshetskassa kan som regel inte fa kontant
arbetsmarknadsstöd. Den möjligheten finns emellertid i de fall då
Prop. 1995/96:25
9 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 25
129
kassamedlemmen ännu inte varit medlem så länge att han eller hon uppfyllt
medlemsvillkoret. Har medlemmen fått sitt kontanta arbetsmarknadsstöd
indraget bör han eller hon under den tiden inte heller kunna få ersättning
från arbetslöshetsförsäkringen även om den sökande skulle uppfylla
medlemsvillkoret under indragningstiden.
Vid ffånkännande respektive indragning skall den sökande ha utfört arbete
under minst tre timmar per dag under 80 dagar för att utbetalning av
ersättning åter skall ske. Endast sådant arbete som berättigar till en första
ersättningsperiod far därvid räknas. Arbetet under dessa 80 dagar skall ha
utförts efter det att kassan respektive länsarbetsnämnden fick kännedom om
det förhållande som ledde till ffånkännande eller indragning.
Kostnadseffekter
I prop. 1994/95:150 anförde regeringen att förslagen avseende arbetsvill-
koret och avstängningsreglema skulle utformas så att en besparingseffekt
om sammanlagt minst 1 300 miljoner kronor per år uppnås.
Regeringen beräknar att de preciserade förslagen om ändrat arbetsvillkor
och förlängda avstängningstider samt det utöver vad som aviserades i
kompletteringspropositionen tillkomna förslaget om ändrade regler för
ffånkännande och indragning av arbetslöshetsersättning innebär att en
besparingseffekt större än de 1 300 miljoner kronorna per år uppnås.
Ikraftträdandet
Regeringen föreslår att de nya reglerna skall träda i kraft den 1 januari 1996.
När det gäller reglerna om avstängning, ffånkännande och indragning av
ersättning föreslås dessa gälla för förhållanden som har inträffat efter den 31
december 1995. Den nya regeln om vilka förvärvsarbeten som far
tillgodoräknas som grund för arbetslöshetsersättning innebär att den som
första gången ansöker om ersättning som avser tid fr.o.m. den 1 januari
1996 eller senare skall uppfylla ett arbetsvillkor enligt de nu föreslagna
reglerna.
6.2 Upprättade lagförslag
Inom Arbetsmarknadsdepartementet har upprättats förslag till
1. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
2. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,
3. lag om ändring i lagen (1995:409) om arbetslivsutveckling.
Lagförslagen finns i avsnitt 8.
Prop. 1995/96:25
130
7.1 Ärendet och dess beredning
Vad beträffar frågan om stöd till investeringar i vindkraft har regeringen
från Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) under hand inhäm-
tat att tillgången på medel har minskat i snabb takt. Överläggningar har
skett mellan representanter for regeringen och representanter för vissa
riksdagspartier.
Vad beträffar frågan om insatser inom solenergiområdet har överlägg-
ningar skett mellan representanter för regeringen och representanter för
vissa riksdagspartier.
Vad beträffar frågan om stöd för användning av alternativa drivmedel
anhöll Kommunikationsforskningsberedningen i en skrivelse till reger-
ingen i juni 1995 om att beredningen skulle fa disponera de avsatta med-
len även fortsättningsvis.
Frågan om stöd till klimat- och energiåtgärder i Baltikum och Östeuro-
pa har beretts i överläggningar mellan representanter för regeringen och
representanter för vissa riksdagspartier.
Prop. 1995/96:25
7.2 Stöd till vindkraft
Regeringens förslag: 1991 års energipolitiska program för stöd till
ny energiteknik bör tillföras ytterligare medel. Ytterligare 100 miljo-
ner kronor bör anslås för stöd till investeringar i vindkraftverk. Re-
geringen avser under år 1996 att återkomma till frågan om insatser
efter innevarande programperiods slut.
Skälen för regeringens förslag: Genom 1991 års energipolitiska
beslut (prop. 1990/91:88, bet. 1990/91:NU40, rskr. 1990/91:373) in-
fördes ett bidrag med 25 procent av investeringskostnaden för investe-
ringar i vindkraftverk med en elektrisk effekt på minst 60 kW. Stödet
omfattade 250 miljoner kronor och avsågs gälla under en femårsperiod
fr.o.m. den 1 juli 1991.
Den 1 januari 1993 höjdes stödnivån från högst 25 procent till högst
35 procent av investeringskostnaden (prop. 1992/93:99, bet.
1992/93:NU20, rskr. 1992/93:137). Våren 1994 beslutade riksdagen
(prop. 1993/94:100 bil. 13, bet. 1993/94:NU17, rskr. 1993/94:356) att
teknikupphandling skulle fa prövas inom ramen för investeringsbidraget.
I de fall teknikupphandling tillämpas får stödandelen utgöra högst 50
procent av investeringskostnaden.
I början av stödperioden var efterfrågan på investeringsstödet låg.
Under senare tid har emellertid efterfrågan på investeringsstödet varit
betydande. Detta gäller i synnerhet tiden efter det att driftsstödet infördes
och investeringsstödet ökades till 35 procent. Detta har lett till att de
anslagna medlen nu är fullt intecknade.
131
I den nya ellagen som träder i kraft vid årsskiftet (prop. 1994/95:222, Prop. 1995/96:25
bet. 1995/96:NU1, rskr. 1995/96:2) ingår särskilda regler som tillförsäk-
rar små elproducenter, bl.a. vindkraften, en garanterad avsättning for sin
produktion och ett särskilt skydd i form av en kontroll av pris- och leve-
ransvillkoren under en längre tid, inledningsvis fem år.
Den 1 juli 1994 infördes en s.k. miljöbonus till vindkraft i form av ett
skatteavdrag på 9 öre per kWh el (bet. 1993/94:SkU34, rskr.
1993/94:297).
Enligt NUTEK (Energirapport 1995) har intresset för vindkraftsinve-
steringar ökat. Vindkraften bidrog år 1994 med 0,074 TWh till det
svenska elnätet jämfört med 0,031 TWh året innan. I områdena med de
bästa vindlägena svarar emellertid vindkraften redan i dag för en stor del
av elförsörjningen. Ystadstrakten och Gotland är exempel på sådana
områden.
Den utbyggnad som skett under de gångna åren bör inte avbrytas.
Detta skulle drabba ett stort antal entreprenörer och importörer inom
området. Ytterligare medel bör därför tillföras anslaget E 7. Insatser för
ny energiteknik. Det är angeläget att stödet används på ett kostnadseffek-
tivt sätt. Regeringen avser att på grundval av Energikommissionens (N
1994:04) arbete under år 1996 återkomma till riksdagen i fråga om stöd
till ny energiteknik efter den nuvarande programperioden.
Regeringen föreslår mot bakgrund av ovanstående att anslaget E 7.
Insatser för ny energiteknik tillförs ytterligare 100 miljoner kronor för
bidrag till investeringar i vindkraftverk.
Det föreslagna stödet förutsätter notifiering hos och godkännande av
EG-kommissionen.
7.3 Stöd till solenergiområdet
Regeringens förslag: 100 miljoner kronor bör anslås för stöd till
forskning, teknikutveckling och investeringar inom solenergiområ-
det. Stödet bör fördelas mellan solceller och solvärme.
Skälen för regeringens förslag:
Stöd till investeringar för solvärme i bostäder
Genom 1991 års energipolitiska beslut (prop. 1990/91:88, bet.
1990/91:NU40, rskr. 1990/91:373) avsattes 50 miljoner kronor för inve-
steringar i solvärmeanläggningar. Härav utbetalades 25 miljoner kronor,
avseende anläggningar i bostäder, från anslaget E 7. Insatser för ny ener-
giteknik.
Boverket ansvarar för stöd till solvärme i bostäder. NUTEK ansvarar
för stöd till solvärmeanläggningar inom andra användningsområden.
Riksdagen har vid några tillfällen tillfört ytterligare medel för solvärme i
bostäder. Stödnivån har varierat mellan 25 och 35 % av investerings-
132
kostnaden beroende på tillgång på medel och efterfrågan på invester- Prop. 1995/96:25
ingar. För närvarande är stödnivån 25 %. På basis av regeringens propo-
sition (1994/95:218, bet. 1994/95:BoU21, rskr. 1994/95:397) beslutade
riksdagen år 1995 att anslå ytterligare 56 miljoner kronor till Boverket
för bidrag till solvärmeanläggningar i bostäder. Tidigare medel var då
intecknade.
Intresset för investeringsstöd till storskalig solvärmeteknik har varit
litet. Av detta skäl överfördes de medel som tidigare anvisats härför till
Energiteknikfonden för utvecklingsinsatser avseende storskalig solvärme-
teknik (prop. 1992/93:100 bil. 13, bet. 1992/93:NU28, rskr.
1992/93:362),
Vad gäller bidraget till solvärmeanläggningar i bostäder återstår enligt
uppgifter från Boverket 36 miljoner kronor per den 30 september 1995.
Medlen är avsedda att räcka t.o.m. utgången av år 1996. Enligt Boverket
är intresset för investeringar i solvärme i bostäder stort. Ansökningarna
väntas öka kraftigt under våren 1996. Det är viktigt att det finns medel
tillgängliga under hela programperioden fram t.o.m. utgången av år
1996. För att säkerställa detta behövs ytterligare medel. Det är viktigt att
kostnaderna för solvärmetekniken minskas kraftigt på sikt så att anlägg-
ningarna kan bli kostnadseffektiva för användaren. Därför bör investe-
ringsstödet kombineras med satsningar på forskning och teknikutveck-
ling.
Regeringen föreslår att ytterligare 25 miljoner kronor satsas av staten
för investeringsstöd för solvärme i bostäder under innevarande budgetår.
Regeringen avser att förändra stödkriteriema så att stödet premierar hög
verkningsgrad och kostnadseffektivitet. Medlen bör tillföras anslaget E 7.
Insatser för ny energiteknik.
Teknikupphandling bör prövas för tillämpningar inom tappvärme-
system för småhus. Ackumulatorsystem för fastbränsleeldning och sol-
värme kan vara ett lämpligt område för teknikupphandling. Regeringen
föreslår att anslaget E 7. Insatser för ny energiteknik tillförs 5 miljoner
kronor för detta ändamål.
Forskning och utveckling inom solvärmeområdet
En central uppgift i utvecklingen av solvärme är för närvarande att göra
solvärme till ett realistiskt alternativ även för nya områden inom upp-
värmningssektom. Solvärme måste kunna utvecklas till ett långsiktigt
konkurrenskraftigt energi effektivt alternativ där kostnaderna inte är högre
än kostnaderna för konventionell uppvärmning med icke fömybara
bränslen. Samtidigt måste de tekniska lösningarna visa god tillgänglighet
och lång livslängd. En även ur miljösynpunkt intressant marknad för
solvärmeteknik är gruppcentraler som i dag eldas med olja. Det finns
därför skäl att öka insatserna inom solfangarområdet.
En lägre investeringskostnad för solfångaren är en förutsättning för
godtagbar lönsamhet för säsongslagring av solenergi i varmvattenmaga-
sin. FoU-insatsema bör inriktas mot sådan solfangarteknik som har de
133
bästa förutsättningarna för att ge lönsam solvärme. Utveckling av nya
konstruktioner och enklare system är angelägen. Resultat från den hit-
tillsvarande forskningen om bl.a. reflektorer och transparent isolering bör
härvid kunna tillvaratas.
Regeringen föreslår att energiteknikfonden tillförs 30 miljoner kronor
för forskning om solvärme. Medlen bör tillföras anslaget E 7. Insatser för
ny energiteknik.
Forskning och utveckling inom solcellsområdet
Inom universitets- och högskoleväsendet bedrivs forskning inom solcells-
teknik, dvs. framställning av elektrisk energi med hjälp av solstrålning.
Området har även en nära anknytning till elektronikområdet.
Ett intressant område med stor potential är tunnfilmer med kristallint
kisel. Forskningen inom tunnfilmsområdet befinner sig i dag i en
genombrottssituation. Framgångsrika laboratorieförsök visar att det finns
förutsättningar för tillverkning av tunnfilmsbaserade applikationer i in-
dustriell skala.
En samlad satsning bör göras kring forskning om solcellstekniken.
Med en förstärkt finansiering ges möjlighet att bygga ut den grundläg-
gande forskningen och samtidigt utforma utvecklingsprojekt i samarbete
med industriella intressenter. En förstärkt utvecklingsinsats bör i samar-
bete med tillverkare och utvecklingsföretag genomföras i syfte att bygga
upp en tillverkning i pilotskala. Ett projekt av denna typ har även poten-
tial för industriell tillverkning i Sverige för export.
Regeringen föreslår att anslaget E 7. Insatser för ny energiteknik till-
förs 40 miljoner kronor totalt för FoU-insatser inom solcellsområdet
under en tidsperiod om 5 år.
Prop. 1995/96:25
7.4 Användning av alternativa drivmedel
Regeringens förslag: KFB får disponera de medel i energiteknik-
fonden som i 1991 års energipolitiska beslut avsattes för användning
av motoralkoholer till och med budgetåret 1997.
Skälen för regeringens förslag: Energiteknikfonden har sedan sin
tillkomst den 1 juli 1988 (prop. 1987/88:90, bet. 1987/88:NU40, rskr.
1987/88:375) tillförts medel som motsvarar 10 kr. per kubikmeter olja av
skatten på oljeprodukter. I 1991 års energipolitiska beslut (prop.
1990/91:88, bet. 1990/91:NU40, rskr. 1990/91:373) tillfördes energi-
teknikfonden ytterligare 110 miljoner kronor om året under en femårs-
period.
Huvuddelen av detta tillskott preciserades i beslutet till skilda ända-
mål. Bl.a. skulle Transportforskningsberedningen (TFB), numera Kom-
munikationsforskningsberedningen (KFB), få disponera 30 miljoner
134
kronor om året under fyra år fr.o.m. budgetåret 1991/92. Medlen skulle Prop. 1995/96:25
användas för stöd till utvecklings- och demonstrationsprojekt rörande
användning av motoralkoholer. Som skäl för stödet anfördes i propositio-
nen att det var angeläget att stimulera utvecklingen av teknik för alterna-
tiva drivmedel och att genomföra försök med fordon i tätortsmiljö för att
vinna erfarenheter av hantering och användning av alternativa drivmedel.
Vid stödgivningen borde enligt föredragande statsråd samråd ske med
NUTEK och Naturvårdsverket. Riksdagen hade inga invändningar mot
detta.
I regeringens proposition Åtgärder mot klimatpåverkan, m.m. (prop.
1992/93:179 bil. 2) redovisade det föredragande statsrådet sin bedöm-
ning att forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet skulle
vidgas för att förbereda en introduktion. Som skäl anfördes att
forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamheten nu borde ges
en vidare inriktning och inte enbart koncentreras till tätortsproblemen.
För kollektivtrafiken i de större tätorterna borde även biogas prövas.
Regeringen anförde vidare att underlaget för bedömningar av vilka
inblandningar av alkoholer i bensin som är optimala på länge sikt var
bristfälligt, och att ytterligare studier därför behövde göras. Regeringen
konstaterade att TFB planerade sådana studier inom ramen för de nämn-
da 120 miljoner kronorna. Riksdagen (bet. 1992/93:JoU19, rskr.
1992/93:361) beslutade i enlighet med regeringens bedömning.
KFB har i en skrivelse till regeringen i juni 1995 hemställt om att få
disponera de medel som återstod av de 120 miljoner kronorna t.o.m.
budgetåret 1997. Regeringen tar därför nu åter upp denna fråga.
KFB har fram till den 30 juni 1995 förbrukat ca 60 av de 120 miljoner
kronorna.
KFB framhåller att programmets olika delar griper in i varandra i syfte
att tillsammans skapa en helhetsbild. Om programmet avbryts så att KFB
ej kan fullfölja planerade åtaganden så uppnås inte det ursprungliga syf-
tet.
Enligt regeringens mening är det angeläget att programmet för demon-
stration av alternativa drivmedel fullföljs enligt riksdagens intentioner.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att de 120 miljoner kronor, som
i 1991 års energipolitiska beslut och 1992/93 års riksdagsbeslut om åt-
gärder mot klimatpåverkan avsågs användas för utvecklings- och demon-
strationsprojekt rörande motoralkoholer, far disponeras av KFB t.o.m.
budgetåret 1997.
135
7.5 Användning av medel för förbättring av inomhusmiljön Prop. 1995/96 25
Regeringens förslag: Upp till 800 miljoner kronor av de medel som
under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder har beräknats till
bidrag för förbättringar av inomhusmiljön i bostäder och sådana
lokaler där främst barn och ungdomar vistas, får användas till bidrag
för bostadsförbättringsåtgärder och för nyproduktion av bostäder.
Samtidigt förlängs de tidsfrister som gäller för stödet till åtgärder
för förbättring av inomhusmiljön. En sista dag för ansökan om så-
dant stöd införs.
Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln anvisat
ett reservationsanslag till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder om
3 070 948 000 kronor (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl, rskr.
1994/95:145). Beslutet grundades på regeringens förslag om bl.a. ett
investeringsprogram avsett att minska arbetslösheten inom byggnadsin-
dustrin. I investeringsprogrammet ingick ett extra statligt stöd för förbät-
tring av bostäder till en beräknad kostnad av 1,5 miljarder kronor. Det
extra stödet för bostadsförbättring lämnas som engångsbidrag för åtgär-
der som har påbörjats före den 1 oktober 1995 och som avslutas senast
under år 1996.
Till följd av regeringens förslag i prop. 1994/95:218 om en effektivare
arbetsmarknadspolitik m.m. har riksdagen vidare under anslaget Arbets-
marknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96 beräknat ytterligare
4 miljarder kronor i stöd till egentliga byggnadsarbeten (bet.
1994/95 :BoU21, rskr. 1994/95:396 samt bet. 1994/95:AU15, rskr.
1994/95:398). Av beloppet avser 2 miljarder kronor ett tidsbegränsat
investeringsbidrag för ökad nyproduktion av bostäder och 1,8 miljarder
kronor bidrag för miljöförbättringsåtgärder i bostäder och i sådana
lokaler där främst barn och ungdomar vistas. Bidrag för nyproduktion av
bostäder lämnas för kostnaden för arbeten som utförs under tiden den
20 april 1995 - den 31 december 1996. Ansökan om stöd skall ha gjorts
senast den 1 oktober 1995. Bidrag för miljöföbättringsåtgärder lämnas
för kostnaden för sådana åtgärder där avtal om huvudentreprenaden
träffas före den 1 mars 1996 och slutbesiktning av arbetena görs före den
1 februari 1997.
Mot bakgrund av den kraftigt ökande efterfrågan på stöd till
bostadsförbättringsåtgärder under sommaren 1995 föreslog regeringen i
september 1995 riksdagen att upp till 500 miljoner kronor av den ram
som beslutats för investeringsbidrag för ökad nyproduktion av bostäder
skall kunna användas till bidrag för bostadsförbättringsåtgärder (prop.
1995/96:67).
Den sista dag för såväl påbörjande av bostadsförbättringsåtgärder som
ansökan om investeringsbidrag för nyproduktion av bostäder har numera
passerat. Till länsstyrelserna har kommit in ansökningar om extra stöd
för bostadsförbättring till ett uppskattat belopp om över 2,6 miljarder
136
kronor. Ansökningar om investeringsbidrag för nyproduktion har läm- Prop. 1995/96:25
nats in avseende ca 47 000 lägenheter. Även om många av de redovisade
projekten kan falla bort av olika skäl, finns risk för att ett stort antal pro-
jekt som verksamt skulle kunna bidra till att öka byggsysselsättningen
kommer att hindras av brist på bidragsmedel.
Som vi har redovisat i prop. 1995/96:67 är byggarbetslösheten fortfa-
rande mycket hög. Vid utgången av september 1995 stod över 31 000
byggnadsarbetare - eller nära 27 % av medlemmarna i Svenska
Byggnadsarbetareförbundets arbetslöshetskassa - utanför den reguljära
arbetsmarknaden.
Regeringen förordar mot denna bakgrund att möjligheterna att omför-
dela medel mellan de tre ovan nämnda programmen utvidgas ytterligare.
Upp till 800 miljoner kronor av de medel om 1,8 miljarder kronor som
har beräknats för bidrag för miljöförbättringsåtgärder i bostäder och
vissa lokaler bör sålunda kunna användas till bidrag för bostadsförbätt-
ringsåtgärder och till investeringsbidrag för ökad nyproduktion av bostä-
der. Projekt med uttalad miljöprofil skall prioriteras.
Miljöförbättringsbidragen är förenade med kravet att de åtgärder som
stöds med miljöförbättringsbidrag skall vara nödvändiga men också
tillräckliga för att avhjälpa olägenheterna i den del av byggnaden som
berörs av arbetena. Utrednings- och projekteringstiden blir därför läng-
re än för många andra arbeten. Det visas bl.a. av att förhållandevis få
ansökningar om sådant stöd ännu har gjorts. Den tid inom vilken avtal
om huvudentreprenaden skall ha träffats bör därför sträckas ut till den
1 oktober 1996. Den tid inom vilken slutbesiktning av arbetena skall ha
skett bör sträckas ut till den 1 oktober 1997. Samma förlängning bör
göras i fråga om det utökade stöd som lämnas ur den statliga fonden för
fukt- och mögelskador i småhus, m.m.
Regeringen avser att noga följa den fortsatta utvecklingen av miljöför-
bättringsverksamheten. För att riktiga avvägningar skall kunna göras
mellan de tre investeringsprogrammen är det väsentligt att vi i tid känner
anspråken också på miljöförbättringsstöd. På samma sätt som gäller i
fråga om investeringsbidraget för nyproduktion bör därför det planerade
projektet anmälas genom en preliminär ansökan om stöd före en viss
sista dag. Den bör bestämmas till den dag som hittills gällt som sista dag
för avtal om huvudentreprenaden, dvs. den 29 februari 1996.
7.6 Klimatpolitiska åtgärder i Baltikum och Östeuropa
Regeringens förslag: Ytterligare 50 miljoner kronor anvisas för
NUTEK: s program för ökad energieffektivisering och ökad använd-
ning av fömybara energikällor i Baltikum och Östeuropa.
Skälen för regeringens förslag: Programmet för energieffektivisering
och ökad användning av fömybara energikällor i Baltikum och Östeuro-
pa ingår som en del av den svenska klimatpolitiken på energiområdet.
137
Ett 40-tal projekt, i första hand i form av utbyte av olja till biobränsle,
har genomförts. Intresset för programmet i Baltikum har varit stort och
programmet har engagerat flera svenska tillverkare.
Programmet har även rönt stor uppmärksamhet internationellt. Detta
beror på att insatser av denna typ är intressanta inom ramen för den för-
söksperiod för s.k. gemensamt genomförande under FN:s ramkonvention
om klimatförändringar som nu pågår. Syftet med denna är att pröva möj-
ligheterna till kostnadseffektiva begränsningar av utsläpp av växthusga-
ser, främst koldioxid, genom samarbetsprojekt mellan länder. Från kli-
matsynpunkt ger det samma effekt om utsläppsbegränsningama sker i
Sverige eller i andra länder. Samtidigt är kostnaderna för utsläppsbegrän-
sande åtgärder avsevärt lägre i Baltikum än i Sverige.
Regeringens bedömning är att programmet nu behöver tillföras ökade
resurser. Det är vidare angeläget att de erfarenheter som vinns genom
programmet kan utnyttjas av Sverige i de kommande internationella kli-
matförhandlingama. För att detta skall vara möjligt bör ökade resurser
satsas på oberoende utvärdering och uppföljning av projekten vad gäller
insatsernas kostnadseffektivitet och förenlighet med klimatkonventionen.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 50 miljoner
kronor anvisas på tilläggsbudget till Åtgärder för energieffektiviseringar
m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa.
Prop. 1995/96:25
138
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1995/96:25
8.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:915)
om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon
Härigenom föreskrivs' att 8 § lagen (1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon2 i paragrafens lydelse enligt lagen (1995:915) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
8 §
Skatten utgår för skattepliktiga personbilar, bussar och lastbilar med
belopp som framgår av följande uppställning. Skatten beräknas till helt
tiotal kronor så att överskjutande krontal bortfaller.
Fordonsslag miljöklass 1 miljöklass 2 miljöklass 3
|
1. |
personbil |
7 kronor 70 öre |
|
2. |
buss | |
|
med en total- |
7 kronor 70 öre | |
|
vikt av högst |
per kilogram | |
|
3 500 kilo- |
tjänstevikt | |
|
med en total- | ||
|
med en total- | ||
|
3. |
lastbil med | |
|
med en total- |
7 kronor 70 öre | |
|
vikt av högst |
per kilogram | |
|
3 500 kilo- |
tjänstevikt |
|
7 kronor 70 öre |
7 kronor 70 öre |
|
per kilogram |
per kilogram |
|
7 kronor 70 öre |
7 kronor 70 öre |
|
per kilogram |
per kilogram |
|
6 000 kronor |
20 000 kronor |
|
20 000 kronor |
65 000 kronor |
|
7 kronor 70 öre |
7 kronor 70 öre |
|
per kilogram |
per kilogram |
1 Paragrafen föreslås också ändrad i prop. 1995/96:6.
2 Lagen omtryckt 1984:159.
139
|
Fordonsslag |
miljöklass 1 |
miljöklass 2 |
miljöklass 3 |
|
med en total- |
6 000 kronor |
20 000 kronor | |
|
med en total- |
20 000 kronor |
65 000 kronor | |
|
4. lastbil utan |
4 800 kronor |
4 800 kronor |
7 200 kronor |
|
gram | |||
|
med en total- |
6 000 kronor |
20 000 kronor | |
|
med en total- |
20 000 kronor |
65 000 kronor |
Prop. 1995/96:25
Skatten utgår för motorcykel med 1 610 kronor om tjänstevikten inte
överstiger 75 kilogram, med 2 110 kronor om tjänstevikten är högre men
inte överstiger 160 kilogram, med 3 240 kronor om tjänstevikten är högre
än 160 kilogram men inte överstiger 210 kilogram, samt i annat fall med
5 380 kronor.
140
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:25
Skatten utgår för skattepliktiga personbilar, bussar och lastbilar med
belopp som framgår av följande uppställning. Skatten beräknas till helt
tiotal kronor så att överskjutande krontal bortfaller.
|
Fordonsslag |
miljöklass 1 |
miljöklass 2 |
miljöklass 3 | |
|
1. |
personbil |
6 kronor 40 öre |
6 kronor 40 öre |
6 kronor 40 öre |
|
2. |
buss |
6 kronor 40 öre |
6 kronor 40 öre |
6 kronor 40 öre |
|
med en total- |
6 000 kronor |
20 000 kronor | ||
|
med en total- |
20 000 kronor |
65 000 kronor | ||
|
3. |
lastbil med |
6 kronor 40 öre |
6 kronor 40 öre |
6 kronor 40 öre |
|
med en total- |
6 000 kronor |
20 000 kronor | ||
|
med en total- |
20 000 kronor |
65 000 kronor | ||
|
4. |
lastbil utan |
4 000 kronor |
4 000 kronor |
6 000 kronor |
|
gram | ||||
|
med en total- |
6 000 kronor |
20 000 kronor | ||
kilogram
141
________________________________________________________________ Prop. 1995/96:25
Fordonsslag miljöklass 1 miljöklass 2 miljöklass 3
med en total- — 20 000 kronor 65 000 kronor
vikt översti-
gande 7 000
kilogram
Skatten utgår för motorcykel med 1 340 kronor om tjänstevikten inte
överstiger 75 kilogram, med 1 760 kronor om tjänstevikten är högre men
inte överstiger 160 kilogram, med 2 700 kronor om tjänstevikten är högre
än 160 kilogram men inte överstiger 210 kilogram, samt i annat fall med
4 480 kronor.
142
8.2 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327)
Prop. 1995/96:25
Härigenom föreskrivs att bilaga 1 i fordonsskattelagen (1988:327) skall
ha följande lydelse
Bilaga 1 till fordonsskattelagen (1988:327)'
Fordonsskatt
Nuvarande lydelse
Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor
kilogram ----------------------------
grund- tilläggsbelopp för
belopp varje helt hundratal
kilogram över den
lägsta vikten i
klassen
|
A |
Motorcyklar | |||
|
1 |
Tvåhjulig motorcykel |
0- 75 |
700 |
0 |
|
utan sidvagn |
76- |
125 |
0 | |
|
2 |
Annan motorcykel |
0- |
200 |
0 |
|
B |
Personbilar | |||
|
1 |
Personbil som inte |
0- 900 |
355 |
0 |
|
kan drivas med |
901- |
445 |
90 | |
|
2 |
Personbil som kan | |||
|
2.1 som enligt bil- |
0- 900 |
710 |
0 | |
|
registret har ärs- |
901- |
890 |
180 | |
|
2.2 annan personbil |
0- 900 |
1 775 |
0 | |
|
901- |
2 225 |
450 | ||
|
C |
Bussar | |||
|
1 |
Bussar som inte |
0- 1 600 |
355 |
0 |
|
kan drivas med |
1 601- 3 000 |
391 |
36 | |
|
dieselolja |
3 001- |
895 |
0 | |
|
2 |
Bussar som kan |
0- 1 600 |
655 |
0 |
|
drivas med |
1 601- 3 000 |
705 |
50 | |
|
dieselolja |
3 001- |
1 405 |
0 |
' Senaste lydelse av bilagan 1994:1777.
143
_________________________________________________________________ Prop. 1995/96:25
Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor
kilogram -----------------------------
grund- tilläggsbelopp för
belopp varje helt hundratal
kilogram över den
lägsta vikten i
klassen
D Lastbilar
|
Lastbil som |
0- 1 600 |
355 |
0 |
|
inte kan drivas |
1 601- 3 000 |
391 |
36 |
|
med dieselolja |
3 001- |
895 |
0 |
|
Lastbil som kan | |||
|
2.1 med anordning |
0- 1 600 |
790 |
0 |
|
axlar |
1 601- 3 000 |
845 |
55 |
|
3 001- 6 000 |
1 615 |
50 | |
|
6 001- 10 000 |
3 115 |
60 | |
|
10 001- 14 000 |
5 515 |
154 | |
|
14 001- |
11 675 |
271 | |
|
med tre eller |
0- 1 600 |
790 |
0 |
|
flera hjul- |
1 601- 3 000 |
825 |
35 |
|
axlar |
3 001- 6 000 |
1 315 |
63 |
|
6 001- 11 000 |
3 205 |
72 | |
|
11 001- 15 000 |
6 805 |
92 | |
|
15 001- 18 000 |
10 485 |
108 | |
|
18 001- 23 000 |
13 725 |
197 | |
|
23 001- |
23 575 |
168 | |
|
2.2 utan anordning |
0- 1 600 |
655 |
0 |
|
axlar |
1 601- 3 000 |
705 |
50 |
|
3 001- 6 000 |
1 405 |
4 | |
|
6 001- 10 000 |
1 525 |
26 | |
|
10 001- 14 000 |
2 565 |
89 | |
|
14 001- 17 000 |
6 125 |
159 | |
|
17 001- |
10 895 |
208 | |
|
med tre eller |
0- 1 600 |
620 |
0 |
|
flera hjul- |
1 601- 3 000 |
665 |
45 |
|
axlar |
3 001- 6 000 |
1 295 |
4 |
|
6 001- 11 000 |
1 415 |
13 | |
|
11 001- 15 000 |
2 065 |
70 | |
|
15 001- 18 000 |
4 865 |
124 | |
|
18 001- |
8 585 |
156 | |
|
Traktorer m.m. |
0- 1 300 |
370 |
0 |
|
(trafiktraktor) |
1 301- 3 000 |
425 |
55 |
|
3 001- 7 000 |
1 360 |
95 | |
|
7 001- |
5 160 |
168 | |
|
Traktor klass II |
0- |
225 |
0 |
(jordbrukstraktor)
144
________________________________________________________________ Prop. 1995/96:25
Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor
kilogram -----------------------------
grund- tilläggsbelopp för
belopp varje helt hundratal
kilogram över den
lägsta vikten i
klassen
|
3 |
Motorredskap, |
2 001- |
1 000 |
0 |
|
4 |
Tung terrängvagn, |
2 001- 6 000 6 001- 14 000 14 001- |
300 |
35 70 200 |
|
med tre eller |
2 001- 6 000 6 001- 14 000 14 001- 18 000 18 001- |
300 1 500 5 500 10 700 |
30 50 130 170 | |
|
F 1 |
Släpvagnar Släpvagnar med |
0- 1 000 1 001- 3 000 |
150 170 |
0 21 |
|
2 |
Släpvagnar med |
3 001- |
580 |
11 |
|
med två hjul- |
3 001- 13 000 13 001- |
580 1 480 |
9 0 | |
|
med tre eller |
3 001- 13 000 13 001- |
580 1 180 |
6 0 | |
|
3 |
Släpvagnar | |||
|
3.1 styraxel för |
3 001- 5 000 5 001- 8 000 8 001- |
630 2 190 5 400 |
78 107 198 |
1 Dras annan släpvagn än påhängsvagn även av en bil som kan drivas med dieselolja,
tas skatt ut enligt 3. Dras släpvagn även av en trafiktraktor, av ett motorredskap som
beskattas som en trafiktraktor eller av en tung terrängvagn som beskattas enligt E4 tas
skatt ut enligt 4.
10 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 25
145
|
Fordonsslag |
Skattevikt, |
Skatt, kronor | |
|
grund- |
tilläggsbelopp för | ||
|
med två eller |
3 001- 8 000 |
610 |
42 |
|
flera hjul- |
8 001- 11 000 |
2 710 |
76 |
|
axlar |
11 001- 14 000 |
4 990 |
114 |
|
14 001- |
8 410 |
160 | |
|
3.2 andra släp- | |||
|
vagnar med en hjul- |
3 001- 8 000 |
320 |
36 |
|
axel |
8 001- |
2 120 |
64 |
|
med två hjul- |
3 001- 8 000 |
310 |
23 |
|
axlar |
8 001- 11 000 |
1 460 |
38 |
|
11 001- 14 000 |
2 600 |
58 | |
|
14 001- 17 000 |
4 340 |
76 | |
|
17 001- |
6 620 |
84 | |
|
med tre eller |
3 001- 11 000 |
300 |
14 |
|
flera hjul- |
11 001- 17 000 |
1 420 |
30 |
|
axlar |
17 001- 25 000 |
3 220 |
50 |
|
25 001- |
7 220 |
65 | |
|
4 Släpvagnar med | |||
|
skattevikt över | |||
|
med en hjulaxel |
3 001- 8 000 |
550 |
45 |
|
8 001- |
2 800 |
120 | |
|
med två hjul- |
3 001- 8 000 |
550 |
20 |
|
axlar |
8 001- 11 000 |
1 550 |
50 |
|
11 001- 17 000 |
3 050 |
170 | |
|
17 001- |
13 250 |
250 | |
|
med tre eller |
3 001- 11 000 |
550 |
20 |
|
flera hjul- |
11 001- 14 000 |
2 150 |
40 |
|
axlar, |
14 001- 20 000 |
3 350 |
75 |
|
20 001- 25 000 |
7 850 |
105 | |
|
25 001- 30 000 |
13 100 |
120 | |
|
30 001- |
19 100 |
45 | |
Prop. 1995/96:25
2 Dras annan släpvagn än påhängsvagn även av en bil som kan drivas med dieselolja
tas skatt ut enligt 3.
146
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:25
Fordonsslag
Skattevikt,
kilogram
Skatt, kronor
grund- tilläggsbelopp för
belopp vaije helt hundratal
kilogram över den
lägsta vikten i
klassen
|
A 1 |
Motorcyklar Tvåhjulig motorcykel |
0- 75 76- |
110 137 |
0 0 |
|
2 |
Annan motorcykel |
0- |
220 |
0 |
|
B |
Personbilar | |||
|
1 |
Personbil som inte |
0- 900 |
390 |
0 |
|
kan drivas med |
901- |
489 |
99 | |
|
2 |
Personbil som kan | |||
|
2.1 som enligt bil- |
0- 900 |
781 |
0 | |
|
registret har års- |
901- |
979 |
198 | |
|
2.2 annan personbil |
0- 900 |
1 952 |
0 | |
|
901- |
2 447 |
495 | ||
|
C |
Bussar | |||
|
1 |
Bussar som inte |
0- 1 600 |
390 |
0 |
|
kan drivas med |
1 601- 3 000 |
430 |
40 | |
|
dieselolja |
3 001- |
984 |
0 | |
|
2 |
Bussar som kan |
0- 1 600 |
720 |
0 |
|
drivas med |
1 601- 3 000 |
775 |
55 | |
|
dieselolja |
3 001- |
1 545 |
0 | |
|
D |
Lastbilar | |||
|
1 |
Lastbil som |
0- 1 600 |
390 |
0 |
|
inte kan drivas |
1 601- 3 000 |
430 |
40 | |
|
med dieselolja |
3 001- |
984 |
0 | |
|
2 |
Lastbil som kan | |||
|
2.1 med anordning |
0- 1 600 |
869 |
0 | |
|
axlar |
1 601- 3 000 |
929 |
60 | |
|
3 001- 6 000 |
1 776 |
55 | ||
|
6 001- 10 000 |
3 426 |
66 | ||
|
10 001- 14 000 |
6 066 |
169 | ||
|
14 001- |
12 842 |
298 | ||
|
med tre eller |
0- 1 600 |
869 |
0 | |
|
flera hjul- |
1 601- 3 000 |
907 |
38 | |
|
axlar |
3 001- 6 000 |
1 446 |
69 | |
|
6 001- 11 000 |
3 525 |
79 | ||
|
11 001- 15 000 |
7 485 |
101 | ||
|
15 001- 18 000 |
11 533 |
119 | ||
|
18 001- 23 000 |
15 097 |
217 | ||
|
23 001- |
25 932 |
185 |
147
Fordonsslag
Skattevikt,
kilogram
Skatt, kronor
Prop. 1995/96:25
grund- tilläggsbelopp för
belopp varje helt hundratal
kilogram över den
lägsta vikten i
klassen
|
2.2 utan anordning |
0- 1 600 |
720 |
0 | |
|
axlar |
1 601- 3 000 |
775 |
55 | |
|
3 001- 6 000 |
1 545 |
4 | ||
|
6 001- 10 000 |
1 677 |
29 | ||
|
10 001- 14 000 |
2 821 |
98 | ||
|
14 001- 17 000 |
6 737 |
175 | ||
|
17 001- |
11 984 |
229 | ||
|
med tre eller |
0- 1 600 |
682 |
0 | |
|
flera hjul- |
1 601- 3 000 |
731 |
49 | |
|
axlar |
3 001- 6 000 |
1 424 |
4 | |
|
6 001- 11 000 |
1 556 |
14 | ||
|
11 001- 15 000 |
2 271 |
77 | ||
|
15 001- 18 000 |
5 351 |
136 | ||
|
18 001- |
9 443 |
172 | ||
|
E |
Traktorer m.m. | |||
|
1 |
Traktor klass I |
0- 1 300 |
370 |
0 |
|
(trafiktraktor) |
1 301- 3 000 |
425 |
55 | |
|
3 001- 7 000 |
1 360 |
95 | ||
|
7 001- |
5 160 |
168 | ||
|
2 |
Traktor klass II |
0- |
225 |
0 |
|
3 |
Motorredskap, |
2 001- |
1 000 |
0 |
|
enligt punkterna 1-2 | ||||
|
4 |
Tung terrängvagn, | |||
|
enligt punkt 2 |
2 001- 6 000 |
300 |
35 | |
|
6 001- 14 000 |
1 700 |
70 | ||
|
14 001- |
7 300 |
200 | ||
|
med tre eller |
2 001- 6 000 |
300 |
30 | |
|
flera hjul- |
6 001- 14 000 |
1 500 |
50 | |
|
axlar |
14 001- 18 000 |
5 500 |
130 | |
|
18 001- |
10 700 |
170 | ||
|
F |
Släpvagnar | |||
|
1 |
Släpvagnar med |
0- 1 000 |
150 |
0 |
|
skattevikt högst 3 000 kilogram |
1 001- 3 000 |
170 |
21 |
148
Fordonsslag
Skattevikt,
kilogram
Skatt, kronor
Prop. 1995/96:25
grund- tilläggsbelopp för
belopp varje helt hundratal
kilogram över den
lägsta vikten i
klassen
2 Släpvagnar med
skattevikt över
3 000 kilogram,
som dras av en
bil1 som inte kan
drivas med diesel-
olja
|
med en hjulaxel |
3 001- |
580 |
11 |
|
med två hjul- |
3 001- 13 000 |
580 |
9 |
|
axlar |
13 001- |
1 480 |
0 |
|
med tre eller |
3 001- 13 000 |
580 |
6 |
|
flera hjul- |
13 001- |
1 180 |
0 |
|
3 Släpvagnar | |||
|
med skattevikt över | |||
|
3 000 kilogram, som | |||
|
kan drivas med | |||
|
dieselolja, om det är | |||
|
3.1 styraxel för |
3 001- 5 000 |
630 |
78 |
|
axel |
5 001- 8 000 |
2 190 |
107 |
|
8 001- |
5 400 |
198 | |
|
med två eller |
3 001- 8 000 |
610 |
42 |
|
flera hjul- |
8 001- 11 000 |
2 710 |
76 |
|
axlar |
11 001- 14 000 |
4 990 |
114 |
|
14 001- |
8 410 |
160 | |
|
3.2 andra släp- | |||
|
vagnar |
3 001- 8 000 |
320 |
36 |
|
axel |
8 001- |
2 120 |
64 |
|
med två hjul- |
3 001- 8 000 |
310 |
23 |
|
axlar |
8 001- 11 000 |
1 460 |
38 |
|
11 001- 14 000 |
2 600 |
58 | |
|
14 001- 17 000 |
4 340 |
76 | |
|
17 001- |
6 620 |
84 | |
|
med tre eller |
3 001- 11 000 |
300 |
14 |
|
flera hjul- |
11 001- 17 000 |
1 420 |
30 |
|
axlar |
17 001- 25 000 |
3 220 |
50 |
|
25 001- |
7 220 |
65 |
1 Dras annan släpvagn än påhängsvagn även av en bil som kan drivas med dieselolja,
tas skatt ut enligt 3. Dras släpvagn även av en trafiktraktor, av ett motorredskap som
beskattas som en trafiktraktor eller av en tung terrängvagn som beskattas enligt E4 tas
skatt ut enligt 4.
149
_________________________________________________________________ Prop. 1995/96:25
Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor
kilogram -----------------------------
grund- tilläggsbelopp för
belopp varje helt hundratal
kilogram över den
lägsta vikten i
klassen
|
Släpvagnar med 3 000 kilogram, | |||
|
eller ett |
3 001- 8 000 |
550 |
45 |
|
8 001- |
2 800 |
120 | |
|
med två hjul- |
3 001- 8 000 |
550 |
20 |
|
axlar |
8 001- 11 000 |
1 550 |
50 |
|
11 001- 17 000 |
3 050 |
170 | |
|
17 001- |
13 250 |
250 | |
|
med tre eller |
3 001- 11 000 |
550 |
20 |
|
flera hjul- |
11 001- 14 000 |
2 150 |
40 |
|
axlar, |
14 001- 20 000 |
3 350 |
75 |
|
20 001- 25 000 |
7 850 |
105 | |
|
25 001- 30 000 |
13 100 |
120 | |
|
30 001- |
19 100 |
45 | |
2 Dras annan släpvagn än påhängsvagn även av en bil som kan drivas med dieselolja
tas skatt ut enligt 3.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.
150
8.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om Pr0P- 1995/96:25
arbetslöshetsförsäkring
Härigenom föreskrivs att 4, 6, 7, 29, 30 och 34 §§ lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §2
Ersättning vid arbetslöshet tillkommer försäkrad som
1. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete,
2. är beredd att antaga erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken
han icke anmält hinder som kan godtagas av arbetslöshetskassan,
3. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen
i den ordning som Arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver,
4. icke kan erhålla lämpligt arbete.
Ersättning enligt denna lag lämnas inte till den som deltar i utbildning
om det inte finns särskilda skäl. Närmare föreskrifter om tillämpningen
av denna bestämmelse meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
Ersättning enligt denna lag
lämnas inte till den som enligt
35 § lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd fått ett sådant
stöd indraget eller enligt 26 och
27 §§ samma lag avstängts från
rätten till ersättning. Ersättningen
lämnas inte så länge beslut om en
sådan åtgärd gäller.
Som företagare i denna lag anses den som äger eller är delägare -
direkt eller indirekt - i näringsverksamhet som hon eller han är person-
ligt verksam i och som hon eller han har ett väsentligt inflytande över.
En företagare skall anses vara arbetslös, när hennes eller hans
personliga verksamhet i rörelsen har upphört annat än tillfälligt.
Om det finns särskilda skäl, får
regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer före-
skriva att en företagare skall anses
vara arbetslös även i andra fall än
som sägs i fjärde stycket.
Om det finns särskilda skäl, får
regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer före-
skriva att en företagare skall anses
vara arbetslös även i andra fall än
som sägs i femte stycket.
1 Lagen omtryckt 1991:1334.
2 Senaste lydelse 1994:930.
151
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:25
6§3
Rätt till ersättning vid arbetslöshet föreligger, för försäkrad som efter
senaste inträdet i arbetslöshetskassan,
1. varit medlem i kassan under minst tolv månader, om han haft sin
huvudsakliga försörjning genom avlönat arbete för annans räkning, eller
under minst 24 månader, om han haft sin huvudsakliga försörjning som
självständig företagare (medlemsvillkor),
2. under en ramtid av tolv
månader omedelbart före arbets-
löshetens inträde utfört för-
värvsarbete i minst 80 dagar
fördelade på minst fem månader
(arbetsvillkor). Endast dag då
förvärvsarbete har utförts i minst
tre timmar får härvid räknas in.
2. under en ramtid av tolv
månader omedelbart före arbets-
löshetens inträde utfört för-
värvsarbete i minst 80 dagar
fördelade på minst fem månader
(arbetsvillkor). Endast dag då
förvärvsarbete har utförts i minst
tre timmar får här räknas in. Med
utfört förvärvsarbete avses även tid
då den försäkrade haft semester
eller annars varit ledig av någon
annan anledning än sjukdom,
tjänstgöring enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt
eller barns födelse med helt eller
delvis bibehållen lön.
Med utfört förvärvsarbete avses
dock inte
1. anställning som arbetsgivaren
finansierat med stöd av
- lagen (1995:411) om tillfällig
avvikelse från lagen (1981:691)
om socialavgifter, eller
- förordningen (1987:411) om
beredskapsarbete,
2. tid då sökanden bedrivit egen
näringsverksamhet med stöd av
förordningen (1984:523) om
bidrag till arbetslösa m.fl. som
startar egen näringsverksamhet.
Föreligger särskilda skäl får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer medge att medlemsvillkoret bestäms till tolv
månader för försäkrad, som haft sin huvudsakliga försörjning som
självständig företagare.
Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för
uppfyllande av arbetsvillkoret.
’ Senaste lydelse 1994:1673.
152
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:25
7
Med tid under vilken en
försäkrad enligt 6 § skall ha utfört
förvärvsarbete jämställs tid då den
försäkrade
1. deltagit i och, om inte
särskilda skäl hindrat det, fullföljt
arbetsmarknadsutbildning eller
yrkesinriktad rehabilitering för
vilken statligt utbildningsbidrag
utgått,
2. fullgjort tjänstgöring enligt
lagen (1994:1809) om totalför-
svarsplikt eller fått föräldra-
penningförmån enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, i
båda fallen dock tillsammans högst
två månader,
3. haft semester, eller
4. eljest varit ledig av annan
anledning än sjukdom, tjänstgöring
enligt lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt eller barns
födelse med helt eller delvis
bibehållen lön.
29
Försäkrad skall avstängas från rätt
till ersättning under tid som anges
i 30 §, om han
1. lämnat sitt arbete frivilligt
utan giltig anledning,
2. skilts från arbetet på grund av
otillbörligt uppförande,
3. avvisat erbjudet lämpligt
arbete, eller
§4
För den som en gång har påbör-
jat en ersättningsperiod enligt
denna lag gäller följande. Vid
uppjyllandet av det arbetsvillkor
som skall ligga till grund för en ny
ersättningsperiod skall med tid
under vilken en försäkrad enligt
6 § skall ha utfört förvärvsarbete
jämställas tid då den försäkrade
1. deltagit i och, om inte sär-
skilda skäl hindrat det, fullföljt
arbetsmarknadsutbildning eller
yrkesinriktad rehabilitering för
vilken statligt utbildningsbidrag
utgått,
2. fullgjort tjänstgöring enligt
lagen (1994:1809) om totalför-
svarsplikt eller fått föräldra-
penningförmån enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, i
båda fallen dock tillsammans högst
två månader,
3. utfört förvärvsarbete som
arbetsgivaren finansierat med stöd
av
- lagen (1995:411) om tillfällig
avvikelse från lagen (1981:691)
om socialavgifter, eller
- förordningen (1987:411) om
beredskapsarbete,
4. bedrivit egen närings-
verksamhet med stöd av för-
ordningen (1984:523) om bidrag
till arbetslösa m.fl. som startar
egen näringsverksamhet.
§
Försäkrad skall avstängas från rätt
till ersättning under tid som anges
i 30 §, om han
1. lämnat sitt arbete utan giltig
anledning,
2. skilts från arbetet på grund av
otillbörligt uppförande,
3. avvisat erbjudet lämpligt
arbete, eller
4 Senaste lydelse 1995:860.
153
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:25
4. utan att uttryckligen ha
avvisat sådant arbete ändå genom
sitt uppträdande uppenbarligen
vållat, att anställning ej kommit
till stånd.
4. utan att uttryckligen ha
avvisat sådant arbete ändå genom
sitt uppträdande uppenbarligen
vållat att anställning inte kommit
till stånd.
30 §’
Är det sannolikt att arbete som
avses i 29 § skulle ha varat högst
fem dagar eller mer än fem men
högst tio dagar eller mer än tio
dagar, utgör avstängningstiden
fem, tio respektive 20 ersätt-
ningsdagar. I avstängningstiden
inräknas endast dagar för vilka
karenstid skulle ha tillgodoräknats
eller dagpenning skulle ha lämnats,
om avstängningen inte hade skett,
eller dagar under vilka den försäk-
rade har utfört förvärvsarbete. Den
totala avstängningstiden får dock
inte överstiga 14, 28 respektive
56 kalenderdagar.
Är det sannolikt att arbete som
avses i 29 § skulle ha varat högst
fem dagar eller mer än fem men
högst tio dagar eller mer än tio
dagar, utgör avstängningstiden tio,
20 respektive 40 ersättningsdagar
vid avstängning enligt punkten 1
samt 20, 40 respektive 60 ersätt-
ningsdagar vid avstängning enligt
punkterna 2-4. I avstängningstiden
inräknas endast dagar för vilka
karenstid skulle ha tillgodoräknats
eller dagpenning skulle ha lämnats,
om avstängningen inte hade skett,
eller dagar under vilka den försäk-
rade har utfört förvärvsarbete. Den
totala avstängningstiden får dock
inte överstiga 28, 56 respektive
112 kalenderdagar vid avstängning
enligt punkten 1 samt inte
överstiga 56, 112, respektive 168
kalenderdagar vid avstängning
enligt punkterna 2-4.
Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 29 §,
beräknas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första
stycket, om inte den nya avstängningstiden ryms inom den löpande
avstängningstiden.
Är det uppenbart att en för-
säkrad ej vill antaga lämpligt
arbete, såsom då den försäkrade
vid upprepade tillfällen antingen
har avvisat erbjudet sådant arbete
eller lämnat sitt arbete frivilligt
utan giltig anledning, skall den
försäkrade vara avstängd till dess
han eller hon utfört förvärvsarbete
under 20 dagar.
Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i
29 § inträffat.
Är det uppenbart att en för-
säkrad inte vill anta lämpligt
arbete, såsom då den försäkrade
vid upprepade tillfällen antingen
har avvisat erbjudet sådant arbete
eller lämnat sitt arbete utan giltig
anledning, skall den försäkrade
vara avstängd till dess han eller
hon utfört förvärvsarbete under 80
dagar.
5 Senaste lydelse 1993:656.
154
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:25
Finner arbetslöshetskassa att
försäkrad medlem, som medvetet
eller av grov vårdslöshet lämnat
oriktig eller vilseledande uppgift
angående förhållande av betydelse
för bedömande av hans rätt till
ersättning, inte bör uteslutas ur
kassan enligt 48 § denna lag, kan
kassan istället frånkänna
rätt till ersättning för en
högst ett år.
honom
tid av
skäl att
34 §6
Finner arbetslöshetskassa att
försäkrad medlem, som medvetet
eller av grov vårdslöshet lämnat
oriktig eller vilseledande uppgift
angående förhållande av betydelse
för bedömande av hans rätt till
ersättning, inte bör uteslutas ur
kassan enligt 48 § denna lag, skall
kassan istället frånkänna honom
rätt till ersättning. Frånkännandet
skall gälla under minst 130 ersätt-
ningsdagar. Om det finns särskilda
skäl får frånkännandet gälla under
färre dagar.
Till den som har frånkänts
ersättning enligt första stycket får
ersättning betalas ut först sedan
han eller hon har utfört sådant
förvärvsarbete som avses i 6 §
under 80 dagar från den tidpunkt
då det förhållande som ledde till
frånkännandet kom till arbetslös-
hetskassans kännedom. Endast dag
då förvärvsarbete har utförts i
minst tre timmar skall här räknas
in.
försäkrad gjort sig skyldig till
Förekommer sannolika
förfarande som avses i första stycket, kan ersättning som tillkommer
honom innehållas i avvaktan på utredning i ärendet.
Beslut enligt första eller andra
stycket skall av kassan ofördröj-
ligen anmälas till Arbetsmarknads-
styrelsen.
Beslut enligt första eller tredje
stycket skall av kassan ofördröj-
ligen anmälas till Arbetsmarknads-
styrelsen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Vid avstängning som grundar sig på en händelse som inträffat före
den 1 januari 1996 gäller 30 § i sin äldre lydelse.
3. Vid frånkännande av rätt till ersättning som grundar sig på en
uppgift som är lämnad före den 1 januari 1996 gäller 34 § i sin äldre
lydelse.
6 Senaste lydelse 1994:1673.
155
8.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd
Prop. 1995/96:25
Härigenom föreskrivs att 4, 6, 7, 26, 27 och 35 §§ lagen (1973:371)
om kontant arbetsmarknadsstöd1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4§2
Kontant arbetsmarknadsstöd tillkommer den som
1. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åta sig arbete för en arbets-
givares räkning minst 3 timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst
17 timmar i veckan,
2. är beredd att anta erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken hon
eller han inte anmält hinder som kan godtas,
3. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen
i den ordning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer, och
4. inte kan få lämpligt arbete.
Ersättning lämnas tidigast den 1 juli det år den arbetslöse fyller 20 år.
Ersättning enligt denna lag lämnas inte till den som deltar i utbildning
om det inte finns särskilda skäl. Närmare föreskrifter om tillämpningen
av denna bestämmelse meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
Ersättning enligt denna lag läm-
nas inte till den som enligt 48 §
lagen (1973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring har uteslutits från
medlemskap under en tid av ett år
från uteslutningen.
Som företagare enligt denna lag anses den som äger eller är delägare -
direkt eller indirekt - i näringsverksamhet som hon eller han är person-
ligt verksam i och som hon eller han har ett väsentligt inflytande över.
En företagare skall anses vara arbetslös, när hennes eller hans
personliga verksamhet i rörelsen har upphört annat än tillfälligt.
Om det finns särskilda skäl, får
regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer före-
skriva att en företagare skall anses
vara arbetslös även i andra fall än
som sägs i fjärde stycket.
Om det finns särskilda skäl, får
regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer före-
skriva att en företagare skall anses
vara arbetslös även i andra fall än
som sägs i sjätte stycket.
1 Lagen omtryckt 1994:929.
2 Senaste lydelse 1995:709.
156
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:25
6
Rätt till kontant arbetsmarknads-
stöd föreligger, om den arbetslöse
under en ramtid av tolv månader
omedelbart före arbetslöshetens
inträde utfört förvärvsarbete i
minst fem månader (arbetsvillkor).
Härvid tages hänsyn endast till
månad då förvärvsarbete utförts
under minst 75 timmar.
Tid då förvärvsarbete har utförts
uppfyllande av arbetsvillkoret.
7
Med tid under vilken sökanden
enligt 6 § skall ha utfört för-
värvsarbete jämställs tid då
sökanden
1. i enskilt hem vårdat åldring
eller handikappad i sådan ut-
sträckning att sökanden varit
förhindrad att stå till arbets-
marknadens förfogande,
2. deltagit i och, om inte sär-
skilda skäl hindrat det, fullföljt
§3
Rätt till kontant arbetsmarknads-
stöd föreligger, om den arbetslöse
under en ramtid av tolv månader
omedelbart före arbetslöshetens
inträde utfört förvärvsarbete i
minst fem månader (arbetsvillkor).
Här skall hänsyn tas endast till
månad då förvärvsarbete utförts
under minst 75 timmar. Med utfört
förvärvsarbete avses även tid då
sökanden haft semester eller
annars varit ledig av annan anled-
ning än sjukdom, tjänstgöring en-
ligt lagen (1994:1809) om total-
försvarsplikt eller barns födelse
med helt eller delvis bibehållen
lön.
Med utfört förvärvsarbete avses
dock inte
1. anställning som arbetsgivaren
finansierat med stöd av
- lagen (1995:411) om tillfällig
avvikelse från lagen (1981:691)
om socialavgifter, eller
- förordningen (1987:411) om
beredskapsarbete,
2. tid då sökanden bedrivit egen
näringsverksamhet med stöd av
förordningen (1984:523) om
bidrag till arbetslösa m.fl. som
startar egen näringsverksamhet.
får icke räknas mer än en gång för
§4
För den som en gång har påbör-
jat en ersättningsperiod enligt
denna lag gäller följande. Vid
uppfyllandet av det arbetsvillkor
som skall ligga till grund för en ny
ersättningsperiod skall med tid
under vilken den sökande enligt
6 § skall ha utfört förvärvsarbete
jämställas tid då den sökande
1. i enskilt hem vårdat åldring
eller handikappad i sådan ut-
’ Senaste lydelse 1994:1674.
4 Senaste lydelse 1995:859.
157
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:25
arbetsmarknadsutbildning eller
yrkesinriktad rehabilitering för
vilken statligt utbildningsbidrag
utgått,
3. fullgjort tjänstgöring enligt
lagen (1994:1809) om totalför-
svarsplikt eller fått föräldra-
penningförmån enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, i
båda fallen dock tillsammans högst
två månader,
4. haft semester, eller
5. eljest varit ledig av annan
anledning än sjukdom, tjänstgöring
enligt lagen (1994:1809) om total-
försvarsplikt eller barns födelse
med helt eller delvis bibehållen
lön.
26
Stödtagare skall avstängas från rätt
till ersättning under tid som anges
i 27 §, om han
1. lämnat sitt arbete frivilligt
utan giltig anledning,
2. skilts från arbete på grund av
otillbörligt uppförande,
3. avvisat erbjudet lämpligt
arbete, eller
4. utan att uttryckligen ha
avvisat sådant arbete ändå genom
sitt uppträdande uppenbarligen
vållat, att anställning ej kommit
till stånd.
sträckning att sökanden varit
förhindrad att stå till arbets-
marknadens förfogande,
2. deltagit i och, om inte sär-
skilda skäl hindrat det, fullföljt
arbetsmarknadsutbildning eller
yrkesinriktad rehabilitering för
vilken statligt utbildningsbidrag
lämnats,
3. fullgjort tjänstgöring enligt
lagen (1994:1809) om totalför-
svarsplikt eller fått föräldra-
penningförmån enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, i
båda fallen dock tillsammans högst
två månader,
4. utfört förvärvsarbete som ar-
betsgivaren finansierat med stöd
av
- lagen (1995:411) om tillfällig
avvikelse från lagen (1981:691)
om socialavgifter, eller
- förordningen (1987:411) om
beredskapsarbete,
5. bedrivit egen näringsverk-
samhet med stöd av förordningen
(1984:523) om bidrag till arbets-
lösa m.fl. som startar egen
näringsverksamhet.
§’
Stödtagare skall avstängas från rätt
till ersättning under tid som anges
i 27 §, om han
1. lämnat sitt arbete utan giltig
anledning,
2. skilts från arbete på grund av
otillbörligt uppförande,
3. avvisat erbjudet lämpligt
arbete, eller
4. utan att uttryckligen ha av-
visat sådant arbete ändå genom sitt
uppträdande uppenbarligen vållat
att anställning inte kommit till
stånd.
5 Senaste lydelse 1994:1674.
158
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:25
Är det sannolikt att arbete som
avses i 26 § skulle ha varat högst
fem dagar eller mer än fem men
högst tio dagar eller mer än tio
dagar, utgör avstängningstiden
fem, tio respektive 20 ersättnings-
dagar. I avstängningstiden inräknas
endast dagar för vilka karenstid
skulle ha tillgodoräknats eller
kontant arbetsmarknadsstöd skulle
ha lämnats, om avstängningen inte
hade skett, eller dagar under vilka
stödtagaren har utfört förvärvs-
arbete. Den totala avstängnings-
tiden får dock inte överstiga 14,
28 respektive 56 kalenderdagar.
27 §6
Är det sannolikt att arbete som
avses i 26 § skulle ha varat högst
fem dagar eller mer än fem men
högst tio dagar eller mer än tio
dagar, utgör avstängningstiden tio,
20 respektive 40 ersättningsdagar
vid avstängning enligt punkten 1
samt 20, 40 respektive 60 ersätt-
ningsdagar vid avstängning enligt
punkterna 2-4. I avstängningstiden
inräknas endast dagar för vilka
karenstid skulle ha tillgodoräknats
eller kontant arbetsmarknadsstöd
skulle ha lämnats, om
avstängningen inte hade skett, eller
dagar under vilka stödtagaren har
utfört förvärvsarbete. Den totala
avstängningstiden får dock inte
överstiga 28, 56 respektive 112
kalenderdagar vid avstängning
enligt punkten 1 samt inte
överstiga 56, 112 respektive 168
kalenderdagar vid avstängning
enligt punkterna 2-4.
Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 26 §,
beräknas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första
stycket, om inte den nya avstängningstiden ryms inom den löpande
avstängningstiden.
Är det uppenbart att stödtagaren
ej vill antaga lämpligt arbete,
såsom då stödtagaren vid upp-
repade tillfällen antingen har av-
visat erbjudet sådant arbete eller
lämnat sitt arbete frivilligt utan
giltig anledning, skall stödtagaren
vara avstängd till dess han eller
hon utfört förvärvsarbete under 20
dagar.
Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i
26 § inträffat.
Är det uppenbart att stödtagaren
inte vill anta lämpligt arbete,
såsom då stödtagaren vid upp-
repade tillfällen antingen har av-
visat erbjudet sådant arbete eller
lämnat sitt arbete utan giltig
anledning, skall stödtagaren vara
avstängd till dess han eller hon
utfört förvärvsarbete under 80
dagar.
Kontant arbetsmarknadssstöd får
indragas eller skäligen nedsättas,
om stödtagaren medvetet eller av
35 §7
Kontant arbetsmarknadsstöd
skall dras in om stödtagaren
medvetet eller av grov vårdslöshet
6 Senaste lydelse 1994:1674.
7 Senaste lydelse 1994:1674.
159
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:25
grov vårdslöshet lämnar oriktig
eller vilseledande uppgift an-
gående förhållande som är av
betydelse för rätten till stöd.
lämnar oriktig eller vilseledande
uppgift om ett förhållande som är
av betydelse för rätten till stöd.
Beslutet om indragning av stödet
skall gälla under minst 130
stöddagar. Om det finns särskilda
skäl får beslutet gälla under färre
dagar.
Till den vars stöd har dragits in
enligt första stycket får kontant
arbetsmarknadsstöd betalas ut
först sedan stödtagaren har utfört
sådant förvärvsarbete som avses i
6 § under 80 dagar från den tid-
punkt då det förhållande som
ledde till att stödet dragits in kom
till länsarbetsnämndens kännedom.
Endast dag då förvärvsarbete har
utförts i minst tre timmar skall här
räknas in.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Vid avstängning i fall som avses i 26 § 1 - 4 och som grundar sig
på en händelse som inträffat före den 1 januari 1996 gäller 27 § i sin
äldre lydelse.
3. Vid indragning av kontant arbetsmarknadsstöd som grundar sig på
en uppgift som är lämnad före den 1 januari 1996 gäller 35 § i sin äldre
lydelse.
160
8.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:409) om
arbetslivsutveckling
Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1995:409) om
arbetslivsutveckling skall ha följande lydelse.
Prop. 1995/96:25
Nuvarande lydelse
2
Den tid under vilken en arbets-
lös deltagit i verksamhet för
arbetslivsutveckling i enlighet med
länsarbetsnämndens anvisning
jämställs med tid under vilken en
arbetslös enligt 6 § lagen
(1973:370) om arbetslöshets-
försäkring eller 6 § lagen
(1973:371) om kontant arbets-
marknadsstöd skall ha utfört
förvärvsarbete. Vid bestämmande
av ramtid enligt samma bestäm-
melser räknas inte tid då den
arbetslöse varit hindrad att arbeta
på grund av deltagandet, i den
mån tiden inte jämställs enligt vad
som nyss sagts.
3
När det gäller avstängning från
rätt till ersättning skall vad som
föreskrivs om arbetsmarknads-
utbildning i 31 § lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring och i
28 § lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd gälla också i
fråga om verksamhet som avses i
1 §•
Föreslagen lydelse
§
Den tid under vilken en arbets-
lös deltagit i verksamhet för
arbetslivsutveckling i enlighet med
länsarbetsnämndens anvisning
utgör sådan med utfört arbete
jämställd tid enligt 7 § lagen
(1973:370) om arbetslöshets-
försäkring eller 7 £ lagen
(1973:371) om kontant arbets-
marknadsstöd. Vid bestämmande
av ramtid enligt samma lagar
räknas inte tid då den arbetslöse
varit hindrad att arbeta på grund
av deltagandet, i den mån tiden
inte jämställs enligt vad som nyss
sagts.
§
När det gäller avstängning från
rätt till ersättning skall vad som
föreskrivs om arbetsmarknads-
politiska åtgärder i 31 § lagen
(1973:370) om arbetslöshets-
försäkring och i 28 § lagen
(1973:371) om kontant arbets-
marknadsstöd gälla också i fråga
om verksamhet som avses i 1 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
11 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 25
161
Prop. 1995/96:25
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar de riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen
förordar,
2. till Insatser för ny energiteknik på tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reserva-
tionsanslag på 200 000 000 kr (avsnitt 7.2 och 7.3),
3. godkänner vad regeringen förordar om Kommunikationsforsknings-
beredningens framtida rätt att disponera medel ur energiteknikfon-
den (avsnitt 7.4),
4. godkänner vad regeringen förordar om användning av medel för
förbättring av inomhusmiljön (avsnitt 7.5),
5. till Åtgärder för energieffektiviseringar m.m. i bl.a. Baltikum och
Östeuropa på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
50 000 000 kr (avsnitt 7.6),
6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:915) om
ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon,
7. antar regeringens förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327),
8. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring,
9. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd,
10. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:409) om
arbetslivsutveckling.
162
Bilaga 1
Svensk ekonomi.
Konjunkturbedömning och
medelfristiga scenarier
Förord
Föreliggande bilaga till 1995 års tillväxtproposition beskriver den
internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1996.
Bedömningen av den internationella utvecklingen grundar sig på
material från bl.a. OECD. Beskrivningen av den svenska ekonomin
baseras främst på underlag från Statistiska centralbyrån och på den
prognos som Konjunkturinstitutet publicerade den 5 oktober. Ansvaret för
de redovisade bedömningarna åvilar dock helt Finansdepartementets
ekonomiska avdelning.
Bilagan innehåller dessutom kalkyler över ekonomins utveckling i ett
något längre perspektiv. Den traditionella prognosen för 1995 och 1996
kompletteras med två alternativa scenarier över utvecklingen t.o.m. år
2000. Dessa beräkningar är gjorda med stöd av Konjunkturinstitutets
modeller KOSMOS och FIMO. Arbetet med bilagan har letts av
departementsrådet Håkan Frisén. Kalkylerna avslutades den 27 oktober
1995.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
1.1 Den svenska ekonomin 1995 och 1996
Utsikterna för den svenska ekonomin har markant förbättrats det senaste
halvåret. Kraften i återhämtningen har förstärkts under 1995. Trots
perioder av finansiell oro under våren och sommaren accelererade
tillväxten. Enligt statistiska centralbyråns preliminära siffror var bruttona-
tionalprodukten (BNP) första halvåret 1995 hela 4,4 % högre än under
motsvarande period år 1994. Förtroendet på de finansiella marknaderna
för den svenska utvecklingen har markant förbättrats den senaste tiden.
Obligationsräntorna har fallit kraftigt samtidigt som kronan stärkts. Detta
skapar goda förutsättningar för en bred återhämtning av den inhemska
efterfrågan samtidigt som förstärkningen av kronan minskar inflation-
strycket. Därigenom minskar tudelningen av den svenska ekonomin, vilket
förbättrar utsikterna för en varaktig och hållbar tillväxt. Även fortsätt-
ningsvis kommer dock industrin att utgöra motorn i näringslivets
expansion. En betydande kapacitetsutbyggnad sker nu samtidigt som
planerna på nyanställningar är omfattande enligt t.ex. Konjunkturinstitu-
tets barometer Industriproduktionen fortsätter därmed att öka, om än i
långsammare takt än under de senaste åren.
Ett orosmoment för utvecklingen på lite längre sikt utgör dock de
relativt höga löneavtal som slutits hittills i år. Dessa indikerar att
lönebildningen ännu inte fungerar på ett sätt som befrämjar hög sysselsätt-
ning.
Bruttonationalprodukten (BNP) beräknas i år växa med ca 3,5 %. Den
kraftiga ökningen har sitt ursprung i ett tilltagande överskott i utrikes-
balansen tillsammans med en mycket stark investeringsexpansion i
näringslivet. Nästa år bedöms exportexpansionen komma in i en mer
normal fas, vilket bidrar till att tillväxttakten beräknas minska till 2,7 %.
Den privata konsumtionen väntas dock öka successivt, vilket innebär att
den tidigare så markanta tudelningen av ekonomin nu avtar.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Tabell 1.1 Prognosförutsättningar
|
1992 |
1993 |
1994 |
1995 |
1996 | |
|
BNP-tillväxt i OECD |
1,4 |
1,0 |
3,0 |
2,5 |
2,5 |
|
Konsumentprisökning i OECD |
3,1 |
2,7 |
2,3 |
2,5 |
2,7 |
|
Dollarkurs (i kr) |
5,8 |
7,8 |
7,7 |
7,1 |
6,6 |
|
ECU-index |
101,7 |
123,0 |
123,8 |
126,7 |
119,5 |
|
Tysk ränta 5 års statsobligation |
7,8 |
6,0 |
6,2 |
6,0 |
5,7 |
|
Svenska ränta 5 års statsobligation |
10,4 |
8,0 |
9,1 |
10,0 |
8,7 |
|
Svensk ränta 6 månaders ssvx |
12,6 |
8,1 |
7,7 |
9,0 |
8,7 |
Källor: OECD och Finansdepartementet.
Den internationella konjunkturen kännetecknas av en stabil tillväxt utan
tendenser till överhettning eller tilltagande inflation. Under första halvåret
1995 avtog tillväxttakten något i såväl Europa som Nordamerika. För
europeisk del bedöms tillväxten åter tillta, som en följd av bl.a. lägre
räntor och ökad finansiell stabilitet. Den japanska ekonomin präglas
fortfarande av recession och finansiell osäkerhet, även om en viss
återhämtning torde ske nästa år. Sammantaget bedöms BNP-tillväxten
inom OECD-området uppgå till ca 2,5 % såväl i år som nästa år.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Tabell 1.2 Växelkursutvecklingen
Procentuella förändringar mellan årsgenomsnitt
|
1992 |
1993 |
1994 |
1995 |
1996 | |
|
ECU-index |
0,4 |
20,9 |
0,6 |
2,4 |
-5,7 |
|
Dollar |
4,0 |
33,8 |
-1,2 |
-7,6 |
-7,3 |
|
Konkurrentvägt |
-0,3 |
23,8 |
1,7 |
2,1 |
-5,8 |
|
Importvägt |
-0,8 |
24,4 |
1,8 |
3,1 |
-6,1 |
Källor: Riksbanken och Finansdepartementet.
Förutsättningarna for en fortsatt förstärkning av kronan samt en
ytterligare nedgång i den svenska obligationsräntan måste utifrån
underliggande ekonomiska förhållanden betraktas som goda. De
antaganden avseende utvecklingen av valutakurs och räntenivåer som
bedömningen av den svenska ekonomin grundar sig på är dock mycket
försiktiga. Detta med hänsyn till den snabba förbättring som skett den
senaste tiden samt erfarenheterna av återkommande turbulens på den
internationella kapitalmarknaden.
Under slutet av 1994 var tecknen tydliga på en viss återhämtning av
den privata konsumtionen. Vårens och sommarens oro på de finansiella
marknaderna bidrog till ett avstannande under det första halvåret i år. Den
senaste tidens markanta förbättring av ränteläge och växelkurs förefaller
ha bidragit till ökad tillförsikt och därmed ökad konsumtion. Med början
under det andra halvåret i år bedöms konsumtionen öka successivt. Det
finns en betydande potential för en konsumtionsökning genom att
hushållens behov av nya kapitalvaror sannolikt är stort efter en lång tid
av mycket låga inköp. En fortsatt stram finanspolitik, höga realräntor samt
fortsatt hög arbetslöshet medverkar dock till att dämpa uppgången. Mätt
som helårsgenomsnitt beräknas konsumtionen öka med 0,7 % i år och
med 1,5 % nästa år. Detta innebär att hushållen i viss mån minskar sitt
stora finansiella sparande.
Tabell 1.3 Försörjningsbalans, 1992-1996
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Procentuell volymförändring
|
1994 |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 |
1996 | |
|
BNP |
1 517,0 |
-1,4 |
-2,6 |
2,2 |
3,5 |
2,7 |
|
Import |
492,3 |
1,1 |
-2,8 |
13,2 |
8,5 |
6,9 |
|
Tillgång |
2 009,3 |
-0,9 |
-2,6 |
4,5 |
4,7 |
3,7 |
|
Privat konsumtion |
820,2 |
-1,4 |
-3,7 |
0,5 |
0,7 |
1,5 |
|
Offentlig konsumtion |
413,5 |
0,0 |
-0,6 |
-1,0 |
-1,1 |
-0,7 |
|
Stat |
131,5 |
1,8 |
4,4 |
-0,7 |
-1,0 |
0,0 |
|
Kommuner |
282,0 |
-0,8 |
-2,7 |
-1,2 |
-1,2 |
-1,0 |
|
Bruttoinvesteringar |
208,2 |
-10,8 |
-17,6 |
-0,4 |
10,4 |
9,8 |
|
Näringsliv |
136,6 |
-15,5 |
-14,3 |
17,4 |
21,3 |
11,1 |
|
Bostäder |
36,3 |
-7,3 |
-31,0 |
-37,5 |
-22,6 |
14,5 |
|
Myndigheter |
35,4 |
0,6 |
4,3 |
6,4 |
5,5 |
0,6 |
|
Lagerinvesteringar1 |
10,5 |
1,1 |
-0,3 |
1,4 |
-0,1 |
-0,3 |
|
Export |
556,7 |
2,3 |
7,6 |
13,8 |
13,0 |
7,8 |
|
Användning |
2 009,3 |
-0,9 |
-2,6 |
4,5 |
4,7 |
3,7 |
|
Inhemsk användning |
1 452,5 |
-1,8 |
-5,6 |
1,4 |
1,5 |
1,9 |
1 Förändring i procent av föregående års BNP.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Investeringsaktiviteten i näringslivet är inne i en mycket expansiv fas.
De totala bruttoinvesteringarna i näringslivet bedöms öka med
sammanlagt ca 35 % under 1995 och 1996. Motsvarande ökning för
industrin är ca 65 %. Expansionen måste dock ses mot bakgrund av
mycket låga investeringsnivåer under lågkonjunkturen i början av 1990-
talet samt av de stora krav på nyinvesteringar som ställs av den
strukturomvandling som ekonomin nu genomgår. Det mycket låga
bostadsbyggandet bidrar till att investeringarnas andel av BNP endast
uppgår till 15,5 % 1996. Dettakan jämföras med genomsnittet för 1980-
talet som var drygt 19 %.
Exporten har volymmässigt fortsatt att öka mycket kraftigt i år. En
snabb prisökning på världsmarknaden på viktiga svenska exportprodukter
bidrar också till att öka värdet av den svenska exporten. Importens
ökningstakt har dämpats betydligt, trots den högre tillväxten i ekonomin.
Bytesbalansen beräknas i år uppgå till 44 miljarder kr, motsvarande 2,7
% av BNP.
Överskottet i utrikeshandeln kommer nästa år att stiga ytterligare. En
fortsatt stark marknadstillväxt väntas bidra till en exportökning med
knappt 8 %, samtidigt som importökningen avtar ytterligare, till följd av
lägre efterfrågetillväxt. År 1996 beräknas överskottet i handelsbalansentill
7,6 % av BNP och överskottet i bytesbalansen till 3,4 %.
De relativt höga avtal som hittills slutits innebär att löneökningarna i
ekonomin för 1996 ser ut att bli betydligt större än vad som tidigare
förutsetts. Upprevideringen är väsentligen att hänföra till de skyddade
delarna av ekonomin. De genomsnittliga löneökningarna beräknas uppgå
till ca 3,5 % i år och till ca 5,5 % år 1996. Löneavtalens tekniska
konstruktion gör dock att ökningen för helåret 1996 överdrivs något
jämfört med den underliggande löneutvecklingen. Under loppet av 1996
uppgår de genomsnittliga löneökningarna till ca 5 %.
Konsumentpriserna (KPI) har hittills i år ökat 1/2 % mindre än vad som
förutsågs i kompletteringspropositionen. Därmed torde KPI-ökningen
under loppet av 1995 stanna vid 2,7 %.
KPI-ökningen under nästa år väntas bli av ungefär samma storleks-
ordning. Drivkrafterna är dock något annorlunda. Det inhemskt
genererade inflationstrycket väntas stiga något till följd av högre
lönekostnadsökningar och en starkare konsumtionsefterffågan. Samtidigt
beräknas importprishöjningama bli betydligt lägre än i år, bla till följd av
en fortsatt förstärkning av kronan. Effekten från indirekta skatter minskar
också. Att inflationen ändå inte sjunker innebär ett ökat underliggande
inflationstryck. Detta illustreras av att NPI beräknas öka med 2,4% under
loppet av 1996, jämfört med 1,6 % i år.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Tabell 1.4 Nyckeltal
|
1993 |
1994 |
1995 |
1996 | |
|
Timlön, kostnad |
3,3 |
3,5 |
3,6 |
5,6 |
|
KPI, dec.-dec. |
4,1 |
2,6 |
2,7 |
2,9 |
|
NPI, dec.-dec. |
3,9 |
1,7 |
1,6 |
2,4 |
|
Disponibel inkomst |
-3,5 |
1,0 |
-1,4 |
1,1 |
|
Sparkvot (nivå) |
7,9 |
8,3 |
6,3 |
5,9 |
|
Industriproduktion |
1,5 |
10,6 |
11,0 |
5,8 |
|
Relativ enhetsarbetskostnad |
-24,7 |
-0,8 |
-1,0 |
8,9 |
|
Öppen arbetslöshet (nivå)1 |
8,2 |
8,0 |
7,5 |
6,4 |
|
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder1 |
4,2 |
5,1 |
4,5 |
5,2 |
|
Handelsbalans (mdr kr) |
53,1 |
67,1 |
117,5 |
130,8 |
|
Bytesbalans (i % av BNP) |
-2,2 |
0,3 |
2,7 |
3,4 |
1 I % av arbetskraften.
Källor: Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansdepartementet.
Produktionstillväxten i näringslivet är nu mycket snabb. I år torde
ökningen bli närmare 5,5 %, vilket är den kraftigaste tillväxten sedan
1960-talet. 1996 avtar industriproduktionens ökningstakt markant, medan
den privata tjänstesektorn beräknas växa i ungefär samma takt som 1994
och 1995, dvs. med ca 3,5 %.
En tilltagande ökningstakt inom byggnadsverksamheten bidrar till att
näringslivets totala produktion beräknas växa med ca 4 % 1996. Den
sammanlagda produktionsökningen under åren 1994 till 1996 skulle
därmed bli så kraftig som 15 %.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Diagram 1.1 Produktionen i olika sektorer 1987-1996
Fasta priser
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Arbetsmarknadsläget förbättras successivt. Sysselsättningen i närings-
livet ökar starkt. Nedgången i den öppna arbetslösheten har dock varit
långsammare än vad som förutsågs i kompletteringspropositionen trots
den starkare ekonomiska aktiviteten. Detta sammanhänger med att
produktivitetsökningen i ekonomin har varit starkare än beräknat och att
den genomsnittliga arbetstiden har fortsatt att öka. Dessutom har antalet
personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder blivit färre än
beräknat. Den totala ökningen av antalet sysselsatta beräknas uppgå till
ca 70 000 i år och ca 80 000 nästa år. Därigenom sjunker den öppna
arbetslösheten från 8,0 % av arbetskraften år 1994 till 6,4 % år 1996.
Tabell 1.5 Sparande
Procent av BNP
|
1993 |
1994 |
1995 |
1996 | |
|
Bruttosparande |
11,2 |
14,7 |
17,8 |
19,1 |
|
Realt sparande |
13,5 |
14,4 |
15,1 |
15,7 |
|
Fasta investeringar |
14,3 |
13,7 |
14,6 |
15,5 |
|
Lagerinvesteringar |
-0,8 |
0,7 |
0,5 |
0,2 |
|
Finansiellt sparande |
-2,2 |
0,3 |
2,7 |
3,4 |
|
Offentlig sektor |
-13,4 |
-10,4 |
-6,8 |
-4,6 |
|
Hushåll |
6,0 |
6,2 |
4,8 |
4,3 |
|
Företag |
5,2 |
4,5 |
4,7 |
3,6 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Den ekonomiska återhämtningen har inneburit en påtaglig forbättring
av de offentliga finanserna. Underskottet i den offentliga sektorns
finansiella sparande uppgick till 13,4 % av BNP 1993 och till 10,4 % av
BNP 1994. Detta underskott beräknas nu minska till 6,8 % av BNP 1995
och till 4,6 % av BNP 1996. Underskottet som andel av BNP krymper
därmed med ca 9 procentenheter på tre år. En så snabb och kraftig
förbättring av de offentliga finanserna är ytterst ovanlig i ett internatio-
nellt perspektiv. Endast utvecklingen i Danmark och Irland på 1980-talet
är jämförbara med den svenska förstärkningen. Jämfört med bedömningen
i kompletteringspropositionen är underskottet nu ca 36 miljarder kr. lägre
for 1995. Förbättringen beror till betydande del på att utgifterna blivit
lägre än beräknat. De beloppsmässigt största nedjusteringama av
utgifterna har skett på EU-bidraget (3,9 miljarder kr), på den offentliga
konsumtionen (6,8 miljarder kr.) samt på ränteutgifterna (5,4 miljarder
kr.)
Utvecklingen av underskottet i kombination med försäljning av statliga
tillgångar samt apprecieringen av kronan har medfört att statskulden nu
beräknas bli drygt 78 miljarder kr. lägre vid årsskiftet 1995/96 än enligt
tidigare beräkningar
Som andel av BNP väntas statskulden uppgå till 84,9% vid utgången
av 1995, för att sedan börja sjunka under 1996. Skulden definierad enligt
EU:s konvergenskriterier når sitt maximum 1995 på en nivå motsvarande
ca 80 % av BNP for att därefter börja minska.
1.2 Den svenska ekonomin i ett medelfristigt perspektiv
Den ekonomiska politiken och de grundläggande ekonomisk-politiska
frågeställningarna har fått allt större förskjutning mot ett medelfristigt
perspektiv. Behovet av längre framåtblickar än den traditionella
tvåårshorisonten är därför stort. Av detta skäl redovisar Finansdeparte-
mentet numera regelbundet medelfristiga kalkyler, trots den stora
osäkerhet som är behäftad med så långa framskrivningar.
Två olika scenarier avseende utvecklingen t.o.m. år 2000 presenteras.
Scenarierna innehåller inga utpräglade konjunkturförlopp utan avser
istället att illustrera utvecklingen mot ett läge med normalt resursutnytt-
jande utan cyklisk arbetslöshet år 2000. En central frågeställning är i
vilken grad dagens höga arbetslöshet kan minska utan att löner och priser
accelererarpå ett ohållbart sätt. Årets avtalsrörelse indikerar att pris- och
lönebildningen ännu inte fullt ut anpassat sig till vad som är förenligt med
Riksbankens inflationsmål eller med prisstabilitet på god europeisk nivå.
Detta minskar sannolikheten for en mer markant minskning av arbets-
lösheten.
Denna spänning gör sig i viss mån gällande i det s.k. huvudalternativet,
som ligger till grund for uppföljningen av regeringens konvergensprogram
i bilaga 2. Detta scenario är således baserat på relativt försiktiga
grundantagande avseende tillväxt, långsiktig arbetslöshet, ränta och
växelkurs.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Vid mer gynnsamma förutsättningar bl.a. avseende arbetsmarknadens
och lönebildningens funktionssätt samt avseende förtroendet för den
ekonomiska politiken kan en påtagligt starkare tillväxt uppnås. En sådan
utveckling illustreras i det s.k. högtillväxtaltemativet.
I båda alternativen förutsätts att den ekonomiska politik som föreslås i
tillväxtpropositionen fullföljs. I detta ingår också uppföljning och
komplettering av regeringens tidigare propositioner.
I övrigt grundar sig kalkylerna på antagandet att skatte- och utgifts-
regler är oförändrade samt på en restriktiv utveckling av den offentliga
konsumtionen.
De internationella förutsättningarna är gemensamma för de båda
alternativen. Den årliga BNP-tillväxten i OECD-området förutsätts uppgå
till i genomsnitt 2,7 % under åren 1996-2000. Motsvarande siffra för
inflationstakten väntas bli ca 3 %. Marknaden för svensk export av be-
arbetade varor växer med drygt 6,5 % årligen.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Diagram 1.2 Offentliga sektorns inkomster och utgifter, 1970-2000
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Huvudalternativet
Den långsiktiga BNP-tillväxten förutsätts i detta alternativ uppgå till 1,7
% årligen. År 1995 uppskattas gapet mellan potentiell och faktisk pro-
duktion till drygt 2 %. Detta s.k. BNP-gap sluts under åren 1996 till
1998 varför tillväxten dessa år överstiger den långsiktiga tillväxtakten.
Därigenom kommer den årliga BNP-tillväxten att uppgå till i genomsnitt
2,1 % under åren 1996 till 2000.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Tabell 1.6 Försörjningsbalans och nyckeltal
Genomsnittlig årlig procentuell förändring, 1996-2000
|
Huvudalternativ |
Högtillväxtaltemativ | |
|
BNP |
2,1 |
2,6 |
|
Import |
6,6 |
7,1 |
|
Privat konsumtion |
1,8 |
2,3 |
|
Offentlig konsumtion |
-0,6 |
-0,4 |
|
Bruttoinvesteringar |
6,5 |
7,4 |
|
Lagerinvesteringar |
0,0 |
0,0 |
|
Export |
6,1 |
6,4 |
|
Inhemsk efterfrågan |
1,7 |
2,3 |
|
Nyckeltal: | ||
|
Timlön |
4,7 |
4,0 |
|
KPI, genomsnitt |
2,8 |
2,3 |
|
Real disponibel inkomst |
1,4 |
1,6 |
|
Sysselsättning, antal personer |
1,0 |
1,5 |
|
Nivåer år 2000: | ||
|
Öppen arbetslöshet1 |
6,2 |
5,0 |
|
Total arbetslöshet1 |
10,0 |
8,0 |
|
Hushållens nettosparkvot2 |
4,3 |
3,0 |
|
Bytesbalans3 |
1,7 |
1,5 |
|
Ränta, femåriga statsobligationer |
8,0 |
7,0 |
|
Offentliga sektorns finansiella sparande3 |
1,7 |
3,4 |
|
Offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld3 |
68,9 |
63,4 |
1 I procent av arbetskraften.
21 procent av disponibel inkomsten.
’ 1 procent av BNP.
Källa: Finansdepartementet.
Vid periodens slut år 2000 är antalet sysselsatta ca 280 000 fler än
under 1994. Den totala arbetslösheten, dvs öppet arbetslösa inklusive
personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärdei; kvarstår dock på historiskt
sett höga nivåer och uppgår till ca 10 % år 2000. Det förbättrade
sysselsättningsläget tar sig också uttryck i att fler personer söker sig
tillbaka till arbetsmarknaden.
Den ekonomiska återhämtningen tillsammans med de budgetför-
stärkande åtgärder som vidtagits innebär en kraftig förbättring av de
offentliga finanserna. Den offentliga sektorns finansiella underskott
beräknas år 1997 understiga EU:s konvergenskrav på 3 % av BNP. År
1998 är det offentliga underskottet eliminerat och år 2000 uppvisas ett
överskott motsvarande 1,7 % av BNP. Jämfört med 1994 har då de
offentliga utgifterna som andel av BNP minskat med 10 procentenheter
medan inkomsterna ökat med ca 2,5 procentenhet. Den offentliga skulden
som andel av BNP når sitt maximum redan år 1995. Skulden, definierad
enligt EU:s konvergenskriterium, minskar från 80 % av BNP 1995 till ca
69 % år 2000.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Diagram 1.3 Finansiell sparande i privat och offentlig sektor samt bytesbalans,
1970-2000
Huvudalternativet
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Högtillväxtalternativ
I detta alternativ illustreras en utveckling där lönebildningen inte är
inflationsdrivande och där förtroendet för den ekonomiska poltiken
förstärks snabbt. Anpassningen av pris- och lönebildning till lågin-
flationsekonomin sker i detta alternativet på ett mindre smärtsamt sätt.
Det starkare förtroendet för den ekonomiska utvecklingen tar sig uttryck
i lägre räntor och starkare krona. Under dessa förutsättningar kan
arbetslösheten sjunka betydligt och de offentliga finanserna förbättras
ytterligare. Tillväxten är i genomsnitt 2,6 % under åren 1996 till 2000.
Inflationen sjunker under perioden, främst till följd av låga nominella
löneökningar. Den totala arbetslösheten uppgår till 8,0 % och den öppna
till 5,0 % år 2000. I tillväxtaltemativet beräknas ca 100 000 fler personer
vara sysselsatta i slutet av perioden jämfört med huvudalternativet.
10
Diagram 1.4 Statens lånebehov, 1981-2000
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.
Effekterna på de offentliga finanserna av en högre tillväxt, lägre ränta
och en bättre fungerande arbetsmarknad är markanta. Det finansiella
överskottet för den offentliga sektorn uppgår till 3,4 % av BNP år 2000,
vilket är ca 2 procentenheter bättre än i huvudalternativet.
Förbättringen sker främst på utgiftssidan. Kostnaderna för direkt
arbetsmarknadsstöd minskar i takt med den sjunkande arbetslösheten.
Lägre räntenivåer tillsammans med de snabbt förbättrade statsfinanserna
leder också till lägre utgifter för statsskuldsräntor. Den snabbt ökande
sysselsättningen förstärker skatteinkomsterna, vilket är speciellt viktigt för
kommunernas del. Högre skatteintäkter samt lägre utgifter för bl.a.
socialbidrag innebär ett ökat utrymme för kommunal konsumtion i form
av t.ex sjukvård och utbildning. Totalt sett medför den högre tillväxten
ett ökat kommunalt konsumtionsutrymme motsvarande 8 miljarder kr år
2000 jämfört med huvudalternativet. Detta motsvarar ca 25 000 nya
arbetstillfällen i kommunerna.
11
Diagram 1.5 Den offentliga sektorns brutto- och nettoskuld, 1980-2000
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Statsskulden i relation till BNP faller betydligt snabbare i detta scenario
till följd av de förbättrade offentliga finanserna, den högre BNP-tillväxten
och den starkare kronan. Värdet av statens utlandsskuld, vilken utgör
knappt en tredjedel av statsskulden, blir lägre vid en starkare krona.
Statsskuldkvoten år 2000 beräknas till 69 %, vilket är 5 procentenheter
lägre än i huvudalternativet. Den offentliga sektorns konsoliderade
bruttoskuld beräknas samma år uppgå till ca 63 % av BNP.
12
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Den internationella konjunkturen utvecklas fortfarande gynnsamt.
Tillväxten har dock hittills i år varit något svagare än vad som förutsågs
i kompletteringspropositionen. Tillväxttakten för 1995 och 1996, i såväl
EU som i OECD, har därför reviderats ned något. Försvagningen i
OECD-området kan delvis förklaras av de fördjupade problemen i den
japanska ekonomin. BNP-tillväxten i OECD väntas såväl 1995 som 1996
uppgå till 2,5 %.
Tabell 2.1 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet
Årlig procentuell förändring
|
1993 |
1994 |
1995 |
1996 | |
|
BNP: | ||||
|
USA |
3,1 |
4,1 |
2,9 |
2,3 |
|
Japan |
-0,2 |
0,5 |
0,5 |
2,0 |
|
Tyskland |
-1,2 |
2,9 |
2,6 |
2,8 |
|
Frankrike |
-1,5 |
2,9 |
2,7 |
3,0 |
|
Storbritannien |
2,3 |
3,8 |
2,9 |
2,6 |
|
Danmark |
1,5 |
4,4 |
3,6 |
2,8 |
|
Finland |
-1,2 |
4,0 |
4,9 |
4,1 |
|
Norge |
2,1 |
5,7 |
4,5 |
3,8 |
|
OECD |
1,0 |
3,0 |
2,5 |
2,5 |
|
EU |
-0,6 |
2,8 |
2,9 |
2,8 |
|
Konsumentpriser: | ||||
|
OECD |
2,7 |
2,3 |
2,5 |
2,7 |
|
EU |
3,3 |
3,0 |
3,2 |
3,1 |
|
Arbetslöshet i % av arbetskraften: | ||||
|
OECD |
8,0 |
8,1 |
7,8 |
7,6 |
|
EU |
H,1 |
11,5 |
11,1 |
10,9 |
Källa: OECD och Finansdepartementet.
En viss avmattning i tillväxttakten har under det senaste halvåret kunnat
noteras i de europeiska ekonomierna. Försvagningen bedöms dock vara
tillfällig och tillväxten beräknas åter ta fart under slutet av året. Liknande
avmattningsperioder har förekommit under tidigare konjunkturuppgångar.
De främsta orsakerna till att tillväxttakten dämpats är ett omslag i
lagercykeln, till följd av den kraftiga lageruppbyggnaden under 1994,
samt oron som präglade de finansiella marknaderna under våren.
Investeringarna stimuleras dock av fallande räntor och god lönsamhet
inom industrin och blir därmed en av de viktigaste drivkrafterna för
tillväxten. Det goda internationella efterfrågeläget innebär också att
exporten från Europa fortsätter att växa. Tillväxten stärks ytterligare mot
slutet av 1995 och under 1996, då högre disponibelinkomster och lägre
räntor medför att den privata konsumtionen stiger.
Inflationen är låg både inom OECD och i EU. Den fortsatt starka
tillväxten och den under nästa år ökande privata konsumtionen väntas
medföra en något tilltagande prisökningstakt i konsumentledet. Tim-
12 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 25
13
lönerna inom industrin bedöms öka med 3,2% under 1995 och 3,7% 1996
i de länder som är knutna till ERM. De relativt höga prisökningarna i
producentledet kan innebära ett ökande pristryck i konsumentledet.
Samtidigt medför dock ökade industriinvesteringar en utbyggnad av
kapaciteten, vilket innebär förre flaskhalsar och minskat inflationstryck.
Den turbulens som utvecklades på de finansiella marknaderna under
våren 1995 har dämpats avsevärt under den senare delen av sommaren.
Dollarn har stärkts gentemot yenen och spänningen mellan de europeiska
valutorna har minskat. Den långa räntan har fallit markant sedan årsskiftet
i flera länder. Arbetslösheten inom EU är fortfarande hög (ca 11% av
arbetskraften). Ett förbättrat ekonomiskt läge innebär ökad sysselsättning,
men då även utbudet av arbetskraft ökar sjunker arbetslösheten
förhållandevis långsamt.
De offentliga finanserna förbättras stadigt i de europeiska länderna.
Underskotten i den konsoliderade offentliga sektorn minskar från i
genomsnitt 5,4% av BNP 1994 till 3,7% 1996 enligt OECD. Skuld-
kvoterna tenderar samtidigt att stabiliseras. Endast en minoritet av EU:s
medlemsstater bedöms dock år 1996 klara konvergenskriteriet avseende
de offentliga finanserna för deltagande i EMU:s tredje etapp.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Tabell 2.2 Offentliga sektorn i EU-länderna
Underskott och offentliga sektorns bruttoskuld i procent av BNP (enligt Maastricht-
definitionen)
|
Underskott |
Skuld | |||
|
1995 |
1996 |
1995 |
1996 | |
|
Belgien |
4,3 |
4,0 |
135 |
133 |
|
Danmark |
2,1 |
1,6 |
76 |
75 |
|
Finland1 |
5,3 |
0,6 |
65 |
65 |
|
Frankrike |
5,0 |
4,1 |
51 |
53 |
|
Grekland |
11,4 |
10,0 |
114 |
114 |
|
Irland |
2,5 |
2,4 |
86 |
82 |
|
Italien |
7,8 |
6,9 |
125 |
123 |
|
Luxemburg |
-1,4 |
-1,5 |
8 |
7 |
|
Nederländerna |
3,3 |
2,7 |
79 |
79 |
|
Portugal |
5,4 |
5,0 |
70 |
70 |
|
Spanien |
6,2 |
5,5 |
65 |
67 |
|
Storbritannien |
4,2 |
2,6 |
54 |
54 |
|
Sverige2 |
6,8 |
4,6 |
80 |
79 |
|
Tyskland |
2,3 |
2,2 |
58 |
58 |
|
Österrike |
4,5 |
3,9 |
66 |
67 |
1 Enligt Finlands Konvergensprogram.
2 Enligt Tillväxtpropositionen.
Källa: OECD.
Det föreligger ett antal risker avseende den internationella konjunktur-
utvecklingen. Ett osäkerhetsmoment utgör krisen i det japanska banksys-
temet och den oro som kan följa på de intemationellakapitalmarknadema.
Flera banker och finansinstitut har redan gått i konkurs i Japan. En annan
riskfaktor utgör utvecklingen av den privata konsumtionen i Europa. Den
14
privata konsumtionen väntas vara en viktig drivkraft bakom tillväxten de
kommande åren, men sysselsättningsutvecklingen i Europa inger oro för
att hushållens optimism skall undermineras. Risken har dock minskat efter
de räntesänkningar som genomforts hittills under 1995. Ytterligare ett
osäkerhetsmoment utgör den oro som kan uppstå på de finansiella
marknaderna infor utvärderingen av vilka länder som kvalificerar sig för
deltagande i tredje etappen av EMU.
Tillväxten i den amerikanska ekonomin har dämpats avsevärt efter
några år med mycket stark tillväxt. Enligt flera indikatorer avseende
hushållens och foretagens förväntningar föreligger det nu goda chanser for
en “mjuklandning”. Den privata konsumtionen ökar i takt med stigande
disponibel inkomst samtidigt som kapitalbildningen, till följd av ett
relativt högt resursutnyttjande och en god lönsamhet, också väntas utgöra
en viktig drivkraft bakom tillväxten de närmaste åren. Tillväxten bedöms
uppgå till 2,9 % under 1995 och till 2,3 % 1996. De pågående
budgetförhandlingarna mellan administrationen och kongressen utgör ett
stort osäkerhetsmoment under hösten 1995. Kongressens budgetförslag är
mer omfattande vad gäller både utgiftsnedskämingar och skattelättnader
än administrationens. Underskottet i den offentliga sektorn beräknas
uppgå till knappt 2 % av BNP under 1995. Den amerikanska
centralbanken höjde den viktigaste styrräntan vid flera tillfällen under
1994 och 1995, vilket har bidragit till att tillväxten dämpats. I juli i år
sänktes dock räntan med 0,25 procentenheter till 5,75 % på grund av den
ekonomiska avmattningen.
Den ekonomiska aktiviteten i Japan är mycket svag i dagsläget.
Industriproduktionen har dämpats under våren och sommaren. Under den
närmaste tiden väntas hushållens sparande förbli högt på grund av den
osäkerhet som apprecieringenav yenen inneburit. BNP-tillväxten beräknas
uppgå till 0,5 % under 1995 och stiga till 2 % 1996. Den högt värderade
yenen innebär påtagliga kostnadsproblem för många företag, vilket
tillsammansmed den svaga inhemska efterfrågan hotar att leda till fortsatt
stigande arbetslöshet. Högre arbetslöshet liksom fallande priser kan leda
till att konsumenterna ökar sitt sparande ytterligare. Fallande priser kan
även försvåra for de finansiella instituten att hantera sina problem. För att
förebygga en recession har den japanska regeringen presenterat en rad
stödåtgärder under det senaste året. Den 20 september 1995 presenterade
regeringen ytterligare ett stimulanspaket. Tidigare paket har inte medfört
önskade effekter, men de senaste åtgärderna bedöms ha bättre
förutsättningar att påverka den ekonomiska aktiviteten positivt. Den
japanska centralbanken har även sänkt diskontot vid två tillfällen under
1995 till mycket låga 0,5 %.
Den ekonomiska utvecklingen i Tyskland blev något svagare än
förväntat under det första halvåret 1995. Tillväxten har därför reviderats
ned något och väntas bli ca 2,5% 1995 och ca 3% nästa år. Exporten,
tillsammans med bygginvesteringama, har dock fortsatt att utvecklas
fördelaktigt medan maskininvesteringamaoch den privata konsumtionen
under inledningen av året ökat långsamt. Sysselsättningsutvecklingen har
hittills under den pågående återhämtningen varit svag. Detta har sannolikt
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
15
fördröjt uppgången i privat konsumtion. Den relativa avmattningen, i
förhållande till tillväxten under 1994, märks också genom att producent-
prisernas ökningstakt dämpats hittills under 1995. Förhållandevis höga
löneavtal i kombination med ett högt kapacitetsutnyttjande bedöms dock
leda till en något stigande inflationstakt nästa år. Penningpolitiken har
successivt lättats till följd av såväl den svaga tillväxten som appreciering-
en av D-marken. Under 1996 väntas den privata konsumtionen ta över
som drivkraft bakom tillväxten när lättnader i finanspolitiken genomförs.
Det finns en viss risk för att återhämtningen i den tyska ekonomin
försvagas till följd av apprecieringen av D-marken.
Efter en BNP-tillväxt på nära 4% 1994 har en viss avmattning inträffat
i Storbritannien under det första halvåret 1995. Den ekonomiska
försvagningen beror dels på en stramare ekonomisk politik, dels på en
avtagande exportefterfrågan. Det strukturella budgetunderskottet beräknas
förbättras med nära 2% av BNP såväl 1995 som 1996. Tillväxten
beräknas uppgå till 2,9% i år för att minska till 2,6% under 1996. Bakom
den fortsatta uppgången ligger framför allt ökande investeringar samt en
stabil konsumtionstillväxt. Inflationen har under det första halvåret fallit
och låg i juli på 3,5%. Däremot uppvisar producentpriserna en stigande
ökningstakt. Sedan januari har pundets effektiva växelkurs försvagats med
ca 5% samtidigt som kapacitetsutnyttjandet är mycket högt. Detta kan
leda till att producentpriserna mätt i årstakt ökar ytterligare. Samtidigt bör
dock den dämpade efterfrågan i den inhemska ekonomin leda till ett
minskat inflationstryck.
Tillväxten i Frankrike var förra året 2,9% samtidigt som inflationen
stannade vid 1,7%. BNP var 3% högre under första halvåret 1995 än
under motsvarande period 1994. Det finns dock indikationer på att
tillväxten dämpas under andra halvåret 1995, främst genom en lägre
exporttillväxt. Nästa år torde dock den låga räntan samt stigande
hushållsinkomster markant stimulera den privata konsumtionen. BNP-
tillväxten väntas därför öka från 2,7% 1995 till 3,0% 1996. Inflation-
stakten förväntas bli fortsatt låg till följd av måttliga löneökningar. I
samband med momshöjningen i augusti 1995 (från 18,6% till 20,6%)
stiger dock inflationen tillfälligt. Liksom i Tyskland kvarstår dock ett
frågetecken inför hur valutan under 1996 kommer att påverka ex-
portutvecklingen.
Den finska ekonomin utvecklas mycket starkt och tillväxten beräknas
uppgå till ca 5% i år och ca 4% nästa år. Den tidigare exportledda
tillväxten bedöms breddas i samband med att privat konsumtion och
bruttoinvesteringar ökar kraftigt under 1995 och 1996. Den höga arbets-
lösheten utgör det främsta problemet i den finska ekonomin. Arbets-
lösheten väntas uppgå till ca 17% av arbetskraften 1995 och ca 15%
1996. Trots den goda tillväxten är nedgången i arbetslöshet relativt liten,
till följd av att utbudet av arbetskraft ökar när konjunkturen förbättras.
Den finska regeringen lade under hösten fram sitt konvergensprogram i
vilket en snabb förbättring av de offentliga finanserna förutses. Under-
skottet i den offentliga sektorns finansiella sparande beräknas minska från
5,3% av BNP under 1995 till 0,6% nästa år. Skuldkvoten förväntas
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
16
stabiliseras under 1996. Finland kommer därför eventuellt att uppfylla
konvergenskriterierna for deltagande i EMU:s tredje etapp när ut-
värderingen görs, vilket troligen sker i början av 1998. Inflationstakten är
bland de lägsta i EU och årets centrala löneavtal slöts på en låg nivå,
vilket skapar förutsättningar för en fortsatt återhållsam prisökningstakt.
Denna utveckling avspeglas i ränte- och valutakurser. Den finska marken
har apprecierat betydligt och räntorna fallit. Differensen till de tyska
räntorna är nu drygt en procentenhet, både på den korta och långa sidan,
vilket är betydligt mindre än i Sverige.
Den danska ekonomin fortsätter att växa, om än i långsammare takt än
under 1994. Tidigare utgjorde privat konsumtion och industriinvesteringar
de främsta drivkrafterna bakom tillväxten. En något svagare inhemsk
efterfrågetillväxt väntas innebära att nettoexporten börjar ge positiva
bidrag, då importen dämpas samtidigt som exportmöjlighetema förblir
goda. Bytesbalansen visar överskott motsvarande ca 3% av BNP. Den
höga arbetslösheten på ca 10% av arbetskraften utgör ett stort problem.
Denna bedöms dock minska något då sysselsättningen ökar, och väntas
uppgå till ca 9% under nästa år. Statsfinanserna har förbättrats och den
offentliga sektorns underskott väntas understiga 2% både i år och nästa
år. Inflationstakten beräknas uppgå till 2,1% 1995. Sedan valutaoron
under våren har penningpolitiken lättats och både korta och långa räntor
har sjunkit. Räntedifferensen mot de tyska räntorna är ca en och en halv
procentenhet vad gäller både korta och långa räntor. Den danska kronan
har dock bibehållit sitt värde gentemot D-marken.
I Norge utvecklas ekonomin mycket starkt och väntas växa med 4,5%
i år och 3,8% nästa år. Detta är en upprevidering sedan i våras, vilket
främst beror på högre oljeproduktion. Även fastlandsekonomin växer,
vilket främst beror på att investeringarna ökar. Tillväxten på fastlandet
beräknas uppgå till 3,2% i år och 2,8% 1996. De långa räntorna har
sjunkit och ligger bara en halv procentenhet över de tyska. Samtidigt har
den norska kronan stärkts mot den tyska marken. De korta räntorna är en
dryg procentenhet högre än de tyska och inflationstakten beräknas ligga
runt 2,5% per år under 1995 och 1996. Denna stabila ekonomiska miljö
förstärker utvecklingen i fastlandsekonomin. Arbetslösheten i Norge är låg
i ett europeiskt perspektiv, ca 5% av arbetskraften. Sysselsättningen ökar
relativt kraftigt, men så gör även utbudet av arbetskraft, vilket medför att
nedgången i arbetslöshet blir relativt liten under nästa år. Den offentliga
sektorns finanser uppvisar påtagliga överskott. Avgörande for detta är
dock de betydande oljeintäktema. På längre sikt beräknas dessa minska
samtidigt som stigande pensionsutgifiter kommer att utgöra en ökande
belastning på de offentliga finanserna.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
17
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Sveriges varuexport ökade med 17% år 1994. Det är den snabbaste
uppgång som uppnåtts sedan mitten på 1950-talet. Under det första
halvåret i år har varuexporten fortsatt att öka kraftigt. Drivkraften i
exportutvecklingen är en stark internationell konjunktur i kombination
med kvardröjande effekter av konkurrenskraftsförbättringen i början på
1990-talet. För helåret 1995 beräknas varuexporten öka med 13 % och
1996 med 8 %. Under 1994 steg även varuimporten relativt kraftigt.
Ökningen var starkare än vad som motiverades av förändrad efterfrågan.
Under det första halvåret 1995 har importens ökningstakt dämpats trots
den starka efterfrågetillväxten. Ökningstalen för varuimporten är
beräknade till 9,5 % respektive 7,2 %.
Under prognosperioden väntas den internationella efterfrågan fortsätta
att expandera i relativt snabb takt. Inom OECD-området väntas tillväxt-
talen bli höga i framför allt Nordamerika och Norden. Även i Japan sker
en markant ökning av efterfrågan trots en svag BNP-utveckling. Under
1994 noterade svenska företag de största exportframgångama på
marknader i Fjärran Östern samt i Central- och Östeuropa. Under
prognosperioden fortsätter exporten till dessa områden att stiga. Den
totala marknadstillväxten för bearbetade varor väntas uppgå till ca 9 %
år 1995 och ca 8 % år 1996.
Under 1993 och 1994 gjorde exportindustrin stora marknadsan-
delsvinster till följd av en kraftig relativprissänkning för svenska
exportvaror. Denna möjliggjordes dels av en snabb produktivitetstillväxt,
dels av den betydande deprecieringen av den svenska kronan. Den fulla
effekten av en relativprisförändring uppnås med viss eftersläpning på
grund av bl.a. långa löptider på kontrakt mellan svenska och utländska
företag. Därmed är fortsatta marknadsandelsvinster att vänta under 1995
och i viss mån även under 1996, trots att de sammanvägda svenska
exportpriserna stiger snabbare än de internationella konkurrentprisema.
De stora prisökningstalen i år är emellertid ett resultat av att skogspro-
dukter, för vilka världsmarknadspriset stigit kraftigt, har en större andel
i exporten i Sverige än i flertalet andra länder. Den egentliga konkurrens-
kraften försämras därför inte i lika hög utsträckning som relativpris-
utvecklingen antyder. Under 1996 är det bl.a. en beräknad appreciering
av kronan på ca 6%, mätt som årsgenomsnitt, som bidrar till relativpris-
försämringen. Utvecklingen under det första halvåret 1995 indikerar att
det höga kapacitetsutnyttjandet inom exportsektorn inte inneburit någon
avgörande restriktion för exporttillväxten. De snabbt växande investering-
arna i industrin torde innebära att generella kapacitetsbrister kan undvikas
också under prognosperioden.
Importen av varor steg under förra året med drygt 15%. Uppgången
orsakades i första hand av ett växande behov av insatsvaror till följd av
den betydande exporttillväxten. Importen av varor har dock under de
senaste två åren stigit betydligt snabbare än vad som kunde förväntas
utifrån utvecklingen av den importvägda efterfrågan. Särskilt svårför-
klarlig är importuppgången i ljuset av den markanta relativprishöjning
18
som skett för importerade varor, till följd av deprecieringen av den Prop. 1995/96:25
svenska kronan. En normalisering av importutvecklingen har dock skett Bilaga 1
under innevarande år. Under det första halvåret ökade importen av
bearbetade varor relativt väl i linje med vad som kunde förväntas utifrån
efterfrågeutvecklingen. För helåret 1995 bedöms importen av bearbetade
varor öka med 12,0%, vilket något överstiger ökningen av den import-
vägda efterfrågan. På lång sikt är detta en rimlig utveckling som speglar
ökande internationell specialisering. Efterfrågeökningen avtar nästa år,
vilket medför att ökningstakten för importen av bearbetade varor sjunker
till 7,4%.
Tabell 3.1 Export och import av varor
Miljarder Procentuell volymutveckling Procentuell prisutveckling
kr ----------------------------- -------------------------
|
1994 |
1994 |
1995 |
1996 |
1994 |
1995 |
1996 | |
|
Varuexport |
399,6 |
20,1 |
15,7 |
8,9 |
2,8 |
7,8 |
-0,5 |
|
Fartyg |
6,6 |
-19,3 |
-43,7 |
2,6 |
4,6 |
2,5 |
-3,1 |
|
Petroleumprodukter |
10,9 |
-5,1 |
0,0 |
2,5 |
-5,8 |
4,6 |
-6,8 |
|
Övriga råvaror |
54,5 |
7,4 |
3,1 |
2,7 |
13,7 |
16,8 |
-0,1 |
|
Summa varuexport |
471,6 |
17,0 |
13,0 |
8,0 |
3,8 |
8,6 |
-0,6 |
|
Varuimport Bearbetade varor |
315,4 |
16,2 |
12,0 |
7,4 |
3,5 |
6,4 |
-0,5 |
|
Fartyg |
2,9 |
88,4 |
9,0 |
1,5 |
4,1 |
2,5 |
-1,7 |
|
Råolja |
16,3 |
1,2 |
-1,5 |
6,4 |
-5,5 |
0,7 |
-4,0 |
|
Petroleumprodukter |
12,3 |
7,9 |
-0,7 |
0,5 |
-5,0 |
-0,1 |
-5,0 |
|
Övriga råvaror |
52,1 |
14,3 |
0,1 |
8,1 |
9,9 |
8,8 |
-1,0 |
|
Summa varuimport |
399,2 |
15,2 |
9,5 |
74 |
3,6 |
63 |
-0,8 |
Anm: Varuexporten är i tabellen redovisad enligt utrikeshandelsstatistiken. Denna har till
följd av ändrade statistikrutiner i samband med EU-inträdet resulterat i en överskattning av
den faktiska exporten 1994. I nationalräkenskaperna har man sökt kompensera för detta
genom att lägga in en korrigering pä -3,5 miljarder kr andra halvåret 1994.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Hittills under 1990-talet har nettoexporten bidragit starkt till tillväxten
i ekonomin. Särskilt betydande blev bidraget år 1993 då exporten sköt
fart, samtidigt som den inhemska efterfrågan föll dramatiskt. Trots att
konsumtionen var dämpad även förra året noterades en markant ökning
av importen, vilket fick till följd att nettoexportens bidrag till tillväxten
sjönk från ca 3 procentenheter till en procentenhet. Normaliseringen av
importen, som kunnat noteras hittills i år, förväntas, i kombination med
den fortsatt starka exporttillväxten, resultera i att nettoexporten i år ånyo
ger ett växande bidrag till BNP-tillväxten, uppgående till ca 2 pro-
centenheter Nästa år bedöms tudelningen av ekonomin minska i takt med
att den privata konsumtionen expanderar samtidigt som exporten går in
i en mer normal tillväxtfas. Nettoexportens bidrag till BNP-ökningen
minskar då till ca 1 procentenhet.
Bytesbalansen visade förra året ett överskott for första gången sedan
1986. Överskottet väntas stiga från 5 miljarder kronor år 1994 till ca 60
19
miljarder kronor år 1996, som en följd av en allt starkare handelsbalans.
Förbättringen av handelsbalansen beror på att exporten ökar snabbare än
importen avseendesåväl volym som pris. Priseffekten' på handelsbalansen
uppgår till ca 13 miljarder kr.
Överskott i bytesbalansen leder till en minskning av den räntebärande
nettoskulden till utlandet och därmed minskade räntebetalningar
Samtidigt bedöms det höga vinstläget i Sverige generera en högre
avkastning på utländska direktinvesteringar i Sverige än på svenska
direktinvesteringar utomlands, vilket innebär att överskottet i nettoav-
kastningen minskar. Sammantaget försämras kapitalavkastningen, vilket
dämpar förbättringen av bytesbalansen.
Nettobelastningen på bytesbalansen av avgiften till EU och återflödet
till Sverige beräknas uppgå till ca 7 miljarder kronor 1995 och ca 5
miljarder kronor 1996.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Tabell 3.2 Bytesbalans
Miljarder kronor
|
1992 |
1993 |
1994 |
1995 |
1996 | |
|
Wruexport |
326,0 |
388,3 |
468,1 |
579,8 |
622,4 |
|
Vhruimport |
290,5 |
334,3 |
399,1 |
461,3 |
490,7 |
|
Korrigeringspost |
-1,2 |
-0,9 |
-1,9 |
-1,0 |
-1,0 |
|
Handelsbalans |
343 |
53,1 |
67,1 |
117,5 |
130,8 |
|
Sjöfartsnetto |
8,3 |
8,5 |
9,3 |
9,6 |
10,7 |
|
Övriga transporter |
1,2 |
1,5 |
0,7 |
0,6 |
1,1 |
|
Resevaluta |
-22,8 |
-14,2 |
-15,8 |
-14,7 |
-14,2 |
|
Övriga tjänster |
0,2 |
2,0 |
2,9 |
-0,6 |
0,3 |
|
Tjänstebalans |
-133 |
-23 |
-2,8 |
-5,1 |
-23 |
|
Löner |
0,5 |
0,8 |
13 |
03 |
0,0 |
|
Avkastning på kapital |
-573 |
-69,6 |
-46,0 |
-47,6 |
-50,4 |
|
räntenetto |
-66,2 |
-69,4 |
-61,3 |
-68,1 |
-64,0 |
|
direktinvesteringar |
9,7 |
0,1 |
16,0 |
24,1 |
17,3 |
|
portfölj aktier |
-0,8 |
-0,3 |
-0,8 |
-3,7 |
-3,7 |
|
Övriga transfereringar |
-15,1 |
-13,9 |
-143 |
-20,6 |
-19,5 |
|
Bytesbalansen |
-50,8 |
-31,9 |
5,0 |
44,5 |
58,7 |
|
Andel av BNP |
-3,5 |
-23 |
03 |
2,7 |
3,4 |
Anm: Bytesbalansen är enligt Riksbankens definition.
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Finansdepartementet.
'Priseffekten beräknas som skillnaden mellan faktisk handelsbalansprognos och
handelsbalans vid oförändrat relativpris mellan exporten och importen, dvs.
exportpriserna utvecklas parallellt med importprisema.
20
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Näringslivets produktion steg med 5,9% första halvåret 1995 jämfört med
motsvarande period förra året. Den exportledda uppgången har under
loppet av året spridit sig till alltfler delar av näringslivet. Fortfarande
kännetecknas dock utvecklingen av en viss tudelning. De exportrelaterade
sektorerna har ett högt kapacitetsutnyttjande samt en mycket hög
lönsamhet. Andra delar av näringslivet producerar däremot långt under
potentiell produktionskapacitet samtidigt som vinstmarginalerna är låga.
Tabell 4.1 Näringslivets produktion
Procentuell volymförändring
|
1992 |
1993 |
1994 |
1995 |
1996 | |
|
Jordbruk, fiske och skogsbruk |
-2,9 |
7,4 |
5,0 |
3,0 |
1,0 |
|
Industri |
-3,3 |
1,5 |
10,6 |
11,0 |
5,8 |
|
El, gas, värme och vattenverk |
-1,9 |
-1,2 |
0,6 |
2,5 |
3,0 |
|
Byggnadsindustri |
-4,5 |
-6,6 |
-4,5 |
3,1 |
4,6 |
|
Näringslivets tjänster |
1,0 |
-3,6 |
3,5 |
3,3 |
3,5 |
|
Summa näringslivet |
-1,0 |
-2,1 |
4,2 |
53 |
4,1 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Under prognosperioden beräknas tudelningen bli mindre markant. Efter
en viss avmattning under sommarhalvåret forväntas en tilltagande
europeisk tillväxt mot slutet av 1995 samt en investeringsledd uppgång
i den inhemska ekonomin innebära en stabil efterffågetillväxt på
industriprodukter. Industriproduktionen beräknas öka med hela 11% 1995
och med ca 6% 1996. En motsvarande ökning har inte noterats sedan
början av 1960-talet. Den gynnsamma industrikonjunkturen väntas
medföra en fortsatt expansion i de industrirelaterade tjänstebranschema.
Uppgången i den privata konsumtionen bedöms också bidra till tjänstep-
roduktionens expansion under prognosperioden. Botten i byggpro-
duktionen har passerats. Sammanlagt beräknas byggsektorns produktion
öka med ca 8% mellan 1994 och 1996. Kraftigt ökande bygginvesteringar
i näringslivet, inffastruktursatsningarsamt en uppgång i bostadsbyggandet
under loppet av 1995 är huvudförklaringarna till uppgången. Sammantaget
beräknas produktionen inom näringslivet växa med drygt 5% 1995 och
med drygt 4% 1996.
4.1 Industrin
Industrikonjunkturen var oförändrat mycket stark under första halvåret
1995. Enligt Konjunkturinstitutets barometer från september förväntas
industriproduktionen växa långsammare under andra halvåret. Av-
mattningen beror dels på kapacitetsbrister inom basindustrin men också
på en tillfällig dämpning av den europeiska konjunkturen. Under
prognosperioden gynnas svensk industri av den höga investeringsnivån
21
både i Sverige och i Europa. Svensk industri är i hög grad specialiserad
på investeringsvaror Under loppet av 1996 kan tillväxttakten återigen
tillta. Företagens investeringsplaner innebär en fortsatt kraftig utbyggnad
av produktionskapaciteten. Kapitalstocken beräknas växa med ungefär
10% mellan 1994 och 1996. Inom basindustrin står ny omfattande
kapacitet färdig under andra halvåret 1996. Om den internationella
konjunkturen då fortsätter att förstärkas kan industrins tillväxttakt återigen
öka.
Risken for generella falskhalsproblem har successivt avtagit. Visserligen
låg industrins faktiska kapacitetsutnyttjandetunder andra kvartaletpå höga
89,7%, vilket endast är 0,5 procentenheter lägre än högsta kapacitets-
utnyttjande under föregående högkonjunktur. I takt med att
deprecieringseffektemai form av extremt kraftig exporttillväxt avtar samt
att ny produktionskapacitet tas i bruk, uppnås emellertid bättre balans
mellan utbud och efterfrågan. Bilden av en mer balanserad tillväxt
bekräftas i konjunkurbarometem från september, där andelen företag med
fullt kapacitetsutnyttjande har minskat och bristen på arbetskraft fallit
tillbaka.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Tabell 4.2 Nyckeltal för industrin
Procentuell förändring
|
1992 |
1993 |
1994 |
1995 |
1996 | |
|
Industriproduktion |
-3,3 |
1,5 |
10,6 |
11,0 |
5,8 |
|
Lönekostnad per timme |
3,7 |
0,7 |
3,9 |
5,8 |
6,2 |
|
Produktivitet |
5,4 |
6,5 |
5,1 |
4,5 |
2,2 |
|
Enhetsarbetskostnad, (ULC) |
-1,6 |
-5,5 |
-1,1 |
1,9 |
3,9 |
|
14 OECD-länders ULC |
2,2 |
1,4 |
-2,0 |
0,2 |
1,3 |
|
14 OECD-länders ULC, SEK |
1,1 |
25,5 |
-0,3 |
2,3 |
-4,6 |
|
Relativ ULC, SEK |
-2,7 |
-24,7 |
-0,8 |
-1,0 |
8,9 |
|
Vinstmarginal, förändring |
0,7 |
3,0 |
0,7 |
1,5 |
-1,0 |
|
Bruttoöverskottsandel1 |
23,1 |
314 |
33,9 |
383 |
36,0 |
1 Bruttoöverskottsandelen avser andelen av förädlingsvärdet till faktorpris. Uppgifterna över
lönsamhetsutvecklingen avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv.
Anm: Konkurrensländemas ULC (Unit Labour Cost, dvs. arbetskostnad per producerad
enhet) och växelkurser är viktade med OECD:s konkurrensvikter, som tar hänsyn till
konkurrensen med både export och hemmaproduktion på exportmarknaden. Konkurrensen
gentemot länder utanför OECD-området är inte inkluderat.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Svensk industris gynnsamma konkurrenskraftläge försvagas endast
marginellt under prognosperioden. Produktivitetstillväxten avtar dock
under 1996 när utrymmet för ytterligare stora rationaliseringar bedöms
vara begränsat. Samtidigt beräknas lönekostnaderna stiga något snabbare
i Sverige än i omvärlden. Den antagna apprecieringen av kronan innebär
därmed att industrins relativa enhetsarbetskostnad räknat i gemensam
valuta, beräknas öka med ca 9% jämfört med Sveriges 14 viktigaste
konkurrentländer från 1995 till 1996. Trots denna försvagning av
konkurrenskraften är svensk industris kostnadsläge fortfarande fördelaktigt
22
i ett internationellt perspektiv.
Konjunkturuppgången har inneburit att industrins vinstandel, mätt som
driftsöverskottet brutto som andel av förädlingsvärdet, ligger relativt högt
i en internationell jämförelse. Höjda importpriser och stigande värld-
smarknadspriser på råvarubaserade produkter medför att insatsvarukost-
naden stiger med över 8% i år. Kostnadshöjningen beror delvis på att
kronan mätt som årsgenomsnitt deprecieras ytterligare 1995. Den goda
produktivitetsutvecklingen begränsar ökningen av de totala rörliga
kostnaderna till 6,6%. Lönsamheten beräknas dock förbättras ytterligare
genom att framförallt basindustrin genomför kraftiga prishöjningar.
Däremot sjunker marginalerna för hemmamarknadsinriktade industriföre-
tag. I prognosen för 1996 har antagits att kronan apprecieras med ca 6%
mätt som årsgenomsnitt mellan 1995 och 1996. Detta innebär att
ökningstakten för insatsvarukostnaden dämpas betydligt jämfört med i år.
De stigande lönekostnadsökningama medför ändå att de rörliga kost-
naderna ökar med 3%. Kapacitetsutbygganden inom industrin bedöms
leda till ett återhållsamt prisbeteende hos exportföretagen medan
hemmamarknadsföretagenantas genomföra marginalförstärkningar under
1996. Produktpriserna bedöms sammanvägt öka med 1,9%. Exportföre-
tagens historiskt sett mycket stora vinstmarginaler bör ge utrymme för
ytterligare marknadsandelsvinster Detta stöds också av konjunktur-
baromtem från september där det framgår att exportföretagen under sista
kvartalet 1995 planerar för ett mycket restriktivt prisbeteende. Samman-
taget medför prognosen att vinstandelen visserligen sjunker nästa år men
att den fortfarande är hög i ett internationellt perspektiv.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
23
Återhämtningen i ekonomin har inneburit en långsam förbättring av
arbetsmarknadsläget. Sedan inledningen av 1994 har antalet sysselsatta
stigit med 100 000 personer. Trots denna kraftiga ökning motsvarar den
bara en mindre del av det markanta fallet på ca 550 000 personer från
1990 till 1994. Ökningen av sysselsättningen och nedgången av arbets-
lösheten har, trots att aktiviteten i ekonomin varit starkare än vad som
förutsågs i den reviderade nationalbudgeten, inte blivit lika stor som
beräknat. Detta sammanhänger med en fortsatt ökad medelarbetstid samt
en starkare produktivitetsökning än förväntat. Den svagare utvecklingen
av antalet sysselsatta återspeglas också i att antalet nyanmälda lediga
platser har vänt nedåt efter att ha stigit i två års tid. Antalet deltagande
i arbetsmarknadspolitiska åtgärder kommer i år att bli lägre än beräknat,
vilket också medverkar till den långsammare nedgången i den öppna
arbetslösheten. Antalet öppet arbetslösa uppgick till 357 000 personer
tredje kvartalet 1995, vilket är ca 20 000 färre än för ett år sedan.
Samtidigt minskade antalet deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
med ca 40 000 personer.
Den markanta uppgången i medelarbetstiden 1994 och första halvåret
1995 berodde på kortare semester, en minskad frånvaro och ett ökat
övertidsuttag. År 1996 förutses medelarbetstiden sjunka något. I takt med
att ekonomin förbättras väntas företagen dra ned på övertidsarbete och i
större utsträckning nyanställa personal. En bättre utveckling av
disponibel inkomst kan också minska lönetagamas incitament att arbeta
fler timmar. Dessutom ökar normalt frånvaron i samband med kon-
j unkturuppgångar.
Den höga produktivitetstillväxten i näringslivet under ekonomins
nedgångsfas i början av 1990-talet sammanhängde med omfattande
rationaliseringar. Utvecklingen var särskilt markant i industrin. Förra året
dämpades produktivitetsutvecklingen i näringslivet. Utfallet under första
halvåret i år indikerar dock att produktivitetstillväxten blir starkare än
väntat, ca 2%. Under 1996 väntas näringslivets produktivitetstillväxt
återigen gå in i ett lugnare skede och begränsas till knappt 1,5%.
Stigande produktion väntas medföra en sammanlagd sysselsättnings-
ökning med ca 150 000 personer från 1994 till 1996. Hittills har
sysselsättningen stigit främst i den privata tjänstesektorn och inom indu-
strin. Det är också i dessa branscher som expansionen förutses ske under
prognosperioden. Inom den privata tjänstesektorn är det framför allt de
industrirelaterade sektorerna som expanderar kraftigt. Det gäller bland
annat partihandel, uppdragsverksamhet, åkerier samt datakonsulter.
Omstruktureringar, som innebär att offentlig verksamhet privatiseras, kan
också medverka till uppgången. Den förväntade sysselsättningsökningen
inom den privata tjänstesektorn, med ca 80 000 personer mellan 1994 och
1996, innebär att den föregående nedgången med 7 % återhämtas. Inom
industrin bedöms produktivitetsutvecklingen mattas, särskilt år 1996, efter
de föregående årens starka tillväxt. Utrymmet för ytterligare stora
rationaliseringar bedöms vara begränsat. Produktionsökningar väntas
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
24
därmed ge ett tydligare utslag i ökat antal sysselsatta. Mellan 1994 och
1996 beräknas antalet sysselsatta i industrin öka med 75 000 personer,
eller med ca 10%. Denna uppgång ska dock ses mot bakgrund av den
minskning med närmare 25 % som skedde mellan 1989 och 1993. I
byggnadsverksamheten förutses en viss expansion under prognosperioden
till följd av ökat byggande inom såväl näringsliv som offentlig sektor.
Inom den offentliga verksamheten väntas sysselsättningen fortsätta att
falla.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Tabell 5.1 Arbetsmarknad
Tusental personer (i åldrarna 16-64)
|
Nivå 1994 |
Förändring från föregående år | ||||
|
1993 |
1994 |
1995 |
1996 | ||
|
Sysselsättning: | |||||
|
Jord- och skogsbruk |
135 |
-4 |
-2 |
-12 |
-3 |
|
Industri |
762 |
-69 |
-10 |
43 |
32 |
|
Byggnadsverksamhet |
219 |
-36 |
-17 |
7 |
14 |
|
Privata tjänster |
1 538 |
-54 |
31 |
36 |
45 |
|
Kommunal verksamhet |
1 086 |
-48 |
-27 |
-3 |
-10 |
|
Statlig verksamhet |
183 |
-8 |
-11 |
-2 |
-2 |
|
Totalt |
3 927 |
-221 |
-38 |
71 |
78 |
|
Arbetskraft, totalt |
4 266 |
-103 |
-53 |
55 |
31 |
|
Arbetslösa |
340 |
120 |
-16 |
-16 |
-47 |
|
% av arbetskraften, nivå |
8,0 |
8,2 |
8,0 |
7,5 |
6,4 |
|
Personer i arbetsmarknads- | |||||
|
politiska åtgärder, nivå |
216 |
183 |
216 |
196 |
226 |
|
% av arbetskraften, nivå |
5,1 |
4,2 |
5,1 |
4,5 |
5,2 |
Anm: I begreppet arbetsmarknadspolitiska åtgärder ovan ingår ej åtgärderna
jobbsökaraktiviteter samt starta-eget-bidrag. Dessa beräknas omfatta ca 13 000 personer år
1996.
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.
Bristsituationer som skulle verka inflationsdrivande och hämmande på
produktions- och sysselsättningsexpansionen förutses inte bli något
generellt problem. Enligt Konjunkturinstitutets barometer förväntas det
inte uppstå någon brist på arbetskraft annat än för särskilda yrkesgrupper
inom vissa branscher, t.ex. gällande tekniskt utbildad personal. Även för
dessa grupper förutses dock bristen bli betydligt mindre än vid tidigare
jämförbara konjunkturuppgångar.
I vilken mån arbetslösheten minskar vid den beräknade ökningen av
sysselsättningen är avhängigt av hur arbetskraftsutbudet utvecklas. I
prognosen beräknas utbudet öka med sammanlagt ca 85 000 personer
mellan 1994 och 1996 till följd av att fler personer aktivt söker sig ut på
arbetsmarknaden när arbetsmarknadsläget ljusnar. Expansionen av antalet
reguljära utbildningsplatser håller dock tillbaka utbudsökningen. I
samband med att arbetsutbudet ökat har också den s.k. latenta arbetslös-
heten minskat. Antalet latent arbetssökande (personer som kan och vill
arbeta men inte aktivt söker arbete) har minskat med 30 000 personer i
25
genomsnitt hittills år.
Den öppna arbetslösheten beräknas minska med 65 000 personer från
1994 till 1996. Samtidigt utökas antalet personer i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder med ca 10 000 personer, till en andel av arbetskraften
motsvarande drygt 5%. Den öppna arbetslösheten beräknas således falla
från 8,0 procent 1994 till 6,4 procent 1996. Ett oroande tecken är att
andelen långtidsarbetslösa kvarstår på en med svenska mått mätt hög nivå,
ca 35%. En hög andel långtidsarbetslösa riskerar att förhindra en väl
fungerande arbetsmarknad och lönebildning. De regeländringar inom
arbetsmarknads- och utbildningsområdet som aviseras i tillväxtpro-
positionen syftar till att förhindra en permanent utslagning från arbets-
marknaden.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
26
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
I början av 1990-talet dämpades löneökningarna markant till följd av det
snabbt försämrade arbetsmarknadsläget. Den lägsta noteringen av den
genomsnittliga timlönen, 3,3%, nåddes 1993. Den underliggande
löneökningen var sannolikt lägre till följd av förändringar i arbetskraftens
sammansättning vid stigande arbetslöshet. Därefter steg ökningstakten
något 1994 trots det fortsatt ogynnsamma arbetsmarknadsläget. Denna
utveckling kan dock delvis bero på att skatterna höjdes fr.o.m. 1995,
vilket gjorde det lönsamt att tidigarelägga löneutbetalningar. Mot slutet
av 1994 skedde nämligen stora utbetalningar av löner.
De centrala avtalsförhandlingarna har nu avslutats för ca 80% av
arbetsmarknaden. De relativt höga löneavtal som hittills slutits innebär att
de genomsnittliga löneökningarna i ekonomin ser ut att bli betydligt högre
än vad som förutsågs i vårens bedömningar, i synnerhet 1996. Det beror
främst på utvecklingen i de inhemskt orienterade delarna av ekonomin.
Skillnaden i löneökning mellan olika sektorer blir därmed mindre än
väntat. Mellan industri och näringslivet som helhet bedöms skillnaden bli
ca 0,5 procentenheter 1996, att jämföra med prognosen om en skillnad
på ca 1 procentenhet i den reviderade nationalbudgeten.
Tabell 6.1 Löner
Ärlig procentuell förändringar
|
1993 |
1994 |
1995 |
1996 | |
|
Avtal |
0,9 |
1,5 |
2,3 |
4,4 |
|
Löneglidning |
2,4 |
2,0 |
1,3 |
1,2 |
|
Summa |
33 |
33 |
3,6 |
5,6 |
Källor.Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Sammantaget beräknas lönerna öka med 3,6 % resp. 5,6% 1995 och
1996, mätt som årsgenomsnitt. Avtalens speciella konstruktion medför
dock att ökningen 1996 blir något högre än den underliggande ut-
vecklingen. De avtalade löneökningarna ligger nämligen relativt sent år
1995 medan de ligger tidigt 1996. Detta innebär att den höga ökningen
av genomsnittslönen 1996 till en del förklaras av s.k. överhängseffekter
Om man istället jämför löneökningarna under loppet av respektive år, och
således rensar bort effekterna av att avtalsrevisionema sker vid olika
tidpunkter, framgår att den underliggande löneökningstakten ligger på
ungefär samma nivå de båda åren (ca 5% i näringslivet). Denna
löneökningstakt ligger väsentligt över den s.k. Edin-normen, som innebar
en årlig ökning av lönekostnaden med 3,5%. Med tanke på den fortsatt
höga arbetslösheten måste detta tolkas som ett oroande tecken på brister
i arbetsmarknadens - och särskilt lönebildningens - funktionssätt.
Förändringar i arbetskraftens sammansättning, t.ex. att andelen yngre
stiger när sysselsättningen ökar, kan marginellt hålla tillbaka ökningen av
genomsnittslönen. Detsamma gäller effekter av ett minskat övertidsuttag.
27
Å andra sidan motverkas detta av att sysselsättningen stiger i branscher
med relativt sett högre lönenivå.
Även vid en internationell jämförelse är den svenska löneutvecklingen
oroande. Timlönerna i industrin i de ERM-länder som inte har justerat
växelkursen sedan 1994 (dvs. ERM-ländema exklusive Spanien och
Portugal) beräknas stiga med i genomsnitt ca 3,5% per år 1995 och 1996.
I Sverige beräknas ökningen bli ca 2 procentenheter högre. Jämförs
löneutvecklingen inom hela näringslivet förefaller förhållandet vara
likartat, se diagram 6.1. P.g.a. att internationell statistik över lö-
neutveckling inom näringsliv inte föreligger har i diagrammet använts lön
per sysselsatt. Jämförelsen försvåras därmed av att den starka ökningen
av den svenska medelarbetstiden bidragit till ökningen av lön per
sysselsatt. De svenska arbetskraftskostnaderna kan inte öka snabbare än
i de EU-länder som haft stabila växelkurser under 1994 och 1995 om
Sverige i längden skall kunna ha en balanserad ekonomisk utveckling med
samma prisstabilitet som i dessa länder.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Diagram 6.1 Lönekostnad per sysselsatt i näringslivet, 1988-1996
Anm.: Sverige-prognosen för 1995 och 1996 avser Finansdepartementets nu
föreliggande prognos. Övrigt underlag utgörs av OECD:s bedömningar i juni 1995.
Källa: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
28
Prisutvecklingen har varit något gynnsammare än vad som förväntades
i den reviderade nationalbudgeten i april. Konsumentprisindex har från
september förra året till september i år ökat med 2,5 %. Genomsnittet för
EU-ländema låg i augusti på 3,1%. Nettoprisindex, i vilket indirekta
skatter och subventioner exkluderats, har från september 1994 ökat med
endast 1,2%.
Löneutvecklingen har stor betydelse för inflationen. De löneavtal som
hittills slutits indikerar att timlöneökningama kommer att hamna på en
högre nivå än vad som förväntades i den reviderade nationalbudgeten
framför allt avseende 1996. Samtidigt har också produktivitetstillväxten
blivit starkare än väntat, vilket mildrar effekterna på inflationen.
Växelkursutvecklingen påverkar inflationen på flera sätt. Den bestäm
mer i hög grad den kortsiktiga efterfrågesituationen för den konkurren-
sutsatta sektorn, vilket indirekt kan ge effekter på de inhemska
konsumentpriserna. Därtill kommer de direkta effekterna av importpris-
genomslag. Efter den försvagning av kronan som inträffade under det
första halvåret i år har kronan stärkts betydligt. Med utgångspunkt i en
analys av industrins internationella konkurrenskraft bedöms det emellertid
finnas utrymme för en fortsatt real appreciering. ECU-index antas under
loppet av nästa år sjunka till 118. Förstärkningen av kronan väntas leda
till att importprisemas bidrag till inflationen minskar betydligt nästa år.
Genom den betydande konkurrenskraftsförbättring som skett inom
industrin under senare år har efterfrågan från utlandet på svenska varor
och tjänster ökat markant. Produktion och kapacitetsutnyttjande har
därmed stigit snabbt. Om investeringarna inte ökar tillräckligt utgör detta
en inflationsrisk, även i en situation med relativt svag inhemsk efterfrå
gan. Det förefaller emellertid som att inflationstrycket från industrisek-
torn har avtagit något. Industrins investeringar växer i högre takt än
tidigare beräknat och såväl Statistiska centralbyråns statistik över
kapacitetsutnyttjande som Konjunkturinstitutets senaste konjunktur-
barometern indikerar att den lediga produktionskapaciteten faktiskt ökat
något den senaste tiden. Årstakten för ökningen av industrins hem-
mamarknadspriser ligger nu på knappt 8 %, medan motsvarande siffra
för konsumtionsvaror ligger på knappt 5 %.
En betydande del av KPI:s ökning under 1990-talet kan förklaras av
förändrade indirekta skatter och subventioner. I år uppgår det teoretiska
bidraget till inflationen till 1,0 procentenheter. Bland åtgärderna kan
nämnas höjd arbetsgivaravgift, slopande av skattereduktion i samband
med bostadsreparationer, införande av tillfälligt ett investeringsbidrag för
bostadsbyggnade, indexering av vissa punktskatter, höjd mervärdesskatt
på porto och serveringstjänster, höjda tullar samt höjd patientavgift för
tandvård och läkemedel. Nästa år sker bl.a. en höjning av fastighetsskat-
ten samt en breddning av basen för fastighetsskatt, fastighetstaxering av
småhus samt införande av mervärdesskatt på dagstidningar och charter-
resor till övriga EU-länder. Dessutom sänks emellertid mervärdesskatten
på livsmedel från 21 % till 12 %, vilket motsvarar en KPI-minskning
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
13 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 25
29
med ca 1 procentenhet. Sammantaget ger åtgärderna under 1996 ett
teoretiskt bidrag till KPI på 0,2 procentenheter. Den slutliga effekten på
KPI avgörs dock av i vilken grad dessa skatteförändringar kommer att
övervältras på konsumenterna.
Graden av övervältring är bl.a. beroende av den inhemska efter-
frågesituationen. De senaste årens mycket svaga utveckling av den privata
konsumtionen har inneburit att handelns marginaler har pressats ned.
Vinstmarginalerna kan därför komma att öka när den inhemska efterfrå
gan på nytt skjuter fart. Perioden med svag efterfrågan har dock varit
ovanligt utdragen, vilket sannolikt inneburit att de företag som överlevt
i betydande grad tvingats rationalisera verksamheten. Detta minskar
risken för att företagen i en uppgångsfas skall kompensera sig för tidigare
marginalförluster. Den privata konsumtionen bedöms successivt återhämta
sig under prognosperioden. Det innebär att det finns vissa möjligheter för
handeln att höja sina vinstmarginaler något nästa år. Den sänkta
mervärdesskatten på livsmedel bedöms dock till stor del komma
konsumenterna tillgodo.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Tabell 7.1 Konsumentpriser
Årlig procentuell förändringar
|
1992 |
1993 |
1994 |
1995 |
1996 | |
|
KPI, årsgenomsnitt |
2,4 |
4,8 |
2,4 |
2,9 |
2,6 |
|
KPI, dec.-dec. |
1,9 |
4,1 |
2,6 |
2,7 |
2,9 |
|
Basbelopp |
33 700 |
34 400 |
35 200 |
35 700 |
36 200 |
|
NPI, årsgenomsnitt |
4,2 |
43 |
1,7 |
1,7 |
2,1 |
|
NPI, dec.-dec. |
2,9 |
3,9 |
1,7 |
1,6 |
2,4 |
|
IPI privat konsumtion |
2,2 |
5,8 |
3,0 |
2,7 |
2,3 |
|
OECD. KPI |
3,1 |
2,8 |
2,3 |
2,5 |
2,7 |
Anm.: Vid beräkning av 1994 och 1995 års basbelopp har en avräkning skett med 1,9 resp.
0,2 procentenheter för deprecieringens direkta effekter. För 1995 och 1996 har dessutom
gjorts en avräkning på 40% av den återstående uppräkningsfaktorn. Vid framräkning av
prisökningstalen har ett tillägg gjorts för skillnaden mellan december månads långtidsindex
och korttidsindex, i enlighet med Statistiska centralbyråns principer för inflationsberäkning.
Räknat på de publicerade indextalen blir ökningarna i allmänhet mindre. Genomsnittet för
KPI blir då 0,3 procentenheter lägre i år.
Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Inflationsförväntningarna är av stor betydelse för den faktiska
inflationen, bl.a. genom att de påverkar såväl nominella lönekrav som
arbetsgivarnas motstånd mot löneökningar. Dessutom påverkas sannolikt
företagens möjlighet och benägenhet att övervältra ökade kostnader på
efterföljande led. Utvecklingen av inflationsförväntningarna har under
senare tid varierat något mellan olika grupper. Enligt SCB:s inflation-
senkäthar inflationsförväntningarna höjts bland arbetsgivaroiganisationer,
men sjunkit något bland penningmarknadens aktörer. Hushållens
inflationsförväntningar steg under sommaren men har därefter sjunkit
något. I augusti låg deras förväntningar avseende inflationen på ett års
sikt på 2,5%. Enligt den s.k. tjänstebarometemhar förväntningarna sjunkit
30
betydligt bland tjänsteföretagen under sommaren. Generellt sett förefaller
således inflationsförväntningarna i ekonomin ha sänkts något under de
senaste månaderna. Inflationsförväntningarna på ett års sikt uppvisar en
betydande variation mellan olika grupper. Förväntningsintervallet ligger
mellan 2% och 4%.
Sammantaget bedöms KPI öka med 2,7% under loppet av 1995, vilket
är 0,6 procentenheter lägre än prognosen i RNB. Under loppet av nästa
år beräknas KPI öka med 2,9%. Inflationen väntas sålunda vara av samma
storleksordning, men de bakomliggande drivkrafterna förändras. Den
starkare kronan bidrar nästa år till att importprisema stiger långsammare
än i år. Ändringar av indirekta skatter och subventioner ger också ett
mindre bidrag till inflationen. Arbetskraftskostnaderna stiger däremot
snabbare, samtidigt som den starkare konsumtionsefterfrågan väntas leda
till en viss förstärkning av handelns marginaler. Det mindre bidraget från
ändrade indirekta skatter och subventioner avspeglas i att ökningstakten
för NPI stiger från 1,6 % under loppet av 1995 till 2,4 % under loppet av
1996.
För att kunna avgöra vilka länder som uppfyller konvergenskriterierna
för deltagande i EMU:s tredje etapp, pågår inom EU ett harmoniserings-
arbete avseende konsumentprisindex. Arbetet med att få fram harmonise-
rade index är omfattande och i ett första steg kommer därför siffror att
presenteras som baserar sig på de olika ländernas egna KPI från vilka
vissa områden tagits bort, bl.a. kapitalkostnader för egnahemsägare,
charterresor; försäkringar, sjukvård och medicin. Dessa index, som är att
betrakta som temporära till dess att harmoniserade index tagits fram,
publiceras från och med början av 1996 och kommer att visa prisökningen
under loppet av 1995. I början av 1997 planeras dessa index att ersättas
av mer harmoniserade indexar, i samband med att prisutvecklingen från
januari 1996 till januari 1997 redovisas. Dessa index kommer att vara mer
relevanta, men sannolikt kommer ett fortsatt harmoniseringsarbeteatt vara
nödvändigt. Det bör framhållas att harmoniserade index inte ersätter det
existerande svenska konsumentprisindex. Detta kommer att beräknas
parallellt.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
31
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Hushållens realt disponibla inkomster sjönk med 2,5% första halvåret
1995 jämfört med motsvarande period 1994. Inkomstfallet dämpas under
andra halvåret när 1995 års lönehöjningar börjar betalas ut. För helåret
1995 beräknas de realt disponibla inkomsterna minska med ca 1,5 %. Det
innebär att inkomstutvecklingen justerats upp med 0,8 procentenheter
jämfört med prognosen i den reviderade nationalbudgeten. Hälften av
uppjusteringen beror på lägre prisökningar än väntat.
Nedgången i de realt disponibla inkomsterna sker trots att sysselsätt
ningen och den genomsnittliga reala timlönen före skatt stiger. Lönein
komstema ger ett positivt bidrag på ca 2 procentenheter till inkomst-
utvecklingen 1995. Ett starkt positivt bidrag kommer också från en
fortsatt förbättring av hushållens nettoinkomster av räntor och ut-
delningar. Det är en följd av ett högt finansiellt sparande, vilket innebär
att hushållen ökar sina finansiella tillgångar och reducerar skuldbe-
lastningen. Förändringen av betalda direkta skatter och transfereringar
från offentlig sektor drar ned den realt disponibla inkomsutvecklingen
med ca 5,5 procentenheter. Detta är huvudsakligen en följd av vidtagna
budgetförstärkande åtgärder. Det förbättrade läget på arbetsmarknaden
bidrar också till att arbetslöshetsbidrag m.m. minskar.
Inkomstutvecklingen för 1996 karakteriseras av samma faktorer som
1995. Löne- och kapitalinkomsterna stiger medan tillkommande
budgetförstärkande åtgärder drar ned inkomsterna. De direkta skatterna
stiger bl.a. genom höjd egenavgift till sjukförsäkringen och en förutsedd
kommunalskattehöjning. Barnbidragen och ersättningsnivåerna i
socialförsäkringarna sänks fr.o.m. 1996. Den utbetalda lönesumman
stiger dock kraftigare än 1995 och skattehöjningarna är inte lika stora. De
realt disponibla inkomsterna beräknas öka med ca 1 %.
Den privata konsumtionen har stabiliserats under de senaste två åren,
efter de stora minskningarna år 1992 och 1993. Hushållen genomförde
då en kraftig anpassning av konsumtionsnivån, bl.a. som ett resultat av
hög skuldsättning i kombination med fallande tillgångsvärden, snabbt
stigande arbetslöshet och hastigt försämrade offentliga finanser.
Räknat som årsgenomsnitt ökade konsumtionen förra året med 0,5%.
Bakom helårssiffran döljer sig en svag konsumtionsutveckling under det
första halvåret och en avsevärd uppgång under det andra halvåret. Det
var framför allt inköpen av kapitalvaror som tilltog, efter en längre tid
av successiva minskningar.
32
Tabell 8.1 Hushällens inkomster, konsumtion och sparande
Miljarder Procentuell utveckling
Löpande 1991 års priser
priser
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Procentuellt bidrag till
realinkomstutveckling
|
1994 |
1994 |
1995 |
1996 |
1994 |
1995 |
1996 | |
|
Lönesumma inkl, sjuklön |
655,9 |
2,1 |
2,8 |
5,2 |
1,5 |
2,1 |
4,0 |
|
därav timlön före skatt |
0,9 |
0,3 |
3,5 |
0,6 |
0,2 |
2,7 | |
|
sysselsättning |
1,2 |
2,5 |
1,6 |
0,9 |
1,9 |
1,3 | |
|
Transfereringar från |
393,0 |
2,7 |
-3,7 |
-4,7 |
1,2 |
-1,6 |
-2,0 |
|
Pensioner |
205,7 |
2,8 |
-0,1 |
-0,6 |
0,6 |
0,0 |
-0,2 |
|
Sjukförsäkring m.m. |
44,7 |
-7,2 |
-4,6 |
-4,0 |
-0,4 |
-0,2 |
-0,2 |
|
Arbetslöshetsbidrag m.m. |
57,9 |
-3,5 |
-10,9 |
-14,6 |
-0,2 |
-0,7 |
-0,9 |
|
Övriga transfereringar |
84,7 |
13,9 |
-6,9 |
-9,0 |
1,2 |
-0,7 |
-0,8 |
|
Räntor och utdelningar, netto -253 |
0,8 |
1,2 |
1,1 | ||||
|
Övriga inkomster, netto |
182,9 |
-2,8 |
3,6 |
1,4 |
-0,6 |
0,7 |
03 |
|
Direkta skatter |
3123 |
5,9 |
10,7 |
5,6 |
-2,0 |
-3,8 |
-2,2 |
|
Disponibel inkomst |
894,1 |
1,0 |
-1,4 |
1,1 |
1,0 |
-1,4 |
1,1 |
|
Privat konsumtion |
820,2 |
0,5 |
0,7 |
1,5 | |||
|
Sparande, nivå i % av | |||||||
|
Nettosparande |
83 |
63 |
5,9 | ||||
|
Finansiellt sparande |
10,5 |
8,6 |
8,0 | ||||
Anm: Lönesumma, inkomstöverföringar, räntenetto och skatter är deflaterade med KPI.
Disponibel inkomst är deflaterad med implicit prisindex för privat konsumtion (IPI).
Skillnaden mellan KPI och IPI påverkar posten “Övriga inkomster, netto”.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Konsumtionsuppgången bröts under det första halvåret i år. De realt
disponibla inkomsterna minskade från årsskiftet, bl.a. som ett resultat av
budgetförstärkande åtgärder Samtidigt uppstod oro på de finansiella
marknaderna, med höjda räntor och försvagad krona som resultat. Detta
avspeglades i att hushållens framtidsförväntningar försämrades märkbart.
Jämfört med motsvarande period 1994 låg emellertid den privata
konsumtionen under det första halvåret i år 0,8% högre. Det indikerar att
hushållen i hög grad redan tidigare hade anpassat sin konsumtion med
hänsyn till att inkomstförsvagningen från årsskiftet. Skattehöjningarna och
bidragsminskningama vid årsskiftet balanserades således i hög grad av
minskat finansiellt hushållssparande. Enligt finansräkenskapema var
hushållens finansiella sparande under det första halvåret i år 40 miljarder
kr lägre än under motsvarande period förra året. Det bör dock framhållas
att sparandet främst skall analyseras utifrån helårssiffror, eftersom
hushållens inkomster uppvisar kraftiga säsongvariationer
33
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Diagram 8.1 Privat konsumtion 1980-1996
Säsongrensad nivå, 1991 års priser, kvartalsdata
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Förutsättningarna för en successiv uppgång av den privata
konsumtionen under den närmaste tiden är goda. Den tidigare negativa
utvecklingen av tillgångspriser, sysselsättningen och de offentliga
finanserna har vänt. Jämfört med bottennivån för småhusprisema under
det tredje kvartalet 1993 låg prisnivån under det tredje kvartalet i år 5 %
högre. Om ekonomin följer den prognostiserade utvecklingen blir
samtidigt överraskningar som påverkar hushållens inkomster negativt, och
därmed föranleder nedjusteringar av konsumtionsnivån, mindre vanliga.
Dessutom har räntorna fallit och kronan förstärkts. Detta är sannolikt en
delförklaring till att hushållens framtidsförväntningar blivit ljusare i den
senaste mätningen i september En ytterligare relevant omständighet är att
de senaste årens höga hushållssparande har lett till en betydligt lägre
skuldbörda. Hushållens skuldanpassning bör därmed vara i stort sett
avslutad. Statistiken indikerar att detaljhandelns omsättning ökade relativt
kraftigt i september och hushållens inköp av personbilar låg under det
tredje kvartalet drygt 20% över nivån under motsvarande kvartal 1994.
Under innevarande år bedöms den privata konsumtionen genomsnittligt
ligga 0,7% högre än förra året. Det innebär att sparkvoten faller med hela
2 procentenheter För 1996 prognostiseras en fortsatt konsumtionsuppgång
med 1,5%. Sparkvoten beräknas då sjunka ytterligare med 0,5
procentenheter till 5,9 %. Sett i ett historiskt perspektiv ligger hus-
hål Issparandet då inte längre på någon hög nivå. Under 1950-talet och
första hälften av 1960-talet pendlade sparkvoten mellan 5 och 8 %, för att
därefter sjunka under 1970- och 80-talet. Sammansättningen av sparandet
34
är emellertid annorlunda nu än tidigare. Hushållens investeringar i egna
hem är mycket låga, samtidigt som det finansiella sparandet är betydligt
högre än under 1970- och 80-talet. Det innebär att hushållen fortsätter att
öka sina finansiella tillgångar och amortera ned sina skulder. I jämförelse
med vår närmaste grannländer är inte den prognostiserade
sparkvotsnedgången anmärkningsvärd. Med tanke på de senaste årens
mycket låga inköp av kapitalvaror är det inte helt osannolikt att konsum-
tionsuppgången blir starkare än förväntat. Samtidigt väntas emellertid
realräntorna bli fortsatt höga vilket utgör en risk för en svagare ut-
veckling.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Diagram 8.2 Hushållens nettosparkvot samt finansiella sparkvot, 1970-1996
Sparande i relation till disponibel inkomst
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
35
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Den kraftiga uppgången i de totala bruttoinvesteringarna fortsatte under
det första halvåret 1995 trots ett markant fall i bostadsproduktionen. Ett
högt resursutnyttjande inom de exportrelaterade näringarna samt en stabil
efterfrågetillväxt både inom och utom Sverige väntas utgöra en kraftig
investeringsstimulans under perioden t.o.m. 1996. Till följd av den goda
lönsamheten utgör inte heller företagens finansiella situation någon
restriktion för expansion. Inom delar av näringslivet dämpas dock
investeringsuppgången av höga vakansgrader i fastighetsbeståndet och
låga priser. Bostadsbyggandet beräknas nu ha bottnat och vänder uppåt
under slutet av 1995. Förutom lägre bostadsräntor bidrar också vidtagna
tidsbegränsade stimulansåtgärder till återhämtningen. Sammantaget
beräknas investeringsvolymerna öka med ca 10% såväl 1995 som 1996.
Investeringarna exklusive bostadsinvesteringama beräknas motsvara drygt
13,5% av BNP under 1996. Efter en mycket kraftig investeringsnedgång
1990-1993 har därmed investeringarna exklusive bostäder närmat sig en
långsiktig normal nivå. Genomsnittet för perioden 1980-1994 uppgår till
13,9%.
Tabell 9.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren
Miljarder Ärlig procentuell volymförändring
kr ------------------------------------
|
1994 |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 |
1996 | |
|
Näringslivet |
136,6 |
-15,5 |
-143 |
17,4 |
213 |
11,1 |
|
Industri |
42,5 |
-20,1 |
-4,2 |
27,7 |
38,2 |
19,0 |
|
Övrigt näringsliv |
94,0 |
-13,9 |
-17,6 |
13,6 |
14,2 |
7,2 |
|
Bostäder |
363 |
-73 |
-31,0 |
-37,5 |
-22,6 |
14,5 |
|
Nybyggnad |
17,2 |
-19,1 |
-34,5 |
-48,8 |
-17,0 |
32,0 |
|
Ombyggnad |
19,1 |
23,6 |
-25,1 |
-20,6 |
-28,0 |
-5,0 |
|
Offentliga myndigheter |
353 |
0,6 |
43 |
6,4 |
5,5 |
0,6 |
|
Totalt |
208,2 |
-10,8 |
-17,6 |
-0,4 |
10,4 |
9,8 |
|
Maskiner |
98,6 |
-16,0 |
-14,7 |
18,4 |
22,9 |
12,8 |
|
Bygg och anläggning |
109,6 |
-7,7 |
-19,2 |
-11,5 |
0,7 |
6,9 |
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet
Inom industrin pågår för närvarande en kraftig kapacitetsutbyggnad. Ett
högt kapacitetsutnyttjande samt en historiskt sett mycket hög lönsam-
hetsnivå är de viktigaste forklaringsfaktorema. Därtill har osäkerheten om
industrins förutsättningar minskat bl.a. avseende EU-medlemskapet och
de offentliga finanserna samt kostnadsläget. SCB:s investeringsenkät från
maj månad indikerar att industrins investeringar kan öka med närmare
40% i år och med ca 20% nästa år. Bilden av en kraftig industriell
expansion bekräftas också av Konjunkturinstitutets barometer från
september En stabil efterfrågetillväxt innebär ett fortsatt behov av
kapacitetsutbyggnad inom exportindustrin. Investeringsvolymerna ökar
36
också i den hemmamarknadsorienterade industrin i takt med att den
inhemska efterfrågan växer samtidigt som räntenivån sjunker.
Investeringarna inom övrigt näringsliv har, trots en relativt svag
efterfrågetillväxt inom exempelvis detaljhandeln, ökat kraftigt både 1994
och under det första halvåret 1995. Uppgången sker dock från en låg nivå.
En snabbt växande produktion inom framförallt de industrirelaterade
delarna av tjänstesektorn har inneburit kontinuerligt uppreviderade
utbyggnadsplaner Den förväntade ökningen av den privata konsumtionen
innebär dessutom ytterligare investeringsstimulans for de delar av
tjänstesektorn som är inriktade på hushållen. En del av investeringsupp
gången under 1995 och 1996 beror på att stora infrastrukturprojekt såsom
Arlandabanan och Öresundsbron nu har påbörjats. Inom fastighetsför-
valtning väntas investeringarna förbli relativt låga under hela pro-
gnosperioden. Möjligheten till direktavdrag för näringslivets byggnadsin-
vesteringar under perioden november 1994 till maj 1996 beräknas
medföra att en del projekt tidigareläggs. En initialt svag finansiell
situation, låga fastighetspriser samt höga vakansgrader innebär ändå att en
mer markant uppgång av produktionen av kommersiella lokaler sannolikt
inträffar först under 1997. En dämpande faktor är dessutom de fortsatt
höga realräntorna.
De offentliga myndigheterna beräknas öka investeringsvolymerna med
drygt 6% mellan 1994 och 1996. Det är mindre än tidigare beräknat.
Bakom nedrevideringen ligger förseningar i de avgiftsfinansierade
infrastrukturprojekten. De kommunala myndigheternas investeringar ökar
med ca 8% under perioden. Uppdragande är först och främst de s.k ROT-
medel om 1,9 miljarder kronor som tillförs under perioden. Dessutom
beräknas den tilltagande ekonomiska aktiviteten medföra ett visst
utbyggnadsbehov.
Antalet påbörjade lägenheter uppgick under det första halvåret till
endast 4000. Det förbättrade arbetsmarknadsläget har samtidigt medfört
en ökad bostadsefterfrågan, vilket inneburit en sjunkande vakansgrad. Den
höga bostadsräntan samt bostadsföretagens svaga finansiella situation har
dock hittills motverkat en uppgång i bostadsbyggandet. Under hösten har
emellertid bostadsräntoma sjunkit avsevärt, vilket tillsammans med det
nyligen införda temporära investeringsbidraget sänkt bostadskostnaderna
vid nyproduktion. Vid ansökningstidens utgång hade ansökningar
avseende 45 000 bostäder om investeringsbidrag inkommit. För att fullt
ut kunna utnyttja bidraget skall byggnadsprojekten vara avslutade före
1996 års utgång. Fortsatt fallande räntor samt en ökad efterfrågan i takt
med stigande inkomster och en positiv sysselsättningsutveckling, väntas
leda till att antalet påbörjade lägenheter i nyproduktion ökar från 11 000
1995 till 16 000 1996. Antalet påbörjade ombyggnader stabiliseras under
prognosperioden på en relativt hög nivå. Det 15 procentiga investerings-
bidraget till ombyggnationer, men också bidragen till miljöförbättringar
avseende bl.a alleigisanering, möjliggör detta trots svårigheterna att höja
hyrorna efter omfattande renoveringar Ombyggnadsvolymema är
emellertid betydligt lägre än under början av 1990-talet. Till följd av de
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
37
nya låneregler som infördes ff o m 1993 översteg ombyggnationema
under perioden 1990-1994 en långsiktigt normal nivå.
Diagram 9.1 Bruttoinvesteringar samt bruttoinvesteringar exklusive bostäder, 1950-
1996
Andel av BNP
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Lagerinvesteringama uppgick under det första halvåret 1995 till 8
miljarder kr. Industrins lager av insatsvaror och varor i arbete fortsatte att
öka relativt starkt som en följd av ökad produktion. Lagren av färdigvaror
växte emellertid också, trots att företagen räknat med fortsatta
minskningar. Handelslagren krympte med knappt 3 miljarder kr, vilket i
viss mån kan vara en återspegling av att lagren byggdes upp inför EU-
inträdet.
Under prognosperioden väntas industriproduktionens ökningstakt avta.
Detta innebär att lagren av insatsvaror och varor i arbete likaledes bedöms
växa långsammare. Färdigvarulagren bedöms av industrin som för stora
och förutses minska i förhållande till produktionen. Inom handeln torde
det finnas ett behov av att successivt minska lagren. I jämförelse med
försäljningsvolymerna är lagren i dag stora, i synnerhet inom
detaljhandeln.
Sammantaget beräknas de totala lagerinvesteringama uppgå till 7,5
miljarder kronor i år och 3,1 miljarder kronor nästa år. Lagerinveste-
ringama ger därmed ett negativt bidrag till BNP i år och nästa år
uppgående till 0,1 resp. 0,3 procentenheter
38
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
De offentliga finanserna har förstärkts i snabb takt. Statens lånebehov,
netto, räknat över de senaste 12 månaderna var i september i år nära 60
miljarder kr lägre än motsvarande period förra året. För kalenderåret
1995 beräknas den offentliga sektorns finansiella sparande förbättras med
ca 47 miljarder kr jämfört med 1994. Med en fortsatt förbättring 1996
reduceras underskottet i det finansiella sparandet som andel av BNP från
10,4% 1994 till 4,6% 1996. Denna utveckling medför, i kombination
med en fortsatt antagen appreciering av kronan, att såväl statsskulden
som hela den offentliga bruttoskulden börjar minska 1996 som andel av
BNP.
Diagram 10.1 Statens lånebehov, 1992-1996
Anm.: Utfall t.o.m. september 1995. Prognoser för kalenderåren 1995 och 1996 enligt
staplarna.
Källa: Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.
Förbättringen av de offentliga finanserna har gått snabbare än vad som
beräknadesikompletteringspropositionenochkonvergensprogrammet.För
1995 har det finansiella sparandet justerats med ca 36 miljarder kr, varav
ca 9 miljarder kr beror på ett mer fördelaktigt netto för kapitalinkomster
och ränteutgifter. Skatteinkomsterna har räknats upp med ca 12 miljarder
kr medan utgifterna exkl. ränteutgifter har justerats ned med 14 miljarder
kr, delvis som en följd av förskjutning av utgifter från 1995 till 1996. För
1996 leder större löneökningar och starkare utveckling av den privata
konsumtionen till att skatteinkomsterna räknats upp med 14 miljarder kr.
Utgifterna exkl. ränteutgifter har dock räknats upp med ca 11 miljarder
kr till följd av bl.a. den nämnda förskjutningen samt högre lönehöjningar
39
i offentlig sektor än väntat. Räntenettot beräknas emellertid bli ca 8
miljarder kr bättre. Sammantaget beräknas nu det finansiella sparandet
1996 bli ca 11 miljarder kr bättre än vad som beräknades i komplette-
ringspropositionen.
Förbättringen av underskottets andel av BNP från 10,4% 1994 till 4,6%
1996 sker främst genom att utgiftskvoten (utgifterna som andel av BNP)
sjunker med 4,5 procentenheter Utgiftskvoten minskar således kraftigt
trots stigande ränteutgifter och trots avgiften till EU samt ökade
subventioner till jordbruket m.m. till följd av medlemskapet. Utgifts-
nedgången beror till stor del på att transfereringamatill hushållen sjunker
till följd av besparingar och minskad arbetslöshet. Neddragningen av den
kommunala konsumtionen fortsätter och även den statliga konsumtionen
sjunker. Mellan 1994 och 1996 beräknas den offentliga konsumtionen
minska i volym med ca 2 %, vilket motsvarar en reducering av
utgiftskvoten med 1,5 procentenhenheter
De beslutade och föreslagna skattehöjningarna beräknas motsvara ca
2,5% av BNP 1996 jämfört med 1994 års skatteregler Skattekvoten
(skatter och avgifter som andel av BNP) stiger emellertid endast med 1,5
procentenheter mellan 1994 och 1996. Skillnaden beror till stor del på att
att de högt beskattade delarna av BNP utvecklas förhållandevis svagt.
Därtill kommer att de beskattade transfereringarna minskar, vilket också
reducerar skattekvoten.
Förbättringen av det offentliga sparandet mellan 1994 och 1996 med ca
79 miljarder kr, är i sin helhet hänförlig till den statliga sektorn. Statens
underskott i det finansiella sparandet minskar nämligen med 80 miljarder.
Det primära underskottet sjunker ännu mer eller med 105 miljarder kr och
beräknas 1996 uppgå till 7,5 miljarder kr. Sparandeunderskotten
bestämmer tillsammans med den statliga utlåningen och andra finansiella
transaktioner statens nettolånebehov Lånebehovet reduceras 1995 och
1996 genom försäljningar av aktier och lånefordringar samt genom
omdisponeringar av statens balansräkning. Statsskuldens utveckling
påverkas dessutom av att skulderna i utländsk valuta minskar i värde till
följd av apprecieringen av kronan. Förstärkningen av kronan medför att
statsskuldens ökning mellan utgången av 1994 och utgången av 1996
begränsas till 167 miljarder kr, medan summan av den statliga upp-
låningen under denna period uppgår till 214 miljarder kr. Som andel av
BNP beräknas statsskulden uppgå till 84,9% vid utgången av 1995, vilket
är oförändrat jämfört med 1994, för att sedan minska till 84,1% vid
utgången av 1996.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
40
Tabell 10.1 Den offentliga sektorns finanser
Löpande priser
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
|
1993 |
1994 |
1995 |
1996 | |
|
Miljarder kronor | ||||
|
Inkomster |
878,6 |
911,7 |
998,9 |
1 063,6 |
|
Skatter |
728,2 |
764,6 |
836,0 |
897,7 |
|
Kapitalinkomster |
100,1 |
91,8 |
99,9 |
93,8 |
|
Övriga inkomster |
50,3 |
55,3 |
63,1 |
72,1 |
|
Utgifter |
1 071,7 |
1 0693 |
1 109,6 |
1 142,4 |
|
Transfereringar till hushåll |
374,4 |
393,0 |
389,5 |
380,6 |
|
Subventioner m.m. |
161,5 |
112,6 |
128,7 |
133,7 |
|
Ränteutgifter |
91,6 |
104,2 |
119,7 |
129,2 |
|
Konsumtion |
403,5 |
413,5 |
422,0 |
445,4 |
|
Investeringar |
40,6 |
46,0 |
49,6 |
53,5 |
|
Finansiellt sparande |
-193,0 |
-157,6 |
-110,6 |
-78,8 |
|
Primärt finansiellt sparande |
-201,5 |
-145,1 |
-90,8 |
-43,4 |
|
Procent av BNP | ||||
|
Inkomster |
60,9 |
60,1 |
61,2 |
61,5 |
|
Skatter och avgifter |
50,5 |
50,4 |
51,3 |
51,9 |
|
Utgifter |
74,3 |
70,5 |
68,0 |
66,0 |
|
Finansiellt sparande |
-13,4 |
-10,4 |
-6,8 |
-4,6 |
|
Primärt finansiellt sparande |
-14,0 |
-9,6 |
-5,6 |
-2,5 |
|
Miljarder kronor | ||||
|
Finansiellt sparande | ||||
|
Staten |
-237,2 |
-181,3 |
-133,1 |
-101,0 |
|
AP-fonden |
32,1 |
25,5 |
21,5 |
19,9 |
|
Kommunsektorn |
12,1 |
-1,7 |
1,0 |
2,3 |
|
Statens lånebehov, netto |
241 |
185 |
135 |
79 |
|
Finansiellt ställning | ||||
|
Statsskulden |
1 132 |
1 287 |
1 384 |
1 454 |
|
Konsoliderad skuld1 |
1 099 |
1 209 |
1 301 |
1 368 |
|
Finansiell nettoskuld |
185 |
354 |
427 |
495 |
|
Procent av BNP | ||||
|
Statsskulden |
78,5 |
84,9 |
84,9 |
84,1 |
|
Konsoliderad skuld1 |
76,2 |
79,7 |
79,8 |
79,1 |
|
Finansiell nettoskuld |
12,8 |
23,3 |
26,2 |
28,6 |
' Den konsoliderade skulden är definierad enligt EU:s konvergenskriterier (Maastricht).
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.
AP-fondens sparande har minskat kontinuerligt sedan 1990. Denna
utveckling fortsätter under prognosperioden trots att en egenavgift på 1%
av avgiftsunderlaget inforts fr.o.m. 1995. Emellertid innebär förändring-
arna i finansieringen av det allmänna pensionssystemet att 7% av ATP-
avgiftema, motsvarande avgifterna över förmånsvärdet på 7,5 basbelopp,
fr.o.m. 1995 går till den statliga sektorn. Därtill sker sparandet motsva-
rande den planerade premiereserven tills vidare i form av inlåning i
Riksgäldskontoret och ingår därmed i statens sparande. På dess två sätt
41
förstärks statsfinanserna med 5 resp. 9 miljarder kr. per år från 1995,
medan motsvarande försvagning sker i AP-fonden.
Den kommunala sektorn uppvisade ett betydande finansiellt sparande
1992 och 1993, vilket emellertid var betingat av tillfälliga effekter Är
1994 uppstod åter ett underskott. Är 1995 höjdes kommunalskatten med
i genomsnitt 0,45 procentenheter motsvarande ca 4 miljarder kr och nästa
år förutses skattehöjningarmed i genomsnitt 0,10 procentenheter Dessa
skattehöjningar tillsammans med fortsatta neddragningar av konsum-
tionsvolymen medför att inkomster och utgifter väntas vara i balans 1995
och 1996. Inkomsterna i form av skatter och statsbidrag som andel av
BNP (den kommunala skattekvoten) beräknas avta med 1,7 procentenheter
mellan 1994 och 1996. Det beror huvudsakligen på en real minskning av
statsbidragen. Inom kommunsektorn ger landstingens sparande ett fortsatt
överskott medan kommunerna visar underskott under prognosperioden.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
42
De internationella kapitalmarknaderna präglades i inledningen av 1995 av
efterdyningarna till den misslyckade devalveringen i Mexiko. Den
mexikanska peson devalverades i slutet av 1994 men förnyad valutaoro
medförde att peson fortsatte att depreciera med sammantaget över 40
procent mot dollarn. Tillsammans med ett osäkert politiskt läge i Italien
och Spanien skapade Mexikokrisen allmän oro på de finansiella mark-
naderna. En konsekvens därav var försvagade valutor och stigande
obligationsräntor i länder med högre risk och en förflyttning av kapital
till länder som uppfattas som säkra, framförallt till Tyskland. Oron på de
finansiella marknaderna bidrog också till dollarns fortsatta försvagning då
USA iklädde sig ett stort finansiellt ansvar för de saneringsåtgärder som
föreslogs för att skapa stabilitet i den mexikanska ekonomin.
Kapitalrörelsen från högriskvalutor till D-marken bidrog till att öka
spänningarna inom ERM. Under våren blev spänningarna så stora att den
spanska pesetan och den portugisiska escudon devalverades med 7
respektive 3,5 procent. Därmed bröts den period av stabilitet som
etablerats inom ERM sedan bandgränsema utvidgats i augusti 1993.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Diagram 11.1 Ränteutveckling för 10-åriga statsobligationer i några länder
Procent
Källa: Finansdepartementet.
D-markens starkare ställning mot såväl dollarn som inom ERM samt
den tyska penningmängdens svaga utveckling har tillsammans med en
förhållandevis svag konjunkturutveckling skapat utrymme for lägre
styrräntor i Tyskland. Bundesbank sänkte styrräntan under valutaturbu-
lensen i mars och har under sensommaren och hösten återkommit med
stegvisa sänkningar av styrräntan.
43
Dollarns fortsatta försvagning under våren till nivåer där den framstod Prop. 1995/96:25
som tydligt undervärderad mot yenen har särskilt i Japan lett till åtgärder Bilaga 1
för att vända utvecklingen. Den japanska centralbanken, Bank of Japan,
har under det senaste året sänkt sina styrräntor för att försvaga yenen och
öka den ekonomiska aktiviteten. De japanska myndigheterna har också
föreslagit regeländringar för att underlätta kapitalexport från Japan och
presenterat expansiva finanspolitiska åtgärder med syfte att öka den
inhemska efterfrågan.
Konjunkturen i USA försvagades under det första halvåret 1995, vilket
skingrade den inflationsoro som under en längre tid bidragit till den
svagare dollarn och under 1994 till stigande obligationsräntor i USA. Den
svagare konjunkturen innebar också slutet på den period av höjda
amerikanska styrräntor som inleddes i februari 1994.
Efterhand har spänningarna på de finansiella marknaderna minskat.
Läget inom ERM har stabiliserats och obligationsräntorna i de europeiska
högränteländema har börjat sjunka. Den mer expansiva penningpolitiken
i Europa och Japan tillsammans med de övriga ekonomiskpolitiska
åtgärderna i Japan och den svagare konjunkturen i USA, har under
sommaren och inledningen av hösten bidragit till en appreciering av
dollarns kurs mot yenen. Gemensammainterventionerpå valutamarknaden
av centralbankerna i USA, Japan och Tyskland har också bidragit till att
stärka dollarn.
Diagram 11.2 Kronans kurs mot dollarn och D-marken
Anm.: Dagsobservationer, sista observation avser 27 oktober 1995.
Källa: Finansdepartementet.
Sverige var ett av de länder som drabbades kraftigt av turbulensen på
de finansiella marknaderna under våren. Den tioåriga svenska obligations-
räntan steg under mars och april med nästan en procentenhet, till som
högst 11,6 procent och kronan försvagades under våren med 9 procent
mot D-marken.
I takt med att oron skingrats på de internationella finansmarknaderna
har den svenska kronan stärkts och obligationsräntorna sjunkit. Till en
början förbättrades läget i Sverige i takt med andra europeiska hög-
ränteländer men under inledningen av hösten har utvecklingen i Sverige
varit vässentligt mer fördelaktig. Kronan har apprecierat med 8 procent
mot D-marken under det tredje kvartalet i år och de svenska räntorna har
sjunkit markant. Räntedifferensen mellan svenska och tyska 10-åriga
statsobligationer är nu nere på en nivå som inte rått sedan våren 1994.
Till den positiva utvecklingen har förutom den förbättrade internationella
situationen också åtgärderna för att förbättra statsfinanserna och den
måttliga inflationstakten bidragit.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Diagram 11.3 Ränteutvecklingen i Sverige 1994-1995
Procent
1993 1994 1995
Anm.: Dagsobservationer, sista observation avser 27 oktober 1995.
Källa: Finansdepartementet.
Riksbankens penningpolitik har under året inriktats på att leda ner
inflationen under inflationsmålets övre toleransgräns på 3 procent. Sedan
årsskiftet har reporäntan höjts med drygt 1,3 procentenheter till 8,91
procent och såväl taket, utlåningsräntan, som golvet, inlåningsräntan, i
Riksbankens räntekorridor har höjts. Den starkare kronan har minskat
behovet av ytterligare styrräntehöjningar för att motverka en stigande
inflation och givit utrymme för en mer balanserad ekonomisk utveckling
i Sverige.
Stockholmsbörsen har under året fram till slutet av oktober stigit med
18 procent. De branscher som utvecklats bäst är kemi och läkemedel
samt investmentbolag. Utlänningarnas köp av svenska aktier fortsätter, om
än inte i samma omfattning som föregående år. Under det första halvåret
14 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 25
45
1995 nettoköpte utlänningarna svenska aktier för omkring 11 miljarder
kronor.
Bankernas situation fortsätter att stabiliseras. Under det första halvåret
1995 var resultatet i samtliga större bankkoncemer positivt, även om
Skandinaviska Enskilda Bankens resultat urholkades avsevärt genom
kreditförluster knutna till ett enskilt engagemang. Kreditförlusterna har
fortsatt att minska och var för de större bankkoncemema 17 procent lägre
än motsvarande period 1994. Bankernas utlåning utvecklas ännu svagt
samtidigt som konkurrensen om inlåningen ökar. Skillnaden mellan
utlånings- och inlåningsräntoma fortsätter att minska, om än i begränsad
takt. Vid halvårsskiftet var den genomsnittliga utlåningsräntan 5,6
procentenheter högre än den genomsnittliga inlåningsräntan. Detta är 0,3
procentenheter lägre än ett år tidigare. I takt med den förbättrade
lönsamheten stärks kapitalsituationen i flertalet banker och kapitaltäck-
ningen är idag god i banksystemet.
Den förbättrade situationen för bankerna och den positiva ränteutveck-
lingen har gjort det möjligt för staten att inleda försäljningen av
Nordbanken. Under hösten har omkring en tredjedel av aktierna i
Nordbanken sålts till privatpersoner och institutioner.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
46
12.1 Inledning och förutsättningar
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Utöver de vanliga kortsiktsprognosema, vars perspektiv sträcker sig 2-3
år framåt, har Finansdepartementet i ökad omfattning publicerat analyser
av den svenska ekonomins utveckling i ett medelfristigt perspektiv.
Medelfristiga kalkyier är av naturliga skäl förknippade med ännu större
osäkerhet än kortsiktsprognoser, vilket motiverar analys av flera
alternativ.
Nedan presenteras två kalkyler som sträcker sig fram till sekelskiftet.
Det s.k. huvudalternativet illustrerar en utveckling som bedöms vara
realistisk, dvs. som varken är påtagligt optimistisk eller påtagligt
pessimistisk. Alternativet motsvarar det som i den reviderade national-
budgeten benämndes medelscenariot samt presenterades för övriga EU-
länder i Sveriges konvergensprogram.
Det s.k. högtillväxtaltemativet beskriver en utveckling där arbetsmark-
naden inkl, lönebildningen fungerar bättre och trovärdigheten för den
samlade ekonomiska politiken inkl, prisstabiliteten förbättras snabbare än
i huvudalternativet.
Ekonom isk-pol it iska förutsättningar
Kalkylerna baseras på den ekonomiska politik och de regler som beslutats
av riksdagen samt de åtgärder som regeringen nu föreslår. För perioden
1997-2000 finns inga beslut vad gäller arbetsmarknadspolitikens
omfattning. Kalkylerna baseras därför på antagandet att åtgärdsvolymema
sjunker i något snabbare takt än den öppna arbetslösheten under denna
period. Vad gäller t.ex. statlig konsumtion och räntebidrag för till-
kommande årgångar bostäder baseras beräkningarna på ett strikt fullfö-
ljande av det program för sanering av de offentliga finanserna omfattande
totalt 118 miljarder kronor som föreslagits av regeringen och antagits av
riksdagen. Vad gäller kommunal konsumtion och andra kommunala
utgifter baseras kalkylen på att den genomsnittliga kommunalskatten blir
oförändrad efter år 1996 samt att statens bidrag till kommunerna är
nominellt konstant.
Kalkylemautgör ett underlag för analys och ekonomisk-politiska beslut.
I dessa liksom i andra sammanhang bör man vara medveten om att
osäkerheten är mycket stor i kalkyler med detta tidsperspektiv.
Internationella förutsättningar
De två scenarierna bygger på samma antagande om den internationella
utvecklingen. Som ett resultat av att de stora industriländerna befinner sig
i olika konjunkturfaser bedöms de aggregeradetillväxttalen för världseko-
nomin variera i relativt liten utsträckning under perioden. Den årliga
47
BNP-tillväxten i OECD-området beräknas till 2,7% under perioden 1995-
2000.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Tabell 12.1 Förutsättningar
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
BNP OECD (16) |
3,0 |
2,5 |
2,5 |
2,6 |
2,8 |
2,8 |
2,8 |
|
KPI OECD (16) |
2,3 |
2,5 |
2,7 |
3,2 |
3,1 |
3,1 |
3,1 |
|
Marknadstillväxt, OECD (14) |
11,7 |
8,9 |
7,6 |
6,7 |
6,5 |
6,5 |
6,5 |
|
Tysk ränta, | |||||||
|
5-års statsobligation |
6,2 |
6,0 |
5,7 |
5,9 |
6,0 |
6,0 |
6,0 |
|
Huvudalternativ: Svensk ränta, 5-års |
9,1 |
10,0 |
8,7 |
8,2 |
8,0 |
8,0 |
8,0 |
|
ECU-index, årssnitt |
123,8 |
126,7 |
119,5 |
117,8 |
116,3 |
115,0 |
114,0 |
|
Högtillväxtalternativ: Svensk ränta, 5-års |
9,1 |
10,0 |
8,5 |
7,5 |
7,0 |
7,0 |
7,0 |
|
ECU-index, årssnitt |
123,8 |
126,7 |
118,5 |
116,0 |
113,7 |
111,7 |
110,0 |
Källor: OECD och Finansdepartementet.
12.2 Huvudalternativet
I ett medelfristigt perspektiv är det inte främst efterfrågan som är
gränssättande for hur mycket sysselsättningen kan öka och arbetslösheten
minska. I stället är det i hög grad arbetsmarknadens inklusive lönebild-
ningens funktionssätt som avgör i vilken mån ekonomin förmår att växa
utan överhettningstendenser En väl fungerande arbetsmarknad känne-
tecknas av att sysselsättningen kan öka och höga arbetslöshetstal kan
reduceras utan att detta leder till en inflationsdrivande löneutveckling eller
till arbetskraftsbrist i vissa sektorer, regioner eller yrkeskategorier
Det s.k. BNP-gapet utgör skillnaden mellan den faktiska produktionen
och den produktion som teoretiskt kan uppnås genom högre sysselsättning
utan att löner och priser utvecklas på ett ohållbart sätt. Gapet kan också
uttryckas som skillnaden mellan faktisk produktion och produktion vid ett
konjunkturmässigt normalt resursutnyttjande.
I huvudalternativet bedöms BNP-gapet år 1995 uppgå till ca 2,4
procentenheter Denna bedömning baseras bl.a. på hur mycket arbets-
lösheten kunnat reduceras i andra europeiska länder efter det att arbets-
lösheten på samma sätt som i Sverige ökat till en mycket hög nivå. (Se
kap Fl i reviderad nationalbudget 1995 for en närmare diskussion.)
Tillväxtmöjligheterna vid konstant resursutnyttjande, den s.k. under-
liggande tillväxten, avgörs av befolknings-och produktivitetsutvecklingen.
Den sistnämnda faktorn beror i sin tur bl.a. på teknisk utveckling,
utbildningsnivån i landet, de regelsystem som råder samt på produktionens
kapitalintensitet. I slutet av 1980- och i början av 1990-talet genomfördes
flera genomgripande strukturella reformer i syfte att förbättra ekonomins
48
långsiktiga funktionsförmåga. Som exempel kan nämnas skattereformen,
förändringar inom sjukförsäkringen, pensionsreformen samt EU-med-
lemskapet. Dessa reformer bör ha bidragit till en högre underliggande
tillväxt. Storleken på denna effekt är dock osäker. I huvudalternativet
beräknas den underliggande tillväxten uppgå till 1,7%. Som jämförelse
kan nämnas att BNP under perioden 1959-1977 steg med 3,8 % per år
och med 1,4 % per år under perioden 1977-1994.
Kalkylen baseras på det tekniska antagandet att BNP-gapet minskar
successivt och sluts år 1998 samt därefter förblir slutet, dvs. att BNP
växer i takt med den underliggande tillväxten 1999 och 2000. Genom
denna metod fokuseras analysen på vad som krävs avseende t.ex.
budgetförstärkningar for att uppnå balans. Metoden ger däremot mer
begränsad information om vad som kan hända vid alternativa
konj unkturforlopp.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Diagram 12.1 Konsumentprisutvecklingen 1985-2000
Procentuell förändring under 12 månader
1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
En analys av den konkurrensutsatta sektorns internationella konkur-
renskraft tyder på att det finns ett visst utrymme för en real appreciering
av den svenska kronan (Se kap. F2 i reviderad nationalbudget 1995 för
en närmare diskussion.) Under förutsättning att prisstabilitet upprätthålls
på samma sätt som i omvärlden innebär en real appreciering också en
nominell appreciering av den svenska kronan. Arbetskraftskostnaden per
producerad enhet bedöms under perioden öka något snabbare än i
omvärlden, men det väntas i första hand resultera i en viss minskning av
industrins vinstmarginaler. Kronan antas därför appreciera gentemot
övriga valutor under perioden, vilket avspeglas i att ECU-index beräknas
49
sjunka från 119,5 år 1996 till 114 år 2000.
Den svenska inflationen beräknas i kalkylen ligga inom Riksbankens
toleransintervall, dvs. mellan 1% och 3%. Då dagens obligationsräntor
förefaller bygga på inflationsförväntningar som ligger högre än så, är det
rimligt att anta krympande räntemarginaler gentemot utlandet i takt med
att förtroendet för prisstabiliteten stärks. Omvärldsräntoma antas vara i
stort sett oförändrade under perioden, vilket innebär att den svenska
obligationsräntan i huvudalternativet sjunker från 8,7 % år 1996 till 8,0%
år 2000.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Tabell 12.2 Försörjningsbalans och nyckeltal
Genomsnittlig årlig procentuell förändring, 1996-2000
|
Huvudalternativ |
Högtillväxtalternativ | |
|
BNP |
2,1 |
2,6 |
|
Import |
6,6 |
7,1 |
|
Privat konsumtion |
1,8 |
2,3 |
|
Offentlig konsumtion |
-0,6 |
-0,4 |
|
Bruttoinvesteringar |
6,5 |
7,4 |
|
Lagerinvesteringar |
0,0 |
0,0 |
|
Export |
6,1 |
6,4 |
|
Inhemsk efterfrågan |
1,7 |
2,3 |
|
Nyckeltal: | ||
|
Timlön |
4,7 |
4,0 |
|
KPI, genomsnitt |
2,8 |
2,3 |
|
Real disponibel inkomst |
1,4 |
1,6 |
|
Sysselsättning, antal personer |
1,0 |
1,5 |
|
Nivåer år 2000: | ||
|
Öppen arbetslöshet1 |
6,2 |
5,0 |
|
Total arbetslöshet1 |
10,0 |
8,0 |
|
Hushållens nettosparkvot2 |
4,3 |
3,0 |
|
Bytesbalans3 |
1,7 |
1,5 |
|
Ränta, femåriga statsobligationer |
8,0 |
7,0 |
1 I procent av arbetskraften.
2 I procent av disponibel inkomsten.
3 I procent av BNP.
Källa: Finansdepartementet.
Exporttillväxten antas bli fortsatt stark. Marknadstillväxten inom
OECD-området bedöms att bli drygt 6,5 % per år under perioden 1997
till 2000. Efterfrågan från Fjärran Östern växer ännu snabbare. Under
perioden försämras konkurrenskraften gradvis, vilket beror på att kronan
apprecieras och att lönekostnaderna stiger något snabbare i Sverige än i
omvärlden. Försämringen sker dock från ett mycket starkt konkurrensläge.
Marknadsandelarna i OECD-området stiger fram t.o.m 1997 för att
därefter falla tillbaka något.
50
Förutsättningarna for investeringar är mycket goda i scenariet.
Lönsamheten inom näringslivet beräknas bli hög och efterfrågan inom
landet god. Företagen har i utgångsläget ett högt finansiellt sparande,
vilket medger en betydande grad av egenfinansiering av investeringarna.
Känsligheten for dagens höga realräntor är därför mindre. Under perioden
faller också realräntorna gradvis. Investeringarna som andel av BNP stiger
från 16,5 % till 19,0 % från år 1996 till 2000. Den högre produktionska-
paciteten bidrar till att tillväxten kan realiseras utan att inflationen stiger.
Importen stiger med i genomsnitt 6,6 % per år under perioden 1996-
2000. Priset på hemmaproducerade varor stiger snabbare än priset på
importerade varor, men växelkursförändringen antas ej slå igenom helt på
importpriset. Exportnettot når sitt maximum år 1997. År 2000 uppgår
exportnettot till 5,7 % av BNP.
Den offentliga konsumtionen antas minska fram t.o.m. 1998. Be-
sparingar inom den statliga verksamheten medför en minskning av statlig
konsumtion med ca 2 % per år 1997-98. Den ansträngda finansiella
situationen inom kommunerna och behovet av reserveringarfor pensions-
åtaganden väntas leda till en återhållsam konsumtionsutveckling. Den
kommunala konsumtionen sjunker 1997-98 med 0,6 % i genomsnitt. De
sista två åren antas den offentliga konsumtionen vara oförändrad i volym.
Den offentliga konsumtionen som andel av BNP faller från 25,2 % år
1996 till 22,9 % år 2000.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Diagram 12.2 Öppet arbetslösa samt personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
1980-2000
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Hushållens reala disponibla inkomst beräknas öka i mycket begränsad
takt t.o.m 1998. Detta är delvis en konsekvens av de budgetkonsolide-
51
rande åtgärder som vidtas under perioden, vilka innebär såväl höjda
skatter som realt minskade transfereringar. Åren 1999 och 2000 stiger
den reala disponibelinkomsten med ca 2 % årligen. Lönerna ger varje år
ett positivt bidrag till den reala inkomstutvecklingen.
Den privata konsumtionen som föll kraftigt 1992 och 1993 beräknas att
först år 1998 nå upp över 1991 års nivå. I genomsnitt stiger den privata
konsumtionen med 1,8 % under perioden 1996 till 2000.
Denna konsumtionsutveckling innebär att hushållens sparande faller.
Det finansiella sparandet sjunker från dagens höga nivå och ligger slutåret
på ca 5,3 % av disponibelinkomsten, vilket är betydligt högre än under
1970- och 1980-talen, men ungefär i nivå med 1950-talet och början av
1960-talet. Sparkvoten, dvs både realt och finansiellt sparande som andel
av disponibelinkomsten, har år 2000 fallit till 4,3 %.
Trots en genomsnittlig tillväxt på 2,1 % sjunker den totala arbets-
lösheten i scenariot med endast 1,6 procentenheter från 1996 till 2000.
Den öppna arbetslösheten har då fallit till 6,2 % av arbetskraften, medan
ytterligare 3,8 % deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Tabell 12.3 Arbetsmarknad
Tusental personer
|
1994 |
Förändring till 2000 | ||
|
Huvudalternativ |
Högtillväxtaltemativ | ||
|
Sysselsättning |
3 927 |
277 |
377 |
|
Reguljär sysselsättning |
3 861 |
273 |
388 |
|
Arbetslösa |
340 |
-62 |
-112 |
|
Konjunkturberoende åtgärder |
226 |
-56 |
-91 |
|
Utbud |
4 266 |
215 |
265 |
|
Underliggande utbud |
4 427 |
155 |
184 |
Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Konjunkturinstitutet och Finans-
departementet.
Medelarbetstiden antas falla med totalt 0,8 % under perioden 1996 till
2000. Trots detta fall kommer medelarbetstiden år 2000 att vara hög
jämfört med nivån under 1980-talet. Det förbättrade arbetsmarknadsläget
innebär att arbetsutbudet ökar. Det s.k. arbetskraftstalet, dvs. andelen av
befolkningen som ingår i arbetsutbudet, bedöms dock förbli lägre än
under senare delen av 1980-talet. Detta är delvis en konsekvens av att en
större del av befolkningen befinner sig i reguljär utbildning. Det är dock
också ett resultat av en permanent utslagning av personer från arbetslivet.
Under perioden 1995 till 2000 stiger sysselsättningen med ca 280 000
personer och arbetsutbudet stiger med ca 215 000 personer. Det totala
antalet arbetslösa sjunker med ca 120 000 personer.
52
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Diagram 12.3 Underliggande utbud och reguljär sysselsättning i förhållande till
befolkningen 16-64 år, 1980-2000
Huvudalternativet
Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Konjunkturinstitutet och
Finansdepartementet.
Den offentliga sektorns finansiella underskott beräknas minska från
10,4 % av BNP år 1994 till 4,6 % av BNP år 1996. Förbättringen
fortsätter under perioden 1997 till 2000, men i långsammare takt. Att
takten avtar beror till väsentlig del på att regeringens konsolideringspro-
gram för de offentliga finanserna har sin tyngdpunkt åren 1995 och 1996.
Åtgärder motsvarande totalt 5,3 % av BNP får genomslag dessa två år.
Resterande delar träder i kraft 1997 och 1998. Därtill kommer att den
ekonomiska återhämtningen beräknas vara som starkast under 1995 och
1996. EU:s konvergenskrav avseende det offentliga underskottet uppfylls
fr.o.m. 1997. Underskottet beräknas då uppgå till 2,5 % av BNP och
därmed understiga kravet på 3 %. Inkomster och utgifter i den offentliga
sektorn samt nyckeltal redovisas i appendix till detta kapitel.
Den offentliga sektorns inkomster består till största delen av skatter och
avgifter. Mellan åren 1994 och 2000 ökar skattekvoten, dvs skatter och
avgifter som andel av BNP, med drygt tre procentenheter Uppgången
förklaras av beslutade regeländringar Trots den ökning som sker, når
skattekvoten inte upp till de nivåer som rådde i slutet av 1980- och början
på 1990-talen, delvis beroende på att tekniska omläggningar sänkt
skattekvoten sedan 1990 - se diagram 12.4. Av de resterande inkomsterna
faller kapitalinkomsterna som andel av BNP, även om de ökar något
nominellt. Detta beror till övervägande del på antagandet om fallande
marknadsräntor. De offentliga finansiella tillgångarna ökar inte heller lika
snabbt som tidigare.
53
I dessa kalkyler har den planerade pensionsreformen beaktats i så måtto
att överföringarna till Riksgäldskontoret av premiereservdelen av ATP-
avgiften genomförts från och med år 1995, och därmed ingår i statens
sparande. Däremot har inga ytterligare överföringar antagits mellan staten,
AP-fonden samt den privata sektorn. Sådana kapitaltransfereringar kan
komma att ske till följd av pensionsberedningens förslag.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Diagram 12.4 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter, 1970-2000
Huvudalternativet
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Utgifterna i den offentliga sektorn som andel av BNP (utgiftskvoten)
faller från år 1994 till år 2000 med ca 10 procentenheter. De delar som
minskar mest är transfereringarna till hushåll och till näringslivet. Av de
sänkta överföringarna till näringslivet, står räntebidragen till bostäder för
en stor andel.
Närmare 60 % av den offentliga sektorns transfereringar till hushållen
är kopplade till basbeloppet. En viktig del av konsolideringsprogrammet
består i att basbeloppet inte räknas upp med hela den faktiska inflationen
så länge statsbudgeten uppvisar stora underskott. I dessa beräkningar har
antagits att kompensationsgraden är 60 % vid beräkning av basbeloppet
till och med år 1998 samt 80 % vid beräkningen av basbeloppet år 1999.
Det lägre basbeloppet svarar för hälften av sänkningen av transferering-
arna till hushåll som andel av BNP. I löpande priser motsvarar den lägre
höjningen av basbeloppet en budgetförstärkning motsvarande drygt
10 miljarder kronor år 1998. Nettoeffekten för den offentliga sektorn
dock är lägre, eftersom de flesta av dessa transfereringar är skatteplikti-
ga. Sänkta ersättningar medför därmed även sänkta skatteinkomster.
54
Tabell 12.4 Den offentliga sektorns finanser 1995-2000
Huvudalternativet
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Miljarder kr Procent av BNP
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Inkomster |
912 |
61,2 |
61,5 |
61,3 |
62,0 |
62,1 |
62,5 |
|
Utgifter |
1 069 |
68,0 |
66,0 |
63,8 |
62,0 |
61,4 |
60,8 |
|
Finansiellt sparande |
-158 |
-6,8 |
-4,6 |
-2,5 |
0,0 |
0,6 |
1,7 |
|
Konsoliderad bruttoskuld |
1 209 |
79,8 |
79,1 |
78,3 |
75,6 |
72,7 |
68,9 |
|
Offentlig nettoskuld |
355 |
26,2 |
28,6 |
29,8 |
28,5 |
26,8 |
24,2 |
Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Också den offentliga konsumtionen bidrar till den sjunkande ut-
giftskvoten. Den kommunala sektorns konsumtionsutgifter svarar for den
största delen till denna minskning. Den kommunala konsumtionsvolymen
minskar något 1997 och 1998 och är därefter oförändrad. I kalkylerna är
den kommunala skattesatsen oförändrad efter den prognostiserade
höjningen 1996, medan statsbidragen till kommunerna är nominellt
konstanta. Även den statliga konsumtionen minskar som andel av BNP
under åren fram till 1998, som ett led i budgetförstärkningsprogrammet.
Statsskulden som andel av BNP, statsskuldkvoten, faller mellan 1994
och 2000 med omkring 10 procentenheter Den konsoliderade bruttoskul-
den, definierad enligt EMU-kriteriema, utvecklas på ett liknande sätt.
Denna minskar från 80 % av BNP 1995 till 69 % av BNP år 2000. Såväl
stats- som konsoliderad bruttoskuld stabiliseras 1994 och 1995, och
sjunker därefter i tilltagande takt. Den antagna apprecieringen av kronan
reducerar den statsskuld som är denominerad i utländsk valuta. Denna
effekt uppgår ackumulerat till 42 miljarder kronor år 2000, motsvarande
2 % av BNP. AP-fondens tillgångar stiger visserligen i nominella tal, men
då ränteinkomsterna i ökad utsträckning används för betalning av de
utgående pensionerna, växer inte fonden lika mycket som under tidigare
decennier Statens finansiella tillgångar antas i huvudsak endast förändras
i samband med explicita beslut. Detta innebär att den offentliga sektorns
tillgångar inte ökar i takt med nominell BNP. Sammantaget gör detta att
den offentliga nettoskulden (dvs skulder minus tillgångar) inte förbättras
lika snabbt som bruttoskulden.
Det historiskt sett mycket höga finansiella sparandet i företagssektorn
minskar i takt med den ökande investeringsaktiviteten. Vinstandelen i
näringslivet faller något från de höga nivåer som nu råder. Hushållens
finansiella sparande sjunker under beräkningsperioden, men uppgår dock
slutåret till 5,3 % av disponibelinkomsten, motsvarande 2,9 % av BNP.
55
Tabell 12.5 Totalt sparande 1993-2000
Huvudalternativet
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
|
Miljarder 1994 |
Procent av BNP | ||||||||
|
1993 |
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | ||
|
Offentlig sektor |
-158 |
-13,4 |
-10,4 |
-6,8 |
-4,6 |
-2,5 |
0,0 |
0,6 |
1,7 |
|
Privat sektor |
163 |
11,2 |
10,7 |
9,5 |
7,9 |
5,9 |
3,0 |
1,7 |
0,1 |
|
Hushållen |
95 |
6,0 |
6,2 |
4,8 |
4,3 |
3,8 |
3,1 |
3,0 |
2,9 |
|
Företagen |
68 |
5,2 |
4,5 |
4,7 |
3,6 |
2,0 |
-0,1 |
-1,3 |
-2,8 |
|
Bytesbalans |
5 |
-2,2 |
0,3 |
2,7 |
3,4 |
3,3 |
3,0 |
2,3 |
1,7 |
|
Exportnetto |
64 |
3,6 |
4,2 |
7,0 |
7,7 |
7,7 |
7,2 |
6,4 |
5,7 |
|
Nettofaktorinkomst |
-47 |
-4,9 |
-3,1 |
-3,0 |
-3,0 |
-2,9 |
-2,7 |
-2,6 |
-2,5 |
|
Övrigt netto |
-12 |
-0,9 |
-0,8 |
-1,3 |
-1,3 |
-1,5 |
-1,5 |
-1,5 |
-1,4 |
|
Bruttosparande |
224 |
11,2 |
14,7 |
17,8 |
19,1 |
19,9 |
20,4 |
20,3 |
20,1 |
|
Bruttoinvesteringar |
219 |
13,5 |
14,4 |
15,1 |
15,7 |
16,5 |
17,5 |
18,0 |
18,4 |
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Summan av den privata och den offentliga sektorns finansiella sparande
utgör definitionsmässigt bytesbalansens saldo. Den privata sektorns
sparande minskar något mer än det offentliga sparandet förbättras.
Därigenom minskar det stora överskottet i bytesbalansen, från 3 % år
1995 till 1,7 % av BNP år 2000.
Diagram 12.5 Bruttosparande, investeringar och bytesbalans, 1950-2000
Huvudalternativet
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
56
Det finansiella sparandet bestämmer tillsammans med förändringen av
finansiella tillgångar samt värdeförändringar av skulden utvecklingen av
den offentliga sektorns bruttoskuld. Den konsoliderade skulden, definierad
enligt EMU-kriteriema, påverkas dessutom av hur stor del av de
finansiella tillgångarna som placeras i statspapper I tabell 12.6 redovisas
hur den konsoliderade skulden som andel av BNP (skuldkvoten) förändras
till följd av nämnda faktorer samt effekten av BNP-förändringen. De
finansiella tillgångarna ökar under hela perioden främst till följd av AP-
fondens sparandeöverskott. Skuldökningen reduceras genom att den
statliga skulden i utländsk valuta minskar i värde på grund av apprecie-
ringen. För 1995 och 1996 minskar utlandsskulden särskilt kraftigt i
värde. Konsolideringen av skulden ("inomoffentligt" i tabell 12.6) sker
huvudsakligen genom att AP-fonden placerar en del av sitt överskott i
statspapper Under åren 1996 t.o.m. 1998 fortsätter skulden att öka
nominellt, men då BNP stiger i snabbare takt än skulden, sjunker
skuldkvoten. År 1999 börjar skulden minska även nominellt.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Tabell 12.6 Skuldförändring 1994-2000
Huvudalternativet
Andel av BNP
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Ingående skuldkvot |
76,2 |
79,7 |
79,8 |
79,1 |
78,3 |
75,6 |
72,7 |
|
Finansiellt sparande, |
10,4 |
6,8 |
4,6 |
2,5 |
0,0 |
-0,6 |
-1,7 |
|
Stock, flödejusteringar: |
-0,8 |
-0,2 |
0,1 |
1,0 |
1,0 |
1,0 |
0,9 |
|
Inomoffentligt1 |
-2,3 |
-1,0 |
-0,8 |
-0,5 |
-0,5 |
-0,4 |
-0,4 |
|
Effekt av BNP-förändring |
-3,8 |
-5,6 |
-4,6 |
-3,8 |
-3,3 |
-2,8 |
-2,8 |
|
Förändring av skuld |
3,5 |
0,0 |
-0,7 |
-0,7 |
-2,7 |
-2,9 |
-3,8 |
|
Konsoliderad skuld |
79,7 |
79,8 |
79,1 |
78,3 |
75,6 |
72,7 |
68,9 |
1 Med inomoffentligt avses effekten på den konsoliderade skulden av förändring av den
offentliga sektorns innehav av egna skuldförbindelser.
Källa: Finansdepartementet.
12.3 Högtillväxtaltemativ
Detta scenario beskriver en utveckling som kännetecknas av att för-
troendet för den samlade politiken inkl, prisstabilitet förbättras snabbare
än i huvudalternativet, vilket bl.a. innebär en snabbare anpassning av
inflationsförväntningai; räntor och växelkurs. Även i andra avseenden
förstärks förtroendet mer påtagligt än i huvudalternativet.
Arbetsmarknaden inkl, lönebildningen fungerar bättre än i huvud-
alternativet. Den i ett historiskt perspektiv fortsatt höga arbetslösheten
leder till låga nominella löneökningar och ger därmed utrymme för lägre
styrräntor. Arbetsmarknaden är flexibel bl.a. som en följd av en
57
framgångsrikarbetsmarknadspolitik, vilket innebärattsysselsättningenkan
öka snabbt utan att det uppkommer några överhettningstendenser Den
högre flexibiliteten avspeglas i att BNP-gapet år 1995 antas vara mellan
3,5 % och 4,0 % i stället for huvudalternativets 2,4 %. Det bättre
funktionssättet i ekonomin antas också ta sig uttryck i att den under-
liggande årliga tillväxten uppgår till 2,0 % i stället for 1,7 %.
Den genomsnittliga timlöneökningen under perioden 1996-2000 uppgår
till 4,0 % till skillnad mot 4,7 % i huvudalternativet. Skillnaden i
lönekostnadsökningar, i kombination med ett allmänt större fortroende för
den ekonomiska utvecklingen, leder till en positiv process med lägre
räntor, en starkare krona och en lägre inflation än i huvudalternativet.
Räntan på en 5-årig statsobligation antas i genomsnitt ligga en pro-
centenhet lägre och ECU-index antas år 2000 ligga på 110 i stället för
114.
Den lägre timlöneutvecklingen resulterar i en motsvarande lägre
inflation. Den reala timlönen utvecklas således ungefär på samma sätt som
i huvudalternativet. Anpassningen till prisstabilitet underlättas av den
starkare utvecklingen av kronan, som i sin tur beror på det snabbt stärkta
förtroendet för den ekonomiska politiken och den väl fungerande
lönebildningen.
Hushåll och företag antas i kalkylen vara mer benägna att konsumera
och investera. Till detta bidrar bl.a. den högre tillväxten och den snabbare
räntenedgången. Den privata konsumtionen ökar med i genomsnitt 0,5
procentenheter mer än i huvudalternativet, medan näringslivets investe-
ringar exklusive bostäder ökar med i genomsnitt 0,8 procentenheter mer
per år under perioden 1996 till 2000. Den starkare inhemska efterfrågan
resulterar i att nettoexporten, genom högre import, beräknas ge ett mindre
bidrag till tillväxten. Sammantaget är tillväxten 0,5 procentenheter högre
än i huvudalternativet.
Den totala arbetslösheten sjunker till 8,0% år 2000. Genom att
tillväxten i scenariet i högre grad drivs av investeringar antas en något
högre produktivitetstillväxt, vilket dämpar inflationstrycket. Den högre
tillväxten antas innebära en snabbare minskning av de arbetsmark-
nadspolitiska åtgärderna. Den öppna arbetslösheten hamnar därmed på
5 % år 2000.
Den högre tillväxten i detta scenario far stort genomslag på de
offentliga finanserna. Den högre sysselsättningen genererar större
skatteinkomster realt. Den sänkta arbetslösheten innebär också sänkta
utgifter för den offentliga sektorn, såväl vad avser arbetslöshetsunderstöd
som socialbidrag. Transfereringarna till hushåll växer i detta scenario med
i genomsnitt endast 0,2 % årligen 1994 - 2000, medan de i huvud-
alternativet ökar med 1,0 % per år. Som andel av BNP är överföringarna
till hushåll i detta högtillväxtscenario en procentenhet lägre år 2000 än i
huvudalternativet.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
58
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Diagram 12.6 Den offentliga sektorns finansiella sparande, 1970-2000
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
För kommunerna ökar de reala skatteintäkterna snabbare, samtidigt
som utgifterna för bl.a. socialbidrag blir lägre än i huvudalternativet.
Därtill innebär den lägre inflationen att de nominellt oförändrade
statsbidragen blir mer värda realt. De förbättrade finanserna i kommun-
sektorn medför att den kommunala konsumtionsvolymen, dvs. skola,
sjukvård och omsorg, och därmed den kommunala sysselsättningen blir
något högre än i huvudalternativet. Samma gäller för de kommunala
investeringarna. Om hela denna skillnad skulle slå ut i ändrad sysselsätt-
ning, motsvarar den ca 25 000 anställda.
Sammanlaget medför detta att den offentliga sektorns primära
finansiella sparande förbättras ännu snabbare än i huvudalternativet. Den
lägre skuldnivå som blir konsekvensen, liksom den lägre räntenivån,
leder i sin tur till sänkta nettoränteutgifter, varför förstärkningen av det
finansiella sparandet blir ännu kraftigare. Det offentliga sparandet uppgår
år 1997 till -2,1 % av BNP, och är positivt de efterföljande åren. Då
kronan stärks mer i detta alternativ, sänks värdet av statsskulden i
utländsk valuta ytterligare.
Den konsoliderade offentliga skulden minskar således betydligt
snabbare när tillväxten är hög. Minskningen av skulden som andel av
BNP blir ännu större. År 2000 uppgår den konsoliderade skuldkvoten till
ca 63 %, vilket innebär en mycket snabb anpassning mot den ur konver-
genssynpunkt relevanta 60-procentsnivån.
59
Diagram 12.7 Den offentliga sektorns brutto- och nettoskuld, 1980-2000
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
60
TABELLBILAGA TILL KAPITEL 12
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Tabell 12.B1 Den offentliga sektorns finanser samt nyckeltal
Huvudalternativet
Miljarder Procent av BNP
kr ---------------
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Offentlig sektor Löpande priser Inkomster |
912 |
61,2 |
61,5 |
61,3 |
62,0 |
62,1 |
62,5 |
|
Skatter och avgifter |
765 |
51,3 |
51,9 |
52,2 |
53,1 |
53,2 |
53,6 |
|
Kapitalinkomster |
92 |
6,1 |
5,4 |
5,2 |
5,1 |
5,0 |
4,9 |
|
Övriga inkomster |
55 |
3,8 |
4,1 |
3,9 |
3,9 |
3,9 |
3,9 |
|
Utgifter |
1 069 |
68,0 |
66,0 |
63,8 |
62,0 |
61,4 |
60,8 |
|
Transfereringar till hushåll |
393 |
23,9 |
22,0 |
21,1 |
20,6 |
20,4 |
20,4 |
|
Övriga transfereringar |
113 |
7,9 |
7,7 |
7,2 |
6,6 |
6,4 |
6,1 |
|
Ränteutgifter |
104 |
7,3 |
7,5 |
7,3 |
7,1 |
7,1 |
6,9 |
|
Konsumtion, investeringar |
459 |
28,9 |
28,8 |
28,2 |
27,7 |
27,5 |
27,4 |
|
Finansiellt sparande |
-158 |
-6,8 |
-4,6 |
-2,5 |
0,0 |
0,6 |
1,7 |
|
Stat |
-181 |
-8,2 |
-5,8 |
-3,6 |
-1,2 |
-0,7 |
0,3 |
|
Socialförsäkring |
25 |
1,3 |
1,2 |
1,1 |
1,1 |
1,0 |
0,9 |
|
Kommuner |
-2 |
0,1 |
0,1 |
0,0 |
0,1 |
0,2 |
0,4 |
|
Primärt sparande1 |
-145 |
-5,6 |
-2,5 |
-0,4 |
2,0 |
2,7 |
3,6 |
|
Lånebehov |
185 |
8,3 |
4,6 |
3,6 |
1,2 |
0,6 |
-0,3 |
|
Olika skuldmått: | |||||||
|
Nettoskuld |
354 |
26,2 |
28,6 |
29,8 |
28,5 |
26,8 |
24,2 |
|
Konsoliderad bruttoskuld |
1 209 |
79,8 |
79,1 |
78,3 |
75,6 |
72,7 |
68,9 |
|
Statsskuld |
1 287 |
84,9 |
84,1 |
83,3 |
80,7 |
78,0 |
74,5 |
|
BNP, nivå (miljarder kr) |
1 631 |
1 730 |
1 817 |
1 896 |
1 970 |
2 048 | |
|
Nyckeltal: | |||||||
|
Sysselsatta2 |
3 927 |
1,8 |
2,0 |
1,3 |
1,0 |
0,4 |
0,3 |
|
Arbetslöshet2 |
340 |
7,5 |
6,4 |
6,2 |
6,2 |
6,2 |
6,2 |
|
Total arbetslöshet2 |
566 |
12,1 |
11,6 |
10,7 |
10,2 |
10,0 |
10,0 |
|
Real disponibelinkomst4 |
803 |
-1,4 |
1,1 |
1,0 |
0,7 |
2,1 |
1,9 |
|
Hushållens sparkvot5 |
74 |
6,3 |
5,9 |
5,3 |
4,2 |
4,4 |
4,3 |
|
Bytesbalans6 |
5 |
2,7 |
3,4 |
3,3 |
3,0 |
2,3 |
1,7 |
|
Exportnetto |
64 |
7,0 |
7,7 |
7,7 |
7,2 |
6,4 |
5,7 |
1 Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomster och ränteutgifter.
2 Tusental personer resp, procentuell förändring.
’ Tusental personer resp, procent av arbetskraften.
4 Nivå respektive årlig procentuell förändring.
5 Nivå resp, andel av hushållens disponibelinkomst.
6 Nivå resp, procent av BNP.
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.
15 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 25
61
Tabell 12.B2 Statsskulden och bidrag till dess utveckling
Huvudalternativet
Miljarder kronor
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Ingående skuld |
1 132 |
1 287 |
1 384 |
1 454 |
1 513 |
1 530 |
1 537 |
|
Primärt underskott |
112 |
52 |
7 |
-28 |
-71 |
-85 |
-103 |
|
Ränteutgifter |
95 |
111 |
118 |
119 |
121 |
127 |
128 |
|
Kapitalinkomster |
26 |
30 |
24 |
26 |
28 |
30 |
32 |
|
Värdeökning’ |
-26 |
-36 |
-31 |
-6 |
-6 |
-5 |
-4 |
|
Utgående skuld |
1 287 |
1 384 |
1 454 |
1 513 |
1 530 |
1 537 |
1 527 |
|
Nyckeltal: Finansiellt sparande |
-181 |
-133 |
-101 |
-66 |
-22 |
-13 |
7 |
|
Lånebehov |
185 |
135 |
79 |
65 |
22 |
12 |
-7 |
|
BNP |
1 517 |
1 631 |
1 730 |
1 817 |
1 896 |
1 970 |
2 048 |
|
Statsskuldens utveckling: Primär underskottskvot1 |
7,5 |
3,3 |
0,4 |
-1,6 |
-3,9 |
-4,4 |
-5,2 |
|
Implicit ränta2 |
3,6 |
3,4 |
4,5 |
6,1 |
5,9 |
6,2 |
6,2 |
|
Nominell tillväxt |
5,2 |
7,5 |
6,1 |
5,1 |
4,3 |
3,9 |
4,0 |
|
Utgående skuldkvot |
84,9 |
84,9 |
84,1 |
83,3 |
80,7 |
78,0 |
74,5 |
Tabell 12.B3 Den offentliga nettoskulden och bidrag till dess utveckling
Huvudalternativet
Miljarder kronor
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Ingående nettoskuld |
185 |
354 |
427 |
495 |
541 |
540 |
528 |
|
Primärt underskott |
145 |
91 |
43 |
8 |
-38 |
-53 |
-73 |
|
Ränteutgifter |
104 |
120 |
129 |
132 |
134 |
140 |
141 |
|
Kapitalinkomster |
92 |
100 |
94 |
94 |
97 |
99 |
101 |
|
Värdeökning’ |
11 |
-38 |
-10 |
-1 |
0 |
0 |
1 |
|
Utgående nettoskuld |
354 |
427 |
495 |
541 |
540 |
528 |
496 |
|
Nyckeltal: Finansiellt sparande |
-158 |
-111 |
-79 |
-46 |
0 |
12 |
34 |
|
Nettoskuldens utveckling: Primär underskottskvot1 |
10,0 |
5,4 |
2,6 |
0,4 |
-2,1 |
-2,8 |
-3,7 |
|
Implicit ränta2 |
9,3 |
-4,6 |
5,6 |
7,5 |
7,1 |
8,1 |
8,3 |
|
Nominell tillväxt |
5,2 |
7,5 |
6,1 |
5,1 |
4,3 |
3,9 |
4,0 |
|
Utgående skuldkvot |
23,3 |
26,2 |
28,6 |
29,8 |
28,5 |
26,8 |
24,2 |
' Beräknat som [p( l+r/2)], där p = primär underskottkvot och r = implicitränta.
2 Beräknat som [RU+VÖ-KI)/(IS+PU/2)], där RU = ränteutgifter, VÖ = värdeökning, Kl = kapitalinkomster, IS=
ingående skuld, PU = primärunderskott.
1 Inklusive tillgångsförändringar.
Källor: Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.
62
Tabell 12.B4 Den offentliga sektorns finanser samt nyckeltal
Högtillväxtaltemativet
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
Miljarder Procent av BNP
kr ----------------
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Offentlig sektor Löpande priser |
912 |
61,2 |
61,4 |
61,2 |
61,7 |
61,4 |
61,8 |
|
Skatter och avgifter |
765 |
51,3 |
51,9 |
52,3 |
53,1 |
53,1 |
53,4 |
|
Kapitalinkomster |
92 |
6,1 |
5,4 |
5,0 |
4,7 |
4,5 |
4,4 |
|
Övriga inkomster |
55 |
3,8 |
4,1 |
3,9 |
3,9 |
3,9 |
3,9 |
|
Utgifter |
1 069 |
68,0 |
65,9 |
63,3 |
60,8 |
59,4 |
58,3 |
|
Transfereringar till hushåll |
393 |
23,9 |
21,9 |
20,9 |
20,1 |
19,7 |
19,4 |
|
Övriga transfereringar |
113 |
7,9 |
7,8 |
7,1 |
6,4 |
6,1 |
5,8 |
|
Ränteutgifter |
104 |
7,3 |
7,5 |
7,2 |
6,8 |
6,4 |
6,1 |
|
Konsumtion, investeringar |
459 |
28,9 |
28,8 |
28,1 |
27,5 |
27,2 |
27,0 |
|
Finansiellt sparande |
-158 |
-6,8 |
-4,5 |
-2,1 |
0,9 |
2,0 |
3,4 |
|
Stat |
-181 |
-8,2 |
-5,8 |
-3,2 |
-0,2 |
0,9 |
2,3 |
|
Socialförsäkring |
25 |
1,3 |
1,1 |
1,0 |
0,9 |
0,8 |
0,6 |
|
Kommuner |
-2 |
0,1 |
0,2 |
0,1 |
0,1 |
0,4 |
0,6 |
|
Primärt sparande1 |
-145 |
-5,6 |
-2,4 |
0,1 |
2,9 |
4,0 |
5,2 |
|
Lånebehov |
185 |
8,3 |
4,6 |
3,2 |
0,2 |
-0,9 |
-2,3 |
|
Olika skuldmått: | |||||||
|
Nettoskuld |
354 |
26,2 |
28,4 |
28,9 |
26,7 |
23,5 |
19,2 |
|
Konsoliderad bruttoskuld |
1 209 |
79,8 |
78,8 |
77,4 |
73,6 |
69,0 |
63,4 |
|
Statsskuld |
1 287 |
84,9 |
83,8 |
82,4 |
78,8 |
74,5 |
69,3 |
|
BNP, nivå (miljarder kr) |
1 631 |
1 730 |
1 819 |
1 897 |
1 971 |
2 042 | |
|
Nyckeltal: | |||||||
|
Sysselsatta2 |
3 927 |
1,8 |
2,8 |
1,8 |
1,3 |
0,9 |
0,7 |
|
Arbetslöshet3 |
340 |
7,5 |
6,3 |
6,0 |
5,6 |
5,3 |
5,0 |
|
Total arbetslöshet3 |
566 |
12,1 |
11,5 |
10,4 |
9,2 |
8,4 |
8,0 |
|
Real disponibelinkomst4 |
803 |
-1,4 |
1,6 |
1,6 |
1,0 |
2,4 |
1,7 |
|
Hushållens sparkvot5 |
74 |
6,3 |
6,3 |
5,4 |
3,8 |
3,6 |
3,0 |
|
Bytesbalans6 |
5 |
2,7 |
3,4 |
3,1 |
2,7 |
2,2 |
1,5 |
|
Exportnetto |
64 |
7,0 |
7,6 |
7,5 |
6,9 |
6,3 |
5,5 |
1 Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomster och ränteutgifter.
2 Tusental personer resp, procentuell förändring.
3 Tusental personer resp, procent av arbetskraften.
4 Nivå respektive årlig procentuell förändring.
5 Nivå resp, andel av hushållens disponibelinkomst.
6 Nivå resp, procent av BNP.
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.
63
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
1 Inledning ..............................2
1.1 Den svenska ekonomin 1995 och 1996 ..........2
1.2 Den svenska ekonomin i ett medelfristigt perspektiv . . 7
2 Internationell utveckling ....................13
3 Utrikeshandeln..........................18
4 Näringslivets produktion ....................21
4.1 Industrin ...........................21
5 Arbetsmarknad..........................24
6 Löner................................27
7 Inflation..............................29
8 Hushållens ekonomi och privat konsumtion.........32
9 Investeringar............................36
10 Den offentliga sektorn......................39
11 Kapitalmarknaden ........................43
12 Medelfristiga scenarier .....................47
12.1 Inledning och förutsättningar ..............47
12.2 Huvudalternativet .....................48
12.3 Högtillväxtaltemativ ...................57
64
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
1.1 Prognosförutsättningar......................2
1.2 Växelkursutvecklingen......................3
1.3 Försörjningsbalans, 1992-1996 .................4
1.4 Nyckeltal..............................5
1.5 Sparande..............................6
1.6 Försörjningsbalans och nyckeltal................9
2.1 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet.............13
2.2 Offentliga sektorn i EU-ländema ..............14
3.1 Export och import av varor..................19
3.2 Bytesbalans ...........................20
4.1 Näringslivets produktion ...................21
4.2 Nyckeltal för industrin.....................22
5.1 Arbetsmarknad .........................25
6.1 Löner...............................27
7.1 Konsumentpriser ........................30
8.1 Hushållens inkomster, konsumtion och sparande.....33
9.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren ............36
10.1 Den offentliga sektorns finanser...............41
12.1 Förutsättningar .........................48
12.2 Försörjningsbalans och nyckeltal...............50
12.3 Arbetsmarknad .........................52
12.4 Den offentliga sektorns finanser 1995-2000 ........ 55
12.5 Totalt sparande 1993-2000 .................. 56
12.6 Skuldförändring 1994-2000 .................. 57
12.Bl Den offentliga sektrons finanser samt nyckeltal,
huvudalternativet........................61
12.B2 Statsskulden och bidrag till dess utveckling........62
12.B3 Den offentliga nettoskulden och
bidrag till dess utveckling...................62
12.B4 Den offentliga sektorns finanser samt nyckeltal,
högtillväxtaltemativet .....................63
65
Prop. 1995/96:25
Bilaga 1
1.1 Produktionsutvecklingen i olika sektorer 1987-1996 .... 6
1.2 Offentliga sektorns inkomster och utgifter, 1970-2000 ... 8
1.3 Finansiellt sparande i privat och offentlig sektor
samt bytesabalans, 1970-2000 ................ 10
1.4 Statens lånebehov, 1981-2000 ................ 11
1.5 Den offentliga sektorns brutto-och nettoskuld, 1980-200012
6.1 Lönekostnad per sysselsatt i näringslivet 1988-1996 ... 28
8.1 Privat konsumtion 1980-1996 ................ 34
8.2 Hushållens nettosparkvot samt
finansiella sparkvot 1970-1996 ................ 35
9.1 Bruttoinvesteringar samt bruttoinvesteringar
exklusive bostäder 1950-1996 ................ 38
10.1 Statens lånebehov........................39
11.1 Ränteutveckling för 10-åriga
statsobligationer i några länder................43
11.2 Kronans kurs mot dollarn och D-marken..........44
11.3 Ränteutveckling i Sverige 1994-1995 ............ 45
12.1 Konsumentprisutvecklingen 1985-2000 ........... 49
12.2 Öppet arbetslösa samt personer i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, 1980-2000 ...................... 51
12.3 Underliggande utbud och reguljär sysselsättning
i förhållande till befolkningen 16-64 år, 1980-2000 ... 53
12.4 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter,
1970-2000 ............................ 54
12.5 Bruttosparande, investeringar och bytesbalans,
1950-2000 ............................ 56
12.6 Den offentliga sektorns finansiella sparande,
1970-2000 ........................... 59
12.7 Den offentliga sektorns brutto- och nettoskuld,
1980-2000 ............................ 60
66
Bilaga 2
Avstämning av det svenska
konvergensprogrammet
Avstämning av det svenska
konvergensprogrammet
Prop. 1995/96:25
Bilaga 2
Som ny medlem i Europeiska Unionen (EU) lade Sverige för första
gången fram ett konvergensprogram i juni 1995. Programmet, som
byggde på de kalkyler som presenterades i kompletteringspropositionen
i april 1995, innefattade budgetförstärkningar på 118 miljarder kronor,
motsvarande 7,5% av BNP. I programmet angavs att regeringen skall göra
en avstämning varje halvår med böljan hösten 1995. I föreliggande bilaga
redovisas den första avstämningen.
Avstämningen visar på en i många avseenden mer gynnsam bild av den
ekonomiska utvecklingen än vad som angavs i konvergensprogrammet.
Tillväxten av BNP för år 1995 har reviderats upp med en procentenhet.
Pristrycket har avtagit och inflationsförväntningarna dämpats. Inflations-
takten under loppet av 1995 har justerats ned med 0,6 procentenheter.
Obligationsräntorna har fallit snabbare och den svenska kronan har stärkts
mer än vad som antagits i den tidigare kalkylen. Sedan april har räntan
på 5-åriga statsobligationer fallit från ca 11% till ca 9%. Slutnivån 1995
är nu ca 1,5 procentenheter lägre än i föregående beräkning. Kronan har
stärkts med ca 10% mot D-marken, vilket är tre gånger mer än tidigare
antaget. Ett negativt inslag i bilden är dock att den öppna arbetslösheten
har sjunkit långsammare än väntat. Siffran för 1995 har reviderats upp
med 0,5 procentenheter.
Sammantaget bidrar dessa förändringar till att skapa ett mycket
gynnsammare utgångsläge för förbättringen av de offentliga finanserna.
Således tyder de reviderade beräkningarna på att den konsoliderade
offentliga sektorns finansiella underskott i år stannar på 6,8% av BNP,
vilket innebär en nedjustering gentemot konvergensprogrammet med 2,2
procentenheter. Underskottet i de offentliga finanserna beräknas underskri-
da referensvärdet på 3% av BNP enligt konvergenskriterierna redan 1997.
År 1998 beräknas balans ha uppnåtts även utan ytterligare åtgärder utöver
det program för konsolidering av de offentliga finanserna som redovisades
i konvergensprogrammet. Den konsoliderade bruttoskulden stabiliseras
som andel av BNP redan i år på en nivå på 80%. Det innebär att
skuldkvoten stabiliseras ett år tidigare än vad som angavs i konvergens-
programmet. Sedan reduceras skuldkvoten gradvis till 69% år 2000. Detta
är knappt 7 procentenheter lägre än vad som redovisades i konvergenspro-
grammet. Nettoskuldens andel av BNP beräknas nu sjunka till 24% år
2000 mot 31% i konvergensprogrammet.
Riksdagen har ställt sig bakom det samlade konsolideringsprogrammet
för de offentliga finanserna på ca 118 miljarder kronor. Preciserade
riksdagsbeslut avseende drygt 91 miljarder kronor har redan fattats.
Ytterligare preciserade beslutsunderlag från regeringen på ca 24 miljarder
kronor är aviserade. För resterande del, drygt 2 miljarder kronor, är
principbeslut fattade men utformningen av åtgärderna återstår.
Det är regeringens bedömning att den här redovisade avstämningen inte
ger anledning att nu föreslå ytterligare budgetförstärkande åtgärder utöver
det konsolideringsprogram som redovisades i konvergensprogrammet.
Regeringen kommer, i enlighet med vad som angavs i konvergenspro-
grammet, att göra en ny avstämning under våren 1996 och då återkomma
till frågan om det krävs ytterligare åtgärder.
De skillnader i beskrivningen av den svenska ekonomins utveckling under
perioden 1995-2000 som finns mellan konvergensprogrammet från juni
och föreliggande avstämning beror till stor del på att bedömningen för år
1995 har reviderats.
Nationalräkenskaperna över utvecklingen under första halvåret 1995 och
annan aktuell statistik visar på en betydligt starkare tillväxt i den svenska
ekonomin än vad som förutsågs i konvergensprogrammet. En betydande
upprevidering av tillväxten har gjorts för helåret 1995. Detta innebär
också bättre siffror för de offentliga finanserna främst avseende år 1995,
vilket ger ett bättre utgångsläge för perioden fram till sekelskiftet.
En viktig orsak till upprevideringen av tillväxten är att exporten
utvecklas mycket starkt och nu ser ut att öka i nästan samma takt i år som
i fjol (13%). Trots en starkare importvägd efterfrågeökning blir import-
uppgången obetydligt snabbare än i föregående kalkyl. Därmed ger nu
utrikeshandeln ett klart högre bidrag till BNP-tillväxten.
En annan förklaring till den starkare ekonomiska utvecklingen under
1995 är den privata konsumtionens utveckling. I den tidigare bedömning-
en förutsågs en liten nedgång i konsumtionen, i kombination med ett fall
i hushållens sparkvot. Aktuell statistik indikerar att den privata
konsumtionen kommer att öka något i år och att fallet i sparkvoten blir
större än vad som tidigare förutsatts.
Den mer positiva utvecklingen av den inhemska ekonomin torde delvis
hänga samman med att de långa marknadsräntorna har gått ned mer än
vad som antogs i våras, vilket tillsammans med det växande förtroendet
för den ekonomiska politiken bidrar till att förbättra hushållens framtids-
förväntningar.
Även prisutvecklingen har varit gynnsammare än väntat. En bidragande
orsak är att kronan har förstärkts mer än vad som tidigare förutsetts.
Konsumentprisindex väntas nu öka med 2,7 % under loppet av året, mot
3,3% enligt tidigare beräkning.
Trots den mer positiva bilden av den ekonomiska tillväxten som nu
tonar fram, har det blivit nödvändigt att revidera upp siffrorna över
arbetslösheten. Genom ökat övertidsuttag och minskat semesteruttag har
medelaibetstiden fortsatt att stiga. Trots en gynnsam utveckling av antalet
arbetade timmar ser sysselsättningsökningen mätt i antal personer ut att
bli svagare än beräknat. Sysselsättningen beräknas nu öka med 71 000
Prop. 1995/96:25
Bilaga 2
personer 1995, vilket i sig är en mycket kraftig uppgång, och den öppna
arbetslösheten beräknas minska från 8,0% 1994 till 7,5% 1995, vilket är
en 0,5 procentenheter högre nivå än vad vårens beräkningar indikerade.
Trots upprevideringen av arbetslösheten, väntas löneökningarna år 1996
bli högre än tidigare beräknat.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 2
Tabell 2.1 Nyckeltal för 1995
|
Årsgenomsnitt |
Konvergensprogram, juni |
Avstämning, november |
|
BNP |
2,5 |
3,5 |
|
KPI1 |
2,9 |
2,9 |
|
Arbetslöshet |
7,0 |
7,5 |
|
5-årig obligationsränta |
10,6 |
10,0 |
|
ECU-index |
128,8 |
126,8 |
1 Årstakten presenterades tidigare utan tillägg för skillnad mellan december månads lång-
och korttidsindex. Denna skillnad läggs nu till, i linje med Statistiska centralbyråns
presentationsmetodik. Med tidigare princip skulle genomsnittet 1995 enligt nuvarande
bedömning ligga 0,3 procentenheter lägre.
Kalkylerna för den ekonomiska utvecklingen 1995-2000 bygger i stort sett
på samma grundläggande förutsättningar som gällde i konvergensprogram-
met, men hänsyn har tagits till att utgångsläget nu är annorlunda.
Tillväxten inom OECD-området beräknas uppgå till 2,7 % per år under
perioden 1995-2000, vilket innebär en liten nedrevidering jämfört med
konvergensprogrammet.
De närmaste tre åren beräknas tillväxten i Sverige bli i genomsnitt 2,4%
per år. Därefter antas BNP växa i takt med den underliggande tillväxten,
1,7% per år. Det ger en genomsnittlig tillväxt under perioden 1996-2000
på 2,1 % per år, vilket är i stort sett densamma som i konvergensprogram-
met. Detta får betraktas som en mycket försiktig beräkning med hänsyn
till den djupa konjunktursvacka som den svenska ekonomin just har
genomgått.
Det kan också nämnas att även andra kalkyler med en högre tillväxt
redovisas i regeringens proposition rörande en ekonomisk politik för att
stärka tillväxt och sysselsättning. I dessa kalkyler är den årliga tillväxten
under perioden 1996-2000 ca 0,5 procentenheter högre än i de beräkning-
ar som redovisas här.
När det gäller försörjningsbalansens olika komponenter har endast små
justeringar gjorts i den nya kalkylen jämfört med den från i våras.
Fortfarande antas nettoexporten och investeringarna vara drivkrafter i
tillväxtförloppet under de första åren. Den privata konsumtionen kommer
successivt att lämna ett allt större bidrag till tillväxten. Fallet i den
offentliga konsumtionen upphör i slutet av perioden.
Under sexårsperioden 1995-2000 beräknas sysselsättningen stiga med
277 000 personer och arbetsutbudet med 215 000 personer. Det totala
antalet arbetslösa sjunker med 118 000 personer, varav 56 000 färre Prop. 1995/96:25
personer antas delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Jämfört med Bilaga 2
konvergensprogrammet är 25 000 fler öppet arbetslösa och 37 000 färre
sysselsatta år 2000.
Den öppna arbetslösheten beräknas uppgå till 6,2% år 2000. Det är 0,6
procentenheter högre än i konvergensprogrammet. Revideringen orsakas
av att nivån för 1995 justerats upp samt av att lönerna ökar snabbare än
beräknat. Volymen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder antas vara
densamma som i konvergensprogrammet, dvs. 3,8% av arbetskraften år
2000.
Tabell 3.1 Försörjningsbalans
|
Miljarder kr 1994 |
Procentuell volymförändring | |||||||||
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 |
94-002 |
Differens/ | ||
|
BNP |
1 517,0 |
2,2 |
3,5 |
2,7 |
2,4 |
2,2 |
1,7 |
1,7 |
2,4 |
0,1 |
|
Import |
492,3 |
13,2 |
8,5 |
6,9 |
6,6 |
6,8 |
6,6 |
5,9 |
7,2 |
0,5 |
|
Tillgång |
2 009,3 |
4,5 |
4,7 |
3,7 |
3,4 |
3,3 |
3,0 |
2,9 |
3,4 |
0,2 |
|
Privat konsumtion |
820,2 |
0,5 |
0,7 |
1,5 |
1,7 |
1,8 |
2,0 |
2,0 |
1,6 |
0,1 |
|
Offentlig konsumtion |
413,5 |
-1,0 |
-1,1 |
-0,7 |
-1,1 |
-1,0 |
0,0 |
0,0 |
-0,6 |
-0,1 |
|
Stat |
131,5 |
-0,7 |
-1,0 |
0,0 |
-2,0 |
-2,0 |
0,0 |
0,0 |
-0,8 |
-0,3 |
|
Kommuner |
282,0 |
-1,2 |
-1,2 |
-1,0 |
-0,7 |
-0,5 |
0,0 |
0,0 |
-0,6 |
-0,1 |
|
Bruttoinvesteringar |
208,2 |
-0,4 |
10,4 |
9,8 |
7,6 |
7,1 |
4,6 |
3,5 |
7,1 |
0,2 |
|
Näringsliv |
136,6 |
17,4 |
21,3 |
11,1 |
8,6 |
7,6 |
4,3 |
3,0 |
9,2 |
0,0 |
|
Bostäder |
36,3 |
-37,5 |
-22,6 |
14,5 |
9,0 |
10,0 |
9,0 |
7,5 |
3,7 |
0,8 |
|
Myndigheter |
35,4 |
6,4 |
5,5 |
0,6 |
2,0 |
2,0 |
2,0 |
2,0 |
2,4 |
0,4 |
|
Lagerinvesteringar1 |
10,5 |
1,4 |
-0,1 |
-0,3 |
0,1 |
0,1 |
0,0 |
0,0 |
-0,1 |
-0,1 |
|
Export |
556,7 |
13,8 |
13,0 |
7,8 |
6,5 |
6,0 |
5,2 |
5,0 |
7,2 |
0,5 |
|
Användning |
2 009,3 |
4,5 |
4,7 |
3,7 |
3,4 |
3,3 |
3,0 |
2,9 |
3,4 |
0,2 |
|
Inhemsk användning |
1 452,5 |
1,4 |
1,5 |
1,9 |
2,0 |
2,1 |
1,9 |
1,8 |
1,7 |
0,1 |
1 Förändring i procent av föregående års BNP.
2 Genomsnitt under sexårsperioden 1994-2000.
3 Differens mot konvergensprogrammet.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 2
Diagram 3.1 Öppen arbetslöshet
KäUor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Inflation och inflationsförväntningar har utvecklats på ett fördelaktigt
sätt under loppet av 1995. Några förändringar i den medelfristiga kalkylen
för åren 1996-2000 har dock inte gjorts avseende den genomsnittliga
inflationstakten.
Diagram 3.2 KPI-utvecklingen i Sverige och EU
Källor: Statistiska centralbyrån, OECD och Finansdepartementet.
Den nedgång av obligationsräntorna och förstärkning av kronans kurs
som har inträffat under det senaste halvåret kan ses som ett uttryck för
ökat förtroende för den ekonomiska politiken. Den ytterligare förbättring
av den offentliga sektorns finanser som redovisas i denna översyn av
konvergensprogrammet skulle kunna motivera att antagandena om ränte-
och växelkursutvecklingen justerades. Tills vidare kvarstår dock den
tidigare relativt försiktiga bedömningen av slutnivåerna år 2000, 8% för
den 5-åriga obligationsräntan och 114 för ECU-index.
Diagram 3.3 Ränteutvecklingen i Sverige
5-årig statsobligation
Prop. 1995/96:25
Bilaga 2
Källor: Riksbanken och Finansdepartementet.
Diagram 3.4 ECU-index
Prop. 1995/96:25
Tabell 3.2 Nyckeltal Bilaga 2
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 |
94-00' |
Differens2 | |
|
Timlön, kostnad |
3,0 |
4,1 |
5,7 |
4,5 |
4,5 |
4,5 |
4,5 |
4,6 |
0,3 |
|
KPI, genomsnitt |
2,2 |
2,9 |
2,6 |
2,9 |
2,7 |
2,8 |
2,8 |
2,8 |
0,0 |
|
Disponibelinkomst, real |
1,0 |
-1,4 |
1,1 |
1,0 |
0,7 |
2,1 |
1,9 |
0,9 |
0,1 |
|
Industriproduktion |
10,6 |
11,0 |
5,8 |
4,3 |
3,7 |
2,2 |
2,2 |
4,8 |
-0,2 |
|
Differens | |||||||||
|
år 2000 | |||||||||
|
Sparkvot, nivå |
8,3 |
6,3 |
5,9 |
5,3 |
4,2 |
4,4 |
4,3 |
0,0 | |
|
Öppen arbetslöshet |
8,0 |
7,5 |
6,4 |
6,2 |
6,2 |
6,2 |
6,2 |
0,6 | |
|
Arbetsmarknadspolitiska | |||||||||
|
åtgärder |
5,3 |
4,5 |
5,2 |
4,5 |
4,0 |
3,8 |
3,8 |
0,0 | |
|
Bytesbalans, % av BNP |
0,3 |
2,7 |
3,4 |
3,3 |
3,0 |
2,3 |
1,7 |
-1,5 | |
|
Svensk 5-årig ränta |
9,1 |
10,0 |
8,7 |
8,2 |
8,0 |
8,0 |
8,0 |
0,0 | |
|
tysk 5-årig ränta |
6,2 |
6,0 |
5,8 |
5,9 |
6,0 |
6,0 |
6,0 |
-0,8 | |
|
ECU-index (1991 = 100) |
123,8 |
126,8 |
119,5 |
117,8 |
116,3 |
115,0 |
114,0 |
0,0 |
1 Genomsnitt under sexårsperioden 1994-2000.
2 Differens mot Konvergensprogrammet.
Källor: Statistiska centralbyrån, Riksbanken, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
4.1 Finansiellt sparande
Den offentliga sektorns finansiella underskott beräknas uppgå till 111
miljarder kronor eller 6,8% av BNP 1995, vilket är 36 miljarder kronor
lägre än vad som angavs i konvergensprogrammet. Förbättringen kan till
största delen hänföras till den positiva realekonomiska utvecklingen och
beror till lika delar på nedreviderade utgifter och uppreviderade
inkomster.
Nedre videringen av utgifterna förklaras delvis av nedgången av de
nominella räntorna i kombination med det mindre underskottet. Samman-
taget minskar ränteugiftema med ca 5 miljarder kronor jämfört med
konvergensprogrammet. Den offentliga konsumtionen är ca 7 miljarder
kronor lägre än tidigare beräknat, vilket delvis sammanhänger med att de
nya löneavtalen har slutits sent på året. EU-bidragets belastning på
statsbudgeten är ca 4 miljarder kronor lägre än tidigare beräknat.
Inkomstförstärkningen beror på att skatteunderlaget har vuxit snabbare än
beräknat. Den högre privata konsumtionen ger mer momsintäkter (ca 7
miljarder kronor). Högre vinstnivå i företagen genererar större intäkter
från företagsskatter (ca 5 miljarder kronor). Offentliga sektorns kapitalin-
komster har också reviderats upp (ca 4 miljarder kronor).
Tabell 4.1 Offentliga sektorns finanser
Löpande priser
Prop. 1995/96:25
Bilaga 2
|
Miljarder kr |
Procent av BNP | ||||||
|
1995 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Inkomster |
999 |
61,2 |
61,5 |
61,3 |
62,0 |
62,1 |
62,5 |
|
Skatter och avgifter |
836 |
51,3 |
51,9 |
52,2 |
53,1 |
53,2 |
53,6 |
|
Kapitalinkomster |
100 |
6,1 |
5,4 |
5,2 |
5,1 |
5,0 |
4,9 |
|
Övriga inkomster |
63 |
3,8 |
4,1 |
3,9 |
3,9 |
3,9 |
3,9 |
|
Utgifter Hushålls- |
1 110 |
68,0 |
66,0 |
63,8 |
62,0 |
61,4 |
60,8 |
|
transfereringar |
390 |
23,9 |
22,0 |
21,1 |
20,6 |
20,4 |
20,4 |
|
Övriga transfereringar |
129 |
7,9 |
7,7 |
7,2 |
6,6 |
6,4 |
6,1 |
|
Ränteutgifter |
120 |
7,3 |
7,5 |
7,3 |
7,1 |
7,1 |
6,9 |
|
Konsumtion, investeringar |
472 |
28,9 |
28,8 |
28,2 |
27,7 |
27,5 |
27,4 |
|
Finansiellt sparande |
-111 |
-6,8 |
-4,6 |
-2,5 |
0,0 |
0,6 |
1,7 |
|
- stat |
-133 |
-8,2 |
-5,8 |
-3,6 |
-1,2 |
-0,7 |
0,3 |
|
- socialförsäkring |
21 |
1,3 |
1,2 |
1,1 |
1,1 |
1,0 |
0,9 |
|
- kommuner |
1 |
0,1 |
0,1 |
0,0 |
0,1 |
0,2 |
0,4 |
|
Primärt sparande1 |
-91 |
-5,6 |
-2,5 |
-0,4 |
2,0 |
2,7 |
3,6 |
|
Olika skuldmått: | |||||||
|
Nettoskuld |
427 |
26,2 |
28,6 |
29,8 |
28,5 |
26,8 |
24,2 |
|
Konsoliderad bruttoskuld |
1 301 |
79,8 |
79,1 |
78,3 |
75,6 |
72,7 |
68,9 |
|
Statsskuld |
1 384 |
84,9 |
84,1 |
83,3 |
80,7 |
78,0 |
74,5 |
|
BNP, nivå (mdr kr) |
1 631 |
1 730 |
1 817 |
1 896 |
1 970 |
2 048 | |
1 Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomster och ränteutgifter.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Den snabba förstärkningen av de offentliga finanserna under 1995 leder
även till en varaktig lägre nivå för det primära underskottet, dvs.
underskottet exklusive ränteutgifter, ränteinkomster och andra kapitalin-
komster. Därutöver medför det gynnsammare utgångsläget att framtida
ränteutgifter blir lägre. Däremot antas utgifterna för den offentliga
konsumtionen bli något högre än vad som angavs i konvegensprogram-
met, till följd av snabbare löneökningar. Sammantaget kommer den
offentliga sektorns finansiella underskott enligt den nya kalkylen att
understiga 3% av BNP redan 1997 och vara eliminerat redan 1998, ett år
tidigare än vad som angavs i konvergensprogrammet.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 2
Tabell 4.2 Offentliga finanser
Löpande priser
Differenser mot Konvergensprogrammet i procentenheter av BNP
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Inkomster |
0,0 |
0,7 |
0,3 |
-0,1 |
0,1 |
0,4 |
0,8 |
|
Utgifter |
0,0 |
-1,6 |
-0,4 |
-1,1 |
-0,9 |
-0,4 |
-0,2 |
|
Finansiellt sparande |
0,0 |
2,2 |
0,7 |
1,0 |
1,0 |
0,8 |
1,0 |
|
Primärt sparande |
0,0 |
1,6 |
0,3 |
0,7 |
0,8 |
0,8 |
0,9 |
|
Nettoskuld |
0,0 |
-5,2 |
-5,8 |
-6,0 |
-6,2 |
-6,6 |
-7,0 |
|
Konsoliderad bruttoskuld' |
0,7 |
-4,5 |
-5,7 |
-5,6 |
-5,7 |
-6,0 |
-6,6 |
|
Statsskuld |
0,1 |
-5,3 |
-7,2 |
-7,0 |
-7,0 |
-7,2 |
-7,8 |
1 Enligt definition i Maastricht-villkoren.
Källa: Finansdepartementet.
Diagram 4.1 Finansiellt sparande i offentlig sektor 1970-2000
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Det konsolideringsprogram som redovisades i konvergensprogrammet
ger en sammantagen förstärkning av de offentliga finanserna år 1998 med
ca 118 miljarder kronor i 1994/95 års priser, se tabell 4.3. Siffran avser
ett nettobelopp, dvs. hänsyn har tagits till att regeländringar som reducerar
skattepliktiga transfereringar också leder till lägre skatteintäkter. Beloppet
inkluderar även de ca 18 miljarder kronor som riksdagen beslutat under
föregående mandatperiod och som träder i kraft 1995 eller senare. Som
exempel kan nämnas införandet av en egenavgift till pensionssystemet
från och med 1995 samt successivt lägre initiala räntebidrag för tillkom-
mande årgångar av nyproducerade bostäder.
16 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 25
Prop. 1995/96:25
Bilaga 2
Tabell 4.3 Förstärkning av de offentliga finanserna, effekt 1998
1994/95 års priser
|
Inkomstökningar |
55,7 |
|
Därav följande utgiftsökningar |
-0,5 |
|
Inkomstökningar netto |
55,2 |
|
Utgiftsminskningar |
69,2 |
|
Därav följande inkomstminskningar |
-6,8 |
|
Utgiftsminskningar netto |
62,4 |
|
Totalt enligt konvergensprogammet |
117,6 |
Riksdagen har fattat principbeslut om hela konsolideringsprogrammet
på ca 118 miljarder kronor. Principbesluten innebär att såväl belopp som
departement där besparingarna skall göras är fastlagda för programmet i
sin helhet. Vad gäller inkomstförstärkningarna är såväl belopp som
åtgärdernas inriktning fastlagda av riksdagen i och med principbesluten.
Vissa av de specifika åtgärder som krävs för att uppnå hela det
beslutade beloppet har emellertid inte preciserats. Regeringen kommer
noggrannt att följa upp att det beslutade konsolideringsprogrammet
genomförs i alla delar. För att tydliggöra det aktuella beslutsläget har
programmets åtgärder delats in i följande tre grupper:
-Preciserade beslut fattade av riksdagen. Denna grupp avser åtgärder
där inga ytterligare riksdagsbeslut krävs för genomförande.
-Aviserade beslut. Denna grupp avser åtgärder där principbeslut finns
om vilka belopp som ska sparas, inom vilket departement samt åtgärdens
allmänna inriktning. Preciserade förslag föreligger däremot inte. Utred-
ningar som beräknas lämna betänkanden under hösten 1995 och våren
1996 ingår i denna kategori.
-Återstår att åtgärda. Denna grupp avser åtgärder där principbeslut
finns om vilket belopp som skall sparas samt inom vilket departement,
men utformningen av åtgärden återstår.
Tabell 4.4 Förstärkning av de offentliga finanserna, beslutsläget, effekt 1998
1994/95 års priser
|
Inkomster1 |
Utgifter1 |
Totalt | |
|
Preciserade beslut fattade av riksdagen |
40,4 |
50,9 |
91,3 |
|
Aviserade beslut |
15,7 |
8,4 |
24,1 |
|
Återstår att åtgärda |
0 |
2,2 |
2,2 |
|
Totalt |
56,1 |
61,5 |
117,6 |
1 Sedan presentationen av konvergensprogrammet har smärre justeringar gjorts i fördelning-
en mellan inkomster och utgifter.
Av det samlade konsolideringsprogrammet på ca 118 miljarder kronor
föreligger sålunda riksdagsbeslut på drygt 91 miljarder kronor. Under
hösten 1995 kommer regeringen att förelägga riksdagen propositioner med
konkretiseringar av budgetförstärkningar på ytterligare knappt 9 miljarder
kronor, varav 4,7 miljarder kronor avser höjd egenavgift till sjukförsäk-
ringen 1996. Därutöver kommer propositioner att lämnas om höjda
egenavgifter under de påföljande åren, till ett sammanlagt belopp av 9,4
miljarder kronor. Under den närmaste tiden kommer vidare ett antal
utredningar som regeringen har tillsatt att lämna betänkanden med
budgetförstärkningsförslag. Dessa beräknas omfatta ca 6 miljarder kronor.
Den del av konsolideringsprogrammet som därefter återstår att precisera
uppgår därmed endast till drygt 2 miljarder kronor. Dessa återstående
delar av programmet kommer att konkretiseras i budgetproposition för år
1997, vilken skall föreläggas riksdagen i september 1996. En mer
detaljerad redovisning av beslutsläget för budgetförstärkningarna återfinns
i bilaga.
4.2 Skuldutveckling
Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld beräknas uppgå till 80 %
av BNP i slutet av 1995, vilket är 4,5 procentenheter lägre än i konver-
gensprogrammet. Den konsoliderade bruttoskuldkvoten beräknas nå sitt
maximum i år och därefter sjunka. År 2000 beräknas denna skuldkvot ha
fallit till 68,9% mot 75,5% i konvergensprogrammet, se tabell 4.1 och
diagram 4.2.
Nedre videringen för år 1995 beror på flera faktorer. Underskottet blir
lägre, motsvarande drygt 2 procent av BNP. Därutöver reduceras skulden
av att en del av Nordbanken säljs ut (ca 0,4 procent av BNP) och av att
den starkare kronan minskar värdet av den skuld som ligger i utländsk
valuta (ca 2 procent av BNP).
För perioden 1996-2000 sänks skuldnivån på grund av den gynnsamma-
re utvecklingen år 1995. Dessutom leder det beräknade bättre utveckling-
en av den offentliga sektorns finansiella sparande under åren därefter till
en långsammare skulduppbyggnad. En ytterligare faktor är en organisato-
risk förändring avseende den s.k. kämbränslefonden. Regeringen har
genom en proposition till riksdagen föreslagit att förvaltningen av medel
avsatta för kämbränsleavfallets slutförvaring flyttas från Riksbanken till
Riksgäldskontoret. Denna förändring reducerar nivån på den konsolidera-
de bruttoskulden med ca 1 procent av BNP från 1996 och framåt.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 2
11
Diagram 4.2 Offentliga sektorns brutto- och nettoskuld 1980-2000
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 2
Den offentliga sektorn har omfattande finansiella tillgångar, främst i
AP-fondema. Detta innebär att differensen mellan brutto- och nettoskuld
är mycket stor för Sveriges del. Den offentliga sektorns nettoskuld
beräknas motsvara 26 procent av BNP år 1995, vilket är 5,2 procenten-
heter lägre än i konvergensprogrammet. År 2000 bedöms denna kvot nu
ligga på 24 %, vilket är 7 procentenheter lägre än i konvergensprogram-
met. Utvecklingen är således likartad för netto- och för bruttoskulden.
12
Effekt 1998, miljoner kronor
Prop. 1995/96:25
Bilaga 2
|
Preciserade beslut fattade av riksdagen Inkomster Utgifter Summa preciserade beslut |
40 396 50 946 91 342 |
|
Aviserade beslut | |
|
Inkomster: | |
|
Propositioner hösten 1995: | |
|
- Höjd egenavgift till sjukförsäkringen 1996 |
4 700 |
|
- Skatt naturgrus |
100 |
|
- Ändrad momsuppbörd |
500 |
|
- Begränsning representationsavdrag |
400 |
|
- Moms på dagstidningar |
320 |
|
- Höjd skatt på folköl (riksdagsbeställning) |
250 |
|
Senare propositioner: | |
|
- Höjd egenavgift till sjukförsäkringen |
9 400 |
|
Summa inkomster |
15 670 |
|
Utgifter: | |
|
Propositioner hösten 1995: | |
|
- Försvarsdepartementet |
700 |
|
Prop 1995/96:12 | |
|
- Socialdepartementet: |
1 000 |
|
Hälso och sjukvård, tandvård | |
|
- Arbetsmarknadsdepartementet |
933 |
|
Varav: | |
|
Tillväxtpropositionen |
800 |
|
Prop 1995/96:96 |
133 |
|
Propositioner våren 1996: | |
|
- Socialdepartementet |
5 100 |
|
Varav: | |
|
Bidragsförskott |
700 |
|
Bostadsbidrag |
1 500 |
|
Assistansersättning |
900 |
|
Sjuk och arbetskadeberedningen |
2 000 |
|
- Arbetsmarknadsdepartementet |
660 |
|
Invandring | |
|
Summa utgifter |
8 393 |
|
Summa aviserade beslut |
24 063 |
13
Återstår att åtgärda:
Inkomster
Prop. 1995/96:25
Bilaga 2
Utgifter:
- Jordbruksdepartementet
- Justiedepartementet
- Arbetsmarknadsdepartementet
Varav:
Samhall
Regionalpolitik
Statlig konsumtion
Övrigt
- Kulturdepartementet
- Näringsdepartementet
- Miljödepartementet
Summa utgifter
500
600
227
Summa återstår att åtgärda
Totalt
85
2
40
100
111
560
227
2 225
2 225
117 630
1 Sedan presentationen av konvergensprogrammet har smärre justeringar gjorts i fördel-
ningen mellan inkomster och utgifter.
14
Innehåll
Prop. 1995/96:25
Bilaga 2
1 Sammanfattning ............................... 1
2 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige under 1995 ....... 2
3 Den svenska ekonomins utveckling 1995-2000 ........... 3
4 Den offentliga sektorns finanser..................... 7
4.1 Finansiellt sparande .......................... 7
4.2 Skuldutveckling.............................11
Bilaga: Uppföljning av budgetförstärkningar..............13
Tabeller
2.1 Nyckeltal för 1995 ............................ 3
3.1 Försörjningsbalans............................ 4
3.2 Nyckeltal .................................. 7
4.1 Offentliga sektorns finanser...................... 8
4.2 Offentliga finanser, differenser.................... 9
4.3 Förstärkning av de offentliga finanserna .............10
4.4 Förstärkning av de offentliga finanserna, beslutsläget.....10
Diagram
3.1 Öppen arbetslöshet............................ 5
3.2 KPI-utvecklingen i Sverige och EU ................ 5
3.3 Ränteutvecklingen i Sverige ..................... 6
3.4 ECU-index................................. 6
4.1 Finansiellt sparande i offentlig sektor 1970-2000 ....... 9
4.2 Offentliga sektorns brutto- och nettoskuld 1980-2000 .... 12
15
Bilaga 3
Remissvaren på
1995 års Långtidsutredning
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
Långtidsutredningen (SOU 1995:4) publicerades den 8 februari 1995.
Utredningen domineras av den svenska ekonomins två mest akuta
problem: sysselsättningen och budgetunderskottet. Utredningens scenarier
och forslag har två syften: att öka ekonomins tillväxt och att öka den
ekonomiska politikens handlingsutrymme.
Om den ekonomiska politiken under de närmaste åren förmår stabilisera
uppgången, underlätta tillväxten och stärka de offentliga finanserna är det
inte bara en ovanligt besvärlig lågkonjunktur som har ridits ut. Då är
också grunden lagd för ett par årtionden med en förhållandevis god
ekonomisk utveckling, vilket återspeglas i utredningens basscenario. Men
lägre arbetslöshet, goda förutsättningar för tillväxt och strama offentliga
finanser är inga lindriga villkor att uppfylla. Det kan gå sämre.
Den ekonomiska politikens uppgifter handlar emellertid inte enbart om
att bemästra de akuta problemen. Ett väl avvägt samspel mellan offentliga
institutioner och ingrepp å ena sidan och näringslivets utveckling å den
andra kan främja hela ekonomins tillväxt. Under de närmaste årtiondena
handlar detta samspel om att underlätta nya verksamheters framväxt och
om att dra nytta av befintliga resurser.
Utredningens scenarier pekar på den kunskapsintensiva industrins och
tjänstenäringens betydelse för de nya arbetstillfällena. Inte minst inom
tjänstesektorn spelar de mindre och medelstora företagen en avgörande
roll for tillväxten.
För att uppnå och bibehålla en hög tillväxttakt är det emellertid inte
tillräckligt att stärka det nya. Hela ekonomins kapacitet måste utnyttjas.
Kvinnors och de äldres höga förvärvsfrekvens bidrog till att hålla den
svenska tillväxttakten uppe under 1980-talet. Om förnyelsen och
strukturomvandlingen leder till utträde och utslagning ur arbetskraften, så
blir det sammanlagda resultatet ändå magert.
Långtidsutredningens bredd lånar sig inte till enkla budskap. Beskriv-
ningen av den svenska ekonomins läge och möjligheter måste med
nödvändighet rymma många nyanser. På flera viktiga områden - t.ex.
arbetsmarknaden, kapitalbildningen och stabiliseringspolitiken - är den
ekonomiska forskningens resultat mer mångtydiga än dagsdebatten ibland
kan ge vid handen. Utredningen har försökt fånga något av denna bredd
vid redovisningen av teorier, hypoteser och empiriska rön på olika
områden. Ekonomins skiftningar från tid till annan kan påverka vad som
är den mest ändamålsenliga avvägningen mellan olika insatser.
I remissvaren till Långtidsutredningen framförs synpunkter både på LU
som helhet och på detaljer i enskilda avsnitt. Huvuddragen i kritiken kan
sammanfattas i tre punkter. För det första påtalas bristen på koppling
mellan ekonomins reala och finansiella sektorer i den modell som ligger
till grund för basscenariot. Detta är ett problem som också påtalas i LU.
För det andra anses modellerna kräva alltför många antaganden om
utvecklingen av olika ekonomiska variabler, däribland räntan och
arbetslösheten. Det är en brist att inte fler variabler kan integreras i
modellen. Vidare anses att realismen i de antaganden som görs kan
ifrågasättas, vilket gör att den utveckling av ekonomin som beskrivs i
basscenariot blir tveksam. För det tredje anses de faktagenomgångar som
görs om bl.a. arbetsmarknaden och näringslivets villkor visserligen
informativa, men de utmynnar i alltför få konkreta åtgärdsförslag.
Landsorganisationen, Riksbanken, Lantbrukarnas riksförbund, Socialsty-
relsen, Närings- och teknikutvecklingsverket, Svenska Arbetsgivareföre-
ningen och Sveriges Industriförbund, Kooperativa förbundet, Byggentrep-
renörerna, Riksskatteverket, Arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska Kommun-
förbundet, Nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet,
Sveriges försäkringsförbund, Verket för högskoleservice, Handelns
utredningsinstitut, Landstingsförbundet, Konkurrensverket, Grossistför-
bundet Svensk handel, Företagarnas riksorganisation, Boverket, Svenska
Bankföreningen, Statskontoret, Allmänna Pensionsfonden, Riksgäldskonto-
ret, Expertgruppen for forskning om regional utveckling, Sveriges
aktiesparares riksförbund, Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsverket,
Sveriges köpmannaförbund, Arbetsgivarverket, Statens Invandrarverk,
Länsstyrelserna i Malmöhus, Blekinge, Västmanlands, Västerbottens och
Norrbottens län.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
Långtidsutredningen 1995 (LU) består av ett huvudbetänkande (SOU
1995:4), skrivet av tjänstemän vid finansdepartementet, samt 15 bilagor
utarbetade av enskilda experter, myndigheter och organisationer.
Långtidsutredningens syfte är i första hand att vara ett underlag för den
ekonomiska politiken, men även att vara en samhällsekonomisk referens-
ram för andra ekonomiska beslut, samt att bidra till debatten om
ekonomin. Huvudsyftet med LU:s kalkyler är inte att tjäna som pro-
gnoser. Scenarierna illustrerar olika tänkbara utvecklingsbanor för den
svenska ekonomin givet olika antaganden. Avsikten är att de ska öka
förståelsen för grundläggande samband i ekonomin, samtidigt som de
erbjuder en bakgrund för analyser av den ekonomiska politikens problem
och avvägningar.
1995 års långtidsutredning delar de senaste långtidsutredningarnas
tyngdpunktsförskjutning mot analyser av ekonomins strukturer och
institutioner. I denna långtidsutredning spelar begreppet samhällsekono-
misk effektivitet en central roll. Det är i detta perspektiv som olika
strukturer, förlopp och förslag värderas. Utredningens försök att bedöma
vad som är samhällsekonomiskt effektivt innebär inte ett förord för att
alltid låta effektivitetshänsyn avgöra besluten; i de enskilda fallen måste
effektivitetsaspekten avvägas mot andra mål.
Nationalekonomiska Institutionen vid Uppsala Universitet finner goda skäl
för att ifrågasätta den övergripande uppläggningen av LU. Den för LU
centrala frågan är syftet med och möjligheten att föra en meningsfull
långsiktig diskussion om ekonomin 15 år framåt i tiden. En annan mer
allmän fråga är hur resultat och, ofta disparata, teorier från olika
delområden i forskningen bör vägas samman till en sammanfattande
helhetssyn. Slutsatserna från olika teoretiska utgångspunkter inom olika
delområden givet samma fakta kan vara radikalt annorlunda. På olika
delområden förs i LU en diskussion om dessa problem, men vid läsningen
av utredningens mer övergripande delar förblir det enligt institutionen
oklart om och hur olika teoriramar har värderats mot varandra, och inte
minst viktigt, konsistensprövats innan den slutliga sammanvägningen till
slutsatser.
LU pekar ut två områden for ekonomisk-politiska åtgärder som särskilt
prioriterade: den kunskapsintensiva industrins och tjänstenäringens be-
tydelse, och därmed de mindre och medelstora företagens roll i att
generera ny sysselsättning, samt att kvinnors och äldres förvärvsfrekvens
måste upprätthållas för att hålla tillväxttakten uppe. Institutionen finner
att dessa två områden förefaller vara bland de mindre befogade att peka
ut i syfte att uppnå hög långsiktig tillväxt. En prioritering mer i linje med
aktuell forskning vore kanske att underlätta långsiktiga investeringar,
framför allt utländska i syfte att få en snabbare teknisk utveckling och
kunskapsöverföring. I det perspektivet är kanske statsbudgetsanering,
arbetsmarknadslagstiftning och avveckling av formella och informella
etableringshinder for utländska företag betydligt viktigare. Utredarna i LU
kan enligt institutionen ha goda skäl for prioriteringen, men det är svårt
att ur utredningstexten läsa sig till vilka skäl man haft att nedprioritera
mer okontroversiella tillväxtbefrämjande åtgärder. Därmed vill in-
stitutionen inte ha sagt att LU har fel, men man hade förväntat sig en
utförligare och mer systematisk diskussion av hur sammanvägningen och
värderingen av de behandlade problemen och evidensen för olika
hypoteser gjorts.
Institutionen finner att LU helt riktigt betonar att en av de väsentliga
tröghetema i det ekonomiska systemet är befolkningssammansättningen.
Demografin varierar över tiden på ett sätt som är väl förutsägbart även på
medellång sikt. Institutionen finner det därför något förvånande att detta
inte utnyttjas på ett mer systematiskt sätt både i bedömningarna av
enskilda delområden och i konstruktionen av de långsiktiga scenarierna.
Handelns utredningsinstitut (HUI) instämmer i mycket av det som
skrivs i LU. HUI är dock kritiska mot att LU undvikit frågeställningar
som möjligen kan uppfattas som politiskt kontroversiella, men som är
mycket väsentliga. Den viktigaste frågeställningen som fått alltför liten
vikt i LU är Sveriges relativa kostnadsutveckling. Att den blivit ett
huvudproblem for svensk ekonomisk politik, torde bero på att politiker
och arbetsmarknadens parter inte fullt ut förstod innebörden i fattade
valutapolitiska beslut.
Grossistförbundet Svensk Handel är kritiska till att LU genomgående är
mycket återhållsam i sina förslag i frågor där det råder politisk oenighet.
Enligt Grossistförbundet får man när man läser LU lätt intrycket av att
LU valt att undvika frågeställningar som kan uppfattas som politiskt
kontroversiella. Detta finner Grossistförbundet olyckligt med tanke på den
betydelse LU har för den fortsatta diskussionen om inriktningen av den
ekonomiska politiken.
Allmänna Pensionsfonden (AP-fonden) finner att knytningen mellan
basscenariots räkneexempel och de faktiska ekonomisk-politiska ställ-
ningstaganden som måste göras under de kommande åren är ovanligt svag
i denna LU. Enligt AP-fonden är det av betydelse att det även fortsätt-
ningsvis görs ett ekonomisk-politiskt underlag i form av utredningar om
ekonomins utveckling på längre sikt och dess samband med den
ekonomiska politikens uppläggning. Det är då önskvärt att öka tydligheten
i analyserna av hur olika uppläggning av den ekonomiska politiken
påverkar grundläggande ekonomiska makrovariabler. En större pedagogik
och enkelhet i uppläggningen och en större konkretion i den ekonomiska
diskussionen skulle öka långtidsutredningarnas nytta.
Socialstyrelsen finner att LU ger ett allmänt intryck av att man lagt ner
ett stort arbete på att belysa den övergripande ekonomiska utvecklingen,
men att det saknas samhällsekonomiska konsekvensbeskrivningar av olika
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
åtgärder. Socialstyrelsen anser också att LU bör innehålla bilagor som
berör socialpolitiken där det finns utrymme för djupare analys. Vidare
anser Socialstyrelsen att LU bör behandla EU-integrationens effekter
avseende de sociala frågorna.
Svenska Arbetsgivareföreningen och Industriförbundet finner att den
modell som LU använder har brister, men att en allvarligare brist med LU
är att avgörande faktorer för den framtida tillväxten inte i tillräcklig
utsträckning belyses.
Arbetsgivarverket anser att det är av stort värde att genom analyser som
LU försöka bredda och fördjupa debatten som i media ofta tenderar att
vara kortsiktig och inriktad på enskildheter. LU är genom sin bredd och
nyansrikedom ett viktigt underlag i den ekonomiska debatten.
Företagarnas Riksorganisation finner att ambitionsnivån är för låg i
LU. Basscenariot kommer enligt Företagarna inte att lösa de grund-
läggande obalanserna i svensk ekonomi och det borde vara utgångs-
punkten för hela analysen.
Expertgruppen för forskning om regional utveckling och Länsstyrelsen
i Västerbottens län anser att LU ägnar ett alltför begränsat utrymme åt
den svenska ekonomins regionala dimension.
Sveriges Försäkringsförbund finner det anmärkningsvärt att försäkrings-
sektorns dynamiska utveckling inte meriterat mer uppmärksamhet i en
publikation som skall spegla den svenska samhällsekonomins framtida
förutsättningar för ökad tillväxt.
Statistiska Centralbyrån (SCB) anser att för att kunna göra bra be-
slutsunderlag för den ekonomiska politiken bör den ekonomiska statistiken
utvecklas på ett antal områden. Bl.a. bör inriktningen på att statistiken ska
utgöra underlag för verksamheters och besluts utvärdering bli mer betonat,
statistiken bör bli mer flexibel och andelen ad hoc-undersökningar bör
öka. Statistiken bör utvecklas och förbättras så att den finansiella
ekonomins större betydelse och effekter på den reala ekonomin kan
belysas. Vidare bör den internationella jämförbarheten ännu mer betonas
och en bättre belysning av den internationella rörligheten ges. SCB påtalar
också behovet av att statistik eller annan informationsbärare snabbt fångar
upp marknadens reaktioner på t.ex. politiska beslut och förändringar i
arbetsmarknadssituationen. Detta för att staten, om så är nödvändigt,
snabbt ska kunna vidta motåtgärder.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
Under de senaste åren har flera genomgångar av den svenska ekonomin
innefattat analyser av vad som orsakat dagens problem. Ett genomgående
tema i flera av dessa har varit att den svenska utvecklingen varit mindre
gynnsam än andra OECD-länders. Den ofördelaktiga utvecklingen har till
stor del förklarats med felgrepp och strukturproblem som beror på
offentliga ingripanden. De olika analyserna har bidragit till den problem-
bild som utredningen arbetat med och gör också att ett antal kritiska
faktorer har kunnat urskiljas.
- Inflationsimpulsema efter ett kronfall är ett allvarligt hot mot en
stabil ekonomisk utveckling.
- Strukturreformernas förläggning i tiden har viktiga stabiliserings-
politiska följder, framför allt genom sin inverkan på ekonomins
efterfrågesida.
- Arbetsmarknadens funktionssätt har stor betydelse for att åstadkomma
en ökad sysselsättning utan att löner och priser accelererar.
- Finanspolitiken måste vara tillräckligt stram for att bidra till en
dämpning av efterffågetrycket vid tendenser till överhettning.
- Vid en nedgång i den internationella konjunkturen är det viktigt att
finanspolitiken har det handlingsutrymme som krävs för att bidra till
den inhemska efterfrågans stabilisering.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
Ekonomins produktionsstruktur befinner sig ständigt i omvandling.
Förändringen av branschstrukturen är oftast en utdragen process. Det finns
flera faktorer som medverkar till en långsam strukturomvandling;
produktionsfaktorerna är i varierande grad sektorspecifika, det finns ofta
ineffektiviteter i företagen och slutligen kan politiska beslut försena eller
hindra strukturomvandlingen.
Utredningen beskriver ekonomins sektorer och hur produktionsstruk-
turen har förändrats. Tre trender präglar strukturomvandlingen: en ökad
produktion av tjänster, en mer kunskapsintensiv produktion samt en allt
viktigare roll för de mindre företagen både vad gäller produktion och
sysselsättning.
Att efterfrågan förändras är en viktig förklaring till strukturomvand-
lingen. Marknadstillväxten, nya investeringsbehov och förändringar i
människors preferenser påverkar i hög grad ekonomins struktur. I
utredningen beskrivs förändringar som skett i efterfrågan, dvs. i privat och
offentlig konsumtion, i investeringar och i exporten.
Strukturomvandlingen av ekonomin har också fått konsekvenser for den
regionala utvecklingen. Två huvuddrag kan urskiljas i denna utveckling;
dels en tilltagande koncentration av både produktion och befolkning till
storstadsregionerna och ett antal regional centra och dels en tilltagande
arbetsfördelning mellan regionerna.
Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) anser att LU underskattar de areella
näringarnas samhällsekonomiska betydelse och expansionsmöjligheterna
inom den industri som baseras på deras råvaror. LRF påtalar att de areella
näringarna på landsbygden svarar for 10-15 procent av sysselsättningen.
Lantbruket har också stor betydelse för sysselsättningen i andra näringar.
Jordbruket, trädgårdsnäringen och skogsbruket samt deras förädlingsindu-
stri svarar for omkring 14 procent av den totala sysselsättningen i landets
privata näringsliv.
LRF påtalar vidare att lantbruksföretagen är landets största småföre-
tagargrupp. Genom sina kopplingar till andra näringar har lantbrukarna
stor betydelse för småföretagsamheten, inte minst på landsbygden.
Expertgruppen förforskning om regional utveckling (ERU) anser att LU
i stort är välskriven och gedigen. ERU finner dock att LU:s huvudrapport
endast ägnar ett mycket begränsat utrymme åt den svenska ekonomins
regionala dimension. ERU väljer därför att framföra synpunkter på bilaga
5 till LU, Sveriges ekonomiska geografi. ERU anser att rapporten kunnat
vinna en del på en mer begränsad ansats till förmån för mer diskussion
och analys. ERU anser det bra att rapporten valt att utgå från lokala
17 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 25
arbetsmarknadsregioner snarare än en politiskt/administrativt grundad
regionindelning.
ERU finner det också glädjande att rapporten valt att främst diskutera
kring en regional utvecklingsstrategi baserad på regionernas egna
förutsättningar och förmåga snarare än en diskussion om regional
stödpolitik. ERU instämmer i att satsningar på regional utveckling inte
skall syfta till att skapa en geografisk likformighet utan istället bör vara
inriktad på att underlätta för regionerna att ta till vara sina unika
möjligheter.
ERU anser att rapporten saknar en diskussion om vad som händer med
de regionala skillnaderna i arbetslöshet, inkomst etc. när ekonomin börjar
återhämta sig.
Länsstyrelsen i Blekinge län anser att de regionala utvecklingsinsatserna
verksamt kan bidra till den ekonomiska utvecklingen. Länsstyrelsen anser
att detta inte kommer till uttryck i LU, som utöver det nationella
perspektivet endast redovisar vissa storregionala bedömningar.
Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att den regionala ekonomin
givits en allt för liten plats i utredningen. Användandet av lokala arbets-
marknadsregioner befinns vara lovvärt, i vissa fall bör de dock komplette-
ras med bedömningar på kommunnivå.
Länsstyrelsen anser att LU förbisett det faktum att det även finns
mindre regioner som lyckats bra inom den s.k. “moderna produktionen”.
Vidare kritiserar Länsstyrelsen LU för påståendet att utvecklingsförut-
sättningama för de närmaste 20 åren är bättre i de regioner som haft en
god utveckling tidigare. Länsstyrelsen anser att LU därigenom bortser från
att världen är föränderlig och att under 20 år kan nya teknologier och
branscher etableras som helt kullkastar de gamla mönstren och därmed
förändrar utvecklingsmöjligheterna på ett oförutsägbart sätt.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
Det växande handelsutbytet med omvärlden har utgjort en viktig drivkraft
för den svenska ekonomins utveckling. Under de senaste decennierna har
samspelet med omvärlden vidgats till att omfatta allt större flöden av
kapital, teknologi mm. Integrationen av varuhandeln har pågått en längre
tid. I dag härrör huvuddelen av varuexporten från de kunskapsintensiva
sektorerna, framför allt maskinindustrin och transportmedelsindustrin,
även om de traditionella basindustrierna spelar en betydande roll. En
genomgående trend är att en ökad handel utgörs av s.k. inombransch-
handel. En betydande del av den totala handeln utgörs av s.k. inomföre-
tagshandel. Mer än två tredjedelar av det svenska handelsutbytet sker med
EG- och EFTA-länder. USA är den viktigaste handelspartnern utanför
Europa. Exporten till Asien har vuxit snabbt sedan kronans frikoppling
från écun 1992.
I jämförelse med de varuproducerande sektorerna har de flesta
tjänstesektorer ett mycket litet handelsutbyte med omvärlden. Inte heller
om man studerar etableringar över gränser förefaller internationaliseringen
av tjänstesektorn vara särskilt långt framskriden. En ökad integration av
tjänstemarknaderna kan komma till följd av medlemskapet i EU, det nya
GATT-avtalet och den fortsatta utvecklingen av informationsteknologin.
Under de senaste decennierna har de svenska företagens gränsöverskri-
dande verksamhet ökat kraftigt, framför allt genom direktinvesteringar
utomlands. Samtidigt har det under senare år skett en ökning av det
utländska ägandet i Sverige. Nästan hela ökningen av utlandsägandet
under 1980-talet tog formen av företagsförvärv, medan andelen nyetable-
ringar var försumbar.
Mycket talar för att internationaliseringen av den svenska ekonomin
kommer att fortsätta. Företagens rörlighet över gränserna skärper kraven
på att etableringar i Sverige kan erbjuda en konkurrenskraftig avkastning.
Internationaliseringen bidrar därigenom till att skärpa kraven på flexibili-
tet såväl inom den ekonomiska politiken som på arbetsmarknaden.
Internationaliseringen innebär också att möjligheterna för svenska företag
och kapitalägare vidgas. Internationalisering gör att det blir viktigare att
skilja mellan företagsspecifika respektive landspecifika produktions-
faktorer. Politiska åtgärder som syftar till att öka företagens investeringar
i Sverige kan förlora i verkan om de resurser som skapas även kan
exploateras av företagen i deras produktion utomlands.
Den internationella integrationen är mycket påtaglig på den finansiella
ekonomins område. Marknaderna för flertalet instrument är väl integrera-
de med den internationella ekonomin, och utländska köpare spelar en
betydelsefull roll även på de svenska marknaderna. Valutaavregleringen
i kombination med framstegen i telekommunikationer och informations-
teknologi har inneburit att marknaden i dag kan agera snabbare och mer
kraftfullt. Detta har i sin tur minskat den tid som statsmakterna har till sitt
förfogande för att reagera på en ny situation.
Statistiska Centralbyrån (SCB) påpekar att det inte finns någon statistik
som specificerar inomföretagshandel och att ett problem med denna
handel är att dess värdering kan avvika från den marknadsvärdering som
tillämpas vid transaktioner mellan fristående företag. Vidare påpekar SCB
att statistiken över utrikeshandeln med EU från 1995 baseras på enkäter
till företag och ej på tullregistrering som tidigare. Statistikens täckning
har därmed minskat.
Sveriges Aktiesparares Riksförbund (SARF) delar utredningens upp-
fattning om att företagens ökade rörlighet över gränser skärper kraven på
att etableringar i Sverige ska kunna erbjuda en konkurrenskraftig av-
kastning. SARF anser att såväl företags- som kapitalbeskattning är av
synnerlig vikt i detta sammanhang.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
10
Huvudsyftet med kapitlet är att beskriva och analysera det finansiella
systemets funktioner i ekonomin och sambanden mellan den finansiella
och den reala ekonomin. Förekomsten av asymmetrisk information
försvårar den finansiella marknadens funktionssätt. Den förklarar
framväxten av finansiella mellanhänder for att undanröja en del av
problemen. Ofta har man också med offentliga regelsystem och tillsynsåt-
gärder försökt motverka de problem som den asymmetriska informationen
ger upphov till. De finansiella marknaderna är känsliga för offentliga
ingrepp som påverkar incitamentsstrukturen. De senaste årens finansiella
kris påverkades bl.a. av samspelet mellan å ena sidan konjunkturutveck-
lingen och å andra sidan kreditmarknadens avreglering, skattereformen
och valutaavregleringen.
En av de viktigaste förändringarna av den ekonomiska politikens villkor
under senare år är den finansiella sektorns kraftigt ökade betydelse. Den
ökade betydelsen beror på att volymerna har ökat kraftigt och på att
marknaden har avreglerats och integrerats alltmer med de internationella
finansiella marknaderna. Förändringar och störningar i den reala
ekonomin kan förstärkas genom sina finansiella återverkningar. Den
ekonomiska politiken måste ägna ökad uppmärksamhet åt hur finansiella
mekanismer påverkar den reala utvecklingen. Realräntans utveckling och
samspelet med de internationella finansiella marknaderna står då i fokus.
En annan viktig faktor att uppmärksamma är förändringar i mark-
nadsstrukturen. Ett exempel är derivatmarknadens snabba tillväxt.
Derivatmarknaden underlättar den reala ekonomins funktionssätt, framför
allt genom att omfördela risker. Delar av derivatmarknaden är emellertid
så pass oreglerad och dominerad av ett fåtal stora aktörer, att störningar
kan fortplantas till andra delar av det finansiella systemet. Reglering och
kontroll måste hålla jämna steg med utvecklingen.
Fullmäktige i Riksbanken menar att utvecklingen på de finansiella
marknaderna har lett till effektiviseringar. De kvantitativa regleringarna
hade förlorat stora delar av sina effekter när de avskaffades. Regleringar
av denna karaktär skulle vara än mindre effektiva idag, bl.a. till följd av
finansmarknadernas internationalisering. Varken finanskrisen eller risken
for destabiliserande kapitalrörelser är därför enligt fullmäktige några
bärande argument for en återreglering. Kvantitativa regleringar skulle ha
små möjligheter att bli verkningsfulla. Risken är tvärtom stor att
instabiliteten skulle öka till följd av farhågor om ytterligare regleringsin-
grepp.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
11
LU redogör för olika förklaringar till prisfallet på fastighetsmarknaden.
Fullmäktige anser det svårt att avgöra i vilken mån det fanns ett
kalkylerat risktagande bland aktörerna på marknaden. Fullmäktige påpekar
att det finns tecken som tyder på att grundproblemet var bristande insikt
om att fastighetspriserna kunde falla kraftigt. Vidare framhåller fullmäkti-
ge att en betydande del av prisuppgången på fastighetsmarknaden kan
hänföras till grundläggande förhållanden, inte minst betingade av den
ekonomiska politiken. Inflationen och inflationsförväntningarna var höga
samtidigt som skattesystemet gynnade lånefinansiering. Den förväntade
realräntan var därför låg och tillgången på krediter god. Till detta kommer
enligt fullmäktige att bankerna bidrog till krisen genom bristande
kreditprövning och alltför kraftiga exponering gentemot fastigheter.
Fullmäktige hyser stor tveksamhet till LU:s hypotes om att staten via
en outtalad garanti för bankväsendet starkt bidragit till att bankerna
medvetet tog större risker än de annars skulle gjort. Fullmäktige anser att
det är mer som talar för att det var fråga om bristande kompetens och
erfarenhet än om medvetet risktagande.
Vidare menar fullmäktige att LU:s betoning av det statliga skyddsnätets
negativa effekter kan leda till slutsatsen att det finansiella systemet skulle
bli mer stabilt om staten slutade reglera och bedriva tillsyn. Enligt
fullmäktiges uppfattning bygger den tanken på en felsyn. Enligt fullmäkti-
ge bör staten ägna sig åt tillsyn och söka kontrollera bankers och andra
finansiella företags risktagande. Fullmäktige vill dock betona att statens
övergripande ansvar inte innebär ett förord för att bevara det generella
bankstödet.
Landsorganisationen (LO) anser att eftersom en hög ränta påverkar
både förmögenhetsfördelning och ekonomisk tillväxt, är detta ur
fördelningssynpunkt en viktig del att ytterligare uppmärksamma i den
ekonomiska politiken.
Svenska Bankföreningen riktar kritik mot den bild som LU ger av
bankernas räntemarginaler. Enligt Bankföreningen borde LU inte ha
publicerat diagram som baseras på bristfällig statistik som inte lämpar sig
för internationella jämförelser av bankernas räntemarginaler (diagram 5.8,
sid 163 i LU).
Statistiska Centralbyrån (SCB) vill framhålla att den finansiella eko-
nomins större betydelse och dess effekter på den reala ekonomin kan
återspeglas i statistiken. Här behöver, enligt SCB, statistiken utvecklas och
förbättras. Det finns möjligheter att ur redan insamlat material genom
omgrupperingar hämta mer information.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
12
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
De faktorer som betonas i dagens teoretiska och empiriska forskning kring
tillväxt är främst humankapital och teknologisk utveckling, men även
investeringar och strukturomvandling. I verkligheten sammanfattar dessa
begrepp en mängd faktorer som på olika sätt påverkar den ekonomiska
tillväxten. I denna långtidsutredning spelar följande begrepp en fram-
trädande roll:
- Humankapital innefattar både formell utbildning och den informella
kunskap som kan fås t.ex. på en arbetsplats. I de flesta teoretiska
modeller ökar tillväxten vid en ökning av humankapitalet. I verklighe-
ten måste man även beakta att satsningar på utbildning tar i anspråk
resurser som har alternativa användningar.
- Teknologisk utveckling innefattar såväl modernare maskiner som
förbättrat ledarskap. Administrativa system och styrmetoder, motiva-
tionsffämjande åtgärder, entreprenörsanda och andra faktorer som
traditionellt behandlats inom företagsekonomiskt och sociologisk
forskning kan vara väsentligt för tillväxten.
- Externa effekter från satsningar på teknologisk utveckling spelar en
viktig roll i modem tillväxtteori. Det är dock svårt att empiriskt
fastställa omfattningen av dessa extemaliteter. Den internationella
integrationen innebär dessutom att sådana effekter även kan nyttiggör-
as av andra länders företag.
- Importerad teknologi är en viktig faktor bakom teknologiska framsteg.
- Internationaliseringen kan även förväntas påverka tillväxten via andra
mekanismer än teknologispridning. Internationaliseringen inverkar
t.ex. på strukturomvandlingen. Den påverkar även konkurrenssituatio-
nen och därigenom indirekt tillväxten.
- Konkurrens anses vanligen befrämja den teknologiska utvecklingen
genom att den stimulerar till ett effektivare utnyttjande av de
befintliga resurserna. Konkurrensen kan stimulera innovationer, men
även reducera incitamenten till FoU.
- Den mest påtagliga konfliktrisken finns idag mellan tillväxten och
kravet på god hushållning med naturens resurser. Under överskådlig
framtid torde dock inte frågan i första hand vara om ekonomisk
tillväxt är möjligt, utan hur stora kostnaderna blir for att uppnå en
miljömässigt hållbar tillväxt.
Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund instämmer
i utredningens slutsats att långsiktig tillväxt är en helt nödvändig
förutsättning för att kunna hantera dagens arbetslöshets- och budgetpro-
13
blem. Organisationerna ställer frågorna om vad som gjort det möjligt för
vissa länder att bibehålla en hög relativ position i välfärdshänseende och
varför Sverige har fallit tillbaka. Enligt organisationernas uppfattning har
LU inte med tillräcklig tydlighet genomfört den analysen. Enligt
organisationerna finns förklaringen i huvudsak att söka i inhemska
förhållanden där förutsättningarna gradvis försämrats för industrin och
näringslivet. Organisationerna pekar på förklaringsfaktorer som högre
skatter och snabb expansion av offentlig sektor, politisk kortsiktighet med
spelregler som ofta ändras, foretagarfientlig politik och låg lönsamhet,
bristande flexibilitet på arbetsmarknaden samt devalveringspolitiken.
Resultatet av politiken har enligt organisationerna varit en svag tillväxt
och en minskning av industrisektorn. Till slut blev den konkurrensutsatta
sektorn enligt organisationerna för liten för att hålla uppe levnadsstandar-
den och vi hamnade i dagens kris.
Kooperativa förbundet (KF) vill framhålla att den ekonomiska ut-
vecklingen är nära sammanbunden med miljöfrågorna och energian-
vändningen. KF vill därför understryka betydelsen av att miljöfrågorna
belysts i LU och noterar att LU inte bedömt att risken för konflikter
mellan miljöhänsyn och ekonomisk utveckling skall överdrivas.
Riksrevisionsverket (RRV) anser det värdefullt att LU har framhållit
betydelsen av väl utformade institutioner for den ekonomiska utveck-
lingen. RRV vill ytterligare understryka betydelsen av att det institutionel-
la perspektivet får en framträdande roll i arbetet på att stärka den
långsiktiga utvecklingen av svensk ekonomi.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
14
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
Utredningen redovisar ett basscenario för utvecklingen fram till 2010 med
en mer detaljerad bedömning av utvecklingen fram till 1998. Basscenariot
vilar på ett antal förutsättningar, vilka var för sig ter sig rimliga i ett
historiskt perspektiv:
- Produktiviteten växer något snabbare än under 1980-talet, men
väsentligt långsammare än under tidigare decennier.
- Marknaden för svensk export växer i en historiskt sett genomsnittlig
takt.
- Bytesförhållandet med omvärlden försämras något under perioden,
vilket är i linje med den historiska utvecklingen.
- Arbetslösheten är hög i förhållande till tidigare decennier, men
väsentligt lägre än idag.
- Arbetskraftsdeltagandet är högt jämfört med 1970-talet, men lägre än
1990.
- Den offentliga sysselsättningen växer i väsentligt långsammare takt
under 1970- och 1980-talen.
- Bruttosparkvoten ökar kraftigt och når vid periodens slut upp till
samma nivå som på 1960-talet.
Givet dessa antaganden kommer den svenska ekonomin att utvecklas
förhållandevis gynnsamt fram till 2010. Bruttonationalprodukten växer
med två procent per år 1994-2010. Den privata konsumtionen växer med
1,9 procent per år 1994-2010. Över en så pass lång period som sexton år
är det en avsevärd ökning. Konsumtionen per capita ökar med 30 procent
mellan 1994 och 2010. Samtidigt minskar den genomsnittliga arbetstiden
med knappt fem procent. Det innebär att välståndsökningarna inte enbart
tas ut i form av ökad konsumtion utan också i form av ökad fritid.
Sysselsättningen i näringslivet växer med 0,7 procent per år, vilket är
högt med historiska mått mätt. I stort sett hela sysselsättningsökningen
äger rum i den kunskapsintensiva industrin och i tjänstesektorerna.
De offentliga finanserna förbättras gradvis under perioden. Sparande-
underskotten beräknas vara undanröjda 2001. År 2010 uppvisar den
offentliga sektorns finansiella sparande ett överskott motsvarande 3,3
procent av BNP. Detta innebär att nettoskulden når sitt maximum som
andel av BNP 1997 och att den därefter reduceras. Vid periodens slut
beräknas skuldkvoten vara ungefär lika stor som 1992. För att denna
utveckling ska bli möjlig krävs att en rad förutsättningar uppfylls. Den
ekonomiska tillväxten måste bli god och huvudsakligen komma till stånd
i den privata sektorn. Ökningen av den offentliga konsumtionen måste
begränsas. Omfattande budgetförstärkningar måste vidtas under periodens
första hälft. Detta innebär sammantaget att de offentliga utgifterna
kommer ner till samma andel av BNP som i mitten av 1970-talet.
15
Det bör understrykas än en gång att basscenariot inte är en prognos.
Scenariot utgår från att de strukturella reformer som har genomförts under
senare år lämnar ett ökande bidrag till ekonomins växtkraft under
perioden. Därutöver krävs antagligen ytterligare åtgärder för att stärka
ekonomins förmåga till anpassning och utveckling.
Fullmäktige i Riksbanken delar utredningens uppfattning att det är en
allvarlig brist i analysen att det måste göras direkta antaganden om bl.a.
ränteutvecklingen. Detta som en följd av att det saknas kopplingar mellan
reala och finansiella förhållanden i de underliggande modellerna.
Fullmäktige finner det väsentligt att samband mellan finansiella och reala
storheter integreras i analysen. Inför kommande utredningar bör analysen
utvecklas så att den bättre kan fånga sådana samband.
Till följd av bl.a. dessa brister vill fullmäktige understryka att det är
tveksamt om kalkylerna på ett adekvat sätt fångar den dynamik som
ligger i den statsfinansiella utvecklingen. Utredningen beaktar räntans
effekter på statsskuldens tillväxt, men det kan ifrågasättas om den i
tillräcklig utsträckning tar hänsyn till att statsskuldens ökningstakt och
nivå också påverkar räntenivån, både nominellt och realt.
Enligt fullmäktiges bedömning kan basscenariot uppfattas som opti-
mistisk, bl.a. när det gäller antagandena om utvecklingen av finansiella
storheter.
Fullmäktige anser vidare att målet for inflationstakten bör vara lägre än
basscenariots inflationstakt. På motsvarande sätt finns det enligt fullmäkti-
ge anledning att ifrågasätta den ambitionsnivå for konsolidering av
statsfinanserna som utredningen gör. Enligt fullmäktige skulle en
utveckling enligt basscenariot innebära att Sverige inte skulle uppfylla de
formella konvergenskraven för medverkan i den ekonomiska och
monetära unionen (EMU) 1999. Fullmäktige anser därför att basscenariot
i dessa avseenden inte kan betraktas som tillräckligt utan att målen for
inflationen och nedgången i statsskulden måste vara mer ambitiösa.
Fullmäktige vill även betona vikten av att skapa sådana marginaler i den
ekonomiska politiken att målet är uppnåeligt även om utvecklingen blir
mindre gynnsam än beräknat.
Landsorganisationen (LO) delar LU:s syn på de kritiska faktorerna for
tillväxt, men tror att den exportledda konjunkturuppgången delvis kommer
av sig. Centralt i LO:s resonemang är den kraftigt återhållande effekten
av regeringens budgetförstärkande åtgärder, den fortsatt höga räntenivån
och apprecieringen av den svenska kronan.
LO bedömer att arbetslösheten sjunker mindre än vad som förutspås i
LU:s basscenario och blir 11,5 procent 1998 och 10 procent år 2000.
Detta till följd av åtstramningen i ekonomin. LO anser dock att målet bör
vara att halvera arbetslösheten fram till år 2000. LO delar LU:s upp-
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
16
fattning att det finns uppenbara risker att den konjunkturella arbetslös-
heten kan bli strukturell.
LU beräknar att räntorna sjunker gradvis och antar att de tidigare
besparingarna tillsammans med nedskärningar i enlighet med budget-
propositionen är tillräckliga. LO anser att politiken för att få ner räntorna
inte är tillräckligt målmedveten. Budgetförstärkningen är tydlig, men LO
bedömer att statsskulden ändå skulle ha stabiliserat sig 1998 och därefter
börjat minska. Förstärkningen av de offentliga finanserna medför endast
delvis ett ökat förtroende för den svenska kronan. LO ställer sig även
mycket tveksam till inflationsmålets formulering. Prisstabilisering får inte
ske på bekostnad av sysselsättningen. LO har uppfattningen att löner och
produktivitet ökar i samma takt som i omvärlden och att det sålunda
endast är apprecieringen som leder till en försämring av Sveriges relativa
kostnadsläge.
LO anser att Sverige är i behov av en väsentligt större industrisektor.
En stark investeringsutveckling är trolig, men den hålls delvis tillbaka av
de höga räntorna. LO tror inte på en eventuell effekt av realräntesänk-
ningar på investeringarna förrän omkring 1998.
Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund anser att
värdet av de kalkyler som görs i LU:s scenarier begränsas av att de
viktigaste arbetsmarknadsmässiga variablerna bestäms exogent. Såväl
nivån på arbetslösheten och förvärvsfrekvensen som på produktivitetstill-
växten är alltså exogena variabler. Med tanke på att arbetslösheten är ett
av de akuta problemen finner organisationerna det olyckligt att LU inte
analyserar dessa faktorer mer ingående och att utredningen inte har
modeller som kan belysa t.ex. sambanden mellan arbetsmarknadens
flexibilitet och arbetslöshetens nivå.
En annan brist i LU:s modell är enligt organisationerna är att den
saknar en koppling mellan den finansiella och den reala ekonomin.
Ränteantagandena är således exogena, vilket organisationerna med tanke
på ekonomins växande räntekänslighet finner olyckligt. Organisationerna
ifrågasätter om en allmän jämviktsmodell av MECMODs art överhuvud-
taget är lämplig som underlag för analyser av den period som Sverige har
framför sig och som kännetecknas just av bristen på allmän jämvikt.
Organisationernas bedömning är att tillväxten blir lägre än i basscena-
riot. Statens utgifter för arbetslösheten kommer därför att ligga högre,
samtidigt som statens skatteintäkter blir lägre än i LU:s basscenario.
Risken är då enligt organisationerna uppenbar att förbättringen av
statsfinanserna går långsammare än i LU:s baskalkyl. Detta innebär i sin
tur att den fortsatta osäkerheten om statsfinanser och statsskuld håller
uppe räntedifferensen gentemot Tyskland och pressar kronan. Risken är
enligt organisationerna stor att utvecklingen blir i linje med LU:s
eftersläpningsaltemativ.
Nationalekonomiska institutionen vid Uppsala Universitet anser att om
LU verkligen bedömer sina scenarier som trovärdiga representationer av
den utveckling som sker då några centrala variabler fixeras, så är det de
facto (oavsett det garderade språkbruket i LU) fråga om en prognos
betingad på dessa antaganden. Antingen ger modellerna som använts en
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
17
trovärdig prognos givet några centrala antaganden, eller också måste
enligt institutionen slutsatsen vara att övningen är meningslös.
Från de presenterade diagrammen förefaller modellkalkylema enligt
institutionen ha förts fram till 1998 medan utvecklingen därefter endast
består av en utdragen trendlinje. Om så är fallet, förefaller det enligt
institutionen vara ett mindre missvisande tillvägagångssätt att helt enkelt
redovisa en modellbaserad prognos till 1988 och därefter en explicit
framskrivning i tabellform till 2010.
Enligt institutionen ger högscenariot och eftersläpningsscenariot en
antydan om den osäkerhet som ligger i centrala antaganden, men
gissningsvis ligger båda dessa scenarier väl inom ett rimligt 95-procentigt
konfidensintervall för basscenariots prognossäkerhet även då de centrala
antagandena faktiskt är giltiga. Med andra ord tillför de knappast någon
information.
Allmänna Pensionsfonden (AP-fonden) finner att det finansiella
sparandets utveckling redovisas mycket översiktligt i scenarierna. Det
saknas resonemang om hur AP-fonden kommer att påverkas av den
övergångsvisa finansieringen i samband med att pensionsreformen träder
i kraft. Huruvida uppbyggnaden av premiereservfonder i det reformerade
systemet konsoliderats med offentlig sektor framgår inte. Sparandet inom
pensionssystemet är enligt AP-fonden av en sådan samhällsekonomisk vikt
att det får en återverkan på hela ekonomin och detta återstår att analysera.
Riksgäldskontoret finner att långtidsberäkningamas förutsättningar och
resultat hade vunnit på att presenteras mer i detalj. Utan detta är det svårt
att bedöma beräkningsresultaten. Riksgäldskontoret anser att LU har en
uppgift att fylla när det gäller att på ett tidigt stadium klart och tydligt
identifiera de prioriteringar inom den offentliga sektorn som är nödvändi-
ga för att åstadkomma en offentlig sektor i långsiktig finansiell balans.
Riksgäldskontoret påpekar att det finns en betydande osäkerhet bland
investerare och finansiella analytiker när det gäller bedömningen huruvida
de besparingsåtgärder som beslutats faktiskt leder till balanserade
statsfinanser inom ett par års tid. Riksgäldskontoret anser att målet för
den statsfinansiella utvecklingen och på vilket sätt måluppfyllelsen skall
mätas bör bli föremål för en vidare diskussion.
Riksrevisionsverket (RRV) skriver att en mindre gynnsam utveckling för
någon eller några av de centrala variablerna skulle kunna få allvarliga
konsekvenser för den framtida utvecklingen. Enligt RRV kunde det ha
varit värdefullt om riskerna för dessa potentiella problem analyserats i
högre grad och givits ett större utrymme i LU.
Kooperativa förbundet (KF) konstaterar att de förutsättningar som
basscenariot vilar på var för sig och i ett historiskt perspektiv synes vara
i hög grad realistiska. Under de närmaste åren är det enligt KF:s mening
inte realistiskt att räkna med någon ökning av den privata konsumtionen.
Detta kan ske först sedan de offentliga finanserna har sanerats. KF vill
särskilt understryka risken för bestående hög arbetslöshet och att
basscenariots antaganden om arbetslöshet kan visa sig vara orealistiska.
Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) har invändningar mot den sektorsin-
delning av näringslivet som görs i LU:s modellberäkningar. LRF påpekar
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
18
att hela livsmedels- och skogssektorn är konkurrensutsatt genom EU-
medlemskapet. Vidare framför LRF att en stigande del av livsmedelssek-
torn går mot att bli en kunskapsintensiv verksamhet.
Byggentreprenörerna anser att LU borde ha breddat och fördjupat sitt
vai av alternativa scenarier. Byggentreprenörerna hävdar att basscenariots
ekonomiska utvecklingen kan ses som god om man jämför med ett
nollaltemativ. Enligt Byggentreprenörerna är det dock mer relevant att
jämföra basscenariots utveckling med hur relevanta jämförelseländer
utvecklas och vid en sådan jämförelse är det tveksamt om basscenariots
utveckling kan betraktas som god.
Byggentreprenörerna anser att det skulle vara av stort värde med en
fördjupad koppling mellan de scenarier som målas upp och de teorier om
tillväxt som presenteras.
Svenska Kommunförbundet pekar på skillnader mellan LU:s och Kom-
munförbundets kalkyler avseende kommunernas ekonomi. Kommunför-
bundet antar till skillnad från LU att de kommunalanställdas löner ökar
i ungefär samma takt som andra gruppers. Kommunförbundet utgår från
att de nominella statsbidragen till kommunerna kommer att vara
oförändrade. LU räknar med att de stiger efter sekelskiftet i reala termer.
Sedan LU har förutsättningarna för den kommunala konsumtionen
försämrats ytterligare genom förslag i Kompletteringspropositionen.
Landstingsförbundets styrelse anser att det finns en påtaglig risk att den
ekonomiska utvecklingen i Sverige blir mindre gynnsam än vad som
framgår av LU:s basscenario. Styrelsen finner scenariot optimistiskt både
vad avser BNP-tillväxt och minskningen av arbetslösheten. Styrelsen
bedömer även att LU:s bild av den kommunala sektorns ekonomi är för
optimistisk, för landstingens del kan kravet på besparingar bli betydligt
större än vad LU räknar med för den kommunala sektorn som helhet. För
den kommunala sektorns utveckling efter år 2000 överensstämmer LU:s
bedömning rätt väl med den bild som styrelsen har för landstingens del.
Grossistförbundet Svensk Handel anser att basscenariots antagande om
en minskning av den offentliga konsumtionen indikerar en alltför låg
ambitionsnivå. För att skapa större tillväxtutrymme i den privata sektorn
bör den offentliga konsumtionen pressas ned mer.
Statskontoret finner att basscenariots beräkningar inte tar hänsyn till de
svårfångade sambanden mellan den finansiella och den reala ekonomin.
Framtidsbedömningama är därtill konstruerade som utvecklingsscenarier
med jämna förlopp som inte störs av konjunktursvängningar. Statskontoret
finner att de olika scenarierna förefaller riskfyllda med tanke på de
väsentliga faktorer de inte täcker in.
Målet för en sänkning av de offentliga utgifterna måste enligt Stats-
kontoret sättas högre än att skulden ska sluta öka som andel av BNP.
Arbetsgivarverket betonar att det finns ett spektrum av scenarier för den
framtida utvecklingen som är betydligt vidare än LU:s eftersläpnings-
respektive högaltemativ.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser det sannolikt att arbetslöshetens
återgång kommer att ta längre tid än vad som antas i basscenariot.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
19
Länsstyrelsen i Blekinge län instämmer med LU i att det är inom den
kunskapsintensiva industrin och i tjänstenäringen som nya arbetstillfällen
kan komma.
Länsstyrelsen i Norrbottens län finner det osäkert om en expansion
kommer att äga rum inom de kunskapsintensiva delarna inom industrin,
även om så är önskvärt.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
20
De senaste årens ekonomiska nedgång har medfört en arbetslöshet som är
den högsta sedan 1930-talet. Försvagningen är kraftigare än i flertalet
andra OECD-länder. Bedömningen av ekonomins läge försvåras av
osäkerheten om arbetsmarknadens utveckling. Både den framtida till-
växten och de offentliga finanserna är starkt beroende av vilken arbetslös-
hetsnivå som visar sig förenlig med en stabil prisnivå. Det råder
emellertid en osäkerhet om var denna nivå ligger. Det finns flera olika
hypoteser:
- En möjlighet är att ökningen av arbetslösheten huvudsakligen beror
på strukturella problem på arbetsmarknaden. Jämviktsarbetslösheten
skulle i så fall ha ökat därför att arbetsmarknaden fungerar sämre än
den gjort tidigare.
- En annan möjlighet är att konjunkturen spelar störst roll. I så fall är
den höga arbetslösheten till stor del tillfällig, och skulle ganska snabbt
sjunka tillbaka till tidigare nivåer.
- En tredje möjlighet är att arbetslösheten uppvisar persistens, dvs. att
den först långsamt återgår till en lägre nivå. En ursprungligen
konjunkturbetingad arbetslöshet skulle i så fall till stor del ha blivit
strukturell.
- I extremfallet karaktäriseras arbetslösheten av hysteresis. Arbetslös-
heten har fastnat på en hög nivå, utan någon tendens till att röra sig
mot något annat jämviktsläge.
Utredningen bedömer att det finns en påtaglig risk att arbetslöshetens
återgång kommer att ta längre tid än en konjunkturcykel. Den arbetslöshet
som kvarstår 1998 skulle då till stor del vara strukturell. I så fall är det
svårt att bedöma om den svenska arbetsmarknadspolitikens hittillsvarande
mekanismer och åtgärder är tillräckliga, eftersom de tidigare inte behövt
hantera strukturella problem i denna skala.
Uppgiften att återvinna sysselsättningen har tre komponenter: den
konjunkturella återhämtningen, näringslivets strukturella omställning och
expansion samt åtgärder for att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt.
Alla dessa komponenter är nödvändiga och samspelet dem emellan är
kritiskt.
Om arbetsmarknaden bättre och smidigare kan tillgodose olika behov
av arbetskraft så kan jämviktsarbetslösheten pressas till en lägre nivå.
Detta måste åstadkommas genom åtgärder och förbättringar på en rad
olika områden:
- Utbildningen är avgörande. Den traditionella arbetsmarknadsutbild-
ningen är inte tillräcklig. I stället kommer det reguljära utbildnings-
systemet att få en nyckelroll.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
- Om återgången blir långsam och kräver mer av strukturella insatser,
så skärps kraven på att incitamenten for de arbetssökande anpassas till
det förändrade läget. Till en del kan detta ske genom att dagens regler
för arbetslöshetsersättning tillämpas konsekvent. Egenföretagande
måste stimuleras. Deltagande i längre utbildningar får inte vara alltför
missgynnat jämfört med traditionella stödformer.
- Samspelet mellan beskattningen, socialförsäkringarna och inkomst-
prövade taxor och avgifter kan skapa fattigdomsfällor. Andra länders
erfarenheter tyder på att detta kan hämma sysselsättningen, om det
ekonomiska utbytet av (åter)inträdet på arbetsmarknaden blir for
klent.
- Arbetsorganisationen måste vara smidig nog att ta tillvara medarbetar-
nas kompetens och marknadens nya möjligheter. Organisationens
utformning påverkas av arbetsrätten, bl.a. anställningsskyddet.
- En dämpad utveckling av arbetskraftens kostnader underlättar de
växtkraftiga delarnas expansion. Utrymmet måste bestämmas av hur
produktiviteten ökar. Lönebildningen är en kritisk faktor, både för att
säkra en uthållig uppgång och for att underlätta strukturomvandlingen.
- Det är väsentligt att så snart och så långt som möjligt avveckla de
sysselsättningssubventionerade åtgärderna, t.ex. ungdomspraktik och
arbetslivsutveckling. Istället måste politiken inriktas på att öka
rörligheten geografiskt och mellan yrken och branscher. Detta kan
kräva en omprövning av den institutionella ramen för insatserna, så
att organ med ett direkt intresse av att minska arbetslösheten får en
ökad roll.
Landsorganisationen (LO) anser att arbetslinjen bör vägleda översynen av
arbetsmarknadspolitiken. LO anser inte att en sänkning av ersättnings-
nivåerna är ett medel som verkar i rätt riktning. LO anser att det finns
uppenbara risker att den nuvarande höga arbetslösheten blir bestående och
att målet bör vara att minst halvera arbetslösheten till år 2000. LO anser
vidare att en prisstabilisering inte får ske på bekostnad av sysselsättning-
en.
Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund finner att
LU redovisar ett omfattande statistiskt underlag som beskriver utveckling
och forskning. Organisationerna finner dock att de operativa slutsatserna
och konkreta rekommendationerna är få. Organisationerna påtalar den
svenska arbetsmarknadens bristande funktion. Förutsättningarna for en
expansion av näringslivet är enligt organisationerna att arbetsmarknaden
ändras så att lönebildningen blir mer decentraliserad, att lönespridningen
ökar, att arbetsrätten blir mer flexibel samt att arbetsmarknadspolitiken
blir effektivare.
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) finner att de resultat som presenteras
av LU i det mesta redan är kända företeelser på arbetsmarknaden och
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
22
AMS saknar i LU ett tillskott av nya bidrag till den arbetsmark-
nadspolitiska debatten.
AMS hyser en stark oro för att utvecklingen i Sverige går emot en allt
större acceptans av hög arbetslöshet. AMS anser att LU har antagit en
ganska passiv hållning i frågan och att det i utredningen inte finns någon
uttalad målsättning att nå tillbaka till hög sysselsättning. Enligt AMS
skulle LU ha ägnat större uppmärksamhet åt att analysera konkreta
strategier inom olika politikområden för att komma tillbaka till låga
arbetslöshetsnivåer igen.
AMS finner LU mycket motsägelsefull i diskussionen om en höjd
jämviktsarbetslöshet samtidigt som arbetsmarknadens funktionssätt enligt
LU kommer att förbli förhållandevis tillfredsställande. AMS menar att om
jämviksarbetslösheten ökar till den höga nivå som LU antar som sannolik
betyder det att arbetsmarknadens funktionssätt måste försämras dramatiskt
under återstoden av 1990-talet.
AMS delar inte LU:s uppfattning om betydelsen av arbetslöshetsförsäk-
ringens nivå och arbetsrätten för arbetslöshetens nivå. AMS anser att
dessa faktorer bara i begränsad omfattning påverkar arbetslöshetens nivå.
Enligt AMS är det andra faktorer som avgör om Sverige kommer att få
en hög och bestående arbetslöshet. Den mest avgörande faktorn är huru-
vida Sverige kommer att klara av att sanera statens finanser och återfå ett
långsiktigt förtroende för svensk ekonomi. Andra viktiga faktorer är till-
gången på kvalificerad arbetskraft, företagsklimat och ett generellt starkt
konkurrensläge.
Medan LU pekar på att osäkerhet finns i forskningsresultaten avseende
effekterna av arbetsmarknadspolitiken, menar AMS att arbetsmarknads-
politiken har varit framgångsrik. Intensifierad platsförmedlingsverk-
samhet har i forskningen visat sig ha positiv effekt, och AMS menar att
en förstärkning av arbetsförmedlingsfunktionen med ett tillskott på
arbetsförmedlare skulle innebära betydande effektivitetsvinster.
Arbetsgivarverket delar LU:s syn att dagens höga arbetslöshet är ett
synnerligen allvarligt problem. Enligt Arbetsgivarverkets mening är dock
ett allvarligare problem om en stor andel av de arbetslösa blir lång-
tidsarbetslösa eller helt slås ut från arbetsmarknaden. En högre arbetslös-
hetsnivå än den Sverige tidigare hade torde enligt verket vara nödvändigt
för att undvika den mer eller mindre permanenta överhettning som rått på
arbetsmarknaden under efterkrigstiden.
LU diskuterar möjligheterna att minska arbetslösheten genom arbets-
delning och finner att en sådan inte skulle vara en framgångsrik åtgärd.
Arbetsgivarverket instämmer i detta och vill understryka utredningens
slutsats. Arbetstidsförkortningar är enligt verket ett sätt att ta ut reallöne-
förbättringar om det finns utrymme för sådana, inte ett sätt att lösa
problemen med en hög arbetslöshet.
En med svenska mått relativt hög arbetslöshet behöver enligt Arbets-
givarverkets syn inte i sig vara något negativt under förutsättning att
arbetslöshetsperioderna kan hållas korta. Eftersom arbetsmarknaden kan
väntas bli allt mer snabbföränderlig bör korta arbetslöshetsperioder kunna
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
18 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 25
23
betraktas som någonting naturligt. Det väsentliga är enligt Arbets-
givarverket att undvika en hög strukturell arbetslöshet.
En flexiblare arbetsrättslig lagstiftning är en möjlighet till snabbare
anställning för de arbetslösa. Stärkta ekonomiska incitament till för-
värvsarbete i arbetslöshetsförsäkringen och andra bidragssystem är också
en viktig åtgärd. De arbetssökande måste enligt Arbetsgivarverket
motiveras till ökad rörlighet såväl geografiskt som mellan branscher.
Arbetsgivarverket vill i samband med LU:s resonemang om utbildning
påpeka faran i att låta arbetslösa delta i reguljär utbildning under påtagligt
gynnsammare ekonomiska förutsättningar än andra studerande. Det kan
leda till minskad vilja till utbildning under normala finansieringsformer.
Arbetsgivarverket instämmer i LU:s uppfattning att arbetsmarknads-
politiken skall inriktas på de grupper som har en särskilt svag ställning.
Verket vill dock påpeka att en av arbetsmarknadspolitikens främsta
uppgifter är att snabbt ge arbetsgivaren kompetent arbetskraft. Genom en
effektivt fungerande arbetsmarknad hålls bristen på arbetskraft nere och
därmed minskar risken för löneinflation. De ekonomiska incitamenten att
ta reguljärt arbete måste enligt Arbetsgivarverket vara starka. Detta kan
enligt Arbetsgivarverket åstadkommas dels genom en låg ersättningsnivå
men också genom att begränsa ersättningsperiodemas längd och minska
möjligheterna till rundgång mellan kontantersättning och åtgärder.
Arbetsgivarverket instämmer i stort i LU:s resonemang om lönebild-
ningen som incitament för ökad rörlighet, men finner att avseende den
offentliga sektorn krävs en viss nyansering.
Riksbankens fullmäktige finner diskussionen i LU om arbetsmarknaden
informativ och att den ger väsentliga insikter om problemens natur.
Fullmäktige finner dock att förslagen till åtgärder är allmänt utformade
och att detta minskar konkretionen i utredningens policydiskussion.
Socialstyrelsen menar i anslutning till LU:s resonemang om sänkning
av reservationslöner, att ett ökat kunskapsunderlag där analyser av
samband mellan olika försäkringsersättningar framgår behövs. En viktig
fråga är vilken inverkan marginaleffekter har på arbetsutbudet i samband
med förändringar i transfereringssystemet. Socialstyrelsen anser att det
finns en påtaglig risk för att fattigdomsfällor kan bidra till bestående
arbetslöshet och en lägre förvärvsfrekvens oavsett om utträdet ur
arbetskraften är frivilligt eller ej. Socialstyrelsen menar att av detta
resonemang följer även uppenbara risker för segregation.
Svenska Kommunförbundet delar LU:s farhågor om en hög bestående
arbetslöshet och vill poängtera hur betydelsefullt det är att arbetslösheten
kan reduceras så mycket som möjligt de närmaste åren. Kommunförbun-
det anser att arbetsmarknadspolitikens utformning har en central betydelse
i detta sammanhang. LU diskuterar möjligheten att öka effektiviteten i
arbetsmarknadspolitiken genom att låta de delar av offentlig sektor som
har ett direkt intresse av att minska arbetslösheten också få ett större
ansvar för insatserna. Kommunförbundet ser stora poänger i en sådan
samordning. En förutsättning är dock att rollfördelningen mellan de olika
organen är klar.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
24
Kommunförbundet delar i stort LU:s uppfattning om att en politik som
förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt är central för möjligheten att
bringa ned arbetslösheten och en förutsättning för en långsiktig stabil
ekonomisk utveckling. Kommunförbundet anser dock att mer utrymme
måste ägnas åt en diskussion kring åtgärder för att öka efterfrågan på
arbetskraft.
LU lyfter fram utbildningens växande betydelse för arbetskraftens
kompetens. Kommunförbundet vill understryka problemet med att
kommunernas ekonomiska resurser krymper samtidigt som grund- och
gymnasieskolan blir allt viktigare, både för den direkta yrkesutbildningen
och som grund för den högre utbildningen.
Handelns Utredningsinstitut (HUI) anser att för att det skall vara
möjligt att återvända till de nivåer på arbetslösheten som tidigare fanns
i Sverige, utan att riskera problem med konkurrenskraften, krävs
institutionella förändringar av lönebildningsprocessen. Enligt HUI skulle
en omläggning mot en decentraliserad lönesättning kunna vara en
möjlighet att i Sverige liksom i t.ex. USA förena låg arbetslöshet och låg
inflation. HUI anser att en återgång till tidigare låga arbetslöshetsnivåer
utan att lönebildningsprocessen reformeras skulle resultera i en återgång
till Sveriges relativa kostnadsproblem. I så fall blir enligt HUI åter-
kommande devalveringar ett bestående inslag i svensk politik. De senaste
årens devalveringspolitik borde därför enligt HUI mer ingående behandlas
i LU.
Företagarnas Riksorganisation anser att arbetsrätten måste reformeras
så att arbetsmarknaden blir mer flexibel. Enligt LU står förhoppningarna
om en sysselsättningsökning till små och medelstora företag. Enligt före-
tagarna finns med dagens arbetsrätt ingen möjlighet att dessa förhopp-
ningar ska infrias. Det krävs att sysselsättningen motsvarar produktionen
och inte tvingar företagen att anställa vid produktionstoppar och inte
avskeda vid fallande produktion. Skrivningen i LU är enligt företagarna
för svag på detta område.
Riksrevisionsverket (RRV) anser att LU, med bakgrund av den
nuvarande höga arbetslösheten, mer ingående borde ha belyst arbets-
marknadspolitikens förutsättningar de kommande åren. LU:s resonemang
om risken för bestående hög arbetslöshet borde enligt RRV ha följts av
överväganden om ändrade krav på arbetsmarknadspolitiken, särskilt vad
avser förmåga att motverka tillfälliga konjunkturmässiga svängningar samt
strukturellt betingade obalanser.
RRV anser att statens uppgifter i ett läge med ett stort antal människor
utanför arbetsmarknaden borde belysas ytterligare. RRV menar att då
arbetsmarknadspolitiken i ökad utsträckning kommer att bestå av
kvalificerad utbildning infinner sig nämligen en rad strategiska problem.
För det första finns en risk för att den arbetsmarknadspolitiska vidareut-
bildningen minskar incitamenten för den vanliga utbildningen. För det
andra borde enligt RRV själva effektiviteten i arbetsmarknadsutbildningen
kommenteras mer ingående. RRV har i rapporter konstaterat att upphand-
lingen av utbildningar sköttes slentrianmässigt och utan djupare insikter
om innehåll eller kvalitet.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
25
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser det vara tveksamt att anta att den
svenska arbetsmarknaden fungerar bättre än arbetsmarknaden i andra
länder och att risken för bestående hög arbetslöshet således skulle vara
mindre i Sverige än i dessa länder.
Länsstyrelsen i Blekinge län instämmer i princip i LU:s förordande om
en ökad rörlighet geografiskt och mellan yrken och branscher, men vill
samtidigt erinra om de kostnader som ligger i att vissa regioner kan
utarmas på kompetens.
Länsstyrelsen i Västmanlands län ser det som mycket angeläget att öka
beredskapen för insatser för att förhindra en permanent hög arbetslöshet.
Länsstyrelsen i Norrbotten anser att en betydande del av arbetslösheten
kan betraktas som strukturell. En stor grupp arbetslösa har sannolikt små
möjligheter att finna arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Utan
extraordinära åtgärder för dessa personer kommer enligt länsstyrelsen
sannolikt arbetslösheten att ligga kvar på en hög nivå.
Länsstyrelsen instämmer inte i ett så generellt och kategoriskt omdöme
om företagsstöd och delar av arbetsmarknadspolitiken som man anser att
LU har. Länsstyrelsen är övertygad om att dessa åtgärder i många fall
bidrar till att öka tillväxten.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
26
I utredningens basscenario förutsätts det privata näringslivet stå för hela
ökningen av sysselsättningen under resten av 1990-talet. Det ställer krav
på goda produktionsfÖrutsättningar. Investeringarna behöver öka snabbt
under resten av 1990-talet. För att detta ska bli möjligt krävs en stabil
lönsamhet i de svenska företagen som efter skatt ligger på en internatio-
nellt konkurrenskraftig nivå.
Satsningarna i mindre företag hämmas troligen av avsaknaden av en
marknadsplats för riskkapital. I stället för att generellt sänka ägarskatter
kan särskilda riskkapitalavdrag för satsningar i mindre företag övervägas
som ett sätt att kompensera för de högre riskerna och stimulera investe-
ringar i småföretag.
Resurserna till den högre utbildningen har kraftigt förstärkts sedan
början av 1990-talet. Ytterligare satsningar, framför allt på utbildning av
tekniker och naturvetare, skulle dock behövas for att möta den framtida
efterfrågan på högutbildade. Stärkta incitament för både företag och
enskilda att satsa på en fortgående kompetens är också av stor betydelse,
liksom en förbättring av arbetsorganisationen så att de anställdas
kompetens kan utnyttjas bättre.
De anställdas utbildning är även den viktigaste faktorn for att utveckla
teknologi och dra nytta av forskning och utveckling bedriven i andra
länder och i andra företag. Den långt drivna specialiseringen tillsammans
med avsaknaden av långsiktig patentstrategi i många företag kan medföra
problem att i framtiden skaffa kompletterande kunskap. Detta kan
innebära en försvagad position vid exploatering av nya teknologier och
svårigheter att vidareutveckla befintliga produkter och produktionsmeto-
der. De offentliga satsningarna har en mycket stark inriktning på mot
högskoleforskning. För att främja spridningen av ny teknologi och stödja
de mindre företagens teknologiutveckling kan staten i ökande omfattning
ta på sig en roll for att skapa nätverk mellan små och stora företag och
mellan forskningsinstitutioner och företag.
Energi är en faktor som påverkar näringslivets konkurrenskraft och
strukturomvandlingen. Priset beräknas i framtiden stiga och bli ungefär
detsamma på importerad och svenskproducerad el. En kämkraftsavveck-
ling kommer att tidigarelägga denna prisökning.
Den svenska infrastrukturen är väl utbyggd och det finns inte belägg för
någon övergripande brist. Däremot kan det finnas angelägna investeringar
inom vissa slag av infrastruktur eller på särskilda platser i Sverige. De
enskilda investeringarna måste prövas utifrån egna meriter och uppfylla
rimliga samhällsekonomiska lönsamhetskrav - det finns inget generellt
samband mellan ökad infrastrukturinvesteringar och ökad tillväxt.
Förutsättningarna for en god konkurrens i det svenska näringslivet har
förbättrats under de senaste åren genom ny konkurrenslag och EU-
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
19 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 25
27
medlemskap. För att avregleringar ska leda till mer effektiva marknader
krävs i allmänhet en omreglering.
Trenden från 1980-talet med en ökad tjänstesektor och mer fragmente-
rade marknader gynnar småföretagen. En god tillväxt i småforetagarsek-
tom förutsätter dock att de mindre företagen kan konkurrera med de
större om arbetskraften. Vidare måste krävs troligen åtgärder som minskar
tillväxthindren och förbättrar förutsättningarna for att starta nya företag.
Landsorganisationen (LO) anser att marknadskonkurrensen som förut-
sättning för tillväxt är överbetonad och att samarbete ger bättre resultat.
Fasta normer av tillväxtkaraktär är styrkan i den svenska modellen och en
förutsättning för detta är enligt LO de stabila institutionerna. LO anser att
det är statens uppgift att skapa stabila ekonomiska villkor för den privata
sektorn för att främja god konkurrenskraft och goda investeringsvillkor.
Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund delar
LU:s uppfattning att ett antal övergripande faktorer blir avgörande för
tillväxten. Hit hör bl.a. kunskapsnivåer och teknologi, materiella och
immateriella investeringar, incitament till nyföretagande, riskkapitalmark-
nadens funktion samt att uthållig tillväxt förutsätter ett gynnsamt
näringsklimat i vid mening och att det är viktigt att vårda 1980-talets
reformer.
Organisationerna anser att LU inte i tillräcklig utsträckning belyser
faktorer avgörande for den framtida tillväxten. Organisationerna anser att
bl.a. behovet av en bred expansion i näringslivet och vikten av att sänka
skattetrycket behandlas bristfälligt i LU. Vidare bör skattesystemet
uppmuntra riskkapitaltillförsel, nyföretagande och foretagsexpansion och
lönsamheten vara högre i näringslivet.
Organisationerna instämmer helt i LU:s analys att en expansion i de
kunskapsintensiva näringslivssektorema är en nödvändig förutsättning för
en god ekonomisk utveckling och för att Sveriges trendmässiga till-
bakagång de senaste 35 åren skall kunna brytas. Organisationernas
bedömning är dock att de åtgärder och systemförändringar som krävs för
att åstadkomma detta är mer omfattande än vad som framgår av LU och
att det tar längre tid innan de får full effekt.
Organisationerna anser att det behövs åtgärder som förbättrar utbudet
av näringslivsrelevant utbildning, som förbättrar möjligheten att kommer-
sialisera tillgänglig kunskap samt åtgärder som skapar incitament till
grundutbildning och kontinuerlig vidareutbildning.
Den kunskapsintensiva tjänstesektorn är beroende av industrisektorn.
Industrin drar enligt organisationerna stora delar av tjänstesektorn och
utan en stark industrisektor försämras tjänsteföretagens tillväxtmöjligheter
kraftigt. Man måste därför enligt organisationerna ifrågasätta om den
relativt svaga tillväxten i industrin räcker for att dra expansionen i den
kunskapsintensiva tjänstesektorn. Enligt organisationerna skulle en
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
28
sänkning av tjänstemomsen kunna bidra till att vitalisera tjänstesektorn
och skapa riktiga jobb, i synnerhet för ungdomar.
Organisationerna anser vidare att företagen i större utsträckning måste
få behålla sina vinster och det behövs då en helhetssyn på skattesystemet
med företagaren i centrum. Organisationerna anser också att det svenska
regelverket måste förenklas för att underlätta för expansion i småföre-
tagen. Spelreglerna måste bli stabilare, då detta är viktigt för framtidsin-
riktade satsningar i företagen.
Riksbankens fullmäktige instämmer i att tillväxten i produktion och
sysselsättning framgent måste komma primärt från den privata sektorn. En
viktig uppgift för den ekonomiska politiken är enligt fullmäktige att
underlätta en genomgripande strukturomvandling. Fullmäktige finner att
förslagen till åtgärder ofta är allmänt utformade, vilket minskar konkre-
tionen i utredningens policy-diskussion. Fullmäktige instämmer i LU vad
gäller vikten av kunskapsinvesteringar för att svenskt näringsliv ska kunna
omsätta teknologiska framsteg i produktionen.
För att långsiktiga satsningar skall anses vara lönsamma krävs enligt
fullmäktige att framtiden framstår som någorlunda stabil och överblickbar.
Stabila ekonomiska spelregler är en väsentlig faktor i sådana bedöm-
ningar. Hit hör enligt fullmäktige rättsliga regler av olika slag, men också
de spelregler som styr den allmän-ekonomiska utvecklingen. Fullmäktige
vill betona vikten av tilltron till ett stabilt penningvärde.
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) finner att LU gör en
bred genomgång av kunskapsläget inom områden som har stor betydelse
för möjligheterna att nå ekonomisk tillväxt, men att analyserna inte leder
till några slutsatser om vilka politiska insatser som behöver genomföras.
NUTEK delar LU:s uppfattning att det finns samhällsekonomiskt goda
skäl att ge offentligt stöd till småföretag. NUTEK anser att det finns skäl
att ånyo ta upp frågan om hur en effektiv riskkapitalförsörjning kan
arrangeras. Det är då av stor vikt att de utvärderingar som görs är
objektiva och använder allmänt accepterade metoder.
NUTEK vill framhålla att en generell höjning av den genomsnittliga
utbildningsnivån i näringslivet sannolikt är en av de viktigaste åtgärderna
som krävs för att nå ekonomisk tillväxt. NUTEK vill framhålla att det är
av stor betydelse för tillväxten att det utbildas fler tekniker/naturvetare.
Det behövs betydande insatser för att göra dessa yrken attraktivare för
kvinnor. NUTEK delar LU:s uppfattning att det är viktigt att det existerar
förutsättningar för vidareutbildning för yrkesverksamma personer.
NUTEK konstaterar att det finns mätproblem avseende FoU-nivån inom
olika delar av näringslivet. Det är därför enligt NUTEK viktigt att ett
utvecklingsarbete sker av metoderna att mäta den teknologiska specialise-
ringen.
NUTEK delar LU:s uppfattning att investeringar som har positiva
spridningseffekter och/eller har positiva effekter som även tillfaller andra
företag än de som gör investeringen helt eller delvis bör finansieras med
offentliga medel. Uppdelningen i grundforskning, tillämpad forskning etc.
räcker därför enligt NUTEK inte som grund för att avgränsa statens
respektive företagens roll i finansieringen av FoU. Anledningen är att
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
såväl grundforskning, tillämpad forskning som utvecklingsarbete
innehåller inslag av allmängiltig kunskap som företagsspecifik kunskap.
Principen bör enligt NUTEK därför vara att staten har en huvudroll som
finansiär av projekt med positiva spridningseffekter oavsett vilken typ av
FoU det rör sig om.
NUTEK vill framhålla vikten av att avregleringar och konkurrensutsätt-
ningar betraktas som medel att nå högre dynamisk effektivitet och inte
som ett mål i sig. För att framtida avregleringar ska bli effektiva krävs att
de aktuella marknaderna analyseras i detalj och med tillämpning av
moderna teorier som t.ex. transaktionskostnadsanalys och spelteori. Vid
en avreglering är det enligt NUTEK av stor betydelse för utfallet att
staten fungerar som en övervakare av att spelreglerna på marknaderna är
sunda och att de efterlevs. Det är även av stor betydelse att det finns ett
fungerande sanktionssystem.
NUTEK instämmer i LU:s beskrivning av ny- och småföretagandets
villkor och behovet av offentliga insatser. NUTEK vill starkare betona
behovet av rådgivning och annan form av kompetenstillförsel till mindre
företag och nystartare. NUTEK poängterar att dagens utbildningssystem
är inriktat mot anställning. Då mycket talar för att en högre andel av
arbetskraften kommer att arbeta som egna företagare, är det enligt
NUTEK viktigt att utbildningsmoment i hur man startar och driver
företag läggs in som obligatoriska moment i gymnasie- och högskoleut-
bildningar.
Det kan enligt NUTEK vara svårare att höja kompetensen hos redan
aktiva företagare än att öka kunskaperna om småföretagande hos
ungdomar. Nya undervisningsformer för småföretagare måste sannolikt
utformas för att undervisningen skall vara effektiv. Det är då viktigt att
pågående utbildningsprojekt utvärderas och att både goda och mindre
goda exempel sprids.
Statistiska Centralbyrån (SCB) påtalar en feltolkning som LU gör av
statistiken avseende andelen av befolkningen med lång högskoleut-
bildning. LU skriver att en relativt liten andel av befolkningen i Sverige
har lång högskoleutbildning. Av den statistik som redovisas i LU i tabell
9.5 framgår dock att om man ser till enbart högskoleutbildningar på minst
tre år, var det bara tre av länderna i materialet som hade en högre andel
än Sverige. SCB påpekar dock att man inte därmed menar att de
kompetensproblem som LU beskriver inte skulle kunna existera, utan
enbart att problemen inte framgår av den statistik som åberopas. Till
problematiken kan enligt SCB möjligen höra att etableringen på arbets-
marknaden av personer med lång utbildning i de senaste årens arbets-
marknadsläge har tagit längre tid än tidigare och att detta kan ses som en
outnyttjad kapacitet.
SCB påtalar att LU felaktigt skriver att det relativa utbudet av
högskoleutbildade minskade under senare delen av 1980-talet. Enligt
statistik från SCB ökade istället andelen med högskoleutbildning under
denna period. Förklaringen till att utbildningspremien steg mot slutet av
1980-talet ligger enligt SCB alltså knappast på utbudssidan.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
30
LU kommer fram till att Sverige på sikt riskerar att få en stor brist på
högskoleutbildade. Motsvarande beräkningar som SCB tyder också på en
viss brist, men inte alls så markerad. Resultaten är mycket känsliga för
vilka antaganden som görs om hur kompetenskraven kommer att
utvecklas framöver.
LU skriver att ett ökat utbud på utbildad arbetskraft kan skapa sin egen
efterfrågan och öka takten i strukturomvandlingen mot mer kunskapsin-
tensiva verksamheter. SCB anser att det kan stämma till en viss del, men
att det finns statistik som tyder på att man inte skall överskatta effekten.
Den mycket kraftiga ökningen av högskoleutbildade på arbetsmarknaden
under de senaste decennierna har framför allt inneburit fler högskoleut-
bildade i de näringsgrenar där de redan från början utgjorde en stor
andel. Inbrytningar i nya näringar har inte alls betytt lika mycket.
Företagarnas riksorganisation är motståndare till alla typer av selektiva
stöd. Företagarna anser att politiken måste utformas så att företag kan
leva på sin egentliga verksamhet och inte på bidrag. Enligt Företagarna
måste skattenivån sänkas och ett större ansvar läggas på ekonomins
aktörer. Individen måste ta ett större ansvar för vidareutbildning, detta ska
varken stat eller företag stå för. Genom eget sparande kan individen
finansiera kortare perioder utan löneinkomst. Detta möjliggörs genom
lägre skatter och skattebefriade sparandeformer.
Sveriges Aktiesparares Riksförbund (SARF) har främst kommentarer om
skatternas betydelse för en expansion i näringslivet. SARF anser att ett
skattegynnat sparande i allemansfonder och aktiefonder klart bidrar till ett
minskat direktägande. Ett minskat direktägande innebär enligt SARF
också klart negativa konsekvenser för små och medelstora företag i och
med motviljan hos institutioner att investera i dessa.
SARF anser att såväl företags- som kapitalbeskattning är av synnerlig
vikt for att investeringsklimatet i Sverige inte ska vara sämre än i andra
länder. SARF anser att det skulle vara ytterst olyckligt om kontrollen över
svenskt näringsliv och dess investeringar skulle flyttas utomlands till följd
av en diskriminerande kapitalbeskattning för de svenska hushållen.
SARF anser att en höjning av reavinstbeskattningen och att inte
återinföra bättre möjligheter till kvittning av aktieförluster är misstag.
Inte heller bör svenska privatpersoner beskattas hårdare än utländska
personer som köper svenska aktier. Vidare anser SARF att dubbelbe-
skattningen av utdelningar slopas snarast för att svenska företag bättre ska
kunna konkurrera med utländska bolag.
Sveriges Köpmannaförbund finner att det ofta talas om de mindre och
medelstora företagens betydelse för tillväxten, men att de politiska beslut
som fattats under senare tid pekar i en annan riktning. Köpmannaförbun-
det nämner t.ex. övergången till månadsinbetalning av momsen som
innebär en likviditetsindragning från företagen och införandet av en
fastighetsskatt på lokaler.
Allmänt sett måste enligt Köpmannaförbundet skattesystemets effekter
på företagande och ekonomisk tillväxt bättre uppmärksammas vid över-
väganden om en långsiktig ekonomisk tillväxt. Köpmannaförbundet
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
31
instämmer i de synpunkter om skatter som Företagarnas Riksförbund
framför.
Köpmannaförbundet instämmer i LU:s betoning av betydelsen av
utbildning och kompetensutveckling. Köpmannaförbundet påpekar att
detta inte enbart bör gälla naturvetenskaplig och teknisk utbildning, utan
att det lika mycket handlar om ökad kompetens avseende t.ex. ekonomi,
marknadsföring och arbetsledning. Inte minst de små och medelstora
företagen behöver höja sin kompetensnivå i dessa avseenden.
Köpmannaförbundet finner det viktigt att man underlättar för företagen
att erhålla riskkapital, men att det är minst lika viktigt att man genom en
fungerande kapitalmarknad ser till att etablerade företag med över-
levnadskraft och tillväxtpotential får sitt behov av “vardagskapital”
tillgodosett.
Grossistförbundet Svensk Handel välkomnar LU:s förslag om det
nödvändiga med att ompröva stödet och subventionerna till enskilda
företag. Subventioner skapar orimliga konkurrensvillkor och minskade
bidrag ger utrymme för skatte- och avgiftssänkningar, vilka enligt
Grossistförbundet kan bidra till att lösa de strukturella problemen i svensk
ekonomi.
Handelns Utredningsinstitut (HUI) finner diskussionen om konkurrens-
frågor mycket ofullständig. Vidare finner man att den prisjämförelse som
görs mellan priser i Sverige och EU är märklig och vilseledande, bl.a.
genom valet av jämförelseår (1990 och 1991).
Kooperativa Förbundet (KF) anser det angeläget att den skärpta konkur-
renslagstiftningen vad gäller prissamverkan och marknadsdominans
tillämpas strikt. KF vill också understryka vikten av den planerade
förändringen av plan- och bygglagen genomförs så att kommunerna inte
längre får precisera formen av detaljhandel.
Konkurrensverket vill understryka vikten av att näringslivets aktörer ges
möjlighet att verka under så konkurrensneutrala förutsättningar som
möjligt. Konkurrensverket pekar på konkurrensproblem som följer av
offentliga aktörers möjligheter att subventionera verksamhet som bedrivs
på konkurrensmarknader. En sådan subvention kan enligt Konkurrens-
verket leda till underprissättning och samhällsekonomiska förluster. Det
bör klargöras vilka slag av näringsverksamhet som kommuner, landsting
och statliga myndigheter bör få bedriva på konkurrensmarknader.
Konkurrensverkets inställning är att på sådana varu- och tjänsteområden,
som utmärks av en fungerande konkurrens, skall de offentliga aktörerna
inte bedriva näringsverksamhet.
Byggentreprenörerna har valt att främst kommentera avsnitt 9.8 i LU
om byggsektorn. Byggentreprenörerna finner att LU:s avsnitt om
byggsektorn innehåller en god faktaredovisning kring byggsektorn, men
man har synpunkter på tolkningen av materialet. Analysen i LU fokuseras
enligt Byggentreprenörerna på konjunkturaspekter i stället för på de reala
effekterna av byggandets utveckling såsom att bostadsbeståndet sjunker
och att vägunderhåll eftersätts.
Byggentreprenörerna saknar i LU en diskussion om den enligt dem
viktigaste orsaken till kostnadsutvecklingen, nämligen statens och
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
32
kommunernas höjningar av skatter och avgifter. Byggentreprenörerna
saknar vidare en förklaring till varför en minskning i byggkapacitet är
både naturligt och t.o.m. önskvärd enligt LU.
Vidare finner Byggentreprenörerna det fel att, som antyds i LU,
villkoren för byggandet skulle varit ovanligt gynnsamma i Sverige.
Förutom subventioner till bostäder har byggandet enligt byggentreprenör-
erna haft ovanligt ogynnsamma förutsättningar i Sverige. Orsaken är hög
beskattning på byggande, höga räntor, låg tillväxt i ekonomin samt
bortsett från de senaste åren få offentliga satsningar på transportin-
frastruktur.
Byggentreprenörerna saknar en analys av de reella problem som staten
skapar genom ett från marknadens sida närmast oförutsägbart agerade
avseende t.ex. räntebidrag och fastighetsskatt. Inte enbart särsubventioner-
nas (t.ex. räntebidragens) betydelse borde ha analyserats utan även
särskattemas (t.ex. fastighetsskatten). Införandet av fastighetsskatt på
kommersiella lokaler och industrifastigheter finner Byggentreprenörerna
svårbegripligt, eftersom det hämmar produktiva investeringar och
förlänger fastighetskrisen.
Boverket har synpunkter på LU:s diskussion om osäkerheten i be-
dömningen av framtida efterfrågan på bostäder. Boverket framför att en
viktig faktor som kan förklara skillnaden i olika prognoser är vilket
prissystem som prognoserna baseras på samt huruvida man räknar med
räntesubventioner eller ej. Boverket menar att man bör inkludera
subventioner vid bedömningen av det kommande bostadsbyggandet.
Verket för Högskoleservice (VHS) instämmer i LU:s bedömning av att
Sverige har ett kompetensproblem vad avser arbetskraften. VHS uttrycker
sin tillfredsställelse över att LU ger utbildningsfrågor en ingående
behandling och att den tillmäter utbildning stor vikt. LU:s perspektiv på
utbildningsfrågor - att främst se utbildning som ett av villkoren för
näringslivets utveckling - kan enligt VHS anses vara väl begränsat.
Landstingsförbundets styrelse vill framhålla hälso- och sjukvårdens
betydelse som en tillväxtfaktor for olika delar av industrin, inte minst den
del som arbetar med medicinsk teknologi. Utvecklingen av kunskap och
teknik inom hälso- och sjukvården är snabb.
Statskontoret finner det vara av stort värde om sambanden mellan
tillväxt och investeringar i fysiskt, humant och socialt kapital finge
diskuteras i tvärvetenskapliga fora med deltagande av teknisk, ekonomisk,
humanistisk, ekologisk och beteendevetenskaplig expertis. Statskontoret
föreslår tillsättandet av en expertkommission.
Länsstyrelsen i Blekinge län anser att det i delar av den regionala
ekonomin behövs investeringsstöd till företagen. Erfarenheterna av
regionalpolitiskt företagsstöd är enligt länsstyrelsen mycket goda i
Blekinge. Länsstyrelsen delar i princip LU:s uppfattningen att den
ekonomiska utvecklingen gynnas av fri konkurrens och avreglering.
Länsstyrelsen anser dock att vad avser vissa nyttigheter såsom post och
tele måste de enskildas och företagens behov av service i alla delar av
landet tillgodoses. Bolagiseringen av dessa offentliga verksamheter
innebär att en önskvärd servicenivå inte längre är självklar.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
33
Länsstyrelsen i Västmanlands län understryker behovet av utrymme för
en aktiv regionalpolitik som främjar tillväxten av kvalificerad produktion
av varor och tjänster i regioner som tidigare haft en negativ näringslivs-
utveckling.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
34
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
Förändringar i de offentliga systemen är nödvändiga av två skäl. En
förstärkning av de offentliga finanserna är en avgörande förutsättning för
en god ekonomisk utveckling. Det är emellertid lika viktigt att skatter och
transfereringssystem ger incitament till arbete och sparande.
De nuvarande underskotten i de offentliga finanserna skapar en utbredd
osäkerhet inför framtiden. För att underskotten ska kunna undanröjas
krävs en betydande expansion i näringslivet. Samtidigt behöver de
offentliga utgifterna begränsas. Under de närmaste åren behövs betydande
budgetförstärkningar. Utredningen pekar på olika möjligheter att förstärka
de offentliga finanserna. Generellt sett är utgiftssänkningar att föredra
framför skattehöjningar eftersom de senare bidrar till samhällsekonomiskt
skadliga skattekilar. Omvärlden påverkar också förutsättningarna för den
svenska beskattningens utformning. Utrymmet för ytterligare generella
skattehöjningar är därför mycket begränsat. Minskning av skatteförmåner
är normalt bättre än allmänna skattehöjningar eftersom likformigheten
ökar. Även höjda egenavgifter medför en budgetförstärkning. Så länge de
inte åtföljs av någon motsvarande förmånshöjning bidrar de dock till att
öka skattekilama.
En stor del av budgetförstärkningarna måste utgöras av besparingar i
transfereringssystemen. En viktig aspekt av de offentliga åtagandena är
vilka incitament som skapas och i vilken utsträckning de uppmuntrar till
förvärvsarbete. Staten kan påverka reservationslönema genom att reducera
ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna. Detta leder sannolikt till att
inkomstspridningen ökar. Höjda egenavgifter och skatter tillsammans med
inkomstprövade bidrag och avgifter gör att problemet med marginaleffek-
ter riskerar att öka. Höjda marginaleffekter kan skapa s.k. fattigdoms-
fällor. Det är av stor vikt att budgetförstärkningarna inte leder till ökade
marginaleffekter i de lägre inkomstskikten. Möjligheterna att genom s.k.
medborgarkonton minska marginaleffekterna i transfereringssystemet bör
undersökas närmare. En avgörande förutsättning för en fungerande
socialförsäkring är att systemen inte erbjuder möjligheter till vinster,
varken for den enskilde eller för olika huvudmän, genom att skadan
omdefinieras till en annan del av försäkringen. En samlad prövning av
familjepolitiken bör ske, det finns inslag i systemet som ger upphov till
incitament som är inbördes motverkande.
Utrymmet for den offentligt finansierade verksamheten framöver är
begränsat. Det finns möjligheter till produktivitetsförbättringar och man
kan också höja avgifterna för olika offentliga tjänster. Detta skulle kunna
bidra till att gapet mellan tillgängliga resurser och efterfrågan sluts, både
genom att intäkterna ökar och efterfrågan sjunker.
Den statliga detaljstyrningen av kommunerna har minskat under senare
år. Ett syfte med decentraliseringen är att öka kommunernas möjligheter
20 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 25
35
att utforma verksamheterna efter lokala förhållanden. Denna förskjutning
i ansvarsfördelningen kan påverka de totala offentliga utgifterna.
Landsorganisationen (LO) instämmer med LU i att förändringar i
socialförsäkringarna, avgiftssystemen och beskattningen riskerar att
förskjuta marginaleffekterna nedåt i inkomstskikten. LO anser att riskerna
for fattigdomsfällor blir tydliga vid inkomstprövade transfereringssystem.
Sverige bör enligt LO driva en generell välfärdspolitik, vilket innebär att
alla är med och finansierar och att alla också har del i förmånerna. Vidare
anser LO att om kvaliteten på den offentliga servicen sänks så sänks
också viljan att finansiera genom att betala skatter.
LU lägger stor vikt vid de offentliga finansernas betydelse for
ränteskillnader gentemot omvärlden, LO vill ha en mer nyanserad bild av
statsskuldens roll. LO anser att en förstärkning av statens finanser främst
bör ske genom ökade inkomster och inte i hög grad genom en ned-
skärning av utgifter. LO anser att snedvridande skatteeffekter inte i sig
ges av en hög skattekvot utan av ett ineffektivt skattesystem, dvs. när
olika inkomster beskattas olika högt. LO instämmer med LU i att en
effektivisering kan ske genom en växling till mindre snedvridande skatter.
LO menar att det inte finns någon påtaglig risk for undanträngning av
andra sektorer vid en bibehållen stor offentlig sektor. Arbetsutbudet är
tillräckligt stort för att inte detta ska leda till en undanträngning av
industrin. LO anser att den offentliga sektorns tillväxt i Sverige delvis är
en konsekvens av arbetsfördelningen mellan män och kvinnor. Det är
därför inte den offentliga sektorns tillväxt utan kostnadsinflationen på den
privata sidan som orsakat problemen för den privata sidan. Det finns
enligt LO heller ingen anledning att tro att arbetsutbud eller kapital-
bildning påverkas av det ökade skattetrycket vid en stor offentlig sektor.
Riksbankens fullmäktige anser att LU i sin analys av statsfinanserna i
otillräcklig grad beaktar skillnaderna mellan olika vägar att nå budget-
balans och sänkt skuldkvot. Det är enligt fullmäktige nödvändigt att
beakta den offentliga sektorns totala anspråk på resurser. Till kraven på
budgetpolitiken hör att finna en hållbar utgiftsnivå, dvs. en nivå som kan
finansieras med skatter som ger goda tillväxtförutsättningar. Denna aspekt
förstärker enligt fullmäktige LU:s slutsats att det måste ske stora
omställningar på utgiftssidan.
En hög utgiftskvot förutsätter generellt höga skattesatser och leder till
förekomsten av skattekilar i ekonomin. På så sätt riskerar alltför stora
offentliga utgifter att försvåra ansträngningarna att öka flexibiliteten på
arbetsmarknaden och förbättra villkoren for investeringar i kunnande och
produktiv verksamhet. Via negativa effekter på tillväxtforutsättningama
kan stora utgifter också skapa tvivel om budgetpolitikens hållbarhet på
sikt.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
36
Fullmäktige konstaterar att vidgat handlingsutrymme för den ekono-
miska politiken förutsätter att de statsfinansiella problemen får en
trovärdig lösning och att skuldnivån sänks. På vilken nivå skuldkvoten
bör ligga är svårt att säga, men fullmäktige anser att konvergenskravet för
tillträde till den monetära unionen, 60 procent, ger ett användbart
riktmärke for de närmaste årens saneringsarbete. Fullmäktige understryker
vikten av att skapa säkerhetsmarginaler som gör att den grundläggande
statsfinansiella balansen kan bevaras även vid mer ogynnsamma ut-
vecklingsförlopp.
Socialstyrelsen menar att det finns ett stort behov av att göra en samlad
bedömning av konsekvenserna av förändringar i transfereringssytemen så
att en besparing inom ett system inte omvandlas till utgifter i ett annat
Även kort- och långsiktiga effekter samt effekter för olika befolknings-
grupper bör enligt Socialstyrelsen bedömas.
Socialstyrelsen delar LU:s åsikt att det gap mellan offentlig konsumtion
och efterfrågan som förutses kan minskas genom produktivitetsför-
bättringar och höjda avgifter. Socialstyrelsen konstaterar dock att LU även
borde diskutera hur realistiskt det är att åstadkomma dessa förändringar
och vilka konsekvenser som kan uppstå som en följd av dessa förändring-
ar. Det handlar bl.a. om kvalitetskrav och lagenlighet.
Vad gäller avgifter för offentlig service anser Socialstyrelsen att det är
viktigt att se till de fördelningspolitiska effekterna. Konsekvensanalyser
behöver genomföras eftersom kraftigt höjda avgifter kan innebära att vissa
grupper utestängs från vård och omsorg eller måste söka socialbidrag för
att betala avgifterna.
Produktivitetsstudier är enligt Socialstyrelsen viktiga instrument för att
följa utvecklingen i ekonomin, men de behöver utvecklas metodologiskt
framöver. Socialstyrelsen vill peka på att nya styr- och verksamhetsformer
generellt sett har bidragit till ökad produktivitet inom hälso- och
sjukvårdssektorn. Produktivitetsutvecklingen har i allmänhet skett utan att
man kunnat belägga att kvalitetsförluster har inträffat for den enskilde
patienten. Det finns enligt Socialstyrelsen fortfarande utrymme för
effektiviseringar genom strukturella beslut. Metoder for brukar- och
patientinflytande behöver vidareutvecklas. Studier behövs enligt Social-
styrrelsen om hur aktivt olika medborgare använder sig av sin valfrihet
och konsekvenserna av detta. Socialstyrelsen anser att behovet av
uppföljning och utvärdering av kvalitet borde betonas tydligare i LU.
Förutom att fortlöpande analysera hur kvaliteten utvecklas är det också
viktigt att redovisa bl.a. olika produktivitets- och effektivitetsmått på ett
sådant sätt att det framgår i vilken utsträckning redovisade resultat
överensstämmer med nationella mål.
Förändringar i transfereringssytemet påverkar marginaleffekternas
inverkan på arbetsutbudet och det finns en risk for fattigdomsfällor med
bestående arbetslöshet. Socialstyrelsen menar att av detta resonemang
följer uppenbara risker for segregation. Enligt Socialstyrelsen bör LU
innehålla bilagor som berör socialpolitiken.
Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund anser att
saneringen av de offentliga finanserna måste påskyndas. Risken är annars
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
37
att fortsatta underskott håller uppe räntorna och att kronan förblir svag
vilket i sin tur hotar tillväxten.
Enligt organisationerna ledde expansionen av den offentliga sektorn till
en växande kamp om resurser mellan näringslivet och den offentliga
sektorn. Här hade enligt organisationerna den offentliga sektorn ett
övertag vilket resulterade i en arbetskraftsbrist i det privata näringslivet
och till lönekostnadsinflation. Offentliga monopol i en rad verksamheter
ledde enligt organisationerna till en bristfällig konkurrens och effektivitet.
Organisationerna är kritiska till att LU enligt deras mening försöker
reducera skattetrycket som problem. Det är enligt organisationerna helt
klart att det höga skattetrycket i Sverige är en starkt bidragande orsak till
att Sverige har haft en klart svagare ekonomisk utveckling än andra länder
under de senaste decennierna.
Svenska Kommunförbundet finner att LU för en nyanserad diskussion
kring den offentliga sektorns underskott och konsekvenserna av den
växande statsskulden. Kommunförbundet anser att huvudproblemet med
statsskulden inte är Sveriges förmögenhetsställning gentemot utlandet,
utan omfördelningen mellan individer och generationer. Den stora stats-
skulden är också ett problem genom att en betydande del av de framtida
skatteinkomsterna är intecknade för skuldbetalningar. Det gör det svårare
att finansiera andra offentliga utgifter i framtiden. Kommunförbundet
delar LU:s slutsatser om det oönskade i att söka täcka de offentliga
underskotten genom ytterligare skattehöjningar även om sådana inte helt
kan uteslutas.
Kommunförbundet påpekar att de avdragsgilla egenavgiftema i social-
försäkringarna urholkar underlaget för kommunernas skatteinkomster.
Kommunförbundet ser inte meningen med att staten för att undvika egna
skattehöjningar, väljer att höja avgifter som riskerar att tvinga kommuner-
na att höja sina skattesatser. Kommunförbundet delar LU:s uppfattning att
det finns ett visst begränsat utrymme för höjda avgifter inom de
kommunala verksamhetsområdena.
Kommunförbundet instämmer i LU:s slutsatser om vikten av att trans-
fereringsutgiftema inte får tränga ut offentliga verksamheter och
investeringar som har betydelse för det långsiktiga välståndet. Kommun-
förbundet menar att möjligheterna till besparingar i de offentliga
utgifterna är större inom transfereringssystemet än inom verksamheterna.
Kommunförbundet vill dock slå fast att de totala effekterna för den
offentliga sektorn måste vägas in i besluten om besparingar i enskilda
transfereringar. Inget är vunnet om besparingarna inom ett transfererings-
system innebär att motsvarande kostnader flyttas till ett annat system.
Diskussionen i LU om rollfördelningen mellan staten och kommunerna
är enligt kommunförbundet alltför negativt inställd till värdet av det
kommunala självbestämmandet och alltför inriktad på analyser som kan
följa av en decentraliserad offentlig sektor. Den kommunala självstyrelsen
är enligt Kommunförbundet inte bara den svenska demokratins grogrund
utan också en avgörande förutsättning för en väl fungerande offentlig
ekonomi.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
38
LU hävdar att kommunerna lättare än staten kan höja skatterna eftersom
ingen enskild kommun tar ansvar för den samlade skattebördan. Mot detta
vill Kommunförbundet lyfta fram den återhållande effekt som konkurrens
och jämförelser mellan kommuner har på varje enskild kommuns vilja att
höja skatten.
Kommunförbundet delar LU:s syn att kommunerna måste göra kraftiga
neddragningar i sin konsumtion de närmaste åren. Kommunförbundet
finner att huvudförklaringen till det snäva ekonomiska utrymmet för
kommunerna är att en lägre produktivitetsutveckling gör att kommunala
tjänster hela tiden blir relativt sett dyrare jämfört med varor och många
privata tjänster. Detta beror på att för många kommunala tjänster är den
använda tiden en central del av tjänstens innehåll. Kommunförbundet för
en diskussion om hur en framtida ökning av efterfrågan på kommunala
tjänster ska hanteras, om möjligheterna till privatisering av tjänster och
om en ökad avgiftsfinansiering av kommunala tjänster. Kommunförbundet
finner att det finns en motsättning mellan fördelningspolitiska ambitioner
och nödvändigheten av en större andel privat finansiering av vård- och
omsorgstjänster.
Riksskatteverket (RSV) påtalar att vissa av de förslag till skatteföränd-
ringar som diskuteras i LU strider mot grunderna för skattesystemet. Från
administrativ synpunkt skulle man också riskera att förvaltningen ånyo
tvingades ägna en stor del av kontrollresursema åt frågor som ur
samhällsekonomisk synvinkel har mindre betydelse och som förvaltningen
dessutom saknar kompetens att bedöma. RSV tillägger att deklaranternas
lojalitet mot skattesystemet är beroende av att kostnaderna att fullfölja
deklarationsskyldigheten inte blir for stora. Det är därför viktigt att värna
de förenklingar som uppnåtts de senaste åren.
Riksgäldskontoret anser att målet för den statsfinansiella utvecklingen
och på vilket sätt måluppfyllelsen skall mätas bör bli föremål för en
vidare diskussion. Sedan målet klart definierats bör vägen till målet
beskrivas mer i detalj för att öka trovärdigheten i politiken. Detta torde
enligt Riksgäldskontoret kräva en bindande långtidsbudget for utgifterna.
Därmed skulle såväl målet som vägen dit vara tydligt angiven. Detta
skulle underlätta diskussionen om de nödvändiga prioriteringarna inom
den offentliga sektorn. En långtidsbudget som är i samklang med
målsättningen för den statsfinansiella utvecklingen skulle också tydligt
visa att den statsfinansiella situationen är under kontroll.
Försäkringsförbundet är kritisk till att LU framför risken for högre
arbetslöshet som ett argument mot ökad forsäkringsmässighet på
individnivå i socialförsäkringarna. Försäkringsförbundet menar att ökade
egenavgifter i kombination med skattelättnader inte borde verka på-
drivande på arbetslösheten. Inte heller det fördelningsargument som LU
framför delas av Försäkringsförbundet. Med tanke på den ihoppressade
lönestrukturen i Sverige skulle forsäkringsmässighet i egenavgiftema
enbart ha begränsade inkomstfördelningseffekter. Försäkringsförbundet
anser att användandet av aktuariell teknik främjar ekonomins tillväxt, men
finner att det i LU verkar råda olika uppfattningar om detta.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
39
Försäkringsförbundet inser att problem som moral hazard, negativt urval
samt fripassagerarproblemet kan motivera offentlig reglering av socialför-
säkringarna. Försäkringsförbundet finner dock inte att dessa problem är
avgörande for vem som skall producera försäkringen, man kan tänka sig
en obligatorisk och offentligt reglerad försäkring som drivs i privat regi.
Även for icke försäkringsbara delar i socialförsäkringen, som t.ex.
föräldraförsäkringen, kan sådana trygghetsbehov åtminstone delvis
tillgodoses inom den finansiella sektorn genom ett ökat sparande.
Försäkringsförbundet finner det förvånande att LU i sitt avsnitt om
pensioner inte nämner premiereservsystemets införande. Försäkringsför-
bundet vill i sammanhanget framhålla de privata försäkringarnas betydelse
som komplement till det offentliga pensionssystemet. Försäkringsför-
bundet vänder sig mot de uttalanden om avdragsrätten for pensions-
försäkring som görs i LU och som innebär att avdraget har en snedvridan-
de effekt på sparandet och därför bör slopas. Försäkringsförbundet hävdar
i stället att det måste ske en stimulans av det privata sparandet så att man
därigenom kan uppväga den försämring i det allmänna pensionssystemet
som kan förväntas komma.
Försäkringsförbundet anser vidare att slopad avdragsrätt for pensions-
försäkringar ökar intresset for kapitalförsäkringar och därmed också
intresset för utländska försäkringar. Detta leder enligt Försäkringsför-
bundet till att underlaget för avkastningsskatt minskar genom att kapitalet
lämnar landet. Flyttning av kapital till andra länder utgör enligt Försäk-
ringsförbundet en negativ faktor for Sveriges kapitalförsörjning och
därmed for sysselsättningen i Sverige. Försäkringsförbundet finner det
beklagligt att LU inte gjort någon djupare analys av vilka effekter en
slopad eller minskad avdragsrätt för privata pensionsförsäkringspremier
skulle få, innan ett sådant förslag läggs fram.
Statskontoret finner det klart att ju högre skattekvoten är desto svårare
är det att undvika samhällsekonomisk ineffektivitet till följd av skatteki-
lar, vilket torde påverka tillväxten negativt. Enligt Statskontoret måste
mycket djupare än hittills det offentliga åtagandet prövas på olika
områden. Statskontoret menar att man kan ifrågasätta det offentliga
åtagandets stora omfattning när det gäller enskildas livsplanering Om inte
ambitionerna i omfördelningen över livscykeln dämpas kommer de
offentliga finanserna i framtiden att utsättas för mycket stora påfrest-
ningar. Det krävs att man grundligt prövar förmånssystemens samlade
syften och verkliga effekter och att man förbereder mer genomgripande
ändringar i regelverket. Ett sätt att minska det offentliga åtagandet bör
enligt Statskontorets mening vara att inte låta forändringsinsatsema stanna
vid nationsgränsen. Som exempel nämns EU:s kostsamma jordbrukspolitik
och reglering av andra näringar inom EU.
En ökning av avgiftsfinansieringen i den offentliga sektorn är enligt
Statskontoret ett nödvändigt bidrag till förstärkningen av de offentliga
finanserna. Statskontoret tillstyrker i sammanhanget att idén om med-
borgarkonton som finansieringsmodell utreds närmare.
Statskontoret har synpunkter på relationen mellan staten och kommuner-
na och den kommunala självständighetens otydliga gränser. Statskontoret
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
40
konstaterar att uppgörelsen i riksdagen om nytt statsbidrags- och
utjämningssystem får till effekt att kommunalskatteinkomstema till en
betydande del blir nationellt bestämda. Statskontoret anser att ett
verksamhetsansvar utan finansieringsansvar inte gagnar hushållningen med
resurser. Det finns en trend mot decentraliserat ansvar i den offentliga
sektorn, men samtidigt har skyldighets- och rättighetslagstiftning införts
som återreglerar kommunal verksamhet. Enligt Statskontoret utgör
decentralisering med samtidig återreglering ett stort problem, bl.a. för att
kommunerna måste uppfatta det som motstridiga signaler. Att staten är
otydlig gynnar enligt Statskontoret varken långsiktighet eller finansiell
disciplin. Enligt Statskontoret har nu en punkt nåtts där frågan om
relationerna mellan staten och kommunerna måste prövas så grundligt och
djupt att även grundlagens reglering av den kommunala självstyrelsen bör
beröras.
Statskontoret finner att det finns anledning att en särskild studie görs
av den offentliga sektorn som i bredd och djup kunde mäta sig i
analyserna av det privata näringslivet.
Riksrevisionsverket (RRV) anser att det finns ett starkt behov av
utförligare analyser, klarlägganden och mer detaljerad information kring
skuldbegreppet och därmed sammanhängande termer. RRV ställer sig
frågande till hur LU definierat begreppen nettoskuld och räntenetto. För
att få en bild av kostnaderna för statsskuldens storlek är det inte
rättvisande att ställa statsskulden brutto i relation till statsskuldräntor
netto. RRV finner att LU inte gör någon fullständig analys eller tolkning
av begreppet konsoliderad bruttoskuld som är statsskuldsdefinitionen
enligt de konvergenskrav som formulerats av EU.
RRV finner det missvisande när LU tar upp AP-fondens tillgångar vid
en beräkning av nettoskulden utan att den framtida pensionsskulden
samtidigt förs in i diskussionen. Statens framtida pensionsåtaganden är
mångdubbelt större än tillgångarna i AP-fondema.
RRV konstaterar att förmågan att förvalta statsskulden kommer att ha
stor betydelse för den statsfinansiella situationen och därmed i förläng-
ningen även for den ekonomiska utvecklingen de kommande åren. RRV
finner att LU inte ger denna fråga någon mer ingående genomlysning,
trots dess centrala betydelse. RRV anser att en djärvare ansats från LU:s
sida, t.ex. en analys av konsekvenserna av att staten helt slopar sina
åtaganden inom olika områden, kunnat föra analysen vidare. Möjligheten
hade då enligt RRV funnits att identifiera grundläggande och principiellt
viktiga vägval. Enligt RRV hade det varit motiverat att mer ingående än
vad LU gör studera de samhällsekonomiska effekterna av trygghetssyste-
mens utformning och funktion.
RRV instämmer med LU i att en av riskerna med en decentralisering
till kommunerna är att det kan leda till en expansion av de totala
offentliga utgifterna. LU redovisar ett förslag om en skatteväxling av de
reglerade /obligatoriska delarna av den kommunala verksamheten till
staten. Enligt RRV löser förslaget i sig bara risken med kommunernas
dubbla roll som producent och finansiär. Med det föreslagna systemet får
dock enligt RRV staten en starkare position for att genom regleringar
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
41
påverka andra risker. En ökad reglering kan dock lätt leda till samma typ
av problem som var fallet med de specialdestinerade statsbidragen.
Arbetsgivarverket menar att LU för ett väl avvägt resonemang vad
gäller den rimliga storleken på den offentliga sektorns verksamhet.
Arbetsgivarverket vill betona vikten av att begränsa möjligheten att under
långa perioder erhålla ekonomiska bidrag från socialförsäkringssystemet.
Arbetgivarverket delar LU:s uppfattning att kommande reformer inte får
överinteckna framtida tillväxt. Reformerna måste vara självreglerande och
anpassa sig till det ekonomiska utrymmet.
Kooperativa Förbundet (KF) anser det angeläget att en förnyelse sker
av den offentliga sektorn. Vad gäller produktionen av offentliga tjänster
kan produktivitet och kvalitet höjas genom att olika alternativ tillåts verka
inom den offentliga verksamheten. KF anser att värdefulla effekter kan
uppnås inom många områden av den offentliga sektorn om kooperativa
alternativ stimuleras till utveckling.
Allmänna Pensionsfonden (AP-fonden) saknar i LU en analys av
pensionsreformens inverkan på den ekonomiska tillväxten.
Landstingsförbundets styrelse ser små möjligheter att med avgiftshöj-
ningar nämnvärt öka hälso- och sjukvårdens resurser. Avgifterna har
redan höjts och ytterligare höjningar skulle öka behovet av differentierade
avgifter.
Grossistförbundet Svensk Handel anser att budgetsaneringen, med tanke
på Sveriges höga skattetryck, måste ske med hjälp av besparingar och inte
genom skattehöjningar. Grossistförbundet finner det märkligt att LU inte
sträcker sig längre än att varna för effekten av bestående skattehöjningar.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
42
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
Medlemskapet i EU har samhällsekonomiska konsekvenser för Sverige.
Det är dock osäkert vilken den sammantagna effekten kommer att bli.
Den mest påtagliga kostnaden för medlemskapet är bidraget till EU:s
budget. I någon mån motverkas denna effekt av återflöden från EU:s
budget till forskning, jordbruk och eftersatta regioner. Effekterna av EU:s
delvis mer restriktiva handelspolitik är negativa. Dock inrymmer den
gemensamma handelpolitiken även positiva inslag, t.ex. förenklade
ursprungsregler och avlägsnandet av gränskontroller. EU:s gemensamma
jordbrukspolitik är mindre effektiv än den Sverige avsåg att genomföra
genom 1990 års livsmedelspolitiska beslut. Den gemensamma jord-
brukspolitiken medför dock att livsmedelsindustrin och detaljhandeln
öppnas för importkonkurrens. Eventuellt kan den långsiktiga ekonomiska
tillväxttakten bli högre genom medlemskapet.
Medlemskapet i EU vidgar Sveriges möjligheter att påverka den
internationella ekonomiska utvecklingen i samarbete med andra stater. I
väsentliga avseenden har Sverige ett samhällsekonomiskt intresse av att
verka för förändringar i EU:
- Handelspolitiken gentemot omvärlden har protektionistiska inslag som
leder till välfärdsförluster för EU-ländemas invånare.
- Den gemensamma jordbrukspolitiken belastar den gemensamma
budgeten hårt och slösar med ekonomins och naturens resurser.
- För stabiliteten i Sveriges närområde är det viktigt att de forna
planekonomierna snabbt integreras i den europeiska ekonomin.
Fullmäktige i Riksbanken finner det beklagligt att EU-medlemskapets
konsekvenser inte ges större utrymme i utredningen. Detta medför att
betydelsefulla förändringar i den ekonomisk-politiska miljön lämnas
obelysta. Fullmäktige anser att konsekvenserna av EU-anslutningen för
valutapolitiken förtjänar ytterligare diskussion.
Fullmäktige anser att avigsidorna med justerbara växelkurser måste ges
betydande vikt vid ställningstagandet till den ekonomiska och monetära
unionen (EMU). Det kan vara kostsamt att bevara växelkursen som
stabiliseringspolitiskt instrument och det handlingsutrymme som formellt
finns kan vara skenbart. En viktig aspekt är hur stor risken kan antas vara
för att ett land skall drabbas av specifika störningar. Fullmäktige
konstaterar att det finns en grupp länder inom EU vilkas ekonomier har
betydande strukturella likheter och som är sammankopplade genom
omfattande handel. Det innebär att dessa länder kommer att drabbas av
samma störningar vilka därmed kan hanteras med gemensam penning-
43
politik och gemensamma växelkursrörelser gentemot tredje land. Full-
mäktige bedömer att Sverige bör räknas till denna grupp, vilket betyder
att nettovärdet av att ha tillgång till en egen valutapolitik bör vara
begränsat.
Grundkravet för deltagande i EMU är att landet har en stabil ekonomi,
med uthålligt sunda statsfinanser och varaktigt låg inflation. Fullmäktige
konstaterar att de åtgärder som gör det möjligt för Sverige att ingå i EMU
överensstämmer i allt väsentligt med dem som behövs för att varaktigt ta
svensk ekonomi ur de senaste årens ekonomiska nedgång. Fullmäktige
drar slutsatsen att det finns övervägande fördelar med en svensk
anslutning till EMU. Den ekonomiska politiken bör därför utformas så att
Sverige har möjlighet att ingå i unionen från 1999, för att från början
kunna påverka utformningen av unionen. En sådan politik kan inte sägas
föregripa beslutet om deltagande, utan riksdagen kan senare ta ställning
till om Sverige skall delta i unionen från 1999 eller ej.
Fullmäktige påpekar att ett antal lagstiftningsfrågor med direkt
anknytning till Riksbanken aktualiseras av EMU. Varje medlemsland
måste under EMU:s andra etapp, dvs. oberoende av om landet deltar i
tredje etappen eller ej, genomföra sådana förändringar i lagstiftningen att
centralbanken får en oberoende ställning. En sådan lagstiftning skulle
oberoende om landet deltar i EMU eller ej, kunna stärka tilltron till
penningpolitikens långsiktiga inriktning och förbättra förutsättningarna för
en stabil ekonomisk utveckling.
Landsorganisationen (LO) anser att Sverige inom EU bör verka för att
liberaliseringen av handels- och jordbrukspolitiken påskyndas. Vidare
anser LO att Sverige har ett samhällsekonomiskt intresse av påskynda den
ekonomiska integrationen av de östeuropeiska länderna och Baltikum med
EU.
Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) anser att utredningen felaktigt hävdar
att EU:s gemensamma jordbrukspolitik belastar den gemensamma bud-
geten hårt och slösar med ekonomins och naturens resurser. LRF menar
att jordbrukspolitikens kostnader visserligen står för ungefär hälften av
EU:s budget, men att detta beror på att jordbruket är det enda område där
EU övertagit medlemsländernas politiska ansvar. Jordbrukspolitikens
kostnader motsvarar något mer än en halv procent av medlemsländernas
sammanlagda BNP. LRF anser att genom Sveriges medlemskap i EU
skapas nya möjligheter för lantbruket och en fortsatt expansion av
exporten av livsmedel väntas.
Socialstyrelsen saknar i LU en koppling mellan EU-integrationen och
socialpolitiska konsekvenser. Även om överenskommelser saknas av-
seende de socialpolitiska systemen, bör LU behandla integrationens
effekter avseende de sociala frågorna.
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) framhåller att det är
viktigt att svenskt näringsliv och svenska forskare upprättar de relationer
som bäst gynnar den svenska tillväxten. Om fruktbara kontakter utanför
EU trängs undan till förmån för mindre utvecklande EU-kontakter finns
det risk att Sverige halkar efter i den teknologiska och vetenskapliga
utvecklingen i världen.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
44
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
Med stabiliseringspolitiska åtgärder ska produktionen och sysselsättningen
ökas i lågkonjunkturer och hållas igen i högkonjunkturer. Stabiliseringspo-
litiken delas in i finans- respektive penningpolitik. Finanspolitiken består
i att staten mer eller mindre automatiskt varierar de offentliga utgifterna
och/eller skatterna. Penningpolitiken består i att Riksbanken forsöker styra
penningmängden eller de korta räntorna. Stabiliseringpolitiken är
underordnad de allmänna mål som gäller for den ekonomiska politiken.
Det är svårt att genom finanspolitiken påverka konsumtion och investe-
ringar på ett konjunkturmässigt effektivt sätt. Den lämpligaste och
konjunkturmässigt mest precisa åtgärden torde vara att variera de
offentliga utgifterna, öka dem vid lågkonjunktur och åtstramning vid
konjunkturuppgång. Generella stabiliseringspolitiska åtgärder förefaller
dock i den nuvarande situationen att vara ett osäkert instrument.
Finanspolitiks expansion i nuvarande budgetsituation får troligen negativa
effekter på de långa räntorna. En av farorna med att bedriva efter-
frågestimulerande politik idag är att det bidrar till att sprida löne- och
prisökningar från export- och importkonkurrerande sektorer till hem-
mamarknadsinriktade sektorer. Detta skulle kunna öka inflationen utöver
det prisstabiliseringsmål som satts upp. En av finanspolitikens fördelar är
att den kan utnyttjas selektivt. Selektiva åtgärder inom arbetsmark-
nadspolitikens ram är troligen att föredra.
På grund av trögheter i pris- och lönebildningen kan Riksbanken
påverka produktion och sysselsättning på kort sikt, kanske upp till tre-fyra
år. Det är då rimligt att Riksbanken utnyttjar denna möjlighet i den mån
inflationsmålet inte äventyras. För att en sådan politik ska fungera är det
viktigt att den penningpolitiska målsättningen är trovärdig. En oför-
delaktig inflationshistoria, bristande självständighet hos Riksbanken och
ett alltför ambitiöst inflationsmål kan leda till en alltför hög arbetslöshet
på kort sikt, därför att svårigheterna att stabilisera priserna inte lämnar
något utrymme åt att främja sysselsättningsmålet. En expansiv finans-
politik med åtföljande snabb skuldökning, kan medföra att inflationsför-
väntningarna och de långa räntorna stiger, vilket påverkar den reala
ekonomin negativt. Det påverkar också Riksbankens möjligheter att
bedriva penningpolitik. Detta understryker behovet av en samordning
mellan penning- och finanspolitiken.
Landsorganisationen (LO) instämmer med LU i att en framgångsrik
prisstabiliserande penningpolitik är avhängig av att man lyckas skapa
förtroende för denna politik. Möjligheten att föra en prisstabiliserande
politik kräver en tydlig samordning mellan finans- och penningpolitik.
45
LO anser att det i tider då ekonomin arbetar med underutnyttjad
kapacitet är lämpligt att Riksbanken har ansvar för den ekonomiska
tillväxten. LO menar också att inflationsmålet bör sättas relativt, dvs. i
förhållande till inflationstakten i de närmaste konkurrentländerna. På
samma sätt är det nödvändigt att koppla löneökningstakten till omvärlden.
LO anser att man bör använda penningpolitiken, samt valuta- och
statsskuldspolitik som huvudsakliga instrument för att fä ned räntan samt
främja tillväxt i ekonomin.
Riksbankens fullmäktige finner att LU:s diskussion av stabiliseringspoli-
tiken i alltför liten grad knyts samman med det strukturella perspektiv
som i övrigt präglar analysen. Stabiliseringspolitiken behandlas före-
trädesvis i termer av enskilda åtgärder vilkas effekter analyseras isolerat
från varandra. Fullmäktige anser att LU:s synsätt är missvisande. Penning-
politiken, liksom för övrigt finanspolitiken, bör analyseras i andra termer.
Det är inte i första hand enskilda åtgärder utan förväntningarna om
politikens samlade reaktionsmönster som påverkar hushålls och företags
agerande och därmed politikens effekter. Penningpolitiken bör enligt
fullmäktige istället analyseras parallellt med andra mer strukturella
förhållanden som styr ekonomins långsiktiga utveckling.
Fullmäktige finner att LU:s framställning även i andra avseenden ger
en oklar eller missvisande bild av penningpolitiken och dess förutsätt-
ningar.
Fullmäktige anser att penningpolitiken ska vägledas av ett uttalat
prisstabilitetsmål. Förutsättningarna för att skapa och bevara tilltro till
prisstabiliseringsmålet påverkas av det statsfinansiella läget. Finans- och
budgetpolitik måste utformas så att den framstår som förenlig med
prisstabilitet. Enligt fullmäktige kan de senaste årens osäkerhet på de
finansiella marknaderna tolkas som uttryck för att placerare och investera-
re inte ansett att svensk ekonomisk politik varit konsistent.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
46
Utredningen presenterar tre alternativa scenarier till basscenariot som
presenterats i kapital 7 för den svenska ekonomins utveckling fram till
2010. De alternativa scenarierna har tagit fasta på några av de centrala
osäkerheterna kring utvecklingen i basscenariot. Det handlar bl.a. om
arbetsmarknadens funktionssätt, förtroendet för den svenska ekonomin
under de närmaste åren och den internationella realräntans utveckling.
I eftersläpningsscenariot antas bl.a. att arbetsmarknaden fungerar sämre
än i basscenariot och att realräntorna ligger kvar på en hög nivå. Detta
leder till att BNP växer väsentligt långsammare fram till 1998. Arbetslös-
heten förblir hög under hela perioden till 2010. Den förhållandevis svaga
ekonomiska utvecklingen i eftersläpningsscenariot understryker kraven på
finanspolitiken för att de finansiella underskotten i staten så småningom
ska vändas i överskott. Det understryker också vikten av att ta fasta på
möjliga förändringar som stärker ekonomins och i synnerhet arbets-
marknadens funktionssätt.
I scenariot med hög sysselsättning antas att arbetsmarknaden fungerar
bättre än i basscenariot och att räntorna sjunker i snabbare takt. Detta
leder till en högre BNP-tillväxt och en lägre arbetslöshet. För den
konsoliderade offentliga sektorn innebär utvecklingen att de finansiella
tillgångarna överstiger de finansiella skulderna 2010.
Utredningen presenterar också en känslighetskalkyl av den internationel-
la utvecklingens betydelse för svensk ekonomi. Denna kalkyl tar fasta på
risken för en hög realränta i omvärlden under resten av 1990-talet.
Beräkningarna tyder på att Sverige i en internationell jämförelse är ett
räntekänsligt land. Ränteförändringar slår i relativ hög grad igenom på
Sveriges BNP-tillväxt.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
47
I långtidsutredningen är slutåret för de långsiktiga scenarierna 2010.
Tidsrymden gör bedömningarna osäkra. Samspelet mellan de olika
faktorer som bestämmer ekonomins utveckling låter sig knappast
förutsägas ens så långt fram i tiden. Likväl fattas det många beslut som
kommer att påverka utvecklingen under betydligt längre tid.
Redan nu är det möjligt att urskilja flera faktorer som har stor betydelse
under de närmaste årtiondena. Geografin, demografin och miljön är några
exempel på sådana trögheter. Svårigheten är att bedöma hur ekonomin
kommer att reagera på det tryck och de möjligheter som dessa krafter
skapar.
En av de viktigaste frågorna på lång sikt är risken for konflikter mellan
miljöhänsyn och ekonomisk utveckling. De bedömningar som gjorts for
utredningens räkning tyder emellertid på att de stora miljöfrågorna är
möjliga att hantera utan alltför stora uppoffringar. På 30-40 års sikt kan
den sammanlagda restriktionen från miljöområdet beräknas motsvara fem
procent av BNP, om denna ökar med ett par procent om året. Den årliga
tillväxten skulle vara drygt 0,15 procentenheter lägre med restriktionen än
utan. Förutsättningen är dock att de åtgärder som vidtas är ekonomiskt
effektiva.
Frågorna om framtiden är många. Utredningen går igenom olika
möjligheter att hantera olika slags osäkerheter och risker. I det långa
perspektivet framstår s.k. adaptiva lösningar ofta som det mest rationella,
dvs. man dröjer med avgöranden och vägval för att vinna större kunskap
och utarbeta fler alternativ. Förutsättningen for att en sådan strategi ska
fungera är att det finns resurser tillgängliga för att vidta åtgärder om detta
visar sig nödvändigt. Mot denna bakgrund kan en rimlig tumregel vara att
långsiktiga beslut inte bör inteckna framtida tillväxt.
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) kommenterar LU:s avsnitt
14.4 om geografin. NUTEK delar LU:s uppfattning att den rumsliga
dimensionen delvis är försummad i den ekonomiska analysen. Det finns
därför enligt NUTEK anledning att öka forsknings- och utrednings-
resurserna inom ämnesområdet regionalekonomi. I framtiden kommer att
krävas en kompetens att analysera möjliga regionala utfall av olika
reformförslag och möjligheter att utifrån dessa analyser föreslå regionalt
anpassade regelverk. Det är enligt NUTEK viktigt att staten kontinuerligt
utvärderar och omprövar olika former av regionalpolitiska stöd och
subventioner så att de, givet vissa fördelningsmål, anpassas efter
förändringar i bl.a. teknologi eller möjligheten att utnyttja lokala
företagares investeringar bättre.
Prop. 1995/96:25
Bilaga 3
48
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1995 Prop. 1995/96:25
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden
Hellström, Wallström, Persson, Blomberg, Heckscher, Hedborg,
Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström
Föredragande: statsråden Persson, Sundström, Heckscher
Regeringen beslutar proposition 1995/96:25 En politik förarbete, trygghet
och utveckling