Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 20 maj 1996
Pierre Schori
Ylva Johansson
(Utbildningsdepartementet)
Prop.
1995/96:206
I proposition tar regeringen upp vissa frågor som rör integration av för-
skoleverksamhet - skola - skolbarnsomsorg i syfte att förbättra barns
förutsättningar i tidig skolålder. Vidare föreslår regeringen, smärre änd-
ringar vad gäller behörighet till program i gymnasieskolan samt betygsätt-
ningen i bl.a. grundskolan och gymnasieskolan, möjlighet till timplanejus-
teringar i gymnasieskolan och förändrade regler för arbetsplatsförlagd
utbildning. Regeringen föreslår även att kommunerna skall kunna erbjuda
individuella och specialutformade program för grupper av elever. Vidare
föreslås att lokala grenar i gymnasieskolan främst skall vara avsedda för
kommunens eller samverkansområdets elever.
I propositionen föreslås också att regeringen får bemyndigande att
avveckla Svenska Statens Språkresor AB och i anslutning därtill god-
kännande av användning av reservationsanslag på tilläggsbudget i stats-
budgeten 1995/96.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 206
Prop. 1995/96:206
1 Förslag till riksdagsbeslut...........................3
2 Lagtext........................................4
3 Ärendet och dess beredning ........................12
4 Allmänna utgångspunkter..........................13
5 Integration förskoleverksamhet - skola - skolbarnsomsorg .... 16
6 Behörighet till gymnasieskolans nationella och special-
utformade program ..............................21
7 Blockbetyg i grundskolan..........................22
8 Behovet av kontinuerliga förändringar i gymnasieskolan.....23
9 Ett betyg i svenska i gymnasieskolan och den
gymnasiala vuxenutbildningen.......................27
10 Timplanejusteringar för gymnasieskolan................28
11 Arbetsplatsförlagd utbildning (APU) ..................33
12 Individuella programmet m.m........................37
13 Utbildning i gymnasieskolan på lokala grenar............40
14 Verksamheten vid Svenska Statens Språkresor AB ........42
15 Författningskommentar............................44
Utdrag ur protokoll från regeringssammanträde..............47
Rättsdatablad......................................48
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100),
2. godkänner det regeringen föreslagit om
- möjligheten att utfärda blockbetyg i grundskolan (avsnitt 7).
- betygssättningen i ämnet svenska (avsnitt 9).
3. bemyndigar regeringen att avveckla Svenska Statens Språkresor AB
samt att vidta de övriga åtgärder som erfordras i samband med av-
vecklingen av bolaget (avsnitt 14).
4. till avvecklingskostnader för Svenska Statens Språkresor AB under
åttonde huvudtiteln på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 18 miljoner kronor (avsnitt
14).
Prop. 1995/96:206
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1995/96:206
Förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100)
Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (1985:1100)’
dels att 5 kap. 4, 4 a, 5, 8, 13, 18 och 24 §§ och bilaga 2 till lagen skall
ha följande lydelse,
dels att det skall införas en ny bestämmelse, 5 kap. 13 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
4 §2
De nationella programmen skall vara grund för fortsatt utbildning på
högskolenivå och för yrkesverksamhet.
Vilka de nationella programmen
är framgår av bilaga 1. Vissa be-
stämmelser om utbildningens om-
fattning på de nationella program-
men (timplaner) framgår av bila-
ga 2. Ytterligare föreskrifter om
timplaner får meddelas av rege-
ringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Regeringen
eller den myndighet som regering-
en bestämmer får vidare meddela
föreskrifter om begränsade avvi-
kelser från timplanerna, om det
finns särskilda skäl.
Vilka de nationella programmen
är framgår av bilaga 1. Vissa be-
stämmelser om utbildningens om-
fattning på de nationella program-
men (timplaner) framgår av bila-
ga 2. Regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om tillämp-
ningen av timplanerna.
Varje kommun skall informera om de nationella programmen och om
möjligheterna att få utbildning på specialutformade eller individuella
program.
4 a §3
Omfattningen av studierna i de Omfattningen av studierna i de
ämnen som anges i bilaga 2 be- ämnen som anges i bilaga 2 be-
1 Lagen omtryckt 1991:1111.
2 Senaste lydelse 1993:1478.
3 Senaste lydelse 1993:1478.
tecknas med gymnasiepoäng. För
vaije ämne motsvarar antalet gym-
nasiepoäng minsta antalet garante-
rade undervisningstimmar i ämnet.
En elev har uppnått det antal gym-
nasiepoäng som sålunda gäller för
vaije ämne, när eleven har inhämtat
den kunskap som utbildningen i
ämnet avses ge.
tecknas med gymnasiepoäng. För Prop. 1995/96:206
varje ämne motsvarar antalet gym-
nasiepoäng antalet undervisnings-
timmar i ämnet. En elev har upp-
nått det antal gymnasiepoäng som
sålunda gäller för varje ämne, när
eleven har inhämtat den kunskap
som utbildningen i ämnet avses ge.
Utbildningen inom varje ämne som anges i bilaga 2 sker i form av en
eller flera kurser. För varje kurs skall anges hur många gymnasiepoäng
den omfattar.
Efter vaije kurs har eleven rätt att
få betyg. Har eleven enligt detta
betyg minst uppfyllt kurskraven är
kommunen inte skyldig att erbjuda
eleven ytterligare utbildning inom
den kursen. Detta gäller även om
eleven begärt och fått kortare un-
dervisningstid än den minsta ga-
ranterade.
5 §4
Varje kommun är skyldig att
erbjuda utbildning på nationella
program för samtliga de ungdomar
i kommunen som avses i 1 § första
stycket förutsatt att de
1. har slutfört sista årskursen i
grundskolan eller motsvarande med
godkända betyg i svenska, engelska
och matematik, samt
Efter varje kurs har eleven rätt att
få betyg. Har eleven enligt detta
betyg minst uppfyllt kurskraven är
kommunen inte skyldig att erbjuda
eleven ytterligare utbildning inom
den kursen. Detta gäller även om
eleven begärt och fått kortare un-
dervisningstid än den som anges i
timplanen.
Varje kommun är skyldig att
erbjuda utbildning på nationella
program för samtliga de ungdomar
i kommunen som avses i 1 § första
stycket förutsatt att de
1. har slutfört sista årskursen i
grundskolan eller motsvarande med
godkända betyg i svenska alterna-
tivt svenska som andraspråk, engel-
ska och matematik, samt
2. inte tidigare har gått igenom utbildning på ett nationellt program i
gymnasieskolan eller en i förhållande därtill likvärdig utbildning eller
avlagt International Baccalaureate (IB).
Erbjudandet skall omfatta ett allsidigt urval av nationella program.
Antalet platser på de olika programmen och deras grenar skall anpassas
med hänsyn till elevernas önskemål.
Erbjudandet skall avse utbildning som anordnas inom kommunen eller
i en annan kommun eller ett annat landsting i enlighet med samverkansav-
tal. Två eller flera kommuner som gemensamt erbjuder en utbildning på
ett nationellt program bildar ett samverkansområde för den utbildningen.
Senaste lydelse 1993:1478.
Kommuner som har slutit samverkansavtal med ett landsting om en viss Prop. 1995/96:206
utbildning bildar ett samverkansområde för den utbildningen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
bestämma att särskilda krav på förkunskaper skall gälla för vissa
utbildningar.
8 §
Den som av sin hemkommun skall erbjudas gymnasieutbildning på ett
nationellt program enligt 5 § första stycket är behörig sökande till en
sådan utbildning var som helst i landet.
Av behöriga sökande till de nationella program som anordnas i en
kommun eller för ett samverkansområde skall i första hand tas emot de
som är hemmahörande i den kommun som anordnar utbildningen och de
som är hemmahörande i en kommun som tillhör samverkansområdet för
utbildningen.
Med sådana sökande som avses i andra stycket skall jämställas
1. de som med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda
skäl att få gå i den gymnasieskola dit de har sökt,
2. de som är hemmahörande i en kommun som inte erbjuder det sökta
programmet och
3. de som har sökt till gymnasie-
skolan ifråga under åberopande av
att där, inom det sökta programmet,
anordnas en gren som inte erbjuds
av hemkommunen.
3. de som har sökt till gymnasie-
skolan ifråga under åberopande av
att där, inom det sökta programmet,
anordnas en nationellt fastställd
gren som inte erbjuds av hem-
kommunen.
13 §5
Varje kommun är skyldig att erbjuda gymnasieutbildning i form av
specialutformade program eller individuella program för de ungdomar i
kommunen som avses i 1 § och som inte har tagits in på något nationellt
program i gymnasieskolan eller en likvärdig utbildning eller har avlagt
International Baccalaureate (IB). Detsamma gäller den som har tagits
emot på ett nationellt program i gymnasieskolan eller till en likvärdig
utbildning, men som har avbrutit utbildningen där. I fråga om elever från
särskolan gäller skyldigheten dock endast individuella program och endast
om eleven vid prövning enligt 6 kap. 7 § inte tas emot i särskolan, därför
att eleven bedöms kunna gå i gymnasieskolan.
Ett specialutformat program kan
utformas individuellt för en elev
eller gemensamt för en grupp ele-
ver. Det skall i fråga om utbild-
ningens nivå motsvara ett nationellt
program och därmed kunna ligga
Ett specialutformat program skall
i fråga om utbildningens nivå mot-
svara ett nationellt program och
därmed kunna ligga till grund för
fortsatt utbildning på högskolenivå
eller för yrkesverksamhet. Rege-
5 Senaste lydelse 1993:1478.
till grund för fortsatt utbildning på
högskolenivå eller för yrkesverk-
samhet. Styrelsen för utbildningen
skall fastställa programmål för
varje specialutformat program som
erbjuds en grupp elever. Regering-
en eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer får meddela före-
skrifter om omfattningen av ett
specialutformat program och krav
på förkunskaper på ett sådant pro-
gram. Regeringen får föreskriva att
utbildningen skall omfatta minst
vissa av de ämnen som anges i
bilaga 2.
ringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om omfattningen av ett
specialutformat program och krav
på förkunskaper på ett sådant pro-
gram. Regeringen får föreskriva att
utbildningen skall omfatta minst
vissa av de ämnen som anges i
bilaga 2. De behörighetskrav som
anges i 5 § första stycket 1 och 2
för nationella program gäller även
för specialutformade program.
Prop. 1995/96:206
Ett individuellt program kan
1. syfta till att stimulera eleven att senare gå över på ett nationellt
program eller ett specialutformat program,
2. göra det möjligt för ungdomar
att förena en anställning som syftar
till yrkesutbildning med studier av
vissa ämnen i gymnasieskolan,
2. göra det möjligt för ungdomar
att genom lärlingsutbildning förena
en anställning som syftar till yrkes-
utbildning med studier av vissa
ämnen i gymnasieskolan,
3. avse utbildning för udda yrken och
4. möta speciella behov hos eleven.
Utbildningen på ett specialutformat eller ett individuellt program skall
följa en plan, som skall fastställas av styrelsen för utbildningen. I fråga
om sådana individuella program som avses i tredje stycket 2 får regering-
en föreskriva att utbildningen i skolan skall omfatta minst vissa av de
ämnen som anges i timplanerna i bilaga 2.
13 a §
En kommun får för en grupp
elever erbjuda specialutformade
program och individuella program
som har ett sådant syfte som anges
i 13 § tredje stycket 1. Erbjudandet
skall avse utbildning som anordnas
inom kommunen eller i en annan
kommun i enlighet med ett samver-
kansavtal.
Styrelsen för utbildningen skall
fastställa programmål för varje
specialutformat program som er-
bjuds en grupp elever.
Vad som sägs i 11 § första och
tredje styckena gäller även ifråga Prop. 1995/96:206
om utbildning enligt denna para-
graf.
En ansökan om att tas in på ett
program enligt denna paragraf
skall skickas till styrelsen för ut-
bildningen i den sökandes hemkom-
mun. Om programmet anordnas av
en annan kommun inom samver-
kansområdet skall styrelsen ome-
delbart sända ansökan vidare till
styrelsen för utbildningen där.
18 §6
Elever som önskar fullfölja sin
utbildning på en sådan gren inom
ett nationellt program som inte
erbjuds av deras hemkommun bör,
i mån av plats, få flytta till gym-
nasieskolan i en kommun eller ett
landsting där den önskade grenen
anordnas. Styrelsen för utbildning-
en i den kommun eller det lands-
ting där grenen anordnas beslutar
om sådant mottagande av en elev.
Elever som önskar fullfölja sin
utbildning på en sådan nationellt
fastställd gren inom ett nationellt
program som inte erbjuds av deras
hemkommun bör, i mån av plats, få
flytta till gymnasieskolan i en
kommun eller ett landsting där den
önskade grenen anordnas. Styrelsen
för utbildningen i den kommun
eller det landsting där grenen
anordnas beslutar om sådant motta-
gande av en elev.
Styrelsens beslut får inte överklagas.
24 §7
I fall som avses i 22 och 23 §§ är
dock hemkommunen inte skyldig
att betala ersättning, om det är
fråga om ett nationellt program
eller gren av sådant program som
kommunen själv erbjuder, utom då
eleven har tagits emot med stöd av
8 § tredje stycket 1 och 3 eller
29 §.
I fall som avses i 22 och 23 §§ är
dock hemkommunen inte skyldig
att betala ersättning, om det är
fråga om
1. ett nationellt program eller en
nationellt fastställd gren av sådant
program som kommunen själv er-
bjuder, utom då eleven har tagits
emot med stöd av 8 § tredje
stycket 1 och 3 eller 29 §, eller
2. en lokalt fastställd gren inom
de nationella programmen.
6 Senaste lydelse 1991:1684.
7 Senaste lydelse 1992:599.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och skall tillämpas på Prop. 1995/96:206
utbildning som äger rum efter den 1 juli 1997, om inte annat föreskrivs
nedan.
2. Bestämmelsen i 5 kap. 5 § första stycket 1 om krav på godkänt
betyg i svenska alternativt svenska som andraspråk skall inte tillämpas
förrän vid intagning till läsåret 1998/99.
3. Bestämmelsen i 5 kap. 8 § tredje stycket 3 skall i sin nya lydelse
tillämpas första gången i fråga om utbildning som startar läsåret 1998/99.
4. Har elever tagits emot med stöd av 5 kap. 8 § tredje stycket 3 skall
ersättningsskyldigheten enligt 5 kap. 24 § i den gamla lydelsen gälla till
dess eleverna avslutat utbildningen.
1 * Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 206
Nuvarande lydelse
Bilaga 2
Prop. 1995/96:206
Minsta garanterade undervisningstid i timmar om 60 minuter för gymnasieskolans
treåriga nationella program för ämnen och totalt
|
Estetiskt |
Naturveten- |
Samhällsvetenskaps- Ekono- Huma- Sam- |
Övriga | ||||
|
Natur- |
Teknisk | ||||||
|
misk |
nistisk hällsve- | ||||||
|
gren |
tenskap- | ||||||
|
Ämnen: |
gren |
lig gren | |||||
|
Svenska/Svenska | |||||||
|
som andraspråk |
200 |
200 |
200 |
200 |
200 |
200 |
200 |
|
Engelska |
150 |
150 |
150 |
150 |
150 |
150 |
110 |
|
Samhällskunskap |
90 |
90 |
90 |
90 |
90 |
300 |
90 |
|
Religionskunskap |
30 |
30 |
30 |
60 |
60 |
60 |
30 |
|
Matematik |
150 |
300/240 |
300/240 |
200 |
150 |
200 |
110 |
|
Naturkunskap |
30 |
30 |
30 |
100 |
100 |
100 |
30 |
|
Idrott och hälsa |
80 |
130 |
80 |
130 |
130 |
130 |
80 |
|
Estetisk verksamhet 30 |
30 |
30 |
30 |
30 |
30 |
30 | |
|
Historia |
80 |
80 |
80 |
80 |
190 |
190 | |
|
Filosofi |
40/0 |
40/0 |
40 |
40 | |||
|
Psykologi |
0/40 |
0/40 |
40 |
40 | |||
|
Geografi |
50 |
140 | |||||
|
Språk 2 |
190 |
190 |
190 |
190 |
190 | ||
|
Språk 3 |
0/190 |
190 | |||||
Latin med allmän
språkkunskap/språk 4 240/190
Fördjupning i humaniora
|
eller samhällsvetenskap |
60/110 |
60 | |||||
|
Fysik |
220 |
220 | |||||
|
Kemi |
180 |
140 | |||||
|
Biologi |
110 |
50 | |||||
|
Estetiska ämnen |
990 | ||||||
|
Ekonomiska ämnen |
510/320 | ||||||
|
Miljökunskap |
0/60 |
0/60 | |||||
|
Tekniska ämnen |
60 |
270 | |||||
|
Yrkesämnen |
1370 | ||||||
|
Individuella val |
190 |
190 |
190 |
190 |
190 |
190 |
190 |
|
Lokalt tillägg/ämnes- | |||||||
|
anknuten praktik |
110 |
100 |
80 |
110 |
80 |
110 |
110 |
|
Summa under- | |||||||
|
visningstid |
2130 |
2130 |
2130 |
2130 |
2130 |
2130 |
2350 |
|
Specialarbete |
20 |
20 |
20 |
20 |
20 |
20 |
20 |
|
Totalt |
2150 |
2150 |
2150 |
2150 2150 |
2150 |
2370 | |
Altemativstreck innebär val mellan alternativ inom gren av program.
10
Föreslagen lydelse
Bilaga 2
Prop. 1995/96:206
Riktvärden för utbildningens omfattning för gymnasieskolans treåriga nationella program i
timmar om 60 minuter för ämnen och totalt.
|
Estetiskt |
Naturveten- |
Samhällsvetenskaps- |
Övriga | |||||
|
program |
skapsprogram |
program |
program | |||||
|
Natur- |
Teknisk |
Ekono- |
Huma- |
Sam- | ||||
|
veten- |
gren |
misk |
nistisk hällsve- | |||||
|
skaplig |
gren |
gren |
tenskap- | |||||
|
Ämnen: |
gren |
Hg gren | ||||||
|
Svenska / Svenska | ||||||||
|
som andraspråk |
200 |
200 |
200 |
200 |
200 |
200 |
200 | |
|
Engelska |
150 |
150 |
150 |
150 |
150 |
150 |
110 | |
|
Samhällskunskap |
90 |
90 |
90 |
90 |
90 |
300 |
90 | |
|
Religionskunskap |
30 |
30 |
30 |
60 |
60 |
60 |
30 | |
|
Matematik |
150 |
300/240 |
300/240 |
200 |
150 |
200 |
110 | |
|
Naturkunskap |
30 |
30 |
30 |
100 |
100 |
100 |
30 | |
|
Idrott och hälsa |
80 |
130 |
80 |
130 |
130 |
130 |
80 | |
|
Estetisk verksamhet 30 |
30 |
30 |
30 |
30 |
30 |
30 | ||
|
Historia |
80 |
80 |
80 |
80 |
190 |
190 | ||
|
Filosofi |
40/0 |
40/0 |
40 |
40 | ||||
|
Psykologi |
0/40 |
0/40 |
40 |
40 | ||||
|
Geografi |
50 |
140 | ||||||
|
Språk 2 |
190 |
190 |
190 |
190 |
190 | |||
|
Språk 3 |
0/190 |
190 | ||||||
Latin med allmän
språkkunskap/språk 4 240/190
Fördjupning i humaniora
|
eller samhällsvetenskap |
60/110 |
60 | |||||
|
Fysik |
220 |
220 | |||||
|
Kemi |
180 |
140 | |||||
|
Biologi |
110 |
50 | |||||
|
Estetiska ämnen |
990 | ||||||
|
Ekonomiska ämnen |
510/320 | ||||||
|
Miljökunskap |
0/60 |
0/60 | |||||
|
Tekniska ämnen |
60 |
270 | |||||
|
Yrkesämnen |
1370 | ||||||
|
Individuella val |
190 |
190 |
190 |
190 |
190 |
190 |
190 |
|
Lokalt tillägg/ämnes- | |||||||
|
anknuten praktik |
110 |
100 |
80 |
110 |
80 |
110 |
110 |
|
Summa under- | |||||||
|
visningstid |
2130 |
2130 |
2130 |
2130 |
2130 |
2130 |
2350 |
|
Specialarbete |
20 |
20 |
20 |
20 |
20 |
20 |
20 |
|
Totalt garanterat | |||||||
|
antal timmar |
2150 |
2150 |
2150 |
2150 |
2150 |
2150 |
2370 |
Altemativstreck innebär val mellan alternativ inom gren av program.
11
Integrering mellan skola - förskola - skolbarnsomsorg
Frågan om integrering mellan skola - förskola - skolbarnsomsorg har varit
föremål för flera utredningar. År 1985 kom Förskola - skola-kommittén
med sitt slutbetänkande Förskola - skola (SOU 1985:22). Skolbams-
omsorgskommittén lämnade sitt betänkande Skola - skolbarnsomsorg, en
helhet i juni 1991 (SOU 1991:54).
Frågan om en förlängning av grundskolan till tio år har även utretts och
remissbehandlats. I mars 1994 lämnade utredaren sitt betänkande Grunden
för livslångt lärande (SOU 1994:45). Sammanställning av remissyttran-
dena över betänkandet finns tillgängliga i Utbildningsdepartementet (dnr
U94/1024/S).
I propositionen En politik för arbete, trygghet och utveckling (prop.
1995/96:25) har regeringen meddelat sin avsikt att ta ställning till frågan
om en tioårig grundskola.
Svenska som andraspråk som behörighet till gymnasieskolan
Från och med hösten 1998 erfordras minst betyget godkänd i svenska,
engelska och matematik för att börja på ett nationellt program. Riksdagen
har med anledning av propositionen Vissa betygsfrågor m.m. beslutat
(prop. 1994/95:174, bet. 1994/95:UbU19, rskr. 1994/95:406) att svenska
som andraspråk skall betraktas som ett eget ämne i alla skolformer. I
konsekvens med detta bör även som föreslås i denna proposition svenska
som andraspråk utgöra grund för behörighet till gymnasieskolan, vilket
vid underhandskontakter även Skolverket förordat.
Blockbetyg i grundskolan
Betygsfrågan har behandlats i flera utredningar, senast i Betygsbered-
ningens förslag i betänkandet Ett nytt betygssystem (SOU 1992:86).
Genom riksdagsbesluten med anledning av propositionerna En ny läroplan
(prop. 1993/94:220, bet. 1993/94:UbUl, rskr. 1993/94:82) och Betyg i det
obligatoriska skolväsendet (prop. 1994/95:85, bet. 1994/95:UbU6, rskr.
1994/95:136) har grundskolan efter flera år fått ett nytt betygssystem. De
första eleverna som slutar grundskolan med det nya betygssystemet läm-
nar årskurs 9 våren år 1998. Betyg skall sättas i varje ämne och de möj-
ligheter till att ge sammanfattande betyg i naturvetenskapliga och sam-
hällsvetenskapliga ämnesblock, som funnits i det femgradiga betygssyste-
met, finns inte längre.
12
Vissa förändringar i gymnasieskolan m.m.
I och med riksdagens beslut med anledning av propositionen Växa med
kunskaper - om gymnasieskolan och vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85,
bet. 1990/9l:UbU 16, rskr. 1990/91:356) lades grunden till utformningen
av gymnasieskolan i dess nuvarande utformning. I propositionen anförde
föredraganden att reformen skall ses som en grund för en fortsatt utveck-
ling av gymnasieutbildningen och betonade vikten av att skapa lösningar
som ger förutsättningar för en fortgående utvecklingsprocess. Detta har
bl.a. skett genom riksdagens beslut med anledning av propositionerna om
vissa gymnasie- och vuxenutbildningsfrågor m.m. (prop. 1991/92:157, bet.
1991/92:UbU26, rskr. 1991/92:311), En ny läroplan (prop. 1992/93:250,
bet. 1993/94:UbU2, rskr. 1993/94:93) samt Vissa betygsfrågor m.m.
(prop. 1994/95:174, bet. 1994/95:UbU 19, rskr. 1994/95:406). Förslagen
i denna proposition skall ses som delar i en nödvändig kontinuerlig för-
ändringsprocess.
Regeringen grundar sina förslag och bedömningar på de utvecklingsbe-
hov som framkommit bl.a. genom Kommitténs för gymnasieskolans
utveckling (dir. 1994:29 resp. dir. 1994:128) första delbetänkande Den
reformerade gymnasieskolan - hur går det? (SOU 1996:1), som nyligen
har remissbehandlats. I betänkandet föreslås bl.a. åtgärder vad gäller
minsta garanterad undervisningstid, arbetsplatsförlagd utbildning (APU),
det individuella programmet och det specialutformade programmet samt
lokala grenar. Vidare grundar regeringen sina förslag på vad arbetsgrup-
pen för kursutformad gymnasieskola tagit fram, Centrala frågor i utveck-
lingen av kursutformad gymnasieskola (Ds 1993:69), Kursutformad gym-
nasieskola för alla? (Ds 1994:139), som har remissbehandlats, samt Kurs-
utformad gymnasieskola - en flexibel skola för framtiden (Ds 1995:78).
Dessa promemorior har även legat till grund för Kommitténs för gym-
nasieskolans utveckling betänkande. Sammanställningar av remissyttran-
dena över betänkandet SOU 1996:1 finns tillgänglig i Utbildningsdeparte-
mentet (dnr U96/406/S). Remissyttrandena till Ds 1994:139 återfinns i Ds
1995:78.
En arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet har i en departements-
promemoria, Svenska som andraspråk och betygsättningen i svenska (Ds
1995:40) redovisat förslag som innebär att betygsättningen i kärnämnet
svenska fortsättningsvis skall ges med endast ett betyg per kurs. Kommu-
ner, högskolor m.fl. har beretts tillfälle att ge synpunkter på förslagen i
promemorian.
Ett livslångt lärande
Lärande och utbildning har under de senaste åren kommit att inta en
central plats i samhällsutvecklingen. Både ur individens och samhällets
Prop. 1995/96:206
13
synvinkel har lärande och utbildning kommit att framstå som en avgöran- Prop. 1995/96:206
de nyckel till välfärd och som en motvikt mot vidgade klyftor i samhället.
Det livslånga lärandet för alla måste bli en realitet. För att kunna ut-
veckla ett mer produktivt näringsliv och skapa en långsiktig och stabil
tillväxt krävs det av oss alla att vi är beredda att under vårt arbetsliv
ständigt lära om och lära nytt. Människors förmåga att anpassa sig till
förändringar i samhället är en avgörande framtidsresurs. Detta kräver att
individen ges beslutskompetens och makt över sin livssituation - i arbetet,
på fritiden, i skolan.
Frågan om livslångt lärande är inte ny, men begreppet har fått en vidare
innebörd under senare år. Ett liv av lärande måste vara någonting mer än
formell utbildning med betyg och examen. Livslångt lärande måste vara
ett förhållningssätt och ett handlingsmönster för alla - ett dagligt lärande,
en vilja att pröva om och att bygga vidare på en grund lagd i tidiga år.
Det arbetsliv som växer fram bygger i allt högre grad på kompetens och
kunskapsintensiv produktion. Därmed blir de kunskapsklyftor som kvar-
står sedan tidigare eller nya som växer fram allt mer framträdande och
viktigare att överbrygga. Utbildning måste därför också ses i ett fördel-
ningspolitiskt perspektiv. Utbildningens kompensatoriska roll i samhället
får allt större betydelse. Ett nationellt kunskapslyft omfattar inte endast
vuxenutbildningen utan inbegriper även ungdomsskolan. Den fördelnings-
politiska profilen på förändringarna inom ungdomsskolan innebär främst
ett fortsatt arbete för att förverkliga en skola för alla.
Regeringen kommer i en annan proposition att beskriva utformningen
av det nationella kunskapslyftet vad avser vuxenutbildningen. I denna
proposition vill regeringen ytterligare stärka grunden för det livslånga
lärandet genom att föreslå åtgärder som ökar förutsättningarna att höja
kvaliteten inom grundskolan och gymnasieskolan.
Integration förskoleverksamhet - skola - skolbarnsomsorg
Ett barns lärande börjar långt innan barnet börjar skolan. Den grund som
läggs i barnomsorgen har mycket stor betydelse för utvecklingen i skolan.
När man talar om livslångt lärande får barnen före skolåldern inte glöm-
mas bort.
Integrationen mellan skola, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg
syftar till att skapa en helhet i och anpassning av den verksamhet som
riktar sig till barn efter olika barns individuella behov. Den sociala miljö
och den stimulans som barnet möter under åren fram till skolstarten
påverkar på ett avgörande sätt barnets förutsättningar till framgångsrikt
lärande senare i skolan och i ett livslångt perspektiv.
Utvecklingen av gymnasieskolan
Gymnasieskolan befinner sig i ett intensivt förändringsskede som en följd
av den gymnasiereform som beslutades av riksdagen år 1991. Arbetet med 14
att reformera gymnasieskolan sker mot en allt tydligare bakgrund av större
och mer omfattande krav från samhällets sida vad gäller elevernas kompe- Prop. 1995/96:206
tens för ett framtida arbetsliv och samhällsliv samt kunskaper för framtida
studier. Med de förslag som föreläggs riksdagen i denna proposition vill
regeringen underlätta genomförandet av gymnasiereformen och ytterligare
öka möjligheterna för den kvalitetshöjning som reformen innebär.
Flera stora reformer har påtagligt förändrat skolans villkor under senare
år. De nya läroplanerna för det obligatoriska skolväsendet och de frivilliga
skolformerna är ett svar på de ökade krav som samhället och det kom-
mande arbetslivet ställer. De nya läroplanerna innebär också tydliga krav
på ökad kvalitet i undervisningen och på elevernas resultat. Nu gäller det
att utveckla läroprocesserna i skolan så att de verksamt bidrar till att ge
läroplanernas intentioner ett reellt innehåll.
Andra avgörande beslut har gällt övergången till mål- och resultatstyr-
ning från ett tidigare detaljreglerat system som kombinerades med öron-
märkta statsbidrag. Nu har i stället varje kommun och varje skola och
dess personal möjlighet att själva ta ansvar för att utveckla och driva
förändringsarbete. Den ökade valfriheten för elever och föräldrar innebär
också att varje skola måste leva upp till de krav eleverna och deras för-
äldrar ställer. Ytterligare förändringskrafter kan utvecklas med ett förstärkt
elev- och föräldrainflytande.
Avregleringen och det kommunala ansvaret för skolan förutsätter ett
välutvecklat uppföljnings- och utvärderingssystem både hos kommunen
och hos staten. Skolverkets tyngdpunkt ligger i dessa verksamheter, men
den kommunala uppföljningen och utvärderingen är ofta otillräcklig enligt
Skolverkets utvärderingar. Detta är allvarligt och man kan ifrågasätta hur
väl kommunerna uppfyller de nationella målen, som skall garantera alla
elever en likvärdig och god utbildning.
För att de nya läroplanerna skall kunna förverkligas krävs att alla tar sin
del av ansvaret. På många håll tas också detta ansvar och ett utvecklings-
arbete pågår som fokuserar på läroprocesserna - det inre arbetet i skolan
och dess resultat. Kommunernas ansvar för resultaten i skolan är dock inte
tillräckligt uppmärksammat. Regeringen vill därför betona vikten av att
det i varje kommun finns fungerande system för uppföljning och utvär-
dering, vilket är grunden för en kvalitetsutveckling. Ansvaret för att
förverkliga en skola utan förlorare kan inte enbart vila på de professionel-
la i skolan utan måste också tas av dem som ger villkoren för den enskil-
da skolan att förverkliga ambitionerna.
15
Regeringens bedömning: Som ett led i det livslånga lärandet skall
förskoleverksamheten, skolan och skolbarnsomsorgen integreras. I
ett första steg bör ett gemensamt måldokument utarbetas för den
allmänna förskolan, grundskolan och skolbarnsomsorgen. Måldoku-
mentet bör, utifrån en gemensam syn på utveckling och lärande, ta
tillvara de olika verksamheternas särdrag och kvaliteter.
Tillämpliga delar av bestämmelserna i socialtjänstlagen (1980:620)
om förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg bör inarbetas i
skollagen (1985:1100).
Statens skolverk bör bli ansvarig myndighet för tillsyn, uppfölj-
ning, utvärdering och utveckling av förskoleverksamhet och skol-
barnsomsorg.
Bakgrund: I socialtjänstlagen (1980:620) finns bestämmelser om för-
skoleverksamhet och skolbarnsomsorg.
Förskoleverksamhet avser barn som inte uppnått skolpliktig ålder.
Förskoleverksamhet bedrivs i form av förskola, familjedaghem och komp-
letterande förskoleverksamhet (öppen förskola).
Förskoleverksamhet skall i första hand tillhandahållas för barn som har
fyllt ett år. Yngre barn som har särskilt behov av stöd bör dock också
erbjudas sådan verksamhet.
Barn skall anvisas plats i allmän förskola från och med höstterminen
det år barnet fyller sex år.
Allmän förskola bedrivs såväl i daghem som i deltidsgrupp. För hem-
mavarande barn och för barn i familjedaghem innebär rätt till allmän
förskola främst en plats i deltidsgrupp. Barn som inte har plats i daghem
eller deltidsgrupp har möjlighet att delta i öppen förskola.
Skolbarnsomsorg skall tillhandahållas skolbarn till och med 12 års
ålder. Sådan verksamhet bedrivs i form av fritidshem, integrerad skol-
barnsomsorg och familjedaghem. För barn mellan 10 och 12 år kan dock
en öppen, enklare form av skolbarnsomsorg än fritidshem erbjudas, s.k.
öppen fritidsverksamhet.
Barns utveckling och lärande
Barns lärande börjar inte i skolan; barn har flera år bakom sig av utveck-
ling och lärande när de kommer till första klass. Barn utvecklas i sin
miljö genom upplevelser och erfarenheter, genom identifikation och
samspel med sin omgivning. De lär sig i vardagslivet i samspel med
varandra, med vuxna och med hela den sociala och kulturella miljö i
vilken de växer upp. De lär sig också i andra institutioner än i skolan.
Genom verksamheten i förskolan har de viktiga erfarenheter, kunskaper
och förmågor med sig till skolan. Vi vet att den sociala miljö och den
1995/96:206
16
pedagogiska stimulans som barnet möter under åren fram till skolstarten Prop. 1995/96:206
på ett avgörande sätt påverkar barnets förutsättningar till framgångsrikt
lärande även senare i skolan. Forskningen visar att barns sociala förmåga
och skolprestationer gynnas av tidig förskolevistelse. Internationella
studier har också visat att särskilt anpassad pedagogisk verksamhet för
barn kan motverka utslagningsprocesser.
Barn är inte några tomma kärl som vid en viss tidpunkt skall fyllas på
med upplevelser och kunskaper. De har alltid en historia. De har varje dag
av sitt liv varit i färd med att skapa en bild av sig själva och världen -
med att kunskapa. Det förskolan och skolan skall göra är att utifrån sina
institutionella förutsättningar hjälpa barnen att bygga vidare på det som
är påböijat.
Det är självklart att alla barn inte har samma erfarenhet och kunskap när
de kommer till förskolan och skolan. Varje barns individuella historia och
mognad gör dem olika. Deras uppväxtförhållanden präglar hur de har
utvecklats och vad de har lärt sig. Vidgade klyftor i samhället har ökat
skillnaderna mellan människor både materiellt, socialt och kulturellt. Det
betyder i dag att barn inte har lika möjligheter att utveckla sin inneboende
potential. Förskola och skola har i det här sammanhanget en dubbel
uppgift; dels att låta barn med skiftande erfarenheter byta perspektiv med
varandra, lära av varandra och tillsammans utveckla sin förmåga och sin
kunskap, dels att skapa så likvärdiga villkor som möjligt för barns lärande
så att varje enskilt barn kan få det stöd hon eller han behöver.
Barns och ungdomars lärande kan alltså ses som en obruten process, i
vilken både erfarenheter från vardagslivet i familjen och kamratkretsen
och den pedagogiska verksamheten i förskola/skola spelar roll. Det är
därför självklart att se förskola och skola i ett sammanhang utifrån en
helhetssyn på utveckling och kunskapstillväxt.
Två traditioner möts, barnomsorgens och skolans. Detta möte kan
frigöra pedagogisk utvecklingskraft som omskapar både förskola och
skola och som skapar nya former för barns utveckling och lärande. Av
tradition är förskolan inriktad på det enskilda barnet, den fria leken och
det fria skapandet, på en verksamhet som samtidigt innehåller omsorg,
praktiska aktiviteter och intellektuell stimulans. Skolans tradition ser
annorlunda ut. Dess undervisning ser mer till gruppen eller klassen, utgår
från ämnet och betonar det kognitiva.
Det kommer att krävas både tid och medvetet arbete för att kunna
genomföra en integration som tar tillvara kraften i de bägge traditionerna
och också skapar något nytt. Regeringen ser det som angeläget att genom
en integration av de verksamheter som har till uppgift att verka för barns
bästa - förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg - åstadkomma en
bättre anpassad helhet av den tid som har så stor betydelse för barn och
unga människor. Detta bör prägla de måldokument som styr den pedago-
giska verksamheten för barn och ungdomar.
1 ** Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 206
Förskola - skola - nuvarande verksamhet
Prop. 1995/96:206
Genom pedagogisk gruppverksamhet skall barnomsorgen ge barn stöd och
stimulans för sin emotionella, sociala och intellektuella utveckling, bidra
till goda uppväxtvillkor och ge barn med behov av särskilt stöd för sin
utveckling den omsorg som deras speciella behov kräver. Regeringen har
tidigare i budgetpropositionen (prop. 1994/95:100, bil. 6) formulerat de
mål enligt vilka barnomsorgen bör utvecklas.
Enligt socialtjänstlagen skall barn anvisas plats i allmän förskola från
och med höstterminen det år då de fyller sex år. Den allmänna förskolan
har sedan år 1975 omfattat praktiskt taget alla sexåringar. Förskolan skall
omfatta minst 525 timmar om året. För barn som vistas hemma eller i
familjedaghem innebär den allmänna förskolan en plats i deltidsgrupp,
vanligen tre timmar om dagen.
Den allmänna förskolans omfattning innebär att alla barn och ungdomar
i åldrarna 6 - 16 år kan sägas delta i en tioårig pedagogisk verksamhet.
Det är därför enligt regeringens mening rimligt att de pedagogiska måldo-
kumenten för de båda verksamheterna liksom för skolbarnsomsorgen
samordnas.
Fr.o.m den 1 juli 1997 ger skollagen ett barns vårdnadshavare rätt att
bestämma att barnet skall börja skolan vid sex års ålder (s.k. flexibel
skolstart). Bestämmelsen, som infördes 1991, har inneburit att olika typer
av sexårsverksamhet har utvecklats i kommunerna under de senaste åren.
Utöver den traditionellt bedrivna förskolan i daghem och deltidsgrupper
finns numera ytterligare modeller som omfattar t.ex. sexåringar i särskilda
daghemsgrupper, i förskolegrupper förlagda till skolans lokaler kombine-
rade med skolbarnsomsorg, i skolklasser med i huvudsak sjuåringar och
i den s.k. barnskolans ofta åldersblandade verksamhet.
Grundskolan i Sverige håller en hög standard. Elever med mycket goda
resultat hävdar sig väl i konkurrens med motsvarande grupper i andra
länder såväl kvantitativt som nivåmässigt. Det finns betydligt mindre
skillnader mellan skolor i vårt land än i de flesta andra länder.
Trots genomsnittligt mycket goda prestationer för svensk skola finns det
områden som måste ägnas särskild uppmärksamhet. Det är t.ex. inte
acceptabelt att elever i dag lämnar den obligatoriska skolan med otill-
räckliga kunskaper, låga betyg eller utan att få fullständiga slutbetyg. Och
värre än bristande kunskaper i ämnen är att det finns elever som lämnar
skolan med bristande självförtroende och med inställningen att de inte kan
lära, att deras förmåga inte räcker till.
Skälen för regeringens bedömning: De tidiga årens lärande och ut-
veckling är av avgörande betydelse för att ge alla barn möjlighet att
lyckas i skolan. Därför bör förskolans pedagogiska roll stärkas samtidigt
som förskolepedagogiken ges utrymme också i skolan. Regeringen vill
därför att den pedagogiska verksamheten för barn och ungdomar i såväl
förskolan som skolan och skolbarnsomsorgen skall utvecklas i riktning
mot ökad integration. Många kommuner har redan kommit långt inom
18
detta område. Det är därvid viktigt att de olika verksamheternas egenart Prop. 1995/96:206
och kvaliteter tas till vara. Ett samlat utnyttjande av resurserna kan bidra
till en helhetsyn på barn och ungdomar som ger förutsättningar för arbetet
med det livslånga lärandet. I linje med detta bör också ansvaret för frågor-
na på den statliga nivån samlas.
Inom regeringskansliet kommer frågor om förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg att handhas av Utbildningsdepartementet. På myndig-
hetsnivån bör frågor om tillsyn, uppföljning, utvärdering och utveckling
av dessa verksamheter också samlas hos en myndighet. Det innebär att
ansvaret för förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg förs från Socialsty-
relsen och länsstyrelserna till Statens skolverk.
Den sektorisering som kännetecknat verksamheterna på statlig nivå är
på kommunal nivå redan övergiven eller på väg att överges. Som ett
resultat av bl.a. ny kommunallag, nytt statsbidragssystem och avreglering-
ar ser man en tydlig tendens att överge sektorsindelningen till förmån för
andra lösningar. I 90 % av kommunerna ingår nu skolan tillsammans med
annan verksamhet i samma nämnd. Tillsammans med skolan organiseras
i dag främst förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg, ibland även kultur
och ungdomars fritidsverksamhet.
Rätten till bistånd samt det allmänna ansvaret för barn och ungdom
enligt bl.a. 6 och 12 §§ Socialtjänstlagen bör alltjämt ligga kvar på social-
nämnden i kommunen. Socialstyrelsens och länsstyrelsernas tillsynsansvar
för dessa frågor ligger därmed kvar. Detta kräver ett väl fungerande
samarbete mellan berörda myndigheter.
God grund för livslångt lärande
En gemensam syn på förskolan och grundskolan är en viktig utgångspunkt
för att främja barns utveckling. Skolans sätt att arbeta under barnens
första viktiga år bör därför ta intryck av förskolans arbetssätt. Olika
kunskaper om barns sociala utveckling och lärande skall mötas i under-
visningen, som skall utgå från det enskilda barnet. Varje barn skall mötas
på dess individuella utvecklingsnivå.
Vi ser det som väsentligt att utbildningen under de första viktiga skol-
åren mer än tidigare stärker elevernas självkänsla och att den ger eleverna
lust och vilja att lära. En höjning av den grundläggande utbildningens
kvalitet innebär därför att mer arbete och tid i skolan måste ägnas åt att
utveckla kvaliteter som samarbetsförmåga, självtillit, kreativitet och pro-
blemlösningsförmåga. Detta är områden som är särskilt viktiga att upp-
muntra och underbygga tidigt i livet för att barnen skall ges en god och
jämlik grund att lära vidare på. Det kan ske genom integration mellan
förskola, skola och skolbarnsomsorg där syftet är att med barnet i centrum
tillvarata det bästa från de olika kulturerna för att främja barns utveckling.
Barnets förutsättningar och utveckling skall mer än den biologiska
åldern styra verksamhetens former och innehåll. Barns tidiga beredskap
19
att lära skall mötas och tillvaratas. I dag tillgodoses bams behov på olika Prop. 1995/96:206
sätt i förskolan respektive skolan. Regeringen anser att ett gemensamt
måldokument för den allmänna förskolan, grundskolan och skolbarnsom-
sorgen bör utarbetas. Det skall bidra till en utveckling där de olika kom-
petenserna och traditionerna som finns i respektive verksamhet samverkar
kring den gemensamma uppgiften att främja bams utveckling och lärande.
Därmed ökar möjligheten att höja grundskolans kvalitet. En integrerad
verksamhet öppnar också möjligheter för kommunerna att bedriva sin
verksamhet på olika sätt.
Den fortsatta beredningen
Som framgår ovan anser regeringen att pedagogisk verksamhet som rör
barn och ungdomar bör ses som en helhet. En integration av förskoleverk-
samhet, skola och skolbarnsomsorg kan aktivt bidra till en höjd kvalitet
i verksamheten.
Regeringen avser att efter erforderligt utredningsarbete återkomma till
riksdagen med förslag i dessa frågor. Som ett första steg skall ett samlat
måldokument för den allmänna förskolan, skolan och skolbarnsomsorgen
utarbetas. Vidare bör tillämpliga delar av bestämmelserna i socialtjänst-
lagen om förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg inarbetas i skollagen.
Den föreslagna inriktningen kommer också att få organisatoriska konsek-
venser för berörda myndigheter.
Dessutom kommer en arbetsgrupp snarast att tillsättas i syfte att dis-
kutera genomförandet av integration och utveckling av allmän förskola
och skola. I arbetsgruppen kommer representanter från bl.a. Svenska
Kommunförbundet att ingå.
Frågan om en förlängning av grundskolan till tio år har utretts och
remissbehandlats. Med tanke på dels att elevkullama just nu är mycket
stora, dels olika bedömningar om kostnadskonsekvensema anser regering-
en det nödvändigt att ytterligare bereda frågan om en eventuell förläng-
ning av skolplikten.
20
Regeringens förslag: För tillträde till gymnasieskolans nationella
och specialutformade program skall godkänt betyg i svenska som
andraspråk vara ett alternativ till godkänt betyg i svenska.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 5 kap. 5 § skollagen är varje
kommun skyldig att erbjuda utbildning på nationella program för samtliga
ungdomar i kommunen efter avslutad grundskoleutbildning fram till och
med det första kalenderåret det år de fyller tjugo. Elevens rätt till utbild-
ning vid ett nationellt program gäller under förutsättning av slutförd sista
årskurs i grundskolan eller motsvarande med godkända betyg i svenska,
engelska och matematik. Kravet på godkända betyg i de uppräknade
ämnena skall dock inte tillämpas förrän vid intagning till gymnasieskolan
läsåret 1998/99. Regeringen kommer i avsnitt 12 att föreslå att dessa krav
också skall gälla för att bli mottagen på ett specialutformat program.
Kommunerna är skyldiga att se till att eleverna ges förutsättningar att
nå de mål som fastställts i kursplanerna för grundskolan. Elever som trots
detta inte når godkändnivån i något av de grundläggande ämnena svenska,
matematik och engelska har mycket begränsade möjligheter att följa ett
nationellt program i gymnasieskolan. De bör hänvisas till ett individuellt
program för att på så sätt bli bättre förberedda för fortsatta studier.
Riksdagen har med anledning av propositionen Vissa betygsfrågor m.m.
beslutat (prop. 1994/95:174, bet. 1994/95:UbU19, rskr. 1994/95:406) att
svenska som andraspråk skall betraktas som ett eget ämne i alla skolfor-
mer. I gymnasieskolan utgör ämnet ett kärnämne och ett alternativ till
kärnämnet svenska.
I grundskolan är undervisning i svenska som andraspråk obligatorisk för
elever som behöver undervisningen. Svenska som andraspråk har egen
kursplan i både grundskolan och gymnasieskolan. Enligt vår bedömning
är kunskaper motsvarande godkänt betyg från svenska som andraspråk i
grundskolan en tillräcklig grund för att kunna följa nationella och special-
utformade program i gymnasieskolan. Vi föreslår därför att betyg från
svenska som andraspråk jämställs med betyg i svenska för tillträde till
dessa program i gymnasieskolan. Förslaget medför en ändring 5 kap. 5 §
skollagen.
21
Prop. 1995/96:206
Regeringens förslag: Sammanfattande betyg i ämnesblock i grund-
skolan kan ges som alternativ till betyg i varje ämne.
Skälen för regeringens förslag: Frågan om arbetssätt och ämnessyn i
grundskolan har diskuterats under lång tid, framför allt vad gäller natur-
orienterande och samhällsorienterande ämnen. Den vetenskapliga utveck-
lingen och olika akademiska discipliners organisering har tagits till intäkt
såväl för en ämnesmässig uppdelning som integration. Men frågan om
skolämnenas organisering kan inte avgöras utifrån de akademiska dis-
ciplinerna eftersom ett skolämne är något annat än en introduktion eller
förenkling av ett universitetsämne. Ett skolämne kan närmast sägas vara
en förening av disciplinkunskap, aktuella frågor och försök att utgå från
bams och ungas perspektiv på tillvaron. Skälen till att integrera eller
särskilja olika skolämnen måste därför sökas i den pedagogiska planering-
en av undervisningen.
Många skolor har anammat ett arbetssätt som främjar ämnesintegrering.
Denna utveckling har stärkts av att den nya utbildningen till grundskollä-
rare med indelningen naturorienterande ämnen (NO) respektive samhälls-
orienterande ämnen (SO) lägger grunden till ett ämnesövergripande arbets-
sätt i dessa ämnen.
Grundskolans läroplan uppmuntrar ett ämnesövergripande arbetssätt.
Kursplanerna inbjuder till denna möjlighet och timplanen anger en timram
för ämnesblocken och ger skolorna en möjlighet att göra lokala justeringar
och prioriteringar för att uppnå kunskapsmålen. Kursplanerna i biologi,
fysik och kemi har gemensamma mål att sträva mot.
Med de regler, som gäller för elever som följer den äldre läroplanen,
Lgr 80, och vilka kommer att få betyg enligt det femgradiga betygssyste-
met, finns möjlighet för de lärare som undervisar i ämnesblock att be-
stämma vilken modell de vill följa, dvs. ämnes- eller blockbetyg.
Frågan om att sätta sammanfattande betyg i ämnesblocken NO och SO
är i sig inte avgörande för ett ämnesintegrerande arbetssätt. Det nya
styrsystemet, de nya timplanerna etc. ger dessa möjligheter. Det finns
dock en tradition inom grundskolan och genom den nya lärarutbildningen
att koppla ett ämnesintegrerat arbetssätt i NO respektive SO med betyg-
sättningen. Mot denna bakgrund anser vi att det skall finnas möjlighet för
skolorna att kunna sätta sammanfattande betyg i ämnesblocken NO, dvs.
fysik, kemi och biologi respektive SO, dvs. geografi, historia, samhälls-
kunskap och religionskunskap även i det nya betygssystemet.
Förslaget innebär att i grundskoleförordningen (1994:1194) och special-
skoleförordningen (1995:401) bör införas bestämmelser som gör det
möjligt för lärarna att sätta betyg efter undervisningens uppläggning, dvs.
ämnesvis eller blockvis. För att underlätta för lärarna att sätta blockbetyg
bör Skolverket ges i uppdrag att överarbeta kursplanerna i SO-ämnena,
22
bl.a. att utarbeta mål att sträva efter. Vidare bör verket få i uppdrag att Prop. 1995/96:206
fastställa betygskriterier för ämnesblocken.
För att markera betydelsen av ett ämnesövergripande arbetssätt och att
en sådan utveckling stimuleras avser regeringen att ge Skolkommittén i
tilläggsdirektiv att komma med förslag inom detta område.
Bakgrund
När regeringen nu lägger fram förslag till vissa förändringar i gymnasie-
skolan (avsnitten 9, 10, 11, 12 och 13) skall de ses som delar i en nöd-
vändig kontinuerlig förändringsprocess. Redan i den av riksdagen behand-
lade propositionen Växa med kunskaper (prop. 1990/91:85) anförde
föredragande statsrådet att reformen skall ses som en grund för en fortsatt
utveckling av gymnasieutbildningen. I propositionen betonades också
vikten av att förslagen skulle skapa lösningar som ger förutsättningar för
en fortgående utvecklingsprocess.
Behov av förnyelse och förbättrade lösningar för att intentionerna i
reformen skall förverkligas kommer kontinuerligt att uppstå. Utöver
förslagen längre fram i denna proposition finns några områden som rege-
ringen redan nu bedömer behöver utvecklas ytterligare. Vi är dock inte
beredda att lägga konkreta förslag i denna proposition men vill anmäla för
riksdagen den utveckling som pågår.
Genomförandet av reformen
Gymnasieskolans uppgift är att kvalificera eleverna i tre avseenden - för
ett utvecklande arbetsliv, för deltagande i ett demokratiskt samhällsliv och
för vidare studier. Bakgrunden till förändringen av gymnasieskolan var
bedömningen att kraven på dessa tre områden inte uppfylldes av den
gamla gymnasieskolan. Detta gällde i synnerhet kraven från arbetslivet,
där de tvååriga linjerna i allt mindre utsträckning skulle leda till arbete
eller anställning i framtiden. I stället valde många arbetsgivare att anställa
ungdomar från de treåriga teoretiska linjerna och själva ge dem yrkeskun-
skaperna. Därför beskrevs den viktigaste utgångspunkten för reformen i
propositionen Växa med kunskaper, som "att höja den allmänna utbild-
ningsnivån och förbereda alla för ett livslångt lärande, där återkommande
utbildningar blir allt vanligare".
Detta skäl är ännu mer giltigt i dag när reformen har införts.
Erfarenheterna hittills av reformarbetet som Kommittén för gymnasie-
skolans utveckling redovisar i delbetänkandet Den nya gymnasieskolan -
23
hur går det? (SOU 1996:1) är att det finns behov av ytterligare åtgärder Prop. 1995/96:206
för att reformen skall nå upp till målsättningarna. Kommittén konstaterar
att motiven och målen för gymnasiereformen har fått en stor acceptans,
men att de inte är tillräckligt kända av alla som har en roll i och ansvar
för genomförandet.
En viktig roll i reformen har arbetslivet i och med genomförandet av
den arbetsplatsförlagda utbildningen. Kunskapen om reformen hos de
centrala branschorganisationerna är ofta mycket hög men svårigheter finns
när de enskilda skolorna skall möta företagen i lokal samverkan. Kunska-
pen om varandras villkor och möjligheter måste höjas. Här förutsätter
regeringen att arbetslivets centrala organisationer och parter känner ett
stort ansvar att tillsammans med utbildningsansvariga genomföra olika
åtgärder.
Inom Utbildningsdepartementet har det tillsatts en arbetsgrupp där
representanter från Näringsdepartementet och Arbetsmarknadsdepartemen-
tet ingår. Arbetsgruppens uppgift är att finna olika åtgärder för att förbätt-
ra kontakterna mellan skolan och arbetslivet.
Kommunerna som är huvudmän för skolan, har ett stort ansvar för
genomförandet av reformen.
För reformens genomförande har en resurs baserad på elevantal samt
riktade bidrag för utrustning och handledarutbildning utbetalats till skol-
huvudmännen.
Trots de gjorda insatserna bedömer regeringen att det behövs en mer
samlad informationsinsats för genomförandet av reformen. Utbildnings-
departementet har därför startat ett arbete tillsammans med Skolverket och
Svenska Kommunförbundet för att göra olika informationsinsatser.
Program och grenstrukturer
Arbetslivet förändras i allt snabbare takt. OECD har redovisat en syssel-
sättningsstudie som visar att det varje år tillkommer 10 % nya arbetstill-
fällen med krav på högre kvalifikationer samtidigt som okvalificerade
arbetsuppgifter inom främst industriproduktionen försvinner. Utvecklingen
pekar också mot ett behov av mer tvärvetenskapliga kompetenser och
kunskaper. I det perspektivet behövs en flexibel gymnasieskola som
kontinuerligt kan förändras i takt med utvecklingen.
I dag ger vårt utbildningssystem möjlighet att möta denna utveckling.
De lokala skolhuvudmännen har en frihet att skapa specialutformade
program, vilket t.ex. kan ske i samarbete med det lokala näringslivet.
Antalet specialutformade program som erbjuds eleverna har stadigt ökat
sedan reformen startade och är i dag ca 200. Dessa specialutformade
program utgörs ofta av kombinationer av ämnen från Naturvetenskapspro-
grammet och yrkesämnen. Dessutom har det utvecklats ett stort antal
lokala grenar inom de nationella programmens ramar.
24
Regeringens bedömning är att kraven på flexibla studievägar utifrån Prop. 1995/96:206
arbetslivets och individens önskemål kommer att öka. På sikt kan detta
innebära att regeringen som ett led i en pågående förändringsprocess
behöver återkomma till riksdagen med förslag om förändringar i studie-
vägsstrukturema.
Mål- och resultatstyrning
De skolreformer som under de senaste åren har genomförts i Sverige är
av två slag dels innehållsmässiga dels ansvarsmässiga. Kommunerna har
det verksamhetsmässiga ansvaret för skolan. Riksdag och regering styr
genom mål och genom det resultatansvar huvudmän och skolor ålagts.
Målstyrningen fokuserar mer på kunskapskvaliteter och inte i samma
utsträckning som tidigare på innehåll och tid. Urvalet av stoff, hur stoffet
skall organiseras och vilka arbetssätt och arbetsformer som används är
lärarnas och elevernas gemensamma ansvar. Det är utifrån elevens möjlig-
het att nå målen som tiden, arbetssättet och arbetsformer skall organiseras.
Enligt de nya timplanerna är eleverna garanterade en minsta under-
visningstid. Den garanterade undervisningstiden i gymnasieskolan är
reglerad för varje ämne. Det innebär att graden av reglering skiljer mycket
mellan de olika programmen. För de samhällsvetenskapliga och de natur-
vetenskapliga programmen, med många av riksdagen fastställda obligato-
riska ämnen, är timplanerna mycket detaljerade. Det ger ett intryck av
tidsstyrning i stället för målstyrning. För program med yrkesämnen har
däremot endast angetts en garanterad undervisningstid (1 370 timmar) för
hela blocket av kurser som ingår under yrkesämnet för respektive pro-
gram. Det ger skolorna betydligt större möjligheter att arbeta målstyrt och
betrakta tiden som en av flera resurser.
Arbetsgruppen för en mer kursutformad gymnasieskola har i sitt slut-
betänkande Kursutformad gymnasieskola En flexibel skola för framtiden
(Ds 1995:78) redovisat vilka hinder som finns för ett mer flexibelt arbets-
sätt. Av remissyttrandena över arbetsgruppens andra betänkande Kursut-
formad gymnasieskola för alla (Ds 1994:139) är det en klar majoritet som
vill ha en öppnare reglering av tidsstyrningen i gymnasieskolan. Kommit-
tén för gymnasieskolans utveckling förordar en starkare målstyrning och
en minskning av tidsstyrningen.
Mot bl.a. denna bakgrund föreslår regeringen i denna proposition vissa
förändringar av timplanerna, som ökar skolans möjligheter att arbeta mera
målstyrt och flexibelt utifrån elevernas behov.
Programmål
Programmålen är ett nytt styrdokument i det svenska skolsystemet. Tidi-
gare har enbart använts läroplan och kursplaner. De 16 nationella pro-
grammen består av kärnämnen och karaktärsämnen. Det är de senare som Prop. 1995/96:206
ger programmet dess karaktär, så som det kommer till uttryck i program-
målen. Programmålen nås inte med någon form av automatik. Summan
av delarna, dvs. de olika kursplanernas mål, ger ingen garanti att program-
mets mål uppnås. Det är främst genom uppläggningen av utbildningen
samt genom sättet att genomföra undervisningen som eleverna kan nå de
kunskapsmål som anges i programmålen.
Om en starkt driven kursutformning av gymnasieskolan leder till ett
fragmentiserat sätt att lägga upp undervisningen kan detta komma i kon-
flikt med programmålen. En gymnasieskola där lärarna i de olika ämnena
och kurserna samverkar i planering, uppläggning och genomförande
skapar däremot bättre förutsättningar för att nå programmålen.
De kompetenser som efterfrågas i framtiden av arbetslivet och som har
betydelse för möjligheterna till ett livslångt lärande är till mycket stor del
icke ämnesanknutna. Det är i stället förmågor som att själv lära sig att
lära, social kompetens, problemlösningsförmåga, kreativitet osv. som
måste fokuseras. Tillsammans med en allt större frihet för eleverna att
välja kurser och kommunernas möjlighet att utforma specialutformade
program, blir programmålens ställning allt viktigare. Regeringen ser
programmålen som en ram där värdet av en sammanhållen utbildning
beskrivs. De ger också en samlad bild över en hel utbildningsväg och
anger vilken kompetens eleverna har med sig när de genomfört program-
met. Om nuvarande programmål inte fyller denna uppgift kan det bli
aktuellt för regeringen att föreslå riksdagen åtgärder som förstärker pro-
grammålens ställning.
26
Regeringens förslag: Nuvarande regler om två betyg i svenska i
gymnasieskolan och den gymnasiala vuxenutbildningen tas bort.
Arbetsgruppens förslag: En arbetsgrupp inom Utbildningsdepartemen-
tet har behandlat bl.a. frågan om ett eller två betyg i svenska. I en depar-
tementspromemoria, Svenska som andraspråk och betygsättningen i svens-
ka (Ds 1995:40) har arbetsgruppen presenterat sina överväganden. I
promemorian redovisades även en uppsats som behandlar betygsättningen
i svenska. I denna konstateras att de två betygen i Svenska B är rester av
en gammal tradition som har haft olika innebörd under olika tider. I våra
dagar är de mest ett hinder för utvecklingen av ett integrerat, brett huma-
nistiskt ämne där färdigheter och kunskaper eller form och innehåll ut-
vecklas parallellt i elevernas personliga bildningsgång.
Arbetsgruppens bedömning är att övervägande skäl talar för att det
fortsättningsvis endast bör ges ett betyg i svenska. Ett skäl är att i både
svenska i grundskolan och i svenska som andraspråk i gymnasieskolan
och gymnasial vuxenutbildning ges bara ett betyg.
Remissinstanserna: Promemorian har sänts ut till bl.a. samtliga gym-
nasieskolor, komvux och högskolor med erbjudande om att ge synpunkter
på bl.a. betygsättningen i svenska. Endast ett fåtal synpunkter har lämnats.
Skälen för regeringens förslag: Kärnämnet svenska i den gymnasiala
utbildningen är uppdelat i två kurser, Svenska A, Språket och människan,
och Svenska B, Språk - Litteratur - Samhälle. Vid betygsättningen i dessa
två kurser skall för A-kursen anges ett betyg och för B-kursen två betyg,
ett i svenska språket och ett i litteraturkunskap. Genom riksdagens ställ-
ningstagande med anledning av regeringens proposition En ny läroplan
(prop. 1992/93:250, bet.l993/94:UbU2, rskr. 1993/94:93) lades grunden
till det betygssystem som idag gäller för bl.a. gymnasieskolan. I proposi-
tionen berördes även frågan om ett eller två betyg i svenska. Regeringen
bedömde det som viktigt att det av en elevs slutbetyg även i fortsättning-
en skall framgå vilket betyg han eller hon har i svenska språket respektive
litteraturkunskap och språklig orientering.
I en välintegrerad svenskundervisning, där eleverna får tillfälle att ut-
veckla sitt språk i meningsfulla sammanhang, är det inte rimligt att dra en
gräns mellan form och innehåll vid betygsättningen. Regeringen anser
därför att de nuvarande reglerna bör ändras så att endast ett betyg ges för
B-kursen i svenska. Förslaget innebär att i gymnasieförordningen
(1992:394) bör ändringar göras för att betygsättningen i svenska skall ske
på samma sätt som i övriga kurser i gymnasieskolan. Eftersom regering-
ens förslag även gäller gymnasial vuxenutbildning bör motsvarande änd-
ringar göras i förordningen (1992:403) om kommunal vuxenutbildning.
27
Prop. 1995/96:206
Regeringens förslag: Timplanerna i bilaga 2 till skollagen ändras
så att de anger riktvärden för utbildningens omfattning i timmar om
60 minuter för ämnen samt för det garanterade antalet undervis-
ningstimmar för programmet. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om tillämpningen av
timplanerna.
Utredningens förslag: Enligt Kommitténs för gymnasieskolans ut-
veckling första delbetänkande bör kursplanernas mål styra undervisning-
ens omfattning i högre grad. I dag är tidsstyrningen för dominerande.
Enligt kommitténs uppfattning bör de angivna timtalen utgöra riktvärden
för undervisningstiden på liknande sätt som gäller i gymnasial vuxenut-
bildning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser däribland Skolverket,
Svenska Kommunförbundet, Skolledarna, Stockholms, Göteborgs, Lunds,
Malmö, Skellefteå och Umeå kommuner delar i princip kommitténs
bedömning att kursplanernas mål skall styra undervisningens omfattning.
Lärarnas Riksförbund samt Mölndals och Växjö kommuner tar avstånd
från eller är tveksamma till att göra förändringar i den minsta garanterade
undervisningstiden i gymnasieskolan. Lärarförbundet anser att det finns
skäl att diskutera om den garanterade undervisningstiden kan utgå och ser
det som viktigast att skolan främst skall sträva mot att varje elev tillägnar
sig goda kunskaper och att elever som behöver mer undervisning skall få
det.
Bakgrund: Den reformering av gymnasieskolan som nu pågår innebär
en ambitionshöjning. Alla nationella program är treåriga och innehåller en
gemensam kärna av allmänna ämnen. Det innebär att bl.a. program med
yrkesämnen, jämfört med motsvarande äldre utbildningar, har förstärkts
med allmänna ämnen. Även yrkesämnena i dessa program har fått ett mer
teoretiskt innehåll som en följd av arbetslivets utveckling. Arbetet med att
höja kvaliteten i gymnasieskolan har, enligt Kommittén för gymnasiesko-
lans utveckling (SOU 1996:1), bl.a. försvårats av det förhållandet att den
nya läroplanen och det nya betygssystemet inte var färdiga då reformen
började genomföras och av att kursplanerna från början var av provisorisk
karaktär. Inte heller är reformens syfte och mål väl kända av alla dem
som skall genomföra gymnasiereformen och det behöver göras insatser för
att åstadkomma detta.
Genom att exempelvis förändra arbetssätt, utveckla organisation och
genomförande av undervisningen kan man vända utvecklingen. Detta kan
göras genom att använda skolans resurser på ett effektivare och mer
strategiskt sätt. Ett hinder för skolhuvudmännen i detta avseende är bl.a.
de regler som hör samman med timplanen och dess tillämpning. Timpla-
nerna har under lång tid haft en dominerande ställning i skolans styrning.
28
Nuvarande regler m.m.
Prop. 1995/96:206
Timplanerna i bilaga 2 till skollagen anger den minsta garanterade under-
visningstiden för ämnena i gymnasieskolan. En elev har rätt att få under-
visning i varje ämne i den utsträckning som anges i timplanerna. Det är
dock inget som hindrar att skolorna ger eleverna mer undervisningstid i
ett eller flera ämnen. Att det finns en minsta garanterad undervisningstid
innebär inte att alla elever i gymnasieskolan behöver den. De elever som
så önskar skall kunna få undervisningen i en kurs upplagd med färre antal
timmar. Gymnasieskolan måste präglas av en flexibilitet och anpassning
till olika undervisningssituationer. Det finns därför anledning att erinra om
att det av begreppet "minsta garanterade undervisningstid" indirekt fram-
går att elever som behöver mer undervisningstid för att nå upp till kun-
skapsmålen kan ställa anspråk på det (prop. 1992/93:250 s. 49).
Omfattningen av studierna i de olika ämnen anges med gymnasiepoäng.
För varje ämne motsvarar antalet gymnasiepoäng minsta antalet garantera-
de undervisningstimmar i ämnet. En elev har uppnått det antal gymnasie-
poäng som gäller för kursen, när eleven har inhämtat den kunskap som
utbildningen i kursen avser att ge. Oavsett hur lite eller hur mycket under-
visning en elev fått i en kurs så tillgodoräknas eleven samma antal gym-
nasiepoäng för kursen. Även om undervisningstiden i exempelvis Mate-
matik A förlängts till det dubbla får eleven inte tillgodoräkna sig mer än
110 gymnasiepoäng för kursen. Efter varje kurs har eleven rätt att få
betyg. Har eleven minst betyget Godkänd tillgodoräknas eleven gym-
nasiepoängen för den aktuella kursen.
För en elev som har erhållit minst betyget Godkänd är kommunen inte
skyldig att erbjuda ytterligare undervisning inom den kursen (5 kap. 4 a §
skollagen). Detta gäller även om eleven begärt och fått kortare under-
visningstid än den minsta garanterade.
Bestämmelserna i skollagen ger skolorna vissa möjligheter att omfördela
undervisningstiden mellan kurser i ett ämne. Då timplanen anger den
minsta garanterade undervisningstiden för ett ämne är det möjligt att inom
samma ämne, t.ex. svenska, matematik och flertalet yrkesämnen, justera
undervisningstiden för kurserna i ämnet.
Det har bl.a. visat sig i uppföljningen av reformen att skolorna indirekt
utnyttjat skollagen till justeringar av undervisningstiden i olika ämnen. I
Skolverkets rapport Bilden av skolan 1996 framgår att flera kommuner
erbjuder eleverna möjlighet att välja en viss kurs med kortare eller längre
undervisningstid. Därigenom kan elever som behöver mer lärarledd under-
visning välja längre kurser. Andra elever kan välja kortare kurser. Det är
främst skolor med stort elevunderlag, som kan utnyttja dessa möjligheter.
För elever som har behov av extra stöd i skolarbetet under en begränsad
tid skall, enligt gymnasieförordningen (8 kap. 1 §), stödundervisning
anordnas. Skolhuvudmannen har i detta sammanhang ett ansvar att ge
undervisning utöver den tid som anges i timplanen. Lokalt tillägg kan,
enligt 5 kap. 12 § gymnasieförordningen, vara en eller flera kurser. Det
29
lokala tillägget kan även användas för att ge elever, som behöver det, mer Prop. 1995/96:206
undervisning i vissa ämnen.
Skälen för regeringens förslag
Flexibilitet i användningen av undervisningstimmar
Det är angeläget att ge skolorna en möjlighet att på ett flexibelt sätt
anpassa undervisningstiden bättre till utbildningsmål och de berörda
elevernas förutsättningar än vad dagens regler medger. Redan i dag finns
vissa begränsade möjligheter att göra justeringar i timplanerna. Program-
målen och kursplanerna måste enligt regeringens uppfattning få ökad
betydelse och en öppnare reglering av tillämpningen av timplanerna bör
därför införas.
Enligt 5 kap. 4 § skollagen får regeringen meddela ytterligare före-
skrifter om timplaner samt, om det finns särskilda skäl, göra begränsade
avvikelser i timplanerna. Detta bemyndigande har bl.a. tillkommit för att
kunna ge elever som har påtagliga studiesvårigheter möjlighet att välja
bort vissa ämnen på ett nationellt program, s.k. reducerat program. Rege-
ringen kan emellertid inte med stöd av detta bemyndigande medge en
justering av undervisningstiden i olika ämnen.
I gymnasial vuxenutbildning finns en förhållandevis stor möjlighet att
justera antalet undervisningstimmar. I 1 kap. 6-7 §§ förordningen
(1992:403) om kommunal vuxenutbildning framgår att timplanerna i
bilaga 2, till skollagen, anger riktvärden för undervisningens omfattning
samt att kommunerna har rätt att öka eller minska timtalen beroende på
hur mycket undervisning eleverna behöver för att uppnå de kunskapsmål
som anges i respektive kursplan.
Vi föreslår att en flexibilitet i användningen av undervisningstiden i
gymnasieskolan görs möjlig på motsvarande sätt som i komvux. Därige-
nom kan man lokalt - inom ramen för det garanterade antalet undervis-
ningstimmar för programmet - friare disponera tiden i de olika ämnena.
Härigenom skapas förutsättningarna för skolorna att på ett flexibelt sätt
anpassa undervisningstiden till de berörda elevernas behov.
Genom regeringens förslag tappar begreppet minsta garanterad under-
visningstid per ämne, som den anges i timplanen i bilaga 2 till skollagen,
sin innebörd. Det går inte att ange en minsta garanterad undervisningstid
samtidigt som denna tid genom vårt förslag kan minskas. I stället föreslår
vi att undervisningstiden i timmar för varje ämne anges som ett riktvärde.
För varje ämne motsvarar därvid antalet gymnasiepoäng den undervis-
ningstid som angivits som ett riktvärde för ämnet.
Elevens rätt att få undervisning motsvarande det garanterade antalet
undervisningstimmar för programmet samt övriga effekter av regeringens
förslag måste följas upp och utvärderas. En sådan uppgift ligger naturligt
inom ramen för Skolverkets uppdrag.
30
Regeringens förslag bör lagtekniskt genomföras - förutom genom en Prop. 1995/96:206
ändring i bilaga 2 till skollagen - så att det i stället för de bemyndiganden
som nu finns i 5 kap. 4 § det där anges att regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om tillämpningen av
timplanerna. Uttrycket "minsta garanterade" i 5 kap. 4 a § bör dessutom
tas bort. Om riksdagen antar förslaget avser regeringen att i gymnasieför-
ordningen införa bestämmelser som ger skolhuvudmännen liknande
möjligheter att göra timplanejusteringar som för gymnasial vuxenutbild-
ning, dvs. att kommunerna får rätt att öka eller minska timtalen beroende
hur mycket undervisning eleverna behöver för att uppnå de kunskapsmål
som anges i respektive kursplan.
Samverkan mellan ämnen
De förslag som regeringen presenterat i det föregående medger möjlig-
heter för skolorna att göra justeringar av undervisningstiden i ämnen och
kurser i gymnasieskolan. Därigenom kan undervisningstiden anpassas till
berörda elevers behov. Vi vill här även peka på ytterligare vägar att
förstärka elevernas kunskaper i olika ämnen. I remissvaren till Kommit-
téns för gymnasieskolans utveckling delbetänkande finns ett mycket stort
stöd för betydelsena av samverkan mellan kärnämnen och karaktärsämnen.
Elever på Naturvetenskapsprogrammet och Samhällsvetenskapsprogram-
met får genom studier i karaktärsämnena förstärkning av kunskaperna i
kärnämnena. Exempelvis ger undervisningen i fysik och kemi tillfälle att
befästa matematikkunskapema och undervisningen i samhällskunskap,
filosofi, m.fl. ämnen ger möjlighet att tillämpa kommunikativa färdigheter
som befäster kunskaperna i svenska. Dessa spridningseffekter finns även
på andra program men blir genom karaktären av dessa programs ämnen
inte lika tydliga.
Med nuvarande bestämmelser finns möjligheter att inom ramen för
individuellt val erbjuda elever - såväl nationellt som lokalt fastställda
kurser - som kan förstärka och komplettera undervisningen i kärnämnena.
Det finns exempel på skolor som t.ex. erbjuder lokala kurser i tillämpad
matematik och praktisk svenska, t.ex. i speech, i detta syfte. Härigenom
ges möjligheter för de elever som väljer dessa kurser till ytterligare under-
visning, som knyter an till kärnämnena.
Kommittén för gymnasieskolans utveckling konstaterar i sitt delbe-
tänkande att undervisningen i de för alla treåriga program gemensamma
kärnämnena är en stor utmaning för gymnasieskolans lärare. De goda
exempel som finns visar dock att det inte är en omöjlig uppgift. Kommit-
tén har funnit att det gemensamma för de skolor som lyckas bra är att de
har en skolledning som stöder förändring och lärare som är förändrings-
agenter. De har målen i läroplanen som ledstjärna, elevernas behov av
undervisning som utgångspunkt och är mindre fixerade vid undervisnings-
timmar och mer vid resultatet. Eleverna har inflytande på sitt arbete och
31
lärama samarbetar. Skolverket drar liknande slutsatser i Bilden av skolan Prop. 1995/96:206
1996, i vilken det framhålls att reformeringen av gymnasieskolan kräver
ny organisation men även ett nytt tänkande. Regeringen bedömer att
kommittén och Skolverket drar riktiga slutsatser och anser att en fortsatt
lokal utveckling av samverkansformer mellan ämnen och arbetsformerna
i ämnena behövs.
För varje program finns programmål. Programmålet uppnås inte endast
genom att eleverna läser kurserna inom ett program. Summan av delarna
utgör i detta sammanhang inte med automatik helheten. Det fordras därför
en genomtänkt planering av undervisningen, av arbetssätt och av arbets-
former för att eleverna skall nå de mål som angivits i både programmål
och läroplan. Genom att forma undervisningen olika beroende på program
och utifrån de mål som angivits för programmet kan samarbete mellan
lärare i kärnämnen, i karaktärsämnen och i ämnen, som eleven väljer
inom ramen för individuellt val, sättas in i ett sammanhang. Därigenom
nås både spridnings- och synergieffekter, som kommer alla ämnen till del.
Ovanstående diskussion gäller också i fråga om den arbetsplatsförlagda
utbildningen (APU). I avsnitt 11 föreslås förändringar vad gäller APU.
Förslagen ökar möjligheterna att ge eleverna ett sammanhang i utbild-
ningen som programmålen syftar till.
Andra åtgärder
Utöver tidigare nämnda åtgärder i syfte att ge skolhuvudmännen ökade
förutsättningar att höja kvaliteten i gymnasieskolan vill regeringen in-
formera om att Utbildningsdepartementet har tagit initiativ till en informa-
tionsinsats tillsammans med Skolverket och Svenska Kommunförbundet.
Den gemensamma insatsen inriktas på att främja utvecklingen av gym-
nasieskolan och riktas dels mot lokala skolpolitiker genom konferenser
hösten 1996, dels genom särskilt riktad information till elever i gym-
nasieskolan och deras föräldrar. Ökade kunskaper om gymnasieskolan hos
eleverna ger dem bättre förutsättningar att få inflytande under gymnasieti-
den.
Därutöver kommer Skolverket och Svenska Kommunförbundet var för
sig att genomföra egna utvecklingsinsatser för gymnasieskolan. För Kom-
munförbundets del gäller det främst att genomföra intentionerna i det
skolutvecklingsavtal som tecknats med de båda lärarorganisationerna.
Regeringen ser positivt på avtalets möjligheter att att främja en utveckling
av skolan i allmänhet.
32
Prop. 1995/96:206
Regeringens bedöming: En särskild målbeskrivning bör fastställas
för arbetsplatsförlagd utbildning (APU), vilken skall gälla utöver
kursplanerna.
Även andra ämnen än yrkesämnen bör kunna arbetsplatsförläggas.
Regeringens förslag: En kommun skall kunna besluta att arbets-
platsförlagd utbildning skall förekomma på de Estetiska, Naturve-
tenskapliga och Samhällsvetenskapliga programmen.
Utredningens förslag: Kommittén för gymnasieskolans utveckling
anför i sitt delbetänkande (SOU 1996:1) att det i flera fall uppstår tolk-
ningsproblem om bl.a. graden av kursplanestyming och skillnaderna
mellan APU och annan utbildningsverksamhet förlagd till arbetsplatser
(praktik, lärlingsutbildning, inbyggd utbildning, företagsskolor etc.) Kom-
mittén anser att det är angeläget att begreppet APU klarläggs genom en
särskild målbeskrivning.
Remissinstanserna: Kommitténs förslag stöds av nästan samtliga
remissinstanser som kommenterat målbeskrivning av APU, bl.a. Göte-
borgs, Lunds, Skellefteå, Stockholms och Örebro kommuner, Svenska
Kommunförbundet, Lärarförbundet och SAF. Skolverket ifrågasätter om
särskilda mål bör finnas för APU.
Bakgrund: Ett av huvudmotiven för gymnasiereformen är att arbetslivet
ställer allt högre krav på kompetens. Arbetslivet efterfrågar anställda som
har en gedigen utbildning i såväl allmänna ämnen som yrkesämnen. De
anställda bör ha förutsättningar för att både utveckla de specialistkun-
skaper som erfordras på den aktuella arbetsplatsen och för att ta till sig
nya kunskaper som utvecklingen kan komma att kräva, dvs. en grund för
livslångt lärande. Arbetslivet är därför beroende av att den gymnasiala
utbildningen håller en god kvalitet. Möjligheterna att upprätthålla en god
kvalitet i utbildningen är också beroende av goda kontakter med arbets-
livet. Det ömsesidiga beroendet är särskilt tydligt inom den arbetsplatsför-
lagda utbildningen.
APU skall enligt gällande bestämmelser förekomma inom alla program
med yrkesämnen, dvs. alla nationella program utom det Estetiska, Natur-
vetenskapliga och Samhällsvetenskapliga programmet. På de sistnämnda
programmen kan det i stället förekomma ämnesanknuten praktik men
endast som alternativ till lokalt tillägg.
Enligt regeringens uppfattning ökar förutsättningarna för en kvantitativt
och kvalitativt tillfredsställande APU om skolan och det lokala arbetslivet
har ett kontinuerligt och nära samarbete i skola - arbetslivsfrågor. Genom
ett sådant samarbete kan båda parter lära sig förstå varandras villkor och
kulturer.
33
En särskild målbeskrivning för APU
Prop. 1995/96:206
Första gången riksdagen hade att ta ställning till frågan om arbetsplatsför-
lagd utbildning var med anledning av förslag i propositionen (prop.
1987/88:102) om utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan. Där
anger föredraganden (s. 22 f.) att arbetsplatsförlagd utbildning till sitt
innehåll skall regleras i en kursplan och innebära undervisning på arbets-
platsen. "Den skall vara lika noga planlagd som undervisningen i de
skolförlagda delarna. Detta utesluter inte att en del arbetsplatsförlagda
moment bör ha till syfte att öka ungdomars motivation och deras kun-
skaper om arbetslivet. Den arbetsplatsförlagda utbildningen utgör alltså en
direkt motsvarighet till den i huvudsak skolförlagda utbildningen. Innehål-
let är kursplanestyrt men måste i sina detaljer anpassas till den utbildande
arbetsplatsens normala verksamhet. Avsikten är inte att arbetsplatsen skall
inrätta särskilda utbildningsavdelningar som är skilda från den övriga
verksamheten. Den arbetsplatsförlagda utbildningen bör ledas av en
handledare som arbetsplatsen tillhandahåller. Företag eller institution som
ställer platser till förfogande skall ha särskilt utbildade handledare. Dessa
skall i samverkan med yrkesläraren lägga upp utbildningen på arbets-
platsen. Yrkesläraren utövar tillsyn över de arbetsplatsförlagda momenten
genom besök på arbetsplatserna och kontakter med handledarna."
Enligt Kommittén för gymnasieskolans utveckling, som redovisat sina
erfarenheter i betänkandet Den nya gymnasieskolan - hur går det? (SOU
1996:1), finns det både ett kvalitativt och ett kvantitativt problem med
APU. Kommittén bygger sina utsagor på undersökningar som gjorts av
bl.a. Svenska Kommunförbundet och Skolverket.
Det kvalitativa problemet kan illustreras genom uppgifterna att 23 % av
APU består av nyinläming, 36 % av tillämpning av kunskaper som elever
inhämtat i skolan och 37 % av praktik.
Skälen för regeringens bedömning och förslag: Mot denna bakgrund
kan man ifrågasätta den APU som uppges bestå av praktik och känna oro
för om all APU som uppges bestå av tillämpning verkligen är kursplane-
styrd. Regeringen är dock inte beredd att ge APU en så snäv innebörd att
den uteslutande skall avse nyinläming. Det viktiga är att APU är kurspla-
nestyrd; att eleverna under tiden på arbetsplatsen inhämtar och befäster de
kunskaper som de enligt kraven i kursplanen skall ha vid slutförd kurs.
Därutöver bör eleverna under sin APU lära känna arbetsplatsen; hur
arbetet är organiserat, hur kraven på kvalitet i arbetet upprätthålls och
kontrolleras, arbetarskydd, de fackliga organisationernas uppgifter, arbets-
platsens personalpolitik samt hur lärande på arbetsplatser går till genom
att arbetskamrater är kunskapsresurser för varandra och att mindre erfarna
kan utvecklas i yrket genom att lära av de mer erfarna. Insikten om hur
man uppträder på en arbetsplats är för eleven ett komplement till skolans
förmedling av läroplanens grundläggande värderingar.
Regeringen anser i likhet med kommittén för gymnasieskolans utveck-
ling att begreppet APU bör klarläggas genom en särskild målbeskrivning,
34
som skall komplettera kursplanerna. Det som nu angivits bör bilda ut- Prop. 1995/96:206
gångspunkten för en sådan målbeskrivning.
Omfattningen av APU
Minst 15 veckor av undervisningstiden på program med yrkesämnen skall
vara APU-förlagda. Enligt undersökningar av APU-förhållandena före-
gående läsår, som gjorts av bl.a. Svenska Kommunförbundet och Skolver-
ket, hade endast 39 % av skolorna denna omfattning. Över 60 % av
skolorna uppgav dock att målet om 15 veckor skulle komma att nås innan
eleverna lämnade gymnasieskolan.
Det finns enligt regeringens bedömning flera skäl till att målet om minst
15 veckor inte nåtts. Det fanns under föregående läsår en osäkerhet om
hur den tidigare regleringen, minst 15 %, skulle tolkas och alla hade vid
undersökningstillfället inte hunnit anpassa sig till de preciserade minst 15
veckorna. Den nya gymnasieskolan hade inte heller överallt hunnit upp
i det tredje året, dit en del av APU kan vara förlagd. Skolorna kan också
sägas vara olika skickliga på att söka samarbete med arbetsplatser. Arbets-
platser är olika väl informerade om syftet med APU och dessutom olika
villiga att ställa APU-platser till förfogande.
Av undersökningarna framgår att skillnaderna är stora och att skiljelin-
jen går mera mellan program än mellan kommuner. Stor omfattning av
APU har Omvårdnadsprogrammet, Barn- och fritidsprogrammet, Handels-
och administrationsprogrammet, Livsmedelsprogrammet samt Naturbruks-
programmet. Stora problem har Medieprogrammet och Elprogrammet.
Kommunerna har inrättat Medieprogrammet i relativt stor omfattning
beroende på elevernas stora intresse för detta program. Det finns dock inte
alltid lämpliga arbetsplatser dit man kan förlägga APU.
Skolomas problem att finna APU-platser för eleverna på Elprogrammet
är av ett annorlunda slag. I stället för att som andra branscher stödja
utbildningen i gymnasieskolan har elbranschen agerat mot förverkligandet
av riksdagens beslut att delar av utbildningen skall förläggas till arbets-
platser. Elbranschen i Sverige hävdar - till skillnad mot motsvarigheterna
i andra länder såsom Danmark - att de oftast små arbetsplatserna inte är
lämpade för att kunna ge elever utbildning på grenen för installation.
Regeringen vill här markera att principen om APU gäller alla program
med yrkesämnen.
Vilka ämnen som får arbetsplatsförläggas
APU är kursplanestyrd, dvs. eleverna skall inhämta kunskaper som anges
i kursplanen genom utbildning på en arbetsplats i stället för genom under-
visningen i skolan. Av den tid som utbildningen på ett program omfattar
skall minst 15 veckor vara förlagda till en arbetsplats. Vilka kurser som
35
helt eller delvis arbetsplatsförläggs bestäms lokalt. Det finns dock för Prop. 1995/96:206
närvarande angivet en inskränkning i gymnasieförordningen och förord-
ningen om kommunal vuxenutbildning, nämligen att det endast är kurser
i yrkesämnen som får arbetplatsförläggas.
Regeringen har för avsikt att upphäva inskränkningen att endast yrkes-
ämnen får arbetsplatsförläggas. Härigenom kommer skolorna att kunna
avgöra om elever skall kunna inhämta kunskaper i delar av även andra
ämnen genom den arbetsplatsförlagda utbildningen. Det finns goda
exempel på framgångsrikt samarbete mellan lärare i allmänna ämnen och
lärare i yrkesämnen till fromma för elevernas lärande. Eleverna får ökade
möjligheterna att se sammanhang i och motiv för det de skall lära sig.
Motsvarande möjligheter till samarbete bör också införas då eleverna är
på arbetsplatsförlagd utbildning.
Arbetsplatsanknytning för de Samhällsvetenskapliga, Naturvetenskapliga
och Estetiska programmen
Som framgått har dessa program ämnesanknuten praktik i stället för APU.
Praktiken är avsedd att dels ge eleverna konkreta erfarenheter av arbets-
livet, dels knyta ihop ämnesundervisningen med tillämpningar i arbets-
och samhällslivet (prop. 1990/91:85 s. 95). Målet för sådan praktik liksom
utrymmet i tid bör bestämmas lokalt och kunna variera efter elevens
intresseinriktning, utbildningsväg, årskurs och platstillgång. Vid riksdags-
behandlingen underströk Utbildningsutskottet vikten av att verksamheten
inom samtliga program knyts närmare arbetslivet och samhällslivet i
övrigt. "Målet och utrymmet för ämnesanknuten praktik bestäms lokalt"
(bet.1990/91 :UbU16 s. 39). I beslutet om timplan lades dock ämnesanknu-
ten praktik in som alternativ till lokalt tillägg. Omfattningen är numera 80
-110 timmar.
Enligt den utvärdering som Skolverket gjort (30 gymnasieskolor i ett
reformarbete, rapport 89) är det ovanligt att eleverna i gymnasieskolan har
ämnesanknuten praktik.
Regeringen anser det synnerligen angeläget att elever under gymnasieti-
den oberoende av program får lära känna en arbetsplats och att de får del
av de erfarenheter som vi nyss beskrivit i anslutning till APU. Motivatio-
nen hos eleverna ökar också om de på en arbetsplats kan konstatera att de
har nytta av sina i skolan förvärvade kunskaper. Det är emellertid för
närvarande inte aktuellt att införa kursplanestyrd arbetsplatsförlagd ut-
bildning som obligatorium på de Estetiska, Naturvetenskapliga och Sam-
hällsvetenskapliga programmen. Det bör dock införas en möjlighet för
kommuner att besluta om att ha kursplanestyrd APU även på dessa pro-
gram. Omfattningen bör beslutas av kommunen. Eftersom inskränkningen
av APU till vissa typer av kurser föreslås bli borttagen för programmen
med yrkesämnen bör någon sådan inskränkning inte heller gälla Estetiska,
Naturvetenskapliga och Samhällsvetenskapliga programmen. Under förut-
36
sättning av riksdagens bifall till förslaget avser regeringen att göra erfor- Prop. 1995/96:206
derliga ändringar i gymnasieförordningen.
Regeringens förslag: Kommunerna skall kunna erbjuda individuella
och specialutformade program till grupper av elever.
Samma behörighetsregler skall gälla för specialutformade program
som för nationella program.
Regeringens bedömning: Elever bör få intyg över genomgången
utbildning på individuella programmet.
Bakgrund: Alla ungdomar under 20 år har i dag rätt till en gymnasieut-
bildning. Ungdomarna inser att dagens samhälle ställer nya och högre
krav på utbildning och 98 % av dem går direkt från grundskolan till
gymnasieskolan.
Gymnasieskolan skall vara en skola för alla. Målet är också att alla
ungdomar skall genomgå en fullständig gymnasieutbildning. Det ställer
höga krav på att eleverna ges goda förutsättningar att uppnå kunskaps-
målen i grundskolan. Det individuella programmet kan vara en mycket
god böijan i gymnasieskolan för elever som trots allt inte fått tillräckliga
kunskaper i grundskolan för att börja ett nationellt program. Individuella
programmet har skapats bl.a. för att ungdomar som behöver det skall
kunna förbereda sig ytterligare för att kunna gå in i ett nationellt eller
specialutformat program. En sådan förberedelse kan behövas av flera skäl,
dels för de unga människor som är osäkra om sina framtidsplaner, dels för
dem som har kunskapsbrister. Till det individuella programmet kommer
elever direkt från grundskolan, men också elever som avbrutit sina studier
på nationella eller specialutformade program. Det individuella programmet
är avsett för fyra ändamål, varav det nu nämnda, att vara ett kompensato-
riskt program som syftar till att stimulera elever att senare gå över på ett
nationellt eller specialutformat program, är det som nämns först i skolla-
gen (5 kap. 13 § tredje stycket 1).
Individuella programmet kan också göra det möjligt för ungdomar att
förena en anställning som syftar till yrkesutbildning (lärlingsutbildning)
med studier av vissa ämnen i gymnasieskolan och som möter speciella
behov hos eleven.
Till det individuella programmet hör också introduktionskurserna för
invandrare (ITK) och utbildning av olika omfattning - från heltidsstudier
till kortare kurser.
Det individuella programmet har i dag en så stor omfattning att det är
det femte största programmet om man räknar elever i samtliga årskurser.
Det är framför allt det individuella programmet som preparandkurs, ett
37
kompensatoriskt program för elever som saknar tillräckliga kunskaper för Prop. 1995/96:206
att kunna tillgodogöra sig en gymnasieutbildning i ett treårigt program,
som har ökat. De oroande signalerna att andelen elever på det individuella
programmet var starkt ökande har nu ersatts med uppgifter att ökningen
avtar. Vidare har andelen elever som efter ett individuellt program övergår
till ett nationellt eller specialutformat program ökat. I vissa kommuner går
praktiskt taget alla elever över, vilket är en mycket glädjande utveckling.
Enligt Skolverkets rapport Bilden av skolan 1996 gäller denna övergång
i mindre grad elever som tidigare avbrutit en treårig utbildning.
De erfarenheter som redovisats av bl.a. Kommittén för gymnasieskolans
utveckling är att kommunerna ofta använder sina skickligaste pedagoger
som lärare på det individuella programmet. Dessa uppgifter styrks av att
eleverna anser sig ha fått god hjälp av lärarna på detta program.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Erbjudande av individuella program
I de första paragraferna i 5 kap. skollagen regleras kommunernas skyldig-
het att erbjuda och elevers rätt att söka nationellt program. Enligt 5 kap.
13 § skollagen är varje kommun skyldig att erbjuda gymnasieutbildning
på specialutformade program eller individuella program till elever som
inte tagits in på något nationellt program eller som avbrutit sina studier
där. Enligt regeringens mening finns det behov av att tydligt ange att
elever bör kunna söka sådana program.
Från och med intagningen till läsåret 1998/99 skall elever ha godkänt
betyg i svenska, engelska och matematik för att få tas in på ett nationellt
program. Härigenom förtydligas grundskolans ansvar för att alla elever
når upp till godkäntnivån. Det kan dock finnas elever som ändå inte når
godkäntnivån.
I dag kommer elever till det individuella programmet också efter att ha
avbrutit studier på ett nationellt program för att förstärka sina kunskaper.
Regeringen anser det inte tillfredsställande att elever först skall ha behövt
uppleva ett misslyckande innan de får möjlighet att reparera sådana kun-
skapsbrister som hindrar dem i studierna på nationella program.
Erfarenheterna visar också att fler elever går över från ett individuellt
program till nationellt program om de inte först misslyckats på ett na-
tionellt program och fått avbryta sina studier där.
Mot den nu angivna bakgrunden bör kommunerna ges en möjlighet att
erbjuda en viss typ av individuella program, de s.k. preparandprogram-
men, till grupper av elever. Liksom hittills bör ett sådant program vara
avsett endast för den egna kommunens och samverkansområdets elever.
Den nu föreslagna förändringen förbättrar förutsättningarna för skolan
och eleven att tillsammans göra en bättre planering av studierna. I den
enskilda elevens plan för studierna på det individuella programmet bör
38
kunna ingå såväl kompensatoriska studier på grundskolenivå, svenska för Prop. 1995/96:206
invandrare och praktik som kurser ur något eller några av gymnasiesko-
lans program inhämtade i skolan eller i arbetsplatsförlagd utbildning. I det
senare fallet bör eleven självfallet få gymnasiepoäng för godkända kurser
och ha dessa till godo vid övergången till sådant nationellt eller specialut-
format program där dessa kurser kan ingå.
Alla elever som gått ett individuellt program bör få ett bevis över
genomgången utbildning, där det framgår vad eleven deltagit i, t.ex. vilka
kurser och vilken praktik. För de kurser som också finns på nationella
program bör beviset kompletteras med ett dokument som visar betygen på
dessa kurser, ett s.k. samlat betygsdokument. Det är angeläget att eleverna
får bevis över genomgången utbildning på det individuella programmet
inte minst med tanke på att det finns elever som inte övergår till ett
nationellt eller specialutformat program utan som avslutar sina studier i
gymnasieskolan i och med det individuella programmet. Det bör ankom-
ma på regeringen att göra erforderliga förordningsförändringar i denna
fråga.
Erbjudande av och behörighet för specialutformat program
Som framhållits inledningsvis har antalet specialutformade program sta-
digt ökat sedan den nya gymnasieskolan infördes. Regeringen ser positivt
på att skolorna utnyttjar möjligheterna till flexibla lösningar inom en
programskola med höga kvalitetskrav. För att underlätta detta bör det i
skollagen tydliggöras att specialutformade program som erbjuds en grupp
av elever skall vara sökbara.
Eftersom specialutformade program i fråga om utbildningens nivå
skall motsvara ett nationellt program föreslås elever ha godkända betyg
i svenska/svenska som andraspråk, engelska och matematik för att antas
till specialutformat program.
Den nu angivna ordningen för individuella och specialutformade pro-
gram bör enligt regeringens mening genomföras så att det i skollagen tas
in en ny bestämmelse, 5 kap. 13 a §, där det anges att en kommun får för
en grupp elever erbjuda specialutformade program och individuella pro-
gram som har ett sådant syfte som anges i 13 § 3 stycket 1. Vidare bör
det i den nya 13 a § införas bestämmelser som motsvarar vad som gäller
för sökande till de nationella programmen enligt 11 § första och tredje
styckena samt 12 §. De behörighetskrav som gäller för nationella program
skall gälla för specialutformade program. Detta bör anges i 13 §.
39
Regeringens förslag: Lokala grenar skall fortsättningsvis bara vara
avsedda för den egna kommunens eller samverkansområdets elever.
Regeringens bedömning: Med stöd av bemyndigandet i 5 kap.
9 § skollagen bör regeringen eller den myndighet regeringen be-
stämmer, kunna förklara att en lokal gren skall vara riksrekryteran-
de.
Utredningens förslag: Arbetsgruppen som har haft till uppgift att följa
planeringen av en kursutformad gymnasieskola anser i sin slutrapport (Ds
1995:78) att det finns skäl att behålla lokala grenar med hänsyn till det
stora lokala intresset. Många studerande har också ett stort intresse för
lokala grenar. Gruppen menar dock att den automatiska riksrekryteringen
till lokala grenar bör tas bort. Även Kommittén för gymnasieskolans
utveckling förordar i sitt delbetänkande (SOU 1996:1) att lokala grenar,
i likhet med specialutformade program, endast skall vara sökbara för
elever i kommunen eller samverkansområdet.
Remissinstanserna: I remissvaren på betänkandet har flera instanser
kommenterat kommitténs förslag. Kommitténs förslag stöds av en domine-
rande del av instanserna, bl.a. av Göteborgs, Skellefteå, Stockholms och
Östersunds kommuner, Skolverket, CSN och Svenska Kommunförbundet,
Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund. Några få kommuner, bl.a.
Vilhelmina och Karlskrona, är i och för sig positiva till förslaget men
framhåller att deras egna lokala grenar måste kunna rekrytera elever från
andra kommuner.
Bakgrund: Enligt bestämmelserna i 2 kap. 1 § andra stycket gymnasie-
förordningen får styrelsen för utbildningen fastställa lokala grenar inom
de nationella programmen. Sådana grenar skall ligga inom ramen för de
bestämmelser som gäller för programmet.
En lokal gren skall enligt 2 kap. 9 § gymnasieförordningen tillgodose
ett sådant lokalt eller regionalt utbildningsbehov som inte kan tillgodoses
inom ramen för de nationellt fastställda programmen och grenarna. En
lokal gren kan omfatta andra och tredje utbildningsåret eller endast tredje
utbildningsåret på något av de nationella programmen.
Av 10 och 11 §§ samma kapitel framgår att styrelsen för utbildningen
skall fastställa ytterligare mål utöver de som gäller för det nationella
programmet, besluta om vilka kunskaper eleverna skall ha uppnått efter
fullföljd utbildning och vilka kurser som grenen innehåller utöver kärnäm-
nena och för programmet gemensamma kurser samt kursplaner. Innan
beslut om inriktning av en lokal gren fattas bör styrelsen för utbildningen
i förekommande fall samråda med berörd yrkesnämnd eller motsvarande
sam arbetsorgan.
40
I 5 kap. 8 § skollagen finns bestämmelser om elevs rätt att bli mottagen Prop. 1995/96:206
på utbildning i gymnasieskolan. I punkten 3 tredje stycket av samma
lagrum anges att den som sökt till gymnasieskolan i annan kommun än
hemkommunen under åberopande av att där anordnas en gren som inte
erbjuds av hemkommunen skall hänföras till den grupp elever som i första
hand skall tas emot i utbildningen. Detta medför att en sådan gren i
praktiken blir riksrekryterande.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Tillväxten av lokala
grenar har varit mycket omfattande. Enligt en av Skolverket gjord under-
sökning finns det 490 lokala grenar inrättade. Dessa har anknytning till
de nationella programmen enligt följande: Samhällsvetenskaps- med 98,
Naturvetenskaps- med 63, Estetiska programmet med 49, Hotell- och
restaurang- samt Industri- med vardera 38, Fordons- med 35, Hantverks-
och El- med vardera 27, Medie- med 24, Naturbruks- med 19, Barn- och
fritids- med 18, Omvårdnads- och Bygg- med vardera 11, Energi- med 6
och lägst antal Livsmedelsprogrammet 4.
Behovet av lokala grenar kan diskuteras utifrån den utveckling gym-
nasieskolan fått. Dagens gymnasieskola är kursutformad inom ramen för
nationella program. Det kursplanearbete som Skolverket utfört har lett till
att det finns mer än 700 kurser i gymnasieskolan och specialisering kan
erhållas utan att elever går vissa grenar. Det visar sig också att innehållet
i många av de befintliga lokala grenarna mycket väl skulle kunna rymmas
inom de nationella grenarna med utnyttjande av de kurser som finns.
Inrättande av en lokal gren har också blivit ett sätt att öka elevunderla-
get eftersom det gör det möjligt att rekrytera elever utanför den egna
kommunen.
Enligt en analys som Skolverket gjort av de lokala grenarna uppfyller
inte ens hälften kraven enligt gymnasieförordningen. Bristerna består i att
huvudmannen tagit bort eller reducerat undervisningstiden i för program-
met gemensamma kurser och i vissa fall även i kärnämnena. Systemet
med lokala grenar tillkom på förslag i propositionen Växa med kunskaper
(prop. 1990/91:85) medan systemet med specialutformade program in-
fördes efter förslag i propositionen om vissa gymnasie- och vuxenutbild-
ningsfrågor m.m. (1991/92:157, bet. 1991/92:UbU26, rskr. 1991/92:311).
Regeringen föreslår nu att de lokala grenarna ur rekryteringshänseende
skall jämställas med specialutformade program, dvs. de skall vara avsedda
för den egna kommunens eller samverkansområdets elever. I de fall den
lokala grenen har ett innehåll, som har ett riksintresse, t.ex. en yrkesin-
riktning som nationellt sett berör endast ett fåtal elever, bör den lokala
grenen kunna göras riksrekryterande. Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer bör med stöd av bemyndigandet i 5 kap. 9 §
skollagen kunna förklara utbildningen som riksrekryterande.
Förslagen föranleder en ändring av 5 kap. 8 § skollagen. Vissa konsek-
vensändringar bör också göras i 5 kap. 18 och 24 §§.
Med hänsyn till kommunernas planeringsförutsättningar anser regeringen
att en övergångstid bör tillämpas innan förslaget träder i kraft.
41
Bestämmelsen i 5 kap. 8 § tredje stycket 3 skall i sin nya lydelse Prop. 1995/96:206
tillämpas första gången i fråga om utbildning som startar läsåret 1998/99.
Har elever tagits emot med stöd av 5 kap. 8 § tredje stycket 3 skall
ersättningsskyldigheten enligt 5 kap. 24 § i den gamla lydelsen gälla till
dess eleverna avslutat utbildningen.
Vi vill informera riksdagen att regeringen avser att ge huvudmännen för
de befintliga lokala grenarna tillfälle att lämna in ansökan om att den
aktuella grenen skall förklaras vara riksrekryterande. Regeringen avser
därefter att göra en samlad bedömning av ansökningarna under våren
1997.
Regeringens förslag: Svenska Statens Språkresor AB avvecklas.
Avvecklingen genomförs genom att verksamheten läggs ner varvid -
om möjligt - delar av verksamheten säljs. För avvecklingskostnader
bör 18 miljoner kronor anvisas på tilläggsbudget, vilket finansieras
genom en motsvarande besparing.
Bakgrund: Den statliga språkreseverksamheten har funnits länge.
Verksamheten har vid flera tillfällen varit föremål för omprövning. Svens-
ka Statens Språkresor AB ASSE bildades år 1939 som myndighet under
namnet Centralnämnden för skolungdomsutbyte med utlandet. Bolagise-
ring genomfördes år 1979. Under en följd av år har bolagets resultat visat
en nedåtgående trend. Sedan 1992 har försäljningen minskat och resultatet
försämrats. Bolagets verksamhet har under senare år visat kraftiga för-
luster. Resultatet (före bokslutsdispositioner och skatt) uppvisade en brist
på 2,1 miljoner kronor 1994 respektive 11,1 miljoner 1995. För att täcka
förlusterna har bolaget tvingats tillskjuta egna likvida medel.
Statskontoret har på uppdrag av Utbildningsdepartementet sett över
vissa frågor rörande ASSE. Uppdraget har redovisats den 30 april 1996.
Statskontorets utredning visar bl.a. att ändrade marknadsförutsättningar
har skärpt kraven på ASSE att utveckla nya produkter. Nytt kapital skulle
behövas för att utveckla företaget vidare. Förutsättningarna för en fram-
gångsrik verksamhet anses dock vara mycket små. Ett rikt utbud från
svenska och utländska kommersiella aktörer finns på marknaden. Konkur-
rensen är hård.
Skälen för regeringens förslag: Verksamheten vid ASSE har på senare
år som ovan nämnts visat betydande förluster. Det egna kapitalet i bolaget
kommer under år 1996 att vara förbrukat om ingen förändring sker. En
omorganisation av ASSE med sikte på fortsatt verksamhet har små möj-
ligheter att ge avkastning på insatt kapital. Behovet av skolungdomsutbyte
42
och skolungdomsresor m.m. som varit ASSE:s verksamhetsområde till- Prop. 1995/96:206
godoses numera på ett tillfredsställande sätt av andra aktörer. Därmed
finns inte något skäl för staten att genom omfattande stöd driva ASSE
vidare.
Styrelsen har beslutat om en avveckling av verksamheten. Denna bör
ske på så sätt att kostnaderna för staten minimeras. Regeringen gör
bedömningen att ett visst kapitaltillskott behövs under avvecklingsfasen,
för att säkerställa en ordnad avveckling som också tar berättigad hänsyn
till de anställda. Det är svårt att nu bedöma vilket behov av kapitaltillskott
som erfordras för avvecklingen. Styrelsens ordförande i ASSE har den 10
maj 1996 hemställt om ett kapitaltillskott på 18 miljoner kronor. Rege-
ringens preliminära bedömning ger vid handen att ett aktieägartillskott på
ca 18 miljoner kronor erfordras. Regeringen föreslår att dessa medel
anvisas under ett särskilt anslag på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1995/96. Medlen finansieras genom att regeringen avser be-
sluta om en motsvarande besparing inom anslaget C 46. Övriga utgifter
inom grundutbildningen.
Under avvecklingsarbetet bör det prövas om det finns förutsättningar att
försälja vissa delar av verksamheten. Avvecklingen kommer att ske på ett
sådant sätt att kunderna inte blir lidande.
43
Förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100)
Författningskommentar
Förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100)
5 kap.
4§
Av andra stycket framgår att ett utvidgat bemyndigande som ger regering-
en, eller den myndighet regeringen bestämmer, möjlighet att meddela
föreskrifter om tillämpningen av timplanerna har införts. Styckets första
bemyndigande har enligt förarbetena (prop. 1990/91:85 s. 181) tillkommit
för att ge regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, möjlig-
het att utöver de delar av timplanerna riksdagen fastställt, fastställa reste-
rande delar. Styckets andra bemyndigande innebar att regeringen endast
fick bestämma om begränsade avvikelser från timplanerna, om det fanns
särskilda skäl. Av motivtexten till paragrafens gamla lydelse (prop.
1992/93:250 s. 93) framgår bl.a. att särskilda skäl exempelvis kunde vara
att timplanen behövde jämkas på grund av att eleven var funktionshindrad
eller behövde mindre studiekurs. Dessutom kunde andra begränsade
avvikelser från timplanerna behövas, t.ex. för att göra justeringar mellan
antalet karaktärsämnen inom ett program. De ovan nämnda möjligheterna
för regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämt, att utnyttja
bemyndigandena kvarstår. De två tidigare bemyndigandena tas bort och
ersätts med ett nytt som alltså även inkluderar innehållet i de tidigare
bemyndigandena. Det utvidgade bemyndigandet ger dessutom regeringen
möjlighet att meddela föreskrifter om att antalet undervisningstimmar
skall kunna omfördelas mellan olika ämnen i gymnasieskolan. Omför-
delningen är tänkt att ske på så sätt att kommunerna ges rätt att öka eller
minska timantalet i förhållande till hur mycket undervisning eleverna
behöver för att de skall kunna uppnå de kunskapsmål som anges i respek-
tive kursplan.
4 a §
Bilaga 2 till skollagen utvisar inte längre den minsta garanterade under-
visningstiden per ämne. Nämnda bilaga visar i stället bl.a. vad som utgör
riktvärden för utbildningens omfattning i timmar om 60 minuter för
ämnen. När det gäller gymnasiepoäng så skall de fortfarande motsvaras
av antalet undervisningstimmar i ämnet som de framgår av nämnda bila-
44
ga. I första och tredje styckena görs ändringar till följd av att det inte
längre finns en minsta garanterad undervisningstid per ämne. Se vidare
kommentaren till ändringen av bilaga 2 nedan.
5 §
I första stycket 1 görs ett tillägg som visar att som alternativ till godkänt
betyg i svenska gäller godkänt betyg i svenska som andraspråk. De be-
hörighetskrav som uppställts skall inte tillämpas förrän vid intagning till
läsåret 1998/99.
8 §
Av tredje stycket 3 i dess nya lydelse framgår att det endast är de ung-
domar som har åberopat en nationellt fastställd gren som skall jämställas
med sökande från hemkommunen eller sökande från kommuner som
tillhör samverkansområdet. De lokala grenarna täcks alltså inte in av den
aktuella punkten. Övergångsvis gäller att intagning till första läsåret på
nationellt program med lokala grenar skall ske enligt de gamla bestäm-
melserna t.o.m. läsåret 1997/98.19 § ges regeringen, eller den myndighet
regeringen bestämmer, ett bemyndigande att för vissa utbildningar faststäl-
la det område från vilket sökanden i första hand skall tas emot och hur
många platser dessa utbildningar får omfatta. Av förarbetena till detta
stadgande i en tidigare lydelse framgår bl.a. följande (prop. 1990/91:85
s.184). I denna paragraf ges regeringen ett bemyndigande att föreskriva
att vissa utbildningar inom de nationella programmen skall vara riksrekry-
terande. Det rör sig om utbildningar som i och för sig utgör en nationellt
fastställd gren på ett nationellt program men som har en så speciell in-
riktning att den bör vara öppen för alla ungdomar i landet. Paragrafen
gavs sin nuvarande lydelse genom en ändring i skollagen med beteck-
ningen SFS 1995:356. Mot bakgrund av det återgivna motivuttalandet och
även med hänsyn tagen till lagrummets öppna utformning anser regering-
en att det ifrågavarande stadgandet även innehåller ett bemyndigande att
förklara en lokal gren inom de nationella programmen öppen för sökande
från hela landet (riksrekryterande).
13 §
Ändringarna i andra stycket motiveras av att en ny 13 a § tillkommer för
att reglera erbjudande om viss utbildning för grupper av elever. Förutom
de redaktionella ändringarna införs en ny bestämmelse i andra stycket.
Den innebär att samma behörighetskrav som anges för nationella program
1 5 § skall gälla för specialutformade program. Ändringen i tredje stycket
2 medför ingen förändring i sak utan är endast ett försök att tydliggöra
vad som gällt även tidigare, nämligen att fråga är om lärlingsutbildning.
Prop. 1995/96:206
45
13 a §
Prop. 1995/96:206
Paragrafen är ny och visar att en kommun får erbjuda specialutformade
program för grupper av elever och på samma sätt även sådana individuella
program som avses i 13 § tredje stycket 1. Kommunerna ges en möjlighet
att ingå samverkansavtal och bilda samverkansområden kring gemensam-
ma erbjudanden av utbildning som avses i denna paragraf. Av andra
stycket framgår att styrelsen för utbildningen, enligt vad som tidigare
framgick av 13 §, skall fastställa programmål för varje specialutformat
program som erbjuds en grupp elever. I tredje och fjärde styckena införs
bestämmelser som motsvarar vad som gäller för sökande till de nationella
programmen enligt 11 § första och tredje styckena samt 12 §.
18 §
Rekommendationen som anges i paragrafen ändras så att den står i över-
ensstämmelse med vad som gäller enligt 8 § tredje stycket 3 i dess nya
lydelse.
24 §
Paragrafen ändras så att dess innehåll skall stå i bättre överensstämmelse
med innehållet i 8 § tredje stycket 3 i sin nya lydelse. Någon ersättnings-
skyldighet skall alltså inte uppkomma för hemkommunen om en elev tas
emot på en lokalt fastställd gren i en annan kommun om hemkommunen.
Dock kvarstår ersättningsskyldigheten för hemkommunen för de elever
som tagits emot på en lokalt fastställd gren med stöd av 5 kap. 8 § tredje
stycket 3 till dess eleverna avslutat sin utbildning.
Ändring av bilaga 2 till skollagen
Rubriken ändras bl.a. genom att den minsta garanterade undervisnings-
tiden för ämnen tas bort. Av rubriken kommer det i stället att framgå att
i timplanen anges riktvärden för undervisningens omfattning per ämne.
För programmen kvarstår en summa av minsta garanterad undervisnings-
tid. Detta markeras genom att det vid summeringen av timantalet för de
olika programmen skrivs in "Totalt garanterat antal timmar". Ändringen
av bilagan görs som en konsekvens av ändringen i 4 §.
46
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 maj 1996
Prop. 1995/96:206
Närvarande: statsrådet Schori ordförande, och statsråden Blomberg,
Andersson, Uusmann, Johansson, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky,
Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Johansson
Regeringen beslutar proposition 1995/96:206 Vissa skolfrågor m.m.
47
Prop. 1995/96:206
Författningsrubrik
Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande
Celexnummer för
bakomliggande EG-
regler
Lag om ändring i 5 kap. 4 §
skollagen (1985:1100)
gotab 49942. Stockholm 1996
48