Regeringens proposition
1995/96:218

Ändringar i postlagen (1993:1684) m.m.

Prop.

1995/96:218

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 15 maj 1996

Göran Persson

Ines Uusmann

(Kommunikationsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att den nuvarande grundläggande postservicen i
postlagen utvidgas till att omfatta samtliga adresserade försändelser upp
till 20 kg och inte som nu endast brev och paket. Härigenom kommer
även adresserade, men icke inneslutna försändelser upp till 2 kg, som
exempelvis tidningar och tidskrifter att omfattas av begreppet grund-
läggande postservice. Det skall vara möjligt att få enstaka försändelser
befordrade till alla oavsett adressort till enhetliga och rimliga priser.
Utvidgningen innebär att kravet på rimliga och enhetliga priser kommer
att omfatta även enstaka paket for både privatpersoner och företag.

Den grundläggande post- och kassaservicen föreslås säkerställas
genom ett femårigt avtal mellan staten och Posten AB. Den grund-
läggande post- och kassaservicen skall även fortsättningsvis tillhanda-
hållas dagligen (helgfri måndag till fredag).

Den nuvarande anmälningsplikten för att bedriva postverksamhet
föreslås ersättas med ett tillståndskrav. Kraven på att bedriva postverk-
samhet kommer dock inte att förändras.

Huvudinriktningen för Posten AB bör även fortsättningsvis vara att
erbjuda rikstäckande post- och kassaservice. Regeringen föreslås få
bemyndigande att förändra bolagsordningen för Posten Kredit AB.

De nya bestämmelserna i postlagen samt ett nytt avtal mellan staten
och Posten AB föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.

1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 218

Innehållsförteckning                                    Prop. 1995/96:218

1      Förslag till riksdagsbeslut...................... 4

2     Lagtext ................................. 5

2.1   Förslag till lag om ändring i postlagen (1993:1684) .   5

2.2   Förslag till lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100)........................... 11

2.3   Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1602) om

valuta- och kreditreglering ................. 12

3     Ärendet och dess beredning .................... 13

4     Nuvarande ordning.......................... 14

5     Postmarknaden ............................ 17

5.1   Brevbefordran......................... 18

5.2   Befordran av oadresserade försändelser ......... 19

5.3   Tidningsbefordran....................... 19

5.4   Paketbefordran......................... 21

6    Ändringar i postlagen m.m.....................22

6.1   Grundläggande postservice................. 22

6.2   Ersättning for upprätthållande av grundläggande

postservice...........................27

6.3   Bedrivande av postverksamhet............... 31

6.4   Ingripande mot den som saknar tillstånd......... 33

6.5   Prisreglering.......................... 34

7     Kassaservice.............................. 37

7.1   Postens kassaservice..................... 37

7.2   Grundläggande kassaservice ................ 38

7.3   Upphandling av kassaservicen...............40

8     Post- och telestyrelsens uppgifter ................. 42

8.1   Postservice...........................42

8.2   Kassaservice.......................... 45

9     Postens framtida verksamhetsinriktning m.m...........46

9.1   Tidigare överväganden.................... 46

9.2   Postens verksamhet och organisation...........48

9.3   Postens huvudinriktning och befogenheter........53

9.4   Statsmakternas styrning av Posten............. 58

10   Kostnadskonsekvenser........................ 62

11    Författningskommentar.......................

. 62 Prop. 1995/96:218

. 62

. 66

11.1

11.2

Förslag Ull lag om ändring i postlagen (1993:1684) .
Övriga lagförslag......................

Bilaga 1

Promemorians lagförslag .................

. 67

Bilaga 2

Remissinstanserna .....................

. 73

Bilaga 3

Lagrådsremissens lagförslag ...............

. 74

Bilaga 4

Lagrådets yttrande .....................

. 81

Bilaga 5

Posten AB:s organisation -
legal struktur ........................

. 84

Bilaga 6

Posten AB:s organisation -
funktionell struktur.....................

. 85

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 1996 .

. 86

Rättsdatablad.................................

. 87

1 Förslag till riksdagsbeslut                           Prop. 1995/96:218

Regeringen föreslår att riksdagen

1.  antar regeringens förslag till lag om ändring i postlagen
(1993:1684),

2.  antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100),

3.  antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1602)
om valuta- och kreditreglering,

4. bemyndigar regeringen att träffa avtal med Posten AB om att
upprätthålla rikstäckande post- och kassaservice i hela landet
(avsnitt 6.1 och 6.5),

5. bemyndigar regeringen att träffa avtal med Posten AB om
postnummersystemet (avsnitt 6.1),

6.  bemyndigar regeringen att i avtal med Posten AB sätta gränser for
bolagets eventuella höjning av avgiften för privatpersoners inrikes
befordran av brevförsändelser (avsnitt 6.5),

7. bemyndigar regeringen att träffa avtal med Posten AB om
avgiften för befordran av vissa tidningar och tidskrifter
(avsnitt 6.5),

8.  godkänner regeringens förslag om ett upphandlingsförfarande för
den grundläggande kassaservicen (avsnitt 7.3),

9.  bemyndigar regeringen att införa ändringar i bolagsordningen för
Posten Kredit AB (avsnitt 9.3).

2 Lagtext                                               Prop. 1995/96:218

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i postlagen

(1993:1684)

Härigenom föreskrivs i fråga om postlagen (1993:1684)

dels att 1, 4, 5, 7, 9, 10, 12, 15-18, 25 och 26 §§ samt rubrikerna

närmast före 1 och 4 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 4 a, 5 a, 17 a

och 17 b §§ av följande lydelse.

Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse

Grundläggande Grundläggande post- och
postservice                  kassaservice

I landet skall det finnas
en rikstäckande postservice
som innebär att brev och
paket kan nå alla oavsett
adressort. Det skall finnas
möjlighet för alla att få
brev befordrade till enhet-
liga och rimliga priser.
Privatpersoner skall också
ha möjlighet att få paket
befordrade till enhetliga
priser.

I landet skall det finnas
en rikstäckande postservice
som innebär att brev, andra
adresserade försändelser
som väger högst 2 kg och
paket kan nå alla oavsett
adressort. Det skall finnas
möjlighet för alla att få
sådana försändelser beford-
rade till enhetliga och
rimliga priser. Det skall
därvid finnas möjlighet att
försäkra försändelser och
att få kvitto från mottag-
aren på att en försändelse
har tagits emot.

Därutöver skall det finnas en rikstäckande kassaservice som innebär
att alla har möjlighet att verkställa och ta emot betalningar till enhetliga
priser.

Befordran av
postförsändelser

Postverksamhet får be-
drivas först efter anmälan
hos den myndighet som
regeringen bestämmer
(tillsynsmyndigheten).

Postverksamhet

Prop. 1995/96:218

§

Tillstånd enligt denna lag
krävs för rätten att bedriva
postverksamhet.

a §

Frågor om tillstånd prö-
vas av den myndighet som
regeringen bestämmer
(tillståndsmyndigheten).

5 §

Postverksamhet skall bedrivas under förhållanden som tillgodoser
rimliga krav på tillförlitlighet och, när det gäller befordran av brev, så
att skyddet for avsändarnas och mottagarnas personliga integritet upp-

rätthålls.

Tillstånd enligt 4 § skall
beviljas, om sökanden inte
saknar förutsättning att
bedriva postverksamhet på
det sätt som anges i första
stycket.

5a§

Om tillståndshavaren inte
följer föreskrifterna i denna
lag eller föreskrifter som
meddelats med stöd av
lagen, får tillståndet åter-
kallas. Om det är tillräck-
ligt får tillständsmyndig-
heten i stället för att åter-
kalla tillståndet meddela
varning.

Om tillståndet återkallas
får tillståndsmyndigheten
besluta hur avvecklingen av
verksamheten skall ske.

Ett beslut om återkallelse
får förenas med förbud att
fortsätta verksamheten.

7

Regeringen eller, om
regeringen bestämmer det,
tillsynsmyndigheten får
föreskriva om och i vilken
utsträckning brevförsändel-
ser skall utvisa vem som
har befordrat dem.

9

Ett obeställbart brev skall
om möjligt återställas till
avsändaren. Om avsända-
rens adress inte är känd,
skall brevet sändas till
tillsynsmyndigheten. Detta
gäller dock inte vykort,
brevkort och liknande
försändelser som inte är
inneslutna i kuvert eller
annat omslag.

1

Ett obeställbart brev som
är inneslutet i kuvert eller
annat omslag får öppnas
endast av tillsynsmyndig-
heten och endast om om-
slaget saknar sådana upp-
gifter om avsändaren som
möjliggör att brevet kan
återställas till denne.

1

Öppnade brev som fort-
farande är obeställbara
skall förvaras hos tillsyns-
myndigheten.

§

Regeringen eller, om
regeringen bestämmer det,
tillståndsmyndigheten får
föreskriva om och i vilken
utsträckning brevförsändel-
ser skall utvisa vem som
har befordrat dem.

§

Ett obeställbart brev skall
om möjligt återställas till
avsändaren. Om avsän-
darens adress inte är känd,
skall brevet sändas till
tillståndsmyndigheten. Det-
ta gäller dock inte vykort,
brevkort och liknande
försändelser som inte är
inneslutna i kuvert eller
annat omslag.

9 §

Ett obeställbart brev som
är inneslutet i kuvert eller
annat omslag får öppnas
endast av tillståndsmyndig-
heten och endast om om-
slaget saknar sådana upp-
gifter om avsändaren som
möjliggör att brevet kan
återställas till denne.

2 §

Öppnade brev som fort-
farande är obeställbara
skall förvaras hos till-
ståndsmyndigheten .

Prop. 1995/96:218

Förvaringstidens längd bestäms av myndigheten. Innehåll som är utsatt
för försämring eller som består av trycksaker, reklamblad eller liknande
som kan antas sakna värde får omedelbart förstöras.

Tillsyn över att befordran
av brev sker i överensstäm-
melse med 4, 5, 9 och 10
§§ utövas av tillsynsmyn-
digheten.

15 §

Tillsyn över att befordran
av brev sker i överensstäm-
melse med denna lag ut-
övas av tillståndsmyndig-
heten.

Tillsynsmyndigheten skall
också ha tillsyn över att de
föreskrifter som har med-
delats med stöd av lagen
följs.

Tillsynsmyndigheten har
rätt att på begäran få de
upplysningar och handling-
ar som behövs for tillsy-
nen.

Tillsynsmyndigheten har
också rätt att få tillträde till
områden, lokaler och andra
utrymmen, dock inte
bostäder, där verksamhet
som står under tillsyn
bedrivs.

Tillsynsmyndigheten har
rätt att få verkställighet hos
kronofogdemyndigheten av
beslut som avser åtgärder
for tillsynen enligt första
och andra styckena.

Tillsynsmyndigheten får
meddela de förelägganden
som behövs for efterlevna-
den av 4, 5, 9 och 10 §§
eller av föreskrifter som
har meddelats med stöd av
lagen. Sådant föreläggande
får förenas med vite.

Tillståndsmyndigheten
skall också ha tillsyn över
att de föreskrifter som har
meddelats med stöd av
lagen följs.

§

Tillståndsmyndigheten har
rätt att på begäran få de
upplysningar och handling-
ar som behövs för tillsy-
nen.

Tillståndsmyndigheten har
också rätt att få tillträde till
områden, lokaler och andra
utrymmen, dock inte
bostäder, där verksamhet
som står under tillsyn
bedrivs.

Tillståndsmyndigheten har
rätt att få verkställighet hos
kronofogdemyndigheten av
beslut som avser åtgärder
för tillsynen enligt första
och andra styckena. Därvid
gäller bestämmelserna i
utsökningsbalken om sådan
verkställighet som avses i
16 kap. 10 § den balken.

§

Tillståndsmyndigheten får
meddela de förelägganden
som behövs för efterlevna-
den av denna lag eller
föreskrifter som har ut-
färdats med stöd av lagen.

Prop. 1995/96:218

17 a §

Tillståndsmyndigheten
skall förelägga den som
utan tillstånd bedriver
postverksamhet enligt den-
na lag att upphöra med
verksamheten. Tillstånds-
myndigheten får besluta hur
avvecklingen av verksam-
heten skall ske.

Är det osäkert om viss
verksamhet utgör postverk-
samhet enligt denna lag,
får tillståndsmyndigheten
förelägga den som bedriver
verksamheten att lämna de
upplysningar om verksam-
heten som behövs för att
bedöma om sä är fallet.

Bestämmelserna i 16 §
andra och tredje styckena
skall tillämpas även i fråga
om beslut om åtgärder
enligt denna paragraf.

17 b §

Förelägganden och förbud
enligt denna lag får förenas
med vite.

Prop. 1995/96:218

Regeringen eller, om
regeringen bestämmer det,
tillsynsmyndigheten får
föreskriva om skyldighet
för den som bedriver post-
verksamhet att betala avgift
för tillsynsmyndighetens
verksamhet enligt denna
lag.

18 §

Regeringen eller, om
regeringen bestämmer det,
tillståndsmyndigheten får
föreskriva om skyldighet
för den som bedriver post-
verksamhet eller ansöker
om tillstånd att bedriva
sådan verksamhet att betala
avgift för tillståndsmyndig-
hetens verksamhet enligt
denna lag.

25 §

Beslut av tillsynsmyndig-
heten enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av
lagen får överklagas hos
länsrätten.

Beslut av tillständs-
myndigheten enligt denna
lag eller enligt föreskrifter
som meddelats med stöd av
lagen får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammar-
rätten.

Tillståndsmyndigheten får
bestämma att beslut enligt
denna lag skall gälla ome-
delbart.

Prop. 1995/96:218

26 §

Är Sverige i krig eller i krigsfara eller råder det sådana utomordent-
liga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges
gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får
regeringen meddela de föreskrifter om postverksamhet som behövs med
hänsyn till landets försvar eller säkerhet i övrigt.

Regeringen eller, om
regeringen bestämmer det,
tillsynsmyndigheten får
meddela föreskrifter om
planering och andra åtgär-
der som behövs i fredstid
för att tillgodose totalför-
svarets behov av postkom-
munikationer under sådana
förhållanden som anges i
första stycket.

Regeringen eller, om
regeringen bestämmer det,
tillståndsmyndigheten får
meddela föreskrifter om
planering och andra åtgär-
der som behövs i fredstid
för att tillgodose totalför-
svarets behov av postkom-
munikationer under sådana
förhållanden som anges i
första stycket.

1.  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

2.  Ansökan om tillstånd av den som vid lagens ikraftträdande be-
driver postverksamhet skall ha kommit in till tillståndsmyndigheten
senast den 28 februari 1997. Verksamheten får fortsätta efter det att
lagen har trätt i kraft till dess sådan ansökan om tillstånd har prövats.

3.  Föreskriften i 25 § om krav på prövningstillstånd tillämpas inte i
de fall där det första beslutet i ärendet fattats före ikraftträdandet.

10

2.2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) prop. 1995/96:218

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 8 § sekretesslagen (1980:100) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

9 kap.

8

Sekretess gäller hos tillsynsmyn-
digheten på postområdet och hos
myndighet som bedriver postverk-
samhet för uppgift som angår
särskild postförsändelse. Om
sekretess inte följer av annan
bestämmelse, får dock sådan
uppgift lämnas till den som är
försändelsens avsändare eller
mottagare.

§‘

Sekretess gäller hos tillstånds-
myndigheten på postområdet och
hos myndighet som bedriver post-
verksamhet för uppgift som angår
särskild postförsändelse. Om
sekretess inte följer av annan
bestämmelse, får dock sådan
uppgift lämnas till den som är
försändelsens avsändare eller
mottagare.

Sekretess gäller hos myndighet som driver televerksamhet för uppgift
som angår särskilt telefonsamtal eller annat telemeddelande. Om
sekretess inte följer av annan bestämmelse, får dock sådan uppgift
lämnas till den som har tagit del i telefonsamtalet eller annars är tele-
meddelandets avsändare eller mottagare eller som innehar apparat som
har använts för telemeddelandet.

Sekretess gäller hos myndighet som handhar allmän samfärdsel för
uppgift som angår enskilds förbindelse med samfardselverksamheten
och som inte avses i första eller andra stycket, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men.

Sekretessen hos myndighet som bedriver postverksamhet för uppgift
om enskilds adress gäller dock endast, om det kan antas att röjande av
uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller
annat allvarligt men.

Sekretess gäller för uppgift vid särskild sambandstjänst inom totalför-
svaret, om uppgiften avser telemeddelande som utomstående utväxlar på
telenät.

Sekretess gäller i ärenden som avser TV-avgifter för uppgift om
enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att
den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om
uppgiften röjs.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen enligt tredje
och femte styckena i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

1 Senaste lydelse 1993:1685.

11

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1602) om
valuta- och kreditreglering

Prop. 1995/96:218

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 § lagen (1992:1602) om valuta- och
kreditreglering skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

Om regeringen har förordnat om
valutareglering enligt 1 kap. 1 §
första meningen eller andra
meningen 1 eller 2, får regeringen
förordna att Riksbanken, eller den
som i samråd med tillsynsmyndig-
heten på postområdet bestämmer,
har rätt att öppna och granska de
brev och andra försändelser till
eller från utlandet som finns hos
postbefordringsföretag.

2

Om regeringen har förordnat om
valutareglering enligt 1 kap. 1 §
första meningen eller andra
meningen 1 eller 2, får regeringen
förordna att Riksbanken, eller den
som i samråd med tillständs-
myndigheten på postområdet
bestämmer, har rätt att öppna och
granska de brev och andra för-
sändelser till eller från utlandet
som finns hos postbefordrings-
företag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

12

2 Senaste lydelse 1993:1702.

3 Ärendet och dess beredning

I november 1992 föreslog den tidigare regeringen att dåvarande
Postverkets ensamrätt till brevbefordran skulle avvecklas fr.o.m. den
1 januari 1993, vilket godtogs av riksdagen (prop. 1992/93:132, bet.
1992/93:TU11, rskr. 1992/93:152). Avregleringen genomfördes trots att
regeringen i budgetpropositionen samma år (prop. 1991/92:100 bil. 7,
bet. 1991/92:TU18, rskr. 1991/92:276) angett att avregleringen inte
kunde genomföras förrän det fanns lagstiftning varigenom staten bl.a.
kunde försäkra sig om att den regionala och sociala postservicen
säkerställdes i hela landet.

I oktober 1993 lämnade den tidigare regeringen fram ett förslag till
postlag och till en bolagisering av Postverket (prop. 1993/94:38, bet.
1993/94:TU9, rskr. 1993/94:119). I enlighet med riksdagens beslut
trädde en postlag i kraft den 1 mars 1994. Samtidigt ombildades
Postverket till Posten AB.

Posten AB är moderbolag i Postkoncemen. Verksamheten bedrivs
huvudsakligen genom dotterbolag ingående i koncernen. I propositionen
kommer endast undantagsvis särskilt anges vilket bolag i koncernen som
formellt bedriver den verksamhet som beskrivs i det aktuella fallet. I
fortsättningen kommer namnet Posten att användas som ett gemensamt
namn för samtliga bolag i koncernen om inte annat anges.

I 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 7, bet.
1994/95:TU25, rskr. 1994/95:376) aviserade regeringen bl.a. att man
hade för avsikt att utreda möjligheterna till en solidarisk finansiering av
de regionala och sociala kostnaderna i samband med upprätthållandet av
en fungerande postservice genom avgifter från samtliga operatörer som
är verksamma på marknaden.

I utskottsbetänkandet underströks betydelsen av en uppföljning och
utvärdering av postmarknaden mot bakgrund av den tidigare genom-
förda avregleringen och förändrade verksamhetsformen för Postverket
m.m. Utskottet efterfrågade en redovisning som belyser bl.a. målupp-
fyllelse och servicegrad inom postmarknaden.

Utskottet förutsatte att frågor om befordran av tidningar och tid-
skrifter på glesbygden och behovet av ett prismål på detta område skulle
komma att analyseras inom ramen för en kommande översyn av post-
lagen.

I departementspromemorian Post- och kassaservice för alla
(Ds 1995:76) behandlas dessa frågor. I promemorian behandlas även
den grundläggande kassaservicen och Postens framtida verksamhets-
inriktning. De lagförslag som läggs fram i promemorian finns i
bilaga 1.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remiss-
instanserna finns i bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena
finns tillgänglig hos Kommunikationsdepartementet (Dnr K95/4543/1).

Prop. 1995/96:218

13

Lagrådet                                                           Prop. 1995/96:218

Regeringen beslutade den 18 april 1996 att inhämta Lagrådets yttrande
över det lagförslag som finns i bilaga 3.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.

Lagrådet har föreslagit vissa ändringar i det remitterade lagförslaget.
Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Dessutom har
vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Övriga lagförslag är av
sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Yttrande från Lagrådet har därför inte inhämtats över dessa lagförslag.

4 Nuvarande ordning

Postlagen fastställer de övergripande målen om rikstäckande post- och
kassaservice. Det innebär att en rikstäckande brev- och paketbefordran
skall tillhandahållas och enstaka brev och paket skall befordras till
enhetliga och rimliga priser. Vidare skall det finnas en rikstäckande
kassaservice som innebär att alla kan sända och ta emot betalningar till
enhetliga priser. Ansvaret for den grundläggande post- och kassa-
servicen ligger på staten. Staten kan sedan uppdra åt en eller flera
operatörer att medverka till att en sådan service upprätthålls. Avsikten
med lagen är att den skall ge statsmakterna möjlighet att kontrollera att
de politiska målen för post- och kassaservice uppfylls på en avreglerad
marknad. Efter det att Postgirot Bank AB:s ensamrätt till statliga
betalningar avvecklats fr.o.m. den 1 juli 1994 har Posten inga legala
monopol kvar.

I postlagen anges att regeringen själv eller genom en tillsynsmyndig-
het fortlöpande skall följa utvecklingen på postområdet och bevaka att
post- och kassaservicen motsvarar samhällets behov.

Enligt postlagen krävs att den som vill bedriva postverksamhet an-
mäler detta till tillsynsmyndigheten. Däremot krävs inget tillstånd.
Företag som befordrar brev skall enligt lagen stå under myndighetens
tillsyn. Postlagen anger att postverksamhet skall bedrivas på ett tillfreds-
ställande sätt så att användarnas och mottagarnas personliga integritet
skyddas.

Postlagen innehåller vidare bestämmelser om tystnadsplikt i postverk-
samhet, obeställbara brev, rätten att ge ut frimärken m.m.

Post- och telestyrelsen är tillsynsmyndighet på postområdet. Flertalet
av Postverkets tidigare myndighetsuppgifter överfördes i samband med
bolagiseringen till Post- och telestyrelsen. En av myndighetens uppgifter
är att fortlöpande följa utvecklingen på hela postområdet och bevaka att
den grundläggande postservicen motsvarar samhällets behov. Det regle-
rande inflytande som Finansdepartementet tidigare haft på postgiroverk-
samheten upphörde i samband med bolagiseringen och ersattes med
tillsyn av Finansinspektionen i och med att Postgirot blev Postgirot
Bank.

14

I samband med bildandet av Posten fastställdes övergripande mål och Prop. 1995/96:218
principer för styrning av bolaget. Huvudinriktningen för Posten att
bedriva rikstäckande post- och kassaservice samt betalningsförmedling
anges i bolagsordningen för bolaget. Det övergripande ekonomiska
målet för verksamheten i Posten är att ge räntabilitet på eget kapital och
utdelning till ägaren.

I samband med införandet av en postlag och bolagisering av
Postverket beslöt riksdagen att regeringen skulle teckna ett avtal med
Posten om en rikstäckande post- och kassaservice, pristak för privat-
personers brevbefordran, skyldighet att mot ersättning ta hänsyn till de
handikappades behov och delta i totalförsvarsplaneringen m.m.

Enligt det avtal om särskilda åtaganden som staten tecknade med
Posten skall bolaget upprätthålla en rikstäckande postservice utan ersätt-
ning. Ersättning utgår däremot för den rikstäckande kassaservicen till
den del det inte är kommersiellt motiverat att bedriva verksamheten.

Avtalet som trädde i kraft den 1 mars 1994 gäller t.o.m. den 31
december 1996.

Utvecklingen inom EU

Europeiska gemenskapernas kommission publicerade i september 1992
en s.k. grönbok om utvecklingen av den inre marknaden for posttjänster
(K0M(91) 476 slutlig). Grönboken utgjorde upptakten till arbetet att få
till stånd gemensamma regler på postområdet inom EU. Efter det att
grönboken remissbehandlats publicerade kommissionen ett meddelande
om riktlinjer for utvecklingen av posttjänster i gemenskapen (KOM(93)
247 slutlig). EU-rådet och Europaparlamentet har därefter fattat beslut
om olika resolutioner om utvecklingen av posttjänster i gemenskapen.
Kommissionen skulle enligt rådets resolution den 7 februari 1994 om
utvecklingen av posttjänster i gemenskapen (94/C 48/02) lämnat ett
förslag till direktiv före sommaren 1994. På grund av stor oenighet
såväl inom kommissionen som mellan olika medlemsländer lyckades
inte kommissionen enas kring ett förslag i tid.

Kommissionen beslutade först den 26 juli 1995 om ett förslag till
direktiv om gemensamma regler för utvecklingen av posttjänster i
gemenskapen och för förbättring av servicekvaliteten (KOM(95) 227
slutlig). Kommissionens förslag till direktiv grundar sig på artikel 100a
och 189b i Romfördraget vilket innebär att ett beslut fattas av EU-rådet
och Europaparlamentet enligt samrådsförfarandet.

Kommissionen lämnade samtidigt ett utkast till tillkännagivande om
riktlinjer för tillämpningen av konkurrensreglerna i Romfördraget på
postområdet (SEC(95) 830). Riktlinjerna är inte legalt bindande utan
skall ses som vägledning för medlemsländerna, postoperatörer, kunder
m.m.

Vid EU-rådets möte den 27 november 1995 hölls en inledande diskus-
sion om kommissionens förslag till direktiv. Mot bakgrund av de stora
meningsskiljaktighetema mellan medlemsländerna kan det komma att ta

15

lång tid innan Europaparlamentet och EU-rådet kan nå fram till ett Prop. 1995/96:218
beslut om ett direktiv.

Kommissionens förslag till direktiv innehåller följande huvudpunkter:

-  En gemensam basservice måste säkerställas for såväl nationell som
gränsöverskridande postservice.

-  Postmarknadema inom medlemsländerna skall stegvis liberaliseras.

-  Tjänster vilka övergångsvis tillåts omfattas av monopol (exklusiva
tjänster) harmoniseras.

-  Riktlinjer anges för tillhandahållande av tjänster som inte får omfat-
tas av monopol och tillgång till nätet.

Avgifts- och redovisningsprinciper läggs fast.

-   Standarder för servicekvaliteten införs.

-  Förenklade och kundanpassade reklamationsförfaranden skall
införas.

Harmonisering av tekniska standarder förutses.

-  Oberoende nationella tillsynsmyndigheter skall bildas.

Kommissionens förslag till direktiv skulle om det antogs endast i vissa
begränsade delar innebära att nuvarande reglering på postområdet i
Sverige behöver förändras.

Postsektoms reglering i EU:s medlemsstater

Huvudskälet till att kommissionen försöker få till stånd gemensamma
regler på postområdet inom EU är att det föreligger mycket stora skill-
nader avseende posttjänsterna i de olika medlemsländerna. Såväl post-
tjänsternas utformning som deras prissättning och kvalitet liksom regel-
verket på postområdet skiljer sig i stor utsträckning mellan de olika
medlemsstaterna.

Målsättningen med kommissionens förslag är att få till stånd en för-
bättrad och mer enhetlig postservice inom unionen. För att nå dit krävs
en harmonisering av regelverken i de olika länderna.

Sverige tillhör de länder som har det största utbudet av posttjänster
och den högsta servicekvaliteten inom EU. Ett av kommissionens för-
slag är att få till stånd en gemensam basservice i de olika länderna
tillsammans med vissa minimikrav på servicekvaliteten. Den av kom-
missionen föreslagna basservicen upprätthålls i princip redan i Sverige.
Postens kvalitetsnivå är vidare bland de högsta i Europa. Ett antal
länder inom EU ligger under de av kommissionen föreslagna nivåerna.

16

Ett flertal länder har påböljat eller kommer att påbölja en översyn av Prop.
regelsystemen på postområdet.

I samtliga medlemsländer utom Sverige och Finland har den nationella
postoperatören i varierande omfattning ensamrätt att tillhandahålla olika
posttjänster. I Finland får postförmedling endast bedrivas efter konces-
sion av statsrådet. Flertalet länder har mycket omfattande monopol
medan vissa länder, bl.a. Tyskland, har påböijat en stegvis liberalise-
ring av postmarknaden. Ett annat land med ett begränsat formellt mono-
pol och i praktiken en avreglerad situation är Spanien.

Priset för att skicka t.ex. ett brev inom respektive land skiljer sig
mycket kraftigt mellan de olika länderna. Priset for att skicka ett brev
inom Tyskland och Danmark är t.ex. flera gånger högre än i Spanien
och Grekland. Sedan Sverige införde mervärdesskatt för brevforsändel-
ser hamnar det svenska portot för ett normalbrev i nivå med genomsnit-
tet vid en jämförelse med övriga länder.

Endast Sverige och Finland har i dagsläget infort mervärdesskatt for
befordran av brevförsändelser.

Ytterligare en skillnad mellan länderna är att de nationella postopera-
törer som är ansvariga för bastjänsterna har skilda associationsformer i
de olika länderna. Nederländerna, Sverige och Finland t.ex. har valt att
bilda helt eller delvis statligt ägda bolag. I andra länder utgör post-
operatören en del av ministeriet eller ett statligt verk.

5 Postmarknaden

Det finns ingen exakt definition av vad som avses med posttjänster
vilket i sin tur innebär att omfattningen av postmarknaden inte är helt
klar. I den beskrivning av postmarknaden som görs här omfattas
befordran av olika typer av skrivna meddelanden och lättare gods. Med
utgångspunkt från den verksamhet som Posten bedriver görs en beskriv-
ning av respektive delmarknad. Olika former av kringtjänster vid sidan
av den fysiska distributionen behandlas inte.

Den i postlagen definierade postverksamheten, dvs. regelbunden
befordran mot avgift av brev eller av brev och paket, utgör endast en
del av den faktiska postmarknaden.

I detta kapitel beskrivs Postens befordran av postförsändelser och den
konkurrens bolaget möter på de olika delmarknaderna. Posten AB är
moderbolag i postkoncemen. Brev- och paketdistribution, liksom
kontorsrörelsen bedrivs i dotterbolag. Sedan Posten förlorat ensamrätten
till brevbefordran och statliga betalningar agerar Posten på helt avregle-
rade marknader. Den faktiska konkurrens Posten möter skiftar dock
från delmarknad till delmarknad även om Posten har en dominerande
ställning i flertalet fall.

Konkurrensen från substitut till den traditionella postbefordran redo-
visas inte. Andra kommunikationsformer, t.ex. telefax, elektronisk
kommunikation (EDI, eMail m.m.), utövar för närvarande ett större

1995/96:218

17

2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 218

konkurrenstryck på Posten än konkurrensen från andra operatörer på Prop. 1995/96:218
postmarknaden.

5.1  B revbefordran

Med brev avses enligt postlagen postförsändelser som är inneslutna i
kuvert eller annat omslag och som väger högst 2 kg. Vykort, brevkort
och liknande försändelser jämställs med brev vid tillämpningen av
postlagen. För närvarande finns det fyra anmälda postoperatörer på den
svenska postmarknaden, Posten, CityMail Sweden AB, Svensk
Direktreklam AB och City & Financial Sweden AB. Ytterligare foretag
har vänt sig till Post- och telestyrelsen och förhört sig om vilka regler
som gäller för anmälan som postoperatör.

Posten är det helt dominerande företaget på postmarknaden. Posten
och CityMail Sweden AB befordrar närmare 100 procent av de anmäl-
ningspliktiga postvolymerna i Sverige. Posten är den enda postoperatör-
en som befordrar alla typer av brevförsändelser över hela landet.
Befordringskedjan omfattar allt från inlämning av enskilda brev i brev-
lådor, sortering och transport till utdelning. Distributionen är rikstäck-
ande och sker vatje arbetsdag med undantag för de drygt 1 500 hushåll
som har postservice 1-4 dagar per vecka. Posten har två distributions-
strömmar för inrikes brevförsändelser, A-post och B-post. A-post inne-
bär att försändelsen delas ut nästa vardag medan B-post innebär att
försändelsen delas ut senast tre dagar efter inlämnandet.

CityMail Sweden AB befordrar försorterade försändelser i
Stockholmsområdet. Försändelserna delas ut fyra dagar i veckan enligt
ett schema som innebär att vaije hushåll kan nås två dagar i veckan. I
samband med Postens förvärv av dåvarande CityMail AB våren 1995
beslöt parterna att en utredning om bolagets framtida verksamhet skulle
genomföras. Slutrapporten publicerades den 14 november 1995.
I rapporten gjordes bedömningen att det inte fanns en god prognos för
den fortsatta verksamheten inom ramen för befintlig affärsidé. Bolaget
försattes vid slutet av år 1995 i konkurs. Företaget har emellertid under
det nya namnet CityMail Sweden AB och med delvis nya ägare fortsatt
rörelsen. Det är sedan böijan av år 1996 åter verksamt i Stockholms-
området och expanderar för närvarande sin verksamhet till Göteborg
och Malmö.

Svensk Direktreklam AB befordrar främst oadresserade försändelser i
större delen av landet. I begränsad omfattning befordras även adresse-
rade försändelser. Bolaget är uppbyggt av lokala franchiseföretag och
når för närvarande ca 3,9 miljoner av landets totalt 4,2 miljoner hushåll
genom den egna distributionsorganisationen. Företaget erbjuder dock
rikstäckning och köper därvid distributionstjänster av Posten för de
delar av landet det inte självt täcker.

City & Financial Sweden AB befordrar främst adresserade försändel-
ser från företag på de finansiella marknaderna i London till motsvaran-
de företag i Stockholm.

18

Det har förflutit mer än tre år sedan Postverket förlorade ensamrätten Prop. 1995/96:218
till brevbefordran. Endast ett fåtal operatörer har etablerat sig på mark-
naden. Två operatörer påböljade sin verksamhet redan innan
Postverkets ensamrätt avvecklades, CityMail AB och Distributions-
kanalen i Skaraborg AB. Dessa bolag har försatts i konkurs. CityMail
Sweden AB bedriver dock som beskrivits ovan fortfarande sin verksam-
het enligt företagets ursprungliga affärsidé. Övriga operatörer har endast
i mycket liten omfattning distribuerat adresserade försändelser. Antalet
operatörer på denna marknad kan dock komma att öka de närmaste
åren. Post- och telestyrelsen har under den senaste tiden fått förfråg-
ningar från potentiella operatörer såväl vad gäller inrikes befordran som
gränsöverskridande befordran.

5.2  Befordran av oadresserade försändelser

Befordran av oadresserade försändelser omfattar främst reklam som
delas ut direkt till konsumenterna. En annan form av oadresserade
försändelser utgörs av samhällsinformation.

Denna del av marknaden är till stor del uppdelad mellan Posten och
Svensk Direktreklam AB. Förutom dessa företag finns ett antal mindre
företag som befordrar oadresserade försändelser i vissa delar av landet
(t.ex. Kompassnål AB i södra Sverige).

5.3  Tidningsbefordran

Tidningsmarknaden i Sverige kan delas in i följande tre grupper:

-  Dagstidningar, vilka når mottagarna väsentligen genom befordran
som utförs av särskilda distributionsbolag eller, i de delar av landet
dessa inte täcker, av Posten genom sitt lantbrevbärarsystem.

-  Facktidningar som nästan uteslutande utgörs av tidningar som är
abonnerade. Facktidningarna är helt beroende av Posten för beford-
ran.

-  Veckotidningar som distribueras dels som lösnummersålda
exemplar, dels som prenumerationer. De prenumererade exempla-
ren (uppskattningsvis 60 procent av den totala upplagan) befordras i
stort sett uteslutande av Posten.

Dessa gruppers distributionsproblem ser olika ut. Gemensamt är dock
att de för sin distribution till den enskilda mottagaren anlitar distributö-
rer med ett stort täckningsområde.

Distribution av dagstidningar

I dag sköts den rikstäckande distributionen av dagstidningar av i huvud-
sak tre distributörer: Tidningstjänst AB, Pressens Samdistribution AB

samt Posten. Tidningstjänst AB ingår i Postkoncemen. Företaget är Prop. 1995/96:218
verksamt över hela landet och befordrar de lokala tidningarna och riks-
tidningarna. Pressens Samdistribution AB är ett helägt dotterbolag till
Pressens Samdistributions Ekonomiska Förening. Medlemmar i före-
ningen är dagstidningarna. Liksom Tidningstjänst AB är företaget verk-
samt över hela landet. Posten täcker via sin lantbrevbäring, utdelning i
postboxar och utdelning genom vanliga brevbärare de områden i landet
som inte nås av de övriga tidningsdistributörema.

Vidare finns två regionala företag, nämligen Pressens Morgontjänst
AB i Stockholm som ägs av Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter
och Tidningsbärarna KB i Skåne som ägs av ett antal skånska tidningar.
De olika distributörerna delar ut samtliga dagstidningar som ingår i
samdistributionen inom deras respektive distributionsområde.

I regel delas tidningar ut sju dagar i veckan. Undantaget gäller lant-
brevbärare som inte delar ut tidningar på söndagar. På orter, där lokal
lördagstidning saknas, sker inte heller någon utdelning på lördagar
genom Posten. Inom vissa distributionsområden på landsbygden blir
således tidningsdistributionen beroende av den allmänna postservicen.

Konkurrens råder främst mellan de båda dominerande företagen
Tidningstjänst AB och Pressens Samdistribution AB. Företagen konkur-
rerar om geografiska områden och inte om distributionen av enskilda
tidningar. I första hand handlar det om att slå vakt om, och bevaka de
marknadsandelar respektive distributör redan har. En av anledningarna
till att konkurrensen inriktats på geografiska områden är att samdistribu-
tion är en förutsättning for att få del av det stöd som betalas ut till
tidningar som samdistribuerar.

På förslag av 1967 års pressutredning infördes år 1969 ett samdistri-
butionsstöd för att få till stånd en fungerande samdistribution. Enligt
1967 års pressutredning saknade de upplagemässigt dominerande tid-
ningarna på orten tillräckliga incitament för att ingå i samdistribution
med ortens övriga tidningar. Avsikten med stödet, som fortfarande
tillämpas, är att genom ekonomiska stödåtgärder stimulera de olika
tidningsföretagen till att samdistribuera sina tidningar och på så sätt dela
på och samtidigt sänka den totala kostnaden för distributionen.

Befordran av facktidningar, veckotidningar m.m.

Adresserade medlemstidningar/tidskrifter och andra fack- och special-
tidskrifter är för distributionen praktiskt taget helt beroende av Posten.
Dessa tidningar/tidskrifter är till övervägande delen abonnerade och
endast mindre del av upplagorna säljs som lösnummer. Även majorite-
ten av veckotidningarna är abonnerade. Inom Stockholmsområdet
befordrar dock City Mail Sweden AB tidningar till vissa hushåll. Det
förekommer att Svensk Direktreklam AB svarar för befordran av
tidningar/tidskrifter, dock i mycket begränsad utsträckning.

Posten ansvarar endast för själva befordran och svarar normalt sett
inte för kringtjänster såsom sortering, buntning och säckning.
Tryckerierna själva ansvarar for denna del av distributionen och ser till

att tidskrifterna levereras till inlämningsställen för vidarebefordran Prop. 1995/96:218
genom postoperatörens försorg. Kundvillkoren är baserade på att
kunden själv utför dessa moment. När operatören undantagsvis utför
dem är det som ett tillägg till standardtiänsten.

Posten skiljer i sin prissättning mellan marknad stidningar och post-
tidningar. Posttidningsportot är det lägsta och förmånligaste porto som
gäller för adresserad post jämfört med andra adresserade försändelser.
För att falla in under begreppet posttidning ställs särskilda krav på dessa
tidningar. Två grundläggande förutsättningar är att tidningen skall ha ett
utgivningsbevis för periodisk skrift, utfärdat av Patent- och registre-
ringsverket, och vara införd i Postens tidningsregister. Huvudsyftet med
tidningen får inte vara att sprida reklam eller att marknadsföra ett före-
tags produkter, tjänster eller dylikt. För att bli införd i tidningsregistret
får därför högst 75 procent av tidningens innehåll utgöra reklam och
högst 25 procent får bestå av reklam för några få företag. Posten tar ut
en särskild registreringsavgift för posttidningar samt en årlig grund-
avgift.

De tidningar som distribueras som marknadstidningar är dels tidningar
som inte uppfyller kriterierna för posttidning, dels tidningar som visser-
ligen uppfyller kriterierna, men vilkas utgivare inte gjort anspråk på att
få tidningen distribuerad som posttidning.

5.4 Paketbefordran

Med paket avses enligt postlagen adresserade försändelser som väger
mer än 2 kg men högst 20 kg. Det intervallet motsvaras inte av någon
marknadsdefinition som tillämpas av godstransportföretagen och det är
därför inte möjligt att få tillförlitliga uppgifter om marknadsandelar i
detta intervall.

Paketmarknaden kännetecknas av hård konkurrens och det finns
konkurrerande företag över hela landet.

När det gäller inrikes godstrafik domineras marknaden av tre företag.
Dessa är Posten, Bilspedition AB och ASG AB. Posten är dock den
dominerande operatören för befordran av gods i lägre viktklasser.
Konkurrerande företag tillhandahåller enligt Posten av lönsamhetsskäl
inte en lika långtgående befordran som detta bolag.

Posten är i huvudsak verksamt på marknaden för befordran av för-
sändelser upp till 35 kg. Posten varierar sitt tjänsteutbud vad gäller dels
tiden för befordran, dels servicegraden i övrigt. Ungefär hälften av
försändelserna avser befordran från och till postkontor eller lantbrev-
bärare. Leverans från dörr till dörr kan erhållas som en tilläggstjänst.
Andelen paket som levereras från dörr till dörr ökar stadigt medan
antalet paket som distribueras från och till postkontor eller lantbrev-
bärare halverats på tio år. Paket från privatpersoner utgör ca två
procent av antalet paket.

ASG AB och Bilspedition AB befordrar främst paket från företag till
företag i hela landet.

21

Bilspedition AB har ett dotterbolag Privpak AB som befordrar post- Prop. 1995/96:218
orderpaket via drygt 800 utlämningsställen över hela landet såsom
bensinstationer och livsmedelsaffärer. Därutöver befordrar postorder-
företaget Ellos paket via ca 150 ICA-butiker främst i Syd- och Mellan-
sverige. Det är ASG som svarar för distributionen till ICA-butikema.

6 Ändringar i postlagen m.m.

6.1 Grundläggande postservice

Regeringens förslag: Den grundläggande postservicen skall utvid-
gas till att omfatta samtliga adresserade försändelser upp till 20 kg
och inte som nu endast brev och paket. Härigenom kommer även
adresserade, men icke inneslutna försändelser upp till 2 kg, som
exempelvis tidningar och tidskrifter att omfattas av begreppet. Det
skall finnas en rikstäckande postservice som innebär att det skall
vara möjligt att få enstaka försändelser befordrade till alla oavsett
adressort till enhetliga och rimliga priser. Enstaka paket till och
från privatpersoner och företag kommer därmed att omfattas av
kraven på enhetliga och rimliga priser. Det skall därvid finnas
möjlighet att försäkra försändelser och att få kvitto från mottaga-
ren på att en försändelse har tagits emot.

Den fastlagda grundläggande postservicen bör säkerställas i ett
nytt avtal med Posten. Det skall framgå av avtalet att servicen
även fortsättningsvis i normalfallet skall tillhandahållas dagligen
(helgfri måndag till fredag). Det nya avtalet bör gälla under fem
år och förlängas med ytterligare fem år om ingen uppsägning sker
senast tolv månader före avtalets utgång.

Posten skall kunna upphöra med tjänster inom ramen för den
grundläggande postservicen under förutsättning att motsvarande
åtagande kan avtalas med annan operatör.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till den
föreslagna utvidgningen av den grundläggande postservicen. Några
remissinstanser bl.a. SEKO och TCO anser att även elektroniska
meddelanden bör omfattas eftersom expansionen och konkurrensen på
postmarknaden främst kommer från dessa. Flera remissinstanser anser
att skälen för utvidgningen behöver utvecklas. Konkurrensverket
påpekar att det för företag som står inför ett beslut att träda in på en
marknad är viktigt att få kännedom om vilka förutsättningar och regler
som gäller på denna.

Skälen för regeringens förslag: I postlagen anges de övergripande
kraven för den grundläggande postservice som skall finnas i landet.
Enligt postlagen skall det finnas en rikstäckande postservice som inne-
bär att brev och paket kan nå alla oavsett adressort. Det skall finnas

22

möjlighet for alla att få brev befordrade till enhetliga och rimliga priser. Prop. 1995/96:218
Privatpersoner skall också ha möjlighet att få paket befordrade till
enhetliga priser.

Posten har i ett avtal om särskilda åtaganden förbundit sig att upp-
rätthålla denna postservice. Utöver de grundläggande kraven i postlagen
innehåller avtalet ett antal ytterligare krav och preciseringar avseende
omfattningen av den grundläggande postservicen. Avtalet mellan staten
och Posten innebär att Posten skall tillhandahålla en daglig och riks-
täckande postservice i enlighet med följande kriterier:

-  En god och grundläggande service skall ges till såväl stora som små
kunder i hela landet. Kundernas efterfrågan bör vara styrande.
Förändringar av servicens utformning i glesbygd bör ske varsamt.

-  I normalfallet skall alla oavsett adressort ha tillgång till post-
utdelning fem dagar i veckan (helgfri måndag till fredag). Antalet
hushåll (ca 1 500) utan daglig postservice bör inte öka.

-  Brevbefordran skall tillhandahållas med hög tillförlitlighet enligt
kundernas efterfrågan. Enstaka försändelser skall befordras till
rimliga och för respektive viktklass enhetliga priser.

-  Paketbefordran från privatpersoner skall tillhandahållas till priser
som är enhetliga för enstaka försändelser i respektive viktklass.

Det är av avgörande betydelse för såväl privatpersoner som företag
och organisationer att det finns en fungerande postservice i alla delar av
landet. Dessa kundgrupper kan och bör ställa krav på att kunna få olika
former av postförsändelser distribuerade till en adressat oavsett adress-
ort. Den nuvarande omfattningen av den grundläggande postservicen
enligt postlagen och avtalet mellan staten och Posten säkerställer vissa
av de viktigaste posttjänsterna. Ett antal frågor kan dock väckas mot
bakgrund av den nuvarande regleringen:

-  Bör statsmakterna säkerställa att även paket kan distribueras till
rimliga priser på samma sätt som gäller för brev ?

-  Skall avsändarna kunna ställa krav på att få adresserade tidningar,
tidskrifter och kataloger m.m. distribuerade även om dessa inte är
inneslutna i ett kuvert eller annat omslag ?

-  Bör kravet på enhetliga priser gälla även för företag ?

-  Bör statsmakterna säkerställa att det finns möjlighet att försäkra en
försändelse och få kvittens på att den nått mottagaren ?

-  Bör nya helt eller delvis icke-fysiska kommunikationsformer (t.ex.

hybridpost och EDI) omfattas av den grundläggande postservicen ?                   23

När det gäller den sista frågan så kan följande anföras: Den nuvarande Prop. 1995/96:218
postregleringen har avgränsats till att omfatta enbart fysisk befordran av
olika försändelser. Några remissinstanser bl.a. SEKO och TCO anser att
eftersom konkurrensen och utvecklingsmöjligheterna finns på den elek-
troniska marknaden så bör dessa tjänster innefattas i den grundläggande
servicen. Regeringen delar inte denna uppfattning. Även om den tekni-
ska utvecklingen successivt medför att nya kommunikationsformer
introduceras kommer det under överskådlig tid finnas behov av fysisk
distribution av brev och paket. Postlagen bör därför även i fortsättning-
en ta sikte på att säkerställa den traditionella postservicen. Det faktum
att postoperatörer etablerar sig på marknader utanför den traditionella
postverksamheten för att bemöta den ständigt växande konkurrensen är
inte tillräckliga skäl för att nu vidga begreppet grundläggande post-
service mer än vad som föreslås.

Anledningen till att de övriga frågeställningarna inte i större omfatt-
ning aktualiserats tidigare är med stor sannolikhet att Posten tillhanda-
håller dessa tjänster även utan uttalade krav från statsmakterna eftersom
rikstäckning och ett brett tjänsteutbud ingår i Postens affärsidé. Även
om t.ex. tidningar, som inte är inneslutna i kuvert eller annat omslag,
inte ingår i den grundläggande postservicen så tillhandahåller Posten en
rikstäckande befordran av tidningar. Posten befordrar t.ex. morgon-
tidningar i de delar av landet som inte täcks av någon annan tidnings-
distributör.

Enligt regeringens mening föreligger ett behov av att utvidga den
grundläggande postservicen till i princip den omfattning Posten till-
handahåller i dag. Det är otillfredsställande att ha ett regelverk som
förutsätter att Posten på lång sikt upprätthåller en rikstäckande service-
nivå som överstiger den av statsmakterna fastlagda nivån. Posten
konkurrerar med såväl nya kommunikationsformer som med andra
postoperatörer och det är inte självklart att Posten i denna konkurrens-
situation även fortsättningsvis kommer att tillhandahålla en lika omfatt-
ande service. Den dag postoperatörema inte tillhandahåller möjligheten
att exempelvis befordra tidningar eller paket till rimliga priser har staten
i princip övergett kravet på att upprätthålla en tillfredsställande post-
service för alla.

Den i lag fastlagda grundläggande postservicen bör omfatta samtliga
adresserade försändelser upp till 20 kg och inte som nu enbart brev och
paket. Det skall vara möjligt att få enstaka försändelser befordrade till
alla oavsett adressort (rikstäckande postservice). Denna service skall
erbjudas till enhetliga och rimliga priser. Därutöver skall det finnas
möjlighet att försäkra en försändelse och att få kvitto från mottagaren
på att en försändelse tagits emot.

Härigenom kommer begreppet grundläggande postservice även om-
fatta adresserade, men icke inneslutna försändelser upp till 2 kg, som
exempelvis tidningar och tidskrifter. Enligt förslaget skall enstaka för-
sändelser distribueras till enhetliga och rimliga priser inom respektive
viktklass. Kravet på rimliga priser utvidgas härigenom till att omfatta
även enstaka paket till och från privatpersoner och företag. Därutöver                  24

kommer kravet på enhetliga priser nu även omfatta företag.

Vid bedömningen av vad som är rimliga priser bör i första hand Prop. 1995/96:218
användarnas synvinkel beaktas. Statens ansvar är att tillförsäkra den
enskilde både som privatperson och som företagare en möjlighet att få
sina försändelser distribuerade utan att kostnaden för denne blir alltför
betungande. Vid bedömningen bör hänsyn tas även till kostnaden för att
tillhandahålla tjänsterna. Kravet på enhetliga och rimliga priser utgör
inget hinder för postoperatörema att ge olika former av rabatt som
exempelvis kan baseras på försändelsens utdelningsadress eller att för-
sändelserna försorterats. På så sätt säkerställs att privatpersoner och
företag tillhandahålls en grundläggande postservice oavsett i vilken del
av landet de har sitt hemvist samt att den service som erbjuds även i
ekonomiskt hänseende är tillgänglig för alla. Detta innebär inte att den
postoperatör som tillhandahåller den grundläggande postservicen måste
erbjuda service som innebär en distribution från dörr till dörr. Lagtex-
tens begrepp inbegriper en basservice enligt Postens nuvarande
utdelningssystem med brevlådesamlingar och befordran av paket till
postkontor/lantbrevbärare m.m. Övriga tjänster kan som i dag erbjudas
som tilläggstjänster.

Det yttersta ansvaret att säkerställa den rikstäckande och grundlägg-
ande postservicen ligger hos staten och det åligger staten att se till att
det finns ett eller flera företag som tillsammans åstadkommer en riks-
täckande postservice. För att detta skall kunna ske på ett samhällsekono-
miskt effektivt sätt är det nödvändigt att staten i sin roll som övervakare
av postmarknaden har erforderlig insyn i berörda företags redovisnings-
principer och kostnadskalkyler.

Möjligheten att försäkra en försändelse och att få kvitto från mottaga-
ren på att en försändelse har tagits emot fyller en viktig samhällsfunk-
tion. Utan denna möjlighet är det svårt att bevisa att ett brev verkligen
blivit skickat och mottaget eller att innehållet betingar ett visst värde.

Regeringen avser att säkerställa den i lagen fastställda grundläggande
postservicen i ett avtal mellan staten och Posten. Det bör framgå av
avtalet att servicen i normalfallet skall tillhandahållas dagligen (helgfri
måndag till fredag). Det nya avtalet bör vara femårigt. Avtalet förlängs
med ytterligare fem år om ingen uppsägning sker senast 12 månader
före avtalets utgång.

Det bör framgå av avtalet att försändelsemas minimi- och maximi-
mått är de som fästställts i Världspostfördraget om brevförsändelser
respektive Världspostföreningens avtal om paket (de senaste fastställda
av världspostkongressen i Seoul år 1994).

De preciseringar av service och kvalitet, vad som avses med daglig
service samt antalet hushåll utan daglig service som anges i det
nuvarande avtalet bör ingå även i ett nytt avtal. Därutöver bör det
framgå att samtliga tjänster skall tillhandahållas med hög tillförlitlighet
enligt kundernas efterfrågan.

Ett viktigt servicekrav är att antalet hushåll som saknar daglig post-
service inte bör öka. I avtalet mellan staten och Posten anges att
ca 1 800 fasta hushåll saknar daglig post- och kassaservice. Denna
uppgift grundades på en grov uppskattning. I juni 1994 redovisade                 25

Posten utfallet av en noggrann kartläggning av antalet hushåll utan

service samt en bedömning av förändringar fram t.o.m. år 1996. Enligt Prop. 1995/96:218
denna redovisning saknade 1 529 hushåll postservice fem dagar i veckan

(vilket bedömdes ha varit oförändrat sedan en lång tid tillbaka). Detta
antal bedöms vara oförändrat t.o.m. år 1996. Som redovisats tidigare
bör det i avtalet mellan staten och Posten framgå att antalet hushåll utan
daglig postservice inte bör öka. Avtalet mellan staten och Posten bör
utgå från den nya redovisningen. Fördelningen av antalet hushåll utan
daglig service per region redovisas i en bilaga till Post- och telestyrel-
sens rapport, Postmarknaden i Sverige och rikstäckande kassaservice -
en beskrivning 1995-08-31.

En annan viktig kvalitetsaspekt är i vilken utsträckning brev kommer
fram inom utlovad tid. Enligt Postens undersökningar har andelen brev
som distribuerats i tid utvecklats enligt följande:

Typ av brev

1993

1994

1995

Brev

96,0%

96,4%

96,7%

Ekonomibrev

95,9%

95,9%

96,0%

Posten skall vidare på samma sätt som anges i det nuvarande avtalet
förbinda sig att mot kostnadsbaserad ersättning utföra beredskaps-
åtgärder för totalförsvaret samt i sin verksamhet ta hänsyn till de
funktionshindrades behov av särskilda posttjänster.

Ett avtal innebär inte att man kan utesluta att andra operatörer kan
komma att tillhandahålla vissa tjänster som ingår i den grundläggande
postservicen som måste tillhandahållas av Posten. Detta kan komma att
innebära att Posten på grund av minskade intäkter inom de områden där
konkurrensen utvecklas anser att dessa tjänster inte längre kan tillhanda-
hållas av Posten, i hela eller delar av Sverige då det finns ett fungeran-
de alternativ.

Då Posten föreslås upprätthålla den utvidgade grundläggande post-
servicen utan ersättning bör Posten ges möjlighet att upphöra med de
tjänster som säkerställs av andra operatörer. I det fall Posten önskar
begränsa sina skyldigheter enligt avtalet skall Posten, så snart de anser
det nödvändigt, anmäla detta till regeringen. En förutsättning for en
sådan begränsning är dock att motsvarande åtagande avtalas med annan
operatör. Ett sådant avtal bör dock ingås endast om operatören långsik-
tigt kan säkerställa servicen.

Som redovisas i följande avsnitt kan Posten vidare bli helt befriad
från skyldigheten att tillhandahålla den grundläggande postservicen utan
ersättning. Till denna del skall det i det nya avtalet finnas en särskild
uppsägningsbestämmelse.

Vidare bör nuvarande avtalsparagraf beträffande Postens skyldighet
att samråda och informera om ändringar i postnummersystemet ingå i
det nya avtalet. Denna skyldighet innebär att Posten åtar sig att samråda
med övriga intressenter i postnummersystemet och i god tid före
genomförandet informera om planerade förändringar i postnummer-

26

systemet. Regeringen bör bemyndigas att träffa avtal med Posten AB Prop. 1995/96:218
om postnummersystemet.

Några remissinstanser, bl.a. Konkurrensverket, pekar på behovet av
en precisering av begreppen i lagen. Regeringen delar inte denna be-
dömning. Det ankommer emellertid på Post- och telestyrelsen med sina
kunskaper om postmarknaden och inom ramen for sin tillsynsverksam-
het, att tolka innebörden av de olika begreppen och utge kompletterande
föreskrifter. Post- och telestyrelsen skall bedöma huruvida operatörernas
verksamhet bedrivs i enlighet med de krav som anges i lagen. Myndig-
heten bör även ta ställning till om det kan finnas behov av att närmare
definiera begreppen.

6.2 Ersättning för upprätthållande av grundläggande post-
service

Regeringens bedömning: Det är regeringens avsikt att Posten i
det nya avtalet skall åta sig att tillhandahålla den grundläggande
postservicen utan ersättning.

Om förhållandena på postmarknaden forändras så att Posten
inte längre förmår upprätthålla denna service bör bolaget befrias
från denna förpliktelse i avtalet eller få ersättning för denna.

Post- och telestyrelsen bör i ett sådant fall upphandla den
grundläggande postservicen. Regeringen kommer då att återkom-
ma till riksdagen med förslag om att de tillståndspliktiga post-
operatörerna skall åläggas genom en särskild lag att betala en
avgift som skall finansiera denna service.

Promemorians förslag: I promemorian föreslås att ett bemyndigande
intas i lagen for regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
att föreskriva om skyldighet för tillståndspliktiga operatörer att betala en
avgift för upprätthållande av den grundläggande postservicen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till en solida-
risk finansiering av den grundläggande postservicen om behov skulle
uppstå. Några anser att finansieringen skall ske via statsbudgeten.
Vissa instanser påpekar behovet av en djupare analys av förslaget.

Hovrätten for Övre Norrland och Kammarrätten i Göteborg anser att
avgiften torde vara en skatt.

Skälen för regeringens bedömning: För närvarande utgår ingen
ersättning till Posten för att upprätthålla den grundläggande post-
servicen. Postverket ansåg före bolagiseringen att Posten hade förut-
sättningar att upprätthålla den servicen utan ersättning.

I samband med bolagiseringen av Postverket anförde regeringen dock
att en förändrad konkurrenssituation kunde komma att innebära att
Postens förmåga att tillhandahålla den grundläggande postservicen
försämrades. Det kunde mot denna bakgrund visa sig nödvändigt att
framöver ändra systemet med anmälningsplikt till ett tillståndssystem.

27

Möjlighet ges då att ålägga postoperatörer vissa uppdrag eller avgifts- Prop. 1995/96:218
belägga postverksamheten som ett medel att uppnå de politiska mål som
ställs på postverksamheten. Alla postoperatörer kunde med ett sådant
system solidariskt vara med och bidra till den grundläggande post-
servicen (prop. 1993/94:38 s. 69).

I förra årets budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 7, bet.
1994/95:TU25, rskr. 1994/95:376) aviserade regeringen att den hade
för avsikt att utreda möjligheterna till en solidarisk finansiering av de
regionala och sociala kostnaderna i samband med upprätthållandet av en
fungerande postservice genom avgifter från samtliga operatörer som är
verksamma på marknaden.

Kostnaden för Posten att upprätthålla den grundläggande postservicen
i hela landet är mycket svår att beräkna. I departementspromemorian
Postens konkurrensförutsättningar (Ds 1991:44) redovisades att det
dåvarande Postverket hade beräknat kostnaden för att tillhandahålla
rikstäckning och övemattbefordran till i storleksordningen 1,3 miljarder
kronor. Samtidigt framhölls att Postens rikstäckande nät och förmåga att
tillhandahålla totallösningar för sina kunder var av betydande värde.
Denna beräkning har ifrågasatts av olika parter men skall ses som ett
första försök att beräkna kostnaden för den grundläggande postservicen.

Det saknas i dagsläget en vedertagen princip för att beräkna kostna-
derna för s.k. ”universal services” (grundläggande posttjänster) på
postområdet såväl i Sverige som internationellt. Även om man delvis
kommit längre på teleområdet så finns motsvarande problem där.

Det finns i princip två metoder att finansiera de icke kommersiellt
lönsamma delarna av den grundläggande servicen: korssubventionering
(t.ex. från monopolsektorer) eller bidrag (via statsbudgeten eller någon
form av fond som täcks med avgifter från operatörer på marknaden).

Sverige är ett av de få länder i världen som inte valt att låta en
formell monopolsektor finansiera den grundläggande postservicen.
Förutom Sverige har Argentina, Finland och Nya Zeeland avskaffat
tidigare monopol. Ett stort antal länder har trots en monopolsektor
(vilka tjänster som omfattas av monopolet skiftar mellan olika länder)
inte lyckats uppnå lönsamhet totalt sett för postverksamheten utan
underskotten täcks på olika sätt via statsbudgeten. Oavsett vilken metod
som valts för att finansiera den grundläggande postservicen saknas
allmänt accepterade beräkningsmetoder som går att tillämpa i praktiken.
På flera håll har försök gjorts att uppskatta kostnaden. I Australien skall
kostnaden för ”universal services” redovisas av den offentliga post-
operatör som är ansvarig för denna service. De genomförda beräkning-
arna i Australien har dock ifrågasatts såväl nationellt som interna-
tionellt.

Att garantera själva rikstäckningen utgör i sig inget problem då det
alltid finns operatörer som är beredda att utföra de olika tjänsterna. Ett
praktiskt exempel är de nationella expresstjänstema vilka tillhandahålls
i hela landet av operatörer på frivillig basis. Det är dock kravet på
rimliga respektive enhetliga priser som utgör de avgörande restriktioner-
na. Det har i andra länder visat sig att det är lätt att få en operatör som
åtar sig att befordra brev över hela landet. Emellertid kan de kunder

28

som vill ha ett brev distribuerat till en mindre, avlägsen ort komma att Prop. 1995/96:218
avkrävas ett pris som i praktiken gör det omöjligt att utnyttja tjänsten.

Utgångspunkten for en beräkning av den kostnad som Posten bör få
ersättning för är den grundläggande postservice som bolaget förbinder
sig att utföra och de intäkter respektive kostnader detta genererar. Ett
teoretiskt angreppssätt är att jämföra den postservice som åläggs bolaget
med de tjänster och villkor bolaget skulle antas tillhandahålla av strikt
affärsmässiga skäl. Det är dock förenat med stora svårigheter att
faktiskt beräkna denna ”kostnad”, t.ex. vilken prisstruktur som är den
företagsekonomiskt optimala. En återkommande synpunkt är att en
enhetlig prissättning för enstaka försändelser är en riktig prissättning
även ur bolagets perspektiv. Frågan är dock på vilken nivå bolaget
skulle sätta priserna. Vidare återstår frågan om vissa mer avlägsna delar
av landet skulle förlora den dagliga servicen etc. Sist men inte minst
ställer denna typ av beräkningar mycket stora krav på Postens redo-
visningssystem och dess kalkylmetoder.

Posten är och kommer under överskådlig framtid att vara den helt
dominerande aktören på den traditionella postmarknaden. Det avgörande
hotet mot distributionen av fysiska postförsändelser kommer i första
hand från nya kommunikationsformer. De övriga operatörer som agerar
på brevmarknaden, dvs. den delmarknad för vilken Postverket hade
ensamrätt, kommer troligen även fortsättningsvis att hantera begränsade
volymer. Detta innebär dels att dessa operatörer troligen inte kommer
att innebära något större hot mot Postens förmåga att upprätthålla den
grundläggande postservicen, även om de inom vissa segment kan bli
förhållandevis stora, dels att underlaget för eventuella avgifter från
dessa operatörer till statskassan för att finansiera servicen blir obetyd-
ligt. Det finns dock inga garantier för att dessa förhållanden kommer att
råda i framtiden. Statsmakterna bör därför säkerställa att en grund-
läggande postservice upprätthålls långsiktigt.

Det är regeringens avsikt att Posten i det nya avtalet skall åta sig att
tillhandahålla den grundläggande postservicen utan ersättning. Skulle det
emellertid visa sig att förhållandena på postmarknaden förändras i sådan
omfattning att Posten inte kan upprätthålla denna service genom kors-
subventionering från de lönsamma till de olönsamma delarna av nätet
bör avtalet ändras så att bolaget befrias från plikten att tillhandahålla
den grundläggande postservicen eller ges ersättning för denna. Det nya
avtalet kommer att ge Posten en möjlighet att, när som helst under
avtalstiden säga upp avtalet i den delen om bolaget inte kan upprätthålla
den grundläggande servicen. Ett års uppsägningstid skall därvid gälla.
Det får förutsättas att Posten kan redovisa erforderliga grunder för
uppsägningen.

Om det blir aktuellt med någon form av ersättning till en eller flera
postoperatörer för den grundläggande postservicen bör denna enligt
regeringens mening finansieras genom en avgift som tas ut av de opera-
törer som är tillståndspliktiga enligt postlagen.

I departementspromemorian föreslås att regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer ges ett bemyndigande att föreskriva om                 29

skyldighet för den som bedriver tillståndspliktig postverksamhet att

betala en avgift för att säkerställa den grundläggande postservicen. Prop. 1995/96:218
Syftet med förslaget är att skapa förutsättningar att vid behov snabbt
kunna inrätta ett system med solidarisk finansiering av den grundläggan-
de postservicen. I promemorian förutskickas att den föreslagna avgiften
kan vara att bedöma som en skatt i regeringsformens mening. Frågan
borde därför övervägas ytterligare vid den fortsatta beredningen av
ärendet.

I regeringsformen (RF) definieras inte begreppen skatt och avgift
närmare. I förarbetena utvecklar dock departementschefen skillnaderna
något och uttalar att (prop. 1973:90 s. 213) en skatt karakteriseras som
ett tvångsbidrag till det allmänna utan direkt motprestation. Med avgift
förstås vanligen en penningprestation som betalas för en specificerad
motprestation från det allmänna. Det uttalas vidare (a. prop s. 219) att
man i allmänhet har att göra med en avgift i RF:s bemärkelse endast
om ett specificerat vederlag utgår för den erlagda penningprestationen.
Även i vissa andra fåll får dock en penningpålaga anses ha karaktär av
avgift och inte skatt. Ett sådant fall föreligger när penningprestationen
tas ut endast i näringsreglerande syfte och i sin helhet tillförs närings-
grenen i fråga enligt särskilda regler.

För den avgift som tas ut av postoperatörema utgår ingen motpresta-
tion, vare sig direkt till den avgiftsbetalande operatören eller till
branschen som helhet i form av bidrag eller i annat näringsreglerande
syfte. Avgiften är i stället avsedd att finansiera ett viktigt samhälls-
intresse som kommer enskilda och företag i hela landet tillgodo. En
avgift som tas ut på detta sätt är därmed att betrakta som en skatt. Som
en följd härav måste de närmare formerna for uttaget, skattesats m.m.
bestämmas genom lag. Det föreligger inte heller någon möjlighet för
riksdagen att delegera sin beslutsbefogenhet i detta avseende.

Promemorians förslag är således inte förenligt med regeringsformen.
Regeringen avser därför inte att gå vidare till riksdagen med promemo-
rians förslag i denna del.

Med hänsyn till de konstitutionella förutsättningarna för den avsedda
avgiften kommer regeringen inte nu att lägga fram något förslag om en
avgiftsfinansiering av den grundläggande postservicen. Skulle det visa
sig att förhållandena på postmarknaden förändras i sådan omfattning att
Posten inte längre kan upprätthålla denna service utan ersättning och
därför sagt upp avtalet i den delen avser regeringen dock att återkomma
till riksdagen med förslag om en särskild skattelag. En sådan lag
kommer enligt regeringens nuvarande bedömning att innebära en
skyldighet för de enligt postlagen tillståndspliktiga postoperatörema att
betala en avgift för att säkerställa den grundläggande postservicen och
innehålla erforderliga bestämmelser om avgiftsuttaget m.m. Avgiften
bör tas ut i förhållande till operatörens omsättning eller på annan
likvärdig objektiv grund.

För att närmare kunna bestämma avgiftsuttaget måste de tillstånds-
pliktiga operatörer som vill komma i fråga vid en upphandling, vid
behov särredovisa intäkter och kostnader för de tjänster som enligt
postlagen är hänförliga till den grundläggande servicen. Post- och tele-                  30

styrelsen skall i denna situatior upphandla den grundläggande post-

servicen i likhet med vad som föreslås i denna proposition rörande den Prop. 1995/96:218
rikstäckande kassaservicen.

6.3 Bedrivande av postverksamhet

Regeringens förslag: Tillståndsplikt införs för den som vill bedri-
va postverksamhet i Sverige. Kravet på tillstånd möjliggör en
förhandsgranskning av de företag som ansöker om tillstånd.

Kraven på den som bedriver postverksamhet skall vara
desamma som nu gäller enligt 5 § postlagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser är positiva till ett tillstånds-
förfarande eftersom det innebär en bättre kontroll av marknaden och en
säkerhet for postoperatöremas kunder. Post- och telestyrelsen, Posten,
Riksrevisionsverket och Konkurrensverket m.fl. ifrågasätter dock behovet
av den föreslagna tillståndsplikten. De anser att dagens system med
anmälningsplikt tillgodoser dessa krav. Vidare anser vissa remissinstan-
ser att ett tillståndskrav kan utgöra ett etableringshinder och att detta är
en främmande företeelse på en avreglerad marknad.

Skälen för regeringens förslag: Enligt postlagen får postverksamhet
bedrivas först efter anmälan hos Post- och telestyrelsen. Med postverk-
samhet avses i lagen regelbunden befordran mot avgift av brev eller av
brev och paket. Brev avser adresserade postförsändelser som är inne-
slutna i kuvert eller annat omslag och som väger högst 2 kg. Vykort,
brevkort och liknande försändelser jämställs med brev vid tillämpningen
av lagen. Med paket avses adresserade postförsändelser som väger mer
än 2 men högst 20 kg.

Postverksamhet skall bedrivas enligt förhållanden som tillgodoser
rimliga krav på tillförlitlighet och, när det gäller befordran av brev, så
att skyddet för avsändarnas och mottagarnas personliga integritet upp-
rätthålls. Verksamheten står under tillsyn av Post- och telestyrelsen.

Väl fungerande postkommunikationer spelar en stor roll såväl for
samhällsfunktioner av skilda slag som for företag och privatpersoner i
hela landet. Det är också nödvändigt att kunna anförtro postbefordrings-
företag särskilda samhällsuppgifter, t.ex. medverka vid allmänna val
samt ombesöija delgivning och vissa uppgifter i samband med folkbok-
föring. Det är visserligen i huvudsak Posten som hittills anförtrotts
dessa uppgifter. Kretsen av företag som har möjlighet att åta sig sådana
uppgifter i framtiden kan emellertid komma att vidgas. Postbefordrings-
företag befordrar också sammantaget stora ekonomiska värden. Det är
därför av väsentlig betydelse att de företag som verkar på brevmarkna-
den uppfyller de krav som lagen ställer och att allmänheten kan lita på
detta. Det finns anledning i sammanhanget att nämna att den anmälan
som sker hos Post- och telestyrelsen felaktigt har uppfattats som en
form av auktorisation av det anmälda företaget. Enligt den gällande
ordningen skall myndigheten inte utföra någon särskild kontroll i förväg

31

av företaget i fråga. En sådan kontroll sker i form av myndighetens Prop. 1995/96:218
fortlöpande tillsyn.

Om ett sådant företag inte har vilja eller förmåga i olika avseenden att
upprätthålla de krav lagen ställer på bedrivande av postverksamhet kan
företaget på kort tid orsaka stor skada för sina kunder. Om flera sådana
företag tillåts etablera sig på marknaden kan detta på sikt även få till
följd att den enskildes förtroende för postföretagens förmåga att bedriva
postverksamhet undergrävs. Den möjlighet som Post- och telestyrelsen
nu har att med vitesförelägganden upprätthålla efterlevnaden av post-
lagen är inte en tillräckligt effektiv metod för att förebygga uppkomsten
av oseriös verksamhet. Det är enligt regeringens mening nödvändigt att
kunna förhindra att oseriösa företag alls träder in på marknaden. Det
nuvarande anmälningsförferandet bör därför ersättas med ett krav på
tillstånd för den som vill bedriva postverksamhet. Med en tillståndsplikt
skapas bättre förutsättningar att upprätthålla den enskilde kundens för-
troende för postföretagens förmåga att bedriva postverksamhet samtidigt
som den som avser att bedriva sådan verksamhet i förväg får bättre
kännedom om vilka krav som ställs på verksamheten.

Det kan i detta sammanhang nämnas att postförmedling i Finland får
bedrivas endast efter koncession av statsrådet. För att koncession skall
beviljas krävs bl.a. att den sökande uppenbart kan sköta regelbunden
postförmedling.

Syftet med ett krav på tillstånd är således huvudsakligen att genom en
förhandsgranskning pröva om de företag som ansöker om tillstånd har
förutsättningar att uppfylla lagens krav på tillförlitlighet vid befordran
av försändelser och upprätthålla skyddet för avsändarnas och mottagar-
nas personliga integritet. Det skall däremot inte ingå i tillstånds-
prövningen att göra bedömningar av företagets affärsmässiga förutsätt-
ningar att agera i konkurrens med andra aktörer. Detta är förutsättning-
ar som det ankommer på företaget självt att bedöma på sedvanliga
kommersiella grunder. Det finns emellertid inte något skäl att förändra
kraven på den som bedriver postverksamhet. Förutsättningarna för att
beviljas tillstånd skall således vara desamma som nu gäller enligt 5 §
postlagen för att få bedriva postverksamhet. När det gäller frågan om
ett tillstånd bör kunna förenas med villkor har Post- och telestyrelsen
ansett att en sådan möjlighet bör övervägas. Möjligheten för tillstånds-
myndigheten att föreskriva villkor vid tillståndsgivning har flera fördel-
ar, bl.a. när det gäller samordningen av tillgången till den postala infra-
strukturen. Regeringen anser emellertid att det nu är för tidigt att införa
en sådan möjlighet. När flera företag av någon betydenhet finns etable-
rade på marknaden kan det finnas skäl att på nytt överväga frågan.

Om tillståndshavaren bedriver verksamheten i strid med lagen eller
med föreskrifter som meddelats med stöd av lagen kan tillståndet åter-
kallas. Om det är tillräckligt får tillståndsmyndigheten i stället meddela
varning. Om tillståndet återkallas får tillståndsmyndigheten besluta hur
avveckling av verksamheten skall ske.

32

6.4 Ingripande mot den som saknar tillstånd

Prop. 1995/96:218

Regeringens förslag: Straffbestämmelser infors inte i lagen. I
stället skall tillståndsmyndigheten genom vitesförelägganden
ingripa mot den som bedriver postverksamhet utan tillstånd.

Promemorians förslag: I promemorian föreslås att den som med
uppsåt eller oaktsamhet utan tillstånd bedriver postverksamhet skall
dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Remissinstanserna: Hovrätten för övre Norrland och Riksåklagaren
har ställt sig tveksamma till en kriminalisering i föreslagen omfattning.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen har tidigare uttalat
(prop. 1994/95:23 s. 52 ff) att kriminalisering som metod för att söka
hindra överträdelse av olika normer i samhället bör användas med stor
försiktighet. Rättsväsendet bör inte belastas med sådant som har ringa
eller inget straffvärde. Kriminalisering är inte det enda och inte heller
det mest effektiva medlet för att motverka oönskade beteenden. Det
allmännas resurser för brottsbekämpning bör koncentreras på sådana
förfaranden som kan föranleda påtaglig skada eller fåra och som inte
kan bemötas på annat sätt. Utskottet instämde i princip i regeringens
uttalanden (bet. 1994/95 :JuU2 s. 6 f).

När det gäller sanktioner för att upprätthålla efterlevnad av regler på
ett for postlagstiftningen näraliggande område, bank- och värdepappers-
lagstiftningen, har utvecklingen gått mot att ersätta straffbestämmelser
med vitesförfaranden. I lagen (1990:1114) om värdepappersfonder, som
trädde i kraft den 1 januari 1991, har inte intagits några straffbestäm-
melser. I motiven ifrågasätts om en straffrättslig reglering är den mest
effektiva. Den innebär, sägs det i propositionen, att tillsynsmyndigheten
för att beivra ett visst förfarande måste polisanmäla en händelse eller ett
pågående skeende för polisutredning och eventuellt allmänt åtal. En
sådan utredning kan befaras ta lång tid. En mer effektiv ordning torde
vara att kunna förena en återkallelse av ett tillstånd med ett vitesföreläg-
gande. En återkallelse bör således kunna kombineras med ett vitesföre-
läggande att inte fortsätta verksamheten. Tillsynsmyndigheten bör också
ges möjlighet att ingripa mot dem som driver fondverksamhet utan
tillstånd (prop. 1989/90:153 s. 43).

Samma system för sanktioner m.m. har därefter införts bl.a. i lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse, bankrörelselagen (1987:617) och
lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag.

Även på postområdet torde vitesförelägganden vara en betydligt
effektivare metod för att upprätthålla efterlevnaden av lagen än att
föreskriva straff. Tillräckliga skäl saknas även i övrigt för en kriminali-
sering på detta område. Regeringen föreslår därför att någon straff-
bestämmelse inte införs i postlagen. Tillståndsmyndigheten föreslås i
stället få en skyldighet att med vitesförelägganden ingripa mot den som
bedriver postverksamhet utan tillstånd.

3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 218

33

6.5 Prisreglering

Prop. 1995/96:218

Regeringens förslag: Det nuvarande pristaket för privatpersoners
inrikes befordran av brevförsändelser skall kvarstå.

Post- och telestyrelsen skall for att säkerställa rikstäckande
befordran av adresserade tidningar och tidskrifter till ett rimligt
pris särskilt följa prisutvecklingen och bevaka att servicen mot
kunderna inte försämras. I det fall priserna ökar i en orimlig takt
bör myndigheten uppmärksamma regeringen på förhållandena.
Regeringen får i så fall bedöma om det finns anledning att i
avtalet mellan staten och Posten införa en prisreglering även
avseende befordran av tidningar och tidskrifter.

Regeringen bemyndigas att träffa avtal med Posten AB om
avgiften för befordran av vissa tidningar och tidskrifter.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Förslaget har fått ett i huvudsak positivt bemöt-
ande. Några remissinstanser påpekar vikten av att Post- och telestyrel-
sen även bevakar prissättningen på tidningsdistribution. Riksrevisions-
verket anser att pristaket för privatpersoner bör avskaffas eftersom detta
sannolikt är av ringa betydelse för konsumenterna.

Skälen för regeringens förslag: För närvarande finns det i postlagen
krav på att brevbefordran skall ske till enhetliga och rimliga priser.
Vidare finns det i avtalet mellan staten och Posten ett pristak för privat-
personers avgifter för inrikes brevbefordran. Någon ytterligare pris-
reglering på postområdet har inte ansetts nödvändig.

Fram till den 1 januari 1992 fastställde regeringen priserna för
befordran av normalbrev upp till 500 gram. Från den 1 januari 1992
t.o.m. den 31 december 1992 beslutade dåvarande Postverket om
priserna för befordran av brevförsändelser.

Postens beslutanderätt har dock begränsats av ett av regeringen
beslutat prismål. Prismålet innebar, fram till den 1 januari 1993, att
avgifterna för brev upp till 500 gram fick höjas med högst 80 procent
av den genomsnittliga förändringen av fäktorprisindex för lastbils-
transporter under treårsperioden 1992-1994. Postverkets egna revisorer
kontrollerade i samband med granskningen av Postverkets årsbokslut att
prisnivån inte överskreds.

I samband med avregleringen av marknaden för brevbefordran den
1 januari 1993 (prop. 1992/93:132, bet. 1992/93:TU11, rskr.
1992/93:152) ersattes det gamla prismålet för befordran av brev från år
1992 med ett pristak för enbart privatpersoners avgifter för inrikes
befordran av brevförsändelser. Anledningen var att dåvarande regering
gjorde bedömningen att marknaden för brevbefordran för privatpersoner
trots avregleringen inte inom en överskådlig framtid skulle bli föremål
för en fungerande konkurrens. I syfte att skydda de konsumenter som
inte har något alternativ till Postens brevbefordran från allt för kraftiga
prishöjningar infördes ett pristak för dessa kunder. Pristaket riktades
mot den del av marknaden som saknade konkurrens.

34

Det nuvarande pristaket, som är definierat i avtalet mellan staten och Prop. 1995/96:218
Posten, innebär att avgiften för privatpersoners inrikes befordran av
brevförsändelser inte får stiga fortare än den allmänna prisnivån. Pris-
taket avser för närvarande endast Postens priser. Privatpersoners
befordran av brev utgör endast en liten andel (mindre än 10 procent) av
den totala brevdistributionen. Postens avgifter för privatpersoners
befordran av brevförsändelser viktas med utgångspunkt från de olika
viktgruppema upp till 500 gram. Avgiften får höjas årsvis ff.o.m. år
1994 med ett belopp som motsvarar högst den beräknade genomsnittliga
förändringen av nettoprisindex under en treårsperiod. Avgiften i respek-
tive viktgrupp beräknas utifrån en sammanvägd taxa som till 90 procent
består av rabatterade frimärken för privatpersoner och till 10 procent av
den ordinarie avgiften för enstaka försändelser. Eftersom pristaket
baseras på en prognos kan avvikelser förekomma for ett enskilt år.
Avvikelserna får beaktas vid prisförändringar ett nästfoljande år. Post-
och telestyrelsen har fått till uppgift att övervaka prisutvecklingen.

I sitt remissyttrande anser Riksrevisionsverket att prisregleringen för
privatpersoner bör avskaffas. Som skäl för detta anför verket flera
punkter bl.a. att konkurrensen från tele, fax, e-post m.fl. håller priserna
nere och att en prisreglering utgör ett främmande inslag på en i övrigt
avreglerad marknad. Verket anför vidare att prisregleringen sannolikt är
av ett mycket begränsat värde för konsumenten och pekar på att det
genomsnittliga portoutlägget för en privatperson var år 1994
ca 100 kronor. Regeringens bedömning är att det för närvarande inte
finns något som tyder på att en fungerande konkurrens för normalbrev
kommer att uppstå inom en överskådlig framtid. Det är därför viktigt att
garantera att portokostnadema för privatpersoner hålls på en rimlig
nivå. Pristaket är vidare ett skydd för andra än privatpersoner. Som
exempel kan nämnas ideella föreningar som periodvis skickar stora
mängder post men vars volymer sällan räcker till för att erhålla någon
form av rabatt. Prisregleringen måste också ses ur ett vidare perspektiv.
Det påverkar inte enbart prissättningen på enstaka försändelser upp till
500 gram utan har även en indirekt återhållande effekt på övriga porton
för brev. Regeringens bedömning är därför att pristaket bör kvarstå med
i huvudsak samma utformning som i dag och regleras i det nya avtalet
mellan staten och Posten.

Nuvarande pristak bör dock förtydligas i vissa avseenden. Det bör
klart framgå av avtalet bl.a. att icke utnyttjat utrymme för prishöjning
ett år endast får skjutas över till nästkommande år men inte till påföljan-
de år. Posten kan inte hålla inne prisökningarna de första två åren, i
syfte att pressa priserna, för att sedan tredje året ta ut tre års pris-
höjning. Det bör även klargöras att den prognosticerade prisökningen
för höjningsåret bör baseras på uppgifter från en oberoende bedömare,
exempelvis Konjunkturinstitutet. Post- och telestyrelsen har till uppgift
att övervaka att Posten inte överskrider pristaket. Inom ramen för detta
arbete bör ingå att tolka avtalet och komma fram till lämpliga beräk-
ningsgrunder.

35

Befordran av adresserade tidningar m.m. - prissättning                  Prop.

Under de senaste åren har stora förändringar skett när det gäller
befordran av svenska tidningar och tidskrifter. Den 1 juli 1991 upp-
hävdes den postala tidningskungörelsen (1968:489). I kungörelsen före-
skrevs villkor och avgifter i Postverkets tidningsrörelse, dvs. regeringen
fastställde priserna. I samband med att kungörelsen upphävdes infördes
en ny ordning som innebar att regeringen fastställde ett prismål i fråga
om befordran av vissa mervärdesskattebefriade tidskrifter. Priset för
befordran av alla övriga tidningar skulle baseras på marknadsmässiga
förhandlingar. Prismålet skulle bygga på principen om full kostnads-
täckning och knytas till ett kostnadsindex och en produktionsfaktor samt
festställas av regeringen. Prismålet knöts till Statistiska centralbyråns
fektorprisindex för lastbilstransporter. Perioden fram till den 1 juli 1991
kännetecknades av stora underskott i tidnings- och tidskriftsdistribu-
tionen (trots principen om full kostnadstäckning). Underskotten täcktes
under lång tid genom statlig ersättning till Postverket.

Den 1 juli 1992 togs prismålet for befordran av vissa tidningar och
tidskrifter bort. Detta som ett led i försöken att komma tillrätta med de
stora underskotten i Postens tidnings- och tidskriftsbefordran. Enligt nu
gällande regler festställer Posten sina priser för tidnings- och tidskrifts-
befordran, vilket har ansetts vara en förutsättning för att bolaget skall
kunna ta ansvar för sin ekonomi. Någon statlig ersättning till Posten
betalas inte längre ut. Bolagets ambition är att gradvis på några års sikt
avveckla underskottet i huvudsak genom rationaliseringar men till viss
del även genom avgiftshöjningar.

Postens förändrade prissättning har inneburit konsekvenser som upp-
fettats som starkt negativa, speciellt för de tidningar och tidskrifter som
inte har något alternativ till Postens befordran. För dessa tidningar,
adresserade veckotidningar och medlemstidningar samt andra feck- och
specialtidningar, finns ingen möjlighet att pressa priserna på den befint-
liga marknaden. Posten kommer också under en överskådlig framtid att
vara den enda rikstäckande distributören av dessa tidningar. Efter de
prisökningar som skett under år 1994 och år 1995 gör Posten bedöm-
ningen att avgiftshöjningen nu skall kunna hålla sig inom den beräknade
inflationen.

En ny prisreglering skulle innefetta endast den befordran av tidningar
där det i dag inte finns ett alternativ till Postens tjänster. Denna gräns-
dragning är dock otydlig. Någon form av definition av vilka tidningar
och tidskrifter som skall omfettas av en eventuell prisreglering är såle-
des nödvändig för att kunna införa en prisreglering.

Mot bakgrund av de speciella förhållanden som gäller för adresserad
tidnings- och tidskriftsdistribution och det fektum att riksdagen i sin
skrivelse (bet. 1994/95:TU25 rskr. 1994/95:376) särskilt pekat på att
prissättningen på tidningssidan bör uppmärksammas samt att företag och
enskilda på landsbygden har tillgång till tidningar och tidskrifter på
rimliga villkor har regeringen föreslagit den utvidgning som behandlas
i avsnitt 6.1 Grundläggande postservice. Utvidgningen innebär att även
inte inneslutna adresserade tidningar och tidskrifter kommer att omfettas

1995/96:218

36

av krav på rimliga priser. För att säkerställa en rikstäckande befordran Prop. 1995/96:218
av adresserade tidningar och tidskrifter till ett rimligt pris bör Post- och
telestyrelsen noggrant följa prisutvecklingen och bevaka att servicen till
kunderna inte försämras. I det fell priserna ökar i en orimlig takt bör
myndigheten uppmärksamma regeringen på förhållandena. Regeringen
får i så fåll bedöma om det finns anledning att i avtalet mellan staten
och Posten infora en prisreglering även avseende befordran av tidningar
och tidskrifter.

Regeringen bör bemyndigas att träffa avtal med Posten AB om av-
giften för befordran av vissa tidningar och tidskrifter.

7 Kassaservice

7.1 Postens kassaservice

Kassaservice ingår i finansiell verksamhet av det slag som bedrivs av
banker m.fl. Även om postlagen endast reglerar postverksamhet har
regering och riksdag ansett att det är lämpligt att i anslutning till målen
om en rikstäckande postservice fastslå att det också skall finnas en
rikstäckande kassaservice dvs. det skall erbjudas en möjlighet för alla
privatpersoner, företag, myndigheter och andra organisationer i landet
att göra inbetalningar eller kvittera ut kontanter.

Enligt avtalet om särskilda åtaganden mellan staten och Posten skall
Posten tillhandahålla en daglig (helgfri måndag till fredag) och riks-
täckande kassaservice till enhetliga priser för privatpersoner. För till-
handahållande av kassaservice till den del alternativ saknas och det inte
är kommersiellt motiverat att bedriva verksamheten utgår en ersättning
till Posten.

I princip upprätthålls den rikstäckande kassaservicen genom egna
postkontor, sametableringar, Post i butik, lantbrevbärare och/eller post-
väskor. Samtliga dessa driftformer erbjuder den rikstäckande kassa-
service som avses i postlagen. Posten erbjuder dock en rad andra finan-
siella tjänster i olika omfattning t.ex. förmedling av tjänster åt Nord-
banken. Dessa mer omfettande finansiella tjänster erbjuds inte i alla
delar inom ramen för det egna nätet. Postens övriga finansiella verk-
samhet tas upp i avsnitt 9.3 Postens huvudinriktning och befogenheter.

Posten har under de senaste åren successivt minskat antalet egna
postkontor och ersatt dessa främst med etableringsformema Post i butik
och lantbrevbäring. Detta har först och främst skett på landsbygden.
Framöver avser Posten att med etableringsformen Post i butik även
minska antalet egna postkontor i tätorterna. Post i butik innebär att
postverksamheten läggs ut på entreprenad. I regel är det butiker som tar
över verksamheten men även bensinstationer, verkstäder m.m. före-
kommer. De vanligaste enklare finansiella tjänsterna tillhandahålls som
in- och utbetalningar över postgiro liksom transaktionsservice för bank.

Lantbrevbärare utför både post- och kassaservice. Det finns ca 2 700

37

lantbrevbärarlinjer i landet. Lantbrevbäraren erbjuder i princip alla de Prop. 1995/96:218
finansiella tjänster som kan erhållas på postkontoren.

Enligt tidigare bestämmelser for banktjänster (främst bankrörelse-
lagen, SFS 1987:617) och Finansinspektionens tolkning av dessa var
Postens möjligheter att erbjuda banktjänster i Post i butik begränsade.

Efter en ändring av 2 kap. 3 a § bankrörelselagen, som trädde i kraft
den 1 januari 1996, har tidigare begränsningar av möjligheten att erbju-
da banktjänster genom ombud i glesbygd eller på mindre orter tagits
bort (prop. 1995/96:74, bet. 1995/96:NU9, rskr. 1995/96:112). Enklare
banktjänster såsom insättning på bankkonto, uttag från konto med bank-
bok samt betalningsförmedling skall kunna tillhandahållas genom
ombud. Tillstånd skall ges av Finansinspektionen om verksamheten
bedöms kunna bedrivas under kontrollerade former och med betryggan-
de säkerhet. Ett tillstånd att tillhandahålla enklare banktjänster genom
ombud skall ges generellt till banker.

Därutöver kan andra mer kvalificerade banktjänster tillhandahållas hos
ett eller flera särskilt angivna ombud. Det är Finansinspektionen som
meddelar tillstånd till verksamheten. För att erhålla tillstånd for kvalifi-
cerade banktjänster genom ombud ställs större krav på att verksamheten
bedrivs under kontrollerade former och med betryggande säkerhet än
for enklare banktjänster genom ombud.

7.2 Grundläggande kassaservice

Regeringens bedömning: Den grundläggande kassaservicen skall
enligt postlagen vara rikstäckande och tillhandahållas alla till
enhetliga priser, detta bör framgå av avtalet mellan staten och
Posten.

Promemorians forslag: Överensstämmer med regeringens bedöm-
ning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget.
Konsumentverket föreslår att begreppet grundläggande kassaservice
utvidgas till att omfatta alla de tjänster som erbjuds av Posten.

Skälen för regeringens bedömning: I lagen sägs att det skall finnas
en rikstäckande kassaservice som innebär att alla skall ha en möjlighet
att verkställa och ta emot betalningar till enhetliga priser. I detta be-
grepp ligger att privatpersoner, företag, myndigheter och andra organi-
sationer i landet skall kunna göra inbetalningar och kvittera ut kontan-
ter. Kassaservice och postservice har ett historiskt och praktiskt sam-
band som även i fortsättningen motiverar att kravet på en grundläggan-
de kassaservice bör kvarstå i postlagen. Det saknas därför i dagsläget
skäl att förändra den i lagen angivna omfattningen av kassaservice.

Staten bör även fortsättningsvis säkerställa den grundläggande kassa-
servicen genom ett avtal med Posten. 1 ett kommande avtal bör nu
gällande principer avseende service och kvalitet kvarstå i huvudsak
oförändrade. Det bör vidare fastslås att antalet hushåll utan daglig

38

service dvs. i normalfallet fem dagar i veckan, inte bör öka. Enligt det Prop. 1995/96:218
nuvarande avtalet skall den rikstäckande kassaservicen tillhandahållas
till enhetliga priser endast för privatpersoner. Eftersom postlagen anger
uttrycket alla bör det nya avtalet med Posten utformas så att det över-
ensstämmer med lagens formulering. En utvidgning av avtalets princip
om enhetliga priser till att omfatta företag enligt postlagens avsikt ställer
samtidigt stora krav på en precisering av vad som ligger i begreppet
verkställa och ta emot betalningar. Avtalet bör på företagssidan knyta
an till de standardtjänster som en privatkund kan erbjudas via post-
kontorsnätet eller via lantbrevbärare till enhetliga priser. Andra tjänster
gentemot företag blir därigenom helt individuella på samma villkor som
bankerna kan agera. Kravet på enhetliga priser skall när det gäller
kassaservice ses som ett uttryck för en geografisk likabehandling. Detta
innebär exempelvis att Posten även fortsättningsvis genom olika pris-
sättning av servicen i hög- och lågtrafiktid kan åstadkomma en viss
utjämning av efterfrågan i tiden.

I det nuvarande avtalet mellan staten och Posten anges att ca 1 800
fasta hushåll saknar daglig post- och kassaservice. Detta var en grov
uppskattning av antalet hushåll utan daglig service. I juni 1994 redo-
visade Posten utfallet av en noggrann kartläggning av antalet hushåll
utan service samt en bedömning av förändringar i antalet fram t.o.m. år
1996. Enligt denna redovisning saknade 1 967 hushåll kassaservice fem
dagar i veckan. Detta antal bedömdes ha varit oförändrat sedan en lång
tid tillbaka och bedöms så vara fram t.o.m. år 1996. Som redovisats
tidigare bör det i avtalet mellan staten och Posten framgå att antalet
hushåll, utan daglig post- och kassaservice, inte bör öka. Avtalet mellan
staten och Posten bör bygga på den reviderade redovisningen. Fördel-
ningen av antalet hushåll utan daglig service per region redovisas i Post-
och telestyrelsens rapport Postmarknaden i Sverige och rikstäckande
kassaservice - en beskrivning.

Förutom de grundläggande tjänsterna tillhandahåller Posten en rad
tilläggstjänster. Genom de tidigare nämnda utökade möjligheterna att
tillhandahålla banktjänster genom ombud skapas förutsättningar för
Posten att på ett kundanpassat sätt även tillhandahålla mer kvalificerade
banktjänster i bl.a. Post i butik.

Varje form av förändring av postkontorsnätet kan få stora konsekven-
ser för den berörda bygden och det är därför inte ovanligt att starka
känslor väcks i orter där Posten beslutar att lägga ned eller förändra
sina postkontor. I detta sammanhang bör det därför understrykas att
Posten, förutom den information som lämnas till länsstyrelserna vid
förändringar av servicenivå, i så stor utsträckning som möjligt bör
försöka att lokalt och regionalt förankra beslut om förändringar i
kontorsnätet.

39

7.3 Upphandling av kassaservicen

Prop. 1995/96:218

Regeringens förslag: I avtalet mellan staten och Posten tillförsäk-
ras att bolaget mot kostnadsbaserad ersättning förbinder sig att
tillhandahålla en rikstäckande kassaservice. Post- och telestyrelsen
skall fortsättningsvis upphandla den del av den rikstäckande kassa-
servicen som i dag ersätts av staten via anslag.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser är positiva till förslaget.

Några av dessa pekar dock på behovet av att klargöra Post- och tele-
styrelsen upphandlingsrutiner. SEKO bland andra undrar om det inte är
lämpligt att låta alla operatörer på betalningsmarknaden vara med och
finansiera den grundläggande kassaservicen enligt samma system som
föreslagits för den grundläggande postservicen.

Skälen för regeringens förslag: Staten ersätter i dagsläget Posten för
tillhandahållandet av kassaservice till den del alternativ saknas och det
inte är kommersiellt motiverat att bedriva verksamheten. I avtalet
mellan staten och Posten anges följande avseende ersättningsnivån:

För närvarande uppgår ersättningen till 250 000 000 kronor per
kalenderår [ersättningen är reducerad med 50 000 000 kronor som
motsvaras av den resultateffekt för Posten som införandet av 12 %
mervärdesskatt vid befordran av brevförsändelser medför (prop.
1993/94:100 bil. 7 s. 118)].

Ersättningen har därefter sänkts till 200 miljoner kronor per kalender-
år. I 1994/95 års budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 7 s. 84)
motiverades denna sänkning bl.a. med att det rikstäckande kontorsnätet
ger möjlighet att i egen regi eller som entreprenör utveckla olika former
av rådgivningstjänster samt att den finansiella verksamheten torde kunna
utökas. Vidare hänvisas till den rationalisering och strukturförändring
som genomförs inom Posten med syfte att få en bättre produktivitets-
utveckling.

Genom Posten Fondkommission AB:s utökade befogenheter (prop.
1995/96:3, bet. 1995/96:NU3, rskr. 1995/96:41) underlättas möjlig-
heten för Posten att utöka de finansiella tjänsterna.

Den modema tekniken har inneburit att antalet transaktioner i kontors-
nätet successivt minskat vilket har medfört att Posten förändrat kassa-
nätet (Post i butiklösningar m.m.). En fortlöpande anpassning av kassa-
nätet är en nödvändig förutsättning för att upprätthålla en rikstäckande
kassaservice till en rimlig kostnad.

De utvidgade möjligheterna att erbjuda kassatjänster genom ombud får
stor betydelse för Postens framtida verksamhet och dess möjlighet att
upprätthålla ett ändamålsenligt kassanät. Det är nu möjligt för Posten att
efter tillstånd tillhandahålla kvalificerade banktjänster bl.a. inom ramen
för samarbetet med Nordbanken i postkontorsnätet. Vidare är möjlig-
heten för Posten att tillhandahålla banktjänster i Post i butik klarlagda.                      40

Kostnaden för den rikstäckande kassaservicen är på samma sätt som Prop. 1995/96:218
kostnaden för den grundläggande postservicen mycket svår att beräkna.
I samband med bolagiseringen bedömdes att kostnaden för den riks-
täckande kassaservicen uppgick till ca 300 miljoner kronor till den del
alternativ saknades och det inte är kommersiellt motiverat att bedriva
verksamheten. Denna beräkning måste ses som mycket osäker. Posten
beräknade under hösten 1994 att kostnaden uppgick till drygt 400
miljoner kronor.

Övriga ersättningar till Posten för att exempelvis tillhandahålla handi-
kappservice och utföra beredskapsåtgärder baseras på en upphandling
som ombesörjs av Post- och telestyrelsen. I fortsättningen bör Post- och
telestyrelsen även upphandla kassaservicen på samma sätt. Riksdagens
revisorer har i sin rapport 1995/96:RR10 Uppföljning av post- och
telepolitiska mål pekat på fördelarna med en upphandling av kassa-
servicen. Vidare överensstämmer detta förfarande bättre med EG:s
regler enligt vilka statsstöd endast under vissa begränsade omständig-
heter får utgå till bolag.

Avtalet med Posten bör tillförsäkra att bolaget mot kostnadsbaserad
ersättning förbinder sig att tillhandahålla en rikstäckande kassaservice.
Även om det inledningsvis saknas alternativ till Posten så kan en upp-
handling komma att skapa bättre förutsättningar att få fram en rimlig
kostnad för den del av kassaservicen som inte är kommersiellt motive-
rad. En upphandling skall omfatta den olönsamma delen av kassa-
servicen dvs. den till vilken alternativ saknas och som inte är kommer-
siellt motiverad. För närvarande utgör denna en integrerad del av kassa-
servicen och lantbrevbäringen och utgör följaktligen en komplex ser-
vice. Ett nytt avtal mellan staten och Posten skall gälla från den 1 janu-
ari 1997. Med tanke på frågans komplexitet är det emellertid viktigt att
de praktiska förutsättningar som krävs för en upphandling närmare
klargörs. Det nuvarande avtalet bör därför i denna del förlängas att
gälla t.o.m. den 31 december 1997. Under tiden som löper fram till den
1 januari 1998 bör regeringen i samråd med Post- och telestyrelsen,
Posten, Glesbygdsverket m.fl. klargöra vilka rutiner som bör gälla for
den kommande upphandlingen.

Det är också viktigt att Posten vid en upphandling av kassaservicen
kan redovisa sina kostnader för de tjänster som upphandlas. Därvid
kommer inte enbart de direkta kostnaderna att vara intressanta utan
även principerna för fördelningen av företagets gemensamma kostnader
för den aktuella servicen.

Den grundläggande kassaservicen bör även fortsättningsvis finansieras
via statsbudgeten.

41

8 Post- och telestyrelsens uppgifter

8.1 Postservice

Prop. 1995/96:218

Regeringens förslag: Post- och telestyrelsen skall även fortsätt-
ningsvis ha till uppgift att följa utvecklingen på postområdet och
bevaka att postservicen motsvarar samhällets behov.

Post- och telestyrelsen skall meddela tillstånd för rätten att
bedriva postverksamhet och utöva tillsyn över de företag som
erhållit tillstånd.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Flertalet instanser anser att det finns ett behov av
att förtydliga Post- och telestyrelsens roll och att förstärka myndighetens
möjligheter att aktivt bevaka befintliga och potentiella aktörer på post-
marknaden.

Skälen för regeringens förslag: Post- och telestyrelsen (PTS) skall
enligt sin instruktion verka för att en väl fungerande postservice finns
tillgänglig för alla enligt de mål som anges i postlagen. PTS skall vidare
följa utvecklingen och bevaka att postservicen motsvarar samhällets
behov samt övervaka prisutvecklingen på postområdet. Postservicen i
landet skall för att motsvara de behov som finns i landet vara rikstäck-
ande och tillgänglig för alla oavsett var i landet man väljer att bo eller
verka. Vidare skall priserna vara rimliga och enhetliga för att underlätta
och möjliggöra för dem som väljer att bosätta sig i glesbygd att ha ett
aktivt socialt liv och kunna verka som befolkningen i övriga delar av
landet.

I myndighetens instruktion skall det framgå att uppgifter som reger-
ingen kontinuerligt behöver, såsom redovisningen av utvecklingen på
postområdet vad gäller bl.a. den förändrade kvalitets- och servicenivån
i landets alla delar, årligen skall redovisas i myndighetens årsredo-
visning. I årsredovisningen skall PTS vidare särskilt redovisa de om-
råden som nedan pekas ut, dvs. tillsynsverksamheten samt upphand-
lingen av samhällsåtaganden på postområdet. Dessa områden bör nog-
grant följas upp och bevakas för att regeringen i sin bedömning av
postverksamheten i Sverige skall kunna vidta eventuella åtgärder för att
säkerställa att samhällets behov uppfylls. Regeringen är vidare beroende
av heltäckande underlag från PTS vad gäller postområdets alla verksam-
hetsdelar för att kunna uppfylla det informationskrav riksdagen har på
regeringen. Regeringen avser att mot denna bakgrund se över myndig-
hetens instruktion i detta hänseende.

42

Tillsynsverksamheten                                                   Prop. 1995/96:218

PTS skall bedriva tillsyn över att brevbefordran bedrivs i överensstäm-
melse med postlagen samt att de föreskrifter som meddelas följs. Enligt
nu gällande regler skall tillsynen vara begränsad till sådan postverksam-
het som avser brevbefordran. Myndigheten skall i första hand kontrolle-
ra att postbefordringsföretagen uppfyller postlagens krav, vilka bl.a.
innebär att skyddet for avsändarnas och mottagarnas personliga integri-
tet skall upprätthållas och att befordran tillgodoser rimliga krav på
tillförlitlighet. Hög prioritet bör ges uppgiften att följa utvecklingen på
postmarknaden och därmed bedömningen av om det statliga intresset att
postservicen uppfyller samhällets behov tillgodoses. Vidare bör tillsynen
över postoperatörema prioriteras. Tillsynen skall enligt föreliggande
förslag omfatta de företag som erhållit tillstånd. Vidare skall PTS
liksom tidigare bedriva tillsyn över att brevbefordringsföretagen iakttar
bestämmelser om obeställbara brev i postlagen.

PTS har vidare i uppgift att granska uppfyllelsen av avtalet mellan
staten och Posten. Tillsynen av avtalet skall innehålla en analys bl.a. av
de förändringar som skett under året, av de siffror som framkommit vid
granskningen samt de effekter avtalet haft.

Den utökade grundläggande postservicen innebär att myndighetens
uppgifter utökas till att också gälla bevakning och uppföljning av dessa
delar. PTS har vidare i uppgift att i frågor av infrastrukturell karaktär
såsom tillgången på postboxar och möjligheten till eftersändning m.m.
huvudsakligen övervaka att för alla parter acceptabla lösningar kan
uppnås förhandlingsvägen. Visar sig detta omöjligt skall myndigheten
uppmärksamma Konkurrensverket på situationen om det rör sig om
åtgärder av konkurrensbegränsande karaktär. PTS har däremot inte
några befogenheter att aktivt främja konkurrensen eller lösa de konkur-
rensproblem som eventuellt kan uppstå på en fri marknad om dessa inte
är av infrastrukturell karaktär. Myndigheten är däremot oförhindrad att
underrätta Konkurrensverket om konkurrensbegränsande åtgärder i strid
med konkurrenslagen (SFS 1993:20) vidtas av en operatör på markna-
den.

PTS får enligt föreliggande förslag utvidgade befogenheter i flera
avseenden, förutom tillståndsgivning bl.a. skyldighet att förelägga den
som bedriver postverksamhet utan tillstånd att upphöra med verksam-
heten och besluta om hur avveckling av verksamheten skall ske. PTS
kan vidare förelägga den som bedriver verksamhet att inkomma med
upplysningar om verksamheten så att myndigheten kan bedöma om
denna skall bedömas som postverksamhet. Enligt förslaget får PTS
vidare en möjlighet att meddela interimistiska beslut.

Finansiering av tillsynsmyndighetens uppgifter

PTS har enligt postlagen rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för
den som bedriver postverksamhet att betala avgifter för myndighetens
verksamhet. Det har ansetts naturligt att den tillsynsverksamhet som
PTS bedriver med stöd av postlagen eller på grund av avtalet mellan

43

staten och Posten skall finansieras med avgifter från dem som berörs av Prop. 1995/96:218
verksamheten och for vilka den får anses vara till nytta. Likaså skall
brevbefordringsföretag i vilkas verksamhet obeställbara brevförsändelser
uppkommer svara för PTS kostnader för hantering av sådana försändel-
ser. Något skäl till förändring av nuvarande finansieringssystem för
PTS uppgifter anses inte föreligga. PTS skall enligt förslaget finansiera
sin tillståndsverksamhet med avgifter från de postbefordringsföretag
som ansöker om tillstånd att bedriva postverksamhet.

Samhällsåtaganden på postområdet

Vid bolagiseringen av Postverket överfördes ansvaret för samhälls-
åtaganden på postområdet till PTS. Det beslutades samtidigt att dessa
samhällsåtaganden, vilka är befordran av blindskriftsförsändelser, handi-
kappservice i samband med postservicen samt beredskapsåtgärder skulle
upphandlas av PTS. Enligt den tidigare ordningen ersattes Postverket av
staten för den befordran av blindskriftsförsändelser som verket stod för.
Övriga samhällsåtaganden finansierade Postverket med egna medel. I
samband med ombildningen av Postverket till aktiebolag ansågs det vara
rimligt att Posten ersattes for dessa kostnader.

PTS övertog ansvaret för samhällsåtagandena fr.o.m. den 1 mars
1994. Denna verksamhet finansieras över statsbudgeten och inte genom
avgifter från operatörerna.

Det har ansetts vara av största vikt att funktionshindrades och äldres
tillgång till postservice även efter bolagiseringen av Postverket har
kunnat garanteras och att kvalitén upprätthålls. Postverkets handikapp-
service var framför allt inriktad på att post- och kassaservicen i gles-
bygden garanteras handikappade och äldre. Hög ålder eller funktions-
hinder motiverade att lantbrevbärama gjorde avstickare till ensligt
belägna hushåll. Det är nu PTS uppgift att säkerställa denna service
genom upphandling. Vem som skall ha tillgång till dessa tjänster och
hur mycket av tjänsten som får anses ingå i postoperatörens normala
åtaganden är givetvis svårt att bedöma. PTS gör i samband med upp-
handlingen av handikappservicen en bedömning av vad en rimlig nivå är
och vilka som skall anses omfattas av servicen. En utgångspunkt är att
servicenivån inte skall försämras och att kvalitén skall upprätthållas.
Erfarenheter från upphandlingen av samhällsåtaganden på teleområdet
har visat att PTS genom specifika kravspecifikationer och egna kost-
nadsberäkningar av de tjänster som upphandlats har kunnat förbättra
tjänsteutbudet inom ramen för anslaget.

I postlagen föreskrivs att regeringen eller, om regeringen bestämmer
det, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om planering och
andra åtgärder som behövs i fredstid för att tillgodose totalförsvarets
behov av postservice. PTS är tillsynsmyndighet på området och ansva-
rig myndighet för funktionen postbefordran inom totalförsvaret enligt
beredskapsförordningen (1993:242). Myndigheten har till uppgift att
verka för att verksamheten inom funktionen bedrivs så att samhällets
behov av postbefordran tillgodoses under höjd beredskap. För att säker-

44

ställa postservicen under kristider och i krig upphandlar PTS tjänster Prop. 1995/96:218
och åtgärder för beredskap. Upphandlingen sker, i tillämpliga delar,
enligt lagen (1992:1528) om offentlig upphandling. PTS har för budget-
året 1994/95 och 1995/96 upphandlat beredskapsåtgärder från Posten
(inkl. Postgirot Bank AB). Upphandlingarna har skett i samverkan med
övriga delar av totalförsvaret. PTS har bedömt att inget annat företag än
Posten har haft möjlighet att utföra tjänsterna i fråga varför endast detta
bolag beretts möjlighet att lämna offert. Det nuvarande systemet för att
säkerställa samhällets behov av postservice under höjd beredskap har
visat sig fungera väl. Regeringen har inte funnit någon anledning att
vidta några åtgärder för att förändra systemet.

Upphandling av samhällsåtaganden har visat sig vara ett effektivt
medel för att få ned kostnaderna för de tjänster som upphandlas.
Avsikten med upphandlingen är dock att den skall ske i konkurrens.
Detta gäller inte endast för beredskapstjänster utan också för de tjänster
PTS upphandlar på handikappområdet. En effektiv upphandling bör
också kunna ge ett ökat utrymme till att upphandla ytterligare tjänster
inom det specifika området inom ramen för befintliga medel.

PTS bör i sin roll som tillsynsmyndighet noggrant följa utvecklingen
av resultatet av upphandlingarna av de tjänster som ingår i begreppet
samhällsåtaganden. Resultatet skall redovisas till regeringen i myndig-
hetens årsredovisning. PTS bör också uppmärksamma regeringen på
förändringar i den service som är föremål för upphandling.

8.2 Kassaservice

Regeringens förslag: Post- och telestyrelsen skall även fortsätt-
ningsvis följa utvecklingen och bevaka att den grundläggande
kassaservicen motsvarar de krav staten ställt.

Post- och telestyrelsen skall utarbeta rutiner för upphandling av
kassaservicen vilka skall redovisas i samband med att övrig upp-
handling på postområdet redovisas.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till förslagen.
Några instanser anser att Post- och telestyrelsens rutiner för upphand-
lingen måste göras tydligare.

Skälen för regeringens förslag: PTS skall enligt myndighetens
instruktion verka för att en väl fungerande kassaservice finns tillgänglig
för alla enligt de mål som fästställts i postlagen. Myndigheten skall
också följa utvecklingen och bevaka att kassaservicen motsvarar sam-
hällets behov. För att säkerställa de krav staten har ställt på en riks-
täckande kassaservice skall PTS i sin årsredovisning redovisa utveck-
lingen av denna tjänst. Av största vikt är att redovisa utvecklingen av
kassaservicen i glesbygd samt effekterna av den förändring som sker då
Posten omvandlar fler kontor till ”Post i butik”.

45

Enligt avtalet mellan staten och Posten har Posten under avtalsperiod- Prop. 1995/96:218
en den 1 mars 1994 - den 31 december 1996 förbundit sig att upprätt-
hålla en daglig och rikstäckande kassaservice i enlighet med de krav
som finns uppställda i avtalet. PTS har av regeringen fått i uppdrag att
kontrollera att avtalet uppfylls. Myndigheten har årligen inrapporterat
till regeringen om uppfyllelsen av avtalet.

Det är av största vikt att PTS i sin rapport till regeringen inte endast
redovisar huruvida avtalet är uppfyllt eller ej samt utvecklingen av
kassaservicen utan också förklarar och analyserar de siffror som fram-
kommer om antalet hushåll som fått förändrad service. Vidare är det av
största intresse att PTS redovisar vilka kundkategorier som erhållit
försämringar och vari försämringarna har bestått.

Posten erhåller årligen en ersättning från staten för att täcka de kost-
nader bolaget har för att upprätthålla den rikstäckande kassaservicen i
landet. Av erfarenhet från annan post- och televerksamhet kan man
förmoda att denna ersättningsform inte är samhällsekonomiskt effektiv.
I stället bör kassaservicen upphandlas av den myndighet som är ansva-
rig på området, i detta fåll PTS. Liksom övrig upphandling på området
skall upphandlingen av kassaservicen ske i konkurrens och i överens-
stämmelse med lagen (1992:1528) om offentlig upphandling. Upphand-
lingen och rutinerna för denna skall redovisas i samband med att övrig
upphandling på postområdet redovisas, dvs. årligen i årsredovisningen.
Som beskrivits i avsnitt 7.3 skall nuvarande avtal, i den del det behand-
lar rikstäckande kassaservice, förlängas att gälla den t.o.m. den
31 december 1997, Under den tid som löper fram till den 1 januari
1998 skall rutiner för upphandlingen av kassaservicen utarbetas.

9 Postens framtida verksamhetsinriktning m.m.

9.1 Tidigare överväganden

Den 1 mars 1994 ombildades affärsverket Posten till ett av staten helägt
aktiebolag (prop. 1993/94:38, bet. 1993/94:TU9, rskr. 1993/94:119).
Faktorer som den tekniska utvecklingen, efterfrågeförändringar och
liberalisering hade inneburit en förändrad marknadssituation för Postens
verksamhet. Aktiebolagsformen ansågs utgöra en lämplig associations-
form för konkurrensutsatt verksamhet. Det var därför enligt regeringens
mening angeläget att ge Postverket samma verksamhetsform som andra
företag på postbefordrings- och betalningsmarknaden, dvs. aktiebolags-
formen.

I samband med bolagiseringen lades huvudinriktning och målsättning
för Postens verksamhet fast. Huvudinriktning for Posten bör vara att
erbjuda rikstäckande post- och kassaservice. Bolaget bör direkt eller
genom dotter- eller intressebolag bedriva denna verksamhet. Annan
verksamhet än kärnverksamheten kan bedrivas endast under förutsätt-
ning att denna kompletterar huvudinriktningen och att den bidrar till att
stärka koncernens lönsamhet och konkurrenskraft. Ytterligare en förut-

sättning är att detta sker under rimligt risktagande. Med rimligt risk- Prop. 1995/96:218
tagande avses att denna verksamhet inte får bedrivas på bekostnad av
kärnverksamheten.

Utgångspunkten for staten som ägare är att erhålla avkastning på det
egna kapitalet. Det primära ekonomiska målet for verksamheten i
Posten är därmed att ge en räntabilitet på eget kapital och utdelning till
ägaren. Det är även viktigt att företagets effektivitet och finansiella
styrka utvecklas gynnsamt. Ekonomiska nyckeltal för att följa upp detta
är bl.a. räntabilitet på sysselsatt kapital och soliditet. Målsättningen från
ägarens sida bör vara att Posten på längre sikt skall kunna arbeta under
affärsmässiga villkor och uppvisa en avkastning jämförbar med större
svenska välskötta foretag i motsvarande branscher.

I trafikutskottets betänkande med anledning av 1995 års budgetpropo-
sition (bet. 1994/95 :TU25) tas ägarstrukturen i Posten upp. I betänkan-
det anförs att det inte är aktuellt att privatisera Posten. Postkommunika-
tioner utgör en väsentlig del av landets infrastruktur. Det är nödvändigt
att alla landets delar har tillgång till en god postservice. När Postverket
bolagiserades uttalade riksdagen att statsmakternas behov av styrning,
kontroll och insyn måste tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Ett av
de skäl som den dåvarande regeringen framförde var att genom ett
statligt ägande skapas garantier for att såväl serviceåtaganden som
demokratiskt inflytande kan säkerställas.

Statligt företagsägande i generell bemärkelse har därutöver behandlats
av statsmakterna vid ett flertal tillfällen. Regeringen har anfört att den
inte ämnar fortsätta med de ideologiskt motiverade utförsäljningarna av
statligt ägda företag som till viss del genomfördes av regeringen under
förra mandatperioden. Regeringen har i stället i olika sammanhang
pekat på att staten bör spela en mer aktiv ägarroll för att främja utveck-
lingen av företag med statligt ägande. I bl.a. 1995 års budgetproposition
(prop. 1995/96:100) och propositionen Aktiv förvaltning av statens
företagsägande (prop. 1995/96:141) anförs att statens ägande skall
utövas aktivt och professionellt där det statliga ägandet på olika sätt
behöver bli mer effektivt och ges samma förutsättningar som för övriga
ägare i näringslivet. Det är ägarens uppgift och ansvar att medverka till
företagens utveckling. Det kan bl.a. ske genom tillförsel av kompetens
och kapital, men vid behov även medverkan till verksamhetsanpassning,
omstrukturering och i vissa fåll ägarförändring, för att utveckla statligt
ägda företag samt statens kapital i dessa. Det är även en viktig uppgift
för staten som ägare att tillse att företagens verksamhet bedrivs på ett
sätt som motsvarar högt ställda krav på etik och moral.

Utvecklingen på postmarknaden såväl i Sverige som internationellt har
påverkats starkt av den datatekniska utvecklingen som förändrar hela
kommunikationsmarknaden. Detta har medfört att Posten delvis för-
ändrat sin verksamhetsinriktning. Posten satsar på att utnyttja den nya
tekniken för att kunna erbjuda elektroniska alternativ till det traditio-
nella brevet och betalningssystemet. Vidare har Posten breddat sin verk-
samhet internationellt. Posten anser att denna internationalisering måste
fortsätta för att den skall kunna upprätthålla kärnverksamheten och möta                  47

konkurrensen.

Utvecklingen inom den internationella postmarknaden har gått mot att Prop. 1995/96:218
vissa av de stora nationella postoperatörema i högre grad än tidigare
arbetar med internationell expansion. Vanligast är att etablera så kallad
”remailing”. Det innebär att man utnyttjar skillnader i porton och termi-
nalavgifter mellan olika postoperatörer genom att lämna in försändelser-
na som inrikespost direkt i mottagarlandet eller genom att försändelser-
na kommer in i distributionsnätet via en annan postoperatör. För att
kunna erbjuda tjänster utanför den nationella marknaden satsar ett flertal
postoperatörer på samverkansprojekt inom den elektroniska marknaden.
Internationell samverkan inom paket- och expresstjänstområdet är också
vanliga. Därutöver har ett flertal postoperatörer en internationell kon-
sultverksamhet.

PTT Post (Nederländerna) tillhör de postoperatörer som satsat hårdast
på en internationalisering. Sedan länge har bolaget bedrivit remailing.
Remailing kombineras med olika tilläggstjänster t.ex. hämtning och
fakturering. Bolaget har vidare byggt upp en egen landsvägsbaserad
pakettjänst från dörr till dörr i Europa i samverkan med andra länder.
Royal Mail (Storbritannien) har också expanderat sin internationella
verksamhet. Bolaget har gjort satsningar på exportmarknaden for såväl
brev som paket. Vidare arbetar Royal Mail med remailing och interna-
tionell konsultverksamhet i stor omfattning.

Drivkraften för de nationella postoperatöremas internationalisering är
att de måste upprätthålla sin intjänandeförmåga på en mogen nationell
marknad. Dessutom är postoperatörema utsatta för ett starkt omvand-
lingstryck till följd av den snabba IT-utvecklingen. Postens IT-satsning-
ar samt internationella verksamhet kommer översiktligt att redovisas
nedan.

Postens förändrade verksamhetsinriktning kan komma att påverka de
riktlinjer som är fastlagda av staten och bolagsordningen för Posten AB.
Med bl.a. detta som bakgrund är det viktigt att staten tar ställning till
Postens framtida verksamhetsinriktning samt att man generellt ser över
statens styrning av Posten. Posten måste så snart som möjligt få vägled-
ning om den förordade verksamhetsinriktningen m.m. är förenlig med
ägarens intentioner. Kommunikationsdepartementet har därför på 1996
års bolagsstämma informerat om vissa i denna proposition redovisade
ställningstaganden.

9.2 Postens verksamhet och organisation

Posten är Sveriges största kommunikationsföretag. Postkoncemen består
av moderbolaget Posten AB samt dotterbolag och intressebolag. Post-
koncernens legala och funktionella struktur redovisas i bilagorna 5 och
6. Postkoncemen omorganiserades den 1 juli 1995. I det följande
beskrivs postkoncemens funktionella organisation. Postkoncemen är
funktionellt organiserad i nio koncemenheter. De fem koncemenhetema
Posten försäljning, Postgirot Bank, Posten Brev, Posten Logistik och
Posten Utrikes utgör affärsområden, dvs. större enheter med ansvar att
bedriva avgränsade verksamheter inom koncernens område. Förutom

affärsområdena finns koncemenhetema Posten Finansiella Tjänster, Prop. 1995/96:218
Posten affärsutveckling, Postlästigheter och Postbolagengruppen. Post-
koncernens organisation omfattar förutom koncemenhetema även
koncemstabema Ekonomi, Finans, Informatik, Juridik och Säkerhet,
Kommunikation, Personal samt Revision.

Posten Försäljning ansvarar för postkontorsnätet och för försäljningen
till mindre företag och privatpersoner. Verksamheten baseras på kärn-
verksamheternas sortiment och Postens tre varumärken, ”Posten”,
”Postgirot” och ”PostNet”. Verksamheten omfattar även produk-
tionstjänster for kämaöäremas räkning avseende transaktioner samt in-
och utlämning av brev och paket. Kompletterande affärer skall drivas
om de stöder kämaffärema, genom att utnyttja ledig kapacitet. Kontors-
nätet består av ca 1 900 serviceställen.

Posten Brev förmedlar individuella och massproducerade meddelan-
den, tidningar och tidskrifter inom landet. Förmedlingen kan ske genom
traditionella brev, genom elektronik eller genom en kombination. Den
dominerande delen av meddelandena utgörs av fysiska försändelser men
inslaget av elektroniska meddelanden ökar stadigt. Posten Brev förmed-
lar även lättare varor, upp till ett kilo, inom Sverige. Posten Brev erbju-
der heltäckande lösningar för kommunikation, betalningar och logistik
avseende brevförsändelser.

Posten Logistik svarar huvudsakligen för standardiserade och riks-
täckande transporttjänster för paket upp till 35 kg. Posten Logistik har
som mål att vara ett ledande transportförmedlingsföretag på lättgods-
marknaden och är i dag en av de tre största transportörerna på denna
marknad i Sverige. Posten Logistik erbjuder också kompletta logistik-
lösningar avseende lättare gods.

Posten Utrikes svarar för förmedlingen av meddelanden, varor och
expressgods med destination utanför Sveriges gränser liksom för tull-
hantering och befordran av från utlandet ankommande meddelanden och
varor.

Postgirot Bank erbjuder nationell och internationell betalnings- och
informationsförmedling över postgirokonton samt som tilläggstjänster
kortfristig in- och utlåning. Postgirot Bank är en av de ledande betal-
ningsförmedlama i Sverige med en total marknadsandel på ca 50
procent av betalningsmarknaden. Postgirot Bank har ca 1,7 miljoner
kunder fördelade på ca 1 miljon privatkunder och ca 700 000 företags-
kunder och organisationer. Under år 1995 har verksamheten breddats
genom ett inkråmsförvärv av factoringrörelsen i Euro Trade Finance
EFT AB. Denna verksamhet ingår i Postgirot Banks organisation som
en resultatenhet (Företagsfinans). Postgirot Bank är den enda betalnings-
förmedlaren i Sverige som kan erbjuda internationell elektronisk betal-
nings- och informationsförmedling till både postbanker/postgiron och
affärsbanker.

Det reglerande inflytande som Finansdepartementet tidigare haft på
postgiroverksamheten upphörde i och med bolagiseringen och ersattes
med tillsyn av Finansinspektionen då PostGirot blev Postgirot Bank.
Finansinspektionen utövar även tillsyn över Posten Fondkommission AB                 49

och Posten Kredit AB.

4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 218

Posten Finansiella Tjänster som etablerades den 1 juli 1995 formule-
rar, paketerar och levererar egna och andra finansiella instituts tjänster
främst via postkontorsnätet. Tillsammans med Nordbanken, som är den
största samarbetspartnem, WASA försäkring, Öhman Fondkommission
och Aktiespararnas Riksförbund erbjuds ett urval av tjänster inom betal-
ning, sparande, aktieöverföringar, lån och försäkring. Samarbetet med
Nordbanken bygger på ett avtal som löper med fem års uppsägningstid.
Under år 1996 kommer Postbanken att etableras genom samarbetet med
Nordbanken. Postbanken kommer att erbjuda vanliga banktjänster som
lönekonton, sparkonton, fondsparande, bostadslån och pensionsförsäk-
ringar till privatpersoner.

Posten Affärsutveckling ansvarar för strategisk affärsutveckling,
tjänsteutveckling och pilotdrift över affärsområdesgränsema. Affärs-
området möter de stora kundernas behov av integrerade nationella och
internationella tjänster för kommunikation, ekonomiadministration och
logistik.

Postens ekonomi

I nedanstående tabell redovisas nyckeltal samt omsättning och resultat
efter finansiella poster för postkoncemen åren 1993-1995.

Nyckeltal avseende Posten 1993-1995

Är

1993

1994

1995

Omsättning (miljoner kronor)

21 644

21 609

22 355

Resultat efter finansiella
poster (miljoner kronor)

1 363

1 401

760

Soliditet (procent)

22,2

4,5

4,9

Avkastning på eget kapital
(procent)

13,4

46,0

18,6

Avkastning på sysselsatt
kapital (procent)

11,6

15,6

10,6

Medelantal anställda

50 213

46 937

46 048

Resultatet år 1995 har påverkats väsentligt av kostnader för förtida
pensioner. De förtida pensionerna har främst motiverats av rationalise-
ringar inom kontorsnätet och brevnätet. Programmet har gett förmånliga
villkor vid frivillig reduktion av arbetstiden respektive pensionsersätt-
ning från tidigast 58 års ålder inom enheter med övertalighet. Program-
met som belastat 1995 års resultat med 722 miljoner kronor är nu i stort
sett avslutat. Kostnadsprisökningar under år 1995 har därutöver påverk-
at resultatet negativt med ca 470 miljoner kronor vilket inkluderar
effekterna av höjda arbetsgivaravgifter. Dessa kostnadsprisökningar

Prop. 1995/96:218

50

motverkas delvis av positiva priseffekter avseende finansiella intäkter. Prop. 1995/96:218
Den nuvarande låga soliditetsnivån beror på att kapitalvärdet av Post-
verkets pensionsåtagande om drygt 7 miljarder kronor bokfördes i
samband med att verksamheten överfördes till aktiebolag den 1 mars
1994.

Vid en nedbrytning av resultatet efter finansiella poster på de olika
koncemenhetema avseende år 1995 framkommer bl.a. att Posten För-
säljning redovisar en förlust om 252 miljoner kronor. Posten Brev samt
Postgirot Bank redovisar de största vinsterna, 975 respektive 576
miljoner kronor. Ovanstående uppgifter baseras på Postens redovisning
i vilken stor andel av kostnaderna inte fördelats ner på respektive resul-
tatenhet.

Postens internationella verksamhet

En konsekvens av den ökade handeln mellan Sverige och andra länder
som en följd av borttagande av tullmurar, den tekniska utvecklingen
m.m. är att postkoncemens internationella verksamhet ökar. Under
perioden 1992-1995 ökade den internationella verksamhetens omsätt-
ning med ca 40 procent till ca 1 900 miljoner kronor. Den internatio-
nella andelen av omsättningen motsvarade år 1995 ca 8,5 procent av
total omsättning för koncernen.

Postens internationella verksamhet bygger främst på ett samarbete
mellan postoperatörer och samarbetspartners i olika länder. Historiskt
sett har detta samarbete främst baserats på det internationella postsam-
arbetet inom ramen för världspostfördragen. Posten har av den svenska
regeringen utsetts att delta i detta samarbete. Denna bild har dock för-
ändrats kraftigt genom en rad nya samarbetsformer och direkt ägande i
olika bolag/projekt. I det nedanstående ges en övergripande beskrivning
av postkoncemens internationella engagemang vid sidan av samarbetet
inom ramen för världspostfördragen.

Posten äger genom det helägda dotterbolaget Nordic Postgroup B.V.

15 procent av Global Delivery Network B.V. (postoperatörema i
Kanada, Tyskland, Frankrike och Holland äger övriga 85 procent).
Detta bolag äger 50 procent av Global Delivery Express Worldwide
(GDEW), före detta TNT Express Worldwide. GDEW räknas som det
fjärde största internationella expressföretaget i världen.

Posten äger tillsammans med ett antal postoperatörer International
Data Post (IDP) vilket arbetar med elektronisk post. Genom IDP kan en
kund skicka ett meddelande elektroniskt till ett annat land i vilket
utskrift sker och därefter distribueras fysiskt.

Swedpost Consulting AB bildades år 1984 för att genom management-
och konsultuppdrag utveckla andra länders postverk. Det största tidiga
uppdraget var att utveckla Greklands postväsende. Ett antal uppdrag har
genomförts i södra Afrika med bistånd från SIDA och BITS. Under de
senaste 3-4 åren har efterfrågan på denna typ av uppdrag ökat kraftigt.
Posten får regelmässigt förfrågningar om att utveckla andra länders

51

postverk och i ökande utsträckning erbjudande om delägarskap/joint Prop. 1995/96:218
ventures eller om övertagande av verksamhet.

Nordic Mail är ett bolag som ägs av Posten. Detta bolag har tillkom-
mit för att möta den starkt ökande konkurrensen om internationell post
från såväl andra postverk som internationella remailingföretag. Nordic
Mail skall säkerställa att inkommande post till större del kommer till
Svenska Posten for distribution i stället för med olika remailingbolag.
Nordic Mail skall också aktivt verka för att postvolymer från Sverige i
första hand sänds genom Posten eller Nordic Mail.

Postgirot Bank AB ingår i Eurogiro, en samverkan mellan 14 länders
giroföretag inom postverk eller andra organisationer. Ett samarbete
mellan de nordiska postbankema/postgirona har dessutom funnits under
lång tid och utvecklas ständigt. Postgirot Bank AB är dessutom anslutet
till SWIFT vilket är ett standardiserat betalningssystem där man sam-
arbetar med andra banker internationellt. Postgirot Bank AB har vidare
bildat SwedGiro AB vars verksamhetsidé är att etablera, äga och driva
betalningsförmedlingssystem i andra länder. Etableringama görs i egen
regi eller tillsammans med lokala samarbetspartners. SwedGiros
ansträngningar koncentreras i första hand till länder vid Östersjön i
syfte att på sikt skapa en regional infrastruktur för betalningsförmed-
ling. Målet är att ha det första lokala utländska betalsystemet i drift
senast år 1997.

För att samordna delar av den internationella verksamheten planerar
Posten att bilda ett övergripande dotterbolag, eventuellt tillsammans
med andra finansiärer för delägande i länder utanför Europa.

IT-satsningar och teknik

IT-utvecklingen skapar både hot och möjligheter för Postens kärnverk-
samhet. Strukturomvandlingen inom betalningsmarknaden är t.ex. starkt
driven av ny teknik inom IT-området. Tillgång till ny teknik ger ökade
möjligheter att ersätta de pappersbundna betalningarna med olika former
av elektroniska betalningstjänster. Även marknaden för kommunika-
tion/meddelanden förändras i snabb takt. Posten har historiskt sett
främst konkurrerat med fysiska försändelser på denna marknad. För att
möta konkurrensen från nya kommunikationsformer (olika former av
tele- och datakommunikation) har Posten utvecklat en rad olika elek-
troniska tjänster vilket t.ex. gör det möjligt att skicka meddelanden från
PC/stordator till PC/stordator (t.ex. e-mail, EDI). Posten erbjuder
vidare hybridtjänster som möjliggör att meddelanden som sänds
elektroniskt kan delas ut som fysiska försändelser.

IT-utvecklingen innebär förutom tillskapandet av nya substitut till
postkoncemens traditionella bastjänster att de gamla tjänsterna utvecklas
med hjälp av den nya tekniken. Ett exempel är pakettransportema där
ny teknik inneburit att transporterna endast är en del av tjänsten. System
för att hantera transportdokument elektroniskt tillsammans med s.k.
”track and trace system” är andra viktiga delar av tjänsten. Nya integre-
rade lagerhanteringstjänster är vidare helt baserade på IT-system for

52

lagerhantering, beställningar, utplockning m.m. Även brevhanteringen Prop. 1995/96:218
har kommit att förändras med hjälp av den nya tekniken t.ex. nya avan-
cerade sorteringsmaskiner med optisk läsning och som även kan läsa
handstil. På motsvarande sätt har postkontoren kommit att kräva allt
mer utvecklade system for att möta kundernas servicekrav när det gäller
information om olika produkter och tjänster. Detta förutsätter t.ex. att
kontoren har access till olika datorsystem hos Postens partners (t.ex.

Nordbanken, Wasa).

Vidare har den nya tekniken inneburit att Postens olika tjänster och
produkter delvis kommit att integreras i större utsträckning. Ett exempel
är Postens arbete med att bygga upp en mötes- och marknadsplats på
Internet. Denna marknadsplats genererar ett antal meddelanden som
delvis konkurrerar med det fysiska brevet (kan även generera brev-
försändelser), pakettransporter och betalningar. Ett annat exempel på
denna integration är Toppledarforums upphandling av tjänster för elek-
tronisk handel. Toppledarforum är ett forum för samverkan kring den
offentliga förvaltningens IT-användning med företrädare för statliga
myndigheter, Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet.
Posten har tillsammans med Celsius bildat ett speciellt bolag för denna
upphandling. Bolaget skall bedriva utveckling av produkter och tjänster
relaterade till elektronisk handel samt därmed förenlig verksamhet.

Posten behöver som framgår av ovanstående beskrivning tillgång till
tele- och datakommunikationskapacitet. PostCom är en intern afiars-
serviceenhet inom Posten (affarsserviceenhetema tillhandahåller tjänster
internt mot ersättning) vilken har till uppgift att tillhandahålla data-
kommunikationskapacitet till hela postkoncemen. Denna nätkapacitet
upprätthålls med hjälp av hyrda förbindelser (i dagsläget hyrs dessa
förbindelser från Telia AB). Nätet används i huvudsak för företagsintern
kommunikation men målsättningen är att kunder skall kunna utnyttja
nätet för att koppla sig till respektive datacentral inom koncernen.
PostCom är vidare utvecklingsansvarigt för koncernens telefonitjänster.

9.3 Postens huvudinriktning och befogenheter

Regeringens förslag: Huvudinriktningen för Posten skall även i
fortsättningen vara att på den svenska marknaden erbjuda riks-
täckande post- och kassaservice.

Regeringen bemyndigas att, på samma sätt som för övriga bolag
inom postkoncemen, förändra bolagsordningen för Posten Kredit
AB:s verksamhet. Regeringen bör inte, utan att först höra riks-
dagen, besluta om förändringar i bolagsordningen som medför att
nuvarande inriktning mot finansieringsverksamhet förändras.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksrevisionsverket menar bl.a. att det finns skäl
att närmare analysera hur verksamheten skall styras genom Postlagen,
avtalet med staten, bolagsordningen, tillståndsvillkor eller på annat sätt.

53

Postavdelningama inom SEKO samt SACO-POSTEN anför att nuvaran- Prop. 1995/96:218
de bolagsordningar är alltför begränsande främst avseende möjligheten
att konkurrera med banksektorn. Posten pekar på att IT-utvecklingen
och internationaliseringen kommer att utgöra centrala delar i bolagets
fortsatta utveckling och därför måste uppmärksammas i dialogen mellan
bolaget och staten som ägare.

Skälen för regeringens förslag: Postens huvudinriktning och befo-
genheter lades fast i samband med bolagiseringen av Postverket. Enligt
Posten AB:s nuvarande bolagsordning skall bolaget med huvudinrikt-
ning på den svenska marknaden direkt eller genom dotter- eller intresse-
bolag bedriva rikstäckande postverksamhet jämte annan därmed förenlig
verksamhet. Bolaget skall vidare med huvudinriktning på den svenska
marknaden genom dotter- eller intressebolag bedriva rikstäckande kassa-
service samt betalningsförmedling och finansiell verksamhet jämte
därmed förenlig verksamhet. I propositionen om Postlag och en för-
ändrad verksamhetsform för Postverket m.m. (prop. 1993/94:38) an-
gavs vidare att annan verksamhet än kärnverksamheten kan bedrivas
endast under förutsättning att denna kompletterar huvudinriktningen och
att den bidrar till att stärka koncernens lönsamhet och konkurrenskraft.
Ytterligare en förutsättning är att detta sker under rimligt risktagande.
Med rimligt risktagande avses att denna verksamhet inte får bedrivas på
bekostnad av kärnverksamheten.

Det är regeringens uppfattning att huvudinriktningen för Posten även
i fortsättningen bör vara att på den svenska marknaden erbjuda riks-
täckande postverksamhet. Bolaget skall vidare med huvudinriktning på
den svenska marknaden erbjuda rikstäckande kassaservice samt betal-
ningsförmedling och finansiell verksamhet. Även i framtiden bör gälla
att annan verksamhet än kärnverksamhet kan bedrivas endast om denna
kompletterar kärnverksamheten, bidrar till lönsamheten och sker under
rimligt risktagande. Bolagsordningen kan därför behöva förtydligas i
denna del.

Mot bakgrund av Postens internationalisering samt till viss del även
Postens IT-satsningar har det framkommit ett behov av att tydliggöra
ägarens intentioner i dessa delar. Posten har i sitt remissyttrande pekat
på att IT-utvecklingen och internationaliseringen måste uppmärksammas
i dialogen mellan bolaget och staten som ägare. Nedan redovisas reger-
ingens ställningstagande avseende Postens internationella verksamhet
samt IT-verksamhet med utgångspunkt från bolagsordningen. I det fall
regeringens syn på Postens verksamhetsinriktning i framtiden förändras
kan detta komma att klargöras i ägardirektiv till bolaget (se avsnitt 9.4
Statsmakternas styrning av Posten).

Postens internationella verksamhet

Den tekniska utvecklingen gör att gränserna mellan länder minskar i
betydelse för affärsmässiga transaktioner. Elektroniska överföringar och
kommunikation mellan länder ökar mycket kraftigt. Utvecklingen av
Internet och andra globala datakommunikationsstrukturer medför att

54

marknadstorg och andra rationella rutiner för att beställa varor, genom- Prop. 1995/96:218
föra ekonomiska/finansiella transaktioner och inhämta information,
effektiviseras och en allmän global marknad skapas. Det största hotet
mot Postens långsiktiga intjänandeformåga utgörs av konkurrensen mot
meddelande- och betalningsförmedlingen. Dessa tjänster svarar för
huvuddelen av Postens vinst och skall därmed bidra till en fortsatt hög
service och självfinansiering av Postens regionala och sociala åtagan-
den. Posten vill därför utöka sin internationella verksamhet för att
bibehålla intjänandeförmågan på en alltmer konkurrensutsatt marknad.

Postkoncemens största kundkategori strävar i ökad utsträckning efter att
samordna sin upphandling av inrikes och internationell distribution av
meddelanden, betalningar och varor. Den ökande konkurrensen på den
svenska marknaden och kundernas krav på att anlita operatörer som kan
erbjuda heltäckande tjänster för nationella och internationella affärer
utgör motiv för bolagets satsningar internationellt.

Mot denna bakgrund är det naturligt att Postens internationella verk-
samhet ökar. Posten skall dock, i enlighet med bolagsordningen, fort-
farande ha sin huvudverksamhet inriktad på den svenska marknaden.
Regeringens ställningstagande avseende vilken internationell verksamhet
som kan anses stå i överensstämmelse med ägarens intentioner kan
delas upp i följande punkter:

- För att kunna tillgodose kundernas internationella distributions- och
betalningsbehov samt för att upprätthålla en effektiv och högkvalitativ
post- och kassaservice i Sverige bör Posten naturligtvis ha en nära
samverkan med andra länders postoperatörer m.fl. Detta traditionella
samarbete sker främst inom ramen för världspostfördragen. Denna
form av samarbete kräver inga direkta investeringar i form av del-
ägarskap etc.

- Vidare är det regeringens bedömning att produkt- och tjänsteexport i
olika former utgör en internationell verksamhet som i regel kan anses
komplettera kärnverksamheten. Denna verksamhet är således i fler-
talet fall förenlig med ägarens intentioner under förutsättning att
verksamheten bidrar till lönsamheten och sker under rimligt risk-
tagande.

- För att kunna erbjuda de svenska kunderna en tillfredsställande ser-
vice kan det dessutom vara nödvändigt med internationella investe-
ringar (allianser/partnerskap) som är direkt kopplade till kämafFären.
Det innebär t.ex. att satsningar av typen Eurogiro (betalningssystem),
internationella expressföretag som GDEW och IDP inom området
elektronisk post utgör naturliga inslag i Postens verksamhet.

- Det kan dessutom anses vara förenligt med ägarens intentioner att i
vissa fäll etablera egen verksamhet i annat land eller gå in som del-
ägare i annat lands post-/betalningsförmedlingsföretag.

Vad som kan anses komplettera kärnverksamheten i de två sista fållen Prop. 1995/96:218
måste bedömas från fåll till fåll (därutöver skall verksamheten bidra till
lönsamheten och ske under rimligt risktagande). Postkoncemen med
dotter- och intressebolag består av verksamheter med olika inriktning.
Man kan därför vid en analys av behovet av en internationell etablering
komma till olika resultat beroende på vilken av Postens verksamhets-
delar som berörs av etableringen.

Postgirot Bank AB verkar på en helt öppen betalningsmarknad utsatt
för stark konkurrens. Här kan dock konstateras att autogirofrågan fort-
farande inte är löst vilket försvårar Postgirots möjligheter att konkurrera
på lika villkor. Vad gäller Postgirots verksamhet kommer i och med
avregleringen av den europeiska marknaden konkurrensen att öka både
nationellt och internationellt. Etablering av betalningsförmedlingssystem
(i egen regi eller i samverkan med andra bolag) i länder som är stora
handelspartners till Sverige och som stärker den svenska kämaffaren är
därför nödvändig då verksamheten utsätts för en stark konkurrens samt
minskande räntemarginaler och prispress. Postgirots kunder efterfrågar
i allt högre grad heltäckande tjänster där kunden kan vända sig till en
betalningsförmedlare som kan tillhandahålla även internationella
tjänster. Postgirot Bank AB:s verksamhet har därför en speciell ställning
i postkoncemen främst då det gäller kunder och konkurrenters ageran-
de. Utvecklingen av ekonomi- och banksystemen leder till att betal-
ningsförmedlama kan tillhandahålla såväl nationella som internationella
bank- och betalningslösningar i ett samlat tjänsteutbud. För att Postgirot
Bank AB skall kunna behålla befintliga kunder måste bolaget kunna
erbjuda de tjänster konkurrenterna tillhandahåller inom bolagets verk-
samhetsområde. Den tilltagande internationaliseringen inom Postgirot
Bank AB:s verksamhetsområde leder således till att bolaget för att följa
med i utvecklingen och öka den befintliga kundbasen måste söka samar-
bete med banker och girosystem i andra europeiska länder samt i vissa
fall starta verksamhet i egen regi.

Affärsområdet Posten Utrikes har ett verksamhetsområde som för-
medlar gods internationellt. Paketmarknaden är en helt öppen och kon-
kurrensutsatt marknad där huvudsakliga konkurrenter är svenska tran-
sportföretag men också integrerade internationella expressföretag. Inom
området har utvecklats ett samarbete med andra postoperatörer och
samarbetspartners. Posten Utrikes dotterbolag Nordic Postgroup B.V.,
som tillsammans med fyra andra postverk/postbolag äger transportföre-
taget Global Delivery Express Worldwide, utgör som tidigare redovisats
ett exempel på internationell verksamhet som kompletterar kärnverk-
samheten. Expansionen av företagspakets-konceptet i samarbete med en
eller flera utländska postoperatörer utgör ett annat exempel.

Affärsområdet Posten Brev agerar på en marknad som kännetecknas
av minskad efterfrågan på traditionell brevbefordran och ökad efter-
frågan på olika former av elektronisk meddelandeöverföring. Markna-
den för elektroniska överföringar är i princip redan öppen för konkur-
rens i Europa och Posten Brev kan komma att behöva söka samarbete
med operatörer i andra europeiska länder samt i vissa fall starta verk-                  56

samhet i egen regi. På marknaden för fysisk brevbefordran bör Posten

Brev ges möjlighet att utöka hemmamarknaden till att omfatta de Prop. 1995/96:218
nordiska länderna samt stora delar av Östersjöområdet (Estland,
Lettland, Litauen och Polen). Posten Brev ges därmed möjlighet att
kompensera sig för den minskade efterfrågan på den svenska markna-
den. Posten Brev bör därutöver ges möjlighet att expandera interna-
tionellt i takt med att den europeiska marknaden liberaliseras.

Sammanfattningsvis kan det således bli aktuellt med delägarskap och
allianser m.m. i vissa speciella fall. Som nämndes tidigare krävs att
annan verksamhet än kärnverksamhet kompletterar kärnverksamheten
och bidrar till lönsamhet samt bedrivs under rimligt risktagande. För att
utöka möjligheterna att följa upp Postens internationella verksamhet bör
bolaget informera ägaren om internationella allianser och egna etable-
ringar och delägande utomlands med insatser av kapital. Dessa projekt
bör kunna särskiljas i bolagets interna redovisning.

Postkoncemens IT-satsningar

IT-utvecklingen medför tekniska substitut till postkoncemens bas-
tjänster. Den allt större användningen av persondatorer innebär t.ex. att
meddelandeöverföringen mellan företag och mellan privatpersoner sker
elektroniskt (t.ex. e-mail och EDI). De olika elektroniska tjänsterna kan
vidare kopplas samman med befintliga fysiska tjänster (t.ex. hybrid-
post). Posten måste mot bakgrund av den snabba IT-utvecklingen
utveckla och satsa på nya teknikområden som ansluter till bolagets
kämaffarer och tjänster. Företaget bör dock inte bygga upp en egen
fysisk basinfrastruktur utan så långt möjligt utnyttja befintliga och kom-
mande infrastruktumät för sina affarsändamål genom samarbete med
data- och telekommunikationsföretag som tillhandahåller denna infra-
struktur.

Postens finansiella verksamhet

Bolagsordningarna för Posten AB och dess dotterbolag innehåller ett
antal restriktioner vilka är avsedda att förhindra företaget att bedriva
fullskalig bankverksamhet. SEKO samt SACO-POSTEN anser att nuva-
rande bolagsordning är allt för begränsande avseende möjligheten att
konkurrera med banksektorn. Postens befogenheter att bedriva finansiell
verksamhet har nyligen behandlats i propositionen om Postens finans-
iella tjänster (prop. 1995/96:3). Enligt riksdagens beslut ges Postgirot
Bank AB och Posten Fondkommission AB vissa utökade befogenheter
att bedriva finansiell verksamhet i egen regi (bet. 1995/96:NU3, rskr.
1995/96:41). De nya bestämmelserna innebär dock att Postgirot Bank
AB och Posten Fondkommission AB även i fortsättningen i stor
utsträckning endast får förmedla olika finansiella tjänster. Kassaservice,
betalningsförmedling och vissa värdepapperstjänster kan dock utföras i
egen regi. De nuvarande, i bolagsordningarna preciserade, restriktioner-
na att bedriva finansiell verksamhet har således nyligen setts över och

57

det saknas enligt regeringens bedömning skäl att i dagsläget förändra
dessa.

I samband med översynen av dessa restriktioner gav riksdagen vidare
regeringen bemyndigande att i fortsättningen besluta om inriktning och
begränsningar av Postgirot Bank AB:s bankrörelseverksamhet. Reger-
ingen bör inte, utan att först höra riksdagen, besluta om förändringar i
bolagsordningen som medför att nuvarande inriktning mot betalnings-
förmedling förändras. Regeringen kan i enlighet med detta beslut god-
känna förändringar i bolagsordningarna för samtliga bolag inom post-
koncemen utom för Posten Kredit AB. Regeringen bör emellertid på
samma sätt som för övriga bolag inom postkoncemen, ges bemyndigan-
de att förändra bolagsordningen även för Posten Kredit AB. Det saknas
skäl att ha en annan ordning för detta bolag än för t.ex. Postgirot Bank
AB. Regeringen bör dock inte, utan att först höra riksdagen, besluta om
förändringar i bolagsordningen som medför att nuvarande inriktning
mot finansieringsverksamhet förändras.

9.4 Statsmakternas styrning av Posten

Regeringens förslag: Regeringen skall såsom ägare av Posten
sätta upp tydliga mål och riktlinjer för verksamheten.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Riksrevisionsverket och SEKO bl.a. anser att en
tydlig ägarstyming av Posten är av största vikt. Riksrevisionsverket
anför att denna styrning av verksamheten kan formaliseras antingen i
bolagsordning, genom utfärdande av ägardirektiv på bolagsstämman till
styrelsen eller genom avtal mellan Posten och staten. Posten har anfört
att ägaren även i de strategiska frågorna måste utöva sin styrning genom
styrelsen och inte vid sidan av denna. RRV har emellertid särskilt pekat
på möjligheten att använda ägardirektiv riktade till styrelsen.

Därutöver har ett antal remissinstanser yttrat sig över Postens ageran-
de ur konkurrenssynpunkt. Dessa remissinstanser har bl.a. anfört att en
förutsättning för en fungerande konkurrens är att aktörerna på markna-
den följer gällande lagstiftning, däribland konkurrensreglerna. Några
remissinstanser anser därför att staten via ägarrollen på ett tydligt sätt
bör markera att Posten skall vinnlägga sig om att iaktta den lagstiftning
som berör verksamheten.

Skälen till regeringens förslag: Riksdagen har nyligen (bet.
1994/95:TU25, rskr. 1994/95:376) lagt fast att det inte är aktuellt att
privatisera Posten. Genom ett fortsatt statligt ägande skapas garantier
för såväl serviceåtaganden som demokratiskt inflytande.

Regeringen anser att Posten även fortsättningsvis skall vara ett helägt
statligt aktiebolag. Postkommunikationer m.m. utgör en väsentlig del av
landets infrastruktur. Det är nödvändigt att alla landets delar har till-
gång till en väl fungerande post- och kassaservice. Som redovisats i
avsnitt 6.1 Grundläggande postservice föreslås att staten tecknar ett nytt

Prop. 1995/96:218

58

avtal med Posten avseende tillhandahållandet av denna grundläggande Prop. 1995/96:218
post- och kassaservice. Posten har en dominerande ställning på post-
marknaden och enligt regeringens bedömning finns det i dagsläget inga
andra företag som kan säkerställa den grundläggande post- och kassa-
servicen. Mot bakgrund av den nuvarande marknadssituationen saknas
det därmed förutsättningar att ändra ägarstrukturen i Posten.

Enligt regeringens mening bör Posten emellertid verka under liknande
förutsättningar som privata aktiebolag. En skillnad är dock att Posten
inte enbart har lönsamhetskrav på sig utan även krav i form av de sär-
skilda mål som statsmakterna har satt upp. Avtalet mellan staten och
Posten avseende den grundläggande post- och kassaservicen kan till viss
del uppfattas som ett åläggande från ägaren. Posten liksom alla andra
statliga bolag bör vidare i särskilt hög grad bedriva sin verksamhet på
ett sätt som motsvarar högt ställda krav på etik och moral.

I aktiebolagslagen definieras ägarens, revisorernas, styrelsens och den
verkställande ledningens roller samt fördelningen av ansvar och befo-
genheter dem emellan. Grundläggande för Postens verksamhet och
utveckling är därutöver uppsatta mål och riktlinjer för bolagets verk-
samhet. Bolagsstämman, vilken är ägarens starkaste instrument för att
påverka och styra bolagets utveckling och verksamhet, väljer bolagets
styrelse samt fastställer bolagsordningen. Bolagsstämman ger även
ägaren möjlighet att besluta i bolagets angelägenheter. Ägardirektiv är
en annan form av instrument med vilket ägaren, på stämman, kan klar-
göra för styrelsen vad som förväntas av denna. Särskilda avtal med
bolaget utgör ytterligare instrument för staten i rollen som ägare till
Posten. För att ägaren skall kunna styra ett företag på ett ändamålsenligt
sätt måste ägaren inhämta information från bolaget. Enligt aktiebolags-
lagens 9 kap. 12 § skall vaije aktieägare, i bolag med högst tio aktie-
ägare, beredas möjlighet att ta del av böcker, räkenskaper och andra
handlingar som rör bolagets verksamhet, i den omfattning som behövs
för att aktieägaren skall kunna bedöma bolagets ställning och ärenden
som skall tas upp på bolagsstämman. I Posten är staten ensam ägare
varför principen är tillämplig. Emellertid bör här betonas att informa-
tionsutbytet skall bygga på ömsesidigt förtroende. På basis av ett sådant
förtroende bör rutiner för ett ändamålsenligt informationsutbyte utveck-
las.

I statens roll som ägare ingår att granska de mål och riktlinjer för
Postens verksamhet som styrelsen lägger fram. Ansvars- och rollfördel-
ningen, såväl den formella som informella, bör löpande diskuteras
mellan ägaren, styrelsen och bolagsledningen för att upprätthålla en
jämvikt mellan dessa tre parter. En fungerande dialog mellan dessa
parter är avgörande för att bolagets verksamhet på sikt skall utvecklas
väl.

I avsnitt 9.3 Postens huvudinriktning och befogenheter, redovisas
regeringens syn på bolagets nuvarande verksamhetsinriktning. Den av
regeringen föreslagna ändamålsparagrafen i bolagsordningen bör ses
som ett långsiktigt övergripande styrinstrument. Därutöver kommer
ägaren löpande, inom ramen för bolagsordningen, att behöva ta ställ-                 59

ning till Postens verksamhetsinriktning. Detta bör enligt regeringens

uppfattning ske i form av ägardirektiv till styrelsen på bolagsstämman. Prop. 1995/96:218
Regeringen avser att bli en mer aktiv ägare av Posten och ägardirektiv
kan komma att utgöra ett instrument för att uppnå detta.

Under de senaste åren har en debatt uppstått angående Postens
agerande på postmarknaden. Det har i olika sammanhang framförts att
bolaget inte borde bemöta konkurrensen fullt ut på bl.a. brevmarkna-
den. Bolaget borde i enlighet med detta resonemang t.ex. inte ha utnytt-
jat möjligheten att genom prissättningen bemöta konkurrensen från de
brevoperatörer som agerat framför allt i Stockholmsområdet. De flesta
tjänster bolaget erbjuder utvecklas på en konkurrensutsatt marknad. För
att kunna uppfylla ägarens krav är det därför enligt regeringens upp-
fattning nödvändigt att bolaget har möjlighet att utveckla och anpassa
sitt tjänsteutbud och sina priser till kundernas efterfrågan. I konkur-
renslagen (1993:20) föreskrivs förbud mot missbruk från ett eller flera
företags sida av en dominerande ställning på den svenska marknaden.
Det ankommer på Konkurrensverket att bedöma om Postens agerande
står i strid med konkurrenslagstiftningen. Postkoncemen bör dock vid
sitt bemötande av konkurrens på marknaden, lägga stor vikt vid att
bedriva sin verksamhet på ett sätt som motsvarar högt ställda krav på
etik och moral.

Ekonomiska och finansiella mål som är avstämda mellan ägare, sty-
relse och ledning är av stor betydelse. Syfte och argument för riktlinjer
och krav måste dokumenteras och kopplas till statens styrning, kontroll
och insyn i Posten. Mål för nyckeltal bör tas fram i dialog och fastslås
i samband med bolagsstämman. Omprövningar kan behöva göras med
jämna mellanrum mot bakgrund av omvärldsanalys, marknadsutveck-
ling, konkurrenssituation m.m. För att kunna fastställa och följa upp
dessa nyckeltal förutsätts bl.a. att ägaren har insyn i Postens olika
verksamhetsområden. Detta i sin tur ställer bl.a. utökade krav på att
tydlig och längre driven kostnadsfördelning, dels inom bolaget, dels
mellan koncernbolagen kan särskiljas i intemredovisning.

De ekonomiska krav ägaren ställer på Posten skall möjliggöra en
stabil ekonomisk utveckling av verksamheten samt tillgodose långsiktig
kapitalavkastning och förmögenhetstillväxt. Ägarens krav begränsas till
ett fåtal centrala nyckeltal som medger en övergripande finansiell styr-
ning och samtidigt är enkla att följa upp och agera utifrån. De ekono-
miska kraven skall fastställas efter samråd med styrelse och ledning.
För den ekonomiska uppföljningen bör bl.a. följande finansiella faktorer
ingå:

- Finansiell risk, t.ex. soliditet och räntetäckningsgrad.

- Lönsamhet, avkastning på eget och sysselsatt kapital.

- Utdelning på det kapital ägaren binder i verksamheten.

Det är väsentligt att marknadsmässigheten i kraven stäms av mot
företag med jämförbara verksamheter.

I samband med bolagiseringen beslutade riksdagen om ekonomiska
riktlinjer för verksamheten. En av utgångspunkterna för staten som

60

ägare är att erhålla avkastning på det egna kapitalet. Postkoncemen Prop. 1995/96:218
skall vidare uppvisa en marknadsmässig avkastning jämförbar med
större välskötta företag i motsvarande branscher. Enligt trafikutskottets
betänkande (bet. 1993/94 :TU9) skall det långsiktiga utdelningskravet
utgöra minst 5 procent av justerat eget kapital. Utdelningen bör ej
överstiga 20 procent av resultatet efter skatt. Totalproduktiviteten skall
öka med 2 procent årligen under perioden 1993-1995. Soliditeten på
koncemnivå bör vara ca 15 procent på sikt.

Det kan konstateras att de bedömningar, avseende vilka mål och
riktlinjer Posten skulle verka efter, som gjordes i samband med bolagi-
seringen delvis har visat sig vara felaktiga. Det fastställdes att Posten på
sikt skulle nå en rimlig soliditetsnivå för hela koncernen om 15 procent,
men då gjordes bedömningen att soliditeten efter bolagiseringen skulle
ligga på ca 11 procent. Verkligt utfall blev 4,5 procent per 1994-12-31
och per 1995-12-31 var soliditeten 4,9 procent. Den låga soliditetsnivån
beror på att kapitalvärdet av Postverkets pensionsåtagande om drygt 7
miljarder kronor bokfördes i samband med att verksamheten överfördes
till aktiebolag den 1 mars 1994. Den låga soliditetsnivån i postkoncer-
nen beror också på att postkoncemens balansräkning till stor del består
av inlåning i Postgirorörelsen och att detta ger ett starkt genomslag i
den konsoliderade koncernen. När det gäller fastställandet av nyckeltal
bör därför Postgirot Bank AB behandlas separat och jämförelser göras
med andra banker och betalningsförmedlare.

Dessutom redovisar Postgirot Bank AB månadsvis kapitaltäckningen
till Finansinspektionen. Kapitaltäckningen är i huvudsak det egna kapita-
let och bankens riskavvägda placeringar och utgör ett mått på relationen
mellan de risker banken tar i sin verksamhet och den finansiella styrka
banken har att balansera sina olika risker med.

Vid fastställande av relevanta nyckeltal för postkoncemen, exkl.
Postgirot Bank AB bör jämförelser göras med industri- och transport-
företag. Även exkl. Postgirot Bank AB utgör postkoncemen ett konglo-
merat vilket försvårar jämförelsen med andra bolag. För att underlätta
fastställandet av övergripande nyckeltal bör därför de olika verksamhe-
terna inom postkoncemen analyseras separat.

Regeringen under den förra mandatperioden bedömde att Postens
resultat inledningsvis skulle försämras mot bakgrund av de kostnader
som uppkommer till följd av en bolagisering (prop. 1993/94:38). Mot
denna bakgrund enades ägaren och bolaget om att Posten inte skulle
behöva lämna utdelning under perioden 1994-1996.

Postkoncemen prognostiserar i det närmaste ingen omsättningsökning
under perioden 1996-1999. Fortsatta rationaliseringar indikerar dock att
prognostiserat resultat efter finansiella poster kan komma att öka från
760 miljoner kronor år 1995 till en nivå om knappt 1 500 miljoner
kronor per år 1997-1998. Posten anger dock att resultatet kan komma
att bli betydligt sämre om konkurrenssituationen utvecklas ogynnsamt de
närmaste åren. Regeringen bedömer att postkoncemens finansiella
styrka måste utvecklas gynnsamt innan någon utdelning kan göras till
ägaren. Företagets mål skall vara att skapa en långsiktig tillväxt av det                  61

egna kapitalet samt att nå en soliditet som medger utdelning.

Förutom de ekonomiska och finansiella målen kommer Posten dess- Prop. 1995/96:218
utom bl.a. genom det föreslagna avtalet mellan staten och Posten att ha
ett antal mål avseende service och kvalitet. Avtalet och de olika service-
och kvalitetskriterierna redovisas i avsnitt 6.1 Grundläggande post-
service samt 7.1 Kassaservice.

10  Kostnadskonsekvenser

Det utvidgade statliga ansvaret for en grundläggande postservice
föreslås säkerställas i avtalet mellan staten och Posten. Eftersom bolaget
åtar sig att tillhandahålla servicen utan ersättning får förslaget däri-
genom inga kostnadskonsekvenser.

De merkostnader för tillståndsmyndigheten som förslaget om till-
ståndskrav innebär, bör kunna täckas med avgifter enligt postlagen med
stöd av principerna i avgiftsförordningen (1992:191).

Även om införande av tillståndskrav kan förväntas medföra en viss
ökning av antalet mål om tillämpning av postlagstiftningen i förvalt-
ningsdomstolarna torde sådana mål även i fortsättningen bli förhållande-
vis sällsynta. De merkostnader som skulle kunna uppkomma kan antas
uppvägas av de besparingar som införandet av prövningstillstånd vid
överklagande till kammarrätten medför.

De kostnadskonsekvenser som förslaget om ett upphandlingsförfaran-
de för upprätthållande av kassaservice kan få, redovisas i avsnitt 7.3
och 8.2.

11  Författningskommentar

11.1 Förslag till lag om ändring i postlagen (1993:1684)

Grundläggande post- och kassaservice

1 § I landet skall det finnas en rikstäckande postservice som innebär
att brev, andra adresserade försändelser som väger högst 2 kg och
paket kan nå alla oavsett adressort. Det skall finnas möjlighet för alla
att få sådana försändelser befordrade till enhetliga och rimliga priser.
Det skall därvid finnas möjlighet att försäkra försändelser och att få
kvitto från mottagaren på att en försändelse har tagits emot.

Därutöver skall det finnas en rikstäckande kassaservice som innebär
att alla har möjlighet att verkställa och ta emot betalningar till enhet-
liga priser.

I paragrafen anges omfattningen av den grundläggande post- och kassa-
servicen. Genom det föreliggande förslaget utvidgas området for den
postservice som staten säkerställer. Förslaget motiveras i avsnitt 6.1
Grundläggande postservice. I förhållande till nuvarande lydelse kommer

62

även andra adresserade försändelser än brev, dvs. försändelser som inte Prop. 1995/96:218
är inneslutna i kuvert eller annat omslag, att omfattas av den grund-
läggande postservicen. Vykort, brevkort och liknande försändelser är
sedan tidigare jämställda med brev vid tillämpning av lagen. De för-
sändelser som det huvudsakligen är fråga om är adresserade tidningar
och tidskrifter, men även t.ex. adresserade kataloger, böcker och
reklamförsändelser omfattas. Denna kategori omfattar bara försändelser
som väger högst 2 kg. Adresserade försändelser som väger mer än 2 kg
anses som paket. Kravet på enhetliga priser gäller liksom enligt nu
gällande ordning bara befordran av enstaka försändelser.

I begreppet grundläggande postservice föreslås ingå även en skyldig-
het att erbjuda tjänster med försäkrade försändelser och möjlighet att få
kvitto från mottagaren på att en försändelse har tagits emot.

Tillståndsplikt m.m.

4 § Tillstånd enligt denna lag krävs för rätten att bedriva postverk-
samhet.

I paragrafens nya lydelse fastslås att tillstånd krävs för rätten att bedriva
postverksamhet. Tillståndskravet motiveras i avsnitt 6.3 Bedrivande av
postverksamhet. Eftersom definitionen av postverksamhet i 3 § är oför-
ändrad överensstämmer kretsen av anmälningsskyldiga enligt nu gällan-
de ordning med kretsen av tillståndspliktiga enligt den föreslagna lydel-
sen.

4 a § Frågor om tillstånd prövas av den myndighet som regeringen
bestämmer (tillståndsmyndigheten).

Paragrafen är ny. Tillståndsmyndigheten skall pröva alla frågor om
tillstånd, t.ex. även frågor om återkallelse av tillstånd.

5 § Postverksamhet skall bedrivas under förhållanden som tillgodo-
ser rimliga krav på tillförlitlighet och, när det gäller befordran av brev,
så att skyddet för avsändarnas och mottagarnas personliga integritet
upprätthålls.

Tillstånd enligt 4 § skall beviljas, om sökanden inte saknar förutsätt-
ningar att bedriva postverksamhet på det sätt som anges i första stycket.

Paragrafen, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag, upptar
bestämmelser om förutsättningarna för att få tillstånd. Dessa överens-
stämmer med vad som nu gäller för att bedriva postverksamhet. Som
anförs i avsnitt 6.3 Bedrivande av postverksamhet, saknas skäl att för-
ändra kraven på de företag som vill bedriva postverksamhet. Tillstånds-
kravet motiveras främst med vikten av att kunna förhindra företag som                 63

inte har vilja eller förmåga att upprätthålla lagens krav från att etablera

sig på brevmarknaden. Kravet på tillstånd bör emellertid i normalfallet Prop. 1995/96:218
inte innebära något påtagligt hinder för den som vill bedriva postverk-
samhet. En ansökan om tillstånd att bedriva sådan verksamhet bör
således i allmänhet beviljas. En ansökan bör avslås endast om det av
utredningen framgår att den sökande saknar möjlighet att bedriva verk-
samheten under förhållanden som tillgodoser rimliga krav på tillförlitlig-
het och, när det gäller befordran av brev, så att skyddet för avsändarnas
och mottagamas personliga integritet upprätthålls. Ett tillstånd skall
gälla tills vidare.

5 a § Om tillståndshavaren inte följer föreskrifterna i denna lag eller
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, för tillståndet återkallas.
Om det är tillräckligt får tillståndsmyndigheten i stället för att återkalla
tillståndet meddela varning.

Om tillståndet återkallas för tillståndsmyndigheten besluta hur avveck-
lingen av verksamheten skall ske.

Ett beslut om återkallelse för förenas med förbud att fortsätta verk-
samheten.

Paragrafen är ny. Den innehåller bestämmelser om återkallelse av till-
stånd. Om tillståndshavaren inte följer föreskrifterna i lagen - närmast
5, 9 och 10 §§ — eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får
tillståndet återkallas. En så ingripande åtgärd som återkallelse av ett
tillstånd bör naturligtvis tilllämpas restriktivt. Detta innebär bl.a. att
tillståndsmyndigheten med stöd av 17 § först bör förelägga tillstånds-
havaren att rätta det felaktiga beteendet innan frågan om återkallelse kan
bli aktuell. Endast i undantagsfall bör ett tillstånd återkallas utan att
tillståndshavaren haft en möjlighet att vidta rättelse. Situationen kan
ibland vara den att tillståndsmyndigheten finner anledning till kritik mot
en tillståndshavares agerande trots att det saknas tillräckliga skäl för att
återkalla tillståndet. I sådana fåll kan tillståndsmyndigheten i stället
meddela tillståndshavaren varning.

Enligt andra stycket får tillståndsmyndigheten en möjlighet att besluta
hur avvecklingen av verksamheten skall ske efter en återkallelse. Ett
beslut om återkallelse får enligt tredje stycket förenas med förbud att
fortsätta verksamheten. Av förslaget till 17 b § följer att ett beslut om
förbud kan förenas med vite.

16 § Tillståndsmyndigheten har rätt att på begäran fö de upplysning-
ar och handlingar som behövs för tillsynen.

Tillståndsmyndigheten har också rätt att fö tillträde till områden,
lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verksamhet som
står under tillsyn bedrivs.

Tillståndsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos kronofogde-
myndigheten av beslut som avser åtgärder för tillsynen enligt första och
andra styckena. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om                 64

sådan verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den balken.

Tillägget i tredje stycket har införts på förslag av Riksskatteverket. Prop. 1995/96:218
Enligt den nuvarande lydelsen har inte kronofogdemyndigheten någon
befogenhet att utöva tvång. Genom den föreslagna hänvisningen till

16 kap. 10 § utsökningsbalken blir bl.a. bestämmelserna om tvång i

2 kap. 17 § den balken tillämpliga.

17 a § Tillståndsmyndigheten skall förelägga den som utan tillstånd
bedriver postverksamhet enligt denna lag att upphöra med verksamhet-
en. Tillståndsmyndigheten får besluta hur avvecklingen av verksamheten
skall ske.

Är det osäkert om viss verksamhet utgör postverksamhet enligt denna
lag, får tillståndsmyndigheten förelägga den som bedriver verksamheten
att lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma
om så är fallet.

Bestämmelserna i 16 § andra och tredje styckena skall tillämpas även

i fråga om beslut om åtgärder enligt denna paragraf.

Paragrafen är ny. Enligt förslaget får tillståndsmyndigheten en skyldig-
het att ingripa mot den som bedriver postverksamhet utan att ha till-
stånd. Om det är osäkert om viss verksamhet skall anses omfattad av
lagen får tillståndsmyndigheten i stället begära in upplysningar av den
som bedriver verksamheten. Myndigheten får därigenom underlag för
bedömningen om verksamheten är tillståndspliktig. Av tredje stycket
framgår att tillståndsmyndigheten som ett led i utredningen har möjlig-
het att få tillträde till utrymmen där den ifrågasatta verksamheten
bedrivs.

17 b § Förelägganden och förbud enligt denna lag får förenas med vite.

Möjligheten att förena förelägganden och förbud enligt lagen med vite
samlas i en ny paragraf. Tillståndsmyndigheten kan meddela beslut om
förbud enligt 5 a § och förelägganden enligt 17 § och 17 a §. Om det
skulle bli aktuellt att döma ut förelagt vite skall tillståndsmyndigheten
ansöka om detta hos länsrätten i enlighet med lagen (1985:206) om
viten.

18 § Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillständs-
myndigheten får föreskriva om skyldighet för den som bedriver postverk-
samhet eller ansöker om tillstånd att bedriva sådan verksamhet att beta-
la avgift för tillståndsmyndighetens verksamhet enligt denna lag.

Ändringen innebär att avgift får tas ut även for myndighetens verksam-
het med tillståndsprövning.

5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 218

25 § Beslut av tillståndsmyndigheten enligt denna lag eller enligt Prop. 1995/96:218
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kam-
marrätten.

Tillståndsmyndigheten får bestämma att beslut enligt denna lag skall
gälla omedelbart.

Enligt vad som blivit vedertaget i detta sammanhang bör numera anges
att myndighetens beslut skall överklagas hos allmän förvaltningsdom-
stol, jfr. 14 § lagen (1971:389) om allmänna förvaltningsdomstolar.
Enligt 34 a § forvaltningsprocesslagen (1971:291), som trädde i kraft
den 1 oktober 1994, får i de fall det särskilt föreskrivits kammarrätten
pröva ett överklagande från länsrätten endast om kammarrätten har
meddelat prövningstillstånd. Prövningstillstånd får enligt andra stycket i
paragrafen meddelas om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen
att överklagandet prövas av högre rätt, anledning förekommer till
ändring i det slut vartill länsrätten kommit eller det annars finns synner-
liga skäl att pröva överklagandet.

Krav på prövningstillstånd föreskrivs normalt i mål där beslut av
förvaltningsmyndighet skall överklagas till länsrätt. Mål enligt postlagen
skiljer sig inte på något väsentligt sätt till sin natur från andra sådana
måltyper. I postlagen bör därför införas en bestämmelse om att pröv-
ningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Av andra stycket framgår att tillståndsmyndigheten i brådskande fall
kan meddela interimistiskt beslut. Det måste då särskilt anges i beslutet
att det skall gälla omedelbart.

7, 9, 10, 12, 15, 17 och 26 §§

Ändringarna är påkallade främst av att tillsynsmyndigheten nu benämns
tillståndsmyndigheten.

Övergångsbestämmelserna

Genom andra punkten ges den som vid lagens ikraftträdande bedriver
tillståndspliktig verksamhet skäligt rådrum att komma in med en an-
sökan om tillstånd.

Tredje punkten, som har lagts till på förslag av Lagrådet, innebär att
kravet på prövningstillstånd inte gäller om Post- och telestyrelsens
beslut har meddelats före ikraftträdandet.

11.2 Övriga lagförslag

Ändringarna är påkallade av att tillsynsmyndigheten enligt lagförslaget
till lag om ändring i postlagen benämns tillståndsmyndigheten.

66

Promemorians lagförslag

Förslag till lag om ändring i Postlagen (1993:1684)

Härigenom föreskrivs i fråga om postlagen (1993:1684)

dels att 1,4, 5, 7, 9, 10, 15-18 och 26 §§ samt rubrikerna närmast
före 1 och 4 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fem nya bestämmelser, 4 a, 5 a, 18
a, 24 a och 24 b §§ samt närmast före 24 a § en ny rubrik av följande
lydelse.

Prop. 1995/96:218

Bilaga 1

Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse

Grundläggande postservice   Grundläggande post- och

kassaservice

1 §

I landet skall det finnas
en rikstäckande postservice
som innebär att brev och
paket kan nå alla oavsett
adressort. Det skall finnas
möjlighet för alla att få
brev befordrade till enhet-
liga och rimliga priser.
Privatpersoner skall också
ha möjlighet att få paket
befordrade till enhetliga
priser.

I landet skall det finnas
en rikstäckande postservice
som innebär att brev och
paket samt andra adresse-
rade försändelser som
väger högst 20 kg kan nå
alla oavsett adressort. Det
skall finnas möjlighet för
alla att få sådana försändel-
ser befordrade till enhetliga
och rimliga priser. Det
skall också finnas möjlighet
att försäkra försändelser
och befordra försändelser
med möjlighet till kvitto
från mottagaren.

Därutöver skall det finnas en rikstäckande kassaservice som innebär
att alla har möjlighet att verkställa och ta emot betalningar till enhetliga
priser.

67

Befordran av
postförsändelser

4

Postverksamhet får
bedrivas först efter anmälan
hos den myndighet som
regeringen bestämmer
(tillsynsmyndigheten).

Tillståndsplikt m.m.

§

Tillstånd enligt denna
lag krävs för rätten att
bedriva postverksamhet.

Prop. 1995/96:218

Bilaga 1

Postverksamhet skall
bedrivas under förhållanden
som tillgodoser rimliga
krav på tillförlitlighet och,
när det gäller befordran av
brev, så att skyddet för
avsändarens och mottaga-
rens personliga integritet
upprätthålls.

4 a §

Frågor om tillstånd
prövas av den myndighet
som regeringen bestämmer
(tillståndsmyndigheten).

§

Tillstånd enligt 4 § skall
beviljas om inte den
sökande saknar förutsätt-
ningar att bedriva postverk-
samhet under förhållanden
som tillgodoser rimliga
krav på tillförlitlighet och,
när det gäller befordran av
brev, så att skyddet för
avsändarnas och mottagar-
nas personliga integritet
upprätthålls.

5a§

Om tillståndshavaren
inte följer föreskrifterna i
denna lag eller föreskrifter
som meddelats med stöd av
lagen får tillståndet åter-
kallas.

68

7

Regeringen eller, om
regeringen bestämmer det,
tillsynsmyndigheten får
föreskriva om i vilken
utsträckning brevförsändel-
ser skall utvisa vem som
har befordrat dem.

Ett obeställbart brev
skall om möjligt återställas
till avsändaren. Om av-
sändarens adress inte är
känd, skall brevet sändas
till tillsynsmyndigheten.
Detta gäller dock inte
vykort, brevkort och
liknande försändelser som
inte är inneslutna i kuvert
eller annat omslag.

§

Regeringen eller, om
regeringen bestämmer det,
tillståndsmyndigheten får
föreskriva om och i vilken
utsträckning brevförsändel-
ser skall utvisa vem som
har befordrat dem.

§

Ett obeställbart brev
skall om möjligt återställas
till avsändaren. Om av-
sändarens adress inte är
känd, skall brevet sändas
till tillståndsmyndigheten.
Detta gäller dock inte
vykort, brevkort och
liknande försändelser som
inte är inneslutna i kuvert
eller annat omslag.

Prop. 1995/96:218

Bilaga 1

10 §

Ett obeställbart brev som
är inneslutet i kuvert eller
annat omslag får öppnas
endast av tillsyns-myndig-
heten och endast om om-
slaget saknar sådana upp-
gifter som möjliggör att
brevet kan återställas till
denne.

Öppnade brev som
fortfarande är obeställbara
skall förvaras hos tillsyns-
myndigheten.

Ett obeställbart brev som
är inneslutet i kuvert eller
annat omslag får öppnas
endast av tillståndsmyndig-
heten och endast om om-
slaget saknar sådana upp-
gifter som möjliggör att
brevet kan återställas till
denne.

§

Öppnade brev som
fortfarande är obeställbara
skall förvaras hos till-
ståndsmyndigheten.

Förvaringstidens längd bestäms av myndigheten. Innehåll som är
utsatt för försämring eller som består av trycksaker, reklamblad eller
liknande som kan antas sakna värde får omedelbart förstöras.

Tillsyn

15 §

Prop. 1995/96:218

Bilaga 1

Tillsyn över att beford-
ran av brev sker i överens-
stämmelse med 4, 5, och
10 §§ utövas av tillsyns-
myndigheten.

Tillsynsmyndigheten
skall också ha tillsyn över
att de föreskrifter som har
meddelats med stöd av
hgen följs.

Tillsyn över att beford-
ran av brev sker i överens-
stämmelse med denna lag
utövas av tillståndsmyndig-
heten.

Tillståndsmyndigheten
skall också ha tillsyn över
att de föreskrifter som har
meddelats med stöd av
lagen följs.

16 §

Tillsynsmyndigheten har
rätt att på begäran få de
upplysningar och hand-
lingar som behövs för
tillsynen.

Tillsynsmyndigheten har
också rätt att få tillträde till
områden, lokaler och andra
utrymmen, dock inte bostä-
der, där verksamhet som
står under tillsyn bedrivs.

Tillsynsmyndigheten har
rätt att få verkställighet hos
kronofogdemyndigheten av
beslut som avser åtgärder
för tillsynen enligt första
och andra styckena.

Tillståndsmyndigheten
har rätt att på begäran få de
upplysningar och hand-
lingar som behövs for
tillsynen.

Tillståndsmyndigheten
har också rätt att få tillträde
till områden, lokaler och
andra utrymmen, dock inte
bostäder, där verksamhet
som står under tillsyn
bedrivs.

Tillståndsmyndigheten
har rätt att få verkställighet
hos kronofogdemyndig-
heten av beslut som avser
åtgärder för tillsynen enligt
första och andra styckena.

17 §

Tillsynsmyndigheten får
meddela de förelägganden
som behövs för efterlevna-
den av 4, 5, 9 och 10 §§
eller av föreskrifter som

Tillståndsmyndigheten
får meddela de föreläggan-
den som behövs för till-
synen. Sådant föreläggande
får förenas med vite.

70

har meddelats med stöd av
hgen. Sådant föreläggande
får förenas med vite.

Avgifter

18 8

Prop. 1995/96:218

Bilaga 1

Regeringen eller, om
regeringen bestämmer det,
tillsynsmyndigheten får
föreskriva om skyldighet
för den som bedriver post-
verksamhet att betala avgift
för tillsynsmyndighetens
verksamhet enligt denna
lag.

Regeringen eller, om
regeringen bestämmer det,
tillståndsmyndigheten får
föreskriva om skyldighet
for den som bedriver post-
verksamhet eller ansöker
om tillstånd att bedriva
sådan verksamhet att betala
avgift för tillstånds-myndig-
hetens verksamhet enligt
denna lag.

18 a §

Regeringen eller den
myndighet som regeringen
bestämmer får föreskriva
om skyldighet för den som
bedriver postverksamhet att
betala avgift för upprätthål-
lande av grundläggande
service enligt denna lag.

Straff m.m.

24 a §

Till böter eller fängelse i
högst sex månader döms
den som med uppsåt eller
av oaktsamhet utan tillstånd
bedriver postverksamhet
enligt denna lag.

24 b §

Den som inte har rättat sig
efter vitesföreläggande

71

enligt 17 § får inte dömas
till ansvar enligt denna lag
för en gärning som om-
fanas av föreläggandet.

Prop. 1995/96:218

Bilaga 1

25 §

Beslut av tillsynsmyndig-
heten enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av
lagen får överklagas hos
länsrätten.

Beslut av tillståndsmyndig-
heten enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av
lagen får överklagas hos
länsrätten.

Postverksamhet i krig m.m.

26 §

Är Sverige i krig eller i krigsfara eller råder det sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges
gränser eller av att Sverige ha varit i krig eller krigsfara, får regeringen
meddela de föreskrifter om postverksamhet som behövs med hänsyn till
landets försvar eller säkerhet i övrigt.

Regeringen eller, om reger-
ingen bestämmer det,
tillsynsmyndigheten får
meddela föreskrifter om
planering och andra åt-
gärder som behövs i freds-
tid för att tillgodose total-
försvarets behov av post-
kommunikationer under
sådana förhållanden som
anges i första stycket.

Regeringen eller, om
regeringen bestämmer det,
tillståndsmyndigheten får
meddela föreskrifter om
planering och andra åt-
gärder som behövs i freds-
tid för att tillgodose total-
försvarets behov av post-
kommunikationer under
sådana förhållanden som
anges i första stycket.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

2. Ansökan om tillstånd av den som vid lagens ikraftträdande
bedriver postverksamhet skall ha kommit in till tillståndsmyndigheten
senast den 28 februari 1997. Verksamheten får fortsätta efter det att
lagen har trätt i kraft till dess sådan ansökan om tillstånd har prövats.

72

Remissinstanserna

Prop. 1995/96:218

Bilaga 2

Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av Hovrätten for
Övre Norrland, Kammarrätten i Göteborg, Domstolsverket, Riks-
åklagaren, Kommerskollegium, Försvarsmakten, Överstyrelsen för civil
beredskap (ÖCB), Post- och telestyrelsen (PTS), Vägverket, Stats-
kontoret, Generaltullstyrelsen, Finansinspektionen, Riksrevisionsverket
(RRV), Riksskatteverket (RSV), Glesbygdsmyndigheten, Konkurrens-
verket, Konsumentverket, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Handikapp-
förbundens samarbetsorgan, Synskadades Riksförbund (SRF), Pensionä-
rernas Riksorganisation (PRO), Folkrörelserådet, Posten AB, CityMail
AB, Svensk Direktreklam AB, Svenska kommunförbundet, Sveriges
Industriförbund, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges
Akademikers Centralorganisation (SACO), SEKO (Facket för Service
och Kommunikation), Svenska Tidningsutgivareföreningen, Fackpres-
sen, SWEDMA, Svenska Postorderföreningen, VECTU (Svenska
veckopressens tidningsutgivarförening).

Yttranden har dessutom avgetts av SEKO Postavdelningama, Privpak
och Livsmedelshandlamas förening.

6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 218

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i postlagen (1993:1984)

Härigenom föreskrivs i fråga om postlagen (1993:1648)

dels att 1, 4, 5, 7, 9, 10, 12, 15-18, 25 och 26 §§ samt rubrikerna
närmast före 1, 4 och 15 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya bestämmelser, 4 a, 5 a, 17 a
och 17 b §§ av följande lydelse.

Prop. 1995/96:218

Bilaga 3

Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse

Grundläggande Grundläggande post- och
postservice                   kassaservice

1 §

I landet skall det finnas
en rikstäckande postservice
som innebär att brev och
paket kan nå alla oavsett
adressort. Det skall finnas
möjlighet för alla att få
brev befordrade till enhet-
liga och rimliga priser.
Privatpersoner skall också
ha möjlighet att få paket
befordrade till enhetliga
priser.

I landet skall det finnas
en rikstäckande postservice
som innebär att brev, andra
adresserade försändelser
som väger högst 2 kg och
paket kan nå alla oavsett
adressort. Det skall finnas
möjlighet för alla att få
sådana försändelser be-
fordrade till enhetliga och
rimliga priser. Det skall
därvid finnas möjlighet att
försäkra försändelser och
att få kvitto från mottaga-
ren på att en försändelse
har tagits emot.

Därutöver skall det finnas en rikstäckande kassaservice som innebär
att alla har möjlighet att verkställa och ta emot betalningar till enhetliga
priser.

74

Befordran av
postförsändelser

Postverksamhet får be-
drivas forst efter anmälan
hos den myndighet som
regeringen bestämmer
(tillsynsmyndigheten).

Ullståndsplikt m.m.

§

Tillstånd enligt denna lag
krävs för rätten att bedriva
postverksamhet.

Prop. 1995/96:218

Bilaga 3

Postverksamhet skall
bedrivas under förhållanden
som tillgodoser rimliga
krav på tillförlitlighet och,
när det gäller befordran av
brev, så att skyddet for
avsändarens och mottaga-
rens personliga integritet
upprätthålls.

a §

Frågor om tillstånd
prövas av den myndighet
som regeringen bestämmer
(tillståndsmyndigheten).

§

Tillstånd enligt 4 § skall
beviljas om sökanden inte
saknar förutsättningar att
bedriva postverksamhet
under förhållanden som
tillgodoser rimliga krav på
tillförlitlighet och, när det
gäller befordran av brev, så
att skyddet för avsändarnas
och mottagarnas personliga
integritet upprätthålls.

a §

Om tillståndshavaren inte
följer föreskrifterna i denna
lag eller föreskrifter som
meddelats med stöd av
lagen, får tillståndet åter-
kallas. Om det är tillräck-
ligt får tillståndsmyndig-
heten i stället för att åter-
kalla tillståndet meddela
vaming.

75

7

Regeringen eller, om
regeringen bestämmer det,
tillsynsmyndigheten får
föreskriva om och i vilken
utsträckning brevforsändel-
ser skall utvisa vem som
har befordrat dem.

9

Ett obeställbart brev skall
om möjligt återställas till
avsändaren. Om avsända-
rens adress inte är känd,
skall brevet sändas till
tillsynsmyndigheten. Detta
gäller dock inte vykort,
brevkort och liknande
försändelser som inte är
inneslutna i kuvert eller
annat omslag.

Ett obeställbart brev som
är inneslutet i kuvert eller
annat omslag får öppnas
endast av tillsynsmyndig-
heten och endast om om-
slaget saknar sådana upp-
gifter om avsändaren som
möjliggör att brevet kan
återställas till denne.

Om tillståndet återkallas
får tillståndsmyndigheten
besluta hur avvecklingen
skall ske.

Ett beslut om återkallelse
får förenas med förbud att
fortsätta verksamheten.

§

Regeringen eller, om
regeringen bestämmer det,
tillståndsmyndigheten får
föreskriva om och i vilken
utsträckning brevforsändel-
ser skall utvisa vem som
har befordrat dem.

§

Ett obeställbart brev skall
om möjligt återställas till
avsändaren. Om avsända-
rens adress inte är känd,
skall brevet sändas till
tillståndsmyndigheten.
Detta gäller dock inte
vykort, brevkort och
liknande försändelser som
inte är inneslutna i kuvert
eller annat omslag.

Ett obeställbart brev som
är inneslutet i kuvert eller
annat omslag får öppnas
endast av tillståndsmyndig-
heten och endast om om-
slaget saknar sådana upp-
gifter om avsändaren som
möjliggör att brevet kan
återställas till denne.

Prop. 1995/96:218

Bilaga 3

76

12 §

Öppnade brev som fort-
farande är obeställbara
skall förvaras hos tillsyns-
myndigheten.

Öppnade brev som fort-
farande är obeställbara
skall förvaras hos till-
ståndsmyndigheten .

Prop. 1995/96:218

Bilaga 3

Förvaringstidens längd bestäms av myndigheten. Innehåll som är utsatt
för försämring eller som består av trycksaker, reklamblad eller liknande
som kan antas sakna värde får omedelbart förstöras.

Tillsyn

Tillsyn över att befordran
av brev sker i överens-
stämmelse med 4, 5, 9 och
10 §§ utövas av tillsyns-
myndigheten.

Tillsynsmyndigheten skall
också ha tillsyn över att de
föreskrifter som har med-
delats med stöd av lagen
följs.

Tillsynsmyndigheten har
rätt att på begäran få de
upplysningar och hand-
lingar som behövs för
tillsynen.

Tillsynsmyndigheten har
också rätt att få tillträde till
områden, lokaler och andra
utrymmen, dock inte bostä-
der, där verksamhet som
står under tillsyn bedrivs.

Tillsyn m.m.

§

Tillsyn över att befordran
av brev sker i överens-
stämmelse med denna lag
utövas av tillståndsmyndig-
heten.

Tillståndsmyndigheten
skall också ha tillsyn över
att de föreskrifter som har
meddelats med stöd av
lagen följs.

§

Tillståndsmyndigheten har
rätt att på begäran få de
upplysningar och hand-
lingar som behövs för
tillsynen.

Tillståndsmyndigheten har
också rätt att få tillträde till
områden, lokaler och andra
utrymmen, dock inte bostä-
der, där verksamhet som
står under tillsyn bedrivs.

77

Tillsynsmyndigheten har
rätt att få verkställighet hos
kronofogdemyndigheten av
beslut som avser åtgärder
för tillsynen enligt första
och andra styckena.

Tillsynsmyndigheten får
meddela de förelägganden
som behövs för efterlevna-
den av 4, 5, 9 och 10 §§
eller av föreskrifter som har
meddelats med stöd av
lagen. Sådant föreläggande
får förenas med vite.

Tillståndsmyndigheten har
rätt att få verkställighet hos
kronofogdemyndigheten av
beslut som avser åtgärder
för tillsynen enligt första
och andra styckena. Därvid
gäller bestämmelserna i
utsökningsbalken om sådan
verkställighet som avses i
16 kap. 10 § den balken.

§

Tillståndsmyndigheten får
meddela de förelägganden
som behövs för tillsynen.

Prop. 1995/96:218

Bilaga 3

17 a §

Tillståndsmyndigheten
skall förelägga den som
utan tillstånd bedriver
postverksamhet enligt den-
na lag att upphöra med
verksamheten. Tillstånds-
myndigheten får besluta hur
avvecklingen av verksam-
heten skall ske.

Är det osäkert om viss
verksamhet utgör postverk-
samhet enligt denna lag,
får tillståndsmyndigheten
förelägga den som bedriver
verksamheten att lämna de
upplysningar om verksam-
heten som behövs för att
bedöma om så är fallet.

Bestämmelserna i 16 §
andra och tredje styckena
skall tillämpas även i fråga
om beslut om åtgärder
enligt denna paragraf.

17 b §

Prop. 1995/96:218

Bilaga 3

Förelägganden och förbud
enligt denna lag får förenas
med vite.

Avgifter

18 §

Regeringen eller, om
regeringen bestämmer det,
tillsynsmyndigheten får
föreskriva om skyldighet
för den som bedriver post-
verksamhet att betala avgift
för tillsynsmyndighetens
verksamhet enligt denna
lag.

Regeringen eller, om
regeringen bestämmer det,
tillståndsmyndigheten får
föreskriva om skyldighet
för den som bedriver post-
verksamhet eller ansöker
om tillstånd att bedriva
sådan verksamhet att betala
avgift för tillståndsmyndig-
hetens verksamhet enligt
denna lag.

Överklagande

25 §

Beslut av tillsynsmyndig-
heten enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av
lagen får överklagas hos
länsrätten.

Beslut av tillståndsmyn-
digheten enligt denna lag
eller enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av
lagen får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kam-
marrätten.

Tillståndsmyndigheten får
bestämma att beslut enligt
denna lag skall gälla ome-
delbart.

Postverksamhet i krig m.m.

26 §

Är Sverige i krig eller i krigsfara eller råder det sådana
utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför
Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får
regeringen meddela de föreskrifter om postverksamhet som behövs med
hänsyn till landets försvar eller säkerhet i övrigt.

Prop. 1995/96:218

Bilaga 3

Regeringen eller, om
regeringen bestämmer det,
tillsynsmyndigheten får
meddela föreskrifter om
planering och andra åt-
gärder som behövs i freds-
tid för att tillgodose total-
försvarets behov av post-
kommunikationer under
sådana förhållanden som
anges i första stycket.

Regeringen eller, om
regeringen bestämmer det,
tillståndsmyndigheten får
meddela föreskrifter om
planering och andra åt-
gärder som behövs i freds-
tid för att tillgodose total-
försvarets behov av post-
kommunikationer under
sådana förhållanden som
anges i första stycket.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

2. Ansökan om tillstånd av den som vid lagens ikraftträdande bedriver
postverksamhet skall ha kommit in till tillståndsmyndigheten senast den
28 februari 1997. Verksamheten får fortsätta efter det att lagen har trätt
i kraft till dess sådan ansökan om tillstånd har prövats.

80

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-04-26

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.

Enligt en lagrådsremiss den 18 april 1996 (Kommunikationsdepartemen-
tet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
lag om ändring i postlagen (1993:1684).

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Peter
Holm.

Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:

1 §

De föreslagna ändringarna innebär bl.a. att den rikstäckande postservice
som enligt förevarande paragraf skall finnas i landet utvidgas till att
gälla andra adresserade försändelser än brev och paket, under förut-
sättning att det är fråga om försändelser som väger högst 2 kg.
Utvidgningen tar i främsta rummet sikte på distribution av tidningar och
tidskrifter. Enligt den allmänna motiveringen skall förslaget ses mot
bakgrund av önskemålet att utvidga den grundläggande postservicen till
i princip den omfattning som Posten AB tillhandahåller i dag.

Som anmärks i remissen svarar Posten AB genom dotterföretag för
närvarande för en stor del av tidningsdistributionen i landet. Därvid
sker distributionen dock endast till viss del i dessa företags egen regi. I
övrigt sker distributionen genom underentreprenörer, som i allmänhet är
knutna till de dominerande tidningsföretagen i olika regioner inom
ramen för det statsunderstödda samdistributionssystemet.

I en nyligen avlämnad departementspromemoria angående distribu-
tionsstödet till dagspressen (Ds 1996:5) har konstaterats att samdistribu-
tionssystemet på många håll för närvarande anses vara utsatt för starka
påfrestningar. Mot denna bakgrund är det i och för sig tillfredsställande
att det införs en skyldighet för det allmänna att se till att en rikstäckan-
de service upprätthålls även på detta område. Både lagtext och motiv
lämnar dock åtskilliga frågor om det allmännas ansvar öppna, t.ex. vid
vilka veckodagar och vid vilka tidpunkter på dagen distributionen av
adresserade tidningsförsändelser under alla förhållanden måste kunna
ske. Även föreskriften att försändelserna skall kunna befordras till
rimliga priser blir i detta sammanhang svårtolkad.

Med hänsyn inte minst till de berörda frågornas praktiska betydelse
för yttrandefriheten och konkurrensen på området skulle det i och för
sig vara av värde, om lagen eller motiven i detta avseende gav mera
ledning för den fortlöpande bevakning som enligt 2 § skall ske av att
postservicen är anpassad till samhällets behov. Vid föredragningen har
också upplysts att tidningsdistributionsfrågoma avses bli ytterligare
belysta i samband med att lagförslaget föreläggs riksdagen. Med be-
aktande härav anser Lagrådet att förslaget i denna del är godtagbart.

Prop. 1995/96:218

Bilaga 4

I gällande lydelse av 5 § anges vissa grundläggande krav på de företag
som bedriver postverksamhet. I den föreslagna lydelsen av paragrafen
anges dessa krav som förutsättningar för att få bedriva postverksamhet.
Tillstånd skall beviljas, om inte dessa förutsättningar saknas.

Enligt den föreslagna 5 a § får ett tillstånd återkallas, om tillstånds-
havaren inte följer föreskrifterna i postlagen eller föreskrifter som med-
delats med stöd av lagen. I författningskommentaren sägs att de före-
skrifter som närmast kommer i fråga är de i 5, 9 och 10 §§. Med den
föreslagna ändringen i 5 § ges emellertid i den paragrafen inga före-
skrifter om hur tillståndshavare skall bedriva verksamheten. Det skulle
visserligen kunna hävdas att sådana föreskrifter är implicerade i bestäm-
melserna om förutsättningarna för att få tillstånd; när tillstånd beviljats
är tillståndshavaren skyldig att iaktta de grundläggande kraven för
verksamhetens bedrivande.

Enligt Lagrådets mening bör dock för tydlighetens skull 5 § fortfaran-
de vara utformad som en direkt föreskrift om hur verksamheten skall
bedrivas med tillägg att tillstånd kan vägras om sökanden saknar förut-
sättningar att bedriva verksamheten på det sättet. Med en sådan kon-
struktion bör det inte behöva uppstå några tillämpningsproblem vad
avser bestämmelserna i 5 a § om återkallelse av tillstånd.

Lagrådet föreslår därför att nuvarande lydelse av 5 § behålls som ett
första stycke i paragrafen och ett nytt andra stycke införs av följande
lydelse: ”Tillstånd enligt 4 § skall beviljas, om sökanden inte saknar
förutsättningar att bedriva postverksamhet på det sätt som anges i första
stycket”.

Om Lagrådets förslag godtas, synes det lämpligt att rubriken före 4 §
får lydelsen ”Postverksamhet”.

17 §

I föreslagen lydelse av paragrafen anges att tillståndsmyndigheten får
meddela de förelägganden som behövs för tillsynen. Detta kan uppfattas
som om det vore fråga om förelägganden för att säkerställa genomför-
andet av tillsynsåtgärder och synes inte tillfredsställande svara mot
syftet med bestämmelsen. Med utgångspunkt i gällande lydelse av para-
grafen och innehållet i den föreslagna nya 17 a § kan antas att avsikten
i stället är att tillståndsmyndigheten skall ges möjlighet att vid behov
ingripa mot någon som har tillstånd att bedriva postverksamhet för att
förmå denne att följa lagstiftningens krav. Med hänsyn härtill förordar
Lagrådet att paragrafen ges följande lydelse: ”Tillståndsmyndigheten får
meddela de förelägganden som behövs för efterlevnaden av denna lag
eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen”.

Prop. 1995/96:218

Bilaga 4

82

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

Genom ett tillägg till överklaganderegeln i 25 § första stycket föreslås
att krav på prövningstillstånd införs vid överklagande till kammarrätt i
mål om tillämpningen av postlagstiftningen. Med anknytning härtill bör
enligt Lagrådets mening införas en övergångsbestämmelse av
motsvarande innehåll som beslutats i samband med ändringar i annan
lagstiftning på grundval av prop. 1995/96:22 om tvåpartsprocess m.m.
i de allmänna förvaltningsdomstolarna och betänkandet 1995/96:JuU7 i
samma ämne. En sådan övergångsregel kan tas in som en ny punkt 3
och ges följande lydelse: ”3. Föreskriften 25 § om krav på
prövningstillstånd tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet
fattats före ikraftträdandet”.

Prop. 1995/96:218

Bilaga 4

83

Posten AB:s organisation - legal struktur

Prop. 1995/96:218

Bilaga 5

84

Posten AB:s organisation - funktionell struktur

Prop. 1995/96:218

Bilaga 6

k(>nci:rnchi:i7k()n(:i:rni.i:i)nin<;

85

Kommunikationsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 1996

Prop. 1995/96:218

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Andersson,
Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Ähnberg, Pagrotsky

Föredragande: Ines Uusmann

Regeringen beslutar 1995/96:218 Ändringar i postlagen (1993:1684)

m.m..

86

Rättsdatablad

Prop. 1995/96:218

Författningsrubrik

Bestämmelser som      Celexnummer för

inför, ändrar, upp-       bakomliggande EG-

häver eller upprepar      regler

ett normgivnings-
bemyndigande

Lagen om ändring i
postlagen (1993:1684)

7, 18, 26 §§

87

gotab 49943, Stockholm 1996