Ändringar i fartygssäkerhetslagen (1988:49)
m.m.
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 15 maj 1996
Prop.
1995/96:219
Göran Persson
lnes Uusmann
(Kommunikationsdepartementet)
1 propositionen behandlas förslag som syftar till att genomföra rådets
direktiv 94/57/EG av den 22 november 1994 om gemensamma regler
och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar
tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i för-
bindelse därmed. Direktivets bestämmelser överensstämmer redan till
övervägande del med svensk rätt. Vissa mindre ändringar i fartygs-
säkerhetslagen (1988:49) och i lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg måste dock ske. 1 propositionen läggs även
fram vissa ändringsförslag beträffande fartygssäkerhetslagen vilka inte
är direkt betingade av direktivet utan ansluter till det internationella
regelverk som fartygssäkerhetslagen bygger på.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 219
Prop. 1995/96:219
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 3
2 Lagtext ................................. 3
2.1 Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen
(1988:49)............................ 3
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:424) om
åtgärder mot vattenförorening från fartyg ........ 6
3 Ärendet och dess beredning .................... 7
4 EG:s direktiv om gemensamma regler och standarder för
organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av
fartyg och för sjöfartsadministrationemas verksamhet i
förbindelse därmed.......................... 8
5 Den svenska regleringen ...................... 8
6 Författningskommentar........................ 9
6.1 Förslaget till lag om ändring i fartygssäkerhets-
lagen .............................. 9
6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om åtgärder
mot vattenförorening..................... 11
Bilaga Rådets direktiv 94/57/EG av den 22 november 1994
om gemensamma regler och standarder för
organisationer som utför inspektioner och för
sjöfartsadministrationemas verksamhet i förbindelse
därmed ............................. 13
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 1996 . . 21
Rättsdatablad.................................. 22
Prop. 1995/96:219
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49),
2. lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot vatten-
förorening från fartyg.
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen
(1988:49)
Härigenom föreskrivs1 att 1 kap. 4, 6 och 7 3 kap. 8 § samt 10
kap. 20 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
4 §2
Ett fartyg skall ha certifikat i de
fall som anges i denna lag.
Certifikat skall utfärdas för ett
visst fartområde eller för en del av
ett fartområde och för bestämd tid,
vilken får förlängas. I certifikatet
får anges särskilda villkor för att
det skall vara giltigt.
Ett fartyg skall ha de certifikat
som anges i denna lag eller i
föreskrifter som meddelats med
stöd av lagen. Ett certifikat skall
utvisa att fartyget vid besiktning
för utfärdande av certifikatet mot-
svarade i författning angiven
standard eller föreskrivet krav. I
certifikatet får anges särskilda
villkor för att det skali vara
giltigt.
Ett fartyg som är försett med
certifikat får inte användas i mer
vidsträckt fart än vad certifikatet
avser.
Ett rederi skall ha ett dokument angående godkänd säkerhets-
organisation i de fall som anges i denna lag. Dokumentet skall utfärdas
1 Jfr rådets direktiv 94/57/EG av den 22 november 1994 om gemensamma
regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar
tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationemas verksamhet i förbindelse
därmed (EGT nr L 319. 12.12.1994. s. 20, Celex 394L0057).
- Senaste lydelse 1995:927. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.
för en bestämd tid, som får förlängas. Dokumentet får innehålla Prop. 1995/96:219
särskilda villkor för att det skall vara giltigt.
Certifikat som har utfärdats av
följande utländska klassificerings-
sällskap, nämligen American
Bureau of Shipping, Bureau
\britas, Det Norske \britas,
Germanischer Lloyd, Lloyd ’s
Register of Shipping, Registro
Italiano Navale eller klassifice-
ringssällskapet i De socialistiska
rådsrepublikernas union (Register
of Shipping of the USSR), har
samma giltighet som om de
utfärdats av Sjöfartsverket, om det
mellan staten och sällskapet har
träffats avtal om utfärdande av
certifikat för svenska fartyg.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer
1. får uppdra åt vissa orga-
nisationer att utfärda och förnya
certifikat, om särskilt avtal om
detta har träffats mellan staten
och organisationen,
2. skall fastställa vilka krav som
en sådan organisation skall
uppfylla, och
3. skall tillkännage med vilka
organisationer som avtal har
träffats.
1 särskilda fall får regeringen
eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer uppdra åt någon
annan organisation än de som
avses i första stycket att utfärda
och förnya certifikat under
förutsättning att kvaliteten på
organisationens verksamhet är
sådan att fartygssäkerhetskraven
upprätthålls.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Sjöfartsverket får
föreskriva eller för särskilda fall besluta att certifikat som utfärdas av en
sakkunnig och som bara avser utrustning till fartyg och personlig
skyddsutrustning skall ha samma giltighet som certifikat som utfärdas av
Sjöfartsverket.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
föreskriva att fartyg, utöver
certifikat som anges i denna lag,
skall ha certifikat avseende något
visst förhållande som regleras i
denna lag eller i föreskrifter som
utfärdas med stöd av lagen.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
föreskriva att fartyg, utöver
certifikat som anges i denna lag,
skall ha certifikat eller intyg
avseende något visst förhållande
som regleras i denna lag eller i
föreskrifter som utfärdats med
stöd av lagen.
Prop. 1995/96:219
8 §
Har minsta tillåtna fribord
fastställts av något av de klassifi-
ceringssällskap som anges i 1 kap.
6 § första stycket och har det
mellan staten och sällskapet
träffats avtal om sådan fast-
ställelse för svenska fartyg, skall
fastställelsen ha samma giltighet
som om den gjorts av Sjöfarts-
verket.
Har minsta tillåtna fribord
fästställts av en sådan organi-
sation som anges i 1 kap. 6
skall fastställelsen ha samma
giltighet som om den gjorts av
Sjöfartsverket.
20 §
Undersökningar av fartyg och
utrustning som företagits av de
klassificerin gssällskap som anges i
1 kap. 6 § första stycket får godtas
som tillsynsförrättningar, verk-
ställda av svensk myndighet, om
det mellan staten och sällskapet
har träffats av tal om tillsyn av
svenska fartyg.
Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Sjöfarts-
verket får föreskriva eller för sär-
skilda fall besluta att under-
sökningar som bara avser utrust-
ning till fartyg och personlig
skyddsutrustning och som före-
tagits av sakkunniga får godtas
som tillsynsförrättningar verk-
ställda av en tillsynsmyndighet.
Har tillsyn i form av besiktning
eller inspektion för att bibehålla,
utfärda eller förnya certifikat för
fartyg eller utrustning gjorts av en
sådan organisation som anges i
1 kap. 6 §, har denna tillsyn
samma giltighet som om den gjorts
av Sjöfartsverket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
t * Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 219
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:424) om
åtgärder mot vattenförorening från fartyg
Prop. 1995/96:219
Härigenom föreskrivs1 att 6 kap. 6 § lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg2 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Mi rit as, Det Norske
Germanischer Lloyd,
Register of Shipping,
Italiano Navale eller
i De
rådsrepublikernas
6 §’
Har något av följande utländska
klassificerin gssällskap, nämligen
American Bureau of Shipping,
Bureau
Veritas,
Lloyd 's
Registro
klassificeringssällskapet
socialistiska
union (Register of Shipping of the
USSR) företagit undersökning av
fartyg och utrustning eller utfärdat
ett certifikat efter en sådan
undersökning, har undersökningen
eller certifikatet samma giltighet
som en undersökning verkställd av
eller ett certifikat utfärdat av en
svensk myndighet. Detta gäller
dock endast om det mellan staten
och sällskapet föreligger avtal om
undersökning av svenska fartyg
och utrustning eller utfärdande av
certifikat för svenska fartyg.
Har en sådan organisation som
anges i 1 kap. 6 § fartygs-
säkerhetslagen (1988:49) företagit
undersökning av fartyg och ut-
rustning eller utfärdat certifikat
efter en sådan undersökning, har
undersökningen eller certifikatet
samma giltighet som en under-
sökning verkställd av eller ett
certifikat utfärdat av en svensk
myndighet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
1 Jfr rådets direktiv 94/57/EG av den 22 november 1994 om gemensamma
regier och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar
tillsvn av fartyg och för fartygsadministrationernas verksamhet i förbindelse
därmed (EGT nr L 319, 12.12.1994. s. 20. Celex 394L0057).
: Rubriken till lagen föreslås ändrad genom proposition 1995/96:140.
’ Senaste Ivdelse 1988:54.
I Sverige finns lagbestämmelser om säkerhet på fartyg huvudsakligen i
fartygssäkerhetslagen (1988:49). Lagen är till stora delar en ramlag med
allmänt hållna bestämmelser och bemyndiganden för regeringen och
olika myndigheter att utfärda närmare föreskrifter. Regeringens
föreskrifter finns i fartygssäkerhetsförordningen (1988:594), som även
den är av övergripande karaktär. Detaljbestämmelser om säkerhet på
fartyg finns i tillämpningsföreskrifter som utfärdas framför allt av
Sjöfartsverket. Dessa föreskrifter återspeglar regler i olika inter-
nationella överenskommelser, varav 1974 års internationella konvention
om säkerheten för människoliv till sjöss och dess protokoll från 1978
(SOLAS) är den viktigaste.
De svenska lagbestämmelserna om förorening från fartyg återfinns i
lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg. Även
denna lag är i stor utsträckning en ramlag. Regeringens föreskrifter
återfinns i förordningen (1980:789) om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg. Sjöfartsverket har utfärdat detaljbestämmelser bl.a. i en
kungörelse om åtgärder mot vattenförorening från fartyg. De svenska
reglerna bygger på 1973 års internationella konvention till förhindrande
av förorening från fartyg och dess ändringsprotokoll från 1978
(MARPOL).
I denna proposition läggs fram förslag till ändringar i
fartygssäkerhetslagen och lagen om åtgärder mot vattenförorening från
fartyg vilka syftar till att genomföra rådets direktiv 94/57/EG av den 22
november 1994 om gemensamma regler och standarder för
organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och
för sjöfartsadministrationemas verksamhet i förbindelse därmed (EGT
nr L 319, 12.12.1994, s. 20, Celex 394L0057), i det följande kallat
tillsynsdirektivet. Direktivet bifogas som bilaga.
Sjöfartsverket har i en skrivelse till regeringen föreslagit vissa
ändringar i fartygssäkerhetslagen och lagen om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg. Skrivelsen har remitterats till
Kustbevakningen, Sveriges Redareförening, Sveriges Redareförening för
mindre passagerarfartyg (SWEREF), Sjöassuradörernas förening,
Sveriges Fartygsbefälsförening, Svenska Maskinbefålsförbundet samt
SEKO. facket för service och kommunikation. Samtliga remissinstanser
utom SWEREF och Sveriges Fartygsbefälsförening har inkommit med
yttranden. De inkomna yttranden finns i kommunikationsdepartementets
ärende (dnr K96/275/RS).
Lagråder
De lagändringar som föreslås i denna proposition innehåller delvis
sådana bestämmelser som formellt hör till Lagrådets gransknings-
område. En stor del av lagförslagen är av närmast redaktionell karaktär.
Även i övrigt är lagförslagen av så enkel och okomplicerad beskaffenhet
att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Prop. 1995/96:219
4 EG:s direktiv om gemensamma regler och Prop. 1995/96:219
standarder för organisationer som utför inspektioner
och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfarts-
administrationernas verksamhet i förbindelse
därmed.
Europeiska unionens råd har i en resolution av den 8 juni 1993 om en
gemensam politik för sjösäkerheten bl.a. fastslagit gemensamma
åtgärder för att säkerställa ett effektivt och enhetligt genomförande av
internationella regler genom att utarbeta gemensamma standarder för
klassificeringssällskap, i tillsynsdirektivet kallade organisationer. Genom
en strikt tillämpning av de internationella konventionerna förbättras
sjösäkerheten samtidigt som riskerna för föroreningar till sjöss minskar.
Det åligger såväl flaggstaterna som hamnstaterna att kontrollera att
fartygen uppfyller dessa konventioner. Varje enskild stat får, i enlighet
med dessa konventioner, bemyndiga vissa organisationer att utfärda
certifikat till styrkande av att ett fortyg uppfyller de internationella
reglerna. En del av de nuvarande organisationerna kan, enligt rådet,
inte säkerställa ett korrekt genomförande av dessa regler och de agerar
inte heller med tillräcklig tillförlitlighet när de utför sina uppdrag. Det
bästa sättet att komma tillrätta med detta är, enligt rådet, att utfärda ett
direktiv där de minimikriterier som en organisation måste uppfylla för
att bli erkänd fastställs. En organisation som blivit erkänd i en
medlemsstat har sedan rätt att tillhandahålla sina tjänster inom samtliga
medlemsstater. En medlemsstat är dock inte skyldig att erkänna fler
organisationer än vad den objektivt sett har behov av. De kriterier som
organisationen skall uppfylla förtecknas i en bilaga till tillsynsdirektivet.
När en medlemsstat erkänt en organisation skall detta meddelas dels till
samtliga andra medlemsstater, dels till kommissionen. En medlemsstat
som erkänt en organisation skall fortlöpande bedöma organisationens
arbete och kan i vissa fall upphäva det bemyndigande som den gett
organisationen. Tillsynsdirektivet innehåller även vissa riktlinjer för hur
en medlemsstat skall agera när den utför hamnstatskontroll. De lagar
och andra författningar som är nödvändiga för att en medlemsstat skall
uppfylla direktivet skulle ha trätt i kraft den 31 december 1995.
5 Den svenska regleringen
Regeringens förslag: Tillsynsdirektivet genomförs genom
ändringar i fartygssäkerhetslagen och lagen om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg.
Sjöfartsverkets förslag: Överensstämmer huvudsakligen med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har yttrat sig har Prop. 1995/96:219
tillstyrkt eller inte haft något att erinra mot förslaget i sak. Sveriges
Redareförening har anfört att även 1 kap. 5 § fartygssäkerhetslagen bör
ändras eller upphävas.
Skälen for regeringens förslag: Genom fartygssäkerhetslagen och
fartygssäkerhetsförordningen samt genom de tillämpningsföreskrifter
som utfärdats av Sjöfartsverket uppfyller Sverige redan i huvudsak
tillsynsdirektivet. Vissa mindre ändringar måste dock göras. I
nuvarande 1 kap. 6 § fartygssäkerhetslagen anges vilka klassificerings-
sällskap som är behöriga att utfärda certifikat och utföra tillsyn, under
förutsättning att Sverige slutit avtal med sällskapet om detta. En
liknande reglering finns intagen i 6 kap. 6 § lagen om åtgärder mot
vattenförorening från färtyg. Detta står i strid med tillsynsdirektivets
bestämmelser och måste således ändras. I 1 kap. 5 § fartygs-
säkerhetslagen finns en bestämmelse om den huvudregel som gäller,
nämligen att certifikat utfärdas av Sjöfartsverket om inte regeringen
föreskriver något annat. Redan i 1 kap. 6 § fartygssäkerhetslagen
återfinns dock ett bemyndigande om att certifikat även får utfärdas av
vissa andra organisationer. Regeringen delar därför inte Sveriges
Redareförenings uppfattning att regleringen i 1 kap. 5 § fartygs-
säkerhetslagen strider mot tillsynsdirektivet. Denna bestämmelse
behöver således inte ändras nu. De ändringar som föreslås i 1 kap. 4
och 7 fartygssäkerhetslagen är inte direkt betingade av tillsyns-
direktivet utan är förtydliganden som anknyter till bestämmelser som
återfinns i SOLAS.
6.1 Förslaget till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen
4 § Ett fartyg skall ha de certifikat som anges i denna lag eller i
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Ett certifikat skall utvisa
att fartyget vid besiktning för utfärdande av certifikatet motsvarade i
författning angiven standard eller föreskrivet krav. I certifikatet får
anges särskilda villkor för att det skall vara giltigt.
Ett rederi skall ha ett dokument angående godkänd säkerhets-
organisation i de fall som anges i denna lag. Dokumentet skall utfärdas
för en bestämd tid, som får förlängas. Dokumentet får innehålla
särskilda villkor för att det skall vara giltigt.
För ett fartyg utfärdas även andra certifikat än sådana som anges i
fartygssäkerhetslagen. T.ex. skall ett fartyg, i enlighet med vad som
anges i SOLAS, ha ett konstruktionscertifikat. I första stycket har
därför intagits en ändring av närmast redaktionell art. I första stycket
har även tagits in en ändring om vad ett certifikat skall utvisa, nämligen Prop. 1995/96:219
att fartyget vid besiktningstillfället uppfyllde vissa krav. 1 enlighet med
vad som redan stadgas i sista meningen i första stycket kan ett certifikat
villkoras. Ett sådant villkor kan t.ex. vara att fartyget endast får nyttjas
inom ett visst fartområde eller att certifikatet endast gäller under en viss
tid. De särskilda bestämmelserna om detta kan därför utgå. Enligt 12
kap. 2 § tredje punkten fartygssäkerhetslagen straffas den redare eller
befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder ett fartyg i
strid mot någon bestämmelse i bl.a. ett certifikat. Den särskilda
bestämmelsen i nuvarande andra stycket om att ett fartyg inte får
användas i mer vidsträckt fort än vad certifikatet utvisar är därför
överflödig och kan utgå.
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
1. får uppdra åt vissa organisationer att utfärda och förnya certifikat,
om särskilt avtal om detta har träffats mellan staten och organisationen,
2. skall fastställa vilka krav som en sådan organisation skall uppfylla,
och
3. skall tillkännage med vilka organisationer som avtal har träffats.
I särskilda fall får regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer uppdra ät någon annan organisation än de som avses i första
stycket att utfärda och förnya certifikat under förutsättning att kvaliteten
på organisationens verksamhet är sådan att fartygssäkerhetskraven
upprätthålls.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Sjöfartsverket får
föreskriva eller för särskilda fäll besluta att certifikat som utfärdas av en
sakkunnig och som bara avser utrustning till fartyg och personlig
skyddsutrustning skall ha samma giltighet som certifikat som utfärdas av
Sjöfartsverket.
Enligt nu gällande lydelse begränsas rätten att utfärda certifikat,
utöver den rätt som tillkommer Sjöfartsverket enligt 1 kap. 5 §
fartygssäkerhetslagen, till ett visst antal namngivna klassificerings-
sällskap. under förutsättning att avtal slutits mellan sällskapet och
staten. Detta står i strid med vad som stadgas i tillsynsdirektivet. Den
föreslagna lydelsen öppnar möjligheten för samtliga klassificerings-
sällskap, under förutsättning att de uppfyller vissa krav och erkänts i
någon medlemsstat, att sluta avtal med staten och utfärda certifikat. De
krav som skall uppfyllas finns intagna i en bilaga till tillsynsdirektivet.
Enligt den föreslagna andra meningen i första stycket ankommer det på
regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, att föreskriva
om dessa krav. I överensstämmelse med det ordval som används i
tillsynsdirektivet har begreppet organisation valts i stället för
klassificeringssällskap. Det föreslagna andra stycket innehåller en
möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
att i vissa fall uppdra åt en annan organisation än sådan som avses i
första stycket att utfärda och förnya certifikat. Detta skall givetvis
användas restriktivt men kan t.ex. komma att tillämpas i de fall då ett
10
svenskt fartyg som inte trafikerar svenskt vatten behöver förnya ett Prop. 1995/96:219
certifikat.
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att fartyg, utöver certifikat som anges i denna lag, skall ha
certifikat eller intyg avseende något visst förhållande som regleras i
denna lag eller i föreskrifter som utfärdats med stöd av lagen.
Bestämmelsen har utvidgats till att utöver certifikat även omfatta intyg
och tar närmast sikte på de intyg som skall utfärdas i enlighet med vad
som föreskrivs i kapitel II-2 § 54 i SOLAS avseende fartygs
konstruktion och utrustning vid transport av farligt gods.
8 § Har minsta tillåtna fribord fästställts av en sådan organisation som
anges i 1 kap. 6 §, skall fastställelsen ha samma giltighet som om den
gjorts av Sjöfartsverket.
20 § Har tillsyn i form av besiktning eller inspektion for att bibehålla,
utfärda eller förnya certifikat för fartyg eller utrustning gjorts av en
sådan organisation som anges i 1 kap. 6 §, har denna tillsyn samma
giltighet som om den gjorts av Sjöfartsverket.
Dessa båda bestämmelser ändras för att överensstämma med den
föreslagna lydelsen av 1 kap. 6 §.
6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om åtgärder mot
vattenförorening
6 § Har en sådan organisation som anges i 1 kap. 6 § fartygssäkerhets-
lagen (1988:49) företagit undersökning av fartyg och utrustning eller
utfärdat certifikat efter en sådan undersökning, har undersökningen eller
certifikatet samma giltighet som en undersökning verkställd av eller ett
certifikat utfärdat av en svensk myndighet.
Den nuvarande lydelsen av denna paragraf står även den i strid med
vad som stadgas i tillsynsdirektivet. Genom att i paragrafen ta in en
hänvisning till 1 kap. 6 § fartygssäkerhetslagen kommer samtliga de
11
förutsättningar som ställs upp i fartygssäkerhetslagen även att gälla för Prop. 1995/96:219
lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.
12
394L0057/S
Nr L 319/20
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Bilaga 12.12.94
RÅDETS DIREKTIV 94/57/EG
av den 22 november 1994
om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och
utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse
därmed
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA
DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, särskilt artikel 84.2 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag1,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande2,
i enlighet med det förfarande som avses i artikel 189c i
fördraget', och
med beaktande av följande:
Rådet har i sin resolution av den 8 juni 1993 om en gemensam
politik för säkerheten till sjöss satt upp målet att få bort alla
fartyg som inte uppfyller standarderna från gemenskapens
vatten samt prioriterat gemenskapsåtgärder för att säkerställa
ett effektivt och enhetligt genomförande av internationella
regler genom att utarbeta gemensamma standarder för
klassificeringssällskap4.
Säkerheten och förhindrandet av föroreningar till sjöss kan
effektivt förbättras genom en strikt tillämpning av inter-
nationella konventioner, koder och resolutioner samtidigt som
friheten alt tillhandahålla tjänster främjas.
Det åligger flaggstatema och hamnstatema att kontrollera all
fartygen uppfyller de enhetliga internationella standarderna för
säkerhet och förhindrande av förorening till sjöss.
föreskrivs i sådana konventioner som SOLAS 1974, 1966 års
internationella lastlinjekonvention och MARPOL 1973/78,
samt för genomförandet av bestämmelserna i dessa.
I överensstämmelse med sådana konventioner får alla
medlemsstater i varierande omfattning bemyndiga tekniska
organisationer all bestyrka att bestämmelserna i fråga följs och
de får delegera utfärdandet av motsvarande säkerhelscertifikat.
Ett stort antal av de nuvarande klassificeringssällskapcn
världen över kan inte säkerställa vare sig ett korrekt
genomförande av reglerna eller tillförlitlighet när de agerar på
uppdrag av de nationella administrationerna, eftersom de
saknar den nödvändiga struktur och erfarenhet som krävs för
att de skall vara pålitliga och som möjliggör för dem att utföra
sina uppgifter på ett verkligt professionellt sätt.
De enskilda medlemsstaterna kan inte uppnå målet att
fastställa lämpliga standarder för klassificeringssällskap i
tillräckligt hög grad, utan del uppnås bättre av gemenskapen.
Det mest lämpliga sättet för rådet att handla är genom ett
direktiv där minimikriterier för erkännande av organisationer
fastställs, medan erkännandet, tillämpningen och genom-
förandet av direktivet lämnas till medlemsstaterna.
CEN-standard 45004 och CEN-slandard 29001 i kombination
med standarderna från den internationella föreningen för
klassificeringssällskap (1ACS) utgör en tillräcklig garanti för
kvaliteten på organisationernas verksamhet.
Medlemsstaterna är ansvariga för utfärdandet av interna-
tionella certifikat rörande säkerhet och förorening som
1 EGT nr C 167, 18.6.1993. s. 13.
: EGT nr C 34. 2.2.1994. s. 14.
3 Europaparlamentets yttrande av den 9 mars 1994 (EGT nr C 91.
28.3.1994. s. 9). Rådets gemensamma ståndpunkt av den 19
september 1994 (EGT nr C 301. 27.10.1994. s. 75) och
Europaparlamentets beslut av den 16 november 1994 (ännu inte
offentliggjort i Europeiska gemenskapernas officiella tidning).
‘ EGT nr C 271. 7.10.1993. s. I.
Utfärdandet av radiosäkerhetscertifikatet för lastfartyg kan
anförtros privata organ som har tillräcklig sakkunskap och
kvalificerad personal.
Organisationer som önskar bli erkända i enlighet med delta
direktiv måste till medlemsstaterna överlämna fullständiga
uppgifter om och bevis på all de uppfyller minimikriterierna
och medlemsstaterna måste meddela kommissionen och de
andra medlemsstaterna vilka organisationer som de har erkänt.
12.12.94
394L0057/S
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Nr L 319/21
Kommissionen kan för en period på tre år erkänna
organisationer som inte uppfyller de kriterier avseende minsta
antal klassade fartyg och deras lägsta tonnage, eller minsta
antal särskilda inspektörer som fastställs i bilagan, men som
uppfyller alla andra kriterier. Dessa organisationer bör beviljas
en förlängning av erkännandet efter treårsperiodens utgång,
förutsatt att de fortsättningsvis uppfyller samma kriterier. Dc
effekter som ett erkännande för tre år medför bör begränsas
till den medlemsstat som framlade begäran och endast till den
perioden.
Upprättandet av den inre marknaden innebär fri rörlighet för
tjänster så att organisationer som uppfyller en samling
gemensamma kriterier som garanterar att de är professionella
och pålitliga inte kan hindras från att bjuda ut sina tjänster
inom gemenskapen, förutsatt att en medlemsstat har beslutat
att delegera sådana föreskrivna förpliktelser. Medlemsstaten
i fråga får emellertid begränsa antalet organisationer som den
bemyndigar i förhållande till sina behov på objektiva och klara
grunder som står under övervakning av kommissionen genom
kommittéförfarandet.
Principen om frihet att tillhandahålla tjänster för inspektion
och besiktning av fartyg kan genomföras gradvis, men utan att
fastställda tidsgränser överskrids.
kommer kommissionen att besluta om den kommer att begära
att medlemsstater tar tillbaka sitt erkännande av de erkända
organisationer som inte längre uppfyller alla gemenskapens
minimikriterier, enligt förfarandet i artikel 13.
Medlemsstaterna måste emellertid ha möjlighet att upphäva det
bemyndigande som de gett en organisation om detta är
nödvändigt på grund av allvarlig fara för säkerheten eller
miljön. Kommissionen måste, i enlighet med det förfarande
som avses ovan, snabbt fatta ett beslut om huruvida det är
nödvändigt att upphäva en sådan nationell åtgärd.
Vaije medlemsstat bör regelbundet bedöma vad de
organisationer som arbetar för dem presterar och de bör
tillhandahålla kommissionen och alla andra medlemsstater
exakt information om prestationerna.
Det krävs alt medlemsstaterna, i sin roll som hamn-
myndigheter, främjar säkerheten på och förhindrar för-
oreningen av gemenskapens vallen genom att prioritera
inspektion av fartyg med certifikal från organisationer som
inte uppfyller gemenskapens kriterier, varigenom det säker-
ställs alt fartyg som seglar under tredje lands flagg inte
åtnjuter en förmånligare behandling.
Det är nödvändigt att de nationella administrationerna är mer
delaktiga i övervakningen av fartygen och i utfärdandet av
motsvarande certifikat för att säkerställa att de internationella
säkerhetsreglema följs noggrant även när medlemsstaterna
anförtror utomstående organisationer sina föreskrivna upp-
gifter. Det är därför lämpligt att ett nära samarbete upprättas
mellan administrationerna och organisationerna, vilket kan
kräva att organisationen har en lokal representant på den
medlemsstats område på vilkens vägnar den utför uppgifterna.
Det bör inrättas en lillsynskommilté som bistår kommissionen
i dess ansträngningar att säkerställa en effektiv tillämpning av
nuvarande standarder för säkerheten till sjöss och för miljön
samtidigt som den tar hänsyn till de nationella
ratificieringsförfarandena.
Kommissionen måste agera i enlighet med det förfarande som
fastställs i artikel 13 för att följa utvecklingen i internationella
forum och att uppdatera minimikriteriema.
Det förfarande genom vilket kommissionen kommer att fatta
sina beslut bör vara förfarande III a i artikel 2 i rådets beslut
87/373/EEG av den 13 juli 1987 om närmare villkor för
utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter1.
Klassificeringssällskap måste uppdatera och förbättra sina
tekniska standarder för alt harmonisera säkerhetsreglema och
säkerställa alt internationella regler genomförs enhetligt inom
gemenskapen.
För närvarande finns det inga enhetliga internationella
standarder för fartygskrov, maskineri samt el- och kontroll-
installationer som alla fartyg måste följa på byggnadsstadiet
och under hela deras livstid. Sådana standarder får fastställas
i enlighet med erkända klassificeringssällskaps regier eller i
enlighet med likvärdiga standarder som skall beslutas av de
nationella administrationerna i enlighet med del förfarande
som fastställs i rådets direktiv 83/189/EEG av den 28 mars
1983 om ett informationsförfarande beträffande tekniska
standarder och föreskrifter.
På grundval av den information om de organisationer som
arbetar för medlemsstaternas räkning som medlemsstaterna
tillhandahåller i enlighet med bestämmelserna i artikel 11,
1 EGT nr L 197, 18.7.1987. s. 33.
2 EGT nr L 109. 26.4.1983. s. 8. Direktivet senast ändrat genom
direktiv 94/10/EG (EGT nr L 100. 19.4.1994, s. 30).
394L0057/S
Nr L 319/22
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
12.12.94
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
I detta direktiv fastställs åtgärder som skall följas av
medlemsstaterna och av organisationer som ombesörjer
inspektion, besiktning och certifiering av fartyg, för
uppfyllande av de internationella konventionerna om
säkerheten till sjöss och förhindrande av havsförorening,
samtidigt som friheten att tillhandahålla tjänster främjas.
Denna process omfattar utarbetandet och genomförandet av
säkerhetskrav för skrov, maskineri samt el- och kontroll-
installationer på fartyg som omfattas av de internationella
konventionerna.
Artikel 2
1 detta direktiv avses med
a) fartyg: fartyg som omfattas av de internationella konventio-
nerna.
b) fartyg som seglar and er en medlemsstats flagg: fartyg som
är registrerade i en medlemsstat och som seglar under dess
flagg i enlighet med dess lagstiftning, inklusive fartyg
registrerade i Euros, sä snart det registret har godkänts av
rådet. Fartyg som inte motsvarar denna definition likställs
med fartyg som seglar under tredje lands flagg,
c) inspektioner och besiktningar: inspektioner och besiktningar
som är obligatoriska enligt de internationella konventio-
nerna,
d) internationella konventioner: avser 1974 års internationella
konvention om säkerheten för människoliv till sjöss, 1966
års internationella lastlinjekonvention och 1973/78 års
internationella konvention om förhindrande av förorening
från fartyg, inklusive protokoll och ändringar till dessa
samt alla medlemsstaters hithörande lagar av tvingande
karaktär som är i kraft den dag då detta direktiv antas.
e) organisation: ett klassificeringssällskap eller annat privat
organ som utför säkerhetsbedömningar på en
administrations vägnar,
f) erkänd organisation: en organisation som har erkänts i
enlighet med artikel 4.
g) bemyndigande: ett förfarande genom vilket en medlemsstat
ger ett bemyndigande eller delegerar befogenheter till en
erkänd organisation.
h) certifikat: ett certifikat som har utfärdats av en medlemsstat
eller för dess räkning i enlighet med de internationella
konventionerna.
i) klasscerliflkat: ett dokument utfärdat av ett
klassificeringssällskap, som intygar ett fartygs strukturella
och mekaniska lämplighet lor en viss användning eller
tjänst, i enlighet med sällskapets regler och förordningar,
j) radiosäkerhetscertifikal för lastfartyg: det certifikat som
infördes genom de ändrade radioföreskriftema i SOLAS
74/78 antagna av IMO och som under en övergångsperiod
som tar slut den 1 februari 1999 omfattar radiotelegraf-
säkerhetscertifikatet för lastfartyg och radiotelefon-
säkerhelscertifikatet för lastfartyg,
k) hemvist: det ställe där en organisation har sitt huvudsäte,
huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet.
Artikel 3
1. När medlemsstaterna tar på sig ansvar och föqiliktelser
inom ramen för de internationella konventionerna, skall de
säkerställa att deras behöriga administrationer kan garantera
att bestämmelserna i de internationella konventionerna
tillämpas på ett effektivt sätt, särskilt avseende inspektion och
besiktning av fartyg samt utfärdandet av certifikat och dispens-
certifikal.
2. När en medlemsstat vid tillämpningen av punkt 1 beslutar
att med avseende på fartyg som seglar under dess flagg
i) bemyndiga organisationer att helt eller delvis utföra
inspektioner och besiktningar avseende certifikat, inklusive
sådana som gör det möjligt att bedöma om bestämmelserna
i artikel 14 efterlevs samt, i tillämpliga fall, att utlarda
eller förnya därtill hörande certifikat, eller
ii) att helt eller delvis överlåta de inspektioner och
besiktningar som avses under i på organisationer,
skall den anförtro dessa uppgifter endast åt erkända organi-
sationer.
Den behöriga administrationen skall i samtliga fall godkänna
det första utfärdandet av dispenscertifikat.
För radiosäkerhetscertifikatet för lastfartyg får emellertid
dessa uppgifter anförtros åt ett privat organ som har erkänts
av en behörig administration och som har tillräcklig
sakkunskap och kvalificerad personal för att på
adminislrarionens vägnar utföra särskilda
säkerhetsbedömningar rörande radiokommunikation.
3. Denna artikel avser inte certifiering av särskilda delar som
ingår i ett fartygs utrustning.
Artikel 4
1. Medlemsstaterna får endast erkänna sådana organisationer
som uppfyller kriterierna i bilagan. Organisationerna skall
överlämna fullständiga uppgifter om och bevis på uppfyllandet
12.12.94
394L0057/S
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Nr L 319/23
av kriterierna till de medlemsstater som de har begärt atl
erkännas av. En medlemsstat som erkänner en organisation
skall meddela denna på lämpligt sätt.
2. Varje medlemsstat skall meddela kommissionen och de
andra medlemsstaterna vilka organisationer den har erkänt.
3. Medlemsstaterna far till kommissionen överlämna en
begäran om ett erkännande för tre år för organisationer som
uppfyller alla kriterier i bilagan bortsett från dem som anges
i punkterna 2 och 3 i avsnittet 'Allmänna kriterier’ i bilagan.
Ett sådant erkännande skall beviljas i enlighet med det
förfarande som föreskrivs i artikel 13. Effekterna av detta
erkännande skall begränsas till de medlemsstater som har
lämnat in en begäran om sådant erkännande.
4. Alla organisationer som erkänns skall kontrolleras noga av
den kommitté som inrättas inom ramen för artikel 7. också då
det gäller beslut om ett förlängt erkännande av en organisation
enligt punkt 3. Vid beslut om förlängning av erkännandet skall
ingen hänsyn tas till de kriterier som anges i punkterna 2 och
3 i avsnittet 'Allmänna kriterier’ i bilagan. Den begränsning
av effekterna av erkännandet som anges i punkt 3 skall inte
tillämpas längre.
5. Kommissionen skall utarbeta och upprätthålla en
förteckning över de organisationer som medlemsstaterna har
anmält i enlighet med punkterna 1, 3 och 4. Förteckningen
skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella
lid ning.
Artikel 5
1. Vid tillämpningen av artikel 3.2 i skall medlemsstaterna i
princip inte vägra att bemyndiga någon av de erkända
organisationerna som har hemvist inom gemenskapen atl åta
sig uppgifterna, förutsatt att bestämmelserna i artiklarna 6 och
11 följs. De får emellertid begränsa det antal organisationer
som de bemyndigar i enlighet med sina behov, förutsatt atl det
finns klara och objektiva skäl till alt göra så. På en
medlemsstats begäran skall kommissionen vidta lämpliga
åtgärder i enlighet med det förfarande som föreskrivs i
artikel 13.
2. Som ett undantag får kommissionen temporärt befria
medlemsstaterna från atl genomföra bestämmelserna i punkt
1 fram till och med den 31 december 1997.
3. För alt erkänna atl en organisation som har hemvist i ett
tredje land utför alla eller en del av de uppgifter som anges i
artikel 3. kan en medlemsstat begära all det tredje landet å sin
sida erkänner de erkända organisationer som har hemvist inom
gemenskapen.
Artikel 6
1. Medlemsstater som beslutar all agera på det sätt som
beskrivs i artikel 3.2 skall upprätta en arbets förbindelse mellan
sin behöriga administration och de organisationer som agerar
för deras räkning.
2. Arbets förbindelsen skall regleras genom ett formaliserat,
skriftligt och icke-diskriminerande avtal eller ett likvärdigt
rättsligt bindande arrangemang som fastställer organi-
sationernas särskilda uppgifter och funktioner och som
åtminstone omfattar följande:
— Bestämmelserna i bihang II till IMO:s resolution A.739
(18) om riktlinjer för bemyndigande av organisationer som
agerar för myndighetens räkning i dess lydelse den dag
som detta direktiv antas.
— Bestämmelser om en regelbundet återkommande granskning
som utförs av administrationen eller av ett opartiskt utom-
stående organ som har utsetts av administrationen och som
avser de uppgifter som organisationerna utför för
administrationens räkning.
— Möjligheten all genomföra stickprov och detaljerade
inspektioner av fartygen.
— Bestämmelser om rapportering av väsentlig information om
deras klassade flotta, ändringar av fartygs klass eller
uteslutande ur klassen av fartyg.
3. I avtalet eller genom det likvärdiga rättsligt bindande
arrangemanget kan det krävas att den erkända organisationen
har ett lokalt ombud pä den medlemsstats territorium för vars
räkning den utför de uppgifter som avses i artikel 3. Delta
krav kan uppfyllas av ett lokalt ombud som har rättsstatus som
juridisk person enligt medlemsstatens lagar och är underkastad
de nationella domstolarnas behörighet.
4. Varje enskild medlemsstat skall förse kommissionen med
exakta uppgifter om den arbets förbindelse som har etablerats
i enlighet med denna artikel. Kommissionen skall därefter
meddela de andra medlemsstaterna.
Artikel 7
En kommitté som består av företrädare för medlemsstaterna
och som har kommissionens företrädare som ordförande
inrättas härmed för att bistå kommissionen. Kommittén skall
kallas samman av kommissionen minst en gång per år och när
del är nödvändigt på grund av all en medlemsstat upphäver en
organisations bemyndigande i enlighet med bestämmelserna i
artikel 10.
Kommittén skall själv fastställa sin arbetsordning.
Artikel 8
1. Delta direktiv kan ändras i enlighet med del förfarande som
fastställs i artikel 13 i syfte atl
16
394L0057/S
Nr L 319/24
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
12.12.94
— vid tillämpningen av detta direktiv tillämpa senare
ikraftträdda ändringar av de internationella konventioner
och den resolution som anges i artiklarna 2 d och 6.2,
— uppdatera kriterierna i bilagan med särskild hänsyn till
relevanta beslut som har fattats av IMO.
2. När nya dokument eller protokoll till de konventioner som
avses i artikel 2 d antas skall rådet, på förslag av kom-
missionen samt med hänsyn till medlemsstaternas parlamen-
tariska förfaranden och relevanta förfaranden inom IMO,
besluta om närmare arrangemang för ratificering av dessa nya
dokument eller protokoll, och samtidigt säkerställa atl de
tillämpas enhetligt och samtidigt i medlemsstaterna.
/irZ/Åe-/ 9
1. Varje medlemsstat kan i enlighet med det förfarande som
föreskrivs i artikel 13 vid behov anmodas att återkalla sill
erkännande av de erkända organisationer som avses i artikel
4 om de inte längre uppfyller de kriterier som anges i bilagan.
2. När kommissionen förbereder förslag till ett beslut
avseende de frågor som avses i punkt 1, skall den ta hänsyn
till de rapporter och den information som anges i artiklarna 11
och 12. När kommissionen förbereder sådana förslag till
åtgärder, skall den la särskild hänsyn till uppgifter om
organisationernas verksamhet avseende säkerhet och
förhindrande av förorening. Kommissionen skall också
överlämna förslag till beslut avseende de frågor som avses i
punkt 1 till kommittén, antingen på eget initiativ eller på
begäran av en medlemsstat.
Arlikel 10
Utan hinder av de kriterier som specificeras i bilagan får en
medlemsstat upphäva ett bemyndigande, om den anser all en
godkänd organisation inte längre kan bemyndigas all utföra de
uppgifter för dess räkning som specificeras i artikel 3.
Under sådana förhållanden skall följande förfarande tillämpas:
a) Medlemsstaten skall ulan dröjsmål underrätta kom-
missionen och de andra medlemsstaterna om sitt beslut och
de motiverade grunderna till beslutet.
b) Kommissionen skall undersöka om upphävandet är
berättigat på grund av allvarlig fara för säkerheten eller
miljön.
c) Kommissionen skall i överensstämmelse med förfarandet i
artikel 13 underrätta medlemsstaten huruvida dess beslut alt
upphäva bemyndigandet på grund av allvarlig fara för
säkerheten eller miljön är berättigat eller inte, och om del
inte är berättigat begära all medlemsstaten återkallar
upphävandet.
Arlikel 11
1. Varje enskild medlemsstat måste försäkra sig om att de
erkända organisationer som utför uppgifter för dess räkning
enligt artikel 3.2 utför de funktioner som avses i den artikeln
effektivt och till belåtenhet för dess behöriga administration
och all sådana organisationer uppfyller de kriterier som
specificeras i bilagan. Den kan försäkra sig om detta genom
atl antingen låta sin behöriga administration övervaka den
erkända organisationen direkt eller, när det gäller organi-
sationer som har hemvist i en annan medlemsstat, genom att
förlita sig på alt den andra medlemsstatens administration
övervakar organisationerna på motsvarande sätt.
2. Varje enskild medlemsstat skall utföra denna uppgift på
tvåårsbasis och skall tillhandahålla de andra medlemsstaterna
och kommissionen en rapport om resultaten från över-
vakningen senast den 31 mars året efter de två år för vilka
bedömningen har gjorts.
3. När en medlemsstat väljer alt för uppgiftens genomförande
förlita sig på atl en annan medlemsstat övervakar organi-
sationen skall den tillhandahålla sin rapport senast den 30 juni
året efter de två år för vilka bedömningen har gjorts.
4. Medlemsstaterna skall till kommissionen och till de andra
medlemsstaterna vidarebefordra all information som är
relevant för bedömningen av organisationernas verksamhet.
Arlikel 12
1. När medlemsstaterna i egenskap av hamnstat utövar sina
inspektionsrällighcler eller -förpliktelser, skall de göra
följande:
a) De skall säkerställa atl fartyg som seglar under ett tredje
lands Ilagg inte åtnjuter en förmånligare behandling än
fartyg som är berättigade att segla under en medlemsstats
flagg. Det faktum att fartygscertifikalen och klass-
cert i fikaten har utfärdats av en organisation som inte
uppfyller kriterierna i bilagan, med undanlag av
organisationer som erkänts i enlighet med arlikel 4.3 och
4.4. skall därför vara ett av de viktigaste kriterierna vid
urval av fartyg som skall inspekteras.
b) De skall vidta lämpliga åtgärder när fartyg inte uppfyller
de internationellt överenskomna standarderna och om de
upptäcker all en organisation som agerar för en flaggstals
räkning har utfärdat ett giltigt certifikat till ett fartyg som
inte uppfyller de relevanta kraven i de internationella
konventionerna, eller alt ett fartyg med ett giltigt
klassccrtifikal har någon brist som omfattas av de punkter
som certifikatcl läcker skall de anmäla delta till
kommissionen och till sekretariatet för samarbetet om
hamnstalskontroll.
17
12.12.94
394L0057/S
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Nr L 319/25
2. Vaije enskild medlemsstat skall upprätta ett register över
de organisationers verksamhet som agerar för en flaggstats
räkning. Registret skall uppdateras årligen och delas ut till de
andra medlemsstaterna och till kommissionen.
Arlikel 13
Följande förfarande skall tillämpas för frågor som omfattas av
artikel 4.3 och 4.4 samt artiklarna 5.1, 8, 9, 10 och 14.2:
a) Företrädaren för kommissionen skall förelägga den
kommitté som avses i artikel 7 ett förslag till åtgärder.
b) Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som
ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande
frågan är. Den skall fatta sitt beslut med den majoritet som
enligt artikel 148.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut
som rådet skall fatta på förslag av kommissionen.
Medlemsstaternas röster skall vägas på det sätt som
fastställs i den artikeln. Ordföranden får inte rösta.
c) Kommissionen skall själv anta förslaget om det är förenligt
med kommitténs yttrande.
d) Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande
eller om inget yttrande avges, skall kommissionen utan
dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas.
Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet. Om
rådet inte har fattat något beslut inom tre månader från del
att förslaget mottagits, skall kommissionen själv besluta att
de föreslagna åtgärderna skall vidtas.
Arlikel 14
1. Varje enskild medlemsstat skall säkerställa att fartyg som
seglar under dess flagg är konstruerade i enlighet med och
fortfarande motsvarar en erkänd organisations krav på skrov,
maskineri samt el- och kontrollinstallationer.
2. En medlemsstat kan besluta att använda sådana regler som
den anser vara likvärdiga med en erkänd organisations regler
endast om den omedelbart anmäler dem till kommissionen i
överensstämmelse med förfarandet i direktiv 83/189/EEG och
till de andra medlemsstaterna, samt förutsatt alt ingen annan
medlemsstat eller kommissionen har invändningar mot dem
och att de befinns vara likvärdiga enligt förfarandet i
artikel 13
Arlikel 15
1. De erkända organisationerna skall regelbundet samråda
med varandra för att deras tekniska standarder och
genomförandet av dessa skall förbli likvärdiga. De skall förse
kommissionen med regelbundna rapporter om grundläggande
framsteg i fråga om standarder.
2. De erkända organisationerna skall visa samarbetsvilja
gentemot hamnstaters kontrollmyndigheter när ett fartyg som
har klassificerats av dem berörs, särskilt när det gäller att
underlätta åtgärdandet av konstaterade fel eller andra brister.
3. De erkända organisationerna skall förse administrationen
med alla relevanta uppgifter om ändringar av klass eller
uteslutande ur klassen av fartyg.
4. De erkända organisationerna skall inte utfärda certifikat till
ett fartyg som har uteslutits ur klassen eller ändrat klass av
säkerhctsorsaker, förrän de har sa in rått med flaggstatens
behöriga administration för alt avgöra om en fullständig
inspektion är nödvändig.
Arlikel 16
1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra
författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv
senast den 31 december 1995.
2. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de
innehålla en hänvisning till delta direktiv eller åtföljas av en
sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter
om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv
utfarda.
3. Medlemsstaterna skall omedelbart till kommissionen
överlämna texterna till alla bestämmelser i nationell
lagstiftning som de antar inom del område som omfattas av
detta direktiv. Kommissionen skall underrätta de andra
medlemsstaterna om delta.
Arlikel 17
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 22 november 1994.
På rådels vägnar
M. WISSMAN
Ordförande
Nr L 319/26
394L0057/S
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
12.12.94
BILAGA
MINIMIKRITERIER FÖR DE ORGANISATIONER SOM AVSES I ARTIKEL 3
A. ALLMÄNNA KRITERIER
1. Den erkända organisationen måste kunna dokumentera en omfattande erfarenhet av att bedöma
konstruktion och byggande av handelsfartyg.
2. Organisationen bör ha en klassad flotta om minst 1 000 oceangående fartyg (över 100 BRT) som
tillsammans utgör minst 5 miljoner BRT.
3. Organisationen måste ha teknisk personal i proportion till antalet klassade fartyg. Det behövs minst
100 heltidsanställda inspektörer för att motsvara kraven i punkt 2.
4. Organisationen bör ha uttömmande regler och föreskrifter för konstruktion, byggande och periodisk
besiktning av handelsfartyg, och dessa bör offentliggöras samt uppdateras och förbättras löpande
genom forsknings- och utvecklingsprogram.
5. Organisationen bör offentliggöra sitt fartygsregister årligen.
6. Organisationen bör inte vara kontrollerad av redare eller skeppsbyggare eller av andra som har
kommersiella intressen i tillverkning, utrustning, reparation eller nyttjande av fartyg. Organisationen
bör inte vara huvudsakligen beroende av ett enda kommersiellt företag för sin inkomst.
B SÄRSKILDA KRITERIER
1. Organisationen
a) har en betydande personal för tekniska frågor, ledning, stödjande uppgifter och forskning, som
står i proportion till arbetsuppgifterna och till antalet klassade fartyg och som övervakar
utvecklingen av organisationens kapacitet samt utarbetar och upprätthåller regler och
föreskrifter.
b) är världsomspännande genom sin särskilda tekniska personal och genom andra erkända
organisationers särskilda tekniska personal.
2. Organisationen styrs av allmänna etiska regler.
3. Organisationen leds och administreras på ett sådant sätt att sekretessen säkerställs i fråga om den
information som administrationen kräver.
4. Organisationen är beredd att förse administrationen med relevanta uppgifter.
5. Organisationens ledning har definierat och dokumenterat sin politik, sina mål och sitt åtagande i
förhållande till kvalitet, och har säkerställt alt politiken förslås, genomförs och upprätthålls på alla
nivåer inom organisationen.
6. Organisationen har utvecklat, genomfört och upprätthållit ett effektivt internt system för kvalitet som
grundar sig på lämpliga delar av internationellt godkända kvalitetsstandarder och som stämmer
överens med CEN-standardema 45004 (inspektionsorgan) och 29001. så som de tolkas i "Quality
System Certification Scheme Requiremcnts" (1ACS) och som bland annat säkerställer att
a> organisationens regler och föreskrifter fastställs och upprätthålls på ett systematiskt sätt.
b) organisationens regler och föreskrifter efterlevs.
c) kraven på det föreskrivna arbete som organisationen har bemyndigats atl utföra är uppfyllda.
12.12.94
394LOO57/S
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Nr L 319/27
d) ansvar och befogenheter hos samt inbördes förhållande mellan anställda vars arbete påverkar
kvaliteten på organisationens tjänster definieras och dokumenteras.
e) allt arbete utförs under kontrollerade förhållanden.
f) det finns ett kontrollsystem som övervakar de handlingar och det arbete som utförs av
inspektörer samt teknisk och administrativ personal som är anställd direkt av organisationen,
g) kraven på det viktigare föreskrivna arbete som organisationer har bemyndigats för, endast
utförs av eller direkt övervakas av dess särskilda inspektörer eller genom andra erkända
organisationers särskilda inspektörer.
h) det finns ett system för utbildning av inspektörer och för kontinuerlig uppdatering av deras
kunskap,
i) registrering bevaras som visar att de föreskrivna standarderna har uppfyllts på de punkter som
omfattas av de utförda tjänsterna och atl kvalitetssystemet fungerar effektivt, samt
j) del finns ett omfattande system för planerad och dokumenterad intern kontroll av
kvaliletsrelaterade aktiviteter inom alla delar av organisationen.
7. Organisationen måste visa förmåga att
a) utveckla och hålla aktuell en fullständig och tillräcklig samling egna regler och föreskrifter om
skrov, maskineri samt el- och kontrollutrustning som har samma kvalitet som internationellt
erkända tekniska standarder på grundval av vilka certifikat inom ramen för SOLAS,
säkerhetscertifikal för passagerarfartyg (avseende fartygets konstruktion och de viktigaste
maskinerna ombord) samt certifikat inom ramen för lastlinjekonventionen (avseende fartygets
styrka) kan utfärdas.
b) utföra alla inspektioner och besiktningar som de internationella konventionerna kräver för att
certifikat skall kunna utfärdas, inklusive möjligheterna att med hjälp av kvalificerade
yrkesmänniskor bedöma användningenoch upprätthållandet av säkerhetsorganisationssystemet.
både i land och ombord på fartygen, och som skall omfattas av certifieringen.
8. Organisationens system för kvalitet certifieras av ett oberoende kontrollorgan som har erkänts av
administrationen i den stat där organisationen har hemvist.
9. Organisationen bör tillåta att företrädare för administrationen och andra berörda parter deltar i
utvecklingen av dess regler och/eller föreskrifter.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 1996
Prop. 1995/96:219
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Andersson,
Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Åhnberg, Pagrotsky
Föredragande: statsrådet Uusmann
Regeringen beslutar proposition 1995/96:219 Ändringar i
fartygssäkerhetslagen (1988:49) m.m.
21
Prop. 1995/96:219
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som |
Celexnummer för |
|
Lag om ändring i |
1 kap. 6 och 7 §§ |
394L0057 |
|
fartygssäkerhetslagen | ||
|
(1988:49) | ||
|
Lag om ändring i lagen |
394L0057 |
(1980:424) om åtgärder
mot vattenförorening
från fartyg
gotab 49934, Stockholm 1996