Prop.
1995/96:231
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 27 juni 1996
Göran Persson
Thomas Östros
(Finansdepartementet)
I propositionen föreslås att den särskilda punktskatten på premier för
utländska kapitalförsäkringar slopas och att försäkringarna avkastnings-
beskattas på motsvarande sätt som svenska kapitalförsäkringar. För ut-
ländska kapitalförsäkringar ligger dock skattskyldigheten hos försäk-
ringsstagaren och inte hos försäkringsgivaren så som gäller för inhemska
kapitalförsäkringar. Det föreslås även en justering i reglerna för förmö-
genhetsvärderingen av svenska och utländska livförsäkringar samt sär-
skilda regler för utländska livförsäkringar som tagits för pensionsända-
mål vid bosättning i utlandet. De senare reglerna likställer vissa utländ-
ska pensionsordningar med svenska och syftar till att underlätta arbets-
byten över landgränserna. De nya reglerna föreslås gälla fr.o.m. den 1
januari 1997 (1998 års taxering). Ändringarna i fråga om underlaget för
förmögenhetsskatt föreslås gälla fr.o.m årsskiftet 1997/98, dvs. även i
detta fall fr.o.m. 1998 års taxering.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 231
Prop. 1995/96:231
1 Förslag till riksdagsbeslut..................... 4
2 Lagtext................................ 4
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel ........... 5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1850) om
upphävande av lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt ..................... 10
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter ......... 11
2.4 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) 13
2.5 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) 14
2.6 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370) ......................... 15
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt..................... 22
2.8 Förslag till lag om upphävande av lagen (1990:662) om
skatt på vissa premiebetalningar............. 24
3 Ärendet och dess beredning ................... 25
4 Syftet med omläggningen..................... 26
5 Gällande regler........................... 26
6 Avkastningsskatt på försäkringssparande i utlandet...... 29
7 Förmögenhetsskatt......................... 42
8 Utländska pensionsordningar................... 44
9 Övergångsbestämmelser...................... 48
10 Författningskommentar ...................... 49
10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel ........... 49
10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1850) om
upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögen-
hetsskatt ........................... 52
10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter ......... 53
10.4 Förslaget till lag om ändring i taxerings-
lagen (1990:324) ...................... 53
10.5 Förslaget till lag om ändring i uppbörds-
lagen (1953:272) ...................... 53
10.6 Förslaget till lag om ändring i kommunal-
skattelagen (1928:370) .................. 54
10.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt.........■............ 55
10.8 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1990:662) om
skatt på vissa premiebetalningar............. 55
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser (Ds 1996:27) .... 56
Bilaga 2 Remitterade lagförslag................... 57
Bilaga 3 Lagrådets yttrande..................... 77
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 27 juni 1996 .............................. 79
Prop. 1995/96:231
Prop. 1995/96:231
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensions-
medel,
2. lag om ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,
3. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
4. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
5. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
6. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
7. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
8. lag om upphävande av lagen (1990:662) om skatt på vissa premiebe-
talningar.
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:661) om avkastningsskatt
på pensionsmedel
dels att 2, 3, 9 och 12 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 10 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1. svenska livförsäkringsföretag,
2. utländska livförsäkringsföretag
som bedriver försäkringsrörelse
från fast driftställe i Sverige,
2 §>
Skattskyldiga till avkastningsskatt är
1. svenska livförsäkringsföretag,
2. utländska livförsäkringsföretag
som bedriver försäkringsrörelse
här i landet genom etablering,
3. understödsföreningar som bedriver till livförsäkring hänförlig verk-
samhet,
4. pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensions-
utfästelse m.m.,
5. arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar skuld under rubriken
Avsatt till pensioner enligt 5 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse
m.m.,
6. i Sverige bosatt innehavare av
pensionssparkonto enligt 1 kap. 2
§ lagen (1993:931) om individuellt
pensionssparande.
6. i Sverige bosatt innehavare av
pensionssparkonto enligt 1 kap. 2
§ lagen (1993:931) om individuellt
pensionssparande,
7. svensk juridisk person och i
Sverige bosatt fysisk person som
innehar
a) kapitalförsäkring som avses i
punkt 1 av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen (1928:370)
och är meddelad i försäkringsrörel-
se som inte bedrivs från fast drift-
ställe i Sverige, eller
b) försäkring som anses som
pensionsförsäkring enligt sjuttonde
stycket av samma anvisningspunkt.
Bestämmelserna i första stycket 7
omfattar inte försäkring som enbart
avser olycks- eller sjukdomsfall
eller dödsfall senast vid 70 års
ålder och som inte är återköpsbar.
I fråga om handelsbolag och europeisk ekonomisk intressegruppering
är dock delägarna respektive medlemmarna skattskyldiga.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:231
Skatteunderlaget är kapitalunder-
laget enligt andra-s/ÄMe styckena,
multiplicerat med den genomsnitt-
liga statslåneräntan under kalen-
deråret närmast före ingången av
beskattningsåret. Skatteunderlaget
avrundas nedåt till helt hundratal
kronor.
Skatteunderlaget är kapitalunder-
laget enligt andra-åttonde stycke-
na, multiplicerat med den genom-
snittliga statslåneräntan under
kalenderåret närmast före ingången
av beskattningsåret. Skatteunderla-
get avrundas nedåt till helt hundra-
tal kronor.
För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1-4 utgörs kapital-
underlaget av värdet av den skattskyldiges tillgångar vid ingången av
beskattningsåret efter avdrag för finansiella skulder vid samma tidpunkt.
För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 2 medräknas dock endast
sådana tillgångar och skulder som är hänförliga till den i Sverige
bedrivna försäkringsrörelsen.
Vid beräkning av kapitalunderlag
enligt andra stycket skall bortses
från tillgångar och skulder som är
hänförliga till avgångsbidragsför-
säkringar meddelade enligt grunder
som fastställts i kollektivavtal mel-
lan arbetsmarknadens huvudorga-
nisationer.
Vid beräkning av kapitalunderlag
skall även bortses från den del av
tillgångar och skulder som inte
förvaltas för försäkringstagarnas
räkningar eller som avser försäk-
ringar som i redovisningshänseen-
de tas upp som grupplivförsäk-
ringar eller sjuk- och olycksfalls-
försäkringar hänförliga till försäk-
ringsklass enligt 2 kap. 3 a § för-
sta stycket 1 och 2 samt 3 b §
första stycket 1 b och 4 försäk-
ringsrörelselagen (1982:713).
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 5
utgörs av pensionsskuldens belopp vid ingången av beskattningsåret. Vid
bestämning av pensionsskuldens belopp skall beaktas sådana pensions-
åtaganden för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger enligt punkt 20 d
jämfört med punkt 20 e av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen
(1928:370) och sådana pensionsåtaganden för vilka avdragsrätt föreligger
enligt 8 § lagen (1975:1348) om ikraftträdande av lagen (1975:1347) om
ändring i kommunalskattelagen (1928:370).
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 6
utgörs av värdet av de tillgångar som vid ingången av kalenderåret är
hänförliga till pensionssparkontot.
Kapitalunderlaget för skattskyldi-
ga som avses i 2 § första stycket 7
utgörs av värdet vid beskattnings-
Vid beräkning av kapitalunderlag
enligt andra stycket skall bortses
från den del av tillgångar och
skulder som
1. inte förvaltas för försäkrings-
tagarnas räkning,
2. är hänförliga till avgångs-
bidragsförsäkringar meddelade
enligt grunder som fastställts i
kollektivavtal mellan arbetsmarkna-
dens huvudorganisationer,
3. är hänförliga tillförsäkringar
som i redovisningshänseende tas
upp som grupplivförsäkringar, eller
4. avser sjuk- och olycksfalls-
försäkringar hänförliga till försäk-
ringsklass enligt 2 kap. 3 a § för-
sta stycket 1 och 2 samt 3 b §
första stycket 1 b och 4 försäk-
ringsrörelselagen (1982:713).
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:231
årets ingång av sådana försäk-
ringar som anges där. Detta värde
beräknas enligt sjunde och åttonde
styckena.
Som värde av försäkringen tas
upp dess på försäkringstekniska
grunder beräknade återköpsvärde
med tillägg för beräknad upplupen
andel i livförsäkringsrörelsens
överskott.
I fråga om försäkringsavtal som
ingåtts före den 1 januari 1997
skall endast den del av försäk-
ringens värde tas upp som över-
stiger värdet vid denna tidpunkt.
Till det värde som undantas från
skatteunderlaget får tillägg göras
för årlig värdestegring beräknad
enligt första stycket. Denna be-
gränsning gäller dock inte om
försäkringen övergått till ny in-
nehavare efter utgången av år
1996 på annat sätt än genom arv,
testamente, gåva, bodelning eller,
såvitt gäller försäkring som har
samband med tjänst, överlåtelse
mellan arbetsgivare på grund av
anställds byte av tjänst.
För den del av skatteunderlaget
som hos sådan skattskyldig som
avses i 2 § första stycket 1-3 och
7 är hänförligt till annan personför-
säkring än pensionsförsäkring
uppgår skatten till 30 procent av
nio tiondelar av skatteunderlaget.
9 §3
Skatten uppgår till 15 procent av skatteunderlaget enligt 3 § om inte
annat följer av andra och tredje styckena.
För den del av skatteunderlaget
som hos sådan skattskyldig som
avses i 2 § första stycket 1-3 är
hänförligt till annan personförsäk-
ring än pensionsförsäkring uppgår
skatten till 30 procent av nio tion-
delar av skatteunderlaget.
I det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader skall
skattesatsen jämkas i motsvarande mån. Sådan jämkning skall också göras
om hela behållningen på ett pensionssparkonto avskattas enligt 32 § 1
mom. första stycket j kommunalskattelagen (1928:370) eller pensions-
skuld som avses i 3 § femte stycket helt upplöses under beskattningsåret.
Överlåts ett helt försäkringsbestånd från ett livförsäkringsföretag till ett
annat sådant företag eller sker fusion enligt 15 a kap. 1 eller 18 § försäk-
ringsrörelselagen (1982:713) anses som om överlåtande och övertagande
företag utgjort en skattskyldig.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:231
12
Beteckningar i denna lag har
samma betydelse som i kommunal-
skattelagen (1928:370) och lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
70 a §
Skattskyldig som avses i 2 §
första stycket 7 har rätt till ned-
sättning av skatten på försäkring
med belopp som motsvarar den
utländska skatt hänförlig till för-
säkringen som försäkringsgivaren
eller den skattskyldige har betalat.
Nedsättning medges endast om rätt
till avräkning för den utländska
skatten enligt lagen (1986:468) om
avräkning av utländsk skatt saknas.
Med utländsk skatt avses dels
sådan skatt som anges i 14 §
nämnda lag, dels punktskatt och
förmögenhetsskatt. Avräkningsbar
skatt som kvarstår outnyttjad får
räknas av senare år mot skatt
enligt denna lag vilken avser sam-
ma försäkring.
Det åligger den skattskyldige att
lämna den utredning som behövs
för prövning av frågan om nedsätt-
ning av skatt. Har den skattskyldi-
ge visat att förutsättningar för ned-
sättning föreligger men inte förmått
lämna samtliga de uppgifter som
fordras för tillämpningen av ned-
sättningsreglema får nedsättning
ske med skäligt belopp.
§4
Beteckningar i denna lag har
samma betydelse som i kommunal-
skattelagen (1928:370) och lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
Beskattningsåret för skattskyldiga
som avses i 2 § första stycket 7
skall dock alltid vara kalenderåret.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången
vid 1998 års taxering. I fråga om försäkringar som meddelats i en
försäkringsrörelse som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige tillämpas
lagen dock inte tidigare än fr.o.m. det första beskattningsår efter
ikraftträdandet under vilket premie eller liknande ersättning för försäk-
ringen betalas. Nedsättning enligt de nya bestämmelserna i 10 a § medges
endast för utländsk skatt som betalas efter ikraftträdandet.
Prop. 1995/96:231
* Senaste lydelse 1994:1879.
, Senaste lydelse 1993:1568.
3 Senaste lydelse 1994:1880.
4 Senaste lydelse 1993:947.
Härigenom föreskrivs att punkt 6 i övergångsbestämmelserna till lagen
(1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögen-
hetsskatt1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
6.2 Livförsäkring som meddelats
i utländsk försäkringsverksamhet
vilken inte bedrivits från fast drift-
ställe i Sverige räknas som skatte-
pliktig tillgång i den omfattning
som anges i punkt 6 av anvisning-
arna till 3 och 4 §§.
Föreslagen lydelse
6. Livförsäkring som meddelats
i utländsk försäkringsverksamhet
vilken inte bedrivits från fast drift-
ställe i Sverige räknas som skatte-
pliktig tillgång i den omfattning
som anges i punkt 6 av anvisning-
arna till 3 och 4 §§. 1 värdet av
svensk och utländsk livförsäkring
skall inräknas beräknad upplupen
andel i livförsäkringsverksamhetens
överskott.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången
vid 1998 års taxering.
'Lagen omtryckt 1994:1897.
2Senaste lydelse 1995:1541.
10
Prop. 1995/96:231
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 15 § lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Kontrolluppgift om försäkrings-
värde skall lämnas av försäkrings-
företag och understödsförening av-
seende sådan livförsäkring som av-
ses i punkt 6 av anvisningarna till
3 och 4 §§ den upphävda lagen
(1947:577) om statlig förmögen-
hetsskatt samt punkt 6 av över-
gångsbestämmelserna till lagen
(1991:1850) om upphävande av
lagen (1947:577) om statlig för-
mögenhetsskatt.
Kontrolluppgift skall lämnas för
den som är ägare till försäkringen
eller är förmånstagare med förfo-
ganderätt till sådan försäkring, om
värdet av en eller flera försäkring-
ar uppgår till minst 1 000 kronor.
Kontrolluppgiften skall uppta för-
säkringarnas värde vid årets ut-
gång.
3 kap.
15 §’
Kontrolluppgift om försäkrings-
värde skall lämnas av försäkrings-
företag och understödsförening av-
seende sådan livförsäkring som av-
ses i punkt 6 av anvisningarna till
3 och 4 §§ den upphävda lagen
(1947:577) om statlig förmögen-
hetsskatt, punkt 6 av övergångsbe-
stämmelserna till lagen
(1991:1850) om upphävande av
lagen (1947:577) om statlig för-
mögenhetsskatt samt 2 § första
stycket 7 lagen (1990:661) om av-
kastningsskatt på pensionsmedel.
Kontrolluppgift skall lämnas för
den som är ägare till försäkringen
eller är förmånstagare med förfo-
ganderätt till sådan försäkring, om
värdet av en eller flera försäkring-
ar uppgår till minst 1 000 kronor.
För försäkring som innehas av
fysisk person eller dödsbo skall
kontrolluppgiften uppta försäkring-
ens värde vid årets och, omförsäk-
ringen är meddelad i försäk-
ringsrörelse som inte bedrivs från
fast driftställe i Sverige, det när-
mast föregående årets utgång. För
övriga innehavare av sådan ut-
ländsk försäkring skall försäk-
ringens värde vid sistnämnda tid-
punkt redovisas.
Den som i Sverige förmedlar skattepliktig utländsk försäkring skall för
försäkringsavtal som förmedlats under kalenderåret till Riksskatteverket
lämna uppgift om försäkringsgivarens och försäkringstagarens namn och
postadress, försäkringstagarens personnummer samt till verket vid-
arebefordra handling som avses i fjärde stycket.
Innehavare av skattepliktig utländsk försäkring som avses i första
stycket skall efter försäkringsavtalets tecknande utan dröjsmål till
förmedlaren av försäkringen eller, om sådan saknas, till Riksskatteverket
lämna dels en skriftlig förbindelse från den utländske försäkringsgivaren
att årligen senast den 31 januari taxeringsåret lämna kontrolluppgift enligt
11
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:231
första och andra styckena till verket, dels ett eget medgivande till sådant
kontrolluppgiftslämnande. Förbindelse behöver inte lämnas om detta
tidigare gjorts enligt 32 b §.
Riksskatteverket får medge undantag från skyldigheten att ge in sådan
förbindelse som avses i fjärde stycket om det finns särskilda skäl.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Kontrolluppgift till ledning
för beräkning av avkastningsskatt för försäkring som tecknats i en
utomlands bedriven försäkringsverksamhet skall tidigast lämnas för värde
vid ingången av år 1998.
1 Senaste lydelse 1995:1543.
12
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § taxeringslagen (1990:324) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5. lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel i fall
som avses i 2 § första stycket 1-5
och 7 nämnda lag,
1 kap.
1 §'
Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut
skatt eller avgift (taxering) enligt
1. kommunalskattelagen (1928:370),
2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
3. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,
4. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
5. lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel i fall
som avses i 2 § första stycket 1-5
nämnda lag,
6. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
7. lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
8. lagen (1993:1537) om expansionsmedel.
Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter
(skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap.
Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av
mål om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.
Att bestämmelserna i denna lag gäller även i fråga om förfarandet för
fastställelse av mervärdesskatt i vissa fall framgår av 14 kap. 28 §
mervärdesskattelagen (1994:200).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
'Senaste lydelse 1994:1681.
13
Härigenom föreskrivs att 1 § uppbördslagen (1953:272)* skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2.
3.
4.
5.
7. avkastningsskatt i fall som av-
ses i 2 § första stycket 1-5 och 7
lagen (1990:661) om avkastnings-
skatt på pensionsmedel,
1 §2
Med skatt avses i denna lag, om inte annat anges:
I. kommunal inkomstskatt,
statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt,
statlig fastighetsskatt,
skogsvårdsavgift,
6. egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,
7. avkastningsskatt i fall som av-
ses i 2 § första stycket 1-5 lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel,
8. särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
9. skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324)
samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
10. mervärdesskatt som redovisas i särskild självdeklaration enligt
14 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200),
II. annuitet på avdikningslån,
12. avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
13. skatt enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel.
Att vad som sägs i denna lag om egenavgifter enligt lagen om socialav-
gifter även tillämpas i fråga om skatt enligt 2 § lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och avgifter enligt 2 § lagen
(1994:1920) om allmän löneavgift följer av 3 § lagen om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster och 4 § lagen om allmän löneavgift.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
*Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
2Senaste lydelse 1994:1922.
14
Prop. 1995/96:231
Härigenom föreskrivs att 32 § 1 mom. och punkt 1 av anvisningarna
till 31 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
32 §
1 mom.1 Till intäkt av tjänst hänförs
a) avlöning, arvode och kostnadsersättning samt annan förmån i
pengar, bostad eller annat som utgått för tjänsten,
b) pension,
c) sådan livränta som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller
skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring med undantag
av livränta som utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån det
inte är fråga om livränta som avses i d) och inte heller annat följer av 2
mom.,
d) i fråga om sådan i c) angiven livränta, som utgår till följd av
personskada och på vilken 2 mom. inte är tillämpligt, den del av
livräntan som avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur
eller för förlorat underhåll,
e) ersättning som utgått i annan form än livränta på grund av sjuk- eller
olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, dock inte ersättning,
som avser sjukvårds- eller läkarkostnader,
f) undantagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed jämförlig
periodisk intäkt som avses i 31 §,
g) engångsbelopp som utgår till följd av personskada och utgör
skattepliktig intäkt enligt punkt 1 av anvisningarna till 19 §,
h) sådan utdelning på och vinst vid avyttring av aktier i fåmansföretag
som enligt 3 § 12 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall
tas upp som intäkt av tjänst samt sådan vinst vid avyttring av andel i
handelsbolag som enligt 24 § 7 mom. nämnda lag skall tas upp som
intäkt av tjänst,
i) sådana förmåner och ersättningar m. m. som anges i punkterna 14
och 15 av anvisningarna,
j) behållning på pensionssparkonto till den del pensionssparavtalet
upphör att gälla enligt 4 kap. 6 och 14 §§ och 6 kap. 5 § lagen
(1993:931) om individuellt pensionssparande, samt till den del be-
hållningen tas i anspråk på grund av utmätning, konkurs eller ackord.
Vid avskattning enligt första stycket j avses med pensionssparkontots
behållning marknadsvärdet på kontots tillgångar efter avräkning för den
skatt enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel som
är hänförlig till kontot.
Som intäkt av tjänst räknas jämväl annat belopp än ovan sagts —
såsom vinstandel, återbäring eller vid återköp av försäkring uppburet
belopp — vilket utgått på grund av pensionsförsäkring eller sådan sjuk-
15
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:231
eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst.
Har tjänsteinnehavare som löneförmån innehaft fastighet på sådant sätt,
att han enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses
som ägare, skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren åtnjutit från
fastigheten, räknas som intäkt av näringsverksamhet eller behandlas enligt
reglerna för privatbostad.
Pension från sådan försäkring
som anses som pensionsförsäkring
enligt punkt 1 sjuttonde stycket av
anvisningarna till 31 § skall inte
tas upp som intäkt av tjänst till den
del den skattskyldige visar att han
inte har haft rätt till avdrag för
försäkringspremier som han betalat
eller att han förmånsbeskattats för
försäkringen utan att få ett motsva-
rande avdrag. Detta gäller dock
inte i den utsträckning avdrag inte
kan medges på grund av bestäm-
melserna i punkt 6 andra-sjätte
styckena av anvisningarna till
46 §. Vid tillämpningen av denna
paragraf beaktas avdrag och be-
skattning i såväl Sverige som ut-
landet. Med avdrag likställs skatte-
reduktion eller liknande skattelätt-
nad i utlandet.
Anvisningarna
till 31 §
l.2 Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i följd av
försäkring utgår på grund av föregående tjänsteförhållande, dels belopp,
som på grund av lagen (1962:381) om allmän försäkring utgår i form av
folkpension eller tilläggspension, dels belopp som utgår på grund av
pensionsförsäkring, dels belopp som utbetalas från pensionssparkonto till
pensionsspararen, till förmånstagare på grund av förmånstagarförord-
nande, till den som erhållit rätten till pension genom bodelning, till make
eller bröstarvinge på grund av jämkning av förmånstagarförordnande
samt vid återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken, dels kapital
hänförligt till pensionsförsäkring vilken antingen överlåts till försäk-
ringsgivare som inte meddelar pensionsförsäkring enligt denna lag eller
överförs till sådan del av försäkringsgivarens verksamhet som inte avser
pensionsförsäkring enligt denna lag.
Med pensionsförsäkring förstås
försäkring, som inte medför rätt till
andra försäkringsbelopp än ålders-
pension, sjukpension eller efter-
levandepension. För att en försäk-
ring skall anses som pensionsför-
Med pensionsförsäkring förstås
försäkring, som inte medför rätt till
andra försäkringsbelopp än ålders-
pension, sjukpension eller efter-
levandepension. För att en försäk-
ring skall anses som pensionsför-
16
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:231
säkring fordras vidare, om inte
annat följer av sjuttonde stycket,
att försäkringen meddelats i en här
i landet bedriven försäkringsrörelse
för vilken skattskyldighet föreligger
enligt lagen (1990:661) om av-
kastningsskatt på pensionsmedel
respektive lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt. Med försäkrad
avses den på vars liv försäkringen
tagits eller, i fråga om sjukpension,
den vars arbetsoförmåga försäk-
ringen avser. Med tjänstepensions-
försäkring förstås pensionsförsäk-
ring, som har samband med tjänst
och för vilken den försäkrades
arbetsgivare åtagit sig att ansvara
för betalning av hela avgiften. Med
tjänstepensionsförsäkring förstås
också pensionsförsäkring, som -
om en anställd avlidit - tagits av
den anställdes arbetsgivare till
förmån för den anställdes efter-
levande och för vilken försäkring
arbetsgivaren åtagit sig att ansvara
för betalning av hela avgiften.
säkring fordras vidare, om inte
annat följer av förklaring enligt
sjuttonde stycket, att försäkringen
meddelats i en här i landet bedri-
ven försäkringsrörelse för vilken
skattskyldighet föreligger enligt
lagen (1990:661) om avkastnings-
skatt på pensionsmedel respektive
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt. Med försäkrad avses
den på vars liv försäkringen tagits
eller, i fråga om sjukpension, den
vars arbetsoförmåga försäkringen
avser. Med tjänstepensionsförsäk-
ring förstås pensionsförsäkring,
som har samband med tjänst och
för vilken den försäkrades arbetsgi-
vare åtagit sig att ansvara för betal-
ning av hela avgiften. Med tjänste-
pensionsförsäkring förstås också
pensionsförsäkring, som - om en
anställd avlidit - tagits av den
anställdes arbetsgivare till förmån
för den anställdes efterlevande och
för vilken försäkring arbetsgivaren
åtagit sig att ansvara för betalning
av hela avgiften.
I fråga om annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring skall
försäkringstagaren vara den försäkrade. Har försäkringstagaren eller hans
make eller person med vilken han sammanbor under äktenskapsliknande
förhållanden barn under 20 år, får han ta försäkring avseende efter-
levandepension på sin makes eller den sammanboendes liv, om barnet
insätts som förmånstagare. Om särskilda skäl föreligger kan skattemyn-
digheten medge att dödsboet efter skattskyldig som bedrivit närings-
verksamhet i Sverige får ta försäkring avseende efterlevandepension. Som
förutsättning för att medgivande skall lämnas gäller att den efterlevande
saknar betryggande pensionsskydd och att försäkringen tas i samband
med att boet upphör med driften i förvärvskällan. Motsvarande gäller om
den avlidne drivit verksamheten genom förmedling av juridisk person.
Ålderspension får inte börja utgå vid lägre ålder än 55 år. Utbetalning
får dock ske dessförinnan till den som fått rätt till förtidspension enligt
lagen om allmän försäkring. Om det i annat fall finns särskilda skäl, får
skattemyndigheten besluta att pension får börja utgå vid lägre ålder.
Ålderspension får utgå högst så länge den försäkrade lever, men under
den försäkrades livstid lägst fem år eller, om försäkringen skall upphöra
när den försäkrade fyller 65 år, lägst tre år. Pensionen får under den
första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än
samma belopp vid varje utbetalningstillfalle eller med stigande pensions-
belopp.
17
2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 231
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:231
För ålderspension som utgår enligt allmän pensionsplan gäller, om den
skall upphöra innan den försäkrade avlider, vad därom utfästs enligt
planen. Vad som enligt denna lag avses med allmän pensionsplan framgår
av punkt 20 av anvisningarna till 23 §.
Förmånstagare får inte insättas till annan ålderspensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring. Till tjänstepensionsförsäkring avseende ålders-
pension skall anställd, som då försäkringsavtalet ingicks var den försäk-
rade, vara förmånstagare.
Med sjukpension förstås pension som utgår till den försäkrade högst så
länge denne är arbetsoförmögen eller har nedsatt arbetsförmåga. Sjuk-
pension får upphöra tidigast fem år efter det försäkringsavtalet träffades.
I fråga om förmånstagare gäller föreskrifterna i föregående stycke.
Med efterlevandepension förstås pension
1. som efter den försäkrades död utgår till den försäkrades make,
varmed i detta sammanhang förstås person med vilken den försäkrade
varit gift eller sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden,
2. som efter den försäkrades död utgår till barn till den försäkrade eller
barn till person som angivits under 1,
3. som utgår till efterlevande på grund av försäkring som tagits av
dödsbo efter medgivande enligt tredje stycket, varvid pension får utgå
som om den avlidne varit försäkrad, eller
4. som utgår på grund av försäkring som tagits av arbetsgivare till
förmån för anställds efterlevande med stöd av andra stycket sista
meningen, varvid pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad.
Efterlevandepension får utgå högst så länge den efterlevande lever och
får under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå
med annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med
stigande pensionsbelopp. Efterlevandepension får under den efterlevandes
livstid inte upphöra förrän fem år förflutit efter den försäkrades död med
följande undantag:
1. Efterlevandepension till person som avses i föregående stycke 1, får
upphöra när denne ingår nytt äktenskap.
2. Har den försäkrade avlidit mindre än fem år före den tidpunkt då
försäkringen annars skulle ha upphört, får efterlevandepension upphöra
vid sist nämnda tidpunkt.
3. Om utbetalning av efterlevandepension till barn under 20 år
påbörjats, får pensionen upphöra när barnet fyller 20 år.
4. Har försäkring avseende efterlevandepension till barn tagits på sådan
persons liv som avses i föregående stycke 1, skall pensionen upphöra
senast när barnet fyller 20 år.
Som förmånstagare till försäkring avseende efterlevandepension får
endast insättas person till vilken efterlevandepension kan utgå enligt
nionde och tionde styckena.
Försäkringsvillkor, som med hänsyn till bestämmelserna i denna lag är
avgörande för frågan huruvida försäkringen är att anse som pensionsför-
18
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:231
säkring, skall tas in i försäkringsavtalet. Detta skall dessutom innehålla
villkor att försäkringen inte får pantsättas eller belånas och inte heller
ändras på sådant sätt att den inte längre uppfyller de föreskrifter, som
anges för pensionsförsäkring i denna lag, eller i andra fall än nedan
föreskrivs överlåtas eller återköpas. Avtalet får inte innehålla villkor som
är oförenligt med bestämmelserna om pensionsförsäkring i denna lag.
Under den försäkrades livstid får pensionsförsäkring endast överlåtas
1. till följd av anställningsförhållande, därvid försäkringen före eller
efter överlåtelsen skall ha karaktär av tjänstepensionsförsäkring,
2. på grund av utmätning liksom vid ackord eller konkurs eller
3. genom bodelning.
Ny ägare till pensionsförsäkring skall omedelbart underrätta försäk-
ringsgivaren om förvärvet av försäkringen.
Återköp av pensionsförsäkring får utan hinder av bestämmelserna i
denna lag ske,
1. om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst ett basbelopp enligt
lagen om allmän försäkring och försäkringen inte är förenad med ett
oåterkalleligt förmånstagarförordnande samt premier för försäkringen inte
har betalats senare än 10 år före återköpet, eller
2. om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 30 procent av ett
basbelopp enligt lagen om allmän försäkring.
Om det i annat fall än som avses i föregående stycke finns synnerliga
skäl för återköp och sådant får ske enligt försäkringstekniska grunder, får
återköp medges av skattemyndigheten. Bestämmelserna i förevarande lag
hindrar inte heller återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken av
försäkringstagarens tillgodohavande.
Om särskilda skäl föreligger, kan
skattemyndigheten efter ansökan
förklara att försäkring som har
meddelats i utomlands bedriven
försäkringsrörelse skall anses som
pensionsförsäkring. Sådan förkla-
ring får meddelas endast under
förutsättning att villkoren för för-
säkringen i huvudsak står i över-
ensstämmelse med bestämmelserna
i denna anvisningspunkt om pen-
sionsförsäkring. Har förklaring
som här avses meddelats kan för-
säkringen inte övergå till kapital-
försäkring.
Försäkring som huvudsakligen
avser ålders-, sjuk- eller efterle-
vandepension och som har med-
delats i försäkringsrörelse vilken
inte bedrivs från fast driftställe i
Sverige skall anses som pensions-
försäkring, om den försäkrade var
bosatt utomlands när avtalet in-
gicks och där medgavs avdrag,
skattereduktion eller liknande skat-
telättnad för inbetalda premier.
Detsamma gäller försäkring av
nämnda slag som arbetsgivare
betalt premier för under den för-
säkrades bosättning eller förvärvs-
arbete i utlandet utan att betal-
ningen räknats som inkomst för den
försäkrade vid beskattningen i detta
land. Ett sådant förvärvsarbete
skall vara den försäkrades huvud-
sakligaförvärvsverksamhet. Skatte-
myndigheten får, om särskilda skäl
19
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:231
finns i annat fall än som avses i
detta stycke, medge att försäkring
meddelad i försäkringsrörelse
vilken inte bedrivs från fast drift-
ställe i Sverige skall anses som
pensionsförsäkring. Om en försäk-
ring beskattats som pensionsförsäk-
ring med stöd av detta stycke, kan
försäkringen inte övergå till kapi-
talförsäkring.
Med kapitalförsäkring förstås arman livförsäkring än pensionsförsäk-
ring. Till kapitalförsäkring hänförs mot statens grupplivförsäkring
svarande förmån från kommun, även om förmånen inte utgår på grund
av försäkring.
Försäkring som enligt denna lag är att hänföra till pensionsförsäkring
får anses såsom kapitalförsäkring, om förbehåll härom intagits i avtalet
vid dess ingående.
Premiebefrielseförsäkring skall anses tillhöra samma slag av försäkring
som huvudförsäkringen.
För att sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses ha tagits i samband
med tjänst fordras, att premier för försäkringen skall betalas av arbets-
givaren. Vidare fordras att anmälan görs till försäkringsanstalten om att
försäkringen har tagits i samband med tjänst.
Till livränta räknas även höjning av livräntan och sådant tillägg till
denna som skall utgå under livräntans fortsatta bestånd.
Såvitt gäller kraven enligt denna anvisningspunkt, att en ålders- eller
efterlevandepension under den första femårsperioden inte utgår med annat
än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande belopp,
bortses i fråga om försäkring enligt lagen (1989:1079) om livförsäkringar
med anknytning till värdepappersfonder från sådana förändringar av
beloppen som föranleds av kursutvecklingen på fondandelarna.
Beslut som skattemyndighet med-
delat med stöd av tredje, fjärde,
sextonde eller sjuttonde stycket av
denna anvisningspunkt får över-
klagas hos Riksskatteverket. Riks-
skatteverkets beslut får inte över-
klagas.
Beslut som skattemyndighet med-
delat avseende medgivande enligt
tredje, fjärde, sextonde eller sjut-
tonde stycket av denna anvis-
ningspunkt får överklagas hos
Riksskatteverket. Riksskatteverkets
beslut får inte överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången
vid 1998 års taxering. Om en försäkring enligt äldre bestämmelser har
förklarats likställd med pensionsförsäkring, skall detta gälla även vid
1998 och senare års taxeringar. I fråga om andra försäkringar som
tecknats i en utomlands bedriven försäkringsrörelse före ikraftträdandet
tillämpas äldre bestämmelser, om inte den skattskyldige yrkar att de nya
bestämmelserna skall tillämpas.
20
Prop. 1995/96:231
'Senaste lydelse 1995:1625.
2Senaste lydelse 1995:853.
21
Härigenom föreskrivs att 2 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Med skadeförsäkringsföretag
förstås annat försäkringsföretag än
livförsäkringsföretag. Utländskt
försäkringsföretag, som drivit för-
säkringsrörelse i Sverige, bedöms
med hänsyn endast till den rörelse
som företaget drivit här från fast
driftställe.
2 §
6 mom.1 Med livförsäkringsföretag avses
1. livförsäkringsbolag enligt 1 kap. 4 § försäkringsrörelselagen
(1982:713), samt
2. utländska försäkringsföretag som driver livförsäkringsrörelse här i
landet med stöd av lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkrings-
företag att driva försäkringsrörelse i Sverige eller lagen (1993:1302) om
EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige.
Med skadeförsäkringsföretag
förstås annat försäkringsföretag än
livförsäkringsföretag. Utländskt
försäkringsföretag, som drivit för-
säkringsrörelse i Sverige, bedöms
med hänsyn endast till den rörelse
som företaget drivit här genom
etablering.
Livförsäkringsföretag frikallas från skattskyldighet enligt denna lag för
dels den del av nettointäkten som är hänförlig till tillgångar och skulder
som förvaltas för försäkringstagarnas räkning, dels influtna premier.
Undantaget från skattskyldighet gäller dock inte den del av nettointäkten
eller premiema som är hänförlig till försäkringar som i redovisningshän-
seende tas upp som grupplivförsäkringar eller sjuk- och olycksfalls-
försäkringar som avses i 2 kap. 3 a § första stycket 1 och 2 samt 3 b §
första stycket 1 b och 4 försäkringsrörelselagen. Avdrag får inte göras
för kostnader som är hänförliga till intäkter som är fria från skatt enligt
detta moment.
Att särskilda bestämmelser gäller vid beskattning av livförsäkringsföre-
tag följer av lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.
Såsom nettointäkt av försäkringsrörelse, som drivits av inländskt
skadeförsäkringsföretag, anses överskottet av försäkringsrörelsen.
Detsamma gäller för livförsäkringsföretag till den del nettointäkten är
hänförlig till försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som
grupplivförsäkringar eller sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses i
2 kap. 3 a § första stycket 1 och 2 samt 3 b § första stycket 1 b och 4
försäkringsrörelselagen.
Vid beräkning av överskottet av försäkringsrörelse, som avses i
föregående stycke, får från bruttointäkten avdrag göras förutom för
driftkostnader, som avses i 23 § kommunalskattelagen, för avgifter och
bidrag, som utgivits till kommun, förening eller sammanslutning och som
22
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:231
avser att understödja verksamhet med syfte att förebygga skador, vilka
faller inom ramen för den av företaget bedrivna rörelsen, för ökning av
försäkringstekniska avsättningar för egen räkning, för ökning av säker-
hetsreserv samt för utbetald återbäring och verkställd premieåterbetal-
ning.
Med försäkringstekniska avsättningar för egen räkning förstås sådana
skulder enligt 7 kap. 1 § första stycket försäkringsrörelselagen (1982:713)
(premiereserv, ersättning far oreglerade skador, tilldelad återbäring och
utjämningsreserv för kreditförsäkring) minskade med värdet av åter-
försäkringsgivares ansvarighet.
Med säkerhetsreserv förstås den reserv skadeförsäkringsföretag får
redovisa enligt en av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av
Finansinspektionen fastställd normalplan.
Minskning av försäkringstekniska avsättningar för egen räkning, av
säkerhetsreserv, av regleringsfond för trafikförsäkring och minskning av
utjämningsfond skall anses som intäkt.
Utöver vad ovan stadgas får avdrag inte ske för avsättning till
omedelbar eller framtida vinstutdelning till försäkringstagare.
Bestämmelserna i detta moment om inländskt livförsäkringsföretag har
motsvarande tillämpning på försäkringsrörelse som utländskt livförsäk-
ringsföretag drivit här i riket.
Beträffande försäkringsrörelse, som här drivits av utländskt skadeför-
säkringsföretag, anses som här i riket skattepliktig nettointäkt ett belopp
motsvarande två procent av företagets premieinkomst av här bedriven
försäkringsrörelse. Med premieinkomst förstås bruttobeloppet av årets
försäkringspremier, dvs. utan avdrag för återförsäkringspremier.
Blir det på grund av bestämmelserna i detta moment nödvändigt att dela
upp intäkt eller avdrag mellan olika delar av ett försäkringsföretags
verksamhet, skall fördelningen av intäkten eller avdraget göras på skäligt
sätt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
'Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.
2Senaste lydelse 1995:1614.
23
Härigenom förskrivs att lagen (1990:662) om skatt på vissa premiebe-
talningar skall upphöra att gälla vid utgången av år 1996. Den upphävda
lagen tillämpas alltjämt i fråga om betalningar före den 1 januari 1997.
24
I samband med justeringar i vissa beskattningsregler för pensions-
försäkringar aviserade regeringen i mars 1995 att den avsåg att åter-
komma i beskattningsfrågor rörande försäkringssparande i utlandet (prop.
1994/95:187 s. 19). Den 22 juni 1995 lämnade regeringen en skrivelse till
riksdagen med meddelande om kommande förslag om beskattningen av
utländska kapitalförsäkringar med verkan fr.o.m. den 23 juni samma år
(skr. 1995/96:7). Den aviserade retroaktiva tillämpningen avsåg
beskattningen av betalningar vid förvärv av s.k. begagnade utländska
kapitalförsäkringar. Skrivelsen innehöll även besked om en allmän
översyn av beskattningsreglerna för utländska kapitalförsäkringar. Det
framhölls att regeringen avsåg att föreslå förmögenhetskatteplikt och
kontrolluppgiftsskyldighet på området.
Hösten 1995 lämnade regeringen som ett första steg i nämnda översyn
propositionen Vissa frågor om beskattningen av utländska kapitalförsäk-
ringar (prop. 1995/96:97). I propositionen föreslogs förmögenhetsskatte-
plikt och kontrolluppgiftsskyldighet för utländska försäkringar fr.o.m.
1996 års taxering. Dessa nya regler gäller enligt övergångsbestämmel-
serna dock i huvudsak endast försäkringsavtal som ingåtts efter halvårs-
skiftet 1995. Dessutom föreslogs en justering i reglerna för punktskatt på
premier för utländska försäkringar som tog sikte på "begagnade"
kapitalförsäkringar. Riksdagen antog förslagen i slutet av förra året (bet.
1995/96:SkU16, SFS 1995:1540-1543). I propositionen aviserades en
fortsatt översyn av punktskattesystemet (premieskatten) för utländska
försäkringar med sikte på en enhetlig inkomstbeskattning för svenska och
utländska försäkringar (prop. s.ll).
Inom Finansdepartementet har genomförts en översyn av inkomstbe-
skattningen av utländska kapitalförsäkringar. Översynen har resulterat i
ett förslag om att premieskatten skall slopas och att beskattningen av de
utländska försäkringarna skall inlemmas i avkastningsskattesystemet. I
promemorian fanns också vissa förslag om utländska försäkringar av
pensionskaraktär. Förslagen redovisades i departementspromemorian
Beskattningen av utländska kapitalförsäkringar (Ds 1996:27).
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
serna finns i bilaga 1. Remissyttrandena finns i en sammanställning
tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi96/2252). I det följande
behandlas de frågor som tagits upp i promemorian.
Den statsfinansiella betydelsen av förslagen är svårberäknad. Det kan
dock antas att den sammantagna effekten av förslagen innebär en viss
ökning av statens inkomster.
I sammanhanget bör påpekas att beskattningsreglerna på ett annat
försäkringsområde är föremål för översyn inom regeringskansliet. En
genomgång av reglerna för företagens avdragsrätt för tjänstepensionskost-
nader har påbörjats. Översynen syftar till neutralitet mellan olika former
av pensionsanordningar, såväl sådana som är avgifts- som förmåns-
relaterade. Skattemässig neutralitet skall även, råda mellan de skilda
Prop. 1995/96:231
25
tryggandeformema. En sådan likformig ordning leder till betydande Prop. 1995/96:231
förenklingar och en flexibilitet i förhållande till nya pensionslösningar.
Arbetet skall bedrivas skyndsamt.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 6 juni 1996 att inhämta Lagrådets yttrande över
de lagförslag som finns i bilaga 2. Lagrådets yttrande finns i bilaga 3.
Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. I förhållande till
lagrådsremissen har också gjorts vissa andra ändringar av redaktionell
karaktär.
En övergång från premieskatt till avkastningsskatt på området för
försäkringssparande i utländska livförsäkringar syftar till en enhetlig
beskattning av försäkringssparande i inhemska och utländska institut. Vid
utformningen av det nya systemet har en robust och administrativt
hanterbar ordning eftersträvats. De skillnader i beskattningsteknik mellan
olika sparalternativ som är nödvändiga för att nå ett hanterbart system
medför inte att den faktiska skattebelastningen varierar på grund av
sparinstitutets verksamhetsland. En målsättning för arbetet med nyord-
ningen har varit att finna regler som inte leder till en faktisk inter-
nationell dubbelbeskattning av sparandet. Översynen av reglerna har inte
syftat till en omläggning av nuvarande schablonmässigt bestämda
avkastningsskatt.
Skatteregler
Livförsäkringar delas upp i två grupper vid inkomstbeskattningen. För
den ena gruppen medges inte avdrag för de till försäkringsföretagen
inbetalda premiema. I sådana fall beskattas inte de belopp som utfaller
på försäkringen. Denna metod gäller för kapitalförsäkring (K-försäkring).
Premier för försäkringar i den andra gruppen är avdragsgilla. Mot detta
svarar skatteplikt för den utfallande ersättningen. Den senare principen
gäller för pensionsförsäkring (P-försäkring).
De regler som karaktäriserar och avgränsar de olika försäkringsslagen
finns i punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen
(1928:370), KL, och kallas kvalitativa villkor. Livförsäkringar som inte
uppfyller villkoren för det långsiktiga pensionssparandet i P-försäkring
hänförs till gruppen K-försäkringar. Ett av villkoren för att en livförsäk-
ring skall vara P-försäkring är att den meddelats i en försäkringsverksam-
26
het med fast driftställe i Sverige.
Bekattningen av avkastningen på det sparkapital som hör till försäk-
ringarna sker enligt särskilda regler i lagen (1990:661) om avkastnings-
skatt på pensionsmedel. Som huvudregel beskattas all avkastning hos
försäkringsgivaren på kapital i både svensk P- och K-försäkring med av-
kastningsskatt.
Sedan den 1 januari 1995 är skattesatsen för avkastningsskatt på P-
försäkringar 15 %. Motsvarande skattesats för inhemska K-försäkringar
är 30 % av nio tiondelar av ett schablonmässigt bestämt underlag, vilket
medför ett skatteuttag som motsvarar den generella skatten på kapitalin-
komster.
För att upprätthålla neutralitet i beskattningen infördes i samband med
1990 års skattereform en skatt på premier betalda av den som är bosatt
i Sverige för K-försäkringar och andra personförsäkringar som meddelats
i en försäkringsverksamhet i utlandet. Premieskatten har i regeltekniskt
hänseende utformats som en punktskatt. Bestämmelserna om skatten finns
i lagen (1990:662) om skatt på vissa premiebetalningar. Skatten uppgår
till 15 % av premiebeloppet. Premieskatten är avsedd att balansera
avsaknaden av inkomstskatt på utländska K-försäkringar.
Om en utländsk K-försäkring belastas av en skatt i utlandet som är
jämförlig med den beskattning som gäller i Sverige får beskattnings-
myndigheten (Skattemyndigheten i Kopparbergs län) medge undantag helt
eller till hälften från premieskatten.
Som nämnts i det föregående har förmögenhetsskatteplikten för K-
försäkring fr.o.m. utgången av år 1995 utvidgats till att gälla även
utländsk försäkring.
Försäkringsbolaget är skattskyldigt för avkastningsskatt på kapital
hänförligt till P- resp. K-försäkring. Skatt utgår oavsett om försäkrings-
tagaren är bosatt i Sverige eller utlandet. Taxeringslagen reglerar
förfarandet. Även pensionskapital på pensionssparkonto i det individuella
pensionssparandet (IPS) beskattas med avkastningsskatt. I detta fall
betalar endast den som är bosatt i Sverige skatten. Pensionssparinstitutet
betalar in skatten men innehavaren av pensionssparkontot är ägare av
medlen på kontot och formellt skattskyldig. Taxeringslagen reglerar inte
förfarandet vid beskattningen av medel på pensionssparkonto utan i stället
gäller reglerna i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsav-
gifter (LPP). Inbetalningar och utbetalningar kopplade till P-försäkringar
och pensionssparkonton redovisas i kontrolluppgifter från försäkrings-
bolag resp, pensionssparinstitut. Kontrolluppgiftsskyldigheten för
försäkringsgivare gäller även värdet på K-försäkring. För utländsk K-
försäkring gäller på samma sätt som för inlåningskonto eller värdepap-
persdepå i utlandet att den som är bosatt i Sverige skall lämna ett
åtagande från det utländska institutet att lämna uppgifter till Riks-
skatteverket om utbetalningar, behållning m.m. Den som förmedlar de
utländska försäkringsavtalen skall lämna kontrolluppgift om avtalsparter-
na.
Prop. 1995/96:231
27
Försäkringsrörelseregler
Prop. 1995/96:231
Det s.k. tredje livförsäkringsdirektivet (92/96/EEG) har införlivats i
svensk rätt med verkan i huvudsak fr.o.m. den 1 juli 1995 (prop.
1994/95:184, bet. 1994/95:NU24, SFS 1995:779-792). Genom de nya
bestämmelserna har principerna om en enda auktorisation och om
hemlandstillsyn genomförts.
Principen om en enda auktorisation innebär att en försäkringsgivare
skall ha möjlighet att med stöd av auktorisationen i sitt hemland driva
försäkringsverksamhet inom hela det Europeiska ekonomiska samarbets-
området (EES). Verksamheten får med stöd av auktorisationen bedrivas
genom en sekundäretablering, dvs. filial, agentur eller liknande i något
EES-land, och genom gränsöverskridande verksamhet från försäkrings-
givarens hemland eller från sekundäretableringar i andra EES-länder.
Värdlandet för sekundäretableringen resp, mottagarlandet för den
gränsöverskridande verksamheten kan i princip inte hindra att en utländsk
försäkringsgivare bedriver verksamhet inom det egna territoriet med stöd
av principen om en enda auktorisation.
Principen om hemlandstillsyn innebär att det är tillsynsmyndigheten i
försäkringsgivarens hemland som är primärt ansvarig för tillsynen av den
verksamhet försäkringsgivaren bedriver med stöd av sin auktorisation
från hemlandet oavsett var inom EES verksamheten bedrivs.
En utländsk försäkringsgivare med säte utanför EES måste alltjämt ha
svensk koncession för att driva försäkringsrörelse här. Verksamheten får
endast bedrivas från fast driftställe i Sverige.
Romfördraget
Gemenskapsrätten kan kortfattat beskrivet sägas ge de enskilda med-
lemsländerna rätt att göra skillnad i skattereglerna mellan skattebetalare
med hänsyn till bostadsort och den ort där deras kapital investerats under
förutsättning att reglerna inte har diskrimineringskaraktär eller syftar till
annan förtäckt begränsning av de rättigheter till fri rörlighet som regleras
i gemenskapsrätten. Denna princip har kodifierats såvitt gäller kapitalets
fria rörlighet i artikel 73 d i Romfördraget i dess lydelse enligt Maas-
trichtfördraget.
28
Prop. 1995/96:231
Regeringens förslag: Nuvarande premieskatt på försäkringssparande
i utlandet slopas och ersätts med årlig avkastningsskatt på motsvar-
ande sätt som gäller för svenska kapitalförsäkringar. För en utländsk
försäkring skall skattskyldigheten ligga hos försäkringens ägare.
Försäkringsgivaren skall alltjämt vara skattskyldig till avkastnings-
skatt för inhemsk kapitalförsäkring. Från avkastningsskatten får
avräkning ske för skatt i utlandet som är hänförlig till försäkringen.
Promemorians förslag överenstämmer med regeringens med den
skillnaden att skattskyldigheten för svenskt K-försäkringskapital i formellt
hänseende fördes ner på försäkringstagamivå enligt promemorieförslaget.
Remissinstanserna tillstyrker överlag att nuvarande premieskatt ersätts
med samma beskattningssystem som gäller för inhemska försäkringar.
Utländska Försäkringsbolags Förening avstyrker förslaget bl.a. på grund
av att systemet skiljer sig från vad som gäller i övriga Europa. Försäk-
ringsförbundet anger som förutsättning för en nyordning bl.a. att
ändamålsenliga regler för avräkning finns och att den svenska stats-
låneräntan inte utnyttjas som avkastningsfaktor. Förbundet har också
framhållit att skattesatsen för såväl inhemsk som utländsk K-försäkring
bör sänkas för att försäkringssparande inte skall hamna i ett sämre läge
konkurrensmässigt jämfört med vanligt fondsparande. Dessutom bör
skatteuppbörden för inhemskt privat pensionssparande ske enligt enhetliga
regler. Riksskatteverket tillstyrker den föreslagna överföringen av
skattskyldigheten och föreslår kompletterande regler i inkomstslaget
kapital av utbetalningar från oredovisade försäkringar. Kammarrätten i
Sundsvall förordar ytterligare överväganden bl.a. rörande skattskyldigt
subjekt. Försäkringsförbundet, Näringslivets Skattedelegation, Finansin-
spektionen m.fl. anser att övervägande skäl talar för att beskattningen av
svenskt K-försäkringskapital av administrativa skäl tills vidare bör ligga
kvar på livbolagsnivå. Finansinspektionen anser att det finns skäl att
medge beskattning enligt den lägre avkastningsskattesatsen för utländska
pensionsordningar även i de fall de förvärvas av dem som är bosatta i
Sverige.
Bakgrunden till regeringens förslag:
Syfte och problem med premieskatten
Premieskatten på försäkringssparande i utlandet infördes som ett led i
29
1990 års skattereform och ett reformerat system för försäkringssparande Prop. 1995/96:231
(prop. 1989/90:110 s. 494 f.). Avsikten med premieskatten var att
åstadkomma neutralitet mellan sparande i svenska och utländska försäk-
ringsföretag. I arbetet med skattereformen bedömdes en punktskatt på
insättningar i utländskt försäkringssparande som den lämpligaste
lösningen för att uppnå neutralitet på marknaden för livförsäkringar.
Punktskattesatsen bestämdes till 15 % av insättningarna efter en
sammanvägning av de två skattesatserna för privat P-försäkring (15 %)
resp. K-försäkring (30 %). Beräkningen utfördes med viss försiktighet för
att en överbeskattning skulle undvikas.
Premieskattelagen har nu gällt i fem år och erfarenheterna av tillämp-
ningen talar för en reformering av systemet. De skilda systemen för
utländska resp, svenska K-försäkringar är redan i sig en faktor som kan
leda till diskussioner om diskriminering med hänsyn till kapitalets
lokalisering och således till en bristande stabilitet i systemet. Vidare har
vissa företrädare för försäkringsbranschen gjort gällande att premieskatten
inte är förenlig med EG-rätten. Beslut som rör premieskatt har också
överklagats vid allmän förvaltningsdomstol på denna grund och är för
närvarande föremål för prövning (mål nr 272-96 hos länsrätten i
Kopparbergs län). Inom ramen för denna prövning har förhandsbesked
nyligen begärts hos EG-domstolen.
Dispensinstitutet med halv eller hel nedsättning av skatten vid jämförlig
beskattning i utlandet har inte sällan medfört en betydande osäkerhet för
den enskilde om det faktiska skatteuttaget. Beskattningsmyndighetens
dispenspraxis har i huvudsak inneburit att en inkomstbeskattning i
utlandet som motsvarar minst hälften av den svenska skattebelastningen
på inkomsterna är att anse som en med svensk beskattning jämförlig
ordning. Prövningen har ofta avsett den faktiska skattebelastningen för
varje aktuell utländsk försäkringsgivare. Vid åtskilliga dispensprövningar
har gränsdragningen varit svår att göra. Ingående undersökningar har ofta
gjorts beträffande ett enskilt livförsäkringsföretags skattesituation.
En ändrad skattebelastning på försäkringssparandet inom landet eller i
ett berört främmande land har lett till svårigheter att förutse
beskattningen. Skiftningar i det enskilda utländska försäkringsföretagets
ekonomi kan få samma konsekvenser. Denna osäkerhet har drabbat såväl
enskilda försäkringstagare som försäkringsbolag och försäkringsmäklare.
Som ett exempel kan nämnas att två engelska livbolag som ingår i
svenska bank- och försäkringskoncemer under senare tid erhållit helt
skilda beslut i dispensfrågan beroende på den särskilda skattesituationen
i de resp, livbolagen.
Beskattningsmyndighetens beslut i dispensfrågan överklagas till
Riksskatteverket medan myndighetens beslut i övriga delar överklagas hos
länsrätten. Det har i den praktiska ärendehanteringen ofta varit svårt att
avgöra vilken av dessa frågor som avses i överklagandena. Detta har lett
till problem beträffande instansordningen.
30
Utländska system i huvuddrag
Prop. 1995/96:231
De flesta länderna i Europa beskattar inte avkastning på liv- och
pensionsförsäkringskapital hos livbolagen i den mån kapitalet är
reserverat för försäkringstagarna. Detta gäller tämligen generellt för
långsiktigt inhemskt pensionssparande. För övrigt försäkringssparande har
dock systemen i några länder utformats från samma utgångspunkt som i
Sverige, dvs. att livförsäkring som inte är en ren riskprodukt är en form
av sparande med ett indirekt ägande av placeringskapitalet. Sistnämnda
princip har fått genomslag bl.a. i Storbritannien, Irland, Danmark,
Belgien, Frankrike och, i viss utsträckning, Tyskland.
De engelska och irländska systemen ligger nära varandra och är i sin
tur besläktade med det svenska systemet. Försäkringsföretag med
anknytning till Storbritannien har sedan länge haft en dominerande
ställning på den europeiska försäkringsmarknaden. Det engelska systemet
är därför av särskilt intresse.
Den avkastning som reserveras för livförsäkringstagamas räkning och
som inte uppfyller villkoren för pensionskapital beskattas årligen i de
engelska livbolagen med en skattesats på 25 %, efter det att avdrag gjorts
för livbolagets administrationskostnader. Inslag finns av beskattning av
både realiserad och orealiserad värdetillväxt. Vid beräkning av reavinster
räknas anskaffningsvärden upp med hänsyn till inflationen. För upplupna
inte förfallna räntor på räntebärande värdepapper tillämpas en bokförings-
mässig belöpandeprincip. Sådana värdepapper är normalt inte föremål för
reavinstbeskattning. Avdrag för under året och, i vissa fall, under tidigare
år uppkomna utgifter (som t.ex. skatt) fördelas jämnt över en sjuårspe-
riod.
Mot bakgrund av de betydande skattelättnaderna i de kontinentala
länderna för försäkringskapitalet har Storbritannien nyligen infört en
ordning där deras motsvarighet till svensk avkastningsskatt lyfts av för
försäkringskapital hänförligt till försäkringstagare bosatta i annat land.
Avlyftet sker dock inte med "automatik" utan kräver insättningar enligt
ett särskilt system för sparandet. Lättnaden avser fysiska personer bosatta
utanför Storbritannien och arbetsgivare med motsvarande skatterättsliga
hemvist under förutsättning att även de försäkrade är bosatta i utlandet.
Frånsett reglerna för pensionssparande och reglerna för försäkringsrörel-
ser i utlandet finns det i Storbritannien, efter denna nyordning, i
huvudsak två sätt att beskatta livförsäkringssparande för dem som bor i
landet och ett tredje system för gränsöverskridande verksamhet som avser
sparare bosatta i utlandet.
De olika beskattningsformema kan beskrivas på följande sätt.
1. För försäkringar som tecknas i inhemska bolag med fonder o.d. i
Storbritannien utgår engelsk "avkastningsskatt" som belastar livbolaget.
Skatten beräknas på både realiserad och orealiserad värdetillväxt som
tillkommer försäkringstagarna och skattesatsen motsvarar den lägre
marginalskattesatsen för fysiska personer. Skatteunderlaget reduceras
bl.a. av avdrag för livbolagets administrationskostnader. När försäkrings-
31
beloppet faller ut betalas ingen ytterligare inkomstskatt om försäkringsta- Prop. 1995/96:231
garen beskattas i det lägre marginalskatteskiktet. Sker beskattningen i det
övre skiktet betalas en kompletterande skatt med en skattesats som
motsvarar skillnaden mellan de två skattesatserna för de olika skikten.
Den kompletterande skatten utgår på utfallande belopp efter avdrag för
inbetalda premier (onshore-försäkringar).
2. För försäkringar som tecknas i bolag verksamma i utlandet utan
belastning av engelsk avkastningsskatt betalar försäkringstagaren
inkomstskatt med sin ordinarie maiginalskattesats på ett underlag som
motsvarar skillnaden mellan utfallande belopp och inbetalda premier
(offshore-försäkringar). En årlig beskattning under försäkringens löptid
kan i vissa fall aktualiseras enligt särskilda skatteflyktsbestämmelser.
3. För försäkringar som tecknas i inhemska bolag inom visst regelverk
med försäkringstagare bosatta i utlandet utgår ingen avkastningsskatt
(OL AB-försäkringar).
I Danmark beskattas avkastningen på pensionskapitalet med en real-
ränteskatt. Den årliga värdestegringen på övrigt försäkringssparande tas
upp som en vanlig kapitalinkomst. Danmark övergick år 1992 från ett
system med premieskatt på kapitalförsäkringar till en årlig inkomstbe-
skattning av värdestegringen på försäkringskapitalet. Försäkringstagaren
är skattskyldig. Samma regler gäller för såväl utländska som inhemska
kapitalförsäkringar. Värdestegringen beräknas normalt som skillnaden
mellan å ena sidan försäkringens kapitalvärde vid inkomstårets utgång
med tillägg för utbetalningar under året och å andra sidan kapitalvärdet
vid årets ingång med tillägg för inbetalningar under året. Endast kapital
hänförligt till dem som har skatterättsligt hemvist i Danmark beskattas.
Det danska systemet medger inte någon avräkning för utländsk skatt
hänförlig till försäkringen.
Omläggningen av det danska systemet syftade till att skapa ett robust
system som slog vakt om danska skatteanspråk och som samtidigt
medgav en gränsöverskridande försäljning av livförsäkringar från danska
livbolag mot utlandet utan inhemsk beskattning av kapitalet.
I Belgien påförs en avgift på den del av livbolagets vinst som reserve-
ras för försäkringstagarna. I Tyskland beskattas den årliga avkastningen
på vissa livförsäkringar med kortare löptid. Livbolagen beräknar den
avkastning som kan anses hänförlig till försäkringen under året och
lämnar underlag för beskattningen.
I andra länder beskattas ofta på olika sätt det belopp som slutligen
faller ut på försäkring av sparkaraktär.
Premieskatt har endast undantagsvis utnyttjats med, i förekommande
fall, låga skattesatser för att beskatta livförsäkringssparande (Danmark
före 1992 samt Italien och Belgien).
Frankrike har nyligen infört regler om en årlig beskattning av värdetill-
växt på försäkringssparande.
I flera europeiska länder är livförsäkringar föremål för förmögenhets-
skatt.
Som en allmän princip för skatteanspråk rörande avkastning på
32
hushållssparande gäller i industriländerna att beskattningen normalt sker Prop. 1995/96:231
i det land där spararen är bosatt.
Skälen för regeringens förslag:
Kontrollmöjligheter m.m.
Vid utformningen av beskattningen är det i hög grad angeläget med
enhetliga, likformiga och stabila regler. Reglerna skall självfallet vara
förenliga med EG-rättens likabehandlingsprinciper. Mot bakgrund av
vikten av stabila regler kan tvekan uppstå inför ett större ingrepp i
systemet för beskattning av försäkringssparande i utlandet. Premieskatten
är dock snarast instabil till sin karaktär och har i den praktiska tillämp-
ningen lett till en osäkerhet om dispensgivning och faktiskt skatteutfall.
Från fiskal synpunkt kan bl.a. nivån för premieskatten ifrågasättas mot
bakgrund av det mycket begränsade inslaget av utländska livförsäkringar
på den svenska marknaden med egentlig pensionskaraktär. Skälen för att
bestämma skattesatsen med hänsynstagande inte bara till skattesatsen för
svenska K-försäkringar utan även till skatten på P-försäkringar framstår
därför numera som svaga. Finansinspektionen har invänt mot detta
resonemang och har förespråkat att utländska försäkringar med pensions-
karaktär som säljs genom gränsöverskridande verksamhet till dem som
är bosatta i Sverige skall få del av den lägre avkastningsskattenivån på
15 %.
En viktig förutsättning för att ett stabilt system skall uppnås är att
enhetliga regler i möjligaste mån gäller för alla K-försäkringar. Med
enhetliga tekniska regler uppkommer inte heller frågor om bristande
likabehandling enligt gemenskapsrätten. På pensionsområdet har
gemenskapsrätten dock av hänsyn till det nationella intresset av systema-
tik i beskattningen medgett att endast försäkringar som meddelas i
verksamhet i försäkringstagarens hemland får del av skattelättnader som
tillkommer pensionssparande i detta land (EG-domstolens s.k. Bach-
manndom den 28 januari 1992, mål nr C-204/90).
Gemenskapsrättens ställningstagande kan hänföras till de bristfälliga
kontrollmöjligheterna på området när sparande sker i annat land än
bosättningslandet. Från kommissionens sida har man mot bakgrund av
dessa svårigheter dragit slutsatsen att skillnaderna i den skattemässiga
behandlingen av pensionsordningar som meddelats inom resp, utanför ett
medlemsland inte kan hävas förrän det kommer till stånd ett europeiskt
system för att förse skattemyndigheterna i försäkringstagarens hemland
med erforderliga uppgifter från en försäkringsgivare i annat land. Ett
arbete med denna inriktning bedrivs inom kommissionens generaldirekto-
rat XV och inom en kommissionsarbetsgrupp med företrädare för
medlemsländerna. På nuvarande stadium av diskussionerna är med-
lemsländerna eniga om att arbetet med att uppnå ett uppgiftslämnande bör
fortsätta.
33
3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 231
Sverige har i möjligaste mån utformat regler för att få till stånd ett Prop. 1995/96:231
uppgiftslämnande över gränserna. Under hösten förra året antog
riksdagen regler som innebär att utländska försäkringsföretag inom EES
som bedriver gränsöverskridande verksamhet här i landet innan verksam-
heten börjar skall lämna skriftlig förbindelse till Finansinspektionen att
årligen lämna kontrolluppgift om värde på försäkringar som innehas av
personer bosatta i Sverige. Denna regel saknar egentlig sanktion. Den
som förmedlar utländska försäkringsavtal skall lämna kontrolluppgift om
avtalsparterna. Försäkringstagarna skall lämna fullmakt till insyn i
försäkringen. Fullmakten skall överlämnas till Riksskatteverket via den
som förmedlar försäkringsavtalet (prop. 1995/96:97, bet.
1995/96:SkU16, SFS 1995:1543).
Även med beaktande av de nyligen införda reglerna om uppgiftsläm-
nande är skattekontrollen av gränsöverskridande transaktioner otillräcklig
och medger inte att nödvändig konsekvens upprätthålls i beskattningen.
Regeringen delar därför kommissionens bedömning att det i avvaktan på
ett gemensamt system i Europa för uppgiftslämnande på det aktuella
området inte finns förutsättningar för att införa avdragsrätt och den lägre
avkastningsskattesatsen för pensionsförsäkringar som meddelas från
utlandet och förvärvas av dem som är bosatta i Sverige. I de fall en
egentlig pensionsförsäkring förvärvas under bosättning utomlands är
regeringen däremot beredd att redan nu föreslå regler som likställer
försäkringen med en inhemsk P-försäkring. Sistnämnda fråga redovisas
i avsnitt 8.
Modifierad premieskatt
Den minst omfattande förändringen vore att bibehålla premieskatten med
justerade regler. Under sådana omständigheter skulle det ligga nära till
hands att förändra dispensprövningen. En sådan justering skulle kunna
innebära att skattemyndigheten vid bedömningen av den utländska
skattebelastningen utgick från vad som typiskt sett gällde i det land där
försäkringen tagits och inte från det enskilda livbolagets skattesituation.
På så sätt skulle dispensprövningen förenklas och blir mer förutsägbar.
Tekniken med en punktskatt som syftar till samma effekter som den
gängse avkastningsskatten för inhemska K-försäkringar ger dock två
artskilda tekniska system för beskattningen av K-försäkringskapitalet.
Även om premieskatten är så utformad att den resulterar i en skattebelast-
ning som svarar mot kapitalinkomstbeskattningen resp, den övre nivån
för avkastningsskatten ger de skilda systemen ett intryck av att sparande-
formerna behandlas olika. Vissa företrädare för den svenska försäk-
ringsbranschen anser därför att premieskatten strider mot gemenskaps-
rätten och har också initierat en prövning hos EG-domstolen.
Övervägande skäl talar således för en omläggning från ett punktskatte-
till ett inkomstskattesystem. Denna lösning förespråkas också av en i stort
sett enig remissopinion. Regeringen ansluter sig till denna bedömning. I
34
första hand bör ändringarna genomföras utan mer omfattande ingrepp i Prop. 1995/96:231
det nya avkastningsskattesystemet för svensk K-försäkring som gäller
sedan år 1994.
Beskattning av nettoutbetalningama eller avkastningsskatt?
Endast ett mindre antal länder beskattar löpande avkastningen på de
tillgångar i vilka försäkringspremierna placeras. De engelska och danska
systemen med en sådan årlig beskattning är därför av särskilt intresse. I
det engelska systemet sker, som nyss redovisats, normalt beskattningen
av utländska livförsäkringar först när försäkringen faller ut. Förutom
utfallande belopp skall inbetalda premier, som utgör en avdragspost,
redovisas. Denna ordning är relativt enkel men skiljer sig tekniskt sett
från behandlingen av sparande hos inhemska livbolag. Det torde närmast
vara ett sådant system som förordas av Utländska Försäkringsbolags
Förening.
För svensk del finns en betydelsefull skillnad gentemot Storbritannien
i förutsättningarna att uppnå ett enhetligt system. Riksdagen har som
tidigare nämnts nyligen beslutat om ett införande av förmögenhetsskatt
på utländska K-försäkringar i likhet med vad som gäller för svenska K-
försäkringar. För att möjliggöra en sådan beskattning har det också
införts regler för uppgiftslämnande om försäkringens värde vid årets
utgång. Om denna uppgift kan utnyttjas som grund för den schablon-
mässiga beräkningen av årlig avkastning enligt reglerna för avkastnings-
skatt bör i första hand en sådan lösning väljas.
Avkastningsskatten på svenska K-försäkringar beräknas genom att ett
skatteunderlag bestäms i två steg. Först bestäms ett kapitalunderlag som
i princip utgörs av värdet av den skattskyldiges tillgångar vid beskatt-
ningsårets ingång minskat med värdet av de skulder som föreligger vid
samma tidpunkt. I det andra steget av beräkningen multipliceras detta
kapitalunderlag med en avkastningsfaktor, nämligen den genomsnittliga
statslåneräntan för det kalenderår som närmast föregått beskattningsåret.
Genom beräkningen erhålls en schablonmässigt bestämd avkastning som
beskattas med 27 % (nio tiondelar av skatteunderlaget x 30 %).
Livbolaget är skattskyldigt i fråga om livförsäkringskapital. Systemet
är således endast beroende av en värdering av försäkringskapitalet. Det
framstår därför som en naturlig lösning att utnyttja denna värdering även
vid inkomstbeskattningen.
Flertalet remissinstanser har som nämnts pekat på de kontrollproblem
som finns i fråga om sparande i utlandet. Det förtjänar att understrykas
att dessa problem även skulle uppstå i ett system med beskattningen
förlagd till utbetalningsskedet.
Under förutsättning att skatteunderlaget bestäms på ett godtagbart sätt
för de utländska försäkringarna och att en årlig skattskyldighet för
innehavare av dessa försäkringar även i övrigt kan införas bör således
försäkringarna inlemmas i avkastningsskattesystemet.
35
Riksskatteverket har i sitt remissvar föreslagit en ordning som innebär Prop. 1995/96:231
att utbetalningar från en försäkring som inte redovisats under löptiden vid
den årliga taxeringen skall beskattas i inkomstslaget kapital. Ett sådant
system innebär dock en principiell nyordning som kräver ytterligare
överväganden. Regeringen är därför inte beredd att nu lägga fram ett
sådant förslag. Skattemyndigheten är således i dessa fall hänvisad till att
utnyttja ordinarie eftertaxeringsinstitut och sanktioner.
Kapitalunderlag
I avsnitt 7 föreslås en justering i nuvarande förmögenhetsskatteregler som
innebär att försäkringarna fr.o.m. 1998 års taxering tas upp till det
tekniska återköpsvärdet med tillägg för beräknad upplupen andel i
överskottet i livförsäkringsverksamheten. Denna andel kan anses
motsvara den preliminära fördelning av överskottsmedel som för
närvarande görs i svenska livförsäkringsföretag. Den preliminära
fördelningen brukar benämnas allokering till skillnad från återbäring som
lämnas först efter försäkringsfallet och som är en av de garanterade
avkastningsdelama. I det senare fallet används termen tilldelning.
Ändringen leder till en mer rättvisande värdering för s.k. traditionell
försäkring. Endast en del av överskottet i livbolaget allokeras emellertid
till de enskilda försäkringarna. Underlaget för förmögenhetsbeskattningen
motsvarar dock en tillräckligt stor del av det förmögenhetsnetto i
livbolaget som är hänförligt till försäkringen för att även godtas som
underlag för avkastningsskatt. Remissopinionen i denna del behandlas i
avsnitt 7.
Det bör understrykas att det redovisade värderingsproblemet endast
avser traditionell livförsäkring som mer undantagsvis säljs genom gräns-
överskridande verksamhet från utlandet. De på den aktuella marknaden
vanligen förekommande fondförsäkringama tas även vid förmögenhetsbe-
skattningen upp till det fulla värdet, dvs. till fondandelarnas noterade
värde vid årsskiftet.
Försäkringsutredningen har nyligen i sitt slutbetänkande Försäkringsrö-
relse i förändring 3 (SOU 1995:87) föreslagit nya regler som kan antas
medföra en anpassning till den ordning som normalt gäller i Europa med
en årlig tilldelning av överskottsmedel (bonus).
Det anförda leder enligt regeringens uppfattning till slutsatsen att
kapitalunderlaget vid avkastningsbeskattningen bör bestämmas på samma
sätt som vid förmögenhetsbeskattningen.
Skattskyldigt subjekt m.m.
För utländska kapitalförsäkringar måste skattskyldigheten för avkast-
ningen ligga på försäkringstagaren. Från försäkringsföretagens sida har
det, under åberopande av skatteförmågeprincipen, i vissa sammanhang
gjorts gällande att detta förhållande förhindrar en avkastningsskattemodell Prop. 1995/96:231
för utländska livförsäkringar.
Skatteförmågeprincipen är den allmänt omfattade grunden för inkomst-
beräkningens utformning men kan som sådan inte ges en mer precis
innebörd än ett krav på likformig inkomstberäkning (se t.ex. Melz,
Kapitalvinstbeskattningens problem s. 15). Redan ett innehav av egendom
kan vara underlag för skatt utan att en kapitalvinst realiseras (a.a. s. 26).
Förmögenhetsskatten och fastighetsskatten är exempel på skatter som
bygger på antagandet att redan ett innehav av förmögenhetstillgångar ger
förmåga att bära en skatt.
Värdetillväxten i ett sparande i K-försäkring ger typiskt sett en ökad
betalningsförmåga. Försäkringen kan i vissa fall utnyttjas som pant vid
belåning. Ofta medges förtida uttag (återköp) helt eller delvis efter en
inledande period. Det finns därför inte några allmänna hinder mot en
årlig beskattning hos försäkringstagaren.
Önskemålet om en enhetlig teknik för beskattningen av såväl utländska
som svenska livförsäkringar talar för att skattskyldigheten för inhemskt
K-försäkringskapital förs från livbolaget till innehavaren av försäkringen.
En sådan förändring av de nuvarande reglerna för svensk K-försäkring
skulle kunna genomföras med reglerna om skattebetalningar från pen-
sionssparkonto i det individuella pensionssparandet som förebild. Enligt
dessa regler är innehavaren av pensionssparkontot skattskyldig till
avkastningsskatt för kontotillgångama men i fråga om betalning och
övrigt praktiskt förfarande vid beskattningen behandlas sparinstitutet som
skattskyldig. Det kan här inflikas att Försäkringsförbundet i sitt remiss-
svar, vid sidan av frågan om beskattning av utländskt försäkrings-
sparande, har riktat kritik mot de skilda uppbördssystemen på området
för privat pensionssparande. Denna fråga kommer senare att övervägas
inom regeringskansliet.
Beskattningen av svenska K-försäkringar föreslogs i promemorian
utformad så att skattskyldigheten i formellt hänseende låg hos försäk-
ringstagarna på följande sätt.
Substansen i livbolaget skulle värderas enligt nuvarande regler. Den del
av förmögenheten i livbolaget som är hänförlig till K-försäkringar
fördelades i sin helhet på de enskilda försäkringarna. För s.k. traditionell
livförsäkring innebar detta en skattemässig tilldelning av kapitalet som
går utöver sedvanlig tilldelning av återbäring. De principer som tillämpas
vid tilldelningen av återbäringen skulle tillämpas även vid fördelningen
för beskattningsändamål av överskjutande K-försäkringskapital. Varje
innehavare av K-försäkring skulle vara skattskyldig men ansvaret för
redovisning och betalning av skatten skulle läggas på livbolagen såvitt
gäller försäkringar som meddelats från fast driftställe här i landet.
Remissinstanserna har i sig inte ifrågasatt tekniken för att överföra
skattskyldigheten till försäkringstagarna. Försäkringsbranschens företräda-
re och Finansinspektionen har dock förordat att skattskyldigheten av
administrativa skäl tills vidare ligger kvar hos försäkringsgivarna. Det
framhålls att det faktiska skatteutfallet (med undantag för en avrundnings-
37
effekt) blir densamma oavsett på vilken nivå den formella skattskyldig- Prop. 1995/96:231
heten ligger.
Regeringen delar den bedömning Försäkringsförbundet m.fl. gör på
denna punkt. Övervägande skäl talar för att tills vidare behålla nuvarande
förfarande för inhemska K-försäkringar. I detta sammanhang bör det
påpekas att ett framtida genomförande av en sådan allmän uppgiftsskyl-
dighet i Europa som kommissionen eftersträvar torde ställa krav på en
ändrad nivå för skattskyldigheten i enlighet med promemorieförslaget.
Som en följd av ställningstagandet i fråga om svenska K-försäkringar
och den allmänna principen att hushållssparande o.d. primärt bör
beskattas i det land där spararen är bosatt föreslogs i promemorian en
förändring av underlaget för avkastningsskatt. Från skatteunderlaget i
inhemska livbolag skulle kapital undantas som är hänförligt till försäk-
ringar som ägs av försäkringstagare bosatta i utlandet. Regeringen anser
att denna fråga kräver ytterligare överväganden. Principen om undantag
från skatteunderlaget för försäkringskapital som är hänförligt till subjekt
i utlandet är inte självklar i ett system med avräkning för utländsk skatt.
Frågan föranleder också en särskild analys som rör tjänstepensions-
försäkringar med arbetstagare i Sverige insatta som förmånstagare genom
oåterkalleliga förordnanden. Frågan om ett undantag i denna del från
skatteunderlaget i svenska livbolag kan lämpligen behandlas i den nu
påbörjade översynen av skattereglerna för tjänstepension.
Det förhållandet att skattskyldigheten för utländska livförsäkringar med
nödvändighet ligger hos försäkringstagaren till skillnad från vad som
gäller för svenska försäkringar påverkar inte den faktiska beskattningen.
I bägge fall beräknas skatten på samma sätt. Försäkringskapitalet
multipliceras med en avkastningsfaktor och den på detta sätt bestämda
avkastningen multipliceras i sin tur med skattesatsen. Försäkringsför-
bundet har förklarat att det inte är godtagbart att den inhemska stats-
låneräntan utnyttjas som avkastningsfaktor när sparandet sker i utlandet.
I stället bör statslåneräntan ersättas av ett index som utgör en samman-
vägning av EU-ländemas räntelägen. Den s.k. ECU-räntan skulle enligt
förbundets mening kunna tjäna till ledning vid utformningen av ett sådant
index. Alternativt skulle resp, lands motsvarighet till den svenska
statslåneräntan utnyttjas.
Regeringen gör i frågan om avkastningsfaktor följande bedömning.
Avkastningsskatten är utformad så att en årlig avkastning beräknas på
schablonmässiga grunder. I schablonens natur ligger att denna avkastning
kan vara såväl större som mindre än faktisk avkastning. Den fråga som
Försäkringsförbundet tar upp är aktuell redan vid en tillämpning av
gällande regler. Det gäller i synnerhet inhemsk fondförsäkring där
kapitalet placeras i utländska fonder men även livbolagens stora
placeringar i utländsk egendom. I dessa fall har statslåneräntan godtagits
som avkastningsfaktor med hänsyn till intresset att få enkla och förut-
sebara regler. Det krävs också att skatteuttaget anges med tillräcklig
tydlighet i lag. Det kan t.ex. anmärkas att Riksgäldskontorets fastställan-
de av statslåneräntan är författningsreglerat.
38
I takt med att livbolagens placeringar i allt högre grad görs i utländska Prop. 1995/96:231
värdepapper ökar skälen för att det i avkastningsskattelagens avkastnings-
faktor vägs in utländska räntelägen. Å andra sidan torde utvecklingen mot
en ökad ekonomisk integration i Europa utjämna ränteskillnader i Europa
och således verka i motsatt riktning. Regeringen anser att det för
närvarande inte finns tillräckliga skäl att ändra dagens reglering av
avkastningsfaktor. Frågan bör dock vara föremål för fortsatt upp-
märksamhet.
Om kontrolluppgift lämnas för värdet på utländsk försäkring kan detta
belopp förtryckas i förenklad deklaration. Förutsättningar finns att ange
även skattebeloppet eftersom det grundas på en schablonberäkning. I
avvaktan på erfarenhet av tillämpningen av de nya avkastningsskattereg-
lema bör det inte tas in utryckliga föreskrifter om förtryckning i
deklaration. Kontrolluppgiften för förmögenhetsbeskattningen avser
värdet på försäkringen vid utgången av ett kalenderår. Eftersom
avkastningsskatten beräknas på värdet vid ingången av beskattningsåret
kan underlaget för förmögenhetsbeskattningen för utländska försäkringar
utnyttjas som underlag för avkastningsskatten först följande taxeringsår.
Detta innebär att ett och samma värde kommer att användas vid två
skilda taxeringsår men för olika ändamål. Värdet för det första året gäller
förmögenhetsbeskattningen och samma värde lämnat följande år avser
underlaget för avkastningsskatten. En kontrolluppgift för fysiska personer
och dödsbon bör därför innehålla uppgift om värdet på utländsk
försäkring vid såväl beskattningsårets utgång som ett år dessförinnan.
Den som innehar en utländsk livförsäkring och inte lämnar förenklad
självdeklaration med förtryckta uppgifter om försäkringen skall redovisa
innehavet i deklarationen med uppgift om värdet på försäkringen vid
ingången av beskattningsåret. Om den skattskyldige skall betala för-
mögenhetsskatt skall även värdet vid utgången av året redovisas för detta
ändamål.
Det bör inte möta någon svårighet att redovisa värdet på fondförsäk-
ring. Om uppgifter inte lämnas från försäkringsgivaren om garanterat
värde på traditionell livförsäkring med tillägg för bonus får värdet
uppskattas med ledning av inbetalda premier (jfr avsnitt 7). Skatt skall
inte betalas för rena riskförsäkringar.
Det torde inte råda någon tvekan om bosättningslandets rätt att beskatta
avkastning på försäkringssparande i likhet med annat sparande. Bosätt-
ningslandets skatteanspråk har också fått en tydlig reglering i Danmark
och Storbritannien.
Avräkning för utländsk skatt
I likhet med nuvarande premieskatt bör avkastningsskatten på utländska
försäkringar utformas så att en faktisk internationell dubbelbeskattning
inte uppkommer. Det kan göras genom någon form av nedsättning av
avkastningsskatten med belopp som svarar mot betald utländsk skatt.
39
En innehavare av pensionssparkonto enligt lagen om individuellt Prop. 1995/96:231
pensionssparande äger, som tidigare nämnts, placeringstillgångarna på sitt
konto och har rätt till avräkning av utländsk skatt från avkastningsskatten.
Utländsk skatt som betalats under kalenderåret närmast före beskattnings-
året får avräknas. Outnyttjat avräkningsbelopp får räknas av senare år.
Valet av period har två orsaker. Avkastningsskatt beräknas med ut-
gångspunkt från förhållandena vid beskattningsårets ingång vid en
tidpunkt då de utländska skatter som kommer att betalas senare under
beskattningsåret ännu inte är kända. Den utländska avkastning som
mottagits under året före beskattningsåret och som de utländska skatterna
hänför sig till kommer, efter avdrag för sådana skatter, att ingå i
kapitalunderlaget för beräkningen av avkastningsskatten. Pensionssparin-
stitutet skall lämna den utredning som behövs för avräkningen.
När det gäller utländska livförsäkringar tillkommer det problemet att
placeringstillgångarna knutna till försäkringen inte ägs av försäkringsspa-
raren utan av ett utländskt livbolag. Det är också detta livbolag som
beskattas i utlandet. Beskattningen avser normalt endast "affärsvinsten"
men i t.ex. Storbritannien beskattas även avkastningen på försäkrings-
kapitalet.
Promemorieförslaget har utformats på följande sätt.
Utgångspunkten är att avräkning bör kunna ske för den utländska skatt
som betalas av livbolaget och som indirekt belastar försäkringsin-
nehavaren. Avräkning bör enligt förslaget således ske för den utländska
skatt som försäkringsgivaren betalat och som kan anses hänförlig till
försäkringen. Av praktiska skäl har det ansetts att även skatt på affärsvin-
sten inräknas. En mer precis sådan beräkning kan tidigast ske när
årsredovisningen för livbolaget är färdig. Som exempel kan nämnas att
engelska livbolag enligt uppgift ofta redovisar sitt bokslut först på hösten
året efter räkenskapsåret. Dessa livbolag fördelar skatt och andra utgifter
under räkenskapsåret över en sjuårsperiod. För fondförsäkring innebär
detta en successiv belastning av fondförmögenheten där den faktiska
skattebelastningen avgörs av inträde och utträde ur de aktuella fondema.
Avräkningsregeln i promemorian har utformats efter mönster från
nuvarande regler för pensionssparkonton. Bestämmelserna har dock
ansetts så artskilda att de bör tas in i avkastningsskattelagen i stället för
i den särskilda lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt.
Promemorieförslaget innebär att det normalt är den faktiska skattebe-
lastningen på sparandet, dvs. den utländska skatt som betalats och
allokerats till försäkringen, som grundar avräkningsbart belopp. I vissa
fall kan det antas vara svårt för försäkringstagarna att få fram uppgifter
från de utländska bolagen om skatt hänförlig till försäkringen. I fråga om
engelska livbolag tillkommer en osäkerhet om det slutliga skadeutfallet
under en relativt lång period även efter det att årsredovisningen lagts
fram. Osäkerheten beror på de möjligheter till korrigering av tidigare
redovisat resultat som dessa bolag har.
Promemorian redovisar därför en regel med utrymme för en skälighets-
bedömning på motsvarande sätt som gäller enligt de vanliga reglerna för
40
avräkning av utländsk skatt. Om en skattskyldig kan visa att förut- Prop. 1995/96:231
sättningar finns för avräkning enligt lagen om avräkning av utländsk skatt
men inte kan lämna samtliga erforderliga uppgifter kan avräkning medges
med skäligt belopp. Detta gäller dock inte avräkning mot avkastnings-
skatt. I promemorian bedömdes att det i nu aktuella fallen finns starka
skäl att inte tillämpa denna inskränkning för avkastningsskatten.
Remissutfallet angående den föreslagna avräkningsregeln är blandat. Å
ena sidan förordar Riksskatteverket en mer restriktiv regel än den
föreslagna. Försäkringsbranschens företrädare m.fl. anser att pro-
memorieförslaget har fått en alltför snäv utformning. Enligt Riks-
skatteverket bör endast utländsk skatt som direkt och löpande belastar
försäkringen vara avräkningsbar. Möjligheten att i vissa fall uppskatta
den utländska skattebelastningen till skäligt belopp anser verket medföra
alltför stora bedömningssvårigheter i den praktiska hanteringen. Enligt
Försäkringsförbundet och Näringslivets Skattedelegation är det nödvän-
digt att begreppet utländsk skatt ges en vid innebörd och omfattar alla
typer av inkomst-, förmögenhets- och punktskatter som belastar
försäkringsgivaren eller försäkringstagaren. Försäkringsförbundet har
erinrat om att det råder viss osäkerhet om den inhemska avkastnings-
skatten till sin karaktär är en förmögenhetsskatt eller inkomstskatt.
Kammarrätten i Sundsvall anser att en precisering bör göras rörande
tidpunkten för betalning av den utländska skatten. Flera remissinstanser
har framhållit att även skatt som direkt belastar försäkringstagaren bör få
tillgodoräknas vid den aktuella avräkningen.
Regeringen har i frågan om hänsynstagande till utländsk skatt starkt
strävat efter en ordning som inte leder till en faktisk dubbelbeskattning.
Mot denna bakgrund finns det skäl att vid avräkningen beakta inte endast
inkomstskatter utan även rena förmögenhetsskatter och punktskatter som
betalas av försäkringsgivaren för försäkringskapitalet.
Grundregeln bör vara att denna nedsättning endast medges för betald
utländsk skatt. I enlighet med vad Lagrådet förordat föreslår regeringen
en reglering som tar sikte på såväl försäkringsgivarens som försäkringsta-
garens skattebetalningar i utlandet för försäkringen. Endast mer sällan
torde dock betalning ha skett genom försäkringstagarens försorg. En
förutsättning för rätt till nedsättning är att avräkning inte kan ske för
samma belopp enligt lagen om avräkning av utländsk skatt.
På samma sätt som gäller för flertalet skatter vid tillämpning av de
vanliga reglerna om avräkning av utländsk skatt bör det, i fall då svårig-
heter föreligger för försäkringstagaren att lämna full utredning, av
förenklingsskäl godtas om avräkning görs för en beräknad skatte-
belastning som kan antas bli påförd i ifrågavarande land för det aktuella
försäkringskapitalet. En sådan mer schabloniserad ordning kan bestämmas
årligen av Riksskatteverket i rekommendation för länder där detta är
påkallat av hänsyn till försäkringstagare och taxeringsarbete. Mot
bakgrund av att den gränsöverskridande försäljningen från utlandet
koncentrerats till vissa länder och till det förhållandet att skattebelast-
ningen ofta är försumbar i utlandet bör tillämpningen av avräkningsregeln
41
inte komma att bli alltför betungande för skatteförvaltningen. Det bör Prop. 1995/96:231
understrykas att osäkerheten i fråga om skatteuttaget och möjligheten att
senare få avräkning enligt utredning bör innebära att den utländska
skatten beräknas försiktigt till ett belopp som man med ett relativt stort
mått av säkerhet kan anta har belastat försäkringen. En lämplig ut-
gångspunkt för bedömningen av skattebelastningen i visst land kan vara
nivån för den lägsta kända genomsnittliga skattebelastningen för en
livförsäkringsverksamhet som i inte obetydlig utsträckning riktas mot
Sverige från det aktuella landet. Såvitt gäller skattebelastningen i
Storbritannien kan bedömningen självfallet inte avse eller komma ett s.k.
OLAB-bolag till del. I de mer sällan förekommande fall då försäkringsta-
garen själv betalar utländsk skatt för försäkringen är han för dessa belopp
hänvisad till avräkning på gängse sätt enligt de vanliga avräknings-
reglema.
Regeringens förslag: Vid förmögenhetsbeskattningen tas värdet av
traditionell livförsäkring upp till det garanterade värdet med tillägg
för beräknad upplupen andel av överskottet i livförsäkringsverksam-
heten (allokerad återbäring). De nya värderingsreglerna gäller
fr.o.m. 1998 års taxering.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens med undantag
för ikraftträdandet av de nya reglerna.
Remissinstanserna: Försäkringsbranschens företrädare och Finansin-
spektionen avstyrker förslaget. Försäkringsförbundet anser bl.a. att
beredningen av Försäkringsutredningens förslag om vinstutdelning från
livbolag bör avvaktas innan ställning tas i värderingsfrågan. Förbundet
och inspektionen framhåller att en allokerad återbäring inte är garanterad
utan kan återtas av bolaget.
Skälen för regeringens förslag: Förmögenhetsskatteplikt infördes
nyligen för utländska livförsäkringar med verkan fr.o.m. 1996 års
taxering (prop. 1995/96:97, bet. 1995/96:SkU16, SFS 1995:1541).
Övergångsreglerna utformades så att försäkringsavtal som ingåtts före den
1 juli 1995 i huvudsak lämnades utanför beskattningsområdet. Såväl
svenska som utländska livförsäkringar förmögenhetsbeskattas således
numera. Försäkringen tas upp till det värde som motsvarar det på
försäkringstekniska grunder beräknade tekniska återköpsvärdet.
Inhemska försäkringar förmögenhetsbeskattas fr.o.m. 1988 års taxering
om försäkringen har tecknats efter den 12 september 1986. Äldre
42
försäkringar, P-försäkringar samt rena riskförsäkringar är inte förmögen- Prop. 1995/96:231
hetsskattepliktiga.
Det tekniska återköpsvärdet motsvarar det värde som försäkringsbolaget
enligt försäkringsavtalet lägst skall betala till försäkringstagaren. Det
innebär att beskattningen sker med hänsyn till livbolagets kalkylränta men
utan beaktande av den återbäring som utgår när avkastningen är högre.
Kalkylräntan varierar med de skilda försäkringstekniska grunder som
tillämpas av livbolagen.
Värderingsreglerna för K-försäkring är nu utformade så att den rätt till
återbäring som uppkommer om avkastningen på försäkringskapitalet är
högre än kalkylräntan inte träffas av skatt. Detta innebär normalt att
skatteunderlaget blir betydligt lägre än det faktiska värdet. I promemorian
Reformerad förmögenhetsbeskattning (Ds 1990:91) som utarbetades i
Finansdepartementet föreslogs att denna ordning skulle kvarstå och att det
skattepliktiga värdet av utländska K-försäkringar skulle bestämmas till
summan av betalda premier uppräknade med en årlig ränta på 4 %.
Denna räntesats motsvarade den kalkylränta som allmänt tillämpades för
svenska livförsäkringar. Om den skattskyldige på ett tillfredställande sätt
kunde visa att det faktiska värdet var lägre skulle detta värde godtas.
Vid halvårsskiftet 1995 trädde nya regler i kraft om avskattning vid
viss överlåtelse av bestånd av P-försäkring (prop. 1994/95:187). Den
värdering som skall göras i sådana fall innefattar dels det tekniska
återköpsvärdet, dels den del i livbolagets överskott (återbäring eller annan
bonus) som skäligen kan anses belöpa på försäkringen. På motsvarande
sätt förmögenhetsbeskattas i Danmark såväl inhemska som utländska K-
försäkringar med hela kapitalvärdet som underlag.
Utredningen om makars pensionsrättigheter vid bodelning har
konstaterat att en P-försäkring som tas upp i bodelning i samband med
äktenskapsskillnad värderas till ett belopp som motsvarar det tekniska
återköpsvärdet med tillägg för beräknad upplupen (allokerad) återbäring
(Pensionsrättigheter och bodelning, SOU 1995:8 s. 54 f. och 81). Någon
ändring i denna bodelningsprincip föreslås inte av utredningen.
Regeringen kan konstatera att värderingen av tillgångar vid förmögen-
hetsbeskattningen rent allmänt bör utformas så att tillgångarna tas upp till
sitt faktiska värde. För närvarande avviker värderingen av traditionell
livförsäkring i realiteten påtagligt från denna princip. För att uppnå en
mer korrekt värdering bör den ackumulerade avkastningen på försäkrings-
kapitalet utöver kalkylräntan inte undgå förmögenhetsskatt i sin helhet.
Det fulla kapitalvärdet kan beskrivas som skillnaden mellan å ena sidan
livbolagets nuvarande och framtida förpliktelser gentemot försäkringstag-
aren, inklusive fördelat överskott, och å andra sidan nuvärdet av de
premier försäkringstagaren skall betala. Någon årlig fördelning av hela
överskottet på försäkringarna sker inte i livbolagen. Däremot redovisar
de svenska livbolagen såväl garanterade värden som beräknad upplupen
(allokerad) återbäring. Utomlands redovisas inte sällan endast försäk-
ringsbelopp och garanterad (tilldelad) bonus årligen. I vissa fall tilldelas
bonus först vid försäkringsavtalets slut.
43
Mot denna bakgrund bör livbolagens överskott beaktas på så sätt att det Prop. 1995/96:231
redovisade förmögenhetsvärdet även omfattar beräknad upplupen del i
överskottet, dvs. allokerad återbäring. Det förhållandet att den bedömning
av värdet som allokeringen innefattar kan komma att ändras - i likhet
med vad som gäller på andra värderingsområden - ändrar inte regering-
ens bedömning.
Om kontrolluppgift helt saknas från det utländska livbolaget bör värdet
uppskattas till ett skäligt belopp med utgångspunkt från faktiskt betalda
premier med årlig uppräkning för avkastningen. Denna avkastning kan
lämpligen antas motsvara den genomsnittliga statslåneräntan under
föregående år. Regeln om uppräkning av fribelopp vid ikraftträdandet för
försäkringar som tagits dessförinnan bör således kunna tjäna till ledning
vid denna värdering. I motsats till Riksskatteverket anser regeringen det
inte nödvändigt med en uttrycklig värderingsregel för det fall uppgift
saknas från den utländske försäkringsgivaren.
De justerade värderingsreglerna bör, med hänsyn till behovet av tid för
omläggning av kontrolluppgiftssystem, gälla först fr.o.m. 1998 års
taxering.
Regeringens förslag: Utländska kapitalförsäkringar som tecknas när
den försäkrade inte är bosatt i Sverige men som kan visas ha varit
skattegynnade i bosättningslandet som pensionsordningar skall
likställas med pensionsförsäkringar. Detsamma gäller för s.k.
gränsgångare som har sin huvudsakliga förvärvsverksamhet i
utlandet om försäkringen är skattegynnad där som pensionsordning.
Utfallande belopp är skattepliktigt i den mån avdrag eller liknande
skattelättnad medgetts för den försäkrade för premier eller för-
månsbeskattning inte skett för försäkringen. En dispensregel finns
kvar för vissa utländska pensionsordningar.
Promemorians förslag motsvarar i huvudsak regeringens men innehåller
inte en generell regel för gränsgångare.
Remissinstanserna har i huvudsak godtagit promemorieförslaget.
Riksskatteverket anser dock att den nya generella regeln bör inskränkas
till att gälla tjänstepensionsordningar. I detta begrepp inbegriper verket
försäkringsordningar där den anställde själv svarar för en del av
premiema. Å andra sidan föreslår verket att tjänstepensionsordningar
skall likställas med inhemska P-försäkringar även i de fall s.k. gräns-
gångare och andra som är anställda i utlandet i skattehänseende anses
bosatta i Sverige. Riksskatteverket efterlyser också preciseringar rörande
bl.a. i vad mån de inhemska s.k. kvalitativa villkoren för P-försäkring
44
skall gälla. Svenska försäkringsmäklares förening har rent allmänt pekat Prop. 1995/96:231
på att de nya reglerna om avkastningsskatt kan leda till svårigheter för
utlandsanställd svensk personal på grund av att de flesta länder har andra
regler än Sverige för tjänstepensioner. Som exempel nämns att viss del
av försäkringspremien ofta betalas av den anställde i utlandet.
Skälen för regeringens förslag: Ett av de kvalitativa villkoren för P-
försäkring är som tidigare nämnts att försäkringen skall vara tecknad i en
försäkringsrörelse som bedrivs från fast driftställe i Sverige (punkt 1
andra stycket av anvisningarna till 31 § KL). Detta innebär således att
alla utländska livförsäkringar i beskattningshänseende är K-försäkringar.
Innehavare av sådana försäkringar riskerar därför att dubbelbeskattas
genom att avdrag inte medges vid den svenska taxeringen och att
utfallande belopp kan bli skattepliktiga i det land där försäkringen teck-
nats. Frågor om förmånsbeskattning kan aktualiseras i vissa fall. Även
den motsatta situationen kan uppkomma om avdragsrätt medges i utlandet
och belopp samtidigt undantas från beskattning i de berörda länderna.
I likhet med andra K-försäkringar är försäkringen inte som P-försäkring
befriad från förmögenhets-, arvs- och gåvoskatt.
Enligt punkt 1 sjuttonde stycket av anvisningarna till 31 § KL får
skattemyndigheten emellertid, om särskilda skäl finns, efter ansökan
förklara att en försäkring som meddelats i en utomlands bedriven
försäkringsrörelse skall anses som P-försäkring. Efter en sådan förklaring
kan försäkringen inte övergå till att vara K-försäkring på nytt.
Förarbetena till dispensregeln anger att dispensprövningen skall inriktas
på tre huvudfrågor, nämligen försäkringsvillkoren, sökandens personliga
omständigheter och hindren mot obehöriga skatteförmåner (prop.
1979/80:68 s. 21 f.).
Försäkringsvillkoren skall vara sådana att de i huvudsak överensstäm-
mer med skattereglernas kvalitativa krav. Det kan emellertid godtas att
försäkringen innehåller vissa förmåner av K-försäkringsnatur om dessa
förmåner inte motsvarar mer än 25 % av de totala förmånerna.
Medan det torde vara relativt enkelt att bedöma om villkoren är sådana
att de uppfyller de kvalitativa regler som gäller för P-försäkring kan det
möta större svårigheter att avgöra om sökandens personliga förhållanden
är sådana att dispens bör ges. Försäkringen skall täcka ett verkligt
pensioneringsbehov och starka sakliga skäl skall tala för att den utländska
försäkringen vidmakthålls under den skattskyldiges vistelse här i landet.
Man kan kort uttrycka det så att det skall vara naturligt att sökanden har
sitt pensionsskydd i utlandet och inte i Sverige. Skattemyndigheten skall
vid denna prövning göra en helhetsbedömning av sökandens situation.
De beviljade dispenserna har oftast gällt personer som avser att
återvända till sitt hemland efter en tillfällig vistelse i Sverige. Dispens
kan även bli aktuell i andra fall. Det kan gälla personer som flyttar till
Sverige efter att ha arbetat utomlands och där förvärvat en försäkring
som ger pensionsrätt på grund av anställningen. För att vidmakthålla pen-
sionsrätten kan det krävas fortsatta premiebetalningar. Reglerna för s.k.
45
gränsgångare i det nordiska dubbelbeskattningsavtalet innebär att Prop. 1995/96:231
beskattning sker i bosättningslandet samtidigt som pensionsrätt tillgodo-
räknas i arbetslandet. Pensionsrätten kan vara tryggad genom försäkring
i arbetslandet. Detta kan vara skäl för dispens. Dispens kan även i vissa
fall vara befogad för försäkringar som ger anställda i internationella
koncerner pensionsrätt enligt reglerna i moderbolagets hemland.
Möjligheten till dispens har fått en allt större betydelse i takt med den
större rörligheten mellan skilda länders arbetsmarknader.
I Danmark har särskilda regler tagits in som likställer utländska
pensionsordningar i skattehänseende med inhemskt skattegynnat pen-
sionssparande. Syftet med reglerna är att underlätta arbetskraftens fria
rörlighet över landgränserna. Reglerna omfattar livförsäkringar som
tecknats när försäkringstagaren inte är oinskränkt skattskyldig i Danmark
på grund av interna regler eller dubbelbeskattningsavtal. För att be-
stämmelserna skall få tillämpas krävs att försäkringen var skattegynnad
i den stat där försäkringstagaren var skattskyldig vid tidpunkten för
premiebetalningama. Det innebär endera att avdragsrätt rent faktiskt
medgetts i den aktuella staten för premier som betalts av den skattskyldi-
ge där eller att premiema inte har räknats med i den skattepliktiga
förvärvsinkomsten som förmån.
Det åligger den i Danmark skattskyldige att visa att de angivna kraven
är uppfyllda.
Regeringen gör följande bedömning.
När en person flyttar från ett land till ett annat för att ta ett nytt arbete
kan skilda problem uppkomma som rör avdrag för pensionskostnader och
beskattning av pensionskapital resp, utfallande pensionsbelopp. Dessa och
andra frågor som rör tjänstepensionsskyddet vid byte till arbete i annat
land i Europa har uppmärksammats inom EU. De diskussioner som pågår
på Europanivå kan dock inte antas resultera i en gemenskapsreglering
inom den närmaste tiden. Detsamma gäller kommissionens nyligen
återupptagna arbete i syfte att få till stånd en ordning för information från
försäkringsgivare som bedriver gränsöverskridande verksamhet till skat-
temyndigheterna i det land där försäkringstagaren bor.
Det kan konstateras att en ökad rörlighet över gränserna för arbetskraf-
ten redan nu ställer krav på flexiblare regler för flyttningsfallen.
Regeringen delar bedömningen i promemorieförslaget att en utrednings-
regel av generell natur liknande den som finns i Danmark bör införas.
Med en sådan regel godtas i stor utsträckning den bedömning som görs
i utlandet om en försäkring skall hänföras till gynnat pensionssparande.
Om en utländsk försäkring skall anses som P-försäkring bör dess värde
vara underlag för avkastningsskatt enligt den lägre nivå som gäller för
pensionskapital. Om det visas att avdragsrätt eller jämförbar lättnad inte
förelegat för premiema till viss del eller att eventuella premiebetalningar
av arbetsgivare beskattats delvis, undantas utfallande pension i motsva-
rande mån från beskattning.
Regeringen har förståelse för den restriktiva inställning Riksskattever-
ket har i fråga om privata P-försäkringar utan samband med tjänst. Såväl
46
verket som försäkringsmäklamas organ redovisar dock i sina remissvar Prop. 1995/96:231
att det i utlandet ofta finns mer eller mindre starka inslag av individuella
lösningar som kombinerar tjänstepension med privat pension. Åtskillnad
mellan tjänstepension och privat pension kan därför antas leda till
betydande gränsdragningsproblem redan när det gäller den anställdes
försäkringsskydd. Sådana problem uppkommer även om man, som
Riksskatteverket förordar, godtar anordningar med delbetalning från den
anställde. En utlandsanställning kan därutöver indirekt ställa krav på
pensionsförsäkringar som tas på makes liv. Om sådana försäkringar inte
får redovisas som P-försäkringar efter familjens återkomst till Sverige
uppkommer med de föreslagna reglerna om avkastningsskatt och de
nyligen införda förmögenhetsskattereglema en betydande skärpning av
beskattningen. Regeringen anser därför att promemorieförslaget som inte
gör skillnad mellan tjänstepension och övrig pension är att föredra.
Riksskatteverket har pekat på att utformningen i promemorian av den
aktuella bestämmelsen kan uppfattas som ett krav på att den huvudsakliga
andelen av pensionsförmånerna enligt det utländska försäkringsavtalet
skall vara sådan som överensstämmer med de svenska, internationellt sett
mycket hårda kvalitativa kraven på P-försäkring i fråga om ändamål,
förmånstagarkrets, inlåsning av sparandet och utbetalning. Regeringen
anser att bestämmelsen i stället bör utformas så att det framgår att det i
detta hänseende är tillräckligt om den utländska pensionsförsäkringen
reglerar pensionsförmåner enligt de ändamål som gäller för inhemsk P-
försäkring, dvs. ålders-, sjuk- och efterlevandepension. I fråga om
ålderspension kan den svenska 55-årsgränsen tjäna till ledning.
Den generella promemorieregeln för likställande med P-försäkring
täcker inte hela det område som nu är föremål för dispensgivning enligt
praxis. Det senare fallet gäller t.ex. vissa s.k. gränsgångarfall med
bosättning och beskattning i Sverige men förvärvsarbete i utlandet.
Detsamma gäller också vissa dispenser för försäkringar för anställda i
internationella koncerner. För att inte minska utrymmet för rörlighet över
gränserna föreslogs i promemorian att en dispensmöjlighet skulle behållas
för de fall där dispens nu ges men som hamnar utanför den nya generella
regelns tillämpningsområde. Mot bakgrund av förekomsten av ett större
antal fall med gränsgångare som bor i Sverige men arbetar i Danmark
har Riksskatteverket föreslagit att den generella regeln i stället för
dispensregeln skall tillämpas på dessa och andra snarlika fall då
pensionsförsäkringen har samband med tjänst utomlands. Regeringen
anser det befogat att dels bibehålla en dispensmöjlighet, dels låta den
generella regeln omfatta gränsgångarfall o.d. där den skattskyldiges
huvudsakliga förvärvsverksamhet är förlagd utanför Sverige. Dis-
pensinstitutet bör utnyttjas för de fall som grundar dispensrätt enligt
rådande dispenspraxis men som inte omfattas av den generella regeln.
Det bör understrykas att någon inskränkning i nuvarande möjligheter att
få en utländsk livförsäkring ansedd som P-försäkring inte är avsedd.
Riksskatteverket har i sitt remissyttrande, såvitt gäller dispenspröv-
ningen, förklarat att samma krav bör ställas på de kvalitativa villkoren
47
för utländsk försäkring som gäller enligt den generella regeln. Regeringen Prop. 1995/96:231
delar inte denna åsikt. Vid en tillämpning av den generella regeln
kommer i stor utsträckning det tidigare bosättningslandets regelsystem för
pensionssparande att godtas. I de fall den utländska försäkringen
förvärvats under bosättning i Sverige finns det inte samma bakomliggande
syfte att underlätta rörlighet över gränserna och således skäl att ställa mer
långtgående krav i villkorsprövningen. Det bör påpekas att bosättningsbe-
greppet, genom en hänvisning i avkastningsskattereglema, har getts
samma innebörd här som i den vanliga inkomstskattelagstiftningen.
Kammarrätten i Sundsvall har ifrågasatt det lämpliga i att dispensfrågan
överklagas till Riksskatteverket och inte till länsrätt så som gäller för
prövningen i övrigt. Regeringen anser att det finns fog för kammarrättens
inställning på denna punkt. Den stora kunskap som finns hos Riks-
skatteverket i de aktuella frågorna bör dock, i vart fall under ett
inledande skede, föranleda en bibehållen instansordning för dispenspröv-
ningen.
De nya bestämmelserna bör också få tillämpas på äldre försäkringar om
försäkringstagaren begär detta.
Avslutningsvis kan det påpekas att de skattemässiga förutsättningarna
att vidmakthålla ett tjänstepensionsskydd här i landet vid en begränsad
bosättning i utlandet inte berörs av förslaget. Dessa frågor kan dock bli
behandlade vid översynen av skattereglerna för tjänstepension.
Regeringens förslag: De nya reglerna om avkastningsskatt gäller
fr.o.m. den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års
taxering. De nya bestämmelserna gäller inte för försäkringar som
betalts i sin helhet före ikraftträdandet. Bestämmelserna om premie-
skatt slopas vid utgången av år 1996. Den som blir skattskyldig till
avkastningsskatt för en utländsk kapitalförsäkring med s.k. löpande
premie behöver bara betala avkastningsskatt på försäkringskapitalet
till den del det överstiger kapitalet vid ikraftträdandet av de nya
reglerna med tillägg för årlig värdestegring på detta belopp.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens men
saknar en uttrycklig regel om årlig uppräkning av det kapital vid
ikraftträdandet som skall undantas från skatteunderlaget med hänsyn till
värdestegring.
Remissinstanserna: Riksskatteverket har förordat en övergångslösning
som innebär att tidigare betald premieskatt räknas av från avkastnings-
skatten. Försäkringsförbundet m.fl. har framhållit att en årlig uppräkning
bör ske av fribeloppet vid ikraftträdandet. Svenska Försäkringsmäklares Prop. 1995/96:231
förening anser att avtal som ingåtts före ikraftträdandet inte i någon del
bör beskattas med avkastningsskatt. Finansinspektionen har pekat på att
ett värde vid ikraftträdandet kan vara reducerat på grund av att livbolaget
belastar försäkringen med huvuddelen av kostnaderna i löptidens början
(s.k. zillmering).
Skälen för regeringens förslag: Ikraftträdande- och övergångsreglerna
bör utformas på ett sådant sätt att beskattningsmyndigheten, Särskilda
skattekontoret hos Skattemyndigheten i Kopparbergs län, snarast efter
ikraftträdandet befrias från betungande befattning med premieskatten som
dispensgivning o.d. Samtidigt bör invecklade övergångsregler knutna till
avkastningsskattesystemet undvikas. Det är vidare självfallet viktigt att
reglerna inte ger utrymme för skatteplanering vid omläggningen av
beskattningssystemen.
Det förhållandet att förvärven av utländska K-försäkringar i stor
utsträckning sker mot engångsbetalningar bör utnyttjas för att minska
omställningsproblemen. Det föreslås därför att försäkringar för vilka
betalning skett före den 1 januari 1997, utan ytterligare insättningar
därefter, inte skall omfattas av de nya reglerna.
Försäkringsavtal med årliga premiebetalningar blir föremål för den
utvidgade avkastningsskatten om premie betalas efter utgången av år
1996. Regeringen har övervägt en lösning som innebär att tidigare betald
premieskatt avräknas från avkastningsskatten. Denna lösning har
praktiska fördelar men medför i realiteten en faktisk retroaktivitet som
bör undvikas. För att förhindra en dubbelbeskattning av sparandet bör i
stället en regel tas in i avkastningsskattelagen som innebär att försäk-
ringens värde vid ingången av år 1997 med årlig uppräkning med
statslåneräntan undantas från underlaget för avkastningsskatt. Om
försäkringen övertagits efter ikraftträdandet från annan försäkringstagare
på grund av arv, gåva eller annat benefikt förvärv eller i samband med
anställds byte av arbetsgivare gäller samma regel. Vid andra slag av
överlåtelser efter denna tidpunkt ingår hela försäkringskapitalet i
underlaget för avkastningsskatten.
2§
En ny sjunde punkt har förts in i paragrafens första stycke. Punkten
behandlar skattskyldigheten för dels K-försäkring meddelad i försäk-
ringsverksamhet i utlandet, dels livförsäkring som meddelats av
försäkringsgivare i utlandet men som likställs med P-försäkring enligt
49
4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 231
reglerna i punkt 1 sjuttonde stycket av anvisningarna till 31 § KL. Prop. 1995/96:231
I dessa fall har tidigare inte skattskyldighet till avkastningsskatt
förelegat. Av ett nytt andra stycke framgår uttryckligen att innehav av
rena riskförsäkringar (som saknar inslag av sparande) avseende döds-,
olycks- och sjukdomsfall, dvs. annat än livsfall, inte medför skattskyldig-
het. Riskförsäkringar torde normalt falla utanför regleringen redan på
grund av att kapitalvärde saknas.
De som är bosatta i utlandet är inte skattskyldiga enligt punkten 7.
Bosättningsbegreppet har samma innebörd här som i inkomstskattelagstift-
ningen (jfr 12 §). Med innehavare av försäkring avses försäkringstagaren
eller den som genom bodelning eller, efter försäkringsfall, genom
förmånstagarförordnande har rätt att förfoga över försäkringen enligt
avtalet.
En redaktionell ändring har gjorts i första stycket 2. För att uppnå en
enhetlig terminologi har "etablering" ersatts med beteckningen fast
driftställe. Denna beteckning har samma betydelse som i övriga in-
komstskattelagar.
3 §
Tre nya stycken, sjätte t.o.m. åttonde styckena, har fogats till paragrafen.
Som en följd därav har en hänvisning i första stycket justerats. De
nuvarande tredje och fjärde styckena har av redaktionella skäl samman-
förts till ett nytt tredje stycke.
Bestämmelserna i sjätte stycket knyter an till de försäkringsslag som
redovisas i de inledande skattskyldighetsbestämmelsema i 2 § första
stycket 7.
För livförsäkringar som meddelats från en verksamhet i utlandet
motsvarar kapitalunderlaget försäkringens värde beräknat på ett sätt som
motsvarar förmögenhetsskatteprincipema. Denna föreskrift har tagits in
i ett nytt sjunde stycke. Föreskriften i stycket tar sikte på dels utländska
K-försäkringar, dels utländska försäkringar som anses som P-försäkringar
enligt punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL. Värderingen av försäk-
ringen utvecklas närmare i avsnitt 10.2.
I åttonde stycket har regler införts av övergångskaraktär som tar sikte
på försäkringsavtal med s.k. löpande premie som tecknats före år 1997.
Regeln innebär att kapital motsvarande försäkringens värde vid ikraftträ-
dandet skall undantas från skatteunderlaget. Detta gäller dock inte äldre
avtal som efter ikraftträdandet övergått till ny försäkringstagare genom
ett oneröst förvärv såvitt inte förvärvet görs på grund av anställds
arbetsbyte. Det kapital vid årsskiftet 1996/97 som skall undantas från
skatteunderlaget får varje år räknas upp med den genomsnittliga
statslåneräntan under kalenderåret närmast före beskattningsåret.
9§
Andra stycket har justerats så att det framgår att att även för utländska K-
50
försäkringar uppgår skatten till 30 % av nio tiondelar av underlaget. De Prop. 1995/96:231
utländska pensionsordningar som likställs med inhemska P-försäkringar
beskattas dock med en skattesats på 15 %.
10 a §
I en ny paragraf har bestämmelser införts om rätt till nedsättning av
avkastningsskatt på utländsk K-försäkring genom avräkning av utländsk
skatt som belöper på försäkringen. Reglerna förutsätter att inte lagen
(1986:468) om avräkning av utländsk skatt är tillämplig på den utländska
skatten.
Skattenedsättning ges för utländsk skatt som är hänförlig till försäk-
ringen och som har betalats av försäkringsgivaren eller försäkringstaga-
ren. Genom en hänvisning i första stycket till 14 § lagen om avräkning
av utländsk skatt framgår att avräkning primärt skall ske för bl.a. allmän
slutlig skatt i utlandet på inkomst. Till denna grupp skatter hör t.ex. den
engelska motsvarigheten till svensk avkastningsskatt. Även rena förmög-
enhetsskatter och punktskatter som belastar försäkringskapitalet är avräk-
ningsbara.
Avräkningsbar skatt som inte har utnyttjats för avräkning enligt
paragrafen får utnyttjas senare år för nedsättning av avkastningsskatt på
den försäkring som föranlett skatt att avräkna. Även efter det sista
taxeringsår då avkastningsskatt påförs för försäkringen kan avräkning ske
enligt de allmänna reglerna för omprövning i taxeringslagen.
I andra stycket har regler tagits in efter förebild från lagen om
avräkning av utländsk skatt om krav att förete utredning och om
skälighetsbedömning vid skattenedsättningen (13 och 17 §§). Skälighets-
bedömningen kommenteras närmare i den allmänna motiveringen.
12 §
Till paragrafen har fogats en ny föreskrift som innebär att beskattnings-
året alltid skall anses vara kalenderåret för skattskyldiga försäkringstagare
enligt 2 § första stycket 7.
Övergångsbestämmelser
De nya reglerna gäller fr.o.m 1998 års taxering. De tillämpas dock först
fr.o.m. det år efter ikraftträdandet då premie eller liknande ersättning
betalas och sedan allt framgent.
I 3 § åttonde stycket finns bestämmelser för utländska försäkringsavtal
tecknade före år 1997. I dessa fall kommer normalt värdet på försäk-
ringen tidigast vid ingången av år 1998 att utgöra underlag för beräkning
av avkastningsskatt. Övergångsordningen innebär, med vissa undantag,
att för avtal med löpande premieinsättningar som till någon del skett före
år 1997 skall endast den del av värdet som skjuter över värdet vid
årsskiftet 1996/97 tas upp som underlag för skatten. Till det belopp som
51
skall undantas från underlaget får tillägg göras varje år för värde- Prop. 1995/96:231
stegringen beräknad med användning av den genomsnittliga stats-
låneräntan under året före uppräkningsåret. De nya bestämmelserna om
avkastningsskatt tillämpas alltså inte för försäkringar för vilka inte någon
betalning skett efter utgången av år 1996. Med lokutionen "premier eller
liknande ersättning" avses förutom premier betalning vid förvärv av s.k.
begagnad försäkring. Med premie avses självfallet även tilläggsbetalning
efter ikraftträdandet för engångsbetald försäkring.
Reglerna i 10 a § om nedsättning av avkastningsskatt på utländsk
försäkring med belopp som svarar mot utländsk skatt på försäkringen
gäller endast utländsk skatt som betalas efter ikraftträdandet.
P 6 av övergångsbestämmelserna
Såvitt gäller s.k. traditionell livförsäkring har värderingsreglerna skärpts
på så sätt att beräknad skälig upplupen del i livbolagets överskott för
försäkringen skall ingå i det skattepliktiga värdet. Regeln gäller för såväl
inhemsk som utländsk livförsäkring. Såvitt gäller försäkringar meddelade
i Sverige kan andelen i överskottet antas motsvara återbäring som
allokerats, dvs. fördelats preliminärt bland försäkringarna utan att den
tilldelats (garanterats) den enskilda försäkringen. I de flesta europeiska
länder i övrigt gäller krav på en årlig tilldelning av återbäring (bonus) till
försäkringstagarna. En del av de årliga överskotten tillkommer utländska
försäkringar i form av s.k. terminal bonus, som betalas ut först vid
försäkringstidens slut eller vid försäkringsfall. Några upplysningar om
"terminal bonus" lämnas inte till de enskilda försäkringstagarna. In-
formation lämnas, såvitt gäller brittiska bolag, normalt i årliga "bonus
declarations". Dessa uppgifter kan tjäna till ledning för att bestämma
beräknad upplupen andel för försäkringen i överskottet.
De utländska försäkringar som säljs på den svenska marknaden är i allt
väsentligt fondförsäkringar. För dessa försäkringar - liksom för
inhemska fondförsäkringar - utgörs förmögenhetsvärdet av fondandelar-
nas värde vid årsskiftet. Det kan tilläggas att fondandelarnas värde
noteras varje börsdag.
De nya reglerna gäller första gången vid förmögenhetsbeskattningen vid
1998 års taxering.
52
3 kap. 15 §
I första och andra styckena i paragrafen har ändringar gjorts som anger
att kontrolluppgift för livförsäkring som innehas av fysisk person resp,
dödsbo skall ta upp förmögenhetsvärdet på försäkringen vid dels utgången
av kalenderåret före taxeringsåret, dels utgången av året dessförinnan.
Det senare värdet tjänar som ledning för bestämmandet av avkastnings-
skatt eftersom denna skatt beräknas på ett underlag som motsvarar värdet
vid ingången av beskattningsåret.
De nya bestämmelserna gäller fr.o.m. år 1997. Det innebär att
kontrolluppgift som lämnas år 1997 kan inskränkas till att avse värdet vid
utgången av år 1996 som underlag för förmögenhetsskatt. Den kontroll-
uppgift som lämnas senare år skall dock, såvitt gäller fysiska personer
och dödsbon, i princip innehålla uppgift om skattepliktigt värde såväl vid
utgången av året före taxeringsåret (underlaget för förmögenhetsskatt)
som utgången av andra året före taxeringsåret (underlaget för av-
kastningsskatt). För övriga juridiska personer behöver endast den
värdeuppgift lämnas som är relevant för avkastningsskatten. Skattepliktigt
avkastningsskattevärde uppkommer tidigast vid ingången av år 1998
eftersom befintligt försäkringskapital vid de nya reglernas ikraftträdande
undantas från beskattning enligt 3 § åttonde stycket lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel. Kontrolluppgiftsskyldigheten såvitt
gäller underlag för avkastningsskatt för innehavare av utländska
försäkringar gäller därför första gången i januari 1999 avseende värdet
vid årsskiftet 1997/1998.
1 kap. 1 §
Lagens tillämpningsområde har utvidgats till att gälla även avkastnings-
skatt för försäkringsinnehavare som är skattskyldiga enligt den nya
punkten 7 i 2 § första stycket lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel.
1 §
En ändring av motsvarande slag som i taxeringslagen har gjorts i
53
paragrafen.
Prop. 1995/96:231
32 § 1 mom.
Ett nytt sista stycke har lagts till momentet. För de utländska försäkringar
av pensionskaraktär som likställs med P-försäkringar enligt punkt 1
sjuttonde stycket av anvisningarna till 31 § KL undantas utfallande
pensionsbelopp från skatteplikt i motsvarande mån som den skattskyldige
kan styrka genom utredning att han endera inte haft rätt till fullt avdrag
eller liknande skattelättnad för de premier han betalt in för försäkringen
eller erhållit pensionsskyddet genom arbetsgivarens premiebetalningar
med förmånsbeskattning för del av premiebeloppet. Det bör endast åligga
den skattskyldige att visa att rätt till skattelättnad inte förelegat i viss del.
Ett avdragsbelopp som inte kan medges på grund av de kvantitativa
avdragsbegränsningama i KL skall inte grunda befrielse från beskattning
av utfallande pension.
Punkt 1 av anvisningarna till 31 §
Nuvarande dispensregel i sjuttonde stycket kvarstår efter redaktionella
ändringar för vissa särfall (jfr. avsnitt 8). I huvudsak har dock dispensbe-
stämmelsema ersatts med en generell regel som likställer utländsk försäk-
ring för pensionsändamål med inhemsk P-försäkring under förutsättning
dels att försäkringen tagits under tidigare bosättning i utlandet eller under
tid den försäkrade utfört sitt huvudsakliga förvärvsarbete i utlandet dels
att den då var skattegynnad i detta land på det sätt som framgår av
anvisningspunkten. Skattelättnaden skall i princip avse hela premiebetal-
ningen i utlandet. En lättnad av helt marginellt slag som begränsas till
något hundratal kronor (som det tidigare i Sverige gällande s.k. K-
försäkringsavdraget) kan inte godtas i detta sammanhang. Om en inkomst
från den utländske huvudarbetsgivaren inte i någon del beskattas i
utlandet till följd av dubbelbeskattningsavtal avses i sjuttonde stycket den
skatteförmån som gäller enligt den interna rätten i det aktuella landet för
försäkringen. Bestämmelserna i övrigt i anvisningspunkten (de kvalitativa
villkoren) tjänar till ledning för innebörden av termerna ålders-, sjuk- och
efterlevandepension. I den generella regeln i sjuttonde stycket ställs dock
inte något krav på att viss andel av pensionsförmånerna i sin helhet skall
ha reglerats enligt de kvalitativa villkoren.
Följdändringar har gjorts i andra och sista styckena.
54
Övergångsbestämmelser
Prop. 1995/96:231
De nya reglerna tillämpas fr.o.m. 1998 års taxering. De nya reglerna
tillämpas även för utländska försäkringar som tecknats före ikraftträdan-
det om den skattskyldige begär det. Ett sådant yrkande får anses
framställt om avdrag begärs för premiebetalning för den aktuella
försäkringen. En försäkring för vilken dispens meddelats före ikraftträ-
dandet anses alltjämt som P-försäkring.
2 § 6 mom.
På samma sätt som skett i 2 § första stycket 2 lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel har termen etablering av enhetlig-
hetsskäl ersatts med beteckningen fast driftställe.
Premieskattebestämmelsema upphävs vid utgången av år 1996. Be-
stämmelserna gäller dock alltjämt i fråga om betalningar före ikraftträ-
dandet. Om inte någon insättning görs i försäkringen efter utgången av
år 1996 regleras beskattningen således i sin helhet av den upphävda
lagen. I de fall en sådan insättning görs regleras övergången av be-
stämmelser i 3 § åttonde stycket lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel som medger ett reducerat underlag för avkastningsskatten.
55
Efter remiss har yttranden avgetts av Riksskatteverket, Finansinspektio-
nen, Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i Sundsvall, Stock-
holms Handelskammare, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska
Bankföreningen, Svenska Försäkringsmäklares förening, Sveriges
Industriförbund, Sveriges Försäkringsförbund, Tjänstemännens Centralor-
ganisation, Utländska Försäkringsbolags Förening och Landsorganisa-
tionen i Sverige.
Stockholms Handelskammare, Svenska Arbetgivareföreningen, Svenska
Bankföreningen och Sveriges Industriförbund har åberopat ett yttrande
från Näringslivets Skattedelegation.
Prop. 1995/96:231
Bilaga 1
56
Prop. 1995/96:231
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:661) om avkastningsskatt
på pensionsmedel
dels att 2, 3, 9 och 12 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 10 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §‘
Skattskyldiga till avkastningsskatt är
1. svenska livförsäkringsföretag,
2. utländska livförsäkringsföretag
som bedriver försäkringsrörelse
här i riket genom etablering,
1. svenska livförsäkringsföretag,
2. utländska livförsäkringsföretag
som bedriver försäkringsrörelse
från fast driftställe i Sverige,
3. understödsföreningar som bedriver till livförsäkring hänförlig verk-
samhet,
4. pensionsstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensions-
utfästelse m.m.,
5. arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar skuld under rubriken
Avsatt till pensioner enligt 5 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse
m.m.,
6. i Sverige bosatt innehavare av
pensionssparkonto enligt 1 kap. 2 §
lagen (1993:931) om individuellt
pensionssparande.
6. i Sverige bosatt innehavare av
pensionssparkonto enligt 1 kap. 2 §
lagen (1993:931) om individuellt
pensionssparande,
7. svensk juridisk person och i
Sverige bosatt fysisk person som
innehar
a) kapitalförsäkring som avses i
punkt 1 av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen (1928:370)
och är meddelad i försäkringsrörel-
se som inte bedrivs från fast drift-
ställe i Sverige, eller
b) försäkring som behandlas som
pensionsförsäkring enligt sjuttonde
stycket av samma anvisningspunkt.
Bestämmelserna i första stycket 7
omfattar inte försäkring som enbart
avser döds-, olycks- eller sjuk-
domsfall senast vid 70 års ålder
och inte är återköpsbar.
I fråga om handelsbolag och europeisk ekonomisk intressegruppering
är dock delägarna respektive medlemmarna skattskyldiga.
57
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Skatteunderlaget är kapitalunder-
laget enligt andra-s/ärte styckena,
multiplicerat med den genomsnitt-
liga statslåneräntan under kalen-
deråret närmast före ingången av
beskattningsåret. Skatteunderlaget
avrundas nedåt till helt hundratal
kronor.
2
Skatteunderlaget är kapitalunder-
laget enligt andra-åtzonJe stycke-
na, multiplicerat med den genom-
snittliga statslåneräntan under
kalenderåret närmast före ingången
av beskattningsåret. Skatteunderla-
get avrundas nedåt till helt hundra-
tal kronor.
Prop. 1995/96:231
Bilaga 2
Vid beräkning av kapitalunderlag
enligt andra stycket skall bortses
från den del av tillgångar och
skulder som
1. inte förvaltas för försäkrings-
tagarnas räkningar,
2. år hänförliga till avgångs-
bidragsförsäkringar meddelade
enligt grunder som fastställts i
kollektivavtal mellan arbetsmarkna-
dens huvudorganisationer,
3. är hänförliga till försäkringar
som i redovisningshänseende tas
upp som grupplivförsäkringar, eller
4. avser sjuk- och olycksfalls-
försäkringar hänförliga till försäk-
ringsklass enligt 2 kap. 3 a § för-
sta stycket 1 och 2 samt 3 b §
första stycket 1 b och 4 försäk-
ringsrörelselagen (1982:713).
För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1-4 utgörs kapital-
underlaget av värdet av den skattskyldiges tillgångar vid ingången av
beskattningsåret efter avdrag för finansiella skulder vid samma tidpunkt.
För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 2 medräknas dock endast
sådana tillgångar och skulder som är hänförliga till den i Sverige
bedrivna försäkringsrörelsen.
Vid beräkning av kapitalunderlag
enligt andra stycket skall bortses
från tillgångar och skulder som är
hänförliga till avgångsbidragsför-
säkringar meddelade enligt grunder
som fastställts i kollektivavtal mel-
lan arbetsmarknadens huvudorga-
nisationer.
Vid beräkning av kapitalunderlag
skall även bortses från den del av
tillgångar och skulder som inte
förvaltas för försäkringstagarnas
räkningar eller som avser försäk-
ringar som i redovisningshänseen-
de tas upp som grupplivförsäk-
ringar eller sjuk- och olycksfalls-
försäkringar hänförliga till försäk-
ringsklass enligt 2 kap. 3 a § för-
sta stycket 1 och 2 samt 3 b §
första stycket 1 b och 4 försäk-
ringsrörelselagen (1982:713).
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 5
utgörs av pensionsskuldens belopp vid ingången av beskattningsåret. Vid
bestämning av pensionsskuldens belopp skall beaktas sådana pensions-
åtaganden för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger enligt punkt 20 d
jämfört med punkt 20 e av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen
(1928:370) och sådana pensionsåtaganden för vilka avdragsrätt föreligger
enligt 8 § lagen (1975:1348) om ikraftträdande av lagen (1975:1347) om
ändring i kommunalskattelagen (1928:370).
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 6
utgörs av värdet av de tillgångar som vid ingången av kalenderåret är
hänförliga till pensionssparkontot.
Kapitalunderlaget för skattskyldi-
ga som avses i 2 § första stycket 7
utgörs av värdet vid beskattnings-
58
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
årets ingång av sådana försäk-
ringar som anges där. Detta värde
beräknas enligt sjunde och åttonde
styckena.
Som värde av en försäkring
meddelad i försäkringsrörelse som
inte bedrivs från fast driftställe i
Sverige tas upp försäkringens på
försäkringstekniska grunder beräk-
nade återköpsvärde med tillägg för
beräknad upplupen andel i livför-
säkringsrörelsens överskott.
I fråga om försäkringsavtal som
ingätts före den 1 januari 1997
skall endast den del av försäk-
ringens värde tas upp som över-
stiger värdet vid denna tidpunkt.
Till det värde som undantas från
skatteunderlaget får tillägg göras
för årlig värdestegring beräknad
enligt 3 § första stycket. Denna
begränsning gäller dock inte om
försäkringen övergått till ny in-
nehavare efter utgången av år
1996 på annat sätt än genom arv,
testamente, gåva, bodelning eller,
såvitt gäller försäkring som har
samband med tjänst, överlåtelse
mellan arbetsgivare på grund av
anställds byte av tjänst.
Prop. 1995/96:231
Bilaga 2
För den del av skatteunderlaget
som hos sådan skattskyldig som
avses i 2 § första stycket 1-3 och
7 är hänförligt till annan personför-
säkring än pensionsförsäkring
uppgår skatten till 30 procent av
nio tiondelar av skatteunderlaget.
9 §3
Skatten uppgår till 15 procent av skatteunderlaget enligt 3 § om inte
annat följer av andra och tredje styckena.
För den del av skatteunderlaget
som hos sådan skattskyldig som
avses i 2 § första stycket 1-3 är
hänförligt till annan personförsäk-
ring än pensionsförsäkring uppgår
skatten till 30 procent av nio tion-
delar av skatteunderlaget.
I det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader skall
skattesatsen jämkas i motsvarande mån. Sådan jämkning skall också göras
om hela behållningen på ett pensionssparkonto avskattas enligt 32 § 1
mom. första stycket j kommunalskattelagen (1928:370) eller pensions-
skuld som avses i 3 § femte stycket helt upplöses under beskattningsåret.
Överlåts ett helt försäkringsbestånd från ett livförsäkringsföretag till ett
annat sådant företag eller sker fusion enligt 15 a kap. 1 eller 18
§försäkringsrörelselagen (1982:713) anses som om överlåtande och
övertagande företag utgjort en skattskyldig.
59
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:231
Bilaga 2
10 a §
Skattskyldig som avses i 2 §
första stycket 7 har rätt till ned-
sättning av skatten på försäkring
med belopp som motsvarar den
utländska skatt hänförlig till för-
säkringen som försäkringsgivaren
har betalat. Med utländsk skatt
avses dels sådan skatt som anges i
14 § lagen (1986:468) om avräk-
ning av utländsk skatt, dels punkt-
skatt och förmögenhetsskatt. Avräk-
ningsbar skatt som kvarstår out-
nyttjad får räknas av senare år mot
skatt enligt denna lag vilken avser
samma försäkring.
Det åligger den skattskyldige att
lämna den utredning som behövs
för prövning av frågan om nedsätt-
ning av skatt. Har den skattskyldi-
ge visat att förutsättningar för ned-
sättning föreligger men inte förmått
lämna samtliga de uppgifter som
fordras för tillämpningen av ned-
sättningsreglerna får nedsättning
ske med skäligt belopp.
12
Beteckningar i denna lag har
samma betydelse som i kommunal-
skattelagen (1928:370) och lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
Beteckningar i denna lag har
samma betydelse som i kommunal-
skattelagen (1928:370) och lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
Beskattningsåret för skattskyldiga
som avses i 2 § första stycket 7
skall dock alltid vara kalenderåret.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången
vid 1998 års taxering. I fråga om försäkringar som meddelats i en
försäkringsrörelse som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige tillämpas
lagen dock inte tidigare än fr.o.m. det första beskattningsår efter
ikraftträdandet under vilket premie eller liknande ersättning för försäk-
ringen betalas. Nedsättning enligt de nya bestämmelserna i 10 a § medges
endast för utländsk skatt som betalas efter ikraftträdandet.
60
Prop. 1995/96:231
Bilaga 2
' Senaste lydelse 1994:1879.
2 Senaste lydelse 1993:1568.
3 Senaste lydelse 1994:1880.
4 Senaste lydelse 1993:1568.
61
Härigenom föreskrivs att punkt 6 i övergångsbestämmelserna till lagen
(1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögen-
hetsskatt1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
6.2 Livförsäkring som meddelats
i utländsk försäkringsverksamhet
vilken inte bedrivits från fast drift-
ställe i Sverige räknas som skatte-
pliktig tillgång i den omfattning
som anges i punkt 6 av anvisning-
arna till 3 och 4 §§.
Föreslagen lydelse
6. Livförsäkring som meddelats
i utländsk försäkringsverksamhet
vilken inte bedrivits från fast drift-
ställe i Sverige räknas som skatte-
pliktig tillgång i den omfattning
som anges i punkt 6 av anvisning-
arna till 3 och 4 §§. I värdet av
svensk och utländsk livförsäkring
skall inräknas beräknad upplupen
andel i livförsäkringsverksamhetens
överskott.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången
vid 1998 års taxering.
'Lagen omtryckt 1994:1897.
2Senaste lydelse 1995:1541.
Härmed föreskrivs att 3 kap. 15 § lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:231
Bilaga 2
3 kap.
15
Kontrolluppgift om försäkrings-
värde skall lämnas av försäkrings-
företag och understödsförening av-
seende sådan livförsäkring som av-
ses i punkt 6 av anvisningarna till
3 och 4 §§ den upphävda lagen
(1947:577) om statlig förmögen-
hetsskatt samt punkt 6 av över-
gångsbestämmelserna till lagen
(1991:1850) om upphävande av
lagen (1947:577) om statlig för-
mögenhetsskatt.
Kontrolluppgift skall lämnas för
den som är ägare till försäkringen
eller är förmånstagare med förfo-
ganderätt till sådan försäkring, om
värdet av en eller flera försäkring-
ar uppgår till minst 1 000 kronor.
Kontrolluppgiften skall uppta för-
säkringarnas värde vid årets ut-
gång.
§'
Kontrolluppgift om försäkrings-
värde skall lämnas av försäkrings-
företag och understödsförening av-
seende sådan livförsäkring som av-
ses i punkt 6 av anvisningarna till
3 och 4 §§ den upphävda lagen
(1947:577) om statlig förmögen-
hetsskatt, punkt 6 av övergångsbe-
stämmelserna till lagen
(1991:1850) om upphävande av
lagen (1947:577) om statlig för-
mögenhetsskatt samt 2 § första
stycket 7 lagen (1990:661) om av-
kastningsskatt på pensionsmedel.
Kontrolluppgift skall lämnas för
den som är ägare till försäkringen
eller är förmånstagare med förfo-
ganderätt till sådan försäkring, om
värdet av en eller flera försäkring-
ar uppgår till minst 1 000 kronor.
För försäkring som innehas av
fysisk person eller dödsbo skall
kontrolluppgiften uppta försäkring-
ens värde vid årets och det närmast
föregående årets utgång. För övri-
ga innehavare skall försäkringens
värde vid utgången av andra året
före taxeringsåret redovisas.
Den som i Sverige förmedlar skattepliktig utländsk försäkring skall för
försäkringsavtal som förmedlats under kalenderåret till Riksskatteverket
lämna uppgift om försäkringsgivarens och försäkringstagarens namn och
postadress, försäkringstagarens personnummer samt till verket vid-
arebefordra handling som avses i fjärde stycket.
Innehavare av skattepliktig utländsk försäkring som avses i första
stycket skall efter försäkringsavtalets tecknande utan dröjsmål till
förmedlaren av försäkringen eller, om sådan saknas, till Riksskatteverket
lämna dels en skriftlig förbindelse från den utländske försäkringsgivaren
att årligen senast den 31 januari taxeringsåret lämna kontrolluppgift enligt
första och andra styckena till verket, dels ett eget medgivande till sådant
kontrolluppgiftslämnande. Förbindelse behöver inte lämnas om detta
tidigare gjorts enligt 32 b §.
63
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:231
Bilaga 2
Riksskatteverket får medge undantag från skyldigheten att ge in sådan
förbindelse som avses i fjärde stycket om det finns särskilda skäl.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Kontrolluppgift till ledning
för beräkning av avkastningsskatt för försäkring som tecknats i en
utomlands bedriven försäkringsverksamhet skall tidigast lämnas för värde
vid ingången av år 1998.
1 Senaste lydelse 1995:1543.
64
Prop. 1995/96:231
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § taxeringslagen (1990:324) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2.
3.
4.
5.
5. lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel i fall
som avses i 2 § första stycket 1-5
och 7 nämnda lag,
1 kap.
1 §'
Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut
skatt eller avgift (taxering) enligt
1. kommunalskattelagen (1928:370),
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,
lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel i fall
som avses i 2 § första stycket 1-5
nämnda lag,
6. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
7. lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
8. lagen (1993:1537) om expansionsmedel.
Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda
avgifter (skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5
kap.
Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av
mål om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.
Att bestämmelserna i denna lag gäller även i fråga om förfarandet
för fastställelse av mervärdesskatt i vissa fall framgår av 14 kap. 28 §
mervärdesskattelagen (1994:200).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
'Senaste lydelse 1994:1681.
65
5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 231
Härigenom föreskrivs att 1 § uppbördslagen (1953:272)' skall ha
följande lydelse.
Prop. 1995/96:231
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7. avkastningsskatt i fall som av-
ses i 2 § första stycket 1-5 och 7
lagen (1990:661) om avkastnings-
skatt på pensionsmedel,
1 §2
Med skatt avses i denna lag, om inte annat anges:
1. kommunal inkomstskatt,
2. statlig inkomstskatt,
3. statlig förmögenhetsskatt,
4. statlig fastighetsskatt,
5. skogsvårdsavgift,
6. egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,
7. avkastningsskatt i fall som av-
ses i 2 § första stycket 1-5 lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel,
8. särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt
på pensionskostnader,
9. skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324)
samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
10. mervärdesskatt som redovisas i särskild självdeklaration enligt
14 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200),
11. annuitet på avdikningslån,
12. avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
13. skatt enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel.
Att vad som sägs i denna lag om egenavgifter enligt lagen om socialav-
gifter även tillämpas i fråga om skatt enligt 2 § lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och avgifter enligt 2 § lagen
(1994:1920) om allmän löneavgift följer av 3 § lagen om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster och 4 § lagen om allmän löneavgift.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
2Senaste lydelse 1994:1922.
66
Härigenom föreskrivs att 32 § 1 mom. och punkt 1 av anvisningarna
till 31 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
32 §
1 mom.1 Till intäkt av tjänst hänförs
a) avlöning, arvode och kostnadsersättning samt annan förmån i
pengar, bostad eller annat som utgått för tjänsten,
b) pension,
c) sådan livränta som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller
skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring med undantag
av livränta som utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån det
inte är fråga om livränta som avses i d) och inte heller annat följer av 2
mom.,
d) i fråga om sådan i c) angiven livränta, som utgår till följd av
personskada och på vilken 2 mom. inte är tillämpligt, den del av
livräntan som avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur
eller för förlorat underhåll,
e) ersättning som utgått i annan form än livränta på grund av sjuk- eller
olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, dock inte ersättning,
som avser sjukvårds- eller läkarkostnader,
f) undantagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed jämförlig
periodisk intäkt som avses i 31 §,
g) engångsbelopp som utgår till följd av personskada och utgör
skattepliktig intäkt enligt punkt 1 av anvisningarna till 19 §,
h) sådan utdelning på och vinst vid avyttring av aktier i fåmansföretag
som enligt 3 § 12 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall
tas upp som intäkt av tjänst,
i) sådana förmåner och ersättningar m. m. som anges i punkterna 14
och 15 av anvisningarna,
j) behållning på pensionssparkonto till den del pensionssparavtalet
upphör att gälla enligt 4 kap. 6 och 14 §§ och 6 kap. 5 § lagen
(1993:931) om individuellt pensionssparande, samt till den del be-
hållningen tas i anspråk på grund av utmätning, konkurs eller ackord.
Vid avskattning enligt första stycket j avses med pensionssparkontots
behållning marknadsvärdet på kontots tillgångar efter avräkning för den
skatt enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel som
är hänförlig till kontot.
Som intäkt av tjänst räknas jämväl annat belopp än ovan sagts - såsom
vinstandel, återbäring eller vid återköp av försäkring uppburet belopp -
vilket utgått på grund av pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst.
Har tjänsteinnehavare som löneförmån innehaft fastighet på sådant sätt,
Prop. 1995/96:231
Bilaga 2
67
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:231
Bilaga 2
att han enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses
som ägare, skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren åtnjutit från
fastigheten, räknas som intäkt av näringsverksamhet eller behandlas enligt
reglerna för privatbostad.
Pension från sådan försäkring
som anses som pensionsförsäkring
enligt punkt 1 sjuttonde stycket av
anvisningarna till 31 § skall inte
tas upp som intäkt av tjänst till den
del den skattskyldige visar att han
inte har haft rätt till avdrag för
försäkringspremier som han betalat
eller att han förmånsbeskattats för
försäkringen utan att få ett motsva-
rande avdrag. Detta gäller dock
inte i den utsträckning avdrag inte
kan medges på grund av bestäm-
melserna i punkt 6 andra-sjätte
styckena av anvisningarna till
46 §. Vid tillämpningen av denna
paragraf beaktas avdrag och be-
skattning i såväl Sverige som ut-
landet. Med avdrag likställs skatte-
reduktion eller liknande skattelätt-
nad i utlandet.
Anvisningarna
till 31 §
l.2 Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i följd av
försäkring utgår på grund av föregående tjänsteförhållande, dels belopp,
som på grund av lagen (1962:381) om allmän försäkring utgår i form av
folkpension eller tilläggspension, dels belopp som utgår på grund av
pensionsförsäkring, dels belopp som utbetalas från pensionssparkonto till
pensionsspararen, till förmånstagare på grund av förmånstagarförord-
nande, till den som erhållit rätten till pension genom bodelning, till make
eller bröstarvinge på grund av jämkning av förmånstagarförordnande
samt vid återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken, dels kapital
hänförligt till pensionsförsäkring vilken antingen överlåts till försäk-
ringsgivare som inte meddelar pensionsförsäkring enligt denna lag eller
överförs till sådan del av försäkringsgivarens verksamhet som inte avser
pensionsförsäkring enligt denna lag.
Med pensionsförsäkring förstås
försäkring, som inte medför rätt till
andra försäkringsbelopp än ålder-
spension, sjukpension eller efter-
levandepension. För att en försäk-
ring skall anses som pensionsför-
säkring fordras vidare, om inte
annat följer av förklaring enligt
Med pensionsförsäkring förstås
försäkring, som inte medför rätt till
andra försäkringsbelopp än ålder-
spension, sjukpension eller efter-
levandepension. För att en försäk-
ring skall anses som pensionsför-
säkring fordras vidare, om inte
annat följer av sjuttonde stycket,
68
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
att försäkringen meddelats i en här
i landet bedriven försäkringsrörelse
för vilken skattskyldighet föreligger
enligt lagen (1990:661) om av-
kastningsskatt på pensionsmedel
respektive lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt. Med försäkrad
avses den på vars liv försäkringen
tagits eller, i fråga om sjukpension,
den vars arbetsoförmåga försäk-
ringen avser. Med tjänstepensions-
försäkring förstås pensionsförsäk-
ring, som har samband med tjänst
och för vilken den försäkrades
arbetsgivare åtagit sig att ansvara
för betalning av hela avgiften. Med
tjänstepensionsförsäkring förstås
också pensionsförsäkring, som -
om en anställd avlidit - tagits av
den anställdes arbetsgivare till
förmån för den anställdes efter-
levande och för vilken försäkring
arbetsgivaren åtagit sig att ansvara
för betalning av hela avgiften.
Prop. 1995/96:231
Bilaga 2
sjuttonde stycket, att försäkringen
meddelats i en här i landet bedri-
ven försäkringsrörelse för vilken
skattskyldighet föreligger enligt
lagen (1990:661) om avkastnings-
skatt på pensionsmedel respektive
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt. Med försäkrad avses
den på vars liv försäkringen tagits
eller, i fråga om sjukpension, den
vars arbetsoförmåga försäkringen
avser. Med tjänstepensionsförsäk-
ring förstås pensionsförsäkring,
som har samband med tjänst och
för vilken den försäkrades arbetsgi-
vare åtagit sig att ansvara för betal-
ning av hela avgiften. Med tjänste-
pensionsförsäkring förstås också
pensionsförsäkring, som - om en
anställd avlidit - tagits av den
anställdes arbetsgivare till förmån
för den anställdes efterlevande och
för vilken försäkring arbetsgivaren
åtagit sig att ansvara för betalning
av hela avgiften.
I fråga om annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring skall
försäkringstagaren vara den försäkrade. Har försäkringstagaren eller hans
make eller person med vilken han sammanbor under äktenskapsliknande
förhållanden barn under 20 år, får han ta försäkring avseende efter-
levandepension på sin makes eller den sammanboendes liv, om barnet
insätts som förmånstagare. Om särskilda skäl föreligger kan skattemyn-
digheten medge att dödsboet efter skattskyldig som bedrivit närings-
verksamhet i Sverige får ta försäkring avseende efterlevandepension. Som
förutsättning för att medgivande skall lämnas gäller att den efterlevande
saknar betryggande pensionsskydd och att försäkringen tas i samband
med att boet upphör med driften i förvärvskällan. Motsvarande gäller om
den avlidne drivit verksamheten genom förmedling av juridisk person.
Ålderspension får inte börja utgå vid lägre ålder än 55 år. Utbetalning
får dock ske dessförinnan till den som fått rätt till förtidspension enligt
lagen om allmän försäkring. Om det i annat fall finns särskilda skäl, får
skattemyndigheten besluta att pension får börja utgå vid lägre ålder.
Ålderspension får utgå högst så länge den försäkrade lever, men under
den försäkrades livstid lägst fem år eller, om försäkringen skall upphöra
när den försäkrade fyller 65 år, lägst tre år. Pensionen får under den
första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än
samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande pensions-
belopp.
För ålderspension som utgår enligt allmän pensionsplan gäller, om den
skall upphöra innan den försäkrade avlider, vad därom utfasts enligt
69
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:231
Bilaga 2
planen. Vad som enligt denna lag avses med allmän pensionsplan framgår
av punkt 20 av anvisningarna till 23 §.
Förmånstagare får inte insättas till annan ålderspensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring. Till tjänstepensionsförsäkring avseende ålders-
pension skall anställd, som då försäkringsavtalet ingicks var den försäk-
rade, vara förmånstagare.
Med sjukpension förstås pension som utgår till den försäkrade högst så
länge denne är arbetsoförmögen eller har nedsatt arbetsförmåga. Sjuk-
pension får upphöra tidigast fem år efter det försäkringsavtalet träffades.
I fråga om förmånstagare gäller föreskrifterna i föregående stycke.
Med efterlevandepension förstås pension
1. som efter den försäkrades död utgår till den försäkrades make,
varmed i detta sammanhang förstås person med vilken den försäkrade
varit gift eller sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden,
2. som efter den försäkrades död utgår till barn till den försäkrade eller
barn till person som angivits under 1,
3. som utgår till efterlevande på grund av försäkring som tagits av
dödsbo efter medgivande enligt tredje stycket, varvid pension får utgå
som om den avlidne varit försäkrad, eller
4. som utgår på grund av försäkring som tagits av arbetsgivare till
förmån för anställds efterlevande med stöd av andra stycket sista
meningen, varvid pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad.
Efterlevandepension får utgå högst så länge den efterlevande lever och
får under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå
med annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med
stigande pensionsbelopp. Efterlevandepension får under den efterlevandes
livstid inte upphöra förrän fem år förflutit efter den försäkrades död med
följande undantag:
1. Efterlevandepension till person som avses i föregående stycke 1, får
upphöra när denne ingår nytt äktenskap.
2. Har den försäkrade avlidit mindre än fem år före den tidpunkt då
försäkringen annars skulle ha upphört, får efterlevandepension upphöra
vid sist nämnda tidpunkt.
3. Om utbetalning av efterlevandepension till barn under 20 år
påbörjats, får pensionen upphöra när barnet fyller 20 år.
4. Har försäkring avseende efterlevandepension till barn tagits på sådan
persons liv som avses i föregående stycke 1, skall pensionen upphöra
senast när barnet fyller 20 år.
Som förmånstagare till försäkring avseende efterlevandepension får
endast insättas person till vilken efterlevandepension kan utgå enligt
nionde och tionde styckena.
Försäkringsvillkor, som med hänsyn till bestämmelserna i denna lag är
avgörande för frågan huruvida försäkringen är att anse som pensionsför-
säkring, skall tas in i försäkringsavtalet. Detta skall dessutom innehålla
villkor att försäkringen inte får pantsättas eller belånas och inte heller
70
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:231
Bilaga 2
ändras på sådant sätt att den inte längre uppfyller de föreskrifter, som
anges för pensionsförsäkring i denna lag, eller i andra fall än nedan
föreskrivs överlåtas eller återköpas. Avtalet får inte innehålla villkor som
är oförenligt med bestämmelserna om pensionsförsäkring i denna lag.
Under den försäkrades livstid får pensionsförsäkring endast överlåtas
1. till följd av anställningsförhållande, därvid försäkringen före eller
efter överlåtelsen skall ha karaktär av tjänstepensionsförsäkring,
2. på grund av utmätning liksom vid ackord eller konkurs eller
3. genom bodelning.
Ny ägare till pensionsförsäkring skall omedelbart underrätta försäk-
ringsgivaren om förvärvet av försäkringen.
Återköp av pensionsförsäkring får utan hinder av bestämmelserna i
denna lag ske,
1. om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst ett basbelopp enligt
lagen om allmän försäkring och försäkringen inte är förenad med ett
oåterkalleligt förmånstagarförordnande samt premier för försäkringen inte
har betalats senare än 10 år före återköpet, eller
2. om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 30 procent av ett
basbelopp enligt lagen om allmän försäkring.
Om det i annat fall än som avses i föregående stycke finns synnerliga
skäl för återköp och sådant får ske enligt försäkringstekniska grunder, får
återköp medges av skattemyndigheten. Bestämmelserna i förevarande lag
hindrar inte heller återbetalning enl
försäkringstagarens tillgodohavande.
Om särskilda skäl föreligger, kan
skattemyndigheten efter ansökan
förklara att försäkring som har
meddelats i utomlands bedriven
försäkringsrörelse skall anses som
pensionsförsäkring. Sådan förkla-
ring får meddelas endast under
förutsättning att villkoren för för-
säkringen i huvudsak står i över-
ensstämmelse med bestämmelserna
i denna anvisningspunkt om pen-
sionsförsäkring. Har förklaring
som här avses meddelats kan för-
säkringen inte övergå till kapital-
försäkring.
13 kap. 4 § äktenskapsbalken av
Försäkring som huvudsakligen
avser ålders-, sjuk- eller efterle-
vandepension och som har med-
delats i försäkringsrörelse vilken
inte bedrivs från fast driftställe i
Sverige skall anses som pensions-
försäkring om den försäkrade var
bosatt utomlands när avtalet in-
gicks och där medgavs avdrag,
skattereduktion eller liknande skat-
telättnad för inbetalda premier.
Detsamma gäller försäkring av
nämnda slag som arbetsgivare
betalt premier för under den för-
säkrades bosättning eller förvärvs-
arbete i utlandet utan att betal-
ningen räknats som inkomst för den
försäkrade vid beskattningen i detta
land. Ett sådant förvärvsarbete
skall vara den försäkrades huvud-
sakliga förvärvsverksamhet. Skatte-
myndigheten får, om särskilda skäl
finns i annat fall än som avses i
detta stycke, medge att försäkring
meddelad i försäkringsrörelse
71
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
vilken inte bedrivs från fast drift-
ställe i Sverige skall anses som
pensionsförsäkring. Om en försäk-
ring beskattats som pensionsförsäk-
ring med stöd av detta stycke kan
försäkringen inte övergå till kapi-
talförsäkring.
Med kapitalförsäkring förstås annan livförsäkring än pensionsförsäk-
ring. Till kapitalförsäkring hänförs mot statens grupplivförsäkring
svarande förmån från kommun, även om förmånen inte utgår på grund
av försäkring.
Försäkring som enligt denna lag är att hänföra till pensionsförsäkring
får anses såsom kapitalförsäkring, om förbehåll härom intagits i avtalet
vid dess ingående.
Premiebefrielseförsäkring skall anses tillhöra samma slag av försäkring
som huvudförsäkringen.
För att sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses ha tagits i samband
med tjänst fordras, att premier för försäkringen skall betalas av arbets-
givaren. Vidare fordras att anmälan görs till försäkringsanstalten om att
försäkringen har tagits i samband med tjänst.
Till livränta räknas även höjning av livräntan och sådant tillägg till
denna som skall utgå under livräntans fortsatta bestånd.
Såvitt gäller kraven enligt denna anvisningspunkt, att en ålders- eller
efterlevandepension under den första femårsperioden inte utgår med annat
än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande belopp,
bortses i fråga om försäkring enligt lagen (1989:1079) om livförsäkringar
med anknytning till värdepappersfonder från sådana förändringar av
beloppen som föranleds av kursutvecklingen på fondandelarna.
Beslut som skattemyndighet med-
delat med stöd av tredje, fjärde,
sextonde eller sjuttonde stycket av
denna anvisningspunkt får över-
klagas hos Riksskatteverket. Riks-
skatteverkets beslut får inte över-
klagas.
Prop. 1995/96:231
Bilaga 2
Beslut som skattemyndighet med-
delat avseende medgivande enligt
tredje, fjärde, sextonde eller sjut-
tonde stycket av denna anvis-
ningspunkt får överklagas hos
Riksskatteverket. Riksskatteverkets
beslut får inte överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången
vid 1998 års taxering. Om en försäkring enligt äldre bestämmelser har
förklarats likställd med pensionsförsäkring, skall detta gälla även vid
1998 och senare års taxeringar. I fråga om andra försäkringar som
tecknats i en utomlands bedriven försäkringsrörelse före ikraftträdandet
tillämpas äldre bestämmelser, om inte den skattskyldige yrkar att de nya
bestämmelserna skall tillämpas.
72
'Senaste lydelse 1995:651.
2Senaste lydelse 1995:853.
Prop. 1995/96:231
Bilaga 2
73
Härigenom föreskrivs att 2 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall ha följande lydelse.
Prop. 1995/96:231
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
6 mom.1 Med livförsäkringsföretag avses
1. livförsäkringsbolag enligt 1 kap. 4 § försäkringsrörelselagen
(1982:713), samt
Med skadeförsäkringsföretag
förstås annat försäkringsföretag än
livförsäkringsföretag. Utländskt
försäkringsföretag, som drivit för-
säkringsrörelse i Sverige, bedöms
med hänsyn endast till den rörelse
som företaget drivit här från fast
driftställe.
2. utländska försäkringsföretag som driver livförsäkringsrörelse här i
landet med stöd av lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkrings-
företag att driva försäkringsrörelse i Sverige eller lagen (1993:1302) om
EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige.
Med skadeförsäkringsföretag
förstås annat försäkringsföretag än
livförsäkringsföretag. Utländskt
försäkringsföretag, som drivit för-
säkringsrörelse i Sverige, bedöms
med hänsyn endast till den rörelse
som företaget drivit här genom
etablering.
Livförsäkringsföretag frikallas från skattskyldighet enligt denna lag för
dels den del av nettointäkten som är hänförlig till tillgångar och skulder
som förvaltas för försäkringstagarnas räkning, dels influtna premier.
Undantaget från skattskyldighet gäller dock inte den del av nettointäkten
eller premiema som är hänförlig till försäkringar som i redovisningshän-
seende tas upp som grupplivförsäkringar eller sjuk- och olycksfalls-
försäkringar som avses i 2 kap. 3 a § första stycket 1 och 2 samt 3 b §
första stycket 1 b och 4 försäkringsrörelselagen. Avdrag får inte göras
för kostnader som är hänförliga till intäkter som är fria från skatt enligt
detta moment.
Att särskilda bestämmelser gäller vid beskattning av livförsäkringsföre-
tag följer av lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.
Såsom nettointäkt av försäkringsrörelse, som drivits av inländskt
skadeförsäkringsföretag, anses överskottet av försäkringsrörelsen.
Detsamma gäller för livförsäkringsföretag till den del nettointäkten är
hänförlig till försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som
grupplivförsäkringar eller sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses i
2 kap. 3 a § första stycket 1 och 2 samt 3 b § första stycket 1 b och 4
försäkringsrörelselagen.
Vid beräkning av överskottet av försäkringsrörelse, som avses i
föregående stycke, får från bruttointäkten avdrag göras förutom för
driftkostnader, som avses i 23 § kommunalskattelagen, för avgifter och
bidrag, som utgivits till kommun, förening eller sammanslutning och som
74
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1995/96:231
Bilaga 2
avser att understödja verksamhet med syfte att förebygga skador, vilka
faller inom ramen för den av företaget bedrivna rörelsen, för ökning av
försäkringstekniska avsättningar för egen räkning, för ökning av säker-
hetsreserv samt för utbetald återbäring och verkställd premieåterbetal-
ning.
Med försäkringstekniska avsättningar för egen räkning förstås sådana
skulder enligt 7 kap. 1 § första stycket försäkringsrörelselagen (1982:713)
(premiereserv, ersättning far oreglerade skador, tilldelad återbäring och
utjämningsreserv för kreditförsäkring) minskade med värdet av åter-
försäkringsgivares ansvarighet.
Med säkerhetsreserv förstås den reserv skadeförsäkringsföretag får
redovisa enligt en av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av
Finansinspektionen fastställd normalplan.
Minskning av försäkringstekniska avsättningar för egen räkning, av
säkerhetsreserv, av regleringsfond för trafikförsäkring och minskning av
utjämningsfond skall anses som intäkt.
Utöver vad ovan stadgas får avdrag inte ske för avsättning till
omedelbar eller framtida vinstutdelning till försäkringstagare.
Bestämmelserna i detta moment om inländskt livförsäkringsföretag har
motsvarande tillämpning på försäkringsrörelse som utländskt livförsäk-
ringsföretag drivit här i riket.
Beträffande försäkringsrörelse, som här drivits av utländskt skadeför-
säkringsföretag, anses som här i riket skattepliktig nettointäkt ett belopp
motsvarande två procent av företagets premieinkomst av här bedriven
försäkringsrörelse. Med premieinkomst förstås bruttobeloppet av årets
försäkringspremier, dvs. utan avdrag för återförsäkringspremier.
Blir det på grund av bestämmelserna i detta moment nödvändigt att dela
upp intäkt eller avdrag mellan olika delar av ett försäkringsföretags
verksamhet, skall fördelningen av intäkten eller avdraget göras på skäligt
sätt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
'Senaste lydelse 1995:1614.
75
Härigenom förskrivs att lagen (1990:662) om skatt på vissa premiebe-
talningar skall upphöra att gälla vid utgången av år 1996. Den upphävda
lagen tillämpas alltjämt i fråga om betalningar före den 1 januari 1997.
76
Prop. 1995/96:231
Bilaga 3
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-06-13
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.
Enligt en lagrådsremiss den 6 juni 1996 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensions-
medel,
2. lag om ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,
3. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
4. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
5. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
6. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
7. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
8. lag om upphävande av lagen (1990:662) om skatt på vissa premiebe-
talningar.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Lars
Bergendal.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet'.
10 a §
Paragrafen ger enligt förslaget den skattskyldige rätt till nedsättning av
avkastningsskatten på en försäkring med belopp som motsvarar den
utländska skatt hänförlig till försäkringen som försäkringsgivaren har
betalat. Som första meningen i första stycket har avfattats kan däremot
någon nedsättning enligt paragrafen inte komma ifråga för utländsk skatt
hänförlig till försäkringen som försäkringstagaren själv har betalat. I
remissens allmänna motivering uttalas beträffande detta fall att försäk-
ringstagaren är hänvisad till avräkning på gängse sätt enligt de vanliga
avräkningsreglema. Härmed torde avses lagen (1986:468) om avräkning
av utländsk skatt. Den lagen ger emellertid enligt sin 14 § rätt till
avräkning endast för inkomstskatt samt skatt hänförlig till fastighet och
synes alltså i praktiken sällan kunna utnyttjas i det sammanhang som här
är aktuellt. I likhet med vad som har föreslagits av bl.a. Riksskatteverket
vid remissbehandlingen förordar Lagrådet att det i förevarande paragraf
anges att rätt till nedsättning skall föreligga även för utländsk skatt
hänförlig till försäkringen som försäkringstagaren har betalat. Därmed
77
undanröjs också den oklarhet som med den föreslagna avfattningen
uppkommer, om det utländska skattesystemet innebär att det är försäk-
ringstagaren som är skattskyldig men att försäkringsgivaren har att
inbetala skatten.
Förslagen lämnas utan erinran.
Prop. 1995/96:231
Bilaga 3
78
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 juni 1996
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Freivalds, Schori, Blomberg, Winberg, Lindh, von Sydow,
Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Östros
Regeringen beslutar propositionen 1995/96:231 Fortsatt reformering av
beskattningen av utländska kapitalförsäkringar.
79