Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 15 maj 1996
Göran Persson
Erik Äsbrink
(Finansdepartementet)
I propositionen föreslås att vissa otillbörliga förfaranden vid handel på
värdepappersmarknaden som syftar till att påverka priset på finansiella
instrument kriminaliseras. Det nya brottet benämns otillbörlig kurspå-
verkan.
Vidare föreslås ett antal ändringar i insiderlagen (1990:1342). Förbudet
mot insiderhandel utvidgas till att avse samtliga förekommande finansiella
instrument. Det införs ett förbud för vissa ledande befattningshavare och
uppdragstagare i aktiemarknadsbolag och dess moderföretag att göra kort-
tidsaffärer med aktier i bolaget. Förbudet omfattar även sådana fysiska och
juridiska personer som är närstående till dessa. Om aktier i bolaget har för-
värvats, får överlåtelse ske tidigast tre månader efter förvärvet. Dessutom
föreslås att överträdelser av anmälningsskyldigheten till insiderregistret och
skyldigheten att lämna andra uppgifter till Finansinspektionen avkriminal-
iseras och att nuvarande brottspåföljder ersätts med en sanktionsavgift.
Även överträdelser av förbudet mot korttidshandel föreslås bli av giftssank-
tionerat.
Förbudet för personer med insynsställning i aktiemarknadsbolag att ha
aktier i bolaget förvaltarregistrerade upphävs. Även vid förvaltarregistre-
ring skall huvudregeln vara att anmälningsskyldighet till insiderregistret
föreligger. Finansinspektionen skall emellertid - på samma sätt som i dag
gäller när aktier är direktregistrerade hos Värdepapperscentralen - kunna ge
dispens från anmälningsskyldigheten. Som förutsättning för dispens skall
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 215
bl.a. gälla att förvaltaren har tekniska förutsättningar att lämna uppgifter via
datamedia till insiderregistret. Endast förvaltare som beviljats tillstånd av
Finansinspektionen skall få lämna uppgifter på sådant sätt.
Vidare innebär förslaget att Finansinspektionen snabbare skall kunna få
uppgifter från Värdepapperscentralens avstämningsregister då det finns
anledning anta att insiderlagen eller bestämmelsen om otillbörlig kurspå-
verkan har överträtts. Inspektionen skall i sådana fall, efter föreskrift av
regeringen, kunna inhämta uppgifter direkt ur registret via dataterminal. Det
föreslås även ändringar i sekretesslagens bestämmelser för att stärka sekre-
tessen för uppgifter i Finansinspektionens utredningar i insiderärenden.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.
Prop. 1995/96:215
Prop. 1995/96:215
1 Förslag till riksdagsbeslut............................. 5
2 Lagtext ........................................... 6
2.1 Förslag till lag om ändring i insiderlagen
(1990:1342)................................. 6
2.2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100).................................. 19
2.3 Förslag till lag om ändring i aktiekontolagen
(1989:827).................................. 20
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument............... 22
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092)
med reglemente för Allmänna pensionsfonden..... 24
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385)
om Sveriges riksbank......................... 25
2.7 Förslag till lag om ändring i kommunalskatte-
lagen (1928:370)............................. 26
3 Ärendet och dess beredning ........................... 29
4 Inledning .......................................... 30
5 Utvidgat förbud mot insiderhandel...................... 31
5.1 Vilka finansiella instrument bör omfattas ?........ 31
5.2 Förbud mot insiderhandel med valuta............. 33
5.3 Väsentlig kurspåverkan ....................... 35
5.4 Övriga frågor................................ 38
6 Insiderregistret...................................... 39
6.1 Personer med insynsställning................... 39
6.2 Närståendekretsen............................ 41
6.3 Överförande av uppgifter till insiderregistret ...... 42
6.4 Införande av sanktionsavgifter.................. 47
6.5 Förvaltarregistrering.......................... 52
7 Terminalåtkomst och sekretess......................... 56
8 Begränsning av korttidsaffärer......................... 65
9 Otillbörlig kurspåverkan.............................. 72
10 Rådgivare och marknadsgaranter .......................... 77
11 Preskription ........................................... 80
78 Prop. 1995/96:215
12 Fördelningen av kostnaderna för insiderövervåkningen
13 Kostnader.......................................... 80
14 Ikraftträdande ...................................... 82
15 Författningskommentar............................... 83
15.1 Förslaget till lag om ändring i insiderlagen
(1990:1342)................................. 83
15.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100).................................. 93
15.3 Förslaget till lag om ändring i aktiekontolagen
(1989:827).................................. 93
15.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument............... 94
15.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092)
med reglemente för Allmänna pensionsfonden..... 97
15.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1385)
om Sveriges riksbank ......................... 98
15.7 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370) ................................. 98
Bilaga 1 Insiderutredningens sammanfattning av betänkandet
Otillbörlig kurspåverkan och vissa insiderfrågor ... 99
Bilaga 2 Utredningens lagförslag ....................... 102
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser................ 119
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag.................... 120
Bilaga 5 Lagrådets yttrande............................ 141
Utdrag ur protokollet vid regeringssammanträdet den 15 maj 1996 . 145
Rättsdatablad ........................................... 146
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i insiderlagen (1990:1342),
2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
3. lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),
4. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella
instrument,
5. lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för
Allmänna pensionsfonden,
6. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
7. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).
Prop. 1995/96:215
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1995/96:215
Härigenom föreskrivs i fråga om insiderlagen (1990:1342)
dels att nuvarande 20-24 §§ skall betecknas 26, 20,21,27 respektive
28 §§,
dels att 1,2,4,5,7-11,13-15,16, 18, 19, nya 20, 21, 26 och 27 §§ samt
rubrikerna närmast före 4 § och närmast före nya 20 § skall ha följande
lydelse,
dels att rubrikerna närmast före nuvarande 20, 21, 23 och 24 §§ skall
sättas närmast före nya 26, 20, 27 respektive 28 §§,
dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer, 7 a, 7 b och
22- 25 §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1§
Denna lag innehåller bestämmelser
om förbud att handla med fond-
papper på värdepappersmarknaden
samt om skyldighet att anmäla inne-
hav av fondpapper.
Denna lag innehåller bestämmelser
om förbud att handla med finans-
iella instrument på värdepappers-
marknaden samt om skyldighet att
lämna uppgifter om sådana instru-
ment.
Vad som sägs i denna lag skall
inte tillämpas vid affärer som
genomförs för Sveriges riksbanks
eller Riksgäldskontorets räkning.
2§2
I denna lag förstås med
1. handel på värdepappersmarknaden: handel på börs eller annan
organiserad marknadsplats eller genom någon som yrkesmässigt bedriver
sådan verksamhet som avses i 1 kap
pappersrörelse,
2. fondpapper: aktie och obli-
gation samt sådana andra delägar-
rätter eller fordringsrätter som är
utgivna för allmän omsättning,
andel i värdepappersfond och aktie-
ägares rätt gentemot den som för
hans räkning förvarar aktiebrev i ett
utländskt bolag (depåbevis),
3 § 1-5 lagen (1991:981) omvärde-
2. finansiellt instrument: vad
som anges i l kap. 1 § lagen
(1991:980) om handel med finans-
iella instrument,
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:215
3. aktiemarknadsbolag: svenskt aktiebolag som utgivit aktier vilka är
noterade vid en börs eller auktoriserad marknadsplats.
Vad som föreskrivs om aktie skall också tillämpas på emissionsbevis,
interimsbevis, optionsbevis, konvertibelt skuldebrev, skuldebrev förenat
med optionsrätt till nyteckning, vinstandelsbevis, aktieoption och
aktietermin. Utfärdande av köpoption skall likställas med försäljning av de
aktier optionen avser medan utfärdande av säljoption skall likställas med
köp av aktierna.
Med fondpapper jämställs i
denna lag ränteoption, räntetermin,
indexoption och indextermin.
Om fondpapper ägs av två eller
flera med samäganderätt, skall en
delägare vid tillämpningen av denna
lag anses vara ägare till så många av
fondpapperen som svarar mot hans
lott i det samfällda innehavet.
Förbud att handla med fondpap-
per på värdepappersmarknaden i
vissa fall
4
Har någon anställning, uppdrag
eller annan befattning som normalt
innebär att han får kännedom om
omständigheter som har betydelse
för kursen på fondpapper och har
han på grund härav fått information
eller kunskap om en icke offentlig-
gjord omständighet som är ägnad att
väsentligt påverka kursen på fond-
papper gäller följande. Innan om-
ständigheten blivit allmänt känd
eller upphört att ha betydelse för
kurssättningen får han inte för egen
eller annans räkning köpa eller sälja
sådana fondpapper på värde-
pappersmarknaden. Han får inte
heller med råd eller på annat där-
med jämförligt sätt föranleda någon
annan till sådant köp eller sådan
försäljning.
Om finansiella instrument ägs
av två eller flera med samägande-
rätt, skall en delägare vid tillämp-
ningen av denna lag anses vara
ägare till så många av instrumenten
som svarar mot hans lott i det sam-
fällda innehavet.
Förbud att handla med finansiel-
la instrument på värdepappers-
marknaden i vissa fall
§
Har någon anställning, uppdrag
eller annan befattning som normalt
innebär att han får kännedom om
omständigheter som har betydelse
för kursen på finansiella instrument
och har han på grund härav fått
information eller kunskap om en
icke offentliggjord omständighet
som är ägnad att väsentligt påverka
kursen på finansiella instrument
gäller följande. Innan omständig-
heten blivit allmänt känd eller
upphört att ha betydelse för kurs-
sättningen får han inte för egen eller
annans räkning köpa eller sälja
sådana finansiella instrument på
värdepappersmarknaden. Han får
inte heller använda informationen
eller kunskapen till att med råd eller
på annat sådant sätt föranleda
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:215
någon annan till köp eller för-
säljning som här avses.
Förbudet i första stycket gäller även den som har fått information eller
kunskap om en omständighet som rör
Den som i annat fall än som sägs
förut i denna paragraf fått känne-
dom om en icke offentliggjord om-
ständighet, som är ägnad att väsent-
ligt påverka kursen på fondpapper
och som måste ha röjts av någon
som avses i första eller andra
stycket eller eljest kommit ut obe-
hörigen, får inte för egen eller
annans räkning köpa eller sälja
sådana fondpapper på värde-
pappersmarknaden innan om-
ständigheten blivit allmänt känd
eller upphört att ha betydelse för
kurssättningen.
ett aktiebolag i vilket han äger aktier.
Den som i annat fall än som sägs
förut i denna paragraf fått känne-
dom om en icke offentliggjord om-
ständighet, som är ägnad att väsent-
ligt påverka kursen på finansiella
instrument och som måste ha röjts
av någon som avses i första eller
andra stycket eller på annat sätt
kommit ut obehörigen, får inte för
egen eller annans räkning köpa eller
sälja finansiella instrument på
värdepappersmarknaden innan om-
ständigheten blivit allmänt känd
eller upphört att ha betydelse för
kurssättningen.
5§
Omständighet som enligt 4 § är
ägnad att väsentligt påverka kursen
på fondpapper kan exempelvis vara
Omständighet som enligt 4 § är
ägnad att väsentligt påverka kursen
på finansiella instrument kan
exempelvis vara
1. en åtgärd som syftar till och är ägnad att leda till ett offentligt
erbjudande av en juridisk person till en vidare krets om förvärv av aktier i
ett aktiebolag,
2. någon annan omständighet i ett aktiebolags eller dess moderföretags
verksamhet som det normalt lämnas upplysning om i årsredovisning,
delårsrapport, årsbokslut eller i annan form,
3. beslut av fondpappersför-
valtare eller kapitalplacerande
institution om köp eller försäljning
av fondpapper och liknande mark-
nadsinformation,
3. beslut av förvaltare av
finansiella instrument eller kapital-
placerande institution om köp eller
försäljning av finansiellt instrument
och liknande marknadsinformation,
4. ränteändring, valutakursändring, författningsändring och annan
liknande händelse.
7 §’
Utan hinder av 4 § får
1. befattningshavare hos någon 1. befattningshavare hos företag
som driver värdepappersrörelse med som driver värdepappersrörelse med
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:215
stöd av 1 kap. 3, 3 c eller 3 d §
lagen (1991:981) om värdepappers-
rörelse fullgöra köp- eller säljorder
i rörelsen,
stöd av 1 kap. 3, 3 c eller 3 d §
lagen (1991:981) om värdepappers-
rörelse fullgöra köp- eller säljorder
som lämnats företaget samt, utan
användande av information eller
kunskap som avses i 4 § denna lag,
fullgöra verksamhet som följer av
avtal om att upprätthålla en
marknad i ett eller flera finansiella
instrument,
2. köp ske av annat än option eller termin då den icke offentliggjorda
omständigheten är ägnad att sänka kursen eller försäljning ske av annat än
option eller termin då omständigheten är ägnad att höja kursen,
3. uppgifter fullgöras som åligger någon på grund av vad som
föreskrivits i lag eller annan författning,
4. köp ske i fall som avses i 5 § 1 för den juridiska personens räkning av
aktier i aktiebolaget,
5. innehavare av option när optionens löptid går ut köpa eller sälja den
underliggande tillgången eller sälja optionen,
6. utfärdare av option i samband med lösen sälja eller köpa den
underliggande tillgången som optionen avser,
7. köpare och säljare av termin 7. köpare och säljare av termin
vid slutdag fullgöra avtalet vid slutdag fullgöra avtalet,
8. köp eller försäljning ske av
andra finansiella instrument än
aktier, om förvärvet eller överlåtel-
sen sker utan att sådan information
som avses i 4 § används.
7a§
Om den som enligt 8 § första stycket
1-3 har insynsställning i ett aktie-
marknadsbolag förvärvar aktier i
bolaget, får motsvarande antal
aktier av samma slag överlåtas mot
vederlag tidigast tre månader efter
förvärvet.
Detsamma gäller för fysiska och
juridiska personer som förvärvar
aktier i aktiemarknadsbolaget och
vilkas aktier enligt 10 § skall
likställas med aktier som innehas
av personer som avses i första
stycket.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:215
7b§
Utan hinder av 7 a § får
1. aktier överlåtas om kursen
fallit under anskaffningskursen,
2. aktier överlåtas enligt vill-
koren i ett offentligt erbjudande om
köp av aktier,
3. överlåtelse ske av tilldelade
emissionsrätter,
Om det finns synnerliga skäl, får
Finansinspektionen medge ytterlig-
are undantag från förbudet enligt
7a§.
8§4
Följande fysiska personer anses enligt denna lag ha insynsställning i ett
aktiemarknadsbolag:
1. ledamot eller suppleant i bolagets eller dess moderföretags styrelse,
2. verkställande direktör eller vice verkställande direktör i bolaget eller
dess moderföretag,
3. verkställande direktör eller
annan ledande befattningshavare i
ett dotterföretag, om befattnings-
havaren normalt kan antas få till-
gång till icke offentliggjord infor-
mation om sådant förhållande som
kan påverka kursen på aktierna i
bolaget,
4. revisor eller revisorssuppleant
i bolaget eller dess moderföretag,
5. bolagsman i ett handelsbolag
som är bolagets moderföretag, dock
inte kommanditdelägare,
6. innehavare av annan ledande
befattning i eller annat kvalificerat
uppdrag av stadigvarande natur för
bolaget eller dess moderföretag, om
befattningen eller uppdraget normalt
kan antas medföra tillgång till icke
offentliggjord information om
sådant förhållande som kan påverka
kursen på aktierna i bolaget,
3. revisor eller revisorssuppleant
i bolaget eller dess moderföretag,
4. bolagsman i ett handelsbolag
som är bolagets moderföretag, dock
inte kommanditdelägare,
5. innehavare av annan ledande
befattning i eller annat kvalificerat
uppdrag av stadigvarande natur för
bolaget eller dess moderföretag, om
befattningen eller uppdraget normalt
kan antas medföra tillgång till icke
offentliggjord information om
sådant förhållande som kan påverka
kursen på aktierna i bolaget,
6. befattningshavare eller
uppdragstagare enligt 1—3 i ett
dotterföretag, om denne normalt
kan antas få tillgång till icke offent-
10
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:215
liggjord information om sådant för-
hållande som kan påverka kursen
på aktierna i bolaget,
7. den som äger aktier i bolaget, motsvarande minst tio procent av
aktiekapitalet eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget, eller äger aktier
i denna omfattning tillsammans med sådan fysisk eller juridisk person som
är aktieägaren närstående på det sätt som anges i 10 § första stycket.
Finansinspektionen skall på be-
gäran av aktiemarknadsbolaget eller
dess moderföretag pröva frågan, om
en befattningshavare eller uppdrags-
tagare har en sådan ledande ställ-
ning eller ett sådant kvalificerat
uppdrag som avses i första stycket 3
eller 6.
En person med insynsställning
eller en honom närstående person
som anges i 10 § första stycket får
inte ha sina aktier i aktiemarknads-
bolaget förvaltarregistrerade.
Finansinspektionen skall på be-
gäran av aktiemarknadsbolaget eller
dess moderföretag pröva frågan, om
en befattningshavare eller uppdrags-
tagare har en sådan ledande ställ-
ning eller ett sådant kvalificerat
uppdrag som avses i första stycket 5
eller 6.
9§5
Den som har insynsställning i ett aktiemarknadsbolag skall skriftligen
anmäla innehav av aktier i bolaget och ändring i innehavet till
F inansinspektionen.
Finansinspektionen kan medge befrielse från anmälningsskyldigheten
om motsvarande uppgifter kan erhållas på annat sätt.
Anmälningsskyldigheten gäller dock inte
1. innan den som avses i 8 § 1. innan den som avses i 8 §
första stycket 3 eller 6 tagit emot första stycket 5 eller 6 tagit emot
underrättelse enligt 14 eller 15 §, underrättelse enligt 14 eller 15 §,
2. om innehavet inte uppgår till 200 aktier eller, om innehavet avser
värdepapper som enligt 2 § andra stycket likställs med aktier, understiger
ett marknadsvärde motsvarande 50 000 kronor,
3. om ändring i innehavet efter den senast gjorda anmälningen inte
uppgår till 200 aktier eller, om ändringen avser värdepapper som enligt 2 §
andra stycket likställs med aktier, understiger ett marknadsvärde mot-
svarande 50 000 kronor,
4. om ökning i innehavet föranletts av fondemission eller av att akties
nominella belopp sänkts genom att aktien delats upp,
5. interimsbevis som erhållits i utbyte mot annat värdepapper som avses
i 2 § andra stycket.
Av 10 § framgår att anmälningsskyldigheten omfattar även vissa
närståendes aktieinnehav.
11
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:215
Uppgifter som skall anmälas
enligt denna paragraf får efter till-
stånd av Finansinspektionen föras
över till insiderregistret genom
automatisk databehandling. Sådant
tillstånd får ges endast till den som
är förvaltare enligt 8 kap. 1 § aktie-
kontolagen (1989:827).
10 §
Vid tillämpning av 9 § skall följande aktier i aktiemarknadsbolaget
likställas med den anmälningsskyldiges egna, nämligen sådana som ägs av
1. make eller sambo till den anmälningsskyldige,
2. omyndiga barn som står under den anmälningsskyldiges vårdnad,
3. juridisk person över vars
verksamhet den anmälnings-
skyldige har ett väsentligt inflyt-
ande och i vilken den anmälnings-
skyldige eller någon som avses i 1
eller 2 eller flera av dem till-
sammans innehar
- ägarandel, uppgående till tio
procent eller mer av aktiekapitalet
eller av andelarna, eller
- ekonomisk andel, innefattande
rätt att uppbära tio procent eller mer
av avkastningen, eller
- röstandel, uppgående till tio
procent eller mer av röstetalet för
samtliga aktier eller av röstetalet hos
det högsta beslutande organet
3. juridisk person vars verk-
samhet den anmälningsskyldige har
ett väsentligt inflytande över och i
vilken den anmälningsskyldige eller
någon som avses i 1 eller 2 eller
flera av dem tillsammans innehar
- ägarandel, uppgående till tio
procent eller mer av aktiekapitalet
eller av andelarna , eller
- ekonomisk andel, innefattande
rätt att uppbära tio procent eller mer
av avkastningen, eller
- röstandel, uppgående till tio
procent eller mer av röstetalet för
samtliga aktier eller av röstetalet hos
det högsta beslutande organet,
4. juridisk person vars verk-
samhet den anmälningsskyldige har
ett väsentligt inflytande över och i
vilken den anmälningsskyldige eller
någon som avses i 1 — 3 eller flera
av dem tillsammans innehar en
sådan ägarandel, ekonomisk andel
eller röstandel som avses i 3.
Om flera personer är anmälningsskyldiga för samma aktieinnehav eller
för ändring i innehavet, behöver anmälan endast göras av en av dem.
11 §
Om det med hänsyn till tillgången
på kurspåverkande information
inom en myndighet är påkallat för
Om det med hänsyn till tillgången
på kurspåverkande information
inom en myndighet är påkallat för
12
Nuvarande lydelse
kontroll av att förbudet i 4 § första
stycket efterlevs, får regeringen
besluta att det vid myndigheten skall
föras en förteckning över fond-
pappersinnehav avseende leda-
möterna i styrelsen samt de arbets-
tagare, uppdragstagare eller andra
funktionärer som myndigheten be-
stämmer med hänsyn till deras sär-
skilda insynsställning.
En kommun har motsvarande be-
fogenhet som avses i första stycket i
fråga om ledamöter och ersättare i
kommunala organ samt arbetstag-
are, uppdragstagare och andra
funktionärer hos kommunen.
Den som omfattas av en för-
teckning enligt denna paragraf skall
till myndigheten skriftligen anmäla
sitt innehav av fondpapper och änd-
ringar i innehavet.
Föreslagen lydelse
kontroll av att förbudet i 4 § första
stycket efterlevs, får regeringen
besluta att det vid myndigheten skall
föras en förteckning över innehav
av finansiella instrument avseende
ledamöterna i styrelsen samt de
arbetstagare, uppdragstagare eller
andra funktionärer som myndig-
heten bestämmer med hänsyn till
deras särskilda insynsställning.
En kommun har motsvarande
befogenhet som avses i första
stycket i fråga om ledamöter och
ersättare i kommunala organ samt
arbetstagare, uppdragstagare och
andra funktionärer hos kommunen.
Den som omfattas av en för-
teckning enligt denna paragraf skall
till myndigheten skriftligen anmäla
sitt innehav av finansiella instru-
ment och ändringar i innehavet.
Prop. 1995/96:215
13 §6
Anmälan enligt 9 § om aktieinnehav eller ändring i innehavet skall göras
senast fjorton dagar efter det att
1. aktie i bolaget noterats vid en börs eller auktoriserad marknadsplats,
2. insynsställning uppkommit
enligt 8 § första stycket 1, 2, 4, 5
eller 7 eller den som avses med 8 §
första stycket 3 eller 6 tagit emot
underrättelse enligt 14 eller 15 §,
2. insynsställning uppkommit
enligt 8 § första stycket 1-4 eller 7
eller den som omfattas av 8 § första
stycket 5 eller 6 tagit emot under-
rättelse enligt 14 eller 15 §,
3. den anmälningsskyldige förvärvat eller överlåtit aktier i bolaget eller
annan ändring skett i aktieinnehavet, eller
4. den anmälningsskyldige fått vetskap om att närstående, som avses i
10 §, innehar, förvärvat eller överlåtit aktier i bolaget eller att annan ändring
skett i den närståendes aktieinnehav.
14 §7
Ett aktiemarknadsbolag skall utan
dröjsmål anmäla till Finansinspek-
tionen vilka personer som har in-
synsställning enligt 8 § första
stycket 1-4 och 6. Aktiemarknads-
bolaget skall genast skriftligen
underrätta personer med insyns-
Ett aktiemarknadsbolag skall an-
mäla till Finansinspektionen vilka
personer som har insynsställning i
bolaget eller dess dotterföretag
enligt 8 § första stycket 1-3, 5 och 6
senast fjorton dagar från det att
insynsställningen uppkom. Aktie-
13
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:215
ställning enligt 8 § första stycket 3 marknadsbolaget skall samtidigt
eller 6 om anmälan. skriftligen underrätta personer med
insynsställning enligt 8 § första
stycket 5 eller 6 om anmälan.
15 §!
Ett aktiemarknadsbolags moder-
företag skall utan dröjsmål anmäla
till Finansinspektionen vilka per-
soner i moderföretaget som har
insynsställning enligt 8 § första
stycket 1, 2 och 4-6. Moderföre-
taget skall genast skriftligen under-
rätta personer med insynsställning
enligt 8 § första stycket 6 om
anmälan.
Ett aktiemarknadsbolags moder-
företag skall anmäla till Finans-
inspektionen vilka personer i
moderföretaget som har insyns-
ställning enligt 8 § första stycket
1-5 senast fjorton dagar från det att
insynsställningen uppkom. Moder-
företaget skall samtidigt skriftligen
underrätta personer med insyns-
ställning enligt 8 § första stycket 5
om anmälan.
16 §’
Finansinspektionen skall föra eller
låta föra register (insiderregister)
över anmälningar som gjorts enligt
9, 14 och 15 §§ eller, i fall som
avses i 9 § andra stycket, över
däremot svarande uppgifter från
register som förs med stöd av
aktiekontolagen (1989:827).
Finansinspektionen skall föra eller
låta föra register (insiderregister)
över anmälningar som gjorts enligt
9, 14 och 15 §§ eller, i fall som
avses i 9 § andra stycket, över
däremot svarande uppgifter som
lämnats frän annat register.
Uppgifter som inte längre omfattas av anmälningsskyldighet får avföras
ur registret. Uppgifterna skall dock bevaras i minst 10 år efter det att de
avförts.
Registret skall föras med hjälp av automatisk databehandling.
Finansinspektionen är registeransvarig enligt datalagen (1973:289) för
registret. Inspektionen skall på lämpligt sätt underrätta de registrerade om
registret.
Registret skall vara offentligt.
18
Om det finns anledning anta att en
bestämmelse i 4 § överträtts, har
Finansinspektionen rätt att få de
uppgifter som den behöver för sin
utredning från
§‘°
Om det finns anledning anta att en
bestämmelse i denna lag har över-
trätts, har Finansinspektionen rätt att
få de uppgifter som den behöver för
sin utredning från
1. den som det finns anledning anta har gjort överträdelsen,
2. ett aktiebolag eller en juridisk 2. ett aktiebolag eller en juridisk
14
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:215
person 1 övrigt vars fondpapper person 1 övrigt vars finansiella
överträdelsen gäller, instrument överträdelsen gäller,
3. den juridiska person som lämnat det offentliga erbjudandet om
aktieförvärv,
4. moderföretaget till det aktiebolag eller den juridiska person som avses
i 2 eller 3,
5. myndighet,
6. någon som driver värde-
pappersrörelse med stöd av 1 kap. 3,
3 c eller 3 d § lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse,
7. någon annan som köpt eller
sålt fondpapper, om det finns
anledning anta att köpet eller för-
säljningen föranletts av otillåtet råd
eller därmed jämförlig åtgärd som
avses i 4 §.
Om det finns anledning anta att
någon har överträtt andra be-
stämmelser i denna lag och är över-
trädelsen belagd med straff, får
inspektionen i utredningssyfte också
infordra uppgifter av denne.
19
Om någon inte fullgör sin skyl-
dighet enligt 18 § första stycket 2-4
eller 6 får Finansinspektionen före-
lägga vite.
Straff
21 §
Den som uppsåtligen bryter mot
4 § skall för insiderbrott dömas
till böter eller fängelse i högst två år,
om gärningen inte är belagd med
strängare straff i brottsbalken.
Är brottet med hänsyn till värde-
pappersaffärens omfattning och
6. börs, auktoriserad marknads-
plats eller clearingorganisation
enligt 1 kap. 4 § lagen (1992:543)
om börs- och clearingverksamhet,
7. någon som driver värde-
pappersrörelse med stöd av 1 kap. 3,
3 c eller 3 d § lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse,
8. någon annan som köpt eller
sålt finansiella instrument, om det
finns anledning anta att köpet eller
försäljningen föranletts av otillåtet
råd eller annan sådan åtgärd som
avses i 4 §.
Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om hur upp-
giftsskyldigheten skall fullgöras.
i11
Om någon inte fullgör sin skyl-
dighet enligt 18 § första stycket 2-4,
6 eller 7, får Finansinspektionen
förelägga vite.
Straff och avgifter
20 §
Den som uppsåtligen bryter mot
4 § skall dömas för insiderbrott
till böter eller fängelse i högst två år,
om gärningen inte är belagd med
strängare straff i brottsbalken.
Är brottet med hänsyn till
affärens omfattning och övriga om-
15
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:215
övriga omständigheter grovt, skall
dömas till fängelse lägst sex
månader och högst fyra år, om
gärningen inte är belagd med
strängare straff i brottsbalken.
Den som av grov oaktsamhet
bryter mot 4 § skall för vårdslöst
insiderförfarande dömas till böter
eller fängelse i högst ett år.
I fall som kan antas sakna betydelse för allmänhetens förtroende för
värdepappersmarknaden eller som annars är ringa skall inte dömas till
ansvar enligt denna paragraf.
22 §
Till böter eller fängelse i högst sex
månader skall den dömas som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. underlåter att inom föreskriven
tid göra anmälan enligt 9 §,
2. lämnar oriktig eller vilse-
ledande uppgift vid fullgörande av
anmälningsskyldighet enligt 9 §
eller vid fullgörande av uppgifts-
skyldighet som avses i 18 § första
stycket 2-4 och 6,
3. underlåter att iaktta åliggande
enligt 14 eller 15 §.
1 ringa fall skall inte dömas till
ansvar.
ständigheter grovt, skall dömas till
fängelse lägst sex månader och
högst fyra år, om gärningen inte är
belagd med strängare straff i
brottsbalken.
Den som av grov oaktsamhet
bryter mot 4 § skall dömas för
vårdslöst insiderförfarande till böter
eller fängelse i högst ett år.
Utan hinder av 35 kap. 1 §
brottsbalken får påföljd för brott
som avses i tredje stycket dömas ut,
om den misstänkte häktats eller
erhållit del av åtal för brottet inom
fem år från det att gärningen
begicks.
21 §
Finansinspektionen skall besluta att
en särskild avgift skall tas ut, om
någon
1. underlåter att inom före-
skriven tid göra anmälan enligt 9,
14 eller 15 §,
2. lämnar oriktig eller vilse-
ledande uppgift vid fullgörande av
anmälningsskyldighet enligt någon
av nämnda paragrafer eller vid full-
görande av uppgiftsskyldighet som
avses i 18 § första stycket 2—4, 6
och 7,
3. överlåter aktier i strid mot
7a§.
22 §
Särskild avgift beräknas enligt
följande,
1. vid underlåtenhet att göra an-
mälan enligt 9 § eller när oriktig
eller vilseledande uppgift har
16
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:215
lämnats vid fullgörande av
anmälningsskyldighet enligt samma
paragraf: 10 procent av vederlaget
för aktierna eller, ont vederlag inte
har utgått, 15 000 kronor,
2. vid underlåtenhet att göra an-
mälan eller lämna uppgifter enligt
14 eller 15 § eller när oriktig eller
vilseledande uppgift har lämnats vid
fullgörande av anmälningsskyldig-
het enligt samma paragrafer:
15 000 kronor,
3. när oriktig eller vilseledande
uppgift har lämnats vid fullgör-
ande av uppgiftsskyldighet som
avses i 18 § första stycket 2 - 4, 6
eller 7: 15 000 kronor,
4. vid överträdelse av 7 a §: 90
procent av skillnaden mellan in-
köps- och försäljningspriset.
Avgift enligt första stycket 1 eller
4 skall uppgå till lägst
15 000 och högst 350 000 kronor.
23 §
Särskild avgift tas ut av den som
enligt bestämmelse som avses i 21 §
1 och 2 är skyldig att göra anmälan
eller lämna uppgift som där åsyftas
eller, såvitt avser 21 § 3, inte får
överlåta aktier inom viss tid efter
förvärvet.
Innan beslut om särskild avgift
meddelas skall den berörde ges
tillfälle att yttra sig i ärendet hos
Finansinspektionen. Beslut om att ta
ut avgift får inte meddelas, om den
berörde inte senast två år från det
att lagöverträdelsen ägde rum har
delgetts upplysning om att frågan
om särskild avgift har tagits upp av
inspektionen.
24 §
Om överträdelsen är ringa eller
ursäktlig eller det annars finns
17
2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 215
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:215
20 §
Finansinspektionens beslut enligt
denna lag får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Inspektionen
får bestämma att ett beslut skall
gälla omedelbart. Prövningstill-
stånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.
23 §
Vinning av brott enligt 21 § skall
förklaras förverkad om det inte är
oskäligt.
synnerliga skäl, får särskild avgift
efterges helt eller delvis.
25 §
Särskild avgift skall betalas till
Finansinspektionen och tillfaller
staten. Bestämmelser om indrivning
av sådan avgift finns i lagen
(1993:891) om indrivning av
statliga fordringar. Vid indrivning
får verkställighet ske enligt
utsökningsbalken.
26 §12
Finansinspektionens beslut enligt
denna lag får överklagas hos all-
män förvaltningsdomstol. Inspek-
tionen får i fråga om annat beslut
än sådant som gäller särskild avgift
förordna att beslutet skall gälla
omedelbart.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.
27 §
Vinning av brott enligt 20 § skall
förklaras förverkad, om det inte är
oskäligt.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
2. Bestämmelserna i 7 a § gäller endast om förvärvet har skett efter
ikraftträdandet.
3. De äldre bestämmelserna i 22 § gäller fortfarande i fråga om
överträdelser som skett före den 1 januari 1997. Annan påföljd än böter får
dock inte ådömas.
4. Särskild avgift som avses i 21 § får tas ut endast för överträdelser som
har skett efter ikraftträdandet.
5. Den nya bestämmelsen i 20 § femte stycket tillämpas även på brott
som har begåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att ådöma påföljd
har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser.
18
Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)13
dels att i 1 kap. 4 § och 9 kap. 23 § ordet “fondpapper” skall bytas ut mot
“finansiella instrument”,
dels att 5 kap. 1 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap.
1 §14
Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till
1. förundersökning i brottmål,
2. angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller
i annan verksamhet för att förebygga brott,
3. verksamhet som rör utredning
i frågor om näringsförbud, eller
4. åklagarmyndighets, polis-
myndighets, tullmyndighets eller
kustbevakningens verksamhet i
övrigt för att förebygga, uppdaga,
utreda eller beivra brott,
3. verksamhet som rör utredning
i frågor om näringsförbud,
4. åklagarmyndighets, polis-
myndighets, tullmyndighets eller
kustbevakningens verksamhet i
övrigt för att förebygga, uppdaga,
utreda eller beivra brott, eller
5. Finansinspektionens verksam-
het som rör övervakning enligt in-
siderlagen (1990:1342) eller
efterlevanden av 7 kap. 1 § lagen
(1991:980) om handel med
finansiella instrument,
om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder
motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.
Motsvarande sekretess gäller i annan verksamhet hos myndighet för att
biträda åklagarmyndighet, polismyndighet, tullmyndighet eller kustbevak-
ningen med att uppdaga, utreda eller beivra brott samt hos tillsyns-
myndighet i konkurs och inom exekutionsväsendet för uppgift som angår
misstanke om att en gäldenär har begått brott som avses i 11 kap. brotts-
balken eller annat brott som har samband med gäldenärens närings-
verksamhet.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
19
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 § och 5 kap. 5 § aktiekontolagen
(1989:827) skall ha följande lydelse.
Prop. 1995/96:215
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
6§15
Värdepapperscentralen skall ansvara för att avstämningsregistren förs på ett
sådant sätt som föreskrivs i denna lag eller annan författning.
Värdepapperscentralen är registeransvarig enligt datalagen (1973:289)
för avstämningsregistren.
I syfte att göra det möjligt får
ett utländskt företag att vara
kontoförande institut får person-
uppgift i avstämningsregister
lämnas ut för att användas i auto-
matisk databehandling i utlandet
I syfte att göra det möjligt för
ett utländskt företag att vara
kontoförande institut får person-
uppgift i avstämningsregister
lämnas ut för att användas i auto-
matisk databehandling i utlandet.
5 kap.
5
Föreligger misstanke om brott mot
insiderlagen (1990:1342) skall
värdepapperscentralen på begäran
lämna bankinspektionen eller
åklagare besked om ett avstäm-
ningsregisters innehåll. Besked skall
lämnas utan kostnad.
16
Om Finansinspektionen eller åkla-
gare finner anledning att anta att
brott enligt 7 kap. 1 § lagen
(1991:980) om handel med
finansiella instrument har begåtts
eller att en bestämmelse i
insiderlagen (1990:1342) har över-
trätts, skall Värdepapperscentralen
på begäran lämna inspektionen eller
åklagare besked om ett avstäm-
ningsregisters innehåll i den omfatt-
ning det har anknytning till över-
trädelsen. Besked skall lämnas utan
avgift. Regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om
hur skyldigheten att lämna sådana
besked till inspektionen skall
fullgöras.
Regeringen får föreskriva att
Finansinspektionen skall ha
terminalåtkomst till avstämnings-
registren för inhämtande av upp-
gifter som avses i första stycket och
som har anknytning till ett ärende
hos inspektionen.
20
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:215
Uppgifter som skall anmälas enligt 9 § insiderlagen får genom
automatisk databehandling utlämnas till insiderregistret som förs enligt 16 §
samma lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
21
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument17
dels att nuvarande 7 kap. skall betecknas 8 kap.,
dels att i lagen skall föras in ett nytt kapitel, 7 kap., av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 7 kap. Straff m.m. Den som, vid handel på värde- 1. sluter avtal eller företar 2. i hemlighet förenar över- döms för otillbörlig kurspå- Detsamma gäller, om någon, i År brottet med hänsyn till |
22
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:215
lägst sex månader och högst fyra
år.
Ansvar enligt denna paragraf
skall inte dömas ut, om gärningen
är belagd med straff i brottsbalken
eller om överträdelsen är ringa.
2§
Om det finns anledning att anta att
brott enligt 1 § har begåtts, skall 18
§ insiderlagen (1990:1342)
tillämpas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
23
Härigenom föreskrivs att 44 § lagen (1983:1092) med reglemente för
Allmänna pensionsfonden18 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Ledamöter och suppleanter i en
fondstyrelse, revisorerna för
styrelsen samt de arbetstagare och
uppdragstagare hos styrelsen som
styrelsen bestämmer skall skriftligen
anmäla sitt innehav och ändring i
innehavet av fondpapper som anges
i 2 § insiderlagen (1990:1342).
Ledamöter och suppleanter i en
fondstyrelse, revisorerna för
styrelsen samt de arbetstagare och
uppdragstagare hos styrelsen som
styrelsen bestämmer skall skriftligen
anmäla sitt innehav och ändring i
innehavet av finansiella instrument
som anges i 1 kap. 1 § lagen
(1991:980) om handel med
finansiella instrument.
Styrelsen bestämmer hur anmälan enligt första stycket skall ske.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
24
Prop. 1995/96:215
Härigenom föreskrivs att 38 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
38 §20
Riksbanken beslutar om arbetsordning och de föreskrifter i övrigt som
behövs för arbetet inom banken.
Fullmäktig samt sådan personal
och uppdragstagare hos riksbanken
som riksbanken bestämmer skall
skriftligen anmäla sitt innehav och
ändring i innehavet av fondpapper
som anges i 2 § insiderlagen
(1990:1342) till riksbanken.
Fullmäktig samt sådan personal
och uppdragstagare hos Riksbanken
som Riksbanken bestämmer skall
skriftligen anmäla sitt innehav och
ändring i innehavet av finansiella
instrument som anges i 1 kap. 1 §
lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument till
Riksbanken.
Riksbanken beslutar också i övrigt i enskilda fall i frågor som rör
personal och uppdragstagare hos banken, i den mån inte annat följer av lag
eller beslut av riksdagen eller av riksdagens förvaltningskontor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
25
Prop. 1995/96:215
Härigenom föreskrivs att 20 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 §21
Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla om-
kostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibe-
hållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde
(bruttointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.
Avdrag får inte göras för:
den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, så
som vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;
kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar
eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skatte-
fria enligt 19 §;
värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av
den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn
som ej fyllt 16 år;
ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvs-
verksamhet;
svenska allmänna skatter;
kapitalavbetalning på skuld;
ränta enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen (1973:349), 52, 52a och 55 §§
lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 32 § och 49 § 4 mom. upp-
bördslagen (1953:272), 5 kap. 12 § lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter, 13 och 14 §§ lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare, 30 § tullagen (1987:1065), 60 § fordons-
skattelagen (1988:327) och 16 kap. 12 och 13 §§ mervärdeskattelagen
(1994:200) samt kvarskatteavgift och dröjsmålsavgift beräknad enligt
uppbördslagen;
avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;
avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10);
avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529);
avgift enligt 8 kap. 5 § arbetsmiljölagen (1977:1160);
avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);
avgift enligt 21 § insiderlagen
(1990:1342);
skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;
företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken;
26
straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken ;
belopp för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 § uppbörds-
lagen (1953:272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger på grund
av underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen (1982:1006) om avdrags- och
upp giftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar;
avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;
kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig
parkering;
överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268);
vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot vatten-
förorening från fartyg;
avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela före-
skrifter om in- och utförsel av varor;
lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja
och kol eller lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgas-
området;
avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar;
kapitalförlust m.m. i vidare mån än som särskilt föreskrivs;
avgift enligt 10 kap. 5 § lagen (1994:1776) om skatt på energi;
ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) för vilken det
finns rätt till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt 10 kap.
nämnda lag;
avgift enligt 11 kap. 16 § och 13 kap. 6 a § aktiebolagslagen
(1975:1385).
(Se vidare anvisningarna).
Prop. 1995/96:215
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
1 Senaste lydelse 1991:1005.
2 Senaste lydelse 1994:2014.
3 Senaste lydelse 1994:2014.
4 Senaste lydelse 1992:557.
5 Senaste lydelse 1992:1323.
6 Senaste lydelse 1992:557.
’ Senaste lydelse 1992:1322.
8 Senaste lydelse 1992:1322.
9 Senaste lydelse 1992:1323.
” Senaste lydelse 1994:2014.
11 Senaste lydelse 1992:557.
12 Senaste lydelse av förutvarande 20 § 1995:80.
13 Lagen omtryckt 1992:1474.
14 Senaste lydelse 1996:155.
1!Senaste lydelse 1996:179.
16 Senaste lydelse 1990:1348.
*’ Lagen omtryckt 1992:558.
18 Lagen omtryckt 1991:1857.
19 Senaste lydelse 1993:542.
20 Senaste lydelse 1990:1347.
21 Senaste lydelse 1995:651.
27
Regeringen tillkallade år 1993 en särskild utredare med uppdrag att utreda
vissa frågor rörande insiderlagstiftningen.
Utredningen överlämnade i maj 1994 sitt betänkande Otillbörlig kurs-
påverkan och vissa insiderfrågor (SOU 1994:68). Förslagen i betänkandet
gäller främst frågor som rör utvidgning av insiderlagens handelsförbud,
uppgiftslämnande till insiderregistret, Finansinspektionens tillgång till
Värdepapperscentralens avstämningsregister och kriminalisering av åtgärd-
er som riktas direkt mot värdepappersmarknaden i kursdrivande syfte (otill-
börlig kurspåverkan). Utredningens sammanfattning av betänkandet finns i
bilaga 1 och utredningens lagförslag i bilaga 2.
I en skrivelse till regeringen i juni 1994 hemställde Finansinspektionen
att bestämmelsen i 8 § första stycket 3 insiderlagen om vilka befattnings-
havare i dotterföretag till aktiemarknadsbolag som skall anses ha insyns-
ställning i bolaget skall ändras.
I en skrivelse i november 1995 hemställde Finansinspektionen att
väsentlighetsrekvisitet i bestämmelsen om handelsförbud i 4 § insiderlagen
skall ändras.
Betänkandet och Finansinspektionens skrivelser har remissbehandlats.
En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Inom Finans-
departementet har upprättats en sammanställning över remissyttrandena.
Sammanställningen finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dm 2182/94).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 25 april 1996 att inhämta lagrådets yttrande över
de lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
Lagrådet har framfört vissa synpunkter på utformningen av lagtexten.
Synpunkterna är huvudsakligen av redaktionell art men avser även
sakfrågorna. Regeringen har följt Lagrådets förslag. Dessutom har vissa
redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Lagrådets synpunkter behandlas
i författningskommentaren, avsnitt 15.
Efter lagrådsgranskningen har förslag till ändring i 2 kap. 6 §
aktiekontolagen (1989:827) lagts till. Ändringen avser endast rättelse av ett
stavfel. Lagrådets hörande i den delen uppenbarligen skulle därför sakna
betydelse.
Prop. 1995/96:215
28
Prop. 1995/96:215
Insiderlagen trädde i kraft den 1 februari 1991. Förutsättningarna för
handeln på värdepappersmarknaden har sedan dess fortlöpande ändrats.
Den tekniska utvecklingen - liksom de avregleringar som genomförts - har
starkt bidragit till en ökad internationalisering av denna marknad. Utveck-
lingen inom EG har bidragit till en ökad handel över gränserna och
harmonisering av regelsystemen i de olika medlemsländerna. Dessutom
sker en omfattande gränsöverskridande handel vid marknadsplatser belägna
utanför EG. Som exempel kan nämnas den handel som sker vid NYSE
(New York Stock Exchange) i USA och vid börsen i Singapore.
Den tekniska utvecklingen har även lett till att många nya finansiella
instrument har utvecklats. Även omsättningstakten i handeln har ökat
väsentligt. Kurspåverkande omständigheter får så gott som omedelbart
genomslag på marknaden när de väl har blivit kända. Ofta är endast ryktet
om sådana omständigheter tillräckligt för att kursen skall påverkas.
Utvecklingen har också resulterat i att sambanden mellan olika finans-
iella marknader blivit mer påtagliga. Ofta påverkar prisförändringar på en
marknad även andra marknader. Till exempel kan ändringar i kursen på ett
lands valuta leda till prisförändringar på värdepapper, såsom obligationer
och aktier, utställda i samma lands valuta. Det nämnda exemplet aktua-
liserar också frågan om inte valuta bör omfattas av insiderlagstiftningen.
Från principiella utgångspunkter kan det tyckas vara lika klandervärt att dra
fördel av insiderinformation vid handel med valuta som vid handel med
värdepapper.
Den nya situationen ställer krav på att insiderlagstiftningen anpassas till
de förhållanden som råder i dag. Reglerna bör göras smidigare för att
anpassning snabbt skall kunna ske allt eftersom det introduceras nya
finansiella instrument på marknaden.
Den ökade omsättningstakten innebär att Finansinspektionens möjlig-
heter till snabba ingripanden bör förbättras. Av stor vikt är därvid att
inspekionen ges rätt att utnyttja de fördelar som den tekniska utvecklingen
för med sig. Information från t.ex. marknadsplatser och olika aktörer bör
därför på ett så snabbt och enkelt sätt som möjligt kunna inhämtas av
inspektionen med användande av tekniska hjälpmedel.
Genom de förslag regeringen nu lämnar öppnas möjlighet till en mer
flexibel tillämpning av insiderlagen. Detta är nödvändigt inte minst mot
bakgrund av den oerhört snabba utveckling som för närvarande sker på de
finansiella marknaderna.
29
Prop. 1995/96:215
Regeringens förslag: Förbudet mot insiderhandel utvidgas till att om-
fatta samtliga slag av finansiella instrument. Från handelsförbudet
undantas dock sådan handel med andra finansiella instrument än aktier
och aktierelaterade finansiella instrument som sker utan att insider-
information används.
Utredningens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med
regeringens förslag (se betänkandet s. 37 - 40).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrar sig i denna del
tillstyrker förslaget. Flera remissinstanser avstyrker emellertid förslaget i
den del detta avser finansiella instrument med valuta som underliggande
tillgång. De framför därvid de synpunkter som redovisas i avsnitt 5.2.
Finansinspektionen anser att handelsförbudet bör utvidgas till att avse
finansiella instrument med undantag av sådana instrument som avser valuta.
Vidare anser inspektionen liksom Riksgäldskontoret att det inte bör införas
någon undantagsregel om att handel får ske utan begagnande av insider-
information.
Skälen för regeringens förslag:
Omfattningen av handelsförbudet
Insiderlagen gäller for närvarande endast vid handel med fondpapper. Vissa
finansiella instrument skall emellertid behandlas på samma sätt som
fondpapper vid tillämpningen av lagen. Detta gäller för bl. a. optioner som
har aktier, räntebärande papper eller ett index som underliggande tillgång.
I förarbetena till insiderlagen förklarade departementschefen att han
delade Värdepappersmarknadskommitténs principiella synsätt att samtliga
fondpapper och finansiella instrument som är föremål för allmän handel
eller liknande borde omfattas av insiderreglema. För att åstadkomma detta,
och för att tillgodose kraven på att lagtexten i en strafflag utformas klart och
tydligt, valdes lösningen med en hänvisning till fondpapper och en
uttrycklig uppräkning av de övriga värdepapper som borde omfattas av
lagens tillämpningsområde (prop. 1990/91:42 s. 50).
Utvecklingen sedan insiderlagens tillkomst har inneburit att det har
skapats ett stort antal nya finansiella instrument. Insiderlagens nuvarande
konstruktion innebär att ett flertal sådana instrument inte omfattas av lagen.
Genom lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument har det
efter insiderlagens tillkomst införts en legaldefinition av begreppet
finansiellt instrument. Därmed förstås fondpapper och annan rättighet eller
förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden. I denna
definition inbegrips även sådana instrument som kan komma att skapas i
framtiden, under förutsättning att de är avsedda för handel på värde-
pappersmarknaden. Med handel på värdepappersmarknaden förstås enligt
30
insiderlagen sådan handel som sker på en börs eller annan organiserad Prop. 1995/96:215
marknadsplats eller genom någon som bedriver värdepappersrörelse.
För att lagstiftningen skall bli mer effektiv och konsekvent bör enligt
regeringens uppfattning insiderlagen ändras så att den blir tillämplig även
på nya typer av finansiella instrument. Några hinder mot en sådan
utvidgning kan inte anses föreligga trots att den får straffrättsliga effekter
(jfr prop. 1990/91:142 s. 86). Kravet på att ett straffstadgande skall vara
klart och exakt blir nämligen enligt regeringens uppfattning väl tillgodosett
genom den begränsning som ligger i att endast finansiella instrument som
är avsedda för handel på värdepappersmarknaden omfattas. Denna
inskränkning innebär bl.a. att alla affärer som sker direkt mellan parter som
är kända för varandra, och som föregås av mer eller mindre omfattande
förhandlingar och upprättande av skriftliga avtal, faller utanför lagens
tillämpningsområde. Däremot omfattas alla affärer där en part saknar
anledning att ta reda på vem som är motpart. Detsamma gäller för alla
affärer som avslutas på för marknaden i fråga sedvanligt sätt vad gäller bl.a.
likvid och leverans. Detta innebär att affärer som sker med anlitande av ett
värdepappersinstitut som regel får anses vara genomförda på värdepappers-
marknaden även i de fall där värdepappersinstitutet handlar mot eget lager
(se prop. 1990/91:42 s. 50).
Användande av insiderinformation
Utredningens förslag innebär att det för valuta och andra finansiella
instrument än aktier skall vara förbjudet att handla bara om det sker med
begagnande av icke offentliggjord information. Utredningen har motiverat
detta med att även den som har fått kännedom om en kurspåverkande
omständighet som inte är allmänt spridd måste kunna betala sina skulder,
överenskomma med leverantörer, göra investeringar osv. Förbudet bör
enligt utredningen heller inte hindra t.ex. ett exportföretag som väntar
betalning i utländsk valuta från att enligt vanliga rutiner genomföra en
terminsaffär i kurssäkrande syfte. Mot detta har Riksgäldskontoret invänt
att nuvarande regler inte har förorsakat några problem när det gäller
räntebärande värdepapper där ju samma synpunkter som de utredningen
anfört gör sig gällande. För att lagstiftningen skall bli enklare och mer
överskådlig anser Riksgäldskontoret att nuvarande ordning med ett absolut
handelsförbud bör gälla även för handel med valuta och andra finansiella
instrument än aktier. Liknande synpunkter har framförts av Riksåklagaren,
som menar att utredningens förslag kommer att leda till att lagstiftningen
blir komplicerad och svårtillämpad.
Regeringen har viss förståelse för de invändningar som i nu berört
avseende framförts mot utredningens förslag. Som utredningen har anfört
skulle emellertid ett absolut handelsförbud kunna vara oskäligt i vissa fall.
Det är t.ex. inte skäligt att företag skall vara förhindrade att med rutiner som
företaget normalt tillämpar genom terminsaffärer gardera sig mot
valutakursrisker som kan föreligga vid framtida betalningar i utländsk
valuta. Regeringen delar därför utredningens uppfattning att det bör föras in
31
en undantagsregel när det gäller handel med andra finansiella instrument än
aktier.
Utgångspunkten för undantagsregeln måste vara att affärer som vid en
objektiv bedömning framstår som legitima skall omfattas. Den sakliga
innebörden av regeln bör vara att samtliga sådana affärer som skulle ha
gjorts även utan tillgång till insiderinformation skall vara tillåtna. Som
utredningen påpekat påminner denna bedömning något om det hypotetiska
prov som tillämpas inom straffrätten när det gäller att fastställa om s.k.
eventuellt uppsåt förelegat. Enkelt uttryckt går ett sådant prov ut på att göra
en bedömning av hur gärningsmannen skulle ha handlat om han i gämings-
ögonblicket hade känt till effekten av sitt handlande. För att uttrycka detta
har utredningen föreslagit att det enligt undantagsregeln skall vara tillåtet att
handla om det sker utan begagnande av insiderinformation. Regeringen
delar utredningens uppfattning att undantagsregeln lämpligen kan utformas
på ett sådant sätt. Vi anser emellertid att ordet “använda” bör nyttjas i stället
för “begagna” vid beskrivningen av undantaget i lagtext.
Det kan förmodas att en undantagsregel av nu angivet slag medför att
åklagarens bevisbörda blir tyngre. Som framgått är det emellertid nöd-
vändigt med en sådan undantagsregel, om kriminaliseringen skall utvidgas
till att omfatta alla förekommande finansiella instrument.
Prop. 1995/96:215
Regeringens bedömning: Frågan om en utvidgning av insiderlagens
förbud mot insiderhandel till att omfatta även valuta fordrar ytterligare
överväganden. Vi är därför inte beredda att här föreslå en sådan
utvidgning.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att förbudet mot
insiderhandel utvidgas till att omfatta handel med svensk valuta som sker
genom auktoriserad valutahandlare (se betänkandet s. 33 - 40).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig i denna del
avstyrker förslaget med hänvisning till i huvudsak samma skäl som enligt
utredningen talar mot att insiderhandel med valuta förbjuds. Riksbanken,
Riksgäldskontoret, Landsorganisationen i Sverige (LO) och Sveriges
Aktiesparares Riksförbund tillstyrker dock förslaget. Riksbanken betonar
därvid de moral- och förtroendeskapande effekter utvidgningen kan få.
Vidare anser Riksbanken att det inte är motiverat att begränsa förbudet till
endast sådan handel som sker genom auktoriserad valutahandlare.
Riksbanken anser dessutom att förbudet bör gälla även vid växling mellan
två utländska valutor och vid resevalutahandel. Riksbanken menar också att
det uttryckligen bör framgå att Riksbankens egna affärer inte omfattas.
Skälen för regeringens bedömning: Förbudet mot insiderhandel finns
i 4 § insiderlagen. Förbudet innebär i korthet att personer som får tillgång
till information om omständigheter som inte är offentliggjorda och som
väsentligt kan påverka kursen på fondpapper och vissa andra angivna
32
finansiella instrument inte får köpa eller sälja sådana finansiella instrument
på värdepappersmarknaden vare sig för egen eller annans räkning. För
personer som normalt sett får kännedom om insiderinformation gäller även
förbud mot att bl.a. genom råd föranleda annan till köp eller försäljning av
här aktuellt slag.
Utredningen föreslår att förbudet mot insiderhandel utvidgas till att avse
svensk valuta. Enligt utredningen bör emellertid förbudet begränsas till
sådana affärer som sker med begagnande av insiderinformation.
Av avgörande betydelse för utredningens ställningstagande, trots att det
enligt utredningen finns flera skäl som talar mot en insiderreglering av
valutahandel, är intresset att förstärka allmänhetens förtroende för handeln
på valuta- och räntemarknadema. Utredningen anser dessutom att det är
ologiskt att behandla dessa marknader på olika sätt, eftersom kurssättningen
på marknaderna påverkas av i stort sett samma omständigheter. Utred-
ningen har på grund av det nära sambandet mellan marknaderna beskrivit
dem som “kommunicerande kärl”. För båda marknaderna gäller enligt
utredningen samma grundläggande förutsättningar för handeln, nämligen
att det är möjligt att med tillgång till kunskap om icke offentliggjorda
omständigheter skapa en vinst eller minimera en förlust innan marknaden
har fått del av informationen.
De skäl som enligt utredningen talar mot att insiderlagens bestämmelser
görs tillämpliga på valutahandel är i huvudsak följande. Det saknas
insiderlagstiftning avseende valuta i andra länder, frånsett i Finland där det
finns ett förbud mot insiderhandel med valutaderivat. Inte heller inom EG
har frågan om ett förbud mot sådan handel förts på tal. Detta innebär att
förbudet lätt skulle kunna kringgås genom att handeln flyttas utomlands.
Eftersom det för lagföring i Sverige i sådana fall krävs att gärningen är
kriminaliserad även på den ort där brottet begicks (principen om dubbel
straffbarhet) skulle det i praktiken bli omöjligt att tillämpa bestämmelsen.
Till detta kommer att en reglering främst skulle komma att gälla små,
relativt begränsade grupper av befattningshavare inom främst regerings-
kansliet, Riksgäldskontoret och Riksbanken samt i de banker och andra
värdepappersinstitut som sysslar med valuta- och penningmarknadshandel.
Även anställda inom vissa större företags finansavdelningar skulle kunna
beröras. För många av dessa grupper finns redan en omfattande själv-
reglering med restriktioner för de anställdas egna affärer och anmälnings-
skyldighet till arbetsgivaren. Ett sådant exempel är Svenska Fondhandlare-
föreningens rekommendationer för anställda inom värdepappersinstitut. Det
är heller inte möjligt att skapa ett lika effektivt övervakningssystem på
valutamarknaden som det som gäller för handeln på aktiemarknaden.
Till det som utredningen anfört kan läggas följande. För tjänstemän inom
regeringskansliet samt befattningshavare vid Riksbanken och Riksgälds-
kontoret gäller enligt 3 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) sekretess för
uppgifter som angår rikets centrala finanspolitik, penningpolitik eller
valutapolitik, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda
åtgärder motverkas om uppgiften röjs. Av 1 kap. 4 § förstastycket samma
lag följer att, om det är förbjudet att röja uppgiften, den inte heller på annat
sätt får utnyttjas utanför den verksamhet i vilken sekretess gäller. Över-
trädelse av förbudet är enligt 20 kap. 3 § brottsbalken kriminaliserat som
Prop. 1995/96:215
33
3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 215
brott mot tystnadsplikt och kan bestraffas med böter eller fängelse i högst
ett år.
Sammanfattningsvis kan konstateras att en utvidgning av insiderlagens
handelsförbud till att omfatta även valuta skulle komma att omfatta en för-
hållandevis liten krets personer. Vidare torde de effekter som kan åstad-
kommas genom ytterligare lagstiftningsåtgärder vara begränsade med hän-
syn till den självreglering och lagstiftning som redan finns. Mot detta skall
ställas de moral- och förtroendeskapande effekter som en kriminalisering
kan medföra. Insiderlagen skulle också bli enhetligare och mer konsekvent.
Det finns egentligen inga sakliga eller principiella skäl som talar för att i
insidersammanhang behandla valutor på annat sätt än t.ex. valutaderivat
samt penningmarknadsinstrument och derivat med sådana instrument som
underliggande tillgång.
Av det som redovisats framgår att frågan huruvida handeln med valuta
skall omfattas av insiderlagstiftningen är svårbedömd. Saken behöver enligt
regeringens mening övervägas ytterligare. Vi är därför inte beredda att
föreslå en sådan lagändring.
Prop. 1995/96:215
Regeringens bedömning: Väsentlighetsrekvisitet i 4 § insiderlagen
(1990:1342) ändras inte.
Finansinspektionens förslag innebär att handelsförbud skall inträda vid
kännedom om icke offentliggjorda omständigheter som är ägnade att “icke
oväsentligt” påverka kursen på fondpapper.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar Finansinspektionens
uppfattning att väsentlighetsrekvisitet bör ändras. Riksåklagaren anser
emellertid att Finansinspektionens förslag innebär en alltför stor utvidgning
av det straffbara området och föreslår därför att ordet “väsentligt” ersätts
med “i avsevärd mån” eller “i betydande män”. Sveriges Aktiesparares
Riksförbund anser å andra sidan att all information som är ägnad att påverka
kursen bör omfattas. Svenska Fondhandlareföreningen anser i likhet med
flera andra remissinstanser att syftet med förslaget kan uppnås genom en
tolkning av lagtextens nuvarande lydelse. Dessa synpunkter delas av
Sveriges Advokatsamfund, som dessutom ifrågasätter om förslaget överens-
stämmer med EG:s insiderdirektiv. Från flera håll påtalas behovet av
klargörande förarbetsuttalanden. Några remissinstanser är vidare av den
uppfattningen att en lagändring bör föregås av ytterligare utredning.
Bakgrund: Handelsförbudet i 4 § insiderlagen innebär att personer som
känner till en icke offentliggjord omständighet som är ägnad att väsentligt
påverka kursen på fondpapper inte får handla med dessa papper innan
omständigheten har blivit allmänt känd eller har upphört att ha betydelse för
kurssättningen. En liknande bestämmelse fanns tidigare i 8 § lagen
(1985:571) om värdepappersmarknaden. Enligt den bestämmelsen gällde
bl.a. att personer med insynsställning i aktiemarknadsbolag inte fick handla
34
med aktier i bolaget om de hade kännedom om uppgifter som var ägnade
att väsentligt påverka kursen på bolagets aktier och som inte var allmänt
kända. I förarbetena till sist nämnda lag diskuterades utförligt vad som
skulle förstås med begreppet “väsentlig kurspåverkan”. I det betänkande
som låg till grund för lagstiftningen uttalade Värdepappersmarknadsutred-
ningen att femprocentiga kursförändringar i allmänhet fick anses vara
väsentliga. Allmänna pensionsfonden påpekade emellertid i sitt remissvar
att standardavvikelsen för normala, slumpmässiga kursfluktuationer stati-
stiskt var sju procent över tidsperioden en månad. Fonden föreslog därför
att väsentlighetsrekvisitet skulle innebära ca tio procentenheters skillnad i
förhållande till den allmänna kursutvecklingen under den aktuella tids-
perioden. I propositionen gjordes därefter bl.a. följande uttalande (prop.
1984/85:157 s. 89).
“Väsentlighetsrekvisitet, innebär att endast omständighet som är
ägnad att framkalla väsentlig kursförändring kan utlösa förbuds-
situationen. Att ange väsentlighetsrekvisitets innebörd i procent låter
sig knappast göra, eftersom bedömningen bör röna inverkan av den
allmänna tendensen på marknaden och av om marknadsvärdet på
papperet är högt eller lågt eller normalt föremål för kraftiga
fluktuationer. Till ledning för bedömningen kan dock sägas att en tio-
procentig ändring av kursen på ett papper i allmänhet är att anse som
väsentlig. Detsamma gäller ett motsvarande kursfall”.
I förarbetena till insiderlagen uttalades att det är svårt att ange en
procentuell gräns för vad som skall anses vara väsentlig påverkan. Det
noterades emellertid att innebörden av begreppet varierar mellan olika
marknader. Som exempel nämndes att även mycket små kursförändringar
kan anses vara väsentliga på marknaden för räntebärande instrument.
Däremot ansågs en tioprocentig kursförändring på optionsmarknaden vara
normal. Vad gäller aktiemarknaden anslöt sig departementschefen till vad
som sades i förarbetena till lagen om värdepappersmarknaden om att en
kursförändring på 10 % i allmänhet fick anses vara väsentlig (prop.
1990/91:42 s. 83).
Skälen för regeringens bedömning: Till stöd för sin framställning om
lagändring anför Finansinspektionen att rättstillämpningen - vad gäller
aktiemarknaden - i alltför stor grad har kommit att ansluta sig till den tio-
procentsgräns som angetts som riktmärke i förarbetena. Enligt inspektionen
är det ovanligt med fall där kursutvecklingen överstiger 10 %. Kursför-
ändringar av den storleken inträffar enligt inspektionen främst vid
offentliga erbjudanden. Så kan också ske i samband med kraftiga resultat-
justeringar eller extraordinära uppgifter som offentliggörs vid exempelvis
rapporttillfällen. Vidare menar inspektionen att en sådan tillämpning slår
mycket orättvist mellan olika bolag eftersom volatiliteten hos enskilda
aktier varierar mycket kraftigt. Som exempel nämner inspektionen att
kursfluktuationema för bolagen på Stockholms Fondbörs lista för de mest
omsatta aktierna mycket sällan uppgår till denna nivå. Slutligen ifrågasätter
inspektionen att en mätmetod som endast bygger på procentuella
jämförelser används. I den delen hänvisar inspektionen till att fondbörsen i
sin marknadsövervakning mäter kursförändringar i form av antalet
Prop. 1995/96:215
35
standardavvikelser individuellt för varje aktie. Finansinspektionen föreslår
därför att 4 § insiderlagen ändras på så sätt att rekvisitet “ägnad att
väsentligt påverka kursen” ersätts med “ägnad att icke oväsentligt påverka
kursen”. Detta uttryck används i inregistreringskontrakten och de noterade
bolagens avtal med fondbörsen för att beskriva det mått av kurspåverkan
som utlöser en skyldighet för de noterade bolagen att lämna information om
bakomliggande omständigheter.
Riksåklagaren bekräftar i sitt remissyttrande att förarbetsuttalandena av
många har uppfattats som en absolut gräns för när åtal kan ske. Även
Riksåklagaren är av den uppfattningen att rättstillämpningen därigenom
blivit alltför stelbent.
Det kan noteras att frågan om väsentlighetsrekvisitets innebörd, såvitt är
känt, inte har blivit föremål för någon vägledande prövning i domstol. Den
rigida rättstillämpning som påtalas av Finansinspektionen och en del
remissinstanser har således ägt rum utanför domstolarna.
Regeringen har i tidigare sammanhang ansett att kraven för att
handelsförbud skall inträda enligt insiderlagen bör vara högre än de som
gäller för börsbolagens informationsskyldighet enligt avtalen med
Stockholms Fondbörs (prop. 1984/85:157 s. 40 och prop. 1990/91:42 s.
52). Motivet för denna bedömning har varit att kraven på händelsens
karaktär bör ställas högre när det är fråga om en straffrättslig lagstiftning.
Regeringen finner inte skäl att nu frångå denna bedömning. En ändring i
enlighet med Finansinspektionens förslag bör därför inte ske. Nästa fråga
blir då om det finns anledning att på annat sätt ändra det nuvarande väsent-
lighetsrekvisitet.
Av de motivuttalanden som gjordes då väsentlighetsrekvisitet infördes
framgår att det inte är möjligt att uttrycka dess innebörd i någon fast
procentsats. Skälet till detta var, som framgår ovan, att bedömningen ansågs
böra ske utifrån den allmänna tendensen på marknaden och de speciella
egenskaperna hos den aktuella aktien, främst om dess värde var högt eller
lågt eller normalt föremål för stora fluktuationer. Det betonades således att
omständigheterna kan variera från fall till fall och att det är svårt att
fastställa någon enhetlig bedömningsnorm.
Av tidigare förarbetsuttalanden framgår således att jämförelse bör ske
med den normala volatiliteten för den aktie det är fråga om och att även i
övrigt de speciella förhållanden som gäller för vaqe aktie, exempelvis nivån
på kursen, skall beaktas. Enligt regeringens uppfattning finns det även med
gällande lydelse av lagtexten, och mot bakgrund av tidigare lagmotiv,
tillräckligt utrymme för att bedöma kursrörelser understigande 10 % som
väsentliga. Dessutom finns det - vilket motivuttalandena ger stöd för -
ingenting som hindrar att bedömningen sker utifrån andra parametrar än
den procentuella kursavvikelsen. Väsentlighetsrekvisitet bör därför be-
hållas.
Prop. 1995/96:215
36
Prop. 1995/96:215
Sveriges Advokatsamfund har i ett av sina remissvar tagit upp en fråga som
hänger samman med s.k. offentliga erbjudanden. Vad som avses är den
situationen att ett bolag (A) avser att lämna ett bud på del av eller samtliga
aktier i ett annat bolag (C). Sådana offentliga erbjudanden påverkar erfaren-
hetsmässigt kursen på aktierna i målbolaget när de blir kända. För att göra
det möjligt för företag att lämna offentliga erbjudanden finns det därför i 7
§ 4 insiderlagen en undantagsbestämmelse som innebär att den som lämnar
erbjudandet skall få göra det utan hinder av handelsförbudet i
4 § insiderlagen. Om en företrädare för ett tredje bolag (B) får kännedom
om att A avser att lämna ett offentligt erbjudande avseende aktierna i C är
emellertid B förbjuden att handla med aktier i C innan informationen har
blivit offentlig. Advokatsamfundet anser att detta inte är tillfredsställande
av bl.a. konkurrensskäl. Enligt samfundet har B i en sådan situation endast
två alternativ, nämligen att antingen själv lämna ett offentligt erbjudande
eller att offentliggöra A:s avsikter. Samfundet anser att det senare förfaran-
det är tveksamt med hänsyn till lagen (1990:409) om skydd mot företags-
hemligheter.
Regeringen inser att handelsförbudet kan få de konsekvenser som sam-
fundet har beskrivit. Frågan - som aktualiserats i ett remissvar - har
emellertid inte blivit föremål för beredning. Det saknas därför förut-
sättningar för att i detta sammanhang föreslå någon lagstiftningsåtgärd.
37
Prop. 1995/96:215
Regeringens förslag: Vissa personer i dotterföretag till aktiemark-
nadsbolag skall anses ha insynsställning i aktiemarknadsbolaget, om
det kan antas att de normalt får tillgång till information som inte är
offentliggjord och som rör förhållanden som kan påverka kursen på
aktierna i bolaget. Det klargörs att sådana personer kan vara - förutom
verkställande direktören - vice verkställande direktören, ledamöterna
och suppleanterna i styrelsen samt företagets revisorer eller revisors-
suppleanter.
Finansinspektionens förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget
eller lämnar det utan erinran. Allmänna pensionsfonden (första-tredje
fondstyrelserna) anser att Finansinspektionen bör utfärda kompletterande
anvisningar om när lagen kan vara tillämplig. OM Stockholm AB ifråga-
sätter om inte ett kvalifikationskrav bör uppställas så att de dotterbolag som
inte är rörelsedrivande eller som endast bedriver en blygsam verksamhet
jämfört med koncernen i övrigt bör undantas från tillämpningen av
bestämmelsen. Hovrätten för Övre Norrland anser att det behövs ytterligare
underlag innan ställning kan tas till Finansinspektionen förslag.
Skälen för regeringens förslag:
Personer i dotterföretag till aktiemarknadsbolag
Enligt 16 § insiderlagen skall Finansinspektionen föra ett insiderregister.
Personer som anses ha insynsställning i aktiemarknadsbolag är normalt
skyldiga att anmäla egna och närståendes aktieinnehav i bolaget för
registrering i insiderregistret. Undantag från anmälningsskyldigheten
föreligger bl.a. om innehavet inte överstiger 200 aktier eller, om ändringen
avser sådana värdepapper som likställs med aktier, om det understiger ett
marknadsvärde motsvarande 50 000 kronor.
Föreskrifterna om vilka fysiska personer som skall anses ha
insynsställning i aktiemarknadsbolag finns i 8 § insiderlagen. I första hand
omfattas personer som har särskilt goda förutsättningar att få tillgång till
förtrolig information beträffande bolaget. Till denna krets räknas ledamöter
och suppleanter i bolagets styrelse, verkställande direktör och vice
verkställande direktör samt revisor och revisorssuppleant. Även mot-
svarande befattningshavare i eller uppdragstagare till bolagets moder-
företag anses ha insynsställning. Insynsställning kan även uppkomma på
grund av aktieinnehav, nämligen för den som äger aktier i bolaget
motsvarande minst 10 % av aktiekapitalet eller röstetalet för samtliga aktier
i bolaget. Vid beräkningen beaktas även aktier som innehas av närstående
fysiska eller juridiska personer.
38
Härutöver kan vissa befattningshavare i dotterföretag eller andra befatt-
ningshavare och uppdragstagare i aktiemarknadsbolaget än de som uttryck-
ligen anges i paragrafen anses ha insynsställning. För att insynsställning
skall anses föreligga för dessa personer krävs att de normalt får tillgång till
icke offentliggjord information om sådant förhållande som kan påverka
kursen på aktierna i bolaget. Om aktiemarknadsbolaget eller dess moder-
företag begär det, skall Finansinspektionen pröva frågan om någon av
personerna i fråga har en sådan ledande ställning eller ett sådant kvalificerat
uppdrag att insynsställning föreligger.
Vilka befattningshavare i ett dotterföretag som anses ha insynsställning
preciseras i 8 § första stycket 3 insiderlagen. Där sägs att det gäller verk-
ställande direktör eller annan ledande befattningshavare i dotterföretaget.
Enligt Finansinspektionen har tillämpningen av denna bestämmelse lett till
tolkningsproblem. Närmare bestämt har det ifrågasatts om styrelseleda-
möter i dotterbolag omfattas av rekvisitet “annan ledande befattnings-
havare”. I ett kammarrättsavgörande som inspektionen hänvisar till har så
inte ansetts vara fallet. Inspektionen menar att detta är otillfredsställande
och anser att det är den faktiska insynen i ett bolag som måste ligga till
grund för bedömningen av om en person skall anses ha insynsställning eller
inte. Det finns därför enligt inspektionen inga bärande skäl för att i detta
hänseende göra åtskillnad mellan t.ex. en verkställande direktör och en
styrelseledamot.
Regeringen delar i allt väsentligt de synpunkter som framförts av Finans-
inspektionen. Det avgörande vid bedömningen bör vara om befattnings-
havarens uppgifter i företaget är sådana att han normalt kan antas få tillgång
till förtrolig information. Som regel torde man kunna utgå från att leda-
möter och suppleanter i dotterföretagets styrelse hör till denna kategori. Det
finns därför skäl att ändra den ifrågavarande bestämmelsen i insiderlagen så
att det klart framgår att dessa personer kan ha insynsställning i moder-
bolaget (aktiemarknadsbolaget). Även revisorer och revisorssuppleanter i
dotterföretag får anses höra till den kategori som kan få tillgång till icke
offentliggjord kurspåverkande information om förhållanden som rör ett
moderbolag. Bestämmelsen bör även kunna täcka sådana fall.
Regeringen anser det inte nödvändigt att, som Hovrätten för Övre
Norrland har föreslagit, ytterligare utreda frågan innan lagändringen vidtas.
Befattningshavare i dotterföretag anses ha insynsställning endast om de
normalt kan antas få tillgång till förtrolig kurspåverkande information som
rör moderbolaget. Eftersom förhållandena uppenbarligen kan variera från
fall till fall är det inte lämpligt att i föreskrifter närmare precisera under
vilka förutsättningar insynsställning skall anses föreligga. Av samma skäl
bör det heller inte meddelas några gruppundantag för särskilda företags-
kategorier på det sätt som OM Stockholm AB har föreslagit. Den gällande
ordningen enligt vilken en prövning görs från fall till fall bör således inte
ändras.
Prop. 1995/96:215
39
Koncemdefinitionen
Prop. 1995/96:215
I 3 § insiderlagen finns en koncemdefinition. Den är av betydelse för
bestämmandet av vilka företag som är moder- eller dotterföretag till
aktiemarknadsbolag. Detta är i sin tur avgörande för vilka personer som är
skyldiga att anmäla innehav av aktier i aktiemarknadsbolaget till insider-
registret. Insiderlagens koncemdefinition bygger på den definition som
tidigare fanns i 1 kap. 5 § aktiebolagslagen (1975:1385). Insider-lagens
koncemdefinition är dock något vidare genom att även s.k. 50/50-bolag
inkluderas. Den nya koncemdefinitionen i aktiebolagslagen gäller fr.o.m.
den 1 januari 1996 och innebär, till skillnad från den tidigare, bl.a. att
konsortialavtal mellan delägare i aktiebolag kan ge upphov till ett koncern-
förhållande. Mot nu nämnd bakgrund kan det finnas anledning att också
göra en justering av insiderlagens koncemdefinition. Denna fråga måste
emellertid övervägas närmare och kan därför inte tas upp i detta samman-
hang
Regeringens förslag: Vid tillämpning av bestämmelserna om anmäl-
ningsskyldighet till insiderregistret skall aktier m.m. som innehas av
närstående till den anmälningsskyldige räknas som den anmälnings-
skyldiges egna. Närståendekretsen utvidgas till att omfatta även juri-
disk person som ägs indirekt av den anmälningsskyldige genom en
annan juridisk person.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet s. 99).
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Personer med insynsställning är skyl-
diga att anmäla närståendes aktieinnehav till insiderregistret. Föreskrifter
om vilka som skall anses vara närstående finns i 10 § insiderlagen. Till
närståendekretsen räknas till att böija med make och sambo samt omyndiga
barn som står under den anmälningsskyldiges vårdnad. Som närstående
räknas även juridiska personer om den anmälningsskyldige har ett väsent-
ligt inflytande över verksamheten och själv eller tillsammans med annan
närstående innehar en
- ägarandel uppgående till 10 % eller mer av aktiekapitalet eller
andelarna, eller
- ekonomisk andel innefattande rätt att uppbära 10 % eller mer av
avkastningen, eller
- röstandel uppgående till 10 % eller mer av röstetalet för samtliga aktier
eller av röstetalet hos det högsta beslutande organet.
Att en person är närstående innebär att sådana aktier som innehas av den
personen skall likställas med aktier som innehas av personen med insyns-
40
ställning. Detta medför att anmälningsskyldigheten till insiderregistret skall
fullgöras med beaktande av det samlade innehavet för personer med
insynsställning och närstående till dessa.
För närvarande gäller att juridiska personer som ägs indirekt genom en
annan juridisk person av en person med insynsställning i ett aktiemarknads-
bolag inte anses vara närstående till denne. Utredningen framhåller att detta
får irrationella konsekvenser och att det har lett till tillämpningssvårigheter.
Bland annat föreligger inte anmälningsskyldighet för aktieinnehav som den
indirekt ägda juridiska personen har i aktiemarknadsbolaget. Utredningen
föreslår därför att närståendekretsen utvidgas till att omfatta även sådana
indirekt ägda juridiska personer. I övrigt skall enligt förslaget samma
förutsättningar gälla som för direktägda juridiska personer.
Nuvarande bestämmelser innebär att andelar som innehas av en juridisk
person inte skall beaktas vid bedömningen av om närståendeställning
föreligger för en annan juridisk person. Som exempel kan nämnas det fallet
att en person med insynsställning i ett aktiemarknadsbolag äger 100 % av
aktierna i ett annat aktiebolag, som i sin tur har ett helägt dotterbolag. I
sådana fall föreligger det inte någon anmälningsskyldighet för dotter-
bolagets innehav av aktier i aktiemarknadsbolaget. Finansinspektionen har
i sitt remissvar framhållit att detta - inte minst för de anmälningsskyldiga -
i ett flertal fall har skapat problem vid tillämpningen av bestämmelsen.
Regeringen delar uppfattningen att samma bestämmelser bör gälla oavsett
om aktierna innehas direkt eller indirekt genom en juridisk person.
Närståendekretsen bör därför utvidgas i enlighet med utredningens förslag.
Prop. 1995/96:215
Regeringens bedömning: Personer som har insynsställning i aktie-
marknadsbolag skall även i fortsättningen anmäla aktieinnehav i
bolaget till Finansinspektionen.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att anmälningsskyldigheten
för personer som har insynsställning i aktiemarknadsbolag som är av-
stämningsbolag enligt aktiekontolagen (1989:827) ersätts med en ordning
där Värdepapperscentralen automatiskt lämnar uppgifter till Finansinspek-
tionen på datamaskinell väg (se betänkandet s. 48-52).
Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks eller lämnas utan
erinran av flertalet remissinstanser. Finansinspektionen föreslår att det även
införs regler som anger inom vilka tidsramar registrering skall ske på ett
aktiekonto hos Värdepapperscentralen. Enligt inspektionen har det visat sig
att det vid t.ex. överlåtelser av aktier kan gå avsevärd tid innan överlåtelsen
blir registrerad i VP-systemet. Finansinspektionen anser dessutom att det
bör införas en skyldighet för personer med insynsställning att anmäla hela
sin närståendekrets till insiderregistret, oavsett om dessa innehar aktier eller
ej. Värdepapperscentralen anser att automatiskt uppgiftslämnande bör
införas även beträffande finansiella instrument som inte registreras i VP-
41
systemet, t.ex. för sådana optioner och terminer som inte registreras där, Prop. 1995/96:215
och för förvaltarregistrerade innehav av värdepapper. OM Stockholm AB
ifrågasätter om insiderregistret behövs och anser i vart fall att en lämpligare
beteckning på registret skulle vara "insynsregistret". Sveriges Försäkrings-
förbund anser att det bör prövas om de gränsvärden som gäller för att
anmälningsskyldighet skall inträda kan göras basbeloppsanknutna.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt direktiven har utredningen
haft i uppgift att bedöma om systemet med ett särskilt insiderregister bör
behållas. Utredningens slutsatser är att insiderregistret bör finnas kvar. Vid
bedömningen konstaterar utredningen att insiderregistret fyller i huvudsak
tre syften, nämligen att motverka missbruk av förtrolig information, att
tjäna som underlag för Finansinspektionens kontrollerande och brottsutred-
ande verksamhet samt att förse aktiemarknaden och massmedia med infor-
mation om berörda personers värdepapperstransaktioner. Vidare anser
utredningen att registret kommer att fylla en viktig funktion om det införs
regler som kriminaliserar otillbörlig kurspåverkan.
Enligt regeringens uppfattning fyller insiderregistret en viktig funktion
främst av de skäl utredningen har pekat på. Som närmare utvecklas i av-
snitt 9 föreslår regeringen att det införs en kriminalisering av otillbörlig
kurspåverkan. Regeringen delar utredningens uppfattning att registret även
kan fylla en viktig funktion när det gäller Finansinspektionens övervakning
avseende sådana brottsliga förfaranden som där avses. Dessutom kommer
registret att ha betydelse vid övervakningen av förbudet mot korttidshandel
(se avsnitt 8). Insiderregistret bör därför behållas.
Regeringen har i och för sig förståelse för uppfattningen att benäm-
ningen “insiderregistret” kan leda till missuppfattning om vilka uppgifter
som ingår i registret. Nuvarande benämning har emellertid tillämpats under
en längre tid och får anses vara väl etablerad. Mot den bakgrunden anser
regeringen att benämningen på registret inte bör ändras.
För närvarande gäller att personer med insynsställning i aktie-marknads-
bolag skall anmäla sina och närståendes innehav av aktier och med aktier
likställda instrument i bolaget till Finansinspektionen. Anmälningsskyldig-
het föreligger under förutsättning att innehavet eller en förändring av inne-
havet uppgår till minst 200 aktier eller, såvitt avser med aktier likställda
värdepapper, motsvarar ett marknadsvärde av lägst 50 000 kronor. Finans-
inspektionen kan medge befrielse från anmälningsskyldigheten om mot-
svarande uppgifter kan erhållas på annat sätt. Aktiemarknadsbolag eller
moderföretag till sådana bolag skall alltid anmäla till Finansinspektionen
vilka personer som har insynsställning i bolaget. Den som får insyns-
ställning på grund av aktieinnehav skall dock själv göra anmälan till
inspektionen. I vissa fall skall aktiemarknadsbolag underrätta personer med
insynsställning om att anmälan skett till Finansinspektionen.
Enligt 9 § insiderlagen och 5 kap. 5 § aktiekontolagen kan Finans-
inspektionen erhålla uppgifter från Värdepapperscentralen genom auto-
matisk databehandling under förutsättning att dispens meddelas. I sådana
fall måste dispensen omfatta både personen med insynsställning och när-
stående fysiska och juridiska personer. Dispensmöjligheten föreligger i
praktiken endast för sådana aktier som är registrerade i VP-systemet.
42
Visserligen framgår flertalet av de instrument som enligt insiderlagen skall
likställas med aktier av registret men automatiskt uppgiftslämnande kan inte
ske för sådana instrument. Anledningen till detta är att marknadsvärdet inte
framgår av avstämningsregistren.
Utredningens förslag innebär att det automatiska uppgiftslämnandet
utvidgas till att avse alla innehavsförändringar för personer med insyns-
ställning beträffande aktierelaterade instrument som återspeglas i avstäm-
ningsregistren hos Värdepapperscentralen. Uppgiftslämnandet skall enligt
förslaget gå till på följande sätt. Inledningsvis sker en anmälan till Finans-
inspektionen, vanligtvis från bolaget, om att en person har insynsställning.
Inspektionen underrättar Värdepapperscentralen om detta varefter registre-
ring sker. Registreringen innebär att innehav och förändringar i innehavet
av instrument i bolaget därefter kommer att anmälas till inspektionen på
datamaskinell väg. För att automatiskt uppgiftslämnande skall kunna ske
även för med aktier likställda instrument föreslås att beloppsgränsen
avskaffas för de fall där uppgifter överförs från Värdepapperscentralen.
Enligt förslaget skall även gränsvärdet avseende antalet aktier avskaffas i de
fallen. Utredningen anser dessutom att nuvarande dispensmöjlighet helt kan
ersättas av systemet med automatiskt uppgiftslämnande och att bestämmel-
sen om dispens därför kan upphävas.
Enligt utredningen kan emellertid anmälningsskyldigheten inte avskaffas
helt. Förslaget innebär därför att anmälningsskyldigheten behålls för sådana
aktierelaterade finansiella instrument som inte registreras hos Värde-
papperscentralen och när aktierna är registrerade på ett samägt konto där.
Dessutom måste anmälan ges in när en närstående första gången förvärvar
aktier och när insynsställning uppkommer på grund av aktieinnehav. Vidare
anser utredningen att insiderregistret inte bör belastas med inaktuella upp-
gifter. Utredningen föreslår därför att det införs en osanktionerad be-
stämmelse av närmast ordningskaraktär. Enligt bestämmelsen bör anmälan
ges in till Finansinspektionen när insynsställning eller ställning som när-
stående upphör.
Utredningen menar att en övergång till automatiskt uppgiftslämnande
skulle förbättra Finansinspektionens möjligheter till insyn samtidigt som det
väsentligt torde förenkla hanteringen för inspektionen, Värdepappers-
centralen och de personer som har insynsställning. En annan positiv effekt
är enligt utredningen att anmälningarna snabbare än för närvarande skulle
komma till allmänhetens och marknadens kännedom. Remissinstanserna
har över lag varit positiva till att systemet förenklas i enlighet med utred-
ningens förslag.
Med anledning av utredningens förslag har Finansinspektionen gjort en
förstudie av ett nytt insiderregister. Förstudien har bl.a. gått ut på att under-
söka de tekniska förutsättningarna för uppbyggnaden av ett nytt register.
Under detta arbete har inspektionen funnit att ett automatiskt överförande
av uppgifter skulle innebära problem när det gäller uppgiftslämnande för
aktier som är registrerade för utländska medborgare. Samma problem finns
i dag när det gäller dispens från anmälningsskyldigheten. Bakgrunden är
följande.
När dispens meddelas länkas aktieinnehavarens VP-konto till insider-
Prop. 1995/96:215
43
registret. Varje förändring på VP-kontot registreras därefter automatiskt i
insiderregistret. Tekniskt är båda systemen baserade på svenska person-
nummer. Utländska medborgare som saknar svenska personnummer till-
delas i stället fiktiva personnummer när de vill registrera sina aktieinnehav
hos Värdepapperscentralen. Det finns ingenting som hindrar att en utländsk
medborgare samtidigt har flera olika fiktiva personnummer.
Inslaget av utländskt ägande i svenskt näringsliv är i dag betydande.
Detta innebär bl.a. att det finns ett flertal utländska personer som har in-
synsställning i svenska aktiemarknadsbolag. Till detta kommer att ett stort
antal närstående till sådana personer innehar aktier i svenska bolag. Insider-
registret och Värdepapperscentralens datasystem är inte anpassade på ett
sådant sätt att dispens kan meddelas för utländska medborgare enligt de
regler som gäller i dag. Vad som nu framkommit innebär att inte heller ett
system med automatiskt uppgiftslämnande skulle fungera för personer som
saknar svenska personnummer. Problemet blir än större om man, som vi
föreslår nedan, öppnar möjlighet för personer med insynsställning att ha
sina aktier i aktiemarknadsbolaget förvaltarregistrerade (se avsnitt 6.5). Om
en utländsk person i sådana fall har depåer hos flera olika förvaltare
kommer det i praktiken att vara omöjligt att identifiera den personens
innehav av aktier i aktiemarknadsbolaget.
Problemet skulle i och för sig kunna lösas genom att utländska med-
borgare undantas från förfarandet med automatiskt uppgiftslämnande. En
utgångspunkt för regeringen är emellertid att uppgifter bör lämnas till
insiderregistret på samma sätt oavsett om det är fråga om svenska eller
utländska medborgare. Ett annat synsätt skulle strida mot den likabe-
handlingsprincip som - inte minst under inflytande av utvecklingen inom
EG - har kommit att prägla lagstiftningen på flera områden under senare år.
Mot denna bakgrund och för att inspektionen även i fortsättningen skall
kunna bedriva en effektiv insiderövervakning anser regeringen att det för
närvarande inte är möjligt att övergå till ett system med automatiskt
uppgiftslämnande. Anmälningsskyldigheten bör därför behållas.
Som framgår av avsnitt 6.5 föreslår vi att förbudet mot förvaltarregistre-
ring av aktier som innehas av personer med insynsställning avskaffas. Det
bör i detta sammanhang erinras om att anmälningsskyldigheten kvarstår för
sådana personer även om de har sina innehav förvaltarregistrerade. Om det
finns tekniska förutsättningar för det skall emellertid dispens kunna med-
delas även i sådana fall.
Enligt nuvarande ordning skall personer med insynsställning anmäla för-
värv eller överlåtelser av aktier i bolaget eller andra ändringar i aktieinne-
havet senast ijorton dagar efter ändringen. Detta följer av 13 § 3 insider-
lagen. Bestämmelsen tolkas, enligt vad Finansinspektionen upplyst i sitt
remissvar, så att fristen räknas från den dag avtal ingås. Finans-inspek-
tionen har även upplyst att det i praktiken kan gå avsevärd tid innan en
aktietransaktion visar sig i ett avstämningsregister. I sådana situationer
innebär utredningens förslag att det kan gå en förhållandevis lång tid från
det att avtal ingås till dess att uppgift om transaktionen överförs till
insiderregistret. Finansinspektionen har därför föreslagit att det införs regler
om att registrering måste ske på aktiekonto inom viss tid efter affären.
Prop. 1995/96:215
44
De problem som Finansinspektionen har beskrivit torde även gälla för Prop. 1995/96:215
de fall där dispens har beviljats enligt de regler som nu gäller. För
närvarande finns det ingen tidsfrist inom vilken registrering av genomförda
transaktioner skall göras på ett aktiekonto. Normalt får emellertid antas att
det ligger i både köparens och säljarens intresse att snarast låta registrera en
genomförd transaktion. Ett flertal rättsföljder av överlåtelsen är nämligen
kopplade till registreringen i stället för till avtalets ingående. Till att bölja
med är endast den registrerade ägaren behörig att förfoga över aktien. Detta
kan ha betydelse bl.a. i de fall där aktien används som säkerhet för t.ex. en
kredit. Vidare är det först i och med registreringen som förvärvaren erhåller
sakrättsligt skydd i förhållande till överlåtarens borgenärer. Om aktien har
överlåtits till flera var för sig har slutligen i normalfallet det förvärv
företräde som registrerats först. På grund av de rättsverkningar som följer
av registreringen torde därför i vart fall förvärvaren som regel ha ett starkt
intresse av att registrering sker snabbt. Till detta kommer att - i de
övervägande antal fall där affären sker genom en förmedlare som även är
ett kontoförande institut - affären snabbt registreras i VP-systemet. Det nu
anförda leder till att en tidsfrist har betydelse bara i de förmodligen fåtal
fall där aktörerna av en eller annan anledning önskar avvakta med att
offentliggöra transaktionen under en tid. Enligt regeringens uppfattning är
detta skäl för närvarande inte tillräckligt starkt för att införa en tidsfrist.
Finansinspektionen har även framfört den synpunkten att personer med
insynsställning bör ge in anmälan till insiderregistret om vilka som ingår i
närståendekretsen oavsett om de närstående innehar några aktier i bolaget
eller ej. Inspektionen har som ett skäl för detta framfört att det vid
utredningar om eventuella brott mot insiderlagens handelsförbud skulle
vara av stort värde om hela närståendekretsen framgick av insiderregistret.
Dessutom har enligt inspektionen reglernas nuvarande utformning orsakat
merarbete för både inspektionen och de anmälningsskyldiga.
För närvarande gäller enligt 13 § 4 insiderlagen att närstående endast
behöver anmälas till insiderregistret när den anmälningsskyldige fått känne-
dom om att den närstående förvärvat eller överlåtit aktier i bolaget eller att
annan ändring skett i den närståendes aktieinnehav. Utredningen har inte
föreslagit någon ändring i denna del annat än att även anhöriga, när
anmälan väl har skett, kommer att omfattas av det automatiska uppgifts-
lämnandet. Även om en generell anmälningsskyldighet i enlighet med
Finansinspektionens synpunkter kan ha vissa fördelar anser regeringen att
anmälningsskyldigheten inte bör utvidgas. Det saknas nämligen enligt
regeringens uppfattning tillräckligt underlag för en bedömning av om det är
motiverat att utvidga registret på det sätt inspektionen föreslagit. Det kan
antas att en sådan utvidgning skulle komma att beröra ett stort antal
personer som i dag inte förekommer i registret.
Finansinspektionen begärde i en skrivelse till regeringen år 1992 att de
gränsvärden som gäller för anmälningsskyldighetens inträde skulle höjas
väsentligt. En sådan höjning skulle enligt inspektionen innebära en kraftig
minskning av det antal personer som ingår i registret. Enligt inspektionen
skulle därigenom insiderregistret och arbetet med detta bli hanterligare och
inspektionens resurser kunna utnyttjas på ett mer ändamålsenligt sätt.
45
Utredningen har föreslagit att nuvarande gränsvärden behålls eftersom det Prop. 1995/96:215
i ett system med automatiskt uppgiftslämnande skulle bli fråga om ett för-
hållandevis Htet antal personer som alltjämt skulle vara anmälningsskyldiga.
Under budgetåret 1994/95 gjordes ungefär 5 100 anmälningar till
insiderregistret. I drygt 800 av dessa fall lämnades uppgifter automatiskt
från Värdepappercentralen efter att dispens hade meddelats. Mot bakgrund
av det förslag regeringen nu lämnar finns det anledning anta att antalet fall
där dispens söks kommer att öka. Det merarbete nuvarande gränsvärden
medför för Finansinspektionen kan därför förväntas minska. Regeringen
anser därför att nuvarande gränsvärden för anmälningsskyldighet bör be-
hållas tills vidare. Enligt vår uppfattning finns det inte skäl att knyta gräns-
värdena till basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
De uppgifter som finns i insiderregistret bör vara aktuella. När insyns-
ställning eller ställning som anhörig av någon anledning upphör är det
därför angeläget att uppgifterna avförs ur registret. Utredningen har före-
slagit att det införs en skyldighet att avanmäla inaktuella uppgifter till
insiderregistret. Vi ställer oss emellertid negativa till att införa en osanktion-
erad upplysningsskyldighet av det slag utredningen föreslagit. Om det visar
sig att registret belastas med överflödiga uppgifter, bör detta i stället kunna
lösas praktiskt genom kontakter mellan Finansinspektionen och den anmäl-
ningsskyldige. Någon lagregel av det slag utredningen föreslagit bör så-
ledes inte införas.
Regeringens förslag: Förseelser mot anmälnings- eller uppgifts-
skyldigheten enligt insiderlagen avkriminaliseras. I stället införs en
avgiftssanktion för sådana förseelser.
Särskild avgift skall fastställas till 10 % av vederlaget för aktierna
eller, vid benefika förvärv och överlåtelser, 15 000 kronor. Vid över-
trädelser som inte har anknytning till förändringar i aktieinnehav skall
avgiften vara 15 000 kronor. Avgiften måste alltid ligga inom inter-
vallet 15 000-350 000 kronor. Beloppet skall kunna efterges helt eller
delvis om överträdelsen är ringa eller ursäktlig eller om det finns
synneriiga skäl.
Avgiften beslutas av Finansinspektionen. Det införs en särskild
tvåårig preskriptionstid.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag (se betänkandet s. 52 och 53).
Remissinstanserna: Utredningen förslag tillstyrks eller lämnas utan
erinran av de flesta remissinstanserna. Finansinspektionen och
Riksåklagaren anser emellertid att taket för avgiften bör sättas högre än vad
utredningen föreslår för att ändringen inte skall uppfattas som en
uppmjukning av gällande regler. Svenska Bankföreningen och Hovrätten
för Övre Norrland anser att det bör införas en möjlighet till jämkning av
46
avgiften. Kammarrätten i Göteborg menar att beräkningsgrunderna för
avgiftsskyldigheten av rättssäkerhetsskäl bör framgå av lagtexten.
Skälen för regeringens förslag:. För att uppgifterna i insiderregistret
skall bli fullständiga och korrekta krävs att anmälningar lämnas på före-
skrivet sätt. Om anmälningsskyldigheten inte fullgörs kan detta ha stor
betydelse vid utredningar om misstänkt insiderbrottslighet. Underlåten an-
mälan kan dessutom vara ett indicium på att handelsförbudet i insiderlagen
har överträtts.
Underlåten anmälan behöver givetvis inte betyda att ett insiderbrott har
begåtts. Ofta torde förklaringen till att anmälan inte har skett bero på
glömska eller rent förbiseende. Sådana fall är närmast att betrakta som
förseelser av ordningskaraktär även om anmälningsskyldigheten som sådan
är av stor vikt. Enligt betänkandet förväxlas ibland brott mot anmälnings-
skyldigheten i massmedia med insiderbrott. Dessa synpunkter talar, enligt
utredningen, för att det i stället för straff införs en särskild avgift för
underlåten anmälan. Vi delar dessa synpunkter. En avgift torde dessutom
vara mer effektiv än ett bötesstraff genom att avgiften kan tas ut i närmare
anslutning till överträdelsen. Detta gäller i vart fall om avgiften, som före-
slås nedan, beslutas av Finansinspektionen. Det nu sagda ligger också väl i
linje med uppfattningen att förseelser med lågt straffvärde bör avföras från
det kriminaliserade området för att rättsväsendets resurser skall kunna
användas på ett ändamålsenligt och effektivt sätt (se t.ex. prop. 1994/95:23
Ett effektivare brottmålsförfarande, s. 41 ff och 52 ff).
Regeringen föreslår i det följande att det införs ett förbud mot korttids-
affärer för vissa personer i aktiemarknadsbolag. Även förbudet mot kort-
tidshandel bör avgiftssanktioneras. Denna fråga utvecklas närmare i
avsnitt 8.
Innan regeringen övergår till att behandla frågan om hur en regel om
avgiftsskyldighet bör utformas finns det anledning att nämna något om
normgivningsmakten. Den typ av avgifter som det här är fråga om är att
hänföra till det som brukar kallas för sanktionsavgifter. Med detta förstås
sådana avgifter som utgör påföljd för en regelöverträdelse. Utredningen
föreslår vissa ramar för avgiftsskyldigheten men anser att närmare före-
skrifter bör utfärdas av regeringen eller den myndighet regeringen be-
stämmer. Sanktionsavgifter faller under riksdagens primära lagstiftnings-
kompetens enligt 8 kap. 3 § regeringsformen. Enligt 8 kap. 9 § andra
stycket regeringsformen får emellertid riksdagen bemyndiga regeringen att
meddela sådana föreskrifter om avgifter, som på grund av 3 § annars skall
meddelas av riksdagen. Frågan i vad mån sanktionsavgifter omfattas av
bestämmelsen är i viss mån omdebatterad. Den uppfattning som har vunnit
flest anhängare och som har varit vägledande i tidigare lagstiftnings-
sammanhang är att sanktionsavgifter inte är att hänföra till de typer av
avgifter som nämns i 8 kap. 9 § andra stycket regeringsformen (se t.ex.
prop. 1983/84:192 s. 28 ff och prop. 1993/94:68 s. 25 f och 71 ffmed där
anförd litteratur). Regeringen ansluter sig till denna uppfattning även nu.
Riksdagen kan delegera normgivningskompetens också med stöd av
8 kap. 7 § regeringsformen. Enligt den bestämmelsen får delegering ske
inom vissa särskilt angivna ämnesområden, utom såvitt avser frågor om
Prop. 1995/96:215
47
skatt eller annan rättsverkan av brott än böter. De här aktuella sanktions-
avgiftema kan emellertid inte anses hänförliga till något av de ämnesom-
råden som räknas upp i bestämmelsen. Inte heller den torde därför kunna
användas som grund för delegering till regeringen i detta fall.
Det anförda leder regeringen till den slutsatsen att kompetensen i före-
varande fall är exklusivt förbehållen riksdagen. Detta innebär att de
närmare förutsättningarna för åläggande av avgiftsskyldighet bör framgå
direkt av lagtexten.
Inom Justitiedepartementet upprättades i böljan av 1980-talet en prome-
moria i vilken de sanktionsavgifter som då fanns i olika lagar genomgås
(prop. 1981/82:142 s. 77 ff). I promemorian delas sanktionsavgifter upp i
två kategorier, nämligen straffavgifter och vinstbegränsande avgifter. Med
straffavgifter förstås därvid avgifter som uteslutande har ett straffande
syfte. Vinstbegränsande avgifter anges vara av konfiskatorisk eller vinst-
begränsande karaktär. Beträffande den sistnämnda kategorin föreslogs i
promemorian vissa principer som borde gälla vid införandet av sådana
avgifter. Dessa riktlinjer förelädes riksdagen i en proposition och riksdagen
lämnade dem utan erinran (se a.a. s. 21ff, JuU 53 och rskr. 328). Princip-
erna har därefter tillämpats i senare lagstiftningssammanhang (se t.ex. prop.
1993/94:186 s. 48).
I de avseenden som nu är av intresse innebär uttalandena huvudsakligen
följande. Ett avgiftssystem kan vara en ändamålsenlig lösning i de fall där
regelöverträdelser är särskilt frekventa eller speciella svårigheter föreligger
att beräkna storleken av den vinst eller besparing som uppnås i det särskilda
fallet. Andra fall är när den ekonomiska fördelen av en isolerad företeelse
genomsnittligt sett kan bedömas som låg, samtidigt som samhällets behov
av skydd på det aktuella området är så framträdande, att inte bara den
ekonomiska fördelen i det särskilda fallet utan redan utsikten till vinst eller
besparing bör neutraliseras. Bestämmelserna om beräkning av avgiften bör
i möjligaste mån konstrueras så att de utgår från ett mätbart moment i den
aktuella överträdelsen - en parameter - som gör det möjligt att förutse och
fastställa hur stor avgiften skall bli i det enskilda fallet. Normalt bör regeln
konstrueras så att avgiften motsvarar den genomsnittliga vinsten av över-
trädelsen. Om det bedöms angeläget att neutralisera redan utsikten till vinst
bör det emellertid inte finnas något hinder mot att låta avgiften utgå enligt
grunder som leder till väsentligt högre avgiftsbelopp. Särskild prövning bör
ske av om uppsåt eller oaktsamhet skall krävas för avgiftsskyldighet eller
om sådan skyldighet skall bygga på ett strikt ansvar. I det förra fallet bör
prövningen ligga på domstol men i det senare fallet kan åläggandet av
avgiftsskyldighet i viss utsträckning överlämnas till administrativ myndig-
het. För en regel som bygger på strikt ansvar bör det av rättssäkerhetsskäl
förutsättas att det finns starkt stöd för en presumtion om att överträdelser på
området inte kan förekomma annat än som en följd av uppsåt eller oakt-
samhet. I sådana fall bör även undantagsregler införas. Dessa bör så långt
möjligt vara preciserade så att det inte föreligger någon tvekan om deras
räckvidd. Samma sak bör gälla för regler som ger mö jlighet till jämkning av
beloppet.
Redan det faktum att förutsättningarna för avgiftsskyldigheten måste
Prop. 1995/96:215
48
anges i lag innebär att en bestämmelse utformad enligt utredningens förslag
är för allmänt hållen för att kunna godtas. Regeringen anser att de riktlinjer
som beskrivits ovan bör beaktas när bestämmelsen utformas. Till att börja
med bör avgiften betraktas som en vinstbegränsande avgift även om
överträdelser av förevarande slag normalt inte får antas syfta till ekonomisk
vinning. Det nära sambandet med ekonomisk verksamhet motiverar
emellerid att bestämmelsen utformas så att redan utsikten till vinst neutrali-
seras. Det skall inte vara lönsamt att spekulera i möjligheten till vinst när
anmälningsskyldigheten aktualiseras. Detta motiverar att nivån på avgiften,
som utredningen har föreslagit, sätts förhållandevis högt. Till skillnad från
utredningens förslag bör bestämmelsen även utformas så att det i förväg
med någon grad av säkerhet går att förutsäga avgiftens storlek. En para-
meter som ligger nära till hands är att avgiften beräknas utifrån en procent-
sats kopplad till det vederlag som betalats eller mottagits för aktierna. En
lämplig proportion på avgiften är enligt regeringens bedömning 10 %. För
avgiftsuttaget bör sättas såväl en övre som en undre gräns.
I samtliga nu nämnda fall skall avgiften uppgå till lägst 15 000 och högst
350 000 kronor. Detta motsvarar för närvarande ungefär mellan ett halvt
och tio basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, vilket nära
anknyter till utredningens förslag med den skillnaden att utredningen som
lägsta belopp föreslagit ett basbelopp. Någon anledning att sätta taket
högre, som föreslagits av en del remissinstanser, föreligger enligt regering-
ens uppfattning inte. Däremot bör den nedre gränsen sättas lägre än enligt
förslaget. I annat fall finns det risk för orimliga konsekvenser, bl.a. i de fall
där det är fråga om förhållandevis bagatellartade förseelser men där det
ändå inte bedöms föreligga grund för eftergift. Till detta kommer att den
lägre gränsen enligt förslaget i praktiken skulle innebära en skärpning av
gällande rätt, eftersom nuvarande praxis innebär att normalpåföljden är
böter. I de allra flesta fall torde nämligen bötesstraffet understiga t.o.m. ett
halvt basbelopp. Beträffande frågan om utifrån vilken tidpunkt värdet skall
beräknas hänvisas till författningskommentaren.
När det gäller överträdelser av de bestämmelser som avser anmälningar
om förändringar i aktieinnehav bör avgift tas ut med 10 % av vad som
betalats eller mottagits för aktierna. Om något vederlag inte har utgått bör
avgift i stället tas ut med ett fast belopp. Regeringen anser att avgiften i
sådana fall bör vara 15 000 kronor. Som exempel kan nämnas när förvärv
sker genom gåva eller arv.
Vid överträdelser av de bestämmelser som inte avser ägarförändringar
anser vi att det inte är lämpligt att göra någon koppling till priset för
aktierna. Även i sådana fall bör ett fast belopp tillämpas. Enligt vår upp-
fattning är det rimligt att avgiften är 15 000 kronor. De situationer i insider-
lagen som nu avses är när en person med insynsställning skall ge in an-
mälan om närståendeställning (9 §), när ett aktiemarknadsbolag eller dess
moderbolag skall anmäla att en person har insynsställning (14 och 15 §§)
och när Finansinspektionen har begärt upplysningar (18 § första styck-
et 2-4, 6 och 7).
I fall som bedöms som ringa eller ursäktliga bör avgiften kunna efterges.
Det bör även finnas en möjlighet att helt eller delvis efterge avgiften i andra
Prop. 1995/96:215
49
4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 215
situationer. Det kan nämligen tänkas uppstå fall där en full avgifts-
skyldighet framstår som oskälig men där överträdelsen varken kan be-
dömas vara ringa eller ursäktlig. Eftergift bör därvid komma i fråga endast
i rena undantagsfall. Det är därför inte lämpligt att i lagtexten ange de
närmare förutsättningarna för att avgiften skall kunna sättas ned i andra fall
än då överträdelsen är ringa eller ursäktlig. I stället bör anges att eftergift får
ske om det finns synnerliga skäl.
En annan fråga är om prövningen av avgiftsskyldigheten skall läggas på
domstol eller på administrativ myndighet. Denna fråga hänger samman med
vad som bör gälla för det subjektiva rekvisitet. Nuvarande ordning innebär
att det krävs uppsåt eller oaktsamhet för att gärningen skall vara straffbar.
Vidare är det domstol som på talan av åklagare dömer ut straffet. Utred-
ningens förslag innebär en övergång till strikt ansvar och att Finansinspek-
tionen blir beslutande myndighet. Inspektionens beslut skall emellertid
kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
De överträdelser det nu är fråga om är sådana att det får anses föreligga
en presumtion för att i vart fall oaktsamhet normalt föreligger. Man bör
nämligen som regel kunna utgå från att den personkrets det handlar om
huvudsakligen känner till de regler som gäller på området. Regeringen
anser därför att det inte kan riktas några invändningar mot en övergång till
ett strikt ansvar. Det får förutsättas att en regel av det innehåll regeringen nu
föreslår kommer att bli förhållandevis lättillämpad i flertalet fall. Be-
slutanderätten bör därför kunna läggas på Finansinspektionen. Genom att
inspektionens beslut kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol till-
godoses rättssäkerhetsaspektema på ett tillfredsställande sätt.
Utredningen föreslår att särskild avgift inte skall tas ut i de fall som
omfattas av ett vitesföreläggande. Som exempel tar utredningen upp det
fallet att någon i strid mot förbudet i 8 § insiderlagen har sina aktier
förvaltarregistrerade och att det finns ett vitesföreläggande för personen att
inom viss tid registrera aktierna hos Värdepapperscentralen.
Enligt insiderlagen kan Finansinspektionen bara förelägga vite om någon
inte fullgör sin skyldighet att lämna uppgifter i en del av de situationer som
omfattas av 18 § insiderlagen. De situationer det gäller är då uppgifter
begärs från ett aktiebolag eller en juridisk person i övrigt vars fondpapper
överträdelsen gäller, från den juridiska person som lämnat ett offentligt
erbjudande om aktieförvärv, från moderföretaget till något av nu nämnda
bolag eller från någon som driver värdepappersrörelse med stöd av 1 kap.
3,3 c eller 3 d § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. Inspektionen
kan således inte förelägga vite i den situation som utredningen tar upp i sitt
exempel. Däremot kan vite föreläggas i vissa fall när någon inte fullgör sin
uppgiflsskyldighet enligt 18 § insiderlagen. Som Lagrådet påpekat kan vite
föreläggas endast när någon underlåter att lämna uppgifter, inte när de
uppgifter som lämnas är oriktiga eller vilseledande. Enligt vårt förslag skall
särskild avgift inte kunna tas ut i sådana fall. Vi delar därför Lagrådets
uppfattning att en bestämmelse av den innebörd utredningen föreslagit inte
behövs.
Enligt utredningens förslag inträder preskription om inte den berörde
senast två år från det lagöverträdelsen ägde rum har fått kännedom om att
Prop. 1995/96:215
50
frågan om särskild avgift har tagits upp av inspektionen. En sådan regel kan
enligt regeringens bedömning komma att bli svårtillämpad främst med
avseende på frågan om när en person skall anses ha fått sådan vetskap. För
att undanröja eventuella tvivel bör som preskriptionsavbrytande åtgärd i
stället gälla att personen har delgetts underrättelse om att avgiftsfrågan har
tagits upp av inspektionen. Delgivning skall i sådana fall ske enligt
delgivningslagens bestämmelser. Det nu sagda innebär inte att delgivning
alltid behöver ske redan när inspektionen tar upp frågan om särskild avgift.
Om det inte finns någon risk för preskription torde det normalt räcka med
att delgivning sker först när den berörde bereds tillfälle att yttra sig i
ärendet. Ingenting hindrar emellertid att delgivning sker tidigare om det
föreligger preskriptionsfara.
Prop. 1995/96:215
Regeringens förslag: Förbudet för personer med insynsställning i
aktiemarknadsbolag att ha sina aktier i bolaget förvaltarregistrerade
upphävs. På samma sätt som för närvarande gäller för uppgifter som
finns hos Värdepapperscentralen skall dispens från anmälningsskyl-
digheten kunna meddelas när uppgifter kan lämnas från en förvaltare
på datamaskinell väg.
Finansinspektionen skall göra en tillståndsprövning av från vilka
förvaltare uppgifter skall få lämnas till insiderregistret på datamaskinell
väg. Dispens från anmälningsskyldigheten skall kunna ges endast när
aktierna är registrerade hos förvaltare som har sådant tillstånd.
Utredningens förslag: Förslaget innebär att förbudet mot förvaltar-
registrering behålls men att det förses med en möjlighet att söka dispens.
Dessutom föreslås att anmälningsskyldigheten behålls även för de fall där
dispens har meddelats (se betänkandet s. 53 ff och 95).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget.
Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen anser
emellertid att det förslag som föreningarna tidigare har lagt fram i skrivelser
till regeringen hade varit en bättre lösning. I skrivelserna föreslås att
förbudet mot förvaltarregistrering upphävs och ersätts med ett system där
personer med insynsställning i aktiemarknadsbolag får ha sina aktier
förvaltarregistrerade endast hos sådana förvaltare som har särskilt tillstånd
från Finansinspektionen. Liknande synpunkter framförs även av andra
remissinstanser.
Skälen för regeringens förslag: Den som har insynsställning i ett
aktiemarknadsbolag får enligt 8 § tredje stycket insiderlagen inte ha sina
aktier i bolaget förvaltarregistrerade. Detsamma gäller för personer som hör
till närståendekretsen. Med förvaltarregistrering förstås att en förvaltare
som har auktorisation enligt 8 kap. 1 § aktiekontolagen (1989:827) i stället
för aktieägaren är införd i den aktiebok som förs av Värdepapperscentralen.
Aktieägarens aktieinnehav är i sådana fall registrerat endast hos förvaltaren.
51
Hos Värdepapperscentralen skall det dessutom finnas en sammanställning Prop. 1995/96:215
över de aktieägare som har mer än femhundra aktier i bolaget förvaltarregi-
strerade. Auktoriserade förvaltare är skyldiga att på begäran lämna upp-
gifter till Värdepapperscentralen om de aktier som förvaltas.
Förbudet mot förvaltarregistrering infördes eftersom det inte ansågs
finnas några tekniska lösningar som gjorde det möjligt för Värdepappers-
centralen att via VP-registret ha direktkontakt med förvaltarnas register för
förvaltarregistrerade aktier. Departementschefen ansåg att det var viktigare
med en effektiv insiderövervakning än att avvakta den tekniska utveck-
lingen (prop. 1990/91:42 s. 59). Svenska Fondhandlareföreningen och
Svenska Bankföreningen menade i en gemensamt författad skrivelse till
Finansdepartementet den 14 januari 1991 att förbudet mot förvaltarregi-
strering var onödigt. Enligt föreningarna fanns det tekniska förutsättningar
för att överföra uppgifter från förvaltarna till Värdepapperscentralen. De
föreslog därför att förbudet mot förvaltarregistrering skulle upphävas och
ersättas med en ordning som i korthet gick ut på följande. Förvaltar-
registrering skulle endast få ske hos förvaltare som hade godkänts av
dåvarande Bankinspektionen. Om en person med insynsställning önskade
förvaltarregistrera sitt aktieinnehav skulle han anmäla detta till Bankinspek-
tionen. Inspektionen skulle då lämna besked om förvaltaren var godkänd
eller ej. Om förvaltaren inte var godkänd återstod endast för personen att
välja en annan förvaltare eller att låta direktregistrera aktierna hos Värde-
papperscentralen. Om en person registrerats i insiderregistret skulle
Värdepapperscentralen, som då förde registret, underrätta de förvaltare som
godkänts om detta.
Föreningarnas förslag innebar således en ordning med särskild
tillståndsprövning av de förvaltare som önskade åta sig uppdrag att förvalta
aktier för personer med insynsställning i aktiemarknadsbolag. Utredningen
har valt en arman modell. Enligt utredningens förslag skall förbudet mot
förvaltarregistrering behållas. Dessutom föreslås att, som framgår av
föregående avsnitt, överträdelser av förbudet avgiftssanktioneras. Förbudet
mot förvaltarregistrering skall emellertid enligt förslaget förses med en
möjlighet att söka dispens. I betänkandet sägs att dispens avses kunna
lämnas en viss placerare, men att Finansinspektionen också skall kunna
mera generellt tillåta registrering hos viss förvaltare.
Bakgrunden till förbudet mot förvaltarregistrering är att det tidigare inte
har ansetts finnas tekniska förutsättningar för en snabb rapportering till
insiderregistret av uppgifter som finns registrerade hos förvaltarna. Insider-
lagen föreskrev nämligen från början att insiderregistret skulle föras av
Värdepapperscentralen. Detta ansågs lämpligt eftersom uppgifter i sådana
fall normalt skulle kunna föras över automatiskt till insiderregistret i
samband med övriga registreringsåtgärder vid aktietransaktioner i avstäm-
ningsregistren (prop. 1990/91:42 s. 58). Insiderregistret förs emellertid
sedan den 1 januari 1993 av Finansinspektionen. Anledningen till att
registret flyttades var bl.a. att Finansinspektionen enligt datalagen
(1973:289) är registeransvarig för insiderregistret och därmed ansvarig för
att de uppgifter som ingår där är riktiga. När registret flyttades uttalades i
förarbetena att förutsättningarna för att få dispens inte borde försämras
52
genom att ansvaret för förandet av registret gick över till Finansinspek- Prop. 1995/96:215
tionen (prop. 1992/93:90 s. 64 f.).
Regeringen delar utredningens bedömning att det bör öppnas en möjlig-
het för personer med insynsställning att ha sina aktieinnehav förvaltarregi-
strerade. Det finns emellertid enligt vår uppfattning inte längre några skäl
att ha kvar förbudet. Anledningen till att det infördes var, som nämnts ovan,
att de uppgifter som fanns i avstämningsregistren ansågs kunna överföras
automatiskt till insiderregistret när detta fördes av Värdepapperscentralen,
eftersom sådant överförande inte innebar någon förändring i sekretes-
skyddet. Ett sådan överförande ansågs därför kunna ske även utan sam-
tycke från berörda personer (prop. 1990/91:42 s. 59). I sådana fall skulle
det, om förvaltarregistrering var tillåten, finnas en viss risk för att uppgifter
om förvaltarregistrerade innehav skulle rapporteras till insiderregistret med
viss eftersläpning jämfört med direktregistrerade innehav. Följden av att
registret fördes över till Finansinspektionen har emellertid enligt vår
uppfattning blivit att uppgifter numera inte kan överföras utan att den
person det handlar om söker dispens. I de fall där dispens inte har sökts
finns det därför inte någon garanti för att direktregistrerade aktier anmäls
till insiderregistret snabbare än aktier som är förvaltarregistrerade. De skäl
som en gång anfördes för att införa förbudet gör sig därför inte längre
gällande.
Personer med insynsställning som har sina aktier förvaltarregistrerade
skall vara skyldiga att anmäla sina innehav till insiderregistret. Den tekniska
utvecklingen innebär att det i dag torde vara möjligt för förvaltare att finna
tekniska lösningar för att föra över uppgifter från sina egna depåer antingen
direkt eller via VP-systemet. Vi anser därför att det bör vara möjligt att få
dispens från anmälningsskyldigheten även när aktieinnehavet är förvaltar-
registrerat.
Som förutsättning för att dispens skall kunna meddelas bör emellertid
gälla att förvaltarens datasystem uppfyller högt ställda tekniska krav.
Dispens bör därför bara kunna meddelas i de fall där aktierna är registre-
rade hos en förvaltare som har ett i förväg testat och godkänt datasystem.
Vidare bör det finnas väl utarbetade rutiner för hur överförande skall ske.
Det bör ankomma på Finansinspektionen att pröva om förutsättningarna för
att överföra uppgifter på datamaskinell väg är uppfyllda. Detta bör ske på
ansökan av de förvaltare som önskar lämna uppgifter på sådant sätt. Genom
en ordning med särskild tillståndsprövning för förvaltare vinner man även
den fördelen att kostnaden för prövningen kan tas ut direkt av förvaltaren.
Enligt vår uppfattning är detta lämpligare än att ta ut avgiften direkt av de
personer som söker dispens. Vi föreslår därför att dispens skall kunna
meddelas endast i de fall där förvaltarregistrering sker hos en förvaltare
som har fått tillstånd att lämna uppgifter till insiderregistret på data-
maskinell väg.
Genom nyligen genomförda ändringar i bl.a. aktiekontolagen
(1989:827) har det fr.o.m. den 1 april 1996 öppnats en generell möjlighet
för utländska förvaltare att få tillstånd att registreras som förvaltare enligt
aktiekontolagen. Den utländska förvaltaren måste kunna lämna uppgifter
till Finansinspektionen vid misstanke om insiderbrott. Ett åtagande härom
53
skall utgöra en förutsättning för att få tillstånd att registreras som förvaltare
(prop. 1995/96:50 s. 106).
Det skall vara tillåtet för personer med insynsställning att ha sina aktier
förvaltarregistrerade hos utländska förvaltare. Om Finansinspektionen
finner att en utländsk förvaltare uppfyller kraven för att få lämna uppgifter
på datamaskinell väg, skall det dessutom vara möjligt att få dispens från
anmälningsskyldigheten om aktier är förvaltarregistrerade hos en sådan
förvaltare.
Prop. 1995/96:215
54
Prop. 1995/96:215
Regeringens förslag: Finansinspektionens frågerätt enligt 18 § första
stycket insiderlagen utvidgas till att avse alla fall där det finns anled-
ning anta att en bestämmelse i lagen har överträtts. Dessutom ges
Finansinspektionen en uttrycklig rätt att begära uppgifter även från
börser, auktoriserade marknadsplatser och clearingorganisationer.
Regeringen får föreskriva att Finansinspektionen skall få ha
terminalåtkomst till avstämningsregister som förs av Värdepappers-
centralen, om de uppgifter som hämtas in har anknytning till ett ärende
hos inspektionen. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen skall kunna föreskriva att uppgifter som begärs
enligt 18 § insiderlagen eller 5 kap. 5 § aktiekontolagen skall lämnas
på ADB-medium.
Sekretessen enligt 5 kap. 1 § första stycket sekretesslagen utsträcks
till att omfatta även Finansinspektionens verksamhet som rör över-
vakning enligt insiderlagen och av bestämmelsen om otillbörlig kurs-
påverkan.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag, med undantag av förslaget att utvidga Finansinspektionens frågerätt
till att gälla även i förhållande till börser, auktoriserade marknadsplatser och
clearingorganisationer. Utredningen har emellertid avstått från att lämna
något lagtextförslag i avvaktan på en allmän översyn av sekretessbe-
stämmelserna (se betänkandet s. 57-61 och s. 79-82).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget
eller lämnar det utan erinran. Värdepapperscentralen anser emellertid att
Finansinspektionens insynsrätt bör gälla även andra som för register över
värdepappersägare, bl.a. värdepappersinstitut. Flera remissinstanser fram-
håller vikten av att sekretessfrågorna får en snabb lösning. Riksåklagaren är
kritisk till utredningens bedömning att det inte behövs något lagstöd för att
Finansinspektionen och Värdepapperscentralen skall kunna träffa en
överenskommelse om tillfällig terminalåtkomst. Den uppfattningen delas av
Datainspektionen. Vidare anser Datainspektionen att sekretessfrågorna bör
utredas noga om det införs en laglig möjlighet för Finansinspektionen att få
terminalåtkomst till avstämningsregister. Datainspektionens uppfattning är
att nuvarande regler om uppgiftslämnande från Värdepapperscentralen till
Finansinspektionen bör behållas. Slutligen framhåller Datainspektionen att
det bildas ett personregister när Värdepapperscentralen eller annan lämnar
uppgifter till Finansinspektionen på ADB-medium. Datainspektionen
understryker därför att det krävs tillstånd enligt datalagen när sådana upp-
gifter begärs, om inte inrättandet av personregistret beslutas av riksdagen
eller regeringen.
55
Skälen för regeringens förslag:
Prop. 1995/96:215
Finansinspektionens rätt att begära uppgifter
Om det finns misstanke om brott mot insiderlagen, skall Värdepappers-
centralen på begäran lämna Finansinspektionen eller åklagare besked om
innehållet i ett avstämningsregister. Detta följer av 5 kap. 5 § aktiekonto-
lagen. Det krävs inte att någon speciell person är misstänkt för att uppgifter
skall få begäras (se prop. 1990/91:42 s. 114). Enligt 18 § insiderlagen har
Finansinspektionen rätt att begära uppgifter från vissa andra fysiska och
juridiska personer, inkl, myndigheter, om det finns anledning anta att det
har begåtts ett insiderbrott. Om det finns anledning anta att någon annan
straffbelagd bestämmelse i insiderlagen har överträtts, gäller emellertid
firågerätten bara mot den som antas ha överträtt bestämmelsen. Utredningen
har föreslagit att rekvisitet “misstanke” i 5 kap. 5 § aktiekontolagen byts ut
mot “anledning anta”, som använts i insiderlagen. Enligt utredningen finns
det annars risk för att rekvisiten ges olika tolkning och att därigenom
frågerätten inträder vid olika tidpunkter. Vidare har utredningen föreslagit
att frågerätten enligt 18 § första stycket insiderlagen utsträcks till att gälla
beträffande alla överträdelser mot insiderlagen.
Frågan om vid vilken tidpunkt Finansinspektionen har rätt att begära
uppgifter enligt 18 § insiderlagen resp. 5 kap. 5 § aktiekontolagen har inte
berörts närmare i förarbetena till dessa lagar. Avsikten torde inte ha varit
annan än att frågerätten skall inträda vid samma tidpunkt. Det finns inte
några sakliga skäl för att frågerätten skall inträda vid olika tidpunkter. Det
är i och för sig rimligt att tolka bestämmelserna på samma sätt, eftersom det
ju enligt 5 kap. 5 § aktiekontolagen inte krävs att någon särskild person är
misstänkt för brott mot insiderlagen. Det är emellertid angeläget att så långt
möjligt undvika att olika rekvisit används för att uttrycka samma sak.
Regeringen finner därför, liksom utredningen, att rekvisitet “misstanke” i
aktiekontolagens bestämmelse bör bytas ut mot “anledning anta”.
För att Finansinspektionen skall kunna bedriva övervakningen enligt
insiderlagen på ett effektivt sätt krävs att inspektionen har tillgång till så bra
underlag som möjligt. Nuvarande bestämmelser innebär en begränsning så
till vida att inspektionen har en i princip oinskränkt frågerätt endast när det
gäller insiderbrott. Vid andra överträdelser mot insiderlagens bestämmelser
gäller frågerätten endast mot den som kan antas ha gjort sig skyldig till
överträdelsen. Regeringen ser inte att det finns några bärande skäl för en
sådan begränsning. Frågerätten bör därför utvidgas på det sätt utredningen
har föreslagit.
Börser, auktoriserade marknadsplatser och clearingorganisationer enligt
lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet omfattas för närvar-
ande inte av skyldigheten enligt 18 § insiderlagen att lämna uppgifter till
Finansinspektionen. I praktiken bedrivs emellertid insiderövervakningen i
nära samarbete mellan Finansinspektionen och de börser som för närvar-
ande är verksamma i Sverige. Stockholms Fondbörs AB och OM
Stockholm AB har dessutom egna marknadsövervakningssystem. Även om
samarbetet fungerar måste det anses inkonsekvent att företag som bedriver
56
börs- eller clearingverksamhet inte uttryckligen omfattas av uppgifts-
skyldigheten i 18 § insiderlagen. Regeringen anser därför att bestämmelsen
bör kompletteras så att detta åstadkoms.
Terminalåtkomst
Handeln på värdepappersmarknaden sker i dag i stor utsträckning över
gränserna. Handelssystemen är så gott som uteslutande datorbaserade.
Dessa företeelser har lett till en kraftigt ökad omsättningsvolym. Dessutom
är omsättningshastigheten väsentligt högre än tidigare. Mot denna bakgrund
räcker det inte med att Finansinspektionen i sin övervakande verksamhet
får tillgång till så mycket relevant information som möjligt. För att insider-
övervakningen skall kunna skötas effektivt krävs även att inspektionen får
tillgång till informationen snabbt. Utredningen har uppgett att det för när-
varande tar 14 dagar - 1 månad för Värdepapperscentralen att expediera
uppgifter som begärs med stöd av 5 kap. 5 § aktiekontolagen.
Enligt betänkandet har Värdepapperscentralen uppgett att centralen
kommer att föreslå Finansinspektionen en lösning som innebär att inspek-
tionen på begäran tillfälligtvis skall få direktinsyn i VP-systemet för infor-
mation i samband med utredningar i insiderärenden. Utredningen bedömer
att förslaget, om det genomförs, inte kräver några lagstiftningsåtgärder.
Riksåklagaren och Datainspektionen har under remissbehandlingen fram-
fört kritik mot denna bedömning och ansett att det krävs uttryckligt lagstöd
för att Finansinspektionen skall få sådan terminalåtkomst som det är fråga
om. Datainspektionen hänvisar i sitt remissvar bl.a. till bestämmelsen i 7 §
första stycket 4 datalagen. Av den framgår att uppgifter inte får lämnas ut
från ett personregister eller användas annat än i överensstämmelse med
registrets ändamål eller vad som gäller enligt lag eller annan författning
eller i enlighet med den registrerades medgivande. Enligt Datainspektionen
skulle bestämmelsen i 5 kap. 5 § aktiekontolagen bli illusorisk om
Finansinspektionen ges möjlighet till direktinsyn i avstämningsregistren.
Datainspektionen menar att det inte kan godtas att uppgifter görs
tillgängliga hos Finansinspektionen i vidare mån än vad som följer av det
lagrummet.
De uppgifter Finansinspektionen och åklagare kan begära enligt 5 kap.
5 § aktiekontolagen gäller innehållet i ett avstämningsregister. Detta innebär
att uppgifter skall kunna erhållas både ur den dagliga journalen och ur
aktiekontona (se prop. 1990/91:42 s. 114). Bestämmelsen innebär att 7 §
datalagen inte utgör hinder mot att Värdepapperscentralen lämnar ut upp-
gifter till Finansinspektionen även om detta sker för annat ändamål än
registren är avsedda för, eftersom utlämnandet av uppgifter regleras i lag.
Inte heller kan datalagens bestämmelse i och för sig anses utgöra något
hinder mot att uppgifter lämnas ut på så sätt att Finansinspektionen får
direktåtkomst till registren genom terminaluppkoppling.
Enligt vad regeringen erfarit förs det inte längre några diskussioner
mellan Finansinspektionen och Värdepapperscentralen om tillfällig
terminaltkomst till avstämningsregistren. För att utredningar i insider-
Prop. 1995/96:215
57
ärenden skall kunna bedrivas effektivt bör det öppnas möjlighet för
Finansinspektionen att få sådan åtkomst. Regeringen delar den uppfattning
som förts fram av Riksåklagaren och Datainspektionen att frågan skall
regleras i författning
En rätt för Finansinspektionen att inhämta upplysningar genom direkt-
insyn i avstämningsregister skulle innebära stora rationaliseringsvinster i
den övervakande verksamheten. Inspektionens möjligheter att på ett tidigt
stadium upptäcka och ingripa mot misstänkta överträdelser mot insider-
lagen skulle öka väsentligt. Mot detta skall ställas det integritetsintrång som
en insyn i Värdepapperscentralens register kan innebära. Denna intresse-
avvägning bör lämpligen kunna tillgodoses genom att Finansinspektionen
får tillgång endast till sådana uppgifter som är nödvändiga för att
insiderövervåkningen skall kunna bedrivas på ett effektivt sätt.
Enligt 2 kap. 3 § första stycket tryckfrihetsförordningen är upptagningar
som kan uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel att betrakta som
allmänna handlingar, om de förvaras hos en myndighet och kan anses som
inkomna till eller upprättade hos myndigheten. En upptagning anses enligt
andra stycket i samma bestämmelse vara förvarad hos myndigheten, om
den är tillgänglig för myndigheten med tekniskt hjälpmedel som myndig-
heten själv utnyttjar för överföring i sådan form att den kan läsas, avlyssnas
eller på annat sätt uppfattas. Om myndigheten enligt lag eller förordning
eller särskilt beslut som grundar sig på lag saknar befogenhet att göra
överföringen, gäller detta emellertid inte upptagningar som ingår i ett
personregister. I sådana fall är upptagningen alltså inte att anse som allmän
handling hos myndigheten.
Det nu anförda innebär att uppgifter i Värdepapperscentralens avstäm-
ningsregister genom terminaluppkopplingen blir att anse som allmän hand-
ling hos Finansinspektionen. Med hänsyn till skyddet av de registrerades
personliga integritet bör det emellertid vara en naturlig utgångspunkt att
åtkomstmöjligheten för Finansinspektionen begränsas till sådana uppgifter
som behövs i verksamheten. Vi föreslår därför att inspektionen endast bör
ha rätt att föra över uppgifter från avstämningsregistren när uppgifterna har
anknytning till ett pågående ärende om misstänkt överträdelse av insider-
lagens bestämmelser eller bestämmelsen om otillbörlig kurspåverkan (se
avsnitt 9).
Det nu sagda innebär således att uppgifter i avstämningsregistren blir
allmänna handlingar hos Finansinspektionen endast om de kan hänföras till
ett ärende som pågår där. Enligt vårt förslag kommer sekretess att gälla i
verksamhet hos Finansinspektionen som rör övervakning enligt insider-
lagen och av bestämmelsen om otillbörlig kurspåverkan, om det kan antas
att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den
framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Till detta kommer att
sekretess enligt 8 kap. 5 § tredje stycket sekretesslagen (1980:100) gäller i
sådan verksamhet för uppgifter om enskildas ekonomiska och personliga
förhållanden som på begäran har lämnats av någon som är skyldig att lämna
uppgifter till Finansinspektionen. Nu nämnda sekretessbestämmelser är
även tillämpliga på uppgifter som Finansinspektionen enligt vårt förslag för
över från avstämningsregistren.
Prop. 1995/96:215
58
En annan fråga är vilka behörighetsregler m.m. som bör gälla för att Prop. 1995/96:215
inspektionen skall få terminalåtkomst till avstämningsregistren. Även här
gör sig integritetsaspektema starkt gällande. Frågan har diskuterats i andra
lagstiftningssammanhang vid ett flertal tillfällen, bl.a. i samband med
ändringar i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister (prop.
1986/87:112 ). I det sammanhanget uttalade departementschefen följande
(s. 108).
“Jag vill slutligen på nytt understryka att jag anser det av synnerlig
vikt att rätten till terminalåtkomst knyts till noggranna behörighets-
regler. Vidare bör förfrågningar och uttag av utdrag via terminal
registreras på sådant sätt att det blir möjligt att i efterhand få veta
vem som gjort dem. Alla tekniska möjligheter att få ett tillfreds-
ställande skydd mot obehörigt utnyttjande av information i registret
skall givetvis begagnas. Jag förutsätter att Datainspektionen kommer
att utarbeta sådana föreskrifter efter samråd med Rikspolisstyrelsen
och Domstolsverket. Det finns också anledning att i detta samman-
hang peka på straffbestämmelsen om dataintrång i datalagen; den
som olovligen bl.a. bereder sig tillgång till ADB-upptagning kan
dömas till böter eller fängelse i högst två år. Även försök eller
förberedelse till dataintrång är straffbart”.
I samma lagstiftningsärende uttalade Justitieutskottet följande (JuU
1987/88:7 s. 41 f):
“Utskottet vill först erinra om att utskottet vid ett par tillfällen haft
anledning att ta ställning till frågor om terminalåtkomst till riks-
polisstyrelsens register (se JuU 1984/85:12 s. 20 ff om tullens
spaningsregister m.m. och JuU 1986/87:2 y angående riksdagens
revisorers förslag 1985/86:23 om bl.a. rätt för statens invandrarverk
att erhålla terminalåtkomst till polisens person- och belastnings-
register). Utskottet har i dessa ärenden uttalat bl.a. att det enligt
utskottets mening av integritetsskäl är en naturlig utgångspunkt att
åtkomsten till uppgifter i centrala dataregister begränsas i största
möjliga utsträckning. I linje härmed har utskottet framhållit att
integritetsaspektema måste tillmätas utomordentligt stor betydelse
samt betonat vikten av att den integritetskänsliga informationen det
gällde i de sammanhang som då var aktuella blir tillgänglig endast
för sådana befattningshavare vid andra myndigheter som har ett
oundgängligt behov av informationen. Utskottet har mot den
angivna bakgrunden tillstyrkt att en begränsad krets av behöriga
tjänstemän i brottsbeivrande verksamhet inom tullen kan erhålla
terminaltillgång till polisregistren men avstyrkt tillgång för tjänste-
män vid statens invandrarverk till person- och belastningsregistret.”
Finansinspektionens rätt att få terminalåtkomst kan ske på det sätt
utredningen föreslagit, nämligen genom att regeringen bemyndigas medge
att Finansinspektionen får terminalåtkomst till avstämningsregistren. Mot
bakgrund av de uttalanden som återgetts ovan kan det finnas anledning att
i detta sammanhang nämna något om förutsättningarna för direktuppkopp-
ling. Regeringen delar den uppfattning som framförts i tidigare samman-
hang att åtkomsten till uppgifter i centrala register av integritetsskäl bör
59
begränsas i största möjliga utsträckning och avser därför att i förordning
meddela vilka förutsättningar som bör gälla för terminaluppkopplingen. Det
är angeläget att endast personer som är i oundgängligt behov av infor-
mationen ges behörighet att inhämta uppgifter ur registret genom terminal.
När det gäller uppgifter ur avstämningsregister bör sådan behörighet ges
endast till befattningshavare inom Finansinspektionens insiderenhet. Dess-
utom bör vaije sådan befattningshavare ges en personlig kod för tillgång till
informationen. Systemet bör vidare vara konstruerat på så sätt att det i efter-
hand är möjligt att verifiera vem som har genomfört sökningen, när denna
skedde och vilka uppgifter som har hämtats in. Regeringen förutsätter att
Finansinspektionen inleder diskussioner med Värdepapperscentralen och
Datainspektionen innan terminaluppkoppling sker.
Värdepapperscentralen har ifrågasatt om inte Finansinspektionen även
bör ha direktåtkomst till andra register över värdepappersägare än det som
centralen för. Detta skulle t.ex. gälla de ägarregister som förs av de värde-
pappersinstitut som är förvaltare enligt aktiekontolagen. En generell möjlig-
het till direktinsyn i andra ägarregister skulle enligt regeringens uppfattning
medföra omfattande tekniska arrangemang och dessutom inrymma en del
betänkligheter med hänsyn till integritetsaspektema. Mot bakgrund av den
legala särställning som Värdepapperscentralen för närvarande har som
registerförare kan det heller inte anses omotiverat att möjligheten till direkt-
åtkomst får avse bara centralens register.
Värdepapperscentralen har i sitt remissvar även tagit upp frågan om
kostnaderna för den uppkoppling till centralens avstämningsregister som
förslaget förutsätter. I den frågan anser regeringen det skäligt att Värde-
papperscentralen får stå för de kostnader som är nödvändiga för att göra det
möjligt för Finansinspektionen att via dataterminal placerad hos inspek-
tionen hämta uppgifter ur avstämningsregister i samma omfattning som i
dag kan fås genom förfrågan till centralen. Vid den bedömningen har
regeringen tagit hänsyn till att Värdepapperscentralen vid terminalupp-
koppling besparas de kostnader som hanteringen av inspektionens för-
frågningar för närvarande medför. Vad däremot gäller kostnader na för den
datautrustning som skall finnas hos Finansinspektionen för inhämtandet av
uppgifter ur avstämningsregister bör inspektionen stå för dessa.
Regeringen delar även utredningens uppfattning att Finansinspektionen
bör ha rätt att begära att uppgifter lämnas på ADB-medium. Om uppgifter
inhämtas på det sättet måste emellertid följande beaktas. Om Finans-
inspektionen får begärda uppgifter på diskett förfogar inspektionen över
uppgifterna på sådant sätt att ett personregister uppkommer. Inspektionen
måste därför ha tillstånd av Datainspektionen innan uppgifter som tas emot
på diskett används. Uppgifter som hämtas in på datamedium får inte heller
utan tillstånd av Datainspektionen samköras med uppgifter ur annat
register, t.ex. insiderregistret. Samköming innebär att uppgifterna i ett
personregister bearbetas maskinellt tillsammans med uppgifter i ett annat
personregister hos den registeransvarige eller hos annan registeransvarig.
Vid samköming av uppgifter ur två personregister anses ett nytt person-
register uppkomma. Datalagens bestämmelser innebär att det krävs tillstånd
från Datainspektionen för att inrätta även ett sådant personregister om inte
Prop. 1995/96:215
60
inrättandet av registret har beslutats av riksdagen eller regeringen.
Personregister som inrättas efter beslut av riksdagen eller regeringen kallas
för statsmaktsregister. Enligt 6 § datalagen (1973:289) skall Datainspek-
tionen, i den mån det behövs för att förebygga risk för otillbörligt intrång i
personlig integritet, meddela föreskrifter om ändamålet med registret. Om
inte regeringen eller riksdagen har meddelat föreskrift i samma hänseende
skall Datainspektionen meddela föreskrifter om registrets ändamål även för
statsmaktsregister.
Enligt Finansinspektionen kommer uppgifter som inhämtas med stöd av
18 § insiderlagen, oavsett om det sker med användande av ADB-hjälp-
medel eller på annat sätt, att sambearbetas. Detsamma kan komma att gälla
för uppgifter som inspektionen inhämtar från Värdepapperscentralen
genom terminaluppkoppling. När uppgifterna sambearbetas uppkommer
det ett personregister. Vad inspektionen upp gett innebär att det uppkommer
ett personregister i varje ärende där inspektionen utnyttjar sin frågerätt
enligt insiderlagen eller rätten att föra över uppgifter från Värdepappers-
centralens avstämningsregistrer. Enligt Inspektionen kommer de person-
register som nu avses att förstöras när registren inte längre behövs, dvs. när
resp, utredning har avslutat.
Inrättandet av personregister av nu angivet slag är nödvändigt för att
Finansinspektionens frågerätt skall vara meningsfull. Regeringen anser
därför att inspektionen skall ha rätt att inrätta personregister i syfte att
utreda misstanke om överträdelse av insiderlagens bestämmelser eller av
bestämmelsen om otillbörlig kurspåverkan. Registren bör inrättas som
statsmaktsregister och regeringen avser därför att genom förordning
föreskriva att sådana register får inrättas samt ange de föreskrifter, bl.a. om
gallringsskyldighet, som av integritetsskäl bör gälla för registren.
Sekretess för uppgifter i Finansinspektionens insiderutredningar
Den enda bestämmelse som uttryckligen tar sikte på sekretess för uppgifter
som kan förekomma i Finansinspektionens insiderutredningar är 8 kap. 5 §
tredje stycket sekretesslagen. Där sägs att sekretess gäller i statlig myndig-
hets verksamhet, som består i övervakning enligt insiderlagen, för sådan
uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, vilken har
lämnats av någon som är skyldig att lämna uppgifter till myndigheten. Rör
uppgiften den uppgiftsskyldige gäller dock sekretess endast om denne kan
antas lida skada eller men om uppgiften röjs och sekretess inte motverkar
syftet med uppgiftsskyldigheten. Enligt första stycket i samma paragraf
gäller sekretess dessutom för vissa uppgifter i statlig myndighets verksam-
het som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och
kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet.
I 5 kap. 1 § sekretesslagen finns en bestämmelse om s.k. förundersök -
ningssekretess. Där stadgas bl.a. att sekretess gäller för uppgift som hänför
sig till åklagarmyndighets, polismyndighets, tullmyndighets eller kustbe-
vakningens verksamhet för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra
brott, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder
Prop. 1995/96:215
61
motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.
Vidare gäller enligt samma bestämmelse motsvarande sekretess i annan
verksamhet hos myndighet för att biträda nu nämnda myndigheter med att
uppdaga, utreda eller beivra brott samt hos tillsynsmyndighet i konkurs och
inom exekutionsväsendet för uppgift som angår misstanke om att en
gäldenär har begått brott som avses i 11 kap. brottsbalken eller annat brott
som har samband med gäldenärens näringsverksamhet. Enligt 9 kap. 17 §
sekretesslagen gäller förundersökningssekretess till skydd för den enskildes
personliga eller ekonomiska förhållanden. Enligt den bestämmelsen gäller
emellertid inte sekretess i verksamhet där en myndighet biträder åklagar-
myndighet, polismyndighet, tullmyndighet eller kustbevakningen.
Utredningen anser att samma sekretess bör gälla hos Finansinspektionen
som hos de myndigheter som räknas upp i 5 kap. 1 § första stycket 3 och
9 kap. 17 § första stycket 3 sekretesslagen. Skälet är att det för närvarande
är oklart i vilken utsträckning sekretess gäller i insiderärenden. Utred-
ningens bedömning i denna del har, även om något lagförslag inte har lagts
fram, fått starkt stöd under remissbehandlingen.
Redan när regler om handelsförbud i mitten av 1980-talet infördes i
lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden uttalade departementschefen
att bestämmelserna om förundersökningssekretess gav tillräckliga möjlig-
heter för dåvarande Bankinspektionen att upprätthålla sekretess för de
utredningar som skulle ligga till grund för åtalsanmälan (prop. 1984/85:157
s. 74). I förarbetena till insiderlagen gjordes samma bedömning (prop.
1990/91:42 s. 68). Det hänvisades därvid bl.a. till att sekretess enligt 5 kap.
1 § sekretesslagen hos myndighet som biträder åklagarmyndighet kan gälla
för t.ex. myndighetens utredning till grund för åtalsanmälan samt att detta
kan gälla även innan uppgifterna har kommit åklagare eller polis till del
(prop. 1979/80:2, Del A, s. 140).
Även frågan om sekretess med hänsyn till den enskildes ekonomiska och
personliga förhållanden behandlades när lagen om värdepappersmarknaden
infördes. En motsvarande bestämmelse till gällande lydelse av 8 kap. 5 §
tredje stycket sekretesslagen om sekretess i myndighets övervakande verk-
samhet enligt insiderlagen infördes då. I det ursprungliga lagförslaget före-
slogs även en komplettering av 9 kap. 17 § sekretesslagen på så sätt att
sekretess skulle gälla i Bankinspektionens verksamhet för att uppdaga eller
utreda brottsliga förfaranden på värdepappersmarknaden. Uppgifter som
lämnades när det fanns anledning anta att brott begåtts skulle alltså omfattas
av den sistnämnda bestämmelsen (prop. 1984/85:157 s. 114 f). Lagrådet in-
vände mot detta och menade att dåvarande Bankinspektionens utredningar
inte kunde jämställas med förundersökning i brottmål utan snarare var att
jämställa med Riksbankens befattning med frågor om överträdelser av
valutalagstiftningen. Lagrådet förordade därför att den föreslagna änd-
ringen av 8 kap. 5 § sekretesslagen skulle gälla även för uppgifter som
lämnades till Bankinspektionen vid misstanke om brott (a.a s. 231 f)
Regeringen anslöt sig till dessa synpunkter (a.a s. 256 och 280).
Nu återgivna förarbetsuttalanden ger närmast vid handen att förunder-
sökningssekretess kan gälla för uppgifter i Finansinspektionens insider-
utredningar även innan anmälan skett till åklagare men att 9 kap. 17 §
Prop. 1995/96:215
62
sekretesslagen aldrig kan vara tillämplig i sådana ärenden. Även om det
finns utrymme för olika tolkningar av sekretesslagens nuvarande
bestämmelser delar regeringen utredningens uppfattning att det klart bör
framgå av lagtexten i vilken omfattning sekretess gäller.
Vid Finansinspektionens undersökningar av misstänkt insider-brotts-
lighet är den s.k. frågerätten enligt 18 § insiderlagen av stor betydelse.
Denna innebär att inspektionen skriver till ett stort antal värdepappers-
institut och andra aktörer och begär in uppgifter av olika slag, exempelvis
avräkningsnotor. När någon skäligen kan misstänkas för ett insiderbrott
skall anmälan göras till åklagare men ingenting hindrar att Finans-
inspektionen kontaktar åklagare dessförinnan. Det kan också inträffa att
inspektionen, efter att uppgifter har hämtats in, inte finner anledning att
överlämna ärendet till åklagare. Frågerätten kan inte jämställas med för-
undersökning i brottmål utan syftet är i stället till stor del att förbereda eller
komplettera och bistå denna (prop. 1990/91:42 s. 67). Trots detta får
Finansinspektionens uppgifter enligt insiderlagen sägas vara direkt in-
riktade på spaning och brottsutredning. Enligt utredningen innebär detta att
det är tveksamt om förundersökningssekretess enligt 5 kap. 1 § andra
stycket sekretesslagen kan föreligga för uppgifter i Finansinspektionens
insiderutredningar. Oavsett om denna bedömning är riktig anser regeringen
att det inte får föreligga någon tveksamhet om vad som gäller. Uppgifter i
Finansinspektionens utredningar kan ofta vara känsliga ur utrednings-
synpunkt och det skulle kunna få förödande konsekvenser för den fortsatta
brottsutredningen om sådana uppgifter blir offentliga innan förunder-
sökning har inletts. Regeringen anser därför att det i lagtexten uttryckligen
bör anges att sekretess kan gälla i Finansinspektionens övervakande verk-
samhet enligt insiderlagen.
En annan fråga är om det finns skäl att ytterligare utvidga reglerna om
sekretess till skydd för den enskildes förhållanden. Nuvarande bestämmelse
i 8 kap. 5 § tredje stycket sekretesslagen utgör enligt regeringens upp-
fattning en rimlig avvägning mellan den enskildes intressen och offentlig-
hetsprincipen. Det har inte heller framkommit någonting som ger vid
handen att de bestämmelser som finns i dag har inneburit något problem
sett ur den enskildes perspektiv. Mot denna bakgrund anser regeringen att
det för närvarande inte finns skäl att föreslå någon utvidgning av
sekretessen till skydd för den enskilde.
Prop. 1995/96:215
63
Prop. 1995/96:215
Regeringens förslag: Vissa befattningshavare i ett aktiemarknads-
bolag och dess moderbolag skall få överlåta aktier i bolaget tidigast tre
månader efter det att motsvarande antal aktier av samma slag förvär-
vats. Överträdelser av förbudet avgiftssanktioneras. Avgiften vid över-
trädelser av förbudet mot korttidshandel skall fastställas till 90 % av
vinsten.
Det införs undantagsregler som innebär att det utan hinder av för-
budet mot korttidshandel är tillåtet att överlåta aktier om kursen har
fallit under anskaffningskursen, att överlåta aktier i enlighet med
villkoren i ett offentligt erbjudande om köp av aktier samt att överlåta
tilldelade emissionsrätter. Finansinspektionen får medge undantag från
förbudet även i andra fall, om det finns synnerliga skäl.
Utredningens bedömning: Utredningen anser att det inte bör införas
något förbud mot korttidsaffärer (se betänkandet s. 63-66).
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i denna del
instämmer i utredningens bedömning.
Bakgrund: Frågan om förbud mot korttidsaffärer har varit föremål för
överväganden tidigare. Värdepappersmarknadskommittén föreslog en regel
om sådan begränsning för vissa personer med insynsställning i aktie-
marknadsbolag. Om en person med insynsställning antingen sålde aktier i
det “egna” bolaget inom sex månader från det han köpt dem eller inom
samma tid återköpte aktier som han sålt skulle han enligt förslaget vara
skyldig att betala vinsten av affären till bolaget (se SOU 1989:72 s. 183-
186). Talerätten skulle i första hand tillkomma bolaget och i andra hand
åklagaren. Förslaget var till stora delar utformat efter förebild av en
bestämmelse i amerikansk lagstiftning.
Flera remissinstanser delade kommitténs uppfattning att det i och för sig
fanns skäl att införa ett förbud mot korttidshandel. Förslaget kritiserades
emellertid på olika grunder. Den starkaste kritiken riktades mot att åklagare
skulle åläggas att föra en civilrättslig talan för bolagets räkning. En
remissinstans ansåg att det var onaturligt att tala om vinst i de fall där en
person säljer aktier i en nedåtgående marknad för att senare återköpa
aktierna till lägre kurs. Från vissa håll framfördes den uppfattningen att det
inte fanns några belägg för att personer med insynsställning i aktie-
marknadsbolag oftare än andra ägnade sig åt insiderhandel. Det påpekades
även att liknande regler saknas inom EG. Andra kritiska synpunkter var att
det fanns en risk för att överträdelser skulle kunna förväxlas i massmedia
med insiderbrott och att det inte fanns några belägg för att ett förbud skulle
minska eventuella missbruk av förtrolig information. Tvärtom framfördes
frän ett håll att korttidshandel utförd av personer med insynsställning skulle
kunna vara en positiv företeelse genom att sådan handel kunde utgöra
väsentlig information för marknaden (se vidare prop. 1990/91:42 s. 166 ff).
Departementschefen uttalade att det fanns vissa fördelar med den
föreslagna regeln genom att den avsevärt skulle försvåra möjligheterna att
64
göra otillåtna affärer. Han ansåg emellertid att förslaget krävde ytterligare Prop. 1995/96:215
överväganden på grund av de tillämpningsproblem regeln kunde föranleda.
En annan nackdel med förslaget ansågs vara att även legitima affärer helt
skulle utebli genom kravet på att aktier skulle behållas i sex månader (prop.
1990/91:42 s. 73 f).
Skälen för regeringens förslag: Utredningen har i sitt förslag övervägt
en civilrättslig regel liknande den som föreslogs av Värdepappers-
marknadskommittén. Mot bakgrund av vissa av de synpunkter som
framfördes under remissbehandlingen av det förslaget anser utredningen
emellertid att det inte bör införas något förbud mot korttidshandel.
Ytterligare ett skäl mot en sådan reglering är enligt utredningen att det kan
uppkomma en svårlöst konflikt mellan bolagets rätt till ersättning och
statens anspråk på förverkande enligt insiderlagen för det fall otillåten
information skulle ha utnyttjats. Utredningen anser att frågan i stället bör
lösas genom självreglering och hänvisar till de rekommendationer som
utfärdats av Svenska Fondhandlareföreningen samt de regler som gäller för
personalen hos OM Stockholm AB. För aktiemarknadsbolagens del anser
utredningen att de bolag som önskar införa begränsning av korttidshandel
för sina anställda kan göra detta genom villkor i de individuella anställ-
ningsavtalen eller genom insiderförbehåll i bolagsordningen.
Som utredningen anför finns det för värdepappersinstitutens del en
omfattande självreglering i form av de rekommendationer som har getts ut
av Svenska Fondhandlareföreningen. Reglerna, som omfattar även handel
med valuta, innebär bl.a. följande. De personer som omfattas är anställda i
värdepappersbolag samt personer som är anställda inom bankers fond- och
notariatrörelse, värdepappersrörelse eller liknande samt valutahandels-
rörelse. Rekommendationerna gäller även för närstående till sådana
anställda. Med närstående förstås make, sambo eller omyndigt barn under
18 år som står under den anställdes vårdnad. De personer som omfattas av
rekommendationen får placera i svenska och utländska marknadsnoterade
värdepapper och i derivatinstrument avseende utländsk valuta endast om
innehavstiden överstiger tre månader. Detsamma gäller för utländsk valuta
som köps avista för annat ändamål än betalning av varor, tjänster eller
resor. Värdepapper eller utländsk valuta som innehas då anställningen
påbörjas skall anses vara innehavda i mer än tre månader. Med köp och
försäljning jämställs byte av värdepapper eller valuta. Kurssäkring av
innehavda värdepapper eller utländsk valuta får ske genom utnyttjande av
option eller termin. En förutsättning är i sådana fall att innehavstiden för
värdepapperen eller valutan vid tidpunkten för eventuell lösen eller
försäljning överstiger tre månader. Om en option utnyttjas i detta syfte får
kvittning inte ske tidigare än tre månader efter förvärvet om kvittningen ger
upphov till vinst. Vid s.k. blankning får täckningsköp ske tidigast efter tre
månader. Undantag från kravet på minsta innehavstid gäller vid försäljning
då kursen är lägre än anskaffningsvärdet, vid täckningsköp till följd av
blankning då kursen överstiger säljkursen, vid försäljning av tilldelade
emissionsrätter, vid förvärv av andra värdepapper än derivatinstrument med
kortare löptid till inlösen än tre månader under förutsättning att
inlösenbeloppet är känt vid förvärvet (t.ex. statsskuldväxlar och obli-
65
5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 215
gationer) samt vid utnyttjande av t.ex. köpoption, teckningsoption resp. Prop. 1995/96:215
konvertibelt skuldebrev för lösen, nyteckning resp, konvertering till
underliggande värdepapper eller utländsk valuta. I det sistnämnda fallet
finns inte något krav på att det utnyttjade instrumentet har innehafts i tre
månader. Dessutom skall vid beräkningen av innehavstiden för det under-
liggande värdepapperet eller valutan i sådana fall även innehavstiden för det
instrument som utnyttjats vid förvärvet tillgodoräknas. Rekommendationen
gäller även när den anställde sparar i andelar i en värdepappersfond.
Slutligen innehåller rekommendationen vissa regler för de fall där den
anställde är medlem eller delägare i sparklubb eller bolag för handel och
förvaltning av värdepapper och valutor.
Även vissa myndigheter och andra aktörer än värdepappersinstitut har
infört regler liknande de som finns i Fondhandlareföreningens rekommen-
dationer. Exempelvis har Värdepapperscentralen nyligen antagit sådana
regler för sina anställda. Vidare finns regler om förbud mot korttidsaffärer
för anställda hos bl.a. OM Stockholm AB, Riksbanken och Finans-
inspektionen.
EG:s insiderdirektiv (89/592/EEG) innehåller inte någon bestämmelse
om korttidshandel. Artikel 10 i investeringstjänstedirektivet (93/22/EEG)
innebär emellertid att medlemsstaterna skall införa sundhetsregler för
värdepappersföretag och att dessa regler bl.a. skall ålägga sådana företag att
ha en intemkontrollfunktion som särskilt innehåller regler för affärer som
genomförs av anställd personal. Finansinspektionen har mot den bak-
grunden antagit föreskrifter om bl.a. sundhets- och uppföranderegler av-
seende handel och tjänster på värdepappersmarknaden (FFFS 1995:59).
Föreskrifterna, som trädde i kraft den 1 januari 1996, gäller för värde-
pappersinstitut. I föreskrifterna sägs att sådana institut inom sin organi-
sation skall införa regler rörande anställdas och närståendes egna affärer
med finansiella instrument och utländsk valuta i syfte att säkerställa
allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden. Vidare finns i para-
grafen tvingande anvisningar om vad dessa regler skall innehålla. An-
visningarna överensstämmer i stort med Fondhandlareföreningens
rekommendationer.
Det har i praktiken visat sig vara svårt att lagfora överträdelser mot
insiderlagens handelsförbud (insiderbrott). Svårigheterna ligger bl.a. i att
upptäcktsrisken vid sådan brottslighet är låg, eftersom brottet inte riktar sig
mot enskilda i egentlig mening. Det finns således inte någon självklar
målsägande som kan ge in brottsanmälan. I stället ankommer det på
Finansinspektionen att i sin övervakande verksamhet enligt insiderlagen
försöka uppdaga brott mot handelsförbudet. Utredningar kring insiderbrott
innefattar ofta betydande bevissvårigheter. Sedan år 1989 har endast fem
fall avseende insiderbrott prövats av domstol. Under motsvarande period
har Finansinspektionen anmält omkring 30 fall till åklagare för åtal. De
flesta av dessa ärenden har avskrivits av åklagaren.
Ett förbud mot korttidshandel har fördelar ur bevissynpunkt. Med en
sådan regel undgår man de svårigheter som ligger i att bevisa att en person
som har genomfört en affär har haft tillgång till insiderinformation av
sådant slag att handelsförbud har förelegat. En sådan regel kan därmed
66
utgöra ett värdefullt komplement till insiderlagens handelsförbud. Ett
förbud mot korttidshandel torde även kunna ha viss förebyggande effekt
genom att det riktas mot sådana personer som har särskilt goda
förutsättningar att få tillgång till information som är kurspåverkande. Detta
behöver i och för sig inte innebära att sådana personer oftare än andra
skulle göra sig skyldiga till insiderbrott. Den preventiva betydelsen ligger i
stället i det att en sådan regel riktar sig mot den personkrets som på grund
av sin ställning har särskilda förutsättningar att begå insiderbrott. Frestelsen
att begå sådant brott torde därmed minska. Till detta kommer att
insiderinformation normalt har störst betydelse i ett kortsiktigt perspektiv.
Vid längre innehav ökar osäkerheten om kursutvecklingen eftersom andra
faktorer kan komma att påverka kursen. Ett förbud mot korttidshandel
skulle därmed bidra till att göra det mindre fördelaktigt att med stöd av
insiderinformation spekulera i kortsiktiga kursförändringar genom att köpa
och sälja aktier i nära anslutning till offentliggörandet av en
kurspåverkande omständighet.
En annan fördel med en förbudsregel mot korttidshandel är att den kan
stärka allmänhetens och de olika aktörernas förtroende för värdepappers-
marknadens sätt att fungera. Detta är i sin tur en förutsättning för att en god
likviditet skall kunna upprätthållas på marknaden.
Regeringen delar utredningens bedömning att en bestämmelse av det
slag Värdepappersmarknadskommittén föreslog är mindre lämplig. De för-
delar som kan ses med en bestämmelse som begränsar möjligheterna att
göra korttidsaffärer får emellertid anses vara så stora att en sådan be-
stämmelse bör införas. När det gäller den närmare utformningen av be-
stämmelsen gör regeringen följande överväganden.
Som nämnts finns det sedan tidigare en omfattande och väl etablerad
självreglering inom värdepappersinstitutens verksamhetsområde. Dessutom
föreligger det på grund av Finansinspektionens föreskrifter skyldighet för
sådana institut att fr.o.m. årsskiftet 1995/96 införa förbud mot kort-
tidshandel för anställd personal. Liknande regler har på frivillig väg införts
för anställda vid de börser som är verksamma i Sverige och för vissa
myndigheter, t.ex. Riksbanken. Däremot förekommer det såvitt fram-
kommit inte någon motsvarande självreglering bland aktiemarknads-
bolagen.
Ett lagstadgat förbud mot korttidshandel bör endast rikta sig mot vissa
kategorier av anställda i och uppdragstagare till aktiemarknadsbolag samt
närstående till sådana personer. Förbudet bör gälla en mindre krets personer
som har särskilda förutsättningar att få tillgång till förtrolig information
som rör bolaget. Den krets som bör omfattas är enligt regeringens upp-
fattning ledamöter och suppleanter i styrelsen, verkställande direktör, vice
verkställande direktör, revisorer och revisorssuppleanter. Vidare bör mot-
svarande befattningshavare i ett aktiemarknadsbolags moderföretag om-
fattas av förbudet.
Således är den krets som kommer att omfattas av förbudet mot
korttidshandel mindre än den som skall anses ha insynsställning i
aktiemarknadsbolag. Denna åtskillnad får anses motiverad med hänsyn till
att förbudet för den enskilde är mer ingripande än anmälningsskyldigheten
Prop. 1995/96:215
67
till insiderregistret.
Ett förbud mot korttidshandel är en nyhet i svensk rätt. Detta talar för att
det förbjudna området ges en tämligen snäv avgränsning. Det bör så långt
är möjligt undvikas att förbudet drabbar legitim handel eller att regeln på-
verkar likviditeten i handeln i nämnvärd grad. Enligt regeringens uppfatt-
ning bör förbudet endast gälla när aktier eller med aktier likställda finans-
iella instrument säljs i en uppåtgående marknad.
I detta sammanhang bör även frågan om s.k. blankning beröras.
Blankning är ur juridisk mening närmast att bedöma som en överlåtelse av
värdepapper med skyldighet att senare återlämna värdepapper av motsvar-
ande antal och beskaffenhet till överlåtaren (se SOU 1993:114 s. 235).
Ibland talas även om aktielån eller värdepapperslån. Blankning kan ske
antingen genom att man säljer ett finansiellt instrument som man förfogar
över men inte äger (äkta blankning) eller genom att man säljer ett finansiellt
instrument som man inte förfogar över (oäkta blankning). Syftet med
blankning är ofta att vidareförsäljning skall ske och att täckningsköp därför
måste genomföras vid en senare tidpunkt. Oavsett om man ser blankning
som ett lån eller en överlåtelse med återköpsförbehåll finns det enligt
regeringens uppfattning inte någon anledning att särbehandla blankning när
det gäller korttidsaffärer. Det kan dessutom ifrågasättas om det normalt
finns ett angeläget behov av att göra blankningsaffärer hos den personkrets
som det nu handlar om. Även blankning bör därför omfattas av förbudet
mot korttidshandel. Vid aktielån skall det således inte vara tillåtet att vidare-
försälja aktierna innan de har varit ägarregistrerade hos Värdepappers-
centralen i tre månader. Regeln innebär också att det inte är möjligt att
genomföra “oäkta” blankningsaffärer, dvs. att överlåta aktier innan de har
förvärvats, eftersom aktierna även i sådana fall har överlåtits tidigare än tre
månader från förvärvet.
Regeringens förslag innebär att det inte skall vara förbjudet att efter
försäljning av aktier återköpa motsvarande aktier inom tremånadersfristen.
Ett sådant förbud är i och för sig inte otänkbart eftersom det är möjligt att
göra en vinst eller begränsa en förlust även vid en kursnedgång om man har
tillgång till insiderinformation. Det kan emellertid inte anses vara motiverat
att skilja på de situationer där återköp sker och de fall där försäljnings-
likviden används för annat ändamål. Det bör dessutom framhållas att en
försäljning i en nedåtgående marknad som sker av någon som besitter
insiderinformation kan vara att bedöma som insiderbrott. Den nu föreslagna
bestämmelsen är, som tidigare påpekats, närmast av ordningskaraktär och
införs främst för att minska incitamenten att begå insiderbrott. Mot denna
bakgrund och på grund av de tillämpningsproblem som annars kan följa
finns det för närvarande inte anledning att införa ett förbud mot
korttidshandel även för återköp av aktier när kursen har fallit.
Endast sådana förvärv och överlåtelser som sker efter det att
anställningen eller uppdraget påbörjats bör omfattas av förbudet. Sådana
aktier som innehas dessförinnan bör därför anses vara innehavda i tre
månader. Däremot bör förbudet vara tillämpligt då överlåtelse sker efter det
att anställningen eller uppdraget har avslutats, om förvärvet skett medan
anställningen eller uppdraget varade.
Prop. 1995/96:215
68
För vissa situationer bör det göras undantag frän förbudet mot Prop. 1995/96:215
korttidshandel. Det bör vara tillåtet att sälja aktier om kursen har fallit, dvs.
att sälja med förlust. Det får dessutom anses vara oskäligt att införa en
regel som generellt förbjuder försäljning av aktier när kursen har fallit.
Vidare bör det vara tillåtet att sälja aktier i enlighet med villkoren i ett
offentligt erbjudande om köp av aktier. En annan situation som bör
omfattas av en undantagsregel är när någon tilldelas teckningsrättsbevis
eller delbevis vid nyemission resp, fondemission i bolaget. Det skulle vara
oskäligt om en person är förhindrad att sälja ett teckningsrättsbevis om han
eller hon köpt aktierna inom tre månader före teckningstidpunkten. I sådana
fall skulle personen i fråga nämligen vara tvungen att avstå från tecknings-
rättens värde i de fall där denne saknar ekonomisk förmåga att teckna
aktierna. Liknande synpunkter gäller även vid delbevis.
Det kan även finnas andra situationer i vilka det skulle vara uppenbart
oskäligt att hindra en försäljning inom tremånadersfristen. För dessa
situationer bör det finnas en möjlighet för Finansinspektionen att medge
undantag. För att undantag skall kunna medges bör det finnas synnerliga
skäl. Exempel på situationer i vilka synnerliga skäl skall kunna anses vara
för handen omnämns i författningskommentaren.
Ett förbud mot korttidshandel bör närmast utformas som en ordnings-
föreskrift. Eftersom det är fråga om en bestämmelse av ordningskaraktär
bör därför i möjligaste mån försöka undvikas att förväxling sker i
massmedia med insiderbrott. Det händer att sådan förväxling sker i dag när
det gäller förseelser mot anmälningsskyldigheten enligt insiderlagen.
Det nu anförda talar för att man förenar även förbudet mot korttids-
handel med en avgiftssanktion (jfr avsnitt 6.4). Avgiften vid överträdelser
av förbudet mot korttidshandel bör emellertid utformas på annat sätt än
beträffande överträdelser av anmälningsskyldigheten. De beräknings-
grunder som redogjorts för tidigare bör inte tillämpas på korttidsaffärer. I
dessa fall är det uteslutande fråga om en vinstbegränsande avgift. Avgiften
bör därför i stort sett motsvara den vinst som affären har medfört. För att
göra regeln så enkel som möjligt bör avgiften vid en otillåten korttidsaffär
schablonmässigt beräknas till 90 % av vinsten, dvs. skillnaden mellan vad
som har betalats för motsvarande aktier inom tremånadersfristen och vad
som har uppburits vid försäljningen. Härigenom beaktas även i skälig
omfattning de transaktionskostnader som kan vara förenade med affären,
exempelvis courtage och skatter. I linje med detta resonemang bör avgiften
inte vara avdragsgill vid taxering. En kompletterande bestämmelse om detta
bör tas in i kommunalskattelagen (1928:370). I övrigt bör de allmänna
bestämmelserna om sanktionsavgifter tillämpas. Detta innebär bl.a. att även
avgiften vid korttidsaffärer måste ligga inom intervallet 15 000 - 350 000
kronor.
Vid korttidsaffärer bör avgift inte tas ut om förseelsen samtidigt utgör
överträdelse av insiderlagens handelsförbud. Vinning av insiderbrott skall
nämligen enligt 21 § insiderlagen förklaras förverkad om det inte är
oskäligt. Det bör inte komma i fråga att både förverka vinsten av en affär
och att ta ut en sanktionsavgift. I sådana situationer bör det därför normalt
anses föreligga synnerliga skäl att efterge hela avgiften.
69
Prop. 1995/96:215
Regeringens förslag: Otillbörlig kurspåverkan kriminaliseras.
Kriminaliseringen omfattar skenavtal och dolda avtal som ingås vid
handel med finansiella instrument, om avsikten är att otillbörligt
påverka priset vid allmän omsättning av sådana instrument. Detsamma
gäller andra avtal eller åtgärder som vidtas i avsikt att otillbörligt
påverka priset på finansiella instrument, om åtgärden är ägnad att
vilseleda marknaden.
Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet
grovt skall dömas till fängelse i lägst sex månader och högst fyra är. I
ringa fall skall inte dömas till ansvar. Om ansvar kan följa även enligt
bestämmelse i brottsbalken skall brottsbalkens bestämmelse tillämpas.
Finansinspektionen övervakar efterlevnaden av bestämmelsen.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Utredningen har emellertid inte föreslagit att det införs någon
särskild straffskala för grova brott (se betänkandet s. 67-73, 112-116 och
133-145).
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker att det införs en
kriminalisering av otillbörlig kurspåverkan eller lämnar förslaget utan
erinran. Flera remissinstanser anser emellertid att en utformning av lag-
rummet enligt utredningens förslag kan leda till tolknings- och bevissvårig-
heter. Finansinspektionen menar att det är svårt att bevisa förekomsten av
hemliga avtal. Vidare anser inspektionen att det kan bli svårt att bevisa att
en åtgärd har påverkat priset på finansiella instrument. Inspektionen före-
slår därför att den del av bestämmelsen som avser andra åtgärder än sken-
avtal och hemliga avtal formuleras på så sätt att det räcker med att åtgärden
skall ha varit ägnad att påverka priset. Riksbanken föreslår att det införs ett
otillbörlighetsrekvisit även i den del av bestämmelsen som behandlar
hemliga avtal, eftersom vissa av bankens egna transaktioner annars skulle
kunna komma att omfattas av kriminaliseringen. Riksåklagaren föreslår att
det införs en särskild straffskala för grova brott.
Skälen för regeringens förslag: Genom bestämmelsen i 9 kap. 9 §
brottsbalken är redan vissa kursmanipulativa åtgärder kriminaliserade. Den
som offentliggör eller på annat sätt bland allmänheten sprider vilseledande
uppgift för att påverka priset på bl.a. värdepapper kan enligt det lagrummet
dömas enligt paragrafens första stycke för svindleri. Detsamma gäller enligt
andra stycket om någon, som medverkat vid bildande av aktiebolag eller
annat företag eller på grund av sin ställning bör äga särskild kännedom om
ett företag, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet offentliggör eller på annat
sätt bland allmänheten sprider vilseledande uppgift som är ägnad att på-
verka bedömandet av företaget i ekonomiskt hänseende och som medför
skada De kurspåverkande förfaranden som behandlas i paragrafen innebär
spridande av vilseledande uppgifter i exempelvis ett aktiebolags årsbokslut
eller i den allmänna informationsgivningen om bolaget.
I paragrafens första stycke kriminaliseras spridande av vilseledande upp-
70
gift som lämnas av vilken person som helst, oavsett om denne har anknyt-
ning till företaget eller ej. För straffharhet krävs att uppgiften lämnats i syfte
att påverka priset på t.ex. värdepapper. Enligt andra stycket krävs inte något
syfte att påverka priset för att straffbarhet skall föreligga. Däremot krävs att
den oriktiga uppgift som lämnats varit ägnad att påverka bedömningen av
bolaget i ekonomiskt hänseende på ett sätt som kan medföra skada. I de
fallen är bestämmelsen tillämplig endast i förhållande till en begränsad
krets personer med nära anknytning till bolaget. Till denna personkrets hör
bl.a. stiftare, styrelseledamot och verkställande direktör. Vidare innefattas
sådana personer som genom aktieinnehav utövar ett faktiskt inflytande över
företaget. Utomstående personer omfattas inte av andra stycket även om de
har tillgång till sådan information om bolaget som kan påverka bedömandet
av det i ekonomiskt hänseende. Som exempel kan nämnas att anställda i
värdepappersbolag inte omfattas av paragrafens andra stycke.
Vidare är paragrafen bara tillämplig om de oriktiga uppgifterna är
riktade till en obestämd krets. Om uppgifterna riktar sig till bolagets
intressenter kan det därför bara bli fråga om svindleri om de är så många att
man kan tala om ett spridande bland dem.
För att paragrafens andra stycke skall vara tillämpligt krävs även att den
uppgift som lämnats är ägnad att påverka bedömandet i ekonomiskt
hänseende och att medföra skada. Innebörden av detta är att någon kan för-
väntas att göra en förlustbringande affär på grund av uppgiften. Bestämmel-
sen täcker bl.a. det fall att någon lägger en sådan oriktig uppgift till grund
för ett beslut att köpa eller sälja aktier i bolaget.
Slutligen krävs inte för ansvar enligt bestämmelsen att någon faktiskt har
genomfört en förlustbringande affär. Det är tillräckligt att uppgiften eller
bokföringen har offentliggjorts eller spritts bland allmänheten. För ansvar
enligt andra stycket räcker det även med att uppgiften har lämnats av grov
oaktsamhet. Om de personer som avses där vidarebefordrar oriktiga
uppgifter utan att kontrollera om de är riktiga kan de därför ställas till
ansvar för svindleri.
I 11 kap. 5 § brottsbalken tums dessutom en bestämmelse om
bokföringsbrott som främst syftar till att informationen om ett företags
ekonomiska resultat skall vara korrekt. Om de uppgifter som lämnas i bok-
föringen inte är tillräckliga för att rörelsens förlopp, ekonomiska resultat
eller ställning i huvudsak skall kunna bedömas kan ansvar följa enligt
paragrafen. En förutsättning är emellertid att brottet inte kan anses ringa.
De bestämmelser för vilka nu redogjorts tar främst sikt på den allmänna
informationsgivningen kring aktiebolag. Någon lagstiftning som direkt tar
sikte på kursmanipulativa åtgärder vid själva handeln med finansiella
instrument finns inte i Sverige, även om sådana åtgärder i vissa fall torde
kunna vara att bedöma som brott enligt brottsbalken. Mot denna bakgrund
finns det skäl att överväga lagstiftning mot otillbörlig kurspåverkan.
Utredningens förslag innebär en kriminalisering av åtgärder som är
riktade mot själva marknaden och där syftet är att påverka kursen vid
handel med finansiella instrument. Sådana marknadsoperationer kan enligt
förslaget bestå av olika avtalstyper såsom skenavtal och avtal med hemliga
återköpsklausuler eller villkor om förbud mot vidareförsäljning. I en del av
Prop. 1995/96:215
71
dessa fall kan följden bli att kursen drivs upp på grund av att tillgången till
instrumenten i fråga minskar på marknaden. Vad gäller skenavtal kan
sådana påverka kursen genom att en investerare t.ex. hindrar kursen från att
falla under en viss lägsta nivå genom att genomföra affärer mellan egna
depåer under en viss tid. Investeraren gör således affärerna med sig själv
men utåt sett framstår det som om verklig handel har skett. Nu nämnda
avtalstyper exemplifieras i det första stycket i lagförslaget. Enligt ett andra
stycke i förslaget skall även andra åtgärder som vidtas i syfte att otillbörligt
påverka kursen omfattas. För straffbarhet krävs emellertid i sådana fall att
effekten har inträtt, dvs. att kursen faktiskt har påverkats.
Frågan om kriminalisering av otillbörlig kurspåverkan har varit föremål
för behandling tidigare. Värdepappersmarknadskommittén föreslog sådan
lagstiftning i sitt betänkande Värdepappersmarknaden i framtiden (SOU
1989:72 s. 198 ff). Vid remissbehandlingen av förslaget pekade emellertid
flera remissinstanser på svårigheterna med att på ett tillräckligt klart sätt
definiera det straffbara området. Departementschefen delade den uppfatt-
ningen och ansåg att frågan borde övervägas närmare (prop. 1990/91:42 s.
74 f). Frågor som hör samman med otillbörlig kurspåverkan har även varit
föremål för överväganden av de av Stockholms Fondbörs tillsatta utred-
ningarna kring Fermenta och Nobel Industrier rn.fi.
Som uttalats i tidigare lagstiftningssammanhang bör sådana förfaranden
motverkas som inte har något legitimt syfte utan enbart är avsedda att vara
vilseledande och kursmanipulativa (prop. 1990/91:42 s. 74). Det förslag
som nu har lagts fram har kritiserats främst för att det anses leda till
tolknings- och bevissvårigheter. A andra sidan har ilera remissinstanser
framhållit att omfattningen av det straffbelagda området är väl avvägt,
särskilt mot bakgrund av att det är fråga om en nykriminalisering. Man har
även betonat bestämmelsens moralbildande funktion.
Regeringen delar uppfattningen att den föreslagna lydelsen skulle kunna
medföra tillämpningssvårigheter. Å andra sidan är det angeläget att nu
täcka den lucka som finns i svensk lagstiftning vad gäller vissa kursmani-
pulativa åtgärder. Som utredningen framhållit är Sverige i dag ett av de få
länder som inte har någon lagstiftning som direkt tar sikte på otillbörlig
kurspåverkan. Med den snäva utformning lagrummet fått enligt förslaget
kan det inte anses föreligga någon risk för att fullt legitima marknads-
operationer kan komma att omfattas av kriminaliseringen. Redan av
brottsrubriceringen framgår att endast otillbörliga åtgärder omfattas av
bestämmelsen. För att undanröja eventuella tveksamheter finns det
emellertid anledning att, som Riksbanken föreslagit, införa ett uttryckligt
otillbörlighetsrekvisit även i den del av bestämmelsen som tar sikte på
skenavtal och hemliga avtal (första stycket). Rekvisitet bör på samma sätt
som i den del av bestämmelsen som tar upp andra typer av åtgärder (andra
stycket) uttryckas på så sätt att avsikten med åtgärden skall ha varit att
otillbörligt påverka kursen. Ett sådant förtydligande torde reducera
eventuella tillämpningssvårigheter. Visserligen har åklagaren enligt
allmänna principer bevisbördan även för att avsikten med en åtgärd har
varit att otillbörligt påverka priset men de avtal som anges är till sin natur
typiskt sett sådana att de används vid kursmanipulationer. Om övriga
Prop. 1995/96:215
72
förutsättningar är uppfyllda torde man därför som regel kunna utgå från att Prop. 1995/96:215
avtalen ingåtts med avsikt att otillbörligt påverka priset på de finansiella
instrument avtalet gäller. Den misstänkte kan i sådana fall bemöta detta
genom att ange en rimlig förklaring till varför bedömningen bör bli en
annan. Om förklaringen inte kan lämnas utan avseende följer av allmänna
regler om bevisning i brottmål att åklagaren har bevisbördan för att syftet
med förfarandet har varit att otillbörligt påverka kursen.
Utredningen har föreslagit att bestämmelsens andra stycke utformas efter
förebild av bestämmelsen i 11 kap. 4 § första stycket andra meningen
brottsbalken om mannamån mot borgenärer. För att förhindra att normala
transaktioner omfattas har därför föreslagits att bestämmelsen skall gälla för
den som i otillbörligt syfte påverkar priset vid allmän omsättning av
finansiella instrument. Brottet är alltså i den delen ett s.k. effektdelikt, dvs.
det krävs att priset faktiskt har påverkats för att straffbarhet skall inträda.
Utredningen har inte motiverat detta närmare. Som flera remissinstanser
påtalar kan det inte anses föreligga några sakliga skäl för att kräva att en
prispåverkan inträffat. För att något minska de tillämpningssvårigheter som
kan uppstå bör det därför räcka med att det föreligger en avsikt att
otillbörligt påverka priset.
Enligt utredningen är det vid tillämpning av andra stycket en
förutsättning för straffbarhet att åtgärden har varit ägnad att vilseleda
marknaden. Som framhållits under remissbehandlingen bör detta rekvisit
klart framgå av lagtexten.
Utredningen diskuterar även frågan i vad mån uppgifter som sprids via
massmedia, t.ex. av ekonomijoumalister, och som påverkar kurssättningen
bör kriminaliseras. Enligt den bedömning utredningen gör möter emellertid
en sådan kriminalisering hinder på grund av bestämmelserna i
tryckfrihetsförordningen. Regeringen delar utredningens uppfattning att det
finns betänkligheter mot en kriminalisering av de fall där kursen kan på-
verkas av rapportering i massmedia. Något förslag om en sådan kriminali-
sering bör därför inte läggas fram.
Otillbörlig kurspåverkan kan inte anses vara mindre straffvärt än
insiderbrott. Beträffande insiderbrott gäller enligt 20 § andra stycket
insiderlagen att om brottet med hänsyn till affärens omfattning och övriga
omständigheter är grovt skall dömas till fängelse i lägst sex månader och
högst fyra år, om gärningen inte är belagd med strängare straff i
brottsbalken. Även för otillbörlig kurspåverkan bör det därför införas en
särskild straffskala för grova brott.
En omständig som kan beaktas vid bedömningen av om brottet är grovt
eller ej är omfattningen av kurspåverkan. Om det kan påvisas att den åtgärd
som har vidtagits har lett till en väsentlig kursförändring bör således brottet
kunna bedömas som grovt. Vad som skall förstås med väsentlig
kurspåverkan bör överlämnas till rättstillämpningen att bestämma. Till
ledning för tolkningen bör emellertid viss jämförelse kunna ske med
bedömningen av motsvarande begrepp när det gäller insiderbrott. Som
framgår ovan skall emellertid ansvar för otillbörlig kurspåverkan kunna
följa även om det inte kan bevisas att en vidtagen åtgärd har lett till någon
kurspåverkan. I sådana fall kan givetvis inte den kurspåverkan som skett
73
ligga till grund för en bedömning av brottets svårighetsgrad. Detta utesluter
inte att brottet bör kunna anses vara grovt även i sådana fall. Vid
organiserad och omfattande brottslighet bör exempelvis brottet kunna
bedömas vara grovt oavsett om det kan bevisas att de vidtagna åtgärderna
har lett till någon kurspåverkan. Om handeln genomförs från flera olika
institut som dessutom kanske tums i olika länder kan detta vara en
försvårande omständighet. Sådan handel är nämligen ägnad att avsesvärt
försvåra utredningen av den brottslighet det nu är fråga om. Ett annat
exempel på när ett brott bör kunna bedömas vara grovt är när t.ex. ett
värdepappersinstitut använder ett stort antal kunder i uteslutande syfte att
driva upp kursen på ett visst finansiellt instrument. I författnings-
kommentaren anges några exempel på förfaranden som kan användas i
sådant syfte.
Det kan inträffa att en gärning är straffbar både som otillbörlig kurs-
påverkan och svindleri eller bedrägeri. Bestämmelsen om otillbörlig kurs-
påverkan bör i sådana fall vara subsidiär i förhållande till brottsbalkens
bestämmelser.
Som utredningen föreslagit torde det vara mest lämpligt att den före-
slagna bestämmelsen placeras i lagen (1991:980) om handel med finansiella
instrument. Detta får nämligen till följd att Finansinspektionens över-
vakande uppgifter även kommer att gälla ifråga om otillbörlig kurspå-
verkan. För att inspektionen skall ges möjlighet att under utredningen
inhämta uppgifter bör även en hänvisning ske till insiderlagens bestämmel-
ser i den delen. Som utredningen anfört är det även påkallat att komplettera
5 kap. 5 § aktiekontolagen på så sätt att Finansinspektionens rätt att erhålla
uppgifter från Värdepapperscentralen kan tillämpas även när otillbörlig
kurspåverkan kan misstänkas.
Prop. 1995/96:215
74
Prop. 1995/96:215
Regeringens förslag: Förbudet för personer med insiderinformation
att lämna råd till annan gäller bara om informationen används vid råd-
givningen.
I verksamhet som marknadsgarant skall insiderlagens handelsför-
bud gälla bara om handel sker med användande av insiderinformation.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet s. 83 och 84).
Remissinstanserna: Endast Riksgäldskontoret har yttrat sig i denna del.
Kontoret anser att marknadsgaranter skall vara oförhindrade att utnyttja
kurspåverkande information när de fullgör åtaganden som går ut på att
upprätthålla en marknad i ett eller flera värdepapper genom att ställa köp-
och säljpriser.
Skälen för regeringens förslag:
Rådgivning
Förbudsbestämmelsen i 4 § insiderlagen gäller även vid rådgivning. Detta
innebär att den som har tillgång till insiderinformation inte heller med råd
eller på annat därmed jämförligt sätt får föranleda någon annan till köp eller
försäljning av fondpapper.
Enligt utredningen har bestämmelsen föranlett vissa problem i den
praktiska tillämpningen. Bland yrkesmässiga rådgivare råder nämligen
tvekan om hur det skall förfaras när rådgivaren beträffande ett värdepapper
känner till en omständighet som skulle kunna vara förbudsgrundande men
där det, även med bortseende från omständigheten, skulle vara naturligt att
nämna det ifrågavarade värdepapperet som en god placering. I vissa fall
skulle det t.o.m kunna förefalla uppseendeväckande att underlåta att
rekommendera en placering i det aktuella värdepapperet, t.ex. när rådet
innebär en rekommendation att förvärva aktier i en hel bransch. För att vara
på den säkra sidan menar utredningen att en rådgivare i dag bör avstå från
att lämna råd om värdepapperet eller, alternativt, helt avstå från rådgivning
under en begränsad tid. I syfte att undanröja dessa tveksamheter föreslår
utredningen att rådgivning skall vara förbjuden endast om det sker med
begagnande av insiderinformation. Härigenom markeras enligt utredningen
att det måste föreligga ett samband mellan insiderinformationen och rådet.
Från straffbarhet undantas alltså de fall där rådgivningen skulle ha fått
samma innehåll även om rådgivaren inte haft tillgång till insiderinforma-
tionen.
Som rådgivningsförbudet för närvarande är utformat kan det leda till
tillämpningssvårigheter för framför allt professionella rådgivare. Detta kan
i vissa fall, som utredningen påpekat, leda till orimliga konsekvenser.
Utredningens förslag innebär att de tveksamheter som i dag föreligger
beträffande tillämpningen av bestämmelsen minskas. Ändringen torde i
praktiken ha betydelse bara för sådan rådgivning som sker yrkesmässigt.
75
Om någon annan än en yrkesmässig rådgivare har tillgång till förbuds- Prop. 1995/96:215
grundande information och lämnar ett råd får det därför normalt förutsättas
att överträdelse av rådgivningsförbudet föreligger. Genom att begränsa det
straffbara området till sådana råd som lämnas med användande av väsentlig
kurspåverkande information avgränsas enligt regeringens uppfattning det
straffbara området på ett tydligare och mer konsekvent sätt.
Marknadsgaranter
Enligt 7 § 1 insiderlagen får befattningshavare hos den som driver värde-
pappersrörelse med stöd av 1 kap. 3 eller 3 a §§ lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse fullgöra köp- eller säljorder i rörelsen. Bestämmelsen
utgör ett undantag från handelsförbudet och gäller för bl.a. marknads-
garanter. Uppdrag som marknadsgarant (market maker) innebär en skyldig-
het att upprätthålla en marknad i de värdepapper som uppdraget avser.
Detta innebär bl.a. att marknadsgaranten alltid måste vara beredd att ställa
köp- eller säljkurser.
Utredningen har föreslagit att lagtexten ändras så att det klarare framgår
att undantaget gäller även vid fullgörande av uppdrag som marknadsgarant.
Som en begränsning föreslår emellertid utredningen, på samma sätt som vid
rådgivning, att det även för marknadsgaranter skall vara förbjudet att be-
gagna sig av insiderinformation vid affärer i det ifrågavarande värde-
papperet. Mot detta har Riksgäldskontoret invänt att det på penning- och
obligationsmarknaderna inte finns något behov av en sådan begränsning
och att den föreslagna regeln skulle kunna ha negativ påverkan på
likviditeten och därmed fördyra kontorets upplåning. Vidare anser kontoret
att den föreslagna regeln skulle bli omöjlig att tillämpa. Enligt kontoret är
det orealistiskt att marknadsgaranter skulle ställa kurser utan att beakta all
kunskap och information som finns tillgänglig .
Regeringen delar Riksgäldskontorets farhågor att en regel som den före-
slagna kan bli svår att tillämpa. Särskilt på penning- och obligationsmark-
naden, där det finns ett stort antal institut som fullgör uppdrag som
marknadsgaranter i samma värdepapper, är utrymmet att utnyttja insider-
information utomordentligt litet. Det torde även med nödvändighet vara
förenat med stora bevissvårigheter att visa att en aktör som har skyldighet
att göra en affär har använt sig av information som i normalfallet är för-
budsgrundande. Det kan därför förväntas att en regel som den föreslagna
skulle kunna komma att användas endast i sällsynta undantagsfall. Regeln
skulle därför sannolikt komma att få betydelse endast i de fall där det är
uppenbart att en affär har genomförts på grund av den särskilda känne-
domen. Å andra sidan framstår det som stötande att sådana fall, även om de
är sällsynta, inte skulle vara förbjudna. Regeringen delar därför utred-
ningens uppfattning att undantagsbestämmelsen inte bör vara tillämplig om
affären uteslutande är föranledd av icke offentliggjord information som kan
ha väsentlig kurspåverkan. Enligt regeringens bedömning torde en sådan
bestämmelse endast marginellt kunna påverka Riksgäldskontorets upp-
låningskostnader.
76
Prop. 1995/96:215
Regeringens förslag: Preskriptionstiden för vårdslöst insiderför-
farande förlängs till fem år från det brottet begicks.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandets. 107).
Remissinstanserna: Finansinspektionen och Överåklagaren i
Stockholm tillstyrker förslaget. Övriga remissinstanser har inte yttrat sig i
denna del.
Skälen för regeringens förslag: Påföljden för vårdslöst insiderför-
farande är böter eller fängelse i högst ett år. Detta innebär att preskriptions-
tiden för sådant brott enligt brottsbalkens bestämmelser är två år. Utred-
ningarna i insiderärenden är emellertid ofta komplicerade och kan dra ut på
tiden. Till detta kommer att brotten, som ju typiskt sett är riktade mot
marknaden, inte avser ingrepp i den enskildes rättssfär och att de därför inte
har samma förutsättningar att upptäckas så snart efter förövandet som brott
mot enskilda. Dessa omständigheter leder i många fall till att lagföring inte
kan ske på grund av att åtalspreskription har inträtt. Förhållandena är här
delvis desamma som inom skatteområdet, där det 1985 infördes en förlängd
preskriptionstid för vissa brott mot skattebrottslagen (1971:69). Enligt 14 §
i nämnda lag inträder åtalspreskription för de brott som har ett lägre
straffmaximum än fängelse i ett år, om inte den misstänkte har häktats eller
erhållit del av åtal för brottet inom fem år från det brottet begicks. Enligt
regeringens uppfattning bör en motsvarande bestämmelse införas för
vårdslöst insiderförfarande.
77
Prop. 1995/96:215
Regeringens bedömning: De nuvarande reglerna i insiderlagen om
fördelningen av kostnaderna för insiderövervakningen ändras inte.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens
bedömning (se betänkandet s. 75-78).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har yttrat sig i denna
del anser att insiderövervakningen bör finansieras över statsbudgeten. Om
så inte sker anser Fondbolagens förening att utredningens alternativa
förslag bör utredas närmare. Det förslaget innebär att endast banker,
värdepappersbolag, börser och marknadsplatser bör bekosta den del av
Finansinspektionens övervakning som beräknas ta sikte på övervakningen
av insiderhandel och otillbörlig kurspåverkan.
Skälen för regeringens bedömning: Finansinspektionens övervakning
enligt olika lagar bekostas genom avgifter från de institut som står under
inspektionens tillsyn. När det gäller insiderövervakningen framgår detta av
24 § insiderlagen. Grunderna för beräkningen av avgifterna för de olika
instituten framgår av förordningen (1994:1321) om finansiering av Finans-
inspektionens verksamhet. Där sägs att bankaktiebolag, sparbanker, kredit-
marknadsbolag, finansbolag, kreditaktiebolag och hypotekskassor, värde-
pappersbolag samt försäkringsbolag m.fl. skall betala en avgift som står i
relation till balansomslutningen för närmast föregående räkenskapsår. Ut-
ländska försäkringsföretag betalar avgifter i relation till premieinkomsten
från direkt försäkringsverksamhet i Sverige och mottagen återförsäkring
från utländska bolag. För Värdepapperscentralen, börser, auktoriserade
marknadsplatser och clearingorganisationer baseras avgiften i stället på
Finansinspektionens tidsredovisning för resp, institut och den timkostnad
som fastställs av inspektionen varje år. Försäkringsmäklare betalar fasta
avgifter.
Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag utarbetat ett förslag till
nytt avgiftssystem för Finansinspektionens tillsynsverksamhet m.m. Vad
gäller avgifterna för inspektionens övergripande tillsyn föreslås att den
årliga avgiften för merparten av instituten skall beräknas utifrån en
gemensam procentsats i förhållande till balansomslutningen. För fondbolag
och Värdepapperscentralen m.fl. föreslås emellertid att nuvarande
beräkningsgrund behålls. Förslaget bereds för närvarande inom Finans-
departementet.
Synpunkter på att insiderövervakningen bör finansieras över stats-
budgeten har tidigare framförts i olika sammanhang. I budgetpropositionen
för budgetåret 1993/94 gjordes emellertid den bedömningen att det inte
fanns anledning att ändra på den gällande ordningen för finansieringen
(prop. 1992/93:100, bilaga 8, s. 70). Samma uppfattning uttrycks i
direktiven till insiderutredningen (se betänkandet s. 131). Regeringen anser
inte att det finns anledning att ompröva detta ställningstagande. Frågan är i
78
stället om fördelningen mellan de olika berörda instituten bör ändras.
Utredningen diskuterar olika alternativ till fördelningen av kostnaderna.
Ett sådant alternativ är att lägga avgiftsskyldigheten på de personer som har
insynsställning. Utredningen avfärdar emellertid en sådan ordning med
hänvisning främst till det merarbete som skulle uppstå. Som exempel
nämner utredningen att ett stort antal personer skulle behöva faktureras och
att inspektionen skulle tvingas utarbeta ett system för betalnings-
påminnelser m.m. Regeringen delar dessa synpunkter och anser att ett
sådant system inte bör införas.
Med hänvisning till att den dominerande delen av insiderövervakningen
hänför sig till den aktiehandel som sker vid Stockholms Fondbörs
diskuterar utredningen även möjligheten av att begränsa avgiftsskyldig-
heten till sådana börser och marknadsplatser som står under Finansinspek-
tionens tillsyn. Utredningen menar emellertid att detta skulle kunna ha
negativ påverkan ur konkurrenssynpunkt och att fondbörsen har en egen
organisation för marknadsövervakning. Dessutom menar utredningen att
börsmedlemmar m.fl. indirekt ändå skulle komma att bidra till över-
vakningen med ett sådant system genom sina avgifter till börsen.
Regeringen ansluter sig till utredningens överväganden även i denna del.
Om gällande ordning skall ändras är den enda rimliga lösningen enligt
utredningen att övervakningen finansieras endast av banker, värdepappers-
bolag, börser och marknadsplatser. Utredningen stannar emellertid vid att
nuvarande regler bör behållas eftersom det inte är möjligt att skapa ett
system med absolut rättvis fördelning av avgiftsskyldigheten.
En särreglering av avgiftsskyldigheten för insiderövervakningen skulle
innebära att nuvarande enhetliga system för finansieringen av Finans-
inspektionens verksamhet kompliceras. De skäl som kan anföras för en
sådan särbehandling är enligt regeringens uppfattning inte tillräckligt starka
för att ändra på gällande ordning. Nuvarande bestämmelser bör därför
behållas.
Prop. 1995/96:215
79
Prop. 1995/96:215
Utvidgningen av insiderlagens handelsförbud, kriminaliseringen av
otillbörlig kurspåverkan och införandet av ett förbud mot korttidsaffärer
innebär att Finansinspektionens tillsynsuppgifter blir mer omfattande än
tidigare. Detta kommer att innebära merarbete för inspektionen. Finans-
inspektionen tilldelas dessutom ytterligare arbetsuppgifter genom att anmäl-
ningsskyldigheten avkriminaliseras och ersättas med sanktionsavgifter.
Upphävandet av förbudet mot förvaltarregistrering och införandet av en
möjlighet även för förvaltare att lämna uppgifter till insiderregistret på
datamaskinell väg kan å andra sidan förväntas medföra att antalet manuella
anmälningar kommer att minska något. Genom att uppgifter i insider-
utredningar kommer att kunna inhämtas på datamedium kommer även
utredningarna i insiderärenden att förenklas både för Finansinspektionen
och de värdepappersinstitut m.fl. från vilka uppgifter begärs. Möjligheten
för Finansinspektionen att få terminalåtkomst till Värdepapperscentralens
avstämningsregister kommer också att innebära en avsevärd förenkling av
inspektionens handläggning av insiderärenden. Inledningsvis kommer det
dock att uppkomma merkostnader för både inspektionen och Värde-
papperscentralen i samband med att insiderregistret och avstämnings-
registren anpassas för sådan terminalåtkomst. Nu nämnda ändringar innebär
på längre sikt att Finansinspektionens verksamhet kommer att kunna
bedrivas mer rationellt och kostnadseffektivt än tidigare.
De samlade effekterna av regeringens förslag kommer att innebära ökade
kostnader för Finansinspektionen. I mars 1995 beslutade regeringen att
Finansinspektionen skall genomgå fördjupad anslagsprövning avseende
perioden 1997-1999. Inspektionen har därefter gett in en fördjupad
anslagsframställning i vilken begärts ytterligare tillskott bl.a. med anledning
av de utvidgningar av insiderlagstiftningen som behandlas i förevarande
ärende. Regeringen avser att ta upp frågan om utökade anslag till
inspektionen i samband med behandlingen av inspektionens anslagsfram-
ställning.
Genom upphävandet av förbudet mot förvaltarregistrering kommer
värdepappersbolag och andra som är förvaltare enligt aktiekontolagen
(1989:827) att kunna erbjuda tjänster till ett större antal personer. De
förutsättningar som är knutna till att förvaltare skall få lämna uppgifter till
insiderregistret på elektronisk väg innebär att det inledningsvis kommer att
uppkomma merkostnader för de förvaltare som avser att begära tillstånd för
automatiskt uppgiftslämnande. Detsamma gäller för Värdepapperscentralen
när det gäller förändringar i dess register med anledning av att
Finansinspektionen får terminalåtkomst dit.
Kriminaliseringen av otillbörlig kurspåverkan innebär att rättsväsendets
resurser ytterligare kommer att tas i anspråk. A andra sidan avkriminaliseras
genomforslaget bl.a. den anmälningsskyldighet som följer av insiderlagen.
Detta innebär att polismyndigheter, åklagarmyndigheter och domstolar inte
längre skall handlägga sådana ärenden. Allmänna förvaltningsdomstolar
kan emellertid förväntas få en viss ökning av antalet ärenden genom de
80
besvär som kan komma att föras mot exempelvis Finansinspektionens
beslut om sanktionsavgifter. Enligt regeringens uppfattning kan det inte
uteslutas att förslaget kan komma att medföra vissa merkostnader för de
rättsvårdande instanserna.
För personer med insynsställning i aktiemarknadsbolag innebär förslaget
- genom att det öppnas möjlighet till förvaltarregistrering - en förenkling
när det gäller förvaltningen av aktier som innehas i bolaget.
6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 215
Prop. 1995/96:215
81
Prop. 1995/96:215
De föreslagna lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.
Beträffande det föreslagna förbudet mot korttidshandel bör det uttryckligen
anges att bestämmelsen endast är tillämplig vid förvärv som har skett efter
det att lagen har trätt i kraft.
Förslaget innebär att vissa förseelser enligt insiderlagen avkriminaliseras.
Påföljden för sådana förseelser ersätts i stället med sanktionsavgifter. Av
grunderna för 5 § andra stycket i brottsbalkens promulgationslag följer att
den nya lagen skall tillämpas på överträdelser som har begåtts före
lagändringen endast om detta leder till lindrigare resultat än enligt äldre
bestämmelser. Som bestämmelsen om sanktionsavgifter utformats kommer
sådana avgifter som regel att innebära en skärpning om påföljden tidigare
skulle ha blivit böter. Sanktionsavgifter är däremot alltid att anse som
lindrigare än fängelse, skyddstillsyn eller villkorlig dom. Mot bakgrund av
det nu sagda bör föreskrivas att äldre lag skall tillämpas på förseelser som
har begåtts före ikraftträdandet, men att det inte får dömas till strängare
påföljd än böter. Som Lagrådet påpekat bör det dessutom uttryckligen
anges att särskild avgift endast får tas ut för överträdelser som har skett
efter ikraftträdandet.
Bestämmelserna om utsträckning av preskriptionstiden till fem år för
vårdslöst insiderförfarande bör tillämpas även på brott som har begåtts före
ikraftträdandet under förutsättning att preskription inte inträtt dessförinnan
enligt äldre bestämmelser. Detta är i enlighet med straffrättsliga principer
och samma lösning valdes bl.a. när preskriptionstiden förlängdes för vissa
skattebrott genom ändring i 14 § skattebrottslagen (1971:69).
82
Prop. 1995/96:215
1§
Ändringarna är föranledda av att lagens centrala bestämmelser utvidgas till
att omfatta samtliga förekommande finansiella instrument. Lagen är
tillämplig inte bara på sådana finansiella instrument som finns i dag utan
även på sådana instrument som kan komma att utvecklas i framtiden.
Eftersom lagen omfattar även annan upp giftsskyldighet än skyldighet att
anmäla innehav av fondpapper har omformulering skett av lydelsen
“skyldighet att anmäla innehav av fondpapper”.
Inom Riksbanken förekommer ofta uppgifter som kan ha kurspåverkan
på främst svensk valuta och räntor. Som exempel kan nämnas förberedelser
infor beslut om ändring av den s.k. reporäntan. Det ligger i sakens natur att
banken måste få genomföra affärer i främst penningpolitiskt syfte utan
hinder av tillgång till insiderinformation. För att tydliggöra detta anges i
paragrafen att insiderlagen inte skall vara tillämplig vid affärer som genom-
förs för Riksbankens räkning. Däremot omfattas affärer som görs av ban-
kens anställda för egen eller annans räkning av lagens bestämmelser.
Undantagsbestämmelsen är inte tillämplig på motparten i de affärer Riks-
banken genomför.
Även Riksgäldskontoret bör vara oförhindrad att fullgöra sina uppgifter
utan hinder av lagens bestämmelser. Det anges därför att insiderlagen inte
heller skall vara tillämlig vid affärer som genomförs för Riksgäldskontorets
räkning.
2§
Första stycket
Punkt 2. Eftersom lagens bestämmelser blir tillämpliga på finansiella instru-
ment ersätts definitionen av fondpapper med en definition av begreppet
finansiellt instrument. Begreppet har samma innebörd som i 1 kap. 1 §
lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Med finansiellt
instrument förstås fondpapper och annan rättighet eller förpliktelse avsedd
för handel på värdepappersmarknaden. Detta innebär att en option eller en
termin som har valuta eller en råvara som underliggande tillgång är ett fi-
nansiellt instrument, om det är avsett för handel på värdepappersmarkna-
den, t.ex. på en organiserad marknadsplats. Det finns även andra instru-
ment, exempelvis svappar, som normalt handlas huvudsakligen mellan två
parter och därmed faller utanför definitionen av finansiellt instrument (se
prop. 1994/95:130 s. 21 f). Att märka är emellertid att även svappar är fi-
nansiella instrument, om de handlas genom någon som driver värdepap-
persrörelse.
83
Tredje stycket
Prop. 1995/96:215
I detta stycke (nuvarande fjärde stycket) har “fondpapper” ändrats till
“finansiella instrument” som en följd av att insiderlagens tillämpningsområ-
de har utvidgats.
4§
I paragrafen anges under vilka förutsättningar det är förbjudet att handla
med finansiella instrument. Lagändringen innebär att handelsförbudet ut-
vidgas till att avse finansiella instrument enligt definitionen i 2 § första
stycket 2.
Nuvarande reglering innebär att det uttryckligen anges i lagen vilka
finansiella instrument som skall likställas med fondpapper. Alla andra fi-
nansiella instrument än sådana som särskilt anges faller utanför lagens til-
lämpningsområde. Genom ändringen möjliggörs en anpassning allt-efter-
som det introduceras nya instrument på marknaden. Under förut-sättning att
instrumenten är allmänt handlade och föremål för någon form av kurssätt-
ning kommer de att omfattas av bestämmelserna i lagen. Som exempel på
instrument som nu kan komma att omfattas kan nämnas standardiserade
valuta- och råvaruderivat.
I första stycket har även bestämmelserna i rådgivningsfallen förtydligats.
Endast sådan rådgivning som sker med användande av insiderinformation
skall vara förbjuden. Detta har kommenterats närmare i avsnitt 10. Genom
att “på annat därmed jämf örligt sätt ”bytts ut mot “på annat sådant sätt” har
vidare klargjorts att underlåtenhet att lämna råd inte omfattas av rådgiv -
ningsförbudet. Nuvarande lydelse har lett till viss tvekan om hur bestäm-
melsen skall tolkas i sådana situationer. Nu klargörs att det straffbara områ-
det begränsas till de fall då någon aktivt vidtar en åtgärd på ett sätt som kan
jämställas med ett råd.
5§
I paragrafen har ”fondpapper” ersatts med “finansiellt instrument”, vilket är
en följd av att handelsförbudet i 4 § utvidgats till att omfatta finansiella
instrument.
7§
Punkt 1. En språklig ändring har gjorts i klargörande syfte. I slutet av den
nuvarande lydelsen av punkten har “i rörelsen” ersatts med “som lämnats
företaget”. Innebörden av ändringen är att det skall vara tillåtet att genom-
föra affärer på uppdrag som lämnats av en kund. En order från exempelvis
en överordnad om att genomföra en transaktion omfattas däremot inte av
bestämmelsen, såvida det inte endast är fråga om vidarebefordran av ett
kunduppdrag. Sådana order som i övriga fall lämnas av överordnad får i
stället bedömas enligt de allmänna principerna om ansvarsfrihet på grund
av förmans befallning.
84
Det tillägg som gjorts i första punkten innebär ett klargörande vad gäller
handel som bedrivs av marknadsgaranter. Ett uppdrag som marknadsgarant
innebär att någon ingår ett avtal om att upprätthålla en marknad i ett eller
flera värdepapper. I praktiken innebär sådana avtal en skyldighet att ställa
köp- eller säljkurser och att alltid vara beredd att genomföra affärer i det
ifrågavarande värdepapperet. Sådana uppdrag är vanligt förekommande vid
handel med OTC-aktier. Dessutom bygger penning- och obligationsmar-
knaderna på att vissa institut, vanligen banker, åtar sig sådana uppdrag. Ett
exempel är de primary dealeravtal som olika banker ingår med Riksbanken
när det gäller handel med penningmarknadsinstrument. Det får orimliga
konsekvenser om ett absolut handelsförbud skall gälla för den som på detta
sätt har åtagit sig uppdrag att upprätthålla en marknad i ett visst finansiellt
instrument. Därför har gjorts ett undantag från handelsförbudet för den som
utan att använda sig av insiderinformationen fullgör sitt åtagande som mar-
knadsgarant.
Ändringarna har kommenterats närmare i avsnitt 10.
Punkt 8. Genom en ny punkt införs ett undantag som gäller vid handel med
andra finansiella instrument än aktier. Att det som föreskrivs beträffande
aktier gäller även för vissa andra finansiella instrument framgår av 2 § and-
ra stycket. Således omfattas inte heller dessa instrument av undantaget i den
förevarande paragrafen. Undantaget motiveras huvudsakligen av att företag
och andra skall kunna genomföra transaktioner och vidta andra åtgärder
som är normala i verksamheten utan att drabbas av handelsförbudet. Som
exempel kan nämnas valutasäkring av framtida betalningar, som utgör ett
väsentligt och vanligt förekommande inslag i framför allt de stora exportfö-
retagens valutahandel. Alla sådana affärer är emellertid inte tillåtna. Undan-
taget gäller endast vid sådana transaktioner som skulle ha företagits även
utan kännedom om den kurspåverkande omständigheten. Detta uttrycks på
så sätt köp eller försäljning får ske utan användande av insiderinformation.
För att förbudet skall inträda krävs med andra ord att insiderinformationen
varit en nödvändig förutsättning för att affären skulle genomföras.
7a§
Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Genom den
nya paragrafen införs ett förbud mot korttidshandel för vissa personer med
insynsställning i aktiemarknadsbolag.
Första stycket innebär att sådan handel förbjuds för styrelseledamöter,
styrelsesuppleanter, verkställande direktörer, vice verkställande direktörer,
revisorer och revisorssuppleanter. Förbudet gäller för befattningshavare i
aktiemarknadsbolaget och dess moderföretag. Förbudet omfattar aktier i
bolaget och sådana finansiella instrument som enligt 2 § andra stycket skall
likställas med aktier. Bestämmelsen gäller endast vid överlåtelse mot veder-
lag. Detta innebär att både försäljning och byte omfattas. Däremot är över-
låtelse genom gåva inte förbjudet. Bestämmelsen gäller även när anställ-
ningen eller uppdraget har upphört under förutsättning att aktierna har för-
värvats under anställnings- eller uppdragstiden.
Prop. 1995/96:215
85
Bestämmelsen gäller endast vid överlåtelse av aktier och sådana finansiel- Prop. 1995/96:215
la instrument som enligt insiderlagen likställs med aktier. Dessutom om-
fattar förbudet endast försäljning av motsvarande antal aktier av samma
slag som har förvärvats inom tre månader före överlåtelsen. På samma sätt
gäller att köp och försäljning av exempelvis optioner måste avse optioner
av samma serie och samma klass. Om aktier förvärvas genom utnyttjande
av t.ex. ett konvertibelt skuldebrev eller en teckningsoption skall innehav-
stiden räknas från tidpunkten för konvertering eller nyteckning. Detta är en
skillnad i förhållande till vad som gäller enligt Finansinspektionens före-
skrifter och Svenska Fondhandlareföreningens rekommendationer. Inne-
havstiden för den underliggande tillgången vad avser säljoptioner som
utnyttjas vid lösen skall emellertid räknas från tidpunkten från det att optio-
nen utfärdades. Anledningen till detta är att enligt 2 § andra stycket utfär-
dande av sådana optioner skall likställas med köp av aktierna. Den föreva-
rande bestämmelsen innebär i praktiken att s.k. blankningsaffärer med
aktiemarknadsbolagets aktier omöjliggörs för de ifrågavarande personerna
med insynsställning i bolaget, eftersom blankade värdepapper måste
innehas i minst tre månader innan de får överlåtas vidare.
Andra stycket innebär att även sådana närstående som anges i 10 §
omfattas av bestämmelsen. I paragrafen nämns make, sambo och omyndiga
barn som står under vårdnad av personen med insynsställning. Vidare
nämns vissa juridiska personer som denne har ett väsentligt inflytande i.
7b§
Första stycket
Paragrafen, som är ny, har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Den
anger vissa undantag från förbudet mot korttidshandel enligt 7 a §. Första
punkten innebär att överlåtelse får ske om kursen vid försäljningstillfället
understiger anskaffningskursen. I andra punkten föreskrivs att aktier får
säljas i samband med offentliga erbjudanden om köp av aktier. Det kan inte
anses rimligt att ledande befattningshavare inte får överlåta sina aktier i
bolaget i sådana fall. Till saken hör att de under alla förhållanden kan få
sina aktieinnehav tvångsinlösta, nämligen om den som lämnar erbjudandet
förvärvar minst 90 % av aktierna eller röstetalet för aktierna i bolaget och
önskar förvärva även återstoden av aktierna. Tilldelade emissionsrätter får
enligt tredje punkten överlåtas även om de har innehafts i kortare tid än tre
månader. Med emissionsrätt förstås i detta sammanhang teckningsrättsbevis
och delbevis. Skälet till undantaget är främst att det skulle vara oskäligt om
en person skulle vara förhindrad att utnyttja värdet av exempelvis ett
teckningsrättsbevis om han förvärvat aktierna i bolaget tre månader före
tidpunkten för nyemission. Om han skulle sakna ekonomisk förmåga att
teckna aktier vid teckningstidpunkten skulle han i sådana fall inte kunna
tillgodogöra sig värdet av beviset.
86
Andra stycket
Prop. 1995/96:215
Finansinspektionen får medge ytterligare undantag från förbudet mot kort-
tidshandel, om det finns synnerliga skäl. Bestämmelsen är avsedd att tilläm-
pas endast i undantagsfall. Som exempel kan nämnas förhållanden av när-
mast personlig natur, t.ex. nödvändiga förmögenhetsdispositioner i sam-
band med äktenskapsskillnad eller arvsskifte eller vid generationsskiften i
företag.
8§
Ändringarna är delvis av redaktionell karaktär men innebär även ett klar-
görande av att styrelseledamöter och styrelsesuppleanter i dotterföretag till
aktiemarknadsbolag i vissa fall skall anses ha insynsställning i bolaget.
Detsamma gäller för revisorer och revisorssuppleanter i dotterföretaget.
Vidare innebär ändringarna att förbudet för personer med insynsställning
i aktiemarknadsbolag och närstående till dessa att ha sina aktier i bolaget
förvaltarregistrerade upphävs. Detta öppnar bl.a. möjlighet för Finansin-
spektionen att med stöd av 9 § andra stycket medge befrielse från
anmälningsskyldigheten, om uppgifterna kan hämtas in på annat sätt från
en förvaltare. För närvarande kan sådan dispens endast ges när uppgifter
lämnas från Värdepapperscentralen på datamaskinell väg. Om en anlitad
förvaltare bedöms lämplig och har tekniska förutsättningar att lämna upp-
gifter i enlighet med de krav som Finansinspektionen ställer upp, skall di-
spens kunna meddelas även för förvaltarregistrerade aktier. I sådana fall är
det med andra ord förvaltaren som direkt, eller indirekt via Värdepapper-
scentralen, har kopplat ihop sitt datasystem med insiderregistret på ett så-
dant sätt att uppgifter som normalt omfattas av anmälningsskyldighet kan
föras över med automatik. Som förutsättning för att dispens skall kunna
meddelas krävs att förvaltaren har tillstånd från Finansinspektionen att låta
föra över uppgifterna via datanätet (jfr 9 §).
9§
I punkten 1 har gjorts en redaktionell ändring med anledning av ändringar-
na i 8 §.
I ett nytt femte stycke har införts en bestämmelse som ger förvaltare
möjlighet att efter tillstånd av Finansinspektionen föra över uppgifter till
insiderregistret på datamaskinell väg. Till skillnad från vad som gäller när
Värdepapperscentralen för över uppgifter på liknande sätt med stöd av
5 kap. 5 § andra stycket aktiekontolagen (1989:827) krävs det således till-
stånd för att uppgifter skall få lämnas elektroniskt. Tillståndsprövningen
skall ske på ansökan av förvaltaren. När en förvaltare har fått tillstånd att
lämna uppgifter på detta sätt kan Finansinspektionen därefter befria per-
soner som är anmälningsskyldiga enligt 8 § från anmälningsskyldigheten,
om de har sina aktier i aktiemarknadsbolaget förvaltarregistrerade hos för-
valtaren.
Endast om Finansinspektionen bedömer att förvaltarens tekniska förut-
87
sättningar är tillräckliga för att uppgifter skall kunna överföras på ett säkert
sätt bör tillstånd ges. Det bör ankomma på Finansinspektionen att från fall
till fall bedöma om förvaltaren uppfyller de krav som skäligen kan ställas.
Några närmare föreskrifter om vad en tillståndsansökan skall innehålla eller
under vilka förutsättningar i övrigt tillstånd skall ges har därför inte ansetts
nödvändiga att ta in i författning.
10 §
I paragrafens första stycke har införts en ny punkt. Bestämmelsen innebär
att närståendekretsen utvidgas. Juridiska personer som helt eller delvis
innehas indirekt genom en annan juridisk person som är närstående skall
räknas in i närståendekretsen, om de förutsättningar i övrigt som anges i
punkten 3 är uppfyllda.
13 §
Ändringarna, som är redaktionella, har gjorts med anledning av ändringar-
na i 8 §.
14 §
I paragrafen har införts en tidsfrist inom vilken aktiemarknadsbolaget skall
anmäla vilka personer som har insynsställning. Fristen har införts främst för
att underlätta Finansinspektionens tillämpning av föreskrifterna om avgifts-
sanktionering. Om det är fråga om ett beslut som får verkställas först sedan
protokollsjustering eller liknande åtgärd har skett räknas fristen från dagen
för åtgärden.
15 §
Ändringarna är av samma karaktär som dem i 14 §.
16 §
Ändringen har föranletts av att anmälningsskyldigheten, efter medgivande
av Finansinspektionen, skall kunna ersättas med automatiskt uppgiftsläm-
nande även från annan än Värdepapperscentralen (jfr kommentaren till 9 §
sista stycket).
18 §
Genom ändringarna har Finansinspektionens frågerätt mot olika fysiska och
juridiska personer utvidgats.
För Finansinspektionen gäller för närvarande en generell frågerätt när
det finns anledning anta att ett insiderbrott har begåtts. Om det finns anled-
ning anta att andra överträdelser har skett av insiderlagens straffbelagda
bestämmelser gäller frågerätten endast mot den som kan misstänkas ha
Prop. 1995/96:215
88
begått överträdelsen. Ändringen innebär således att Finansinspektionen får
begära uppgifter från en större krets även när det finns anledning anta att
överträdelse har skett av en bestämmelse som kan föranleda avgiftsskyldig-
het.
Finansinspektionen bedriver insiderövervakningen i nära samarbete med
de börser som för närvarande bedriver verksamhet i Sverige, nämligen
Stockholms Fondbörs, OM Stockholm AB och Penningmarknadsinforma-
tion PMI AB. Fondbörsen och OM har dessutom egna marknadsövervak-
ningssystem. När insiderlagen infördes ansågs det att dåvarande Bankin-
spektionen borde med resp, marknadsplats komma fram till en lämplig
organisation för kursövervakningen (se prop. 1990/91:42 s. 65). Varken
börser, marknadsplatser eller clearing-organisationer togs emellertid upp
bland de juridiska personer som omfattas av uppgiftsskyldighet enligt 18 §.
Ändringarna innebär att Finansinspektionen nu får en lagstadgad rätt att
begära uppgifter även från auktoriserade börser och marknadsplatser samt
från foretag som har tillstånd att bedriva clearingverksamhet (clearingorga-
nisationer).
I vaije enskild utredning om insiderbrott begär Finansinspektionen upp-
gifter från samtliga värdepappersinstitut och de utländska värdepappers-
företag som är medlemmar vid Stockholms Fondbörs. Nuvarande bestäm-
melser innebär att förfrågningar och svar alltid måste ske i skriftlig form.
Finansinspektionen har upp gett att denna ordning medför ett merarbete och
att bl.a. vissa värdepappersinstitut har framfört önskemål om att i stället få
lämna uppgifterna på annat sätt, t.ex. med användande av automatisk data-
behandling.
Genom ändringen i andra stycket ges Finansinspektionen möjlighet att
föreskriva hur uppgifterna skall lämnas. Finansinspektionen kan exempel-
vis föreskriva att uppgifter skall lämnas på diskett. Vidare kan inspektionen
föreskriva att förvaltare som har tillstånd enligt 9 § femte stycket får lämna
begärda uppgifter via uppkopplad länk. Sådana föreskrifter bör emellertid
inte meddelas utan att samråd först har ägt rum med berörda institut.
Slutligen har ändringar skett genom att begreppet "fondpapper" har
ersatts av begreppet "finansiella instrument".
19 §
Justeringen, som är redaktionell, är en följd av de ändringar som gjorts i
18 §.
20 §
I paragrafen, som har ersatt 21 §, har införts ett nytt femte stycke. Genom
ändringen förlängs preskriptionstiden för vårdslöst insiderförfarande till
fem år från det att gärningen begicks. Preskriptionsfrågan har behandlats i
avsnitt 11.
Prop. 1995/96:215
89
21 §
Genom ändringarna avkriminaliseras överträdelser mot anmälningsskyldig-
heten och ersätts med en sanktionsavgift. De straffbestämmelser som ersätts
fanns tidigare i 22 §. Dessutom avgiftssanktioneras överträdelser av för-
budet mot korttidsaffärer.
22 §
Paragrafen anger de närmare grunderna för beräkning av sanktionsavgifter.
Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, som bl.a.
innebär ett klargörande av att särskild avgift kan tas ut i samtliga de fall
som avses i 21 §. Frågan om beräkningen har behandlats i avsnitt 6.4.
Punkten 1 innebär att vid överträdelse av anmälningsskyldighet av inne-
havsförändringar beräkningen av avgiften skall ske på grundval av det pris
som betalats för aktierna. Vid benefika förvärv skall avgiften vara
15 000 kronor. Samma grunder för beräkningen skall även gälla när det är
fråga om att oriktiga eller vilseledande uppgifter har lämnats. I sådana fall
skall emellertid endast de aktier om vilka oriktig uppgift har lämnats ligga
till grund för avgiftsberäkningen.
Enhgt punkten 4 skall avgiften vid överträdelse av förbudet mot korttid-
saffärer beräknas till 90 % av vinsten. Vid korttidsaffärer är det nämligen
uteslutande fråga om en vinstbegränsande avgift. Avgiften bör således
motsvara den vinst som har gjorts på affären. Med vinst förstås skillnaden
mellan inköpspriset och försäljningspriset. Courtage och andra transaktion-
skostnader skall inte beaktas. Sådana kostnader får anses ha blivit skäligen
tillgodosedda genom att avgiften begränsats till 90 % av vinsten. Syftet med
konstruktionen har varit att åstadkomma en så enkel och lättillämpad regel
som möjligt.
När det gäller att beräkna vinsten vid korttidsaffärer kan denna inte be-
räknas utifrån fler aktier än det maximala antalet likadana aktier som varit
föremål för köp och f örsäljning under tremånadersperioden. Om en person
sålt ett större antal aktier än vad han köpt under förbudsperioden skall där-
för vinsten från de aktier som har förvärvats före periodens ingång inte
beaktas vid beräkningen. Vid upprepade köp inom perioden bör avräkning
i första hand ske mot de först inköpta aktierna. Om t.ex. två inköp gjorts
inom perioden med kortare mellanrum och därefter en större del av aktierna
sålts med vinst inom samma period bör först en prisjämförelse ske med de
först förvärvade aktierna och därefter med de senare inköpta aktierna. Oav-
sett vilket belopp beräkningen leder fram till skall sanktionsavgiften alltid
fastställas till ett belopp mellan 15 000 och 350 000 kronor.
23 §
Paragrafens första stycke innehåller bestämmelser som anger från vem
avgift skall tas ut.
Andra stycket innehåller procedurregler och en preskriptionsregel.
Skyldigheten att betala avgift preskriberas om inte den berörde inom två år
Prop. 1995/96:215
90
från förseelsen har delgetts upplysning om att frågan om avgiftsuttag har
tagits upp av Finansinspektionen. Delgivning skall ske i enlighet med de
bestämmelser som finns i delgivningslagen (1970:428). Det får anses vara
ett rimligt rättssäkerhetskrav att en person mot vilken utredning pågår be-
visligen får reda på detta. Delgivning behöver emellertid inte ske redan när
frågan om sanktionsavgift tas upp av inspektionen. I vissa fall skulle det
kunna tänkas försvåra utredningen om ett sådan krav farms. Ingenting hin-
drar därför att inspektionen delger den berörde informationen först i sam-
band med att denne bereds tillfälle att yttra sig i ärendet.
24 §
Paragrafen, som har utformats efter Lagrådets förslag, föreskriver under
vilka omständigheter avgiften får efterges helt eller delvis. Inledningsvis
sägs att Finansinspektionen får efterge avgiften om överträdelsen är ringa
eller ursäktlig. Detsamma gäller om det finns synnerliga skäl. Om det gäller
ett mindre antal aktier och fristen försuttits med högst några dagar får över-
trädelsen normalt anses vara ringa. I sådana fall bör avgift inte tas ut. Var
gränsen skall dras i det enskilda fallet får överlämnas till rättstillämpningen
att bestämma. Om anmälan inte ges in inom rätt tid och detta beror på om-
ständigheter som den anmälningsskyldige inte rimligen kunnat råda över
eller förutse bör överträdelsen anses vara ursäktlig.
Området för att anse att det föreligger synnerliga skäl att efterge avgif-
ten bör vara utomordentligt litet. Ett fall där eftergift skulle kunna komma i
fråga på den grunden är när den anmälningsskyldiges ekonomiska förhål-
landen innebär att det framstår som oskäligt att ens ta ut den lägsta avgift
som kan följa enligt paragrafen. Om affären i sådana fall dessutom rört
endast ett mindre belopp bör eftergift kunna ske helt eller delvis. En annan
situation där eftergift skulle kunna tänkas är när utredning pågår om insi-
derbrott. Om en person fälls till ansvar för insiderbrott och vinsten dess-
utom förverkas bör inte samtidigt avgift tas ut för överträdelse av förbudet
mot korttidsaffärer. Detta gäller givetvis endast under förutsättning att insi-
derbrottet och korttidsaffären gäller samma aktier. Det skulle i och för sig
kunna hävdas att redan grunderna för de allmänna straffrättsliga principer
som gäller vid lagkonkurrens hindrar att avgift tas ut i nu avsedda fall. Det
är emellertid vanskligt att förlita sig på ett sådant analogislut för sanktion-
savgifter, som ju i egentlig mening inte är någon straffrättslig reglering. En
lämplig lösning skulle därför kunna vara att Finansinspektionen i nu nämn-
da situationer avvaktar utfallet i utredningen om insiderbrott. Om fällande
dom meddelas i den delen bör sanktionsavgiften kunna efterges helt. För att
inte preskription skall hinna inträda måste emellertid delgivning ske inom
den tvåårsfrist som anges i 23 §.
Som Lagrådet påpekat kan inte vite föreläggas i någon av de situationer
som kan omfattas av åläggande att betala särskild avgift. Andra stycket i
lagrådsremissens lagförslag bör därför utgå.
Prop. 1995/96:215
91
25 §
Paragrafen innebär att Finansinspektionen ansvarar för uppbörden av sank-
tionsavgifter. Av 3 kap. 1 § första stycket 6 och 20 § utsökningsbalken
följer att, om inte avgiften betalas frivilligt, indrivning kan ske under sam-
ma förutsättningar som gäller för dom som meddelats av domstol. Finansin-
spektionens beslut är med andra ord att anse som exekutionstitel i detta
avseende.
26 §
Paragrafen motsvarar förutvarande 20 § och har flyttats av redaktionella
skäl.
Den ändring som har gjorts i paragrafen innebär i sak att Finansinspek-
tionen, såvitt avser egna beslut om uttagande av sanktionsavgift, inte får
förordna att sådant beslut skall gälla omedelbart.
27 §
Bestämmelsen fanns tidigare i 23 §. Ändringen är redaktionell och har in-
förts med anledning av att kriminaliseringen av insiderbrott och vårdslöst
insiderförfarande har flyttats till 20 §.
Övergångsbestämmelser
Övergångsbestämmelserna har utformats i enlighet med Lagrådets förslag
Andra punkten, som inte fanns med i lagrådsremissen, innebär ett klar-
görande av bestämmelsen om förbud mot korttidshandel skall tillämpas
endast på förvärv som har gjorts efter ikraftträdandet.
Förbudet mot retroaktiv lagstiftning i 2 kap. 10 § regeringsformen om-
fattar formellt inte administrativa påföljder som är av straffliknande natur.
Enligt förarbetena skulle det emellertid innebära ett kringgående av förbu-
det att ge retroaktiv verkan åt regler om sådana administrativa sanktioner
(prop. 1975/76:209 s. 125). Bestämmelserna om sanktionsavgifter bör
därför inte ges retroaktiv verkan. När ansvar döms ut med stöd av 22 § i
dess äldre lydelse kan därför - som framgår av punkterna 3 och 4 - endast
böter komma i fråga.
Övergångsbestämmelserna har kommenterats närmare i avsnitt 14.
Prop. 1995/96:215
92
5 kap. 1 §
Prop. 1995/96:215
Genom en ny punkt i första stycket klargörs att sekretess av utredningsskäl
kan föreligga för uppgifter i Finansinspektionens utredande verksamhet
enligt insiderlagen och när det gäller utredningar om otillbörlig kurspåver-
kan. Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 7. Sekretess gäller även om
det inte inleds någon förundersökning och är således inte beroende av om
ärendet överlämnas till åklagare.
För sekretesskyddet gäller ett s.k. rakt skaderekvisit vilket innebär att det
finns en presumtion för att uppgifterna är offentliga.
2 kap. 6 §
I paragrafen har rättelse skett av en felskrivning, ordet “får” har bytts ut mot
“för”. Ändringen fanns inte med i lagrådsremissen.
5 kap. 5 §
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. I första stycket
har en terminologisk ändring gjorts för att åstadkomma en språklig över-
ensstämmelse med insiderlagens föreskrifter om frågerätt. Dessutom har
rätten för Finansinspektionen eller åklagare att begära uppgifter utvidgats
till de fall där det finns misstanke om otillbörlig kurspåverkan. Vidare skall
regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, kunna föreskriva
hur uppgifterna skall lämnas. På detta sätt skapas möjlighet att hämta in
uppgifter på ADB-medium.
Genom paragrafens nya andra stycke öppnas möjlighet för Finansin-
spektionen att få terminalåtkomst till Värdepapperscentralens avstämnings-
register. En förutsättning för sådan åtkomst är att regeringen föreskriver att
så får ske. När regeringen har meddelat en sådan föreskrift bör uppkopp-
lingen föregås av samråd mellan Finansinspektionen, Värdepapperscentra-
len och Datainspektionen. Frågan om terminalåtkomst behandlas utförligt i
avsnitt 7.
93
7 kap. Straff m.m.
1§
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Bestämmelsen
innebär en kriminalisering av olika åtgärder som vidtas i kursdrivande syf-
te. Som förutsättning för straffbarhet gäller att åtgärden vidtas vid handel på
värdepappersmarknaden. Med handel på värdepappersmarknaden förstås
detsamma som i 2 § första stycket 1 insiderlagen, nämligen handel på börs
eller annan organiserad marknadsplats eller genom någon som yrkesmäs-
sigt bedriver sådan verksamhet som avses i 1 kap. 3 § 1- 5 lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse. Detta innebär att även sådan handel
som sker utomlands kan komma att omfattas av kriminaliseringen. För
straffbarhet krävs i sådana fall att gärningen är kriminaliserad även i det
land där brottet har begåtts. Detta följer av principen om dubbel straffbarhet
i 2 kap. 2 § andra stycket brottsbalken.
För straffbarhet krävs att gärningsmannen har handlat i avsikt att otill-
börligt påverka priset vid allmän omsättning av sådana instrument. De
gärningar bestämmelsen tar sikte på är sådana som typiskt sett är riktade
mot marknaden. Att gärningsmannen har påverkat priset vid en enskild
transaktion saknar därför betydelse. Vad som avses är i stället marknads-
priset. Dessutom krävs att det föreligger direkt uppsåt att förändra kurssätt-
ningen. Endast åtgärder där avsikten är att åstadkomma en otillbörlig kur-
spåverkan är förbjudna. Affärer som Riksbanken i sin normala verksamhet
genomför i penningpolitiskt syfte skall därför inte kunna medföra ansvar
enligt bestämmelsen.
Första stycket
Punkt 1. Exempel på en sådan handling som omfattas av bestämmelsen är
då någon säljer värdepapper till annan över börsen utan att någon egentlig
äganderättsövergång mellan parterna är avsedd. Syftet är endast att påverka
kursen och transaktionen är avsedd att återgå mer eller mindre omgående.
I dessa situationer kan det vara svårt att dra gränsen mot försäljning med
återköp sförbehåll (jfr betänkandet s. 113 med där anförd litteraturhänvis-
ning). Normalt sett torde det vara fråga om en försäljning med återköps-
förbehåll om det är avsett att förvärvaren under innehavstiden skall utöva
ägarfunktioner i något väsentligt avseende. I sådana fall kan avtalet träffas
av paragrafen enligt vad som anges i punkt 2. Ett annat exempel på rätt-
shandling som sker för skens skull är att någon med anlitande av olika vär-
depappersinstitut säljer och köper samma finansiella instrument. I sådana
fall handlar placeraren med sig själv men för marknaden framstår det som
om handel i egentlig mening har skett.
Punkt 2. Punkten tar sikte på transaktioner med återköpsförbehåll eller
villkor med förbud mot vidareförsäljning. I dessa fall är det alltså fråga om
94
en äganderättsövergång men förvärvarens rätt att förfoga över värdepappe-
ren är begränsad. För straffbarhet krävs att villkoren inte är kända för andra
än de som är inblandade i transaktionen. Effekten av sådana avtal det gäller
är att tillgången på finansiella instrument begränsas vilket kan få till följd att
marknadspriset påverkas. Vad gäller överlåtelser med återköpsförbehåll
krävs att villkoret har varit en förutsättning för förvärvarens beslut att ge-
nomföra transaktionen.
Bestämmelsen kan komma att bli tillämplig vid vissa åtgärder som vidtas
i samband med nyemission i ett aktiemarknadsbolag. Huvudägaren, som
kanske har garanterat emissionen, kan då ha ett intresse av att hålla aktie-
kursen uppe den närmaste tiden före emissionen. Insiderreglema och reg-
lerna om flaggningsskyldighet innebär i sådana fall att han måste tillkänna-
ge åtgärderna, vilket innebär att syftet inte uppnås. Om han i stället avtalar
med någon annan att stå för köpen till den avsedda kursen och samtidigt
garanterar att återköpa aktierna till samma kurs kan överenskommelsen
vara att bedöma som otillbörlig kurspåverkan. Genom ett sådant arrange-
mang kan nämligen aktieägarna vilseledas att delta i den förestående nye-
missionen.
För straffbarhet krävs att det föreligger direkt uppsåt. Genom denna be-
gränsning utesluts från straffstadgandets tillämpningsområde fullt legitima
konsortialavtal och hembudsarrangemang.
En annan förutsättning för straffbarhet är att nu nämnda överenskom-
melser är hemliga. Den som offentliggör sina avsikter, t.ex. genom en
presskommuniké eller underrättelse till börsen utan sekretessförbehåll, und-
går således ansvar.
Straffet för brott av normalgraden är böter eller fängelse i högst två år.
Andra stycket
Även andra stycket avser operationer vid handel på värdepappersmarkna-
den. Vad som här avses är emellertid andra åtgärder än medverkande i
skenavtal eller hemliga överenskommelser av det slag som nämns i första
stycket. Bestämmelsen tar endast sikte på marknadsoperationer. De åtgärder
som avses är sådana som till det yttre framstår som helt ordinära men som
företas med avsikt att påverka kursen och därför skall ses som otillbörliga.
För straffbarhet krävs att åtgärden skall ha varit ägnad att vilseleda köpare
och säljare av finansiella instrument. Detta innebär att åtgärden skall kunna
få till följd att investerarna som kollektiv bibringas en felaktig uppfattning
om kurssättningen. Att t.ex. motparten till den som vidtar åtgärden vilseleds
är inte tillräckligt för att bestämmelsen skall bli tillämplig. I sådana fall bör
i stället bedrägeriparagrafen i brottsbalken tillämpas.
Åtgärden skall ha vidtagits i avsikt att otillbörligt påverka priset. Det
räcker således inte med att avsikten varit att påverka kursen. Motivet för
den kurspåverkande åtgärden måste framstå som otillbörligt. Att någon
genom köp- eller säljorder avser att sätta de naturliga marknadskrafterna ur
spel behöver inte innebära att en eventuell kurspåverkan är otillbörlig. I
vissa sådana situationer finns det fullt lojala och legitima motiv. Det är t.ex.
självklart att åtgärder som Riksbanken vidtar i penningpolitiskt syfte inte
Prop. 1995/96:215
95
faller under kriminaliseringen.
Otillbörlig kurspåverkan får normalt anses föreligga om åtgärden är
inriktad endast på att gärningsmannen eller annan skall kunna göra en för-
tjänst på en senare affär, att “rigga” kursen vid nyemission eller utförsälj-
ning eller att förbättra gärningsmannens position i samband med företagsö-
verlåtelse, inlösen av minoritetsaktier eller liknande. Att straffbestämmel-
sens huvudsyfte är att skydda marknaden hindrar inte att förfarandet kan
framstå som otillbörligt i förhållande till en enskild part, exempelvis om
någon avser att förvärva en större aktiepost och gärningsmannen åstadkom-
mer mindre affärer till överkurs i nära anslutning härtill med syfte att rigga
kursen. På samma sätt gäller att det kan framstå som otillbörligt att rigga
kursen med uteslutande syfte att påverka värdet av lämnad säkerhet eller att
upprätthålla en avtalad konsolideringsgrad.
För straffbarhet krävs inte att gärningsmannen själv ingår avtal eller
liknande som har omedelbar påverkan på kursen. Även de fall där han för-
mår andra personer att göra affärer med finansiella instrument kan omfattas.
Två förfaranden som kan nämnas som exempel är s.k. “pegging” och
“scalping”. Att pegga en kurs innebär att en aktör, t.ex. en anställd hos ett
värdepappersföretag, talar sig varm för ett mindre bra finansiellt instrument
hos en del kunder men inte hos andra. Priset kan därigenom hållas uppe på
en konstgjord nivå genom att de “peggade” kunderna förmås att köp sådana
finansiella instrument som det är fråga om. De kunder som från början
innehaft det ifrågavarande finansiella instrumentet gör således en förtjänst
på att kursen manipulerats. “Scalping” innebär att någon, t.ex. en investe-
ringsrådgivare, först förvärvar finansiella instrument av visst slag. När en
tid gått rekommenderar han sina kunder att investera i motsvarande instru-
ment. På så sätt drivs kursen upp och gärningsmannen kan därefter sälja sitt
innehav med förtjänst.
Slutligen förutsätts för ansvar enligt andra stycket att åtgärden skall vara
ägnad att vilseleda köpare och säljare av finansiella instrument. Härigenom
utesluts från det straffbara området sådana fall där någon som företagit en
kurspåverkande åtgärd öppet har informerat marknaden om bakgrunden till
sitt handlande. Ett exempel är sådana kursstabiliserande åtgärder som vidtas
i anslutning till en börsintroduktion och som har tillkännagetts i prospektet.
I sådana fall kan inte heller något otillbörligt syfte anses föreligga.
Tredje stycket
Stycket föreskriver en särskild straffskala för grova brott. Att åtgärden har
lett till en väsentlig kurspåverkan är normalt en omständighet som bör fö-
ranleda att brottet bedöms som grovt. Ett annat fall som normalt bör föran-
leda en sådan bedömning är vissa situationer där någon för egen eller an-
nans vinning utnyttjar en ställning som innebär ett särskilt förtroende från
andra personer. Som exempel kan nämnas det fallet att en anställd i ett vär-
depappersbolag förmår bolagets kunder att genomföra affärer i en sådan
omfattning att kursen på ett visst finansiellt intrument påverkas och att han
själv eller någon annan därigenom gör en vinst på grund av kursförändring-
en. Att använda enskilda investerare som medel för att driva kursen får
Prop. 1995/96:215
96
anses vara särskilt straffvärt. Om brottet har föregåtts av en mer eller min-
dre noggrann planering och genomförandet kännetecknats av en sällsynt
stor förslagenhet bör brottet normalt också bedömas som grovt. Tanken
faller här närmast på situationer med låg upptäcksrisk och stora utsikter till
väsentlig vinst. Uppräkningen i stycket är inte uttömmande.
Fjärde stycket
De förfaranden som avses kan även vara att bedöma som brott enligt brotts-
balken, främst svindleri eller bedrägeri. I sådana fall skall brottsbalkens
bestämmelser ha företräde. Om däremot insiderlagen samtidigt är tillämplig
skall dömas för otillbörlig kurspåverkan och insiderbrott i s.k. brottskon-
kurrens.
Förfaranden som framstår som bagatellartade bör inte föranleda straff-
ansvar. Det anges därför uttryckligen i detta stycke att det inte skall dömas
till ansvar i ringa fall. Vad som avses är framför allt åtgärder som visser-
ligen är ägnade att påverka kursen men som vid en samlad bedömning av
omständigheterna i det enskilda fallet framstår som betydelselösa.
Tillämpningen av bestämmelsen kan innefatta en hel del frågor som rör
medverkansansvar. Framför allt gäller detta i de fall placerare genomför
affärer genom ett värdepappersinstitut. Utredningen har utförligt redogjort
för olika situationer som kan uppstå i sådana fall (se betänkandet s. 155 f).
Frågor av nu anfört slag bör överlämnas till rättstillämpningen att avgöra
utifrån vanliga regler och principer om medverkansansvar i brottmål.
2§
Det ankommer enligt 5 kap. 1 § på Finansinspektionen att övervaka att
bestämmelserna i lagen följs. Genom att bestämmelsen om otillbörlig kur-
spåverkan placeras i samma lag kommer detta att gälla även för den nya
straffbestämmelsen. Finansinspektionen får därför samma ställning som
enligt insiderlagen när det gäller övervakningen av bestämmelsen. För att
denna funktion skall kunna fullgöras har inspektionen försetts med samma
rätt att begära upplysningar som enligt insiderlagen. En förutsättning för att
sådana uppgifter skall få begäras är därvid att det finns anledning anta att
någon har gjort sig skyldig till otillbörlig kurspåverkan.
44 §
Paragrafen har ändrats som en följd av att insiderlagens centrala bestäm-
melser har utvidgats till att avse finansiella instrument.
Prop. 1995/96:215
97
7 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 215
38 §
Ändringen är föranledd av att insiderlagens centrala bestämmelser har ut-
vidgats till att avse finansiella instrument.
20 §
Tillägget i andra stycket innebär att avdrag inte får göras för sanktionsav-
gifter. Genom ändringen uppnås överensstämmelse med vad som gäller för
liknande avgifter på andra ställen i lagstiftningen, t.ex. avgift enligt
8 kap. 5 § arbetsmiljölagen (1977:1160).
98
Vi har haft i uppdrag att särskilt överväga vissa specifika frågor avseende
insiderlagstiftningen. Därutöver omfattar direktiven frågor om otillbörlig
kurspåverkan och om fördelningen av kostnaderna för Finansinspektionens
insideröverv åkning.
I denna sammanfattning summeras huvuddragen i våra överväganden
och förslag.
Insiderregler avseende valuta eller finansiella instrument med valuta
som underliggande tillgång. Såväl Sverige som flertalet främmande länder
saknar i dag insiderregler på detta område. Enligt vår mening gäller dock
samma grundläggande förutsättningar för handeln med sådana tillgångar
som för de instrument som täcks av den nuvarande insiderlagstiftningen,
nämligen att det är möjligt att med tillgång till kunskap om icke offentlig-
gjorda omständigheter skapa en vinst, innan marknaden har fått del av
informationen. Dessutom kan valuta- och räntemarknadema ses som
kommunicerande kärl där insiderinformation om en valutakursförändring
resp, en ränteförändring kan utnyttjas genom affärer på både den ena och
den andra av dessa marknader. Även denna omständighet talar för att
valutainstrument och valuta som sådan bör omfattas av lagstiftningen på
samma sätt som redan nu gäller för räntebärande värdepapper.
Vi har - om än efter viss tvekan - stannat för att föreslå att insiderlagen
blir tillämplig såväl på handel med valuta som på handel med derivat med
valuta som underliggande tillgång. För dessa tillgångsslag måste dock vissa
speciella omständigheter av både principiell och praktisk natur beaktas i
utformningen av lagregler. Det innebär bl.a. att lagstiftningen på detta
område bör begränsas till ett förbud mot att dra fördel av insiderinfor-
mation. Detsamma gäller för räntebärande värdepapper.
Insiderregistret. Vi har gjort en förutsättningslös bedömning av frågan
om en offentlig registrering av de aktieaffärer som personer i insyns-
ställning gör bör finnas kvar. Enligt vår uppfattning talar fortfarande starka
skäl för att registret bör behållas.
De invändningar som har funnits mot registret har i första hand tagit
sikte på vissa mer tekniska ofullkomligheter i den nuvarande hanteringen.
På många håll reagerar man också mot att allmänheten och massmedia har
svårt att skilja mellan brott mot anmälningsskyldigheten och egentliga
insiderbrott, dvs. brott mot handelsförbudet i insiderlagen.
Vi föreslår att man övergår till ett automatiskt uppgiftslämnande från
VPC till Finansinspektionen avseende alla innehavsförändringar för
personer med insynsställning beträffande aktierelaterade instrument som
återspeglas i VPC:s avstämningsregister. Detta förutsätter vissa tekniska
förändringar i övrigt. Bl.a. måste man ta bort den minigräns som i dag
föreskrivs för att anmälningsskyldighet skall föreligga beträffande andra
instrument än aktier.
Påföljder vid underlåten anmälan. På vissa områden måste en manuell
Prop 1995/96:215
Bilaga 1
99
anmälningsskyldighet finnas kvar. Vi föreslår att straffsanktionen vid
underlåten anmälan byts ut mot en sanktionsavgift, som skall tas ut av
Finansinspektionen. Förslaget får inte ses som en uppmjukning av synen på
intresset att insiderregleringen respekteras utan syftar till att ersätta ett
sanktionssystem med ett annat som ter sig mera adekvat och som minskar
risken för sammanblandning med egentliga insiderbrott.
Förvaltarregistrering. Den som har insynsställning är i dag förbjuden att
ha sina aktier i det ifrågavarande aktiemarknadsbolaget förvaltarregi-
strerade. Det är ett önskemål från praktiskt synpunkt hos värdepappersinsti-
tut och berörda placerare att förvaltarregistrering skall kunna ske. Vi före-
slår att förbudet mot förvaltarregistrering förses med en möjlighet till
dispens.
Finansinspektionens rätt att erhålla uppgifter vid brottsmisstanke.
Finansinspektionen har med hänvisning till behovet av ökad snabbhet och
effektivitet vid utredningar av misstänkta brott mot insiderlagen hemställt
att inspektionen skall få direkt insyn i VPC:s register via egen terminal. Vi
anser att frågan helst bör lösas utan att Finansinspektionen mot VPC:s
bestridande erhåller rätt till terminaltillgång visavi VPC. Diskussioner om
olika effektivitetshöjande tekniska lösningar pågår emellertid för när-
varande mellan VPC och Finansinspektionen, och frågan torde kunna få sin
lösning i det sammanhanget.
Finansinspektionens frågerätt när misstanke uppstår om att anmälnings-
skyldighet har försummats bör utvidgas även till värdepappersinstitut.
Begränsningar av korttidsaffärer. Utredningen har i direktiven ålagts att
undersöka möjligheterna att införa lagregler som begränsar utrymmet för
personer i ledande ställning i aktiemarknadsbolag att göra vinst på korttids-
affärer med aktier i bolaget.
Flera av de antaganden som förefaller ligga till grund för detta förslag
kan enligt vår mening ifrågasättas. Det syns av flera skäl mindre ändamåls-
enligt ett införa en reglering av detta slag vid sidan av insiderlagen med
dess nuvarande kosntruktion. Vi är därför inte beredda att lägga fram ett
förslag till lagstiftning på detta område utan anser att frågan bör överlämnas
till självreglering, i den mån inte insiderlagens reglering slår till.
Otillbörlig kurspåverkan. Frågan om otillbörlig kurspåverkan på den
svenska värdepappersmarknaden har diskuterats i skilda sammanhang
sedan flera år tillbaka. Allmänt har enligt vår uppfattning behovet av
åtgärder på detta område snarast ökat under senare tid. I det numera inter-
nationellt sett välutvecklade regelverket kring värdepappersmarknadema i
Sverige synes otillbörlig kurspåverkan vara den enda större luckan.
Vi föreslår att en straffbestämmelse införs i lagen om handel med
finansiella instrument. Nykriminaliseringen avser vissa marknadsopera-
tioner och liknande åtgärder. Den som, vid handel på värdepappers-
marknaden, i avsikt att påverka priset vid allmän omsättning på finansiella
instrument sluter avtal eller företar annan rättshandling för skens skull eller
i hemlighet förenar överlåtelse av finansiella instrument med utfästelse att
senare förvärva dessa till visst lägsta pris eller vidtar vissa andra åtgärder
skall kunna dömas för otillbörlig kurspåverkan till böter eller fängelse i
högst två år. Samma sak gäller den som genom köp eller försäljning av
Prop 1995/96:215
Bilaga 1
100
värdepapper i otillbörligt syfte försöker påverka kursen, t.ex. när det inför
en förväntad större affär gäller att säkerställa en förtjänst för enskilda
parter.
Vi anser det vidare angeläget att Stockholms Fondbörs AB i samverkan
med andra marknadsplatser och berörda institutioner påböljar ett projekt
med syfte att bättre än nu precisera de förfaranden som bör bedömas som
klandervärda. Avsikten är inte att detta skall ge underlag för tolkningen av
den nya straffbestämmelse som vi föreslår utan att hållpunkter skall skapas
för börsledningamas och Finansinspektionens övervakning av att god sed
tillämpas inom ramen för värdepappershandeln.
Fördelning av kostnaderna för insiderövervakningen. Kostnaderna för
Finansinspektionens verksamhet inkl, insiderövervakningen finansieras
genom avgifter från alla de institut som står under Finansinspektionens
tillsyn. Inspektionen har förordat att kostnaderna för insiderövervakningen
skulle finansieras över statsbudgeten.
Enligt direktiven ankommer det dock inte på utredningen att pröva
frågan om kostnaderna för insiderövervakningen helt eller delvis bör
finansieras av statsmedel. Vi har därför begränsat oss till frågan om
kostnadernas fördelning mellan olika tillsynsobjekt. Därvid har vi övervägt
en rad alternativ men ifrågasätter om inte den gällande ordningen lika gärna
kan behållas.
Övriga frågor. Utredningen har också behandlat vissa andra hithörande
frågor och därvid föreslagit vissa justeringar och preciseringar i gällande
bestämmelser från bl.a. rättssäkerhetssynpunkt. Dit hör sekretessen för
Finansinspektionens insiderutredningar samt insiderregler vid market
makerhandel och vid placeringsrådgivning.
Prop 1995/96:215
Bilaga 1
101
Härigenom föreskrivs i fråga om insiderlagen (1990:1342)
dels att i 11 § och rubriken närmast före 4 § ordet “fondpapper” skall
bytas ut mot “finansiella instrument” samt i 11 § ordet “fondpappersinne-
hav” skall bytas ut mot “innehav av finansiella instrument”,
dels att nuvarande 20, 21, 22 ,23 och 24 §§ skall betecknas 23, 20, 21,
24 och 25 §§,
dels att rubrikerna närmast före nuvarande 20, 21, 23 och 24 §§ skall
sättas närmast före nya 23, 20, 24 och 25 §§,
dels att 1, 2, 4, 5, 7, 8, 9, 10, 13-15, 16, 18, nya 20, 21 och 23 §§ samt
rubriken närmast före nya 20 § skall ha följande lydelse,
dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 8a, 15a, 16a och 22 §§,
samt närmast före 16a en ny rubrik av följande lydelse.
Prop. 1995/96:215
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Denna lag innehåller bestäm-
melser om förbud att handla med
fondpapper på värdepappers-
marknaden samt om skyldighet
att anmäla innehav av fond-
papper.
I denna lag förstås med
1. handel på värdepappers-
marknaden: handel på börs
eller annan organiserad mark-
nadsplats eller genom någon som
driver värdepappersrörelse med
stöd av 1 kap. 3 eller 3 a § lagen
(1991:981) om värdepappers-
rörelse,
2. fondpapper: aktie och
obligation samt sådana andra
delägarrätter eller fordrings-
rätter som är utgivna för allmän
omsättning, andel i värde-
Föreslagen lydelse
§'
Denna lag innehåller bestämmelser
om förbud att handla med finans-
iella instrument på värdepappers-
marknaden samt om uppgifisskyl-
dighet med anknytning till sådana
instrument. Lagen innehåller också
bestämmelser om förbud mot för-
värv och avyttring av svenska
kronor på valutamarknaden.
§”
1. handel på värdepappers-
marknaden: handel på börs eller
annan organiserad marknadsplats
eller genom någon som driver
värdepappersrörelse med stöd av
1 kap. 3 eller 3 a § lagen (1991:981)
om värdepappersrörelse eller i
främmande stat driver motsvarande
verksamhet,
2. finansiellt instrument: det-
samma som i 1 kap. 1 § lagen
(1991:980) om handel med finans-
iella instrument,
102
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
pappersfond och aktieägares rätt
gentemot den som för hans
räkning förvarar aktiebrev i ett
utländskt bolag (depåbevis),
3. aktiemarknadsbolag: svenskt aktiebolag som utgivit aktier vilka är
noterade vid en börs eller auktoriserad marknadsplats.
4. värdepapperscentralen:
Värdepapperscentralen VPC Aktie-
bolag,
5. handel på valutamarknaden:
handel genom auktoriserad valuta-
handlare.
Prop. 1995/96:215
Bilaga 2
Vad som föreskrivs om aktie skall också tillämpas på emissionsbevis,
interimsbevis, optionsbevis, konvertibelt skuldebrev, skuldebrev förenat
med optionsrätt till nyteckning, vinstandelsbevis, aktieoption och aktie-
termin. Utfärdande av köpoption skall likställas med försäljning av de
aktier optionen avser medan utfärdande av säljoption skall likställas med
köp av aktierna.
Med fondpapper jämställs i denna
lag ränteoption, räntetermin, index-
option och indextermin.
Om fondpapper ägs av två eller
flera med samäganderätt, skall en
delägare vid tillämpningen av denna
lag anses vara ägare till så många av
fondpapperen som svarar mot hans
lott i det samfällda innehavet.
Om finansiella instrument ägs av
två eller flera med samäganderätt,
skall en delägare vid tillämpningen
av denna lag anses vara ägare till så
många av instrumenten som svarar
mot hans lott i det samfällda inne-
havet.
Vad som i denna lag föreskrivs
om värdepapperscentralen skall
även gälla annat företag som om-
fattas av förordnande enligt
1 kap. 6 § aktiekontolagen
(1989:827).
Har någon anställning, uppdrag
eller annan befattning som
normalt innebär att han får
kännedom om omständigheter
som har betydelse för kursen på
fondpapper och har han på
grund härav fått information
eller kunskap om en icke offent-
4§
Har någon anställning, uppdrag
eller annan befattning som normalt
innebär att han får kännedom om
omständigheter som har betydelse
för kursen på aktier och har han på
grund härav fått information eller
kunskap om en icke offentliggjord
omständighet som är ägnad att
103
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
liggjord omständighet som är
ägnad att väsentligt påverka
kursen på fondpapper gäller
följande. Innan omständigheten
blivit allmänt känd eller upphört
att ha betydelse för kurssätt-
ningen får han inte för egen eller
annans räkning köpa eller sälja
sådana fondpapper på värde-
pappersmarknaden. Han får inte
heller med råd eller på annat där-
med jämförligt sätt föranleda
någon annan till sådant köp eller
sådan försäljning.
väsentligt påverka kursen på vissa
aktier gäller följande. Innan om-
ständigheten blivit allmänt känd
eller upphört att ha betydelse för
kurssättningen får han inte för egen
eller annans räkning köpa eller sälja
sådana aktier på värdepappers-
marknaden. Han får inte heller be-
gagna informationen eller kun-
skapen till att med råd eller på annat
sådant sätt föranleda någon annan
till sådant köp eller försäljning som
nu avses.
Prop. 1995/96:215
Bilaga 2
Förbudet i första stycket gäller även den som har lått mformation eller
kunskap om en omständighet som rör
Den som i annat fall än som sägs
förut i denna paragraf fått känne-
dom om en icke offentliggjord om-
ständighet, som är ägnad att väsent-
ligt påverka kursen på fondpapper
och som måste ha röjts av någon
som avses i första eller andra
stycket eller eljest kommit ut obe-
hörigen, får inte för egen räkning
köpa eller sälja sådana fondpapper
på värdepappersmarknaden innan
omständigheten blivit allmänt känd
eller upphört att ha betydelse för
kurssättningen.
ett aktiebolag i vilket han äger aktier.
Den som i annat fall än som sägs
förut i denna paragraf fått känne-
dom om en icke offentliggjord om-
ständighet, som är ägnad att väsent-
ligt påverka kursen på vissa aktier
och som måste ha röjts av någon
som avses i första eller andra
stycket eller eljest kommit ut obe-
hörigen, får inte för egen räkning
köpa eller sälja sådana aktier på
värdepappersmarknaden innan
omständigheten blivit allmänt känd
eller upphört att ha betydelse för
kurssättningen.
Första och tredje styckena gäller
också i fråga om andra finansiella
instrument än aktier. Förbuden i
första stycket andra meningen och
tredje stycket gäller dock därvid
endast köp eller försäljningar som
sker med begagnande av kännedom
om den icke offentliggjorda
omständigheten.
104
Nuvarande lydelse
Omständighet som enligt 4 § är
ägnad att väsentligt påverka
kursen på fondpapper kan
exempelvis vara
Föreslagen lydelse
5§
Omständighet som enligt 4 § är
ägnad att väsentligt påverka kursen
på finansiellt instrument kan
exempelvis vara
Prop. 1995/96:215
Bilaga 2
1. en åtgärd som syftar till och är ägnad att leda till ett offentligt
erbjudande av en juridisk person till en vidare krets om förvärv av aktier i
ett aktiebolag,
2. någon annan omständighet i ett aktiebolags eller dess moderföretags
verksamhet som det normalt lämnas upplysning om i årsredovisning,
delårsrapport, årsbokslut eller i annan form,
3. beslut av fondpappersför-
valtare eller kapitalplacerande
institution om köp eller försälj-
ning av fondpapper och liknande
marknadsinformation,
3. beslut av fondpappersför-
valtare eller kapitalplacerande insti-
tution om köp eller försäljning av
finansiellt instrument och liknande
marknadsinformation,
4. ränteändring, valutakursändring, författningsändring och annan
liknande händelse.
Utan hinder av 4 § får
1. befattningshavare hos
någon som driver värdepappers-
rörelse med stöd av 1 kap. 3 eller
3 a § lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse fullgöra
köp- eller säljorder i rörelsen,
5. i fråga om option eller
termin med valuta som under-
liggande tillgång, annan om-
ständighet som avses i 16 a §
tredje stycket.
§4
1. befattningshavare hos företag
som driver värdepappersrörelse
fullgöra köp- eller säljorder som
lämnats företaget samt, utan be-
gagnande av information eller
kunskap som avses i 4 § denna lag,
fullgöra verksamhet som följer av
åtagande att upprätthålla en
marknad i en eller flera aktier,
2. köp ske av annat än option eller termin då den icke offentliggjorda
omständigheten är ägnad att sänka kursen eller försäljning ske av annat än
option eller termin då omständigheten är ägnad att höja kursen,
3. uppgifter fullgöras som åligger någon på grund av vad som före-
skrivits i lag eller annan författning,
4. köp ske i fall som avses i 5 § 1 för den juridiska personens räkning av
aktier i aktiebolaget,
5. innehavare av option när optionens löptid går ut köpa eller sälja den
105
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
underliggande tillgängen eller sälja optionen,
6. utfärdare av option i samband med lösen sälja eller köpa den under-
liggande tillgången som optionen avser,
7. köpare och säljare av termin vid slutdag fullgöra avtalet.
Prop. 1995/96:215
Bilaga 2
8§5
Följande fysiska personer anses enligt denna lag ha insynsställning i ett
aktiemarknadsbolag:
1. ledamot eller suppleant i bolagets eller dess moderföretags styrelse,
2. verkställande direktör eller vice verkställande direktör i bolaget eller
dess moderföretag,
3. verkställande direktör eller annan ledande befattningshavare i ett
dotterföretag, om befattningshavaren normalt kan antas få tillgång till icke
offentliggjord information om sådant förhållande som kan påverka kursen
på aktierna i bolaget,
4. revisor eller revisorssuppleant i bolaget eller dess moderföretag,
5. bolagsman i ett handelsbolag som är bolagets moderföretag, dock inte
kommanditdelägare,
6. innehavare av annan ledande befattning i eller annat kvalificerat
uppdrag av stadigvarande natur för bolagets eller dess moderföretag, om
befattningen eller uppdraget normalt kan antas medföra tillgång till icke
offentliggjord information om sådant förhållande som kan påverka kursen
på aktierna i bolaget,
7. den som äger aktier i bolaget, motsvarande minst tio procent av
aktiekapitalet eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget, eller äger aktier
i denna omfattning tillsammans med sådan fysisk eller juridisk person som
är aktieägaren närstående på det sätt som anges i 10 § första stycket.
Finansinspektionen skall på begäran av aktiemarknadsbolaget eller dess
moderföretag pröva frågan, om en befattningshavare eller uppdragstagare
har en sådan ledande ställning eller ett sådant kvalificerat uppdrag som
avses i första stycket 3 eller 6.
En person med insynsställ-
ning eller en honom närstående
person som anges i 10 § första
stycket får inte ha sina aktier i
aktiemarknadsbolaget förvaltar-
registrerade.
En person med insynsställning
eller en honom närstående person
som anges i 10 § första stycket får
inte utan tillstånd av Finansinspek-
tionen ha sina aktier i aktiemark-
nadsbolaget förvaltarregistrerade.
8a§
Beträffande den som har insyns-
ställning i ett aktiemarknadsbolag
enligt aktiekontolagen (1989:827)
skall värdepapperscentralen genom
automatisk databehandling till
Finansinspektionen lämna uppgifter
om innehav av aktier i bolaget och
106
Nuvarande lydelse
Den som har insynsställning i ett
aktiemarknadsbolag skall skrift-
ligen anmäla innehav av aktier i
bolaget och ändring i innehavet
till Finansinspektionen.
Föreslagen lydelse
förändring av innehavet, i den mån
aktierna inte är förvaltarregi-
strerade. I fråga om finansiella
instrument som enligt 2 § andra
stycket likställs med aktier gäller
detta endast om instrumenten
registreras enligt aktiekontolagen.
9§6
Den som har insynsställning i ett
aktiemarknadsbolag skall skriftligen
till Finansinspektionen anmäla
innehav och ändring i innehavet be-
träffande sådana aktier i bolaget
som ej enligt aktiekontolagen
(1989:827) registreras på konto för
honom.
Finansinspektionen kan medge
befrielse från anmälningsskyldig-
heten om motsvarande uppgifter
kan erhållas på annat sätt.
Prop. 1995/96:215
Bilaga 2
Anmälningsskyldigheten gäller dock inte
1. innan den som avses i 8 § första stycket 3 eller 6 tagit emot under-
rättelse enligt 14 eller 15 §,
2. om innehavet inte uppgår till 200 aktier eller, om innehavet avser
värdepapper som enligt 2 § andra stycket likställs med aktier, understiger
ett marknadsvärde motsvarande 50 000 kronor,
3. om ändring i innehavet
efter den senast gjorda anmäl-
ningen inte uppgår till 200 aktier
eller, om ändringen avser värde-
papper som enligt 2 § andra
stycket likställs med aktier,
understiger ett marknadsvärde
motsvarande 50 000 kronor,
3. om ändring i innehavet efter
den ändring som Finansinspek-
tionen senast underrättats om inte
uppgår till 200 aktier eller, om
ändringen avser värdepapper som
enligt 2 § andra stycket likställs
med aktier, understiger ett mark-
nadsvärde motsvarande 50 000
kronor,
4. om ökning i innehavet föranletts av fondemission eller av att aktiens
nominella belopp sänkts genom att aktien delats upp,
5. interimsbevis som erhållits i utbyte mot annat värdepapper som avses
i 2 § andra stycket.
Av 10 § framgår att anmälningsskyldigheten omfattar även vissa
närståendes aktieinnehav.
107
Nuvarande lydelse
Vid tillämpning av 9 § skall
följande aktier i aktiemarknads-
bolaget likställas med den an-
mälningsskyldiges egna, näm-
ligen sådana som ägs av
1. make eller sambo till den
anmälningsskyldige,
2. omyndiga barn som står
under den anmälningsskydiges
vårdnad,
3. juridisk person över vars
verksamhet den anmälnings-
skyldige har ett väsentligt in-
flytande och i vilken den anmäl-
ningsskyldige eller någon som
avses i 1 eller 2 eller flera av
dem tillsammans innehar
Föreslagen lydelse
10 §
Vid tillämpning av 8 a och 9 §§
skall följande aktier i aktiemark-
nadsbolaget likställas med dem som
innehas av personen med insyns-
ställning, nämligen sådana som ägs
av
1. make eller sambo till den som
har insynsställning,
2. omyndiga barn som står under
dennes vårdnad,
3. juridisk person över vars verk-
samhet den som har insynsställning
har ett väsentligt inflytande och i
vilken denne eller någon som avses
i 1 eller 2 eller flera av dem tillsam-
mans innehar
Prop. 1995/96:215
Bilaga 2
- ägarandel, uppgående till tio procent eller mer av aktiekapitalet eller av
andelarna, eller
- ekonomisk andel, innefattande rätt att uppbära tio procent eller mer av
avkastningen, eller
- röstandel, uppgående till tio procent eller mer av röstetalet för samtliga
aktier eller av röstetalet hos det högsta beslutande organet.
4. juridisk person över vars verk-
samhet den som har insynsställning
har ett väsentligt inflytande och i
vilken denne eller någon som avses
i 1-3 eller flera av dem tillsammans
innehar en sådan andel som avses
i 3.
Om flera personer är anmälningsskyldiga för samma aktieinnehav eller
för ändring i innehavet, behöver anmälan endast göras av en av dem.
Den som har insynsställning i ett
akliemarknadsbolag som avses i 8 a
§ skall till Finansinspektionen an-
mäla vilka fysiska och juridiska
personer som är honom närstående
enligt första och andra styckena.
Anmälan behöver dock inte göras i
fråga om närstående som inte
innehar aktie i bolaget.
108
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 §7
Anmälan enligt 9 § om aktieinnehav eller ändring i innehavet skall göras
senast ljorton dagar efter det att
1. aktie i bolaget noterats vid en börs eller auktoriserad marknadsplats,
2. insynsställning uppkommit enligt 8 § första stycket 1, 2, 4, 5 eller 7
eller den som avses med 8 § första stycket 3 eller 6 tagit emot underrättelse
enligt 14 eller 15 §,
3. den anmälningsskyldige förvärvat eller överlåtit aktier i bolaget eller
annan ändring skett i aktieinnehavet, eller
4. den anmälningsskyldige fått vetskap om att närstående, som avses i 10
§, innehar, förvärvat eller överlåtit aktier i bolaget eller att annan ändring
Prop. 1995/96:215
Bilaga 2
skett i den närståendes aktieinnehav.
14
Ett aktiemarknadsbolag skall utan
dröjsmål anmäla till Finansinspek-
tionen vilka personer som har in-
synsställning enligt 8 § första styck-
et 1-4 och 6. Aktiemarknadsbolaget
skall genast skriftligen underrätta
personer med insynsställning enligt
8 § första stycket 3 eller 6 om
anmälan.
15
Ett aktiemarknadsbolags moder-
företag skall utan dröjsmål anmäla
till Finansinspektionen vilka
personer i moderföretaget som har
insynsställning enligt 8 § första
stycket 1, 2 och 4-6. Moderföretaget
skall genast skriftligen underrätta
personer med insynsställning enligt
8 § första stycket 6 om anmälan.
Anmälan enligt 10 § tredje styck-
et skall göras senast fjorton dagar
efter det att den anmälningsskyldige
fått vetskap om att den närstående
innehar aktier i bolaget.
§8
Ett aktiemarknadsbolag skall an-
mäla till Finansinspektionen vilka
personer som har insynsställning
enligt 8 § första stycket 1-4 och 6
senast fjorton dagar från det att det
förhållande inträtt på grund varav
insynsställningen uppkommit.
Aktiemarknadsbolaget skall sam-
tidigt skrif tligen underrätta personer
med insynsställning enligt 8 § första
stycket 3 eller 6 om anmälan.
Den för vilken insynsställning
uppkommit enligt 8 § 7 skall senast
inom fjorton dagar härefter göra
anmälan till Finansinspektionen om
förhållandet.
§’
Ett aktiemarknadsbolags moder-
företag skall anmäla till Finans-
inspektionen vilka personer i
moderföretaget som har insyns-
ställning enligt 8 § första stycket 1,
2 och 4-6 senast fjorton dagar från
det att det förhållande inträtt på
grund varav insynsställning upp-
kommit. Moderföretaget skall sam-
109
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
tidigt skriftligen underrätta personer
med insynsställning enligt 8 § första
stycket 6 om anmälan.
Prop. 1995/96:215
Bilaga 2
15a§
Har anmälan gjorts enligt 10 §
tredje stycket eller enligt 14 eller
15 § och upphör ställningen som
närstående eller insynsställningen,
bör den som gjort anmälan utan
dröjsmål underrätta Finans-
inspektionen härom.
Finansinspektionen skall föra eller
låta föra register (insiderregister)
över anmälningar som gjorts enligt
9, 14 och 15 §§ eller, i fall som
avses i 9 § andra stycket, över där-
emot svarande uppgifter från
register som förs med stöd av aktie-
kontolagen (1989:827).
Uppgifter som inte längre
omfattas av anmälningsskyldighet
får avföras ur registret. Uppgifterna
skall dock bevaras i minst 10 år
efter det att de avförts.
Finansinspektionen skall föra eller
låta föra register (insiderregister)
över anmälningar som gjorts enligt
8 a, 9, 10, 14 och 15 §§.
Uppgifter som inte längre omfattas
av uppgifts- eller anmälnings-
skyldighet får avföras ur registret.
Uppgifterna skall dock bevaras i
minst 10 år efter det att de avförts.
Registret skall föras med hjälp av automatisk databehandling. Finans-
inspektionen är registeransvarig enligt datalagen (1973:289) för registret.
Inspektionen skall på lämpligt sätt underrätta de registrerade om registret.
Registret skall vara offentligt.
Förbud mot förvärv och av-
yttring av valuta i vissa fall.
16a§
Har någon anställning, uppdrag
eller annan befattning som normalt
innebär att han får kännedom om
omständigheter som har betydelse
för den svenska kronans växelkurs i
förhållande till utländska valutor
och har han på grund härav fått
information eller kunskap om en
icke offentliggjord omständighet
som är ägnad att väsentligt påverka
110
Nuvarande lydelse
18
Om det finns anledning anta att en
bestämmelse i 4 § överträtts, har
Finansinspektionen rätt att få de
uppgifter som den behöver för sin
utredning från
Föreslagen lydelse
denna växelkurs, gäller följande.
Innan omständigheten har blivit all-
mänt känd eller upphört att ha be-
tydelse för kurssättningen får han
inte begagna kunskapen eller infor-
mationen till att för egen eller
annans räkning på valutamark-
naden förvärva eller avyttra svenska
kronor, till att träffa överens-
kommelse om framtida sådant för-
värv eller sådan avyttring eller till
att med råd eller på annat sätt för-
anleda någon annan till en åtgärd
som nu har angetts.
Den som i annat fall än som
avses i första stycket har fått
kännedom om en icke offentliggjord
omständighet som är ägnad att
väsentligt påverka den svenska
kronans växelkurs i förhållande till
utländska valutor och som måste ha
röjts av någon som avses i första
stycket eller eljest kommit ut
obehörigen, får inte begagna denna
kännedom till att för egen eller
annans räkning på valutamark-
naden Jorvärva eller avyttra svenska
kronor eller träffa överenskommelse
om framtida sådant förvärv eller
sådan avyttring, innan omständig-
heten har blivit allmänt känd.
Omständighet som avses i första
och andra styckena kan exempelvis
vara föreberedelser till beslut av
regeringen eller Sveriges Riksbank
eller statistisk sammanställning som
är avsedd att senare publiceras.
§“
Om det finns anledning anta att en
bestämmelse i denna lag har över-
trätts, har Finansinspektionen rätt att
få de uppgifter som den behöver för
sin utredning från
Prop. 1995/96:215
Bilaga 2
1. den som det finns anledning anta har gjort överträdelsen,
111
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2. ett aktiebolag eller en juridisk 2. ett aktiebolag eller en juridisk
person i övrigt vars fondpapper person i övrigt vars finansiella
överträdelsen gäller, intrument överträdelsen gäller,
3. den juridiska person som lämnat det offentliga erbjudandet om
aktieförvärv,
4. moderföretaget till det aktiebolag eller den juridiska person som avses
Prop. 1995/96:215
Bilaga 2
i 2 eller 3,
5. myndig et,
6. någon som driver värdepap-
persrörelse med stöd av 1 kap. 3
eller 3 a § lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse,
7. någon annan som köpt eller
sålt fondpapper, om det finns
anledning anta att köpet eller för-
säljningen föranletts av otillåtet råd
eller därmed jämförlig åtgärd som
avses i 4 §.
Om det finns anledning anta att
någon har överträtt andra be-
stämmelser i denna lag och är över-
trädelsen belagd med straff får
inspektionen i utredningssyfte också
infordra uppgifter av denne.
6. någon som driver värdepap-
persrörelse med stöd av 1 kap. 3
eller 3 a § lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse eller som är
auktoriserad som valutahandlare,
7. någon annan som köpt eller
sålt finansiella instrument eller
valuta, om det finns anledning anta
att köpet eller försäljningen föran-
letts av otillåtet råd eller därmed
jämförlig åtgärd som avses i 4 eller
16a§.
Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer kan meddela
närmare föreskrifter om hur upp-
giftsskyldigheten skall fullgöras.
Straff
21 §
Den som uppsåtligen bryter mot 4 §
skall för insiderbrott dömas till
böter eller fängelse i högst två år,
om gärningen inte är belagd med
strängare straff i brottsbalken.
Är brottet med hänsyn till värde-
pappersaffärens omfattning och
övriga omständigheter grovt, skall
dömas till fängelse lägst sex
Straff och avgifter
20 §
Den som uppsåtligen bryter mot 4
eller 16 a § skall för insiderbrott
dömas till böter eller fängelse i
högst två år, om gärningen inte är
belagd med strängare straff i brotts-
balken.
Är brottet med hänsyn till affärens
omfattning och övriga omständig-
heter grovt, skall dömas till fängelse
lägst sex månader och högst fyra år,
112
Nuvarande lydelse
månader och högst fyra år, om
gärningen inte är belagd med
strängare straff i brottsbalken.
Den som av grov oaktsamhet
bryter mot 4 § skall för vårdslöst
insiderförfarande dömas till böter
eller fängelse i högst ett år.
I fall som kan antas sakna
betydelse för allmänhetens förtro-
ende för värdepappersmarknaden
eller som annars är ringa skall inte
dömas till ansvar enligt denna
paragraf.
22 §
Till böter eller fängelse i högst sex
månader skall den dömas som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. underlåter att inom föreskriven
tid göra anmälan enligt 9 §,
2. lämnar oriktig eller vilse-
ledande uppgift vid fullgörande av
anmälningsskyldighet enligt 9 §
eller vid fullgörande av uppgifts-
skyldighet som avses i 18 § första
stycket 2-4 och 6,
3. underlåter att iaktta åliggande
enligt 14 eller 15 §.
I ringa fall skall inte dömas till
ansvar.
Föreslagen lydelse
om gärningen inte är belagd med
strängare straff i brottsbalken.
Den som av grov oaktsamhet
bryter mot 4 eller 16 a § skall för
vårdslöst insiderförfarande dömas
till böter eller fängelse i högst ett år.
I fall som kan antas sakna
betydelse för allmänhetens förtro-
ende till värdepappers- eller valuta-
marknaden eller annars är ringa
skall inte dömas till ansvar enligt
denna paragraf.
Utan hinder av 35 kap. 1 §
brottbalken får påföljd för brott som
avses i tredje stycket ådömas, om
den misstänkte häktats eller erhållit
del av åtal för brottet inom fem år
från brottet.
Prop. 1995/96:215
Bilaga 2
21 §
Finansinspektionen skall besluta att
en särskild avgift skall tas ut, om
någon
1. underlåter att inom föreskriven
tid göra anmälan enligt 9, 10, 14
eller 15 §,
2. lämnar oriktig eller vilseled-
ande uppgift enligt någon av nämn-
da paragrafer eller vid fullgörande
av upp giftsskyldighet som avses i
18 § första stycket 2-4 och 6,
3. har aktier förvaltarregistre-
rade i strid mot 8 § tredje stycket.
Särskild avgift fastställs till ett
belopp motsvarande minst ett bas-
belopp enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring avrundat till
närmast högre tusental kronor och
högst tio gånger ett sålunda av-
rundat belopp.
Särskild avgift tas ut av den som
enligt bestämmelse som avses i
första stycket 1-3 är skyldig att göra
anmälan eller lämna uppgift som
där åsyftas eller, såvitt gäller första
113
8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 215
20 §12
Finansinspektionens beslut enligt
denna lag får överklagas hos kam-
marrätten. Inspektionen får be-
stämma att ett beslut skall gälla
omedelbart.
stycket 4, ej får ha aktier förvaltar-
registrerade. Innan beslut om sär-
skild avgift meddelas skall den
berörde beredas tillfälle att yttra sig
i ärendet. Beslut om uttagande av
avgift får ej meddelas, om denne
inte senast två år från det att lag-
överträdelsen ägde rum genom
Finansinspektionens försorg har
fått kännedom om att frågan om
särskild avgift har tagits upp av
inspektionen.
Är överträdelsen ringa eller ur-
säktlig får särskild avgift efterges.
Särskild avgift skall ej tas ut i fall
när vite är utsatt.
Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om särskild
avgift.
22 §
Särskild avgift skall betalas till
Finansinspektionen och tillfaller
staten. Bestämmelser om indrivning
av sådan avgift finns i lagen
(1993:891) om indrivning av
statliga fordringar.
23 §
Finansinspektionens beslut enligt
denna lag får överklagas hos kam-
marrätten. Inspektionen får i fråga
om annat beslut än sådant som
gäller särskild avgift förordna att
beslut skall gälla omedelbart.
Prop. 1995/96:215
Bilaga 2
Ikraftträdandebestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2.1 fråga om brott som har begåtts före ikraftträdandet gäller 22 § i dess
äldre lydelse.
3. Anmälan enligt 10 § tredje stycket eller 14 § andra stycket behöver
inte göras om de uppgifter som avses med sådan anmälan före ikraftträd-
andet har lämnats till Finansinspektionen.
4. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om uppgifter som före
114
ikraftträdandet har registrerats i insiderregistret.
1 Senaste lydelse 1991:1005.
2 Senaste lydelse 1992:1323.
3 Förslaget till nytt fjärde stycke förutsätter att förslagen i clearingutredningens betänkande
(SOU 1993:114) genomförs.
4 Senaste lydelse 1992:1628.
5 Senaste lydelse 1992:557.
6 Senaste lydelse 1992:1323.
7 Senaste lydelse 1992:557.
8 Senaste lydelse 1992:1322.
9 Senaste lydelse 1992:1322.
10 Senaste lydelse 1992:1323.
11 Senaste lydelse 1992:1323.
12 Senaste lydelse 1992:557.
Prop. 1995/96:215
Bilaga 2
115
Härigenom föreskrivs att i lagen (1991:980) om handel med finansiella
instrument skall införas två nya paragrafer, 7 kap. 1 och 2 §§, samt närmast
före 7 kap. 1 § en ny rubrik av följande lydelse.
Föreslagen lydelse
1 kap. Straff m.m.
1§
Den som vid handel på värde-
pappersmarknaden, i avsikt att på-
verka priset vid allmän omsättning
på finansiella instrument
1. sluter avtal eller företar annan
rättshandling för skens skull,
2. i hemlighet förenar överlåtelse
av finansiella instrument med utfäs-
telse att senare förvärva dessa till
visst lägsta pris eller med villkor
som begränsar rätten till fortsatt
överlåtelse eller annars är avsedda
att undandra instrumenten allmän
omsättning,
döms för otillbörlig kurspåver-
kan till böter eller fängelse i högst
två år.
Detsamma gäller, om någon vid
handel på värdepappersmarknaden
i otillbörligt syfte påverkar priset
vid allmän omsättning av finansiella
instrument genom köp- eller sälj av-
tal, anbud om slutande av sådant
avtal eller annan liknande åtgärd.
Till ansvar enligt denna paragraf
döms ej, om gärningen är belagd
med straff i brottsbalken. I ringa fall
döms inte till ansvar.
2§
Finns det anledning anta att 1 §
har överträtts, tillämpas 18 §
insiderlagen (1990:1342) på mot-
svarande sätt.
Prop. 1995/96:215
Bilaga 2
116
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Prop. 1995/96:215
Bilaga 2
117
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 5 § aktiekontolagen (1989:827) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
5§*
Prop 1995/96:215
Bilaga 2
Föreligger misstanke om brott mot
insiderlagen (1990:1342) skall
värdepapperscentralen på begäran
lämna [Finansinspektionen] eller
åklagare besked om ett avstäm-
ningsregisters innehåll. Besked skall
lämnas utan kostnad.
Uppgifter som skall anmälas
enligt 9 § insiderlagen får genom
automatisk databehandling utläm-
nas till insiderregistret som förs
enligt 16 § samma lag.
Finner Finansinspektionen eller
åklagare anledning anta att insider-
lagen (1990:1342) eller 7 kap. 1 §
lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument har över-
trätts, skall värdepapperscentralen
på begäran lämna inspektionen
eller åklagaren besked om ett av-
stämningsregisters innehåll i den
mån det har anknytning till över-
trädelsen. Besked skall lämnas utan
avgift. Regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om
hur skyldigheten att lämna sådana
besked till inspektionen skall full-
göras.
Regeringen kan föreskriva att
Finansinspektionen skall ha termi-
nalåtkomst till avstämningsregistren
för inhämtande av uppgifter som
avses i första stycket.
Bestämmelser om skyldighet för
värdepapperscentralen att lämna
uppgifter genom automatisk databe-
handling finns vidare i insiderlagen
(1990:1342).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Senaste lydelse 1990:1348.
118
Prop 1995/96:215
Bilaga 3
Efter remiss har yttrande över Insiderutredningens betänkande Otillbörlig
kurspåverkan och vissa insiderfrågor och Finansinspektionens hemställan
om ändringar i 8 § första stycket 3 insiderlagen avgetts av Riksbanken,
Finansinspektionen, Riksgäldskontoret, Riksåklagaren, Hovrätten för Övre
Norrland, Kammarrätten i Göteborg, Datainspektionen, Konkurrensverket,
Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Aktiefrämjandet, Allmänna
pensionsfonden, första-tredje fondstyrelserna, Allmänna pensionsfonden,
fjärde fondstyrelsen, Finansbolagens förening, Fondbolagens förening,
Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Stadshypotek AB, Lands-
organisationen i Sverige (LO), Näringslivets börskommitté, Obligations-
främjandet, OM Stockholm AB, Penningmarknadsinformation PMI AB,
SACO Sveriges Akademikers Centralorganisation, Stockholms Fondbörs
AB, Stockholms Handelskammare, Stockholms Universitet, juridiska
fakulteten, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Bank-
föreningen, Sveriges Finansanalytikers Förening, Svenska Fondhandlare-
föreningen, Svenska Journalistförbundet, Sveriges Advokatsamfund,
Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges Försäkringsförbund,
Sveriges Industriförbund, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och
Värdepapperscentralen VPC AB. Yttrande har dessutom inkommit från
Kron & Arve AG.
Efter remiss har yttrande över Finansinspektionens hemställan om
ändring av väsentlighetsrekvisitet i 4 § insiderlagen avgetts av Riksbanken,
Finansinspektionen, Riksgäldskontoret, Riksåklagaren, Hovrätten för Övre
Norrland, Aktiefrämjandet, Allmänna pensionsfonden, fjärde fondstyrelsen,
Finansbolagens förening, Fondbolagens förening, Näringslivets börs-
kommitté, OM Stockholm AB, Penningmarknadsinformation PMI AB,
Stockholms Fondbörs AB, Stockholms Handelskammare, Svenska Bank-
föreningen, Sveriges Finansanalytikers Förening, Svenska Fondhandlare-
föreningen, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Aktiesparares Riks-
förbund, Sveriges Försäkringsförbund, Sveriges Industriförbund och
Värdepapperscentralen VPC AB.
119
Härigenom föreskrivs i fråga om insiderlagen (1990:1342)
dels att i 11 § orden “fondpappersinnehav” och “fondpapper” skall bytas
ut mot “innehav av finansiella instrument” respektive “finansiella instru-
ment”,
dels att nuvarande 20-24 §§ skall betecknas 26, 20, 21,27 respektive
28§§,
dels att 1,2,4,5,7-10,13-15,16,18,19, nya 20, 21, 26 och 27 §§ samt
rubrikerna närmast före 4 § och närmast före nya 20 § skall ha följande
lydelse,
dels att rubrikerna närmast före nuvarande 20, 21, 23 och 24 §§ skall
sättas närmast före nya 26, 20,27 respektive 28 §§,
dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer, 7 a, 7 b och
22- 25 §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:215
Bilaga 4
1§
Denna lag innehåller bestämmelser
om förbud att handla med fondpap-
per på värdepappersmarknaden
samt om skyldighet att anmäla inne-
havav fondpapper.
Denna lag innehåller bestämmelser
om förbud att handla med finansiel-
la instrument på värdepappersmar-
knaden samt om uppgiftsskyldighet
om sådana instrument.
Vad som sägs i denna lag skall
inte tillämpas vid affärer som
genomförs för Sveriges riksbanks
eller Riksgäldskontorets räkning.
2§2
I denna lag förstås med
1. handel på värdepappersmarknaden: handel på börs eller annan organi-
serad marknadsplats eller genom någon som yrkesmässigt bedriver sådan
verksamhet som avses i 1 kap. 3 § 1-:
rörelse,
2. fondpapper', aktie och obliga-
tion samt sådana andra delägarrätter
eller fordringsrätter som är utgivna
för allmän omsättning, andel i
värdepappersfond och aktieägares
rätt gentemot den som för hans räk-
ning förvarar aktiebrev i ett
utländskt bolag (depåbevis),
lagen (1991:981) om värdepappers-
2. finansiellt instrument: vad som
anges i 1 kap. 1 § lagen (1991:980)
om handel med finansiella instru-
ment,
3. aktiemarknadsbolag: svenskt aktiebolag som utgivit aktier vilka är
noterade vid en börs eller auktoriserad marknadsplats.
120
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vad som föreskrivs om aktie skall också tillämpas på emissionbevis,
interimsbevis, optionsbevis, konvertibelt skuldebrev, skuldebrev förenat
med optionsrätt till nyteckning, vinstandelsbevis, aktieoption och aktieter-
min. Utfärdande av köpoption skall likställas med försäljning av de aktier
Prop. 1995/96:215
Bilaga 4
optionen avser medan utfärdande av
aktierna.
Med fondpapper jämställs i den-
na lag ränteoption, räntetermin,
indexoption och indextermin.
Om fondpapper ägs av två eller
flera med samäganderätt, skall en
delägare vid tillämpningen av denna
lag anses vara ägare till så många av
fondpapperen som svarar mot hans
lott i det samfällda innehavet.
säljoption skall likställas med köp av
Om finansiella instrument ägs av
två eller flera med samäganderätt,
skall en delägare vid tillämpningen
av denna lag anses vara ägare till så
många av instrumenten som svarar
mot hans lott i det samfällda inneha-
vet.
Förbud att handla med fondpap-
per på värdepappersmarknaden i
vissa falL
Förbud att handla med finansiella
instrument på värdepappersmark-
naden i vissa fall.
4§
Har någon anställning, uppdrag el- Har någon anställning, uppdrag el-
ler annan befattning som normalt ler annan befattning som normalt
innebär att han får kännedom om innebär att han får kännedom om
omständigheter som har betydelse
för kursen på fondpapper och har
han på grund härav fått information
eller kunskap om en icke offentlig-
gjord omständighet som är ägnad att
väsentligt påverka kursen på fond-
papper gäller följande. Innan om-
ständigheten blivit allmänt känd el-
ler upphört att ha betydelse för kurs-
sättningen får han inte för egen eller
annans räkning köpa eller sälja så-
dana fondpapper på värdepappers-
marknaden. Han får inte heller med
råd eller på annat därmed jämförligt
sätt föranleda någon annan till så-
dant köp eller sådan försäljning.
omständigheter som har betydelse
för kursen på finansiella instrument
och har han på grund härav fått in-
formation eller kunskap om en icke
offentliggjord omständighet som är
ägnad att väsentligt påverka kursen
på finansiella instrument gäller fö-
ljande. Innan omständigheten blivit
allmänt känd eller upphört att ha
betydelse för kurssättningen får han
inte för egen eller annans räkning
köpa eller sälja sådana finansiella
instrument på värdepappersmark-
naden. Han får inte heller använda
informationen eller kunskapen till
att med råd eller på annat sådant
sätt föranleda någon annan till köp
eller försäljning som här avses.
Förbudet i första stycket gäller även den som har fått information eller
121
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
kunskap om en omständighet som rör
Den som i annat fall än som sägs
förut i denna paragraf fått känne-
dom om en icke offentliggjord om-
ständighet, som är ägnad att väsent-
ligt påverka kursen på fondpapper
och som måste ha röjts av någon
som avses i första eller andra styck-
et eller eljest kommit ut obehörigen,
får inte för egen eller annans räk-
ning köpa eller sälja sådana fond-
papper på värdepappersmarknaden
innan omständigheten blivit allmänt
känd eller upphört att ha betydelse
för kurssättningen.
ett aktiebolag i vilket han äger aktier.
Den som i annat fall än som sägs
förut i denna paragraf fått känne-
dom om en icke offentliggjord om-
ständighet, som är ägnad att väsent-
ligt påverka kursen på finansiella
instrument och som måste ha röjts
av någon som avses i första eller
andra stycket eller på annat sätt
kommit ut obehörigen, får inte för
egen eller annans räkning köpa eller
sälja finansiella instrument på
värdepappersmarknaden innan om-
ständigheten blivit allmänt känd el-
ler upphört att ha betydelse för kurs-
sättningen.
Prop. 1995/96:215
Bilaga 4
5§
Omständighet som enligt 4 § är äg- Omständighet som enligt 4 § är äg-
nad att väsentligt påverka kursen på nad att väsentligt påverka kursen på
fondpapper kan exempelvis vara finansiella instrument kan exempel-
vis vara
1. en åtgärd som syftar till och är ägnad att leda till ett offentligt erbju-
dande av en juridisk person till en vidare krets om förvärv av aktier i ett
aktiebolag,
2. någon annan omständighet i ett aktiebolags eller dess moderföretags
verksamhet som det normalt lämnas upplysning om i årsredovisning,
delårsrapport, årsbokslut eller i annan form,
3. beslut av fondpappersförvalta-
re eller kapitalplacerande institution
om köp eller försäljning av fond-
papper och liknande marknadsin-
formation,
3. beslut av förvaltare av finansi-
ella instrument eller kapitalplace-
rande institution om köp eller för-
säljning av finansiellt instrument
och liknande marknadsinformation,
4. ränteändring, valutakursändring, författningsändring och annan lik-
nande händelse.
7
Utan hinder av 4 § får
1. befattningshavare hos någon
som driver värdepappersrörelse med
stöd av 1 kap. 3, 3 c eller 3 d §
lagen (1991:981) om värdepappers-
rörelse fullgöra köp- eller säljorder
i rörelsen,
§’
1. befattningshavare hos företag
som driver värdepappersrörelse med
stöd av 1 kap. 3, 3 c eller 3 d §
lagen (1991:981) om värdepappers-
rörelse fullgöra köp- eller säljorder
som lämnats företaget samt, utan
122
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
användande av information eller
kunskap som avses i 4 § denna lag,
fullgöra verksamhet som följer av
avtal om att upprätthålla en
marknad i ett eller flera finansiella
instrument,
Prop. 1995/96:215
Bilaga 4
2. köp ske av annat än option eller termin då den icke offentliggjorda
omständigheten är ägnad att sänka kursen eller försäljning ske av annat än
option eller termin då omständigheten är ägnad att höja kursen,
3. uppgifter fullgöras som åligger någon på grund av vad som
föreskrivits i lag eller annan författning,
4. köp ske i fall som avses i 5 § 1 för den juridiska personens räkning av
aktier i aktiebolaget,
5. innehavare av option när optionens löptid går ut köpa eller sälja den
underliggande tillgången eller sälja optionen,
6. utfärdare av option i samband med lösen sälja eller köpa den
underliggande tillgången som optionen avser,
7. köpare och säljare av termin 7. köpare och säljare av termin
vid slutdag fullgöra avtalet vid slutdag fullgöra avtalet
8. köp eller försäljning ske av
andra finansiella instrument än
aktier, om förvärvet eller över-
låtelsen sker utan att sådan
information som avses i 4 §
används.
7a§
Om den som enligt 8 § första stycket
1—3 har insynsställning i ett aktie-
marknadsbolag förvärvar aktier i
bolaget, får motsvarande antal
aktier av samma slag överlåtas mot
vederlag tidigast tre månader efter
förvärvet.
Detsamma gäller för fysiska och
juridiska personer vilkas aktier
enligt 10 § skall likställas med
aktier som innehas av personer som
avses i första stycket.
Aktier som innehas när
anställning eller uppdrag i aktie-
marknadsbolaget påbörjas skall vid
tillämpningen av denna paragraf
anses som innehavda i tre månader.
123
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7b§
Utan hinder av 7 a§ får
1. aktier överlåtas om kursen
fallit under anskaffningskursen,
2. aktier överlåtas enligt
villkoren i ett offentligt erbjudande
om köp av aktier,
3. överlåtelse ske av tilldelade
emissionsrätter,
4. köpoption, teckningsoption
eller konvertibelt skuldebrev
utnyttjas för lösen, nyteckning
respektive konvertering,
Om det finns synnerliga skäl, får
Finansinspektionen medge ytterlig-
are undantag från förbudet enligt
7a§.
8§4
Följande fysiska personer anses enligt denna lag ha insynsställning i ett
aktiemarknadsbolag:
1. ledamot eller suppleant i bolagets eller dess moderföretags styrelse,
Prop. 1995/96:215
Bilaga 4
2. verkställande direktör eller vice
dess moderföretag,
3. verkställande direktör eller
annan ledande befattningshavare i
ett dotterföretag, om befattnings-
havaren normalt kan antas få
tillgång till icke offentliggjord infor-
mation om sådant förhållande som
kan påverka kursen på aktierna i
bolaget,
4. revisor eller revisorssuppleant
i bolaget eller dess moderföretag,
5. bolagsman i ett handelsbolag
som är bolagets moderföretag, dock
inte kommanditdelägare,
6. innehavare av annan ledande
befattning i eller annat kvalificerat
uppdrag av stadigvarande natur för
bolaget eller dess moderföretag, om
befattningen eller uppdraget normalt
kan antas medföra tillgång till icke
offentliggjord information om
sådant förhållande som kan påverka
kursen på aktierna i bolaget,
verkställande direktör i bolaget eller
3. revisor eller revisorssuppleant
i bolaget eller dess moderföretag,
4. bolagsman i ett handelsbolag
som är bolagets moderföretag, dock
inte kommanditdelägare,
5. innehavare av annan ledande
befattning i eller annat kvalificerat
uppdrag av stadigvarande natur för
bolaget eller dess moderföretag, om
befattningen eller uppdraget normalt
kan antas medföra tillgång till icke
offentliggjord information om
sådant förhållande som kan påverka
kursen på aktierna i bolaget,
124
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6. befattningshavare eller
uppdragstagare enligt 1-3 i ett
dotterföretag, om denne normalt
kan antas få tillgång till icke offent-
liggjord information om sådant för-
hållande som kan påverka kursen
på aktierna i bolaget,
Prop. 1995/96:215
Bilaga 4
7. den som äger aktier i bolaget, motsvarande minst tio procent av
aktiekapitalet eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget, eller äger aktier
i denna omfattning tillsammans med sådan fysisk eller juridisk person som
är aktieägaren närstående på det sätt som anges i 10 § första stycket.
Finansinspektionen skall på be-
gäran av aktiemarknadsbolaget eller
dess moderföretag pröva frågan, om
en befattningshavare eller uppdrags-
tagare har en sådan ledande ställ-
ning eller ett sådant kvalificerat
uppdrag som avses i första stycket 3
eller 6.
En person med insynsställning
eller en honom närstående person
som anges i 10 § första stycket får
inte ha sina aktier i aktiemarknads-
bolaget förvaltarregistrerade.
Finansinspektionen skall på be-
gäran av aktiemarknadsbolaget eller
dess moderföretag pröva frågan, om
en befattningshavare eller uppdrags-
tagare har en sådan ledande ställ-
ning eller ett sådant kvalificerat
uppdrag som avses i första stycket 5
eller 6.
9§5
Den som har insynsställning i ett aktiemarknadsbolag skall skriftligen
anmäla innehav av aktier i bolaget och ändring i innehavet till
Finansinspektionen.
Finansinspektionen kan medge befrielse från anmälningsskyldigheten
om motsvarande uppgifter kan erhållas på annat sätt.
Anmälningsskyldigheten gäller dock inte
1. innan den som avses i 8 §
första stycket 3 eller 6 tagit emot stycket 5 eller 6 tagit emot under-
underrättelse enligt 14 eller 15 §,
1. innan den som avses i 8 § första
rättelse enligt 14 eller 15 §,
2. om innehavet inte uppgår till 200 aktier eller, om innehavet avser
värdepapper som enligt 2 § andra stycket likställs med aktier, understiger
ett marknadsvärde motsvarande 50 000 kronor,
3. om ändring i innehavet efter den senast gjorda anmälningen inte
uppgår till 200 aktier eller, om ändringen avser värdepapper som enligt 2 §
andra stycket likställs med aktier, understiger ett marknadsvärde mot-
svarande 50 000 kronor,
4. om ökning i innehavet föranletts av fondemission eller av att akties
nominella belopp sänkts genom att aktien delats upp,
125
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5. interimsbevis som erhållits i utbyte mot annat värdepapper som avses
i 2 § andra stycket.
Av 10 § framgår att anmälningsskyldigheten omfattar även vissa
närståendes aktieinnehav.
Uppgifter som skall anmälas
enligt denna paragraf får efter till-
stånd av Finansinspektionen föras
över till insiderregistret genom
automatisk databehandling. Sådant
tillstånd får ges till den som är
förvaltare enligt 8 kap. 1 § aktie-
kontolagen (1989:827).
10 §
Vid tillämpning av 9 § skall följande aktier i aktiemarknadsbolaget
likställas med den anmälningsskyldiges egna, nämligen sådana som ägs av
1. make eller sambo till den anmälningsskyldige,
2. omyndiga barn som står under den anmälningsskyldiges vårdnad,
Prop. 1995/96:215
Bilaga 4
3. juridisk person över vars
verksamhet den anmälningsskyldige
har ett väsentligt inflytande och i
vilken den anmälningsskyldige eller
någon som avses i 1 eller 2 eller
flera av dem tillsammans innehar
- ägarandel, uppgående till tio
procent eller mer av aktiekapitalet
eller av andelarna, eller
- ekonomisk andel, innefattande
rätt att uppbära tio procent eller mer
av avkastningen, eller
- röstandel, uppgående till tio
procent eller mer av röstetalet för
samtliga aktier eller av röstetalet hos
det högsta beslutande organet
3. juridisk person vars verksam-
het den anmälningsskyldige har ett
väsentligt inflytande över och i
vilken den anmälningsskyldige eller
någon som avses i 1 eller 2 eller
flera av dem tillsammans innehar
- ägarandel, uppgående till tio
procent eller mer av aktiekapitalet
eller av andelarna , eller
- ekonomisk andel, innefattande
rätt att uppbära tio procent eller mer
av avkastningen, eller
- röstandel, uppgående till tio
procent eller mer av röstetalet för
samtliga aktier eller av röstetalet hos
det högsta beslutande organet,
4. juridisk person vars verk-
samhet den anmälningsskyldige har
ett väsentligt inflytande över och i
vilken den anmälningsskyldige eller
någon som avses i 1 — 3 eller flera
av dem tillsammans innehar en
sådan ägarandel, ekonomisk andel
eller röstandel som avses i 3.
Om flera personer är anmälningsskyldiga för samma aktieinnehav eller
för ändring i innehavet, behöver anmälan endast göras av en av dem.
126
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
13 §6
Anmälan enligt 9 § om aktieinnehav eller ändring i innehavet skall göras
senast fjorton dagar efter det att
1. aktie i bolaget noterats vid en börs eller auktoriserad marknadsplats,
Prop. 1995/96:215
Bilaga 4
2. insynsställning uppkommit
enligt 8 § första stycket 1, 2, 4, 5
eller 7 eller den som avses med 8 §
första stycket 3 eller 6 tagit emot
underrättelse enligt 14 eller 15 §,
2. insynsställning uppkommit
enligt 8 § första stycket 1-4 eller 7
eller den som omfattas av 8 § första
stycket 5 eller 6 tagit emot under-
rättelse enligt 14 eller 15 §,
3. den anmälningsskyldige förvärvat eller överlåtit aktier i bolaget eller
annan ändring skett i aktieinnehavet, eller
4. den anmälningsskyldige fått vetskap om att närstående, som avses i
10 §, innehar, förvärvat eller överlåtit aktier i bolaget eller att annan ändring
skett i den närståendes aktieinnehav.
14 §7
Ett aktiemarknadsbolag skall utan
dröjsmål anmäla till Finansinspek-
tionen vilka personer som har in-
synsställning enligt 8 § första
stycket 1-4 och 6. Aktiemarknads-
bolaget skall genast skriftligen
underrätta personer med insyns-
ställning enligt 8 § första stycket 3
eller 6 om anmälan.
Ett aktiemarknadsbolag skall an-
mäla till Finansinspektionen vilka
personer som har insynsställning i
bolaget eller dess dotterföretag
enligt 8 § första stycket 1-3, 5 och 6
senast forton dagar från det att
insynsställningen uppkom. Aktie-
marknadsbolaget skall samtidigt
skriftligen underrätta personer med
insynsställning enligt 8 § första
stycket 5 eller 6 om anmälan.
15 §
Ett aktiemarknadsbolags moder-
företag skall utan dröjsmål anmäla
till Finansinspektionen vilka per-
soner i moderföretaget som har
insynsställning enligt 8 § första
stycket 1, 2 och 4-6. Moderföre-
taget skall genast skriftligen under-
rätta personer med insynsställning
enligt 8 § första stycket 6 om an-
mälan.
16 §9
Finansinspektionen skall föra eller
låta föra register (insiderregister)
över anmälningar som gjorts enligt
Ett aktiemarknadsbolags moder-
företag skall anmäla till Finans-
inspektionen vilka personer i
moderföretaget som har insyns-
ställning enligt 8 § första stycket
1—5 senast forton dagar från det att
insynsställningen uppkom. Moder-
företaget skall samtidigt skriftligen
underrätta personer med insyns-
ställning enligt 8 § första stycket 5
om anmälan.
Finansinspektionen skall föra eller
låta föra register (insiderregister)
över anmälningar som gjorts enligt
127
Nuvarande lydelse
9, 14 och 15 §§ eller, i fall som
avses i 9 § andra stycket, över
däremot svarande uppgifter från
register som förs med stöd av
aktiekontolagen (1989:827).
Föreslagen lydelse
9, 14 och 15 §§ eller, i fall som
avses i 9 § andra stycket, över
däremot svarande uppgifter som
lämnats från annat register.
Prop. 1995/96:215
Bilaga 4
Uppgifter som inte längre omfattas av anmälningsskyldighet får avföras
ur registret. Uppgifterna skall dock bevaras i minst 10 år efter det att de
avförts.
Registret skall föras med hjälp av automatisk databehandling.
Finansinspektionen är registeransvarig enligt datalagen (1973:289) för
registret. Inspektionen skall på lämpligt sätt underrätta de registrerade om
registret.
Registret skall vara offentligt.
18 §10
Om det finns anledning anta att en
bestämmelse i 4 § överträtts, har
Finansinspektionen rätt att få de
uppgifter som den behöver för sin
utredning från
Om det finns anledning anta att en
bestämmelse i denna lag har över-
trätts, har Finansinspektionen rätt att
få de uppgifter som den behöver för
sin utredning från
1. den som det finns anledning anta har gjort överträdelsen,
2. ett aktiebolag eller en juridisk 2. ett aktiebolag eller en juridisk
person i övrigt vars fondpapper person i övrigt vilkas finansiella
överträdelsen gäller, instrument överträdelsen gäller,
3. den juridiska person som lämnat det offentliga erbjudandet om
aktieförvärv,
4. moderföretaget till det aktiebolag eller den juridiska person som avses
i 2 eller 3,
5. myndighet,
6. någon som driver värde-
pappersrörelse med stöd av 1 kap. 3,
3 c eller 3 d § lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse,
7. någon annan som köpt eller
sålt fondpapper, om det finns
anledning anta att köpet eller
försäljningen föranletts av otillåtet
råd eller därmed jämförlig åtgärd
som avses i 4 §.
6. börs, auktoriserad marknads-
plats eller clearingorganisation
enligt 1 kap. 4 § lagen (1992:543)
om börs- och clearingverksamhet,
7. någon som driver värde-
pappersrörelse med stöd av 1 kap. 3,
3 c eller 3 d § lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse,
8. någon annan som köpt eller
sålt finansiella instrument, om det
finns anledning anta att köpet eller
försäljningen föranletts av otillåtet
råd eller annan sådan åtgärd som
avses i 4 §.
128
Nuvarande lydelse
Om det finns anledning anta att
någon har överträtt andra be-
stämmelser i denna lag och är över-
trädelsen belagd med straff, får
inspektionen i utredningssyfte också
infordra uppgifter av denne.
Föreslagen lydelse
Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om hur upp-
giftsskyldigheten skall fullgöras.
Prop. 1995/96:215
Bilaga 4
19 §
Om någon inte fullgör sin skyl-
dighet enligt 18 § första stycket 2-4
eller 6 får Finansinspektionen före-
lägga vite.
Om någon inte fullgör sin skyl-
dighet enligt 18 § första stycket 2-4,
6 eller 7 får Finansinspektionen
förelägga vite.
Straff
21 §
Den som uppsåtligen bryter mot 4 §
skall för insiderbrott dömas till
böter eller fängelse i högst två år,
om gärningen inte är belagd med
strängare straff i brottsbalken.
Är brottet med hänsyn till värde-
pappers affärens omfattning och
övriga omständigheter grovt, skall
dömas till fängelse lägst sex
månader och högst fyra år, om
gärningen inte är belagd med
strängare straff i brottsbalken.
Den som av grov oaktsamhet
bryter mot 4 § skall för vårdslöst
insiderförfarande dömas till böter
eller fängelse i högst ett år.
Straff och avgifter
20 §
Den som uppsåtligen bryter mot 4 §
skall dömas för insiderbrott till
böter eller fängelse i högst två år,
om gärningen inte är belagd med
strängare straff i brottsbalken.
Är brottet med hänsyn till
affärens omfattning och övriga om-
ständigheter grovt, skall dömas till
fängelse lägst sex månader och
högst fyra år, om gärningen inte är
belagd med strängare straff i
brottsbalken.
Den som av grov oaktsamhet
bryter mot 4 § skall dömas för
vårdslöst insiderförfarande till böter
eller fängelse i högst ett år.
I fall som kan antas sakna betydelse för allmänhetens förtroende för
värdepappersmarknaden eller som annars är ringa skall inte dömas till
ansvar enligt denna paragraf.
Utan hinder av 35 kap. 1 §
brottsbalken får påföljd för brott
som avses i tredje stycket dömas ut,
om den misstänkte häktats eller
erhållit del av åtal för brottet inom
fem år från det att gärningen
begicks.
129
9 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 215
Nuvarande lydelse
22 §
Till böter eller fängelse i högst sex
månader skall den dömas som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. underlåter att inom föreskriven
tid göra anmälan enligt 9 §,
2. lämnar oriktig eller vilse-
ledande uppgift vid fullgörande av
anmälningsskyldighet enligt 9 §
eller vid fullgörande av uppgifts-
skyldighet som avses i 18 § första
stycket 2-4 och 6,
3. underlåter att iaktta åliggande
enligt 14 eller 15 §.
I ringa fall skall inte dömas till
ansvar.
Föreslagen lydelse
21 §
Finansinspektionen skall besluta att
en särskild avgift skall tas ut, om
någon
1. underlåter att inom föreskriven
tid göra anmälan enligt 9, 14 eller
2. lämnar oriktig eller vilse-
ledande uppgift enligt någon av
nämnda paragrafer eller vid full-
görande av uppgiftsskyldighet som
avses i 18 § första stycket 2-4, 6 och
7,
3. överlåter aktier i strid mot
7a§.
Prop. 1995/96:215
Bilaga 4
22 §
Särskild avgift beräknas enligt
följande,
1. vid underlåtenhet att göra an-
mälan enligt 9 §: 10 procent av
vederlaget för aktierna eller, om
vederlag inte har utgått, 15 000
kronor,
2. vid underlåtenhet att göra an-
mälan eller lämna uppgifter enligt
14 §, 15 § eller 18 § första stycket
2-4, 6 och 7: 15 000 kronor,
3. vid överträdelse av 7 a §: 90
procent av skillnaden mellan in-
köps- och försäljningspriset.
Avgiften skall dock uppgå till
lägst 15 000 och högst 350 000
kronor. Beloppet skall avrundas till
närmast högre tusental kronor.
23 §
Särskild avgift tas ut av den som
enligt bestämmelse som avses i 21 §
1 och 2 är skyldig att göra anmälan
eller lämna uppgift som där åsyftas
eller, såvitt avser 21 § 3, inte får
överlåta aktier inom viss tid efter
förvärvet.
130
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
20 §
Finansinspektionens beslut enligt
denna lag får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Inspektionen
får bestämma att ett beslut skall
gälla omedelbart. Prövnings-
tillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.
23 §
Vinning av brott enligt 21 § skall
förklaras förverkad om det inte är
Innan beslut om särskild avgift
meddelas skall den berörde ges
tillfälle att yttra sig i ärendet. Beslut
om att ta ut avgift får inte meddelas,
om den berörde inte senast två år
från det att lagöverträdelsen ägde
rum genom Finansinspektionens
försorg har delgetts upplysning om
att frågan om särskild avgift har
tagits upp av inspektionen.
24 §
Om överträdelsen är ringa eller
ursäktlig får särskild avgift efterges.
Avgiften får jämkas om det finns
synnerliga skäl.
Om ett vite har förelagts med
stöd av 19 § skall det inte tas ut
någon avgift för underlåtenhet att
fullgöra skyldighet som omfattas av
föreläggandet.
25 §
Särskild avgift skall betalas till
Finansinspektionen och tillfaller
staten. Bestämmelser om indrivning
av sådan avgift finns i lagen
(1993:891) om indrivning av
statliga fordringar. Vid indrivning
får verkställighet ske enligt
utsökningsbalken.
26 §12
Finansinspektionens beslut enligt
denna lag får överklagas hos all-
män förvaltningsdomstol. Inspek-
tionen får i fråga om annat beslut
än sådant som gäller särskild avgift
förordna att beslutet skall gälla
omedelbart. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kammar-
rätten.
27 §13
Vinning av brott enligt 20 § skall
förklaras förverkad om det inte är
Prop. 1995/96:215
Bilaga 4
131
oskäligt.
oskäligt.
Prop. 1995/96:215
Bilaga 4
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
2. De äldre bestämmelserna i 22 § gäller fortfarande i fråga om
överträdelser som skett före den 1 januari 1997, dock får inte dömas till
annan påföljd än böter.
3. Den nya bestämmelsen i 20 § femte stycket tillämpas även på brott
som har begåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att ådöma påföljd
har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser.
132
Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)14
dels att i 1 kap. 4 § och 9 kap. 23 § ordet “fondpapper” skall bytas ut mot
“finansiella instrument”,
dels att 5 kap. 1 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:215
Bilaga 4
5 kap.
1 §15
Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till
1. förundersökning i brottmål,
2. angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller
i annan verksamhet för att förebygga brott,
3. verksamhet som rör utredning
i frågor om näringsförbud, eller
4. åklagarmyndighets, polis-
myndighets, tullmyndighets eller
kustbevakningens verksamhet i
övrigt för att förebygga, uppdaga,
utreda eller beivra brott,
3. verksamhet som rör utredning
i frågor om näringsförbud,
4. åklagarmyndighets, polismyn-
dighets, tullmyndighets eller kustbe-
vakningens verksamhet i övrigt för
att förebygga, uppdaga, utreda eller
beivra brott, eller
5. Finansinspektionens verksam-
het som rör övervakning enligt in-
siderlagen (1990:1342) eller av
7 kap. 1 § lagen (1991:980) om
handel medfinansiella instrument,
om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder
motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.
Motsvarande sekretess gäller i annan verksamhet hos myndighet för att
biträda åklagarmyndighet, polismyndighet, tullmyndighet eller kustbe-
vakningen med att uppdaga, utreda eller beivra brott samt hos tillsyns-
myndighet i konkurs och inom exekutionsväsendet för uppgift som angår
misstanke om att en gäldenär har begått brott som avses ill kap. brotts-
balken eller annat brott som har samband med gäldenärens närings-
verksamhet.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
133
10 Riksdagen 1995/96. 1 sand. Nr 215
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 5 § aktiekontolagen (1989:827) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
Prop. 1995/96:215
Bilaga 4
5
Föreligger misstanke om brott mot
insiderlagen (1990:1342) skall
värdepapperscentralen på begäran
lämna bankinspektionen eller
åklagare besked om ett avstäm-
ningsregisters innehåll. Besked skall
lämnas utan kostnad.
16
Om Finansinspektionen eller åkla-
gare finner anledning anta att
7 kap. 1 § lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument
eller bestämmelse i insiderlagen
(1990:1342) har överträtts, skall
Värdepapperscentralen på begäran
lämna inspektionen eller åklagare
besked om ett avstämningsregisters
innehåll i den omfattning det har
anknytning till överträdelsen.
Besked skall lämnas utan avgift.
Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om hur
skyldigheten att lämna sådana
besked till inspektionen skall
fullgöras.
Regeringen får föreskriva att
Finansinspektionen skall ha
terminalåtkomst till avstämnings-
registren för inhämtande av upp-
gifter som avses i första stycket och
som har anknytning till ett ärende
hos inspektionen.
Uppgifter som skall anmälas enligt 9 § insiderlagen får genom
automatisk databehandling utlämnas till insiderregistret som förs enligt 16 §
samma lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
134
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument17
dels att nuvarande 7 kap. skall betecknas 8 kap.,
dels att i lagen skall föras in ett nytt kapitel, 7 kap., av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 7 kap. Straff m.m. Den som, vid handel på värde- 1. sluter avtal eller företar 2. i hemlighet förenar överlåtelse döms för otillbörlig kurspå- Detsamma gäller, om någon vid År brottet med hänsyn till |
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse Prop. 1995/96:215 Bilaga 4 Ansvar enligt denna paragraf 2§ Om det finns anledning att anta att |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
136
Härigenom föreskrivs att 44 § lagen (1983:1092) med reglemente för
Allmänna pensionsfonden18 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:215
Bilaga 4
44 §19
Ledamöter och suppleanter i en
fondstyrelse, revisorerna för
styrelsen samt de arbetstagare och
uppdragstagare hos styrelsen som
styrelsen bestämmer skall skriftligen
anmäla sitt innehav och ändring i
innehavet av fondpapper som anges
i 2 § insiderlagen (1990:1342).
Ledamöter och suppleanter i en
fondstyrelse, revisorerna för
styrelsen samt de arbetstagare och
uppdragstagare hos styrelsen som
styrelsen bestämmer skall skriftligen
anmäla sitt innehav och ändring i
innehavet av finansiella instrument
som anges i 1 kap. 1 § lagen
(1991:980) om handel med finans-
iella instrument.
Styrelsen bestämmer hur anmälan enligt första stycket skall ske.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
137
Härigenom föreskrivs att 38 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:215
Bilaga 4
38 §20
Riksbanken beslutar om arbetsordning och de föreskrifter i övrigt som
behövs för arbetet inom banken.
Fullmäktig samt sådan personal
och uppdragstagare hos riksbanken
som riksbanken bestämmer skall
skriftligen anmäla sitt innehav och
ändring i innehavet av fondpapper
som anges i 2 § insiderlagen
(1990:1342) till riksbanken.
Fullmäktig samt sådan personal
och uppdragstagare hos Riksbanken
som Riksbanken bestämmer skall
skriftligen anmäla sitt innehav och
ändring i innehavet av finansiella
instrument som anges i 1 kap. 1 §
lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument till
Riksbanken.
Riksbanken beslutar också i övrigt i enskilda fall i frågor som rör
personal och uppdragstagare hos banken, i den mån inte annat följer av lag
eller beslut av riksdagen eller av riksdagens förvaltningskontor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
138
Härigenom föreskrivs att 20 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 §21
Vid beräkningen av inkomsten frän särskild förvärvskälla skall alla om-
kostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibe-
hållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde
(bruttointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.
Avdrag får inte göras för:
den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, så
som vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;
kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar
eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skatte-
fria enligt 19 §;
värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av
den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn
som ej fyllt 16 år;
ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvs-
verksamhet;
svenska allmänna skatter;
kapitalavbetalning på skuld;
ränta enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen (1973:349), 52, 52a och 55 §§
lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 32 § och 49 § 4 mom. upp-
bördslagen (1953:272), 5 kap. 12 § lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter, 13 och 14 §§ lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare, 30 § tullagen (1987:1065), 60 § fordons-
skattelagen (1988:327) och 16 kap. 12 och 13 §§ mervärdeskattelagen
(1994:200) samt kvarskatteavgift och dröjsmålsavgift beräknad enligt
uppbördslagen;
avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;
avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10);
avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529);
avgift enligt 8 kap. 5 § arbetsmiljölagen (1977:1160);
avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);
avgift enligt 21 § insiderlagen
(1990:1342);
skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;
företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken;
Prop. 1995/96:215
Bilaga 4
139
straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;
belopp för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 § uppbörds-
lagen (1953:272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger på grund
av underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen (1982:1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar;
avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;
kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig
parkering;
överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268);
vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot vatten-
förorening från fartyg;
avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela före-
skrifter om in- och utförsel av varor;
lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja
och kol eller lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgas-
området;
avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar;
kapitalförlust m.m. i vidare mån än som särskilt föreskrivs;
avgift enligt 10 kap. 5 § lagen (1994:1776) om skatt på energi;
ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) för vilken det
finns rätt till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt 10 kap.
nämnda lag;
avgift enligt 11 kap. 16 § och 13 kap. 6 a § aktiebolagslagen
(1975:1385).
(Se vidare anvisningarna).
Prop. 1995/96:215
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
1 Senaste lydelse 1991:1005.
2 Senaste lydelse 1994:2014.
3 Senaste lydelse 1994:2014.
4 Senaste lydelse 1992:557.
5 Senaste lydelse 1992:1323.
6 Senaste lydelse 1992:557.
’ Senaste lydelse 1992:1322.
' Senaste lydelse 1992:1322.
’ Senaste lydelse 1992:1323.
10 Senaste lydelse 1994:2014.
11 Senaste lydelse 1992:557.
12 Senaste lydelse av förutvarande 20 § 1995:80.
13 Senaste lydelse av förutvarande 23 § 1994:404.
14 Lagen omtryckt 1992:1474.
15 Senaste lydelse 1996:155.
16 Senaste lydelse 1990:1348.
17 Lagen omtryckt 1992:558.
14 Lagen omtryckt 1991:1857.
*’ Senaste lydelse 1993:542.
20 Senaste lydelse 1990:1347.
21 Senaste lydelse 1995:651.
140
Prop. 1995/96:215
Bilaga 5
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-05-08
Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten
i Försäkringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet
Leif Lindstam.
Enligt en lagrådsremiss den 25 april 1996 (Finansdepartementet) har rege-
ringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i insiderlagen (1990:1342),
2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
3. lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),
4. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella
instrument,
5. lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för
Allmänna pensionsfonden,
6. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
7. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Mats Beckman.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Genom den nya 7 a § införs ett förbud mot korttidshandel med aktier i
aktiemarknadsbolag för vissa personer med insynsställning i bolaget. Något
motsvarande förslag fanns inte med i det betänkande som avlämnades av
1993 års Insiderutredning och på vilket de remitterade förslagen i övrigt
bygger. Frågan om förbud mot korttidsaffärer har emellertid varit föremål
för överväganden tidigare. Sålunda föreslog Värdepappersmarknads-
kommittén vissa bestämmelser i ämnet i betänkandet SOU 1989:72. Vid
den därpå följande remissbehandlingen framfördes en rad olika synpunkter.
Att det nu framlagda förslaget inte bygger på ett remissbehandlat
utredningsförslag är i och för sig ägnat att försvåra Lagrådets granskning.
Lagrådet vill emellertid inte motsätta sig att det införs bestämmelser om
förbud mot korttidsaffärer. Ett sådant förbud kan bl.a. ses som ett värdefullt
komplement till reglerna om handelsförbud i 4 § insiderlagen.
När det gäller den föreslagna lagtexten har Lagrådet inte någon
invändning mot utformningen av första och andra styckena i 7 a §. Tredje
stycket kan däremot enligt Lagrådets mening utgå. Enligt detta stycke skall
aktier, som innehas när en anställning eller ett uppdrag i aktiemarknads-
bolaget påböijas, anses som innehavda i tre månader vid tillämpningen av 7
a §. Det får emellertid anses följa av första stycket att aktier som har för-
värvats innan den ifrågavarande personen har fått insynsställning i bolaget
faller utanför förbudet mot korttidsaffärer.
141
1 7 b § har tagits in bestämmelser om undantag från förbudet mot kort-
tidsaffärer. Sålunda skall enligt punkterna 1-3 aktier respektive emissions-
rätter i vissa angivna fall få överlåtas utan hinder av 7 a §.
Enligt 7 b § punkt 4 skall köpoptioner, teckningsoptioner och konver-
tibla skuldebrev få utnyttjas för lösen, nyteckning respektive konvertering.
Eftersom 7 a § inte handlar om dessa slag av transaktioner utan endast om
överlåtelser, är punkt 4 överflödig. Lagrådet förordar därför att denna
bestämmelse utgår.
Enligt 21 § i dess nya lydelse skall Finansinspektionen i vissa angivna
fall besluta att en särskild avgift skall tas ut. Regler om hur den särskilda
avgiften skall beräknas finns i 22 §. Hur avgiften skall beräknas i de fall
den skall tas ut när en oriktig eller vilseledande uppgift har lämnats (jfr 21 §
2) anges dock inte. Paragrafen bör kompletteras med en föreskrift om detta.
I samband därmed bör paragrafen redigeras om.
Sista stycket i 22 § avslutas med en avrundningsregel. Enligt Lagrådets
mening fyller denna regel knappast någon funktion. Så som regeln placerats
- efter bestämmelserna om lägsta och högsta avgift - kan den dessutom
missförstås. Lagrådet förordar därför att regeln utgår.
22 § bör enligt Lagrådets mening utformas på följande sätt:
"Särskild avgift beräknas enligt följande:
1. vid underlåtenhet att göra anmälan enligt 9 § eller när oriktig eller
vilseledande uppgift har lämnats vid fullgörande av anmälningsskyldighet
enligt samma paragraf: 10 procent av vederlaget för aktierna eller, om
vederlag inte har utgått, 15 000 kronor,
2. vid underlåtenhet att göra anmälan enligt 14 eller 15 § eller när orik-
tig eller vilseledande uppgift har lämnats vid fullgörande av anmälnings-
skyldighet enligt samma paragrafer: 15 000 kronor,
3. när oriktig eller vilseledande uppgift har lämnats vid fullgörande av
uppgiftsskyldighet som avses i 18 § första stycket 2-4,6 och
7:15 000 kronor,
4. vid överträdelse av 7 a §: 90 procent av skillnaden mellan inköps- och
försäljningspriset.
Avgift enligt första stycket 1 eller 4 skall uppgå till lägst 15 000 och
högst 350 000 kronor".
I 24 § första stycket föreskrivs att den särskilda avgiften under vissa
omständigheter får jämkas eller efterges. Om överträdelsen är ringa eller
ursäktlig, får avgiften efterges helt. För att jämkning skall få ske förutsätts
att det finns synnerliga skäl.
Enligt Lagrådets mening kan den gjorda uppdelningen i fall då eftergift
respektive jämkning får ske medföra otillfredsställande resultat. Lagrådet
föreslår att bestämmelsen utformas så att i alla de beskrivna situationerna
eftergift skall kunna ske helt eller delvis. Första stycket bör få följande
lydelse:
"Om överträdelsen är ringa eller ursäktlig eller det annars finns synner-
liga skäl, får särskild avgift efterges helt eller delvis."
Enligt andra stycket i 24 § skall särskild avgift inte tas ut för under-
låtenhet att fullgöra skyldighet som omfattas av ett vitesföreläggande enligt
19 §. Ett sådant vitesföreläggande kan komma i fråga om någon inte fullgör
Prop. 1995/96:215
Bilaga 5
142
sin skyldighet att lämna uppgifter enligt 18 § första stycket 2-4, 6 eller 7.
Av bestämmelserna om särskild avgift (21 §) framgår att särskild avgift inte
skall tas ut vid underlåtenhet att fullgöra upp giftsskyldigheten utan endast
då oriktig eller vilseledande uppgift har lämnats. Andra stycket i paragrafen
är därför onödigt och bör utgå.
Enligt Lagrådets mening bör övergångsbestämmelserna i förtydligande
syfte kompletteras med två ytterligare punkter. I en ny punkt 2 bör anges att
de nya bestämmelserna i 7a § om förbud mot överlåtelse inom viss kortare
tid skall gälla endast om förvärvet har gjorts efter ikraftträdandet. I en ny
punkt 4 bör föreskrivas att särskild avgift enligt 21 § får tas ut endast för
överträdelser som har skett efter ikraftträdandet (jfr övergångsbestämmel-
serna till lagen [1994:579] om ändring i arbetsmiljölagen).
Lagrådet förordar att övergångsbestämmelserna ges följande lydelse:
" 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
2. Bestämmelserna i 7a § gäller endast om förvärvet har skett efter
ikraftträdandet.
3. De äldre bestämmelserna i 22 § gäller fortfarande i fråga om
överträdelser som har skett före den 1 januari 1997. Annan påföljd än böter
får dock inte ådömas.
4. Särskild avgift som avses i 21 § får tas ut endast för överträdelser som
har skett efter ikraftträdandet.
5. Den nya bestämmelsen i 20 § femte stycket tillämpas även på brott som
har begåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att ådöma påföljd har
bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser."
I lagrådsremissen föreslås att 5 kap. 5 § aktiekontolagen, som handlar om
skyldigheten för Värdepapperscentralen att lämna uppgifter till Finans-
inspektionen och till åklagare, skall byggas ut i vissa avseenden. Lagrådet
har i sak inga erinringar mot förslaget. Enligt Lagrådets mening bör
emellertid inledningen till paragrafen formuleras om något. Lagrådet för-
ordar att paragrafen inleds på följande sätt:
"Om Finansinspektionen eller åklagare finner anledning att anta att brott
enligt 7 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument
har begåtts eller att en bestämmelse i insiderlagen (1990:1342) har
överträtts..."
Prop. 1995/96:215
Bilaga 5
Enligt remissförslaget skall det i ett nytt 7 kap. föras in bestämmelser om
straff för otillbörlig kurspåverkan. Bestämmelserna överensstämmer i
huvudsak med vad som har föreslagits av 1993 års Insiderutredning.
Enligt Lagrådets mening är bestämmelserna svårtolkade och ägnade att
143
vålla bevissvårigheter i den praktiska tillämpningen. Såvitt framgår av
remissprotokollet har emellertid de remissinstanser som yttrade sig över
utredningsförslaget tillstyrkt att det införs en kriminalisering av otillbörlig
kurspåverkan eller lämnat förslaget utan erinran. De kritiska synpunkter
som har förts fram av remissinstanserna beträffande bestämmelsernas
närmare utformning har till stor del tillgodosetts. Mot bakgrund bl.a. härav
vill Lagrådet inte motsätta sig att det genomförs en lagstiftning som i
huvudsak överensstämmer med remissförslaget.
Lagrådet förordar emellertid att det görs vissa smärre ändringar i
lagtexten. Eftersom brottsbeskrivningen i 7 kap. 1 § andra stycket åtmin-
stone delvis täcker vad som sägs i paragrafens första stycke, bör det anges i
andra stycket att bestämmelserna där gäller i andra fall än som avses i första
stycket. Vidare bör uttrycket att någon "förmår" någon annan till en viss
rättshandling ersättas med den neutralare formuleringen att någon "föran-
leder" någon annan till en rättshandling (jfr 4 § första stycket sista
meningen i insiderlagen).
Efter vissa andra ändringar bör 7 kap. 1 § ges följande lydelse:
"Den som, vid handel på värdepappersmarknaden, i avsikt att otill-
börligt påverka priset vid allmän omsättning av finansiella instrument
1. sluter avtal eller företar annan rättshandling för skens skull,
2. i hemlighet förenar överlåtelse av finansiella instrument med ut-
fästelse att senare förvärva dessa till visst lägsta pris eller med villkor som
begränsar rätten till fortsatt överlåtelse eller annars är avsedda att undandra
instrumenten allmän omsättning, döms för otillbörlig kurspåverkan till
böter eller fängelse i högst två år.
Detsamma gäller, om någon, i annat fall än som avses i första stycket,
vid handel på värdepappersmarknaden i avsikt att otillbörligt påverka priset
vid allmän omsättning av finansiella instrument ingår köp- eller sälj avtal,
lämnar anbud om slutande av sådant avtal, vidtar annan liknande åtgärd
eller föranleder någon annan till sådan rättshandling och åtgärden är ägnad
att vilseleda köpare och säljare av finansiella instrument.
Är brottet med hänsyn till omfattningen av kurspåverkan eller övriga
omständigheter att anse som grovt, skall dömas till fängelse i lägst sex
månader och högst fyra år.
Ansvar enligt denna paragraf skall inte dömas ut, om gärningen är
belagd med straff i brottsbalken eller om överträdelsen är ringa."
7 kap. 2 § bör, i likhet med vad Lagrådet har förordat beträffande 5 kap.
5 § aktiekontolagen, inledas med orden: "Om det finns anledning att anta att
brott enligt 1 § har begåtts ...".
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1995/96:215
Bilaga 5
144
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 1996
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden, Peterson,
Freivalds, Wallström, Tham, Asbrink, Andersson, Uusmann, Ulvskog,
Sundström, Lindh, Åhnberg, Pagrotsky
Föredragande: statsrådet Asbrink
Prop. 1995/96:215
Regeringen beslutar propositionen 1995/96:215 Otillbörlig kurspåverkan
och vissa insiderfrågor.
145
Prop. 1995/96:215
|
Fö rfattnings rub rik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande häver eller upp- EG-regler repar ett normgiv- |
|
Insiderlagen |
18 § |
(1190:1342)
|
Aktiekontolagen |
5 kap. 5 § |
(1989:827)
146