Prop.
1995/96:205
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 25 april 1996
Göran Persson
Margot Wallström
(Socialdepartementet)
I propositionen föreslås vissa ändringar i alkohollagen (1994:1738) såvitt
avser bestämmelserna om innehav och förverkande av destillationsappara-
ter m.m. i syfte att skapa effektivare förutsättningar för att kunna förhindra
och beivra olovlig tillverkning av sprit och spritdrycker. Ändringarna har
initierats av riksdagen.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 november 1996.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 205
Prop. 1995/96:205
1 Förslag till riksdagsbeslut........................... 3
2 Förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738) .... 3
3 Ärendet och dess beredning ......................... 5
4 Innehav och förverkande av destillationsapparater m.m. ... 6
5 Kostnadskonsekvenser ............................. 12
6 Författningskommentar............................. 12
Bilaga 1 Lagrådsremissens lagförslag.................. 15
Bilaga 2 Lagrådets yttrande.......................... 21
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 april 1996 . 24
Prop. 1995/96:205
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738).
Härigenom föreskrivs i fråga om alkohollagen (1994:1738)
dels att 2 kap. 1 § och 11 kap. 2 § skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 2 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 10 kap. 1 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Tillverkning
Tillverkning m.m.
2 kap.
1 §
Sprit och spritdrycker får inte tillverkas utan tillstånd (tillverkningstill-
stånd).
Apparat som uppenbarligen är
ägnad för tillverkning av sprit
(destillationsapparat) och del till
sådan apparat (apparatdel) får en-
dast tillverkas för, överlåtas till
eller innehas av den som har till-
stånd enligt denna lag att tillverka
sprit eller spritdrycker.
Vad som sägs i andra stycket gäl-
ler inte om Alkoholinspektionen har
medgivit undantag från kravet på
tillstånd. Ett sådant medgivande får
ges tills vidare eller för viss tid och
får återkallas om förhållandena
föranleder det.
10 kap.
la §
Den som tillverkar, överlåter eller
innehar destillationsapparat eller
apparatdel i strid med
2 kap. 1 § andra stycket döms till
böter eller fängelse i högst ett år.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
2§
Har sprit eller alkoholdrycker olovligen tillverkats skall även
destillationsapparater, apparatdelar och redskap som har använts vid till-
verkningen, råämnen som uppenbarligen varit avsedda för tillverkningen
och beredningen samt kärl och emballage som varorna förvarats i, förkla-
ras förverkade. Likaså skall förråd av renings- och filtreringsmedel vilka
uppenbarligen avsetts för rening eller filtrering av olovligen tillverkad
sprit förklaras förverkat.
Destillationsapparater och appa-
ratdelar som har varit föremål för
brott enligt 10 kap. 1 a § eller vär-
det därav samt utbyte av sådant
brott skall förklaras förverkade.
Prop. 1995/96:205
Denna lag träder i kraft den 1 november 1996.
I proposition 1994/95:89 Förslag till alkohollag föreslog regeringen att
lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. och lagen (1977:293)
om handel med drycker skulle ersättas med en ny lag - alkohollagen.
Genom den nya lagen skulle en anpassning ske av den svenska alkohol-
lagstiftningen till vad som krävdes till följd av EES-avtalet och senare
Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Bl.a. skulle de svenska
tillverknings-, partihandels,- import- och exportmonopolen avseende sprit-
drycker, vin och starköl ersättas av ett alkoholpolitiskt motiverat tillstånds-
system. I samband med den nya lagen skulle också inrättas en ny central
tillstånds- och tillsynsmyndighet - Alkoholinspektionen. Vidare skulle ge-
nom den nya lagen en kommunalisering genomföras såvitt avsåg hand-
läggningen av ärenden om serveringstillstånd. Slutligen skulle genom den
nya lagen vissa materiella förändringar genomföras i syfte att minska
krångel och detaljreglering och skapa tydligare regler och skärpta krav där
så bedömdes nödvändigt.
Vid riksdagsbehandlingen av propositionen uttalade Socialutskottet att
det kände stark tveksamhet inför förslaget att det för förverkande av en
destillationsapparat skulle krävas att den använts vid olovlig tillverkning.
Utskottet ansåg att regeringen snarast borde överväga att utvidga
förverkandemöjlighetema "i linje med vad som tidigare gällde" och där-
efter återkomma till riksdagen med förslag till nödvändiga ändringar i
alkohollagen (bet. 1994/95:SoU9 s. 39 fi).
Den 16 december 1994 antog riksdagen i allt väsentligt förslagen i pro-
positionen (rskr. 1994/95:106). Samtidigt gjorde riksdagen tillkännagivan-
den i enlighet med vad som anförts i Socialutskottets betänkande.
Detta lagstiftningsärende, som har beretts inom Socialdepartementet, har
initierats bl.a. av riksdagens ovan nämnda tillkännagivande om möjlig-
heten till förverkande av destillationsapparater.
Förslaget till ändringar i alkohollagen bygger på de överväganden som
redovisats i alkoholpolitiska kommissionens huvudbetänkande Svensk
alkoholpolitik - en strategi för framtiden (SOU 1994:24). Betänkandet har
remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgäng-
lig i Socialdepartementet (dnr S94/2981/IFO).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 15 februari 1996 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 1. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 2.
I lagrådsremissen lämnade regeringen, förutom de förslag som återfinns
i denna proposition, även förslag till vissa utvidgningar av möjligheten till
privat införsel av alkoholdrycker. I anslutning till dessa nya bestämmelser
lämnades också förslag till vissa följdändringar i lagen (1994:1565) om
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land
som är medlem i Europeiska unionen. Bakgrunden till de föreslagna för-
Prop. 1995/96:205
1 * Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 205
ändringarna var att bl.a. EG-kommissionen ifrågasatt den svenska restrik-
tiviteten såvitt avsåg rätten till införsel av spritdrycker, vin och starköl i
form av gåvor, arv och flyttgods. Efter lagrådsbehandlingen har emellertid
överläggningar inletts mellan företrädare för dels kommissionen, dels de
svenska, danska och finländska regeringarna angående det undantag som
erhållits vid medlemskapsförhandlingama med EU och som innebär att
Sverige, i likhet med Danmark och Finland, har rätt att punktbeskatta
privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror över en viss mängd. Vid
angivna förhållanden saknas för närvarande förutsättningar för att fullfölja
de förslag till utvidgningar av rätten till privat införsel av alkoholdrycker
i vissa fall som har beskrivits ovan.
Lagrådet har föreslagit att några av bestämmelserna i den remitterade
lagtexten ändras, huvudsakligen av lagtekniska skäl. Regeringen har i
propositionen följt Lagrådets förslag. Därutöver har vissa smärre språkliga
och redaktionella ändringar gjorts i lagtexten i förhållande till förslagen i
lagrådsremissen.
Prop. 1995/96:205
Regeringens förslag: Apparater som uppenbarligen är ägnade for
tillverkning av sprit (destillationsapparater) och delar till sådana appa-
rater (apparatdelar) skall endast få tillverkas för, överlåtas till eller
innehas av den som har tillstånd enligt alkohollagen (1994:1738) att
tillverka sprit eller spritdrycker. Alkoholinspektionen skall dock kun-
na medge undantag från kravet på tillstånd. Förverkande skall kunna
ske vid olovligt innehav.
Alkoholpolitiska kommissionens förslag: Överensstämmer i huvudsak
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är överlag positiva till alkohol-
politiska kommissionens förslag till olika åtgärder for att skärpa insatserna
mot illegal tillverkning av sprit. Remissinstanserna har dock inte närmare
kommenterat kommissionens förslag till ändrad straffrättslig reglering
avseende olovligt innehav av destillationsapparater.
Skälen för regeringens förslag:
Regleringen i alkohollagen
Enligt 2 kap. 1 § alkohollagen (1994:1738) får sprit och spritdrycker inte
tillverkas utan tillstånd. Tillstånd meddelas av Alkoholinspektionen
(7 kap. 3 § alkohollagen). Tillstånd får meddelas endast den som visar att
han med hänsyn till sina personliga och ekonomiska förhållanden och
omständigheterna i övrigt är lämplig att utöva verksamhet som innefattar Prop. 1995/96:205
tillverkning av sprit eller spritdrycker. Vid tillståndsprövningen skall sär-
skild hänsyn tas till om sökanden är laglydig och benägen att fullgöra sina
skyldigheter mot det allmänna, se 7 kap. 1 § alkohollagen.
Något undantag från tillståndskravet motsvarande det som finns
beträffande hemtillverkning av vin, starköl eller öl (2 kap. 2 § alkohol-
lagen) föreligger inte beträffande tillverkning av sprit eller spritdrycker.
All tillverkning av sprit eller spritdrycker är således tillståndspliktig
verksamhet, oavsett omfattning eller inriktning.
Tillverkning av sprit eller spritdrycker utan tillstånd medför straffansvar
enligt 10 kap. 1 § alkohollagen eller, om brottet är grovt, enligt 10 kap.
3 § alkohollagen. Vid bedömningen av om brottet är grovt skall särskilt
beaktas om gärningen har utgjort led i en verksamhet som bedrivits yrkes-
mässigt eller i större omfattning. Vid grovt brott kan följa fängelse i högst
fyra år. I sammanhanget bör också uppmärksammas att den som tillverkar
sprit eller spritdrycker är skattskyldig enligt 8 § 7 lagen (1994:1564) om
alkoholskatt. Skatt, som således tas ut oavsett om det varit fråga om
licensierad tillverkning eller olovlig tillverkning, utgår med 485 kronor
(för år 1996) per liter ren alkohol.
Ansvar inträder även vid försök eller förberedelse till olovlig tillverk-
ning, se 10 kap. 9 § alkohollagen. Den som innehar en destillationsapparat
men saknar tillverkningstillstånd för sprit eller spritdrycker riskerar att
ställas till ansvar för förberedelse till olovlig tillverkning. En destillations-
apparat är nämligen att betrakta som ett "annat sådant hjälpmedel" som
anges i 23 kap. 2 § första stycket brottsbalken.
Enligt 11 kap. 1 § alkohollagen skall sprit, alkoholdrycker och mäsk som
har varit föremål för brott enligt lagen eller värdet därav samt utbyte av
sådant brott förklaras förverkade. Har sprit eller alkoholdrycker olovligen
tillverkats skall enligt 11 kap. 2 § alkohollagen även destillationsapparater,
apparatdelar och redskap som har använts vid tillverkningen, råämnen
som uppenbarligen varit avsedda för tillverkningen och beredningen samt
kärl och emballage som varorna har förvarats i, förklaras förverkade.
Likaså skall förråd av renings- och filtreringsmedel vilka uppenbarligen
avsetts för rening eller filtrering av olovligen tillverkad sprit förklaras
förverkat.
Förverkande av en destillationsapparat kräver att den använts vid olovlig
tillverkning. Konstruktionen i alkohollagen medför således att förverkande
inte kan ske med stöd av lagen i de fall ansvar inträtt för försök eller för-
beredelse till olovlig tillverkning. Förverkande av destillationsapparat med
tillbehör kan med andra ord ske endast i de fall då fullbordat brott före-
ligger. Hovrätten över Skåne och Blekinge har i en dom den 13 april 1995
(mål nr B 147/95) uttalat att förverkandebestämmelserna i alkohollagen
har företräde framför brottsbalkens regler om förverkande, se 36 kap. 3 §
brottsbalken, varför förverkande inte heller bedömts kunna ske med stöd
av brottsbalken när fråga varit om ansvar för förberedelse för olovlig till-
verkning.
Konstruktionen i alkohollagen med möjlighet till förverkande endast vid
fullbordat brott uppmärksammades av Socialutskottet i samband med
riksdagsbehandlingen av propositionen med förslag till alkohollag. Ut-
skottet uttalade att det kände stark tveksamhet inför förslaget att det för
förverkande av en destillationsapparat skulle krävas att den använts vid
olovlig tillverkning. Utskottet framhöll att olovlig tillverkning av sprit och
spritdrycker utgjorde ett stort alkoholpolitiskt problem och att möjligheter-
na att ingripa mot dessa problem inte fick försämras. Utskottet ansåg att
regeringen snarast borde överväga att utvidga förverkandemöjlighetema
"i linje med vad som tidigare gällde" och därefter återkomma till riksda-
gen med förslag till nödvändiga ändringar i alkohollagen (bet.
1994/95:SoU9 s. 39 f.). Riksdagen godtog vad utskottet anfört.
I och med att alkohollagen trädde i kraft den 1 januari 1995 upphörde det
uttryckliga straffansvaret för innehav av destillationsapparat, medan, som
framgått ovan, förberedelse till olovlig sprittillverkning i stället belädes
med straff. Enligt propositionen med förslag till alkohollag kunde genom
denna utvidgning av det straffbara området de "nuvarande bestämmelser-
na om destillationsapparater och delar till sådana apparater liksom om
aktiverat kol i 18, 30 och 31 §§ LTD tas bort". Förberedelse till olovlig
tillverkning av sprit skulle således täcka t.ex. innehav av destillationsappa-
rat eller del av sådan apparat som uppenbarligen var avsedd att användas
för olovlig tillverkning av sprit. Detsamma skulle gälla t.ex. innehav av
aktiverat kol (prop. 1994/95:89 s. 115).
Prop. 1995/96:205
Tidigare reglering
Enligt 18 § lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. - LTD fick
inte den som saknade tillstånd av Socialstyrelsen här i landet tillverka,
överlåta eller inneha eller till landet införa apparat, som kunde användas
för tillverkning av sprit (destillationsapparat) eller föremål som uppenbar-
ligen var avsett att ingå i en sådan apparat (apparatdel). Tillstånd krävdes
emellertid inte för staten, den som hade särskilt tillstånd av Socialstyrelsen
att tillverka sprit, apotek, kommunalt laboratorium eller läroanstalt som
stod under statlig tillsyn eller sådant sjukhus som avses i 5 § hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) eller 2 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Den som utan att vara berättigad därtill tillverkade, överlät
eller innehade destillationsapparat eller apparatdel kunde enligt 30 § LTD
dömas till böter eller fängelse i högst ett år.
Enligt 19 § LTD fick den som innehade aktiverat kol hänförligt till
tulltaxenummer 38.02 tulltaxelagen (1987:1068) eller annat renings- eller
filtreringsmedel inte överlåta detta om han insett eller borde ha insett att
varan skulle komma att användas vid rening eller filtrering av olovligen
tillverkad sprit eller vid obehörigt borttagande eller försvagande av
denatureringsmedel i sprit eller alkoholhaltigt preparat. Brott mot 19 §
LTD kunde enligt lagens 31 § medföra böter eller fängelse i högst ett år.
Angivna bestämmelser i LTD infördes som en reaktion på den öppna och
påträngande marknadsföring av hembränningsapparater som förekom i
början av 1970-talet. Således infördes tillståndstvång för import, tillverk-
ning, försäljning och innehav av destillationsapparater och delar till såda-
na apparater. Det förutsattes att tillämpningen av reglerna skulle vara re-
striktiv. Som framgått ovan var Socialstyrelsen tillstånds- och tillsyns-
myndighet.
Bestämmelserna i 18 § LTD blev emellertid utformade så att de gällde
varje slag av apparat som kunde användas för att destillera sprit oavsett
om apparaten var lämpad för detta eller inte. Detta innebar att tillstånds-
tvånget kom att gälla, förutom hembränningsapparater, apparater för fram-
ställning av destillerat vatten, glasapparater för laboratorieändamål, appa-
rater för återvinning av lösningsmedel och liknande. Några ansökningar
om tillstånd för hembränningsapparater förekom, av naturliga skäl, över-
huvudtaget inte. Socialstyrelsen har i olika sammanhang också framhållit
att de flesta ansökningarna avsett apparater som varit ointressanta ur hem-
bränningssynpunkt men som varit nödvändiga för de företag som sökt
tillstånd. Det var mycket ovanligt att ansökningar av ifrågavarande slag
avslogs. För att minska arbetet med tillståndsprövningen utfärdade
Socialstyrelsen vissa generella tillstånd avseende specifika apparattyper
för vattendestillering och för återvinning av lösningsmedel. Likväl fram-
stod tillståndshanteringen som en onödig byråkratisk hantering. Det an-
förda utgör i korthet bakgrunden till att det i alkohollagen inte införts nå-
got motsvarande tillståndskrav för innehav m.m. av destillationsapparater.
I stället har som tidigare framgått det straffbara området utvidgats till att
avse ansvar även för försök eller förberedelse till olovlig tillverkning av
sprit.
Behovet av förändringar
Ett av de grundläggande syftena bakom alkohollagen är att se till att all
handel med och tillverkning av alkoholdrycker sker under ordnade och
kontrollerade former. Alkohollagen är en del av sociallagstiftningen och
syftar ytterst till att undvika olägenheter i form av missbruk, kriminalitet
och social utslagning. Lagens karaktär av social skyddslagstiftning får
särskild aktualitet vad gäller skyddet för ungdomen. Lagstiftningen måste
vara utformad så att den i möjligaste mån förhindrar oreglerad verksamhet
på alkoholområdet vid sidan av verksamhet som bedrivs med tillstånd av
Alkoholinspektionen. Detta är av avgörande betydelse för trovärdigheten
i lagstiftningen och för legitimiteten i Alkoholinspektionens verksamhet.
Såsom Socialutskottet framhållit utgör här olovlig tillverkning av sprit och
spritdrycker ett allvarligt alkoholpolitiskt problem och möjligheterna att
ingripa mot dessa problem får inte försämras.
Efter ikraftträdandet av alkohollagen har kunnat iakttas en mer ogenerad
marknadsföring av destillationsapparater och delar till sådana apparater.
Detta gäller inte minst i samband med olika former av marknadsföring av
s.k. snabbvinsatser etc. Lagens konstruktion med ett avskaffande av
tillståndsplikten för innehav m.m. av destillationsapparater har uppenbar-
ligen medfört att många uppfattat det som tillåtet att tillverka, försälja eller
inneha en destillationsapparat. Det förhållandet att innehavet som sådant
kan medföra straffansvar för förberedelse till olovlig tillverkning, något
Prop. 1995/96:205
som i sig inneburit en utvidgad kriminalisering, har inte haft avsedd ef-
fekt. Flera polismyndigheter har också framhållit att de vid tillslag i sam-
band med misstanke om olovlig tillverkning numera allt oftare möts av
invändningar om att destillationsapparaterna används som "prydnadsföre-
mål" etc. Sådana invändningar kan enligt polismyndigheterna inte lämnas
utan avseende, i synnerhet inte i de fall sprit eller mäsk inte har påträffats
vid tillslaget.
Regeringen har genom beslut den 9 november 1995 uppdragit åt Riks-
polisstyrelsen, Läkemedelsverket, Folkhälsoinstitutet och Alkoholinspek-
tionen att gemensamt och efter samråd med Svenska kommunförbundet
och länsstyrelserna försöka kartlägga omfattningen av och karaktären på
den olovliga sprittillverkningen i landet samt komma med förslag till
lämpliga åtgärder för att minska denna. Mot bakgrund av att mycket stor
vikt enligt regeringen härvid måste föstas vid polisiära åtgärder har Riks-
polisstyrelsen fått ansvaret att samordna uppdraget, som skall redovisas
senast den 1 januari 1997. Bakgrunden till uppdraget är bl.a. de undersök-
ningar som företagits bland värnpliktiga och skolungdomar och som har
antytt att andelen ungdomar som använder hembränd eller renaturerad
sprit har ökat kraftigt under de senaste åren. Likväl är kunskapsläget vad
gäller den verkliga omfattningen av och karaktären på den olovliga sprit-
tillverkningen i landet mycket bristfällig. Regeringen har därför ansett det
angeläget att få en närmare belysning av den olovliga sprithanteringen.
Oaktat det uppdrag som givits av regeringen talar tidigare angivna
förhållanden, med beaktande framför allt av den betydligt mer ogenerade
marknadsföringen av destillationsapparater och redovisade svårigheter för
polis- och åklagarmyndigheter att beivra olovlig sprittillverkning, för att
en skärpning av reglerna gällande innehav m.m. av destillationsapparater
inte kan avvaktas.
En sådan skärpning, vilken således kan komma att kompletteras av ytter-
ligare åtgärder då regeringsuppdraget har redovisats, kan åstadkommas på
i huvudsakligen två sätt. Ett alternativ är att återinföra tillståndskravet för
innehav m.m. av destillationsapparater i linje med vad som tidigare gällt
enligt LTD. Ett andra alternativ är att, i enlighet med vad som har före-
slagits av den alkoholpolitiska kommissionen, införa en straffbestämmelse
som är riktad mot typiska hembränningsapparater.
Oavsett vilket alternativ som väljs torde möjligheten att beivra redan
marknadsföringen av apparaterna avsevärt förbättras. Båda alternativen
torde också kunna tillgodose effektivitetskrav hos polis- och
åklagarmyndigheterna i det att invändningar om att destillationsapparaten
är ägnad för annat än tillverkning av sprit saknar betydelse för ansvars-
frågan. Mot det första alternativet talar behovet av resurser för
tillståndsprövningen, något som i och för sig rent teoretiskt skulle kunna
begränsas genom föreskrifter om generella undantag från tillstånd för
vissa användare eller för vissa apparattyper och genom att undantagen
gjordes vidare än vad som tilläts av regleringen i LTD. Erfarenheterna
från tiden för LTD har dock visat att en sådan reglering tar inte oväsent-
liga resurser i anspråk för tillståndsprövningen och att det också är förenat
med svårigheter att formulera heltäckande generella undantag från kravet
Prop. 1995/96:205
10
på tillstånd. Mot bakgrund härav finner regeringen att den nödvändiga
skärpningen av reglerna om olovlig sprittillverkning i stället bör åstad-
kommas på det sätt som förordats av den alkoholpolitiska kommissionen,
nämligen genom en straffbestämmelse som är riktad mot typiska
hembränningsapparater. Apparater som uppenbarligen är ägnade för
tillverkning av sprit (destillationsapparater) och delar till sådana apparater
(apparatdelar) skall således endast få tillverkas för, överlåtas till eller inne-
has av den som har tillstånd enligt alkohollagen att tillverka sprit eller
spritdrycker. Förverkande skall kunna ske vid ansvar för olovligt innehav.
Det finns ett fåtal företag i Sverige som bedriver återvinning av s.k. tek-
nisk sprit. Med teknisk sprit förstås sprit som är avsedd att användas för
tekniskt, industriellt, medicinskt eller annat likartat ändamål och som är
hänförlig till tulltaxenummer 22.07 eller 22.08 B. 1 eller B. 2 tulltaxelagen
(1987:1068), jämför 1 § lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit
m.m. - LFT. I vissa processer används teknisk sprit som lösningsmedel
eller rengöringsmedel. Efter användningen är spriten så förorenad att den
inte kan användas för sitt ändamål. I stället för att destruera den eller hälla
bort den förekommer det att den skickas till företag som har specialiserat
sig på återvinning. Återvinningsföretagen arbetar med samma teknik och
destillationskolonner som vid sprittillverkning. Dessa företag har inte
tillstånd för tillverkning av sprit enligt alkohollagen. För försäljning av
den sprit som har återvunnits krävs däremot tillstånd av Läkemedelsver-
ket, jämför 5 § 2 mom. LFT.
Den rening av teknisk sprit som dessa företag ägnar sig åt har tidigare
skett med stöd av tillstånd till innehav av destillationsapparat enligt 18 §
LTD. Tillstånden har lämnats då Socialstyrelsen var tillsynsmyndighet
både enligt LTD och LFT. Sedan den 1 juli 1990 är Läkemedelsverket
tillsynsmyndighet enligt LFT och Alkoholinspektionen har i samband med
alkohollagen tagit över Socialstyrelsens tillstånds- och tillsynsuppgifter på
alkoholtillverknings- och alkoholhandelsområdena. Som framgått ovan
innehåller alkohollagen inte några bestämmelser om särskilda tillstånd för
innehav av destillationsapparater. I denna proposition föreslås att, bortsett
från viss tillverkning, innehav av destillationsapparater skall kräva
tillverkningstillstånd för sprit eller spritdrycker. I samband härmed måste
de företag som sysslar med sådan återvinning som beskrivits ovan ges
möjlighet att fortsätta sina verksamheter utan att det skall krävas att de
skall ansöka om tillverkningstillstånd hos Alkoholinspektionen. Det bör i
sammanhanget uppmärksammas att en tillståndsprövning hos Alkohol-
inspektionen bl.a. medför avgiftsuttag, en omfattande vandelsprövning
och möjlighet till registrering av personuppgifter av känsligt slag. Det
saknas enligt regeringens mening anledning att föra in de företag som
sysslar med återvinning av teknisk sprit i den tillståndshantering som nor-
malt gäller hos Alkoholinspektionen. Alkoholinspektionen bör i stället
direkt i lagen ges möjlighet att medge undantag i dessa fall från kravet på
tillstånd för innehav av destillationsapparat. Den som har erhållit ett så-
dant medgivande kommer fortlöpande att stå under Alkoholinspektionens
tillsyn, jämför 8 kap. 1 § alkohollagen. Föranleder verksamhet som be-
drivs med stöd av ett lämnat medgivande alkoholpolitiska olägenheter bör
Prop. 1995/96:205
11
det lämnade medgivandet kunna återkallas. Vid sidan av de företag som
sysslar med återvinning av teknisk sprit bör ett medgivande kunna komma
i fråga även i andra fall, t.ex. för muséer, där ett innehav av destillations-
apparater i alkohollagens mening inte kan antas komma att leda till olovlig
tillverkning eller andra brott. Angående den närmare utformningen av den
nya regleringen om innehav av destillationsapparater och om förutsätt-
ningarna för medgivande av Alkoholinspektionen i vissa fall hänvisas till
lagförslaget och författningskommentaren.
Prop. 1995/96:205
I avsnitt 4 föreslår regeringen vissa ändringar i alkohollagen såvitt avser
bestämmelserna om innehav och förverkande av destillationsapparater
m.m., allt i syfte att skapa effektivare förutsättningar för att kunna beivra
och förhindra olovlig tillverkning av sprit och spritdrycker.
De föreslagna bestämmelserna innehåller i huvudsak materiella förtyd-
liganden i redan befintliga regelsystem. Ändringarna förväntas därför inte
medföra några egentliga kostnadskonsekvenser för vare sig de allmänna
domstolarna eller de tillämpande förvaltningsmyndigheterna.
Förslaget till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738)
2 kap.
1 §
Den närmare bakgrunden till de nya andra och tredje styckena har redovi-
sats i avsnitt 4.
De nya bestämmelserna tar sikte på sådana apparater som typiskt sett är
ägnade för tillverkning av sprit samt sådana apparatdelar som typiskt sett
ingår i en sådan apparat. Det torde inte föreligga några svårigheter för vare
sig de tillämpande myndigheterna eller för allmänheten att avgöra vad
som är en destillationsapparat i alkohollagens mening och vad som är en
apparat avsedd eller tjänlig för i huvudsak annat ändamål än sprittillverk-
ning, t.ex. apparater för framställning av destillerat vatten eller glasappa-
rater för laboratorieändamål.
I andra stycket föreskrivs att apparat som uppenbarligen är ägnad för
tillverkning av sprit, en s.k. destillationsapparat, och del till sådan apparat,
en s.k. apparatdel, endast får tillverkas för, överlåtas till eller innehas av
den som har tillstånd enligt alkohollagen att tillverka sprit eller spritdryck-
er.
I tredje stycket föreskrivs att Alkoholinspektionen får medge undantag
från kravet på tillstånd. Sådant medgivande är avsett främst för de företag
12
som sysslar med återvinning av teknisk sprit men kan komma i fråga även
i andra fall, se avsnitt 4. Medgivandet kan ges tills vidare eller för viss tid
och kan återkallas om förhållandena föranleder det. Som exempel på
situationer där återkallelse bör övervägas kan nämnas misstanke om brott,
främst misstanke om att destillationsapparaten används vid olovlig till-
verkning. Alkoholinspektionens beslut i ärende om medgivande kan över-
klagas till allmän förvaltningsdomstol, se 9 kap. 2 § alkohollagen. Bestäm-
melserna i 7 kap. alkohollagen om tillstånd m.m. är däremot inte tillämpli-
ga vad gäller medgivanden. Detta innebär bl.a. att avgifter inte skall tas ut,
varken för prövningen av ansökan om medgivande eller för den löpande
tillsynen i de fall ett medgivande har lämnats. Varning enligt 7 kap. 20 §
alkohollagen kan inte heller träda i stället för återkallelse.
Brott mot bestämmelserna i andra stycket om förutsättningarna för
tillverkning, överlåtelse och innehav av destillationsapparater och apparat-
delar medför straffansvar enligt den nya 10 kap. 1 a §.
Den nya regleringen innebär således att tillverkning av destillationsappa-
rater eller apparatdelar lagligen kan äga rum i princip endast efter beställ-
ning från någon som har tillverkningstillstånd för sprit eller spritdrycker.
Härutöver godtas överlåtelse av apparater eller apparatdelar från någon
som har tillverkningstillstånd för sprit eller spritdrycker till annan som har
motsvarande tillstånd. I övrigt krävs tillstånd för tillverkning av sprit eller
spritdrycker för att innehavet inte skall vara att anse som olovligt, såvida
inte Alkoholinspektionen har medgivit undantag från tillståndskravet.
10 kap.
1 a §
Den nya ansvarsbestämmelsen ansluter till den nya regleringen i 2 kap. 1 §
andra och tredje styckena om förutsättningarna för laglig tillverkning eller
överlåtelse eller lagligt innehav av destillationsapparater och apparatdelar.
Bestämmelsen motsvarar i allt väsentligt 30 § i den upphävda lagen
(1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. I likhet med vad som gällde
enligt den lagen kan det aldrig bli fråga om ringa brott vid ansvar för olov-
ligt innehav jämför 10 kap. 8 § alkohollagen.
För straffansvar krävs uppsåt, jämför 1 kap. 1-2 §§ brottsbalken. Det bör
uppmärksammas att den allmänna medverkansregleringen i 23 kap. brotts-
balken även omfattar brott som avses i 10 kap. 1 a §.
11 kap.
2§
Som framhållits i avsnitt 4 kan enligt paragrafens hittillsvarande lydelse
förverkande ske endast vid fullbordat brott som avses i 10 kap. 1 §, d.v.s.
först när någon fällts till ansvar för olovlig tillverkning och inte redan vid
ansvar för försök eller förberedelse till sådant brott. Genom den nya lydel-
sen kan förverkande ske redan vid ansvar för olovligt innehav m.m. av
destillationsapparater och apparatdelar i linje med vad som tidigare gällde
enligt 35 § andra stycket lagen (1977:292) om tillverkning av drycker,
m.m. Förverkande kan således ske vid brott som avses i 10 kap. 1 a §,
d.v.s. vid brott mot bestämmelserna i 2 kap. 1 § andra stycket om
Prop. 1995/96:205
13
förutsättningarna för lagligt innehav eller laglig tillverkning eller över-
låtelse av destillationsapparater och apparatdelar.
Utformningen av paragrafen överensstämmer med den lydelse som har
föreslagits av Lagrådet.
Prop. 1995/96:205
14
Bilaga 1
1.1 Förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738)
Härigenom föreskrivs i fråga om alkohollagen (1994:1738)
dels att 2 kap. 1 §, 4 kap. 2 § och 11 kap. 1-2 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 2 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 10 kap. 1 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
1
Sprit och spritdrycker får inte till-
verkas utan tillstånd (tillverknings-
tillstånd).
§
Sprit och spritdrycker får inte till-
verkas utan tillstånd (tillverknings-
tillstånd).
Apparat som uppenbarligen är
ägnad för tillverkning av sprit
(destillationsapparat) och del till
sådan apparat (apparatdel) får
endast tillverkas för eller överlåtas
till den som har tillstånd enligt den-
na lag att tillverka sprit eller sprit-
drycker. Destillationsapparat eller
apparatdel får i övrigt innehas en-
dast av den som har tillstånd enligt
denna lag att tillverka sprit eller
spritdrycker.
Vad som sägs i andra stycket gäl-
ler inte om Alkoholinspektionen har
medgivit undantag från kravet på
tillstånd. Ett sådant medgivande får
ges tills vidare eller för viss tid och
får återkallas om förhållandena
föranleder det.
4 kap.
2§
Spritdrycker, vin och starköl får föras in till landet endast av den som har
tillverknings- eller partihandelstillstånd avseende sådana varor.
Utöver vad som anges i första
stycket får spritdrycker, vin och
starköl föras in
1. av den som har rätt till tullfrihet
enligt 4 § lagen (1994:1547) om
tullfrihet m.m.,
2. av resande som har fyllt 20 år
eller person, som utför arbete på
transportmedel och som har uppnått
nämnda ålder, för eget eller famil-
jens bruk eller som gåva till närstå-
ende för dennes eller dennes familjs
Utöver vad som anges i första
stycket får spritdrycker, vin och
starköl föras in
1. av den som har rätt till tullfrihet
enligt 4 § lagen (1994:1547) om
tullfrihet m.m.,
2. av resande som har fyllt 20 år
eller person, som utför arbete på
transportmedel och som har uppnått
nämnda ålder, för eget eller famil-
jens bruk eller som gåva till närstå-
ende för dennes eller dennes familjs
15
personliga bruk och personliga bruk,
3. som proviant på fartyg eller 3. som proviant på fartyg eller
luftfartyg enligt särskilda bestäm- luftfartyg enligt särskilda bestäm-
melser. melser,
4. i form av enstaka gåvoförsän-
delse under yrkesmässig befordran
till enskild person som fyllt 20 år,
om dryckerna är avsedda för den-
nes eller dennes familjs personliga
bruk,
5. i yrkesmässig befordran för en
enskild person som fyllt 20 år och
som flyttar till Sverige, om dryck-
erna är avsedda för dennes eller
dennes familjs personliga bruk och
6. i yrkesmässig befordran för en
enskild person som fyllt 20 år och
som har förvärvat dryckerna gen-
om arv eller testamente, om dryck-
erna är avsedda för dennes eller
dennes familjs personliga bruk.
Spritdrycker, vin och starköl som medförs som proviant på järnvägståg i
internationell trafik, får foras in i den utsträckning som krävs för servering
av passagerare under tågets färd inom landet.
10 kap.
1 a §
Den som tillverkar, överlåter eller
innehar destillationsapparat eller
apparatdel i strid med 2 kap. 1 §
andra eller tredje stycket döms till
böter eller fängelse i högst ett år.
Prop. 1995/96:205
Bilaga 1
11 kap.
1 §
Sprit, alkoholdrycker och mäsk
som har varit föremål för brott en-
ligt denna lag eller värdet därav
samt utbyte av sådant brott skall
förklaras förverkade. Förverkande
av alkoholdrycker kan ske även hos
den som är fri från ansvar för brot-
tet enligt 10 kap. 9 § andra stycket.
Sprit, alkoholdrycker och mäsk
som har varit föremål för brott en-
ligt denna lag eller värdet därav
samt utbyte av sådant brott skall
förklaras förverkade. Detsamma
gäller redskap som har använts vid
tillverkningen, råämnen som
uppenbarligen varit avsedda för
tillverkningen och beredningen
samt kärl och emballage som
varorna förvarats i. Likaså skall
förråd av renings- eller filtrerings-
medel vilka uppenbarligen avsetts
för rening eller filtrering av olovli-
gen tillverkad sprit förklaras för-
verkade. Förverkande kan ske även
hos den som är fri från ansvar för
brott enligt 10 kap. 9 § andra styck-
et.
16
Har sprit eller alkoholdrycker
olovligen tillverkats skall även
destillationsapparater, apparat-de-
lar och redskap som har använts
vid tillverkningen, råämnen som
uppenbarligen varit avsedda för
tillverkningen och beredningen
samt kärl och emballage som
varorna förvarats i, förklaras för-
verkade. Likaså skall förråd av
renings- eller filtreringsmedel vilka
uppenbarligen avsetts för rening
eller filtrering av olovligen tillver-
kad sprit förklaras förverkat.
Destillationsapparat eller appa-
ratdel som varit föremål för brott
enligt denna lag eller värdet därav
samt utbyte av sådant brott skall
förklaras förverkade.
Prop. 1995/96:205
Bilaga 1
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
2. Bestämmelserna i 4 kap. 2 § andra stycket 4-6 skall tillämpas i fråga
om drycker som kommit in i landet från och med tidpunkten för ikraft-
trädandet.
17
1.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaKsva-
ror från land som är medlem i Europeiska unionen
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1565) om beskattning av
privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem
i Europeiska unionen
dels att 1, 2, 4 och 6 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 7 §, av följande lydelse.
Prop. 1995/96:205
Bilaga 1
Nuvarande lydelse
1
Den som till Sverige för privat-
bruk för in nedan angivna alkohol-
drycker och tobaksvaror från ett
annat land som är medlem i Euro-
peiska unionen skall, om inte annat
följer av
2 §, betala skatt med
188 kronor/liter för spritdryck,
44 kronor/liter för starkvin,
26 kronor/liter för vin,
13 kronor/liter för starköl,
75 öre/styck för cigaretter,
35 öre/styck för cigariller och ci-
garrer och
384 kronor/kg för röktobak.
Föreslagen lydelse
Den som till Sverige för privatbruk
för in eller som flyttgods eller som
gods som förvärvats genom arv
eller testamente låter föra in eller
här i landet tar emot som gåva ne-
dan angivna alkoholdrycker och
tobaksvaror från ett annat land som
är medlem i Europeiska unionen
skall, om inte annat följer av
2 §, betala skatt med
188 kronor/liter för spritdryck,
44 kronor/liter för starkvin,
26 kronor/liter för vin,
13 kronor/liter för starköl,
75 öre/styck för cigaretter,
35 öre/styck för cigariller och
cigarrer och
384 kronor/kg för röktobak.
I denna lag förstås med
spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 volym-
procent,
starkvin: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men inte 22
volymprocent, samt mousserande vin,
vin: annat vin än starkvin och
starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent,
cigarill: cigarrer med en högsta vikt av 3 gram per styck.
2§
För resande som
är bosatt i annat land än Sverige, eller
är bosatt i Sverige och där inresan sker med luftfartyg i yrkesmässig
trafik eller utlandsvistelsen har varat längre än 24 timmar eller där varorna
beskattats i annat land som är medlem i Europeiska unionen,
skall skatt enligt 1 § inte tas ut till den del införseln uppgår till högst
följande kvantiteter
1. 1 liter spritdryck eller
3 liter starkvin,
2. 5 liter vin,
3. 15 liter starköl,
4. 300 cigaretter eller
18
150 cigariller eller
75 cigarrer eller
400 gram röktobak.
I fråga om tobaksvara gäller skattefriheten endast om resanden fyllt 15
år. För sådan vara skall skatt, oavsett vad som anges i första stycket, inte
tas ut för tobaksvaror till den del införseln uppgår till högst 40 cigaretter
Prop. 1995/96:205
Bilaga 1
eller 20 cigarrer eller cigariller eller
Bestämmelser om hinder för den
som inte fyllt 20 år att föra in
spritdrycker, vin och starköl i lan-
det finns i 4 kap. 2 § alkohollagen
(1994:000).
Vad som enligt denna paragraf
gäller för resande som är bosatt i
Sverige skall även gälla den som
utför arbete på det fartyg eller
luftfartyg som inresan sker med,
även om denne är bosatt i annat
land.
4
Den som för in en vara för vilken
skatt skall betalas enligt 2 § skall
vid införseln anmäla detta till
Skattemyndigheten i Kopparbergs
län (beskattningsmyndigheten).
Beskattningsmyndigheten beslutar
med stöd av anmälan den skatt som
skall betalas. Skatten skall betalas
senast två veckor efter dagen för
detta beslut. Skatten betalas genom
insättning på ett särskilt konto. Be-
talningen anses ha skett den dag då
den har bokförts på det särskilda
kontot.
100 gram röktobak.
Bestämmelser om hinder för den
som inte fyllt 20 år att föra in eller
låta föra in eller här i landet ta
emot som gåva spritdrycker, vin
och starköl finns i 4 kap. 2 §
alkohollagen (1994:7755).
Vad som enligt denna paragraf
gäller för resande som är bosatt i
Sverige skall även gälla den som
utför arbete på det fartyg eller
luftfartyg som inresan sker med,
även om denne är bosatt i annat
land. Frihet från skatt för de kvan-
titeter som anges i första stycket
skall gälla även för den som låter
föra in varorna som flyttgods eller
som gods som förvärvats genom
arv eller testamente och för den
som här i landet tagit emot varorna
som gåva.
§
Den som för in eller som flyttgods
eller som gods som förvärvats
genom arv eller testamente låter
föra in en vara för vilken skatt skall
betalas enligt denna lag skall vid
införseln anmäla detta till Skatte-
myndigheten i Kopparbergs län
(beskattningsmyndigheten). I de
fall varorna har tagits emot som
gåva här i landet skall anmälan
göras av gåvotagaren senast fem
dagar efter det att varorna har
mottagits. Beskattningsmyndighe-
ten beslutar med stöd av anmälan
den skatt som skall betalas. Skatten
skall betalas senast två veckor efter
dagen för detta beslut. Skatten be-
talas genom insättning på ett sär-
skilt konto. Betalningen anses ha
skett den dag då den har bokförts
på det särskilda kontot.
6§
Bestämmelserna om dröjsmålsav- Dröjsmålsavgift skall tas ut om
gift och indrivning i lagen skatt inte betalas inom den tid som
19
(1984:151) om punktskatter och anges i 4 §. Därvid tillämpas be-
prisregleringsavgifter skall även stämmelserna om dröjsmålsavgift i
gälla för skatt enligt denna lag. lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter.
1 fråga om indrivning av skatt
enligt denna lag gäller bestämmel-
serna i 5 kap. 16 och 18 §§ lagen
om punktskatter och pris-
regleringsavgifter.
7§
Beslut enligt denna lag av be-
skattningsmyndigheten eller av så-
dan myndighet som avses i 5 § får
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.
Prop. 1995/96:205
Bilaga 1
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996 och tillämpas på varor som kom-
mit in i landet från och med tidpunkten for ikraftträdandet.
20
Prop. 1995/96:205
Bilaga 2
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-03-01
Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i Försäk-
ringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.
Enligt en lagrådsremiss den 15 februari 1996 (Socialdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i alkohollagen (1994:1738)
2. lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av
alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn
Christian Groth.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i alkohollagen
Ändringarna i alkohollagen innebär bl.a. att det blir möjligt att föra in
spritdrycker, vin och starköl till Sverige även i vissa andra situationer än
dem som nu anges i lagen. Vidare föreslås vissa ändringar i bestämmel-
serna om innehav och förverkande av destillationsapparater m.m.
För närvarande finns förverkandebestämmelser i 11 kap. 1 och 2 §§.
I 1 § behandlas frågor om förverkande av sprit, alkoholdrycker och mäsk,
medan förverkande av destillationsapparater m.m. regleras i 2 §.
Lagrådsremissens förslag innebär bl.a. att förverkandebestämmelserna
disponeras om. Sålunda flyttas huvuddelen av de nuvarande bestämmel-
serna i 2 §, däribland bestämmelserna om redskap som har använts vid
olovlig tillverkning av sprit eller alkoholdrycker, till 1 §, medan 2 § inne-
håller regler om förverkande av bl.a. destillationsapparat eller apparatdel
som varit föremål för brott enligt alkohollagen. Till de brott enligt lagen
som åsyftas hör brott enligt den nya 10 kap.l a §.
Enligt lagrådets mening blir innebörden av förverkandebestämmelsen
klarare, om man behåller den nuvarande dispositionen. Lagrådet föreslår
att 11 kap. 1 § får vara oförändrad och att 11 kap. 2 § ges följande lydelse:
"Har sprit eller alkoholdrycker olovligen tillverkats skall även destil-
lationsapparater, apparatdelar och redskap som har använts vid tillverk-
ningen, råämnen som uppenbarligen varit avsedda för tillverkningen och
beredningen samt kärl och emballage som varorna förvarats i, förklaras
förverkade. Likaså skall förråd av renings- eller filtreringsmedel vilka
uppenbarligen avsetts för rening eller filtrering av olovligen tillverkad
sprit förklaras förverkat.
Destillationsapparater och apparatdelar som har varit föremål för brott
21
enligt 10 kap. 1 a § eller värdet därav samt utbyte av sådant brott skall
förklaras förverkade."
Förslaget till lag om ändring i lagen om beskattning av privatinförsel av
alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen
I lagrådsremissen föreslås bl.a. att 1, 2 och 4 §§ i den rubricerade lagen
skall få ändrad lydelse. Enligt lagrådets mening bör lagtexten förtydligas
och utformas på följande sätt:
"1 §
Den som från ett annat land som är medlem i Europeiska unionen för
privatbruk
1. för in nedan angivna alkoholdrycker eller tobaksvaror till Sverige,
2. tar emot sådana varor som gåva i Sverige,
3. låter fora in sådana varor till Sverige, under förutsättning att de utgör
flyttgods eller har förvärvats genom arv eller testamente,
skall, om inte annat följer av 2 §, betala skatt med -— för röktobak.
I denna lag -— per styck.
2§
För resande som -— 400 gram röktobak.
1 fråga om — 100 gram röktobak.
Bestämmelser om hinder för den som inte fyllt 20 år att föra in eller låta
föra in eller här i landet ta emot som gåva spritdrycker, vin och starköl
finns i 4 kap. 2 § alkohollagen (1994:1738).
Vad som enligt denna paragraf gäller för resande som är bosatt i Sverige
skall gälla även den som utför arbete på det fartyg eller luftfartyg som
inresan sker med, även om denne är bosatt i annat land.
Frihet från skatt för de kvantiteter som anges i första stycket skall gälla
även för den som
1. tar emot varorna som gåva i Sverige,
2. låter föra in varorna i Sverige, under förutsättning att de utgör flyttgods
eller har förvärvats genom arv eller testamente.
4§
Den som
1. för in en vara för vilken skatt skall betalas enligt denna lag,
2. tar emot en sådan vara som gåva,
3. låter föra in en sådan vara, under förutsättning att den utgör flyttgods
eller har förvärvats genom arv eller testamente,
skall anmäla detta till Skattemyndigheten i Kopparbergs län (beskatt-
ningsmyndigheten). I de fall som avses i 1 och 3 skall anmälan göras vid
införseln och i fall som avses i 2 senast fem dagar efter det att varan har
mottagits.
Beskattningsmyndigheten beslutar med stöd av anmälan den skatt som
Prop. 1995/96:205
Bilaga 2
22
skall betalas. Skatten skall betalas senast två veckor efter dagen för detta Prop. 1995/96:205
beslut. Skatten betalas genom insättning på ett särskilt konto. Betalningen Bilaga 2
anses ha skett den dag då den har bokförts på det särskilda kontot."
23
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 april 1996
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Blomberg,
Andersson, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson,
von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Wallström
Prop. 1995/96:205
Regeringen beslutar proposition 1995/96:205 Förbud mot innehav av
destillationsapparater m.m.
gotab 49835, Stockholm 1996
24